om avveckling av vissa statliga fonder
Regeringens proposition,
1981/82: 213
.om avveckling av vissa statliga fonder; -beslutad den 15 april 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att vissa statliga fonder upplöses och att de medel som därvid frigörs förs över till statsbudgeten. Förslaget avser . fonder, som inte härrör från donationer och som förlorat sin betydelse därför att det ändamål de skall fylla är föråldrat eller nu tillgodoses av staten. Det sammanlagda bokförda värdet av medlen i dessa fonder uppgick den 30 juni 1981 till drygt 1.7 miljarder kr.
1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 213
1 Förslag till
Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder;
Härigenom föreskrivs att I och 9 §§ reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
| 8!
Folkpensioneringsfonden, ar- Arbetsskadefonden, särskilda yr-
betsskadefonden, särskilda yrkes- kesskadefonden, fonden för frivillig skadefonden, fonden för frivillig yr- yrkesskadeförsäkring, delpensions-
kesskadeförsäkring, delpensions- fonden samt fonden för den frivilli-
fonden samt fonden för den frivilli- ga pensionsförsäkringen skall på
ga pensionsförsäkringen skall på sätt nedan föreskrivs förvaltas av sätt nedan föreskrivs förvaltas av fondfullmäktige. fondfullmäktige.
98 Fondfullmäktige må placera fondmedel
I. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa., Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypo-
tekskassan eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditakticbo-
lag. som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspek-
tionen:
2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet:
3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken:
4. i andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kreditinrättning, som regeringen
godkänner, eller av bolag, förening eller stiftelse, i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestämmande inflytande, såvi-
da staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för
förbindelserna;
5. i skuldförbindelser, för vilka fond äger säkerhet genom inteckning i fast egendom eller tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde; dock skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses I lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; samt
6. i sådana andra värdehandlingar. vilka regeringen i särskilt fall efter framställning av fondfullmäktige prövar erbjuda fullgod säkerhet.
! Senaste lydelse 1981: 698.
? Senaste lydelse 1981: 698.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fondmedel tillhörande folkpen- Fondmedel tillhörande arbets-
sioneringsfonden eller arbetsskade- skadefonden må därjämte placeras
fonden må därjämte placeras
7. i skuldförbindelser utfärdade av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till att förhindra nedsättning av arbetsför-
mågan eller till att förbätta sådan förmåga och som enligt fondfullmäktiges
prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt
8. med regeringens medgivande i fastigheter, som förvärvas för sådant ändamål, som under 7 omförmäles. .
Placeras medel ur folkpensione- Placeras medel ur arbetsskaderingsfonden eller arbetsskadefon- fonden i skuldförbindelse utfärdad den i skuldförbindelse utfärdad av av företag som avses i andra
företag som avses It andra stycket 7, stycket 7, må utlåningen ske mot
må utlåningen ske mot lägre ränta lägre ränta än som eljest skulle ha än som eljest skulle ha kunnat be- kunnat betingas. tingas.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983.
2 Förslag till
Lag om ändring i reglementet (1919: 878) för statens pensionsanstalt
Härigenom föreskrivs att 4§ reglementet (1919:878) för statens pensionsanstalt skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.
11 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 213
Utdrag Ekonomidepartementet PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-04-15
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström. Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om avveckling av vissa statliga fonder
1¶Inledning
Ett stort antal fonder förvaltas av statliga myndigheter. Fonderna skiljer
sig avsevärt från varandra i fråga om art, storlek och ändamål. Förvalt-
ningen av fonderna handhas av ett flertal olika myndigheter. För att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen
av fonderna tillkallades den 28 juni 1979 en särskild utredare! med uppdrag
att se över den statliga fondförvaltningen i bl.a. de hänseenden som nyss angetts. Om utredningen gav vid handen att det finns statliga fonder som förlorat sin betydelse på grund av föråldrade ändamål borde enligt direktiven vidare åtgärder föreslås med syfte att få till stånd mer rationellt utnyttjande av sådana fondmedel. Utredaren har i februari 1982 avlämnat delbetänkandet (SOU 1982: 12) Avveckling av vissa statliga fonder. Betänkandet, vari föreslås att 15 olika fonder avvecklas, har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredarens sammanfattning av betänkandet som biluga I, dels de lagförslag som läggs fram i betänkan-
det som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilugu 3.
2¶Fonder som omfattas av utredarens förslag till avveckling
2.1 Inledning
De fonder som omfattas av utredarens förslag är folkpensioneringsfon-
den, civila tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden, ull-
! Bankdirektören Hans Henrik Abelin. Sakkunniga: kammarrådet Carl-Einar Nordling och direktören Gösta Telestam. Experter: riksbanksdirektören Erik Karlsson, revisionsdirektören Per Olov Lalin och byrächefen Lennart Lindberg.
männa familjepensionsfonden, statens pensionsanstalts pensionsfond, fonden för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, 1953 års fond för teknisk forskning, fonden för en professur i försäkringsrätt vid Stockholms högskola, fonden för en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik vid Stockholms högskola, tingshusfonden, försäljningsmedel av viss häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Östergötlands län, manufakturförlagslånefonden, Polenmedlen, baltiskt' regleringskonto och ersättningsmedel från Jugoslavien. I det följande lämnas vissa uppgifter om fonderna. :
2.2 Statens pensionsfonder
Med statens pensionsfonder avses här folkpensioneringsfonden, civila tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden, allmänna familjepensionsfonden och statens pensionsanstalts pensionsfond.
Beträffande folkpensioneringsfonden gäller följande.
År 1896 beslöt riksdagen att årligen avsätta 1.4 milj. kr. till en fond benämnd arbetareföräkringsfonden (se prop. 1895:22 s. 25). Fonden skulle förvaltas av statskontoret och redovisas som statens egendom. Vid 1914 års ingång uppgick fonden (som då omfattade 38.5 milj. kr.) i den nyinrättade pensionsförsäkringsfonden (se prop. 1913:126 och prop. 1916: 207). Därutöver skulle den nya fonden tillföras penstonsavgifter. Frågor om den nya fondens medelsplacering skulle handläggas av särskilda fullmäktige för fonden. Förvaltningen i övrigt uppdrogs åt det nyinrättade ämbetsverket pensionsstyrelsen. Fondens placeringar. reglerades av ett särskilt regle-
mente (SFS 1916: 232). . |
Efter tillkomsten av 1935 års lag om folkpensionering ombildades fonden år 1937 till folkpensioneringsfonden, varvid särskilda fullmäktige för fonden skulle ha hand om : placeringsfrågor. Förvaltningen i övrigt skulle handhas av pensionsstyrelsen.
Fonden skulle ha en tillväxt med för varje år på förhand bestämda belopp. Fondinkomster som inte gick åt till fondökning och fondens löpande utgifter skulle successivt inlevereras till statsverket.
Enligt reglementet för fonden (se SFS 1936:638) fick fondens medel placeras på i huvudsak samma sätt som tidigare gällde för pensionsförsäkringsfonden. .
I samband med andra världskrigets utbrott inställdes fondökningen. Efter beslut av 1941 års riksdag skulle fortsatt fondering av medel i folkpensioneringsfonden inte ske (1941 års statsverksprop., inkomstbil. s. 25f). Fonden redovisades — efter förslag från riksräkenskapsverket — fr.o.m. budgetåret 1941/42 som en statlig kapitalfond.
I samband med riksförsäkringsverkets inrättande den 1 juli 1961 överflyttades förvaltningen av folkpensioneringsfonden i vad avser placeringsfrågor till fullmäktige för riksförsäkringsverkets fonder, medan fondens
förvaltning i övrigt anförtroddes riksförsäkringsverket. Samtidigt tillkom ett reglemente (SFS 1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Reglementet bygger i stor utsträckning på bestämmelserna i reglementet angående förvaltningen av folkpensioneringfonden.
Fonden, som vid halvårsskiftet 1939 uppgick till 787 milj. kr., tillfördes den 1 juli 1958 enligt beslut av 1958 års riksdag 550 milj. kr.- utgörande medel, som fonderats i riksbanken för framtida pensionsändamål. Enligt regeringsbeslut har fonden tillhöriga aktier på nominellt 14,6 milj. kr. under budgetåret 1978/79 överförts till fonden för statens aktier. Fondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till drygt 1321 milj. kr.
Bland folkpensioneringfondens tillgångar finns riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn, vars bokförda värde vid senaste budgetårsskiftet uppgick till 2097 000 kr. Aktiebolaget Kurortsverksamhet, vars hela aktiekapital ägs av fonden, driver nämnda sjukhus och äger i sin tur AB Tranås Kuranstalt. som bl.a. driver ett sjukhus i Tranås. Båda dessa sjukhus utnyttjas bl. a. för rehabiliteringsundersökningar för försäkringskassornas räkning. Aktiekapitalets nominella värde och dess bokföringsvärde är 500 600 kr. resp. 75 kr.
