Prop. 1978/79:165

om den svenska kapitalmarknaden

Prop. 1978/79: 165

Regeringens proposition 1978/79: 165

om den svenska kapitalmarknaden;

beslutad den 8 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

lNGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen dras riktlinjerna upp för hur den svenska kapitalmarkna— den bör fungera. En principiell utgångspunkt är att krediterna bör fördelas så att de mest räntabla och anglägna investeringsprojekten gynnas. Detta har en positiv effekt på den svenska ekonomins tillväxt och därmed på möjligheterna att upprätthålla och förbättra Ievnadsstandarden. För att skattesystemets effekter på olika investeringsprojekts räntabilitet skall kunna balanseras är det dock inte möjligt att nu övergå till en kapitalmark- nad helt utan regleringar.

Under de närmaste åren är det särskilt angeläget att industrins investe- ringar inte hämmas av brist på långfristiga krediter eller riskvilligt kapital. I propositionen understryks att industrins räntabilitet och soliditet måste förbättras. Nyemissionsvolymerna måste öka. För att detta skall kunna ske måste bl.a. hushållen stimuleras att placera mera riskvilligt kapital i företagen. En höjning av den ersättning som det riskvilliga kapitalet ger utöver vad en riskfri placering ger är mot den bakgrunden nödvändig.

l propositionen fastslås vidare att bostadssektorn liksom hittills måste inta en prioriterad ställning på kreditmarknaden. För att renodla priorite- ringssystmet förordas att bostadsinstituten emitterar två obligationsserier. Den ena skall avse det prioriterade byggandet, dvs. allt byggande med stöd av statliga lån och all övrig nyproduktion av bostäder. Den andra serien skall avse det oprioriterade byggandet, såsom uppförande av affärs- och kontorsfastigheter samt reparation och ombyggnad utan stöd av statliga lån.

i propositionen behandlas också de allmänna riktlinjerna för statsskulds- politiken. Denna måste inriktas på att begränsa effekten av statsbudget-

] Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165

IJ

underskotten på pcnningtillgången i ekonomin. När det gäller kommuner- nas finansiering görs den bedömningen i propositionen. att kommunerna inte kan påräkna någon nämnvärd ökning av sitt utrymme på kreditmark- naden.

För de olika kreditinstitut som uppträder på kapitalmarknaden föreslås vissa ändringar, främst i de placeringsregler som gäller för dem.

I fråga om Al”-fondens verksamhet behandlas bl.a. de s.k. återlånen. Den möjlighet företagen nu har att återlåna hälften av vad de närmast föregående år har betalat i ATP-avgifter behålls. En ny möjlighet öppnas, närmast avsedd för mindre företag. att intill ett belopp av 500000 kr. äterlåna avgifter för de fem föregående åren. Räntan på de lån genom vilka bankerna hos AP-fonden får reflnansiera lämnade återlån, knyts till stats- obligationsräntan i stället för som nu till bankernas inlåningsränta.

För fjärde AP-fonden föreslås en lO-procentsgräns för innehavet av aktier i ett och samma bolag. Fonden behöver dock inte avyttra några aktier i de fall där innehavet redan nu överstiger lO-procentsgränsen. Fjärde fondstyrelsen som svarar för fondens placeringar i aktier och i skuldebrev. som kan omvandlas till aktier, har f.n. — till skillnad från de andra fondstyrelserna — ingen skyldighet att delta i pensionsutbetalning- arna. Fjärde fondstyrelsen föreslås få en sådan skyldighet såvitt gäller 4/5 av avkastningen av de medel styrelsen förvaltar. Samtidigt införs skattefri- het för tjärde fondstyrelsen i samma utsträckning som gäller för de övriga styrelserna.

I propositionen framhålls att det är motiverat att inrätta en femte AP- fond. Avsikten är att frågan skall utredas inom regeringskansliet så att regeringen skall kunna återkomma med ett konkret förslag till riksdagen. Inrättande av en femte fond hindrar inte att eventuella kapitaltillskott till fjärde delfonden senare kan övervägas.

Försäkringsbolagens möjligheter att välja placeringar ökas genom att den s.k. fria sektorn inom försäkringsfonden utvidgas från 10 till 20 % av fonden. Inom den bundna sektorn ersätts taxeringsvärdet för fast egendom med ett uppskattningsvärde. Någon ändring av reglerna om försäkringsbo- lagens rätt att placera i aktier föreslås däremot inte. l stort sett motsvaran- de ändringar görs i placeringsreglerna för understödsföreningarna. Vidare höjs det högsta medgivna kapitalförsäkringsbeloppet för dem.

För bankernas del införs en möjlighet att ge ut s.k. bankcertifikat — dvs. kortfristiga obligationer med en löptid på högst ett år — och andra obliga- tioner. I samband därmed slopas emissionsstämpeln på alla obligationer och liknande skuldebrev liksom fondstämpeln i sin helhet. Nu gällande förbud för bankerna att förvärva förlagsbevis avskaffas praktiskt taget helt.

Verksamheten i de halvstatliga kreditaktiebolagen AB lndustrikredit och AB Företagskredit slås samman och skall i fortsättningen bedrivas endast av AB lndustrikredit. Aktiekapitalet i AB lndustrikredit ökas till 80 milj. kr.

',:

Prop. 1978/79: 165

De båda bolagens sammanlagda aktiekapital är f. n. 44 milj. kr. Garantika— pitalet på sammanlagt 204 milj. kr. höjs till 400 milj. kr. Även verksamhe- ten i l..antbruksnäringarnas primärkredit AB och Lantbrukshäringarnas sekundärkredit AB slås samman.

De föreslagna lagändringarna avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79: 165

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs att 54—56 samt ()() och 74 ss lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Naturum/e l_l'(lt'l.l'(' ["t"ir'('.s'lu_t.'t'll lule/.te

sw

Bankaktiebolag får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 55 och Söäå, förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer och andra för den all- männa rörelscn avsedda förskriv— ningar utom .l'tltftllltl mm nn'tlji'iru rätt till hem/ning _lå'irxl efter llt/är- tlurens ("ivriga få;rtlringxz'igure (jör- lags—bevis).

Bankaktiebolag får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 55 och Sååå. förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer._ll'irlugsheris och and- ra för den allmänna rörelsen av- sedda förskrivningar.

55.6Z

Bankaktiebolag får förvärva

1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,

2. aktie i bolag. vilket uteslutan- de har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvär- vats för det under 1 angivna ända- målet. och_f't'irlagsberis. som ut./'är- (Iats (ll' sådan! bolag.

2. aktie i bolag. vilket uteslutan- de har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvär- vats för det under 1 angivna ända- målet.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som bank— bolaget äger. eller till lokaler. som bolaget i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken,

5. efter tillstånd av regeringen. aktie i annat bankaktiebolag. i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifond- bevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier eller_/?irlagsbe- vis på den allmänna marknaden får förvärva aktie eller _l't'irlugsheris som ingår i emissionen. Sådan aktie eller sådantförlags/Jews skall bola- get dock avyttra så snart det lämpli—

' Senaste lydelse 1968: 601.

zLydelse enligt prop. 1978/79: 9.

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden får förvärva aktie som ingår i emissionen. Sådan aktie skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga

Prop. 1978/79: 165 Nuvarande [WIFI-"'

gen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl före- ligga. kan tillsynsmyndigheten för- länga denna frist.

Bankbolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får. för att underlätta rörelsen. i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis. förlags/Jerk samt andel i aktiefond och i ekono- misk förening. Bolag får dock ej in- neha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16.5 första stycket fondkommis- sionslagen (1978: 000).

Föreslagen lydelse

skäl föreligga. kan tillsynsmyndig- heten förlänga denna frist.

Bankbolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen. i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk för- ening. Bolag får dock ej inneha så- dana värdepapper till högre an- skaffningsvärde än som anges i 165 första stycket fondkommissionsla- gen (1978: 000).

Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten medgiva att bank- bolag får inneha värdepapper som avses i tredje stycket i större omfattning

än som anges där.

56s'”

För att skydda fordran får bank- aktiebolag dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels. om det är uppenbart att bank- bolaget annars skulle lida avsevärd förlust. såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt el- ler annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller övertagen egendom av fastig- het. gruva. fabrik eller annan lik- nande anläggning eller fartyg. får bankbolag i utbyte mot sådan egen- dom med tillhörande lös egendom förvärva aktie i bolag. som bildats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet. eller_h'irlag.sbe- vis. som utfärdats av sådant bolag. Bankbolag får därjämte förvärva ak— tie i bolag. i vilket bankbolaget en- ligt detta stycke förut förvärvat ak- tie. om uppenbar fara är att bank- bolaget annars skulle lida förlust.

Har bankbolag enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller

3 Senaste lydelse 1972: 656.

För att skydda fordran får bank- aktiebolag dels på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att bank- bolaget annars skulle lida avsevärd förlust. såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt el- ler annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller övertagen egendom av fastig- het. gruva. fabrik eller annan lik- nande anläggning eller fartyg. får bankbolag i utbyte mot sådan egen- dom med tillhörande lös egendom förvärva aktie i bolag. som bildats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket bankbolaget enligt detta styc- ke förut förvärvat aktie. om uppen- bar fara är att bankbolaget annars skulle lida förlust.

Har bankbolag enligt första stycket förvärvat aktie i bolag får

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

av aktiebolag utfärdat järlagsbe- vis, får bankbolaget. om aktiebola- get överlåter sina tillgångar på an— nat aktiebolag, byta ut aktien eller järlagsbet'iset mot aktie i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Föreslagen lydelse

bankbolaget. om aktiebolaget över- låter sina tillgångar på annat aktie- bolag. byta ut aktien mot aktie i det andra aktiebolaget.

Egendom. som bankbolag förvärvat enligt första eller andra stycket. skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan fÖrIUst för bolaget.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsyns- myndigheten.

66%

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till inneha- varen eller till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbin- delser.

Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla av bankbolaget utställda räntebärande förlangevis lydande (? minst etthundra kronor.

Bankaktiebolag/är ej i andra fall än som angivas i andra och tredje styckena utfärda tryckta eller gra- verade. till innehavaren eller till viss man eller order ställda förbin- delser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser.

Bankbolag får utfärda räntebä- rande förlagsbevis som lyder på minst etthundra kronor.

Bankbolag får utfärda och ställa garanti för räntebärande obliga— tioner som lyder på minst etthund- ra kronor. Löptiden för obliga- tioner som bankbolag ger ut i Sveri- ge får vara längst sju år. Obliga- tioner med längre löptid än ett år får utfärdas intill ett belopp som

motsvarar högst tre procent av ban/(bolagets inlåning från allmän- heten.

7454

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten. däri inbegripet att i den utsträckning styrel- sen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla. må bland styrelse- ledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesup- pleant att vara ställföreträdare för verkställande direktör.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden. som skall tillkomma verk- ställande direktör eller person som avses i andra stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett åri sänder fastställd instruk-

' Lydelse enligt prop. 1978/79: 9.

Prop. 1978/79: 165 7

Nuvarande lydelse Fr'ireslagen lydelse

tion. Avser uppdraget beviljande av kredit. skola grunderna för kreditgiv- ningen fastställas. Hava flera vcrklställande direktörer utsetts. skall in- struktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske. till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen ävensom. där ändringar vidtagas i den- samma. meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende, som avser:

!. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet. avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 61%? första stycket, eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 6! 5 andra stycket eller till bolag. förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt eko- nomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslut- ning. som nu nämnts. fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom id kad rörelse:

4. förvärv av aktie, emissionsbc- vis, förlagsbevis samt andel i aktie- fond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om sådant värdepapper. som är för bankbola- gets fordran utmätt eller pantsatt. eller förvärvet Sker med stöd av 555 andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5. fastställande av allmänna rän— tesatser för in- och utlåning; dock att beslut. där så påkallas av allmän ränteförändring. må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesamman- träde.

I denna paragraf meddelade be- stämmelser angående kredit skola gälla även i fråga om garantiförplik- telse. som bankbolag ikläder sig.

4. förvärv av aktie. emissionsbc- vis. förlagsbevis som avses i 5595 första stycket 5 samt andel i aktie— fond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om sådant värdepapper, som är för bankbola- gets fordran utmätt eller pantsatt. eller förvärvet sker med stöd av 5.5 andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;

5. fastställande av allmänna rän- tesatser för in- och utlåning: dock att beslut. där så påkallas av allmän ränteförändring. må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesamman- träde,-

6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett är.

I denna paragraf meddelade be- stämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse. som bank- bolag ikläder sig.

Denna lag träderi kraft den I juli 1979.

Prop. 1978/79: [65

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 4l6) om sparbanker

Härigenom föreskrivs att 23, 24. 35 och 39 ss lagen (l955z416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 ä'

Sparbank år ej för egen räkning driva handel med eller. med de un- dantag som angivas i 24 och 25 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar. checkar, anvisningar. obliga- tioner och andra för den allmänna rörelsen aVsedda förskrivningar utom sådana som medföra rätt till betalning _Iörst efter utfärdarens övriga fordringsägare (fi'irlagsbe- l'lh').

Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de un— dantag som angivas i 24 och 25 åå. förvärva annat än guld, mynt, väx- lar. checkar. anvisningar. obliga- tioner. _fi'irlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda för- skrivningar.

Om rätt för sparbank att driva fondkommissionsrörelse finns bestäm- melser i fondkommissionslagen (1978:0()(l).

24 å?

- Sparbank får förvärva

]. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutan— de har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvär- vats för det under 1 angivna ända- målet. och förlagsbevis. som utför- dats tll' sädant bolag.

2. aktie i bolag. vilket uteslutan- de har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvär- vats för det under ] angivna ända- målet.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som spar- banken äger. eller till lokaler. som sparbanken i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparban- ken.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen, om ej annat följer av sparbankens regle- mente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken spar- bankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till belopp. som vid varje tidpukt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder._förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som med regeringens god- kännande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgo- doscende av gemensamma intressen eller garantifondbevis eller förlagsbe-

' Lydelse enligt prop. 1978/79: 9. 2 Lydelse enligt prop. 1978/79: 9.

Prop. 1978/79: 165 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket fär sparbank efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda uppläningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna län mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av rege- ringen får sparbank förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag, vars ändamål kan anses gagncligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Sparbank som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknadenfår ef- ter tillstånd av tillsyns/nyndiglieten förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan ak- tie eller sådant I/i'irlagshevis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

Sparbank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får. för att underlätta rörelsen. i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis, förlagsbevis samt andel i aktiefond och i ekono- misk förening. Sparbank får dock ej inneha sådana värdepapper till hög- re anskaffningsvärdc än som anges i 16 & första stycket fondkommis- sionslagen (1978: 000).

Sparbank får endast efter till- stånd av Iillsynsm_t-'t1diglteten med- verka vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna mark- naden. Sparbankenfår förvärva ak- tie som ingår i emissionen men skall avyttra den så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter för- värvet. Om synnerliga skäl förelig- ga. kan tillsynsmyndigheten för- länga denna frist.

Sparbank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får. för att underlätta rörelsen, i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk för- ening. Sparbank får dock ej inneha sådana värdepapper till högre an- skaffningsvärde än som anges i 16 & första stycket fondkommissionsla- gcn (l978: 000).

Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten medgiva att spar- bank får inneha värdepapper som avses i sjätte stycket i större omfattning än som anges där.

Sparbank får ej utfärda tryckta eller graverade, till innehavaren el- ler till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansva- righet för sådana förbindelser. Vad nu sagts gäller dock ej räntebä- rande förlagshevis, sattt lyder på minst etthundra kranar.

" Senaste lydelse l968:602.

ss en

Sparbank får ej i andra fall än som anges i andra och tredje styc- kena utfärda tryckta eller gravera- de, till innehavaren eller till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för så- dana förbindelser.

Prop. 1978/79: 165 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sparbank får utfärda räntebä- rande _lå'irlagsbevis som lyder på minst etthundra krattor.

Sparbank får utfärda och ställa garanti för räntebärande obliga- tioner som lyder på minst etthund- ra kronor. Löptiden för obliga- tioner som sparbank ger ut i Sveri- ge får vara längst sju år. Obliga- tioner med längre löptid än ett år får utfärdas intill ett belopp sotn motsvarar högst tre procent av sparbankens inlåning från allnu'in- heten.

Sparmärken för användning vid inlåning inom skolsparrörelsen får spar- bank utfärda endast om åtgärder vidtagits för kontroll över utclöpande märken.

39 54

Styrelsen får, om reglementet medgiver det, uppdraga åt styrelseleda- mot eller annan att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att annars ankomma på styrelsens egen prövning.

Om den befogenhet, som skall tillkomma person som avses i första stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunder- na för kreditgivningen fastställas. Styrelsen skall. sä snart det kan ske. till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen och underrätta myn- digheten Om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller inskrän- kas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej Uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärende, som avser

l. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bank- rörelse.

2. förvärv eller aVyttring av fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov,

3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 30 5 första stycket. eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden. till den som är gift med sådan befattningshavare. till person som avses i 30 å andra stycket eller till bolag, förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är styrelseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt ekono- miskt intresse; för kredit, som nu sägs, får dock styrelsen fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

4. förvärv av aktie, emissionsbe- 4. förvärv av aktie, emissionsbe- vis, förlagsbevis samt andel i aktie- vis, förlagsbevis som avses i 24 5 fond och i ekonomisk förening i tredje eller fjärde stycket samt an-

4 Lydelse enligt prop. 1978/7919.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1978/79:165: Avsnitt 3

Prop. 1973/79: 165 Nuvarande lydelse

andra fall än då fråga är om sådant värdepapper. som är utmätt eller pantsatt för sparbankens fordran. eller förvärvet sker med stöd av 24 & sjätte stycket och styrelsebeslut angäende förvärvet ej kan utan olä- genhet avvaktas.

] l Föreslagen lydelse

del i aktiefond och i ekonomisk för- ening i andra fall än då fråga är om sådant värdepapper. som är utmätt eller pantsatt för sparbankens ford- ran. eller förvärvet sker med stöd av 24 ; sjätte stycket och styrelse- beslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas.

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning: dock att beslut. om det är påkallat av allmän ränteförändring. fär titan styrelsens hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde.

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid spar- banken eller om rörelsen i dess hel- het vid filial och hur denna rörelse skall övervakas frän huvudkonto— rets sida.

Bestämmelser om kredit skola gälla även i fråga om garantiförbin- delse. som sparbank ikläder sig.

6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid spar- banken eller om rörelsen i dess hel- het vid filial och hur denna rörelse skall övervakas frän huvudkonto- rets sida.

7. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.

Bestämmelser om kredit och obli- gationer skola gälla även i fråga om garantiförbindelse, som sparbank ikläder sig.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1979.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs att 31. 32 och 42 aåä lagen (1956: 216) om jord- brukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31.5l

Kreditkassa får ej för egen räk- ning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 2 och 33 ål.—"t. förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer och andra för den all— männa rörelsen avsedda förskriv- ningar utotti ji'irlagsbevis.

* Senaste lydelse 1968: 605.

Kreditkassa får ej för egen räk- ning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 32 och 33 åå. förvärva annat än guld. mynt. växlar. checkar. anvisningar. obligationer,förlagsbevis och and- ra för den allmänna rörelsen av- sedda förskrivningar.

Prop. 1978/79: 165 I”

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 å” Kreditkassa fär förvärva 1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller ansluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sam- hängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutan- 2. aktie i bolag, vilket uteslutan— de har till syfte att förvalta fast de har till syfte att förvalta fast egendom eller tomträtt som förvär- egendom eller tomträtt som förvär- vats för det under 1 angivna ända- vats för det under 1 angivna ända- målet. och _Rt'rlagsbevis, sattt utfär- målet, dats av sådant bolag,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som kassan äger. eller till lokaler. som kassan i övrigt innehar,

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av stämman. om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital. förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag, som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. eller ga- rantifondbevis eller förlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bola- get, eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda uppläningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditakticbolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna län mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads—. kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av rege- ringen fär centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden för ef- ter tillständ av tillsynsmyndiglieten förvärva aktie eller _fi'irlagsbevis som ingår i emissionen. Sådan ak- tie eller sädant ji'irlagsbevis skall eentralkassan avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. (.)m synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

* Lydelse enligt prop. 1978/79: 9.

Centralkassafär endast efter till- stånd av tillsynsmyndigheteti med- verka vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna mark- naden. Centralkassan får förvärva aktie som ingår i emissionen men skall avyttra den så snart det lämp- ligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl före— ligga, kan tillsynsmyndigheten för- länga denna frist.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

Centralkassa som har tillstånd att driva fondkommissionsrörclse får. för att underlätta rörelsen, i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis. _li'irlagsbevis samt andel i aktiefond och i ekono— misk förening. Centralkassa är dock ej inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 & första stycket fondkom- missionslagcn (1978: 000).

l 3 Föreslagen lydelse

Centralkassa som har tillständ att driva fondkommissionsrörclse ftir. för att underlätta rörelsen. i sam- band med denna dessutom förvärva aktie. emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk för- ening. Centralkassa får dock ej in- neha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärdc än som anges i 16s' första stycket fondkommis- sionslagen ( 1978: 000).

Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten medgiva att cen— tralkassa fär inneha värdepapper som avses i sjätte stycket i större omfatt— ning än som anges där.

42 ä ä3

Kreditkassa får ej utfärda tryckta eller graverade. till innehavaren el- ler till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansva- righet för sådana förbindelser. Vad nu sagts gäller dock ej räntebä- ratide _fi't'rlagsbevis. som central- kassa utfärdar och som lyder på minst etthundra kronor.

Kreditkassa får ej i andra fall än som anges i andra oclt tredje styc- kena utfärda tryckta eller gravera- de. till innehavaren eller till viss man eller order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för så- dana förbindelser.

Centralkassa får utfärda ränte- bärande föt'lagsbexds som lyder på minst etthundra kronor.

C entralkassa fär utfärda och ställa garanti för räntebärande ob- ligationer som lyder på minst ett- hundra krotior. Löptiden för obli- gationer som centra/kassa ger ut i Sverige för vara längst sju år. Obli- gationer med längre löptid ätt ett år får utfärdas intill ett belopp sotti motsvarar högst tre procent a v een- tra/kassans inlåningji-ån allmänhe- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

” Senaste lydelse 1968: 605.

Prop. 1978/79: 165

4. Förslag till

14

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 274 och 336 åå lagen (l9482433) om försäk- ringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

274 .5' Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar: ]. obligationer eller andra skuldförbindelser. som utfärdats eller garan- lCl'iltS av staten;

2. obligationer utfärdade av Sve- riges allmänna hypoteksbank. Ko- nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa. Svenska bostadskreditkas- san. Svenska skeppshypotekskas- san. Skeppsfartens sekundärlåne- kassa. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investe- ringsbanken eller av kreditaktiebo- lag. som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bank- inspektionen;

3. av riksbanken. svenskt bank- aktiebolag, svensk sparbank eller Centralkassa för jordbrukskredit ut- färdade fordringsbevis, med undan- tag av sådana för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar. som medföra rätt till betalning först ef— ter utfärdarens övriga fordrings- ägare (förlagsbevis):

4. obligationer eller andra skuld- förbindelser, utfärdade eller garan- terade av svensk kommun. som till lånets upptagande eller garante- rande erhållit regeringens tillstånd,-

5. av svenskt industriföretag ut- färdade obligationer, vilka offentli- gen utbjudits av svenskt bankaktie- bolag. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investe- ringsbanken;

' Senaste lydelse 1976: I45 (jfr 1976: 285).

2. obligationer utfärdade av Sve- riges allmänna hypoteksbank. Ko— nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa, Svenska bostadskreditkas- san, Svenska skeppshypotekskas— san, Skeppsfartens sekundärlåne— kassa. Nordiska investeringsban- ken eller kreditaktiebolag. eller andra av sådan kreditinrättning ut- färdade skuldjörbindelser med un- dantag av sådanaför den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalningförst efter utfärdarens övriga fordrings- ägare (förlagsbevis);

3. obligationer. utfärdade eller garanterade av svenskt bankaktie- bolag, svensk sparbank eller cen- tralkassa för jordbrukskredit. eller av sådant bankinstitut eller riks- banken utfärdade andra fordrings- bevis, med undantag av förlagsbe- vrs;

4. obligationer eller andra skuld- förbindelser. utfärdade eller garan- terade av svensk kommun;

5. av svenskt näringsföretag ut- färdade obligationer. vilka offentli- gen utbjudits av svenskt bankaktie- bolag. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investe- ringsbanken;

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom

inteckning ijordbruks-, bostads-. kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastig- het inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bo— stads-. kontors- eller affärsända- mål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjede- lar av senast fastställda taxerings- värde, allt med den ytterligare be- gränsning som försäkringsinspek— tionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller an- nan omständighet.

dock, att utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen medgivit undantag, åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomt- rätten må godkännas, vara brand- försäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

15 Föreslagen lydelse

6. skuldförbindelser. för vilka bolaget äger säkerhet genom

inteckning ijordbruks-, bostads-, kontors- eller allärsfastighct inom sjuttio procent av fastighetens upp- skattade värde eller, om pantvärde harfastställts förfastigheten enligt gällande bestämmelser om lån av statsrnedel till främjande av bo- stadsbyggandet, inorn sjuttiofem procent av pantvärdet,

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bo- stads-, kontors- eller affärsända- mål, inom sjuttio procent av det uppskattade värdet av byggnad el— ler annan egendom som här till tomträtten eller, om pantvärde har fastställts för egendomen enligt nämnda bestämmelser, inom sjut- tiofem procent av pantvärdet, allt med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen före- skriver med hänsyn till tomträttsav- talets innehåll eller annan omstän- dighet, eller

inteckning i fastighet. som helt eller delvis är inrättad för industri- ell verksamhet, eller i tomträtt, till vilken hör byggnad som helt eller delvis är inrättad för sådan verk- samhet, inom sextio procent av det uppskattade värdet av egendomen, såvitt avser tomträtten med den yt- terligare begränsning inspektionen föreskriver med hänsyn till tomt- rättsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock, att utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen medgivit undantag, åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomt- rätten må godkännas, vara brand- försäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

7. inhemska eller utländska värdehandlingar. som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under l—6 nämnda; dock att värdehandlingar. vilka enligt sin lydelse skola infrias i

Prop. 1978/79: 165 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara försi'tkringsfonden för egen räkning för l't'irsäkringar i samma valuta:

eller ock i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdct:

9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighct på grund av i återför- säkring övertagna Iivförsäkringar. dock att värdet av utländsk försäkrings- anstalts ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av försäkringsfonden än försäkringsinspektioncn med hänsyn till försäkrings- lagarnas säkerhet finner kunna medgivas.

Med uppskattat värde avses det värde. som ji'irsäkringsbolaget he- stämt på grundval av särskild vär- dering.

Utan hinder av vad i första Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket l—7 avses. dock

stycket är stadgat mä ett belopp motsvarande högst tjugo procent av försäkringsfonden för egen räk- ning. redovisas i andra värdehand- lingar än i första stycket l—7 avses,

icke i aktier. dock icke i aktier. Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden. som icke motsvarar värdet av äterförsäkringsgivarcs ansvarighet.

336 52

Av aktierna i svenskt eller utländskt aktiebolag må försäkringsbolag icke utan försäkringsinspcktionens medgivande äga mer än en tjugondcl eller. om akticr med olika röstvärde finnas. större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget koncern. skall vad sålunda stadgats gälla koncernen; aktiebolag. som ej är försäkringsbolag. skall därvid anses såsom koncern- bolag. därest förhållandena äro sådana att aktiebolaget, om det varit för- säkringsaktiebolag,jämlikt 333 5 skulle hava räknats såsom dotterbolag.

Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i försäk- ringsaktiebolag eller i aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att äga aktier i försäkringsaktiebolag, att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt försäkringsbolag. att utöva förvaltning av försäkringsbolags fastigheter eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.

FÖrsäkrings/mlag får icke utan försäkringsinspektionens medgi— vande äga andel i aktiefond.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1979. Belopp som före ikraftträdandet redovisats enligt 274 & första stycket 6 i dess äldre lydelse får redovisas på samma sätt även i fortsättningen.

2 Senaste lydelse 19611610.

Prop. l978l79: 165

5. Förslag till

17

Lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 6. 24 och 25 ss lagen (l9721262) om under- stödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6s'

Kapitalförsäkring får avse högst 8000 kronor för en medlem. Före- ligger särskilda skäl, kan försäk- ringsinspektionen medge under- stödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

Kapitalförsäkring får avse högst [2 000 kronor för en medlem. Före- ligger särskilda skäl. kan försäk- ringsinspektiOnen medge under- stödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

24 ål Vid varje tidpunkt skall ett belopp. som täcker summan av dels försäk- ringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad. vara redovisat i följande slag av tillgångar,

nämligen

]. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garante- rats av staten.

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges Stadshypo- tekskassa. Svenska bostadskredit- kassan. Svenska skeppshypoteks- kassan. Skeppsfartens sekundär- lånekassa, Sveriges investerings- bank aktiebolag eller Nordiska in- vesteringsbanken eller av kreditak- ticbolag. som står under tillsyn av bankinspektionen.

3. fordringshevis som utfärdats av riksbanken. bankaktiebolag. sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit. dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda för- skrivningar som medför rätt till be- talningji'irst efter utfärdarens övri- gafordringsägare (förlagsbevis).

4. obligationer eller andra skuld- förbindelser. utfärdade eller garan- terade av kommun. som fått till-

'Senaste lydelse 1976: 149 (jfr 1976: 289). 2 Riksdagen I978l79. ] saml. Nr 165.

2, obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa. Svenska bostadskredit- kassan. Svenska skeppshypoteks- kassan. Skeppsfartens sekundär— lånekassa, Nordiska investerings- banken eller av kreditakticbolag. eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrätt— ning. dock ej sådana för den all- männa rörelsen avsedda förskriv- ningar, som medför rätt till betal— ning först efter tttjl'irdarens övriga fordringsägare ( förlagsbevis)".

3. obligationer som utfärdats el- ler garanterats av bankaktiebolag. sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit eller andra ford- ringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller riksbanken. dock ej förlagsbevis.

4. obligationer eller andra skuld- förbindelser. utfärdade eller garan- terade av kommun.

Prop. 1978/79: 165 Nuvarande lydelse

stånd av regeringen att ta upp eller garantera lånet.

5. obligationer som utfärdats av svenskt industri/i'iretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebo- lag, sparbank. kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken.

l8

Fr'ireslagen lydelse

5. obligationer som utfärdats av svenskt tu'iringsjföretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebo- lag. sparbank. kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken.

6. skuldförbindelser. för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

inteckning ijordbruks-. bostads-. kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. eller

inteckning i tomträtt. till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-. kontors- eller affärsändamål. inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterli- gare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet.

dock att. utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall. för att säkerheten skall få godtas. vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsan- stalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall 'infrias i främmande valuta. om de till art och säkerhet kan ansesjämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1—6.

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet.

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning. eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäk— ringar. som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag. får även fullgöra i första stycket föreskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbin- delser. för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke l— 5 och 7.

Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts. om försäkringsinspek— tionen har medgett det

fyra femtedelar av taxeringsvär- det nted sjuttio procent av det upp- skattade värdet av fastigheten re- spektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten el- ler, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestäm- melser om lån av statsmedel till främjande av bastadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvär- det. samt

två tredjedelar av taxeringsvär-

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp. som svarar mot högst en tiondel av förenings försäkringsfonder. redovisas i and- ra värdehandlingar än som förut sagts. dock ej i aktier eller andelar i aktiefond. och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

l9 F t'it'esla_t.'en lydelse

det nted sextio procent av egendo- mens uppskattade värde.

Med uppskattat värde avses det värde som understödsfi'ireningen har bestämt på grundval av sär- skild värdering. Har medgivande ett/igt tredje stycket länntatsfär be- lopp som dittills har redovisats en- ligtfi'irsta stycket () dock redovisas på samma sätt även ifortst'ittning- en.

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp. som svarar mot högst enf'emtedel av förenings försäkringsfondcr. redovisas i and- ra värdehandlingar än som förut sagts. dock ej i aktier eller andelar i aktiefond. och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

25 &

Understödsförening får icke utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondcl av aktierna i svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde. större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugonde! av röstetalet för samtliga aktier.

försäkringsinspektionens

Understt'idsfi'ireningfär icke utan medgi- vande äga andel i aktiefond.

Denna lagträderi kraft den ljuli l979.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att 9 och l7 55 lagen tl9741922) skall ha nedan

angivna Iydclse.

Nuvarande lydelse

Riksbanken anger

["t'iresla gett lydelse

|. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt tberäkningstid—

punkt).

2. det procenttal som skall gälla för Iikviditetskravet.

3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel.

4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enligt 3. 5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Prop. 1978/79: 165 Nuvarande lydelse

Som likvida medel skall alltid räknas skattkamman'äxlar. obliga- tioner och andra förbindelser som utfärdats av staten samt obliga- tioner som utfärdats av Konungari- ket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan eller .S'veriges alllnännu ltypoteksbank eller av kreditakticbolag och sotn avser bostadskreditgivning.

20. I-"äreslagen lydelse

Som likvida medel skall alltid räk— nas dels skattkammarväxlar, obli- gationer och andra förbindelser som utfärdats av staten. dels obli- gationer som utfärdats av .S'veriges allmänna lty/mleksbank oelt dels sadana obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges Stadshy- potekskassa. Svenska bostadskre- ditkassan eller kreditakticbolag och som avser kreditgivning för nypro- duktion av bostäder eller. i den män statligt bostadslån utgår. för annat b_v_g_t:ande.

175

Med emissionskontroll avses att obligationer. förlagsbevis eller and- ra för den allmänna rörelsen av- sedda skuldebrev ej får titan till- stånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev. som ej avser inlåning på räkning från allmänheten. ej får utan sadant tillstånd utges av kreditinstitut.

Med emissionskontroll avses att obligationer. förlagsbevis eller and- ra för den allmänna rörelsen av- sedda skuldebrev ej får utan till— stånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut. Från emissianskon- troll undantas dock obligationer som bankinstitut utger och vars löptid är högst ett år.

Denna lag träderi kraft. såvitt avser 17 5. den ljuli 1979 och i övrigt den 1 januari 1981). 1 fråga om obligationer som har utfärdats före den ljanuari 1980 och obligationer som utfärdas i utbyte mot sådana obligationer gäller 9 å andra stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

7. Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pen- sionsfondens förvaltning

Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1959: 293) angående all- männa pensionsfondens förValtning

dels att 2. 3. 11. 12 och 14—16 ss skall ha nedan angivna lydelse, dels att i reglementet skall införas en ny paragraf, 12 a s'. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.5'

Det åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifter till försäkringen för tilläggspension överföra ' Senaste lydelse 19732503.

Prop. 1978/79: 165 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. till första fondstyrelsens förvaltning avgifter. som enligt 19 kap. 15 lagen (1962: 381) om allmän försäkring erläggas av staten. kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt bolag. föreningar och stiftelser. i vilka staten. kommun eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestäm- mande inflytande:

2. till andra fondstyrelsens för- valtning jämlikt nämnda lagrum in- flytande avgifter från andra arbets- givare än under 1 sägs. som i ge- nomsnitt för det är, varå avgifterna belöpa. sysselsätta minst tjugu ar- betstagare'.

2. till andra fondstyrelsens för- valtning jämlikt nämnda lagrum in- flytande avgifter från andra arbets- givare än under 1 sägs. som i ge- nomsnitt för det år. varå avgifterna belöpa. sysselsätta minstfemtio ar- betstagare'.

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt samma lagrum samt avgifter. som erläggasjämlikt 19 kap. 3 15 lagen (1962: 381) om allmän försäkring; samt

4. till fjärde fondstyrelsens förvaltning medel. som av styrelsen rekvire- rats hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrel- sernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast före- gående är.

Till varje fondstyrelses förvalt- ning skall jämväl hänföras avkast- ning av de av styrelsen förvaltade medlen.

Till varje fondstyrelses förvalt- ning skall jämväl hänföras avkast- ning av de av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen varje år av de medel fjärde fondstyrelsen förvaltar. skall dock. efter avdrag av sådana kostnader som anges i 3,6 andra stycket, fyra femtedelar över/äras till de övriga fondstyrel- sernas förvaltning i förhållande till de avräkningar som har skett enligt första stycket 4 till och med det år som avkastningen avser.

352

Pensionsutbetalningar ävensom. Pensionsutbetalningar ävensom. där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension skola. i den mån andra medel ej stå till förfogande. bestridas genom till- skott. som riksförsäkringsverket äger erhålla från första, andra och tredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår erforderliga medlen sko- la tillskjutas av dessa fondstyrelser

2 Senaste lydelse 1973: 503.

där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension skola, i den mån andra medel ej stå till förfogande. bestridas genom till- skott. som riksförsäkringsverket äger erhålla från första. andra och tredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår erforderliga medlen sko- la tillskjutas av dessa fondstyrelser

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

i förhållande till kapitalhehäl/ning- arna enligt styrelsernas balansräk- ningaravseende ställningen vid ut- gängen av närmast föregående år.

")")

Föreslagen lydelse

i förhållande till de avgifter som un- der det närmast föregående året, ha äverfi'irts till styrelser/tas förvalt— ning.

Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens förvaltning stående medlen bestrida kostnaderna för styrelsens verksamhet och för revision av styrelsens förvaltning.

115"

Allmänna pensions/i'mden skall av jondstyrelserna _lärvaltas på så- dant sätt att den blir till största möj- liga gagn för försäkringcn för till- läggspension. Därvid skall iaktta- gas. att placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet. god avkastning och till- fredsställande betalningsbered— skap.

Fmtdstyrelserna skall, inom ra- men för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmark- nadens funktionssätt. förvalta all- männa pensionsfonden på sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggs- pension. Placeringen av fondmed- len skall tillgodose kraven på be- tryggande säkerhet. god avkastning och tillfredsställande betalningsbe- redskap.

12 å4

Envar av första. andra och tredje fondstyrelserna må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen.

1. i obligationer utfärdade av staten. kommun eller därmed jämförlig samfällighet. Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypo- tekskassan eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditakticbo- lag. som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspek— tionen;

2. i obligationer garanterade av staten. kommun eller därmed jämförlig

samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda för— skrivningar som offentligen utbju— dits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges investeringsbank aktiebo— lag eller Nordiska investeringsban- ken med undantag av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förena— de med optionsrätt till nyteckning;

” Senaste lydelse 1973: 503. * Senaste lydelse 1976: 146 Lift 19761286).

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda för- skrivningar som offentligen utbju- dits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges investeringsbank aktiebo- lag eller Nordiska investeringsban- ken med undantag av konvertibla skuldebrev. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och sådana obligationer med längre löptid än ett är. som lta utlärdats av bankaktiebolag, sparbank eller centra/kassa jörjordbrukskredit:

Prop. 1978/79: 165 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. i andra skuldförbindelser utfärdade av staten. kommun eller därmed jämförlig samfällighet. riksbanken. bankaktiebolag. sptirbatik. central- kassa för jordbrukskredit eller annan kreditinrättning. som regeringen godkänner. eller av bolag. förening eller stiftelse som i Nå första stycket 1 sägs. såvida staten. kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig

borgen för förbindelserna;

5. i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelsc; 6. efter hörande av riks/?irsäk- ringsverket i skuldjörbindelse utfär- dad av företag. som ltar till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till jörltindrande av ned- sättning av arbetsfirntäga eller till _li'irlu'ittring av sädun jörmäga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt 7. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stadgat om äterlän.

5. i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse: samt

6. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stadgat om äterlän.

Fjärde fondstyrelsen må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen.

l. i aktier i svenskt aktiebolag med undantag av aktiebolag. som driver bank— eller försäkringsrörelse; samt

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning som utfärdats av aktiebolag som avses i 1 i detta

stycke.

[ den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsberedskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig förvaltning mä fond- medel även innestå hos riksbanken. bankaktiebolag eller postgirot.

l.? a 9"

Allmänna pensionsfonden jär icke inneha mer än tio procent av ak- tierna isamma aktiebolag eller. om aktierna har olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst tio procent av rösteta- letför samtliga aktier.

14.55

Riksbanken. bankaktiebolag, sparbank. centralkassa för jord- brukskredit. Sveriges allmänna hy- poteksbank. Svenska skeppshypo- tekskassan eller annan kreditinrätt-

5 Senaste lydelse 1976: 98.

Riksbanken. bankaktiebolag. sparbank. centralkassa för jord- brukskredit. Sveriges allmänna hy- poteksbank. Svenska skeppshypo- tekskassan eller annan kreditinrätt-

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

ning som regeringen godkänner äger mot bevis om fullgjord avgifts- betalning bevilja den som erlagt av- gift till försäkringen för tilläggspen- sion enligt lagen (1962: 381) om all- män försäkring under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts. Återlån må ej be- viljas. om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till fem— hundra kronor.

Föreslagen lydelse

ning som regeringen godkänner äger varje år mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning bevilja den som er— lagt avgift till försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts

]. under det närmastjöregående året eller

2. under de fem närmastföregå- ende åren. i den mått avgiftsbetal- ningarna icke redan utnyttjats som underlag/"ör återlån.

Återlån får ej beviljas, om dess belopp icke skulle uppgå tillfemtio- tusen kronor. Återlån enligt första stycket 2 får uppgå till högst fem- hundratusen kronor.

15 56

Kreditinrättning. som enligt 14.5 lämnat återlån. ägeri samband där- med till motsvarande belopp erhålla lån från den fondstyrelse. som en- ligt 2ä har att förvalta de avgifter för vilka återlånet beviljats.

Räntesatsen för lån från fond- styrelse till kreditinrättning enligt vad i första stycket sägsfastställes av regeringen. Sagda räntesats skall bestäntmas så att den med en halv procent överstiger högsta all- mänt förekommande räntesats vid inlåning i bankaktiebolag, spar- bank och centralkassa för jord- brukskredit. Utan hinder av vad så- lunda blivit bestämt äger dock fondstyrelsen och kreditinrätt- ningen för visst län överenskomma om en efter det rådande marknads- läget bestämd. för viss tid bunden räntesats.

Återlån. som icke i sin helhet återbetalas inom ett år från utläm— nandet, skall årligen amorteras med

6 Senaste lydelse 1976: 98.

Kreditinrättning. som enligt 14% lämnat återlån. äger i samband där- med till motsvarande belopp erhålla lån från den fondstyrelse. som en- ligt 25 har att förvalta de avgifter eller större delen av de avgifter för vilka återlånet beviljats.

Räntesatsen för lån från fond- styrelse till kreditinrättning enligt vad i första stycket sägs skall mat- svara räntesatsen för senast i Sve- rige utgivna långfristiga statsobli- gationslån. om ej regeringen, med hänsyn till att ränteläget därefter ändrats. fastställt annan räntesats. Räntesatsen för lånet skall omprö- vas vartfetnte år under dess löptid.

lös

Återlån, som icke i sin helhet återbetalas inom ett år från utläm- nandet. skall årligen amorteras med

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

belopp icke understigande en tion- del av lånesumman. Kreditinrätt- nings lån hos fondstyrelse enligt 15% skall återbetalas i samma mån som återlånet. dock ej långsam- mare än som föreskrivits i villkoren för sistnämnda lån.

Ft'ireslagen lydelse

belopp icke understigande en tion- del eller. sävitt avser äter/än som beviljats med högre belopp än hälf— ten av närmast föregående års av- gifter, en jetntondedel av lånesum- man. Kreditinrättnings lån hos fondstyrelse enligt 15 % skall återbe— talas i samma mån som återlånet. dock ej långsammare än som före- skrivits i villkoren för sistnämnda lån. Har äter/än uppsagts till betal- ning. fiir kreditinrättnings lån has fondstyrelse likväl, till den del det nwtsvarar obetald återläneskuld, återbetalas på de villkor som gällde före uppsägningen.

Äterlån må. om långivaren och låntagaren äro ense därom, kunna över- föras till annan kreditinrättning. som äger bevilja dylikt lån.

1. Denna lag träder i kraft. såvitt avser 2% andra stycket. den ljanuari 1980. och i övrigt den ljuli 1979.

2. Innehar allmänna pensionsfonden den 1 juli 1979 aktier i något eller några aktiebolag utöver vad som medges i 12 a %. får fonden även i fortsättningen inneha högst samma andel av aktierna i bolaget eller bola-

gen.

3. I fråga om återlån, som avser avgifter betalda före den 1 januari 1977 eller som har beviljats före den ljuli 1979, och lån till kreditinrättning som har beviljat återlånet gäller fortfarande 14— 16 %% i sin äldre lydelse. ! fråga om lån som kreditinrättning har erhållit enligt 15% första stycket i dess äldre lydelse får dock avtal träffas om tillämpning av 15% andra stycket i dess nya lydelse.

8. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1908: 129) ang. en särskild stämpel- avgift vid köp och byte av fondpapper

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1908: 129) ang. en sär- skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

dels att 3 kap. skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till 1 kap. skall lyda "Allmänt”.

dels att rubriken till förordningen samt 1. 3. 4, 5, 10, 12, 13. 14. 15, 18 och 19 %% skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1978/79: 165 Nuvarande lydelse Förordning ang. en särskild stäm- pelavgift vid köp och byte av fond- papper

26. Föreslagen lydelse

Lag med vissa bestämmelser om handel med fondpapper

1%'

Vid överlåtelse av fondpapper ge- nom köp eller byte skall erläggas en särskild avgift till belopp och i den ordning. här nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och ut- ländska aktiebolag. lottbrev. an- delsbevis eller delaktighetsbevis i kommanditbolag samt obligationer; och anses som obligation enligt denna förordning jämväl förskriv- ning. vilken, ändock att den ej be- tecknats som obligation, jämlikt stämpelskattelagen skall lika med obligation stätnpelbeläggas.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och ut- ländska aktiebolag. lottbrev. an- delsbevis eller delaktighetsbevis i kommanditbolag samt obligationer; och anses som obligation enligt denna förordning jämväl för den allmänna rörelsen avsedd förskriv- ning. vilken medför rätt till betal- ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (_ förlagsbevis ).

Lika med överlåtelse av fondpapper anses överlåtelse av rätt till teck- ning av sådana värdepapper eller. där teckning skett, överlåtelse av den därpå grundade rätt. så ock överlåtelse av handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över fondpapper (certifikat). Har vid uppta- gande av obligationslån häri riket i stället för obligation utlämnats certifi- kat. enligt vilket långivaren äger rätt att få obligationer utlämnade, skall överlåtelse av sådant certifikat anses lika med överlåtelse av de obliga- tioner. som avses med certifikatet.

[.2 Avräkningsnota. varom i.? 9' jörmäles, skall. där ej nedan annor- lunda stadgas. vid köp förses med stämpel till följande belopp. nämli- gen:

a) vid köp av aktier. lotter. an- delsbevis och delaktighetsbevis 30 öre. då de överlåtna aktiernas, lot- ternas, andelsbevisens eller delak- tighetsbevisens sammanlagda vär- de icke överstiger l()() kronor, och därutöver 30 öre för vade påbörjat belopp av [()0 kronor.

b) vid köp av obligationer 10 öre. då de överlåtna obligationernus sammanlagda värde ej överstiger [()0 kronor, och därutöver [0 öre

' Senaste lydelse 1974: 864. 2Senaste lydelse 1929: 142.

Prop. 1978/79: 165 Nuvarande lydelse

för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

dock att, där den ene kontrahen- ten ärfondhandlare och avtalet av- slutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall förs es.

ej vid köp av aktier. lotter. an- delsbevis och delaktighetsbevis med stämpel av 15 öre. då de över- låtna aktiernas. lotternas. andels- bevisens eller delaktig/tetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor. och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre. då de överlåtna obligationer/tas sammanlagda vär— de ej överstiger 100 krattor. och därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Även/edes skall, där ej nedan att- nor/undu stadgas, avräkningsnota vid byte förses med stämpel tillföl- jande belopp. nämligen:

?) vid byte av aktier. lotter. an- delsbevis och delaktighetsbevis 15 öre. då det värde. som enligt 4 5 4 mom. skall i avräkningsnotan upp- tagas. ej överstiger 100 kronor. och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor. samt

]) vid byte av obligationer 5 öre. då det värde. som enligt 4 5 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas. ej överstiger 100 kronor, och därut- över 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Föreslagen lydelse

Med fondhandlare förstås i denna förordning den, som enligt lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är att anse såsom fond- kommissionär: dock skall vid tillämpning av vad i 5 %. jämförd med 13 %. samt 10 och 11 %% stadgas under fondhandlare inbegripasjämväl den. som. utan att vara fondkommissionär. driver sådan rörelse med fondpapper. att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

2.3 Stämpelplikt äger icke rum i följande fall. nämligen:

” Senaste lydelse 1969: 746.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

a) då bägge kontrahenterna är fond/u't/u/lare och avtalet å vardera sidan avslutas icke för egen räk- ning utan i kommission:

b) då aktie, lott. andelsbevis el- ler delaktighetsbevis utan mellan- gift utbytes mot annan eller andra aktier. lotter, andelsbevis eller del- aktighetsbevis i samma bolag och till enahanda eller lägre belopp."

c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra obli- gationer av samma utgivare samt med samma räntefot och till etta- handa eller lägre belopp:

d) vid köp av obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska staten. eller då vid överlå- telse av aktie eller obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen till- hörande allmänt verk eller styrelse. riksdagens verk. Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sve- riges stadshypotekskassa. Svens- ka skeppshypotekskassan eller Skepps/artens sekundär/ånekassa:

e) vid utlämnande av här i riket _

utfärdad obligation, då antingen obligationen skall enligt stämpel- skultelagen före utlämnande! förses med särskild stämpel eller fråga är om obligation, utfärdad av svensk kommun eller landstings- kommun. Kommunkredit Aktiebo- lag. Kommmzlt'ineinstitutet Aktie- bolag eller svenskt aktiebolag med ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt; samt

f) vid köp avfondpapper. som är utfärdat eller garanterat av sådant till Förenta Nationerna anknutet fackorgan till vilket Sverige anslutit sig. och dåfondpapper överlåtes av eller till sådant organ.

3." Slutes reportavtal, skall en- dast den avräkningsnota förses med stämpel, som gäller den till be- loppet större av de båda till report-

* Senaste lydelse 1927: 225.

Föreslagen lydelse

Prop. 1978/79: 165 29

Nuvarande lydelse Ft'it'eslagen lydelse

avtalet hörande affärerna: och skall stämpelavglften utgå med fcmtedelen av det belopp, som en- ligt ] mom. eljest skolat utgt'iras, i vatjcfall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erlt'iggas till den andre kontrollen/en i avtalet. äge stäm- pelplikt icke rum.

4.5 Därest avtal om köp eller byte avföndpapper avslutas genom en eller flera föra/handlare i kom- mission. skall satnnutnlagda stäm- pelavgl/ten icke i något fall beräk- nas till högre belopp än om avtalet slutits utan anlita/ide av kom/nis- sionär. dock med iakttagande av vad i 3 mom. stadgas om viss lägs— ta avglft. 5." Värdet å de överlåtna fond— papperen skall vid köp anses mot- svara köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det vid tiden för bytesavtalet i allmänhet gällande.

4 %

1. Avräkningsnota skall upprättas samma dag. som köp— eller bytesavtal avslutas. 2.7 Vid köp skall avräkningsnota upptaga kontrahenternas (säljarens och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissio- närens och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets avslutan- de. föremålet för överlåtelsen ävensom den överenskomna köpeskillingen. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger. där ej nedan annorlun- da sägs. säljaren. vare sig denne handlar för egen räkning eller såsom kommissionär. Är fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap av kommissionär. och är den andra kontrahenten ej fondhandlare. skall köpa- ren upprätta avräkningsnotan. Där vid överlåtelse av fondpapper någon. utan att själv uppträda vare sig som säljare eller köpare. förmedlat avtalet mellan kontrahenterna. åligger det förmedlaren att upprätta avräkningsnotan, som därvid skall upptaga. utom kontrahenternas,jämväl förmedlarens namn.

Då fondhandlare avslutar köpav- Då fondhandlare avslutar köpav- tal, icke för egen räkning utom så- tal, icke för egen räkning utom så- som kommissionär. skall han förse som kommissionär. skall han förse avräkningsnota med påskrift: i avräkningsnota med påskrift: i

5Senaste lydelse 1927: 225. 6 Senaste lydelse 1927: 225. 7 Senaste lydelse 1927: 225.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

kommission (avräkningsnota i kom- mission): därjämlikt 3 % 2 —4 mom. stämpeln utgöres med nedsatt be- lopp eller stämpelplikt icke äger rum, skall i ai'räkningsnotan tillika antecknas grunden till nedsättning- en eller befrielsen. såvida den icke eljestframgår av avräkningsnotans innehåll. AVslutar annan än fond- handlare köpavtal för annans räk- ning. skall i avräkningsnotan utsät- tas för vems räkning avslutandet skett.

I-'(')'reslagen lydelse

kommission (avräkningsnota i kom- mission). Avslutar annan än fond- handlare köpavtal för annans räk- ning, skall i avräkningsnotan utsät- tas för vems räkning avslutandet skett.

Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.

3. Då köpavtal avslutas mellan kontrahenter, vilka bägge äro fond- handlare. skall kontrahent. som köper i kommission, över uppgörel- sen mellan fondhandlarna upprätta särskild ostömplad avräkningsnota i kommission.

3. Då köpavtal avslutas mellan kontrahenter, vilka bägge äro fond- handlare. skall kontrahent. som köper i kommission. över uppgörel- sen mellan fondhandlarna upprätta särskild avräkningsnota i kommis- sion.

4. 1 fall. där bytesavtal avslutas mellan, å ena sidan. kommissionär. som är fondhandlare. och. å andra sidan. kontrahent. som icke är dylik kom- misionär, upprättas avräkningsnota endast av fondhandlaren. Avslutas bytesavtalet genom förmedlare. skall denne upprätta särskild avräknings- nota för envar av kontrahenterna. Vid bytesavtal i andra än nu nämnda fall skall vardera kontrahenten upprätta avräkningsnota.

l avräkningsnota vid bytesavtal upptages värdet allenast å de fondpap- per. som överlåtas av den kontrahent. vilken själv har att upprätta notan eller för vilkens räkning sådant åligger förmedlaren. Är vid bytesavtal fondhandlare kontrahent. och har avtalet avslutats icke för dennes egen räkning utan i kommission, skall i avräkningsnotan upptagas värdet å de fondpapper, som överlåtas av den andre kontrahenten (kommittent eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgiva mellanavgift, tillägges denna avgift värdet av de fondpapper, samma kontrahent överlåter.

Rörande avräkningsnotas innehåll i övrigt gäller vad i 2 mom. sägs med avseende å avräkningsnota vid köp.

5. Avräkningsnota upprättas i två likalydande exemplar. Då den. vilken det åligger att upprätta avräkningsnotan, handlar för egen räkning eller såsom kommissionär. skall det ena exemplaret av notan stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen. efter det avtalet kommit till stånd. avsändas till kontrahenten. Är avtalet åter slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid avsända båda exemplaren. ett till vardera kontrahenten. 6." Då fondpapper säljas exekutivt. anses förrättningsmannen såsom förmedlare.

" Senaste lydelse 1967: 146.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

5 99

31

Ft't't'eslagen lydelse

021 avräkningsnota utfärdas av fondhandlare. skall för ändamålet använ- das särskild blankett. som anskaffats från generalpoststyrelsen. Vid utfär- dandet skall så förfaras. att vad som skrives å det ena exemplaret av notan samtidigt kopieras å det andra exemplaret.

Fondhandlare. som vid köp eller byte mottagit ostämplad avräk- ningsnota i kommission. skall fast- sätta densamma vid det hos honom förvarade exemplaret av den utav honom själv över köpet eller bytet utfärdade notan.

Fondhandlare. som vid köp eller byte mottagit avräkningsnota i kommission. skall fastsätta den- samma vid det hos honom förvara- de exemplaret av den utav honom själv över köpet eller bytet utfär- dade notan.

Formulär till blankett. som i första stycket sägs. ävensom formulär till blankett. som enligt vad i 18% stadgas tillhandahålles allmänheten genom generalpoststyrelsens försorg. fastställas av bankinspektionen.

1() %”

lnom tre månader efter utgången av varje kalenderkvartal skall fond- handlare i den ordning bankinspek— tionen föreskriver till inspektionen insända det ena exemplaret av de avräkningsnotor. som upprättats under kvartalet. eller. ifall som i 7 .5 3. avses. kopia av de uttder samma kvartal upprättade notor/ta.

lnom tre månader efter utgången av varje kalenderkvartal skall fond- handlare i den ordning bankinspek— tionen föreskriver till inspektionen insända det ena exemplaret av de avräkningsnotor. som upprättats under kvartalet.

12%

Den. som enligt 4 eller8 % ärplik— tij.7 upprätta avräkningsnota över köp eller byte avfondpapper, men under/äter att sådant fullgöra eller att förse upprättad nota med före- skriven stämpel. bötefrån och med fem till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet. dock minst tio krattor. Hade avräknings- notan ej skolat förses med stämpel. böte tio kronor.

Har någon i avräkningsnota. som av honom upprättats, mot bättre vetande lämttat oriktig upp— gift och därigenom föranlett. att stätnpelavgil't icke till behörigt be- lopp blivit utgjord. böte från och med tjugu till och med femtio gånger det stämpelbelopp. som ge-

" Senaste lydelse 1964: 309. '0 Senaste lydelse 1964: 309.

Den sotn underlåter att upprätta avrt'ikningsnota i enlig/tet med be- stämmelserna i denna förordning dömes till böter, högst femhundra kronor.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

nom det oriktiga _li'irfarandet un- dandragits, dock minstjemtio kro- nor.

F öres/a gen lydelse

13 .5”

Har någon. som är skyldig förse avräkningsnota med stämpel. för- summat att makulera stämpel, var- med sådan handling blivit belagd, vare påföljden böterjent kronor.

Den. som bryter mot de i 45 1 eller 5 mom.. 5.5 eller 7.5 1 eller 3 mom. meddelade ordningsföre- skrifter, straffes. där ej 1 12.5 annan påföljd blivit för förseelsen utsatt. med böter. högst trehundra kronor.

Den. som bryter mot de i 4.5 1 eller 5 mom.. eller 5.5 meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 125 annan påföljd blivit för för- seelsen utsatt, med böter, högst tre- hundra kronor.

14 512

Fondhandlare. som åsidosätter föreskrift enligt 8a.5 eller försum- mar anmälan enligt 9.5 andra stycket. dömes till dagsböter.

Fondhandlare. som försummar anmälan enligt 9.5 andra stycket. dömes till dagsböter.

15 5'" De i 12. 13 och 14 _55 omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Varder kontrahent i avtal om köp eller byte av fondpapper ställd un- der tilltal för det han icke fullgjort honom äliggande skyldighet att upprätta eller stämpelbelägga av- räkningsnota. vare till fredande från ansvar pliktig förete avräk- ningsnotan. där han icke i annan ordning gitter förete bevisning där- om. att han fullgjort vad honom i berörda avseende ålegat.

Varder kontrahent i avtal om köp eller byte av fondpapper ställd un- der tilltal för det han icke fullgjort honom äliggande skyldighet att upprätta avräkningsnota. vare till fredande från ansvar pliktig förete avräkningsnotan. där han icke i an- nan ordning gitter förete bevisning därom. att han fullgjort vad honom i berörda avseende ålegat.

18 äl-l

Generalpoststyrelsen skall i en- lighet med de närmare bestämmel- ser. som generalpoststyrelsen äger utfärda. ä postanstalterna ävensom å andra ställen. där sådant kan fm- nas erforderligt. tillhandahålla

" Senaste lydelse 19331245. " Senaste lydelse 1964: 309. ” Senaste lydelse 1933: 245. ” Senaste lydelse 1964: 309.

Generalpoststyrelsen skall i en- lighet med de närmare bestämmel- ser. som generalpoststyrelsen äger utfärda. ä postanstalterna ävensom å andra ställen. där sådant kan fin- nas erforderligt, tillhandahålla all-

Prop. 1978/79: [65

'.» '.»

Nuvarande lvdelse Föresla 'en lvdelse . l. _

stämplar av de särskilda .vlay, .vmn nu'inhelen blanketter till avräk- skola vara att tillgå. älvens-om blan- ningsnotor. ketter till avräkningsnotor.

Blanketter. som enligt 5 .b" utlämnas till fondhandlare. skola vara försedda med för varje fondhandlare löpande numrering. ()m utlämnandet skall generalpoststyrelsen genast underrätta bankinspektionen. Vederbörande fondhandlare har att för ifrågavarande blanketter erlägga betalning med belopp. som enligt generalpoststyrelsens beräkning motsvarar postverkets självkostnadspris.

Ett exemplarav denna förordning skall hållas för allmänheten tillgängligt ft varje postkontor".

[9 5'5

Betrii/fl'ande fiir/t(tm/slinker! och besvär över Sådant besked samt he- j'rielse från eller återbetalning av .x'tlimpelavgift skall i tillämpliga de- lar iakttagas vad .ru/n _linnex före- skrivet i.?9 —41. 44, 4.6. 47 ()(-1156 5.3 stiitnpe[skatte/agen. Förhandsbe- sked lämnas av hankinspektionen. Mat meddelat fi)"rltandsbesked må talan föras endast av den som sökt beskedet.

Bextämmelwr rörande upphörd ()('ll redovisning av stämpelmedel. som itt/lyra ria' postanstalt. medde- las av generalpa"styre/.se!:.

De föreskrifter i övrigt, som fordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av KM:t eller den myndighet KMzt förordnar.

Denna lag träder i kraft den I juli l979.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fondpapper som har överlåtits före den ljuli l979.

9. Förslag till Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs i fråga om stämpelskattelagen (l964: 308)l dels att 21—26 och 38 åå skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före l9 så skall lyda "Aktier m. m." dels att 1, 27, 30. 32. 37 och 51 så skall ha nedan angivna lydelse.

”' Senaste lydelse l964: 309. ' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864.

3 Riksdagen [978/79, I .t'aml. Nr l65.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

34

Fr'ireslagen lydelse

Isu

Till staten skall erläggas stämpelskatt i de fall och i den ordning. som stadgas nedan.

Rörande .s'tr'itn/wlat'gilt vid köp och byte at'jand/mpper lira särskil- da lwesta'mmelser meddelade.

Om stämpelbeläggning av myndighets expeditioner och av ansökningar vid domstol gäller vad därom är särskilt stadgat eller regeringen föreskri—

ver.

:7s

Den som har att erlägga stäm- pelskatt i fall. som avses i 19. 20.2! ('I/€!" 24 s skall till ledning vid fast- ställande av skatten inkomma med deklaration till riksskatteverket. Deklarationen skall avges pa heder och samvete samt avfattas pä blan— kett enligt formulär. som riksskat- teverket fastställer. I fråga om aktie skall deklaration. som ej är under- tecknad av bolagets styrelse. vara åtföljd av protokollsutdrag. som vi- sar att styrelsen beslutat lämna de uppgifter deklarationen innehåller.

Deklaration skall vara avlämnad, i fall som avses i

a) 195. inom två månader från det att registrering skett om full- gjord inbetalning å aktier. dock se- nast inom två manader från utgång- en av den tid inom vilken aktien enligt lag skall betalas. eller. vid ök- ning av aktiekapital enligt 64 & la— gen om aktiebolag. inom två mana- der från det att beslut om ökningen blivit registrerat;

b) 20 &, inom två månader från det att kommanditdelägarens utfäs- telse blivit registrerad;

c) 2] $. innan där angiven lland- ling utlämnas; samt

2 Senaste lydelse 1974: 864.

Den som har att erlägga stäm- pelskatt i fall. som avses i 19 eller 20 s.

lande av skatten inkomma med de—

skall till ledning vid faststäl-

klaration till riksskatteverket. De- klarationen skall avges på heder och samvete samt avfattas pa blan- kett enligt formulär. som riksskat- teverket fastställer". I fråga om aktie skall deklaration. som ej är under- tecknad av bolagets styrelse. vara åtföljd av protokollsutdrag, som vi- sar att styrelsen beslutat lämna de uppgifter deklarationen innehåller.

Deklaration skall vara avlämnad. ifall som avses i

a) l9 5 inom två månader från det att registrering skett om full- gjord inbetalning ä aktier, dock se- nast inom två månader från utgång- en av den tid inom vilken aktien enligt lag skall betalas, eller. vid ök- ning av aktiekapital enligt 64?” Ia- gen om aktiebolag. inom två måna- der frän det att beslut om ökningen blivit registrerat: samt

b) 20 s ant det att kommanditdclägarcns utfäs-

tva månader från

telse blivit registrerad.

Prop. 1978/79: 165 35 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d) 24 9 inom två mänaderfrän den överlåtelse eller pantsättning som föranlett skatteplikt eller, då skatte/dikt inträtt til/följd av döds- fall. inom den tid som gäller för ingivande av boupptet'kningen till registrering.

Deklaration rörande handling. som avses iZl eller 24 #. skal/åtföl- jas av de i deklarationen angivna skattepliktiga handlingarna. Ärji'ä- gt! om aktiebrev. annat andelsbe- vis, delaktig/tetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art och lyder hand/ingen på viss an- del iji'iretaget. skall på begäran til- lika inges värdebevis av beskatt- ningsmyndighet [ det land. därfö-

relaget har sitt säte.

30 sa

I mom. Beslut rörande stämpelskatt meddelas

a) beträffande förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp av den in- skrivningsmyndighet. hos vilken lagfart eller inskrivning sökes. på den inskrivningsdag då ansökan bifalles eller. om ansökan förklaras vilande. på den inskrivningsdag då detta sker eller. i fall som avses i 135 tredje stycket, då avregistrering sker;

b) beträffande inteckning av den inskrivningsmyndighet. hos vilken in- teckning sökes. på motsvarande inskrivningsdag som under a): och

e) i övriga fall av riksskatteverket. Möter hinder mot att meddela beslut rörande skatten pä inskrivnings- dag. som anges i &) eller b). skall beslutet meddelas på den inskrivnings- dag. som först infaller efter det att hindret blivit undanröjt.

I fall, som avses i e). mä beslut om fastställande av skatt ej meddelas senare än ett är efter utgången av det kalenderår. varunder skattepliktcn inträdde. Har slutligt beslut ej meddelats inom denna tid men har deklara- tion avgetts, skall så anses. som om skatten den dag tiden utgick fastställts genom slutligt beslut i överensstämmelse med sådan handling. Har prelimi- närt beslut meddelats. skall skatten i stället anses ha nämnda dag slutligt fastställts i överensstämmelse med det preliminära beslutet.

2 mom. Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag även registermyn- dighet enligt 2 & sjölagen (l89l: 35 s. 1).

Myndighet. som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande skatt, är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder. i fall som avses i

3 Senaste lydelse 1975z922.

Prop. 1978/79: 165 36 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) 3 s. när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas eller förklaras vilande:

b) ll &. när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande;

c) l3 s. när ansökan om inskrivning beviljas eller. i fall som avses i 13 & tredje stycket, när avregistrering sker:

d) 19 å. när registrering som sägs i 27 s andra stycket a) sker;

e) 20 s. när registrering sker; e) 20 s när registrering sker; sana D 2! 5, när handlingen utläm- f) 28 å. när dragning sker. nas;

g) 24 å. när överlåtelse eller pantsättning sker eller innehavaren dessförinnan avlider; samt

11) 28 å. när dragning sker.

32 s*

I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara. beträf- fande skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp. häda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen. tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom. att medge inteckningen:

c) aktie eller insats i svenskt bo- c) aktie eller insats i svenskt bolag. lag. bolaget och de som äro leda- bolaget och de som äro ledamöteri möter i bolagets styrelse sedan bolagets styrelse sedan skatteplikt skatteplikt inträtt; inträtt; sann d) obligation. som avses i 21 9", d) lotteri, den som anordnar det- oeh här i riket utfärdat certifikat, ta. som sägs i21 eller 24 å. utfärdaren:

e) annan handling, för vilken en- ligt 24 # skattepliktföreligger, den som överlåter eller pantsätter handlingen eller. då skatteplikt in- träder på grund av dödsfall. inne- havarens dödsbo; samt

]) lotteri. den som anordnar det- ta.

När flera svara för skattens erläggande. åligger ansvarigheten dem soli- dariskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

37 äs

[ mom. lnbetalas skatt. som fastställts av inskrivningsmyndighet. icke inom angiven tid. skall beskattningsmyndigheten göra anmälan därom till länsstyrelsen i det län. dit beskattningsmyndigheten hör. Vid sådan anmä- lan skall fogas beslut om skattens fastställande eller annat bevis. innehål-

4 Senaste lydelse 1975: 922. 5 Senaste lydelse l975138.

Prop. 1978/79: 165 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lande uppgift om skattens belopp och erforderliga uppgifter om den skatt— skyldige. Fastställer överrätt skatten till högre belopp än beskattningsmyn— digheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning av den enligt 48.5 förordnade granskningsmyndigheten. skall överrätten eller. i det senare fallet. granskningsmyndigheten omedelbart lämna länsstyrelsen motsvarande uppgifter rörande det tillkommande skattebeloppet. Efter anmälan. som nyss nämnts. ävensom vid försummad inbetalning av till— kommande skattebelopp äliggcr det länsstyrelsen att förordna om utta— gande av felande beloppjämte i förekommande fall restavgift enligt 2 mom. iden ordning. som enligt uppbördslagen (1953: 272) gäller för indrivning av restförd skatt.

Har skatt i fall. som avses i 30 ä 1 mom. första stycket c) eller d), icke inbetalats inom föreskriven tid. skall förfallet skattebelopp jämte i förekommande fall restavgift enligt 2 mom. på framställning av beskatt- ningsmyndighcten omedelbart utta- gas genom utmätning.

Har skatt i fall. som avses i 30 ä 1 mom. första stycket c). icke inbeta- lats inom föreskriven tid. skall för- fallet skattebelopp jämte i förekom- mande fall restavgift enligt 2 mom. pä framställning av beskattnings- myndigheten omedelbart uttagas genom utmätning.

2 mom. Har skattskyldig underlätit att inbetala skatt inom föreskriven tid. skall restavgift erläggas till den myndighet, som i sådant fall skall uppbära skatten. Restavgiften skall utgå efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som icke erlagts i rätt tid. dock ej med mindre belopp än tio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl föranleda det. mä befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt. som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksskatteverket äger meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

51.5

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom före- skriven tid avge deklaration eller avlämnar deklaration med så bristfälligt innehäll. att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för faststäl- lande av skatt dömes till böter. om ej gärningen är belagd med straffi skattebrottslagen. Ansvar enligt detta stycke inträder dock icke i fall då 41 a & kan tillämpas.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktst'unltet utlämnar hand- ling. som avses i 23 .5 första stycket, titan att handlingen är be- hörigen försedd med stämpel eller anteckning om orsaken till att den utläntnas utan stämpel, dömes till böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

[ ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Prop. 1978/79: 165 38

Denna lag träder i kraft den ljttli 1979. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handling som genom den nya lagen blivit icke skattepliktig om

1. handling. som avses i 21 s. utlämnats före den ljuli 1979; samt

2. handling. som avses i 24 s. överlåtits eller pantsatts före den 1 juli 1979 eller dess innehavare dessförinnan avlidit.

10. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 53 ä 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

535

I ntmn.' Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger såframt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser. meddelade på grund av överenskommelse eller beslut. varom i 72 och 73 så sägs:

a) fysisk person:

för tid. under vilken ltan varit här i riket bosatt:

för all inkomst. som av honom här i riket eller a utländsk ort förvärvats: samt

_lör tid. under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse. som här bedrivits: för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förman, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag. i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen (19(>2:381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 4500 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag:

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp. som utgår på grttnd av annan pensionsförsäkring än tjänste— pensionsförsäkring. om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för- säkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen ( 1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersätt— ning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskade- skydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

'Enligt prop. 1978/79z301öreslagen lydelse.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen(1973: 349); för annan härifrån uppburen. genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst:

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse: samt

för belopp. varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter. samt restituerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter. allt i den omfattning. som anges i anvisningarna till 41 b &;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner. skogar samt uthyrda eller med tomt- rätt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse. som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet. som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov:

C) landsting. kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse:

d) akademier. Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond. så ock allmänna un- dervisningsverk. sådana samman- slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sam- manslutningarna. sjömanshus. svenska skeppshypotekskassan. skeppsfartens sekundärlånekassa, företagareförening som erhåller statsbidrag. regional utvecklings- fond som avses i förordningen (1978: 504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond. norr- landsfonden. statens utvecklings- fond. Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveck- ling m.m.. Svenska Bibelsällska- pets bibelfond. Bokbranschens Fi— nansieringsinstitut Aktiebolag. Stif- telsen lndustricentra. Stiftelsen ln- dustriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland. Stiftelsen för pro- duktutvecklingscentrum i Göte-

d') akademier. Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond. så ock allmänna un- dervisningsverk. sådana samman— slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sam- mansltttningarna. sjömanshus. svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa. företagareförening som erhåller statsbidrag. regional utvecklings- fond som avses i förordningen (1978: 504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond. norr- landsfonden. statens utvecklings- fond. Apotekarsoeietetens stiftelse för främjande av farmacins utveck- ling m.m.. Svenska Bibelsällska- pets bibelfond. Bokbranschens Fi- nansieringsinstitut Aktiebolag. Stif- telsen lndustricentra. Stiftelsen ln— dustriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland. Stiftelsen för pro- duktutvecklingscentrum i Göte-

Prop. 1978/79: 165 Mn'arandc lydelse

borg. Sveriges exportråd. Sveriges turistråd. järnkontoret och SlS- Standardiseringskommissionen i Sverige. så länge kontorets respek- tive kommissionens vinstmedel an- vändas till allmänt nyttiga ändamål och utdelning icke lämnas till del- ägare eller medlemmar. aktiebola- get tipstjänst. svenska penninglot- teriet aktiebolag, allmänna sjukför- säkringsfonden. pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m.. allmänna försäkringskassor. erkända arbets- löshetskassor, understödsförening- ar. som icke bedriva till livförsäk- ring hänförlig verksamhet. perso- nalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet. sjukdom eller olycksfall. stiftelser som bildats enligt avtal mellan or- ganisationer av arbetsgivare och ar- betstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd ar- betstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränk- ning. företagsnedläggelse eller ra- tionalisering av företags verksam- het ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag. som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet:

40 liir'ircxlagen lyda/.vc

borg. Sveriges exportråd. Sveriges turistråd. järnkontoret och SIS- Standardiseringskommissionen i Sverige. så länge kontorets respek- tive kommissionens vinstmedel an- vändas till allmänt nyttiga ändamål och utdelning icke lämnas till del— ägare eller medlemmar. aktiebola- get tipstjänst. svenska penninglot- teriet aktiebolag. allmänna pen- Si()ll..$jf()ll[l('l1. allmänna sjukförsäk- ringsfonden. pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.. allmänna för- säkringskassor. erkända arbetslös- hetskassor. understödsföreningar. som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet. personalstif— telser som avses i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet. sjuk- dom eller olycksfall. stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisa- tioner av arbetsgivare och arbetsta- gare med ändamål att utgiva av- gångsersättning till friställd arbets- tagare eller främja åtgärder till för- män för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränk- ning, företagsnedläggelse eller ra- tionalisering av företags verksam- het ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag. som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring: för inkomst av fastighet:

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst- syfte. barmhärtighetsinrättningar. stiftelser som hava till huvudsakligt än- damål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att. utan begränsning till viss familj. vissa familjer eller be- stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under- stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk- samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. ävensom ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst. ekonomiska föreningar. samebyar. sam- fund. stiftelser. understödsföreningar. som bedriva till livförsäkring hän- förlig verksamhet, verk. inrättningar och andra inländska juridiska perso-

Prop. 1978/79: 165 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ner. dock såvitt gäller sådanajuridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark- samfällighet eller regleringssamiällighet. samtliga här under f) avsedda bolag. verk och andrajuridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst. som häri riket eller a utländsk ort förvärvats:

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastig- het;

för inkomst av rörelse. som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse:

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastig- het:

för inkomst av rörelse. som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

h) allrm'inna pensions/bnden: för all inkomst som härflyrer av medel. som förra/las av fjärde fondstyrelsen. samt i övrigt för in— kmnst at'jastiglzel.

Riksskatteverket må. om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förkla- ra. att stiftelse eller förening. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete. i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening. som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda. av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskattever- ket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt Uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 7 58 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7.5'

Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

'Senaste lydelse 1977: 1091.

Prop. 1978/79: 165 42 Nuvarande lydelse li't'ireslagen lydelse

b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag: för inkomst som avses i 54 å första stycket c) kommunalskattelagen; c) staten: för all inkomst:

d) juridisk person som avses i 53 ä 1 mom. första stycket c) kommunal- skattelagen:

för all inkomst:

e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000 kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 a' 1 mom. första stycket (1) kommunalskattelagen än understödsförening:

för all inkomst:

f) förening som är hänförlig under 53 ä 1 mom. första stycket e) kom- munalskattelagen:

för all inkomst utom sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen icke är frikallad från skattskyldighet enligt punkt 4 av anvisningarna till 54 s' nämnda lag:

g) annan juridisk person som avses i 53.5 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse:

h) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet. som omförmäles i 5 s' 1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål:

i) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska förening- ar i den omfattning som i 54 å kommunalskattelagen sägs;

j) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst. för vilken döds- boet skall utgöra statlig inkomstskatt:

k) understödsföreningar. vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livför- säkringsverksamhet:

för all inkomst. som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet:

1) här i riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten. svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt. danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst. som avses i 54 & första stycket h) kommunalskattelagen:

rn) allmänna pensionsfonden: för sådan inkomst som ej härflu- ti! av medel, som förvaltas av fjär- de.Mndslyrelsen:

n) svensk aktiefond: m) svensk aktiefond: för inkomst av tillfällig förvärvs- för inkomst av tillfällig förvärvs- verksamhet på grund av avyttring verksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 355 3 av egendom som avses i 355 3

Prop. 1978/79: 165 43 Nuvarande lydelse Föreslagen [_vdelse

mom. kommunalskattelagen. om mom. kommunalskattelagen. om den avyttrade egendomen innehafts den avyttrade egendomen innehafts två år eller mera. två år eller mera.

Riksskatteverket må. om särskilda skäl därtill äro. efter ansökan förkla- ra. att förening eller stiftelse. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete. i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening eller stiftelse. som ovan i första stycket vid f) respektive g) angives. Sådant beslut må. när omstän- digheterna det föranleda. av riksskatteverket återkallas. Över beslut. som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke. må klagan icke föras.

Att personer. om vilka i 18 & förmäles. äro frikallade från skattskyldig- het för vissa inkomster. framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från stycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.

Prop. 1978/79: 165 44

Utdrag EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-08

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson. l—anund. Lindahl, Winther, Cars. Gabriel Romanus. Tham

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om den svenska kapitalmarknaden

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år 1968 sakkun- niga (Fi 1969: 59) med uppdrag att göra en översyn av den svenska kapital- marknadcns struktur och funktionssätt. De sakkunniga antog namnet 1968 års kapitalmarknadsutredning.

Utredningen har tidigare överlämnat delbetänkandet ( SOU 1972:63 ) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. Med vissa ändringar ledde utredningsförslaget till att den fjärde AP-fonden inrättades år 1974.

1 slutbetänkandet' (SOU 1978: 11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi har utredningen gjort en allmän översyn av kapitalmarknaden och lagt fram vissa förslag. främst i fråga om de befintliga kreditinstitutens utlå- ningsregler och verksamhetsformer. i syfte att göra den svenska kapital- marknaden mera effektiv. Till protokollet i detta ärendet bör fogas en sammanfattning av slutbetänkandet som bilaga I och utredningens förslag till författningsändringar som bilaga 2.

Till slutbetänkandet har fogats fyra reservationer. nämligen en reserva- tion av ledamoten Knut Johansson angående bostadssektorns finansiering. en gemensam reservation av ledamöterna Klas Back. Knut Johansson, Hjalmar Mehr. Arne Nilstein och Krister Wickman angående begränsning

* Slutbetänkandet är undertecknat av f. d. riksbankschefen Krister Wickman. ordfö- rande, försäkringsdirektören Klas Back. teknologie doktor Tore Browaldh. profes- sor Erik Höök. direktören Axel Iveroth. riksdagsledamoten. f.d. förbundsordföran- den Knut Johansson, f.d. bankdirektören Sven Lindblad. f.d. landshövdingen Hjalmar Mehr. förbundsdirektören Arne Nilstein. riksdagsledamoten, direktören Bengt Sjönell och statssekreteraren Lars Wohlin.

Prop. 1978/79: 165 45

av fjärde AP-fondens aktieplaceringar. en reservation av ledamoten Lars Wohlin i frågan om reglerna för fjärde Al”-fondens och försäkringsbolagens aktieinnehav samt en reservation av ledamoten Hjalmar Mehr i frågan om reglerna för försäkringsbolagens aktieinnehav. Ledamoten Bengt Sjönell har avgivit ett särskilt yttrande angående löptiden för län till mindre före- tag. Ifråga om reservationerna och det särskilda yttrandet hänvisas i övrigt till slutbetänkandet (sid. 74l —764).

Under sitt arbete har kapitalmarknadsutredningen låtit genomföra fyra expertutredningar som har överlämnats samtidigt med slutbetänkandet såsom bilagor till detta. De utgörs av bilaga 1 (SOU l978: l2) Kapitalmark- naden utomlands samt bilagorna 2—4 (SOU 1978: l3) Hushållssparande och skatteregler. Aktiemarknaden och Industrins tillväxt och långsiktiga finansiering.

Yttranden över slutbetänkandet har efter remiss avgivits av bankinspek- tionen. försäkringsinspektionen. konjunkturinstitutet. kammarkollegiet. riksskatteverket (RSV). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). bostadsstyrel- sen, statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms. Östergötlands. Kalmar. Göteborgs och Bohus. Jämtlands och Västerbot- tens län. banklagsutredningen (Fi l976:()4). stämpelskatteutredningen (B 1977: 06), riksförsäkringsverket. statens råd för byggnadsforskning. styrel- sen för teknisk utveckling (STU). fullmäktige i Sveriges riksbank. fullmäk- tige i riksgäldskontoret, allmänna pensionsfondens första-tredje fondsty- relser (gemensamt yttrande). allmänna pensionsfondens fjärde fondsty- relse. exportkreditnämnden. Sveriges exporträd. Svenska bankförening- en. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditbanken, PK-banken. Sparbankernas Bank. Svenska för- säkringsbolags riksförbund. Folksam. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Svenska arbetsgivareförening (SAF). Lantbrukarnas riksför- bund (LRF), Kooperativa förbundet (KF). Sveriges industriförbund. Sve- riges köpmannaförbund. Sveriges hantverks— och industriorganisation (SHlO). Sveriges grossistförbund. Svensk industriförening. Svenska före- tagares riksförbund. Familjeföretagens förening, Finansieringsföretagens förening. styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska fondhandlareföre- ningen. Sverigcs aktiesparares riksförbund. Svenska handelskammarför- bundet. Föreningen Auktoriserade revisorer. Svenska civilekonomföre- ningen. Sveriges finansanalytikers förening. Sveriges Investeringsbank Aktiebolag. Aktiebolaget lndustrikredit. Aktiebolaget Företagskredit. Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag. Lantbruksnäringarnas Se- kundärkredit Aktiebolag. Svenska Skeppshypotekskassan, Skeppsfartens Sckundärlänekassa. Aktiebolaget Svensk Exportkredit. Sveriges All- männa Hypoteksbank. Företagareföreningarnas förbund. Svenska kom- munförbundet. Landstingsförbundet. Kommunkredit Aktiebolag. Kommunlåneinstitutet Aktiebolag. Svenska riksbyggen förening u. p.a.,

Prop. 1978/79: 165 46

Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska byggnadsentreprenörföre- ningen. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB). Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för.. Hyresgästernas riksförbund. Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges villaägareförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag ('SABO). Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Sparbankernas lnteckningsaktiebolag (SPINTAB). Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag (BOFAB). Svenska livförsäkrings- föreningars riksförbund. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa — försäkringsförening, Konsumentkooperationens pensionskassa — försäk- ringsföreningen. Sjöbefälets pensionskassa — försäkringsförening. Sparin— stitutens pensionskassa — försäkringsförening. Pensionskassan SHB — försäkringsförening och Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa.

Gemensamma yttranden har avgivits av dels Svenska sparbanksföreningen. Sparbankernas Bank. SPINTAB och Kommunkredit AB. dels Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet. dels SHlO och Familjeföretagcns förening. dels AB lndustrikredit och AB Företagskredit. dels Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lant- bruksnäringarnas Sekundärkredit AB samt dels Svenska Skeppshypoteks- kassan och Skeppsfartens Sekundärlånekassa.

PK-banken och Kommunlåneinstitutet AB har anslutit sig till vad Svens- ka bankföreningen har anfört. Sveriges grossistförbund har instämt i det av SAF angivna yttrandet. Svenska byggnadsentreprenörföreningen har sotn sitt eget yttrande åberopat Näringslivets byggnadsdclegations remissytt- rande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har till sitt yttrande fogat yttranden från Stockholms läns landsting. Stockholms läns företagareförening samt från Stockholms. Södertälje och Botkyrka kommuner. Länsstyrelsen i Öster- götlands län har överlämnat yttranden från TCO- och LO-distrikten i länet. Länsstyrelsen i Jämtlands län har bilagt ett yttrande från Jämtlands läns företagareförening. Länsstyrelsen i Västerbottens län har ingivit yttranden från länsbostadsnämnden i Västerbottens län. Skellefteå och Umeå kom- muner. Västerbottens handelskammare samt från Västerbottens företaga- reförening. LO har bilagt ett yttrande från Svenska metallindustriarbetare- förbundet.

Utredningen (Fi l975: 03) Om löntagarna och kapitaltillväxten har hem— ställt att bli befriad från remissuppdraget.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Prop. 1978/79: 165 47

2 Föredragandens överväganden

2.1. Allmän bakgrund och problembild

3.1.1 llt/editing

Kapitalmarknadsutredningen har enligt sina direktiv haft att göra en översyn av strukturen och fttnktionssi'tttet hos den svenska kapitalmarkna- den. Tyngdpunkten i utredningens arbete har varit en systematisk genom- gång av kapitalmarknadens institutioner.

Utredningens slutbetänkande utgör — som många remissinstanser har påpekat - en värdefull kartläggning och en intressant analys av den svenska kapitaltnarknadens struktur och funktionssätt. Betänkandet och remissbe- handlingen därav har inneburit att mänga för vår ekonomiska utveckling väsentliga frågor har blivit uppmärksammade och belysta från olika ut- gångspunkter.

Den omfattande kartläggningen av kapitalmarknadens funktionssätt och de olika institutionernas verksamhet mynnar inte ut i förslag om några genomgripande reformer. Utredningen föreslår inte att några nya institut skall inrättas. Förslagen gäller i stället de befintliga institutens utlånings- regler och verksamhetsformer. men även i dessa avseenden är förslagen av begränsad omfattning. Utredningens slutsats av den sektorvisa och institu— tionella genomgångcn är nämligen att förekommande finansieringsproblem är av samhällsekonomisk snarare än institutionell natur. De måste således i första hand angripas med ekonomisk-politiska åtgärder — kreditpolitiska och finanspolitiska —— som ett led i strävandena att återställa balans i den svenska ekonomin.

Institutionerna på kapitalmarknaden har enligt utredningen också visat en betydande förmåga att anpassa verksamheten till förändrade betingel- ser. l)et gäller både kraven på snabba omfördelningar av kreditgivningen mellan efterfrågesektorerna och på anpassning till ändrade institutionella förhållanden. där det Viktigaste exemplet tttgör allmänna pensionsfondens (AP-fondens) snabba expansion till en position som den helt dominerande kapitalplaceraren. 1 det utvecklingsskede som nu har inletts gäller det att ersätta fondens stagnerande kapitalutbttd med långfristiga krediter frän andra källor. eventuellt ocksä bromsa nedgången i fondens utbud. Med utgångspunkt i dessa allmänna slutsatser har kapitalmarknadsutredningens överväganden på det instittttionella området rört följande huvudfrågor.

1. Kapitalmarknadens institutionella uppbyggnad i stort. särskilt struk- turen av mellanhandsinstitttt som har byggts upp sedan AP-fondens till- komst. AP-fondens placeringsformer har naturligt stått i centrum som en följd av fondens stora andel av utbudet på kapitalmarknaden.

2. Marknadens förmåga att tillgodose skilda Iåntagarkategoriers indivi- duella behov med avseende på lånevillkorens utformning.

3. Möjligheterna att öka utbudet av riskkapital från institutionella pla-

Prop. 1978/79:165 48

ccrarc (A P-fondcn och försäkringsbolagen).

4. Möjligheterna för mellanhandsinstitttten att möta Al”—fondens stag- nerande kapitalutbud genom ökad upplåning hos andra finansiärer.

5. l*'örsäkringsbolagcns roll som källa för långfristigt kapital. (3. Bankernas långfristiga utlåning.

7. Mellanhandsinstitutens och bankernas roll som låntagare i utlandet. Kapitalmarkmtdcns effektivitet och behovet av institutionella föränd- ringar kan bedömas endast utifrån en allmän analys av sparande och investeringsproblem i svensk ekonomi. Utredningen har därför utfört en analys av balansproblem i den svenska ekonomin och dess finansiella implikationer. En viktig principiell fråga som behandlas av utredningen är också regleringarna på den svenska kreditmarknaden och deras effekt på kreditmarknadens samhällsekonomiska effektivitet. Alternativet till regle— ringar är en kreditmarknad där räntan bestäms av utbud och efterfrågan på finansiellt kapital. samtidigt sotn beslut om sparande och investeringar fattas med utgångspunkt från den marknadsbestämda räntan. Utredningen pekar på att utformningen av skattesystemet gör att en övergång till en fri kapitalmarknad inte är förenlig med samhällsekonomisk effektivitet.

Jag aVser i det följande att först ge min syn på sparande-investeringspro- blem i den svenska ekonomin. Därefter diskuterar jag kreditmarknadens effektivitet när det gäller att kanaliscra krediter till olika sektorer av ekonomin. I samband därmed berör jag också den redan antydda skatte- problematikcn. Efter denna översiktliga diskussion avserjag att i tur och ordning redovisa företagssektorns. bostadssektorns och den offentliga sek- torns tinansieringsproblem mera i detalj. Till sist följer en genomgång av kapitalmarknadens institutioner med förslag till förändringar i deras verk- samhet.

3.1.-2 Sparande och investeringar

Varje år avsätts ca 1/5 av vår totala produktion till investeringar. En betydande del av dessa ersätter förslitet kapital i den existerande kapital- stockcn. medan återstoden utgör tillväxten i vårt totala kapital. Denna kapitaltillväxt är nödvändig om vi skall kunna räkna med en fortsatt förbättring av vår materiella standard. Innebörden av investeringar är att vi avstår från konsumtion i dag för att skapa möjligheter för större konsum- tion i framtiden. Frågan om hur stor andel av bruttonationalprodukten (BNP) som i ett längre perspektiv bör avsättas till investeringar är därföri stor utsträckning en fråga om vilken avvägning vi vill göra mellan konsum- tion idag och konsumtion i framtiden. En uppfattning om att det råder en långsiktig sparbrist i ekonomin är således liktydig med uppfattningen att de nuvarande investeringarna ger en för låg långsiktig tillväxt av den totala konsumtionen i ekonomin.

Samhällets kapitalbildning är enligt min mening alltså resultatet av ett

Prop. 1978/79: 165 49

val eller en avvägning. Det finns i ett längre perspektiv inte någon bestämd kapitalbildningstakt som måste uppnås. och därmed inte heller någon kapitalbrist i absolut mening. I denna avvägning spelar kapitalavkastning— en en viktig roll. För att det skall vara möjligt att öka tillväxten genom att öka investeringarna är det nödvändigt att kapilalavkastningen är tillräck- ligt hög. Om avkastningen är för låg innebär en snabb kapitalbildning att vi avstår från konsumtion i dag utan att vi för den skull får någon högre konsumtion i framtiden. En låg långsiktig kapitalavkastning är därför sna- rast en signal om att investeringstakten bör dras ned. Trots den stora vikt denna fråga har ur ekonomisk-politisk synpunkt vill jag inte överbetona dess roll ur kapitalmarknadssynpunkt. Det finns för en ekonomi som den svenska inte någon speciell organisationsform eller modell för kreditmark- naden som automatiskt ger den samhällsekonomiskt riktiga avvägningen mellan investeringar och konsumtion. Därtill spelar den offentliga sektorns investeringar och sparande en alltför stor roll i den svenska ekonomin. Av vikt är också att speciella politiska mål knyts till stora delar av kapitalbild— ningen inom den privata sektorn. Dessutom kan eller tillåts inte markna- den att ge klara utslag för företagens räntabilitet och hushållens sparvilja. Utvecklingen tenderar följaktligen inte heller mot ett jämviktsläge när det gäller sparande och investeringar.

I detta sammanhang villjag också framhålla att samhället som helhet kan ha en annan syn än de enskilda individerna på vad som är en riktig avvägning mellan sparande och investeringar. Kapitalmarknadsutredning- en pekar på möjligheten att samhällets avkastningskrav är lägre än indivi- dernas, vilket skulle avspegla att samhället har en högre värdering av den framtida konsumtionen än vad de enskilda individerna har. Utredningen konstaterar också att såväl det totala sparandet som de totala investering- arna i samhället framkommer som ett resultat av den ekonomiska politiken och inte som ett resultat av ett val mellan sparande och konsumtion som träffas av de enskilda individerna. Knappast någon remissinstans redovi- sar en från utredningen avvikande uppfattning på denna punkt.

Mot denna bakgrund anserjag att det är naturligt att diskutera samhälls- ekonomins krav på kapitalmarknaden utifrån det konkreta perspektiv som ges i Iångtidsutredningarna. I dessa analyseras med de centrala ekono- misk-politiska målsättningarna som utgångspunkt, utvecklingen av den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv. Där är det möjligt att i kvantitativa termer diskutera kapitalbildnings- och sparandebehovet mot bakgrund av aktuella ekonomisk-politiska målsättningar.

Kapitalmarknadsutredningen för i sitt betänkande en sådan diskussion mot bakgrund av 1975 års Iångtidsutredning och den långtidsbedömning som Industrins utredningsinstitut presenterade l976. Utredningen drar slutsatsen att förändringar som hänför sig till kapitalmarknadens funktio- ner och funktionssätt inte på något avgörande sätt kan lösa den svenska ekonomins problem. Endast få remissinstanser redovisar någon från utred- 4 Riksdagen 1978/79, 1 saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 50

ningen avvikande uppfattning. Även jag delar i denna fråga utredningens uppfattning.

LO anser för sin del att kapitalmarknadsutredningen borde ha ägnat mera utrymme åt att diskutera de förändringar av kapitalmarknadens insti- tutioner som kan vara påkallade med hänsyn till den svenska ekonomins ökade utlandsberoende. Diskussionen om Iöntagarfonder borde enligt så- väl LO:s som TCO:s mening ha beaktats i större utsträckning än vad som blivit fallet vid utredningens genomgång av de institutionella förhållandena på kapitalmarknaden.

Jag delar LO:s uppfattning att det ökade utlandsberoendet har betydan- de konsekvenser för den svenska kapitalmarknadens funktionssätt. Dessa konsekvenser får dock närmare analyseras av valutakommittén (E 1977: 03). Frågan om Iöntagarfonder utreds f.n. av utredningen om lönta- garna och kapitaltillväxten (Fi 1975103). Med hänsyn till detta var det naturligt för kapitalmarknadsutredningen att inte närmare utreda den frå- gan. Jag kommer längre fram att beröra frågan om löntagarfonder.

Den svenska ekonomins problem måste enligt kapitalmarknadsutred- ningens uppfattning lösas inom ramen för den allmänna ekonomiska politi- ken och inte genom förändringar av kapitalmarknadens funktionssätt. Sär- skilt viktigt är det enligt utredningen att industrins produktionskapacitet byggs ut och att dess konkurrenskraft förbättras. Frågan om industrins . investeringstillväxt är mot denna bakgrund det centrala kapitalbildnings- problemet i ett medelfristigt perspektiv.

Knappast någon remissinstans är kritisk till utredningens slutsats att en positiv utveckling för industrin är avgörande för om den ekonomiska balansen skall kunna återställas. Jag återkommer längre fram till en mer ingående diskussion om de krav som måste ställas på den industriella utvecklingen. Sedan kapitalmarknadsutredningen slutförde sitt arbete har den svenska ekonomins problem belysts i 1978 års Iångtidsutredning, som behandlar perioden 1977—1983. Även om jag inte i detta sammanhang vill ta någon definitiv ställning till betänkandet (SOU 1978: 78) Långtidsutred- ningen 1978 anserjag ändå, att utredningens material är väl lämpat för min fortsatta diskussion av den svenska ekonomins problem. Jag kommer därför fortsättningsvis att i betydande utsträckning utnyttja detta material.

LU 78 präglas av den stora balansbrist som i utgångsläget finns i den svenska ekonomin. Den centrala målsättningen för den ekonomiska politi- ken under de närmaste åren är enligt LU att återföra den svenska ekono- min till balans. Denna målsättning ställer också bestämda krav på Sparande och investeringar under den aktuella perioden. Innan jag går vidare vill jag peka på att problematiken beträffande sparande, investering och kapital- brist är av delvis annan natur än den mera långsiktiga avvägning mellan konsumtion och sparande som jag tidigare diskuterat.

En grundläggande förutsättning i den tidigare diskussionen var nämligen att ekonomin oberoende av kapitalbildningstakt befinner sig i balans. LU:s

Prop. 1978/79: 165 51

frågeställning är snarast vilka krav Isom ställs på sparande och kapitalbild- ning för att ekonomin skall nå balans. Detta betyder naturligtvis inte att utredningen släpper de mera långsiktiga övervägandena ur sikte. I LU anges en väg att nå balans i den svenska ekonomin. En utveckling enligt LU:s huvudalternativ ger sålunda fullt kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin samtidigt som vi når extern balans vid mitten av 1980-talet. Den utveckling som anges i LU innebär på flera punkter en klar vändning i den ekonomiska utvecklingen sedan 1974. Naturligt nog liggeri huvudalternati- vet en kraftig ökning av BNP-tillväxten ijämförelse med perioden 1974— 1977. För att detta skall vara förenligt med en förbättring i den externa balansen krävs också en kraftig uppgång av exporten samtidigt som im- portutvecklingen är relativt dämpad.

En kärnpunkt i den återgång till balans som diskuteras i LU är liksom i kapitalmarknadsutredningen industrins utveckling. Den utveckling av ex- port och import som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb industritillväxt. Eftersom det låga kapacitetsutnyttjandet i stor ut- sträckning är lokaliserat till industrin följer den snabba tillväxten också av kravet på fullt kapacitetsutnyttjande 1983. Industrins nyckelroll i anpass- ningsprocessen är naturlig eftersom balansbristen 1977 i stor utsträckning har varit ett industriproblem. Den industritillväxt LU mot denna bakgrund kalkylerar med ligger på 6,6% ökningstakt per år, medan industriinveste- ringarna beräknas öka med 4,7% per år. Eftersom industriinvesteringarna minskade kraftigt under det första år som omfattas av LU, krävs en mycket kraftig ökning av industriinvesteringarna under återstoden av peri- oden. om den ökning som LU kalkylerat med för prognosperioden i dess helhet skall uppnås. Utredningen betonar kraftigt vikten av att en snabb investeringsökning kommer till stånd. Risken är annars stor att den upp- gång som har påbörjats i ekonomin avbryts av kapacitetsbrist på kapitalsi- dan. En investeringsökning är också nödvändig för att den exportutveck- ling som förutsätts i LU skall komma till stånd. Den exportutveckling som LU kalkylerar med ställer nämligen krav på en betydande förnyelse av kapitalstocken. Liksom i kapitalmarknadsutredningen framstår alltså fr; - gan om industrins investeringstillväxt som det centrala kapitalbildnings- problemet i ett medelfristigt perspektiv.

Kravet på extern balans och det därav följande kravet på en snabb kapitalbildning gör att utrymmet för ökningar i konsumtionen är relativt begränsat i LU:s perspektiv. De totala bruttoinvesteringarnas ökningstakt uppgår till 2.8% per år. Förbättringen i vår bytesbalans ger emellertid ett så kraftigt bidrag till den totala kapitalbildningen att denna ökar med 10% per år under den angivna perioden. Industriinvesteringarna och bytesba- lansförbättringens centrala roll i kapitalbildningen präglar också utredning- ens finansiella analys.

För att åstadkomma den industriella expansion som liggeri huvudalter— nativet krävs en kraftig förbättring av industrins internationella konkur-

Prop. 1978/79:165 52 renskraft. LU:s bedömning är att en uppgång av vinstandelen till den nivå som nåddes i början av 1970-talet är nödvändig. Denna bedömning har bl. a. gjorts mot bakgrund av utförda kalkyler över utvecklingen av indti- strifi'iretagens räntabilitet på totalt och eget kapital samt soliditeten. En fortsatt kraftig nedgång i industriföretagens soliditet har sålunda inte be- dömts vara förenlig med en kraftig investeringsuppgång. För att bryta nedgången i soliditet krävs en vinstnivå som möjliggör en rimlig självfinan- sicringsgrad. De överväganden utredningen gjort på denna punkt ansluter sig i huvudsak till den syn på dessa frågor som kom till uttryck i kapital— marknadsutredningen.

En annan viktig utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är den för- bättring i bytesbalansen som förutsätts ske under perioden 1977—1983. 1 det finansiella perspektivet innebär detta ett krav på förbättring av vårt inhemska finansiella sparande under perioden. Fördelningen av denna sparuppgång på institutionella sektorer framgår av tabell 1.

Som framgår av tabellen präglas sparförändringarna av vinstuppgången i företagssektorn. Den förbättrade självfinansieringsgrad som åstadkommes härigenom är liktydig med en förbättring i det finansiella sparandet. För- bättringen uppgår. som framgår av tabellen. till i runt tal 18 miljarder kr. Detta bidrar till att vända förhållandet mellan finansiellt. sparande i privat och offentlig sektor så att sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn 1983 blir noll. Samtidigt får den konsoliderade privata sektorn ett under- skott i sitt sparande som motsvarar bytesbalansens underskott.

Bakom nedgången i den offentliga sektorns sparande ligger en stagnation av sparandet i socialförsäkringssektorn samt en försämring av statens finansiella sparande. Vid oförändrad statlig utlåning indikerar kalkylerna därmed ett större statligt budgetunderskott 1983 än 1977. Däremot skulle underskottet undergå en förbättring jämfört med 1978. Underskottet 1983 äri LU:s huvudalternativ ca 25 miljarder kr.

Under perioden 1977—1983 motsvaras. som vi sett, nedgången-i den offentliga sektorns finansiella sparande av en kraftig uppgång i företags- sektorns finansiella sparande. En politik som långsiktigt syftar till ett högt finansiellt sparande i offentlig sektor kan ej baseras på att 1977 års extremt dåliga finansiella situation i företagssektorn permanentas. Det är därför mera intressant attjämföra 1983 med sparsituationen i tidigare perioder där ekonomin befunnit sig i balans. En sådan jämförelse kan göras i tabell 2. Där framgår att företagssektorns finansiella sparande 1983 som andel av

Tabell 1 Sparbalansens utveckling 1977—1983 Milj. kr., löpande priser

Företag Bostäder Hushåll Socialför- Kommun Stat säkrings- sektorn 1977 —30197 — 7378 17938 15197 —1568 — 6912 1983 —12044 —15660 21380 15739 0 —14415

Inter- nationell sektor

—12920 — 5000

Prop. 1978/79: 165 53

BNP endast i mindre grad avviker från motsvarande andel .1965— 1970 och 1970—1973. Däremot uppgår sparandet i offentlig sektor till 4.39?- och 5.1 % av BNP respektive period. Skillnaden mellan dessa perioder och 1983 motsvaras i stället ur sparbalanssynpunkt av högre hushållssparande och ett lägre linansicringsbehov i bostadssektorn 1983. Det är alltså dessa faktorer och inte ett högt företagssparande som gör att sparsaldot i offent- lig sektor vid fullt kapacitetsutnyttjande är lägre 1983 än tidigare.

Tube/I 2 Finansiell! sparande 1965—[983 Procent av BNP. löpande priser

1965 — 1969 1970— 1973 1977 1983 Konsoliderad offentlig sektor 4.3 5.1 1.9 0,2 Hushåll 2.4 2.5 5.1 3,5 Bostäder —4.6 —3.7 —2,1 —2.6 Företag —2.4 —3_2 —8.6 —2.() Summa (= bytesbalanssaldo)—2.4 0 7 —3.7 —0 8

lnnan jag går in på frågan om vilka krav återgången till balans i den svenska ekonomin ställer på kapitalmarknaden vill jag återknyta till den diskussion om långsiktig sparbrist som jag förde inledningsvis.

När det gäller frågan om det skulle föreligga någon kapitalbrist i långsik- tig mening genom att den investeringskvot som förutsätts i LU skulle vara för låg kan man i varje fall konstatera att den investeringskvot som LU arbetar med för 1983. nämligen 20%. historiskt sett är låg. varför den teoretiskt sett skulle svara mot en relativt låg framtida tillväxttakt. Det finns emellertid anledning att varna för alltför enkla slutsatser angående investeringskvot och tillväxt. En stor del av de totala investeringarna är bostadsinvesteringar och offentliga investeringar. Behovet av dessa inves- teringar påverkas i hög grad av demografiska och strukturella faktorer. Det mycket kraftiga bostadsbyggandet under 1960-talet kunde sålunda till stor del hänföras till demografiska faktorer samt till den kraftiga urbanisering som då skedde. Det är i varje fall inte självklart att behov av motsvarande storleksordning kommer att göra sig gällande under 1980-talet.

Jag vill i detta sammanhang också peka på den icke-materiella kapital- bildningens betydelse för den framtida välståndsutvecklingen. Den senaste tidens diskussion kring vår industriutveckling har belyst den vikt vår utbildningsnivå och vår teknologiska kompetens har för vår välståndsut- veckling. Vidare har man på flera håll i debatten pekat på det starka behovet av investeringar i forskning och utveckling (FoU). När det gäller vår framtida industristruktur finns det mycket som talar för att Sveriges framtida komparativa fördelar kommer att finnasjust inom branscher som kräver en hög teknologisk kompetens och betydande insatser av FoU— investeringar. Dessa överväganden skulle ge vid handen att de immate- riella investeringarna i kunskapskapital kommer att växa i förhållande till

Prop. 1 978/ 79: 165 54

de materiella investeringarna. Det är endast härigenom som de materiella investeringarna kan få en sådan avkastning att de på sikt är tillväxtska- pande.

Det är alltså svårt att ange något bestämt mål för de materiella investe- ringarnas storlek i förhållande till BNP. De analyser som görs i LU 78 angående ekonomins utveckling fram till 1990 indikerar emellertid att deti ett längre perspektiv kan finnas behov av en viss ökning av investerings- kvoten om vi vill bibehålla en trendmässig BN P-tillväxt av storleksordning- en 2.5 år 3 %.

Den aktuella debatten om sparandets otillräcklighet hari hög grad varit knuten till de balansproblem vi i dag har i den svenska ekonomin. De kapitalbildningsfrågor som stått i centrum för diskussionen har därmed i första hand varit avvecklingen av bytesbalansunderskottet och investe- ringsutvecklingcn i industrin. Om vi anknyter till LU-perspektivet kan frågan sägas gälla om den ökade kapitalbildning som där förutsätts på dessa båda punkter verkligen kommer att inträffa. Definitionsmässigt inne- bära ett underskott i bytesbalansen att den inhemska resursförbrukningen air --.-'t"'trre än vår inhemska konsumtion. I denna mening är ett underskott i bytesbalansen liktydigt med ett otillräckligt inhemskt sparande. Av uppen- bara skäl katt de låga industriinvesteringarna tyckas förstärka denna bild av otillräckligt sparande. Dessa frågor måste emellertid ses i ett totaleko- nomiskt sammanhang och kan inte enbart betraktas ur sparsynpunkt. Jag vill speciellt varna för ett sådant ensidigt betraktelsesätt i den nuvarande situationen med otillräckligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Den eko- nomiska politiken bör i denna situation i första hand inriktas på det låga kapacitetsutnyttjandet.

Jag har redan tidigare berört industrins och industriinvesteringarnas roll i en sådan process. Det står helt klart att nödvändiga betingelser för en uppgång i industriinvesteringarna är en uppgång i kapacitetsutnyttjandet och en uppgång i räntabiliteten och soliditeten. Jag återkommer mera utförligt till de krav som ställs på industrins kapitalförsötjning för att en sådan investeringsuppgång skall komma till stånd. Den centrala frågan i detta sammanhang är industrins försörjning med riskvilligt kapital. För att industriinvesteringarna skall få en nödvändig omfattning krävs här att betingelser skapas för en ökning av utbudet av riskvilligt kapital. Jag pekade inledningsvis på att investeringarna fyller sin samhällsekonomiska funktion endast om de har en hög förväntad avkastning. Detta gäller, vilket jag skall återkomma till, i särskilt hög grad riskfyllda projekt. Det är mot denna bakgrund viktigt att tillförseln av riskvilligt kapital sker i sådana former att avkastningskravet inte blir för lågt. Ökade investeringar i risk- fyllda projekt får inte bli liktydigt med ökade investeringar i utsiktslösa projekt. Jag återkommer till dessa frågor i anslutning till diskussionen om industrins kapitalförsörjning.

Jag vill till sist i anslutning till det medelfristiga perspektivet beröra

Prop. 1978/79: 165 55

kapitalmarknadsimplikationerna av den långsiktiga nedgång i det offentliga sparandet som kan förutses.

En överflyttning av finansiellt sparande från offentlig till privat sektor ställer krav på en anpassning av kreditmarknaden och kreditpolitiken. Sålunda har AP-fondens finansiella sparande givits en långfristig placering, medan hushållssektorn och företagssektorn i högre grad ger sitt finansiella sparande en kortfristig placering. Om dessa placeringsmönster bibehålls leder en minskning av sparande i AP-fonden och en motsvarande uppgång i privat sparande till en minskning av utbudet av långfristiga krediter och en ökning av likviditeten i ekonomin. Det försämrade statliga sparandet på— verkar kreditmarknaden genom att det ställer krav på ökad statlig upplå- ning. Om denna inte i stor utsträckning kan ske långfristigt utanför ban- kerna leder den ökade statliga Upplåningen till en ökning av likviditeten i banksystemet. En sådan likviditetsuppbyggnad innebär en latent infla- tionsrisk vid en konjunkturuppgång. ! det medelfristiga perspektivet är det därför en väsentlig uppgift för kreditpolitiken att finna vägar att motverka den likviditetsuppbyggnad i ekonomin som förskjutningen i sparbalansen tenderar att ge. En nödvändig del av en sådan kreditpolitik är att skapa möjligheter för den privata sektorn att i ökad utsträckning ge sina linan- siella tillgångar en långsiktig placering. Jag återkommer med en mera utförlig genomgång av dessa frågor i anslutning till diskussionen om den offentliga sektorns finansiering.

2.1.3. Resursallokering

För att vi skall få största möjliga nytta av det samlade sparande som sker i samhället är det självfallet mycket viktigt att detta sparande fördelas mellan olika kredittagare på ett bra sätt. Frågan om hur resursallokeringen fungerar på den svenska kredit- och kapitalmarknaden är därför mycket betydelsefull.

Den svenska kapitalmarknaden innehåller ett betydande element av regleringar. Ett viktigt skäl till dessa är enligt kapitalmarknadsutredningen att de ekonomisk-politiska målsättningarna innefattar en prioritering av vissa slag av investeringar. Detta gäller bl. a. den statligt belånade produk- tionen av bostäder och bostadskomplement samt all övrig nyproduktion av bostäder. För dessa investeringar sker i princip en real planering. Denna kan innebära betydande avsteg från en marknadsbestämd fördelning av realkapitalet. Kreditpolitikens uppgift när det gäller bostadsfinansieringen blir mot den bakgrunden att skapa finansiellt utrymme för dessa investe- ringar på kapitalmarknaden. Det statligt belånade bostadsbyggandet finan- sieras efter färdigställandet med långfristiga lån till kraftigt subventione- rade räntor. Marknadsräntan sätts alltså ur funktion som kostnadsfaktor. Denna ränta sätts också delvis ur funktion på långivarsidan. Upplåningen för bostadsändamål placeras i stället genom likviditetskrav. överenskom- melser med kreditinstituten o.dyl. Samma förhållande gäller i princip för den statliga Upplåningen.

Prop. 1978/79: 165 56

Ett medvetet avsteg från en marknadsbestämd fördelning av realkapita- let sker enligt utredningen också när det gäller de offentliga investeringar- na som inte kan bedömas efter vanliga räntabilitetskriterier.

Samtidigt som resursallokeringen på kreditmarknaden har styrts i enlig- het med de bostadspolitiska intentionerna har regional-, närings- och sys- selsättningspolitiken inneburit att krediter ställts till förfogande vid sidan av kreditmarknaden. Utredningen konstaterar att en växande omfattning av denna kreditgivning innebär en motsvarande försvagning av kredit- marknaden som fördelare av finansiellt kapital.

Vid sidan av vad som föranletts av den nu nämnda politiken har kredit- marknaden enligt utredningen också i övrigt innehållit betydande element av regleringar. Kreditpolitiken har tidvis utformats så att marknadsräntan legat under jämviktsräntan, varvid kreditransonering fått tillgripas. i den ekonomiska debatten har kreditpolitiken under lång tid kritiserats för detta. Genom att låneräntan legat under jämviktsräntan sägs investerings- projekt med relativt låg avkastning ha blivit räntabla och kunnat tränga ut projekt som skulle givit högre avkastning.

Ett viktigt skäl till förekomsten av dessa regleringar är enligt utredning- en skattereglernas snedvridande effekter. Skattesystemet stimulerar sålun- da en stark lånebenägenhet och en motsvarande aversion mot amortering- ar. Den höga reala avkastning som kan uppnås på det egna kapitalet i fastigheter genom den ökade skuldsättningens hävstångseffekt leder till en mycket stark låneefterfrågan. Vid varje uppmjukning av penningpolitiken gör sig denna efterfrågan också omedelbart och starkt märkbar i bl.a. bankernas utlåning. Dess styrka och okänslighet för ränteförändringar begränsar möjligheterna att utnyttja en jämviktsskapande räntebildning på den organiserade svenska kreditmarknaden.

Utredningen påpekar emellertid vidare att inslaget av kreditransonering inte varit särskilt starkt. Riksbanken har sökt undvika alltför kraftiga spänningar mellan utbud och efterfrågan på olika kreditmarknader och anpassat räntenivån i enlighet med detta. Utredningen understryker också vikten av att en sådan anpassning sker. Mycket stora räntevariationer kan dock leda till oro på kreditmarknaden och bör därför undvikas.

Om riksbanken avstod från att fungera som prisledare skulle det enligt utredningen ändå inte bli fråga om någon renodlad marknadsprissättning enligt frikonkurrensmodellen. Orsaken är den institutionella uppbyggnad som kännetecknar den svenska kreditmarknaden.

På kapitalmarknaden skulle i ett sådant läge ett mycket litet antal stora placerare ha ett dominerande inflytande över räntesättningen på obliga- tionslån. Sannolikt skulle de emitterande bankerna bestämma villkoren för ett lån efter sondering hos dessa placerare.

När det gäller kreditmarknaden i övrigt skulle det enligt utredningen inte heller i en "fri" marknad vara tillräckligt att betala marknadsränta för att erhålla lån. Bankerna prövar vilka låntagare som skall tillgodoses och

Prop. 1978/79: 165 57

denna prövning grundas inte enbart på den aktuella räntebetalningsförmå- gan, utan den totala kundrelationen tas in i bilden. Skillnaden mellan fallet med jämviktsränta och fallet med större inslag av kreditransonering är därför enligt utredningen väsentligt mindre än vad som antas i en rent teoretisk analys.

Utredningens slutsats är att de snedvridningar i kreditfördelningen som uppkommer till följd av bostads-, regional-. närings- och kreditpolitiken kan accepteras och ofta är eftersträvade resultat av den ekonomiska politi- ken. Några remissinstanser har en annan syn och anser då närmast att samhällets prioriteringar bör kunna komma till uttryck utan att kreditmark- nadens funktionssätt påverkas på det sätt som nu sker.

lnnan jag går närmare in på remissinstansernas synpunkter villjag först beröra den snedvridande effekt som de nuvarande skattereglerna i kombi- nation med en hög inflation enligt kapitalmarknadsutredningens uppfatt- ning har. Som jag tidigare nämnt behandlas denna fråga f. n. inom utred- ningen om real beskattning av räntor och kapitalvinster m.m. (B 1978: 07).

Kapitalmarknadsutredningen fäster uppmärksamhet på att inflationen i olika avseenden påverkar efterfrågan på och utbudet av kapital jämfört med en utveckling med oförändrade priser. Snedvridningen samman- hänger. dels med att prisutvecklingen inte kan förutses korrekt, dels med att olika kategorier av sparare och investerare har olika möjligheter att skydda sig mot respektive dra fördel av inflationen. - Osäkerheten om framtida priser och räntor minskar investeringsincita- menten. Sparare. som har möjlighet därtill. söker skydda sig mot inflatio- nen genom att placera i varaktiga konsumtionsvaror, fast egendom, aktier, konst etc. Företag med relativt höga inflationsförväntningar utsträcker sin låntagning för att finansiera investeringsprojekt, vilka erbjuder en relativt låg real avkastning. Härigenom tenderar resursfördelningen enligt utred- ningens uppfattning att bli ineffektiv, eftersom lågt avkastande investering- ar genomförs på bekostnad av sådana med högre real förräntning.

Ett sätt att minska osäkerheten om den långsiktiga ränteutvecklingen under inflation är att ge de långa lånen relativt kort räntebindning. Utred- ningen pekar på att långa lån därför under senare år försetts med s.k. räntejusteringsklausul. enligt vilken låneräntan periodvis kan anpassas till den vid justeringstillfället aktuella räntan på ett jämförbart nyemitterat statslån.

De snedvridningar som inflationen ger upphov till på kapitalmarknaden skulle i princip kunna elimineras genom indexering av finansobjekt med anknytning till penningvärdets förändringar. Erfarenheterna från vårt land av att partiellt införa system som fyllt indexlånens uppgifter visar emeller- tid att stora administrativa och opinionsmässiga problem uppstår när detta sker inom en i övrigt nominalistisk miljö.

Värdesäkringskommittén (SOU 1964: 2) påvisade att, om man med in- dexlån skulle kunna uppnå avsedda syften. måste man också övergå till

Prop. 1978/79: 165 58

real beskattning. En sådan övergång medför i sin tur en rad konsekvenser bl.a. för företagens avskrivningsprinciper och redovisning. Nuvarande institutionella system. som bestämmer kapitalmarknadens funktionssätt. är baserat på nominalistiska principer: det gäller redovisningsprinciper. fastighetsinteckningar, taxeringsvärden och inte minst viktigt skatteregler. lndexlån förutsätter därför en genomgripande förändring av de institutio- nella ramarna. Med hänsyn till omfattningen av den övergripande proble- matiken och till värdesäkringskommitténs genomlysning därav har kapital- marknadsutredningen inte ansett sig ha anledning eller möjlighet att till omprövning ta upp hela frågan om indexlån och analysera de konsekven- ser som införandet av dessa skulle få. Som jag tidigare påpekat kommer dessa frågor emellertid att belysas i det nyligen påbörjade utredningsarbe- tet om real beskattning.

Utredningen understryker att skattesystemets snedvridningseffekter förstärks av inflationen. Särskilt gynnas högt belånade investeringar. där en nominell princip tillämpas på avdragssidan. medan reala principer till- lämpas på intäktssidan i beskattningen. En belysning av effekterna för hushållen av nu gällande skatteregler på avkastningen av olika sparformer lämnas i bilaga 2 till utredningen.

Skattereglcrna i kombination med inflationen stimulerar enligt utred- ningen en stark lånebenägenhet och en motsvarande aversion mot amorte- ringar. Därigenom begränsas möjligheterna att utnyttja en jämviktsska- pande räntebildning på den organiserade svenska kreditmarknaden.

Kapitalmarknadsutredningen förklarar att den inte inom sitt mandat har möjlighet att genomföra en systematisk studie av de frågor som här har berörts. Med hänsyn till de effekter på kreditmarknadens allokeringseffek- tivitet som nuvarande skatteregler medför — och som utredningen anser tveksamma — vill utredningen ändå fasta uppmärksamheten på skattesy- stemets betydelse för kapitalmarknaden. Utredningen utgår från att dessa verkningar av gällande skatteregler blir beaktade vid behandlingen av de förslag till förändringar i skattesystemet som framlagts av de senaste skatteutredningarna. Detta framstår enligt utredningen som särskilt ange- läget med tanke på att det nuvarande skattesystemet har fördelningspolitis- ka effekter som knappast varit avsedda. Möjligheten att höja avkastningen på det egna kapitalet är sålunda beroende av belåningsgraden — dvs. personer med god kredittagningsförmåga gynnas. Systemet gynnar slutli- gen personer som är informerade om dess funktionssätt.

Jag delar för min del i huvudsak kapitalmarknadsutredningens uppfatt- ning om de snedvridande effekterna av nuvarande skattesystem i kombina- tion med en hög inflation. Problemen minskar emellertid om inflationen kan minskas. Med hänsyn till attjag inte i det här sammanhanget avser att föreslå några förändringar i rådande skatteregler, kommer jag inte att här redovisa remissinstansernas ställningstaganden i dessa frågor. Däremot kommer jag självfallet att beakta dem i samband med de överväganden

Prop. 1978/79: 165 59

som kan bli aktuella på skatteområdet när utredningen om real beskattning har slutfört sitt arbete. I det sammanhanget måste enligt min mening även kapitalmarknadstttredningens redovisning av de fördelningsmässiga kon- sekvensenutav nuvarande skanesystenti kondnnaäontned höginHadon nhmäwssmrvkL

Möjligheterna till olika former av integration av skatten för bolag och enskilda har belysts av företagsskatteberedningen i betänkandet (SOU l977:86) Beskauning av Rhetag. Beredningen konsunerar an en avräk- ningssystem liknande det som används inom EG-länderna har många för- delar. men att det också aktualiserar många principiella och tekniska problem. Systemet innebär att aktieägarna vid sin inkomstbeskattning får lyfta av den del av inkomstskatten som redan har betalats av företagen i form av bolagsskatt. Ett avräkningssystem av den typ som används inom EdeMemahuemmnnmnwnmng&MÖMehnhmavwrmtmnyehmn låta närmare utreda de problem som är förknippade med ett sådant system.

Sontjag redan näntntaccepterartnredningen de Hesutav de snedvrkf ningar i allokeringen som uppkommer till följd av bostads-. regional-. nädngs-ochkredhpohnken.särskHtsonidessaofntärehermrävaderesuL tat av den ekonomiska politiken. Några remissinstanser har en annan syn ochansernärmastan munhäHspnorhcnngenbörkunnakonunatäluuryck tnantntkredhnuuknadensfunkdonsghtpåverkaspådetsänsoninusken

Bankföreningen är kritisk till riksbankens kontroll av räntan och obliga- uonsennssionerna. Reglenngen av obhgahonsräntan har enhgt bankför- eningen lett till att denna ränta inte blivit tillräckligt attraktiv för att dra erknderhgtkaphaltHldenlångatnarknaden,vadgenonten konsdad onö- dig brist på långt kapital uppkommit. Riksbanken har samtidigt måst ikläda sig uppgiften att granska presumtiva låntagares ansökning om "tillstånd" att ta i anspråk det ransonerade utrymmet på kapitalmarknaden. Eftersom knappastnågontnyndghetbeduersådanainäkteronifnunuden,attdcn bättre än företagen själva kan bedöma investeringarna och lånebehoven. anser bankföreningen att den enda rimliga lösningen är att släppa fram låntagarna fritt och låta dem konkurrera om kapitalutbudet på en fri mark- nad.

Även när det gäller formellt kortfristig utlåning som bankutlåning anser bankföreningen att det är angeläget med en friare räntesättning. Om pro- jekttned hög nsknivå istörre utsuäckning ska" erhåha kredher,tnåste dessa krediter göras kommersiellt mer attraktiva genom större frihet för långivarna att offerera konkurrenskraftiga räntesatser och övriga villkor.

Statens och bostadssektorns kreditbehov bör enligt bankföreningen till- godoses genom att dessa låntagare erbjuder de räntor som krävs för att de skall erhålla erforderlig kredit. Detta får bekostas av samhället via statens budget. Det är enligt bankföreningen inte ett rationellt och samhällsekono- miskt effektivt sätt att tillförsäkra dessa prioriterade låntagare kredit ge— nontan —-sontnusker——delvb Mndrakaphahnarknadensfunkansdug-

lighet.

Prop. 1978/79: 165 60

När det gäller de snedvridningar som enligt utredningens mening upp- kommer till följd av inflationen i kombination med skattereglerna. bestri- der inte bankföreningen att dessa snedvridningar kan spela roll för t. ex. allmänhetens efterfrågan på konsumtionskrediter. Detta har vad avser obligationsmarknaden relevans för t. ex. ttppläggande av obligationslån för ett institut som bl. a. bedriver konsumtionskreditgivning. Att sådana insti- tut skulle uppträda på obligationsmarknaden i någon större utsträckning framstår däremot enligt bankföreningen som mindre sannolikt.

Beträffande det vanligare fallet, det som gäller tillverkningsföretags rätt att få tillträde till obligationsmarknaden. finner bankföreningen utredning- ens resonemang svårbegripligt. Utredningen pekar på möjligheten av att en något lägre räntenivå än den marknadsbestämda jämviktsräntan skulle kunna locka fram företag med goda investeringsprojekt. vilka vid den höga räntenivån inte skulle sökt kredit p. g. a. hög riskaversion och förväntning- ar om en relativt svag prisutveckling. Kreditbedömningen skulle då — vid den något lägre räntenivån — kunna göras mer enhetlig för ett större urval av projekt och därmed förhoppningsvis leda till en mer effektiv kreditför- delning. Enligt bankföreningens åsikt bör ett företag. som i ett vinstläge har en starkare prisutveckling för sina produkter och därför kan betala högre ränta på kapitalmarknaden, inte hindras från att göra detta.

Utredningens ståndpunkt att det — om riksbanken avstod från att funge- ra som prisledare — ändå inte skulle bli fråga om någon renodlad mark- nadsprissättning enligt frikonkurrensmodellen. delas ej av bankför- eningen. Utredningen motiverade sin ståndpunkt med det stora inflytande som ett litet antal placerare skulle ha. Bankföreningen påpekar att den svenska kapitalmarknadens ökade integration med den internationella ka- pitalmarknaden gör att ett fåtal stora kapitalplacerares dominans för svens- ka låntagare inte är lika självklar som tidigare. Dessutom är institutionella förändringar som ökar antalet kapitalplacerande institut enligt bankför- eningen möjliga.

SAF anser liksom bankföreningen att emissionskontrollen bör slopas och obligationsräntorna tillåtas anpassa sig till marknadsnivå. Några för- delningspolitiska skäl mot en höjning av bostadsobligationsräntan kan enligt SAF inte anföras. AP—fondens första, andra och tredje fondstyrelser pekar på att ett alternativ till emissionskontrollen skulle kunna vara att riksbanken angav ramar för näringslivets obligationsupplåning. På motsva- rande sätt skulle riksbanken kunna ange det ränteintervall inom vilket sådana obligationer får emitteras. Ytterligare några remissinstanser föror- dar ett slopande av emissionskontrollen. Riksbanksfullmäktige och TCO anser däremot att emissionskontrollen bör bibehållas. TCO framhåller att emissionskontrollen behövs för att marknaden för långfristigt kapital skall utvecklas i enlighet med de ekonomisk-politiska intentionerna. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anser det otillfredsställande att samhället tillämpar styrmedel som innebär dolda subventioner. I stället bör en mark-

Prop. 1978/79: 165 61

nadslösning eftersträvas och subventionerna klart redovisas. Enligt Folk- sam bör det vara möjligt att trots prioritering av statens och bostadssek- torns upplåning anpassa räntan till den nivå som den skulle ha vid en fri marknadsprisbildning.

Jag vill för min del anföra följande. Den svenska ekonomin arbetar i princip inom en marknadsekonomisk ram. Inom denna ram försöker sam- hället styra utvecklingen för att uppnå olika samhällsekonomiska mål. Exempel på detta är bostads-. regional-. närings- och sysselsättningspoliti- ken. Denna styrning innebär ofta att samhället eftersträvar en annan real resursallokering än den som skulle ha framkommit i en renodlad mark- nadsekonomi. Spegelbilden av detta är självfallet att också den finansiella resursallokeringen måste bli annorlunda än vad som skulle ha framkommit i en sådan ekonomi.

Från dessa utgångspunkter är det naturligt att tänka sig att de ingrepp i den finansiella resursallokeringen som är nödvändig för att uppnå de samhällsekonomiska målen görs på ett sådant sätt att kreditmarknadens allokeringsförmåga när det gäller den resterande marknadsbestämda delen av ekonomin skadas så litet som möjligt.

Detta skulle då som några remissinstanser påpekat bl.a. innebära att de prioriterade sektorernas upplåning säkerställdes genom att de erbjöd den ränta som marknaden krävde för att frivilligt lämna krediter. Steg i denna riktning har redan tagits genom att staten via budgeten subventionerar bostadsräntan, vilken därigenom kunnat höjas utan att detta lett till oac- ceptabla höjningar av boendekostnaden.

Det är emellertid inte självklart att en fortsatt anpassning mot större marknadsmässighet skall innebära en höjning av räntenivån till de krav som marknaden nu ställer. Dessa krav är nämligen i sin tur delvis bestäm- da av de snedvridningseffekter som beskattningsreglerna i kombination med inflation ger upphov till. Bankernas krav för att frivilligt placera i bostads- och statsobligationer är dessutom betingade av att de kan använ- da pengarna på lönsammare sätt på annat håll och att de har en organisa- tion som är mer lämpad för andra uppgifter. Om vi kunde minska de olika snedvridningseffekterna så skulle ytterligare ränteanpassningar för att uppnå marknadsjämvikt kunna komma att visa sig onödiga. Genom att förbättrade förutsättningar för en utvecklad obligationsmarknad skulle föreligga. så skulle troligen inte heller bankerna behöva svara för en så stor del av obligationsköpen som nu och deras höga förräntningskrav därmed spela mindre roll än nu.

Så länge vi inte kommit till rätta med olika faktorers snedvridande effekter så finns det enligt min mening små förutsättningar att släppa obligationsräntan helt fri eller slopa emissionskontrollen. Hushållens kre- ditefterfrågan skulle visserligen inte direkt---kunna-komma till uttryck på obligationsmarknaden. men goda marknadsförutsättningar skulle föreligga för olika företag att ta upp obligationslån för att bevilja konsumtionskre-

Prop. 1978/79: 165 62

diter av olika slag. Detta skulle inte. som bankföreningen menar. bara gälla institut som bedriver konsumtionskreditgivning utan också de varuprodu- cerande företagen.

När det gäller sedvanliga bankkrediter är det uppenbart att om en helt fri räntesättning tilläts. så skulle detta kunna leda till en kraftigt ökad konsum- tionskreditgivning. De ekonomiska incitamenten föreligger för såväl banker som hushåll samtidigt som många hushåll på grund av de kraftigt höjda fastighetspriserna kan erbjuda fullgoda säkerheter. Det skulle därför vara nödvändigt att para frisläppandet av räntan med en kvantitativ regle- ring av konsumtionskreditgivningen.

Genom att kontrollera räntan bibehåller man i stället de ekonomiska ineitamenten för bankerna att i första hand tillgodose företagens kreditbe- hov. vilket ur samhällelig synvinkel ofta är nödvändigt och önskvärt. Önskemålet att hålla nere räntenivån på kreditgivningen till företag på rimliga nivåer. kommer delvis i konflikt med önskemålet att ge nya inves- teringsprojekt möjlighet att dra till sig kreditresurser genom räntekonkur- rens. Som bankföreningen påpekar kräver en högre risknivå högre ränta. Nya företag och projekt behöver också kunna erbjuda högre ränta än etablerade företag på grund av att de har relativt få övriga bankaffärer. Bankerna har nämligen ett företagsekonomiskt intresse av att beakta hela kundförhållandet vid kreditbeviljningen. Mot behovet av en högre ränta talar å andra sidan att banken — om den tror på det nya företaget -— kan hoppas på goda framtida affärer. Även om jag med hänsyn till vad jag nu anfört ser ett visst behov av en fri räntesättning. väger de argument som talar mot en sådan enligt min mening tyngre.

Jag anser det emellertid lämpligt att, som utredningen framhållit, i myc- ket hög grad anpassa räntenivån till vad jämvikten på kreditmarknaden kräver. Med de förutsättningar som föreligger är det emellertid enligt min mening svårt att se hur man f.n. helt skall kunna avstå från att genom regleringar styra resursallokeringen i enlighet med samhällets önskemål. Jag vill i sammanhanget erinra om att den kreditpolitiska regleringen kommer att ses över i enlighet med uttalanden i propositionen om förläng- ning av lagen om kreditpolitiska medel (prop. 1978/79: 47).

2.2. Företagens finansiering

e.2.l Inledning

Kapitalmarknadsutredningen har i sitt betänkande lagt särskild tonvikt på industrins finansiella problem. Mot bakgrund av de stora krav som kommer att ställas på industrisektorn under de närmaste åren framstår detta som naturligt och motiverat. Industrins finansiella problem intar därför en central plats också i min föredragning.

I det följande kommerjag först att mycket kortfattat presentera kapital-

Prop. 1978/79: 165 63

marknadsutredningens redovisning av industrins reala och finansiella ut- veckling fram till mitten av 1970-talet. Därefter redovisarjag utredningens diskussion om de samband som råder mellan företagens finansiella sittla- tion och deras investeringsbenägenhet. Mot denna bakgrund redogör jag för kapitalmarknadsutredningens syn på den svenska industrins framtida problem.

Som jag tidigare har nämnt har sedan kapitalmarknadsutredningen lade fram sitt betänkande 1978 års långtidsutredning presenterats. Denna får därför bilda bakgrund till en diskussion om de krav som kommer att ställas på industrins reala och finansiella utveckling. Till sist presenterar jag översiktligt kapitalmarknadsutredningens förslag till åtgärder för att för- bättra industrins försörjning med risk- och lånekapital. Jag redovisar i anslutning härtill också min allmänna inställning till dessa förslag. I sam- band med min genomgång av de olika institutionella sektorerna återkom- mer jag till en mer ingående diskussion om utredningens förslag och remissinstansernas syn på dessa.

2.2.2. Industrins rea/u och finansiella utveckling till mitten av 1970-talet

De olika näringsgrenarnas relativa betydelse har successivt förändrats under de senaste decennierna. Bakgrunden härtill utgörs till stor del av den kraftiga inhemska och utländska ekonomiska tillväxten och därmed för- knippade ökning och förskjutning i den samlade efterfrågan på varor och tjänster.

För industrins del har utvecklingen inneburit att produktionsvolymen ungefär trefaldigats mellan 1950 och 1975. I löpande priser har produk- tionen ökat i ungefär samma takt som den totala produktionen i Sverige och det relativa bidraget till BNP har legat oförändrat kring drygt 30 % under perioden. Samtidigt har sektorns andel av sysselsättningen minskat från 32 % år 1950 till 27 % år 1975. Förskjutningarna mellan olika bran- scher inom industrin har varit betydande.

Tillväxten och omstruktureringen av svenskt näringsliv har ställt stora krav på såväl ai'betskraftens rörlighet som på nybildningen av kapital. Den ökning av industriproduktionen som inträffat sedan 1950 kan, förutom av den tekniska utvecklingen. förklaras av att varje anställd inom industrin till sin hjälp fått en väsentligt större kapitalutrustning. Totalt har kapitalvoly- men inom industrin ökat med i genomsnitt ca 5 % per år sedan 1950. Denna ökning har åstadkommits genom en årlig tillväxt av investeringsvolymen med i genomsnitt 4 % per år. Industrins kapitalintensitet. mätt som realka- pitalvolym per arbetstimme. har därigenom mer än fyrfaldigats mellan

1950 och 1975. Industrins räntabilitet på det totala kapitalet före skatt uppgick under perioden 1951—1955 i genomsnitt till 7,4 %. Den sjönk därefter varje femårsperiod fram t.o.m. 1966—1970. då den uppgick till 5,1 %. Under perioden 1971 — 1975 steg räntabiliteten åter något till 6,2 %.

Prop. 1978/79: 165 64

Räntabiliteten på det egna kapitalet har legat över räntabiliteten på det totala kapitalet. Detta är en följd av den s.k. hävstångseffekten. som innebär att avkastningen på det egna kapitalet höjs genom att den avkast- ning som uppnås på lånade medel. utöver vad som krävs för att erlägga låneräntan. tillfaller det egna kapitalet. En förutsättning härför är givetvis att företagen kan uppnå en högre avkastning än låneräntan på de medel de lånar upp. Denna hävstångseffekt blev särskilt påtaglig under högvinståret 1974. Den höjning av totalräntabiliteten som då inträffade ökade skillnaden gentemot låneräntan. vilket ledde till att räntabiliteten på det egna kapitalet ökade snabbare än totalräntabiliteten.

Den i det längre perspektivet låga räntabiliteten i kombination med snabbt växande industriinvesteringar har lett till att dessa i allt större utsträckning fått lånef'inansieras. Resultatet har blivit att skulderna vuxit snabbare än det totalt arbetande kapitalet i industrin. Soliditeten. mätt som eget kapital inklusive obeskattat kapital i relation till totalt kapital exkl. handelskrediter. sjönk därigenom gradvis från 75 % år 1950 till 50 % år 1974.

Den ökade skuldsättningen har möjliggjorts av en snabb uppgång av kreditutbudet och betydande förändringar i skuldstrukturen ägde rum 1966d1974. Ungefär hälften av företagens upplåning kommer från den icke organiserade inhemska kreditmarknaden och från s. k. rörelsegcnererade krediter som t.ex. pensions-, skatte- och löneskulder. Den organiserade svenska kreditmarknaden har haft en minskande betydelse för industrins finansiering. Detsamma gäller därmed också för de kreditpolitiska åtgärder som omedelbart påverkar denna marknad.

Upplåningen på den organiserade svenska kreditmarknaden svarade 1974 för 28 % av industrins totala upplåning. vilket kan jämföras med 30 % 1966. Ett annat betydelsefullt drag i utvecklingen av industrins kreditför- sörjning är den ökade utlandsupplåningen. De utländska kreditorerna, exklusive utländska koncernskulder, svarade 1966 för 8 % av industrins totala skulder. Denna andel hade vid mitten av 1970-talet ökat till 14 %.

När det gäller utvecklingen på den organiserade svenska kreditmarkna- den har affärsbankernas relativa betydelse som kreditgivare minskat mar- kant mellan 1966 och 1975. Av industrins totala upplåning på denna mark- nad svarade affärsbankerna 1975 endast för 36 % jämfört med 47 % år 1966. Betraktar man affärsbankslånen exklusive de s. k. återlånen. dvs. lån vilka bankerna finansierar genom egen upplåning i AP-fonden. accentueras denna nedgång ytterligare.

Även försäkringsbolagens relativa betydelse för industrins upplåning har minskat. I stället har mellanhandsinstitutens utlåning och olika specialkre- diter ökat sin andel av industrins upplåning på den organiserade svenska kreditmarknaden. Mellanhandsinstitutens utlåning består av lån från Inve- steringsbanken, Industri- och Företagskredit, Exportkredit och en del andra mindre betydelsefulla kreditkällor. Specialkrediternas växande be—

Prop. 1978/79: 165 65

tydelse sammanhänger med en kraftig ökning av lokaliseringslånen under perioden.

Skuldstrukturen skiljer sig avsevärt mellan företag i olika storleks- klasser. Upplåningen från den icke organiserade svenska kreditmarknaden betyder relativt sett mest för de små företagen, medan de rörelsegenere- rade krediterna har en större relativ betydelse för de stora företagen. Den svenska organiserade kreditmarknaden, exklusive obligationslånen. bety- der mest för de mindre företagen. medan obligationslånen och de utländs- ka lånen har störst betydelse förde större företagen.

Efter denna kortfattade redovisning av industrins reala och finansiella utveckling fram till mitten av 1970-talet. övergår jag nu till kapitalmark- nadsutredningens diskussion om sambanden mellan företagens finansiella situation och deras investeringsbenägcnhet.

3.2.3. Imi/t.vlrius _finum'icllu situation och inrestel'i/tgsht'nt'igwrhe! ('n/ig! kapital/n(lr/(ltad.vufred/tingen

Kapitalmarknadsutredningen diskuterar i sitt betänkande vilka faktorer som påverkar företagens investeringsbenägenhet. Utredningen framhåller att våra kunskaper på detta område inte är så stora som man skttlle önska. Särskilt svårt är det självfallet att kvantifiera de olika faktorernas betydel- se.

Frågan om vad som bestämmer industrins investeringar brukar enligt utredningen traditionellt besvaras med att företaget investerar så långt som det finns lönsamma projekt och så långt extern finansiering vid behov kan ordnas. Innebörden av detta är att det är möjligt att påverka investerings— volymen genom att lätta respektive strama åt kredittillförseln så länge det linns lönsamma investeringsprojekt. (.)m sådana projekt saknas år det däremot verkningslöst att försöka öka investeringsvolymen genom lätt- nader i kreditpolitiken.

Tillgången på lönsamma investeringsprojekt är beroende av i vilka kvan- titeter och till vilka priser företagen räknar med att kunna avsätta sina produkter samt av vilka kostnader som företagen räknar med skall vara förknippade med produktionen. Vid sidan av lönekostnaderna spelar där- vid kapitalkostnaderna en väsentlig roll. Kapitalkostnaderna är produkten av ett flertal faktorer bland vilka låneräntan. avkastningskravet på eget kapital och skattesystemets utformning är de viktigaste.

Utredningen konstaterar att kapitalkostnaden givetvis sjunker om låne- räntan sjunker. Därigenom ökar tillgången på lönsamma investeringspro— jekt. Utredningen framhåller också att om låneräntan beror av hur mycket företagen behöver låna. blir definitionen av vad som är lönsamt beroende av hur många "lönsamma" projekt företagen har.

AVkastningskravet på eget kapital varierar såväl över tiden som mellan olika länder. En faktor av betydelse är avkastningen på alternativa place— ringar. En annan mycket betydelsefull faktor är den risk som är förknippad 5 Riksdagen 1978/79. ] sam/. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 66

med avkastningen. Om risken ökar stiger '.tvkastningskravet. Enligt utred- ningen inncbär bl.a. en sänkt soliditet att företagens riskkostnad ökar. vilket alltså höjer avkastningskravet. Om soliditetsnivån blir mycket låg är det möjligt att företagen över huvud taget inte är beredda att expandera snabbare än vad som kan uppnås genom vinstnedplöjning. Utredningen pekar också på en rad faktorer. som kan öka företagens benägenhet att tolerera en sänkt soliditet. t.ex. statliga stödinsatser till industrin. före- komsten av lätt realiserbara finansiella tillgångar saint tillgång på lämpligt utformade långfristiga lån.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att investeringarna kan så- gas vara beroende av lånekostnaden och företagens benägenhet att skuld- sätta sig. den förväntade vinstnivån. aktieägarnas avkastningskrav och tillgången på nyemissionsmedel. Den allmänna vinstnivån i sin tur är resultatet av produkt- och faktorpriser samt det teknologiska kunnande och den produktkvalitet sotn beror på mångåriga satsningar på forskning och utveckling. Det uppstår ett växelspel mellan dessa faktorer över tiden. Förväntningarna bestäms. förutom av den rådande vinstsituationen. av den bedömda framtida kostnadsutvecklingen. de framtida marknadsutsik- terna och i vilken utsträckning man har förtroende för de näringspolitiska beslutsfattarna. Den faktiska vinsten bestämmer sedan tillgången på in- terna finansieringsmedel.

2.2.4. Industrins ji'am/ia'a problembild

Kapitalmarknadsutredningens diskussion om industrins framtida pro- blem tar i stor utsträckning sin utgångspunkt i den långtidsbedömning som Industriens utredningsinstitut presenterade 1976 och som avser utveck- lingen 1974 —- 1980.

Analysen visar att industrins behov av extern finansiering blir stort. För det första väntas det finansiella sparandet. dvs. skillnaden mellan brutto- sparandet och de materiella bruttoinvesteringarna. fortsätta att försämras. För det andra väntas investeringarna i finansiella tillgångar växa starkt. Sammantaget innebär detta att det totala externa finansieringsbehovet under 1970—talets sista fem år stiger kraftigt jämfört med närmast föregåen- de femårsperiod. Totalräntabiliteten före skatt förväntas ligga markant över genomsnittet för perioden 1951—1975. om än ej på den nivå som uppnåddes under högvinståret 1974. Härigenom blir differensen mellan totalräntabiliteten och företagens genomsnittliga upplåningsränta relativt stor. Samtidigt ökar skuldsättningen. Den s. k. hävstångseffekten ger vid denna utveckling en kraftigare förbättring av räntabiliteten på det egna än på det totala kapitalet.

Förbättringen av räntabiliteten bygger på två väsentliga förutsättningar. Den ena gäller löneandelens utveckling. den andra att realräntan kommer att fortsätta att vara negativ. Löneandelen förutsätts ligga på 1974 års för svenska förhållanden osedvanligt låga nivå. Enligt utredningen är det

Prop. 1978/79: 165 67

osannolikt att löntagarna kommer att acceptera en sådan utveckling. Man anser det i stället realistiskt att räkna med en högre löneandel än i de redovisade kalkylerna.

I detta sammanhang vill jag betona att knappast någon remissinstans bestrider att industrins lönsamhet och allmänna finansiella situation måste förbättras. F.nligt LO:s mening måste industrins lönsamhet höjas över de senaste årens låga nivå. Den nivån är nämligen inte förenlig med målen om tillväxt och tryggad sysselsättning. Å andra sidan är det enligt LO:s me- ning inte rimligt att under en följd av år upprätthålla en generell vinstnivå som ligger på 1974 års nivå. Mot detta talar fördelningspolitiska skäl. Dessutom kan det av effektivitetsskäl vara olämpligt att upprätthålla en alltför hög självfinansieringsgrad. Enligt LO:s mening är det på sikt nöd- vändigt att konflikten mildras mellan strävan att åstadkomma en snabb kapitalbildning inom industrin och fördelttingspolitiska mål liksom att kapi- talförsöijningen sker i former som bidrar till ökad ekonomisk demokrati.

SAF anser i sitt remissvar att starka skäl talar föratt företagens soliditet måste förstärkas. Den förändrade internationella miljön — ökade valuta- risker och minskad stabilitet i avsättningsförhållandena — borde kräva en ökad andel eget kapital. Statens industriverk efterlyser i detta samman- hang en mer ingående diskussion av soliditetens roll som bestämningsfak- tor för investeringsefterfrågan än den som förs i utredningen. Enligt indti- striverket är det givetvis tänkbart att företagen tvingats öka sin skuldsätt- ning för att kunna genomföra sina investeringsplaner. men det förefaller också möjligt att företagen helt enkelt anpassat sig till förhållandena på kreditmarknaden och funnit det fördelaktigt att öka sin skuldsättning i förhållande till det totala kapitalet. För detta talar enligt industriverket att utbudet av fördelaktiga krediter ökat. Detta har medfört att företagen kunna låna mer utan att öka sitt risktagande i motsvarande mån. lndustri- verket pekar också på den ökning som skett i de rörelsegenererade kredi- ternas betydelse. Den soliditet som erfordras för att ge företagen tillfreds- ställande motståndskraft mot förluster skulle därmed kunna vara lägre än tidigare.

Det statistiska material som kapitalmarknadsutredningen presenterat sträcker sig i de flesta fall till 1975. Sedan dess har företagens finansiella situation ytterligare försämrats. Vinstmarginalerna som 1975 hade krympt så att de låg i närheten av genomsnittnivån för perioden 1950— 1975 fortsat- te under de två nästföljande åren att krympa så att de 1977 var avsevärt mindre än vid något tillfälle under perioden 1950—1975.

De kraftigt sjunkande vinsterna i kombination med en fortsatt ökning av totalkapitalet ledde under 1976 och 1977 till en drastisk sänkning av total- räntabiliteten. så att den 1977 endast uppgick till 1,8% vilket kan jämföras med 97% under högvinståret 1974 och 6,2% i genomsnitt för perioden 1971—1975.

Eftersom skuldkvoten fortsatte att stiga samtidigt som företagens ge-

Prop. 1978/79: 165 68

nomsnittliga låneränta steg fick den sjunkande tott-tlri'tntabiliteten genom en omvänd hävstångseffekt förödande konsekvenser för räntabiliteten på eget kapital. som sjönk från 14.2 'i?- tinder 1974 till minus 4.3 C'n undcr 1977. Efter skatt var räntabiliteten ännu lägre eller minus 5.692.

Trots en kraftig nedgång i bruttoinvesteringarna under 1977 ledde detta till att självfinansieringsgraden minskade mycket starkt från drygt 80% under perioden 1972- 1974 till knappt 309-2- under 1977. Räntabilitetsned- gången ledde dessutom till att soliditeten fortsatte att sjunka så att den 1977 endast uppgick till ktiappt 47 %. Då har företagen gottskrivits intia- tionsvinster på sitt realkapital genom att detta värdei'ats till återanskaff- ningspriser. Under 1978 tycks vinstnedgången hos de större industriföreta- gen ha upphört och möjligen förbytts i en begränsad uppgång.

Sedan kapitalmarknadsutredningen lade fram sitt betänkande har som jag tidigare har nämnt LU 78 presenterats. Denna tar i huvudsak sin utgångspunkt iden situation som rådde under 1977. Från den utgångspunk- ten analyserar utredningen den utveckling av företagens finansiella situa- tion som krävs för att den nödvändiga investeringstillväxten fram till 1983 skall komma till stånd. Utredningens slutsatser om vilka krav som ställs på företagens finansiella utveckling stämmer i sina allmänna tendenser väl överens med de slutsatser som kapitalniarknadsutredningen drog med utgångspunkt i 1976 års långtidsbedömning.

LU konstaterar att den trendmässiga nedgången i företagens soliditet måste brytas. Företagens vinster måste också förbättras. LU räknar med att vinsterna fram till 1983 skall öka från 1977 års bottenläge till ungefär den nivå. mätt som procentuell andel av förädlingsvärdet. vilken noterades under 1970—talets första år. Detta innebär en relativt kraftig uppgång av förå'idlingsvärdets vinstandel och begränsar utrymmet för lönehöjningar. 1 LU har också den mot vinst- och investeringsutvecklingen korresponde- rande räntabilitetsutvecklingen beräknats. Kalkylerna visar på en räntabi- Iitetsuppgång mellan 1977 och 1983, som av utredningen anses vara i knappaste laget för att helt säkerställa investeringsprognosens realise- rande. lndustriföretagens genomsnittliga reala räntabilitet på eget kapital efter skatt beräknas under prognosperioden öka från utgångslägets botten- nivå om minus 69%.- till S% 1983. Räntabilitetsnivån skulle därmed 1983 ligga något över den avkastningsnivå som noterades under 1970-talets första år. Den ligger däremot klart under det räntabilitetstal som uppnåd- des under 1974.

Utredningens kalkyler visar. att den förutsatta vinstuppgången inte i sig räcker till för att stoppa den ogynnsamma soliditetsutveeklingen. Om soliditeten inte skall försämras behöver nyemissionsvolymen under peri- oden fram till 1983 växa till ca 2 miljarder kr. per år i löpande priser, vilket med hänsyn taget till prisutvecklingen är ungefär i nivå med volymen under de stora emissionsåren 1975 och 1976. Denna nyemissionsvolym kan te sig hög men den inkluderar inte bara nyemissioner över börsen utan

Prop. 1978/79: 165 69

också andra tillskott av eget kapital - inte minst de som sker till de statliga företagen.

För egen del vill jag i detta sammanhang framföra följande. Om det skall vara möjligt att höja den allmänna levnadsstandarden måste industrin genom offensiva investeringar förbättra sin produktivitet samt bygga ut sin produktionskapacitct på områden, där den kati räkna med att vara konkurrenskraftig. Ett första villkor för att nyinvesteringarna skall ta fart på allvar är självfallet att kapacitetsutnyttjandet inom industrin ökar. För att företagen skall vara beredda att genomföra de nödvändiga investeringarna måste emellertid också investeringarnas avkastning stå i ett rimligt förhållande till den risk som investeringarna medför och kostna- den för lånekapital.

Som kapitalmarknadsutredningen framhållit är våra kunskaper om de exakta sambanden mellan avkastning. risk och investeringsbenägenhet inte så fullständiga som man skulle kunna önska. Det råder emellertid enligt min mening inget tvivel om att den nuvarande kombinationen av förväntad avkastning och risk inte i längden kan bestå om företagens investeringar skall kunna stiga till en rimlig nivå.

Såväl kapitalmarknadsutredningen som LU diskuterar vilka förändring- ar i företagens finansiella situation som är nödvändiga om industrins inve- steringar skall utvecklas på ett sätt som står i överensstämmelse med det önskvärda utvecklingsförloppet för den svenska ekonomin. Mot bakgrund av utredningarnas analyser är det enligt min mening uppenbart att räntabi- liteten inom industrin måste förbättras. Den räntabilitetsnivå som rådde under 1977 och i stor utsträckning också under 1978 är inte bara oförenlig med en rimlig investeringsutveckling. utan skulle också. om den blev bestående hota en stor del av den svenska industrins överlevnad. Som jag tidigare påpekat ifrågasätter inte heller remissinstanserna att industrins lönsamhet och allmänna finansiella situation måste förbättras. Samtidigt som det är angeläget att industrins lönsamhet förbättras på nuvarande nivå är det enligt min mening viktigt att av stabiliserings- och fördelningspolitis- ka skäl undvika alltför höga vinstnivåer.

Det starkt växande statliga upplåningsbehovet leder sannolikt till en relativt hög real kapitalmarknadsränta på långa placeringar. Det är i och för sig angeläget att placerarna kan erhålla en positiv realränta. Detta är somjag tidigare understrukit en förutsättning för en välfungerande kapital- marknad. Samtidigt innebär det dock att företagen måste ställa högre krav på avkastningen på totalt investerat kapital. Allmänt gäller som en nödvän- dig förutsättning för att uppnå en rimlig investeringstakt att räntabiliteten på totalt kapital är högre än låneräntan. lnvesteringsverksamheten påver- kas dock även om denna förutsättning är uppfylld också av företagens soliditet och olika slag av risker som är förenade med investeringsverk- samhet. Det finns därför anledning att uppehålla sig vid företagens solidi- tetskrav och risksituation.

Prop. 1978/79: [65 70

Företagens risk kan som kapitalmarknadsutredningen visat ses som sammansatt av dels den reala risken. dels den finansiella risken. Den reala risken anger osäkerheten i avkastningen på det totala kapitalet och sam— manhängcr med sådana faktorer som de interntionella konjunktur- svängningarna. den inhemska ekonomiska politikens möjlighet att hålla en stabil relativ kostnadsnivå i förhållande till utlandet samt specifika risker för det enskilda företaget. t. ex. om marknaden för dess produkter utveck- las sotn förväntat, om teknologiska risker i produktionen kan klaras etc. Den finansiella risken är den risk som uppstår genom att en stor del av det investerade kapitalet har lånefinansierats och räntorna på dessa lån utgör fasta betalningsförpliktelser. Därigenom fortplantar sig variationer i av- kastningen på totalt kapital till ännu större variationer i avkastningen på eget kapital. På samma sätt som räntabiliteten på eget kapital genom den s. k. hävstångseffekten kan bli väsentligt högre än räntabiliteten på totalt kapital om den överstiger låneräntan så kan även risken för det egna kapitalet flerdubblas genom motsvarande hävstångseffekt.

Den starkt sjunkande soliditeten i svensk industri bidrar således till att öka fluktuationerna i nettovinsterna. Detta är enligt min mening olyckligt. Mycket stora höjningar av nettovinsterna skapar underlag för starka löne- och kostnadsökningar, bl.a. motiverade med fördelningspolitiska skäl samtidigt som förluster eller mycket låga vinster nödvändiggör omfattande statliga räddningsaktioner för att klara företag och sysselsättning. Jag ' anser det därför önskvärt att företagens soliditet successivt ökar. Därige- nom minskar risken för det egna kapitalet och den erforderliga riskersätt- ningen_ dvs. differensen mellan förväntad avkastning och räntan på riskfria placeringar kan bli mindre. Huvudproblemet är att även om räntabiliteten på nyinvesteringar stiger relativt kraftigt och i och för sig tillräckligt för att generera en eftersträvad investeringsvolym har många företag efter många år av svag vinstutveckling en så låg soliditet att en fortsatt starkt växande investeringsverksamhet inte bedöms försvarlig av företagen. Som kapital- marknadsutredningen visat krävs utomordentligt höga vinstnivåer under många år om man enbart genom återplöjning av vinster skall påtagligt ändra kvoten mellan eget och främmande kapital. Det är mot den bakgrun- den nödvändigt att företagen erhåller ett ökat tillskott av riskvilligt kapital utifrån. Den räntabilitet som krävs för att öka investeringarna och för att attrahera nytt riskvilligt kapital torde inte behöva uppgå till samma höga nivå som skulle erfordras om soliditetsproblemet skulle lösas i huvudsak genom äterplöjning av vinstmedel. Om företagen skall erhålla ett tillräck- ligt stort tillskott av riskvilligt kapital utifrån är det nödvändigt att utbudet av riskvilligt kapital ökar. Jag återkommer längre fram till hur en sådan ökning Skall komma till stånd. Jag vill emellertid dessförinnan beröra några andra faktorer av stor betydelse i detta sammanhang.

Under senare år har företagen trots svag vinstutveckling sökt upprätt- hålla investeringsnivån för att inte förlora marknadsposition och utveck-

Prop. 1978/79: 165 71

lingskraft. Genom bl.a. omfattande statliga krediter och garantigivning har det funnits möjlighet att finansiera ökade investeringar trots svag soliditet och låg avkastning. Jag vill dock understryka att en fortsättning på denna väg inte är möjlig i längden. Man kan inte genom mjuka lån och statliga kreditgarantier lösa den osäkerhet för företag, företagsledning och anställ- da som den växande instabiliteten i nettoresultatet ger upphov till. Det finns därför anledning att visa en viss återhållsamhet med garantigivning och mjuka lån från olika statliga institutioner eftersom en sådan politik kan bidra till en överexpansion och uttunning av det egna kapitalet i många företag vilket i sin tur i en konjunkturnedgång leder till omfattande före- tagskriser.

Ökat risktagande vid utlåning bör inte främst ses som ett medel att möjliggöra investeringar i företag med alltför svag soliditet. Tonvikten bör i stället läggas på stöd som minskar sådana typer av risker som är svåra för företag att kontrollera. Det hör t.ex. det försäkringssystem som byggts upp inom Exportkreditnämnden för att skydda fordringar för politiska risker i u-länderna. En annan typ av risk kan gälla utveckling av ny avancerad teknologi. STU har redan möjligheter att dela kostnaden för sådant utvecklingsarbete genom att medge en villkorlig återbetalningsskyl- dighet. Generellt gäller dock att en viss försiktighet med riskövertagande från samhällets sida är påkallad. En mera utbredd subvention av riskta- gande sänker ersättningen för risk. vilket generellt minskar tillgången på riskvilligt kapital.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att de statliga stödinsatserna i framtiden främst bör avse projekt med stor teknologisk risk. medan företa— gen i större utsträckning än hittills bör hänvisas till att själva bära den finansiella risk som är förknippad med allt företagande. De närmare riktlin- jerna för industripolitiken har regeringen angett i proposition den 1 mars l979 om riktlinjer för industripolitiken m. m. (prop. 1978/79: 123).

2.2.5. Industrins försörjning med riskvilligt kupilal

Det är viktigt att skilja mellan den totala tillgången på kapital i samhället och tillgången på riskvilligt kapital. [ det senare fallet gäller det hur det totala kapitalflödet fördelas mellan lånekapital och riskvilligt kapital. Ut- budet av riskvilligt kapital beror på de utsikter till avkastning som ratio— nella placerare anser sig ktlnna räkna med. och hur denna avkastning ställer sig i förhållande till alternativa placeringar, varvid skillnader i riskgrad beaktas.

För att placerarna skall vara villiga att placera i aktier måste de erhålla en viss riskersättning. Avkastningen på aktier kan delas upp i två kompo- nenter: den riskfria räntan och en ersättning för risk. Riskersättningen kan beräknas som differensen mellan avkastning på t. ex. kapitalkonto i bank efter skatt och avkastning på aktier efter skatt. Under förutsättning att ersättningen vid placering i aktier är tillräckligt stor i förhållande till den

Prop. 1978/79: 165 72

ersättning som placeraren kan erhålla vid en riskfri placering. kan utbudet av riskvilligt kapital i princip inte bli för litet i förhållande till efterfrågan. Hushållens totala finansiella tillgångar i form av bankinlåning och obliga- tioner uppgick vid utgången av 1978 till ca 160 miljarder kr. För att höja industrins soliditet med 5 procentenheter skulle det vara tillräckligt om knappt HV.-T=? av dessa finansiella tillgångar transforn'terades till aktiekapi- tal. Utbudet av riskvilligt kapital beror på förutsättningarna för att hushål- len ställer kapitalet till förfogande i en annan kontraktsform än riskfria placeringar.

Utbudet av riskvilligt kapital kan öka genom att man minskar risken eller på olika sätt förbättrar villkoren vid placering i aktier — åtminstone i relation till andra placeringsformer. Ur hushållens synvinkel kan t. ex. en institutionalisering av ägandet i form av aktiefonder och investmentbolag vara ett rationellt sätt att erhålla riskspridning och professionell förvaltning för sitt sparkapital.

För vissa institutionella placerare lägger placeringsreglemcnten och and- ra bestämmelscr hinder i vägen för den placeringsinriktning som skulle bli följden vid en fri avvägning mellan avkastning och risk. I dessa fall är det möjligt att öka utbudet av riskvilligt kapital genom att liberalisera de bestämmelser som utgör restriktioner för dessa placerares utbud av sådant kapital.

En central fråga är hur man kan få till stånd den ökade lönsamhet som är angelägen för att öka företagens riskkapital. deras förmåga att dra till sig nytt kapital och möjligheter att göra offensiva investeringar.

LO framhåller i sitt remissyttrande att en utveckling mot ökad lönsam- het inom industrin lättare skulle accepteras vid en annan ägarstruktur än den nuvarande. Jag delar den bedömningen.

Det ligger i löntagarnas intresse att åstadkomma en ökad lönsamhet och ett ökat företagssparande eftersom det leder till fler och tryggare jobb, ekonomisk tillväxt och ökad lönebctalningsförmåga på sikt. Men en kraf- tigt höjd lönsamhet kan inte accepteras om följden blir en ensidig förmö- genhetsökning för företagens nuvarande ägare med därtill hörande stark ägarkoncentration.

Fördelningen av aktiekapitalet betyder visserligen ganska litet för den totala inkomstfördelningen i landet. Men en stark koncentration av kapita- let får betydande återverkningar på maktförhållandena i näringslivet och ökar svårigheterna att klara ansvarsfulla lönerörelser.

Rätt utformade löntagarfonder eller medborgarfonder kan vara en väg att minska konflikten mellan lönsamhets- och utjämningskraven. Genom att bredda ägandet skulle man lättare kunna få tolerans för en stabilt högre lönsamhet och ett ökat företagssparande. vilket i sin tur stärker marknads- ekonomin.

lnför år då krav kommer att ställas på återhållsamhet från löntagarnas sida när det gäller ökningen av reallönerna — bl.a. för att möjliggöra en

Prop. 1978/79: 165 73

nödvändig utbyggnad av industrin -- är det särskilt viktigt att ett ökat företagssparande skeri former som kan upplevas som rimliga när det gäller återverkan på fördelningen av förmögenheter och makt i näringslivet.

Formerna för ett ökat utbud av riskvilligt kapital är alltså inte bara en fråga om ersättning för risk utan berör centrala frågor om ägaransvaret och ägarmaktens fördelning och hur man skall få en social acceptans för stabilt högre lönsamhet. Dessa frågor studeras i utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten tl—"i l975:03).

Kapitalmarknadsutredningen har berört vissa viktiga aspekter på dessa frågor. Bl.a. har utredningen påvisat den ökade institutionaliseringen av aktieägande. Den andel av den totala aktiestocken som ligger direkt hos hushållen har minskat. Institutioner. försäkringsbolag, fonder m.m. har i stället ökat innehavet. Det betyder att det skett en koncentration av ägandet till institutioner. trots att antalet privata aktieägare ökat väsentligt inte minst som en följd av uppbyggande av olika aktiefonder. Jag tror att denna tendens till institutionalisering av aktieägandet kommer att fortsät- ta. Det ger fördelar i form av riskspridning och möjlighet till professionell förvaltning. Jag delar utredningens uppfattning att institutionernas ökade andel av aktiestocken innebär att dessa måste ta på sig ett ökat ägaransvar. Själva institutionaliseringen är också många gånger en förutsättning för att det skall finnas resurser att utöva detta ansvar. Jag vill dock samtidigt understryka att det är angeläget att inte koncentrera aktieägande till ett litet antal stora institutioner utan sträva efter en mångfald institutioner av olika slag. Det är mot den bakgrunden somjag senare föreslår olika slag av begränsningar i institutionernas storlek och den andel av aktierna i ett och samma företag som får innehas.

Om utbudet av riskvilligt kapital skall öka. är det — som jag tidigare nämnt — nödvändigt att antingen höja avkastningen eller minska risken vid aktieplaceringar. Det ärinte enkelt att finna några lämpliga åtgärder för att minska risken. Möjligheten för småsparare att sprida och därigenom mins- ka sin risk finns redan genom förekomsten av aktiefonder och investment- bolag. Den genuina risk som ligger i företagandet kan knappast reduceras genom statliga åtgärder. Om utbudet av riskvilligt kapital skall öka är det därför enligt min mening nödvändigt att avkastningen vid aktieplaceringar stiger. Enligt kapitalmarknadsutredningen har avkastningen på aktier un— der perioden 1950—1975 varit avsevärt högre än på obligationer och bank- tillgodohavanden. Skillnaden har emellertid drastiskt minskat sedan den tidigare delen av 1960-talet. Samtidigt har risken vid aktieplaceringar sna- rast stigit. bl.a. till följd av den sjunkande soliditeten. Utredningens slut- sats är därför att aktier blivit mindre attraktiva relativt sett. För detta talar enligt utredningen också att hushållen under senare år varit nettosäljare av aktier samtidigt som de ökat sina banktillgodohavanden.

Inte ens företag med mycket lönsamma investeringsprojekt klarar emel— lertid de höjningar av kapitalkostnaderna som relativt måttliga höjningar

Prop. 1978/79: [65 74

av placerarnas avkastning efter skatt skulle innebära. Detta är en följd av dubbelbeskattningen av bolagens vinster vid rådande marginalskattesat- ser. Som exempel nämner kapitalmarknadsutredningen att en privatperson med en marginalskatt på 75 % och ett avkastningskrav på 3% måste ha en avkastning före skatt på 12 C? Vid 55 % bolagsskatt innebär detta att företagets kapitalkostnad blir 26,7 %.

Som kapitalmarknadsutredningen framhåller är det med hänsyn till des- sa förhållanden angeläget att åtgärder vidtas som höjer avkastningen för placerarna utan att företagens kapitalkostnader därför höjs. Det är emeller- tid viktigt att de förändringar som vidtas står i samklang med en rimlig fördelningspolitik. Av det skälet är någon större generell sänkning av bolagsskatten otänkbar. En sådan sänkning skulle nämligen ge de gamla aktieägarna mycket stora realisationsvinster.

Däremot är det möjligt att genom modifieringar av den s.k. Annell-lagen minska beskattningen på nytillskjutet riskkapital utan att oönskade fördel- ningspolitiska effekter uppkommer. Härigenom kan villkoren vid nyemis- sion förbättras utan att företagens kapitalkostnader stiger. Sådana modi- fieringar har också nyligen genomförts (prop. 1978/79: 50 bil. 2. SkU 1978/ 79: 19, rskr 1978/79: 107. SFS 1979: 955).

Hushållens avkastning efter skatt vid aktieplaceringar skulle också kun- na förbättras genom att inkomst- och realisationsvinstbeskattningen änd— ras. Utredningen pekar särskilt på den bristande neutralitet som f.n. råder mellan olika placeringsformer i detta avseende. Flera remissinstanser, bland dem Sveriges aktiesparares riksförbund och Styrelsen för Stock- holms fondbörs. har uttalat sig för förändringar av detta slag. De fördel- ningspolitiska konsekvenserna av omfattande förändringar i skattesyste— met på denna punkt är emellertid svåröverskådliga. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några sådana åtgärder. Det finns emellertid skäl att erinra om det aktiesparande som sker inom ramen för det värdesäkra lönsparandet och som bidrar till att öka utbudet av riskvilligt kapital (prop. 1977/78:165). Spararna erhåller i detta system — för ett begränsat sparbe- Iopp — dels en skattebonus, dels skattefrihet för såväl avkastning som värdestegring.

Som jag tidgare nämnt kan utbudet av riskvilligt kapital också ökas genom åtgärder som ger de institutionella placerarna större möjlighet till placering i aktier. Utredningen lägger i sitt betänkande fram en rad förslag till åtgärder med detta syfte. Jag återkommer längre fram, i samband med att jag behandlar de olika institutionella sektorerna, till en närmare diskus- sion av dessa förslag och ger nu endast en kortfattad översikt av de olika förslagen tillsammans med mitt ställningstagande. Remissinstansernas syn på de olika förslagen återkommer jag till i samband med min ingående diskussion av förslagen.

När det gäller försäkringsbolagen föreslår utredningen flera förändringar i bolagens placeringsregler i syfte att öka möjligheterna till— aktieplacering-

Prop. 1978/79: 165 75

ar. Av skäl som jag kommer att redovisa längre fram ärjag endast beredd att i begränsad utsträckning tillmötesgå utredningens förslag.

AP-fondens utbud av riskkapital bör enligt kapitalmarknadsutredningen ökas genom att första. andra och tredje fonderna får rätt att förvärva s. k. konvertibla skuldebrev och warrants. Däremot får dessa fonder inte kon- vcrtera sina skuldebrev resp. utnyttja sin rätt att teckna aktier utan måste. när tidpunkten för detta är inne. avyttra sitt innehav. Detta bör enligt utredningen kunna ske utan att kursstörningar uppkommer. Jag delar inte denna uppfattning och ställer mig därför avvisande till förslaget. För att öka AP-fondens utbud av riskvilligt kapital anser jag det däremot moti- verat att inrätta en femte delfond.

De föreslagna åtgärderna tillsammans med de tidigare genomförda för- ändringarna i Annell—lagen kommer vid en rimlig förbättring av räntabilite- ten att kraftigt medverka till att företagens behov av riskvilligt kapital kan tillgodoses. I denna riktning kommer också aktiesparandet inom det förut nämnda värdesäkra lönsparandet att verka. Jag har nyligen tillsatt en särskild delegation (Dir 1978: 84) med uppgift att bl. a.iöverväga eventuella förändringar i förmånerna för denna sparform. Skulle det visa sig. att ytterligare åtgärder är nödvändiga, bör dessa enligt min mening bl.a. sökas på inkomst- och realisationsvinstbeskattningens område. En tänkbar väg är därvid en övergång till någon form av real beskattning. Somjag tidigare nämnt övervägs denna fråga f. n. inom utredningen om real beskattning av räntor och kapitalvinster m.m. (B 1978: 08).

Vad jag hittills anfört om företagens möjligheter att erhålla riskvilligt kapital har främst rört de börsnoterade företagen. En betydande del av industrins riskvilliga kapital härrör från nyföretagande och kapitaltillskott från ägare till mindre och medelstora företag. För dessa företag är pro- blemen delvis andra än för de börsnoterade företagen. Såväl Sveriges industriförening som Svenska företagares riksförbund och Företagarföre- ningarnas förbund tar i sina remissvar upp dessa problem. Svenska företa- garcs riksförbund anser att samhället måste underlätta för företagarna att plöja ner vinstmedel i företagen samt att stimulera sparande i nyemitterade aktier såväl i gamla som nystartade företag. Den viktigaste åtgärden från det allmännas sida måste därför vara att se över berörda delar av skattelag- stiftningen samt hejda inflationen. De anställdas köp av aktier i det företag i vilket de arbetar eller av aktier i särskilt upprättade regionala investment- bolag bör också främjas. Företagareföreningarnas förbund pekar på möj- ligheten att genom särskilda s.k. kapitallån förbättra försörjningen med riskvilligt kapital.

Jag anser för min del att frågan om de mindre och medelstora företagens försörjning med riskvilligt kapital är utomordentligt viktig. Staten har också vidtagit åtgärder för att förbättra dessa företags möjligheter att erhålla tillskott av riskvilligt kapital. Ett exempel på detta är inrättandet av Företagskapital AB. Andra exempel är NJA-Invest AB och de regionala

Prop. 1978/79: 165 76

investmentbolag som Svenska lndustrietablerings AB (SVE'l'AB) startat. l varvsregionerna har de regionala utvecklingsfonderna tillförts resurser. vilka får användas bl.a. för att bilda investmentbolag. För samtliga regio- nala utvecklingsfonder gäller dessutom att produktutvecklingslån med vill- korlig återbetalning kan lämnas. Lån av denna typ kan i viss utsträckning sägas fungera som ersättning för riskvilligt kapital. Slutligen har småföreta- garnas förmögenhetsbeskattning lindrats (prop. 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling såvitt avser skattefrågor). vilket ökar företagarnas förmåga att själva bidra med riskvil- ligt kapital.

De kooperativa företagens försörjning med riskvilligt kapital har knap- past bcrörts av kapitalmarknadsutredningen. LRF påpekar detta i sitt remissvar och framhåller att det största problemet inom lantbrukskoopera- tionen f. n. är svårigheterna att öka det egna kapitalet i takt med inflatio- nen. Skattekonsekvenserna i samband med uppbyggandet av eget kapital i ekonomiska föreningar måste analyseras. LRF framhåller som mycket angeläget att utredningen (l 1977z28) om kooperationen och dess roll i samhället erhåller tilläggsdirektiv. så att denna fråga kan behandlas. LRF betonar också att systemet för värdesäkert lönsparande måste göras kon- kurrensneutralt. Enligt KF:s mening är det en brist att utredningen inte behandlar vilka krav som ställs på kapitalmarknaden för att underlätta konsumentkooperationens framtida kapitalförsörjning. KF förutsätter dock att utredningen om kooperationen och dess roll i samhället kommer att lägga fram förslag på detta område. KF anser vidare att konsumentkoo- perationen bör kunna få del av fjärde AP-fondens riskkapital. Den s.k. Annell-lagen bör dessutom omarbetas så att den även kommer att omfatta ekonomiska föreningar.

Jag vill för min del framhålla att det är angeläget att den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt alternativ och komplement till både den privata och den statliga företagsformen. Frågan om koopera- tionens försörjning med riskvilligt kapital spelar därvid en central roll. Utredningen om kooperationen och dess roll i samhället har med hänsyn till detta i sina direktiv givits uppgiften att bl.a. pröva möjligheterna att underlätta uppbyggnaden av eget kapital i kooperativa företag. Genom tilläggsdirektiv (Dir l979zl4l har utredningen nyligen fått i uppgift att belysa i det sammanhanget väsentliga skatteregler. Resultatet av utred- ningens arbete måste beaktas innan några förändringar av kooperationens linansicringsvillkor kan genomföras.

2.2.6. Industrins ji'irst'irjning med lånekupilal

Som jag tidigare framhållit spelar industrins skuldstruktur stor roll för företagens finansiella risk och därmed för deras investeringsbenägenhet. En stor andel rörelsegenererade krediter och lämpligt uformade långfris- tiga krediter minskar enligt min mening den finansiella risken och motver-

Prop. 1978/79: 165 77

kar därmed den riskökning som blir resultatet av en sänkt soliditet. De rörelsegenererade krediterna kan därmed sägas ha en positiv effekt på företagens investeringsbenägenhet.

Enligt kapitalmarknadsutredningens uppfattning är dessa krediter emel- lertid samtidigt olämpliga ur resursfördelningssynpunkt. eftersom de med en hög grad av automatik ställs till företagens förfogande utan att företagen tvingas att konkurrera om dem på marknadsmässiga villkor. Utredningens allmänna inställning är därför att det är en fördel om en större del av krediterna kan lämnas i form av långfristiga lån på kapitalmarknaden. Med hänsyn till detta föreslär utredningen att de s.k. återlånen — dvs. den möjlighet arbetsgivare som betalar ATP—avgifter har att återläna hälften av vad de betalat föregående är — i princip skall slopas. Endast en för mindre företag avsedd äterlänemöjlighet skulle finnas kvar.

När det gäller äterlånen kommer jag senare att ge en noggrannare redo- visning saväl av mitt ställningstagande som mina argument för detta. I det sammanhanget redogörjag också för remissinstansernas uppfattning i den- na fraga. Jag skall därför nu endast redovisa min principiella inställning och därvid knyta an till den mer allmänna frågan om de rörelsegenererade krediternas egenskaper ur risk- och kreditfördelningssynpunkt.

Låt mig därvid återvända till en fråga som jag inledningsvis berört nämligen vilken mekanism som bör styra kreditfördelningen. Enligt gängse ekonomisk teori bör endast de företag som är beredda att betala den marknadsbestämda jämviktsräntan erhålla kredit. Härigenom säkerställs att våra resurser används på det ur samhällsekonomisk synvinkel effekti- vaste sättet.

I praktiken fungerar kreditgivningen till företag endast i begränsad om- fattning enligt detta kriterium. Orsakerna härtill är flera. För det första sker en betydande del av företagens upplåning utan att företagen behövt kvalificera sig för krediterna genom konkurrens på kreditmarknaden. Det- ta gäller som utredningen nämnt bl.a. de s.k. rörelsegenererade kredi- terna. För det andra förekommer inte heller på den reguljära kreditmarkna- den en helt fri prissättning.

Skälen för att det under nuvarande förhållanden inte är lämpligt att tillåta en helt fri prissättning pä kreditmarknaden harjag tidigare utvecklat. De allmänna problemen med ett system av detta slag harjag också tidigare redogjort för. De företag som drabbas av ransoneringen. fastän de har investeringsprojekt med en räntabilitet som med största sannolikhet över- stiger läneräntan. känner sig naturligtvis särskilt illa till freds med syste- met. Av de skäl som jag tidigare anfört är det dessvärre ända nödvändigt att under vissa perioder hålla räntenivån under den marknadsbestämda jämviktsräntan.

Trots att det alltså inom den reguljära kreditmarknaden inte förekommer en helt marknadsbestämd jämviktsränta eller en helt marknadsbestämd fördelning av krediterna. förordar utredningen att kreditfördelningen i '

Prop. 1978/79: 165 78

ökad utsträckning sker genom denna. Skälet för detta är främst att kredit- marknaden trots sin bristfällighet bör kunna fördela krediterna på ett bättre sätt än den automatik som i stor utsträckning fördelar de rörelsegencrerade krediterna.

Jag delar i princip utredningens uppfattning att även en inte helt perfekt fungerande kreditmarknad bör ha möjlighet att fördela krediterna på ett bättre sätt än vad som blir följden av ett system med rörelsegencrerade krediter. En minskning av de rörelsegencrerade krediterna ökar emellertid företagens finansiella risk. En avvägning måste därför ske mellan de effek- ter som uppstår när det gäller effektivitet i kreditfördelningen resp. företa- gens finansiella risksituation.

När det gäller utredningens konkreta förslag att i huvudsak slopa de s.k. återlånen vill jag anföra följande. Utredningen har hävdat att återlånen missgynnar de kapitalintensiva företagen. vilka har små ATP-avgifter och därigenom små möjligheter till återlän. Enligt min mening är det ovisst om kapitalintensiva företag verkligen missgynnas på kreditmarknaden totalt sett. De harju fördelen att ha belåningsbara tillgångar i annan utsträckning än de arbetsintensiva företagen, vars tillgångar ofta är av immateriell natur. Dessutom skulle ett slopande av återlånen innebära att företagen i sin planering skulle ha att räkna med en ökad finansiell risk. Denna situation skulle de försöka möta antingen genom att öka sin övriga upplå- ning i syfte att bygga upp likviditeten eller genom att minska investerings- volymen för att höja soliditeten och på det sättet minska den finansiella risken.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till den situation som den svenska industrin befinner sig i är det därför enligt min mening olämpligt att slopa äterlånerätten. Å andra sidan är det av kreditfördelningskäl inte lämpligt att återlån är en billigare finansieringsform än obligationsemissioner. Jag föreslår därför att räntevillkoren ändras så att de i framtiden knyts till den långa statsobligationsräntan. Hur detta närmare skall gå till återkommer jag till längre fram.

I det sammanhanget tar jag också upp de förslag till utvidgning av återlånerätten som utredningen föreslagit för de mindre och medelstora företagen. Min allmänna inställning till dessa förslag är positiv.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår också en rad andra åtgärder för att öka utbudet av långfristiga krediter. En del av dessa är av generell natur och avser det totala utbudet av långfristiga krediter, medan andra enbart avser utbudet till näringslivet.

Bland de generella åtgärderna märks utredningens förslag att slopa emis— sions- och fondstämpelavgiften och att bankerna bör få rätt att emittera obligationer. Hit hör också utredningens förslag att avpassa avgifterna till AP-fonden så att nedgången i fondens placeringskapacitet begränsas. Dessutom kan i sammanhanget nämnas det förslag som riksbanken fram- fört i sitt remissvar. nämligen att inom ramen för det värdesäkra sparandet

Prop. 1978/79: 165 79

tillåta fonder som placerar i obligationer och därigenom öka utbudet av långfristigt lånekapital från hushållen.

De två förstnämnda förslagen. vilka hänger intimt samman. kommerjag att behandla längre fram. Avgifterna till AP-fonden bör naturligtvis — som jag redan tidigare framhållit — i princip bestämmas med utgångspunkt i de krav som pensioneringen ställer. När det gäller riksbankens förslag ärjag i princip positivt inställd. Det är emellertid olämpligt att nu genomföra några förändringar bl. a. på grund av att de obligationsfonder som föreslås skulle kunna dra resurser från de fonder som placerar i nyemitterade aktier och konvertibla skuldebrev och därigenom medverkar till att lösa det mest akuta problemet för näringslivet. nämligen försörjningen med riskvilligt kapital. Frågan kommer dock att prövas inom den delegation som jag enligt vad jag förut har nämnt tillsatt för att studera effekterna av det värdesäkra lönsparandet och komma med förslag till förändringar.

De åtgärder som föreslås för att mer direkt förbättra näringslivets möjlig- heter till långfristig finansiering är dels sådana som syftar till att förbättra mellanhandsinstitutens möjligheter att ge krediter. dels sådana som syftar till att öka möjligheten för andra företag än industriföretag att emittera obligationer. Dessutom föreslås att bankerna bör få rätt att förvärva för- lagsbevis.

Jag kommer längre fram att behandla dessa förslag. Låt mig här endast peka på de svårigheter som mellanhandsinstituten kan komma att hamna i när deras möjligheter att retinansiera sig i AP-fonden minskar till följd av fondens minskade reala placeringskapacitet. Om instituten skall kunna fortsätta sin verksamhet i samma omfattning som tidigare måste de, som utredningen framhåller. därför i ökad utsträckning refinansiera sig på marknaden utanför AP—fonden. En sådan upplåning kräver emellertid att institutens egna kapital på sikt ökar.

Vid sidan av de rent kvantitativa aspekterna på tillförseln av långt kapital är det, enligt utredningens uppfattning. också angeläget att kredit- villkoren såväl på obligationsmarknaden som i kreditinstituten anpassas till den individuella låntagarens speciella behov. Särskilt viktigt är det för företag med långsiktiga projekt att de erhåller kreditvillkor som löser inledningsskedets likviditetsproblem. t. ex. genom förskjutning av amor- teringarna eller genom tillämpning av annttitetsprincipen.

Problemen är enligt min mening särskilt stora för företag där den nya investeringen är stor i förhållande till företagets bas. Även om projekten ger en rimlig real avkastning på kanske 4 a 5 % realt över hela dess livslängd kommer likviditetspåfrestningarna att bli utomordentligt stor de första 5 a 7 åren i en ekonomi med relativt hög inflationstakt. De höga nominella räntorna utgörs till större delen av en ersättning för inflation. Redan efter ca 5 år har låneskulden även utan amorteringar realt minskat till ca hälften av sitt ursprungliga värde. Genom att företagen ges möjlighet att erhålla långfristiga krediter som är utformade med hänsyn till deras

Prop. 1978/79: 165 80

speciella behov minskar företagens finansiella risk. Även ur långivarnas synpunkt torde en utveckling mot mer varierade lånevillkor på kapital- marknaden vara av intresse. En sådan utveckling bör därför enligt min mening eftersträvas. Emissionskontrollen utgör därvid inte något hinder. vilket riksbanken också understryker i sitt remissvar. Den närmare ut- formningen av villkoren bör ske efter hand i samråd mellan marknadspar- tema och riksbanken. Ett viktigt bidrag till en utveckling i denna riktning bör enligt min mening också kunna lämnas av mellanhandsinstituten.

De mindre och medelstora företagens möjligheter att erhålla långfristig ånefinansiering begränsas av att de inte har möjlighet till egna obligations- emissioner. En viktig uppgift för mellanhandsinstituten är därför att under- lätta dessa företags möjligheter till långfristig finansiering. En utveckling mot mer varierade lånevillkor på det sätt jag nyss beskrivit förbättrar kvaliteten på de långfristiga krediter som de mindre och medelstora företa- gen erhållcr. Den utvidgning av återlånerätten somjag föreslår kommer att avsevärt förbättra de mindre företagens finansieringssituation. Till detta återkommerjag längre fram. Jag vill också erinra om de förbättringar av de mindre företagens finansieringsmöjligheter som inrättandet av s. k. regio- nala utvecklingsfonder (prop. 1977/78:40. bil. l. NU 1977/78:34. rskr 1977/78:110 och prop. l977/78: lll. NU 1977/78:75. rskr l977/78:361) inneburit.

LRF tar i sitt remissvar upp frågan om jordbrukets försörjning med lånekapital och framhåller att jordbrukets möjligheter att erhålla krediter måste förbättras. Detta är enligt LRF:s mening nödvändigt omjordbrukets rationalisering skall kunna fortgå på det sätt som förutsätts ijordbrukspoli- tiken. Kreditbehovet förklaras enligt LRF till stor del av stigande investe- ringsvilja inom näringen samt av höjda investeringskostnader. En stor del avjordbrukets långfristiga lånekapital härrör från Sveriges allmänna hypo- teksbank. LRF konstaterar att låneköp vid detta institut ökat och påpekar också att institutets andel av den totala utestående obligationsstocken minskat mellan 1970 och 1977. medan jordbrukets andel av de totala investeringarna i samhället samtidigt ökat. Institutets emissionsmöjlig- heter bör mot denna bakgrund förbättras. Liknande synpunkter framförs av såväl Sveriges föreningsbankers förbund som Sveriges allmänna hypo— teksbank.

För egen del vill jag efter samråd med chefen förjordbruksdepartcmen- tet anföra följande. Det är självfallet mycket viktigt att investeringsverk- samheten inom jordbruket inte hämmas av brist på lånekapital. Kapital- marknadens resurser är emellertid begränsade. En avvägning måste därför alltid göras så att de begränsande resurserna fördelas på ett så bra sätt som möjligt. När det gällerjordbrukets finansieringsbehov är det uppenbart att vad som bör prioriteras är investeringar som innebär rationaliseringar.

När det gäller Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationsemissioner har institutets andel av detotala obligationsemissionerna på kapitalmark-

Prop. 1978/79: 165 81

naden ungefär fördubblats mellan 1970 och 1977. Ännu markantare blir ökningen om statens upplåning exkluderas. Institutet har således givits kraftigt ökade emissionsmöjlighetcr. Under 1978 emitterade institutet obli- gationer för ca 900 milj. kr. Under 1979 torde institutet kunna genomföra emissioner för ca 1050 milj. kr. (jämför FiU 1978/79:20). Detta belopp motsvarar ungefärjordbrukets investeringar i byggnader och anläggningar. Jag vill också understryka att de förbättringar för de mindre och medel- stora företagen som jag nyss berört kommer företag inom jordbrukssek- torn till del.

Varken kapitalmarknads- ellerjordbruksutredningen har behandlatjord- brukets försörjning med lånekapital i någon större utsträckning. För att skapa större klarhet kring de problem som jordbrukets kapitalförsörjning innebär. avser jag att senare i år föreslå regeringen att låta utreda frågan om jordbrukets kapitalförsörjning. Det är därvid viktigt att även försöka klarlägga finansieringssystemets betydelse för prisstegringen på tnark. byggnader och investeringsvaror inomjordbrukssektorn.

2.3. Bostadssektorns finansiering

2.3.1. Inledning

Det huvudsakliga målet för bostadspolitiken är att goda bostäder skall kunna tillhandahållas till ett rimligt pris. Dessutom är det angeläget att likvärdiga lägheheter betingar ungefär samma pris. förutsatt att läge. yttre miljöfaktorer etc. också är likvärdiga. Denna strävan mot kostnadsparitet avser i princip alla slags lägenheter oavsett upplåtelseform och typ av fastighet.

På en fri bostadsmarknad avspeglar hyrorna det värde de boende anser att nyttjanderätten har. Däremot föreligger. som utredningen framhåller, inga garantier för att kostnadsparitet uppnås mellan hyreslägenheter. bo- stadsrättslägenheter och egna hem. Detta sammanhänger med att skillna- derna i beskattningsrcgler för olika besittningsformer och fastighetsägar- nas varierande marginalskattesatser påverkar de slutliga boendekostna- derna.

På en fri bostadsmarknad kan man inte heller räkna med att boendekost- nadernas absoluta nivå eller utbudet av bostäder står i överensstämmelse med det huvudsakliga bostadspolitiska målet att goda bostäder skall kunna tillhandahållas till ett rimligt pris. För att detta mål skall kunna uppnås torde bl. a. krävas att boendekostnaderna hålls under den nivå som skulle framkomma i en perfekt marknadsekonomi samt att bostadsbyggandet ges större utrymme i realkapitalbildningen än som skulle blivit fallet utan ingrepp i marknadsmekanismen.

Samhället strävar därför efter att på olika sätt hålla nere boendekostna- derna. Den bostadsefterfrågan som därvid framkommer ligger till grund för en real planering av bostadsproduktionen. Planeringen avser det resurs- 6 Riksdugcn 1978/79. I saml. Nr l65.

Prop. 1978/79: 165 82

utrymme som skall avsättas för nyproduktion av bostäder. inkl. bostads- komplement. som finansieras med stöd av statliga bostadslån. Även icke statligt belånat bostadsbyggande samt statligt stödda ombyggnader, ny- och ombyggnader av allmänna samlingslokaler. energisparåtgärder. m.m. omfattas av planeringen.

Vid planeringen beaktas självfallet inte bara den bostadsefterfrågan som för ögonblicket föreligger. Hänsyn tas också såväl till den på längre sikt förväntade bostadscfterfrågan som till de tidsförskjutningar av bostadspro- duktionen vilka kan vara påkallade med hänsyn till konjunktur- och syssel- sättningsläget. För 1979 har regeringen bedömt det som onödigt att genom detaljerade ramar ange en övre gräns för bostadsbyggandets omfattning. Skälet till detta är främst att den bostadsproduktion som spontant väntas framkomma ligger inom ett ur samhällelig synvinkel acceptabelt intervall.

Huvuddelen av bostadsbyggandet finansieras med hjälp av statligt stöd. Andelen statligt belånade lägenheter i nyproduktionen har ökat något under senare år och uppgick 1978 till drygt 90 %. För lägenheter i flerbo- stadshus var andelen 99% och för lägenheter i småhus 87 %.

lx'reditmarknadens uppgift när det gäller bostadsbyggandet har i stort sett blivit att finansiera den bostadsproduktion som framkommer som ett resultat av den reala planeringen. Det är mot den bakgrunden som man bör se de reformer som gradvis har genomförts för att bringa bostadsfinansie- ringssystemct i överensstämmelse med de bostadspolitiska intentionerna.

2.3.2. Den reala ochjinansiellu utvecklingen

Bostadsbyggandet accelererade kraftigt i början av 1960-talet. Under andra hälften av 1960-talet fortsatte bostadsinvesteriningarna att öka. men i betydligt långsammare takt. Därefter skedde en stagnation som under perioden 1973—1977 förbyttes i klar nedgång. Trots nedgången överträf- fades det s. k. miljonprogrammet för perioden 1965—1974 med viss margi- nal. lnvesteringarna låg under 1977 ca 20 % under den nivå som uppnåddes 1972. Under 1978 ökade dock investeringarna kraftigt och nådde en nivå som var endast ca 6 % lägre än under 1972.

Nedgången i bostadsbyggandet under 1970-talet har helt fallit på flerbo- stadshusen. Antalet färdigställda lägenheteri sådana hus minskade mellan 1970 och 1978 med 82%, medan antalet färdigställda småhus ökade med 18%. Samtidigt ökade antalet rum per lägenhet något meri småhusen än i flerbostadshusen. Den genomsnittliga ökningen av utrymmesstandarden i nyproduktionen kan således i praktiken nästan helt hänföras till småhusen.

Det årliga bostadsbyggandet motsvarar endast ca 2% av beståndet av lägenheter. Dessutom uppgår nettotillskottet av lägenheter till bostadsbe- ståndet endast till omkring hälften av nyproduktionen under året. Återsto- den av nytillskottet går åt för att kompensera bortfall genom rivning, utflyttning från glesbygden. kontorisering etc. Det behövs därför mycket stora satsningar för att ge några mer betydande utslag i bostadsbeståndets

Prop. 1978/79: 165 83

storlek och sammansättning. Bostadskonsumtionen exkl. nyttjandevärdet av fritidsfastigheter, dvs. summan av hyror och årsavgifter i flerbostads— hus och ett kalkylerat nyttjandevärde av småhus. utgjorde 1978 ca 14% av den privata konsumtionen.

Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för 1979/80 diskuterat bostadsbyggnadsbehovet fram till 1990. Antalet hushåll beräknas öka med 35 000 --—40 000 per år fram till 1980 och därefter med ca 35 000 per år. Detta kan jämföras med 54000 per år under första hälften av 1970-talet. Utöver det bostadsbyggnadsbehov som hushållsbildningen medför krävs också ersättningsproduktion för bortfallet av lägenheter. Under perioden 1971— 1975 bortföll i genomsnitt 25000 lägenheter per år. Fram till 1980 räknar bostadsstyrelsen med ett bortfall på i genomsnitt 22000 lägenheter per år och därefter 25000 per år.

Sammantaget innebär detta ett bostadsbyggnadsbehov på ca 60000 lä- genheter per år fram till 1985. Bedömningen förutsätter dock att det inte i någon större omfattning uppkommer lokala överskott som måste kompen- seras av nybyggnad på annat håll. Statsmakternas planering bör därför enligt bostadsstyrelsen inriktas mot en något större nyproduktion eller ca 65 000 lägenheter per år.

Vid sidan av nybyggandet räknar bostadsstyrelsen med att ca 25 000 lägenheter per år kommer att beröras av ombyggnad. Genom hopslagning av smålägenheter. installation av hiss m.m. reduceras därvid antalet lägen- heter med ca 10000. Detta har beaktats i de kalkyler över avgången av lägenheter som jag tidigare har redogjort för.

1 LU:s beräkningar av bostadsbyggandets utveckling har utgångspunk- ten varit det av bostadsstyrelsen angivna behovet av nyproduktion och ombyggnad och det investeringsbehov som därigenom uppkommer. LU räknar med att i genomsnitt 63 000 nya lägenheter per år skall byggas under perioden 1978— 1983. Kostnaden per producerad lägenhet beräknas öka i fasta priser under prognosperioden. Detta beror dels på de nya skärpta energibestämmelser som infördes 1977. dels på en fortsatt ökning av lägenheternas utrustningsstandard. dels på en fortsatt ökning av antalet rumsenheter i småhus. Totalt beräknas nybyggnadsinvesteringarna öka med i genomsnitt 39%. per år under perioden 1977—1983. 0mbyggnadsinvesteringarna väntas öka i snabb takt och ta i anspråk en ökande andel av bostadssektorns investeringar. Det beror främst på en satsning på energibesparande åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet. men också på att förnyelse genom ombyggnader väntas öka. Totalt beräk- nas ombyggnadsinvcsteringarna öka med drygt 8 % per år under perioden. LU:s bedömningar innebär att de totala bostadsinvesteringarna inkl. investeringar i fritidshus väntas öka med ca 4 % per år under prognosperio- den. Jåmfört med utvecklingen under mitten av 1970-talet är detta en markant uppgång. Ökningstakten ligger emellertid klart under vad som noterades på 1960-talet.

Prop. 1978/79: 165 84

Den väntade omsvängningen för bostadsinvesteringarna från minskning till ökning påverkar bostadssektorns upplåningsbehov och finansiella spa- rande. 1)et finansiella sparandeunderskottet som har ökat mycket långsamt under 1970-talet väntas enligt LU mer än fördubblas under prognosperio- den —- från 7400 milj. kr. under 1977 till 15700 milj. kr. Linder 1983.

Upplåningen. som under perioden 1972—1977 har ökat med drygt 40 ”( väntas enligt LU till följd av de ökande investeringarna mer än fördubblas från drygt 16 miljarder kr. 1977 till drygt 33 miljarder kr. 1983. Den nedgång på knappt 4 procentenheter i bostadssektorns andel av den totala kreditmarknadsomslutningen som har noterats mellan 1972 och 1977 skulle därmed enligt LU förbytas i en uppgång från 10.9 ';7? under 1977 till 12.7 % under 1983. Detta innebär enligt LU att bankernas sammanlagda engage- mang i form av direktlän och placeringar i bostadsobligationer som en följd härav kan beräknas öka under prognosperioden. LU påpekar att detta ligger i linje med kapitalmarknadsutredningens slutsatser om bostadsfman— sieringens utveckling. Vid remissbehandlingen av kapitalmarknadsutred- ningens betänkande har inte dessa slutsatser ifrågasatts.

Jag delar de båda utredningarnas uppfattning att bostadssektorns finan- sieringsanspråk under de närmaste åren kommer att få ökad betydelse. Den tidigare minskningen av bostadssektorns lånebehov jämfört med and- ra sektorer kommer att upphöra och förmodligen förbytas i en mindre ökning. Denna ökning är emellertid enligt min mening inte av en sådan omfattning att den skall behöva förorsaka några betydande svårigheter på kreditmarknaden.

2.3.3 De! nuvarande]inansierings's'yxremer

Kapitalmarknadsutredningen lämnar i sitt betänkande en utförlig redo- görelse för det nuvarande bostadshnansieringssystemet och hur det har vuxit fram genom olika reformer. Jag skall därför i detta sammanhang endast kortfattat beröra finansieringssystemet och dess förhållande till de bostadspolitiska målen.

Ett av de viktigaste medlen för att uppnå de bostadspolitiska målen är den statliga bostadslånegivningen. Lånebestämmelserna är utformade så att de skall ge förutsättningar för ett byggande av goda bostäder med väl fungerande boendeservice. Produktionskostnaderna inkl. kostnaderna för mark hålls nere genom att statliga lån inte utgår om dessa kostnader överstiger en viss nivå. Tillsammans med de omfattande räntesubven- tioner som är förknippade med de statliga bostadslånen innebär detta att boendekostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. Det intänkts- och av- dragssystem som gäller vid beskattning av ägare till en- och tvåfamiljsfas- tigheter medverkar också i betydande omfattning till att sänka boendekost- nadcrna.

Lånesystemet syftar också till att utjämna boendeutgifterna mellan olika besittningsformer. förhindra väsentligt olika boendekostnader mellan lik-

Prop. 1978/79: 165 85

värdiga bostäder av olika ålder samt motverka förmögenhetsomfördelning till följd av stigande fastighetspriser.

Statliga bostadslån kan utgå för ny— och ombyggnad av bostäder samt vissa lokaler. som betjänar ett bostadsområde som närhetsbutiker. dag- hem. vissa skolbyggnader. samlings-. hobby- och klubblokalcr. Lånen ligger i säkerhetshänseende mellan de bottenlån som normalt lämnas av bottenlåneinstituten — BOFAB. SPlNTAB och stadshypoteksinstitutionen — och eventuella topplån som normalt lämnas av bankerna.

De statliga bostadslåncn utgår — liksom bottenlånen och topplånen — inte förrän bostäderna har färdigställts. För finansieringen under byggnadstiden svarar i huvudsak bankerna genom byggnadskrediter.

Den statliga utlåningen finansieras över statsbudgeten. vilket innebär att erforderliga medel säkerställs på samma sätt som för statens övriga ut- gifter.

Bottenlåneinstituten finansierar sin långivning i huvusak genom obliga- tionsförsäljning. Genom den gällande kreditpolitiska lagstiftningen kan samhället styra institutens finansieringsmöjligheter. Eftersom instituten har överenskommit med riksbanken om att 90 % av nyutlåningen skall avse s.k. prioriterade projekt. dvs. allt bostadsbyggande som berättigar till statliga län samt all övrig nyproduktion av bostäder, kan samhället därige- nom också styra möjligheterna att erhålla bottenlånefinansiering. När det gäller bankernas byggnadskreditgivning kan samhället. om det skulle visa sig nödvändigt. ingripa för att säkerställa även denna. l besvärliga situa- tioner kan den kreditpolitiska lagens bestämmelser om särskild placerings- plikt därvid tillämpas.

För hyres- och bostadsrättshus träder räntesubventionen i kraft när fastigheten har färdigställts medan den för småhus träder i kraft när stats- lånet har utbetalats. Subventionen är således inte i någotdera fallet beroen- de av om bottenlån har kunnat utbetalas från bostadsinstituten. Det inne- bär för låntagarens del att en eventuell väntetid för avlyft av byggnadskre- diten inte får någon kostnadseffekt. Vidare får kostnaderna för krediterna under byggnadstiden till viss del inräknas i låneunderlag vid beräkning av det långfristiga bottenlånets och statslånets storlek. ' Räntesubventionen. vilken inte bara omfattar det statliga lånet titan också bottenlånct. är störst under de första åren efter färdigställandet och minskar sedan gradvis. så att låntagaren så småningom själv betalar den fulla marknadsräntan. Härigenom uppnås en förbättrad kostnadsanpass- ning mellan likvärdiga lägenheter av olika ålder samtidigt som kapital- vinstcrna i det äldre fastighetsbeståndet i viss mån begränsas. Genom att räntesubventionen är större för hyres- och bostadsrättshus än för egna hem sker också en viss utjämning av boendekostnaderna mellan olika besittningsformer.

Under senare år har bestämmelserna för statliga lån ändrats så att län kan utgå för allt fler ändamål. Dessa åtgärder har förbättrat finansierings-

Prop. 1978/79: 165 86

möjligheterna för olika typer av bostadskomplement samt för sanerings- verksamheten. inte minst genom att finansieringen i bottenlåneinstituten har säkerställts.

Som kapitalmarkandsutredningen konstaterar innebär de reformer som under de senaste åren genomförts på det finansiella området för bostads- sektorns del att de låntagare som är berättigade till statliga lån i allt väsentligt är oberoende av kreditmarknadsläget. Detta gäller såväl tillgång- en på långa lån som räntestrukturen och räntenivån på kreditmarknaden. Samtidigt har räntesiibventioncrna möjliggjort en utveckling mot en mer marknadsanpassad räntestruktur på kreditmarknaden.

Härigenom har kreditmarknaden kunnat fylla sin uppgift att svara för finansieringen av det bostadsbyggande som realt planerats utan att dess funktionssätt i övrigt allvarligt skadats. Statsmakterna har trots räntesub- ventionerna funnit det lämpligt att säkerställa bostadsproduktionens finan- siering genom att ge den en prioriterad ställning på kreditmarknaden för att därmed undvika alltför starka återverkningar på övriga sektorers finansie- ringsförutsättningar.

När det gäller den icke statligt belånade nyproduktionen av bostäder hålls boendekostnaderna inte nere genom räntebidrag. men kostnaderna begränsas ängå genom förmåner inom skattesystemet. Produktionen styrs även i detta fall till stor del genom den reala bostadsbyggnadsplaneringen. Kreditmarknadcns uppgift blir därför på samma sätt som när det gäller den statligt belånade nyproduktionen att finansiera den bostadsproduktion som planerats. l konsekvens härmed intar finansiering för detta ändamål en prioriterad ställning på kreditmarknaden. Klart är emellertid att kredit- marknaden spelar en något större allokeringsroll när det gäller den icke statligt belånade bostadsproduktionen. inte minst på grund av det större behov av topplån som i allmänhet föreligger.

Övertagande av äldre fastigheter samt reparation och ombyggnad utan statlig belåning finansieras f.n. i flertalet fall utan stöd av vare sig ränte- subventioner eller placeringsregler.

På grund av svårigheter att säkerställa bostadssektorns finansieringsbe- hov vid mitten av 1960-talet samt de finansieringsanspråk som bostadssek— torn kunde väntas ställa även på längre sikt. inrättades 1967 en särskild delegation för bostadsfinansicring med representanter för bl.a. berörda myndigheter. Delegationens uppgift är att genom förhandlingar med berör- da kreditinstitut trygga kreditförsörjningen för statligt belånat bostadsbyg- gande. Överenskommelser om byggnadskrediter för det statsbelånade bo- stadsbyggandet har fr. o. m. 1967 varje år träffats mellan delegationen och bankinstituten. Ursprungligen omfattade överenskommelscrna enbart statsbelånad nyproduktion av bostäder. men de har successivt utvidgats till att omfatta allt mer av det som hör till bostadsbyggandet. såsom statligt stödda ombyggnader. ny- och ombyggnader av allmänna samlingslokaler samt vissa energisparåtgärder. Delegationen har också särskilt under sena-

Prop. 1978/79: 165 87

re år förhandlat med bankerna om deras förvärv av bostadsobligationer för att säkerställa avlyft av byggnadskrediter i tillräcklig omfattning. När det gäller det icke statligt belånade bostadsbyggandet har bankerna förklarat sig villiga att medverka till att byggnadskrediter ställs till förfogande också för detta.

Systemet med förhandlingar har enligt kapitalmarknadstitredningen vi- sat sig ftingera tillfredsställande. Utredningen pekar på att försörjningen med bostadsbyggnadskrediter även under kreditåtstramningen 1969— 1970 kunde tillgodoses trots att igångsättningen av byggnadsprojekt då nådde en topp under det tioåriga miljonprogrammet. De avlyftsproblem som tipp- stod under 1972 kunde avhjälpas främst genom att bankerna åtog sig att köpa en viss mängd bostadsobligationer. Efter en längre period utan några svårigheter på bostadsfinansicringsområdet uppstod emellertid under 1977 betydande friktioner i byggnadskreditgivningen. Enligt utredningens tipp- fattning hade dessa främst sin grtind i att de tre bankinstitiitgrupperna inte kunde komma överens om hur de inbördes skulle fördela den byggnadskre- ditvolym som de åtagit sig att gemensamt svara för. Genom olika för- handlingsomgångar löstes problemen så småningom. men det kunde inte undvikas ait svårigheterna fick effekter på igångsättningen och dennas fördelning i tiden. För framtiden bör liknande svårigheter emellertid enligt utredningens uppfattning kunna lösas inom ramen för förhandlingarna mellan delegationen för bostadsfinansicring och bankerna.

En bidragande orsak till svårigheterna med byggnadskreditgivningen under 1977 skulle enligt utredningen kunna vara den snabba kostnads- stegringen under året. Bankernas åtaganden att svara för byggnadskrediii- ven sträcker sig endast upp till ett belopp som motsvarar statslånets övre gräns för varje projekt. Vid en snabb kostnadsstegring där anpassningen av lånetaket för de statliga lånen släpar efter den faktiska kostnadsutveckling- en uppstår s. k. överkostnader som måste täckas av byggherren själv eller genom topplån i bank. Enligt utredningen medför detta i sin tur. särskilt i ett stramt kreditmarknadslägc. att bankernas benägenhet att bevilja bygg- nadskredit minskar eftersom de följande topplånen inte räknas som priori- terade placeringar. Topplånen betraktas sålunda som "övrig kreditgiv- ning". som skall rymmas under utlåningstaket om sådant tillämpas som ett led i kreditpolitiken.

Fr.o.m. 1978 anpassas emellertid de statliga lånebestämmelscrna med tätare mellanrum till den faktiska kostnadsutvecklingen. Härigenom mins- kar överkostnadsproblemet. Om överkostnader trots förändringarna ändå uppstår är det enligt utredningens uppfattning knappast något samhälleligt önskemål att finansieringssystemet skall vara sådant att det utan svårighe- ter säkerställer finansieringen också för dessa. Utredningen drar slutsatsen att de finansieringsproblem som uppstod under 1977 inte är av den arten att de ställer krav på en radikal förändring av finansieringssystemet.

Prop. 1978/79: 165 33

2.3.4 'I":ilu[finansiering av bastu(Isbvugandet

Frågan om totallinansiering av bostadsbyggandet har diskuterats vid olika tillfällen sedan 1940-talet. Debatten har präglats av de problem som vid de olika tillfällena har gjort sig gällande på bostadstinansicringsområ- det. Enligt kapitalmarknadsutredningens bedömning har emellertid pro- blemen efterhand lösts eller rcducerats genom successiva reformer inom en i stort sett oförändrad institutionell ram.

När boende- och bostadsfinansieringsutredningarna i början av 1975 lade fram ett gemensamt betänkande (SOU 1975: 12) "Totalfinansiering" var det främst administrativa skäl och kostnadsskäl som anfördes till förmån för den totallinansiering av bostadsbyggandet som föreslogs. Ut- redningarna påpekade emellertid också att som en allmän utgångspunkt borde gälla. att de ramar som fastställs av statsmakterna för bostadsbyg- gandet mot bakgrund av en samhällsekonomisk avvägning också skall uppfyllas titan friktioner vad avser tillgången på lån.

