med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, m. m.
Prop. 1981/82: 188 Regeringens proposition
1981/82: 188
med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, m. m.
beslutad den 25 mars 1982.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för den åtgärd eller det ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR ELIASSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller bl. a. förslag till ändringar i lagen (1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).
För att handläggningen av ärenden om tillstånd (koncession) att dra fram
och utnyttja elektriska ledningar inte skall föregripas föreslås att det i
ellagen tas in bestämmelser om straffansvar för den som drar fram en koncessionspliktig ledning utan koncession. I samma syfte föreslås att större transformator- eller kopplingsstationer inte får uppföras förrän koncession beviljats för vissa därtill hörande ledningar.
Vidare föreslås att en kraftledningsägare skall vara skyldig att ta bort ledningar och vidta andra återställningsarbeten när koncessionen upphör
eller ledningen dragits fram utan koncession. Det föreslås också att vissa administrativa föreskrifter tas bort ur ellagen.
Härutöver föreslås ändringar i vissa lagar till följd av den nyligen beslutade ändringen av myndighetsorganisationen på energiområdet. Detta gäl-
ler förutom ellagen också lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och lagen
(1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1982.
Slutligen tas i propositionen upp vissa frågor om planering av kraftledningar m. m.
| Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 188
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmel-
ser om elektriska anläggningar
Härigenom föreskrivs att 2§ I mom., 2§ 7 mom., 2§ 8 mom., 28 9 mom., 3 och 4§8 samt 5§ I mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 § I mom.!
För framdragande eller begag- Elektriska starkströmsledningar nande av elektrisk starkströmsled- får inte dras fram eller begagnas
ning erfordras tillstånd av regering- utan tillstånd (koncession) av rege-
en eller den regeringen bemyndi- ringen eller den myndighet som regar. geringen bestämmer. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen
utan också schaktning, skogsav-
verkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen.
Tillstånd må avse ledning med en En koncession skall avse en ledi huvudsak bestämd sträckning (lin- ning med i huvudsak bestämd
jekoncession) eller ledningsnät sträckning (linjekoncession) eller inom visst område (områdes- ledningsnät inom eft visst område
koncession). (områdeskoncession).
Regeringen äger medgiva, att En transformator- eller koppvissa slag av ledningar eller led- lingsstation som är avsedd för en ningar inom vissa områden skola spänning av 40 kilovolt eller därvara undantagna från vad i första över och som skall anslutas till en stycket sägs. eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän koncession har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller medgivande har lämnats enligt 8 mom. för
sådant framdragande.
Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga om vissa
slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller sta-
tioner inom vissa områden.
2 87 mom.?
Koncessionshavaren är skyldig att, på framställning av den som nyttjar elektrisk ström från anläggningen eller önskar komma i åtnjutande därav, för åstadkommande av skälig prissättning underkasta sig reglering av pris
och övriga villkor för leverans eller överföring av strömmen.
! Senaste lydelse 1975: 68. ? Senaste lydelse 1975: 68.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prisreglering verkställes av en Frågor om prisreglering prövas särskild nämnd, bestående av fem av den myndighet som regeringen
av regeringen för viss tid förord- bestämmer. nade ledamöter. Vid förordnandet
av ledamöter skall tillses, att såväl
leveransintressena som förbrukarintressena bliva representerade.
Framställning om prisreglering Framställning om ändring i eller
skall ingivas till statens industri- upphävande av beslutad prisregleverk, som, därest framställningen ring får göras också av anläggning-
ej finnes uppenbart ogrundad, har ens innehavare. att överlämna den till nämndens prövning. Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad
prisreglering prövas i enahanda ordning; sådan framställning må göras jämväl av anläggningens in-
nehavare.
Över statens industriverks eller Avtal, som strider mot beslut om
nämndens beslut må klagan icke prisreglering, är utan verkan.
föras. Avtal stridande mot nämndens beslut vare utan verkan.
Kostnaderna för nämndens verk-
samhet bestrides av allmänna me-
del. Närmare föreskrifter angående
nämndens verksamhet meddelas av regeringen.
2 §8 mom.” Föreligga särskilda skäl att elek- Regeringen eller den myndighet trisk — starkströmsledning — fram- regeringen bestämmer får, om särdrages redan innan erforderlig skilda skäl föreligger, medge att en
koncession meddelats, äger rege- elektrisk starkströmsledning får ringen eller den regeringen därtill dras fram redan innan behövlig bemyndigar förklara hinder i så- koncession har meddelats eller att dant hänseende ej möta; och må en transformator- eller kopplingsdärefter, när anläggningen är fär- station får byggas utan hinder av dig att tagas i bruk, i avvaktan på bestämmelsen i I mom. tredje att ingiven ansökan om koncession stycket. När ledningen är färdig att
varder slutligt prövad, tillstånd till tas i bruk får, i den ordning som dess nyttjande tills vidare under tre regeringen föreskriver, tillstånd år meddelas i den ordning regering- lämnas att tills vidare under tre år en föreskriver. begagna ledningen i avvaktan på att koncessionsansökningen slutligt
prövats.
2 89 mom.”
Den som olovligen nyttjar elek- Den som uppsåtligen eller av frisk = starkströmsledning — etler oaktsamhet drar fram eller begag- > Senaste lydelse 1975: 68. + Senaste lydelse 1957: 383.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
bryter mot föreskrift som givits vid nar en elektrisk starkströmsledning meddelande av koncession, straffes utan att ha koncession, där detta med dagsböter, där ej förseelsen är behövs, eller bryter mot något vill-
särskilt belagd med straff enligt all- kor som gäller för en koncession
män strafflag. döms till böter.
Till samma påföljd döms den
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het bryter mot bestämmelsen i I
mom. tredje stycket.
I mom. Ansökan om linjekonces- I mom. Upphör en koncession
sion skall vara åtföljd av fullständig att gälla, är den som senast haft beskrivning över det tillämnade fö- koncessionen skyldig att ta bort retaget med kostnadsförslag. av- ledningen med tillhörande anlägg-
fattning på karta av föreslagen ningar och vidta andra åtgärder för lednings sträckning och av den återställning, om detta är påkallat jord. som för anläggningen erford- från allmän eller enskild synpunkt. ras, bestyrkta förteckningar på Frågan om skyldighet att vidta ägare och innehavare av de fastig- sådana åtgärder prövas av regeheter, över vilka ledningen skall ringen eller den myndighet som reframdragas eller i vilkas mark den geringen bestämmer. Prövningen skall nedläggas eller som eljest äro skall ske i samband med att koncesför anläggningen behövliga, samt sionen upphör. uppgift på de överenskommelser lakttar den som har haft konces-
som blivit träffade, eller de hinder, sionen inte vad som har ålagts hovilka däremot mött. nom, får den myndighet som har
att pröva frågor om återställnings-
åtgärder vid vite föreläggu honom
att fullgöra sina åligganden. Ett
vitesföreläggande skall delges.
2 mom. Ansökan om områdes- 2 mom. Har en elektrisk starkkoncession skall vara åtföljd av strömsledning dragits fram utan
a) karta över området med angi- koncession, där detta behövs, får vande av sökanden tillhöriga led- regeringen eller den myndighet ningar, med spänning överstigande som regeringen bestämmer företvåhundrafemtio volt mellan en le- lägga ledningens innehavare att ta dare och jord eller vid icke direkt bort ledningen med tillhörande anjordat system mellan två ledare, läggningar och vidta andra åtgärjämte matande ledningar och sta- der för återställning, om detta är tioner inom området samt huvud- påkallat från allmän eller enskild saklig sträckning av ledningar med Synpunkt. samma spänning, vilka erfordras Föreläggandet får förenas med
enligt den under b) angivna planen; vite. Ett vitesföreläggande skall
b) plan över områdets framtida delges.
försörjning med elektrisk ström; och
c) uppgift om spänning och strömart.
5 Senaste lydelse av I mom. 1972: 721. Senaste lydelse av 2-5 mom. 1957: 383.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 mom. Finnes ej ansökan böra 3 mom. Om annans mark behö-
omedelbart avslås, skall tillfälle att ver tas i anspråk för sådana åter-
yttra sig beredas vederbörande ställningsåtgärder som avses i I el-
länsstyrelse, kommuner och muni- ler 2 mom., får regeringen eller den cipalsamhällen, som beröras av an- myndighet som regeringen bestämläggningen, ägare och innehavare mer besluta att tillträde till marken av fastigheter, som angivas i I skall lämnas under viss tid.
mom., så ock annan, som kan lida Återställningsåtgärderna = skall
men av företaget. utföras så, att minsta skada och
intrång vållas. Byggnader får upp-
föras eller vägar byggas endast om
markens ägare och den som har
nyttjanderätt eller servitut avseen-
de marken samtyckt till det eller
den myndighet som avses i första
stycket lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärderna skall kunna vidtas. Föranleder återställningsåtgär-
derna skada eller intrång, skall er-
sättning härför utgå. Talan om er-
sättning väcks vid den fastighets-
domstol inom vars område marken
eller större delen därav ligger.
4 mom. Vad i I mom. stadgats
om skyldighet att förete karta samt
vissa förteckningar och uppgifter så ock vad i 3 mom. föreskrivits om inhämtande av yttranden gälle ej beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsom-
råde.
5 mom. Ansökan om förklaring, varom i2 §8 mom. sägs, skall vara
åtföljd av karta, varå anläggningen angivits, ävensom av de uppgifter i
övrigt rörande anläggningen och
dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.
4 86
För skada, orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som har egen generator eller transformator, ansvare anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström från anläggning,
som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den anläggning, från vilken strömmen tillförts förstnämnda anläggning.
& Senaste lydelse 1970: 905.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare anläggningens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.
Vad i första stycket sägs gäller ej Vad i första stycket sägs gäller ej skada som uppkommit inom bygg- skada som uppkommit inom byggnad genom inverkan av ström, vil- nad genom inverkan av ström, vil-
ken med en spänning av högst två- ken med en spänning av högst två-
hundrafemtio volt, räknat så som hundrafemtio volt mellan en ledare angives i 3 § 2 mom. u), ullförts och jord eller vid icke direkt jordat
förbrukningsanläggning för stark- system mellan två ledare tillförts ström. förbrukningsanläggning för stark-
ström.
Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke apparat,
som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.
5 § I mom.”
Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik an-
läggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften, svarar
innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.
Innehavare av starkströmsan- Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel läggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra. med större styrka än 500 ampere,
ampere, vare ock pliktig att, så vare och pliktig att. så snart han snart han vunnit kännedom om se- vunnit kännedom om senare till-
nare tillkommen anläggning för kommen anläggning för svagström svagström eller för starkström med eller för starkström med en spänen spänning av högst sexhundra ning av högst I 000 volt, räknat så volt, räknat så som angives i 3 § 2 som angives 1 4§ tredje stycket,
mom. a), vidtaga erforderliga åtgär- vidtaga erforderliga åtgärder vid sin der vid sin anläggning för att före- anläggning för att förebygga att
bygga att denna genom inverkan på denna genom inverkan på den andden andra anläggningen medelst in- ra anläggningen medelst induktion
duktion eller förhöjda markpoten- eller förhöjda markpotentialer våltialer vållar skada å person eller lar skada å person eller egendom egendom eller annan störning än eller annan störning än ljudstör-
ljudstörning. ning.
Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift så, att ökad risk uvpkommer för skada eller störning, skall i fråga om skyldighet att svara för skyddsåtgärd som föranledes av den ökade risken anses som om ny anläggning tillkommit.
Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är anläggning i
olika delar att anse som tillkommen vid skilda tidpunkter, skall varje sådan
del anses som en särskild anläggning.
? Senaste lydelse 1970: 905.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
Har en ledning som avses i denna lag dragits fram före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i 3 § i den nya lydelsen endast om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bruk därefter och återställningsåtgärden är påkallad från allmän synpunkt.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 160) om vissa rörledningar
dels att 24 § samt rubriken närmast före denna paragraf skall upphöra att gälla,
dels att 3, 7—9, 13 samt 15—21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fråga om koncession prövas av regeringen.
Ansökan om koncession ges in Ansökan om koncession ges in till statens industriverk. Den som till den myndighet som regeringen söker koncession skall erlägga an- bestämmer. Den som = söker sökningsavgift i enlighet med vad koncession skall erlägga ansökningregeringen föreskriver. savgift i enlighet med vad regering-
en föreskriver.
Uppkommer genom verksamhet Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession har medde- för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olä- lats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när genhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades, får rege- koncessionen medelades. får regeringen eller, efter regeringens be- ringen eHer den myndighet som remyndigande, statens industriverk geringen bestämmer föreskriva föreskriva villkor som är ägnat att villkor som är ägnat att förebygga förebygga eller minska olägenher- eller minska olägenheten för framtiten för framtiden. den.
Koncessionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja transport genom ledningen åt annan, om det kan 'ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren.
Fråga om skyldighet enligt första Fråga om skyldighet enligt första stycket prövas av statens industri- stycket prövas av den myndighet verk. som regeringen bestämmer.
Koncessionshavaren och den Koncessionshavaren och den som har påkallat transport är skyl- som har påkallat transport är skyldiga att på anfordran tillhandahålla diga att på anfordran tillhandahålla statens industriverk de tekniska den myndighet som har att pröva
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
och ekonomiska uppgifter som be- frågor enligt 8§ de tekniska och hövs för prövning av fråga som ekonomiska uppgifter som behövs
avses i 8§. för prövningen.
I fråga om denna uppgiftsskyldighet skall 4—7 och 12 §§ lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden tilläm-
pas.
$
Koncession får ej överlåtas utan Koncession får ej överlåtas utan
medgivande av regeringen eller. ef" medgivande av regeringen eller den
ter regeringens bemyndigande, av myndighet som regeringen bestäm-
statens industriverk. mer.
(58
Åsidosätter koncessionshavare Åsidosätter koncessionshavare
för koncessionen gällande villkor för koncessionen gällande villkor
eller för ledningens drift gällande eller för ledningens drift gällande säkerhetsbestämmelse eller upp- säkerhetsbestämmelse eller uppfyller han ej förpliktelse som åvilar fyller han cj förpliktelse som åvilar honom enligt denna lag, får rege- honom enligt denna lag, fär rege-
ringen eller, efter regeringens be- ringen eller den myndighet som remyndigande, statens industriverk geringen — bestämmer, återkalla
återkalla koncessionen. Detsamma koncessionen. Detsamma gäller om
gäller om koncessionshavare under koncessionshavare under tre är i
tre år i följd ej har haft ledningen i följd ej har haft ledningen i bruk.
bruk.
168 Upphör koncession att gälla, är den som senast har innehaft koncessionen skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder för
återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Frågan om skyldighet att vidtaga Frågan om skyldighet att vidtaga sådana återställningsåtgärder skall sådana återställningsåtgärder skall
prövas av regeringen i samband prövas av regeringen eller den myn-
med att koncessionen upphör. Re- dighet som regeringen bestämmer.
geringen får överlämna till statens Prövningen skall ske i samband industriverk att pröva sådan fråga. med att koncessionen upphör.
Iakttager den som har innehaft Iakttager den som har innehaft
koncessionen icke vad som har koncessionen icke vad som har ålagts honom, får myndighet som ålagts honom, får den myndighet
avses i andra stycket vid vite före- som har att pröva frågor om åter-
lägga honom att fullgöra sina ålig- ställningsåtgärder vid vite föreläg-
ganden. Vitesföreläggande skall ga honom att fullgöra sina åliggandelges. den. Vitesföreläggande = skall
delges.
178 Har någon framdragit ledning Har någon framdragit ledning utan att inneha koncession, där sä- utan att inneha koncession, där så-
dan kräves, får statens industriverk dan kräves, får den myndighet som förelägga honom att taga bort led- regeringen bestämmer förelägga
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningen och vidtaga andra åtgärder honom att taga bort ledningen och för återställning, om detta är påkal- vidtaga andra åtgärder för återlat från allmän eller enskild syn- ställning, om detta är påkallat från punkt. allmän eller enskild synpunkt.
Föreläggandet får förenas med vite. Vitesföreläggande skall delges.
18§
Kräves för vidtagande av åter- Kräves för vidtagande av återställningsåtgärder enligt 16 eller ställningsåtgärder enligt 16 eller 17§ att annans mark tages i an- 17§ att annans mark tages i anspråk, får statens industriverk be- språk, får den myndighet som regesluta att tillträde till marken skall ringen bestämmer besluta att tilllämnas under viss tid. träde till marken skall lämnas under
viss tid.
Återställningsåtgärderna skall ut- Återställningsåtgärderna skall ut-
föras så, att minsta skada och in- föras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras trång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om markens och väg byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjan- ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende mar- derätt eller servitut avseende marken samtyckt därtill eller statens in- ken samtyckt därtill eller den myndustriverk lämnat tillstånd till åtgär- dighet som regeringen bestämmer den. Tillstånd till sådan åtgärd får lämnat tillstånd till åtgärden. Tilllämnas endast om åtgärden är stånd till sådan åtgärd får lämnas oundgängligen nödvändig för att endast om åtgärden är oundgängliåterställningsåtgärder skall kunna gen nödvändig för att återställvidtagas. ningsåtgärder skall kunna vidtagas.
Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större deien därav ligger.
Statens industriverk utövar till- Den myndighet som regeringen syn Över efterlevnaden av vad som bestämmer utövar tillsyn över efi eller med stöd av denna lag före- terlevnaden av vad som i eller med skrives om framdragande eller be- stöd av denna lag föreskrives om gagnande av rörledning eller om framdragande eller begagnande av vidtagande av = återställningsåt- rörledning eller om vidtagande av gärder. återställningsåtgärder.
Koncessionshavare skall på an- Koncessionshavare skall på anfordran lämna industriverket de fordran lämna den myndighet som upplysningar och handlingar som avses i första stycket de upplysbehövs för tillsynen. Industriverket ningar och handlingar som behövs får för visst fall meddela bestäm- för tillsynen. Myndigheten får för melser för att trygga efterlevnaden visst fall meddela bestämmelser för av vad som i eller med stöd av den- att trygga efterlevnaden av vad som na lag föreskrives i fråga om fram- i eller med stöd av denna lag föredragande eller begagnande av rör- skrives i fråga om framdragande elledning eller om vidtagande av åter- ler begagnande av rörledning eller
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
ställningsåtgärder. om vidtagande av återställningsåt-
gärder.
Den som har att utöva tillsyn äger tillträde till anläggning, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrives, och får göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift eller villkor för verksamheten.
208 Uppfvyiler koncessionshavare Uppfyller koncessionshavare
icke villkor som har meddelats med icke villkor som har meddelats med stöd av 6§ första stycket eller 7§ stöd av 6§ första stycket eller 7§ eller efterkommer han icke vad som eller efterkommer han icke vad som föreskrives eller begäres med stöd föreskrives eller begäres med stöd
av 198 andra eller tredje stycket, av 19§ andra eller tredje stycket,
får statens industriverk vid vite fö- får den myndighet som regeringen
relägga honom att fullgöra sina bestämmer vid vite förelägga hoskyldigheter. Vitesföreläggande nom att fuligöra sina skyldigheter. skall delges. Vitesföreläggande skall delges.
