Prop. 1975:82

Regeringens proposition om ändringar i valutalagstiftningen, m.m.

Regeringens proposition nr 82 år 1975 Prop. 1975:82

Nr 82

Regeringens proposition om ändringar i valutalagstiftningen, m. m.;

beslutad den 13 mars 1975.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av fö- redragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla ytterligare ett år,dvs. förtiden den ljuli 1975—den 30juni 1976. För riksdagens yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt giltighet" av valutaförordningen under samma tid.

I propositionen föreslås även vissa ändringar i valutalagstiftningen i syfte att anpassa denna till den nya regeringsformen . Bl. a. föreslås att bestäm- melser om straff för valutabrott och förverkande på grund av valutabrott förs över från valutalörordningen till valutalagen. I samband därmed föreslås att preskriptionstiden för valutabrott förlängs från två till fem år och. om brottet är grovt. från fem till tio år.

Enligt förslaget får riksbanken möjlighet att —i fall då valutabestämmelse har åsidosatts — förelägga vite för att rättelse skall ske. En tidigare gällande bestämmelse om krav på riksbankens tillstånd till försträckning mot säkerhet av borgen av s. k. valutautlänning föreslås bli återinförd. Riksbanken föreslås också få vidgad rätt att föreskriva villkor om att avgift skall erläggas till

' riksbanken. De nya bestämmelserna avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1975.

Prop. 1975:82

1. Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (l939:350) .

Härigenom föreskrives i fråga om valutalagen (1939z350)l dels att i 4, 5, 63 och 8 åk" ordet "Konungen” skall bytas ut mot "re- geringen".

dels att 1, 2 och 9ää skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 10—14 åå, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig. skola be- stämmelserna i 2 & första stycket samt 5 och 95%" träda i tillämpning. Då kriget upphört, stadgar Konungen senast före avslutandet av den riks- dagssession. som börjar näst efter kri- gets slut. att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån be- stämmelserna alltjämt skola äga till- lämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen. efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna. att nämnda bestämmelser skola till- lämpas. Sådant förordnande skall. vid äventyr att det eljest förfaller. inom en månad underställas riksda- gen för dess prövning av frågan. hu- ruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma för-

' Senaste lydelse

av

5? 1959:sz (allé l9742458 lagens rubrik l9591262. zSenaste lydelse l974:458_

Föreslagen lydelse

gl

i .

Kommer riket i krig, skola be- stämmelserna i 2 & första stycket ovh 5.5 träda i tillämpning. Då kriget upphört. , förordnar regeringen senast före avslutandet av de! riksmöte. som börjar näst efter krigets slut, att be- stämmelserna icke vidare skola till- lämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla. i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara. vari riket befinner sig. äger regeringen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna. att nämnda bestämmelser skola till- Iämpas. Sådant förordnande skall. vid äventyr att det eljest förfaller. inom en månad underställas riksda- gen för dess prövning av frågan. hu- ruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningcn skett av riksdagen godkänt, är detsamma för-

Prop. 1975:82

Nuvarande lydelse

fallet. Upphör krigsfamn. skall se- nast före nästkomntande riksdagsses- sions avslutande meddelat förord- nande av Konungen upphävas. i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje styck- et alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i för- sta och andra styckena så prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken äger. på framställning av fullmäktige i riksbanken, Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i Zä första stycket samt 5 och () 5855" stadgas helt eller delvis ska/I un- der viss tid . högst ett är varje gång, äga tillämpning. Säv/tt angår 2 3” första stycket 1). 2) och 4)—7) ävensom 5 s*" 1 ) och 3) samt 9 9" md Konungen utan sam tycke av riksdagen meddela förord- nande sont nu sagts. om riksdagens beslut ej kan utan synnerlig olägen- het avvaktas. Sådant förordnande skall inom en månad eller. om riks- dagsscssion ej pågår. inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om pålöljden.därest un- derställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner för- ordnandet. skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2,5 första stycket eller 5 & eller 99" äger tillämpning. skola jämväl övriga där- emot svarande stadgandcn i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller samtycke till förordnande begäres. skola även de föreskrifter. som Konungen i förordnandet med

Föreslagen lydelse

fallet. Upphör krigsfaran, skall se- nast löre närntastföliande riksmötes avslutande meddelat förordnande av regeringen upphävas, i den mån be- stämmelserna icke på grund av för- ordnande jämlikt tredje stycket allt- jämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i för- sta och andra styckena så prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som fastställts lör den ekonomiska politiken sko/a fullmäktige i riksban- ken göra framställning om att rege- ringenföreslår riksdagen att. för en tid av högst ett är, antaga lag om tillämp- ning helt eller delvis av za" första stycket samt 5 _sl' ]) och 3). Kan riks- dagens beslut ej utan synnerlig olä- genhet avvaktas, för regeringen för- ordna om tillämpning av dessa be- stämmelser utom .? 39 första stycket 3) och 8). Sådant förordnande skall inom en månad eller. om riksmöte ej pågår. inom en månad från början av närmastfölliande riksmöte under- ställas riksdagen. Vad iandra stycket sägs om påföljden.därest underställ- ning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnan- det, skall äga motsvarande tillämp- ning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2.5 första stycket eller Så äger tillämp- ning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tilläm- pas.

Då underställning av förordnande sker eller förslag till lag fram/ägges. skola även de föreskrifter. som re- geringen i förordnandet med stöd av

Prop. 1975:82

iN'uvttrande lydelse

stöd av bestämmelserna i Zi första stycket samt 5 och 9 M utfärdat eller avser att utfärda. föreläggas riksda- gen.

Konungen äger i förordnande, som av honom meddelas, föreskriva:

Föreslagen lydelse 2 i första stycket och 55)" utfärdat el-

ler avser att utfärda. föreläggas riks- dagen.

(I

2 .

Regeringen/år i förordnande. som den nit-'t'Ide/ar. föreskriva:

]) att allenast riksbanken samt efter dess bemyndigande-, annan bank och postverket (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt. med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar). ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon.som är bosatt i utlandet (utländska

värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må. mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvär- vas och föryttras allenast i den om- fattning och på de villkor Konungen eller. efter Konungens bemyndigan- de, riksbanken bestämmer;

2) att utländska bctalningsntedcl. utländska fordringar och utländska värdepapper må. mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvär- vas och föryttras allenast i den om- fattning och på de villkor regeringen eller. efter regeringenm bemyndigan- de. riksbanken bestämmer:

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till in- lösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;

4) att svenska och utländska betalningsmedel. fordringar och värdepapper icke lutan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt ("överföras till utlandet eller överlåtas å den. som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till riket;

6) att över värdepapper, som in- föres till riket eller som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet. så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepap- per. ej må förfogas i vidare mån än Konungen eller. efter Konungens be- myndigande, riksbanken bestäm- mer;

7) att i annat hänseende än under 2)—6) sägs ej må över utländska bc-

JSenaste lydelse 1974:458.

6) att över värdepapper. som in- föres till riket eller som här förvaras för den. som är bosatt i utlandet. så ock över köpeskilling. som influtit vid försäljning av sådana värdepap- per. ej må förfogas i vidare mån än regeringen eller. efter regeringens bc- myndigande. riksbanken bestäm- mer;

7) att i annat hänseende än under 2)—6) sägs ej må över utländska be-

Prop. 1975:82

Nuvarande lydelse

talningsmedef, utländska fordringar och utländska värdepapper utan till- stånd av riksbanken förfogas annor- ledes än genom föryttring till riks- banken eller till valutabank; och

8) att avgi/t som bestämmes med stöd av meddelat förordnande'skall tillfalla riksbanken.

Föreslagen lydelse

tafningsmedef. utländska fordringar och utländska värdepapper utan till- stånd av riksbanken förfogas annor- ledes än genom föryttring till riks- banken eller till valutabank;

8) att med stöd av meddelat för- ordnande fär bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken; och

9) att annan än riksbanken eller In- ternatione/la regleringsbanken i Basel (Banque des Reglements Internatio- naux) icke./är utan tillstånd av riks- banken ur riket utföra eller till riket in- föra guldmynt. obearbetat guld eller med obearbetat guld jämför/igt halv- fabrikat av guld.

Genom förordnande. som här avses. må ej inskränkning ske i riksbanken tillkommande befogenheter.

För överträdelse av,/öreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, "må stadgas strul]; högst./önge/se i två är. Tillika md bestämmelse meddelas om förverkande till kronan av betalnings- medel, fordringar eller värdepapper. som brottet avser, eller av vederlag därför. så ack om utgivande av där- emot svarande värde.

'Senaste lydelse l964zl95.

(|

9 .

Till böter ellerfötlgelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen

]) bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av 2. 9 första stt'cket [.)—7).

2) använder sig av eller medverkar som bulvan. för att kringgäförbud som avses i I).

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig sådan rätt att./örvärva eller avvttra utländska betalningsmedel eller ut- ländska fördringar, som behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av 2 _f första stycket 2). eller riksban- kens tiIIstcind. i den mån det behövs enligtförordnande som meddelas med stöd av samma stycke. eller

4) underlåter attfiillgöra uppgifts- skyldighet somföreskrives tried stöd av denna lag eller vid fullgörande av så-

Prop. 1975:82

Nuvarande lydelse Föreslagen lvde/se

dan sky/dighet lämnar oriktig uppgift. Är brott sattt avses iförsta stycket grovt. dömes til/fängelse i högst två är.

Har gärnittg SOm avses i. första styck- et begåtts av grov oaktsamhet, dömes till böter.

Om ansvar för ("it-'ertrt'idelse av utför- sel- eller in/örsell/örbud sorti meddelas med stöd av .? .fförsta stycket 9)fittnas bestämmelser i lagen ( 1960:418 ) om straff/ör varusmugg/ing.

[ () #

Förförsök till överträdelse av utför- sel- eller in]ötsel/örbud sotn meddelas med stöd av.7 Q'första stycket 4) eller 5) och/örsök till brott sotn avses i 9 flör- sta stvcket 3) dötnes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Hal/lera medverkat till brott som av- ses iförsta stycket eller i 9 _f första stycket äga 23 kap. 4 och 5 M" brotts- balken motsvarande tillämpning.

[[ _f Betalningsmedel. fördran eller vär- depapper. som wtritföremäl för brott sotn avses i 9 .f. första stvcket I )—3) eller Il) _.s första stycket. eller vederlag där- för.lörföt'klarasförverkal. I stället för sådan egendom katt dess värde helt eller

delvis förklaras . förverkat.

1.7 sf

Den som ej har elierkoinmit viteslö- reläggande som har meddelats med stöd av förordna/ale enligt denna lag/'är icke dömas till ansvat'för gärning som omfattas av före/('iggatidet.

Allmänt äta/för brott mot denna lag . iör väckas endast efter anmälan av riks - bankett.