Enligt utredningarnas förslag borde en statlig finansiering införas såväl vad gäller de långfristiga fastighetslånen. s. k. fullständig finansiering, som beträffande byggnadskreditgivningen. s. k. integrerad finansiering. Försla- get grundades på bostadspolitiska överväganden medan de kreditmark- nadsmässiga och organisatoriska frågorna i sammanhanget förutsattes bli behandlade av kapitalmarknadsutredningen. Utredningarnas betänkande jämte remissinstansernas yttranden överlämnades därför för kännedom till kapitalmarknadsutredningen efter regeringsbeslut 1975.

Kapitalmarknadsutredningen har med anledning av detta analyserat för- utsättningarna för att införa en totallinansiering av bostadsbyggandet. Utredningen behandlar dels möjligheterna att i enlighet med bostadsutred- ningarnas diskussion reducera kostnaderna för kreditförmedlingen. dels de aspekter på totallinansiering som har överlåtits på kapitalmarknadsutred- ningen. främst frågor av kreditmarknadsmässig nattir.

Utredningen anser att några kostnadsmässiga fördelar för låntagarna inte uppstår vare sig genom integrerad eller fullständig finansiering. Möjli- gen sktille någon förenkling ktinna uppnås i ansökningsförfarandet. Avgö- rande ur bostadspolitisk synvinkel bör därför enligt utredningens bedöm- ning vara om en fullständig finansiering med eller utan integrering av byggnadskrediterna kan väntas medföra att finansieringen säkerställs i högre grad än hittills.

Enligt utredningens uppfattning har emellertid det nuvarande finansie- ringssystemet visat sig kunna fungera väl. Vissa ofördelaktiga kreditmark- nadsmässiga konsekvenser skulle också uppkomma vid införandet av en statlig totalfinansiering. Samtidigt är de fördelar som kan uppnås vid en övergång till totallinansiering inte av en sådan omfattning att de motiverar att man avvecklar det inarbetade system som visat sig fungera väl och där förekommande friktioner kunnat elimineras genom successiva reformer. Utredningen föreslår därför att nuvarande system bibehålls och att det vid

Prop. 1978/79: 165 89

behov justeras efter de linjer som hittills följts.

Utredningen är emellertid inte enig. En ledamot. Knut Johansson. har i en reservation förordat att en totalfinansiering av bostadsbyggandet i stat- lig regi genomförs. Den främsta fördelen med ett sådant system är enligt reservanten att kreditgivningen kan tryggas vid byggstart, vilket inte varit möjligt inom det nuvarande systemet trots den låga bostadsbyggnadsni- vän. Reservanten vänder sig särskilt mot utredningens ståndpunkt att det knappast är något samhälleligt önskemål att finansieringssystemet är så- dant att också projekt med överkostnader utan svårigheter får sin finansi- ering säkerställd. Ungefär en tredjedel av alla projekt som godkänns för statlig finansiering har överkostnader. lnget belägg finns heller för att projekt för vilka finansiering ej kunnat ordnas har överkostnader i större utsträckning än andra projekt. Reservantens ståndpunkt är därför att alla projekt som godkänts för statlig finansiering också skall kunna påräkna en friktionsfri finansiering. Lägre administrationskostnader är enligt reser- vantens mening en annan viktig fördel med en statlig totalfinansiering.

Bland remissinstanserna stöder fiertalet utredningens uppfattning. Hit hör bl. a. riksbanksfullmäktige. bankföreningen. sparbanksföreningen. stadshypotekskassan och BOFAB. Några remissinstanser stöder dock re- servantens uppfattning eller redovisar på olika punkter en från utredningen avvikande uppfattning. Bland dessa kan nämnas LO. TCO och bostads- styrelsen.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet anföra följande. Det nuvarande finansieringssystemet har visar sig fungera relativt väl. Den långfristiga finansieringen har inte på länge vållat pro- blem. De svårigheter i byggnadskreditgivningen som uppstod under [977 var av speciell karaktär och sammanhängde, som utredningen påpekat, främst med att en bankinstitutgrupp som tidigare ökat sin marknadsandel kraftigt kände behov av att åter minska denna andel. samtidigt som övriga bankinstitutgrupper inte ansåg sig kunna öka sin andel i motsvarande mån.

Enligt utredningens mening kan emellertid också de betydande över- kostnader" som uppkom under 1977 ha bidragit till finansieringsproblemen. Som Knut Johansson påpekat i sin reservation är det emellertid svårt att finna några säkra belägg för detta. Jag håller det ändå inte för otroligt att överkostnaderna i någon utsträckning kan ha bidragit till svårigheterna. Genom de tätare anpassningar av de statliga lånebestämmelscrna till den faktiska kostnadsutvecklingen som sker fr.o.m. 1978 har förekomsten av överkostnader emellertid starkt reducerats och torde därför inte i framti- den kunna komma att förorsaka några mer betydande finansierings- problem. När det gäller den principiella fråga som såväl utredningen som Knut Johansson tagit upp nämligen om finansieringssystemet bör vara sådant att projekt med överkostnader alltid kan påräkna att utan friktioner få sin finansiering ordnad villjag framhålla följande. I den mån projekt med viss överkostnad godtagits för statlig belåning innebär detta en möjlighet

Prop. 1978/79: 165 90

för byggherren att genomföra projekt med medel för överkostnaden som byggherren själv får anskaffa. Att skapa några garantier på kreditmarkna— den för överkostnadsfittattsiering skulle strida mot centrala bostadspolitis— ka och kredilmarknadspolitiska mål. Jag kan därför inte biträda reservan- tens uppfattning i denna del.

Under l978 furtgerade byggnadskreditgivningen åter relativt väl. En bidragande orsak till detta kan vara den nya typ av överenskommelse som då träffades mellan bankerna. Överenskommelsen innebar bl.a. att ban- kerna inbördes lade fast riktlinjer för fördelningen av sitt gemensamma åtagande. Enligt min mening finns det anledning att räkna med en ytterliga- re förbättring i byggnadskreditgivningen under kommande år. eftersom de svårigheter som ändå uppstod under l978 till viss del torde vara betingade av initialsvårighctcr rrted den nya ordningen.

Vid ett väl fungerande befintligt finansieringssystem bortfaller det tyng- sta argurrtentct för en övergång till en statlig totalfinansiering. De admini- strativa vinster med en statlig totalfinansiering som boende- och bostads- finansieringsutredningarna pekat på i sitt gemensamma betänkande bör i en sådan situation vägas mot kostnaderna för att införa ett sådant finansi- eringssystern. Enligt min mening är inte vinsterna av en sådan omfattning att de motiverar en övergång till en statlig totalfinansiering. Jag ansluter mig därför till kapitalmarknadsutredningens uppfattning att det nuvarande systemet bör bibehållas och efterhand jämkas i den mån det blir nödvän- digt.

2.3.5. Förändringar inom nuvarandefina/rsieringtzrj-xrlenr

Inom ramen för nuvarande finansieringssystern föreslår utredningen för- ändringar i vissa avseenden. Stadshypoteksinstitutionens, Spintabs och BOFABs nyutlåning skall f.n. enligt riksbankens rekommendationer till 90 % avse prioriterade objekt. Återstående 10% av nyutlåningen får avse oprioriterade objekt. såsom belåning av fastigheter i samband med överlå- telser, om- och tillbyggnader utan statliga lån samt icke statsbelånade affärs- och kontorshus.

Denna kvotering innebär enligt utredningen en belastning för kreditpoli— tiken eftersom den medför att den volym bostadsobligationer som med stöd av överenskommelser och olika kreditpolitiska åtgärder måste förde- las bland kreditinstituten blir drygt 10% större än som annars vore nöd- vändigt. Systemet innebär också att kreditpolitiska åtgärder sätts in för att främja långiVning till oprioriterade ändamål. Dessutom är systemet stelt genom den fixerade kvotandelen. Lånevillkoren för de oprioriterade ob- jekt sorn får lån i bostadsirtstituten är slutligen väsentligt förmånligare än vad som gäller vid finansieringi bank.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det rådande kvoteringssy- stemet för bostadsinstitutens utlåning avvecklas. Istället bör regler införas som innebär att institutens utlåning för prioriterade ändamål på upplå-

Prop. 1978/79: 165 91

ningssidan helt skall motsvaras av obligationer som räknas som priorite— rade placerirtgsobjekt för placerarna på kapitalmarknaden.

Den oprioriterade trtlånirtgen föreslås i stället finansieras med särskilda obligationer som inte räknas som prioriterade placeringar för instituten på kreditmarknaden. Utgivningen av dessa obligationer förutsätts vara under"- ställd riksbankens emissionskontroll på samma sätt som nu är fallet beträf- fande andra obligationer än stats- och bostadsobligationer. Upplösningen av sambandet med den prioriterade bostadslinansierirtgcn bör dock ntedfö- ra en viss höjning av upp- och utlåningsräntan.

Det föreslagna-r systemet bör enligt utredningen innebära att finansiering- en av de prioriterade ändamålen underlättas. eftersom volymen priorite- rade bostadsobligationer som måste fördelas bland placerarna minskar. Kreditgivningen till oprioriterade ändamål bör samtidigt med större flexibi- litet än under det nuvarande kvoteringssystemet kunna anpassas med hänsyn till kreditmarknadsläget.

l sin reservation ställer Knut Johansson sig bakom utredningens förslag att bostadsinstitutcn skall emittera en obligationsserie för prioriterad och en för oprioriterad utlåning men framhåller samtidigt. att endast statligt belånat byggande bör få sin finansiering säkerställd genom prioriterad upplåning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Bland dessa kan nämnas fullmäktige i riksbanken. bostadsstyrelsen. TCO och SACO. 1.0 ansluter sig till reservationen. Helt avvisande till utredningens förslag är Föreningsbankcrnas förbund som anser att utrymmet för oprioriterade bostadsändamål redan nu är otillräckligt, varför detta utrymme i stället borde ökas genom att 30 % av institutens utlåning fick avse sådana ända- mål. Stadshypotekskassan delar uppfattningen att två slags obligationer, som behandlas olika i prioriteringssammanhang. skall utges. Enligt kas- sans åsikt bör emellertid all utlåning som avser bostadshus få finansieras genom obligationer. vilka är likviditetsgrundandc. dvs. räknas som likvida medel enligt lagen om kreditpolitiska medel. Riksbanken får då liksom hittills föreskriva att en viss procentuell del får användas för äldre ej statligt belånade objekt. Utlåningen avseende affärs- och kontorsfastig- heter bör enligt stadshypotekskassan däremot finansieras genom en sär- skild obligationsserie som ej är likviditetsgrundandc. Om den föreslagna justeringen av utredningens förslag ej genomförs så blir enligt kassans åsikt de problem som föreligger när det gäller kapitalanskaffningen till de oprio- riterade bostt-rdsändamålen i det närmaste olösliga. Sparbanksföreningen och Folksam anser. att emissionstillstånd för de oprioriterade obligatio- rterna bör ges i en viss proportion till volymen prioriterade obligationer. Bankföreningen anser sig kunna acceptera utredningens förslag endast under förutsättning att de oprioriterade obligationcrna får emitteras trtan emissionskontroll och med fri räntesättning.

Bankföreningens uppfattning delas av näringslivets byggnadsdelegation i

Prop. 1978/79: 165 92

vars yttrande bl. a. Sveriges hantverks- och industriorganisation. byggnadscntreprenörföreningen och fastighetsägareförbundet instämmer. Flera remissinstanser pekar på svårigheterna att finansiera köp och ont- byggnad av äldre småhus.

Jag anser för min del att trtgårtgspunktcn måste vara att endast sådant byggande som är föremål för real planering skall få sin finansiering säker- ställd genom prioritering på kreditmarknaden. Av denna anledning föror- darjag att det införs en ordning enligt vilken bostadsinstituten ger trt olika obligationsserier för upplåning som skall finansiera prioriterad resp. oprioriterad utlåning. Endast de förstnämnda obligationerna bör vara likvi- ditetsgrttndande. I enlighet med detta föreslår jag att lagen om kreditpoli- tiska medel ändras så att fr.o.m. den 1 januari 1980 endast obligationer avsedda för finansiering av prioriterad utlåning alltid skall ingå i likvidi- tetskvotcns täljare. Utredningen har inte närmare angivit hur de obliga- tioner som emitterats före den 1 januari 1980 skall behandlas ur likvidi— tetskravsynpunkt. Jag anser det emellertid angeläget att klarhet skapas på denna punkt. Enligt ntin mening bör obligationer emitterade av bostadsin- stituten före den ljantrari 1980 alltid ingå i likviditetskvotens täljare. Detta bör också alltid gälla för de obligationer som emitteras vid s. k. konverte- ring av lån som emitterats före denna tidpunkt.

När det gäller bostadsinstitutens oprioriterade obligationer anser utred-

. ningen att dessa bör vara föremål för emissionskontroll. Jag delar denna uppfattning. lnga avgörande skäl föreligger enligt min mening varför just dessa oprioriterade obligationer till skillnad från t. ex. industriobligationer skall vara undantagna från emissionskontroll.

Som utredningen framhåller bör det nya systemet komma att innebära en flexiblare anpassning av kreditgivningen till oprioriterade ändamål med hänsyn till kreditmarknadsläget än vad som tidigare varit möjligt. Jag vill emellertid understryka. att avsikten med det nya systemet inte är att motverka bostadsinstitutens möjligheter att ge krediter till oprioriterade ändamål. Sett över en längre tidsperiod bör dessa krediter kunna vara av ungefär samma omfattning som i nuvarande systent. En viss räntehöjning på de oprioriterade obligationerna kan dock komma att visa sig nödvändig för att underlätta emissionerna. Jag återkommer i det följande till frågan om finansiering av förvärv av äldre småhus.

Några remissinstanser instämmer i Knut Johanssons förslag att endast statligt belånat byggande bör få sin finansiering säkerställd genom priori- terad upplåning. Bland dessa kan nämnas LO och Hyresgästernas riksför- bund. Jag vill för min del erinra om att den icke statligt belånade nyprodttk- tionen av bostäder används i den ekonomiska politiken för att påverka arbetskraftsefterfrågan och därmed sysselsättningen. Den ekonomisk-poli- tiska avvägning som därvid görs innebär att en real planering sker också för detta byggande. Även för den icke statligt belånade nyproduktionen bör då finansieringen säkerställas genom prioriterad upplåning. Som utred-

Prop. 1978/79: 165 93

ningen framhåller bör" dock det maximala beloppet för hottenlån inte höjas med tätare intervall eller i snabbare takt än höjningen av lånetaket för statliga bostadslån. Det vore nämligen inte rimligt om de dyrbaraste vil- lorna i alltför stor utsträckning fick ta i anspråk finansicringsresurser sotn säkerställs genom kreditpolitiska åtgärder.

Vad gäller frågan om finansieringen av förvärv av äldre småhus konsta- terar utredningen att Iånemöjlighcterna är begränsade och att detta förhål— lande kan antas gynna dem som är förhållandevis kapitalstarka och har goda bankkontakter.

Risken för segregering och för begränsningar i rörlighet och valfrihet inom det äldre bostadsbeståndet som en konsekvens av de begränsade lånemöjlighcterna har påtalats av Sveriges villaägareförbund såväl i för- bundets remissvar på kapitalmarknadsutredningen som i två skrivelser till regeringen. den 20 april 1976 och den 25 oktober 1978. Liknande frågor har i skrivelser till regeringen också aktualiserats av Svensk Fastighetsförmed- ling och Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund. För att förbättra förutsättningarna att få lån till förvärv av småhus föreslår villaägareförbun- det att den oprioriterade lånesektorn inom bostadsinstituten ökas eller att lån till vissa nu förekommande ändamål avförs från den oprioriterade sektorn.

Såväl riksbanksfullmäktige som kapitalmarknadsutredningen har avvi- sat de lösningar som villaägareförbundet har fört fram. Riksbanksfullmäk- tige påpekar att stora belopp utgår. främst från bankerna. för förvärv av egnahem. Att enbart förändra den institutionella formen för lån till detta ändamål löser enligt fullmäktige inte de problem som villaägareförbundet har pekat på. En förskjutning av småhusfinansieringen från bankerna till bostadsinstituten ökar inte det tillgängliga låneutrymmet men kan möjligen minska kapitalkostnaderna något genom att amorteringstiderna är längre för institutens lån och att annuitet i regel tillämpas för kapitalkostnaderna. vilket medför att kapitalkostnaderna är lägre i början av lånets löptid än vad fallet är vid lån i banker.

Riksbanksfullmäktige framhåller liksom kapitalmarknadsutredningen också risken för att en ökad total kreditgivning till förvärv av småhus kan medföra att priserna på småhusen ökar.

En möjlighet. som både riksbanksfullmäktige och kapitalmarknadsut- redningen pekar på. för att nå det uppställda målet att underlätta för mindre kapitalstarka hushåll att förvärva äldre egna hem i välbelägna bostadsområden är att införa någon form av behovsprövade lån. Liknande synpunkter anför bostadsstyrelsen i sitt yttrande över kapitalmarknadsut- redningens betänkande. Bostadsstyrelsen förordar att denna fråga utreds i särskild ordning.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet anföra följande i fråga om finansieringen av äldre småhus.

Det problem som utredningen och villaägareförbundet tar upp är en

Prop. 1978/79: 165 94

viktig bostadssocial fråga. Det finns exempel påatt äldre småhusområden. särskilt i storstadsområdena. på några år har fått en helt förändrad social struktur. De som har köpt husen har varit hushåll med höga inkomster medan de som har lämnat dem har varit äldre människor som under sin aktiva tid varit låg— eller medelinkomsttagare. [ attraktiva områden av en kommun kan andelen höginkomsttagare vara markant högre än i koln- munen som helhet.

Enligt min uppfattning är det angeläget att alla segregationstendenser i boendet både i fråga om boendemiljö och boendeformer. motverkas. Även hushåll med begränsade ekonomiska resurser bör ges möjligheter att köpa ett äldre småhus om de så önskar. Jag delar emellertid den bedömning som kapitalmarknadsutredningen och riksbanksfullmäktige har gjort att det inte är en lämplig lösning att generellt öka möjligheterna till lån för förvärv av äldre småhus, vare sig genom att vidga utrymmet för sådana lån i bostads- instituten eller på något annat sätt. Förutom de mer övergripande negativa effekter på kapitalmarknaden i stort och på samhällets möjlighet att styra kreditströmmarna som en sådan åtgärd skulle få. skulle den enligt min mening inverka prishöjande på äldre småhus och således motverka sitt syfte.

Jag finner däremot att förslaget om behovsprövade lån är värt att stude- ras närmare. Chefen för bostadsdepartementet har också i direktiv (Bo l978:9l) till den nyligen tillsatta bostadsrättsutredningen (Bo 1978:06) pekat på behovsprövade lån som en möjlighet för hushåll med låga inkoms- ter och/eller stor f'örst'irjningsbt'irda att förvärva bostadsrätt. Utredningen skall pröva frågan om eventuella statliga åtgärder på finansieringssidan i detta syfte.

Enligt min bedömning kan de överväganden som utredningen kommer att göra och de förslag som dessa kan föranleda att vara möjliga att överföra också till förvärv av äldre småhus. Det finns därför anledning att. i anslutning till bostadsrättsutredningcns arbete. pröva frågan om behovs- prövade lån även till förvärv av äldre småhus.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet och de överväganden som bostadsministern avser att göra i anslutning till detta arbete är det nu inte möjligt att mera i detalj ange hur ett behovsprövat lån skulle kunna utformas. Det är emellertid uppenbart att lånebestämmelscrna måste utfor- mas så att kapitalvinster till följd av en förmånlig finansiering inte uppkom- mer vid överlåtelse. Jag vill i sammanhanget också stryka undcr att den förordade ordningen med uppdelning av bostadsinstitutens obligationer i prioriterade och oprioriterade under vissa förutsättningar ger ökade låne- möjligheter till finansiering av äldre småhus. I den mån som kreditläget medger ökade emissioner och det finns intresse från obligationsköparnas sida kan nämligen kreditutrymmet komma att öka för nu nämnt ändamål.

När det gäller amorteringstiden för bostadsinstitutens bottenlån föreslår kapitalmarknadsutredningen att denna sänks. för flerfamiljshus från 60 till

Prop. 1978/79: 165 95

50 år. för småhus från 50 till 40 år samt för lån avseende ombyggnad eller reparation från 30 till 40 år till vad som kan anses rimligt med hänsyn till åtgärdens varaktighet. Bostadsobligationernas amorteringstid böri konse- kvens med detta sänkas från 50 till 40 år.

Som stöd för sina förslag anför utredningen att amorteringstiden för de flesta ändamål betydligt överskrider den ekonomiska livslängden. Den mest beständiga delen av husen, stommen av betong. betingar en allt mindre del av de totala byggnadskostnaderna. medan inredning och andra delar. som förslits relativt snabbt. drar växande andel av totalkostnaderna. Den ökade amorteringstakten medför inte heller någon nämnvärd höjning av kapitalkostnaderna för låntagarna. Den årliga annuiteten vid en ränta på 9,70 procent skulle stiga från 9.74 till 9.80 procent vid en förkortning av amorteringstiden från 60 till 50 år.

På upplåningssidan bör förkortningen enligt utredningen motsvaras av en sänkning av amorteringstiden för bostadsobligationer från 50 till 40 år. För kapitalmarknaden skulle förkortningen vara likvärdig med att ett ökat sparande återkanaliseras från låntagarna för fördelning i form av nya lån.

Bland remissinstanserna är inställningen till utredningens förslag splitt- rad. Nägra vill inte att amorteringstiden för utlåningen förkortas på grund av konsekvenserna för boendekostnaderna. Hit hör bl.a. LO. HSB och SABO. Andra stöder dock utredningens förslag. Bland dessa kan nämnas bostadsstyrelsen. bankföreningen och sparbanksföreningen. Några re- missinstanser. bl.a. bostadsstyrelsen. påpekar att ombyggnader ofta inne- bär att huset får en teknisk och ekonomisk livslängd i paritet med nya hus. Amorteringstiden för ombyggnad bör därför förlängas i stället för förkor- tas. ,

När det gäller förkortningen av amorteringstiden för bostadsinstitutens obligationer är flertalet remissinstanser positiva till förslaget. Fondstyrel- serna för första. andra och tredje AP-fonderna har inga invändningar mot utredningens förslag. men riktar uppmärksamheten på en särskild aspekt som inte har diskuterats av utredningen. Enligt det nuvarande systemet amorteras obligationcrna efter en 50-årig amorteringsplan i 20 år. varefter de förfaller till betalning. Vid denna tidpunkt sker konvertering. dvs. . långivarna köper nya obligationer motsvarande det belopp som förfallit till betalning. Frågan som fondstyrelserna reser är vilken amorteringsplan som de nya obligationerna skall följa. Om de följer en 50-årig amorterings- plan blir den faktiska amorteringstiden mycket lång. Som exempel nämner fondstyrelserna att det skulle kunna ta ca 300 år att amortera hälften av det ursprungliga beloppet. De vill därför att man i stället efter konverteringen bibehåller den ursprungliga amorteringsplanen.

Jag vill för min del, efter samråd med chefen för bostadsdepartementet. anföra följande. Den förkortning av amorteringstiden för bostadslån som utredningen har föreslagit har självfallet en viss betydelse för boendekost- naderna. Som utredningen har visat är kostnadshöjningen emellertid myc-

Prop. 1978/79:165 %

ket marginell. Det kan vidare principiellt sett inte vara riktigt att tillåta amorteringstider som är längre än låncobjektets förväntade ekonomiska livslängd. Med hänsyn till detta och till att institutets möjligheter att tillgodose bostadssektorns lånebehov inom ramen för ett oförändrat ut- rymme på kapitalmarknaden blir större är det enligt min uppfattning önsk- värt att institutens utläningsvillkor förändras i den riktning som utredning- en har föreslagit.

När det gäller lån för omfattande ombyggnader som kan förväntas inne- bära att husets återstående ekonomiska livslängd efter reparationen blir i paritet med vad som gäller för ett nybyggt hus. kan det dock i vissa fall vara skäligt att tillåta något längre amorteringstider än vad som numera är brukligt. Det är önskvärt om institutionen på detta område kunde nå fram till mer varierade amorteringstider där hänsyn tas till ombyggnadens effek- ter på den förväntade återstående ekonomiska livslängden.

I samband med frågan om finansiering av ombyggnad och reparationer av bostäder vill jag erinra om den utredning om underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter (Bo 1978—179) som har tillsatts för att undersöka möjligheterna att öka de boendes inflytande över underhållet och samtidigt säkerställa att tillräckliga finansiella resurser i samband med fastighetsför- valtningen avsätts för detta ändamål. Med hänsyn till kreditmarknadens begränsade resurser är det enligt min mening utomordentligt viktigt att tillräckliga avsättningar för fastighetsunderhåll sker. Ett förbättrat fastig- hetsunderhåll bör dessutom på sikt kunna medverka till att begränsa beho- vet av mer omfattande reparationer och ombyggnader. Ur kreditmark- nadssynpunkt innebär det en fördel eftersom bostadssektorns krav på kreditmarknadsresurser för sådana ändamål därigenom kan begränsas.

När det slutligen gäller amorteringsvillkoren för bostadsinstitutens obli- gationslån förefaller den övergång till en 40-årig amorteringsplan som utredningen har föreslagit rimlig. Jag delar också i princip den inställning som fondstyrelserna har givit uttryck för i sitt remissvar vad gäller amor- teringsvillkoren på obligationer utgivna i samband med konVertering. Den närmare utformningen av Obligationernas amorteringsvillkor bör emeller- tid avgöras av kreditmarknadens parter.

2.4. Den offentliga sektorns finansiering

2.4.1. Inledning

Den offentliga sektorns finansieringsmöjligheter skiljer sig i ett väsent- ligt avseende från övriga sektorers. nämligen genom möjligheten till skatte- finansiering.

Finansieringsmöjligheterna är emellertid också mycket olikartade inom den offentliga sektorn. Kommunerna och Iandstingskommunerna tvingas. på samma sätt som företag och hushåll. att söka finansiering av ett kassa-

Prop. 1978/79: 165 97

mässigt underskott på kreditmarknaden till de villkor som marknaden erbjuder. Staten har däremot dels möjlighet till upplåning i riksbanken. dels möjlighet att påverka sina upplåningsvillkor på den övriga kreditmark- naden.

Besluten om skatte- eller låneftnansiering samt om den närmare utform- ningen av lånefinansieringen fattas dessutom från helt andra utgångspunk- ter i den statliga än i den kommunala sektorn.

2.4.2 Sluten

Det sätt på vilket staten finansierar sina utgifter har betydande konse- kvenser för hela ekonomin. Avvägningen mellan skatte- och lånefinansie- ring är en viktig del av finanspolitiken. medan formerna för den statliga Upplåningen ingår som en lika viktig del i kreditpolitiken.

Som utredningen påpekar bör finans- och kreditpolitiken samordnas så att den uppfyller såväl de stabiliseringspolitiska målsättningarna som de allokerings- och fördelningspolitiska. Under budgetprocessen kommer detta till uttryck genom att budgetsaldots storlek avvägs med beaktande av möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik titan alltför kraftiga ingrepp.

Störningar i ekonomin och bristande kunskaper om verkningarna av olika ekonomisk-politiska åtgärder leder emellertid till att justeringar av den ekonomiska politiken måste genomföras under löpande budgetår. [ vissa fall kan betydande förändringar i finanspolitiken vara nödvändiga. I andra fall får kreditpolitiken med dess större rörlighet spela rollen som kortsiktig regulator.

Även om kreditmarknadsaspekter sålunda har ett inflytande på budget- planeringen påverkas denna inte av formerna för den statliga Upplåningen. Detta innebär att statsskuldspolitiken kan utformas utifrån i huvudsak kreditpolitiska överväganden.

Den statsfinansiella situationen är nu en annan än den som rådde under den första delen av 1970-talet. Fram till 1976 uppgick det årliga budgetun- derskottet endast till några få procent av BNP. Därefter har budgetunder- skottet stigit mycket kraftigt och uppgår f.n. till ca 10% av BNP. Enligt LU:s kalkyler förutses budgetunderskottet förbli relativt stort under prog- nosperioden. Mot den bakgrunden är det uppenbart att statsskuldspoliti- ken. dvs. inriktningen av och formerna för statens upplåning får betydande verkningar på kreditmarknaden. Jag finner det därför angeläget att klarläg ga de principiella uppgifterna för statsskuldspolitiken på längre sikt. Var— ken kapitalmarknadsutredningen eller remissinstanserna tar upp denna fråga till någon mer ingående diskussion.

Det gäller enligt min mening att förhindra att budgetunderskotten ger upphov till en alltför kraftig ökning av penningtillgången i ekonomin. En särskild fara ligger i att bankerna genom kreditexpansion kan förstärka budgetunderskottens likvidite'tsskapande effekt. Staten bör därför enligt min mening sträva efter att i ökad utsträckning placera sin upplåning på 7 Riksdagen I978l79, I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 98

den inhemska kreditmarknaden utanför bankerna. Genom en sådan stats- skuldspolitik begränsas den ökning av penningtillgången i ekonomin som budgetunderskotten ger upphov till. Detta innebär också att inlåningsök- ningen i bankerna begränsas. Därigenom förbättras möjligheterna att utan administrativa medel hålla bankernas kreditexpansion inom rimliga grän- ser. Även om staten strävar efter att i ökad utsträckning förlägga sin upplåning till marknaden utanför bankerna är det enligt min mening uppen- bart. att bankerna måste svara för betydande delar av finansieringen av statens budgetunderskott. Detta innebär att bankernas likviditetskvoter på sikt måste höjas.

En hög likviditet i form av inlåning i bankerna leder lätt till en kreditex- pansion tttanför banksystemet. Vid en sådan utveckling försvåras möjlig- heterna att föra en effektiv kreditpolitik. Det är därför angeläget att stimu- lera överföring av likvida medel i bankerna till medelfristiga och långa placeringar i kapitalmarknaden.

Den långfristiga statsupplåningen utanför banksystemet som under 1950— och 1960-talen låg kring 05% av BNP har under l970-talet stigit och uppgick under perioden l974— 1976 i genomsnitt till 1,8% av BNP. Denna utveckling har fortsatt under 1977 och 1978 och bör enligt min mening ytterligare förstärkas under de närmaste åren. Under 1978 placerades drygt ll miljarder kr. av statsupplåningen på den inhemska kreditmarkna- den utanför bankerna jämfört med drygt 9 miljarder kr. under 1977. Efter- som budgetttnderskottet samtidigt steg mycket kraftigt innebar detta emel- lertid att en lägre andel av budgetunderskottet även under 1977 placerades på denna marknad.

Några preciseringar av hur statsupplåningen bör fördelas under kom- mande är kan självfallet inte göras. eftersom den lämpliga likviditetsnivån i ekonomin måste avpassas till rådande konjunkturläge. I sammanhanget måste också beaktas utvecklingen för det allmänna lönsparandet och för det nya s.k. skattesparandet, som introducerades 1978. I den mån som hushållen väljer att hålla sitt sparande långsiktigt bundet i dessa former, minskar behovet för staten att dra ytterligare medel ur ekonomin genom egen upplåning hos allmänheten.

Den långfristiga statliga Upplåningen på kreditmarknaden utanför ban- kerna sker. när det gäller hushållen. främst i form av premie- och sparobli- gationer. Med hänsyn till nuvarande marginalskattesatser i den personliga inkomstbeskattningen och inflationen är hushållen relativt okänsliga för variationer i den nominella räntenivån. Om hushållen skall kunna attrahe- ras till ett långsiktigt allmänt sparande utan att räntenivåerna blir orimligt höga är det därför nödvändigt med särskilda skatteförmåner som förbättrar den reala avkastningen efter skatt. Företagen. som har andra skatteförhållanden än hushållen. placerar vanligen inte sina likvida medel i premieobligationer. även om denna möjlighet formellt står öppen för dem. Inte heller räntebärande statsobliga-

Prop. 1978/79: 165 99

tioner är någon särskilt vanlig placeringsform för företagen. Genom syste- met med skattefria investeringsfondsavsättningar för olika ändamål har man dock med framgång kunnat utjämna effekterna av tidigare vinstkon- junkturer i näringslivet. De insättningar som därvid har skett på investe— ringskonto i riksbanken har haft samma likviditetsneddragande effekt som statens upplåning hos allmänheten.

Med den industriexpansion och förbättrade vinsttttveckling som måste komma till stånd under de närmaste åren katt en snabb likviditetsuppbygg- nad väntas i företagssektorn. Jag anser det därför inte uteslutet att det som ett led i statsskuldspolitiken kan bli angeläget att komplettera investerings- fonderna med en direkt statsupplåning i företagssektorn.

För att statens upplåning hos allmänheten skall få den omfattning och långfristighet som bedöms nödvändig ur likviditetssynpunkt måste tillräck- ligt god avkastning erbjudas. I fråga om statens upplåning hos hushållen torde den utformning av ränte- och skatteförmåner som till gäller för premie— och sparobligationer samt för det s. k. skattesparandet i stort sett vara tillfyllest.

Beträffande räntesättningen på statens upplåning i form av räntebärande obligationer hos kapitalmarknadsinstituten. bankerna och eventuellt även företagen vill jag först erinra om att denna blir normerande även för kapitalmarknaden i övrigt. Avvägningen måste ske från i huvudsak två utgångspunkter. Å ena sidan måste räntan sättas med en tillräcklig diffe- rens gentemot den kortfristiga räntenivån, så att ett tillräckligt utbud av långfristigt kapital säkerställs. Å andra sidan får kapitalmarknadsräntan inte bli så hög att företagen avstår från investeringsprojekt med en god förväntad räntabilitet på grund av att det ställer sig fördelaktigare att placera kapitalet i finansiella tillgångar. Det blir en uppgift för den löpande kreditpolitiken att göra denna avvägning på ett riktigt sätt.

När det slutligen gäller statens utlandsupplåning vill jag betona. att denna i mycket hög utsträckning blir beroende av vårt bytesbalansunder- skott. Vid fortsatta underskott i såväl bytesbalansen som statsbudgeten kan en lämplig politik vara att låta staten svara för en rimlig andel av tttlandsupplåningen. Därigenom minskar behovet av att genom likvidi- tetskvothöjningar eller på annat sätt begränsa företagens kreditutrymme i bankerna.

Vid jämvikt i bytesbalansen bortfaller i princip behovet av utlandsupp- Iåning. bortsett från eventuella eventuella önskemål om att öka valutare- serven eller upprätthålla en långfristig exportkreditgivning. Det kan dock även i detta fall finnas anledning att i vissa lägen låna utomlands t. ex. om den privata sektorn minskar sin nettoställning gentemot utlandet.

2.4.3. Kommunerna och landstingskommtuterna

Medan statens finansieringsbeslttt har betydande konsekvenser för den allmänna ekonomiska utvecklingen och därför måste grundas på samhälls-

Prop. l978/79: 165 ltttt

ekonomiska överväganden. kan motsvarande beslut inom enskilda kom- muner och landstingskommuner fattas från andra utgångspunkter.

Avvägningen mellan skatte- och lånetinansiering kan i princip göras ttnder betydande frihet. I praktiken har dock få kommuner — med vilket bcgreppjag i det följande, om ej annat framgår. avser såväl kommuner som landstingskomntuner — sådana möjligheter att erhålla kredit att en ökad lånefinansicring i någon större utsträckning kan utgöra ett alternativ till skattefinansiering. ldc fall reella valmöjligheter mellan olika lånealternativ föreligger kan upplåningsbeslutet grundas på strikt företagsekonomiska överväganden.

Som framhålls av utredningen. har den kommunala sektorns utbyggnad varit mycket snabb sedan början av 1950-talet. Den kommunala konsum- tionen har volymmässigt ökat betydligt snabbare än bruttonationalproduk- ten. Kulmen nåddes under slutet av 1960-talet. när ökningstakten uppgick till nära 99? per år i volym. Eftersom konsumtionens prisutveckling dess- utom varit ungefär dubbelt så snabb som den allmänna prisnivåns stegring har konsumtionens andel av bruttonationaiprodukten. räknat i löpande priser, vuxit mycket snabbt.

De kommunala investeringarna ökade snabbare än konsumtionen till l96ll-talets slut. Jämfört med investeringstillväxten i hela ekonomin var den kommunala kapitalbildningcn under 1960-talet ungefär dubbelt så snabb. Från 1970-talets början har den tidigare snabba investeringsexpan- sionen förbytts i en årlig minskning, vilket till stor del förklaras av det minskande bostadsbyggandet och de lägre krav på investeringar i olika slags bostadskomplement som har blivit följden av detta.

Sedan utredningen presenterade sitt betänkande har statistik framkom- mit också för l977 och 1978. Enligt denna har konsumtionen fortsatt att stiga med en takt av knappt 4'7'? per är. samtidigt som bruttonationalpro- dukten efter en nedgång ttnder l977 har återhämtat sig till 1976 års nivå. Investeringarna ökade kraftigt under 1977. men låg kvar på ungefär oför- ändrad nivå under 1978.

Relationerna mellan kommunernas olika inkomst- och utgiftsposter har. som utredningens material visar. varit ganska stabila under perioden l963—l975. Detta gäller som senare statistik visar också för perioden I976—1978. Enligt nationalräkenskaperna hade drygt hälften av inkomster- na erhållits genom beskattning och drygt cn fjärdedel i form av statliga bidrag. Resterande del kommer från avgifter. ersättningar. kapitalinkoms- ter m.m. Finansiering med nya lån utgör inte någon inkomstpost i natio- nalräkcnskaperna. Går man till den kommunala finansstatistiken kan man där utläsa att de nya lånen 1976 svarade för ca 6 % av kommunernas och ca 35”? av Iandstingskommunernas externa inkomster. Variationerna i lånens andel av de externa inkomsterna över de senaste åren har varit relativt små. På utgiftssidan har konsumtionen tagit i anspråk över två tredjedelar av utgifterna och transfereringar till hushåll samt subventioner och

Prop. 1978/79: 165 [01

investeringsbidrag till företag omkring l()'.l'/Z,.

Nettot av kommunernas samtliga inkomster och utgifter med undantag av investeringar utgör enligt nationalräkenskaperna kommunernas netto- sparande. Summan av nettosparandet och kapitalförslitningen utgör brut- tosparandet. Om detta sparande minskas med bruttoinvesteringarna er- hålles det finansiella sparandet.

Nettosparandet har avtagit under den redovisade perioden i relation till budgetomslutningen från en nivå på 19% 1963 till 6% 1975. Nedgången fortsatte under l976. men andelen steg därefter mycket kraftigt och upp- gick under 1978 till ca l2 %. Kommunernas finansiella sparande har enligt utredningen i regel varit negativt under perioden 1970—1975. Senare stati- stik visar att detta gäller också för [976 och 1977. För l978 uppvisar kommunerna dock ett positivt finansiellt sparande. Ökningen av kommu- nernas skuldsättning har i allmänhet varit större än sparandeunderskottet. Detta innebär att kommunernas finansiella tillgångar har vuxit. Som utred- ningen påpekar orsakas de finansiella tillgångarnas tillväxt dels av att likviditeten behöver ökas i takt med verksamhetens omfattning. dels av en inte obetydlig egen utlåning samt av olikheter i de enskilda kommunernas finansiella ställning.

2.4.1] Den framtida problembilden

Den framtida problembilden för den kommunala sektorn har belysts inom flera statliga utredningar. Inom långtidsutredningarna avstäms de kommunala planerna mot den allmänna ekonomiska utvecklingen. Kom- munernas ekonomi fram till 1985 har också belysts inom l976 års kommu- nalekonomiska utredning. som 1977 avgav sitt slutbetänkande (_SOU 1977: 78) Kommunerna: utbyggnad. utjämning. finansiering. Kapitalmark- nadsutredningen diskuterar den kommunala sektorn från kreditmarknads- synpunkt.

Kapitalmarknadsutredningen konstaterar att det ligger utanför dess mandat att närmare penetrera de problem som hänger samman med ut- vecklingen av kommunernas ekonomi, men att det ingår bland dess Upp- gifter att bedöma kommunsektorns ställning på kreditmarknaden i ett längre perspektiv och att överväga i vilka former som Upplåningen bör äga rum. De ställningstaganden som utredningen kommer fram till måste dock grundas på uppskattningar av finansieringsbetingelserna i övrigt.

Den framtida problembilden skisserar utredningen främst med hjälp av de beräkningar som gjorts inom kommunalekonomiska utredningen. Enligt dessa beräkningar måste de kommunala skattesatserna höjas kraftigt fram till 1985 också vid relativt försiktiga antaganden om den kommunala sek- torns expansion. Detta resultat vilar på det beräkningstekniska antagandet att kommunernas nettoupplåning på kreditmarknaden uppgår till ungefär ] miljard kr. per år. Till grund för beräkningarna ligger också centrala antaganden om att de statliga drift- och investeringsbidragen skall anpas-

Prop. 1978/79: 165 102

sas efter de utgifter för vilka de utgår och att kommunernas löneutgifter ökar kraftigt bl.a. till följd av att den allmänna arbetsgivaravgiften förut- satts öka schablonmässigt med en procentenhet per år.

Mot bakgrund av dessa finasiella framtidsperspektiv diskuterar utred- ningen vilka möjligheter som kan ftnnas för kommunerna att erhålla ett ökat utrymme på kreditmarknzulen och konstaterar. att detta självfallet är beroende av läget på kreditmarknaden och de prioriteringar mellan olika sektorers finasieringsanspråk som statsmakterna kommer att finna nöd- vändiga. Med hänsyn till de allmänna perspektiven för den svenska ekono- mins utveckling drar utredningen emellertid för sin del slutsatsen att några väsentliga lättnaderi kreditmarknadsläget i varje fall inte är att vänta under den tid som kommunalekonomiska utredningens kalkyler omfattar, dvs. fram till 1985. Utredningen har därför inte ansett det meningsfullt att genomföra några beräkningar huruvida kommunerna kan beredas ett stör- re utrymme på kreditmarknaden än det som kommunalekonomiska utred- ningen förutsatt i sina kalkyler.

Bland remissinstanserna uttalar sig bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om den kommunala uppläningen. De anser att den kommunala sektorn behöver få erforderligt uppläningsutry mme pa kreditmarknaden. Svenska sparbanksföreningen m. ti. menar att det finns områden där kommunernas ställning på kredit- marknaden bör förbättras och anser att en särskild översyn av kommuner- nas ställning på kreditmarknaden behöver göras inom ramen för nuvarande kredittilldelning.

Jag har i annat sammanhang i min egenskap av budgetminister (prop. 1978/79: 95) om den kommunala ekonomin tagit upp finansieringen av den kommunala sektorn i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Jag har därvid kunnat konstatera att de finansieringskällor som kommunerna i första hand måste lita till utgörs av kommunalskatterna och ökade statliga resursöver- föringar. Jag har dock starkt betonat att kommunalskatterna nu har nått en sådan höjd att det inte kan vara försvarligt att räkna med avsevärda höjningar av dessa. Ökade statsbidrag ställer i sin tur krav på finansiering från statens sida. Jag har inte räknat med att de kommunala avgifterna skall kunna ge några betydande inkomstförstärkningar och inte heller har jag räknat med ett väsentligt ökat utrymme på kreditmarknaden för den kommunala sektorns upplåning. Jag har dock i det sammanhanget betonat vikten av att den kommunala volymutvecklingen anpassas till det sam- hällsekonomiska resursutrymmet och att det därför är nödvändigt att den kommunala cxpansionstakten dämpas ytterligare under de närmaste åren. Detta krav på en långsammare utbyggnad, som är realekonomiskt moti- verat, medför också lättnader i finansiellt hänseende.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kapitalmarknadsutredningens bedömning att det inte finns något som tyder på att det inom överskådlig tid skall vara möjligt att öka det utrymme som kommunernaan kan tillåtas

Prop. 1978/79: 165 103

ta i anspråk på den svenska kreditmarknaden. Jag ser inte heller något som talar för att kommunernas lånebehov påtagligt skulle komma att minska under en överblickbar framtid. När det gäller de prioriteringar som kan göras på kreditmarknaden är jag enig med utredningen om att beslut om prioriteringar av ändamål inom den kommunala sektorn inte kan fattas oberoende av en totalbedömning av de olika sektorernas upplåningsbehov. Vid ett totalt begränsat kreditmarknadsutrymme måste antalet prioriterade ändamål kraftigt begränsas. I rådande samhällsekonomiska situation måste i första hand exportindustrins behov tillgodoses.

Sammanfattningsvis ser jag inte under en överblickbar tid något som tyder på några väsentliga lättnader på kreditmarknaden för den kommuna- la sektorns upplåning. Samtidigt kan jag konstatera att upplåningsbehoven inte synes minska. Min slutsats blir därför att den kommunala sektorn även i fortsättningen kommer att ha begränsade möjligheter att i önskad utsträckning finansiera sina investeringar med lån.

2.4.3.2 Institutionella former för den kommunala Upplåningen

Som utredningen framhåller hindrar inte ett begränsat nettoupplånings- utrymme att vissa önskemål kan uppställas för kommunernas del vad gäller de institutionella formerna för kommunernas upplåning. Enligt ut- redningen anses kreditmarknaden för kommunernas del vara behäftad med brister i framför allt tre avseenden:

För det första föreligger i regel inte möjligheter att få kreditbehoven täckta i ett sammanhang. Istället krävs långvariga förhandlingar med en rad kreditgivare. De friktioner som därigenom uppstår har återverkningar på likviditetsplaneringen. Svårigheterna att planera även på så kort sikt som ett år anses betydande. En meningsfull finansiell planering på femårs- basis i anslutning till den kommunalekonomiska flerårsbudgeteringen be- döms ofta över huvud taget inte vara möjlig.

Ett andra problem anges vara bristen på lån med någorlunda lång löptid. Den heterogena floran av krediter som kan uppbringas på olika håll inne- fattar allt från obligationslån och långfristiga reverslån till checkräknings- krediter. Stora investeringsprojekt med lång ekonomisk livslängd kan ofta genomföras bara med stöd av kortfristiga bankkrediter.

En tredje brist i det institutionella systemet anses gälla prioriteringsreg- lerna på kreditmarknaden som sägs försvåra finansieringen av investe- ringsobjekt av stor vikt för samhällsutbyggnaden, bl.a. vissa skolbygg- nader. Enligt utredningen är det en vanlig uppfattning att kommunerna genom sitt ansvar för viktiga samhällsfunktioner bör beredas lånemöjligheter som åtminstone vad gäller lånevillkoren underlättar genomförandet av deras planer. Kreditmarknaden skulle genom de angivna bristerna inte uppfylla rimliga krav i detta hänseende. Mot denna bakgrund ligger det enligt utredningen nära till hands att överväga i vad mån inrättandet av ett nytt

Prop. 1978/79: 165 104

kreditinstitut för långivning till kommunerna skulle kunna medföra väsent- liga förbättringar.

Motiven för inrättandet av ett nytt kommunkreditinstitut skulle enligt utredningen kunna sammanfattas på följande sätt. För det första skulle institutet kunna genomföra en samlad bedömning av varje enskild kom- muns kreditbehov och därvid beakta såväl dess finansiella ställning som investeringsplaner och andra förhållanden av betydelse i sammanhanget.

För det andra skulle institutet kunna transformera sin upplåning till för låntagarna väl avpassade villkor. Särskilt borde lånens genomsnittliga amorteringstider kunna bli längre än vad som nu är fallet. Likvärdiga förutsättningar skulle också kunna skapas för alla kommuner att erhålla krediter med ändamålsenliga villkor. Enligt utredningen är kommunernas förutsättningar härvidlag för närvarande mycket olika.

För det tredje skulle institutet kunna underlätta särskilt de mindre kom- munernas planering genom att ge utfästelser om krediter på några års sikt.

För det fjärde skulle finansieringen av investeringsobjekt av stor vikt för samhällsbyggandet underlättas. Denna kan nu vara förenad med problem p.g.a. prioriteringsreglernas utformning. Den skarpa gräns som i finan- sieringshänseende nu är dragen mellan sådana objekt som ger rätt till statliga lån och sådana som inte ger denna rätt skulle också kunna uppmju- kas.

Slutligen skulle en samordning av den kommunala Upplåningen i utlan— det kunna underlättas och bättre villkor sannolikt uppnås.

Mot denna bakgrund diskuterar utredningen vilka olika ambitionsnivåer som skulle var tänkbara för ett sådant instituts verksamhet. Den högsta ambitionsnivån innebär att institutet svarar inte bara för finansieringen av de egentliga kommunala investeringarna utan också för bostadslånen. För detta talar att några garantier för en balanserad utbyggnad av bostäder och bostadskomplement inte kan skapas så länge finansieringen av olika inves- teringar sker på olika sätt. Genom att institutet svarar för finansieringen av samtliga investeringar skulle de friktioner som f.n. uppstår genom att bostadskomplementen i växlande utsträckning får finansieras med statliga lån kunna avlägsnas.

Mot inrättandet av ett sådant institut, som alltså skulle förutsättas överta huvuddelen av de tre befintliga bostadsinstitutens uppgifter. kan enligt utredningen anföras att finansieringen av bostadsbyggandet numera löper tämligen friktionsfritt och att det vore orimligt att upplösa en inarbetad organisation av kreditinstitut som visat sig fungera väl. Därtill är det osannolikt att ett kreditinstitut med så omfattande uppgifter inte skulle drabbas av speciella problem såväl när det gäller den egna Upplåningen som beträffande administrationen och fördelningen av utlåningen. Som en utgångspunkt för diskussionen bör därför enligt utredningen kunna gälla att den egentliga bostadsfinansicringen inte skulle ingå bland institutets uppgifter.

Prop. 1978/79: 165 105

Nästa fråga blir då om det tilltänkta institutet förutom de gängse opriori- terade kotnmunlånen också skulle fördela krediter avseende bostadskom- plement som faller under prioriteringsreglerna enligt bestämmelserna för statliga bostadslån. Institutet skulle alltså då helt eller delvis ta över bostadsinstitutens finansiering av bostadskomplement. En sådan lösning skulle enligt utredningen emellertid innebära att svårigheter skulle uppstå vid tillämpning av gällande regler på kreditmarknaden. eftersom såväl räntesättning som löptider och andra lånevillkor skiljer sig väsentligt mel- lan bostad- och kommunobligationer. Dessa svårigheter skulle inte kunna undanröjas genom föreskrifter att all utlåning till institutet skulle få räknas som prioriterade placeringar för banker och försäkringsinstitut. Följden skulle då bli att en större del av kreditutgivningen på marknaden priorite- rades än vad som gäller för närvarande. Prioriteringen skulle inte heller på det sätt som nu sker när det gäller bostadssektorn grundas på en real planering.

Även vid en begränsning till den gängse oprioriterade konsumtionskre- ditgivningcn skulle emellertid enligt utredningens mening nackdelarna med ett nytt kommunkreditinstitut överväga. Inrättandet av institutet skulle inte i sig leda till att ökade långfristiga krediter kunde ställas till kommu- nernas förfogande. Avvägningen av de olika låntagarsektorernas kredittill— delning måste alltid i sista hand bedömas från övergripande ekonomisk- politiska utgångspunkter. Man kan därför enligt utredningens bedömning utgå ifrån att institutet skulle ha att fördela en delav den kreditvolym som nu kanaliseras via ett flertal institutioner.

Institutets huvuduppgift skulle då vara att genomföra en bättre kreditför- delning än den som nu kommer till stånd hos de många individuella kreditgivarna. Detta förutsätter enligt utredningen att institutet erhöll en betydande kapacitet. Vid ett givet utrymme på kreditmarknaden skulle detta endast kunna åstadkommas om institutet helt eller delvis tog över den" reversinlåning till kommunerna som AP-fonden och de båda kom- munkreditinstituten — Kommunkredit AB och Kommunlåneinstitutet AB —- nu svarar för. Institutet skulle också svara för en stor delav kommuner- nas utlandsupplåning.

Om institutet tilldelades uppgiften att fördela en mer betydande andel av utlåningen till kommunerna skulle det utsättas för helt andra krav än nu verksamma institut att fördela de tillgängliga medlen enligt principer som från olika utgångspunkter kunde anses samhällsekonomiskt godtagbara. Institutet skulle således inte bara ställas inför uppgiften att svara för en överbryggande finansiering av kommunernas finansiering i avvaktan på inflytande inkomster. Det skulle också utsättas för ett tryck att i praktiken ta ett samlat finansiellt ansvar för kommunernas utbyggnadsplaner.

Urvalskriterierna vid lånebeviljningen skulle således bli av vital betydel- se för institutets verksamhet. Det skulle innebära att institutet tvingades väga olika kommuners investeringsprojekt mot varandra och därvid priori-

Prop. 1978/79: 165 ms

tera vissa ändamål. Enligt utredningen vore det emellertid inte i överens- stämmelse med de principer som gäller för kreditmarknaden i övrigt att ålägga ett kreditinstitut en sådan prövning. En övergripande samhällseko- nomisk planering måste åvila myndigheter som agerar efter parlamenta- riskt sanktionerade riktlinjer.

En konsekvent genomförd satsning på ett institut med uppgift att kanali- sera en stor del av kreditgivningen till kommunerna, skulle således ställa mycket höga krav på dess placeringskapacitet och förmåga att väga olika kreditbehov mot varandra. Då flertalet kommuner är beroende av lånefi- nansiering för sin verksamhet. skulle en central planering införas på kredit- marknaden för kommunernas del. En sådan utvecklning är — framhåller utredningen — inte förenlig med principerna för den kommunala självsty- relsen.

Om institutet istället kom att inordnas som en relativt jämbördig kredit- givare vid sidan av övriga institut eller förutsattes ge lån endast till vissa specifika ändamål skulle institutets avvägningsproblem bli mindre även om dess officiella karaktär skulle medföra speciella krav på insatser. Några förutsättningar att institutet då skulle fylla den tänkta funktionen som samordnare av långivningen till kommunerna skulle å andra sidan inte föreligga.

När det gäller kommunernas utlandsupplåning konstaterar utredningen att ett offentligt kommuninstitut utrustat med ett stort eget kapital möjligen skulle kunna utverka något bättre villkor än dem som i genomsnitt kan uppnås av de nuvarande låntagarna, dvs. de största kommunerna. Likväl utgör inte de utländska kreditmarknaderna en så betydande och stabil finansieringskälla för kommunerna att kostnadsskillnaderna bör tillmätas avgörande vikt. Utlandsupplåningen bör därför på godtagbara villkor kun- na genomföras inom den nuvarande institutionella ramen.

Enligt kapitalmarknadsutredningens mening leder de synpunkter som jag nu refererat till slutsatsen att de tänkbara fördelarna med ett nyinrättat kreditinstitut inte skulle uppväga de nya slag av koordineringsproblem som skulle göra sig gällande. Utredningen förordar därför inte att ett nytt kreditinstitut inrättas för långivning till kommunerna.

Bland remissinstanserna är det inte heller någon som förordar inrättandet av ett nytt kommunkreditinstitut. Svenska kommunförbundet anser att ett sådant kreditinstitut visserligen skulle skapa bättre förutsättningar för en likvärdig bedömning av de enskilda kommunernas kreditbehov. men att den centrala kreditfördelning som en sådan ordning kräver skulle kunna innebära ett icke önskvärt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Med hänsyn till detta bör något nytt kreditinstitut inte inrättas. Landstingsför- bundet framhåller i sitt remissvar att det delar utredningens uppfattning att ett institut för totalfinansiering av kommunernas lånebehov kan vara svårt att genomföra med bibehållande av den kommunala självstyrelsen. Denna enighet om att något nytt kreditinstitut inte bör inrättas hindrar självfallet

Prop. 1978/79: 165 l07

inte att flera remissinstanser framför krav på förbättrade upplåningsmöj- ligheter för kommunerna. Detta förutsätts dock ske på annat sätt än genom inrättandet av ett nytt kommttnkreditinstitut. ' '

Jag delar för min del helt utredningens och remissinstansernas uppfatt- ning att något nytt kommunkreditinstitut inte bör inrättas. Skälet för detta är främst att ett sådant institut skulle kunna komma i konflikt med princi- perna för den kommunala självstyrelsen.

Dessutom skulle. som utredningen visat. flera problem vara förknippade åtminstone med de mer ambitiösa formerna av ett sådant institut. medan de mindre ambitiösa formerna knappast skulle förbättra kommunernas finansieringsmöjligheter. Det kreditutrymme som kan ställas till kommu- nernas ft.")rfogande skulle inte heller bli större genom inrättandet av ett nytt institut. De förbättringar av kommunernas finansieringsmöjligheter som kan vara påkallade bör därför som utredningen och remissinstanserna funnit sökas inom nuvarande institutionella ram.

AP-fondens möjligheter att ge direkta lån till kommunerna bör enligt utredningens mening bibehållas som ett balanserande element på markna- den eftersom fonden. i motsats till övriga långivare inte har ett företags- ekonomiskt intresse att knyta de enskilda kommunerna till sig. Därtill är fonden i stånd att i viss mån genomföra en sådan samlad avvägning av de enskilda kommunernas finansieringsbehov som anförts som ett skäl för inrättandet av ett nytt kommunkreditinstitut. Fondstyrelserna har i sitt remissvar inget att invända mot rätten att ge direkta lån till kommunerna, och instämmer därför i utredningens förslag. Jag ser inte heller någon anledning att slopa fondens rätt att ge direkta lån till kommunerna.

Reglerna för de statliga bostadslånen bör enligt utredningens mening även i framtiden successivt kunna revideras på det sätt som hittills skett när det ansetts nödvändigt att säkerställa finansieringen av angelägna investeringar. Ett exempel på mer betydande regeländringar under senare tid är utvidgningen av bostadslånen till att innefatta även det s.k. ingångs- värdet vid sanering av flerfamiljsfastigheter. Fördelen med revideringar av denna typ är enligt utredningen att inga problem uppkommer av det slag som torde följa om ett mer betydande nytt institut inrättades för kredit- givning till kommunerna.

Svenska kommunförbundet framhåller i sitt remissvar vikten av att kommunala investeringar som sammanhänger med bostadsbyggandet bereds utrymme på kreditmarknaden. Landstingsförbundet föreslår att utbyggnaden av den prioriterade långtidssjukvården skall godkännas för statlig belåning. Statens planverk ställer sig starkt positivt till en fortsatt utvidgning av bostadsbelåningssystemet för att den vägen finansiera vissa bostadskomplement och följdinvesteringar med lång ekonomisk livslängd. Bostadsstyrelsen redovisar som sin principiella uppfattning att bestämmel- serna om bostadslån inte primärt bör ändras med hänsyn till kommunernas allmänna upplåningsproblem. En eventuell utvidgning av den krets av

Prop. 1978/79: 165 1th

lokaler som kan omfattas av bostadslånefinansieringen bör sålunda prövas med hänsyn till bostadsservice- och bostadsmiljösynpunkter.

Jag delar utredningens uppfattning att utvidgningar av bostadslånen i vissa fall kan vara ett smidigt instrument för att styra kreditströmmarna. En sådan styrning bör emellertid endast tillämpas för investeringar sotn på samma sätt som bostadsinvesteringarna är företnål för real planering. Med hänsyn till den prioriterade sektorns storlek finns det över huvud taget skäl att inta en restriktiv inställning vid bedömning av vilka ytterligare typer av investeringar som skulle kunna bli berättigade till statliga lån.

Utredningen tar slutligen upp de bestämmelser i kommunallagen som reglerar kommunernas upplåningsrätt och föreslår att kommunernas un- derställningsplikt i låneärenden helt slopas. Förslag härom har redan pre- senterats för riksdagen i annat sammanhang (prop. 1978/79: 53 Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna).

Flera remissinstanser tar upp frågan om kommunernas utlandsupplåning och framhåller att kommunerna bör beredas utrymme på den inhemska kreditmarknaden eller i någon form skyddas mot de kursrisker som är förknippade med utlandsupplåning. Jag anser för min del att kommunerna i vissa situationer måste påta sig sin del av den totala utlandsupplåningen. Det är också rimligt att kommunerna på samma sätt som andra låntagare får bära den kursrisk som är förknippad med sådana lån.

2.5. Förändringar av kapitalmarknadens institutioner 2.5.1 Allmänna pensionsfcmden (AP-fonden )

2.5.1.1 Inledning

AP—fonden bildades i samband med att lagstiftningen om allmän tilläggs- pension genomfördes år 1959 (prop. 1959: 100. särsk. U 1959: 1, rskr 1959: 269. SFS 1959: 291 och 2.93). Med fondens tillgångar betalas kostna- derna för tilläggspensionsförsäkringen. De avgifter för försäkringar som arbetsgivarna betalar skall vara så avvägda att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel förslår till att bestrida pensionsutbetalningar. för- valtningskostnader och andra utgifter för försäkringen. Dessutom skall skapas den fondering som behövs både i pensioneringens eget intresse och av mera allmänna samhällsekonomiska skäl. En viss fondbildning är sålun- da nödvändig som en säkerhetsmarginal för försäkringen. Det är nödvän- digt redan för att utjämna utgiftsskillnader av mera tillfällig art mellan olika år. Fondering av betydligt större omfattning har emellertid ansetts påkal- lad av andra skäl. En utgångspunkt har varit att stora avgiftshöjningar skall undvikas, när pensionsutbetalningarna har börjat nå större omfattning. Ett väsentligt syfte bakom inrättandet av fonden har också varit att motverka den nedgång i det enskilda försäkringssparandct som kunde väntas uppstå genom att tilläggSpensioneringen infördes. Dessutom skall fonden främja

Prop. 1978/79: 165 109

en ökad kapitalbildning i samhället. Ökade investeringar bidrar till att trygga rätten till framtida pensioner. Det fördelningssystem som tilläggs- pensioneringen bygger på — utbetalningarna av pension innebär vid varje tillfälle en omfördelning mellan den då aktiva befolkningen till pensionärer» na — innebär att pensionstttbetalningarna dock i sista hand tryggas av en gynnsam ekonomisk utveckling i landet.

AP-fonden förvaltades från början av tre styrelser. första—tredje fond- styrelserna. År 1974 tillkom fjärde fondstyrelsen i samband med att AP— fonden fick rätt att placera medel i aktier (prop. 1973: 97. NU 1973: 58. rskr 1973: 327. SFS 1973: 503). Var och en av första—tredje fondstyrelserna har nio och fjärde fondstyrelsen elva ledamöter. Dessa förordnas av regering- en. flertalet efter förslag av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Första fondstyrelsen förvaltar pensionsavgifter som har betalats av sta— ten. kommun och liknande samfälligheter eller av bolag. föreningar eller stiftelser i vilka staten. kommun eller liknande samfällighet har ett bestäm- mande inflytande. Andra och tredje fondstyrelserna förvaltar avgifter som har erlagts av enskilda arbetsgivare. Principen är att andra fondstyrelsen förvaltar avgifter från arbetsgivare som har minst 20 anställda och tredje fondstyrelsen avgifter från arbetsgivare som har färre än 20 anställda. Tredje fondstyrelsen mottar också s.k. egenavgifter. avgifter från själv- ständigt yrkesverksamma. Fjärde fondstyrelsen erhåller inom en viss ram medel som annars skulle ha tillförts de övriga styrelserna. Rambeloppet som från början var 500 milj.-kr. höjdes år 1976 till 1 miljard kr. och år 1978 till 1250 milj. kr. (om den senaste höjningen se prop. 1977/78: 145. NU 1977/78:71. rskr 1977/78: 376. SFS 1978:430).

Avgifterna till AP—fonden utgår som arbetsgivaravgift som för varje försäkringstagare beräknas på lönesumman. dock högst 7.5 basbelopp. och efter en procentsats som riksdagen fastställer. Procentsatsen är för åren 1977— 1979 fastställd till 11.75. 1.7-.

Avgifterna till första—tredje fondstyrelserna. som år 1965 uppgick till 2.9 miljarder kr.. år 1970 till 6.1 miljarder kr. och år 1975 till 10.8 miljarder kr.. var år 1978 ca 18 miljarder kr. Av avgifterna år 1978 erhöll första fondsty- relsen 38 %. andra fondstyrelsen 46 % och tredje fondstyrelsen 16 %. In- täktsräntorna — 505 milj.kr. år 1965. 2.6 miljarder kr. år 1970 och 5.8 miljarder kr. år 1975 — uppgick år 1978 till 9.9 miljarder kr. De av första— tredje fondstyrelserna gjorda pensionsutbetalningarna, som år 1965 upp- gick till 153 milj. kr.. år 1970 till 1.7 miljarder kr. och år 1975 till 5 miljarder kr.. hade år 1978 ökat till 12.3 miljarder kr. År 1977 var för första gången pensionsutbetalningarna sammanlagt större än intäktsräntorna. Första— tredje fondstyrelsernas placeringskapacitet var 3.2 miljarder kr. år 1965. 7 miljarder kr. år 1970. 10,8 miljarder kr. år 1975 och 14.5 miljarder kr. år 1978. Det fondkapital som första—tredje fondstyrelserna förvaltar uppgick räknat i anskaffningsvärden till 10.4 miljarder kr. år 1965, 38.2 miljarder kr. år 1970. 86.2 miljarder kr. år 1975 och 131.5 miljarder kr. år 1978.

Prop. 1978/79: 165 1 10

Till fjärde fondstyrelsen hade vid utgången av är 1978 överförts 1250 milj.kr. Nettoplz'tceringarna Linder åren 1974—1978 har uppgått till 232. 202. 291. 221 resp. 96 milj. kr. Till skillnad från de andra fondstyrelserna har fjärde fondstyrelsen ingen skyldighet att göra pcnsionsutbetalningar. Avkastningen pä placeringarna läggs till kapitalet och utnyttjas för nya placeringar. Fjärde fondstyrelsens tillgångar uppgick enligt balansräk- ningen för är 1978 till 1354 milj. kr.

för kapitalmarknadsutredningens räkning har riksförsäkringsverket gjort olika kalkyler över AP-fondens tillväxt under de kommande åren. Kalkylerna utgär fran gällande procenttal för avgiftsuttaget och presente- rar tre alternativ Linder olika antaganden om löne-. pris- och ränteutveck- lingen. Utfallet av beräkningarna redovisas i detalj i betänkandet och hela den redovisningen skall inte återges här. Enligt det för fonden fördelakti- gaste alternativet skulle fondkapitalet fram till sekelskiftet tillta mätt i löpande priser men hålla sig nästan konstant mätt i fasta priser. Enligt det minst förmänliga alternativet upphör fondtillväxten är 1991 och fondkapi- talet minskar därefter snabbt. vare sig man mäter i nominella eller i reala termer. 1 det tredje alternativet. som bedöms som mera sannolikt än de båda andra alternativen och som bygger på att utvecklingen under perio- den skall överensstämma med de genomsnittliga förhållandena under åren 1970—1975. skttlle ökningen av fondkapitalct. räknat i löpande priser. bli större varje år fram till början av 1990-talet. Därefter skulle tillväxten i löpande priser avta. Den reala kapitaltillväxten skttlle minska snabbt och halveras under en 20—ärsperiod. Enligt detta alternativ skulle år 1988 pen- sionsutbetalningarna uppgå till drygt 44 miljarder kr. och sammanlagt överstiga avgifterna med 4.5 miljarder kr. Med ränteintäkter på ca 17 miljarder kr. skulle fondökningcn uppgå till 19 miljarder kr. År 1990 skulle avgifterna ha stigit till närmare 53 miljarder kr. och pensionsutbetalning- arna till drygt 55 miljarder kr. Den antagna kraftiga ökningen samman- hänger med att alternativet bygger på en årlig löneökning på drygt 10 % och en inflation på 7 % om året. Ränteintäkter på drygt 25 miljarder kr. ger då en fondökning på nära 22 miljarder kr.

Kapitalmarknadsutredningen redovisar också kalkyler som framför allt visar att AP-fondens utveckling påverkas starkt av realräntans storlek men att ändringar i prisstegringstakten vid oförändrad reallön och realränta har mera marginella effekter på AP-fondens sparande. Även under så gynn- samma förutsättningar som 5 % realränta. 3 % årlig reallöneökning och 3 % ärlig prisstegring skulle AP-fondens reala sparande enligt utredningens beräkningar sjunka omkring 1 % per år under perioden 1977— 1981 och med 29% per år under perioden 1981— 1985.

Också längtidsutredningen (LU 78") har gjort beräkningar för AP—fondens utveckling till är 1983. Enligt dessa skulle avgifterna till AP-fonden är 1983 uppgår till 26.3 miljarder kr. . fondens kapitalinkomster till 16.1 miljarder kr. och pensionsutbetalningarna till 25.8 miljarder'kr. Detta skulle innebära ett

Prop. 1978/79: 165 11 1

sparat belopp av 16.4 miljarder kr. detta år. AP-fondens totala fondkapital skulle samma år uppgå till 216 miljarder kr. Beräkningarna utgår från samma procentuella avgiftsuttag som nu gäller. Fondens tillväxttakt har beräknats till ca 10% om året. vilket är betydligt lägre än hittills under 1970-talet. då tillväxttakten har varit 17.4 97. i genomsnitt per år.

AP-fonden har en fri och självständig ställning. Fondförmögenheten ingår inte i vare sig statens eller företagens tillgångar. Fondstyrelserna kan inte åläggas att placera på visst sätt i enskilda fall. De har att rätta sig efter de föreskrifter som ges i reglementet (1959: 293. ändrat senast 1976: 146") angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Allmänt gäller enligt 1 1 & reglementet att fonden skall förvaltas så att "den blir till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas. att placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet. god avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap".

Första—tredje fondstyrelsernas utlåning sker i huvudsak på obligations- marknaden. För sådana låntagare som inte själva kan gå ut på denna marknad finns mellanhandsinstitut — t. ex. kreditakticbolagen lndustrikre- dit och Förctagskredit — som förmedlar fondmedel. Obligationer som första—tredje fondstyrelserna fär förvärva är sådana som är utfärdade av staten. kommun och liknande samfällighet. hypoteksinstitut eller kreditak- ticbolag. Vidare får styrelserna placera i obligationer som staten. kommun eller liknande samfällighet har garanterat och i obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldförbindelser som svensk affärsbank. Sveriges investeringsbank eller Nordiska investeringsbanken offentligen har bjudit ut. Undantag är dock obligationer som kan omvandlas till aktier eller ger en företrädesrätt till teckning av aktier. dvs. konvertibla obliga- tioner och obligationer som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Styrelserna kan också placera i andra skrrldförbindelser än obliga- tioner. nämligen sådana som har utfärdats av staten. kommun ellerjämför- lig samfällighet. riksbanken. bankinstitut och annan av regeringen godkänd kreditinrättning eller av bolag. förening eller stiftelse. om staten. kommun ellerjämförlig samfällighet har ett bestämmande inflytande i bolaget. före- ningen eller stiftelsen och har gått i borgen för förbindelsen. En särskild föreskrift medger fondstyrelserna att placera i skuldförbindelse utfärdad av företag som har till syfte att befordra folkhälsan eller av företag med visst liknande syfte.

En speciell utlåningsform utgör återlånen. Banker och vissa andra kredit- institut kan bevilja ett företag lån upp till halva det belopp som företaget har betalt i avgifter under det närmast föregående året. Har ett kreditinsti- tut lämnat sådant återlån har det rätt att låna motsvarande belopp från AP- fonden mot en ränta på normalt en halv procent över bankernas högsta inlåningsränta. Återlånen skall amorteras på högst 10 år. Kreditinstitutens lån hos AP-fonden skall amorteras i minst samma takt som nrotsvarande återlån.

Prop. 1978/79: 165 1 12

AP-fondens tre första styrelser hade per den 31 december 1978 placerat 92.3 miljarder kr. eller 72 % i obligationer. 2.3 miljarder kr. eller 26? i förlagslån. 24.4 miljarder kr. eller 19 % i reverslån och 8.4 miljarder kr. eller 7 % i refrnansieringslän efter återlån. Av de 72 '>'?- obligationer var 18 (..-*? statsobligationer och 39% bostadsobligationer. Av de 199"? reverslån hade 10 ?r utfärdats av företagsf'rnansierande institut. Ätcrlånemöiligheten har praktiskt taget utnyttjats endast av enskilda företag med flera än 20 anställ- da. De angivna beloppen avser anskaffningsvärden. De tre första styrelser- na hade vid utgången av år 1978 banktillgodohavanden på 402 milj. kr.

Fjärde fondstyrelsen får placera de fondmedel den förvaltar i svenska värdepapper av vissa slag. nämligen aktier. konvenibla skuldebrev och skuldebrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. ] samband med att rambeloppet för fjärde fondstyrelsen förra året höjdes från 1 miljard kr. till 1250 milj. kr. underströk föredraganden att tillskottet borde placeras så att det kunde komma näringslivet till godo som nytt riskvilligt kapital. dvs. utnyttjas för aktieförvärv i samband med nyemis— sioner. såväl riktade som andra. eller för förvärv av konvertibla obliga- tioner (prop. 1977/78: 145 om ändring i reglementet /1959: 293/ angående allmänna pensionsfondens förvaltning. s. 10). Enligt n'ksdagens beslut skall en årlig redovisning för fjärde fondstyrelsens placeringar och övriga verksamhet göras till riksdagen (NU 1974: 37. rskr 1974: 253).

Vid utgången av år 1978 hade fjärde fondstyrelsen placerat ca 1016 milj. kr. i aktier och ca 29 milj. kr. i konvertibla obligationer och skulde- brev. De företag som fjärde fondstyrelsen har engagerat sig i är börsnote- rade eller upptagna på den s.k. fondhandlarlistan. 1 värdepappersportföl- jen ingick vid 1978 års slut 34 företag. Den största placeringen mätt i marknadsvärde gällde Astra ( 107.2 milj. kr.). som motsvarade ll '.'/? av hela portföljen. Därefter följde l.. M. Ericsson (92.9 milj. kr.; 9%)_ AGA (89.9 milj. kr.: 9%). Sandvik (89.5 milj. kr.: %) och Volvo (68.9 milj. kr.; 792). Innehavet av aktier i dessa fem bolag motsvarade 45% av portföljens totala marknadsvärde. Fondens andel i ett enskilt bolag var lägst 0.8 och högst 15.0 %. I tio bolag hade fonden aktier som motsvarade 10 % eller mer av aktiekapitalet och i åtta bolag motsvarade innehavet minst 109? av röstvärdet för samtliga aktier i resp. bolag.

2.5. 1.2 AP—fondens utveckling på längre sikt

AP—fondcn är den helt dominerande individuella långivaren på kapital- marknaden med ett årligt kapitalutbud som är ungefär dubbelt så stort som försäkringsbolagens samlade utbud. AP-fondens förvaltning har därför stor betydelse såväl för möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik som för kapitalmarknadens funktionssätt och den reala restrrsfördelningen över huvud. De kalkyler som har gjorts över fondens framtida tillväxt och som bygger på vissa antaganden om ränte-. löneutveckling etc. visar att AP- fondens betydelse som källa för långfristig finansiering relativt sett skulle

Prop. 1978/79:165 113 minska. AP-fonden skulle enligt dessa kalkyler kunna redan i början av 1990-talet få ett växande desinvesteringsbehov. dvs. behov av att — i stället för att ge nya långfristiga län — sälja trt från sin låneportfölj för att klara pensionstrtgifterna. Inför en sådan utveckling skulle fonden kunna tvingas att begränsat löptiden på de nya län fonden beviljar. Kapitalmark- nadsutredningen uttrycker oro över denna utveckling mot bakgrund av en förutsedd växande efterfrågan på långfristiga krediter och med tanke på det sparandeunderskott-som kommer att prägla den svenska ekonomin framöver. Utredningen anser det därför vara viktigt att den framtida politi- ken i fråga om pensionsutfästclser och avgiftsuttag utformas så att en sådan försvagning av AP-sparandet förebyggs. Första fondstyrelsen och majoriteterna inom andra och tredje fondstyrelsema har anslutit sig till utredningens åsikt. Enligt deras mening skulle det vara olyckligt om de sktrlle behöva förkorta löptiderna på de lån de ger. Det skulle kunna medföra att hela obligationsmarknaden ställdes inför stora svårigheter att fungera. Styrelserna framhåller också att de har ett behov av att veta htrr statsmakterna ser på AP-fondens långsiktiga tillväxt och utveckling.

Jag vill för min del understryka att avgifterna till AP-fonden självfallet alltid måste anpassas så att de tillsammans med AP-fondens förmögenhets- behållning är tillräckliga för att fonden skall kunna uppfylla sina pensions- förpliktclser och därutöver fylla sin kapitalmarknadsfunktion. Det innebär självfallet bl.a. att fondstyrelserna kan räkna med att även i fortsättningen kunna lämna ZO-åriga lån. Detta blir fallet redan vid en utveckling som innebär att fondkapitalet inte minskar. mätt i nominella termer.

Någon ytterligare precisering av hur stort sparandet inom fondsystemet skall vara på längre sikt behövs knappast. Det är inte heller möjligt att bedöma vilken utveckling av detta sparande som i framtiden kommer att visa sig lämplig. Inte minst den allmänna ekonomiska utvecklingen spelar i det sammanhanget en väsentlig roll. AP-fondens sparande i förhållande till BNP nådde under år 1972 en topp på 4.8 %. Under år 1978 hade denna andel sjunkit till 3.8 % av BNP. Denna nedgång får ses mot bakgrund av den kraftiga ökning av fonden som åsyftades under fonduppbyggnadspc- rioden. Det är också av intresse att notera att nya sparformer har ökat i betydelse. Det kollektiva sparande som sker inom ramen för olika kollek— livavtalsenliga pensions-. sjuk— och livförsäkringssystem ökade från 1.192.- av BNP under år 1972 till 2.1% av BNP år 1977. För är 1978 uppgick motsvarande andel enligt preliminära beräkningar till 2.4 %. Detta sparan- de och det sparande som sker inom AP-fonden ökade således tillsammans sin andel av BNP från 59% under år 1972 till ca 63%. under år 1978.

Den nuvarande procentsatsen för uttagande av avgifterna till AP-fonden _ 11.75 % — gäller till utgången av detta år. För de närmaste åren förelig- ger det ett behov att höja den offentliga sektorns sparande. Det sparande som sker inom AP-fonden bör mot denna bakgrund förstärkas genom att avgifterna till fonden höjs. Därigenom underlättas i viss mån den uppgift 8 Rikrdugwr 1978/79. I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79:165 114

för kreditpolitiken som jag redogjorde för när jag diskuterade statens finansiering. Chefen för socialdepartementet kommer senare att lägga fram förslag i denna fråga.

Vad särskilt angår AP-fondens tillgång på medel för placering i aktier och skuldebrev som kan bytas ut mot aktier. dvs. det slags placeringar som är förbehållna fjärde fondstyrelsen. så utgår utredningen från att fonden successivt tillförs nredel för ändamålet. För att möta företagens stigande behov av riskkapital bör fjärde fondstyrelsen sålunda enligt utredningens mening tillföras medel i takt med utvecklingen. På sikt kan det enligt utredningens mening övervägas att låta AP-fondens aktieförvärv ske ge— nom inrättandc av en femte fondstyrelse med en egen administration. lin sadan åtgärd ökar. menar utredningen. konkurrensen och företagens val- frihet.

Bland remissinstanserna höjs röster både för och emot utredningens inställning på denna punkt. Bl.a. riksbanksfullmäktige tillstyrker att AP- fonden skall få ökad kapacitet att placera i riskvilliga former. Ett par remissinstanser vill att frågan om inrättande av en ny eller flera nya fondstyrelser bör övervägas nu och i varje fall inte skjutas på framtiden. (')m Al”-fonden skall ges ytterligare medel för aktieförvärv föredrar flera remissinstanser att det sker genom att en femte fondstyrelse inrättas fram- för att fjärde fondstyrelsen får nya tillskott av medel. Motsatt uppfattning är också företrädd. Kapital borde sålunda i första hand tillföras fjärde fondstyrelsen. En femte fondstyrelse skulle innebära att kostnaderna för administration skulle öka men det bedöms vara tveksamt om konkurrens- mässiga fördelar skulle vinnas. En del remissinstanser. främst inom nä- ringslivet. avvisar tankarna på att ytterligare öka AP-fondens utbud av riskvilligt kapital. Att försöka en sådan lösning sägs vara att gå fel väg. I stället bör lönsamheten förbättras så att en tillräcklig ökning av det riskvil- liga kapitalet kan åstadkommas genom en ökning av kvarhållna medel i företagen i förening med ett ökat intresse bland hushållen att delta i nyemissioner. l sammanhanget bör också beaktas vad ett par remissinstan- ser. LO och TCO. har anfört om betydelsen av vad den pågående diskus- sionen om löntagarfonder resulterar i.

För egen del vill jag framhålla att det de närmaste åren kommer att finnas stort behov av ökat riskkapital inom företagen. Det är nödvändigt att företagens lönsamhet förbättras och att nytt riskkapital tillförs företa- gen. både av deras egna medel och från hushållen genom en nyemissions- verksamhet. Enligt min mening måste man också räkna med att tillskott av riskvilligt kapital från AP-fonden kommer att krävas under de år som nu följer.

Mot denna bakgrund anserjag det motiverat att inrätta en femte delfond. Jag delar utredningens uppfattning att det skulle öka konkurrensen och företagens valfrihet. Det är av stor vikt att riskvilligt kapital kommer från många olika institutioner med förankring i skilda grupper med olika inrikt-

Prop. 1978/79: 165 115

ning. Det är också viktigt att viss del av AP-fondens medel ställs till förfogande som riskvilligt kapital och det kan då vara motiverat att inrätta en femte delfond i stället för att kraftigt öka kapitaltillskotten till den fjärde fonden. Detta hindrar inte att man senare kan överväga eventuella kapital- tillskott till den fjärde fonden.

Den femte AP-fonden bör då inte göras till enbart en kopia av den fjärde. En femte fond bör få en egen administration och verka oberoende av den fjärde fonden. Den borde förslagsvis lokaliseras till ort utanför Stockholm. ()ckså genom annan sammansättning av styrelsen skulle den kunna få delvis annan karaktär. Rösträtten för en viss del av de aktier fonden ägeri ett företag skulle ktinna utövas av lokala fackliga organisationer, vilket nu sker också i fråga om fjärde fondstyrelsens aktieinnehav.

Genom att bredda ägandet i näringslivet skulle en sådan femte AP-fond kunna bidra till att öka toleransen för höjd lönsamhet i näringslivet och även på det sättet öka företagens riskkapital. Självfallet måste medlen förvaltas med utgångspunkt i de krav som bör ställas på pensionsmedlens långsiktiga användning.

Hur en femte AP-fond mer exakt bör utformas för att bli en viktig komplettering till den fjärde fonden fordrar ytterligare överväganden. Jag avser att inom regeringskansliet närmare pröva sådana frågor som place- ringspolitik. styrelsesammansättning. lokalisering. avkastningskrav och avkastningens användning vid inrättande av en femte AP-fond. Jag räknar med att detta arbete skall kunna ge ett fylligare underlag i frågan än kapitalmarknadsutredningen nu presenterat. så att regeringen. efter re- missbehandling. skall kunna återkomma med ett konkret förslag till n'ksda- gen.

2.5..1.3 AP-fondens allmänna placeringspolitik

Utredningen konstaterar att den fria och självständiga ställning i förhål- lande till både staten och de avgiftsbetalande företagen som AP-fonden har inte är avsedd att ge fondstyrelserna frihet att föra en placeringspolitik som konkurrerar med myndigheternas intentioner. Det betydande inflytande som fonden skulle kunna utöva på kreditmarknaden måste träda tillbaka för de mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken och för mer allmänna önskemål om en välfungerande kreditmarknad. Inom den ekono- miskt-politiskt givna ramen skall fonden emellertid sträva efter att uppnå en god förräntning av det förvaltade kapitalet. Enligt utredningen har AP- fondens placeringspolitik också varit väl avvägd med hänsyn till dessa olika krav. Utredningen föreslår ett tillägg i reglementet angående all- männa pensionsfonden så att den nämnda avvägningen. i motsats till vad nu är fallet. framgår av reglementet. Detta bör därför inte bara som f.n. ge uttryck för att AP-fonden skall förvaltas så att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension utan även att förvaltningen skall utövas inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt.

Prop. 1978/79: 165 116

Några remissinstanser har ställt sig tveksamma eller avvisande till det föreslagna tillägget. Försäkringsbolagens riksförbund godtar tillägget men anger som förutsättning härför att varje samhällssektor öppet får redovisa sina egna kostnader och att behövliga subventioner eller andra stödåtgär- der sätts in lika öppet. Riksförbundet påpekar att det är en sak för sig att man måste förutsätta att AP-fonden med hänsyn till sin storlek inte hante- rar sin placeringspolitik på ett sådant sätt att riksbanken får svårigheter att vidta penningpolitiska åtgärder. Folksam har samma uppfattning och ut- trycker förhoppningen att den ekonomiska politiken inte i något fall leder till dolda subventioner på bekostnad av AP—fondens avkastning. Första— tredjc fondstyrelserna. LO och SAF avstyrker förslaget. Enligt fondstyrel- serna kan hänvisningen till den allmänna ekonomiska politiken antingen uppfattas som en självklarhet och är då onödig eller inrymma en tanke att det skall ankomma på fondstyrelserna att agera som ett ekonomiskt-poli- tiskt organ. i vilket fall tillägget synes direkt olämpligt. Hänvisningen till kreditmarknadens funktionssätt förefaller fondstyrelserna kunna ge tipp- hov till tolkningssvårigheter. L() menar att fondstyrelserna inte bör åläg- gas att bedöma och än mindre göra insatser i den allmänna ekonomiska politiken. SAF anför att AP-fonden inte är ett organ för den allmänna ekonomiska politiken utan skall uppträda som en privat kapitalplacerare. 1 och med att AP-fondens enda målsättning är att uppnå högsta möjliga avkastning blir. framhåller SAF. fondens beteende förutsebart för riksban- ken och konsistent på penningpolitiska åtgärder.

För egen del anser jag det vara svårt att komma ifrån att AP—fondens storlek och dominerande ställning på den svenska kapitalmarknaden skulle skapa problem. om fondförvaltningen — förutom kraven på betryggande säkerhet och tillfredsställande betalningsberedskap —— endast hade kravet på så god avkastning som möjligt för ögonen och till fullo utnyttjade det affärsmässiga övertag som fondens dominerande ställning i och för sig gav möjlighet till. Fondförvaltningen måste rent allmänt anpassa sig efter den ekonomiska politik som förs och likaså undvika marknadsstörandc åtgär— der. I praktiken har fondstyrelserna i sin placeringsverksamhet också beaktat dessa krav. Jag ser ett sådant tillägg som utredningen har föreslagit som endast aVSett att bekräfta den inriktning som AP-fondens placerings- politik i praktiken redan har. ! AP-fondsreglementet har fondstyrelsernas uppgift att förvalta fonden så att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension skjutits fram på ett sätt som kan leda till missförstånd. Jag förordar därför att det av utredningen föreslagna tillägget görs. Därigenom markeras att AP-fondens storlek och dominerande ställ- ning på kapitalmarknaden gör det nödvändigt att fondstyrelserna i sin placeringsverksamhct på det sätt som redan sker håller sig inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och beaktar kreditmarknadens funktionssätt. Tillägget bör alltså inte förstås så att det förändrar AP-fondens ställning och ålägger fonden att verka som organ för någon subventionspolitik eller för den allmänna ekonomiska politiken.

Prop. 1978/79: 165 117

2.514. Återlåncn

lin viktig förändring som utredningen föreslår beträffande AP-fonden aVser återlånen. Den helt övervägande delen av återlånen har tagits ttpp av företag som har mer än 500 anställda. Under senare är har AP-fonden netto betalat ut ca 800 milj. kr. varje år för refinansiering av de återlån bankerna har beviljat företagen. För år 1977 uppgick utbetalningarna till sammanlagt ca 1 150 milj. kr. netto och för år 1978 till ca 1550 milj. kr. Utnyttjandet av återlånemöiligheten har alltså ökat påtagligt de båda senaste åren.

Utredningen anser att återlånesystemet bör avskaffas i sin nuvarande form och ersättas med en utlåning som är anpassad till de mindre företa- gens behov. Till övervägande del utnyttjas återlänen av stora företag som skulle kunna ta upp lån på den ordinarie kapitalmarknaden. Återlånen utnyttjas också för att lindra verkningarna av kreditåtstramningar. Syste— met innebär att sparandet inte kanaliseras efter en konkttrrerande prövning på kapitalmarknaden. Utredningen utgår ifrån att de större företagens totala linansieringssituation inte skulle behöva försämras. om återlånesys- temet avskaffades i sin nuvarande form. utan att det frigjorda låneutrym- met skulle tillfalla dessa företag på obligationsmarknaden eller genom mellanhandsinstitttten. Avsikten bakom utredningens förslag är alltså att tttrymmet för att kanalisera AP-fondens medel i marknadsmässiga former skall bli större.

Utredningen föreslår att återlånemöjligheten begränsas till högst 500000 kr. för varje låntagare. Däremot skall återlån få avse hälften av de avgifter låntagaren har betalat ttnder de fem senaste åren mot f. n. bara det senaste året. Det minsta belopp som kan återlånas bör av praktiska skäl dock uppgå till 50000 kr. mot f.n. 500 kr. Lånen bör ha en löptid på högst 15 år och avbetalas med lika stort belopp årligen. Fast ränta bör tillämpas på AP—fondens län till bankerna men räntesatsen för dessa lån bör omprövas vart femte år med hänsyn till ränteutvecklingen. Räntesatsen bör faststäl- las till densamma som gäller för det långfristiga statsobligationslan som har getts ut här i landet närmast före fastställandet. Regeringen bör dock kunna fastställa en annan räntesats. om det allmänna ränteläget har hunnit ändras under mellantiden. Det föreslagna återlånesystemet bör enligt ut- ' redningen kunna knytas till industrigarantilåncn — lån med statlig garanti enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån — så att även företag som lider brist på fullvärdiga säkerheter kan utnyttja lånesystemet.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om huruvida återlåne- systemet bör bevaras. Flera remissinstanser hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse och instämmer i utredningens synpunkter på frågan. Första fondstyrelsen och majoriteten inom andra resp. tredje fondstyrel- sen har bl. a hänvisat till den stora omfattning återlånen har fått framför allt under år 1978. AP-fonden har till följd härav drastiskt måst reducera antalet teckningar av nya obligationslån och kraftigt måst minska långivningen till mellanhandsinstituten. Av de remissinstanser som tillstyr-

Prop. 1978/79: 165 118

ker förslaget understryker dock flera att det är viktigt att den totala finansieringssitttationen för sådana företag som går miste om återlånemöj- ligheten inte försämras därigenom. Som förutsättning för att förslaget skall genomföras kräver man på flera håll att tillstånd att emittera obligationer kan påräknas.

Inom den grupp av remissinstanser som är tveksamma till eller avstyrker förslaget tvivlar man på att alternativ finansiering kommer att kttnna erbju- das de företag som inte längre avses få återlån. Det framhålls att det skulle vara särskilt Olyckligt att nu avskaffa eller begränsa återlånemöjligheten med hänsyn till den svåra krissituation som råder inom det svenska nä- ringslivet. Svenska bankföreningen har anfört bl.a. följande. Huvudanled- ningen till att återlånesystemet infördes var att —- om pensionsreformen inte hade skett — medel motsvarande pensionsavgifterna skulle ha fonde- rats inom företagen till stor del och därmed kunnat användas i verksamhe- ten på samma sätt som egna medel. Ätelånemöjligheten är ännu mer motiverad i nuvarande läge när självfinansieringsgraden i näringslivet är låg till skillnad från Vad fallet var när möjligheten infördes. Det är troligt att svensk industri bl. a. på grtrnd av återlånemöjligheten lättare har kunnat bära den soliditetsförSämring som den har varit utsatt för under hela 1970- talet. Om man gör företagens planering av finansieringen mer osäker genom att ta bort återlånen. är det inte säkert att företagen kan bära den fortsatta försämring av soliditeten som utredningen räknar med. Det kan innebära att företagen minskar investeringarna för att bibehålla sin solidi- tet. Utredningens uppfattning att företagen i stället för återlån skall till- föras långa krediter på den öppna marknaden vore riktig endast under förutsättning att en fritt fungerande kapitalmarknad verkligen existerade. Denna förutsättning är dock inte för handen. om riksbankens emissions- kontroll i enlighet med vad utredningen förordar skall bibehållas. Den kreditfördelning som sker via emissionskontrollen kan inte anses innebära en resursfördelning av bättre kvalitet än den bankerna kan göra. De företag som dominerar återlånesystemet är mycket kreditvärdiga. Till den alldeles övervägande delen är de emellertid sådana företag som inte har tillgång till obligationsmarknaden.

För egen del kan jag instämma i utredningens uppfattning att återlåne- systemet innebär ett avsteg från en marknadsbestämd fördelning av kredi- terna. Företagen erhåller återlån i förhållande till de avgifter de har betalt och efter en prövning som är begränsad till företagets kreditvärdighet. Någon ytterligare kvalifikation i konkurrens med andra företag krävs inte.

Återlånesystemet sägs framför allt gynna personalintensiva företag med ett begränsat kapitalbehov, medan kapitalintensiva branscher med få an- ställda har mindre nytta av ett sådant system. Detta talar dock inte nöd- vändigtvis mot att återlånesystemet bibehålls. Det kan i stället förhålla sig så att systemet bidrar till att skapa en viss balans mellan dessa båda slag av företag när det gäller deras kreditförsörjning. Enligt min mening är det

Prop. 1978/79:165 | 19

nämligen ovisst om de kapitalintensiva företagen verkligen missgynnas på kreditmarknaden totalt sett. De har dock fördelen av att ha belåningsbara tillgångar i en annan utsträckning än de personalintensiva företagen. vars tillgångar ofta är av immateriell natur.

När återlånemöjligheten infördes i samband med pensionsreformen var skälet att avgiftssystemet befarades kunna medföra anpassningssvarig- heter för de avgiftsbetalande företagen från likviditets- och finansierings- synpunkt och att det kunde ta viss tid innan kapitalmarknaden ktrnde anpassa sig. Återlånesystemet har emellertid nu funnits i snart 20 år och har fungerat väl från företagens synpunkt sett. Återlånen trtgör en av de få l'rnansieringsformer om vilka företagen säkert vet att de är disponibla. Företagens finansiella risksituation har förbättrats av att de i sin finansiella planering har kunnat räkna med en säker återlånerätt. Som bankföreningen har påpekat kan ett slopande av äterlånerätten försvaga företagens investe- ringsvilja. särskilt när deras soliditet är mycket låg. 1 likhet med ett flertal remissinstanser anser jag det mindre välhetänkt att avskaffa eller kraftigt beskära återlånemöjligheten med hänsyn till de betydande problem som de svenska företagen ännu har. Jag förordar därför att det nuvarande återlå— nesystemet bibehålls.

Om återlånesystemet sålunda behålls i ungefär samma omfattning som hittills. kvarstår också de belastningar som systemet innebär för AP- fonden. Fondens automatiska skyldighet att låta bankerna refinansiera återlånen hos fonden medför störningar i fondens likviditetsplanering. Enligt gällande regler har banken rätt att erhålla lån från fonden i samband med att banken har lämnat ett företag återlån. Refrnansieringslånet skall enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t har meddelat betalas ut inom viss kortare tid från det banken sökte lånet. Störningarna i likviditetsplanering- en bör kunna minskas genom att tidsfristcrna förlängs något. Det får ankomma på regeringen att ändra föreskrifterna.

När det gäller en sådan ackumulerad åte'rlåneruöjlighet som utredningen har föreslagit -— dvs. möjlighet att återlåna medel som motsvarar trnder flera år inbetalda avgifter — har praktiskt taget alla remissinstanser ställt sig positiva. oavsett om de i övrigt vill ha kvar återlånesystemet eller inte. En del remissinstanser går dock längre än utredningen. Bl. a. föreslås att ett belopp motsvarande avgifter som har bctalts under de tio senaste åren och inte bara trnder de fem senaste. skall få återlånas och att det högsta medgivna återlånebeloppet skall ökas från 500 000 kr. till 1 eller t.o.m. 2 milj. kr.

Även jag anser att en möjlighet att få återlån för flera års inbetalda avgifter bör införas. De belopp som de mindre företagen har kunnat åter- låna har ofta varit så blygsamma att dessa företag inte har funnit det lönt att årligen ansöka om återlån. Genom en sådan ackumulerad lånemöjlighet som utredningen föreslår skulle dessa företag kunna få ett mer effektivt stöd inom återlånesystemets ram än vad nu är fallet. Utredningens förslag

Prop. ] 978/ 79: 165 l20

att de fem senaste årens avgifter far grunda länerätt. dock högst ett belopp pa 500000 kr.. innebär enligt min mening en lämplig avvägning. Jag föror- dar alltså att utredningens förslag på denna punkt genomförs.

Som utredningen har anfört bör det vara möjligt för ett företag. som inte kan erbjuda tillräckliga egna säkerheter för att aterlan skall beviljas. att få ett kombinerat aterlän och industrigarantilan. dvs. län med statlig garanti. lndustrigarantilänen syftar till att främja utvecklingen av främst små och medelstora företag. Fråga skall vara om verksamhet som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet. Längivaren skall vara affärsbank. sparbank. kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som garantigivaren godkänner. Länen kan löpa med rörlig eller fast ränta. Räntevillkoren regleras i avtal mellan staten och bankorganisationema när det gäller den rörliga räntan och skall godkännas av garantigivaren när det gäller fast ränta. Länen skall amorteras enligt en fastställd plan. De löper på högst 20 år och den första amorteringen skall normalt ske inom tre är. Ärenden om den statliga garantin bereds av de regionala utvecklingsfonderna och prö' vas av industriverket med undantag för sådana ärenden som tas upp direkt av regeringen. Skall ett företag kunna utnyttja ett kombinerat återlän och industrigarantilän fordras det att villkoren för båda dessa läneformer är uppfyllda och därefter följs under lånetiden.

Några egentliga erinringar har inte framförts mot att räntan pä refinan— sieringslänen i princip anknyts till den långa statsobligationsräntan och justeras vart femte år eller att återlånens och refinansieringslänens maxi- mala löptid ökas från 10 till l5 är.

Den föreslagna förändringen av räntesatsen är enligt min mening angelä— gen av resursfördelningsskäl. Återlän bör inte vara en billigare finan— sieringsform än obligationsemission. vilket skulle bli fallet om nuvarande regler om ränta på bankernas lån hos AP-fonden behölls och bankerna tog ut en normal räntemarginal på återlänen till företagen. Höjs äterlänens ränteniva får räntan en större betydelse för hur tillgängliga kapitalresurser fördelas mellan olika investeringsprojekt. ] den mån äterlänesystemet skulle innebära olägenheter frän resursfördelningssynpunkt kommer dessa att reduceras genom den föreslagna ändringen beträffande räntan. Jag biträder på grund härav förslaget i denna del.

Den ränta bankerna tar ut på äterlänen mäste självfallet anpassas efter vad som sålunda kommer att gälla för räntan på reflnansieringslänen. En övergångsregel bör införas som gör det möjligt att också anpassa räntan på den redan utestående lanestocken efter den nya regeln. [ vad man detta kan ske i praktiken blir en avtalsfraga mellan AP-fonden och kreditinstitu— ten.

Jag kan också biträda förslaget om en förlängning av den längsta möjliga löptiden för äterlånen och refinaniseringslancn från 10 till 15 år. Maximiti- den 15 är bör dock endast kunna gälla för det nya slaget av lån som grundar sig på ackumulering under fem år och som har ett tak på 500000 kr.

Prop. 1978/79: 165 IZI

2.5. l.5 Första—tredje fondstyrelsernas placeringsregler

I de placeringsbestämmelser som gäller första—tredje fondstyrelserna föreslår utredningen vissa justeringar. Rätten att ge reverslån åt statliga företag bör bestå men tillämpas restriktivt. Detsamma föreslås i fråga om rätten att ge lån genom bankinstitut. Likaså bör rätten att ge reverslån åt kommuner och kommunägda företag bestå. Den särskilda rätten att ge direkta reverslån till företag vars syfte är att befordra folkhälsan bör avskaffas. AP-fonden bör inte få rätt att förvärva sådana obligationer och s.k. bankcertif'rkat som bankerna enligt utredningens förslag hädanefter skall få ge ut. eftersom AP-fondens långfristiga kapitalutbud då skulle kunna omvandlas till relativt kortfristig utlåning från bankerna. Första— tredje fondstyrelserna bör i likhet med fjärde fondstyrelsen få rätt att förvärva konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning (warrants) men däremot inte ges rätt att konvertera skulde— breven till aktier eller utnyttja optionsrätten till att förvärva aktier. Obliga- tioner av dessa båda slag kommer såvitt utredningen kan bedöma att få ökad betydelse. AP-fondens fjärde delfond kan knappast ges sådan kapaci- tet alt den kan bli en mer betydande avnämare för lån av den storlek som är normal på obligationsmarknaden. Första—tredje fondstyrelsernas kapaci- tet bör därför utnyttjas. Styrelserna bör enligt utredningens bedömning inte få alltför stora problem att utan kursstörningar successivt avyttra dessa värdepapper.

De invändningar som förekommer bland remissinstanserna på de nu berörda punkterna hänför sig närmast till det föreslagna förbudet för AP- fonden att förvärva bankobligationer och bankcertifrkat och till den rätt att förvärva konvertibla skuldebrev och warrants som första—tredje fondsty- relserna föreslås få.

Åtskilliga remissinstanser anser att AP-fonden inte bör förbjudas placera medel i bankcertifikat. Man framhåller att AP-fonden har behov av att hålla en transaktionskassa och av att under kortare tider placera över- skottsmedel samt att möjligheten att placera i bankcertif'rkat. som avses få helt kona löptider. kan fylla detta behov och utnyttjas för att förränta likvida medel. Bankföreningen. första—tredje fondstyrelserna och olika näringslivsorganisationer motsätter sig också att AP-fonden förbjuds inne- ha bankobligationer. Ett sådant förbud betraktas som en onödig restrik- tion. Med anledning av utredningens argument att AP—fondens långfristiga utlåning skulle av bankerna omvandlas till relativt kortfristig utlåning framhåller bankföreningen att bankernas utlåning i allmänhet är medelfris- tig och att det skulle kunna ordnas så att obligationslikviden används för finansiering av företagskredit med löptid motsvarande obligationslånets.

Jag finner för min del invändningarna mot utredningens förslag befogade när det gäller frågan om AP-fonden skall få förvärva bankcertiftkat — jag vill alltså förorda att AP-fonden får förvärva bankcertifrkat. Möjligheten att placerai bankcertif'rkat kan vara ett värdefullt komplement till de olika

Prop. 1978/79: 165 B?

slag av kortfristiga placeringar av likvida medel som AP—fonden har behov av. AP-fonden är i övrigt hänvisad till att köpa obligationer med åter- stående kort löptid. kortfristiga statsobligationer. skattkammarväxlar och statssktrldförbindelser och att göra insättningar i riksbanken eller affärs- bank. Något behov av att placera inte bara i helt kortfristiga bankcertifikat utan också i mera långfristiga bankobligationer finns däremot knappast. Att ge AP-fonden rätt till placeringar av det senare slaget vore mindre lämpligt av det skäl utredningen har angett. dvs. att AP-fondens långfris- tiga kapitalutbud då kan omvandlas till relativt kortfristig bankutlåning. Även om bankföreningens tanke att en sådan upplåning från bankernas sida borde kunna spccialdestineras till en relativt långfristig utlåning från bankerna till företagen skulle kunna realiseras. skulle det enligt min me- ning bara medföra att AP-fondens utbud på den långfristiga marknaden komplicerades. Detta trtbud bör i första hand kanaliseras genom de mellan- handsinstitut som är inrättade för ändamålet.

Betänkligheterna hos olika remissinstanser mot att AP-fondens första tre styrelser sktrlle få rätt att förvärva konvertibla obligationer och warrants hänför sig i första hand till att tvånget att avyttra en stor volym sådana värdepapper innan lånen löper ut kommer att skapa problem på aktiemark- naden. Enligt fjärde fondstyrelsens bedömning är det naturligare att kanali- sera behovet av riskkapital direkt till den fjärde delfonden. vare sig det gäller vanliga nyemissioner eller konvertibla skuldebrev. Inte heller är det enligt styrelsens uppfattning riktigt att vidga marknaden för en finan- sieringsform — konvertibla skuldebrev — som är ett förhållandevis nära substitut för en annan finansieringsform — vanlig nyemission — utan att också göra det för denna.

De invändningar som har framförts bland remissinstanserna mot att första—tredje fondstyrelserna skall få placera i konvertibla skuldebrev och warrants finner jag vägande. Jag delar i och för sig utredningens uppfatt- ning att styrelserna inte bör kunna utnyttja konverterings- resp. optionsrät- tcn till att förvärva aktier. Med hänsyn till de problem i form av kursstör- ningar som kan uppstå till följd av att styrelserna sålunda inte själva kan till fullo utnyttja den rätt dessa värdepapper ger kan jag inte tillstyrka att möjlighet att placera i sådana öppnas för de tre första fondstyrelserna. Uppgiften att placera i värdepapper av dessa slag bör enligt min mening hellre anförtros enbart åt fjärde fondstyrelsen och den planerade femte fondstyrelsen.

I övrigt instämmer jag i utredningens synpunkter på placeringsreglerna för första—tredje fondstyrelserna och tillstyrker att de ändringar utred- ningen har föreslagit i placeringsreglerna genomförs.

[ sitt remissyttrande har första—tredje fondstyrelsema tagit upp frågan om ytterligare ändringar i dessa placeringsregler.

Styrelserna anser bl.a. att fonden i alltför hög grad är hänvisad till obligationsmarknaden och ifrågasätter om obligationslåneinstitutet är den

Prop. 1978/79: 165 _| 23

adekvata låneformen i alla de fall den nu måste tillgripas. Den för ett lån ställda pantcrr. förutsatt att den är av kapitalmarknadskaraktär. är av samma värde. vare sig den är ställd som säkerhet för en obligation eller en revers. Avgörande för den tekniska uppläggningen borde i större omfatt- ning vara den praktiska situationen. Härtill kommer att obligationslån är förenade med mellanhandsprovisioner som höjer kostnaderna för detta slags lån. Fondstyrelserna föreslår därför att möjlighet bör införas för styrelserna att i förekommande fall ge reverslån t. ex. till större företag mot säkerheter av samma slag som normalt ställs för obligationslån. En annan fråga gäller de reverslån AP-fonden kan ge till vissa företag, såvida staten. kommun eller liknande samfällighet har gått i borgen. De företag som här avses är sådana i vilka staten. kommuner eller liknande samfälligheter har ett bestämmande inflytande. Enligt fondstyrelsernas mening kan detta krav principiellt ifrågasättas. Har staten tecknat garanti bör inte det avgö- rande vara om företaget är statligt eller inte. Behovet av en sådan begräns- ning i de fall staten har tecknat garanti bortfaller. om styrelsernas förslag om reverslån till större företag bifalls. Om så inte sker. synes det fondsty- relserna riktigast att rätten att ge lån mot statlig garanti inte begränsas till statliga företag.

Med anledning av vad första—tredje fondstyrelserna har anfört vill jag anknyta till de principer efter vilka AP-fondsmedel i första hand kanalise- ras till kapitalmarknaden. Fondmedlen fördelas i huvudsak genom förvärv av obligationer som har bjudits trt på öppna marknaden och genom revers- långivning till olika mellanhandsinstitut som därefter i sin tur lånar ut medlen. Detta system har stora fördelar och har i stort sett ftrngerat väl. Genom mellanhandsinstittrtens inrättande har AP-fondens organisation kunnat hållas starkt begränsad. trots den mycket omfattande kreditgivningen och medelsförvaltningen. Även mellanhandsinstituten och AP-fonden sammantagna har en föga omfattande administration i förhål- lande till kreditvolymen. Systemet innebär dock samtidigt att ansvaret för kreditprövningen har spritts på flera händer än om denna skulle ha skötts inom AP-fondens egen administration. Från den enskilde Iånesökandens synpunkt får det ses som en betydande fördel att flera värderingar kan göra sig gällande i mellanhandsinstitutens administrationer och styrelser än som hade kunnat ske om AP—fonden ensam hade haft hand om den individuella kreditprövningen. När det gäller AP-fondens placering i obligationslån medverkar bankerna och andra vid kreditprövningen m.m. Denna väl fungerande ordning skulle i viss mån brytas. om uppgiften att ge reverslån till företag skulle förläggas inom AP-fondens egen administration. Jag är därför inte benägen att tillstyrka första—tredje fondstyrelsernas förslag i denna del. Inte heller kan jag tillstyrka att AP-fonden sktrlle ktrnna lämna reverslån till företag så snart det har ställts statlig garanti för lånet eller det allmänna eljest har gått i borgen för lånet. Som hittills bör den möjligheten vara begränsad till statliga. kommunala eller därmedjämställda företag och enligt min mening utnyttjas restriktivt också när det gäller sådana företag.

Prop. 1978/79:165 124

1 övrigt finnerjag inte skäl att föreslå ändringar i första—tredje fondsty- relsernas placeringsbestämmelser.

2.5. 1.6 Begränsning av fjärde fondstyrelsens rätt att inneha aktier i samma bolag

För fjärde fondstyrelsen som får placera de fondmedel den förvaltar i aktier. konvertibla skuldebrev och warrants gäller ingen begränsning för hur många aktier som får förvärvas i samma bolag. En sådan begränsning finns däremot för försäkringsbolagen. Dessa får inte utan försäkringsin- spektionens medgivande inneha mer än S% av aktierna i samma bolag. Finns det aktier med olika röstvärde i bolaget. får inte flera aktier innehas än som svarar mot S%- av röstetalet för alla aktier. [ det delbetänkande (SOU 1972: 63) som låg till grund för inrättandet av den fjärde delfonden föreslog kapitalmarknadsutredningen att en sådan begränsningsregel skul- le införas ocksä för fjärde fondstyrelsen. l riksdagen har också väckts ett flertal motioner om införande av en sådan regel. I första hand har förslagen gått ut på att motsvarande regel bör införas som gäller för försäkringsbola- gen.

Utredningen äterkommer nu med ett förslag till begränsningsregel. enligt vilken gränsen för innehav av aktieri samma bolag har satts till l0 %. Den gränsen sammanfaller med den som utredningen föreslår för försäkrings— bolagens del. Utredningens inställning är att AP-fonden bör bevara sin karaktär av väsentligen kapitalplacerande institution. Denna inriktning markeras genom den föreslagna regeln. Det kan enligt utredningens me- ning dock inte uteslutas att ett företag självt bedömer ett större engage- mang frän AP-fondens sida än 10 % vara en förutsättning för att företagets kapitalförsörjningsproblem skall lösas på ett tillfredsställande sätt. Fram- stär en fortsatt utveckling av företaget som samhällsekonomiskt önskvärd, bör regeringen kunna medge dispens från lO-procentsregeln. Av den före- gående redovisningen av AP-fondens hittills gjorda aktieplaceringar fram- går att innehavet i en del fall överstiger 10%. Utredningen påpekar att dispensmöjligheten bör kunna utnyttjas också för att förebygga förlust- bringande avyttringar i sådana fall.

Inom utredningen har flera ledamöter reserverat sig i frågan om begräns- ningsregeln. Utredningens ordförande och fyra andra ledamöter (Wickman. Back. Johansson. Mehr och Nilstein) anser att någon sådan regel inte bör införas. Majoritetens förslag innebär enligt deras mening en försvagning av fjärde delfondens möjligheter att bidra till en effektiv lösning av ett väsent- ligt flnansieringsproblem för svensk industri. Erfarenheterna av fondens verksamhet anses ha visat att fall kan förekomma där en sådan begräns- ning omöjliggör en lösning av företagets utvecklingsproblem. De skäl som kan åberopas för en begränsningsregel i fråga om försäkringsbolagen är enligt deras mening inte tillämpliga på AP-fonden. Fonden har inte samma behov av riskspridning. För fondens del kan inte någon konflikt mellan

Prop. 1978/79: 165 125 ägarengagemang och övrig verksamhet uppstå. Fonden är dessutom väl lämpad att utöva ett aktivt ägaransvar till följd av den offentliga insyn och kontroll som fonden är föremål för och som garanteras av den breda representationen av olika intressegrupper i fondens styrelse. Ytterligare en ledamot (Wohlin) har reserverat sig. Enligt den reservationen bör en gräns på 10% gälla för AP-fondens aktieinnehav men dispens däremot inte medges annat än i övergångsfallen. dvs. de fall där AP-fonden har en större andel än 10 "( i ett bolag när begränsningsregeln träderi kraft. Även enligt Wohlins mening bör man i den aktuella frågan göra skillnad mellan AP— fonden och försäkringsbolagen. Den fjärde delfonden är uteslutande inrik- tad på aktieförvaltning. Därigenom skiljer den sig från försäkringsbolagen i här avgörande hänseenden. Vidare pekas pa syftet bakom den fjärde delfonden. dvs. att vara en försörjningskälla för riskvilligt kapital åt nä- ringslivet. samt på fondens redan i dag betydande aktieandelar i vissa bolag och därmed följande aktiva ägaransvar. På grund av dessa förhållan- den förordar reservanten att gränsen för AP-fonden sätts vid IOC-?. medan den nuvarande begränsningen till 5 % bör fortsätta att gälla för försäkrings- bolagen.

Meningarna bland remissinstanserna är delade efter samma linjer som inom utredningen. En remissinstans erinrar om att en sådan begränsnings- regel som utredningen föreslår är vanlig när det gäller placering av fondför- mögenheter av mera betydande omfattning. Som exempel nämns bestäm- melserna i aktiefondslagen (l974: 931) som är utformade efter OECD:s och Europarådets rekommendationer för regler om aktiefond. De innebär att i aktiefond inte får ingå mer än 5 % av röstvärdet för samtliga aktier i samma bolag. Bland remissinstanserna finns det förespråkare för att gränsen också för AP-fondens aktieförvärv skall sättas vid 5%. Detta borde då gälla oavsett om det senare skulle inrättas en ny delfond. något som kan på längre sikt övervägas enligt utredningens mening. Flera anser att — åtmins- tone om ytterligare en delfond för aktieplacering skulle inrättas — gränsen för den och den nuvarande delfonden bör vara 5 % vardera. För att dispens skall medges bör det enligt en remissinstans krävas att gränsen överskrids pä framställning av det berörda bolaget. vilken har tagit sig uttryck t. ex. i en riktad nyemission. De remissinstanser som tillstyrker en begränsnings- regel betonar vikten av att det finns sådana restriktioner för AP—fonden att den inte får ett dominerande inflytande på marknaden för riskvilligt ägar- kapital. medan de remissinstanser som motsätter sig en begränsning fram- håller att de farhågor som vid fjärde delfondens tillkomst hystes för ett sådant inflytande har visat sig ogrundade.

Mot införandet av begränsningsregeln åberopar fjärde fondstyrelsen bl. a. att ingenting i tanken att fondstyrelsen skall vara en väsentligen kapitalplacerande institution talar för en begränsning. Fondstyrelsen är alltså en kapitalplacerande och kapitalförvaltande institution. För att utöva sin kapitalförvaltande funktion på det mest effektiva sättet har fondstyrel-

Prop. 1978/79: 165 126

scn begärt plats i styrelsen i vissa företag med stöd av sitt aktieinnehav i dessa. Fondstyrelscns uppfattning är att den härigenom på längre sikt bidrar till att förstärka dessa företags styrelser och skapar effektivare möjligheter till en rationell fördelning av det kapital som fondstyrelsen har till sitt förfogande. Samtidigt innebär. framhåller fondstyrelsen. detta för- hållande naturligtvis att den bör iaktta samma regler som gäller för s. k. insidcrs.

litt annat påpekande som fjärde fondstyrelsen gör är att möjligheterna till nyemission i de företag där delfonden har lt)???- eller mer av aktierna minskar. eftersom alternativet riktad emission till fonden inte kommer att föreligga. Fondstyrelsen kommer inte att kunna teckna mer än sin andel i vanliga nyemissioner. Vidare framhåller fondstyrelsen att en begräns- ningsregel skulle göra placeringar i medelstora. inte börsnoterade företag omöjliga.

I fråga om lämpligheten av att marknaden tillförs riskkapital från AP- fonden anför remissinstanserna som förordar en begränsningsregel för att hålla tillbaka ett utbud från AP-fonden på andra grunder än rent ekonomis- ka bl.a. följande. Brist på riskvilligt kapital från marknaden uppkommer normalt om avkastningen på ägarkapitalet i företagen faller under en nivå där alternativa investeringar ger bättre avkastning. Om riskkapital tillförs företagen på andra än strikt ekonomiska grunder i en sådan hristsituation. leder detta till en mindre effektiv resursfördelning och därmed till ett mindre utrymme för reallöneförbättringar. Vid återgång till normala av- kastningsförhållanden på aktiemarknaden kommer med all sannolikhet behovet av ökat riskkapital genom nyemissioner att tillgodoses genom att utbudet från hushåll och andra institutioner än AP-fonden ökar.

För egen del anserjag att en naturlig utgångspunkt i den aktuella frågan är att man bör slå vakt om AP-fondens karaktär av väsentligen kapitalpla- cerande institution. Denna inställning har utredningsmajoriteten haft och ingen av remissinstanserna synes i och för sig ha ifrågasatt den. AP- fondens ställning som kapitalplacerande institution kan knappast förenas med mycket långtgående engagemang i visst eller vissa företag. Sådana engagemang kan visa sig mycket svåra att avveckla. AP-fondens placeringspolitik skulle kunna hämmas av dess intressen i vissa branscher och fonden skulle kunna i alltför hög grad invecklas i närings- och syssel- sättningspolitiska frågor. Även om den fjärde fondstyrelsen hittills har uppträtt främst som kapitalplacerare. bör det med hänsyn till det sagda dras en gräns för hur stor andel fondstyrelsen får förvärva i ett och samma aktiebolag. Som en av remissinstanserna har påpekat är en sådan begräns- ningsregel också vanlig när det gäller placering av fondförmögenhetcr av mera betydande omfattning.

Bestämmande för hur stort aktieinnehav som bör tillåtas i samma bolag blir en avvägning mellan intresset av att undvika alltför omfattande enga- gemang i vissa bolag och vikten av att fjärde fondstyrelsens verksamhet för att förse näringslivet med riskvilligt kapital inte alltför mycket försvåras.

Prop. 1978/79: 165 127

De flesta av de remissinstanser som alls har accepterat en begränsningsre— gel har inte haft något att invända mot att gränsen sätts vid 1()'-.i"(-. Även jag anser att gränsen lämpligen bör sättas där. Jag vill tillägga att jag delar de synpunkter som har framförts i rescrvationerna och under remissbehand- lingcn om att fjärde delfonden inte bör jämställas med försäkringsbolagen när det gäller var gränsen för aktieinnehavet skall gå. 'l”ill försäkringsbola- gcn återkommer jag längre fram. Jag avser att för deras dcl förorda att den spärr på 5 % som f.n. finns bibehålls.

Fjärde delfonden har visserligen redan i några fall aktieandelar i samma bolag på 10 "? eller mera. En gräns på 10% bör likväl ge fondstyrelsen ett tillräckligt placeringsutrymme. Enligt min mening bör fondstyrelsen söka undvika att i många bolag få aktieposter som ligger på eller nära gränsen. Om fondstyrelsen sålunda visar återhållsamhet får den bättre möjligheter att medverka vid riktade nyemissioner genom att den vid dessa kan förvär- va en större andel än som motsvarar dess tidigare innehav. Vidare gärdet inte att komma ifrån att en så stor andel i ett företag som 10 % ofta leder till ett aktivt ägaransvar. som innebär att fondstyrelsen nödgas engagera sig aktivt i företagets skötsel. Att fondstyrelsen gör det när storleken av dess aktieinnehav kräver det finner jag i och för sig vara fullt riktigt. Har fondstyrelsen väl hamnat i den situationen är en passiv placeringspolitik knappast försvarlig. 1 den delen kan jag instämma i de synpunkter som fjärde fondstyrelsen har utvecklat i sitt remissvar. Jag anser det emellertid vara önskvärt att det relativt vida utrymme som en spärr på 109"? ger inte utnyttjas till att skapa en mängd situationer där fjärde fondstyrelsen blir engagerad aktivt i företags skötsel. Delfondens ställning som väsentligen kapitalplacerande institution kan då rubbas. Syftet med en regel med en yttersta gräns på 10 'Z'c- bör enligt min mening vara bl.a. att ge fondstyrelsen ett visst spelrum inom vilket den kan utöva sin placeringsverksamhet. Det syfte som utredningen har velat tillgodose genom en särskild dispensregel anser jag därför vara tillgodosett genom att gränsen sätts så relativt gene- röst som vid 10%. I de fall där fonden redan har mer än 1043? när begräns- ningsregeln träder i kraft bör fjärde fondstyrelsen dock inte tvingas avyttra den överskjutande andelen.

Jag förordar följaktligen att det i AP-fondsreglementet införs en regel som begränsar AP-fondens rätt att inneha aktier i samma bolag till 10% av hela antalet aktier eller. om aktierna har olika röstvärde. större antal än som motsvarar 10% av samtliga aktiers röstetal och att undantag från begränsningsregeln skall förekomma endast övergångsvis.

Från remisshåll har det påpekats att begränsningsregeln bör — för det fall en femte fondstyrelse för aktieplacering skulle inrättas — gälla för fjärde och femte styrelsernas sammanlagda innehav av aktier i ett bolag. Enligt min mening kan det i och för sig finnas fog för en sådan regel. Om en sådan regel bör uppställas blir dock beroende av vad som i övrigt skall gälla för en ny fondstyrelse och kan därför inte avgöras nu.

Prop. 1978/79:165 128

I inledningen (2.511) berörde jag ett uttalande som gjordes i samband med att rambeloppet för ljärde fondstyrelsen förra året höjdes från 1 miljard kr. till 1 250 milj. kr. 'l"illskottet borde. underströk sålunda föredra- ganden. utnyttjas för aktieförvärv i samband med nyemissioner och för förvärv av konvertibla obligationer. Vidare framhöll föredraganden att fråga var om en tillfällig lösning och att riktlinjerna för placeringsverksam- heten på längre sikt borde prövas i nu förevarande sammanhang (prop. 1977/78:145 sid. 9). Jag vill påpeka att det nämnda uttalandet om place- ringsinriktningen måste anses avse endast tiden intill dess riksdagen har fått tillfälle att ta ställning till vad här föreslås om fondens fortsatta verk- samhet.

2.517. AP-fondcns organisation

I fråga om AP-fondens organisation har utredningen endast föreslagit en mindre ändring som rör andra och tredje fondstyrelserna. Avgifter från företag som i genomsnitt har haft mindre än 20 anställda överförs f.n. till tredje fondstyrelsen. Utredningen föreslår att gränsen i stället skall gå vid mindre än 50 anställda. Andra fondstyrelsen erhåller då avgifter från företag som har 50 eller fler anställda. Skälet till den föreslagna ändringen är att tredje fondstyrelsens andel av avgifterna f.n. är för låg. Under remissbehandlingen har inte gjorts någon erinran mot förslaget. Jag har inte heller något att erinra mot det utan föreslår att denna justering görs. Samtidigt bör — som första —--tredje fondstyrelserna har föreslagit — regeln om fondstyrelsernas skyldighet att svara för pensionsbetalningarnajämkas så att denna skyldighet fördelas mellan dem i förhållande till storleken av de under närmast föregående år influtna avgifterna i stället för till det senaste årets kapitalbehållningar.

När det gäller första—tredje fondstyrelsernas organisation som har visat sig fungera väl — liksom i och för sig fjärde fondstyrelsens — finnerjag inte anledning att i övrigt föreslå någon ändring.

2.5. 1.8 Fjärde fondstyrelsens ansvar för pensionsbetalningarna

En fråga rörande fjärde delfonden som har aktualiserats under remissbe- handlingen avser avkastningen på placeringarna. Fjärde fondstyrelsen sva- rar till skillnad från de andra fondstyrelserna inte för några pensionsutbe- talningar. Avkastningen på placeringarna läggs till kapitalet och kan ut- nyttjas för nya placeringar. Enligt industriförbundets och handelskammar- förbundets uppfattning bör avkastningen i stället användas för täckande av pensionsutfästelser.

l detta hänseende föreslog kapitalmarknadsutredningen ursprungligen en sådan ordning som nu har förordats vid remissbehandlingen. Utredning- en föreslog sålunda att de utdelningar som fjärde delfonden uppbar på sina placeringar skulle inlevercras till första—tredje fondstyrelserna i förhållan- de till hur tillskotten till delfonden hade belastat resp. fondstyrelses kapi-

Prop. 1978/79: 165 129

tal. Realiserade kursvinster skulle enligt utredningsförslaget dock inte jämställas med direkta utdelningar titan få återinvesteras. eftersom det knappast ansågs rimligt att delfonden skulle inleverera medlen endast av det skälet att man hade önskat företa omplaceringar i aktieportföljen. Enligt utredningens mening borde fjärde delfonden — i likhet med vad som gäller för AP-fonden i övrigt — inte beskattas (SOU 1972: 63 sid. 85).

I propositionen förordade föredraganden emellertid att inte bara reali- serade kursvinster utan också utdelning på aktier och annan avkastning på fjärde delfondens placeringar skulle få återinvesteras inom fondens verk- samhetsområde. Han framhöll samtidigt att denna ordning inte utesluter att avkastningen från fjärde delfonden kan bidra också till pcnsionsutbetal- ningar. om mot all förmodan behov därav skulle föreligga. Frågan om skattskyldighet för avkastningen av de medel som fjärde fondstyrelsen förvaltar borde enligt hans mening lösas i enlighet med vad som i allmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Departementsehefen föreslog att AP- fonden skulle bli skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fond- styrelsens kapitalförvaltning men att förmögenhetsskatt däremot inte borde utgå (prop. 1973:97 om ändring i reglementet [1959: 293/ angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m.m.. s. 69). Riksdagen följde departementschefens förslag (NU 1973158. rskr 19732237).

I propositionen om den senaste höjningen av fjärde fondstyrelsens ram- belopp (prop. 1977/78:145) förutskickade föredraganden att frågan om skyldighet för fondstyrelsen att bidra till pensionsutbetalningarna skulle tas tipp i detta sammanhang. Den belastning som de månatliga pensionsut- betalningarna vilka efter hand har ökat kraftigt utgör för de tre första fondstyrelserna gav enligt hans uppfattning anledning att överväga om inte fjärde fondstyrelsen borde åläggas att bidra med ett belopp som motsvarar avkastningen på de medel styrelsen förvaltar.

Jag vill för min del framhålla att det för mig ligger något principiellt otillfredsställande i en särskilt anordnad kapitalförvaltning som uppbär inkomster men som. bortsett från skatt. inte har någon direkt skyldighet att bestrida några andra utgifter än dem som sammanhänger med förvaltning- ens egen administration. Så är emellertid fallet med fjärde fondstyrelsen. [ det hänseendet skiljer den sig från t.ex. investmentbolag och de flesta andra enskilda eller offentliga företag och institutioner. För fjärde fondstyrelsen gäller samma krav på god avkastning som för de övriga styrelserna. Detta krav har uppställts i de försäkrades intresse. Enligt min mening är det naturligt om fjärde fondstyrelsen i princip överför uppburen avkastning av sina placeringar till den allmänna fondförmögen- heten så att avkastningen kan disponeras av de andra styrelserna, som direkt ansvarar för pensionsbetalningarna. På det sättet kommer fjärde fondstyrelsen också att bidra till dessa. Genom en sådan redovisningsskyl- dighet kommer det ansvar bättre i förgrunden som fjärde fondstyrelsen har att söka åstadkomma en god avkastning. Dessutom kommer sådana över- 9 Riksdagen 1978/79, 1 sam/. Nr 165.

Prop. l978/79: 165 130

föringar att innebära välbehövliga tillskott till de övriga fondstyrelserna vid utbetalningen av de sammanlagt kraftigt ökade pensionsbeloppen. Jag förordar alltså att fjärde fondstyrelsen i fortsättningen skall vara skyldig att årligen överföra avkastning till den allmänna fondförmögenheten i samma proportion som inve :tntcntbolagen har att besluta utdelning för att åtnjuta skattefrihet för sådan aktieutdelning som bolagen själva har mottagit. Ett investmentbolag åtnjuter skattefrihet för mottagen aktieutdelning. om den beslutade utdelningen motsvarar 80 '.7(..- av det mottagna beloppet. [ enlighet härmed bör fjärde fondstyrelsen åläggas att varje år överföra 80 '.'/(' av sin avkastning. Som konsekvens av den föreslagna ändringen bör fjärde fond- styrelsen som år 1977 betalade 17 milj. kr. i skatt vara befriad från skatt- skyldighet på samma sätt som de övriga fondstyrelserna.

De förslag jag här har lagt fram rörande AP-fonden medför ändringar i reglementet för AP-fonden samt i kommunalskattelagen (19283370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Ändringarna behandlas i special- motiveringen.

2.5.Z Föra-("ikringshulugt'n 2.5.2.1 lnledning

De svenska försäkringsbolagen består av liv- och sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag och återförsäkringsbolag. År 1977 fanns det 15 liv- och sjukförsäkringsbolag. ca 600 skadeförsäkringsbolag och 7 återförsäk- ringsbolag. Speciellt för de flesta skadeförsäkringsbolagen är att deras verksamhetsområde är begränsat. Huvuddelen består sålunda av läns-, härads- eller sockenbolag. Försäkringsverksamheten i Sverige domineras emellertid när det gäller premieinkomster och tillgångar av riksbolagen och ett litet antal koncerner av bolag, vilket jag strax återkommer till. Vid sidan av de svenska bolagen drev 17 utländska försäkringsanstalter rörelse iSverige under år 1977.

Vid utgången av år 1977 uppgick de svenska försäkringsbolagens samla- de tillgångar till ett belopp av 67 587 milj. kr. Av detta belöpte 52 599 milj. kr. på liv- och sjukförsäkringsbolagen. Värdet av de samlade tillgångarna år 1977 var 8915 milj. kr. högre än år 1976. Av ökningen belöpte 6715 milj. kr. på liv- och sjukförsäkringsbolagen och 2200 milj. kr. på övriga bolag. De totala premieinkomsterna år 1977 var 15 120 milj. kr. Bolagens kostna- der för försäkringsfallen under året var sammanlagt 7 565 milj. kr.

Bland försäkringsbolagen finns åtskilliga sammanslutningar antingen i form av koncerner eller grundade på samarbetsavtal. Sådana sammanslut— ningar har betydelse från kapitalmarknadssynpunkt med hänsyn till den gemensamma förvaltning och placeringspolitik som de bedriver. År 1977 innehade 20 koncerner, bolagsgrupper eller fristående bolag 99% av samt- liga svenska försäkringsbolags tillgångar. Enbart de 5 största enheterna

Prop. 1978/79: 165 131

svarade för över SUG-'r- av tillgångarna. Den svenska försäkringsverksamhe- ten har alltså en starkt koncentrerad struktur.

Vid sidan av de vanliga försäkringar som försäkringsbolagen meddelar finns olika avtalsreglerade arbetsmarknadsförsäkringar som är av stor betydelse inom det svenska f'örsäkringsväsendet. Genom avtal tnellan arbetsmarknadens parter har tillkommit komplement till A'liP-systemet i form av försäkring av inkomstbelopp som ligger över den i ATP-systemet pensionsgrundande inkomsten och en rad sjuk- och arbetsskadeförsäkring— ar. grupplivförsäkringar och avgångsbidragsförsäkringar. Fondökningen för dessa olika försäkringssystem uppgick enligt kapitalmarknadsutred- ningens beräkning är 1975 till ca 6.2 miljarder kr. medan försäkringsbola— gens placeringar svarade för 2.6 miljarder kr. Ungefär 3.2 miljarder kr. av arbetsmarknadsförsäkringarnas fondökning kanaliseradcs genom försäk- ringsbolagen. Bolagens totala nettoplaceringar uppgick därmed till ca 5.8 miljarder kr. år 1975.

De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. Bolagens möjligheter att placera sina tillgångar be- gränsas med hänsyn till kravet på trygghet för försäkringstagarna. När det gäller livförsäkringsbolagen. vilka svarar för merparten av försäkringsbo- lagens f'ondbildning och kapitalutbud. innehåller lagen noggranna regler om placeringsmöjligheterna för största delen av tillgångarna. [ begränsad utsträckning berör dessa detaljerade regler även skadeförsäkringsbolagen. Dessas verksamhet är dock till största del av "löpande" karaktär. Pre- mierna är avsedda att i huvudsak täcka endast löpande kostnader och bilda en viss riskreserv. Uppsamling av sparmedel förekommer alltså inte i samma utsträckning som hos livförsäkringsbolagen.

För att garantera livförsäkringsbolagens förpliktelser mot försäkringsta— garna skall det finnas en försäkringsfond (267. & försäkringsrörelselagenl. Fonden består av en ersättningsreserv som avser bolagets ansvar för redan inträffade försäkringsfall. en premiercserv som avser bolagets ansvar för utestående försäkringar och slutligen återbäring. som har tilldelats försäk- ringstagare och förfallit till betalning. Premiereserven beräknas på försäk- ringsmatematiska grunder som försäkringsinspektionen stadfäster. Grun— derna skall dels trygga bolagets förmåga att fullfölja sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. dels "bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad". Det förra kravet - soliditetskravet — gör det nödvändigt att beräkna premierna högre än vad som i själva verket väntas vara behövligt, eftersom man måste ha ett skydd mot ogynnsamma avvikelser från den väntade utvecklingen. Man kan därför räkna med att rörelsen ger ett överskott under normala förhållanden. Det senare kravet — skälighetskravet — betyder att den verkliga kostnaden för försäkringen skall vara ett skäligt pris för de tjänster av olika slag som försäkringen innebär.

Prop. 1978/79: 165 132

Enligt försäkringsrörelselagen (274 & ändrad senast 1976: 145) skall ett belopp som motsvarar försäkringsfonden för livförsäkringar vara redovisat i vissa slag av värdehandlingar. Hit hör obligationer eller andra skuldför- bindelser som är utfärdade eller garanterade av staten eller av kommun. som har regeringens tillstånd att ta upp eller garantera lånet. Vidare ingår obligationer som är utfärdade av hypoteksinstitut. kreditakticbolag. Nor- diska investeringsbankcn eller svenskt industriföretag. Ett villkor när det gäller industriföretags obligationer är att dessa skall ha bjudits ut av svensk affärsbank. Sveriges investeringsbank eller Nordiska investeringsbanken. Redovisning får också ske i fordringsbevis som riksbanken eller svensk bank har utfärdat. dock inte förlagsbevis. Skuldförbindelser mot säkerhet av inteckning i fast egendom godtas. om inteckningen ligger inom viss del av egendomens senast fastställda taxeringsvärde. I fråga om jordbruks-. bostads-. kontors— eller affärsegendom skall inteckningen ligga inom 4/5 av taxeringsvärdet och i fråga om annan fast egendom inom 2/3. Det är inte nödvändigt att den fasta egendomen tillhör någon annan. Försäkringsbola- get kan ha egna fastigheter och redovisa inteckningar i dessa som säkerhet för försäkringsfonden. Vidare får medräknas sådana svenska eller utländs- ka värdehandlingar som till sin art och säkerhet kan ansesjämförliga med de tidigare nämnda. Slutligen får efter vad som närmare anges i paragrafen för redovisningen utnyttjas lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev och värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

Ett viktigt undantag från den angivna redovisningsskyldigheten är att högst 10 (ff? av försäkringsfonden får redovisas i andra värdehandlingar än de här angivna. dock inte i aktier. Vid beräkningen av denna fria sektor skall försäkringsfonden minskas med värdet av återförsäkringsgivares an- svarighct.

De värdehandlingar som motsvarar försäkringsfonden skall pantsättas för försäkringstagarnas räkning. vare sig de faller inom den bundna eller den fria sektorn.

Vid sidan av försäkringsfonden har livförsäkringsbolagen andra fonder. främst överskottsfonder. de 5. k. fria fonderna. Dessa fonder får placeras fritt. alltså även i aktier. De tillgångar som motsvarar dessa fonder behöver inte pantsättas.

Det belopp som måste motsvaras av pantsatta tillgångar uppgick vid slutet av år 1976 till 36397 milj. kr. sammanlagt för liv- och sjukförsäk- ringsbolagen. Sammanlagda värdet av de tillgångar som inte behövde pantsättas var 8751 milj. kr. Av följande tabell framgår försäkringsbola- gens faktiska placeringar av pantsatta och inte pantsatta tillgångar för år 1976. Värdet av liv— och sjukförsäkringsbolagens pantsatta tillgångar var 1697 milj. kr. högre än som följer av lagens krav.

Prop. 1978/79: 165 13.3

Försäkringsbolagens placering av pantsatta och ej pantsatta tillgångar vid utgången av 1976 (mkr)

Liv- och sjuk- Skadeförsäk- Samtliga försäkrings- rings- och bolag bolag1 återförsäk- ringsbolag Pant- Ej Pant- Ej Pant- Ej satta pant- satta pant- satta pant— satta satta satta Fastigheterz 680 1 312 54 1 162 734 2 474 Aktier o andra andels- bevis — 1656 — 1436 — 3092 Svenska inteckningslån 7419 1019 112 3011 7531 4030 Fast egendom 6230 862 111 2501 6341 3363 Tomträtt 1 189 157 1 510 1 190 667 Svenska kommunlån 1 970 202 7 577 1 977 779 Obligationer 24610 183 1413 2306 26023 2489 Svenska 24 579 181 1411 2101 25 990 2282 Utländska 31 2 2 205 33 207 Förlagsbevis 308 1 1 0 193 308 204 Andra värdehandlingar 3 105 1728 8 1351 3113 3079 Lån mot säkerhet av försäkringsbrev” — 943 — — —— 943 Kontanter o banktill- godohavanden 2 737 1 1 049 3 1 786

Summa 38094 77914 1595 110854 39689 18876

' lnkl. återförsäkringsaktiebolaget Sverige. 2 Vid pantsättning av egna fastigheter överlämnas inteckningar till förvaring. " Livförsäkringslånen avräknas vid bestämmandet av det belopp. för vilket pant- sättning skall ske. 4 Ett skadebolags pantsättning av premielån å 108 mkr har ej medtagits här.

Som jag förut har angett får försäkringsfonden inte vare sig inom den bundna eller den fria sektorn redovisas i aktier men ingenting hindrar att aktier placeras i de s.k. fria fonderna. l försäkringsrörelselagen (3365 första stycket) förbjuds emellertid ett försäkringsbolag att utan försäk- ringsinspektionens medgivande äga mer än 5% av antalet aktier i samma aktiebolag. Har aktierna olika röstvärde. får aktieinnehavet motsvara högst 5 '3- av röstetalet för samtliga aktier.

2.5.2.2 Fria sektorn och rätten att inneha aktier i samma bolag

Kapitalmarknadsutredningen har föreslagit att den fria sektorn av för- säkringsfonden skall ökas från 10 till 20% och att förbudet att placera aktier inom den fria sektorn skall upphöra. Vidare har utredningen när det gäller aktier föreslagit att den andel som ett försäkringsbolag får äga i ett och samma bolag skall ökas från 5 till 10 %. Enligt utredningens bedömning har de gällande reglerna åstadkommit en onödigt hög grad av säkerhet för försäkringstagarna samtidigt som försäkringsbolagens räntabilitet har pres- sats ned. En liberalisering av placeringsreglerna anses inte innebära att kraven på försäkringsbolagens soliditet eftersätts. De föreslagna ändring-

Prop. 1978/79: 165 134

arna ger enligt utredningen försäkringsbolagen bättre möjligheter att an- passa sina placeringar till efterfrågan på kapitalmarknaden.

När det gäller de ökade möjligheterna att placera i aktier har utredningen bedömt att önskvärd expansion av industrins investeringar förutsätter en snabbare ökning av dess eget kapital än vad som har förekommit i genom- snitt under 1970-talet. Eftersom en betydande del av ökningen måste tillföras företagen utifrån i form av aktieemissioncr. anses det nödvändigt att bl.a. försäkringsbolagen mobiliseras härför. Redan en ökning av den fria sektorn inom försäkringsfonden innebär att de fria fonderna avlastas och skapar ett större utrymme för aktieplacering i dessa. En viktig konse- kvens är nämligen att bolagens möjligheter till placeringar i fastigheter och lån till den del den formella säkerheten inte uppfyller kraven inom den bundna sektorn ökar utan att konkurrensen med aktier behöver skärpas. Höjningen av 5-procentsgränsen för innehav av aktieri samma bolag skulle förbättra nyemissionsmöjligheterna för sådana företag som kan erbjuda relativt säkra och även i övrigt förmånliga placeringsmöiligheter. dvs. i allmänhet de stora. välkända industriföretagen. l-Itt ökat aktieinnehav för försäkringsbolagens del måste enligt utredningens mening förenas med ett aktivt ägaransvar. En förutsättning för förslaget att vidga placeringsrätten i aktier är att försäkringsbolagen har vilja och kompetens att ta ett sådant ansvar. Utredningen bedömer att förutsättningarna härför är goda.

Utredningen är inte enig om förslaget att höja 5-procentsgränsen för innehav av aktier i samma bolag. Två ledamöter vill att den nuvarande gränsen skall bestå. Den ene reservanten. Wohlin. anser att en mångfald olika institutioner med olika ägargrupperingar är att föredra som aktieäga- rc. i den mån en ökad institutionalisering är ofrånkomlig när det gäller aktieplacering. Han framhåller bl. a. att försäkringsbolagen i dagsläget inte är särskilt skickade att utöva ett aktivt ägaransvar utan skulle tvingas att bygga upp en organisation för att bevaka och engagera sig i de berörda bolagens verksamhet. Grundsatsen om att försäkringsbolagen inte skall driva verksamhet som är främmande för försäkringsrörelse skulle vidare kunna åsidosättas i viss mån. Wohlin påpekar också att försäkringsbolagen har stora outnyttjade möjligheter till aktieplaceringar inom ramen för nuva- rande begränsningsregel och att ett ökat utrymme för aktieplaceringar minskar försäkringsbolagens utrymme för andra placeringar. t. ex. indu— strilån. Den andre reservanten. Mehr. finner det vara uppenbart att en ökning av ägarandelen till 10 ”i skulle kunna leda till ett betydande. ibland avgörande inflytande i åtskilliga av våra största börsnoterade företag. Enligt hans mening bör det institutionella tillskott av riskkapital som i nuvarande läge behöver mobiliseras i första hand komma från AP-fonden. Hans uppfattning att 5-procentsregeln bör bestå förstärks av kommande utveckling mot nya former för näringslivets kapitalförsörjning. Skall för— säkringsbolagens aktieplaceringsregler ändras anser Mehr det vara lämpli- gare att detta sker i samband med att de nya formerna för kapitalförsörj-

Prop. 1978/79: 165 135

ningen beslutas och inte som en isolerad åtgärd i samband med en teknisk översyn av dessa regler.

Förslagen hälsas med tillfredsställelse av bl. a. först-ikringsbranschen och företrädare för näringslivet. Även de flesta andra remissinstanserna har tillstyrkt eller inte motsatt sig den föreslagna utvidgningen av den fria sektorn. Däremot vill flera remissinstanser ha kvar förbudet mot aktiepla- cering inom den fria sektorn och 5-procentsspärren för innehav av aktier i samma bolag. Försäkringsinspektionen och riksbanksfullmäktige under- stryker vad utredningen själv har anfört om konsekvenserna av att den fria sektorn skulle utvidgas från 10 till 20%. Konsekvenserna anges vara att försäkringsbolagens möjligheter att placera i fastigheter och lån till den del den formella säkerheten inte uppfyller kraven för placering i den bundna sektorn ökar utan att konkurrensen med aktier i de fria fonderna för den skull behöver skärpas. Redan genom avlastningen av de fria fonderna skulle sålunda skapas en inte oväsentlig ökning av bolagens möjligheter att placera i aktier. Ökningen av försäkringsbolagens aktieplaceringsutrymme bedöms av nämnda remissinstanser redan härigenom vara tillräcklig. En- ligt fullmäktige skulle en rätt att inkludera aktier i den fria sektorn leda till en mycket mer betydande ökning än som torde behövas med hänsyn till utvecklingen under överskådlig tid.

De remissinstanser som vill ha kvar 5-procentsspärren för försäkrings- bolags innehav av aktier i samma bolag har anfört synpunkter som ankny- ter till vad som har sagts i endera av de båda rescrvationerna.

För egen del vill jag anföra följande. Försäkringsbolagen svarar för en viktig del av utbudet på den svenska kapitalmarknaden. Försäkringsbolagens utbud av långfristigt kapital är stabilt i den meningen att förändringar i det kan förutses relativt väl. åtminstone på något års sikt. och att dess totala omfattning inte bestäms av kreditpolitiskt betingade placeringskrav.

Fran försäkringsbolagens sida har i olika sammanhang hävdats att den totala avkastningen på deras placeringar är otillfredsställande och att det krävs en bättre värdesäkring av bolagens fonder. Jag delar denna uppfatt- ning. Försäkringsbolagen har onekligen under de senaste åren varit utsatta för vissa ekonomiska påfrestningar. Detta sammanhänger med att den långa kapitalmarknadsräntan under dessa år inte har gett en positiv real- ränta. även om realräntan räknat över en längre period har varit positiv. Utvecklingen under senare tid har dock inneburit att realräntan har stigit och f.n. är positiv. Som jag tidigare har framhållit är en positiv realränta också i längden en nödvändig förutsättning för en väl fungerande kapital- marknad. Att försäkringsbolagen för framtiden bör kunna räkna med att i genom- snitt under en längre tidsperiod erhålla en positiv realränta på sina obliga- tionsplacen'ngar hindrar inte att det finns anledning att överväga lättnaderi placeringsreglerna. Försäkringsbolagens placeringsregler är resultatet av

Prop. 1978/79: 165 136

en avvägning av främst kravet på trygghet för försäkringstagarna mot kravet på god avkastning. Vid avvägningen har trygghetskravet getts före- träde. De placeringar som skall motsvara försäkringsfondens bundna sek- tor har genomgående en hög grad av säkerhet. Möjligheter till friare place- ringar linns inom den fria sektorn av försäkringsfonden. där aktier dock inte får ingå. och i de fria fonderna. för vilka placeringarna inte är reglerade i lagen.

Även om kravet på trygghet för försäkringstagarna självfallet måste sättas i första rummet också i fortsättningen. bör en viss uppmjukning av placeringsreglerna vara möjlig. Den'genomsnittliga avkastningen på place- ringarna utanför den bundna sektorn ligger något högre än på placeringar- na inom denna. En lättnad i placeringskraven bör alltså kunna höja försäk- ringsbolagens avkastning. Det friare val av placeringar som då allmänt sett skulle erbjudas förbättrar bolagens möjligheter att få högre avkastning. Fran kapitalmarknadssynpunkt är det också angeläget att en lättnad i placeringskraven leder till att försäkringsbolagen ökar sitt bidrag till nä- ringslivets kapitalförsörjning i form av riskkapital eller förlagslän.

Den fria sektorn tillkom som ett medel att ge försäkringsbolagen möjlig- heter att förbättra sin räntabilitet utan att man behövde frångå kravet på att huvuddelen av försäkringsfonden skall placeras i tillgångar med extra god säkerhet. När bestämmelserna om den fria sektorn infördes. bedömde man att det borde vara möjligt att utvidga sektorn. sedan närmare erfarenheter hade vunnits om hur de nya reglerna verkade (prop. 1948: 50 s. 216, lLU 194834 5. 24). Förslag om utvidgning av den fria sektorn har därefter framförts från branschhäll vid flera tillfällen.

Inom den fria sektorn av försäkringsfonden redovisas sådana inteck- ningslån. som inte alls eller endast delvis får pantsättas i den bundna sektorn. samt borgenslån, förlagsbevis och underställningsfria borgenslån. Förluster har veterligen inte uppstått på placeringarna i den fria sektorn. En utvidgning av den fria sektorn till 20 % bör enligt min mening kunna ske utan att säkerhetskravet eftersätts. I likhet med de flesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan förordarjag därför att den föreslagna utvidgning- en genomförs. Den bör som utredningen har anfört ge försäkringsbolagen bättre möjligheter att anpassa sina placeringar efter den förväntade utveck- lingen av efterfrågan på kapitalmarknaden och skapa utrymme för en förbättrad räntabilitet.

Om den fria sektorn ökas från 10 till 20 % kommer hela denna sektor. mätt i 1976 års siffror. att motsvara ett värde av 7.3 miljarder kr. Nya placeringar för 3.6 miljarder kr. skulle kunna redovisas inom sektorn. Det innebär att betydande belopp skulle kunna disponeras för placering i aktier. Det kan tilläggas att det bokförda värdet av liv- och sjukförsäkrings- bolagens aktier = som alltså i sin helhet redovisas i de fria fonderna — den 31 december 1976 var 1.7 miljarder kr. Totalt uppgick de fria fonderna vid samma tidpunkt till 8.8 miljarder kr. Även om en del bolag har utnyttjat

Prop. 1978/79:165 137

sina möjligheter att placera aktier i olika stor utsträckning. betyder det nyss sagda att det totala utrymmet för aktieplacering i genomsnitt har utnyttjats till ca 1/5. Försäkringsbolagen eftersträvar en från olika syn- punkter lämplig fördelning på skilda tillgångsslag och kan självfallet inte fylla ut hela det utrymme som legalt kan placeras i aktier. Det är emellertid ändå av intresse att konstatera hur stort detta utrymme är.

Placering i aktier brukar betraktas som mera riskfylld än placering i andra slags tillgångar. Försäkringsbolagen har emellertid sedan gammalt fört en försiktig placeringspolitik och hari egenskap av stora kapitalplace- rare möjligheter att skapa en god riskspridning. Jag delar därför utredning- ens och riksbanksfullmäktiges mening att det inte med hänsyn till riskbe- dömningen bör vara uteslutet att medge aktieplacering inom den fria sek- torn. Man bör dock vara medveten om att placering i aktier inte ger någon garanti för värdestegring. Av vad jag nyss har anfört framgår dock att förbudet mot aktieplacering inom den fria sektorn knappast behöver slopas för att försäkringsbolagen sammantagna under överskådlig tid skall ha ett betydande utrymme för placering i aktier.

Jag vill vidare peka på att ett utmärkande drag för utvecklingen på aktiemarknaden under senare år är att placeringarna ] allt högre grad görs av institut som investmentbolag och aktiefondsbolag. Hushållens aktie- ägande kanaliseras till instituten. Dessa besitter en bättre kännedom än hushållen i allmänhet om marknaden och har de resurser som krävs för att skaffa aktieportföljer med bästa möjliga avvägning mellan avkastning och risk. Denna centralisering av placeringsverksamheten till olika institut kan väntas fortsätta. Från kapitalmarknadssynpunkt är det dock att föredra att antalet institut är relativt stort. Därigenom kan olika ägargruppers syn- punkter komma till uttryck när det gäller prisbildningen för aktier. nyemis- sioner m.m. Intresset av att antalet institut är relativt stort talar för en viss försiktighet när det gäller att utvidga möjligheterna att placera i aktier för försäkringsbolagen, som redan i dag är de största institutionella aktieägar- na.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag det lämpligast att den vidare utvecklingen av försäkringsbolagens aktieplaceringar avvaktas, in- ' nan man avgör frågan om att avskaffa förbudet mot aktieplacering inom den fria sektorn. Jag föreslår alltså nu ingen ändring på denna punkt.

Försäkringsbolagens innehav av aktier i samma bolag ligger i regel betydligt under den gällande 5-procentsgränsen. Det genomsnittliga inne- havet för de största aktieplacerarna bland försäkringsbolagen motsvarade knappt 3% av röstetalet. Det förekommer dock en del fall där innehavet befinner sig vid eller i närheten av gränsen.

Det är klart att 5-procentsregeln ibland kan vålla olägenheter. främst då för de stora försäkringsbolagen. När ett försäkringsbolags innehav ligger nära gränsen kan detta innebära vissa svårigheter vid nyemisson av aktier. En förutsättning för att emissionen skall bli framgångsrik kan nämligen

Prop. 1978/79: 165 138

vara att försäkringsbolaget medverkar — förutom genom att teckna aktier motsvarande dess tidigare innehav — genom att köpa upp teckningsrätter på marknaden. Det kan också nämnas att 5-procentsregeln vid fusioner inom försäkringssektorn under 1960-talet har tvingat fram avyttring av aktier. ()lägenheter av detta slag kan emellertid uppstå. även om procent— talet skulle höjas.

En viktig princip i försäkringsrörelselagen är att försäkringsbolagen inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse (Zå försäkringsrörelselagen). försäkringsbolagens aktieplacering har hittills främst haft karaktär av ren kapitalplacering. Som utredningen påpekar bör man räkna med att kraven på försäkringsbolagen att ta på sig ett aktivt ägaransvar stiger om bolagens aktieinnehav kan ökas till 10%. De skulle mer än f.n. nödgas ingripa i företagens skötsel. Det innebär att principen att försäkringsbolagen inte får driva verksamhet som är främmande för försäkringsrörelse kan komma att åsidosättas. Det kan vara lika olämpligt att ett försäkringsbolag på grund av sitt innehav av aktier i ett annat bolag deltari en verksamhet som saknar allt samband med själva försäkringsrörelsen som att detta sker direkt i försäkringsbolagets egen verksamhet. låt vara att försäkringsbolagen — som försäkringsbolagens riksförbund påpekar — har att driva sin place- ringsverksamhet med beaktande av försäkringstagarnas intressen. Om ett försäkringsbolag tar ett aktivt ägaransvar vid driften av andra företag, kan det uppstå risk för att själva försäkringsrörelsen och med den förenad utlå- ningsverksamhet påverkas negativt. Det undantag från principen att för- säkringsbolag inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse som en ändring av 5-procentsregeln kan innebära framstår därför enligt min me- ning som olämpligt från både principiella och andra utgångspunkter. Mot- svarande överväganden på bankomrädet har lett till ett principiellt förbud för bankerna att äga och driva annan rörelse än bankrörelse. Det har inte på allvar övervägts att det för bankerna gällande förbudet skulle avskaffas.

Mot bakgrund av det sagda villjag inte förorda någon ändring av den nu gällande 5-procentsregeln. Det förtjänar att påpekas att försäkringsinspek- tionen enligt den nuvarande regeln kan medge och i en del fall också har medgett försäkringsbolag att förvärva mer än 5 %- av ett bolags aktier. När aktieinnehav av ren kapitalplaceringstyp har medgetts. har inspektionen dock förutsatt att innehavet nedbringas till högst 5 % så snart detta kan ske utan olägenhet.

Försäkringsinspektionen har i sitt remissyttrande berört en fråga röran- de 5-procentsregelns tillämpning i koncernförhållanden. Eftersom denna fråga övervägs av utredningen (E 1977: 05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m.m. bör utredningens resultat avvaktas. innan stats- makterna tar ställning i frågan.

Prop. 1978/79: 165 139

2.5.13. Värdering av fast egendom

Inteckningslån får som tidigare har berörts redovisas i den bundna sektorn av försäkringsfonden. om inteckningen ligger inom 4/5 av det senaste fastställda taxeringsvärdet för jordbruks-. bostads-. kontors— eller aftärsfastighet och inom 2/3 för annan fast egendom. Kapitalmarknads- utredningen har föreslagit att taxeringsvärdet skall ersättas av upp- skattningsvärdet i överensstämmelse med den utveckling som har skett inom övriga delar av kapitalmarknaden. Med Uppskattningsvärdet avses ett värde. som fastställs efter expertvärdering i varje särskilt fall. Utred- ningen förcslår att redovisningsgränsen fastställs till 60 % av upp- skattningsvärdet. oavsett vilket slag av fastighet eller. vid tomträtt, bygg- nad det gäller. För statligt belånade fastigheter eller byggnader föreslås som alternativ 75 %- av det särskilt fastställda pantvärdet.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot den föreslagna övergången till Uppskattningsvärdet. Däremot har några remissinstanser olika meningar om vilka gränser som bör gälla. Det finns förespråkare dels för att de nuvarande andelstalen inte ändras, dels för att gränsen för jordbruks-. bostads-, kontors- och aflärsegendom sätts vid 75 .%- av upp- skattningsvärdet och dels för att det större risktagande som är förenat med belåning av industrifastigheter beaktas genom att gränsen för dessa sätts vid 50 % av uppskattningsvärdet.

Även jag förordar en övergång från taxeringsvärde till uppskattnings- värde i reglerna om redovisning av inteckningslån i försäkringsfonden. Uppskattningsvärdet bör fastställas efter expertvärdering av samma slag som förekommer i fråga om inteckningslån vid tillämpningen av bankernas kapitaltäckningsregler.

Avsikten med förslaget att övergå till uppskattningsvärde är i och för sig inte att försäkringsbolagen skall få ytterligare utrymme för placering i inteckningslån inom den bundna sektorn. För att inte försäkringsbolagen skall stimuleras att öka sin andel av sådana placeringar bör utrymmet förbli ungefärligen detsamma som tidigare. Eftersom uppskattningsvärdena ge- nomsnittligt ligger högre än taxeringsvärdena. bör andelstalen såsom ut- redningen har föreslagit sättas lägre än nu. Hur stor skillnad som råder mellan uppskattningsvärden och taxeringsvärden är inte helt klarlagt men den varierar uppenbarligen ganska mycket från fall till fall. Tydligt är dock att skillnaden har varit olika stor beroende på hur lång tid som har förflutit sedan fastighetstaxering senast ägde rum. Jag vill som en lämplig avväg- ning i stället för nuvarande 80 % av taxeringsvärdet förorda 70 % av upp- skattningsvärdet för jordbruks-, bostads-. kontors- och affärsobjekt. [ fråga om annan fast egendom. dvs. i huvudsak industrifastigheter. bör också i fortsättningen gälla en lägre gräns för inteckningslån. lndustrifas- tigheters värde är ofta beroende av den aktuella industrins lönsamhet och framtidsutsikter. Det kan nämligen vara svårt att utnyttja fastigheten för någon annan verksamhet. En snävare gränsdragning bör gälla även om '

Prop. 1978/79:165 140

man kan utgå ifrån att det större risktagande som är förenat med belåning- en av industrifastighet beaktas när Uppskattningsvärdet bestäms. Att sätta gränsen vid 50 % av Uppskattningsvärdet som ett par remissinstanser har förordat finner jag dock inte vara nödvändigt. Jag vill i stället förorda att gränsen för inteckningar i industrifastigheter bestäms till 60% av upp- skattningsvärdet.

Vad beträffar statsbelånade fastigheter biträderjag utredningens förslag att som en alternativ regel kan användas 75 % av det pantvärde som skall fastställas enligt gällande bestämmelser.

2.5.2.4 Övriga ändringari placeringsreglerna

Utredningen har föreslagit några ytterligare justeringar i placeringsbe- stämmelserna. 1 den mån andra företag än industriföretag utfärdar obliga- tioner. föreslås sålunda dessa överlag blir fondgilla. Också obligationer. som bankinstitut föreslås få ge ut eller garantera. bör bli fondgilla. Det bör enligt utredningen uttryckligen anges att reverslån till kreditakticbolag, hypoteksbanken. stadshypotekskassan och Svenska skeppshypotekskas- san får redovisas i försäkringsfonden. Andel i aktiefond bör försäkringsbo- lag enligt utredningens förslag inte få förvärva utan medgivande av försäk— ringsinspektionen. Dessa förslag har lämnats utan erinran av remissinstan- serna. Även jag biträder förslagen.

2.5.2.5 Pantsättningsskyldigheten

Utredningen diskuterar huruvida regeln att de värdehandlingar som motsvarar försäkringsfonden skall pantsättas för försäkringstagarnas räk- ning skulle kunna slopas. Utredningen avstår emellertid från att lägga fram något förslag på denna punkt. Skäl för att bibehålla pantsättningsreglerna — som försäkringsinspektionen har åberopat och som utredningen har hänvisat till — är att pantsättningskravet är vanligt förekommande i ut- ländsk försäkringslagstiftning och att pantsättningsskyldighet kan behövas för att skydda försäkringstagarna vid den ökade etableringsrätt för utländs- ka försäkringsbolag. som kan bli resultatet av pågående internationella strävanden bl.a. inom OECD. Skall de nuvarande pantsättningsreglerna ändras bör det ske inom ramen för internationella överläggningar och inte som en ensidig åtgärd från svensk sida.

I likhet med utredningen har jag inte funnit tillräckliga skäl att i detta sammanhang lägga fram förslag om avskaffande av pantsättningsskyldig- heten.

Vad jag nu har föreslagit i fråga om försäkringsbolagens verksamhet föranleder ändringar i 274 och 336 åå försäkringsrörelselagen. Jag skall närmare beröra lagändringarna i specialmotiveringen.

2.5.3. Bankerna

Bankernas inlåning från allmänheten har traditionellt främst varit av kortfristig natur. Vissa inlåningsformer har formellt inneburit en bindning

Prop. 1978/79: 165 141

av inlåningsmedlen på upp till ett år. 1 praktiken har dock medel som placerats på inlåningsräkningar med tidsmässig bindning kunnat tas ut i förtid. varvid bankerna i allmänhet krävt en provision för förtida uttag.

När det gäller bankernas utlåning till allmänheten är bilden en annan. Huvuddelen av bankernas utlåning är formellt sett av kortfristig natur. men lånen förlängs regelmässigt. Amortering av det ursprungliga lånebe- loppet sker i allmänhet efter en överenskommen amorteringsplan. Endast en mycket begränsad del av bankernas utlåning till allmänheten är formellt tidsmässigt bunden.

Vid sidan av utlåningen till allmänheten placerar bankerna betydande belopp i främst stats- och bostadsobligationer. Bankernas placeringar i bostadsobligationer sammanhänger med de åtaganden som bankerna gör för att säkerställa bostadssektorns finansiering. För år 1979 har bankerna sålunda åtagit sig att öka sina nettoinnehav av bostadsobligationer med 6 miljarder kr. Genom de likviditetskrav som riksbanken bestämmer med stöd av den kreditpolitiska lagstiftningen förmås bankerna också att i betydande omfattning medverka till att täcka statens finansieringsbehov. Huvuddelen av obligationerna har en mycket lång löptid. Genom att om- sättningen i obligationsportföljen är begränsad innebär dessa placeringar en i praktiken mycket långfristig kreditgivning. Den låga omsättningen sammanhänger bl. a. med de institutionella förhållandena på den svenska obligationsmarknaden. .

Den andel av bankernas totala placeringar som utgör obligationsplace- ringar har trendmässigt ökat. Mellan åren 1955 och 1978 steg andelen från 18%- till 28 %. Denna utveckling har inneburit att bankerna. som traditio- nellt eftersträvat att främst försörja näringsliv och hushåll med relativt kortfristiga krediter. vid sidan av denna traditionella verksamhet gradvis kommit att spela en allt större roll också som kapitalmarknadsinstitut.

Det årliga kapitaltillflödet på den organiserade inhemska kreditmarkna- den har beloppsmässigt mer än tiodubblats under den senaste tjugoårs- perioden från 4 miljarder kr. i genomsnitt för perioden 1955— 1959 till ca 50 miljarder kr. i genomsnitt för perioden 1974—1978. Samtidigt som kredit— marknaden således expanderat kraftigt har bankernas andel minskat. Andelen uppgick under perioden 1974—1978 till 42 % jämfört med 65% under perioden 1955— 1959. Denna nedgång i bankernas relativa betydelse på kreditmarknaden är till stor del en spegelbild av den kraftiga ökningen av AP-fondens placeringar. Bankernas totala kreditgivning uppgick under år 1977 till ca 26 miljarder kr. och under år 1978 till ca 38 miljarder kr. Även bankernas andel av kapitalmarknaden har trendmässigt sjunkit något se- dan slutet av 1950-talet. Under 1978 ökade dock bankernas andel av de totala kapitalmarknadsplaceringarna mycket kraftigt.

Bankinstitutens verksamhet är ingående reglerad. De grundläggande för- fattningarna är lagen (1955: 183) om bankrörelse. lagen (1955z416) om sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen. År 1968 före-

Prop. 1978/79: 165 142

togs en genomgripande revision av dessa lagar för att i största möjliga utsträckning samordna bankinstitutens rörelsereglcr. Resultatet blev att de olika bankgrupperna i fråga om rörelsen fick en i huvudsak likformig lagstiftning. Reglerna om bankernas kapitaltäckning har nyligen setts över av banklagsutredningen (Fi 1976:041 som i ett delbetänkande (Ds F. 197814) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna föreslär vissa lättnader i reglerna.

Bankernas verksamhet styrs förutom genom banklagstiftningen av den kreditpolitiska regleringen. Bankerna har en central och strategisk roll vid kreditgivningen till företagen och allmänheten. Deras verksamhet påver- kas i hög grad av kreditpolitiska åtgärder. Frågor rörande den kreditpoli- tiska regleringen kommer att tas upp av den utredning för översyn av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och dess tillämpning som aviserades hösten 1978 i propositionen om fortsatt giltighet av lagen (prop. 1978/ 79: 47").

Lagreglerna för bankernas utlåning är i många fall restriktiva. under det att inläningsbestämmelserna är mer liberala. Den enda inskränkning som gäller för inläningen är ett allmänt förbttd för banker att låna upp pengar genom emission av egna obligationer eller genom andra tryckta eller grave- rade skuldebrev avsedda för den allmänna rörelsen. Denna inskränkning sammanhänger med riksbankens monopol på sedelutgivning. Av förbudet mot att ge ut bankobligationer följer att inte heller s. k. bankcertilikat — som formellt är ett slags kortfristiga obligationer — får användas som inläningsform. Bankerna är däremot enligt lagstiftningen oförhindrade att låna upp medel mot förlagsbevis. om dessa är räntebärande och lyder på minst 100 kr. Det är inte heller tillåtet för en bank att ställa garanti för obligationer som en annan låntagare utfärdar. Denna bestämmelse har till syfte att förhindra att förbudet mot obligationsemissioner kringgås.

Någon räntekonkurrens mellan bankerna på inläningssidan förekommer knappast. bortsett från den s.k. specialinlåningen. Denna avser större belopp på villkor som bestäms genom överenskommelse mellan parterna och med hänsyn till bindningstid. penningtillgång m.m. Bindningstiden äri allmänhet mycket kort. Bindningstider på någon eller några månader före- kommer. men i normalfallet torde bindningstiden vara en vecka. Parterna har möjlighet att snabbt anpassa villkoren efter de marknadsmässiga förut- sättningarna. Detta innebär att specialinläningen kan utnyttjas av bankerna i konkurrensen om de större belopp som särskilt under kreditätstramningar gärna söker sig till den s.k. grä kreditmarknaden där kreditgivningen går direkt mellan långivare och låntagare i stället för via kreditinstituten. Ett problem med specialinlåningen ur bankernas synvinkel är att det kan vara svårt att motsätta sig krav på förtida uttag av depositionerna.

Banklagstiftningen innehåller ett flertal bestämmelser i fråga om banker- nas placeringar. Bankernas utläning till allmänheten måste till övervägande del vara av formellt kortfristig natur. Denna regel är betingad av att en

Prop. 1978/79: 165 143

bank vid en omfattande formellt långfristig kreditgivning skulle kunna komma i likviditetssvärigheler. om bankens inlåning plötsligt minskade genom stora uttag av insatta medel. '

Banklagstiftningen innehåller vidare bestämmelser sotn förbjuder ban— kerna att förvärva förlagsbevis. Undantag från förbudet gäller bl.a. ide fall då bank förvärvar nyemitterade förlagsbevis i samband med förmedling av emissioner. Sådana innehav skall dock avyttras så snart det kan ske utan förlust och normalt inom ett år efter förvärvet. Dessa tilll'älligt't förvärv underlättar emissionerna genom att bankerna kan ta över förlagsbevis i fast räkning från ett emitterande företag för senare placering på den all— männa marknaden.

De restriktiva reglerna har motiverats av det allför stora risktagande som förlagsbevisen kan innebära och av att bankens kreditgivning inte får innebära att banken blir involverad i kredittagarens normala företagsverk- samhet. Förvärv av förlagsbevis innebär en viss risk för detta eftersom de ofta är av betydande storlek samtidigt som fordringar grundade på innehav av förlagsbevis i förmånsr'z'tttsordningen står efter alla andra fordringar på det emitterande företaget. Särskild säkerhet ställs inte heller för lånen.

Kapitalmarknadsutredningen konstaterar att de i formellt hänseende kortfristiga banklänen inte kan likställas med kapitalmarknadslån som har en lång ursprunglig löptid. Villkoren för banklån är emellertid enligt utred- ningen i allmänhet inte till någon större nackdel för de gängse låntagarnas kreditbehov. Det är inte ovanligt att banker även engagerar sig i finansie- ring av näringslivets långfristiga investeringar i byggnader och maskiner. Sådana investeringslan är ofta avsedda att täcka kapitalbehovet endast under utbyggnadsskedet och därefter avlyftas med hjälp av obligationslån eller andra långfristiga bundna lån till fast ränta på kapitalmarknaden. Enligt vad utredningen uppger betraktas inte dessa bankkrediter som god- tagbara finansieringsformer i investcringssammanhang. Med hänsyn till detta anser utredningen att det vore värdefullt om bankerna kunde ges förbättrade möjligheter att öka sin medverkan i den medelfristiga finansie- ringen.

Bankernas möjligheter att i ökad utsträckning medverka vid finansiering- en av industriinvesteringarna begränsas emellertid enligt utredningen av att inlåningen inte har den stabilitet som krävs för sådana placeringar. lnlåningen är i praktiken inte tidsmässigt bunden. Med vissa i samman- hanget oväsentliga undantag är inte heller räntan bunden. Detta gör att bankernas benägenhet att tillämpa fast ränta för utlåningen är beroende av bankernas förväntningar om den framtida ränteutvecklingen. Med hänsyn till den osäkerhet som alltid råder beträffande denna anser utredningen det inte osannolikt att de säkerhetsmarginaler som bankerna skulle kräva i räntehänseende för att ge längtidsbundna lån, skulle ligga utanför det intervall som kan godtas från kreditpolitisk synpunkt eller vara rimligt för de potentiella låntagarna. lnför perspektivet av fortsatta betydande krav

Prop. 1978/79: 165 144

på obligationsförvärv kan önskemål om ökad andel bundna krediter i bankernas utlåningssortiment framstå som svåra att tillgodose. För utred- ningen framstår det därför som nödvändigt att den reella bindningen av inlåningen ökas. för att bankerna i större omfattning än hittills skall kunna ge bundna lån.

För att en formell bindning av ränta och löptid skall kunna åstadkommas för en del av bankernas inlåning. föreslår utredningen att bankerna skall ges rätt att emittera egna obligationer. Därigenom bör bankernas möjlighet att ge medelfristiga krediter enligt utredningens mening öka något. Efter- som detär svårt att förutse vilka effekter på kapitalmarknaden som sådana obligationer kan få föreslår utredningen en försiktig introduktion av dessa. Utredningen föreslår också att förbudet för bankerna att ställa garanti för andra Iåntagares obligationsupplåning avskaffas. Bankernas möjligheter att erhålla inlåning med formell bindning av ränta och löptid bör enligt utred- ningen också ökas genom att bankerna ges rätt att ge ut s.k. bankcertifi- kat. dvs. obligationer med mycket kort löptid. Det främsta syftet med denna förändring är att ge bankerna förbättrade möjligheter att effektivt konkurrera om de medel som annars skulle kunna söka sig till den grå kreditmarknaden.

Utredningen föreslår vidare att förbudet för bankerna att för egen räk- ning förvärva förlagsbevis upphör. Utredningen anser att nuvarande re- striktioner inte längre är påkallade från säkerhetssynpunkt. Utredningen pekar på att förlagslån tas upp endast av de största och mest välkonsolide- rade företagen. Emissionerna utsätts för en sträng granskning såväl av de emissionsförmedlande bankerna som av de största institutionella långivar- na. Dessutom gäller som en generell regel att förlagslån inte får tas tipp till ett större belopp än som motsvarar företagets halva egna kapital. Utred- ningen anser att dessa kontroller är tillräckliga för att bankinstituten inte skall ta omotiverade risker vid förvärv av förlagsbevis.

Vid emissioner av obligationer och andra skuldebrev utgår stämpelskatt enligt stämpelskattelagen (1964: 308). Sådan skatt. kallad emissionsstäm- pel. skall erläggas med 60 öre av varje påbörjat hundratal kronor av skuldebrevets nominella belopp. Vid överlåtelse av obligationer utgår en- ligt förordningen (1908: 129) ang. en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper en omsättningsskatt. s.k. fondstämpelavgift. vilken i princip utgår med 10 öre för varje påbörjat hundratal kronor av försälj- ningsvärdet.

Utredningen framhåller att ett införande av bankcertiftkat förutsätter att såväl emissions- som fondstämpeln på dessa slopas. Stämpelavgifternas genomslag på lånekostnaderna. uttryckta som årsränta. blir vidare högre för korta än för långa obligationer. Dessutom medför avgifterna att obliga- tionsflnansiering blir mindre förmånlig än lån mot revers. eftersom de senare inte belastas av stämpelavgifter. Avgifterna utgör enligt utredning- en ett hinder för den utveckling mot flexiblare lånevillkor på obligations— marknaden som utredningen har förordat.

Prop. 1978/79: 165 145

LHredningen haunhåHer dessuunn tut debhenng och redovimung av stämpelavgifterna arbetsmässigt är en belastning för de institut som ägnar sig åt handel med värdepapper. Dessutom bedöms de bttdgetmässiga intäk- terna från obligationsmarknaden vara obetydliga i jämförelse med avgifter- nas negativa effekter på marknaden som helhet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till utredningens allmänna strävan att främja (_)bligationsmark— nadens tillväxt föreslår utredningen att emissions— och fondstämpelavgif— terna avskaffas.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag om upphävan— de av förbudet för banker att emittera obligationer. Flera remissinstanser framhåller att bankobligationer skulle kunna ge bankerna större möjlighe- ter att lämna långfristiga krediter med olika grad av räntebindning. Svens- ka bankföreningen understryker att obligationerna dessutom skulle vara ett värdefullt instrument vid utlandsupplåningen. Riksbanksfullmäktige anser för sin del att bankobligationer kan vara ett sätt att binda hushålls- sparandet på längre tid. och att det har vissa kreditpolitiska fördelar. Fullmäktige tillstyrker avskaffandet av förbudet i banklagen mot bl.a. emission av obligationer. men framhåller att det inte står klart att dessa skulle kunna bidra till en utveckling mot en bättre fungerande kapitalmark- nad. En utveckling mot en situation där allmänheten i större utsträckning än nu placerar direkt i obligationer utgivna av staten. företag eller mellan- handsinstitut. skulle enligt fullmäktige vara att föredra. l likhet med utred- ningen understryker tlera remissinstanser vikten av att obligationerna ges en försiktig introduktion.

Flera av remissinstanserna ställer sig tveksamma till om bankobliga- tioner kommer att få den marknadsvidgande effekt som utredningen förut- satt. De befarar att obligationerna i första hand kommer att attrahera de redan etablerade placerarna på obligationsmarknaden. Om de institutioner sontf.n.[Hacerarrnedelilånghisdga obhgadonerövergårtdlattförvärva de nya bankobligationerna. skulle resultatet enligt dessa remissinstanser bli att kapitalmarknaden förkortas. En annan kritisk synpunkt som har framförts av några remissinstanser. är att bankerna kommer att avstå från att utnyttja obligationsupplåningen till en motsvarande ökning av formellt bundna lån utan i stället försöka bibehålla nuvarande kortfristiga utlånings- struktur. Hypoteksinstitutionerna har avstyrkt förslaget om bank- obligationer under åberopande av riskerna med att det begränsade utrym- met för dem som nu lånar upp medel på obligationsmarknaden kommer att beskäras ytterligare. Om bankerna skulle ges rätt att utge obligationer. bör obligationerna enligt institutionernas mening få en relativt kort löptid. LO har avvisat förslaget därför att bankerna genom en ökad utlåning av lång- fristigt kapital skulle få större inflytande över industrins investeringar och därigenom stärka den privata maktkoncentrationen på kapitalmarknaden. vilket LO anser motverka strävandena till breddad insyn och ökad demo- krati. 10 Riksdagen 1978/79, ] .rz'tml. Nr [65

Prop. 1978/79: 165 146

Samtliga remissinstanser som har tagit upp frågan om introduktion av bankeertiftkat på marknaden ställer sig positiva till utredningens förslag. Likaså har samtliga remissinstanser som berört frågan om bankernas rätt att inneha förlagsbevis tillstyrkt utredningsförslaget.

Utredningens förs ag, att emissionsstämpeln och fondstämpeln på obli- gationer och liknande skuldebrev skall tas bort tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Riksskatteverket påpekar dock att stämpelskat- ten är avsedd som en kapitalomsättningsskatt och att viss inkonsekvens uppkommer om obligationer och liknande skuldebrev undantas från be- skattning. Riksskatteverket ifrågasätter också om stämpelskatten har den betydelse för lånemöjligheterna på obligationsmarknaden som utredningen anser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att skattebort- fallet inte kan anses vara obetydligt om stämpelskatten slopas.

För egen del får jag anföra följande. Utredningen har i syfte att främja bankernas möjligheter att ge bundna lån till företagen föreslagit att bankerna skall ges rätt att emittera bankobli- gationer. Förslag om att införa bankobligationer har framförts tidigare. I betänkandet (SOU 1967: 64) Samordnad banklagstiftning föreslog kreditin- stitututredningen att bankerna skulle få rätt att utfärda obligationer. Flera remissinstanser avstyrkte då förslaget, bl.a. med motiveringen att konse- kvenserna för kreditmarknadens funktionssätt inte hade analyserats till- räckligt. [ 1968 års proposition om samordnad banklagstiftning (prop. 1968: 143) togs inte upp något förslag i frågan. Dåvarande departements- chefen framhöll att den ökade konkurrens om kapitalmarknadens mede. som bankobligationer skulle medföra kunde skapa problem och få verk- ningar som var svåra att överblicka. Han ansåg att ytterligare utredning krävdes. innan slutlig ställning kunde tas i frågan. Obligationernas effekter på den korta och långa marknaden har nu belysts ytterligare i kapitalmarknadsutredningens slutbetänkande och vid remissbehandlingen av detta.

Det förefaller enligt min mening troligt att den gradvisa utveckling mot ett ökat inslag av obligationer bland bankernas placeringar som skett sedan slutet av 1950-talet kommer att fortsätta under de närmaste åren. För detta talar inte minst statens upplåningsbehov och AP-fondens minskade rela- tiva betydelse på kapitalmarknaden. En aktivering av obligationsmarkna- den skulle till viss del kunna motverka dessa utvecklingstendenser. Någon mer betydande förändring av hushållens benägenhet att placera i sedvan- liga stats- och bostadsobligationer torde dock inte vara att vänta. med mindre än att skattereglerna förändras. Mot bakgrund av utvecklingen för bankernas obligationsportföljer och mot bakgrund av näringslivets behov av mer formellt bundna medel- och långfristiga krediter framstår det enligt min mening som angeläget att bankerna ges möjlighet att i något större utsträckning än vad som nu är fallet binda sin inlåning såväl tids- som räntemässigt. En ökad bindning av

Prop. 1978/79: 165 [47

bankernas inlåning från allmänheten ökar nämligen deras möjligheter att ge formellt bundna krediter till näringslivet. samtidigt som den ökade bind- ningen har uppenbara kreditpolitiska fördelar.

Jag delar den uppfattning som flera remissinstanser och utredningen själv gett uttryck för. nämligen att viss osäkerhet råder om bankobliga- tioners effekter på kreditmarknaden. Enligt min mening bör bankobliga- tioner för allmänheten kunna utgöra ett relativt näraliggande alternativ till vanlig bankräkning. Det bör därför vara möjligt för bankerna att genom sitta väl utbyggda marknadsorganisationer ge obligationerna en god sprid- ning bland allmänheten. Bankerna bör också ha ett intresse av att bygga ut en väl fungerande sekundärmarknad för obligationer. En rätt för bankerna att emittera obligationer bör således enligt min mening komma att innebära en vidgning och aktivering av obligationsmarknaden.

Mot förslaget har invänts att bankobligationerna till största delen katt komma att förvärvas av institut som normalt placerar sina medel i långfris- tiga obligationer. Därigenom skulle det bli svårare att emittera de långfris- tiga obligationerna och marknaden förkortas. Risken för en sådan utveck- ling bör enligt min mening inte överdrivas. Dessutom finns alltid möjlighe- ten att genom kreditpolitiska åtgärder förmå bankerna att i sin tur placera i långfristiga stats- och bostadsobligationer, om försäljningen av dessa för- svåras på grund av bankernas obligationsemissioner. Enligt min mening bör den möjlighet att vidga obligationsmarknaden som bankobligationer innebär prövas. Jag förordar därför att förbudet mot emission av bankobli- gationer slopas. l konsekvens därmed föreslår jag också att förbudet för banker att ställa garanti för andra låntagares emissioner slopas. Detta förbud har som jag tidigare nämnt tillkommit för att bankerna inte skall kunna kringgå förbudet mot emission av egna obligationer. Möjligheten att garantera obligationer som annan utfärdar kan vara ett värdefullt inslag i en banks verksamhet. eftersom banken därigenom kan medverka till att låntagarens emission underlättas. Eftersom behovet av bankgaranti för obligationslån emellertid kan bero på att låntagarens kreditvärdighet och ställning i övrigt inte i och för sig är tillräckligt god, bör försiktighet tillrådas innan en bank lämnar en sådan garanti. Jag vill i det sammanhang- et erinra om banklagstiftningens regler om att en bank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att inte alltför omfattande kredit eller garanti lämnas till samma låntagare. På grund av att viss osäkerhet råder om vilka effekter på obligationsmarknaden som introduktion av bankobligationer kan få, vill jag i likhet med utredningen understryka vikten av att introduktionen av dessa på marknaden sker med försiktighet. Effekterna på kreditmarknaden av introduktionen av bankobligationer bör enligt min mening studeras noga. Genom emissionskontrollen har riksbanken möjlighet att styra ut- vecklingen i önskvärd riktning. Ett tak för en banks totala skulder i form av bankobligationer bör också sättas. En lämplig gräns bör enligt min mening vara att en bank inte tillåts ha skulder i form av obligationslån som

Prop. 1978/79: 165 148

överstiger ett belopp motsvarande 3 % av bankens inlåning från alltnänhe- ten.

För att bankobligationcrna skall kunna bidra till en vidgning av obliga- tionsmarknaden genom att attrahera nya placerarkategoricr bör löptiden inte vara alltför läng. En relativt kort löptid har också den fördelen att bankobligationerna inte för de traditionella kapitalmarknadsinstituten framstår som ett rent substitut till deras sedvanliga placeringar. Jag före- slår mot denna bakgrund att bankobligationcrnas löptid begränsas till högst sju år. om obligationerna ges ut i Sverige. Däremot finns det inget skäl att ft'ireskriva en begränsning av löptiden för bankobligationer som emitteras ..lomlands.

Frågan om möjlighet för bankerna att öka sin inlåning genom att emittera konvertibla obligationer eller obligationer med optionsrätt att förvärva nya aktier torde fä övervägas i samband med banklagstttredningens arbete för anpassning av banklagstiftningen till 1975 års aktiebolagslag.

Vad jag nu har anfört har inte gällt de helt kortfristiga obligationer som bankccrtifikaten utgör. l fråga om dem ansluter jag mig i likhet med remissinstanserna till förslaget om införande av bankcertiftkat. Löptidcn bör vara högst ett år. Någon föreskrift om minsta löptid eller om det belopp på vilket certifikatet får lyda behövs enligt min mening inte. Inte heller i övrigt torde certifikaten behöva detaljregleras. Till skillnad från bankobli- gationerna bör inte någon högsta gräns anges för en banks totala ute- stående skulder i form av bankcertiftkat.

Bankcertifikaten bör inte omfattas av reglerna om emissionskontroll i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. eftersom certifikaten är av- sedda att vara ett alternativ till den nuvarande specialinlåningen.

Kapitalmarknadsutredningens förslag om slopande av emissionsstäm- pelskatten och fondstämpelavgiften för obligationer och liknande värde- papper anknyter till ett tidigare förslag av aktiefondsutredningen (Fi 1964z26) i betänkandet (SOU 1969116) Lagstiftning om värdepappers- fonder m. m. och om stämpelskatt på värdepapper. Aktiefondsutredningen ansåg det vara principiellt otillfredsställande att obligationslån till skillnad från reverslån skulle träffas av stämpelskatt och föreslog därför att skatte- plikten vid emission av obligationer och därmed jämförliga skuldebrev skulle slopas. Förslaget tillstyrktes överlag vid remissbehandlingen av betänkandet. När förslag om skatteregler för aktiefonder lades fram förkla- rade sig föredraganden dock inte vara beredd att avskaffa stämpelskatten vid emission av obligationer (prop. 1974: 181 sid.47. jfr. prop. 1975/76: 180 sid. 178).

Aktiefondsutredningen föreslog att även fondstämpeln skulle avskaffas. Utredningen anförde bl.a. att fondstämpeln och aktievinstskatten i flera avseenden är likartade och att det från principiell synpunkt är oriktigt att ha två formellt olika omsättningsskatter på samma område. Därtill korn enligt utredningen att fondstämpeln fördyrar näringslivets kapitalförsörj-

Prop. 1978/79: 165 149

ning och att uträkningen och redovisningen av fondstämpeln medför gans— ka omfattande arbete för såväl myndigheter som banker och enskilda. Förslaget om slopande av fondstämpeln tillstyrktes med något undantag av remissinstanserna. Föredraganden ansåg emellertid att fondstämpelavgif— ten t.v. borde utgå i oförändrad omfattning (prop. 1974: 181 sid. 48. jfr. prop. 1975/76: 180 sid. 178).

Jag anser för min del att akticfonds- och kapitalmarknadsutredningarna har anfört övertygande skäl för ett aVskat'fande av emissions- och fond- stämpeln pä obligationer och liknande skuldebrev. Särskilt väsentligt är enligt min mening att obligationernas konkurrenskraft som placeringsform stärks såväl gentemot placeringar i fastigheter och andra reala tillgångar som gentemot placeringar i reverslån och andra nominella placeringar sotn inte belastas av liknande avgifter. Som utredningen framhållit är det en nödvändig förutsättning för att bankcertil'tkat skall kunna ges ut att nämnda skatter slopas. För avkastningen på bankobligationer. som myc- ket väl kan väntas få en löptid på endast ett par år, spelar också skatterna så stor roll att sådana obligationer knappast katt finna köpare om skatterna behålls.

Budgetåret 1978/79 beräknas emissionsstämpeln på obligationer och lik- nande skuldebrev samt fondstämpeln i dess helhet inbringa ca 60 milj. kr. När man bedömer detta skattebelopps betydelse ur statsl'tnansiell synvin- kel bör man beakta de administrativa kostnaderna för uppbörden. som särskilt beträffande fondstätnpeln är betydande.

De praktiska olägenheter som hanteringen av fondstämpeln innebär för både myndigheter och enskilda är enligt min mening så betydande att jag anser att den bör avskaffas även för andra värdepapper än obligationer.

Mot bakgrund härav och särskilt med hänsyn till de positiva effekter på obligationsmarknaden som ett slopande av stämpelskatterna kan ha föror- dar jag således att fondstämpeln avskaffas i sin helhet och att emissions- stämpeln på svenska obligationer och andrajämförliga skuldebrev slopas. Som en konsekvens av sistnämnda förslag bör även stämpelskatten på utländska obligationer tas bort. Eftersom skatten på andra utländska vär- depapper än obligationer bara inbringar omkring 100000 kr. om året och dessutom medför praktiska problem bör även denna skatt avskaffas.

Den av några remissinstanser väckta frågan om ett avskaffande av emissionsstämpeln även för svenska aktier är jag f.n. inte beredd att pröva. Det bör i stället ankomma på den år 1977 tillsatta stämpelskatte- utredningen (B 1977: ()6) att utreda denna fråga närmare.

1 fråga om bankernas förvärv av förlagsbevis delar jag liksom remissin- stanserna utredningens uppfattning att det — med hänsyn till den restrik- tiva praxis som gäller för vilka låntagare som får ge ut förlagsbevis och den stränga granskning som parterna på marknaden utsätter förlagslånen för — inte är motiverat att behålla de nuvarande begränsningarna i bankernas rätt att inneha förlagsbevis. Jag förordar därför att utredningens förslag i denna

Prop. 1978/79: 165 150

del genomförs. För sparbank och centralkassa förjordbrukskredit bör som utredningen har föreslagit den begränsningen gälla att de skall inhämta bankinspektionens tillstånd för att medverka vid emission av förlagsbevis.

Bankerna är i princip förbjudna att inneha aktier i andra bolag. Motivet härför är att ett innehav av aktier kan innefatta en risk för att bankerna börjar driva verksamhet som är främmande för deras egentliga verksam- het. En bank som medverkar vid en aktieemission får dock förvärva och normalt i högst ett år inneha aktie som ingår i emissionen. Under remissbe- handlingen har väckts förslag om att denna tid bör utsträckas till tre år. Enligt min mening talar syftet bakom det principiella förbudet för bank att inneha aktier mot en sådan uppluckring. Jag biträder därför inte detta förslag.

De av mig förordade ändringarna i fråga om bankinstitutens verksamhet föranleder ändringar i banklagarna och lagen om kreditpolitiska medel samt i författningarna om stämpelskatt och stämpelavgift. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till dessa frågor.

2.5.4. Mellanltundsinstitulmz inom näringslit'sscklor/t

2.5.4.l lnledning

AP-fondcns tillkomst och starka tillväxt från början av 1960-talet har medfört att de kapitalanskafl'ande instituten eller de s.k. mellanhandsinsti- tuten har fått en ökad betydelse på svensk kreditmarknad. Särskilt gäller detta de institut som verkar inom näringslivssektorn. Utlåningen från AP- fonden till företag. vilkas kapitalbehov är för litet för att obligationsemis- sioner skall komma i fråga. sker sålunda i stor utsträckning genom förmed- ling av dessa institut. Några av instituten ger lån till stora företag för speciella ändamål. exempelvis för refinansiering av exponkrediter eller för toppt'tnansiering av investeringsobjekt. Även om AP—fonden dominerar så har under senare år försäkringsbolag vuxit i betydelse som långivare till instituten.

Mellanhandsinstituten inom näringslivssektorn bedriver en omfattande verksamhet. lnstitutens sammanlagda nettokrediter år 1978 uppgick till ca 2.8 miljarder kr. attjämföras med Upplåningen mot industriobligationer på ungefär 1,6 miljarder kr. netto. Verksamhetsområdena är i stor utsträck- ning olika för instituten.

Långfristig utlåning till mindre och medelstora nän'ngsföretag ombesörjs främst av AB lndustrikredit och AB Företagskredit. lnstituten, som skiljer sig från varandra huvudsakligen i fråga om säkerhetskrav och räntesätt- ning. har gemensam förvaltning. Den renodlade industrin dominerar som låntagare men dess relativa andel av utlåningen har under senare år avtagit till förmån för i första hand handels- och servicenäringarna. Vid utgången av år 1978 uppgick lndustrikredits och Företagskredits utestående lån till 6747 resp. 1 109 milj. kr. Av utlåningen detta år hade ungefär 30% tillde-

Prop. 1978/79: 165 151

lats företag med mindre än 20 anställda. 53 % företag med mellan 20 och 199 anställda och 17% fler än 200 anställda, Mönstret är likartat i de båda institute-n-

Ett annat institut med uppgift alt medverka vid finansiering av mindre och medelstora företag är Företagskapital AB. Detta sker genom att institu- tet förvärvar minoritetspostcr av nyemitterade aktier. andelar i ekonomis- ka föreningar eller liknande rättigheter. lnstitutet kan även lämna krediter eller ikläda sig garantiförbindelser. År 1978 uppgick institutets engage- mang till drygt 38 milj. kr. Av beloppet utgjorde ca 90% rent riskkapital. [ likhet med lndustrikredit/l 'rretagskredit är institutet samägt av staten och affärsbankerna.

Som ett komplement till redan existerande kreditinstitut bildades år 1967 Sveriges lnvesteringsbank AB som är ett av staten helägt kreditakticbolag med uppgift att framför allt ge krediter och garantier till relativt stora och riskbetonade projekt inom näringslivet. Även exportfinansiering ingår se- dan några år i bankens verksamhet. Vid utgången av år 1978 uppgick bankens beviljade krediter och garantier till drygt 6.7 miljarder kr. Av beloppet avsåg ungefär 70% investerings- och rörelsekrediter och ca 20% exportkrediter.

Refinansiering av exportkrediter bedrivs av specialinstitutet AB Svensk exportkredit (SEK). Institutet. som till hälften ägs av staten och till hälften av affärsbankerna. bildades i syfte att ge långfristiga exportkrediter. Bland låntagarna dominerar varven, som år 1978 svarade för knappt 5 % av SEK:s utestående kreditvolym på ca 3,7 miljarder kr.

På rederinäringens område finns två mellanhandsinstitut som komplet- terar varandra. nämligen Svenska Skeppshypotekskassan och Skeppsfar- tensxsekundärlånekassa. lnstituten, som är samförvaltade. har formen av hypoteksinstitut. År 1978 uppgick kassornas sammanlagda bruttoupplå- ning till ca 320 milj. kr.

Finansieringen av lantbrukets investeringar sker i betydande utsträck- ning genom Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och sekundärkredit AB. Dessa institut — tillsammans kallade Lantbrukskredit —— är samförval- tade och ägs till hälften av staten och till hälften av Lantbrukarnas riksför- bund. enskild handel och industri samt Kooperativa förbundet. Enligt bolagsordningarna har Lantbrukskredit till uppgift att ge långfristiga lån till näringsföretag. företrädesvis inhemska företag som sysslar med förädling eller distribution av produkter från skogs- och jordbruket eller binäringar till dessa eller distribution av förnödenheter till samma näringsgrenar. Man är alltså oförhindrad att ge lån även till andra företagskategorier än de särskilt nämnda. Utlåningen är i stor utsträckning inriktad på rationalise- ringsinvesteringar och utbyggnad av stora anläggningar. Lån ges i princip endast för nyinvesteringar. Vid utgången av år 1978 uppgick den totala utlåningen från primärlåneinstitutet till 1538 milj. kr. och från sekundär- låneinstitutet till 364 milj. kr.

Prop. 1978/79:165 15:

Sveriges allmänna h_vpoteksbank är den viktigaste institutionen för att förse lantbruket med långfristigt kapital. Hypoteksbankens utlåning upp- gick år 1978 till 883 milj. kr.

AP-fonden är den dominerande långivaren för flertalet av instituten. Vid utgången av år 1976 uppgick fondens utlåning till instituten till ca lZ miljarder kr., vilket motsvarar ungefär 129? av fondens totalt utestående lån. lnstitutens sammanlagda utestående långfristiga läneskuld uppgick vid samma tidpunkt till ca 17 miljarder kr. Det innebär att AP-fonden svarade för ungefär 70 ".:"? av finansieringen.

lndustrikredit, Företagskredit och Lantbrukskredit har praktiskt taget helt finansierats genom upplåning mot revers i AP-fonden. Detsamma gällde tidigare för SEK. Sedan år 1975 har institutet också gett ut obliga- tionslån på den inhemska marknaden och tagit upp lån i utlandet. Vid utlandsupplåning har SEK i viss utsträckning tagit valutarisker. År 1978 erhöll institutet statligt stöd till kursrisktäckning vid utlandsupplåning (prop. 1977/78: 155, NU 1977/78: 73. rskr 1977/78: 379. SFS 1978:404). lnvesteringsbanken har finansierat sin verksamhet i lika stor utsträckning på den inhemska marknaden, främst AP-fonden, som på den utländska kapitalmarknaden. Vid utlanduppläningen har banken praktiskt taget helt växlat om valutan till svenska kronor och således själv burit kursriskerna. Hypoteksbanken och skeppshypotekskassorna har finansierat sin verk- samhet i Sverige, huvudsakligen genom obligationsupplåning.

[ fråga om institutens utlåningsvillkor skiljer sig lnvesteringsbanken och SEK från de övriga instituten därigenom att de tillämpar flexibla villkor. Flexibiliteten gäller länens löptid, amorteringsvillkoren och möjligheterna att ge utfästelse om kredit att utbetalas vid viss senare tidpunkt. eventuellt till på förhand fastställd ränta. lnvesteringsbanken anger räntan i offer- tcrna medan SEK bestämmer räntan vid låntagarens accept.

Utlåningen från övriga institut sker i stort sett på samma villkor som institutens egen upplåning med tillägg för en mindre och fast marginal. Möjligheter saknas att ge utfästelse om kredit att utbetalas vid viss senare tidpunkt. Räntan bestäms — oberoende av riskbedömningar i de enskilda fallen — av institutens upplåningsräntor vid utbetalningstillfället.

Beträffande säkerhetskraven ger instituten, med undantag av lnveste- ringsbanken. endast lån mot fullgoda säkerheter. Utlåningen hos lndustri- kredit sker upp till ca 60 % av pantens värde och hos Företagskredit mot en säkerhet som från fall till fall bedöms betryggande. vilket i regel innebär inteckning mellan 60—75 %.

Lantbruksnäringarnas primär- och sekundärkreditinstitut har samma sä- kerhetskrav som lndustrikredit resp. Företagskredit. lnvesteringsbanken gör en mera obunden säkerhetsbedömning och har tagit markerade risker i sin kreditgivning. Av mellanhandsinstituten har endast lnvesteringsban- ken och Företagskapital realiserat nämnvärda förluster.

Prop. 1978/79: 165 153

2.5.-1.2 Mellanhandsinstitutens verksamhet och funktion

Vad gäller institutens verksamhetsområden konstaterar kapital- marknadsutredningen att instituten tilldelats relativt specialiserade upp— gifter och att därför konkurrens mellan instituten förekommer endast i ringa omfattning. En konsekvent genomförd decentralisering av kreditbe- sluten på kapitalmarknaden förutsätter enligt utredningen, att institutens verksamhetsområden sammanfaller så att instituten kan konkurrera. Inrät- tandet av mellanhandsinstituten har därför endast medfört att besluten decentraliserats från AP-fonden. men inte att låntagarna fått flera alterna- tiv vid valet av finansiärer. Utredningen har särskilt pekat på frånvaron av konkurrens mellan de institut. som förmedlar långfristiga krediter av kon- ventionell natur. nämligen lndustrikredit/Företagskredit och Lantbruks- kredit. Lantbrukskredits kreditgivning har föranlett kritik av utredningen. Det framhålls att institutet i betydande utsträckning ger lån till företag som borde vara i stånd att själva ta upp lån på obligationsmarknaden. Vidare har institutets specialisering på en enda bransch för utredningen framstått som mindre funktionell.

Mot bakgrund av det sagda har utredningen — för att skapa bättre förutsättningar för konkurrens — övervägt att föreslå inrättande av nya institut och att vidga Lantbrukskredits kreditgivning även till andra lånta- garkategorier än dem som har anknytning till skogs- ochjordbrukssektorn. Utredningen har emellertid stannat för att endast förorda att instituten strävar efter en minskad specialisering och att Lantbrukskredits verksam- hetsområde breddas på längre sikt.

Med hänsyn till att AP-fondens relativa andel av utbudet på kapitalmark- naden kan väntas avta i framtiden. har utredningen förordat att bättre förutsättningar skapas för instituten att genomföra upplåning på den in- hemska kreditmarknaden vid sidan av AP-fonden. Dessutom har utred- ningen föreslagit att lndustrikredit utrustas på lämpligt sätt för utlandsupp- låning. Som tidigare nämnts har av instituten hittills endast lnvesterings- banken och SEK tagit upp lån i utlandet.

I fråga om kreditgivningen anser utredningen att instituten. med undan- tag av lnvesteringsbanken och SEK. bedriver en i hög grad standardiserad verksamhet och att deras primära strävan är att minimera utlåningsrän- torna. Denna strävan bygger enligt utredningen på ett delvis förenklat synsätt. Vid de överläggningar utredningen haft med representanter för olika näringslivsorganisationer, enskilda företag och kreditinstitut har framkommit att företagen i allmänhet är beredda att erlägga en något högre ränta om detta är priset för mer flexibla och behovsanpassade kreditvill- kor. Strävan att minimera räntevillkoren bör därför. framhåller utredning- en, balanseras mot andra önskemål beträffande lånens utformning. En ledamot i utredningen har i särskilt yttrande föreslagit att lndustrikredit och Företagskredit får möjligheter att lämna krediter på minst 25 år. Förutom mer varierande lånevillkor har utredningen förordat att instituten tar något större risker i sin verksamhet.

Prop. 1978/79: 165 154

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot utred- ningens allmänna synpunkter på mellanhandsinstitutens funktion och verksamhet. Lantbrukskredit har dock i sitt remissvar inte godtagit utred- ningens uppfattning att institutet ger alltför få krediter utanför lantbruks- sektorn och att större företag alltför mycket gynnas vid kreditgivningen. Vidare har representanter för lantbruksnäringen motsatt sig en förändring av Lantbrukskredits verksamhetsområde.

För egen del vill jag anföra följande. De särdrag som ger mellanhandsinstituten deras karaktär är framför allt kapitalanskaffningssättet och kreditgivningens natur. Till skillnad från bankerna skaffar instituten inte kapital genom inlåning. Den huvudsakliga kapitalkällan är i stället de övriga kreditinstituten och då framför allt AP- fonden. AP-fondens organisation förutsätter — bortsett från AP-fondens möjlighet att placera direkt i industriobligationer — att fondens kapitalut- bud kanaliseras genom mellanhandsinstituten. Beteckningen mellanhands- institut har valts med hänsyn till den viktiga uppgift instituten sålunda har. Viss kritik har riktats mot denna beteckning men jag har inte funnit någon lämpligare. Mellanhandsinstitutens kreditgivning är huvudsakligen inrik- tad på att ge näringslivet — särskilt de företag som inte själva kan utnyttja obligationsmarknaden — långfristiga tidsbundna lån med fast ränta. Lånen har ofta karaktär av avlyft av bankkrediter. Bankernas kreditgivning är däremot. i varje fall formellt sett. av kortfristig natur. Enligt min mening saknas anledning att förändra mellanhandsinstitutens allmänna karaktär och funktion. Jag kan inte dela utredningens uppfattning att mellanhands- instituten bör öka sitt risktagande. Gränsen mot bankernas verksamhet bör upprätthållas även i framtiden. Detta hindrar dock inte att mellanhandsin- stituten, såsom nu är fallet, även i viss utsträckning skall kunna uppträda på den mer kortfristiga kapitalmarknaden. Jag delar utredningens uppfattning att instituten såvitt möjligt bör ha ett brett verksamhetsområde. Av bl. a. effektivitetshänsyn är det angeläget att låntagarna även på denna del av kapitalmarknaden har möjligheter att få sina investeringsprojekt prövade av flera av varandra oberoende kreditbe- dömare. Emellertid har, som utredningen påpekat, specialisering visat sig ändamålsenlig i fråga om vissa former av långsiktig kreditgivning. Således är det väsentligt att exportkreditfmansieringen huvudsakligen handhas av ett specialiserat institut. SEK, som kan lösa de tekniska frågor som är aktuella. på samma gång som det effektivt administrerar den försöksverk- samhet med statligt stödd exportkreditfinansiering som f.n. gäller. Vidare framstår det som mest ändamålsenligt att samla den speciella verksamhet som fartygsfinansieringen utgör till en enda institution av typen skeppshy- potekskassan/sekundärlånekassan. Den långfristiga kreditgivningen till de enskilda jordbrukarna synes också bäst handhas av en institution. dvs. hypoteksbanken med tillhörande lokala föreningar. När det däremot gäller den långfristiga kreditgivningen av mer konventionell natur, som förmed-

Prop. 1978/79: 165 155

las av bl. a. 1ndustrikrcdit/Företagskredit och Lantbrukskredit, anserjag i likhet med utredningen att den bör vara riktad mot en vid krets av låntaga- re så att förutsättningar för konkurrens föreligger.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att konkurrensaspekten i hög grad beaktades när villkoren för Lantbrukskredits verksamhet utformades. Föredraganden underströk i prop. 1964: 117 angående Lantbrukskredits inrättande att ändamålsbestämningen beträffande Lantbrukskredit inte in- nebar någon formell branschavgränsning vid institutets val av låntagare. Visserligen skulle tyngdpunkten i Lantbrukskredits långivning ligga på andra låntagarkategorier än dem lndustrikredit/Företagskredit vänder sig till, men genom att strikta branschgränser inte drogs mellan institutens verksamhetsområden skulle instituten ändå delvis verka i konkurrens med varandra. Förekomsten av en sådan konkurrens borde, enligt den dåvaran- de departementschefen, pressa ned institutens marginaler och till gagn för låntagarna hålla lånekostnaderna på lägsta möjliga nivå.

Vad jag nu har anfört ger vid handen att några ändrade föreskrifter inte behövs för att bredda Lantbrukskredits verksamhetsområde och möjliggö- ra ytterligare konkurrens. Vad som krävs är endast en något ändrad praxis beträffande kreditgivningen. Jag vill inte ifrågasätta att tyngdpunkten i Lantbrukskredits kreditgivning inte även i framtiden skall avse företag som sysslar med förädling eller distribution av produkter från skogs- och jordbruket, binäringar till dessa eller distribution av förnödenheter till skogsbruks- och lantbrukssektorn. Däremot anser jag det önskvärt att institutet mer än vad hittills har skett utnyttjar möjligheterna att ge krediter även till företag inom andra sektorer. Vidare bör Lantbrukskredit i större omfattning än hittills bevilja lån åt mindre och medelstora företag. som inte kan utnyttja obligationsmarknaden. Jag vill här erinra om att lndustrikredit och Företagskredit har möjlighet att ge krediter till företag inom Lant- brukskredits verksamhetsområden.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget med en breddning av kretsen långivare till mellanhandsinstituten. En förutsättning för att andra tinansieringskällor skall kunna anlitas är att den nuvarande Upplåningen kompletteras med finansieringsinstrument som är mer likvida för långivar— na. Upplåningen från försäkringsbolag har som jag nyss nämnt ökat under senare år. Den ränta instituten är beredda att betala är emellertid i många fall inte konkurrenskraftig. Vid en mer flexibel räntesättning torde man kunna räkna med ett ökat kapitalutbud. Även från bankers och andra placerares sida kan under sådana förhållanden ett större intresse vara att vänta.

När det gäller Upplåningen är givetvis den internationella kapitalmarkna- den en tänkbar tinansieringskälla. Som utredningen har framhållit torde en viss upplåning i utlandet från svensk sida bli nödvändig under en följd av år. Jag har mot denna bakgrund i princip inget att erinra mot utredningens förslag att också lndustrikredit får använda sig av utlandsupplåning. Detta

Prop. 1978/79: 165 156

institut har en bred inriktning på flertalet kategorier av mindre och medel- stora företag. vilka i allmänhet saknar möjligheter att låna upp pengar på utlandsmarkmtden. En upplåning i utlandet för lndustrikredits del kan därför anses motiverad. När det gäller lndustrikredits möjligheter att fi- nansiera sig genom utlandsupplåning är det självklart att lndustrikredit på samma sätt som andra privata låntagare är beroende av vilken utlandsupp- låning som statsmakterna med hänsyn till den allmänna ekonomiska ut- vecklingen anser att den privata sektorn bör svara för. Med hänsyn till Lantbrukskredits nuvarande inriktning föreligger enligt min mening f.n. inte förutsättningar för en utlandsupplåning för Lantbrukskredits del. l framtiden kan det dock visa sig att möjlighet till utlandsupplåning bör flnnas även för detta institut.

Vad gäller institutens kreditgivning bör. som jag inledningsvis har nämnt. främst långfristiga lån beviljas. F.n. har lndustrikredit/Företags- kredit formell möjlighct att lämna kredit på 20 år. Jag anser att det inte finns skäl att nu ytterligare utsträcka lånetiden. Beträffande lånevillkoren i övrigt delar jag utredningens uppfattning att de bör vara mer flexibla än vad som nu är fallet och bättre anpassade till de individuella låntagarnas behov. Kravet på fullgoda säkerheter bör dock enligt min mening gälla i princip även i fortsättningen för de institut som nu är skyldiga att begära sådana för att medge kredit.

En flexiblare ut- och inlåningspolitik ställer högre krav på mellanhands- institutens soliditet. Det torde därför bli nödvändigt att instituten ökar fonderingarna. En ökad fondering är — med hänsyn till den ökning i balansomslutningen som följer av inflationen — även nödvändig för att undvika nya kapitaltillskott tid efter annan. Tillväxten i balansomslutning- en är relaterad till prisutvecklingen i samhällsekonomin, eftersom institu- tens tillgångar och skulder är fastställda i nominella belopp. Ökning i balansomslutningen framtvingar alltså större kapitalkrav, fastän ökningen inte är real utan endast orsakad av inflationen. Med hänsyn till behovet att öka institutens fonderingar anser jag det riktigt att institutens marginaler vidgas något. För lndustrikredits och Företagskredits del skedde en viss sådan vidgning den ljanuari 1979 och sker för Lantbrukskredits del den 1 april 1979.

Utredningen har mot bakgrund av sina allmänna synpunkter på mellan- handsinstitutens funktion och verksamhet föreslagit vissa ändringar av de förutsättningar som nu gäller för de olika instituten. Ändringarna avser bl. a. organisatoriska frågor och de regler som skall tillämpas i lånerörel- sen. Innan jag tar upp dessa förslag till ändringar beträffande särskilda institut vill jag nämna en av TCO väckt mera allmän fråga. Som här har framgått har staten. i egenskap av delägare eller genom att ha ställt grund- kapital till förfogande. inflytande över verksamheten vid mellanhandsinsti- tuten. TCO har i sitt remissvar uttalat den uppfattningen att de fackliga

Prop. 1978/79: 165 157

organisationerna bör bli representerade i mellanhandsinstitutens styrelser. En sådan ändring av styrelsernas sammansättning vars konsekvens synes vara en motsvarande styrelserepresentation för arbetsgivarorganisatio- nerna ärjag inte beredd att ta tipp i detta sammanhang.