Bedrives verksamhet på sådant Bedrives verksamhet på sådant
sätt att uppenbar fara för allmänt sätt att uppenbar fara för allmänt
eller enskilt intresse uppkommer, eller enskilt intresse uppkommer, får statens industriverk förbjuda får den myndighet som regeringen verksamhetens fortsatta bedrivan- bestämmer förbjuda verksamhede. Sådant förbud länder omedel- tens fortsatta bedrivande. Sådant bart till efterrättelse. förbud länder omedelbart till efter-
rättelse.
218!
Åsidosättes förbud som statens Åsidosättes förbud som har medindustriverk har meddelar enligt delats enligt 208 andra stycket, får
208 andra stycket, får överexeku- överexekutor på ansökan av den
tor på ansökan av industriverket myndighet som har meddelat förmeddela handräckning för att budet meddela handräckning för att
åstadkomma rättelse. åstadkomma rättelse.
I fråga om handräckning som avses i första stycket finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981: 847).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
! Senaste lydelse 1981: 866.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar
Härigenom föreskrivs att 8, 10-13 samt 15—18 §§ lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
85§
Frågor som avses i 3—5 §§ och Frågor som avses i 3—5 §§ och 7§ prövas av en särskild nämnd 7§ prövas av den myndighet som (krigsskyddsnämnden för kraftun- regeringen bestämmer tprövningsläggningar). myndigheten).
Fråga om kostnadsfördelning enligt 6 § prövas av allmän domstol.
10 §
Krigsskyddsnämnden äger, när Prövningsmyndigheten äger, när det erfordras, utan hinder av vad det erfordras, utan hinder av vad den förut bestämt meddela nya eller den förut bestämt meddela nya eller ändrade föreskrifter. ändrade föreskrifter.
Innan någon utför i denna lag av- Innan någon utför i denna lag avsedd anläggning eller verkställer sedd anläggning eller verkställer väsentlig ombyggnad. ändring eller väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning, utvidgning av sådan anläggning, skall han göra anmälan hos krigs- skall han göra anmälan hos prövskyddsnämnden för prövning av ningsmyndigheten för prövning av fråga, som avses i 3 §. fråga, som avses i 3 §.
Påbörjas ej arbetet inom två år Påbörjas ej arbetet inom två år från det nämndens prövning ägde från det myndighetens prövning rum, skall anmälan ånyo göras hos ägde rum, skall anmälan ånyo göras nämnden. hos myndigheten.
Vid anmälan skola fogas erforderliga ritningar över anläggningen och de uppgifter. som tarvas för prövningen.
1 g!
Mål om tillstånd enligt vattenla- Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1918: 523) till anläggning, som gen (1918:523) till anläggning, som under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning må utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigsskydds- ej avgöras med mindre prövningsnämndens utlåtande föreligger. myndighetens utlåtande föreligger.
Vad i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 § lagen (1902: 71 s. D, innefattande vissa bestämmelser om elek-
! Senaste lydelse 1981: 598.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
triska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar, dock ej om ärendet avser rörledning för transport av fjärrvärme.
13 §
Den ökning i byggnadskostnaden, som föranledes av skyddsåtgärd enligt denna lag, skall icke tagas i beräkning vid prövning, som i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen sägs.
Vid meddelande av tillstånd, som Vid meddelande av tillstånd, som i 128 första stycket omförmäles, i 128 första stycket omförmäles, skola av krigsskyddsnämnden med skola av prövningsmyndigheten avseende å vattenbyggnadens utfö- med avseende å vattenbyggnadens rande givna föreskrifter beaktas. utförande givna föreskrifter beak-
tas.
15 §
Envar, som äger eiler innehar i Envar, som äger eller innehar i denna lag avsedd anläggning, vare denna lag avsedd anläggning, vare pliktig tåla, att myndighet, vilken pliktig tåla, att myndighet, vilken har att utöva ledningen av civilför- har att utöva ledningen av civilförsvaret vid anläggningen, krigs- svaret vid anläggningen, prövnings- Skyddsnämnden eller den nämnden myndigheten eller den myndigheten därtill utser besiktigar anläggningen därtill utser besiktigar anläggningen för utrönande, vilka skyddsåt- för utrönande, vilka skyddsåtgärder som vidtagits eller böra vid- gärder som vidtagits eller böra vidtagas. tagas.
16 §
Krigsskyddsnämnden äger vid Prövningsmyndigheten äger vid vite tillhålla den, som är pliktig att vite tillhålla den, som är pliktig att vidtaga skyddsåtgärd enligt denna vidtaga skyddsåtgärd enligt denna lag, att fullgöra sin skyldighet. lag. att fullgöra sin skyldighet.
Underlåter den, som enligt Underlåter den, som enligt prövnämndens beslut skall utföra viss ningsmyndighetens beslut skall utåtgärd, att utan dröjsmål vidtaga föra viss åtgärd, att utan dröjsmål densamma, må den myndighet, vidtaga densamma, må den mynsom har att utöva ledningen av ci- dighet, som har att utöva ledningen vilförsvaret vid anläggningen, utfö- av civilförsvaret vid anläggningen, ra åtgärden på den försumliges be- utföra åtgärden på den försumliges kostnad. bekostnad.
Krigsskyddsnämnden och den i Prövningsmyndigheten och den andra stycket avsedda myndighe- andra i föregående stycke avsedda ten vare berättigade att erhålla nö- myndigheten vare berättigade att dig handräckning av länsstyrelsen. erhålla nödig handräckning av läns- Denna må ock i fall, som avses i styrelsen. Denna må ock i fall. som andra stycket, uttaga kostnaden för avses i andra stycket, uttaga koståtgärden av den försumlige. naden för åtgärden av den försum-
lige.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 8
Mot krigsskyddsnämndens beslut Mot prövningsmyndighetens berörande ersättning enligt 7 § föres slut rörande ersättning enligt 7 § talan hos kammarrätten genom be- föres talan hos kammarrätten gesvär. nom besvär.
Talan mot annat beslut av krigs- Talan mot annat beslut av pröv-
skyddsnämnden enligt denna lag ningsmyndigheten enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär. föres hos regeringen genom besvär. Där ej annorlunda förordnas, skail Där ej annorlunda förordnas, skall
beslutet dock omedelbart lända till beslutet dock omedelbart lända till efterrättelse. efterrättelse.
18 §
Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 11 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare, där någon utför Samma lag vare, där någon utför i denna lag avsedd anläggning eller i denna lag avsedd anläggning eller
verkställer väsentlig ombyggnad, verkställer väsentlig ombyggnad.
ändring eller utvidgning av sådan ändring eller utvidgning av sådan
anläggning i strid mot krigsskydds- anläggning i strid mot prövningsnämndens föreskrifter. myndighetens föreskrifter.
Den som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning besiktigas enligt vad i 15 § sägs straffes med dagsböter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
? Senaste lydelse 1971: 577.
Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-03-25
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Eliasson
Proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, m. m.
1 Inledning
Riksdagen beslutade år 1976 (prop. 1975/76: 100 bil. 15, 1975/76:45, rskr 1975/76: 263) bl.a. om vissa riktlinjer för eldistributionens strukturomvandling. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att strukturomvandlingen i huvudsak skulle fortgå på frivillig väg och att den skulle ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för distributionens ordnande skulle åvila det allmänna. Omstruktureringen skulle vidare ske så att distributionsföretag fördes samman eller gick upp i företag som medgav en rationell verksamhet för att kunna tillgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och service.
Vidare framhölls att det var önskvärt att så långt möjligt söka uppnå enhetliga lokala distributionsförhållanden genom en samordning av tätortsoch landsbygdsdistributionen.
I den proposition som riksdagsbeslutet grundades på anfördes att det fick ankomma på statens industriverk (SIND) att, med utgångspunkt i de erfarenheter som gjordes i verkets fortsatta arbete med eidistributionsfrågor, överväga om det behövdes lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt utveckling enligt de riktlinjer som förordades i propositionen. SIND skulle i detta sammanhang, framhölls det, överväga om det behövdes bestämmelser om skyldighet för ett företag vars koncession löpt ut att avstå sin anläggning till den nya distributören. Det framhölls vidare att verket borde pröva om det behövdes bestämmelser, som medgav att
koncession skulle kunna återkallas om särskild anledning härtill förelåg
med hänsyn till distributionens rationella ordnande. Slutligen borde verket
överväga om fortsatta ekonomiska stödåtgärder var påkallade för att på-
skynda och underlätta rationaliseringsarbetet.
SIND har i enlighet härmed övervägt dessa frågor och i augusti 1980
redovisat sina överväganden i rapporten (SIND PM 1980: 9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902:71 s. 1), m.m. Inom ramen för sitt uppdrag har SIND också behandlat frågan om en eldistributör skall vara skyldig att ta emot elenergi från små vatten-
kraftverk.
Efter remiss har yttranden över SIND:s rapport avgetts av överbefälhavaren, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, statens elektriska inspektion, övre norra, nedre norra, Östra, södra och västra distrikten, krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus,
Kopparbergs, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Göteborgsregionens kommunalförbund, Landsorganisationen i Sverige. Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet Eldistributörerna — REL, AB Skandinaviska
Elverk, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Statsanställdas För-
bund, Stockholms läns landsting, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Sydkraft AB, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Tjänstemännens Centralorganisation.
Några remissinstanser har överlämnat yttranden av vissa andra organ. Lantbruksstyrelsen har överlämnat yttranden av lantbruksnämnderna i Stockholms, Kristianstads och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Värmlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet, Kalmar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommuner samt lantbrukarnas länsförbund i Kalmar län. Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län överlämnat yttranden av Härjedalens, Äre och Östersunds kommuner samt Bergs Tingslags Elektriska AB, Härjeåns Kraft AB och Jämtlandskraft
AB.
Härutöver har i anslutning till remissen inkommit yttrande från Svenska
Elektriska Kommissionen. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga A fogas en sammanfattning
av SIND:s rapport och en sammanställning av remissyttrandena.
I SIND:s rapport lämnades förslag till vissa ändringar i lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). På grundval av detta har inom industridepartementet utarbetats ett
förslag till lag om ändring i ellagen, som tillställts lagrådet. Regeringsprotokoll med lagrådsremiss samt lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga B resp. bilaga C. Innan jag går in på lagsuftningsfrågorna tar jag upp vissa frågor som rör planeringen av kraftledningar, m. m.
2¶Föredragandens överväganden
2.1¶Planering av krafttedningar m. m.
Gällande lagstiftning innehåller inte några bestämmelser som direkt reg-
lerar planeringen av nya elektriska ledningar. Avvägningen mellan led-
ningsintresset och motstående intressen sker i stället i samband med den
koncessionsprövning som föreskrivs i ellagen. Koncessionssystemet innebär i huvudsak följande.
Enligt 2 § I mom. ellagen krävs det tillstånd (koncession) för att dra fram eller begagna elektriska starkströmsledningar. Koncessionsfrågor prövas av regeringen eller den regeringen bemyndigar. Koncession skall avse
antingen en ledning med en i huvudsak bestämd sträckning tlinjekonces-
sion) eller ett ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession). Regeringen får medge, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa
områden skall vara undantagna från koncessionskravet.
Enligt 2 § 2 mom. får koncession inte meddelas med mindre anläggning-
en är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga
är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig en-
het. En koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den
regeringen bemyndigar.
Koncession meddelas för viss tid. inte överstigande 40 eller, om särskilda skäl föranleder det, 60 år. När koncession meddelas skall, under förbehåll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens
utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest från allmän synpunkt är påkallade (2 § 3 mom.).
Enligt 2 & 5 mom. kan gränserna för en områdeskoncession ändras, om det behövs för en ändamålsenlig distribution och det kan ske utan synner-
lig olägenhet för koncessionshavaren.
Om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter koncessionsvillkor eller skyldighet att leverera ström eller om han under tre år i följd ej har haft ledningen i bruk, kan koncessionen helt eller delvis återkallas (2 § 6 mom .).
Enligt 2 § 8 mom. kan, om särskilda skäl föreligger, regeringen eller den regeringen bemyndigar medge att en ledning dras fram redan innan konces-
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 januari 1982.
sion meddelats. I ett sådant fall kan tillstånd också lämnas att ledningen får
tas i bruk i avvaktan på att koncessionsärendet prövas. Tillstånd får lämnas för en tid av längst tre år.
12 §9 mom. finns bestämmelser om ansvar för den som olovligen nyttjar en elektrisk starkströmsledning eller bryter mot någon koncessionsföre-
skrift. Påföljden är böter. Jag har i lagrådsremissen, till vilken jag återkommer, föreslagit vissa ändringar i koncessionsreglerna, som bl. a. syftar till att koncessionsprövningen inte skall kunna föregripas genom olika förberedande åtgärder från kraftföretagens sida. Det kan härutöver nämnas att den s.k. PBL-utredningen i sitt betänkande (SOU 1979:65 och 66) föreslagit en ändring i koncessionssystemet i syfte att uppnå en bättre samordning mellan beslut i
planfrågor och koncessionsbeslut enligt ellagen. Ändringsförslaget innebär
att det i ellagen skall tas in en bestämmelse om att koncession inte får
meddelas om ledningsföretaget skulle strida mot en detaljplan eller ett
markförordnande.
I syfte att bättre samordna planeringen av ledningsnätets utbyggnad med
den fysiska planeringen i övrigt har vattenfallsverket och övriga större kraftföretag påbörjat ett samråds- och planeringsförfarande på frivillig
basis. Förfarandet grundas bl.a. på statens planverks rapport (1978: 46)
Kraftledningar i fysisk planering, som bygger på ett gemensamt arbete av
planverket, SIND, naturvårdsverket och vattenfallsverket. Rapporten ses f.n. över av nämnda verk. Förfarandet innebär i huvudsak följande.
Vattenfallsverket och andra kraftföretag gör sammanställningar av planerade ledningar för 50 kV och högre spänning i ett 10 å 15 års perspektiv. I
detta första skede av kraftledningsplaneringen är det på grund av det långa
tidsperspektivet inte alltid möjligt att avgöra vilka ledningar som kan
komma att behövas och hur ledningsdragningarna skall ske. Detta är beroende av — särskilt vad avser stamnätet — bl. a. lokaliseringen av nya
produktionsanläggningar. Information i form av de nämnda sammanställningarna överlämnas till SIND, berörda länsstyrelser, skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund m. fl. intressenter.
När det gäller stamnätet ansvarar vattenfallsverket för planering och utbyggnad. Vattenfallsverket och ytterligare tretton större enskilda eller
kommunala kraftföretag utnyttjar stamnätet för sin kraftdistribution och
diskuterar utbyggnadsförslag i stamnätsnämnden. Efter förord av nämnden är det vattenfallsverket som fattar beslut om genomförande av ett projekt.
När behovet av en ledning konstaterats föreligga och beslut fattats om utbyggnad inleds projekteringsarbetet. Då förslag till ledningssträckning
utarbetats, presenteras förslaget för berörd länsstyrelse och samrådsförfarandet enligt 20 § naturvårdslagen inleds. Samråd sker också med berörda kommuner, vägförvaltningen, skogsvårdsstyrelsen och lantbruksnämn-
den. Dessutom diskuteras föreslagna ledningssträckningar med televerket, 2 Riksdagen 19811/82. 1 saml. Nr 188
statens järnvägar, luftfartsverket, sjöfartsverket och krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Samrådsförfarandet pågår som regel ca ett år.
Så snart arbetet med förslag till ledningssträckning kommit så långt att kretsen av berörda markägare kan anges genomförs möten med markägar-
na tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, som därvid har möjlighet att redovisa sina synpunkter. Då ledningssträckningen fastställts preliminärt och tillstånd till förundersökning lämnats av markägaren inleds stakningsarbetet. Lämnar markägaren inte sitt medgivande till undersökning
av fastigheten kan länsstyrelsen enligt 7 kap. 6 § expropriationslagen (1972: 719) lämna medgivande till tillträde av fastigheten under viss tid.
Sedan alla berörda parter och intressenter informerats och fått yttra sig över projektet lämnas en koncessionsansökan in till SIND. Ansökningen
remitteras till ett stort antal myndigheter och organisationer som får yttra sig över behovet av ledningen, dess sträckning och utförande m. m. I detta sammanhang bereder länsstyrelsen bl.a. berörda kommuner samt ägare och innehavare av mark tillfälle att yttra sig. SIND:s behandling av ansö-
kan om linjekoncession tar som regel ett å två år i anspråk. Enligt SIND:s inledningsvis nämnda rapport Distribution och överföring av elkraft bör den gemensamma planering som kraftföretagen bedriver på frivillig väg på såväl riksnivå som regional nivå ske i former som gör det möjligt att avväga kraftledningsintresset mot andra markanvändnings-
intressen. I rapporten framhålls också att projektering, stakning, markägarsamråd samt lokala och regionala kontakter m. m. gör att planerings-
processen blir långvarig och koncessionsprövningen därför kommer sent
in i planeringen. SIND har därför övervägt en modell av en koncessions-
prövning i två steg. Detta skulle emellertid enligt SIND medföra en betydande administrativ belastning. SIND föreslår därför i sin rapport i stället ett mera systematiserat samråd på central och regional nivå. Verksamhe-
ten bör enligt förslaget bedrivas på frivilliga grunder under en försöksperi-
od av 3—4 år.
Det centrala samrådet bör enligt förslaget utformas på i huvudsak följande sätt.
Vattenfallsverket bör till SIND överlämna översikter över planerade utbyggnader av stamlinjenätet i ett 10—20 års perspektiv. Vattenfall bör
vidare ge en allmän motivering för varje ledning, varvid förväntad ökad elkonsumtion bör redovisas. I anslutning härtill bör vattenfallsverket redo-
göra för bl.a. planerade nya kraftverk. SIND bör ha till uppgift att sammanställa materialet, bedöma behovet av de föreslagna åtgärderna och
samråda med centrala myndigheter och kraftföretag. SIND bör vidare enligt förslaget regelbundet inlämna rapporter härom till regeringen. De centralt sammanställda rapporterna bör distribueras till berörda länsstyrelser för att ge underlag för den regionala planeringen.
Det regionala samrådsförfarandet bör enligt SIND:s förslag i huvudsak
grundas på det samrådsförfarande som redan påbörjats av vattenfallsver-
ket och de större kraftföretagen och bör inte föranleda några ändringar i de rutiner som f.n. finns för kontakten mellan kraftföretagen och berörda myndigheter och kommuner. En närmare beskrivning av förslaget finns som nämnts i bilaga A.
Ett stort antal remissinstanser delar SIND:s uppfattning att planeringen
av kraftledningsutbyggnader bör förändras i enlighet med det föreslagna samrådsförfarandet. Ett par remissinstanser anser att det inte är tillräckligt med ett frivilligt samrådsförfarande.
Vattenfallsverket å andra sidan anser att erfarenheterna av de pågående
regionala samråden bör erhållas innan en eventuell central samrådsorganisation aktualiseras. Redan förekommande informellt informationsutbyte på central nivå i kraftledningsfrågor bör bibehållas och eventuellt utvidgas
men en formalisering av detta utbyte är enligt verkets uppfattning inte nödvändig.
För egen del vill jag anföra följande.