På fonden sker som tidigare anmärkts inte längre någon fondering. Avkastningen inlevereras till statsverket, medan utgifterna för folkpensioneringen finansieras med anslag över statsbudgeten.
Vad gäller civila tjänstepensionsfonden kan anmärkas följande. I äldre tider fanns för den civile tjänsteinnehavaren inte någon rätt till pension. Han var inte heller skyldig att avgå från tjänsten vid viss ålder utan kunde vanligen intill sin död behålla sysslan och därmed förenad avlöning. Detta även om sysslan måste skötas av annan. Detta hade uttryckligen bestämts i en kunglig resolution den 23 september 1688. I kunglig förordning från 1778 stadgades att en ämbetsman vid civilstaten, som uppnått 70 års ålder samt länge och väl tjänat, kunde få avsked med hela lönen. Åldersgränsen sattes år 1823 till 65 år.
Genom kunglig kungörelse den 29 juni 1798 anslogs ett belopp av 10000 riksdaler specie av statsmedel att användas till pensioner åt ämbets- och : tjänstemän, som, innan de uppnått pensionsåtder, var utarbetade eller besvärades av obotliga sjukdomar.
Besparingarna på detta anslag skulle fonderas. Avsikten var att härigenom lägga grunden till en framtida fullständigare pensionsinrättning. År 1826 fastställde Kungl. Maj:t reglemente för civilstatens pensionsinrättning. Inrättningens tillgång utgjordes av den besparingsfond som uppkommit av 1798 års pensionsanslag, vissa andra statsanslag och enskilda bidrag. Kassans intäkter skulle fonderas. |
Då pensionerna från kassan var väsentligt lägre än lönerna, blev följden att ett mycket ringa antal ämbetsmän begagnade den möjlighet till tidigare pensionering som genom kassan stod till buds. Ett av kassans syften hade sålunda förfelats. Pensionsinrättningen togs i stället desto mer i anspråk för den med pensionsinrättningen förenade änke- och pupillkassan.
Trots att flera reformförslag lades fram under senare delen av 1800-talet kom en omorganisation av det civila pensionsväsendet till stånd först i början av 1900-talet. Sålunda tillkom 1907 en ny pensionslag för ordinarie tjänstemän, vilken innebar att civilstatens pensionsinrättning uppdelades i pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare och i, civilstatens änke- och
pupillkassa. Sistnämnda kassa skulle förvaltas av en styrelse (se SFS
1907: 136). Pensionsfonden däremot skulle förvaltas av statskontoret, varvid medlen skulle göras räntebärande enligt de bestämmelser som gällde för statskontorets fondförvaltning i allmänhet (se SFS 1907: 85).
Enligt 1907 års lag skulle tjänstemännen erlägga pensionsavgifter, vilka skulle tillföras den nya fonden. Enligt vad som uttalades under förarbetena skulle därigenom "inte blott avgifternas värde genom förräntandet förhöjas, utan även graden av tjänsteinnehavarnas deltagande i pensionskostnaden bli överskådligare än om avgifterna ingick bland statsverkets inkomster eller på annat sätt omedelbart användes för löpande pensionsutgifters bestridande” (se prop. 1907:18).
Vad beträffar allmänna familjepensionsfonden hade ännu inte i början av 1800-talet några pensionsinrättningar bildats för civila tjänstemäns änkor och barn. Dessa kunde inte påräkna annat understöd än begravnings-
hjälp eller intjänad s. k. nådårsbesparing.
Sedan försäkringstanken började tränga igenom, framstod tydligare än förut behovet av att man sörjde för tjänstemännens efterlevande på ctt
effektivare och mera tillfredsställande sätt. Sålunda bildades på initiativ i
vissa fall av staten och i andra fall av enskilda personer föreningar eller
kassor för pensionering av efterlevande änkor och barn. Till dessa pen-
sionsinrättningar lämnades i viss utsträckning statsbidrag.
Det statliga pensionsväsendet blev föremål för en allmän reform genom 1934 års civila tjänstepensionsreglemente. Staten utvidgade då ansvaret för den civila tjänstepensionceringen som även nyordnades. I samband därmed bildades den civila tjänstepensionsfonden av pensionskassor. Några år senare blev familjepensionerna föremål för motsvarande reform,
varvid staten successivt övertog civilstatens änke- och pupillkassa och
motsvarande kassor (se prop. 1936:201). Sedermera har 1934 års reglemente ersatts med andra reglementen. Numera gäller statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (1959: 287) och allmänt pensionsavtal för stat-
liga och vissa andra tjänstemän. |
Civila tjänstepensionsfondens och allmänna familjepensionsfondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 36,3 milj. kr. resp. 103,3 milj. kr. Fonderna är inte underkastade någon särskild för dem gällande författningsreglering. De förvaltas av kammarkollegiet.
Vad beträffar militära tjänstepensionsfonden vidtogs de första åtgärder-
na för pensionering av personal vid den svenska krigsmakten under 1600-
talet. Då inrättades Vadstena krigsmanshus på grundval av en kunglig donation: Genom andra donationer ökade krigsmanskassans tillgångar. År
12 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 213
1736 inrättades arméns pensionskassa. Inkomsterna utgjordes av vissa
pensionsavgifter. Under mitten av 1800-talet beviljade riksdagen ett sär-
skilt kreditiv.
Statsanslag hjälpte sålunda till. Därjämte togs hela kassans avkastning i
anspråk. Pensionssystemet kvarstod till mitten av 1930-talet.
Flottans pensionskassa räknade sitt ursprung från 1600-talet — amiralitetskrigsmanskassan och den s. k. amiralitetsarmbössan. I kassan fondera-
des pensionsavgifter. Till mitten av 1800-talet bestreds pensionerna med
kassans egna medel. Därefter hjälpte staten till. Även detta pensionssys-
tem kvarstod till mitten av 1930-talet. 3
Efter förslag av 1934 års militärpensionssakkunniga skulle någon fortsatt
fondering av de militära befattningshavarnas bidrag till pensionskostna-
derna inte ske. Däremot skulle de militära pensionskassornas medel över-
föras till statskontoret för att förvaltas som en gemensam militär pensionsfond. Kapitalet skulle emellertid inte ökas utan avkastningen skulle använ-
das till pensionsutgifterna.
Militära tjänstepensionsfondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni
1981 till drygt 4,5 milj. kr. Fonden är inte underkastad någon särskild författningsreglering. Den förvaltas nu av kammarkollegiet.
Vad beträffar statens pensionsanstalts pensionsfond är följande av intresse. Pensionsanstalten, som till en början benämndes Statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl., bildades 1919 genom övertagande av
bl.a. följande pensionsinrättningars tillgångar och skulder, nämligen folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares m.fl. ålderdomsunderstödsanstalt, folkskollärarnas änke- och pupillkassa och barnmorskornas pensionsanstalt. I 4§ reglementet (1919: 878) för statens pensionsanstalt meddelas följande, alltjämt gällande regler för anstaltens medelsplacering:
"I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande av dess utgifter, äger styrelsen att årligen intill det maximibelopp, som av Konungen fastställes, lämna lån till skoldistrikt eller skolområde för uppförande av skolhus.
Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskon-
toret som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med
hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste fem år upptagna fasta statslån.”
Placeringsreglernas utformning medförde att anstalten inte hade något
behov av att till sig knyta experter i placeringsfrågor.
I reglementet intogs även en bestämmelse (7§ 2 mom.) om att staten
skulle erlägga den årliga avgift, som enligt försäkringsteknisk beräkning behövdes för att tillsammans med årsavgifter bereda pension enligt reglementet. De belopp, varmed inkomsterna av räntor på kapitaltillgångarna, pensionsavgifter av befattningshavare och huvudmän samt statsbidragen översteg utgifterna för pensioner och förvaltning, skulle fonderas.
Fr.o.m. budgetåret 1933/34 upphörde fonderingen, och anvisningarna
av statsmedel inskränktes till vad som behövdes för pensionsanstaltens löpande utgifter utan anlitande av dess kapitalbehållning.
1926 hade nya personalgrupper inordnats i anstalten, vars namn därvid ändrades till statens pensionsanstalt. Denna anstalt uppgick den I juli 1963
i statens personalpensionsverk (numera statens löne- och pensionsverk)
till vilket alltså den nu ifrågavarande pensionsfonden är knuten. Fondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till drygt 218,5
milj. kr.