15.43 lndustrikredit och Företagskredit

Beträffande lndustrikredit och Företagskredit innebär utredningens för- slag sammanfattningsvis följande. Instituten slås samman till ett institut under namnet Företagskredit för att markera en bredare inriktning än på renodlad industri. Aktiekapitalet bör ökas i det sammanslagna institutet till 100 milj. kr. och garantikapitalet till 300 milj. kr. mot f.n. totalt 44 resp. 149 milj. kr. Institutets upplåningsrätt bör fastställas till 15 gånger det i bolagsordningen fastställda upplåningsunderlaget. l bolagsordningen bör anges att säkerheten vid utlåning skall ligga inom 75 % av pantens beräkna- de värde. Dessutom bör institutet få ge lån titan särskild säkerhet — blancokrediter — intill ett belopp som motsvarar halva aktiekapitalet.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att slå samman de båda instituten. Remissinstanserna har i allmänhet inte heller haft något att erinra mot vad utredningen föreslagit i fråga om aktiekapital. garantikapital, upplåningsrätt och säkerhetskrav i det gemensamma insti- tutet. Vissa invändningar har dock gjorts.

Beträffande kapitalet i det gemensamma institutet har bankföreningen invänt att. om soliditeten måste förstärkas. i första hand garantikapitalet bör höjas och möjligheterna att öka fonderingen genom större rörelse- överskott beaktas mera.

I fråga om upplåningsrätten har lndustrikredit och Företagskredit häv- dat att upplåningsmultipeln bör bibehållas på lndustrikredits nuvarande nivå, dvs. 20. Bankinspektionen har däremot gjort gällande att det gemen- samma institutet bör ha en högre grad av kapitaltäckning än vad utredning- en föreslagit. dvs. en lägre upplåningsmultipel än 15.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att det inte längre finns några avgörande skäl att ha kreditgivning för samma ändamål uppdelad på primär- och sekundärkreditinstitut. Den praktiska effekten av den nuvarande uppdelningen är att utlåningsräntan kan vari- eras genom delning av krediten på de båda instituten. En kredit som bedöms vara något riskfylld kan till större delen läggas i sekundärkreditin- stitutet. som har något lägre formella säkerhetskrav än primärkreditinstitu- tet. och därmed betinga en något högre ränta. Emellertid har sekundär- kreditgivningen i praktiken inte visat sig medföra ett högre risktagande. Med hänsyn härtill anserjag att verksamheten bör samordnas i ett institut. Ett annat skäl för en sådan samordning är att de strikta mallar för verksam- heten som tillämpas i vartdera primär- och sekuudärkrcditinstitutet där- med upplöses, vilket bör kunna medge en mera flexibel kreditgivning i fråga om räntesättning och övriga villkor. Vid överläggningar med delägar-

Prop. 1978/79: 165 158

na på banksidan har dessa förklarat sig dela uppfattningen om lämpligheten av en sammanslagning.

Sammanslagningen av verksamheterna bör ske på det sättet att lndustri- kredit — med hänsyn till att dess nanm är mera inarbetat än Företagskre- dits — övertar Företagskredits tillgångar och skulder och i fortsättningen svarar för den kreditgivning som hittills har ankommit på de båda företa- gen. På lämpligt sätt bör firmanamnet "Företagskredit" skyddas. Ett sätt härför kan vara att lndtistrikredit antar det som bifirma. Sammanslagning- en bör genomföras utan extra skattebelastning. Jag vill i det sammanhanget nämna attjag avser att senare lägga fram förslag till skattelagstiftning som syftar till att underlätta bolagsfusioner.

Beträffande kapitalet i det gemensamma institutet anserjag att aktiekapi- talet bör höjas till 80 milj. kr. och garantikapitalet, som f.n. uppgår till fem gånger aktiekapitalet, till 400 milj. kr. Enligt vad jag har inhämtat har övriga aktieägare förklarat sig villiga att medverka till en höjning av kapita- let i enlighet härmed.

Jag kommer härefter in på frågan om de säkerheter som skall ställas för lånen från det gemensamma institutet. Som jag tidigare har nämnt anserjag att kravet på fullgoda säkerheter i princip skall gälla även i fortsättningen. F.n. får utlåning ske hos lndustrikredit upp till 60% av pantens beräknade värde medan utlåningen hos Företagskredit sker mot säkerhet som bedöms betryggande. vilket i regel innebär inteckning mellan 60—75 %. Med hän- syn till att lndustrikredit/Företagskredit hittills nästan inte haft några för- luster kan jag godta utredningens förslag att säkerheten vid utlåning för det gemensamma institutet skall ligga inom 75 % av pantens värde. dvs. i stort sett samma säkerhetskrav som f.n. tillämpas av sekundärinstittitet Före- tagskredit.

När det gäller förslaget om blancokreditgivning vill jag erinra om vad 1960 års företagskreditutredning uttalade i sitt förslag till inrättande av Företagskredit. Utredningen anförde bl.a. följande: "Att utesluta kravet på säkerhet och ge utlåningen karaktären av förtroendekrediter är enligt utredningen inte möjligt. bl. a. med hänsyn till att det här är fråga om ett speciellt risktagande på grund av länens långfristighet och till att krediter av sådan art skulle kräva en alltför omfattande, lokalt uppbyggd organisa- tion för att tillräcklig bevakning av de utestående lånen skulle kunna erhållas. Det nya institutet är närmast avsett för långivning mot annan säkerhet än botteninteckning. Säkerheten bör enligt utredningen vara be- tryggande . . Dåvarande departementschefen anslöt sig i prop. 1962: 124 om inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning till mindre och medelstora företag, m.m. helt till utredningens förslag rörande utformningen av säkerhetskravet vid utlåning från Företagskredit.

Jag delar denna uppfattning. Att generellt medge mellanhandsinstituten rätt att lämna blancokrediter är ägnat att utsudda den skiljelinje som enligt vad jag tidigare har nämnt bör finnas mellan dem och bankerna. Jag kan därför inte biträda utredningens förslag i denna del.

Prop. 1978/79: 165 159

För det gemensamma institutets verksamhet är dess möjligheter att på gynnsamma villkor uppta lån på marknaden av avgörande betydelse. För- utom beskaffenheten av de säkerheter som institutet erhåller i sin egen utlåning är därvid frågan om institutets upplåningsvolym i förhållande till dess eget kapital av betydelse.

Upplåningsrättcn är f.n. maximerad beträffande lndustrikredit till 20 och i fråga om Företagskredit till 10 gånger summan av eget kapital, garantifond och utestående förlagslån, med vissa restriktioner för förlags- lån med kortare återstående löptid än fem år. Under förutsättning att rätten att utge förlagstVis maximalt utnyttjas — dvs. högst intill ett belopp motsvarande summan av aktiekapitalet och garantikapitalet — utgör upp- låningsrätten i de båda instituten med nuvarande multiplar tillsammans 9,2 miljarder kr. 1 det gemensamma institutet skulle under samma förutsätt- ning upplåningsrätten — om den av utredningen föreslagna multipeln 15 tillämpas — vidgas till 14,4 miljarder kr. Detta motsvarar en kapitaltäck- ning på drygt 6%- om garantikapitalet likställs med aktiekapital. Mot den av utredningen föreslagna upplåningsrätten har, som tidigare nämnts. in- vändningar gjorts vid remissbehandlingen.

Enligt min mening saknas det skäl att bestämma det gemensamma insti- tutets kapitaltäckningskrav annorlunda än som i praktiken motsvarar de krav som nti gäller för lndustrikredit]Företagskredit. Med beaktande av att institutens hittillsvarande upplåning fördelar sig med 85% på primärkre- diter och med 15 % på sekundärkrediter föreslår jag därför att upplånings- multipeln bestämmes till 18. Med denna upplåningsrätt bör institutet kunna erhålla förhållandevis gynnsamma villkor vid upplåning på såväl den in- hemska som utländska kapitalmarknaden.

Vid utgången av år 1978 uppgick lndustrikredits och Företagskredits utestående lån till sammanlagt 7856 milj. kr. Det gemensamma institutet skulle få en upplåningsvolym på ca 17 miljarder kr. med den nu föreslagna upplåningsrätten. l avvaktan på erfarenheterna av låneverksamheten i det gemensamma institutet bör denna utlåningsvolym tills vidare kunna god- tas.

2544. Övriga mellanhandsinstitut

Efter förslag i prop. 1977/78: 40 om de mindre och medelstora företagen (NU 1977/78: 34, rskr 1977/78: 110) har riksdagen medgett Företagskapital bl. a. att få förvärva inte bara som förut aktier vid emiSSionstillfallen utan också befintliga aktier, allt för att underlätta ändringar av företagens ägar- förhållanden. Vidare f'ick institutet i vissa fall rätt att ge direkta lån till företagare för att bl. a. underlätta generationsskiften. Genom dessa änd- ringar i bolagsordningen har institutet fått ökad rörelsefrihet. Vad gäller institutets allmänna inriktning kan jag instämma i vad utredningen anfört om att verksamheten i första hand bör avse förhållandevis väletablerade företag med inarbetad administration och produktion.

Prop. 1978/79: l65 160

Utredningen har inte några förslag till ändringar vad gäller lnvesterings- bankens rörelseinriktning. Det förhållandevis höga risktagande som ut— märker lnvesteringsbankens verksamhet har som utredningen framhållit möjliggjorts genom att banken utrustats med stort eget kapital. Utredning- en anser mot denna bakgrund att det är önskvärt att banken på längre sikt tillförs ytterligare egna medel genom ökning av aktiekapitalet. Jag vill erinra om att banken är 1978 (prop. 1978/79: 8. NU 1978/7918. rskr 1978/ 79:42) har anvisats 300 milj. kr. för teckning av aktier och att den statliga garantin för bankens förbindelser har höjts från 4 000 milj. till 5000 milj. kr. I övrigt får jag beträffande lnvesteringsbanken hänvisa till den nyligen beslutade propositionen om riktlinjer för industripolitiken. m.m. (prop. 1978/79: 123).

I fråga om SEK föreslår titredningen att institutets bolagsordning ändras så att institutet ges titrymme för kreditgivning utan säkerhet intill ett belopp motsvarande 25% av aktiekapitalet. Detta är f.n. 400 milj. kr.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget om blancokreditgivning. Från en del håll har man t.o.m. velat gå längre genom att sätta gränsen för blancokrediter vid 50 % av aktiekapitalet. En del remissinstanser har särskilt betonat det angelägna med en blancokreditgivning för mindre och medelstora företag. som i allt större omfattning söker sig ut på den internationella marknaden.

Somjag tidigare har nämnt anserjag att blancokrediter i princip inte bör få lämnas av mellanhandsinstituten. När det gäller finansieringen av de mindre och medelstora företagens exportkrediter vill jag erinra om de av riksdagen år 1978 beslutade åtgärderna i dessa avseenden (prop. 1977/ 78: l55. NU 1977/78: 73. rskr 1977/78: 379. SFS 1978: 404). I propositionen (sid. 120) behandlar chefen för indtistridepartementet förslag som syftar till att underlätta finansieringen av de mindre företagens exportkrediter. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag framhålla att vissa mera riskfyllda exportkrediter för de mindre företagen mycket väl kan finansieras av de regionala utvecklingsfonderna eventuellt i samarbete med lnvesteringsbanken. Jag anser mot denna bakgrund att tillräckliga skäl saknas för att i fråga om SEK göra undantag från principen att ett mellanhandsinstitut inte bör få lämna blancokrediter.

Utredningen har vidare föreslagit att Skeppsfartens sekundärlånekassa genom fusion går upp i Skeppshypotekskassan. De remissinstanser som yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget. Bankinspektionen har erinrat om att inspektionen i sitt yttrande över varvskredittitredningens (I 1974: 03) betänkande (SOU 1975: 101) Fartygsfinansiering har aktualiserat frågan om tillsyn över skeppshypoteksinstituten.

l skrivelse till industridepartementet den 24 oktober 1978 har Skepps- ' hypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa hemställt om inrät- tande av ett nytt låneinstitut för att finna en mer långsiktig lösning av rederiernas likviditetsproblem med avseende på kapitalavbetalningar till

Prop. 1978/79: 165 161

Skeppshypotekskassan. Sekundärlanekassan och Länefonden för den mindre skeppsfarten.

Med hänsyn till denna framställning och till de övriga frågor som är förknippade med finansiering m.m. för varvs- och rederinäringarna anser jag att frågan om fusion av kassorna bör behandlats i annat sammanhang. Därvid får också den av bankinspektionen väckta frågan om tillsyn över skeppshypoteksinstituten tas upp. Jag har även i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Beträffande Lantbruksnäringarnas primärkredit och.sekundärkredit in- nebär utredningens förslag sammanfattningsvis följande. Primär- och se- kundärinstituten slås samman på motsvarande sätt som lndustrikredit och Företagskredit. Samma uppläningsmultipel. 15. bör också tillämpas. Lika- så bör säkerhetskraven överensstämma. Lån bör alltså ges inom 75 % av pantens uppskattade värde. Län utan särskild säkerhet bör få ges intill ett belopp som motsvarar institutets halva aktiekapital. En ökning av primär- och sekundärinstitutens sammanlagda aktiekapital och garantifonder, som f. n. uppgår till 20 resp. 75 milj. kr.. bör enligt utredningen anstå tills en vidgning av institutets verksamhetsområde kommer till stånd. Utredning- en föreslär att en särskild kreditavgift om 5 000 kr. per län ersättes med en vidgning av den genomsnittliga räntemarginalen.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget att sammanslå institu- ten. Representanter för lantbruksnäringen biträder förslaget endast under förutsättning att uppläningsrätten inte försämras. De kräver en högre uppläningsmultipel än vad utredningen föreslagit. Beträffande utredning- ens förslag i övrigt har inga invändningar gjorts.

För egen del förordarjag — av samma skäl som beträffande lndustrikre- dit/Företagskredit och sedan överläggningar har skett med övriga delägare — en sammanslagning av Lantbruksnäringarnas primär- och sekundärkre- ditinstituts verksamheter. Som utredningen har föreslagit bör sammanslag- ningen lämpligen ske pä det sättet att primärinstitutet övertar sekundärin- stitutets rörelse. 1 övrigt färjag hänvisa till vad jag har anfört om samman- slagningen beträffande lndustrikredit och Företagskredit.

I likhet med kapitalmarknadsutredningen anser jag att frågan om en ökning av kapitalinsatserna i Lantbrukskredit bör kunna anstå tills en sådan vidgning av institutets verksamhetsområde kommer till stånd som jag har förordat i det föregående.

Säkerhetskraven vid utlåning frän Lantbrukskredit överensstämmer f. n. med de krav som stadgas för lndustrikredit]Företagskredit. Den övre lanegränsen för primärinstitutet går sålunda vid 60% av pantens uppskat- tade värde medan det i bolagsordningen för sekundärinstitutet anges att säkerheten skall bedömas betryggande. Jag kan tillstyrka att län i det sammanslagna institutet får ges inom 75 % av pantens uppskattade värde. Däremot avstyrker jag — av samma skäl som beträffande lndustrikredit/

Företagskredit — förslaget att lån skall få ges utan säkerhet. lI Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 162

Lantbrukskredits upplåningsrätt är reglerad' på samma sätt som för lndustrikredit/Företagskredit. Således är upplåningsrätten i primär- och sekundärinstitutet maximerad till 20 resp. 10 gånger summan av eget kapital. garantifond och utestående förlagslån, med vissa restriktioner för förlagslån med kortare återstående löptid än fem år. Av motsvarande skäl som jag har anfört i fråga om Industrikredit/Företagskredit bör enligt min mening upplåningsmultipeln för det gemensamma institutet Lantbrukskre- dit bestämmas till 18.

Vad gäller den särskilda kreditavgiften på 5000 kr. vilken enligt utred- ningens förslag borde avskaffas beslöt styrelsen för Lantbrukskredit i september 1978 att avskaffa avgiften.

Beträffande hypoteksbanken villjag erinra om att grundfonden för ban- ken höjdes år 1978 från 600 milj. kr. till 900 milj. kr. (prop. 1977/78: 133. NU 1977/78: 52. rskr 1977/78: 237). Jag vill också erinra om vad jag tidigare anfört om jordbrukets försörjning med lånekapital och om de ökade emis- sionsmöjligheter som hypoteksbanken fått under år 1979. I likhet med utredningen anser jag anledning saknas att föreslå några ändringar av landshypoteksinstitutionens verksamhet.

2.5.5 Understödsföreningarna

Med understödsförening avses en förening för inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar annan person- försäkring än arbetslöshetsförsäkring. Alltefter verksamhetens art brukar understödsföreningarna indelas i pensionskassor, sjukkassor, begrav- ningskassor samt sjuk- och begravningskassor. År 1977 fanns det 245 föreningar. varav 113 begravningskassor och 73 pensionskassor.

Understödsföreningarnas betydelse på kapitalmarknaden har minskat kraftigt. Från att under femårsperioden 1955— 1959 ha svarat för mer än 10 % av utlåningen på kapitalmarknaden uppgick andelen till endast 1.67:- under perioden 1970—1974. Vid utgången av år 1976 redovisade förening- arna sammanlagt 6066 milj. kr. i fonder. Av beloppet belöpte 5 736 milj. kr. på pensionskassorna. Det innebär att värdet av föreningarnas samman- lagda fonder år 1976 var 1852 milj. kr. högre än år l970. Bakom denna utveckling ligger en ökad tillväxt i ett litet antal stora pensionskassor. vilka administrerar avtalsbundna tilläggspensioner för anställda i vissa företag eller yrkeskategorier. Samtidigt har föreningarnas övriga verksamheter, sjuk- och kapitalförsäkring. stagnerat. Under år 1976 inbetalades i avgifter till samtliga understödsföreningar 380 milj. kr., varav 365 milj. kr. till pensionskassorna.

Understödsföreningarnas verksamhet regleras i lagen (1972z262) om understödsföreningar (UFL). Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under tillsyn av denna. För att trygga en förenings möjligheter att infria sina försäkringsutfästelser innehåller UFL regler om fondbildning och kapitalplacering. Reglerna överensstäm-

Prop. 1978/79: 165 163

meri stort sett med dem som enligt försäkringsrörelselagen (FL) gäller för försäkringsbolagen.

Understödsförening är vid årsbokslutet skyldig att för varje försäkrings- gren avsätta eventuellt överskott på försäkringsverksamheten till en för- säkringsfond (23.5 UFL). Ett belopp som täcker summan av dels försäk- ringsfond. dels föreningens övriga skulder. annan fond än försäkringsfond ej medräknad. skall redovisas i vissa slag av värdehandlingar (24.5 UFl.). De tillåtna placeringsobjekten är utformade efter mönster av 27435 FL. Förutom vissa obligationer är det främst fråga om fordringar hos riksban— .ken eller annan svensk bank och fordringar mot säkerhet av fastighetsin- teckningar. lnteckningen skall i fråga om jordbruks-. bostads-. kontors- eller affärsegendom ligga inom 4/5 (80%) av taxeringsvärdet och beträffan- de annan fast egendom inom 2/3 (ca 67 %). I likhet med försäkringsbolagen har föreningarna — inom stadgarnas ram — också fri placeringsrätt inom en sektor motsvarande 1/ 10 av försäkringsfonden. dock med samma undantag i fråga om aktier som gäller enligt FL. [ motsats till vad som gäller för försäkringsbolagen finns inga krav på pantsättning av de i 24.5 UFL an- givna värdehandlingarna.

Understödsft'ireningarna har vid sidan av försäkringsfonden andra fon- der. de s. k. fria fonderna. Dessa fonder får placeras enligt regler som har tagits in i stadgarna. Emellertid gäller på samma sätt som för försäkrings- bolagen den s.k femprocentsregeln. dvs. förbud att utan försäkringsin- spektionens medgivande äga mer än 5 % av antalet aktier i samma aktiebo- lag. Har aktierna olika röstvärde. får aktieinnehavet motsvara högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier.

Av de totala fonderna är 1976 utgjorde försäkringsfonderna 4633 milj. kr. och de fria fonderna 1433 milj. kr.

Utredningen har — beträffande de understödsföreningar som enligt för- säkringsinspektionens bedömning från fall till fall har tillräckliga admini- strativa resurser — föreslagit att den fria sektorn av försäkringsfonden skall ökas från 10 till 20%. att förbudet att placera aktier inom den fria sektorn skall upphöra och att femprocentsregeln skall vidgas till 10%. Vidare har utredningen i fråga om dessa föreningar föreslagit att taxerings- värdet skall ersättas med Uppskattningsvärdet (pantvärdet) i reglerna om godtagbar inteckningssäkerhet. De föreslagna förändringarna överens- stämmer med vad utredningen i betänkandet föreslagit i fråga om försäk- ringsbolagens placeringsregler.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag. Vissa invändningar har dock gjorts. En remissinstans anser att en understödsfö- renings möjlighet att få tillämpa de föreslagna placeringsreglerna bör vara knttten till storleken av förvaltat kapital och inte till försäkringsinspektio- nens bedömning. Inspektionen har i sitt remissvar framhållit att fri sektor inte bör öppnas för aktier. En annan remissinstans vill ha kvar fempro- centsregeln för innehav av aktier i samma bolag. Beträffande förslaget om

Prop. 1978/79: 165 164

uppskattningsvärde finns det förespråkare för att dels gränsen för jord- bruks-. bostads-. kontors- och aflärsegendom sätts vid 75 %, dels för att tillämpningsföreskrifterna utformas enklare än vad utredningen har före— slagit i fräga om försäkringsbolagen.

För egen del villjag anföra följande. Placeringsreglerna i UFL är utfor- made i nära överensstämmelse med vad som enligt z74s FL gäller för livförsäkringsbolagen. Reglerna är utformade främst med hänsyn till kra- vet pä placering i säkra objekt men också krav på god avkastning och en tillfredsställande likviditet har haft betydelse. Placeringsbestämmelserna kan även ses mot bakgrund av en från samhällets synpunkt önskvärd investeringspolitik.

I likhet med utredningen anser jag det önskvärt med likformighet i placeringsreglerna mellan understödsföreningar och försäkringsbolag. Jag har i ett tidigare avsnitt förordat att den fria sektorn vidgas till 20% för försi'tkringsbolagen. De synpunkter som ligger bakom detta förslag kan i princip ocksä anläggas på de placeringsmöjligheter som bör gälla för un- derstödsföreningarna. Således har medlemmarna i understödsföreningarna intresse av att de medel som förvaltas av föreningarna för försäkringstagar- nas räkning inte bara är betryggande placerade utan även ger en god avkastning. I annat fall kan försäkring i understödsförening frän ekono- misk synpunkt framstå som ett ijämförelse med andra försäkringsformer mindre fördelaktigt alternativ och föranleda tillbakagång av föreningarnas verksamhet. Vidare är det från kapitalmarknadssynpunkt önskvärt att också understödsföreningarna får bättre möjligheter att anpassa sina place- ringar efter den förväntade utvecklingen av efterfrågan på kapitalmarkna- den.

Mot bakgrund av det anförda anserjag att en vidgning av försäkringsfon- dens fria sektor är motiverad för en del understödsföreningar. Till skillnad från de större försäkringsbolagen förfogar mänga understödsföreningar emellertid inte över ekonomisk expertis och sakkunskap. Härtill kommer de mänga smä föreningarnas ringa utläningskapacitet. Jag anser därför i likhet med utredningen att en allmän utvidgning av den fria sektorn för understödsföreningarna inte bör genomföras. Däremot ser jag inget hinder mot en sådan utvidgning för de större föreningarna. Som utredningen har föreslagit bör gränsdragningen i detta avseende göras av försäkringsin- spektionen på grundval av en bedömning av föreningarnas administrativa resurser. vilket för de nuvarande föreningarnas del torde få ske vid god- kännande av stadgeändring.

Jag har på anförda skäl tidigare avstyrkt tttredningsförslaget om vidgade möjligheter för försäkringsbolag till placering i aktier. Jag finner på mot- svarande skäl inte anledning att föreslå en vidgning av understödsföre- ningarnas möjligheter att placera i aktier.

Vad slutligen gäller utredningens förslag att ersätta taxeringsvärdet med ett uppskattningsvärde harjag beträffande försäkringsbolagen i ett tidigare

Prop. 1978/79: 165 _ 165

avsnitt förordat en sådan ändring. Med hänsyn till vad jag nyss nämnde om att placeringsreglerna för försäkringsbolagen och ttnderstödsföreningarna bör vara likformiga tillstyrker jag en övergång till uppskattningsvärdc också för understödsföreningarnas del. dock även här med en begränsning till de föreningar som har tillräckliga administrativa resurser. I likhet med vad jag har föreslagit beträffande försäkringsbolagen bör uppskattnings- värdet fastställas efter expertvärdering av samma slag som förekommer vid tillämpningen av bankernas kapitaltäckningsregler om inteckningslån. Vidare bör. somjag har förordat i fråga om försäkringsbolagen, gränsen för jordbruks-. bostads-. kontors- och affärsegendom sättas vid 70%. för annan fas! egendom vid 6017? och som en alternativ regel för statsbelånade fastigheter vid 75 (S'-? av det pantvärde som skall fastställas enligt gällande bestämmelser.

Utöver kapitalmarknadsutredningens förslag vill jag i detta sammanhang ta upp en annan fråga som berör understödsföreningarnas verksamhet. Enligt bs UFL gäller att kapitalförsäkring får avse högst 8000 kr. för en medlem. Om särskilda skäl föreligger. kan försäkringsinspektionen medge understödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp. Svens- ka livförsäkringsföreningars riksförbund (SLR) har hemställt om en sådan ändring i lagen om understödsföreningar att det högsta medgivna kapital- försäkringsbeloppet höjs från 8000 kr. till 14000 kr.

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1972:69 med förslag till lag om understödsföreningar godkände riksdagen näringsutskottets hemställan om avslag pä ett motionsyrkande att nämnda kapitalförsäkringsbelopp 8000 kr. i stället borde anknytas till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (NU 1972: 29).

Försäkringsinspektionen har i yttrande år 1977 över riksförbundets framställning bl.a. framhållit att det är väsentligt att maximibeloppet i lagen inte bestäms högre än att man upprätthåller den avgränsning mot affärsmässigt driven försäkringsrörelse som maximibeloppet avser att ge. Möjligheten att teckna kapitalförsäkringar till högre belopp har utnyttjats i liten utsträckning. Dessutom har nyteckningen av kapitalförsäkringar. främst ide öppna föreningarna, varit obetydlig under senare år. Inspektio- nen ifrågasätter med hänsyn till dessa förhållanden om det egentligen föreligger något behov av att höja lagens maximibelopp för kaptalförsäk- ring. Inspektionen vill emellertid med hänvisning till den fortsatta försäm- ringen av penningvärdet inte motsätta sig en mindre höjning av det högsta tillåtna kapitalförsäkringsbeloppet och tillstyrker en höjning till 10000 kr.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har också tillstyrkt en höjning av ifrågavarande belopp till 10000 kr.

För egen del kan jag instämma i försäkringsinspektionens uttalande att maximibeloppet bör bestämmas med hänsyn till att avgränsningen gent- emot annan försäkringsrörelse bör upprätthållas. Vid en sådan avvägning med hänsyn till penningvärdets utveckling sedan maximibeloppet bestäm-

Prop. l978/79: l65 166

des är 1972 fört'u'darjag att maximigränsen för kapitalförsäkring nu höjs till I: 000 kr.

2.5.6 Öt'ritutji't'igor

Det finns vid sidan av AP-fonden ett stort antal fonder vars förvaltning är offentligt reglerad. Exempel pä sådana fonder är arbetsskadeförsäk- ringsfondeu. försäkringskassornas fonder. arbetslöshetskassornas fonder. allmänna arvsfonden. kyrkofonden samt olika donationsfonder. Försäk- ringskassorna och arbetslöshetskassorna har själva förvaltningsansvaret för sina fonder. 1 övrigt handhas förvaltningen av de angivna och andra liknande fonder av riksförsi'tkringsverket och kammarkollegiet.

Fondernas sammanlagda värde uppgår till betydande belopp. Den 30 jttni 1978 var bokföringsvärdet för samtliga fonder som förvaltas av riksför- säkringsverket omrking 3.4 miljarder kr. Motsvarande värde den 30juni 1977 för kammarkollegiets fonder var 846 milj. kr.

Gemensamt för samtliga nu berörda fonder är att det är särskilt reglerat hur fondernas medel skall vara placerade. Placeringsreglerna har generellt till syfte att fondmedel skall ha fullgod säkerhet. I första hand godtas därför placeringar i obligationer sOm utfärdas eller garanteras av stat och kommun. Vidare tilläts i regel förvärv av bostadsobligationer och skuldför- bindelser mot säkerhet i fast egendom. Även placeringar i aktier är tillåtna men på grttnd av riskkaraktären endast i begränsad omfattning.

Kapitalmarknadsutredningen har tagit upp frågan om fondernas förvalt- ning mot bakgrund av vissa bl. a. av kammarkollegiet framförda förslag om utvidgad rätt att placera fondmedel i aktier. Utredningen är kritisk mot förslagen och framhåller bl.a. att de aktuella fonderna knappast erbjuder någon lämplig form för ett utökat statligt engagemang på aktiemarknaden. Enligt utredningen bör sådana insatser i stället ske via AP-fonden.

Utredningen anser emellertid att en detaljöversyn av fondernas place- ringsregler är påkallad. Det är i första hand mot mängden av placerings- möjligheter som utredningen riktar sin kritik. Den omfattande regleringen av placeringarna är enligt utredningen onödigt vidlyftig och har skapat stora administrativa behov. För att begränsa fondförvaltningarna pekar utredningen på möjligheterna att utesluta vissa arbetskrävande placerings- former. t.ex. fastighetsinnehav och lån mot inteckningssäkerhet. Place- ringarna bör i stället koncentreras pä obligationer. kommunlån och andra värdehandlingar av sådant slag som inte kräver särskild säkerhetsprövning ide enskilda fallen.

Riksförsäkringsverket ställer sig positivt till att fondförvaltningarna för- enklas. Vad beträffar de egna fonderna. anser verket att sådan medelsför- valtning är främmande för verkets uppgift och att placeringarna därför bör överflyttas till annat organ. Kammarkollegiet framhåller att statens förval— taransvar för fonderna bl. a. innebär att medlen skall placeras utifrån ekonomiskt godtagbara grunder. Avgörande för placeringspolitiken bör

Prop. 1978/79: 165 167

enligt kollegiet vara vilka investeringar som från avkastnings-, värdesäk- rings-. likviditets- och risksynpunkter framstår som på sikt mest fördelakti— ga. En alltför ensidig inriktning på obligationsplaceringar skulle enligt kollegiet inte vara försvarbart med hänsyn till rimliga avkastningskrav. Kollegiet gör vidare den bedömningen att för kollegiets del endast margi- nella vinster står att hämta om förvaltningen förenklas i enlighet med utredningens modell. Kammarkollegiet föreslår att kollegiet. riksförsäk- ringsverket och riksrevisionsverket får i uppdrag att gemensamt göra en översyn av de statligt reglerade fondernas placeringsregler.

För egen del kan jag i och för sig instämma i utredningens bedömning att fonderna har begränsad betydelse från kapitalmarknadssynpukt. Även om fondernas placeringsregler därför inte har tilldragit sig större uppmärksam- het i detta sammanhang finns det emellertid flera omständigheter som pekar på att det. som utredningen förordar. kan behövas en översyn av de olika regler som gäller för placering av fondmedel och fondernas admini- stration. En sådan översyn bör också syfta till att göra den statliga fondför- valtningen mera effektiv och administrationen mindre och enklare. Jag avser att inom den närmaste framtiden återkomma till den närmare utform- ningen av ett sådant utredningsuppdrag.

1 övrigt vill jag påpeka att utredningens avsnitt om obligationsmarkna- den inte har blivit separat redovisat. Dithörande frågor har i stället — som har framgått av vad jag tidigare har anfört — förts till de avsnitt i vilka de olika instituten behandlas. Detta gäller i första hand kapitlen Allmän bak- grund och problembild och Bankerna.

Under remissbehandlingen av kapitalmarknadsutredningens omfattande slutbetänkande har i övrigt många olika förslag förts fram. Huvuddelen av dessa förslag har jag strävat efter att behandla i de föregående delavsnitt där de enligt min mening närmast hör hemma. Återstående förslag som inte har blivit uttryckligen berörda har jag bedömt sakna omedelbart intresse för de nu aktuella reformerna inom kapitalmarknadens område. I några fall har förslagen från remissinstanserna också varit sådana att de inte lämpli- gen kan behandlas i detta sammanhang.

Prop. 1978/79: 165 168

Upprättade lagförslag

I enlighet med det sagda har inom ekonomidepartementet upprättats förslag till

1.

9 10

11.

lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker. . lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.

lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar, lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel. . lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensions- fonden.

. lag om ändring i förordningen (1908: 129) ang. en särskild stämpelav- gift vid köp och byte av fondpapper. . lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308).

. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Prop. 1978/79: 165 169

4 Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om ändring i lagen om bankrörelse

54 5

Det förbud för affärsbankerna att förvärva förlagsbevis som paragrafen bl.a. innehåller har slopats. Skälen till det framgår av den allmänna moti- veringen. Den generella rätt att förvärva förlagsbevis sotn bankerna här- igenom får avser "för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fördringsägare'" men däremot inte vanliga länereverser som innehåller en sådan klausul om begränsning av betalningsrätten. Sådana lånereverser har hittills inte om- fattats av paragrafens uppräkning av värdehandlingar som en bank får förvärva eller driva handel med och gör det alltså inte i fortsättningen heller. Av den föreslagna avfattningen framgår att med förlagsbevis menas förskrivningar som är avsedda för den allmänna rörelsen. Den definition av förlagsbevis paragrafen i övrigt har innehållit har ansetts kunna utgå. Vad som avses med förlagsbevis torde ändå vara klart.

En begränsning i banks rätt att fritt förvärva förlagsbevis kvarstår fortfa— rande. se vid 55 och 56 5.5.

55 och 56 5.5

Bestämmelserna i dessa paragrafer innebär undantag från förvärvsförbu- det i 545. I och med att detta förbud upphävs när det gäller förlagsbevis och bank alltså får en generell rätt att förvärva sådana. kan vissa här upptagna regler om rätt för bank att i särskilda fall förvärva förlagsbevis utgå. Bestämmelserna om förlagsbevis i 55.5 första stycket 2. andra stycket samma paragraf samt 56.5 första och andra styckena har sålunda strukits.

1 555 första stycket 5 föreskrivs att bankaktiebolag efter tillstånd av regeringen får förvärva aktie. garantifondbevis eller förlagsbevis i bankfö- retag eller annat företag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål. I viss utsträckning torde en bank kunna ge företag av nämnda slag kapital- tillskott lika väl genom att förvärva förlagsbevis som genom att köpa aktier. Den praktiska betydelsen av ett tillståndskrav såvitt avser aktier skttlle därför ibland kunna gå förlorad genom att banken i stället förvär- vade förlagsbevis. I enlighet med utredningsförslaget som på denna punkt lämnats utan erinran vid remissbehandlingen har ett tillståndskrav även såvitt avser förvärv av förlagsbevis därför ansetts böra stå kvar.

Bankinspektionen har påpekat att punkten 5 tolkad efter orden innebär att bank före alla förvärv av förlagsbevis skulle förvissa sig om att utgi- varen inte är företag med bankfrämjande eller allmännyttigt ändamål. I praktiken är det här fråga endast om sådana företag där bank redan innehar eller avser att förvärva aktier. Några tillämpningssvårigheter torde därför knappast behöva uppstå.

Prop. 1978/79: 165 170

66 5

Första stycket innehåller ett förbud för affärsbankema att utfärda tryckta eller graverade förbindelser som är ställda till innehavaren eller till viss man eller order. Förbudet avser att hindra bankerna från att bryta eller kringgå förbudet för annan än riksbanken att ge ut sedlar (jfr. 9 kap. 135 regeringsformen) och Vidare från att utfärda obligationer. Även om ban- kerna som jag har förordat nu ges rätt att utfärda obligationer torde förbudet i första stycket böra stå kvar. I texten har gjorts en hänvisning till de undantag från förbudet som finns i andra och tredje styckena. Tredje stycket är nytt och innehåller de föreslagna föreskrifterna om bankbolags rätt att ge ut och ställa garanti för obligationer.

[ andra stycket har endast gjorts redaktionella ändringar. Enligt tredje stycket föreslås bank få rätt att utfärda obligationer som lyder på minst 100 kr. jämte ränta och har en längsta löptid på sju år. Begränsningen till sju år gäller dock bara inom landet emitterade obliga- tioner. En bank är alltså oförhindrad att ge ut obligationer utomlands med längre löptid. Sådan obligation skall lyda på minst motvärdet i utländsk valuta av 100 kr. En gräns sätts för obligationsutgivningen vid ett belopp som motsvarar 392. av bankens inlåning från allmänheten. Som sådan inlåning räknas inlåning på olika slags räkningar. konton i utländsk valuta. specialinlåning och avräkningskonto med postverket. Dessutom bör de medel en bank erhåller mot s. k. bankcertifikat. dvs. kortfristiga obliga- tioner med en löptid på högst ett år. räknas som sådan inlåning. eftersom certifikaten avses ersätta specialinlåning. Mot certifikat upplånade medel bör räknas som inlåning, även om t.ex. en annan bank skulle inneha certifikatet. Begränsningen tar sikte på den volym inlåningen har när ban- ken emitterar obligationer. Det nominella värdet av de obligationer som banken emitterar och tidigare har emitterat får inte överstiga 3% av den aktuella siffran för inlåningen. Det har här ingen betydelse om inlåningen därefter skulle minska så att obligationsemissionerna tillsammans utgör mer än sagda 3 %.

För utfärdande av bankcertifikat har inte gjorts någon volymbegräns- ning. De omfattas allstå inte av 3-procentsregeln.

Någon särreglering av rätten att ge ut obligationer föreslås inte för Sparbankernas Bank eller Föreningsbankemas Bank. Eftersom en motsva— rande rätt föreslås bli införd i sparbankslagen och jordbrukskasserörelsela- gen. bör det vara möjligt för sparbanker resp. regionala föreningsbanker att t. ex. gemensamt utfärda obligationer och bjuda ut dessa på marknaden under med verkan av Sparbankernas Bank resp. Föreningsbankemas Bank.

Tredje stycket upptar också en regel som ger bank möjlighet att ställa garanti för obligationer som annan. t. ex. ett industriföretag, har utfärdat.

Enligt de kapitaltäckningsregler som finns i de tre banklagarna krävs inte kapitaltäckning för fordringar som ett bankinstitut har mot ett annat in- hemskt bankinstitut. Viss justering behöver göras i kapitaltäckningreg-

Prop. 1978/79: 165 l7|

lerna för att detta undantag skall omfatta också banks innehav av obliga- tioner (inkl. bankcertifikat) som en annan bank har utfärdat. Förslag i den delen avserjag att ta upp samtidigt med de förslag till nya kapitaltå'icknings- regler som jag på grundval av ett delbetänkande (Ds E 1978: 4) från bank- lagsutredningen (Fi 1976104) avser att lägga fram inom kort.

74 5

Som en följd av ändringarna i 54—56 55 har förbudet för styrelsen att delegera rätt att avgöra ärende som avser förvärv av förlagsbevis utgått ut femte stycket 4 med undantag för sådana förlagsbevis som avses i 555 första stycket 5. I samma stycke har tillagts en ny punkt 6. som innebär att bankens styrelse inte får uppdra åt annan att besluta att banken skall ge ut obligationer med längre löptid än ett år. Rätten att ge ut bankcertifikat kan alltså delegeras. l sjätte stycket har gjorts ett tillägg, varigenom ett motsva- rande förbud mot delegation kommer att gälla ställande av garanti för obligationer.

Ikraftträdande

De nu föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Jag vill dock erinra om att de ändringar i 55 och 7455 som har föreslagits i prop. 1978/79: 9 med förslag till tbndkommissionslag. m.m. avses träda i kraft den ljanuari 1980.

4.2 Förslagen till lagar om ändring i sparbankslagen och lagen om jord- hrukskasserörelsen

Ändringarna i 23. 24 och 35 55 sparbankslagen samt i 31. 32 och 42 a 55 jordbrukskasserörelselagen motsvarar ändringarna i 54, 55 och 66 55 bank- lagen. Begränsningarna av rätten att förvärva förlagsbevis enligt 24 5 tredje och fjärde styckena sparbankslagen samt enligt 325 tredje och fjärde styckena har ansetts böra bestå av motsvarande skäl som har angetts vid 55 och 56 55 banklagen i fråga om dess första stycke 5.

Till skillnad från vad som gäller för affärsbankerna krävs det tillstånd av bankinspektioncn för att sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis skall få förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår i emissionen (24 5 femte stycket spar- bankslagen och 31 5 femte stycket jordbrukskasserörelselagen). Syftet med föreskriften är att hindra att sparbanker och centralkassor engagerar sig i emissionsverksamhet av detta slag utan att bankinspektioncn har prövat om det är lämpligt med hänsyn till deras personella och tekniska resurser för sådan verksamhet. Med hänsyn till att sparbankerna och kreditkassorna får en generell rätt att förvärva förlagsbevis. bör tillstånd till förvärv inte krävas eller nu föreskrivet avyttringstvång bestå. såvitt avser förlagsbevis som förvärvas i samband med att sparbanken eller-

Prop. 1978/79: 165 [72

eeriii'alkassan medverkar vid emission. Tillstz'indski'avet har i stället knii— tits till själva rätten att medverka vid emission av aktier och förlagsbevis. I sin nya lydelse reglerar bestämmelsen i övrigt endast rätten att inneha aktier som ingår i emissionen.

Angående ikraftträdandet av 24 och 39 .55 sparbankslagen samt 32 5 jordbrukskasserörelselagen jämför prop. l978/79: 9.

4.3. Förslaget till lag om ändring i lagen om försäkringsrörelse

274 .5

] paragrafen föreskrivs att ett belopp motsvarande försi'ikringsfonden för livförsäkringar skall vara redovisat i vissa slag av värdehandlingar. Be- stämmelserna förcslås ändrade i följande hänseenden.

1 första stycket punkt 2 har bland de tillåtna placeringsobjekten tillagts andra skuldförbindelser än obligationer för att möjliggöra placering också i reverslån till Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens se— kundärlånekassa. Sveriges investeringsbank aktiebolag och andra kredit— aktiebolag. Utredningens förslag inbegrep inte Skeppsfartens sekundärlå- nekassa. eftersom kassan avsågs genom fusion gå upp i Svenska skeppshy— potekskassan. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås frågan om sammanslagning av kassorna emellertid anstå. Punkt 2 omfattar for- mellt också Svenska bostadskreditkassan och Nordiska investeringsban- ken. Detta har emellertid ingen praktisk betydelse. Bostadskreditkassan har genom fusion uppgått i stadshypotekskassan. Vad Nordiska investe- ringsbanken angår torde reversupplåning hos svenskt försäkringsbolag inte bli aktuell.

Uttrycket "andra skuldförbindelser" kan inbegripa inte bara vanliga reverser utan även förlagsbevis. Särskilt undantag har därför gjorts för förlagsbevis i punkt 2. I samma punkt har orden "Sveriges investerings— bank aktiebolag" och "kreditaktiebolag. som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektioncn" ersatts av ”kreditakticbo- lag". Alla kreditakticbolag utom investeringsbanken står numera under inspektionens tillsyn. Ändringen är därför närmast redaktionell och skapar överensstämmelse med bankernas kapitaltäckningsregler (_jfr. t.ex. 575 första stycket A 2 banklagen).

Obligationer som bank enligt vad jag har anfört i det föregående föreslås få ge ut eller garantera bör godtas som placeringar enligt förevarande paragraf och har särskilt angetts i första stycket punkt 3. Punkten har ocksäjämkats redaktionellt.

] prop. 1978/79: 5.3 har föreslagits att kommuner skall få ta upp lån och teckna borgen titan regeringens medgivande. Med hänsyn härtill och till att det inte synes påkallat att ersätta kravet på sådant medgivande med något annat villkor har kravet på medgivande slopats i första stycket 4.

Prop. 1978/79: 165 l73

Enligt första stycket punkt 5 kan belopp motsvarande livförsäkringsfon- den placeras i obligationer. som svenskt industriföretag har utfärdat och svensk affärsbank. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken offentligen har bjudit ut. I stället för '"industriföretag' har införts "näringsföretag" för att det skall vara möjligt att godta på detta sätt utbjudna obligationer. även om det utfärdande företaget inte är ett industriföretag titan tillhör annan gren av näringslivet.

1 punkt 6 samma stycke finns bestämmelser som ger försäkringsbolag rätt att låna ut fondmedel mot säkerhet av inteckning i fastighet eller tomträtt. Sådan inteckning skall enligt nti gällande regel vara belägen inom viss andel av senast fastställda taxeringsvärde för fastigheten resp. för tomträtten. nämligen fyra femtedelar för jordbrtiks-. bostads-. kontors- cller affärsegendom och två tredjedelar för annan fast egendom. När det gäller inteckning i tomträtt kan försäkringsinspcktionen föreskriva ytterli- gare begränsning. I stället för fyra femtedelar av taxeringsvärdet har an- getts 70 G;- av det uppskattade värdet av fastigheten resp. av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten. 'f'va tredjedelar av taxeringsvärdet har ersatts med (ut)")? av Uppskattningsvärdet. Fortfarande kan dock för- säkrirtgsinspektionen föreskriva ytterligare begränsning när det gäller tom'trättsinteckning. Samtidigt har tittrycket "annan fastighet" som i prak- tiken främst avser industrifastigheter bytts ut mot "fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet". Motsvarande ändring har gjorts när det gäller tomträtterna. Skulle det bli aktuellt för försäkringsbo- lag att bevilja lån mot inteckning i annat slags fastighet än som omfattas av ptinkt 6, är det möjligt med stöd av punkt 7. under förtitsi'tttning att säkerheten kan ansesjämförlig med dem som anges i punkt 6.

En alternativ gräns har införts i fråga om sådana fastigheter eller htis för vilka det utgår statligt lån till främjande av bostadsbyggandet. För sådana fastigheter eller hus fastställs ett pantvärde. se t. ex. 32 5 bostadsfinansic- ringsförordningen (l974: 946). I stället för gränsen 70 % av det uppskattade värdet skall — efter förebild i banklagstiftningens kapitaltäckningsregler i så fall gälla 75 %. av nämnda pantvärde.

Bestämmelserna i ptinkt 6 har samtidigt disponerats om redaktionellt.

Vad i första stycket 6 avses med det uppskattade värdet av egendomen anges i ett nytt andra stycke. I likhet med vad som gäller enligt bankernas kapitaltäckningsreglei' skall egendomens värde fastställas efter expertvär- dering i varje särskilt fall.

Den s. k. fria sektorn som anges i tredje stycket (nuvarande andra stycket) ökas från 10% till 20% av försäkringsfonden för egen räkning — dvs. den del av livförsäkringsfonden som inte motsvarar värdet av återför- säkringsgivares ansvarighet.

336 5 ! paragrafen regleras försäkringsbolags rätt att äga aktier i ett och samma bolag. l ett nytt tredje stycke föreskrivs att försäkringsbolag inte utan

Prop. l978/79: 165 174

försäkringsinspektionens medgivande får äga andel i aktiefond. Aktie- fondsverksamheien regleras genom aktiefondslagen (l974:931). Ett för- säkringsbolag är på grund av första stycket i denna paragraf förhindrat att förvärva mer än 5 %- av aktierna i ett fondbolag. dvs. bolag som förvaltar aktiefond. Kunde försäkringsbolaget dessutom fritt förvärva andelar i ak— tiefonden. skulle det ktinna få ett större inflytande inom fondbolaget och de bolag vars aktier ingår i aktiefonden än vad innehavet av aktier i själva fondbolaget kan medföra. [ fondbolagets styrelse får nämligen fondandels- ägarna (intressesammanslutning för dem) utse en ledamot för varje påbör- jat tretal ledamöter (7 5 andra stycket aktiefondslagcn). Huvudregeln vid förvaltningen av fonden är att fondbolaget besltitar över den egendom — i huvudsak aktier och andra värdepapper — som ingår i fonden och utövar de rättigheter som härflyter ur egendomen. Särskilda regler gäller dock för utövande av rösträtt för de aktier som ingår i fonden. Besltit om hur rösträtten skall utövas är giltigt endast om det har biträtts av mer än hälften av de styrelseledamöter som fonddelägarna har utsett (17 .5' tredje stycket).

För att försäkringsinspektionen skall medge att ett försäkringsbolag förvärvar andelar i aktiefond torde regelmässigt böra krävas att bolagets inflytande över fondbolaget eller annat aktiebolag inte blir större genom innehavet av andelar och aktier än vad det skulle bli. om försäkringsbola- get hade endast en aktiepost på högst 5 % av aktierna i det andra bolaget. inspektionen kan också återta ett tidigare lämnat medgivande. om försäk- ringsbolaget efter förvärvet av andelar skulle förvärva så många aktier i det andra bolaget. att syftet med 5-procentsregeln åsidosätts.

(')vergångsbestämntclsc

När det gäller bedömningen av säkerheterna enligt 274 5 första stycket 6 torde i regel de värden. som har godtagits enligt denna punkt i dess hittillsvarande lydelse. också uppfylla kraven enligt punkten i den föreslag- na lydelsen. För att inte försäkringsbolag skall tvingas att för kontroll av om de nya kraven uppfylls gå igenom hela sitt bestånd av inteckningssä- kerheter bör. om så önskas. punkten i dess nuvarande lydelse kunna tillämpas även efter ikraftträdandet på dessa säkerheter.

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen om understödsföreningar

Ändringen i 6 5 innebär att det högsta medgivna kapitalförsäkringsbe- loppet höjs från 8 000 kr. till 12000 kr.

1 24 5 lagen om understödsföreningar har i första stycket 2—5 gjorts ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 274 5 lagen om för- säkringsrörelse. Vidare har i 24 5 införts ett nytt tredje stycke innehållande en bestämmelse som gör det möjligt för försäkringsinspektionen att medge sådan understödsförening. som har tillräckliga administrativa och andra resurser. att tillämpa samma placeringsregler som försäkringsbolagen när det gäller inteckningslån.

Prop. l978/79:16S i75

1 ett nytt fjärde stycke har införts samma regel om fastställande av Uppskattningsvärdet (pantvärdet) som för försäkringsbolagen. För att en understödsförening. som medges övergå till att använda uppskattningsvär- det i stället för taxeringsvärdet på fast egendom. inte skall behöva göra en tidsödande genomgång av om de inteckningar föreningen redan innehar uppfyller de nya kraven. står det föreningen fritt att fortsätta att tillämpa taxeringsvärdet i fråga om dessa inteckningar. En föreskrift härom har också förts in i fjärde stycket.

1 det nuvarande tredje stycket som här motsvaras av femte stycket finns föreskrifter om den s. k. fria sektorn av understödsförenings försäkrings— fonder. Den fria sektorn uppgår f.n. till 1/10 av fonderna och övriga skulder. Ändringen i detta stycke innebär att den fria sektorn ökas till I/5. dvs. samma andel som gäller för försäkringsbolagens försäkringsfond.

Frågorna om understödsförenings rätt att tillämpa uppskattningsvärden (pantvärden) i stället för taxeringsvärden och om förenings möjlighet att titnyttja den fria sektorn får prövas i samband med att inspektionen god- känner föreningens stadgar. i vilka dessa frågor skall regleras. eller i samband med att inspektionen prövar fråga om godkännande av ändringar i stadgarna.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om kreditpolitiska medel

9 5

Paragrafen innehåller föreskrifter om den närmare utformningen av lik- viditetskrav. dvs. det förhållande som vid en viss tidpunkt skall råda mellan nettobeloppet av en kreditinrättnings likvida medel och samtliga dess förbindelser med vissa undantag. i andra stycket anges vilka tillgång- ar som alltid skall räknas som likvida medel. Dit hör bl.a. obligationer som har utfärdats av stadshypotekskassan. Svenska bostadskreditkassan och hypoteksbanken samt obligationer som har utfärdats av kreditaktiebolag och som avser bostadskreditgivning.

Bostadsinstittitens nyutlåning får f.n. till 10% utnyttjas för lån till oprio- riterade ändamål. bl. a. uppförande av affärs- och kontorsfastigheter, pri— vatf'inansierad ombyggnad och reparation av bostäder samt belåning av äldre bostadsfastighcter i samband med överlåtelse. Enligt förslaget skall endast sådana av instituten utgivna obligationer godkännas som likvida medel för bankinstituten som används för utlåning till prioriterade ända- mål. Till prioriterade ändamål hänförs i första hand nyproduktion av bostäder och annat byggande. i den mån det finansieras med statliga bostadslån.

En konsekvens av förslaget är att — om medel som har lånats upp mot obligationer skall användas för lån till oprioriterade ändamål — sådana obligationer torde få ges ut i en särskild serie och inte längre räknas som likvida medel enligt paragrafens andra stycke. Stycket har ändrats i enlig- het härmed. Textcn har samtidigtjämkats redaktionellt.

Prop. 1978/79: 165 17!»

Det kan påpekas att bestämmelsen i andra stycket är en minimiregel. Den anger endast vilka tillgångar som alltid måste räknas som likvida medel vid beräkning av likviditeten. Det är förutsatt att riksbanken kan föreskriva att även andra Obligationer än som anges i bestämmelsen skall ingå i Iikviditetskvotens täljare." Så har också skett i fråga om obligationer som ges ut för att vissa angdlägna ändamål som får statligt lånestöd skall kunna finansieras. t. ex. inrättande av allmänna samlingslokaler.

l7 ;"

l paragrafen anges f.n. vad som avses med emissionskontroll. Bl.a. avses därmed att obligationer inte utan riksbankens tillstånd får ges ut av annan än riksgäldskontoret. Ett undantag från emissionskontrollen har nu giorts för s.k. bankcertifikat. dvs. sådana obligationer med en löptid av högst ett år som bankinstituten föreslås få rätt att ge ut. Bankeertifikaten är avsedda att samla upp specialinlåningsmedcl. Eftersom rätt att ta emot specialinlåning inte kräver riksbankens tillstånd bör emissionskontrollen inte heller omfatta bankcertifikaten.

Övergångsbestäm melse

Sådana obligationer som har utfärdats innan ändringen i 9 & träder i kraft skall fortfarande räknas som likvida medel, även om de upplånade medlen delvis har använts för oprioriterade bostadsändamål. Likaså bör vid kon- vertering efter ikraftträdandet de nya obligationer som ersätter obliga- tioner som härrör från tiden före ikraftträdzmdet få räknas som likvida medel. Det förutsätts dock att de nya obligationerna endast avser att ersätta de äldre. De får inte innefatta någon upplåning utöver det inlösta ånebeloppet.

4.6. Förslaget till lag om ändring i reglementet angående allmänna pensions- fondens förvaltning

2 s'

Första stycket 2 har ändrats så att avgifter från arbetsgivare. som i genomsnitt för avgiftsåret sysselsätter minst 50 arbetstagare. skall över- föras till andra fondstyrelsens förvaltning. Avgifter från arbetsgivare med färre anställda överförs till tredje fondstyrelsen. F.n. går gränsen vid 20 anställda.

Enligt andra stycket skall till de medel varje fondstyrelse förvaltar läggas avkastningen. Från denna regel har gjorts ett undantag för fjärde fondsty- relsens avkastning. Fyra femtedelar av den avkastning fjärde fondstyrel- sen uppbär varje år skall överföras till de övriga fondstyrelserna. Före beräkningen av denna andel får dock den sammanlagda avkastningen minskas med förvaltnings- och revisionskostnaderna för året. Det över- förda beloppet skall fördelas på första—tredje fondstyrelserna i förhållande

Prop. 1978/79: 165 177

till storleken av styrelsernas tidigare lämnade tillskott till fjärde delfonden. Dessa tillskott har nämligen enligt första stycket 4 avräknats på de medel som belöpte på de övriga fondstyrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställ- ningen vid utgången av året närmast före resp. överföring.

Med avkastning avses aktieutdelning och räntor men däremot inte reali- serade kursvinster. Realiserade kursvinster bör få återinvesteras, eftersom det inte är rimligt att fondstyrelsen skall inleverera medel enbart av det skälet att man har önskat företa omplaceringar i aktieportföljen. Å andra sidan bör kursförluster inte få avräknas från avkastningen. Överföringarna avses ske en gång om året. Så snart fjärde fondstyrelsens balansräkning är fastställd bör sålunda avkastning som styrelsen har mottagit närmast före- gående år överföras.

3 &

De tre första fondstyrelserna bestrider pensionsutbetalningarna genom att lämna tillskott till riksförsäkringsverket. l paragrafen har gjorts den ändringen att styrelserna skall lämna tillskotten för ett visst är — i stället för i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräk- ningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år — i förhållande till de avgifter som under närmast föregående år har överförts till styrelsernas förvaltning.

ll %

Enligt denna paragraf åligger det fondstyrelserna att förvalta fonden så att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension. Fondmedlens placering skall tillgodose kraven på betryggande säkerhet. god avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap. l paragrafen har gjorts ett tillägg. som innebär att styrelserna skall fullgöra den sålunda angivna förvaltningsuppgiften inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarkna- dens funktionssätt. Styrelserna får alltså inte företa åtgärder som motver- kar den allmänna ekonomiska politik som statsmakterna har antagit eller som innebär en direkt eller indirekt dirigering av kreditmarknaden. AP- fonden kan visserligen i egenskap av försäkringsinstitut omfattas av för— ordnande enligt lagen om kreditpolitiska medel. Det här föreslagna tilläg- get innebär emellertid ett längre gående ansvar än så för fondstyrelserna. Att dessa åläggs ett sådant ansvar är nödvändigt med hänsyn till att fonden har en så dominerande ställning och att placeringsbeslut från fondens sida kan ha en mycket större genomslagskraft än något annat kreditinstituts åtgärder.

Oftast torde det inte råda någon motsättning mellan fondstyrelsernas skyldighet att gagna försäkringsintressena, å ena sidan. och de krav som följer av den allmänna ekonomiska politiken och kreditmarknadens funk- lZ Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 l78

tionssätt. å andra sidan. Sådana intressekonflikter kan emellertid uppstå. lätragrafen i dess föreslagna ändrade lydelse innebär att fondstyrelserna i sådana lägen måste sätta fondens egna intressen i andra hand.

Ett exempel på när fondstyrelserna är skyldiga att låta de angivna allmänna intressena gå före utgör de förplaceringar för vilka kapitalmark- nadsutredningen har redogjort i betänkandet (sid. 481 och 482). Förplace- ringar kan ske för att utjämna tillfällig obalans mellan tillgången på medel och tillgången på lämpliga placeringsobjekt. Däremot bör förplaceringar inte användas i syfte att föregripa eller rentav framtvinga en ränteändring. Ett annat exempel är att fondstyrelserna bör visa en återhållsamhet i transaktioner med andra parter på kreditmarknaden och inte utnyttja sin dominerande ställning på marknaden till att uppnå förmånligare villkor än vad annan placerare på marknaden skulle kunna erhålla.

Fondstyrelserna förutsätts i sin placeringsinriktning följa även de all- männa riktlinjer som beslutats av regering och riksdag. Så har f.ö. också skett i praxis. Ett exempel härpå är den prioritering som gällt för industrins investeringar under perioder av betydande underskott i bytesbalansen.

Denna intresscavvägning är en grannlaga uppgift för fondstyrelserna. Det kommer ej sällan att kunna råda delade meningar om hur avvägningen bort göras. Ansvaret för denna måste emellertid ligga på styrelserna en- samma. Det är inte förenligt med det självständiga ansvar som styrelserna har för fondens förvaltning att någon utomstående ger direktiv för styrel— sernas handlande. Det får således ankomma på styrelserna att utforma en lämplig praxis på området.

lZs'

Paragrafen innehåller AP-fondens placeringsregler. Ändring föreslås på ett par punkter.

Enligt första stycket 3 i dess nuvarande lydelse får första-tredje fond- styrelserna placera fondmedel i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen har bjudits ut av svensk affärsbank, Sveriges investeringsbank eller Nordiska investeringsbanken med undantag av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Som framgår av den allmänna motiveringen bör första—tredje fondstyrelserna inte kunna placera medel i obligationer som bankinstitut föreslås i fortsättningen få rätt att utfärda. Styrelserna bör dock vara oförhindrade att förvärva s.k. bankcertiftkat. dvs. obligationer med en längsta löptid av ett år. Undantag har - utom för angivna slag av skuldebrev — gjorts i punkt 3 för obligationer med längre löptid än ett år som har utfärdats av bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa förjord- brukskredit. 12 a &

Denna paragraf är ny. Fjärde fondstyrelsens rätt att placera medel i aktier i samma bolag begränsas enligt denna bestämmelse till 10% av

Prop. 1978/79:165 179

bolagets samtliga aktier. Förekommer det aktier med olika röstvärde i bolaget, får inte fler aktier förvärvas än som motsvarar högst l0% av röstetalet för samtliga aktier. Vad beträffar fall då AP-fonden vid den nya regelns ikraftträdande har flera aktier än denna medger, se övergångsbe- stämmelserna.

I45

( denna paragraf har gjorts en ändring som syftar till att vidga möjlighe- terna för mindre företag att få återlån. Liksom tidigare kan ett företag få återlån med högst halva det belopp som företaget har betalat i ATP- avgifter under det närmast föregående året. Ändringen innebär att ett företag intill ett belopp av 500 000 kr. i stället kan få återlåna hälften av det belopp det har betalat i avgifter de närmast föregående fem åren och inte tidigare utnyttjat för att få återlån. Denna möjlighet är i första hand tänkt för företag som har få anställda och därför ett lågt årligt avgiftsunderlag. Det kommer att föreligga en valrätt mellan den nya och gamla återlånemöj- ligheten såtillvida att ett företag för varje år kan bestämma sig för att utnyttja den ena eller andra möjligheten. Någon kombination får alltså inte förekomma under ett och samma år.

För att långivarna inte skall belastas med ansökningar avseende alltför små belopp har minsta återlånbara belopp höjts från 500 till 50000 kr.

lSs'

Kreditinrättning som har lämnat återlån har rätt att få lån till motsvaran- de belopp av den fondstyrelse som enligt 2 %$ har att förvalta de avgifter för vilka återlånet har beviljats. ] och med att rätten enligt l4å att få återlån utvidgas att kunna aVSe avgifter som har betalats under fem år kan det inträffa att det inte är samma fondstyrelse som har att förvalta avgifterna för alla fem åren. Till följd av att t. ex. antalet anställda i företaget under tiden har kommit att överskrida 50 kan det vara både andra och tredje fondstyrelserna. I första stycket av förevarande paragraf har gjorts ett tillägg som innebär att kreditinrättningen erhåller lånet från den fondsty- relsc som förvaltar merparten av de erlagda avgifterna.

Andra styckets bestämmelser om Wanglgå 559215. Räntesatsen för lån från fondstyrelse till kreditinrättning som har lämnat återlån — normalt en halv procent över bankernas högsta allmänt tillämpade inlåningsränta — skall i stället som regel vara densamma 5.993.

lid'lånetillfället tillämpas för i Sverige utgivna låTgEfstiga stats-obliga- tjogeir. Räntan skall omprövas-vart femte år så att den överensstämmer med den då tillämpade räntan på långfristiga statsobligationer. Detta har i texten preciserats till den räntesats som gäller enligt senast utgivna lån. Som Utgivningsdag bör därvid räknas den dag riksgäldskontoret har beslu- tat emittera obligationslånet.

I och med att räntesatsen i första hand skall bestämmas på nu angivet

Prop. l978/79:165 180

sätt. finns det inte längre behov av att regeringen fastställer någon ränte- sats i andra fall än då förhållandena på den svenska kapitalmarknaden har ändrats efter den senaste emissionen av statsobligationslån så att räntan på detta inte längre motsvarar det allmänna ränteläget. Om regeringen anser det påkallat kan den i såfall fastställa den räntesats som i stället skall gälla för lån från fondstyrelse till kreditinrättning. Nuvarande regel om att regeringen skall fastställa räntesats harjusterats i enlighet härmed.

16.5

Enligt första stycket i denna paragraf gäller f. n. att den årliga amorte- ringen av återlån, som inte i sin helhet återbetalas inom ett år. skall uppgå till minst en tiondel av lånesumman. Minimikravet i fråga om amortering sänks till en femtondedel såvitt avser det nya slaget av återlån. dvs. återlån som kan motsvara avgiftsbetalningar under-längre tid än det närmast föregående året. Vidare har kreditinrättnings skyldighet att återbetala lån hos fondstyrelse åtminstone i den takt som föreskrivits i villkoren för återlånet uppmjukats i ett hänseende. Skulle den som har beviljats återlån brista i Sin betalningsskyldighet mot kreditinrättningen och återlånet därför sägas upp till betalning, är kreditinrättningen f. n. tvungen att infria hela återstoden av lånet hos fondstyrelsen på en gång. Detta torde gälla alldeles oavsett om återlåneskulden faktiskt blir betald eller ej. [ paragrafen har gjorts ett tillägg som medger kreditinrättning att fortsätta att amortera lånet hos fondstyrelsen på de villkor som rådde före uppsägningen. Tilläggsre- geln är tillämplig på den del av länet hos fondstyrelsen som svarar mot den obetalda återlåneskulden.

Övergångsbestämmelse

Ändringarna i AP-fondsreglementet föreslås träda i kraft den ljuli 1979. Den skyldighet som enligt 2.5 andra stycket åläggs fjärde fondstyrelsen att delta i pensionsbetalningarna skall dock tillämpas först fr.o.m. år 1980.

Utan någon övergångsbestämmelse till ändringen i 2.5 första stycket 2 torde gälla att alla avgifter. som före ikraftträdandet överförts till andra fondstyrelsens förvaltning, fortfarande skall tillhöra dess förvaltning. Det- samma gäller givetvis avkastning av de överförda medlen.

AP-fonden innehar i vissa fall aktier utöver den l0-procentsgräns som anges i 12 a %. För att sådana överskjutande innehav inte skall behöva avyttras vid ikraftträdandet av den nya regeln har ett undantag gjorts för dessa fall (punkt 2"). Undantaget innebär att AP-fonden får inte bara behålla sådana aktier utan också förvärva de nya aktier i samband med fond— eller nyemission som svarar mot dess andel av aktieri resp. bolag.

Möjligheten att återläna avgifter som har betalats under fem år införs efterhand. AVgifter som har betalats före den 1 januari 1977 kan inte utgöra underlag för beviljade av återlån. I och med ikraftträdandet blir det alltså möjligt att återlåna avgifter för de senaste två åren. dvs. 1977 och 1978. Möjligheten att återlåna fem års avgifter inträder först år 1982.

Prop. 1978/79: 165 181

Har återlån beviljats före ikraftträdandet skall vidare 15 och 16 ss forsät- ta att gälla i sin äldre lydelse i fråga om återlånet och lån till kreditinrätt- ning som har beviljat återlånet. Det innebär t.ex. att räntesatsen för lån enligt l55 bestäms enligt paragrafens äldre lydelse, om motsvarande åter- lån beviljats före ikraftträdandet. Det bör dock var parterna obetaget att komma överens om att tillämpa de nya räntevillkoren på relinansierings- lånen.

4.7. Förslagen till lag om ändring i förordningen ang. en särskild stämpelav- gift vid köp och byte av fondpapper och i stämpelskattelagen

Enligt förslaget slopas fondstämpeln i sin helhet. I fondstämpelförord- ningen kvarstår därefter vissa föreskrifter om upprättande av avräknings- nota när fondpapper överlåts vid köp eller byte m.m. Dessa föreskrifter behövs för att bankinspektioncn skall kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter på fondhandelns område och kan således inte upphävas f. n. Det kan finnas anledning att se över dessa föreskrifter i samband med en eventuell över- syn av frågan om bankinspektionens skyldigheter och befogenheter över huvud när det gäller att verka för att fondhandeln bedrivs på'ett tillfreds- ställande sätt (jfr prop. 1978/79: 9 sid. l55).

l stämpelskattelagen har emissionsstämpelskatten slopats i fråga om svenska obligationer och andra skuldebrev som utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen. Vidare har stämpel- skatten på utländska värdepapper avskaffats.

Vissa övergångsbestämmclser föreslås gälla. De torde inte kräva någon kommentar.

4.8. Förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt

I 535 1 mom. kommunalskattelagen har reglerna för AP-fonden ändrats så att fonden blir skattskyldig endast för inkomst av fastighet när det gäller kommunalskatt. Detta har skett genom att fonden tagits med bland de begränsat skattskyldiga subjekt som räknas upp i första stycket d) av nämnda paragraf. Den nuvarande skattskyldigheten avskaffas alltså för annan inkomst som härrör från medel fjärde fondstyrelsen förvaltar. I 75 första stycket lagen om statlig inkomstskatt utgår punkten rn) om AP- fonden. Genom hänvisningen i första stycket e) till 535 1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen blir AP—fonden frikallad från skattskyl- dighet enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Prop. l978/79:165 182

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att 1. godkänna de riktlinjer somjag har förordat ifråga om politiken på kapitalmarknadens område. dels att antaga förslagen till . lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse. . lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker. . lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen. . lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, . lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar, . lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel, . lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pen- sionsfonden. 9. lag om ändring i förordningen (1908: 129) ang. en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lt). lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308), 11. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). 12. lag om ändring i lagen (1947: 576") om statlig inkomstskatt, dels att bemyndiga regeringen att träffa avtal om 13. AB lndustrikredit och AB Företagskredit enligt de grunder som jag har förordat i det föregående, 14. Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lantbruksnäringar- nas sekundärkredit AB enligt de grunder somjag har förordat i det

mxlONUlåb—ltx)

föregående,

dels att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garan- tiförbindelser på 15. 200000000 kr. att ingå i garantifonden för AB lndustrikredit i stället för nuvarande förbindelser på 80 000 000 kr. i garantifonden för AB lndustrikredit och 22 000 000 kr. i garantifonden för AB Företagskredit, dels att

16. till Teckning av aktier i AB lndustrikredit på tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 18 000000 kr.

Prop. 1978/79: 165 183

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Prop. 1978/79: 165 185 Bilaga [

Kapitalmarknadsutredningens sammanfattning och slutsatser

Innehåll 1 Den finansiella utvecklingen i Sverige — en återblick ............ 187 1.1 Investering och sparande ................................ 187 1.2 Kreditmarknaden ....................................... 190 1.3 Den långfristiga utlandsupplåningen ...................... 194 1.4 Industrins finansiering .................................. 197 2 Finansiella marknader och resursallokering ..................... 198 2.1 lnledning .............................................. 198 2.2 Allokeringspolitiken .................................... 200 2.3 Ränteutvecklmgen ..................................... 204 2.4 Kreditmarknaden och inflationen ........................ 208 2.5 Det onetttrala skattesystemet ............................ 211 3 Den internationella bakgrunden ............................... 213 3.1 Inledning .............................................. 213 3.2 Kapitalbehov och investeringsincitament .................. 214 3.3 lnflation — orsaker och framtidsbedöntning ................ 215 3.4 Oljeräkningen. den nya konkurrensen och de internationella balansproblemen ....................................... 217 4 Balansproblcm i svensk ekonomi .............................. 220 4.1 De finansiella framtidsperspektiven ....................... 220 4.2 Kapitalmarknaden och vägen motjämvikt ................. 223 5 Sammanfattning av kapitalmarknadsutredningens förslag. . . . . .. .. 225 5.1 Huvuddragen .......................................... 225 5.2 Bostadssektorns finansiering (kapitel 6) ................... 227 5.3 Kommunerna och kreditmarknaden (kapitel 7) ............. 228 5.4 Allmänna pensionsfonden (kapitel 8) ...................... 230 5.5 Försäkringsbolagen och enskilda försäkringssystem (kapitel 9) 234 5.6 Bankerna och kapitalmarknaden (kapitel 10) ............... 238 5.7 Mellanhandsinstituten inom näringslivssektorn (kapitel 11) .. 240 5.8 Obligationsmarknaden (kapitel 12) ........................ 243 5.9 Vissa fonder (kapitel 13) ................................. 244

5.10 Understödsförcningarna (kapitel 14) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245

Prop. 1978/79: 165 187

Sammanfattning och slutsatser

ur Kupimlmarknatlxutretlningens betänkande (SOU l978:ll) Kapital-

marknaden i svensk ekonomi

1 Den finansiella utvecklingen i Sverige — en återblick

1.1 Investering och sparande

De senare åren av Stl-talet och början av ($O-talet präglades av en stark uppgång i industriinvesteringarna. Under denna tid inleddes också expan- sionen ax' bostadsbyggandet, följt av växande kommunala investeringar. Dessa fortsatte sin tillväxt 60-talet ut, medan ökningen av bostadsbyggandet planade ut mot slutet av decenniet. Den samlade investeringskvoten steg under första hälften av 60-talet till nära 25 procent av BNP — den högsta som hittills registrerats. Uppgången på 2 1/2 procentenheter var jämnt för- delad mellan offentliga investeringar. inkl. bostadsbyggande. och företags- invcstcringar. Under andra hälften av (SO-talet ökade — inom en oförändrad kvot — de offentliga investeringama sin andel. medan företagens minskade. Under 7()-talets första år gick investeringskvoten tillbaka genom framför allt nedgången i bostadsbyggandet. Under 1974—1976 skedde en ytterligare omfördelning och företagen svarade då för 2/3 av de totala investeringarna mot knappt hälften under 60-talets senare del. Genom de stora lagerin- vestcringarna 1975 och 1976 närmade sig investeringskvoten den tidigare toppnivån men sjönk sedan markant 1977, när lagerinvesteringarna gick kraftigt tillbaka.

Sparandet följde fram till 1974 anmärkningsvärt parallellt investeringarna. Den under 60—talet höjda investeringskvoten motsvarades alltså och möj— liggjordes av en uppgång i Sparandet, som i början av 60-talet t. o. m. var större än investcnngsökningen. Den berodde på en kombinerad ökning av sparandet i de offentliga budgetema och i den under denna tid snabbt väx- ande AP-fonden. samtidigt som den privata sparkvoten var oförändrad. Sparandet inom den offentliga sektorn (inkl. AP-fonden) fortsatte att växa under andra hälften av 60-talet. Det offentligas andel av det totala brut- tosparandet steg därmed från 23 procent i slutet av SO-talet till 43 procent under ötl-talet. Under början av 70-talet skedde en viss nedgång i sparkvoten men mindre än den samtidiga nedgången i investeringskvotcn. Underskot- ten i bytesbalansen under andra hälften av (SO-talet följdes av överskott under perioden 1970—1973.

Under 1974—1976 sjönk det offentliga sparandet — detta gällde såväl stat och kommun som AP-fonden — medan det privata sparandets andel av BNP förblev oförändrad. Därmed ägde en ”reprivatisering" av sparandet

Prop. 1978/79: 165 188

rum och fördelningen offentligt/privat sparande återgick till fördelningen från början av 60-talet. Inom den privata sektorn skedde emellertid en viktig förändring — företagens sparande minskade men detta kompenserades av uppgången i hushållssparandet. allt beräknat för perioden 1974—1976 i dess helhet.

Den privata konsumtionens andel av BNP har varit sjunkande sedan Stl-talet. Detsamma gäller. ehuru i något långsammare takt. för den totala konsumtionen. trots att den offentliga konsumtionen under perioden kon- tinuerligt ökat sin andel av resursförbrukningen. Detta avser utvecklingen fram t. o. m. l973. Därefter skedde en rätt dramatisk omsvängning — kon- sumtionen ökade för första gången under efterkrigstiden sin andel av BNP och volymmässigt var konsumtionsökningen dessa är t. o. m. större än ök- ningen 1 den totala produktionen.

[jämförelse med investeringama uppvisar sparandet alltså betydande för- ändringar i sin sammansättning. Den dominerande förändringen svarar AP- fonden för. Under introduktionsperioden 1960—64 representerade AP-fön- den ett nettotillskott till sparandet i den meningen att den privata sektorns Sparande förblev oförändrat och statens och kommunernas sparande steg. AP-f'ondens sparande fortsatte att stiga snabbt under andra hälften av 60- talet. medan statens sparande då gick ned och kommunernas upp. Som nämnts tidigare innebar utvecklingen under denna period en stark ökning av det totala offentliga sparandet. medan det privata. framför allt hushållens, gick ner. Förändringarna i sparandets olika komponenter är inte oberoende av varandra. AP-sparandets effekt på det totala sparandet är därför inte möjlig att bestämma. eftersom sparandets utveckling i en ekonomi utan ATP-system inte kan entydigt angivas. Under 70-talet avtar AP-fondens tillväxttakt och föndsparandets andel av BNP ligger 1974—76 under dess maximum. som nåddes 1970—73.

Hushållssparandet steg under första hälften av 60-talet men sjönk därefter starkt under andra. Detta kan tolkas som en fördröjd. negativ effekt av ATP-reformen men kan också vara en följd av en långsammare stegring av realinkomstema. Under 1973—75 inträdde på nytt en betydande uppgång; trots den snabba prisstegringen accelererade ökningen av de reala disponibla inkomsterna och anpassningen av konsumtionen till de högre realinkom- sterna skedde med en eftersläpning. Först 1976 ökade konsumtionen mer än inkomstema. Hushållens sparkvot steg under denna period från en så låg nivå som 4 procent l972 till 9—10 procent. En vanlig förklaring till denna remarkabla ökning av sparkvoten är hushållens preferens att återställa real- värdet av sina finansiella tillgångar — en given ökning av realinkomstema skulle m. a. o. leda till större uppgång i sparandet vid stigande än vid stabila priser. Uppbromsningen av realinkomsternas stegring under 1977 synes ej ha haft någon negativ effekt på sparandet, vilket då kan förklaras av den fortsatta inflationen liksom av den betydande osäkerheten inför pris- och sysselsättningsutvecklingen framöver.

Företagens sparande har varit trendmässigt sjunkande sedan 50-talet med en nedgång (för icke-finansiella företag) från 9 procent av BNP till 5 procent 1974—76, en nedgång som i omfattning råkar sammanfalla med uppgången av AP-sparandet. År 1974 var företagssparandets andel drygt 8 procent, och låg alltså även detta år under nivån från det sena 50-talet. Nedgången

Prop. 1978/79: 165 189

i företagens bruttosparande har accelererat och det var 1976 nere vid 2 l/2 procent av BNP. Det mest slående draget i sparande/investeringsutvecklingen är otvivelaktigt den starka och fortgående ökningen i företagens behov av extern finansiering. Denna utveckling avspeglar sig i en minskning av själv- finansieringsgraden. dvs. kvoten mellan bruttosparande och bruttoinves- teringar, som sjunkit från 3/4 åren l955—59 till l/3 åren 1974—76.

Parallelliteten i sparande- och investeringskvoternas utveckling t.o.m. 1973 är ett annat sätt att "uttrycka att Sverige under denna långa period upprätthållit en vid internationella jämförelser anmärkningsvärt stabil jäm- vikt gentemot utlandet. Att denna parallellitet upprätthållits trots de be- tydande kastningama i framför allt sparandets olika komponenter får åt- minstone delvis tillskrivas den ekonomiska politiken. Störningar i bytes- balansen förekom under högkonjunkturåren 1965 och 1969—70. Väsentligen var dessa störningar utslag av en inhemsk överefterfrågan med negativa effekter på handelsbalansen. Dessa kunde motverkas — och motverkades de facto effektivt — av en allmänt stram ekonomisk politik. Den svenska bytesbalansen hade emellertid under 60-talet blivit mer sårbar genom en trendmässig försvagning av tjänste- och transfereringsbalansen. som efter- hand blivit alltmer accentuerad. Också åren efter 1965, då handelsbalansen återhämtats. kvarstod mindre underskott i bytesbalansen. Den stora om- svängningen till överskott 1971—73 berodde av en kraftig förbättring i han- delsbalansen. som mer än balanserade den fonlöpande försämringen av tjän- ste- och transfereringsbalansen. Denna förbättring möjliggjordes av kon— junkturuppgången utomlands 1972—73 i förening med en internationellt sett förhållandevis svag inhemsk efterfrågan under dessa år.

Jämvikt i bytesbalansen har successivt ställt allt högre krav på handels- balansen. krav som ytterligare skärpes av stigande ränteutgifter på den väx- ande utlandsskulden. Kraven ökar därmed på industrins konkurrensförmåga såväl på exportmarknadema som gentemot importen på hemmamarknaden.

Utvecklingen av den svenska ekonomin mot växande utlandsberoende har ökat känsligheten för störningar i bytesbalansen. Försvagningar av den internationella konjunkturen återverkar starkt på produktion och sysselsätt- ning i Sverige samtidigt som en väsentligt höjd imponbenägenhet begränsar möjligheterna till en motverkande intern stimulanspolitik.

Frågan om sparandets otillräcklighet har varit ett genomgående tema i den svenska ekonomiska debatten och den har behandlats i raden av lång- tidsutredningar. Under efterkrigstidens första planperioder låg tonvikten på kapitalbehoven för utbyggnad av den tunga industrin som bas för fortsatt tillväxt och full sysselsättning. Under 60-talet riktades intresset mot bristen på långt kapital för finansiering av den snabba expansionen av bostadsbyg- gandet liksom av infrastrukturens förbättring. Företagssektoms sjunkande självfinansieringsgrad förebådade svårigheter i företagens kapitalförsörjning. Dessa förhållanden kan i princip ses som uttryck för en total "kapitalbrist" som givit utslag på avgränsade marknader men också tolkas som ett utslag av faktorer som drivit fram en särskilt stor kapitalefterfrågan på dessa mark- nader. I princip skulle sådana balansbrister tendera att elimineras i den mån investeringsprojektens räntabilitet och sparamas preferenser fick komma till uttryck genom marknadsprisbildningen. En sådan mekanism för sparge- nerering och resursallokering kan emellertid ej komma till användning för

Prop. 1978/79: 165 190

stora delar av den offentliga sektorn. Många av de offentliga investeringarna kati inte bli föremål för räntabilitetsbedömningar. Staten måste genom sin ekonomiska politik söka ätadkomma det kompletterande sparande som behövs för samhällsekonomisk balans. En kontinuerligt växande offentlig sektor har sitt motstycke i en kronisk "sparbrist". Det starka sparmoment som kopplades till AP-fonden kan ses som ett led i strävandena att häva denna sparbrist. Den nuvarande diskussionen om nya former för sparge- nerering visar att problemet alltjämt kvarstår.

Efter försämringen av bytesbalansen i slutet av ($O-talet och ännu mer efter det underskott som inleddes 1974 har uppmärksamheten koncentrerats till frågan om det totala sparandets otillräcklighet för att vidmakthålla den yttre balansen.

l.2 Kreditmarknaden

De reala sektoremas kapttalanskaffning på den organiserade inhemska kre- ditmarknaden har under den senaste tjugoårsperioden expanderat kraftigt. Till denna marknad räknas bankers och försäkringsinrättningars totala pla- ceringar samt allmänhetens placeringar i statspapper, aktier och övriga ob- ligationer. Beloppsmässigt har det årliga tillflödet mer än tiodubblats. från 4 miljarder kr i genomsnitt för perioden l955—59 till 41,5 miljarder kr i genomsnitt under 1974—76. Det har inneburit en betydligt snabbare tillväxt än den sammanlagda pris- och volymmässiga ökningen av produktionen. Det årliga tillflödet på kreditmarknaden steg sålunda mellan nämnda pe- rioder från 6,8 till 14.5 mätt i procent av bruttonationalprodukten till löpande priser. en dryg fördubbling. Denna andelsökning sammanhänger delvis med en ökad spridning av finansiella sparandeöverskott och sparandeunderskott mellan olika sektorer men avspeglar sannolikt också en anpassning av den reala likviditeten vid tilltagande inflationstakt.

Tillväxten i den årliga omslutningen på kapitalmarknaden har varit ännu starkare. Denna marknad omfattar den del av den organiserade kreditmark- naden som utgörs av långfristiga obligationer (och förlagsbevis) samt aktier och lörsäkringsinrättningars reverslån. Dess andel av bruttonationalproduk- ten har nästan tredubblats, en uppgång från 3,1 procent l955—59 till 9,0 procent 1974—76, motsvarande en ökning från knappt 2 till drygt 25 miljarder kr.

Kapitalmarknadens andel av kreditmarknaden har med nämnda avgräns- ning stigit från 45 till 62 procent mellan angivna perioder. Tidigare hade dock sparbankema och postbanken i viss mån karaktären av direktutlånande kapitalmarknadsinstitut framför allt genom att de gav långa reverslån till bostäder. Denna utlåning inräknas nu inte i kapitalmarknaden, vilket kan ha medfön en viss överskattning av andelsutvecklingen av långa placeringar.

Fördelningen av de reala sektorernas upplåning på kreditmarknaden som helhet har förändrats markant. De förskjutningar som ägt rum reflekterar tämligen väl det ändrade mönstret för sparande och investering. Det mest påtagliga draget sett över hela perioden från mitten av 50-talet har varit den kraftiga uppgången i företagsupplåningens andel av kreditmarknaden och en häremot svarande nedgång av bostadssektorns andel.

Företagens andel (av statistiska skäl ingår i denna även hushållen) ökade

Prop. 1978/79: 165 191

från knappt en fjärdedel 1955—59 till nästan hälften 1974—76. Företagens ökade kreditefterfrågan under den senare perioden var resultatet av en för- svagning av vinstutvecklingen i förening med en trots lågkonjunkturen fort- satt hög investeringsverksamhet. Till inte oväsentlig del utgjordes dock in- vesteringama av en av konjunkturläget påtvingad lageruppbyggnad. Bo— stadssektorns andel av kreditmarknaden steg med några procentenheter från slutet av SO—talet till en högsta nivå med 47 procent i genomsnitt för förra delen av (>()-talet för att sjunka till 26 procent 1974—76. Den krympande andelen var en följd av nedgången i bostadsbyggandet under 70-talet.

För kommunerna har sparande och investering utvecklats förhållandevis parallellt både under uppgångsfasen under 60-talet och nedgången under 70-talet. Deras andel av kreditmarknaden har legat mellan 7 och ll procent med undantag för perioden 1974—76 då den sjönk till 3 procent. Förstärk- ningen av statsbudgeten i början på 60-talet ledde till en radikal nedgång i statens upplåning. Från att ha motsvarat en fjärdedel av marknaden i slutet på 50-talet, sjönk den till ett par procent l960—64. Därefter har den successivt stigit och uppgick 1974—76 till praktiskt taget samma nivå som under senare delen av 50-talet.

Motsvarande jämförelse avseende kapitalmarknaden företer en slående skillnad. För denna marknad var kreditfördelningen i stort oförändrad 1974—76 jämfört med 1955—59. Bostadssektoms andel uppgick under båda perioderna till 36 procent och statens till en dryg fjärdedel, medan företagens steg från en dryg fjärdedel till knappt en tredjedel. Den enda mer påtagliga avvikelsen var att kommunernas upplåningsandel sjönk från 9 till 4 procent. Även under mellanliggande period visade fördelningen ett mer stabilt mön- ster än för kreditmarknaden i dess helhet. Det gäller framför allt andelen för företag. Andelsförskjutningen på kapitalmarknaden avsåg under den mel- lanliggande perioden främst staten och bostäder. En högre andel för bo- stadssektorn under denna tid uppvägdes av en lägre för staten.

De strukturella förändringar som ägt rum på kredit- och kapitalmark- nadens utbudssida har i hög grad präglats av AP-fondens utveckling. Dess tillväxt, efter det att den inlett sin verksamhet 1960, innebar att de offentliga försäkringsinrättningamas andel av utbudet på kreditmarknaden steg från en procent under l955—l959 till en högsta nivå av 35 procent under l970—73. Därefter sjönk den till en fjärdedel under l974—76. Den återhållande effekt som införandet av ATP-systemet hade på det enskilda försäkringssparandet medförde samtidigt att de enskilda försäkringsinrättningamas andel sjönk från 26 under l9SS—59 till l0 procent under l965—69. Dessa har sedan kunnat återvinna en mindre del av sin tidigare marknadsandel. Under 1974—76 uppgick den till 14 procent.

Bankernas andel av kreditmarknaden har sjunkit fortlöpande från 65 pro- cent under 1955—59 till 40 procent under 1974—76. Nedgången av såväl ban- kernas som AP-fondens andelar under senare år har uppvägts av växande andelar för riksbanken och allmänheten.

Kapitalmarknaden kan delas upp i tre huvudkällor. Den första utgörs av det mer stabila utbudet av långt kapital från försäkringsinrättningama. Det är stabilt i den meningen att dess förändringar kan förutses relativt väl, i varje fall på något års sikt, och att dess omfattning, totalt sett. inte bestäms av kreditpolitiskt motiverade placenngskrav. Den andra källan här-

Prop. 1978/79: 165 192

rör från bankerna, vilkas långfristiga placeringar dock till betydande del är betingade av föreliggande likviditetskrav och överenskommelser om köp av bostadsobligationer. Den tredje källan slutligen består av allmänhetens mer lättrörliga långa placeringar i obligationer och aktier.

Bankerna, som även efter nedgången i marknadsandel fonfarande är den största långivarsektorn på kreditmarknaden, spelar naturligt nog inte samma roll för utbudet på kapitalmarknaden. Deras andel av denna har sjunkit från en fjärdedel under 50- och 60-talen till ungefär en sjättedel under 70- talet. Utbudet på kapitalmarknaden hari stället till övervägande delen härrört från försäkringsinrättningarna. Dessas sammanlagda andel ökade från tre till fyra femtedelar från 1955—59 till 1970—73. Därefter skedde en återgång under 1974—76 till den tidigare marknadsandelen. Förskjutningen i fördel- ningen mellan offentliga och enskilda försäkringsinrättningar framträder ännu mer markerat på kapitalmarknaden än på kreditmarknaden. De ol'- fentliga försäkringsinrättningarnas andel steg sålunda från ett par procent under 1955—59 till 57 procent under 1970—73 varefter den krympte till 40 procent. för de enskilda försäkringsinrättningarna sjönk andelen från 57 procent under senare delen av 50-talet till en lägsta nivå av 16 procent under 1965—69, föratt åter stiga till 22 procent under 1974—76. Allmänhetens andel har varit förhållandevis stor på kapitalmarknaden. Efter en nedgång i slutet på (al.)-talet och början av 70-talet steg den under 1974—76 till 15 procent. vilket var ungefär samma andel som under 1955—56.

De investeringar som förverkligats har självfallet också kunnat finansieras. ! balansräkningens identitet mellan aktiva och passiva har en anpassning av kreditgivningen alltid skett. Det kan mot denna bakgrund synas mindre meningsfullt att ange finansieringsbehov ex post och relatera dessa till upp- låningen på kreditmarknaden. Vad man snarast kanske skulle vilja belysa är de i någon mening ursprungliga investeringsplanerna och finansierings- behoven och den anpassning som ägt rum i dessa till följd av finansie- ringsbetingelsema. Detta utesluter emellertid inte att det är av intresse att konstatera att de realiserade inkomst- och utgiftsöverskotten för olika sek- torer fått en större spridning och därmed krävt en ökad överföring av fi- nansiella resurser och att detta motsvarats av en växande omslutning på kredit- och kapitalmarknaden. Skulle finansieringen av utgiftsöverskotten ha varit tvungen att ske i andra former än på den organiserade kredit- marknaden eller i mindre utsträckning på kapitalmarknaden, är det möjligt att dessa utgiftsöverskott aldrig förverkligats i den omfattning som faktiskt ägt rum. Investeringarna hade kanske begränsats för att reducera eller eli- minera utgiftsöverskotten.

AP-fonden kan vara ett belysande exempel i detta sammanhang. Samtidigt som den skapat ökade utgiftsöverskott i andra sektorer. har den genom en breddning av kapitalmarknaden bidragit till att de ökade utgifterna kunnat finansieras på denna marknad. Det har tidigare sagts att det är svån att bedöma totalefTekten på kapitalbildningen av uppsamlingen av sparande i fonden. Denna effef't beror på i vilken utsträckning konsumtionen kunnat hållas tillbaka genom medelsindragningen och frigjord produktionskapacitct tagits i anspråk för investeringar. Det är dock klan att AP-fondens utbud av sitt sparande till andra sektorer. och då speciellt näringslivet, är väsentligt för att man inom dessa skall vara beredd att företa mer omfattande satsningar

Prop. 1978/79: 165 193

på investeringar med ökade utgiftsöverskott som följd. Det förhållandet att AP-fondens utbud av kapital haft den kvaliten att fonden självklart räknats till den organiserade kapitalmarknaden, har därvid med all säkerhet varit en Stimulans. Långfristigheten liksom flexibiliteten i utbudet med av- seende både på växlingar i kreditbehovet för olika sektorer och på behovet av olika finansienngsformer har varit viktiga egenskaper. Vad finansierings- formerna beträffar bör kanske särskilt understrykas det ökade utbud av riskvilligt kapital som kommit till stånd genom kanaliseringen av medel till lnvesteringsbanken och genom fjärde AP-fonden.

Bedömt i ett makroekonomiskt perspektiv med avseende på den inves- teringsutveckling och tillväxt som faktiskt ägt rum under de senaste de- cennierna. har kredit- och kapitalmarknaden i stort visat en god anpass- barhet. Marknaderna kan också ses i ett mikroekonomiskt perspektiv såsom instrument för resursallokeringen vad gäller enskilda projekt. Ett stående inslag i kritiken av kreditpolitiken har därvid varit att den innehållit ett alltför kraftigt moment av kreditransonering, vilket lett till en mindre ef- fektiv resursanvändning. Den frågan diskuteras närmare i avsnitt 1.2. Fi- nansiella marknader och resursallokering.

Den positiva bedömningen av kredit- och kapitalmarknadens anpassbarhet vid en längre tillbakablick får inte undanskymma det faktum att finan- sieringsproblemen, speciellt inom näringslivet, blivit trängande under senare år. Dessa har visserligen sin grund i mer allvarliga störningar i den eko- nomiska utvecklingen. Till en del är dessa störningar av konjunkturell och därmed förhoppningsvis av övergående art. Därutöver framträder emellertid strukturella och långsiktiga förändringar som ställer svårbemästrade krav på finansiella lösningar.

En indikation på växande finansieringssvårigheter är statens under de senaste åren starkt ökade roll vid lösningen av uppkommande finansie- ringsproblem. Staten har dock alltid varit en viktig källa för krediter och garantier m. m. vid sidan om den organiserade kreditmarknaden. Dess fi- nansiella tillgångar har under 70-talet varit av ungefär samma storlek som statsskulden. I viss mening kan staten sålunda betraktas som ett finans- institut, som omf'ormar sin upplåning för att tillgodose finansieringsbehov som anses angelägna från samhällsekonomisk synpunkt.

För finansiering av bostadsproduktionen har sålunda statens direkta med- verkan med bostadslån och med räntegarantier och -bidrag varit avgörande under hela efterkrigstiden. Fondbildningen inom ATP-systemet, utan vilken genomförandet av programmet att bygga en miljon lägenheter knappast kommit till stånd, kan ur ekonomisk synpunkt också betraktas som en statlig kreditgivning finansierad med skatter i form av ATP-avgifter. Kom- munernas finanser påverkas av statliga bidrag både för olika verksamheter och obundet för skatteutjämning. Därutöver sker också en inte obetydlig del av den kommunala lånefinansieringen genom statliga krediter inom ramen för de statliga bostadslånen. Detta gäller kommunernas investeringar i daghem och andra serviceanläggningar. Statens bidrag till näringslivets kreditförsörjning sker dels i form av garantier (garantier för industrilån, ex- ponkrediter och fartygskrediter), där staten genom förstärkning av säker- hetsunderlaget möjliggör en fånefinansiering, dels genom direkt långivning som ökade i omfattning under andra hälften av 60-talet framför allt genom 13 Riksdagen 1978/79. 1 sum/. Nr 105.

Prop. 1978/79: 165 194

lokaliseringslån. Statens garantigivning utgår för en ökande delav företagens totala lånefinansiering. Den har också betydande allokeringseffekter på stock- en underliggande krediter i bättre säkerhetsläge.

Denna utveckling mot ökad statlig finansiering har aecelererat under 1976—77 i samband med omfattande rekonstruktioner under statlig med- verkan i de 5. k. krisbranschema. Omfattningen och verkningarna av dessa finansiella transaktioner är svåra att överblicka och långsiktigt bedöma men det är uppenbart att de nu håller på att få ett rätt avgörande inflytande över den industriella utvecklingen.

De växande. bytesbalansunderskotten har sin motsvarighet i ökade in- hemska utgiftsöverskott och de utgör en av de faktorer som skapat finan- sieringsproblem inom näringslivet. Samtidigt erbjuder kreditmarknadema i utlandet en ytterligare finansieringskälla för att tillgodose de växande ft- nansieringsbehoven. Det har därvid varit en gynnsam omständighet att den- na upplåning i stor utsträckning kunnat ske i långfristig form. Totalt sett har härigenom kapitalmarknadsutbudet vidgats högst väsentligt.

Statliga insatser och ökad upplåning i utlandet utöver vad den inhemska marknaden erbjuder framstår emellertid inte som tillräckliga lösningar på sikt. Försämringen av företagens finansiella ställning under senare år ställer krav på ytterligare insatser. Ett av de mest centrala problemen i detta sam- manhang blir att finna ur fördelningspolitisk synpunkt acceptabla vägar att tillföra företagen mer ägarkapital.

1.3 Den långfristiga utlandsupplåningen

Valutaregleringen syftade fram t.o.m. 1973 i stort sett till att främst av stabiliseringspolitiska skäl avskärma den inhemska kredit- och kapitalmark- naden från den utländska. Under perioden 1964—1973 uppgick den lång- fristiga upplåningen utomlands till 1,3 miljarder kr i genomsnitt per år. Denna upplåning utgjordes till största delen av upplåning för varvs- och rederinäringens räkning samt för finansieringen av direktinvesten'ngar ut- omlands. Mot bakgrund av den försämring i bytesbalansen som följde på oljekrisen lades valutaregleringen om så att upplåning utomlands möjlig- gjordes i syfte att under en övergångsperiod finansiera underskotten i by- tesbalansen. Liberaliseringen av valutaregleringens bestämmelser parades med en stram inhemsk kreditpolitik Vilken gav företagen incitament att låna utomlands.

Upplåningens omfattning

Den långfristiga upplåningen på den internationella kapitalmarknaden ökade från 2,0 till 3,5 miljarder kr mellan 1973 och 1974. Detta var dock inte tillräckligt för att förhindra en minskning i valutareserven. som sjönk med 3.3 miljarder kr under 1974. Effekterna av ändringarna i valutaregleringen visade sig först 1975, då upplåningen utomlands uppgick till 6.4 miljarder kr. Denna nivå bibehölls i stort sett under 1976. I slutet av 1976 uppgick den långfristiga lånestocken till 27 miljarder kr.

För 1977 föreligger heltäckande uppgifter om den långfristiga upplåningen endast för första halvåret men en grov kalkyl ger vid handen att den lång- fristiga upplåningen under 1977 kan uppgå till 20 miljarder kr brutto och

Prop. 1978/79: 165 195

17 miljarder kr netto efter amorteringar. Om dessutom hänsyn tas till änd- ringen i kronkursen under året beräknas den långfristiga lånestocken i slutet på 1977 uppgå till strax under 50 miljarder kr.

Det är naturligtvis svårare att uttala sig om storleken på den långfristiga upplåningen i framtiden. Utgår man som ett räkneexempel från att un- derskottet i bytesbalansen skulle vara hävt 1985 och att underskottet fram tills dess minskar med drygt 21/2 miljarder kr per år från en nivå på drygt 18 miljarder krår 1978 kan man vid oförändrad valutareserv uppskatta stocken av långfristiga utlandslån brutto till 150 miljarder kr. Kalkyfen för- utsätter att upplåning även äger rum för att finansiera visst statligt ka- pitalutflöde, direkta investeringar, expon- samt varvskrediter.l Restposten i betalningsbalansstatistiken har uppgått till 4 till 5 miljarder kr under senare år. I viss men okänd utsträckning utgörs restposten sannolikt av en över- skattning av bytesbalansunderskottet. Detta innebär att kalkylen tenderar att överskatta upplåningsbehovet. Som exempel på restpostens betydelse i denna kalkyl kan nämnas att, om 4 miljarder kr av restposten förutsättas härröra från en underskattning av varu- och tjänsteexporten. sa överskattar kalkylen upplåningsbehovet med drygt 30 miljarder kr. Med dessa reser- vationer innebär kalkylen att räntorna på den långfristiga bruttoskulden vid en ränta på 8 procent skulle uppgå till nära 12 miljarder kr 1985. Ovriga löpande betalningar i bytesbalansen måste således tillsammans visa ett över— skott på 12 miljarder kr. Om prisstegringen för svensk export i genomsnitt uppgår till 6 procent per år innebär räntebetalningarna 1985 ett krav på reala resurser svarande mot 7 1/2 miljarder kr uttryckt i 1977 års penning- värde. Den långfristiga låneskulden motsvarar under samma förutsattningar 94 miljarder kr i 1977 års penningvärde. Förutsätter man dessutom att brut- tonationalprodukten ökar med i genomsnitt 3 procent per år svarar ran- tebetalningarna mot 1,7 procent av den reala bruttonationalprodukten år 1985.

Det är i detta sammanhang också viktigt att notera att den i räkneexcniplet antagna utvecklingen under rimliga antaganden om amoneringsplancr in- nebär en bruttoupplåning på en ijämförelse med 1977 och 1978 ungefar oförändrad nivå jämviktsåret 1985.

Låntagare

Under 1974 var det uteslutande företagen som släpptes ut på den inter- nationella kapitalmarknaden. Under 1975 tillkom kommunerna som lån— tagare. Endast de största kommunerna tilläts låna direkt utomlands medan upplåning för övriga kommuners räkning kanaliserades genom kommun- institut och banker. Riksbanken tog under 1975 upp ett lån på 0,8 miljarder kr.

Staten uppträdde först under 1977 som låntagare på den internationella kapitalmarknaden. Bakgrunden till detta var det kraftigt ökade upplånings- behovet. Under 1977 lånade staten ungefär 9 miljarder kr på den utländska kapitalmarknaden.

Bankernas roll när det gäller den långfristiga upplåningen har successivt ökat. Under 1974 kanaliserades 13 procent av upplåningen genom bankema. medan motsvarande siffra var 19 procent under 1976.

[ Direkta investeringar utomlands har förutsatts svara för 25. miljarder kr av ökningen i bruttoskulder och övriga kapitaltransak- tioner för ungefär en miljard.

Prop. 1978/79: 165 196

Riksbanken har i sin betalningsbalansstatistik inte uppgifter om hur den privata upplåningen fördelat sig på branscher. Ur statistiken över tillstånd till långfristig upplåning utomlands framgår det dock att varven och re- derierna 1976 svarade för ungefär 1/5 av upplåningen. Under 1973 svarade de för ungefär hälften.

Kriterier för tillstånd till utlandsupplåning

Den långfristiga utlandsupplåningens omfattning har huvudsakligen reg- lerats genom kriterier för tillståndsprövning inom ramen för valutaregle- ringen. Dessa kriterier har huvudsakligen gällt användandet av upplånade medel och lånens löptid. Under utlandsupplåningens första skede, dvs. under 1974. medgavs dock upplåning utomlands oavsett ändamål förutsatt att lånen var relativt långfristiga. När upplåningen tog ordentlig fart under år 1975, genomförde riksbanken vissa ändringar i principerna för tillståndsgivningen. Tillstånd till utlandsupplåning beviljades endast om lånet avsåg finansiering av industriell investering som var angelägen från bytesbalanssynpunkt. Man fastställde också att lånens löptid skulle vara minst 5 år. Praxis har dock varierat något beroende på intresset för och behovet av utlandsupplåning.

[ början av år 1976 förväntades t. ex. en förbättring i bytesbalansens saldo. Detta ledde till en mer restriktiv praxis i fråga om tillstånd till upplåning. I stället för att minska ökade emellertid underskottet i bytesbalansen från 6,7 till 10,5 miljarder kr, varför praxis successivt liberaliserades. 1 Syfte att Stimulera utlandsupplåningen fick valutabankema sålunda i oktober 1976 tillstånd att inom ett för varje valutabank fastställt rambelopp låna utomlands för vidare utlåning till finansiering av "allmänt produktiv verksamhet" utan av riksbanken beviljat tillstånd i det enskilda fallet. Vidareutlåningen inom dessa 5. k. ramtillstånd fick dock i det enskilda fallet inte överstiga ett värde motsvarande 5 mkr. Totalt uppgick bankernas ramtillstånd till 0,8 miljarder kr under 1976 men ramarna ökades så att de i slutet av oktober 1977 om- fattade drygt 2 miljarder kr. Av detta belopp hade 1,3 miljarder kr utnyttjats vid nämnda tidpunkt.

Utlandsupplåningen stimulerades också genom att riksbanken vid tillstånd till direktinvesteringar utomlands fordrade att en viss andel av investeringen finansierades genom upplåning utomlands.

1 samband med valutakursändringar talas det ofta om valutakursförluster eller -vinster. Det torde därför finnas anledning att med hjälp av ett enkelt räkneexempel åskådliggöra valutakursändringars betydelse för lånekostna- den. Antag att ett företag lånar utländsk valuta till 8 procents ränta och att det omedelbart efter lånets upptagande och omväxling till kronor inträffar en prisstegring på den utländska valutan med 10 procent. Det innebär för det första att räntekostnaden uttryckt i svenska kronor stiger med 0,8 pro- centenheter. För det andra påverkas amoneringens värde uttryckt i svenska kronor. Om länet skulle återbetalas efter fem år motsvarar detta en årlig ränta på ungefär två procentenheter per år. En längre löptid ger en mindre ränteeffekt.

Det finns i den allmänna diskussionen en tendens att överskatta be- tydelsen av valutakursändringar vad gäller lånekostnader. [ viss utsträckning reflekteras nämligen valutakursförväntningar i räntedifferenser mellan lå'n

P'rop. 1978/79: 165 197

i olika valutaslag. Detta kan innebära att en kursstegring för en Viss valuta endast motsvarar den räntefördel det inneburit att ta ett lån i den aktuella valutan. Om vi som ett exempel tänker oss att ett lO-års lån i Sverige betingar 9 3/4 procents ränta kan vi åskådliggöra sambandet mellan valu- takursändringar och räntenivå för lån i utländsk valuta i följande tablå. l förenklande syfte har förutsatts att hela lånet förfaller till amortering i slutet på det 10:e året.

Valutakurs- ändnng per år ('.'n) —5 —4 —3 —2 -—l 0 l 2 3 4 5

Jämförelse- ränta ("a)” 15.53 14.32 l3.|4 ll.99 10.86 9.75 8.66 7.60 6,55 5,53 4,52

"Likvärdig med 9.75'1» ränta på lån i svenska kronor.

ljämförelse med ett lån i svenska kronor till 9.75 procents ränta är det således fördelaktigare att låna i en utländsk valuta som apprecierar med 4 procent per år om räntan understiger 5.5 procent. Sjunker valutan i värde med 4 procent per år blir motsvarande jämförelseränta l4,3 procent. Detta samband mellan räntesats och valutakursändring bör man alltså ha i åtanke när man uttalar sig om kostnader för valutakursändringar.

1.4 Industrins finansiering

Industrins vinstmarginalcr (mätta som kvoten mellan bruttoöverskott och förädlingsvärde) låg från slutet av 50-talet till början av 70-talet på en oför- ändrad nivå, även om de konjunkturella svängningarna tidvis var stora. Eftersom kapitalintensiteten samtidigt ökade kraftigt, sjönk räntabiliteten. De snabbt växande investeringarna förutsatte därför en ökad lånefinansie- ring. Skulderna ökade också väsentligt snabbare än det totala kapitalet: från 1965 till 1974 steg skulderna med 16 procent per år mot ll procent för det totala kapitalet. Soliditeten sänktes därmed från 67 procent 1965 till endast 50 procent 1974. Denna nedgång har därefter fortsatt. De angivna talen anger soliditeten som kvoten mellan eget kapital, inkl. obeskattat ka- pital, och totalt kapital. exkl. handelskrediter.

Under perioden ökade företagens finansiella kapital väsentligt snabbare än det materiella eller med l5 l/2 procent per år mot knappt 9 l/2 procent för de materiella tillgångarna. Ökningen i finanstillgångar var en faktor som underlättade företagens accepterande av den sänkta soliditeten genom att ökningen av lätt realiserbara tillgångar minskade den med den stigande skuldsättningen förknippade risken. Genom en under perioden starkt positiv hävstångseffekt höll den ökade skuldsättningen också uppe räntabiliteten på det egna kapitalet.

Den ökade skuldsättningen har möjliggjorts av en snabb uppgång av kre- ditutbudet; betydande förändringar i skuldstrukturen ägde också rum 1966—74. Cirka hälften av företagens upplåning kommer från den icke or- ganiserade kreditmarknaden i Sverige och från 5. k. rörelsegenererade kre- diter (pensionsskulder. lån, pensions- och personalstiftelser, skatte- och lö- neskulder). Dessa krediter är tillgängliga utan att företagen behöver kva-

Prop. 1978/79: 165 198

lilicera sig för dem i konkurrens med andra företag. Till samma kategori kan hänföras återlånen från AP-fonden. Automatiken i denna kreditgivning — den prövning som förekommer begränsar sig till en säkerhetsprövning — gör att den står självfinansieringen nära. Kredittagningen från den icke organiserade marknaden är också förklaringen till att företagens genom- snittliga låneränta för den totala skulden är väsentligt lägre än räntorna på kreditmarknaden ( 1974 ca 5 1/2 procent). Under perioden spelar utländska krediter en markant växande roll, vilket alltså inträffar redan före den 1974 inledda ökningen av utlandsupplåningen.

Av skuldstrukturen framgår att den organiserade svenska kreditmark— naden har en mindre och dessutom minskande betydelse för industrins finansiering. Detsamma gäller därmed också för de kreditpolitiska åtgärder som omedelbart påverkar denna marknad. Det är mindre än en tredjedel av företagens upplåning som tas från den svenska marknaden. lnom denna del har 1966—74 en minskning skett av affärsbankemas bidrag, som sjunkit från 42 till 27 procent. medan återlånen och långa krediter från mellan- handsinstituten ökat i motsvarande mån. Slutligen tillkommer en växande andel statliga lån. under denna period framför allt lokaliseringslån.

De krediter, med vilka industriföretagen byggt upp sin ökade skuldsätt- ning, kännetecknas alltså av en bestående. mycket hög andel rörelsege- ncrerade krediter (ca hälften). en ökad andel långfristiga krediter och statliga län samt slutligen en ökad utländsk upplåning.

Hänvisningar till PS2

2 Finansiella marknader och resursallokering

Ett finansiellt systems grundläggande uppgift utöver att handha betalnings- förmedlingen är att överföra finansiella resurser från enheter med in- komstöverskott till enheter med utgiftsöverskott. l sparande- investerings- termer betyder detta att enheter. vars investeringsverksamhet uppgår till högre belopp än det sparande de genererar. måste finansiera sig genom upp- låning som i sista hand härrör från enheter med större sparande än in- vesteringar. Existensen av ett finansiellt system är själva förutsättningen för att sparandeöverskott och -underskott överhuvudtaget skall kunna upp- komma eller med andra ord för att investerings- och sparbeslut skall kunna separeras. Utan finansiella tillgångar och skulder måste varje enhets in- komster och utgifter täcka varandra i varje ögonblick och därmed måste också sparande och investering vara ett och samma beslut.

Det finansiella systemets betydelse i nämnda avseende kan visserligen framstå som självklar. men kan ändå vara värd att understryka med hänsyn till att möjligheterna att investera utöver eget sparande är en viktig för- utsättning för att man skall kunna skapa en effektiv produktionsapparat inom ramen för en decentraliserad hushållning med flera beslutsenheter.

En diskussion av sparande-investering kan föras på flera olika nivåer. 1 första hand fastlägges den långsiktiga avvägningen mellan konsumtion och kapitalbildning. Stabiliseringspolitikens uppgift är sedan att så långt möj- ligt skapa balans på kort sikt mellan sparande och investering med nämnda avvägning som riktmärke för deras totala omfattning på längre sikt. lnom

Prop. l978/79:165 199

dessa ramar skall de reala investeringarna fördelas så effektivt som möjligt. Traditionellt innebär detta att de investeringsprojekt som kan väntas ge högst avkaStning enligt en marknadsmässig bedömning skall förverkligas med de avvikelser härifrån som kan motiveras utifrån specifika allokerings- politiska målsättningar. Väsentliga för en effektiv fördelning av kapital- resurserna är allokeringspolitikens utformning som en del av den allmänna ekonomiska politiken och de finansiella marknadernas struktur. organisation och funktionssätt._

1 den enklaSte formen av ekonomiska system. i vilken marknadsme- kanismer kommer till fullt uttryck, kan produktionens storlek och dess fördelning på konsumtion och investering härledas ur hushållens preferenser för arbete/fritid och konsumtion/sparande (framtida konsumtion) samt in- vesteringsprojektens räntabilitet. Löner. priser och räntor anpassas så att marknaderna är i balans utan över- eller underskott. Realt sett betyder detta att räntan anpassas till den nivå vid vilken den del av produktionen, som hushållen är beredda att avstå från att omedelbart konsumera.just motsvarar vad företagen vill utnyttja för investering. Spegelbilden härav är en ka- pitalmarknad på vilken nämnda räntenivå ger jämvikt mellan hushållens utbud och företagens efterfrågan på finansiellt kapital. Med en sådan rän- teanpassning uppkommer ingen kapitalbrist i marknadsmässig mening.

I verkligheten sker en rad ingrepp i den ovan beskrivna mekanismen. Den offentliga sektorn svarar för en stor och växande del av produktion och förbrukning av varor och tjänster. Huvudsakligen rör det sig om sådana varor och tjänster som tillgodoser kollektiva behov eller av andra skäl anses böra handhas av det offentliga. ] sådana fall då de skulle kunna mark- nadsföras Och tillgodogöras individuellt. avser den offentliga produktionen vanligen att skapa ett annat innehåll och åstadkomma en annan omfattning och fördelning än som skulle komma till direkt uttryck i hushållens pre- ferenser och efterfrågan på en marknad. Den offentliga produktionen kräver i ett sådant system offentliga investeringar baserade på andra grunder än marknadsbetingade Iönsamhetskriterier.

Då den offentliga produktionen endast i begränsad utsträckning finansieras genom avgifter för nyttjandet av de tjänster den avkastar, måste den of- fentliga sektorn anskaffa medel på annat sätt. Det sker huvudsakligen genom den beskattningsrätt som staten och kommunerna har. Genom denna kan det offentliga dra in inkomster från den privata sektorn och därmed minska den privata efterfrågan för att skapa samhällsekonomiskt utrymme för sin egen produktion. Som ett alternativ eller komplement kan sådant utrymme skapas genom upplåning på kreditmarknaden som tränger ut finansieringen av privata investeringar och kanske också via räntan stimulerar till ökat privat sparande. Förutom att påverka fördelningen mellan offentlig och pri- vai användning av resursema kan det offentliga genom olika indirekta skatter och subventioner utöva ett betydande inflytande på den privata förbruk- ningens inriktning.

Utöver dessa allokeringspolitiskt motiverade offentliga inkomster och ut- gifter användes även beskattningen tillsammans med varierande former av inkomstöverföringar tillbaka till den privata sektorn som instrument för att uppnå olika fördelningspolitiska målsättningar för den ekonomiska po- litiken.

Prop. 1978/79: 165 200

1 den offentliga sektorn intar kommunerna en mellanställning i förhållande till staten och den privata sektorn. Kommunerna har liksom staten be- skattningsrätt men lånefinansieringen är liksom för den privata sektorn be- roende på förhållandena på kreditmarknaden och utgör en osäkerhetsfaktor i planeringen. För statens utgifter föreligger däremot inte motsvarande fi- nansiella restriktioner. Statens avvägning av inkomster och utgifter och dess upplåningspolitik bestäms i stället av att de allokerings- och fördelnings- politiska målen skall uppnås inom ramen for samhällsekonomisk balans.

1 ovan angivna perspektiv har staten en central roll för bestämning av såväl efterfrågans totala storlek som dess fördelning på offentlig och privat förbrukning. på inveSteiing och konsumtion och mellan olika privata en- heter. Genom olika former av bidrag och lån kan staten även påverka kom- munernas förbrukning. Någon fullständig kontroll av efterfrågan är det dock inte fråga om utan staten arbetar huvudsakligen genom att med olika in- citament påverka efterfrågan och dess fördelning.

Diskussionen ovan har visat att den ekonomiska politiken är av avgörande betydelse för realkapitalbildningen. Stabiliseringspolitiken bestämmer sålun- da kapitalbildningens totala storlek dels genom att skapa det nödvändiga realekonomiska utrymmet. dels genom att påverka investeringsincitamenten så att utrymmet fylls ut inom ramen för en balanserad ekonomisk tillväxt. Hur nämnda utrymme tas i anspråk är en allokeringspolitisk fråga. Vilka medel som därvid utnyttjas bestämmer i stor utsträckning realkapitalets sammansättning och kvalitet. dvs. effektiviteten i resursallokeringen. De flesta ekonomisk-politiska åtgärder har såväl stabiliseringspolitiska som af- lokerings- och fördelningspolitiska verkningar. Åtgärderna kan emellertid primärt vara inriktade på att uppnå det ena eller andra slaget av verkningar. Ofta kan det därvid vara nödvändigt med kompletterande åtgärder för att så långt möjligt neutralisera ej önskvärda sekundära effekter. Bostadspolitiken. regionalpolitiken och näringspolitiken kan väl huvud- sakligen anses syfta till att påverka resursemas fördelning i samhället. Bo- stadspolitiken är inriktad på att goda bostäder skall kunna tillhandahållas till rimligt pris. såsom en av de grundläggande förutsättningarna för att samhället SOcialt sett skall fungera väl. För att detta mål skall kunna uppfyllas krävs att bostadsbyggandet ges större utrymme i realkapitalbildningen än som skulle vara fallet utan ingrepp i marknadsmekanismen. Regionalpo- litiken syftar i första hand till att åstadkomma en jämnare geografisk för- delning av resurserna medan de näringspolitiska insatsema främst avser att styra strukturomvandlingen och den tekniska utvecklingen och därmed påverka realkapitalets fördelning på olika näringsgrenar och branscher. Åt- gärder inoni nämnda områden har också fördelningspolitiska effekter. Åtgärder inom dessa tre politikområden är i regel expansiva till sin karaktär och kräver därför ofta motverkande stabiliseringspolitiska åtgärder. I många fall sättes dock åtgärderna in i lägen av konjunkturavmattning t.ex. för att stödja krisdrabbade företag eller branscher och ge andrum för att genom- föra den sanering som behövs för att göra dem konkurrensdugliga på längre sikt. Gränslinjen mellan å ena sidan närings- och även regionalpolitik och.

Prop. 1978/79: 165 201

å den andra. en selektiv stabiliseringspolitik för att öka resursutnyttjandet och hålla uppe sysselsättningen blir i sådana fall ofta svår att dra. De som förordar en mer generellt verkande politik i sådana sammanhang har sett en fara i att de kortsiktigt sysselsättningsstödjande åtgärderna tar överhanden i en utsträckning som försämrar effektiviteten i resursallokeringen på längre sikt genom att "frysa" den existerande strukturen. Det framhålles också att risker föreligger för att stödet av vissa företag leder till en snedvridning av konkurrensförhållandena så att annars bärkraftiga företags lönsamhet försämras.

I stort innebär den allokeringspolitik som beskrivits en medveten strävan till en annan sammansättning av realkapitalet än vad som skulle framkomma i en ren marknadsekonomi i syfte att uppnå bestämda ekonomisk-politiska målsättningar. Den mer offensiva näringspolitiken i motsats till den närmast ovan beskrivna verkar dock snarare med än mot marknadskraftema. Man försöker påskynda strukturutvecklingen, så att omställningar görs innan kris- tillstånd har utlösts. och förkorta steget till kommersiell tillämpning av tek- niska innovationer.

Ett medvetet avsteg från en marknadsbestämd fördelning av realkapitalet sker också för de offentliga investeringar. som inte anses lämpliga eller möjliga att bedömas efter vanliga räntabilitetskalkyler. Det innebär inte att det är mindre väsentligt att finna kriterier för avvägning av dessa inbördes och på "marginalen" gentemot övrig kapitalbildning.

Nu angivna allokeringspolitiska inslag kan knappast kritiseras för att de inte leder till en ur marknadssynpunkt optimal fördelning av kapitalresur- sema. Åtgärderna avser ju just att åstadkomma avvikelser från en sådan resursfördelning. Däremot kan man givetvis hysa olika uppfattning om vilka målsättningar som bör uppställas för den ekonomiska politiken.

Större tveksamhet kan man kanske inta till de allokeringsmässiga ef- fekterna av olika regler för beskattning av kapitalinkomster. Dessa är hu- vudsakligen utformade utifrån fördelningspolitiska överväganden utan att effekterna på sparande och investering till fullo beaktas. Riskerna för inte avsedda allokeringseffekter torde också ha ökat till följd av att reglerna inte varit anpassade till den infiatoriska utveckling som ägt rum under senare år.

Kreditpolitiken och kreditmarknaden är en integrerad del av den politik och de mekanismer som beskrivits ovan. Ett bestående inslag i kritiken av den sedan 50-talets början förda kreditpolitiken har. utöver att den pe- riodvis ansetts för stram. varit att den innehållit ett alltför stort element av kreditransonering och att detta lett till ogynnsamma effekter på resurs- allokeringen. Lågräntepolitiken under 40-talet hade medfön att bankerna kunnat expandera sin utlåning kraftigt genom utförsäljning av sina stora innehav av statsobligationer. Under 50-talets början infördes olika likvidi- tets- och placeringsregler för att med bibehållen förhållandevis låg ränta förstärka restriktiviteten i kreditpolitiken och trygga bostadsfinansieiingen. Det ökade ransoneringselement som då uppstod. har sedan funnits kvar även efter övergången till en rörligare räntepolitik. Det får bl.a. ses mot bakgrund av att trots en trendmässigt stigande ränteutveckling har det ändå i realräntetermer varit fråga om en lågräntepolitik. lnslaget av ransonering har naturligen varit påtaglig under högkonjunktur även om räntan då nått

Prop. 1978/79: 165 202

sin högsta nivå. Under konjunkturavmattningar har det däremot knappast varit fråga om mer än en "normal" otillfredsställd kreditefterfrågan. Därvid har väl också tidigare undertryckt kreditefterfrågan kunnat tillgodoses och den grå kreditmarknaden minskat i omfattning. Under åren efter oljekrisen har den inhemska kreditmarknaden till följd av det stora och växande by- tesbalansunderskottet varit stram även under lågkonjunktur. Å andra sidan har den utländska marknaden varit öppen för svenska låntagare i en ut- sträckning som inte förekommit tidigare under efterkrigstiden. Att få till stånd en ökad utlandsfinansiering har i själva verket varit det avgörande motivet för den inhemska åtstramningen.

Kritiken som riktats mot att räntan inte tillåtits ge fullt utslag för rådande knapphet på kredit har varit att detta lett till en inoptimal kreditfördelning. En låneränta lägre än jämviktsräntan har gjort även projekt med förhål- landevis låg avkastning räntabla. Ransoneiingen har möjliggjort att dessa har finansierats på kreditmarknaden på bekostnad av andra som skulle ha gett högre avkastning. Det har härvid skett en avvikelse från en mark- nadsmässigt Optimal fördelning av realkapitalet. som inte har sin grund i bestämda målsättningar för den ekonomiska politiken. Tvärtom uppfyller en sådan fördelning inte kravet på största möjliga tillväxt under givna sociala och tekniska betingelser.

Det råder allmän enighet om att räntenivån skall anpassas till kredit- efterfrågan. Problemet gäller därför närmast om man ständigt skall sträva efter att anpassa den så att det alltid bara finns en normal otillfredsställd efterfrågan eller om man kan eller bör tillåta sig ett visst inslag av ransonering i ett stramt kreditmarknadsläge med stor efterfrågan på lån.

Kritiken. som praktiskt taget helt sker med principiella resonemang och sällan eller aldrig utifrån konkreta fall. har i grunden utgått från att alla lånesökande som tillkommer vid den lägre räntenivån sökt finansiering av projekt med lägre avkastning. De som söker lån i det högre ränteläget — jämviktsränteläget — förutsättes söka även vid den lägre räntan. Kreditin- stituten antas i större eller mindre utsträckning tillgodose de förra kredit- behoven på bekostnad av mer räntabla projekt. exempelvis för att favorisera gamla kunder. Resonemanget synes utgå från premissen att alla tilltänkta projekt kan ordnas entydigt efter avkastning eventuellt reducerad med någon riskfaktor.

Det är visserligen självklart men kan ändå vara vän att understryka att det rör sig om en förväntad och inte faktisk avkastning. Kalkylerna kan självfallet skilja sig avsevärt mellan olika bedömare. Dejust nu tätt duggande kriserna i olika företag och branscher bär syn för sägen om att investe- ringsprojekt som ansågs komma att ge en hög avkastning. inte alls motsvarat förväntningarna och att tidigare "säkra" låntagare skulle fallera utan ett omfattande statligt stöd.

Inte minst skapar inflationsutvecklingen osäkerhet. Vid en ren räntepolitik kan det hända att de lånesökande huvudsakligen utgörs av företag med låg riskaversion och stora förväntningar om att kunna göra kapitalvinster vid en stark inflation. medan andra företag. åter. med hög riskaversion och förväntningar om en svagare prisutveckling helt avstår från att söka lån trots att de synes ha väl så goda investeringsprojekt. En lägre räntenivå med inslag av kreditransonering kan locka fram även de senare företagen

Prop. 1978/79: 165 203

som lånesökande. Kreditbedömningen kan då göras mer enhetlig för ett sfär/"(' urval av projekt och därmed förhoppningsvis leda till en mer effektiv kreditfördelning. Detta argument — värdet av att vid en icke renodlad rän- tepolitik ha ett större urval av kreditansökningar — skall dock inte hårdras.

Trots komplikationsgraden är bilden ovan av kreditgivningen som af- lokeringsinstrument ändå starkt förenklad. ] praktiken finns ofta inte en så nära anknytning mellan projekt och kredit som angivits. Det är ofta mycket som skymmer sikten dem emellan. Upplåningen diskuteras vis- serligen mestadels i anslutning till att något projekt skall finansieras. men lånet beviljas ett företag och inte ett projekt. Kreditbedömningen grundas därför kanske snarare på erfarenheterna av företagsledningens skicklighet än på det enskilda projektets avkastning. Säkerheten för lånet kan också spela en viss roll även om kreditinstituten hävdar att om företagen och projekten är goda kan finansieringen alltid ordnas. Anknytningen av fi- nansieringen till ett visst projekt tenderar att försvagas av att låntagarens totala kundrelation tas in i kreditbedömningen. Ofta är det frågor om "skräd- darsydda" paketlösningar för företagets hela finansiering. I många fall kan kreditinstituten känna sig tvingade att "hålla företagen under armarna" för att förhindra att deras utestående lån blir nödlidande. Detta betyder att skillnaden mellan fallet med jämviktsränta och fallet med större inslag av kreditransonering är väsentligt mindre än vad som antas i en rent teoretisk analys. så länge ransoneringen inte blir extrem.

lnvesterings- och finansieringsplaneiingen skeri allmänhet i skilda enheter i företagen utan särskilt starka band. Risk och osäkerhet medför att in- vesteringskalkylerna inte är så starkt påverkade av marknadsräntan som ofta antas. Kampen om tiondels procent kan ge en falsk bild av räntans betydelse för företagens planering. Det framgår av att en räntehöjning oftast inte leder till någon markerad minskning av efterfrågan på kredit medan ansträngningarna att tjäna några tiondelar förblir lika stora. Skälet härtill är att de förtjänster som kan göras på detta sätt är finansenhetemas pro- fessionella uppgift.

Resursallokeringen kan också tas upp ur en annorlunda synvinkel. Företag med någorlunda god Iikviditetsplaneiing låter sig knappast hindras att genomföra sina "livsviktiga" investeringsprojekt vid temporära svårigheter att erhålla lån på en stram kreditmarknad. Dessutom kan hävdas att även om likviditetsproblem skulle utgöra ett hinder i ett sådant läge står valet inte mellan att genomföra en viss investering eller ej utan mellan att göra den vid tidpunkten ifråga eller att förskjuta den en tid framöver tills kre- ditmarknadsläget lättat. Vissa men inte alla investeringar är för sin rän- tabilitet beroende av tidpunkten för sitt realiserande.

Slutsatsen av ovan anförda synpunkter är närmast att de ogynnsamma verkningarna på resursallokeringen av ett begränsat inslag av kreditranso- nering inte bör överdrivas. Ett sådant inslag kan t. o. in.. under vissa inte alltför orealistiska förutsättningar. tvärtom ha positiva allokeringseffekter i situationer där jämviktsräntan skulle vara mycket hög. Kapitalmarknads- utredningen vill dock understryka vikten av att räntenivån relativt väl an- passar sig till den stramhet som råder på kreditmarknaden. Svängningarna i räntan bör därför inte hämmas av krav på låga lånekostnader för vissa prioriterade projekt. Det är ur denna synpunkt positivt att kostnaderna för

Prop. 1978/79: 165 204

finansiering av bostäder i allt väsentligt frikopplats från marknadsräntan. Mycket kraftiga räntevariationer kan dock leda till oro på kreditmarknaden och bör så långt möjligt undvikas. Stora belastningar skapas då kanske mind- re för nya lånesökande än för låntagare som redan är bundna vid en stor upplåning. Stora kastningar i ränteutvecklingen inför dessutom ytterligare ett osäkerhetsmoment i projekt- och finansieringsplaneringen.

Man får räkna med att möjligheterna att föra en från "jämviktsräntan" avvikande räntepolitik torde begränsas efter hand som den "grå" marknaden utvecklas organisatoriskt och institutionellt. Företagens linansenheter visar allt större aktivitet vid placeringen av sina likvida medel samtidigt som den grå marknadens utveckling medför att på denna marknad placerade medel i Iikviditetshänseende blir alltmer likvärdiga bankinlåning. Både utbud och efterfrågan på kredit tenderar då att "flyttas ut" från den organiserade kreditmarknaden redan vid tämligen små differenser i räntenivån mellan denna marknad och den grå och minskar därmed utrymmet för en rän- tepolitik som avviker från jämviktsprisbildningen på kreditmarknaden. En möjlighet att i någon mån komma till rätta med denna utveckling är att "flytta in" delar av den grå marknaden under den organiserade. exempelvis genom utnyttjande av s. k. bankcertifikat. Ytterligare en möjlighet är att den institutionellt välutvecklade delen av den grå marknaden skulle un- derställas samma regler i kreditpolitiskt och annat avseende som nu gäller för den organiserade. Förslag i denna riktning framläggs av finansierings- bolagskommittén.

Diagram l.l visar utvecklingen av konsumentprisindex (procentuella för- ändringar) och diskontot (årsgenomsnitt) från början av 1950-talet. Efter andra världskriget återfördes diskontot till den nivå. som det legat på under senare hälften av 1930-talet. Fram till december 1950 låg sedan diskontot stilla vid 2 l/2 procent. I samband med Koreakrigets inflation höjdes dis- kontot till 3 procent och under högkonjunkturåren 1955—56 i två etapper till 4 procent. Diskontohöjningen till 5 procent 1957 var inte konjunktur- politiskt motiverad utan kan snarast uppfattas som en anpassning till en marknadsutveckling sedan länge karakteriserad av efterfrågeöverskott. l fort- sättningen svängde diskontot i stort sett konjunkturellt med successivt högre högkonjunktunoppar under senare hälften av 1960-talet — 6 procent år 1966 och 7 procent år 1969. Den senare procentsatsen blev toppnoteiiiig även för den senaste högkonjunkturens kulmination år 1974. Räntestegiingarna under 1976 kan ses som en valutapolitiskt betingad anpassning till den internationella utvecklingen och behovet av att täcka bytesbalansens un- derskott med utländsk upplåning. Bankinlåningsräntan har i stort sett följt diskontots förändringar. Både ränta och konsumentpriser visar en trend- mässig stegring.

Diagram 1.1 visar också real bankränta (högsta inlåningsränta) och real emissionsränta för långa statsobligationer. (Den reala räntan har erhållits genom dellatering av den nominella med årsgenomsnitt för förändringarna i konsumentprisindex.) Frånsett den djupa doppningen 1951—52 svängde realräntan mellan noll och fyra procent. Dessa svängningar har mer bestämts

Prop. 1978/79: 165 205

m IO

Konsument - prisrndex

Riksbankens OH ictella drskonto

Realemrssrons- ranta för långa statsobligationer

- Högsta reala bankrnlånings- ranta

f_T # ('"—T '_1 | T 'T— 1 | | | | T' I | | | l |

1955 1960 1965 1970 1975

Anm Konsumentprisindex: procentuell förändring mellan årsmedeltal. Riksbankens drskonto: ärsgenOmSnltt.

av variationerna i prisstegringstaktcn än av förändringarna i räntan. Detta kommer till uttryck i att reala räntan till övervägande del van'erat i motsatt riktning jämfört med nominalräntan. Åren l955—58 steg obligations- och bankräntan successivt. samtidigt som reala räntan sjönk ner mot och stan- nade omkring noll. En analog utveckling registreras åren 1965—66. Åren 1968—72 ger ytterligare exempel på motvariationer i de nominala och reala räntorna. År 1974 trappades prisstegringstakten upp kraftigt. Prisstegrings- takt och obligationsränta konvergerade 1974—76. men under dessa år var den reala räntan negativ. Fastän den nominella räntan regelbundet varierats antikonjunkturellt. har den reala räntan snarast fått ett ur denna synpunkt motsatt förlopp. Den reala räntan har för det mesta sjunkit och legat relativt lågt i högkonjunkturerna och tvänom i lågkonjunkturerna.

Sett ur placerarnas synpunkt har realräntan i stort sett visat en trendartad nedgång sedan början av 1960-talet. mätt med avkastningen över hela löp- tiden på lO—åriga lån emitterade under åren 1960—67. Den har sjunkit från + ] l/2 procent för 1960 års lån till något under noll på 1967 års lån (jämför diagram 12.2. kapitel 12). Nedgången i realräntan har tonsatt för de åren 1968—74 emitterade lånen under den tid de hittills löpt (dvs. t. o. m. år 1976).

Diagram I. I DIS/(mun, kumtrrnvnI/n'ls'mrlm' och reulra'nrm 1953—77.

Prop. 1978/79: 165 206

Realräntan på högsta bankinlåningsräntan har också varit negativ under 1970-talet.

Under efterkrigstidens accelererande inflation har det förelegat stora svå- righeter att använda nominalräntan som konjunkturpolitiskt instrument. Den reala räntan låter sig inte styras med nominalränta. Men den faktiska ränteutvecklingen kan heller inte ses som uttryck för det viktigaste instru- mentet 1 den svenska penningpolitikens utformning.

Denna har under efterkrigstiden i huvudsak använt sig av andra instru- ment än räntan för att nå uppställda mål för styrningen av konjunkturen. Politiken har sålunda inriktats på att direkt söka påverka kreditvolymert med likt iditets- och placeringskvoter. utlåningstak och emissionskontroller. En betydande del av kreditmarknaden har dessutom varit reserverad för utlaning till stat och bostäder. Eventuella efterfrågeöverskott har därför kon- centrerats pa en begränsad del av den organiserade kreditmarknaden. Där har under länga perioder den aktuella räntenivån legat lägre än en hypotetisk jämviktsränta i den meningen att det förekommit en ransonering utöver den som "normalt" kan antagas bli utövad av bankerna. Detta förhållande utesluter inte att räntan vid olika tillfällen justerats uppåt för att undvika de olägenheter som är förbundna med alltför stora efterfrågeöverskott bl. a. i form av ökad kanaliserrng av kreditströmmarna över den icke organiserade marknaden. Som nämnts ägde t. ex. en sådan justering rum år 1957. Denna anpassning av räntan till det aktuella efterfrågetrycket har därefter blivit successivt mer markerad.

1 april 1975 vidtog riksbanken åtgärder för att vidga och skapa bättre jämvikt pa kapitalmarknaden. Räntesatserna vid emission av bostads-. kom- mun- och industriobligationer höjdes med en procentenhet medan diskontot låg kvar oförändrat. Den ändrade relationen mellan långa och korta räntor medförde en ökning av emissionsverksamheten och ledde till att kapital tillfördes den långa marknaden från nya placerargrupper.

Räntenivån har också anpassats till utvecklingen utomlands. ] viss mån kan en sådan anpassning indirekt sägas äga rum i den mån den svenska ekonomiska politiken harmonieras med omvärldens bl.a. med avseende på relativt efterfrågetryck och prisutveckling. Den inhemska penningpo- litiken kommer därvid att grovt sett följa omvärldens, även om inga direkta päverkningar förelegat.

Direkt räntepolitiskt hänsynstagande framstod emellertid som alltmer tvingande när Sverige under 1970-talet kom ur fas både beträffande kon- junktur— och prisutveckling och bl. a. som en följd härav även den externa balartsen utsattes för allt större påfrestningar. Stora underskott i den svenska bytesbalansen och beroendet av en kontinuerlig upplåning utomlands med- förde att valutaströmmarna till och från Sverige blev känsliga för störningar på de internationella valutamarknaderna. Den svenska räntepolitiken blev därmed i högre grad bestämd av ränterelationemas effekt på kapitalrörelsema med utlandet. Riksbanken vidtog av hänsyn till betalningsbalansen en serie atgärder. däribland en kraftig diskontohöjning 1976 från 6 till 8 procent. Man får gå tillbaka till september 1931 för att finna en motsvarighet till en sådan med utlandsberoendet sammanhängande utveckling och en sådan rekordnivå för diskontot. Den 28 september 1931 höjdes diskontot från 6 till 8 procent i samband med att Sverige lämnade guldmyntfotert.

Prop. 1978/79: 165 207

llänsyn till marknadsutvecklingen både inom och utom landet har alltså spelat en betydande roll för räntepolitiken-På en särskild marknad, nämligen marknaden för bostadskrediter. avskännas emellertid räntekostnad och kre- ditgivning från marknadskraftema. Kreditpolitiken utgår här från en realt formulerad plan för. i första hand. den statligt belånade produktionen av bostäder och bostadskomplement. Detta byggande finansieras efter färdig- ställandet med långfristiga lån — en blandning av på marknaden upptagna bottenlån och överliggande statliga lån — till kraftigt subventionerade räntor. Marknadsräntan sätts alltså ur funktion som kostnadsfaktor.

Denna ränta sätts också delvis ur funktion på långivarsidan. Upplåningen på marknaden för bostadsändamål placeras (prioriterasli stället genom över- enskommelser med och rekommendationer till kreditinstituten och i viss mån genom tillämpning av lagen om kreditpolitiska medel i form av lik- viditetskrav. Detsamma kan även sägas om statens upplåning. Det bör emel- lertid observeras att innebörden av och syftet med denna prioritering inte är att åstadkomma en räntedifferentiering mellan de prioriterade låntagarna (staten och bOStadssektorn) och andra låntagare. l stället har man valt att subventionera en speciell sektor (bostadsproduktionen). Placeringspriorite— ringar för statliga lån och bostadslån innebär inte primärt ett ingrepp i rän- testrukturen men väl att kreditgivama får anpassa sig till en struktur på sin låneponfölj. som kan antagas avvika från en i dessa avseenden fri mark- nadsutveckling och den ränteutveckling som därvid skulle ha framkommit. Prioriteringen innebär att om efterfrågan på kreditmarknaden inte tillgo- doses, detta inte drabbar staten eller bostadsproduktionen.

[ övrigt ställer staten kredit till förfogande vid sidan av marknaden också för regionalpolitiska ändamål och för utgifter med närings- eller sysselsätt- ningspolitisk motivering. En växande omfattning av denna kreditgivning innebär en motsvarande försvagning av kreditmarknaden som allokerings- faktor i traditionell bemärkelse.

På den organiserade marknaden utanför bostadssektorn bestämmer riks- banken i hög grad både den allmänna räntenivån och räntestrukturen. Ban- kernas in- och utlåningsräntor har traditionellt van't bundna till riksbankens diskonto. För närvarande synes riksbanken sträva efter att bibehålla denna anknytning. närmast genom att begränsa den glidning uppåt av utlånings- räntornas genomsnitt som ägt rum sedan slutet av 60-talet. Utifrån denna allmänna räntenivå bestämmer bankema strukturerna på sina utlånings- räntor. De långtidsbundna räntesatsema vid obligationsemissioner och i för— säkringsinstitutens utlåning är anknutna till räntan vid emission av långa statsobligationer.

Den individuella räntesättningen på obligationslånen bestämmes av ett ratingsystem. som konstruerats av emissionsbankerna i samråd med de stora placerarna. Ratingsystemet utgår från den räntesats som tillämpas för lån med typiska villkor och en diskussion mellan marknadens paner, i samråd med riksbanken. är avgörande för räntesättningen på lån med t. ex. löptider eller säkerheter som avviker från de typiska.

Den allmänna räntenivån såsom denna genom penningpolitiken kommer till uttryck i diskontot och räntesättningen vid emissioner av nya statsob- ligationer påverkas i sin tur i mycket av samma faktorer som skulle format räntesättningen på en marknad där räntebildningen åstadkoms genom en

Prop. 1978/79: 165 208

marknadsntekanism. Riksbanken har som framhållits i det föregående sökt undvika alltför kraftiga spänningar mellan utbud och efterfrågan på olika kreditmarknader och anpassar räntenivån i enlighet härmed. Med den in- stitutionella uppbyggnad som kännetecknar den svenska kreditmarknaden skulle det. om riksbanken avstod från att furtgera sorti prisledare. inte heller bli fråga om någon renodlad marknadsprissättning enligt frikonktrrrcnsmo- ' dellen.

På kapitalmarknaden skulle i ett sådant läge ett mycket litet antal stora placerare ha ett dominerande inflytande över räntesättningen på obligations- lån. Det är sannolikt att de emitterande bankerna skulle bestämma villkoren för ett lån efter sondering hos dessa placerare som kan antas beakta ungefär samma synpunkter på räntesättningen som riksbanken. När det gäller ban- kernas inlåningsräntor skulle fåtalskonkurrensen leda till en ensanad rän- testruktur av samma karaktär som idag.

På utlåningssidan skulle det inte heller i en "fri" marknad vara tillräckligt att betala marknadsräntan för att erhålla lån. Bankerna prövar som utvecklats i föregående avsnitt kreditvärdigheten efter sin uppfattning om vilka lån- tagare som skall tillgodoses och denna bestämmes inte enban av den aktuella räntebetalningsförmågan.

Även om räntebildningen inte på ett avgörande sätt skulle förändras om riksbanken avstod från sin pnsledande roll. är det dock troligt att en friare räntebildning skulle leda till en högre och över tiden mer varierande rän- tenivå med ett något mindre inslag av kreditransonering. Detta skulle kunna medföra att förmågan att betala högre räntor kom att betyda relativt mera i allokeringen av krediter. Det är dock inte givet att detta skttllc leda till en bättre kreditfördelning enligt tämligen allmänt omfattande kriterier.

Man kan spekulera om det sätt på vilket realkapitalbildningens tillväxt och fördelning skulle ha utvecklats under 1950- och 1960-talets relativa prisstabilitet. om vi under denna period haft en "friare" kreditmarknad t. ex. av den typ. som man har i Förenta staterna. För det första skulle bostadsbyggandet säkerligen varit i genomsnitt lägre och utsatts för de större konjunkturella svängningar. som följer av en marknadsberoende finansie- ring. Det är vidare sannolikt att den genomsnittliga räntenivån legat högre och att därigenom framför allt realkapitalbildningens fördelning blivit an- norlunda särskilt inom industrin. Den låga räntan på 1950-talet och den i fortsättningen till följd av prisstegringen alltjämt låga realräntan kan antagas ha gett extra stimulans till kapitalintensiva investeringar på bekostnad av relativt sett mindre kapitalkrävande investeringar och investeringari human- kapital. Det är svån att värdera dessa utvecklingsalternativ i förhållande till varandra i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

2.4 Kreditmarknaden och inflationen

Inflationen påverkar i olika avseenden efterfrågan på och utbudet av kapital jämfört med en utveckling med oförändrade priser. Snedvridningen sam- manhänger dels med att prisutvecklingen inte kan förutses korrekt. dels med att olika kategorier av investerare och sparare har olika möjligheter att skydda sig mot respektive dra fördel av inflationen. Ur välfärdssynpunkt är snedvridningseffekterna särskilt allvarliga därför att de tenderar att drabba

Prop. 1978/79: 165 209

låginkomsttagare. vilka på grund av begränsade investeringsalternatrv. hog riskaversion och institutionella förhållanden inte kan sprida sin förmögenhet.

Det synes vara oklart i vilken utsträckning inflationens effekter på spa- rande- och invcsteringsincitamenten påverkar totala sparandet och inves- teringarna. Däremot är det uppenbart att inflationen tettderar att förändra sparandets och rnvestcringarnas fördelning. Sparare. som har möjlighet där- till. söker skydda sig mot inflationen genom att placera i varaktiga kon- sumtionsvaror. fast egendom. aktier. utländsk valuta. konst etc. Dessa pla- ceringar karakteriseras ofta av illikviditct och/eller av relativt stort risk- tagande. Företag med relativt höga inflatiönsförväntningar utsträcker sin låntagning för att finansiera investeringsprojekt. även om de erbjuder en relativt låg real avkastning. Den reala låneräntan släpar i regel efter i in- flationsprocessen. Resursfördelningen tenderar att bli inoptimal. när relativt lågt avkastande investeringar genomföres på bekostnad av sådana med högre real förräntning. Under inflation representerar spekulation r prisutvecklingen ett särskilt investeringsincitament.

Ett speciellt problem, som uppkomnter vid kraftig och långvarig inflation. är att realvärdet av låncutgiften visserligen minskar successivt men initialt är mycket hög i den mån nominalräntan anpassats till prisutvecklingen. Under de första åren kan låneutgiftcrna komma att överstiga avkastningen på investeringen och då kräva refinansiering till vid investeringstillfället osäkra låneräntor. En ytterligare komplikation, som även den minskar in- vesteringsincitamcntet. är att investerarens förväntningar om framtida priser och räntor i princip skall avse hela projektets livstid och följaktligen måste bli mycket osäkra. Denna osäkerhet ökar kraven på avkastning. En ned- trappning av inflationstakten kan nämligen få en katastrofal effekt på rän- tabiliteten. i synnerhet om den inträffar i ett tidigt skede i lånets löptid. lin till synes låg real Iåneränta kan då i efterhand visa sig bli mycket hög. Risken för en sådan utveckling kan tänkas väga särskilt tungt och i och för sig vara en faktor som hämmar investeringarna jämfört med det fall att ingen inflation förelåg.

Ett sätt att minimera effekten av osäkerheten om den långsiktiga rän— teutvecklingen under inflation är att ge de långa lånen relativt kort rän- tebindning. 1 Sverige har därför på allra senaste tid långa obligationslån försetts med s. k. räntejustcringsklausul. enligt vilken låneräntan periodvis kan anpassas till den vid justeringstilllället aktuella räntan på ett jämförbart nyemitterat statslån. llärvid stipuleras bl.a. att den förjämförelscn använda statslåncräntan med en vrss minimidifferens avviker från utgångsläget. Ut- redningen har stött denna utveckling. som framstår som en naturlig och angelägen anpassning för att minska de riskproblem som inflationsförvänt- ningarna framkallar.

Problemet ntcd dc initialt höga lånekostnadema är speciellt besvärande för fastighetslånen. Det s. k. paritetslånesystemet var avsett att knyta både belåningsvärde och lånekostnademas fördelning till prisutvecklingen.

! paritetslånen periodicerades betalningen av den nominella räntesatsen så att den hyresbestämmande annuiteten i ston skulle följa byggnadskost- nadsindcx. Detta innebar att en del av den nominala räntesatsen lades till kapitalet varje år. Den utestående skulden kunde dock aldrig öka mer än index. Skulden ökades sålunda nominellt men ej reellt. varigenom belå- 14 Riksdagen l978/79, [ .vuml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165

:()ECD. Towards Full I:"nr/rloi'mwrr rmrl Price .S'mhr/r/j'. June 1977, sid 45—46.

"1 .ll'r art ikel n I/ldr'x/ånwls uppgång och/all ! S t't'rrgo av lngemar Ståhl i Skan- dinaviska enskilda ban- kens kvartalsskrift 197511.

210

ningen av fastigheter i motsats till förhållandet vid traditionella lån följde fastighetens marknadsvärde.

Paritctslånesystemet fungerade ej som avsett. eftersom paritetstalen och därmed annuiteterna i det äldre beståndet inte anpassades till de stigande byggnadskostnadema. Systemet avskaffades 1975, då räntesubventioner återinfördes. Dessa subventioner avtrappas i en takt som bestämmes av den förväntade inflationen. Den realiserade inflationen har dock blivit vä- sentligt högre än den förväntade, varför den avsedda paritetsefl'ekten inte kommit till stånd.

En indexering av finansobjekt med anknytning till penningvärdets för- ändringar skulle i princip kunna eliminera de snedvridningar som inflationen ger upphov till på kapitalmarknaden. Inte i något land har emellertid en ansträngning gjorts att i större skala genomföra en indexering. Man har försökt med indexlån på begränsade marknader — försök som i regel blivit relativt kortlivade.

Den 5. k. McCracken-rapporten innehåller en rekommendation att ta bort de institutionella hinder, som ligger i vägen för emittering av indexobli- gationer. Motiveringen är att indexeringen skulle reducera osäkerheten för låntagarna och att spararna skulle få ett skydd mot inflationen. Förekomsten av sådana obligationer borde också medverka till en stabilisering av priserna på andra placeringsobjekt såsom fast egendom och råvaror. Även staten borde vara beredd att emittera indexobligationer.

[ länder med sofistikerade kapitalmarknader skulle dessa obligationer en- ligt kommitténs rekommendation ej ges en speciellt priviligierad position. t.ex. genom begränsning till vissa långivarkategorier. utan i stället göras allmänt tillgängliga och med en till en början relativt låg realränta för att testa marknaden.2

Erfarenheterna från vårt land av att på vissa marknader (bostads- och studiefinansiering) införa system. som i princip fyllt indexlånens uppgifter. har visat att stora administrativa och också opinionsmässiga problem uppstår. när detta sker inom en i övrigt nominalistisk miljö. Systemen avskaffades också 1975 trots att vi då stod mitt i den snabbaste inflationsutvecklingen under efterkrigstiden.3

Värdesäkringskommittén (SOU l964:2) påvisade att om man med in- dexlån skall kunna uppnå avsedda syften. måste man också övergå till real beskattning. En sådan övergång medför i sin tur en rad konsekvenser bl. a. för företagens avskrivningsprinciper och redovisning. Nuvarande institu- tionella system. som bestämmer kapitalmarknadens funktionssätt. är baserat på nominalistiska principer; det gäller redovisningsprinciper. fastighetsin- teckningar. taxeringsvärden och inte minst viktigt skatteregler. lndexlån förutsätter därför en genomgripande förändring av de institutionella ramarna. Penningpolitiken ställs också inför svårigheter. när den skall agera i en "dub- bel" lånemarknad. där det finns en stor stock nominalistiska lån och en växande stock reallån. För ett enskilt land uppstår slutligen problem med spekulativa kapitalrörelser. om landet isolerat inför indexlån och i konsek- vens därmed även ett system med realbeskattning. i en internationell miljö, som alltjämt fungerar med penninglån och nominalbeskattning.

Med hänvisning till omfattningen av den övergripande problematiken och till värdesäkringskommitténs utförliga genomlysning därav har kapi-

Prop. 1978/79: 165 211

talmarkrtadsutredningen ej ansett sig ha anledning eller möjlighet att till omprövning ta upp hela frågan om indexlån och analysera de konsekvenser som införandet av dessa skulle få.

De missanpassningar'av efterfrågan och utbud på kreditmarknaden som inflationen medför och som berörts i föregående avsnitt. förstärkes av skat- tesystemet. Det gäller f. ö. att många av de sparande- och sparandeallo- keringsproblem som kännetecknar den svenska ekonomin i dag. har sam- band med vån skattesystem. Med hänsyn både till det omfattande arbete som parallellt med kapitalmarknadsutredningen bedrivits i pågående skat- teutredningar och till kapitalmarknadsutredningens direktiv. har utredning- en ej försökt någon systematisk analys av det nuvarande skattesystemets verkningar på kapitalmarknadens funktionssätt. Än mindre har utredningen haft ambitionen att föreslå förändringar av detsamma. annat än i vissa be— gränsade fall som ligger utredningens överväganden i övrigt mycket nära.

Nuvarande finansierings- och skattesystem missgynnar vid inflation spc- ciellt långsiktiga investeringar.4 De ökar avkastningen speciellt av sådana högt belånade investeringar. där en nominell princip tillämpas på avdrags- sidan. medan reala principer (helt eller delvis) tillämpas på intäktssidan i beskattningen.

En belysning av effekterna av nu gällande skatteregler på avkastningen av olika sparformer för hushållen lämnas 1 en bilaga till denna utredning.i Fn jämförelse sker där mellan finansiella placeringar (bankdepositioner och obligationer) och placering i aktier och fastigheter. En föga överraskande slutsats är att avkastningen på bankdepositioner vid inflation och efter skatt realt blir starkt negativ. eftersom hela avkastningen är nominell direktav- kastning som i sin helhet beskattas.” Historiskt har den reala avkastningen av obligationer varit ännu ofördelaktrgare på grund av kurssänkningar som förekommit till följd av den höjda räntenivån.

För fastigheter och aktier är sambandet mellan inflation och real effektiv skatt mer komplicerat. eftersom avkastningen har form både av värdeändring och av direktavkastning. För fastigheter utgår ingen skatt på realisations- vinst. om ingen real värdestegring inträffat och endast en del av direkt- avkastntngen beskattas tschablonen 2 procent av taxeringsvärdet. nyligen höjd till 3 procent. ligger väsentligt under den "verkliga". marknadsvär- derade avkastningen av fastigheten). Vid aktier beskattas däremot hela di- rektavkastningen och 40 procent av den realiserade värdestegringen. oavsett om den är real eller icke. Ur kreditmarknadssynpunkt är det väsentligt att avkastningen efter skatt kan avsevärt höjas genom belåning. Den positiva hävstångsellekten. som är välkänd från diskussioner om företagens skuld- sättning. gäller 1 hög grad också för hushållen. När avkastningen på det totala kapitalet (summan av värdestegring och direktavkastning) är högre än låneräntan. ökar avkastningen av det egna kapitalet vid ökad skuld- sättrtingsgrad. Eftersom endast en del av den totala avkastningen beskattas för fastigheter och — ehuru i mindre markerad grad — för aktier. medan låneräntan 1 den del den överstiger den beskattningsbara direktavkastningen kan dras av från annan beskattningsbar inkomst. leder ökad belåning till

4 Se t. ex. llansson. Ingemar. [Jus/m/s/ina/rs/c- furu (It'll Inivrmlvhr's'krummg tr/rrlw'm/hlllmt. Statens råd för byggnadsförskning 1( 77. std 118 ll".

? Sc lfrlaga 2. Sven-Frik Johansson. Hrohrll/vvpa- runt/u m lr skulle/'cuk'r.

h.lfr bilaga 3 Vid 5"-- ln11ll1lf'Hitlt'1lhfl margi- nalskaff kravs 13 1/2- hankranta for att realrän- tan efter skatt inte skall vara negativ. v'rd lf) prisstegring och 75 marginalskatt måste rantart vara 411 "u.

Prop. 1978/79: 165

IJ IJ

en mycket markerad höjning av realavkastningen av det egna kapitalet. Denna effekt blir större _iu högre marginalskatten är. Samma mekanism verkar även på placeringar i premieobligationer. vars avkastning beskattas till en konstant skattesats

De 1 bilagan redovisade kalkylerna. som har räkneexemplens form och med nödvändighet bygger på förenklade antaganden. visar att vid rådande Infltlllt)n.0Ch margtnalskatter blir nominellt sparande av typ banksparande, där hela den nominella avkasrningen beskattas. starkt missgynnat i för- hallande till andra sparformer.

Även om räntan på hartksparande skulle anpassas till inflationen och real- räntan fore skatt således vara konstant och positiv. blir i de redovisade exemplen den effektiva skatten på realräntan mer än 100 procent. Realräntan efter skatt blir även I detta "gynnsamma" fall negativ till följd av att in- llattönskompensationen beskattas. Spegelbilden härav är att också den reala låneräntan efter skatt blir negativ och lånen "billigare" efter skatt ju högre inflation och marginalskatt är.

Sparande l (rk/ter. vilkas utdelning och marknadsvärde antages stiga i takt med tnllationen. ger i exemplen utan belåning en positiv eller negativ realränta efter skatt beroende på inflationstakt. marginalskatt och innehavs- pertod. Belåning kan vid vissa förutsättningar vara ett villkor för att på det egna kapitalet uppnå en positiv realförräntning efter skatt. Den senaste omläggningen av realisattonsvinstbeskattningen för aktier syftade till en för- bättrad samordning med motsvarande beskattning av./bstigherer. Exemplen belyser dock att den effektiva reala skatten på fastigheter kan vara betydligt lägre än på aktier. Denna skillnad ökar ju högre inflation. belåning och marginalskatt är. För fastigheter med konstant realvärde och en direktav- kastning. som sammanfaller med eller understiger skattepliktig schablon- intäkt. vilket motsvarar försiktiga antaganden, blir realförräntningen efter skatt positiv. även om ingen belåning föreligger. Om lånat kapital med negativ real låneränta efter skatt placeras i fastighet. som ger positiv realränta. erhålles en posniv placeringsmarginal. som kan bidra till en aktningsvärd real förräntning på egen kapitalinsats. Den effektiva fömtögenhetsskatten blir också lägre ju högre belåningen är.

Premteobligationer med förväntad negativ realränta före skatt kan genom belåning ge en positiv realränta efter skatt på den egna kapitalinsatsen.

lnllation och skatteregler medför sålunda en mycket kraftig stimulans till framför allt fastighetsplaceringar. medan placering i bank missgynnas. Den negativa avkastningen på banktillgodohavanden har dock hittills inte avhållit hushållen från att öka sina bankdepositioner.

l-"rån kapitalmarknadens synpunkt är det viktigt att notera skattereglemas effekt att stimulera en stark lånebenägenhet och en motsvarande aversion mot amorteringar. Den höga reala avkastning som kan uppnås på det egna kapitalet l fastigheter genom den ökade skuldsättningens hävstångseffekt, leder till en mycket stark låneefterfrågan. Vid varje uppmjukning av pen- ningpolitiken gör sig denna efterfrågan också omedelbart och starkt märkbar i bl. a. bankernas utlåning. Dess styrka och okänslighet för ränteförändringar begränsar möjligheterna att utnyttja en jämviktsskapande räntebildning på den organiserade svenska kreditmarknaden.

Professor Johanssons bilaga illustrerar den kombinerade effekten av in-

Prop. 1978/79: 165 213

flation och gällande skatteregler på hushållens avkastning på olika spar- former. Motsvarande problem uppträder emellenid i varierande grad också för andra typer av investeringar. Det gäller t. ex. investeringar i jordbruks- och skogsfastigheter. i långsiktiga anläggnings- och maskininvesteringar lik- som också i investeringar i konsumtionskapitalvaror som bilar. båtar. konst och frimärken. '

Kapitalmarknadsutredningen har inte inom sitt mandat möjlighet att genomföra en systematisk studie av de frågor som här berörts. Med hänsyn till de effekter på kreditmarknadens allokeringseflektivitet som nuvarande skatteregler medför. har utredningen dock velat fästa uppmärksamheten på skattesystemets betydelse också för kapitalmarknaden. l..?tredningen utgår från att dessa verkningar av gällande skatteregler blir beaktade vid behand- lingen av de förslag till förändringar i skattesystemet som framlagts av de senaste skatteutredningarna. Detta framstår som desto angelägnare som be- rörda förhållanden också aktualiserar viktiga fördelningsproblem. Deras ver- kan på inkomstfördelningen följer nämligen kriterier som ej torde vara sär. skilt allmänt accepterade. Skattesubventionerna är sålunda högre för personer med höga inkomster och höga marginalskattesatser. Möjligheten att höja avkastningen på det egna kapitalet är vidare beroende av belåningsgraden — dvs. personer med god kredittagningsfömtåga gynnas. Ett icke neutralt skattesystem gynnar slutligen personer som är infonneradc om systemets funktionssätt.

3 Den internationella bakgrunden

3.1 lnledning

De senaste årens utveckling i den industriella världen karakteriserad av hög inflation. arbetslöshet och stagnation i förening med stora yttre obalanser följde på en långvarig och i den ekonomiska historien unik period av eko- nomisktillväxt. Konjunkturuppgången från 1975 har visserligen inneburit stigande produktion och världshandel 1976 och 1977 men styrkan i upp- gången har varit begränsad eller också avtagit i de expansiva länderna (För— enta staterna, Tyskland och Japan). Ännu 1977 hade den knappast kommit i gång i Storbritannien och flera mindre länder. Trots att en högkonjunktur av traditionell typ inte inträtt ännu ett par år efter nedgångens botten. har inflationen ändå förblivit hög. Jämfört med erfarenheterna från de senaste decennierna var situationen l977 vad gäller kapacitetsutnyttjande. inflation och internationella betalningsbalanser så onormal att frågan naturligen ställts om vi har passerat ett trendbrott i utvecklingen. Från svensk synpunkt med vår ekonomis starka utlandsberoende är en bedömning av sannolik- heten för en återgång till 60-talets tillväxttakt i vår omvärld fundamental för den ekonomiska politikens uppläggning. Den strategi med vilken Sverige mötte det internationella bakslaget 1974. utgick ifrån att ekonomiema i vår omvärld efter ett par år skulle åtena den tidigare expansionen. Att detta var en överoptimistisk förutsättning är i varje fall nu klan.

Det har under de senare åren pågått en intensiv internationell diskussion om orsakerna till nedgångens varaktighet och djup och till konjunkturupp-

Prop. l978/79:165 214

gångens tveksamhet. Förklaringama varierar från en optimistisk skola som i nedgången ser resultatet av en osedvanlig anhopning av olyckliga störningar med liten sannolikhet att upprepas i samma skala och vilkas verkningar dessutom förstärktes av onödiga misstag i den ekonomiska politiken. till en pessimistisk skola som i utvecklingen från 1974 ser inledningen till en långsiktig och oundviklig nedgång som den ekonomiska historien har flera exempel på (de s. k. KondratiefT—cyklerna med SO-åriga svängningar).

Kapitalmarknadsutredningen redovisar denna debatt och pekar på några av de faktorer som kan antas påverka utvecklingen framöver och värderar sannolikheten för att utvecklingen kommer att åter anknyta till 60-talets tillväxttakt och relativa stabilitet.

3.2. Kapitalbehov och investeringsineitament

Efter en period av mycket hög kapitalbildning är det i och för sig inte överraskande att det inträder en nedgång av realkapitalets avkastning liksom att relationen mellan kapital och produktion (den s. k. capital-output-ratio) stiger. En ofta förekommande men inte okontroversiell förklaring hänill är att introduktionen av prt')duktivitetshöjande och expansionsdrivande ny teknik nu försvagats. sedan under efterkrigstiden en inhämtning av tek— nologisk eftersläpning ägt rum. Också den produktivitetshöjande effekten av den successivt ökade frihandeln mellan industriländer med marknadseko. nomi är nu avtagande. Den strukturomvandling som ägt rum i industrilän- derna under 50- och (>()—talet och som förutsatt betydande omflyttningar. möter ett stigande motstånd. l denna riktning verkar också befolknings- utvecklingen — den naturliga befolkningstillväxten är avtagande och po- pulationerna åldras gradvis. Arbetskraftens rörlighet mellan regioner och länder möter växande hinder. varför investeringar i stället söker sig till om— råden där överskott på arbetskraft ökar och håller nere lönekostnaderna.

Till en sänkning av realkapitalets produktivitet medverkar; också knapp— heten och därav följande höjning av relativpriserna på energi och råvaror. Denna prisutveckling gör existerande kapitalutrustning ekönomiskt sett snabbare obsolet och ökar därmed reinvesten'ngsbehovet. Den förutsätter också betydande investeringar för ökad och kostsammare utvinning. Sti- gande investeringar för miljöförbättn'ng — såväl yttre som inre miljö — ökar kapitalbehoven men sänker kapitalets produktivitet i konventionell bemär- kelse.

Utifrån önskemål om en viss tillväxt och om återställande av jämvikt. alternativt överskott. i bytesbalansen kan mycket stora kapitalbehov fram- räknas. kapitalbehov som ytterligare förstoras om kapitalets" produktivitet minskar. Sådana beräkningar har genomförts i flera länder.'Till en del är de villkorliga genom att de i regel förbiser förändringar av framtida re- lativpriser och relativkosmader och dessas effekter på produktionsmetoder och produktionsinriktning. Den historiska tillväxttakten av.BNP behöver inte betraktas som "normal" eller eftersträvansvärd. Den för full syssel- sättning behövliga tillväxten kan sålunda minska genom en lägre kapital- intensitet som betingas just av höjda relativpriser på energi och miljö.

Villkorligheten och osäkerheten i uppskattningar av framtida kapitalbehov bör dock inte undanskymma att återställande av full sysselsättning och

Prop. l978/79: 165

IJ _. '_Il

extern balans i industriländerna i vår omvärld förutsätter en betydande upp- gång av kapitalbildningen efter de senaste årens mycket svaga investerings— utveckling. som dessutom varit koncentrerad på kostnadsreducerande ar- betsbesparingar.

lnvesteringsef'terfrågan har varit matt inom OECI.)—länderna under hela 7fJ-talet. Under högkonjunkturen 1972—73 var industriinvesteringarna lägre än under föregående högkonjunktur. vilket är unikt. Nedgången 1974—75 innebar en brantare nedgång och uppgången under 1976 och 1977 har varit långsammare än under tidigare konjunkturcykler. Utvecklingen avspeglar försvagningen i företagens investeringsincitament och finansieringskapaci- tet. En förskjutning av inkomstfördelningen till löntagarkollektivets förmån har ägt rum i flertalet länder och företagens räntabilitet har varit sjunkande. Trots den svaga investeringsutvecklingen har lånebehoven för lager och likviditet lett till en ökad skuldbörda i förhållande till det egna kapitalet. Riskerna med den fortlöpande försvagningen av företagens finansiella struk- tur blev akuta under lågkonjunkturen l974—75. Antalet fallissentang blev rekordartat stort och nödvändiggiordc i många länder rekonstruktioner under statlig medverkan. Fr.o.m. 1975 kännetecknas också företagens finansie- ringspolitik i de större länderna av strävan efter skuldkonsolidering. hejdad soliditetsförsämring och förbättrad likviditet. vilket försvagat investerings- incitamenten. Detta har utlöst åtgärder för att sänka kapitalkostnaden genom förmånliga skattemässiga avskrivningsregler. investeringsbidrag av olika slag. kreditgarantier. billiga krediter och direkta kapitaltillskott. Åtgärder av denna typ. som förekommer i de flesta länder. har bara haft en uppe- hållande effekt. När bristen på lönsamma projekt bestått. har försvagningen av den privata investenngsverksamheten inte kunnat förebyggas.

Penningpolitiken har fått bära en allt tyngre börda i kampen mot in- flattonen. vilket ofrånkomligen lett till en ökad osäkerhet i företagens pla- nering. Företagens försvagade finansiella struktur i förening med en ökad variabilitet i både inllationstakt och nominalränta. innebär ökade risker i investeringskalkylcrna och höjer därmed avkastningskraven. Höjda avkast- ningskrav innebär en minskning av tillgången på räntabla investeringspro- jekt. Farhågor uttrycks i många länder för att investeringsefterfrågan vid fortsatt låg självfinansieringsgrad och räntabilitet kan sjunka under den nivå som av sysselsättningsskäl och andra anledningar framstår som ett uppenban minimum. De förslag för att råda bot härpå som framlagts i olika länder och i betydande utsträckning redan materialiserats. påminner mycket om dem som framkommit också i den svenska debatten och i den svenska politiken.

För en återgång till en balanserad expansion framstår en stabilisering av prisutvecklingen och av prisförväntningarna som en nödvändig förutsätt- ning. l')enna uppfattning bestämmer också i hög grad utformningen av den ekonomiska politiken i flertalet länder. framför allt i de ekonomiskt mest betydelsefulla.

3.3 Inflation — orsaker och framtidsbedömning

Från mitten till slutet av 1960-talet steg den totala prisnivån inom OECD- området med omkring 4 procent per år. Under perioden 1970—74 var den

Prop. 1978/79: l65 - Zlb

ärliga stegringen dubbelt så snabb. omkring 8 procent. f:. n ytterligare Upp- trappning ägde rum 1974—76 med årliga ökningstakter på ll-l2 procent

Accelerationen av inflationen under senare hälften av oll—talet sammanföll med upplösningen av den monetära disciplin som Förenta staternas eko- nomiska politik tidigare haft över den internationella ekonomin. De av Viet- nam-krtget betingade stora budgetunderskotten "exporterades" i stor ut- sträckning via underskott i bytesbalansen och tog form av fväxande dol- larinnehav utomlands. Uppkomsten av eurovaluta-marknaden gjorde det svån för enskilda länder att isolera sig från intemationella kfapitalrörelser Och blev en källa för en snabbt stigande internationell kreditgivning. Man kan knappast uppfatta hela denna monetära utveckling enban: som en följd av utan åtminstone delvis som en orsak till prisstegringen.i särskilt som den monetära expansionen i tiden föregick prisstegringen. i

En ökande sncdfördelning av de internationella valutareserverna var en anledning till sammanbrottet av Bretton- Woods- systemet l97l som blev inledningen till en regim med flytande växelkurser. Varje enskilt land fick nu ökad frihet att genom depreciering söka upprätthålla sin internationella konkurrenskraft och samtidigt l ökad utsträckning tillgodose inhemska mål. Den internationella monetära basen hade inte bara ökat dramiatiskt — möj- ligheterna att utnyttja denna bas hade också vidgats. Detta ivar en förut- sättning för den synkroniserade och därigenom intensiva högkonjunktur som utvecklades l972—l973. lntensiteten och synkroniseringen ledde snan till svårigheter på resurssidan. så att flaskhalsar i produktion och råvaru- tillförsel drev upp priserna från kostnadssidan. Snabbt stigande livsmedels- priser 1972— 73 och oljepriser 1973—74 lagrades ovanpå den konjunkturella prisstegringen.

Under loppet av 1974 vände den internationella konjunkturen och ut- vecklades sedan till den djupaste depressionen under efterkrigstiden. Kon- sumentpriserna fortsatte emellertid att stiga med oförminskåd takt. Detta kan ses som ett led i en pris-löne-pris-spiral. som initierades redan under högkonjunkturen. I fortsättningen kan denna spiral ses som en följd också av de begränsningar av konsumtionsutrymmet som franttvijngades av en restriktiv ekonomisk politik och hotande underskott i bytesbalanserna.

Osäkerheten om det framtida mönstret för den internationella prisutveck- lingen är mycket stor. Erfarenheterna av de negativa konsekvenser som en långvarig och hög inflation har på tillväxt och investeringar. på in- komstfördelning och resursallokering har skiftat över prioriteringarna inom den ekonomiska politiken kraftigt till förmån för inflationsbekämpningen. I de största industriländema kommer man sannolikt under ganska lång tid framöver att söka förhindra att efterfrågetrycket når så höga nivåer som genomsnitten under 1950- och l960-talen. Men eftersom effekten av en restriktiv politik på inflationstakten avtagit. kommer man troligen ändå inte att kunna pressa ner prisstegringstakten till vad den var under perioden v "krypande" inflation. ] Tyskland och Förenta staterna kom man under 1976 ner till en prisstegringstakt av 4—5 procent; därefter har. prisstegrings— takten i Förenta statema på nytt dragits upp. Skall genomsnittet för pris- stegringen inom OECD-området bringas ner till 5 procent. vilket är en pro- klamerad målsättning. krävs en mycket dramatisk.nedtrappning för de länder som i likhet med Italien och England redovisar mycket höga ökningstal

Prop. 1978/79: 165 . 217

hade 1970 och l977_ Ett närmande mellan ländernas prisstegringstakt fram- stat' emellertid som en förutsättning för att ett stabilt internationellt tillväxt- och handelsmönster skall kunna etableras.

Prtsstabtliseringen i Tyskland och Förenta staterna kan inleda en period av "ökad discipltn'" i världsekonomin. En möjlighet '.ttt undkomma denna .ltsctpltn. som t issa länder prövat. är deprecienngar. Erfarenheten visar dock att ett depreciering i allmänhet är ett tveeggat instrument som inte i och rör sig loser de betalningSproblem som följer av en från omvärlden avvikande kostnadsutveckling. Många industriländer står inför tvånget att reservera en växande andel av sina resurser för investering och export - utrymmet för konsumtion blir motsvarande mindre. Samtidigt kan den totala tillväxten Illl följd av en restriktiv inflationsbekämpande politik och även '.tv flera andra orsaker som berörts tidigare. komma '.ttt hållas tillbaka. En sådan utveckling tnkräktar på löntagarnas strävanden att förverkliga en ökning av realtnkomsterna. Om utrymmet för reallöneökningar blir begränsat. kom- mer dessa strävanden '.ttt i stället öka inflationstrycket. Internationella re- lativprtsstegrtngar på viktiga råvaror kan vidare befaras ge betydande in— flationsitnpulscr även framöver. Det finns alltså ett flenal faktorer som talar för att den genomsnittliga inflationstakten under en överskådlig framtid kommer att förbli relativt hög. mätt med efterkrigsmått. Häremot får vägas det fi'trhallandet .ttt moståndet mot inflation successivt vuxit sig allt starkare. Nfojltgheten '.ttt få prisutvecklingen under kontroll skulle te sig gynnsammare om man kunde satsa på ett positivt samband mellan tillväxt och prissta- htltsertng ] stället för ett negativt. Svårigheten är att skapa de institutionella förutsättningarna — nationella såväl som intemationella » för att tillväxt och prisstahtlitet skall komma att representera konsistenta mål.

3.4. Oljeräkningen, den nya konkurrensen och de internationella halansproblemen

Höjningen av oljeprisema l973—74 medförde ett starkt höjt sparande i de oljeexportei'ande länderna och ett motsvarande underskott i bytesbalansen för den övriga världen.

Linder ltl7-l—l97o hade de oljeexponerande ländema sammanlagt ett över- skott t sina löpande betalningar av i runt tal S 140 miljarder. Under samma period ackumulerade överskottsländema inom OECD (främst Förenta sta- terna. Japan. Tyskland) nettofordringar på nära $ 40 miljarder. Mot dessa överskott stod underskott hos de icke-oljeproducerande u-länderna på S 80 ttttljarder och hos OECD:s underskottsländer (Italien. Frankrike. England. de skandtnaviska länderna m. fl.) på ca S 100 miljarder. Oljeländemas över- skott. som innebar ett kraftigt köpkraftsbonfall i industriländema. sökte en kortfristig placering på de internationella kapitalmarknadema. Genom detta val av placering motverkades inte den investeringshämmande upp- gången I de långa räntorna som inflationen framkallat. Ökningen i sparandet genom oljeprishöjningen framkallade inte någon motsvarande uppgång i investeringarna.

Skillnader i ekonomisk politik och i andra inhemska förutsättningar med- törde betydande skillnader mellan olika industriländer vad gäller inflations- takt. extern balans och valutastabilitet. Vissa länder — däribland Sverige

Prop. 1978/79: 165 : 2l8

— uppsköt genom en expansiv politik den konsumtionsbegränsning som den lördyrade oljeräkningen och därmed försämringen av bytesförhållandet (terms-tillträde) på sikt maste framtvinga. Dessa länder accepterade ett väx- ande bytesbalansunderskott och en därav betingad utlandsupplåning. som till allra största delen skedde pa de internationella kapitalmarknaderna. Of- fentlig langit ning var under perioden 1974—76 begränsad och uppgick inte till mer att 5 li miljarder. Andra länder prioriterade kampen mot inflationen och anpassade sig till oljerakningens konsekvenser. Konjunkturdämpningen l dessa länder ökade underskotten hos de länder som drev en mer expansiv politik.

En minskning av (')PliC-ländernas framtida överskott är strategisk för en balanserad utveckling I industriländema. Med oljepriserna oförändrade l fi_irha|lande till priserna pa industrivaror och en normal tillväxt inom OECD- onirädet skulle enligt vissa beräkningar OPECzs överskott gradvis sjunka och balans uppiias omkring l985. Skulle OECD-ländernas energipolitiska program med omfattande energibesparing genomföras. skullejämvikt kunna uppnas av sevart tidigare. Sådana kalkyler är emellertid känsliga för varia- tioner i iiidustr'iländernas tillväxttakt — en snabbare ökning än förutsatt "ökar efterfrågan pa olja och därmed OPEC-ländernas överskott. Effekten av en höjning av relativpriset på olja beror bl. a. på de antaganden som göres om priselasticiteten l efterfrågan på olja.

Ett betydande överskott kommer dock säkert att föreligga under de när- maste ären. enligt OECD:s beräkningar kan överskottet för 1977 uppskattas till 540 miljarder och för l978 till 35 miljarder. Frågan om fördelningen av överskottet kommer därför att förbli aktuell. Oljeländema kan komma att successivt kräva en ökad realavkastning på sina finansiella placeringar för att inte föredra alternativet att låta olja i större utsträckning stanna under jord. speciellt om chansen till höjda relativpriser på olja ter sig goda. OPEC- ländernas utlåning — eller. sett ur låntagarländernas synpunkt. upplåningen - kommer i längden att styras av tillgången på investeringsmöjligheter som ger minst samma förväntade reala marginalavkastning som avkastningen pa oljehanistring. Linderskottens och därmed upplåningens fördelning har hittills inte styrts i sådana riktningar. Överskottsländerna bland industrista- terna har hög produktivitet men låga investeringar. Underskottsländema har utan ökning av de produktiva investeringama ökat sin upplåning och darmed delvis kompenserat den neddragning av den totala efterfrågan som orsakats primärt av oljeländemas sparökning. genom att hålla konsumtionen uppe i nuläget på bekostnad av framtida konsumtion. Denna "överkon- sumtion" innebär emellertid bara ett temporärt bidrag till lösningen av det globala balansproblemet. Underskottsländema drivs på någon sikt att lägga om sin politik och den depressiva effekten av OPEC-ländemas överskott förstarkes.

De genom oljefördyringcn skapade balansproblemen för industriländema har realt och politiskt minskat möjligheterna att åstadkomma den trans- ferering till de fattiga länderna som den nya ekonomiska ordningen för- utsätter I det korta perspektivet kommer för industriländema avvecklingen av de löpande underskonen gentemot oljeländema och nedbringandet av den ackumulerade skuldbördan att prioriteras. len viss mening är emellertid den nya ordningen på väg utan att ha föregåtts av några internationella

Prop. 1978/79: 165 2 19

förhandlingar eller avtal. Under senare år har nämligen vissa utvecklings- ländcr gjort betydande inbrytningar på enstaka marknader för industrivaror. På områden. där det är möjligt att producera tekniskt komplicerade produkter med relativt outbildad arbetskraft. har u-länder gått in med arbetskostnader som ligger långt under industriländernas. Skillnaden i lönekostnader bestäms av arbetskraf'tens produktivitet i genomsnitt i hela ekonomin och denna är mycket lägre än i industriländema. Dessa inbrytning-ar har skett på så vitt skilda områden som textil— och stålproduktion och skeppsbyggeri men också rena vcrkstadsprodukter och elektronik. Skillnaderna i kostnadsläge är ofta så stora att industriländema har begränsade möjligheter att bevara sin konkurrenskraft inom de utsatta branscherna ens vid omfattande struk- turrationaliseringar. Effekten av dessa marknadsinbrytningar har förstärkts av rådande lagkonjunktur. De djupgående och bestående förändringar i kon- kurrensförutsättningarna. som sammanfattas med beteckningen den nya konkurrensen. hade skapat mindre problem om arbetskraftens rörlighet inte avtagit i industriländema och expansionskraften på nya områden inte för- svagats. Den nya konkurrensen skapar därför svåra akuta sysselsättningspro- blem. ofta med regional koncentration. som gör industriländema benägna att föra ett uppehållande försvar. Detta sker genom omfattande statliga sub- ventioner eller direkta importbegränsningar. vilket leder till sjunkande till- växttakt både i industriländema och i utvecklingsländerna.

Någon bestämd prognos för den internationella utvecklingen är inte möjlig att göra. Det kan inför denna osäkerhet vara rimligt att arbeta med alternativa prognoser. med "optimistiska” resp. "pessimistiska" scenarier såsom sker i utredningens kapitel 3.

En nödvändig förutsättning för en stabilare utveckling är en utjämning av den spridning som alltjämt föreligger mellan länderna vad avser eko- nomisk tillväxt. inflation och yttre balans. Denna utjämning måste då in- nebära en sänkning av den genomsnittliga takten i '"världsinflationen". Den minskade osäkerheten om växelkurserna som därvid skulle inträda. är en viktig förutsättning för en gynnsam utveckling av världshandeln och de internationella kapitalrörelserna. En stabiliseri ng av prisnivåerna och därmed en möjlighet att styra den reala låneräntan skulle avlägsna de osäkerheter som nu verkar starkt återhållande på investeringarna. Den stabiliserings- process. som skulle skapa dessa förutsättningar. verkar emellertid under övergångsperioden i sig negativt på investeringar och tillväxt och bidrar därmed till sin egen förlängning. En långsam tillväxt och ett begränsat ut- rymme för ökning av den privata konsumtionen förstärker sålunda kraften i en inbyggd löne-pris-spiral. Låg produktivitet och fortsatt inflation håller i denna utveckling nere realkapitalets avkastning och tvingar det offentliga till ökade engagemang i företagssektorn.

En återgång till (tf)-talets snabba och balanserade tillväxttakt förefaller inte sannolik under den överblickbara framtiden.

Prop. l978/79:165 ' 330

4 Balansproblcm i svensk ekonomi

Den finansiella utveckling. som skulle vara förenlig med uppnaenue av yttre balans för den svenska ekonomin l980. har rätt ingående analyserats i 1975 års långtidsutredning (LU 75) liksom i den 1976 publicerade lång- tidsbedömningen från Industriens utredningsinstitut (LB 76). En del av de förutsättningar som LU 75 arbetade med. har inte realiserats och den till ltltlf) utsatta balanstidpunkten har förskjutits avsevärt längre fram i titlen. Detta hindrar dock inte att den centrala problematiken. som utredningarna diskuterade i det med externbalansen konsistenta mönstret. i princip är densamma. Utvecklingen efter l975 tyder på att den välbekanta bristen på sparande snarast accentueras i början av I980-talet. Långtidsutredniitgen förutsatte för balans l980 en stor förbättring av den offentliga sektorns li- nansiclla sparande och också en kraftig förbättring för företagssektorn från 1975 års underskott till ett läge som bedömdes vara konsistent med de finansieringsbehov som framkommer vid den för titrikesbalansen nödvän- diga investeringsuppgången. Kraven på den offentliga sektorn bestämmes av de förutsättningar som görs om hushållens sparkvot och om lönernas andel av faktorinkomsterna. Med historiskt "normala" nivåer för dessa stor- heter skärpes kraven på den offentliga sektorns finanser till ett historiskt "onormal" nivå.

Utvecklingen efter [974 har gått i en helt annan riktning ätt den som skisserades i LU 75. I stället för att gradvis förbättras har den yttre balansen gradvis försämrats. Företagssektorn visar en finansiell utveckling som inte kan fortsätta ens på kort sikt. Den offentliga sektorns finansiella situation har inte förbättrats.

Utvecklingen av industrins investeringar och finansiering fram mot ett jämviktsläge har behandlats i IUIiS långtidsbedömning och redovisas i ut- redningens kapitel 5. Med utgångspunkt också här från jämvikt i bytes— balansen 1980 härledes en målbestämd investeringsökning under perioden 1974-4980 av 7 procent per år (i det industriexpansiva alternativet). Utifrån antaganden om pris- och löneutvecklingen. räntor och skattesatser kan den finansiella utvecklingen inbegripet effekterna på företagens upplåning och soliditet beskrivas. Industrins räntabilitet ligger i kalkylen väsentligt över nivån I965—I973 och höjer i förening med en genom upplåningsökningen förstärkt positiv hävstångseffekt räntabiliteten på det egna kapitalet till 8.8 procent (efter skatt) mot 4.9 procent under 1965—1973. f.öneandelen har därvid förutsatts ligga på 1974 års nivå. dvs. 72 procent av förädlingsvärdet mot 75 procent som var genomsnittet 1970—74.

Nyemissionernas relativa betydelse ökar under perioden. Det ur kalkylen framkomna lånebehovet ligger ungefär dubbelt så högt i löpande priser som l97f.)—-74 och en växande del av finansieringen förutsättes ske utomlands; företagens kreditvärdighet och upplåningsincitament gör med de givna för- utsättningarna en sådan ökning möjlig. Kalkylen innebär trots räntabili- tetsförbättringen en viss fortsatt nedgång i företagens soliditet, men denna antas vara acceptabel med hänsyn till den högre räntabiliteten. givet att företagen möter ett lämpligt utbud av krediter.

Prop. 1978/79: 165 22!

Liksom för LU 75 gäller i dag också för LB 70 att kalkylernas förutsätt- ningar förändrats under l975—l977_ Redan de ursprungliga kalkylerna fö- rebådade ett gap mellan behov och tillförsel av eget kapital. om den efter- strävade ökningen av företagens investeringar skulle komma till stånd. Detta gap har nu avsevärt vidgats.

Det har inte varit möjligt för kapitalmarknadsutredningen att på ett full- ständigt och konsistent sätt revidera de föreliggande långtidsutredningarnas finansiella kalkyler. För bedömningen av den framtida utvecklingen har utredningen dock haft tillgång till nytt material för vissa delsektorer. näm- ligen för staten genom den våren 1977 redovisade långtidsbudgeten som går fram till 1981/82. för kommunerna genom den kommunalekonomiska utredningen och för AP-fonden slutligen nya beräkningar för dess utveck- ling. Detta material. som redovisas i kapitel 4. ger vid handen att även vid en restriktivitet i den offentliga utgiftsutvecklingen. som från en all- mänpofitisk bedömning framstår som närmast orealistiskt återhållsam. kom- mer den offentliga sektorns finansiella ställning inte att ha förbättrats IQRI jämfört med genomsnitten för l975—I977. Utvecklingen av Al”-fonden blir — med givna avgifter och utgif'tsutfästelser — gynnsammare ju högre real- räntan och den reala tillväxten är och ju långsammare prisutvecklingen. Även om man väljer för AP-föndens tillväxt så extremt gynnsamma för- utsättningar som 5 ".. realränta, 3 ”a årlig reallöncstegring och 3 ”i"» årlig prisstegring. skulle All—fondens reala sparande ändå sjunka med omkring l procent per år under l977-8l och med två procent per år under perioden I981—l985. Med mer realistiska antaganden blir nedgången brantare; med värden på de styrande variablerna som motsvarar det historiska genomsnittet för 1970—75 blir nedgången 4 procent per år under perioden l977—85.

Hela bördan av den yttre balanskorrigeringen faller i detta perspektiv på den privata sektorn. Företagens sparande måste återhämtas från den dra- matiska försämringen I974—I977 och närma sig läget 1970—1974. Nivån på hushållens sparande måste likaså ligga väsentligt över det som ur historisk synpunkt ter sig sannolikt för att jämvikt skall uppnås 198l. Innebörden av dessa kalkyler är att betydande underskott i den yttre balansen knappast kan undvikas i början av |98()-talet.

Dessa bestående underskott nödvändiggör en fortsatt omfattande utländsk upplåning. Utgår man som ett räkneexempel från att jämvikten i bytes- balansen kan vara återställd år 1985 och att vägen till jämvikt sker med ' en årlig minskning av underskottet med 2 l/2 miljarder kronor. skulle den långfristiga utlandsskulden brutto uppgå till ISO miljarder kr. Utifrån rimliga antaganden om antoneringsplaner skulle bruttoupplåningen jämviktsåret 1085 uppgå till en jämfört med l977 oförändrad nivå och räntebördan — vid en genomsnittsränta av 8 ”|". — till nära 13 miljarder kr. Utgår man från en alternativ och lägre uppskattning av bytesbalansens underskott i utgångsläget. sjunker det beräknade upplåningsbehovet. Utlandsskulden brutto skulle I985 uppgå till ca 120 miljarder kr och räntebördan till 9.5 miljarder kr.

Genomförandet av en så omfattande upplåning kan förutsättas leda till på någon sikt stigande upplåningskostnader med kortare amorteringstider och sämre räntevillkor. Upplåningen är av den omfattningen att ingen sektor kan ensam svara för den; den helt dominerande delen kommer att falla

Prop. 1978/79: 165 ' ”"'

på staten och företagen. I en utsträckning som bl. a. blir beroende av so- liditets- och rantabilitetsutvecklingen hos de svenska företagen, kommer affärsbankerna och kreditinstitut av typen lnvesteringsbanken och L-"xport- kredit att genomföra företagssektorns upplåning för vidare slussntng till de slutliga låntagarna.

Sveriges kreditvärdighet är god. inte minst ijämförelse med många andra potentiella låntagare. I:"n nations kreditvärdighet bedömes inte I första hand utifrån landets samlade nettoskuld. Viktigare är. som Englands och Italiens erfarenheter visar. storleken av bytesbalansunderskottet och de utländska kreditgtvarnas uppfatttting om landets vilja och förmåga att minska dessa underskott. L'n successiv reduktion av underskottet är därför en förutsättning för att förhindra en nedgradering av landets kreditvärdighet liksom också för stabilisering av valutakursen. Det kan inte uteslutas att under en lång tid bestående. omfattande underskott kommer att nödvändiggöra en finan- siering också genom internationella organ med den inskränkning av den ekonomisk-politiska handlingsfriheten som följer därmed.

Den viktigaste och avgörande frågan är emellertid tillgången på räntabla investeringsprojekt i den omfattning som krävs för att möjliggöra den jäm- viktsskapande exportökningen och ökningen av en importåterhållande av- sättning på hemmamarknaden. I'föreligger inte dessa investeringsprojekt bortfaller i stor utsträckning motiven för en betydande långfristig upplåning i utlandet liksom också möjligheten att genomföra den. Den nuvarande strategin att investera landet ut ur underskottssituationen bygger just på förutsättningen att det existerar en betydande potential av investeringspro- jekt som framstår som räntabla genom i förhållande till utlandet konkur- rensdugliga löne- och kapitalkostnader per producerad enhet.

En utländsk upplåning som i huvudsak inriktas på att hålla uppe kon- sumtionen i dag på bekostnad av framtida konsumtion, kommer på sikt att möta motstånd på lånemarknaden. En sådan omfördelning av konsum- tionen brukar ibland motiveras med att uppoffringen av framtida konsum- tion träffar en generation som genom en fortsatt snabb realinkomstökning har en väsentligt högre standard än dagens och att uppoffringcn därför blir mindre kännbar. Denna förutsättning framstår inte längre lika självklar som tidigare. Den är dessutom riskabel. En sådan politik innebär en perma- nentning av en för liten konkurrensutsatt sektor. medan jämviktens åter- ställande tvärtom kräver en ökning av den svenska industripotentialen. Med en för liten industrisektor skulle återställande av jämvikten framöver kräva en extremt deflationistisk politik.

(.)m den utländska upplåningen ej förenas med en ökad industrikapacitet och underskottet alltså ej nedbringas genom ökad export och minskade marknadsandelar för importen på hemmamarknaden. aktualiseras i någon form vad som f långtidsutredningarna betecknats som det offentligtexpan- six-a alternativet. Detta förutsätter en omfördelning av resurserna till en imponsnål förbrukning och därmed en minskad privat konsumtion. En så- dan omläggning skulle emellertid ej vara endast en tillfällig anpassning. eftersom den innebär att det industriella underlaget för en senare förnyad uppgång i den privata konsumtionen inte kommer till stånd. Ett återtagande av ökningstakten i den privata konsumtionen skulle i ett sådant läge utlösa en förnyad underskottssituation.

Prop. 1978/79: 165 223

4.2. Kapitalntarknaden och vägen mot jämvikt

De olika åtgärder inom den ekonomiska politiken som krävs föratt nedbringa tmderskottet | bytesbalansen vid ett högre kapacitetsutnyttjande än det som präglar Wii/78 berör primärt områden som ligger utanför kapitalmarknads- utredningens uppgifter. Eftersom en lösning av det svenska balansproblemet förutsätter en betydande omallokering av den industriella strukturen. kom- mer krav en på kapit'almarknaden att öka. Den spargenerering som processen mot jämvikt förutsätter kan i och för sig ske inom ramen för existerande institutioner men också genom nyskapade. De frågor som faller inom ka- pitalmarknadsutredningens kompetensområde gäller konsekvenserna för kreditlörmedlingen av olika vägar mot jämvikt. De konkreta förslag som utredningen lägger fram. anknyter inte direkt till den aktuella situationen. De axser kray rörande långsiktiga verkningar som kan ställas på kapital- marknaden och som syftar till en förbättrad allokering av investeringarna. betydelsen härav har ökat genom den svåra balansbristen men de är inte exklusivt beroende at denna.

] råkneexemplens form redovisas i kapitel 4 de finansiella konsekvensema för skilda sektorer åt olika alternativ för utjämning at underskottet i by- tesbalansen och implikationerna härav på kreditmarknaden.

Med hänsyn till att vägen till yttre balans är längre än man ursprungligen föreställde sig. har vägen IIII balans blivit mer intressant än karakteristiken av det slutliga målet. Därför har redovisningen och analysen av kredit- marknadskonsekvenserna stannat på halva vägen.

"L ('.-tingslaget" karakteriseras av historiskt onormalt stora finansiella un- derskott både för staten och för de icke—finansiella företagen. Det är främst dessa saldon. som förutsättes bli förbättrade i I-a/lw'na/it'el. Staten för i detta alternativ en restriktiv finanspolitik. eftersom ekonomin i övrigt för- utsättes expandera snabbt. I—öretagsinvestenngarna ökar i hög takt men fö- retags-vinsterna ökar ännu kraftigare räknat från utgångsläget. ungefär enligt de industriexpansna utvecklingsalternativ. som skisserats både av LU 75 och LI) 76. Vid en sådan relativt stark tillväxt ökar också hushållssparandet nagot. Men även den privata konsumtionen stiger snabbt och tar bl. a. formen ut ett något ökande bostadsbyggande. Eftersom "'halvvägsntålet” kan ligga en bra bit fram i tiden har AP-fondens förväntade utveckling markerats med en neddragning av dess sparande.

Bakom (".)—aliw-na/i'vui ligger förutsättningar om en kraftig expansion av den offentliga sektorn. Trots restriktiv finanspolitik ökar den offentliga sek— torns underskott jämfört med l-alternativet. Det blir i O-alternativet mindre utrymme för privat konsumtion. Därför är i detta alternativ - i enlighet med mönstret både l LU 75 och LB 76 — bostadsbyggande och bostadsfi- nansicring lägre än i l-alternativet. Företagens investeringstakt är relativt låg och darmed också deras finansieringsunderskott. En relativt dämpad tillväxt i hela ekonomin avspeglas i ett lågt sparande både för hushållen och sttctallörsäkringssektorn.

För företagssektorn sjunker kreditbehoven (i fasta priser) enligt I-alter- nattvet. dock inte lika mycket som redaktionen av det finansiella under- skolfcl. eftersom töretagens likviditet och exportkreditgivning samtidigt okar. Den kvarstående minskningen i företagens externfinansiering faller

Prop. 1978/79: 165 224

på upplåning från staten och fran utlandet. Behovet av statliga stödåtgärder i form av kgipllulliffskou (.ikiickop och lån) bör rimligen minska I en in- dustrievpansiv utveckling. när en utslagning av företag kan kompenseras av nystarter och utvidgningar. Aven om företagens kredittagningsförmaga vid den I detta— alternativ antagna utvecklingen förstai'kes. bör ändå före- tagens utländska upplåning något minska från den höga nivån i utgångsläget föratt reducera takten f ackumuleringen av utländska skulder med atföljande kursrisker och osäkerhet för omsättning. Nedgången i den totala utländska nettouppfåningen genom minskningen I bytesbalansens underskott har där— för fördelats ungefär jämnt mellan staten och fi.")retagen. Andelen inhemsk fanefinansiering har ökat sin andel något och ökningen faller i enlighet med företagens preferenser vid sjunkande soliditet på långfristiga kapitalmark- nadskrediter.

I ett skisser-.it ofi'entligt—espansivt alternativ avspeglar sig en låg tillväxt % sjunkande tndusfrlinvesteringar som minskar företagens finansieringsun- derskott i en krympande industrisektor. Statens stöd till företagen vilkas räntabilitet förblivit lag. i form av lån och akticköp ökar jämfört med ut- gangslaget och ökar mycket kraftigt jämfört med det industriexpansiva ai- icrnafivef. ] gengäld minskar företagens utlandsupplåning dramatiskt. tic-nom att företagens finansieringsunderskott totalt sjunker leder statens fikade företagsfinansiering till ett minskat lånebehov för företagen även på den inhemska kapitalmarknaden och ännu mer markerat i bankerna

för kapitalmarknaden innebär en utveckling enligt l-alfernafivet inte näg- ra dramatiska fi.")rändringar eller anpassningsproblem Kapitalmarknadens andel av den tot-ala kreditmarknaden ökar avsevärt men inte på ett f historiskt Perspektiv sarskilt anmärkningsvärt sätt. Söciafförsäkringssektorns(dvs. AP- l'ondenst utbud minskar visserligen. De enskilda försäkringsinrättningarnas tiibud har antagits oförändrat. trots att en viss ökning inte bör uteslutas. f?tbudsökningen på kapitalmarknaden har i kalkylen förlagts till hushållen och till bankerna.

Dessa relativt problemfria utvecklingsperspektiv skall inte misstolkas De förutsätter nämligen en grundläggande spargenerering hos företagen. hus- haflen och även i den offentliga sektorn. Denna sparökning framkommer tack vare en förutsatt. exportledd expansion av den svenska ekonomin fram- över. f-.n sadan utveckling ökar företagens sparande (räntabilitet). den höjer hushållens sparande genom en positiv inkomstutveckling och den skapar förutsättningar för en restriktivare budgetpolitik. Realismen i dessa förut- sättningar kan framstå som tveksam.

f:".n rantabilitetsförbättring för företagen upp till den nivå som förutsatts i det industriexpansiVa alternativet och som dessutom skall bestå under en följd av år kan vara svår att uppnå och representerar bara en av flera möjligheter. Ett gap mellan tillförsel och behov av eget kapital hos företagen kan med betydande sannolikhet väntas bestå och detta utgör bakgrunden till den pågående diskussionen om nya former för spargenerering. Denna aktualiserar ekonomisk-politiska frågeställningar utanfor kapitalmarknads— utredningens område. vilket inte hindrar att de analyser som utredningen genomfört kan tjäna som belysning av de bakomliggande problemen. För egen dCl Pekar utredningen på vissa bidrag till lösningen av företagens fi- nansieringsproblem som direkt berör kapitalmarknaden och dess institu-

Prop. 1978/79: 165 225

tioner utan att prejudicera olika kombinationer av övriga åtgärder. Utred- ningen föreslår sålunda en ökad kapacitet för utbud av riskkapital från de institutionella placerarna. försäkringsbolagen och AP-fonden. och berör även förutsättningarna för ett (ökat utbud från hushållen.

De angivna förändringarna är sannolikt inte tillräckliga för att åstadkomma ett ökat utbud av riskvilligt kapital. utan detta torde förutsätta även en ökad avkastning för placerarna. En modifiering av den s. k. Annell-lagen genom en höjning av avdragsprocenten skulle ge företagen möjligheter att vid given avkastning höja utdelningen.

Den ökade skuldsättning och minskade soliditet som den eftersträvade investeringsökningen skulle leda till. ställer betydande anspråk på lämpliga krediter som sänker den finansiella risken. Utredningen har tidigare pekat på den ökade omfattningen av olika slags billiga. rörelsegencrerade krediter som med hög grad av automatik och faktisk Iångfristighet står företagen till buds. Dessa krediter kan antas fortsätta och öka. De kan uppfattas som ett slags kreditkompensation för en del av lönekostnadema och de ökar löietagens benägenhet att acceptera en sänkt soliditet.

Finansiella medel knyts i denna process till företagen utan att krav ställs pa dessa att kvalificera sig i konkurrens med andra företag för att erhålla krediterna i fråga. Detta innebär att resurserna med största sannolikhet inte fördelas på effektivast möjliga sätt. Vidare har olika direkta Statliga lån vuxit mycket snabbt i omfattning. Även för dem gäller att de normalt ut- formas så att de ökar företagens benägenhet till skuldsättning. Den ökade betydelsen av sådana lån skärper vikten av att långivningens allokerings— effekter uppmärksammas.

Med hänsyn till nödvändigheten att öka produktiviteten i industrin fram- hålls önskvärdheten av att företagens finansiering i största möjliga utsträck- ning sker genom långa krediter på den organiserade kreditmarknaden. dvs. genom obligationslån och genom reverslån i kreditinstituten. Mot denna bakgrund ger den förutsebara nedgången i AP-fondens utbud anledning till bekymmer. '

Vid sidan av de rent kvantitativa aspekterna på tillförseln avlångt kapital är det också angeläget att kreditvillkoren såväl på obligationsmarknaden som i kreditinstituten anpassas till individuella låntagares speciella behov. De närmare förutsättningarna att tillgodose sådana önskemål belyses i ka- pitlen om institutionerna på kapitalmarknaden.

5 Sammanfattning av kapitalmarknadsutredningens förslag

5.1. Huvuddragen

Den omfattande kartläggningen av kapitalmarknadens funktionssätt och de olika institutionernas verksamhet mynnar inte ut i förslag om några genomgripande reformer. Utredningen föreslår sålunda inte att några nya institut skall inrättas. Förslagen gäller istället de befintliga institutens ut- låningsregler och verksamhetsformer. men även i dessa avseenden är för- slagen av begränsad omfattning. En allmän slutsats av den sektorvisa och institutionella genomgången är nämligen att förekommande finansierings- fS Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 226

problem är av samhällsekonomisk snarare än institutionell natur. De måste således i första hand angripas med ekonomisk-politiska åtgärder — kredit- politiska och finanspolitiska — som ett led i strävandena att återställa balans i den svenska ekonomin.

Institutionerna på kapitalmarknaden har också visat en betydande förmåga att anpassa verksamheten till förändrade betingelser. Det gäller både kraven på snabba omfördelningar av kreditgivningen mellan efterfrågesektorerna och på anpassning till ändrade institutionella förhållanden där det viktigaste exemplet utgör AP-fondens snabba expansion till en pösition som den helt dominerande kapitalplaceraren. l det utvecklingsskede som nu inletts gäller det att ersätta fondens stagnerande kapitalutbud med långfristiga krediter från andra källor. eventuellt också bromsa nedgången i fondens utbud.

Med utgångspunkt i dessa allmänna slutsatser har kapitalmarknadsut- redningens överväganden på det institutionella området rön följande hu- vudfrågor.

l. Kapitalmarknadens institutionella uppbyggnad i stort. särskilt strukturen av mellanhandsinStitut som byggts upp sedan AP-fondens tillkomst. AP- fondens placeringsformer har naturligt stått i centrum som en följd av fondens stora andel av utbudet på kapitalmarknaden.

2. Marknadens förmåga att tillgodose skilda låntagarkategoriers individuella behov med avseende på lånevillkorens utformning.

3. Möjligheterna att öka utbudet av riskkapital från institutionella placerare (AP-fonden och försäkringsbolagen).

4. Möjligheterna för mellanhandsinstituten att möta AP-fondcns stagne- rande kapitalutbud genom ökad upplåning hos andra finansiärer. 5 Försäkringsbolagens roll som källa för långfristigt kapital.

6. Bankernas långfristiga utlåning.

7. Mellanhandsinstitutens och bankernas roll som låntagare i utlandet.

Utredningens kartläggning och analys av kapitalmarknadens institutionella uppbyggnad har sammanförts i kapitlen 6—l4. De båda första kapitlen be— handlar två av de fyra reala sektorer som brukar utgöra kreditmarknadens efterfrågesida i statistiska sammanhang. nämligen bostadssektorn (kapitel 6) och kommunerna (7). Industrins finansieringsproblem behandlas i kapitel 5. Bostadssektorns speciella krav på kreditmarknaden har motiverat att sek- torn särbehandlats. Kommunernas kreditförsörjning har knappast behand- lats mer ingående i andra sammanhang varför en särskild kartläggning har bedömts vara värdefull.

De följande kapitlen har en institutionell indelning. AP-fondcn. försäk- ringsbolagen samt bankerna utgör de dominerande källorna för långfristigt kapital. Deras verksamhet behandlas i kapitlen 8—l0. Mellanhandsinstituten för kanalisering av långfristiga krediter till näringslivet analyseras i kapitel ll. Kapitlet om obligationsmarknaden (kap. 12) utgör till stor del en sam- manfattning av de övriga institutionella kapitlen. l kapitlen 13 och 14 slut— ligen, behandlas vissa fonders samt understödsföreningarnas placeringsreg- ler.

Prop. 1978/79: 165 227

5.2. Bostadssektorns finansiering (kapitel 6)l

Kapitlet innehåller en omfattande kartläggning av bostadsfinansieringssys- temets utveckling, inbegripet de statliga lånearrangemangen och de kre- ditpolitiska instrument som står till förfogande för att trygga bostadssektorns kreditförsörjning.

Utredningen drar slutsatsen att finansienngssystemet successivt utveck- lats så att det statligt finansierade bostadsbyggandet nu i huvudsak är obe- roende av kreditmarknadsläget. Analysen av frågan om en statlig total- finansiering av bostadsbyggandet leder till slutsatsen att några väsentliga fördelar inte vore att vinna med en sådan reform. De friktioner som inträffat i byggnadskreditgivningen under år 1977 ändrar inte denna slutsats.

Det är emellertid enligt utredningens mening av största vikt att eventuella motsättningar mellan bankerna om fördelningen av byggnadskreditgivning- en löses på ett tidigt stadium under året och att de inte medges resultera i kontinuerlig oenighet om åtagandena. mcd förseningar i igångsättningen som följd. En ledamot har reserverat sig mot utredningens bedömning och förordar att finansieringssystemet revideras.

Effekterna av de för fastighetsägarna (i första hand egnahemsägarna) gynn- samma beskattningsreglerna belyses i bilaga 2 till utredningens betänkande. Det är ovedersägligt att ett systent för förmögenhetsbildning utvecklats på grundval av hög inflationstakt som sänker skuldernas realvärde. hög mar- ginalskatt som reducerar de faktiska räntekostnaderna för låntagaren samt en riklig tillgång på lån med lång löptid.

Det är enligt utredningens mening knappast möjligt att kontrollera för- mögenhetsomfördelningcn till följd av inflationen mellan långivare. lån- tagare/fastighetsägare. boende med hyresrätt och staten med hjälp av kor- rigeringar inom ramen för ett nominellt lånesystem med tillhörande sub- ventioner. Möjligheterna att motverka förmögenhetsomfördelningen bör - i den mån politiken misslyckas i sitt primära mål att bekämpa inflationen — i första hand sökas inom beskattningssystemet för att reducera hävstångs- effekterna på den egna kapitalinsatsens avkastning vid höga marginalskat— tesatser och inflation.

En korrigering av omfördelningen mellan långivare och låntagare skulle åstadkommas genom införande av indexlån. Den ränta som åsätts det in- dexerade lånebeloppet behåller sitt realvärde även under inflationsförhål- landen. På bostadsfinansieringens område skulle lånen dessutom ha den effekten att kostnadsparitet kunde upprätthållas mellan olika årgångar av hus. Frågan analyserades ingående av Värdesäkringskommittén i dess be- tänkande SOU 1964z2. Kapitalmarknadsutredningen har inte ansett sig på nytt behöva ta upp en ingående analys av alla de svåröverskådliga samband som är förenade med ett införande av indexlån.

Utredningen föreslår att de nuvarande kvoteringsreglerna för bostadsin- stitutens utlåning avskaffas. Enligt dessa skall 90 procent av nyutlåningen avse s. k. prioriterade ändamål, bl.a. allt nybyggande för bostadsändamål. andra nybyggnader med statliga bostadslån samt ombyggnad med statliga bostadslån. Återstående l0 procent får avse andra ändamål. t.ex. affärs- och kontorshus utan statliga lån, finansiering vid förvärv av äldre fastigheter samt ombyggnad utan statliga lån. Den nuvarande kvoteringsregeln får till

1 Hänvisning till kapitelindelningen i betänkandet

Prop. 1978/79: 165

IJ 's, 00

effekt att en icke prioriterad utlåning blir fast knuten till den prioriterade utan avseende på kreditmarknadsläget och situationen på byggmarknaden.

Kvoteringssystemet bör ersättas med en ordning där bostadsinstituten ger ut obligationer av två slag varav det ena helt skall avse utlåning till prioriterade ändamål. Dessa obligationer skall räknas som prioriterade pla- ccrtngar för bank- och lörsäkringsinstitut. Den andra obligationstypen får användas för finansiering av icke prioriterade ändamål. Obligationerna un- derställs emissionskontrollen på samma sätt som t. ex. industri— och kom- munobligationer och räknas inte som prioriterade placeringar för banker och lörsäkringsinstitut. Förslaget föranleder ändring i 9; lagen 19741922 om kreditpolitiska medel.

Med utgångspunkt från de faktorer utredningen har att beakta föreslås också att amorteringstiderna för bostadsinstitutens nya lån sänks från nu- varande 60 år till 50 år för flerfamiljshus, från i regel 50 år till 40 år för småhus samt för ombyggnad från 30 a 40 år till en tid som är anpassad till ombyggnadsåtgärdernas varaktighet. Obligationernas amorteringstid bör därmed sänkas från 50 år till 40 år. De nuvarande amoneringstiderna är orimligt långa med hänsyn till byggnadernas och ombyggnadsåtgärdernas varaktighet. Ungefär 95 procent av lånen för flerfamiljshus kvarstår oamor— terade efter 20 år genom annuitetskonstruktionen.

Vidare förordar utredningen att den övre gränsen för bostadsinstitutens

' bottenlån till småhus. cirka 300 000 kr vid slutet av år 1977. inte höjs snabbare än lånetaket för statliga bostadslån. En sådan regel motiveras av stånd- punkten att bostadsinstitutens utlåning, som säkerställs genom kreditpo- litiska åtgärder. inte bör främja finansiering av småhus med alltför höga produktionskostnader. | den mån frågan aktualiseras bör en motsvarande regel tillämpas även för privatfinansierade flerfamiljshus.