I likhet med SIND anser jag att planeringen av kraftledningsutbyggna-
derna bör samordnas bättre än f. n. med övrig samhällsplanering.
Detta bör enligt min uppfattning kunna ske genom att samrådsförfaran-
det förbättras. Syftet med samrådsförfarandet är bl. a. att klarlägga kraftindustrins anspråk på mark som underlag för den fysiska planeringen. Här-
igenom bör det bli möjigt att i god tid beakta behovet av mark för kraftledningar, i synnerhet sådana för höga spänningar, som ställer stora krav på
mark. Härför krävs att kraftföretagen redovisar sina utbyggnadsplaner för länsstyrelsen och berörda kommuner. Redovisningen skall syfta till att
initiera ett tidigare informationsutbyte och att göra behandlingen av frågor som rör kraftledningsutbyggnaderna mer enhetlig i de olika länen. I likhet
med vad SIND anfört bör de fungerande rutiner som f.n. finns vid kraftföretagen för kontakter med myndigheter, kommuner m. fl. bibehållas.
För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till SIND:s förslag till samrådsförfarande. På en punkt vill jag emellertid invända mot förslaget.
Beträffande det av SIND föreslagna centrala samrådet har vattenfallsverket anfört bl.a. att det inte finns tillräckligt underlag för en seriös behovsbedömning av stamnätsledningar i det angivna tidsperspektivet,
dvs. upp till 20 år.
Jag delar vattenfallsverkets uppfattning på denna punkt. Jag vill erinra om att en mer detaljerad planering av den nationella energipolitiken görs
för en period av upp till ca 10 år. Det vore därför inte meningsfullt att genomföra en detaljplanering av kraftledningar i ett betydligt längre tids-
perspektiv. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vattenfallsverket redan nu utan föregående tidig behovsprövning informerar SIND, länsstyrelser, kommuner och övriga intressenter om tänkbara utbyggnader av
stamnätet i ett längre tidsperspektiv. Jag vill också nämna att regeringen den 14 januari 1982 uppdrog åt statens planverk att i samråd med berörda
ämbetsverk utreda den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning.
Inom ramen för detta uppdrag kommer bl. a. frågan om planer på större
kraftledningar som ett underlag för den kommunala fysiska planeringen att
behandlas. Detta uppdrag skall redovisas till regeringen senast den I november 1982. Frågan om samordning mellan kraftledningsplaneringen
och den fysiska riksplaneringen övervägs f.n. inom regeringskansliet mot bakgrund av behovet av samverkan mellan den fysiska riksplaneringen och
verksamhetsplanering som utförs inom olika samhällsområden. Jag vill
mot denna bakgrund inte föregripa kommande ställningstagande från rege- . ringens sida när det gäller den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning, samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och verksamhetsplaneringen inom olika områden ävensom resultatet av den översyn som
planverket, naturvårdsverket, SIND och vattenfallsverket gör av planver-
kets rapport Kraftledningar i fysisk planering (1978: 46). Jag har i denna
fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet. Dessa frågor övervägs f. n. också i samband med beredningen av PBLutredningens (SOU 1979:65 och 66) förslag till ny plan- och bygglag. Jag delar slutligen SIND:s uppfattning att samrådsförfarandet bör ske på frivillig väg och att det bör bedrivas på försök under 3—4 år. Skulle det därvid visa sig att det frivilliga samrådsförfarandet inte är tillräckligt får ett
mer formaliserat förfarande övervägas.
Vad jag nu anfört kräver inte någon lagstiftningsåtgärd eller eljest något
beslut av riksdagen. Frågan om samordning mellan koncessionsprövningen och den fysiska planeringen och behovet av regler för denna samord-
ning har emellertid vid flera tillfällen behandlats av riksdagen (se bl.a. CU 1973: 34 och rskr 1973: 390, CU 1975/76:16 och rskr 1975/76: 201 samt CU
1979/80:6 och rskr 1979/80:87). Riksdagen har därvid bl.a. anfört att
regeringen borde ägna fortsatt uppmärksamhet åt samordningsfrågorna.
På grund härav förordar jag att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag anfört om planeringen av kraftledningar.
Jag vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fråga.
I sin rapport behandlar SIND som nämnts också frågan om skyldighet
för en eldistributör att ta emot elenergi från små kraftproduktionsanliäggningar. Verket behandlar de förhållanden som gäller för ägare av små
vattenkraftverk och framhåller att frågan väntas komma att beröra även andra slag av lokala elproduktionsanläggningar, t. ex. vindkraftverk. Verket bedömer att det är sannolikt att betydelsen av det tillskott av elkraft
som kan tillföras näten från de små vattenkraftverken kommer att öka. Jag
kan ha lokal betydelse från beredskapssynpunkt. Jag anser således att de
små elproduktionsanläggningarna, varvid jag närmast åsyftar små vattenkraftverk och vindkraftverk, på sikt kan bidra med värdefulla tillskott av elkraft. SIND arbetar f. n. med att ta fram underlagsmaterial för ett ställningstagande i denna fråga. Enligt vad jag erfarit kommer verket under
våren 1982 att till regeringen redovisa sina förslag med hänsyn till bl.a.
erfarenheterna av de rekommendationer som Svenska Elverksföreningen
utfärdat på området. Resultatet härav bör avvaktas innan ställning tas till vilka åtgärder som kan behöva vidtas. Också denna fråga har vid olika
tillfällen varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, varför riksdagen
bör beredas tillfälle att ta del också av vad jag nu har anfört i denna fråga.
2.2¶Lagstiftningsfrågor
Som framgår av min anmälan vid lagrådsremissen gäller de föreslagna
ändringarna i ellagen främst två frågor. För att handläggningen av ärenden om koncession att dra fram och använda elektriska ledningar inte skall
föregripas föreslås att det i lagen tas in bestämmelser om straffansvar för
den som drar fram en koncessionspliktig ledning utan koncession. I samma syfte föreslås att större transformator- eller kopplingsstationer inte får
uppföras förrän koncession har beviljats för vissa därtill hörande ledningar. Den andra frågan gäller återställningsåtgärder. I detta hänseende före-
slås att en kraftledningsägare skall vara skyldig att ta bort ledningen och vidta andra återställningsarbeten när koncessionen upphört eller ledningen dragits fram utan koncession.
Därutöver föreslås att vissa administrativa föreskrifter tas bort ur lagen.
Lagrådet har förklarat sig inte ha något att erinra mot det remitterade förslaget utom i vad avser övergångsbestämmelserna. Lagrådet föreslår att 3§ i den nya lydelsen bör tillämpas på äldre ledningar endast om återställ-
ningsåtgärden är påkallad från allmän synpunkt.
Jag biträder lagrådets förslag. Enligt min mening bör vissa redaktionella
ändringar göras i lagförslaget.
Jag vill i detta sammanhang också ta upp vissa lagstiftningsfrågor som föranieds av den nya myndighetsorganisationen på energiområdet.
Riksdagen har nyligen beslutat att en särskild myndighet för energifrå-
gor, statens energiverk, skall inrättas fr. o. m. den 1 juli 1982 (prop. 1980/ 81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Detta innebär att frågor enligt
lagen (1978: 160) om vissa rörledningar skall handhas av den nya cnergimyndigheten i stället för av statens industriverk. Det innebär vidare att vissa nämnder, bl.a. statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström och krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, skall föras över till energiverket. Som anmälts i budgetpropositionen (prop. 1981/82: 100 bil. 17 s. 92)
kommer dock nämndernas självständiga beslutsfattande att bibehållas
inom ramen för energiverket. I vissa bestämmelser i ellagen, lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar anges att statens industriverk
resp. de särskilda nämnderna skall pröva vissa frågor. Detta bör nu ändras
så att det anges att prövningen skall ske av myndighet som regeringen bestämmer. I dessa hänseenden har inom industridepartementet upprättats
Prop. 1981/82: 188 LO tv
förslag till ändringar i nämnda lagar. Ändringarna gäller 2§ 7 mom. ellagen, 3, 7—9, 13, 15—21 och 24§§ rörledningslagen samt 8, 10—13 och 15—18 38 lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta
dels det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71, s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, med vidtagna ändringar,
dels förstagen till
1. lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar,
2. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar,
samt bereder riksdagen tillfälle ta del av vad jag anfört om planering
av kraftledningar, m. m.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Bilaga A
Sammanfattning av och remissyttranden över rapporten (SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902: 71 s. 1), m.m.
Prop. 1981/82: 188 | 24
1¶Sammanfattning av industriverkets rapport
1.1¶Rapportens huvudsakliga innehåll
I rapporten lämnas en redogörelse för energilagstiftningen och utveck-
lingen på distributionsområdet. SIND konstaterar att koncessionslagstift-
ningen sedan 1930-talet varit föremål för överväganden av ett flertal stat-
liga utredningar. Verket erinrar om nu gällande riktlinjer för struktuomvandlingen, som lades fram av regeringen år 1976 (prop 1975/76: 100, bil 15 s. 159 ff. NU 1975/76:45, rskr 1975/76: 263). SIND:s möjligheter att följa och påverka strukturomvandlingen förbättrades genom tillkomsten av lagen (1976: 240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. Vidare inrät-
tades rådet för eldistributionsfrågor med uppgift att bistå verket vid behandlingen av ärenden som hör samman med eldistributionen. Undersök-
ningar visar enligt SIND att strukturarbetet i stort sett löper efter de riktlinjer som gavs i 1976 års proposition. Den nya förvärvslagstiftningen har gett SIND möjligheter att på ett tidigt stadium påverka överlåtelser och
sammanslagningar av distributionsenheter. Alltjämt kvarstår dock vissa problem, som SIND övervägt.
En väsentlig fråga gäller förnyelse och upprustning av anläggningar.
Vissa små distributionsföretag löper risken att inte kunna göra nödvändiga
investeringar, ett förhållande som förr eller senare leder till undermåliga
elleveranser till abonnenterna och försämrad säkerhet. SIND anser emellertid att problemet inte är av den omfattningen att det finns anledning att föreslå regler om tvångsinlösen av nedslitna elnät. De åtgärder som i första
hand bör komma i fråga är i stället rådgivning, förhandlingar, upprustningsbidrag och anläggningskontroll.
En annan fråga som verket ägnat uppmärksamhet är den befintliga
indelningen i distributionsområden. Utvecklingen både i tekniskt hänseen-
de och i fråga om samhällsutbyggnaden har medfört att områdesindelningen inte till alla delar längre är ändamålsenlig. En tätort med egen
distribution växer t.ex. in på en annan distributörs område. SIND som
koncessionsmyndighet saknar i sådana fall möjlighet att ingripa mot företag som, med hänvisning till gällande koncession, vägrar att medverka till
en från allmän synpunkt önskvärd områdesindelning. Även om det således
i vissa fall kan åberopas motiv för en möjlighet att återkalla en meddelad koncession, avstår verket från att lägga fram förslag därom. Hänsyn till rättssäkerheten och distributörernas möjligheter att långsiktigt planera sin
verksamhet talar bl. a. mot en sådan regel,
Såvitt anser frågan om leverans av elkraft från små, lokala vattenkraftverk har SIND funnit att erfarenheter från tillämpningen av Svenska Elverksföreningens rekommendationer till eldistributörerna om anslutning av och elkraftköp från små, lokala kraftverk bör avvaktas innan ställning tas till frågan om bestämmelser behövs.
SIND konstaterar att planeringen av kraftledningar bör förbättras för att
Prop. 1981/82: 188 to "nn
balansera kraftledningsintresset mot övriga markanvändningsintressen.
Förprojektering, stakning, markägaresamråd samt lokala och regionala
kontakter m. m. gör att planeringsprocessen blir långdragen. Koncessions-
prövningen kommer därför sent in i planeringen. Verket har övervägt att
föreslå en koncessionsprövning i två steg. Ett sådant förfaringssätt skulle
dock medföra betydande administrativa nackdelar. Verket föreslår i stället att ett systematiserat, frivilligt samrådsförfarande införs på regional och
central nivå. Verksamheten bör bedrivas på försök under en period av 3—4 år. Utöver detta frivilliga samrådsförfarande erfordras emellertid ökad information i anslutning till den formella koncessionsansökningen. Verket
föreslår därför att ellagens bestämmelser om ansökningshandlingarnas in-
nehåll skall uppta fler uppgifter än f.n. och att bestämmelser härom förs över till en särskild förordning. SIND anser också att ellagen bör kompletteras med en bestämmelse om
förbud mot att börja byggandet av transformatorstationer, innan konces-
sion beviljats för anslutande ledningar. Ellagen bör vidare ändras på så sätt att det blir straffbart att dra fram en kraftledning utan koncession. Samtidigt föreslås att överträdelse av det
nyssnämnda förbudet mot byggande av transformatorstationer beläggs med straff samt att straffmaximum i båda fallen sätts till fängelse i högst sex månader. Förberedande arbeten såsom markundersökningar o. dyl.
skall dock inte hänföras till byggnadsåtgärder.
SIND har också övervägt om ledningsinnehavare i större utsträckning än som gäller f.n. skall vara skyldig att bekosta ändring eller flyttning av ledning. Verket anser sig dock inte ha anledning att föreslå ytterligare regler, utöver dem som redan finns i ellagen, beträffande kostnadsansvaret
vid ändring eller flyttning av kraftledning. Däremot föreslår verket att kraftledningsägare, när koncessionen upphör skall vara skyldig att ta bort
ledning som inte längre behövs.
I anslutning till här redovisade förslag föreslås en detaljändring i ellagen av teknisk art.
1.2 Ellagstiftningen
Lagen (1902:71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) och kungörelsen (1957:601) om cetektriska starkströmsanläggningar (starkströmskungörelsen) reglerar tillkomsten och
driften av kraftledningar.
Enligt ellagen krävs tillstånd för att dra fram eller använda elektrisk
starkströmsledning. Tillståndet meddelas (2 § I mom.) antingen som linjekoncession eller som områdeskoncession. Linjekoncession avser ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Områdeskoncession avser ledningar för närdistribution inom visst avgränsat område.
Avsikten med koncessionsplikten är att staten skall ta tillvara det allmännas intressen och utöva kontroll över kraftföretagen.
En viktig förutsättning för tillståndsgivningen är att koncession får med-
"delas endast om anläggningen är behövlig och förenligt med en planmässig elektrifiering (2 § 2 mom.).
Enligt 2 § 4 mom. är den som har områdeskoncession skyldig att tillhandahålla ström åt envar, som inom området har behov därav för normalt
förbrukningsändamål. Samma teveransskyldighet finns för innehavare av
linjekoncession. Skyldighet att distribuera elström föreligger inte för upp-
värmningsändamål inom område, där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.
Den som innehar koncession är pliktig att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor som sammanhänger med leverans och överföring av strömmen (2 § 7 mom.).
Enligt 2 § 3 mom. skall tillfälle att yttra sig över koncessionsansökan
beredas länsstyrelser och kommuner som berörs av anläggningen och
dessutom ägare och innehavare av de fastigheter som behöver tas i an-
språk samt annan som kan lida men av företaget. Frågor om koncession handläggs av SIND.
Regeringen har bemyndigat SIND att besluta i flertalet koncessions-
ärenden. Regeringen har dock förbehållit sig att besluta i ärenden vilka
avser koncession för ledning med en spänning överstigande 130 kV och ansökningen bestrides av sakägare eller kommun eller statlig myndighet
motsätter sig bifall till ansökningen.
1.3 Distribution av elkraft 1.3.1 Utveckling
Strukturomvandlingen har lett till att ett stort antal distributionsföretag
har avvecklats. Sedan år 1944 har rikets ca 3000 företag upphört med sin verksamhet till följd av sammanslagningar eller överlåtelser. Distribution
av elkraft till enskilda förbrukare sköts f.n. av ca 420 företag. Ca 140 av
dessa är ekonomiska föreningar, medan resten är privata och kommunala
bolag, kommunala elverk och statens vattenfallsverk med dotterbolag. Vattenfallsverket och ett mindre antal privata och kommunala kraftföretag är inriktade på både produktion och distribution av elkraft. Ett antal
distributionsföretag ägs gemensamt av staten och en eller flera kommuner. Under senare år har kommunernas procentuella andel av abonnentstocken
minskat med 2,9 procentenheter. Sydkraft AB, där det kommunala ägarintresset utgör 60 procent, har
drygt 240000 abonnenter. Bolagets verksamhetsområdet berör 65 kommuner i södra Sverige.
Vattenfallsverkets eldistribution omfattar i huvudsak landsbygdsomriden med totalt ca 480 000 abonnenter. Av distributionen drivs en tredjedel
av hel- eller delägda dotterbolag. Vattenfallsverkets största sammanhäng-
ande distributionsområden finns bl. a. i Norrbottens, Västerbottens samt j vissa län i mellersta Sverige. Vattenfalls eldistribution i övriga deltar av landet är splittrad. Under den senaste fyraårsperioden har statens andel av eldistributionen, mätt i antalet abonnenter, ökat med 1,7 procentenheter.
Antalet privata kraftföretag är 93 med ca 730000 abonnenter. De fyra största inom kategorin industriföretag med eldistribution är Graningeverken AB, Uddeholm AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB och Billerud
AB. Det finns 28 privata företag som vart och ett har under 1000 abon-
nenter. De privata företagen har sedan år 1976 ökat sin procentuella andel
av totala antalet abonnenter med ca I procentenhet.
Distributionsföreningarna är i regel små företag. Antalet föreningar har
minskat från 2061 år 1944 till 138 vid ingången av år 1980. Sammanlagt
svarar föreningarna för distributionen till ca 250000 abonnenter.
1.3.2 Aktuella strukturfrågor
Enligt SIND kan strukturomvandlingen inte anses vara avslutad. Alltjämt finns åtskilliga företag som har påtagliga svårigheter att tillgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och
service. Ett mindre antal företag eftersätter underhåll och förnyelse av sina distributionsnät i en utsträckning som i längden inte kan godtas. Ett annat kvarstående strukturproblem sammanhänger med den senaste kommunre-
formen. Den har på sina håll resulterat i att eldistributionen inom skilda delar av en kommun handhas av olika distributörer, som kanske dessutom tillämpar olika taxor. På kommunalt håll har det i sådana fall ansetts
angeläget att söka uppnå likformiga distributionsförhållanden. Även i fall
där kommunen inte tidigare haft hand om eidistributionen inom någon del
av kommunområdet har ett kommunalt övertagande av denna verksamhet
ansetts ligga i linje med kommunernas ansvar för vatten och avlopp, gator
och annan sådan primärkommunal samhällsservice.
De styrmedel SIND förfogar över i arbetet att söka åstadkomma rationella distributionsenheter är koncessionslagstiftningen, utredningsverksamhet samt det statliga ekonomiska stödet, de s.k. upprustningsbidragen, som kan lämnas enligt kungörelsen (1959: 369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning.