Prop. 1975:82 7

Nuvarande [vc/else Föreslagen [vr/else

[3 It"

Utan hinder av 35 kap. ] f brotts- balken/är påföljd för brott sotn avses i 95)" första—tredje styckena samt [() lf ådömas. om den misstänkte har häk- tats eller erhållit delav åtal. för brottet inom. fem år eller. om brottet är grovt. inom tio årf'rån brottet.

I 4 s)

I fråga om utförsel- och införsel/ör- bud, som meddelas med stöd av 2 _f första stvckel 4) eller 5 ) äga bestäm- melserna i lagen (1960.'418) om straff för varustmigg/ing angåendeförunder- sökning m. m_.. beslag, husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande till- lämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

2. Förslag till Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrives att 2 & första stycket 1. 2 och 4—9 samt 5 & 1 och 3 valutalagen ( l939:350)skall äga tillämpning under tiden den ljuli 1975—den 30 juni 1976.

Prop. 1975:82 8

3. Förslag till Förordning om ändring i valutaförordningen ('1959:264)

Härigenom föreskrives i fråga om valutaförordningen (19591264)l dels att 15—17. 19 och 21 åå skall upphöra att .gälla, dels att 3. 4. 6, 7. 7a, 9, 10 a. 18 och 20 åå samt rubrikerna närmast före 4 och 6 åå skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, Bar och 13 b åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 ä'

Riksbanken äger närmare bestämma. i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar må. mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Är villkor/ämnat med föreskrift om att avgift skall utgå, må riksbanken även bestämma att avgiften skall till- falla riksbanken.

Begränsning må ej ske i omfattningen av valutabanks förvärv från eller föryttring till allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska ford- ringar. som härröra från eller fordras för löpande betalning.

(Se vidare anvisning)

Om utförsel av betalningsmedel. fordringsbevis och värdepapper med mera

Om utförsel av betalningsmedel. värdepapper och guld med mera

-J. 4s

Värdepapper och andra betal- Värdepapper. andra betalnings- ningsmedel än växlar må ej utan riksbankens tillstånd utföras ur riket. dock att resande till utlandet må ut- föra resevaluta till belopp som riks- banken medgiver.

* Senaste lydelse av

15 % 19642267 17 & 19632176 19 & 1964:267 21 & 19601262 :Senaste lydelse 19731296. JSenaste lydelse 19631176.

medel än växlar .satnt guld och guld- varor som sägs i andra stycket må ej utan riksbankens tillstånd utföras ur riket. dock att resande till utlandet må utföra resevaluta till belopp som riksbanken medgiver.

Prop. 1975:82

Nuvarande lvdelse

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock om försäljning av värdepapper med mera

6

Andra betalningsmedel än växlar må ej utan riksbankens tillstånd in- föras till riket. dock att resande från utlandet må införa resevaluta till be- lopp som riksbanken medgiver.

Föreslagen [vr/else

Förbudet i första Stycket omfattar guld aehjöliande gtr/dvaror enligt tull- taxan ( 1971:920 ). nämligen

ur nr 7l.l)7 obearbetat guld, inbe- gripet platinerat guld. och andra./arm- varor av guld och platinerat guld än bladguld.

ur nr 72.01 guldmynt.

Om införsel av betalningsmedel. värdepapper och guld. så ock om försäljning av värdepapper med mera

-4 ;

Andra betalningsmedel än växlar S(lml guld och gu/dvaror som sägs i 4 _si' andra stt-rivet må ej utan riksbankens tillstånd införas till riket.dock att re- sande från utlandet må införa rese- valuta till belopp som riksbanken medgiver.

1 den mån ej annat följer av iOaå fordras riksbankens tillstånd. därest den som är bosatt här i riket skall

l) direkt eller genom annans för- medling. i annat fall än i första styck- et avses. mottaga betalning från nå- gon. som är bosatt i utlandet; eller

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet. där ej fråga är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpe- villkor eller om vidtagande av där- med jämförliga åtgärder.

7 .

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas an- norledes än genom översändande till

'Senaste lydelse 1963176.

1) direkt eller genom annans för- medling. i annat fall än i första styck- et avses. mottaga betalning från nå- gon. som är bosatt i utlandet.

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet. där ej fråga är om ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpe- villkor eller om vidtagandc av där- med jämförliga åtgärder. eller

3) lämna försträckning mot säker- het av borgen av någon som är bosatt i utlandet.

&

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas an- norledes än genom översändande till

Prop. 1975:82

Nuvarande lydelse

riksbanken eller till valutabank. Så- lunda införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i sam- band med deras försäljning eller åter- förande till utlandet. såvida icke riksbanken annat medgiver.

10

Föreslagen (wie/se

riksbanken eller till valutabank. Så- lunda införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i sam- band med deras försäljning till någon som är bosatt i utlandet eller återfö- randc till utlandet. såvida icke riks- banken annat medgiver.

7aå

I fråga om värdepapper och betal— ningsmedel gäller lagen (1973z980) om transport. förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m. m.

icke

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavan- den. som tillhöra någon här i riket bosatt. må ej. i den mån icke annat följerav 10 a ;". utan riksbankens till- stånd så förfogas. att ägarens inne- hav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohtwan- den därigenom förminskas: dock att sådant tillstånd ej erfordras för för- yttring till riksbanken eller till valu- tabank eller till den. som erhållit tillstånd. varom 't 2; andra stycket under e) sägs.

Ks

9 .

I fråga om värdepapper och be- gäller icke lagen (1073:980) om transport. förvaring

talningsmedel

och förstöring av intörselreglerade varor. m. m. Ifråga om guld och guld- varor som sägs i4 35" andra stt-*t'ket gällt-'i' nämnda lag med undantag av attgu/det och gult/varorna (fi/'(? . förvaras på tull- Iager eller [frihamn. _ /ÖI'.S'IÖI'(IS. återut-

. Iiiras eller tagas om hand av annan än

riksbanken på sätt som avses ij lf andra stycket Itt/lagen (19731) 70).

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavan- den. som tillhöra någon här i riket bosatt. må ej. i den mån icke annat följer av lOa &. utan riksbankens till- stånd så förfogas. att ägarens inne- hav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavan- den därigenom förminskas: dock att sådant tillstånd ej erfordras för för- yttring till riksbanken eller till va- lutabank eller till den. som erhållit tillstånd. varom i 2; andra stycket under I)) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om andra utländska fordringar än banktillgodohavanden. så ock beträffande utländska värdepapper. där fordringarna eller värdepapperen tillhöra någon här i riket bosatt.

sSenaste lydelse l963:l76.

Prop. 1975:82

,'Vuvarunde lydelse

11

Föreslagen lydelse

10a t'

Utan hinder av vad i 5 &. 6 & andra stycket och 9 & första stycket stadgas

äger den som är bosatt här i riket

]) genom valutabank och på betalningsväg. som anvisats av riksbanken. verkställa löpande betalning till eller till förmån föri utlandet bosatt person;

2) i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person för arbetsprestation. som denne utfört i Sverige;

3) i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person Såsom gåva eller understöd till denne:

4) under vistelse utomlands verkställa betalning till i utlandet bosatt per- son för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bruk;

5) genom valutabank och på betalningsväg. som anvisats av riksbanken. mottaga löpande betalning från i utlandet bosatt person;

6) under vistelse utomlands mottaga betalning från i utlandet bosatt per- son för arbetsprestation. som betalningsmottagaren utfört utomlands; samt

7) i Sverige mottaga betalning från i utlandet bosatt person för uppe- hållskostnader här i riket och för inköp. som kunna antagas vara avsedda för köparens personliga bruk.

Med betalning genom valutabank skall vid tillämpning av denna pa- ragraf jämställas '

dels betalning genom avräkning i kontokurantförhållande. under för- utsättning att den här i riket bosatte betalaren eller betalningsmottagaren är skyldig föra handelsböcker och att riksbankens föreskrifter beträffande betalningsväg iakttagas

dels betalning medelst postanvis- ning.

(Se vidare anvisning)

'Senaste lydelse 19632176.

Med betalning genom valutabank skall vid tillämpning av denna pa- ragraf jämställas betalning genom avräkning i kontokurantförhållande. under förutsättning att den här i ri- ket bosatte betalaren eller betal- ningsmottagaren är skyldig föra han- delsböcker och att riksbankens fö- reskrifter beträffande betalningsväg iakttagas.

(Se vidare anvisning) '

130!

Har åtgärd vidtagits i strid mot denna förordning eller mot föreskrift som meddelats med stöd av. förordningen. jär riksbanken förelägga den som kan . förfoga över den egendom åtgärden av-

såg eller det som har trätt i stället./ör egendomen att vidtaga rättelse. Mot- svarande gäller, om villkor som riks- banken har uppställt vid lämnande av tillstånd ('ttligtjörorrlnittgerz har åsido-

Prop. 1975:82

Nuvarande lvdelse

12

Föreslagen lvde/se

satts. Meddelas föreläggande _ /ä'r vite utsättas.

Föreläggandeenligt/örstastycket./år riktas mot den som har förvärvat rätt till egendomen eller det som har trätt i dess ställe endast om lörvärvet har skett på grund av giftorätt, arv eller testamente eller genom gåva eller om förvärvaren därvid har haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om sambandet mellan det förvärvade och åtgärden eller åsidosättandet av villkoret.

Föreläggande enligt första stycket för ej meddelas. om egendomen. vederlag för den eller dess värde ltarförklarats förverkat.

l.?bå'

Tillstånd eller föreskrift som medde- las med stöd av denna lörordningfär förenas med villkor att avgift skall utgå och att avgiften skall tillfalla riksban- ken.

1857

Den som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats av riksbanken, dömes. där ej gärningen i 15 eller [6 s är be- lagd med straff. till dagsböter.

Brvter någon tnotförbnd. som i 759 vc'tluta/agen avses. dömes Oek till dags- böter. om han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

20

Brott mot denna förordning må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse. såvitt angår i 189" andra st_veket am/örmä/d förseelse. vilken ei inne/artar tjänste/el. av målsäganden och ell/”est av riksbanken. Åtalet an- hängiggöres vid allmän domstol. ?Scnaslc lydelse 1964267.

&

Den som åsidosätter föreskrift. som med stöd av denna förordning meddelats av riksbanken. dömes, där ej gärningen är belagd med straff i 9 eller 10% valutalagen (19.39.1350). till böter.

Brott mot [85 må av allmän åkla- gare åtalas endast efter angivelse av riksbanken. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol.

Prop. 1975:82 13

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

Det ankommer på vederbörande lärtsslt're/se att på framställning av riksbanken. efter prövning av före- kommande förhållanden, . förordna om uttagande av vite, som i 13 55' fjärde stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1975 utom såvitt avser den ändring av

1. lSsq som innebär att andra stycket upphäves.

2. 20 ;S första stycket som innebär att hänvisningen till 18 å andra stycket upphäves.

I de hänseenden som avses i 1 och 2 träder förordningen i kraft den 1 januari 1976.