5.3. Kommunerna och kreditmarknaden (kapitel 7)

Kommunernas långfristiga nyupplåning har under en tioårsperiod pendlat mellan 2 och 4 miljarder kr årligen. Nettoupplåningen har legat runt halva de angivna beloppen, alltså rätt blygsamma tal om de sätts i relation till den kommunala verksamhetens omfattning. Eftersom kommunerna har haft ett begränsat utrymme till förfogande på kreditmarknaden, utmärks deras starkt expanderande verksamhet av en hög självfinansieringsgrad. Skattefinansiering, med åtföljande snabbt stigande uttaxering. har således varit den dominerande finansieringsformen.

Kommunernas finansiella situation på sikt framstår som bekymmersam mot bakgrund av de kalkyler som redovisats av 1976 års kommunaleko- nomiska utredning (KEU 76) och som refererats ingående av kapitalmark- nadsutredningen. Deras förutsedda finansiella underskottssparande utgör en komponent i det stora underskott som för samhällsekonomin som helhet återspeglas i en negativ bytesbalans. Mot bakgrund av de allmänna finansiella perspektiv som utredningen skisserat för den svenska ekonomin är några väsentliga lättnader i kreditmarknadsläget inte att vänta under större delen av den tid som KEU 76 kalkyler omfattar, alltså perioden fram till 1985.

Kapitalmarknadsutredningen har inte ansett det meningsfullt att genom- föra några beräkningar om kommunerna kan beredas ett större utrymme

Prop. 1978/79: 165 22

på den svenska kreditmarknaden än det som stått till förfogande under senare är. Vägen till extern balans är uppenbart längre än man ursprungligen föreställt sig och en fortsatt betydande nettoupplåning i utlandet måste därför komma till stand under överskådlig tid. Även i en situation med återställd balans maste låneskulden till utlandet successivt förnyas med åtföljande restriktioner för de olika låntagarkategoriernas tillträde till den inhemska kreditmarknaden.

[ sista hand gäller det att fördela den nödvändiga upplåningen i utlandet sa att en rimlig spridning kommer till stånd av den utländska skulden bland olika laiitagarkategoricr. Kommunema måste även framöver räkna med att pata sig en del av denna upplåning. antingen direkt när det gäller de största kommunerna. eller via komniunlåneinstituten.

Detta konstaterande rubbar inte den allmänna slutsatsen att lånefinan- siering inte kan tillmätas avgörande vikt från kommunalekonomisk syn— punkt lluvudprobleniet gäller hur de inkomster skall tillföras sektorn som medger att den realekonomiska expansion man godtagit kan äga rum under bibehållen finansiell balans.

Det hindrar emellertid inte att vissa önskemål kan uppställas för kom- munernas del vad gäller upplåningens organisation och om kreditvillkoren. Nfc-dan x issa kommuner har en väl organiserad finansiell planering där kre- diterna ingar som ett viktigt led både vad gäller volym och villkor, uppvisar andra en splittrad bild med övervägande konfristiga lån som uppbringats hos en mangd olika kreditgivare. Likvärdiga förutsättningar föreligger tyd- ligen inte bland kommunerna att erhålla krediter med ändamålsenliga vill- kor.

Mot denna bakgrund ligger det nära till hands att överväga om inrättandet av ett n_t'll kreditinstitut för långivning till kommunerna skulle kunna mcd- föra väsentliga förbättringar. Även om en sådan åtgärd inte i sig skulle medföra att en större volym krediter kunde ställas till kommunernas för- fogande. ar det möjligt att institutet. om det tog över större delen av de nu verksamma långivarnas utlåning till kommunerna. skulle kunna genom- föra en bättre fördelning av tillgängligt kreditutrymme. Det är också tänkbart att institutets lånevillkor bättre skulle kunna anpassas till de individuella kommunernas behov.

l.."tredningcn har emellertid dragit slutsatsen att ett nytt och dominerande kreditinstitut inte bör inrättas. Ett sådant skulle nämligen i praktiken tvingas göra en avvägning mellan investeringsprojekten i olika kommuner. Eftersom flertalet kommuner är beroende av lånefinansiering för sina investeringar, skulle därmed en central planering införas på kreditmarknaden för kom- munernas del. En sådan ordning skulle stå i konflikt med den kommunala självstyrelsen. Det rimmar inte heller med principerna för den svenska kre- ditmarknaden. eller överhuvud för den svenska ekonomin. att ålägga ett kreditinstitut en sådan prövning.

Mot denna bakgrund har utredningen dragit slutsatsen att den kommunala upplaningen alltjämt bör ske inom ett diversifierat system av kreditinstitut. alltså från AP-fonden. de båda kommunlåneinstituten. försäkringsbolagen samt bankerna. En konsekvens av detta ställningstagande är också att AP- londens rätt att ge direkta lån till kommunerna bör bestå.

Kapitaln'iarknadsutredningen har inte framlagt några förslag till institu-

Prop. 1978/79: 165 230

tionella förändringar på kreditmarknaden för kommunernas del. Utredning- en ansluter sig dock till statskontrollkommittens förslag att underställnings- plikten i låneärenden för kommunerna skall avskaffas.

5.4. Allmänna pensionsfonden (kapitel 8)

AP—fonden är den helt dominerande individuella långivaren på kapitalmark- naden med ett årligt kapitalutbud som är ungefär dubbelt så stort som för- säkringsbolagens samlade utbud. AP-fondens förvaltning är därför av vikt såväl beträffande möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik som för kapitalmarknadens funktionssätt och den reala resursfördelningen överhu- vud.

De kalkyler angående AP-föndens tillväxt fram till sekelskiftet som ut— redningen genomfön med hjälp av riksförsäkringsverket visar att fondök- ningstakten nu nått sin kulmen. Kalkyler av fondtillväxten under så långa perioder är självfallet vanskliga och resultaten beroende av de förutsättningar som valts for beräkningarna. Utredningen har också observerat samSpelet mellan All—fondens tillväxt och de olika arbetsmarknadslörsäkringarnas väx- ande omfattning. Sistnämda försäkringssystem behandlas i kapitel 9. Också inom vida marginaler för de olika förutsättningarna blir resultaten entydiga i den bemärkelsen att AP-fondens relativa betydelse som källa för långfristig finansiering kommer titt minska. Denna utveckling inger oro mot bakgrund ut en förutsedd växande efterfrågan på långfristiga krediter och med tanke på det sparandeunderskott som kommer att prägla den svenska ekonomin framöver. Utredningen vill därför understryka vikten av att den framtida politiken i fråga om pensionsutfastelser och avgiftsuttag utformas så att en sådan försvagning av AP-sparandet förebygges.

Det förhållandet att takten i AP-fondcns reala kapitaltilfväxt kan väntas avta under kommande år innebär inte att dess ställning som den överlägset största individuella kapitalplaceraren kommer att rubbas. Fonden kommer saledes alltjämt att spela en central roll för kapitalmarknadens funktionssätt.

Utredningens uppdrag med avseende på AP-fondens verksamhet kan en- ligt direktiven indelas i tre huvudområden: frågan om utformningen av fondens placeringsreglemente. de kreditpolitiska implikationerna av fondens ställning på marknaden samt fondens organisatoriska uppbyggnad.

De samhällsekonomiska motiven för inrättandet av AP-fonden avsågs enligt förarbetena till löndreglementet komma till uttryck på åtminstone två sätt. Dels borde den öka kapitalbildningen (sparande/investeringskvo- tenl. dels borde allokeringsvinster uppstå genom att sparandet i fonden ka- naliserades till de slutliga låntagarna via kapitalmarknaden jämfört med en situation där investeringsinriktningen bestäms av företagens egenfinan- siering. Fondbildningen som sådan är således inte i första hand tänkt att direkt bilda underlag för pcnsionsutbetalningar. ATP-systemet är ett för- dclningssystem. Reellt är pensionsutbetalningarna beroende av samhälls- ekonomins förmåga att generera tillräckliga resurser för en överföring från den aktiva befolkningen till pensionärerna. Det är genom sina effekter på den reala resurstillväxten som fondbildningen indirekt utgör ett underlag för pensionsutbetalningar.

Med utgångspunkt från de samhällsekonomiska motiven för inrättandet

Prop. 1978/79: 165 231

av AP—fönden skulle skäl kunna anföras för en fondförvaltning där fonden anfönrös de avgörande besluten om kreditfördelningen mellan olika sektorer i den svenska ekonomin. AP-fonden gavs nämligen i riksdagsbeslutet en fri och självständig ställning och den utgör inte en del av vare sig statens eller de avgiftsbetalande arbetsgivarnas förmögenhet. Denna ställning har emellertid inte avsetts innebära en frihet för fonden att föra en med myn- digheternas intentioner konkurrerande placeringspolitik. Beslut som är sty- rande för den ekonomiska utvecklingen kan endast fattas i överensstäm- melse med en av statsmakterna fastlagd politik. De beslut som riksdagen kan fatta om prioritering av vissa sektorers kreditbehov förutsätts således vara vägledande för fondens placeringsinriktning. Däremot kan fondsty- relserna inte ges preciserade anvisningar att ge lån till en viss låntagare eller att finansiera ett bestämt projekt.

Utformningen av fondreglementet är präglad av önskemål att reducera tänkbara negativa effekter av fondens dominerande ställning som långivare och att undvika en byråkratisk organisation för kreditprövning. Den slutliga fördelningen av krediterna förutsätts (utom vad gäller kommunerna) ske genom anlitande av mellanhandsinstitut eller genom placeringar på obli- gationsmarknaden. Dessutom har en decentralisering åstadkommits även inom fondens organisation genom inrättande av tre fondstyrelser för den långivande verksamheten och en fjärde fondstyrelse för aktieförvärv. Det betydande inflytande som fonden potentiellt är i stånd att utöva på kre- ditmarknaden måste träda tillbaka för de mål som ställts upp för den eko- nomiska politiken och för mer allmänna önskemål om en väl fungerande kreditmarknad. Kraven på fonden är beroende redan av dess storlek men också av dess ställning som offentligt om än ej statligt organ. liksom de samhällsekonomiska motiven för dess tillkomst. Det innebär dock inte att fonden inte skall fästa avseende vid placenngamas avkastning. Inom den ekonomisk-politiskt givna ramen skall fonden sträva efter att uppnå en god förräntning på det förvaltade kapitalet.

Under den gångna snart tjugoåriga verksamhetspen'oden har fondens pla- ceringspolitik varit väl avvägd med hänsyn till de olika krav som redovisats. De störningar som vid något tillfälle inträffat till följd av alltför omfattande s. k. förplaceringar (se kap. 8). kan ses som utslag av de inneboende svå- righeter som föreligger för en dominerande placerare att agera enligt gängse marknadsmässiga kriterier. Likväl innehåller fondens placeringsreglemente en motsägelse gentemot de hänsynstaganden som faktiskt gäller och som även förutsattes vid fondens tillkomst. l ll ;" stadgas nämligen endast att avkastningen skall vara avgörande vid placeringsbesluten. Utredningen fö- reslår därför att ett tillägg införs i reglementet som återspeglar de ekonomisk- politiska hänsyn och krav på smidigt agerande som i praktiken tillmäts stor vikt. i tillägget anges Sålunda att AP-fonden "inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska poli/ikon och med beakrande (ll' krm/i I - marknadensjimkrirmssälr" skall förvaltas så att den ger högsta möjliga av- kastning.

Utredningen har inte framlagt förslag om ändring av APflönrlf'ns orga- IlfSaffmt eflcr förvaltning. Utredningen framhåller att AP-f'onden i sin långi- vande verksamhet utåt kommit att uppträda som en enhet eftersom de tre fondstyrelserna redan från början enades om att inrätta en gemensam

Prop. 1978/79: 165 232

förvaltning Enligt utredningens mening borde det naturliga valet ha stått mellan en styrelse med en förvaltning och flera styrelser med var sitt ad- ministration. Beslutet att inrätta en gemensam förvaltning stred mot grund- tankarna i pensionskommittens förslag som låg till grund för fondregle- mentet. L)ärigenom kom gränsdragningen mellan delfonderna att uppmju- kas. lin koncentration av beslutsfunktionen behöver inte nödvändigtvis ha menliga effekter på kreditfördelningen eller på de lånevillkor fonden upp- ställer. Avgörande är ont fonden strävar efter att dra fördel av den starka position den i och för sig intar. Utredningen har. utan att lägga fram något eget förslag. redovisat sin principiella syn på utformningen av förvaltningen och anfört de faktorer som bör beaktas vid valet av organisation.

Utredningen förordar att gränsen justeras för storleken på de företag vilkas avgifter tillförs tredje fonden. Gränsen föreslås flyttad från 20 till SU anställda. Tredje fondens andel av det totala fondkapitalet har nämligen vant krym- pande.

Plau'rtngwc.a/ententen uppbyggnad. som förutsätter att fonden skall för- värva obligationer eller anlita mellanhandsinstitut i sin långivande verk- samhet bör enligt utredningens mening bestå i sina huvuddrag. Det innebär att fondens medel alltjämt bör kanaliseras via öppna marknaden. Denna metod framstår som än mer befogad mot bakgrund av AP-fondens avtagande tillväxt.

Rätten att ge direkta lån till kommuner och. som en praktisk konsekvens därav. till kommunägda [in-etag bör bestå av skäl som utvecklas i kapitlet om kommunernas finansiering på kreditmarknaden. Kommunernas upp- låning bör således aga rum på en diversifierad marknad från AP—fonden. de båda kommunlåneinstituten. försäkringsbolagen och bankerna.

Reverslånerätten vad gäller slalllgujört'lut: i de fail staten tecknat garanti bör bestå men med en restriktiv tillämpning. För statliga kraftföretag bör lånefonnen kunna tillämpas l analogi med ret ei'slängivningeit till kommu- nala krafttöretag. [ övriga fall bör budgetanslag vara den normala finan- sieringsformen för de fall finansiering inte kunnat ordnas på den ordinarie kreditmarknaden.

Rätten att ge direkta reverslån till./irratag med syftet att bc/t'n'tlra lolkltulsan bör utgå då finansiering av sådana företag trehabiliteringsverksamhet m m.) numera kan förutsättas ske på andra vägar.

Rätten att ge lån via bankinstitut bör bestå men tillämpas restriktivt. [ hu- vudsak bör utlåningen ske genom anlitande av mellanhandsinstituten. Som exempel på fall när en kanalisering via bank kan vara ändamålsenlig nämns större exportaffärer där flera finansiärer delar upp krediten mellan sig.

Utredningen förordar också att AP-fonden inte skall ha rätt att förvärva obligationer utgivna av bank och s. k. bankvartt/ikal som utredningen föreslår skall introduceras på den svenska kreditmarknaden. All-fondens långfristiga kapitalutbud skulle i annat fall kunna omvandlas till kortfristig utlåning.

Åtai'Iåiia.s'_i=stwitvt bör avskaffas i sin nuvarande form och ersättas med en utlåning anpassad till de mindre företagens behov. Statistiken visar näm— ligen att återlånen till helt övervägande del utnyttjas av stora företag som skulle kunna ta upp lån på den ordinarie kapitalmarknaden. Återlanen ut- nyttjas också för att lindra verkningarna av kreditåtstramningar vilket in- nebär att personalintensiva. i huvudsak börsnoterade. stora företag har för-

Prop. 1978/79: 165 233

delar framför andra företag. Återlänesystemct innebär också att sparandet intc kanaliseras efter en konkurrerande prövning på kapitalmarknaden, en utveckling som lörstärkes genom olika kollektiva arhetsmarknadsförsäk- ringars tillväxt för Vilka liknande system tillämpas. .

't ill grund för utredningens förslag att avskaffa återlånen i sin nuvarande form ligger förutsättningen att de större företagens totala finansieringssi- tuation inte därigenom skall försämras. Utredningen utgår ifrån att det fri- gjorda låncutrymmct skall tillfalla dessa företag via obligationsmarknaden eller mellanhandsinstituten. Reformen är således avsedd att öka utrymmet för kanalisering av AP-fondens medel i marknadsmässiga former.

Utredningen föreslår att följande regler införs för ett nytt återfåncsystem.

! . Det totala utestående beloppet begränsas till 500 000 kr för varje låntagare. Femtio procent av inbetalda avgifter får återlånas och en femårig ac- kumuleringsrätt införs.

3. Lånen binds på högst lS år och fast ränta tillämpas. Räntan justeras dock vart femte år enligt de principer som införts på obligationsmark- naden under hösten 1977. Bankerna svarar som i nuvarande system för kanaliseringen. Den ränta banken erlägger till AP-fonden skall motsvara den vid lånetillfället gällande länga statsobligationsräntan. _fo

Det föreslagna återlånesystemet bör kunna knytas till industrigarantilånen så att även företag med brist på fullvärdiga säkerheter kan utnyttja låne- systemet.

Fondreglementet bör ändras så att de tre första fonderna erhåller rätt att förvärva konvertibla skuldebrev och s. k. warrants. Däremot bör dessa fon- der inte ha rätt att konvertera skuldebreven till aktier eller att utnyttja optionsrätten att förvärva nyemitterade aktier.

Vad gäller./lärde APJinn/cns verksamhet utgår utredningen från att fonden successivt tillförs medel för kanalisering till näringslivet i form av ak— tiekapital. Samma bestämmelse rörande det maximala aktieinnehavet i ett och samma företag bör gälla som för försäkringsbolagen. Utredningen fö- reslår att dessa skall få inneha aktier motsvarande högst lO procent av rös- tetalet i varje enskilt företag. Fjärde fondens placeringar bör begränsas på samma sätt från nuvarande fria placeringsrätt, dock med möjlighet för re- geringen att ge dispens för större förvärv i enskilda fall om särskilda skäl talar för detta. På denna punkt föreligger en reservation från en minoritet av utredningen.

På samma sätt som för försäkringsbolagen (se kap. 9) bör det gälla för fjärde AP-fonden att dess aktieinnehav skall förvaltas under ett aktivt ägar- ansvar. En motsatt politik innebär nämligen att andra minoritetsintressens inflytande förstärks. Stora aktieinnehav kan inte heller betraktas enban som placeringsobjekt som kan avvecklas vid en negativ utveckling. Förvaltningen av sådana innehav förutsätter en vilja och kompetens att göra företags- ekonomiska och samhällsekonomiska bedömningar.

På sikt kan övervägas att låta AP—fondens aktieförvärv ske genom in- rättande av en femte fondstyrelse utrustad med en egen administration. En sådan åtgärd ökar konkurrensen och valfriheten för företagen; den är motiverad också av att fonden på sikt inte bör bygga upp ett dominerande ägaransvar i en stor mängd företag.

Prop. 1978/79: 165 234

Utredningens förslag föranleder ändringar i 2. ll. l2 och l4—l6 ;; samt att en ny paragraf införs i reglementet (l9591293) angående allmänna pen— sionsfondens förvaltning.

5.5. Försäkringsbolagen och enskilda försäkringssystem (kapitel 9)

Tillväxten i de olika avtalsregleradc arbetsmärknadsförsäkringarna utgör ett markant drag i försäkringsväsendets utveckling. Arbetsmarknadsförsäkring- arna utgör dels komplement till ATP-systemet (genom försäkring av in- komstbelopp som ligger över den i ATP-systemet pensionsgrundande in- komsten. dvs. 7.5 basbelopp). dels en rad sjuk- och yrkesskadeförsäkringar, grupplivförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar. Fondökningcn under l975 för de avtalsbundna försäkringssystemen uppgick till ca 6.2 miljarder kr att jämföras med AP-fondens nettoplaceringar som under året uppgick till ] l,4 miljarder kr och försäkringsbolagens placeringar som utgjorde 2,6 miljarder kr. Ungefär 32 miljarder kr av arbetsmarknadsförsäkringarnas fondökning kanaliserades genom försäkringsbolagen vilkas totala nettOpIa- ceringar därmed uppgick till cirka 5,8 miljarder kr under år 1975.

Särskilt de avtalsreglerade pensionssystemens fonder har länge varit en viktig källa för företagens långfristiga finansiering. Sammantaget har fö- retagen på detta sätt tillförts nästan lika stora belopp som via obligations- marknaden. Dessa skulder är mycket långfristiga och man kan räkna med att pensionsutbetalningarna normalt kommer att vara mindre än de av- sättningar som görs löpande. Tillförseln av medel är inte speciellt beroende av konjunkturvariationeroch inte alls av läget på kreditmarknaden. Tillgången på denna typ av upplåning ökar företagens skuldbenägenhet och gör en sjunkande soliditet mer acceptabel. Ur dessa synvinklar. framförallt genom den spargenererande effekten. utgör pensionssystemen ett viktigt bidrag till kapitalbildningen.

Systemet innebär också att en växande del av det enskilda försäkrings- sparandet undandras kapitalmarknaden antingen genom att det av försäk- ringsinrättningarna förvaltade sparandet blir bundet i form av återlån utan annan prövning än den säkerhetsmässiga, eller genom att fonderingen av sparandet sker direkt i företagen. Sådana kanaliseringsformer tillämpas för större delen av pensionssystemen. men inte för övriga arbetsmarknadsför— säkringar. Enligt utredningens mening kan tendensen till ökat utnyttjande av återlånesystem leda till en mindre effektiv allokering av kreditgivningen. Samma invändning kan därför riktas mot återlånesystem inom arbetsmark- nadsförsäkringarna som inom ATP-systemet. Det är för att begränsa denna effekt som utredningen i kapitlet om AP-fonden (kap. 8) föreslår restriktivare regler för återlån. Härigenom förstärks det offentliga försäkringssparandets utbud på kapitalmarknaden trots stagnationen i detta sparandes totala om- fattning.

Enligt direktiven skall utredningen se över de för försäkringsbolagen gäl- lande placeringsreglerna. Reglerna skall tillgodose krav på trygghet för för- säkringstagama samt på god avkastning och likviditet. Dessutom måste reglerna utformas så att försäkringsbolagens placeringar blir en viktig be- ståndsdel av en väl fungerande kapitalmarknad.

Reglerna i försäkringsrörelselagen (FL) är i första hand utformade med

Prop. 1978/79:165 235

hänsyn till kravet på trygghet för försäkringstagarna. Den begränsar där- igenom i viss mån utrymmet för placeringar som kan ge högre avkastning än de föreskrivna. Lagen har inte som uppgift att rikta kreditutbudet till vissa sektorer på kreditmarknaden. men medför genom kraven på place- ringarnas art och säkerhet likväl en viss styrning. Vid sidan av bestäm- melserna i FL har under de två senaste årtiondena därför en direkt styrning av försäkringsbolagens kreditgivning ägt rum genom riksbankens placerings— rekonimendationer. Riksbankens reglerande verksamhet sker mot bakgrund av deti kreditpolitiska beredskapslagsiiftningen som är tillämpbar för för- säkringsbolagen men som ännu ej satts i kraft.

Kapitalmarknadsutredningens bedömning av försäkringsbolagens place- ringsregler begränsas inte till en prövning av de regler som är nödvändiga för försäkringstagarnas trygghet utan beaktar också ellektema på kapital- marknadens funktionssätt. Utredningen ägnar därvid särskild uppmärksam- het åt näringslivets försörjning med långfristiga krediter och riskkapital.

Krax en på försäkringsbolagens soliditet grundas på bestämmelserna i FL. Där anges att bolagens förpliktelser gentemot försäkringstagarna skall så- kerställas genom en på lörsäkringsmatematiska grunder beräknad försäk- ringsfond. Enligt 274; FL skall fonden motsvaras av placeringar i vissa slag av tillgångar. i huvudsak obligationer och reverslån med förstklassig sakerhet.

Enligt utredningens bedömning har de gällande reglerna åstadkommit en onödigt hög grad av säkerhet för försäkringstagarna samtidigt som för- säkringsbolagens räntabilitet-pressats ned. Försäkringsbolagen har ofta fram- hållit att den totala avkastningen på placeringarna ligger på en otillfreds- ställande nivä. vilket i sista hand drabbar försäkringstagama i form av högre premier eller sämre villkor. Denna effekt synes dock i högre grad sam- manhänga med den allmänna räntenivån och med prisstegringstakten, för- hållanden som inte enbart rör försäkringsbolagen. En marginell förbättring av räntabiliteten skulle dock ha kunnat åstadkommas om utrymme förelegat för en friare placeringsinriktning.

En liberalisering av placeringsreglerna behöver inte innebära att kraven på försäkringsbolagens soliditet eftersätts. Det bör dock enligt utredningens utgångspunkter krävas att en friare placeringsinriktning också är önskvärd ur allokeringssynpunkt. Bl. a. bör kravet ställas att försäkringsbolagen genom en sådan förändring kan öka sitt bidrag till speciellt näringslivets försörjning med låne— och riskkapital. Däremot finns det enligt utredningens mening skäl att ur samhällsekonomisk synpunkt ifrågasätta om försäkringsbolagen skall tillgodose den starkt växande efterfrågan på belåning av äldre fas- tigheter. ett efterfrågetryck som vuxit snabbt till följd av värdestegringen. Även om försäkringsbolagen gör en betydande insats vid förvaltningen av egna fastigheter. betraktar utredningen det som en viktig uppgift för bolagen att placera i finansiella tillgångar snarare än i egna fastigheter så att deras bidrag till kapitalmarknaden därigenom förstärks.

[ en skrivelse till regeringen år 1972. som överlämnades till kapitalmark- nadsutredningen. föreslog Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folk- sam avsevärda ändringar i försäkringsbolagens placeringsregler. Bl. &. skulle enligt förslaget samtliga försäkringsbolagens tillgångar tilldelas kvoter i om- vänd proportion till placeringamas riskgrad och sättas i relation till för-

Prop. 1978/79: 165 236

säkringsfonden och vissa andra fonder. Därigenom skulle en större flexibilitet åstadkommas i kapitalförvaltningen.

Enligt kapitalmarknadsutredningens bedömning är det föreslagna sys- temet komplicerat då det arbetar med en stor mängd redovisningskvoler som dessutom är svåra att avväga. Det är också svårt att bedöma kon- sekvenserna för placeringsinriktningen. Utredningen förordar därför att det nuvarande systemet bibehålles med vissa modifieringar.

Utredningen föreslår att den s. k. /rta St'klol'll vidgas från för närvarande lf.) procent till 20 procent av försäkringsfonden. lnom den fria sektorn får i". ti. placeras bl.a. inteckningslån i högre inteckningslägen. förlagsbevis m. in.. men inte aktier. Utredningen förordar att ät en restriktionen beträf- fande ('llx'll('])ldg'PI'lIIgUI' inom den lrta sektorn avskaffas. Ändringarna ger för- säkringsbolagen bättre möjligheter att anpassa sina placeringar till efterfrågan på kapitalmarknaden och skapar ett visst utrymme för förbättrad räntabilitet.

Vidare föreslår utredningen att som fondgilla placeringarftill lOO procent) skall räknas I'r't'r'l's'lrln till kreditakticbolag samt till hypoteksbanken. stads- hypoiekskasSan och skeppshyporekskassorna. Reglementet bör också ändras så att placering medges i obligationer utgivna av alla slags-företag, i stället för som nu endast industriobligationer.

Med hänsyn till att itppskattnmgsvarrlen numera allmänt används på den svenska kreditmarknaden föreslår utredningen att även försäkringsbolagen skall övergå från taxeringsvärden till uppskattningsvärden vid redovisning av säkerhetsläget för lån mot inteckning i fastighet eller tomträtt samt pla- cering i egna fastigheter. Uppskartiiingsvärdena måste fastställas enligt en- hetliga normer och värderingar utföras av experter.

Eftersom uppskattningsvärdet i genomsnitt ligger över taxeringsvärdet bör de nuvarande redovisningsgränserna enligt 274 ; FL sänkas. Utredning- en förordar att redovisningsgränsen för lån inom den bundna sektorn av försäkringsfonden fastställs till bl) /)l'0('('nl av rip/iskattningsvärrlar för såväl bo- stads-. jordbruks—. kontors— som industrifastigheter. Vad gäller statligt be- lånade fastigheter bör gränsen ligga vid 75 procent av pantvärdet om detta överstiger bf.) procent av uppskattningsvärdet. Detta gäller oftast beträffande nybyggda fastigheter. men uppskattningsvärdet stiger sedan normalt över det initialt fastställda pantvärdet. Utredningen har således sökt utforma reg- lerna så att även kreditallokeringssynpunkter tillgodoses. Lån till nybyggda fastigheter bör genom den föreslagna konstruktionen gynnas jämfört med belåning av äldre fastigheter.

Utredningen har inte funnit att frågan om pantsättning av säkerheter för fan redovisade inom försäkringsfonden har någon avgörande betydelse för kapitalmarknadens funktionssätt och har därför valt att inte ta ställning till förslag om avskaffande av pantsättningen.

Mot bakgrund av de perspektiv som utredningen skisserar i kapitel 5 angående industrins finansiering förordar utredningen att försäkringsbolagen skall ges ökade möjligheter att placera i aktier. [ det nämnda kapitlet gör utredningen bedömningen att den önskvärda expansionen av industrins in- vesteringar förutsätter en snabbare ökning av dess egna kapital än den som ägt rum i genomsnitt under 70-iafet. En betydande del av ökningen måste tillföras företagen externt i form av aktieemissiöner. Det är då enligt ut- redningens bedömning nödvändigt att mobilisera även de institutionella

Prop. 1978/79: 165

I») 'ta-J Nl

placerarna. förutom försäkringsbolagen även ljärde All-fonden (se kap Xl.

Frågan om en vidgning av rätten för försäkringsbolagen att placera i aktier rör. förutom säkerhetskraven. även principerna för bolagens kapitallörvalt- ning En utgångspunkt för nuvarande regler har varit titt försäkringsbolagen skall bedriva en relativt passiv förvaltning.

Försäkringsbolagen har inte hittills till fullo utnyttjat det utrymme för aktieplaceringar som förelegat trots att den effektiva avkastningen på dessa öv'erstigit avkastningen på altemativa placeringar. Man har således fört en försiktig placeringspt'vlitik med beaktande av de risker som omfattande |n- nehav av aktier i enstaka bolag kan medföra. ! endast ett trettiotal företag. nämligen sådana som erbjuder en attraktiv kombination av avkastning och risk. ligger innehavet nära det nu maximalt tillåtna. i procent av röstetalet

Utredningen föreslår som framgått att aktier skall få redovisas även inom den utvidgade fria sektorn av försäkringsfonden. Denna liberalisering fran'i- står som godtagbar med utgångspunkt från utredningens allmänna över- väganden beträffande försäkringsbolagens roll som kapitalförv-altare och be- hovet av en ökad tillgång på kapital för placering l aktier. I sina förslag till liberalisering av' placeringsreglerna har försäkringsbolagen också fram- hållit den betydelse som bör tillmätas deras av tradition försiktiga place- ringspolitik. Utredningen har inte funnit skäl att ifrågasätta denna lörsäk- ringsbolageris egen värdering. och vill särskilt understryka principen som allmänt synes tillämpas att värdera aktier med väsentliga saket'hetsniar- ginaler.

Femprocentregeln för aktieinnehavet har således endast utgjort en be- gränsning beträffande ett trettiotal företag. men tortle i dessa fall utgöra en spärr för ett annars ökat engagemang. En höjning av gränsen skulle förbättra nyemissionsmöjIigheterna för sådana företag som kan erbjuda re— lativt säkra och även i övrigt förmånliga placeringsmöjligheter. dvs. i all- mänhet de stora. välkända industriföretagen. Det är troligt att lörsäkrings- bolagen även i framtiden prioriterar sådana företag om begränsningsregeln uppmjukas. För placering i dessa företags aktier talar också att de i allmänhet inte påkallar några aktiva ägarinsatser från det kapitalplacerande försäkrings- bolagets sida. Några tecken som tyder på att försäkringsbolagen skttlle tit- nyttja sina ägarengagemang för att uppnå fördelaktiga försäkringsavtal med de berörda företagen föreligger heller inte.

Utredningen delar inte uppfattningen att den passiva roll som kapital- förvaltare som försäkringsbolagen intar. i sig skulle utgöra ett skäl att medge en ökad rätt till aktieplaceringar. Denna passivitet är inte självklar eller invändningsfn' då den innebär att andra minoritetsintressens inflytande för- stärks. Det kan också hävdas att försäkringsbolagen i försäkringstagarnas intresse borde medverka till att placeringens avkastning höres och i varje fall förebygga en negativ utveckling. Stora aktieinnehav kan inte betraktas eller hanteras enbart som placeringsobjekt och kan i praktiken inte avvecklas vid en oförmånlig utveckling. Det innebär att ett ökat aktieinnehav för försäkringsbolagens del måste förenas med ett aktivt ägaransvar. En för- utsättning för ett förslag från utredningen att vidga placeringsrätten i aktier är därför att försäkringsbolagen har vilja och kompetens att påta sig ett sådant ansvar. Utredningen bedömer att förutsättningarna är goda för för- säkringsbolagen att bygga upp den kompetens för marknads- och företags-

Prop. 1978/79: 165 238

bedömning parad med samhällsekonomisk överblick som krävs för att utöva ägaransvaret.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att försäkringsbolagens rätt att placera i aktier vidgas så att den nu gällande andels- och röstetalsgränsen han till lt! liror-unt. Det offentliga inflytandet i försäkringsbolagen kan för- stärkas om detta bedöms önskvärt. Skulle den enligt utredningens bedöm- ning osannolika situation inträffa att försäkringsbolagen skulle tillämpa oför- svarbara principer i sin aktieförvaltning skulle detta inte kunna ske utan insyn och debatt. Det är då inte svårt att införa korrektioner i formerna för aktieförvaltningen. Utredningen har inte funnit anledning att nu ana- lysera en sådan hypotetisk situation. Två ledamöter av utredningen har var för sig reserverat sig mot förslaget att höja röstetalsgränsen.

Slutligen förordar utredningen att försäkringsbolag inte utan försäkrings- inspektionens medgivande skall få inneha ant/e! i aktie/and. Syftet är att för- hindra att en koncentration av ägarinflytandet i enskilda företag kommer till stånd på indirekt väg. Därtill kommer att syftet med inrättandet av aktiefonder. att sprida placerarnas risker. kan fyllas av försäkringsbolagen själva genom en lämplig fördelning av aktieportföljen.

Utredningens förslag föranleder ändringar i 274 och 336 ;; lagen ( l948:433) om försäkringsrörelse.

5.6. Bankerna och kapitalmarknaden (kapitel 10)

Utredningens diskussion och kartläggning av bankernas verksamhet om- fattar dels deras långfristiga direkta kreditgivning. dels deras roll på ob- ligationsmarknaden. Det visar sig att distinktionen i praktiken inte är helt klar mellan formellt kortfristiga banklån som successivt omsätts och lång- fristiga lån på kapitalmarknaden. l formellt hänseende skiljer sig banklån från kapitalmarknadslån därigenom att de förstnämnda knappast alls binds formellt på längre tid än sex å tolv månader och inte ges till fast ränta om inte banken kunnat ordna refinansiering.

i allmänhet bör dock en uppsägning av bankens formellt kortfristiga lån kunna betraktas som hypotetisk så länge låntagarens ekonomiska ställning inte försvagas anmärkningsvärt. När det gäller långfristiga investeringar i byggnader och maskiner förutsätts emellertid att bankkrediterna efter ut- byggnadsskedet skall lyftas av med långfristiga bundna lån på kapitalmark- naden. I dessa sammanhang anses bankkrediter inte vara godtagbara sub- stitut för kapitalmarknadslån.

Utredningen har dragit slutsatsen att några väsentliga lättnader i kraven på bankerna att förvärva obligationer inte är att vänta. De bakomliggande faktorerna är resultat av de finansiella över- och underskottens storlek och deras fördelning i samhällsekonomin. Bankerna spelar en dominerande roll vid kanaliseringen av sparandet från den största överskottssektorn. hus- hållen. Vid utgången av år 1976 svarade hushållen för nära 60 procent av affärsbankernas och omkring 80 procent av Sparbankernas och föreningsban- kernas inlåning. Detta utbud kan inte i sin helhet undandras kapitalmark- naden även om hushållen själva föredrar formellt kortfristiga bankdepo- sitioner framför mer långfristiga placeringar genom obligationsförvärv.

Vid sidan av staten kommer näringslivet direkt eller via kreditinstitut

Prop. 1978/79: 165 239

att få svara för en stor del av utlandsupplåningen. Man kan utgå från att en betydande del av denna upplåning kommer att kanaliseras via bankerna som lär kunna påräkna bättre lånevillkor än många individuella företag. Utlandsrörelsen kommer således att svara för en växande del av bankernas balansomslutning. en process som redan inletts. Denna utveckling motiverar en översyn av valutaregleringens bestämmelser. lin sådan kommer att genomföras av den under hösten 1977 tillsatta utredningen som skall be— handla valutaregleringens utformning i dess helhet.

De bestående kraven på bankerna att förvärva obligationer framstår för dessa som en börda då en obunden inlåning därigenom ställs mot en bunden utlåning. med ränteförluster som följd vid en stigande räntenivå. Obliga- tionsstockennoch då särskilt bostadsöbligationerna. har också i hög grad karaktär av permanenta placeringar som inte kan avyttras på grund både av nettoförvärvskraven för bostadspapper och av att avsättningsmöjlig- heterna på marknaden är begränsade. De årliga överenskommelserna om förvärv av bostadsobligationer framstår därför som en belastning, vilken enligt bankerna förstärks av att bostadsobligationer i motsats till statspapper i internationella sammanhang inte betraktas som bankmässigt fullvärdiga eller "normala" placeringar. Bankerna skulle därför kunna påräkna bättre kreditvillkor som låntagare i utlandet om de medgavs inrikta en förhål- landevis större andel av sina prioriterade placeringar på statspapper.

Medan utredningen som framgått dragit slutsatsen att det inte synes rea- listiskt att vänta sig att kraven på bankerna att förvärva obligationer kommer att lätta under överskådligttid, finns det enligt utredningens mening skäl att inta en mer öppen attityd till önskemålen om en omfördelning av för- värvcns sammansättning. Det står dock klan att bankernas strävan att mins- ka andelen bostadspapper bland de pnoriterade placeringarna också måste vägas mot försäkringsinstitutens önskemål att inte få en alltför ensidig sam- mansättning av värdepappersportföljen. Det är troligt att den förkortning av räntebindningstiden till fem år som under hösten 1977 introducerats även för bostadsobligationer, något reducerar bankernas negativa attityd till dessa. även om den långa räntans aktuella nivå inte påverkas av åtgärden.

Utredningen diskuterar också möjligheterna att bankernas direkta lån skulle kunna utformas så att de kom att utgöra fullvärdiga investerings- krediter. Möjligheter bör finnas att i någon utsträckning binda lånen i tids- mässigt hänseende utan att bankerna därigenom tar på sig likviditetsrisker förutsatt att inte alltför långa amorteringstider tillämpas. När det gäller möj- ligheterna att tillämpa fasta räntor står det klan att avgörande i samman— hanget är marknadsräntornas relationer till bankernas förväntningar om den framtida ränteutvecklingen.

Med hänsyn till den osäkerhet som alltid råder om ränteutvecklingen är det inte osannolikt att de säkerhetsmarginaler bankerna skulle kräva för bundna län ligger utanför det intervall som kan godtas från kreditpolitisk utgångspunkt eller som ter sig acceptabelt för de potentiella låntagarna. Utredningen föreslår därför att bankerna skall ges rätt att ge ut egna uh- Irgarionpr så att en formell bindning av ränta och löptid kan åstadkommas även för inlåningen. Eftersom effekterna på den långa marknaden inte kan bedömas med någon säkerhet förordar utredningen en försiktig introduktion av bankpapperen inom ramen för emissionskontrollen. Bankpapperen kom-

Prop. 1978/79:165 240

mer iu att konkurrera med andra cmittcnter om utrymmet på marknaden. förhoppningsvis kommer dock bankobligationerna att x isa sig vara ett mer näraliggande substitut till gängse inlåningsräkningar än vanliga obligationer och därmed vara marknadsvidgande

()m bankerna vidare ges rätt att ge ut kortfristiga papper. s. k. hank- (('I'II/fÅHi'. bor de också få mi'ijligheter att konkurrera om medlen på den icke organiserade kreditmarknaden. Bankcertilikaten bör också till en del kunna ersätta de depositioner på särskilda villkor. specialinläning. som tidvis utgör en likviditetsmässig belastning för de enskilda bankerna eftersom den är av Iättflyktig karaktär.

Rätten att ge ut obligationer och bankcenifikat bör tillkomma såväl al'- lärsbanker som sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit. Förslaget föranleder ändring i (in och 74 :: lagen tl9551l83) om bankrörelse. i 35 och 3" :: agen (Niin-flöt om sparbanker samt i 42 a; lagen ll956z216) om iordbrukskasserörelsen förslaget förutsätter också att eniissions- och fondstämpelavgifterna avkaf'fas eftersom dessa avgifter applicerade på kort- fristiga bankpapper motsvarar mycket höga kostnader uttryckta som årlig ränta (se kapitel 12).

Utredningen föreslår också att förbudet för bankerna att förvärva lor- lrighei-is avskaffas. förlagsbeviseit är. genom sin karaktär av oprioriterade fordringar vid konkurs, visserligen förenade med ett högre risktagande än gängse bankutlt'ining. inklusive blancokrediter. Med hänsyn till de restriktiva regler som gäller för vilka låntagare som får ge ut förlagsbevis och den stränga granskning som lånen utsätts för av parterna på marknaden. anser utredningen att motiv inte föreligger att begränsa innehaven för bankernas del. Det nuvarande förbudet medför betydande komplikationer vid amor- tering av förlagslän genom uppköp på marknaden. För sparbank och cen- tralkassa för jordbrukskredit bör dock gälla att de skall inhämta bankin- spektionens tillstånd för att medverka Vid emission av förlagsbevis. Syftet är att förhindra att instituten tar på sig större uppgifter än deras resurser medger.

förslaget föranleder ändring i 54—56 och 74 ;; banklagen. 23. 24 och 39 ;: sparbankslagen och i 3l och 32 ;; lagen om jordbrukskasserörelsen.

5.7. Mellanhandsinstituten inom näringslivssektorn (kapitel 11)

De tio mellanhandsinstituten med inriktning på långivning till näringslivet har inrättats eller aktiverats sedan AP-fondens tillkomst. AP-fondens reg- lemente är också utformat så att kanaliseringen av fondmedlen i huvudsak skall ske genom utnyttjande av sådana institut eller genom obligations- förvärv. lnstiturcn och AP-fondcn kan således betraktas som delar av ett och samma system. De tio instituten är lndustrikredit och Företagskredit. Lantbruksnäringarnas primärkredit och sekundärkredit (tillsammans kallade Lantbrukskredit). Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfanens sekun- därlånekassa. Sveriges investeringsbank. Svensk exportkredit. Sveriges all- männa hypoteksbank med tillhörande hypoteksföreningar samt Företagska- pital. De sex först nämnda är parvis samförvaltade primär- och sekundär- kreditinstitut.

Mcllanhandsinstitutens sammanlagda nyutlåning år 1976 uppgick till ca

Prop. 1978/79: 165 241

4.5 miljarder kr att jämföras med näringslivets direkta upplåning mot ob- ligationer på 3 miljarder kr. lnstituien fyller alltså en mycket viktig funktion för näringslivets kapitalförsörjning. Deras uppgift är att kanalisera långfristigt kapital till sådana företag eller för sådana ändamål där direkta obligationslån inte kan komma I fråga. Det gäller bl. a. mindre företag. riskfyllda krediter och specialkrediter. t ex. för refinansiering av exjxn'taffärcr

[ tredningen har granskat institutens uppgifter från I huvudsak följande utgrfiiigspunkter för det första har det gällt att utröna hur instituten fyller funktionen att decentralisera kreditbesluten på kapitalmarknaden I enlighet med de intentioner som ligger till grund för AP-fondens organisation. l:"n decentralisering har visserligen ägt rum men låntagarna har knappast erhållit flera alternativ vid valet av finansiärer eftersom instituten är starkt spe— cialiserade Ln sådan specialisering är enligt utredningens mening naturlig när det gäller esporrfinansiering (Svensk exponkreditl. fai'tjgsfinansiering (skeppslijpotekskassornai och län till enskilda _;t'irdbrukare (hy poteksban- kent för mer kom entionell långivning bör däremot institutens verksamhet inte vara specialdcstinerad. Såväl effektivitetshänsyn som mer allmänna vär— deringar talar för att låntagarna bör ha möjlighet att få srna projekt provade av flera av varandra oberoende kreditbedömare.

Särskilt Lantbrukskredits specialisering på ett par branscher (företag som sysslar med förädling och distribution av produkter inom lantbruks— och ski)gsbruksnaringarnai har framstått som mindre funktionell. Institutets uppbyggnad och verksamhetsinriktning at viker fran övriga mellanhands- irtsiittit. i de fall de inte är av föreningskaraktär, också dängenom att dess delägare erhalfer lan l institutet och att stora lån beviljas låntagare som normalt kan väntas ha möjlighet att själva ta upp lån på obligationsmark— naden. l-.n breddning av lnslllLlchS kreditgivning till även andra låntagar- katcgorier an de som har anknytning till lantbruks- och skogsbrukssektorn. vilken framstår som önskvärd. skulle enligt utredningens mening nödvän— diggora en förändring av ägarstrukturen.

Utredningen har stannat lör att inte föresla inrättande av nya institut eller några genoingrijxinde förändringar l Själva strukturen av mellanhands- institut. Dessa förutsatts alltiämt vara få till antalet och flera av dem spe- cialiserade. aven om utredningen anser att strävandena bör inriktas på att minska specialiseringen. lnstituten bör också sträva efter att iökad utsträck- ning ge fan även till mindre belopp. För närvarande avser även lndustrikre- dits lan till storsta delen medelstora företag snarare än små.

Mellanhandsinstituten har hittills i hög grad förlitar sig på finansiering I All-fonden vilket ju också varit ett av motiven för deras tillkomst och expansion Det gäller sarskilt lndustrikredit/Företagskredit och Lantbruks- kredit. Övriga institut har också erhållit betydande lån i AP-f'onden men särskilt lnvesteringsbanken och Svensk exportkredit har tagit upp stora lån utanför fonden. bl a. i utlandet.

lnlör perspektivet av AP-löndens relativa tillbakagång som källa för lång- fristigt kapital maste instituten bereda sig på att i växande grad repliera på andra finansiärer. Särskilt för industrikredit/företagskredit och Lant- brukskredit innebär detta att en mer heterogen finansiering bl.a. med ut- nyttjande av obligationer framstår som oundgänglig på sikt. Detta torde också medföra att den nuvarande standardiserade verksamheten där ut- l6 Riksdagen 1978/79, I saml. Nr 165.

Prop. 1978/79: 165 242

låningen förs Vidare på samma villkor som upplåningen med tillägg för en mindre marginal avlöses av en mer flexibel verksamhet. Bl. a. bör instituten erbjuda mer varierade lånevillkor. anpassade till de individuella lantagarnas behov. och även ta något större risker i sin verksamhet. Hittills har instituten. med undantag av lnvesteringsbanken. knappast åsamkats några förluster alls under hela sin verksamhet. Kraven på _förstklassiga sä- kerheter är självfallet en nackdel för de låntagare som har potentiellt ut- veeklingsbara projekt men saknar formella säkerheter.

lin sådan mer flexibel och riskanpassad kreditgivning ställer krav på något storre rantemarginaler och eget kapital än den nuvarande för att möta tänk- bara förluster. En ökad länekostnad bör inte missgynna låntagarna om den resulterar i mer behovsanpassade krediter. En uppmjukning av den stan- dardiserade verksamheten förutsätter också att uppdelningen i tre fall av samförv altade primär- och sekundärkreditinstitut ersätts med sammanslagna institut.

ls'iav'en pa instituten ansvara för upplåning i utlandet får avvägas efter hand. Hittills har lnvesteringsbanken och Svensk exportkredit tagit upp beljdande lan utomlands. en verksamhet som blir nödvändig även under överskådlig framtid.

Mot bakgrund av de redovisade allmänna övervägandena framlägger ka— pitalmarknadsutredningen följande förslag.

IIIt/flsll'lÅ/'(”t/Il m'h Företagskredit slå samman till ett institut under namnet l'oretagskredit för att markera en bredare inriktning än på renodlad industn'. .ithiekapitalet bör ökas i det sammanslagna institutet till 100 mkr och ga- rantikapitalet till 300 mkr mot totalt 44 mkr resp. 149 mkr vid utgången av år 1976. Institutets upplåningsrätt bör fastställas till femton gånger det i bolagsordningen fastställda upplåningsunderlaget. l bolagsordningen bör anges att säkerheten vid utlåning skall ligga inom 75 procent av pantens beräknade värde. Dessutom bör institutet få ge lån utan särskild säkerhet iniill ett belopp som motsvarar halva aktiekapitalet. En anpassning av ut- låningsräntorna bör äga rum till en förutsatt högre genomsnittlig risknivå. Detta är inte orimligt da de nuvarande räntorna för lån i institutet är lägre än de lånekostnader som förstklassiga industriföretag i dag får erlägga på obligaiionsmarknaden.

Lali/hittk.suz'1rm,earnas pl'lnläl'kl'('dll och sekundär/(cdi! bör slås samman på samma sätt som lndustrikredit och Företagskredit. Samma utlåningsbestäm- melser bör också tillämpas. Institutets särskilda kreditavgift på 5 000 kr för varje utbetalt lån bör ersättas med en vidgning av den genomsnittliga ränteniarginalen. Avgiften innebar att små lånebelopp belastas med högre procentuella lånekostnader än stora.

l'tredningen har inga förslag till ändringar i lnvesteringsbankens rörelse- inriktning. Banken tillämpar flexibla utlåningsvillkor och dess verksamhet sträcker sig i stort över samtliga övriga instituts verksamhetsområden. Såvitt utredningen kunnat bedöma tillämpar banken strikt principen att endast ge lån till sådana ändamål där kredit inte kunnat erhållas i annat kreditinstitut. Banken här också Själv i regel kursriskerna för sin upplåning i utländsk valuta.

lan förutsättning för att banken skall kunna fylla den avsedda funktionen är att den på sikt tillförs ytterligare egna medel genom ökning av aktie- kapitalet

Prop. 1978/79: 165 243

Svensk ('.t'porlkredils verksamhet är liksom lnvesteringsbankens i hög grad beroende av att den är utrustad med ett betydande eget kapital. En plan- mässig ökning av detta har också avtalats mellan ägarna för åren 1977 och 1978. Därutöver förutsätts att systemet med låneutfästelser hos AP-fonden består till den del institutet kan beredas utrymme på den svenska kredit- marknaden.

Utredningen förordar att institutets bolagsordning ändras så att institutet ges utrymme för kreditgivning utan särskild säkerhet intill ett belopp mot- svarande 25 procent av aktiekapitalet. Ändringen bör medföra förenklingar av institutets verksamhet, bl.a. när det gäller att anpassa säkerhetskraven till exportkreditnämndens garantibcstämmelser.7

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några ändringar i (I”- männa lij=pulelesbankmis eller hypoteksföreningarnas verksamhet.

I enlighet med diskussionen i det föregående föreslår utredningen att varska skeppshypoIekskassan och Skvpps/ariwis sektindär/å/ickassa slås sam- man tilf ett institut. Eftersom de båda kassornas verksamhet är reglerad i lag föranleder förslaget dels ändring i lagen 19651139_ dels att en särskild lag stiftas angående fusionen.

Föra/agskapira/s verksamhet bör enligt utredningens mening i hög grad inriktas på förhållandevis väletablerade företag med inarbetad administration och produktion. Institutets resurser är knappast tillräckliga för att stödja nyetablerade företag under längre perioder av underskott.

Kravet på en rimlig avkastning på institutets satsade kapital genom ak- tieförvärv utgör ett problem då man knappast kan kräva en utdelning på aktieinnehavet som motsvarar marknadsmässig ränta. De mellanformer av ägarkapital och krediter i form av konvertibla skuldebrev och vinstandelslån som introducerats som praktiskt användbara finansieringsformer genom ändringar i aktiebolagslagen och beskattningsreglerna under senare år bör öppna intressanta möjligheter för institutet.

Institutet avses erhålla ökad rörelsefrihet genom ändringar i bolagsord— ningen enligt prop. 1977/78:40. Där föreslås bl.a. att institutet skall få rätt att förvärva befintliga aktier för att underlätta ändringar av' företagens ägar- förhållanden. Vidare föreslås att institutet i vissa fall skall få rätt att ge direkta lån till företagare för att bl.a. underlätta generationsskiften. Ut- redningen, som finner dessa förslag välgrundade. har inte några förslag till ytterligare ändringar i institutets bolagsordning.

5.8. Obligationsmarknaden (kapitel 12)

Kapitlet om obligationsmarknaden utgör till stor del en sammanfattning av utredningens diskussion i de övriga institutionella kapitlen. Förutom översikten av marknadens struktur och funktionssätt berör utredningen de omfördelningseffekter som följer vid tillämpning av fasta kapitalmarknads— räntor under inflationsförhållanden. Den successiva förkortning av ränte- bindningstidema som under hösten l977 resulterat i femåriga bindningar är motiverad av den osäkerhet som långivare och låntagare alltid ställs inför när det gäller pris- och ränteutvecklingen.

"'"'lnsiitiiteis verksamhet kan I hög grad komma att beror-as av de förslag som exportkreditutredningen avlämnar i borjaii av är lfl'l'x. Kapitalniarknadstit- redningens begränsade förslag beträffande saker- hetskraveri torde dock inte påverkas av ändrade vcrksamheisbelingelsei i övrigt fiir institutet

Prop. 1978/79: 165 244

Som också berörs inledningsvis i kapitel i är inflationens snedvridande effekter en av orsakerna till att möjligheter till en fri räntebildning på kredit- och kapitalmarknaderna starkt begränsats. Utredningen drar följaktligen slutsatsen all emissionskontrollen bör bibehållas i sin nuvarande funktion. Det bör emellenid inte hindra att en ökad flexibilitet i lånevillkoren kommer till stånd med en anpassning till långivarnas och låntagarnas preferenser och behov. De närmare formerna för denna anpassning av lånevillkoren kan inte anges av kapitalmarknadsutredningen utan bör ske efter hand i samråd mellan marknadsparterna och riksbanken. Bland villkor som bör kunna införas i ökad utsträckning kan dock nämnas annuitetskonstruktioner och andra uppläggningar med förskjuten amortering så att Iåntagarnas ka- pitalutgifter kan anpassas till investeringsobjektens avkastningsprofil. Den hittills med få undantag tillämpade principen att endast industri- och kraft- företag skall medges tillträde till obligationsmarknaden bör enligt utred- ningens mening också uppmjukas så att t. ex. handeln och distributions- löretag också får del av marknadens resurser. Detta motiveras också av utredningens förslag att avskaffa återlånesystemet som utnyttjas av sådana person-alintensiva företag. Ändringen i försäkringsbolagens placeringsregler så att dessa får förvärva även andra näringslivsobligationer än industriob- ligationer är också en följd av utredningens ställningstagande i denna fråga.

Utredningen föreslår att emissions- och fondstämpelavgifterna avskaffas helt för obligationer. Avgifternas genomslag på lånekostnadcrna, uttryckta sont årsränta. blir högre för korta obligationer än för långa och medför att ohligationsflnansiering blir mindre förmånlig än lån mot revers som inte belastas av särskilda avgifter. För korta papper som bankcertifikat är ett avskaffande av stämpelavgifterna en förutsättning för att papperen över- huvudtaget skall kunna introduceras på den svenska marknaden i enlighet med utredningens förslag i kapitel f(l.

5.9. Vissa fonder (kapitel 13)

Vid sidan av AP—fonden finns ett stort antal fonder vilkas placeringsregler är fastställda i lag eller i kungörelse eller beslut som regeringen meddelat. Det gäller bl. a. de fonder som riksförsäkringsverket förvaltar, de allmänna försäkringskassornas fonder. arbetslöshetskassornas fonder samt fonder som kommerskollegiet förvaltar. Dit hör också Nobelstiftelsen.

Utredningen har genomfön en kanläggning av fondernas placeringska- DLtLllCl och den mycket heterogena floran av placeringsregler. Med hänsyn till att fonderna har begränsat nettoplaceringsbchov är deras betydelse från kapitaltnarknadssynpunkt ringa. Det är därför knappast kapitalmarknads- utredningens uppgift att genomföra en översyn av dessa regler. som dock enligt utredningens mening är påkallad. Det måte ifrågasättas om alla de placeringsmöjligheter som erbjuds enligt reglementena är befogade bl.a. därför att de synes vara ägnade att skapa en onödigt vidlyftig administration inom de olika fondförvaltande myndigheterna och styrelsema.

Enligt utredningens mening talar goda skäl för att placeringsmöjligheterna för flertalet fonder begränsas till obligationer, kommunlån och andra vär- dehandlingar som inte kräver särskild säkerhetsprövning i de enskilda fallen.

Prop. 1978/79: 165 245

Utredningen förordar att en översyn genomförs av dessa bestämmelser och att utredningens synpunkter därvid beaktas.

5.10. Understödsföreningarna (kapitel 14)

Med understödsförening avses enligt 1972 års lag om understödsföreningar (UFL) sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäk- ring än arbetslöshetsförsäkring. Förening skall numera vara sluten på så sätt att medlemskap endast är avsett för anställda i visst företag, medlem i viss yrkesgrupp etc. Verksamheten domineras numera helt av pensions- försäkring. Totalt uppgick fonderna till 5.3 miljarder kr vid utgången av år 1974 och nettoplaceringama på kapitalmarknaden uppgår till ca 300 mkr per år.

Föreningarnas placeringsregler är enligt 1972 års lag uppbyggda enligt mönster av 274; försäkringsrörelselagen (FL). Även femprocentsregeln för aktieinnehav i ett och samma företag enligt 336 ; FL återfinns i UFL.

Det är enligt kapitalmarknadsutredningens mening önskvän med likfor- mighet i placeringsreglerna mellan understödsföreningar och försäkrings- bolag. Det har därför framstått som naturligt att överväga samma föränd- ringar för understödsföreningama som den utredningen i kapitel 9 föreslår skall genomföras för försäkringsbolagen.

Utredningen har dragit slutsatsen att skilda regler bör gälla för föreningar av olika storlek. Utredningen föreslår att samma förändringar som för för- säkringsbolagen skall genomföras för föreningar som enligt försäkringsin— spektionens bedömning från fall till fall har tillräckliga administrativa re- surser. De på detta sätt föreslagna förändringarna avser en vidgning av för- säkringsfondens fria sektor, vidgade möjligheter att placera i aktier samt att taxeringsvärdet ersätts med uppskattningsvärdet (pantvärdet) i reglerna om godtagbar inteckningssäkerhet.

Förslaget föranleder ändring i 24; lagen (l972z262) om understödsför- eningar.

Prop. 1978/79: 165 246

Utredningens författningsförslag

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel Härigenom föreskrives att 9; lagen (l974z922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksbanken anger

den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt), det procenttal som skall gälla för fikviditetskravet, vilka tillgångar som får räknas som likvida medel, . vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enligt 3, 5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

AVN.—

Som likvida medel skall alltid räk- nas skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten samt obligationer som ut- färdats av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bo- stadskreditkassan eller Sveriges all- männa hypoteksbank eller av kredit- aktiebolag och som avser bostadskre- ditgivning.

Denna lag träder i kraft den

Som likvida medel skall alltid räk- nas skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten samt obligationer som ut- färdats av

I . Sveriges allmänna h_vpotela-

bank. 2. Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa, Svenska bo- stadskreditkassan eller kredit- aktiebolag och avser kreditgiv- ni'ngför byggande. för vilket stat— ligt bostadslån utgår eller kom- mer att utgå. ellerjör annan ny- produktion av bostäder.

Prop. 1978/79: 165

2 Förslag till Lag om ändring i reglementet (l959:293) angående allmänna pen- sionsfondens förvaltning

Härigenom föreskrives i fråga om reglementet (1959293) angående all- männa pensionsfondens förvaltning

dels att 2. 11, 12 och ltt—1653S skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i reglementet skall införas en ny paragraf. 12 a &. av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 sl

Det åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifter till försäkringen för tilläggspension överföra

]. till första fondstyrelsens förvaltning avgifter, som enligt 19 kap. 1 & lagen (1962:381) om allmän försäkring erläggas av staten. kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt bolag. föreningar och stiftelser. i vilka staten. kommun eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens förvalt- ning jämlikt nämnda lagrum infly- tande avgifter från andra arbetsgiva- re "än under ] sägs. som i genomsnitt för det år. varå avgifterna belöpa. sysselsätta minst tjugu arbetstagare;

2. till andra fondstyrelsens förvalt- ning jämlikt nämnda lagrum infly- tande avgifter från andra arbetsgiva- re än under 1 sägs. som i genomsnitt för det år. varå avgifterna belöpa, sysselsätta minst jenitio arbetstagare;

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt samma lag- rum samt avgifter. som erläggas jämlikt 19 kap. 3; lagen (19621381) om allmän försäkring; samt

4. till ljärde fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen rekvirerats hos rikslörsäkringsverket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen.

ll .&2

Allmänna pensionsfonden skall av fondstyrelserna förvaltas på sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspen- sion. Därvid skall iakttagas, att pla- ceringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet. god avkastning och tillfredsställande be- talningsberedskap.

* Senaste lydelse l973z503. 2Senaste lydelse 19731503.

Fondstvrelserna skola, inom ramen för vad som är förenligt med den all- männa ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadensjiink- tionssätt. förvalta allmänna pensions- fonden på sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension. Placeringen av fondmedlen skall tillgodose kraven på betryggande säkerhet, god avkast- ning och tillfredsställande betal- ningsberedskap.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

248

Föreslagen lydelse

12 ;3

Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen.

1. i obligationer utfärdade av staten. kommun eller därmed jämförlig sam- fällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskas- san eller Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av kreditakticbolag, som en- ligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektioncn;

2. i obligationer garanterade av staten. kommun eller därmed jämlörlig

samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges in- vesteringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken med undantag av konvenibla skuldebrev och skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges in- vesteringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken med undantag av

a. sådana konvenibla skuldebrev och skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning samförsäk- ringsbo/ag utfärdat och

b. förskrivningar som bankaktiebo— lag utfärdat. om dessa ej utgöra jör- Iagsbevis;

4. i andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet. riksbanken, bankaktiebolag. sparbank, centralkassa förjordbrukskredit eller annan kreditinrättning. som regeringen godkänner. eller av bolag, förening eller stiftelse som i 25 första stycket 1 sägs. såvida staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för

förbindelserna;

5.i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

6. efter hörande av riksförsäkrings- verket i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till för- hindrande av nedsättning av arbetsför- ma'ga eller till förbättring av sådan/ör- måga och som enligt styrelsens pröv- ning anses erbjuda godtagbar säker- het; samt

7. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

5.i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse; samt

6. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

Fjärde fondstyrelsen må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

249

Föreslagen lydelse

l. i aktier i svenskt aktiebolag med undantag av aktiebolag. som driver bank- eller försäkringsrörelse; samt

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med options- rätt till nyteckning som utfärdats av aktiebolag som avses i 1 i detta stycke.

1 den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsberedskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig förvaltning må fond- medel även innestå hos riksbanken. bankaktiebolag eller postgirot.

1209"

Allmänna pensionsfonden må icke inneha mer än tio procent av aktierna isamma aktiebolag eller, om aktierna ha olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst tio procent av röstetalet för samtliga ak- tier.

Före/lgga särskilda skäl, må rege- ringen medgiva undantag från förbu- det i första stycket.

14 s*

Riksbanken. bankaktiebolag. sparbank. centralkassa förjordbruks- kredit. Sveriges allmänna hypoteks- bank. Svenska skeppshypotekskas- san eller annan kreditinrättning som regeringen godkänner äger mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning bevil- ja den som erlagt avgift till försäk- ringen för tilläggspension enligt la- gen (1962:381) om allmän försäkring under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts. Återlån må ej beviljas. om dess be- lopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till femhundra kronor.

15

Kreditinrättning, som enligt 14é lämnat återlån. äger i samband där- med till motsvarande belopp erhålla lån från den fondstyrelse. som enligt

4Senaste lydelse l976:98. SSenaste lydelse l976z98

Riksbanken. bankaktiebolag, sparbank. centralkassa förjordbruks- kredit. Sveriges allmänna hypoteks- bank. Svenska skeppshypotekskas- san eller annan kreditinrättning som regeringen godkänner äger mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning bevil- ja den som erlagt avgift till försäk- ringen för tilläggspension enligt la- gen (1962z38 1) om allmän försäkring återlån med högst hälften av vad så- lunda sammanlagt erlagts under de fem närmast föregående åren. Åter- lån må ej beviljas, om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till femtiotusen kronor. Den utestä- ende sku/dens kapitalbelopp ma' för varje låntagare uppgå till sammanlagt högst femhundratusen kronor.

äS

Kreditinrättning, som enligt 14ä lämnat återlån. äger i samband där- med till motsvarande belopp erhålla lån från den fondstyrelse. som enligt

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

2 35 har att förvalta de avgifter för vil- ka återlånet beviljats.

Räntesatsen för lån från fondsty- relse till kreditinrättning enligt vad i första stycket sägs fastställes av re- geringen. Sagda räntesats skall be- stämmas så att den med en halv pro- cent överstiger högsta allmänt före- kommande räntesats vid inlåning i bankaktiebo/ag, sparbank och central- kassajörjordbrukskredit. Utan hinder av vad sålunda blivit bestämt äger dock fondstyrelsen och kreditinrättningen för visst lån överenskomma om en efter det rådande marknadsläget bestämd, för viss tid bunden räntesats.

16

Återlån, som icke i sin helhet åter- betalas inom ett år från utlämnandet. skall årligen amorteras med belopp icke understigande en tiondel av lå- nesumman Kreditinrättningslån hos fondstyrelse enligt 15 & skall återbe- talas i samma mån som återlånet. dock ej långsammare än som före- skrivits i villkoren för sistnämnda lån.

IJ 'JI O

Föreslagen lydelse

2 & har att förvalta de avgifter eller större delen av de avgifter för vilka återlånet beviljats.

Räntesatsen för lån från fondsty- relse till kreditinrättning enligt vad i första stycket sägs skall motsvara räntesatsen för senast i Sverige utgivna långfristiga statsobligationslån, om ej regeringen, med hänsyn till att det all- männa ränteläget därefter ändrats,

fastställt annan räntesats. Räntesat- sen/ör lånet skall omprövas vart femte år under dess löptid.

tll:

Återlån. som icke i sin helhet åter- betalas inom ett år från utlämnandet. skall årligen amorteras med belopp icke understigande en femtonde! av lånesumman. Kreditinrättnings lån hos fondstyrelse enligt 15 & skall återbetalas i samma mån som åter- lånet. dock ej långsammare än som föreskrivits i villkoren för sistnämn- da lån. Har åter/ån uppsagts till betal- ning, må kreditinrättnings lån hos fondstyrelse likväl, till den del det mot- svarar obetald återlåneskuld, återbe- talas på de villkor som gällde före upp- säg/lingen.

Återlån må. om långivaren och låntagaren äro ense därom. kunna över- föras till annan kreditinrättning. som äger bevilja dylikt lån.

Denna lag träder i kraft den I fråga om återlån som beviljats före lagens ikraftträdande och lån till kreditinrättning som beviljat återlånet äger 14—165ä i deras äldre lydelse fonfarande tillämpning.

Prop. 1978/79: 165

3 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att 274 och 336 &; lagen (1948:-133) om försäk— ringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

274 ä' Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar: 1. obligationer eller andra skuldförbindelser. som utfärdats eller garanterats

av staten".

2. obligationer utfärdade av Sve- riges allmänna hypoteksbank. Kn- nungariket Sven'ges stadshypoteks- kassa. Svenska bostadskreditkas- san. Svenska Skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlånekassa. Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken eller av kreditaktiebolag. som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsvn av bankinspektionen:

3. av riksbanken. svenskt bankak- tiebolag. svensk sparbank eller cen- tralkassa för jordbrukskredit utfär- dade fordringsbevis. med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som med/öra rätt till betalning/ars! efter utjärdarens övriga jördringsägare (förlagsbevis);

2. obligationer eller andra skuld/ör- bindelser, utfärdade av Sveriges all- männa hypoteksbank. Konungari- ket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska Skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlånekassa. Nordiska investeringsbanken eller kreditaktiebolag. med undantag av sådana för den allmänna rörelsen av- sedda förskrivningar, som med/öra rätt till betalning/ömt efter utfört/årens övrigafördringsägare ( förlagsbevis);

3. obligationer. utfärdade eller ga- ranterade av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit. eller av sådant bank- institut eller riksbanken utfärdade andra fordringsbevis. med undantag av förlagsbevis;

4. obligationer eller andra skuldförbindelser. utfärdade eller garanterade av svensk kommun. som till lånets upptagande eller garanterande erhållit regeringens tillstånd;

5. av svenskt industriföretag utfär- dade obligationer. vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges investeringsbank aktiebo- lag eller Nordiska investeringsban- ken;

6. skuldförbindelser. för vilka bo- laget äger säkerhet genom

inteckning i jordbruks-. bostads-.

5. av svenskt näringskiretag utfar- dade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag. Sveriges investeringsbank aktiebo- lag eller Nordiska investeringsban- ken;

6. skuldförbindelser. för vilka bo- laget äger säkerhet genom

inteckning i jordbruks-. bostads-.

' Senaste lydelse 1976: 145. Ikraftträdande 1976: 285.

Prop. 1978/79: 165

lN'uvarande lydelse

kontors- eller affärsfastighet inom _[vt'afemtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fast- ställda taxeringsvärde eller inteckning i tomträtt. till vilken hör byggnad som är avsedd för bo- stads-. kontors- eller affarsändamål. inom fyra femtedelar eller i annan tomt/"ät! inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, allt med den ytterligare begränsning som för- säkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets in- nehåll eller annan omständighet. dock att. utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen medgivit undantag. åbyggnad skall. för att in- teckning i fastigheten eller tomträt- ten må godkännas. vara brandför- säkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäk- ringsanstalt med rätt att driva för- säkringsrörelse här i riket;

I 0 kl! IN)

Föreslagen lydelse

kontors- eller affärsfastighet eller i fastighet. som helt eller delvis är inrät- tad för industriell verksamhet, inom sextio procent av fastighetens uppskat- tade värde eller, om pantvärde fast- ställts för fastigheten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmede/ till främjande av bostadsbyggandet, inom sjuttio/em procent av pantvärdet eller

inteckning i tomträtt till vilken hör byggnad. som är avsedd för bo- stads-. kontors- eller affärsändamål eller som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, inom sextio procent av det uppskattade värdet av byggnad och annan egendom som här till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt näntn- da bestämmelser, inom sjuttiofem pro- cent av pantvärdet allt med den ytter- ligare begränsning som försäkrings- inspektionen föreskriver med hän- syn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet.

dock att. utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen medgivit undantag. åbyggnad skall. för att in- teckning i fastigheten eller tomträt- ten må godkännas. vara brandför- säkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäk- ringsanstalt med rätt att driva för- säkringsrörelse här i riket;

7. inhemska och utländska värdehandlingar. som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under 1—6 nämnda; dock att värdehandlingar. vilka enligt sin lydelse skola infrias i främmande valuta. må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma va- luta;

eller ock i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet;

9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna livförsäkringar. dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av för- säkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringsta- garnas säkerhet finner kunna medgivas.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp motsvaran- de högst en tiondel av försäkrings- fonden för egen räkning. redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket l—7 avses. dock icke i aktier.

253 Föreslagen lydelse

Med uppskattat värde avses det vär- de, somjörsäkringsbolaget bestämt på grundval av särskild värdering.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp motsvaran- de högst tjugo procent av försäkrings- fonden för egen räkning, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket l—7 avses.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden. som icke motsvarar värdet av återlörsäkringsgivares ansvarighet.

336 9?

Av aktierna i svenskt eller ut- ländskt aktiebolag må försäk ringsbo- lag icke utan försäkringsinspektio- nens medgivande äga mer än en tju- gonde! eller. om aktier med olika röstvärde finnas. större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugonde/ av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget koncern, skall vad sålunda stadgats gälla koncernen; aktiebolag som ej är försäkringsbolag. skall härvid an- ses såsom koncernbolag. därest för- hållandena är sådana att aktiebola- get. om det varit försäkringsaktiebo- lag.jämlikt 3333? skulle hava räknats såsom dotterbolag.

Av aktierna i svenskt eller ut- ländskt aktiebolag må försäkringsbo- lag icke utan försäkringsinspektio- nens medgivande äga mer än tio pro- cent eller. om aktier med olika röst- värde finnas. större antal än att rös- tetalet för aktierna utgör högst tio procent av röstetalet för samtliga ak- tier. Tillhör försäkringsbolaget kon- cern. skall vad sålunda stadgats gälla koncernen; aktiebolag. som ej är för- säkringsbolag. skall därvid anses så- som koncembolag. därest förhållan- dena äro sådana att aktiebolaget. om det varit försäkringsaktiebolag. jäm- likt 333 s" skulle hava räknats såsom dotterbolag.

Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i för- säkringsaktiebolag eller i aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att äga aktier i försäkringsaktiebolag. att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt försäkringsbolag. att utöva förvaltning av försäkringsbolags fas- tigheter eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.

Försäkringsbolag ma' icke utan _lörsält'ringsinspektionens medgivande äga andel i aktiefond.

Denna lag träder i kraft den Belopp. som före ikraftträdandet redovisats enligt 2749' första stycket 6 i dess äldre lydelse. får redovisas på samma sätt även i fortsättningen.

2 Senaste lydelse 1961:610.

Prop. 1978/79: 165

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives att 54—56 samt 66 och 74 g"; lagen (19551183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54.9l

Bankaktiebolag får ej för egen räk- ning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 55 och 56 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar. checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar utom sådana som med/öra rätt till betalning förs! ejier utfärdarens övriga fordrings- ägare (förlagsbevis).

5 Bankaktiebolag får förvärva

Bankaktiebolag får ej för egen räk- ning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 55 och 56 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar, checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra for den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar.

52

l. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egen- dom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet. och förlagsbevis, som utfärdats av sa'- dan! bolag,

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egen- dom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som bank- bolaget äger. eller till lokaler. som bolaget i övrigt innehar.

4. bostadsrätt for att bereda bostad åt någon som är anställd i banken.

5. efter tillstånd av regeringen. ak- tie i annat bankaktiebolag. i ut- ländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlags- bevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

1 Senaste lydelse l968:601. 2Senaste lydelse l975:227.

5. efter tillstånd av regeringen, ak- tie i annat bankaktiebolag. i ut- ländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag. vars ändamål kan anses gagneligt for bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller sådan/ör den allmänna rörelsen avsadd/örskriv- ning, som medför-räl] lill betalning./öm eller ur/ärdarens övrigaI/ordringsägare (förlagsbevis). utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

Bankbolag. som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får för- värva aktie ellermrlagsbevis som in- går i emissionen. Sådan aktie eller sådant/örlagsbevis skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

IJ &I! 'J!

Föreslagen lydelse

Bankbolag som medverkar vid emission av aktier på den allmänna marknaden får förvärva aktie som ingår i emissionen. Sådan aktie skall bolaget dock avyttra så snan det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

56 _.U

För att skydda fordran får bankak- tiebolag dels på offentlig auktion el- ler fondbörs eller vid exekutiv för- säljning köpa egendom som är ut- mätt eller pantsatt för fordringen dels. om det är uppenban att bank- bolaget annars skulle lida avsevärd förlust. såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller övertagen egendom av fastighet. gruva. fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg. får bankak- tiebolag i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom förvär- va aktie i bolag. som bildats för för— valtning av egendomen eller för fort- sättande av en med denna driven verksamhet. eller förlagsbevis. som utfärdats av sådant bolag. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag. i vilket bankbolaget enligt detta stycke förut förvärvat aktie. om uppenbar fara är att bankbolaget an- nars skulle lida förlust.

llar bankbolag enligt första styc- ket förvärvat aktie i bolag ellerav ak- tiebolag utfärdat förlagsbevis. får bankbolaget. om aktiebolaget över- låter sina tillgångar på annat aktie- bolag. byta ut aktien ellerförlagsbe- viset mot aktie i det andra aktiebo-

För att skydda fordran får bankak- tiebolag dels på offentlig auktion el- ler fondbörs eller vid exekutiv för- säljning köpa egendom som är ut- mätt eller pantsatt för fordringen dels. om det är uppenbart att bank- bolaget annars skulle lida avsevärd förlust. såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom. Vad nu sagts gäller ej egen aktie. Utgöres köpt eller övertagen egendom av fastighet. gruva. fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg. får bankak- tiebolag i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom för- värva aktie i bolag. som bildats för förvaltning av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet. Bankbolag får därjämte förvärva aktie i bolag. i vilket bank- bolaget enligt detta stycke förut för- värvat .aktie. om uppenbar fara är att bankbolaget annars skulle lida för- lust. .

Har bankbolag enligt första styc- ket förvärvat aktie i bolag. får bank- bolaget. om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på annat aktiebolag. byta ut aktien mot aktie i det andra aktiebolaget.

Prop. 1978/79: 165 256

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

laget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Egendom. som bankbolag förvärvat enligt första eller andra stycket skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för bolaget.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos tillsyns- myndigheten.

66ä

Bankaktiebolag må ej utfärda Av bankaktiebolag utfärdade obli- tryckta eller graverade, till innehava- gationer och förlagsbevis skall lyda på ren eller till viss man eller order ställda minst etthundra kronor jämte ränta. förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser.

Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla av bankbolaget utställda ränte- bärande förlagsbevis lydande a' minst etthundra kronor.

74 54

Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten. däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla. må bland styrelseledamötema eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för verkställande direktör.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest an- komma på styrelsens egen prövning.

Angående den befogenhet i olika avseenden. som skall tillkomma verk- ställande direktör eller person som avses i andra stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit. skola grunderna för kreditgivningen fast- ställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall så snart kan ske till tillsynsmyndighet insända avskrift av instruktionen ävensom. där ändringar vidtagas i densamma. meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende. som avser:

i. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse.

Prop. 1978/79: 165 257

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. förvärv eller avyttring av fastighet. avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 61 &" första styc- ket. eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden. till den som är gift med sådan befattningshavare. till person som avses i 61 å andra stycket eller till bolag. förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är sty- relseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekono- miskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning. som nu nämnts. fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller/örlagsbevis i andra fall än då fråga är om aktie eller/ör/agsbevis, som är för bankbo- lagets fordran utmätt eller pantsatt;

5. fastställande av allmänna rän- tesatser för in- och utlåning; dock att beslut där så påkallas av allmän ränteförändring. må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträ- de.

I denna paragraf meddelade be- stämmelser angående kredit skola gälla även i fråga om garantiförplik- telse. som bankbolag ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den

17 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr l65.

4. förvärv av aktie i andra fall än då fråga är om aktie. som är för bank- bolagets fordran utmätt eller pant- satt;

5. fastställande av allmänna rän- tesatser för in- och utlåning; dock att beslut. där så påkallas av allmän ränteförändring. må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträ- de;

6. utgivande av obligationer. l denna paragraf meddelade be- stämmelser angående kredit ach ob- ligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse. som bankbolag ikläder sig.

Prop. 1978/79: 165

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom föreskrives att 23. 24. 35 och 39 ;; lagen (l955:4lö) om spar- banker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvl/0150

Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 24 och 25 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar. checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar lllOm

Föreslagen lydelse

x'l

23.

Sparbank får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 24 och 25 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar. checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar.

sa'dana som med/öra rätt till beta/ning _ först efter lil/ärdarens övriga./ordrings- ägare ( förlagsbevis).

24 ;? Sparbank får förvärva

] . fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att" förvalta fast egen- dom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egen- dom eller tomträtt som_ förvärvats för det under ] angivna ändamålet. oclljörlagsbel'l's, som utfärdats av så- dant bolag.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som spar- banken äger. eller till lokaler. som sparbanken i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i sparbanken.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av huvudmännen. om ej annat följer av sparbankens reg- lemente. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken spar- bankens lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Sparbank får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av sparbankens egna fonder, förvärva andel i sådan eko- nomisk förening eller aktie i sådant bolag. som med regeringens godkän- nande verkar som en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgo- doseende av gemensamma intressen eller garantifondbevis eller förlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får sparbank efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses

* Senaste lydelse 1968z602. 2Senasle lydelse l975:228.

Prop. 1978/79: 165 259

Navara/ale [vc/else Föreslagen lule/se

i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller annorstädes eller fråga är om kreditakticbolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av re- geringen får sparbank förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Sparbank 30"! '"f'deÅ'af Vid emis- Sparbank får endast efter tillstånd sion av aktier eller förlagsbevis på av IlllS_t-*nsmyndlglwwn medverka vid den allmänna marknaden får Cllé'r emission av aktier eller förlagsbevis tillstånd av til/.sj-vnsmyndiglteten förvär- på den allmänna marknaden. Spar- Vl-l aktie ellerjörlagsbevis som ingår i banken får förvärva aktie som ingår emissionen. Sådan aktie eller sådant i emissionen men skall avyttra den jör/agsbewis skall sparbanken avyttra så snart det lämpligen kan ske och så snart det lämpligen kan ske och senast ettårefter förvärvet. Om syn- senast ettårefter förvärvet. Om syn- nerliga skäl föreligga. kan tillsyns- nerliga skäl föreligga. kan tillsyns- myndigheten förlänga denna fn'st. myndigheten förlänga denna fn'st.

'3 3 : Sparbank./är ej utfärda tryckta eller A v sparbank utfärdade obligationer graverade, till innehavaren eller till viss och förlagsbevis skall lyda på minst man eller order siäl/dajörbindelser el- etthundra kronor jämte ränta. ler ikläda sig ansvarig/teljör sådana I/Zirbittdelser. Vad nu sagts gäller dock

ej räntebärande förlagsbevis. som l_v- der på minst etthundra kronor.

llt

Sparmärken för användning vid inlåning inom skolsparrörelsen får spar- bank utfärda endast om åtgärder vidtagits för kontroll över utclöpande mär- ken.

39 &

Styrelsen får. om reglementet medgiver det. uppdraga åt styrelseledamot eller annan att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av be- skaffenhet att annars ankomma på styrelsens egen prövning.

Om den befogenhet. som skall tillkomma person som avses i första stycket. åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit. skola grunderna för kre- ditgivningen fastställas. Styrelsen skall. så snart det kan ske. till tillsyns- myndigheten insända avskrift av instruktionen och underrätta myndigheten om de ändringar som vidtagas i instruktionen.

Uppdrag enligt första stycket kan när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag får styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.

Styrelsen får ej uppdraga åt enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärende. som avser

3 Senaste lydelse 19681602. 4Senaste lydelse 19751228.

Prop. 1978/79: 165 260

Nuvarande lydelse Föreslagen hide/se

[. inrättande eller indragning av filial eller övertagande av annan bank- rörelse.

2. förvärv eller avyttring av fastighet. som är avsedd för sparbankens in- rymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov.

3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 30ä första styc- ket. eller annan befattningshavare. som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden. till den som är gift med sådan befattningshavare. till person som avses i 30% andra stycket eller till bolag. förening eller annan sammanslutning. vari sådan person är sty- relseledamot eller som delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse; för kredit. som nu sägs. får dock styrelsen fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit får beviljas i och för en av låntagaren idkad rörelse.

4. förvärv av aktie eller förlagsbevis 4. förvärv av aktie i andra fall än i andra fall än då fråga är om aktie då fråga är om aktie. som är utmätt eller förlagsbevis, som är utmätt eller eller pantsatt för sparbankens ford- pantsatt för sparbankens fordran. ran.

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att be- slut. om det är påkallat av allmän ränteförändring. får utan styrelsens hörande meddelas för tiden till nästa styrelsesammanträde.

. 6. meddelande av bestämmelser 6. meddelande av bestämmelser om kassaverksamheten vid sparban- om kassaverksamheten vid sparban- ken eller om rörelsen i dess helhet ken eller om rörelsen i dess helhet vid filial och hur denna rörelse skall vid filial eller om rörelsen i dess hel- övervakas från huvudkontorets sida. vid filial och hur denna rörelse skall

övervakas från huvudkontorets sida.

7. utgivande av obligationer.

Bestämmelserom kredit skola gäl- Bestämmelser om kredit och ob- la även i fråga om garantiförbindelse. ligationer skola gälla även i fråga om som sparbank ikläder sig. garantiförbindelse. som sparbank

ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1978/79: 165

(» Förslag till

261

Lag om ändring i lagen (l956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrives att 31. 32 och 42 a åå lagen (l9561216l om jord- brukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

.-'Viit't1/'ciiitIe lt'tle/se föreslagen [vt/else

31 ;'

Kreditkassa får ej för egen räkning driva handel med eller. med de undantag som angivas i 32 och 33 åå. förvärva annat än guld. mynt. väx— lar. checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar inom

Kreditkassa får ej för egen räkning dn'va handel med eller. med de undantag som angivasi 32 och 33 N'. förvärva annat än guld. mynt. väx- lar. checkar. anvisningar. obligatio- ner och andra för den allmänna rö- relsen avsedda förskrivningar.

jörlagsbevis.

Kreditkassa får förvärva

1. fast egendom. tomträtt och bostadsrätt för att bereda kassan eller an- sluten kassa lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed samman- hängande behov.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egen- dom eller tomträtt som förvärvats för det under 1 angivna ändamålet. ochförlagsbevis. som utlärdats av så— dant bolag.

2. aktie i bolag. vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egen- dom eller tomträtt som förvärvats för det under ] angivna ändamålet.

3. inventarier. vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet. som kassan äger. eller till lokaler. som kassan i övrigt innehar.

4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i kassan eller i ansluten kassa.

Ärende om förvärv enligt första stycket av fast egendom. tomträtt eller aktie avgöres av stämman. om ej annat följer av kreditkassans stadgar. Detsamma gäller ärende om förbättring av byggnad i vilken kassans eller ansluten kassas lokaler äro eller avses bliva inrymda.

Centralkassa får till belopp. som vid varje tidpunkt sammanlagt svarar mot högst tio procent av kassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital förvärva andel i sådan ekonomisk förening eller aktie i sådant bolag. som tillgodoser för kreditkassor gemensamma intressen. eller garantifondbevis eller förlagsbevis. som utfärdats av föreningen eller bolaget. eller i övrigt tillskjuta medel till föreningen eller bolaget.

Utöver vad som följer av tredje stycket får centralkassa efter tillstånd av tillsynsmyndigheten tillskjuta medel till förening eller aktiebolag som avses i nämnda stycke. om antingen det tillskjutna kapitalet icke kan grunda upplåningsrätt eller täcka krav på eget kapital hos föreningen. bolaget eller

' Senaste lydelse 196860)".

Prop. 1978/79: 165

Nuvarumlv lula/sv

262

["(l/vS/(lgwl lule/s:"

annorstädes eller fråga är om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-. kontors- eller affärsfastighet. Efter tillstånd av re- geringen får centralkassa förvärva aktie även i annat svenskt aktiebolag. vars ändamål kan anses gagneligt Rör bankväsendet eller det allmänna. samt garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av sådant bolag.

Centralkassa som medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis på den allmänna marknaden får e/lcr tills/(lm! av n'I/svnsmj'mlig/zwen förvär- va aktie yllerI/iir/ugsbuwis som ingår i emissionen. Sådan ukliu eller sällan! jörlagsbcvis skall emma/kassan av ytt- ra sä snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om syn- nerliga skäl föreligga. kan tillsyns- myndigheten förlänga denna frist.

42a

Kreditkassa får ej utfärda tryckta eller graverade. till innehavaren eller till viss man eller order ställda för- bindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser. Vad nu sagts gäller dock ej räntebärande förlagsbe- vis. som centralkassa ill/ärrlar och som lyder på minst etthundra kro- nor.

Denna lag träder i kraft den

3 Senaste lydelse l968:605.

Centralkassa jär endas! e/ier til/- slå/id av IiIIsvnsrn_t-'ncll'_glu'len medver- ka vid emission av aktier eller för- lagsbevis på den allmäna markna- den. ('wzlra/ku.ssan får förvärva aktie som ingår i emissionen men skall av- yttra den så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga. kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.

#3

Kreditkassa får ej utfärda tryckta eller graverade. till innehavaren eller till viss man eller order ställda för- bindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser. Centralkassa

jär doc-k ur/iirda räntebärande obliga-

tioner och förlagsbevis, som lyder på minst etthundra kronor. och ikläda sig ansvarighet lör obligationer. som annan "(lä/"dal.

Prop. 1978/79: 165 263

7 Förslag till Lag om fusion mellan Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfar- tens sekundärlänekassa

Härigenom föreskrives följande.

l & Regeringen får efter hörande av styrelsen för Svenska skeppshypoteks- kassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa besluta om fusion. varigenom sekundärlånekassan upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertages av Skeppshypotekskassan.

29" Det yttrande av styrelsen som avses i 1; skall innehålla

l. förslag till fusionsvillkor.

2. redogi.'>relsc av styrelsen för händelser av väsentlig betydelse för kas- sornas ställning. vilka har inträffat efter den senaste årsredovisningen samt

3. redogörelse av styrelsen för de. omständigheter i övrigt som kan vara av vikt för bedömningen av fusionsvillkoren.

Vid styrelsens yttrande skall fogas yttrande av kassornas revisorer över styrelsens förslag och redogörelser enligt första stycket 1—3.

Styrelsen skall bereda vardera kassans låntagare tillfälle att sammanträda för granskning av de handlingar som anges i första och andra styckena. Yttrande som låntagarna beslutar vid sammanträdet skall fogas vid styrelsens yttrande.

3 5 1 beslut om fusion enligt 1 åanges de villkor som skall gälla för fusionen och den dag då fusionen skall anses genomförd.

då Beslutar regeringen om fusion enligt l &. ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad förbindelse att gentemot innehavare av obligationer som kassorna har gett ut innan fusionen genomförts. svara för förlust som kan uppkomma på grund av fusionen.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1978/79:165

8 Förslag till

264

Lag om ändring i lagen (1965: 139) om Svenska skeppshypotekskas- san och Skeppsfartens sekundärlånekassa

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965zl39) om Svenska skepps- hypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa att rubriken till lagen samt l—4. 6—11. B och 15%" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om Svenska skeppshypoteks- kassan och Skeppsfartens sekun- därla'mekassal

Svenska skeppshypotekskassan och Skepps/artens sekllmlär/änekassa ha till ändamål att medverka vid fl- nansiering av rederiföretag häri riket genom att lämna lån. huvudsakligen av långfristig karaktär. eller ikläda sig garanti för sådana lån.

'fi-

Föreslagen lydelse

Lag om Svenska skeppshypo- tekskassan

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål att medverka vid f- nansiering av rederiföretag häri riket genom att lämna lån. huvudsakligen av långfristig karaktär. eller ikläda sig garanti för sådana lån.

2s2

Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Gö- teborg. Styrelsen består av sju leda- möter. av vilka en skall vara ord- förande och en vice ordförande.

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Göteborg. Styrelsen består av sju ledamöter. av vilka en skall vara ordförande och en vice ordfö- rande.

För styrelsens ledamöter finnas högst sju suppleanter. Styrelsens ordförande. vice ordförande och övriga ledamöter samt supp- leanter utses av regeringen för en tid av högst tre år i sänder.

Ledamöternas arvpden bestämmas av regeringen.

3.9

För revision av styrelsens förvalt- ning och kassornas räkenskaper utser regeringen årligen två revisorer och två suppleanter för dem.

För revision av styrelsens förvalt- ning och kassans räkenskaper utser regeringen årligen två revisorer och två suppleanter för dem.

Revisorernas arvoden bestämmas av regeringen.

4s

Styrelsens och revisorernas berät- telser skola genom styrelsens försorg varje år före april månads utgång till- ställas chefen för/inansdepartemen- te! och låntagarna.

1 Senaste lydelse l974:lOl9. 2Senaste lydelse 1974:1019. 3Senaste lydelse 197421019.

Styrelsens och revisorernas berät- telser skola genom styrelsens försorg varje år före april månads utgång till- ställas chefen för industrideparte- mentet och låntagarna.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lydelse

Till varje kassas låntagare skall inom samma tid genom styrelsens försorg sändas förteckning över lån- tagarna med angivande av kapital- beloppet av varje låntagares lån vid utgången av närmast föregående rä- kenskapsår.

Varje kassas låntagare skola. om någon låntagare begär det. beredas tillfälle att sammanträda för gransk- ning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Begäran om så- dant sammanträde skall framställas skriftligen hos styrelsen före den 10 maj året närmast efter det år gransk- ningen avser.

Hires/agen lydelse

Till varje låntagare skall inom samma tid genom styrelsens försorg sändas förteckning över låntagarna med angivande av kapitalbeloppet av varje låntagares lån vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Kassans låntagare skola. om någon låntagare begär det. beredas tillfälle att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Begäran om sådant sammanträde skall framställas skriftligen hos styrelsen före den 10 maj året närmast efter det år gransk- ningen avser.

l-lar sammanträde begärts enligt tredje stycket. skall det genom styrelsens försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj månad samma år.

Yttrande som låntagarna besluta vid sammanträde skall senast åtta dagar efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för jlnansdepartementet.

Som garantifond att utgöra sär- skild säkerhet för de förbindelser som ingåtts av kassa ställer staten till förfogande en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garanti- förbindelse på etthundra miljoner kronor för skeppshvpolekskassan och fyrtio/em mil/"orter kronor/ör sekun- där/a'nekassan.

lf'ardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna skall användas till att täcka förluster i kassans rörelse.

För sin verksamhet anskaffar kas- sa medel genom lån mot obligationer eller andra för den allmänna rörelsen 4Senaste lydelse 1974z524.

Yttrande som låntagarna besluta vid sammanträde skall senast åtta dagar efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för industridepartementet.

654

Som garantifond att utgöra sär- skild säkerhet för de förbindelser som ingåtts av kassan ställer staten till förfogande en av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garanti- förbindelse på etthundra/_vrliofem miljoner kronor.

7s

Kassans behållna årsvinst skall av- sättas till en reservfond. Denna skall användas till att täcka förluster i kas- sans rörelse.

s.

8-5

För sin verksamhet anskaffar kas- san medel genom lån mot obligatio- ner eller andra för den allmänna rö-

Prop. l978/79: 165 Nuvarande /_l 'de/re

avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning.

Sammanlagda beloppet av skepps- hypotekskassans låneskuld och ga- rantiförpliktelser må icke uppgå till mera än tio gånger sammanlagda be- loppet av kassans garanti- och re- servfonder. Summan/ägda beloppet av sekundc'ir/ånekassans låneskuld och garnnti/iirp/ikteker mä icke up./rea" till mera än sex gånger sammanlagda be- loppet av kassans garanli- och reserv- fonder. Motvärdet i svenska kronor av låneskuld eller garantiförpliktelse i utländsk valuta skall beräknas på grundval av den vid beräkningstill- fallet på den svenska valutamarkna- den noterade säljkursen för valutan i fråga.

9

För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av in— teckning i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank.

lnteekning skall ligga. ifråga om lån jrdn skeppshvpotekskassan, inom jerntio procent och. ifråga om lånfra'n sekundärlänekassan. inom sjuttio procent av det värde till vilket sty- relsen uppskattar fartyget. Som sä- kerhet må ej godtagas inteckning i fartyg som är äldre än femton år. när det gäller lärlj'räll skeppshypolekskas- san, och tio år. när det gäller lån från sekundärlänekassan.

266

Föreslagen lydelse

relsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning. Sammanlagda beloppet av kassans låneskuld och garantiförpliktelser må icke uppgå till mera än nio gånger sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfonder. Motvär- det i svenska kronor av låneskuld eller garantiförpliktelse i utländsk valuta skall beräknas på grundval av den vid beräkningstillfället på den svenska valutamarknaden noterade säljkursen för valutan i fråga.

s

För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av in- teckning i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank.

lnteekning skall ligga inom sjuttio procent av det värde till vilket sty- relsen uppskattar fartyget. Som så- kerhet må ej godtagas inteckning i fartyg som är äldre än femton år.

lOs

Län skall lämnas på bestämd lid. Lånetiden må ej överstiga femton år _ för län _ från skeppshj*pote/cskassan och tio är./iir länfra'n sekundär/dne- kassan.

Lånetiden må ej överstiga femton år.

Översnger lånetiden ett år. skall kassan i regel utlämna lånet att återbetalas genom avbetalningar enligt fastställd plan.

Prop. 1978/79: 165

Nuvarande lvtlelse

267

Föreslagen lydelse

ut

Förfallotiden för lån som kassa be- viljar skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Kassa skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna lånta- gare icke erhålla lån i sådan omfatt- ning. att fara för kassans säkerhet kan uppkomma. Med lån jämställes borgen. annan garantiförpliktelse till kassan och garantiförpliktelse som kassan ingått för låntagaren.

13%

Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrift i denna förord- nirrg eller med stöd av förordningen meddelad bestämmelse eller eljest uppsåtligen eller av oaktsamhet till- skynda kassa skada, svara solidariskt för skadan.

Förfallotiden för lån som kassan beviljar skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser.

Kassan skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna lånta- gare icke erhålla lån i sådan omfatt- ning, att fara för kassans säkerhet kan uppkomma. Med lån jämställes borgen, annan garantiförpliktelse till kassan och garantiförpliktelse som kassan ingått för låntagaren.

Styrelseledamöter. som genom att överträda föreskrift i denna lag eller med stöd av lagen meddelad bestäm- melse eller eljest uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskynda kassan skada, svara solidariskt för skadan.

Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling som granskats av dem eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat oaktsamhet, äro de solidariskt ansvariga mot kassan för all skada som uppkommer därav.

15 tö

Närmare bestämmelser om kas- sornas verksamhet meddelas i reg- lemente som regeringen utfärdar.

Närmare bestämmelser om kas- sans verksamhet meddelas i regle- mente som regeringen utfärdar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utöver de här angivna lagförslagen behövs det ändring i 53_& 1 mom. första stycket d)kommunalskattelagen (1928z320) och 225 stämpelskatte- lagen (1964z308) samt i 2 g' lagen (l974z922) om kreditpolitiska medel. Änd- ringen består i att orden "Skeppsfartens sekundärlånekassa" utgår.

(”Senaste lydelse 1974:1019.

Prop. 1978/79: 165

9 Förslag till

368

Lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrives att 24 5 lagen (19722262) om understödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24;1 Vid varje tidpunkt skall ett belopp. som täcker summan av dels för-

säkringsfonder. dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar,

nämligen

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats

av staten.

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypo- tekskassa, Svenska bostadskredit- kassan, Svenska skeppshypoteks- kassan, Skeppsfartens sekundärlåne- kassa, Sveriges investeringsbank aktie- bolag eller Nordiska investeringsban- ken eller av kreditakticbolagsam står under tillsyn av bankinspektionen

3. fordringsbevis som utfärdats av riksbanken. bankaktiebolag, spar- bank eller centralkassa för jordbruks- kredit, dock ej sådana för den all- männa rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till beta/ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

2. obligationer eller andra skuldför- bindelser som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konunga- riket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa, Nordiska investeringsbanken eller kreditaktiebolag, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen av- sedda förskrivningar, som medföra rätt till betalningjörst efter utfärdarens öv- riga borgenärer (förlagsbevis),

3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, spar- bank eller centralkassa för jordbruks- kredit eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller riksbanken. dock ej förlagsbevis.

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun, som fått tillstånd av regeringen att ta upp eller garantera lånet,

5. obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebo- lag, sparbank, kreditkassa inom jord- brukskasserörelsen, Sveriges inves- teringsbank aktiebolag eller Nordis- ka investeringsbanken,

5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebo- lag, sparbank, kreditkassa inom jord- brukskasserörelsen, Sveriges inves- teringsbank aktiebolag eller Nordis- ka investeringsbanken,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

' Senaste lydelse 1976: 149. Ikraftträdande 19761289.

Prop. 1978/79: 165 269

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inteckning i jordbruks-. bostads-, kontors- eller allärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fast- ställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att. utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas. vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk lörsäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1—6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäk- ringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket föreskriven re- dovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1-5 och 7.

F örsäkringsinspektionen kan medge att, i stället för första stycket 6, 274 59 första stycket 6 och andra stycket lagen ( I 948.433) om försäkringsrörelse skall äga motsvarande til/änipningpa' under- stödeörenings redovisning.

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en tiondel av förenings försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i ak- tiefond, och i tillgångar som nämnts i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

Denna lag träder i kraft den

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en tiondel av förenings försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i ak- tiefond. och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns. Försäkringsinspektionen kan medge att ett belopp som svarar mot högst en femtedel av fonderna, redo- visas i sådana andra värdehandlingar, även i aktier eller andelar [ aktiefond.

Prop. 1978/79: 165 270

Innehållsfiirteckning

Propositionen ................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ l Lagförslag 1. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse .............. 4 2. lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker .............. 8 3. lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen . . . . 11 4. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrt'irelse ........ 14 5. lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar ..... 17 6. lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel ...... 19 7. lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pen- sionsfondens förvaltning .................................... 20 8. lag om ändring i förordningen (1908: 129) angående en sär- skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ............ 25 9. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308) ................ 33 10. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) ............. 38 11. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt ....... 41 Utdrag av regeringsprotokollet den 8 mars 1979 1 Inledning ................................................... 44 2 Föredragandens överväganden ................................ 47 2.1 Allmän bakgrund och problembild ......................... 47 2.1. 1 Inledning .......................................... 47 2.1. 2 Sparande och investeringar ......................... 48 2.1. 3 Resursallokering ................................... 55 2 2 Företagens finansiering ................................... 62 2.2.1 Inledning .......................................... 62 2.2.2 Industrins reala och finansiella utveckling till mitten av 1970-talet .......................................... 63 2.2.3 Industrins finansiella situation och investeringsbenäg- enhet enligt kapitalmarknadsutredningen .............. 65 2.2.4 Industrins framtida problembild ...................... 66 2.2.5 Industrins försörjning med riskvilligt kapital ........... 71 2.2.6 Industrins försörjning med lånekapital ................ 76 2.3 Bostadssektorns finansiering .............................. 81 2.3.1 Inledning .......................................... 81 2.3.2 Den reala och finansiella utvecklingen ................ 82 2. 3. 3 Det nuvarande fmansieringssystcmet ................. 84 2. 3. 4 Totalftnansiering av bostadsbyggandet ................ 88 2.3.5 Förändringar inom nuvarande ftnansieringssystem ...... 90 2.4 Den offentliga sektorns finansiering ........................ 96 2.4.1 Inledning .......................................... 96 2. 4. 2 Staten ............................................ 97 2. 4. 3 Kommunerna och landstingskommunerna ............. 99 2.4.3.1 Den framtida problembilden .................. 101

2.4.3.2 Institutionella former för den kommunala uppla- ningen ..................................... 103

Prop. 1978/79: 165 271

2.5 Föri'indringar av kapitalmarknadens institutioner ............ 108 2.5.1 Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) ................ 108 2.5.1.1 Inledning ................................... 108 2.512 AP-fondens utveckling på längre sikt .......... 112 2.5.1.3 AP-fondens allmänna placeringspolitik ......... 115 2.5.l.4 Återlänen .................................. 117 2.5.1.5 Första—tredje fondstyrelsernas placeringsregler .. 121 2.5.1.6 Begränsning av fjärde fondstyrelsens rätt att in- neha aktier i samma bolag .................... 124 2.517 AP-fondcns organisation ..................... 128 2.5.1.8 Fjärde fondstyrelsens ansvar för pensionsbetal- ningarna ................................... 128 2.5.2 Försäkringsbolt'tgen ................................. 130 2.5.2.1 Inledning ................................... 131 2.5.2.2 Fria sektorn och rätten att inneha aktier i sam- ma bolag ................................... 133 2.5.2.3 Värdering av fast egendom ................... 139 2.5.2.4 Övriga ändringar i placeringsreglerna .......... 140 2.525 Pantsättningsskyldigheten .................... 140 2.5.3 Bankerna .......................................... 140 2.5.4 Mellanhandsinstituten .............................. 150 2.541 Inledning ................................... 150 2.542 Mellanhandsinstitutens verksamhet och funktion 153 2.5.4.3 lndustrikredit och Företagskredit .............. 157 2 5.4.4 Övriga mellanhandsinstitut ................... 159 2. 5. 5 Understödsföreningarna ............................. 162 2.5.6 Övriga frågor ...................................... 166 3 Upptättade lagförslag ........................................ 168 4 Specialmotivcring ........................................... 169 4.1 Förslaget till ändringi lagen om bankrörelse ................ 169 4.2 Förslagen till ändringar i sparbankslagen och lagen om jord- brukskasserörelsen ...................................... 171 4.3 Förslaget till ändring i lagen om försäkringsrörelse ........... 172 4.4 Förslaget till ändringi lagen om understödsföreningar ........ 174 4.5 Förslaget till ändringi lagen om kreditpolitiska medel ........ 175 4.6 Förslaget till ändring i reglementet angående allmänna pen- sionsfondens förvaltning .................................. 176 4.7 Förslagen till ändringar i förordningen angående en sär- skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper och i stämpelskatteförordningen ............................... 181 4.8 Förslagen till ändringar i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt ...................................... 181 5 Hemställan ................................................. 182 6 Beslut ..................................................... 183

Bilaga ] Kapitalmarknadsulredningens sutnmanjattning och slutsat- seriSOU I978:11) ............................................. 185

Bila gaZ Utred/tin gen s författning sjörslag ........................ 246

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

Bilaga 3 till regeringens proposition 1978/79: 165 om den svenska kapitalmarknaden

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN 1 Allmän bakgrund och problembild

Kapitalmarknadsutredningens allmänna syn på den svenska ekonomins problem delas av flertalet remissinstanser. De flesta remissinstanserna instämmer också i utredningens uppfattning att förändringar av kapital- marknadens institutioner och funktionssätt inte på något avgörande sätt kan lösa den svenska ekonomins problem. som i första hand mäste angri- pas med ekonomisk-politiska åtgärder för att återställa balans i vår ekono- mi. Remissinstanserna är i allmänhet ense med utredningen om vikten av att kreditmarknaden fungerar på ett marknadsmässigt sätt och kan tillgo- dose skilda låntagarkategoriers behov i fråga om lånevillkor m.m. Även om det påpekas att utredningens förslag är begränsade och endast avser de befintliga institutens utlåningsregler och verksamhetsformer. framhåller många remissinstanser att utredningen har gjort en värdefull kartläggning och analys av den svenska kapitalmarknadens struktur och funktionssätt.

1.1 Konjunkturinstitutet

Den utbrett låga lönsamheten inom industriländernas näringsliv kan till stor del ses som en följd av en cykliskt låg efterfrågenivå. I övrigt kan den låga lönsamheten i stor utsträckning ha varit ett utslag—av en hög frekvens felallokeringar snarare än ett vittnesbörd om allmän övermättnad på real- kapital. Tänkbart är också att realkapitalets "fördjupning" drivits otill- räckligt långt. En ytterligare tolkningsmöjlighet skulle dessutom kunna vara att konkurrensbegränsningarna på varumarknaderna trots allt interna- tionellt förlorat i effektivitet i förhållande till motsvarande kostnadsuppdri- vande krafter på arbetsmarknaden.

Oavsett detta förefaller utredningens accentuering av frågan om human- kapitalets förkovran värd att beakta. Det finns sålunda starka skäl för en närmare studie av utvecklingen av investeringarna i utbildningskapitalct innefattande förskjutningar i inriktning på olika kunskapsområden och förändringar i den allmänna kunskapsnivån satta i relation till utvecklingen av de reala resurserna samt behovet av strukturomvandling inom Sveriges ekonomi. Stora kapitalkrävande investeringar i realkapital som bygger på hög teknologi måste under alla förhållanden för att ge den avsedda avkast— ningen kombineras med relativt stora insatser för utbildning inom det naturvetenskapliga-tekniska området. Än mera betydelsefullt är emellertid att möjligheten till utveckling av allmänt efterlysta nya system och produk- tionsformer genomgående förutsätter en hög personlig kompetens med de krav detta kan ställa på en god grundläggande utbildning. Behovet av realkapital kan däremot i åtskilliga sådana fall vara förhållandevis begrän- sat.

l Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: 165

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 2

Vad gäller kapitalmarknadens institutionella utformning och funktions- sätt innebär utredningens grundsyn att kreditgivningen inte bör sektori- seras genom en snäv branschinriktning av olika instituts verksamhet. Denna ståndpunkt genomsyrar förslagen rörande de olika instituten. Ex- empelvis syftar avskaffandet av AP-fondcns äterlän för de större företagen till att öka utrymmet för kanaliseringen av AP—fondens medel i marknads- mässiga former. Utredningens förslag om bankcertilikat och bankobliga— tioner samt de olika förslagen som berör mellanhandsinstituten syftar till att öka flexibiliteten i kreditförmcdlingen.

1.2 Statens industriverk

Utredningen påpekar inledningsvis att förändringar som hänför sig till kapitalmarkmidens institutioner och funktionssätt inte på något avgörande sätt kan lösa de problem som möter den svenska ekonomin under de kommande åren. lndustriverket instämmer i denna uppfattning. Att påver- ka fördelningen av reala resurser dels mellan olika sektorer och dels mellan konsumtion och investering så att samhällsekonomisk balans uppnås är en uppgift för den ekonomiska politiken. Kapitalmarknadens uppgift är att ombesörja att de reala sektorernas kapitalanskaffning. dvs. kanalisering av sparande från sektorer med sparöverskott till sektorer med sparunder- skott. sker på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Enligt industriverkets mening är det en förtjänst att utredningen inte betraktar inrättande av nya kapitalmarknadsinstitut som en lösning på samhällsekonomiska problem. Snarare än att föreslå bildande av nya institutioner kan det vara motiverat att gallra i den flora av kapitalmarknadsinstitut som vuxit fram på senare år. Kapitalmarknadsutredningen föreslår också sammanslagningar av vis- sa av de s. k. mellanhandsinstituten.

När det gäller förslag till reformer inom den existerande institutionella ramen instämmer industriverket i kapitalmarknadsutredningens bedöm- ning att det är angeläget att kreditvillkoren såväl i kreditinstituten som på obligationsmarknaden anpassas till de individuella låntagarnas speciella behov. Vad kapitalmarknadsutredningen avser med kreditvillkor klargörs dock inte. Uppenbarligen avses inte en avsevärt friare räntebildning på kapitalmarknaden även om utredningen i sitt avsnitt om finansiella mark- nader och resursallokering understryker vikten av att räntenivån relativt väl anpassar sig till den stramhet som råder på kreditmarknaden. Utred- ningen avfärdar emellertid argumentet att en friare räntebildning på kapi- talmarknaden skulle medföra en effektivare fördelning av finansiella re- surser. Det nuvarande systemet med prioritering av bostadsbyggandets och statens lånebehov till låga räntor samt inslag av ransonering av övriga sektorers upplåning skulle således förbli ett bestående drag på den svenska kapitalmarknaden. Givet att detta är den institutionella ramen vill industri- verket emellertid understryka vikten av att industrins långsiktiga kapital- försörjning garanteras.

Som underlag för en bedömning av kapitalmarknadens effektivitet och behovet av reformer redovisar kapitalmarknadsutredningen en allmän ana— lys av balansproblem i den svenska ekonomin och deras finansiella impli- kationer. Uppmärksamheten har särskilt koncentrerats på industrin, efter- som linansiering av industrins expansion och strukturomvandling bedöms utgöra det strategiska tinansieringsproblemet. lndustriverket vill dock framhålla att en sådan bedömning i dagens läge är mycket svår med hänsyn till den onormala konjunkturutvecklingcn under senare år. Av stor bety-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 3

delse är hur länge man bedömer att Sveriges bytesbalansunderskott kom— mer att bestå. Mycket tyder på att industrin bl.a. genom devalveringen. under det senaste året återhämtat en stor del av sin förlorade konkurrens- kraft. Vid en återhämtning av den internationella konjunkturen bör förut- sättningarna således vara gynnsamma för en relativt snabb ökning av cxpmtefterfrågan. Bytesbalansunderskottet bör således kunna förbytas i ett överskott. i synnerhet om man beaktar att även den importkonkurrer- ande industrins konkurrenskraft förbättrats. Industrins finansiella sparan- de bör därigenom kunna ökas samtidigt som ett ökat kapacitetsutnyttjande innebär att staten skulle kunna reducera sitt stora negativa finansiella sparande. Ett ökat kapacitetsutnyttjande medför också på sikt att efterfrå- gan på investeringar ökar. Utan att gå in i detalj på den analys som kapitalmarknadsutredningen presenterar förefaller slutsatsen att bytesba- lansunderskottet är eliminerat först mot mitten av 1980-talet som alltför pessimistiskt. Det förefaller som om kapitalmarknadsutredningen i sin framtidsbedömning i allt för hög grad influerats av det rådande svåra konjukturläget. lndustriverket anser dock att även efter en konjunkturupp- gäng kvarstår stora problem som har att göra med industrins långsiktiga strukturanpassning. Det är angeläget att en sådan strukturomvandling kan genomföras även i ett bättre konjunkturläge än det nuvarande. Detta kan naturligtvis ställa vissa krav på kapitalmarknaden. lndustriverket menar emellertid att dessa bör kunna mötas utan förändringar av kapitalmarkna- dens institutionella organisation.

l.3 Länsstyrelsen i Kalmar län

De förslag kapitalmarknadsutredningen lägger fram bygger på realeko- nomiska förutsättningar om en optimal utveckling. De grundläggande frå- gorna om hur man skall få fram lönsamma investeringsobjekt i sådan omfattning som krävs för att möjliggöra en exportökning som leder till ett jämviktsläge. behandlas inte av utredningen. I en mycket liten utsträck- ning berörs de faktorer som påverkar lönsamhetsutvecklingen i företagen. Det måste därför betraktas som en hypotes att det kommer att vara politiskt möjligt att sortera fram de investeringar som kan ge den bästa lönsamheten och att acceptera att dessa investeringar sker på orter. där de l't'iretagsekonomiska betingelserna framstår som förmånligast. Länsstyrel- sen vill peka på de problem som kan uppstå att förena en nationellt sett optimal lösning med kravet på en regional utjämning.

Länsstyrelsen finner det inte realistiskt att grunda en planering på ett renodlat industriexpansivt eller ett renodlat offentligexpansivt alternativ. En sannolik utveckling torde ligga mellan de båda alternativen. Länsstyrel- sen anser dock att kapitalmarknadsutredningens analyser utgör ett värde- fullt underlagsmaterial för beslut som påverkar Sveriges ekonomiska ut- veckling på medellång sikt. Länsstyrelsen delar uppfattningen att om mål- sättningen att uppnå yttre balans skall klaras. krävs en ökad tillgång till riskvilligt kapital. Länsstyrelsen vill ifrågasätta om de relativt begränsade förslagen till förbättrad kapitalförsörjning för industrin kommer att ge tillräcklig effekt. Länsstyrelsen vill också understryka att väsentliga för— ändringar i svenskt näringslivs tekniska kapacitet, investeringsförmåga och lönsamhetsutveckling måste åstadkommas parallellt med att en för- stärkning av kapitalmarknadens resurser sker.

Länsstyrelsen delar kapitalmarknadsutredningens uppfattning att insti- tutionerna på den svenska kapitalmarknaden i stort har visat förmåga att

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 4

klara anpassningar till förändrade betingelser. De problem som förelegat att tillgodose de anspråk på finansieringshjälp som ställts av olika sektorer i samhället. kan snarare härledas till en samhällsekonomisk situation. där politiska insatser varit erforderliga.

Utredningen konstaterar att skattesystemets effekter på kapitalmarkna- den är avsevärda. Länsstyrelsen beklagar därför att någon systematisk analys av dessa effekter inte utförts och att någon samordning med sit- tande skatteutredningar inte skett. Länsstyrelsen finner det motiverat att skattesystemets verkningar på kapitalmarknaden klarlägges av utredning— en.

1.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning om den svenska kapital- marknadens funktionsduglighet. Några genomgripande ändringar erford- ras inte. De åtgärder som eventuellt kan erfordras för att återställa balan— sen i svensk ekonomi är uteslutande av ekonomisk-politisk karaktär.

Länsstyrelsen instämmer i utredningens uppfattning att införande av indexbundna lån på den svenska kapitalmarknaden inte är lämpligt.

De snedvridningseffekter på kapitalmarknaden som inflationen medför. förstärks av skattesystemet. Banksparandet missgynnas jämfört med spa— rande i aktier och fastigheter. Framförallt gynnas sparande i fastighet genom inflation och skatteregler. Lånebcnägenheten stimuleras starkt med en motsvarande aversion mot amorteringar. Under avsnittet om bostads- sektorns finansiering har utredningen konstaterat att förmögenhetsomför- delningen mellan löntagare. fastighetsägare och långivare till följd av infla- tionen knappast kan kontrolleras med institutionella medel. Om man miss- lyckas med det primära målet att bekämpa inflationen. bör korrektivet enligt utredningen i första hand sökas inom bcskattningsområdet. Utred- ningen har emellertid trots dessa uttalanden avstått från att systematiskt analysera skattesystemets verkningar på kapitalmarknaden med hänsyn till att flera skatteutredningar arbetat parallellt med densamma. Utredning- en har nämligen förutsatt. att dessa i sitt arbete skall beakta de avsevärda effekter som skattesystemet har på kapitalmarknaden. För egen del måste länsstyrelsen emellertid konstatera att de båda skatteutredningarna. som nu framlagt sina slutbetänkanden. inte framlagt några förslag i den antydda riktningen. Ett fortsatt utredningsarbete i någon form kan därför synas motiverat.

1.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Sparande. investering och betalningsbalans.

Utredningen konstaterar att Sveriges betalningsbalans började utsättas för störningar redan under 1960-talet och förklarar hur den påtagliga oba- lans som uppkommit under senare år sammanhänger dels med den lång- samma konjunkturåterhämtningen. dels med de strukturförändringar som skett såväl i världsekonomin som inom Sverige. Utredningen skisserar olika alternativ för återställande på sikt av den externa balansen genom en kombination av förbättrat sparande och ändrad resursallokering.

Fullmäktige vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma utveckling- en av sparande och investeringar inom tre sektorer av samhällsekonomin som har avgörande inverkan på kapitalmarknadens kapacitetstillväxt och

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 5

funktionssätt. nämligen allmänna pensionsfonden. hushållen och företa- gen.

Allmänna pensionsfonden.

Enligt utredningens kalkyler kommer pensionsfondens tillväxt med nu gällande bestämmelser att avtaga. Utredningen bedömer det som angeläget att den framtida politiken i fråga om utfästelser och avgifter utformas så att en försvagning i AP-sparandet förebygges. Fullmäktige instämmer med denna bedömning. En försvagning skulle nämligen innebära att den nyss- nämnda processen av kapitalmarknadsexpansion skulle följas av en ut- veckling i motsatt riktning och det utrymme som successivt har ställts till tnellanhandsinstitutens förfogande i en kontinuerlig avvägning av olika låntagargruppers lånebehov skulle krympa.

Även med en rimlig höjning av avgiftsuttaget kommer allmänna pen— sionsfondens andel av kapitalmarknadsutbudet att minska. [ detta pers— pektiv får det enskilda försäkringssparandets tillväxt tillmätas stor vikt. Även hushållens övriga sparande blir av strategisk betydelse i det läge med växande efterfrågan på långfristiga lånemedel som utredningen skisserar. Till skillnad från sparandet inom försäkringsbolagen. som huvudsakligen är av långfristig karaktär. är det i det senare fallet fråga om en ökad förvandling av huvudsakligen kortfristigt sparande till långfristigt kreditut- bud.

Hushållssparandet och kapitalmarknaden

Utredningens kalkyler över utvecklingen av sparande och investeringar leder fram till slutsatsen att hushållens sparande kommer att relativt öka i betydelse och att detta sparande i ökad utsträckning behöver kanaliseras i form av långfristigt kreditutbud. Utredningen diskuterar i fortsättningen möjligheten att öka allmänhetens förvärv av medel- och långfristiga obliga— tioner. l)et fastslås att skattesystemet verkar återhållande. och att fram- gångsrik försäljning av obligationer till allmänheten enbart avsett pre- mieobligationer. med låg beskattning av avkastningen; utredningen kunde här ha nämnt sparobligationer. som har ett annat slag av skattemässiga fördelar. Utredningen rekommenderar vidare en mera intensiv marknads- föring av obligationer från emissionsbankernas sida och en mera flexibel utformning av lånevillkoren för att anpassa dem till hushållens preferenser. En väg att binda hushållssparandet kan vara att ge bankerna rätt att ge ut obligationer. Det är troligt att incitamenten för bankerna att förmå allmän- heten att förvärva bankpapper skulle vara större än för andra obligationer.

Fullmäktige vill understryka vikten av att hushållssparandet kanaliseras som ett utbud av långfristiga krediter. Riksbanken strävar efter en utveck- ling i denna riktning och också att ge denna kanalisering former som är förenliga med en fungerande kapitalmarknad där allmänheten förmås att göra mera långfristiga placeringar som en följd av marknadsmässiga incita- ment. t.ex. en bättre avkastning på medel- och långfristiga obligationer. [ det följande anknyter fullmäktige till vad utredningen anfört om stimulans till allmänhetens förvärv av medel- och långfristiga obligationer.

Utredningen pekade först på betydelsen av skattemässiga fördelar. De har hittills varit begränsade till vissa typer av statspapper och. inom ramen för lönsparandet. till viss bankinlåning. Ur det perspektiv som kapital- marknadsutredningen anlägger borde det stå klart att, som fullmäktige anförde i sitt remissvar över förslaget om utökat lönsparande. de fördelar

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 6

som lönsparandet ger bör gälla även vid placeringar i obligationer och inte blott vid placering i bank eller aktier. Fullmäktige anvisade även den naturliga Vägen härför, nämligen obligationssparfonder. anknutna till lön- sparsystemet på samma sätt som aktiesparfonderna.

Fullmäktige kan även instämma i vad som sägs om en mera intensiv marknadsföring av obligationer och en till placerarnas preferenser anpas- sad utformning av lånevillkoren. Det första är, som utredningen anger, i första hand en fråga för emissionsbankerna. När det gäller anpassningen av lånevillkoren har riksbanken visat en positiv inställning till innovationer som kommit fram. t.ex. kortare och längre Iöptidcr med motsvarande variationer i räntesatsen, räntejustering under obligationens löptid och obligationer med rörliga, till diskontot anknutna. räntor. Fullmäktige vill emellertid understryka att den grundläggande förutsättningen för en vidg- ning av marknaden, och då särskilt med större placeringar från hushållen, är att räntenivån på mellan- och långfristiga obligationer hålls på en attrak- tiv nivå i förhällande till bankinlåning.

lndustriftnansieringen

Industrin utgör en strategisk sektor i det tillväxtperspektiv som utred- ningen behandlat och i vilket återställande av betalningsbalansjämvikt på sikt har framstått som det främsta målet. Även strukturförändringarna och den därmed sammanhängande snabbt växande krisen i vissa industri- branscher under senare år berättigar den framskjutna plats som industrins finansicringsförhållanden har fått i utredningens analys. Utredningen har inte kunnat gå in på frågan vilken storlek industrisektorn bör ha för att möjliggöra återställande av den externa balansen med bibehållen tillväxt i ekonomin. men framhåller att en betydande investeringstillväxt i industrin erfordras såväl i det industriintensiva alternativet som i det alternativ som förutsätter en snabbare expansion av den offentliga sektorn.

Även vid en ur företagens synvinkel gynnsam utveckling av lönernas andel av bruttonationalprodukten och därmed sammanhängande ökad rän- tabilitet på eget kapital beräknas soliditeten inom industrin fortsätta att sjunka. Den beräknade erforderliga investeringstillväxten förutsätter så- lunda att företagen är både villiga och i stånd att öka sin externa finansi- ering genom tillförsel av lånemedel, men även av riskvilligt kapital.

Utredningen framlägger en rad förslag som förbättrar företagens möjlig- heter att täcka sina lånebehov på den organiserade kapitalmarknaden. Utredningen beskriver också en annan viktig finansieringskälla för företa- gen, nämligen alla de slags krediter som inte kräver förhandlingar med långivare på samma sätt som lån på den organiserade marknaden, såsom pensionsskulder m.m. Även statliga lån i olika former har kommit att utgöra ett betydande inslag i finansieringen. l valet mellan lån via den organiserade kreditmarknaden eller utanför denna föredrar utredningen den organiserade marknadens kreditgivning, eftersom den förutsättes leda till en mera effektiv allokering av resurserna än långivning utanför markna- den.

Fullmäktige har noterat de olika vägar utredningen anger till förbättring av företagens försörjning med lånemedel via kapitalmarknaden. Kärn- punkten i utredningens analys är dock företagens behov av riskvilligt kapital. Utredningen har lagt fram förslag som främjar kapitalmarknadsut- budet av riskvilliga medel men påpekar att villkoren för bolagen att öka sitt aktiekapital också skulle förbättras genom en vidgning av avdragsmöjlig-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 7

heterna enligt den s. k. Annell-lagen. lett remissyttrande till budgetdepar- tementet den l8 maj 1978 har fullmäktige tillstyrkt en höjning av avdrags- procenten. Fullmäktige tillstyrkte även en förlängning av den period under vilken avdraget får utnyttjas.

En annan faktor av vikt för utvecklingen av företagens räntabilitet under en period av sjunkande soliditet har varit det förhållandet att kostnaderna för lånekapital i allmänhet väsentligt understigit genomsnittliga avkast- ningen på det totala kapitalet, vilket har bidragit till att räntabiliteten på eget kapital har sjunkit mindre kraftigt än vad som eljest skulle ha varit fallet. Fullmäktige vill i detta sammanhang erinra om osäkerheten i bedöm- ningen av den framtida ränteutvecklingen. Den gör att det kanske inte är befogat att förutsätta samma relationstal för industrins linansieringskost- nader under kalkylperioden som under sextio- eller sjuttiotalet.

Kreditallokeringen

l utredningens analys av kapitalmarknadens institutionella ram och funktionssätt har frågor rörande kreditmarknadens effektivitet fått en framskjuten plats. Utredningen har därvid ställts inför den besvärliga avvägningen mellan å ena sidan ekonomisk-politiskt givna mål. t.ex. bo— stadsbyggandets finansiering. och å andra önskemålet att så långt som möjligt utnyttja marknadsmekanismerna vid kreditallokeringen.

Fullmäktige konstaterar att utredningen kommer fram till slutsatsen att kreditmarknaden i dess nuvarande utformning väl motsvarar denna avväg- ning.

Allmänna pensionsfonden och mellanhandsinstituten

Även när det gäller kanaliseringen av allmänna pensionsfondens utbud till de slutliga låntagarna har utredningen funnit att man får acceptera en lösning som endast i begränsad utsträckning grundar sig på marknadsme- kanismer. I princip har utredningen bedömt det som önskvärt att en decentralisering av kreditbesluten skulle ske genom att flera konkurreran- de företagstinansierande mellanhandsinstitut med stor bredd i sin utlåning skulle erbjuda låntagarna likvärdiga lånevillkor. I praktiken har utredning- en dock fått konstatera att instituten har en betydande grad av specialise- ring. varigenom låntagarnas möjligheter att vid avslag av låneansökan vända sig till annat institut är begränsade. Genom att de företagslinansie- rande mellanhandsinstitutens kreditgivning i hög grad är inriktad på för varje institut specifika låntagargrupper har tilldelningen av upplånings- utrymme på den svenska kapitalmarknaden till dessa institut i praktiken också inneburit en viss kredittilldelning till dessa instituts låntagargrupper. Finansieringen av industrin. jordbruket och andra företagsgrupper har skett i enlighet med de allmänna ekonomisk-politiska riktlinjerna för dessa företagsgrupper men den tidsmässiga och kvantitativa preciseringen av kreditflödet har fått ske inom ramen för kapacitetsutvecklingen på den svenska kapitalmarknaden i sin helhet.

Obligationsmarknaden

Utredningens analys av obligationsmarknaden utgör likaså ett exempel på den avvägning mellan mål och medel som återkommer på många avsnitt i betänkandet. Utredningen konstaterar sålunda att obligationsmarknaden helt domineras av ett fåtal stora institutionella placerare och att en sekun- därmarknad i traditionell mening knappast förekommer. Därtill kommer.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 8

som utredningen klart visar. den snedvridning av marknadslörhållandena som inflation och skatter ger upphov till. Allokering enbart via räntepoli— tiska medel kan enligt utredningen under sådana förhållanden knappast ske på något effektivt sätt. Utredningen belyser bl.a. emissionskontrollens funktion i detta sammanhang. Med utgångspunkt från allmänna kriterier beträffande en obligationsmarknads effektivitet flnner utredningen att marknaden knappast behöver ändras på något avgörande sätt. Utredning- en förordar dock vissa ändringar som innebär en fortsatt anpassning till låntagarnas och långivarnas preferenser. i linje med den större variabilitet. vad beträffar löptider, räntebindningstider och räntesatser. som åstadkom- ntits under senare år. Ökad rörlighet på obligationsmarknaden sktllle enligt utredningen också främjas om man avskaffade fond- och emissions- stämpelavgifterna.

Fullmäktige ansluter sig till denna bedömning. och vill i detta samman- hang ocksä hänvisa till de diskussioner om nya länekonstruktioner på obligationsmarknaden och även när det gäller reverslån, som regelbundet förs mellan marknadsrepresentanter och riksbanken och den kontinuerliga anpassning som i enlighet därmed genomförs.

Kreditgivningen utanför kreditmarknaden

Även om det enligt fullmäktiges mening är ofrånkomligt att kredit-alloke- ringen i betydande utsträckning får ske genom andra än generellt marknadsanpassade medel finns det anledning att särskilt uppmärksamma den tilltagande specialdestination av kreditgivningen som utgörs av statens utlåning till i första hand industrin. Den formella prioriteringen på kredit- marknaden. som hittills endast har avsett bostadsfinansicring samt statens budgetftnansicring. har därmed kommit att omfatta även en betydande andel av kreditgivningen till näringslivet. Stödet till näringslivet har också i betydande utsträckning kommit att ske i form av statliga kreditgarantier. Garantierna medför inte att kreditgivningen får prioriterad ställning. Full- mäktige har också vid tidigare tillfällen framhållit att det inte är lämpligt att utan ett avgörande ställningstagande från statsmakternas sida slå in på en väg som innebär att en allt större del av kreditmarknaden avsätts till av staten angivna ändamål. Fullmäktige är dock medvetna om att utlåningen och kreditgarantierna är betingade av de stora strukturproblem som den svenska industrin för närvarande möter och inte avses utgöra något bestå- ende inslag i den organiserade kreditmarknaden.

Inflationen

Inflationen utgör den faktor som enligt utredningen speciellt försvårar kreditallokering med generella medel. Kombinationen av inflation och skatt skulle i vissa fall kräva nominella räntesatser som ligger långt över de nivåer som hittills varit vanliga. Utredningen framhåller också hur infla- tionsfi'vrväntningar skapar ett stort element av osäkerhet i alla investerings- och placeringsbeslut. vilket innebär en kostnad såväl för låntagaren som för långivaren. och därmed samhällsekonomiska förluster. Den ökade flexibiliteten i lånevillkoren på kapitalmarknaden under senare år får ses mot denna bakgrund.

När det gäller att förbättra avvägningen mellan låntagares och långivares preferenser i en situation av osäkerhet om prisutvecklingen kan indexlån spela en roll. Utredningen hänvisar till tidigare utredningar och utländska erfarenheter på detta område men tar inte ställning i denna fråga. Fullmäk- tige är medvetna om de svårigheter som är förenade med en kreditmarknad

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 9

som helt eller delvis är indexbaserad. Fullmäktige anser dock att utred- ningen skulle ha kunnat ägna större uppmärksan'ihet åt frågan hur place- rings— och investeringsbeslut kan underlättas i en inflationsekonomi. Detta gäller i synnerhet företagens finansieringssituation. Visserligen placeras ett företags upplånade medel i reala tillgångar men vid snabbt stigande investeringskostnader kan mycket besvärande likviditetssvårigheter upp- komma. Stora utbetalningar för räntor och amorteringar får ofta ställas mot till i början låga försäljningsintäkter.

Det är också av vikt att påpeka att långivarna har ett motsatt intresse. nämligen att återbetalningarna påskyndas. Den allmänna förkortning av lånens löptider på den svenska kapitalmarknaden ger belägg för detta. Motsättningarna mellan låntagarnas och långivarnas önskemål växer givet- vis vid tilltagande inflation.

Dessa problem skulle delvis kunna mildras genom större flexibilitet i lånevillkoren. t.ex. vad beträffar amorteringsplanen. Denna flexibilitet kan åstadkommas utan tillgripandet av indcxkonstruktioner.

Avslutande synpunkter

Resultaten av utredningens analyser visar enligt fullmäktiges mening på tre httvudproblem som skall lösas. Sparandet i samhället måste i tillräcklig grad kanaliseras så. att det tillgodoser låntagarnas behov av långfristigt kapital. En ökande del måste även ställas till företagens förfogande som riskkapital. Det är slutligen önskvärt att kanaliseringen i större utsträck- ning sker med marknadsmässiga metoder och icke genom regleringar eller mer eller mindre automatiska fördelningssystem som återlånen.

Det framtida utbudet på kapitalmarknaden blir i hög grad beroende av hur hushållens sparande kanaliseras. [ avsnittet "Hushållssparandet och kapitalmarknaden" har fullmäktige i anslutning till utredningens framställ- ning gett sina synpunkter på hur hushållssparandet i större utsträckning än hittills skall kunna föras till kapitalmarknaden. Även med en utveckling i denna riktning är det, som fullmäktige understryker, viktigt att slå vakt om allmänna pensionsfondens placeringskapacitet.

'l'illgodoseendet genom marknaden av näringslivets behov av eget kapi- tal sker genom institutioners och allmänhetens placeringar i aktier. Utred- ningens förslag för att stimulera och möjliggöra aktieplacering har till— styrkts av fullmäktige i vad avser en utvidgning av Annellavdraget, en fortsatt utbyggnad av aktieplaceringskapaciteten hos allmänna pensions— fonden — liksom för närvarande avskild från de första tre fonderna — och. beträffande försäkringsbolagen, vidgning av den fria sektorn och höjningen av rösträttsgränsen.

När det gäller fördelningen av resurserna på den svenska kreditmarkna- den har utredningen avvisat tanken om att den helt skulle avgöras genom prismckanismen, men ett huvudtema är dock att marknadsmässiga meto- der bör utnyttjas i större utsträckning. Fullmäktige har här understrukit betydelsen av en attraktiv räntenivå på längre lån för att nå den nödvän- diga brcddningen av kapitalmarknaden. Riksbanken har även varit positiv till initiativ för att. som utredningen rekommenderar, skapa en större variation av lånekonstruktioner och mindre schablonmässig räntesättning på obligationsmarknaden. Önskemålen på dessa punkter gäller även mel- lanhandsinstituten. och fullmäktige har i detta sammanhang tillstyrkt för- slagen om organisatoriska förändringar beträffande dessa institut.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 l()

1.6 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Utredningen anför på såväl s. 89 som s. 238 vissa prognossiffror för bytesbalansunderskottet fram till år l985 och gör härifrån uppskattningar av tillväxten i stocken av långfristiga utlandslån. dels i l977 års priser och dels i löpande. priser. I den förra kalkylen skttlle lånestocken öka från drygt St) miljarder kr. vid utgången av 1977 till omkring 90 miljarder kr. 1985 eller med ca 8()(/.. Härvid inryms också upplåning för ökad exportkreditgiv— ning. direkta investeringar utomlands. m.m. Någon hL-insyn har i kalkylen inte tagits till den s. k. restposten, som på senare år uppgått till betydande belopp. Kalkylen tenderar därmed enligt utredningens mening att över— skatta upplåningsbehovet. Vid en 20% lägre uppskattning av bytesbalan- sens underskott i utgångsläget (betänkandet s. 89) skulle lånestocken upp- gå till drygt 70 miljarder kr. år 1.985.

Det senaste halvårets förbättring av handelsbalanscn antyder dit en gynnsammare utveckling av bytesbalansunderskottet än utredningen för- utsatt kan bli möjlig. A.ven med utredningens siffror blir utlandsskulden .tr l985 dock förhållandevis blygsam. Antar man att BNP sasom Reviderad Finansplan l978 förutsätter växer med t). 8 ):? l978. 3. 757..:- I979 och 4. 30 l98t) samt därefter med 4??- per år skulle den långfristiga utlandsskulden brum) är 1985 motsvara endast ca 15 % av BNP (enligt utredningens lägre bytesbalanssiffra i utgångsläget) och dess förräntning l.? '.'"...- av BNP vid en tänkt genomsnittsränta av $%. Mot dessa tal skulle då stå inte obetydliga finansiella utlandsfordringar i form av bl.a. exportkrediter resp. inkomster från de lån och investeringar som gjorts med en del av de upplånade medlen. Belastningen på den svenska ekonomin av även ett så ambitiöst utl'.|nds|å||ep|'ogram som det av utredningen antagna blir då betydligt lägre än motsvarande program för många andra 1. mtagarländer inklusive vad de övriga nordiska länderna uppvisar idag.

Med hänsyn till de internationella kapitalmarknadernas funktionssätt finner fullmäktige det osannolikt att det. som utredningen befarar. skulle föreligga risk att Sverige med dylika tal för sitt utlandsupplåning ft'am till 1985 skulle möta "på någon sikt stigande upplåningskostnader med kortare amorteringstider och sämre räntevillkor" (s. 89). försåvitt inte markna- det'na fram till dess blir avsevärt mindre likvida (vilket skulle drabba alla låntagare och inte endast Sverige). Än mindre sannolikt förefaller det vara att internationella lån till Sverige på ifrågavarande nivå skulle komma att göras villkorliga med hänsyn till inriktningen av vår ekonomiska politik och därmed begränsa vår handlingsfrihet (s. 239). Utländska kreditgivare inklusive internationella organ som lMF, synes främst ta avseende vid strävanden att återge den svenska ekonomin extern och intern balans. en målsättning som ju omfattas med allmän enighet i Sverige.

Utredningen diskuterar också sambandet mellan utlandsupplåning och räntabla investeringsprojekt och menar att utan sådan projekt i den omfatt- ning som skall möjliggöra den förutsatta.jämviktsskapande exportökning- en respektive ökningen av en importåterhållande avsättning på hemma- marknaden. bortfalleri stor utsträckning motiven för långfristig upplåning i utlandet liksom också möjligheten att genomföra den. En utländsk upplå— ning som i huvudsak inriktas på att hålla uppe konsumtionen idag på bekostnad av framtida konsumtion skulle enligt utredningen på sikt kom- ma att möta motstånd på lånemarknaden. Fullmäktige kan dela den ofta framförda uppfattningen att låntagare som uppvisar god förekomst av räntabla investeringsprojekt — särskilt inom råvarusektorn — kan påräkna

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 11

något gynnsammare lånevillkor än andra. allt annat lika. Någon egentlig svårighet att låna på de internationella kapitt'tlmarknaderna för att finan- siera underskotten i en ekonomi med en relativt sett låg investeringsbenä- genhet synes dock inte föreligga i nuläget eller för den förutsebara framti- den. Delvis sanunanhänger detta med att en betydande del av ett lands löpande utgifter för offentlig konsumtion. t.ex. för utbildning och hälso- vård. numera erkänns ha kapitalbildningseffekter. LångiVarna har också accepterat att nationella ekonomier under en lång följd av år kan behöva utnyttja de utländska kapitalmarknaderna av betalningsbalansskäl. t.ex. för att möta en terms—of—tradeförsämring såsom den oljeprishöjningarna utsatt bl.a. den svenska ekonomin för. Enighet rader sålunda om att OECD-områdets samlade underskott gentemot OPEC-länderna bör förde- las mellan medlemsländerna: Sveriges andel för 1977 angavs till ca 3 miljarder kr. Även temporära exportsvackor inom vissa näringsgrenar kan behöva mötas genom utlandsupplåning — exempel är den svenska lager— uppbyggnaden under 1976 och l977 för att hålla produktion och sysselsätt- ning uppe i en utdragen lågkonjunktur. Slutligen är det påtagligt att den svenska ekonomin nu står inför stora omstruktureringsbehov i vissa nä— ringsgrenar och i vissa regioner; detta utgör också fullgoda skäl enligt internationellt betraktelsesätt för att ett land skall tillgripa supplementär finansiering från utländska källor. l samtliga dessa fall har Sveriges ageran- de sålunda vunnit förståelse hos utländska långivare och internationella organisationer.

Fullmäktige vill dock understryka att en balansbrist som den Sverige upplevt sedan 1976 bör utgöra en signal till allvarlig prövning av såväl den svenska kapit'alm'arkn'adens tillräcklighet via ft'u'bättrad cxternbalans för att finansiera de investeringar som behöver göras i syfte att återvinna och bevara den svenska konkurrenskraften på export- och hemmamarkna- derna som inriktningen på sikt av investeringsverksamhetcn och resursut- nyttjandet över huvudtaget. Det finns enligt fullmäktiges mening ingen anledning tro att Sverige skulle sakna investeringsprojekt som framstår som "räntabla genom i förhållande till utlandet konkurrensdugliga löne- och kapitalkostnader per producerad enhet" (s. 90). Däremot kan det fordras ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete för att formulera sådana projekt och större volymer av riskvilligt kapital för att genomföra dem — liksom en vidgad institutionell marknad för långfristigt kapital i form av lånemedel enligt de riktlinjer som utredningen föreslår.

'l'ill fullmäktiges protokoll lät tre ledamöter (Adamsson. Kristenson och Jansson) anteckna följande yttrande:

1 motsats till majoriteten (Bergqvist. Magnusson och Boo) anser vi, att det föreligger visst fog för utredningens farhågor som framförts på sid. 89 vad gäller på sikt stigande upplåningskostnader med kortare amorterings- tider och sämre räntevillkor.

1.7 Svenska bankföreningen

Nackdelarna med en reglerad kapitalmarknad.

Den svenska kapitalmarknaden är sedan decennier i detalj reglerad av riksbanken. Denna reglering sker genom användning av s. k. kreditpoli- tiska medel såsom emissionskontroll och räntereglering för obligationer m.m. samt likviditetskvoter för banker och placeringskvoter för försäk- ringsinstitut. Ett flertal av dessa regleringsinstrument tillämpas permanent

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 17

— med direkt eller indirekt stöd av lagen om kreditpolitiska medel — oavsett vilket konjunkturläge Sverige befinner sig i och oavsett läget i samhällsekonomin och på kreditmarknaden. Avsättningen av stats- och bostadsobligationcr tryggas inte genom villkor som marknaden finner att- raktiva utan med hjälp av placeringsbestämmelser och särskilda överens- kommelser mellan statsmakterna och kreditinstituten om obligationsköp. Ett ytterligare instrument i regleringen av kapitalmarknaden är valuta- regleringen,

Bankföreningen finner det värdefullt. att kapitalmarknadsutredningen (KMU) i fiera av sina delresonemang visar en viss förståelse för värdet av ökad marknadsmässighet. —- — —

Samtidigt beklagar föreningen, att utredningen inte velat förorda en övergång till en friare kapitalmarknad i Sverige. Bankföreningen vill därför i detta avsnitt beröra de allvarligaste nackdelarna med att den svenska kapitalmarknaden — till skillnad från situationen i många andra länder — varit underkastad regleringar som inverkat mycket negativt på kapital- marknadens möjligheter att fullgöra sin funktion som en effektiv förmed- lare av långfristigt kapital mellan långivare och låntagare.

Regleringen av den långa räntan och därmed sammanhängande emis- sionskontroll har främst motiverats med att bostadsbyggandets och statens finansiella behov intar en särställning i samhället och måste prioriteras. Detta argument är dock inte rationellt från samhällsekonomisk synpunkt. Att tillförsäkra kredit genom att delvis hindra kapitalmarknadens funk- tionsduglighet är inte ett rationellt och samhällsekonomiskt effektivt sätt att uppnå dessa prioriteringsmål. Det riktiga är i stället att staten och bostadssektorn erbjuder räntor som krävs för att de skall erhålla erforder- lig kredit och att samhället bekostar detta via statens budget. Endast genom att låta varje lånetransaktion ske till en marknadsränta kan den samhällsekonomiska kostnaden för denna kredit avgöras och möjliggörs en rationell prioritering. Utredningen har inte visat att en lösning med regle- ringar är bättre än en marknadslösning. Regleringarna innebär. att den enda kända metoden att åstadkomma en effektiv kapitalanvändning på sikt. nämligen den fria prisbildningen. systematiskt har satts ur kraft. Som en följd härav har riksbanken måst ikläda sig uppgiften att granska presum— tiva läntagares ansökningar om "tillstånd" att ta i anspråk det ransonerade utrymmet på kapitalmarknaden. Eftersom knappast någon myndighet be- sitter sådana insikter om framtiden. att den bättre än företagen själva kan bedöma investeringarna och lånebehoven, anser bankföreningen att den enda rimliga lösningen är att släppa fram låntagarna fritt och låta dem konkurrera om kapitalutbudet på en fri marknad.

Riksbankens reglering av obligationsräntan har lett till att denna inte blivit tillräckligt attraktiv för att dra erforderligt kap'ital till den långa marknaden. Regleringen har sålunda medfört en konstlad. onödig brist på långt kapital — både i förhållande till efterfrågan på långt kapital och i förhållande till det utbud som skulle framkommit på en fri marknad. I stället har kapitalet sökt sig till marknaden för kortfristigt kapital. där räntorna framstått som mer attraktiva med hänsyn tagen till den kortare bindningstiden. Denna "överströmning" från den långa till den korta marknaden har medfört stora svårigheter för penningpolitiken. Riksban- ken har tvingats införa nya regleringar för att "transformera" kortfristigt kapital till långfristiga placeringar. Härigenom har bankerna. försäkrings- bolagen och AP-fonden förmåtts köpa stora mängder obligationer till icke marknadsmässiga villkor.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 13

Regleringarna har således kraftigt bidragit till att den svenska kapital- marknaden har fungerat dåligt. l stället för att mildra regleringarna. så att marknaden fungerar bättre. har riksbanken skärpt dem för att tvångsvis få fram köpare till obligationerna. Möjligheterna att med olika tvångsåtgärder förmå kreditinstituten att göra obligationsplaceringar har hämmat utveck- lingen mot mera marknadsmässiga obligationsvillkor.

För affärsbankernas del har de växande kraven på obligationsköp be- gränsat deras möjligheter att fullgöra sin specialistfunktion som kreditgi- vare till näringslivet. Detta har i sin tur medfört krav på att nya finansie- ringsmöjligheter skapas för detta ändamål.

Ett särskilt motiv för att avskaffa regleringarna på kapitalmarknaden är. att räntesättningen har medfört 'att låntagarna systematiskt har gynnats på långivarnas och spararnas bekostnad. Genom regleringarna förbilligas den statliga upplåningen liksom de statliga subventionerna till bostadssektorn. Den vinst. som allmänheten i egenskap av skattebetalare och bostadskon- sument kan göra på detta sätt. motverkas emellertid av förluster som drabbar allmänheten indirekt via de stot'a kapitalplacerarn'a. dvs. AP- fonden. försäkringsbolagen och bankerna. Åtminstone till viss del leder riksbankens åtgärder till att '.wgiftsuttaget till AP-fondcn måste höjas mera än annars skulle ha varit fallet. Allmänheten tvingas betala högre premier till f(")rsäkringsbolagen som en följd av dessas onödigt låga avkastning på kapitalplaceringarna. och bankernas möjlighet att betala en högre ränta på allmänhetens inlåning försämras. Att låntagarna gynnats på spararnas be- kostnad har accentuerats av den höga inflationstakt som rått under flera år. De nyckfulla överföringsvinster. som inflationen alltid medför. har således i onödan förstärkts av de gällande regleringarna.

Under den närmast kommande femårsperioden kommet' det statliga budgetunderskottet att vara mycket stort. Bankföreningen vill framhålla att detta accentuerar nödvändigheten av en friare kapitalmarknat'l med mark- nadsmässiga räntor. Om inte räntorna blir marknadsmässiga kommer detta att innebära. att myndigheterna för att klara finansieringen av underskottet måste tillgripa allt kraftigare regleringar för att tvinga fram en efterfrågan på statsobligationer. _ . __

Bankföreningen finner det angeläget. att den svenska kapitalmarknaden också befrias från sina nuvarande regleringar i förhållande till utländska kapitalmarknader i betydligt högre grad än som skett i samband med de senaste årens utlandsupplåning. Detta gäller även företagens försörjning med nya tillskott av eget kapital. Valutaregleringen bör liberaliseras så att svenska företag får samma finansieringsmöjligheter som företag i andra länder. Alla tillgängliga källor måste utnyttjas för att lösa den svenska ekonomins behov av långfristigt kapital.

Bankföreningen vill mot bakgrund av synpunkterna ovan framhålla. att den mest angelägna reformen på den svenska kapitalmarknaden är att öka inslaget av marknadsmässighet genom att avskaffa de regleringar som sedan åratal hämmat marknadens funktionsmöjligheter. Kapitalmarknads- politiken bör som i de flesta andra avancerade industriländer använda sig av mer generella medel än de starkt selektivt reglerande medel som har tillämpats i Sverige under efterkrigstiden. Den mest angelägna reformen på den svenska kapitalmarknaden är att avskaffa de regleringar som sedan åratal hämmat kapitalmarknadens möjligheter att fullgöra sin funktion att förmedla långfristigt kapital mellan långivare och låntagare. Ett avskaffan- de av emissionskontrollen och den därmed sammanhängande räntcregle- ringen för obligationer m.m. ser bankföreningen som det viktigaste steget

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 14

mot en ökning av kapitalmarknadens effektivitet och kapacitet. Bankför- eningen beklagar därför att kapitalmarknadsutredningen inte har förordat en övergång till en friare kapitalmarknad i Sverige.

1.8 Svenska sparbanksföreningen m. fl.

De senaste åren har karakteriserats av en betydande finansiell obalans i den svenska ekonomin. Stora bytesbalansunderskott har ackttmulerats sedan l974. Den finansiella försvagningen är särskilt påtaglig inom indti- strin och den offentliga sektorn.

Utredningens analys har just inriktats på de senaste årens balansprob- lem och sökt precisera de krav som ett återställande av balansen medför för kapitalmarknaden. Utvecklingen är allvarlig. och utredningens slutsats synes ofränkomlig: Obalansen ärinte av tillfällig natur och effekterna av de senaste årens stora underskott i bytesbalansen kommer att bestå långt in på 1980-talet -- eventuellt ännu längre.

Det finns starka argument för att åstadkomma en successiv höjning av investeringskvoten under de närmaste åren. Ökade industriinvesteringar är nödvändiga för att på sikt åstadkomma en jämvikt i utrikesbetalning— arna. Det finns även andra områden som framtvingar en ekonomisk politik med inriktning på höjd investeringskvot. Ett ökat bostadsbyggande är angeläget efter stagnationen hittills under 1970-talet. Energikommissionen har dessutom i sitt under våren avlämnade betänkande framhållit behovet av väsentliga investeringar på energiområdet under 1980-talet.

Utredningen konstaterar med rätta att en ekonomisk politik inriktad på att öka investeringarna hos industrin måste innefatta en radikal förbättring av det finansiella sparandet inom denna sektor. Överhuvudtaget kommer ett återställande avjämvikten i bytesbalansen att kräva ett ökat finansiellt sparande inom hela den privata sektorn, dvs. såväl hos industrin som hos hushållen. För att trycket på den privata sektorn inte skall bli orealistiskt hårt — eller återställandet av utrikesbalansen äventyras — torde det också vara nödvändigt att förbättra den finansiella utvecklingen inom den offent— liga sektorn. Den statliga långtidsbudgeten från april l978 pekar för den närmaste S-årsperioden på budgetunderskott i storleksordningen 40 mil- jarder för resp. budgetår. En sådan utveckling kan knappast ge grund till förhoppningar om att uppnå jämvikt i utrikesbetalningarna fram till mitten av 1980-talet.

Även titan den belastning som underskotten i bytesbalansen innebär, skulle obalansen på kapitalmarknaden konuna att skärpas under de när- maste åren. AP-fondens placeringskapacitet har under de senaste åren stagnerat. bl.a. på grund av en svag eller obefintlig realränta på fondens placeringar. Enligt utredningens bedömningar väntas denna stagnation accentueras under 1980-talet. Det är angeläget. att AP-fonden bevaras som det effektivaste instrumentet för kollektivt sparande. Avgiftsuttaget bör höjas. Det är också av stor betydelse att myndigheterna utvecklar den flexiblare syn på räntegapet mellan kort och lång marknad som kommit fram under de senaste åren. Härigenom förbättras avkastningen på AP— fondens placeringar liksom en aktivare räntepolitik överhuvudtaget sanno- likt kommer att visa sig nödvändig för att åstadkomma en tillförsel av långt kapital som behövs för att möta kravet på en höjd investeringskvot.

Vi instämmer i utredningens bedömning att den utlandsupplåning som kom igång l974 kommer att fortsätta under överskådlig framtid — inte bara fram till dess en permanentjämvikt i bytesbalansen uppnåtts. Det är också

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 ls

av betydelse att denna upplåning sprids på olika sektorer. Vi vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av att de olika mellanhandsinstituten i ökad utsträckning kan medverka till att transformera det internationella kapitalet till svenska investeringsobjekt. En ändrad syn på utlandsupplå- ningcn torde således vara motiverad med hänsyn till att det hittillsvarande omedelbara behovet av att täcka underskottet i bytesbalansen utsträcks till ett framtida importbchov av kapital för att åstadkomma den nödvändiga höjningen av investeringskvoten. Denna gradföränt'lring i synen på at- landsupplåning framstår som särskilt nödvändig om höstens energipoli- tiska beslut medför betydande investeringar i ett tidigt skede av l98(l-talet.

Den hittillsvarande utlandsupplåningen har medfört att Sverige expone- rats för den okontrollerade tillväxten i den internationella penningmäng- den. Den penningpolitik som riksbanken tvingats föra i detta sammanhang har i kombination med statens budgetpolitik resulterat i historiskt sett starka variationer i pcnningmängdens tillväxt inom landet. Vi ser med oro på de inflationsimpulser som svensk ekonomi på detta sätt utsätts för och anser det väsentligt att myndigheterna finner former för den framtida utlandsupplåningen som begränsar inllationsriskerna.

Allmänna frågor

Utredningen har på många sätt fäst uppmärksamheten på nödvändighe- ten av att skapa en bättre fungerande kapitalmarknad. Det är bl. a. väsent- ligt att den privata sektorns långa sparande ökar även om de belopp som på så sätt kan tillföras kapitalmarknaden åtminstone inledningsvis kan te sig marginellajämfört med de placeringar som görs av försäkringssektorn och bankerna. Vi finner det också väsentligt att de placeringar som bankerna gör i obligationer — och som enligt utredningens mening väntas öka —- får ske på ett sådant sätt att placeringarna står i bättre överensstämmelse med bankernas kapitalanskaffning. Den förkortning av räntebindningen på obli- gationslånen som införts under senare år har gett bankerna möjlighet att fungera mer effektivt. Detta är dock inte tillräckligt för att bankerna på ett fullt tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter både på penning- och kapitalmarknaderna. Det skulle bl. a. vara värdefullt att pröva en rörlig ränta på vissa av bankernas obligationsplaceringar.

För att kapitalmarknaden på sikt skall kunna fungera bättre har vi funnit anledning att ytterligare framhålla följande synpunkter:

[. Avsaknaden av en fungerande andrahandsmarknad för obligationer utgör ett allvarligt hinder för strävandena att öka det långa sparandet. Detta problem kan knappast få en fullständig lösning på kort sikt. Värdet av en fungerande andrahandsmarknad är dock sådant att myndigheterna omedelbart bör vidta åtgärder för att stimulera en positiv utveckling. Utredningen har tyvärr inte närmare undersökt hur detta skulle kunna åstadkommas genom exempelvis förändringar i beskattningen. en ökad aktivitet från riksbanken på andrahandsmarknaden. räntevariationer osv.

2. För att bredda kapitalmarknaden och bidra till en fungerande andra- handsmarknad anser vi det viktigt att den tendens som funnits under senare år till innovationer på obligationsmarknaden tas tillvara. Genom nya upplåningsinstrument torde obligationsmarknaden kunna breddas framför allt vad avser hushållen och organisationer. För att detta skall kunna ske krävs dock en flexiblare tillämpning av riksbankens emissions- kontroll.

3. Utredningen har inte ingående analyserat hur hushållens möjligheter att göra placeringar på kapitalmarknaden skall kunna förbättras. Detta är

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 16

en fråga som bör behandlas gemensamt med hur hushållens sparförhållan- den överhuvudtaget skall förbättras.

4. Utredningen har i sitt betänkande tagit upp de negativa effekter på kreditmarknadens allokeringseffektivitet som synes uppstå av nuvarande skatteregler. Utredningens mening bör uppmärksammas vid kommande skattereformer.

1.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Sparandets otillräcklighet har diskuterats i många år i den ekonomiska debatten och behandlats i flera långtidsutredningar. Under Stl-talet gällde det främst utbyggnaden av industrin för att under 60-talet inriktas på en diskussion om kapitaltillgången i relation till de kapitalkrav det snabbt tilltagande bostadsbyggandet aktualiserade. Nu utgör företagens sjun- kande självfinansieringsgrad ett problem.

En diskussion om sparandets utveckling maste relateras till uppbyggna- den av AP—fonderna. Utredningen anger att hushållssparandet endast på- visbart influerats av detta genom att försäkringssparandet minskat — må- hända temporärt. Effekterna på det totala sparandet är osäkra och utred- ningens slutsats är att AP-fonderna inte haft några uppenbara effekter på det totala sparandet.

För närvarande är det främst två problem som är angelägna att lösa när man relaterar sparandet till den framtida ekonomiska utvecklingen. Det ena är att bibehålla hushållssparandet på en tillräckligt hög nivå. Den relativt gynnsamma utvecklingen av hushållssparandet har påverkats av t.ex. den snabba tillväxten av hushållens disponibla inkomster under mitten av 7(l-talet men också de ökande inkomster som kommit pensionä- rerna till del. en grupp vars sparbenägenhet är större än övriga befolkning- ens. Åtminstone en del av de faktorer som påverkat hushållssparandet gynnsamt är tillfälliga. och det var därför ett välkommet initiativ statsmak- terna tog i början på detta år genom de föreslagna sparstimulerande åtgär- derna för löntagarna. Det andra problemet rör företagens sparandeutveck- ling och deras ökade beroende av extern finasiering. Såväl detta problem som diskussionen om hushållssparandet har på sistone kommit i bakgrun- den för det i och för sig avgörande problemet hur man kortfristigt skall kunna finansiera underskottet i budgeten och få balans i betalningarna med utlandet. Det är emellertid viktigt att man långsiktigt inriktar sig på att försöka lösa de problem som sammanhänger med sparandets utveckling.

l.10 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Kapitalmarknadsutredningen har som en genomgående linje i sina reso— nemang en marknadsekonomisk syn på kapitalmarknaden och dess funk- tionssätt. En sådan syn är enligt riksförbundets uppfattning nödvändig för att kapitalmarknaden skall få en tillfredsställande volym och för att kapital- resurserna skall komma till optimal användning. Riksförbundet måste emellertid konstatera att utredningens marknadsekonomiska grundsyn inte är konsekvent. Riksförbundet återkommer nedan till exempel härpå men vill först framföra vissa allmänna synpunkter på denna fråga.

En genomförd marknadsekonomi är enligt riksförbundets uppfattning en absolut förutsättning för ett gott samhällsekonomiskt resultat. Att vissa medborgargrupper och verksamhetsgrenar kan behöva stöd av samhället i en eller annan form är riksförbundet helt medvetet om. [ den mån sådant

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 W

stöd ges krävs för att man rätt skall kunna avläsa marknadsekonomins verkliga resultat att formerna för och omfattningen av sådant stöd klart redovisas. Det är enligt riksförbundets mening otillfredsställande att sam- hället i stället för denna klara redovisning tillämpar olika former av styrme- del. som de facto innebär dolda subventioner. En sådan styrning leder till att optimal effekt inte kan uppnås i samhällsekonomin. Detta resulterar i ytterligare behov av subventioner. Denna stödteknik skapar en ond cirkel.

Livförsäkringssparandet har sedan flera decennier engagerats för fram- för allt bostadsmarknadens och statens kapitalförsörjning. Visserligen har livförsäkringsbolagen av tradition och långt före den styrning Riksbanken numera regelmässigt utövar haft bostadsmarknaden som sin främsta och naturliga placeringssektor. Genom tvånget för försäkringsbolagen att förse bostadssektorn och staten med visst angivet kapital har emellertid ränte- strukturen kommit att påverkas i en för livförsäkringsspararna negativ riktning. Allt nominellt sparande drabbas av inflationsförluster.

— — — (Sc avsnitt b.lZ)

Utredningen understryker vikten av att räntenivån relativt väl anpassas till den stramhet som råder på kreditmarknaden. Bl.a. har motsatsen lett till en inoptimal kreditfördelning. Riksförbundet instämmer häri. lnflatio- nen har uppenbarligen medverkat till irrationella investeringsbeslut. Vi- dare har styrningen av framför allt bostadskrediterna som ovan nämnts verkat återhållande på bostadslåneräntan vilken i sin tur styrt räntevill- koren inom andra sektorer. Råntepolitiken får därmed i reala termer be- tecknas som en lågräntepolitik.

l avsnittet "Ränteutvecklmgen" konstaterar utredningen bl.a. att bo- stadsmarknaden avskärmats från marknadskraftema. Riksförbundet har ovan pekat på detta förhållande och framhållit hur olyckligt det är när inte olika samhällssektorer öppet redovisar sina kostnader. Inte minst egen- domligt blir det när som nu är fallet t. ex. livförsäkringsspararna — och för övrigt som ovan nämnts även andra försäkringstagare -— tvingas delta i kostnader för stöd till andra sektorer.

I detta sammanhang diskuterar utredningen Riksbankens prisledande funktion. Riksförbundet finner det helt naturligt att Riksbanken genom sina marknadsmässiga åtgärder reglerar penningmängden i samhället och därmed skapar förutsättningar för prissättningen på kreditmarknaden. Det är emellertid inte riktigt och naturligt när prisledning kombineras med styrning av placeringarna i form av rekommendationer och med lagen om kreditpolitiska medel som bakgrund. Riksbanken kommer då inte bara att vara prisledande titan även de facto "inköpande". Härigenom har som utredningen också konstaterat marknadskrafterna på detta område satts ur spel och utvecklingen på den oreglerade marknaden snedvridits.

I avsnittet "Kreditmarknaden och inflationen" diskuterar utredningen olika åtgärder för att med ökad flexibilitet på kreditmarknaden kunna möta inflationsutvecklingen.

Kapitalmarknaden var länge praktiskt taget helt i avsaknad av förnyelse i fråga om låneformer och lånevillkor. Först på senare tid har nya uppslag blivit genomförda. Ett intressant exempel på detta är de räntejusterings- klausuler som under 1977 börjat tillämpas. Förhoppningen är att denna klausul skall kunna följas av andra innovationer till både låntagares och långivares fromma. Av speciell betydelse är att sådana förändringar kan bidra till att förebygga en inflatiOnistisk utveckling samtidigt som de under- lättar en ökad aktivitetsnivå inom den produktiva delen av näringslivet. Med beaktande av spararnas intressen bör långivarna söka anpassa låne—

2 Riksdagen l978/79. ] _ruml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. l978/79: "165 Bilaga 3 18

villkoren till de individuella investeringsobjektens förväntade betalnings- förmåga. Låneräntan skall vara marknadsmässig sedd över lånets löptid men kan genom förändringar ta hänsyn till investeringsobjektets betal- ningsförmåga och långivarcns rimliga behov av real avkastning. Med så- dana ambitioner är möjligheterna väsentligt större att uppnå optimal re- sursfördelning och därmed också mera tillfredsställande resultat för spa- rarna. Utredningen har också givit uttryck för liknande tankegångar genom att rekommendera sådana linansieringsformer som anpassas till de indivi- duella investeringarnas förmåga att generera kassaöverskott vid olika tid- punkter av investeringarnas användningstid.

Utredningen har avstått från att närmare analysera frågan om indexlån. Riksförbundet finner ej heller övervägande skäl tala för ett införande av lndexlån i traditionell utformning. Förbundet vill dock understryka att dessa s.k. indexlån endast utgör ett specialfall av en hel uppsättning finansieringsformer som skulle kunna tillgodose en del av de önskemål som kapitalmarknadsutredningen utvecklar samtidigt som de kunde tillgo- dose förväntningar om en real avkastning före skatt.

1.11 Folksam

Under avsnittet "Investering och sparande" har utredningen funnit att ett ökat totalt sparande är nödvändigt för att skapa ekonomisk balans i samhället. Detta konstaterande i förening med den föreslagna liberalise- ringen av 2745 i Lagen om enskild försäkringsrörelse är såvitt Folksam förstår ett uttryck för att utredningen funnit det erforderligt att frivilligt enskilt sparande bör stimuleras och utvecklas. Att eliminera den ”kronis- ka sparbristen" genom bl.a. ett ökat enskilt sparande har tillika en däm- pande effekt på konsumtionen. varför en utveckling i den riktningen ger dubbel effekt i en strävan att nå samhällsekonomisk balans.

Allokeringspolitiken

Allokeringspolitiken som till sina huvuddelar består av bostadspolitiken. regionalpolitiken och näringspolitiken skall påverka resursemas fördelning i samhället. Utredningen säger att allokeringspolitiken är en medveten strävan till en annan sammansättning av realkapitalet än vad som skulle förekomma i en ren marknadsekonomi. Ett medvetet avsteg från en mark- nadsbestämd fördelning av realkapitalet utgör också de offentliga investe- ringarna som inte anses lämpliga eller möjliga att bedömas efter vanliga räntabilitetskalkyler. Utredningen påpekar att kreditpolitiken och kredit- marknaden är en integrerad del i allokeringspolitiken.

De placeringskvoter som Riksbanken använt sig av vid styrningen av försäkringsföretagens kapitalplacering har alltså sin grund i allokeringspo- litiken. Denna styrning har inneburit att försäkringsföretagen har fått pla- cera sitt kapital efter en annan målsättning än högsta möjliga förräntning utan att åsidosätta kravet på säkerhet. Även om man numera övergått till en rörligare räntepolitik kvarstår kritiken mot att räntan inte tillåtits ge fullt utslag för rådande knapphet på kreditmarknaden. Prioriteringen av vissa områden vars räntor inte bestämmes efter en jämnviktsränta i marknaden innebär att spararna inte erhåller den avkastning som marknaden skulle ha medgivit. Detta i förening med den pågående inflationen har inneburit att avkastningen varit låg, ibland t.o.m. negativ.

Det råder allmän enighet om att räntenivån skall anpassas till kreditefter- frågan påpekar utredningen. Det bör enligt Folksam inte vara omöjligt

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 19

trots prioritering av stat och bostadsproduktion att en sådan anpassning städse sökes i all synnerhet som man ur utredningen kan utläsa att sväng- ningarna i räntan inte behöver hämmas av krav på låga lånekostnader för vissa projekt.

Utredningen understryker det positiva i att kostnaderna för finansiering av bostäder i allt väsentligt frikopplats från marknadsräntan. Så långt Folksam förstår ser utredningen i detta en möjlighet till en friare marknads- prisbildning när det gäller räntesättningen. Påpekas bör emellertid att törsäkringsföretagens placeringar i bostadsobligationer är helt beroende av en fortsatt statlig räntesubventionering. Bortfall av räntesubventioncringar skttlle försätta bostadsinstituten i en omöjlig sitttation när det gäller att betala ränta och lösa in obligationslån.

Utredningen tar under detta avsnitt upp de allokeringsmässiga effekter- na av olika regler för beskattning av kapitalinkomster. Dessa är huvudsak— ligen utformade utifrån fördelningspolitiska överväganden titan att effek- terna på sparande och investering till fullo beaktas. säger utredningen.

Folksam är i likhet med utredningen av den uppfattningen att utform- ningen av reglerna för beskattning av kapitalinkomster inte skall ske ut- ifrån bara fördelningspolitiska aspekter. Man bör också beakta beskatt- ningsreglernas effekt på sparandet.

Ränteutvecklingcn

[ detta avsnitt konstaterar utredningen att statliga lån och bostadslån inte primärt innebär ett ingrepp i räntestrukturen. Kreditgivarna får emel- lertid anpassa sig till en struktur på sin låneportfölj som kan antas avvika från en fri marknadsutveckling och den räntesättning som därvid skulle ha framkommit.

Prioriteringen av bostadslån och statliga lån innebär att om efterfrågan på kreditmarknaden inte tillgodoses detta inte drabbar staten eller bostads- produktionen.

Så långt Folksam kan förstå leder väl ändå detta konstaterande till att prioriteringen av bostadslån och statliga lån i realiteten inneburit en lägre avkastning av försäkringstagarnas medel än vad fallet skulle ha varit vid en friare marknadsprisbildning. Som påpekas ovan har onekligen prioritering- en innehurit att man hållit tillbaka de marknadskrafter som skulle ha bestämt räntesatsema på bostadslånen. Den rörligare räntepolitik som nu föres antar Folksam leder steg för steg till ett förhållande där räntan för statliga lån och bostadslån anpassas till den nivå som den skulle lta vid en fri marknadsprisbildning.

Kreditmarknaden och inflationen

Kapitalmarknadsutredningen har ej ansett sig ha anledning eller möjlig— het att till omprövning ta upp hela frågan om indexlån och analysera konsekvenserna av ett införande av dessa.

Folksam är väl medvetet om de problem som ett införande av indexlån skulle medföra. Om den nominella marknaden får sin ränta anpassad till rådande konjunkturläge och penningvärdets utveckling blir behovet av indexlån självfallet också mindre. Annars är indexlån av avgörande bety- delse om man vill åstadkomma ett garanterat värdesäkert försäkringsspa- rande. En real marknad kunde också vara till hjälp vid bestämmande av realistiska räntor på den nominella marknaden.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 20

1.12 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Kapitalmarknadsutredningens (KMU) direktiv skrevs 1968. Det har rttn- nit mycket vatten under broarna sedan dess. Nya problem har uppstått och nya vinklingar på de gamla ltar aktualiserats. Detta har medfört att KMUs utredningar och förslag delvis kommit vid sidan om de aktuella problem- ställningarna på dagens svenska kapitalmarknad och i dess relationer till den internationella. Det är särskilt på två punkter som den bristande aktttaliteten i utredningens resultat är påtaglig. För det första har förbindel- serna mellan den svenska och den internationella kapitalmarknaden totalt försummats. vilkct synes LO anmärkningsvärt i dagens läge med en snabbt fortgående ekonomisk integrering inom det alltmer internationaliserade privata bank- och kapitalmarknadsväsendet och en svensk upplåning på den internationella marknaden som vid årets slut kommer att röra sig kring 60 mdkr. För det andra har de senaste årens allt livligare diskttssioner om inkomst- och förmögenhetsfördelningen och demokratiserings- och infly- tandefrägorna gått utredningen spårlöst förbi i annan mån än att moståndet mot höga företagsvinster uppfattas som en besvärande begränsning för en annars möjlig lösning av de svenska balansproblemen. l.0 vill ifrågasätta ifall utredningen inte hade kommit till helt andra resultat ifall dessa båda frågeställningar tagits med i bilden.

KMU lägger fram vissa förslag till marginella ändringar på kapitalmark- naden med syfte att öka tillgången på riskvilligt kapital. men i stort synes dess sltttsats vara pessimistisk. Den ser ingen väg ut ur det dilemma landet befinner sig i och synes förutspå en svag utveckling för näringslivet under överskådlig framtid. Men de centrala balansproblemen måste enligt dess mening lösas av den ekonomiska politiken som ligger utanför KMUs kompetensområde. Den genomgång av kapitalmarknadens funktionssätt och institutioner som den uppfattar som sin egentliga uppgift avslutar den med slutsatsen att allt i stort sett är välbeställt och föreslår endast mindre förändringar av ringa betydelse för balansproblemen.

LO anser det emellertid högst sannolikt att utredningen hade kommit till ett ganska annorlunda resttltat ifall den behandlat de två problemområden som här angivits. nämligen förbindelserna med utlandet på kapitalmarkna- den och inkomstomfördelnings- och inflytandesträvandena. De internatio- nella problemen kommer sannolikt att ingående behandlas av den på- gående valutautredningen. men det är otillräckligt eftersom de på detta sätt aldrig kan påverka slutsatserna rörande förhållandena på den svenska kapitalmarknaden. Strävan till inkomst- och förmögenhetsomfördelning och ökad ekonomisk demokratisering har ett intimt samband med de samhällsekonomiska balansproblemen. Ökat delägande och ökat medinfly- tande för löntagarna gör det väsentligt lättare att acceptera de höga före- tagsvinster som enligt KMU behövs för ökade investeringar och nödvän- dig soliditet i företagen. Därigenom kan det dilemma som KMU fann vara en oförbikomlig blockering av expansion och ökad sysselsättning upplö— sas. Men detta kräver nya institutioner på kapitalmarknaden och väsent- liga förändringar av de gamla. En diskussion härav och förslag i denna riktning borde enligt LO varit KMUs centrala uppgift. Den pågående utredningen om löntagarfonderna behandlar endast ett delproblem inom hela detta komplex. En bred analys av hela denna problemställning och integrerade förslag hur man stegvis borde lösa dem skulle ha gjort KMU till en milstolpe bland svenska ekonomiska tttredningar. LO önskar i det

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 21

följande gå ytterligare in något på utrikesförbindelserna på kapitalmarkna- den och på de svenska balansproblemen.

Kapitalmarknadens internationaliscring

LO finner det mycket allvarligt att KMU ägnar så lite intresse åt de senaste årens dramatiska förändringar på den internationella kapitalmark- naden och åt hur dessa förändringar påverkar den svenska. Endast ett drygt lll-tal sidor av det digra betänkandet ägnas den internationella ut- vecklingen och de fylls till största delen av ett ganska abstrakt resonemang om balansen mellan sparande och investeringsbehov och om den interna- tionella inflationsproblematiken. där man knappast bidrar med några nya tankar. Avslutningsvis diskuteras internationella balansproblem och ut- vecklingsalternativ i nationalräkenskapstermer. Men KMU har inte ägnat något som helst intresse åt hur man på den internationella kapitalmarkna- den institutionellt och praktiskt löst de stora och delvis helt nya problem. Dessa har uppkommit genom behovet att efter 1973 finansiera de enorma oljeunderskotten och placera överskotten från oljeländema Japan, Väst- tyskland o.a. Inte heller har KMU ägnat sig åt vad den bokstavligen ofattbara likvidiseringen av denna marknad betytt och kommer att betyda och hur denna utveckling påverkar den svenska marknaden. Sverige är nu nödsakat att i större utsträckning än någonsin tidigare ta denna internatio- nella marknad ianspråk. Hela denna problematik har långt fler aspekter än LO inom ramen för ett remissvar kan dra fram. Men fyra skall här ändå framhållas.

l. Hur påverkas den svenska kapitalmarknaden och dess relationer till den internationella av de åter aktualiserade strävandena till monetär union inom EG och av den långsiktiga utvecklingen på valutamarknaden?

Den likriktning av den ekonomiska politiken —— förmodligen i en traditio- nell restriktiv riktning — som en monetär union skulle medföra kan skapa betydande problem för den svenska kreditmarknadspolitiken. Den påver- kas också av hur systemet med "styrda flytande växelkurser" vidareut- vecklas.

2. Vad kommer den allt påtagligare ekonomiska maktkampen mellan USA å ena sidan och Västtyskland och Japan å den andra att innebära för Sverige. Dessa konsekvenser kommer mest till uttryck i handelspolitiken och de allt starkare protektionistiska tendenserna i världen men påverkar också i hög grad den internationella kapitalmarknaden och dess samband med den svenska.

3. Vad får det för konsekvenser för den internationella kapitalmarkna- dens funktionsmöjligheter när man i både långivar- och låntagarländer snart kommer underfund med att de stora kapitalbelopp som lånas upp internationellt aldrig i realiteten kommer att betalas tillbaka? Det är högst osannolikt att de stora fordringsägarländernas industriella struktur inom överskådlig tid skall komma att ändras i sådan omfattning att en reell återbetalning av fordringar blir möjlig. Och oljeexportländerna kommer med säkerhet att föra en sådan prispolitik att deras överskott vidmakthållcs. l920-talcts krigsskadeståndsproblem kommer därför att återuppstå i nya former. Fordringsägarländerna kan inte heller ta konsekvenserna för förtroendet till det internationella finansiella systemet av att något land gör statsbank- rutt. Och skuldernas reella innehåll urholkas snabbt genom den internatio- nella inflationen. Långivarländerna på den internationella kreditmarkna- den är således i viss mening lika beroende av låntagländerna som låntagar-

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 22

länderna är av långivarländcrna. De måste ju någonstans placera sina överskott. [ stort sett innebär den internationella långivningen därför inom överskådlig framtid en resursöverföring från långivarländer till låntagar- länder som inte kommer att återbetalas genom något resursflöde i motsatt riktning.

4. Vad blir de framtida konsekvenserna av den internationella valuta- fondens förämlrade roll och de multinationella affärsbankernas och finan- sieringsinstitutens enormt ökade makt och inflytande som följd av att finansieringen av underskottsländcrnas bytesbalanser efter oljeprishöj- ningen mer och mer överlämnats till dem? i första hand gäller detta den internationella kapittiilmarknaden men därigenom också på den politiska utvecklingen. Här ges bl. a. den undersökning som gjorts i den amerikans- ka kongressen på senator Frank Church initiativ utomordentligt intres— santa inblickar. Genom denna brist i redovisningen har KMU fått en mycket stark nationell begränsning. vilket är till stor skada nu när Sverige befinner sig i en utveckling mot ökad internationaliscring. I 10 år har vi hänvisat till KMUs (snart) kommande resultat när dylika problem kommit upp och när den sedan väl kommer är den tomhänt. KMU har i sista ögonblicket slängt in ett avsnitt på tre sidor om den svenska utlandsupplåningen i sammanfattningen. men i huvudtexten finns ingenting om relationerna mellan Sverige och utlandet på kapitalmarkna- den eller för den delen på kreditmarknaden överhuvudtaget! Utlandet är bortglömt! l—"örklaringen ges på sid 144 där det framhålls att utlandets utlåning inte ingår i kreditmarknadsmatriserna. Inte ens i avsnittet om de reala sektorernas upplåning diskuteras innebörden av utlandsupplåningen. som dock såsom ovan framhållits mot slutet av detta år kan beräknas nå 60 mdkr i total skuldsumma, och i avsnittet om utbudet av krediter och ägarkapital förekommer utlandet varken i texten eller i tabellerna! Uppen- barligen har dessa avsnitt skrivits före 1974 då utlandet spelade en mer begränsad roll för den svenska kreditmarknaden. och sedan nödtorftigt men högst otillräckligt aktualiserats före publiceringen. LO finner det mycket otillfredsställande med ett sådant tillvägagångssätt i ett läge då hela det finansiella systemet. såväl i Sverige som i utlandet är statt i en mycket snabb utveckling och vill ifrågasätta ifall KMUs bedömningar på dessa grundvalar överhuvudtaget har något värde i dagsläget.

De svenska balansproblemen

Det finns vidare en märkvärdig brist på kongruens i KMUs framställning såtillvida att den på det internationella fältet enbart behandlar balansprob- lem och inte de praktiska problemen på kapitalmarknaden. medan den i sina förslag för den svenska kapitalmarknaden inte framlägger lösningar på balansproblemen utan bara behandlar de praktiska och institutionella frå- gorna. Man får intrycket att den anser att det inte föreligger något som helst samband mellan hur dessa frågor löses på den internationella kapital- marknaden och i Sverige.

I ett uppenbarligen nyskrivet och därför betydligt intressantare kapitel behandlar KMU som nämnts "Finansiella balansproblem i svensk ekono- mi". Dess slutsats är att de framtida balansproblemen ter sig som mycket betydande. Detta gäller både gentemot utlandet, för den offentliga sektorn och med avseende på näringslivets behov av riskkapital. LO delar i stort sett denna bedömning. även om vi anser att KMU i sina beräkningar något överskattat balansproblemet mot utlandet och underskattat betydelsen av

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 =;

den lediga kapacitet som nu finns inom industrin och den förbättring av denna sektors sparande som kan uppnås genom högre kapacitetsutnytt- jande vid en mer "normal" efterfrågan. Erfarenhetsmässigt vet vi att företagens vinster stiger mycket starkt vid förbättrat kapacitetsutnytt- jande. Problemet kan därför i lika hög grad sägas vara otillräcklig efterfrå- gan som otillräcklig lönsamhet.

KMU omnämner i sin framställning restposten i bytesbalansen och framhåller att den ”i viss om än okänd omfattning" sannolikt utgör en överskattning av underskottet. Men den synes inte i de följande beräkning- arna fullt ut dragit konsekvenserna härav. För 1977 var den drygt 7 mdkr. ifall man bedömer att hälften härav är en sådan överskattning av det verkliga underskottet och detta dras från det i RNB l978 beräknade bytes- balansunderskottet för detta år på ca 12 mdkr kommer man till ett under- skott på 8 mdkr i utgångsläget. Det förefaller LO betydligt mindre för- skräckande än de 17— 18 mdkr som KMU utgår från.

Frågan är vidare vilken målsättning Sverige bör ställa tipp vad gäller bytesbalansen. Som tidigare framhållits har de industrialiserade länderna ett gemensamt underskott mot oljeländema på ca 40 miljarder dollar 1977. Det beräknas krympa till 35 miljarder dollar 1978. (Det bör påpekas att dessa siffror är mycket ungefärliga då det föreligger mycket stora brister i den internationella handelsstatistiken. Internationella valutafonden (IMF) har räknat fratn en restpost för hela världen på f. n. 40 miljarder dollar!) Så länge de folkfattiga oljeländernas importkapacitet inte kan ökas starkare är detta underskott ofrånkomligt. De kommer med all sannolikhet också att med sin prispolitik se till att det vidmakthålles.

Detta underskott fördelas mycket ojämnt bland industriländema. De som har överskott i sina bytesbalanser svarar inte för någon del av det, De pressar (Värtom på underskottsländerna ytterligare underskott. Det före- faller inte rimligt i detta läge att Sverige skulle eftersträva fullständig balans i sitt utbyte med omvärldens och sålunda tvinga på något annat svagare underskottsland ett större underskott. Vår andel av underskottet mot oljeländema i proportion till vår oljeimport är på ca 4 miljarder kronor. Skall vi också ta vår andel av de underskott som överskottsländerna inte är villiga att bära kommer man nära det dubbla.

Vilken målsättning man än väljer måste man emellertid komma till slutsatsen att det underskottsproblem som för ett halvår sedan presentera- des som något ganska jättelikt nu kommit ner till mer hanterliga propor- tioner.

Enligt sina direktiv har KMU dock inte haft till uppgift att avge förslag till ekonomisk-politiska lösningar av balansproblem på den svenska kapi- talmarknaden. Dess uppdrag inskränker sig till formerna för kapitalför- medling. LO frågar sig emellertid om dessa former kan så radikalt skiljas från balansproblemen som sådana. Det förefaller KMU inte heller att alltid kunna göra. Den framhåller "De frågor som faller inom kapitalmarknads- utredningens kompetensområde gäller konsekvenserna för kreditförmed- lingen av olika vägar mot jämvikt". Men hur vill man klarlägga dessa konsekvenser när man överhuvudtaget inte går in på möjliga vägar till jämvikt titan säger att detta ligger helt utanför utredningens kompetens? Visserligen diskuterar KMU några alternativa utvecklingslinjer i anslut- ning till långtidsutredningen 1975 och lUls långsiktsbedömning 1976. Ut- redningens marginella förslag rörande. kapitalmarknadens institutioner och funktionssätt står inte i rimlig proportion till de stora balansproblem som den utmålar inför framtiden, ifall det inte skall tolkas så att det nuvarande

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 24

systemet är så bra att det utan svårigheter kan anpassas till alla sannolika utvecklingsalternativ. Om detta skall vara slutsatsen måste LO anmäla att organisationen inte delar den uppfattningen. Den pessimism inför möjlig- heterna att klarajämviktsproblemen som kan utläsas ur betänkandet tyder inte heller på att utredningen i grunden har denna uppfattning.

Befinner vi oss inte för närvarande i Sverige i en situation då kapital- marknaden snabbt håller på att omvandlas dels på grund av att det ökade behovet av riskkapital inte längre kan tillgodoses på sedvanligt sätt via självfinansiering och en mindre del aktieemissioner på marknaden. dels på grttnd av att näringslivets behov av långfristigt lånekapital för en rad branscher inte längre kan täckas på normala vägar eftersom riskerna blivit för stora utan måste tillgodoses med mycket stora statliga insatser. KMU framhåller också: ”Som ett av de mest centrala problemen framstår att finna ur fördelningspolitisk synpunkt acceptabla vägar att tillföra näringsli- vet tner ägarkapital".

LO har sedan länge krävt ökad delaktighet för löntagarna i företagens förtnögenhetsökning och ökat medinflytande och medansvar för deras skötsel. En lösning av balansproblemen genom att ökade resurser tillförs företagen som ägarkapital och därigenom stärker soliditeten och investe- ringsbenägenheten ter sig betydligt mer acceptabel om den inte samtidigt leder till ökade ekonomiska klyftori samhället. Men detta har konsekven- ser inte bara för företagen utan också för kapitalmarknaden. Flera sådana frågor diskuterades vid LOs senaste kongress 1976. Löntagarfondfrågan fördes till en särskild statlig utredning som alltjämt arbetar. Ett diskus- siottsinlägg i denna fråga har nyligen gjorts av en gemensam kommitté mellan LO och socialdemokratiska arbetarpartiet inför det senares kon- gress hösten 1978.

Även om denna fråga således behandlas av en annan utredning är den av så central betydelse för möjligheterna att lösa de balansproblem KMU behandlar och för deras samband med kapitalmarknadens institutioner och funktionssätt att utredningen enligt LOs mening borde ha samarbetat med denna särskilda utredning samt i sitt betänkande ha angett i allmänna drag hur en lösning av balansproblemen enligt liknande linjer enligt dess mening skulle påverka valet av institutioner på kapitalmarknaden och deras sätt att fungera.

En annan fråga som LO-kongressen behandlade var demokratiseringen av affärsbankernas ledning. Kongressens beslut i denna fråga blev att man skulle avvakta KMUs resultat för att se om den behandlat denna fråga. vilket man förmodade att den skulle anse sig böra göra. Men om så inte blev fallet skulle LO hos regeringen aktualisera en utredning av affärsban— kernas ställning.

Det är svårt för LO att komma till någon annan slutsats än att en ny utredning krävs för de omfattande och viktiga problemställningar som här bara helt kort berörts. Men det får inte bli en utredning som sitter i ytterligare 10 år. Den måste ha en alldeles bestämd tidsram. inte längre än två år. Därför måste den ges resurser och medlemmarna frikopplas från andra uppgifter tillräckligt för att möjliggöra detta. Överhuvudtaget är det enligt LOs mening nödvändigt med en ny giv i svenskt utredningsväsende för att nå resultat som åtminstone är aktuella när de publiceras. Erfarenhe- ter från andra länder visar att det är möjligt.

! KM Us sammanfattningskapitel finns också ett långt avsnitt om "Fi- nansiella marknader och resursallokering" som saknar motsvarighet i hu- vudtexten. Det innehåller en hel del intressanta resonemang om kreditran-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 25

soneringens effekter, räntepolitiken. inflationseffekter och skattesyste— mets verkningar av det slag som borde ligga till grund för en prövning av kapitalmarknadens funktion och en bedömning av dess institutioner. men det är svån att se att dessa resonemang haft något inflytande på huvudtex- ten och dess förslag, möjligen med undantag av förslaget att behålla riks- bankens emissionskontroll.

1.13 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Kapitalmarknadsutredningen gör en omfattande genomgång av kredit- marknadens struktur. dess samband med den ekonomiska politiken och de krav som ställs på kreditmarknaden vid en successiv återgång till ett läge med jämvikt i den externa balansen. Utredningens allmänna slutsatser är att en sådan återgång kan ske utan några större institutionella förändringar på kreditmarknaden.

Utredningen har gjort en i högsta grad förtjänstfull analys av kreditmark- naden. och de krav som ställs på denna vid alternativa ekonomisk-politiska utvecklingsvägar. Betänkandet torde för lång tid framöver kunna tjäna som en värdefull utgångspunkt för diskussion av formerna för den framtida kapitalförsörjningen. i synnerhet de krav som ställs i samband med en omstrukturering och vidareutveckling av produktionskapaciteten inom nä- ringslivet. .

Men TCO finner det beklagligt att utredningen. sedan en klargörande analys av förekommande problem har gjorts. stannar för marginella änd- ringsförslag inom nuvarande institutionella ram. De senaste årens inten- siva diskussion om formerna för kapitalbildningen har inte avsatt några resultat i utredningens betänkande. vare sig i de allmänna resonemangen eller i de mer förslagsorienterade kapitlen.

Detta förhållande reducerar i viss utsträckning värdet av utredningens slutsatser. En tryggad kapitalförsörjning förutsättes ske genom ökade vins- ter, genom ett ökat hushållssparande i lämpliga former samt genom vissa förändringar i utlåningsformerna för nu befintliga institutioner. Frågan om nya former för kapitalbildning berörs överhuvud taget icke.

Utredningens betänkande bör dock ge ett väsentligt underlag för debat- ten om formerna för kapitalbildningen. även om utredningen icke själv i förslagskapitlen för en diskussion i anknytning till den allmänna debatten.

lnternationella frågor

TCO konstaterar med beklagande att utredningen ej tagit upp konse— kvenserna för den svenska ekonomin och den svenska kapitalmarknaden av bankväsendets snabba internationalisering under de senaste tjugo åren. Eurodollarmarknaden är idag större än något enskilt lands nationella kre- ditmarknad — inklusive den amerikanska. TCO har sedan länge pekat på risker och konsekvenser av denna utveckling. TCO krävde genom TUAC vid OECD våren 1978 att OECD uppmärksammar dessa problem och tar erforderliga initiativ för att åstadkomma en kontroll av den internationella kreditmarknaden.

TCO förutsätter att konsekvenserna för den svenska ekonomin av ett långtgående internationaliserat kreditväsende behandlas inom ramen för den nyligen tillsatta utredningen om den svenska valutaregleringen.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 26

1.14 Centralorganisationen SACO/SR

Balansproblcm i svensk ekonomi

Kapitalmarknadsutredningen utgår från att Sveriges balans gentemot omvärlden måste återställas. Med en — jämfört med dagsläget — höjd sparkvot och investeringskvot skall näringslivets konkurrensposition för- stärkas så att det blir möjligt att uppväga nuvarande underskott i bytesba- lansen och på sikt (eventuellt) återbetala utlandslånen. Detta förutsätter i sin tur å andra sidan att vissa för konkurrensläget väsentliga förhållanden utanför kapitalmarknadsutredningens kompetensområde rättas till. Som utredningen påpekar rör det sig i flera stycken om nödvändiga och väsent- liga förändringar i bl.a. skattesystemet. Senare års snabba inflation har förstärkt marginalskatter m.m. på ett sätt som ytterst kommit att bli produktionshämmande. Effekten har även blivit att man med en viss förenkling kan hävda att arbetskraften relativt sett blivit för dyr jämfört med lånekapital som under många år erhållit en negativ realränta.

SACO/SR instämmer i utredningens påpekande att förändringar i kapi- talmarknadens institutioner och funktionssätt inte på ett avgörande sätt kan lösa de problem som möter den svenska ekonomin under de kom- mande åren. Däremot är det angeläget att göra de justeringar som positivt kan bidra till att kredit— och kapitalmarknaden fungerar effektivare.

Senare års underskott i bytesbalansen har sin spegelbild i ett otillräckligt finansiellt sparande. Förändringen har varit särskilt drastisk inom företags- sektorn. Redan på kort sikt synes det absolut ofrånkomligt att lönsamheten inom näringslivet återupprättas så att vinsterna kan täcka en större del av investcringskostnaderna än tidigare. Den drastiska sänkning av självfinan- sieringsgraden som registrerats har sannolikt varit av stor betydelse för den uppbromsning i industriinvesteringarna som skett fr.o.m. 1977. En koppling mellan förbättrade vinstutsikter och dito självfinansieringsgrad samt företagens investeringsbenägenhet synes ofrånkomlig.

SACO/SR delar utredningens uppfattning att en utjämning av olikhe- terna i fråga om internationell inflation, tillväxt. bytesbalans etc. är en nödvändig förutsättning för en stabilare ekonomisk utveckling. För svensk del innebär detta en anpassning gentemot omvärlden med lägre inflation och utjämnade underskott i de löpande betalningarna och en högre real tillväxt än för närvarande.

Samtidigt är det sannolikt att industrivärlden inte på medellång sikt kan räkna med en återgång till den historiskt sett onormalt snabba och pro- blemfria tillväxt som skedde på 1960-talet.

Långtidsutredningen 1975 och industrins långtidsprognos 1976 har teck- nat snarlika alternativ för återställande av den ekonomiska balansen. Vare sig man väljer att satsa på industriell expansion eller på att krympa gapet genom återhållsamhet i främst privat konsumtion kommer bytesbalansun- derskotten att vara betydande ännu i början på 1980-talet.

Möjligheten att åstadkomma en fortsatt upplåning till förmånliga villkor är delvis relaterad till i vilken utsträckning Sverige kan påvisa att bl.a. bytesbalansunderskotten är på väg att reduceras. Den förbättring som förutses för innevarande år kan bli inledningen till en sanering av den yttre balansen.

Redovisningen av bytesbalansunderskotten är härvid icke utan intresse. SACO/SR förutsätter att den pågående utredningen i avsikt att förbättra statistiken och enkannerligen av den s.k. restposten bedrivs med skynd- samhet.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 27

I valet mellan de olika alternativen att åstadkomma ekonomisk balans synes det förmånligast att satsa på förbättrad konkurrenskraft genom en i huvudsak marknadsanpassad strukturomvandling. Det industriexpansiva alternativet har bättre förutsättningar för en positiv inkomstutveckling för hushållen och en ökad anställningstrygghet för såväl privat- som offentlig- anställda.

Kreditmarknaden. inflationen och skattesystemet

Utredningen konstaterar med rätta att inflationen har en snedvridande effekt på både utbuds- och efterfrågesidan på kreditmarknaden. Utgående från lägsta industriobligationsränta har marknaden icke kunnat erbjuda positiva realräntor ens före skatt efter 1973. Detta har medfört allt större problem även för institutionella placerare som t.ex. AP-fonden. Situa- tionen är än värre för hushållen eftersom de nominella ränteintäkterna beskattas fullt ut. baserat på en presumtion att någon inflation inte skulle existera. Det sparavdrag som medges har snabbt blivit allt mer otillräck- ligt. Frånvaron av positiv realränta har vidare medfört en övergång till placering i realvärden eller i extremfallet i vad som kallats ”perversa investeringar". Detta innebär att ökade resurser undandras den kapitalal- lokeringsproeess som annars skett genom de vanliga kreditinstitutens för- medling.

En förutsättning för att en sparare eller institution skall erhålla positiv realränta efter skatt är att realräntan före skatt är positiv. Detta kräver i sin tur att den nominella låneräntan överstiger inflationstakten och förutsätter således att inflationstakten kan förutses. För att reducera osäkerheten har tanken på indexlån framförts i olika sammanhang. SACO/SR delar utred- ningens uppfattning att stora problem är förenade med indexlån så länge hela det institutionella systemet är baserat på nominella principer. Även penningpolitiken skulle komma att försvåras. Utredningen har inte tagit upp detta stora frågekomplex till omprövning. Den utveckling som är av störst intresse för de närmaste åren äri stället en förkortning av den tid för vilken låneräntan är bunden Genom tätare omprövning ökar möjligheter- na att uppnå avsedd realränta vid en lånetransaktion.

Även om realräntan före skatt är positiv är det långt ifrån säkert att hushållssparandet får en positiv realränta efter skatt. Detta illustreras med all önskvärd tydlighet i utredningens bilaga. Det är en komplicerad fråga att ändra skattesystemet så att endast realräntan (och inte inflationskom- pensationen) beskattas och på motsvarande sätt endast erlagd realränta är avdragsgill (och inte det som egentligen är en amortering). SACO/SR hari sitt nyligen avgivna remissvar på 1972 års skatteutredning framhållit det angelägna att utredningsarbete snarast påbörjas kring denna tänkbara lös- ning.

1.15 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Kapitalmarknadens centrala funktion är att sörja för kapitalförsörj- ningen inom olika delar av samhället—näringslivet, bostadssektorn, kom- munerna etc. Kapitalmarknaden kan dock inte diskuteras enbart ur denna synvinkel. En betydande del av ägandet i samhället förmedlas över kapital- marknaden varför dess organisation på ett avgörande sätt påverkar sam- hällsstrukturen i stort.

Enligt Svenska Arbetsgivareföreningens uppfattning bör ett viktigt mål vara att företagen i högre grad än idag äges direkt, individuellt och frivilligt

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 28

av hushåll. Aktiemarknaden måste utvecklas så att ett flertal av hushålls- medlemmarna kommer att delta i ägandet under något skede av sitt liv. Genom att företagen har en självständig ekonomisk existens. som är för- ankrad hos folkets flertal genom individuellt ägande. kan de utgöra en balansfaktor i samhället och stödja pluralismen i tänkandet och i samhälls- institutionernas utveckling.

lndividucll frihet och utveckling av den egna särprägeln är endast möjlig om samhällets ekonomiska grundstruktur är pluralistisk. Det anonyma institutionella ägandet skapar inte politisk balans och underlag för person— ligt initiativtagande på samma sätt som direkt ägande av ett stort antal enskilda hushåll. Konstruktiva idéer hos enskilda personer tas bättre till vara. om samhället skapar goda förutsättningar för många att under eget risktagande utveckla och marknadsföra idéer av olika slag. lnstitutionellt risktagande kan inte ersätta detta.

Frågan om näringslivets kapitalförsörjning kan alltså inte lösas utifrån den utgångspunkten. att det gäller att finna enkla former för tillförsel av billigt kapital. Konsekvenserna för samhällsstrukturen i stort sätter re- striktioner för valet av metoder. När Svenska Arbetsgivareföreningen i fortsättningen granskar Kapitalmarknadsutredningens betänkande. sker detta alltså med det målet i sikte. att det individuella ägandet skall spridas och beslut decentraliseras. varigenom alla bereds ökade möjligheter till självständig utveckling och engagemang i samhällslivet.

Kapitalmarknadsregleringar

Den tidiga efterkrigstiden har kännetecknats av en successiv avveckling av de regleringar. som infördes under andra världskriget. Särskilt gäller detta handeln och de internationella ekonomiska förbindelserna. Härige- nom har förutsättningarna för regleringarna på den svenska kapitalmarkna- den förändrats. Exempelvis har de större svenska företagens upplåning internationaliserats.

Utvecklingen har medfört att såväl intresset för som effekterna av en reglering av kapitalmarknaden i syfte att hålla nere den inhemska ränteni- vån successivt minskat. Räntenivån har kommit att anpassas till vad de internationella förhållandena betingar.

Det kan hävdas att många av de återstående regleringarna överlevt sig själva. Planering och styrning via kapitalmarknaden framstår som allt mindre meningsfull och effektiv. Det väsentliga motivet för återstående regleringar är enligt Kapitalmarknadsutredningen hänsynen till bostads- byggandet. Man menar att hade förhållandena på den svenska kapital- marknaden mera liknat t.ex. de amerikanska, hade bostadsbyggandet utvecklats mer oregelbundet och sysselsättningen blivit ojämnare. Även detta omdöme kan emellertid ifrågasättas. Med samma rätt kunde det hävdas att regleringarna i sig själva skapat stockningsproblem, som givit upphov till störningar i igångsättning och sysselsättning. Finansieringen hade kunnat löpa smidigare på en mer liberaliserad kapitalmarknad.

— — — (Se avsnitt 2.)

Lönepolitikens roll

Former och principer för lönepolitiken är viktiga inslag i ramen för penningpolitiker och därmed även för förhållandena på kapitalmarknaden. Kapitalmarknadsutredningen berör det s.k. EFG-resonemanget och dess betydelse för lönepolitiken. I nuvarande internationella läge med rörliga växelkurser och starkt varierande inflationstakt i olika länder samt stora

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 29

obalanser i de internationella betalningarna kan emellertid enligt Svenska Arbetsgivareföreningens uppfattning den utländska prisutvecklingen i svenska kronor inte läggas till grund för lönepolitiken under en framtida period.

Löncpolitiken måste i stället inriktas på att dämpa den inhemska inflatio- nen. En väsentlig dämpning av inflationstakten är samtidigt ett villkor för en väl fungerande kapitalmarknad.

Genom de senaste årens utveckling av avtalssystem och förhandlings- former kan inflationen dämpas mer effektivt än tidigare. En förutsättning är härvid givetvis att staten icke pålägger företagen stegrade kostnader. Om löneglidningen därtill hålls under effektiv kontroll. förstärkes ytterliga- re greppet över prisutvecklingen.

Det kan sägas att löneglidningen aldrig kan bringas under fullständig kontroll. och att penningpolitiken via sin inverkan på arbetsmarknadsläget har en effekt på inflationen. Denna effekt är dock väsentligt mycket mindre än vid andra former för lönebildning. t. ex. de som utbildats i USA eller Tyskland. l en diskussion av penningpolitikens verkningsmöjligheter och mål måste denna skillnad i institutionella förutsättningar mellan Sverige och de stora industriländema observeras. Den internationella teoribild- ningen och debatten om penningpolitiken grundas på förhållanden. som i detta väsentliga hänseende avviker från vad som eftersträvas i Sverige.

Under perioden 1974—77 översteg enbart stegringen i uttaget av arbets- givaravgifter varje år produktivitetsutvecklingen. En inte oväsentlig del av den inhemskt bestämda inflationen under denna period kan alltså härledas till höjda arbetsgivaravgifter. Penningpolitiska strävanden att motverka inflationen till den del den tillskapats genom stegrade arbetsgivaravgifter kan inte bli annat än verkningslösa.

Med de former för lönepolitiken. som utbildats i de stora industriländer- na. kan det vara rimligt att ange en viss ökningstakt för penningmängden som mål för penningpolitiken. 1 Sverige är förhållandena annorlunda. Avtalsuppgörelserna påverkar självständigt inflationen. En viss öknings— takt för penningmängden blir därmed ointressant som mål. Penningmäng- den kan tillåtas utveckla sig efter behovet.

Penningpolitikens uppgift blir att underlätta en sådan ekonomisk tillväxt genom expansion av investeringarna. att sysselsättningspolitiska målsätt- ningar kan realiseras vid en hög tillväxttakt för produktionen pcr arbets- timme. Regleringar på kapitalmarknaden i syfte att hålla tillbaka överefter- frågan på varor och arbetskraft förlorar starkt i betydelse i och med att en inflationsdämpande lönepolitik blir etablerad och kommer att prägla för- väntningsbildningen.

— -— — (Se avsnitt 2.)

Snedvridande verkningar av inflation och skatter

Ett hushåll som placerar i aktier betalar såväl marginalskatt på den direkta avkastningen som kapitalvinstskatt på värdestegringen. En institu- tionell placerare som t.ex. AP-fonden eller ett försäkringsbolag betalar ingen skatt eller en väsentligt lägre skatt än hushållet. Kapitalmarknads- utredningen belyser dessa förhållanden relativt ingående men avstår från att dra slutsatser och lägga förslag eftersom detta ligger utanför utredning- ens direktiv. Svenska Arbetsgivareföreningen kan dock inte underlåta att starkt framhålla den utomordentliga betydelsen av Kapitalmarknadsutred- ningens analys. Det kan icke vara rimligt med ett skattesystem som visat sig nödvändiggöra en nominell avkastning i ett aktiebolag på det egna

Prop. 1978/791165 Bilaga 3 30

kapitalet före skatt av storleksordningen 30 a 40 % per år för att den reala avkastningen efter skatt för ett hushåll med genomsnittliga skatteförhållan— den skall bli ett par procent per år.

Ursprungligen motiverades dubbelbeskattningen av bolagsinkomster med bolagens större skattekraft. [ dag. när praktiskt taget all produktion sker inom bolagssektorn vars avkastning är internationellt bestämd. har detta argument förlorat sin bärkraft. I stället har dubbelbeskattningen i kombination med en hög inflation allvarligt försvårat bolagens möjligheter att finansiera sig med nyemitterat aktiekapital. inflationens negativa inver- kan på företagens försörjning med riskvilligt kapital sammanhänger med att den extra avkastning. som krävs för att kompensera för inflationen. inte är avdragsgill vid beskattningen vare sig för aktieägare eller för företag. inflationen får därigenom en multiplikativ effekt på företagens kapitalin- komster som bäst kan belysas med ett exempel. grundat på utvecklingen inom de 15 största verkstadskoncerncrna i Sverige.

Samband mellan aktieägarnas reala avkastningskrav efter skatt och före- tagens nominella förräntning av eget kapital före skatt (i %).

1968 1971 1974 a (b)

Nominell förräntning av eget kapital före skatt 18.9 18.2 (33.0) 38.1 Betald skatt 7.6 5.2 (7.0) 6,5 Beräknad skatt 2.3 4.0 (9.2) 13,1 Nominell förräntning efter skatt 9.0 9.0 (16.8) 18.5 Aktieägarnas avkastning före skatt 9.0 9.0 (16.8) 18.5

därav utdelning 4.0 4,0 (4.0) 4.0 därav värdestegring "(kvarhållna medel) 5.0 5.0 (12.8) (14,5) Aktieägarnas skatt 4.2 4.7. (6.3) 6.9 Nominell avkastning efter skatt 4.8 4.8 (10.5) 11.6 inflationstakt 1,9 7.6 (7.6) 10.1 Real avkastning efter skatt 2.9 —2.8 (2.9) 1.5

Förhållandena vid enjämförelsevis låg inflationstakt illustreras med den första kolumnen. som gäller år 1968. Den nominella förräntningen av det egna kapitalet före skatt var detta år 18,9%. Avkastningen är härvid beräknad inklusive orealiserade prisfluktuationsvinster. 1968 var dessa obetydliga.

Den betalda skatten motsvarade 7.6% av det egna kapitalet. Härtill lägges i nästa rad en beräknad skatt om 2.3 %. Den har upptagits som 55 % av årets avsättning till Obeskattade reserver. Vill man, som syftet är med denna kalkyl. visa hur mycket av den nominella avkastningen under år 1968, som kan komma att bilda slutlig ersättning till aktieägarna, bör man räkna med en skattebelastning av detta slag. Genom att man också inklu- derar orealiserade prisfluktuationsvinster erhålles en sådan periodisering av resultatet. att det redovisas det år det uppkommer i stället för det år det realiseras. som blir effekten av tillämpning av anskaffningskostnadsprinci- pen.

Eftersom nästan samtliga vinster i ett företag beskattas enligt reglerna för rörelseinkomst och endast en liten del utgörs av realisationsvinster på aktier. mark o dyl är det rimligt att använda skattesatsen 55 %.

l synnerhet de senaste årens erfarenheter har visat att för det enskilda företaget är risken för förlust påtaglig. Förlusterna kan då skattemässigt

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 31

täckas genom upplösning av Obeskattade reserver. En kalkyl, som är uppgjord under förutsättning att skattekrediterna kan förväntas bli eviga. ter sig mot bakgrund härav inte realistisk. Användning av skattesatsen 55. % i en analys av räntabiliteten ger en bättre bild.

Den nominella förräntningen av det egna kapitalet efter skatt blir här- efter 9%. Utdelningarna har på basis av den historiska erfarenheten anta- gits vara 4% av det egna kapitalet. Följaktligen kvarhålles medel motsva— rande 5 % av det egna kapitalet. Dessa kvarhållna medel bildar på lång sikt underlag för en värdestegring på aktierna, varigenom denna del av avkast- ningen tillföres aktieägarna. Detta antagande är givetvis inte realistiskt för en kort period. t.ex. ett år. men väljes perioden tillräckligt lång kan man på goda grunder anta. att börskurserna anpassar sig på ett sådant sätt att detta resultat uppkommer för aktieägarna. Aktieägarnas avkastning före skatt blir härmed 970.

Aktieägarnas skatt upptas härefter till 42%, motsvarande 70% skatt på utdelningsinkomster samt en beräknad skatt på värdestegring. varvid 40%- av värdestegringen antas utgöra skattepliktig inkomst. Den nominella av- kastningen efter skatt blir härefter 4,8 %. Stegringen av konsumentprisin- dex under året var 1.9%. varefter återstår i real avkastning efter skatt 2,9%.

Av den totala nominella förräntningen av eget kapital. 18,9 %. utgjorde skatter av olika slag 14.1 %. d.v.s. omkring 3/4.

lnflationens effekter belyses på ett slående sätt om förhållandena år 1974 jämföres med 1968. 1974 var den nominella förräntningen av eget kapital före skatt 38,1 %. Härifrån avgick emellertid skatter av olika slag med 26,3 procentenheter. Avräknas också effekten av inflationen 10.1 %. blir som framgår av tabellen den reala avkastningen efter skatt endast 1,5 %.

1971, kolumn a. är exempel på ett år med något mindre inflation än 1974, och med lägre real avkastning på eget kapital än 1968. Detta år blev den reala avkastningen efter skatt för aktieägare minus 2,8 %. För att nå samma avkastning som 1968, 2.9 %. hade det krävts 33 % nominell avkast- ning före skatt på eget kapital. kolumn (b).

Dessa jämförelser visar att när inflationstakten stiger måste företagens förräntning stiga två-fyra gånger snabbare än inflationstakten för att ak- tieägarnas reala avkastning efter skatt skall kunna bevaras. Dessa starka snedvridningseffekter av inflation och beskattning i kombination försvårar i väsentlig grad företagens möjligheter att dra till sig nytt riskbärande kapital från hushållen. Att söka mildra konsekvenserna av dessa snedvrid- ningar genom att öka AP-fondernas utbud av riskvilligt kapital är att förvärra situationen.