SIND har gjort en undersökning beträffande eldistributionsföretagens ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet, Eldistribution — en ekonomisk analys (SIND PM 1978:6). De företag som har de största
svårigheterna att uppfylla kraven på en godtagbar distribution är i regel
landsbygdsföretag med ett litet abonnentunderlag. De taxor som tillämpas
ger inte tillräckliga intäkter för underhåll och förnyelse av näten i den takt som förhållandena kräver. Ofta saknar dessa företag dessutom tillräcklig och kompetent personal för drift och underhåll. Ellagen ger koncessions-
myndigheten mycket begränsade möjligheter att tvångsvis gripa in mot ett
företag som eftersätter underhåll och förnyelse av sitt elnät. SIND saknar
möjlighet att framtvinga överlåtelse av anläggningen till annan distributör och fär i stället medverka till frivilliga överenskommelser som kan Ieda till rationalisering av olönsam och undermälhig distribution. I detta arbete har upprustningsbidragen haft stor betydelse.
Inte heller när det gäller att åstadkomma enhetliga distributionsförhål-
landen inom en kommun har koncessionsmyndigheten möjlighet att inskrida med tvångsmedel för att överföra distributionen i olika detar av kommunen till en och samma huvudman.
1.3.3 Återkallelse av koncession
Enligt ellagen (2 & 6 mom.) kan koncession återkallas helt eller delvis.
om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter koncessionsföreskrift
eller distributionsplikt eller också underlåter att under tre år i följd ha nätet i bruk.
Frågan om införande av bestämmelse som skulle göra det möjligt för koncessionsmyndigheten att återkalla en Koncession eller ett äldre tillstånd av rationaliseringsskäl har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för utredning.
Mot ett förslag att införa en sådan lagbestämmelse har framför allt
anförts rättssäkerhetsskäl. SIND framhåller mot bakgrund av verkets erfa-
renheter att det knappast kan göras gällande att rationaliseringsarbetet på
något avgörande sätt skulle ha underlättats om koncessionsmyndigheten
kunnat återkalla koncessioner av rationaliseringsskäl. Mer torde stå att
vinna på ett målmedvetet utrednings- och förhandlingsarbete under
koncessionsmyndighetens medverkan än genom återkallelse av koncessioner. Detta sammanhänger framför allt med att en återkallelse inte påverkar äganderätten till en distributiorsanläggning.
1.34 Tvångsinlösen av distributionsanläggning
När en koncession upphör att gälla står distributören inför avgörandet om han skall ansöka om koncession för en ny period eller överlåta sin anläggning till en annan distributör. För den händelse att en distributör
önskar fortsätta sin verksamhet trots att distributionsområdet inte längre
kan anses vara en lämplig distributionsenhet kan det uppstå en låst situa-
tion om den tidigare distributören motsätter sig en överlåtelse av anlägg-
ningen eller begär en orimlig ersättning för den. Det omvända förhållandet
kan också uppstå, dvs. att en distributör önskar avstå från sin anläggning utan att det finns något distributionsföretag som vill ta över anläggningen.
SIND påpekar att eldistributionsutredningen i sitt betänkande Eldistributionens rationalisering (SOU 1969: 39) föreslog att en bestämmelse skulle införas om skyldighet för en distributör att avstå sin anläggning. när koncessionsmyndigheten beslutat att distributionen skulle överflyttas på
annan distributör. Förslaget resulterade emellertid inte i någon lagstiftning i denna fråga.
SIND har på nytt övervägt behovet av lagstiftning om tvångsinlösen av eldistributionsanläggning. Verket finner att det är möjligt att en sådan lag
främjar frivilliga uppgörelser. Mycket talar emellertid enligt verkets uppfattning för att ett tvångsförfarande inte skulle komma att medföra snab-
bare resultat i rationaliseringsarbetet än vad som f.n. är möjligt att uppnå med andra medel. SIND finner därför inte anledning att förorda införande i ellagen av bestämmelser om tvångsinlösen av eldistributionsanläggningar.
1.3.5¶Upprustningsbidrag
SIND anser mot bakgrund av sina erfarenheter av arbetet med eldistributionens rationalisering att bidragen till upprustning av nedslitna och underdimensionerade elnät i hög grad bidragit till att förmå bärkraftiga distributionsföretag att ta över olönsam distribution. Tack vare dessa bidrag har ca 75 000 landsbygdsabonnenter i ca 400 företag kunnat få sin
elförsörjning förbättrad. Verket framhåller även att upprustningsinsat-
serna medfört att energiförlusterna i de berörda näten minskat med ca 10 procent. Det är verkets bestämda uppfattning att upprustningsbidragen alltjämt är nödvändiga för att kunna åstadkomma en höjning av distributionsstandarden i fråga om de mest olönsamma elnäten. Även om sådana
nät i viss omfattning kan komma att övertas av stora och bärkraftiga
företag utan behov av bidrag till nätets upprustning, kan det icke bortses
från att den olönsamma distributionen i betydande omfattning finns i
områden där sådana företag inte är verksamma som distributörer. De
företag som kan komma i fråga för att förvärva de olönsamma näten är i
regel mindre företag som inte utan statligt stöd kan ta på sig bördan av att rusta upp näten.
1.3.6¶Det fortsatta strukturarbetet
Verket anser det vara nödvändigt att det statliga stödet för upprustning av olönsamma distributionsnät finns att tillgå även i fortsättningen. Alltjämt finns ett betydande upprustningsbehov framför allt i glesbygderna.
Numera finns det också enligt verket skäl att se till den energibesparing
som kan uppnås genom upprustning av nedslitna distributionsnät, eftersom en sådan i regel medför en påtaglig minskning av energiförlusterna vid distributionen.
1.3.7 Skyldighet att köpa elkraft från små vattenkraftverk
SIND publicerade år 1977 utredningen Små vattenkraftverk (SIND PM
1977: 13), som utförts på uppdrag av regeringen. Enligt uppdraget skulle
verket bl.a. översiktligt inventera de kraftresurser som kunde utnyttjas i
vattenkraftverk med en effekt av 2000 kW eller lägre.
I utredningen redovisas bl. a. hinder som föreligger mot ett utnyttjande
av små vattenkraftverk. Man skiljer härvid på tekniska, rättsliga, ekono-
miska och andra hinder. Det framhålls att en strikt uppdelning av pro-
blemen är svår att göra, då alla ytterst kan hänföras till ekonomiska hinder.
Frop. 1981/82: 188 30
I fråga om de små kraftverkens lönsamhet framhålls i utredningen att
situationen är särskilt besvärande för de kraftverksägare som samtidigt är abonnenter och som säljer huvuddelen av sin produktion. Totalt gäller
detta ca en tredjedel av småkraftverk i intervallet 100—1500 kW och
huvuddelen av stationerna som har en lägre effekt än 100 kW. Oftast finns det endast en köpare av kraften, nämligen den lokala kraftdistributören. Förhandlingssituationen för säljaren är därför inte särskilt gynnsam. Enligt utredningen är det önskvärt att rekommendationer för skälig ersättning av
elkraft från små vattenkraftstationer utarbetas för att ge parterna vägled-
ning vid förhandlingar.
För att kraftverksägare skall kunna garanteras skälig ersättning för kraft som levereras till eldistributör bör det enligt utredningen finnas möjlighet
att få leveransvillkoren granskade av t. ex. koncessionsmyndigheten. Svenska Elverksföreningen har år 1978 gett ut rekommendationer till sina medlemsföretag om de ekonomiska villkoren för samkörning mellan
mindre produktionsanläggningar och eldistributionsnät. Sedan dessa rekommendationer gavs ut har viss översyn gjorts för att de skall vara användbara även i fråga om små kraftverk under 10 kW. Vid översynen
som blev klar i juli 1979 har elverksföreningen bibehållit den grundläggande principen att kraftverksägaren får ersättning som motsvarar den kost-
nadsminskning som den inmatade kraftproduktionen medför för eldistribu-
tören. Utöver dessa rekommendationer har elverksföreningen år 1980 gett
ut tekniska anvisningar för anslutning av små kraftverk till distributionsnäten.
SIND har vidare låtit göra en studie av de ekonomiska villkoren för leverans av elkraft från små produktionsanläggningar. Studien visar bl. a. att investeringarna blir stora i relation till stationseffekten. Detta har medfört att produktionskostnaden blivit alltför hög och avsättningssvå-
righeter för elproduktionen uppkommit.
Eftersom kretsen av köpare är mycket begränsad är det enligt verkets mening angeläget att ägarna till sådana kraftverk ges en starkare ställning till kraftköpare än vad som f. n. är fallet. Ett ställningstagande till hur detta
bäst skall ske förutsätter emellertid ett bättre underlag än som hittills
tiska effekten på prisbildningen av de rekommendationer elverksföreningen utarbetat. Innan resultatet därav föreligger är verket inte berett att lägga
fram något förslag i förevarande fråga.
1.4¶Överföring av elkraft
1.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar
Detta avsnitt innehåller en redogörelse för det svenska kraftledningsnä-
tets uppbyggnad. I redogörelsen pekas på de konflikter som ledningsdrag-
ningar medför med annan markanvändning. Arbetet för planering och
utbyggnad av överföringsledningar och transformatorstationer åvilar kraft-
företagen. Till grund för planeringen ligger prognoser om elkonsumtionens utveckling inom varje företags verksamhetsområde. Ellagen innehåller inte några bestämmelser om hur kraftföretagens planering av nya ledningar skall ske. Regleringen i ellagen bygger på att en avvägning skall kunna göras vid koncessionsprövningen mellan ledningsintressen och andra
intressen. SIND framhåller vidare att planering, prospektering och byggande av kraftledningar är en tidskrävande process och konstaterar att koncessionsprövningen kommer in alltför sent i planeringen. Verket anser
att länsstyrelserna bör få till uppgift att samordna den samrådsverksamhet
som är förknippad med ledningsplaneringen innan den formella ansökning-
en av koncessionen inges. Samarbetet mellan koncessionsmyndigheten och länsstyrelserna bör breddas och fördjupas vilket bl.a. är nödvändigt
för att tillmötesgå de ökade krav som framförs från olika intressenter om
att tidigare än f.n. få delta i planerings- och beslutsprocessen för kraftledningar.
För att åstadkomma en bättre samordning av den övergripande kraftled-
ningsplaneringen med annan samhällsplanering anser SIND det vara naturligt att verket samråder med vattenfallsverket om planerade stamlinjebyggnader i ett längre tidsperspektiv.
Ett sådant centralt samråd bör enligt verket utformas på så sätt att
vattenfallsverket till SIND överlämnar översikter över planerade utbygg-
nader av stamlinjenätet i ett 10—20 års perspektiv. SIND:s uppgift blir att
sammanställa materialet, bedöma behovet av de föreslagna åtgärderna, samråda med centrala myndigheter och kraftföretag samt rapportera till industridepartementet. Sammanställningarna bör vidare distribueras till berörda länsstyrelser för att bli värdefullt underlag i ett regionalt samråd för planering av kraft-
ledningar i ett kort perspektiv om 5S—10 år.
Den nu föreslagna ordningen innebär inte att SIND tar över vattenfallsverkets eller andra kraftföretags planeringsansvar för landets elnät. Liksom hittills skall kraftföretagen följa belastningsutvecklingen och utarbeta belastningsprognoser.
Ett sätt att anpassa koncessionsprövningen av kraftledningar till dagens
ökade krav på samordning med andra samhällsintressen skulle enligt ver-
ket vara att bryta ut behovsprövningen och göra denna i ett ”första steg”. Denna förhandsprövning skulle göras samtidigt som kraftföretagen under-
söker möjliga ledningssträckningar och påbörjar samråd med regionala och lokala myndigheter samt markägare. Som underlag för en sådan prövning
skulle sökanden redovisa elanvändningsprognoser, förväntad bebyggel-
seutveckling och industrilokalisering och annat underlag som sökanden önskar åberopa som stöd för ledningsbehovet. Därefter fick det ankomma på SIND att bedöma om ledningen behövdes eller inte. För att få yrterligare underlag för en sådan bedömning kunde verket behöva utföra vissa
Prop. 1981/82: 188 TJ tv
utredningar och göra egna undersökningar eller samråda med andra myndigheter. Om prövningen ger till resultat att ny ledning borde byggas, skulle verket godkänna den fortsatta planeringen. Ett sådant godkännande skulle innebära att myndigheten funnit ledningen behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering. Därefter kunde kraftföretagen i vanlig ordning fortsätta arbetet på ledningsprojektet och lämna in en slutlig ansökan om koncession med angivande av en bestämd ledningssträckning.
Ett annat sätt att översiktligt bedöma behovet av kraftledningsutbyggnaden i ett tidigt stadium i planeringen är att organisera ett utökat frivilligt samrådsförfarande på regional nivå. Från olika håll har också förts fram förslag om att ett sådant systematiserat samrådsförfarande borde föregå beslut om koncession. Särskilt anses behov föreligga av att ge markägareintressena möjligheter att få yttra sig så tidigt i planeringen av kraftledningar att hänsyn kan tas till eventuella synpunkter och förslag. För att åstadkomma cn rimlig avvägning mellan motstående intressen är det angeläget att kraftföretagen planerar för alternativa ledningssträckningar. I detta sammanhang bör också prövas om gamla !edningar kan tas bort i samband med tillkomsten av planerade ledningar. En annan fråga gäller om markintrånget kan begränsas genom att befintliga ledningsgator utnyttjas eller om överföringsbehovet kan tillgodoses på annat sätt, t.cx. genom areaförstärkning på befintliga ledningar eller genom spänningshöjning.
Vid valet mellan att i ellagen föra in en bestämmelse om krav på förberedande behovsprövning av kraftledningar och frivilligt samrådsförfarande på regional nivå har industriverket förordat det sistnämnda alternativet. Mot koncessionsprövning ”i två steg” talar att det kan bli alltför betungande administrativt för såväl kraftföretagen som för de myndigheter som skall bedöma behovet.
SIND erinrar också om att behovet av ett utvidgat samråd vid planering och projektering av kraftledningar har påtalats vid flera tillfällen. I planverkets rapport (1978: 46) Kraftledningar i fysisk riksplanering som bygger på ett gemensamt arbete av planverket. SIND, naturvårdsverket och vattenfallsverket anges hur ett sådant samrådsförfarande skulle kunna organiseras.
I det följande redovisar industriverket en modell för frivilligt samråd på regional nivå. Förslaget grundar sig i stort på den form för regionalt samråd, som påbörjats av vattenfallsverket och övriga större kraftföretag.
Avsikten med samrådet beträffande elkraftanläggningar är att redovisa kraftindustrins anspråk på mark som underlag för den fysiska riksplaneringen. Kraftföretagen redovisar sina utbyggnadsprogram för länsstyrelsen och berörda kommuner. Redovisningen syftar till tidigare informationsutbyte och att göra behandlingen av frågor som rör kraftledningsutbyggnad mera enhetlig i de olika länen.
För varje län utses ett kontaktorgan som i allmänhet bör vara det kraftföretag som har det största regionala ledningssystemet. Detta företag
får en administrativ, samordnande funktion. Kontaktorganet bör vara sammankallande i en grupp i vilken samtliga kraftföretag med utbyggnadsplaner inom länet är representerade. Avsikten är att gruppen skall utarbeta information om kraftsystemets utbyggnad.
De länsvisa redovisningarna av planerade utbyggnader i ledningsnätet
skall överlämnas till SIND. På så sätt får verket ett bättre underlag för handläggning av kommande koncessionsundersökningar.
Det ovan redovisade samrådsförfarandet bör kunna leda till snabbare koncessionsbehandling. SIND anser att den redan pågående försöksverk-
samheten med regionalt samråd ger berörda intressenter möjlighet till att på ett tidigare stadium än förut få del av planerna på nya kraftledningar.
Försöksperioden för det utökade samrådet bör omfatta en period på 3-4 år. Under denna period kommer SIND att följa utvecklingen och vid behov aktivt medverka i samrådsprocessen.
1.4.2 Koncessionsansökans innehåll
I 3§ I mom. ellagen anges vilka handlingar m.m. som skall fogas till
ansökan om linjekoncession. Hit hör bl. a. en fullständig beskrivning över
företaget, innefattande bl.a. kostnadsförslag och karta över ledningssträckningen och den mark som erfordras för anläggningen. Vidare skall till en sådan ansökan fogas bestyrkta förteckningar på ägare och innehavare av de fastigheter över vilka ledningen skall dras fram eller i vars mark den skall läggas ned eller som på annat sätt behövs för anläggningen. Slutligen skall också uppgift lämnas på de överenskommelser som träffats
eller de hinder som mött mot överenskommelse.
För såväl koncessionsmyndighetens som remissinstansernas bedömning av en ledningsdragning är det angeläget att ansökningshandlingarna ger
”en fullständig beskrivning av det tillämnade företaget”. Koncessions-
myndigheten måste ha underlag för att bedöma om ledningen behövs och
är förenlig med en planmässig elektrifiering. I denna bedömning ingår också en avvägning i förhållande till motstående intressen.
Mot bakgrund av gjorda erfarenheter anser SIND att större krav måste ställas på ansökningar om linjekoncession och på de handlingar som skall vara bifogade sådana ansökningar.
För att ansökningarna om linjekoncession skall bli utformade på ett sätt som motsvarar de nya kraven torde mera detaljerade föreskrifter än de som f.n. finns upptagna i ellagen behöva meddelas. SIND förordar att
sådana föreskrifter meddelas i en av regeringen utfärdad förordning som lämpligen också bör reglera innehållet i ansökan om områdeskoncession.
1.4.3 Förbud mot att i vissa fall bygga transformatorstation
Transformatorstationer omfattas f. n. inte av koncessionsplikt enligt ellagen. I vissa fall har detta medfört att koncessionsmyndigheten i sin
prövning av ansökan om tillstånd till anslutande ledning bundits på ett
3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 188
oacceptabelt sätt. Kraftföretag har sålunda efter frivilliga uppgörelser med
berörda markägare kunnat börja bygga och i enstaka fall t. o. m. färdigstäl-
la en stor transformatorstation, innan koncessionsmyndigheten hunnit prö-
va de till stationen hörande ledningarnas sträckning. Verket anser detta
att börja bygga större transformatorstationer innan tillstånd meddelats för framdragande av minst en anslutande ledning på stationens uppsida och en på dess nedsida. Förbudet bör omfatta stationer som är avsedda att till-
föras ström med en spänning av minst 50 kV.
1.44 Flyttning av kraftledning
I samband med tillkomsten av t. ex. ny bebyggelse eller nya trafikleder
kan en befintlig kraftledning behöva flyttas. Ellagen innehåller också en
rad regler om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning att i olika
uppkommande situationer ändra eller flytta ledningen samt om ansvaret
för kostnader som uppkommer genom sådana åtgärder.
I olika ärenden angående koncession för en befintlig kraftledning under en ny period har från berörda kommuners sida rests krav på dels att den
nya koncessionen ges för endast mycket kort tid, fem eller tio år, dels att som villkor för koncessionen föreskrivs skyldighet för ledningens inneha-
vare att på egen bekostnad flytta ledningen, när kommunen begär det på grund av förändringar i fråga om markanvändningen. Verket har inte ansett sig kunna tillmötesgå sådana krav. Koncessionen måste ge trygghet åt ledningsinnehavaren att få bibehålla ledningen så länge verksamheten
drivs i enlighet med gällande lagstiftning. Ett tillgodoseende av krav utav det slag som nyss nämnts skulle äventyra såväl underhållet av ledningen ' som kraftföretagets planering av sin verksamhet och kunna leda till risker från säkerhetssynpunkt och störningar i elförsörjningen. Industriverket har emellertid funnit anlednig överväga om ytterligare lagregler i detta
hänseende är påkallade. I 5 § ellagen finns bestämmelser om skyldighet att vidta skyddsåtgärder
för att hindra skada eller störningar mellan olika elektriska anläggningar.