Kungörelsen (19601485) om förbud i vissa fall mot införsel och utförsel av obearbetat guld m. m. skall upphöra att gälla vid utgången avjuni månad l975.

4. Förslag till Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (l959:264)

Härigenom föreskrives att valutaförordningen (1959z264). som enligt kungörelse (19741461) gäller till utgången av juni 1975. skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1976.

Prop. 1975:82 14

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03- 13

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Lölberg. Lidbom. Carlsson. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. lljelm- Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om ändringar i valutalagstiftningen. m. m.

1 Inledning

Enligt valutalagen (1939r350) kan regeringen på framställning av fullmäk- tige i riksbanken under vissa förutsättningar förordna om valutareglering i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet får sådant för- ordnande meddelas för högst ett år i sänder och endast efter riksdagens samtycke. Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter som regeringen ' avser att meddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna i va- lutttRirordningen (1959264).

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den I juli 1974 — den 30 juni 1975.

i skrivelse den 30 januari 1975 har fullmäktige i Sveriges riksbank hem- ställt om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1975—den 30 juni 1976 och om att "regeringen framlägger förslag om att valutalörordningen (1959264. ändrad senast 1974z460) med vissa ändringar skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1976.

Över riksbanksfullmäktiges skrivelse har remissyttranden avgetts av full- mäktige i riksgäldskontoret. Svenska banklöreningen. Svenska sparbanks- föreningen och Post- och Kreditbanken. PK-banken.

2 Nuvarande ordning

V al u t alage n (1939350. ändrad senast 1974z458) gäller fr. o. m. den I juli 1959 tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag. Den ger sålunda regeringen befogenhet att under vissa i lagen angivna förutsättningar lör- ordna om valutareglering. .

De närmare törutsättningarna för valutareglering anges i l &. Paragrafen

Prop. 1975:82 15

innehåller i första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara. I tredje stycket finns bestämmelser om valutareglering för andra fall. Där uppställs som förutsättning för förordnande om valutareglering att ett sådant förordnande bedöms _vara nödvändigt för att nå de centrala mål. som fast- ställts för den ekonomiska politiken.

Förordnande om valutareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara meddelar regeringen med riksdagens samtycke efter framställning av riks- banksfullmäktige. Om riksdagens samtycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig olägenhet. kan regeringen emellertid utan sådant samtycke in- terimistiskt förordna om valutareglering i viss utsträckning.

När regeringen begär riksdagens samtycke till förordnande om valuta— reglering skall även de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att utfärda med stöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Hu— vudbestämmelserna om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i 2 & första stycket punkterna l—8. Sålunda kan föreskrivas att endast riksbanken och. efter riksbankens bemyndigande. annan bank och postverket (valutabank) får driva handel med utländska sedlar och skiljemynt. med sådana växlar. checkar. andra penninganvisningar och fordringar. som innefattar rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska ford- ringar). samt med sådana aktier. obligationer och likartade värdepapper. som är utfärdade av någon som är bosatt i utlandet (punkt 1).

Vidare kan föreskrivas. att utländska betalningsmedel. utländska ford- ringar och utländska värdepapper endast i den omfattning och på de villkor regeringen eller efter regeringens bemyndigande — riksbanken bestämmer får förvärvas och föryttras mot vederlag i svenskt mynt (punkt 2). För att tillgodose behovet av utländska betalningsmedel. utländska fordringar och utländska värdepapper kan föreskrivas om att sådana tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Bestämmelser kan meddelas om att svenska och utländska betalnings- medel. fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras ur Sverige eller. på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet (punkt 4) och att sådana tillgångar inte får införas till Sverige utan tillstånd av riksbanken (punkt 5). Dessutom kan föreskrivas att ingen får förfoga över värdepapper. som införs till Sverige eller som förvaras här för utomlands bosatt person. eller över köpeskilling. som har influtit vid försäljning av sådana värdepapper. i vidare mån än regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksbanken bestämmer (punkt 6).

Vidare kan helt allmänt förordnas. att ingen får utan tillstånd av riks- banken förfoga i annat hänseende än förut nämnts över utländska betal- ningsmedel. utländska fordringar och utländska värdepapper på annat sätt än genom överlåtelse till riksbanken eller till valutabank (punkt 7).

Slutligen föreskrivs att avgift som bestäms med stöd av meddelat för- ordnande skall tillfalla riksbanken (punkt 8). Genom förordnande som avses

Prop. 1975:82 16

i punkterna l—8 får inskränkning inte ske i riksbanken tillkommande be- fogenheter.

Enligt 2 a & skall riksbanken ta förordnande om valutareglering i anspråk för att främja penning- och valutapolitiken. Riksbanken får därvid beakta . industri- och sysselsättningspolitiska strävanden. Av hänsyn till sådana strä- vanden får riksbanken emellertid avslå en framställning endast då bifall till .framställningen på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

Utan hinder av sådana valutareglerande bestämmelser som regeringen meddelar med stöd av 2 & kan riksbanken'enligt 3 & meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd att på de villkor riksbanken bestämmer driva sådan rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden som riksbanken finner behövlig för att allmänheten skall få medel för re- seändamål.

När det anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valutareg- lerande förordnande. kan regeringen enligt Så föreskriva skyldighet att förete handelsböckerjämte därtill hörande handlingar (punkt 1) och medge polismyndighet. riksbanken eller av denna förordnad tjänsteman rätt att öppna och granska sådana brev och andra försändelser till eller från utlandet som finns i postverkets vård (punkt 2). Regeringen kan även i övrigt meddela de föreskrifter. som behövs för att genomföra förordnandet och för att hindra åtgärder som är ägnade att uppenbart motverka ändamålet med detta (punkt 3").

Riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). som består av sju ledamöter utom vid hand- läggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands. då den består av elva ledamöter (6 a ;" första stycket). Regeringen utser tre av ledamöterna. TVå av dessa skall tjänstgöra endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands. Övriga ledamöter utses av riksbanksfullmäktige. Suppleanter utses i samma ordning som ledamöterna. Valutastyrclsens.beslut får över- klagas hos riksbanksfullmäktige. Om minst tre av de ledamöter eller supp- leanter. som har deltagit i styrelsens beslut. yrkar det skall beslutet un- derställas fullmäktige för prövning. Mot fullmäktiges beslut får talan ej föras (6 ag" andra—fjärde styckena).

[ 7_$ finns en bestämmelse om tystnadsplikt. Har någon på grund av sin befattning med ärende som avses i lagen fått del av enskildas förhållanden får han inte yppa vad som sålunda har blivit känt för honom i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver det.

För överträdelse av föreskrift. som har meddelats med stöd av valutalagen. får enligt ();—' föreskrivas straff. högst fängelse i två år. Dessutom kan med- delas bestämmelser om förverkande till kronan av betalningsmedel. ford- ringar eller värdepapper. som brottet avser. eller av vederlag för sådan egen- dom eller om utgivande av motsvarande värde.

Förordnande om valutareglering enligt de fr. o. m. den ljuli 1959 gällande

Prop. 1975:82 17

bestämmelserna gavs första gången för tiden fr.o.m. samma dag t.o.m. den 30juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden. senast för tiden den 1 juli l974—den 30 juni 1975. Sålunda har Kungl. Maj:t genom kungörelsen (1974:459) om tillämpning av valutalagen — med riksdagens samtycke och med stöd av l % tredje stycket valutalagen förordnat. att bestämmelserna i 25 första stycket l. 2 och 4—8. 55 ] OCh 3 samt 9 & samma lag skall äga fortsatt tillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om hembudsskyldighet — 26. första stycket 3 — Och om brevkontroll 55 2 — omfattas däremot inte av förordnandet.

De valutareglerande föreskrifter. som Kungl. Maj:t har meddelat med stöd av valutalagen. återfinns i v a | U t a fö ro rd n in g e n (19591264). Den- na har i enlighet med l & tredje stycket valutalagen utfärdats efter riksdagens hörande. Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden t.o.m. den 30 juni 1960 men har. likaledes efter riksdagens hörande. tillagts fortsatt giftighet för ett år i sänder. senast för tiden t.o.m. den 30juni 1975 genom kungörelse (19741461).

Valutaförordningen innehåller f. n. i stort sett följande. Efter en inledande bestämmelse i ] &. vari ges vissa grundläggande definitioner. finns i 2å första stycket en föreskrift. som lägger all växling mellan utländsk och svensk valuta under riksbankens kontroll. Förvärv av utländska betalningsmedel eller fordringar mot vederlag i svenskt mynt eller föryttring av sådana till- gångar får ske endast från respektive till riksbanken eller genom dess för- medling. Från denna föreskrift medges dock vissa undantag. Riksbanken kan sålunda enligt 2 & andra stycket ge bankaktiebolag. sparbank och post- verket tillstånd att för egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar. Vidare kan riksbanken bevilja bank eller annan tillstånd att driva sådan rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden som riksbanken fin- ner behövlig föratt allmänheten skall få medel för reseändamål. Bank som enligt den först återgivna undantagsbcstämmelsen erhållit det vidsträcktare tillståndet att driva valutahandel kallas i förordningen. liksom i valutalagen. valutabank. '

Riksbanken får enligt 3 & första stycket närmare bestämma i vilken om- fattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska ford- ringar får förvärvas eller föryttras mot vederlag i svenskt mynt. I ett andra stycke i paragrafen sägs att. om villkor är förenat med föreskrift om att avgift skall utgå. riksbanken även får bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken. [ tredje stycket finns en bestämmelse om förvärv och föryttring av sådana utländska betalningsmedel eller utländska fordringar som härrör från eller fordras för löpande betalning. Det föreskrivs sålunda att den om- fattning i vilken valutabank förvärvar sådana från eller föryttrar sådana till allmänheten inte får begränsas.

Efter regleringen av valutahandcln upptar valutaförordningen tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot valutadispositioner utan riksban-

Prop. 1975:82 l8

kens tillstånd. Dessa förbud gäller numera väsentligen s. k. kapitalbetal-- ningar. För löpande betalningar ges nämligen i ett följande avsnitt bestäm- melser om vittgående undantag från de allmänna förbudsreglerna.

Det första av de tre nyssnämnda avsnitten innehåller förbud mot ut- strömning ur landet av de värden som berörs av valutaregleringen (4 och Såå). under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande förbud i fråga om den ingående strömmen (6—8 åå). Dessa förbud beträffande ut- gående och ingående betalningsströmmar svarar i stor utsträckning mot varandra. Förbud råder sålunda mot att utan riksbankens tillstånd utföra eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande får emellertid utföra och införa resevaluta till belopp som riksbanken medger. Utförselförbudet gäller utan inskränkning även värdepapper. under det att förbud mot införsel av värdepapper gäller endast i den mån de inte införs genom översändande till riksbanken eller till valutabank. Det finns emellertid särskilda regler för förfogandet över värdepapper som har införts. Valutabank får lämna ut sådana värdepapper endast i samband med att de säljs eller återförs till utlandet. såvida inte riksbanken medger annat. För försäljning av värde- pupperen krävs tillstånd. När riksbanken ger tillstånd kan den bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning säljaren får förfoga över köpeskillingen.