Någon avsättning förekommer inte längre till de pensionsfonder som jag nu har behandlat (se prop. 1938: 1 Bih. s. 67 ff). Avkastningen inlevereras till statsverket, medan utgifterna vad gäller folkpensioneringen finansieras med anslag över statsbudgeten. Övriga pensionsförmåner avräknas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Familjepensionsmedlen belastas dock med
vissa smärre årliga utgifter för pensioner. Under budgetåret 1980/81 uppgick de till 9677 kr. De medel som finns i fonderna var den 30 juni 1981 placerade på följande
sätt.
Folkpensioneringsfonden (kr.) Bank och statsverkets checkräkning 13 774814
Lån till statliga låntagare 306 395 200 Riksgäldskontoret -
Statsobligationer 268 680404
Hypoteksobligationer 341 119298 Kommunobligationer 98 264 650
Industri- och kraftverksobligationer 13 383 434
Bankobligationer 53 500 000 Kommunlån 186 807 963 Inteckningslån 17 728 335 Övriga lån 24 200 000
Fastighet (sjukhus i Nynäshamn) 2097 000 Aktier 75 Balanspost 1. 4551 173
Summa 1321 400 000
Civila tjänstepensionsfonden (kr.)
| Kontanter | 52450 |
| Bank | 899554 |
| Statsskuldförbindelser | 1950 000 |
| Riksgäldskontoret | 27.015 000 |
| Statsobligationer | 1800 300 |
| Hypoteksobligationer | 2553 900 |
| Kommunobligationer | 629300 |
| Inteckningslån | 1040 000 |
| Kommunlån | 332 800 Summa 36 273 304 |
Militära tjänstepensionsfonden (kr.)
| Kontanter | 37 023 | |
| Bank | 295 909 | |
| Riksgäldskontoret | | 1705 000 | |
| Statsobligationer | 457 000 | |
| Hypoteksobligationer | | | 661 000 |
| Kommunobligationer | 53 200 | |
| Inteckningslån | 619 000 | |
| Kommunlån | Summa | 96 200 4524332 |
Allmänna familjepensionsfonden (kr.) Kontanter 61179
| Bank | 206274 |
| Statsskuldförbindelser | 1243 000 |
| Riksgäldskontoret | 88699 140 |
| Statsobligationer | 1444 200 |
| Hypoteksobligationer | . 2228 600 |
| Kommunobligationer | 115 000 |
| Industriobligationer | 100.000 |
| Inteckningslån | 7627150 |
| Kommunlån | 831498 |
| Reverslån | 700 000 Summa 103256 041 |
Statens pensionsanstalts pensionsfond (kr.) Riksgäldskontoret 210683 133 Kammarkollegiets placeringsfond 7886511
Summa 218 569 644
2.3 Fonden för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet
Fonden bildades genom att Kungl. Maj:t den 5 juni 1953 föreskrev att behållningen i krigsriskkassan skulle ställas till statskontorets förfogande samt att statskontoret skulle av nämnda behållning avsätta 5 500 000 kr. till en under statskontorets förvaltning stående diversemedelsfond, benämnd fonden för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, att, till såväl kapital som ränta, användas i enlighet med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles meddelade. Kungl. Maj:t föreskrev även att medlen skulle göras räntebärande. Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.
Fondens avkastning eller kapital har inte disponerats för fondens ändamål under de senaste tio åren.
Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 1545 978 kr. Tillgångarna var placerade enligt följande: 31642 kr. i kontanter 1078213 kr. i bank 40000 kr. i räntebärande statsobligationer 133 623 kr. i kommunlån 262 500 kr. i reverslån
1¶Prop. 1981/82: 213
2.4 1953 års fond för teknisk forskning
Kungl. Maj:t föreskrev den 5 juni 1953 att av behållningen i olika
clearingskassor och krigsriskkassan skulle 1200000 kr. avsättas till cn under statskontorets förvaltning stående diversemedelsfond, benämnd 1953 års fond för teknisk forskning, att användas i enlighet med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles, efter förslag av statens tekniska forskningsråd, meddelade. Kungl. Maj:t föreskrev den 27 januari 1956 att medlen skulle göras räntebärande enligt de regler som gäller för statskontorets fondförvaltning. Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.
Fondens avkastning eller kapital har inte disponerats för fondens ända-
mål under de senaste tio åren. |
Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 1213 987 kr. Tillgångarna
var placerade enligt följande: :
26 182 kr. i kontanter 496 905 kr. i bank 144 300 kr. i räntebärande statsobligationer
434 400 kr. i kommunobligationer
112 200 kr. i hypoteksobligationer
2.5 Fonden för en professur i försäkringsrätt vid Stockholms högskola
Kungl. Maj:t förordnade den 19 oktober 1951 (prop. 1951:106, CU:
1951:3, rskr. 1951: 191) att av försäkringsinspektionens fond ett belopp om
650 000 kr. skulle avsättas till en av statskontoret förvaltad fond. Fondens avkastning skulle — tillsammans med avkastningen, och, i fall av behov, kapitalet, av en av Svenska försäkringsbolags riksförbund insamlad och förvaltad fond — användas
”dels till avlönande av innehavaren av ifrågavarande professur i försäkringsrätt, dels till bestridande av utgifter för den pensionsrätt, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut må varda förenad med professuren, dels ock, i den ' mån Kungl. Maj:t så medgivit, till bestridande av andra med professuren förenade utgifter”.
Staten har numera övertagit ansvaret för att avlöna innehavaren av ifrågavarande professur och fondens övriga förpliktelser. Avkastningen,
som budgetåret 1980/81 uppgick till 39 333 kr., tillförs årligen universitetet i
Stockholm.
Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet. Tillgångarna uppgick den
30 juni 1981 till 689333 kr. och var placerade i kollegiets gemensamma
placeringsfond.
2.6 Fonden för en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik vid Stockholms högskola
Genom kungl. brev den 28 januari 1927 föreskrev Kungl. Maj:t, att av anslaget till försäkringsinspektionens verksamhet ett belopp om 350 000 kr. skulle avsättas till en fond, vars avkastning skulle användas till underhållande vid Stockholms högskola av en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik. Nämnda belopp skulle av statskontoret bokföras och
förvaltas som en särskild fond. Fondens avkastning skulle sålunda använ-
das dets till avlöning av en innehavare av ifrågavarande professur i enlighet med de grunder, som gällde för avlöning av en professur vid statsuniversi-
tetet, och dels med högst 500 kr. om året för inköp av erforderlig facklitte-
ratur inom professurens ämnesområde. Den årliga avkastningen av fonden skulle stå till Stockholms högskolas förfogande med redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket. Genom kungl. brev den 30 januari 1931
höjdes det årliga anslaget för inköp av facklitteratur till 800 kr. Vidare medgav Kungl. Maj:t att från fondens avkastning fick utgå ett belopp om
högst 2 500 kr. till inköp av äldre facklitteratur samt övningslitteratur.
Genom kungl. brev den 6 juni 1941 medgavs att räntemedel, reserverade
från föregående år, fick användas till det med fonden avsedda ändamålet.
Genom kungl. brev den 14 april 1961 förordnades att kanslern för rikets
universitet, filosofie doktorn Carl Harald Cramér skulle komma i åtnjutan-
de av hel ålderspension. Kungl. Maj:t föreskrev vidare, att till kostnaderna
för nämnda pension skulle för varje budgetår från fonden för en professur i
försäkringsmatematik och matematisk statistik vid universitetet i Stockholm, efter bestridande av de på fonden fallande avlöningskostnaderna, lämnas ett bidrag med belopp som motsvarade den för samma tid beräknade kostnaden för sådan förtidspensionering vartill rätt kunnat grundas på den av Cramér innehavda anställningen som professor. Beslutande organ över avkastningen är regeringen. Fonden, som inte är underkastad några särskilda placeringsregler, förvaltas numera av kammarkollegiet.
Staten har numera övertagit fondens förpliktelser, varvid fondens ändamål fullgörs med anslagsmedel. Avkastningen, som budgetåret 1980/81
uppgick till 51 646 kr., tillförs årligen universitetet i Stockholm. Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 401 646 kr. Tillgångarna var placerade i bank.
2.7 Tingshusfonden
Den 1 januari 1971 övertog staten skyldigheten att vara lokalhållare för de allmänna underrätterna. Med anledning härav har tingshusbyggnads-
skyldiges samtliga tillgångar liksom ansvaret för deras förbindelser övertagits av staten. Kungl. Maj:t uppdrog i beslut den 19 februari 1971 åt
statskontorets fondbyrå att förvalta de medel och fordringar som tillfallit
staten i anledning av lokalhållningsreformen och svara för de skulder som staten övertagit, allt i den mån dessa uppgifter inte skulle fullgöras av annan myndighet enligt särskilda föreskrifter eller särskilt beslut. Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.