Sammanfattningsvis redovisar SAF följande syn på den svenska ekono- min.

1. Det dominerande problemet i svensk ekonomi är inte kapitalbrist utan brist på förräntning av det egna kapitalet.

2. För näringslivets kapitalförsörjning krävs inga nya fonder. AP—fon- derna behöver icke byggas ut av kapitalbildningsskäl.

3. lndividucll frihet och utveckling av den egna särprägeln är endast möjlig om samhällets ekonomiska grundstruktur är pluralistisk och bygger på individuellt ägande av produktionsmedlen.

4. En på sikt fungerande kapitalmarknad förutsätter en i förhållande till 1970-talet starkt dämpad inflation. Realräntan måsta vara positiv och hög— re än under de senaste två decennierna.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 32

5. De snedvridande effekterna på placeringsinriktningen, särskilt vad gäller aktier. av inflation och beskattning måste elimineras. Den reala avkastningen efter skatt på aktier som ägs av hushåll måste bli sådan att tendensen till ökat institutionellt ägande bryts.

6. lnnan försäkringsbolagens rätt att förvärva aktier i ett och samma bolag vidgas. måste enligt Svenska Arbetsgivareföreningens mening be- skattningsförhållandena ändrats därhän. att aktieplaceringarna åter är intressanta för flertalet hushåll. Om därtill kapitalmarknaden bringas fun- gera mer flexibelt genom att realräntan blir högre och inflationen dämpas starkt. försvagas motiven för en snäv begränsningsregel.

1.16 Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

Betänkandet är enligt förbundets mening en värdefull analys av kapital— marknadens funktionssätt. Kapitalmarknadsutredningen har på ett för- tjänstfullt sätt belyst bakgrunden till de problem som för många sektorer — bl. a. lantbruket — är synnerligen akuta. Arbetet har fortgått under en längre tid. vilket har varit värdefullt genom att under tidsperioden skilda samhällsekonomiska tillstånd kunnat observeras. Utredningen anför lämp- ligheten av att utredningar av kapitalmarknadsutredningens typ i större utsträckning bör arbeta med successivt avlämnade delrapporter. Denna uppfattning delas av LRF då därigenom en bredare avstämning mot olika uppfattningar kan erhållas. Utredningen har endast i begränsad omfattning lämnat förslag till effektivisering av kapitalmarknaden. Översynen av kapi- talmarknadens struktur och funktionssätt har avsett att belysa olika lånta- garkategoriers behov och ge instituten på kapitalmarknaden möjligheter att tillgodose detta.

Som utredningen framhåller löser inte förändringar som hänför sig till kapitalmarknadens institutioner och funktionssätt på ett avgörande sätt de problem som möter den svenska ekonomin under de kommande åren.

Enligt LRF:s mening skallen kreditmarknad fylla två viktiga funktioner oberoende av hur den är organiserad. För det första skall sparandet kunna uppsamlas och allokeras till branscher och sektorer där kapital efterfrågas. Vidare bör differentierade villkor finnas så att låntagare och sparare skall finna de villkor som passar vederbörandes önskemål när det gäller ränta och riskbenägenhet. bindningstid etc. För detta ändamål fyller banker och mellanhandsinstitut en viktig funktion.

De nämnda kraven behöver inte påverkas av användandet av kreditpoli- tiska medel i konjunkturstabiliserande syfte. Emellertid kan jämvikten på kreditmarknaden rubbas av mål och regler för räntenivå. för kreditvolymer och för kreditinriktningen så att störningar inträder på de nämnda funktio- nerna.

De senaste åren har förts en kreditmarknadspolitik i stabiliserande syfte. Kvotering. emissionstillstånd etc har därvid orsakat störningar för flera sektorer. bl. a. lantbruket. Svårigheter har uppstått för enskilda lantbruka- re att fullfölja planerade investeringar på grund av kapitalbrist. LRF bekla- gar att kapitalmarknadsutredningen ej behandlat lantbrukssektorns kapi- talförsörjning. Den rådande lånekön i Hypoteksbanken utgör ett allvarligt bevis för bristen på anpassning mellan kreditmarknaden och lantbrukssek- torn.

Gapet mellan tillförsel och behov av eget kapital hos företagen förväntas

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 33

bestå och utgör bakgrunden till den pågående diskussionen om nya former för spargenerering. Kapitalmarknadsutredningen har ansett att de fråge- ställningar av ekonomisk-politisk art som uppkommer vid en sådan diskus- sion ligger utanför utredningens arbetsområde. Utredningen har här syftat på att ge vissa bidrag till lösningar av företagens finansieringsproblem som direkt berör kapitalmarknadsinstitutionerna. Utredningen föreslår sålunda en ökad kapacitet för utbud av riskkapital från de institutionella place— rarna. ft'Srsäkringsbolag och AP-fonden. och det rör även förutsättningarna för ett ökat utbud från hushållen.

LRF delar utredningens överväganden och förslag i dessa övergripande frågor. Förbundet vill särskilt påpeka betydelsen av ett ökat sparande i samhället. Särskilt mot bakgrund av att AP-fondens betydelse för den långfristiga finansieringen kommer att minska. Detta inger enligt förbun— dets mening bekymmer med tanke på de omfattande finansieringsbehov och det sparandeunderskott som föreligger framöver. För att uppnå balans i ekonomin torde flera vägar vara erforderliga. Således bör enligt förbun- dets mening hushållens benägenhct till ökat sparande såväl som industrins möjligheter att stärka det egna kapitalet underlättas. Ett minskat sparande i företagen kan få till följd att ansvarstagandet inom företagen minskar. Det borde vara ett starkt samhällsintresse att ägaransvaret stärks.

LRF delar i allt väsentligt utredningens konstaterande beträffande allo- keringspolitiken. För skilda sektorer inom samhället fastläggs emellertid riktlinjer vilka förutsätter en tillgång till kreditmarknaden i en omfattning som i regel bestäms av målet för verksamheten. Detta ställer i sig krav på kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Enligt LRF:s mening bör dessa riktlinjer och målsättningar ligga till grund för allokeringspolitiken samtidigt som strategiska investeringar ej får ifrågasättas. En näringspoli- tik som å ena sidan anger ett effektivitetsmål och å den andra ej tillför en sektor nödvändiga resurser får ett begränsat innehåll. Enligt LRF:s upp- fattning har lantbrukssektorn ej fått del av kapitalmarknaden på ett sådant sätt som förusatts vid formulerandet av de jordbrukspolitiska målsättning- arna. Jordbrukets regionalpolitiska betydelse understryker även betydel- sen av kapitaltillgäng för ett effektivt resursutnyttjande.

l.l7 Kooperativa förbundet (KF)

Kapitalmarknadsutredningen har — enligt KF:s mening —- utfört ett i många stycken imponerande arbete. Den svenska ekonomins historiska utveckling. som lett fram till dagens reala och finansiella situation har ' noggrant behandlats. Olika sektorers problem och förutsättningar har där- vid utförligt analyserats. Bedömningar av sannolika framtida utvecklings- förlopp har gjorts. som grund för utredningens olika förslag. Både på det teoretiska och praktiska planet har utredningens betänkande en stor upp- gift att fylla när det gäller att öka kunskaperna om den svenska ekonomin i allmänhet och kapitalmarknaden i synnerhet.

Ett problem för utredningen måste ha varit att man inte haft någon aktuell långtidsbedömning för den svenska ekonomin att tillgå. Både 1975 års statliga långtidsutredning och motsvarande bedömning från industrins utredningsinstitut har ju p.g.a. de senaste årens dramatiska händelseut- veckling på det ekonomiska området i långa stycken blivit inaktuella. Den nya långtidsutredningen 1977—1983 väntas bli publicerad i slutet av 1978. Man kan ifrågasätta om inte kapitalmarknadsutredningen borde ha senare-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 34

lagt tidpunkten för slutbetänkandet något, så att man kunnat ta hänsyn till åtminstone det preliminära resultatet av den nya långtidsutredningen. De senaste årens ekonomiska kris i Sverige torde få mycket långsiktiga konse- kvenser, som eventuellt kunnat beaktas ännu bättre. med ett mer tillförlit- ligt bakgrundsmaterial.

De förslag till konkreta åtgärder som utredningen lägger fram är tämligen begränsade, särskilt satt i relation till den omfattande probleminvente— ringen och analysen. Mot bakgrund av utredningens utgångspunkter anser dock KF att detta är helt konsekvent. De grundläggande lösningarna på de relaterade problemen kan endast uppnås via en lämplig långsiktig upplägg- ning av den övergripande ekonomiska politiken. något som det ligger utom utredningens mandat att föreslå utformning av. KF vill för sin del erinra om att ovanstående förhållanden gör det speciellt angeläget att kapital- marknadsaspekter tas upp till noggrann analys i kommande statliga lång- tidsutredningar och de mer långsiktiga utblickar som numera görs i natio- nalbudgeterna.

KF instämmer i huvudsak i utredningens allmänna utgångspunkter. Vi vill dock framhålla att institutionella brister på kapitalmarknaden har före- legat och fortfarande föreligger inom områden där institutionernas möjlig- heter att finna lösningar synes vara begränsade.

En sådan brist gäller kapitalmarknadens förmåga att underlätta försörj- ningen av riskkapital för den ägarform som konsumentkooperationen re- presenterar. [ dagens läge är marknaden i huvudsak inriktad på att lösa de privatägda aktiebolagens finansiella problem. (Se avsnitt 2.13 )

1.18 Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet

För att komma till rätta med de tilltagande bytesbalansunderskotten behövs enligt utredningen "disciplin" i den offentliga sektorn och ett ökat sparande i den privata. Vidare skall företagen ges de finansiella förutsätt- ningarna både för behövliga investeringar och för en visavi utlandet kon— kurrenskraftig produktion.

Den enligt vår mening viktigaste finansiella förutsättningen är fungeran- de marknader för riskvilligt ägarkapital till företagen. Som framhållits i inledningen ovan bör detta kapital i största möjliga utsträckning komma från de individuella hushållen. Av det totala årliga hushållssparandet har hittills endast en ringa del placerats i aktier. Detta beror med all sannolik- het på de relativt andra placeringar dåliga avkastningsförhållandena som sedan mitten av 6()-talet gäller för aktieplaceringar. Institutionella föränd- ringar är inget substitut för förbättrade avkastningar på ägarkapitalet. Så t.ex. kan enligt vår mening den eftersträvade investeringsökningen inte i någon större utsträckning finansieras genom ökad skuldsättning och mins- kad soliditet. Visserligen har hittills den ökade omfattningen av rörelsege- nererande krediter ökat företagens benägenhet att acceptera en sänkt soliditet men denna "kreditkompcnserande metod” för en för hög lönean- del i den svenska produktionen kan inte drivas längre. Vad som nu krävs är ett på marknadsmässiga grunder flexibelt utbud av riskvilligt ägarkapital.

Hushållens del av detta utbud torde härigenom kunna öka väsentligt. De individuella placerarnas utbud ärju inte bara beroende av det årliga tillflö- det av finansiellt sparande utan kan också transformeras från hushållens stock av realt och finansiellt kapital. Detta förutsätter emellertid förbätt-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 35

rade avkastningsförhållanden för individuella innehav av aktieri förhållan- de till andra alternativa placeringsformer.

Av stor betydelse för denna konkurrens om placerarnas pengar är de beskattningsregler som gäller för olika placeringsformer. ! en bilaga till utredningen visas hur dessa diskrimenerar mot bl.a. aktieplaceringar. Utredningen utgår från att skattereglernas betydelse för hushållens sparan— de och dess placerande i olika tillgångar "kommer att uppmärksammas". Det är enligt vår mening av särskilt stor betydelse att så sker. De rådande skattereglerna hämmar utbudet av kapital och placeringar i aktier och bidrar till imperfektioner på kapitalmarknaden.

1.19 Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) och Familjet'öre- tagens förening

Organisationerna vill understryka, att en väl fungerande kapitalmarknad är ett livsvillkor för det svenska näringslivets utvecklingsmöjligheter. Må- let för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för ett differentierat näringsliv. som har förmåga att genom produktiva investe- ringar och en väl utvecklad produktionsapparat tillhandahålla varor och tjänster för landets befolkning och för export. Därigenom garanteras bäst de allmänt omfattade önskemålen om en effektiv och stabil sysselsättning. För att dessa mål skall kunna uppfyllas, krävs en förbättrad lönsamhet bland de svenska företagen. Mot bakgrund av de svårigheter. som mött det svenska näringslivet under senare år. är det ett primärt mål att frigöra resurserna inom kapital- och kreditmarknaden i syfte att förbättra närings- livets kreditförsörjning och att stimulera såväl hushållen som företagen till ökat sparande i syfte att få större resurser för investeringar i produktiv verksamhet. För att öka intresset för ett brett sparande inom en vidgad aktiemarknad är det angeläget att slopa dubbelbeskattningen av aktier och att i olika former främja sparandet.

1.20 Svensk industriförening

Enligt utredningens egen bedömning av sitt arbete har detta till huvud— saklig del genomförts som en studie i institutionell ekonomi. Enligt för- eningens uppfattning har detta gjorts på ett förtjänstfullt sätt och det digra betänkandet på nära 800 sidor jämtc omfångsrika bilagor torde under många år framåt komma att tjäna som ett näst intill oundgängligt uppslags- verk i fråga om svensk kapitalmarknad. dess struktur och förutsättningar.

Kapitalmarknaden har en grundläggande och avgörande uppgift i sam- hällsekonomin. nämligen att svara för att sparandet från sektorer med sparöverskott kanaliseras till områden med sparunderskott på ett ur sam- hällssynpunkt godtagbart sätt. Det måste enligt föreningens åsikt räknas utredningen till förtjänst att den icke anser att inrättandet av nya institutio- ner kan lösa samhällsekonomiska problem och att den anför övertygande skäl för denna inställning. Överhuvudtaget har det svenska samhället under senare år — något som föreningen gång på gång påpekat och reagerat mot — präglats av ett slags institutionaliseringsraseri. som knappast i något fall fått positiva följder — om man icke räknar ökad byråkratisering med mängder av dubbelarbetc som någonting positivt. Kapitalmarknadsutred- ningen går åt motsatt håll och föreslår sammanslagning av de s. k. mellan- handsinstituten. nämligen dels av AB lndustrikredit och AB Företagskredit till ett företag. AB Företagskredit, dels av AB Lantbrukskredits primär- och _

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 36

sekundärkreditinstitut. ävenledes till ett enda sammanhållet företag. — -- — (Se avsnitt 2.I5)

Många ekonomer har sedan länge talat om den "kränka svenska kapital- marknaden" och åtskilligt av realism ligger säkerligen i detta omdöme. KapitaImarknadsutredningcn gör bl.a. en förtjänstfull analys av balans- problemen i den svenska ekonomin och av kapitalmarknadens effektivitet och behovet av reformer. Härvidlag uppehåller sig utredningen särskilt vid industrin. vilket är självklart med hänsyn till industrins avgörande betydel- se för vår förmåga att hålla balans i samhällsekonomin. Enligt föreningens uppfattning måste kapitalmarknadsutredningens bedömning att bytesba- lansunderskottet kan bli eliminerat först mot mitten av 1980-talet vara alltför pessimistisk och utredningen har sannolikt tagit alltför stort intryck av det dåliga konjunkturläget. som i varje fall när betänkandet slutjuste- rades i slutet av förra året säg ovanligt hopplöst ut. Men redan utveckling- en av handelsbalansen under detta års första fyra månader ger anledning till en försiktig optimism, även om några växlar icke skall dras på en företeelse om vars uthållighet ännu ingen definitiv bedömning skall göras.

Men så mycket är klart som att industrin genom de stimulansåtgärder som sätts in. främst devalveringen, återfått en betydande del av sin kon- kurrenskapacitet. Eftersom även en återhämtning av den internationella konjunkturen kan spåras finns förutsättningar för en snabb ökning av exportefterfrågan. Genom att även den importkonkurrerande industrins konkurrensförmäga förbättras måste underskottet i betalningsbalansen re- lativt snart förbytas i ett överskott och balans kunna uppnås betydligt tidigare än mot mitten av 1980—talet.

Föreningen vill dock icke fördölja att den ser allvarligt på den pågående strukturomvandlingens följder och anspråk på kapitalmarknaden, därför att denna omvandling pågår och kommer att pågå oberoende av konjunk- turförändringarna och därför måste mötas med extraordinära medel, som medför mycket stora påfrestningar på hela samhällsekonomin.

1.21 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Kapitalmarknadsutredningen (KMU) har enligt sina direktiv haft till uppgift att göra en översyn av kapitalmarknaden och att föreslå de organi- satoriska och tekniska förändringar som kunde föranledas därav. Utred- ningen har själv karakteriserat sitt arbete som väsentligen en studie i institutionell ekonomi. Denna har utredningen genomfört på ett mycket förtjänstfullt sätt. Utredningens konkreta förslag ligger också så gott som helt inom detta område.

För börsstyrelsen ligger det närmast till hands att koncentrera sitt ytt- rande till sådana synpunkter och förslag. som berör marknaden för riskvil- ligt kapital, enkannerligen aktiemarknaden. De konkreta förslag från ut- redningen som direkt berör denna marknad är som framgått få. lndirekt kan emellertid de åtgärder utredningen föreslår beträffande kreditmarkna- dens institutioner bli av betydelse för aktiemarknaden. Det finns vidare anledning att beröra en del frågor, som behandlats i bilagorna men som inte tagits upp av utredningen.

Det finns då skäl att först understryka det viktiga i att bedömningar av behovet av institutionella reformer för att främja kapitalbildningen inte bör göras utifrån den extremt ogynnsamma situation beträffande extern ba- lans, sparande. företagsvinster m.m., som rått de senaste cirka två åren.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 37

En väsentlig produktionsökning kan åstadkommas genom att ekonomin bringas närmare fullt kapacitetsutnyltjande. Helst bör detta ske genom en exportledd expansion. I ett sådant läge kommer de problem som nu finns beträffande underskottet i bytesbalansen, bristen på sparande och otill- fredsställande räntabilitet att vara avsevärt reducerade om än icke elimine- rade.

Även efter det ett läge närmare fullt kapacitetsutnyttjande uppnåtts kommer. med de mål beträffande extern balans och tillväxt som det finns anledning ställa upp. en fortsatt utbyggnad av näringslivets och i synnerhet industrins kapacitet att framstå som nödvändig. Huruvida dc kalkyler för erforderliga industriinvesteringar som gjorts av LU 75 och lUl 1976. som kommittén stöder sig på. nu ger ett riktigt mått, är för närvarande svårt att med säkerhet bedöma. Mycket talar för att behoven av kapital för investe- ringar och annan utveckling kan bli betydligt större med hänsyn till den omfattande strukturomvandling och förnyelse av svensk industri som kommer att bli nödvändig. Är denna bedömning riktig, kommer också kraven på kapitalmarknadens förmåga att tillföra företagen kapital inte minst riskvilligt sådant att bli stora. Även om dessa krav svårligen kan preciseras siffermässigt. talar utvecklingens riktning och karaktär för att man har anledning att olja de mekanismer, som har betydelse för denna tillförsel.

— — (Se avsnitt 2.17)

På längre sikt är — — — tillgången på riskvilligt kapital genom aktie- marknaden en funktion av det totala sparandet. En förstärkning av det totala sparandet kan ske på flera olika "sätt: Genom en ökning av statens och kommunernas sparande. höjda ATP-avgifter, ökat företagssparande, ökat httshållssparande eller nya arrangemang av typ löntagarfonder. Vil- ken väg som än beträds. blir det ytterst hushållen som får göra de anpass- ningar och uppoffringar som krävs. Det har inte ingått i utredningens uppdrag att ta ställning till de politiska avvägningar som måste göras. när en politik för det totala sparandets utveckling formuleras.

Börsstyrelsen finner heller ingen anledning att i detta sammanhang för- djupa sig i ämnet men vill för sin del framhålla följande. Det finns anled- ning att ge företagssparandet och hushållssparandet en framträdande roll i ett program för förstärkt sparande. Företagsledningarnas riskbenägenhet är beroende av självfmansieringsmöjligheterna. Det är möjligt att man av fördelningspolitiska skäl inte kan genom explicita ekonomisk-politiska åt- gärder gå mycket långt på denna väg. Med hänsyn till att. vilka vägar för att öka sparandet som än beträds. hushållen får bära bördan av ökat sparande. vore det rimligt att göra särskilda ansträngningar för att söka få till stånd en ökning av hushållssparandet. Ett frivilligt sparande har många fördelarjämfört med övriga nämnda sparformer. vilka alla har ett tvångs- sparande över sig. Först om frivilliga insatser inte ger effekt tillräckligt snabbt eller i tillräcklig omfattning. är det anledning diskutera andra spar- former. t.ex. ett organiserat löntagarsparande med avsättning till löntagar- fonder. Ur börsens synpunkt är det då angeläget att även sådant sparande kanaliseras till företagen på marknadsmässiga villkor.

1.22 Svenska fondhandlareföreningen

KMU betonar behovet av en ökad kapitalbildning och de negativa sam- hällsekonomiska konsekvenserna av den sparandebrist som råder. Fond-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 38

handlareförcningen anser att de viktigaste orsakerna till dessa missförhål- Iandena beror på:

1. Hård reglering av den svenska kapitalmarknaden, som har medfört att prismekanismen på stora delar av marknaden har satts ur spel. Räntan har inte tillåtits att gå upp till de nivåer där jämvikt mellan efterfråga och utbud råder. Detta förhållande har sannolikt bidragit till att en mindre del av resurserna har gått till sparande och en större del till konsumtion.

2. Låg lönsamhet i svensk industri som har lett till att aktiemarknaden ej har lyckats attrahera en tillräcklig volym av kapital.

— — — (Se avsnitt 2.18)

3. Ett skattesystem. som favoriserar placeringar i improduktiv lös egen— dom såsom diamanter. frimärkcn och konst. I bilaga 2 i utredningen visar professor Sven-Erik Johansson de orimliga konsekvenser dagens skattesystem har på räntebärande placeringar och aktieplaceringar. Kombinationen av dubbelbeskattning av bolagens vins- ter och hög individuell marginalbeskattning gör att gapet mellan de avkast- ningskrav före skatt som ett företag måste ställa och den ersättning efter skatt. som den individuelle placeraren erhåller blir mycket stort. Fondhandlareföreningen anser att ovan nämnda missförhållanden till stor del kan rättas till genom ett rikare utbud av olika finansiella instrument med marknadsanpassade räntor. en acceptabel lönsamhet i svensk indu- stri. samt ett skattesystem som gynnar produktiva investeringar.

1.23 Näringslivets hyggnadsdelegation

Den selektiva kapitalmarknadspolitiken syftar till att tillförsäkra vissa prioriterade områden ett tillräckligt kreditutrymme. Bostadsförsörjningen hör till dessa prioriterade områden. Utvecklingen av bostadsfinansicrings- systemet under den senaste lO-årsperioden har medfört att bostadsbyggan- dets keditförsörjning i allt väsentligt har tryggats så att statligt belånade bostadsprojekt nu i huvudsak är oberoende av kreditmarknadsläget.

Regleringspolitiken orsakar emellertid samhällsekonomiska förluster i form av mindre effektivt kapitalutnyttjande och ett otillräckligt sparande. Den otillräckliga kapitalbildningen har. som påpekats i utredningsbetän- kandet, varit ett stående tema i den ekonomiska debatten under en lång tid. "Kapitalbrist" blir en konstant företeelse när stora investeringsambitioner skall förverkligas utan sedvanliga räntabilitetsbedömningar. En stor del av den offentliga sektorns investeringar har därför fått kompletteras med ett sparande som åstadkommits genom den ekonomiska politiken.

Det vore. enligt NBD: s mening. av stor samhällsekonomisk betydelse om stödet till bostadssektorn i större utsträckning utformades med hänsyn tagen till behovet av en friare kapitalmarknad. Genom nuvarande bostads- finansicringssystem har de boendes räntekostnader släppt kontakten med marknadsräntans utveckling. Man behöver således inte riskera att hyresni- våerna i det statsbelånade beståndet påverkas om mera marknadsmässiga kreditvillkor skulle börja tillämpas. Vidare skulle i ett längre perspektiv den önskvärda kreditvolymen till byggandet kunna säkerställas, utan kapi- talmarknadsregleringar, om staten och bostadssektorn erbjöd marknads- mässiga villkor och samhället bekostade sin andel öppet över statsbudge- ten.

NBD finner det angeläget att i detta sammanhang erinra om den onda cirkel som föds ur regleringspolitiken; ur tidigare regleringsåtgärder fram- växer behovet av ytterligare restriktioner och ingripanden.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 39

Kapitalmarknadens funktionsbrister framträder klart för de placerare som haft bostadsmarknaden som huvudsakligt investeringsobjekt. Utan kraftfulla styråtgärder har inte bostadsobligationer med avkastning under marknadsnivå gått att sälja. Placerarna i Sin tur har gjort stora förluster och för exempelvis Iivförsäkringsbolagen har detta lett till ett relativt sett minskat försäkringssparande och därigenom mindre kapitalbildning hos allmänheten.

Det obligatoriska sparandet via AP-fonderna som nu fått kompensera det uteblivna privata sparandet har vidare inte verkat i riktning mot en återställd marknadsbalans. AP-fondens kapitalutbud lämnar för närvaran- de inte realavkastning och villkoren på kapitalmarknaden stimulerar inte den enskildes sparvilja. Mycket talar dessutom för att det omfattande tvångssparandet förstärker inflationseffekterna och bl.a. därigenom ytter— ligare sänker sparviljan etc.

Med anledning av bl.a. det ovan sagda anser NBD det angeläget att läneformer och regler för beräkning av prioriterade placeringar hos banker och försäkringsinstitut får en sådan utformning att det minskar behovet av specialregleringar och främjar en friare kapitalmarknad.

1.24 Svenska civilekonomföreningen

Kapitalmarknadsutredningen utgår i hög grad från den yttre ramen att Sveriges balans gentemot omvärlden måste återställas. Med en — jämfört med dagsläget — höjd sparkvot och investeringskvot skall näringslivets konkurrensposition förstärkas så att det blir möjligt att uppväga nuvarande underskott i bytesbalansen och på sikt (eventuellt) återbetala utlandslånen. Detta förutsätter i sin tur å andra sidan att vissa för konkurrensläget väsentliga förhållanden utanför kapitalmarknadsutredningens kompetens- område rättas till. Som utredningen själv påpekar rör det sig i flera stycken om nödvändiga och väsentliga förändringar i bl. a. skattesystemet. Senare års snabba inflation har förstärkt marginalskatter m.m. på ett sätt som ytterst kommit att bli produktionshämmande. Effekten har även blivit att man med en viss förenkling kan hävda att arbetskraften relativt sett blivit för dyrjämfört med kapitalet med hänsyn till den aktuella inflationstakten. Detta har även medfört en förskjutning av konsumtionen mot allt mer importerade varor och en viss utslagning inom servicesektorn.

Vi instämmer i utredningens påpekande att förändringar i kapitalmark— nadens institutioner och funktionssätt inte på ett avgörande sätt kan lösa de problem som möter den svenska ekonomin under de kommande åren. Däremot är det angeläget att göra dejusteringar som positivt kan bidra till att kredit- och kapitalmarknaden fungerar effektivare i ett i huvudsak marknadsgrundat konkurrenssamhälle.

Den finansiella utvecklingen

Senare års underskott i bytesbalansen har även sin motsvarighet i ett otillräckligt finansiellt sparande. Förändringen har varit särskilt drastisk inom företagssektorn. Redan på kort sikt syns det absolut ofrånkomligt att lönsamheten inom näringslivet återupprättas så att vinsterna kan täcka en större del av investeringskostnaderna än tidigare. Den drastiska sänkning av självtinansieringsgraden som registrerats har sannolikt varit av stor betydelse för den uppbromsning i industriinvesteringarna som skett fr.o.m. 1977. En koppling mellan förbättrade vinstutsikter och dito själv- finansieringsgrad samt företagens investeringsbenägenhet syns ofrånkom-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 40

lig. Därvid blir även vinstutsikterna av avgörande betydelse för syssel- sättningsutvecklingen i det medellånga perspektivet.

Kreditmarknaden, inflationen och skattesystemet

Utredningen konstaterar med rätta att inflationen har en snedvridande effekt på både utbuds- och efterfrågesidan på kreditmarknaden. Utgående från lägsta industriobligationsränta har marknaden icke kunnat erbjuda positiva realräntor ens före skatt efter 1973. Detta har medfört allt större problem även för institutionella placerare som t.ex. AP-fonden. Situa- tionen är än värre för hushållen eftersom de nominella ränteintäkterna beskattas fullt ut. baserat på en presumtion att någon inflation inte skulle existera. Det sparavdrag som medges har snabbt blivit allt mer otillräck- ligt. Frånvaron av positiv realränta har vidare medfört en övergång till placering i realvärden eller i extremfallet i vad som kallats "perversa investeringar". Detta innebär att ökade resurser undandras den kapitalal- lokeringsprocess som annars skett genom de vanliga kreditinstitutens för- medling.

l detta sammanhang har som ett alternativ nämnts möjligheten att inrätta indexlån. Vi delar dock utredningens uppfattning om de stora problem som är förenade med indexlån så länge hela det institutionella systemet är baserat på nominella principer. Även penningpolitiken skulle komma att försvåras. Därtill kommer mycket svårhanterliga effekter för olika lönta- gargrupper. lndexlån för t.ex. villafastigheter innebär att kapitalkostna- derna är oförändrade i realt penningvärde. Samtidigt har t. ex. inkomstta- gare på nivån byrådirektör eller lektor under de senaste tio åren vidkänts en sänkning av realinkomsten efter skatt med omkring en tredjedel. Realt oförändrade boendekostnader för en sådan löntagargrupp skulle snart nog bli omöjlig att bära.

Vi instämmer i utredningens konstaterande att det är viktigt att skatte- reglernas effekter på kreditmarknadens funktionssätt blir föremål för be- dömning i samband med de olika skatteutredningarnas förslag. Starka skäl syns tala för att dagens situation stimulerat lånebenägenheten, drivit upp konsumtionen samt verkat bromsande på viljan att amortera skulder. Detta har i sin tur medfört en onödig låsning på kapitalmarknaden som bl. a. påtagligt försvårat finansieringen av köp av äldre villor.

Den internationella bakgrunden

Vi delar utredningens uppfattning att en utjämning av olikheterna ifråga om internationell inflation. tillväxt, bytesbalansposition etc. är en nödvän- dig förutsättning för en stabilare ekonomisk utveckling. I samtliga nämnda hänseenden innebär detta för svensk del en anpassning gentemot omvärl- den med lägre inflation och utjämnande underskott i de löpande betalning- arna och en högre real tillväxt än för närvarande.

Samtidigt är det sannolikt att industrivärlden inte på medellång sikt kan räkna med en återgång till den historiskt sett onormalt snabba och pro- blemfria tillväxt som skedde på 1960-talet.

Balansproblem i svensk ekonomi

Långtidsutredningen 1975 och Industrins långtidsprognos 1976 har teck- nat snarlika alternativ för återställande av den ekonomiska balansen. Vare sig man väljer att satsa på industriell expansion eller på att krympa gapet genom återhållsamhet i främst privat konsumtion kommer bytesbalansun- derskotten att vara betydande ännu i början på 1980-talet.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 41

Möjligheten att åstadkomma en fortsatt upplåning till förmånliga villkor är delvis relaterad till i vilken utsträckning Sverige kan påvisa att bl.a. bytesbalansunderskotten är på väg att reduceras. Den förbättring som förutses för innevarande år kan bli inledningen till en sanering av den yttre balansen under förutsättning att erforderlig stramhet bibehålls i den ekono- miska politiken.

Redovisningen av bytesbalansunderskotten är härvid icke utan intresse. Vi förutsätteratt den pågående utredningen i avsikt att förbättra statistiken och enkannerligen av den s.k. restposten bedrivs med skyndsamhet. En- dast genom justering av de officiellt vedertagna definitionerna är det möj- ligt att diskontera mer eller mindre av restpostens "intäkter".

I valet mellan de olika alternativen att åstadkomma ekonomisk balans synes det förmånligast att satsa på förbättrad konkurrenskraft genom en i huvudsak marknadsanpassad strukturomvandling. Det industriexpansiva alternativet har bättre förutsättningar för en positiv inkomstutveckling för hushållen och en ökad anställningstrygghet för såväl privat- som offentlig- anställda.

Utredningen pekar på möjligheten att öka utbudet av riskkapital från AP—fonden. Vidare anges att aktieplacerarnas krav på böjd avkastning t.ex. kan understödjas genom en utvidgning av de s.k. Annell-avdragen. Båda dessa förslag är viktiga men kan ej uppväga behovet av en nödvändig förbättring av lönsamheten och soliditeten i företagen.

Vi vill även understryka att i en nedåtgående konjunktur där företagen i sista hand riskerar att redovisa förluster kommer hävstångseffekten i ökad skuldsättning och räntefria skattekrediter m.m. att verka omvänt och ytterligare påskynda resultatförsämringen.

2 Företagens finansiering

Flertalet remissinstanser delar den allmänna syn på företagens lönsam- hets-, soliditets- och finansieringsproblem som har kommit till uttryck i ut- redningen. Vad gäller företagens räntabilitet anser praktiskt taget samtliga remissinstanser liksom utredningen att denna måste höjas från 1977 års mycket låga nivå. Remissinstanserna är också positiva till en höjning av det s.k. Annell-avdraget. Flera remissinstanser efterlyser lindringari reali- sationsvinstbeskattningen av aktier och i beskattningen av kapitalinkoms- ter. Remissinstansernas ställningstaganden till utredningens konkreta för- slag för att förbättra företagens finansieringsmöjligheter återfinns under de institutionella avsnitten i remissammanställningen.

2.l Statens industriverk

En mycket viktig källa för att finansiera industrins investeringar utgörs av industriföretagens sparande. ! den mån internt genererade medel inte räcker till för att finansiera bruttoinvesteringarna krävs externt kapitaltill- skott. Detta kan bestå antingen av nytt ägarkapital, dvs. av nyemission. el- ler av att industrin ökar sin upplåning. Företagen har under l960-talet och hittills under 1970-talet ökat sin upplåning kraftigt och i snabbare takt än det egna kapitalet. vilket medfört att soliditeten sjunkit. Kapitalmarknads-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 42

utredningen befarar att en ytterligare sänkning av soliditeten inte är accep- tabel för företagen. och att industrins investeringar inte kan expandera i den takt som är önskvärd såvida inte företagens egna kapital ökar snabba- re än hittills under 1970-talet. En ökning av det egna kapitalet kan i princip åstadkommas genom en ökning av räntabiliteten och/eller nyemission av aktier. En höjning av räntabiliteten innebär en sänkning av Iöneandelen. Eftersom en markant sänkning av löneandelen enligt utredningen knappast är acceptabel för löntagarna följer att egenkapitalökningen utöver en viss gräns måste ske i form av nyemission av aktier. Utredningen tar inte upp till diskussion huruvida ett system med löntagarfonder kan vara ett sätt att få löntagarna att acceptera en höjning av räntabiliteten i företagen.

En mer ingående diskussion av soliditetens roll som bestämningsfaktor för investeringsefterfrågan än den som förs i utredningen förefaller emel- lertid befogad. Det är givetvis tänkbart att företagen tvingats öka sin skuld- sättning för att kunna genomföra sina investenngsplaner men det förefaller också möjligt att företagen helt enkelt anpassat sig till förhållandena på kreditmarknaden och funnit det fördelaktigt att öka sin skuldsättning i för- hållande till det totala kapitalet. För detta argument talar det faktum att ut- budet av förmånliga krediter ökat. vilket kapitalmarknadsutredningen ock- så påpekar. Detta har medfört att företagen kunnat låna mer utan att öka sitt finansiella risktagande i motsvarande mån. Parallellt med en sjunkande soliditet har olika former av mer eller mindre automatiska i rörelsen gene- rerade krediter. såsom handelskrediter. koncernskulder. pensionsskulder, skatteskulder och löneskulder. vilka står till företagens förfogande på för- delaktiga villkor. ökat i omfattning. Sådana kreditcr svarade 1974 för drygt hälften av industrins totala utestående skuld. Därtill kan man lägga de stat- liga stödåtgärderna till industrin i form av direkta bidrag. förmånliga lån och kreditgarantier. Detta skulle kunna innebära att den soliditet som er— fordras för att ge företagen tillfredsställande motståndskraft mot förluster är lägre än tidigare.

Kapitalmarknadsutredningen konstaterar att stöd till industrin i form av direkta bidrag. förmånliga lån och kreditgarantier ökat kraftigt i omfatt- ning. En stor del av de industripolitiska åtgärderna inriktas på att stödja produktion och sysselsättning i kn'sbranscher som teko-. järn- och stålin- dttstri samt varvsindustri. Utredningen påpekar att man vid utformningen av selektiva åtgärder i syfte att lösa akuta sysselsättningsproblem bör be— akta risken att man bevarar en icke optimal branschstruktur. lndustriver- ket delar uppfattningen att industripolitiken hittills har haft en defensiv ka— raktär. Målet för industripolitiken är självfallet att underlätta industrins långsiktiga anpassning till förändrade marknads— och konkurrensförhållan- den, vilket innebär att man kan tänka sig åtgärder som påskyndar struktur— omvandlingen. Att åtgärderna under senare år snarare varit ägnade att dämpa strukturomvandlingstakten är förklarligt med hänsyn till det kon- junkturläge som rått. lndustriverket delar emellertid kapitalmarknads- utredningens uppfattning att det föreligger ett behov av en kartläggning av de olika bidrag och subventioner som förekommer och en analys av deras verkningar samt av hur de bör samordnas. lndustriverket har redan inom ramen för utredningsverksamheten behandlat frågor av detta slag. Verket vill dock påpeka att en kvantifiering av de samhällsekonomiska konse- kvenserna av insatta industripolitiska stödåtgärder innebär så stora metod- tekniska Problem att den sannolikt är ogenomförbar i praktiken. Likväl bör även en mindre ambitiös analys av olika stödformers effekter kunna förbättra underlaget för en bedömning av i vilken mån dessa bidrar till att

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 43

en samhällsekonomiskt optimal resursfördelning åstadkoms. lndustriver- ket ämnar även fortsättningsvis. i mån av resurser. bevaka detta problem- område.

Kapitalmarknadsutredningens förslag till reformer av kapitalmarknaden går ut på att öka marknadens kapacitet att förmedla långa lån i sådana for- mer att de anpassas till individuella låntagares speciella behov samt att öka utbudet av riskvilligt kapital. lndustriverket finneri stort sett dessa förslag ändamålsenliga och finner inget behov att i detalj granska de enskilda för- slagen.

Sammanfattningsvis instämmer industriverket i kapitalmarknadsutred- ningens uppfattning att samhällsekonomiska balansproblem inte kan lösas genom institutionella förändringar på kapitalmarknaden. lndustriverket finner det angeläget att industrins långsiktiga kapitalförsörjning i form av långfristiga lån till villkor anpassade till individuella låntagares behov samt i form av riskvilligt kapital kan tillgodoses. De förslag till reformer av de existerande kapitalmarknadsinstitutens verksamhetsformer. som utred- ningen presenterar. finner industriverket i stort sett ändamålsenliga och de bör enligt verkets mening kunna förbättra kapitalmarknadens förmåga att tillgodose dessa krav.

2.2 Länsstyrelsen i Stockholms län (Helen. Wallmark. Nilsson. Söder- ström. Hjerne. Hörlén. Forsberg. OlofAndersson. Wictorsson. Hellmark. Elgfelt. Haglund, Lidskog och 'lirodin)

En central fråga för kapitalmarknadsutredningen har varit hur näringsli— vets försörjning med riskvilligt kapital skall tillgodoses. Skattesystemets uppbyggnad är här en väsentlig faktor. Bl.a. påverkar det omfattningen av hushållssparandet och företagens möjligheter till självfinansiering.

Utredningen redovisar en rad alternativ som skulle kunna förbättra vill— koren för fysiska personer att spara. Sådana förslag som att kraftigt höja det s. k. sparavdragct. gå över till kupongskatt på aktieutdelningar eller in- föra ett särskilt avdrag för inkomster av aktieutdelningar torde dock inte enligt utredningen kunna accepteras från fördelningspolitiska utgångs— punkter. Andra förslag skulle medföra alltför komplicerade skatteregler. Det gäller real beskattning av aktievinster samt förslaget att undanta om- placeringar av aktier från beskattning. Ett hushällsinvesteringskonto behö- ver måhända i det enskilda fallet inte bli särskilt komplicerat att hantera vid taxeringskontrollen. Den stora mängden av konton det kan antas bli fråga om skulle dock innebära ett betydande merarbete. Länsstyrelsen vill i det sammanhanget erinra om att det i den nya taxeringsorganisation som nu skall träda i kraft förutsätts att löntagardeklarationerna skall bli relativt summariskt kontrollerade och att resurserna därmed är anpassade till en sådan kontroll. Mot denna bakgrund är det angeläget att sparstimulanser i möjligaste mån läggs utanför skattesystemet.

Den svaga vinstutveeklingen för industriföretagen under senare år har medfört en avtagande tillväxttakt i totalt kapital. en sjunkande räntabilitet och en ökad genomsnittlig skuldsättning. Denna utveckling har delvis kompenserats genom en procentuell nedgång i företagens inkomstskatter i förhållande till förädlingsvärdet. något som möjliggjorts genom att gällan- de bestämmelser medger företagen skattekrediter genom långtgående av- och nedskrivningar. Eftersom den ökade skuldsättningsgraden leder till att den finansiella risken blir större anser länsstyrelsen det angeläget att före-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 44

tagen även fortsättningsvis ges möjligheter att bilda skattekrediter och att utrymmet för reserveringar lämnas i stort sett oförändrat. Länsstyrelsen har intagit denna ställning i sitt nyligen avgivna yttrande över företagsskat- teberedningens slutbetänkande (SOU 1977: 86). Bl.a. har länsstyrelsen där förordat en något försiktigare nedjttstering än vad beredningen föreslagit av den för företagen så viktiga rätten till lagernedskrivning.

l en reservation (Jacobson) ansågs att tredje stycket ("Den svaga vinst- utveeklingcn — — — lagernedskrivning.") skulle utgå.

2.3 Särskilt yttrande av två ledamöter (Sunnerud och Wohlin-Andersson) i länsstyrelsen i Ostergötlands län

Betänkandet liksom länsstyrelsens yttrande behandlar icke lantbrukets kapitalförsörjning. Lantbruket är ett betydelsefullt område som borde be- handlats i detta sammanhang. Den otillräckliga kapitalförsörjningen fram- går bland annat av de långa låneköerna till landshypoteksföreningarna. Ra— tionaliseringar inom lantbruket kräver mycket kapital liksom ett effektivt utnyttjande av lantbrukets resurser i form av investeringar. Unga progres- siva lantbruksutbildade måste ges möjlighet att tillgodoses med kapital för att kunna starta egna lantbruksföretag.

2.4 Länsstyrelsen i Kalmar län (Christersson. Johansson. Kronblad. Bernt Nilsson. Schultz". Adolfsson och Jonsson)

Utredningen har inte diskuterat kollektivt sparande i andra former t. ex löntagarfonder. Länsstyrelsen anser detta vara en brist. Frågan har där- emot livligt diskuterats i andra sammanhang. bland annat i massmedia. Med det nuvarande kapitalistiska systemet i vårt land har förmögenhets- fördelningen snedvridits så att endast ett fåtal privatpersoner äger den stora delen av kapitalet. Detta har i sin tur medfört att beslutanderätten över den av kapitalet styrda verksamheten ligger i ett fåtals händer. Detta är djupt otillfredsställande. Som ett led i utvecklingen mot ekonomisk de- mokrati i vårt land vill därför länsstyrelsen föreslå att det inrättas löntagar- fonder enligt det principförslag som förordats av LO. TCO och socialde- mokratiska partiet. Härigenom kan man säkerställa den nödvändiga ökade kapitalbildningen för bl. a. näringslivets och bostadsbyggandets behov samtidigt som man bryter den privata maktkoncentrationen och erhåller en rättvisare förmögenhetsfördelning.

Mot länsstyrelsens beslut att uttala sig för inrättande av löntagarfonder avgavs en reservation (Westerlind. Hansson, Karlsson. lvar Nilsson. Schött och Åborn).

2.5 Länsstyrelsen i Jämtlands län

Utredningen har gjort en omfattande och förtjänstfull kartläggning av den svenska' kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Man har granskat hur de olika institutionerna på kapitalmarknaden är uppbyggda och hur gällande placeringsregler har motsvarat låntagamas kreditbehov samt kommit med förslag till ändrade bestämmelser där så ansetts motive— rat. Utredningen har dessutom genomfört en grundlig undersökning av den ekonomiska verklighet som institutionerna på kapitalmarknaden har att ar- beta i. Man har särskilt tagit sikte på att analysera balansproblemen i

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 45

svensk ekonomi. i första hand förhållandet sparande — investeringar. men även behandlat Sveriges ekonomi i förhållande till utlandet. Länsstyrelsen anser att det presenterade materialet motsvarar högt ställda krav på eko- nomisk sakkunskap och att problembeskrivningen och analysen av orsaks- sammanhangen är mycket väl utförda.

Länsstyrelsen avser forsättningsvis att behandla utredningens förslag med utgångspunkt från de särskilda förhållanden som råder i Jämtlands län med avseende på näringslivets sammansättning m.m. och de finansierings- problem man konfronteras med.

Frågan om tillgång till kapital för näringslivet har länsstyrelsen tidigare berört i samband med länsplaneringsomgängarna 1970 och l974. Länssty- relsen betonade där bl.a. att riskvilligt kapital är en förutsättning för pro- duktutveckling och förnyelse. Länsstyrelsen konstaterar nu att många av utredningens förslagjust syftar till att förbättra möjligheterna att förse nä- ringslivet med kapital och anser därför att de föreslagna förändringarna bör vara till fördel även för länets företag. Mot bakgrund av i första hand industriföretagens struktur kommer givetvis de åtgärder som tar sikte på de mindre och medelstora företagen att få störst betydelse i Jämtlands län. Utredningen föreslår bl.a. ett nytt system för återlän ur AP-fonden. Även om förslaget mer syftar till att begränsa storföretagens återlån än att vidga den krets av mindre och medelstora företag som kan komma ifråga för återlån anser länsstyrelsen ändå att förslaget är positivt framför allt om man genomför den koppling till industrigarantilånen som skisseras.

Utredningen anser det angeläget att låntagare med långsiktiga projekt er- åller kreditvillkor som på ett eller annat sätt löser inledningsskedets likvi- ditetsproblem. Länsstyrelsen vill här särskilt peka på förhållandena inom turistnäringen. För byggande av t. ex. stugbyanläggningar inom länets tu- ristområden kan bl.a. lokaliseringslån beviljas. Tillsammans med ett ev. lokaliseringsbidrag kan lånet uppgå till högst 2/3 av byggnadskostnaden. Maskiner. inventarier samt vissa markarbeten maste finansieras på annat sätt liksom resterande tredjedel av byggnadskostnaden. Enligt nu gällande bestämmelser kan lokaliseringslån beviljas på högst 20 år med maximalt fem års amorteringsfrihet och tre års räntefrihet. [ praxis beviljas vanligt- vis 15— 18 års lånetid och l—Z års ränte- och amorteringsfrihet. Övrig ft- nansiering sker nästan undantagslöst med lån i kreditinstitut där sällan en längre lånetid än 15 år tillämpas. Undersökningar som utförts både av före- trädare för turistnäringen och inom länsstyrelsen har visat att med nuva- rande lånevillkor och med gängse uthymingspriser kommer en nyetablerad stugbyanläggning att under de ca 5—7 första åren uppvisa ett kraftigt likvi- ditetsunderskott. vilket verkar hämmande på både från regionalpolitisk och rekreationspolitisk synpunkt angelägna satsningar i länets fjällområ- den.

De nyssnämnda undersökningarna visar också att de likviditetsmässiga olägenheterna lätt elimineras om lånetiden kunde ökas så att man uppnår bättre samklang med gällande avskrivningsregler och ekonomisk livs- längd. Länsstyrelsen vill understryka att en förlängning av lånetiderna kommer att ha stor betydelse för vidareutvecklingen av länets turistnäring. Ett förslag om att höja lånetiden för lokaliseringslån till 25 år har nyligen lagts fram av rekreationsberedningen.

Avslutningsvis konstaterar länsstyrelsen liksom företagareföreningen att utredningens förslag endast marginellt kommer att påverka möjligheter-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 46

na för mindre och medelstora företag att få ökad tillgång till riskkapital. ln- te heller i något annat avseende torde utredningsförslagen komma att spela någon större roll för tttvecklingen av länets näringsliv.

2.6. Länsstyrelsen i Västerbottens län

Kapitalmarknadsutredningen. som tillsattes år l968. har innevarande år presenterat sitt huvudbetänkande. l betänkandet. som inklusive bilagor to- talt omfattar ca 1 100 sidor. redovisas en grundlig analys av balansproble- men i svensk ekonomi. Med utgångspunkt från denna analys diskuteras förslag till åtgärder. som berör nära nog alla sektorer av den svenska eko- nomin — bostadsbyggandets finansiering. industrins kapitalbehov. finan- siering av kommunernas verksamhet m.m. Vid sin prövning av ärendet finner länsstyrelsen att utredningen på ett förtjänstfullt sätt slutfört sitt uppdrag.

En av de primära arbetsuppgifterna för länsstyrelsen är att verka för att fastställda regionalpolitiska målsättningar för länet kan realiseras. En ut- gångspunkt i Länsprogram 1974 är att människorna så långt det är möjligt skall beredas tillfälle att bo kvar i sin miljö eller i den region den enskilde känner en naturlig samhörighet med. Om denna målsättning skall kunna realiseras måste den allmänna ekonomiska politiken utformas så att syssel- sättningsutvecklingen främjas i olika delar av länet. I detta sammanhang är förutsättningarna för industriell utveckling och expansion av primärt in- tresse. Länsstyrelsen har därför valt att endast ta upp de utredningsförslag som berör industrin till diskussion i detta yttrande.

Den utveckling som kunnat iakttas under 1960-talet och i början av 1970-talet har sannolikt förstärkts kraftigt under de senaste årens lågkon- junktur. Vid en konjunkturuppgång förbättras givetvis situationen. Den allmänna trenden väntas dock ej undergå några större förändringar. även om konjunkturen förbättras. Detta accentuerar två frågeställningar. indus- trins behov av riskvilligt eget kapital respektive externa krediter.

Utredningens synpunkter på fjärde AP-fonden och försäkringsbolagen är av primärt intresse. då industrins behov av eget kapital skall diskuteras. — — — (Se 5.7 och 6.6)

2.7. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten (Fi 1975: 03)

Kapitalmarknadsutredningens betänkande ger (tillsammans med dess fyra bilagor i SOU 1978: 12 och B) en mycket ingående. analys av den svenska kapitalmarknaden. De ger både insikter i hur kapitalmarknaden fungerar och kunskaper om dess institutionella uppbyggnad. De utförliga redogörelserna för de olika institutionerna på kapitalmarknaden - Allmän- na pensionsfonden. försäkringsbolagen. bankerna. mellanhandsinstituten osv. — är värdefulla.

För utredningen om löntagarna och företagens kapitaltillväxt är främst diskussionen om den framtida kapitalförsörjningen av central betydelse. Analysen av behovet av ökad kapitalbildning och av ökat sparande på längre sikt har betydande intresse för vår utredning. En av de centrala frå- geställningarna för utredningen rör ju frågan om vi behöver en ökad kapi- talbildning.

Om en ökad kapitalbildning är ett mål för politiken är frågan vilka meto- der. som är lämpliga för att uppnå detta mål. Kapitalmarknadsutredningen

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 47

diskuterar olika tänkbara möjligheter utan att föreslå några genomgripande reformer. Det är här vår utredning kan anknyta till kapitalmarknadsutred- ningen. Diskussionen oni löntagarfonder handlarju bl. a. om i vilka former kapitalbildningen bör ske.

Utredningen är emellertid på nuvarande stadium varken beredd eller i stånd att göra några ställningstaganden vad beträffar olika metoder för ka- pitalbildning. Vi har därför egentligen inte något väsentligt att tillföra de- partementets behandling av kapitalmarknadstitredningen — enbart ett refe— rat av dess betänkande är inte heller meningsfullt.

Samtidigt som vi understryker kapitalmarknadsutredningens utomor- dentliga betydelse för utredningens arbete är vi för närvarande inte bered- da att yttra oss över vilka metoder som är lämpliga för att åstadkomma den kapitalbildning som eftersträvas och hemställer sålunda att bli befriade från remissuppdraget.

2.8. Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

Utgångspunkter

Utredningens uppgift har varit att i ett sammanhang se över hela den svenska kapitalmarknaden. Det är naturligt att utredningen därvid inte kunnat ägna särskild uppmärksamhet åt finansieringen av teknisk utveck- ling. Den kännetecknas i allmänhet av betydande risker i förening med svårigheter att ställa fullgoda säkerheter och att det tar relativt lång tid in- nan en investering i teknisk utveckling genererar överskott.

STU har i uppgift att finansiera riskfyllda tekniska utvecklingsprojekt som inte skulle kunnat komma till stånd utan finansiering från S'l'U. Det är från dessa utgångspunkter STU behandlat Kapitalmarknadsutredningens beskrivning. analys och förslag.

STUzs roll vid finansiering av tekniska utvecklingsprojekt.

STUs finansiella stöd till tekniskt utvecklingsprojckt avser i huvudsak kostnader t. o. ni. en prototyp eller motsvarande fas. Statligt stöd till ett tit- vecklingsprojekts senare delar. vilka som regel är betydligt större. kan lämnas av f.n. Statens Utvecklingsfond. vilken från den I juli 1978 ersätts av regionala utvecklingsfonder. Krediter med högre risktagande än affärs- bankerna kan medge. kan lämnas av Sveriges lnvesteringsbank.

Även banksystemet i övrigt kan medverka i finansieringen av tekniska titvecklingsprojekt och den mångfald av alternativ som således i princip är möjliga synes ändamålsenligt. STU delar därför utredningens uppfattning att såväl effektivitetshänsyn som mer allmänna värderingar talar för att låntagarna bör ha möjlighet att få sina projekt prövade av flera av varandra oberoende kreditbedömare.

Kreditinstitutens risktagande

Som utredningen framhåller hävdar kreditinstituten. att om företagen och projekten är goda kan finansieringen alltid ordnas även om de formella säkerhetskraven inte kan uppfyllas. S'l'Us erfarenheter visar dock på bety- dande problcm och svårigheter då det gäller att åstadkomma finansiering av projekt efter STU-fasen.

Den statistik som utredningen tagit fram antyder en inte obetydlig all- män riskavcrsion från banksystemets sida. Av statistiken framgår bl. a. att affärsbankerna vid utgången av l976 utnyttjat endast 60 % av femprocent- ramen för blancokreditgivning. lnom ramen för denna kan finansieras bl.a. tekniska utvecklingsprojekt utan formell säkerhet.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 48

Bankernas realiserade förluster kan. som utredningen framhåller. tas som ett mått på deras faktiska risktagande. Under perioden 1970—76 förlo- rade affärsbankerna knappt 50 milj. kr. per år vilket motsvarar 0.08 pro- cent av deras genomsnittliga utestående lån till allmänheten under perio- den.

lnom industridepartementet har upprättats en PM som behandlar Sveri- ges lnvesteringsbank AB framtida verksamhet (Ds ] 1978: 4). År l975 sva- rade lnvesteringsbanken för 5 a lt) % av de krediter som tillfördes den svenska industrin från den inhemska kreditmarknaden. Kreditförlusterna har sedan l97l legat på i genomsnitt knappt 19 milj. kr. per år (exklusive svenska utvecklingsbolaget). Detta kan jämföras med affärsbankernas förluster på ca 50 milj. kr. vilka baseras på en total utlåning som är ca 30 gånger större än lnvesteringsbankens. Dennajämförelse visar på att lnves- teringsbankens verksamhet innefattar betydligt mer riskfyllda krediter än affärsbankernas. Finansieringen av projekt med inriktning på utveckling av nya produkter och processer svarade 1976 dock endast för 3 % av ln- vesteringsbankens utlåning.

Den redovisade statistiken lider av vissa brister och mäter inte direkt risktagandet i tekniska utvecklingsprojekt. Som tidigare nämnts visar STUs erfarenheter på stora svårigheter då det gäller att åstadkomma finan- siering från olika kreditinstitut för vidare utveckling av tekniska utveck- lingsprojekt. Sammantaget pekar detta på att utrymmet för risktagande i teknisk utveckling är mycket begränsat på den svenska länemarknaden.

Utredningens förslag

Utredningen lämnar inte några förslag som direkt gäller finansieringen av tekniska utvecklingsprojekt. men flera av förslagen har som allmänt syfte att öka finansieringsinstitutens möjligheter till risktagande, ökad rän— tedifferentiering och långsiktig finansiering. STU biträder denna allmänna inriktning hos förslagen. Enligt STUs bedömning kan förslagen dock inte annat än marginellt underlätta finansieringen av tekniska utvecklingspro- jekt.

Denna bedömning har närliggande förklaringar och grundar sig på att en dominerande värdering i all bankverksamhet är att så långt som möjligt undvika risker bl. a. genom att kräva goda säkerheter för utlåningen. Syf- tet är ytterst att inte riskera långivarnas insatta medel vilket också är en viktig utgångspunkt för t.ex. banklagen och bankinspektionens övervak- ning. Till detta bör läggas att det permanenta inslaget av ransonering och den låga räntedifferentiering som präglar marknaden. från bankmässig lön- samhetssynpunkt inte skapar incitament till ökat risktagande. Tekniska ut- vecklingsprojekt löper vanligen inte heller enligt i förväg uppgjorda planer och kan därför medföra betydande arbetsinsatser även från kreditgivarnas sida. Bankerna har vanligen inte kapacitet härför.

Om man undantar lnvesteringsbanken och de centrala beslutsnivåerna inom de privata bankerna synes det således orealistiskt att förvänta sig att det skulle vara möjligt att väsentligen öka risktagandet. På lägre regionala och lokala nivåer inom stora organisationer kan man knappast arbeta med så konfliktfyllda mål som att så långt möjligt undvika att ta risker och sam- tidigt ta större risker.

Avslutande synpunkter Allmänt synes det nödvändigt att framdeles uppmärksamt följa och ge- nom olika åtgärder särskilt värna om finansiering av långsiktiga och risk-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 49

fyllda projekt t. ex. investeringar i immateriella tillgångar som forskning. Varken kapitalmarknadsutredningens förslag eller en eventuell förbättring av företagens soliditet ändrar på detta förhållande.

Frågan om statligt stöd till större utvecklingsprojekt kommer enligt vad som aviserats i regeringens proposition [977/78: ! ll om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m.m. att bli föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet. Beredningsarbetet syftar bl. a. till att kartlägga i vilken utsträckning sådana projekt möter finansie- ringsproblem trots förväntad lönsamhet.

Då det gäller stöd till utvecklingsprojekt som bedrivs av mindre och me- delstora företag eller enskilda innovatörer knyter sig intresset främst till de regionala utvecklingsfonderna som inrättas l978-07-0l samtidigt som sta- tens utvecklingsfonds verksamhet upphör.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78: 40. NU 1977/78: 34. rskr. 1977/78:110) kommer ändamålet med fondernas kreditgivning att vidgas till att också omfatta investeringar i marknadsföring. STU kommer fram- deles att sträva efter att etablera en bred kontaktyta och ett intimt samar- bete med fonderna. STU finner det naturligt att också särskilt bevaka fi- nansieringsmöjligheterna för olika typer av tekniska utvecklingsprojekt samt att återkomma till statsmakterna med de synpunkter och förslag som kan påkallas med hänsyn till utvecklingen.

2.9 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Ang. industrifinansieringen. se l.5.

2.10 AP-fonden, fjärde fondstyrelsen

Ang. företagens finansiering. sc 5.11.

2.11. Svenska bankföreningen

Bankföreningen delar helt KMUzs bedömning av lönsamhetens och soli- ditetens strategiska betydelse för investeringsutvecklingen och efterfrågan på kapital. KMU visar att lönsamheten för svensk industri har varit sjun- kande sedan 1950 med vissa tillfälliga undantag. Likaså har soliditeten trendmässigt fallit.

Bankföreningen ansluter sig till den analys som KMU gör av den histo- riska utvecklingen. Däremot kan bankföreningen inte acceptera KMUzs bedömning av framtiden. KMU anser att det är rimligt att anta att industrin "är villig att acceptera en viss fortsatt soliditetsnedgång. eftersom kalky- lerna i såväl det offentligexpansiva som det industriexpansiva alternativet ger en räntabilitet som ligger över den genomsnittliga nivån sedan mitten av 1950-talet” (sid 275). Bankföreningen vill invända följande mot KMUzs slutsats:

Sedan mitten av 1950—talet har bl.a. industrins kapitalintensitet ökat. Detta ökar den relativa andelen fasta kostnader. Under senare år har även vissa kostnader som traditionellt ansetts vara rörliga mer och mer blivit fasta kostnader för industrin. exempelvis lönekostnader. Den ökade ande- len fasta kostnader har på ett markant sätt ökat industrins rörelserisk. Vidare har för ett växande antal företag soliditeten nu nått en så låg nivå att en fortsatt sänkning av den, och därigenom en ökning av företagens f- nansiella risk. uppväger eventuella positiva hävstångseffekter på avkast-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 St)

ningen på eget kapital. Dessutom är det troligt att den genomsnittliga skuldräntan inte kommer att bli lika låg framöver som den varit. Detta be- ror blia. på de räntejusteringsklausuler som numera införts. Förutom att industrins rörelse- och finansiella risk har ökat markant jämfört med ge- nomsnittet sedan 1950 har inflationstakten länge varit betydligt högre. Denna utveckling medför att avkastningen på totalt och eget kapital måste var betydligt högre än den genomsnittliga nivån varit sedan mitten av l950-talet för att ge en för industrin realt "oförändrad" situation. Vill man bevara marknadsekonomin och uppnå de uppställda tillväxt- och balans- målen måste företagen ha en tillräcklig lönsamhet. Det går inte att ersätta kravet på en tillräcklig lönsamhet med bidrag i olika former till industrin. om man vill undvika misshushållning med resursema. Vinstkriteriet är nödvändigt som styråra för att upprätthålla investeringarnas kvalitet även om metoder kan tänkas att med andra åtgärder få upp deras kvantitet.

Bankföreningen ftnner det märkligt att KMU — efter en ingående och en- ligt bankföreningen i stort sett riktig analys av industrins mycket allvarliga lönsamhets-, soliditets- och finansieringsproblem — framlägger endast ett konkret förslag till lösning. nämligen att det s. k. Annell-avdraget bör hö- jas. Visserligen kan man anse att många av de problem som berör industrin är av så pass övergripande art att de ligger utanför KMU:s direktiv. Bank- föreningen anser dock. att det hade varit av stort värde om KMU hade fört en mera ingående och förutsättningslös diskussion av åtgärder för att för- bättra näringslivets situation.

Vad gäller konkreta åtgärder vill bankföreningen anföra följande: Bank- föreningen stöder helt den av utredningen framförda tanken att öka Annell-avdraget vad gäller avdragsprocenten men vill även föreslå att man utsträcker tiden under vilken avdraget erhålles från tio till exempelvis fem- ton år. I och med att nya kapitalformer introduceras. såsom konvertibla skuldebrev, vill bankföreningen starkt ifrågasätta om inte tiden är mogen för att helt ta bort dubbelbeskattningen på utdelningar.

Utredningen diskuterar endast mycket kortfattat httr man skall kunna tillgodose industrins efterfrågan på riskvilligt (eget) kapital. Som KMU konstaterar är en viktig åtgärd. att skattereglerna ändras så att placeringar i finansiella tillgångar. främst aktier, inte som nu "straflbeskattas". l bila- ga 2 visar professor Sven Erik Johansson de olyckliga konsekvenser da- gens skattesystem har på framför allt aktieplaceringar. I bilaga 3 diskuterar bankdirektör Torsten Carlsson olika former för att främja utbudet av risk- villigt kapital. Den stora potentialen fmns bland hushållen men med nuva- rande skatteregler är det svårt att locka hushållen till aktieplaceringar. Bankföreningen vill förorda en ändring av realisationsvinstbeskattningen så att den inte träffar omplaceringar av aktier utan endast nettoförsäljning- ar. eller anpassas efter motsvarande regler för fast egendom. Ökad neutra- litet i beskattningen bör nämligen enligt bankföreningens uppfattning efter- strävas genom erforderliga skattelindringar. Föreningen delar den av pro- fessor Sven Erik Johansson i bilaga 2 uttryckta uppfattningen (sid 26) "Jämlikhetssträvan bör inte ha gällande beskattning av banksparande och liknande nominellt sparande som riktmärke".

Bankföreningen vill vidare förorda en kraftig höjning av det s.k. spar- avdraget. En åtgärd som borde kunna övervägas för att stimulera särskilt småsparare till aktieköp. vore enligt bankföreningens uppfattning. att ge redan existerande aktiefonder samma rätt till sådan skattefrihet på reinves- terade utdelningsbelopp, som tillkommer de i proposition 1977/78: l65 av- sedda nya aktiefonderna för värdesäkert lönsparande.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 51

2. [2 Sveriges föreningsbankers förbund

Jordbrukets kapitalförsörining

Förbundet konstaterar att kapitalmarknadsutredningen avstått från att behandla jordbrukets kreditfrågor med hänvisning till l972 års jordbruks- utredning (SOU l977: l7). Jordbruksutredningens behandling av frågan in— skränkte sig emellertid till att konstatera att jordbrukets efterfrågan på långfristigt kapital ökat kraftigt under senare år samt att om jordbrttkets ra- tionalisering skall kunna fortsätta är det angeläget att näringen tillförs till- räckligt kapital. Vidare föreslog utredningen införande av vissa låneformer som innebär att låntagarens kapitalutgifter omfördelas över tiden. (Belop- pet som anslagits -— l5 mkr — är i detta sammanhang tttan större effekt). Det väsentligaste problemet — hur en tillräcklig mängd långfristigt kapital skall kunna tillförasjordbrukssektorn — ansåg dock jordbrttksutredningen ligga utanför sitt tlppdrag. sannolikt i förväntan om att frågan skulle be- handlas av kapitalmt-u'knadsutredningen.

Jordbrukets bristande tillgång på kapital framstår i allt högre grad som ett av näringens största problem. lnvesteringsviljan inom näringen har ökat markant tlnder 1970-talet. Mellan 1970 och [977 ökade lantbrukets bruttoinvesteringar från 968 mkr till 3 525 mkr i löpande priser eller. räknat som andel av de totala bruttoinvesteringarna. från 2. %- l97() till 4.9 %. 1977 (källa: Finansplanen). Jordbrukets ställning på kapitalmarknaden har emellertid utvecklats i motsatt riktning. Exempelvis har Hypoteksbankens andel av den totala stocken utestående obligationslån minskat från 3.2 %- l97() till 2.2 ';"? 1977 och andelen av den totala nettokreditgivningen på obli- gationsmarknaden under perioden l97l —77 uppgick till endast l.7 % (käl- la: Statistikbilaga. Ekonomisk revy).

Jordbrukets låga och relativt sett minskande tillgång på långfristigt kapi— tal är en följd av Hypoteksbankens ramar för emission av obligationer. Storleken på dessa ramar bestäms årligen av riksbanken. Under senare år har emissionsramarna visserligen höjts och för 1978 uppgår ramen till 725 mkr. l relation till den snabbt stegrade efterfrågan på lån hos hypoteksför- eningarna framstår dock Hypoteksbankens emissionsramar som helt otill- räckliga. Detta framgår av att hypoteksföreningarnas kö av ej tillgodosed- da låneansökningar vuxit kraftigt under senare år och f.n. (l978—()5—0l) uppgår till 4272 mkr. Ställd i relation till den aktuella ramen om 725 mkr in- nebär detta en beräknad väntetid för de senast lämnade ansökningarna om nära 6 år. Förhållandet belyses av att flera hypoteksföreningar idag över huvudtaget inte tar emot nya ansökningar. l en sådan situation är det givet att många angelägna investeringar och nyetableringar allvarligt försvåras eller omöjliggöres.

Den otillräckliga tillgången på kapital för lantbruket har påvisats vid kontakter med statsmakterna. främst riksbanken. och önskemål om för- bättringar har framförts. Dessa önskemål har i flertalet fall inte alls eller i mindre grad tillgodosetts. Redan av denna anledning borde en behandling av frågan om jordbrukets kapitalförsörjning i utredningens betänkande varit motiverad och angelägen.

Den relativt detaljerade centralstyrningen av den svenska kapitalmark- naden sammanhänger bl.a. med att en önskvärd eller planerad utveckling i reala termer inom något område i samhället inte får äventyras av bristande flnansieringsmöjligheter. Det främsta exemplet på detta är kopplingen mel- lan det statliga bostadsbyggnadsprogrammet och bostadsfinansicringens prioritering på kapitalmarknaden. Förjordbrukssektorns del sker ingen ut-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 52

trycklig samordning mellan riktlinjerna för jordbrukspolitiken i reala ter- mer och de kapitalbehov dessa riktlinjer aktualiserar. Exempelvis förutsät- ter samhällets mål förjordbrttkets rationalisering — i samband med prisför- handlingarna preciserat till en årlig produktivitetshöjning om 4.5 Cr. — att näringens behov av kapital för nödvändiga investeringar tillgodoses.

De statliga garantilånen till jordbruket utgör exempel på de svårigheter som en bristande samordning mellan jordbrukspolitik och kreditpolitik medför. Den statliga garantigivningen för budgetåret l978/79 uppgår till 470 mkr som till helt övervägande del bör finansieras med långfristigt kapi- tal. Därtill kommer en kö av ej tillgodosedda garantilåneansökningar hos hypoteksföreningarna om uppskattningsvis drygt 600 mkr. Dessa långfris- tiga lån — amorteringstider 15 till 35 år — ligger i avvaktan på avlyft i ban- kerna. Det sammanlagda behovet av garantilån om 1 100 mkr kan jämföras med Hypoteksbankens emissionsram om 725 mkr. Inte ens den av stats- makterna själva initierade kreditgivningen kan således finansieras inom Hypoteksbankens emissionsram.

Mot bakgrund av ovanstående samt Kapitalmarknadsutredningens egen uppfattning att kapitalmarknaden bör analyseras utifrån de kreditbehov som aktualiseras i samhällsekonomin anser förbundet att utredningen bor- de behandlat frågan om jordbrukets kapitalförsörjning och även föreslagit åtgärder ägnade att förbättra jordbrukets tillgång på långfristigt kapital.

2.13 LO

LO delar uppfattningen att utvecklingen sedan 1975 inneburit att vi idag snarare står längre ifrån en lösning av balansproblemen än vi gjorde när LU-75 och LB-75 presenterades. Problemen är till sin karaktär desamma men de är till sin omfattning större än de var 1975.

I sitt remissyttrande över LU-75 förordade LO en strategi för den eko- nomiska politiken som låg mellan vad som med KM Us terminologi skulle kunna kallas l-alternativ resp O-alternativ. Bakgrunden var därvid bl. a. att LO med hänsyn till den icke aktiva befolkningens växande andel bedömde den privata konsumtionens utveckling i O-alternativet för svag. Utveck- lingen under de allra senaste åren kan sägas ha accentuerat detta problem och även om det renodlade l-alternativet framstår som ett ytterlighetsalter- nativ är LO i likhet med KMU beredd att dra slutsatsen att de problem vi idag står inför "bäst kan beskrivas i termer som ligger nära l-alternativet." För industrins del skulle detta betyda att stora krav kommer att ställas på expansion och investeringar.

Med utgångspunkt från den reala bild som l- och O-alternativen repre- senterar analyserar KMU industrins finansiella utveckling. Slutsatsen av dessa kalkyler blir enligt utredningen att skall industriinvesteringarna ex- pandera i den takt som är nödvändig för att klara de externa balansmålen och den ekonomiska tillväxten på lång sikt måste räntabiliteten inom in- dustrin ligga på samma höga nivå som under l974. I annat fall anser utred- ningen det sannolikt att företagen hellre än att ytterligare sänka sin solidi- tet väljer att dra ner på investeringstakten. Kalkylen visar att även om lö- neandelen av förädlingsvärdet skulle ligga på 1974 års mycket låga nivå så skulle en viss fortsatt sänkning av soliditeten äga rum. Utredningens be- dömning är emellertid att denna nedgång av soliditeten skulle accepteras av företagen eftersom kalkylerna förutsätter en räntabilitet som ligger vä- sentligt över l960-talets.

Utredningens kalkyler skall enbart ses som räkneexempel som utifrån

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 53

givna antaganden visar de finansiella konsekvenserna. De antyder dock klart de svårigheter och konflikter den ekonomiska politiken och närings- politiken står inför. Även om. såsom LO tidigare påpekat. KMU utgår från en något för pessimistisk bedömning av det reella bytesbalansunderskottet står det dock klart att mycket betydande krav kommer att ställas på indu- striinvesteringarna under kommande år om vi med en konkurrenskraftig industriproduktion skall kunna dels öka exporten dels möta en växande importkonkurrens. KMU bedömer dock själv att en så hög vinstnivå och därmed låg löneandel som de finansiella kalkylerna förutsätter är osanno- lik. Utredningen anser att en löneandel motsvarande genomsnittet Woo—74 är mer rimlig.

De senaste årens utveckling har medfört att lönsamheten inom industrin fallit till en låg nivå. En viktig förklaring är det mycket svaga kapacitetsut- nyttjandet. LO är helt införstådd med att det inte är förenligt med målen om tillväxt och tryggad sysselsättning att under en längre period låta lön- samheten ligga på denna låga nivå och att industrins lönsamhet måste hö- jas över de senaste årens laga nivå. Men detär å andra sidan inte rimligt att under en följd av år upprätthålla en generell vistnivå som ligger på 1974 års nivå. Detta skttlle med nuvarande ägandeförhållanden ge orimliga fördel- ningspolitiska effekter. Vidare kan man fråga sig på vilket sätten sådan ttt- veckling överhuvudtaget skulle ktlnna förverkligas i en ekonomi med fria parter på arbetsmarknaden. Det torde knappast vara möjligt att vid nuva- rande inkomst- och förmögenhetsfördelning vinna det breda samförstånd som en sådan politik förutsätter. LO anser således inte bara att en sådan utveckling är osannolik utan dessutom oacceptabel.

Utredningen har som tidigare påpekats inte närmare diskuterat den kon- flikt som föreligger mellan kraven på snabb kapitalbildning inom industrin å ena sidan och fördelningspolitiska effekter å den andra. Om man bortser ifrån hur det praktiskt skulle vara möjligt att drastiskt höja vinsterna och lönsamhet är det möjligt att detta skulle få gynnsamma effekter på syssel- sättning och tillväxt om de sammanfaller med ett tillfredsställande efterfrå- geläge. Enligt LO måste dock samtidigt de fördelningspolitiska effekterna vägas in varför vi står inför konflikten mellan fördelningspolitiska mål och tillväxt- och sysselsättningsmål.

Även om de fördelningspolitiska problemen med en högre lönsamhets- och vinstnivå på sikt skulle kunna mildras genom enjämnare ägandestruk- tur så kvarstår effektivitetsskäl som talar mot en mycket hög vinstnivå och s_jälvfinansiering. Som KMU påpekar torde det ur resursfördelningssyn- punkt vara effektivitetsfrämjande om en prövning av företagens investe- ringsprojekt sker via en väl fungerande kreditmarknad. En politik med sik- te påatt permanent upprätthålla en hög vinstnivå torde därför på sikt få ne- gativa tillväxteffekter.

Utredningens konkreta förslag när det gäller att lösa industrins finansie- ringsproblem ter sig i detta längre perspektiv som relativt marginella. Efter ingående analyser och resonemang drar man slutsatsen att företagen i stäl- let för att sänka soliditeten väljer att dra ner på investeringstakten under den nivå som torde erfordras med hänsyn till bytesbalans och tillväxt. Ut- redningen menar att den typ av avvägningar som här måste göras ligger utanför utredningens område. Men det innebär samtidigt att utredningen ställer mer frågor än den besvarar.

Som tidigare påpekats formulerades direktiven för mer än ll) är sedan och det är helt klart att med en bredare utgångspunkt i fördelningsproble- men och i kraven på ökad ekonomisk demokrati kan nya finansieringsvä- gar och finansieringsformer öppnas.

Prop. l978/79: 165 Bilaga 3 54

Utredningens generella slutsats att nägra egentliga institutionella föränd- ringar inte ter sig nödvändiga förefaller onekligen underlig mot bakgrund av konstaterandet av att den mest sannolika utvecklingen inte kommer att ge tillräckliga invcsteringar inom industrin. Enligt LOs mening är det på sikt nödvändigt att konflikten mildras mellan strävan att åstadkomma en snabb kapitalbildning inorn industrin och fördelningspolitiska mål liksom att kapitalförsörjningen sker i former som bidrar till ökad ekonomisk de- mokrati. En breddning av ägandet av industrikapitalct är därför nödvän- digt. bl. a. som ett led i strävandena att åstadkomma en tillräckligt snabb kapitalbildning.

Även framgent i en sådan situation talar som LO ovan berört dock effek- tivitetsskäl mot en generellt sett hög vinstnivå och självfinansieringsgrad varför finansiering med olika former av kapital via kreditmarknaden kom- mer att vara betydelsefull. Särskilt behovet av externt riskvilligt kapital torde bli betydande. F.nligt LO bör detta genereras och kanaliseras till in- dustrin pa ett sätt som tillgodoser saväl fördelningspolitiska krav som krav på en demokratisering av näringslivet. l praktiken torde detta. liksom på 1960—talet. kräva att sparandet i stor utsträckning sker kollektivt men dess- utom att de institutionella formerna för kanalisering till näringslivet refor- meras och byggs ut.

Dessa frågor diskuteras för närvarande inom arbetarrörelsen med ut- gångspunkt från ett förslag från en mellan LO—SAP gemensam arbets- grupp. Även om olika tekniska lösningar kan tänkas ser LO det som nöd- vändigt att de stora anspråk på kapital som en nödvändig expansion av in- dustrin på sikt ställer tillgodoses i former baserade på de grundprinciper som gruppens fi.")rslag vilar på. Detta skulle dels föra utvecklingen mot eko- nomisk demokrati framåt dels öka friheten i den ekonomiska politiken. Som LO påpekat inledningsvis bör dock kreditmarknaden som helhet ochi synnerhet affärsbankernas roll och funktion göras till föremål för en över- syn utifrån de krav som en ökad ekonomisk demokrati ställer.

När det gäller industrins kapitalförsörjning på kortare sikt föreslär eller diskuterar utredningen vissa åtgärder i syfte att öka utbudet av riskvilligt kapital från framför allt försäkringsbolagen och AP—fonden. samt att öka tillgången på långa lån via bankerna.

Ökad tillgång på riksvilligt kapital

L(") är som framgått tidigare överens med utredningen om behovet av stora tillskott av externt riskvilligt kapital till näringslivet. Denna insikt låg bakom LOs begäran l97l om att AP-fondsmedel borde kunna användas för placeringar i aktier. Utredningen bedömer 4e AP-fondens hittillsvaran- de verksamhet positivt och förordar att fonden tillförs ytterligare medel. LO delar denna uppfattning och ser en fortsatt utbyggnad av 4e AP-fonden som ett viktigt led i strävan att öka utbudet av riskvilligt kapital.

-- — — (Se 5.17)

För att underlätta för och stimulera företagen att nyemittera aktier förordar utredningen en reformering av den s. k. Annell-lagen. LO som redan i sitt yttrande över utredningens delbetänkande — SOU 1972: 63 — pekade på denna möjlighet som ett led i strävan att via ökad nyemissions- verksamhet upprätthålla solidideten tillstyrker en modifiering av Annell- lagen i enlighet med företagsskatteberedningens förslag.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 5

'.II

2.14 TCO

] sin analys av behovet av finansiellt kapital inom näringslivet använder utredningen föreliggande långtidsutredningar som utgångspunkt. vilket in- nebär att utifrån en målsatt utveckling av produktionen härleds det däre- mot svarande behovet av investeringar och av finansiellt kapital. 1 lång- tidstitredningens modell förutsätts att de erforderliga investeringarna atito- matiskt kommer till stånd. om bara finansiella resurser av tillräcklig om- fattning tinns till förfogande. Man bortser i en sådan analys från viljan att genomföra de förutsatta investeringarna. vilken hänger nära samman med räntabilitets- och soliditetsutvecklingen. Utredningen konstaterar att en viktig förutsättning för att erforderliga investeringar skall komma till stånd är att räntabiliteten förbättras väsentligt.

Utredningen arbetar i detta sammanhang med olika antaganden vad av- ser löneandelen av produktionsvärdet. varav ett alternativ grundas på lö- neandelen under "övervinståret" 1974. medan ett annat alternativ grundas på den genomsnittliga löneandclen under åren 1966—1974. Utredningen konstaterar att en löneandel på 1974 års nivå får betraktas som mindre rea- listisk. Uppfylls inte detta alternativ. krävs det enligt utredningen ett stör- re tillskott av ägarkapital än vad som kan komma att tillföras industrin i form av nedplöjda vinstmedel och i form av nyemissioner av aktier. F.n sannolik utveckling är därför ett gap mellan tillförsel av och behov av eget kapital.

Utredningen understryker att valet av metod för att lösa därmed sam- manhängande problem aktualiserar ekonomiska och politiska frågeställ- ningar. som ligger utanför dess område. Likväl hänvisas i detta samman- hang till de olika förslag som titredningen presenterar — åtgärder för att hö- ja tttbudet från stora institutionella placerare. såsom AP—fonden och för- säkringsbolagen. Vidare krävs enligt utredningen. för att lösa problemen. åtgärder som innebär en höjning av avkastningen för placerarna. titan att därför företagens kapitalkostnader höjs. Som en tänkbar metod härför pe- kar utredningen på möjligheten att höja avdragsprocenten enligt den s. k. Annell-lagen. TCO vill inte motsätta sig att en sådan höjning sker.

inom ramen för realistiska alternativ avseende utvecklingen av räntabili- teten kan en ytterligare sänkning av soliditeten förutses. En förutsättning för att en ytterligare sänkning av soliditeten skall vara tolerabel är enligt utredningen att det föreligger en betydande tillgång till lämpliga krediter. som sänker den finansiella risken för företagen. Utredningen pekar här bl.a. på den ökande omfattningen av billiga. rörelsegencrerade krediter som med hög grad av automatik och faktisk långfristighet stär företagen till buds. Dessa krediter kan enligt utredningens resonemang anses ha stärkt möjligheterna för företagen att bära ökade lönekostnader.

Arbetsmarknadsförsäkringarnas tillväxt

Utredningen konstaterar i detta sammanhang att den snabba tillväxten i arbetsmarknadsförsäkringarna fått betydande effekter från kapitalmark- nadssynpunkt. En växande del av försäkringssparandct undandras härige- nom kapitalmarknaden antingen genom att en del av försäkringssparandet blir bundet i återlån eller genom att fonderingar av sparandet sker direkt i företagen. Denna utveckling har också inneburit att företagen lättare kun- nat acceptera en nedgång i självfinansieiingsgrad och soliditet, eftersom försäkringssparandet blivit tillgängligt för företagen i former som ligger det egna kapitalets egenskaper nära.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 56

Enligt utredningens mening kan denna utveckling befaras leda till en sämre allokering av tillgängligt kapital. Av bl. a. detta skäl föreslar den att rätten till återlån inom AP-fondssystemet begränsas. TCO delar utredning— ens uppfattning om de kapitalmarknadsmässiga effekterna av tillväxten av arbetsmarknadsförsäkringarna.

TCO delar i linje härmed också utredningens uppfattning att företagens finansiering i största möjliga utsträckning bör ske genom långa krediter på den organiserade kreditmarknaden och att länen anpassas till den individu- ella låntagarens speciella behov. exempelvis genom förskjutna amortering- ar eller tillämpning av anntiitetsprincipen.

2.l5 Svenska arbetsgivareföreningen

Lönsamhet. akticavkastning och soliditet

Under tiden efter 1960 har den reala aktieavkastningen efter skatt för ge- nomsnittliga inkomsttagare varit för låg. Enligt bilaga 4 var avkastningen på det egna kapitalet. enligt den särskilda definition som anges i bilagan. inom industrin åren 1966—74 efter aktiebolagsskatt mellan 4 och 5 % per år i reala termer. Detta mått på avkastningen. som således är beräknad före aktieägarnas skatter. svarar rätt väl mot den avkastning (direktavkastning och värdestegring) hos aktieägaren efter skatt på mellan 1 och ?. ')? per år i genomsnitt för perioden 1960—75. som också anges i bilaga 4. Under sena- re delen av perioden var avkastningen dock väsentligt lägre. Avkastningen har efter 1960 varit för låg av tre skäl.

För det första sålde hushållen som framgår av bilaga 3 netto ut aktier till institutionella placerare. Avkastningen var inte tillräcklig för att hushållen skulle vara intresserade av att behålla sina aktier. Den stora tillväxten av antalet små aktieägare kunde inte motverka utförsäljningarna främst från större dödsbon. Det är att märka att denna utveckling av hushållens inne- hav av aktier inte kan återföras på att hushållens sparande skulle varit otill- räckligt. Hushållens förmögenheter ökade, men de placerades företrädes- vis i annat än aktier.

För det andra sjönk nyetableringen kraftigt. Avkastningen var för låg för att hushållen skulle vara intresserade av att tillskjuta nytt ägarkapital till näringslivet i samma utsträckning som tidigare. En sådan utveckling utgör en allvarlig varningssignal. Är förnyelsen i näringslivet genom nyetable- ring för låg måste följden förr eller senare bli en s.k. "strukturkris".

För det tredje sjönk soliditeten i företagen trendmässigt. Lönsamheten var alltså otillräcklig för att möjliggöra att medel kunde kvarhållas i till— räcklig omfattning. Företagen blev alltmer beroende av lånemedel för sin fortsatta utveckling. Denna utveckling kan uppenbarligen icke fortsätta. Genom den minskade soliditeten försvagas företagens motståndskraft mot kriser och andra påfrestningar. Möjligheterna att bereda tryggad syssel- sättning minskas.

Starka skäl talar för att soliditeten borde förstärkas. Den förändrade in- ternationella miljön — ökade valutarisker och minskad stabilitet i avsätt- ningsförhällandena — borde kräva en ökad andel eget kapital.

Betr. företagsvinst — och aktiebeskattningen. se LIS.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 57 2.16 LRF

Lantbrukets kapitalförsörjning

Det råder en markant obalans mellan jordbrukspolitik och kreditmark- nadspolitik. Då Sveriges Allmänna Hypoteksbank är den huvudsakliga in- stitutionen som skall förse jordbruket med långfristiga kapital är obalansen synnerligen iakttagbar vid detta institut. Tabell 1 visar dels låneköns ut- veckling och dels nettoökningen av Hypoteksbankens utestående obliga- tionsskuld.

Tabell 1 Länekö vid Hypoteksbanken Per 1/1 Länekö Ökning per Nettoökningen period Obligationsskuld 1970 70 — 137 1971 244 174 179 1972 347 103 178 1973 524 177 173 1974 701 177 251 1975 956 255 347 1976 1 404 448 572 1977 2648 1 244 642 1978 3 923 1275 (Limit 725) l978-05-01 4 272 _— _

Föreningsbanken har interimistiskt avlyft lån till enskilda lantbrukare från Hypoteksbanken. Riksbankens limit för Hypoteksbankens obligatio— ner förutsätter att Föreningsbanken köper en bestämd andel av utgivning- en. Hypoteksbanken blir härvid beroende av Föreningsbankens möjlighe- ter att inköpa Hypoteksbankens obligationer i den omfattning som Riks- banken föreskriver. LRF vill här peka på en diskutabel låsning mellan in- stituten. vilket kan bidra till att Hypoteksbankens medgivna limit ej kan placeras fullt ut.

Vid en jämförelse mellan industn'ns och lantbrukets (Hypoteksbankens) obligationsskuld under perioden 1970—1976 per den 31/12 respektive år framstår följande skillnader:

Tabell 2

Obligations- Därav

marknad __ ___—___

industrin Lantbruketl

1970 81225 6546 7.0 % 2559 3 2 % 1971 93814 8139 10.0 % 2744 2.9 % 1972 107 669 10 236 9.5 % 2 926 2,7 % 1973 126176 11650 10,8 % 3087 2.4 % 1974 143716 12026 8.4 % 3339 2.3 % 1975 164020 15 626 9.0 % 3 686 2 2 % 1976 192 522 19657 10.2 % 4.258 2 2 % 1977 218054 22 462 10 3 % 4.883 2 2 %

' Hypoteksbanken Källa: Svenska Bankföreningen. Kreditmarknadsstatistik

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 58

Hypoteksbankens utestående obligationsskuld har en minskande andel av obligationsmarknaden. Industrins andel har varierat men utvecklingen de senaste fyra åren har inneburit en stabil uppgång av försörjningen med ångfristigt kapital.

Lantbrukets (Hypoteksbankens) andel av obligationsmarknaden har de senaste åren uppgått till omkring 2.2 %. Enligt LRFs uppfattning föreligger härvid en del av förklaringen till låneköns utveckling under 1970-talet — tillförseln av medel har ej stått i proportion till kapitalbehovet. Bristeri ka- pitalmarknadens funktionssätt har i vid bemärkelse kraftigt återverkat pa lantbrukssektorn.

Tabell 3 Är Bruttoinvesteringar Utestående obligationslån

i löpande pn'ser

Totalt Jordbruk Totalt Jordbruk

mkr mkr % av tot mkr mkr 9;- av tot 1970 35 947 968 2.7 81225 2 559 3.2 1971 38044 1338 3.5 93814 2744 2.9 1972 43712 1549 3.5 107669 2926 2.7 1973 47018 1829 3.9 126176 3087 2.4 1974 54 570 2097 3.8 143716 3339 2.3 1975 60212 2768 4.6 169020 3686 2.2 1976 66 268 3 473 5.2 192 522 4 258 2.2

5 0 218 054 4 883 2.2 1977 70016 3 525 .

Lantbrukets andel av de totala bruttoinvesteringarna har således ökat med 2 procentenheter. Samtidigt har Hypoteksbankens andel av uteståen- de obligationslån minskat med 1 procentenhet vilket även framgått av ta- bell 2. Nettokreditgivningen till Hypoteksbanken har genomsnittligt under perioden 1971—77 varit 1.6 procentenheter. Låneköns utveckling visar den ogynnsamma anpassning som kapitalbehov och kapitaltillförsel fått. Såle— des har en stor del av investeringarna finansierats med kortfristiga krediter som i sin tur orsakat ett hårt tryck på bl. a. Föreningsbanken och därmed i sin förlängning för andra låntagare bl.a. de lantbrukskooperativa förening- arna. Mångajordbrukare får därigenom varken möjlighet att få konfristiga krediter eller en plats i avlyftningskön. Likviditetsproblem och det faktum att planerade investeringar ej kommer till stånd orsakar särskilt nyetable- rade jordbrukare problem.

Byggnadskostnadsindex förjanuari månad var 1973 143, 1974 187. 1975 192. 1976 208. 1977 242 och 1978 257. Stegn'ngen 1973— 1978 är 80 procent. 1976— 1978 24 procent. Om låntagaren nödgas uppskjuta en byggnadsin- vestering några år i väntan på att banken skall kunna ställa erforderliga lå- nemedel till förfogande kan således byggnadskostnaden under tiden kom- ma att stiga högst avsevärt.

Efterfrågan på kreditgarantier för lån till inre rationalisering inom jord- bruket har som framgått av ovanstående uppgifter ökat kraftigt. Denna tit- veekling orsakas av en stigande investeringsvilja inom näringen samt av höjda investeringskostnader.

Riksdagen har beslutat att den statliga garantilåneramen för budgetåret 1978/79 blir 445 mkr, varav 82 mkr avser drifts- och maskinlån. Resten (in- re och yttre rationalisering. jordförvärvslån) dvs. cirka 360 mkr. bör i htt- vudsak finansieras av landshypoteksföreningarna då dessa län ligger med

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 59

relativt läng amorteringstid. Hypoteksbankens emissionstillständ är be- gränsat till 725 mkr. 1 Hypoteksbankens länekö ingår per 78-01-01 garanti- lån med 566 mkr. Skillnaden mellan de två nämnda beloppen — 159 mkr — täcker inte de under 1978 tillkommande garantilänen.

Hypoteksorganisationens utlåning skallju endast till en del avse garanti- län. men beloppsstorleken illustrerar stora svårigheter som finns i nuläget att lösa den längsiktiga finansieringen inom lantbruket och speglar samti- digt den otakt som penningpolitik — jordbrukspolitik befinner sig i.

Kritik har i en del fall riktats mot låneköns sammansättning. LRF konstaterar emellertid att av lånekön 1/1 1978 om 3 929 mkr. avser ca 77 (?r.- köp av jordbruksfastigheter. inre och yttre rationaliseringar samt driftskre- diter. Vid försäljning av jordbruksfastigheter sker mestadels ett utflöde av kapital frän lantbruket som mäste ersättas vid nyetableringar. LRF avser att i annat sammanhang återkomma till de problem som därvid uppstått.

Ändamålen med låneansökningarna har som framgår av nedanstående tabell kraftigt kommit att inriktas på jordförvärvslän och ny- eller ombygg- nad av ekonomibyggnader. Dessa ändamål understryker vikten av en för- bättrad längsiktig kapitalförsörjning. Mellan de två jämförda tidpunkterna har andelen läneansökningar som avser de nämnda investeringstyperna mängdubblats. En nytillträdandc lantbrukares investeringsbehov är omfat- tande och som tabellen visar är det ett oacceptabelt förhållande att lang- fristig kapitalförsörjning ej tillgodoses. vilket drabbar dessa låntagare sär- skilt hart. Effektiviseringsprocessen inom lantbruket är av stor betydelse i samband med generationsskifte och ägarbyte då förutsättningar måste ges för lönsamhet och en produktion ledande till låga livsmedelspriser.

[nm-'liggandc lr'ineansö/tningur vid Hypoteksbankenfördelat/(' efter ända- målet med krediten

1/10 75 1/1 78

a. Köp av_iordbruksfastigheter 308 1 107 b. 'l'illköp för yttre rationalisering 169 334 c. Utlösen av medarvingar i dödsbo 58 154 d. lnre rationalisering

1. ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader 296 1 301

2. dikning. täckdikning. vägar m. m. 42 82 e. Driftskrediter 110 168 f. Arvs- och andra skatter 33 50 g. Ovrigt (bl.a. kreditsanering genom övcr-

flyttning fran andra kreditinstitut) 186 728

Summa 1 203 3 923

Därav garantilån mkr. 566

Av nedanstående diagraml framgår de totala investeringarna i ekonomi- byggnader under perioden 1958—1975 (1974 års priser). Under 50- och 60- talet nädde investeringstakten ctt bottenläge på grund av dålig lönsamhet och som en konsekvens av förd jordbrukspolitik. lnvesteringslust och framtidstro var därigenom ytterst begränsad. I stället ackumulerades in- vesteringsbehovet och under 1970-talet har som kommer till uttryck i dia- grammet investeringarna ökat starkt. Byggnadsinvesteringarna är synnerli- gen angelägna för att uppnå erforderlig rationalisering inom animaliepro- duktionen. På grund av den under 1960—talet eftersatta investeringsverk- samheten är kapitalbehovet inom lantbruket omfattande. Det är därvid av utomordentlig vikt att lantbrukets långfristiga kapitalförsörjning får en så- dan omfattning att eftersläpande investeringsbehov blir tillgodosedda.

' Ej medtaget här.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 60

Huvudsyftet med jordbrukspolitiken var att frigöra resurser från lant- brukssektorn. Avgörande för detta synsätt var bl.a. en mycket svag lön- samhet inom jordbruket och de vinster som en överföring av resurserna från lantbruket till andra näringar antogs medföra. Det expansiva tillväxt- klimatet bidrog till en omfattande omvandlingsprocess inom lantbruket. Denna utveckling medförde för lantbrukssektorn en nedgång i antal syssel- satta. en kraftig mekanisering. en betydande reduktion i antalet bruknings- enheter. ökad genomsnittsareal på företag samt ökat antal djur per besätt- ning inom animalieproduktionen.

Under 1970-talet har flera faktorer föranlett en omprövning av 1967 års jordbrukspolitik. Således har produktionsmålet fått ett annat innehåll bl. a. på grund av prisutvecklingen på världsmarknaden. Regionalpolitiska över- väganden medförde bl.a. att nya stödåtgärder infördes för det norrländska jordbruket. Under 1970-talet har även den regionalpolitiska betydelsen av jordbruket ur sysselsättningssynpunkt kommit att omvärderas. De över- föringsvinster som ansågs väsentliga att infria under 1960-talet har ej haft samma aktualitet under 1970-talet. Hela denna omvandlingsprocess med den förändrade inriktningen av jordbrukspolitiken har bidragit till ett starkt ökat investeringsbehov med åtföljande kapitalbehov.

Den statliga rationaliseringspolitiken bör enligt riksdagens beslut ha till huvudsyfte att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella fa— miljejordbruk. Härigenom skapas förutsättningar för att framställa jord- bruksproduktioner till en acceptabelt låg produktitmskostnad och samti- digt uppnå inkomstmålet för de ijordbruket yrkesverksamma. lnkomstmå- let är i sin tur beroende av investeringsverksamheten inom jordbruket.

Jordbrukspolitiken har emellertid även inneburit attjordbruket skall vid- kännas ett avdrag för produktivitetsförbättringar (den s.k. rationalise- ringsvinsten. hittills 4.5 procent). För att produktivitetsvinster av denna storleksordning skall kunna uppnås år efter år är det en förutsättning att behövligt kapital står näringen till förfogande för fortsatta rationalisering- ar. Jordbruksutredningen ( SOU 1977:171 har framhållit att om rationalise- ringsverksamheten skall kunna fortsätta som hittills är det angeläget att jordbruket tillförs tillräCkligt med kilpital.

Departementsehefen har i prop. 1977/78: 19 anfört: "Tillgången på lång- fristigt kapital är av avgörande betydelse för jordbrukets möjligheter att hålla hög rationaliseringstakt. och för att nyrekryteringen skall kunna ske smidigt. lnvesteringsviljan kan inte upprätthållas om det råder brist på ka— pital. Uppenbart är att den statliga lånegarantin fungerar som ett stöd bara om kreditinstituten kan bevilja länen. Frågan om hurjordbruket skall få tillräckligt med långfristigt kapital måste dock prövas i annat samman- hang".

Som framgår av ovanstående citat har jordbruksutredningen ansett att lantbrukets kapitalförsörjningsfrägor legat utanför utredningens direktiv. Kapitalmarknadsutredningen har å sin sida avgränsat jordbrukets kapital- frågor från analysen av kapitalmarknaden. Utredningen har också avgrän- sat framställningen från förhållanden som ligger utanför kapitalmarkna- dens struktur och funktionssätt. LRF ser det emellertid som en stor brist att lantbrukets kapitalförsörjning ej fått en nödvändig samordning med re- gionalpolitik — näringspolitik och jordbrukspolitik. LRF vill därför starkt understryka att en av de viktigaste förutsättningarna för att lantbruket skall kunna motsvara det effektivitetskrav som samhället reser på näringen är att erforderliga krediter ställs till förfogande.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 61

För jordbrllkets inre och yttre rationalisering är således tillförseln av långfristigt kapital ett villkor. Flera lantbruksföretag som driVs i sambruk eller som sterbhus. kan ofta ej upplösas i brist på kapital. vilket är av stor betydelse för företagets driftsinriktning och organisation.

För lantbrukets del innebär de otillräckliga finansieringsvägarna. att fi- nansiering utanför kreditmarknaden tas i anspråk. Det tar sig bl. a. uttryck i en snabb tillväxt av de lantbrukskooperativa föreningarnas medlemskre- diter. vars resurser att bistå medlemmarna är begränsade. LRF kommer i ett senare avsnitt att behandla de lantbrukskooperativa föreningarnas fi- nansieringsproblem.

(_)lika rationaljseringsatgärder blir starkt fördröjda eller inte utförda p. g. a. svårigheter förjordbrukare att få låna erforderligt kapital under den tid då den planerade investeringen skall göras. lnte ens de statliga garanti- lånen som beviljas av lantbruksnå'imnderna har under senare tid kunnat ut- nyttjas av låntagarna p.g.a. bristande utlåningskapacitet hos bankerna. För att till en del söka lösa lantbrukets kapitalproblem har lantbruksstyrel- sen rekonunenderat och möjliggjort upptagande av lån i utländsk valuta. LRF bedömer denna lånemöjlighet som ett chanstagande med åtskilliga risker som i en trängd investeringssituation inte borde tas av enskilda lant- brukare. Enligt lantbruksstyrelsens tjänsteföreskrifter kan emellertid inte lantbruksnl'imnderna lämna statlig garanti för eventuella valutakursförlus- ter.

Manga unga lantbrukare. som varit mer eller mindre nödsakade att göra omfattande investeringar för att ha möjligheter att bygga upp en lönsam produktion. har av tillfrågade kreditinstitut fått rådet att vänta några år el- ler ta ett utlandslån. För den enskilde lantbrukaren kan det ofta vara helt avgörande att snabbt komma i gång med planerade investeringar. Han måste då i en sådan situation välja län i utländsk valuta. Lägre räntekost- nader som f. n. kan beräknas för ett sådant län skall härvid vägas mot kurs- förlustriskerna. Risken för valutakursförändringar kan ej återförsäkras ge- nom affärer i utländsk valuta för enjordbrukare på samma sätt som för fö- retag med internationell handel. Därför blir de enskilda lantbrukarna vid utnyttjande av utlandslån direkt påverkade av valutapolitiska förändring- ar. LRF förutsätter att bankerna medverkar till en allsidig bedömning av förutså'tttningar och risker för ett sådant läntagande och konstruktivt med- verkar till lösningar" som kan minimera dessa risker.

Den regionalpolitiska betydelsen avjordbruket äri många områden stor. Det är därför ytterst angeläget att lantbrukssektorns kapitalförsörjning till- godoses. så att rationella lantbruksföretag kan tillskapas i glesbygder. En- ligt LRFs uppfattning kan på så sätt sysselsättningsskapande verksamhe- ter medverka till regional balans. Bristen på kapital medför att den nödvän- diga samordningen mellan jordbrukspolitik och regionalpolitik ej kommer till stånd. Den erforderliga realkapitalbildningen inom lantbruket skall ses i ett långsiktigt tidsperspektiv. vilket är av utomordentlig vikt som en stabi- liserande faktor inom svenskt näringsliv. Även omjordbruket i dag befolk- ningsmässigt inte rymmer mer än 5 procent av totalbefolkningen i landet. harjordbruket indirekt betydelse genom de grupper som arbetar inom livs- medelsförsörjningen (tillverkare och distributörer av produktionsmedel. anställda inom livsmedelsindustrin och distribution m.m.) sammantaget omkring 15 procent. Därtill kommer den stora betydelse som det privatäg- da skogsbruket har. ofta i kombination medjordbruk.

Lantbrukets kapitalförsörjning är högst otillfredsställande. Ett iaktta-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 62

gande av jordbrukspolitiska och regionalpolitiska målsättningar kräver ett nytt synsätt från statsmakternas sida på detta problem. Generations- och ägarskifle ställer fortlöpande lantbruket inför speciella kapitalförsörjnings- problem som måste lösas. Kapital som frigörs vid egendomslörsäljning återgår vanligen endast i mycket begränsad utsträckning till lantbrukssek- torn. En stor del av lantbrukets kapitalbehov avser långfristiga investe- ringar vilka med rådande lånekö vid Hypoteksbanken får en otillfredsstäl- lande finansiering och ger ett ökat tryck på kortfristig kreditgivning vid be- rörda banker. Lantbrukskooperativa företag får som följd härav växande medlemskrediter och därigenom ett ökat kapitalbehov. LRF finner den to- tala situation som lantbrukets kapitalförsörjning befinner sig i oacceptabel och hemställer att Hypoteksbankens emissionstillstånd vidgas i den ut- sträckning att lånekön avsevärt reduceras. De senaste årens kraftiga ök- ning av låneansökningar bör föranleda snara åtgärder. LRF vill också fast- slå att kapitalbehovet inom lantbruket måste ses mot bakgrund av den till följd av (it)-taletsjordbrukspolitik eftersatta investeringsverksamheten.

De lantbrukskooperativa föreningarna har begränsade förutsättningar att få sin långfristiga upplåning tillgodosedd. Lantbrukskredit fyller enligt 1.R Fs uppfattning en väsentlig funktion för att tillgodose föreningarnas ka- pitalbehov. LRF hemställer att inriktningen av verksamheten bibehålls i enlighet med antagen bolagsordning. Vidare hemställer LRF att upplå- ningsrätten vid institut fär minst samma omfattning även efter samman- slagningen av primär- och sekundärkreditinstituten. LRF vill av detta skäl föreslå att utlåningsmultipeln bestäms till 18.

LRF ser med oro på den försämring som kapitalbildningen i samhället undergått. Förbättrade möjligheter för ett ökat sparande inom såväl hus-

ållssektorn som företagarsektorn bör därför sökas. Den kollektiva kapi- talbildningen spelar en väsentlig roll för kapitalmarknaden. Därvid är dels AP-fondens ställning dels de sätt på vilket kapital kanaliseras till skilda sektorer av utomordentlig vikt. Med tanke på AP-fondens betydelse ser LRF det som en nödvändighet att kapitalbildningen i AP-fonder ökas un- der 1980-talet. LRF förutsätter en flexibel anpassning till olika låntagarka- tegoriers kapitalbehov. Detta bör leda till ett utökat fondantal för att mot- verka ev. negativa effekter av en centraliserad kapitalbildning.

lndustrin och lantbrukskooperationcn

Utredningen har visat att investeringarna inom industrin under 60-talet och speciellt 70-talet har skett i ökande grad med lånefinansiering. Skul- derna har ökat väsentligt snabbare än det totala kapitalet med en sänkt so- liditet som följd. Den ökade skuldsättningen har möjliggjorts av en snabb uppgång av kreditutbudet. För industrin totalt gäller att under en studerad tidsperiod har cirka hälften av företagens upplåning kommit från den icke organiserade kapitalmarknaden och från s.k. rörelsegencrerade krediter. Utländska krediter har fått en markant växande roll. vilken har accelererat efter 1974. De krediter. med vilka industriföretagen byggt upp sin ökade skuldsättning. kännetecknas alltså av en bestående. mycket hög andel rö- relsegencrerade krediter. en ökad andel långfristiga krediter och statliga län samt slutligen en ökad utländsk upplåning.

Utredningen har redovisat beräkningar för två olika alternativa långtids- bedömningar. De eftersträvade investeringsökningarna leder i båda fallen till ökad skuldsättning och minskad soliditet. Detta ställer betydande an- språk på lämpliga krediter. Utredningen föreslår en ökad kapacitet för tit- bud av riskkapital från de institutionella placerarna. försäkringsbolagen

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 63

och AP-fonden. och diskuterar även förutsättningar för ett ökat tttbttd från hushållen. Vidare framhålls önskvärdheten av att företagens finansiering i största möjliga tttsträckning sker genom långa krediter på en organiserad kapitalmarknad. Den beräknade nedgången i AP-fondernas utbud ger här- vid anledning till bekymmer.

Utredningen har redogjort för industrins finansieringsproblem och där— med sammanhängande problem på kapitalmarknaden i stort. Därvid har utredningen ej funnit anledning att beröra problem för olika företagsfor- mer. De kooperativa företagens särart och speciella finansiella problem har ej behandlats. 1 de ägandcformer. där målsättningen är att förränta äga- rens kapital. är det möjligt att genom aktieemittering få tillgång till fond- bildningen inom fjärde AP-fonden. Detta är ej möjligt för kooperativa före- tag.

Soliditeten inom lantbrukskooperationen är lägre än för industrin i ge- nomsnitt. Soliditeten beräknad som andelen eget kapital + hälften av obe- skattade reserver har från l966 sjunkit från 24.1 procent till l7.8 procent l976. Svårigheter att i tider med kraftig inflation öka det egna kapitalet ut- gör i dag det största problemet inom lantbrukskooperationen. Med hänsyn till den fortgående strukturrationaliscringen inom jordbruket och ålders— fördelningen inom lantbrukarkåren. har insatskapitalet till följd av minskat antal leverantörer. i en del branscher varit närmast konstant ttnder 70— talet. Som exempel kan anges att antalet medlemmar i slakteriorganisatio- nen 1970 var l87 700. Dessa svarade för ett insatskapital av 249 mkr. 1976 var antalet medlemmar l34 löt) med ett insatskapital på 248 mkr.

Krav på ökad finansiering via insatser i de lantbrukskooperativa företa- gen kan ej ses isolerat från jordbrukets ekonomiska problem i övrigt. Som tidigare påvisats har bristen på långfristigt kapital inom jordbruket följd- verkningar för de ekonomiska föreningama. Om soliditeten inom förening- arna skall hallas oförändrad maste. vid dagens snabba inflationstakt insats- kapitalet ökas med lO— 15 procent per år. Med dagens marginalskatter in- nebär detta att de flesta lantbrukare/medlemmar behöver avsätta en allt större del av sina inkomster till insatser i de ekonomiska föreningarna.

Va ' som dessutom påverkar medlemmarnas andel i förhållande till total balanst nsltttning är det faktum att. även om insatserna nominellt ökas i takt med inflationen. soliditeten ändå kommer att sjunka i föreningarna. Denna effekt uppkommer genom att insatserna i samtliga föreningar får amorteras under en följd av år. '

] direktiven till utredningen om kooperationen och dess roll i samhället (Dir 197718) anges bl.a: "Kommittén bör bl. a. pröva möjligheterna att underlätta utbyggnaden av eget kapital i kooperativa företag. Det är också angeläget att kooperationens kapitalförsörjningsproblem i övrigt blir när- mare belysta. Speciellt bör försörjningen med långa krediter och riskkapi— tal studeras. Det bör undersökas om kooperationen i finansieringshänseen- de särbehandlas genom gällande regler och etablerad praxis. I dessa frågor bör kontakt hållas med 1968 års kapitalmarknadsutredning".

Sett utifrån dessa kommittédirektiv är utredningens övervägande om Lantbrukskredits verksamhet. som till stora delar berör kooperativa före— tag. förvånande. Utredningens förslag rörande detta mellanhandsinstitut kommenteras senare.

Föreningarnas kapital består av insatskapital och fondmedel. En utök- ning av detta kapital begränsas av medlemmarnas möjligheter att deltaga i föreningarnas kapitalbildning. Föreningarna tvingas därvid till återhåll- samhet i fråga om insatsökningar. utöver den som sker till följd av inflation

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 64

och indexutlösningar. Likviditetsförsämringen inom lantbruket och svårig- heten att låna pengar har lett till ökade krav på krediter från föreningsföre- tagen. Detta är speciellt markant för slakteri- och lantmännenorganisatio- nerna. lnom slakteriorganisationen ökade medlemskrediterna med 60 pro- cent mellan l973 och 1976. Dessa krediter i kombination med borgensåta- ganden för medlemmarna överstiger nu det totala egna kapitalet inom slak- teriorganisationen. lnom lantmännenorgt'tnisationen har kundfordringarna under åren 1974—77 ökat med över 50 procent och uppgår nu till cirka 1.5 miljarder. Nya vägar att lösa denna form av krediter måste nu prövas. Kan dessa krav ej uppfyllas uppstår negativa effekter för hela lantbruket oav- sett produktionsinriktning. Föreningarna bör svara för kreditförsörjning i samband med löpande leveranser. Men om dessa krediter tenderar att bli varaktiga skapas finansiella problem i de lantbrukskooperativa företagen.

En möjlighet att öka det egna riskvilliga kapitalet inom kooperativa före- tag är att ändra gällande beskattning av insatserna. Den del av i första hand slutbetalning och återbäring. som överförs till insatskapitalet, bör vara obeskattad. Beskattning bör i stället ske när insatserna återbetalas till med- lemmarna. LRF vill i första hand att dessa tankegångar prövas inom utred- ningen rörande kooperationen och dess roll i samhället. Genom tilläggsdi- rektiv bör denna utredning ges möjlighet att behandla skattefrågor för eko- nomiska föreningar. Frågan har även aktualiserats i LRFs yttrande över Företagsskatteberedningens slutbetänkande.

Kapitalproblemen inom hela lantbrukskooperationen är ej likartade. Rö— relsen är differentierad och innehåller företag för förädling av jordbrukets produkter. skogens produkter samt kreditorganisationer i form av för- eningsbanker och hypoteksföreningar.

Skogsägarorganisationen, som vuxit mycket starkt ttnder den senaste tioårsperioden, har i dag till följd av kostnadsläge, konjunktursvackans ihållighet och ogynnsamma valutarelationer svåra lönsamhetsproblem. Den snabba expansionen har sin grund i en starkt motiverad strävan att komma ifrån det alltför nära beroendet av konjunktttrema. som slår hårt mot råvaror och lågförädlade stapelvaror. l regeringsproposition 1977/78: 180 om lån till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB understryks ansvaret för alla företagsägare att genom bl. a. långsiktig planering och er- forderligt tillskott av riskkapital trygga företagens utveckling.

Statliga stödåtgärder, som är en ny företeelse i detta sammanhang. är på kort sikt nödvändiga. Skogsägarrörelsen kännetecknas av en låg soliditets- grad, vilket medfört att kapitalproblemen blivit särskilt framträdande i dessa företag.

Kapitalbehovet är och torde för skogsägarorganisationen förbli av sådan dignitet att endast en mindre del av erforderligt kapital kan tillskjutas av medlemmarna. Situationen inom skogsägarrörelsen understryker vad som tidigare framhållits om nödvändigheten av en förbättrad tillgång till kapi- talmarknaden, varvid tillgången till långfristigt kapital måste förbättras. Vid nuvarande upplåning i utlandet får man räkna med löptider ned mot 5—7 år. Konkurrenter till svensk skogsindttstri har bättre lånemöjligheter. I hela Europa erbjuds sedan många är alla större investeringsobjekt i pap- per och massa i en eller annan form skattelättnader. räntesubventioner, kapitaltillskott eller statsgaranterade krediter. Livslängden på investering- ar inom skogsindustrierna är lång. Vad som idag skulle behövas är att kor— ta lån ersätts med 25-ån'ga annuitetlån.

Den svenska kapitalmarknaden har visat en viss okänslighet för indu- strins behov. Utredningens förslag om anpassning av kreditvillkoren till

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 65

den individuelle låntagarens behov. gällande såväl obligationsmarknad som kreditinstitut. välkomnas av LRF. Speciellt för skogsägarföretagen är det av stor betydelse att likviditetsproblem i samband med ett intrimnings- skede av en större investering kan lösas genom att lån återbetalas efter an- nuitetsprinciper. En strikt tillämpning av matematiska regler bakom gäl- lande ratingsystem på obligationsmarknaden är till nackdel för kooperativa företag. Förbundet vill därför betona nödvändigheten av att ett flexibelt ra- tingsystem tillämpas. I detta sammanhang vill LRF framhålla att det är nödvändigt att en snabb ändring kommer till stånd så att ekonomiska för- eningar kan utta rikstäckande företagsinteckningar och ej endast. som nu är fallet. länsvisa sådana.

Kreditvärdighet har alltid ett givet sammanhang med ett företags solidi- tet. Den låga soliditeten inom lantbrukskooperationen. speciellt skogs- ägarorganisationen. bedöms som ett hinderi samband med utländsk upplå- ning. Lantbrukskooperativa företag hari Sverige en starkare ställning än i övriga västeuropeiska länder. Brist på kunskap i utlandet om vad dessa fö- retag står för och hur den ekonomiska ställningen skall bedömas tttgör i sig ett hinder och kan verka fördyrande vid utlandsupplåning och göra det svårare att placera obligationer på Euromarknaden. lnom den svenska kreditmarknaden kan emellertid inte föreningsformen sägas vara ett egent— ligt hinder. En del av verksamheten inom Iantbrukskooperationen är be- rörd av statliga regleringar. vilket bör vägas in vid bedömning av en för- enings ekonomiska stabilitet. Ökade krav på produktivitetsutveckling har dock ställts på de föreningar. som är berörda av jordbruksavtal. Dylika krav förutsätter emellertid att berörda föreningar kan tillförsäkras tillräck- ligt utrymme på den inhemska kapitalmarknaden.

Utredningen har framhållit att hushållssparandets transformering till riksvilligt kapital har underlättats genom den ökade förekomsten av främst aktiefonder men också av investmentbolag. Dessa placeringsformer gör det möjligt för den enskilde spararen att placera sina sparmedel i aktier med en riskspridning av en bredd. som han knappast skulle kunna få på ett annat sätt. Dessa sparformer liksom det aktiefondsparande i nya fondbolag som föreslås i regeringens proposition om värdesäkert lönsparande (1977/78:165) missgynnar kooperativa företag. LRF finner det nödvändigt att konkurrensneutrala spårsystem tillskapas. antingen genom att sparan- de möjliggörs direkt i ett antal kooperativa företag eller att fonder bildas för obligationslån/förlagslån i ekonomiska föreningar.

Utredningen anger att det som krävs för att lösa problemet både ur före- tagens och placerarnas synvinkel är i princip förändringar som höjer av- kastningen för placerarna utan att därför företagens kapitalkostnader hö- jes. Utredningen har dock huvudsakligen diskuterat möjligheter att under— lätta nyemissioner av aktiekapital. vilket ej är aktuellt för kooperativa fö— retag.

Sammanfattningsvis för de lantbrukskooperativa företagen vill LRF framhålla att på en utvidgad obligationsmarknad bör hänsyn vid emissions- kontroll tas till dels att kooperativa företag ej kan emittera nya aktier. dels att kooperativa företag har större praktiska problem än aktiebolag på ut- ländska obligationsmarknaden. Vidare vill förbundet betona att om nytt återlånsystem för AP-fonderna införes. utlåningsmöjligheterna från Lant- brukskredit förstärkes. så att de mindre och medelstora lantbrukskoopera- tiva företagen ej diskrimineras.

Skattekonsekvenser i samband med uppbyggandet av eget kapital i eko- nomiska föreningar måste analyseras. LRF vill framhålla som mycket an-

5 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. l978/79: l65 Bilaga 3 66

geläget att utredningen om kooperationen och dess roll i samhället erhåller tilläggsdirektiv. så att denna fråga kan behandlas. LRF vill slutligen åter betona uppfattningen att system för värdesäkert lönsparande måste göras konkurrensneutrala.

2.17 Sveriges industt iförbund och Svenska handelskammarförbundet

I de stora övergripande frågorna om hur i framtiden utbudet på långsik— tigt kapital i allmänhet och riskkapital i synnerhet skall genereras i ekono- min tar utredningen inte ställning. Mot bakgrund av ett omfattande empi- riskt material diskuterar man utförligt förutsättningarna för olika alternati- va lösningar men överlämnar ställningstagandet åt andra utredningar och åt politikerna.

Valet av former för sparande och kanalisering av detta till olika kapital- och kreditmarknader är etnellertid av avgörande betydelse för företagsam- hetens villkor. Bakom varje ställningstagande till förändringar i den nu rå- dande institutionella kredit- och kapitalmarknadsstrukturen måste ligga en uppfattning om hur dessa villkor bör utformas. Vi vill i en kort inledning till detta yttrande redovisa våra synpunkter i detta avseende.

Den svenska ekonomins huvudproblcm idag är att höja det rådande ext- remt låga kapacitetsutnyttjandet inom näringslivet och att komma till rätta med ett allt större underskott i bytesbalansen. För att klara dessa mål och tillväxten på lång sikt krävs industriinvesteringar i en omfattning som inte kan komma till stånd under de nu rådande lönsamhetsförhållandena.

Som ett alternativ till ökad lönsamhet diskuterar utredningen en "skat- teftnansierad industriexpansion". dvs. att kompensera en för låg investe- ringsnivå med direkta statliga investeringar inom industrin och/eller en ökad insats av selektiva ekonomisk-politiska medel så att privata industri- investeringar stimuleras. Metoden innebär att staten satsar riskvilligt kapi- tal med lågt förräntningskrav i kombination med olika former av subven- tioner. Det betyder att kravet på en räntabilitetsförbättring blir mindre. Löneandelen i industrins förädlingsvärde kan därmed hållas uppe. Lönta— garna kommer emellertid via statliga skatter och avgifter att återbetala en del av lönen till företagen.

Det är vår uppfattning att en på det här sättet skattefinansicrad industri- expansion medför allvarliga risker för lägre effektivitet i användningen av produktionsresurserna och därmed försämrad produktivitet och möjlighet till reallönehöjningar. I en bilaga till utredningen kommer de här farhågor- na till uttryck sålunda: "Om investeringarna sker i fel branscher och fel fö- retag så medför det att man trots stor investeringsvolym ändå inte får snab- bare tillväxt eller bättre extern balans. Risken är idag extra stor att fatta fel investeringsbcslut efter de kraftiga förskjutningar i priser och vinstförut- sättningar som skett mellan olika marknader. Samma förhållande förklarar även att vi idag har stora strukturproblem. Vinstförutsättningarna har för- sämrats för våra traditionella tunga branscher. En subventionspolitik som bygger på stödåtgärder åt företag och branscher med akuta problem idag och dåliga framtidsutsikter riskerar därför att på längre sikt leda till ett sämre resultat än om man inte gör något alls." (Bil. 4. sid 28)

Produktivitetsutvecklingcn inom industrin kan alltså inte ses isolerad från tinansieringssättet. Vår nedan redovisade syn på de av utredningen föreslagna institutionella förändringarna på den svenska kapitalmarknaden präglas av övertygelsen om behovet av en snar återgång till ett i större ut- sträckning vinststyrt näringsliv. De krav på investeringar som i det nuva-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 67

rande läget ställs på industrin kräver i första hand att industrin tillförs risk- villigt "eget kapital" genom nedplöjning av vinstmedel och nyemission av aktier. För en effektiv fördelning av resurserna krävs att fördelningen av detta riskkapital sker på marknadsmässigagrunder. Detta betyderi sin tur att avkastningen på det egna kapitalet. som redan finns i företaget. måste hållas på viss nivå. Att av fördelningspolitiska eller andra skäl pressa ner denna nivå och med selektiva medel kompensera företagen är enligt vår uppfattning en oacceptabel politik.

En förändring som föreslås av utredningen är att avdragsprocenten ett- ligt "Annell-lagen" bör höjas och varieras med obligationsräntan. Vi till- styrker denna förändring med den avvikelsen att inflationen i stället för ob- ligationsräntan bör vara riktpunkt för avdragsprocentens förändring. Vi vill också hänvisa till det förslag om successiv övergång från den nuvaran- de dubbelbeskattningcn till det på kontinenten nu tillämpade avräknings- systemet som mer ingående beskrivs i Sveriges lndustriförbunds yttrande över Företagsskatteberedningens betänkande. SOU 1977186.

2.18 Sveriges köpmannaförbund

Inledningsvis konstaterar vi att det digra betänkandet innehåller mycket värdefull redovisning av den svenska kapitalmarknaden. Dock måste vi konstatera att utredningen inte med ett ord tar upp den svenska detaljhan- delns betydelse och funktion som den viktiga länken mellan hushållens ekonomiska situation och agerande å ena sidan och företagen liggande bakom detaljhandeln å den andra sidan. Vi hade därför förväntat oss att detaljhandeln skulle blivit behandlad i kapitalmarknadsutredningen. Den egentliga detaljhandeln exklusive försäljning av bilar. vin och sprit och varor på apotek omsatte 1977 85 miljarder kronor. Det finns även ett sär- skilt argument som motiverar att detaljhandeln skulle ha belysts i kapital- marknadsutredningen nämligen att detaljhandelns funktion i den svenska kapitalmarknaden är mycket dåligt utredd.

Kapitel 2.4.4.l. behandlar indirekt detaljhandeln i kapitalmarknaden. Det avsnittet behandlar den s. k. grå kreditmarknaden. Det är med till- fredsställelse som vi där noterar att utredningen understryker att den kre- ditgivning som betecknas som den grå marknaden är oundgänglig för att det finansiella systemet skall fungera smidigt. Företagen måste ha möjlig— heter att lämna leverantörskrediter. Däremot anser vi att utredningen i det- ta kapitel tagit allt för lätt på den kreditgivning som sker inom koncernbild- ningar. Vi anser inte att enskilda självständiga detaljhandelsföretag skall befinna sig i en sämre situation sett ur finansieringssynpunkt än företag som mer eller mindre hårt är knutna och styrda av ekonomiska samman- slutningar. Vi vill med detta inte säga att vi är kritiska mot den betydande kanalisering som sker i form av koncernfordringar och koncernskulder utan vi vill att det skapas resurser och möjligheter även för enskilda själv- ständiga företag att erhålla samma ekonomiskt fördelaktiga krediter. De mindre och medelstora företagens finansieringssituation — som speciellt gäller detaljhandeln — har ansetts så väsentlig att särskild utredning till- satts.

2.19 Svensk industriförening

Föreningen vill understryka den utomordentliga vikten av att våra mind-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 68

re företag får tillgång till långfristiga krediter och att den hittillsvarande diskrimineringen av de mindre företagen i detta avseende gentemot storfö- retagen gradvis och så snart som möjligt undanröjes. I denna målsättnings uppfyllande kan mellanhandsinstituten lndustrikredit och Företagskredit komma att spela en ytterst viktig roll. Parentetiskt föreslår föreningen att den ur språklig synpunkt närmast groteska termen "mellanhands"-institut omgående utmönstras ur språkbruket. detta så mycket hellre som småföre- tagen regelmässigt när det gäller långa krediter kommit just "på mellan- hand". "Förmedlingsinstitut" kan t. ex. tänkas som en mera adekvat be- teckning.

— — — (Se 5.24)

När det gäller kravet på tillgång till långa krediter för småföretagarna vill föreningen instämma i det särskilda yttrande som avgivits av ledamoten Bengt Sjönell. En löptid om 15 år kan icke enligt vanligt språkbruk och praxis ge krediten ifråga karaktären långfristig och olikheten i kreditvillkor — i första hand ifråga om kreditens längd — när småföretagarenjämför den som gäller dels hans villa dels hans industrifastighet ter sig som närmast skrattretande. På grund av skattereglernas utformning måste de korta lå— nen på en industrifastighet amorteras betydligt snabbare än avskrivning på fastighetsvärdet kan ske. Detta ökar självfallet pressen på småföretagarna. som regelmässigt lider av bristande tillgång på eget kapital.

Föreningen understryker Sjönells krav på en snar utredning av dessa frågor om likvärdiga regler icke på annat sätt kan införas så att även lån till industrifastigheter erhåller den längre amorteringstid som gäller för villor. — — — (Se 1.20)

Föreningen vill slutligen starkt ansluta sig till kapitalmarknadsutred- ningens klart uttalade farhåga. att en ytterligare sänkning av företagens so- liditet icke är acceptabel och att industrins investeringar — oberoende av hur bra konjunkturen blir — icke kommer att öka i den omfattning som är nödvändig om företagens egna kapital icke ökar i snabbare takt än hittills under 1970-talet. Föreningen vill också understryka att detta konstateran- de i särskild hög och allvarlig grad gäller de mindre företagen. vilka i långli— ga tider även före 70-talet haft för liten andel eget kapital. dvs. för låg soli- ditet. Kraftfulla åtgärder i syfte att snabbt rida spärr mot denna hotande ut- veckling är nödvändiga. men eftersom åtgärderna måste bli av rent politisk art avstår föreningen från att komma med några egna rekommendationer.

2.20 Svenska företagares riksförbund

En av förutsättningarna för att näringslivet skall kttnna utvecklas efter marknadshushållningens principer är att marknaden för långfristigt kapital är i funktion. Det måste därför vara en förstahandsangelägenhet för det all- männa att se till att riskvilligt kapital tillföres expanderande och nya före- tag. dels genom att underlätta för företagarna att plöja ner vinstmedel i dessa. dels genom att stimulera sparande i nyemitterade aktier såväl i gam- la som nystartade företag. Den viktigaste åtgärden från det allmännas sida måste därför vara att se över berörda delar av skattelagstiftningen och kan- ske framförallt vidtaga kraftfulla åtgärder för att hejda den alarmerande in- flationsutvecklingen.

Förbundet vill ta tillfället i akt att presentera det förslag till löntagares sparande genom aktieköp i det företag i vilket de arbetar eller genom köp av aktier i särskilt upprättade regionala investmentbolag. Förslaget är för- ankrat i företagarkåren genom en riksomfattande enkät och inställningen

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 69

till förslagets olika delar måste anses representativt för landets egenföreta— gare.

De senaste årens kanalisering av ägarkapital/riskkapital och långfristiga krediter från det allmännas sida har icke stärkt det svenska näringslivets ställning varken ur konkurrenssynpunkt på den internationella marknaden eller som bas för en förbättrad levnadsstandard för medborgarna.

Även om speciella orsaker. exempelvis s_vsselsättningsskäl. kan göra det nödvändigt med en statlig dirigering av kapitalströmmarna vid vissa tillfal- len är detta ett system som inte får bli bestående som ett naturligt sätt att tillföra näringslivet långfristiga krediter och ägarkapital.

Svenska Företagares Riksförbund vill därför starkt understryka att kapi- talmarknadsutredningens förslag måste få karaktären av kompletterande politiska åtgärder men att åtgärder främst vidtages för att återföra kapital- marknadcn till en fri och obunden funktion.

Utredningens förslag innebär bättre betingelser beträffande tillgången på långfristigt kapital för nya och expanderande företag. Det är dock viktigt att dettajusteras i enlighet med de invändningar som Förbundet framfört och bör därefter kunna bli föremål för lagstiftning.

De åtgärder som föreslagits. även med de ändringar som Förbundet an- fört. innebär emellertid bara marginella förbättringar i situationen.

Förbundet har inledningsvis pekat på de grundläggande faktorerna för en fungerande kapitalmarknad. tillräcklig lönsamhet. liberal beskattning av företagsvinster. skatteprcmiering av aktiesparande samt kraftfulla åt- gärder för att begränsa inflationen.

Det måste vara en av det allmännas mcst angelägna uppgifter att krafttag vidtages på dessa områden.

2.21 Finansieringsföretagens förening

Finansbolagen tillhandagår sina kunder med finansiering i förening med administrativ service.

Finansbolagens kreditgivning sker i speciella former som i mycket liten utsträckning återfinns hos andra kreditinstitut. Kreditgivningen kan inde- las i a) företagskrediter såsom factoring. leasing. confrrming och lagerfi- nansiering. b) fordonskrediter såsom belåning av avbetalningskontrakt och leasingavtal. lagerfrnansiering och c) konsumentkrediter såsom belåning av avbetalningskontrakt och leasingavtal. kontokrediter. Enligt Statistiska Centralbyråns statistik utgjorde frnansbolagens utestående krediter inkl. det bokförda värdet av utestående leasingobjekt per den 3l.12.l976 8.6 miljarder kronor. varav föreningens medlemmar svarade för 7.5 miljar- der. Det bör framhållas att centralbyråns statistik i olika avseenden är bristfällig. Mer än 90 % av finansbolagens kunder. som erhåller finansie- ring. är mindre och medelstora företag. De beräknas svara för mer än två tredjedelar av frnansbolagens utestående krediter. När de bankmässiga traditionella säkerheterna utnyttjats. vilket ofta är fallet för framför allt de små och medelstora företagen ger finansbolagen krediter mot andra reella säkerheter. vilket bidrar till att befintliga resurser utnyttjas effektivt.

Finansbolagcns verksamhet är i mycket högre grad än andra kreditinsti- tut mera inriktade på administrativa tjänster till framför allt mindre och medelstora företag. Över två tredjedelar av linansbolagens personal är sysselsatta med administrativt arbete för kunders räkning. exempelvis med likvidmottagning. betalningspåminnelser. reskontraföring. försälj-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 70

ningsstatistik. solvensbevakning och inkassering. Detta innebär stora kostnadsbesparingar för kunderna. Den stora skillnaden mellan det admi— nistrativa arbete som t.ex. banker utför och det som tinansbolagen utför är att finansbolagen övertar administrativt arbete som eljest skulle ha utförts av kunderna.

Finansbolagens verksamhet kännetecknas i övrigt av att den är en inte- grerad del i kundföretagens försäljningsverksamhet samt av rik produktut— veckling.

Föreningen efterlyser även i föreliggande betänkande liksom i Finansie- ringsbolagskommitte'ns betänkande ett avsnitt om den kreditpolitiska reg- lcringens utformning. Föreningen hänvisar härvidlag till bilagorna 3 och 4 i föreningens remissvar över Finansieringsbolagskommittens betänkande. i nämnda bilagor förordas bl. a. en omprövning av lagen om kreditpolitiska medel. vars ofta återkommande användning har förhindrat en uppbyggnad av fungerande marknader. Föreningen hemställer att i nämnda bilagor frarntällda yrkanden beaktas.

Enligt direktiven skulle Finansieringsbolagskommittén inte bara utreda linansbolagens verksamhet titan även annan kreditgivning. Kommittén konstaterade att ett sätt att nå samhällelig kontroll av och insyn i den kre- ditgivningsverksamhet som sker skulle vara att all kreditgivning skulle om- fattas av en samhällelig kontroll. Av skäl. vilka föreningen delar. avvisade kommittén en sådan lösning. Ej heller Kapitalmarknadsutredningen be- handlar denna fråga.

Den 16.11.1977 efter det egentliga kommittéarbetets avslutande med be- tänkandet "Finansieringsbolag", undertecknade emellertid kommitténs ordförande ett cirkulärbrev från Sveriges Riksbank till emittentbankerna varigenom företagen tvingas placera minst 80 '?f? av sina likvida medel i bank om de vill komma i fråga för emission av obligations- och förlagslån.

Mot bakgrund av kommitténs ställningstagande finner föreningen denna åtgärd synnerligen anmärkningsvärd eftersom densamma är en reglerings— åtgärd som dessutom påverkar tinansbolagens upplåningsmöjligheter.

Föreningen hänvisar i övrigt till vad föreningen framfört i bilaga 5 i för- eningens remissvar över Finansieringsbolagskommitténs betänkande. l likhet med vad föreningen däri yrkade hemställer föreningen i första hand att de lagstiftningar som Riksbanken lyder under eller tillämpar komplette— ras i erforderlig utsträckning på sådant sätt att Riksbanken ej har möjlighe- ter att ställa villkor varigenom företagen tvingas placera sina likvida medel i bank om de vill komma ifråga för emission av obligations— och förlagslån. 1 andra hand hemställer föreningen att tinansbolagen här likställs med ban- kerna som placeringsmottagare. Finansbolag och banker skall således fritt kunna konkurrera om placerande företags likviditetsöverskott. Ett sådant förhållande är nödvändigt om finansbolagen skall kunna fortsätta sin verk- samhet som gagnar främst mindre och medelstora företag.

Kapitalmarknadsutredningen har i sitt huvudbetänkande SOU 1978:11 lämnat en ingående studie av kapitalmarknaden i svensk ekonomi på drygt 1.100 sidor.

I avsnittet om industrins finansiering (sid. 249—282) för utredarna ett värdefullt resonemang bl.a. kring vikten av tiexibilitet och marknadsan- passning av kreditgivningen. Detta utmynnar i att utredningen framhåller vikten av att företagen får sina krediter i konkurrens med andra företag på kreditmarknaden, så att kreditresurserna blir effektivt utnyttjade. Dess- utom framhålles vikten av att kreditvillkoren anpassas till låntagares speci- ella behov.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 71

Utredningen betonar starkt vikten av att marknaden själv får bestämma hur kreditresurserna skall fördelas. vilket ger den bästa dvs. effektivaste och därmed billigaste fördelningen av de resurser som står till buds.

Föreningen delar utredningens uppfattning. Det är värt att notera att Fi- nansieringsbolagskommitténs betänkande strider mot kapitalmarknads- utredningens. Om kommittén hade kunnat tillgodogöra sig utredningens budskap, nämligen det väsentliga i att ej störa marknadskrafternas alloke- ring och utformning av kreditgivningen. hade man sannolikt klarare sett fi- nansbolagens positiva funktion i denna process genom deras fiexibilitet och innovationsförmåga. i stället har Finansieringsbolagskommittén före- slagit en reglering. som kommer att byråkratisera och försvåra finansbola- gens möjligheter att anpassa sin verksamhet efter marknadens behov.

Näringslivet har och kommer även i fortsättningen att ha finansierings- problem eftersom lönsamheten genomsnittligt är svag. För att näringsli- vets lönsamhet ej skall försämras utan ev. t.o.m. förbättras är det av vikt att näringslivet även kan administrera sin kreditverksamhct optimalt för att spara kostnader. Som redan nämnts under punkt 1 ovan tillhandagår fi- nansbolagen sina kunder med finansiering i förening med administrativ service. varigenom näringslivets nyss nämnda behov kan uppfyllas.

Finansbolagen stödjer genom sina system hemmamarknadsindustrin. Finansbolagens existerande och nya finansieringsformer får även alltmer ökande betydelse för exportindustrin.

Behovet av industriell finansiering ökar inte enbart i kvantitativ utan också i kvalitativ bemärkelse. Finansbolagen är särskilt väl rttstade för att tillgodose detta behov genom sina till de olika företagens behov anpassade finansiella tjänster.

Om finansbolagens anpassningsrika och dynamiska verksamhet skall kunna bibehållas erfordras att hänsyn tages till vad föreningen ovan sagt och till vad föreningen anfört i sitt remissvar över Finansieringsbolags- kommitténs betänkande. .

Det är därvid också nödvändigt att finansbolagen får tillgång till pen- ningmarknaden genom en rätt att i likhet med bankerna utge mot bankcer- tifikat motsvarande papper. Föreningen kräver att detta yrkande blir till- godosett. Det vore vidare önskvärt om finansbolagen med medel eller långfristiga kundengagemang som t.ex. leasing kunde beredas tillgång till kapitalmarknaden genom utgivande av bl. a. obligationslån och förlagslån. Därigenom kan finansbolagen i än högre grad tillmötesgå näringslivets och då särskilt de mindre och medelstora företagens behov av finansbolagens finansiella och administrativa tjänster. De mindre och medelstora företa- gen saknar nämligen direkt tillgång till kapitalmarknaden.

2.22 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Det är — —- —— inte tillgången på lånekapital och riskbärande kapital som är det primära problemet. Detta är. om expansionen skall ske på mark- nadsekonomiska villkor. företagens lönsamhet. Som väl är bekant har inte bara företagens räntabilitet utan även deras soliditet under åren 1975-77 drastiskt försämrats. För 1977 redovisade 20 börsföretag förlust på sam- malagt ca 2.4 mdr kr. Erhållna statssubventioner har då inte frånräknats. Denna utveckling har tvingat en rad företag att under senare år sänka ut- delningen. För 1977 inställde 13 företag den helt. Mindre observerat synes vara att företagens räntabilitet och finansiella struktur trendmässigt för— sämrats under en lång följd av år — med året 1974 som en markant avsteg

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 72

från trenden. Räntabiliteten äri nuläget helt otillfredsställande och är. om den blir bestående. ett hinder för den eftersträvade expansionen. Det har alltid rätt en betydande spridning i räntabilitetshänseende mellan företagen — och detta är i själva verket betecknande för ett dynamiskt utvecklings- förlopp i en marknadsekonomi. Det bekymmersamma med den nuvarande situationen är att antalet företag. som har och som för den närmaste framti- den kan se fram emot en tillfredsställande avkastning. är så utomordentligt litet.

Börsstyrelscn har liksom KMU knappast anledning att gå djupare in på de allmänna ekonomiska och politiska förutsättningarna för en förbättring av räntabiliteten i företagen. Det är dock anledning att starkt understryka vikten av att den ekonomiska politiken inriktas på att skapa förutsättning- arna för en sådan utveckling. Det är i själva verket inte endast fråga om att åstadkomma en lönsamhetsförbättring genom en allmän ekonomisk expan- sion. skattepolitiska åtgärder och åtgärder. som på sikt ökar antalet rän- tabla investeringsprojekt m.m. Det gäller också att öka den allmänna insik- ten orn behovet av högre lönsamhet i företagen. Räntabilitetstalen för 1977 måste nämligen åtta-tiodubblas enbart för att den genomsnittliga räntabili- tetsnivån för åren 1970—74 skall återuppnås — och det är diskutabelt om ens detta är tillräckligt för att återge vinsterna sin roll som incitament till och finansieringskälla för investeringar. En återgång till en räntabilitetsni- vå avsevärt över den nuvarande är en förutsättning för att en marknad för riskvilligt kapital på sikt skall kunna fungera.

Även soliditeten i företagen befinner sig som redan framgått i fiertalet företag på en helt otillfredsställande nivå. En sjunkande soliditet innebär att företaget blir mera sårbart. Dess buffert mot svängningari vinsten blir mindre. Ett mycket stort antal företag har nu ett eget kapital. som inte är tillräckligt stort för att fånga upp vinstnedgångar från ett år till ett annat av den storleksordning som förekommit på senare år. Turbulenta marknader, svängningar i valtrtakurserna m.m. har avsevärt ökat riskerna för företa- gen. Därför torde man få räkna med att för fiertalet företag en förbättrad soliditet är en absolut förutsättning för att företagsledningarna skall våga engagera företagen i expansiva investeringar. Även långivare har anled- ning ställa sådana krav. Detta får till konsekvens att det egna kapitalet måste växa snabbare än företagens totala kapital. Utredningens förmodan att företagen skulle förmås att expandera med fortsatt sänkning av solidite- ten. under förutsättning av att de i stället erbjuds ökad tillgång på långa krediter. delas ej av styrelsen. En sådan utveckling är icke heller enligt sty- relsens mening vare sig möjlig eller önskvärd.

Det förefaller dock inte realistiskt att räkna med att företagen uthålligt skulle kunna nå och hålla en sådan vinstnivå att den för expansionen nöd- vändiga tillväxten av det egna kapitalet helt kan klaras genom företagsspa- rande. Mera realistiskt är att räkna med att de vinster som kan uppnås inte blir större än att en avsevärd och i jämförelse med vad som genomsnittligt varit fallet under 1960- och 70-talen betydligt större del av ökningen av det egna kapitalet måste ske genom nyemissioner — såsom framgår av de kal— kyler utredningen låtit göra.

1 vilken utsträckning företagen kommer att kunna finansiera sig med ny- emissioner. är naturligtvis avhängigt av vilken avkastning som kan erbju- das placerarna. Detta är icke enbart en funktion av företagens vinst före skatt utan också. såsom framgår av utredningen. i hög grad beroende av de skatteregler. som gäller för olika kategorier av placerare. Dubbelbe— skattning av bolagens vinster och höga marginalskatter för enskilda indivi-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 73

der i förening gör att gapet mellan de avkastningskrav före skatt ett företag måste räkna med inför en nyemission och den ersättning efter inkomst- skatt. som den individuelle placeraren erhåller. blir mycket stort. Företa- gen måste ställa höga och i nuvarande läge ouppnåeliga avkastningskrav för att kunna lämna en avkastning. som för placeraren är konkurrenskraf- tig med andra alternativ.

Under en följd av år har flertalet börsföretag inte kunnat lämna en kon- kurrenskraftig avkastning, vilket tagit sig uttryck i att börskurserna ge- nomsnittligt motsvarar mindre än hälften av företagens substansvärden. Med hänsyn tagen till inflationen har avkastningen efter placerarnas in- komstskatt för flertalet papper varit negativ. Som framgår av de kalkyler som professor Sven-Erik Johansson utfört för utredningens räkning (bilaga 2). ligger aktier som placeringsobjekt utomordentligt illa till i förhållande till vissa andra. främst fastigheter. Bilagan belyser också på ett pedagogiskt sätt de snedvridande effekterna av inflation. höga marginalskatter. belå- ningsgrad m.m. på kapitalresursernas fördelning och därmed på aktie- och lånemarknadernas funktion. För att aktiemarknaden skall kunna spela den roll som tillkommer den. om det svenska näringslivet skall expandera och utvecklas på marknadsekonomiska förutsättningar. måste genomgripande förändringar i beskattningen sättas in. Dessa gäller såväl beskattningens höjd som tekniska utformning. Styrelsen återkommer längre fram med några mera konkreta synpunkter.

Utbudet av riskvilligt kapital på aktiemarknaden står inte i något nöd- vändigt direkt samband med det löpande sparandet. Ett ökat utbud på ak- tiemarknaden kan vara en följd av att en större del av ett oförändrat totalt sparande dirigeras till denna marknad eller av att kapital i form av fastighe- ter. banktillgodohavanden m. m. transformeras till mera riskbärande pla- ceringar. Huruvida det verkligen blir ett utbud. beror av de avkastnings- förhållanden m.m. som berörts i det föregående. Enligt det material IUl ställt till utredningens förfogande var marknadsvärdet av hushållens totala förmögenhet år 1975 650 mdr kr. Av detta var endast 36 mdr kr aktier.

— — — (Se 1.21)

Börsstyrelscn sammanfattar i nu berörda delar sina ställningstaganden till utredningens förslag på följande sätt:

Styrelsen tillstyrker att Annell-avdraget höjs. Dessutom bör. såsom Fö- retagsskatteberedningen föreslagit. tiden för avdragsrätten utsträckas till 15 år. Styrelsen anmärker även att avdragsrätten eventuellt skulle kunna utvidgas till att avse även gammalt kapital. eventuellt med lägre räntesats. Vidare bör förutsättningarna för en harmonisering av den svenska bolags- beskattningen med EG:s avräkningssystem utredas.

2.23 Svenska fondhandlareföreningen

KMU betonar behovet av en ökad kapitalbildning och de negativa sam- hällsekonomiska konsekvenserna av den sparandebrist som råder. Fond- handlareföreningen anser att de viktigaste orsakerna till dessa missförhål- landena beror på:

!) Hård reglering av den svenska kapitalmarknaden. som har medfört att prismekanismen på stora delar av marknaden har satts ur spel. Räntan har inte tillåtits att gå upp till de nivåer där jämvikt mellan efterfrågan och utbud råder. Detta förhållande har sannolikt bidragit till att en mindre del av resurserna har gått till sparande och en större del till konsumtion.

2) Låg lönsamhet i svensk industri som har lett till att aktiemarknaden ej har lyckats attrahera en tillräcklig volym av kapital.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 74

KMU visar att räntabiliteten på det totala kapitalet och soliditeten i svensk industri med vissa undantag trendmässigt har sjunkit sedan 1950. Trots denna utveckling har industriinvesteringarna förutom de tre senaste åren utvecklats positivt. vilket troligtvis beror på att företagen varit villiga att acceptera en sänkt räntabilitet på det totala kapitalet och en sänkt soli- ditet p.g.a. den s.k. hävstångseffekten. Dvs. en ökad skuldsättning. om denna kan ske till gynnsamma villkor. ökar räntabiliteten på eget kapital relativt sett mer än vad en ökad skuldsättning ökar den finansiella risken. För framtiden tror dock föreningen att denna utveckling inte kan fortgå. dvs. svenskt näringsliv har nu nått en sådan låg lönsamhets- och soliditets- nivå att den nödvändiga framtida investeringsutvecklingen inte kommer till stånd om inte situationen förbättras. En förbättring av soliditeten krä- ver en höjd lönsamhet. och/eller tillförsel av externt eget kapital. För börs— företagen kommer detta troligtvis att medföra ett ökat inslag av nyemisso- ner eller emissioner av potentiellt eget kapital typ konvertibla skuldebrev. För att kunna attrahera den nödvändiga volymen av riskvilligt kapital krävs en höjd lönsamhet i företagen. Att dagens lönsamhetsnivå är alldeles för låg visas genom att börskurserna genomsnittligt motsvarar mindre än hälften av företagens substansvärden. Detta medför för många börsföretag stora problem att anskaffa riskvilligt eget kapital. Vill man bevara mark- nadsekonomin och samtidigt uppnå de uppställda tillväxt- och balansmå— len för samhällsekonomin måste man följa vissa spelregler. som att företa- gen har en tillräcklig lönsamhet. Det går inte att ersätta kravet på en till- räcklig lönsamhet med olika former av bidrag eller subventioner till företa- gen. Då är riskerna uppenbara för misshushållning med resurserna.

— — — (Se avsnitt 1.22)

KMUzs enda rekommendation är att det nuvarande Annell-avdraget bör höjas vad gäller avdragsprocenten. Fondhandlareföreningen stöder helt denna tanke men vill även föreslå att man utsträcker tiden under vilken av- draget erhålles från tio till t. ex. femton år. Föreningen anser vidare att man bör överväga om inte dubbelbeskattningen på utdelningar bör tas bort. 1 och med att nya kapitalformer. som utgör ett mellanting mellan eget kapital och skuldkapital. typ konvertibla skuldebrev. introduceras fram- står dubbelbeskattningen av utdelningar som principiellt tveksam.

Fondhandlareföreningen anser vidare att det är ytterst angeläget att skattereglerna ändras så att man erhåller neutralitet mellan olika place- ringsformer och mellan reala och finansiella tillgångar. För närvarande är aktieplaceringar i ett avsevärt sämre skattemässigt läge än exempelvis pla- ceringar i fastigheter och lös egendom. Föreningen vill förorda en ändring av realisationsvinstbeskattningen så att den inte träffar omplaceringar av aktier utan endast nettoförsäljning.

2.24 Sveriges aktiesparares riksförbund

Utredningen uppmärksammar och beskriver ingående den sjunkande reala avkastningen på aktier sedan l950. Därvid betonas också den krafti- ga försämring som skett under slutet av perioden. Aktiespararna är eniga med utredningen om de allvarliga konsekvenser detta har för hushållens nysparande i aktier och för sparande överhuvudtaget eftersom lättillgängli— ga intiationsskyddade placeringsalternativ i stort sett saknas.

Vidare visar utredningen på den soliditetsförsvagning som skett inom de börsnoterade bolagen i Sverige och som innebär att det egna kapitalet i förhållande till totalkapitalet minskar på ett oroväckande sätt. Som utred-

Prop. 1978/79:165 Bilaga3 . . 75

ningen visar gäller denna utveckling såväl i reala som i nominella termer. Sammantaget innebär detta att risktagandet med aktieplaceringar ökar samtidigt som den rcala räntabiliteten är i sjunkande. Denna utveckling är alltså i dubblel bemärkelse negativ för aktiesparandet. Även om prognosen enligt utredningens beräkningar i såväl O-alternativet som l—alternativet in- nebär en kraftigt förbättrad räntabilitet jämfört med utfallet de senaste åren. pekar siffermaterialet på en ytterligare soliditetsförsvagning för indti- striföretagen. Detta innebäri sin tur att om vi någon gång på 80-talct skulle få konjunktur- eller strukturmässiga påfrestningar i likhet med dem vi haft under 1975—77. skulle detta kunna leda till katastrofala konsekvenser för företagen. Den soliditetsbuffert som vid ingången till 1975 fanns hos börs- företagen är idag i stort sett ianspråktagen för l976/77 års påfrestningar.

Aktiespararna är eniga med utredningen om det allvarliga med den soli- ditets- och lönsamhetsförsvagning som inträffat men vill än kraftigare un- derstryka de allvarliga konsekvenser denna utveckling kan få i det fall att ett par dåliga år kommer under början av Stl-talet. Det är således angeläget att utredningens analyser och slutsatser än tydligare ges publicitet i den ekonomiska och politiska debatten och därmed leder till konkreta åtgär- der.

industrins expansion och finansiering

De beräkningar som utredningen gör för det industripolitiska alternati- vet innebär — allt annat lika — att det kommer att krävas ett större tillskott av ägarkapital än vad som kan antas komma att tillföras industrin i form av nedplöjda vinstmedel och nyemissioner av aktier. Liksom utredningen fin- ner Aktiespararna detta teoretiskt beräknade glapp allvarligt. Även om sjunkande avkastning i viss utsträckning är en internationell företeelse in- nebär glappet att allmänt omfattade krav på tillväxt i ekonomin har svårt att realiseras eftersom lönsamheten i företagen är svag.

Det är därför angeläget att göra aktieplaceringar så attraktiva att det er- forderliga riskkapitalet kan erhållas på den ordinarie marknaden för risk— villigt kapital. dvs. från hushållen och institutionerna. Om man finner det osannolikt att en tillräcklig förbättring av lönsamheten skulle kunna Upp- nås som grund för stimulans av den erforderliga tillförseln av riskkapital. måste antingen industricxpansionen bli lägre eller aktieplaceringar med andra medel göras attraktivare än idag. Utredningen anvisar vissa förslag på hur detta skulle kunna åstadkommas. t.ex. genom skattelättnader eller subventioner som höjer aktieavkastningen efter skatt. Kapitalmarknadsut- redningen anger vidare att det ligger utanför utredningens område att gå in på de ekonomiska och politiska frågeställningar som då kan bli aktuella. Alternativet till ett frivilligt sparande blir helt naturligt tvångsmässigt spa- rande. Aktiespararna är principiellt negativa till sådana former av tvångs- sparande som gör att individen inte själv kan förfoga över sina sparmedel.

Utredningen pekar på olika sparstimulerande åtgärder som skulle kunna bli aktuella. Lönsparutredningens betänkande innehåller förslag på ett skattestimulerat sparande som bör ge aktiesparandet ny aktualitet framför- allt för grupper av småsparare utan kunskaper om aktiemarknaden. Detta sparande som ligger i linje med flera av utredningsförslagen. bör också ge icke oväsentligt nysparande i form av riskkapital.

Som ytterligare en faktor tillkommer dubbelbeskattningen av företags- vinster samt den ofta förekommande beskattningen av inflationsvinster i samband med aktieförsäljningar. Kapitalmarknadsutredningen föreslår att det s.k. Annell-avdraget skulle kunna ökas upp till obligationsräntan mot

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 76

nuvarande 5 procent. Aktiespararna finner det angeläget att man tar fasta på utredningsförslaget och även beaktar de synpunkter som framkommer i bilaga 4 i utredningen i detta avseende. Härvid åsyftas förslaget att Annell- avdraget bör göras evigt för åtminstone framtida nyemissioner. Än mer angeläget finner Aktiespararna det vara att anvisa tekniska lösningar för svenska förhållanden om tillämpning av det skatteavräkningsförfarande som gäller inom de fiesta EG-länder.

Aktiespararna menar även att det bör övervägas att göra aktieutdelning- arna skattefria för mottagaren alternativt höja sparavdraget ytterligare upp till 5.000 eller l0.000 kronor eller såsom utredningen framkastar — uttaga kupongsskatt på t. ex. 30 procent på aktieutdelningar och för övrigt göra dem skattefria. Aktiespararna finner åtskilliga uppslag i utredningens bila- ga 4 så intressanta att dessa frågor bör utredas ytterligare. Frågan om upp- skjuten skatt vid omplaceringar bör övervägas. På så sätt sker också en an- passning till gällande realisationsvinstbeskattning av fastigheter, Framför. allt är det viktigt att även utdelningsinkomsterna blir en attraktiv inkomst för hushållen. Som det nu är beskattas utdelningarna hårt medan värde- stegringsvinster beskattas avsevärt gynnsammare. Eftersom aktieägandet såsom det beskrivs i nämnda bilaga 4. kommer att bli alltmer riskfyllt i framtiden. är det rimligt att detta sparande i skattehänseende ger en positiv realränta både före och efter skatt. Så är inte fallet idag. något som tydligt framgår av utredningens bilaga 2. Utdelningsinkomsterna spelar därvid en viktig roll.

— — — (Se 5.28).

Utredningen behandlar konvertibla skuldebrev. skuldebrev med op— tionsrätt samt vinstandclslån. Av desa är konvertibla skuldebrev särskilt intressanta. Dessa erbjuder nämligen i riskhänseende en unik kombination av hög avkastning och låg risk. Denna finansieringsform bör således upp- muntras för grupper som ännu inte börjat spara i aktier. För att erbjuda samma rätt till inflytande (t.ex. i samband med emission av konvertibla skuldebrev till större grupper löntagare) bör övervägas en lagstiftningsänd- ring. så att konvertibla skuldebrev kan utges med rösträtt i likhet med vad som gäller stamaktier.

2.25 Sveriges finansanalytikers förening (SFF)

Företagens efterfrågan på riskvilligt kapital

lndustriföretagens lönsamhets- och investeringsutveckling under senare år ger anledning till stark oro. Industrins investeringar är av stor betydelse för svensk ekonomi och det är därför. vilket utredningen påpekar, av vitalt intresse att ekonomisk-politiska åtgärder vidtas för att stimulera industri- investeringarna. Dessa åtgärder bör inriktas på att väsentligt förbättra in— dustriföretagens lönsamhet. Den låga lönsamheten inom svensk industri under det senaste decenniet torde vara huvudorsaken till den vikande in- vesteringsviljan. Även under de goda åren 1973 och 1974 torde det vara tveksamt om företagen i genomsnitt uppnådde acceptabla lönsamhetstal. om man med "acceptabel" avser vinster. som är nödvändiga för att med bibehållen soliditet finansiera företagens expansion.

Utredningen drar slutsatsen att den nödvändiga/önskvärda framtida expansionen av industrins investeringar kommer att starkt öka efterfrågan på riskvilligt kapital. inte minst pga den starka soliditetsförsämring. som ägt rum under 1976 och 1977. En absolut förutsättning för en sådan i hög grad önskvärd utveckling är dock att industrins lönsamhet (avkastning på

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 77

eget kapital efter skatt) når upp i en nivå som någorlunda motsvarar mark- nadens nuvarande avkastningskrav. vilket idag torde ligga mellan l3— lb %. Innebörden av detta är att en mycket kraftig förbättring måste ske av 1977 års vinstnivå

l belysning av ovanstående finner SFF att de övriga åtgärder utredning- en pekar på i syfte att öka företagens efterfrågan på riskvilligt kapital är av underordnad betydelse. ehuru de inte är oväsentliga.

I utredningen diskuteras olika möjligheter att sänka företagens kostna- der för det riskvilliga kapitalet i syfte att underlätta för företagen att an- skaffa sådant kapital. Utredningens förslag att höja det s.k. Annell-avdra— get finner SFF vara välmotiverat. SFF förordar att avdraget höjs från 5 %. till minst 8 % mot bakgrund av att den långa räntan numera ligger kring ca 10 % I framtiden bör Annell-avdraget tillåtas att följa förändringar i den långa räntan. SFF vill dock också påtala behovet av en harmonisering av den svenska bolagsbeskattningen på denna punkt med bolagsbeskattning- en i andra länder främst inom EG-området. Det kan nämligen ligga en fara i att genom Annell-avdrag och liknande regler skapa specifikt "svenska av- kastningskrav" som överstiger motsvarande utländska.

SFF anser vidare att företagens kapitalkostnader bör kunna sänkas ge- nom att stämpelskatt och inregistreringsavgift avskaffas eller åtminstone görs skattemässigt avdragsgilla.

Utbudet av riskvilligt kapital

Sett ur samhällsekonomisk synvinkel är aktiemarknadens primära upp- gift att som en del av kapitalmarknaden vara ett instrument vid fördelning— en av riskvilligt kapital. För att aktiemarknaden skall fungera väl i detta avseende krävs att kursbildningen på aktier är effektiv. dvs. kurserna bör ge en så riktig bild och aktuell bild som möjligt av företagens framtidsutsik- ter. En effektiv kursbildning förutsätter, förutom en god informationsgiv- ning från företagen, att ett stort antal fristående placerare tillåtes konkur- rera på marknaden i syfte att finna de bästa placeringsalternativen. Ju fler placerare som konkurrerar på detta sätt. desto effektivare kan alltså kurs- bildningen förväntas bli. Det är också uppenbart att kursbildningen blir ef- fektivare om institutionella regler inte finns. som begränsar placerarnas handlingsfrihet av typen skatter. placeringsregler. transaktionskostnader etc. I den mån institutionella regler ändå finns. bör dessa helst vara likar— tade för olika typer av placerare.

Utredningen diskuterar olika förslag i syfte att öka utbudet av riskvilligt kapital. Först vill SFF emellertid betona att den faktor. som främst skulle kunna bidra till en ökning av utbudet av riskvilligt kapital. vore en kraftig höjning av företagens lönsamhet. En höjning av företagens lönsamhet skulle leda till förväntningar om ökad avkastning på aktier. Detta i sin tur skulle öka efterfrågan på aktier som placeringsobjekt jämfört med andra placeringsalternativ. Den höga nyemissionsaktiviteten under 1974 och 1975 utgör ett starkt belägg för det samband. som finns mellari företagens lönsamhet och utbudet på riskvilligt kapital.

— - — (Se 6.26)

Utredningen pekar på behovet av att skattereglernas betydelse för hus- hållens sparande och dess placering i olika tillgångar uppmärksammas. SFF anser för det första att nuvarande mycket krångliga regler för beskatt- ning av aktievinster å det snaraste bör förenklas. Även för specialister framstår nuvarande regler som alltför svåra att i praktiken tillämpa.

För det andra anser SFF att nuvarande regler för beskattning av aktieut— .

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 78

delningar och aktievinster (realisationsvinster) på sikt bör ändras i en libe- ralare riktning i syfte att göra placeringar i aktier mer attraktiva jämfört med andra placeringsalternativ (fastigheter. frimärken. konst etc.). Här skall ges några exempel på förändringar i aktievinsbeskattningen som en- ligt SFFS mening skulle kunna bidra till en icke oväsentlig ökning av hus- hållens sparande i aktier.

]) Införande av kupongskatt på aktieutdelningar alternativt att tillåta att en del av eller hela bolagsskatten på den utdelade vinsten får avräknas från aktieägarnas inkomstskatt.

2) Realisationsvinstbeskattningen ändras så att den endast träffar netto- försäljningar. ej omplaceringar samt att real beskattning införs så att inte effekter av penningvärdets försämring beskattas. En dylik ändring av reali- sationsvinstbeskattningen måste dock kunna förenas med kravet att be- skattningssystemet måste vara någorlunda enkelt att tillämpa.

En annan åtgärd. som säkert skulle öka utbudet av riskvilligt kapital. vo- re att låta utlänningar. i större utsträckning än som idag är tillåtet, förvärva aktier i svenska företag. Svenska aktier är i ett internationellt perspektiv lågt värderade och svenska multinationella företag har ett mycket gott re- nommé utomlands. varför de skulle vara attraktiva placeringsobjekt.

Slutligen bör påpekas att mer information till allmänheten om aktiespa- rande starkt kan öka medvetenheten om denna sparform.

2.26 Företagareföreningarnas förbund

Det statliga finansiella stödet till småföretagsverksamheten har under det senaste decenniet ökat väsentligt såväl beträffande antalet stödformer som de belopp stödformen omfattar. Bland de många kreditformer som står till småföretagens förfogande är mellanhandsinstituten. lndustrikredit och Företagskredit. av stor betydelse för företagens bottenfinansiering. Det or- dinarie bankväsendet svarar för en stor del av de mindre företagens övriga kreditförsörjning. För toppfinansieringen är Statens Hantverks- och lndu- strilånefond. från vilken de nuvarande företagareföreningarna tilldelats lå- nemedel för sin utlåning till mindre och medelstora företag. viktig. Företa- gareföreningarnas utlåning kan även kompletteras med påbyggnadslån från lnvesteringsbanken. Statens Hantverks- och lndustrilånefond decen- traliserades den ljuli 1978 till de nybildade regionala utvecklingsfonderna.

Företagarcföreningarnas Förbund anser att en värdefull komplettering till mellanhandsinstituten lndustrikredit och Företagskredit — som genom sin kreditgivning är en motsvarighet till de större företagens möjligheter till lån på kapitalmarknaden — vore att utvecklingsfonderna för sin kreditgiv- ning av toppkaraktär kunde få sina egna lånefonder kompletterade genom att en viss del av AP-fondernas resurser kanaliseras på i princip samma sätt som nu gäller för lndustrikredit och Företagskredit. Detta skulle kun- na ske genom att regeringen ställer garanti för en årlig ram för reverslån från AP-fonderna till utvecklingsfonderna.

[ sammanhanget bör också nämnas att det. såsom utredningen påpekar. är omöjligt att skapa en överblick över alla bidrag och subventioner till fö- retag. Tiden är inne för en utvärdering så att det inte långsiktigt satsas på företag utan framtid till men för innovationsprojekt.

Finansiering av eget kapital Småföretagens möjligheter att öka det egna kapitalet är synnerligen be- . gränsade. Andelen eget kapital i förhållande till omslutning och det i före-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 79

taget arbetande kapitalet minskar. Många företag i snabb expansion för- mår inte bygga upp det egna kapitalet i samma takt som samhället och före- tagets olika intressenter kräver. Minskad självfinansieringsgrad driver fram behov av ökad upplåning. Till slut lever man farligt nära gränsen för likvidation. Större företag kan ofta vända sig till sina ägare via aktiemark- naden för att öka det egna kapitalet. medan ägarna av de mindre företagen oftast har större delen av kapitalet arbetande i företaget.

Ett sätt att öka det egna kapitalet. även i mindre företag, är att ta in fler delägare. Det odelade sambandet mellan ägande och ledning kan emeller- tid vara ett hinder för detta alternativ. Likanade svårigheter föreligger vid förvärv av företag. Möjligheterna är begränsade för personer utan tillräck- ligt eget kapital att överta eller grunda ett nytt företag. Genom tillkomsten av Företagskapital AB infördes en ny möjlighet till kapitaltillskott.

Utredningen har anfört att Företagskapitals verksamhet i hög grad bör inriktas på förhållandevis väletablerade företag med inarbetad administra- tion och produktion. lnstitutets resurser är knappast tillräckliga för att stödja nyetablerade företag under längre perioder.

Kapitallån

Samhället skulle också med tanke på de mindre företagens betydelse kunna bidra till att lösa problemet med det egna kapitalet i dessa företag genom att ge en attraktiv lånemöjlighet för företagarens kapitalsatsning vid etablering. kapitalökning eller övertagande av företag. Om företagaren på detta sätt kan få låna medel bibehålles det odelade sambandet mellan ägan- de och ledning. Om det rör sig om större lånebelopp kan återbetalningen stöta på problem med hänsyn till att den personliga beskattningen i princip drabbar medel som intjänas för detta ändamål. En alternativ eller kom- pletterande väg som kan underlätta återbetalningen är att ge nämnda lån direkt till företagen. Sådana "kapitallån" skulle avsevärt stärka företagens möjligheter att få goda leverantörer därest dessa genom en lagändring skul— le komma i en bättre prioritetsordning vid en eventuell likvidation. Nu är ju förhållandet detta att leverantörsfordringar ligger efter t. ex. företagare- föreningarnas lån. För att effekten på det egna kapitalet då skall bli den av- sedda fordras emellertid att sådana "kapitallån" i olika sammanhang, bl. 3. då det gäller att fastställa om likvidationsplikt föreligger. får inräknas i det egna kapitalet. Detta blir möjligt först genom lagändring. Återbetal- ningen av kapitallånen måste sedan få göras under en relativt lång tid (t.ex. 10 år) så att företaget kan hinna att skapa erforderliga resurser.

Förbundet föreslår således att utvecklingsfonderna ges möjlighet att ge kapitallån till mindreföretagen.

Tyngdpunkten i det statliga finansieringsstödet för mindre och medel- stora företag ligger på framförallt långfristiga krediter. Med låg soliditet har emellertid även företag med goda lönsamhetsutsikter svårt att låna upp kapital beroende både på riskaversionen hos eventuella långivare och ägarnas obenägenhet att ytterligare försämra förhållandet mellan eget och främmande kapital. Företagens investeringsvillighet kommer därför att sammanhänga med tillgången på riskvilligt kapital framförallt inom de mindre företagen. Riksdagen beslöt år 1972 att inrätta det halvstatliga Fö- retagskapital AB vars uppgift är att genom köp av minoritetsposter, aktier o. d. förmedla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag. Många företagare är emellertid ovilliga att vidga ägarkretsen. Därför bör ytterliga- re vägar prövas för att tillföra mindre och medelstora företag riskkapital.

Ett ökat utbud av riskfritt kapital har kommit till stånd genom kanalise-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 80

ringen av medel till lnvesteringsbanken och genom Fjärde AP—fonden. Fi- nansieringsproblemen inom näringslivet har blivit trängande under senare år. Till en del är dessa störningar beroende av konjunkturer och därmed förhoppningsvis övergående.

2.27 KF

_ — — (Se l.l6)

Utredningen bedömer det angeläget att hushållen ökar sitt riskvilliga sparande. Ett sätt att stimulera en sådan utveckling anser utredningen vara att höja det s. k. Annell-avdraget. Därigenom kan avkastningen för aktie- placerarna höjas utan att företagens kapitalkostnader ökar. Som KF tidiga- re påpekat i sitt remissvar över företagsskatteberedningens slutbetänkan- de, "Beskattning av företag" (SOU 1977: 86). innebär det faktum att An- nell-lagen endast omfattar aktiebolag en diskriminering av ekonomiska för- eningar. De sistnämnda har för närvarande inte rätt till avdrag för insats- ränta på ökning av insatskapitalet. medan aktiebolagen kan göra avdrag för utdelning på ökning av aktiekapitalet. En utvidgning av nuvarande av- dragsrätt enligt Annell-lagen skulle ytterligare förstärka den negativa sär- behandlingen. KF yrkar därför att den s.k. Annell-lagen omarbetas så att den även kommer att omfatta ekonomiska föreningar.

3 Bostadssektorns finansiering

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att någon statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet inte bör införas. Några remissin- stanser är dock av motsatt uppfattning och ansluter sig i stort sett till reser- vationen till utredningens ställningstagande idenna fråga.

Utredningens förslag att prioriterad bostadsobligationsupplåning bör få utnyttjas endast för att finansiera de prioriterade bostadsändamålen. dvs. byggande med statliga lån samt privatfinansierad nyproduktion. stöds av fiertalet remissinstanser. Några är dock negativa eller anser att förslaget endast kan godtagas under vissa förutsättningar.

Remissinstanserna är splittrade när det gäller utredningens förslag att amorteringstiden för bostadsinstitutens bottenlån bör sänkas. En del vill inte att amorteringstiden för utlåningen förkortas på grund av konsekven- serna för boendekostnadema. medan andra stöder utredningens förslag. Några remissinstanser påpekar också. att ombyggnader ofta innebär att huset får en teknisk och ekonomisk livslängd i paritet med ett nybyggt hus. Amorteringstiden bör därför förlängas i stället för förkortas.

3.1 Bankinspektionen

Utredningen föreslår inte några djupgående förändringar vad gäller bo- stadssektorns finansiering. inrättande av en särskild bostadsbank för att den vägen åstadkomma totalfinansiering av bostadsbyggandet anser utred- ningen således inte vara befogat. Dc friktioner som uppträtt i byggnadskre- ditgivningen under senare tid rubbar inte denna-slutsats. inspektionen är

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 81

av samma uppfattning som utredningen. I grunden är det nuvarande syste- met rationellt och i den mån friktioner uppstår. bör de kunna elimineras utan så långt gående och svårövcrblickbara åtgärder som inrättande av en statlig bostadsbank eller ett totalfinansieringssystem. Inspektionen har i ti- digare sammanhang uttalat sig bestämt cmot de nämnda finansierings- systemen. Vad kapitalmarknadsutredningen anfört har ytterligare styrkt inspektionen i dess uppfattning i dessa frågor.

Inspektionen kan också ansluta sig till vad utredningen anför i fråga om prioritering av bostadsinstitutens utlåning och avkortning av vissa amorte- ringstider. I den mån förslaget i sistnämnda avseende berör bankema får dessa på grund av den snabbare återströmningen av likvida medel ökade möjligheter att stödja nya projekt. Inspektionen tillstyrker från sina ut— gångspunkter utredningens förslag i nämnda avseende.

3.2 Konjunkturinstitutet

Institutet finner det obestridligt att störningari kreditgivningen vid vissa tillfällen under de senaste l0— 15 åren orsakat förseningar av bostadsbyg- gandet. som inte varit grundade på samhällsekonomiska överväganden. Visserligen har de skiftande orsakerna till dessa störningar successivt eli- minerats genom olika reformer inom systemet. men innan dessa hunnit ge- nomföras. har vid flera tillfällen märkbara förseningar inträffat. Dessa för- seningar har medfört extra kostnader för såväl samhället som byggherrar och entreprenörer och i sista hand de boende. Insititutet finner det därför angeläget att undvika detta slag av störningari kreditgivningen till bostads- byggandet. Den kreditpolitiska lagstiftningen ger möjlighet för myndighe- terna att ålägga individuella banker att svara för byggnadskrediter till ett angivet projekt. I sista hand kan denna utväg användas för att trygga kre- ditförsörjningen till bostadsbyggandet. Institutet instämmer därför i stort sett i utredningens bedömning att bostadsbyggandets kreditförsörjning bör kunna tryggas inom den befintliga institutionella ramen. och därmed bort- faller det tyngst vägande argumentet för en statlig totalfinansiering av bo- stadsbyggandet. _

Institutet vill slutligen beröra frågan om de samhällsekonomiska vinster. som enligt kapitalmarknadsutredningen skulle kunna uppnås därigenom att kreditmarknadens organisation vid en övergång till statlig totalfinansie- ring skulle kunna reduceras något utöver vad som krävs för den nödvändi- ga utbyggnaden av den statliga administrationen. Institutet finner — i lik- het med utredningen — att dessa vinster på sikt blir förhållandevis begrän- sade. Dessutom förefaller det mera troligt. att omläggningen dessförinnan leder till samhällsekonomiska effektivitetsförluster under en tämligen lång övergångsperiod.

3.3 Arbetsmarknadsstyrelsen

Utredningen diskuterar utförligt iinansieringsproblemen för bostadssek- torn och föreslår en del förändringar i det nuvarande bostadsfinansierings- systemet. I likhet med utredningen vill styrelsen i detta sammanhang fram- hålla de förseningar i igångsättningen av bostadsbyggandet. som uppstått under det senaste året bl. a. till följd av svårigheterna att få byggnadskredi- tiv. Eftersläpningen av kreditgivningen har i hög grad bidragit till den för- sämring i sysselsättningsläget för byggnadssektorn som inträffat. Styrelsen vill därför understryka. att det är synnerligen angeläget med kraftfulla åt-

6 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 82

gärder för att motverka en fortsatt hög byggarbetslöshet. De överenskom- melser beträffande byggnadskreditiv som under fiera år träffats mellan af- färs- och sparbankerna och delegationen för bostadsfinansiering har under 1977 och delvis även hittills under 1978 inte fungerat tillfredsställande. Det är enligt styrelsens mening nödvändigt att de kredithinder. som alltjämt föreligger för ett bostadsbyggande i planerad omfattning snarast undanrö— jes.

3.4 Bostadsstyrelsen

Totalfinansiering

I sitt yttrande över boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas be- tänkande Totalfinansiering (SOU 1975:12) anslöt sig styrelsen till utred- ningarnas beskrivning av de nackdelar som var förknippade med en upp- delning av finansieringen på bottenlån och statliga bostadslån. Styrelsen delade helt uppfattningen att en fullständig finansiering medförde för— enklingar i ansökningsförfarande och Iåneadministration och därmed icke oväsentliga arbets- och kostnadsbesparingar bl. a. genom att förekomman- de dubbelarbete försvann. Styrelsen delade också de kritiska synpunkter som utredningarna anfört om uppdelningen av bostadskrediterna på bygg- nadskrediter och fastighetslån. En integrerad finansiering erbjöd enligt sty- relsens mening en administrativt smidig lösning och en tekniskt sett enkel väg för att nå en rationell kreditförsörjning inom bostadsbyggandet.

Sammanfattningsvis fann styrelsen att en fullständig och integrerad fi- nansiering inom bostadssektorn medförde att lånehanteringen förenklades och administrationskostnaderna blev lägre. Styrelsen hade vid sin bedöm- ning — liksom utredningarna — begränsat sig till bostadspolitiska, admini- strativa och Iånetekniska synpunkter på frågan om totalfinansiering.

Kapitalmarknadsutredningen har bedömt att de fördelar som kan upp- nås vid en övergång till totalfinansiering inte är av sådan omfattning att de motiverar en övergång till totalfinansiering i budgetfinansierad statlig regi. som enligt utredningen är alternativet till nuvarande system.

Bostadsstyrelsen har med anledning av utredningens prövning av förde- larna med ett totalfinansieringssystem inte funnit anledning till ändring av vad styrelsen anfört i sitt ovan refererade yttrande. En betydande admini— strativ förenkling — och därmed kostnadsbesparingar — skulle bli följden av en övergång till statlig totalfinansiering. Styrelsen förutsätter därvid — liksom utredningen och styrelsen i sitt ovan refererade yttrande - att bo- stadsfinansieringen handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen. I bilaga (intagen efter referatet) redovisas exempel på de förenklingar som kan uppnås.

Bostadsstyrelsen anser att utredningen underskattat de administrativa vinster som kan uppnås vid en statlig totalfinansiering.

Som ett motiv för att inte förorda totalfinansiering har utredningen i oli- ka sammanhang hänvisat till de olika reformer som genomförts under den senaste tioårsperioden och som anges ha inneburit att bostadsbyggandets kreditförsörjning i allt väsentligt tryggats. Nuvarande system bör vid be— hov kunna justeras efter de linjer som hittills följts.

En av dessa reformer utgör de årliga överenskommelserna mellan dele- gationen för bostadsfinansicring och bankerna angående bostadsbyggan- dets försörjning med byggnadskrediter. Trots överenskommelserna har det tidvis förekommit stora kreditsvårigheter. Som utredningen beskrivit i ett särskilt avsnitt gällde detta i hög grad under 1977. Förseningar i igång-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 : 83

sättningen med konsekvenser för produktionskostnader och sysselsättning blev följden.

Som utredningen redovisat har vissa speciella förhållanden medverkat till problemen under år 1977. Bostadsstyrelsen hyser dock allvarliga farhå- gor inför möjligheterna att via överenskommelser av hittillsvarande slag klara kreditgivningen utan olägenheter för igångsättningen.

Fr. o. m. innevarande år har kontakterna mellan länsbostadsnämnderna och bankerna förbättrats genom inrättande av samrådsgrupper inom varje län. Dessa skall i största möjliga utsträckning lösa uppkommande kredi- tivproblem. Om detta inte lyckas finns möjlighet att föra frågorna vidare till delegationens centrala expertgrupp. Ett flertal s. k. nödlidande projekt har redan förts upp till denna grupp och det har blivit förseningar i igång- sättningen innan kreditivfrågan kunnat lösas. Problemen kommer sanno- likt att öka mot slutet av året. då de olika bankgrupperna kan bli tveksam- ma inför sådana åtaganden för olika projekt som bedömes leda till att den andel de totalt åtagit sig kan komma att överskridas. Först då kan man slutligt bedöma systemets effektivitet och förmåga att lösa problemen.

Den kreditpolitiska lagstiftningens möjligheter till s.k. särskild place- ringsplikt måste under alla förhållanden finnas kvar och göras till ett smi- digt och effektivt alternativ till de årliga överenskommelserna.

Styrelsen har sålunda på nytt velat understryka fördelarna med en statlig totalfinansiering och de risker för komplikationer som finns i det nuvaran- de kreditsystemet. Styrelsen avstår däremot från att väga dessa mot de kreditmarknadsmässiga konsekvenserna av införandet av en statlig totalfi- nansiering.

Prioriteringssystemet

Bostadsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget om slopande av regler- na om att 90% av institutens utlåning skall avse prioriterade projekt och om att i stället två serier av obligationer skall emitteras: en för prioriterade projekt och en för oprioriterade.

Styrelsen förutsätter att emissionstillstånd för den sistnämnda serien ges i sådan omfattning att hinder inte uppkommer för finansiering av sådan be- byggelse som icke kan få bostadslån men som ändå utgör ett angeläget komplement till den statsfinansierade bebyggelsen.

Bostadsstyrelsen kan vitsorda de skäl som utredningen anfört för att un- derlätta finansiering vid förvärv av äldre småhus. Det är i regel lättare för ett hushåll att klara finansieringen av en nybyggnad än att finansiera för- värvet av ett äldre. bra hus med låg låneskuld. Denna fråga är gammal och har tidigare behandlats i olika sammanhang. Mot en lösning av frågan har framförts — liksom även nu av kapitalmarknadsutredningen — risken för en höjning av prisnivån för äldre fastigheter. Utredningen pekar på en möj— lig lösning i form av behOVSprövad statlig belåning. Styrelsen förordar att denna fråga utreds i särskild ordning.

Utredningen har ifrågasatt om allt nybyggande för bostadsändamål bör generellt prioriteras. Styrelsen förutsätter att utredningen i första hand syf- tar på att det är det helt privatfinansierade småhusbyggandet som inte skall prioriteras.

Styrelsen anser sig icke böra förorda en sådan ändring. Omfattningen av detta byggande styrs av statsmakterna via byggnadsregleringen. och det fyller i vissa lägen en uppgift som sysselsättningsreserv. Härtill kommer att eget kapital i vissa fall används för finansiering och att sålunda några anspråk på lånemarknaden inte ställs. En förutsättning för byggnadstill-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 84

stånd är vidare att byggnadskostnaden inte överstiger ett av regeringen fastställt belopp.

Amorteringstidcrna

Den av utredningen föreslagna sänkningen av amorteringstiden för ny- byggnad från 60 till 50 år för flerfamiljshus har liten betydelse ur kapital- kostnadssynpunkt. Detsamma kan sägas gälla en förkortning från 50 till 40 år för småhus. Styrelsen har därför ingen erinran mot dessa ändringar.

Vad gäller ombyggnad har emellertid styrelsen en annan uppfattning än utredningen.

Vid en mera omfattande ombyggnad —- vilket är det vanliga när det gäller flerfamiljshus — kan objektets ekonomiska livslängd inte anses vara korta- re än den är för ett nybyggt hus. Detta förhållande borde snarare motivera en förlängning av amorteringstiden från nuvarande i regel 40 år till 50 år för flerfamiljshus. Som jämförelse kan nämnas att amorteringstiden på det statliga bostadslånet i regel är densamma vid ny- respektive ombyggnad av flerfamiljshus: 30 år.

Ombyggnadsverksamheten i vad avser flerfamiljshus dras med stora problem. En förkortning av amorteringstiden i intervallet mellan 40 och 20 år innebär en betydande ökning av kapitalkostnaderna. Styrelsen anser därför att amorteringstiden vid omfattande ombyggnad av flerfamiljshus inte bör vara kortare än 40 år. Vid mindre ombyggnad av sådana hus och vid ombyggnad av småhus kan däremot amorteringstiden vara kortare, särskilt om åtgärdema huvudsakligen avser inredning eller andra delar som förslits snabbt.

Bilaga till hasmdxuyrelsens yttrande.

Förenklingar inom bostadsverket vid ett system med totalfinansiering i bostadsverkets regi

IlBeslutsförfarandet

Förutsättningen att kreditiv skall finnas för nybyggnadsföretag behö- ver ej prövas.

Arbetet med att lösa kreditivproblem bortfaller. Behovet av fördjupning behöver ej prövas. Vid belåning av gemensamhetsanläggningar erfordras inte samråd med bottenlångivare om valet av finansieringsform.

Vid utbyggnad av flerfamiljshus i etapper på samma fastighet behöver säkerheten för utbetalt statslån till tidigare etappt-er) inte förskjutas för att säkerhetsutrymme skall beredas för kreditgivning till senare etappt-er). 2) Utbetalningen

Andrahandspantförskrivningar erfordras ej. 3) Förvaltningen

Beslut om återbelåning. postpositioner och relaxer kan genomföras enklare. 4) Räntebid rag

Uppgifter om bottenlånens kapitalskuld, ränte- och amorteringsvill- kor samt ändringar i dessa erfordras ej. Omläggningen från kreditiv till lån behöver ej beaktas.

Nuvarande metod för avisering och tillgodoföring av räntebidrag kan utbytas mot ett enkelt system med nettoränta för olika årgångar av hus.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 .. . 85

Ett system med statlig totalfinansiering innebär en minskning av antalet paragrafer i bostadsfinansieringsförordningen. en begränsning av bostads- styrelsens föreskrifter till förordningen. en minskning av instruktioner för utbetalning och förvaltning. färre och enklare blanketter. en minskning av bostadsverkets externa kontakter (kontakter med andra kreditinstitut och information till låntagare). lägre felfrekvenser och enklare datasystem.

3.5 Statens planverk

Planverket ansluter sig till kapitalmarknadsutredningens slutsats "att en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet kan framställas som en ur byggarnas synvinkel enklare och mer rationell ordning än nuvarande sy- stem" men delar också utredningens uppfattning "att de fördelar som kan uppnås vid en övergång till totalfinansiering inte är av en sådan omfattning att de motiverar att man avvecklar det inarbetade system som visat sig fun- gera väl och där förekommande friktioner kunnat elimineras genom suc- cessiva reformer".

Det är planverkets uppfattning att det nuvarande bostadsfinansierings- systemet i stort sett fungerat. Att verket ändå inte helt oreserverat stöder utredningens förslag om bibehållande av nuvarande ordning beror på att verket har svårt att bedöma om de aktuella friktionerna på kredit- och ka- pitalmarknaden är av så exceptionell och tillfällig natur som utredningen anser. Planverket anser det därför inte fullt motiverat att för närvarande överväga statlig totalfinansiering men anser att frågan bör övervägas på nytt senare om utvecklingen ger anledning härtill.

Planverket anser inte att argumenten för en generell begränsning av bot- tenlånens Iöptidcr är helt övertygande. Detta gäller särskilt flerfamiljshu- sen. En sänkning av amorteringstiden från 60 år till 50 år för flerfamiljshus skulle eventuellt ytterligare kunna förstärka bostadsbyggandets inriktning mot småhus. Åtgärden framstår därför om än företrädesvis av psykologis- ka skäl som mindre motiverad för närvarande.

Planverket ansluter sig till uppfattningen att utvidgningar av den priori- terade sektorn på kapitalmarknaden måste dimensioneras inom stabilise- ringspolitikens ram och med hänsyn även till de oprioriterade sektorerna. Planverket instämmer i utredningens slutsats att låneköernas längd i bo- stadsinstituten är avhängiga av en ekonomisk-politisk avvägning och inte av brister i det institutionella systemet. Den avgörande frågan är alltså hur de ekonomisk-politiska avvägningarna kan ändras utan att bryta sönder det fungerande institutionella finansieringssystemet.

3.6 Länsstyrelsen i Stockholms län (Helén, Wallmark. Nilsson. Söder- ström. Hjerne. Elgfelt, Haglund och Lidskog)

Kapitalmarknadsutredningen har dragit slutsatsen att bostadsfinansie- ringssystemet numera är så väl utvecklat att kreditförsörjningen i huvud- sak är oberoende av läget på kreditmarknaden. Några genomgripande in- stitutionella förändringar såsom totalfinansiering genom inrättande av en särskild bostadsbank är därför inte befogade.

Länsstyrelsen delar denna uppfattning men vill framhålla att de friktio- ner som uppträtt i byggnadskreditgivningen såväl under 1977 som 1978 inte kan bortses ifrån. Frågan kan komma att kräva energiska insatser från statsmakternas sida. Det av samhället fastlagda bostadsbyggnadsprogram-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 86

met måste kunna genomföras utan störningar på grund av ryckighet i kre- ditgivningen.

I en reservation (Hörle'n, Forsberg, Olof Andersson, Wictorsson, Hell- mark och Trodin) ansågs att följande tillägg skulle göras:

Om förseningar på grund av otillräcklig kreditförsörjning även i fortsätt- ningen uppkommer finns det enligt länsstyrelsens mening anledning att ånyo överväga en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och där- med sammanhängande kommunala investeringar.

Enligt en annan reservation (Jacobson) borde länsstyrelsens yttrande i denna del istället lyda:

Om man betraktar alla människors rätt till en rymlig och bra bostad till en rimlig kostnad som en social rättighet kan man inte ge fritt spelrum åt marknadskraftema. Därför menar länsstyrelsen att en särskild statlig bo- stadsbank med låg och fast ränta bör inrättas. Byggnadskreditgivningen måste fungera så att man uppnår ett jämnt och högt bostadsbyggande.

3.7 Länsstyrelsen i Östergötlands län

Frågan om totalfinansiering har under lång tid tillhört bostadsdebatten. Meningarna har varit och är fortfarande delade mellan det system som nu finns med flera kreditinstitut inblandade vid finansiering av byggandet och en modell där staten svarar för hela finansieringen såväl i fråga om krediter under byggnadstiden som när projektet är färdigställt och därtill finansie- ring av hela investeringskostnaden. De skilda uppfattningarna framträder också i utredningen där en reservation till majoritetens förslag står bakom tanken på totalfinansiering. Under vissa perioder har brist på kapital hind- rat nödvändig volym på bostadsbyggandet. Argumenten för ett statligt övertagande av ansvaret har därvid ökat i styrka. För närvarande ligger bostadsbyggandet för lågt men den främsta orsaken är inte kapitalbrist. Allmänt dämpad konjunktur. höga kostnader. rädsla för att åter få tomma lägenheter och viss tröghet i kommunernas mark- och planarbete är vikti- gare förklaringar till att byggvolymen är för liten. För att smidigare klara fi- nansieringen har på senare tid också skapats samrådsorgan i varje län och såvitt länsstyrelsen erfarit har detta inneburit en effektivare hantering av bostadssektorns kapitalfrågor. '

På kapitalmarknaden finns ingen sektor av större betydelse där staten har ett fullständigt finansieringsåtagande. Staten medverkar emellertid på flertalet områden och genom skilda organ ofta med kapital som här den största förlustrisken. Bostadssektorn skiljer sig från flertalet andra sektorer genom sin karaktär av samhällsåtagande. Planering och genomförande lig- ger också företrädesvis på olika samhällsorgan. Denna omständighet talar för att staten skulle svara för hela finansieringen. Måhända skulle en sådan uppläggning också kunna medverka till en dämpning av de uppskruvade marknadspriser på främst enfamiljshus som inträder i lägen och på orter där efterfrågan starkt överstiger utbudet.

Häremot får ställas den erfarenhet och den goda förmåga att förse bo- stadsbyggandet med nödvändigt kapital som finns etablerad i nuvarande system med banker. hypoteksinstitut och staten som samverkande parter.

Länsstyrelsens sammanvägda bedömning på denna punkt blir att nuva- rande bostadsfinansieringssystem bör gälla också fortsättningsvis.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 87

3.8 Länsstyrelsen i Kalmar län (Westerlind, Christersson. Johansson. Kronblad, Bernt Nilsson, Schultz. Adolfsson och Jonsson).

Bostadsbyggandet har de senaste två åren minskat kraftigt. Brister i bo- stadsfinansieringen har varit en av orsakerna härtill. Det är dessvärre inte första gången bostadsfinansieringen medverkat till störningar i produktio- nen. Med hänsyn till bostadsbyggandets stora betydelse för sysselsättning och samhällsekonomi bör detta åtgärdas. Då bostadsbyggandet nu måste öka till en högre nivå än vad som varit fallet de senaste åren och samtidigt näringslivets anspråk på kapital kommer att ligga högt, finner länsstyrelsen det angeläget att finansieringen av bostadsbyggandet i alla lägen garanteras av staten. Länsstyrelsen finner att detta bäst tillgodoses genom en statlig bostadsbank och vill därför föreslå att en sådan inrättas för ändamålet. Lån från denna bank bör utformas så att i princip endast ett lån behövs för varje fastighet vid byggnation och fortsatt ägande. Vidare bör lånen med- verka till ekonomisk likställdhet mellan olika boendeformer.

Enligt en reservation (Hansson, Karlsson. lvar Nilsson. Schött och Äborn) borde länsstyrelsen ha yttrat följande.

Länsstyrelsen kan dela slutsatsen att det statligt finansierade bostads- byggandet numera erhållit en avskild och prioriterad del av kreditgivning- en på sådant sätt att bostadsbyggandet inte i någon betydande grad störts av konjunkturvariationerna. Mot bakgrund av att bostadsbyggandet kan behöva öka till en högre nivå än den som gällt under mitten av 1970-talet, och att samtidigt näringslivets anspråk på kapital kommer att stiga. finner länsstyrelsen det angeläget att det slås fast att inga intrång får göras på den del av kapitalmarknaden som måste förbehållas bostadsbyggandet.

Länsstyrelsen har inga erinringar mot de förslag utredningen lagt om av- skaffande av kvoteringsregler för bostadsinstitutens utlåning eller om in- förande av en övre gräns för bottenlån till småhus. anpassad till lånetaket för statliga bostadslån.

3.9. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Utredningen drar slutsatsen, att finansieringssystemet successivt ut- vecklats så att det statligt finansierade bostadsbyggandet nu i huvudsak är oberoende av kreditmarknadsläget. Några fördelar finns inte att vinna med en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet. Länsstyrelsen instämmer i denna uppfattning.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. att de nuvarande kvote- ringsreglerna för bostadsinstitutens utlåning avskaffas. Kvoteringssyste- met föreslås ersatt med en ordning där bostadsinstituten ger ut obligationer av två slag, varav det ena helt skall av se utlåning för prioriterade ändamål.

Med utgångspunkt från de faktorer som utredningen haft att beakta har man föreslagit en förkortning av amorteringstiderna för bostadsinstitutens nya lån. Länsstyrelsen har inte något att erinra mot utredningens förslag i detta hänseende.

3.10 Länsstyrelsen i Västerbottens län (Lyberg. Brännström. Bäckman, Eriksson. Hedlund. Johansson, Lauritz, Lundström. Lövbom. Nilsson. Persson, Schmidt och Svanberg)

Länsstyrelsen hänvisar till sitt utlåtande över kommunalekonomiska ut- redningens betänkande (SOU l977z78) och till yttrande av länsbostads- - nämnden i länet, vari nämnden anför följande.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 88

Vid frågans behandling i riksdagen (statsutskottet år I967 och civilut- skottet år l975) har bl.a. uttalats om totalfinansiering att "de fördelar som från bostadssektorns synpunkt är förenade med en sådan finansieringsord- ning synes utskottet så påtagliga att de bör avslås endast av mycket tungt vägande skäl".

En totalfinansiering omfattande såväl fullständig statlig finansiering (från botten till den fastställda övre lånegränsen) som finansiering under byggtiden skulle innebära en avsevärt förenklad administration. Medver- kan av särskilda långivare för bottenlån och byggnadskreditiv skulle ej be- hövas. vilket ju eliminerar åtskilligt arbete hos dessa. Dessutom bortfaller en mycket omfattande korrespondens mellan de olika inblandade långivar- na.

Minst lika värdefull är den förenkling, som det skulle innebära för lånta- garna att såväl i ansökningsskedet som senare under lånets löptid endast ha med en långivare att göra.

Under åren 1968— l974 beviljades statliga lån för bostadsbyggande som paritetslån. 1975 utbyttes paritetslånesystemet mot en ordning med statliga räntebidrag. Erfarenheterna ha gett vid handen. att utvecklingen medför behov av ganska genomgripande ändringar av reglerna för de statliga lånen med några års mellanrum. Sannolikt kommer omläggningar av lånesyste- met att krävas även framdeles. I fråga om de löpande lånen leder dessa ändringar i lånesystemet till en ganska svåröverskådlig regelflora, där den enskilde låntagaren ej alltid har så lätt att förstå innebörden i vad som gäl- ler för hans lån. Om fastigheten är finansierad med ett enda lån, blir låne- villkoren enkelt begripliga även om de ändras emellanåt.

l paritetslånesystemet var villkoren för det statliga lånet sådana att man med avgiften å detta lån reglerade storleken av de totala årskostnaderna för såväl statslånedelen som bottenlånedelen av fastighetens finansiering. Reglernas uppbyggnad och formlerna för låneuträkning var så invecklade att de. flesta låntagare knappast kunde sätta sig in i systemets funktion — ett förhållande som kan förmodas vara ett av skälen till att denna lånetyp blev misskänd. Med totalfinansiering skulle det bli lättare att ge låntagarna en begriplig information om lånereglerna. Ur denna synpunkt skulle total- finansiering vara värdefull även med det nuvarande räntebidragssystemet. Av än större värde för förståelsen av lånereglerna skulle totalfinansiering vara. om det på nytt blir aktuellt att införa någon form av paritetslån eller sådant lån kombinerat med någon form av subvention.

Utöver en i och för sig önskvärd administrativ förenkling av lånesyste- met skulle en över statsbudgeten finansierad totalfinansiering"innebära, att tillgången till lån vore säkerställd för ett bostadsbyggande enligt den av statsmakterna fastställda bostadsbyggnadsplanen.

Länsbostadsnämnden vill för sin del understryka, att man inte får under- skatta värdet av de administrativa rationaliseringar som kan erhållas vid totalfinansiering och de ekonomiska besparingar en sådan innebär.

] sistnämnda avseende bör även vägas in de mycket stora kostnader, vil- ka föranledes av den desorganisation av byggplaneringen, som bristen på byggnadskreditiv förorsakar. Utredningen anser att byggnadskreditivgiv- ningen numera fungerar bra med undantag av "vissa friktioner" under 1977. i vart fall i Västerbottens län upplevs kreditivsituationen nu som en period av ideliga hinder och förseningar. som började redan år 1976 och alltjämt fortsätter.

Länsbostadsnämnden förordar därför ur de synpunkter nämnden har att

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 89

beakta. att statlig totalfinansiering — innefattande även finansiering under byggtiden — införes.

I fråga om fördelningen av bostadsinstitutens upplåning på medel för prioriterade rcsp. oprioriterade ändamål har länsbostadsnämnden ingen erinran mot att instituten i enlighet med utredningens förslag emitterar sär- skilda obligationer för vartdera av dessa ändamål.

Utredningen behandlar också spörsmålel angående långivning till dyra småhus.

Hårdare produktionskostnadsprövning som villkor för statligt lån till styckebyggt (ettbesluts) småhus är knappast genomförbari praktiken. Det bör dock påpekas. att riksdagen nu har att pröva ett förslag om snävare be— gränsning av belåningen för såväl styckebyggda som gruppbyggda småhus.

l fråga om de icke statligt belånade småhusen kan heller knappast för- hindras att lån — till tillämpat lånemaximum — kommer att beviljas även till hus med dubbla kostnaden eller mer. Det synes rimligt, att bostadsinsti- tuten ej höjer sitt lånemaximum snabbare än de statliga lånen ändras.

lnom länsstyrelsen var två ledamöter (Hellgren och Larsson) skiljaktiga och ansåg att länsstyrelsen efter att ha instämt i länsbostadsnämndens ytt- rande skulle ha tillagt att detta dock inte innebär ett förord för en statlig bo- stadsbank.

3.11 Statens råd för byggnadsforskning

Finansieringssystemets uppbyggnad

Utredningen har visat på bostadssektorns allmänekonomiska och socia- la betydelse. En utförlig diskussion ägnas uppbyggnaden av bostadssek- torns finansieringssystem i ett historiskt perspektiv. Detta angreppssätt skulle ha kunnat utnyttjas till en genomgripande analys av hur finansie- ringssystemet fungerat (lyckats/misslyckats) när det gäller målsättningar om

— paritetskravet (lika kostnad — lika bostad) — minskningar av kapitalvinster i det äldre beståndet — marknadsanpassad hyresstruktur. Ovan nämnda frågeställningar har väckts av utredningen men försök att utvärdera finansieringssystemets användbarhet för styrning av bostads- sektorn har inte gjorts och ligger kanske inte heller inom utredningens upp- gift. Rådet menar dock att dessa frågor har stor aktualitet och betydelse för finansieringssystemets uppbyggnad.

Bankerna och bostadsinstituten

Analysen av de tre dominerande bostadsinstitutens sätt att fungera och ändamålsenlighet borde gjorts utförligare. Utredningen konstaterar att in- slaget av real planering inom bostadssektorn har eliminerat konkurrens- moment som är normala för kreditmarknaden i övrigt. Den växande bety- delsen av överenskommelserna mellan myndigheterna och instituten fram- hålls. Denna frågeställning får trots detta inte någon egentlig behandling.

Totalfinansiering av bostadsbyggandet

I en historisk rekapitulering av tidigare utredningars argumentering visar utredningen att olika brister i det finansiella funktionssättet vid skilda tid- punkter orsakat friktioner i bostadssektorns kreditförsörjning. Flera av de brister och motåtgärder, som i Knut Johanssons reservation sägs vara vä-

Prop. l978/79: 165 Bilaga 3 90

sentliga. diskuteras inte utförligt av utredningen. Utredningen beskriver nuvarande system som en historisk produkt utan direkt motivering av nu— mera rådande förhållanden. Mot denna bakgrund påpekar utredningen: ”Det hindrar emellertid inte att finansieringssystemet alltjämt kan vara ra- tionellt" (sid. 346). En argumentering utöver detta påpekande saknas. Ut- redningen ställer frågan om huruvida en statlig kredit-organisation kan för- väntas byggas ut till ett finfördelat och smidigt nät men den besvaras ej.

Ett flertal bedömningar av den ekonomiska situationen i Sverige inför och under 1980-talet implicerar att en dramatisk höjning av investerings- verksamheten och sparandet i landet är önskvärd. Det är troligt att bo- stadsbyggandet ökar. En sådan utveckling kommer att ställa bostadskre- ditförsörjningen inför andra problem än under första hälften av 1970-talet. Det är bl. a. mot denna bakgrund som argument för och emot totalfinansie- ring bör utvärderas. Finansieringens roll i byggprocessen måste också be- dömas mot bakgrund av kreditsystemets effektivitet i tidshänsende och möjligheter till regional samordning av kreditgivningen. Dessa problem- komplex lämnas obehandlade av utredningen men vore värda en vidare analys.

3.12 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige vill — — — understryka att bostadssektorns kreditförsörj- ning visserligen kan tryggas på det sätt utredningen beskriver men att detta förutsätter att myndigheterna vid behov kan använda samtliga de medel som de nu har till sitt förfogande. Trots att bostadsbyggandet under senare år legat på avsevärt lägre nivå än tidigare, och trots att fiansieringssyste- met successivt förbättrats inträffade vissa störningar under 1977. 1 en re- servation till betänkandet anförs dessa störningar som ett huvudargument för inrättande av en bostadsbank. Utredningen redovisar utförliga argu- ment för och emot en bostadsbank men kommer till slutsatsen att systemet i dess nuvarande utformning kan tillgodose bostadssektorns finansierings- behov utan några allvarliga störningar. Fullmäktige ansluter sig till denna slutsats.

En viktig förutsättning. som framförs av utredningen. och med vilken fullmäktige instämmer. är att bankernas finansieringsandelar och finansie- ringsbidragens tidsmässiga förlopp noggrant fastslås i deras överläggningar med delegationen för bostadsfinansicring. Erfarenheterna från 1977 har enligt fullmäktige också visat att förutom de kreditpolitiska medel som hit- tills kommit till användning även den i 1974 års lag om kreditpolitiska me- del införda speciella placeringsplikten kan fylla en viktig funktion. Till- Iämpning av detta medel kan innebära komplicerade administrativa pro- blem. och man kan inte utesluta att insikten om detta hos bankerna under 1977 verkat återhållande på deras benägenhet att snabbt komma överens om sina marknadsandelar. Enligt fullmäktiges mening utgör dock den spe- ciella placeringsplikten garanti för att bostadsfinansieringen kan genomfö- ras även i mycket ansträngda lägen, även om i första hand överenskom- melser med bankerna bör prövas.

Fullmäktige instämmer med utredningens slutsats att bostadsfinansie- ringssystemet numera är så väl utvecklat att några genomgripande institu- tionella förändringar inte är befogade. En ändring som utredningen före- slår är att den nuvarande kvoteringen av bostadsinstitutens utlåning av- skaffas. ] stället för att som nu 90% av utlåningen skall avse prioriterade objekt föreslås att instituten emitterar obligationer av två slag. Den ena ob-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 91

ligationstypen skall helt användas för finansiering av utlåning till priorite- rade ändamål och räknas som prioriterade placeringar vid fastställande av kreditinstitutens Iikviditets- och placeringskvoter. Det andra slaget av ob- ligationer skall icke räknas som prioriterade placeringar för banker och försäkringsinstitut. Bostadsinstitutens motsvarande utlåning får användas till icke-prioriterade ändamål. Fullmäktige tillstyrker förslaget. eftersom det innebär en renodling av prioriteringsbegreppet och överför en viss typ av utlåning som hittills har ingått i prioriteringen till den övriga kreditmark- naden där den får avvägas mot andra Iåntagargruppers finansieringsbehov enligt allmänna ekonomisk-politiska riktlinjer.

3.13 AP-fonden, första—tredje fondstyrelserna (Majoriteten: första fond- styrelsen. Åström. Hörlén. Blom. Hörnlund. Lundgren och Granqvist: i andra fondstyrelsen Eckerberg, Ekman. Nicolin, Odhner. Lindqvist. Ljunggren och Leo: i tredje fondstyrelsen Westerlind, Träff, Stefanson. Rundkvist och Andersson)

Kapitalmarknadsutredningen har haft i särskilt uppdrag att pröva frågan om s.k. totalfinansiering av bostadsbyggandet. Utredningens analys av denna fråga är enligt fondstyrelsernas mening klarläggande och övertygan- de. — — — Fondstyrelserna ansluter sig till kapitalmarknadsutredningens slutsatser i denna fråga.

Av de frågor kapitalmarknadsutredningen tagit upp i avsnittet Priorite- ringssystemet. vill fondstyrelserna endast kommentera förslaget om av- skaffande av kvoteringsreglerna för bostadsinstitutens utlåning. — — —

Fondstyrelserna tillstyrker de föreslagna förändringarna. Styrelsen vill härvid uppmärksamma att de nuvarande kvoteringsreglerna inte beslutats av statsmakterna. utan av riksbanken inom ramen för dess kreditpolitiska befogenheter. En förändring av dessa regler bör därför ske av riksbanken. Såvitt avser förslaget om utgivande av obligationer av två slag, ankommer detta på bostadsinstituten att genomföra.

I avsnittet 6.4.3 Villkoren på bottenlånemarknaden föreslår kapital- marknadsutredningen att amorteringstiden för bostadsobligationer sänks från 50 till 40 år. lnte heller denna förändring kräver beslut på statsmakts- nivå. utan den ankommer på bostadsinstituten själva att efter samråd med riksbanken genomföra. Fondstyrelserna vill något belysa den nuvarande ordningen, och därvid fästa uppmärksamheten på ett förhållande som inte kommenterats av kapitalmarknadsutredningen.

De nuvarande bostadsobligationslånen har formellt sett en 20-årig löp- tid. Amorteringarna sker efter en 50-årig annuitetsplan, vilket i nuvarande ränteläge medför att det utestående lånebeloppet på slutbetalningsdagen efter 20 år uppgår till 95 % av det ursprungliga lånebeloppet. En motsva- rande uppsägning av bostadsinstitutens utlåning sker inte efter 20 år. För att vid inlösningstillfällena kunna täcka det upplåningsbehov som hän'ge- nom uppstår, måste instituten emittera nya obligationslån (i praktiken går detta till så att innehavarna av de gamla obligationslånen erbjuds ”konver- tering” till nya lån). För dessa börjar en ny 50-årig amorteringsplan löpa. Detta innebär att bostadsobligationslånens löptid i realiteten inte grundas på en 50-årig annuitetsplan, utan på en 50-årig annuitetsplan som förnyas vart tjugonde år. En ordning med konvertering vart tjugonde år till en ny amorteringsperiod innebär att bostadsobligationslånen i princip blir eviga. Som exempel kan nämnas att amortering av halva lånebeloppet skulle krä- va en tidsrymd om 300 år. Amorteringarna till bostadsinstituten följer där-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 92

emot den ursprungliga annuitetsplanen. Efter de första 20 åren utvecklas sålunda amorteringarna till instituten resp. de amorteringar instituten gör till sina långivare —- obligationsinnehavarna —— olika. Skillnaden i amorte- ringsflödena ökar institutens likviditet och kan användas för egen utlåning. Denna ordning är uppenbarligen otillfredsställande ur obligationslångivar- nas synpunkt. För att öka amorteringarna till obligationsinnehavarna samt för att förkorta bostadsobligationslånens reella löptid bör de lån som upp- läggs vid konverteringstillfallet efter 20 år fortsätta och amorteras enligt den ursprungliga annuitetsplanen. Sker inte detta skulle den av kapital- marknadsutredningen föreslagna förkortningen av annuitetsplanen från 50 till 40 år för kapitalmarknadsplacerarna bli av helt marginell betydelse. En övergång till att använda den ursprungliga amorteringsplanen under lånets hela reella löptid påverkar som nämnts inte låntagarnas upplåningskostna- der. Denna förändring medför endast att amorteringarna på bostadsinstitu- tens upplåning och utlåning kommer att sammanfalla. Däremot leder själv- fallet den föreslagna förkortningen av amorteringsperioden från 50 år till 40 år till en ökning av låntagarnas årliga kapitalutgifter. Ökningen innebär att den årliga annuiteten (vid nuvarande ränteläge 10%) stiger från l0,09 % till lt).23 %. eller med ().I4%. Den av kapitalmarknadsutredningen föreslagna förkortningen av amorteringstiderna för bostadsobligationslånen får därför sägas vara mycket modest.

Avvikande uppfattning har i följande hänseende redovisats inom fond— styrelserna (inom första: av Nicklasson. Axelsson och Lindvall. inom and- ra: av Odhner. Molin och Persson samt inom tredje: av Fjällström. Carls- son. Granlund och Bodström):

.Beträffande bostadssektorns finansiering anser vi att ett system med to- talfrnansiering inte bör avfärdas så enkelt som utredningen gör. Det nuva- rande systemet har inte i praktiken fungerat så väl som utredningen och fondstyrelsernas majoritet vill göra gällande.

Såväl under år 1977 som 1978 har återigen betydande störningar uppstått i kreditgivningen till bostadsbyggandet. Många bostadsprojekt har stop- pats eller kraftigt försenats på grund av brist på krediter. De frivilliga över- enskommelserna mellan regeringen och bankerna. som skulle ha garante- rat krediter till bostadsbyggandet. har inte fungerat. Samhället måste där- för öka sitt engagemang i bostadsiinansieringsfrågorna. Detta gäller såväl byggnadskreditiv som långfristig belåning. dvs. statlig totalfinansiering.

Vi stöder därför den reservation som ledamoten i Kapitalmarknads- utredningen Knut Johansson avgivit.