] avsnittet om utgående betalningsströmmarges. utöver förbud mot konkret utförsel. ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s.k. va- lutainlänning) att betala till den som är bosatt i utlandet (s. k. valutautlänning) eller till förmån för valutautlänning. På motsvarande sätt föreskrivs i av- snittet om ingående betalningsströmmar principiellt förbud för valutain- länning att direkt eller genom annans förmedling ta emot betalning från valutautlänning. Några närmare anvisningar om vad som avses med be- talning lämnas inte. Vissa förfaranden anges emellertid uttryckligen som förbjudna. Hit hör att tillgodohavande här i riket förs över till konto eller räkning som förs i utlandet. att betalningsmedel. värdepapper eller ford- ringsbev'is av presentationspappers karaktär överlåts till valutautlänning och att valutainlänning gör inbetalning på eller överföring till konto eller räkning som förs i Sverige till förmån för valutautlänning. I avsnittet om ingående betalningar finns vidare ett förbud för valutainlänning att ikläda sig skuld till valutautlänning.om det inte är fråga om ingående av köpeavtal på sådana villkor som allmänt tillämpas inom branschen eller om därmed jämförliga åtgärder.

l det tredje av de förut angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och 10 åå) förbjuds valutainlänning att utan riksbankens tillstånd förfoga över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden på sådant sätt att hans innehav av sådana tillgångar minskas. Tillstånd fordras dock inte för föryttring till riksbanken eller till valutabank eller till försäljnings- ställe för resevaluta. Ett motsvarande förfogandeförbud gäller även för va- lutainlännings innehav av andra utländska fordringar än banktillgodohavan-

Prop. 1975:82 19

den liksom hans innehav av utländska värdepapper. För att hindra att va- lutaförordningens- bestämmelser kringgås har det vidare föreskrivits att va- lutainlänning. som gentemot utlandet har rätt att kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet. inte får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning på annat sätt än med vanliga betalningsmedel.såvitt inte annat följerav handelsbruk. Valutainlänning får inte heller. i syfte att kringgå valutaförordningens be- stämmelser. till valutautlänning. med vilken han har gemensamt ekono- miskt intresse. sälja eller av honom köpa varor till annat prisän det som i allmänhet gäller eller i samma syfte vidta andra liknande åtgärder.

Löpande betalningar i allmänhet har undantagits från valutareglering. [ lOa å har angetts de löpande betalningar som kan ske utan hinder av de tidigare återgivna förbudsreglerna. Sålunda får valutainlänning genom va- lutabank och på betalningsväg. som riksbanken har anvisat såväl verkställa som ta emot löpande betalning i förhållande till valutautlänning. Med be- talning genom valutabank jämställs här dels betalning genom avräkning i kontokurantförhållande under förutsättning att valutainlänningen är bok- föringsskyldig och att riksbankens föreskrifter om betalningsväg iakttas dels betalning med postanvisning. Vidare undantas vissa direkta betalningar mellan valutainlänningar och valutautlänningar från valutaregleringen. Så— lunda får valutainlänning verkställa betalning i Sverige till eller till förmån för valutautlänning. dels för arbetsprestation. som denne utfört i Sverige. dels som gåva eller understöd till denne. Valutainlänning får dessutom under vistelse utomlands betala valutautlänning för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bruk. På motsvarande sätt får valutainlänning under vistelse utomlands ta emot betalning från valutautlänning för ar- betsprestation. som valutainlänningen har utfört utomlands. Vidare får va- lutainlänning ta emot betalning i Sverige från valutautlänning för dennes uppehållskostnader här och för inköp. som kan antas vara avsedda för kö- parens personliga bruk.

] en särskild anvisning till 3 och lOa åå anges vad som i valutaförord- ningen avses med löpande betalning. Hit hör exempelvis normala likvider vid export och import av varor och tjänster. omkostnader med anledning därav. andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet. vissa försäkringsbetalningar. ränta och annan avkastning av kapitaltillgång. nor- mala reseutgifter samt pensioner. understöd och liknande personliga be- talningar. l anvisningen har uttryckligen angetts. att betalning i samband med direkt investering. värdepappersöverlåtelse. personlig kapitalt'jverföring eller annan kapitalbetalning inte anses som löpande betalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter som fordras för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

1 11—14 åå finns vissa särskilda bestämmelser. Av dessa skall här endast 13 å närmare beröras. Denna paragrafinnehåller bestämmelser som ger riks- banken möjlighet att ålägga var och en som uppehåller sig i Sverige att

Prop. l975:82 20

deklarera bl. a. sina utländska betalningsmedel. fordringar och värdepapper. honom tillhöriga guldvaror (guld. guldarbeten. guldmynt) här i landet samt sina tillgångar och skulderi utlandet. Underlåter någon att fullgöra sin upp- giftsskyldighet kan riksbanken förelägga honom vite. Om det behövs för att få nödiga upplysningar kan riksbanken också vid vite förelägga upp- giftsskyldig att tillhandahålla sina handelsböcker jämte dithörande hand- lingar.

Valutaförordningen avslutas med ett avsnitt som innehåller ansvarsbe- stämmelser (15—21 åå). Bestämmelsen i 15 å första stycket träffar den som bryter mot någon av föreskrifterna i 2 och 4—10 åå (punkt 1). som använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som gäller enligt sådan föreskrift (punkt 2). som genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt att förvärva eller föryttra utländska betalningsmedel eller utländska ford- ringar mot vederlag i svenskt mynt eller riksbankens tillstånd. där sådant behövs (punkt 3). som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som riks- banken har löreskrivit med stöd av l3å valutaförordningen (punkt 4) eller som avger oriktig uppgift vid fullgörande av denna uppgiftsskyldighet (punkt 5). Ansvar enligt 15 å första stycket förutsätter uppsåt. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år eller — om brottet är grovt fängelse i högst två. år. Har gärningen inte förövats uppsåtligen utan av grov oaktsamhet är straffet böter. 1 15 å avses endast fullbordade brott. Brott som är straffbara redan på försöksstadiet är enligt 16å olovlig utförsel och införsel i strid mot förordningen samt lämnande av oriktig uppgift enligt 15 å första stycket 3). Medverkan till uppsåtligt brott som nu har nämnts föranleder ansvar enligt brottsbalkens bestämmelser om medverkan till brott. Enligt 18 å första stycket kan den som åsidosätter föreskrift som riksbanken har meddelat med stöd av valutaförordningen dömas till böter. om gärningen inte är straffbelagd i 15 eller 16 å. 1 andra stycket av samma paragraf föreskrivs också bötesstraff för den som bryter mot tystnadsplikt enligt 7 å valutalagen. Denna straffbestämmelse är dock inte tillämplig. om han är underkastad ansvar för tjänstefel.

Betalningsmedel. fordran eller värdepapper kan enligt 17å förklaras för- verkat helt eller delvis. om fråga är om uppsåtligt brott enligt 15 eller 16å med undantag av brott som avser en av riksbanken föreskriven uppgifts- skyldighet. I stället för egendom som brottet avser kan vederlag eller värdet av egendomen förklaras förverkat. Förverkande får inte ske hos den som har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den i god tro.

Brott mot valutaföt'ordningen får åtalas endast efter angivelse — såvitt avser brott mot tystnadsplikt som inte innefattar tjänstefel —av målsäganden och annars av riksbanken. I fråga om förbuden mot utförsel och införsel äger bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (ändrad senast l973:672) angående förundersökning m.m.. beslag. husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande tillämpning.

En författning som också kan anses falla inom valutalagstiftningens om-

Prop. 1975:82 . 21

råde är kungörelsen (1960:485)om förbud i vissa fall mot införsel och utförsel av obearbetat guld m. m. (änd- rad senast l973:1040). Enligt kungörelsen får ingen annan än riksbanken eller Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Reglements ln- ternationaux) införa eller utföra obearbetat guld (guld och guldlegeringar. platinerat guld inbegripet). vissa halvfäbrikat av guld (stänger. plåtar. tråd. rör och andra formvaror av guld. guldlegeringar och platinerat guld. med undantag av bladguld) och guldmynt som inte är avsedda för samlarändamål. Riksbanken får medge undantag från förbudet. Med vissa inskränkningar är lagen ( 1973:980)0m transport. förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m.m. tillämplig beträffande berörda varor. 1 fråga om påföljd för olovlig införsel och utförsel av guld och de nämnda guldvarorna och för försök till sådant brott hänvisas till lagen om straff för varusmuggling.

3 Fortsatt valutareglering

Rikshanks/lrI/mäkrige har i sin skrivelse hemställt om fortsatt valutareg- lering under tiden den 1 juli 1975 — den 30 juni 1976. Fullmäktige anför att anledning alltjämt föreligger att med stöd av valutalagen utfärda va- lutareglerande föreskrifter och att i sak samma fullmakter i valutalagen som f. n. är i kraft bör gälla också under nästkommande budgetår. Om riksdagen lämnar bemyndigande till fortsatt valutareglering. föreslås att giltigheten av valutaförordningen förlängs. Fullmäktiges hemställan avser sålunda att regeringen måtte (le/s begära riksdagens bemyndigande att vad som före- skrivs i 2å första stycket 1. 2 och 4—8. Så 1 och 3 samt 9å valutalagen skall äga fortsatt giltighet under tiden den 1 juli 1975—den 30 juni 1976. dels föreslå att valutaförordningen med vissa ändringar skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1976.