Av fondens avkastning om totalt nära 6 milj. kr. per år har under budgetåret 1980/81 31331 kr. disponerats för fondens ändamål.
Fonden uppgick den 30 juni 1981 till 50 557 140 kr., varav inlånta medel 436 521 kr. Tillgångarna var placerade enligt följande: 39820 kr. i kontanter 17 764 220 kr. i bank 15 520 800 kr. i inteckningslån 707 300 kr. i kommunlån 16 525 000 kr. i reverslån
2.8 Försäljningsmedel av viss häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Östergötlands län
Kungl. Maj:t beslutade den 28 juni 1962 (prop. 1962: 174, JoU 1962:27, rskr. 1962: 332) att försäljningsmedel för av kronan tillhöriga häradsjordar i rubr. socknar skulle inlevereras till statskontoret, varvid medlen, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, skulle redovisas som en särskild diversemedelstitel och innestå på statsverkets checkräkning. Medlen, som förvaltas av kammarkollegiet, uppgick den 30 juni 1981 till 80176 kr.
Medlen utgör likvid vid försäljning av kronan tillhöriga häradsjordar och ingår således bland statens tillgångar. Medlens kapital eller avkastning har inte disponerats under de senaste tio åren.
2,9 Manufakturförlagslånefonden
Genom beslut av rikets ständer år 1818 avsattes av den dåvarande manufakturdiskontens medel 200 000 riksdaler banko att användas till s. k. stående lån eller förlagslån. I samband därmed utfärdade Kungl. Maj:t i brev den 9 december 1818 vissa bestämmelser rörande utlåningen, innebärande att lånen skulle löpa på sex år, därav de tre första utan avbetalning. Lånen skulle i huvudsak användas till understöd för anläggningar av nya, i riket förut okända uppfinningar i fabriks- och slöjd väg.
Manufakturdiskonten, varifrån medlen sålunda avskildes, leder sitt ursprung tillbaka till år 1756, vilket år rikets ständer anvisade ett belopp av 131 666 riksdaler i form av kreditiv i ständernas bank. Kreditivet löpte med tre procents ränta. Det höjdes sedermera genom beslut vid olika riksdagar, så att det år 1818 uppgick till 6 milj. riksdaler banko. Med åren ökades efterfrågan på förlagslån, och ytterligare avsättningar till manufakturförlagslånefonden måste verkställas. Avsättningarna synes ha skett från den s.k. besparingskassan, dvs. överskottet på den av manufakturdiskonten
bedrivna lånerörelsen. Genom beslut den 26 oktober 1877 förordnade Kungl. Maj:t att förvaltningen av fonden, som dittills omhänderhafts av kommerskollegium, skulle:flyttas över till statskontoret. Bestämmelser för lån från fonden utfärdades år 1927 (SFS 1927:403). Enligt dessa kunde lån beviljas åt företag som ämnade igångsätta sådana för landet nya tillverkningar, 'för vilkas gynnsamma bedrivande särskilda förutsättningar syntes föreligga, möt säkerhet som godkändes av statskontoret. Sedan lånet innehafts under två år från första lyftningsdagen, skulle det under därpå följande högst åtta år återbetalas med lika kapitalbélopp årligen. Bestämmelserna upphävdes 1960 (SFS 1960: 372). Fonden'förvaltas numera av kammarkollegiet.
"Fondens kapital eller avkastning har inte disponerats-under de senaste tio åren. '
Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 40008 kr. Tillgångarna var placerade:på statsverkets checkräkning. |
.2.10 Polenmedlen
"Enligt överenskommelse den 16 november 1949 mellan Sverige och Polen skulle den polska regeringen till Sverige betala visst belopp inom 17 år .från<och med den 1 januari 1951. Beloppet, som avsåg. ersättning för svenska förluster.i Polen, skulle utgå i form av en, procentuell avsättning på likviderna för av Sverige importerat polskt kol och koks. Enligt bestäm- .mélserna i överenskommelsen skulle ett i Sveriges'riksbank öppnat konto :tillgodoföras nämnda avsättning.
Kungl. 'Maj:t:tillsatte den :16 juni 1950 en nämnd med uppdrag att avge förslag:till fördelning av det:bélopp som skulle erläggas av polska regeringen. Kungl. Maj:t förordnade:den'22 juni 1951-att såväl redan influtna som -därefter inflytande avsättningar skulle överlämnas till statskontorets förvaltning, varvitl: medlen skulle redovisas under en-särskild diversemedelstitel, ibenämnd ””Polenmedel". Kungl. Maj:t fastställde vidare den ovan angivna nämndens förslag till fördelning (se Utrikesdepartementets skrivelse den.2-maåj!1951). Till intressenter som då.anmält anspråk på ersättming utbetalades.därefter fastställd ersättning. Polenmedlen:tillhör numera !kronan (jfr betänkandet s. 109).
Fonden,-som förvaltas. av kammarköllegiet, uppgick den.30 juni 1981 till 77429-kr. Tillgångarna var placerade i' bank.
2.11 Baltiskt regleringskonto
Av de medél,-som jämlikt de mellan Sverige:och:De Socialistiska Råds- :republikernas Unions regeringar träffade överenskommelserna av den 30 mäj 1941 och den 7 oktober 1946 samt riksdagens i anslutning därtill lämnade medgivande (prop. 1946: 350) stod tilliförfogande för ersättning
för förluster i Litauen, Lettland och Estland, reserverades genom Kungl.
Maj:ts beslut den 24 januari 1947 ett belopp av omkring 324000 kr. Medlen
avsåg att bl. a. tillgodose ersättningsanspråk från andra rättsägare än dem
som jämlikt sagda beslut beretts gottgörelse med 2492 av de uppskattade förlusterna.
Fonden, som förvaltas av utrikesdepartementet, uppgick den 30 juni 1981 till 598 114 kr. Tillgångarna var placerade i bank.
2.12¶Ersättningsmedel från Jugoslavien
I prop. 1947: 310 begärde Kungl. Maj:t riksdagens godkännande av bl. a. en den 12 april 1947 dagtecknad förtrolig överenskommelse rörande regle-
ring av vissa svenska anspråk i Jugoslavien. Riksdagen anmälde med . skrivelse den 18 juni 1947 (nr 306), att den godkänt nämnda överenskommelse. Den av Jugoslavien lämnade ersättningen fördelades på sådant sätt,
att vid avtalets ingående kända ersättningsberättigade intressenter tillsam-
mans erhöll 9976 av beloppet, medan 12 tillfördes en reserv, avsedd att i första hand användas till att möta eventuella senare tillkommande ersätt-
iningsanspråk.
Fonden, som förvaltas av utrikesdepartementet, uppgick den 30 juni
1981 till 588657 kr.
3¶Föredragandens överväganden
De fonder som förvaltas av staten'är sinsemellan mycket olika. Där finns
sålunda såväl medel som donerats av enskilda men förvaltas av staten som
medel som fonderats enligt författning eller statligt organs beslut. Före-
skrifterna som reglerar de skilda fondernas förvaltning är också sinsemel-
lan mycket olika. Fondernas storlek och ändamål är även de starkt vari-
erande. Utredarens förslag i betänkandet (SOU 1982: 12) Avveckling av vissa
-gtatliga fonder avser enbart fonder som fonderats enligt författning eller statligt organs beslut. Över sådana fonder äger staten fritt förfoga. Att
vissa bestämda medel på detta sätt avsattes för viss bestämd verksamhet var tidigare vanligt. En specialdestinering kan emellertid utgöra ett hinder för en rationell granskning av behovet av den verksamhet medlen går till. Numera tillgodoses de ändamål! fonderna är avsedda för i ökande omfatt-
ning genom anslag över statsbudgeten. Därmed finns i princip inte längre
ibehov av särskilt avdelade fondmedel. : För att minska kostnaderna för den statliga fondförvaltningen bör enligt
utredaren övervägas om fonder som inte längre fyller någon självständig . funktion kan avvecklas genom att de upplöses eller förs samman med
andra fonder med likartade ändamål. Upplöses en sådan fond får staten i
fortsättningen ta på sig ansvaret för verksamheten. Detta bör enligt utre-
daren ske genom att ett belopp som motsvarar avkastningen läggs till det
anslag som anvisas för verksamheten över statsbudgeten. Vid en upplös-
ning bör vidare enligt utredaren de tillgångar som svarar mot fonderna realiseras och överföras till statsbudgeten.