3.l4 Svenska bankföreningen

Totalfrnansiering av bostadsbyggandet

] betänkandet påpekas att frågan om en statlig toalfrnansicring av bo- stadsbyggandet har prövats tidigare av andra statliga utredningar. Dessa har behandlat frågan från bostadspolitiska utgångspunkter men har inte haft till uppdrag att utreda de. kreditpolitiska och institutionella aspekterna på en statlig totalfinansiering. Eftersom den bedömningen nu gjorts av ka- pitalmarknadsutredningen — på ett enligt bankföreningens uppfattning mycket uttömmande och sakkunnigt sätt — måste frågan härmed anses ha blivit utredd så grundligt som är möjligt.

Utredningen framhåller att successiva reformer i bostadsfinansieringen under den senaste tioårsperioden har medfört att bostadsbyggandets kre-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 , . 93

ditförsörjning i allt väsentligt tryggats och att de statligt belånade bostads- projekten nu i huvudsak är oberoende av kreditmarknadsläget. Analysen av frågan om en statlig totalfinansiering leder till slutsatsen i betänkandet att några väsentliga fördelar inte vore att vinna med en sådan reform. Bankföreningen vill understryka att den delar utredningens uppfattning i dessa avseenden.

Prioriteringssystemet

Bankföreningen kan under vissa bestämda förutsättningar acceptera ut- redningens förslag att bostadsobligationerna uppdelas i en prioriterad och en oprioriterad kategori. För att det föreslagna systemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt är enligt bankföreningens uppfattning en helt nöd- vändig förutsättning att de oprioriterade bostadsobligationerna får emitte- ras på marknadsmässiga villkor. Räntesättningcn bör således vara fri och ingen emissionskontroll tillämpas. I annat fall kan det bli mycket svårt att upprätthålla produktionen av dessa projekt.

När det gäller gränsdragningen mellan prioriterade och oprioriterade projekt tar utredningen upp frågan om nybyggda bostäder utan statliga lån bör räknas som prioriterade (som för närvarande) eller som oprioriterade. Utredningen anser sig dock inte ha tillräckligt underlag för att föreslå några begränsningsregler för prioriteringssystemet. Bankföreningen anser för sin del att mycket starka skäl talar för att all nybyggnad av bostäder även i fortsättningen bör betraktas som prioriterad verksamhet. Nybyggnad av bostäder utan statliga lån bidrarju till att hålla bostadsbyggandet och sys- selsättningen uppe. Det icke statsbelånade byggandet åtnjuter inga direkta subventioner och belastar således inte statsbudgeten. vilket också gör det omotiverat att inskrida inotjust denna del av bostadsbyggandet.

Villkoren på bottenlånemarknaden Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag att sänka amorteringsti- derna dels för bostadsinstitutens krediter, dels för bostadsobligationerna.

3.15 Svenska sparbanksl'öreningen m. fl.

Utredningen har efter en omfattande kartläggning funnit att det nuvaran- de finansieringssystemet för nyproduktion av bostäder fungerar tillfreds- ställande. De friktioner som tidvis inträffat och som framför allt berott på att överkostnaderna skapat problem med topplånefinansieringen. går att lösa inom ramen för nuvarande system. Vi instämmer i utredningens all- männa slutsats om det existerande finansieringssystemet. Det är värdefullt att tillvarata och vidareutveckla den lokala erfarenhet som bankerna i sin kreditivgivning tillgodogör sig. Vi anser det också väsentligt att det nuva- rande systemet för finansiering av nyproducerade bostäder successivt ut- vecklas så att friktioner undviks. Bland annat skulle mellanhandsinstituten kunna tilldelas en större roll vid topplånefinansieringen. Under 1978 har en regional fördelning av bankernas ansvar för keditivgivningen genomförts på sparbankernas initiativ.

Vi vill också påminna om att bostadsfinansieringen under årens lopp i hög grad förbättrats och numera i grunden är ett effektivt system. Trots detta finns utrymme för ytterligare utveckling. Med relativt små tillägg kan systemet utvecklas till att garantera varje önskvärd finansiering. Ytterst är det en fråga om vilken prioritet riksdag. regering och riksbanken vill ge bo- stadsfinansieringen. Vi anser också att den ökade betydelse som länsbo—

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 94

stadsmyndigheterna erhållit under [978 på sikt kommer att medverka till att den reala och finansiella sidan av bostadsbyggandet korresponderar bättre. Det måste vara ett allmänt intresse att de regionala myndigheterna tilldelas större befogenheter i detta sammanhang.

Vid sidan av finansieringen av nyproducerade bostäder finns det dock betydande delar av bostadssektorns finansiering som enligt vår uppfatt- ning inte fungerar tillfredsställande, och som utredningen förbigått. Såle- des sker finansieringen av ombyggnad. tillbyggnad samt köp och försälj- ningar av äldre fastigheter idag på ett mycket otillfredsställande sätt. En stor del av denna finansiering sker utanför den organiserade kreditmarkna- den på ett sådant sätt att dels väsentliga förbättringar av det nuvarande bo- stadsbeståndet hotas att omintetgöras. dels medför lånetransaktioner för privatpersoner av oroande karaktär. Det är överhuvudtaget allvarligt att en så stor del av kreditgivningen sker utanför den organiserade kredit- marknaden, vilket innebär att den konsumenttrygghet som finns inom den existerande institutionella apparaten inte tas tillvara. Det är vår uppfatt- ning att betydande tekniska förbättringar kan genomföras beträffande fi- nansieringen av äldre bostäder utan att detta skall behöva inkräkta på övri- ga sektorns kreditutrymme.

Utredningen föreslår att den nuvarande lO-procentregeln för bostadsin- stitutens emissionstillstånd avskaffas och anför goda argument för en så- dan förändring. Vi vill dock fästa uppmärksamheten på att det nuvarande utrymmet täcker mycket angelägna investeringsområden. Hit hör bl. a. fi- nansieringen av betydande delar kontorshus och icke statligt belånade när- serviceanläggningar. Redan idag är utrymmet för finansiering av sådana och andra angelägna projekt mycket begränsat. Vi anser det därför vara viktigt att utredningens förslag om nya obligationslån för bostadsinstituten genomförs och att dessa också får ett tillräckligt utrymme på kapitalmark- naden. Lämpligen bör det utrymme varje bostadsinstitut har för emission av prioriterade obligationer motsvaras av ett visst proportionellt tillstånd för emission av de nya obligationerna.

Utredningen föreslår att löptiden på bostadsinstitutens nya lån skall sän- kas med i princip ca 10 år och att detta även skall leda till en motsvarande sänkning av amorteringstiden på bostadsinstitutens obligationslån. Efter- som effekten på boendekostnadema beräknas bli relativt begränsad och egensparandet inom bostadssektorn förstärks biträder vi utredningens för- slag på denna punkt.

3.16 Sveriges föreningsbankers förbund

Förbundet hade gärna sett att bostadsbyggandets omfattning och inrikt- ning av utredningen hade blivit föremål för en närmare analys, relaterad till den betydelse denna sektor bör ha i den totala samhällsekonomin. Utred- ningen synes i stället utgå från att den nuvarande starka prioriteringen skall bestå oberoende av de anspråk som finns och kan komma att ställas främst från näringslivets sida.

Det är också mot denna bakgrund man har att se de svårigheter banker— na haft att uppfylla de anspråk som statsmakterna uppställt ifråga om fi— nansieringen av bostadsbyggandet om man samtidigt har en naturlig ambi- tion att fylla sin uppgift att tillhandahålla näringslivet krediter i erforderlig omfattning. För föreningsbankemas vidkommande är detta problem sär— skilt påtagligt. Redan nuvarande åläggande i fråga om bostadsfinansiering- en gör att föreningsbankerna får allt svårare att uppfylla sin primära funk-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 95

tion som kreditgivare till lantbruket. Ytterligare ökade krav på deltagande i bostadsfinansieringen skulle definitivt medföra att föreningsbankerna inte längre kan uppfylla sin lagliga ändamålsbestämmelse att främst tillgodose lantbrukets kreditbehov. För en kooperativ rörelse. grundad och utveck- lad av lantbrukets utövare. är givetvis en sådan utveckling helt oaccepta- bel.

Förbundet delar utredningens uppfattning att den nuvarande kvotering- en av bostadsinstitutens utlåning mellan prioriterade och oprioriterade än- damål (90 % resp. 10 %) har nackdelar och bl. a. medför en viss stelhet i kreditgivningen genom den fixerade kvotandelen. Däremot avvisar för- bundet bestämt utredningens förslag till lösning av detta problem. nämli- gen att dela upp bostadsinstitutens obligationer i prioriterade och opriori- terade. Redan nuvarande krcditutrymme för oprioriterade bostadsändamål ter sig mot bakgrund av de långa och växande låneköerna i bostadsinstitu- ten otillräckliga och önskemål om ökat utrymme har framförts i olika sam- manhang.

Med hänsyn till den starka förskjutning som sker i relationen primär- sekundär likviditetsreserv redan på grund av att bankerna måste förvärva betydande mängder bostadsobligationer (för föreningsbankerna även landshypoteksobligationer) för att få avlyft av byggnadskrediter och teni- porärt lämnade krediter finner förbundet det inte realistiskt att förvänta att icke likvida obligationer skulle finna någon större marknad. Följden skulle sannolikt bli att bankerna mer eller mindre tvingades avstå från att finan- siera oprioriterade objekt.

Förbtindet finner det över huvudtaget inte motiverat — vare sig ur sam- hälls- eller bostadssociala synpunkter — att upprätthålla den nuvarande strikta gränsdragningen mellan prioriterade och oprioriterade objekt. Det- ta gäller såväl ny- som ombyggnad. Med hänsyn till föreningsbankemas in- riktning och huvudsakliga verksamhetsfält är det naturligt att dessa banker får svara för en oproportionerligt stor andel av dessa objekt. vilket bör vä- gas in vid bedömningen av föreningsbankemas engagemang i bostadsbyg- gandet

Förbundet får därför bestämt avstyrka den av utredningen föreslagna lösningen. Betecknande för den nuvarande situationen är att vissa bostads- institut inte längre tar emot oprioriterade ansökningar. De åtgärder som vidtas bör syfta till att lätta på denna situation och inte ytterligare förvärra denna. Om man därvid inte anser sig kunna helt slopa prioriteringsreglerna bör dock dessa ändras från nuvarande 90— 10% till förslagsvis 70—30 %.

Förbundet har tidigare pekat på den förskjutning av bankernas likviditet som uppstår genom att dessa i ökad omfattning tvingas till placeringar i ob- ligationer. Detta förhållande jämte den föreslagna rätten för bankerna att själva ge ut obligationer — vilket tillstyrkes av förbundet — kan enligt för- bundets mening inte undgå att radikalt förändra hela kreditmarknaden och de olika institutens funktion och verksamhetsfält. Det är att beklaga att ut- redningen inte ansett sig försöka göra en analys av detta stora långsiktiga problem.

3.17 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet instämmeri utredningens slutsatser i avsnittet "Bostads- sektorns finansiering" att någon mera genomgripande omläggning av f- nansieringsformerna inte är nödvändig. [ anslutning härtill föreslår utred— ningen att de nuvarande kvoteringsreglerna för bostadsinstitutens utlåning

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 96

avskaffas. Riksförbundet finner denna åtgärd principiellt riktig under för- utsättning att uppdelningen också tillåts bli återspeglad i räntesättningen. Rätteligen bör emellertid de båda kategorierna obligationer emitteras av skilda institut eftersom lån ges till olika objektkategorier.

[ förevarande avsnitt föreslår utredningen en sänkning av bostadsinstitu— tens amorteringstider. Om de synpunkter på finansieringsformerna som framförts i föregående avsnitt beaktas finner riksförbundet för sin del att amorteringstiderna från långivarnas synptinkt främst har intresse från sä- kerhetssynpunkt. Vid sidan av detta är det emellertid angeläget att amorte- ringstiderna inte bestäms så långa att inte långivarna kan anpassa sina pla- ceringar till nya och bättre låneformer och lånevillkor.

3.18 Folksam

Folksam inser i likhet med utredningen att en statlig totalfinansiering in- te skapar mer kapital till bostadsbyggandet. Att tanken kring en sådan fi- nansieringsform kommer tipp till debatt tid efter annan beror på att det statliga finansieringssystemet för bostadsbyggandet ej lösts på ett tillfreds- ställande sätt för de bostadsproducerande. Det är inte tillräckligt att priori- tering av bostadsbyggandet föreligger. Man måste också tillse att värden som ligger till grund för belåning av varje enskilt projekt ej på grund av bristande realism försvårar finansieringen.

Det pantvärde som åsättes nyproducerade bostadshus fastställes på orealistiska grunder dvs. det tas inte tillräcklig hänsyn till den prisutveck- ling som är förhärskande på marknaden. Om pantvärdet sammanföll med dagens kostnadsläge på den bostadsproducerande marknaden skulle an- tagligen inte bara totalfinansieringen ske med mindre friktioner utan för- delningen av byggnadskreditivgivningen skulle säkert lösas på ett för bo- stadsproducerande tillfredsställande sätt.

Under detta avsnitt föreslår utredningen att kvoteringssystemet för bo- stadsinstituten ersättes med en ordning där bostadsinstituten ger ut obliga- tioner av två slag. varav det ena helt skall avse utlåning till prioriterade än— damål.

Folksam har ingenting att erinra häremot men vill tillägga att de nya obli- gationerna för oprioriterade ändamål bör få emitteras i en sådan utsträck- ning att de kvantitativt motsvarar nuvarande kvot på 10 %. Dessa pengar går nämligen i viss utsträckning till sådana ändamål som specialinstituten inte täcker av på sin marknad. lfrågavarande kvotering utgör med andra ord till en del "kittet" i fogarna mellan de olika specialinstituten samt ut- gör ett komplement vid vissa andra projekt på den oprioriterade markna- den.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår en sänkning av amorteringstider- na för bostadsinstituten. Folksam anser att en förkortning av amorterings- tiden kan i vissa fall vara nödvändig ur säkerhetssynpunkt. Så långt Folk- sam kan finna föreligger stor risk för en höjning av hyresnivån om en all- män förkortning av amorteringstiderna införes. Vidare står amorteringsti- derna i en viss relation till de avskrivningsutrymmen som beskattningsreg- lerna bestämmer.

3.19 LO

Bostadsbyggandets kapitalförsörjning utgör en väsentlig del av hela kapi- talmarknaden. En fungerande kreditförsörjning till bostadsbyggandet är en grundförutsättning för ett förverkligande av den sociala bostadspolitiken.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 97

Byggnadsinvesteringarna och då särskilt investeringar inom bostadssek- tom spelar en central roll för sysselsättningen inom en rad branscher. För- trtom byggnads- och anläggningssektorn berörs anställda inom byggmateri- alsektorn direkt av byggvolymens utveckling. De indirekta sysselsätt- ningseffektema är också stora. Det gäller t. ex. för verkstadsindttstrin lik- som förjäm- och stålindustrin samt för den kommttnala sektorn.

Mot denna bakgrund har den samlade faekföreningsrörelsen trnder de två senaste åren kraftigt reagerat mot den allt svagare utvecklingen av hyggnadsinvesteringama och särskilt då det synnerligen svaga bostads- byggandet. Man får gå tillbaka till l950-talets början och den s.k. Korea- krisen för att finna motsvarigheten till ett så lågt bostadsbyggande som un- der år |977.

Den negativa utvecklingen av bostadsbyggandet beror inte på att efter- frågan på bostäder är svag. Tvärtom har åtskilliga kommuner börjat redo- visa underskott på bostäder. Det är inte oväntat de unga som först fått kän- na av dessa tendenser till bostadsbrist.

Det svaga bostadsbyggandet under år 1977 har orsakats av flera faktorer t.ex. otillräcklig kommunal planberedskap. tvekan hos byggherrar att star- ta projekt p.g.a. den snabba prisstegringen.

Den orsak till förseningar av byggstarter och till en minskad bostadspro- duktion. som skapat mest irritation. är svårigheterna att få fram byggnads- kreditiv. Varje år sedan t967 har bankerna och statsmakterna träffat över- enskommelse om att kreditiv skall lämnas till det av riksdag och regering fastställda bostadsbyggandet. Under år 1977 har bankerna inte uppfyllt detta åtagande. Det är närmast en skandal att så inte har skett under ett år då bostadsbyggandet har nått en bottennivå. Det råder stor enighet om att bostadsbyggandet måste öka kraftigt de närmaste åren. Anspråken på kre- ditgivningen kommer då också att växa. Erfarenheterna från 1977 bådar in- te gott för framtiden. Problemen att få fram tillräckliga byggnadskrediter är inte nya. Avsevärda svårigheter förekom särskilt ttnder 1960-talets senare hälft. Detta föranledde en livlig debatt om vårt bostadsfinansierings- system. Ett par statliga utredningar. bostadspolitiska kommittén år 1966 och delegationen för bostadsfinansicring år 1968 diskuterade i positiva or- dalag införandet av någon form av statlig totalfinansiering. På flera håll inom arbetarrörelsen fanns starkt stöd för en sådan reform. lnom Svenska byggnadsarbetareförbundet genomfördes en omfattande utredning (Bygg 70) inför förbundets kongress år 1969. I utredningen krävdes bl.a. följande reformer av bostadsfinansicring. ]) Den statliga långivningen utvidgas steg för steg till att omfatta hela finan- sieringsbehovet. 2) Förskott på de långfristiga statliga lånen ersätter byggnadskreditiven. 3)Bostadslånen utvidgas successivt till att omfatta alla de erforderliga följdinvesteringarna till bostadsbyggandet. Slutmålet — såsom det skisserades i Bygg 70 — skulle vara en statlig "samhällsbyggnadsbank" som lämpligen kunde byggas upp kring de exi- sterande statliga låneorganen: länsbostadsnämnderna och bostadsstyrel- sen. Tanken var att medel för utlåningen även fortsättningsvis skulle till- föras från statsbudgeten. Detta skulle givetvis erfordra en överföring via den statliga upplåning av de medel bankerna och hypoteksinstituten dittills disponerat för bostadskreditgivning.

Reformen skulle medföra att beslut om statliga bostadslån också innebar en garanti för att krediter verkligen ställdes till byggherrens förfogande. Byggstart skttlle kunna ske vid en tidpunkt som var planerad av byggherren

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 98

och arbetsmarknadsorganen. Reformen skulle vidare medföra att kommu- ner som svarar för nödvändig expansion av samhällsbyggandet sktrlle ktm- na finansiera de boendekomplement som måste byggas samtidigt med bo- städerna. med statliga bostadslån. Den utvidgning av långivningen som skett under den första hälften av 1970-talet skttlle därmed fullföljas. Exem- pel på boendekomplement som bör ingå i en sådan reform är i första hand låg- och mellanstadieskolor samt halvöppna institutioner för åldringsvård.

Erfarenheten från år l977 visar att problemen med kreditförsörjningen kvarstår. Visserligen finns numera möjligheter för regeringen att genom- driva att bankerna bidrar till bostadslinansieringen även om dessa skttllc vägra att gå med på en överenskommelse. År l974 infördes nämligen en kreditpolitisk lag som ger regeringen och riksbank möjlighet att tvinga en- skilt bankinstitttt att lämna byggnadskreditiv till s.k. nödlidande projekt. Men det finns anledning att tro att man i det längsta vill undvika att använ- da denna lag. Det skttlle nämligen bli ett synnerligen byråkratiskt och tung- rott maskineri att tvångsfördela projekt oberoende av kund—bankrelatio- ner. Med all säkerhet skulle det krävas ett stort antal akuta problem innan en så drastisk lösning skulle tillgripas. Även med en användning av lagen skulle problem uppstå till följd av oundvikliga förseningar. Förseningar i kreditgivningen är ett mycket allvarligt problem för byggbranschen och kan — genom att omöjliggöra uppgjorda tidsplaner — orsaka såväl syssel- sättningsstörningar som stora kostnader.

LO och flera av fackförbttnden har i ett flertal remissvar uttalat krav om totallinansiering och slutit upp kring Bygg 70. Detta lades också fast vid LO-kongressen 1976. Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna läm- nade år 1975 förslag om en sådan reform.—Därmed har samtliga bostads- utredningar sedan mitten av 1960-talet varit positiva till en statlig totalfi- nansiering. De kreditmarknadsmässiga aspekterna har nu utretts av kapi- talmarknadsutredningen.

Utredningens majoritet har förordat att det nuvarande systemet med fri- villiga överenskommelser skall fortsätta i oförändrad form. LOs represen- tant i utredningen har reserverat sig mot utredningens ställningstagande i detta avseende och förordar en statlig totalfinansiering.

De krav som förs fram i reservationen är starkt motiverade och ligger väl i linje med de krav som tidigare förts fram av olika grenar av den fackliga och politiska arbetarrörelsen. LO finner det därför nödvändigt att försla- gen i reservationen av l..(.)s representant i utredningen förverkligas.

Utredningen föreslår att amorteringstiden för de statliga bostadslånen förkortas. En sådan åtgärd höjer boendekostnaderna och är således ett be- slut med bostadssociala konsekvenser. Därför bör i första hand ett sådant beslut styras av bostadspolitiska överväganden och icke enbart inom ra- men för kapitalförsörjningen. LO avvisar därför i denna del utredningens förslag.

3.20 TCO

Boende- och bostadslinansieringsutredningarna förordade i ett betän- kande l975 (SOU 1975: l2) en övergång till en totalfinansiering av bostads- byggandet, vilket TCO tillstyrkte. Det förutsattes dock att konsekvenser- na för kapitalmarknaden och institutionella frågor ytterligare måste utre- das. innan ett slutligt ställningstagande till en sådan övergång kunde tas. Dessa frågor har behandlats inom ramen för kapitalmarknadsutredningen.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 99

Kapitalmarknadsutredningen avvisar en övergång till en sådan totalli- nansiering. En ledamot har reserverat sig mot trtredningens sltrtsatser.

Med totalfinansiering kan avses s. k. fullständig finansiering och/eller in- tegrerad finansiering. Med fullständig finansiering menas att bottenlån och överliggande lån (dvs. statliga bostadslån) slås samman till ett enda lån. medan integrerad finansiering innebär att fastighetslån utbetalas i samband med byggandets framåtskridande. varvid behovet av särskilda byggnads- krediter bortfaller.

Kapitalmarknadsutredningen skisserar två modeller för en integrerad li— nansiering. Den ena innebär att nuvarande bostadsinstitut (Spintab. BO- FAB. stadshypoteksföreningarna) svarar för en sådan finansiering. Detta betyder. som utredningen påpekar. inte nödvändigtvis att lånen i utgångs- läget behöver vara långfristiga. Låneunderlaget är inte känt ttnder bygg- skedet. samtidigt som svårigheter sktrlle föreligga att uppbringa långfristi- ga lån i takt med byggandets framåtskridande. Utredningen avvisar en in- tegrerad finansiering enligt denna modell.

TCO delar denna uppfattning. Från finansieringssynpunkt löses inga problem. om bostadsinstituten skulle svara för långivning även under byggskedet. Bostadsinstitttten sktrlle i ett sådant system vara lika beroende av bankernas beredvillighet att ställa kapital till förfogande som i dagens läge. Samma krav skulle också gälla att säkerställa bankernas insatser ge- nom överenskommelser eller kreditpolitiska åtgärder. Samtidigt torde. som utredningen påpekar. intresset vara begränsat från bankernas sida att medverka till sådan tinansiering, med hänsyn till att den direkta kontakten med kunderna upphör.

Den andra modellen för integrerad finansiering innebär att denna ombe- sörjs inom det statliga finansieringssystemet. Enligt kapitalmarknadsut- redningen torde en sådan modell förutsätta att också den långfristiga bot- tenfinansieringcn överförs från bostadsinstitttten till staten.

En integrerad finansiering enligt denna modell analyseras med hänsyn till dels kostnadseffekter. dels kreditmarknadsmässiga aspekter. Från kostnadssynpunkt finner utredningen att endast marginella besparingar kan åstadkommas. Visserligen kan de kommunala förmedlingsorganen inom nuvarande finansieringssystem utnyttjas. men bankerna måste ändå bibehålla viss organisation för icke statlig belåning. för finansiering av toppkrediter etc. TCO delar utredningens uppfattning att en integrerad fi- nansiering enligt nämnda modell ej torde ha så stor betydelse för byggnads- kostnaderna i sin helhet. men likväl är det troligt att möjligheterna till ra- tionaliseringsvinster skttlle föreligga genom en rationellare handläggning av låneärenden. Detta innebär också att kapitalkostnaderna för byggandet i första hand måste bestämmas inom ramen för en ekonomisk-politisk re- strrsavvägning.

Enligt TCOs uppfattning synes utredningen i alltför hög utsträckning låta de kostnadsmässiga aspekterna ligga till grund för dess slutsatser. Ar- gumenten för en integrerad finansiering bör i stället sökas på andra plan.

l rådande finansiella system söker man på det kreditpolitiska området säkerställa bostadsfinansieringen på två sätt. Dels inräknas bostadsobliga- tioner som prioriterade placeringar för kreditinstituten. dels äger årliga överläggningar rum med kreditinstituten om deras engagemang i bostadsfi- nansieringen.

Det kan konstateras att de årliga överläggningarna fram till de allra se- naste åren lett till att bostadsfinansieringcn kunnat tryggas. Men det är också uppenbart att den låga volymen på bostadsbyggandet under

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 IOO

l977-— [978 till icke ringa del kan förklaras av trögheter i det finansiella sy- stetnet. Projekt har redan tidigt under året blivit stoppade — och hänvisade till den s. k. nödlidandelistan — med hänsyn till dessa trögheter.

Det är uppenbart att. som kapitalmarknadstttredningen understryker. endast en finansiering över statsbudgeten i alla lägen kan säkerställa bo- stadsfinansieringen. Enligt utredningens uppfattning är nuvarande ordning med kortfristiga krediter trnder byggnadsskedet och långfristiga trnder fas- tigheternas förvaltningsskede rationell. Därigenom kan bostadsbyggandet tryggas. samtidigt som avlyft kan ske alltefter läget på kreditmarknaden. Utredningens slutsats är att låneköerna (dvs. avlyften) i bostadsinstituten är resultatet av en ekonomisk-politisk avvägning och inte ett uttryck för brister i det finansiella systemet.

Det är väsentligt att. i likhet med utredningen. konstatera att det real- ekonomiska tttrymmet för investeringar i sig inte påverkas till följd av en statlig totalfinansiering. En sådan finansiering innebär från kreditpolitisk synpunkt att de finansiella resurser som friställs på kreditmarknaden vid statlig totalfinansiering på något sätt måste samlas trpp så att en icke önsk- värd utlåningsökning till andra sektorer förhindras. I den mån de resurser som eljest hade placerats i bostadsobligationer i ett system med statlig to- talfinansiering placeras i statsobligationer uppstår vissa kreditpolitiska problem. som hänger samman med skillnaden mellan amorteringstiden på bostt'tdsobligt'ttioner och de nya skuldbevisen. Om amorteringstiden på de senare är kortare försämras kreditpolitikens effektivitet. eftersom värde- pappersstocken får en genomsnittligt kortare omloppstid.

TCO delar dock inte utredningens slutsats att dessa negativa effekter från kreditpolitisk synpunkt kan ligga till grttnd för ett avvisande av en statlig totalfinansiering.

Real planering

De principiella skälen för en övergång till en totalfinansiering hänger nä- ra samman med förekomsten av en real planering inom bostadsbyggnads- området. Denna reala planering innebär att det årligen fastställs ett bo- stadsbyggnadsprogram. som skall finansieras inom ramen för den priorite- rade utlåningen. Det får förutsättas att i denna reala planering även den fi- nansiella resursfördelningen beaktas.

Med utgångspunkt från en sådan målsatt utveckling vad avser det priori- terade bostadsbyggandet bör ett självklart krav vara att det finansiella sy- stemet är utformat så att de av bostads-, sysselsättnings- och stabilise- ringspolitiska skäl fastställda bostadsbyggandet kan nås. Föreligger en real planering måste det bedömas som mindre rationellt att en marknadsstyrd fördelning av finansiella resurser på kreditförsörjningsområdet skall för- svåra trppfyllelsen av en viss volym på bostadsbyggandet. Från denna ut- gångspunkt bör bostadsfinansieringen ordnas så att en näst intill automa- tisk överenskommelse kan nås mellan real planering och tillgången till fi- nansiella resurser.

l)et föreligger enligt TCOs uppfattning icke heller några rimliga skäl att särskilda institut ombesörjer långfristig kreditgivning inom bostadsfinan- sieringen. För finansiering av dessa instituts kreditgivning krävs särskilda insatser från bankernas sida i form av obligationsköp. En bättre ordning torde vara att bankerna mera direkt ombesörjde den långfristiga bostads— kreditgivningen, icke minst med hänsyn till att bostadsinstituten är beroen- de av omfattande finansiella tjänster från bankerna.

Särskilt de problem, som varit förenade med fördelningen av byggnads-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 H)]

krediter mellan de olika bankgrupperna bör understrykz'ts. och som i syn- nerhet under 1977—73 lett till förseningar i byggstarterna. Det kan inte an— ses vara rimligt att förändringar eller omprioriteringar i bankernas utlå- ningspolitik får kraftiga återverkningar på möjligheterna att genom bygg- nadskreditgivningen fullfölja en målsatt utveckling av bostadsbyggandet.

En övergång till en statlig totalfinansiering bör genomföras i etapper så att de kreditpolitiska effekterna kan bringas under kontroll. En sådan suc- cessiv övergång skulle exempelvis kunna innebära att byggnadskreditgiv- ningen i ett initialskede enbart omfattade bostadsbyggande förvissa speci— ficerade ändamål. En annan möjlighet är att de långfristiga lånen betalas ut som förskott med utnyttjande av banksystemet som mellanhand.

Kommunala följdinvesteringar

Med bostadsbyggandet är förenat en rad kommunala följdinvesteringar. TCO vill understryka det väsentliga i att redan på planeringsstadiet den to- tala bostadsmiljön (service-. fritids-. arbets- och vårdnadssektorcrna) ga- ranteras en tillräcklig finansiering. Möjligheterna att kombinera bostads- byggandet med en god boendemiljö hänger idag nära samman med de fi- nansiella omständigheterna inom respektive kommuner. Reglerna för vilka följdinvesteringar. som är föremål för statlig belåning innebär också en tämligen godtycklig gränsdragning. En övergång till en statlig totalfinansie- ring bör därför också leda till att en real planering av den totala bostadsmil- jön garanteras en tillräcklig finansiering.

Prioriteringsregler

Enligt kapitalmarknadsutredningen är det angeläget att en bättre över- ensstämmelse skapas mellan å ena sidan prioriteringsreglerna med avseen- de på bostadsinstitutens kreditgivning och å den andra sidan bankernas köp av prioriterade bostadsobligationer. utgivna av bostadsinstituten. För detta ändamål föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser. som inne— bär att bankernas köp av bostadsobligationer i alla lägen inräknas som prioriterade placeringar. tas bort. Nuvarande bestämmelser innebär att placeringar. som från kreditpolitisk synpunkt räknas som prioriterade i bo- stadsinstituten kan användas för utlåning till oprioriterade ändamål. efter- som bostadsinstitutens utlåning endast till 90 procent skall omfatta priori- terade ändamål. Bestämmelserna leder till att bankerna måste hålla bo- stadsobligationer till ett värde som med 10 procent överstiger den utlåning för prioriterade ändamål som sker hos bostadsinstituten. Utredningen föreslår att bostadsinstituten framdeles ger ut två obligationsserier. den ena avseende prioriterad utlåning hos bostadsinstituten. den andra för fi- nansiering av oprioriterad utlåning. TCO tillstyrker utredningens förslag på denna punkt. Kreditgivningen för oprioriterade ändamål kan därigenom på ett bättre sätt än i dagsläget anpassas till kreditmarknadsläget.

Utredningen ifrågasätter om det icke statsbelånade bostadsbyggandet bör ingå i den prioriterade kreditvolymen. Det kan diskuteras om inte det privatfinansierade småhusbyggandet bör konkurrera om kreditutrymmet på den oprioriterade kreditmarknaden. TCO delar reservantens uppfatt- ning att enbart statsfinansierat byggande bör omfattas av gällande priorite— ringsregler.

Sammanfattningsvis förordar TCO av bostadspolitiska skäl en övergång till ett system med statlig totalfinansiering, innebärande såväl en integre- rad som en fullständig finansiering. För detta ändamål krävs icke inrättan- de av ett särskilt bostadsinstitut. Framför nuvarande ordning finner TCO

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 102

det också mer rationellt att bankerna direkt ombesörjer den långfristiga kreditgivningen. inte minst med hänsyn till att bostadsinstituten är beroen- de av omfattande finansiella tjänster från bankerna.

3.21 SACO/SR

SACO/SR instämmer i utredningens zwståndstagande från en statlig to- talfinansiering av bostadsbyggandet och kan därmed ej stödja ledamoten Knut Johanssons reservation i detta avsnitt.

SACO/SR delar utredningens motivering för förslagen att avlägsna de nuvarande kvoteringsreglerna för de tre bostadsinstitutens utlåning re— spektive att förkorta amorteringstiderna.

Utredningen framhåller att de för fastighetsägarna gynnsamma beskatt- ningsreglerna inneburit att ett system för förmögenhetsbildning utvecklats genom att en hög inflationstakt sänker skuldernas realvärde samtidigt som hela den nominella räntekostnaden är avdragsgill. Utredningen anser att lösningen på detta problem bör sökas inom beskattningssystemet för att reducera hävstångseffekten på den egna kapitalinsatsens avkastning. Även SACO/SR har i remissvaret på skatteutredningen tagit upp denna möjlig— het. Andra sidan av det problem som här beröres är emellertid att bankspa- rarna (nominalspararnal tvingas skatta även för inflationskompensationen och därigenom i regel få negativ behållen realavkastning. Denna sida av problemet löses inte med "hå'tvstångsåtgärder". Enligt SACO/SR:s upp- fattning bör därför i första hand prövas den i föregående avsnitt antydda utvecklingen av skattesystemet mot en real beskattning av kapitalinkoms- ter/utgifter.

3.22 Svenska arbetsgivareföreningen

Föreningen har när det gäller aVsnittet om bostadssektorns finansiering tagit del av remissyttrandet från Näringslivets Byggnadsdelegation och in- stämmer i delegationens synpunkter (se 3.28). Föreningen vill särskilt un- derstryka att den delar utredningsmajoritetens slutsats att inga väsentliga fördelar står att vinna vid en övergång till en statlig totalfinansiering av bo- stadsbyggandet.

Den nuvarande decentraliserade byggnadskreditgivningen innebär ett värdefullt samband mellan in- och utlåning. Vidare är nuvarande pluralis- tiska struktur mer utvecklingsbefrämjande än ett system där staten ensam svarar för huvudparten av finansieringen av byggandet. Det statliga över- tagandet skulle endast gälla nytillkommande statliga lån. medan bostads- institutens verksamhet skulle fortsätta som hittills för icke statligt belånat byggande. Förvaltningskostnaderna i bostadsinstituten reduceras därför knappast mer än ökningen av statens förvaltningskostnader. Bankernas or- ganisation för byggnadskreditgivning kan inte heller avvecklas i och med att krediterna till icke statligt belånat byggande kvarstår och bankerna fort- farande skulle svara för finansiering av topplån m.m.

3.23 LRF

Som utredningen framhåller har bostadssektorns finansieringssystem ut- vecklats så att det statligt finansierade bostadsbyggandet nu huvudsakli- gen är oberoende av kreditmarknadsläget. De brister i systemets funk- tionssätt som vid skilda tillfällen konstaterats har efter hand reducerats.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 103

Bankinstituten svarar för byggnadskreditgivningen, medan den långfristiga belåningen avlyfts till särskilda bostadsinstitut. Den separata kreditgiv- ningen under byggnadstiden medverkar till att byggnadsprogrammen kan genomföras oberoende av tillgången på långt kapital. samtidigt som lånta- garen ej drabbas kostnadsmässigt vid väntan på avlyft. Bankerna har kun- nat omvandla byggnadskrediter motsvarande bottenlån till s.k. mellankre- diter. Mellankrediterna får liksom bostadsobligationema ingå bland priori— terade placeringar vid beräkningen av bankernas likviditetskvot. Genom årliga förhandlingar med kreditinstituten har tillgången på långfristiga lån tillgodosetts. Kreditinstituten har därvid åtagit sig förvärva bostadsobliga- tioner. Kreditförsörjningen tryggas i sista hand med stöd av den kreditpoli- tiska lagstiftningen som ger möjlighet för myndigheterna att inte bara före- skriva den volym bostadsobligationer som kreditinstituten har att förvärva tttan också att ålägga en individuell bank att svara för byggnadskredit till angivet objekt.

Bostadsbyggandets kreditförsörjning har således i allt väsentligt tryg- gats. Utredningen har därför ej ansett betydande reformer vara erforderli- ga. Emellertid föreslås de nuvarande kvoteringsreglerna för bostadsinsti- tutens utlåning avskaffas. Avsikten är främst att lösa knytningen mellan icke prioriterad utlåning och den prioriterade. vilket f. n. sker utan avseen- de på kreditmarknadsläget och situationen på byggmarknaden. I stället föreslår utredningen att kvoteringssystemet ersätts med en ordning där bo- stadsinstitut ger ut obligationer av två slag. varav det ena helt skall avse ut- låning till prioriterade ändamål. LRF anser att det är angeläget att den icke prioriterade utlåningen anpassas till kapitalmarknadens villkor i Övrigt. Särskilt fäster LRF vikt vid att volymen bostadsobligationer som skall för- delas mellan olika kreditinstitut minskar. Vidare bör, som utredningen föreslår. en granskning ske av principerna för vilka objekt som bör räknas som prioriterade ändamål på kreditmarknaden.

Beträffande amorteringstiderna för bottenlån har utredningen konstate- rat att dessa framstår som orimligt långa. särskilt vid tillämpningen av en annuitetsplan där amorteringarna i början av länets löptid är mycket små. Därför föreslås att amorteringstiderna sänks vad gäller flerfamiljshus från 60 till 50 år och från 50 till 40 år för småhus. Dessutom förordar utredning- en att övre gränsen för bostadsinstitutens bottenlån till småhus inte höjs snabbare än lånetaket för statliga bostadslån. LRF vill understryka dessa förslag vilka dels ger en förbättrad anpassning till låneobjektets ekonomis- ka livslängd och dels med tanke på att ökat sparande åter kanaliseras till kapitalmarknaden.

[ de bedömningar som kapitalmarknadsutredningen gjort ligger även räntebindningstiderna och det förhållandet att förmögenhetsöverfön'ngar kan ske mellan långivare och låntagare vid olika kreditpolitiska lägen. För långivarna på kapitalmarknaden kan detta få besvärande effekter för olika åtaganden.

LRF vill betona betydelsen av räntebindningstiderna. Det är i detta syfte som LRF vill föreslå en ökad flexibilitet i bostadsfinansieringen. Räntevill- koren och amorteringstiden bör ges en ändamålsenlig utformning så att den starka bindningen av kapital i möjligaste mån förminskas. Utrymmet på den långa kapitalmarknaden bör tillvaratas på ett sådant sätt att det in- nebär ett effektivare utnyttjande. De av utredningen föreslagna förändring- arna bör därför i några avseenden enligt LRF:s mening få en mera långtgå- ende utformning. Särskilt'vill LRF peka på amorteringstiderna för småhus. Annuiteterna bör komma i ett rimligare förhållande till de starkt stegrande

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 )()4

fastighetspriserna. Det bör i detta avseende även övervägas lämpligheten av differentierade amorteringstider, vilket kan öka möjligheten till sparan— de hos olika kategorier.

Utredningen har vidare övervägt en total statlig bostadsfinansiering. LRF vill härvid framhålla att olika vägar måste prövas för att förbättra ka- pitalmarknadens funktionssätt. framförallt med avseende på bostadsfinan- sieringssystemets konsekvenser för övriga sektorer.

3.24 Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Vi har här tagit del av yttrande från Näringslivets Byggnadsdelegation (se 3.28) och kan instämma i de synpunkter på bostadssektorns finansie- ring som här kommer till uttryck. Vi vill särskilt framhålla att vi delar ut- redningsmajoritetens uppfattning om att några väsentliga fördelar inte kan vinnas genom en övergång till statlig totalfinansiering av bostadsbyggan- det.

3.25 Svenska företagares riksförbund

Näringslivets Byggnadsdelegation har framfört synpunkter på finansie- ring av bostadssektorn. Förbundet ställer sig bakom Näringslivets Bygg- nadsdelegations synpunkter (se 3.28) och understryker det nödvändiga i att även bostadsbyggandet underkastas en fungerande marknad. En statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet skulle. beroende på dess omfatt- ning. bli ett allvarligt hot mot kapitalmarknadens funktion i övrigt.

3.26 Svenska kommunförbundet

Utredningen föreslår — — — att nuvarande kvoteringsregler för bostads- institutens utlåning avskaffas och ersätts med en ordning där bostadsinsti— tuten ger ut obligationer av två slag.

Den ena obligationstypen skall helt avse utlåning till prioriterade ända- mål och räknas som prioriterade placeringar för bank- och försäkringsinsti- tut. Den andra obligationstypen får användas för finansiering av icke prio- riterade ändamål och underställas emissionskontrollen på samma sätt sotn t.ex. kommunobligationer och skall inte räknas som prioriterade place- ringar för banker och försäkringsinstitut.

Detta förslag kan komma att försvåra den kommunala upplåningen på två sätt. Konkurrensen om utrymmet på den befintliga kapitalmarknaden torde komma att skärpas ytterligare eftersom ännu en obligationstyp kom- mer in under emissionskontrollen. Bostadsinstitutens oprioriterade utlå- ning har även kunnat komma kommunerna till del. Då denna utlåning för närvarande är kopplad till bostadsinstitutens prioriterade utlåning obe- roende av rådande kreditmarknadsläge har kommunerna även under tider med restriktiv kreditpolitik kunnat placera vissa lån.

Styrelsen motsätter sig inte att de ovannämnda förslagen genomförs men noterar att förslagen kan komma att ytterligare försvåra kommuner- nas upplåningsmöjligheter i framtiden. Det är emellertid allt mer angeläget att nybyggda områden ges fullgod kommunal service framför allt ifråga om skola, social omvårdnad och fritidsaktiviteter.

Styrelsen förutsätter därför att till den prioriterade ändamålssektorn räknas väsentliga delar av bostadsbyggandets följdinvesteringar.

Noteras bör dock att utredningen också lägger fram vissa förslag som

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 [05

enligt styrelsens mening kan inverka gynnsamt på den organiserade låne— marknaden utan att kommunsektorns utrymme riskerar att beskäras. Så- lunda föreslår utredningen att amorteringstiderna för bostadsinstitutens kommande utlåning förkortas. vilket innebär en ökad omsättning på kapi- talmarknaden.

Styrelsen vill starkt betona vikten av en friktionsfri kreditförsörjning så att förseningar i igångsättningen inte uppstår. Om förseningar på grund av otillräcklig kreditförsörjning även i fortsättningen uppkommer finns det enligt styrelsens mening anledning att ånyo överväga de problem som sam— manhänger med en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet.

3.27 Svenska riksbyggen förening u. p. a.

Utredningen föreslår inga större förändringar i det system som f. n. till- lämpas för bostadsbyggandets kapitalförsörjning. Motiveringen är att det har fungerat tillfredsställande. De svårigheter som drabbat bostadsbyggan— dets kapitalförsörjning förutsätts uppvägas av att motsvarande svårigheter kunnat undvikas eller åtminstone mildras inom andra delar av den ekono- miska verksamheten. främst exportindustrin. vars investeringsbehov det under senare tid varit nödvändigt att prioritera.

Vi ifrågasätter mycket starkt riktigheten i utredningens resonemang i dessa avseenden.

Bostadsfrnansieringen har inte fungerat tillfredsställande Linder senare tid. lnte heller har brister i bostadsfmansieringssystemet kompenserats inom andra sektorer.

Kreditgivningen till bostadsbyggandet följer inte de intentioner som fast- lagts i överenskommelsen mellan statsmakterna och bankerna. Redan i mars 1978 — dvs. inom två månader efter det att överenskommelse om l978 års kreditivförsörjning träffats — kunde vi konstatera att projekt mot- svarande inemot 20 % av vår planerade och av respektive kommun till bo- stadsstyrelsen för finansiering under året anmälda produktion inte kunde få kreditiv. På från bostadsförsörjningssynpunkt godtyckliga grunder stop- pades projekten och hänvisades till särskilda förhandlingar mellan länsbo- stadsnämnd och kreditinstitut såsom "nödlidande". Förhållandena var likartade 1977. En sådan ordning kan inte kallas tillfredsställande.

l bostadsfrnansieringssystemet har låneunderlag och pantvärde en viktig roll även från kapitalanskaffningssynpunkt. vilket i detta sammanhang är av intresse. Upp till pantvärdet är finansieringen prioriterad. Flertalet pro- jekt kan emellertid endast genomföras till en produktionskostnad som överstiger pantvärdet. Storleken och spridningen av denna underbelåning vid projektens slutliga finansiering redovisas inte i bearbetad offentlig sta- tistik utan endast i projektens preliminära skede. Ofullständigheter och systematiska tillrättalägganden i detta tidiga skede leder till att tillgänglig statistik i detta fall är mycket otillförlitlig. Klart är emellertid att främst bo- stadsföretag som arbetar enligt självkostnadsprincipen — bostadsrättsför- eningar och allmännyttiga bostadsföretag — måste konkurrera på kapital- marknaden med bl.a. exportindustrin för att klara finansieringen över pantvärdet. Och denna är som bekant lika nödvändig för att ett projekt skall kunna komma igång som den prioriterade finansieringen inom pant- värdet.

Det säger sig självt att självkostnadsföretagen inom bostadssektorn sär- skilt i tider av kreditknapphet har mycket svårt att klara sig i denna kon- kurrens.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 106

Den vanligaste följden av dessa svårigheter är en försenad igångsättning. (_)fta kombineras denna försening med kvalitetsmässiga prutningar i pro— jekten. Detta görs för att man i någon mån skall kunna sänka kostnaderna. Helt följdriktigt resulterar de kvalitetsmässiga prutningarna i ökat repara- tions- och underhållsbehov. Den paradoxala konsekvensen blir på sikt större anspråk på kapitalmarknaden än som skulle ha förelegat vid ett kva- litetsmässigt bättre och följaktligen dyrare utförande från början!

Självfallet föreligger heller inget samband mellan ett bostadsprojekts angelägenhetsgrad från bostadsförsörjningssynpunkt och frånvaron av f- nansieringssvårigheter i form av underbelåning. Bostadspolitiskt slår såle— des systemet blint.

Det finns vidare ingenting som säger att de investeringar som kreditinsti- ttrten prioriterar före "toppbelåning" av bostadsbyggnadsprojekt skulle vara de mest angelägna från andra synpunkter än de som dikteras av långi- varnas kortsiktiga avkastningsförväntningar. Några fördelar av den otill- räckliga bostadsfinansieringen i form av bättre kapitaltillgång för angeläg- na investeringar kan inte dokumenteras.

Det finns således goda skäl påstå att bostadsfinansieringen inte heller i de fall systemet kan tillämpas enligt intentionerna — genom att begränsa topplånen — fungerar tillfredsställande.

Uppdelningen av bostadslångivningen på ett kreditiv under byggnadsti- den och slutliga lån framstår alltmer omotiverad. Vi har inte kunnat finna att det i annat än mycket säregna undantagsfall kan finnas motiv för den högre ränta och dubblerade riskprövning som den tudelade belåningen bl. a. innebär. Däremot framstår fördelarna med en integrerad finansiering allt klarare. Den långa väntetid som f.n. föregår ett avlyft av byggnadskre- ditiv lättar i sig inte trycket på kapitalmarknaden. Den mest synliga effek- ten torde vara högre räntekostnader och därmed högre boendekostnader än som skulle varit fallet vid snabbare avlyft. Att svenskt bostadsbyggande lärt sig leva med ett system med dessa inslag hindrar inte att systemet även på denna punkt måste anses vara allt annat än tillfredsställande.

Allt bostadsbyggande förutsätter omfattande kommunala investeringar i vägar, skolor m.m. eller alstrar behov av sådana investeringar. En god service till medborgarna och en god hushållning med ekonomin i samhälls- utbyggnaden förutsätter att bostadsinvesteringar och därav betingade kommunala investeringar kan samordnas i tiden. Då normalt endast låneti- nansiering är aktuell betyder detta att en samordning av långivningen har stora fördelar. Det nuvarande bostadslinansieringssystemet innehålleri sig inga incitament till sådan samordning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att nuvarande bostadsfinansie- ringssystem i ett tiertal avseenden visar brister som inte utan vidare bör godtas. Även Riksbanksfullmäktige har i sin årsredovisning noterat att bo- stadsfinansieringen inte fungerat tillfredsställande.

Vi vill inte förneka att vissa av de brister som har påpekats skulle kunna avhjälpas med lämpliga åtgärder. Exempelvis skulle en mera bestämd upp- följning av överenskommelsen med bankerna kunna förhindra att projekt som i övrigt är klara för igångsättning inte får kreditiv. Färska erfarenheter visar emellertid att garantier för ett sådant bestämt handlande från stats- makternas sida uppenbarligen inte står att få.

Problemet med underbclåningen sktrlle säkert också med god vilja kun- na bemästras inom det nuvarande systemet. Möjligen skulle också snabba- re avlyft av byggnadskreditiv kunna ordnas.

Samordningsförsök mellan olika institutioner inom det aktuella området

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 107

har emellertid hittills utmärkts av en stor tröghet. Vi ställer oss därför mycket tveksamma till om de samhällsekonomiskt nödvändiga förenkling- ar och samordningar i systemet som vi efterlyst verkligen kan genomföras utan att helt nya institutionella former etablerats för ändamålet. [ all syn- nerhet gäller detta samordningen mellan bostadsinvesteringar och därav betingade kommunala investeringar.

Enligt vår mening är det således nödvändigt att bostadsfinansieringssy- stemet ses över och organiseras om i princip i enlighet med de synpunkter som anförts i Knut Johanssons reservation. Endast på det sättet tror vi att det skall vara möjligt att få till stånd den ganska självklara ordningen att f- nansiella resurser i nödig omfattning finns tillgängliga för den samhällsut- byggnad som statsmakterna genom beslut om bostadsbyggnadsram anser nödvändig och möjlig.

Ändringar i systemet medföri sig inte större tillgång på kapital om man bortser från besparingar genom en ökad rationalitet. Även om effekten be— gränsas till att statsmakterna kan ta ställning till resurstilldelningen eller åt- minstone få kännedom om resurstillgången i samband med beslutet om bo- stadsbyggnadsramar skulle detta vara en avsevärd förbättring i förhållande till den situation som råder i dag.

Utredningens förslag i övrigt är av förhållandevis marginell betydelse för bostadsfinansieringen. [ vissa avseenden har dock förslagen konsekvenser som det finns anledning att beakta.

De föreslagna kortare amorteringstiderna för bottenlånen leder självfal- let inte bara till bättre tillgång på kapital utan också till högre boendekost- nader. F.tt genomförande av förslaget ger en ytterligare ekonomisk belast- ning för nyproduktionen, där boendekostnaderna redan nu är ogynnsamt höga i förhållande till kostnaderna i det äldre beståndet.

Vi förutsätter att dessa konsekvenser närmare utreds och bemästras i ett samlat bostadspolitiskt perspektiv.

Vi förordar således att de synpunkter som anförts i Knut Johanssons re- servation och i vårt yttrande läggs till grund för utformningen av bostadsfi- nansieringen i framtiden.

3.28 Näringslivets byggnadsdelegation

Det vore av stor samhällsekonomisk betydelse om stödet till bostads- sektorn i större utsträckning utformades med hänsyn tagen till behovet av en friare kapitalmarknad. Genom nuvarande bostadsfinansieringssystem har de boendes räntekostnader släppt kontakten med marknadsräntans ut- veckling. Man behöver således inte riskera att hyresnivåerna i det statsbe- lånade beståndet påverkas om mera marknadsmässiga kreditvillkor skulle börja tillämpas. Den nuvarande regleringspolitiken orsakar samhällseko- nomiska förluster i form av mindre effektivt kapitalutnyttjande och ett otillräckligt sparande.

Prioriteringssystemet

Sannolikt kan avsevärda effektivitetsvinster nås med ett kapitalförsörj- ningssystem som fungerar utan omfattande kontroller och fysiska regle- ringar. I ett kortare perspektiv får man emellertid övergångsvis fortsätta att tillämpa en prioriteringsordning. Denna bör kunna avvecklas. genom att nyutgivna bostadsobligationer förräntas marknadsmässigt. Redan nu syns det rimligt. att som utredningen föreslår. låta det oprioriterade byg- gandet i princip bli finansierat med obligationer som utges på marknads-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 [08

mässiga villkor. Ett absolut krav är därvidlag att utredningens förslag om emissionskontroll inte fullföljs samt att förändringar i gränsdragningen för den prioriterade sektorn inte görs.

Låneformer

Delegationen instämmer i kapitalmarknadsutredningens slutsatser be- träffande indexlån. Ett införande av indexreglerade lån på bostadsmarkna- den är förknippat med betydande svårigheter. Det faktum att försök i ut- landet med indexlån måste avbrytas talar också för att indexlånesystemet är en teoretisk konstruktion som är svår att förena med marknadens krav på smidighet.

De räntejtrsteringsklausuler som börjat tillämpas på långa lån under l977 är enligt delegationen en betydelsefull nyhet. Följs denna ordning med av- talade räntejusteringar vid konverteringstillfällena av en fortsatt utveck- ling av låneformer som anpassas till de individuella investeringsobjektens förväntade räntabilitet motverkas inflationens snedvridande effekter och marknaden kan "växa ur" de problem som nominella låneformer medför.

Totalfinansiering av bostadsbyggandet

Utredningens ingående analys av frågan om en statlig totallinansiering utmynnar i att en sådan ordning inte skulle medföra några väsentliga förde- lar för låntagarna. Delegationen delar helt denna uppfattning. Tvärtom kan detta medföra nya komplikationer.

Bostadssparande och ökad självfinansieringsgrad

Sparandets otillräcklighet berörs utförligt av kapitalmarknadsutred- ningen. De perspektiv som avtecknar sig tyder enligt delegationen entydigt på ett stort behov av bostadssparande och höjd självfinansieringsgrad inom bostadssektorn.

Det nuvarande skattesystemet försvårar starkt ett mera utbrett hushålls- sparande. När flertalet inkomsttagare har mycket högt marginalskatte- tryck ter sig ett årligt avdragsgillt sparbelopp lika för alla inkomsttagare som tämligen neutralt fördelningspolitiskt sett. Ett obeskattat individuellt sparande om ca 5000 kr/år skulle väsentligt underlätta kapitalbildning och lösa balansproblem i samhället. Ett sådant skattestimulerat sparande kan utnyttjas av hushållen på flera sätt förutom till bostadssparande bl.a. för livförsäkrings- och pensionssparande.

Självlinansieringsgraden höjs om den hushållsförvaltade sektorn på bo- stadsmarknaden utökas. vilket skulle underlättas om också flerfamiljshu- sen ges samma skattemässiga och lånemässiga behandling som småhusen.

Förenklad bostadslångivning

En angelägen reform vore vidare att förenkla administrationen i fråga om lånevillkor och byggbestämmelser. Bestämmelserna om låneunderlag bör kunna omformas så att statliga län kan utgå med schablonbelopp. Även räntebidrag skulle kunna utgå enligt schabloner. Med schablonmeto- der bortfaller behovet av detaljerad kostnadskontroll och stegrade bygg— nadskostnader leder enbart till att det statliga finansieringsstödet relativt sett minskar. Något egentligt behov av kostnadstak skulle därmed inte längre finnas. ' — — (Se l.23)

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 109

Prioriteringssystemet

Utredningen föreslår som framgått att kvoteringsreglerna (90/lO-regeln) för bostadslån avskaffas. En uppdelning föreslås av obligationsutgivning- en. där den ena obligationstypen skall tillgodose den med statens bostads- långivning förknippade prioriterade lånesektorn. medan den andra typen. som skall tillgodose den oprioriterade sektorn. inte får räknas som priorite- rade placeringar för bank- och försäkringsinstitut. Även de oprioriterade obligationerna underställs enligt utredningens förslag emissionskontroll.

Fortsatta regleringar framställs i betänkandet som en närmast ofrånkom- lig lösning då det gäller bostadsmarknadens kapitalförsörjning. Delegatio- nen kan inte dela detta synsätt. Att tillgodose det prioriterade bostadsbyg- gandet med obligationer. vars förräntning inte motsvarar marknadens krav. är i princip en dold subvention. En sådan ordning borde inte behövas vid sidan av nuvarande räntegarantisystem. Kostnaderna borde tvärtom kunna framkomma som en politisk prioritering. som betalas över stads- budgeten. En marknadsmässig förräntning har självfallet intresse också i system. som byggs upp med ett omfattande obligatoriskt sparande i offent- lig regi. såsom nuvarande AP-fondsmedel. Utan en tillfredsställande för- räntning riskerar avgiftskraven stegras på ett sätt som kan bli alltför be- tungande till nackdel för företagen och en tryggad sysselsättning på arbets- marknaden.

Utredningen framhåller AP-fondens stagnation och väntade avtrappning som ett växande problem. inte minst för bostadssektorn som i stor omfatt- ning försörjs med fondmedel. Det förtjänar diskuteras. om ett mer omfat- tande obligatoriskt sparande i offentlig regi ger ett effektivt bidrag till att lösa balansproblemen i ekonomin. Det är t.ex. ovisst om ett system med arbetsgivareavgifter respekteras tillräckligt vid löneförhandlingar genom avräkning mot tillgängligt realekonomiskt utrymme. Beaktas inte de eko- nomiska begränsningarna uppstår lätt inliationseffekter. Samma sak blir följden om naturliga sparstimulanser — t.ex. bostadssparande begränsas och ersätts av omfattande offentlig finansiering.

Jämfört med obligatoriska sparformer kan således stimulanser till ett ökat spontant hushållssparande vara att föredra för att nå en tillräcklig ka- pitalbildning i samhället. i synnerhet om sparformen får en tillräcklig bredd.

Delegationen finner det således angeläget att pröva nya metoder för att nå ett tillräckligt sparande i samhället som alternativ till fortsatta reglering- ar genom prioriteringssystem. emissionskontroller osv., i synnerhet i ett längre perspektiv. Sannolikt finns också avsevärda effektivitetsvinster i att söka nå ett kapitalförsörjningssystem. som fungerar utan omfattande kon- troller och fysiska regleringar. I ett senare avsnitt kommer vi därför att skissera en modell för tänkbara utvägar att stimulera ett avsevärt vidgat hushållssparande. bl. a. för bostadsändamål. som kan bidra till att trygga bostadssektorns kapitalförsörjning.

I ett kortare perspektiv får man övergångsvis fortsätta att tillämpa en prioriteringsordning. Denna bör kunna avvecklas, bl. a. genom att nyutgiv- na bostadsobligationer förräntas marknadsmässigt.

Enligt delegationens uppfattning syns det redan nu rimligt, att som ut- redningen föreslår. låta det oprioriterade byggandet i princip bli finansierat med obligationer som utges på marknadsmässiga villkor. Ett absolut krav är därvidlag att utredningens förslag om emissionskontroll inte fullföljs. samt att andra förändringar i gränsdragningen för den prioriterade sektorn inte görs.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 110

Då det gäller den prioriterade sektorn bör denna inrymma inte bara det statligt belånade bostadsbyggandet utan — som hittills — även icke statligt belånat bostadsbyggande. De restriktioner som utredningen diskttterar för frifinansierade småhus medför risker för nya regleringar. som medför svå- n'gheter för planering och igångsättning. Det icke statligt belånade småhus- byggandet fungerar som en både välbehövlig och viktig sysselsättningsre— serv och bidrar till att underlätta bostadsförsörjningen utan belastning för det allmänna. Restriktioner för att begränsa den efterfrågan som finns ter sig också tvivelaktiga från principiell synpunkt. då det gäller konsumenter- nas valfrihet i ett fritt samhälle.

Den oprioriterade sektorn kommer att omfatta icke statligt belånade bu- tiker. lokaler. serviceinrättningar som betjänar bostadsbebyggelsen samt icke statligt finansierade ombyggnader och överlåtelser av äldre fastighe- ter.

Vidare kommer sektorn med den avgränsning. som vi nu diskuterar. också att omfatta bl.a. finansiering av överkostnader och finansieringsbe- hov i samband med omläggning av tidigare fastighetskrediter.

Alla dessa ändamål fyller väsentliga funktioner på bostadsmarknaden. Bristande finansiering betyder exempelvis störningar i planerad igångsätt- ning. Lokaler och butiker återigen utgör viktiga bostadskomplement. Även omsättningen på bostadsmarknaden är en viktig angelägenhet för att bostäderna skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt.

Byggnadsverksamheten inom denna oprioriterade sektor är i princip un- derkastad särskild tillståndsgivning genom igångsättningstillstånd. som prövats främst från konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter. Detta byggande står därmed under direkt kontroll från samhällets sida från utgångspunkter som i stora stycken överensstämmer med de övervägan- den som kan bli aktuella också från kapitalmarknadssynpunkt. I vart fall kan sådana hänsynstaganden mycket väl vägas in i den tillståndsgivning och reglering enligt lagstiftningen om igångsättningstillstånd. som myndig- heterna redan har i sin hand. Det ter sig föga rationellt att arbeta med dubbla regleringar från samhällets sida för likartade syften. Har ett projekt bedömts angeläget att genomföra och fått tillstånd för igångsättning. bör det givetvis inte samtidigt försvåras och ifrågasättas genom annan till- ståndsgivning, som leder till oförnuftiga störningar i av samhället redan prövad verksamhet.

Mot denna bakgrund vill delegationen förorda att den av utredningen fö- reslagna emissionskontrollen för denna typ av byggande inte införs. l stäl- let bör obligationsutgivning på marknadsvillkor få tillgodose hela den oprioriterade bostadssektorn utan ytterligare hinder i form av emissions- kontroller.

Vad gäller amoneringstiderna för icke prioriterad bebyggelse. som skall finansieras med obligationer utgivna med marknadsvillkor. vill delegatio- nen framhålla att fastighetslånen måste få löptider som medger en rimlig kostnadsutveckling inom den oprioriterade sektorn.

Dessutom bör möjlighet öppnas att låta delar av den icke prioriterade sektorn överföras till prioriterad bebyggelse. när anspråken från den prio- riterade sektorn är låg såväl på reala resurser som på kapital. dvs. en anti- cyklisk hantering av prioriteringsbestämmelserna i syfte att stimulera icke prioriterad bebyggelse. när reala resurser finns tillgängliga. Detta i motsats till dagens läge då 90— lO-rcgeln innebär att om den prioriterade bebyggel- sen minskar. så minskar även möjligheterna att finansiera icke prioriterad bebyggelse.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 lt]

Låneformer m.m.

Som utredningen framhåller. är införandet av indexregleradc lån enbart för bostadsmarknaden förknippat med betydande problem. bl.a. beroende på den särreglering som därmed skulle uppstå på en del av kapitalmarkna- den. Att övergå till indexlån på hela kapitalmarknaden medför än mer svåröverskådliga problem. Det faktum att försök i utlandet med indexlån till sist måst avbrytas talar givetvis. som utredningen framhåller, också för att indexlånesystemet är en teoretisk konstruktion som är svår att förena med marknadens krav på smidighet.

Delegationen får med hänvisning till det sagda instämma i kapitalmark- nadsutredningens slutsatser beträffande indexlån. Delegationen motsätter sig inte heller utredningens förslag om förkortade amorteringstider för bo- stadsobligationer och bostadsinstitutens kreditgivning.

De räntejusteringsklausuler som börjat tillämpas på långa lån tlnder 1977 är enligt NBD en betydelsefull nyhet. Lånemarknaden har varit praktiskt taget helt i avsaknad av förnyelse under lång tid. Vi har länge haft behov av förändrade låneformer som verkar inflationsdämpande och nära ankny- ter till investeringsobjektens betalningsflöde. Följs denna ordning med av— talade räntejusteringar vid konverteringstillfällcna av en fortsatt utveck- ling av låneformer som anpassas till de individuella investeringsobjektens förväntade räntabilitet motverkas inflationens snedvridande verkningar och marknaden kan "växa ur" de problem som nominella låneformer med- för.

Utredningen diskuterar vidare huruvida tilltron till den svenska kapital- marknaden påverkas av om kreditgivningen till bostadsmarknaden sker via statsobligationer eller bostadsobligationer. Kapitalmarknadsutred- ningen anser frågan svårbedömbar. l anslutning härtill bör det framhållas att frågan om direkt statligt ansvar för obligationerna är av underordnad betydelse. då som nu staten genom räntesubventioner svarar för 2/3 av ob- ligationernas förräntning i nybyggda fastigheter. Omfattningen av dessa of- fentliga åtaganden innebär de facto att bostadsobligationernas värde är di- rekt avhängiga av den statliga subventionspolitiken. Nya låneformer som möjliggör lägre inslag av subventioner blir således angelägna också för att minska belastningen på statsbudgeten.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår ett antal väsentliga förändringar i lagen om försäkringsrörelse. Förslagen innebär bl. a. att den s. k. fria sek- torn vidgas från lt) till 20 % av försäkringsfonden och att i de mot försäk— ringsfonden redovisade värdehandlingarna får inräknas skuldförbindelser i fastigheter värderade med ledning av uppskattningsvärden istället för taxe- ringsvärden.

De föreslagna åtgärderna är betydelsefulla för kapitalmarknadens funk- tionssätt och för fastighetsfinansieringen. Delegationen tillstyrker dessa förändringar.

Totalftnansiering av bostadsbyggandet

Det viktigaste motivet för en totalfinansiering har. enligt vad utredning- en visar. varit önskemålet att varaktigt förebygga de friktionsproblem för bostadsfinansicring som existerat.

Utredningens ingående analys av frågan om en statlig totalfinansiering utmynnari slutsatsen att ett införande av en sådan ordning inte skulle med- föra några väsentliga fördelar för låntagarna varken genom integrerad eller fullständig finansiering. Delegationen instämmer helt i denna uppfattning. Tvärtom kan detta. som delegationen framhållit i tidigare remissvar på boendeutredningarna. medföra nya komplikationer.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 112

Kapitalmarknadsutredningen visar att effekten på kapitalmarknadens funktionssätt av ett institut för totalfinansiering blir beroende bl. a. av om institutet antages finansiera sin utlåning via egen upplåning eller via stats- budgeten. Utredningen framhåller enligt delegationens uppfattning helt riktigt. att en lösning där ett statligt bostadsinstitut finansierar långivning- en med egen upplåning på kreditmarknaden inte medför några fördelar ur upplåningssynpunktjämfört med nuvarande system.

Finansieringssystemets nuvarande utformning med en uppdelning mel- lan kortfristiga lån Linder byggnadstiden och långfristiga lån under fastighe- ternas förvaltningsskede är ett bra sätt att anpassa finansieringen till kre- ditmarknadens förhållanden. Enligt delegationens uppfattning har utred- ningen fog för slutsatsen att situationen med låneköer i bostadsinstituten är en följd av en ekonomisk-politisk avvägning och att detta inte kan tas som intäkt för brister i det institutionella systemet. Bostadssparande och ökad självfinansieringsgrad inom bostadssektorn

Sparandets otillräcklighet berörs. som tidigare påpekats. utförligt av ka- pitalmarknadsutredningen. Utredningen pekar bl.a. på AP-fondemas av- tagande betydelse som kapitalförsörjningskälla för bostadsmarknaden och de växande strbventionema till hyressektorn. De perspektiv som avteck- nar sig tyder enligt delegationens uppfattning entydigt på ett stort behov av bostadssparande och höjd självfinansieringsgrad inom bostadssektorn för att vår framtida bostadsförsörjning skall kunna tryggas. Bostadssektorns stora sparunderskott kommer visserligen att påverkas i positiv riktning av de förkortade räntebindningstider som introducerats på obligationsmark- naden. Likaså kommer den snabbare avtrappningcn av räntesubventioner— na som föreslagits vårn'ksdagen att leda till minskade anspråk på statliga subventioner. och växer nya finansieringsformer fram i enlighet med vad som sagts ovan ttnder avsnittet låneformer kan dessa också på sikt dämpa sparunderskottet. Sektoms sparande kommer emellertid även med beak- tande av dessa förändringar att vara starkt negativt under överskådlig tid.

Det finns därför anledning att överväga också andra åtgärder som kan le- da till ökad självfinansiering samtidigt som hänsyn tas till att efterfrågan och produktionen bör hållas uppe.

Ett ökat hushållssparande kan åstadkommas. om konsumenterna er- bjuds delta i bostadsfinansieringen inom alla områden av bostadsmarkna- den, det vill säga utöver småhussektorn även de flerfamiljshus för vilka en stabil efterfrågan finns. Ett sätt att uppnå detta på är att öka andelen bo— stadsrätter på marknaden.

En egen bostad har visat sig vara ett av de mest attraktiva målen för hus- hållens sparande. Ökas den sektor av bostadsmarknaden inom vilken hus- hållen tillåts delta. kommer också det samlade sparandet att öka. Den ge- nom förhandlingsuppgörelser reglerade hyresmarknaden ger inte ett riktigt mått på konsumenternas betalningsvilja. Ett klart tecken på detta är den omfattande "svarta" lägenhetshandeln i innerstadsdelar i våra större stä- der. Likaså är de höga värdena på bostadsrättslägenheter i attraktiva lägen delvis ett uttryck för samma sak. Underlättas en omvandling av hyresbo- städer till bostadsrätter samtidigt med att nyproduktionen i flerfamiljshus i ökad utsträckning inriktas på bostadsrättslägenheter, kan bostadssparan- det få högre prioritet och hushållens konsumtion anpassas bättre till till- gängligt utrymme. Effekten. utöver ökad kapitalbildning. kommer också att visa sig i betalningsbalansen vad gäller efterfrågan på varor med hög imponbenägenhet.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 113

Skattestimulerat bostadssparande

Det nuvarande skattesystemet försvårar starkt ett mera utbrett hushålls- sparande — (>()—80% av intjänad inkomst dras genom marginalskatterna in till offentlig verksamhet för de flesta inkomstgrupper. Nuvarande system tenderar att begränsa viljan till arbetsinsatser. vilket får återverkningar bä— de på våra ekonomiska balansproblem och möjligheten att förbättra kapi- talförsörjningen i samhället.

En utväg att söka komma tillrätta med dessa problem är bl. a. att stimu— lera ett ökat sparande med marginalskattelättnader. så att avdrag vid be- skattningen medges för att öka hushållssparandet. Förslag med detta syfte har också framlagts av regeringen. Klart är att ett betydande intresse finns för målsparande bland hushållen. Ett vidgat hushållssparande för bl. a. bo- stadsanskaffning kan därför väntas få stor praktisk effekt för kapitalbild- ningen i det läge som nu råder. Visserligen ligger det en spareffekt i de höga kapitalkostnader som betalas inom den av hushållen själva förvaltade bostadssektorn (egnahem. bostadsrätt). speciellt om räntebetalningarna betraktas som realamortering till den del de utgör inflationskompensation. En begränsning som följer av detta är dock att huvuddelen av sparandet sker efter bostadsanskaffningen.

Ett utökat sparande på bostadssektorn behöver stimuleras även före hushållens bostadsanskaffning. Enligt delegationens uppfattning kan detta också ske genom en fortsatt utbyggnad av de sparstimulerande åtgärder som redan föreslagits av regeringen. Det bör vara möjligt att genom ett ökat hushållssparande bemästra de tendenser till brister i kapitalförsörj- ningen som nu uppträder. Ett mycket utbrett hushållssparande. sett ur in- komsttagarnas hela aktiva livscykel. kan självfallet komplettera nuvarande ordning med kollektivt pensionssparande. när detta börjar trappas av. Ett hushållssparande med stor utbredning kan också utvecklas på ett fördel- ningspolitiskt mera acceptabelt sätt än begränsade sparformer. När flerta- let inkomstgruppcr har mycket högt marginalskattetryck. ter sig givetvis ett årligt vid beskattningen avdragsgillt sparbelopp lika för alla inkomstta- gare som tämligen neutralt fördelningspolitiskt sett. i synnerhet om kon- struktionen ges räckvidd över inkomsttagarens alla aktiva år. Att inkomst- tagare exempelvis kunde beredas utrymme till obeskattat ackumulerat sparande av sin inkomst med ett halvt basbelopp — ca 5000 kr — behövde knappast te sig som någon orimlighet. om det väsentligt underlättar kapi- talbildning och löser balansproblem i samhället. Ett sådant skattestimule- rat sparande kan utnyttjas av hushållen på flera sätt. bl. a. för ett ökat liv- försäkrings- och pensionsförsäkringssparande i former som bör te sig för- delningspolitiskt acceptabla.

Det borde också finnas möjlighet att anpassa ett sådant hushållssparan- de till finanspolitiken så. att avdragsrätten varieras med konjunkturerna. Sparpremiens omfattning skulle därmed kunna bli ett komplement till of- fentligt sparande genom överbalansering av budgeten i en högkonjunktur. Fördelningspolitiskt borde heller inte ett samlat sparande som resultat av en livslång arbetsinsats pä normalt ca 250000 kr — det vill säga värdet av ett normalt småhus — te sig oförsvarligt i ett av världens mest utvecklade länder. Delegationen vill därför förorda överväganden från statsmakternas sida till ett ytterligare utvidgat hushållssparande med skattestimulanser för att förbättra bl. a. bostadssektorns kapitalf't'wrsörjning.

Ökning av den hushållsförvaltade sektorn på bostadsmarknaden Av landets totala bostadsbestånd på ca 3.5 milj. lägenheter finns upp-

8 Riksdagen 1978/79. ] sam/. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 114

skattningsvis 1,5 milj. iform av egnahem och ca 0.5 milj. i form av bostads— rätter. Dcn hushållsförvaltade sektorn är således större än hyressektorn som har ca 1.4 milj. bostäder.

Finansieringsfornterna och skattesystemets utformning leder till olika boendekostnader i ägda och hyrda bostäder. Kostnadsparitet upprätthålles emellertid genom att kapitalkostnadssubventionerna har getts en större omfattning i hyres- och bostadsrättshus än i de självägda småhusen. Detta är ett samhällsekonomiskt kostsamt sätt att förverkliga kostnadsutjämning på. speciellt i tider av inflation.

De skilda skatteeffektema kan motverkas direkt i skattesystemet och omfattningen av det statliga kapitalkostnadsstödet kan kraftigt begränsas. Fördelas de underskott som. i många fall. uppkommer vid sehablontaxe- ringen i bostadsrättsföreningar direkt på de boende i föreningens hus. blir de skattemässiga fördelama för bostadsrätt av samma slag som för små- husen. En tekniskt god lösning till hur avdragsrätten för bostadsrättsför- eningens medlemmar kan konstrueras har utarbetats av finansdepartemen- tet (Ds Fi l97l: l4). För förvärvsarbetande blir värdet av avdragsrätten i flerfamiljshus ungefär lika stort i alla inkomstlägen till följd av att marginal— skattetrycket är högt även i relativt låga inkomstlägen.

l själva verket skulle en omfattande övergång till ägande/bostadsrätt inom den statligt belånade sektorn inte öka statens utgifter nämnvärt. Un- dersökningar som företagits inom byggnadsdelegationen visar exempelvis. att en nyinflyttad småbarnsfamilj i Storstockholmsområdet l977 med en årsinkomst på 55000 kr för en yrkesverksam familjemedlem fick ca 17000 kr/år i sammanlagt samhällsstöd (bostadsbidrag inräknat) om hushållet flyttade in i en kommunal lägenhet på 100 m”. Bodde familjen i stället i ett köpt småhus eller lägenhet av samma storlek. uppgick samhällsstödet till ca 19000 kr (skattereduktion genom ränteavdrag inräknat).

Självfallet skulle en utveckling mot ökad hushållsförvaltning underlättas om ett utbrett hushållssparande fick skattestimulanser på tidigare föresla- get sätt. Det skulle underlätta för hushållen att betala erforderliga insatser för att förvärva bostäder. Detta gäller för övrigt inte bara nybyggnads- och ombyggnadssektorn utan även inom det befintliga bostadsbeståndet.

Av bostadssociala skäl finns i så fall också anledning underlätta över- gången till hushållsförvaltning med sikte även på inkomsttagare med mått- liga inkomstcr — jämför 55000 kr-exemplet ovan. Med tanke på överkost- nader m. m.. som normalt uppkommer, torde ett system med särskilda bo- stadsanskaifningslån med statlig eller kommunal borgen av rimlig storleks- ordning (20—30 000 kr) förtjäna övervägas.

För att främja bostadssektoms självfinansieringsgrad skulle även kunna övervägas att enbart lita till skattestimulanser som bostadsstöd för den hushållsförvaltade sektorn. De fördelningspolitiska betänklighetema mot en sådan förändring torde ofta överdrivas, eftersom skillnadema i kost- nadsutfall mellan olika inkomstgrupper även med en sådan ordning blir re- lativt måttliga för bostäder av normalstorlek i dagens ekonomiska system. beroende på marginalskattemas relativa storlek inom flertalet inkomst- skikt och bostadsbidragens betydelse för de mindre inkomstgmppemas bostadskostnader.

Vid en övergång från räntesubventioner till skattestimulanser inom bo- stadssektorn kan de bostadssociala målsättningarna således upprätthållas genom en tämligen okomplicerad översyn av reglerna för det individuella bostadsstödet. Det kan för övrigt dessutom tänkas. att vissajusteringar i lånens utformning kan företas för att underlätta en sådan reform.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 | . ._ 115

Förenklad bostadslångivning

En angelägen reform är enligt delegationens uppfattning vidare. att söka rationalisera bostadsproduktionen genom förenklingar i administrationen. både i fråga om lånevillkor och byggbestämmelser. Effektivisering och produktutveckling betyder bättre resursutnyttjande, något som kan bli väl- behövligt bidrag till en bättre självfinansieringsgrad på bostadsmarknaden.

Bestämmelserna om låneunderlag bör i sådant syfte kunna omformas så, att statliga län kan utgå med ett schablonbelopp. lika för alla räknat per m=. Även räntebidragen skulle kunna beräknas på detta sätt. Den statliga låne- givningen skulle enligt det sagda kunna utgå med ett schablonbelopp räk- nat per m”. som anpassas till dagens kostnadsläge. exempelvis 700 kr/mz. Detta statslån får så placeras i säkerhetsläge över bottenlån på 70 ": av fas- tighetsvärdet. Med schablonmetoden bortfaller behovet av detaljerad kostnadskontroll. De grundläggande funktionskraven på bostäder bör skri- vas in i byggnadsstadgan. Med stegrade byggnadskostnader minskar en- bart det statliga finansieringsstödet relativt sett per rn2 och något egentligt behov av kostnadstak finns därmed inte längre.

Också den statliga subventionen skulle kunna beräknas på likartat sätt till ett schablonbelopp räknat per m2 i dagsläget exempelvis på 140 kr. Först med sådana schablonmetoder blir det möjligt att avveckla raden av fysiska kontroller och rationalisera byggnadsproduktionen i kostnadssän- kande syfte. Den som bygger dyrt får då proportionsvis mindre statligt kre- ditstöd och subvention. vilket är ett rimligt inslag i ett stabiliseringspro- gram.

3.29 SHlO och Familjeföretagens förening och Svenska byggnadsentrepre- nörföreningen

Dessa båda sammanslutningar hänvisar till byggnadsdelegationens syn- punkter och åberopar delegationens yttrande som sitt eget.

3.30 HSB:s riksförbund

Utredningen föreslår inga större förändringar i nuvarande system för ka- pitalförsörjningen till bostadsbyggandet. Enligt utredningens uppfattning har kapitalförsörjningen fungerat tillfredsställande. Vidare hävdar utred- ningen. att det statsbelånade bostadsbyggandet numera i huvudsak är obe- roende av kreditmarknadsläget såväl för sin kreditvolym som för räntevill- koren.

HSB delar inte utredningens uppfattning och slutsatser. Framförallt ur bostadspolitiska synpunkter måste starka invändningar anföras mot nuva- rande förhållanden.

En rimlig bostadsförsötjning i vån land kräver en nyproduktion av bo- städer om 70—75 000 lägenheter per år. Till denna slutsats kom boende- och bostadsfinansieringsutredningama år 1975 och den har senare bekräftats av bostadsstyrelsen. Bred politisk enighet råder också om en sådan mål- sättning för nyproduktionen av bostäder. Detta har under ett antal år fram- gått av de beslut om ramarna för nyproduktionen. som fastlagts av riksda- gen.

Det statliga bostadslånesystemet och kapitalförsörjningen till bostads- sektorn måste enligt HSB:s mening utformas så. att en nyproduktion av denna omfattning och därmed sammanhängande samhällsutbyggnad kan

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 116

ske med minsta möjliga störningar i form av fördröjningar. som alltid inne- bär kostnadsökningar.

Under de senaste åren har bostadsbyggandet sjunkit kraftigt. Särskilt hårt har nyproduktionen av flerfamiljshus drabbats. Nyproduktionen av bostäder ligger långt under den nivå. som bedömts nödvändig för en till- fredsställunde bostadslörst'trining.

Kostnadsnivån har. vilket utredningen också konstaterar. samtidigt höjts kraftigt. l_)e boendekostnader. som blir följden av produktionskost— nader även inom ramen för pantvärdet i den statliga långivningen. har nått nix-äcr som gör bostäderna svåra att efterfråga för stora medborgargrup- per.

Mycket ofta föreligger vid igångsättning av projekt. som handlagts enligt gällande regler och villkor för anbudsupphandling och marktilldelning en skillnad mellan pantvärdet och den verkliga produktionskostnaden om 109"? eller mera. Vid nu aktuella produktionskostnader innebär detta ett extra finansieringsbehov om ca 20000 kronor för en vanlig lägenhet. Detta finansieringsbehov maste täckas med upplåning på den allmänna kredit- marknaden med helt annan räntenivå än den statligt garanterade inom pantvärdet. vilket kan innebära. att kapitalkostnaden enbart för erforderlig fyllnadsfinansiering under de första åren kan närma sig och i vissa fall bli lika stor som kapitalkostnaden för hela finansieringen inom pantvärdet.

Om finansiering över huvud taget kan anskaffas för att fylla bristen i statlig belåning blir resultatet således en kraftig höjning av boendekostna- dcn. Alternativet är att avstå från produktion. Detta förhållande är troligen orsak till en stor del av sänkningen i nyproduktionen framförallt av flerfa— miljshus i bostadsrätt eller hyresrätt.

Utredningen konstaterar. att trots det lägsta bostadsbyggandet på tjugo år inte heller kapitalförsörjningen till byggnadskrediter inom ramen för det statligt godkända pantvärdet fungerade tillfredsställande under år 1977. Kreditgivningen har uppenbarligen inte följt de intentioner. som fastlagts i överenskommelse mellan statsmakterna och bankerna. Ett stort antal pro- jekt. som upptagits i Bostadsstyrelscns listor över 1977 års produktion. kunde inte erhålla kreditiv utan måste hänvisas till särskilda förhandlingar som "nödlidande". Förhållandet synes vara detsamma för ett antal objekt ingående i 1978 års produktion trots att även denna blir låg. En ökning av bostadsproduktionen upp till den erforderliga volymen ca 70000 lägenhe- ter ter sig mot bakgrund av svårigheterna att erhålla byggnadskrediter inte praktiskt möjlig att genomföra.

Förhållandena både ifråga om svårigheterna att erhålla byggnadskreditiv och ifråga om svårigheterna att finansiera skillnaderna mellan pantvärde och faktisk produktionskostnad visar. att bostadsfinansieringen icke fun— gerar tillfredsställande.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna lämnade i sitt betänkan- de SOU 1975: 12 '"l'otalfinansiering" motiveringar för och förslag om en samlad finansiering av bostadsbyggandet. I sitt remissyttrande tillstyrkte HSB i huvudsak utredningarnas förslag. Kapitalmarknadsutredningen. sotn funnit det nuvarande finansieringssystemet godtagbart. har därmed också avstått från att belysa de institutionella problemen vid en samlad fi— nansiering av bostadsbyggandet.

Starka skäl talar enligt HSB:s mening för en totalfinansiering av bostads- byggandet. För att slutgiltigt kunna bedöma frågan är det emellertid nöd- vändigt att institutionella. organisatoriska och rutinmässiga frågor. som

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 117

uppkommer vid en övergång från det nuvarande finansieringssystemet till en totalfinansiering. blir ingående utredda och analyserade. HSB flnnerdet nödvändigt att en sådan översyn omgående kommer till stånd. I den över- synen bör få deltaga även representanter för bostadskooperationen.

Utredningen har föreslagit förkortning av amorteringstiderna för botten- lånen. Förslaget kan måhända vara motiverat ur kapitalmarknadssyn— punkt. Det bostadssociala kravet mäste emellertid idag vara att kapital- kostnaderna för bostadsbyggandet skall bli lägre än vad som nu är fallet. HSB avstyrker förslaget om förkortning av amorteringstiderna för botten- lån.

HSB biträder förslaget om ändrade regler för beräkningen av den priori- terade långivningen till bostadsbyggandet och om övre gränsen för botten— lån till småhus.

3.31 Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB).

Bostadsbyggandet intar i finansieringshänseende en gynnad ställning ge- nom att långivningen till en mycket stor del av bostadssektorn är priorite- rad. Detta skall enligt kapitalmarknadsutredningen inte ses som ett uttryck för att bostadsinvesteringarna skulle ha ett högre samhällsekonomiskt vär- de. SKB vill dock hävda att dessa har en samhällssocial betydelse som överträffar flertalet övriga investeringar. Självklart gäller det sagda allde— les särskilt beträffande det bostadsbyggande. som saknar vinstsyfte. alltså det kooperativa och allmännyttiga. Främst den kooperativa och allmän- nyttiga bostadsproduktioncn men även det övriga bostadsbyggande. som sker med stöd av statliga bostadslån bör kunna påräkna en tryggad och friktionsfri finansiering.

Totalfinansiering av bostadsbyggandet

SKB har i sitt yttrande 1974 över betänkandet "Solidarisk bostadspoli- tik" (SOU l974: lö) anfört att man eventuellt borde inrätta en bostadsbank samt införa såväl fullständig som integrerad finansiering av det allmännyt- tiga och kooperativa bostadsbyggandet. De erfarenheter. som SKB gjort sedan dess. har förstärkt uppfattningen att en totalfinansiering innebär stora fördelar framför allt kanske för sådana bostadsorganisationer. som är fristående från banker och kreditinstitut.

Kapitalmarknadsutredningen konstaterar att det under 1977 förekommit allvarliga friktioner i byggnadskreditgivningen. Likväl förutsätter utred- ningen att det nuvarande finansieringssystemet. som utredningen ju vill behålla. kommer att handhas på ett sätt som förebygger friktioner. SKB kan inte finna att i betänkandet redovisats några hållbara grunder för detta optimistiska synsätt. För egen del har SKB redan stött på svårigheteri frå- ga om l978 och 1979 års planerade byggverksamhet. Ovissheten om erfor- derliga kreditiv och härmed förknippade svårigheter att tillräckligt långt i förväg bestämma starttidpunkten för ett byggnadsarbete medför särskilda bekymmer vid ombyggnad av äldre fastigheter. Ett bostadsföretag som av sociala skäl värnar om de boendes återflyttningsrätt tvingas till en mycket noggrann tidsplanering. ] mycket god tid måste de boende få vetskap om när de skall flytta och när de kan återinflytta i den moderniserade lägenhe— ten. Det är härvidlag oacceptabelt och inhumant att låta brister i kreditgiv- ningssystemet föranleda att de av ombyggnaden berörda hyresgästerna ut- sätts för extra besvär och ibland till och med lidande. Ett seriöst bostadsfö-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 118

retag måste därför kunna kräva att bindande besked angående finansie- ringen lämnas flcra månader före den planerade igångsättningen. En ge- nom statens försorg garanterad totalfinansiering torde medföra väsentligt förbättrade möjligheter att följa en tidplan. som upprättats med hänsyn bl. a. till hyresgästernas berättigade intressen.

1 övrigt instämmer SKB i allt väsentligt i den reservation som ledamoten i kapitalmarknadsutredningen Knut Johansson avgivit angående totalfi- nansiering. Som framhålles i reservationen är inte tillämpningen av en gi- ven tcknisk lösning på bostadsfinansieringsproblemet det viktigaste. "Så länge slutmålet. en garanterad. störningsfri och rationell bostadsfinansie- ring kan uppnås har det mindre betydelse hur detta sker."

Det nuvavarande statliga finansieringssystemet

Behålles det nuvarande statliga finansieringssystemet uteslutcs givetvis inte förbättringar av detta system. Utredningen anger att de låntagare som är berättigade till statliga län i allt väsentligt är oberoende av kreditmark- nadsläget. Även om detta är riktigt bör inte underskattas betydelsen av den ökning av produktionskostnaden som uppstår genom det räntetillägg som får göras med visst promilletal från färdigställandet till en av länsbo- stadsnämnden beräknad tidpunkt för utbetalning av bostadslånet. Oaktat kostnaden för räntetillägget endast är 3,4 procent det första året är det angeläget att tiden för behandlingen av slutlig låneansökan blir kort. då el- jest kostnaderna för räntetillägget märkbart påverkar hyran. Vidare bör beaktas att utbetalningar av bostadslånet ibland sker avsevärt senare än vid den av länsbostadsnämnden beräknade tidpunkten. Följden härav blir att det ifrågavarande bostadsbygget under någon tid belastas med osub- ventionerade kreditivkostnader. eftersom räntebidrag inte utgår förrän från och med dagen efter utbetalningen av det statliga bostadslånet. Kapi- talförsörjningen till bostadsbyggandet bör om möjligt organiseras så att kostnadsökningar av angivet slag elimineras.

Prioriteringssystemet samt villkoren pä bottenlånemarknaden

SKB tillstyrker förslaget om särskilda obligationsserier för den opriorite- rade utlåningen.

Förkortningen av amorteringstiderna ställer sig SKB mera tveksam till. Kapitalmarknadsutredningen har tyvärr inte lagt några synpunkter på sam- bandet mellan amorteringar. avskrivningar och hyror. lnom många bo- stadsföretag låter man avskrivningarna följa amorteringarna. varav följer att likvida medel i princip alltid finns tillgängliga för låneavbetalningarna. För bostadsföretag som gör avskrivningar efter samma procentsats varje år under exempelvis 65 år medför kortare amorteringstider att tillgången på likvida medel måste ökas. Detta kan föranleda hyreshöjningar.

Inflationsproblemet

Vad utredningen anfört om de fördelningsmässiga problem och motsätt- ningar som genom inflationen uppstår inom fastighetsförvaltningen kan SKB erfarenhetsmässigt bekräfta. Trots att SKB i egenskap av fastighets- ägare vid inflation har möjlighet att avsevärt öka sin förmögenhet delar SKB oförbehållsamt utredningens åsikt att det primära målet måste vara att permanent avlägsna inflationen. som för med sig betydande olägenhe- ter bland annat för en rättvis hyressättning.

Utredningens uppfattning att räntan på långa lån inte bör bindas för lång—

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 119

re tid än fem år kan ses som ett uttryck för en maktlöshet inför inflationen som inte stämmer väl överens med målsättningen om varaktigt avlägsnan- de av densamma. Vidare noterar SKB att tomträttsavgälder avseende mark för bostadsändamål gäller under minst tio år i sänder. Då tomträttsavgäl- den kan anses jämförbar med ränta. anser SKB att genom lagstiftning bör fastläggas att räntan på långa lån inte mot bostadsföretagets bestridande får ändras oftare än vart tionde år.

Försäkringsbolagens utlåning för fastighetsflnansiering

Belåning av äldre tlerbostadsfastigheter i samband med överlåtelser är enligt SKB:s åsikt relativt sett mindre viktig än den långivning som sker för nybyggnad. ombyggnad eller större renoveringar. t. ex. fasadputsning, av flerbostadshus. Mindre generositet från bankers och andra kreditinstituts sida vid fastighetsaffärer skulle verka återhållande på priserna och spara kapital för viktigare ändamål. Förutsatt man kan räkna med att försäk- ringsbolagen fortsätter sin hittillsvarande försiktiga placeringspolitik och främst kommer att medverka till en ur samhällelig och bostadssocial syn- vinkel angelägen fastighetsbelåning. synes ingen invändning böra riktas mot kapitalmarknadsutredningens förslag om en vidgning av den fria sek- torn från tio till tjugo procent av försäkringsfonden. Härigenom torde toppbelåningen av nybyggda bostadsfastigheter underlättas.

En övergång från taxeringsvärden till uppskattningsvärden vid försäk- ringsbolagens redovisning av säkerhetsläget för lån resulterar sannolikt i högre kostnader för låntagarna. då bolagen kan väntas debitera värderings- kostnaderna vid sidan av räntan. Trots att det här gäller en engångskost- nad av överkomlig storlek bör den ändå noteras. då SKB anser att alla kostnadsökningar som återverkar höjande på bostadshyrorna skall upp- märksammas.

3.32 Hyresgästernas riksförbund

Bostadsbyggandet har under 1970-talet genomgått en total omstrukture- ring. Produktionen av flerfamiljshus har minskat kraftigt och är nu nere i ungefär en femtedel av vad den var vid årtiondets början. Samtidigt har emellertid produktionen av småhus för äganderättsupplåtelse kunnat öka. Detta innebär att nyproduktionsmarknaden i dag domineras av bostäder där upplåtelsen förenas med kapitalplacering. Även i det befintliga bo- stadsbeståndet har kapitaltransfereringar i samband med bostadsöverlåtel- ser fått ökande betydelse. Den sociala bostadsförsörjningen har kommit att skjutas allt mer i bakgrunden till en bostadsmarknad som uppvisar allt starkare inslag av spekulation och segregationstendenser.

För den som har uppfattningen att bostaden är en social rättighet måste utvecklingen på bostadsmarknaden te sig starkt oroande. För hyresgäströ- relsen är den dock inte förvånande. Hyresgästernas Riksförbund har länge påtalat konsekvenserna av den bristande neutraliteten i ekonomiska vill- kor för olika upplåtelseformer och hustyper. Kapitalmarknadsutredningen har förtjänstfullt uppmärksammat en del av de ekonomiska problemen i boendet. Utredningen har således påvisat effekterna av det oneutrala skat- tesystemet och förekomsten av i det närmaste Obeskattade kapitalvinster på bostadsmarknaden. Behandlingen av dessa problem har dock legat utan- för kapitalmarknadsutredningens uppdrag. Förbundet vill. för sin del. i

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 120

sammanhanget avisera att det inom hyresgäströrelsen pågår ett omfattan- de bostadspolitiskt programarbete. i vilket bl. a. dessa problem behandlas. Förbundet kommer således att återkomma i dessa frågor vid en senare tid- punkt.

En lång rad organisationer och politiker med en social syn på boendet förväntade sig väl att Kapitalmarknadsutredningen skulle göra en sista kontroll av om det fanns några avgörande invändningar ur kreditmark- nadssynpunkt mot införandet av en statlig totalfinansiering av bostads- byggandet. Denna slutsats kan man dra utifrån den tidigare behandling som frågan har fått. Således har flera statliga utredningar tidigare förordat totalfinansiering. Dessa förord har under—stötts av en rad organisationer på bostadsmarknaden i bostadspolitiska program och i remissyttranden. Be- rörda utskott har i riksdagen uttalat att totalllnansieringen bör avslås en- dast av mycket tungt vägande skäl. Till och med Kapitalmarknadsutred- ningen själv har i remissyttrande tidigare ställt sig positiv i totalfinansie- ringsfrågan.

Mot den ovan anförda bakgrunden har förbundet mottagit Kapitalmark- nadsutredningens slutbetänkande med förvåning och besvikelse. Utred- ningen har således inte funnit några avgörande skäl ur kreditmarknadssyn- punkt mot en statlig totalfinansiering. Detta har man emellertid avstått ifrån att klart uttrycka. [ stället har man gett sig in på att på nytt gå igenom de bostadspolitiska motiven för införandet av statlig totalfinansiering på bostadsmarknaden och därvid kommit fram till en annan uppfattning i frå- gan än vad man tidigare har redovisat. Förbundet ifrågasätter om man över huvud taget kan tillmäta dessa överväganden någon betydelse eftersom ut- redningen uppenbarligen inte haft till uppgift att göra dessa överväganden. De har tidigare gjorts av andra statliga utredningar.

Ledamoten i utredningen. Knut Johansson. har i en väl utvecklad reser- vation gett uttryck för en mot majoriteten starkt avvikande uppfattning. Reservationens innehåll står väl i överensstämmelse med den uppfattning som förbundet har och som bl.a. redovisats i vårt yttrande över boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande "Totalftnansiering". Förbundet ser därför ingen anledning att gå närmare in på frågan här utan kan nöja sig med att ansluta sig till de synpunkter som anförs i ledamoten Johanssons reservation samt hänvisa till det tidigare nämnda remissyttran- det av förbundet.

— — — (Se 4.18)

Avslutningsvis vill förbundet konstatera att Kapitalmarknadsutred- ningen inte har anfört några starka invändningar mot ett genomförande av det sedan länge uppställda kravet på en statlig totalfinansiering av bostads- sektorn. Förbundet hemställer därför att regeringen tar initiativ för genom- förande av denna för bostadsmarknaden betydande reform.

3.33 Sveriges fastighetsägareförbund

l-"örbundet ansluter sig till de synpunkter som framförts i remissyttrande av Näringslivets Byggnadsdelegation. Som där framhållits och som beak- tats även av utredningen har marknadsräntan genom bostadsfinansierings- systemet kunnat frikopplas från bostadssektom för statligt belånade fastig- heter.

Redan idag föreligger emellertid svårigheter för ägare till hyresfastighe- ter utan statliga bostadslån. vilket inte behandlats av utredningen. Fastig-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 121

hetsägarna har lätt vidkännas kraftiga stegringar av kapitalkostnadema ! samband med att äldre lån konverterats till marknadsränta. Även utökad '.tmorteringsskyldighet på bottenlån-har medverkat till att likviditeten blivit hårt ansträngd i äldre hyresfastigheter. Möjligheter föreligger inte att höja hyroma i det äldre fastighetsbeståndet för att kompensera ökningen av ka- pitalkostnadema. eftersom det statligt belånade beståndet inte påverkas av marknadsräntans utveckling och detta bestånd bestämmer hyresnivån vid nuvarande tillämpning av bruksvärdebegreppet.

Med hänsyn till att kapitalmarknaden bör vara fri och obunden ställer sig förbundet tveksamt till möjligheterna. att komma till rätta med problemen med kraftigt ökade kapitalkostnader i det icke bostadsbelånade beståndet. genom att införa en begränsning av kreditinstitutens möjligheter att ge- nomföra räntehöjningar och skärpta amorteringsvillkor för bottenlån.

De sätt som då står till buds för att motverka att likviditetspåfrestningar uppkommer är. antingen att räntesubventioner medges även till det fastig- bruksvärdebegrcppet till en marknadsregel. vilket skulle leda till att man uppnår en riktigare hyressättning i äldre och nyare fastighetsbestånd, centralt och regionalt.

Det förhållande att s. k. svarta lägenhetsaffärer förekommer måste ses som ett uttryck för att hyresnivån inte är anpassad till bostadskonsumen- ternas preferenser. Dessa problem skulle i stor utsträckning kunna elimi- neras genom en förändring av bruksvärdebegreppet så att en marknadsan- passning av hyrorna möjliggörs. Utrymme skulle även skapas för moderni- sering och sanering av det äldre bostadsbeståndet i helt annan utsträckning än idag. om hyran kan anpassas till vad hyresgästerna är beredda att betala för bostaden. Ett skydd för hyresgästerna mot s.k. lyxsanering finns i bo- stadssaneringslagens 2 a &. varför oönskade effekter vid modernisering av bostäder inte behöver befaras uppkomma.

Förbundet avser att i annat sammanhang utveckla sina synpunkter i dessa frågor men har velat bringa synpunkterna till ekonomidepartemen- tets kännedom och får hemställa att kreditproblemen i det äldre fastighets- beståndet beaktas vid den överarbetning av betänkandet som sker i depar- tementet.

3.34 Sveriges villaägareförbund

Under senare år har det vid köp av nya statsbelånade småhus i regel inte erfordrats några stora kapitalinsatser av köparna. Att bo i eget småhus har därigenom blivit möjligt även för familjer utan egna stora kapitaltillgångar. Vid köp av äldre småhus är däremot flnansieringssituationen mycket säm- re. Möjligheterna att få goda lån med lång amorteringstid är mycket dåliga. Det dröjer normalt många år innan hypotekslån beviljas. om det överhu- vudtaget är möjligt att få sådana. Särskilt i storstadsområdena där prisni- vån är högre än på andra håll krävs ofta en egen kapitalinsats av omkring 100000 kr. Ärskostnaderna blir' I sådana fall så höga att endast hushåll med stor egen förmögenhet och/eller hög årsinkomst kan köpa sådana hus. Som utredningen påpekat är det ett faktum att förvärv av ändamålsenliga äldre småhus många gånger kan framstå som idealiska för exempelvis bamfamil- jer men att finansieringsfrågan kan te sig olöslig. Konsekvensen av det nu- varande systemet blir alltså inom sådana områden segregation i boendet som inte kan godtas.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 122

I andra områden med inte lika stor efterfrågan på småhus kan verkning- arna bli annorlunda. Försäljningama hindras här ofta under lång tid av att de presumtiva köparna inte kan skaffa fram de erforderliga krediterna. Kö- parkretsen kan i och för sig vara stor, men något avslut kan ändå inte kom- ma till stånd med anledning av kreditsvårigheterna. Äldre människor. som vill sälja för att flytta till en annan och för dem mera lämplig bostad, kan tvingas bo kvar i sin fastighet under lång tid. lbland kan hus t.o.m. stå tomma av denna anledning. Flyttning mellan olika orter förhindras eller försvåras genom att den egna kapitaldelen inte kan utnyttjas i den nya fas- tigheten titan måste låsas i den som ska säljas.

En följd av kreditsvårigheterna blir härigenom minskad rörlighet på fas- tighetsmarknaden och därmed sämre tillgång till bostäder än vad som skul- le vara nödvändigt.

Ett annat skäl för att förbättra kreditsituationen för äldre småhus hänger samman med inriktningen och lokaliseringen av bostadsproduktionen. Hit- tills har småhusbyggandet till största delen skett i form av nyexploatering inom tidigare ej ianspråktagna områden. Nu inriktas däremot produktio- nen alltmera på förtätning och upprustning inom befintliga områden. Sär- skilt i storstadsområden är förekomsten av förtätnings- och förnyelseom- råden mycket stor. Enbart i stockholmsregionen finns ett möjligt bostads- tillskott av 50000—80000 nya lägenheter inom sådana områden. Antalet befintliga bebyggda fastigheter inom dessa områden är av storleksordning— en 75 000 st. (Utredning om förnyelse av äldre villa- och fritidsbebyggelse- områden. länsstyrelsen i Stockholms län. rapport 9).

I vissa kommuner utgör sådan förtätning och upprustning en mycket stor del av nytillskottet på bostadsmarknaden. Det är då också nödvändigt att kreditmöjligheterna förbättras så att verksamheten inte hämmas av brist på medel.

Förbundet har länge arbetat intensivt för att förbättra kreditmöjligheter- na vid köp och ombyggnad av äldre småhus. Bland de åtgärder som vidta- gits kan pekas på en framställning till dåvarande finansdepartementet samt ett i slutet av år 1976 av riksbanksfullmäktige avgivet svar med anledning av framställningen.

Som skäl mot förbättrade kreditmöjligheter har i debatten främst anförts dels att belastningen på statsfinanserna skulle öka starkt. dels att följden skulle bli ytterligare ökad prisstegring på äldre hus. Vi vill inte förneka att dessa argument till en del är riktiga. Också helt motsatta meningar kan emellertid anföras.

I de fall då försäljning av äldre hus trots de svårigheter som föreligger ändå kommer till stånd. krävs numera ofta antingen att säljaren binder ett större belopp av köpeskillingen i den kreditinstitution. som ställer lån till förfogande. eller själv ligger kvar med ett lån i den försålda fastigheten. Detta uppfattas naturligt nog av säljaren som en stor olägenhet. som han söker kompensera sig för genom ett högre pris.

Även om förbättrade kreditmöjligheter skulle leda till en ökad köpar- krets och därmed verka prishöjande ftnns alltså också helt motsatta ten— denser. Också det ökade utbudet av äldre fastigheter. om möjligheterna till lån förbättras. skulle verka prissänkande. Detta skulle för övrigt få verk- ningar också för nyproduktionen. Det är därför inte givet. att prishöjning- arna skulle överväga eller få den storlek man befarat.

Vad gäller verkningarna på statsfinanserna och på det samhällsekono- miskt sett disponibla kreditutrymmet har också dessa enligt vår mening

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 123

överbetonats. Jämfört med vad som satsas i nyproduktionen är det fråga om mycket måttliga belopp. Ökade krediter till äldre hus leder också åt- minstone till en del till motsvarande minskning vad gäller nyproduktionen.

Förbundet måste med beklagande konstatera att frågan inte fått någon tillfredsställande lösning genom kapitalmarknadsutredningens förslag. Tanken att ersätta det nuvarande kvoteringssystemet med finansiering ge- nom obligationsserier torde inte leda till några påtagliga förbättringar. Ett radikalt grepp hade varit att hänföra lån till äldre småhus till de prioritera- de ändamålen. Utredningen har emellertid avvisat den tanken under hän- visning till att en sådan regel skulle ha en prisdrivande effekt. Förbundet vill ifrågasätta om inte farhågorna härför är överdrivna. ] vart fall synes de fördelar som från bostadspolitisk synpunkt står att vinna med en generös kreditgivning mer än väl uppväga nackdelarna av en eventuellt något höjd prisnivå. Även andra möjligheter skulle kunna övervägas. Utredningen har pekat på en utväg. behovsprövad kreditgivning.

Förbundet kan inte anvisa någon färdig lösning för att komma till rätta med problemen. En möjlighet torde dock kunna vara. att bereda säljaren av småhus möjlighet att placera del av köpeskillingen på ett sätt som ger någon form av realvärdesäkring. Härigenom torde lånemarknaden för de äldre småhusen kunna tillföras de ökade medel. som är nödvändiga för en förbättrad kreditgivning.

För att få till stånd en lösning av dessa för bostads- och fastighetsmark- naden mycket viktiga problem torde krävas en utredning. I denna bör så- väl bostadspolitiska och -sociala som kreditmarknadspolitiska synpunkter beaktas. Villaägareförbundet får därför föreslå att en sådan utredning till- sätts snarast möjligt.

Förbundet vill avslutningsvis i största korthet anföra några synpunkter på den mycket komplicerade och svårlösta frågan om förmögenhetsfördel- ningen genom inflationen.

Utredningen har på sid. 95 uttalat. att möjligheterna att motverka denna omfördelning bör — i den mån politiken misslyckas i sitt primära mål att motverka inflationen — i första hand sökas inom beskattningssystemet.

Förbundet kan inte ansluta sig till denna uppfattning. Inflationen på- verkar primärt relationerna mellan långivare och låntagare. oavsett för vil- ket ändamål lånen tages. Beskattning som knytes till innehav eller försälj- ning av fastighet innebär därför felaktiga medel. som drabbar enbart viss kategori av låntagare. och som inte heller förbättrar långivarnas situation. ] den mån försämringar behöver göras för låntagarna bör dessa vara gene- rella och alltså gälla samtliga typer av lån oavsett ändamål. och också vara oberoende av om fastigheter eller andra nyttigheter försäljs eller inte.

3.35 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. SABO (majoriteten)

SABO beklagar att utredningen inte har redovisat konkreta och genom- arbetade alternativ till dagens former för bostadskrediter. SABO förordar en totallinansiering av bostadsbyggandet. Enligt SABO bör bottenlån och statligt bostadslån läggas samman till ett lån som utbetalas i takt med att byggnadsarbetena fortskrider.

SABO instämmer därmed med vad ledamoten Knut Johansson anfört i sin reservation till utredningen.

SABO avstyrker utredningens förslag om nya regler för s.k. oprioritera- de bottenlån till bostäder och om kortare amorteringstider för bottenlån.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 134

För bottenlån vid ombyggnad förordar SABO en längre maximitid för amortering.

Kreditförsörjningen — allmänt

Det väsentligaste kravet på bostadsfinansieringssystemet är att det skall fungera så att planerade bostadsinvesteringar kan komma till stånd. Kre- ditförmedlingen skall ske till rimliga kostnader för samhälle och låntagare.

Bostadssektorns kreditförsörjning har aldrig varit problemfri. Under stora delar av 1960-talet fungerade inte byggnadskreditgivning. Under 1970-talet har det tidvis varit problem med tillgången på bottenlån.

Sedan år 1977 har det åter varit betydande störningar i byggnadskredit- givningen. lgångsättningen har försenats och vissa projekt drabbats av sär- skilt höga kostnader.

Enligt 1968 års kapitalmarknadsutredning har friktionerna två orsaker. dels att bankerna inte har kunnat komma överens om den inbördes fördel- ningen av krediter. dels en exceptionell kostnadsstegring. Enligt utredning- en har även en restriktiv anpassning av lånetaket. särskilt i början av år l977. haft återverkningar — oförklarat vilka — på utbudet av byggnadskre- diter.

De senare förklaringama är felaktiga. Byggnadspriserna steg i och för sig mycket under år 1977 men inte mer än under åren 1974 och 1976. Efter- släpningen av lånetaket var i genomsnitt mindre det första halvåret 1977 än den var åren 1975 och |976. Det är alltså uppenbart att bankerna får ta på sig hela ansvaret för att byggnadskreditgivningen inte fungerar.

Enligt SABOs mening är kreditförsörjningen f.n. alltför känslig för stör- ningar. Det är dessutom anmärkningsvärt att störningama åter uppträder ett år när bostadsbyggandet är extremt lågt. Nya behov av investeringar, t.ex. i energibesparande åtgärder eller andra förändringar av bostadsbe- ståndet, kan bli ännu svårare att klara inom ramen för gällande ordning på kreditmarknaden. l968 års kapitalmarknadsutredning har dock inte närma- re belyst framtida krav på bostadsfinansieringen.

Totalfinansiering

I fråga om totalfinansiering av bostadsbyggandet konstaterar utredning- en (s. 356): "Likväl står det klart att om ett system för bostadsfinansicring skulle byggas upp från grunden utan bindningar av historisk natur så skulle knappast den nuvarande uppdelningen på tre olika kreditgivare förordas. Troligen skulle då någon form av fullständig finansiering införas med eller utan integrering av byggnadskreditema."

Trots detta konstaterande innebär utredningens redovisning ett ganska okritiskt försvar för det kreditsystem som vi har för närvarande. Utred- ningen går därigenom ifrån ett tidigare ställningstagande från år 1974 då ut- redningen i princip förordade en statlig s.k. fullständig finansiering.

Enligt utredningen är det viktigaste skälet för att behålla nuvarande ord- ning att uppdelningen mellan byggnadskrediter och fastighetslån ger ut- rymme för en betydande flexibilitet i byggandet. — — — (se betänkandet s. 356)

Enligt SABOs mening är inte denna flexibilitet någon garanti för att bo- stadsbyggandet skall kunna genomföras. Snarare är den ett uttryck för en eftergift åt bankerna. vars likviditet och räntabilitet kan påverkas positivt om det finns ett visst spelrum i tid när det gäller deras långfristiga place- ringar. Från konjunkturpolitiska utgångspunkter är av självklara skäl bris-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 125

ten på långfristig kredit tämligen likgiltig så länge denna brist inte ger några

reala effekter. -

I annat sammanhang anför också utredningen synpunkter som stödjer SABOs uppfattning — — — (se betänkandet s. 371 andra stycket)

I fråga om de samhällsekonomiska konsekvenserna av en totalfinansie- ring menar utredningen att man skulle kunna göra vissa vinster men att ef- fekterna knappast sktrlle bli av nämnvärd betydelse. Utredningen redovi- sar inte något närmare underlag för denna slutsats. ] en reservation anför ledamoten Knut Johansson (s. 748): ”Det är förvånande med vilken lätthet frågan om samhällsekonomiska besparingar behandlas av utredningens majoritet." SABO delar dennauppfattning.

F.nligt SA BOs menfngbör frågan om totalfinansiering bedömas mot bak- grund av följande faktorer: ]) Kreditgivningcn fungerar inte tillfredsställande. 2) l968 års kapitalmarknadsutrednings redovisning visar att det inte finns några avgörande kreditpolitiska skäl mot en integrerad eller fullständig finansiering. 3) Väsentliga samhällsekonomiska besparingar är möjliga genom en totalli- nansiering: att besparingarna i vissa fall inte minskar låntagarnas ränte- kostnader är av mindre intresse i sammanhanget. 4) Ett ökat bostadsbyggande och nya investeringsbehov i bostadssektorn kommer att kräva ett direkt samband mellan stabiliseringspolitik och bo- stadsfinansiering. Dessa faktorer leder till sltttsatsen att det behövs en statlig totalfinansie- ring av bostadsbyggandet. Totalfinansieringen bör avse både en integrerad och en fullständig finansiering. dvs. bottenlån och statligt bostadslån sam- manläggs till ett lån som utbetalas i takt med att byggnadsarbetena fortskri- der. Av kreditpolitiska skäl bör långivningen finansieras över statsbud- geten: låneverksamheten bör handhas av bostadsstyrelsen och länsbo- stadsnämnderna. SABO beklagar att 1968 års kapitalmarknadsutredning lå- tit sina egna slutsatser styra utredningens arbete så att dagens former för kreditgivningen inte kan jämföras med konkreta och genomarbetade alter- nativ. SABO instämmer således med vad ledamoten av utredningen Knut Johansson anfört i sin reservation.

Prioriteringssystemet

Bottenlåneinstitutens obligationer är prioriterade placeringar för banker och försäkringsinstitut. Enligt riksbankens föreskrifter skall 90% av bot- tenlåneinstitutens utlåning avse vissa prioriterade ändamål. Prioriterade ändamål är i princip all nybyggnad och ombyggnad med statligt stöd. IOC? av den prioriterade upplåningen kan avse oprioriterad utlåning. En effekt av detta kvotsystem är att den prioriterade sektorns behov ger kapacitet för oprioriterad utlåning.

Utredningen föreslår att den oprioriterade utlåningen framdeles skall fi- nansieras genom särskilda obligationer som inte skall räknas som priorite- rade placeringar.

Genomförs utredningens förslag kommer sannolikt kapaciteten för den oprioriterade utlåningen att minska titan att utlåningen för prioriterade än- damål därigenom ökar. Utredningens förslag medför möjligen att man minskar behovet av kreditpolitiska åtgärder för att säkerställa bostadsbyg- gandets långfristiga finansiering.

En annan effekt av förslaget är att man skapar nya olikheter mellan bo-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 l26

städer på annan fastighet och på jordbruksfastighet. På grund av att alla obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank även framdeles skall vara prioriterade placeringar kommer belåningsmöjligheterna i prin- cip att vara bättre för de 330 000 bostadsbyggnadema på jordbruksfastighet än för andra bostäder.

Enligt SABOs mening bör bottenlåneinstituten framdeles kunna använda en del av sin prioriterade upplåning för utlåning till oprioriterade ändamål. Denna utlåning bör dock endast avse bostäder med statliga lån. Det be- hövs t. ex. nästan regelmässigt oprioriterade bottenlån i samband med stat- ligt belånad ombyggnad. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att man inte kan få prioriterade lån till pantvärdelokaler vid statligt belånad ombyggnad. även om ombyggnaden leder till nybyggnadsstandard. [ detta avseende bör ombyggnad likställas med nybyggnad.

Utredningen har väckt frågan om det framdeles skall utgå prioriterade lån till nybyggnad av privatfinansierade småhus. Utredningens diskussion torde avse all privatfinansierad nybyggnad. Huvuddelen av motsvarande utlåning till flerfamiljshus går sannolikt till bostadsrättsföreningar med s.k. strimlade lån.

De hus som byggs utan statliga lån avviker i regel inte från hus med stat- liga lån när det gäller utformning etc. Den avgörande skillnaden är priset. De statliga lånen är förenade med priskontroll. både för småhus och flerfa— miljshus. intresset att bygga privatfinansierade hus är således i första hand spekulativt. Av bostadspolitiska skäl finns det ingen anledning att priorite- ra privatfinansierad nybyggnad. Enligt SABOs mening finns det tillräckligt underlag för att slopa prioriteringen omedelbart. Därmed likställs nybygg- nad och ombyggnad i prioriteringshänseende. Det privatfinansierade byg- gande som kan vara nödvändigt av stabiliseringspolitiska skäl kan finansie- ras i annan ordning.

Villkor för bottenlån m.m.

l968 års kapitalmarknadsutredning uttrycker vissa uppfattningar i fråga om maximigränsen för bottenlån till privatfinansierade småhus och om amorteringstiderna för bottenlån. l fråga om både maximigräns och amor- teringsvillkor gäller att riksbanken har ett avgörande inflytande över bot- tenlåneinstituten. Sedan utredningen lämnade sitt betänkande har riksban- ken höjt maximigränsen för bottenlån från 300000 kr. till 350000 kr. Hös— ten 1977 halverade riksbanken bindningstiden för räntan på nya bostadsob- ligationer. Ytterligare förändringar i fråga om räntevillkor är inte uteslut- na. I den situationen ter det sig mindre meningsfullt att yttra sig över syn- punkter på två delfrågor inom ett stort område som är i kontinuerlig för- ändring. Detta gäller i synnerhet som frågorna inte förutsätter ställningsta- ganden från regeringen och riksdag utan ligger inom riksbankens kompe- tensområde.

Trots dessa synpunkter behandlar SABO frågan om kortare amorterings- tider för bottenlån. Utredningen motiverar sin uppfattning med att amorte- ringstiderna. 60 år för flerfamiljshus och 50 år för småhus vid nybyggnad. är för långa med hänsyn till husens tekniska och ekonomiska livslängd. För att visa detta anför utredningen bland annat (5. 373) "Det kan vara illu- strativt att tänka sig att en slutamortering idag på ett lån till flerfamiljshus enligt nuvarande regler skulle gälla ett hus byggt år 1917."

Utredningens argumentering är svårbegriplig, särskilt mot bakgrund av att den i många andra sammanhang belyser inflationens effekter. Med da-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 127

gens bottenlånevillkor skulle det ursprungliga bottenlånet i ett hus byggt år l9l7 ha varit ca l50 kr. per m2. Motsvarande belopp för ett nytt hus idag är ca 2 l00 kr. per m2. När det gäller säkerheten för lånet skulle man ha kun- nat tillåta en längre amorteringstid än 60 år för 1917 års hus. Dagens hus är bättre än 1917 års hus i tekniskt och ekonomiskt avseende. SABO motsät- ter sig därför kortare amorteringstider för bottenlån till nybyggnad.

Också vid ombyggnad har utredningen föreslagit kortare amorteringsti- der utan särskilda motiv och uppenbart utan närmare kunskap om botten- låneinstitutens praxis.

Ett hus som är ombyggt till nybyggnadsstandard har samma tekniska och ekonomiska livslängd som ett nybyggt hus. Amorteringstiden för bot— tenlånet är dock kortare än för ett motsvarande nybyggt hus. Den maxima- la amorteringstiden vid ombyggnad bör därför förlängas så att den motsva- rar vad som gäller vid nybyggnad.

Ledamöterna i SABO:s styrelse från moderata samlingspartiet. center- partiet och folkpartiet reserverade sig mot föreliggande remissyttrande och instämde med vad kapitalmarknadsutredningens majoritet anfört i här be- handlat avseende. kap. 6 Bostadssektoms finansiering.

3.36 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Styrelsen gör. mot bakgrund av utredningens material, en genomgång av aktuella utvecklingstendenser på obligationsmarknadens efterfråge- och utbudssidor. Enligt styrelsen är risken uppenbar för starkt försämrad ba- lans på obligationsmarknaden. främst till följd av statens starkt ökade låne- behov men också genom avtagande utlåningskapacitet för AP-fonderna. Det är därför angeläget att pröva alla rimliga åtgärder som kan förbättra balansen. primärt syftande till en breddning av marknaden. l nära anslut- ning till utredningen betonas hur finansieringsproblemen allvarligt försvå- ras vid en kombination av inflation och aktuella skatteregler. Styrelsen un- derstryker starkt betydelsen av att lämpliga vägar snarast prövas att till- föra obligationsmarknaden ytterligare kapital genom att stimulera hushål- len till obligationsplaceringar.

Styrelsen behandlar härefter vissa avsnitt i betänkandet som har ome- delbart samband mcd bostadsfinansieringen.

Beträffande frågan om totalfinansiering av bostadsbyggandet delar sty- relsen utredningens uppfattning att nuvarande system på bostadsfinansie- ringsområdet bör bibehållas och vid behov justeras efter de linjer som hit- tills följts. Styrelsen understryker att en organisering av bostadsfinansie- ringen som skulle innebära att de nuvarande bostadsinstitutens administra- tiva och finansiella kapacitet inte skulle utnyttjas måste vara felaktig från samhällsekonomisk och bostadspolitisk synpunkt. Det påvisas att stadsby- poteksinstitutionen trots en stark expansion av lånerörelsen arbetar med mycket låga kostnader. En totalfinansiering skulle inte medföra några för- enklingar av betydelse eller märkbara besparingar för låntagarna. Styrel- sen avstyrker bestämt det experiment som en totalfinansiering på bostads- finansieringens område skulle innebära i fråga om kreditmarknadens funk- tionssätt.

] fråga om prioriteringssystemet motsätter sig styrelsen inte en uppdel- ning av den nuvarande upplåningen på så sätt att affärs- och kontorshusen finansieras genom en särskild obligationsserie. Enligt styrelsens mening är det däremot inte motiverat att på upplåningssidan särskilja de oprioritera-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 128

de bostadshusen från de prioriterade. Styrelsen föreslår därför att som lik- vida medel enligt lagen om kreditpolitiska medel alltid skall räknas obliga- tioner som utfärdats av bostadsinstituten och som avser kreditgivning för bostadshus.

I anslutning till utredningens synpunkter när det gäller nyproducerade ej statligt finansierade småhus uttalar styrelsen att det synes nödvändigt att objekten liksom hittills inryms i den prioriterade sektorn. om det av syssel- sättningsskäl och av andra skäl anses önskvärt att ett visst antal privatfi- nansierade småhus skall produceras. Styrelsen ansluter sig till utredning- ens mening att det är angeläget att bostadsinstituten är restriktiva vid fast- ställandet av den maximala belåningen till småhus.

När det gäller villkoren på bottenlånemarknaden utgår styrelsen ifrån att de bostadspolitiska aspektcma rörande utredningens förslag till avkortning av nuvarande amorteringstider kommer att beaktas av statsmakterna. Från ren kapitalmarknadssynpunkt har styrelsen ingen erinran mot utred- ningens förslag i denna del. Styrelsen ifrågasätter dock om inte andra amorteringsmodeller än de av utredningen berörda kunde prövas.

Såvitt gäller utredningens förslag att bankema skall ges rätt att utge obli- gationer kvarstår det enligt styrelsens mening på åtskilliga punkter stor tveksamhet till förslagets ändamålsenlighet. Det är framför allt frågan om en tillfredsställande funktionsfördelning och bevarad konkurrenssituation på kapital- och kreditmarknaden som måste beaktas. Styrelsen anser att ställning till förslaget i denna del inte kan tas utan ytterligare analys och ut- redning och avstyrker därför förslaget.

Obligationsmarknaden som bas för bostadsfinansieringen

Stadshypoteksinstitutionens framväxande och etablerade ställning på kapitalmarknaden. bl. a. markerade genom statens direkta engagemang i institutionen. är ett uttryck för att det bedömts betydelsefullt med väl orga- niseradc kreditformer för att finansiera det stora fastighetsbeståndet i ett modernt samhälle. Särskilt bostadssektorn är i högsta grad beroende av en omfattande. långfristig lånefinansiering.

Den dominerande källan för sektorns slutfinansiering är obligations- marknaden. Denna marknads funktionsförmåga och kapacitet har avgö- rande betydelse för hur bottenlåneinstitutcn skall kunna fullgöra sina tipp- gifter. lnnan kapitalmarknadsutredningens olika analyser och förslag i kap. 6 rörande bostadssektorns finansiering behandlas. vill styrelsen där- för först ta tipp vissa frågor som mera allmänt berör obligationsmarkna- den. Det sker bl.a. i anslutning till material och synpunkter i betänkandets kap. 1 och 12.

Det finns enligt styrelsen anledning att särskilt rikta uppmärksamheten på förutsättningama för obligationsmarknadens fonsatta utveckling. efter- som man i dag kan se drag i denna som ter sig utomordentligt oroande för alla institutioner som är beroende av obligationema som kapitalkälla.

internationellt sett har den svenska obligationsmarknaden främst genom tillkomsten av AP-fonden kommit att bli relativt omfattande sedd i relation till BNP och till investeringsverksamhcten. Detta är dock inte liktydigt med att "balans" har rätt på en fri marknad. Endast genom ransonerande åtgär— der från riksbankens sida har — under i övrigt givna betingelser vad avser räntenivå. finanspolitik etc. — efterfrågan kunnat anpassas till utbudet.

l dagsläget gäller alltjämt denna situation. trots att bostadsinvesteringar- na. mätta som relation till BNP. sjunkit under hela 70-talet och att investe-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 129

ringsverksamheten även inom näringslivet sedan flera år minskat realt sett. lnom fastighetskreditens område har genom myndigheternas åtgärder för s.k. prioriterade ändamål — i huvudsak nyproduktion och viss om— byggnad av bostäder — bottenlån kunnat ställas till förfogande i acceptabel omfattning. l—"ör långfristiga krediter till s.k. oprioriterade ändamål har däremot stått till förfogande mycket begränsade lånebelopp. trots att inom denna kategori rymmes i hög grad legitima kreditanspråk avseende både bostäder och affärsfastighcter. Obligationsmarknaden har alltså inte haft sådan kapacitet att en väl fungerande marknad för "normala" långfristiga fastighetskrediter utan stark köbildning och ransonering kunnat utbildas.

Det bör också observeras att den med reglerande ingrepp upprätthållna "balansen" på den inhemska obligationsmarknaden även haft som en vik- tig förutsättning en relativt begränsad upplåning från den offentliga sek- torns sida. Statens upplåningsbehov var tidigare förhållandevis måttligt: när budgetunderskotten på senare tid starkt ökat. har de i huvudsak täckts genom upplåning i utlandet eller kortfristigt. Hur ter sig då den fortsatta utvecklingen. jämförd med denna summariska karakteristik av utgångslä- get”?

Vad först beträffar de sektorer som efterfrågar obligationskapital finns det beträffande bostadssektorn anledning räkna med stigande finansie- ringsbehov. även realt sett. Sektom kan förutsättas alltjämt vara i hög grad beroende av lånefinansiering. även om snabbare amorteringar i fram- tiden kan tänkas något öka sektorns finansiella sparande. Man bör vidare utgå från att 1970-talets nedgång av nyproduktionen nu upphör och att en viss ökning av bostadsbyggandet kommer till stånd.

För framtiden blir det också allt betydelsefullare att rationella former för finansiering av det befintliga fastighetsbeståndet kan underlätta ett opti- malt utnyttjande av det mycket stora samhälleliga kapital detta represente- rar. Den starka tillväxten av fastighetsbeståndet under efterkrigstiden och särskilt den under senare tid ökade småhusproduktionen kommer i framti- den att ställa ytterligare krav på kapital både för ombyggnader och moder- nisering och för ägarbyten. Samhällsekonomiskt görs stora förluster om in- te detta kapital på flera hundra miljarder kronor utnyttjas effektivt. Ett vik- tigt exempel härpå är den anpassning av det äldre fastighetsbeståndet till strängare normer i energibesparingssyfte som nu förestår. l betänkandet framhålls att utredningen inte kunnat ta hänsyn till de kapitalbehov dessa insatser representerar.

Både näringslivet och kommunsektorn kan förutsättas ha betydande fi- nansieringsproblem i fortsättningen. Även om dessa endast till en del kan lösas genom tillgång på lånekapital. är det givetvis av stor betydelse att en väl fungerande och tillräcklig obligationsmarknad kan tillhandahålla rela- tivt långfristiga bundna krediter.

Dcn i särklass viktigaste förändringen i förhållande till tidigare som nu kan förutses på obligationsmarknadens efterfrågesida härrör från statens starkt ökade upplåningsbehov. en utveckling som är så färsk att den inte helt kunnat beaktas i betänkandets behandling av obligationsmarknaden. Den senaste långtidsbudgeten tyder på att man under lång tid måste räkna med mycket stora budgetunderskott. för såvitt inte en drastisk finanspoli- tisk åtstramning vidtages. En gynnsam utveckling av produktionen — som f. ö. ännu inte säkert kan förutsättas — skulle genom automatiska effekter på budgetens inkomst- och utgiftssida endast till en del reducera dessa stora underskott. Det är tydligt att i ett sådant. under längre tid bestående läge den statliga upplåningspolitiken förutsätter en omfattande långfristig

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 130

finansiering på den inhemska kreditmarknaden. detta alldeles oavsett i vil- ken utsträckning det kan befinnas möjligt och — från valutapolitisk syn- punkt — önskvärt att staten också fortsätter utlandsupplåningen.

Om detta starkt ökade långfristiga lånebehov från statens sida inte mot- svaras av nya kapitaltillskott på marknaden. blir konsekvensema för övri- ga låntagare av obligationskapital mycket allvarliga. Alternativet — att sta- ten avstår från att söka inhemsk långfristig finansiering av de ökade under- skotten — är inte heller en framkomlig väg genom den destabiliserande lik- viditetsuppladdning som då blir följden. inte bara i banksektorn där dess effekter sannolikt kan någorlunda kontrolleras utan hos allmänheten. vil- ket är vida farligare.

På obligationsmarknadens utbudssida är de institutionella placerarna f.n. dominerande. Enda undantag av någon betydelse är allmänhetens köp av premie- och sparobligationer. upplåningsformer förbehållna staten. De institutioner det gäller är AP-fonden. försäkringsbolagen och bankerna.

F.tt betydelsefullt negativt drag i utvecklingen som utredningen pekar på är den minskade kapacitet som AP-fonderna vid oförändrat avgiftsuttag" även vid ganska optimistiska antaganden kommer att ha. Därmed bryts en utveckling som varit av avgörande betydelse för obligationsmarknadens expansion Linder de senaste 15 åren. Konsekvenserna av en sådan utveck- ling är så allvarliga. att den måste föranleda överväganden av lämpliga motåtgärder. Man kan nämligen knappast utgå från att försäkringssektorn. den andra genuina institutionella placerargruppen av långfristigt kapital. ens vid en gynnsam utveckling skulle kunna kompensera ett bortfall av AP—fondskapital.

Bankema har i varierande men relativt hög grad — vid de former för pla- cering av finansiellt sparande som sedan länge förekommer i Sverige — kommit att fungera som kapitalkälla för obligationsmarknaden. Denna ut- veckling är väsentligen resultatet av myndigheternas marknadsregleringar och inte bankemas företagsekonomiska överväganden. Av vad som redan sagts om starkt stigande efterfrågan på finansiering över obligationsmark- naden och de egentliga kapitalmarknadsinstitutens sannolikt begränsade sammanlagda kapacitet följer. att bankema i ännu högre grad än nu skulle behöva placera i obligationer. i varje fall om inte en verkligt betydande till— växt i allmänhetens obligationsköp kan komma till stånd. Bankemas obli- gationsköp kommer sannolikt att vara så omfattande att särskild hänsyn kan behöva tas till detta förhållande vid utformningen av obligationsvillko- ren.

"Allmänheten" är. som redan framgått. av liten betydelse på den svens- ka obligationsmarknaden. Det är en heterogen grupp. som grovt kan upp- delas på företag inom industrin m.m. och privatpersoner. Likvida företag skulle under vissa förutsättningar kunna ha intresse av att placera medel i obligationer på lämplig tid. Gruppen privatpersoner har mycket stora fi- nansiella tillgångar. främst i form av bankmedel. som dessutom växeri re- lativt stabil takt.

För båda grupperna gäller att särskild vikt torde läggas vid att en even- tuell placering i obligationer är relativt likvid. Särskilt privatpersoner har stark aversion mot att stå kursrisk. Uthållig obligationsförsäljning riktad mot dessa båda grupper måste alltså förutsätta obligationskonstruktioner. alternativt en väl fungerande andrahandsmarknad. som uppfyller placerar- nas krav. Betydande informations- och försäljningsinsatser måste också till. i vilket sammanhang bankernas medverkan är nödvändig. De betydan- de kostnader som en försäljning till privatpersoner på bred front innebär

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 B]

gör. att sådana insatser ter sig naturligare för staten som låntagare än exempelvis mellanhandsinstitut eller enskilda låntagare.

Såsom utredningen framhåller verkar också skattereglerna återhållande på obligationsförvärv för enskilda personer. I själva verket torde. vid hit- tills vanligen förekommande ränterelationer. skattereglerna i kombination med allmänt utbredda inllationsförväntningar göra ett försök att intressera en bred allmänhet för ordinära räntebärande obligationer är dömda att misslyckas.

Denna översiktliga genomgång av utvecklingstendenser på obligations- marknadens efterfråge— och utbudssidor torde klart ge vid handen. att vi står inför starkt stigande svårigheter och att väsentliga finansieringsbehov riskerar att inte kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Styrelsen är med— veten om att en mera inträngande analys av landets finansiella problem in- te kan begränsas till obligationsmarknaden. Utredningen har också redovi- sat sådana analyser av stort intresse. Såvitt styrelsen kan förstå pekar emellertid dessa inte i annan riktning än att slutsatsema blir de ovan angiv- na. när styrelsen. som den finner naturligt. särskilt riktar uppmärksamhe- ten på den betydelsefulla del av kapitalmarknaden som obligationsmarkna- den utgör.

Styrelsen är också medveten om att upplåning på utländska obligations- marknader. såsom f.n. sker. till en tid och för enskilda låntagare kan fram- stå som en lösning på akuta finansieringsproblem. Styrelsen kan emellertid inte finna att utlandsupplåning inom dess speciella ansvarsområde — fas- tighetskreditens — kan bli annat än en marginell lösning. därtill förenad med betydande problem. Utvecklingen av den inhemska obligationsmark- naden är därför av vitalt intresse för bostads- och övrig fastighetsfinansie- ring. liksom för lösningen av andra väsentliga ekonomisk-politiska pro- blem. '

Då risken synes uppenbar för starkt försämrad balans på obligations- marknaden — från ett utgångsläge som inte heller kan karaktäriseras som tillfredsställande — måste det vara angeläget att pröva alla rimliga åtgärder som kan förbättra denna balans. Åtgärderna bör primärt vara inriktade på att genom en breddning av marknaden emå ett ökat kapitalutbud. även om det också kan finnas skäl att tillvarata möjligheter att eliminera sådan ef- terfrågan på kapital som utan olägenheter kan skäras bort.

Vid en genomgång av förutsättningar för och vägar till en bättre balans på obligationsmarknaden finns det skäl att liksom utredningen understryka att övriga tänkbara åtgärder i hög grad skulle underlättas och vinna i effekt om en dämpning av intlationslörväntningarna inträdde och om skattereg- lerna ändrades så att t.ex. köp av räntebärande obligationer för en privat- person framstod som en attraktiv placering. Möjligheten av realvärde- skydd även efter skatt vid placeringari olika slag av s.k. realvärden å ena sidan. bristande möjlighet till realvärdeskydd och beskattning av den no- minella avkastningen vid finansiellt sparande i form av bl. a. obligationer å andra sidan är vid inflation en olycklig kombination.

inte minst fastighetsmarknaden och dess finansiering ger god illustration till hur kombinationen av inflation och olämpliga skatteregler bidrar till att skärpa obalansen på kapitalmarknaden. Om fortsatt inflation med stigan- de byggnadskostnader och fastighetspriser bedöms som sannolikt fram- tidsperspektiv. minskar motståndet mot prisstegringar och förstärks moti- ven för forcerade och överdrivet stora investeringar. Bristen på inflations- säkrade former för finansiellt sparande förstärker motiven för investering i realkapital ytterligare. genom att detta också får ett egenvärde som place-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 HZ

ringsobjekt. Denna tendens till "'överinvestcring" leder till "överefterfrå- gan” på lånekapital. ytterligare förstärkt genom att utbytet av investering- en vid aktuella skatteregler och långfristiga låneformer starkt förbättras vid hög belåning. Småhusmarknaden under senare år kan tjäna som exem- pel.

Effekten av denna mekanism är olycklig inte bara genom att på en knapp kapitalmarknad generera '"överefterfrågan". Den bidrar också i sig själv till prisstegring. Den försvåra-ir vidare de bostadssociala strävandena och diskrediterar vissa av dess stödformer genom att dessa får icke avsedda ef- fekter. Den kan också locka människor till alltför vidlyftiga engagemang. som kan komma att omfatta så stora grupper att det förstärker behovet av statliga direkta och indirekta stödjande insatser.

Effekten av inflation och skatteregler på sparandets totala omfattning brukar anses som svårbedömd. Om man begränsar sig till hushållens finan- siella Sparande och då i synnerhet till obligationsplaceringarna torde det in- te råda någon tvekan om att reformer som förbättrade det reala resultatet av sådana placering-arjämfört med tillgängliga alternativ skulle skapa för- utsättningar för betydande tillskott av kapital på obligationsmarknaden. Hur otillfredsställande en kalkyl för placering i räntebärande obligationer. jämfört med vissa andra alternativ. i dagens läge måste te sig för en sparare framgår indirekt av vissa räkneexempel som redovisas i bil. 2 till betänkan- det.

En annan indirekt illustration av samma förhållande ges i det förslag till nytt skatteprcmierat lönsparande. som nyligen godtagits av riksdagen och träder i kraft till hösten. Inom ramen för detta lönsparande ges betydande skattemässiga förmåner. avsedda att vid aktuell räntenivå och förutsedd prisstegringstakt ge en positiv realränta efter skatt. Förhoppningen är gi- vetvis att motiven till långsiktigt hushållssparande därigenom skall förstär- kas. Oavsett effektema härav på det totala hushållssparandet. är det allde— les uppenbart att en kanalisering av sparandet kommer att ske till den spe— ciellt premierade sparformen. Detta förhållande är av stort intresse. om man anser det alldeles särskilt viktigt. både av kreditpolitiska. näringspoli- tiska och bostadspolitiska skäl. att tillföra obligationsmarknaden nya kapi- talresurser. Genom en likartad skattemässig premiering för hushåll och ev. andra placerare vid obligationsköp. såsom i dag redan i viss utsträckning sker beträffande premie- och sparobligationer. skulle en betydande för- stärkning av obligationsmarknaden kunna ske.

l flera yttranden över förslaget till nytt lönsparande, bl. a. riksbankens och AP-fondemas. har tagits upp angelägenheten av att finna former för ett skatteprcmierat sparande också i obligationsform. ] prop. l977/78: |65 tit- talar föredraganden i anledning härav följande:

"Jag delar i princip de synpunkter som har framkommit när det gäller att kanalisera en del av sparmedlen direkt till den långa kapitalmarknaden. Visserligen betyder en ökad långfristig inlåning i bankerna att dessas möj- ligheter att köpa obligationer vidgas. Får sparandet stor omfattning skulle det medföra ökade krav på bankerna härvidlag. Det skulle. som kapital- marknadsutredningen har påpekat. förstärka utvecklingen mot att banker- na måste komma att stå för en allt större del av köpen av långsiktiga obliga- tioner. Det senare skulle förändra deras hittillsvarande karaktär och funk- tioner. vilket reser problem för kreditpolitiken och kreditmarknadens ef- fektivitet.

För att göra sådana förändringar i det föreslagna systemet som här har angivits kan det emellertid behövas ytterligare utredning om utformningen

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 133

av ett obligationssparande. Det måste därvid beaktas att skattesubventio- nen av sparandet är avvägd med hänsyn till den räntenivå för riskfria pla- ceringar som den högsta inlåningsräntan i bankerna kan väntas represente- ra. Om det föreslagna sparsystemet genomförs är jag emellertid beredd att senare återkomma med förslag om möjligheten till en direkt slussning av en viss del av sparmedlen till den långa kapitalmarknaden ifall lönsparan- det visar sig få betydande omfattning."

Styrelsen vill för sin del starkt understryka betydelsen av att lämpliga vägar snarast prövas att tillföra obligationsmarknaden ytterligare kapital genom att stimulera hushållen till sådana placeringar. lnte minst mot bak- grunden av statens starkt ökade lånebehov kan det ligga nära till hands att i första hand skapa nya former för statsupplåningen. Åtgärderna bör emel- lertid inte begränsa sig härtill utan även avse upplåning för näringslivets och bostadssektorns behov.

Styrelsen har relativt utförligt velat beröra de problem som på obliga- tionsmarknaden och inom bostadsfinansieringen är förknippade med infla- tionsutvecklingen och skattereglernas utformning, och inte minst dessa faktorer i kombination. Bättre betingelser i berörda hänseenden är avgö- rande förutsättningar för en väl fungerande obligationsmarknad i framti- den. Givetvis finns emellertid utrymme också för reformer av själva låne- formema och tekniken på obligationsmarknaden och detta gäller även på fastighetsfinansicringens område. Styrelsen återkommer i det följande med sina synpunkter på vissa speciella förslag som framläggs av utredning- en men vill först beröra utredningens behandling av några mer generella problem berörande obligationsmarknaden.

Utredningen hävdar att det är oundvikligt. bl. a. på grund av den höga ambitionsnivån för bostadssektorns planering och kreditförsörjning. att emissionskontrollen bibehålles i sin nuvarande funktion som ett led i kre- ditpolitiken. men att detta inte bör hindra att en ökad flexibilitet kan med- ges i lånevillkoren på obligationsmarknaden. Styrelsen delar denna upp- fattning. Måhända kan synsättet uttryckas så. att inom ramar som upp- ställs för att garantera finansiering av de prioriterade sektorema och kon- troll av den allmänna räntenivån. bör villkoren bli så nära "marknadsmäs- siga" som möjligt. En sammanvägning av alla för långivare och låntagare relevanta faktorer skall alltså komma till stånd. såsom kreditrisk. ränteni- vå. räntans bindningstid. lånetidens totala längd. amorteringstakt etc.. och resultera i att samtliga finansieringsbehov i rimlig utsträckning tillgodoses.

Vad gäller exempelvis räntans beroende av övriga lånevillkor är det uppenbart att placerarna i dag. till skillnad mot vad fallet var för 40 år se- dan. till en viss gräns föredrar kortare löptid. snabbare amortering och kor- tare bindningstid av räntan. En låntagare med motsatta önskemål får där- för under marknadsmässiga förhållanden köpa sig dessa förmåner genom en högre ränta. På obligationsmarknaden har också, helt eller delvis, skett en anpassning enligt detta schema av löptider, räntebindningstid och amor- teringstakt.

För fastighetskrcditema krävs dock — även om en viss ökning av amor- teringstakten skulle kunna ske i syfte att öka det nu låga finansiella sparan- det inom bostadssektorn — alltjämt långa lån och lång amorteringstid. Detta skulle alltså kräva en relativt hög ränta för att på obligationssidan attrahera placerarna. Hittills har prioriteringen av bostadsobligationer lett till att denna relativa räntehöjning inte framtvingats. Utredningen framhål- ler visserligen att syftet med prioriteringsreglerna inte är att åstadkomma en räntedifferentiering mellan de prioriterade låntagarna och andra lånta-

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 134

gare och att man i stället. för bostadssektom. valt ett speciellt räntesub— ventionssystem som över statsbudgeten avskärmar marknadsräntornas ge- nomslag på boendekostnaden. Det torde dock vara uppenbart att. främst med hänsyn till den långa löptiden och långsamma amorteringstakten. men också på grund av den överflödande tillgången på bostadsobligationer på marknaden. räntan på bostadsobligationer i dag inte är helt "marknads- mässig". Huruvida detta förhållande i dagens läge kan sägas försvåra bo- stadsfinansieringen inom den prioriterade sektorn är svårt att avgöra.

Däremot kan av det anförda dras en annan. fullt säkerställd slutsats. Om — som utredningen föreslår — den oprioriterade delen av bottenlåneinsti- tutens utlåning i framtiden brytes ut och baseras på en särskild oprioriterad obligation. skulle en väsentlig räntehöjning behöva ske för att denna skall vara attraktiv. Utredningen har förutsatt en betydligt snabbare amorte- ringstakt än för närvarande. nämligen 20 år eller lika med lånetiden. Detta skulle göra den erforderliga uppjusteringen av räntan mera begränsad. För en stor del av den oprioriterade sektorn inom stadshypoteksinstitutionen (större affärs- och kontorshus. ombyggda flerfamiljshus) är emellertid en så snabb amorteringstakt knappast realistisk. varför även obligationens amorteringstakt skulle behöva vara långsammare. med motsvarande kon- sekvenser för räntan.

[ och för sig torde inte finnas mycket att invända mot en sådan räntesätt- ning. om den garanterar en tillfredsställande tillförsel av kapital. Däremot ter sig den betydande ränteskillnad. eventuellt också den skillnad i amorte- ring. som skulle bli följden mellan prioriterad och oprioriterad belåning av även nära besläktade objekt. som oberättigad och ägnad att ytterligare öka pressen att få lånet i det enskilda fallet att bli betraktad som prioriterat. Det bör i detta sammanhang understrykas att skillnaden mellan prioritera- de och oprioriterade ändamål — som utredningen vill betrakta som en reg- leringsteknisk eller "statsrättslig” fråga (prioriterat ändamål = investe- ringsverksamhet som är garanterad finansiering genom statsmakternas be- slut i reala termer). utan samband med hur man värderar de olika ändamå- lens angelägenhetsgrad — för låntagama ofta måste te sig svårförståelig. Konsekvensema av uppdelningen ter sig i praktiken godtyckliga. om de in- nebär starkt skiljaktiga förutsättningar för finansieringen inte bara i låne- villkor utan även i tillgång på krediter inom rimlig tid.

Efter dessa mera allmänna synpunkter på obligationsmarknadens fram- tida betydelse för bostadssektorn tar styrelsen i det följande upp vissa av- snitt i betänkandet som har omedelbart samband med bostadsfinansiering- en.

Finansieringssystemet

Kapitalmarknadsutredningens slutsats. efter en grundlig genomgång av bl. a. kostnadseffekter och kreditmarknadsmässiga aspekter. är att nuva- rande system på bostadsfinansieringsområdet bör bibehållas och vid be- hov justeras efter linjer som hittills följts. Styrelsen. som anser att utred- ningen analyserat frågan på ett uttömmande och övertygande sätt. delar denna utredningens uppfattning. Mot bakgrund av utredningens analys och de synpunkter som förs fram på denna punkt i reservationen av utred- ningens ledamot Knut Johansson utvecklar styrelsen i det följande närma- re sin syn på vissa punkter som styrelsen anser betydelsefulla. Styrelsen har tidigare utförligt lagt fram sina synpunkter rörande finansieringssyste- mets rationella utformning i remissyttrande över bostadsutredningarnas

Prop. l978/791165 Bilaga 3 l35

nyssnämnda betänkande. Dessa synpunkter äger fortfarande tillämpning.

Den kritik som av bostadsutredningama och i reservationen riktas mot den nuvarande belåningsprocessen är att denna är förhållandevis kompli- cerad och medför förseningar. kostnader och administrativa svårigheter. En totalfinansieringsrcform skulle enligt kritikerna medföra administrativa vinster. Vidare skulle en budgetlinansicrad totalfinansiering skapa förut- sättningar för en tryggad kreditgivning till det byggande som statsmaktema beslutat om.

Vad först beträffar den fullständiga finansieringen kan det konstateras att den nuvarande uppdelningen av den långfristiga bostadslinansicringcn är betingad av den historiska utvecklingen. För stadshypotcksinstitutionen gäller alltjämt den uppgift som stadshypotekskassan vid sin tillkomst år 1909 enligt statsmakternas beslut erhöll. nämligen att lämna sina låntagare billiga och efter förhållandena lämpade lån. Stadshypoteksinstitiitionens låntagare är således tillförsäkrade att utifrån rådande marknadsmässiga förutsättningar erhålla bästa möjliga villkor. Av skäl som inledningsvis an— förts synes det också ofrånkomligt att bottenlångivning sker under beak- tande av sådana förutsättningar. De statliga bostadslånen utgör ett medel för statens bostadspolitik. De bostadspolitiska reformer som genomförts efter bostadslånens tillkomst ger vid handen att någon direkt marknads- anknytning inte är avsedd beträffande dessa lån. Denna kreditgivning i högt riskläge är motiverad av bostadspolitiska skäl. Det föreligger enligt styrelsens mening goda grunder för den nuvarande uppdelningen av den långfristiga bostadsfinansieringen. De olika förutsättningar som ligger till grund för bostadsinstitutens verksamhet och de bostadspolitiska organens verksamhet äger fortfarande giltighet.

] kritiken av det nuvarande finansieringssystemet har det inte gjorts gäl- lande att bottenlångivningen i och för sig skulle vara organiserad på ett ur rationell synpunkt mindre tillfredsställande sätt. Det kan konstateras att den specialisering av kreditgivningen som här förekommer gör det möjligt att förmedla lånen till mycket låg kostnad. Stadshypoteksinstitutionens räntemarginal mellan upp- och utlåning utgörs av ett s.k. förvaltnings- och fondbidrag. som årligen fastställs. Denna marginal utgör 0.2 92 för bostads- hus och övriga prioriterade objekt samt 0.4??- för icke prioriterade affärs- och kontorshus. För vissa äldre primärlån är marginalen 0.l (.*?. Det bör un- derstrykas att stadshypoteksinstitutionens låntagare -— medlemmar inte debiteras någon annan kostnad avseende exempelvis avisering. upplägg- ning av lån etc. Stadshypotcksinstitutionen har också under åren kunnat sänka låntagarnas kostnader med sammantaget betydande belopp genom avskaffandet av särskild ersättning för courtagekostnader och för värde- ring av belåningsobjekten.

Jämfört med marginalerna hos övriga kreditinstitut som verkar på kre- ditmarknaden och även med den marginal som tas ut på de statliga bo- stadslånen kan det konstateras att den marginal som bostadsinstituten be- tingar sig är låg. Bostadsinstitutens marginal skall täcka kostnaderna för |å- neförvaltningen och för fondavsättning. För stadshypoteksinstitutionens del har kostnaderna för låneförvaltningen kunnat hållas nere trots en stark expansion. Institutionen har kunnat bedriva verksamheten med en liten personell organisation och med utnyttjande av moderna tekniska hjälpme- del. vilket gynnsamt påverkat förvaltningskostnadema. Dessa kostnader tar således i anspråk en mindre del av marginalen. Större delen av institu- tionens överskott tillförs institutionens egna fonder. Dessa skall enligt gäl- lande bestämmelser vara lägst ZC-i av de utestående skulderna.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 136

Att stadshypoteksinstitutioncn kunnat arbeta med en så låg marginal hänger bl.a. samman med den positiva utvecklingen av institutionens fondställning. De egna fondema var vid utgången av år 1977 2290 mkr. Med den nuvarande fondtillväxten kan stadshypoteksinstitutionen öka sin utlåning mycket snabbt utan att behöva öka räntemarginalcn mellan upplå- ning och utlåning. Skulle utlåningstaktcn å andra sidan i fortsättningen komma att stagnera får institutionen ta ställning till en nedsättning eller ett helt slopande av de nuvarande förvaltnings- och fondbidragen. Styrelsen vill understryka att en organisering av bostadsfinansieringen i enlighet med vad som föreslås i reservationen. innebärande att de nuvarande bostads- institutens administrativa och finansiella kapacitet inte skulle utnyttjas. från samhällsekonomisk och bostadspolitisk synpunkt måste vara felaktig.

Styrelsen delar utredningens uppfattning att inga kostnadsmässiga effek- ter av betydelse torde uppstå för låntagarna genom en totalfinansiering. Såvitt styrelsen kan bedöma skulle några förenklingar av betydelse eller märkbara besparingar för låntagarna inte uppstå genom en fullständig fr- nansiering.

Med anledning av det avsnitt i reservationen som behandlar bostadsbyg- gandets följdinvesteringar vill styrelsen framhålla att bostadskomplement av den art som åsyftas i avsnittet mycket väl kan belånas inom ramen för det nuvarande finansieringssystemet om statsmakterna medger det.

Vad sedan angår den integrerade finansieringen konstaterar utredningen att den kritik som vid olika tidpunkter riktats mot bostadsfinansieringens funktionssätt efter hand har reducerats genom reformer inom den befmtli- ga institutionella ramen. Systemen med separat kreditgivning under bygg- nadstiden utgör enligt utredningen ett flexibelt element som möjliggör att bostadsbyggnadsprogrammen kan genomföras oberoende av tillgången på långt kapital samtidigt som låntagarna inte drabbas kostnadsmässigt vid väntan på avlyft. eftersom räntesubventioner utgår i princip redan från får- digställandet. Några friktioner i bostadssektoms kreditförsörjning som hänger samman med bostadsinstitutens verksamhet föreligger således inte enligt styrelsens erfarenheter.

Problem har däremot förekommit både tidigare och på senare tid såvitt gäller byggnadskreditgivningen. Utredningen redovisar situationen under år l977 avseende denna kreditgivning och konstaterar att allvarliga friktio- ner förekommit. Dessa kan dock enligt utredningen inte läggas till grund för ett underkännande av finansieringssystemet. Utredningen utgår härvid ifrån att eventuella motsättningar angående byggnadskreditgivningen mel- lan olika bankgrupper otvivelaktigt kan lösas inom systemets ram. Styrel- sen instämmcr i dessa utredningens slutsatser. De alternativa lösningar för en integrerad finansiering som föreslås i reservationen och som analyse- rats av utredningen innebär bl. a. att staten via budgeten skulle stå för ka- pitalanskaffningen till bostadsbyggandet. Att i den överblickbara budgetsi- tuationen överföra denna stora kapitalanskaffning till staten synes emeller- tid knappast välbetänkt med hänsyn till att den ekonomiska politiken där- igenom skulle ställas inför ytterligare starkt ökade problem. Utredningen pekar på åtskilliga negativa följder av en sådan utveckling bl.a. från kredit- politisk synpunkt. Budgetomslutningen skulle vid en totalfinansiering öka inte bara med den upplåning som bostadsinstituten eljest skulle ha stått för utan även genom avlösning av den byggnadskreditgivning som nu sker inom banksystemet. Det säger sig självt att även en etappvis genomförd övergång till en integrerad budgetfinansierad totalfinansiering måste orsa- ka en genomgripande omstöpning av banksystemet med därav följande

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 137

oöverskådliga konsekvenser och inte minst under en lång period medföra stora risker för störningar i byggnadsfinansieringen. Styrelsen avstyrker bestämt från det experiment som en_ totalfinansiering på bostadsfinansie- ringens område skulle innebära i fråga om kreditmarknadens funktions- sätt.

I sammanhanget konstaterar utredningen också att problemen såvitt gäl- ler byggnadskreditgivningen hänger samman med den exceptionella kost- nadsstegringen. Den restriktiva anpassningen. särskilt i början av år 1977. av lånctaket till kostnadsutvecklingen har enligt utredningen haft återverk- ningar på utbudet av byggnadskrediter. I anslutning härtill vill styrelsen starkt understryka behovet av en anpassning av lånetaket till produktions- kostnaderna.

När det gäller förslaget om integrerad finansiering vill styrelsen erinra om att stadshypoteksinstitutionen sedan länge har rätt att bedriva bygg- nadskreditgivning. Styrelsen har emellertid ännu inte funnit det möjligt att ta tipp en sådan verksamhet främst beroende på den brist på kapital som förelegat. Att påbörja en byggnadskreditgivning med det långfristiga kapi— tal som stått till kassans förfogande har inte kunnat ifrågakomma. Styrel- sen vill emellertid framhålla att stadshypoteksinstitutionen är beredd att ta initiativ till en provverksamhet genom att lämna byggnadskrediter som en normal del av sin verksamhet om bl. a. finansiella förutsättningar kan stäl- las till institutionens förfogande.

Prioriteringssystemet

Utredningen konstaterar att bostadsbyggandets kreditförsörjning i hög grad styrs av det 5. k. prioriteringssystemet. Det är behovet att säkerställa bostadsbyggandets kreditförsörjning som fört fram till dagens priorite- ringssystem. Detta system kan sägas ha vuxit fram gradvis sedan slutet av 1960-talet. Från början ankom det i princip på bostadsinstituten själva att pröva olika kreditändamål. Numera är bestämmelserna i princip knutna till beslut som fattas av länsbostadsnämnderna i och med att allt byggande som sker med stöd av statligt bostadslån också är prioriterat hos bostads- instituten. Nybyggda bostadshus som privatfinansieras är emellertid också prioriterade. Av bostadsinstitutens nyutlåning skall f.n. kanaliseras minst 909? till den prioriterade sektom.

Utvecklingen under senare år av de s.k. lånebalansema. dvs. lån som beviljats men som inte kunnat utlämnas i huvudsak beroende på brist på medel. ger vid handen att kapitalförsörjningen till den prioriterade sektorn har fungerat någorlunda tillfredsställande. Den oprioriterade sektorn har däremot varit klart underförsörjd. (Av tabell 6.6 i betänkandet framgår stadshypoteksinstitutionens lånebalans åren 1969—1976.) Vid utgången av år 1977 var lånebalansen 5 496 mkr avseende prioriterade objekt och 3 010 mkr avseende oprioriterade objekt. Det kan noteras. att balansen avseen- de de senare objekten ökat från 321 mkr vid 1969 års slut till 3 010 mkr vid 1977 års slut. I praktiken innebär dessa balanser att det med dagens upplå- ning i genomsnitt blir fråga om väntetider på ungefär ett är såvitt gäller prioriterade objekt och mer än fem år såvitt gäller oprioriterade objekt. Det har kommit att alltmera ifrågasättas om det är meningsfullt att bevilja nya lån när det blir fråga om så långa väntetider som över fem år.

Utredningen föreslår att prioriteringssystemet skall renodlas på så sätt att bostadsinstitutens upplåning skall ske i olika obligationsserier avseende den prioriterade och den oprioriterade sektorn. Den prioriterade obliga- tionsserien skall få räknas som prioriterat placeringsobjekt för instituten

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 138

på kreditmarknaden. Utgivningen av den oprioriterade obligationsserien förutsätter riksbankens emissionskontroll på samma sätt som nu är fallet beträffande andra obligationer än statsobligationer och bostadsobligatio- ner. Förslaget föranleder ändring av lagen om kreditpolitiska medel.

Med beaktande av dessa utredningens förslag synes det angeläget att analysera de kreditbehov som hänförs till den oprioriterade sektorn. För- delningen hos Stadshypoteksinstitiitionen på olika typer av objekt i låneba- lansen på totalt 30l0 mkr vid l977 års slut var 409 mkr avseende flerfa- miljshus. |304 mkr avseende småhus och 1297 mkr avseende affärs- och kontorshus. Den del av den aktuella oprioriterade utlåningen som gäller äldre bostadshus kan bedömas ligga på 41—59? av den totala utlåningen medan 5—69? avser affärs- och kontorshus.

En betydande del av den oprioriterade sektorn gäller således affärs- och kontorshus. Det är här i huvudsak fråga om nyproducerade objekt. som i många fall fyller en väsentlig funktion även för det byggande som sker med prioriterade medel. Det ankommer sedan länge på bostadsinstituten att ha hand om den långfristiga finansieringen av dessa objekt. Stadshypoteks- institutionen ser det också som en angelägen uppgift att söka så långt möj- ligt försöka nedbringa väntetidema på avlyft av sådana byggnadskrediter. Dessa väntetider är emellertid mycket långa.

Vad gäller bostadshus tar utredningen tipp till diskussion vissa finansie- ringssituationer. nämligen finansiering av ombyggnad och finansiering vid förvärv av äldre fastigheter. Båda dessa finansieringsbehov kan i och för sig sägas vara fullt legitima. Bristen på utlåningsmedel när det gäller den oprioriterade sektorn har emellertid medfört för stadshypoteksinstitu- tionens del att ytterligt hårda restriktioner fått införas avseende lånebevil- jandet rörande de äldre bostadshusen. Under senare år har därför i princip oprioriterade lån beviljats endast när det gällt direkta investeringar såsom om— och tillbyggnad. Stadshypoteksföreningama har härvid sett till att lå- nen inte överstigit nedlagda kostnader. Belåning har vanligen skett i form av avlyft av byggnadskrediter. Denna ransonering — som ändå inte kunnat hindra en kraftig ökning av väntetiderna —— har således medfört att andra lånebehov inte kunnat tillgodoses. Någon belåning av s.k. ingångsvärden har knappast förekommit.

Enligt styrelsens erfarenhet är de lånebehov som föreligger på den oprioriterade sektorn när det gäller ombyggnad av bostadshus ofta synner- ligen väl motiverade. Det är här fråga om investeringar som av olika anled- ningar helt eller delvis inte kan finansieras med stöd av statligt bostadslån men för vilka ändå en finansiering genom bottenlån är befogad. Även om stadshypoteksföreningama söker se till att möjligheterna till statlig belå- ning utnyttjas. är det otvivelaktigt så att vissa typer av om- och tillbyggnad faller utanför denna långivning. Det kan också konstateras såvitt gäller flerfamiljshusen att godkänt låneunderlag ofta inte räcker till för att finan- siera kostnader i samband med ombyggnad och upprustning. Erfarenhets- mässigt erfordras i dessa fall utöver det prioriterade bottenlånet ett opriori- terat lån. Denna typ av finansiering kan bedömas som nödvändig för att göra det möjligt att över huvud taget sätta igång ombyggnader och uppnist- ningar och har således betydelse även från sysselsättningssynpunkt.

Styrelsen ser med oro på ett genomförande av utredningens förslag i denna del också därför att det inte på något sätt kan anses klarlagt att ett skäligt utrymme kommer att stå till förfogande på marknaden för ifrågava- rande oprioriterade ändamål och att alltså förändringen kan komma att in- nebära en försämring t. o. m. i förhållande till dagens otillfredsställande si- tuation.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 139

Mot bakgrund av vad som nu anförts och med beaktande av vad som an- förts i det inledande avsnittet ovan vill styrelsen sammanfatta sina syn- punkter på de förslag som utredningen lagt fram rörande prioriteringssys- temet på följande sätt.

Kvoteringen av bostadsinstitutens utlåning i prioriterade och opriorite- rade ändamål kommer även med utredningens förslag att bestå. Som ut- redningen anser kan det i princip anses oegentligt att kreditpolitiska åtgär- der att trygga bostadsfinansieringen skall få till följd att den utlåning på den oprioriterade sektorn som avser affärs- och kontorshus främjas. Däremot kan det knappast anses felaktigt att den utlåning på den oprioriterade sek- torn som avser bostadshus tryggas på samma sätt som f.n. sker i upplå- ningen. Det är härvid att märka att riksbanken genom rapporter och på an- nat sätt tar del av utlåningsverksamheten och direkt kan föreskriva de be- stämmelser som kan anses nödvändiga. Bostadsinstituten är säkerligen vil- liga att se till att lånemedlen fördelas på sätt som bestäms skäligt.

Vad gäller regleringen av prioriteringssystemet kan det konstateras att åtskilliga ändringar skett av prioriteringsbestämmelsema under senare år. Det finns inget som tyder på att bestämmelserna framdeles inte kommer att behöva ses över och korrigeras. En viktig synpunkt måste därför vara att systemet är så flexibelt att sådana behövliga ändringar kan göras utan allt för stor omgång. Om ett så preciserat stadgande införs i lagen om kre- ditpolitiska medel som det utredningen föreslår, synes följden bli att priori- teringssystemet låses på ett olyckligt sätt.

Enligt styrelsens mening bör i stället prioriteringsbestämmelserna på upplåningssidan utformas så att obligationer. som utfärdats av bostadsin— stituten och avser kreditgivning för bostadshus. alltid räknas som likvida medel enligt lagen om kreditpolitiska medel. Med en sådan utformning av bestämmelsema följer att riksbanken liksom hittills kan föreskriva att viss procentuell del. får användas för äldre ej statligt belånade objekt. Finansie- ringen av näringslivsinvesteringar som avser affärs- och kontorshus skulle ske på sätt som föreslagits genom en särskild obligationsserie som inte skulle vara likviditetsgrundande. Obligationsupplåning för detta ändamål skulle även kunna ske utomlands.

Den ändring av utredningsförslaget i denna del som styrelsen föreslår är nödvändig även av det skälet. att problemen med kapitalanskaaningen för huvuddelen av de ändamål som det är fråga om och som ovan beskrivits, i annat fall får anses som i det närmaste olösliga. Det måste såvitt styrelsen förstår vara i hög grad rimligt att det finns någon möjlighet att långfristigt finansiera investeringar av detta slag.

Det synes även följdriktigt att alla obligationer som avser Kreditgivning för bostadshus får anses likviditetsgrundande utan begränsningar på sam- ma sätt som alla obligationer som avser kreditgivning förjordbruk utan be- gränsningar är likviditetsgrundande. Utredningen föreslår nämligen ingen ändring av lagen om kreditpolitiska medel såvitt avser Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer.

Belåning av nyproducerade ej statligt finansierade småhus

Såvitt styrelsen förstår skulle en överföring av de privatfinansierade nyproducerade småhusen till den oprioriterade sektorn i hög grad äventyra igångsättningen av dessa objekt. Styrelsen har i det föregående gett ut- tryck för sin om att genom en särskild oprioriterad Obligationsupplåning få tillräckligt finansiellt utrymme för de oprioriterade bostadslånen enligt da-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 140

gens gränsdragning. Med den knapphet på lånemedel som kan väntas om också de privatfinansierade småhusen skulle bli oprioriterade synes det åt- minstone för stadshypoteksinstitutionens del minst sagt tveksamt om nämnvärt utrymme skulle föreligga inom sektorn för denna kategori. Om det av sysselsättningsskäl och av andra skäl anses önskvärt att ett visst an- tal privatfinansierade småhus skall produceras. synes det nödvändigt att objekten liksom hittills inryms i den prioriterade sektorn. Det är också att märka att omfattningen av detta byggande årligen fastställs av statsmakter- na inom ramen för det totala bostadsbyggnadsprogrammet.

Med anledning av att utredningen ifrågasätter om inte de statliga låne- regler som nu gäller för gruppbyggda småhus bör tillämpas konsekvent även för styckebyggda småhus så att statliga lån inte utgår om kostnaderna överstiger en fastställd nivå vill styrelsen uttala sin tveksamhet till en allt- för restriktiv långivning på detta område. Det synes naturligare att lösa eventuella allokeringsproblem på annat sätt inom ramen för den bostads- politiska prövningen. Vid bestämmandet av lånetaket måste hänsyn rimli- gen tas till de olika förutsättningar som föreligger kostnadsmässigt när det gäller styckebyggda och gruppbyggda småhus. vare sig dessa är statligt be- lånade eller ej.

I sammanhanget uttalar utredningen att den anser det angeläget att de tre bostadsinstituten tillämpar restriktiva kriterier vid fastställandet av den maximala belåningen till småhus. Denna maximigräns bör enligt utredning— ens bedömning visserligen anpassas till kostnadsutvecklingen. menjtiste- ringar bör inte ske med tätare intervall eller i snabbare takt än höjningen av lånetaket vid statlig belåning.

Den av utredningen åsyftade maximigränsen kom för stadshypoteksin- stitutionens del till redan år 1965. Då fastställdes den övre belåningsgrän- sen avseende småhus till 175000 kr. Gränsen höjdes ijuli 1967 till 200000 kr. i maj 1974 till 250000 kr och i december 1975 till 300000 kr. Bostadsin- stituten har därefter i maj 1978 med riksbankens medgivande höjt maximi- gränsen till 350000 kr.

Om utvecklingen av bostadslåneinstitutens övre belåningsgräns ställs mot utvecklingen av pantvärdena i de statliga lånebesluten finner man att pantvärdena tillåtits stiga i snabbare takt än den ifrågavarande övre belå- ningsgränsen. De lånegränser för statliga lån som i dag godkänns avseende styckebyggda småhus ligger i storstadsområden i många fall över 350000 kr. Som framgår av den försiktighet varmed stadshypotekskassan har höjt den övre belåningsgränsen. är kassan i hög grad medveten om synpunkter av det slag som anförs av utredningen. Med den knapphet på lånemedel som sedan lång tid förelegat på bostadssektorn finns all anledning att iakt- taga restriktivitet vid fördelningen av resursema. En generös långivning från bostadsinstitutens sida skulle också påverka prisnivån för dessa ob- jekt i höjande riktning. Stadshypotekskassan kommer därför i sin långiv- ning även i fortsättningen att tillämpa de principer som på denna punkt framförs av utredningen.

Styrelsen vill i sammanhanget även beröra tolkningen av den statistik över nyutlåningen till det privatfinansierade småhusbyggandet som utred- ningen utgår från. Som framgår av tabell 6.17 i betänkandet visar bostads- låneinstitutens redovisning av nyutlåningen avseende småhus en i förhål- lande till bostadsbyggnadsprogrammen skev fördelning mellan statsbelå- nat och privatfinansierat byggande. För stadshypoteksinstitutionens del måste det härvid understrykas att en viss del av den utlåning som redovi- sas som privatfinansierad i själva verket kan vara statsbelånad. lnstitutio-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 141

nen har nämligen inte haft anledning att undersöka de bakomliggande för- hållandena tillräckligt noga. En annan anledning till att objekten redovisas som privatfinansierade kan vara att ägama av olika anledningar avstått från de statliga lånen. Efter räntesubventioneringens tillkomst och sedan pantvärdena höjts i förhållande till bostadslåneinstitutens maximigräns har emellertid under senare tid antalet småhusägare som på detta sätt avstått från statliga lån kraftigt minskat. Även om det från kapitalmarknadssyn- punkt kan synas egalt om den långa finansieringen sker hos bostadsinstitu- ten eller hos staten kan således konstateras att de helt privatfinansierade objekten numera tar i anspråk mindre kapitalmarknadsresurser än vad som antyds i betänkandet.

Villkoren på bottenlånemarknadcn

När det gäller villkoren på bottenlånemarknaden anser utredningen att som en generell regel bör gälla att bostadsinstituten skall tillämpa samma villkor på upp- och utlåningssidorna med undantag för den marginal som är motiverad för att täcka förvaltningskostnader och fonderingskrav. För stadshypoteksinstitiitionens vidkommande har denna generella regel till- Iämpats sedan mycket länge.

Före år 1966 då de s. k. enhetslånen tillkom tillämpades dock beträffan- de primärlånen den ordningen avseende viss utlåning att denna bands till den första tidpunkten för konvertering av motsvarande obligationslån. Be- träffande s. k. fasta lån gällde även den lagbestämmelsen att lån inte fick bindas på längre tid än 20 år. varigenom bristande kongruens kunde uppstå mellan iipp- och utlåning. Enligt riksbankens föreskrifter har förfallande utlåning sedan år 1962 konverterats till nya lån med aktuell marknadsrän- ta. Det ackumulerade överskott på äldre lån som uppkommer på grtind av att utlåningen omsatts till högre räntor än upplåningsräntorna. kan som ut- redningen päpekar beräknas till 500 år 600 mkr under åren 1977—84 i 1977 års räntenivå. Denna av stadshypotekskassan i princip opåverkbara intäkt kommer således att avta under de närmaste åren i den takt som upplåning- en förfaller. De nettovinster som tillförts stadshypoteksinstitutionen av denna anledning har använts för att konsolidera institutionens egna fonder. Vinsterna har återföns till utlåningsverksamheten och på detta sätt kom- mit bostadssektorn tillgodo. Denna konsekvens synes väl förenlig med in- stitutionens karaktär av bottenlåneinstitut utan vinstsyfte och därmed även till fördel för institutionens låntagare och långivare. Av skäl som an- förs av utredningen vill styrelsen instämma i utredningens slutsats att in- grepp i obligationsvillkoren såvitt avser äldre utclöpande obligationslån in- te bör vidtas.

[ sak föreslår utredningen beträffande lånevillkoren att amorteringsti- derna sänks från 60 till 50 år för flerfamiljshus och från i regel 50 till 40 år för småhus. Vid belåning i samband med ombyggnad bör enligt utredning- en mer differentierade och kortare amorteringstider tillämpas än de amor- teringstider om 30 till 40 år som nti används. 1 samband med behandlingen av prioriteringssystemet anför utredningen att villkoren avseende den oprioriterade utlåningen bör förändras på så sätt att räntorna höjs något samt att löptiderna förkortas jämfört med nuvarande förhållanden.

De förslag om förkortning av amoneringstidema som utredningen lägger fram påverkar såvitt gäller bostadshusen i sista hand boendekostnaderna. Styrelsen utgår ifrån att de bostadspolitiska aspekterna rörande dessa ut- redningens förslag kommer att beaktas av statsmakterna. Från ren kapital- marknadssynpunkt finns det ingen erinran mot utredningens förslag i den- - na del.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 142

Styrelsen anser att det i sammanhanget bör övervägas. om den sedan länge använda annuitetsprincipen när det gäller amortering i någon form bör modifieras. Genom att räntorna kommit att successivt förskjutas uppåt till dagens nivå om 10% har annuitetsprincipen medfört att amorteringsbe- loppen under de första 20 åren blivit allt lägre. På en räntenivå om 764:- amorteras under de första 20 åren enligt en 60-årig amorteringsplan 4.89? av det ursprungliga lånebeloppet. På en räntenivå om 10% är motsvarande amoneringar totalt 1.7%. Ändras amorteringsplanen till 50 år blir amorte- ringarna under de första 20 åren 9.892 om räntan är 7571?- och 46% om rän- tan är 1052. Dessa uppgifter ger vid handen att den faktiska amorterings- takten. trots oförändrad princip. kommit att förändras på grund av ränteut- vecklingen under de senaste åren.

En förkortning av amorteringstidema på sätt som utredningen föreslår innebär med dagens ränteläge endast marginella förändringar under hu- vuddelen av lånens löptid. Detta kan givetvis framstå som en fördel ur boendekostnadssynpunkt. Man skulle dock. åtminstone för vissa låntagar- kategorier, kunna överväga att välja amoneringsmodeller som gör att amorteringarna blev någotjämnare fördelade över hela lånetiden. Man kan exempelvis med beaktande av annuitetsprincipen beräkna amorteringama enligt en lägre räntenivå än den aktuella. varefter amorteringarna låses i detta läge (s.k. falsk annuitet). Även andra amorteringsmodeller är givet- vis möjliga. Det är inte omöjligt att nuvarande amorteringstider i så fall i princip kunde bibehållas.

En speciell fråga i sammanhanget som utredningen inte tagit upp gäller den fortsatta amorteringen av de s.k. enhetslånen. Dessa lån kom till 1966 och förfaller första gången 1986. Det har ännu inte slagits fast vilka princi- per som skall gälla för den fortsatta amorteringen av dessa lån. Styrelsen utgår emellertid ifrån att den amortering som påbörjats under den första 20-årsperioden fullföljs under följande perioder och att den amortering som härvid åstadkommes tillförs kapitalmarknaden genom amortering av utestående obligationer. Denna successivt växande amonering kommer att tillföra kapitalmarknaden inte oväsentliga tillskott fr.o.m. 1986. Mot- svarande resonemang kan föras beträffande andra utestående lån. som för- faller samtidigt med att motsvarande obligationslån löper ut.

Vad slutligen gäller villkoren för bottenlån avseende affärs- och kontors- hus vill styrelsen framhålla att amorteringstiderna inte bör förkortas på ett alltför drastiskt sätt. Någon anledning att ur säkerhetssynpunkt avkorta amorteringstiderna i förhållande till dagens amoneringstider synes inte föreligga. Mot detta får ställas obligationsköpamas motstånd mot långa amorteringstider och eventuella svårigheter att garantera konvertering av lånen efter den första låneperiodens slut. Lånevillkoren skall enligt utred- ningens förslag bli marknadsbetingade. Bostadsinstitutens lånevillkor av- seende ifrågavarande låneobjekt bör givetvis inte avvika från de villkor som erbjuds på kreditmarknaden i övrigt för motsvarande lånetyper.

3.37 BOFAB

Ifråga om det nuvarande bostadsfinansieringssystemets funktionssätt får BOFAB härmed lämna sitt instämmande i de slutsatser som Kapital- marknadsutredningens majoritet dragit: att det är väl ägnat att möta kredit- behoven och att några förbättringar knappast står att vinna genom statlig totalfinansiering förmedlad av en särskild bostadsbank. BOFAB kan såle- des ej dela den bedömning som görs i herr Knut Johanssons reservation

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 143

och som leder till att han förordar en budgetfinansierad långfristig bostads- långivning organiserad via de statliga bostadslånemyndigheterna.

1 övrigt får BOFAB ansluta sig till de synpunkter beträffande bostadssek- torns finansiering som Svenska Bankföreningen framför i sitt remissyttran- de (se 3.14) över Kapitalmarknadsutredningens betänkande.

3.38 Svenska civilekonomföreningen

Vi instämmer i utredningens avståndstagande från en statlig totalfinan- siering av bostadsbyggandet och kan därmed ej stödja ledamoten Knut Jo- hanssons reservation i detta avsnitt.

lfråga om de förmögenhetsomfördelande effekter som dagens system in- nebär påvisar bilagan av professor Sven-Erik Johansson att orsaken i hög grad är att söka i den helt otillräckliga avkastningen på altemativa place- ringar. l särskilt hög grad gäller detta nominella placeringar i bank eller ob- ligationer.

Genom tillkomsten av det senaste lönsparförslaget har en grund lagts för att garantera en positiv realavkastning även på nominellt sparande. lnom bostadsfinansieringen gäller redan att en väsentlig del av räntekostnaden bärs över statsbudgeten som subvention av boendekostnaderna. I flera andra länder förekommer särskilda bostadsobligationer som är skattefria för fysiska personer och därmed kan bli intressanta placeringsalternativ för ett långsiktigt sparande. Vi vill förorda att möjligheterna utreds att in- troducera en motsvarande form av t. ex. bostads- eller kommunlåneobliga- tioner med skattefri kupong.

Vi delar utredningens motivering för förslagen att avlägsna de nuvaran- de kvoteringsreglerna för de tre bostadsinstitutens utlåning. respektive att förkorta amoneringstiderna.

4 Den offentliga sektorns finansiering

Utredningens ståndpunkt att något nytt kommunkreditinstitut inte bör inrättas delas av samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Flera remissinstanser framför emellertid krav på förbättrade upplåningsmöjlig- heter för kommunerna. Dessa krav gäller bl.a. finansieringen av investe- ringar som har samband med bostadsbyggandet. En del remissinstanser tar upp frågan om kommunernas utlandsupplåning och framhåller att kommu- nema bör beredas utrymme på den inhemska kreditmarknaden eller i nå- gon form skyddas mot de kursrisker som är förknippade med utlandsupp- låning.

4.1 Bankinspektionen

Kreditmarknaden har ansetts inte uppfylla rimliga krav såvitt gäller kommunernas möjligheter att låna upp medel för att fullfölja sina samhälls- funktioner. Från den utgångspunkten har utredningen övervägt i vad mån inrättande av ett nytt kreditinstitut kan medföra några förbättringar. På i betänkandet anförda grunder har utredningen kommit fram till att den inte bör förorda att ett nytt sådant institut inrättas. Detta ställningstagande av utredningen synes välgrundat.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 144

Utredningen förordar att kommunernas underställningsplikt i låneären- den avskaffas. De synpunkter som kan läggas härpå ligger väsentligen utanför inspektionens kompetensområde. Möjligen bör dock erinras om att med lån skall likställas borgensåtagande av kommun. t.ex. borgen för att underlätta företags etablering inom kommunen. Skäl kan också åbero- pas för att större sådana åtaganden och andra liknande engagemang av kommun — de är inte sällan riskbetonade — blir prövade i ett övergripande sammanhang av länsstyrelsen eller regeringen. försåvitt de inte är förutsat- ta ide regionalpolitiska planerna.

4.2 Arbetsmarknadsstyrelsen

1 betänkandet framhålles även att kommunernas finansiella situation på sikt framstår som bekymmersam. Som bl.a. sysselsättningsutredningen pekat på synes en fortsatt expansion av den kommunala sektorn vara en förutsättning för att de sysselsättningspolitiska målen Skall uppnås. Styrel- sen delar denna uppfattning. Det är därför nödvändigt att finna former för att underlätta kommunal finansiering.

Även om den offentliga sektom kommer att spela en avgörande roll för den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen. är det nödvändigt att stärka den svenska industrins ställning. Styrelsen vill därför betona vikten av att samhället med aktiva ekonomisk-politiska. näringspolitiska och industri- politiska åtgärder skapar möjligheter att öka industrins investeringar och därmed sysselsättning.

4.3 Bostadsstyrelsen

Det är synnerligen angeläget att bostadsbyggandet hålls uppe på en så- dan nivå att inte brist på bostäder uppstår med svåra sociala problem som följd. Kommunerna har en nyckelställning genom att de har att svara för vissa grundläggande investeringar före själva bostadsbyggandet. Med hän- syn härtill måste kommunerna beredas möjligheter att uppta län i erforder— lig omfattning och på skäliga villkor.

Bland åtgärder som kan underlätta kommunemas upplåning nämner ut- redningen successiv anpassning av reglerna för den statliga bostadslångiv- ningen. varigenom vissa kommunala investeringar kan finansieras med bo- stadslån och därmed få lån inom den prioriterade sektorn.

Ett exempel på en sådan anpassning är möjligheter till belåning av skol- lokaler om de utgör en integrerad del av anläggning för boendeservice. Kommunalekonomiska utredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1977: 78) att bostadslån borde kunna utgå till alla skolbyggnader. Bostads- styrelsen utvärderar för närvarande — inför en decentralisering av lånebe- sluten från bostadsstyrelscn till länsbostadsnämndema —- de erfarenheter som har vunnits av den hittills bedrivna långivningen. Eventuella förslag med anledning härav kommer att redovisas i styrelsens anslagsframställ- ning för budgetåret 1979/80.

Styrelsens principiella uppfattning i denna fråga är att bestämmelserna om bostadslån inte bör primärt ändras m.h.t. kommunernas allmänna upplåningsproblem. En eventuell utvidgning av den krets av lokaler som kan omfattas av bostadslånefinansieringen bör sålunda prövas m. h. t. bo- stadsservice — och bostadsmiljösynpunkter.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 145

4.4 Statens planverk

Beskrivningarna av kommunernas situation med avseende på möjlighe- terna till lånefinansiering är uttömmande och klargörande.

Kommunema har inte möjligheter att få kreditbehoven tillgodosedda i ett sammanhang. I regel krävs långvariga förhandlingar med en rad kredit- givare. Kommunerna har t.o.m. svårigheter att överblicka likviditetssi- tuationen på så kort tid som ett år. En meningsfull finansiell planering på femårsbas i anslutning till KE LP-systemet bedöms ofta överhuvudtaget in— te vara möjlig. Kreditvillkoren tillgodoser inte alltid rimliga krav med hän- syn till kommunernas långfristiga finansieringsbehov. Stora investerings- projekt med lång ekonomisk livslängd kan ofta inte genomföras annat än med stöd av kortfristiga bankkrediter.

Så länge finansieringen av investeringar med samma funktionella inne- håll förutsätts skc på olika vägar. kan garantier inte skapas för en balanse- rad utbyggnad där bostäder och bostadskomplement färdigställs i samma takt.

Kapitalmarknadsutredningen är medveten om dessa svårigheter men förordar av andra skäl inte att ett nytt kreditinstitut för långfristig lånegiv- ning till kommunerna inrättas.

Enligt kapitalmarknadsutredningen bör alltså kommunemas finansie— ringsproblem lösas inom nuvarande institutionella ram. Sålunda bör AP- fondens rätt att ge direkta lån till kommunerna bibehållas som ett balanse- rande element på marknaden. Enligt utredningens mening bör det även i framtiden vara ändamålsenligt att successivt revidera reglerna för de statli- ga bostadslånen på det sätt som hittills skett när det anses nödvändigt att säkerställa finansieringen av angelägna investeringsobjekt. Utredningen framhåller dock att en vidgning av den prioriterade sektorn inte ökar kom- munernas tillgång till krediter totalt sett. Om prioriteringen initierar en in- vesteringsexpansion kan kommunerna därför ställas inför ökade svårighe- ter att finansiera sin övriga verksamhet.

Verket ställer sig starkt positivt till en fortsatt utvidgning av bostadsbe— låningssystemet för att den vägen finansiera vissa bostadskomplement och följdinvesteringar med lång ekonomisk livslängd.

Planverket förordar en översyn av belåningssystemets omfattning och stöder utredningens önskemål om en översyn av prioriteringsreglerna.

4.5 Länsstyrelsen i Stockholms län

Kommunemas expansion har under 1960-talet och början av l970—talet varit betydande. Detta har främst haft sin förklaring i ett omfattande bo- stadsbyggande med åtföljande kommunala investeringar i olika bostads- komplement och utbyggnader av sjuk- och äldrevården. barnomsorgen och grund- och gymnasieskolan. Stora investeringar har också gjorts i re- ningsverk och i övrigt inom det miljöpolitiska området. Den starkt expan- derande verksamheten har till stor del skett genom en hög självfinansiering dvs. finansierats via höjda kommunalskatter. Kommunerna har haft ett be- gränsat utrymme på kreditmarknaden. I själva verket har upplåningens an- del av kapitalutgifterna successivt sjunkit delvis till följd av de senaste årens kreditåtstramningar. De kraftiga kommunalskattehöjningama sedan l960-talets början är i viss utsträckning en effekt av att kommunerna inte getts möjligheter att finansiera en del av de nödvändiga investeringarna ge- nom upplåning.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 146

Utredningen diskuterar i vad mån inrättandet av ett nytt kreditinstitut för långivning till kommunerna skulle kunna medföra väsentliga förbätt- ringar. De tänkbara fördelarna med ett nyinrättat institut skulle emellertid enligt utredningen inte uppväga de nya slag av koordineringsproblem som skulle uppstå.

Länsstyrelsen delar denna bedömning och anseri likhet med utredning- en att ett sådant institut skulle komma att spela rollen av ett slags central planerare på kreditmarknaden för kommunernas del vilket inte kan anses vara förenligt med principerna för den kommunala självstyrelsen.

Länsstyrelsen anser emellertid att något bör göras för att öka kommu- nernas utrymme på kreditmarknaden i tider då stora anspråk ställs på kom- munala investeringar t.ex. för att skapa sysselsättning eller undvika bo- stadsbrist. Som utredningen påpekar är upplåning en metod att fördela kostnaderna för den kommande verksamheten i tiden. Kommunerna bör, naturligtvis inom vissa ramar med hänsyn till den övergripande samhälls- ekonomiska planeringen och effekterna på kreditmarknaden i stort. få en större frihet att avgöra vilken finansieringsform som är den mest lämpliga för olika typer av investeringsprojekt. För kommuner som t. ex. befinner sig i en stark befolkningsmässig expansion kan det vara motiverat att ge- nom upplåning till viss del uppskjuta annars nödvändig beskattning av kommuninvånarna. Ett sätt att öka kommunernas utrymme på kreditmark- naden är att. i likhet med vad som är fallet för statspapper och bostadsobli- gationer låta kommunobligationer ingå bland prioriterade tillgångar vid be- räkning av kreditinstitutens likviditetskvoter eller placeringskvoter. Ut- redningen avvisar en sådan lösning då den nuvarande klassificeringen av kommunlånen delvis grundas på en restriktiv syn på upplåningens roll för kommunernas finansiering och då prioriteringsreglerna i grunden skall ses som ett kreditmarknadstekniskt instrument snarare än som ett uttryck för angelägenhetsgraden av vissa låneändamål. Länsstyrelsen anser likväl med hänsyn till den allt viktigare roll kommunerna spelar för samhällseko— nomin att denna fråga bör övervägas ytterligare.

Till följd av kommunernas begränsade utrymme på kreditmarknaden och den under senare år restriktiva kreditpolitiken har många kommuner fått täcka sitt lånebehov genom upplåning i utlandet. Enligt utredningen gäller det att fördela den nödvändiga upplåningen i utlandet så att rimlig spridning erhålls av den utländska skulden bland olika låntagarkategorier. Kommunerna måste därför även framöver påtaga sig en del av denna Upp- låning.

Länsstyrelsen anser att kommunerna bör beredas utrymme på den in- hemska lånemarknaden och inte tvingas till utlandsupplåning. Om tillräck- ligt utrymme av samhällsekonomiska skäl inte kan beredas kommunerna på den inhemska kreditmarknaden bör staten. i de fall den genom egna be- slut direkt påverkar valutakurserna t. ex. genom devalvering. ge valutaga- rantier för de kommunala utlandslånen. Kommunerna saknar inkomster i utländsk valuta och kan därför inte den vägen kompensera kursförluster.

Kapitalmarknadsutredningen förordar från sina utgångspunkter att kom- munernas underställningsplikt i låneärenden avskaffas och ansluter sig därmed till statskontrollkommitténs förslag i betänkandet "Minskad stats- kontroll över kommunerna och landstingskommunema — Underställning av lån och borgen" (Ds Kn 1977: 7).

Länsstyrelsen delar denna bedömning och tillstyrkte också i sitt yttran- de 1978-04—27 (dnr ll.80—1152—77) över statskontrollkommitténs betän- kande ett avskaffande av underställningsprövningen då denna har relativt liten betydelse ur formell synpunkt.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 147

4.6 Länsstyrelsen i Kalmar län

De senaste årens kärva läge på den svenska kreditmarknaden synes i särskilt hög grad ha försvårat kommunemas möjligheter till upplåning. [ Kalmar län är det en allmän tendens att beslut om upplåning för investe- ringar inte kunnat verkställas så som varit planerat. l stället har kortfristiga krediter fått tagas upp för att tillfälligt lösa en prekär situation. Kommu- nerna synes ha haft olika förutsättningar att genomföra en förmånlig upplå- ning. Möjligheterna till utlandslån torde i första hand varit förbehållna de största kommunema.

Den bedömning kapitalmarknadsutredningen gjort om en önskvärd ut» veckling för den svenska ekonomin. innebär att näringslivets investeringar kommer att prioriteras. Kommunerna förutsättes därför få fortsatta svårig- heter att fullfölja investeringar som måste lånefinansieras. I ett sådant läge uppstår ett behov för kommunerna att få en organiserad planering av de samlade upplåningsbehoven. där också de mindre kommunerna har möj- lighet att hävda sina anspråk. Länsstyrelsen finner kapitalmarknadsutred- ningens invändningar mot att skapa ett nytt kreditinstitut för långivning till kommunerna beaktansvärda. Samtidigt finner länsstyrelsen det otillfreds- ställande att möjligheter till en organiserad samordning av de långa kredi- terna till kommunerna inte kan ges. Länsstyrelsen vill därför förorda att förutsättningarna ytterligare undersöks att finna former för en samverkan mellan de kreditinstitut. som lånar ut pengar till kommunerna, på sådant sätt att detta inte behöver förutsätta tillskapande av ett nytt kreditinstitut.

4.7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Huvudproblemet är om en godtagen expansion skall kunna äga rum un- der bibehållen finansiell balans. Utredningen konstatcrar. att likvärdiga förutsättningar tydligen inte föreligger bland kommunerna att erhålla kre- diter med ändamålsenliga villkor. Utredningen vill dock inte föreslå. att ett nytt dominerande kreditinstitut inrättas. Ett sådant skulle i praktiken tvingas att prioritera mellan investeringsobjekten i olika kommuner. Den kommunala upplåningen bör därför alltjämt ske inom ett diversifierat system av kreditinstitut. Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

Utredningen ansluter sig till statskontrollkommitténs förslag att under- ställningsplikten i låneärenden för kommunerna skall avskaffas. Länssty- relsen har avgivit yttrande i denna fråga l978—04-24 till kommundeparte- mentet och tillstyrkt.

4.8 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige instämmer med utredningens bedömning att nackdelarna med ett nytt kommuninstitut skulle överväga. Detta gäller enligt fullmäkti— ges mening i första hand kriterierna för kreditprioriteringen. Om sålunda ett nytt kommuninstitut skulle svara även för bostadsfinansieringen skulle hela dess upplåning. även den del som motsvarar finansiering av icke-prio- riterade objekt. ges prioriterad ställning på kreditmarknaden. Utredningen avvisar en sådan vidgning av prioriteringsreglerna. och fullmäktige instäm- mer med denna uppfattning.

Även om ett institut skulle inrättas. som endast skulle finansiera kom- munernas egentliga investeringar. uppkommer emellertid enligt utredning- en svårigheter vid avvägningen av de olika kommunernas kreditbehov. En

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 148

sådan avvägning sker för närvarande genom att kommunema vänder sig till många olika långivare. Allmänna pensionsfonden har genom sin domi- nerande ställning på kapitalmarknaden också kommit att svara för en viss sådan avvägning och utredningen förordar att fondens rätt att ge direkta lån till kommunema bibehålles som ett balanserande element på markna— den. Fullmäktige delar denna syn.

Utredningen förordar att kommunernas underställningsplikt vid upplå— ning avskaffas eftcrsom den inte längre fyller någon funktion. Fullmäktige har framfört sin mening att underställningsplikten bör avskaffas i ett re- missyttrande till kommundepartementet den 6 april 1978.

4.9 AP-fonden. första—tredje fondstyrelserna

l kapitlet "Kommunerna och Kreditmarknaden” lämnar kapitalmark- nadsutredningen en utförlig redogörelse för kommunemas upplåning på kredit- och kapitalmarknaden. de skilda institutionella formema härför m.m. Fondstyrelserna har ingen erinran mot utredningens redovisning. En huvudfråga i utredningens diskussioner och överväganden om kommuner— na och kreditmarknadJn har varit om det skulle vara lämpligt att inrätta ett nytt kreditinstitut för långivning till kommunerna. som härvid i huvudsak skulle överta all kommunal kreditgivning. En sådan åtgärd skulle inte i sig medföra att en större volym krediter kunde ställas till kommunernas förfo- gande. Bakom tanken ligger ett teoretiskt antagande att det vore möjligt att institutet. om det tog över större delen av de nu verksamma långivamas ut- låning till kommunerna. skulle kunna genomföra en bättre fördelning av tillgängligt kreditutrymme samt att institutets lånevillkor bättre skulle kun- na anpassas till de individuella kommunernas behov.

Utredningen har emellertid dragit slutsatsen att ett nytt och domineran- de kreditinstitut inte bör inrättas. — — —

Fondstyrelserna har i avsnittet om Allmänna pensionsfonden tillstyrkt kapitalmarknadsutredningens förslag att AP-fondens kreditgivning till kommunerna bör fortsätta enligt den ordning som gäller. I likhet med ut- redningen finner fondstyrelsema sålunda att tanken på ett nytt kreditinsti- tut för långivning till kommunema bör avvisas.

4.10 Svenska bankföreningen

Bankföreningen delar utredningens åsikt. att inrättandet av ett nytt kapi- talmarknadsinstitut inte skulle bidra till att underlätta kommunernas finan- siering.

Beträffande de brister som enligt utredningen vissa kommuner anser fin- nas i det existerande kreditsystemet. vill bankföreningen påpeka. att i många fall en medveten statlig politik varit att begränsa en kommunal kre- ditexpansion. Detta gäller t. ex. prioriteringsreglerna. som först på senare tid har utvidgats till att omfatta en större del av de för bostäderna önskvär- da kringinvesteringarna. Vidare har riksbankens räntekontroll över den kommunala upplåningen varit i kraft ända tilljuli 1977. vilket inte kan ha undgått att påverka kommunernas förmåga att konkurrera om kreditutbu- det.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 149

4.11 Svenska sparbanksl'öreningen m. fl.

Enligt kapitalmarknadsutredningen förväntas den finansiella utveckling- en hos kommunerna bli ogynnsam under första hälften av 1980-talet. Detta sammanhänger bl. a. med att utgiftsökningama hos kommunema beräknas bli snabbare än den totala resurstillväxten hos ekonomin. Dessutom har kommunema en ogynnsam relatinrisutveckling. Utredningen konstaterar att de grundläggande finansiella problemen hos kommunerna inte kan och inte bör lösas över kreditmarknaden. Man menar att lösningen på de grundläggande problemen måste ske på något annat sätt. Konsekvensema blir att kommunemas totala tilldelning på kreditmarknaden inte kan öka på något avgörande sätt. Vi instämmer i detta utredningens principiella ställ- ningstagande. Vi menar dock att det finns områden där kommunemas ställning på kreditmarknaden bör förbättras.

Således har kommunema stora svårigheter att genomföra finansieringen av investeringsobjekt även inom sådana områden som är starkt prioritera- de i den övergripande ekonomiska politiken. Hit hör exempelvis vissa följdinvesteringar till bostadsbyggandet och den viktiga utbyggnaden av fjärrvärmeanläggningar. [ praktiken gäller idag samma finansieringsförhål- landen för högt prioriterade objekt som för lågt prioriterade. Det är därför uppenbara risker att störningar kan uppkomma som får konsekvenser för bl.a. bostadsbyggandet och energipolitiken. Vi menar därför att en sär- skild översyn av kommunernas ställning på kreditmarknaden inom ramen för nuvarande kredittilldelning bör genomföras.

4.12 TCO

Med utgångspunkt från kommunalekonomiska utredningens kalkyler över kommunernas finansiella utveckling fram till 1985 konstaterar kapi- talmarknadsutredningen att det finansiella läget för kommunema framstår som bekymmersamt. Utrymmet på kreditmarknaden kan i detta tidspers- pektiv knappast antas bli större än i dagsläget. Kommunemas expanderan- de verksamhet har kännetecknats av en hög självfinansieringsgrad.

Kommunernas upplåning härrör från en rad olika källor med AP-fonden. försäkringsbolagen och de två kommuninstituten som dominerande långi- vare. På obligationsmarknaden uppträder endast fyra kommuner. medan övriga kommuner för sin långfristiga upplåning är hänvisade till kommun- instituten och AP-fonden. Kreditmarknaden har för kommunernas del an- setts vara behäftad med i första hand brister i tre avseenden. För det första anses inte möjlighet föreligga att få kreditbehoven täckta i ett samman- hang. För dct andra anses en brist på lån med lång löptid föreligga. För det tredje försvårar prioriteringsreglerna finansieringen av vissa följdinveste- ringar i samband med bostadsbyggande. Förslag har med anledning av dessa konstaterade brister framförts om inrättande av ett nytt kreditinsti— tut. som skulle täcka kommunemas finansieringsbehov. Härigenom skulle de olika finansieringsbehoven bli föremål för en övergripande prövning.

Kapitalmarknadsutredningen avvisar införandet av ett sådant kreditin- stitut. TCO delar denna uppfattning. Ett institut med en så central roll för kommunerna skulle på ett helt annat sätt än nu befintliga institut samla upp bedömningsgrunder. som avviker från de strikt finansiella. En central pla- nering skulle i realiteten bli följden. vilket strider mot den kommunala självstyrelsen. AP-fonden. som i dagsläget spelar en dominerande roll för kommunemas långfristiga kapitalförsörjning. spelar en mer passiv roll

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 150

gentemot kommunerna. eftersom prövningen är strikt finansiell. Det kan inte heller förväntas att ett centralt kommuninstitut skulle leda till ökade ti- nansiella resurser för kommunema. Enbart statens och bostadssektoms upplåning räknas som prioriterad. De finansiella resurser som blir tillgäng- liga för kommunerna följer av en ekonomisk-politisk avvägning. Dessa för- hållanden ändras inte genom institutionella reformer.

Kommunema intarjämte staten en förmånlig ställning gentemot AP-fon- den. Fonden har nämligen rätt att ge direkta lån till kommunerna. Enligt utredningens mening bör denna rätt bibehållas. TCO delar denna uppfatt- ning.

Som tidigare framhållits i samband med diskussionen av bostadsfinan- sicring bör kommunernas möjligheter till finansiering av bostadskomple- ment stärkas. Detta bör. enligt TCOs mening. ske genom en utvidgning av den prioriterade sektorn vad avser kommunala följdinvesteringar.

4.13 SACO/SR

Den mycket ojämna belastningen mellan olika kommuner har tagits upp av bl.a. kommunalekonomiska utredningen. Till den del skillnaderna är bestående och kan relateras till fundamentala olikheter i skattekraft. ål- dersstruktur osv. synes en utveckling av skatteutjämningsbidragen vara att förorda. I flera fall är problemen emellertid av övergående natur och dessa bör i första hand mötas med en utökad långivning till berörda kom- muner. Härigenom undviks en onödigt kraftig ökning av den totala kon- sumtionen i kommunerna. vilket i det medellånga perspektivet ytterligare anstränger den samhällsekonomiska balansen.

l likhet med utredningen vill SACO/SR avvisa tanken på ett nytt kredit- institut för samordning av långivningen till kommunerna.

4.14 LRF

Utredningen har ej ansett att inrättandet av ett nytt kreditinstitut för långivning till kommunema skulle kunna medföra förbättringar ifråga om den kommunala långivningen. Nackdelen med ett sådant institut över- väger fördelama. Enligt LRFs uppfattning bör vid kreditgivningen till kommunerna ctt decentraliserat beslutsfattande om ändamålen råda. Ett centralt institut kommer troligen att i strama kreditlägen tvingas till en än- damålsprövning. LRF vill emellertid framhålla den svåra ekonomiska si- tuation som många kommuner befinner sig i. Det gäller särskilt små och medelstora kommuner. Ofta sker en kortfristig upplåning. för att möta oli- ka samhällskrav. ! ett senare läge får detta utslag i ökade kommunalskatte- uttag eller i att andra angelägna investeringar ej kommer till stånd. Det finns därför ett behov av en förbättrad finansiell planering och en tillgång till expertis. vilken kan vägleda kommunala förtroendemän i ofta kompli- cerade tinansicringsfrågor.

De små och medelstora kommunerna saknar möjlighet att ha en sådan expertis ständigt till sitt förfogande. På upplåningssidan har de mindre kommunerna ej samma möjligheter som de större. Med hänsyn tagen till att en ökad utlandsupplåning kommer att rekommenderas kommunerna och att fördelningen av långfristigt kapital till små och medelstora kommu- ner har ett begränsat utrymme bör enligt LRFs mening en översyn ske av de angivna problemen. LRF föreslår att en sådan översyn kommer att avse de befintliga instituten. LRFs förslag motiveras även av att den kommu-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 151

nalekonomiska utredningen har analyserat de ekonomiska problemen för kommunerna. Mot denna bakgrund har beträffande den kommunala upplå- ningen frågan hänskjutits till kapitalmarknadsutredningen. LRF vill beträf- fande de små och medelstora kommunerna framhålla att det regionalpoli- tiskt är angeläget att en sådan förordad översyn kommer till stånd. Härvid är det av avgörande betydelse att brister i finansieringssystemet i möjligas- te mån avhjälps.

4.15 Svenska kommunförbundet

Kommunernas finansiella utveckling

Utbyggnaden av den kommunala sektorn har varit mycket snabb sedan början av 1950-talet och framför allt under 1960-talet. l sitt yttrande över kommunalekonomiska utredningens betänkanden pekade styrelsen på några faktorer som i huvudsak torde kunna förklara expansionen på 1960- talet.

Befolkningstillväxten uppgick då till ca 55000 per år samtidigt som be- folkningsomflyttningama var betydande och ledde till den snabba tillväx- ten av landets tätorter. Ett omfattande bostadsbyggande kom till stånd med kommunala investeringar i vatten och avlopp. gator etc. som följd. Efterfrågan på sjukvård och äldrevårdstjänster ökade på grund av den änd- rade ålde rssammansättningen och den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen ledde till utbyggnadsbehov för bamomsorgen. Dessutom medförde den ökade privata standarden att anspråken på kommunal service vad gäller fritids- och rekreationsanläggningar. kulturaktiviteter. etc. ökade. Vissa uppgifter flyttades också från staten till kommunerna. främst gymnasie- skolan och mentalvården. Under l960-talet har såväl grundskolan som gymnasieskolan byggts tit i avsevärd omfattning.

Enligt styrelsens mening är den kommunala expansionen i allt väsentligt ett resultat av att kommunema fått ta på sig ett betydande ansvar för den strukturomvandling vi haft i vårt samhälle.

Kommunalskatterna utgör den dominerande finansieringskällan för kommunerna. Medclutdebiteringen har sedan 1960-talets början i stort sett fördubblats, från 14: 63 kr. 1960 till nuvarande 28: 71 kr. Bakom denna ut- veckling ligger. av skäl som ovan antytts. en omfattande utbyggnad av oli- ka vcrksamheter. Till bilden hör också att den kommunala prisutveckling- en orsakat kommunerna betydande finansieringsproblem. Den har varit och är betydligt snabbare än prisutvecklingen i den totala ekonomin på grund av att verksamheten är personalintensiv och svår att rationalisera.

Kommunernas möjligheter att lånefinansiera sin verksamhet är begrän- sad bl.a. på grund av kommunernas ställning som oprioriterad sektor på kreditmarknaden. vilket innebär att lånemöjlighetema beskärs väsentligt i tider med restriktiv kreditpolitik. Särskilt för de expanderande kommuner- na har knappheten på lånemedel under de senaste åren varit ett problem. Enligt styrelsens mening har också de senaste årens kreditåtstramning i många kommuner bidragit till att tidigarelägga en höjning av utdebitering- en.

Nedanstående tablå visar hur stor primärkommunemas genomsnittliga årliga upplåning varit sedan början av 1960-talet och hur stor del av kapi- talutgiftema som denna upplåning har finansierat.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 152

[960 ——64 1965 —69 I970—7b

Bruttoupplåning (Mkr) 1225 2214 3040 Nettoupplåning (Mkr) 849 1477 1584 Bruttoupplåningens andel av kapitalutgiftema (%) 35 31 30 Nettoupplåningens andel av kapital- utgifterna exkl. amorteringar (G?-) 27 23 18

Lånefinansieringen. mätt som bruttoupplåningens andel av kapitalutgif- terna. har successivt minskat. från 35 procent under 1960-talets första hälft till 30 procent under perioden 1970—76. Under år med restriktiv kreditpo- litik har lånefinansieringen legat runt 25 procent. Övriga år har andelen varierat mellan 30 och 40 procent.

Exkluderas amorteringarna blir nedgången än mer markant. från drygt 27 procent till drygt 18 procent. vilket bl. a. beror på att amorteringstiderna har förkortats. Tidigare var lån med 20—25-åriga amorteringstider vanliga. Numera har amorteringstidema reducerats till ca 15 år.

Till utgångspunkt för bedömningen av kommunernas ställning på kredit- marknaden har utredningen tagit de kalkyler som den kommtrnalekono- miska utredningen har utarbetat. Dessa kalkyler visar att kommttnemas fi- nansiella läge kommer att försämras väsentligt under perioden fram till mitten av 1980-talet. Enligt alternativet med den snabbaste volymökningen erhålls en total kommunal medelutdebitering på ca 36 kr. 1985. mot 26: 85 för utgångsåret 1977. dvs. en genomsnittlig ökning på drygt en krona per år. Det har emellertid senare visat sig att det finansiella läget för basåret 1977 bedömts alltför optimistiskt. Kalkylerna baserades på ett finansiellt sparandeöverskott på ca 2.5 Mdr.. medan de senaste beräkningarna i den reviderade finansplanen visar på ett finansiellt sparandeunderskott på när- mare 2 Mdr. Höjningen av medelutdebiteringen för 1978 blev dessutom 1:86 kr. De långsiktiga perspektiven för den kommunala ekonomin synes därför enligt styrelsen ännu mer bekymmersamma än vad kommunaleko- nomiska utredningens kalkyler visar.

Utrymme på lånemarknaden

l överenskommelsen med regeringen sommaren 1977 om den kommuna- la ekonomin 1978 betonades att kommunernas möjligheter att hålla nere utdebiteringsökningama påverkades av i vilken mån kommunema kunde få ta upp lån för finansiering av investeringar. Höjningen av medelutdebi- teringen 1978 blev. som tidigare nämnts. mycket kraftig. vilket åtminstone delvis torde ha berott på svårigheterna på lånemarknaden.

Utredningen pekar på att den genomsnittliga amorteringstiden på långa lån minskat från drygt 18 år 1961 till ca 14 år 1976. Detta innebär att vid ett fortsatt kärvt kreditmarknadsläge de årliga amorteringama ökar varige- nom utrymmet för direkt skattefinansiering reduceras. Detta medför att fi— nansieringen av nödvändiga investeringar ytterligare försvåras.

Styrelsen återkommer längre fram i sitt yttrande till frågan om priorite- ringen på lånemarknaden och problemen i samband med utlandsupplåning- en. Liksom i sitt yttrande över kommunalekonomiska utredningen vill dock styrelsen betona att det är nödvändigt att kommunernas utrymme på kreditmarknaden anpassas till den investeringsvolym som kommunerna från tid till annan förväntas realisera. Om kommunerna aktivt skall med- verka till sysselsättningsskapande investeringar och satsa på andra av statsmakterna förordade investeringar t.ex. fjärrvärmeutbyggnad och in-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 153

vesteringar i samband med bostadsbyggandet är. enligt styrelsens mening. en förutsättning härför att kommunerna bereds tillräckligt utrymme på kre- ditmarknaden.

— —— — (Se 3.26)

Kommunerna och den organiserade kreditmarknaden

För kommunsektorn som helhet förutses — som redan antytts — utveck- lingen leda mot en mer permanent ansträngd ekonomi. vilket kan väntas ge upphov till ökad låneefterfrågan. Enligt utredningens överväganden är det emellertid inte sannolikt att denna efterfrågeökning kan tillgodoses genom att kommunerna bereds ett väsentligt ökat utrymme på den svenska kredit- marknaden. En stor del av kommunernas lånebehov kommer också att få täckas genom fortsatt upplåning i utlandet.

Enligt styrelsens uppfattning kan utredningens resonemang på denna punkt inte lämnas helt utan invändningar. Genom de växelkursförändring- ar som varit aktuella och som givetvis kan komma att ske även framgent riskerar kommunerna att åsamkas ökade kostnader för räntor och amorte- ringar. Enligt styrelsens mening är en utveckling mot en ökad låneskuld i utländsk valuta med det risktagande detta innebär otillfredsställande för kommunerna. En inom förbundskansliet gjord uppskattning visar att kom- munernas låneskuld i utländsk valuta har till och med 1977 års utgång ökat med ca 700 Mkr. —— från 2.7 Mdr. till 3.4 Mdr. — som en följd av kursför- ändringar. Till skillnad från exportindustrin saknar kommunerna inkoms- ter i utländsk valuta och därmed möjligheter att kompensera kostnadsök- ningar. Med hänsyn härtill och i motsats till utredningen anser således sty- relsen att kommunemas lånebehov till allra största delen måste tillgodoses genom att låneutrymme skapas inom landet. Skulle kommunerna ändå tvingas till fortsatt utlandsupplåning är det. enligt styrelsens mening. nöd- vändigt att kommunerna i någon form skyddas mot de kursrisker som är förknippade med utlandsupplåning.