Regleringen av kostnadsansvaret för skyddsåtgärd bygger, med visst undantag, på den s.k. prioritetsprincipen, dvs. innehavare av senare tillkommen anläggning är skyldig att bekosta det skydd som behövs i förhållande
till befintlig anläggning.
Det inbördes förhållandet mellan elledningar och trafikleder regleras i 5 a § ellagen. Även dessa bestämmelser bygger i fråga om kostnadsansva-
ret för ändring eller flyttning av ledning på prioriteringsprincipen.
I 5b§ ellagen finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning som dragits fram efter expropriation att på grund av ändrade förhållanden ändra eller flytta ledningen. Beträffande sådan ledning som dragits fram över gata, torg eller allmän plats inom planlagt
område eller inom fastställt hamnområde gäller enligt I mom. att innehava-
re är skyldig om det behövs att på egen bekostnad ändra, flytta eller ta bort ledningen, bl.a. när det hindrar eller varaktigt försvårar samfärdseln, hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller är synnerligen
vanprydande. Även i andra fall är innehavaren av sådan ledning som avses
i paragrafen skyldig att på egen bekostnad ändra eller flytta ledning som på grund av ändrade förhållanden medför betydande olägenhet för fastighet, om det behövs för olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt
men för ledningen.
Enligt 2 mom. samma paragraf kan ägare av fastighet där ledning är framdragen efter expropriation för undanröjande av därmed förenad olä-
genhet för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad. Enligt bestämmelser i starkströmskungörelsen har koncessionsmyndigheten möjligheter att påkalla flyttning av ledning av säkerhetsskäl. De situationer där ändrade förhållanden medfört att en kraftledning bör
ändras eller flyttas i en fastighetsägares eller en kommuns intresse torde
vara så mångskiftande att frågan om vem som skall bära kostnaden för en
sådan åtgärd inte lär kunna lösas genom en enkel regel, som generellt
lägger kostnadsansvaret på ledningens innehavare eller på den som påkallar åtgärden. Förslag av sådan innebörd har tidigare förts fram men mött stark kritik från det intresse som skulle drabbas av en sådan generell
reglering. De nuvarande bestämmelserna får anses täcka de flesta förekommande situationer och innebära en rimlig avvägning i olika fall av
intressekollisioner. Enligt SIND:s erfarenheter löses också uppkommande
tvister regelmässigt genom förhandlingar. Ett förbättrat samrådsförfarande
på planeringsstadiet på det sätt som behandlats i ett tidigare avsnitt bör
också kunna leda till att behovet av ändring eller flyttning av kraftledningar skall bli mindre i framtiden. Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner
verket att några ändrade bestämmelser i förevarande hänseende inte är påkallade för närvarande.
I lagen (1978: 160) om vissa rörledningar, vilken föreskriver koncessionsplikt för rörledningar för transport av råolja och naturgas m. m. och som är utformad med ellagen som förebild, finns bestämmelser om borttagande av ledning när koncession upphör och om återställningsåtgärder i samband med borttagandet. De skäl som åberopats för införandet av sådana bestämmelser i rörledningslagen torde äga giltighet även i fråga om kraftledningar. SIND föreslår därför att motsvarande regler förs in i ella-
gen.
1.5 Bestämmelser om spänningsgräns
15 § I mom. andra stycket ellagen föreskrivs skyldighet för innehavare av vissa starkströmsanläggningar att vidtaga åtgärder för att förebygga skada på person eller egendom eller störningar genom inverkan på andra elektriska anläggningar medelst induktion eller förhöjda markpotentialer.
De anläggningar som skall skyddas mot sådan inverkan är svagströmsan-
läggningar samt starkströmsanläggningar med en spänning av högst 600
volt. Bestämmelsen, som infördes i ellagen år 1958 (1958: 429), bygger på gränsdragningen i kungörelse (SIND-FS 1978: 6) om utförande och skötsel
av elektriska starkströmsanläggningar, starkströmsföreskrifterna. På
grund av den tekniska utvecklingen på det elektriska materialområdet samt
tillkomsten av andra spänningssystem har det länge ansctts önskvärt att nyssnämnda spänningsgräns i stället bestäms till 1000 volt.
SIND avser därför att vid en översyn av starkströmsföreskrifterna utfor-
ma dessa med hänsyn till en spänningsgräns vid I 000 volt. Detta medför en
motsvarande ändring i ellagens bestämmelser.
1.6 Ansvarsbestämmelser
Ellagen innehöll ursprungligen en bestämmelse om straffansvar för den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrifter som givits vid meddelandet
av tillstånd utförde eller nyttjade elektrisk anläggning. Genom en lagänd-
ring år 1907 togs straffet för olovligt utförande av anläggning bort och sedan dess har endast olovligt nyttjande varit förenat med straffansvar i form av böter, numera dagsböter.
SIND konstaterar att ovan nämnda lagändring, som kan ha varit försvarlig i det skede av elektrifieringen då den tillkom och då elsäkerhetsaspek-
ten var den helt dominerande vid koncessionsprövningen, har lett till sådana förhållanden att en återgång till ellagens ursprungliga reglering i ansvarshänseende är påkallad. Sora skäl härför anför SIND att det finns
många exempel på fall där arbetena på en kraftledning kommit mycket långt, ja rent av slutförts, när koncession beviljats. Ett sådant tillväga-
gångssätt är ägnat att binda koncessionsmyndigheten i dess prövning på ett
otillbörligt sätt. Likaså måste markägares, kommuners och övriga intres-
senters medverkan i samrådsförfaranden ävensom remissbehandlingen i sådana fall framstå som meningslösa.
På grund av det anförda föreslår SIND att nuvarande straffbestämmelser i 28 9 mom. ellagen ändras till att också gälla framdragande av ledning utan tillstånd. Samtidigt bör straffskalan ändras. Med ellagen jämförbara
tillståndslagar såsom vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och
lagen om vissa rörledningar har alla bestämmelser om ansvar för olovligt
utövande av tillståndspliktig verksamhet som upptar fängelsestraff. Verket föreslår därför att straffet för olovligt framdragande eller nyttjande av
elektriska ledningar skall utgöra böter eller fängelse i högst sex månader.
Samma ansvar bör gälla för den som överträder det föreslagna förbudet
mot byggande av transformatorstation, innan koncession meddelats för
anslutande ledningar.
Vissa förberedelscåtgärder på marken är nödvändiga redan för upprättandet av ansökan om koncession, såsom markundersökningar. stakning,
upphuggande av siktgator och liknande. Sådana åtgärder kan inte hänföras
till byggnadsarbeten och skall följaktligen inte föranleda ansvar.
1.7 Författningsförslag
. Förslag till
Lag om ändring i lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902:72 s. 1)
Härigenom föreskrivs att 2 § I, 8 och 9 mom. samt 3 § och 5 & I mom.
lagen (1902:72 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 1 mom.
För framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning er-
fordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar. Tillstånd må avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linje-
koncession) eller ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession).
Regeringen äger medgiva, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom
vissa områden skola vara undantagna från vad i första stycket sägs
Byggande av transformatorsta-
tion som är avsedd att tillföras
ström med en spänning av 50 kilo-
volt eller däröver får ej påbörjas,
förrän koncession meddelats för en
anslutande ledning såväl på trans-
formatorns uppsida som på dess
nedsida.
Ansökan om koncession göres i
enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
2§8 mom.
Föreligga särskilda skäl att elektrisk starkströmsledning framdrages redan innan erforderlig koncession meddelats, äger regeringen eller den regeringen därtill bemyndigar förklara hinder i sådant hänseende ej möta; och må därefter, när anläggningen är färdig att tagas i bruk, i avvaktan på att ingiven ansökan om koncession varder slutligt prövad, tillstånd till dess nyttjande tillsvidare under tre år meddelas i den ordning regeringen föreskriver.
Ansökan om förklaring enligt
första stycket göres i enlighet med
vad regeringen förordnar.
2389 mom.
Den som olovligen nyttjar elek- Den som uppsåtligen eller av
trisk — starkströmsledning = eller oaktsamhet framdrager eller be-
bryter mot föreskrift som givits vid gagnar elektrisk starkströmsledmeddelande av koncession, straffas — ning utan att inneha koncession,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med dagsböter, där ej förseelsen är där sådan kräves, eller bryter mot särskilt belagd med straff enligt all- föreskrift som meddelats med stöd
män strafflag. av koncession dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till samma påföljd dömes den
som bryter mot förbudet i I mom.
fjärde stycket.
3§
1 mom. Ansökan om linjekonces- 1 mom. Upphör koncession att
sion skall vara åtföljd av fullständig gälla, är den som senast innehaft beskrivning över det tillämnade fö- koncession skyldig att taga bort
retaget med kostnadsförslag, av- ledningen och vidtaga andra åtgär-
fattning på karta av föreslagen led- der för återställning, om detta är
nings sträckning och av den jord, påkallat från allmän eller enskild som för anläggningen erfordras, be- synpunkt.
styrkta förteckningar på ägare och Fråga om skyldighet att vidtaga innehavare av de fastigheter, över sådana återställningsåtgärder skall vilka ledningen skall framdragas el- prövas av regeringen i samband
ler i vilkas mark den skall nedläggas med att koncession upphör. Regeeller som eljest äro för anläggning- ringen får överlämna till statens inen behövliga, samt uppgift på de dustriverk att pröva sådan fråga.
överenskommelser, som blivit träf- lakttager den som har innehaft fade, eller de hinder, vilka däremot koncessionen icke vad som har
mött. | ålagts honom, får myndighet som
avses i andra stycket vid vite före-
lägga honom att fullgöra sina ålig-
ganden.
2 mom. Ansökan om områdes- 2 mom. Kräves för vidtagande av koncession skall vara åtföljd av återställningsåtgärder — enligt I
a) karta över området med angi- mom. att annans mark tages i anvande av sökanden tillhöriga led- språk, får statens industriverk beningar, med spänning överstigande sluta att tillträde till marken skall
tvåhundrafemtio volt mellan en le- lämnas under viss tid.
dare och jord eller vid icke direkt Återställningsåtgärderna skall
jordat system mellan två ledare, utföras så, att minsta skada och jämte matande ledningar och sta- intrång vållas. Tillfällig byggnad
tioner inom området samt huvud- får uppställas och väg byggas ensaklig sträckning av ledningar med dast om markens ägare och innehasamma spänning, vilka erfordras vare av nyttjanderätt eller servitut enligt den under b) angivna planen; avseende marken samtyckt därtill
b) plan över områdets framtida eller statens industriverk lämnat försörjning med elektrisk ström; tillstånd till åtgärden. Tillstånd till
och sådan åtgärd får lämnas endast om
c) uppgift om spänning och åtgärden är oundgängligen nödströmart. vändig för att Ååterställningsåtgärder skall kunna vidtagas.
Föranleder återställningsåtgär-
derna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighets-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
domstol inom vars område marken
ligger eller större delen därav lig-
ger.
3 mom. Finnes ej ansökan böra
omedelbart avslås, skall tillfälle att
yttra sig beredas vederbörande länsstyrelse, kommuner (och municipalsamhällen) som beröras av anläggningen, ägare och innehavare
av fastigheter, som angivas i I mom., så ock annan, som kan lida
men av företaget.
4 mom. Vad i I mom. stadgats om skyldighet att förete karta samt
vissa förteckningar och uppgifter så ock vad i 3 mom. föreskrivits om
inhämtande av yttranden gälle ej
beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsområde.
5 mom. Ansökan om förklaring, varom i 2 8 8 mom. sägs, skall vara
åtföljd av karta, varå anläggningen
angivits, ävensom av de uppgifter i Övrigt rörande anläggningen och
dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.
5 § 1 mom.
Kan elektrisk anläggning genom Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik inverkan på redan befintlig dylik anläggning vålla skada å person el- anläggning vålla skada å person el-
ler egendom eller störning i driften, ler egendom eller störning i driften,
svarar innehavaren av förstnämnda svarar innehavare av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan vid denna för att förebygga sådan
skada eller störning. skada eller störning.
Innehavare av starkströmsan- Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel läggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra med större styrka än 500 ampere,
ampere, vare ock pliktig att, så vare ock pliktig att, så snart han
snart han vunnit kännedom om se- vunnit kännedom om senare till-
nare tillkommen anläggning för kommen anläggning för svagström svagström eller för starkström med eller för starkström med en spänen spänning av högst sexhundra ning av högst /000 volt, räknat så volt, räknat så som angives i 3 § 2 som angives i 3 § 2 mom. a), vidmom. a), vidtaga erforderliga åtgär- taga erforderliga åtgärder vid sin der vid sin anläggning för att före- anläggning för att förebygga att bygga att denna genom inverkan på denna genom inverkan på den and-
den andra anläggningen medelst in- ra anläggningen medelst induktion
Nuvarande lIlvdelse Föreslagen lydelse
duktion eller förhöjda markpoten- eller förhöjda markpotentialer vål-
tialer vållar skada å person eller lar skada å person eller egendom egendom eller annan störning än eller annan störning än ljudstörljudstörning. ning.
Ändras anläggning i fråga om Ändras anläggning i fråga om
läge, utförande eller drift så, att läge, utförande eller drift så, att ökad risk uppkommer för skada el- ökad risk uppkommer för skada eller störning, skall i fråga om skyl- ler störning, skall i fråga om skyldighet att svara för skyddsåtgärd dighet att svara för skyddsåtgärd som föranledes av den ökade risken som föranledes av den ökade risken
anses som om ny anlägning tillkom- anses som om ny anlägning tillkommit. mit.
Anläggningen skall anses ha till- Anläggningen skall anses ha till-
kommit då den togs i bruk. Är an- kommit då den togs i bruk. Är an-
läggning i olika delar att anse som läggning i olika delar att anse som
tillkommen vid skilda tidpunkter, tillkommen vid skilda tidpunkter,
skall varje sådan del anses som en skall varje sådan del anses som en särskild anläggning. särskild anläggning.
Denna lag träder i kraft den t juli 1981.
2¶Remissyttranden
2.1 Allmänt om SIND:s överväganden och förslag
Remissinstanserna ställer sig över lag positiva till SIND:s överväganden
och förslag. Remissinstanserna anser sålunda att de redovisade förslagen
kan genomföras eller har inte någon erinran mot att så sker. Ett par
remissinstanser anser emellertid att det redovisade förslaget till ett frivilligt
samråd för planering av kraftledningar är otillräckligt. Kritiska synpunkter härpå förs fram bl.a. av skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, och Stockholms läns landsting.
2.2 Distribution av elkraft
Statens planverk framhåller att arbetet med den fortsatta strukturomvandlingen på eldistributionsområdet är viktigt för bebyggelseplaneringen. Huvudfrågan från plansynpunkt är att klargöra kopplingen mellan bebyg-
gelseutvecklingen, val av uppvärmning och olika distributionsformer. LRF
framhåller att många lantbruksföretag drabbas av en otillfredsställande
elförsörjning i glesbygden. LRF framhåller därför vikten av att de lokala
elnäten underhålls och ses över fortlöpande. Lantbruksstyrelsen betonar
också den betydelse en väl fungerande eldistribution har för att bl. a. det moderna jordbruket skall fungera störningsfritt. Statsanställdas förbund
framhåller vikten av alt ledningsnäten har en rationell och ändamålsenlig
utformning utan att ledningsdragningarna påverkas av kommungränser eller ägarintressen.
Inte någon remissinstans förordar tvångsåtgärder i syfte att driva på och
underlätta strukturomvandlingen. Vattenfallsverket finner sålunda det inte
vara nödvändigt att föreslå regler för tvångsinlösen av nedslitna elnät eller möjlighet att återkalla en meddelad koncession. Länsstyrelsen i Jämtlands
län anser att det skulle vara en fördel om SIND hade möjlighet att återkalla
en koncession i rationaliseringssyfte men vill inte förorda några tvångsåt-
gärder. Svenska Elektrikerförbundet anser att eldistributör som eftersätter
underhåll av anläggning och därmed utsätter de som arbetar på anläggning-
en för fara bör kunna åläggas att förbättra anläggningen. I den mån inte distributionsföretaget inom fastställd tid har förbättrat anläggningen anser förbundet att tvångsinlösen bör kunna tillgripas.
Några remissinstanser framhåller den betydelse som den statliga bi-
dragsverksamheten har för strukturomvandlingen och angelägenheten av
att denna verksamhet skall kunna bedrivas även i framtiden. Då det på
landsbygden fortfarande finns distributionsföretag med svårigheter att
uppfylla kraven på en godtagbar eldistribution anser lantbruksstyrelsen det vara väsentligt att det statliga stödet för upprustning av olönsamma distributionsnät finns att tillgå även i fortsättningen så att förhållandena kan förbättras. Vattenfallsverket anser att denna verksamhet underlättar struk-
turomvandlingen och förbättrar eldistributionen på landsbygden. Riksförbundet Eldistributörerna — REL delar SIND:s uppfattning att det alltjämt
finns betydande upprustningsbehov framför allt i glesbygden. Statsanställ-
das förbund framhåller också att elupprustningsbidragen är ett verksamt
medel för att främja strukturomvandlingen.
Några remissinstanser tar upp frågan om huvudmannaskapet för eldistri-
butionen. Sålunda förordar länsstyrelsen i Jämtlands län att kommun i
regel bör utgöra koncessionsområde. Främsta skälet härför är att elförsörjningen utgör en sådan viktig del i samhällsplaneringen att det kommunala inflytandet bör vara betydande. Liknande synpunkter kommer till uttryck i Kommunförbundets yttrande enligt vilket det finns skäl att mera aktivt än
hittills stödja en utökning av den kommunala eldistributionen. För att uppnå enhetliga distributionsförhållanden och taxeutjämning ligger det
enligt förbundet närmast till hands att Kommunerna får möjlighet att såsom första steg samordna eldistributionen och utjämna taxorna inom respektive kommun. Kommunernas ansvar i fråga om energiförsörjningen och energi-
hushållningen talar också för ett ökat kommunalt inflytande över eldistri-
butionen.
2.3 Skyldighet att köpa elkraft från små vattenkraftverk
Endast ett fåtal remissinstanser har i sina yttranden behandlat denna del av utredningen. Lantbruksstyrelsen delar SIND:s bedömning att det är
angeläget att ägare till små vattenkraftverk ges en starkare ställning i förhållande till kraftköparna än vad som f.n. är fallet, eftersom dessa kraftverk tillsammans är av betydelse för såväl energiförsörjning som från beredskapssynpunkt. LRF understryker också betydelsen av att ägarna till de små vattenkraftverken ges en starkare ställning.