Ful/mäktige i riks'giildskonmrw. Svenska sparbanks/öreninge/t och Posl- och . Krcdirbankcn. PK -banken har ingen erinran mot framställningen om fortsatt valutareglering. Svenska bank/öreningwr vill med hänsyn till nuvarande be- talningssvårigheter inte heller motsätta sig att valutaregleringen förlängs ytterligare ett år men anser att vissa liberaliseringar av regleringen och dess tillämpning snarast bör genomföras. Till stöd för sin uppfattning anför bank- föreningen synpunkter som är likartade dem föreningen har framfört i sina remissyttranden över framställningarna om fortsatt valutareglering tidigare år (det senaste yttrandet se prop. 1974189 5. 65—67). Enligt bankföreningen utgör valutaregleringen sålunda ett betydande hinder mot näringslivets ex- pansion. Valutarcstriktionerna måste därför utformas och tillämpas så att minsta möjliga störningar uppstår för näringslivet. Restriktionerna bör av- skaffas eller uppmjukas så snart det är möjligt. En reglering som har varit ikraft så länge som den svenska valutaregleringen bör enligt bankföreningens mening då och då ses över grundligt och förutsättningslöst omprövas såväl när det gäller de olika restriktionerna som sådana som när det gäller reglernas

Prop. 1975:82 22

tillämpning i praktiken. De nuvarande mycket omfattande och detaljerade valutaförcskrifterna är komplicerade och leder därför till osäkerhet och risk för missförstånd vid tolkningen. 1 fråga om det svenska näringslivets möj- ligheter att utnyttja den internationella låncmarknaden framhåller bank- föreningen att — trots att villkoren vid företags och bankers upplåning ut- omlands för att finansiera investeringar och handel har stegvis mjukats upp under år 1974. något som näringslivet har hälsat med tillfredsställelse vissa krav återstår beträffande de reella löptiderna vid krediter i utlandet som försvårar upplåning utomlands. Det är bankföreningens förhoppning att det under år 1975 skall tas ytterligare steg för att en mer flexibel till- Iämpning av valutaregleringen på detta område skall uppnås. Vidare fram- hålls bl. a. att företagens behov av att kunna skydda sig mot kursförluster har ökat. nämligen mot de kursförluster som är förenade med framtida betalningar i utländsk valuta. Företagens möjligheter att kurssäkra sina ut— landsbetalningar försvåras emellertid av att nuvarande valutabcstämmelser i vissa avseenden begränsar de svenska bankernas rörelsefrihet att göra ter- minsaffärer för kundernas räkning. Bankföreningen anser att sådana ut- betalningar som myndigheterna tillåter också bör få kurssäkras genom ter- minsaffärer. Bankernas omfattande rapportering om sina valuta-affärer ger enligt bankföreningens mening riksbanken fullgoda möjligheter att följa den utveckling som kan bli följden av en större frihet att göra terminsaffärer.

4 Ändringar i valutalagstiftningen

Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår ändringar i valutaförordningens be- stämmelser i fråga om föreläggande av vite. borgen av valutautlänning och särskild avgift. Fullmäktige föreslår också vissa redaktionella ändringar och förtydliganden i valutaförordningen. Slutligen påpekar fullmäktige att den nya regeringsformen . som trädde i kraft den 1 januari 1975. synes föranleda att valutaförordningens straff- och förverkandebestämmelser bör överföras till valutalagen. _

Fullmäktige konstaterar att bestämmelserna i 13 å valutaförordningen om föreläggande av vite inte på länge har tagits i anspråk. Enligt fullmäktige är det önskvärt att möjligheterna att förelägga vite inom va- lutaregleringens område vidgas att allmänt avse rättelse av oriktigt företagna förmögenhetsdispositioner liksom uppfyllande av villkor som riksbanken har ställt med stöd av valutaförordningen. Är fråga om valutabrott kan visserligen föranstaltas om åtal. vilket kan leda till såväl straff som. vid uppsåtligt brott. förverkande enligt 17 å valutaförordningen. Vid vissa över- trädelser av valutaförordningen kan det dock enligt fullmäktige te sig som en alltför långtgående åtgärd att ta i anspråk den rättsliga apparaten genom polisutredning. åtal. domförande och exekution. Fullmäktige påpekar att bestämmelsen i 20å valutaförordningcn. att valutabrott får åtalas endast efter angivelse från riksbanken. också förutsätter att riksbanken i vissa fall

Prop. 1975:82 23

skall kunna avstå från åtal. Det framhålls vidare att en genom valutabrott åstadkom men valutaskada i allmänhet inte kan avhjälpas genom förverkande. För att t. ex. kompensera en överträdelse av valutaförordningcn som består i att belopp har placerats utomlands eller i att ett utländskt bolag har bildats fordras positiva åtgärder från ägaren för att beloppet skall återföras eller bolaget avvecklas och insatsen återföras. När en valutaöverträdelse har skett men förverkande inte kommer till stånd eller inte är till fyllest för att avhjälpa den valutaskada som har uppstått. blir det av betydelse att riksbanken har möjlighet att genom vite framtvinga de positiva åtgärder som krävs härför. Fall kan också tänkas då någon genom ett valutabrott har vunnit en så betydande fördel att det för honom ter sig mera ekonomiskt lönsamt att ta konsekvenserna av ett åtal än att rätta vad som har förbrutits. Alldeles särskilt kan detta gälla om det är föreskrifter som riksbanken har meddelat med stöd av förordningen som har överträtts. [ sådant fall kan nämligen förverkande inte ske och straffsatsen är som framgår av 18å valutaför- ordningen begränsad till dagsböter. Har åter preskription inträtt saknas varje möjlighet att framtvinga rättelse av oriktigt företagna förmögenhets- dispositioner. låt vara att preskriptionstiden just för förverkande kan för- längas enligt 36 kap. 9 % brottsbalken. Fullmäktige anser att det därför bör föreskrivas en allmän möjlighet för riksbanken att genom föreläggande av vite framtvinga sådana positiva åtgärder som erfordras för att eliminera en valutaskada uppkommen genom överträdelse av valutaförordningen eller av föreskrift som riksbanken meddelat med stöd av förordningen. Vite bör kunna föreläggas även vid underlåtenhet att efterkomma villkor som upp- ställts av riksbanken vid meddelande av generell dispens eller särskilt till- stånd. Vitesföreläggande bör kunna riktas inte bara mot den direkt ansvarige utan även mot den vidare personkrets. mot vilken enligt 36 kap. 4å brotts- balken förverkandeyrkande kan framställas. Valutalagen synes i 5 ;" 3) er- bjuda stöd för utfärdande av föreslagen bestämmelse om vite. Om en sådan bestämmelse införs i valutaförordningen. bör den enligt riksbanksfullmäk- tiges mening kunna infogas närmast efter den nuvarande regeln om vite i en ny l3aå.

År 1949 infördes i valutaförordningen en föreskrift om att riksbankens tillstånd fordrades. om försträckning lämnades mot säkerhet av bo rge n av val u ta u t | ä nn i n g . dvs. någon som var bosatt i utlandet (prop. 19492206. BaU 43). Föreskriften infördes på förslag av bankofullmäktige som i sin skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen bl.a. anförde:

Frågan om lämnandet av kredit häri riket mot borgen av någon i utlandet "bosatt är icke uttryckligen reglerad i valutaförordningen. Frågan har hu- vudsakligen betydelse antingen då utländskt bolag önskar finansiera in- vestering i Sverige genom att svenskt dotterbolag här upptager kredit mot moderbolagets borgen i stället för att för finansieringen erforderliga medel överföras till Sverige eller då svenskt dotterbolag endast genom krediter i Sverige mot utländskt moderbolags borgen kan anskaffa medel för de

Prop. 1975:82 24

transfereringar till utlandet t. ex. på grund av utdelning — som i och för sig kunna medgivas. .Valutaförordningen torde följaktligen böra komplet- teras med en bestämmelse om att riksbankens tillstånd erfordras för iklä- dande av gäld mot borgen av någon i utlandet bosatt. Ifrågavarande be- stämmelse torde kunna intagas under 65 andra stycket som en särskild punkt mellan nuvarande punkterna ]) och 2).

Bestämmelsen utmönstrades ur valutaförordningen i samband med att riksdagen år 1960 förlängde valutaregleringen. Bestämmelsen slopades på förslag av bankofullmäktige. som konstaterade att dispens regelmässigt bru- kat beviljas från förbudet och att behov därav därför inte vidare förelåg. Till denna bedömning anslöt sig departementschefen liksom riksdagen (prop. 1960:127. BaU 22. rskr 331).

Riksbanksfullmäktige anför att det i nuvarande valutaläge åter är önskvärt att kunna övervaka bl.a. finansieringen av de utlandsägda dotterbolagens investeringar i Sverige så att skäliga bidrag till dessa lämnas från moder- bolaget i utlandet. Fullmäktige föreslår därför att en regel av det innehåll som gällde mellan åren 1949 och 1960 införs i valutaförordningen.

Enligt 38 första stycket valutaförordningen kan riksbanken närmare be- stämma i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar får — mot vederlag i svenskt mynt förvärvas eller föryttras. I paragrafens andra stycke föreskrivs att. om villkor är förenat med föreskrift om att av g i ft skall utgå, riksbanken även får bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken. Riksbanksfullmäktige framhåller att den senare föreskriften genom sin placering har kommit att anknytas till sådana villkor som behandlas i första stycket av samma paragraf. Även andra tillstånd enligt valutaförordningen än sådana som avser omväxling mellan svensk och främmande valuta kan emellertid enligt fullmäktige tän— kas belagda med avgifter. För att klarlägga att även en avgift av sådant slag skall kunna behandlas som övriga avgifter torde den nuvarande regeln i 35 andra stycket valutaförordningen böra brytas ut och tas upp som en särskild föreskrift. förslagsvis i en ny 3aå.

Fullmäktige föreslår slutligen vissa re (1 a k t io n ella ä n (1 r i n gar i valtttaförordningen. 1 75 första stycket andra punkten valutaförordningen föreskrivs att värdepapper. som har införts till riket genom översändande till valutabank. får lämnas ut av banken "allenast i samband med deras försäljning eller återförande till utlandet". såvida inte riksbanken medger annat. F.nligt fullmäktige bör föreskriften läsas så-att värdepapperen får lämnas ut endast i samband med att de försäljs till eller förs åter till utlandet. Föreskriften hör. anser fullmäktige. förtydligas t. ex. genom att de citerade orden ändras till "allenast i samband med deras återförande eller försäljning till utlandet".

Enligt lOaå första stycket 1 och 5 valutaförordningen får löpande be- talningar utan hinder av andra föreskrifter i valutaförordningen — göras och tas emot under förutsättning bl.a. att de går "genom valutabank". Med betalning genom valutabank jämställs enligt en bestämmelse i andra

fx) '_']

Prop. 1975:82

stycket betalning medelst postanvisning. Eftersom inom den postala or- ganisationen endast "postbanken" hade ställning av valutabank. behövdes tidigare bestämmelsen i andra stycket för att klargöra att löpande betalningar till och från utlandet skulle få utföras också inom postanvisningsrörelsen. som inte hörde till postbanken. Efter postbankens fusion med kreditbanken har det emellertid genom ändring av 2 & andra stycket a valutaförordningen (l974z460) blivit möjligt att förordna postverket i sig som valutabank. Sådant förordnande har också meddelats. Eftersom betalningar medelst postanvis- ning går genom postverket och sålunda numera "genom valutabank". saknas anledning att behålla den särskilda regeln om att postanvisningsbetalningar skall likställas med betalningar genom valutabank. Riksbanksfullmäktige föreslår därför att denna regel slopas.

Rubriken till 4 och 5 åå valutaförordningen omfattar bl.a. utförsel av fordringsbevis. Genom ändring av 4 & (19631176) har emellertid utförsel av fordringsbevis undantagits från reglering. Fullmäktige påpekar att rubriken bör ändras i enlighet härmed. Som en följd av tidigare ändring av 25 (19741460) föreslås också att hänvisningen i 9.5 första stycket valutaförord- ningen till 254 andra stycket c ändras att gälla 25 andra stycket b.