Med utgångspunkt i vad nyss anförts har utredaren föreslagit att de
statliga fonder, som räknats upp i avsnitt 2, skall upplösas. Det är fråga om
statliga medel, som inte härrör från donationer, och som förlorat sin betydelse på grund av föråldrade ändamål eller av annan orsak. Utredaren anser det orationellt att dessa fonder lever vidare. De bör därför snarast upplösas. Det sammanlagda bokförda värdet av de fonder som bör upplösas uppgick enligt utredaren den 30 juni 1981 till drygt 1730 miljoner kr. En
upplösning skulle därför medföra ett betydande bokföringsmässigt tillskott till statsbudgetens inkomstsida.
AV remissinstanserna har endast riksförsäkringsverket haft invändning-
ar mot utredarens förslag. Kammarkollegiet, riksrevisionsverket, statens
löne- och pensionsverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och riksgäldskontoret är positiva till förslaget. Inte någon av remissinstanserna har haft något att erinra mot utredarens utgångspunkter för förslaget att avveckla
vissa statliga fonder.
Riksförsäkringsverket har i remissyttrandet påpekat att, såsom framgår av betänkandet (s. 43), bland folkpensioneringsfondens tillgångar finns riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn. Sjukhuset drivs av AB Kurortsverksamhet, vars hela aktiekapital ägs av fonden. AB Kurortsverk-
samhet äger i sin tur AB Tranås Kuranstalt. som bl. a. driver ett sjukhus i
Tranås. Detta innebär att fonden indirekt äger också sistnämnda sjukhus. Avvecklas. folkpensioneringsfonden måste särskilda åtgärder vidtas för att ekonomiskt gardera dessa båda sjukhus alternativt för att överföra dem till annan huvudman.
Av remissinstanserna har främst kammarkollegiet, riksrevisionsverket
och fullmäktige i riksbanken närmare diskuterat hur en avveckling bör gå till. För egen del får jag, efter samråd med cheferna för justitie-, utrikes-,
social- och utbildningsdepartementen, anföra följande. Att statlig verk-
samhet finansieras genom anslag över statsbudgeten är i princip att föredra framför ett system med specialdestinering av medel från olika fonder.
Finansieras verksamheten över budgeten kommer dess mål och inriktning att underkastas en fortlöpande granskning vid varje budgetprövning. Som
utredaren framhållit bör fonder som inte längre fyller någon självständig
funktion avvecklas genom att fonderna upplöses. Även de kostnader, som är förenade med förvaltning av fonder, gör att det enligt min mening inte
kan accepteras att sådana fonder får fortleva år efter år. Jag delar sålunda utredarens principiella ståndpunkt att fonder av detta slag bör upplösas.
Jag anser alltså att fonder som inte längre fyller någon självständig
funktion skall avvecklas. Så kan vara fallet när fondens ändamål är föråldrat. Vissa av de aktuella fonderna används sedan länge inte för att tillgodose det avsedda ändamålet. Till denna grupp hör fonden för försöksverk-
samhet och forskning på bränsleområdet, 1953 års fond för teknisk forskning, försäljningsmedel av viss häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Östergötlands län och manufakturförlagslånefonden. I andra fall — Polenmedlen, baltiskt regleringskonto och ersättningsme-
del från Jugoslavien — finns inte längre några utfästelser som skall uppfyllas med de fonderade medlen. Dessa fonder fyller numera inte någon självständig funktion. Jag delar därför utredarens uppfattning att även
dessa fonder bör upplösas.
När det gäller övriga fonder — folkpensioneringsfonden, civila tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden, allmänna familjepensionsfonden, statens pensionsanstalts pensionsfond, fonden för en professur i försäkringsrätt vid Stockholms högskola, fonden för en professur i
försäkringsmatematik och matematisk statistik vid Stockholms högskola
och tingshusfonden — finansieras de ändamål som fonderna skall tillgodo-
se över statsbudgeten. I flera fall tillförs fondens avkastning viss inkomstti-
tel på statsbudgeten. I andra fall tillförs avkastningen viss myndighets
anslag. Det ändamål som fonden skall tillgodose finansieras i övrigt genom anslag. I några fall sker en avräkning mot inkomsttitel på statsbudgeten.
Som redan framgått fyller fonderna inte längre någon funktion i den meningen att utfästelser skali uppfyllas med dem. Jag delar vidare utredarens
uppfattning att fondernas bevarande under särskild förvaltning innebär en onödig omgång i redovisningshänseende. Jag anser därför att fonderna bör avvecklas om detta inte skulle föranleda några särskilda olägenheter. Av
nu berörda fonder har det endast beträffande en av dem ifrågasatts att olägenheter skulle kunna uppkomma.
När det gäller folkpensioneringsfonden, som är den avgjort största av de
här aktuella fonderna, har riksförsäkringsverket sålunda invänt att en avveckling av denna fond skulle äventyra verkets övriga fondförvaltning.
Vidare har verket pekat på att om fonden skulle avvecklas måste särskilda åtgärder vidtas beträffande de två sjukhus som ingår bland fondens tillgångar. Behållningen i den av riksförsäkringsverket förvaltade folkpen-
sioneringsfonden uppegår till drygt 1,3 miljarder kr. De fonder som verket fortsättningsvis skulle förvalta om en avveckling av folkpensioneringsfon-
den genomfördes uppgår enligt verket till ca 1 miljard kr.
I annat sammanhang har riksförsäkringsverket påpekat (remissyttrande över kapitalmarknadsutredningens betänkande, se prop. 1978/79:165 s. 289) att medelsförvaltning inte är verkets uppgift och att det kan övervägas att föra över verkets nuvarande placeringar till annat organ som sysslar med medelsförvaltning. Jag vill vidare erinra om att någon avsättning inte
längre förekommer till folkpensioneringsfonden, att avkastningen av fon-
den levereras in till statsverket och att utgifterna finansieras genom anslag ' över statsbudgeten. Fondens avkastning saknar således i dag direkt samband med de pensioner den avsetts att trygga. En särskild fondförvaltning medför en onödig omgång i redovisningshänseende. De skäl som således talar för att även denna fond skall avvecklas är enligt min mening starka. De invändningar som här framförts är inte av sådan art att jag finner anledning att frångå min principiella ståndpunkt i denna fråga. Jag förordar därför att även folkpensioneringsfonden skall avvecklas genom att fonden upplöses och behållningen överförs till statsbudgeten. Jag återkommer i det följande till de sjukhus som ingår bland fondens tillgångar.
När det gäller frågan hur avvecklingen av de fonder som omfattas av förslaget skall gå till får jag anföra följande. Även om vinster kan göras genom att vissa fonder slås samman uppnås enligt min mening de största fördelarna om det är möjligt att helt upplösa fonderna. Endast därigenom frigörs statsverket till alla delar från den belastning som administrationen av fonderna innebär.
Följande allmänna riktlinjer efter vilka avvecklingen bör ske bör gälla. Kontanta medel i resp. fond liksom vad som inflyter under avvecklingen
tillförs inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet på statsbudgeten.
Vid avvecklingen av fondernas övriga tillgångar bör utgångspunkten vara att realisationen sker med så liten förlust som möjligt. Å andra sidan måste även beaktas att avvecklingen inte drar ut på tiden. Även-om en successiv avveckling skulle ske så att rätten till nyplaceringar upphävdes och ränteinkomster, amorteringar och slutlikvider av lån, obligationer m. m. inbetalades till statsverket, skulle en långsiktig sådan avveckling vara en nackdel för fondförvaltaren och för låntagarna som ändå inte skulle kunna få sina lån omsatta i fonden. En någorlunda snabb avvecklingsmetod bör därför väljas.
En omedelbar försäljning på börsen av samtliga innehavarpapper (obligationer m. m.) kan emellertid medföra kursfall på dessa och även andra papper. Detta bör självfallet undvikas. Fondförvaltarna bör därför söka avveckla innehavet genom att träffa avtal med tänkbara köpare — t.ex. allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag eller banker. Även i fråga om reverslånen till kommuner m. fl. bör fondförvaltarna i första hand försöka : att genom särskilda uppgörelser sälja dem till något kreditinstitut eller annan långivande institution. Auktionsförfarande beträffande lånen kan också tänkas.
Eftersom det är fråga om innehavarpapper och reverstån till icke obetydliga belopp bör för undvikande av störningar på marknaden avvecklingen ske i samråd med riksbanken. Riksbanken har' bl. a. möjlighet att vidta motåtgärder för att möta eventuella kursfall vid obligationsförsäljningarna.
De direkta lånen till riksgäldskontoret bör avvecklas i samarbete med riksgäldskontoret.