Utredningen konstaterar att kommunernas nuvarande kreditförsörjning kan vara förenad med friktioner. En sådan friktion är att likvärdiga förut- sättningar att erhålla krediter med ändamålsenliga villkor inte föreligger bland kommunema. Medan vissa kommuner har en väl organiserad finan- siell planering där krediterna ingår som ett viktigt led både vad gäller voly- mer och villkor. uppvisar andra en splittrad bild med övervägande kortfris- tiga lån som uppbringats hos en mängd olika kreditgivare. I konkurrensen om den begränsade tillgången på krediter klarar sig vissa kommuner bättre och andra sämre. Styrelsen har samma syn som utredningen på detta pro— blem men konstaterar att utredningen inte anvisat någon lösning.

Utredningen pekar på att kreditmarknaden för kommunernas del är be— häftad med brister i tre avseenden — — — (sc betänkandet s. 433 fjär- de—sjätte styckena).

Styrelsen instämmer i denna beskrivning. Det är naturligt att en balans- brist på kreditmarknaden berör alla sektorer i samhällsekonomin. främst de oprioriterade. inte desto mindre är det enligt styrelsens bestämda upp- fattning ytterst angeläget att de av statsmakterna gjorda prioriteringarna av den kommunala sektorns investeringar får en bättre återspegling på kredit- marknaden än vad som nu är fallet. Vad styrelsen då åsyftar är främst de kommunala investeringarna som sammanhänger med bostadsbyggandet. Problemen för de snabbt expanderande kommunerna är i detta avseende mera uttalade än i normalfallet.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 154

Nytt kommunkreditinstitut”?

Som styrelsen tidigare framhållit är det helt nödvändigt att kommunerna tillförsäkras ett utrymme på lånemarknaden som svarar mot den investe- ringsverksamhet de förväntas bedriva. Inrättandet av ett nytt kreditinstitut löser inte detta huvudproblcm. vilket också utredningen konstaterat.

Även om ett nytt kreditinstitut skulle skapa bättre förutsättningar för en likvärdig bedömning av de enskilda kommunernas kreditbehov skulle den centrala kreditfördelning som en sådan ordning kräver. enligt styrelsens uppfattning. kunna innebära ett icke önskvärt ingrepp i den kommunala självstyrelsen.

Med hänsyn härtill biträder styrelsen utredningens uppfattning att ett nytt kreditinstitut inte bör inrättas.

4.16 Landstingsförbundet

Styrelsen instämmer i utredningens slutsats om att lånefinansieringen enban inte kan lösa kommunernas finansieringsproblem. Styrelsen vill dock påpeka att utvecklingen av landstingens verksamhet också måste medföra ökad tillgång till kreditmarknadens resurser.

Landstingens externa kapitalutgifter dvs. främst investeringar i byggna- der. mark och inventarier samt amorteringar uppgick under perioden 1972—76 till totalt ca ll miljarder kronor. Av dessa finansierades omkring 2.7 miljarder kronor eller 25 procent med nya lån. Under perioden 1978—82 räknar landstingen med att de externa kapitalutgiftema skall upp- gå till 22.6 miljarder kronor och nya lån till 3.7 miljarder kronor. Under denna period skulle således inte mer än 16 procent av kapitalutgiftema ft- nansieras med nya lån i första hand beroende på att den beräknade upplå- ningen sjunker mot slutet av planperioden. Detta kan i sin tur hänföras till att landstingen har stora svårigheter att på förhand beräkna hur stor ny- upplåningen under ett givet år blir. Som exempel kan nämnas 1974 då ny- upptagna lån endast uppgick till 392 miljoner kronor mot ca 550 mkr i ge- nomsnitt under perioden 1972—76. Styrelsen vill därför framhålla att en förutsättning för att landstingen skall kunna anpassa sig till de krav sam- hällsekonomin ställer. är att de, genom förhandlingsöverenskommelser med staten eller på annat sätt. tillförsäkras en viss andel av kreditmarkna- den.

Kommunernas tillgång till kreditmarknaden begränsas både av statliga regleringar och strukturella problem. Kommunerna har svårigheter att få sina lånebehov täckta hos en långivare och att få lån med någorlunda lång löptid. Prioriteringsreglema på kreditmarknaden överensstämmer inte med prioriteringarna inom samhällsutbyggnaden. Den av landstingen och staten prioriterade utbyggnaden av långtidssjukvården är således inte i större utsträckning än annan verksamhet prioriterad när det gäller upplå- ning.

Styrelsen delar utredningens uppfattning att inrättandet av ett institut för totalfinansiering av kommunernas lånebehov kan vara svårt att genom- föra med bibehållande av den kommunala självstyrelsen. Landsting och primärkommuner bör dock få en garanterad tillgång till kapitalmarknaden. Landstingens utbyggnad av den prioriterade långtidssjukvården bör få samma ställning som t.ex. primärkommunala daghem och täckas av bo- stadstinansieringsförordningen så att de godkänns för statlig belåning.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 155

Statskontrollkommittén har i ett betänkande föreslagit att underställ- ningsplikten för kommunal upplåning slopas. Kapitalmarknadsutred- ningen förordar från sina utgångspunkter också slopandet av underställ- ningsplikten. Styrelsen vill här bara ytterligare understryka att detta bör genomföras snarast möjligt.

Sammanfattningsvis vill styrelsen anföra att landstingens växande andel av samhällsekonomin också bör få slå igenom på kreditmarknaden. Lands- tingen bör få större möjligheter att placera långfristiga lån och de bör vara placerade på den svenska kreditmarknaden. Redan nu utgör amorteringar- na en tung post i vissa landstings budgetar mycket beroende på att viss del av den beslutade upplåningen endast kunnat placeras i kortfristiga lån.

Landstingen bör också få bättre underlag för sin planering genom att ga- ranteras utrymme på kreditmarknaden och genom att vissa verksamheter godkänns för statlig belåning.

4.17 KF

KF delar utredningens uppfattning att den kommunala kreditförsörj- ningen även i fortsättningen bör ske inom ramen för ett diversifierat system.

4.18 Hyresgästernas riksförbund

Kapitalmarknadsutredningen har också behandlat kommunerna och kreditmarknaden. Förbundet inser att utredningen endast har kunnat be- handla kommuncmas finansiella problem ur begränsade aspekter. De överväganden som utredningen gör i detta avseende torde därför endast kunna tillmätas begränsad betydelse. Det finns i dag en växande insikt om att det råder stor brist på kunskaper om samhällsekonomiska konsekven— ser av olika sätt att utforma bebyggelse och om fördelningspolitiska konse- kvenser av olika metoder för finansiering av kommunal verksamhet. Beho— vet av ett kommunalekonomiskt utredningsarbete med andra utgångs- punkter än vad sådant utredningsarbete hittills haft växer sig således allt starkare.

4.19 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

Det finns ett direkt samband mellan bostadsbyggande och investeringar i bland annat skolor. daghem etc. och kommunaltekniska anläggningar. Den kommunalekonomiska utredningen har föreslagit att bostadslån skall kun— na utgå till alla skolbyggnader. Kommunaltekniska anläggningar av gene- ralplanekaraktär kan inte finansieras med bostadslån. ! huvudsak finansie- rar kommunerna sådana anläggningar genom skatter eller oprioriterade lån. Kommunala investeringar i samhällsbyggande är normalt av den ka- raktären att de bör lånefinansieras. Av praktiska skäl torde det inte vara möjligt att vidga ändamålsbestämningen för bostadslån till att omfatta hela samhällsbyggnadsprocessen. Därför är det nödvändigt att kommunerna får ett tillräckligt utrymme på andra delar av kapitalmarknaden för att klara sådana samhällsinvesteringar som inte kan finansieras med bostadslån. Hindras kommunerna från att göra nödvändiga investeringar i anslutning till bostadsbyggandet kommer bostadsområdena att fungera dåligt. Entydi- ga erfarenheter visar att det medför stora påfrestningar för individer och samhälle. inte minst från ekonomisk synpunkt.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 l56

4.20 Svenska civilekonomföreningen

Den på kort sikt mycket ojämna belastningen mellan olika kommuner har tagits tipp av bl.a. kommunalekonomiska utredningen. Till den del skillnaderna är bestående och kan relateras till fundamentala olikheter i skattekraft. ålderstruktur osv. synes en utveckling av skatteutjämningsbi- dragen vara att förorda. ] flera fall är problemen emellertid av övergående natur och dessa bör i första hand mötas med en utökad långivning till be- rörda kommuner. Härigenom undviks en onödigt kraftigt ökning av den to- tala konsumtionen i kommunema. vilket i det medellånga perspektivet yt- terligare anstränger den samhällsekonomiska balansen.

[ likhet med utredama vill vi avvisa tanken på ett nytt kreditinstitut för samordning av långivningen till kommunerna.

5 Allmänna pensionsfonden (AP-fonden)

Meningarna är delade i frågan om huruvida återlånesystemet i sin nuva- rande utformning bör avskaffas och att återlånen bör förbehållas de mindre och medelstora företagen. Flera remissinstanser hälsar förslaget om ett omlagt system med tillfredsställelse. Från några håll understryks vikten av att omläggningen inte försämrar den totala finansieringssituationen för de företag som inte kommer att kunna få återlån som förut. Åtskilliga remiss- instanser. främst näringslivsorganisationer. motsätter sig att återlånemöj— ligheten begränsas. Den femåriga ackumuleringsrätt för återlånerätten som utredningen föreslår tillstyrks i allmänhet. Någon remissinstans anser att ackumuleringsperiodcn bör sättas till tio år. Flera remissinstanser vill att det föreslagna taket för ackumulerade återlån. 500000 kr.. höjs till I eller 2 milj. kr.

När det gäller första—tredje fondstyrelserna är det i övrigt endast några remissinstanser som tar upp och kritiserar utredningens förslag om förbud för AP-fonden att förvärva bankobligationer och s.k. bankcertifikat (obli- gationer som löper på högst ett år) och om rätt för AP-fonden att förvärva konvertibla skuldebrev och s.k. warrants.

! fråga om den föreslagna begränsningen i fjärde fondstyrelsens rätt att inneha aktier i samma bolag är meningarna delade efter samma linjer som inom utredningen. där två reservationer förekom på denna punkt. Under remissbehandlingen har vidare väckts förslag om att styrelsesammansätt- ningen i ljärde AP-fonden bör ändras till bättre överensstämmelse med andra och tredje styrelserna samt om att delfondens avkastning inte bör återinvesteras utan användas för att täcka pensionsuttästelser.

Remissinstanserna tar också tipp den av utredningen diskuterade frågan om ytterligare kapitaltillskott till ljärde fondstyrelsen och — på sikt — om inrättande av en femte fond. Många remissinstanser delar utredningens in- ställning medan andra anser att inrättandet av ny eller nya fondstyrelser bör övervägas nu och att nya fondstyrelser är att föredra framför ytterliga-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 157

re kapitaltillskott till ljärde fondstyrelsen. En grupp remissinstanser anser att kapitaltillskott till den nuvarande styrelsen är bättre än att inrätta nya styrelser. En annan grupp slutligen motsätter sig ytterligare tillskott av ka- pital för aktieförvärv. vare. sig medlen skulle ställas till fjärde styrelsens el- ler en ny styrelses förfogande.

5.1 Bankinspektionen

Erfarenheterna av AP-fondens verksamhet är föremål för utredningens analys. Utredningen finner inte skäl att rubba den inarbetade organisatio- nen med tre delfonder. Med hänsyn till den olika inriktningen på kreditgiv- ningen — därvid den nuvarande uppdelningen i de tre fondstyrelserna sy- nes fungera väl — saknas enligt inspektionens uppfattning anledning att nu vidta några ändringar i organisationen. ] den mån en kraftigare aktivering av AP-fondens medverkan på kapitalmarknaden skulle äga rum. kan man möjligen har anledning att överväga en koncentration av styrelsefunktio- nerna. En sammanslagning av de tre nuvarande styrelserna till en gemen- sam styrelse kan därvid bli aktuell. Rationella och kostnadsmässiga skäl talar för att den nuvarande lösningen med en gemensam administration bör bestå.

Inspektionen har ingen erinran mot utredningens uppfattning att AP-fon- dens rätt att ge direkta lån till kommuner och till kommunala företag bör bestå i oförändrad form. Detsamma gäller utredningens mening att rätten för AP-fonden att ge direkta lån till statliga företag mot statlig garanti bibe- halls.

Vad gäller lån via bankinstituten delar inspektionen utredningens tipp- fattning att sådan långivning kan vara ändamålsenlig i Vissa fall och att rät- ten tör fonden att ge reverslån till bankema därför bör kvarstå. dock med en restriktiv tillämpning. När det gäller möjlighet för AP—fonden att förvär- va bankobligationer och bankcertifikat — som utredningen föreslår att han- kema i fortsättningen skall få rätt att ge ut — anser utredningen att sådant förvärv inte bör ifrågakomma. Bankinspektionen kan dela uppfattningen att AP—fondens primära intresse bör vara att stödja den långfristiga kapital- marknaden och att detta inte skulle ske. om fonden gavs ökade möjligheter att operera på den korta kreditmarknaden. Bankema torde inte heller för sin verksamhet bli beroende av att desa bankpapper kan placeras i AP-fon- den. AP-fonden har dock i viss utsträckning behov av att kunna göra kort upplåning samt att under kortare tider även placera överskottsmedel. Pla- cering av sådana medel synes hittills ha kunnat göras på bankräkning till särskilda villkor (.specialinlåning). Som en följd härav borde det vara möj- ligt för AP-fonden att i begränsad omfattning använda bankcertifikat.

Frågan om återlån diskuteras utförligt av utredningen. Utredningen på- visar att bankernas benägenhet att refinansiera sin kreditgivning genom lån i AP-fonden är avhängig av läget på kreditmarknaden. Sålunda har återlå- nen ökat kraftigt i tider med kreditåtstramning. Under perioder med god likviditet i banksystemet föreligger inte anledning att refinansiera utlåning- en i AP-fonden.

Givetvis är möjligheten att refinansiera återlån av stor betydelse för ban- kerna. Detta är framförallt av vikt eftersom bankernas likviditetskvoter därigenom inte påverkas. [ motsats till förhållandet vid upplåning i t.ex. riksbanken inräknas sålunda återlånen inte bland förbindelserna vid fast— ställande av Iikviditetskvoten.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 158

Utredningens förslag innebär att de större företagens kreditmöjligheter minskar. eftersom möjligheterna till återlån föreslås begränsade till 500000 kr. för varje låntagare. Vid prövning av krediter överstigande nämnda bc- lopp måste banken. utöver sedvanlig kreditprövning. även ta hänsyn till krediternas inverkan på bankens likviditetskvot. Däremot innebär försla- get ingen förändring när det gäller möjligheterna för de mindre företagen att erhålla återlån i AP-fonden. Under förutsättning att de föreslagna för— ändringama inte leder till att de större företagens totala tillgång på långfris- tigt kapital reduceras. har inspektionen ingen erinran mot de av utredning- en framförda synpunkterna. Det kan tänkas att bankerna i det stramare kreditläge som uppkommer genom den föreslagna begränsningen av han- kernas ref'rnansieringsmöjligheter i AP-fonden inte i samma utsträckning anser sig kunna bevilja krediter till de större företagen. eftersom deras Iik- viditetskvoter genom förslaget kommer att påverkas. Krediter till dessa fö- retag måste därvid även i fortsättningen tryggas genom möjligheter till lån över bank eller genom något mellanhandsinstitut. I sammanhanget förtjä- nar erinras om utredningens förslag att medge möjlighet för bankerna att ge ut bl.a. obligationer. Bankerna skulle här få vissa möjligheter att låna upp kapital och det får härvid förutsättas att möjligheterna att få emis- sionstillstånd och att de emissionsvillkor som kan komma att meddelas svarar mot de intentioner som bär upp kapitalmarknadsutredningens för- slag.

De samhällsekonomiska motiven för fondbildningen och önskemålen om marknadsmässiga hänsyn bör enligt utredningen återspeglas i riktlin- jerna för fondens förvaltning. Detta föranleder utredningen att föreslå ett tillägg till ll & i fondreglementet. innebärande att AP-fonden skall förval— tas inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska po— litiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt. Inspektio- nen har i och för sig ingen erinran mot det föreslagna tillägget men ifråga- sätter. med hänsyn till att någon erinran inte riktats mot det sätt på vilket styrelserna hittills utfört sin förvaltningsuppgift. om tillägget behövs.

Förslaget att införa en begränsningsregel för fjärde AP—fondens förvärv av aktier i ett och samma företag överensstämmer med vad som är vanligt när det gäller placering av fondförmögenheter av mera betydande omfatt- ning. Här kan erinras om bestämmelserna i aktiefondslagen (l974: 93l) in- nebärande dels att fondbolag ej får förvärva värdepapper med samma ut- färdare till större del än 10% av fondens värde. dels att i aktiefond ej får in- gå mer än 5 (;>? av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Från den förstnämnda bestämmelsen kan bankinspektioncn medge undan- tag. om särskilda skäl föreligger. De anförda reglerna har internationell fö- rebild och har bl.a. kommit till uttryck i OECD:s och Europarådets re- kommendationer beträffande regler för aktiefonder. Utredningen har ock- så föreslagit att försäkringsbolagen skall medges rätt att förvärva aktier i svenska aktiebolag upp till 10 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Inspektionen har ingen erinran mot utredningens förslag. som kombinerats med möjlighet för regeringen att ge dispens från l0%-rcgeln.

För att motverka att fjärde AP-fonden på sikt bygger upp ett faktiskt fö- retagaransvar i en mängd företag anser utredningen att det bör övervägas att låta tillväxten av fondens aktieförvärv ske genom inrättande av en fem- te fondstyrelse, utrustad med egen administration. Eftersom denna fråga är beroende av flera faktorer såsom fondstorlek. önskemål om samtidig överblick över placeringsinriktningen, styrelsernas storlek och samman- sättning m.m.. anser inspektionen sig f.n. inte kunna ta ställning till ända— målsenligheten med en sådan uppdelning.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 159

5.2 Konjunkturinstitutet

Vad beträffar utredningens mera detaljerade förslag rörande de olika in- stitutionerna på kreditmarknaden finner institutet argumenteringen för dessa i huvudsak övertygande. Detta gäller bl.a. utredningens förslag att avskaffa de s. k. återlånen i deras nuvarande form. Vid ett avskaffande av återlånerätten för de större företagen är det emellertid av vikt att AP- fondsmedcl i motsvarande mån i stället kommer företagen till del genom obligationsmarknaden och genom reverslån till de företagsfrnansierande mellanhandsinstituten.

5.3 Statens industriverk

Kapitalmarknadsutredningen föreslår att återlånen i AP-fonden bör av- skaffas i sin nuvarande utformning och begränsas till att avse de mindre fö- retagens behov. Återlånen har hittills till övervägande del utnyttjats av stora företag som skulle kunna ta upp lån på den ordinarie kapitalmarkna— den. Reformen är avsedd att öka utrymmet för kanalisering av AP—fondens medel i marknadsmässiga former i form av obligationslån utgivna av före- tag samt reverslån till de företagsfinansierande mellanhandsinstituten. ln- dustriverket delar kapitalmarknadsutredningens uppfattning att det är önskvärt i effektivitetshänseende att företagen får konkurrera om det spa- rande som kanaliseras via AP-fonden. Den effektivitetsförbättring man uppnår genom att minska återlånen i AP-fonden är emellertid begränsad eftersom återlånen är relativt små. Med tanke på den aktuella finansie- ringssituationen inom industrin och den betydelse som återlånerätten har för många företags långsiktiga likviditetsplanering anser industriverket därför att rätten till återlån i AP-fonden inte för närvarande bör inskrän- kas. För att även småföretag skall uppnå ett rimligt återlånban belopp till- styrker emellertid industriverket utredningens förslag att en aekumtrlerad återlånerätt avseende de senaste fem åren införs. Denna rättighet kan be- gränsas till ett visst maximibelopp. exempelvis till 500000 kronor per lån- tagare som utredningen föreslår. lndustriverket förutsätter härvid att be- loppsgränsen löpande justeras med hänsyn till prisutvecklingen så att be- loppets realvärde inte urholkas. Med denna konstruktion bör de mindre fö- retagens möjligheter att få tillgång till långfristiga lån öka. Det vore även fördelaktigt om det som utredningen påpekar. vore möjligt att koppla åter- lånen till industrigarantilånen. vilket innebär att staten tecknar borgen. dvs. bär kreditrisken. Härigenom skulle de små företagen få möjlighet att ställa erforderlig bankmässig säkerhet.

5.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län

(majoriteten: Ledamöterna Eckerberg. Färm. Anderson. Pettersson, Wärnberg. Karlsson. Magnusson och suppleanten Eriksson)

Svensk kreditmarknad har i stor utsträckning influerats av AP-fondcns medel. En del av fondens kapacitet avsattes l972 för direktköp av aktier i svenska företag. En fjärde fond inrättades. En avsikt var här att den fjärde AP-fonden skulle efterfråga till fonden direkt riktade emissioner. Vissa far- hågor knöts till att fonden skulle få ett dominerande ägarinflytande i svenskt näringsliv. Så har ingalunda blivit fallet. Finansoperationer av andra huvudmän har närmast svarat för ett antal uppmärksammade så kal-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 160

lade take overs. Utredningen lägger nu fram förslaget att fjärde fondens aktieinnehav i enskilt företag skall begränsas till tio procent räknat på rös- tetalet. Nu finns ingen sådan begränsning. Länsstyrelsen finner inte några bärande skäl för den diskuterade begränsningen. Fonden bör även i fort- sättningen stä fri att efter eget omdöme placera sina medel upp till den rös- tetalsgräns som anses befogad.

Två ledamöter (Wohlin—Andersson och Sunnerudljämte tre suppleanter (Engström. Pantzar och Johansson") reserverade sig till förmån för utred- ningsmajoritetens förslag i fråga om begränsning för fjärde AP-fonden att förvärva aktier i samma bolag.

'l'vå ledamöter (Strindberg och Thermaenius) reserverade sig till förmån för utredningsledamoten Wohlins reservation i denna fråga.

5.5 Länsstyrelsen i Kalmar län

AP-fonden har blivit en dominerande långivare på den svenska kapital- marknaden och har bidragit till finansieringen av en väsentlig del av indu- strins utbyggnad. Utredningen pekar på de risker som föreligger att fonden försvagas till följd av den automatik som ligger i infriandet av redan gjorda pensionsutlästelser. Utredningen diskuterar dock inte om AP-fonden bör förstärkas eller om man bör söka sig fram till ett kollektivt sparande i andra former.

Utredningen lägger ett par förslag som är avsedda att öka rörligheten i utnyttjandet av AP-fonden. Begränsningen av den s.k. återlånerätten för- utsättes leda till bättre möjligheter att sprida långivningen också till mindre och medelstora företag. Länsstyrelsen tillstyrker den modifiering av äter- lånerätten som föreslås.

AP-fonden har genom inrättandet av den fjärde fonden fått en ny funk- tion att förvärva aktier och därigenom bidraga till en förbättrad tillförsel av riskvilligt kapital till marknaden för att möjliggöra en önskvärd ökning av det egna kapitalet i företagen. En ökning av företagens eget kapital ingår också som en väsentlig förutsättning i kapitalmarknadsutredningens be- dömningar. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att den fjärde AP-fondens aktieförvärv kan utgöra ett betydelsefullt instrument när det gäller att förbättra soliditeten i många företag. Länsstyrelsen finner att ut- redningen kommit fram till en rimlig avvägning för AP-fondens medverkan i strävandena att förstärka det egna kapitalet hos företagen.

5.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Den fria ställning som statsmaktema — — — givit AP-fonden. är en viktig del av systemet. Den fria ställningen innebär givetvis inte — såvitt länssty- relsen kan bedöma — att AP-fonden kan föra en placeringspolitik som av- viker från statsmakternas intentioner. Utredningen har dock en något an- norlunda bedömning. när den föreslår att ett tillägg skall ske till ll & i fon- dens placeringsreglemente för att markera att fonden i sitt agerande skall ta ekonomisk-politiska hänsyn och beakta kreditmarknadens funktions- sätt. Länsstyrelsen är tveksam om ett sådant tillägg erfordras till place- ringsreglementet.

Utredningen förordar. att AP—fonden inte skall ha rätt att förvärva obli- gationer utgivna av bank och s. k. bankcertifikat. som utredningen i annat sammanhang föreslår som en nyhet på den svenska kapitalmarknaden.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 16!

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att AP—fondens medel allt— jämt bör kanaliseras via den öppna marknaden. Det synes ligga i linje här— med att fonden inte äger förvärva obligationer som utgivits av bank eller s. k. bankcertilikat.

Återlänerätten infördes på sin tid som en kompensation för den belast- ning som påfördes företagen genom pensionsreformen. Såvitt länsstyrel- sen förstår. har återlånen haft stor betydelse för företagens finansiering. Företagen har vetat. att denna finansieringsform alltid stått till förfogande oavsett läget på kapitalmarknaden. Detta har varit till fördel för företag- samheten. Utredningen förutsätter. att de stora företagen även i fortsätt— ningen skall fa tillgång till långfristigt kapital i åtminstone samma omfatt- ning som tidigare. Utredningen vill således inte minska det totala utrym- met för dessa företag. Redan det förhållandet att lån från AP-fonden — se- dan återlånemöjligheten stängts — endast kan ske via den öppna kapital- marknaden och pä dess villkor. gör länsstyrelsen bctänksam till utredning- ens förslag. Det kommer att ställas stora krav på marknaden så att varje fö- retag — trots konkurrensen om lånemedlen — kan få sitt finansieringsbe- hov täckt. Länsstyrelsen är inte övertygad om att marknaden i alla lägen med säkerhet kommer att fungera på ett sådant sätt. Länsstyrelsen vill där- för för sin del inte tillstyrka att återlånerätten borttages.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att fjärde AP-fonden skall få inneha aktier motsvarande högst 10 procent av röstetalet i varje enskilt företag. Den begränsning som utredningens majoritet sålunda föreslår får anses väl avvägd. Genom att regeringen ges rätt att meddela dispens för större förvärv om särskilda skäl talar härför. öppnas möjlighet att avvika från huvudregeln i enskilda fall.

5.7 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Vid prövning av ljärde AP-t'ondens verksamhet finner länsstyrelsen att starka skäl talar för en ökad kanalisering av riskvilligt kapital från fonden till företagen. Risk för otillbörlig maktutövning kan ej anses vara för han- den. då det allmänna har insyn i verksamheten. Länsstyrelsen vill därför för sin del avstyrka utredningens förslag om begränsning av fondens aktie- innehav.

Vid sin bedömning av frågan om en femte AP-fond finner länsstyrelsen att kostnadema för administration skulle öka samtidigt som de konkur- rensmässiga fördelarna är tveksamma. Länsstyrelsen kan därför ej förorda inrättande av en femte AP-fond.

5.8 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Ang. riksbanksfullmäktiges allmänna synpunkter på AP-fonden. se av- snitt 1.5.

Fullmäktige instämmer med utredningens bedömning att fondens direk- ta långivning till företag och banker bör begränsas. Fullmäktige instämmer också med utredningens förslag att fonden ej skall ha rätt att placera i av banker utgivita obligationer. Detta bör framstå som naturligt med hänsyn till att fondens placeringskapacitet på sikt kan förutsättas krympa. Full- mäktige har även framlagt andra argument mot att pensionsfonden — eller försäkringsbolag — förvärvar bankobligationer. Däremot kan det vara be-

ll Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 KB

fogat att fonden skall få möjlighet att placera i bankcertilikat. Det är klart att fonden behöver hålla en transaktionskassa och det är då naturligt att denna kassa placeras bl. a. i bankcertilikat. som är en lämplig form för pla- cering av större kortfristiga belopp i bankerna. Detta förutsätter dock att fondens kassa skall vara begränsad till att balansera kortsiktiga diskrepan- ser mellan in- och utbetalningar.

Utredningen föreslår att återlånerätten i dess nuvarande utformning av- skaffas och ersätts med en aekttmttlerad återlänerätt som är anpassad till de mindre och medelstora företagens finansieringsbehov. Fullmäktige in- stämmer med de argument som anförts mot det nuvarande återlånesyste- met. som dels gynnar större företag som redan är mera oberoende av kre- ditåtstramningar än mindre företag och som tenderar att motverka kredit- politiken. Därtill kommer de nackdelar i allokeringshänseende som är för- enade med varje form av automatik i kredittillförsel.

Fullmäktige har stor förståelse för utredningens synpunkt att den nya återlånerätten skall gynna de mindre företagen. Det finns dock skäl att på- peka att även det nya systemet innebär att en del av fondens långfristiga sparande kan komma att kanaliseras bort från marknaden. i en omfattning som samvarierar med graden av stramhet på kreditmarknaden. Visserligen avser utredningen att den nya återlånerätten. liksom den nuvarande. skall utgöra basen för medel- eller långfristig utlåning hos bankerna. men det in- nebär likväl att det nuvarande systemets nackdelar ur kreditpolitisk syn— punkt kvarstår. Det har inte varit möjligt för utredningen att ge en någor- lttnda säker skattning av de belopp som genom det nya äterlånesystemet kan komma att ttndandras fondens placeringskapacitet. Fullmäktige till- styrker utredningens förslag. men vill samtidigt framhålla att man måste noggrant följa utvecklingen och hålla möjligheten öppen att det kan vara nödvändigt att ompröva systemet när erfarenheter vunnits.

Fullmäktige tillstyrker utredningens förslag att fonden skall få placera i konvertibla skuldebrev och skuldebrev med s. k. detached warrants om de i övrigt uppfyller kraven på obligationer som fonden får förvärva. dvs. att de bjudits ut på öppna marknaden. Rätten att omvandla skuldebreven till aktier eller att utnyttja rätten att nyteckna aktier förutsätts alltjämt vara förbehållen fjärde fonden. Ett problem kan uppstå om fonden skttlle för- värva detached warrants i annat sammanhang än vid emission.

Utredningens bedömning av de finansiella förutsättningarna för indu- strins investeringstillväxt leder till slutsatsen att tillförsel av riskvilligt ka- pital via kreditmarknaden blir av strategisk betydelse. I enlighet därmed föreslår utredningen att såväl fjärde pensionsfonden som försäkringsbola- gen skall fä ökade möjligheter att placera i aktier. I ett remissyttrande den 15 december 1977 har fullmäktige förordat att fjärde fonden skulle tilldelas vissa medel så att stömingar i den löpande verksamheten skttlle förebyg- gas. I det längre tidsperspektiv som kapitalmarknadsutredningen nu pre- senterat framstår tillförsel av riskvilligt kapital till företagen som mycket angelägen. Fullmäktige tillstyrker därför att pensionsfonden skall få ökad kapacitet att placera i riskvilliga former.

Utredningen har föreslagit att den gräns för aktieinnehav i enstaka bolag som för närvarande gäller för försäkringsbolag. nämligen att innehavet skall få uppgå till belopp som motsvarar högst 5 % av röstetalet. skall höjas till att motsvara 10% av röstetalet. Utredningen föreslår att denna l0% gräns även skall gälla för fjärde AP-fonden. som för närvarande inte är ttn- derkastad några sådana restriktioner. Regeringen skall dock. enligt utred- ningens förslag. ha möjlighet att ge dispens. Fullmäktige (i denna fråga ma-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 163

joriten Bengtsson. Nordlander. F.nlund och Börjesson) finner inte anled- ning att göra invändningar mot utredningens förslag.

Reservation av tre ledamöter (Wärnberg. Nilsson och Sträng): Vi reser- verar oss emot riksbanksfullmäktiges godkännande av utredningens för- slag om begränsning av fjärde AP-fondcns aktieinnehav i enstaka bolag. Fonden är för närvarande icke underkastad några sådana restriktioner och enligt vår mening är någon ändring i detta avseende ej påkallad.

5.9 Fullmäktige i riksgäldskontoret

(majoriteten: Ledamöterna Bergqvist. Magnusson. Boo och Norell)

Lämpligheten av att även de tre första AP—fonderna medges placeringar som är förenade med ett högre risktagande än vad som f. n. gäller kan en- ligt fullmäktiges mening diskuteras. Kravet på värdesäkring av pensions- medlen bör dock måhända stå tillbaka för önskvärdheten av att näringsli- vet bereds möjlighet att tillföras riskvilligt kapital. Vad däremot gäller frå- gan om fjärde AP-fondens aktieinnehav bör detta begränsas till den före- slagna tioprocentsregeln med de övergångvisa undantag som kan betingas av att aktieinnehavet i vissa bolag vid införandet av regeln kan överstiga tio procent. De fall där ett statligt övertagande av större aktieposter be- döms angeläget torde kunna lösas i f.n. tillämpade former.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår vidare en kraftig begränsning av äterlåningssystemet så. att den nuvarande formen ersätts med en utlåning som är anpassad till de mindre företagens behov. — — —-

Fullmäktige förutsätter att former tillskapas som gör det möjligt för före- tag med lånebehov som ligger mellan den föreslagna SOOOOO-kronorsgrän- sen och det lägsta belopp som f.n. tillämpas för obligationslån (fem mkr.) att få tillgång till långfristiga lån med fast ränta till villkor som i övrigt kan jämställas med övriga grupper. — — —

Tre ledamöter (Adamsson. Kristenson och Jansson) reserverade sig mot riksgäldsfullmäktiges beslut i följande avseende:

Den begränsning till tio procent av fjärde AP-fondens aktieinnehav i en- skilda företag som kapitalmarknadsutredningen föreslog innebär enligt vår mening en försvagning av fondens möjligheter att bidra till en effektiv lös- ning av ett väsentligt finansieringsproblem för svensk industri. Fonden är för närvarande inte underkastad några sådana restriktioner och någon änd- ring i detta avseende anser vi därför inte vara påkallad.

5.10 AP-fonden. första—tredje fondstyrelserna

(Majoriteten: i första fondstyrelsen ledamöterna Åström. Hörle'n. Blom. Hörnlund. Nicklasson. Axelsson. Lundgren. Granqvist och Lindvall: i andra fondstyrelsen ledamöterna Eckerberg. Lindqvist och Leo; i tredje fondstyrelsen ledamöterna Westerlind. Fjällström. Carlsson. Granlund. Bodström och Andersson)

inledningsvis finner fondstyrelserna det angeläget att beröra frågan om AP-fondens uppgifter och ställning. Enligt fondstyrelsernas erfarenhet rå- der det fortfarande — trots att AP-fonden har funnits i l8 år — på många håll oklarhet eller missuppfattningar härutinnan. inte sällan. och i växande omfattning. tar sig detta uttryck i en uttalad oro för om AP-fonden kommer

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 164

att räcka till för de framtida ATP-pensionema. AP-fonden uppfattas då som en garanti för ATP—pensionerna.

Enligt fondstyrelsernas mening har kapitalmarknadsutredningen gett en korrekt och klarläggande redovisning av AP-fondens uppgifter och ställ- ning, i synnerhet när det gäller fondens roll inom den allmänna tilläggspen- sioneringen. Sålunda erinrar utredningen om att ATP-systemet i grunden är uppbyggt som ett fördelningssystem. Utbetalning av ATP-pensioner in- nebär vid varje tillfälle en omfördelning mellan den då aktiva befolkningen till pensionärerna. De framtida ATP-pensionema — omfördelningen av re- surser mellan dent som åtnjuter pension i systemet och den aktiva genera- tionen — kan i princip finansieras löpande med intiytande avgifter. — — —

AP-fonden har — — — främst tillkommit för att öka kapitalbildningen (sparande/investeringskvoten) och därmed resurstillväxten i svensk eko- nomi. AP-fonden är motiverad av samhällsekonomiska och inte av försäk- ringstekniska skäl. Enligt fondstyrelsernas mening —- och till grund för ka- pitalmarknadsutredningens överväganden ligger samma uppfattning — är de skäl som ursprungligen låg till grund för AP-fondens tillkomst lika gäl- lande i dag. liksom i ett framtida perspektiv. De växande utbetalningarna i ATP-systemet förutsätter uppenbarligen fortsatt resurstillväxt.

Förutsättningen för AP-fonden att även fortsättningsvis kunna spela en aktiv roll på kapitalmarknaden och därmed kunna behålla sin avsedda upp- gift i den svenska ekonomin beror naturligtvis främst på betingelserna för fondens tillväxt och utveckling på sikt. Kapitalmarknadsutredningen redo- visar olika altemativ rörande AP-fondens utveckling. Gemensamt för dessa är att sparandet inom AP-fonden — kapitalbildningen — kommer att minska i accelererande takt. Alla utredningens beräkningar har gjorts uti- från förutsättningen om oförändrat avgiftsuttag. lnnan fondstyrelserna kommenterar utredningens beräkningar vill styrelserna återge kapital- marknadstttredningens sammanfattande omdöme när det gäller AP-fon- dens framtida utveckling

— — — (Se betänkandet s. 466 fjärde och femte styckena).

Det är naturligt att fondstyrelsema särskilt vill uppmärksamma detta en- hälliga uttalande av utredningen. Fondstyrelserna vill å sin sida uttala att de har samma uppfattning som kapitalmarknadsutredningen.

Kapitalmarknadsutredningen redovisar beräkningar över AP-fondens tillväxt och utveckling på två ställen i sitt betänkande. nämligen dels i kapi- tel 4. Finansiella balansproblem. och dels i kapitel 8. Allmänna Pensions- fonden. — — — Resultatet av de beräkningar kapitalmarknadsutredningen redovisar i betänkandet. överensstämmer med de beräkningar RFV redo- visat i sin skrivelse l977-I2-I6 till regeringen angående avgiftsuttaget för allmän tilläggspension.

Kapitalmarknadsutredningens beräkningar över AP-fondens utveckling i avsnittet om Finansiella balansproblem avser ett relativt kort perspektiv. eller tiden fram till mitten av 1980-talet. medan beräkningarna i avsnittet om Allmänna pensionsfonden sträcker sig fram till sekelskiftet.

lnnan fondstyrelserna kommenterar vissa av de resonemang och slutsat- ser som utredningen redovisar i anslutning till heräkningama, vill styrel- serna erinra om att den typ av beräkningar det här gäller. med nödvändig- het måste utföras på ett i vissa avseenden schablonmässigt och förenklat sätt. Detta följer redan av det ursprungliga syftet med kalkylema. som är att inom ramen för ett överskådligt antal altemativa förutsättningar ge statsmaktema en grundval för att bestämma avgiftsuttagets storlek. De variabler som förändras är endast tre: (nominalilön. (nominal)ränta och

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 165

prisutveckling. Genom att de valda antagandcna för lön och ränta kombi- neras med prisantagandet. erhålls inom resp. altemativ reallön och real- ränta. 1 det föregående har fondstyrelserna uppmärksammat den reala re- surstillväxtens betydelse för ATP-systemet. ] de nu förevarande kalkyler- na måste beräkningstekniskt den approximationen göras. att utvecklingen av reallönerna förutsätts återspegla takten i den reala resurstillväxten.

Den valda storleken på de olika variablerna antas vara oförändrad under vatje år inom den studerade perioden. Beräkningssättet blir ofrånkomligen statiskt: det fångar inte tipp de dynamiska elementen i en ekonomi stadd i olika faser av ekonomisk tillväxt under inverkan av från tid till annan va- rierande struktttrmässiga resp. konjunkturmässiga förutsättningar. Vidare gäller t.ex. att det inte föreligger något givet eller fixerat samband mellan real resurstillväxt och reallöneutveckling. Den faktiska reallöneutveck- lingen blir bl. a. en följd av den ekonomiska politiken. där en av uppgifter- na just är att göra resursavvägningen mellan den aktiva generationen och pensionärerna.

Fondstyrelsema har med dessa kommentarer velat erinra om att kalky- ler av detta slag snarare bör uppfattas som alternativa räkneexempel. än som prognoser för den mest sannolika utvecklingen.

Ett resultat av dessa alternativa beräkningar som fondstyrelserna vill uppmärksamma. är att de ger klara indikationer om olika faktorers vikt för fondbildningen. Sammanfattningsvis har i detta avseende kapitalmark- nadsutredningen i sina analyser kommit fram till att fondbildningen är mycket känslig för förskjutningar i reallön och realränta. Detta framgår av en jämförelse mellan två studerade alternativ. 1 det ena antas reallönerna stiga med 39% om året och realräntan vara 3'7r. medan i det andra reallö- nerna endast stiger med 192. om året och realräntan likaså är 19%. i det förra fallet skulle AP-fondens ökning år 1985 — defiaterad med löneindex — ha fallit till 77 (I? av utgångsåret (1977). medan fondökningcn i det andra alternativet skulle ha gått ned till 56%. Om reallönerna stiger med l'i'f om året. men realräntan antas bli negativ (— [ %). sjunker AP-fondens ökning 1985 till 47472. Fondökningcn blir sålunda gynnsammare ju högre realrän- tan är och jtt högre den reala tillväxten är. — Fondstyrelserna vill i detta sammanhang erinra om att frågan om inflationen och fondens värdemässi— ga utveckling under fiera är har uppmärksammats i Allmänna pensionsfon- dens årsredogörelser. Där har bl.a. redovisats att inflationen har lett till en försvagning av fonden. och angelägenheten av att infiationstakten genom stabiliseringspolitikens försorg bringas ned har understrukits. Vidare har kraftigt betonats att den långa räntan måste fastställas så att den reala av- kastningen på långfristiga placeringar blir positiv. Kapitalmarknadsutred- ningens analyser ger enligt fondstyrelsernas mening ytterligare skärpa åt dessa krav.

[ sina kommentarer till de långsiktiga beräkningarna av AP—fondens till- växt och utveckling (kapitel 8). framhåller utredningen bl.a. att det är be- räkningama rörande fondens ökning som ur kapitalmarknadssynpunkt är av störst intresse. Den årliga fondökningcn utgörju den placeringskapaci- tet (netto) AP-fonden har. i sammanhanget vili styrelserna erinra om att AP-fondens årliga bruttoplaceringskapacitet naturligtvis är högre än den i tabellen redovisade nettoökningen. Skillnaden utgörs av amorteringar på utestående lån som inflyter till fonden. Av betydelse för bedömande av britttoplaceringskapaciteten är dock att en inte oväsentlig del av fondens utlåning avser lån till staten och bostadssektorn (vid senaste årsskifte upp- gick lånen till staten till 17% av fondens sammanlagda utlåning. till bo-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 166

stadssektorn 40%. till kommunema 89% samt till näringslivet 35%). Lö- pande amorteringar på statens län sker endast undantagsvis. utan normalt inlöses dessa på förfallodagen. Amorteringar på bostadsobligationslån är. som kapitalmarknadsutredningen uppmärksammar i annat sammanhang i betänkandet. obetydliga. l relation till den samlade lånestocken. dvs. hela den del av AP—fonden som första. andra och tredje fondstyrelsema förval- tar. uppgår sålunda de årliga amorteringarna endast till ett par procent. — Utredningen erinrar om att fondstyrelsema vid placeringen av fondmedlen skall tillgodose kraven på — förutom betryggande säkerhet och god avkast- ning — tillfredsställande betalningsberedskap. AP-fondens möjligheter att ge långfristiga lån kan på sikt begränsas. Utredningen uppmärksammar så— lunda att enligt alternativet med den lägsta fondökningstakten skulle AP- fonden mycket snart ställas inför kravet att begränsa löptiden på de nya lån fonden beviljar. Enligt detta alternativ skulle fonden nämligen redan i bör- jan på 1990-talet stå inför ett växande dcsinvesteringsbehov. dvs. att — i stället för att ge nya lån — sälja ut från sin låneportfölj för att klara pen— sionsutgiftema.

Enligt fondstyrelsemas mening förtjänar den fråga utredningen här pe- kar på i hög grad statsmakternas uppmärksamhet. Som utredningen i annat sammanhang framhållit har AP—fonden en avgörande betydelse för kapital- marknaden. både för dess kapacitet och dess effektivitet som en fungeran- de marknad. Kapitalmarknaden är enligt gängse definition marknaden för långfristiga krediter. Till övervägande del har utbudet på kapitalmarkna- den kanaliserats via obligationslån. AP—fondens samlade utlåning utgörs sålunda f.n. till inemot tre fjärdedelar av obligationslån. Löptiden på obli— gationslån är normalt för staten 10 år, för industri- och kommunlån 15 år. för bostadslån 20 år samt för kraftlån liksom lån till fjärrvärmeutbyggnad 20—25 år. Slutbetalningsår för de femtonåriga obligationslån fonden i dag gör förvärv av infaller 1993. för de tjugoåriga bostadslånen 1998 och för ob- ligationslån med längre löptid åren efter sekelskiftet.

Fondstyrelserna ser det som i hög grad naturligt och angeläget att AP- fondens kapitalutbud även fortsättningsvis kan komma den långa markna- den tillgodo. Det torde vara uppenbart att möjligheterna för staten och kommunerna. bostadsbyggandet samt näringslivet att få tillgång till lång- fristiga krediter allvarligt skulle äventyras om AP—fondens utbud på den långa marknaden väsentligt skulle minska eller upphöra. Med instämman- de i vad kapitalmarknadsutredningen anför måste dock fondstyrelserna konstatera att styrelserna utifrån nuvarande planeringsförutsättningar i en relativt nära framtid kan komma att ställas inför nödvändigheten att pröva om en fortsatt långfristig kreditgivning är förenlig med kravet på (framtida) tillfredsställande betalningsberedskap. Fondstyrelsernas planeringshori- sont när det gäller sistnämnda krav måste av naturliga skäl vara lång. Fondstyrelserna skulle självfallet inte se det förenligt med sitt ansvar att bedriva en utlåningspolitik med sådana tidsmässiga bindningar att den skulle kunna medföra risker för betydande framtida kapitalförluster. Såda- na n'sker skulle kunna aktualiseras om styrelserna i förtid tvangs sälja ut betydande obligationsinnehav för att klara de växande betalningsansprå- ken.

Fondstyrelsema vill vidare kommentera den av utredningen antydda möjligheten att begränsa löptiden på de nya lån fonden beviljar. Av fon- dens samlade utlåning utgörs f.n. knappt en femtedel av reverslån. Löpti- den på dessa lån. som huvudsakligen går till mellanhandsinstituten inom näringslivssektorn samt kommuner och landsting. kan naturligtvis förkor-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 167

tas. En följd härav skulle dock naturligen bli stora och växande svårigheter t. ex. för mindre och medelstora företag liksom för kommuner och lands- ting att få tillgång till långa krediter. Fondens huvudsakliga kapitalutbud riktar sig f. n., som tidigare framhållits. till obligationsmarknaden. 1 det följande kommer fondstyrelserna att beröra frågan om det är ändamålsen- ligt att långa lån i den omfattning som nu sker. kanaliseras i form av obliga- tionslån. eller om inte reverslån i flera fall skulle vara en billigare och mera lämpad låneform. Oavsett om en förändring härvidlag kommer till stånd —- och då främst i fråga om kommun- och industrilån — kommer fortfarande en betydande långfristig obligationsupplåning att äga rum. Krav från fon- dens sida att löptiderna på obligationslån inte oväsentligt skulle förkortas för att de skulle passa AP-fonden. skulle kunna medföra att hela obliga- tionsmarknaden skulle ställas inför stora svårigheter att fungera.

Fondstyrelserna har, som nämnts. funnit det angeläget att fästa stats- makternas uppmärksamhct på den fråga som här behandlats. Enligt fond- styrelsernas mening skulle det vara olyckligt om styrelserna ställdes inför kravet att förkorta löptiderna på de lån styrelsema ger. AP—fondens roll på den långa kapitalmarknaden skulle då vara utspelad. En förutsättning för att fondstyrelserna skall kunna undvika detta. torde vara att statsmakterna är beredda att uttala hur man ser på AP-fondens långsiktiga tillväxt och ut- vecklig. Fondstyrelserna hemställer således att statsmakterna gör ett utta- lande härom.

Fondstyrelsema övergår härefter till att kommentera några övriga utta- landen kapitalmarknadsutredningen gjort i avsnittet 8.4.2. AP-fondens uppgifter och ställning.

Kapitalmarknadsutredningen framhåller att AP—fonden intar en fri och självständig ställning och att den inte utgör del av vare sig statens eller fö- retagens förmögenhet. Juridiskt är AP-fonden en unik institution. Den är självägande och står inte under kontroll av utomstående instanser. — Fondstyrelserna vill för sin del bekräfta detta. och framhålla att styrelser- na bedömer att den fristående ställning som statsmaktema sålunda gett AP-fonden. varit av stor betydelse för styrelsernas möjligheter att förvalta fonden så att den blivit till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension.

Kapitalmarknadsutredningen gör vidare ett uttalande av innebörd att AP—fondens fristående ställning inte har avsetts innebära en frihet för fon- den att föra en placeringspolitik som inte är förenlig med statsmakternas intentioner. Fondförvaltningens anpassning till den förda ekonomiska poli- tiken är en förutsättning. menar utredningen. för att statsmakternas inten- tioner skall kunna uppfyllas. — Fondstyrelserna vill klart deklarera att sty- relserna är införstådda med att de inte kan bedriva en placeringspolitik som strider mot den ekonomiska politikens allmänna inriktning. Fondsty- relserna vill i anslutning härtill konstatera att styrelserna också hittills age- rat på detta sätt. Fondstyrelserna noterar vidare kapitalmarknadsutred- ningens sammanfattande omdöme om AP-fondens hittillsvarande verk- samhet. nämligen att fondens placeringspolitik under den gångna snart tju- goåriga verksamhetsperioden har varit väl avvägd.

Fondstyrelserna vill även uppmärksamma kapitalmarknadsutredningens konstaterande att fondstyrelscma inte kan ges preciserade anvisningar att ge lån till viss låntagare eller finansiera ett angivet projekt. Vid något en- staka tillfälle har fondstyrelserna tidigare haft skäl att markera samma in- ställning.

Fondstyrelsema vill i detta avsnitt slutligen bekräfta kapitalmarknadsut-

Prop. l978/791165 Bilaga 3 168

redningens slutsats. att det ligger i placeringsreglementets natur, att AP— fondens krediter i ringa utsträckning kan styras i regionalpolitiskt hänseen- de.

AP-fondens organisation

Kapitalmarknadsutredningen anger att den inte frångått sina ståndpunk- ter ti betänkandet SOU 197163) där utredningen angav skälen för att AP- fondens aktieförvärv borde förvaltas avskilt från långivningen. Första. andra och tredje fondstyrelserna delar utredningens uppfattning om att detta är lämpligt.

Enligt kapitalmarknadsutredningens mening bör den nuvarande indel- ningen i tre delfonder för kanalisering av kreditgivningen bibehållas. Första, andra och tredje fondstyrelsema vill understryka att hittillsvaran- de erfarenheter inte ger skäl att ändra den nuvarande ordningen. Fondsty- relsema tillstyrker således utredningens slutsats. ! likhet med utredningen anser fondstyrelserna att den breda representationen av olika intresse- grupper i fondstyrelserna är av stort värde genom den vidsträckta förank- ring den ger åt AP-fonden.

Fondstyrelsema vill vidare lämna utan erinran kapitalmarknadsutred— ningens förslag att gränsen för de medel som skall tillföras tredje fondsty- relsens förvaltning sätts vid företag med 50 anställda. Fondstyrelsema de- lar utredningens mening att viss del av de placeringar andra fondstyrelsen gjort fram till dess en förändring genomförs. inte bör överföras till tredje fondstyrelsen: praktiskt skulle detta uppenbarligen vara förenat med svå- righeter. Fondstyrelserna vill dock uppmärksamma bestämmelsen i 3 5 i placeringsreglementet. där det föreskrivs att medel till pensionerna skall tillskjutas i förhållande till kapitalbehållningama enligt styrelsemas balans- räkningar avseende utgången av närmast föregående år. För att inte andra fondstyrelsen efter en ändring av gränsdragningen mellan andra och tredje fondstyrelserna under en följd av år skall behöva bestrida pensioner i vä- sentligt större omfattning än som svarar mot inflytande avgifter. bör denna bestämmelse ändras så att medel till pensioner skall tillskjutas av fondsty- relserna i förhållande till under föregående år influtna avgifter.

[ fråga om fondstyrelsernas administration. har kapitalmarknadsutred- ningen utan att lägga fram något eget förslag redovisat sin principiella syn på den organisatoriska utformningen av förvaltningen. Första. andra och tredje fondstyrelserna vill. som sin principiella uppfattning. hävda att det liksom hittills torde få ankomma på fondstyrelserna själva att föranstalta om den administration fondstyrelserna finner lämplig och erforderlig för att biträda fondstyrelsema vid fullgörandet av de uppgifter som anförtrotts styrelserna. Fondstyrelserna bedömer att den nuvarande ordningen med ett gemensamt fondkansli under ledning av en verkställande direktör fun- gerar bra. Samordningen på förvaltningsplanet bidrar till ett konsistent uppträdande de tre fondstyrelserna emellan, vilket styrelserna anser vär- defullt och inte finner skäl att ändra. Fondstyrelserna vill i sammanhanget inte heller underlåta att peka på det begränsade antalet befattningshavare vid fondstyrelsernas gemensamma administration. Det torde vara en unik företeelse att en så omfattande kreditgivning och medelsförvaltning kan ombesörjas till så begränsade kostnader som här är fallet.

Placeringsreglementet Innebörden av kapitalmarknadsutredningens överväganden är att skäl inte föreligger. med några undantag. att ändra det placeringsreglemente för

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 169

AP—fonden. som ursprungligen fastställdes och som i allt väsentligt gäller än i dag. Även om fondstyrelsema anser att placeringsreglementet under den hittills gångna snart tjugoåriga verksamhetsperioden fungerat i hu- vudsak väl. finns det enligt styrelsemas mening skäl att överväga om inte tiden skulle vara mogen för vissa förändringar. Jämfört med motsvarande placeringsföreskrifter för t.ex. försäkringsbolagen är AP-fondens place- ringsreglemente otvivelaktigt mycket restriktivt utformat. Särskilt vill fondstyrelserna uppmärksamma att fonden i alltför hög grad är hänvisad till obligationsmarknaden för sina placeringar. Fondstyrelserna ifrågasät- ter om obligationslåneinstitutet är den adekvata låneformen i alla de fall den nu måste tillgripas. Den tekniska utformningen av ett lån är självfallet icke ensamt avgörande för länets säkerhet. Den ställda panten. förutsatt att den är av kapitalmarknadskaraktär. är naturligtvis av samma värde. om den är ställd som säkerhet för en obligation eller en revers. Avgörande för den tekniska uppläggningen borde i större omfattning vara den praktiska situationen. Härtill kommer att obligationslån. som utredningen också be- handlar. är förenade med mellanhandsprovisioner. som höjer kostnaderna för detta slag av lån. Fondstyrelserna föreslår således att möjlighet bör fin- nas för styrelsema att i förekommande fall kunna ge reverslån t.ex. till större företag mot säkerheter av samma slag som normalt ställs för obliga- tionslån. Vidare gäller att AP-fonden f.n. har möjlighet att ge reverslån en- dast till vissa mellanhandsinstitut. Naturligt vore att denna möjlighet ut- sträcktes till att gälla alla instituten. — AP—fonden har nu möjlighet att ge reverslån till statliga företag. för vilka staten tecknat garanti för upplåning- en. Enligt fondstyrelsernas mening kan detta principiellt ifrågasättas; har staten tecknat garanti bör inte det avgörande vara om företaget är statligt eller inte. Om fondstyrelsemas förslag bifalles att AP-fonden skall ha möj- lighet att ge reverslån till större företag mot betryggande säkerhet, bortfal- ler behovet av en särskild föreskrift i de fall staten tecknat garanti. Om så inte sker. synes det rikligast att rätten att ge lån mot statlig garanti inte be- gränsas till statliga företag.

Vad reverslån till kommuner och kommunägda företag beträffar. drar kapitalmarknadsutredningen slutsatsen att AP-fonden. som den domine- rande källan för långfristiga krediter till kommunerna, bör vara i stånd att i någon mån svara för en sådan överblick och samordning som krävs för den kommunala upplåningen. AP—fondens rätt att ge direkta lån till kommuner och. som praktisk konsekvens härav. till kommunala företag. bör bestå i oförändrad form. Fondstyrelserna har ingen avvikande mening mot utred- ningen. och tillstyrker utredningens förslag.

Fondstyrelserna tillstyrker utredningens förslag att bestämmelsen om reverslån till företag som har 'till syfte att befordra folkhälsan bör utgå ur regelementet.

Fondstyrelscma anser att långivning via bankema kan vara ändamålsen- ligi vissa fall. och tillstyrker att rätten härtill kvarstår. Enligt utredningens mening bör detta tillämpas restriktivt. Utredningen pekar bl. a. på att vid större exportaffärer kan en kanalisering via bankinstitut vara en lämplig komplettering till finansiering via mellanhandsinstitut. Fondstyrelserna har tillämpat denna möjlighet restriktivt. och förutser inte behov av en ändring härutinnan.

Fondstyrelserna delar utredningens uppfattning att AP-fonden som hit- tills självfallet bör ha rätt att förvärva förlagsbevis utgivna av bankerna då denna låneform har till syfte att förstärka bankemas kapitalbas.

I kapitel 10. Bankerna och kapitalmarknaden. föreslår utredningen att

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 170

bankerna skall ges rätt att ge ut obligationer och bankcertifikat. Utredning- en har i avsnittet om AP-fondens placeringsreglemente stannat för att AP- fonden inte skulle ges rätt att förvärva sådana papper. Fondstyrelserna. som återkommer i sitt yttrande till denna fråga (se kap. 7.61. vill i detta sammanhang understryka att ett förbud för fonden att köpa och sälja såda- na papper vore olyckligt. AP-fonden bör ges rätt att kunna agera på samma marknadmässiga villkor som andra.

Kapitalmarknadsutredningen har utförligt redovisat skälen för sin stånd— punkt när det gäller förslaget om avskaffande av återlånen. och fondstyrel- serna anser det inte nödvändigt att här redovisa dessa. Fondstyrelserna vill endast ytterligare belysa de svårigheter att bedriva en rationell place- ringsverksamhet som återlånen kan skapa. Under innevarande vår har återlånen av skilda skäl expanderat i en omfattning som saknar tidigare motstycke. Bankernas återlån. för vilka de begärt refinansiering hos AP- fonden. har de senaste åren uppgått till i genomsnitt ca 300 milj. kr. under det första tertialet. Under motsvarande period i år har återlånegivningen mer än fyrdubblats till drygt 1200 milj. kr. Netto har AP-fonden under se- nare åt utbetalt ca 800 milj. kr. per år för refinansiering av återlån; det hit- tills högsta årstalet uppnåddes 1977 och uppgick till ca 1 150 milj. kr. Detta tal har i år överskridits redan under våren. Andra fondstyrelsen. på vars lott det faller att refinansiera den helt övervägande delen av återlånen. ha- de 1977 i genomsnitt att netto betala ut knappt 100 milj. kr. per månad. I maj 1978 uppgick samma (ovillkorliga) skyldighet till ca 550 milj. kr. En ofrånkomlig konsekvens härav har blivit att AP-fonden omedelbart har fått minska förvärven av obligationslån — teckningarna på nya lån har dras- tiskt måst reduceras. Likaså har fonden kraftigt måst minska sin långiv- ning till mellanhandsinstituten, med åtföljande ökad köbildning och för- längda utbetalningstider hos dessa.

Den bestämda—slutsats fondstyrelserna måste dra från detta slag av erfa- renhet. är att ett system som kan tillämpas på ett sådant sätt inte är ratio- nellt. utan tvärtemot motverkar syftet att åstadkomma en ändamålsenlig kreditgivning från AP—fonden till det svenska näringslivet.

Utifrån det ansvar fondstyrelserna har för förvaltningen av AP—fonden. och med den erfarenhet styrelserna har av hur återlånesystemet tillämpas. tillstyrker fondstyrelserna utredningens förslag i fråga om avskaffande av återlånen. Fondstyrelserna vill härvid. med instämmande i vad utredning- en anfört. framhålla att en sådan förändring av AP-fondens utlåningsmöns- ter — AP-fondens placeringskapacitet påverkas inte av förslaget — inte bör leda till att de större företagens tillgång på långfristigt kapital förändras. Vad utredningens förslag om att införa nya regler för ett återlånesystem för de minsta företagen beträffar. vill fondstyrelserna inte motsätta sig detta.

I sammanhanget vill fondstyrelserna föreslå att en ändring sker av be- stämmelserna för räntan på den utestående stocken av återlån. så att rän- tan (i överensstämmelse med utredningens synpunkter) anpassas till den långa räntan.

Fondstyrelserna övergår härefter till frågan om förvärv av konvertibla skuldebrev (inkl. warrants). Genom tillkomsten av fjärde AP-fonden år 1974 inskränktes AP-fondens rätt att placera i sådana lån till denna fond- styrelse. Första, andra och tredje fondstyrelsema hade tidigare haft möj- lighet. och också utnyttjat denna möjlighet. att förvärva konvertibla skul- debrev. Dessa har sedermera avyttrats till för AP—fonden gynnsamma kur- ser. Kapitalmarknadsutredningen föreslår nu att även första. andra och tredje fondstyrelserna erhåller rätt att placera i konvertibla lån, som emit-

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 171

teras på den öppna marknaden. Utredningen gör härvid den bedömningen att dessa finansieringsformer kommer att få en ökad betydelse i framtiden. Utredningen framhåller vidare att den vidgade marknad som kan påräknas om AP-fondens kreditgivande fondstyrelser erhåller rätt att förvärva såda- na papper bör utgöra en stimulans för företagen att pröva denna finansie- ringsform. Enligt kapitalmarknadsutredningen kommer fjärde AP-fondens kapacitet knappast att medge att denna delfond blir en mer betydande av- nämare för lån av en sådan storlek det normalt är fråga om på obligations- marknaden.

Första. andra och tredje fondstyrelserna finner utredningens förslag na- turligt. Styrelserna delar nämligen utredningens uppfattning att denna fi- nansieringsform kan få en ökad betydelse i framtiden. De konvertibla skul- debreven är som regel långfristiga län. där skillnaden mot vanliga obliga- tionslån är att de är förenade med en möjlighet att under lånets löptid kun- na utbytas mot aktier. Kursbildningen på sådana lån påverkas därför av förväntningar om hur företaget kommer att utvecklas. Självfallet kan såda- na lån vara intressanta ur avkastningssynpunkt för AP-fonden att placera i. och då inte endast för den fjärde AP-fonden. Första. andra och tredje fondstyrelsemas intresse kommer naturligt att inriktas på sådana konver- tibla lån som har karaktär av långfristiga obligationslån. och där konverte- ringstidpunkten följaktligen ligger relativt långt fram i tiden. Fondstyrel- serna har heller ingen avvikande mening mot utredningens påpekande att rätten att omvandla skuldebrev till aktier bör vara förbehållen fjärde fon- den. Som utredningen härvid framhållit bör det inte vara förenat med allt- för stora problem för första. andra och tredje fondstyrelsema att titan kurs- störningar successivt avyttra papper till andra placerare. däribland fjärde AP-fonden. Möjligheterna till ett samarbete mellan fondstyrelserna är här naturligtvis stora.

I avsnittet AP—fonden och kreditmarknadens funktionssätt har kapital- marknadsutredningen bl.a. behandlat vissa s.k. förplaceringar som fon- den gjort. Sådana förplaceringar finansieras normalt med korta banklån. - Utredningen nämner att förplaceringar kan genomföras på annat sätt än genom bankupplåning. t. ex. genom utnyttjande av likvidtiden vid obliga- tionsförvärv. Det sistnämnda förfaringssättet är ett helt ofrånkomligt in- slag i en löpande placeringsverksamhet. Statens långa lån t. ex. utbjuds till teckning under några enstaka dagar. Sannolikheten att fonden har medel tillgängliga för förvärv i samband med att teckningar sker. är som regel li- ten. utan det är nödvändigt att gjorda teckningar finansieras i takt med att medel blir disponibla. Det är överhuvud tveksamt om detta förfaringssätt skall benämnas förplacering. — I ett diagram har utredningen redovisat omfattningen av AP-fondens korta upplåning i bankema under vissa år. vilken upplåning motsvarats av förplaceringar. Utredningen förmenar här- vid att dessa fötplaceringar under åren 1971—72 nådde en omfattning som förorsakade problem för kreditpolitiken.

Fondstyrelsema vill i anledning härav göra följande kommentar. Om- fattningen av AP-fondens korta upplåning har sedan fondens tillkomst kontinuerligt redovisats i fondens officiella statistik. Denna statistik har alltid månadens sista dag som rapportdag, och är gemensam för de tre fondstyrelsema. De för kreditpolitiken ansvariga myndigheterna kunde så- lunda de aktuella åren månad för månad exakt följa omfattningen av fon- dens korta upplåning resp. förplaceringar. och vid behov ha tagit upp frå- gan med AP—fonden. Någon sådan kontakt togs emellertid inte. Det fram- står följaktligen som förvånande för fondstyrelserna. att det nu görs gällan- ' de att problem då skulle ha uppstått för kreditpolitiken.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 172

Kapitalmarknadsutredningen redovisari sina överväganden. att den be- dömt det ändamålsenligt att det införs en vägledande tilläggsformulering i AP-fondens placeringsreglemente. — — —

Fondstyrelsema bedömer inte en sådan vägledande tilläggsformulcring som nödvändig. och avstyrker utredningens förslag. Fondstyrelsema vill erinra om att styrelserna tidigare förklarat sig helt införstådda med att de inte kan bedriva en placeringspolitik som strider mot den ekonomiska poli- tikens allmänna inriktning. Fondstyrelsema konstaterade härvid också att styrelsema hittills agerat på detta sätt. Den av utredningen föreslagna till- läggsformuleringen "inom ramen för vad som är förenligt med den allmän- na ekonomiska politiken" kan antingen uppfattas som en självklarhet eller inrymma en tanke att det skall ankomma på fondstyrelserna att agera som ett ekonomiskt-politiskt organ. I det förra fallet syns det fondstyrelserna som tilläggsformuleringen är onödig. i det senare direkt olämplig. Som ut- redningen själv konstaterat i annat sammanhang bör en klar gränsdragning upprätthållas mellan de för den ekonomiska politiken ansvariga statsmak- terna resp. myndighetema. och partema på kredit- och kapitalmarknaden. Vad det andra ledet i den föreslagna tilläggsformuleringen beträffar "med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt". förefaller det fondstyrel- serna att en sådan föreskrift skulle kunna ge upphov till tolkningssvårighe- ter. Enligt fondstyrelsernas mening har den ursprungliga lydelsen av den ifrågavarande paragrafen bidragit till att skapa en naturlig och i allt väsent- ligt friktionsfri arbetsfördelning mellan fondstyrelserna och de för kredit- politikens bedrivande ansvariga instanserna. När fondstyrelserna har stan— nat för att avstyrka den föreslagna tilläggslormuleringen. har inte minst detta förhållande haft betydelse.

I ett avslutande avsnitt i kapitlet om Allmänna pensionsfonden har kapi- talmarknadsutredningen kortfattat redovisat vissa synpunkter på den fjär- de AP-fondens verksamhetsbetingelser. Vad utredningen där anfört föran- leder ingen kommentar från första. andra och tredje fondstyrelsernas sida. utom såvitt avser den av utredningen (majoriteten) föreslagna begräns- ningsregeln för fjärde fondens aktieförvärv. — Fondstyrelsema har genom- gående i detta yttrande sökt bedöma kapitalmarknadsutredningens skilda överväganden och förslag utifrån Allmänna pensionsfondens synpunkt. Fondstyrelsernas ställningstaganden har härvid framkommit ur det ansvar ledamöterna har för förvaltningen av AP-fonden. resp. den erfarenhet le- damöterna förvärvat vid utövandet av detta ansvar. — Den fråga det nu gäller ligger utanför första. andra och tredje fondstyrelsernas ansvarsom- råde. Fondstyrelsema har likväl stannat för att uttrycka den uppfattning- en, att sett ur AP—fondens synpunkt torde ett behov av den föreslagna be- gränsningsregeln inte vara uppenbart.

Avvikande meningar

Beträffande fondstyrelsernas tillstyrkan av vad kapitalmarknadsutred- ningen anfört om AP-fondenx utveckling. har Nicolin, Ekman och Ljung- gren i andra fondstyrelsen samt Träff och Stefanson i tredje fondstyrelsen redovisat avvikande uppfattning och därvid anfört:

Vi kan icke biträda kapitalmarknadsutredningens uppfattning i fråga om den framtida politiken om utfästelser och avgifter inom pensionssystemet. AP-avgifter utöver vad som är motiverat för uppbyggnad av en buffertfond i försäkringen är enligt vår uppfattning icke någon lämplig metod att främja näringslivets kapitalförsörjning.

För att kapitalersättningen i reala termer efter skatt för vanliga hushåll

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 173

skall nå en skälig nivå. måste lönsamheten i näringslivet förbättras. Sker detta. kan näringslivets investeringar ökas och välståndet stiga utan till- skott från fonder av något slag.

Vi kan således lika litet nu som tidigare biträda en uppfattning att AP- avgifterna av kapitalbildningsskäl sättes högre än vad som är försäkrings— mässigt motiverat.

På grund av ovanstående anser vi oss icke kunna ansluta oss till uttalan- dena i meningarna. "Enligt fondstyrelsernas mening — och till grund för kapitalmarknadsutredningens överväganden ligger samma uppfattning — är de skäl som ursprungligen låg till grund för AP-fondens tillkomst lika gällande idag. liksom iett framtida perspektiv" och "Fondstyrelserna vill å sin sida uttala att de har samma uppfattning som kapitalmarknadsutred- ningen .

Beträffande fondstyrelsernas tillstyrkan av kapitalmarknadsutred- ningens förslag om arskajf'fiinde (ll' årerlänen. har Nicolin. Ekman och Ljunggren i andra fondstyrelsen samt Träff och Rundkvist i tredje fondsty- relsen redovisat avvikande uppfattning. och därvid anfört'.

Ur de avgiftsbetalande arbetsgivamas synvinkel har återlånen varit av stort värde. De har spelat en stor roll i företagens finansiella planering. Äterlånen har utgjort en form för mellanfristig kreditgivning till stöiTe så— väl som mindre företag. vilken för många företag inte låter sig ersättas med någon annan etablerad banklåneform. Kapitalmarknadsutredningens för- slag att avskaffa återlånen för större arbetsgivare är icke underbyggt med någon utredning om hur återlånen i praktiken har påverkat den totala kre- ditgivningen till företagen. Förslaget att avskaffa återlånen för större ar- betsgivare bör enligt vår mening avvisas. Förslaget är särskilt olyckligt i en period när näringslivet genomgår den största krisen under detta sekel.

Beträffande vad fondstyrelse-ma anfört om den av kapitalmarknads- utredningen föreslagna hugn'insniiigsrcgelli ji'ir _)f'iänle AP-jimdcns (lk/it'- förräri'. har avvikande uppfattning redovisats. dels av" Nicolin. Ekman och Ljunggren i andra fondstyrelsen samt Träff och Stefanson i tredje fondsty- relsen. som härvid anfört att eftersom denna fråga ligger utanför första. andra och tredje fondstyrelsemas ansvarsområde hade styrelserna bort av— stå från att uttala sig härom.

dels av ()dhner. Molin och Persson i andra fondstyrelsen. som därvid anfört följande.

I ett avslutande avsnitt i kapitlet om Allmänna pensionsfonden har kapi- talmarknadsutredningen kortfattat redovisat vissa synpunkter på den fjär- de AP-fondens verksamhetsbetingelser. Vad utredningen där anför föran- leder ingen kommentar från vår sida utom såvitt avser den av utredningens majoritet föreslagna begränsningsregeln för fjärde fondens aktieförvärv — nämligen till motsvarande lt) procent av röstetalet i varje enskilt företag. Vi anser liksom minoriteten i utredningen att någon sådan gräns inte bör sättas. Såsom tidigare framhållits i detta yttrande är det viktigaste syftet med den Allmänna pensionsfonden att stärka näringslivet för att skapa det reala underlaget för pensionsutbetalningar. Det kan väl tänkas att en större ägarandel för fjärde fonden kan vara önskvärd för detta syfte. Vi anser där- för begränsningen olämplig.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 174

5.11 AP—fonden. fjärde fondstyrelsen

Kapitalmarknadstitredningen diskuterar ingående finansieringssituatio- nen för den svenska industrin fram till 1980. Av analysen framgår med önskvärd tydlighet att ett stort behov av ökat riskkapital kommer att före- ligga. vilkct helt överensstämmer med den bedömning fjärde fondstyrelsen gjorde i sin ansökan om en utökning av fondens kapital. Fondstyrelsen no- tcrar därför med tillfredsställelse att utredningen förutsätter att fonden till- föres ökade resurser i takt med utvecklingen av företagens behov av risk- kapital.

Fondstyrelsen anför i fråga om förslaget att AP-fonden inte skulle få in- neha mer än IOC-'? av aktiema (röstvärdet) i samma bolag:

Enligt ljärde fondstyrelsens uppfattning finns det en rad förhållanden. som talar mot en begränsningsregel. Denjämförelse som görs med försäk- ringsbolagen är inte relevant. eftersom begränsningsregeln i detta fall tir- sprungligen har motiverats av en önskan att uppnå riskspridning för att skydda försäkringstagarna. Fjärde fondstyrelsen har totalt tilldelats ett ka- pital om lOOO mkr. för placeringar. Detta innebär naturligtvis att fonden inte har några svårigheter att strukturera en aktieportfölj. som är välförde- lad från risksynpunkt. det vill säga en portfölj i vilken ingen enskild place- ring har en alltför stor dominans. Fonden bör i detta avseende jämföras med de större privata investmentbolagen som lnvestor. Custos och Provi- dentia, för vilka det inte existerar någon begränsning vad gäller innehavet i enskilda företag.

Fondstyrelsen är en kapitalplacerande och kapitalförvaltande institu- tion. om man med detta begrepp menar att fonden innehar en värdepap- persportfölj. som är välfördelad från risk- och avkastningssynpunkt. För att fondstyrelsen skall ktinna utöva sin kapitalförvaltande funktion på det mest effektiva sättet. har den i de företag där fondens innehav normalt sett blivit tillräckligt stort för styrelscrepresentation begärt plats i styrelsen. Fondstyrelsens tippfattning är att den härigenom på sikt bidrar till en för- stärkning av dessa företags styrelser. Dessutom skapas effektivare möjlig— heter till en rationell fördelnjng av det kapital som fondstyrelsen har tillsitt förfogande. Samtidigt innebär naturligtvis detta förhållande att fondstyrel- sen bör iakttaga samma regler som gäller för så kallade "insiders". Efter- som fondstyrelsens placeringar i princip är långsiktiga. innebär detta att denna typ av institution är synnerligen lämplig att utföra sin kapitalförval- tande funktion på detta sätt. det vill säga genom en aktiv förvaltning. Det finns alltså enligt fondstyrelsens uppfattning ingenting i begreppet väsentli- gen kapitalplacerande institution, som talar för en begränsning av inneha- vet i enskilda företag.

En begränsning av placeringsrätten kommer vidare att innebära att anta- let placeringsaltemativ successivt minskar. om och när fondens innehav uppgår till tio procent i allt flera företag. Samtidigt kommer nyemissions- möjligheterna i dessa företag att minska. eftersom altemativet riktad emis- sion till fonden inte kommer att föreligga. och eftersom fonden inte kom- mer att kunna teckna mer än sin andel i vanliga nyemissioner. Fondstyrel- scns uppfattning är att den starka uppgången i nyemissionsvolymen av ak— tier och konvertibla obligationer under senare år till betydande del påver- kats av fondens inträde på marknaden. En begränsningsregel torde alltså verka återhållande på emissionsaktiviteten. Eftersom fondstyrelsens pla- ceringar till stor del inriktats på långsiktigt expansiva företag. det vill säga

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 175

företag där nyemissionsbehoven är stora. kan också begränsningsregeln i vissa fall negativt påverka dessa företags framtida tillväxt.

Det förtjänar vidare att framhållas att fonden i flera fall under sin korta verksamhet kommit i kontakt med företag. ofta av typen familjeföretag. där kapitalbehovet varit större än tio procent av det totala aktiekapitalet.

lnom fondstyrelsen har de medelstora icke börsnoterade föetagens kapi— talsituation diskuterats. Det ligger i sakens natur att en begränsningsregel helt skulle omöjliggöra denna typ av placeringar. Det vore därför olyckligt att införa en sådan. innan fondstyrelsen tagit slutgiltig ställning till denna fråga.

Vidare föreslås placeringsregelementet. paragraf 12. ändrat så att förs- ta—tredje fondstyrelsema erhåller rätt att placera medel i samma slags konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt. som ljärde fondstyrelsen får förvärva. under förutsättning att det är fråga om förskrivningar avsedda för den allmänna rörelsen. Däremot föreslås inte första—tredje fondstyrelserna få konvertera dessa skuldebrev till aktier. Det finns enligt fjärde fondstyrelsens uppfattning vissa skäl som talar mot den föreslagna ändringen i reglementet.

Konvertibla skuldebrev är ett mellanting av ett räntebärande skuldebrev och en aktie. Normalt sett emitteras dessa med en räntesats. som är lägre än för ett obligationslån men högre än underliggande akties direktavkast- ning. Vid ett långsiktigt innehav är sannolikheten för att det konvertibla skuldebrevet kommer att bytas ut mot aktier stor. Konvertibla skuldebrev har sedan länge använts utomlands. men andelen nyemitterade konvertibla skuldebrev har dock varit liten i förhållande till normala aktieemissioner. Användningsområdet har ofta varit högt skuldsatta företag och företag med sämre kreditvärdighet. Bland svenska börsföretag har finansierings- formen blivit allt vanligare under de senaste ären. Detta beror delvis på att den har vissa skattemässiga fördelar framför en normal nyemission. och att dessa fördelar accentueras vid en hög inflation. Samtidigt existerar dock vissa missuppfattningar om de reella kostnaderna för denna finansie- ringsform jämfört med kostnaden för en vanlig nyemission. Detta förhål- lande har sannolikt också delvis påverkat den ökade populariteten.

Som ovan nämnts är sannolikheten för en konvertering normalt sett mycket stor. i kapitalmarknadsutredningen anges som skäl för att låta första—tredje fondstyrelserna förvärva konvertibla skuldebrev att fjärde Al”-fondens kapacitet. oavsett vilka ramar som kommer att fastställas i framtiden. knappast kan medge att denna delfond blir en mer betydande avnämare för sådana lån. Detta måste med andra ord tolkas så. att den vo- lym som de tre första fondstyrelsema kan tänkas förvärva blir av förhål- landevis stor omfattning. Detta innebär då samtidigt att återverkningama pä aktiemarknaden blir betydande. när så småningom de konvertibla skul- debreven kommer att avyttras på andrahandsmarknaden. För att motver- ka dessa negativa effekter måste då med största sannolikhet kapital på nä- got sätt tillföras aktiemarknaden. Enligt fjärde fondstyrelsens bedömning är det därför betydligt mera naturligt att kanalisera behovet av riskkapital. vare sig det gäller vanliga nyemissioner eller konvenibla skuldebrev. di- rekt till fjärde AP-fonden. Om det bedöms önskvärt att öka placeringska- paciteten utöver de ramar som hittills beviljats. kan olika varianter tänkas för detta. Ett sätt vore att införa någon form av refinansiering hos de tre första fondstyrelsema för nyemitterade konvertibla skuldebrev och ny- emitterade aktier. under förutsättning att fjärde fondstyrelsen bedömer placeringama som önskvärda. Altemativt kan naturligtvis ljärde fondsty-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 176

relsen tillföras nya medel i den omfattningen att rimliga behov av kapital. hade i form av konvertibla skuldebrev och vanliga nyemissioner. kan till- godoses.

Det är vidare fondstyrelsens uppfattning att det inte är riktigt att vidga marknaden för en finansieringsform. konvertibla skuldebrev. som är ett förhållandevis nära substitut till en annan finansieringsform. vanlig ny- emission. utan att samma marknadsvidgning görs för denna. Det är med andra ord en klar fördel. om det föreligger marknadsmässig neutralitet i fö- retagens val mellan olika finansieringsformer. Genom den högre komplexi- teten vid värdering av företag. vars skuldstruktur innehåller konvertibla skuldebrev. finns vidare också en risk för en totalt sett lägre marknadsvär- dering av dessa företags kapitalstoekar. Eftersom detta innebär att företa- gens kapitalkostnader blir högre. bör kanske inte emissioner av konvertib- la skuldebrev uppmuntras i alltför hög grad jämfört med vanliga nyemissio- ner.

Då 1973 års riksdag valde att inrätta en speciell aktiefond i stället för att vidga de då existerande AP-fondernas placeringsreglemente till att gälla också aktier. är en logisk följd av detta beslut att köp av konvertibla skul— debrev som hittills begränsas till fjärde fondstyrelsen. Detta inte minst för att i framtiden undvika de stora negativa kursutslag som skulle bli följden av att en stor innehavare måste avyttra delar av sitt innehav. eftersom rätt att konvertera inte föreligger.

Särskilt uttalande: Lundvall med instämmande av Boo anmälde att de anslöt sig till fondstyrelsens mening men önskade göra följande uttalande:

Det synes ur riskspridningssynpunkt vara rimligt. att 4:e AP-fonden av samma skäl som gäller för försäkringsbolagen begränsade sitt innehav av aktier i ett och samma bolag till högst tio procent av aktiekapitalet. En så- dan riskspridning borde vara ett riktmärke för placeringama. Undantag från normen borde kunna göras. då särskilda skäl föreligger. varav två — familjeföretag och icke börsnoterade företag — berörts i remissen. enligt bedömning av styrelse och verkställande direktör.

5.12 Svenska bankföreningen

Bankföreningen har inga invändningar mot förslaget att justera storleks- gränsen på de företag vilkas avgifter tillförs tredje fonden. vars andel av det totala fondkapitalet har varit krympande.

Bankföreningen delar utredningens åsikt att AP-fondens rätt att ge direk- ta lån till kommuner och kommunala företag bör bestå. Föreningen anser i likhet med KMU att fondens utlåning till kommunerna i fortsättningen i högre grad än hittills bör ske genom obligationsförvärv.

Beträffande AP—fondens rätt att ge direkta lån till bankinstituten. anser KMU att fondens vägledande princip bör vara att kreditgivningen skall ske via mellanhandsinstituten på kapitalmarknaden. Bankföreningen vill fram- hålla. att AP-fonden bör vara fri att utnyttja alla kreditinstitut som erbjuder konkurrenskraftig avkastning på AP-fondens medel. Bankföreningen an- sluter sig till utredningens uppfattning att Al”-fondens långivning via ban- kerna kan vara ändamålsenlig i vissa fall och att rätten bör kvarstå.

Återlänesystemet

Bankföreningen vill framhålla att företagens inbetalade ATP-avgifter motsvarar medel som — om inte ATP-systemet hade införts — till stor del skulle ha fonderats inom företagen och därmed kunnat användas i verk—

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 177

samheten på samma sätt som egna medel. Detta var htwudanledningen till att äterlänesystemet infördes så att företagen fick rätt att låna tillbaka viss del av de inbetalade A'l'P-avgiftcrna. Mot denna bakgrund kan bankför- eningen inte acceptera KMUzs resonemang att återlånen leder till felallo- kering av kapitalet. Det ligger ingenting orimligt i att de företag som gör stora inbetalningar till ATP-systemet också har stora återlånemöiligheter. Eftersom det ansägs motiverat att införa återlänemöjlighetcn i början av 1960-talet. när självfinansieringsgraden i näringslivet var mycket hög. vill bankföreningen framhålla att det i nuvarande läge med låg självfinansie- ringsgrad är ännu mer motiverat att bibehålla äterlänemöjligheten.

Bankföreningen anser att återlånen är en mycket viktig och för företagen väl fungerande finansieringskälla. Ett slopande av äterlänen skulle innebä- ra ett allvarligt ingrepp i det system för företagslinansiering som utvecklats under de senaste ca 15 åren. Utredningen har inte tillräckligt beaktat kon- sekvenserna vare sig för de låntagande företagen eller de långivande ban- kerna. Återlänen utgör. som framgår av den statistik utredningen redovi- sat. ett betydande inslag i näringslivets finansiering. För de företag som främst utnyttjar återlänesystemet är andelen givetvis väsentligt högre än vad genomsnittssiffrorna för näringslivet utvisar.

Svensk industris soliditet har hela l970-talet sjunkit samtidigt som lön- samheten legat pa en i genomsnitt lag och sjunkande nivft. Det är troligt att företagen lättare har kunnat bära denna soliditetsförsi-imring bl. a. på grund av att de har haft möjlighet till äterlän. Företagen vet att återlånen. på grund av riksbankens likviditetskvotsregler. är mindre resurskrävande för bankema än andra krediter. varför företagen sannolikt upplever möjlighe- ten till äterlån som en positiv faktor i sin planering. KMU tror att företa- gens soliditet kommer att fortsätta att försämras bl.a. därför att det poli- tiskt är svart att ge företagen den lönsamhetsnivä som skulle behövas för att soliditeten skulle bli oförändrad vid önskad investeringsnivä. Bankför- eningen vill päpeka att om man genom att ta bort återlånen gör företagens planering av finansieringen mer osäker. är det inte säkert att företagen kan bära en fortsatt försämring av soliditeten. Detta kan innebära att företagen för att bibehålla sin soliditet minskar investeringama.

Utredningen hävdar som nämnts att företagen i stället skall tillföras langa krediter via ett system som har högre kvaliteter än återlänesystemet. nämligen den öppna marknaden för långfristigt kapital. Bankföreningen vill framhälla att utredningens resonemang vore riktigt endast under förutsätt- ning att en fritt fungerande kapitalmarknad verkligen existerade. Emeller- tid har utredningen också föreslagit att emissionskontrollen skall bibehål- las. Företagen kommer därför enligt KMUzs förslag inte att ha tillgång till en marknad som permanent är öppen för dem. De byter således en säker rätt till atcrlan mot en osäker väntan i riksbankens kö för obligationsemis- sioner.

Det kan inte göras gällande att den kreditfördelning som sker via riks- bankens emissionskontroll frän samhällsekonomiska eller företagsekono- miska synpunkter skulle innebära en resursfördelning av bättre kvalitet än den bankerna kan göra. En undersökning av bankemas utlåning visar att de företag som nu dominerar återlånen utgörs av mycket kreditvärdiga fö- retag. Det är i stor utsträckning dessa som kan väntas bära upp den önska- de expansioncn av företagssektorns investeringar.

Det kunde då invändas att just dessa egenskaper borde göra det möjligt för företagen att erhålla krediterna på annat sätt än via återlån. Utredning- en pekar främst pa obligationsupplåning. En analys av äterlänen i de två

12 Riksdagen 1978/79. ] .ru/nl. Nr l65. Bilaga 3

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 l78

största medlemsbankema visar emellertid att dessa vad gäller lån över 500000 kr. till alldeles dominerande del utgörs dels av lån till företag som inte är tillräckligt stora för obligationsmarknaden eller inte har den typ av säkerheter som obligationsmarknaden kräver, dels av lån till företag som för närvarande (oberoende av storlek) inte har tillgång till obligationsmark- naden: handels- och serviceföretag. rederier. utländska dotterbolag m. fl. Även om den nedre gränsen för obligationslån kan sänkas något. kvarstår problemet att finna former för dessa lån.

Mot bakgrund av de skäl som anförts ovan vill bankföreningen bestämt avstyrka KMU:s förslag att införa en maximigräns på 500000 kr. för varje företags återlän som i praktiken skulle innebära att återlånerätten avskaf- fades för alla andra företag än småföretagen. Aterlånesystemet är av ett så- dant värde för att trygga näringslivets kapitalförsörjning att det bör bibe- hållas i sin nuvarande form.

Vad beträffar utredningens övriga förslag till förändringar i återlånesy- stemet tillstyrker bankföreningen förslaget att införa en ackumuleringsrätt som skulle öka företagens möjligheter att utnyttja återlånerätten.

l betänkandet föreslås vidare att bankernas upplåningsräntai AP-fonden i samband med återlånen skall höjas till en nivå som motsvarar statsobliga- tionsräntan. Bankföreningen accepterar detta förslag under förutsättning att bankema medges rätt till en anpassadjustering av utlåningsräntoma.

Bankföreningen vill framhålla att det bör vara möjligt att inom ramen för det nuvarande systemet minska återlänens störningar på Al”-fondens likvi- ditetsplanering genom föreskrifter om ett visst minsta tidsavstånd mellan ett företags ansökan om äterlän och återlånens utbetalande.

En betydande del av de krediter som skulle ersätta återlånen — om KMU:s förslag skulle genomföras — skulle ges i form av bankkrediter. kre- diter fran mellanhandsinstitut och utländsk upplåning. Härav skulle sanno- likt en stor del falla på bankerna. bl. a. därför att de större företagen inte passar som kunder i lndustrikredit. Samtidigt skulle bankerna berövas det resurstillflöde som refinansieringen av återlån hos AP—fonden inneburit. Det är nödvändigt att bankerna i så fall kompenseras för detta för att före- tagen skall kunna erbjudas tillfredsställande finansiering. Detta skulle till åtminstone en del kunna ske genom att AP-fonden får rätt att köpa bank- obligationer.

AP-fondens köp av bankobligationer

Utredningen anför. att "AP-fonden som hittills självfallet bör ha rätt att förvärva förlagsbevis utgivna av bankerna då denna låneform har till syfte att förstärka bankernas kapitalbas". Bankföreningen instämmer i denna uppfattning och vill tillägga. att AP-fonden också bör få rätten att förvärva de bankobligationer som eventuellt kommer att utges enligt utredningens förslag.

Bankföreningen vill främst anföra följande skäl för sin uppfattning. En väl fungerande kapitalmarknad förutsätter ett stort mått av frihet. lnga kapitalplacerare — vare sig institutionella eller privata — bör med oli- ka medel tvingas att göra investeringar som inte framstår som affärsmäs- sigt attraktiva. Kapitalplacerarna bör heller inte åläggas några restriktioner — andra än de säkerhetsmässiga regler som måste gälla för institutionella placerare av olika slag — i sina val mellan olika placeringsalternativ.

KMU föreslår som en nyhet att bankerna skall ges rätt att ge ut bl. a. eg- na obligationer men att AP-fonden inte skall få köpa dessa. Det framstår enligt bankföreningens uppfattning som orimligt, att dessa obligationer in-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 179

te skulle få förvärvas av kapitalmarknadens dominerande placerare AP- fonden. Som utredningen själv påpekar. torde en rätt för AP-fonden att förvärva obligationer vara en förutsättning för att dessa skall få den likvida karaktär som allmänheten torde kräva för att omplacera sin konventionella bankinlåning. Härtill kommer att fonden enligt bankföreningens åsikt mås- te få möjlighet att maximera sin avkastning och fritt besluta om obliga— tionsinnehavens sammansättning.

Utredningen anför som argument mot en rätt för AP-fonden att förväva bankobligationer. att AP-fondens långfristiga kapitalutbud då skulle kunna omvandlas till relativt kortfristig utlåning från bankerna.

Bankföreningen anser detta argument mindre relevant då bankemas utlå- ning de facto i allmänhet har medelfristig karaktär. Om det skulle bedömas nödvändigt att säkerställa. att de medel. som tillförs bankema om AP-fon— den förvärvar bankobligationer. används till även formellt långfristig utlå- ning. kan detta arrangeras i bankema genom att obligationslikviden an— vänds till finansiering av existerande företagskrediter. Dessas löptid skulle då kunna anpassas efter obligationslånens.

Det naturliga i att AP-fonden inte åläggs några restriktioner i fråga om förvärv av bankobligationer understryks av. att utredningens förslag om ett bibehållet återlånesystem för de mindre företagen likväl utelämnar en stor mängd företag i storleksklassen mellan de minsta och de obligationsut— givande. Denna stora kategori måste få sin fortsatta tillgång på bankkredi— tertryggad. — — —

AP-fondens köp av bankcertilikat

Övervägande skäl talar således för. att AP-fonden inte bör hindras att förvärva bankobligationer. Beträffande de föreslagna bankcertilikaten an— ser banklöreningen. att även dessa bör kunna få köpas av AP-fonden. som därigenom skulle kunna utnyttja ceniftkaten i förvaltningen av sina likvida medel.

AP-fondens köp av konvenibla skuldebrev och warrants

Beträffande utredningens förslag om AP-fondens placeringar i övrigt. vill bankföreningen tillstyrka att de tre första fondstyrelserna får rätt att köpa konvenibla skuldebrev och s.k. warrants men att inom AP-fonden kon- verteringsrätt av dessa värdepapper förbehålls fjärde fondstyrelsen. Ge— nom att de tre fondstyrelsema fick rätten att köpa konvenibla skuldebrev och warrants skulle en önskvärd breddning ske av marknaden för dessa lå— neinstrument.

Fjärde AP-fonden

Bankföreningen anser det viktigt att ansträngningar görs för att öka det egna kapitalet i företagen genom tillskott utifrån. I första hand bör detta ske genom att aktiesparande stimulans genom bl. a. lämpliga åtgärder på beskattningens område.

Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag att fjärde AP-fondens aktieinnehav i ett företag skall maximeras till [0 procent av röstetalet. För— slaget att denna gräns skall kunna överskridas efter dispens. kan bankför- eningen tillstyrka endast under förutsättning att det slås fast att en sådan ökning sker på framställning av det berörda bolaget. t. ex. manifesterad ge- nom en riktad nyemission. AP-fondcn bör således inte kunna erhålla sådan dispens för uppköp av aktier på marknaden.

Om det i framtiden skulle anses nödvändigt att öka AP-fondens resurser

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 180

för aktieköp. anser bankföreningen liksom KMU att en femte fondstyrelse för aktieförvärv hör inrättas. I en sådan situation borde enligt bankför- eningens uppfattning en maximigräns på 5 procent av röstetalet fastställas för den fjärde och den femte AP-fonden vardera.

Bankföreningen vill beträffande ljärde AP-fonden påtala att för dess sty- relsesamtmtnsättning gäller inte samma paritetsregel mellan näringslivets organisationer som för AP-fondens övriga fondstyrelser. Bankföreningen anser att ljärde nu)—fonden bordcjämställas med de övriga fonderna i detta avseende..

5.13 St enska sparbanksföreningen m.fl. AP—fondcn ha! sedan sin tillkomst varit den dominerande placerarcn på den svenska kapitalmarknaden. Enligt analyser som utredningen redovisar är det dock sannolikt att fondernas placeringskapacitet kommer att sjunka i betydande omfattning under 1980-talet. Det är mot den bakgrunden vik- tigt att regeringen så snart som möjligt tar ställning till hur urholkningen av fondernas placeringskapacitet skall kunna förhindras. Utredningen föreslår att det nuvarande återlånesystemet avskaffas och ersätts med en begränsad återlanerätt för mindre företag. Motivet är bl.a. att det nuvarande återli'inesystemet främst utnyttjas av stora företag som skulle kunna ta upp lån på den ordinarie kapitalmarknaden. Vi instämmeri utredningens förslag under den förutsättning som utredningen själv ställt upp. nämligen att de större industriföretagens totala finansieringssitttation därigenom inte skall försämras. Vi vill också framhålla betydelsen av att säkerhetsfrågan löses tillfredsställande för de mindre företag som i fort— sättningen skall kunna utnyttja äterlånesystemet. Svårigheter för mindre företag att själv a ställa upp en fullgod säkerhet utgör nämligen ett problem redan idag. En majoritet inom tttredningen föreslår en begränsning av 4:e All—fon- dens rätt att inneha aktier i ett enskilt företag. Vi har inte fttnnit anledning att särskilt ta ställning till detta förslag. Vi vill dock understryka reservan- ternas mening om att de skäl som kan åberopas för en begränsningsregel för försäkringsbolagen inte föreligger för 4:e AP-fonden. 4:e AP—fonden har således inrättats såsom ett specifikt instrument för transferering av riskkapital till näringslivet medan detta inte på samma sätt är fallet för för- säkringsbolagens aktieplaceringar.

5.1-l Sveriges föreningsbankers förbund

l'förbundet tillstyrker utredningens förslag att AP-fondens aktieinnehav sätts till högst 10% av röstetalet i varje enskilt bolag. ] fråga om återlän från A P-fonden. anför förbundet vidare.

Utredningens förslag till ändring av återlånesystemet enligt vilket återlå- nen reserveras för mindre företag tillstyrks av förbundet under förutsätt- ning att industrin bereds möjlighet att få emissionstillstånd. I syfte att nå- got vidga kretsen av möjliga låntagare anser förbundet dock dels att grän- sen för totalt utestående lånebelopp bör höjas från 500 tkr till lmkr. dels att den period under x ilken inbetalda avgifter ackumuleras bör utsträckas från fem till tio år.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 nu

5.15 Svenska Försäkringsbolags riksförbund

I avsnittet ”Allmänna pensionsfonden" föreslår utredningen ett tillägg till reglementet för A P—fonden. Förslaget innebär att AP-fonden "inom ra- men för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktitmssätt" skall förvaltas så att dcn ger högsta möjliga avkastning.

Riksförbundet framhåller det nödvändiga i att varje samhällssektor öp- pet får redovisa sina egna kostnader och att vid behov subventioner eller andra stödåtgärder sätts in lika öppet. F.ndast under dessa förutsättningar kan riksförbundet tillstyrka den föreslagna ändringen i reglementet. En an- nan sak är att man måste förutsätta att AP—fondcn med dess storlek inte hanterar sin placeringspolitik på ett sådant sätt att Riksbanken får svårig- heter att vidta penningpolitiska åtgärder.

5.16 Folksam

Utredningen föreslår ett tillägg till reglementet att AP-fonden "inom ra- men för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt" skall förvaltas så att den ger högsta möjliga avkastning. Folksam hyser förståelse för ett tillägg av detta slag men vill uttrycka förhoppningen att den ekonomiska politiken inte i något fall i framtiden leder till dolda subventioneringar på bekostnad av AP-fondens avkastning.

Utredningen föreslår att 4:e AP-fondens placeringar i aktier skall be- gränsas till högst 10% av röstetalet i varje enskilt företag. Vid 4:e fondens tillkomst framförde Folksam den åsikten att någon begränsning ej skulle förekomma. Folksam finner nu ingen anledning att ändra ståndpunkt iden- na fråga utan förordar fortsatt fri placering i aktier för 4:e AP-fonden. Ut- redningens förslag innebär onekligen en försvagning av 4:e AP-fondens möjligheter att effektivt delta i finansieringen av svensk industri.

S.l7 LO

En knapp majoritet av utredningen föreslår att 4:e AP-fondens möjlighe— ter till engagemang skall begränsas till högst IOC"?- av röstetalet i varje en- skilt företag. För närvarande finns ej någon begränsning av denna art.

I likhet med reserv-'anterna menar L() att majoritetens förslag innebär en försvagning av fondens möjligheter att effektivt bidra till en lösning av in- dustrins finansieringsproblem. Detta skulle ske i ett läge när tillgången på riskvilligt kapital är av stor betydelse. Utredningens omdömen om fondens hittillsvarande verksamhet är enhälligt positiv varför den logiska slutsat- sen är att någon begränsning inte behövs. Fonden innehar idag mer än IUP? av röstetalet i flera företag och några som helst nackdelar med detta åberopas inte av majoriteten. Flertalet av dessa större engagemang har till- kommit via direkta överenskommelser med företag. Dessa har alltså be- dömt engagemang av denna storleksordning som nödvändig för resp. före- tags utveckling.

Det ter sig vidare något underligt att i majoritetens skrivning som ett ar— gument för en 10%—spärr anförs parallellen till försäkringsbolagen. Flerta- let av ledamöterna har i två olika reservationertillbakavisat denna parallell (reservation av Back. Johansson. Mehr. Nilstein. Wickman samt reserva- tion av Wohlin). Den felaktiga kopplingen till försäkringsbolagen redovisa-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 182

des redan i det delbetänkande som 1972 föregick fondens tillkomst och den tillbakavisades då i 1.05 remissyttrande. 4:e AP-fonden har inte samma be- hov av riskspridning som försäkringsbolagen har. Fondens huvuduppgift är att öka tillgången på riskvilligt kapital via aktiemarknaden medan för- säkringsbolagens uppgift är att bedriva försäkringsrörelse. Fonden är före— mål för särskild offentlig insyn och kontroll samt har en bred representa- tion av olika intressegrupper i styrelsen. Fonden är därför — till skillnad från försäkringsbolagen — i de fall det blir befogat väl lämpad att utöva ett aktivt ägaransvar. Ett ökat ägarinflytande för fonden ligger dessutom i lin- je med strävan till ökad insyn och breddat ägande i näringslivet vilket knappast torde kunna sägas om ett ökat ägarinflytande för försäkringsbola- gen.

LO kan helt instämma i KMUs slutsats att allmänna pensionsfonden hit- tills fungerat väl och att de farhågor för dess verkningar som många ut- tryckt vid dess tillkomst var helt obefogade. Beträffande fondens framtida utveckling tycker LO att KMU tecknat en alltför mörk bild genom att be- gränsa sig till oförändrat avgiftsuttag (] 1,75 %) och oförändrat avgiftstak. Men den framtida förskjutningen i förhållandet mellan aktiva och pensio- närer måste givetvis avgiftsuttaget höjas i ett fördelningssystem ifall pen- sionslöftena skall kunna infrias. Detsamma gäller avgiftstaket vid stigande reallön ifall pensionema skall spela den roll för de äldres försörjning som från början var avsett.

De förslag rörande fonden och mellanhandsinstitutet som KMU fram- lägger är därför närmast av marginell karaktär. Även om LO tidigare föror— dat sammanslagningen av de tre fondstyrelsema till en kan LO nu i ljuset av ytterligare erfarenheter acceptera den nuvarande administrationen av fondema. LO har heller ingen invändning mot den föreslagna förändringen av gränsdragningen mellan andra och tredje fonden. En förutsättning är dock att stadgar ändras så att pensionsutbetalningarna fördelas mellan fon- derna i förhållande till föregående års avgifter i stället för till kapitalbehåll- ningen. Annars kommer andra fonden under en följd av år att få en betyd— ligt ogynnsammare och tredje en betydligt gynnsammare relation mellan influtna avgifter och pensionsutbetalningar än genomsnittet. vilket knap- past synes vara avsikten med förändringen. lin sådan utformning av stad- gan är också mer logisk i ett system som bygger på fördelningsprincipen.

Vad gäller utlåningsformema vill LO ifrågasätta om obligationsinstitutet är den idealiska formen i en marknad med få långivare. Obligationskostna— derna enban för de av bankerna emitterade obligationer som fonderna in— köpt torde under senare år ha uppgått till ca 40 mkr. Det är en inte helt ovä- sentlig kostnad. Visserligen föreslår KMU att vissa stämpelavgifter av- skaffas men övriga kostnader förbundna med obligationsemission är allt- jämt betydande. LO har svån att tro att obligationemas "marknadsan- passning" som KMU framhåller utgör en motsvarande fördel.

LO vill därför förorda att en utvidgning av möjligheterna att ge reverslån allvarligt prövas. ] varje fall bör alla statsgaranterade län kunna ges mot re- vers. Vidare anser LO inte att fonderna bör förvägras förvärva bankcenifi- kat som kan utgöra en lämplig form för de korta transaktioner fonden inte alltid kan undgå. Däremot bör förbudet mot förvärv av konvertibla lån och wanants kvarstå. Detta bör vara fjärde fondens placeringsområde. Medel- tilldelningen till denna fond kan ju anpassas så att dylika län kan placeras i önskad omfattning.

LO delar vidare KMUs uppfattning att återlånerätten bör avskaffas.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 183

Men LO finner ingen anledning ersätta den med en ny form för småföretag. De bör på ett ur allokeringssynpunkt fördelaktigare sätt kunna tillgodoses av mellanhandsinstituten. .

Däremot vill LO avstyrka KMUs förslag till omformulering av få ll i reg- Iementet. Fondstyrelsema bör inte åläggas att göra bedömningar av än mindre insatser i den allmänna ekonomiska politiken. Den nödvändiga in- ordningen av fondens verksamhet i denna politik sker f. n. främst genom informella kontakter med riksbanken vilket torde vara helt tillräckligt.

Som framgått tidigare stöder LO den uppfattning som kommer till ut- tryck i hrr Klas Backs m. fl. reservation att någon övre gräns för fjärde pen- sionsfondens aktieförvärv i ett och samma företag inte bör sättas.

5.18 TCO

AP-fonden skall enligt placeringsreglementet föra en placeringspolitik som tillgodoser kraven på en hög avkastning. Med hänsyn till fondens do- minerande roll på kapitalmt-lrknaden, är det samtidigt självklart att fondens verksamhet måste ske inom de ramar samhället ställer tipp inom den eko- nomiska politikens. inklusive kreditpolitikens område. Finner samhället det angeläget att vissa finansieringsuppgifter bör prioriteras. så bör också AP—fonden i sin placeringspolitik inrikta sig efter en sådan samhällsekono- misk avvägning. Någon bestämmelse som bekräftar detta självklara förhål- lande återfinns emellertid inte i gällande placeringsreglemente. Mot denna bakgrund föreslär kapitalmarknadsutredningen att till placeringsreglemen- tet fogas en bestämmelse som klargör detta förhållande. TCO tillstyrker detta förslag till komplettering av placeringsreglementet.

Utredningen förutsätter att kanaliseringen av fondens medel även fort- sättningsvis bör ske genom obligationsköp och genom anlitande av mellan- handsinstituten. TCO delar uppfattningen att den medelskanalisering som skett inom AP-fondsystemets ram visat sig väl avvägd och förenlig med samhällsekonomiska målsättningar. Utredningen konstaterar att AP-fon- dens betydelse som källa för långfristig finansiering kan förväntas minska. vilket. enligt utredningen. ger anledning till oro med hänsyn till det växan- de behov av långfristigt kapital. som kan förväntas framöver. TCO har av denna anledning tidigare förordat en höjning av ATP-avgifterna under pe- rioden 1980—84 enligt det högsta av två aktuella altemativ.

Men en höjning enligt det högre alternativet bidrar enbart till att på läng- re sikt dämpa nedgången i AP-fondens relativa betydelse. Andra former för långfristig finansiering krävs.

En arbetsgrupp med företrädare för förbunden inom TCO har föreslagit att tillgången på långsiktigt kapital på sikt skall tryggas genom ett system med lönebaserade löntagarfonder. Vid ett införande av löntagarfonder bör fonderna ges en något annorlunda inriktning än AP—fonden. även om ett avkastningskrav också måste tillämpas för löntagarfondemas del. Det är enligt TCOs mening väsentligt att löntagama för framtiden mer aktivt med- verkar i den på sikt nödvändiga kapitalbildningen, vilket kräver uppbyg- gande av ett nytt fondsystem. Det är ett självklart krav att löntagarfonder, på samma sätt som AP-fonden. måste föra en placeringspolitik inom de ra- mar som anges av den ekonomiska politiken. Förslaget kommer att be- handlas av 1979 års TCO-kongress.

Enligt gällande bestämmelser har företagen en näst intill automatisk rätt — en återlånerätt — att låna tillbaka hälften av under ett år inbetalade ATP-avgifter. Kapitalmarknadsutredningen föreslår att återlånesystemet i .

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 184

sin nuvarande form avskaffas. Enligt utredningens förslag skulle de större företagen ej omfattas av återlån. medan mindre företags reella möjligheter till sådana lån stärks. TCO tillstyrker utredningens förslag på denna punkt. Återlånesystemct innebär en onödig fastlåsning av finansiella resurser till de avgiftsbetalande företagen. Därmed sker ingen konkurrerande prövning på kapitalmarknaden av förutsättningarna för räntabel användning.

Avskaffandet av återlånerätten för de större företagen behöver inte in- nebära att dessa företags. som grupp betraktad. tillgång till finansiella re- surser minskar. En väsentlig förutsättning för avskaffande av återlånerät- ten är att de därigenom frigjorda medlen tillfaller de större företagen ge- nom obligationsmarknaden eller genom mellanhandsinstituten.

Vidare föreslår utredningen att de tre första fonderna ges rätt att förvär- va konvcrtibla sktrldebrcv och s. k. warrants. Däremot skulle de enligt ut- redningens förslag inte få utnyttja den med dessa värdepapper förenade rätten till konvertering respektive köp av aktier.

TCO tillstyrker utredningens förslag att de tre första fonderna ges rätt att förvärva dessa värdepapper. Enligt TCOs mening bör dock rätten till förvärv vara förenad med samma villkor som gäller för andra placerare. Med hänsyn till den med skuldebreven förenade inlösensrätten kan det för- väntas att värdet på dessa följer utvecklingen på de bakomliggande aktier- na. I det fall värdet utvecklas ogynnsamt föreligger med utredningens mo- dell ingen möjlighct att genom aktieförvärv påverka utvecklingen i företa- get. lcke heller kan möjligheten till aktieförvärv åberopas i syfte att bevaka en från fondsystemet tillfredsställande företagspolitik. TCO finner det där- för vara av ringa värde att medge de tre fonderna rätt till förvärv av nämn- da värdepapper under angivna villkor. Rätten till förvärv av konvertibla skuldebrev bör ges under samma villkor som gängse är förenade med dessa värdepapper.

Som utredningen påpekar bör ett självklart krav för fjärde AP-f'ondens aktieförvärv vara att dess aktieinnehav förvaltas under ett aktivt ägaran— svar. Om så inte vore fallet skulle i stället minoritetsinflytandet stärkas. inom ramen för en marknadsekonomi bör större aktieägare ta på sig ett ägaransvar. som står i paritet med kapitalinsatsemas storlek.

Utredningens majoritet förordar att en begränsningsregel för fjärde AP- fondens aktieinnehav införs. innebärande att fonden normalt får inneha ak- tier motsvarande högst 10 procent av rösterna i varje enskilt företag. TCO avvisar på denna punkt majoritetens förslag. och ställer sig bakom den lin- je som i en reservation presenterats av utredningens minoritet.

Det är väsentligt att tillgången till riskvilligt kapital stärks. En begräns- ningsregel av angiven art kan inte anses bidra till en tillräcklig förstärkning från utbudssidan. Det har i flera fall visat sig att företagen ställt större krav på kapitalinsatser från fondens sida än vad som är förenligt med begräns- ningsregeln. För att fonden framdeles skall kunna fylla en väsentlig roll krävs att den kan bidra till de kapitalinsatser. som är nödvändiga med hän- syn till den behövliga omstruktureringen av svensk industri.

Farhågor för en dominerande maktställning för fonden kan inte heller enligt TCOs mening tas till intäkt för en begränsningsregel. Ett näringsliv. karakteriserat av mångsidigt ägande och av att flera intressegrupper balan- serar varandra kräver inte att en sådan balans gäller i varje enskilt företag. Det är i själva verket av självständigt värde att i varje företag ägare kan återfinnas. av vilka ett aktivt ägaransvar kan utkrävas. Balansen mellan oli- ka ägargrupper bör i stället gälla för näringslivet i dess helhet. Finner man på sikt farhågor för en alltför stark maktställning för fjärde AP—fonden är

Prop. 1978/791165 Bilaga 3 185

det rimligare att en femte AP-fond bildas. i stället för begränsningsregler för fjärde Al”-fondens ägande i enskilda företag.

5.19 SACO/SR

Utredningens förslag om tillägg i fondreglementet för AP—fonden synes på ett värdefullt sätt kodifiera nuvarande praxis i fråga om fondens infly- tande på länevillkoren på den svenska kapitalmarknaden. Den hittillsva— rande utvecklingen ger även stöd för uppfattningen att placeringsregle— mentet i huvudsak bör vara oförändrat med påpekandet att fonden ej bör ha rätt att köpa bankobligationer eller de s.k. bankcertifikat som föreslås bli medgivna.

Det av utredningen skissade förslaget för återlån från AP-fonden kan väntas medföra en avsevärd förbättring för de mindre och medelstora före- tagen vars kreditbehov idag kan få stå tillbaka för de större företagen.

SACO/SR tillstyrker utredningens förslag att ge de tre första fondstyrel- sema rätt att köpa konvertibla skuldebrev och s.k. warrants. Mot bak- grunden av såväl näringslivets behov av riskvilligt kapital som önskvärd- heten att på positiv realavkastning på AP-fondens placeringar tillmäter centralorganisationen detta förslag en betydande vikt.

Frågor rörande AP-fonden har utgjort en central del av kapitalmark— nadsutredningens utredningsuppdrag. [ vissa väsentliga avseenden nödgas emellertid SACO/SR konstatera att utredningens ställningstaganden är fö- ga vägledande. Beträffande fjärde AP-fondens framtida utveckling anföres endast att utredningen . . förutsätter att fjärde AP-fonden framöver till- föres ökade resurser i takt med utvecklingen. På sikt bör övervägas att låta tillväxten av AP-fondens aktieförvärv ske genom inrättandet av en femte fondstyrelse. utrustad med egen administration." SACO/SR anser att ut- redningen påvisat behovct av ökat ägarkapital inom näringslivet. AP-fon- dens kapitaltillskott bör därför i högre grad än för närvarande ske i sådana former. Några betänkligheter mot ett ökat risktagande bör inte föreligga ur försäkringssynpunkt. Framtida pensioner tas ur det framtida produktions- resultatet och om produktionstillväxten blir svag blir samhällets möjlighe- ter begränsade att ge de äldre en god standard även om AP-fonden inte drabbas av några förluster. Med hänsyn till att fjärde AP-fonden redan är en bland de större institutionerna på aktiemarknaden. bör därför en femte AP-fondstyrelse övervägas relativt snart. Utredningens förslag att begrän- sa fjärde AP-fondens rätt att förvärva aktier står ej i samklang med den här redovisade uppfattningen och tillstyrkes därför ej av SACO/SR.

Frågan om AP-fondens organisation berörs relativt ytligt av utredning- en. Man konstaterar att de tre första fondstyrelsema redan från början enades om att inrätta en gemensam förvaltning. Detta beslut stred enligt utredningen mot grundtankarna i pensionskommitténs förslag som låg till grund för fondreglementet. Syftet med uppdelningen kom därigenom att motverkas. Denna kritiska hållning hos utredningen fullf'öljes emellertid ej. Enligt utredningen behöver inte koncentrationen av beslutsfunktionen ha menliga effekter. Någon egen uppfattning redovisar emellertid inte utred- ningen utan nöjer sig med att ange vad som säges vara en principiell syn på den organisatoriska utformningen av förvaltningen.

SACO/SR har inte underlag för att bedöma eventuella "menliga" effek- ter. Med utgångspunkt från utredningens konstaterande att den nuvarande organisationen strider mot grundtankarna bakom fondreglementet och motverkar syftet med uppdelningen anser SACO/SR det vara konsekvent

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 186

att ompröva förvaltningsorganisationen såvida det inte kan visas att menli- ga effekter ej uppstått. Eftersom utredningen ej ansett sig kunna hävda detta följer att förvaltningsorganisationen enligt SACO/SR:s uppfattning bör omprövas.

5.20 Svenska arbetsgivarel'öreningen

AP-l'onderna och näringslivets kapitalförsörjning

Ett centralt problemområde för kapitalmarknadsutredningen har varit AP-fondernas ställning och verkningar på den svenska kapitalmarknaden. Föreningen har städse hävdat. att AP—fondernas uppgift är att tjäna som buffert under pensionssystemets uppbyggnadsperiod och för framtida de- mografiska och liknande svängningar i relationen mellan aktiva och passi- va. Al”-fonderna är icke lämpliga för att lösa näringslivets kapitalförsörj- ning.

Föreningen kan således icke acceptera utredningens resonemang om att det nu och framgent skulle föreligga kapitalbrist av sådan art att den kan avhjälpas genom fondbildning inom AP-systemet. Det allt för höga uttaget av AP-avgifter har begränsat företagens lönsamhet. förorsakat en drama- tisk minskning av soliditeten i företagen samtidigt som de blivit mer be- roende av lånemedel,

Det dominerande problemet i svensk ekonomi är inte kapitalbrist utan brist på förräntning av det egna kapitalet. En förbättring av lönsamheten i näringslivet är oundgänglig. En sådan förbättring möjliggör en ökad kapi- talförsöijning på normala vägar titan anlitande av fonduppbyggnad av nä- got slag. Detta gäller såväl lånat kapital som eget riskvilligt kapital i företa- gen.

Fjärdc AP-fonden och utvecklingen på aktiemarknaden

Vad som närmast synes föresväva kapitalmarknadsutredningen torde vara att soliditeten skulle kunna förstärkas eller soliditetsnedgången däm— pas genom att det egna kapitalet förstärkes genom riktade nyemissioner som tas upp av tjärde AP-fonden. Förutsättningama härför är givetvis att ljärde AP-fondcn kan acceptera den förväntade avkastning på nyemissio- ner. som lönsamheten i företagen medger. Samtidigt måste förutsättas att de hittillsvarande aktieägama inte motsätter sig den utspädning av aktie- kapitalet, som nyemissioner innebär. Kapitalmarknadsutredningen synes föreställa sig att man genom stora nytillskott av riskvilligt kapital från AP- fondema kan åstadkomma en gynnsam utveckling av produktionen per ar- betstimme. F.n fortsatt välståndsl'örbättring skulle enligt denna uppfattning kunna äga rum titan att lönsamheten i näringslivet behöver återställas. Denna tanke vilar emellertid på en ofullständig bild av lönsamhetens roll.

För det första krävs det en viss lönsamhet för att investeringar överhu- vud skall komma till stånd. Tillgång på ökat finansiellt riskkapital är icke detsamma som ökad realkapitalbildning. För att det skall bli ökad realkapi- talbildning krävs därutöver tillgång på investeringsprojekt med en förvän- tad avkastning. som tillfredsställer även de tidigare aktieägarna och som är högre än avkastningen på finansiella placeringar. Det framstår som synner- ligen problematiskt att på lång sikt få till stånd en stark tillväxt av den reala kapitalvolymen i företagen genom omfattande nyemissioner samtidigt som lönsamheten hålles läg. Sambandet mellan realkapitalets tillväxttakt och dess avkastning berör flera dimensioner i såväl den reala som den finansi- ella delen av ekonomin.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 187

Det är tänkbart att omfattande aktieemissioner som tas tipp av fjärde AP-fonden under en övergångsperiod kan tjäna som medel att förstärka so- liditeten. Denna situation skulle i så fall vara betingad avatt fjärde AP-fon- den är villig att acceptera emissionskurser som ligger relativt högt i förhål- lande till de vid varje tillfälle aktuella börskursema. En emission kan häri- genom te sig fördelaktig för de tidigare aktieägarna. Efterhand torde emel— lertid allmänna kursläget komma att anpassas så att dessa lörtitsättningar inte blir rådande på lång sikt. .

SAF vill således med skärpa avvisa tankarna på att ytterligare öka fjärde AP-fondens titbtid av riskvilligt kapital. Att försöka en sådan lösning är att gå fel väg. I stället bör lönsamheten successivt förbättras till en sådan nivå. att en tillräcklig ökning av det i näringslivet arbetande riskvilliga kapitalet kan åstadkommas genom en ökning av kvarhållna medel i förening med ett ökat intresse för nyemissioner bland hushållen. Den lönsamhetsnivå som krävs för att en långsiktig utveckling av detta slag skall bli möjlig kan vid nuvarande skattesystem inte för någon te sig stötande ur fördelningssyn- punkt. En ersättning till det riskvilliga kapitalet i näringslivet. som möjlig- gör en avkastning för personer i genomsnittliga inkomstlägen. vilka för- värvar aktier. av storleksordningen 3 a 4 % per år kan icke anses oskälig. För större förmögenhetsägare blir den reala avkastningen vid samma nivå för lönsamheten i företagen efter beaktande även av förmögenhets- och arvsskatt ett par procentenheter lägre. Detta gäller om aktieposten belå- nats till 50 (2. Utan belåning blir avkastningen ännu lägre. Någon tillväxt av de större förmögenhetsägamas andel i företagens aktiekapital kan det således trots lönsamhetsförbättringen icke bli. snarare en utveckling i mot- satt riktning.

AP-fondens målsättning

lx'apitalmarknadsutredningens förslag om ett tilläggsuttalande till väg- ledning för AP-fondernas placeringspolitik vill SAF bestämt avstyrka. AP-fonden är inte ett organ för den allmänna ekonomiska politiken. Stats- makternas ansvar för denna mäste vara odelat. AP-fonden skall uppträda som en privat kapitalplacerare.

[ och med att AP-fondens enda målsättning är att uppnå högsta möjliga avkastning blir dess beteende förutsebart för Riksbanken. AP—fonden rea- gerar konsistent på Riksbankens penningpolitiska åtgärder. Om man emel- lertid genom det föreslagna tillägget gör AP-fondens målsättning mer kom- plex. blir beteendet mindre förutsebart. De penningpolitiska medlens ef- fektivitet reduceras.

Återlånesystemet

Den kritik mot återlånesystemet. som baserats på den teoretiska upp- fattningen att återlånen skulle snedvrida den totala kreditgivningen till oli- ka typer av företag i näringslivet. arbetsintensiva och kapitalintensiva. ex- panderande och stagnerande etc.. har inte bekräftats genom några empiris- ka undersökningar. Kapitalmarknadsutredningen framlägger inte något så- dant material. Ur de avgiftsbetalande arbetsgivarnas synpunkt har återlå- ningen fungerat i stort sett väl. Återlånen har spelat en stor roll i företagens finansiella planering. Återlånen har utgjort en form för medelfristig kredit- givning till större såväl som mindre företag. vilken för många företag inte låter sig ersättas med någon annan etablerad form av banklån. En brist som upplevts i återlånesystemet är dock för korta amorteringstider och frånvaro av ackumuleringsrätt för mindre arbetsgivare.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 188

Föreningen måste bestämt avstyrka utredningens förslag att begränsa återlånerätten. ] stället bör amorteringstiden utsträckas till 15 år och en tioårig ackumuleringsrätt införas upp till en beloppsgräns om 2 miljoner i stället för av utredningen föreslagna 500.000 kronor. I övrigt bör återlåne- systcmet bibehållas i sin nuvarande utformning. Ett system som ftingerat väl och spelat en stor roll i företagens finansiella planering bör icke avskaf- fas på så lösa grunder som kapitalmarknadsutredningen anför. Förslaget att avskaffa lånerätten är särskilt olyckligt i en period när näringslivet ge- nomgår den största krisen under det senaste seklet.

Begränsningsregeln

Skulle AP-fondemas möjligheter att placera i aktier ändock ökas. anser föreningen det självfallet att samma regler skall gälla för AP-l'onderna som för ett försäkringsbolag. nämligen att innehavet i ett och samma aktiebolag icke får överstiga 5 G'r. Begränsningsregeln skall gälla AP-fondsystemet i dess helhet.

AP-fonden i övrigt

Utredningen föreslår att bankerna skall få rätt att ge ut bl. a. egna obliga- tioner men att AP-fonden inte skall ha rätt att förvärva dessa. Motivet för förbudet är att hindra att AP-fondens långfristiga kapitalutbud styrs över till mer kortfristig utlåning. Föreningen kan inte finna något avgörande skäl varför kapitalmarknadens dominerande placerare skulle åläggas detta förbud. Kapitalplaeerare bör inte åläggas onödiga restriktioner i sina val mellan olika placeringsalternativ. En väl fungerande kapitalmarknad förut- sätter ett minimum av restriktioner. Föreningen avstyrker därför utred- ningens förslag om förbtid för AP-fonden att förvärva bankobligationer men avstår från att kommentera förslaget att AP-fonden förbjuds att för- värva bankcertifikal som är av mera kortfristig natur.

Föreningen tillstyrker vidare att AP-fonderna l—3 får rätt att köpa kon- vertibla skuldebrev och s.k. warrants men ej rätt att konvertera dessa till aktier.

5.21 LRF

AP-fonden har en stor betydelse för kapitalbildningen i samhället. Dess uppgift att tillföra kreditmarknaden långfristigt kapital är enligt förbundets mening av utomordentligt samhällsekonomiskt värde. Det inger därför be- kymmer att kapitalbildningen enligt utredningens analys kraftigt kommer att avta. Därvid kommer under l980-talet AP-fondens relativa betydelse som källa för den långfristiga finansieringen att minska, vilket enligt LRFs mening kan få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser. Problemet sammanhänger i sin helhet med sparandebristen i samhället. Utredningen har understrukit vikten av att den framtida politiken ifråga om pensions- åtaganden och avgiftsuttagen utformas så att en sådan försvagning av AP- sparandet förebyggs. Antalet ålderspensionärer med ATP kommer att kraftigt öka. För att möta de kommande pensionsåtagandena krävs ett kraftigt avgiftsuttag. Enligt beräkningarna från Riksförsäkringsverket kan en ökning av arbetsgivaravgifterna från 1980 med ca l/4 procent per år bli erforderlig. ATP-avgifterna skulle därmed år 2000 utgöra mellan 16—18 procent. AP-fondernas dubbla funktion att svara för pensionsåtagandena och att tillföra kapitalmarknaden ett stabilt titbud av långfristigt kapital får enligt LRFs mening ej ifrågasättas. Emellertid är denna dubbla funktion

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 189

förbttnden med frågan om vilka avkastningskrav som fonden kan rikta. Ge- nom kreditpolitiska beslut har AP-fondens placeringar fått en relativt hög andel lägavkastande obligationer. Dessutom betonas ofta AP-fondernas betydelse att tillföra näringslivet riskvilligt kapital. vilket även markeras av 4:e AP-fondens tillkomst. Den fjärde AP-fonden föreslas av utredning- en fä begränsa placeringarna till l0 procent av röstetalet för alla aktier i resp. företag.

Enligt LRFs uppfattning bör AP-fondernas placeringar präglas av flexi- bilitet. Samtidigt bör mellanhandsinstitutens funktion ej förändras som en länk mellan AP-fonden och kapitalmarknaden. Därigenom kan en bred an- passning ske till olika läntagarkategoriers kapitalbehov. De flexibla insla- gen i placeringspolitiken bör innefatta traditionella placeringar som aktier. obligationer och reverslån. Enligt LRFs uppfattning är de flexibla inslagen beroende på utformningen av respektive Iåneforms delmarknad. Obliga— tionsmarknaden kan exempelvis behöva differentieras eller få en utform- ning som ej ger den stelhet som ofta förekommer p. g. a. kreditpolitiska ät- gärder. Genom en differentiering kan AP—fonden förbättra möjligheterna att vid placeringsbesluten inväga avkastningskraven. Dock vill LRF be- träffande placeringsreglementet & 4 understryka det principiella värdet av det föreslagna: "inom ramen för vad som är förenligt med allmänna ekono- miska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt".

Första. andra och tredje AP-fonderna föreslås i likhet med fjärde fonden få möjlighet att förvärva konvertibla skuldebrev och warrants. LRF ser i förlängningen av detta förslag en tveksam uppluckring av fondernas funk- tion gentemot kapitalmarknaden. Marknaden för konvertibla skuldebrev är starkt växande. Dess värde som låneform vill LRF ej ifrågasätta utan ser med tillfredsställelse på sådana innovativa förändringar på kapital- marknaden. LRF anser emellertid att ljärde AP-fonden med tiden ej i till- räcklig grad kan fanga upp denna marknad. Av flera skäl anser LRF att ett utökat fondantal i stället bör tillförsäkra AP-fondcn möjligheten att förvär- va konvertibla skuldebrev och warrants. l denna riktning pekar flera av LRFs överväganden enligt ovan. En ökad kapitalbildning bör följas av en spridning av placeringarna. Eventuellt tänkbara negativa effekter genom fondernas dominerande ställning kan därvid reduceras. Tillförseln av risk- villigt kapital till näringslivet bör även förbättras. Detta bör leda till att ett utökat fondantal kan få likvärdiga uppgifter. Utredningen anför att på sikt bör övervägas att inrätta en femte fondstyrelse. LRF delar saledes denna uppfattning och vill betona att flera skäl föreligger för att ej uppskjuta en sådan prövning. LRF vill ej föreslå ett bestämt fondantal. titan anser att även denna fråga bör prövas. Grundprincipen i LRFs uppfattning är härvid att fondantalet kan på ett avgörande sätt spela en roll för kapitalmarkna- dens funktioner.

Utredningen förelar ett avskaffande av aterlänesystcmet i dess nuvaran- de form. LRF tillstyrker detta förslag men vill framhålla vikten av att AP- fondemas placeringsinriktning far motsvarande revidering. sa att mellan- handsinstitutens kreditgivningsmt'ijligheter utvidgas för att tillgodose nä- ringslivets kreditförsörjning. Det system som föreslås ersätta det nttvaran- de skall anpassas till de mindre företagens behov. Föreslagen utformning innefattar dels en övre beloppsgräns om 500.000 kronor dels en 5-ärig ac- kumuleringsrätt. LRF vill uttrycka sin tillfredsställelse med inriktningen på de mindre företagen. men vill inte acceptera de begränsningar som be- loppsgränsen 500.000 kronor och en 5-ärig ackumuleringsrätt medför. LRF vill därför föreslå att beloppsgränsen höjs till ] mkr och en I0-ärig ackumu-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 190

leringsrätt införs. Detta bör av flera skäl vara en betydelsefull strukturan- passning. då mindre företag i utveckling kan ges hjälp till ökade satsningar. En investering i ett mindre företag skall därvid ses i relation till verksam- hetens omfattning och dess betydelse för företagets utveckling. En IO-årig ackumuleringsrätt torde medföra att flera företag får möjlighet att utnyttja återlånen. vilket bör bidra till att underlätta finansieringen av småföretag. För att systemet ej skall belastas med allt för många mindre lån. bör minsta lånebeloppet fastställas till 50.000 kronor.

Utredningen förordar vidare att AP—fonden inte skall ha rätt att förvärva obligationer utgivna av bank och s.k. bankcertiflkat. LRF vill härvid in- stämma i utredningens uppfattning.

LRF tillstyrker utredningens förslag att beträffande tredje AP-fonden gränsen justeras från 20 till 50 anställda för storleken på de företag. vilkas avgifter tillförs fonden. LRF förutsätter att tredje fondens placeringsinrikt- ning bibehålles.

5.22 KF

Utredningen anser att den fjärde AP-fonden bör tillföras ökade resurser och att på sikt en fristående femte AP—fond ev. bör inrättas. KF delar den- na uppfattning men anser att även kooperativt ägda bolag skall få möjlighet att tillföras kapital ur dessa källor. Kooperativa företag bör här inte ha konkurrensnackdelar gentemot privatägda börsföretag. Ett specialinriktat utredningsarbete bör genomföras med syfte att utforma ett sådant place- ringsreglemente för fjärde AP-fonden. och motsvarande för en ev. femte fond. så att aktieplaceringar i kooperativt ägda bolag blir möjligt.

Återlånesystemet i AP-fonden bör — enligt utredningens uppfattning — avskaffas i sin nuvarande form och ersättas med en utlåning anpassad till de mindre företagens behov. — — —-

Trots att vissa brister uppenbarligen föreligger i äterlånesystcmet anser dock KF att gällande regler på ett betydelsefullt sätt bidragit till att under- lätta konsumentkooperationens kapitalförsörjning. Ett slopande av det nu- varande systemet skulle försvåra den finansiella planeringen och försämra utsikterna att skaffa erforderligt kapital i ett läge där konsumentkoopera- tionens möjligheter att utnyttja kapitalmarknaden redan är begränsade. KF avstyrker därför utredningens förslag att avskaffa de nuvarande for- merna för åtcrlftn från AP—fonden.

5.23 Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Återlånesystemet

l kapitalmarknadsutredningen liksom i l957 års pensionskommitté kan i argumenteringen i fråga om återlånerätten urskiljas en målkonflikt. Mot behovet av att kompensera företagen för den finansiella belastning som pensionsutgifterna utgör står önskan att skapa institutionella förutsättning- ar för en samhällsekonomiskt effektiv allokering av kapitalresurserna. Konflikten kan också uttryckas så att mot statsmakternas ekonomisk-poli- tiska intention står företagens ambitioner att säkra sin långsiktiga finansiel- la planering. Den här målkonflikten avgjorde pensionskommittén till före- tagens fördel genom återlånerättens införande medan kapitalmarknads- utredningen med disciplinen på kapitalmarknaden som huvudargument vill avskaffa den utom för småföretagen.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 191

Den argumentering som bygger upp kapitalmarknadsutredningens ställ- ningstagande är enligt vår uppfattning ofullständig och grundad på i hu— vudsak teorier som gäller i ekonomier" med någorlunda perfekt fungerande kapital— och kreditmarknader. Sä ärju som bekant långt ifrån falleti Sveri— ge. Hänill kommer intentionema hos de tidigare politiska makthavarna att på olika sätt pressa ner den genomsnittliga vinstnivån och därmed sparan— det inom företagen. Detta har haft två syften — att göra dessa mer mottag- liga för den ekonomiska politikens redskap och att minska det interna före- tagssparandet för att därmed reducera ägarnas förmögenhetsbildning. De successivt upptrappade arbetsgiVaravgifterna har sannolikt medverkat till denna politik.

[ det här läget har företagens tillgång på långfristigt kapital utifrån kom- mit att spela en allt viktigare roll i den finansiella planeringen. Företagen har här i Sverige inte som sina utländska konkurrenter tillgång till inhems- ka marknader där i huvudsak priset är avgörande för att kapital skall stäl- las till förfogande. I stället är de underkastade emisssionskontroll.

! den här situationen tillmäts återlånen betydande vikt av de större före- tagen. De utgör ju en av de få finansieringsformer som företagen med sä- kerhet vet är disponibla.

Utredningen säger sig med förslaget inte vilja reducera de större företa- gens totala tillgång på långfristigt kapital. De stora företagen sägs ha goda institutionella förutsättningar att tillgodose sitt kapitalbehov på obliga— tionsmarknaden. Så har emellertid hittills inte varit fallet och utredningen ställer inga uttryckligare förslag i riktning mot en förändring på den här punkten.

Härtill kommer att ingen hänsyn tas till de medelstora företagen för vilka obligationsmarknaden åtminstone hittills inte varit öppen. Sammanfatt- ningsvis vill vi alltså hävda att på grund av de nu rådande institutionella förhållandena på den svenska kapitalmarknaden en förändring av återlåne- rätten i enlighct med kapitalmarknadsutredningens förslag skulle vara till stor nackdel för många företag. Vi avstyrker därför återlånesystemcts av— skaffande för de större företagen men tillstyrker samtidigt den ackumule- ringsrätt och utökning av bindningsrätten till 15 år som föreslås.

Fjärde AP-fonden

Utredningen föreslår att fjärde AP-fonden tillföres ökade resurser för aktieförvärv ”i takt med utvecklingen". Vidare att en eventuell femte fond senare inrättas. Mot bakgrund av de argument som presenteras i inledning- en till detta yttrande vill vi uttrycka följande: Brist på riskvilligt kapital från marknaden uppkommer normalt om avkastningen på ägarkapitalet i företa- gen faller under en nivå där alternativa investeringar ger bättre avkastning. Om i en sådan bristsituation riskkapital tillföres företagen på andra än strikt ekonomiska grunder leder detta till en mindre effektiv resursfördel- ning och därmed till ett mindre utrymme för reallöneförbättringar.

Frestelsen att i vissa lägen låta utbudet av riskkapital från AP—fondsyste- met ske på andra grunder än rent ekonomiska, dvs. vad som kan betraktas som varande i försäkringstagarnas intresse, måste av naturliga skäl vara mycket stark. Det är därför viktigt att utbudet av riskkapital från AP- fondsystemet begränsas och omgärdas med sådana restriktioner att fonden inte får ett dominerande inflytande på marknaden för riskvilligt ägarkapi- tal.

Vid en återgång till normala avkastningsförhållanden på aktiemarknaden kommer med all sannolikhet behovet av ökat riskkapital genom nyemissio-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 192

ner att tillgodoses genom ökat utbud från hushåll och andra institutioner än AP-fonden.

Vi tillstyrker därför utredningens förslag om samma regler för AP-fon- dens aktieinnehav som för försäkringsbolagen. dvs. att innehavet i varje företag maximeras till H) procent av röstetalet.Detta skall gälla AP-fonden i dess helhet. dvs. oavsett hur många fonder som i framtiden får rätt att in- neha aktier. Samtidigt avstyrker vi den av majoriteten föreslagna dispens- möjligheten från denna regel.

Vi vill i det här avseendet också påtala två för fjärde AP-fonden i förhål- lande till övriga avvikande regler. Avkastningen på i fjärde AP-fonden för- valtade medel tillgodoräknas fonden som investcringsmedel. Enligt vår uppfattning skall dessa medel i stället användas för täckande av pensions- utlästelser. Vidare upprätthålls inte den paritetsrcgel mellan näringslivets organisationer som gäller för fonderna 1—3 i fjärde AP-fondcn.

AP-fonden — övrigt

Den institutionella strukturen på den svenska kapitalmarknaden karak- teriseras av en stark koncentration till ett fåtal institutioner inriktade på speciella grupper av låntagare. Ett sätt att minska denna koncentration är att öka bankernas möjligheter till en mer differentierad och långsiktig kre- ditgivning. Ett led i detta är. som utredningen föreslår. att ge bankerna rätt till utgivning av obligationer. Vi kan inte finna något skäl mot att bankerna på detta sätt deltar i kanaliseringen av AP-fondens medel. Däremot kan det vara mindre lämpligt för AP-fonden att förvärva bankcertilikat på grund av dessas mer kortsiktiga natur. Vi avstyrker därför kapitalmarknadsutred— ningens förslag om förbrrd för AP-fonden att förvärva bankaktier men ae- eepterar att AP-fonden förbjuds att förvärva bankcertilikat. Vi tillstyrker vidare att AP—fonderna 1—3 får rätt att köpa konvenibla skuldebrev och warrants men ej konvertera dem.

5.24 SHlO och Familjeföretagens förening

AP-fondens organisation

Utredningen föreslår att gränsen för de medel. som skall tillföras tredje fondstyrelsens förvaltning. sätts vid företag med 50 anställda. Fonden till- förs nu egenavgifter och avgifter från företag med färre än 20 anställda. Ef- tersom tredje fondens andel har sjunkit från ursprungligen 20 till 16 %, är det enligt utredningen motiverat att höja gränsen för antalet anställda. Or- ganisationerna har ingen erinran mot detta förslag.

Lån via bankinstituten

Utredningen föreslår att Allmänna pensionsfonden skall få rätt att för- värva bankobligationer och bankcertilikat. bl. a. i syfte att förstärka ban- kernas kapitalbas. Förslaget tillstyrkes.

Fjärde AP-fondens verksamhetsbetingelser

Fjärde AP-fonden hade vid utgången av l976 av sina totala placeringar på 730 mkr investerat 185 mkr i nyemissioner på aktiemarknaden. Fondens aktieinnehav motsvarade l.7 % av de börsnoterade företagens samman- lagda börsvärde. Enligt utredningens egen bedömning har aktieförvärven verkat stimulerande på aktiemarknaden och också verkat marknadsvid- gande. Utredningen föreslår därför att fjärde AP-fonden skall få rätt att in-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 l93

neha aktier upp till 10 % av röstetalet i ett bolag. Det noterades samtidigt att fonden redan idag i några fall har aktier till mer än IO '..T'F- av röstetalet.

Organisationerna anser att man för överskådlig framtid bör vara restrik- tiv när det gäller fjärde fondens aktieförvärv. så att fonden inte får ett för dominerande inflytande i vissa bolag. Med denna reservation tillstyrkes ut- redningens förslag, att fjärde AP-fonden skall äga rätt att inneha aktier upp till H) '.??- av röstetalet i svenska aktiebolag.

I detta sammanhang vill organisationerna aktualisera frågan om sam- mansättningen av fondstyrelserna. Sveriges hantverks- och industriorgani- sation är för närvarande representerad av en ledamot jämte suppleant i tredje fondstyrelsen. l fjärde fondstyrelsen är näringlivets representation begränsad till en av SAF och en av Sveriges industriförbund nominerad le- damotjämte en av SHIO nominerad suppleant. Med hänsyn till aktiemark- nadens vidgade betydelse för de mindre och medelstora företagen hemstäl- ler organisationerna om att fjärde fondens styrelse förändras så att närings- livet kommer att företrädas av. förutom de av SAF och lndustriförbundet föreslagna ledamöterna. en ledamot och en suppleant representerande Sveriges Hantverks- och lndustriorganisation — Familjeföretagen.

] avsnittet om lån via bankinstituten (betänkandet 8.4.45. s. 473t om— nämns avslutningsvis en "i diskussionen framförd tanke att långfristiga räntebundna krediter till de mindre företagen skulle förmedlas via bankin- stituten inom ramen för en refinansiering hos AP-fonden'". Utredningen nöjer sig dock med att nämna denna fråga (även på s. 477) och anser att dessa företags kreditförsörjning bör kunna förbättras genom utnyttjande av bankinstituten i ett reviderat återlånesystem.

Organisationerna återkommer nedan till återlånesystemets utformning men anser att frågan om långfristiga räntebundna krediter enligt det före- slagna systemet inte bör släppas så enkelt som utredningen giort.

Som ledamoten Sjönell framhåller i sitt särskilda yttrande (s. 763—764) är reglerna för lån till industrifastigheter otillfredsställande. För industri— byggnader gäller nu l5 års kreditlängd mot upp till 40 år och mer för lån till bostadshus via bostadsmarknadens kreditinstitut. Vi föreslår därför ett särskilt studium av möjlighetema att förbättra finansieringen av enskilda industrifastigheter och kollektiva verkstadshus genom att medge såväl för- längda lånetider som förlängd avskrivningstid.

Återlåncsystemet

Ett av utredningens förde mindre företagens del viktigaste förslag gäller införande av rätt till ackumulerade återlån. Organisationerna har länge verkat för att en rätt till ackumulerade återlån skall finnas och vi tillstyrker därför med stor tillfredsställelse utredningens förslag att en ackumulerad återlånerätt avseende de senaste fem åren skall införas och att 50 '.?2 av in- betalda avgifter skall kunna återlånas. Vi instämmer också i utredningens synpunkt att härigenom även små företag skall kunna uppnå ett rimligt återlånbart belopp. Av värde är också utredningens påpekande att de mindre företagen genom det föreslagna återlånesystemet till en del skyd- das mot en krcditåtstramning. vilket av utredningen inte uppfattas som en nackdel ur kreditpolitisk synvinkel.

1 sin argumentering för förslaget om ackumulerad återlånerätt hänvisar utredningen till överläggningar med representanter för mindre företag. var- vid konstateras att de belopp som hittills kunnat återlånas ofta varit allt för små för att motivera ett årligen återkommande ansökningsförfarande. Det- ta har särskilt gällt arbetsintensiva mindre företag med brist på rörelseka-

13 Riksdagen l978/79. [ saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 194

pital. Dessa synpunkter kan vitsordas av organisationerna. som är överty- gade om att rätten till ackumulerade återlån kommer att innebära ett ökat utnyttjande av denna låneform bland de mindre och medelstora företagen.

Organisationerna delar däremot inte utredningens förslag att det totala belopp som vid varje tidpunkt skall få utestå som återlån. bör begränsas till 500.000 kronor. Detta motiveras av att denna låneform skulle avgränsas till mindre företag. Det relativt ringa beloppet sägs göra låneformen ointres- sant för medelstora eller större företag.

Utredningens motivering är på denna punkt inte övertygande. Återlåne- rätten bör också ses i det historiska perspektivet att möjligheterna till åter- län infördes i och med att företagen generellt ålades att inbetala pensions- avgifter till Allmänna pensionsfonden. Därigenom försämrades företagens egen soliditet och deras möjligheter att inom företagen eller i särskilda ge- mensamma pensionsinrättningar fondera medlen med relativt vid disposi- tionsrätt. Särskilt för de medelstora företagen skulle den av utredningen föreslagna gränsen medföra en allvarlig begränsning av möjligheten att ut- nyttja återlånen hos en planenlig låneform. Organisationerna avstyrker så- ledes en så lågt satt gräns som 500.000 kronor.

Utredningen pekar på möjligheten att koppla återlån till industrigaranti- lån. vilka beviljas av bankerna med statlig garanti. Dessa låneärenden har hittills beretts av företagareföreningarna, en uppgift som vid halvårsskiftet överföres till de regionala utvecklingsfonderna. Organisationerna anser det värdefullt om ett smidigt system för kombination av återlån och indu- strigarantilän kan utnyttjas. I detta sammanhang kan också med tillfreds— ställelse noteras att de direktlån. som kommer att beslutas av de regionala utvecklingsfonderna. har fått höjda gränsvärden. Enligt organisationernas uppfattning är det emellertid angeläget att dessa maximalt får följa pen- ningvärdet och att såväl beloppen som låneramarna höjs snabbare än hit- tills med hänsyn till att denna låneform visat sig attraktiv för många mindre och medelstora företag.

5.25 Svensk industriförening

När det gäller återlånen i AP-fonden. beträffande vilka utredningen före- slår genomgripande förändringar har dessa varit en utmärkt illustration till riktigheten i föreningens många gånger upprepade påpekande att de mind- re företagen varit diskriminerade på kapitalmarknaden i förhållande till de stora företagen. Återlånen har — och detta visar utredningen med statistik — till den allt övervägande delen utnyttjats av storföretagen vilka skulle ha kunnat ta upp lån på den ordinarie kapitalmarknaden. Småföretagen där- emot har med de regler som hittills gällt för återlånen varit i praktiken ute- stängda från möjligheterna att tillgodogöra sig AP-medel som krediter. Föreningen hälsar därför utredningens förslag om ändrade regler för åter- lån ur AP-fonden med tillfredsställelse som ett steg i rätt riktning. De nya reglerna innebär att maximibeloppet för äterlån fastställes till 500.000 kro- nor per låntagare. Femtio (50) procent av inbetalda avgifter får återlånas och en ackumulerad återlånerätt avseende de fem senaste åren införs. Lå- nen binds formellt på högst l5 år med lika amorteringar varje år och fast ränta tillämpas med omprövning vart femte år med hänsyn till ränteutveck- lingen. I fråga om utredningens förslag att avskaffa återlånen i AP—fonden för de större företagen godtager föreningen de skäl som utredningen anfört som grund för detta förslag.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 [95

5.26 Svenska l'öretagares riksförbund

Äterlånerätten för fåmansföretagen har ända sedan systemets tillkomst varit något av en chimär för dessa företag beroende på reglernas utform- ning. Förbundet hälsar därför med tillfredsställelse att återlånerätten nu skall kunna ackumuleras under en 5-års period. Förslaget att binda återlå- nen upptill l5 år är ett steg i rätt riktning men förslaget är ändock inte till- räckligt för fåmanstöretagens behov av medel för investeringar i maskiner och fastigheter. Förbundet tillstyrker därför det förslag som ledamoten Bengt Sjönell anfört i sitt särskilda yttrande.

Förbundet är tveksamt till utredningens förslag att maximera lånebelop- pets storlek till 500.000 kronor och därmed ställa ett antal medelstora och större företag utanför möjligheten att utnyttja återlånen i förhållande till in- betalda avgifter.

Självklart borde större företag ha möjlighet att åstadkomma en långfris- tig finansiering av sin verksamhet via obligationsmarknaden men verklig- heten är annorlunda. dels beroende på rädslan för penningvärdets utveck- ling. dels beroende på den emissionskontroll som fortfarande föreligger.

Eftersom dessa företags avgifter ändå avses att kanaliseras till de större företagen via andra vägar finns det inte någon anledning att försvåra för dessa företag att återlåna avgifter ur AP-fonden genom att maximera låne- beloppet till 500.000 kronor.

Fjärde AP-fonden

Utredningens uttalande att 4:e AP-fonden bör tillföras ökade resurser för aktieförvärv "i takt med utvecklingen" är oroande. Som Förbundet in- ledningsvis anfört bör det riskvilliga kapitalet ställas till förfogande genom den fria marknadens försorg dvs. från hushåll och andra institutioner utan- för Allmänna Pensionsfonden.

Utredningens förslag om maximering av AP-fondens aktieinnehav utgör ett korrektiv härvidlag som Förbundet sålunda helt ställer sig bakom men Förbundet finner inte anledning att acceptera förslaget om en särskild dis- pensmöjlighet beträffande maximeringen till högst l0 % av röstetalet.

5.27 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Styrelsen har inte någon erinran mot förslaget att reglementet för AP— fondens första. andra och tredje styrelse ändras så att fonden uppmanas att ta hänsyn till penningpolitiska och samhällsekonomiska synpunkter i sin placeringspolitik.

Utredningen har föreslagit att återlånesystemet för större företag av- skaffas och kvarstår endast för småföretag med möjlighet att accumulera fem års premieinbetalningar. Börsstyrelscn anmärker i denna fråga att börsföretagen dominerar som återlånare och att en säker finansieringskälla för dem byts mot en osäker plats i obligationskön. Slopas återlånesyste- met. hör även emissionskontrollen slopas.

Börsstyrelscn går emot förslaget att AP-fonden skall förbjudas förvärva bankobligationer och bankcettiftkat. Styrelsen anser att AP-fondens bi- drag på marknaden för bankobligationer blir nödvändigt. särskilt om åter- lånesystemet avskaffas. Bankeertifikaten ger AP-fonden möjlighet att för- ränta Iikvida medel. Fondens roll som placerare på denna marknad kan po- sitivt bidra till dess utveckling och funktion. även om fonden endast tem— porän uppträder som placerare. Styrelsen tillstyrker att AP—fonden får

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 196

rätt att köpa konvertibla skuldebrev och warrants men ej att konvertera dem.

Utredningen har vad gäller fjärde. AP-fonden föreslagit att denna skall tillföras ökade resurser för aktieförvärv "i takt med utvecklingen" och att eventuellt även en femte fond inrättas senare. Börsstyrelsen anser att i första hand åtgärder bör vidtas för att förbättra den ordinarie aktiemarkna- dens funktionsmöjligheter. Om ytterligare medel för aktieförvärv skall till- föras AP-systemet bör detta ske genom en femte fond.

Vad gäller maximering av fjärde AP-fondens aktieinnehav i varje före- tag. hänvisar börsstyrelsen till de synpunkter som framförts om motsva- rande begränsning för försäkringsföretagens del (se 6.23). Även i fråga om förvaltning av AP—fondens aktieinnehav under aktivt ägaransvar hänvisar styrelsen till vad den anfört beträffande försäkringsbolagens aktieförvalt- ning.

5.28 Sveriges fondhandlareförening

Föreningen anser att i första hand bör åtgärder vidtas för att förbättra den ordinarie aktiemarknadens funktionssätt. Om detta inte bedöms som tillräckligt. bör en femte fristående fond bildas hellre än att fjärde fonden tillförs ökade resurser för aktieförvärv. Föreningen tillstyrker att fjärde AP-fondens aktieinnehav i varje företag begränsas till föreslagna lf) (2?- av röstetalet.

Förslaget att AP-fonden (l—3) får rätt att köpa konvertibla skuldebrev och warrants men ej rätt att konvertera dem tillstyrks. Fondhandlareför- eningen anser varje reform som kan underlätta industrins anskaffning av riskvilligt kapital som betydelsefull. Detta förslag som innebär att markna- den lör främst konvertibla skuldebrev breddas är en sådan reform. För- eningen är dock tveksam till om förslaget är praktiskt genomförbart. AP- fonderna l—3 skulle ej erhålla rätten att konvertera. vilket kan innebära att fonderna måste sälja ut innan lånet löper ut. Om AP-fonderna blir stora placerare i konvertibla skuldebrev kan denna utförsäljning bli svår att ge- noml'öra.

5.29 Sveriges aktiesparares riksförbund

Utredningen framhåller vikten av att tillräckligt riskvilligt kapital ställs till näringslivets förfogande med tanke på de betydande behov som indu- strin väntas få i framtiden. Aktiespararna är eniga med utredningen om denna beskrivning liksom de farhågor man allmänt hyser. nämligen att ökat institutionellt ägande också skulle kunna innebära ökad koncentra- tion från de källor som i framtiden bidrar med riskvilligt kapital. På denna punkt föreslår Aktiesparama att en utredning görs i syfte att hitta former för rösträttsbegränsning för att undvika ytterligare maktkoncentration i nä- ringslivet. Det förslag till begränsning av 4:e AP-fondens aktieinnehav till IO procent av rösterna i varje enskilt företag kan mot bakgrund av de syn- punkter som framförs av utredningen förefalla riktigt. Risken för maktkon- centration föreligger dock. varför Aktiespararna finner en utvidgning av fondens verksamhet till en femte fondstyrelse redan nu — oberoende av den fjärde — som en mera attraktiv lösning. En begränsning av ägarande- len i varje företag skulle därvid sättas till högst 5 procent. Någon dispens— möjlighet bör ej medges för att överskrida denna gräns. Om ytterligare ak-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 197

tiefonder skapas inom AP—fondernas ram. bör inte röstetalet i något före- tag överstiga IO procent i alla fonderna tillsammans. Aktiespararna instämmer i reservation i frågan lämnad av Lars Wohlin.

5.30 Föreningen auktoriserade revisorer (FAR)

I stort sett synes de nuvarande reglema för återlån fungera väl och FAR har inte heller funnit att utredningen presenterat tillräckliga skäl för före- slagna ändringar. Om ändring ändock skulle komma att beslutas enligt för- slaget. är det enligt FARs uppfattning ytterst angeläget att finansieringssi- tuationen ej försämras för någon kategori av företag. En femårig ackumu— leringsrätt bör under alla omständigheter införas.

5.31 Sveriges finansanalytikers förening (SFF)

Om Riksdagen beslutar att tilldela AP—fonderna ytterligare kapital för aktieköp finner SFF. utredningens tanke att det på sikt bör inrättas en 5:e AP—fond. vara förenlig med kriterierna för en väl fungerande aktiemark- nad. F.n koncentration till en enda institution (fond) av ett så stort utbud som det här är fråga om torde inte vara lämpligt utan bör i möjligaste mån spridas på flera helt självständiga fonder.

5.32 Svenska civilekonomföreningen

Utredningens förslag om tillägg i fondreglementet för AP-fonden synes på ett värdefullt sätt kodifiera nuvarande praxis ifråga om fondens infly- tande på lånevillkoren på den svenska kapitalmarknaden. Den hittillsva- rande utvecklingen ger även stöd för uppfattningen att placeringsregle- mentet i huvudsak bör vara oförändrat med påpekandet att fonden ej bör ha rätt att köpa bankobligationer eller de s.k. bankcertilikat som föreslås bli medgivna.

Det av utredningen skissade förslaget för återlån från AP—fonden kan väntas medföra en avsevärd förbättring för de mindre och medelstora före- tagen vars kreditbehov idag kan få stå tillbaka för de större företagen.

5.33 Företagareforeningarnas förbund

Företagareföreningarnas Förbund noterar med tillfredsställelse utred- ningens förslag att återlånesystemet ur AP-fonden bör få en ny konstruk- tion som är mera anpassad till de mindre och medelstora företagens behov. Nykonstruktionen föreslås ske med den uttalade förutsättningen att de större företagens totala finansieringssituation inte därigenom försämras.

Det föreslagna återlåningssystemet bygger på att det totala utestående beloppet begränsas till 500.000 kronor för varje låntagare. Dessutom gäller bestämmelsen att 50 (..?-r' av inbetalda avgifter får återlånas och en femårig ackumuleringsrätt införs. Lånen binds på högst l5 år med fast ränta.

Kanaliseringen av fondmedlen skall i huvudsak ske genom utnyttjande av mellanhandsinstitut eller genom obligationsförvärv_ lnstituten och AP- fonden kan därför betraktas som delar av ett och samma system. Mellan— handsinstituten är starkt specialiserade. För mer konventionell långivning bör institutens verksamhet inte vara specialdestinerad. Såväl effektivitets- hänsyn som mer allmänna värderingar talar för att låntagama bör ha möj- lighet att få sina projekt prövade av flera av varandra oberoende kreditbe- dömare.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 198

Äterlänesystemet bör kunna knytas till industrigarantilånen så att även företag med brist på fullvärdiga säkerheter kan komma i fråga. Förbundet instämmer i denna av utredningen framförda mening.

5.34 HSB:s riksförbund

Rätt till återlän av erlagda AP-avgifter finns nu. Utredningen föreslår att denna återlånerätt i princip skall upphöra. Det kapital som nu återlånas av företagen bör i stället disponeras av fondstyrelsema för användning i insti— tutionella former. Förslaget är måhända riktigt utifrån AP-fondstyrelser- nas synpunkt.

Kooperationen utgör en stor sektor i näringslivet och har samma kapital- behov som övriga sektorer. Kooperationens möjligheter att erhålla rörel- sekapital frän AP-fondcrna är emellertid ytterst begränsade. Den rätt till äterlän som för närvarande finns har utgjort ett väsentligt undantag i denna begränsning. Äterlänerätten bör således icke avskaffas. I vart fall bör den kooperativa sektorn i näringslivet ha samma rätt till återlän som nu. Några inskränkningar i denna aterläneräu för den kooperativa sektorn kan icke godtagas utan att i en förnyad utredning lagts förslag om hur den koopera- tiva sektorn skall kunna få en minst motsvarande kapitaltilldelning från All—fonderna.

5.35 Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB)

lin begränsning av möjligheterna till återlän från AP-fonden borde kun- na accepteras för bostadsföretagens del mot bakgrund av den gynnade ställning de har på kapitalmarknaden. Begränsningen förefaller dock väl kraftig. SKB. som ändå är ett relativt litet företag. har för närvarande åter- län utestående för l.2()0.0()() kronor. Återlånen fyller en betydelsefull upp- gift för finansierande av oprioriterade mindre ombyggnads- och renove- ringsarbeten och bidrar till sådan likviditetsförstärkning som erfordras för låneamorteringar i snabbare takt än avskrivningar. SKB föreslår att utestå- ende återlän fär uppgå till åtminstone l.000.000 kronor.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 199

6 Försäkringsbolagen

Remissinstansema tillstyrker i allmänhet eller vill inte motsätta sig tit- redningens förslag att den fria sektorn av försäkringsfonden utvidgas från IO till 20 % av fonden. Flertalet av dem godtar också utredningens förslag om att förbudet mot aktieplacering inom fria sektorn avskaffas och att för- säkringsbolagens andel av aktierna i ett och samma bolag skall få motsvara 10 '?r- (mot f.n. 5 'i'?) av antalet aktier eller. om det finns aktier med olika röstvärde. av röstetalet. En del remissinstanser är dock negativa eller tveksamma till de föreslagna utvidgningama av försäkringsbolagens möj- ligheter att inneha aktier.

Remissinstanserna tillstyrker att taxeringsvärdet ersätts med ett tipp- skattningsvärde. fastställt efter expertvärdering i varje särskilt fall. i fråga om reglema om redovisning av inteckningslån i försäkringsfönden. Vissa invändningar görs när det gäller vilka procenttal som bör gälla. Utredning- en har föreslagit att 609??- av uppskattningsvärdet för samtliga slag av fas- tigheter skall gälla som övre gräns. Några remissinstanser anser. att 50”); av uppskattningsvärdet bör gälla som övre gräns för industrifastighet. medan andra förordar att samma andelstal som f.n. behålls. Ett annat för— slag är att inteckning ijordbruks-. bostads-. kontors- och affärsfastigheter får godtas. om den ligger inom 75 % av uppskattningsvärdet.

Övriga förslag beträffande försäkringsbolagen biträds i stort sett av re— missinstanserna.

6.1 Bankinspektionen

Det kan noteras att enligt de föreslagna placeringsreglerna för försäk- ringsbolagen (274 9" lagen om försäkringsrörelse) Placering mot inteckning inom 60 9? av fastighets uppskattade värde är fondgill oavsett om det är fråga om jordbruks-. bostads-. kontors-. affärs- eller industrifastighet. Ut- redningen konstaterar. att man därmed frångår riskkriterierna i 57 s hank- lagen. man menar att de för bankerna gällande kapitaltäckningsreglerna har en annan funktion än försäkringsbolagens placeringsregler.

Utredningens förslag utgår från förutsättningen att värderingen av fas— tighet skall ge en tillförlitlig grund för belåningen även betr industrifastig- het. Enligt utredningen fåri vissa fall värderingen ta sikte på vederbörande företags bärighet medan i andra fall värderingen i större utsträckning får grundas på själva fastighetens beskaffenhet. Placerarens värdering av lån- tagarens ställning skall också kunna komma till uttryck i ett för fastigheten fastställt belåningsvärde.

Vad som här kan förtjäna att särskilt understrykas är f'öränderligheten av de förutsättningar varpå lån till industriföretag i allmänhet grundas och därav följande osäkerhet. Det är inte fråga om realbelåning såsom vid belå- ning av bostads- och jordbruksfastigheter utan snarare om belåning av fö-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 200

retags möjligheter till positiv utveckling. Detta ställer stora krav pa organi- sationen för kreditgivning och för kr'editupplöljning. Betydelsen av den se- nare bör starkt framhållas.

Vad här anförts leder inspektionen fram till den uppfattningen. att i vart fall lån mot säkerhet av inteckningi ind ustrifastighet bör beviljas med stör- re lörsiktighet än utredningen tänkt sig.

Eftersom försäkringsbolagen knappast bör skaffa sig någon särskild or— ganisation för bevakning av sådana krediter. bör högsta gränsen i fråga om dessa sättas vid 50132 av rrppskattningsvärdet.

Enligt utredningen får inte försäkringsbolag utan försäkringsinspektio— nens medgivande äga andel i aktiefond. Bestämmelsen är påkallad av far- hågor från utredningens sida om att försäkringsbolag genom förvärv av så- dana andelar skulle kunna utöva inflytande över aktiebolag utöver vad som eljest är möjligt med hänsyn till restriktionerna i 336 5 lagen om för- säkringsrörelse. För försäkringsinspektionens medgivande föreskrivs i spccialmotivcringen till 336s visst villkor (s. 33). Föreskriften beaktar även det fall att försäkringsbolaget skulle äga aktier i det fondbolag som förvaltar fonden. Väsentligt i sammanhanget är att l7 & aktiefondslagen tillägger företrädare för fondandclsägarna i fondbolagets styrelse särskild befogenhet vad gäller utövande av rösträtt för aktier i förvaltad aktiefond. Det torde få förutsättas att inte försäkringsbolag på grundval av andelsin— nehav dikterar tillsättandet i fondbolaget av ledamöter som avses i 17.5 (7 9" andra stycket ) aktiefondslagcn så att bolaget den vägen kan öka sitt in- flytande över aktiebolagi vilket fonden och försäkringsbolaget har aktier. 1 de av inspektionen godkända fondbestämmelserna för aktiefond är möjlig- heten att i kraft av stort andelsinnehav bestämma över tillsättande av ifrå- gavarande ledamöter begränsad. Genomgående får nämligen inte rösträtt utövas för mer än högst IOC; av antalet på fondandelsägarstämma före- trädda andelar. Utredningen antyder i den allmänna motiveringen före— komsten av viss kontrollmöjlighet för bankinspektioncn. Inspektionen tit- går från att den i förekommande fall också kan ingripa mot sådant val av styrelseledamot i fondbolag som uppenbarligen vore ägnat att skänka otill— börligt inflytande över fondbolagets förvaltning. särskilt då i vad gäller be- gagnandet av rösträtten för aktiefonds aktieinnehav.

6.2 Försäkringsinspektionen

Inspektionen har med de undantag som nedan anges tillstyrkt utredning- ens förslag vad avser försäkringsbolagen och hari sitt yttrande anfört:

l-"örsäkringsinspektionen delar utredningens mening att en liberalisering av försäkringsrörelselagens kapitalplaceringsregler bör komma till stånd. Därigenom skapas ett utrymme för förbättrad räntabilitet. Det helt avgö— rande för nivån på den reala avkastningen av försäkringsbolagens place- ringar är givetvis det allmänna ränteläget och prisstegringstakten. Det är emellertid ett intresse för försäkringstagarna särskilt i en ekonomi med in- flationstryck att möjligheterna till även en marginell förbättring av räntabi- liteten genom en liberalisering av lagens placeringsregler tillvaratages. — Redan i ett yttrande år 1965 över förslag från försäkringsbolagens sida om lättnader i placeringsreglerna tillstyrkte inspektionen en friare placering av medel för redovisning av försäkringsfond. som dock i huvudsak avvisades av statsmakterna.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 201

I en skrivelse till regeringen är I972. som överlämnades till kapitalmark- nadsutredningen. föreslog Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam avsevärda ändringar i försäkringsbolagens placeringsregler. Bl. a. skulle enligt förslaget samtliga försäkringsbolagens tillgångar tilldelas kvo- ter i omvänd proportion till placeringarnas riskgrad och sättas i relation till försäkringsfonden och vissa andra fonder. Därigenom skulle en större flexibilitet åstadkommas i kapitalförvaltningen. — Enligt kapitalmarknads- utredningens bedömning är det föreslagna systemet komplicerat då det ar- betar med en stor mängd redovisningskvoter som dessutom är svåra att av- väga. Det är också svårt att bedöma konsekvenserna för placeringsinrikt- ningen. Utredningen förordar därför att det nuvarande systemet med en uppdelning av tillgångama på fondgilla och icke fondgilla placeringar bibe- hålles med vissa modifieringar. — Försäkringsinspektionen delar kapital- marknadsutredningens uppfattning i denna huvudfråga och förutsätter där- vid att gällande pantsättningsregler kvarstår.

I anslutning till — — — (förslaget att reverslån skall vara fondgilla) vill in- spektionen erinra om att inspektionen genom cirkulär 1976-I l-23 till för- säkringsbolagen meddelat att reverslån till kr'editaktiebolagen utan pröv- ning i varje särskilt fall godkänns som värdehandling i vilken bunden sek- tor av försäkringsfonden får redovisas.

Redovisningsgränserna för inteckningslån

Inspektionen kan inte godkänna utredningens förslag i dess helhet på denna punkt. Allmänt sett är säkerheten ijordbruks-. bostads-. kontors- och affärsfastigheter större än i industrifastigheter. vilket kommit till ut- tryck såväl i gällande försäkringsrörelselag (274 s') som i banklagen (57 är. Som utredningen själv påpekar bör säkerheten i den bundna sektorn ej i någon nämnvärd utsträckning reduceras. inte minst med tanke på den vidgning av den fria sektorn som samtidigt föreslås. I gällande lag är redo- visningsgränsen för lån med säkerhet genom inteckning i industrifastighet eller tomträtt till sådan fastighet 66 2/3 procent av taxeringsvärdet. Inspek- tionen föreslår att i samband med den av inspektionen tillstyrkta anknyt- ningen till uppskattningsvärden denna gräns ersätts med 50 procent av uppskattningsvärdet. När det gäller lån med säkerhet genom inteckning i jordbruks-. bostads-. kontors— eller affärsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet tillstyrker inspektionen utredningens förslag till redovisnings- gränser.

Den fria sektorn

Inspektionen tillstyrker utr'edningens förslag att den fria sektorn (av för- säkringsfonden för två försäkringar) vidgas från IO procent till 20 procent. I yttrandet år l965 över ett förslag från försäkringsbolagens sida om friare placeringsregler tillstyrkte inspektionen ett motsvarande förslag. Inspek- tionen anförde att vid en liberalisering av försäkringsrörelselagens kapital- placeringsregler det är lämpligt att gå fram på den vägen att man — med bi- behållande av stränga soliditetskrav inom en stor bunden sektor — ökar den fria sektom och skaffar sig erfarenhet härav.

Försäkringsbolagens faktiska placeringspolitik har varit mer restriktiv än vad placeringsreglerna föreskriver. Den fria sektom har endast utnytt- jats till drygt en tredjedel. Resten av utrymmet i den fria sektorn utgörs så- lunda av sådana tillgångar som är föreskrivna för den bundna sektorn. Av-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 202

vikelserna mellan bolagen är dock stora och det finns bolag som utnyttjat fri sektor till nära 80 % och mer.

De värdehandlingar som motsvarar försäkringsfönden för livförsäkring- ar och för vilken försäkringsrörelselagens kapitalplaceringsbestämmelser gäller. skall vara pantsatta för försäkringstagarnas räkning. Vid sidan om försäkringsfonden för livförsäkringar har Iivförsäkringsbolagen även andra fonder främst överskottsfönder. de s. k. fria fonderna. Dessa andra fonder. för vilka pantsättningsskyldighet ej föreligger. får placeras fritt. sålunda även i aktier. Den fria sektorn av försäkringsfonden för livförsäkringar har hittills inte fått placeras i aktier.

En konsekvens av en vidgning av den fria sektorn från 10 procent till 20 procent är att bolagens möjligheter till placeringari fastigheter och lån till den del den formella säkerheten inte uppfyller kraven för placering i bun- den sektor ökar titan att konkurrensen med aktier i de fria fonderna behö- ver skärpas. Genom den avlastning av de fria fonderna som därmed möjlig- göres skapas sålunda en avsevärd lättnad för bolagen vad gäller aktieplace- ring. Detta är fallet även om den fria sektom av försäkringsfonden ej skulle öppnas för aktier.

Möjligheten att placera de fria fondema m.m. i aktier har hittills utnytt- jats i relativt begränsad omfattning. Detta visas i nedanstående tablå som visar läget ultimo 1976:

Liv- och sjukförsäkringsbolagen ult 1976

( l ) (2) (3) (4) Erforderlig Tillgångar. Härav (3) i pantsättning för vilka, aktier 'I? av mkr. pantsättnings- mkr (2) skyldighet ej föreligger mkr. Skandia Liv 8 300 2 235 512 23 Trygg 6 652 I 367 480 35 Valand 1 640 537 81 15. Folksam liv 1 149 55 () () Liv—Göta 644 IOZ I7 l7 SPI) 13 597 3 620 479 13 Samtliga liv- och sjukför- säkringsbolag 36 397 tl 751 1 656 19

Av tablån ovan framgår att ett mycket stort kvarstående utrymme för aktieplacering finns inom det område. för vilket pantsättningsskyldighet ej föreligger. Utrymmet för aktieplacering hade i genomsnitt utnyttjats till c:a en femtedel (19%). Bokförda värdet av liv- och sjukförsäkringsbolagens aktier var l.7 miljarder kronor. Försäkringsrörelselagens regler hade så- lunda teoretiskt medgivit aktieplacering med ytterligare c:a 7 miljarder kronor. I praktiken har dock denna placeringsmöjlighet varit beskuren ge- nom riksbankens kraftigt verkande placeringsrekommendationer.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 203

Av tablån framgår även att 20 procent av erforderlig pantsättning (den föreslagna nya fria sektorn) motsvarade ett värde av 7.3 miljarder kronor trlt 1976.

Mellan de säkerhetssynpunkter som följer av försäkringsrörelsclagens soliditetsprincip och de synpunkter kapitalmarknadsutredningen främst haft att företräda finner inspektionen en rimlig kompromiss vara. att man vidgar den fria sektorn från 10 procent till 20 procent titan att samtidigt som en nyhet införa aktieplacering i denna sektor. Som framgår av vad ovan sagts kommer redan vidgningen av den fria sektorn att medföra lätt- nader för bolagen även vad avser aktieplaceringen. Med hänsyn till det ut- rymme för aktieplaceringar som enligt ovan de fria fondema erbjuder kom- mer även med denna lösning trnder överskådlig tid bolagens önskemål om aktieplacering att ktrnna tillgodoses utan hinder av kapitalplaceringsrcg- Ierna i FL 274 &.

Skulle mot inspektionens avstyrkande den fria sektorn av försäkrings- fonden öppnas för aktier bör en begränsning ske till sådana aktier som är föremål för notering på fondbörs inom riket. För den praktiska kontrollen av redovisningen av försäkringsfond måste fortlöpande tillgång till mark- nadsvärden finnas. Detta kräver ett tillägg till utredningens förslag till lag- text.

Höjningen av andels- och röstetalsgränsen från 5 procent till 10 procent (FL 336 s).

Utredningen anser att med en ökning av tillåtet aktieinnehav i ett och samma aktiebolag bör förenas ett aktivt ägaransvar till skydd även av för- säkringsbolagets intressen. Försäkringsbolagen bör icke uppfatta sig en- dast som passiva kapitalplacerare.

Vad beträffar tillämpningen av en begränsningsregel av detta slag erinrar utredningen om stadgandet i FL 336 s att om ett försäkringsbolag tillhör koncern begränsningsregeln skall gälla koncernen. Alla försäkringsbolag som är med varandra sålunda förenade att de inbördes är moder- och dot- terbolag eller dotterbolag till samma moderbolag betecknas i FL 333 få som koncembolag. — Inspektionen vill i detta sammanhang också erinra om att en kommitté bestående av företrädare för inspektionen och försäkringsbo- lagen i november 1975 lagt fram förslag till ny f'örsäkringsredovisning m.m. (överlämnat av inspektionen 1976-10-13 till finansdepartementet). Kommittén har därvid föreslagit ett nytt koncernbegrepp (jämför FL 333 &) innebärande att inte endast svenska försäkringsbolag utan också all- männa aktiebolag. ekonomiska föreningar. utländska försäkringsbolag och andra svenska eller trtländska företag omfattas av koncernbegreppet.

Härutöver vill inspektionen i sammanhanget framhålla att inspektionen vid tillämpningen av FL 336 å hittills som koncembolag betraktat även för— säkringsbolag ingående i företagsgrupp som utan att vara koncern i lagens mening har gemensam administration och företagsledning (exempelvis Trygg och Hansa. resp. Folksam liv och Folksam sak). Inspektionen förttt- sätter att detsamma bör gälla även vid en eventuell ändring av fempro- centsregeln. Inspektionen föreslär inte i detta sammanhang någon lagänd- ring men anser att det vore önskvärt med ett uttalande från statsmakternas sida till stöd för denna tillämpning.

Vad beträffar själva huvudfrågan. nämligen utredningens förslag att höja den gällande andels- och röstetalsgränsen från 5 procent till 10 procent vill inspektionen understryka. att de synpunkter som i denna fråga utvecklas

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 204

av ledamoten Lars Wohlin ien reservation mot förslaget på sid. 76! och 762 måste tillmätas stor tyngd. — — —.

Inspektionen. som starkt vill understryka behovet av riskspridning när försäkringstagarnas sparmedel placeras. finner att de synpunkter som an- förts i Wohlins reservation mot förslaget sammanfaller med de synpunkter inspektionen främst har att företräda. Inspektionen anser sålunda att nå- gon höjning av andels- och röstetalsgränsen i FL 336 så ej bör ske och åbe- ropar därvid främst utredningens eget uttalande att ett ökat engagemang i annan verksamhet bör vara en konsekvens för försäkringsbolagen av ett ökat aktieinnehav.

Om man emellertid tillmäter de av utredningen framförda synpunkterna till förmån för förslaget större betydelse bör höjningen av andels- och rös- tetalsgränsen enligt inspektionens mening vara avsevärt mindre än i utred- ningens förslag.

Inspektionen vill betona vikten av att ledningarna för försäkringsbola- gen koncentrerar sig på den i dagens hårda marknad svåra uppgiften att driva försäkringsrörelse med beaktande av högt ställda krav på soliditet och skälighet. produktutformning. skadereglering och konsumentinforma- tion. I detta läge framstår det inte som önskvärt att försäkringsbolagen skulle behöva bygga upp en organisation för att bevaka och engagera sig i den verksamhet som företag på helt andra områden bedriver.

Sammanfattning

Försäkringsinspektionen tillstyrker utredningens förslag till ändringar i försäkringsrörelselagen. FL. med följande undantag:

l När det i 274å gäller redovisningsgränsen för placering inom den bundna sektorn av försäkringsfonden av lån med säkerhet genom inteck- ning i industrifastighet eller tomträtt till sådan fastighet bör gränsen vara 50 procent av det uppskattade värdet.

2 Försäkringsinspektionen tillstyrker en vidgning i 274 5 av den fria sek- torn av försäkringsfonden från 10 procent till 20 procent, men anser att gäl- lande restriktion beträffande placering i aktier bör kvarstå. Om den fria sektorn skall öppnas för aktier. bör en begränsning ske till aktier noterade på svensk fondbörs. 3 Försäkringsinspektionen anser att en höjning av andels— och röstetals- gränsen i 336 li ej bör göras. Om en höjning görs bör den vara avsevärt mindre än i utredningens förslag.

6.3 Länsstyrelsen i Östergötlands län (reservation)

Två ledamöter (Strindberg och Thermaenius) inom länsstyrelsen i Ös- tergötlands län. som har förklarat sig generellt inte ha några invändningar mot utredningens förslag. reserverade sig till förmån för utredningsleda- moten Wohlins reservation att försäkringsbolagens rätt till aktieplacering bör ligga kvar på högst S% av röstetalet i varje enskilt bolag.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 205

6.4 Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen vill — — — avstyrka utredningens förslag om vidgad rätt för försäkringsbolagen att förvärva aktier. Näringslivets behov av riskvil- ligt kapital bör tillgodoses i andra former än genom ökad koncentration av aktieägandet till de stora försäkringsbolagen.

6.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän

Länsstyrelsen anser. att det finns skäl att vidga ramen för försäkringsbo— lagens placeringar i aktier och obligationer. Länsstyrelsen tillstyrker där- för utredningens förslag i dessa hänseenden.

6.6 Länsstyrelsen i Västerbottens län

För försäkringsbolagens del föreslås en liberalisering av lagstiftningen. som ger bolagen ökade möjligheter att utnyttja sina fonder för aktieplace- ringar. Samtidigt föreslås att maximigränsen för innehav av aktier i ett fö- retag höjs från 5'9'2 till 1053?- av röstetalet.

Enligt företrädare för länets näringsliv kan den föreslagna höjningen av maximigränsen leda till en icke önskvärd maktkoncentration. då en aktie- ägare. som kontrollerar IOC? av röstetalet i ett börsnoterat företag. kan ut- öva ett avgörande inflytande på verksamheten. Vid sin analys av försäk- ringsbolagens verksamhet har emellertid utredningen ej funnit att dessa på ett otillbörligt sätt skulle ha utnyttjat sitt redan nu stora inflytande. Med hänsyn härtill och de uppenbara fördelarna i övrigt vill länsstyrelsen ej motsätta sig att utredningens förslag genomförs. Dock förutsätts att effek- terna noggrant följs upp.

6.7 Fullmäktigei Sveriges riksbank

Fullmäktige delar utredningens synpunkter vad beträffar försäkringsbo- lagens plaeeringsmöjligheter. Fullmäktige vill dock här erinra om att för- säkringsrörelselagen främst tillgodoser krav beträffande placeringars sä- kerhet medan kreditallokeringsaspekter visserligen berörs men inte får nå- gon framträdande plats. Försäkringsbolagens möjligheter att placera i bankobligationer utgör ett exempel. Obligationernas säkerhet berättigar att de skall få räknas som fondgilla placeringar enligt lagen. Ur kreditallo- keringssynpunkt framstår det däremot som ingalunda givet att bankema skall svara för förmedlingen av försäkringsbolagens kreditutbud.

I enlighet med försäkringsbolagens önskemål förordar utredningen en övergång från taxeringsvärden till uppskattningsvärden som underlag för redovisning av tillgångar i den bundna resp. den fria sektorn av ett bolags placeringar. Fullmäktige instämmer med de argument som framförts i för- slaget. innebärande att tillgångar redovisas enligt mera realistiska och av marknaden accepterade principer. Utredningen föreslår att lån mot inteck-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 206

ning i såväl indttstrifastigheter som bostads-. kontors- och affärsfastighetcr skall få redovisas i bundna sektorn tipp till 609? av ttppskattningsvärdet — med en specialregel för objekt till statligt bostadslån — mot tidigare 2/3 resp. 4/5 av taxeringsvi'trdet.

Enligt fullmäktiges bedömning innebär en övergång till uppskattnings- värden som redovisningsttnderlag och de av utredningen föreslagna säker- hetslägen grttndade på dessa uppskattningsvärden att soliditetskravet blir väl tillgodosett. Fullmäktige förutsätter dock att det större risktagande som är förenat med belåning av indttstrifastigheter. i synnerhet sådana som pågrund av sitt läge eller beskaffenhet saknar alternativa anviftnt'lningsmöj- ligheter. kommer att återspeglas när uppskattningsvärdena för dessa fas- tigheter fastställes.

l'-'ttl|mäktige tillstyrker utredningens förslag att vidga den fria sektorn till att omfatta ett belopp motsvarande l/5 av försäkringsfonden. Minskningen i den formella soliditeten som denna ändring innebär motsvaras med all sannolikhet. som utredningen också framhåller. inte av någon lika omfat- tande sänkning av den reella soliditeten. Det vidgade utrymmet ger försäk- ringsbolagen i princip möjligheter att öka avkastningen. Fullmäktige vill dock erinra om att möjligheterna för försäkringsbolagen att utnyttja det ut- rymme som föreligger enligt lagen om försäkringsrörelse kan behöva be- gränsas nted kreditpolitiska medel.

Utredningen har också klart visat att tillförseln av riskvilligt kapital till företagen behöver öka. I en aktiemarknad som huvudsakligen utgörs av in- stitutionella placerare kan försäkringsbolagen komma att svara för en be- tydande andel av utbudet och utredningen anger tre olika vägar för att främja bolagens möjligheter att placera i aktier.

Genom vidgningen av den fria sektom. som tillsammans med den bund- na sektorn motsvarar försäkringsfonden. ökas bolagens möjligheter att ut- nyttjade s. k. överskottsfondema till placering i bl. a. aktier. Detta innebär en icke oväsentlig ökning av placeringsutrymmet för detta tillgångsslag.

Dänill kommer att utredningen föreslår avskaffande av förbudet att låta aktier. som enda i lagett angivna tillgångsslag. ingå i den fria sektorn. Ut- redningen menar att det knappast är befogat att betrakta aktier som ett till- gångsslag förenat med väsentligt större risker än övriga placeringar. Full- mäktige instämtner med utredningens bedömning att sett i ett längre tids— perspektiv. och med den bredd och differentiering som försäkringsbolag sotn stora placerare kan åstadkomma. kan aktier visa sig vara en placering som kombinerar god avkastning med god säkerhet. Man bör dock upp- märksamma en annan konsekvens av att aktier inkluderas i den fria sek- torn. Det skttlle nämligen enligt fullmäktige leda till en mycket mer bety- dande ökning av försäkringsbolagens aktieplaceringsutrymme än vad som torde erfordras med hänsyn till utvecklingen ttnder överskådlig tid. Det kan därför vara befogat att uppskjuta en ändring av lagen på denna punkt till dess erfarenheter har vunnits av den större aktieförvaltning som försäk- ringsbolagen. även utan denna ändring. kan komma att svara för.

Utredningens tredje förslag i syfte att främja försäkringsbolagens aktie- placeringar är att vidga rösträttsgränsen från 5 till 10%. Begränsningen har införts i lagen med hänsyn till det risktagande som är förenat med aktiepla- ceringar. men har även sammanfallit med en förhållandevis passiv aktie- förvaltning från försäkringsbolagens sida. Utredningen har enligt fullmäk- tiges mening anfört vägande argttment för en vidgning av rösträttsgränsen.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 207

(')m försi'tkringsbolagcn skall svara fören stor del av de framtida aktieför— värven är det av vikt att deras förmåga att deltaga i framtida nyemissioner inte begränsas till vad som är förenligt med de nuvarande rösträttsbestäm- melsema.

Fullmäktige är sålunda beredda att acceptera en vidgning av rösträtts- gränsen även om en av konsekvenserna. som utredningen också nämner. skttlle vara den att ett större aktieinnehav i ett bolag inte bara kan utan även bör ge försäkringsbolagen ett ökat inflytande. Utredningen ser ett så- dant inflytande som en naturlig och nödvändig konsekvens av ett ökat ägaransvar. Fullmäktige förutsätter att tillsynsmyndigheten får vaka över att försäkringsbolagens totala engagemang i de bolag vars aktier de äger står i rimlig proportion till deras totala resurser.

6.8 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fttllmäktige tillstyrker de av utredningen föreslagna förändringama i placeringsreglerna för försäkringsinrättningar.

6.9 Svenska bankföreningen

Utredningen föreslår beträffande försäkringsbolagens placeringsregler att den s. k. fria sektorn utvidgas från för närvarande I0 till 20 procent av försäkringsfonden. att restriktionen beträffande aktieplaceringarna inom den fria sektorn avskaffas. att försäkringsbolagens rätt att placera i aktier vidgas till en andels- och röstetalsgräns av IO procent och att försäkrings- bolagen också får rätt att förvärva obligationer utgivna av andra företag än industriföretag.

Bankföreningen tillstyrker förslagen. Beträffande försäkringsbolagens rätt att placera i aktier anser bankföreningen att en liknande dispensmöjlig- het. som ovan diskuterats beträffande fjärde AP-fonden. borde övervägas.

Utredningen föreslår. att försäkringsbolagens rätt att förvärva andelari aktiefond skall vara beroende av f'örsäkringsinspektionens tillstånd. Bank— föreningen kan instämma i detta men vill tillägga. att sådana tillstånd nor- malt bör kunna ges i synnerhet för mindre försäkringsbolag. För denna ka— tegori kan det nämligen vara av intresse att kunna göra sådana placeringar.

6.10 Svenska sparbanksföreningen m. fl.

Vi har inget att erinra mot de förslag som utredningen har om föränd- ringar av försäkringsbolagens bestämmelser.

6.1] Sveriges föreningsbankers förbund

Förbundet tillstyrker utredningens förslag att försäkringsbolagens aktie- innehav sätts till högst 10% av röstetalet i varje enskilt bolag.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 208

6. l2 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Livförsäkringssparandet har sedan flera decennier engagerats för fram— för allt bostadsmarknadens och statens kapitalförsörining. Visserligen har livförsäkringsbolagen av tradition och långt före den styrning Riksbanken numera regelmässigt utövar haft bostadsmarknaden som sin främsta och naturliga placeringssektor. Genom tvånget för försäkringsbolagen att förse bostadssektorn och staten med visst angivet kapital har emellertid ränte— strukturen kommit att påverkas i en för livförsäkringsspararna negativ riktning. Allt nominellt sparande drabbas av intlationsförluster.

l.ivtörsäkringssparama har emellertid genom nämnda administrativa reglering drabbats extra han genom att bolagen inte kunnat erhålla mark— nadsmässig ränta på sina placeringar. lnflationsförluster blir givetvis ytter- ligare kännbara när det är fråga om ett långsiktigt och bundet sparande. Äl— ders- och efterlevandeförmaner kan visa sig vara av väsentligt lägre värde än vad spararna borde ha haft rätt att förvänta sig.

l detta sammanhang finner riksförbundet angeläget framhålla att vad riksförbundet i denna del av sitt yttrande diskuterar i fråga om livförsäk- ringsbolagen även har betydelse för skadeförsäkringsbolagen. Den icke marknadsmässiga räntestrukturen och inflationsutvecklingen har ett starkt inflytande på dessa försäkringsbolags och deras försäkringstagares ekono- mi. Framför allt är skadekostnaderna. som är dominerande på skadeför- säkringsbolagens utgiftssida. dels inflationsstyrda. dels påverkade av en under vissa tider starkt ökande skadevolym. Skadeförsäkringsbolagen be- höver för att möta utvecklingen såväl på skadevolymsidan som på infla— tionssidan en tillräcklig konsolideringsgrad. Konsolideringsutvecklingen har under senare är inte varit tillfredsställande. Om inte bolagen skall be- höva höja premierna till för försäkringstagama oacceptabel nivä. mäste de kunna handha sina placeringar så att däri ingår realvärden såsom fastighe- ter och aktier och att placeringarna även i övrigt sker mot marknadsmässi- ga villkor.

För att återgå till livförsäkringssparandet så är vad riksförbundet ovan anfört om inflationsförluster för livförsäk ringsspararna som bekant på in- tet sätt teori utan i högsta grad praktik. Det enskilda fivtörsäkringssparan- det har härigenom blivit relativt sett mindre attraktivt än tidigare. Den ök- ning som livförsäkringspremierna totalt visat under senare år faller helt på arbetsmarknadsförsäkringar. Det enskilda livförsäkringssparandet har minskat t.o.m. i absoluta tal. Följaktligen har en mindre kapitalbildning uppkommit än som annars torde ha blivit fallet. Mot detta brukar anföras att AP-fondcn kompenserar bortfallet i det frivilliga sparandet. Detta häv— das också, om än med viss försiktighet. av kapitalmarknadsutredningen.

Utredningen framhåller att Al"-fondens totaleffekt pa kapitalbildningen beror på i vilken utsträckning konsumtionen kunnat hållas tillbaka genom medelsindragningen. Att bedöma AP—fondens verkliga effekt i det hänse— endet är svårt. eftersom variablema är många och deras inbördes förhål- lande komplext. Sett från de enskilda medborgarnas synpunkt torde dock inte uppbyggandet av AP—fonden uppfattas som en del av deras inkomster. För de enskilda inkomsttagama framstår nettolönens storlek som viktigast och den styr alltmer kraven på inkomstökningar. l det hänseendet har upp— byggandet av AP-fonden inte i nämnvärd grad inneburit att konsumtionen hållits tillbaka. Snarare kan det finnas risk för att avgiftema till AP-fonden

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 209

bidragit till sådana kostnadsökningar som i sin tur framkallat krav på öka- de bruttoinkomster.

Under alla (.unstäntligheter är det enligt riksförbundets mening så att sparande av den typ. som AP—fonden utgör. aldrig kan kompensera bortfall i det enskilda. frivilliga sparandet. Detta frivilliga sparande ger nämligen aldrig upphov till kompensationskrav från spararnas sida utan medför en direkt minskning av konsumtionen och ökar därmed utrymmet för investe- ringar titan att samtidigt ge inflationseffekter. Det borde därför vara för samhället högst angeläget att stimulera kapitalbildningen denna väg. säväl genom direkta sparstimulansätgärder som genom att ge det samlade spa- randet rätt till bästa möjliga avkastning.

[ avsnittet "Allokeringspolitiken"' har utredningen bl.a. diskuterat ra- dande teknik för beskattning av kapitalinkomster. Vad där sägs förtjänar att starkt understrykas. Beskattningen av kapitalinkomster och förmögen- het beaktar inte den samhällsnytta det sparande gör som bygger upp en ka— pitalmarknad. [ atminstone ett decennium har man varit medveten om det- ta oeh om det mindre tillfredsställande i att det improduktiva sparandet i form av köp av t. ex. diamanter. konst och antikviteter alltmer breder ut sig. En väg ut ur detta är av många skäl knappast att söka beskatta sådana förvärv. l stället bör man stimulera det samhällsnyttiga sparandet eller i vart fall inte successivt försämra dess villkor. Tvärtemot detta har i stället inte minst fivtörsäkringssparandet just under de senaste tio åren begrän- sats genom ätstramade skatteregler. Detta blir sa mycket mera framträdan- de vid tanke pä att det för stimulans av livtörsäkringssparandet avsedda försäkringsavdraget varit oförändrat (250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gifta och därmed jämställda) alltsedan l963. Riksförbundet har närmare kommenterat det otillfredsställz'tnde häri i remissyttrande över lönspar- utredningens betänkande "Ökat lönsparande" (Dslj |978: I ). Bl. a. av vad som uttalats angående försäkringsavdraget i proposition 1977/78: l65 om värdesäkert lönsparande utgår riksförbundet från att frågan om justering av lörsäkringsavdraget i en nära framtid kommer upp till övervägande i samband med behandlingen av l972 ärs skatteutrednings betänkande "Översyn av skattesystemet" (SOU 1977: 91 ).

— — — (Se avsnitt I.l())

[ avsnitt "'Försäkringsbolagen och enskilda försäkringssystem" föreslär utredningen i huvudsak sådan ändring i 274 & lagen om försäkringsrörelse (FL) till den s. k. fria sektont vidgas från 10 till 209? av försäkringsfonden. att redovisning av aktier får ske inom den fria sektorn. (ut reverslån till kreditakticbolag och obligationer utgivna av alla slags företag får anses fondgilla samt till placering i inteckningslån skall ske med ledning av tipp— skattningsvärden i stället för taxeringsvärden.

Riksförbundet tillstyrker de föreslagna ändringarna i 274 & FL men mäs- te dock konstatera att dessa liberaliseringar i mycket blir verkningslösa så länge försäkringsbolagen åläggs att uppfylla omfattande placeringskvoter.

Riksförbundet tillstyrker ändringen i 336? FL. ] fråga om begreppet ”aktivt ägaransvar” far riksförbundet anföra följande. varvid förbundet anser. att huvudsakligen samma synpunkter gör sig gällande beträffande den fjärde AP—fonden.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas. att försäkringsbolagen har att driva sin plaeeringsverksamhet med beaktande av försäkringstagarnas intressen. (.)m därvid placering sker i aktier. är det självklart att försäk- ringsbolagen med stor uppmärksamhet skall följa utvecklingen av de före—

l4 Riksdagen 1978/79. I .vuml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 210

tag i vilka aktier innehas. Å andra sidan skall försäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse i princip inte driva annan verksamhet än försäk- ringsrörelse. Riksförbundet anser emellertid inte. att ett bevakande av för- säkringstagarnas intressen i egenskap av aktieägare behöver kollidera med försäkringslagens nyss angivna princip. Vad som är bra för de företag där aktier innehas. är sannolikt regelmässigt också bra för försäkringstagama och vice versa.

litt utökat aktieägande medför givetvis också ett utökat ansvar i förhål- lande såväl till försäkringstagama som till de berörda aktiebolagen. Det an- kommer därför på försäkringsbolagen att noga uppmärksamma i vilken mån ctt vidgat aktieinnehav kräver en anpassning av deras arbetsformer.

Utredningen har avstått från att ta ställning till frågan om avskaffande av regeln om pantsättning av säkerheter för lån redovisade inom försäkrings- fonden.

Riksförbundet vidhåller emellertid sin önskan om att pantsättningen av- skaffas. Som förbundet och Folksam i sin av utredningen åberopade skri- velse 1972 till regeringen med utförlig motivering framhållit skapar pant- sättningen endast administrativa besvär och kostnader utan att ha någon reell betydelse för försäkringstagama.

Kapitalmarknadsutredningen konstaterar (sid. 530) att försäkringsbola- gen gör en betydande insats vid förvaltningen av egna fastigheter. Samti- digt uttalar utredningen att den betraktar det som en viktig uppgift för bola- gen att verkställa sina placeringar i finansiella tillgångsslag snarare än i cg- na fastigheter. ] anslutning härtill anför utredningen: "Försäkringsbola- gens placeringspreferenser inom ramen för liberalarc placeringsregler mås- te sålunda avvägas mot önskemålet att försäkringsbolagens kapital även i fortsättningen kommer att bli disponibelt för placeringar av huvudsakligen långfristig karaktär. exempelvis i obligationer och inteckningslån till före- tag med fullgod säkerhet. men även i aktier."

Riksförbundet vill i detta sammanhang understryka att försäkringsbola- gen i sin placeringsverksamhet har att förvalta försäkringssparamas medel på för dem bästa sätt inom ramen för de placeringsregler som anges i lagen om försäkringsrörelse. Spararnas intressen främjas härvid genom en ba- lansering av placeringarna mellan skilda typer av tillgångar. dvs. mellan sådana som äger ett visst drag av värdebeständighet. främst fastigheter men också i någon mån aktier. och finansiella tillgångar såsom lån och ob- ligationer. Utredningens uppfattning att det är angeläget att placeringarna sker i finansiella tillgångar snarare än i egna fastigheter strider uppenbarli- gen mot försäkringssparamas behov av och önskemål om en differentierad placering av sina sparmedel. Skulle utredningens tankegång fullföljas i praktiken skulle den leda till att den redan nu blygsamma. relativa andelen av försäkringsbolagens placeringar. som utgörs av fastigheter, skulle sjun- ka ytterligare. På sikt skulle därmed försäkringssparamas medel i realite- ten komma att vara placerade i en portfölj huvudsakligen bestående av fi- nansiella tillgångar. Vilka påtagliga risker detta innebär i synnerhet i tider av inflation är allmänt känt. Härtill kan den reflektionen knytas att det ur de intressen som kapitalmarknadsutredningen haft att tillgodose inte torde ha någon som helst betydelse om försäkringsbolagen årligen placerar ett visst antal millioner i egna fastigheter eller om försäkringsbolagen dispone- rar motsvarande belopp för köp av obligationer i hypoteksinstitut. Hypo- teksinstituten lånat-ju i sin tur ut dessa belopp för finansiering av fastighe- ter som då försäkringsbolagen lika gärna kunde förvärva direkt för egen

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 lll

räkning och därmed kunde tillgodogöra försäkringstagama värdestegring— en. På denna punkt kan riksfi'irbundet e_i inse logiken i utredningens reso- nemang.

6.13 Folksam

Under senare år har beskattningsreglema för livsförsäkringssparande skärpts. Försäkringsavdraget (500 kr. för gifta och 250 kr. för ensamståen- de) har varit oförändrat sedan l963. Tiden borde nu vara inne för att dessa beskattningsregler mjukas upp. vilket utan tvekan skulle bidra till ett ökat långfristigt Iivförsäkringssparande. Folksam uttrycker den förhoppningen att då l972 ars skatteutrednings betänkande "Översyn av skattesystemet” behandlas uppmärksamheten riktas på ovan nämnda förhallande. så att be- skattningsreglerna utformas inte bara utifrån fördelningspolitiska avvägan- den utan också utifrån nödvändigheten av ett ökat försäkringssparande.

Utredningen föreslår vissa modifieringar i bestämmelsema i 274 &. För- slaget innebär en liberalisering av placeringsreglerna. Utredningen anser för sin del att denna liberalisering inte behöver innebära att kravet på för- säkringsbolagens soliditet eftersättes. Folksam kan instämma i denna upp- fattning.

Folksam ser de föreslagna förändringarna som steg i rätt riktning dvs. mot en liberalisering som ger möjligheter till högsta möjliga avkastning titan att kraven på säkerhet äventyras. Under förutsättning att vid nuva- rande styrning genom placeringskvoter till prioriterade områden hänsyn tas till en fri marknadsprisbildning kan den föreslagna liberaliseringen av placeringsreglerna-t leda till en högre avkastning av försäkringstagamas sparmedel.

Karaktären av ränterekommendationen som i stor utsträckning får sin prägel av Riksbankens tolkningar borde kanske ändras mot en större rörel- sefrihet där marknadskrafterna från tid till annan kunde tillåtas påverka räntan mera än nu.

Utredningens motivering till att redovisningsgränsen för lån inom den bundna sektorn av försäkringsfonden fastställes till 60'.-'='r- av uppskattnings- värdet på grund av att detta uppskattningsvärde ligger över taxeringsvär- det är inkonsekvent. Eftersom uppskattningsvärdet återspeglar kreditvär- digheten dvs. förmågan att betala amortering och ränta bättre än taxerings- värdet kan nuvarande gräns på 75 % inte innebära en större kreditrisk än när taxeringsvärdet användes som bas för beräkningen av säkerhetsläget. l principen att använda uppskattningsvärdet ligger nämligen möjligheten och kravet att i varje enskilt fall fastställa ett belåningsvärde som kan kom- ma att ligga antingen över eller under taxeringsvärdet. Allt beror på fastig- hetens avkastning och skick.

Folksam hälsar med tillfredsställelse det vidgade placeringsutrymmet för placering i aktier som förslaget innebär. Folksam delar inte den av ut- redningen framförda åsikten att det är viktigt att försäkringsbolagen place— rar i finansiella tillgångar snarare än i egna fastigheter. Med ett sådant be- traktelsesätt har man inte satt försäkringssparamas preferenser i högsätet. En förstärkning av kapitalmarknaden till fördel för andra fastighetsägare än försäkringsföretagen sättes då framför ambitionen att söka högsta möjli- ga förräntning av det av försäkringsföretagen förvaltade kapitalet. Det är

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 212

svårt att se fördelarna i att Iörsäkringsföretagen enbart skall förse andra fastighetsägare med lån i stället för att själva placera pengar i egna fastig— heter. lin kombination av olika kreditslag i vilken bl.a. ingår egna fastighe- ter är nödvändig i ett försäkringsbolags placeringsverksamhet.

6.14 LO

LU ställer sig avvisande till förslaget att utöka försäkringsbolagens rätt att placera i aktier. försäkringsbolagens aktieplaceringar har hittills varit av främst passiv kapitalplacerande karaktär. Utredningen förutsätter nu att en utvidgad rätt att placera upp till lO'Pf' av röstetalet i varje bolag bör följas av ett mer aktivt ägaransvar från bolagens sida. LU ifrågasätter om det kan vara rimligt att försäkringsbolagen som har till huvudsakligt syfte att driva försäkringsrörelse vid sidan om detta skall bygga upp en särskild företagslörvaltande verksamhet. Detta kan inte anses ligga inom ramen för försäkringsbolagens huvudsakliga syfte. Till detta kommer som tidigare påpekats att utredningens bedömningar på detta avsnitt liksom i övrigt helt bortser från krav som bör ställas på kreditmarknaden utifrån ekonomisk- demokratiska utgt'tngspunkter.

Som tidigare framhållits hade det varit angeläget att utredningens förslag på olika punkter även hade varit ägnade att bidra till en breddad insyn och infiytande på kapitalmarknaden. När det gäller förslaget om försäkringsbo- lagens utökade rätt till placeringar i varje enskilt företag är det dock sna- rast fråga om motsatta effekter.

6. IS TCO

lin väsentlig utgångspunkt för en diskussion om försäkringsbolagen på kapitalmarknaden är att det privata försäkringssparandets betydelse för kapitalmarknaden kan förväntas öka. medan AP-fondens minskar. De be- stämmelser som reglerar försäkringsbolagens placeringsinriktning får där- fören central betydelse för utvecklingen på kapitalmarknaden.

l-"örsäkringsbolagens placeringspolitik bestäms i väsentlig utsträckning dels av törsäkringsrörelselagcn. som kan sägas betona säkerheten i bola— gens placeringar till skydd för försäkringstagama. dels av kreditpolitisk lagstiftning och de kreditpolitiska riktlinjer och rekommendationer. som utfärdas av riksbanken. Dessa senare rekommendationer har bl.a. tagit sig uttryck i att försi'tkringsbolagcn åtagit sig att i väsentlig utsträckning för- värva statsobligationer och bostadsobligationer. Inom ramen för gällande säkerhetskrav — som bl.a. innebär att tillgångar som motsvarar förpliktel- ser av- specificcrat slag skall tillhöra den s.k. försäkringsfonden — och statsmakternas prioriteringsrekommcndationer söker försäkringsbolagen maximera avkastningen.

Enligt kapitalmarknadstttrcdningens bedömning torde gällande bestäm— melser avseende fk'irsäkringsbolagens placeringsinriktning ha inneburit en onödigt hög säkerhetsnivå för försäkringstagama. samtidigt som försäk- ringsbolagens räntabilitet har pressats ned till följd härav. Med utgångs- punkt från denna principinställning diskuteras några tänkbara metoder att liberalisera placeringsbestämmelsema. dock utan avsteg från ett högt ställt säkerhetskrav. De föreslagna liberaliseringarna avses också bidra till en stärkning av marknaden för långfristiga finansiella placeringar.

'l'CO vill återigen understryka att utredningen förutsätter att en förstärk- ning av marknaden för långfristigt kapital måste utformas inom nttvarandc

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 213

institutionella ram. Med denna grundläggande förutsättning. som över htt- vttd inte tas upp till diskussion, har utredningen inte tagit fasta på den aktu- ella diskussionen om nya former för kapitallörsäkringen. Med beaktande av denna allvarliga brist i betänkandet vill TCO likväl ge sina synpunkter på vissa av de liberaliseringsåtgärder. som diskuteras i utredningens betän- kande.

Utredningen drar den slutsatsen att försäkringsbolagen i praktiken en- dast delvis har utnyttjat de möjligheter att placera i fastigheter och aktier. som gäller för placeringar inom den fria sektorn och i de fria fonderna. Om placeringsbestämmelserna liberaliseras behöver detta därför inte i sig inne- bära att placeringspolitiken ges en annan inriktning.

Försäkringsbolagen har föreslagit att en sådan liberalisering skulle kun- na nås genom en övergång till ett s. k. kvotsystem. Enligt detta system vär- deras olika tillgängsslag alltefter riskens art. Tillgångar med ett litet inslag av risk får. inom ramen för försäkringsfonden. tas tipp till ett värde som ligger nära det verkliga värdet. medan för mer riskfyllda placeringar endast en mindre del skttlle få tas upp inom försäkringsfonden. TCO delar utred- ningens uppfattning att någon mer genomgripande förändring av place- ringsbestämmclsema i enlighet med försäkringsbolagens förslag ej bör ske.

TCO förordar i stället. liksom utredningen. att liberaliseringsåtgärder sökes genom förändringar inom ramen för gällande struktur. Denna inne— bär att försäkringsbolagen måste placera medel upp till visst belopp — som beräknas med hänsyn till bolagets förväntade förpliktelser — i särskilt an- givna tillgångsslag (den s. k. försäkringsfonden). Ett belopp motsvarande l0 procent av försäkringsfonden utgör dock en s. k. fri sektor. där kraven på formella säkerheter inte är fullt så strikta. Överskottsmedel — de s. k. fria fonderna — får placeras fritt. Endast medel i de fria fonderna får place- ras i aktier.

Utredningen förordar att den fria sektorn vidgas, från 10 till 20 procent av försäkringsfonden. Detta innebär att försäkringsbolagens möjligheter till kapitalplacering i enlighet med de krav som ställs på kapitalmarknaden stärks. utan att kraven på formell säkerhet äsidosätts i otillbörlig omfatt- ning. Det har också visat sig att de formella säkerhetskrav. som gäller för placeringen inom försäkringsfonden. i praktiken inte varit förenade med större säkerhet i reell mening än för placeringar inom den fria sektorn. En större flexibilitet i försäkringsbolagens placeringspolitik underlättas. vilket bidrar till en önskvärd differentiering av kreditutbudet. Genom att den fria sektorn vidgas kan en avlastning ske från de fria fonderna. och den vägen medverka till ökade möjligheter för försäkringsbolagen att bidra till nä- ringslivets försörjning med riskvilligt kapital. Det är önskvärt att. som ut- redningen understryker. de frigjorda resurserna placeras i finansiella till- gångar och inte i egna fastigheter. som i icke oväsentlig utsträckning skett hittills. TCO tillstyrker därför utredningens förslag på denna punkt.

'l'C'O delar vidare utredningens uppfattning att en övergång bör ske från taxeringsvärden till uppskattningsvärden vid fastställande av den gräns till vilken lån mot inteckning i fastighet får redovisas i försäkringsfonden. Ef— tersom uppskattningsvärden genomsnittligt ligger högre än taxeringsvär- den är det också rimligt att den gräns till vilka lån får redovisas i försäk- ringsfonden sänks. Härigenom åsidosätts icke heller kraven på en tillfreds- ställande säkerhet för placering av tillgångar inom försäkringsfonden. Det kan dock ifrågasättas om uppskattningsvärden tillfredsställande kan göras ifråga om industrifastigheter. då dessa värden i väl så stor utsträckning be- stäms av den industriella verksamheten och företagets finansiella ställning.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 214

Utredningen diskuterar frågan om nuvarande begränsningsregel för ak- tieinnehav i enskilt företag. innebärande ett maximalt innehav på 5 procent av röstvärdet för samtliga aktier bör höjas eller avskaffas. Utredningen förordar att gränsen höjs fran 5 till IO procent. Två ledamöter hari separa- ta reservationer uttryckt den uppfattningen att nuvarande femprocents- gräns bör bibehållas. TCO delar av skäl som redovisas nedan reservanter- nas uppfattning.

Utredningen visar att försäkringsbolagen intar en mycket stark ställning som dominerande ägare i flera större börsnoterade banker. investmentbo- lag och produktionsföretag. En dominerande ägarställning synes. enligt ut- redningen. inte ha utnyttjats för att aktivt påverka företagens skötsel. För- säkringsföretagen har ägnat sig åt passiv kapitalförvaltning.

Det kan inte anses önskvärt att mer dominerande aktieägare söker un— dandra sig ett aktivt ansvar för företagens ledning. Ett dominerande ägan- de bör följas av ett aktivt ägaransvar. 1 den mån större aktieägare undan- drar sig ett sådant ansvar blir den naturliga konsekvensen att inflytandet för minoritetsposter ökar i motsvarande grad. Det går då icke heller att klart urskilja de grupperingar. som bör ställas till ansvar för företagets övergripande politik.

Samtidigt kan det dock diskuteras om försäkringsbolag. även vid mer betydande aktieinnehav, aktivt bör söka påverka företagens skötsel. En- ligt TCOs uppfattning är det naturligt att försäkringsbolagen endast ägnar sig åt passiv kapitalförvaltning. Som påpekas av en av reservantcrna gäller enligt försäkringsrörelselagen att försäkringsbolagen i princip inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Det kan starkt ifrågasättas om inte en utveckling där försäkringsbolagen påtar sig ett sådant aktivt ägaransvar skulle strida mot gällande grundsatser i lagstiftningen. En olycklig sam- manblandning av försäkringsrörelse med annan verksamhet med lojalitets— konflikter som en tänkbar konsekvens skulle kunna bli följden. En höjning till l0 procent skulle innebära att konflikten mellan de krav den passiva ka- pitalförvaltningen ställer och de krav som bör ställas på större aktieägare accentueras.

En höjning av gränsen skulle ytterligare kunna bidra till att anonymisera ägandet i större företag. Utredningen framhåller visserligen att en höjning av gränsen torde förutsätta att försäkringsbolagen påtar sig ett aktivt ägar- ansvar. Några klara indikationer på att så skulle bli fallet ges dock inte. TCO finner icke heller att en sådan förändring i försäkringsbolagens age- rande skulle vara önskvärd.

Det kan förefalla mindre lämpligt att å ena sidan avstyrka en begräns- ningsregel för fjärde AP-fonden och å den andra ha den uppfattningen att en begränsningsregel på nuvarande nivå bör bibehållas för försäkringsbo- lagen. Men med hänsyn till att en passiv kapitalförvaltning måste anses mer ändamålsenlig för försäkringsbolagen. medan AP-fondens aktieinne— hav bör vara förenade med ett aktivt ägaransvar blir bilden en annan.