Remissinsranserna har ingen erinran mot riksbanksfullmäktiges förslag till ändringar i valutaförordningen utom när det gäller m öj l i g h e t e n att fö rel ä g g a v i te. 1 den delen har Svenska bankföreningen och Post- och Kredirbansz. PK—banken anfört följande synpunkter. Beträffande förslaget att låta föreskriften i 36 kap. 4 & brottsbalken bestämma den krets av personer. mot vilka ett vitesföreläggande skall kunna riktas. påpekas att denna fö- reskrift endast avser förverkande i samband med brott. medan den tänkta vitesbestämmelsen synes kunna bli tillämplig även i sådana fall där brott inte föreligger. Vidare anmärker de båda remissinstanserna att den föreslagna vitesbestämmelsen inte innehåller någon begränsning av den tid inom vilken ett vitesföreläggande skall kunna meddelas. Om vitesföreläggandet avser att framtvinga rättelse av en brottslig disposition synes en maximitid av fem år. inom vilken föreläggandet skall meddelas. vara motiverad i analogi med den femåriga tidsfristen för förverkande i 36 kap. 9ä brottsbalken. Även vid icke brottsliga åtgärder borde en tidsfrist stipuleras som i vart fall inte borde vara längre än vid brott. 1 bägge fallen kan för en tids- begränsning åberopas att bevissvårigheterna både för myndigheter och en- skilda kan förutsättas efter en längre tid i regel bli så stora. att utredningen i ärendet blir otillfredsställande.

5. Föredraganden

Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års va- lutalag (SFS 1939:350). Valutalagen är en fullmaktslag. enligt vilken rege- ringen har möjlighet att under vissa i lagen givna betingelser förordna om valutareglering. Detta förordnande har fortlöpande årligen förnyats sedan år 1939.

Prop. 1975:82 26

Valutareserven har under de senaste åren undergått stora svängningar. Efter en. efter dåtida förhållanden. mycket kraftig nedgång år 1969. ökade under åren 1970—1973 reserven stegvis och uppgick vid 1973 års slut till inemot 12 000 milj. kr. Detta belOpp motsvarade värdet av cirka tre månaders import. vilket ungefär var det förhållande mellan valutareserv och import som rått under 1960-talet genomsnittligt sett.

Det läge som sedan inträdde under hösten 1973 genom de omedelbart kraftigt höjda oljepriserna visade hur snabbt en till synes tillfredsställande situation drastiskt kan förändras. Vid utgången av år 1973 hade Sverige en position i fråga om valutareserven som vid en jämförelse internationellt sett inte kunde betecknas som särskilt stark. Flertalet industriländer hade en valutareserv-' som täckte en störrc import i månader räknat än den vi hade. Vår bytesbalans som år 1973. trots inträdande störningar under årets sista månader. gett ett överskott på över 5 miljarder kr.. uppvisade för år 1974 ett underskott på över 4 miljarder kr. Underskottet medförde en ned- gång av Vår valutareserv med 3.5 miljarder kr. Tillsammans med den snabba uppgången av importen har detta medfört att vår valutareserv kring årsskiftet endast motsvarade en månads import. Enligt vad som nu kan bedömas förutses för år 1975 ett bytesbalansunderskott som till och med är större än det som har angetts i årets finansplan (prop. l975:1).

Det är självklart att Sverige på sikt inte kan tåla en sådan bytesbalans- situation. 1 det läge vari Sverige liksom f.ö. en rad andra länder nu befinner sig kommer möjligheter att styra valtttarörelserna att spela en inte oväsentlig roll. Den ekonomiska politiken behöver som ett komplement en reglering pa valutaomrädet. även om en sådan reglering aldrig kan erbjuda ett fullgott skydd mot oönskade betalningsströntmar.

De höjda oljepriserna har ytterligare ökat de påfrestningar som den in- ternationella valutamarknaden sedan några år har varit utsatt för. Kurserna på flera viktiga valutor flyter. Arbetet på en omfattande reform av det in- ternationella betalningssystemet har inte kunnat föras fram till avgörande beslut. Av stort värde för svensk del har dock varit det valutakurssamarbctc som har inletts mellan vissa europeiska länder. det s. k. ormsamarbetet. Deltagandet i detta samarbete ställer också krav på en ändamålsenlig svensk valutapolitik.

Enligt vad som kan förutses i dag torde verkningarna av kapitalflödena med anledning av oljeprisernas förändringar vara kännbara för avsevärd tid framöver. Även i många andra länder har den ekonomiska utvecklingen ökat behovet av kontrollmöjligheter av kapitalrörelserna. Fullmäktige i riks- gäldskontoret. Svenska sparbanksföreningen samt Post- och Kreditbanken. PK-banken. har ingen erinran mot fortsatt valutareglering. Svenska bank- föreningen acceptcrar också en fortsatt förlängning av valutaregleringen un- der hänvisning till bytesbalansläget.

Giltighetstiden för det nu löpande förordnandet om valutareglering utgår

Prop. 1975:82 27

den 30juni detta år. Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör förordnande om valutareglering meddelas för ytterligare ett år. Förordnandet böri enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag i sak ha samma omfattning som f.n. Formen för förordnandet torde emellertid bli en annan än hittills.

Enligt punkt 7 andra stycket i övergångsbestäm-melserna till den nya re- geringsformen (RF) skall föreskrift som enligt äldre lag skall beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt i stället beslutas genom lag. dvs. av riksdagen. Bestämmelsen i l & tredje stycket valutalagen. enligt vilken Kungl. Maj:t i fredstid har kunnat förordna om valutareglering med riks- dagens samtyckc. har inneburit att förordnandet har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Enligt den nämnda övergångsbestämmel— sen till den nya RF skall sådant förordnande alltså hädanefter i över- ensstämmelse med principerna i den nya RF meddelas av riksdagen i form av lag.

Den nämnda bestämmelsen i l & tredje stycket valutalagen har vidare inneburit att Kungl. Maj:t i fredstid inte har kunnat väcka förslag i riksdagen om valutareglering annat än på framställning av riksbanksfullmäktige. Enligt 4 kap. 3 & första stycket den nya RF får regeringen emellertid i princip väcka förslag i riksdagen i fråga om allt som kan komma under riksdagens pröv- ning. Regeringens förslagsrätt när det gäller valutareglering får därför inte längre vara beroende av riksbanksfullmäktiges framställning. Även om det således hädanefter står regeringen fritt att väcka förslag hos riksdagen om valutareglering. anser jag att det lämpligen bör åligga riksbanksfttllmäktige att göra framställning hos regeringen om valutareglering. när det i fredstid bedöms nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Jag föreslår att bestämmelsen i lä tredje stycket valutalagen anpassas till den nya RF i enlighet med vad jag nu har anfört.

1 sin skrivelse har riksbanksfullmäktige föreslagit ändringar i valutaför- ordningen i fråga om föreläggande av vite. borgen av valutautlänning och särskild avgift. Förslagen har i huvudsak lämnats utan erinran av remiss- instanserna.

Den möjlighet riksbanken f.n. har enligt valutaförordningen att fö- re l ä gg a vite är begränsad till fall då någon har underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 13 & valutaförordningen och då det gäller att förmå uppgiftsskyldiga att tillhandahålla sina handelsböcker och dithörande hand- lingar för granskning. Enligt fullmäktiges mening är det önskvärt att möj- ligheten att förelägga vite inom valutaregleringens område vidgas till att allmänt avse rättelse av oriktigt företagna förmögenhetsdispositioner och uppfyllande av villkor som riksbanken har uppställt med stöd av valuta- förordningen. Även när fråga är om valutabrott. kan vitesföreläggande enligt fullmäktiges mening vara en lämpligare reaktion än att sätta i gång hela den rättsliga apparat som polisutredning. åtal. domförande och cxekution innebär. Det framhålls vidare att en valutaskada. som har åstadkommits genom valutabrott. i allmänhet inte kan avhjälpas genom förverkande på

Prop. 1975:82 28

grund av brott. eftersom vad som krävs för att avhjälpa skadan är positiva åtgärder. t. ex. att utomlands placerat belopp återförs eller att utländskt bolag som har bildats avvecklas och insatsen i bolaget återförs. Fullmäktige påpekar också att varje möjlighet att framtvinga rättelse saknas. om brottet och möjligheten till förverkande har preskriberats. Vitesföreläggande bör enligt fullmäktiges förslag kunna riktas inte bara mot den som är direkt ansvarig för valutaskadan utan även mot var och en mot vilken yrkande om för- verkande vid valutabrott skulle kunna framställas.

Vid remissbehandlingen har bl.a. bankföreningen påpekat att den tänkta vitesbestämmelsen synes kunna bli tillämplig vare sig valutabrott föreligger eller inte och anfört att en maximitid borde fastställas inom vilken vites- föreläggande skall kunna meddelas och att denna tid i varje fall inte borde vara längre än när det gäller förverkande på grund av brott.

För egen del får jag anföra följande. Av vad riksbanksfullmäktige har anfört framgår att tanken är att riksbanken i vissa fall. när valutabrott har begåtts. skall kunna avstå från att ange brottet till åtal och i stället genom ett vitesföreläggande söka åstadkomma att inträffad valutaskada blir av- hjälpt. Det kan också tänkas att riksbanken skulle i allvarligare fall finna anledning såväl att låta brottet gå till åtal som att förelägga vite. Att förutom åtalsangivelse tillgripa vitesföreläggande kan i dessa fall vara på- kallat. om valutaskadan är betydande. exempelvis om olovligt utförd valuta uppgår till mycket högt värde. .

Vad de senare fallen angår uppkommer frågan om inte den som sålunda skulle kunna ådömas både straff" och vite blir föremål för en form av dub- bcfbestraffning som bör undvikas. För att en sådan effekt skall undvikas har det ibland måst meddelas särskild föreskrift. Ett färskt exempel härpå finns i 51 ;" aktiefondslagen (19741931). där det föreskrivs att den som inte har efterkommit ett med stöd av lagen meddelat .vitesföreläggande inte får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

När det gäller valutalagstiftningen äratt märka att det redan f. n. är möjligt enligt valutaförordningen att kombinera straff och vite. Har någon underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt valutaförordningen. kan han dömas till straff men också vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet. Straff- ansvaret torde dock i regel avse en underlåtenhet att inom viss tid lämna uppgifter. medan det vite som kan komma att utdömas avser därefter fortsatt tredska att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Straffet och vitet kommer alltså att gälla två olika tidrymder. Att en myndighet på detta sätt inskrider särskilt mot en fortsatt tredska kan vara i hög grad påkallat. En sådan kombination av straffoch vite kan förekomma även utanför valutalagstiftningens område och någon form av dubbelbestraffning är det inte fråga om.

En likartad kombination av straff och vite skulle bli följden. om möj- ligheten att förelägga vite utvidgas på det sätt riksbanksfullmäktige har fö- reslagit. Straffansvar kan drabba den som överträder förbud som har fö- reskrivits i valutaförordningen ellerav riksbanken med stöd av förordningen.