Som jag tidigare nämnt ingår bland folkpensioneringsfondens tillgångar även två sjukhus som bl.a. utnyttjas för undersökningar som de allmänna försäkringskassorna behöver ha utförda i anslutning till prövning av sjukförsäkringsärenden m. m. Enligt vad jag inhämtat avser chefen för socialdepartementet att låta utreda frågan om det framtida huvudmannaskapet för dessa sjukhus. I de föreskrifter om avvecklingen av fonden som regeringen avses meddela bör beaktas att — i avvaktan på resultatet av denna utredning — så stor del av tillgångarna står kvar som behövs för att ekonomiskt gardera sjukhusen och de akticbolag som driver dessa. Som framgått är här fråga om endast en obetydlig del av folkpensioneringsfondens totala tillgångar.
Den av mig nu föreslagna upplösningen av vissa statliga fonder bör ses som ett första steg i en rationellare hantering av fondmedlen. Enligt vad jag inhämtat från utredaren överväger han att föreslå att ytterligare fonder avvecklas under lämpliga former och att därefter kvarvarande fonder i huvudsak ställs under en gemensam förvaltning. En enligt utredaren tänkbar lösning därvid är att förvaltningen anförtros åt organ som har till speciell uppgift att placera och förvalta kapital. Jag har samma inställning som utredaren gett uttryck för och anser att den statliga fondförvaltningen " bör rationaliseras efter sådana linjer.
Den föreslagna avvecklingen av folkpensioneringsfonden och statens pensionsanstalts pensionsfond föranleder ändringar i reglementet (1961: 625) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder och i reglementet (1919: 878) för statens pensionsanstalt.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1983. Vid den tidpunkten bör också övriga fonder upplösas. Likvida medel bör då föras över till statsbudgeten. När det gäller realisationen av fondernas placeringar ligger det dock. som tidigare antytts, i sakens natur att detta tar viss tid i anspråk. En riktpunkt bör dock vara att avvecklingen skall vara avslutad senast den 31 december 1983. Möjligheterna bör emellertid vara goda att redan till den 1 juli 1983 ha genomfört huvuddelen av avvecklingen. Jag vill påpeka att något hinder inte möter mot att fondförvaltarna redan före den 1 januari 1983 vidtar åtgärder som kan underlätta avvecklingen, t.ex. genom att placera om vissa tillgångar i likvida medel eller annan egendom som är lätt att realisera.
Vad jag föreslagit i det föregående får inga nämnvärda konsekvenser för arbetsuppgifterna inom berörda myndigheter i annan mån än att fondförvaltningen hos myndigheterna kan bli mindre krävande från och med första halvåret 1984.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
dels anta inom ekonomidepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i reglementet (1961:625) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder,
2. lag om ändring i reglementet (1919: 878) för statens pensionsan-
stalt,
dels godkänna vad jag förordat om upplösning av de fonder som
avses med förslaget samt om realiserande och överförande av
fondernas medel.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den lagt fram.
Bilaga I
Utredningens sammanfattning av dess överväganden och
förslag (SOU 1982: 12)
Utredningens översyn syftar bl.a. till att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen. Översynen gäller därvid också de placeringsregler som staten meddelat för fonder och stiftelser med egen förvaltning och för kyrkliga penningfonder. Det givna uppdraget att göra förvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen är begränsat till den statliga medelsförvaltningen. — — —-
Den statliga fondförvaltningen omfattar förmögenhetstillgångar som skiljer sig avsevärt från varandra i fråga om art, storlek och ändamål. Uttrycket fond används till synes utan någon större konsekvens och kan avse en rad olikartade företeelser som exempelvis akticfond, AP-fond, : donationsfond och prästlönejordsfond. Ofta betecknas egendomsbildning av stiftelsekaraktär som fond. I doktrinen anges ibland som typiskt för fondbegreppet att fonden utgörs av kapital i form av pengar eller värdepapper och att det är avkastningen av detta kapital som skall användas för stiftelseändamålet.
Som framgår av utredningens överväganden föreligger svårigheter att ge begreppet statlig fondförvaltning ett klart avgränsat innehåll. Vid övervägande av olika alternativ till begreppsbestämning har utredningen stannat för att i sitt arbete fästa avgörande vikt vid om det statliga organet är redovisningsskyldigt för sin förvaltning av medlen och om dessa är placerade — eller disponibla för placeringar — i likvida medel, värdepapper och dylikt i avsikt att till gagn för fondens ändamål få till stånd en god avkastning.
De medel som berörs av utredningens uppdrag uppgår till ett bokfört värde av uppskattningsvis ca 8800 milj. kr., varav nära 7 000 milj. kr. avser statligt förvaltade medel. Utredningen har ansett det värdefullt att på ett så tidigt stadium som möjligt i utredningsarbetet redovisa den omfattande kartläggning som skett av de statligt förvaltade fond- och stiftelsemedel som berörs av utredningsuppdraget. Denna redovisning är också av betydelse för en bedömning av den avgränsning av utredningsuppdraget som återges i betänkandet. — — —
Utredningen, som avser att i ett kommande betänkande lägga fram förslag till skilda former för medelsplaceringar samt administration av den statiiga fondförvaltningen, har under sitt hittillsvarande arbete kartlagt nämnda förvaltning och funnit att bl. a. vissa statligt förvaltade medel, som inte härrör från donationer. förlorat sin betydelse p. g. a. främst föråldrade ändamål och att de inte längre fyller någon självständig funktion. De fonderade medel som här avses är folkpensioneringsfonden. civila tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden, allmänna familjepen-
sionsfonden, statens pensionsanstalts pensionsfond och ytterligare tio fonder. Det sammanlagda bokförda värdet av dessa medel uppgick den 30 juni
1981 till drygt I 730 milj. kr. Marknadsvärdet understiger detta belopp.
Utredningen har ansett det motiverat att. med tanke på de möjligheter
som förslaget kan medföra från statsfinansiella synpunkter. föreslå att de
nämnda fonderna avvecklas så snart som möjligt. De fonder som förlorat i betydelse och som därför enligt utredningens mening snarast bör avvecklas anges i detta betänkande. Detta utesluter inte att ytterligare fondmedel kan finnas som är att jämställa med de nyss nämnda i avvecklingshän-
seende. Utredningen föreslår därför att det bör ankomma på de medelsför-
valtande organen att fortlöpande noga överväga, om ändamålen med förvaltade fonder, som inte uppkommit genom donationer, förlorat sin betydelse och att fonderna därför bör avvecklas.
Den av utredningen föreslagna avvecklingen bör kunna genomföras utan att resultatet av utredningens fortsatta arbete avvaktas. Den kan, bedriven
under lämpliga former, förväntas medföra ett likviditetstillskott till stats-
budgeten.
Bilaga 2
Utredningens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i reglementetet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;
Härigenom föreskrives att 1 § reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Folkpensioneringsfonden, ar- Arbetsskadefonden, särskilda yr-
betsskadefonden, särskilda yrkes- kesskadefonden, fonden för frivillig
skadefonden, fonden för frivillig yr- yrkesskadeförsäkring, delpensions-
kesskadeförsäkring, delpensions- fonden samt fonden för den frivillifonden samt fonden för den frivilli- ga pensionsförsäkringen skall på ga pensionsförsäkringen skall på sätt nedan föreskrivs förvaltas av sätt nedan föreskrivs förvaltas av fondfullmäktige. fondfullmäktige.
Denna lag träder i kraft
2 Förslag till
Lag om ändring i reglementet (1919: 878) för statens pensionsanstalt
Härigenom föreskrivs att 4 § reglementet (1919: 878) för statens pen-
sionsanstalt skall upphöra att gälla.
48 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande av dess utgifter, äger styrelsen att årligen intill det maximibelopp, som av Konungen fastställes, läm-
na lån till skoldistrikt eller skolom-
råde för uppförande av skolhus.
Vad som icke placeras på detta
sätt skall överlämnas till riksgälds-
kontoret som lån mot ränta, som
bestämmes av riksgäldsfullmäktige
med hänsyn tagen till den effektiva
medelräntefoten för under senaste
fem år upptagna fasta statslån.
Denna lag träder i kraft
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttrandena över utredningens angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. delbetänkande (SOU 1982: 12) Statlig fondförvaltning m. m. Avveckling av vissa statliga fonder
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av kammarkollegiet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statens löne- och penslonsverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och riksgäldskontoret.