Svenska Elektrikerförbundet anser att en eldistributör på grund av sin monopolställning såsom elleverantör inom sitt distributionsområde skall vara skyldig att ta hand om det överskott av elkraft som kan tillföras nätet från de små vattenkraftverken. Det pris som kan vara skäligt att betala blir beroende på var i nätet leveranser kan ske, hur stor effekt det är fråga om osv. Förbundet anser det därför inte vara särskilt meningsfullt att i lag fastställa ett minimipris. Det måste vidare enligt förbundet krävas en mycket god teknisk standard på de minikraftverk som skall anslutas till nätet. I annat fal! utgör dessa en uppenbar säkerhetsrisk för förbundets medlemmar som skall arbeta på näten.
Svenska Kraftverksföreningen anför att problemet med ersättningen av kraft från små vattenkraftverk ligger i att produktionskostnaden blivit allt för hög. Investeringar och driftskostnader per producerad kWh tenderar generellt att öka med minskande aggregatsstorlek. Svårigheter för ägare av små vattenkraftverk att sälja sin kraft till priser som täcker kostnaderna kan därför inte undanröjas genom en skyldighet för eldistributör att köpa el till minimipris.
2.4¶Överföring av elkraft
2.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar
Ett stort antal remissinstanser delar SIND:s uppfattning att planeringen av kraftledningsutbyggnader bör förbättras och att detta kan ske i enlighet med det föreslagna samrådsförfarandet. Ett par remissinstanser anser emellertid att det inte är tillräckligt med ett frivilligt samrådsförfarande. I stället bör bl. a. en obligatorisk behovsprövning för kraftledningar övervägas. Överbefälhavaren betonar att ett decentraliserat frivilligt samråd innebär risk för att väsentliga försvarsintressen inte blir beaktade i tid. Enligt televerkets uppfattning är det samråd som f.n. förekommer i vissa fall ofullständigt. En viss formalisering av samrådsförfarandet ger säkerligen enligt verket bättre möjligheter till information om planerade kraftledningar. Vägverket instämmer i bedömningen att samråd mellan berörda intressenter bör ske på ett tidigt stadium. En förutsättning för att de frivilliga samråden skall fungera tillfredsställande är enligt riksantikvarieämbetets uppfattning att företrädarna för den regionala kulturminnesvården på ett aktivt sätt bereds tillfälle att medverka i samrådsprocessen. Lantbruksstyrelsen anser det väsentligt att regionala samråd sker i ett sådant tidigt planeringsskede att reella möjligheter till påverkan av bl.a. den aktuella ledningsdragningen föreligger. För att bättre möjliggöra en bedömning av
planerad ledningssträckning bör alternativa sträckningar alltid utredas om inte ett läge bedöms som självklart. Planverket anför att den föreslagna formen för samordning mellan kraftbolag, myndigheter och övriga intres-
senter på länsnivå är i linje med vad som rekommenderats i planverkets
rapport Kraftledningar i fysisk planering (rapport 46, 1978) och framhåller vikten av att samordningen innehållsmässigt behandlar de strategiska frågorna om utbyggnadsbehov, alternativa sträckningar och konsekvens-
beskrivningar. Ett fungerande centralt samråd bör ge ökad stadga åt samordningsarbetet på länsnivå, där relationerna till kommunernas fysiska planer är av vital betydelse. Planverket vill också framhålla att de föreslag-
na samråden med redovisning av kraftföretagens utbyggnadsbehov/planer stämmer väl med tankegångarna för uppbyggnaden av ett nytt planerings-
system enligt plan- och byggnadslagsutredningens betänkande (Ny planoch bygglag, SOU 1979:05, 66). Av marköversikten, som avses vara den kommunomfattande översiktplanen bör följaktligen framgå på vad sätt kommunen genom markreservat etc. avser att säkerställa framkomligheten
för behövliga överföringsledningar.
Länsstyrelsen i Jämtlands län sätter i fråga om inte ett större ansvar
skulle åvila kraftföretagen när det gäller att beskriva konsekvenserna av
ett ändrat markutnyttjande. I sammanhanget påpekar länsstyrelsen önskemålet av att prövning av överföringsledning och utbyggnaden av vattenkraftverk samordnas varigenom ett kraftföretags totala inverkan på natur-
miljön skulle kunna göras. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i
Malmöhus län som understryker behovet av ett centralt samråd avseende hela den storskaliga energiförsörjningen såsom kraftverk, kraftledningar, ställverk, transformatorstationer o. d.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att den information som lämnas vid det frivilliga samrådet inte bara bör omfatta planerad utbyggnad utan också
relsen anser att tidsperioden under vilken samrådsförfarandet skall bedri-
vas inte får göras för kort.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att den fysiska samhälltsplaneringen skall ske genom kommunernas försorg. Endast genom kommunernas arbete med områdesplanering och kommunöversikt kan enskilda människor, organisationer och sammanslutningar ges möjlighet att på ett
aktivt sätt delta i planeringen. Vattenfallsverket anför att planeringen av stamnätet i ett längre tidsperspektiv avser ledningar vilkas behov inte kan prövas seriöst vid ett centralt samråd. Kraftföretagen bör emellertid informera länsstyrelser, kommuner
och övriga intressenter om tänktbara utbyggander av stamnätet under
kommande 10—20-årsperiod. Denna informationsverksamhet ryms inom det redan pågående regionala samrådet. Erfarenheterna från de pågående
regionala samråden bör erhållas innan en eventuell central samråds-
organisation aktualiseras.
Naturvårdsverket anser det vara önskvärt med ett övergripande politiskt beslut i samband med planeringen av kraftledningssträckningar. Denna uppfattning delas av skogsstyrelsen som anför att det av SIND förordade samrådsförfarandet inte tillgodoser kravet på en bättre samordning av eldistributionen. Ett onödigt och på sikt inte obetydligt bortfall av skogsmark skulle kunna undvikas om regler för behovsprövning och obligatoriskt samråd infördes i ellagen. Genom att samordna olika kraftbolags leveranser så att de utnyttjar samma ledningar och ledningsgator när detta är möjligt skulle enligt styrelsen mycken skogsmark kunna sparas. Om en sådan samordning skall bli möjlig måste koncessionsmyndigheten ha medel och resurser till sitt förfogande i högre grad än f.n. för att styra byggandet av nya kraftledningar. Styrelsen anser vidare att koncessionsmyndigheten även borde kunna föreskriva ombyggnad av äldre ledningar i stället för nybyggnad. Regler borde även införas som gör det möjligt att föreskriva att olika kraftleverantörer utnyttjar samma ledning.
Även LRF behandlar i sitt yttrande frågan om en behovsprövning och anför att SIND:s förslag till samråd innebär väsentliga förbättringar i planeringen än den som bedrivs f.n. på frivillig basis men att en koncessionsprövning i två steg varit att föredra eftersom det är väsentligt att frågan om behovet av en kraftledning klarläggs på ett tidigt stadium. Bedömningen av planmässigheten i ett kraftföretags utbyggnadsplaner bör också enligt förbundets uppfattning avse förändringar i den energipolitiska utvecklingen samt hänsynstagande till regionala förändringar. En försöksverksamhet i enlighet med SIND:s förslag kan dock enligt förbundets uppfattning vara ett viktigt mellansteg till en mer integrerad planering. Förbundet anser vidare att det behövs en precisering av det frivilliga samrådsförfarandet och principerna för detta samt att syftet med förfarandet förtydligas.
Stockholms läns landsting anser också att ett koncessionsförfarande i två steg hade varit att föredra. Det skulle kunna ge sådana fördelar att ett ytterligare studium av ett sådant system vore väl motiverat.
2.4.2 Koncessionsansökans innehåll
Inte någon av remissinstanserna har någon erinran mot att bestämmelser i ellagen ersätts av föreskrifter enligt SIND:s förslag. Vägverket anser sålunda att det är viktigt att ansökningshandlingarna med hänsyn till bl. a. remissbehandlingen ger en fullständig beskrivning av det tillämnade företaget. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att bevakningen av naturvårdens intressen många gånger blir dålig i koncessionsärenden och sätter därför i fråga om inte ett större ansvar borde åligga kraftföretagen när det gäller att beskriva konsekvenserna av ett ändrat markutnyttjande. Planverket har en liknande uppfattning och föreslår att ansökningshandlingarna bör ange på vilket sätt tänkta ledningsdragningar eventuellt står i konflikt med motstående intressen.
Naturvårdsverket framhåller också vikten av en beskrivning av miljö-
konsekvenserna för att kunna ta ställning till en föreslagen ledningssträckning. Övergripande bör konsekvensbeskrivningen redovisa påver-
kan på människa, fauna och mikroorganismer samt behandla ljudstörning-
ar och luftföroreningar samt inverkan av elektriska och magnetiska fält. Konsekvenserna av ledningens inverkan på landskapsbilden och bevaran-
deintressen som kulturminnes- och naturvård bör också belysas i en sådan beskrivning.
Skogsstyrelsen och LRF understryker behovet av att alternativa lösningar och argument för dessa presenteras. Styrelsen anser vidare att konces-
sionsansökan skall åtföljas av en markbeskrivning med angivande av led-
ningsgatans och skogsgatans bredd och längduppgifter för olika markslag såsom skogsmark, jordbruksmark, impediment och vatten.
Vattenfallsverket har inte heller något att erinra mot kravet på mer
fullständigt underlag för bedömning av koncessionsansökningarna, speci-
ellt om förändringarna kan förkorta ansökningarnas handläggningstid.
2.4.3 Förbud att i vissa fall bygga transformatorstation Överbefälhavaren förordar att det införs koncessionsplikt för transformatorstationer m.m. för att koncessionsprövningen och prövningen av
krigsskyddsfrågorna skall kunna samordnas.
Några remissinstanser, bland dem statens vattenfallsverk och Göte-
borgsregionens kommunalförbund, föreslår att förbudet att uppföra trans-
formatorstationer endast bör gälla så länge koncession ej meddelats för enbart en ledning eller den väsentligaste ledningen.
Vissa remissinstanser, bl.a. statens elektriska inspektion, övre norra distriktet, statens elektriska inspektion, nedre norra distriktet, statens
elektriska inspektion, södra distriktet, Kalmar kommun och Svenska el-
verksföreningen framhåller att gränsen 50 kilovolt för strömtillförsel inte är en särskilt bra gräns när det gäller storlek och utförande av en transforma-
torstation. Några av dessa remissinstanser framhåller att det inte är någon
avgörande skillnad mellan sådana stationer som skall tillföras 50 kilovolt och sådana som skall tillföras en spänning strax därunder.
Bl.a. några av de nyss nämnda remissinstanserna föreslår att också
kopplingsstationer bör omfattas av förbudet.
Jämtlandskraft AB och Svenska Kraftverksföreningen anser att förbudet inte bör gälla stationer som prövas i särskild ordning.
Några remissinstanser, bl.a. Svenska Elverksföreningen och några en-
skilda kraftföretag anser slutligen att transformatorstationer undantagsvis
skall kunna byggas innan koncession meddelats för anslutande ledningar.
2.4.4 Återställningsarbeten m.m.
Riksantikvarieämbetet påpekar att äldre anläggningar kan ha ett bety-
dande historiskt värde, varför det finns skäl att i vissa fall samråda med kulturminnesvårdande myndigheter innan återställningsåtgärder vidtas.
Några remissinstanser, bl.a. statens vattenfallsverk, Svenska Elverksföreningen samt Göteborgsregionens kommunalförbund förordar att skyldigheten att vidta återställningsarbeten bör begränsas till luftledningar. Vattenfallsverket anser vidare att skyldigheten bör gälla endast borttagande av stolpar och stolpfundament samt fyllning av hål.
Sydkraft AB och några andra remissinstanser efterlyser en närmare precisering av skyldighetens omfattning.
2.5 Bestämmelser om spänningsgräns
Förslaget att höja spänningsgränsen i 5 § 1 mom. ellagen från 600 till 1000 volt tillstyrks av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan.
2.6 Ansvarsbestämmelser
Förslaget att utvidga straffansvaret till att omfatta också framdragande av ledning tillstyrks eller lämnas utan erinringar av flertalet remissinstanser.
Behovet av en allmän skärpning av ansvarsbestämmelserna avstyrks eller ifrågasätts av ett antal remissinstanser, bl.a. statens vattenfallsverk, Kalmar kommun, REL och Svenska Kraftverksföreningen.
2.7¶Övriga frågor
Statens järnvägar framhåller att förbudet att dra fram en elektrisk starkströmsledning innan koncession meddelats kan innebära svårigheter, t. ex. vid järnvägselektrifiering 1 sysselsättningsbefrämjande syfte, och föreslår därför att undantag föreskrivs för anläggningar för elektrisk tågdrift. Svenska Elektrikerförbundet förordar för sin del att koncessionsplikten slopas för vissa företag.
Några remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen och Lantbrukarnas Riksförbund föreslår att det berörda förbudet också skall gälla tecknande av nyttjanderätts- eller servitutavtal före koncessionsprövningen.
BL. a. LRF och Lantbrukarnas länsförbund i Kalmar län tar upp reglerna om flyttning av kraftledning och fördelning av kostnaderna härför i 5a— Sb $$ ellagen. Riksförbundet framhåller att det finns ett behov av att dessa regler ses över och föreslår att SIND får i uppgift att göra en sådan översyn. Länsförbundet anser att reglerna bör ändras så att ledningsägarens skyldighet att ändra eller flytta ledning bör vara tilllämpliga oavsett den form i vilken en markupplåtelse skett.
Bilaga B
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-01-28
Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten,
Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland.
Föredragande: statsrådet Eliasson.
Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefat-
tande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
1¶Inledning
Riksdagen beslutade år 1976 (prop. 1975/76: 100 bil. 15, NU 1975/76:45, rskr 1975/76: 263) bl. a. om vissa riktlinjer för eldistributionens strukturom-
vandling. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att strukturomvandlingen i hu-
vudsak skulle fortgå på frivillig väg och att den skulle ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för distributionens ordnande skulle åvila det allmänna. Omstruktureringen skulle vidare ske så att distributionsföretag fördes samman eller gick upp i företag som medgav en rationell verksam-
het för att kunna tillgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet. störningsberedskap, elkvalitet och service.
I den proposition som riksdagsbeslutet grundades på anfördes att det
fick ankomma på statens industriverk (SIND) att, med utgångspunkt i de
erfarenheter som gjordes i verkets fortsatta arbete med eldistributionsfrågor, överväga om det behövdes lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt utveckling enligt angivna riktlinjer.
SIND har i enlighet härmed övervägt denna fråga och i augusti 1980
redovisat sina överväganden i rapporten (SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902:71 s. Dh, m.m.
Efter remiss har yttranden över SIND:s rapport avgetts av överbefälhavaren, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, statens elektriska inspektion, övre norra, nedre norra, östra, södra och västra distrikten, krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Kopparbergs, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Göteborgsre-
gionens kommunalförbund, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas
Riksförbund, Riksförbundet Eldistributörerna — REL, AB Skandinaviska
Elverk, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Statsanställdas För-
bund, Stockholms läns landsting, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Samernas Riks-
förbund, Sydkraft AB, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Tjänste-
männens Centralorganisation.
Några remissinstanser har överlämnat yttranden av vissa andra organ. Lantbruksstyrelsen har överlämnat yttranden av lantbruksnämnderna i Stockholms, Kristianstads och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Värmlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet, Kalmar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommuner samt Lantbrukarnas länsförbund i Kalmar län. Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län överlämnat yttranden av Härjedalens, Åre och Östersunds kommuner samt Bergs Tingslags Elektriska AB, Härjeåns Kraft AB och Jämtlandskraft AB.
Härutöver har i anslutning till remissen inkommit yttrande från Svenska Elektriska Kommissionen.
Tsin rapport tar SIND upp flera frågor om distribution och överföring av
elkraft. En fråga som tas upp är om det behövs bestämmelser om skyldighet för ett företag vars koncession löpt ut att avstå sin anläggning till den nya distributören. En annan fråga som behandlas i rapporten är behovet av
en möjlighet att kunna återkalla en koncession av rationaliseringsskäl.
Vidare övervägs behovet av fortsatta ekonomiska stödåtgärder för att underlätta och påskynda rationaliseringen. Också frågan om skyldighet för en eldistributör att ta emot elenergi från små kraftverk berörs. Härutöver
behandlar SIND vissa åtgärder för att få till stånd en bättre anpassning av planeringen av ledningsnätets utbyggnad till övrig samhällsplanering. I dessa hänseenden föreslår SIND inte några lagstiftningsåtgärder. I
stället förordar SIND vissa andra åtgärder för att underlätta rationaliseringsarbetet och för att åstadkomma en bättre samordning mellan plane-
ringen på elområdet och samhällsplaneringen i övrigt. I några hänseenden föreslår SIND emellertid ändringar i lagen (1902: 71 s. D), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ella-
gen). Dessa förslag gäller förbud mot byggande av transformatorstationer
innan koncession har meddelats för anslutande ledningar och skyldighet för ledningsinnehavare att ta bort obehövliga ledningar vid koncesstonens
upphörande. Slutligen föreslås vissa ändringar av teknisk art samt ändringar i ansvarsbestämmelserna.
En proposition beträffande de frågor som behandlas i SIND:s rapport förbereds f.n. inom industridepartementet. Jag räknar med att den kan
föreläggas riksdagen under våren 1982. Frågan om lagstiftning på grundval
av SIND:s rapport bör emellertid redan nu tas upp till behandling med hänsyn till att lagrådets yttrande bör inhämtas. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas SIND:s lagförslag liksom de delar av
rapporten där förslaget motiveras. Som bilaga 2 bör fogas en sammanställ-
ning av remissyttrandena i vad dessa avser lagförslaget!. En inom industridepartementet upprättad redogörelse för vissa författningsbestämmelser rörande elektriska anläggningar bör fogas till protokollet som bilaga 3.
2¶Allmän motivering
2.1 Inledning
Som jag inledningsvis nämnt föreslår SIND i sin rapport lagstiftningsåtgärder endast i vissa avseenden när det gäller eldistributionen. I andra
avseenden förordar SIND åtgärder av annat slag, Det är också min upp-
fattning att rationaliseringsarbetet bör fortgå och planeringen förbättras i huvudsak med stöd av andra åtgärder än lagstiftning. Till dessa åtgärder avser jag som nämnts att återkomma i ett annat sammanhang. I det följande tar jag upp de frågor som bör bli föremål för lagstiftning.
2.2 Åtgärder i syfte att förhindra att koncessionsprövningen föregrips
Enligt 2 § I mom. ellagen krävs det koncession för att få dra fram eller
begagna en elektrisk starkströmsledning. Påföljd i form av böter kan dock
bara drabba den som begagnar ledningen utan koncession. En ledning kan således utan straffansvar dras fram innan koncessionsärendet prövats. Transformatorstationer och liknande anläggningar som behövs för ledningen är överhuvudtaget inte koncessionspliktiga.
Även om det tillhör undantagen inträffar det att arbetena på en koncessionspliktig ledning hunnit så långt att koncessionsmyndigheten i praktiken inte kunnat förutsättningslöst pröva ärendet. De åtgärder som i sådana fall kan ha vidtagits med stöd av avtal med berörda fastighetsägare är bl. a. upphuggning av kraftledningsgator i skogsmark, schaktningsarbeten, stolpresning, uppförande av transformatorstationer och liknande åtgärder.