Prop. 1975:82 29

Straffansvar kan också följa i de fall där någon har åsidosatt föreskrift som riksbanken har uppställt i fråga om tillstånd enligt valutaförordningen. Vi- tesförefäggandet skulle däremot ha till syfte att framtvinga åtgärder. va- rigenom den otillåtna dispositionen eller motsvarande omintetgörs. Döms sådant vite ut. kommer beslutet därom i flertalet fall att grundas på att den förelagde i ett senare skede än det som straffansvaret hänför sig till har underlåtit att vidtaga åtgärder. Det är dock tänkbart att straffansvar i samband med att någon har åsidosatt eller underlåtit att uppfylla ett med tillstånd förbundet villkor — hänför sig även till sådant senare skede. Införs den föreslagna vitesbestämmelsen. bör det därför samtidigt föreskrivas att den som inte har efterkommit ett vitesföreläggande inte får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Även om en dubblering av straff och vite sålunda inte skulle behöva befaras. kan enligt min mening en form av dttbbel effekt inträda för den händelse egendom som har varit föremål för valutabrott eller värdet av sådan egendom förklaras förverkat. Förverkande- och vitespåföljderna måste nämligen anses åstadkomma i viss mån samma effekt. Båda neutraliserar helt eller delvis resultatet av brottet. Domstolen har emellertid möjlighet att efter en skälighetsbedömning avstå från att meddela förverkandeför- klaring eller kan välja att meddela endast partiell sådan förklaring. Det får förutsättas att denna möjlighet utnyttjas om vite har dömts ut. Särskild föreskrift för sådana fall skulle därför inte behövas. För det fall att en dom på förverkande av berörd egendom redan har meddelats. kan däremot enligt min mening ett uttryckligt förbud mot att vitesföreläggande används vara påkallat.

Riksbanksfullmäktige har enligt mitt mening lagt fram goda skäl för sin uppfattning att en sådan vitesbestämmelse sotn den föreslagna behövs. Som framgår av vad _jag har anfört behöver en sådan bestämmelse inte medföra någon form av dubbelbestraffning. .lag förordar därför att en sådan bestäm— melse tas in i valutaförmdningen och att förhållandet mellan vitet och de straffrättsliga reaktionerna regleras i enlighet med vad jag har angett. ] fråga om vitesbestämmelsens närmare innehåll får jag anföra f'r'jljande.

Jag har hittills endast berört fall i vilka ansvar för valutabrott kan komma i fråga. Den föreslagna vitesbestämtnelsen kan emellertid bli tillämplig. fast- än straffänsvar över huvud inte eller inte längre kommer i fråga. Straffansvar kan av skilda orsaker vara uteslutet. En sådan orsak som särskilt bör nämnas är att brottet har hunnit preskriberas. Vid remissbehandlingen har det tö- reslagits att en tidsfrist borde anges efter vilken riksbanken inte skulle få meddela vitesföreläggande. Avgörande för huruvida föreläggande kan med- delas måste enligt min mening vara om någon valutaskada som bör avhjälpas kan anses föreligga. Om såär fallet får bedömas från fall till fall. Att uppställa någon absolut tidsgräns för dessa fall låter sig inte göra enligt min mening. I sammanhanget kan erinras om att frågan om preskription av vite är reglerad i brt'tttshalken endast såvitt gäller utdömt vite (35. kap. 7,5). Som framgår

Prop. 1975:82 30

av det följande föreslås att preskriptionstiden för valutabrott skall förlängas till fem och. såvitt avser grova brott. tio år. Även om en motsvarande. uttrycklig regel inte bör gälla för vitesföreläggande. är det enligt min mening rimligt att räkna med att verkningarna av en valutaskada fetn eller i all- varligare fall tio år efteråt är så försvagade att föreläggande att vidtaga rättelse inte torde komma i fråga.

Föreläggande bör enligt riksbanksfullmäktiges förslag kunna riktas för- utom mot den som är direkt ansvarig för en valutaöverträdelse — mot var och en som i övrigt tillhör den personkrets mot vilken det kan framställas yrkande om förverkande enligt 36 kap. 45” brottsbalken. Vid förverkande på grund av brott består denna personkrets enligt vad som föreskrivs i nämn- da paragraf av (le/s den som har medverkat till brottet. dels den i vars-ställe gärningsmannen eller annan medverkande var. dels den som genom brottet har beretts vinning och dels den som efter brottet har förvärvat den berörda egendomen på grund av giftorätt. arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet har förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens sam- band med brottet.

Av allmänna regler följer att ett vitesföreläggande kan riktas endast mot den som har rättslig och faktisk möjlighet att efterkomma det. Enligt min mening kan en lämplig avgränsning av personkretsen erhållas. om huvud- regeln får vara att den som kan förfoga över den avsedda egendomen kan föreläggas. när åtgärd har vidtagits i strid mot valutalörordningen eller med stöd av förordningen meddelad föreskrift eller när ett villkor för tillstånd enligt l'i'irordningen har åsidosatts. Detta bör gälla oavsett om han själv eller annan har vidtagit åtgärden eller åsidosatt villkoret. Föreläggande bör dock få riktas mot den som har sedan åtgärden vidtogs eller villkoret åsidosattes fi'irvärvat rätt till egendomen endast om fråga är om förvärv på grund av giftorätt. arv eller testamente eller genom gåva eller om för- värvaren hade vetskap om eller skälig anledning till antagande om sattt- bandet med åtgärden eller åsidosättandet av villkoret. l-In föreskrift av nu angivet innehåll kommer att omfatta de personkategorier som motsvarar de i 36 kap. 4= brottsbalken upptagna.

Om egendom har förts ut i strid mot valutabestämmelserna. kan den därefter ha ersatts av annan egendom. Utförda betalningsmedel eller vär- depapper har t.ex. omvandlats till ett tillgodohavande i bank. Riksbanken måste rimligen kunna meddela föreläggande i sådana fall. i det nämnda exemplet mot innehavaren av tillgodohavandet. l vitesbestämmelsen har därför som adressat angetts den sotn kan förfoga över den ursprungliga egendomen eller det som har trätt i stället för denna, Det får förutsättas att i den mån riksbanken kan välja att rikta ett föreläggande mot den som har förfarit i strid mot en valutabcstämmelse eller mot annan adressat banken i första hand väljer att rikta föreläggandet mot den förre.

Det kan tilläggas att allmänna regler om svensk lagstiftnings räckvidd

Prop. 1975:82 31

drar en gräns för riksbankens möjligheter att förelägga vite enligt den fö- reslagna bestämmelsen. Självfallet kan ett sådant föreläggande inte riktas mot t. ex. utländska banker. som i sitt hemland tar befattning med härifrån utförd valuta. även om utförsefn har skett i strid mot valutaförordningen.

Vitesföreläggande kan. som jag nämnt i det föregående. f. n. användas för att tvinga fram vissa uppgifter. Fråga om utdötnande av sådant vite prövas enligt 20å andra stycket valutalörordningen av länsstyrelse. Med hänsyn till den nu föreslagna vitesbestämmelsens karaktär bör det enligt min mening ankomma på allmän domstol att pröva frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna bestämmelse. Det är lämpligt att samma ordning gäller i fråga om sådant vite som f. n. kan föreläggas enligt valutaförordningen. Eftersom det är allmän domstol som prövar frågor om utdömande av Vile. om särskild föreskrift inte meddelas, bör således 205 andra stycket utgå.

Tidigare har valutaförord ningen innehållit en föreskrift om att riksbankens tillstånd fordrades för försträckning mot säkerhet av borge n av va - lutautlä n n i ng. st. borgen av någon som var bosatt i utlandet. Ett av syftena med föreskriften var att riksbanken skulle kunna övervaka ft- nansieringen av sådana investeringar som utländska bolags svenska dot- terbolag gjorde här i landet. Föreskriften slopades som obehövlig år l960. Riksbanksfullmäktige har nu föreslagit att en motsvarande föreskrift åter införs. därför att det i det nuvarande valutaläget har visat sig önskvärt att på nytt kunna övervaka att de utländska moderbolagen lämnar skäliga bidrag till dotterbolagens finansiering av investeringar i Sverige. Förslaget i denna del har inte mött erinran vid remissbehandlingen och jag förordar att en föreskrift motsvarande den tidigare gällande införs.

Regeringen får enligt 2; första stycket 2 valutalagen bl.a. föreskriva att utländska betalningsmedel och utländska fordringar får mot vederlag i svensk valuta — förvärvas och föryttras endast i den omfattning och på de villkor regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksbanken be- stämmer. Sådana villkor kan innefatta en föreskrift om u t t a ga n d e av av g i ft. om villkoren i övrigt inte iakttas. Samma stycke punkt 8 medger regeringen rätt att föreskriva att avgift skall tillfalla riksbanken. Med stöd av nu nämnda bestämmelser i valutalagen har i 3 & valutaförordningen fö- reskrivits dels att riksbanken får närmare bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar får förvärvas eller föryttras mot vederlag i svensk valuta (första stycket). dels att om villkor är förenat med föreskrift om att avgift skall utgå — riksbanken även får bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken (andra stycket).

Med hänsyn till att också andra tillstånd enligt valutaförordningen än sådana som avser omväxling mellan svensk och främmande vafttta kan tänkas belagda nted avgifter har riksbanksfullmäktige föreslagit att regeln i 35 andra stycket valutaförordningen ersätts av en tnera allmänt hållen

Prop. l975:82 ' . 32

bestämmelse. Enligt denna skulle riksbanken närhelst tillstånd enligt va- lutaförordningen förenas med föreskrift om att avgift skall utgå också få bestämma att avgiften skall tillfalla riksbanken. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Även jag biträder det. Om va- lutaförordningen ändras på denna punkt. torde emellertid också Zä första stycket 8 valutalagen böra ändras. Där bör sålunda uttryckligen anges att regeringen kan förskriva att det med stöd av valutaförordningen får be- stämmas såväl att avgift skall utgå som att sådan avgift skall tillfalla riks- banken. Den nya bestämmelsen i valutaförordningen bör få en motsvarande avfattning.

Utöver den tidigare föreslagna ändringen i l & tredje stycket valtttalagen vill jag i det följande ta upp ytterligare några frågor som har samband med den nya RF.