De har anfört följande:
Kammarkollegiet: Någon aktuell och mera ingående kartläggning av statens fondförvaltning har inte funnits, trots att flera offentliga utredning-
ar varit verksamma på detta område under senare årtionden. Det har därför varit svårt att få en detaljerad överblick över vilka statsorgan som
förvaltat fonder och dessas namn, ändamål, storlek och placeringar. Genom den nu publicerade bilagan har dessa svårigheter undanröjts. Den
betungande uppgiften att kartlägga denna för många ganska okända del av
statsförvaltningen har inte bara ett avsevärt allmänt intresse. Kartläggningen ger också en fast grund för det fortsatta utrednings- och rationaliseringsarbetet beträffande de statligt förvaltade fonderna. Utan att gå in
närmare på dessa frågor här — anledning finns att återkomma i samband
med utredningens huvudbetänkande — vill kammarkollegiet dock uttala, att det offentliggjorda materialet bekräftar att den statliga fondförvaltning-
en är alltför splittrad. En koncentration till färre förvaltare och färre fonder framstår som högst angelägen.
Förslaget till avveckling omfattar fonder till ett sammanlagt bokfört värde av 1730 mkr. Den helt dominerande delen av detta belopp. eller totalt 1684 mkr, belöper på folkpensioneringsfonden som riksförsäkringsverket förvaltar samt på fyra andra pensionsfonder som förvaltas av kammarkollegiet och statens löne- och pensionsverk. De under pensionsfonderna bokförda medlen tas sedan gammalt upp i den statliga redovisningen såsom en del av statens förmögenhet. På tillgångssidan finns mest skilda typer av långfristiga fordringar med bunden ränta, på skuldsidan redovisas stalskapital till ett belopp motsvarande tillgångarnas bokförda värde. Övri-
ga fonder som föreslås avvecklade anses däremot — åtminstone redovisningsmässigt — inte ingå i den statliga förmögenheten.
Kammarkollegiet tillstyrker den i det remitterade betänkandet föreslagna fondavvecklingen. Kollegiet delar utredningens uppfattning att itrågavarande fonder numera förlorat sin betydelse och inte längre fyller någon självständig funktion. Vidare delar kollegiet utredningens åsikt att det bör ankomma på de medelsförvaltande organen att fortlöpande noga överväga om ändamålen med andra förvaltade fonder förlorat sin betydelse och om fonderna därför bör avvecklas. I sammanhanget må dock erinras om att en
fondavveckling många gånger kräver beaktande av ett flertal motstridiga intressen. Det är också kollegiets erfarenhet att de organ som förvaltar
fonder inom den statliga sektorn ofta saknar tillräckliga resurser att mera aktivt arbeta med frågor om ändringar i fondstrukturen.
Tillgångarna i de fonder som nu föreslås avvecklade består enligt utredningens material till över hälften av olika slags fordringar på staten. Dessa
motsvaras när det gäller pensionsfonderna av en exakt lika stor skuld till
staten. Till större delen kan därför de föreslagna avvecklingsfonderna sägas vara sammansatta av interna statliga fordringar och skulder. Civilrättsligt får fordringarna på staten anses ha upphört genom s.k. konfusion i samma ögonblick som de förvärvats med anlitande av statsmedel. (Jfr
Rodhe, Obligationsrätt, sid. 732 ff.) Huruvida denna konsekvens stått klar
för de fondförvaltande organen och riksgäldskontoret när placeringarna
gjordes kan måhända vara tveksamt. I vilket fall som helst är det enligt
kammarkollegiets uppfattning mest rationellt att avveckla merparten av pensionsfonderna genom att helt enkelt kvitta de statliga fordringarna och
skulderna mot varandra. Beträffande avvecklingen av övriga tillgångar i de berörda fonderna kan
denna ske genom att placeringarna behålls ända till dess fordringarna
förfallit till betalning. Ett sådant tillvägagångssätt medför emellertid att
avvecklingsperioden blir mycket lång i åtskilliga fall. För att minska denna
nackdel kan man naturligtvis sälja de tillgångar för vilka det finns en
marknad. Eftersom marknadsvärdet av fondtillgångarna såsom utredningen påpekat understiger det bokförda värdet uppkommer härigenom en kapitalförlust. Hur stor denna kan tänkas bli är beroende av avvecklingsti-
dens längd och läget på marknaden vid försäljningarna. På grund av osä-
kerheten i dessa hänseenden vill kammarkollegiet inte försöka göra någon prognos vilka belopp man här har att räkna med skall flyta in. Uppenbart
är emellertid att de inflytande beloppen av tidigare angivna skäl — främst
kvittningsresonemanget ovan — kommer att betydligt understiga hälften av avvecklingsfondernas bokförda värde av 1730 mkr.
Genom fondavvecklingen erhållna belopp kan fortlöpande tillgodoföras lämplig inkomsttitel på statsbudgeten. Någon skillnad synes därvid inte
behöva göras mellan de fem pensionsfonderna, ä ena, och övriga fonder. å den andra sidan. Visserligen redovisas som förut sagts inte sistnämnda fonder såsom statskapital'i motsats till pensionsfonderna. Karaktären på de övriga fonderna är dock sådan att berättigade invändningar inte borde kunna resas om staten tillgodogör sig fondmedlen i samband med avvecklingen.
Utredningen har inte gått in på spörsmålet hur arbetet att avveckla de aktuella fonderna bör organiseras. Avslutningsvis vill kammarkollegiet anföra några kortfattade synpunkter härpå. All fondförvaltning är förenad med väsentliga stordriftsfördelar, vilket i viss mån även gäller fondavveckling. Argument saknas därför inte om man vill koncentrera den föreslagna avvecklingen av fonder till ett enda statligt organ. Vissa praktiska skäl talar å andra sidan mot ett dylikt arrangemang. Skulle kammarkollegiet åläggas att avveckla inte bara sina egna utan också andra här berörda
fonder, fordras en resursförstärkning av kollegiets fondförvaltning. Denna
har nämligen genom successivt ökande uppgifter och en samtidigt i stort
Riksförsäkringsverkert: I sitt förevarande delbetänkande har utredningen
begränsat sig till att föreslå omedelbar indragning av vissa statliga fonder,
som inte härrör från donationer och som inte längre anses fylla någon
självständig funktion. Av de fonder som står under riksförsäkringsverkets förvaltning gäller detta endast folkpensioneringsfonden, medan frågan om
de övriga fonderna — arbetsskadefonden mfl — förutsätts vila i avvaktan
på fortsatt utredning.
Riksförsäkringsverket anser för sin del att en avveckling av folkpensio-
neringsfonden utgör ett sådant ingrepp i verkets fondförvaltning att ett rimligt underlag i fortsättningen skulle saknas för att bibehålla någon
fondförvaltning alls hos verket. Arbetet med placering av fondernas medel med tillhörande bevakning av kapital- och kreditmarknaden m. m. är mycket kvalificerad. De kvarvarande fondernas behållning uppgick 1981-06-30 till ca I miljard kronor. Att äventyra deras förvaltning är inte försvarbart.
Enligt verkets mening bör därför frågan om fondens avveckling anstå i
avvaktan på att ett samlat grepp kan tas över verkets hela fondförvaltning. Eventuella alternativa åtgärder har det inte varit möjligt för verket att bedöma inom den orimligt korta remisstid som stått verket till buds.
Som framgår av betänkandet (s. 43) finns bland folkpensioneringston-
dens tillgångar sjukhuset i Nynäsbamn med ett bokfört värde av 2097 000
kronor. Sjukhuset drivs av AB Kurortsverksamhet, vars hela aktiekapital ägs av fonden (nom. 500 600 kr.; bokfört värde 75 kr.). Tilläggas bör, att AB Kurortsverksamhet innehar aktiemajoriteten i AB Tranås Kuranstalt. som bl.a. driver ett sjukhus i Tranås: fonden är alltså indirekt ägare till sistnämnda sjukhus.
Skulle folkpensioneringsfonden avvecklas, måste särskilda åtgärder vid-
tas för att ekonomiskt gardera dessa båda sjukhus alternativt för att överföra dem till annan huvudman. Med hänsyn till den synnerligen korta
remisstiden har riksförsäkringsverket inte haft möjligheter att överväga
vad som skulle erfordas i detta avseende och över huvud taget inte vilka
följder fondens avveckling skulle kunna få för sjukhusen.
Med hänsyn till det anförda avstyrker verket betämt att en avveckling av folkpensioneringsfonden genomförs på det sätt och inom den tid som utredningen föreslagit.
Riksrevisionsverket: RRV tillstyrker den av utredningen föreslagna av-
vecklingen. Ämbetsverket delar även utredningens uppfattning om olägen-
heterna med att specialdestinera medel vid sidan om statsbudgeten och vill
understryka de budgetmässiga fördelar som ligger i att redovisa finansieringen av statlig verksamhet helt över statsbudgeten.