I enstaka fall har kraftledningen till och med i sin helhet färdigställts före prövningen. :
I syfte att förhindra att kraftföretagen före koncessionsprövningen påbörjar arbetet med ledningar och därtill hörande anläggningar i sådan omfattning att koncessionsmyndigheten inte förutsättningslöst kan pröva ! Bilagorna I och 2 uteslutna här. En sammanfattning av SIND:s rapport jämte en sammanställning av remissyttrandena finns i Bilaga A.
4¶Riksdagen 1981(82. I saml. Nr 188
ärendet föreslår SIND att ellagen ändras i två hänseenden. Det ena försla-
get innebär att det införs ett förbud mot att bygga större transformatorsta-
tioner innan koncession meddelats för framdragande och utnyttjande av anslutande ledningar. Enligt detta förslag skall förbudet omfatta stationer
som är avsedda att tillföras en spänning av 50 kilovolt eller däröver. Det
andra förslaget innebär att det i motsats till vad som gäller f.n. skall vara
förenat med straffansvar att dra fram en ledning utan koncession. SIND föreslår därutöver en allmän skärpning av ellagens ansvarsbestämmelser.
De remissinstanser som yttrat sig över rapporten i dessa delar har i
allmänhet godtagit förslaget om förbud att uppföra transformatorstationer
före koncessionsprövningen. Vissa remissinstanser bl.a. statens vattenfallsverk, statens elektriska inspektion nedre, norra och södra distrikten samt Svenska Elverksföreningen vill dock göra vissa ändringar i utform-
ningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda förordas bl. a. att förbudet utsträcks till att gälla också vissa andra anläggningar för sammankopp-
ling av ledningar. SIND:s förslag till ändringar i ansvarsbestämmelserna har också godtagits av flera remissinstanser. Några, bl. a. vattenfallsverket, Svenska Kraftverksföreningen och Riksförbundet Eldistributörerna,
finner dock skärpningarna obehövliga. För egen del vill jag anföra följande.
Även jag finner det otillfredsställande att en sökande i ett koncessionsär-
ende genom åtgärder av angivet slag kan påverka bedömningen av ledningssträckningen och därmed försvåra en förutsättningslös prövning av
ärendet. Jag delar därför SIND:s uppfattning att lagstiftningsåtgärder bör vidtas för att komma till rätta med detta.
Jag kan därvid ansluta mig till SIND:s förslag att i cllagen införa ett förbud mot att före koncessionsprövningen uppföra vissa transformatorstationer som hör till en ledning. I likhet med några remissinstanser anser
jag emellertid att förbudet bör avse inte bara transformatorstationer utan också kopplingsstationer, dvs. stationer som har till ändamål att koppla
samman ledningar med samma spänning.
Med hänsyn till syftet med förbudet bör det inte omfatta alla stationer utan endast stationer av någon betydenhet. Det är givetvis svårt att i detta hänseende dra en från alla synpunkter helt invändningsfri gräns mellan
sådana stationer som bör falla innanför förbudet och sådana som bör falla
utanför. I likhet med SIND anser jag att det lämpligaste är att låta den spänning för vilken stationen är avsedd vara utslagsgivande. Några remiss-
instanser har emellertid påpekat att det i allmänhet inte föreligger någon skillnad i fråga om storlek och utförande mellan stationer med spänningen
50 kilovolt och stationer med en något lägre spänning. Med hänsyn härtill förordar jag att förbudet bör omfatta stationer som är avsedda för en
spänning av minst 40 kilovolt. Förbudet bör gälla till dess att koncession har meddelats eller särskilt medgivande enligt 2 § 8 mom. ellagen lämnats för minst en av de nya ledningar som skall anslutas till stationen.
Enligt 2 § 8 mom. ellagen äger regeringen eller den som regeringen . bemyndigar förklara att hinder inte möter mot att dra fram en ledning redan innan erforderlig koncession har meddelats. Bestämmelsen ger en möjlighet att i särskilt angelägna fall ge tillstånd till igångsättning redan innan koncessionsärendet slutligt prövats. Denna bestämmelse bör, som några remissinstanser föreslagit, utvidgas så att särskilt undantag skall kunna lämnas också från det förbud att bygga transformator- eller kopplingsstationer, som jag nyss förordat.
När det så gäller ellagens ansvarsbestämmelser delar jag SIND:s uppfattning att det i fortsättningen bör vara förenat med straff inte bara att olovligen begagna en koncessionspliktig ledning utan också att påbörja ledningsbyggandet innan koncession meddelats. De åtgärder som enligt min mening bör omfattas av ansvarsbestämmelserna är skogsavverkning och schaktning för att bereda plats för ledningen, stolpresning och upphängning av ledningen, nedgrävning av jordkablar och därmed jämförliga arbeten. Däremot skulle det enligt min mening föra för långt att, som vissa remissinstanser föreslagit, förhindra att kraftföretagen tar upp förhandlingar med markägare och träffar uppgörelser om nyttjanderätt eller servitut. Också sådana förberedande åtgärder som markundersökningar, stakning; upphuggande av siktgator och liknande bör få vidtas utan hinder av att koncessionsärendet ännu inte avgjorts.
SIND:s förslag är så utformat att påföljd skall drabba den som utan erforderlig koncession drar fram en elektrisk starkströmsledning. Den föreslagna regeln bygger på uppfattningen att begreppet framdrager innefattar sådana åtgärder som enligt vad jag nyss anfört bör förhindras innan koncessionsärendet avgjorts. Också de remissinstanser som yttrat sig i frågan tycks ha denna uppfattning. För egen del instämmer jag i denna uppfattning och förordar därför att ansvarsbestämmelserna i ellagen ändras så att de också omfattar den som drar fram en ledning utan koncession, där detta krävs. Om ansvarsbestämmelserna nu ändras på det sätt jag förordat, bör det i ellagen klart slås fast att begreppet framdrager har den innebörd, som jag har angett. Jag förordar därför att det i lagen uttryckligen anges vilka åtgärder som skall räknas till en lednings framdragande.
Också brott mot förbudet att bygga vissa transformator- och kopplingsstationer före koncessionsprövningen bör vara förenat med straffpåföljd.
Ansvarsbestämmelserna bör därutöver fortsättningsvis i likhet med vad som gäller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) inte tillämpas subsidiärt i förhållande till brottsbalken.
Enligt SIND:s förslag bör vidare påföljden för brott mot koncessionsplikten skärpas på så sätt att inte bara böter utan också fängelse i högst sex månader bör ingå i straffskalan. Flera remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har avstyrkt förslaget eller i varje fall ifrågasatt behovet av skärpningen. Såvitt känt har straffbestämmelsen inte tillämpats i praktiken, i varje fall inte på mycket länge, och enligt min mening saknas
tillräckliga skäl för en skärpning. Jag vill således inte förorda SIND:s förslag i detta hänseende.
Jag vill avslutningsvis framhålla följande. Någon remissinstans har framhållit att förbudet mot att dra fram en
ledning före koncessionsprövningen är mindre lämpligt i de fall framdra-
gandet från allmän synpunkt framstår som så brådskande att prövningen
av koncessionsansökan inte kan avvaktas. I detta hänseende vill jag erinra om den nyss berörda bestämmelsen i 2 § 8 mom. ellagen. Enligt min mening är den undantagsmöjlighet som finns där tillräcklig för att tillgodo-
se det behov som denna remissinstans tagit upp.
2.3 Återställningsarbeten m. m.
I ellagen (5-5 b §§) finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning att under vissa omständigheter vidta skyddsåtgärder eller att ändra eller flytta en ledning. Bestämmelserna reglerar också ansvaret för de kostnader som kan uppkomma genom sådana åtgärder. Några bestämmelser som reglerar vad som skall hända med en ledning sedan koncessionen upphört finns däremot inte och det har ibland inträffat att ledningar och därtill hörande anläggningar får stå kvar efter det att koncessionen upphört.
SIND föreslår att ellagen kompletteras med bestämmelser om skyldighet
för koncessionshavaren att ta bort ledningar och vidta andra återställnings-
åtgärder när koncessionen upphör, om det är påkallat från allmän eller
enskild synpunkt. Förslaget är utarbetat med motsvarande bestämmelser i rörledningslagen som mönster.
De remissinstanser som yttrat sig över rapporten i denna del ansluter sig i huvudsak till förslaget. Bl.a. statens vattenfallsverk, Svenska Elverksföreningen och Göteborgsregionens kommunalförbund ifrågasätter dock om skyldigheten bör omfatta också t.ex. jord- och sjökablar. Det har också ifrågasatts om skyldigheten bör omfatta ledningar som uppförts med
stöd av områdeskoncession.
För egen del vill jag anföra följande.
Det är givetvis inte tillfredsställande att ledningar och därtill hörande
anläggningar till förfång både för enskilda och det allmänna får stå kvar
efter det att koncessionen upphört. Jag delar därför uppfattningen att den
som senast har innehaft koncessionen bör ha en principiell skyldighet att ta bort ledningarna och därtill hörande anläggningar samt att vidta andra återställningsarbeten. Det är i och för sig möjligt att ta in föreskrifter om återställningsåtgärder i koncessionsbeslutet, men jag anser att en sådan
grundläggande regel bör komma till uttryck direkt i lagen. Sådana regler finns som nämnts i rörledningslagen. Förhållandena är likartade när det gäller elektriska starkströmsledningar. Enligt min mening bör reglerna om
skyldighet att vidta återställning därför utformas på i huvudsak samma sätt
i ellagen som i rörledningslagen. Detta innebär följande.
Som en allmän regel bör gälla att skyldigheten att vidta återställningsåtgärder skall föreligga, om detta är påkallat för att tillgodose ett allmänt eller enskilt intresse av någon betydelse. Bestämmelsen bör ges den utformningen, att den som senast har innehaft koncessionen skall vara skyldig att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning, om det är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att pröva om och i vad mån skyldighet att vidta åtgärder för återställning föreligger. Prövningen bör ske antingen i samband med att en koncession återkallas enligt 2 § 6 mom. ellagen eller som ett särskilt ärende när koncessionstiden går ut. Den som inte fullgör sin skyldighet bör kunna föreläggas att fullgöra den. Det bör finnas en möjlighet att förena skyldigheten med vite.
Utöver vad SIND föreslagit anser jag att skyldigheten att ta bort en ledning och att vidta återställningsåtgärder också bör gälla om ledningen dragits fram utan koncession.
Om en koncessionspliktig ledning dragits fram utan koncession bör sålunda ledningsinnehavaren kunna föreläggas att ta bort den och vidta andra återställningsåtgärder, om det är påkallat från enskild eller allmän synpunkt. Också ett sådant föreläggande bör kunna förenas med vite.
Som jag nämnt har några remissinstanser tagit upp frågan vilka ledningar som skall omfattas av den föreslagna skyldigheten. Enligt min mening bör skyldigheten omfatta i princip alla slags koncessionspliktiga ledningar. Skyldigheten bör sålunda omfatta även ledningar som uppförts med stöd av områdeskoncession liksom också jord- och sjökablar.
Även i fråga om borttagande av elledningar och återställning i anslutning därtill kan liksom i fråga om rörledningar annans mark behöva tas i anspråk. Också denna fråga bör lösas enligt mönster av rörledningslagen. Kan överenskommelse i frågan inte träffas med berörda sakägare, bör sålunda regeringen eller den myndighet som regeringen utser kunna besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid. Som allmän regel bör gälla att återställningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad bör få uppföras och väg byggas endast efter samtycke från markens ägare och innehavare av nyttjanderätt och servitut eller efter myndighetstillstånd. Medför återställningsarbetet skada eller intrång, bör ersättning utgå. Tvister rörande ersättningen bör prövas av fastighetsdomstolen.
Jag vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fråga som aktualiserats under remissbehandlingen. Det finns i ellagen bestämmelser (5 b §) som innebär skyldighet för en ledningsägare att på egen bekostnad ändra eller flytta ledningen om den på grund av ändrade förhållanden medför betydande olägenhet för en fastighet. Skyldigheten gäller dock endast i fråga om ledningar som dragits fram med stöd av expropriation. Några remissinstanser har anfört att det finns skäl låta skyldigheten gälla också i fråga om ledningar som dragits fram på annan grund än expropriation. Lantbrukar- 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 188.
nas riksförbund har förordat att SIND får i uppdrag att se över dessa bestämmelser, medan Lantbrukarnas länsförbund i Kalmar har föreslagit att bestämmelserna ändras så att skyldigheten kommer att gälla i fråga om alla former av markupplåtelser.
För egen del vill jag anföra följande.
Som framgår av SIND:s rapport når uppkommande tvister i detta hänseende regelmässigt en lösning genom förhandlingar. Härutöver vill jag framhålla att jag, som jag berört, senare kommer att föreslå vissa åtgärder, som syftar till att bättre anpassa ledningssträckningarna till samhällsplaneringen i Övrigt. Detta bör leda till att behovet av att flytta eller ändra ledningar blir mindre i framtiden. Med hänsyn härtill anser jag att några åtgärder i fråga om de aktualiserade bestämmelserna f. n. inte är påkallade.
2.4¶Övriga frågor
Gällande regler i ellagen innehåller (3 §) tämligen detaljerade regler om vad en koncessionsansökan skall innehålla och om det remissförfarande som skall föregå ett koncessionsbeslut.
SIND har föreslagit att dessa bestämmelser skall utmönstras från ellagen och att dessa frågor i stället skall regleras genom förordning. Jag ansluter mig till detta förslag.
I 5§ I mom. andra stycket ellagen föreskrivs vidare skyldighet för innehavare av vissa starkströmsanläggningar att förebygga skador eller störningar genom inverkan på andra elektriska anläggningar. De anläggningar som skall skyddas mot inverkan är f.n. anläggningar med en spänning av högst 600 volt. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen på det elektriska materielområdet föreslår SIND att gränsen höjs till 1000 volt. SIND påpekar också att den internationella standardiseringsverksamheten och flera andra länders starkströmsföreskrifter bygger på denna spänningsgräns. Några invändningar mot detta förslag har inte framkommit vid remissbehandlingen och jag tillstyrker förslaget. |
2.5 Ikraftträdande m. m.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den I juli 1982. De nya bestämmelserna om återställningsarbeten bör gälla även i fråga om ledningar som dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bruk därefter.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
4¶Specialmotivering
De nya bestämmelserna om återställningsarbeten m. m. har intagits i 3 §, där de ersätter bestämmelserna om ansökningshandlingarnas innehåll
m.m. I övrigt har, utan att det särskilt anges i det följande, språket
moderniserats i de bestämmelser som ändrats mer än helt obetydligt.
2 § I mom.
I första stycket anges liksom tidigare att elektriska starkströmsledningar
inte får dras fram eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). I den nya lydelsen av stycket har tagits in en definition av uttrycket framdra-
gande av ledning. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen, dvs. uppförande av stolpar, fundament och liknande samt anbringandet av ledningskablarna, utan också olika åtgärder
på marken för att bereda plats för ledningen. Utanför koncessionsplikten
faller olika förberedande åtgärder såsom markundersökningar, stakning,
upphuggning av siktgator och liknande. Utanför failer också överenskom-
melser med markägare om servitut och nyttjanderätt beträffande marken.
Som ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om förbud mot att
före koncessionsprövningen uppföra vissa transformator- eller kopplingsstationer. Bestämmelsen innebär att stationer som är avsedda för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller flera nya
ledningar inte får börja byggas förrän koncession meddelats eller särskilt tillstånd enligt 2 § 8 mom. lämnats för framdragande av minst en av de nya
ledningarna.
Enligt fjärde stycket får regeringen för vissa slag av ledningar eller stationer eller anläggningar inom vissa områden medge undantag från
koncessionsplikten eller från förbudet att före koncession uppföra trans-
formator- eller kopplingsstationer.
2§8 mom.
Bestämmelsen gör det möjligt att i vissa fall medge att en koncessionspliktig ledning får dras fram och begagnas utan hinder av att koncessionsärendet ännu inte hunnit avgöras. Denna möjlighet till undantag har
sträckts ut till att gälla också förbudet mot att börja bygga transformator-
elier kopplingsstationer innan ledningskoncession meddelats eller särskilt
medgivande lämnats att påbörja ledningen utan koncession.
2§9 mom.
I detta moment finns bestämmelser om ansvar för brott mot bestärnmelserna om koncessionstvång m.m. I den nya lydelsen stadgas i motsats till
tidigare ansvar också för olovligt framdragande av koncessionspliktig led-
ning liksom för brott mot förbudet att börja bygga transformator- eller
kopplingsstationer. Vad som menas med framdragande har berörts under
2 § 1 mom.
3§
Paragrafen behandlade tidigare innehållet i koncessionsansökningar och kommunikation i koncessionsärenden. Dessa har nu ersatts med de nya bestämmelserna om återställningsarbeten m. m.. som närmare har behandlats i avsnitt 2.3. De har i huvudsak utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i rörledningslagen.
4§
Paragrafens tredje stycke har ändrats som en konsekvens av ändringen av 38.
5§ I mom.
I paragrafens andra stycke har gränsvärdet 600 volt höjts till 1000 volt. Motiven för detta finns i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen. Därutöver har hänvisningen till 3 § 2 mom. a) ersatts med en hänvisning till 4 & tredje stycket som en följd av ändringarna i dessa paragrafer.
Övergångsbestämmelser
Som nämnts i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.5, bör ändringarna i ellagen träda i kraft den I juli 1982. De nya bestämmelserna om återställningsarbeten m. m. skall gälla även i fråga om ledningar som dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bruk därefter.
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga 3
Vissa författningsbestämmelser rörande elektriska anläggningar :
De grundläggande bestämmelserna om elektriska anläggningar finns i lagen (1902:71 s. I). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Med en elektrisk anläggning förstås enligt lagen anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplag-
ring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i
starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Regeringen medde-
lar närmare bestämmelser härom (1 §). Enligt 2 § I mom. ellagen krävs det tillstånd (koncession) för att dra fram
eller begagna elektriska starkströmsledningar. Koncessionsfrågor prövas av regeringen eller den regeringen bemyndigar. Koncession skall avse antingen en ledning med en i huvudsak bestämd sträckning tlinjekonces-
sion) eller ett ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession). Regeringen får medge, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skall vara undantagna från koncessionskravet.
Enligt 2 § 2 mom. får koncession inte meddelas med mindre anläggning-
en är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en
med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig en-
het. En koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den
regeringen bemyndigar.
Koncession meddelas för viss tid, inte överstigande 40 eller, om särskilda skäl föranleder det, 60 år. När koncession meddelas skall, under förbe-
håll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt är påkallade (2 § 3 mom.).
I 2§ 4 mom. finns vissa bestämmelser om skyldighet för den som
innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution att tillhandahålla
ström inom området.
Enligt 2 § 5 mom. kan gränserna för en områdeskoncession ändras, om det behövs för en ändamålsenligt distribution och det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.
Om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter koncessionsvillkor eller skyldighet att leverera ström eller om han under tre år i följd ej har
haft ledningen i bruk, kan koncessionen helt eller delvis återkallas (2 § 6
mom :.).
12 § 7 mom. finns en skyldighet i vissa fall för koncessionshavaren att
underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans eller över-
föring av elektrisk ström.