Enligt kungörelsen ( f960:485)om förbud i vissa fall mot i n fö rs el och utförsel av obearbetat guld m. m. gäller förbud för annan ätt riksbanken och Internationella regleringsbanken i Basel att införa eller utföra guld och vissa slag av guldvaror. Förbudet avser obearbetat guld i legerat eller olegerat skick. sådana halvfabrikat av legerat eller olegerat guld som är jämförbara med obearbetat guld och slutligen guldmynt. dock inte sådana som är avsedda för samlingar. Undantag från förbudet. som har tillkommit i valutareglerande syfte. får medges av riksbanken. Kungl. Maj:t har besltttat kungörelsen utan stöd av bemyndigande av riksdagen. Enligt den nya RF krävs det emellertid bemyndigande av riksdagen för att regeringen skall få meddela föreskrifter av det slag det här gäller. Dessa tillhör nämligen den ekonomiska lagstiftningen som enligt 8 kap. 3; den nya RF skall regleras genom lag. Enligt 8 kap. 7_$ första stycket 3 kan regeringen dock efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter bl.a. om införsel och utförsel av varor. pengar och andra tillgångar. Även om förbudet i kttngörelsen äger fortsatt giltighet på grund av en övergångsbestämmelse till den nya RF. vill jag förorda att kungörelsen upphävs och att bemyn— digande att meddela förbud mot införsel och utförsel av guld och guldvaror av angivet slag förs in i valutalagen. lämpligen som en tty punkt i 2 ;" första stycket. Bestämmelser motsvarande innehållet i kungörelsen kan infogas i valutaförordningen. lämpligen i 4.5 såvitt gäller utförsel och i o,): såvitt gäller införsel. i samband därmed bör göras ett tillägg om guld i rubrikerna till 4 och 5,5: och till 6—8 åå. Någon ändring i sak i förhållande till kungö- relsens bestämmelser är inte avsedd. Som hittills bör förbudets föremål. gttld och guldvaror av vissa slag. anges med hjälp av tulltaxan. Vilka slag av gttld och guldvaror som förbudet omfattar bestäms då av tulltaxan jämte dess anmärkningar. Det innebär t. ex. att liksom hittills vissa slag av guldlegeringar. som närmare beskrivs i anmärkningarna till tulltaxan. om- fattas av förbudet. medan guldmynt som är avsedda för samlingar inte gör det. Att riksbanken får medge undantag från förbudet och vissa be- stämmelser om förfarandet i samband med införsel som nu finns i kungö-

Prop. 1975:82 33

relsen följer av 14% valutaförordningen och behöver således inte särskilt sägas i de föreskrifter som förs över från kungörelsen.

X-falutalagen innehåller bemyndigande för regeringen att i förordning med- dela bestämmelser om straff fö r v a i u t a b ro tt och om fö r v e r - k a nde på grund av sådant brott. Enligt 9% katt regeringen sålttnda fö- reskriva straff. högst fängelse i två år. för överträdelse av föreskrift som meddelas nted stöd av valtttafagen. Vidare kan bestämmelse tneddelas om förverkande av betalningsmedel. fordringar eller värdepapper som brottet avser eller av vederlag därför. Bestämmelsen katt också gälla skyldighet att tttge det värde sotn motsvarar betalningsmedlen. fordringarna eller vär- depapperen. Med stöd av bemyndigandet i 9 % valutalagen har bestämmelser om straff" och förverkande införts i valutaförordningen. Enligt 15% första stycket valutaförordningen katt straff ådömas den som 1. bryter mot vissa angivna föreskrifter i förordningen. 2. använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som gäller enligt sådan föreskrift. 3. genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt att förvärva eller avyttra utländska be- talningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt mynt eller riksbankens tillstånd. 4. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt för- ordningen eller 5. vid fullgörande av uppgiftsskyldigheten lämnar oriktig uppgift. Straffet för uppsåtligt brott är böter eller fängelse i högst ett år eller. om brottet är grovt. fängelse i högst två år. Ilar gärningen förövats av grov oaktsamhet är straffet böter. Brott som är straffbara redan på för- söksstadiet är enligt 16% olovlig in- eller utförsel i strid mot valutaför- ordningen och brott som avses i 15% första stycket 3. Medverkan till tipp- såtligt brott som avses i 15 eller 16% föranleder enligt 19% ansvar enligt brottsbalkens bestämmelser om medverkan till brott. Enligt 18% valuta- förort'fningen kan den sotn åsidosätter föreskrift som riksbanken har med- delat med stöd av förordningen. dömas till böter. om han inte är underkastad ansvar enligt 15 eller 16 %. Till böter döms även den som bryter mot tyst- nadsplikt enligt valutalagen. om han inte är underkastad ansvar för tjänstefel.

Enligt 1755 får betalningsmedel. fordran eller värdepapperförklaras för- verkat helt eller delvis. om fråga är om uppsåtligt brott enligt 15% första stycket 1—3 eller 16 %. Förverkan'de får dock inte ske i fall då någon förvärvat egendomen eller särskild rätt till den i god tro.

Brott mot valutaförordningen får åtalas endast efter angivelse. såvitt angår brott mot tystnadsplikt som inte innefattar tjänstefel av målsäganden. och annars av riksbanken (20% första stycket). I fråga om förbuden mot in- och utförsel äger bestämmelserna i lagen ( l960:4l 8) om straff för varusmugg- ling om förundersökning m. m.. beslag. husrannsakan och kroppsvisitation motsvarande tillämpning.

Enligt 8 kap. 3% den. nya RF skall föreskrifter om bron och rättsverkan av brott meddelas genom lag. llar riksdagen lämnat regeringen ett bemyn- digande att meddela föreskrifter i visst ämne. t.ex. in- eller utförsel av varor eller andra tillgångar. får regeringen dock såvitt gäller detta ämne

Prop. l975:82 34

meddela föreskrifter om bötesstraf'f. Detta framgår av 8 kap. 7 % tredje styck- et. där det vidare sägs att riksdagen i lag. som innehåller bemyndigande för regeringen. kan för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet föreskriva även annan rättsverkan av brott än böter. Sådan annan rättsverkan av brott är t. ex. fängelse och förverkande.

Valutalagens och valutaförordningens reglering av straff- och förverk- andepåföljderna står inte i överensstämmelse med den ordning som sålunda anvisas i den nya RF och bör anpassas till denna. Detta bör enligt min mening ske så att det med stöd av den förutnämnda regeln i 8 kap. 7% andra stycket den nya RF i valutalagen föreskrivs samma påföljder. som nu anges i valutaförordningen. för den som bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av valutalagen eller åsidosätter uppgifts- skyldighet som föreskrivs med stöd av lagen. Bestämmelsen om förverkande bör också överföras till valutalagen. De föreslagna bestämmelserna är inte avsedda att medföra någon ändring i sak. Bestämmelsen om förverkande har dock utformats i närmare anslutning till brottsbalkens förverkandebe- stämmelser. Flertalet bestämmelser i 36 kap. brottsbalken" blir direkt till- lämpliga på förverkande enligt valutalagen. Bl. a. gäller detta 36 kap. 4% som reglerar frågan hos vilka förverkande kan ske. 1 valutalagen behöver följaktligen inte finnas någon motsvarighet till valutaförordningens föreskrift om att förverkande inte får ske i fall då någon förvärvat egendom eller särskild rätt till den i god tro. Vidare föreslås en ändring i sak när det gäller preskription av åtal för valutabrott.

Av de allmänna reglerna om åtalspreskription i 35 kap. 1 % första stycket brottsbalken följer att påföljd för ett valutabrott kan ådömas endast om den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom två år eller. om valutabrottet är grovt. fem år från den dag då brottet begicks. För skattebrott gäller däremot delvis på grund av en specialregel i 14% skattebrottslagen(1971169) — en preskriptionstid av fem år och. för grovt skattebedrägeri. tio år. Det har visat sig att valutabrott ofta är kombinerade med skattebrott. Det förekommer att olagligt utförda medel aldrig uppges till beskattning. De olika preskriptionstiderna för valutabrott. å ena sidan. och för skattebrott. å andra sidan, försvårar brottsutredningen. särskilt när misstanken avser grovt valutabrott och grovt skattebedrägeri. Utredningen om valutabrottet måste ofta särskiljas från utredningen om skattebrottet och forceras för att preskription av valutabrottet skall kunna undvikas. Jag föreslår därför att en bestämmelse. liknande 14% skattebrottslagen. införs i valutalagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan påföljd ådömas. om den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år eller. om brottet är grovt. inom tio år från brottet.

Vad som har sagts nu berör inte ansv-'arsbestämmelserna i 18% valuta- förordningen. Som tidigare har framgått kan enligt nämnda paragraf böter ådömas den som åsidosätter föreskrift som riksbanken har meddelat med stöd av valutaförordningen (första stycket") liksom den som bryter mot tyst-

Prop. 1975:82 35

nadsplikt enligt valutalagen (andra stycket). Någon anledning att föra över bestämmelsen i första stycket till valutalagen torde inte föreligga. Vad be- stämmelsen i andra stycket beträffar blir den överflödig. om riksdagen antar de förslag till ny lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet. m. m., som läggs fram genom prop. 1975:78 och som avses träda i kraft den 1 januari 1976. Jag föreslår därför att bestämmelsen upphävs och att en därav föranledd jämkning görs i 20% första stycket.

De tidigare berörda bestämmelser i valutaförordningen som gör varu- smugglingslagens föreskrifter om förundersökning och tvångsmedel tillämp- liga vid utredning av vissa valutabrott innebär sådana inskränkningari med- borgerliga rättigheter som också enligt 8 kap. 3 % den nya RF måste meddelas i lag. Bestämmelserna bör i enlighet med det förut sagda föras över till valutalagen.

Av den nya RF följer att bemyndigande för regeringen att meddela fö- reskrifter om brevgranskning kan lämnas endast för krig och därmed jäm- förliga förhållanden (jämför 2 kap. 3 %. 8 kap. 7 % tredje stycket och 13 kap. 6% RF). Enligt 1 % tredje stycket första punkten valutalagen kan bemyn- digande för regeringen emellertid omfatta rätt att med stöd av 5 % 2 samma lag meddela sådana föreskrifter i fredstid. Nämnda bestämmelse i l % bör därför ändras.

Slutligen bör vissa a n d ra jä m k nin ga r göras i valutalagen och va- lutaförordningen. 1 valutalagen bör med hänsyn till den nya RF ordet "Kö- nungen" bytas ut mot "regeringen"” samt "riksdagssession" och böjnings- form av detta ord mot "riksmöte" i motsvarande form. Med anledning av vad riksbanksfullmäktige har anfört i fråga om 7% valutaförordningen föreslår jag. attparagrafen ändras så att däri anges att värdepapper, som har införts genom översändande till valutabank. får lämnas ut av banken endast i samband med värdepapperens försäljning till någon som är bosatt i utlandet eller återförandc till utlandet. såvida icke riksbanken medger annat. Som framgår av fullmäktiges skrivelse bör vidare det förhållandet att post- verket som sådant. efter postbankens fusion mcd kreditbanken. kan för— ordnas och också har förordnats som valutabank föranleda en ändring av 10a% valutaförordningen. En hänvisning i 9% första stycket till viss be- stämmelse i 2% bör också ändras. Eftersom'4% i förordningen (4% ändrad 1963zl76) inte längre reglerar utförsel av fordringsbevis. bör slutligen rub- riken till 4 och 5%% ändras.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i valutalagen (1939z350).

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939z350).

Prop. 1975:82 36

dels lämnar riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget till 3. förordning om ändring i valutaförordningen (19592264). 4. förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959z264).

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

GOT/XB 75 9104 Stockholm 1975