Avvecklingen av fonderna kan, som även utredningen påpekar, ske på skilda sätt. Flera olika faktorer måste vägas samman. Tiden för avveck-
ling, statsbudgetmässiga konsekvenser och effekter på kurser m. m. måste
beaktas. Enligt RRVs mening bör därför efter ett principbeslut om avveckling cn arbetsgrupp tillsättas med representanter för riksförsäkringsverket
och kammarkollegiet samt eventuellt riksbanken och riksgäldskontoret för
att utarbeta en detaljplan för avvecklingen. Om avvecklingen anses böra
ske snabbt, torde det vara lämpligast att den fondförvaltande myndigheten
själv sköter avvecklingen. Om däremot en något längre avvecklingstid bedöms som förmånligast, torde kammarkollegiet kunna få i uppgift att som central fondförvaltande myndighet ombesörja avvecklingen.
Avkastningen på pensionsfonderna redovisas över inkomsttitel på stats-
budgeten. Dessa titlar kommer att påverkas i samband med avvecklingen. I sin inkomstberäkning behöver RRV uppgifter från den eller de myndighe-
ter som skall sköta avvecklingen.
Statens löne- och pensionsverk (SPV): Förslaget att avyttra SPA-fonden
innebär ingen olägenhet för SPV:s del. Fondens tillgångar totalt
210683 133 kr är i huvudsak placerade som lån till riksgäldskontoret, varför inga problem kan uppstå vid eventuell avveckling. En mindre del av
fonden, 7885 241 kr. är redovisad över kammarkollegiets placeringsfond. SPV får närmare överväga om eventuell avveckling i denna del kan ske efter samråd med kammarkollegiet.
Riksgäldskontoret: I delbetänkandet föreslår utredningen att ett antal
statliga fonder avvecklas och att fondtillgångarna tillförs statsbudgeten. I ett kommande betänkande avser utredningen att behandla bl.a. olika spörsmål i samband med denna avveckling.
Riksgäldskontoret tillstyrker utredningens förslag. Beträffande frågan om själva avvecklingen av fonderna, av vilka några har stora belopp placerade i statsobligationer och statsskuldförbindelser eller insatta på räkning i riksgäldskontoret, är riksgäldskontoret berett att diskutera denna
fråga med utredningen under det fortsatta utredningsarbetet.
Fullmäktige i Sveriges riksbank: Utredningen har haft i uppdrag att i första hand göra en översyn av den statliga fondförvaltningen och föreslå
åtgärder som innebär en effektivare förvaltning och, i de fall det visar sig
att fonderna förlorat sin betydelse. söka finna lösningar som innebär en rationellare användning av fondmedlen. Den nu utförda översynen visar
att utredningens uppdrag berör fonder till ett bokfört värde av 8800 mkr.,
varav nära 7000 mkr. i statligt förvaltade fonder. I föreliggande betänkan-
de föreslås avveckling av statliga fonder till ett bokfört värde som svarar mot en fjärdedel av sistnämnda belopp. 1 ytterligare betänkanden avser utredningen att återkomma med förslag rörande återstoden av fonderna vad gäller såväl placeringsregler som administration. Förslaget gäller 15 statliga fonder med ett fondkapital om drygt 1700
mkr. i bokfört värde. Av dessa fonder är folkpensioneringsfonden med ett
fondkapital på 1300 mkr. den största. Fyra andra pensionsfonder svarar för större delen av det återstående fondkapitalet eller ca 360 mkr. Utred-
ningen visar att samtliga 15 fonder genom samhällets omvandling i olika
avseenden sedan länge upphört att fylla de funktioner de en gång var avsedda att fylla. Utredningen föreslår därför att de 15 fonderna avvecklas
snarast möjligt. Fullmäktige delar utredningens ståndpunkt.
Utredningen har inte närmare gått in på frågan hur avvecklingen skall ske. Fondkapitalet består till största delen av fordringar på staten av olika
slag (522), såsom statsobligationer (15 92) och statsskuldförbindelser och insättningar i riksgäldskontoret (37 76). Bostadsobligationer, kommunobli-
gationer, industriobligationer och bankobligationer utgör en annan ganska stor del (30 36). Härtill kommer reverslån till kommuner och en mängd små lån till låntagare av varierande slag (15 56) samt kassa, banktillgodohavanden och diverse andra tillgångar (376). De många smålånen utgör en betungande administrativ belastning i fondförvaltningen.
Vid en avveckling av fonderna utgör obligationerna ett mindre problem. Be utgör innehavarpapper och kan således försäljas på marknaden. En koncentrerad försäljning av fondernas obligationer skulle dock leda till ett kraftigt kursfall på obligationer av ifrågavarande slag med negativa effekter inte enbart för fonderna utan även för andra innehavare av sådana värde-
papper. Åtgärden bör emellertid inte få leda till en försämring av kurserna. En sådan kan undvikas genom riksbankens ingripande, antingen på så sätt
att riksbanken på marknaden köper erforderliga mängder av ifrågavarande slag av värdepapper eller på så sätt att riksbanken köper värdepapperna
direkt från de fonder som skall avvecklas.
De statliga skuldförbindelser av olika slag som inte utgör innehavarpap-
per utan är ställda på fonderna kan i samband med avvecklingen av
fonderna återföras till riksgäldskontoret. Hanteringen av dessa statliga skuldförbindelser vid ett genomförande av utredningens förslag torde tillhöra de mera enkla frågorna.
Svårare blir uppgiften att ur fonderna flytta ut reverslånen av olika slag.
Prop. 1981/82: 213 | 28
Naturligtvis'kan låntagarna erbjudas att inlösa-sina lån till visst'lägre värde än det :nominella. Den avgörande delen av 'lånen torde likväl behöva överföras till annan långivare. Detta skulle kunna ordnas så att anbud infordras från olika'långivare, varvid bästa bud på vanligt sätt vinner. Det
skulle dock även kunna ordnas på ett annat mindre komplicerat sätt.
.Reverslånen, lämnade av dessa statliga fonder, skulle kunna överföras —
försäljas — till bank eller annat kreditaktiebolag. Tidigare .har nämnts .att de ifrågavarande :fondernas .bokförda värde är drygt 1700 mkr. Deras marknadsvärde är, somiutredningen understryker, lägre. En avveckling av fonderna medför att staten får såväl cn mindre mängd finansiella tillgångar att handha som en . mindre mängd skulder att
förvalta. De bruttoflöden, som fondernas placeringsverksamhet innebär, försvinner och .de transaktioner i statspapper, som en genom fonderna
ökad statsskuld leder still, försvinner likaså. Rent redovisningsmässigt
minskar statens budgetunderskott. Statens upplåning kan därigenom mins-
kas i motsvarande mån. . .
De stora statliga budgetunderskotten har medfört en stor ökning av mängden statspapper med bl. a. räntestegringseffekter. Varje möjlighet att minska statsupplåningen bör tillvaratagas. Detta är ett viktigt skäl till att fonderna avvecklas och att deras långivning Nyttas ut företrädesvis till ett kreditinstitut som anskaffar sina medel genom inlåning från öppna marknaden.
En annan betydelsefull fördel med avvecklingen av fonderna ligger däri
att en stor del av ett föga meningsfullt administrativt arbete försvinner helt och hållet och satt den återstående delen förs över till en kreditinrättning,
vars huvudsakliga uppgift är kreditgivning. Den stora delen av förvaltning-
en, räknat i miljoner kronor, gäller främst innehavet av statspapper. Genom avvecklingen av dessa försvinner administrativt arbete för såväl fonder som riksgäldskontoret. Den mindre delen uttryckt i miljoner kronor,
som utgör den mest betungande delen av förvaltningen. rationaliseras genom att den läggs över på ett institut vars huvudfunktion är kreditgivning.
Fullmäktige delar således utredningens ståndpunkt, att de ifrågavarande fonderna, under förutsättning att inga civilrättsliga eller andra hinder före-
ligger, skall avvecklas och att detta bör ske snarast. Härutöver har full-
mäktige velat ange några möjliga lösningar för själva avvecklingen. De har även velat peka på det alternativ till statsupplåning som fondavvecklingen innebär. Det är angeläget att utredningen skyndsamt fortsätter sitt arbete " och prövar under vilka förutsättningar även andra fonder — särskilt inom socialförsäkringssektorn — kan avvecklas etler omvandlas så att en överdrivet stor administrativ apparat för fondförvaltningen undviks och meningslös placerings- och upplåningsverksamhet elimineras. Fullmäktige ser detta framför allt som en väg att rationalisera kassaflödena inom den
offentliga sektorn.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982