Enligt 2 § 8 mom. kan, om särskilda skäl föreligger. regeringen eller den regeringen bemyndigar medge att en ledning dras fram redan innan konces-
sion meddelats. I ett sådant fall kan tillstånd också lämnas att ledningen får tas i bruk i avvaktan på att koncessionsärendet prövas. Tillstånd får lämnas för en tid av längst tre år.
12 §9 mom. finns bestämmelser om ansvar för den som olovligen nyttjar en elektrisk starkströmsledning eller bryter mot någon koncessionsföre-
skrift. Påföljden är böter.
3 § finns detaljerade bestämmelser om vad en koncessionsansökan
skall innehålla och bestämmelser om kommunikation i koncessionsären-
den.
I 4§ första stycket ellagen regleras ansvaret för skador förorsakade
genom elektriska anläggningar. Bestämmelserna innebär att anläggningens innehavare är ansvarig, om anläggningen har egen generator eller transfor-
mator. Har den inte det, ansvarar innehavaren av den anläggning, som
tillfört ström till den anläggning som orsakat skadan. I andra och tredje styckena föreskrivs vissa undantag i fråga om ansvaret.
I 5—5 b) $$ finns bestämmelser om skyddsåtgärder samt om flyttning
eller borttagande av ledning i vissa fall m.m. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.
Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig anlägg-
ning kan vålla skada på person eller egendom eller störning i driften, svarar
innehavaren av den förstnämnda anläggningen för erforderliga åtgärder för
att förebygga skadan eller störningen. I ett visst fall gäller också sådant
ansvar innehavare av en tidigare tillkommen anläggning (5 § I mom. andra stycket).
Kan erforderligt skydd med bättre verkan eller till lägre kostnader vinnas genom åtgärd vid någon annan anläggning än som angetts i föregående
stycke ankommer det på denna anläggnings innehavare att utföra åtgärder mot ersättning från den primärt ansvarige.
Om en elektrisk ledning dragits fram inom område för trafikled, är innehavaren skyldig att vid ändring av trafikleden vidta de åtgärder som behövs för att ändringen av trafikleden skall kunna genomföras. Särskilda
bestämmelser finns i detta hänseende om fördelning av kostnader för sådana åtgärder.
Om en elektrisk ledning efter expropriation har dragits fram i eller över
gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde och visar
det sig att ledningen medför olägenheter i olika hänseenden, skall ledning-
en på innehavarens bekostnad ändras, flyttas eller tas bort om det behövs.
Även i fråga om annan egendom än som nyss angetts är ledningens innehavare, om den p.g.a. ändrade förhållanden föranleder betydande olägenhet för en fastighet. skyldig att på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen. I vissa andra fall där en ledning dragits fram p.g.a. expropria-
tion kan fastighetsägaren på egen bekostnad få ledningen ändrad eller
flyttad.
I 6—12 §§ ellagen finns slutligen särskilda bestämmelser om skadestånd.
I förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar finns
närmare föreskrifter om sådana anläggningar. I 2 kap. 1 § i denna förord-
ning anges i vilka fall koncession för ledningens framdragande inte behövs. Bestämmelser om upplåtelse av rätt att för ledning utnyttja utrymme
inom en fastighet (ledningsrätt) finns i ledningsrättslagen (1973:1144).
Möjlighet att tvångsvis ta annans mark i anspråk för detta ändamål finns också enligt expropriationslagen (1972:719). Slutligen kan också vissa bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) ha
betydelse i sammanhanget. Enligt 20 § naturvårdslagen skall i vissa fall samråd ske med länsstyrelsen i fråga om arbetsföretag som väsentligt kan
komma att ändra naturmiljön.
Bilaga 4
Det remitterade lagförslaget
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmel-
ser om elektriska anläggningar
Härigenom föreskrivs att 2 § I mom., 2 §8 mom., 2 §9 mom., 3 och 4 §§ samt 5 §& I mom. lagen (1902:71 s. D. innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föregående lydelse
28 I mom.! För framdragande eller begag- Elektriska starkströmsledningar nande av elektrisk starkströmsled- får inte dras fram eller begagnas ning erfordras tillstånd av regering- utan tillstånd (koncession) av regeen eller den regeringen bemyndi- ringen eller den myndighet regegar. ringen bestämmer. Till en lednings
framdragande räknas inte bara
själva byggandet av ledningen utan
också schaktning, skogsavverkning
eller därmed jämförliga åtgärder
för att bereda plats för ledningen. Tillstånd må avse ledning med en Koncessioner skall avse ledning-
i huvudsak bestämd sträckning t(lin- ar med en i huvudsak bestämd jekoncession) eller ledningsnät sträckning (linjekoncession) eller inom visst umråde (områdes- ledningsnät inom vissa områden koncession). (områdeskoncession).
Regeringen äger medgivna, att Transformator- eller kopplings-
vissa slag av ledningar eller led- stationer som är uvsedda för en
ningar inom vissa områden skola spänning av 40 kilovolt eller där-
vara undantagna från vad i första över och som skall anslutas till en stycket sägs. eller flera nya ledningar får inte
börja byggas förrän koncession har
meddelats eller medgivande enligt
8 mom. lämnats för framdragande
av minst en av de nya ledningarna.
Regeringen får medge undantag
från bestämmelserna i första och
tredje styckena i fråga. om vissa
slag av ledningar eller stationer el-
ler i fråga om ledningar eller sta-
tioner inom vissa områden.
288 mom.” Föreligga särskilda skäl att elek- Regeringen eller den myndighet
trisk — starkströmsledning — fram- regeringen bestämmer får, om sär-
! Senaste lydelse 1975: 68. ? Senaste lydelse 1975: 68.
Nuvarande lydelse Föregående lydelse drages redan innan erforderlig skilda skäl föreligger, medge att en
koncession meddelats, äger rege- elektrisk — starkströmsledning får
ringen eller den regeringen därtill dras fram redan innan behövlig
bemyndigar förklarar hinder i så- koncession har meddelats eller att
dant hänseende ej möta; och må en transformator- eller kopplings-
därefter, när anläggningen är fär- station får byggas utan hinder av
dig att tagas i bruk, i avvaktan på bestämmelsen i I mom. tredje att ingiven ansökan om koncession stycket. När ledningen är färdig att varder slutligt prövad, tillstånd till tas i bruk får, i den ordning som dess nyttjande tillsvidare under tre regeringen föreskriver, tillstånd år meddelas i den ordning regering- lämnas att tills vidare under tre år en föreskriver. begagna ledningen i avvaktan på
att koncessionsansökningen slutligt
prövats.
289 mom.
Den som olovligen nyttjar elek- Den som uppsåtligen eller av
trisk — starkströmsledning — eller oaktsamhet drar fram eller begagbryter mot föreskrift som givits vid nar en elektrisk starkströmsledning
meddelande av koncession. straffes utan att ha koncession, där detta
med dagsböter, där ej förseelsen är behövs, eller bryter mot något villsärskilt belagd med straff enligt all- kor som gäller för en koncession
män strafflag. döms till böter.
Till samma påföljd döms den
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het bryter mot bestämmelsen i I
mom. tredje stycket.
38"
1 mom. Ansökan om linjekonces- I mom. Upphör en koncession sion skall vara åtföljd av fullständig att gälla, är den som senast haft
beskrivning över det tillämnade fö- koncessionen skyldig utt ta bort
retaget med kostnadsförslag, av- ledningen med tillhörande anläggfattning på karta av föreslagen ningar och vidta andra åtgärder för lednings sträckning och av den återställning, om det krävs från alljord, som för anläggningen erford- män eller enskild synpunkt. ras, bestyrkta förteckningar på Frågun om skyldighet att vidta
ägare och innehavare av de fastig- sådana åtgärder prövas av rege-
heter, över vilka ledningen skall ringen eller den myndighet som reframdragas eller i vilkas mark den geringen bestämmer. Prövningen
skall nedläggas eller som eljest äro skall ske i samband med att konces-
för anläggningen behövliga, samt sionen upphör. uppgift på de överenskommelser Iakttar den som har haft koncessom blivit träffade. eller de hinder, sionen inte vad som har ålagts ho-
vilka däremot mött. nom, får den myndighet som avses
I andra stycket vid vite förelägga
honom att fullgöra sina åliggan-
den. Ett vitesföreläggande skall
delges. 3 Senaste lydelse 1957: 383. 3 Senaste lydelse av I mom. 1972: 721.
Senäste lydelse av 2-5 mom. 1957: 383.
Nuvarande lydelse Föregående lydelse
2 mom. Ansökan om områdes- 2 mom. Har en elektrisk starkkoncession skall vara åtföljd av strömsledning dragits fram utan
a) karta över området med angi- koncession, där detta behövs, får vande av sökanden tillhöriga led- regeringen eller den myndighet ningar med spänning överstigande som regeringen bestämmer före-
tvåhundrafemtio volt mellan en le- lägga ledningens innehavare att ta dare och jord eller vid icke direkt bort ledningen med tillhörande an-
jordat system mellan två ledare, läggningar och vidta andra åtgärjämte matande ledningar och sta- der för återställning, om det krävs tioner inom området samt huvud- från allmän eller enskild synpunkt.
saklig sträckning av ledningar med Föreläggandet får förenas med
samma spänning, vilka erfordras vite. Ett vitesföreläggande skall enligt den under b) angivna planen; delges.
b) plan över områdets framtida
försörjning med elektrisk ström; och
c) uppgift om spänning och
strömart.
3 mom. Finnes ej ansökan böra 3 mom. Om annans mark behö-
omedelbart avslås, skall tillfälle att ver tas i anspråk för sådana
yttra sig beredas vederbörande återställningsåtgärder som avses i länsstyrelse, kommuner och muni- I eller 2 mom., får regeringen eller
cipalsamhällen, som beröras av an- den myndighet som regeringen be-
läggningen, ägare och innehavare stämmer besluta att tillträde till av fastigheter, som angivas i I marken skall lämnas under viss tid. mom., så ock annan, som kan lida Återställningsåtgärderna skall men av företaget. utföras så, att minsta skada och
intrång vållas. Byggnader får upp-
föras eller vägar byggas endast om
markens ägare och den som har
nyttjanderätt eller servitut avseen-
de marken samtyckt till det eller
den myndighet som avses i första
"stycket lämnat tillstånd till åtgär-
den. Tillståndet får lämnas endast
om åtgärden är oundgängligen
nödvändig för att återställningsåt-
gärderna skall kunna vidtas.
Föranleder återställningsåtgär-
derna skada eller intrång skall er-
sättning härför utgå. Talan om er-
sättning väcks vid den fastighets-
domstol inom vars område marken
eller större delen därav ligger.
4 mom. Vad i I mom, stadgats om skyldighet att förete karta samt
vissa förteckningar och uppgifter så ock vad i 3 mom. föreskrivits om inhämtande av yttranden gäller ej beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsom-
råde.
Nuvarande lydelse Föregående lydelse
5 mom. Ansökan om förklaring,
varom i2 §8 mom. sägs, skall vara åtföljd av karta, varå anläggningen angivits, ävensom av de uppgifter i övrigt rörande anläggningen och dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.
485 För skada, orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som har egen generator eller transformator, ansvare anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström från anläggning,
som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den
anläggning, från vilken strömmen tillförts förstnämnda anläggning. Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare anläggningens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.
Vad i första stycket sägs gäller ej Vad i första stycket sägs gäller ej skada som uppkommit inom bygg- skada som uppkommit inom bygg-
nad genom inverkan av ström, vil- nad genom inverkan av ström, vil-
ken med en spänning av högst två- ken med en spänning av högst två-
hundrafemtio volt, räknat så som hundrafemtio volt mellan en ledure
angives i 3§ 2 mom. a). tillförts och jord eller vid icke direkt jordat förbrukningsanläggning för stark- System mellan två ledare tillförts ström. förbrukningsanläggning för stark-
ström.
Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke apparat,
som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.
5 §& 1 mom.”
Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik anläggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften. svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna
för att förebygga sådan skada eller störning.
Innehavare av starkströmsan- Innehavare av starkströmsan-
läggning, i vilken vid enfasigt fel läggning, i vilken vid enfasigt fel
kan uppkomma jordslutningsström kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra med större styrka än 500 ampere,
ampere, vare ock pliktig att, så vare ock pliktig att, så snart han
snart han vunnit kännedom om se- vunnit kännedom om senare tillnare tillkommen anläggning för kommen anläggning för svagström svagström eller för starkström med eller för starkström med en spänen spänning av högst sexhundra ning av högst I 000 volt, räknat så
volt, räknat så som angives i 3 § 2 som angives i 4§ tredje stycket, mom. a), vidtaga erforderliga åtgär- vidtaga erforderliga åtgärder vid sin
der vid sin anläggning för att före- anläggning för att förebygga att
5 Senaste lydelse 1970: 905. $ Senaste lydelse 1970: 905.
Nuvarande lydelse Föregående lydelse
bygga att denna genom inverkan på denna genom sin inverkan på den den andra anläggningen medelst in- andra anläggningen medelst indukduktion eller förhöjda markpoten- tion eller förhöjda markpotentialer tialer vållar skada å person eller vållar skada å person eller egendom egendom eller annan störning än eller annan störning än ljudstörljudstörning. ning.
Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift så, att ökad risk uppkommer för skada eller störning, skall i fråga om skyldighet att svara
för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade risken anses som om ny
anläggning tillkommit.
Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är anläggning i
olika delar att anse som tillkommen vid skilda tidpunkter, skall varje sådan del anses som en särskild anläggning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Bestämmelserna i 3 § i sin nya lydelse tillämpas även i fråga om ledningar som har dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid
ikraftträdandet eller tas i bruk därefter.
Bilaga €C
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1982-03-12
Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Reuterswärd,
jutitierådet Palm.
Enligt lagrådet den 11 februari 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll
vid regeringssammanträde den 28 januari 1982 har regeringen på hemstäl-
lan av statsrådet Eliasson beslutat inhämta lagrådets yttrande över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1902:71, s. 1). innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
Lagförslaget har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Rekke.
Lagrådet yttrar.
De tilltänkta reglerna i 3 § om skyldighet att vidta återställningsåtgärder
är enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen avsedda att tillämpas
också på ledningar som tillkommit före ikraftträdandet. i den mån de då är
eller senare tas i bruk. I detta avseende vill lagrådet anföra följande.
Vilka skyldigheter i fråga om återställningsåtgärder som åvilar lednings-
havare enligt nu gällande rätt synes oklart. Enligt vissa uttalanden i lag-
stiftningsärenden på närliggande rättsområden har av allmänna rättsgrundsatser ansetts följa, att innehavare av särskild rätt till mark har skyldighet att vid rättighetens upphörande återställa fastigheten i det skick den mot-
togs (se remiss till lagrådet den 22 januari 1981 med förslag till ny vattenlag m.m. s. 333 med där gjord hänvisning till prop. 1952:52 s. 127: jfr prop.
1970: 20 B 2 s. 742). Det har emellertid också uttalats att om återställningsåtgärder skulle medföra kostnader som inte står i rimlig proportion till det
intrång eller den skada, som bibehållandet av en anläggning skulle förorsa-
ka, fastighetsägaren i stället skulle få nöja sig med ersättning för intrång. Principerna synes inte, såvitt framgår av förarbetena, ha ansetts utan vidare tillämpliga på det område som regleras genom den nyligen tillkomna lagen (1978: 160) om vissa rörledningar, där en regel om återställningsskyldighet motsvarande den som nu föreslås i fråga om kraftledningar har
tagits in.
Det kan under alla förhållanden antas, att det redan nu, åtminstone
bland de större företagen, är vanligt att återställandet räknas in som en naturlig åtgärd i verksamheten. Övergångsbestämmelsen kan emellertid i andra fall medföra kostnader av en art som inte var förutsedda när konces-
sionen begärdes och togs i anspråk. Påkallas åtgärden av ett allmänt intresse får en sådan effekt i princip accepteras. I den mån koncessionen upphör som ett led i innehavarens fortgående verksamhet kan återställ-
ningskostnaderna också normalt fogas in i driftkalkylerna och beaktas vid
prissättningen. I vissa fall kan däremot ett konsekvent upprätthållande av återställningsskyldigheten beträffande äldre ledningar antas leda till en inte rimlig belastning. En koncession kan exempelvis upphöra i anslutning till att hela eller den huvudsakliga delen av verksamheten läggs ned och detta kan ske förhållandevis kort tid efter det att lagstiftningen har genomförts. Lagrådet förutsätter att den skälighetsavvägning som bör kunna företas inom ramen för bestämmelserna i 3 § sker med särskild hänsyn till sådana och andra särförhållanden i fråga om anläggningar som uppförts före ikraftträdandet.
När för återställningsåtgärder talar uteslutande enskilda intressen kommer frågan om tillämpning av de nya reglerna på redan bestående förhållanden delvis i ett annat läge. Givetvis råder det avtalsfrihet på detta område och parterna har därför haft rätt att träffa överenskommelse sig emellan efter gottfinnande. Då de nya bestämmelserna i 3 § uppenbarligen anses konstituera en mycket vidsträckt rätt att vidta återställningsåtgärder till förmån också för enskild rätt kan det inte uteslutas att den föreslagna övergångsregleringen kan komma i strid med principen att nya bestämmelser inte bör få tillbakaverkande kraft i privaträttsliga förhållanden på områden där det råder avtalsfrihet. Det måste bli en svår och förmodligen många gånger omöjlig uppgift att utreda och bedöma, i vad mån koncessionshavare redan i samband med anläggningens tillkomst kan anses ha kompenserat markägare för framtida återställningsåtgärder. Övergångsproblematiken har inte i något avseende belysts vare sig i remissyttrandena över industriverkets rapport eller i övrigt i lagrådsremissen. Konsekvenserna, om också beträffande äldre ledningar enskilda intressen skall beaktas på sätt som har föreslagits, kan därför inte överblickas. Lagrådet finner sig i detta läge inte kunna tillstyrka övergångsbestämmelserna i denna del.
Lagrådet, som inte finner anledning föreligga att det fall att en ledning byggts utan koncession särbehandlas i nu aktuellt hänseende, föreslår att övergångsbestämmelsen fär följande lydelse.
"Har en ledning som avses i denna lag dragits fram före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i 3 § i den nya lydelsen endast om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bruk därefter och återställningsåtgärden är påkallad från allmän synpunkt.”
I övrigt föranleder lagförslaget inte någon erinran från lagrådets sida.
Innehållsförteckning
Propositionens huvudsakliga innehåll sossooosossssssesssse res rss Lagförslag Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1982 ... I Inledning 2 Föredragandens Överväganden s.ssossesssreessesser er rs reser rs
2.1 Planering av kraftledningar m. M. sooossoossssesersss ers rea 2.2 LagstiftningsfrågOr osssoosserssseererreresrser ere rer ror na
3 Hemställan sosooosooseorserererereserrerrersr rss ses reser ter ns 4 Beslut .. Bilaga A Sammanfattning av och remissyttranden över rapporten
(SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i etllagen (1902: 71 s. D), ff oeeeeeeeerereretererrrrterer rr sr e str tr sr dra
Bilaga B Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen
(1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar o.osssosorrererrssssssses ers sansa
Bilaga C Lagrådets yttrande över lagrådsremiss med förslag till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. ID), innefattande vissa
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982