Frågan om en begränsningsregel för försäkringsbolagen måste anses in- rymma betydligt fler dimensioner än tänkta kapitalmarknadseffekter av en sådan utvidgning. Den berör frågor som gäller den framtida ägarstrukturen inom svenskt näringsliv. Frågor av denna karaktär behandlas inom den Mehrska kommitten. Frågor om nuvarande och eventuellt nytillkomman— de institutioners ägande av svenskt näringsliv bör behandlas i ett samman- hang. En eventuell höjning av begränsningsregeln bör därför åtminstone anstå i avvaktan på att nu pågående diskussion om kapitalbildning och for- merna för denna kapitalbildning fullföljts.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 215

En av utgångspunktema för utredningens förslag angående begräns— ningsregeln är att utbudet av riskvilligt kapital behöver höjas. Men detta är enligt TCOs uppfattning alltsa inte tillräckligt för att en höjning av begräns- ningsregeln skall kunna betraktas som ändamålsenlig. Det förhåller sig också så att försäkringsbolagens utrymme för aktieplaceringar synes vara relativt stort. även inom ramen för en oförändrad begränsningsregel. TCO vill däremot tillstyrka förslaget att aktieinnehav framdeles skall få räknas som fondgilla placeringar inom den fria sektorn.

Det är väsentligt att svenskt näringsliv karakteriseras av att ägargrupper med olika bakomliggande intressen kan balansera varandra. Frågan om hur denna balans bör utformas. och vilka krav detta ställer på olika intres- segruppers aktieinnehav bör behandlas i ett sammanhang. Kapitalmark— nadsutredningen har överhuvud inte behandlat frågan om nya former för kapitalbildning. och med denna uppenbara brist i betänkandet vore det principiellt betänkligt att som isolerad åtgärd föreslå en höjning av be- gränsningsregeln för försäkringsbolag.

TCO delar slutligen utredningens uppfattning att försäkringsbolagen en- dast med försäkringsinspektionens medgivande får inneha andel i aktie- fond. Dessa fonder fyller genom riskspridning en funktion för småspararna och bör inte utnyttjas av institutionella ägare. Dessa har också genom sin bättre överblick större möjlighet att genom en lämpligt sammansatt aktie- portfölj nå en sådan riskspridning.

6.16 SACO/SR

SACO/SR tillstyrker utredningens förslag att öka försäkringsbolagens placeringsmöjligheter i aktier genom att den s.k. fria sektorn vidgas fran lf) procent till 20 procent av försäkringsfonden och genom att restriktio- nerna för aktieplaceringar inom den fria sektorn avskaffas. Även förslaget att öka gränsen för placering i ett och samma aktiebolag från 5 procent till högst 10 procent av vinstvärdet tillstyrkes.

SACO/SR instämmer vidare i utredningens konstaterande att ett ökat aktieinnehav hos försäkringsbolagen såväl som hos fjärde AP-fonden även bör medföra ett ökat direkt ansvarstagande som aktieägare. Vissa försikti- ga exempel på detta finns även inom nuvarande ram i frågor som ansetts vara av principiellt intresse. Det förtjänar härvid noteras att försäkringsbo- lag. aktiefondcr m.fl. institutionella ägare utomlands ofta framträder be- tydligt öppnare på bolagsstämmorna och inte bara agerar genom köp och försäljning.

6.17 Svenska arbetsgivareföreningen

Det är inte ett otillräckligt sparande eller att hushållens samlade förmö- genheter skulle vara för små. som utgör den väsentliga grunden till svårig- heterna att placera nyemissioner och den härav föranledda diskussionen om en vidgad rätt för försäkringsbolagen att förvärva aktier. Hushållens tillgångar i form av fastigheter —egnahem. fritidshus och andra fastigheter — är omkring tio gånger så stora som hushållens innehav av aktier. Härtill kommer hushållens tillgångar i bankkonton. obligationer m.m. En begrän- sad förändring av hushållens placeringsinriktning skulle innebära en vä- sentlig ökning av näringslivets tillgång på riskvilligt kapital.

En ökning av försäkringsbolagens roll som aktieägare borde således kttnna undvikas. Betänkligheterna mot en sådan väg att underlätta närings-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 216

livets försörjning med riskbärande kapital är. mot bakgrund av de syn— punkter pa institutionellt och enskilt ägande som framförts inledningsvis. mycket stora.

Som Lars Wohlin framhåller i sin reservation har man — om gränsen för aktieinnehavet i ett och samma bolag höjs från fem till tio procent - att räkna med att försäkringsbolagen kommer att få ta på sig ett aktivt ägar- ansvar för de berörda bolagen. Försäkringsbolagen skulle tvingas bygga upp en organisation för att bevaka och engagera sig i de berörda bolagens verksamhet. Det är lämpligare att försäkringsbolagen som hittills är speci- aliserade på försäkringsrörelse och att kapitalförvaltningcn har passiv ka- raktär.

Beskattningens utformning spelar en avgörande roll för hushållens och försäkringsbolagens placeringsinriktning. Ju starkare inflationen är. desto mer framträdande blir skattesystemets brist på neutralitet.

Vid nuvarande skattesystem kommer. som ovan visats. en utomordent- ligt liten del av den totala ersättningen till det riskbärande kapitalet i före- tagen att utgöra inkomst efter skatt för det enskilda hushållet. Denna effekt dämpas. om det även i Sverige införs ett avräkningssystem av det slag. som alla EG-länder utom ett nu övergått till vid beskattningen av kapitaler- sättningar i näringslivet. Det är dock att märka att vid de nuvarande höga svenska marginalskatterna blir verkningarna inte lika gynnsamma som i EG-länderna.

De snedvridande effekterna av inflation och beskattning i kombination tenderar att leda till ur allmänna synpunkter mindre önskvärd fortsatt insti- tutionalisering av aktieägandet. även efter en förbättring av lönsamheten i näringslivet. Ett avräkningssystem av EG-typ i enlighet med Svenska Ar- betsgivareföreningens yrkande i sitt remissvar på företagsskattebered- ningens slutbetänkande "Beskattning av företag" är ett första nödvändigt villkor för att föreningen skall kunna överväga att biträda en höjning av nu gällande femprocentsgräns för försäkringsbolags rätt att förvärva aktier i ett och samma aktiebolag.

Föreningen tillstyrker förslagen att försäkringsbolagens s. k. fria sektor vidgas från IOC-2 till 20 9? av försäkringsfonden. att även aktier får förvär- vas inom denna sektor. samt att försäkringsbolagen också får förvärva andra obligationer än industriobligationer.

6.18 LRF

LRF vill särskilt understryka vikten av utredningens förslag beträffande de fondgilla placeringarna. Genom förslagen bör även placeringsinrikt- ningen mot fastigheter kunna bytas ut mot finansiella placeringar. vilket LRF finner betydelsefulla. LRF ställer sig emellertid tveksam till ökningen av fria sektorns placeringar och att restriktionerna beträffande aktieplace- ringar avskaffas. Det bör vara en väsentlig uppgift för försäkringsbolagen att i likhet med AP-fonden stärka obligationsmarknaden. LRF anser att ut— redningen ej i tillräcklig grad behandlat eventuella konsekvenser för obli- gationsmarknaden genom den föreslagna förändringen. ] den händelse att bankobligationer införs förutsätts att sådana obligationer i likhet med vad beträffar AP-fonden ej kommer att omfatta försäkringsbolagens placering- ar. LRF vill framhålla betydelsen av Riksbankens placeringsrekommenda- tioner. vilket medför att kapitalmarknadsutredningens förslag och övervä- gande beträffande försäkringsbolagens placeringar blir tämligen verknings- lösa.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 ”17

..

6.19 KF

KF anser det angeläget att försäkringsbolagen i ökad utsträckning kan bidra till näringslivets försörjning med riskkapital och tillstyrker därför ut— redningens förslag på denna punkt.

6.20 Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Enligt vår mening bör behovet av kapital för placering i aktier i första hand täckas genom utbud från de enskilda hushallen. Utredningen pekar på de förändringar i den rådande skattelagstiftningen och i avkastningsför- hällandena som maste ske för att detta tttbud skall stimuleras. [ andra hand bör privata institutioner och da bl.a. försi'tkringsbolagen ges ökade möjlig- heter till aktieinnehav. Vi anser liksom utredningsmaioriteten att försäk- ringsbolagen har både vilja och kompetens att äta sig det med ett utökat aktieinnehav ökade ägaransvaret.

Vi tillstyrker därför att den fria sektorn vidgas från NV,"? till 20'13- av för- säkringsfonden samt att inom denna sektor även aktier fär förvärvas. Vidare tillstyrker vi att maximigränsen för aktieinnehav inom varje företag höjs från 5 'i-i— till 100? av röstetalet. Även andra obligationer än industriob- ligationer bör fa förvärvas av försäkringsbolagen.

6.2l SHIO och Familjeföretagens förening

Utredningen har — — — bl.a. behandlat framställningar från försäkrings— bolagen om en vidgning av den s.k. fria sektor. som infördes l948 som ett medel att ge försäkringsbolagen möjligheter att förbättra sin räntabilitet utan att frångå kravet att huvuddelen av försäkringsfonderna skulle ha fondgill säkerhet. Organisationerna tillstyrker utredningens förslag att den fria sektorn skall vidgas från lf) till 20'22- av försäkringsfonden. Därigenom bör försäkringsbolagen få bättre möjligheter att anpassa sina placeringar till efterfrågan på kapitalmarknaden.

Organisationema tillstyrker även att försäkringsbolagen skall få öka sitt aktieinnehav inom den fria sektorn från nuvarande röstetalsgräns 5 till 10%. Den föreslagna liberaliseringen ligger i linje med det tidigare till- styrkta förslaget att även fjärde fondstyrelsens aktieinnehav skall kunna uppgå till IOC/? av röstetalet.

Organisationerna tillstyrker utredningens förslag om en övergång från taxeringsvärden till beskattningsvärden vid redovisning av inteckningar i fastigheter i försäkringsfonden. Utredningens förslag om till 60% höjd gräns vid redovisning av industrifastigheter bör stimulera till ökad långiv- ning till industrin.

6.22 Svenska företagares riksförbund

Behovet av kapital för utveckling och expansion av näringslivet bör i första hand täckas genom sparande i aktier från de enskilda medborgamas sida. Därefter bör privata institutioner kunna stimuleras till insatser på det— ta område. Förbundet noterar därför med tillfredsställelse utredningens förslag att medge rätt för försäkringsbolagen att utöka den s. k. fria sektorn från 10 till 20 02 av försäkringsfonden samt att denna sektor även får inne- hälla aktier. Dessutom tillstyrker Förbundet att gränsen för aktieinnehavet i varje enskilt företag höjs från 5 till IOC? av röstetalet.

Prop. 1973/79: 165 Bilaga 3 218

6.23 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Styrelsen tillstyrker att fria sektom vidgas från 10 'Ä'i" till 209?- av försäk- ringsfonden. att aktier fär redovisas även inom fria sektom. och att även andra företagsobligationer än indttstriobligationer fär förvärvas. Vidare. tillstyrker styrelsen tttredningsmajoritetens förslag att maximigränsen för aktieinnehav i varje företag höjs frän 5"? till HV.-"??. av röstetalet.

Med anledning av utredningens uttalande att ett ökat aktieinnehav för lörsäkringsbolagens del bör förenas med ett aktivt ägaransvar anför styrel- sen: Försäkringsbolagens primära uppgift är att förvalta försäkringstagar— nas medel på ett sådant sätt att dessa medel. enligt vad som föreskrivs i la- gen om försäkringsrörelse. erhäller bästa möjliga avkastning. För att full— göra denna uppgift måste bolagen även lbrtsättningsvis kttnna göra de pla- ceringar och omplaceringar. som ur rent ekonomiska synpunkter bedöms som lämpliga och riktiga. Om ett "aktivt ägaransvar" skulle innebära en begränsning i möjligheterna att göra ekonomiskt lämpliga dispositioner i aktieportföljen, finns risk för att portl'öljförvaltningen blir inaktiv. En så- dan förvaltning kan negativt påverka börshandeln och minska börsens ef- fektivitet som instrument för kapitall'ördelning.

6.24 Svenska fondhandlareföreningen

Föreningen tillstyrker förslagen att fria sektorn vidgas från 1072- till 20% av försäkringsfonden. att aktier fär förvärvas även inom fria sektorn. Fondhandlareföreningen anser att varje åtgärd som är avsedd att bredda och bevara aktiemarknaden är av stor betydelse. Vidare tillstyrks att maxi— migränscn för aktieinnehav i varje företag höjs från 5 '."? till IOC"?- av rösteta- let och att även andra företagsobligationer än industriobligationer får för- varvas.

6.25 Sveriges aktiesparares riksförbund

Utförliga skäl till en ökning av försäkringsbolagens placeringsrätt finns redovisade av utredningen. De maktpolitiska aspekter som beskrivs finner Aktiespararna liksom utredningen allvarliga. Risken för missbruk fär dock bedömas som begränsad. Fran koncentrationssynpttnkt kan det dock ifrä- gasättas om försäkringsbolagen. som redan idag är dominerande ägare i åt- skilliga börsbolag. skall ges vidgade möjligheter till aktieplaceringar. Det tillskott av riskkapital som försäkringsbolagen avses komma att bidra med i framtiden föreslås i stället ske via aktiesparfonder. t. ex. i samband med det nya lönsparandet. Därvid erhålles ocksa en viss spridning av det insti- tutionella ägandet. Helst ser Aktiespararna att förtttsättningarna för aktie- sparandet kunde förbättras markant så att det ökande behovet av riskkapi- tal i än högre grad kunde tillgodoses via ökat hushållssparande. Aktiespa- rarna föreslär således att nuvarande gräns vid högst 5 procents ägarandel i varje bolag bibehftlles.

Aktiespararna instämmeri reservation i frågan lämnad av Lars Wohlin.

6.26 Sveriges finansanalytikers förening

Utredningens förslag att låta försäkringsbolag placera i aktier i ett och samma företag intill ett belopp motsvarande 10 % av röstetalet finner SFF vara välmotiverat. Det främsta skälet härtill är att många försäkringsbolag

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 2l9

är i det närmaste fullplacerade i de attraktivaste papperen vid nu gällande 5 (??-spärr. Denna begränsning av försäkringsbolagens placeringsregler motverkar en effektiv resursallokering. SFF har förstäelse för att olika skäl kan tala för att försäkringsbolagens röstinnehav bör begränsas. Frän principiella utgångspunkter (bl.a. krav på välfungerande marknad) fram- står det dock som tveksamt att bara vissa institutionella placerares hand- lingsfrihet skall begränsas speciellt som dessa placerare svarar för en myc- ket stor del av det potentiella utbudet av riskvilligt kapital.

6.27 Svenska kommunförbundet

Bland utredningens uppgifter har ingått att överväga i vilka former den kommunala upplåningen bör äga rum. Utredningen framhåller att det är en vanlig uppfattning bland företrädare för kommunerna att kommunlän för kreditinstituten framstar som mindre attraktiva än län till företag. Det finns. enligt styrelsen. en viss risk för att nuvarande svårigheter att placera kommunlän blir större om nedanstående av utredningens förslag genom- förs.

Utredningen föreslår att försäkringsbolagens s.k. fria sektor vidgas frän lt) till 20 procent av försäkringsfonden och att restriktionen beträffande ak- tieplaceringar inom den fria sektorn avskaffas. Dessa ändringar antas ge försäkringsbolagen bättre möjligheter att anpassa sina placeringar till efter- frågan på kapitalmarknaden och skapar dessutom ett visst utrymme för förbättrad räntabilitet.

Dessa förslag kan. enligt styrelsen. leda till att försäkringsbolagens re— versutläning till kommunerna och dess förvärv av kommunobligationer blir mindre i framtiden. — — —

6.28 Svenska civilekonomföreningen

Vi instämmer i utredningens förslag att vidga försäkringsbolagens place- ringsram till att omfatta högst lOG/R av röstvärdet i ett bolag i stället för tidi- gare endast 5 %.

Vi instämmer vidare i utredningens konstaterande att ett ökat aktiein- nehav hos försäkringsbolagen även bör medföra ett ökat direkt ansvarsta- gande som aktieägare. Vissa försiktiga exempel på detta finns även inom nuvarande ram i frågor som ansetts vara av principiellt intresse. Det förtjä- nar härvid noteras att försäkringsbolag. aktiefonder m.fl. institutionella ägare utomlands ofta framträder betydligt öppnare på bolagsstämmorna och inte bara agerar genom köp och försäljning.

6.29 Konsumentkooperationens pensionskassa, försäkringsförening (KP)

KP har yttrat sig över de utredningsförslag som gäller understödsför- eningar. l yttrandet berörs i viss mån även allmänna villkor för försäk- ringsverksamhet. se vidare avsnitt 9.4.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 220

..

I Bankerna

Remissinstanscma ställer sig positiva till utredningens förslag att ban- kerna skall få rätt att ge ut 5. k. bankcertiftkat — dvs. obligationer med en löptid av högst ett år — och att de nuvarande inskränkningama i bankemas rätt att inneha förlagsbevis skall slopas. Däremot är reaktionen blandad in- för utredningens förslag att bankerna bör få rätt att ge ut vanliga långfristi- ga obligationer. En del remissinstanser tillstyrker förslaget medan andra ställer sig tveksamma eller avvisande.

7.l Bankinspektionen

Utredningen diskuterar frågor om krediters bindning. löptider m.m. mot bakgrunden av bl.a. vissa strukturförhållanden i kreditväsendet. Det är riktigt att bankernas kreditgivning till helt övervägande del är kortfristig i den meningen att länen löper på högst ett är i sänder eller kan sägas upp till återbetalning inom denna tid (kortfristiga län). Belysande för detta är töl- jande uppgifter ult l977 avseende affärsbankerna. Lån som formellt bun— dits för längre tid än ett år uppgick till l6603 mkr. Län för vilka den fria sektorn enligt 63 å andra stycket 2. banklagen togs i anspråk utgjorde 9I49 mkr. (tillåten volym 39323 mkr.). Bankernas totala utlåning uppgick vid samma tidpunkt till [19000 mkr. (beviljat bel. ). Det kan förutsättas att den helt övervägande delen härav är utlåning som reellt sett har längre varak- tighet än ett är. [ många fall har länen lämnats under förutsättande av löpti- der (t. ex. genom upprättad amorteringsplan) som svarar mot dem som ka- pitalmarknadsinstitut tillämpar. Enligt inspektionens uppfattning kan nor- malt — bortsett från uppsägning för reglering av amorteringsvillkoren — dessa lån inte sägas upp ensidigt från kreditgivarens sida utan är realiter bundna. Utredningen gör samma konstaterande (s. 589). [ den man länen lämnats boklöringsskyldiga personer brukar de också redovisas som lång- fristiga lån i boksluten. Att den fria sektorn för tidsbundna län är förhållan- devis ringa utnyttjad tyder pä att formellt tidsbundna län inte skulle nämn- värt cfterfrågas inom företagssektorn. Det kan emellertid bero på att lånta— garen i gemen inte känner till skillnaden i formellt avseende mellan de olika slagen av län. Ytterligare bör framhållas att formellt korta checkräknings- krediter och revolverande krediter — mer eller mindre utnyttjade — i själva verket i stora delar har permanent karaktär. Att utlåningen i bankerna i stor utsträckning realiter är tidsbunden möjliggörs av att inlåningen till en betydande del är stabil. Möjlighet att beakta variationer i inlåningen och likviditetsbehovet finns när det gäller dispositionen av de medel som llyter in i amorteringar.

Man skulle av de här lämnade uppgifterna kunna dra slutsatsen att något behov ej skulle föreligga för bankerna av att kunna i ökad utsträckning ge tidsbundna län. De nu föreslagna medelsanskaffningsformema (särskilt obligationslånen) ökar emellertid förutsättningama att tidsmässigt balanse- ra in- och utlåning och är också motiverade av ett önskemål att kunna läm- na räntebundna krediter.

Det anförda kan ge anledning väcka frågan om inte bestämmelserna om att bankernas utlåning skall vara kortfristig bör ses över i ljuset av de för- hållanden som de facto råder. Att en kredit enligt upprättat kreditavtal be- traktas som kortfristig i banklagstiftningens mening men å andra sidan ge-

Hänvisningar till US36

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 221

nom t. ex. tlpprättad amorteringsplan förutsätts vara långfristig under for- mer som kan vara rättsligt förpliktande synes inte tillfredsställande. (Jfr generalklausulen i 36 & avtalslagen.)

Vilka marknadseffekter som en rätt för bankema att ge ut obligationer och bankeertifikat kan medföra kan inte förutses. Meningen är naturligtvis inte att bankerna skall ta över mellanhandsinstitutens roll och förändra sin verksamhet på sätt som kan orsaka störningar institutionellt sett. Angelä- genheten av en balanserad utveckling härvidlag bör understrykas. Givetvis bör inte de av bankerna utgivna obligationerna användas för att finansiera bankernas egna obligationsförvärv. ! sammanhanget bör även kostnads- aspekten framhållas. Mellanhandsinstituten kan till skillnad från bankerna arbeta med mycket små räntemarginaler. Bankerna har stora kapitalan- skaffningskostnader (kostnader för inläningsadministration m.m.) och det har hittills inte varit möjligt att relatera räntesatsen för viss utlåning till kostnaden för en motsvarande inlåning/upplåning. Utläningsräntoma byg- ger pä genomsnittliga kostnader för kapitalanskaaningen. Det torde få för- utsättas att räntan på sådan utlåning i bankerna som baseras på obliga- tionsuppläning anpassas till kostnaden för just denna upplåning och där- med ocksä till kapitalmarknadsinstittltens ränteniväer.

Förlagsbevis

Bankerna föreslås fä rätt att förvärva förlagsbevis utan begränsning. Som utredningen päpekar är placering i förlagsbevis förenad med större risk än blancokredit. [ själva verket är förvärv av förlagsbevis detsamma som tillskott av riskkapital till det ifrågavarande företaget och riskmässigt jämförbart med aktieförvärv. medan betr. blancokredit gäller att trygghet för förbindelsens infriande skall föreligga fastän särskild säkerhet ej ställs. En inkonsekvens skulle uppenbarligen komma att föreligga såtillvida som att en till ett företag lämnad blancokredit belastar det begränsade utrym- met för sådan kredit medan köp av samma företags förlagsbevis skulle kunna ske utan sådan begränsning. Ett liknande förhållande är för handen i dag då kredit mot säkerhet av börsnoterat förlagsbevis i kapitaltäcknings- hänseende enligt banklagen betraktas såsom förenad med mindre risk än t. ex. kredit mot borgen av den som givit ut förlagsbevisen. Det är emeller- tid viktigt notera att det enligt kapitaltäckningsbestämmelserna skall vara fråga om börsnoterat förlagsbevis.

Av det sagda torde följa att vid genomförande av utredningens förslag bankerna själva måste älägga sig stor restriktivitet när det gäller förvärv av förlagsbevis och att i stort sett endast börsnoterade förlagsbevis bör för- värvas. Tillsynen fär naturligtvis också riktas härpå.

Författningsförslagen

[ 54 s" slopas förbudet mot förvärv av förlagsbevis. Undantag från rätten att förvärva förlagsbevis skall dock gälla enligt 55 5 om utgivare är företag vilkas aktier fär förvärvas efter tillstånd av regeringen. Anledningen är att alla slag av tillskott av riskkapital till sådant företag ansetts böra kräva re- geringens medgivande. [ och för sig är den uppfattningen välgrundad. Å andra sidan innebär lagförslaget att bank kan förvärva förlagsbevis utgivna av vilket företag som helst utom av sådant företag som avses i 55 55. dvs. företag vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det all- männa. Tolkat efter orden innebär detta att bank finge före alla förvärv av förlagsbevis förvissa sig om att utgivaren inte är företag av sistnämnt slag.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 'no

..-..

Punkten 5 bör naturligtvis ges innebörden att där avsett tillståndstväng betr. förlagsbevis endast gäller om banken på grund av regeringens till- stånd förvärvat aktier i det ifrågavarande företaget (utgivaren).

Förslag till lagtext:

5. efter tillstånd — — — samt garantifondbevis. utfärdat av bolag eller fö- retag som nu nämnts.

Har regeringen lämnat tillstånd till förvärv enligt första stycket erfordras sådant tillstånd även för förvärv av — — — (förlagsbevis).

Motsvarande ändring bör ske i sparbankslagen och jordbrukskassela- gen.

7.2 Banklagsutredningen

Med hänsyn till att banklagsutredningens ledamöter — med undantag av ordföranden — har medverkat i riksbankens. bankinspektionens resp. bankinstitutens remissvar över rubr. betänkande. begränsar utredningen sin granskning till att avse tekniska frågor.

Förslaget till ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse (BL) föranleder följande påpekande.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår att förbudet för bankerna att för- värva förlagsbevis slopas. För affärsbankema föreslås dock — i enlighet med vad som f.n. gäller — att förvärv av förlagsbevis som har utgivits av sådant företag som avses i 55 ä 5 BL får göras endast med regeringens till- stånd. Bestämmelse härom föreslås intagen i 55 & BL. Från systematiska utgångspunkter synes det riktigare att ta in denna begränsning i rätten till förvärv av förlagsbevis i 54 & BL (bifogat förslag till lagtext uteslutet här).

7.3 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Utredningens förslag beträffande bankerna synes ganska långtgående. Detta gäller särskilt förslaget. att bankerna skall få rätt att utge egna obli— gationer och s.k. bankcertifikat. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i dessa hänseenden men vill framhålla angelägenheten av att de nya inlåningsmöiligheterna får en begränsad omfattning, innan erfarenheter vunnits om systemets effekt på kreditmarknaden.

7.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige instämmer i utredningens förslag att förbudet för bankerna att utge eller garantera obligationer och andra masspapper bör slopas. Olä- genheter av detta förbud har visat sig vid bankernas deltagande i utlands- upplåningen. Riksbanken har redan tidigare sökt uppmuntra bankerna till att ta initiativ till en marknad i s.k. bankcertifikat. ] fråga om emission av bankobligationer på den svenska marknaden vill fullmäktige dock tillägga följande. I sin diskussion om emission av bankobligationer säger utred- ningen: — — — (se betänkandet s. 596 fjärde stycket — s. 597 första styc- ket).

Enligt fullmäktiges mening skulle denna analys ha kunnat drivas något längre. Bankobligationer kan vara ett sätt att binda hushållssparandet på längre tid. och har sålunda uppenbara kreditpolitiska fördelar. Däremot är det osannolikt att det är en effektiv kanal för att i marknadsmässiga former föra medlen vidare till låntagarna.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 ”3

Mera allmänt kan hushållens medel kanaliseras till kapitalmarknaden på två sätt. Dels kan de (vilket hittills varit fallet i Sverige) i huvudsak place- ras som bankinlåning. Bankernas placeringar måste sedan anpassas till vad efterfrågestrukturen kräver. Detta kan tänkas ske genom bankernas fria val. men svårigheten är i så fall att mellan— och långfristiga obligationer måste vara lika attraktiva som placeringar för bankerna som dessas egen utlåning, Kanaliseringen genom bankerna passar därför väl om man har en reglerad kreditmarknad där bankernas placeringar styrs av myndigheterna för att åstadkomma ett tillräckligt utbud av långfristig kredit.

Alternativet ären marknad där allmänheten i större utsträckning place- rar direkt i obligationer utgivna av staten. företag eller mellanhandsinsti- tttt. Om en marknad av detta slag vttnnit mark konkurrerar villkoren på de mera långfristiga värdepappersplaceringarna med bankemas inlåningsrän- tor. En sådan marknad kan inte styras genom reglering av allmänhetens placeringar utan dessa kommer att påverkas av marknadsmässiga faktorer. t. ex. räntedifferensen mellan placeringar av olika slag.

Det är uppenbarligen kapitalmarknadstttredningens huvudlinje att en ut- veckling mot den sistnämnda typen av kanalisering bör stimuleras. Det är inte alldeles lätt att se httr emissioner av bankobligationer skttlle bidraga härtill. något som förklarar utredningens försiktighet i denna fråga. Även om fullmäktige som ovan framgått tillstyrker avskaffandet av förbttdet i banklagen mot bl. a. emission av obligationer står det icke klart att dessa skttlle kunna bidraga till en utveckling mot bättre fungerande kapitalmark— nad.

I anslutning till vad som ovan sades om lönsparandet erinrade fullmäkti— ge om sitt förslag om till lönsparandet ankntttna obligationssparft'mder. Även om man bortser från hur lönsparandet skall utformas synes inrättan- det av värdepapperslonder med inriktning på obligationsplaceringar kunna bli ett gott instrument för att leda hushållssparande till obligationsmarkna- den. Förutsättningar bör finnas för att andelar i obligationsfonder skall bli ett attraktivt placeringsalternativ för hushållen och för att fonderna på nå— gon sikt bidrar till en sekttndärmarknad i obligationer. Initiativet till obliga- tionsfonder bör naturligen tas av bankerna. som då kan erbjuda ett kom- plement till de bankanknutna aktiefonder som redan finns.

7.5 Fullmäktige i riksgäldskontoret

När det gäller bankernas utgivning av obligationer och bankcertiftkat kommer denna att riktas mot delvis samma placerargrupper som nu bidrar . med väsentliga tillskott i den statliga upplåningen. Utredningen uttrycker förhoppningen att bankobligationema skall "visa sig vara ett mer näralig- gande substitut till gängse inlåningsräkningar än vanliga obligationer och därmed vara marknadsvidgande". Härigenom kan statens egen upplå- ningsverksamhet genom obligationer utsättas för direkt konkurrens. Detta gäller speciellt de upplåningsformer som vänder sig till privatpersoner. nämligen sparobligationer och premieobligationer. Denna konkurrens skärps ytterligare av bankernas överlägsna institutionella marknadsorgani- sation.

Samma förhållanden gäller för de kortare bankcertiftkaten. som kan komma att uppfattas som substitut till de statliga skattkammarväxlarna. Emission av bankcertiftkat kan antas komma att ske endast i perioder med förhållandevis lätt penningmarknad dvs. i situationer där den icke organi-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 224

serade kreditmarknaden utgör ett naturligt expansionsfalt för direkta statli— ga insatser.

lnförande av bankobligationer och bankcertiftkat medför således att sta- tens utrymme såväl utom som inom banksystemet troligen kommer att minska. Effektiviteten i den förda kreditpolitiken kan — vad gäller utform- ningen av den statliga upplåningsverksamheten — antas komma att mins- ka.

' Fullmäktige vill för sin del inte motsätta sig att förbudet för bankerna att utge egna obligationer och certifikat upphävs. men vill samtidigt uttrycka stark tveksamhet beträffande nettoresultatet för kreditpolitikens del av en betydande emissionsverksamhet av bankobligationer och certifikat.

Skulle en bättre anpassning av bankemas inlåning i förhållande till den bundna utlåningen bedömas angelägen bör detta enligt fullmäktiges me- ning ocksä kunna ske genom en ökad flexibilitet vid utformningen av låne- villkoren efter långivarnas och låntagarnas preferenser.

Fullmäktige förutsätter att utvecklingen sedan förbudet ttpphävts noga följes av vederbörande myndigheter.

7.6 AP-fonden. första—tredje fondstyrelserna

Av vad kapitalmarknadstttrcdningen behandlat i detta kapitel. har fond— styrelscma endast funnit anledning att kommentera förslagen om att ban- kerna skall få rätt att ge ut egna obligationer resp. s. k. bankcertiftkat. — — — Fondstyrelserna bedömer utifrån sina utgångspunkter dessa förslag positivt. och tillstyrker att de genomförs.

Kapitalmarknadsutredningen har stannat för att AP—fondcn inte skttlle ges rätt att förvärva bankobligationer och bankcertiftkat. Fondstyrelserna har svårt att förstå detta ställningstagande. För fondstyrelsema framstår det som en viktig princip. att AP-l'onden bör ha rätt att kttnna agera på samma marknadsmässiga villkor som andra institutioner på kapitalmark— naden. Som fondstyrelserna framhöll i det tidigare avsnittet skttlle ett för- bud för fonden att köpa och sälja sådana papper vara olyckligt. Fondsty- relsema förutser inte att placering i bankobligationer skulle bli någon mer omfattande placeringsform. Men vid skilda tillfällen kan bankobligationer framstå som ett naturligt komplement till fondens övriga utlåning till nä- ringslivet. Möjligheten bör alltså finnas för fondstyrelserna att besluta om sådana placeringar. Detsamma gäller köp av korta bankpapper. Av likvidi— tetsskäl måste AP-fonden praktiskt taget kontinuerligt arbeta på den korta marknaden. Beroende bl.a. på rådande ränteläge lånar fonden härvid ut kort eller lånar tipp kort. ()m bankcertifikat introduceras som ett instru- ment på den korta marknaden i Sverige. ser fondstyrelserna det som en självklarhet att AP-fonden inte diskrimineras utan ges rätt att utnyttja det- ta.

7.7 Svenska bankföreningen

Bankernas räntestruktttr ] avsnittet [03.14 i KMU diskuteras bankernas räntestruktur. Mer i förbigående nämner KMU "riksbankens övervakning av räntestruktttren på kreditmarknaden" och att "i de fall ränteglidningar kunnat konstateras utöver dem som motiverats av diskontoändringar eller medgivits av andra skäl. har förhandlingar tagits upp i syfte att återanpassa räntorna". Utredningen gör således ingen närmare analys av fördelar och nackdelar

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 vi

av riksbankens nuvarande ränteregleringsystcm eller någon grundlig jäm- förelse med ett system av friare räntesättning i bankerna. Utredningen hävdar dock att en full frihet vid fastställandet av räntevillkoren i bankerna knappast skulle medföra att bankerna vore beredda att öka sitt risktagande i någon högre grad till att omfatta rena "'vi'tghalsprojekt". Bankföreningen vill inte bestrida att påståendet med denna formulering är riktigt. Det mås- te dock betonas. att den stelhet i räntestrukturen på både den korta och långa marknaden i Sverige. som riksbankens räntepolitik medfört. innehål- ler en inbyggd tendens att försvåra för nya låntagarkategorier eller nya projekt att få erforderligt utrymme. (_)lika kvalitet på säkerheterna och oli- ka risknivå på projekten bör enligt bankföreningens uppfattning ta sig ut- tryck i en mer differentierad räntesättning. Om det är ett samhälleligt öns- kemål att krediter i större utsträckning skall styras över i projekt med hög risknivå. måste sådana krediter göras kommersiellt mera attraktiva på bå- de den korta och långa marknaden genom större frihet för låntagarna att offerera konkurrenskraftiga räntesatser och övriga villkor. Det kan i sam- manhanget påpekas. att en fri räntesättning spelat en viktig roll för pro— duktutvecklingen inom finansieringsbolagcns verksamhet. Bankföreningen anser att den reglering av bankernas utlåningsräntor som riksbanken tillämpat i en följd av år medför allvarliga nackdelar både för bankerna och för kreditmarknadens funktionssätt. Bankföreningen har närmare utvecklat sina synpunkter beträffande regleringen av utlånings- räntorna i sina remissyttranden l974 och l977 beträffande lagen om kredit- politiska medel. Nackdelama blir speciellt påtagliga när regleringen tilläm— pats under så lång tid som nu är fallet. Enligt lagen om kreditpolitiska me- del får förordnande av räntereglering ske endast om synnerliga skäl förelig- ger och skall då begränsas till viss tid. högst ett år. Riksbankens hittillsva- rande reglering av bankernas utlåningsräntor har dock skett trtan att rege- ringen meddelat förordnande enligt lagen om kreditpolitiska medel.

Bankernas roll i industrins kreditförsörjning

Utredningen påpekar beträffande industrins skuldstrtrktur att bankkre- diternas relativa tillbakagång har balanserats av en motsvarande tillväxt för mellanhandsinstitutens del. Bankemas andel av industrins lån på den organiserade kreditmarknaden, inklusive återlån. har således minskat från 47 C"? år l966 till 3602 år l974. och mellanhandsinstitutens andel ökat från 7 till Zl GF.

Bankföreningen finner det angeläget att framhålla. att mellanhandsinsti— tutens relativa tillväxt inte återspeglar brister i bankernas produktsorti- ment utan snarare är en följd av hur kreditmarknadens totala resurser styrs. En viktig förklaring till utvecklingen är det ökade kravet på banker— na att köpa obligationer. speciellt bostadsobligationer. vilket allvarligt har begränsat bankemas möjligheter att delta i näringslivets finansiering. Den- na rrtvcckling sktrlle oundvikligen accentueras ytterligare. om företagens återlånerätt avskaffades och AP-fonden förhindrades att förvärva bank— obligationer.

Bankkrediternas löptider

Bankföreningen kan inte instämma i KMU:s bedömning. att det finns en allvarlig lrrcka i bankernas sortiment bestående i att bankerna i alltför liten utsträckning ger långfristiga lån. Utredningen hävdar. att motivet bakom införandet är l965 av en ökad rätt för bankerna att ge tidsbundna län bl. a. var att banklånen därmed i större utsträckning skulle kunna utnyttjas som

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 226

investeringskrediter. lntentionema bakom lagändringarna har emellertid knappast alls fyllts. enligt KMU. Alltjämt är bankkreditema till helt över- vägande del av kortfristig karaktär i den meningen att lånen löper på högst ett år i sänder. Man måste emellertid klart skilja på de formella och de reel- la löptiderna.

Av många formuleringar i KM U framgår det att utredningen är helt klar över den reellt långfristiga karaktären av bankernas utlåning. —- — - (hän— visningar till betänkandet s. 566—567 och 589).

Bankföreningen vill dessutom tillägga att en banks självklara hänsyn till kundernas intressen och bankens eget intresse av att få behålla sina kunder gör att plötsliga uppsägningar av t.ex. företagskrediter inte ifrågakommer trnder den förutsatta totala löptiden med mindre banken i undantagsfall tvingas därtill på grund av riksbankens åtgärder eller genom att låntagaren inte fullgör betalning av räntor och amorteringar eller fått sin ekonomi så försämrad att återbetalningen av länet äventyras.

Mot detta åberopar KMU att representanter för näringslivet sktrlle ha gi- vit uttryck för uppfattningen. att företagen är synnerligen angelägna att så- kerställa kreditförsörjningen på lång sikt och inom rimliga gränser är be- redda att acceptera högre räntor för låneformer som minimerar risken för uppsägning av kreditema. Bankkrediter förefaller inte betraktas som full- värdiga substitut för lån på kapitalmarknaden. enligt utredningen. Även kommunerna uppges hysa liknande synpunkter. Utredningen tillfogar. att bankernas behov av beredskap inför ändrade kreditpolitiska riktlinjer inte sktrlle vara något motiv för att undvika tidsbundna lån. I den mån amorte- ringstakten för de bundna lånen vore någorlunda hög. dvs. om lånen inte löper på mer än 5—8 år, skulle ändå dc inflytande amorteringama vid be- hov medge antingen en omfördelning av låneportföljen eller en ökning av likviditeten. hävdar utredningen.

Bankföreningen vill dock påpeka. att det torde vara en öppen fråga. om flertalet företagskunder skulle föredra en tämligen snabb amorteringsplan framför en årligen eller oftare omsatt kredit. Föreningens medlemmar har självfallet ingenting emot att pröva nya låneformer. om detta verkligen skulle vara ett önskemål från bankemas lånekunder. Bankföreningen vill framhålla att kapitalmarknadens attraktion för de låntagande företagen in- te bara har berott på de långa löptiderna trtan i avgörande grad har sam- manhängt med att räntenivån på kapitalmarknaden länge framstått som fördelaktig.

Enligt utredningen föreligger det ett relativt klart demonstrerat behov från låntagarnas sida att sortimentet av bankkrediter utökas med bundna lån både vad gäller amortering och ränta. Utredningen anser. att om ban- kerna kom att engagera sig i medelfristig finansiering. skulle en ltrcka fyllas i sortimentet av Iåneinstrument på kreditmarknaden. Bankföreningen be- strider som framgått. att någon sådan för kunderna besvärande lucka i kre- ditsortimentet skulle finnas. Låntagamas totala likviditetsplanering torde endast i obetydlig grad påverkas av om lånet ges till fast eller rörlig ränta. Om emellertid KMU vill förorda att bankerna i större utsträckning gcr tids- och räntebundna lån. framstår inte utredningens förslag om att av- skaffa återlånerätten som logiskt. De i AP—fonden refinansierade återlånen har nämligen den medelfristiga karaktär. som KM U finner värdefull.

Bankernas köp av obligationer Bankföreningen noterar KMU:s uppfattning att vare sig den allmäneko- nomiska utvecklingen i Sverige kännetecknas av en satsning på industrin

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 227

eller en satsning på den offentliga sektorn. kan bankerna knappast emotse några lättnader i kraven på obligationsförvärv jämfört med nuvarande för— hållande.

Som framhållits ovan. anser dock bankföreningen att affärsbankernas särskilda erfarenhet och kompetens i fråga om näringslivets finansiering gör det olämpligt att tvinga dem att avdela en växande del av kreditresur- serna till den långa bostadsfinansieringen genom köp av bostadsobligatio— ner. samtidigt som man i stället måste öka mellanhandsinstitutens förmåga att ge näringslivskrcditer. För affärsbankerna är köp av industriobligatio- ner naturligare än köp av bostadsobligationer. Bankföreningen anser. med hänsyn till industrins angelägna finansieringsbehov. att även industriobli- gationer bör få ingå i bankernas likviditetskvoter när riksbankens Iikvidi- tetskrav tillämpas.

Emission av bankobligationer

Bankföreningen tillstyrker förslaget att slopa den regel i banklagen som förbjuder bankerna att emittera exempelvis bankobligationer. Frånsett möjligheten att sådana obligationer skulle kunna utnyttjas för utlandsupp- låning. är det möjligt att obligationerna skulle kunna bidra till att transfor- mera allmänhetens bankinlåning till mera långfristig placering.

Som bankföreningen betonat i avsnittet om Al”-fonden. framstår det som ett oundgängligt krav. att fonden inte åläggs några restriktioner i fråga om rätten att förvärva bankobligationer. En obligationslikvid kan helt eller delvis transformeras till långfristig utlåning i banken. [ konsekvens med den ovan redovisade synen på aflärsbankemas normala kreditgivning. kan bankföreningen emellertid inte se det som oundgängligen nödvändigt att obligationslikviderna förvandlas till en formellt lika långfristig utlåning.

Emission av bankcertilikat

Om man slopar den ovan berörda regeln i banklagen. som förbjuder ban- kerna att emittera obligationer. innebär detta att bankerna också får rätt att emittera s. k. bankcertilikat. Bankföreningen ansluter sig till utredningens argumentation till förmån för att denna rätt införs. Specialinlåningen har nått en sådan storlek att bankföreningen finner det motiverat att söka ge den en mer institutionell karaktär. Bankföreningen finner det inte nödvän- digt att här närmare gå in på de olika förutsättningar som troligen måste uppfyllas för att en marknad för bankcertilikat skall fungera väl. Uppen- barligen kan det krävas en medverkan från bl.a. riksbanken. för att en andrahandsmarknad skall kunna upprätthållas. Vidare torde det ligga i åt- minstone en del av specialinlåningens karaktär. att den inte utan svårighet låter sig formaliseras.

Emissionsstämpel- och fondstämpelavgift

Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag att såväl emissionsstäm- pelavgift som fondstämpelavgift för obligationer m.m. avskaffas. Detsam- ma bör ske även för aktier enligt vad bankföreningen yrkat. senast i skri- velse till budgetdepartementet l977-()l—26 och till riksdagens skatteutskott 1976-04-20.

Bankernas köp av förlagsbevis

Bankföreningen tillstyrker förslaget att bankerna bör få rätt att förvärva förlagsbevis. Bankföreningen vill framhålla. att kapitaltäckningskravet för börsnoterade förlagsbevis bör vara detsamma som för industriobligatio-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 228

ner. Detta är motiverat genom den prövning av dessa lån. som deras börs- registrering innebär.

Bankernas köp av aktier

Bankföreningen förordar att bankernas rätt att inneha aktier i företag i samband med emission utsträckes från den nuvarande tidsgränsen ett år till förslagsvis tre år. En sådan förändring skulle öka bankernas möjlighe- ter att effektivt understödja en emission.

Bankemas rätt att ställa garanti Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag att bankema skall få rätt att ställa garanti för obligationer som ges ut av annan låntagare.

7.8 Svenska sparbanksföreningen m. fl.

Vi instämmer i utredningens förslag om att förbudet för bankerna att för— värva förlagsbevis avskaffas. Detta är bl.a. väsentligt för att underlätta amorteringarna av utclöpande förlagslån.

Utredningen föreslär också en rätt för bankerna att ge ut egna obligatio- ner. Vi anser det väsentligt att den nuvarande förbudsregeln avskaffas och instämmer i utredningens förslag. Ett starkt motiv är att bankerna genom sådan kapitalanskaffning skulle kunna öka sina möjligheter att lämna läng- re krediter. Dessutom torde bankerna kunna bidra till att bredda kapital- marknaden. Vi förutsätter att myndigheterna vid ett genomförande av för- slaget om bankobligationer beaktar de olika bankgruppemas skilda struk- tur och att kapitalanskaffningen via bankobligationer får konkurrensneut- rala former. Således är det av stor vikt att sparbankema på samma sätt som man tidigare gjort i liknande frågor har möjlighet att handha denna frå- ga i samverkan genom det gemensamt ägda Sparbankernas Bank.

Utredningen konstaterar i betänkandet att bankernas s.k. specialinlå- ning ökat betydligt under senare år. Denna inlåning kommer huvudsakli- gen från företag. organisationer och kommuner. För att stabilisera denna växande marknad och för att också ge bankema möjligheter att konkurrera om medlen på den icke organiserade kreditmarknaden föreslår utredning- en en rätt för bankema att ge ut kortfristiga papper. s.k. bankcertif'tkat. Dessa certifikat kan sannolikt få en positiv effekt på marknaden. På sam- ma sätt som för bankobligationerna anser vi dock att detär viktigt att verk- samheten får en konkurrensneutral utformning. Vi vill även i detta sam- manhang poängtera betydelsen av att möjligheter öppnas för en samverkan inom sparbankssektorn där det för ett flertal sparbanker kan vara svårt att själva marknadsföra bankcertilikat. Då en sådan samverkan traditionellt skett via Sparbankemas Bank är det viktigt att följdändringar i den kredit- politiska lagstiftningen beaktas. bl.a. avseende likviditetskvotslagen.

På den marknad där bankcertifikaten avses introduceras är det inte bara bankerna som deltar. Bland annat har mellanhandsinstituten en betydande kortfristig upplåning på samma marknad. Ett exempel på detta är bostads- institutens finansiering av bostadsbyggnadskreditgivningen. Utredningen har för mellanhandsinstitutens del konstaterat att behov av en flexiblare upplåningspolitik i framtiden bl.a. därför att AP-fondens stagnation mins- kar deras traditionella upplåningsbas. Med detta i bakgrunden anser vi det viktigt att mellanhandsinstituten inte utestängs ifrån en eventuell marknad för bankcertif'ikat. Det skulle annars bli svårt för mellanhandsinstituten att genomföra de uppgifter som man idag har.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 229

litt införande av bankcertilikat ställer krav pa en fungerande andra- lnutdsnmrkuad. Det är således av stor vikt att den likvida karaktären på de utelöpande bankcertilikaten kan behållas. Detta skulle underlättas om bankerna själva tilläts inneha bankcertilikat.

7.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Bankeertilikat och bankobligationer

Utredningen föreslär att bankerna ska få rätt att ge ut egna s. k. bankcer- tilikat och obligationer. Bankeertifikaten skall vara ett alternativ till ban— kernas specialinlåning medan bankobligationerna är avsedda att bilda un- derlag för tids- och räntebunden utlåning från bankerna.

Bankeertilikat innebär ur bankernas synpunkt en välkommen stabilise- ringjämfört med nuvarande former av specialinlåning. Även för placerar- na medför certifikaten fördelar. t. ex. i form av ökad likviditet och större sortiment av placeringsmöjligheter varför de kan tänkas attrahera medel från den grå marknaden.

Behovet av medelfristig bunden utlåning för finansiering av bl. a. ma- skininvesteringar är stort. inte minst inom lantbruket. Bankerna har dock sett sig förhindrade att bevilja hunden utlåning till fast ränta då deras kapi— talanskaffning huvudsakligen består av inlåning med rörlig ränta. Upplå- ning mot bankobligationer till fast ränta skapar därför reella förutsättning- ar för tids- och räntebunden utlåning från bankerna. Medelfristiga bank- obligationer innebär också att sortimentet av placeringsmöjligheter komp- letteras på ett välbehövligt sätt.

Risken för att medelfristiga bankobligationer skulle dra medel från pla- cering i långfristiga obligationer bör inte överdrivas. Genom att räntan på långfristiga obligationer numera justeras vart femte år minskas skälen för de institutionella placerare som normalt förvärvar långfristiga obligationer att övergå till placeringar i medelfristiga bankpapper.

Förbundet tillstyrker sålunda utredningens förslag att bankerna får ge ut bankcertilikat och obligationer.

Bankernas medverkan i förlagslåneemissioner

Utredningen förordar att restriktionerna för bank att inneha förlagsbevis avskaffas för alla tre kategorierna av bankinstitut vilket förbttndct tillstyr- ker. Förbundet finner det dock omotiverat att regionala föreningsbanker och sparbanker till skillnad från aflärsbanker måste inhämta bankinspek- tionens tillstånd föratt få medverka vid emissioner av förlagsbevis. Även om den praktiska betydelsen av detta tillstandskrav är liten anser förbun— det att principen om likabehandling av aflärsbanker. sparbanker och för- eningsbanker bör vara vägledande även i detta fall.

7.10 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet har intet att erinra mot förslaget i avsnittet "Bankerna och kapitalmarknaden" att bankerna skall kunna utge egna obligationer och s. k. bankcertilikat. För försäkringsbolagen kan bankcertilikaten bli intressanta komplement till nuvarande typer av inlåningsräkningar hos bankerna. Bankcertilikatens attraktivitet förutsätter dock att en marknad för handel med dessa papper etableras. Prissättningen på denna marknad bör få utvecklas fritt och helt bestämmas av tillgång och efterfrågan.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 230

7. || Folksam

Folksam har inget att erinra emot att bankema ges rätt att ge trt även ob- ligationer och bankcertilikat. Tillkomsten av dylika papper kan bli intres- sant. Man får förutsätta att marknaden för dessa papper får utvecklas fritt där prissättningen bestämmes av tillgång och efterfrågan.

7.12 LO

Ökad tillgång på långfristiga lån

Vad gäller industrins finansiella problem drar utredningen slutsatsen att en ökad tillgång på långfristiga lån utgör en viktig faktor för att företagen skall öka sina investeringar trots sjunkande soliditet. Detta är bakgrunden till utredningens förslag att öka bankernas möjligheter att ge lån som har karaktären av kapitalmarknadslån. dvs. lån med längre tidsmässig bind- ning. med eller utan bunden ränta. I detta syfte föreslår utredningen refor— mer som skall medverka till att skapa en mer långsiktig bindning av han— kernas inlåning och därmed utgöra ett incitament till en mer kapitalmark— nadsbetonad utlåning.

LO instämmer som tidigare framhållits i utredningens bedömning att ett ökat utbud av riskvilligt kapital utgör en väsentlig del i strävandena att åstadkomma en gynnsam utveckling av industriinvesteringama. Även ut— redningens slutsats att ökad tillgång på långfristiga lån bör ha en positiv ef- fekt på företagens benägenhet att acceptera ökad skuldsättning instämmer LO i. De skäl som anförs för förslagen att öka bankemas betydelse som fi- nansieringsinstitut på den längre marknaden är därför enligt LO av stor vikt och förslagen synes därför ur ren finansieringssynpunkt vara väl moti- verade.

Trots detta ställer sig LO avvisande till utredningens förslag att banker- na skall ges rätt att ge trt obligationer med syfte att de skall kunna spela en stön'e roll på kapitalmarknaden. Utredningen pekar på att bankernas bety- delse för näringslivets långsiktiga kapitalförsörjning inte är särskilt stor varken direkt eller indirekt. Den har dessutom minskat under en lång följd av är sedan mitten av 1960-talet. Bankernas relativa tillbakagång har mot- svarats av en tillväxt av de s. k. mellanhandsinstituten som till stor del byggt upp sin verksamhet med AP-medel. Av utredningen framgår att dessa institut l97l svarade för 79”? av industrins lån på den organiserade kreditmarknaden mot Zl "'i- år l974. Även olika typer av specialkrediter via olika statliga engagemang (t.ex. lokaliseringsstöd) har ökat sin andel.

Vi är nu inne i en utveckling med ett stagnerande utbud av långfristigt kapital via AP-fonderna. Detta sktrlle i kombination med reformer som ökar bankernas möjligheter och incitament till långfristig finansiering leda till att trenden vänder så att bankemas betydelse för industrins långfristiga finansiering ökar. Besluten om fördelning av frnansiella resurser för fasta investeringar sktrlle i förhållande till nuläget i ökad utsträckning således förläggas till bankerna. Detta skulle förstärka den privata maktkoncentra- tionen och detta strider direkt mot de strävanden till breddad insyn och ökad ekonomisk demokrati som för närvarande intar en framträdande plats i svensk politik. Här återkommer således brister i utredningen som sammanhänger med dess begränsade utgångspunkter. Utredningen är dock inte omedevetcn om riskema med sitt förslag: "Samtidigt står det klart att övervägandena också måste innefatta de tänkbara effektema av en mer betydande koncentration till bankerna av besluten om fördelning av utbudet på kapitalmarknaden."

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 231

Utredningen förefaller också själv vara något tveksam till sitt eget för- slag och förordar en försiktig introduktion av bankobligationer.

1.0 har -- = — pekat på att en översyn av kreditmarknaden och särskilt aflärsbankerna med utgångspunkt från dagens krav på insyn och ekono- misk demokrati bör göras som komplement till KMU. Även om ett ökat ut- bud av långfristiga krediter redan under de närmaste åren kan behövas av- visar 1.0 i avvaktan på denna översyn utredningens förslag med de motiv som här har anförts. Ett ökat behov av långfristiga krediter under de när- maste åren bör ktrnna tillgodoses via en ökning av AP—sparandet. förstärk- ning av mellanhandsinstituten och de regionala utvecklingslonderna. 1.0 vill med detta inte utesluta att bankerna kan komma att spela en växande roll på kapitalmarknaden på längre sikt men menar att detta i så fall kan ske först sedan åtgärder vidtagits för att "demokratisera" bankväsendet.

Utredningens förslag att bankema skall ges rätt att ge ut kortfristiga s. k. bankcertilikat med löptider på upp till tolv månader tillstyrks av LO. Som framhålls av utredningen skulle detta bl. a. kunna öka möjligheterna för bankema att konkurrera med den s. k. grå marknaden. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att denna kan reduceras bl. a. med hänsyn till kreditpoli- tikens effektivitet.

7.13 TCO

Bankernas kreditgivning är formellt av kortfristig art. dock med undan- tag för deras obligationsförvå'trv. En längsta bindningstid på 1 år gäller nor- malt. De formellt kortfristiga lånen löper ofta med amorteringsplaner på 5 till 12 år. med en tendens mot förkortning av amorteringstiden under sena- re år. Enligt banklagen har dock bankema möjlighet att ge tidsbundna lån upp till I() år upp till en viss specificerad ram. Denna möjlighet har utnytt- jats endast i ringa utsträckning.

Bankernas kortfristiga inlåning — med bindningstider på upptill ett år — kan ställas mot deras långfristiga utlåning i form av förvärv av bostads- och statsobligationer. Dessa obligationsförvärv är kreditpolitiskt bctingande. Obligationer i annan form. exempelvis näringslivsobligationer utgör en mycket liten del (ca 5 procent) av bankernas obligationsportföljer. Utred- ningen konstaterar att i såväl ett industriexpansivt som ett otfentligexpan- sivt alternativ måste kreditpolitiken inriktas på att säkra avsättningen av en förhållandevis stor volym obligationer i banksystemet. 1 det förra fallet måste bankemas utlåningskapacitet inriktas på förvärv av en förhållande- vis stor andel bostadsobligationer. medan i det offentligexpansiva alterna— tivet statens tinansieringsanspråk ställer ökade krav på banksystemet. Dessa förhållanden accentuerar de problem som är förenade med kombi- nationen av en relativt kortfristig inlåning och en långfristig utlåning i form av obligationsförvärv (dessa svarar för ca 30 procent av attärsbankemas totala utlåning). Förekomsten av stora obligationsförvärv försvårar också bankernas möjligheter att bidra till näringslivets finansiering i form av tids- bunden långfristig utlåning. Med utgångspunkt från nämnda framtidsper- spektiv diskuterar utredningen olika möjligheter att åstadkomma en högre grad av bindning på inlåningssidan.

Enligt utredningens mening har den betydande stock bostadsobligatio- ner som bankerna varit tvungna att förvärva inneburit en belastning för dem. Denna belastning är i första hand en följd av intlationsutvecklingen och den trendmässigt stigande långa räntan. Med den förkortning av ränte- bindningstiden till 5 år som genomfördes under 1977 kan dock risken för stora ränteförluster reduceras väsentligt enligt utredningen.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 232

Förstärkta möjligheter för bankerna att ge långfristiga lån är motiverade dels med hänsyn till krav på förvärv av stats- och bostadsobligationer som kan f't'frrväntas dels av att en ökad tillgång till långfristigt kapital efterfrågats från näringslivshåll. Företagen är enligt utredningen beredda acceptera högre ränta på långfristiga lån. om bara tillgången till sådana krediter kan tryggas. Samtidigt upplevs en tidsmässig bindning av lånen som mer bety- delsefull än en räntebindning. Av dessa skäl kunde det förefalla ändamåls- enligt att bankerna gavs rätt att själva ge ut obligationer. varigenom en åt- minstone medelfristig bindning på inlåningssidan skulle kunna säkerstäl— las.

Kapitalmarknadsutredningen presenterar de skäl som talar för respekti- ve mot att bankerna skulle ges rätt att ge ut sådana obligationer. Efter. som det synes. stor tveksamhet kommer utredningen till den slutsatsen att en försiktig introduktion av bankobligationer bör genomföras. varefter en successiv vidgning av verksamheten kan ske om erfarenheterna visar sig goda. TCO delar utredningens uppfattning att bankerna ges en sådan rätt. men vill samtidigt peka på skäl som motiverar att en sådan introduktion sker successivt.

En väsentlig utgångspunkt för att en sådan rätt skulle ges bankema. måste vara att tillgången på långfristigt kapital stärks. Detta kräver först och främst att de medel som binds långfristigt i bankerna. förs vidare som formellt långfristig utlåning. dvs. att bankerna fungerar som renodlade mellanhandsinstitut på kapitalmarknaden. Även om så blir fallet. är det långtifrån självklart att denna utlåning representerar ett tillskott till kapital— marknaden. Om således. som utredningen påpekar. de som nu normalt för- värvar långfristiga obligationer går över till placeringar i bankpapper. blir nettoeffekten på kapitalutbudet ringa. Det kan t. o. m. följa en förkortning av löptiderna. eftersom bankernas utlåning kan förvi'rntas bli medelfristig. Om däremot nya placerare. exempelvis nuvarande bankinsättare, finner bankobligationer vara en attraktiv placeringsform kan en förlängning av den långa marknaden ske. Men ett sådant tillskott av långfristigt kapital kan från bankernas sida tas till intäkt för att skapa en ökad balans i bind- ningstidcrna mellan in- och utlåning. Det är enligt TCOs mening väsentligt att garantier skapas för att en ökad bindning på inlåningssidan används för en expansion av den långfristiga utlåningen.

En ökad andel för bankerna på kapitalmarknaden innebär att bankemas inflytande över den långfristiga kreditgivningen ökar. TCO vill understry- ka det nödvändiga i att olika institutioner med olika bakomliggande intres— sen utnyttjas för den långfristiga kapitalförmedlingen. Detta är väsentligt med hänsyn till den långfristiga kreditgivningens betydelse för den framti— da produktionsstrukturen och därmed för sysselsättningen. TCO vill där- för understryka att en eventuell introduktion av bankobligationer bör ske successivt. inte minst mot bakgrund av att formerna för långfristig kapital- förmedling nu är föremål för omfattande diskussion.

Kapitalmarknadsutredningen föreslår vidare att bankema ges rätt att ge ut kortfristiga bankpapper. s. k. bankcertifrkat. TCO tillstyrker utredning- ens förslag på denna punkt. Genom utgivande av sådana bankpapper kan bankerna effektivare konkurrera med den gråa marknaden. en konkurrens som i dagens läge bedrivs med specialinlåningen. Denna svarar för en icke oväsentlig andel av bankernas totala inlåning. Till skillnad från specialinlå- ningen är bankcertifrkaten omsättningsbara och följaktligen att betrakta som en likvid tillgång. Åtgärder som innebär en minskning av den grå marknaden bör hälsas med tillfredsställelse. Effektiviteten i kreditpoliti- ken kan därigenom också stärkas.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 73?

TCO tillstyrker slutligen att de gällande restriktionerna för bankinstitu- ten alt inneha förlagsbevis at skaffas.

7. H SACO/SR

Utredningen förutser inte några väsentliga lättnader för bankernas obli- gatit'rnsinnehav. Detta härledes ur bankernas funktion att kanalisera inte minst hushållssektorns sparande till mera långfristiga placeringar. Vi vill understryka att omfattningen av detta krav torde vara relaterat till i vilken grad hushållen kan erbjudas konkurrenskraftiga inlåningsl'ormer.

] dagsläget finns ingen nominell inlåning. vare sig på räkning eller i obli— gationer, som för fysiska personer och efter skatt ger en avkastning som kommer i närheten av inflationstakten. Hushållens långfristiga kapitalbild- ning tvingas därmed söka sig till andra placeringar än bankräkningar och obligationer.

Inte minst ur fördelningspolitisk synpunkt är det allvarligt att personer som av ett eller annat skäl ej önskar investera i hus. konst. antikviteter osv. ej skall kunna erbjudas värdesäkring på den reguljära kapitalmarkna- den. l ett tidigare avsnitt har SACO/SR redovisat sin uppfattning om beho- vet av en omprövning av skattesystemet.

Utredningen föreslår att bankerna skall få rätt att utge bankcertilikat och bankobligationer. Motivet för bankerna att utge de kortfristiga bankcertili- katen sktrlle vara att stabilisera den räntekänsliga och lättflyktiga special- inlåningen. Bankobligationer (med längre löptid än lZ månader) skulle främst syfta till att formellt binda en del av allmänhetens i praktiken stabila inlåning. Genom att bankema kan väntas stödja sekundärmarkuaden för bankobligationer skulle sådana obligationer kunna bli av intresse som ett alternativ för hushållssparandet på ett annat sätt än vad fallet nu är med in— dustriobligationer. SACO/SR tillstyrker dessa förslag liksom följdförsla- gen att emissions— och fondstämpelskatten för obligationer avskaffas samt att bankerna ges rätt att förvärva förlagsbevis.

7.15. Svenska arbetsgivare.-föreningen

Ett sätt att öka rörligheten på den svenska kapitalmarknaden vore att öka bankemas möjligheter till en långsiktig kreditgivning. Föreningen till- styrker därför förslaget att bankerna får rätt att ge ut egna obligationer. Vidare tillstyrkes förslaget att bankerna får rätt att emittera s. k. bankcerti- fikat liksom rätt att förvärva förlagsbevis.

7.16. LRF

LRF vill rikta uppmärksamhet på utredningens övervägande beträffande dessa obligationers (= bankernas egna obligationers) löptid. Utredningen har ansett att bankobligationer skulle få en medellång löptid. Utredningens motivering för införandet av bankobligationer är dels en breddning av obli- gationsn'rarknaden genom att hushållen bör öka sina köp och dels att me- dellånga löptider sktllle fylla ett tomrum på kreditmarknaden. Enligt LRFs uppfattning kan detta få till följd en avkortning avlånga kapitalmarknaden. Genom Riksbankens prioriteringar har utrymmet pä obligationsmarknaden starkt beskurits. För lantbrukets vidkommande utgör som tidigare pape- kats lånekön vid Hypoteksbanken en allvarlig följd därav. LRF vill därför framhålla vikten av att ensidiga förändringar undviks som ("överflyttar pro- blem från en sektor/institut — till en annan sektor/institut.

Prop. l978/791165 Bilaga 3 234

Beträffande föreslagna bankcertilikat finner LRF det angeläget att ban- kerna kan suga tipp pengar på den grå marknaden så att de förs in under den organiserade kreditmarknaden.

Beträffande bankernas kreditgivning vill LRF fästa uppmärksamhet på det förhållandet att en lantbrukares kreditansökan ofta behandlas som en konstrmtionskredit. Särskilt aflärsbankerna har vid strama kreditlägen av- slagit lantbrukares kreditansökan med nämnda motivering. LRF finner denna handläggning helt sakna rimlighet. LRF vill därför förorda att snara åtgärder vidtages. så att handläggningen ändras i konsekvens med resp. kreditansökans ändamål.

7.17. Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Vi tillstyrker att bankerna får rätt att ge ut egna obligationer och vidare att bankema får rätt att ge ut s. k. bankcertilikat liksom rätt att förvärva förlagsbevis.

7.18. SHlO och Familjeföretagens förening

Organisationerna tillstyrker att banklagarna ändras så att bankerna ges rätt att ge ut obligationer och bankcertilikat. Som utredningen framhåller bör detta kunna stärka bankernas ställning vid konkurrens om medlen på den grå marknaden och över huvud taget vidga den organiserade penning- marknaden. ()rganisationema tillstyrker i övrigt utredningens förslag. som syftar till en liberalisering av kreditväsendet.

7.19. Svenska företagares riksförbund

Förbundet delar utredningens uppfattning. att bankerna får rätt att ge ut egna obligationer och dessutom rätt att förvärva förlagsbevis.

7.20. Styrelsen för Stockholms fondbörs

Styrelsen tillstyrker att bankema får rätt att ge ut egna obligationer och s. k. bankcertitikat liksom att bankerna får rätt att förvärva förlagsbevis. Styrelsen har vidare anfört att en utsträckning av bankernas rätt att inneha aktier i företag i samband med emission från den nuvarande tidsgränsen av ett år till förslagsvis tre år skulle öka bankernas möjligheter att effektivt understödja aktieemissioner.

7.21. Föreningen auktoriserade revisorer (FAR)

Föreningen tillstyrker utredningens förslag om rätt för bankerna att ge ut bankobligationer och bankcertifikat.

7.22. Sveriges allmänna hypoteksbank

Motiveringen för införande av bankcertilikat — med bindningstider på högst 12 månader — ter sig övertygande. och bankstyrelsen har icke något att erinra mot förslaget i detta hänseende. När det däremot gäller rätten för bank att emittera obligationer synes motiveringen inte vara lika övertygan- de.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 235

Enligt bankstyrelsens mening kan det — — — befaras att en intensiv marknadsföring av bankobligationer icke blott skulle bidra till att transfor- mera hushållssparandet till obligationer utan även få den konsekvensen att placerare som normalt köper langa obligationer skulle gå över till place— ringar i bankobligationer. De farhågor om en sådan utveckling. som kapi- talmarknadstrtredningen uttalat i tidigare sammanhang. delar bankstyrel- sen i hög grad med utredningen.

Bankstyrelsen anser sålunda att det skulle vara olyckligt för lantbrukets finansiering om irtförandct av bankobligationer skulle leda till en förkort- ning av marknaden. Behovet av långfristigt kapital är mycket framträdande inom lantbrrrket. l hypoteksföreningarna finns f.n. en kö av låneansök- ningar' motsvarande ett sammanlagt belopp av drygt 4 miljarder. vilket med nuvarande limitering av hypoteksbankens rätt att emittera obligatio- ner innebär väntetider pä 5—6 år för nytillkontmande lånesökande. Hypo— teksbanken har under en lång följd av år varit underkastad en mycket stark begränsning av den årliga emissionsrätt. som Riksbanken lämnar tillstånd till. Erfarenhetema ger vid handen att kapitalmarknadens resurser särskilt när det gäller att tillgodose långfristig upplåning varit ytterst knappa för de sektorer. som legat utanför Riksbankens prioritering. Knappheten kan be- räknas bestä under överskådlig tid. Varje åtgärd som ytterligare kan be- gränsa utrymmet på den långa marknaden anser bankstyrelsen böra undvi— kas. Ett eventuellt tillskott av medell'ristigt kapital via bankobligationer skulle knappast inom lantbruket uppfattas som någon fördel om detta till- skott skulle skapas till priset av minskad tillgång till långfristigt kapital. Ur de synpunkter. som bankstyrelsen har att företräda. anser sig styrelsen därför icke krrnna tillstyrka utredningens förslag om rätt för bankerna att utge obligationer.

(')m förslaget beträffande bankobligationer likväl skulle genomföras. an— ser styrelsen att lagtexten bör innehålla en bestämmelse. som begränsar sådana obligationers löptid. Därest skäl skulle anses ha anförts för att ge bankerna rätt att utge medelfristiga värdepapper så har utredningen dock inte framlagt någon motivering för att bankerna sktrlle ges rätt att utge långfristiga obligationer av den typ som mellanhandsinstituten och de bo- stadsfinansierande instituten emitterar. Bankstyrelsen föreslår därför — under förutsättning att förslaget beträffande bankobligationer genomförs — att 66 s i lagen om bartkrörelsc samt motsvarande paragrafer i lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen kompletteras nted en be- stämmelse att bankobligationerna får ha en löptid på högst sju år.-

7.23 Svenska kommunförbundet

Förbundet tar inte direkt ställning till förslaget om nya bankpapper på den korta och medellånga kreditmarknaden men framhåller följande: Ut- redningen föreslår att bankerna skall få rätt att ge ut egna obligationer men förordar en försiktig introduktion av bankobligationer irtom ramen för emissionskontrollen. Uredningens förhoppning är att bankobligationerna skall få en marknadsvidgande effekt. Om så inte skulle bli fallet kommer konkurrensen om utrymmet på den befintliga kapitalmarknaden att öka för de nuvarande emittentema. däribland kommunlåneinstituten och de störs- ta kommunerna. Kommer. å andra sidan. en vidgning av marknaden till stånd kan detta. enligt styrelsens bedömning. leda till ökade möjligheter för kommunema att ta tipp långa och medellånga län.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 216

7.24 honunga .net S.t;igt—s stadshypotekskassa

l._| . . :*.gen erinran mot förslaget att bart! eina — "air 1.1-e.— rart att E_Jc ut l—zt.u'tf=.'—:—'.!';'.:: bank-.: ..rkat. Däremot synes det styrelser- tveksamt om utredmugens torsiag aVseende bankobligationer bor genomföras. i—Ztt så-

dant lör:-ang iinu—J.» ..ven Irara ." r..ca.dasa"ttautredningens betänkande: Samordnad banklagstiftning (SOU 1967: 64.1. l sitt remissyttrande över träl-runda betänka! år" tvstyrk'i—r kasta—'.';irelscn att bankinstituten sktrlle få rätt till obligationsupplåning bl.a. av det skälet att det inte kan vara ratio- nellt att ytterligare öka trängseln pä kapitalntarknaden. Kassastyrelsen an- förde även betärrkltra eter avseende funk:ionsfört'lelningen mellan bankin— stituten och mellan kreditinstituten samt avseende kapitaltäckningsregler- n:. ::.-::.litir;-ii':. utredningens förslag i denna uel kom för det dåvarande inte att föranleda någon statsmakternas åtgärd.

Savitt styrelsen förstår kvarstår fortfarande de betänkligheter som sty- relsen uttalade i sitt yttrande över kreditinstitututredningens förslag. Det är ii'am'ror aiit frugan om en trtirredsstarrande iunktionsfördelning och be- varad låtittklll"l'cnSSll'..L'.ll0ft pä kapitai- och kreditmarknaden som måste beaktas. lät cn vai fungerande kapitalmarknad torde det vara till klar fördel att i första hand tft" nuvarande melianhandsinstituten har hand om den langfristiga långivning som det här är fråga om. Dessa institut är genom sin specialisering organiserade så att upp- och utlåning skall kunna handhas på enklaste och billigaste sätt. — — — Det är vidare väsentligt att både staten och andra låntagare får tillfälle att vidga sin upplåning utanför banksyste- nret. nagot som försvaras om utredningens förslag genomlöres. Fran all- rttärt synpunkt synes det därför vara ett intresse att nuvarande funktions- fördelning upprätthålls även i fortsättningen.

l)et bör även noteras att utredningens resonemang på denna punkt byg— ger på den förutsättningen att ntrvarande typ av obligationer med i princip fast ränta skall utgöra grunden för bankernas obligationstrpplåning. Utred- ningen har inte kunnat analysera de ändrade förutsättningar som kan kom- ma att föreligga om obligationer med ärsvis rörlig ränta kommer att införas på marknaden. Utredningen har heller inte kunnat ta hänsyn till den nya form av skattefritt lönsparande som introducerats sedan utredningen lagt fram sitt betänkande.

Det kvarstår saledes pa åtskilliga punkter en stor tveksamhet till försla- gets ändamålsenlighet. Under alla förhållanden kan ställning inte tas till det föreliggande förslaget utan ytterligare analys och utredning. Styrelsen har därför inte funnit anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt och av- styrker således förslaget i denna del. Skulle likväl förslaget komma att ge- nomföras synes det erforderligt att obligationstrtgivningen förenas med vissa begränsningar såvitt gäller obligationemas löptid. Det uttryckliga syftet med en sådan obligationstrtgivning måste -'ara att bredda obliga- tionsmarknaden genom konvertering av i realiteten långfristig bankinlå- ning och inte att bereda kapitaimarknadsinstituten en ny placeringsmöjlig— net.

7.25. Svenska eivilekonomföreningen

Utredningen förutser inte några väsentliga lättnader för bankemas obli- gationsinnehav. [Jetta härledes ur bankernas funktion att kanalisera inte minst lrushällssektorns sparande till mera långfristiga placeringar. Vi vill understryka att omfattningen av detta krav torde vara relaterat till i vilken grad hushållen kan erbjuda-."— l-ztznkur;crtskraftiga inlåningsformer.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 237

I dagsläget finns ingen nominell inlaning. vare sig på räkning eller i obli— gationer. som för fysiska personer och efter skatt ger en avkastning som kommer i närheten av inflationstakten. Hushållens långfristiga kapitalbild- ning tvingas därmed söka sig till andra placeringar än hankräkningar och obligationer.

Inte minst ur fördelningspolitisk synpunkt är det allvarligt att personer som av ett eller annat skäl ej önskar investera i hus. konst. antikviteter ost-. e_i skall kunna erbjudas värdcsäkring pa den reguljära kapitalmarkna- den. Under förutsättning att vi ånyo far positiva realräntor på lång inla- ning. t. ex. iobligationslt'm, skulle inflationsskydd kunna garanteras genom att räntan på vissa obligationslån eller räkningsformer var skattefri för fy- siska personer. En sådan reform skulle enligt var uppfattning även på ett värdefullt sätt nägot uppväga det konsumtions- och importtryek som idag bl. a. följer av omöjligheten att värdesäkra hushaflens sparande.

för att på ett motsvarande sätt attrahera dagens lättflyktith specialinlå- ning föreslas av utredningen att bankerna skall fit utge egna obligationer och s. k. bankcertilikat. Vi instämmer i dessa förslag liksom i följdförsla- gen att emissions— och fondstämpelskatten för obligationer avskaffas, santt att bankerna ges rätt att förvärva förlagsbevis.

8 Mellanhandsinstituten

Remissinstansema delar i allmänhet utredningens allmänna synpunkter på mellanhandsinstitutens verksamhetsinriktning. finansiering och kredit- givning. Företrädare frftn lantbruksnäringen godtar dock inte utredningens uppfattning att Lantbrukskredit ger för litet krediter utanför lantbrukssek- torn och att större företag alltför mycket gynnas vid kreditgivningen.

Remissinstanserna tillstyrker eller vill inte motsätta sig utredningens förslag att slå samman lndustrikredit med Företagskredit, Lantbruksnä- ringarnas primärkredit med sekundärkreditbolaget samt Svenska skepps- hypotekskassan med Skeppsfartens sekttndärlänekassa. Företrädare för lantbruksni-lringen biträder förslaget att slå samman Lantbruksnäringarnas primärkredit och sekundärkredit endast under förutsättning att upplä- ningsrätten inte försämras.

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot vad utred- ningen har föreslagit i fråga om aktiekapital. garantikapital. upplåningsrätt och säkerhetskrav i de sammanslagna instituten. Från vissa håll anser man dock att om soliditeten i det sammanslagna institutet Företagskredit måste förstärkas bör i första hand garantikapitalet höjas och möjlighetema att öka fonderingen genom större rörelseöverskott beaktas mera. Även i fråga om uppläningsrätten i de sammanslagna instituten har några remissinstan- ser skiljaktiga meningar.

Förslaget att AB Svensk Exportkredit skall få ge krediter utan säkerhet intill ett belopp motsvarande 25 '( av aktiekapitalet har i allmänhet till- styrkts. Från en det håll har man velat gå längre genom att sätta gränsen för blancokrediter vid 50% av aktiekapitalet.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 238

EKN tillstyrker utredningens förslag rörande AB Svensk Exportkredit (SEK) och anför: [ regeringens proposition 1977/78: [55 om exportkreditfi- nansiering m.m. föreslås att två system för statligt expottkreditstöd skall tillämpas parallellt. Finansiering av exportkrediter skall kunna ske dels i SEK med statligt stöd och dels med utnyttjande av andra kreditinstitut. varvid räntestöd lämnas genom avdrag vid inkomsttaxering eller i vissa fall genom direkt statligt bidrag. Det förutsätts att huvuddelen av exportkredit- finansieringen skall ske genom SEK-systemet. I den mån andra kreditinsti— tut har större formella och institutionella möjligheter att refinansiera ex- portkrediter tttan att kräva realsäkerhet av exportörerna kan detta verka återhållande på utnyttjandet av SEK-systemet. Enligt EKN:s mening finns därför ytterligare ett starkt motiv att. såsom Kapitalmarknadsutredningen förordar. ge SEK visst utrymme för kreditgivning tttan särskild säkerhet och därigenom göra SEKzs utlåningsregler mer lika dem som gäller för andra kreditinstitut.

Av utredningen framgår att företrädare för kreditinstituten framfört öns- kemål om revideringar av villkoren för EKN:s garantier. eftersom sådana förbehåll i vissa avseenden gäller beträffande nämndens garantiåtaganden. att EKN-garantierna inte utan vidare kan godtas som bankmässiga säker- heter. EKN förutsätter att önskemålen. som inte närmare redovisas. kom- mer att tillgodoses genom de förändringar i EKN-garantierna som föreslås i den nämnda propositionen om exponkreditfinansiering m.m.

8.1. Bankinspektionen

Det föreslås att nuvarande AB lndustrikredit (primärkredit) och AB Fö- retagskredit (.sekundärkredit) skall slås samman till ett institut. Samma föreslås betr dels Lantbruksnäringamas primärkredit AB och Lantbruks— näringarnas sekundärkredit AB. dels Skeppshypotekskassan (primärkre- dit) och Skeppsfartens sekundärlånekassa. Anledning finns ej längre att kreditgivning för samma ändamål skall vara uppdelad på primär- resp. se- kundärinstitut. F.n sammanslagning innebär rationalisering i flera avseen— den och tillstyrkes därför. ] fråga om de två sistnämnda instituten föreslog varvskreditutredningen (SOU l975:101) att avveckling av verksamheten skulle ske och ett nytt institut inrättas. De två existerande instituten skulle dock kvarstå. Viss oklarhet förelåg om den tänkta organisationen med tre institut. Naturligtvis är det en mer rationell ordning om de befintliga insti- tuten sammangår till ett institut. De praktiska problem i samband med en sammanslagning som har sin grund i låntagamas i viss mån solidariska an- svar för kassornas förbindelser i händelse av likvidation synes eliminerade genom förslaget att staten skall svara gentemot obligationsinnchavarna för förluster som kan uppkomma på grund av fusionen.

I sammanhanget bör erinras om att inspektionen i sitt yttrande över varvskreditutredningen har aktualiserat frågan om tillsyn över skeppshy- poteksinstituten. Det skall också nämnas att inspektionen även aktualise- rade tillsynsfrågan betr Sveriges lnvesteringsbank i sitt yttrande över den inom industridepartementet upprättade promemorian Ds l 197814 angåen- de banken. I båda fallen fann inspektionen skäl för att dessa institut ställ- des undcr tillsyn på motsvarande sätt som andra kreditinstitut och övriga till bankväsendet eller fondhandeln knutna organ.

För det sammanslagna lndustrikredit och Företagskredit —- benämnt Fö- retagskredit — föreslås en rätt att lämna blancokredit intill ett sammanlagt belopp motsvarande halva aktiekapitalet. Upplåningsrätten — nu bestämd av multipeln 20 resp. 10 — föreslås fastställd till 15 ggr det upplåningsgrun- dande kapitalet. Det motsvarar i banklagstet'mer en kapitaltäckning på 6—7% och torde i grova drag motsvara täckningen av motsvarande slag av krediter i bankerna. vilka krediter kräver täckning med 4 eller S% beroen- de på om inteckning i industrifastighet ligger inom eller över 50 % av det uppskattade värdet: blancokredit kräver 8 % täckning. En blancokreditgiv- ning intill halva aktiekapitalets belopp blir obetydlig i förhållande till bola- gets omslutning. I dagens läge skulle den för lndustrikredit kunna uppgå till 16 mkr. vilket endast är ca 0.25 % av omslutningen.

Anledningen till erinran mot förslaget i nu nämnt hänseende finns därför 6.1-

För Exportkredit föreslås en blancokreditvolym på högst 25 % av aktie- kapitalet. Detta motsvarar ca 270 av institutets omslutning. Även det för- slaget synes kunna godtas. Blancokreditvolymen i bank får utgöra högst 59% av omslutningen i stort sett. Framhållas bör emellertid vikten av att tillfredsställande spridning av krediterna sker inom det medgivna utrym- met.

Vad utredningen föreslagit beträffande upplåningsrätten/kapi- taltäckningen för ett sammanslaget lndustrikredit]Företagskredit synes bygga på en i stort sett säkerhetsmässigt oförändrad utlåning. Emellertid anför utredningen också att det för nämnda institut borde vara möjligt att fästa något mindre avseende vid säkerheternas art. om instituten erhåller kapitaltillskott och därtill anpassar räntemarginalema något. Vad som

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 239

åsyftas torde vara en förskjutning mot kreditvillkor som tillämpas av In- vesteringsbanken. Det synes enligt inspektionens uppfattning erforderligt att kapitaltillskott i syfte att förbättra soliditeten och möjlighetema att ta risker förenas med bestämmelser i bolagsordningen om en högre grad av kapitaltäckning, dvs. en lägre upplåningsmultipel.

Utredningen har övervägt möjligheten att inrätta ytterligare ett institut av typen lndustrikredit]Företagskredit för att öka konkurrensen. Av skäl som utredningen redovisar har den dragit slutsatsen att ett nytt sådant in- stitut inte kan bildas f.n. men att möjlighetema bör prövas på nytt vid en senare tidpunkt. Det kan enligt inspektionens uppfattning ifrågasättas om kapitalmarknadens rationalitet verkligen skulle öka om denna tanke reali- seras. De tillgängliga medlen ökar inte och en ökad konkurrens om det be- gränsade utrymmet på kapitalmarknaden synes i och för sig inte ägnad att förbättra villkoren för låntagarna. Det skall också hållas i minnet att kredit- givningen från nuvarande institut av detta slag — hälftenägda av staten — har karaktären av kreditstöd. Verksamhetens villkor är därmed inte vad man i allmänhet förknippar med principen om fri konkurrens.

8.2 Riksskatteverket

Utredningen hänvisar när det gäller samgåendet mellan Svenska skepps- hypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa till den fusion som år 1968 skedde mellan Stadshypotekskassan och Svenska bostadskredit- kassan. Dåvarande riksskattenämnden avgav yttrande över förslaget om sammanslagning av de sistnämnda kreditinstituten. Riksskattenämnden föreslogi sitt yttrande att. för att förebygga tvekan, ett uttryckligt stadgan- de borde meddelas av innebörd att skatteplikt inte skulle uppkomma för någon av de berörda inrättningar—na på grund av sammanslagningen. Ge— nom förordningen (1969: 744) om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionema. m.m. infördes ock- så bestämmelser av sådan innebörd. Departementsehefen uttalade i förar- betena som motivering till den särskilda förordningen (prop. 1969: 99 sid. 30) att det var onödigt att belasta gällande beskattningsregler med bestäm- melser om att fusionen inte skulle föranleda beskattning. Till skillnad från Stadshypoteks- och Svenska bostadskreditkassan är emellertid Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa enligt 53 & l mom. första stycket d) kommunalskattelagen (KL) och 7 så första stycket e) lagen om statlig inkomstskatt (Sl) endast begränsat skattskyldiga. Skat- temässigt torde den nu föreslagna fusionen. såsom utredningen påpekat. således inte innebära särskilda problem om någon reglering motsvarande förordningen (1969: 744) om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom Stadshypoteks— och bostadskreditinstitutionema. m.m. krävs därför inte. Däremot medför förslaget. om det genomförs. bl.a. att 53 & l mom. första stycket d. KL. 7 & första stycket e. Sl och 22 & stämpelskattelagen (1964: 308) redaktionellt måste ändras.

De föreslagna fusioncrna mellan AB lndustrikredit och AB Företagskre- dit respektive Lantbruksnäringamas primärkredit AB och Lantbruksnä- ringamas sekundärkredit AB medför emellertid vissa verkningar i skatte- hänseende. Företagsskatteberedningens nu framlagda slutbetänkande (SOU 1977: 86). Beskattning av företag. innehåller inte något förslag som medför någon ändring härvidlag. De föreslagna sammanslagningama är emellertid skattetekniskt relativt lika den fusion varigenom Skandinaviska Enskilda Banken bildades. De skattetekniska problemen löstes beträffande

Prop. 1978/79: ]65 Bilaga 3 240

sistnämnda fusion genom att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att medge befrielse från skyldighet att erlägga statlig och kommunal inkomst- skatt samt utskiftningsskatt i fall. då ett bankaktiebolag överlåter hela sin rörelse till ett annat bankaktiebolag och i samband därmed upplöses (prop. |97l: too. SkU 1971172 och rskr l97l:323). Riksdagens beslut från är l97l hade dock redan år 1969 föregåtts av viss lindring av beskattningen vid fu- sion av allärsbanker genom ändring av punkten 5 av anvisningama till 35 & KL (SFS I969z74l) samt 2 å andra stycket och 4 så 1 mom. fjärde stycket Sl (SFS 1969: 742). Om skattelättnader är önskvärda även vid de nu före- slagna fnsionerna erfordras en reglering motsvarande den som skedde när Skandinaviska Enskilda Banken bildades. Enligt RSVs mening bör en så- dan reglering numera ske i form av lag. ()m skattelättnader motsvarande de som gäller för sparbanker. alfärsbanker och försäkringsbolag även åsyf- tas. krävs dessutom att det i denna lag inarbetas regler motsvarande 2 ä fjärde stycket och 4 .5 l mom. femte stycket Sl samt punkten 5 av anvis- ningarna till 35 & KL i den mån denna bestämmelse kan vara aktuell. En sådan ordning tillämpades i törordningen (l969: 744) om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom Stadshypoteks- och bostadskreditinstitu- tionema. m.m.

8.3. Statens industriverk

I utredningen föreslås också förändringar inom ramen för de s. k. mel- lanhamlsinstitutcns (lndustrikredit. Företagskredit. Företagskapital m.fl.) verksamhet. Förändringama går i stort ut på att lndustrikredit och Före- tagskredit slås samman till ett institut med ett aktiekapital på l00 mkr. och ett garantikapital på 300 mkr.. vilket motsvarar ungefär en fördubbling av vad som idag gäller för instituten sammantagna. Enligt industriverkets uppfattning bör dessa förändringar tillsammans med den föreslagna an- passningen av kraven på formella säkerheter kunna medföra ett ökat risk- tagande i den utlåningsverksamhet som riktas mot de mindre företagen. vilket enligt verkets uppfattning vore önskvärt.

8.4. Länsstyrelsen i Östergötlands län

Utredningen anser att mellanhandsinstituten väl fyller sin uppgift att slussa ut främst APffondsmedel på kreditmarknaden. Deras roll är kanske något okänd. Det finns enligt länsstyrelsens mening därför anledning att se över den marknadsföring som görs av mellanhandsinstitutens tjänster. Det finns också skäl att överväga om inte en bättre beteckning kan skapas. Ut- trycket mellanhand ger en bild av passivt förmedlande vilket ingalunda stämmer med verkligheten. lnstituten i fråga driver en påtagligt aktiv kre- ditverksamhet.

8.5. Länsstyrelsen i Jämtlands län

Utredningen föreslår att lndustrikredit och Företagskredit slås samman till ett nytt kreditinstitut benämnt Företagskredit. Länsstyrelsen anser att det nya Företagskredit bör kunna spela en större roll inom länets närings- liv än vad lndustrikredit hittills gjort. Det borde t. ex. vara möjligt för Fö— retagskredit att gå in i turistprojekt i vidgad utsträckning. Lånevillkoren måste dock i sådana fall ändras på samma sätt som nyss angivits beträffan- de lokaliseringslån.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 241

8.6. Länsstyrelsen i Västerbottens län

Vid sin handläggning av ansökningar om lokaliseringsstöd har länssty- relsen erfarit att mellanhandsinstituten har behov av ökad utlåningskapaci- tet. Detta framgår även av utredningens analys av respektive instituts verksamhet. Länsstyrelsen år därför tillstyrka utredningens förslag om ökad utlåningskapacitet. l detta sammanhang vill länsstyrelsen även fram- hålla vikten av att det nyligen inledda samarbetet mellan f("iretagareför- eningama och lnvesteringsbanken fortsätter och vidareutvecklas.

Mängden av kreditinstitut orsakar en viss förvirring bland företagare. Länsstyrelsen förordar därför en fortsatt utredning om sammanläggning av mellanhandsinstitut.

8.7. Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen kan i stort ansluta sig till de förslag utredningen framläg- ger heträffande bankernas och mellanhandsinstitutens verksamhet. Läns- styrelsen anser dock att de nya regionala utvecklingsfonderna på samma sätt som lndustrikredit och Företagskredit bör få ta upp reverslån i AP- fondema. Detta kan ske genom att regeringen anger en ram för fondernas reverslånerätt. Med tanke på att det blir fråga om riskvilligt kapital förut- sätter länsstyrelsen att staten ställer garantier för dessa reverslån.

8.8. Fullmäktige i Sveriges riksbank

Utredningens förslag beträffande ändringar i de företagsftnansierande mellanhandsinstituten utgår från institutens funktioner på kapitalmarkna- den såsom utredningen. och även fullmäktige. ser dessa. lnstituten skall sålunda åstadkomma en decentralisering av kreditbesluten. vara riskbuf- fertar för långivarna samt transformera medel till krediter med för lånta- gama väl anpassade villkor. Utredningen framhåller. som nämnts. att en konsekvent genomförd decentralisering av kreditbesluten på kapitalmark- naden förutsätter att institutens verksamhetsområde i hög grad samman— faller så att instituten därigenom kan konkurrera. men konstaterar att detta förhållande för närvarande inte föreligger.

Fullmäktige instämmer med utredningens bedömning att institutens ut- låning skulle kunna ske till mer varierande villkor beträffande säkerhet, löptider. återbetalning och räntesatser. De sammanslagningar av primär- och sekundärinstitut som utredningen förordar ingår som ett naturligt led i en marknadsorienterad utveckling av institutens upplåning och utlåning. Fullmäktige ansluter sig sålunda till utredningens förslag om sammanslag- ning av lndustrikredit och Företagskredit. och tillstyrker även samman- slagningen av primär- och sekundärinstitutcn i Lantbrukskredit enligt de av utredningen angivna linjerna.

Utredningen föreslår även en sammanslagning av Skeppshypotekskas- san och Skeppsfartens sekundärlånekassa. Fullmäktige vill hänvisa till de nämnda institutens betydande roll vid finansiering av den mindre skepps- farten. De svårigheter som varvsindustrin och rederinäringama för närva- rande genomgår och som gör det sannolikt att finansieringsfrågoma kan få en definitiv utformning först på någon sikt utgör därför enligt fullmäktiges mening inte något vägande skäl för att uppskjuta en sammanslagning av de två instituten enligt den av utredningen angivna modellen. Fullmäktige för- utsätter att de nuvarande borgenärema vid samtliga sammanslagningar av primär— och sekundärinstitutcn erhåller betryggande säkerhet.

l6 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 242

Fullmäktige har lämnat synpunkter på Sveriges investeringsbanks funk- tion och ställning på kapitalmarknaden i ett remissyttrande till industride- partementet den 22 februari 1978. Synpunkter på Svensk lixponkredits verksamhet har redovisats i ett remissyttrande till handelsdepartementet den 2 mars 1978.

Angående riksbanksfullmäktiges övriga synpunkter på mellanhandinsti- tuten. se avsnitt l:5.

8.9. Fullmäktige i riksgäldskontoret

De i betänkandet framförda förslagen avser huvudsakligen dels rent or— ganisatoriska förändringar för vissa kreditinstitut och dels förändringar i placeringsreglerna för bl.a. försäkringsinrättningar. Förslagen är enligt fullmäktiges mening ägnade att höja den institutionella effektiviteten och bidra till en ökad flexibilitet på kapitalmarknaden. Fullmäktige tillstyrker således utredningens förslag i dessa delar.

8.10. AP-fonden, första—tredje fondstyrelserna

Tillskapandet av särskilda mellanhandsinstitut på kapitalmarknaden har avsetts tjäna tre huvudsyftcn: att decentralisera kreditbesluten. att vara riskbuffertar för långivama samt att transformera upplånade medel till kre- diter med för låntagarna väl anpassade villkor. Kapitalmarknadsutred- ningen har gjort en grundlig genomgång av institutens verksamhet. Enligt utredningens mening är det inte befogat att företa några genomgripande förändringar vad gäller strukturen av mellanhandsinstitut. Fondstyrelser- na kan å sin sida konstatera att mellanhandsinstituten i stort väl har upp- fyllt de uppställda målen.

När det gäller finansieringen av mellanhandsinstitutens verksamhet för- utser kapitalmarknadsutredningen att instituten måste räkna med att i väx— ande omfattning finansiera sin verksamhet på marknaden utanför AP-fon— den. Fondstyrelserna instämmer häri. Oavsett AP-fondens utveckling måste det vara riktigt att instituten har en bredare långivarkrets. Utred- ningens konstaterande att institutens upplåningskostnader härigenom kommer att variera mer. såväl vad avser löptider som kostnader. finner fondstyrelserna naturligt. Utredningen uttalar vidare att önskemålen om ökat utbud av krediter med en mer varierande sammansättning skulle kun- na tillgodoses också genom en motsvarande anpassning av AP-fondens villkor vid utlåningen till instituten. Fondstyrelserna delar uppfattningen att detta kan visa sig erforderligt och riktigt. Fondstyrelsema instämmer även i utredningens resonemang vad gäller institutens utlåningsvillkor. En- ligt utredningen är institutens strävan i dag att minimera utlåningsräntoma (utom lnvesteringsbanken och i viss mån Svensk Exportkredit). Denna strävan grundas enligt utredningen på ett delvis förenklat synsätt. Utred- ningen redovisar att överläggningar med olika intressenter har gett vid handen att företagen i allmänhet är beredda att erlägga en något högre rän- ta om detta är priset för mer flexibla och behovsanpassade kreditvillkor. Strävan att minimera räntemarginalerna bör därför balanseras mot andra önskemål beträffande länens utformning.

För tre av mellanhandsinstituten gäller att de är uppdelade i samförval- tade primär- resp. sekundärkreditinstitut. vilket möjliggjort att kreditvill- koren har kunnat varieras något med avseende på de erbjudna säkerheter- nas art. (AB lndustrikredit resp. AB Företagskredit. Lantbruksnäringarnas

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 243

primärkredit AB resp. Lantbruksnäringamas sekundärkredit AB samt Svenska skeppshypotekskassan resp. Skeppsfartens sekundärlånekassal. Kapitalmarknadsutredningen föreslår att resp. primär- och sekundärinsti- tut slås samman. Ett skäl härför är att sekundärkreditgivningen inte visat sig medföra ett högre risktagande. Ett annat skäl är att det torde vara en förutsättning för att instituten skall anpassas till de flexiblare upplånings- och utlåningsformer som utredningen förordar. att de strikta mallar som tillämpas i primär- och sekundärinstituten upplöses. Vid en sammanslag- ning kan en något varierande ränta tillämpas beroende på riskbedömning- en. Fondstyrelserna har gjort den bedömningen. att skäl inte föreligger för styrelsema att motsätta sig detta förslag.

Beträffande lndustrikredit/Företagskredit innebär kapitalmarknads- utredningens förslag sammanfattningsvis följande. — — —

Fondstyrelserna har i princip inget att erinra mot vad utredningen sålun- da föreslagit. Styrelserna konstaterar att upplåningsrätten. som i dag upp- går till 9.2 miljarder kr.. enligt förslaget vidgas till l2.4 miljarder kr.

Beträffande Lantbrukskredit föreslår utredningen likartade regler. Den kreditavgift som instituten i dag tar ut på 5 000 kr./lån bör avskaffas. Aktie- kapitalet (20 milj. kr.) och garantifonden (75 milj. kr.) behövcrenligt utred- ningen inte ökas förrän en vidgning av institutets verksamhetsområde kommer till stånd. Utredningen uttalar sig för att en sådan breddning av verksamheten kommer till stånd.

lnte heller mot utredningens förslag rörande Lantbrukskredit har fond- styrelserna i princip någon erinran. Styrelserna konstaterar dock att upplå- ningsrätten enligt nuvarande regler uppgår till ca 3.5 miljarder kr. — av vil- ken mindre än hälften hittills tagits i anspråk — men skulle enligt de före- slagna reglerna begränsas till 2,9 miljarder kr. En ökning av garantifonden med 30 milj. kr. skulle ge en oförändrad upplåningsrätt.

Särskilt yttrande inom tredje_limdstyrelsen av suppleanten Andersson: Lantbrukskredits verksamhetsområde har efter förhandlingar fastlagts av statsmaktema (prop. 1964: ! l7). Departementsehefen anförde beträf- fande institutets ändamål att rationaliseringar är angelägna från såväl pro- ducenternas som konsumenternas synpunkt inom de företag som bygger sin verksamhet på produkter från jordbruket och skogsbruket eller binä- ringar från dessa och som med ett gemensamt namn kan betecknas som lanthruksnäringama. Särskilt understryks att någon formell branschav- gränsning icke skall gälla. Lantbrukskredits verksamhet har varit av oer- hört stor betydelse för att tillföra lantbruksnäringama långfristigt kapital. . lnstitutet har därvid väl fyllt sina uppgifter i enlighet med bolagsordningen. Jag kan därför ej i detta avseende dela utredningens uppfattning, vilken lämnats utan erinran av fondstyrelserna. beträffande institutets verksam- het.

8.ll Svenska bankföreningen

l resonemangen om det eventuellt önskvärda i att etablera flera hel- eller halvstatliga kreditinstitut synes KMU bortse från att bankerna i många fall fyller en funktion som är likartad mellanhandsinstitutens. Utredningens tendens att nedvärdera nyttan av formellt kortfristiga bankkrediter -— — — leder enligt bankföreningens uppfattning till en överdriven betoning av be- tydelsen av den formellt långfristiga utlåningen i mellanhandsinstituten.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 244

Bankföreningen är angelägen att betona. att de facto långfristiga bank- krediter för ett företag i allmänhet är ett fullgott substitut för eventuella lån i mellanhandsinstituten. Denna uppfattning får också stöd — — — på sidan 657 i betänkandet. - — —

lndustrikredit/Företagskredit

Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag att slå samman lndu- strikredit och Företagskredit och godtar också den föreslagna upplånings- multipeln på 15.

Om det bedöms nödvändigt med en förstärkning av institutets soliditet anser bankföreningen att i första hand garantikapitalet bör höjas. Större hänsyn bör också tas till möjligheterna att öka fonderingen genom större rörelseöverskott.

Svensk Exportkredit

Utredningen har föreslagit att Svensk Exportkredit skall få rätt att ge lån utan särskild säkerhet för belopp motsvarande 25 procent av aktiekapita- let.

Bankföreningen är positiv till förslaget men vill förorda att man går något längre genom att sätta gränsen för blancokrediter vid 50 procent av aktie- kapitalet. Detta skulle vara till nytta särskilt för mindre företag med brist på lämpliga säkerheter. och endast i obetydlig mån höja den genomsnittliga risknivån för SEK:s totala utlåning.

8.12 Svenska sparbanksföreningen m. fl.

Utredningen har föreslagit en sammanslagning av dels lantbruksnäring- amas kreditinstitut. dels Skeppsfartens kreditinstitut och dels lndustrikre- dit samt Företagskredit. Vi tillstyrker dessa förslag.

Med hänvisning bl.a. till vad vi sagt under avsnittet om bankcertiftkat vill vi understryka utredningens slutsats att det bör skapas utrymme för en flexiblare upplåningspolitik hos mellanhandsinstituten. Dessa institut bör således ha möjlighet att transferera kapital från såväl de svenska och inter- nationella kapitalmarknadema som från den kortfristiga svenska markna- den. Det är i detta sammanhang väsentligt att mellanhandsinstituten får möjlighet att pröva olika former av upplåningsinstrument.

8.13. Sveriges föreningsbankers förbund

Förbundet tillstyrker utredningens förslag om sammanslagning av Lant- brukamas primär- och sekundärkredit AB under förutsättning att multipeln för upplåningsrätten sätts så att det sammanslagna institutets kreditkapaci- tet inte minskar. Utredningens föreslagna multipel om 15 innebär en minskning av upplåningsrätten. En oförändrad upplåningsrätt innebär att multipeln måste sättas till 18. vilket föreslås av förbundet.

8.14. LO

Mot de av KMU föreslagna förändringarna av mellanhandsinstituten inom näringslivssektom har LO inget att invända.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 245

8.15 TCO

(_Jtredningen konstaterar att mellanhandsinstituten fyller en mycket vik— tig funktion för näringslivets kapitalförsörjning. [ synnerhet gäller detta för mindre företag, vilka inte har tillgång till obligationsmarknaden för lång- fristig finansiering. Deras roll är också betydande för sådana finansierings- ändamål. där obligationsmarknaden inte kan komma i fråga.

Utredningens förslag innebär inga större förändringar i mellanhandsin- stitutens verksamhet. Den specialisering som gäller för vissa institut anses ändamålsenlig (exportkreditgivning. fartygsfinansiering). medan för mer konventionell kreditgivning institutens verksamhet inte bör vara special— dcstinerad. TCO delar denna uppfattning och biträder förslaget att Lant- brukskredits kreditgivning breddas.

lnstituten bör i större utsträckning än vad hittills varit fallet ge lån till små företag. TCO delar utredningens uppfattning på denna punkt.

Utredningen föreslår vidare att instituten bör erbjuda mer varierande lå- nevillkor. anpassade till de individuella låntagamas behov. och även ta större risker i verksamheten. Behovet av en sådan större flexibilitet i kre— ditgivningen framstår enligt TCOs uppfattning som nödvändig med hänsyn till näringslivets framtida kapitalbehov. TCO hari andra sammanhang pe- kat på nödvändigheten härav. bl.a. i samband med ett yttrande över en de- partementspromemoria om investeringsbankens framtida verksamhet.

Vid beslutet om inrättande av AP—fondssystemet förutsattes att ett lön- tagarinflytande skulle kunna göras gällande över AP-fondens placerings- politik. Detta tog sig bl. a. uttryck i att löntagarorganisationerna gavs stark representation i AP-fondens styrelser. Då fondmedel kanaliseras tillbaka till näringslivet. så har dock Iöntagarinflytandet i väsentlig utsträckning gått förlorad. l mellanhandsinstituten är nämligen de fackliga organisatio- nerna inte representerade. TCO vill därför understryka att en representa- tiou i mellanhandsinstituten är nödvändig. för att i linje med intentionerna vid AP-fondcns tillkomst säkerställa ett löntagarinflytande.

Förslaget om sammanslagningar av de parvis samförvaltade primär- och sekundärinstitutcn biträds av TCO.

8.16. SACO/SR

l fråga om mellanhandsinstituten vill SACO/SR betona värdet av en ak- tiv pluralism innebärande att verksamheten icke specialinriktas mer än nödvändigt. Det ligger ett betydande värde i att låntagare har möjlighet att få sina projekt prövade på flera håll. Inte minst gäller detta för de mindre företagen som annars i brist på formella säkerheter etc. kan ha svårt att fm- na erforderligt kapital.

SACO/SR instämmer i utredningens argumentering och förslag för att sammanlägga de parvis samförvaltade instituten så att lndustrikredit och Företagskredit sammanläggs till "Företagskredit" samt Lantbruksnäring- amas primärkredit och sekundärkredit på motsvarande sätt sammanförs. Motsvarande gäller även Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfar- tens sekundärlånekassa.

8.17. Svenska arbetsgivareföreningen

Föreningen har inga invändningar mot förslaget att slå samman lndu- strikredit och Företagskredit eller den föreslagna upplåningsmultipeln på 15.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 246

Föreningen tillstyrker också en ökning av aktiekapitalet. Det erforderli— ga beloppet får diskuteras mellan aktieägama. Hänsyn bör härvid tas till att fonderingen bör öka genom större rörelseöverskott. Föreningen till- styrker också förslaget att institutet Skall få ge lån utan särskild säkerhet intill ett belopp motsvarande halva aktiekapitalet. Förslaget att Svensk Exportkredit skall få rätt att ge lån utan särskild säkerhet till belopp mot-

4

svarande 254.71- av aktiekapitalet vill föreningen också tillstyrka.

8.18. LRF

Utredningen har inte ansett att något behov föreligger av ytterligare mel- lanhandsinstitut. lndustrikredit och Företagskredit föreslås istället bli sammanslagna till ett institut. Det sammanlagna institutet föreslås få möj- lighet att erbjuda mera varierande lånevillkor anpassade till individuella låntagares behov. Särskilt har ett ökat risktagande poängterats. Vidare har utredningen ansett att institutet bör eftersträva att ge lån till mindre be— lopp. LRF tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag.

Beträffande Lantbrukskredit har utredningen bedömt verksamheten vid institutet som otillfredsställande. LRF vill framföra motsatt uppfattning och understryka vad Lantbrukskredit anfört i sitt remissyttrande.

Lantbrukskredit inrättades som ett resultat av jordbruksprisförhand- lingar i början av 1960-talet. Institutets verksamhet blev fastlagd i bolags— ordningen. Dcpartemcntschcfen anförde beträffande institutets ändamål att det är väsentligt att en inriktning sker mot lantbruksnäringen. även om ändamålet inte innebär någon formell branschavgränsning. Lantbrukskre- dits verksamhet har varit av oerhört stor betydelse för att tillföra lant- brukskooperationen långfristiga lån. Institutet har därvid väl fyllt sina upp- gifter i enlighet med bolagsordningen. De ekonomiska föreningarna har ej samma möjlighet som aktiebolag att tillföras långfristigt kapital. LRF kan därför ej dela utredningens uppfattning beträffande institutets verksamhet. Utredningen synes härvid. enligt LRFs uppfattning, ha gjort misstaget att bedöma verksamheten med utgångspunkt från alltför generella antagan- den. Detta rör särskilt uppfattningen om bolagets ändamål. Utredningen har även riktat kritik mot inriktningen mot större företag. LRF vill här fäs- ta uppmärksamheten på att någon kategoriindelning ej återfinns i den av regeringen fastställda bolagsordningen. vilket är fallet i fråga om lndustri- kredit. Det bör framhållas att även om lånen har en hög genomsnittlig stor- lek har institutet en väsentlig uppgift att kanalisera krediter till företag som ej Själva kan utge obligationslån p.g.a. den rekommenderade gränsen 20 mkr. De mindre lantbrukskooperativa föreningarna är med andra ord helt beroende av Lantbrukskredits kreditgivning. LRF vill också framhålla att de större föreningama redan nu utnyttjar obligationsmarknaden.

Den översyn av problemen på obligationsmarknaden för vissa sektorer som förordas av utredningen finner LRF väsentlig. Därvid förutsätts att de problem som här påpekats beträffande lantbrukssektorn får erforderlig översyn. Det är emellertid ej möjligt att därav dra den slutsatsen att ett flertal av låntagarna vid Lantbrukskredit skulle kunna utnyttja obligations- marknaden. LRF kan sammanfattningsvis ej se något skäl i att ändra insti- tutets verksamhet.

Utredningen föreslår att de nuvarande primär- och sekundärkreditinsti- tuten sammanslås till ett institut. Som utlåningsmultipel föreslås 15.

LRF anser att en sammanslagning bör innebära administrativa fördelar. men som utredningens förslag utformats medför sammanslagningen en

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 247

minskad upplåningsrätt. LRF vill därför endast tillstyrkan en sammanslag- ning under förutsättning att upplåningsrätten hålls oförändrad. F.nligt Lantbrukskredits och LRFs beräkningar bör multipeln bestämmas till 18.

Vid eventuell övergång till ett nytt återlånesystem måste Lantbrukskre- dits utlåningsmöjlighcter stärkas för att mindre och medelstora lantbruks- kooperativa föreningar ej skall missgynnas.

För det sammanslagna institutet lndustrikredit — Företagskredit har ut- redningen föreslagit en kraftig höjning av aktiekapitalet och garantifonden. Lantbrukskredits utlåningsmöjligheter har försämrats genom den företag- na sänkningcn av kreditramen 1978 från 325 till 300 mkr. Lånekön vid in- stitutet överstiger f. n. 400 mkr. LRF vill påtala vikten av en stärkt upplå- ningsrätt mot bakgrunden av de kapitalbehov som föreligger hos berörda låntagarkategorier. Som utredningen konstaterat (sid. 620) kan reversupp- låning ske i Lantbrukskredit genom att respektive enhet inom lantbruksko- operationen pantförskriver säkerheter. Detta understryker det angelägna i att verksamheten vid Lantbrukskredit förstärks då andra av utredningen föreslagna förändringar av kapitalmarknadens funktionssätt med all sanno- likhet ej förbättrar upplåningsmöjlighetema för lantbrukskooperativa före- tag. LRF tillstyrker förslaget att den särskilda kreditavgiften vid Lant— brukskredit avskaffas.

LRF vill även som framgått av föregående avsnitt framhålla sin oro för den begränsning som utvecklingen i kapitalbildningen vid AP—fonden kom- mer att medföra om en ändring eventuellt åstadkommes. Utredningen an- för att mellanhandsinstituten alltmer bör få en inriktning mot andra finan- siärer. ] detta hänseende vill LRF framhålla vikten av att förbundets för- slag beträffande försäkringsbolagen beaktas. Förslaget att ge bankema möjligheter att utge egna obligationer bör enligt LRFs mening bedömas med hänsyn till obligationsmarknaden i övrigt. LRF vill också understryka betydelsen av att mellanhandsinstituten deltar i uppgiften att kanalisera kapital från utlandsmarknader till företagen. lndustrikredit-Företagskredit är därvid av betydelse för de mindre företag som ej själva har möjlighet att ta delav denna kapitalmarknad. Lantbrukskredit bör likaledes få möjlighet till upplåning på utlandsmarknaden.

LRF har noterat att utredningen ej funnit anledning att föreslå någon ändring i Sveriges Allmänna Hypoteksbanks eller Landshypoteksförening— amas verksamhet. Aven om denna bedömning är av institutionell karak- tär. bör som påtalats ovan. lånekön vid institutet ses som en brist i kapital— marknadens funktionssätt. LRF hemställer att institutet medges emis- sionstillstånd som ger en väsentlig förbättring av utlåningen.

8.19 KF

Utredningen anser att lndustrikredit och Företagskredit bör slås sam- man till ett institut. som tillförs ytterligare resurser. Det nya institutet. kal- lat Företagskredit för att markera en bredare inriktning än på renodlad in- dustri. föreslås också kunna erbjuda mer varierade lånevillkor. anpassade till de individuella Iåntagamas behov. och även ta något större risker i sin verksamhet. KF tillstyrker här utredningens förslag.

Utredningen förordar också att övriga s.k. mellanhandsinstitut, lant- bruksnäringens primärkredit och sekundärkredit samt Svenska skeppshy— potekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa parvis slås samman. KF delar denna uppfattning.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 248

8.20. Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Vi tillstyrker sammanslagningen av lndustrikredit och Företagskredit under benämningen Företagskredit.

Vi tillstyrker också en ökning av aktiekapitalet i det nya institutet. Det erforderliga beloppet får diskuteras mellan aktieägama. Hänsyn bör härvid tas till möjligheterna att genom större rörelseöverskott öka fonderingsmöj- ligheterna. Vi tillstyrker vidare de av utredningen föreslagna åtgärderna för att öka det nya institutets möjligheter att i sin utlåning ta större risker.

8.21. SHIO och Familjeföretagens förening

AB lndustrikredit och AB Företagskredit

Organisationerna tillstyrker utredningens förslag om en sammanlägg- ning av AB lndustrikredit och AB Företagskredit till ett institut. kallat AB Företagskredit. Likaså tillstyrkes en ökning av aktiekapitalet och att upp- låningsmultipeln fastställes till l5. Det är enligt organisationernas uppfatt- ning önskvärt att det sammanslagna kreditinstitutet skall vidga sin låne- krets från nuvarande grupp av medelstora företag till att även i ökad ut- sträckning omfatta mindre företag.

l—"öretagskapital AB

Företagskapital AB har endast verkat fem år och det är därför som också utredningen framhåller för tidigt att uttala sig bestämt om dess effektivitet. Enligt organisationernas bedömning bör detta speciella kreditbolag ges möjligheter att utvecklas och vidga sin verksamhet bl.a. i samband med generationsskiften. Som också utredningen framhåller är möjligheten att trygga de mindre företagens försörjning med ägarkapital i första hand av- hängiga av beskattningsreglernas utformning. De förslag om förbättringar i dessa avseenden. som framförts i samband med remissen av företagsskat- teberedningens betänkande. måste därför snarast realiseras. Om så sker bör Företagskapital AB kunna spela en aktivare roll och enligt utredning- ens förslag medverka till att få till stånd en godtagbar kapitalstruktur i de företag. där institutet engagerar sig.

AB Svensk exportkredit

Utredningen förordar att AB Svensk exportkredit ges visst utrymme för kreditgivning utan särskild säkerhet. Denna blancokreditgivning föreslås motsvara 25 972.- av aktiekapitalet. Organisationerna tillstyrker utredningens förslag dock med den ändringen att kreditgivningen bör kunna uppgå till 506? av aktiekapitalet. vilket för närvarande är 400 miljoner kronor. Ökad kreditgivning via AB Svensk exportkredit är av speciell betydelse för de mindre och medelstora företag som i ökad utsträckning söker gå ut på nya intemationella marknader.

Sveriges investeringsbank AB

Sveriges investeringsbank AB bedriver en differentierad verksamhet. som omfattar såväl mycket stora krediter som lån till små företag. rörel- sekrediter. krediter för investeringsändamål. exportkrediter samt garanti- givning. Det samarbete. som sedan 1974 har inletts med företagareför- eningama och som har gett möjligheter att kombinera direktlån från företa- gareföreningama med kompletterande lan via lnvesteringsbanken. har varit till nytta för många expansiva mindre och medelstora företag. Det är

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 249

av värde om denna finansieringsform kan bibehållas mellan de regionala utvecklingsfondema och lnvesteringsbanken. Enligt organisationemas uppfattning borde lnvesteringsbankens samverkan med de regionala ut— vecklingsfonderna kunna utgöra ett föredöme för affärsbanker och andra kreditinstitut.

8.22. Svenska företagares riksförbund

Förbundet ställer sig tveksamt till raden av mellanhandsinstitut för olika kreditändamål. Förekomsten av dessa mellanhandsinstitut innebär risker för en icke marknadsmässig kanalisering av krediterna och Förbundet hy- ser den förhoppningen att de mellanhandsinstitut som ägs av det allmänna efterhand kan bringas att upphöra med sin verksamhet.

Utredningens förslag om sammanslagning av vissa institut tillstyrkes av Förbundet.

8.23. Föreningen auktoriserade revisorer (FAR)

Utredningen föreslår att de f.n. starkt specialiserade mellanhandsinsti- tuten bör erbjuda mer varierade lånevillkor. anpassade till de individuella låntagarnas behov. och även ta något större risker i sin verksamhet. De parvis samförvaltade instituten föreslås slås samman. FAR tillstyrker ut- redningens förslag.

I detta sammanhang vill FAR yrka på att möjligheter skapas för mindre och medelstora företag att få lån med längre amorteringstid än l5 år och som bättre motsvarar avskrivningstiden för de belånade tillgångarna. En ändring företogs i april 1975. då lndustrikredit reducerade längsta amorte- ringstiden på sina lån från 20 till 15 år. FAR anser inte detta rimligt när det gäller bottenkrediter i industri- och andra rörelsefastigheter med beräknad livslängd på minst 20—25 är.

8.24. Sveriges investeringsbank AB

lnvesteringsbankens verksamhet. sådan den utvecklats under de mer än 10 är som banken varit i funktion. har ingående behandlats ien inom lndu- stridepartementet utarbetad promemoria (Ds I 1978: 4), vari även framläg- ges förslag rörande bankens framtida verksamhet. Över promemorian har banken avgivit bifogade yttrande l978-03-28 till vilket banken vill hänvisa (delvis intaget nedan).

Utredningen har framhållit (sid 656) att det är önskvärt när det gäller långfristig kreditgivning av mer konventionell natur. att verksamheten hos mellanhandsinstituten — dit lnvesteringsbanken räknas av utredningen -— inte är specialdestinerad utan riktas mot en vid krets av låntagare och att låntagarkategoriema i hög grad är gemensamma för instituten. Utredning- en konstaterar att lnvesteringsbanken tillgodoser dessa önskemål men att detta endast delvis gäller för övriga mellanhandsinstitut. Även lnvester- ingsbanken vill betona angelägenheten av att de olika institutens kundkrets i största möjliga utsträckning sammanfaller så att konkurrens upprätthålles instituten emellan till låntagamas fromma.

Utredningen har inte några förslag till ändringar vad gäller lnvesterings- bankens verksamhet. Det ligger enligt utredningens mening i bankens na- tur. att bindande riktlinjer inte bör fastställas. Bankens verksamhet bör så- ledes enligt utredningen anpassas successivt till förändringar på kredit-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 75.0

marknadens utbuds— och elterfrågesidor så att dess utlåning även i framti- den kommer att inriktas på sådana ändamål som inte kan tillgodoses av öv- riga kreditinstitut. lnvesten'ngsbankens styrelse kan helt ansluta sig till dessa tankegångar. Detta gäller också utredningens förmodan att näringsli- vets behov av krediter i ett högt riskläge kommer att successivt göra sig gällande med ökad styrka under den framtid som kan överblickas.

Det förhållandevis höga risktagande som utmärker lnvesteringsbankens verksamhet — detta gäller även den del av refmansieringen som skett utomlands — har som utredningen framhållit möjliggjorts genom att ban- ken utrustats med stort eget kapital. Utredningen anser mot denna bak- grund att det är önskvärt att banken på sikt tillförs ytterligare egna medel genom ökning av aktiekapitalet. Att detta önskemål överensstämmer med bankens framgår av att banken i sitt yttrande över den förenämnda prome— morian Ds [ l97824 uttalar att en ökning av aktiekapitalet/reservfonden med 800 mkr bör ske under en tvåårsperiod.

Genom en sådan åtgärd skulle bankens möjligheter att fylla sina uppgif- ter väsentligt förbättras. Men en ytterligare förutsättning är att bankens övriga medelsbehov kan tillgodoses på rimliga villkor. De för bankens verksamhet nödvändiga medlen har banken erhållit eller anskaffat på tre olika vägar. För det första har banken kunnat förfoga över det kapital på | 000 mkr. som staten tillskjutit i form av aktiekapital och reservfond och de reserver om ca 500 mkr. som banken uppsamlat under de gångna verk- samhetsåren. Vidare har banken inom landet. främst hos AP—fonden. upp- lånat närmare 1 700 mkr. och utomlands har banken upptagit lån på sam- manlagt ca l400 mkr. Till följd av den svenska kronans försvagade ställ— ning i förhållande till flertalet av de valutor i vilka upplåningen skett har banken förorsakats betydande förluster. Utredningen har emellertid förut- satt (sid 660) att banken även i fortsättningen skall klara en väsentlig del av sin refinansiering genom upplåning utomlands. I sitt förenämnda yttrande över promemorian Ds ! 197814 har banken redovisat sina synpunkter här- om. därvid banken framhållit angelägenheten av att medelsbehovct fram- deles tillgodoses på den svenska kapitalmarknaden. Utredningen konstate- rar visserligen (sid 458) att AP-fondens relativa betydelse som källa för långfristig finansiering kommer att minska. Mot bakgrund av en förutsedd växande efterfrågan på långfristig kreditgivning från bankens sida synes det emellertid angeläget att bankens möjligheter att repliera på AP-fonden utökas. Skulle nämligen banken nödgas reducera den utländska upplåning- en på grund av kursrisker och lånemöjlighetema hos AP-fonden bli lika be- gränsade som hittills. torde det bli nödvändigt för banken att inskränka sin utlåning.

Sammanfattningsvis kan sägas. att lnvesteringsbanken delar de syn- punkter på mellanhandsinstitutens och då främst bankens framtida verk- samhet som framläggs i det remitterade betänkandet.

[ yttrandet 1978-0328 anförde investeringsbanken:

Vid de överväganden som göres i promemorian rörande bankens framti- da verksamhet tas som utgångspunkt nödvändigheten av en ökning av in- vesteringarna inom industrin bl. a. syftande till en överföring av produk- tionsresurser till expansiva branscher. I anslutning härtill framhålles vik- ten av ökade satsningar på produktutveckling och marknadsföring. Med hänsyn till att näringslivets förmåga att självt finansiera erforderliga inves- teringar minskat avsevärt. kommer ökade krav att ställas på kapitalmark- naden för att förse näringslivet med erforderliga medel för önskvärda in-

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 251

vesteringar. Banken är medveten om dessa förhållanden och att en med- verkan frän bankens sida vid finansieringen av långsiktiga och riskfyllda investeringar kan komma att behöva utökas.

[ fråga om bankens engagemang i samband med exportkreditgivning er- inrar promemorian om det nyligen avgivna betänkandet (Ds H 1978: |) om exportkreditfinansieringen. Om de i betänkandet framlagda förslagen ge- nomföres räknar man i promemorian med att bankens befattning med ex- portkrediter kommer att inriktas på finansieringen av "större exportaffä- rer". I annat sammanhang framhålles i promemorian angelägenheten av att banken också ägnar sig åt de mindre företagens exportfinansiering. En förutsättning för att banken skall på avsett sätt kunna fullgöra sina uppgif- ter i nämnda hänseenden är emellertid. att banken kan erbjuda sina kunder de förmåner som kan tillkomma exportföretag inom ramen för det föreslag- na SEK-systemet. Exportkreditstödet synes därför behöva utformas att gällajämväl de exportaffärer i vilka banken förutsättes komma att medver- ka. — — —

[ promemorian diskuteras bankens samarbete med landets företagare- föreningar. Det konstateras att de län som banken lämnat inom ramen för detta samarbete utgör en mycket liten del av bankens utlåning men att lå- ncn snabbt vuxit i antal sedan samarbetet inleddes under l974. Från början ställde banken 300000 kr. till förfogande och vederbörande förening 200 000 kr. i samband med att föreningama fick möjlighet att låna ut 300 000 kr. utökade bankett sin limit till 500000 kr. Från och med den ljuli l978 skall företagarcföreningarna upphöra och ersättas av de regionala tit— vecklingsfonderna. Dessa avses få utökade möjligheter att stödja de mind- re företagen. Maximibeloppet kommer att öka till 500000 kr. Kreditgiv- ningen skall inte begränsas enbart till tillverkande företag utan även före- tag med annan inriktning skall kunna erhålla lån från fonderna. Lånen skall även kunna avse finansiering av produktutveckling. marknadsföring och mindre exportaffärer. Utvecklingsfonderna avses även ta över den verk- samhet som Statens Utvecklingsiond nu bedriver. Det förutsättes att fon- derna skall kunna utnyttja det kunnande som finns hos lnvesteringsbanken i frågor som gäller utvecklingsprojekt och exportlinansiering. — — —

Med anledning av att de regionala utvecklingsfondema skall kunna iklä— da sig engagemang intill 500.000 kr. kan nämnas. att bankens styrelse i syf- te att bättre tillgodose de mindre företagens behov av krediter beslutat hö- ja bankens Iimit i de 5. k. kombinationslånen till ] mkr. Banken är också be- redd att i övrigt utveckla samarbetet med de regionala utvecklingsfonder- na.

För att banken skall kunna fylla sin funktion och tillgodose de krav som ställs och kommer att ställas är det i högsta grad angeläget att den tillförs ytterligare medel. Vid bankens tillkomst ställdes i utsikt att banken årligen skulle kunna erhålla 500 miljoner kronor på den inhemska kapitalmarkna- den. Detta har emellertid icke varit möjligt. Banken har därför varit nödsa- kad att i stor utsträckning företa upplåning på utländska kapitalmarknader. De medel som banken använt i sin utlåningsverksamhet fördelar sig i stort sett till lika delar på eget kapital. upplåning i Sverige och utländsk upplå- ning. Med hänsyn till de kursförändringar som inträffat mellan den svens- ka kronan och de valutor. i vilka bankens utländska upplåning företagits. har banken fått vidkännas betydande kursförluster. Vid utgången av år l977 uppgick dessa till ca 427 miljoner kronor. I tidigare bokslut har av- satts 85 miljoner kronor till täckning av kursförluster. l bokslutet för verk- samhetsåret l977 kommer sannolikt hela det redovisade nettot på ca 130 miljoner kronor att avsättas för samma ändamål.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 252

De uppkomna kursförlusterna är visserligen icke realiserade men de på- verkar i negativt hänseende bankens soliditet. Mot bakgrunden av kursför— ändringama är det därför angeläget att så stor del som möjligt av bankens medelsbehov i fortsättningen tillgodoses på den svenska kapitalmarkna- den. Dä utrymmet på denna marknad är begränsat och även framdeles kan antas bli begränsat tvingas banken för att kunna fylla sina uppgifter. söka anskaffa medel på utländsk marknad. För att öka möjligheterna till sådan upplaning på förmånliga villkor bör banken såsom i promemorian framhål- lits erhålla ökat aktiekapital. I sin förenämnda skrivelse 1976-l0-25 hem- ställde banken om en ökning av aktiekapitalet med 500 miljoner kronor. Vid tidpunkten för nämnda hemställan utgick banken från behovet av pengar för sin verksamhet enligt då gällande riktlinjer. Med hänsyn till de ökade krav som enligt promemorian kommer att riktas mot banken — kre- ditbehovet enbart för struktunörändringarna inom vissa branscher upp- skattas i promemorian till l ä 2 miljarder kronor under ett vart av åren l978 — 1980 — torde 500 miljoner kronor inte vara tillfyllest. ] promemorian nämnes nu 800 miljoner kronor. Detta belopp synes böra ställas till ban- kens förfogande i form av aktiekapital under en tvåårsperiod. varav 500 miljoner kronor under innevarande år. Som förut nämnts är en ökning av aktiekapitalet angelägen med hänsyn till behovet av en fortsatt utrikes upplåning, På grund av de betydande kursrisker som är förenade med en sådan upplåning. torde banken. om inte täckning erhålles för kursförluster. i fortsättningen endast komma att ta utlandsmarknaden i anspråk i de fall bankens utlåning kan ske i den upplånade valutan. [ promemorian väckt förslag till någon form av statlig garanti för kursförluster skulle emellertid möjliggöra för banken att även fortsättningsvis omvandla den utländska valutan till svenska kronor att användas i utlåningsverksamheten. En rc- troaktiv garanti vore i detta sammanhang av värde. l avsikt att begränsa omfattningen av den statliga garantin föreslås i promemorian att banken skulle avsätta vissa belopp till en särskild kursregleringsfond.

Banken har inget att erinra mot en avsättning utgörande skillnaden mel- lan den faktiska upplåningsräntan och den samtidigt gällande AP-fondsrän- tan. Att därutöver som nämnes i promemorian avsätta l procentenhet av räntemarginalen på bankens utlåning skulle emellertid mer eller mindre förta verkan av den statliga garantin och innebära att banken får avsätta praktiskt taget hela sin räntemarginal. Detta medför i sin tur att banken kan komma att sakna möjligheter till erforderliga avsättningar till sitt vär- deregleringskonto för utlåningen.

Banken har under sin hittillsvarande verksamhet icke utnyttjat sin möj- lighet att lämna blancokrediter i någon större utsträckning. Möjligheten att lämna sådana krediter eller ikläda sig andra i bolagsordningen uppräknade åtaganden, i bolagsordningen begränsad till halva aktiekapitalet. vidgas gi- vetvis vid en ökning av detta kapital. För närvarande överväger banken att tillsammans med andra banker utställa garantier för företags exportford- ringar i de fall sådana garantier inte erhålles av Exportkreditnämnden. Ban- ken har redan tecknat sådan garanti. En dylik verksamhet kan medföra ett behov av ökat utrymme för blancokrediter. Banken vill därför föreslå att rätten att lämna blancokrediter utvidgas till att gälla ett belopp motsvaran- de hela aktiekapitalet.

8.25. Aktiebolaget lndustrikredit och Aktiebolaget Företagskredit

Utredningen har definierat huvuduppgiftema för mellanhandsinstituten sä- lunda:

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 353

al transformera upplånade medel till de slutliga låntagama på bästa möj- liga villkor och tillse att krediterna är väl anpassade till respektive låntaga— res behov. Verksamhetsinriktningen skall vara sådan. att olika företagsku- tegorier har godtagbara institutionella förutsättningar att uppbringa lang- fristiga krediter för skilda ändamål

b) decentralisera kreditbesluten på kapitalmarknaden

c) utgöra riskbuffert för långivaren Utredningen har granskat respektive mellanhandsinstitut utifrån ovan- nämnda huvudmålsättningar. Bedömningen av hur lndustrikredit/Före- tagskredit kunnat uppfylla dessa målsättningar överenstämmer relativt väl med vår egen upplättning. Vissa nyanseringar och förtydliganden bedömer vi dock som angelägna att framhålla. En redogörelse för utvecklingen un- der l977 och l978 aktualiserar även framställningen.

[ fråga om lndustrikredits/Företagskredits hittillsvarande utveckling kan man konstatera. att bolagens begränsade egna kapital samt låga räntemar- ginaler varit starkt hämmade faktorer vad avser möjligheterna att åstad- komma flexibilitet i såväl upplänings- som utlåningssammanhang. Det bör dock framhållas. att trots detta har en successiv omstrukturering och ut- vidgning av verksamheten ägt rum under l970—talet avseende såväl mål- grupp som kreditändamäl och risktagande.

[ samband med lndustrikredits/Företagskredits kraftiga expansion un— der senare ar har en del organisatoriska förändringar genomförts. som bi- dragit till att effektivisera verksamheten och skapa bättre marknadskon- takt. Bolagen är f. n. organisatoriskt uppdelade i fyra regioner. Under 1978 har en ytterligare decentralisering av verksamheten ägt rtrm genom att kre- ditbeslut upp till 1500 tkri lndustrikredit och 500 tkri Företagskredit dele— gerats till regionala kreditkommittéer. Detta har medfört att beslut i ca 2/3-delar av samtliga låneärenden kan träffas på regional nivå. Regionalise- ringen och beslutsdelegeringen har bidragit till en förbättrad när- och marknadskontakt med både lånesökande företag och med andra långivare såsom banker. företagareföreningar m.fl.. som vi samarbetar med. Fram- förallt är det angeläget att understryka den förbättring som beslutsdelege- ringen inneburit för de minsta företagen i form av smidigare och snabbare handläggning av dessa företags kreditpropåer.

lndustrikredits/Företagskredits verksamhetsinriktning skall enligt bo- lagsordningen avse målgruppen "företrädesvis mindre och medelstora nä- ringsföretag här i riket". Hur institutens kreditgivning motsvarat dessa inv tcntioner torde bäst belysas av den statistik. som redovisas i bilaga !. Där- av framgår bl. a. att kreditgivningen till de minsta företagen ökat påtagligt under senare år. Av antalet nybeviljade lån under [977 föll inte mindre än 55 % på företag med mindre än 20 anställda. Beloppsmässigt rörde sig kre— ditema till denna företagsgrupp om 35 'i'/'.

Det förtjänar i detta sammanhang nämnas. att en viss långivning till de allra minsta företagen sker i samarbete med institut av typen AB Handels— kredit. AB Jämhandelskredit och AB Kioskkredit. som i sin tur fördelar upplånade belopp på ett antal småföretagare efter sin egen projektbedöm— ning. På detta sätt finansierade projekt rör sig om ca 18 mkr.

lnstitutens verksamhetsinriktning har blivit mycket bred genom att de svarar för kreditgivning till all slags näringsverksamhet. Någon begräns- ning till vissa branscher förekommer sålunda ej. Industrins procentuella andel av utlåningen har under senare år minskat. Däremot har handels—

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 744

och servicenäringama varit expanderade sektorer. Det kan även vara an- gcläget att framhålla. att vi under senare år kommit att svara för en ökande andel av jordbrukets finansiering. Investeringarna inom denna sektor har skiftat karaktär. Anskafl'ningen av anläggningstillgångar såsom stallar och inredning har i fråga om investeringsbelopp och karaktären i övrigt närmat sig industri- och hant'lelsföretagens investeringssituation. Enligt vår tipp- fattning har de traditionella kreditgivama inomjordbrukssektorn ej kunnat fylla detta behov. Mot den bakgrunden har vi funnit det naturligt att efter sedvanlig projektbedömning medverkar även i dessa fall. Ett fortsatt och ökat finansieringsbehov inom detta område är att förvänta.

Utvecklingen under senare år har inneburit. att lndustrikredit/Före— tagskredit kommit att medverka vid finansieringen av alltmer skiftande ka- pitalbehov. Tidigare frrngerade bolagen oftast som rena avlyftsinstitut för bankerna i samband med ny-. till- eller ombyggnad av företags produk— tionslokaler. Idag kan låneändamålet vara såväl finansiering av ett företags lokalbehov och/eller maskinivesteringar som del av ett ökat rörelsekapital- behov. Ansökningar om avlyft av tidigare internfinansierade projekt har också ökat i omfattning. Från att tidigare ha fått lånepropåerna först när en investering blivit slutförd sätter sig företagen numera i förbindelse med vå- ra institut redan på projektstadiet för en investering. Detta ger företagen möjligheter att erhålla bindande låneutfästelser innan investeringar påbör- jas. Sammanfattningsvis kan konstateras. att vi kunnat tillgodose finansie- ringen av skiftande långfristiga kapitalbehov hos en mycket vid krets av låntagare inom olika branscher.

Utlåningsvillkoren aVseende ränta och amortering har. som inlednings- vis nämnts. starkt begränsats av litet eget kapital och låg räntemarginal. En större flexibilitet i dessa villkor framstår som önskvärd om resurser härför kan skapas. För de mindre företagen med betungade cxpansionsin- vesteringar skulle en långfristig upplåning med amorteringstider på 20—25 år. eventuellt i kombination med amorteringsfrihet trnder de första åren ef- ter en investering. innebära väsentliga likviditetslättnader. Önskvärt vore också om amorteringarna i möjligaste mån kunde anpassas till de skatte- mässiga avskrivningsmöjligheterna. En flexibilitet i amorteringshänseende kommer givetvis också att medföra ett behov av varierande utlåningsrän- tor.

En flexibel räntesättning skulle även öppna möjligheter till bundna lån mot i formellt hänseende mindre förstklassiga säkerheter. Utredningens förslag att instituten skulle få ge lån utan formella säkerheter intill ett be- lopp av halva aktiekapitalet är intressant och kommer sannolikt att bidraga till förbättrade lånemöjligheter för de minsta företagen. Även andra teknis- ka lösningar för ramen av dessa krediter är tänkbara.

Risktagandet vid kreditgivningen har hittills begränsats genom de for- mella föreskrifterna i institutens bolagsordning. Historiskt redovisas där- för helt följdriktigt mycket obetydliga kreditförluster.

I fråga om risk- och säkerhetsproblematiken vill vi fästa uppmärksamhe- ten på den utveckling. som ägt rum under senare år. Tidigare begränsades säkerhetsbedömningen i lndustrikredit till en belåningsvärdering av den lå- nesökandes fasta egendom. Med hänsyn till den snabba utveckling och omstrukturering. som sker inom näringslivet i dag. har det blivit nödvän- digt att vid säkerhetsbedömningen beakta företagens samtliga tillgångar. dvs. säkerheter grundade på såväl pantbrev som företagsinteckningar. [ ät- skilliga fall. t.ex. vid finansiering av spccialanläggningar. blir det från sä- kerhetssynpunkt föga meningsfullt att försöka göra en isolerad bedömning

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 ”5

av värdet på företagets fasta egendom. I stället kan man konstatera. att en väl fungerande långfristig kreditgivning till näringslivet mot goda säkerhe— ter förutsätter viss flexibilitet vid val av säkerhet. Mot denna bakgrund an- ser vi att kreditgivningen från mellanhandsinstitut av vår typ visserligen i princip katt baseras på en viss procentsats — lämpligen 75 % — av beräk- nat värde på lånesökandcns fasta egendom men att frihet måste finnas att ta emot även företagsinteckningar eller annan betryggande säkerhet som kompletterande säkerhet eller som enda säkerhet vid finansiering t.ex. av spccialanläggningar.

Utredningens förslag att lndttstrikredit/Företagskredit bör slås samman till ett institut benämnt Företagskredit för att markera den bredare inrikt- ningen av verksamheten anser vi vara rationellt och kommer att förenkla det administrativa arbetet.

Den kraftiga expansion lndustrikredits/Företagskredits utlåningsverk- samhet undergått efter omorganisationen år 1960 har Skett parallellt med uppbyggnaden av Allmänna Pensionsfonden. som kommit att bli den helt dominerande långivaren till dessa båda mellanhandsinstitut. Utvecklingen har stagnerat och förväntas i framtiden bli negativ på grund av ökade pen- sionsutbetalningar om inte avgiftsökningar genomföres.

För lndustrikredits/Företagskrcdits del kommer detta förhållande att re- ducera upplåningsmöjlighetema i Allmänna Pensionsfonden. Vi förväntar oss dock att den förändring av återlånesystemct. som föreslås av utred- ningen. kommer att ställa en del av de medel. vilka härigenom blir dispo- nibla. till vårt förfogande för kanalisering till avsedd företagskategori. l öv- rigt måste andra finansieringskällor anlitas. En viss upplåning har redan nu kunnat ske från försäkringsbolag. vilka emellertid haft svårt att acceptera den räntenivå. som riksbanken rekommenderat och som tillämpats av All- männa Pensionsfonden för lån till oss. Vid en flexibel räntesättning med anpassning till marknaden torde man emellertid kunna räkna med ett ökat kapitalutbud från försäkringsbolagen. Även från olika försäkringskassor. pensionskassor och understödsfonder är under sådana förhållanden ett placeringsintresse att påräkna även om utbudet inte kan bli stort.

När det gäller upplåning av större belopp utanför Allmänna Pensions- fonden förefaller den internationella kapitalmarknaden vara den naturli- gaste finansieringskällan. De planer på utlandsupplåning. som förelåg för några år sedan. skrinlades efter samtal med riksbanken. som i dåvarande läge ansåg det olämpligt såväl att erbjuda småföretagama lån i utlandsvalu— ta med åtföljande kursrisker som att våra institut -— om de skulle bära kurs- riskerna — skulle nödgas genomföra marginalökningar som en följd av öka- de kostnader. ] stället ställdes vid det tillfället resurser till förfogande på den inhemska kapitalmarknaden.

I dag när läget försämrats genom Allmänna Pensionsfondens minskade placeringskapacitet kan en upplåning utomlands bli nödvändig inom en nä- ra framtid för att vi som mellanhandsinstitut skall kunna tillfredställa de ökade kreditanspråken från den mindre företagsamheten. Det bör dock framhållas att efterfrågan även från de mindre företagen av krediter i ut- ländsk valuta hittills tillgodosetts direkt genom affärsbankema. Vid en eventuell upplåning utomlands av lndustrikredit/Företagskredit aktualise- ras frågan om man helt skall befria de slutliga låntagarna från kursriskerna eller på vilket sätt man skall kunna begränsa dem. I våra nordiska grann- länder har man valt att gentemot låntagarna hos mellanhandsinstituten till- Iämpa förmånliga räntor och låta staten gentemot mellanhandsinstituten svara för kursriskerna på deras lån. Motsvarande princip har i vårt land

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 256

kommit till användning inom AB Svensk Exportkredits refinansiering av lämnade exportkrediter enligt det nyligen tillkomna exportstödet. Om man inte vill sträcka sig så långt som att subventionera evenfuella kursförluster kan man begränsa dem hos de slutliga låntagama genom att mellanhands- instituten betalar ut exempelvis 1/3-de1 av beviljade lån i utlandsvaluta med lämplig fördelning på olika valutor. för att även på detta sätt minimera valutariskerna. samt resterande 2/3—delar i svenska kronor. Vi anser oss ej böra taga ställning i denna fråga utan har endast velat redovisa alternativa lösningar.

Upplåning på den internationella kapitalmarknaden ställer naturligtvis särskilda krav på låntagarens soliditet. Utredningen har med hänsyn härtill föreslagit en ökning av aktiekapitalet till 100 mkr efter fusion av de båda in- stituten. Samtidigt föreslås en ökning av garantiförbindelserna till 300 mkr.

Den soliditet som lndustrikredit/Företagskredit f.n. har är en produkt av den upplåningsregel som gäller för företagen. Denna soliditet måste med hänsyn till den hypoteksbundna utlåningen. de minimala förlusterna och ägarsidans sammansättning bedömas som tillfredsställande i dagslä- get. lnom lndustrikredit/Företagskredit har möjligheterna diskuterats att förstärka soliditeten ytterligare genom en snabbare uppbyggnad av reser- veringarna. Huruvida denna soliditetsbild. ev förstärkt med ytterligare re- serveringar. kan komma att accepteras av internationella långivare är svårt att på förhand veta. Ett tillförlitligt svar på en sådan fråga torde ges först vid en framtida verkliga lånediskussion. Däremot anser vi att kapitalbasen i de sammanslagna instituten måste inom en snar framtid ökas för att åstadkomma en efter den växande utlåningsvolymen anpassad soliditet.

Det omorganiserade institutets multipel föreslås till femton mot en tipp- låningsrätt f.n. begränsad till tjugo gånger i lndustrikredit och tio gånger i Företagskredit av det i bolagsordningen fastställda belåningsunderlaget. 1 betraktande av att institutens hittillsvarande upplåning fördelar sig med 85 '.?5- på primärkrediter och med 15 % på sekundärkrediter samt den för- stärkning av det egna kapitalet som avses genomföras föreslår vi. att multi- peln bibehålles på lndustrikredits nuvarande nivå. dvs. tjugo.

Bilaga: Nybeviljningen av lån 1976 och 1977 i lndustrikredit och Företagskredit samt utestående lån den 31.12.1977 lör- delade på företagstorlek (antal anställda).

Företags- Nybeviljade lån Utestående lån 31.12.1977 storlek Procentuell (antal) Antal fördelning tkr fördelning Belopp anställda) 1976 1977 1976 1977 1976 1977 1976 1977 Antal % mkr €?

00— 19 576 769 47.1 54.5 431.7 556.3 29.0 34.8 5826 46.5 2485.1 37.2 20— 49 331 337 27.1 23.9 353.0 372.7 23.6 23.3 2844 22.7 1 105.1 16.5 50— 99 155 171 12.7 12.1 245.5 295.3 16.4 18.5 1771 14.1 1051.0 15.8 100—149 61 58 5.0 4.1 l32.l 14:-2.5 8.8 8.9 677 5.4 5470 8,1 150—199 27 31 2.2 2.2 66.0 98.3 4.4 6.1 385 3.1 3280 4.9 200— 72 44 5.9 3.2 266.1 134.0 17.8 8.4 1.024 8.2 1 172.3 17.5

1222 1410 100.0 100.0 1494.4 1599.1 100.0 100.0 12527 100.0 6688.5 100.()

8.26. Lantbrukskredit

(Andersson. Boo. Olof Nilsson. Strömberg. Toll. Holm. Lindgren och Renlund)

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 257

Den av kapitalmarknadsutredningen uttalade principiella uppfattningen att kreditinstitutens verksamhet bör ha en vid och generell inriktning. sotn ger utrymme för konkurrens till låntagarens båtnad. men att samtidigt en specialisering framstår som naturlig för vissa ändamål eller låntagarkatego- rier delar Lantbrukskredits styrelse helt med utredningen. Detta är grund- satser. som varit vägledande långt före det utredningen framlagt dem i sitt betänkande. En av banklagstiftningens grundförutsättningar vilar på en så— dan principiell uppfattning om konkurrensens fördelar. Vid den senaste mera genomgripande översynen av bankernas kreditverksamhct var ett grundmotiv konkurrens under lika villkor. Att en viss specialisering av terksamheten ändå kan och t.o.m. bör förekomma visar också banklag- stiftningen exempel på i fråga om föreningsbankerna där målinriktningen för verksamheten enligt den för dessa banker gällande författningen är jordbruket. Kapitalmarknadsutrcdningen pekar även själv på en form av kreditgivning sotn den funnit "naturlig" för specialisering. nämligen den långfristiga utlåningen till de många enskildajordbrukarna. Denna form av kreditgivning "lär" enligt utredningen handhas bäst inom hypoteksbanken med tillhörande föreningar. Särskilt kreditverksamheten inom bankomrä— det utvisar att båda synpunkterna dvs. både en viss specialisering och sam- tidigt en så vid konkurrens som möjligt kan inrymmas i en och samma verksamhet. Skälen fören viss specialisering kan var skiftande. men bör givetvis vara tillräckliga för att motivera en viss målinriktning av kredit- verksamheten.

Lantbrukskredits styrelse tnenar att sådan motivering för en särskild in- riktning av kreditgivningen legat till grund för tillkomsten av Lantbruks- kredit. Emellertid beaktades även konkurrensaspekten i hög grad när vill- koren för l.,antbrukskredits verksamhet utformades och senare fastställdes av statsmaktema (prop l964zinr 117).

De förhandlingsdelegationer. som utarbetade riktlinjer för Lantbruks- kredits verksamhet och som å ena sidan företrädde staten och å andra si- dan jordbrukets föreningsrörelse. Handelns samarbetsorgan ijordbruks— frågor och Kooperativa förbundet. fastslog. att syftet med det framlagda förslaget var "att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingel- serna för den mera långfristiga kreditgivningen till företag. som baserar sin verksamhet på jordbrukets eller skogsbrukets produkter eller eljest har anknytning till dessa näringar". Härigenom skulle skapas ökade möjlighe- ter till en rationalisering av förädlingen och distributionen av produkterna för dessa näringsgrenar. Att syftet med Lantbrukskredits tillkomst väl till- godosetts utvisar verksamheten under de mer än tretton år som institutet varit kreditgivare till ett flertal branscher inom berörda näringsområden. Vid utgången av 1977 uppgick Lantbrukskredits utlåning till dessa bran- scher till sammanlagt 1.723 mkr. Efterfrågan på lån har hela tiden varit stor och överstigit tillgången på upplånade medel. vilket visar att rationalise— ringsbehovet ständigt ökat. Kön av beviljade men ännu icke utbetalade lån överstiger f.n. 400 mkr och inneliggande låneansökningar. som avser in- vesteringar under l978— 1.980. uppgår till 513 mkr. Lantbrukskredits sty- relse delar icke Kapitalmarknadsutredningens uppfattning att "Lantbruks— kredits specialisering på en bransch framstått som mindre funktionell".

Beträffande konkurrensaspekten uttalade förhandlingsdelegationerna i sitt förslag till inrättandet av Lantbrukskredit. att den omständigheten att verksamheten naturligen kunde väntas bli inriktad på vissa typer av före- tag inte innebar någon formell branschavgränsning. Något hinder för Lant- brukskredit att lämna lån även till andra näringsföretag förelåg alltså inte. 17 Riksdagen 1978/79. [ mm!. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: [65 Bilaga 3 258

Nära till hands låg t.ex. företag. som hade anknytning till de nämnda ty— perna av näringsföretag. Det fick därför enligt delegationemas mening bli Lantbrukskredits styrelse som i den praktiska tillämpningen fick bedöma i vilka fall krediter skulle lämnas. I propositionen angående Lantbrukskre- dits inrättande fann även departementschefen konkurrenssynpunkten vara väsentlig. Visserligen sktrlle tyngdpunkten i Lanbrukskredits långivning ligga på andra låntagarkategorier än hos lndustrikredit]Företagskredit. men genom att strikta branschgränser inte drogs mellan institutens verk- samhetsområden skulle instituten ändå delvis verka i konkurrens med var— andra. Förekomsten av en sådan konkurrens borde verka nedpressandc på institutens marginaler och till gagn för låntagarna hälla lånekostnadema på lägsta möjliga nivå. Med hänsyn till det anförda förordade departements- chefen i likhet med förhandlingsdelegationema och det övervägande anta— let remissinstanser. att Lantbrukskredit inrättades. Departementsehefen ville dock starkt understryka att den angivna ändamålsbestämningen för institutet inte innebar någon formell branschavgränsning vid institutets val av låntagare. Även andra företag än sådana som direkt ingick i de uttryck- ligen omnämnda branscherna borde alltså kunna komma i fråga för långiv- ning.

Att motiven till Lantbrukskredits inrättande så utförligt refererats har styrelsen ansett nödvändigt. eftersom Kapitalmarknadsutredningen inte i sin redogörelse för institutet tillräckligt beaktat eller tagit del av de riktlin- jer för Lantbrukskredits verksamhet som uppdrogs av Regering och Riks- dag vid inrättandet. Utredningen har följaktligen inte heller ansett sig böra närmare undersöka om Lantbrukskredit i sin verksamhet följt de uppdrag- na riktlinjerna och om dessa varit ändamålsenliga och inte inneburit några problem vid tillämpningen. Lantbrukskredits styrelse kan emellertid nu vitsorda att erfarenheterna av hittillsvarande verksamhet varit goda. En- ligt bolagsordningen är Lantbrukskredit oförhindrad att "medverka vid fi- nansieringen av varje näringsföretag här i riket" även om tyngdpunkten i utlåningen är inriktad på de företrädesvis angivna branscherna inom livs- medels- och skogssektorema av näringslivet. Någon formell eller strikt branschavgränsning förekommer inte i praktiken. Såsom förutsatts i de uppdragna riktlinjerna för verksamheten förekommer det konkurrens. Ti- digare låntagare hos lndustrikredit/Företagskredit har exempelvis övergått till Lantbrukskredit: liksom det omvända förhållandet varit fallet. lnstitu- ten verkar således i konkurrens med varandra. Emellertid utesluter inte detta att instituten samarbetar med varandra vid finansieringen av vissa fö- retag. En sådan samverkan har utvecklats särskilt under senare tid i fråga om finansiering av större projekt. som faller inom båda institutens verk- samhetsområde och där gemensamt risktagande och säkerhetsutnyttjande ansetts vara lämpligt.

Lantbrukskredits styrelse kan inte instämma i de slutsatser utredningen drar av att lantbrukskredits utlåningsverksamhet är inriktad även på stör- re företag och icke enbart på mindre och medelstora företag. I riktlinjerna för verksamheten ingår som belysts av det föregående inte någon kategori- indelning av de lånande företagen i mindre, medelstora och stora. En så- dan uppdelning återfinns inte heller i den av Regeringen fastställda bolags- ordningen. vilket däremot är fallet i fråga om lndustrikredit. Det har alltse- dan inrättandet ansetts som en självklarhet. att företag med organisations- tillhörighet hos någon av de som ägare vid sidan av staten godkända grup- perna inom näringslivet också skulle få använda institutet som låntagare.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 259

Utredningens påstående att det skulle finnas några allmänna principer för inrättandet av mellanhandsinstitut som icke är förenliga med Lantbruks— kredits utlåningsverksamhet har Lantbrukskredits styrelse inte funnit be— lägg för. Tvärtom nämner utredningen själv i annat sammanhang att en specialisering kan framstå som naturlig för vissa ändamål och låntagarkat- tegorier.

Lantbrukskredits styrelse kan inte heller acceptera utredningens påstå- ende att institutet sällan ger mindre lån. Av utredningens tabell 11.8. som utvisar utestående lån. framgår att av det totala antalet låntagare 30 % va- rit lån på mindre än 1 miljon. Enligt vad som erfarits har lndustrikredit/Fö- retagskredit. som lämnar lån till mindre och medelstora företag. satt en högstlånegräns för medelstora företag vid 15—20 mkr. Antalet låntagare inom denna gräns utgör hos Lantbrukskredit enligt tabellen 89 % av det to- tala. ()m lånegränsen sättes väsentligt lägre eller vid 10 mkr. dominerar även antalet sådana låntagare hos Lantbrukskredit enligt tabellen med 75 '.'-'? av det totala. Att gränsdragningar av detta slag ständigt måste ripp- justeras på grtrnd av penningvärdeförändringen och de därigenom ökade investeringskostnadema är självklart. Både hos lndustrikredit/Före- tagskredit och Lantbrukskredit har på grund härav särskilt trnder de senas- te åren beloppen i de enskilda lånefallen starkt stegrats.

Såsom Kaptialmarknadsutredningen uppmärksammat har vid förhand- lingarna angående inrättandet av Lantbrukskredit förutsatts att sådana krediter. som med hänsyn till sin storlek och omständigheterna i övrigt lämpligen bör placeras på obligationsmarknaden. inte skall beviljas hos Lantbrtrkskredit. 1 första hand torde härvid ha åsyftats långivning till börs- noterade företag. Lantbrukskredits styrelse har också beaktat detta. Lån till sådana företag har endast förekommit i undantagsfall och då har sär- skilda omständigheter lörelegat såsom svårigheter att utnyttja förekom- mande säkerheter för obligationslån på grund av tidigare ianspråktagande av dessa för andra län. Att av lånebeloppens storlek dra någon slutsats att långivningen a priori hör hemma på obligationsmarknaden kan endast låta sig göras i fråga om mycket stora lånebelopp. Som tidigare påpekats har lå- nebeloppen i de enskilda fallen tenderat att öka starkt under de senaste åren på grund av kostnadsökningama. vilket också gäller obligationslånen. Under 1977 emitterades 37 obligations- och förlagslån för företag om till— hopa 2.885 mkr. Genomsnittsstorleken på lånen utgjorde 78 mkr. Av anta- let lan låg 7 st under 30 mkr, varav ett på 10 mkr och ett på 15 mkr och övri— ga fyra på 20—25 mkr. [ övrigt är spridningen på lånebeloppen mycket stor från 150 mkr och nedåt. Som framgår av tabell 1 1.8 har endast 6 57?- av tota- la antalet låntagare hos Lantbrukskredit (eller 12 st) lånebelopp som över- stigit 30 mkr. Att som låntagare hos Lantbrukskredit skulle förekomma också stora företag särskilt inom producent- och konsumentkooperatio- nema har förutsatts redan vid Lantbrukskredits tillkomst. Utredningen har också påpekat. att Lantbrukskredits långivning i stora poster till vissa så- dana företag icke ansetts onaturlig. eftersom institutet i hög grad tjänat syf- tet att uppväga de brister i obligationsmarknadens funktionssätt. som sam- manhängt med praktiska problem att skaffa säkerheter liksom med klassi- ficeringen enligt ratingsystemet. ! detta sammanhang förtjänar dock att framhållas att vissa kooperativa föreningar redan nu även direkt anlitat ob- ligationsmarknaden. vilket självfallet inneburit en däremot svarande minskning i låneefterfrågan hos Lantbrukskredit. Om såsom Kapitalmark- nadsutredningen räknar med berörda problem på marknaden för vissa fö— retag inom angivna sektorer kan lösas. bör man kunna förvänta sig ett stör-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 260

re ianspråktagande av marknaden från dessa företag genom egna emissio- ner. Härav följer självfallet att en viss ytterligare minskning i dessa sekto— rers efterfrågan på lån hos Lantbrukskredit uppkommer. Kapitalmark- nadsutredningen drar emellertid för långtgående slutsatser av en sådan ut- veckling. Det verkar som om utredningen utgår från att flertalet av de hos Lantbrukskredit låntagande företagen skttlle kunna försvinna genom en övergång till egna obligationslån. Utredningen uttrycker det på detta sätt: "I den man de nuvarande dominerande låntagama i Lantbrukskredit ut- nyttjar obligationsmarknaden. föreligger enligt utredningens mening inga skäl varför institutets branschinriktning skall bestå". Denna slutsats är fel— aktig. eftcrsom de låntagare som skulle kunna ifrågakomma för obliga- tionsmarknaden inte är dominerande vare sig till antal eller beloppsmäs- sigt.

Frågan om vilken storlek ett obligationslån lämpligen bör ha har belysts av Kapitalmarknadsutredningen under avsnittet ()bligationsmarknaden 12.7.2. Utredningen ttttalar där. att företagens upplåning kan normalt ske på obligationsmarknaden så snart länebehoven är tillräckligt stora. åtmins- tone 20 mkr. för att motivera individuella län. 1 övriga fall kan mellan- handsinstituten enligt utredningen i allmänhet tillgodose kreditefterfrågan på villkor som är minst lika förmånliga och även något bättre än lån på ob— ligationsmarknaden. Någon anledning att förorda en minskning av storle- ken på de lån som normalt lanseras på obligationsmarknaden föreligger in— te enligt utredningens mening. (.)m detta uttalande av Kapitalmarknads- utredningen skttlle vara vägledande för Lantbrukskredits utlåning kan konstateras att det övervägande antalet lån hos Lantbrukskredit icke skul- le lämpa sig för obligationsmarknaden.

Kapitalmarknadsutredningen har under avsnittet 1 1.4.5 prövat två vägar för att i stället för Lantbrukskredit inrätta ett institut med samma inriktv ning som lndustrikredit/Företagskredit. i båda fallen förutsätter utredning- en en upplösning av nuvarande ägarstrukturen. Ett nytt institut skttlle i ena fallet bildas av staten och vissa ägargrupper inom banksystemet. varvid de senare förutsattes avyttra sina andelar i lndustrikredit/Företagskredit. Ut— redningen har emellertid dragit slutsatsen att ett nytt institut inte kan bil- das för närvarande bl.a. på grund av konsekvenser för kundstrukturen i in- stituten. Utredningen har även i det andra fallet skissat en lösning som krä— ver att ägarstrukturen ändras. Utredningen anger inte konkret vilka nya ägaregrupper som kan tänkas vid sidan om staten. Man anger endast prin- cipen som skall följas. "nämligen att grupper som också är låntagare i in- stittttet inte skall ingå bland delägarna". Båda varianterna har enligt utred- ningen avvisats av de icke statliga delägarna i Lantbrukskredit med hän- visning till den överenskommelse som träffades med staten när institutet bildades.

Lantbrukskredits styrelse kan inte finna att Kapitalmarknadsutred- ningen framfört några bärande skäl till att Lantbrukskredit skall upphöra med sin verksamhet och ersättas av ett med lndustrikredit/Företagskredit helt likartat institut. Utredningen har icke kunnat i något fall finna och än- nu mindrc återge en konkret beskriven anledning till att nackdelar i något som helst avseende uppkommit för låntagare eller presumtiva lånesökande under den tid av mer än tretton år som Lantbrukskredit verkat. Utredning- en har i stället hänvisat till att Lantbrukskredits verksamhet skulle strida mot vissa av utredningen angivna principer som getts generell innebörd. Styrelsen har i det föregående utförligt redogjort för de vid Lantbrukskre- dits inrättande uppdragna riktlinjerna för verksamheten. Enligt styrelsens

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 261

mening framstår det som helt klart att de allmänna principer som utred— ningen använt sig av i sin kritik av Lantbrukskredit inte varit främmande eller okända för statsmakterna vid uppdragandet av riktlinjema. Tvärtom har man tagit särskild hänsyn till olika med dessa principer sammanhäng- ande faktorer såsom konkurrensaspekten. behovet av specialisering och den därmed sammanhängande ägarstrukturen samt länens storlek och av- gränsning till obligationsmarknaden. Statsmaktema tog också ställning till om i stället för inrättandet av Lantbrukskredit borde ske en utvidgning av lndustrikredit/Företagskredit eller en eventuell dubblering av dess verk- samhet. Vissa remissinstanser uppmärksammade denna frågeställning och utredningen nämner detta särskilt. Däremot återger inte utredningen att det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte att Lantbrukskredit in— rättades som mellanhandsinstitut. Styrelsen kan inte finna. att förhållande- na på kapitalmarknaden ändrats på sådant sätt under den tid Lantbruks— kredit verkat att anledning till en omprövning föreligger. Sammanfatt- ningsvis anser styrelsen att erfarenheterna ger vid handen att institutets kreditverksamhct bedrivits på ett rationellt och effektivt sätt och till en mycket låg kostnad i enlighet med de intentioner och angivna riktlinjer som uppställts vid bildandet. Någon anledning att ändra på ägarstrukturen eller institutets branschinriktning finns således inte. Utredningens initiativ till att vissa kooperativa företag får bättre möjligheter och skäligare villkor att ge ut lån på obligationsmarknaden hälsar styrelsen med tillfredsställel- se. Utredningen föreslår (s 667) att de nuvarande primär- och sekundärlåne- instituten bör slås samman till ett institut av samma skäl som lndustrikre- dit och Företagskredit. Samma utlåningsmultipel. femton. bör också till- lämpas. Likaså bör säkerhetskraven för utlåningen överensstämma. Lån bör alltså ges inom 75 procent av pantens uppskattade värde. Lån utan sär- skild säkerhet bör få ges intill ett belopp som motsvarar institutets halva aktiekaptial.

[ anslutning till dessa förslag får styrelsen anföra följande. Erfarenheten har visat. att utlåningen från primärbolaget — och därmed behovet av upp- låning — fått en betydligt större omfattning än utlåningen från sekundärbo- laget. Sålunda uppgick utlåningen från primärbolaget vid 1977 års utgång till 1 397 mkr och från sekundärbolaget till 326 mkr. Därvid är att märka. att säkerheten för sekundärlånen vanligen utgöres av inteckning med för- månsrätt närmast efter inteckningen för primärlånet i samma fastighet. Ge- nom amorteringarna på primärlånen kommer inteckningssäkerheten för sekundärlånen i ett bättre förmånsrättsläge. så att en avsevärd del av se- kundärlånen numera skulle kunna rymmas inom primärlånegränsen.

Såsom utredningen framhållit är nuvarande multipel för utlåningsrätten 20 i primärbolaget och 10 i sekundärbolaget. Utredningens förslag innebär att multipeln skall vara 15. Med hänsyn till att underlaget för upplånings- rättens beräknande i primärbolaget är så mycket större än i sekundärbola- get innebär utredningens förslag en väsentlig reducering av den nuvarande upplåningsrätten. Den höjning av aktiekapital och garantifond i primärbo- laget. som beslutades 1977. skulle härigenom delvis bli verkningslös. Un- der förutsättning att rätten att utge förlagsbevis maximalt utnyttjas utgör upplåningsrätten i de båda bolagen med nuvarande multiplar tillsammans 3485 mkr. 1 ett sammanslaget institut med ändrad multipel skulle upplå- ningsrätten under samma förutsättning endast uppgå till 29325 mkr.

Också i ett sammanslaget institut skttlle lån inom den nuvarande primär- lånegränsen med all sannolikhet komma att kraftigt dominera under över-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 262

skädlig tid framöver. även om ett visst ökat risktagande förutsättes. Styrel- sen anser därför. att multipeln i ett sammanslaget institut bör sättas högre än enligt utredningens förslag. Styrelsen föreslår. att multipeln för ett sam- manslaget Lantbrukskreditinstitut bestämmes till l8. Endast under denna förutsättning anser sig styrelsen kunna tillstyrka en sammanslagning på de av utredningen i övrigt angivna villkoren. Visserligen skulle en samman- slagning medföraadministrativafördelar. men dessa fördelar får vägas mot den nackdel. som den minskade upplåningsrätten enligt utredningens för- slag skulle innebära.

Härvid vill styrelsen också påpeka. att utredningen i fråga om det insti- tut. som avses skola bildas efter sammanslagning av lndustrikredit och Fö- retagskredit. förutsatt en kraftig ökning av aktiekapital och garantifond. varigenom upplåningsrätten vidgas avsevärt. ] fråga om Lantbrukskredit däremot bör enligt utredningens mening en ytterligare ökning av kapitalin- satserna kunna anstå tills en vidgning av institutets verksamhetsområde kommer till stånd såvida icke delägarna själva dessförinnan tar initiativ till en sådan. I likhet med vad som förutsatts beträffande lndustrikredit/Före- tagskredit torde emellertid — om en vidgad låneverksamhet ger anledning därtill — förhandlingar kunna upptagas mellan parterna. d. v. s. staten och övriga delägare i Lantbrukskredit. om en ökning av aktiekapital och garan- tifond och om fördelningen av insatserna.

Styrelsen vill slutligen anföra. att styrelsen icke har något att erinra mot förslaget att den särskilda kreditavgiften på 5 000 kr. avskaffas.

Särskilt _vttramle av ledamoten Karlsson:

[ remissvaret läggs tonvikten vid frågan om Lantbrukskredit följt de rikt— linjer. som drogs upp vid dess bildande. och det anses närmast anmärk- ningsvärt. att Kapitalmarknadsutredningen inte ansett sig böra undersöka. om Lantbrukskredit verkat i enlighet med de ursprungliga intentionerna. Utredningen har i stället angivit vissa principer för mellanhandsinstitutens verksamhet och fört sin diskussion mot bakgrund av dessa. Till dessa prin- ciper hör bl. a. att små och medelstora företag bör utgöra institutens vä- sentliga kundkrets.

Jag bedömer Kapitalmarknadsutredningens arbetsmetoder och slutsat- ser på ett annat sätt än det som kommer till uttryck i remissvaret. Det har inte varit en central uppgift för Kapitalmarknadsutredningen att se efter om mellanhandsinstituten följt tidigare uppdragna riktlinjer men väl att ut- forma sådana riktlinjer som den finner rationella. Jag delar dessutom Kapi- talmarknadsutredningens allmänna grundsyn i frågan om dessa instituts uppgifter. även vad gäller Lantbrukskredit. För att i högre grad än hittills bereda små och medelstora företag tillgång till långa lån med fast ränta. an— serjag i likhet med utredningen. att låntagare med omfattande lånebehov också bör utnyttja obligationsmarknaden.

8.27. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa

Kassorna. som begränsar sitt yttrande till att avse utredningens övervä— ganden och förslag avseende kassorna. får härmed tillstyrka den föreslag- na lagändringen innebärande fusion mellan kassoma varigenom Sekundär- lånekassan upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder över- tages av Skeppshypotekskassan.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 26?

8.28. AB Svensk exportkredit (SEK)

Mot utredningens ingående beskrivning av vån bolag och dess verksam- het har vi inget att invända. Vi önskar förordningens skull idetta samman— hang endast som komplettering upplysa om siffrorna avseende verksamhe- ten ttnder l977 och ställningen vid [977 års utgång. Under l977 lämnades till kunderna kreditofferter till ett belopp av [925 mkr och tecknades bin- dande kreditavtal för 475 mkr. Nyutlåningen. huvudsakligen i svenska kro— nor. uppgick till I442 mkr. varav till varvsindustrin 656 mkr (45%). Kun- ders amorteringar ttnder året uppgick till 532 mkr. Av vid årsskiftet utestå— ende krediter. 357l mkr. utgjorde [948 mkr (55%) lån till varvsindustrin. Upplåning skedde under året med sammanlagt 1 184 mkr. varav 9|7 mkr lånats på den svenska kaptialmarknaden i form av dels 300 mkr obliga— tionslån och dels bl7 mkr reverslån från AP-fonden. På den internationella kapitalmarknaden lånades motvärdet i utländsk valuta av 267 mkr. Bola- gets totala amorteringar under året uppgick till 342 mkr. Vid årsskiftet ute— stående län uppgick till 3 254 mkr. varav 7l4 mkr (22 %) utgjordes av ut- ländsk upplåning. Vid utgången av 1977 motsvarade bolagets egna kapital och avsättningar till värderegleringskonto ll.5 % av balansomslutningen. alltså ungefär samma procentsiffra som vid utgången av |976. trots ökning- en ttnder året av aktiekapitalet med l00 mkr.

Styrelsen delar och vill också understryka utredningens uppfattning. att det är angeläget för SEK att erhålla förhandslöften för egen del om finan- siering till fast ränta. i första hand från AP-fonden. Bl.a. torde det stora be- loppet lämnade krcditofferter under l977 motivera detta. De av regeringen i proposition till riksdagen nyligen gjorda förslagen till ändring och utvidg— ning av SEI-(:s verksamhet minskar inte SEK:s behov av förhandslöften om kredit utan torde snarare medföra ökade anspråk på förhandslöften från SEKzs kunder. AP-fondcn har i sitt remissyttrande på exportkredit— utredningen angivit. att fondens målsättning kommer att vara att söka medverka till en refinansiering av exportkrediter i minst samma omfattning som för närvarande.

Utredningen förordar att SEK:s bolagsordning jämkas i ett hänseende. nämligen med avseende på kraven på fullgoda säkerheter för utlåningen. Kapitalmarknadsutredningen förordar att SEK ges ett visst utrymme för kreditgivning utan särskild säkerhet. Styrelsen delar denna åsikt och är överens med förslaget. men anser att en kreditgivning utan särskild säker— het motsvarande 50'2? av aktiekapitalet bör medges i likhet med vad som gäller för Sveriges lnvesteringsbank AB. Beloppet. 200 mkr. är relativt litet i förhållande till SHR:s utlåning. 357] mkr vid [977 års slut. och kan inte anses innebära. att säkerheten för SEKzs långivare nämnvärt försvagas så att upplaningsmöjligheterna försämras. Å andra sidan torde ändringen än— då kunna bidra till en bättre flexibilitet vid kreditgivning till särskilt sådana mindre företag. som har svårighet ställa extra säkerhet för bl.a. själv- riskandelen ttnder EKN—garanti. l någon män kan ändringen också under- lätta för SEK att överta exportfordringar utan regress på exportören.

Styrelsen hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag att emis- sionsstämpel och fondstämpel skall avskaffas för obligationer och liknande skuldebrev. Som utredningen framhållit betyder för SEK. som utger rela- tivt kortfristiga lån med löptider på genomsnittligt 5 — 5 l/2 år, ett bortta- gande av emissionsstämpel ett väsentligt förbilligande av upplåningen på den svenska obligationsmarknaden. Också ett borttagande av fondstämpel är av betydelse. såväl för köpare av våra svenka obligationer som för SEK

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 264

själv. eftersom svensk fondstämpel utgår även vid placering av obligatio- ner pa den internationella marknaden.

8.30. Sveriges Exportråd

Exportrådet anför synpunkter som i allt väsentligt ansluter till EKN:s.

8.31. Sveriges allmänna hypoteksbank

Bankstyrelsen har haft tillfälle att ta del av det remissyttrande. som Lant— brukskredits styrelse avgivit i ärendet. och kan ansluta sig till de synpunk- ter. som därvid framkommit. Bankstyrelsen kan vitsorda att samarbetet mellan banken och Lantbrukskredit fungerat väl, och att samförvaltningen varit till ömsesidig båtnad för de båda företagen.

8.32. Företagarelöreningarnas förbund

Utredningen förordar inte inrättande av nya institut men föreslår mins- kad specialisering hos mellanhandsinstituten. För Företagareföreningar- nas förbunds del är särskilt förslaget att i ökad utsträckning ge lån även till mindre belopp av speciellt intresse. Förbundet tillstyrker detta, ävensom förslaget att lndustrikredit och Företagskredit slås samman till ett institut under namnet Företagskredit. l bolagsordningen anges att säkerheten vid utlåning skall ligga inom 75 % av pantens beräknade värde. Dessutom bör institutet få ge län utan särskild säkerhet intill ett belopp motsvarande halva aktiekapitalet.

En anpassning av utlåningsräntoma föreslås äga rum till en högre ge- nomsnittlig risknivå. Detta torde få anses rimligt då de nuvarande räntoma

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 265

för lån i institutet är lägre än de lånekostnader som industriföretag idag får erlägth på obligationsmarknaden.

Beträffande lnvesteringsbankens rörelseinriktning har utredningen inga förslag till ändringar. Enligt utredningens bedömning tillämpar banken strikt principen att endast ge lån till sådana ändamål där kredit inte kunnat erhållas vid annat kreditinstitut. Samarbetet mellan företagareföreningar- na och lnvesteringsbanken har baserats på samma princip.

8.33. Svenska civilekonomföreningen

! fråga om mellanhandsinstituten vill vi betona värdet av en aktiv pluralism innebärande att verksamheten icke specialinriktas mer än nödvändigt. Det ligger ett betydande värde i att låntagare har möjlighet att få sina projekt prövade på flera håll. lnte minst gäller detta för de mindre företagen som annars i brist på formella säkerheter etc. kan ha svårt att finna erforderligt kapital.

Vi instämmer i utredningens argumentering och förslag för att samman- lägga de parvis samförvaltade instituten så att lndustrikredit och Företags- kredit sammanläggs till "Företagskredit", samt Lantbruksnäringamas pri- märkredit och sekundärkredit på motsvarande sätt sammanförs. Motsva- rande gäller även Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens se- kundärlånekassa.

9 Understödsföreningar

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag att reglerna om kapitalplacering för de understödsföreningar. som enligt försäkrings- inspektionens bedömning har tillräckliga administrativa resurser, utvidgas på samma sätt som utredningen har föreslagit beträffande försäkringsbola- gen. Några remissinstanscr anser att ifrågavarande utvidgningar av place- ringsreglema bör kunna ske utan annan prövning av försäkringsinspektio- nen än som följer av nu gällande lag.

Samtliga remissinstanser godtar utredningens förslag att den fria sektorn utvidgas från 10 till 20 % av försäkringsfonden. Vidare är remissinstanser- na — med undantag av försäkringsinspektionen — positiva till förslaget att ' förbudet mot aktieplacering inom fria sektorn upphävs. Merparten av re- missinstanserna godtar också utredningens förslag att understödsförenings andel av aktierna i ett och samma bolag skall få motsvara lO % av antalet aktier. eller. om det finns aktier med olika röstvärde. av röstetalet.

Mot utredningens förslag att ersätta taxeringsvärdet med uppskattnings- värde i reglerna om godtagbar inteckningssäkerhet görs från några håll in- vändningar bl. a. beträffande det procenttal som bör gälla.

9.1 Försäkringsinspektionen Vad gäller utredningsförslagen om trnderstödsföreningar tillstyrker in- spektionen dessa med följande undantag.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 266

Enligt UFL skall en understödsförenings stadgar innehålla bestämmel— ser om hur tillgångama skall vara placerade. Detta gäller även placeringar inom den fria sektorn. Stadgama skall godkännas och registreras av in— spektionen. Med hänsyn till dessa förhållanden (jämför proposition 197169 sid. 95) vill inspektionen föreslå en från utredningsförslaget avvi- kande formulering av UFL 24 &. fjärde stycket enligt följande.

Utan hinder av första och andra styckena får i den omfattning som för- säkringsinspektionen medger ett belopp. som svarar mot högst en femtedel av förenings försäkringsfondcr. redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts. dock ej i aktier eller andelar i aktiefond. och i tillgångar som nämnts i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

l inspektionens förslag ovan har även beaktats inspektionens synpunkt att fri sektor ej bör öppnas för aktier. Utredningen har föreslagit att en ny bestämmelse intages i FL 336 & om att försäkringsbolag icke utan försäk- ringsinspektionens medgivande får äga andel i aktiefond. En motsvarande bestämmelse bör intagas i UFL 25 .5.

9.2. Aktie-spararnas riksförbund

Aktiespararna tillstyrker utredningens förslag om — — — understödsför- eningar med undantag för ägarandelen i varje enskilt företag. I likhet med synpunkterna om 4:e AP-fonden och försäkringsbolagen anser Aktiespa- rarna att en begränsning bör ske så att högst 5 procent av röstema ägs i ett enskilt företag.

9.3. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund

Värt förbund är en sammanslutning av föreningar med kapitalförsäkring. som utbetalas vid dödsfall eller vid uppnådd viss ålder. Den 31 december l977 var antalet anslutna föreningar "38. Det sammanlagda medlemsantalet var i runt tal 438.000 och det tillförsäkrade försäkringsbeloppet tillhopa ca 300 mkr. l—"öreningamas sammanlagda tillgångar utgjorde samtidigt i runt tal 300 mkr.

Vi finner det önskvärt och riktigt att de föreslagna ändrade placerings— reglerna för försäkringsbolagen skall kunna tillämpas även av understöds— föreningarna. lntresset för aktieköp är litet inom de föreningar vi represen- terar.

Föreningarnas inteckningslån torde i allmänhet avse fastigheter i större städer eller i kommuner där föreningsstyrelsen har god lokal kännedom. lnteckningssäkcrheterna torde nu normalt ligga långt under uppskattnings- värdet. Oftast ställer låntagaren eller låneförmedlandc bank värderingsin- strument till föreningamas förfogande.

Flertalet av vara föreningar föredrager därför den nuvarande schablon- regcln med taxeringsvärdet som grund för godtagbar inteckningssäkerhet. Denna regel är dessutom administrativt enklare än den föreslagna regeln med ett uppskattningsvärde.

Utformningen av ändrad & 24 UFL

Liksom utredningen anser vi att i praktiken skilda placeringsregler bör gälla för föreningar av olika storlek eller kategori. Den av utredningen fö- reslagna lydelsen av 24 & UFL anser vi dock principiellt icke lämplig. På samma sätt som nu gäller bör enligt vårt förmenande 24 & UFL även i fort- sättningen vara utformad i nära anslutning till 274 & FL och sålunda utan

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 267

hänvisning till detta lagrum. Som stöd för denna åsikt vill vi åberopa Nä- ringsutskottets betänkande l976/77: 5l med anledning av en motion om en översyn av lagen av understödsförcningar. Utskottet åberopar där en skri- velse som vi tillsammans med andra intressenter för understödsföreningar under år l976 tillställt .lustitiedepartementet med hemställan om att hän- visningarna till lagen om ekonomiska föreningar skulle tas bort från UFL och att gällande bestämmelser hell inarbetas i sistnämnda lag. Motionärer- nas hemställan. som avsåg samma önskemål. ansåg utskottet vara befogad och anförde bl.a. "Strävan bör vara att även om detta inte är helt okompli- cerat. åstadkomma en självständig lag för regleringen av understödsför- eningar—nas verksamhet. En översyn med detta syfte bör alltså verkstäl- las". Utskottets hemställan har vunnit Riksdagens godkännande. Beträffande den lagtekniska utformningen av 24 å UFL får vi vidare an- föra följande. Enligt ll si UFL prövar Försäkringsinspektionen vid stadge- ändring om bestämmelserna är godtagbara ur skälighets- och soliditetssyn— punkt. med beaktande av föreningamas storlek och förhållandenai övrigt. En allmän prövningsrätt för Försäkringsinspektionen finns sålunda redan i gällande lag. Några särskilda bestämmelser beträffande prövning av en- skild förenings förutsättningar för att tillämpa ifrågavarande nya place- ringsregler är sålunda obehövliga och bör därför utgå ur lagförslaget.

Valfrihet för enskilda föreningar

Såsom framgår av ovanstående tror vi att endast ett fåtal av de förening- ar som vi representerar kommer att ha intresse av de nya bestämmelserna vad beträffar uppskattningsvärdet för inteckningslån. Med hänsyn härtill finner vi det angeläget att lagstiftningen — såsom även är innebörden av ut- redningens förslag —— medger föreningarna att efter eget val tillämpa de gamla bestämmelserna. Denna valfrihet bör även kvarstå om & 24 i UFL utformas. såsom vi föreslagit. i nära anslutning till 274 & FL. En lösning i angivna hänseende kan uppnås genom antingen en övergångsbestämmelse i lagen eller de tillämpningslöreskrifter som Försäkringsinspektionen en- ligt förslag i utredningen bör meddela beträffande reglerna för uppskatt- ningsvärdet.

Försäkringsinspektionens tillämpningsföreskrifter för uppskattningsvärdet

Det är önskvärt att dessa föreskrifter utformas mindre restriktivt för un- derstödsföreningarna än för försäkringsbolagen särskilt med tanke på den enklare administration. som är en förutsättning för våra föreningars verk- samhet.

Behovsprincipen enligt 4 & UFL

Utredningen anför följande i slutet av avsnitt 14.7 "Som framgått av an- snittet 14.2 har många kassor i dag verksamheter vilkas mening i dag kan ifrågasättas och där utfallande belopp är av mycket liten betydelse för den enskilde. Enligt utredningens mening kan det därför vara befogat att pröv- ning enligt 4 & UFL sker vid regelbundet återkommande tillfällen”.

Angivna lagrum gäller endast prövning vid nyregistrering av understöds- förening och kan därför ej åberopas i det syfte utredningen avser. Enligt vår mening finns ej heller anledning till ingrepp från Försäkringsinspektio- nens sida mot registrerad förening av det skälet att utfallande belopp är av liten betydelse för den enskilde. Vi utgår ifrån att det citerade uttalandet inte föranleder någon lagändring.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 268

Hänvisningar till S9-3

Sammanfattning

Vi tillstyrker i sak de utvidgningar av placeringsreglema som utredning- en föreslåri kapitel l4. Vi anser dock.

att det får ankomma i första hand på enskild förening om de nya reglerna skall tillämpas eller ej.

att 24 s' UFL alltjämt bör utformas i nära anslutning till 274 5 FL och utan hänvisning till detta lagrum.

att ifrågavarande utvidgningar av placeringsreglema bör kunna ske utan annan prövning av Försäkringsinspektionen än som följer av nu gällande U FL. samt

att Försäkringsinspektionens tillämpningsföreskrifter för uppskattnings- värdet för understödsföreningamas del bör göras så enkla som möjligt.

9.4 Konsumentkooperationens pensionskassa, försäkringsförening (KP)

Pensionskassan har med hänvisning till att flera KP närstående organisa- tioner avgivit särskilda yttranden över utredningen. begränsat sitt eget till att omfatta endast de förslag som direkt gäller understödsföreningar. KP anför:

inledningsvis instämmer KPi utredningens uttalande om en likformighet i placeringsreglerna för försäkringsbolag och understödsföreningar.

När det gäller förslaget om övergång från taxeringsvärden till av särskild expertis beräknade uppskattningsvärden vill KP biträda detta förslag. Er- farenhetema under senare år verkar ha bestyrkt vad som i utredningen an- förts i denna fråga. 1 åtskilliga fall har det visat sig att taxeringsvärdena i rätt betydande grad understiger uppskattningsvärdena. medan i enstaka fall taxeringsvärdet visat sig vara alldeles för högt. Enligt KF:s mening tor- de större rättvisa uppnås vid belåning av fastigheter om uppskattningsvär- den används.

Vad beträffar värderingen av s.k. annan fastighet. vanligen industrifas- tighet. kan först blott konstateras. att fastställandet av ett uppskattnings- värde är en komplicerad uppgift. Värdet av en fastighet använd och be- byggd l'ör industriändamål är höggradigt kopplat till bl. a. vederbörande fö- retags och/andra branschföretags förmåga att på fastigheten bedriva en lönsam industriell verksamhet. Som exempel kan här nämnas fastställan— det av ett uppskattningsvärde för en varvsanläggning och en skogsindustri. Oberoende av faktiskt nedlagda kostnader och av beräknade återanskaff— ningskostnader torde uppskattningsvärdet för sådana fastigheter som här nämnts kunna fastställas först efter rätt ingående överväganden. som bl.a. innefattar en bedöming av konjunkturutsikter och branschutsikter samt av altemativa användningsområden för fastigheterna.

KP vill med det just sagda endast peka på det vanskliga i bedömningar av industrifastigheter. KP biträder emellertid att även dessa s.k. andra fas- tigheter belånas med uppskattningsvärden som grund. Den konkreta inne- börden av att 6()','-'7'2--gränsen föreslås gälla även för dessa fastigheter torde vara. genomsnittligt sett. att dessa objekt tidigare genom taxeringsvärdena värderats lägre än bl. a. bostads- och kontorsfastigheter. Utan en närmare utredning är det enligt KF:s mening omöjligt att säga om ändringen för in- dustrifastighetema från 67 % av taxeringsvärdena till 60 % av uppskatt- ningsvärdena är förenlig och "i balans med" ändringen för övriga fastighe- ter från 80 (..-"2 av taxeringsvärdet till 60 % av uppskattningsvärdet. Den se- nare ändringen kanske lika väl borde vara till 65 eller 70 (72 av uppskatt- ningsvärdet utan att för den skull säkerheten på något vis äventyras. Enligt

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 269

KP:s mening måste man vara klar över de avsevärt svårare bedömningar - och därmed sannolikheter för oenighet mellan olika bedömare — som beräkning av annan fastighets värde utgör.

Kl' vill med det ovan förda resonemanget som grund ifrågasätta om 60 "';—gränsen för jordbruks—. bostads—. kontors- och affärsfastighet är rätt avvägd. KP får för sin del förorda 75 "."/F av uppskattningsvärdet. Enligt KP:s mening är risken för urholkning av belåningsvärdet för annan fastig- het avsevärt större än för övriga fastigheter. Detta motiverar en gräns av 75 ”../'. för_iordbruks-. bostads-. kontors- och affärsfastigheter. För annan fastighet bör en lägre gräns gälla. enligt KP:s mening 60 (P?.

KM Lizs förslag om höjning av den fria sektorn till 20 'i'? och hävande av förbudet mot inläggning i fria sektorn av aktier samt höjningar av högsta godkända röstetalet till I0 ')? i ett aktiebolag är en avsevärd utökning av placeringsmöjligheterna i aktier.

KP kan från sina utgångspunkter tillstyrka detta. KP förmodar därvid att aktieplacering för att ge ett bättre utfall än placeringar i utlåning förutsätter en mycket aktiv portföljförvaltning. Denna torde i så fall innefatta syste— matiska försäljningar av aktier för att inkassera kursvinster. vilka krävs ovanpå direktavkastningen för att motivera sådan placering i stället för no- minalplaceringar.

Utredningen har föreslagit att skilda regler bör gälla för understöds- föreningar av olika storlek. Försäkringsinspektionen föreslås få bedöma från fall till fall vem som skall få placera efter de reviderade reglerna.

Understödsföreningarna är i kraft av främst 3. ll och 71 åå UFL under- kastade Försäkringsinspektionens tillsyn. KP kan därför inte finna en yt- terligare prövning motiverad, vilken i sig torde vara rätt svår att göra. KP föreslår i stället en automatiskt gällande regel. knuten till beloppet förval- tat kapital. KP anser att en understödsförening vid ett kapital av mer än 50 mkr bör få rätt att placera efter de enligt KMU föreslagna ändringarna i 24 & UFL. Skulle någon förening inte visa sig klara av detta torde Försäk- ringsinspektionen genom nämnda paragrafer ha stora möjligheter att ingri- pa.

9.5 Sjöbefälets pensionskassa försäkringsförening

Pensionskassan tillstyrker huvudtankarna i kapitel l-4 i betänkandet och föreslår att lagen om understödsföreningar ändras att gälla i överensstäm- melse härmed.

9.6 Sparinstitutens pensionskassa, försäkringsförening (SPK)

SPK har till uppgift att administrera de avtalsbundna tilläggspensionerna för spar- och föreningsbankerna. Antalet anslutna arbetsgivare är c:a 200 med drygt 15000 anställda. Huvuddelen av de medel som SPK förvaltar (c:a 425 milj kr.) är placerade på inlåningsräkningar i resp. medlemsföre- tag. medan en mindre del är placerad dels i obligationer dels i räntebärande skuldebrev.

SPK anser att den likformighet som hittills har funnits mellan de place- ringsregler som gällt försäkringsbolag och understödsföreningar är värde- full. SPK upplever därför det olyckligt att man inte har bibehållit denna lik- formighet utan inskränkningar och det av följande skäl. Det förslag om Särskilt godkännande av försäkringsinspektionen för att en understöds- förening skall få tillämpa de nya reglema anser SPK vara överflödigt. SPK är i och för sig medveten om att under begreppet understödsföreningar

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 270

ryms såväl stora föreningar, som mindre med begränsade administrativa resurser. SPK anser att den prövning som eventuellt behöver göras av för- säkringsinspektionen. när det gäller föreningarnas verksamhet enklast görs i samband med den obligatoriska granskningen av resp. förenings stadgar. SPK är något förvånad över att man i utredningens betänkande först påpekar de möjligheter försäkringsinspektionen har att i samband med godkännandet av stadgar pröva vilka placeringsformer. som kan an- ses lämpliga för resp. förening bl. a. med hänsyn till tillgången av place- ringsexpertis (sid. 736). På sid. 738—9 för man sedan ett liknande resone- mang som utmynnar i att det behövs ett särskilt godkännande för vilka pla- ceringsmöjligheter en förening skall få. SPK upplever detta som en onödig byråkratisering.

För övrigt tillstyrker SPK utredningens förslag, som medför bättre möj- ligheter för föreningarnas placering att förvalta medel på sådant sätt att riskspridning av inflationsskydd uppnås så långt som är möjligt utan att hänsyn till soliditeten eftersättes.

Sammanfattningsvis anser SPK

att likformigheten i placeringsreglerna mellan försäkringsbolag och un- derstödsföreningar bör bibehållas

att utredningens förslag om ändrade placeringsregler för understöds- föreningar kan tillstyrkas

att utredningens förslag om en särskild prövning av försäkringsinspek- tionen av vilka understödsföreningar som skall få tillämpa de vidgade pla- ceringsreglerna bör avstyrkas.

9.7 Pensionskassan SHB, försäkringsförening

Vår pensionskassa är avsedd för anställda i Svenska Handelsbanken. Vid slutet av år 1977 utgjorde

antalet medlemmar 5 338 mkr försäkringsfonderna tillhopa l75 fria fondema tillhopa 62 tillgång-amas placeringar i aktier och konvertibla reverser 32 inteckningslån 29 kommunlån 56 obligationer och förlagsbevis 46 andra värdehandlingar 16 bank 56 balanserade räntor 2

Vi finner det önskvärt och riktigt att de föreslagna ändrade placerings- reglerna skall gälla för vår pensionskassa liksom för andra större pensions- kassor. De vidgade ramama i placeringsreglerna torde dock f.n. inte i nå- gon större utsträckning medföra ändring i inriktningen i vår kassas place- ringar.

Utformningen av ändrad 5 24 UFL

Liksom utredningen anser vi att i praktiken skilda placeringsregler bör gälla för föreningar av olika storlek eller kategori. Den av utredningen fö- reslagna lydelsen av 24 & UFL anser vi dock principiellt icke lämplig. _Så

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 271

som nu är fallet bör enligt vår mening 24 :$ UFL även i fortsättningen vara utformad i nära anslutning till 274 & FL och sålunda titan hänvisning till detta lagrum. Härigenom vinnes större klarhet i lagtexten.

Vi vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på Näringsutskottets hemställan i betänkande 1976/77:51 ang. borttagande av hänvisningar i UFL till lagen om ekonomiska föreningar. vilken hemställan har godtagits av Riksdagen.

Vi får vidare framhålla följande. Med stöd av l l ä UFL prövar Försäk- ringsinspektionen före registrering av stadgeändring rörande placering av tillgångarna om reglerna härför är godtagbara ur skälighets- och soliditets- synpunkt med beaktande av föreningens storlek och förhållandena i övrigt. (Se även 71 & UFL. som avser tillsynen.)

Särskilda regler om prövningsrätt för Försäkringsinspektionen säsom föreslagits ax utredningen synes oss därför icke påkallade eller lämpliga. Sådana regler synes dessutom kunna leda till att olika principer kommer att gälla ifråga om prövningen av placeringsregler förå ena sidan en fri sek- tor på 10 '.7'2 och å andra sidan en fri sektor på 20 %.

Övergångsregler

F.nligt utredningens förslag kan understödsförening. som sä önskar. be- hälla gällande regler om taxeringsvärdet som grund för fondgill inteck- ningssäkerhet. Nuvarande regler i 24 å UFl. kan vara att föredra för flera föreningar. så som t. ex. smärre föreningar eller föreningar med förhållan- devis n'nga utlåning mot säkerhet i inteckningar. Önskemål av detta slag kan ej bli tillgodosedda genom den av oss ovan föreslagna utformningen av 24 & LI FL utan övergängsbestämmelse. som t.ex. ger förening rätt att efter anmälan till Försäkringsinspektionen tillämpa 24 % UFL i dess nuvarande lydelse. I stället för övergångsbestämmelse kan möjligen samma syfte nås genom att Försäkringsinspektionens föreskrifter ang. tillämpningen av reg- lema för uppskattningsvärdet ges den innebörden, att detta värde i viss ut- sträckning kan grundas på taxeringsvärdet.

Försäkringsinspektionens föreskrifter för uppskattningsreglema

Det är önskvärt att dessa föreskrifter utformas enklare för understöds- föreningarna än för försäkringsbolagen. eftersom för understödsförening- arna inte gäller nägon pantsättning med åtföljande inläsning. Dessa regler bör ej heller innebära krav på omprövning av uppskattningsvärdet oftare än när tvekan kan föreligga om föreningen kan redovisa erforderligt belopp i fondgilla objekt. Det bör i sammanhanget observeras att en omprövning av uppskattningsvärdet för ett lämnat inteckningslån kan antas medföra kostnader. som inte kan belastas låntagaren.

Största andel aktier i samma bolag

Utredningen har föreslagit höjning av den andel aktier i samma bolag som ett försäkringsbolag utan Försäkringsinspektionens medgivande högst fär äga från 5 till lt) ':'-2 av Försäkringsinspektionen för större aktieandel i samma bolag än 5 57. Av motsvarande skäl som ovan anförts beträffande 24 & UFL anser vi att 25 .s' UFL bör ändras genom att orden "en tjugon- del" ersätts med '" IO procent".

Sammanfattning Vi tillstyrker i sak de utvidgningar av placeringsreglerna. som utredning- en föreslär i kapitel 14. Vi anser dock

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 272

att 24 & UFL alltjämt bör utformas i nära anslutning till 274 & FL och utan hänvisning till detta lagrum.

att ifrågavarande utvidgningar av placeringsreglerna för understöds- förening bör kunna ske titan annan prövning av l—"örsäkringsinspektionen än som följer av nu gällande UFL. samt

att Försäkringsinspektionens tillämpningsföreskrifter för uppskattnings- reglerna för understödsföreningama bör göras enkla.

9.8 Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa. försäkringsförening

Kassan har under sin trettioåriga verksamhet strikt följt de bestämmel- ser som gäller för försäkringsföreningar att placera sina tillgångar. Med hänsyn till de relativt snäva gränser som föreligger har några kapitalförlus- ter inte uppstått beroende på felaktiga placeringar. Kassan har funnit det administrativt tillfredsställande och tillräckligt säkert att utföra sina place- ringar endast med hänsyn taget till taxeringsvärdena. En övergång till för- säkringsbolagens placeringsbestämmelser skulle innebära att hänsyn alltid skall tas till uppskattningsvärden och att man vid varje lånetillfalle nödvän- digtvis måste få tillgång till någon form av värdering av det föreslagna fas— tighetsobjektet. Med hänsyn till att övervägande delen av kassans medel är placerade inom 80 €??- av taxeringsvärdena och till marknadsmässiga räntor finner kassan det inte vara av intresse att övergå till bolagens placerings- regler. .

Kassan finner av skrivningen att om man övergår till uppskattningsvär- den av fastigheter har man inte möjligheter att även då betryggande säker- heter finnes hålla sig till de traditionella taxeringsvärdena, vilket måste an- ses vara felaktigt. I många fall — inte minst med lågt liggande pantbrev -— kan det vara tillräckligt att följa de gällande taxeringsvärdena medan det för något mera riskvillig placering uppskattningsvärdena skulle få komma till användning. Systemet med att läsa en försäkringsförening till antingen det ena eller det andra systemet finner kassan felaktigt då en övergång till uppskattningsvärden måste medföra ökade kostnader från låntagamas sida bl. a. genom kostnaderna för värderingsinstrument. Kassan förordar där- för att en övergång till uppskattningsvärden inte skall förhindra en försäk- ringsförening att alternativt nöja sig med de traditionella taxeringsvärdena om detta kan anses tillförlitligt. Med hänsyn till den ingående registrering som sker av lånehandlingama kan tillsynsmyndigheten få kännedom om vilket av de båda beräkningsunderlagen som använts i det enskilda fallet.

9.9 Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, försäkringsförening

De föreslagna ändringarna i lagen om understödsföreningar ger försäk- ringsinspektionen möjlighet att medge sådan understödsförening. som har tillräckliga administrativa och andra resurser att placera fondmedel enligt samma regler. som enligt utredningens förslag till ändring i lagen om för- säkringsrörelse skall gälla för livbolag.

SKP:s styrelse instämmer i utredningens bedömning. att samma place- ringsregler bör gälla för de större understödsföreningarna som för livbola- gen. och tillstyrker sålunda förslaget till ändring i lagen om understöds- föreningar.

Prop. l978/79zl65 Bilaga3 ' 373 10 Obligationsmarknaden

Flertalet av de remissinstanser som redovisas i detta avsnitt är av annan mening än utredningen när det gäller frågan om bibehållande av emissions- kontrollen. Bl.a. föreslås att kontrollen i huvudsak skall utövas endast i form av en ramstyming. Flera uttalar sig för att obligationsmarknaden bör stimuleras på olika sätt.

Utredningens förslag att emissionsstämpeln och fondstämpeln pa obliga- tioner oeh liknande skuldebrev skall tas bort tillstyrks överlag. Någon re- missinstans påpekar dock att viss inkonsekvens i skattelagstiftningen kvarstår. även om emissionsstämpeln på obligationer och liknande skulde- hrev slopas. och ifrågasätter också om denna stämpelskatt har den bety- delse lör lånemöiligheterna som utredningen anser.

l0.l Bankinspektionen

Utredningen förordar att såväl emissionsstämpeln (stämpelskattelagen HM: 308) som fondstämpeln (fondstämpelförordningen (908: 129) skall av— skaffas. Förslaget ligger i linje med en uppfattning inspektionen tidigare gett uttryck för i denna fråga. Redan i yttrandet över betänkandet Stämpel- och expeditionsavgifter (SOU 1961: 37) förordade inspektionen en under- sökning av om inte fondstämpeln kunde slopas. Därefter har inspektionen anslutit sig till aktiefondsutredningens förslag (SOU 1969: 16) att avskaffa emissionsstämpeln beträffande obligationer samt fondstämpeln. Kapital- marknadsutredningens förslag motiveras liksom tidigare förslag av att den budgetmässiga effekten av stämpeluppbörden är relativt obetydlig och att avskaffande av de ifrågavarande stämpelpliktema skulle väsentligt under- lätta kapitalanskaffningen för företag och handeln med värdepapper. Vida- re har framhållits att kontrollen över att stämpel erläggs inte kan bli full- ständig men ändå kräver betydande arbetsinsatser. Inspektionen kan till— styrka att stämpelplikten avskaffas i fråga om obligationer och därmed jämförliga värdepapper. Eftersom fondstämpeln beträffande aktier ger in- spektionen särskilda möjligheter till insyn i handeln med aktier anser emel— lertid inspektionen att fondstämpeln bör bibehållas på detta område.

I framställning till regeringen l976-lO-05 har inspektionen för att möjlig- göra förenkling av stämpelredovisningen och kontrollen däröver föreslagit vissa ändringar i fondstämpelförordningen.

10.2 Rikskatteverket (RSV)

RSV är beskattningsmyndighet vad avser stämpelskatt för bl. a. obliga- tioner oeh andra skuldebrev. —— — — [ betänkandet "Stämpel- och expedi- tionsavgifter" (SOU 1961: 37) som utgör förarbete till stämpelskattelagen berördes frågan om utvidgning eller begränsning av avgiftspliktens omfatt- ning relativt lite. Enligt direktiven var utredningens uppdrag främst att verkställa en översyn i tekniskt hänseende av stämpelförordningens be- stämmelser om enskilda handlingar. Vissa förslag om ändringar i fråga om avgiftsområdet lämnades dock i syfte att "undanröja den brist på konse- kvens" som fanns i de då gällande bestämmelserna (sid. 88—89). Utred- ningen framhöll rent allmänt (sid. l42) att "kraven på konsekvens och lik-

18 Riksdagen l978/79. I saml. Nr I65. Bilaga 3

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 274

ställighet synas — därest någon radikal begränsning av ifrågavarande be- skattning. exempelvis till allenast fall då inteckning sökes för skuldebrev. icke vidtages — påkalla att avgiftsskyldighet utsträckes till att i princip gäl- la alla slag av förbindelser och avhandlingar. vilka innefatta utfästelse att erlägga betalning". Något förslag med sådan innebörd lämnades dock inte.

1 prop. 1964: 75 med förslag till stämpelskatteförordning uttalar departe- mentschefen i specialmotiveringen till 21 å. som innehåller bestämmelser om stämpelskatt på bl.a. obligationer och andra skuldebrev. följande (sid. 180— 181 ): Skuldebrevslagens definition av de nu berörda förskrivningarna innehåller dels att de utges i större antal. dels att de uppenbarligen är av— sedda för den allmänna rörelsen. Statskontoret har ifrågasatt. om man inte kan bortse från båda dessa rekvisit och ta ut stämpelskatt på all kapitalom- sättning. Denna fråga är inte ny utan har behandlats vid ett flertal tillfällen. bl. a. då den allmänna stämpelplikten för växel slopades. Det har därvid rått enighet om att en allmän stämpelskatteplikt för skuldebrev inte är praktiskt genomförbar. eftersom kontrollmöjligheter saknas. Man har där- för begränsat skatteplikten för andra skuldebrev än obligationer och nu be- rörda förskrivningar till fall. då skuldebrev företetts inför offentlig myndig- het för vinnande av inteckning eller betalning för fordran. Fortfarande sy- nes det inte vara realistiskt att genomföra en allmän stämpelskatteplikt för kapitalomsättning. Jag är därför inte beredd att förorda en sådan. Tvärtom harjag. som tidigare anförts. av praktiska skäl nu föreslagit ett slopande av skatteplikten. då betalning söks för fordran.

Det kan tilläggas att departementschefen längre fram i specialmotive- ringen föreslår en bestämmelse om skatteplikt för vissa typer av certifikat. Det sägs om dessa certifikat att det. när de utfärdas. sker en förmögenhets— omsättning av i princip samma art som när obligationer emitteras.

1 betänkandet "Lagstiftning om värdepappersfonder m. m. och om stämpelskatt på värdepapper" (SOU l969:16) föreslog aktiefondsutred- ningen (sid. 179—180) att emissionsstämpeln för obligationer och därmed jämförliga skuldebrev skulle slopas. Som skäl anfördes bl.a. att näringsli- vet för sin finansiering blivit betydligt mer beroende av upplåning än tidi- gare och att det fanns behov av att slippa extra pålagor vid kapitalanskaff- ningen. Vidare påpekades att olikformighet i stämpelskattehänseende förelåg genom att ett företag som upptog lån mot en vanlig revers slapp bc- tala stämpelskatt.

[ prop. 19741128 med förslag till aktiefondslag . m.m. uttalade departe- mentschefen (sid. 19) att han. utan att i propositionen ta ställning till aktie- fondsutredningens förslag såvitt rörde frågan om stämpelskatt m.m. på värdepapper. ansåg det lämpligt att förslaget i dessa hänseenden ytterliga- re skulle övervägas. Frågan föranledde därför inte något förslag från de- partementschefens sida.

Två förhandsbeskedsärenden som berör det skattepliktiga området och som kan vara av intresse i detta sammanhang har handlagts av RSVs rätts- nämnd (se RSV/FB lp 197721 och 1977: 2).

Stämpelskatten har karaktär av en kapitalomsättningsskatt. Av förarbe- tena till stämpelskattelagen får anses framgå att lagstiftaren strävat efter att åstadkomma en rättvis och likformig beskattning på området inom ra» men för vad som ansetts praktiskt genomförbart. Kapitalmarknadsutred- ningen påpekar att beskattningen av obligationer och andra skuldebrev. förutom att utgöra ett hinder för en utveckling på obligationsmarknaden mot flexiblare lånevillkor. också utgör en inkonsekvens i skattelagstift- ningen genom den olika behandlingen av obligationer och reverslån. Det

påpekas att stämpelskatten får ett relativt sett större kostnadsgenomslag på obligationer med kortare löptid. Mot bakgrund härav föreslår utred- ningen att stämpelskatten avskaffas för obligationer och andra skuldebrev. Enligt RSVs mening skulle emellertid även ett avskaffande av skatten på sådana värdepapper innebära viss inkonsekvens i skattelagstiftningen. ef- tersom beskattningen av dessa får anses utgöra en naturlig del i en skatt med karaktär av kapitalomsättningsskatt. Det kan för övrigt ifrågasättas om stämpelskatten — i princip 0.6 (P? av emissionens nominella belopp — verkligen har den betydelse för lånemöjligheterna som utredningen gör gäl- lande. Frågan om ett avskaffande bedömer RSV dock närmast som en po— litisk fråga. Skulle beslut fattas om avskaffande bör i konsekvens härmed även stämpelskatten på utländska värdepapper av motsvarande slag av- skaffas.

Skatteadministrationen avseende stämpelskatten på obligationer och andra skuldebrev kräver en relativt ringa resursinsats från RSVs sida. Vad stämpelbeläggningen beträffar (23 så) låter flertalet skattskyldiga denna ske på en s.k. globalobligation. som omfattar hela länet. Därvid förses varje obligation med en påskrift av låntagaren att stämpelbeläggning företagits i vederbörlig ordning på annan handling. Vill den skattskyldige att varje ob— ligation skall förses med stämpelmärke sker stämpelbeläggningen — om fråga är om en större mängd — genom maskinellt påtryck direkt på hand- lingarna. RSVs bestyr med skatten på ifrågavarande värdepapper kräver ca en femtedels årsarbetskraft.

lnkomsten av stämpelskatten på nti aktuella värdepapper tippgick bud- getåret 1976/77 till ca 24 milj. kr. och på utländska värdepapper (huvudsak- ligen på aktier) till ca ().1 milj. kr. Utredningen föreslår att fondstämpelav- giften avskaffas för obligationer och liknande skuldebrev. RSV svarar i fråga om denna avgift uteslutande för uppbörden. medan bankinspektio- nen svarar för tillsynen m.m. Det torde därför inte ankomma på RSV att yttra sig över utredningens förslag i denna del.

10.3 Statens industriverk

Tillgång till obligationsmarknaden bör enligt kapitalmarknadsutred- ningens mening beredas även andra kategorier av företag än sådana som tillhör industrisektom t. ex. handels- och distributionsföretag. Detta moti- veras bl. a. av utredningens förslag att avskaffa återlånesystemet i AP-fon- den i sin nuvarande gestaltning. vilket utnyttjas av sådana personalintensi-' va företag. Ändringen i försäkringsbolagens placeringsregler så att dessa får förvärva andra näringslivsobligationer än industriobligationer är också en följd av utredningens ställningstagande idenna fråga. Behovet att trans— ' formera hushållssparandet till långfristiga placeringar ökar när AP-fondens placeringskapacitet stagnerar. Detta gör det enligt utredningens mening önskvärt att även allmänheten ökar sitt sparande i obligationer. Obliga- tionsmarknaden har hittills. om man bortser från statliga premieobligatio- ner dominerats av institutionella placerare. För att förmå allmänheten att i ökad utsträckning göra placeringar i obligationer krävs dock enligt indu- striverkets uppfattning sannolikt att en tillräcklig marginal upprätthålls mellan räntan på bankdepositioner och obligationsräntan. Därtill krävs en breddad andrahandsmarknad för obligationer. Transaktionema sker i da- gens läge till största delen direkt mellan olika institutioner och inte över fondbörsen. Intresset för allmänheten att förvärva obligationer påverkas sannolikt vidare i hög grad av skattesystemets utformning. För detta talar

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 276

allmänhetens stora intresse för premieobligationer. vilkas vinst beskattas förmånligt.

10.4 Stämpelskatteutredningen (B 1977: 06)

Tekniskt föreligger inte hinder mot att avskaffa emissionsstämpeln på obligationer och liknande värdepapper. Som en konsekvens av ett sådant beslut bör även stämpelskatten för utländska värdepapper av motsvarande slag slopas.

I sammanhanget kan erinras om att emissionsstämpeln för obligationer och liknande värdepapper endast utgör en ringa del av de totala stämpel- skatteintäktema (24 mkr. jämfort med ca 570 mkr. under budgetåret 1976/77).

10.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen tar inte ställning till frågan om emissionsstämpeln bör av- skaffas eller inte. Som skäl för ett bibehållande kan dock anföras. att stäm- peln tillförde statskassan omkring 24 miljoner kronor under budgetåret 1976/77 och att kostnadema för att administrera denna stämpelskatt är mycket låga. När det gäller fondstämpeln finns inte någon särredovisning för obligationsmarknaden. Totalt gav fondstämpeln omkring 37 miljoner kronor under budgetåret 1976/77. Ser man på emissions— och fondstämpel- skatterna för obligationer enbart som skatteintäkter för det allmänna. fin- ner man att det är fråga om skatter som ger ett betydande överskott i för- hållandena till vad det kostar att administrera desamma. Mot de skäl som kapitalmarknadsutredningen anfört för ett avskaffande kan således ställas andra skäl för ett bibehållande.

10.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Se fullmäktiges yttrande under 1.5

10.7 Fullmäktige i riksgäldskontoret

När det gäller att via obligationsmarknaden så effektivt som möjligt till- godose olika behov av kapital bör enligt fullmäktiges mening här beaktas att ett ökat utrymme för nya obligationsemittenter kan minska utrymmet för andra angelägna behov. 1 den mån obligationsmarknaden inte tillförs nytt kapital eller nya obligationsformer verkar marknadsutvidgande upp- står risker för en skärpt konkurrens och press uppåt på räntorna. En ut— vidgning av kretsen av låntagare på obligationsmarknaden bör därför enligt fullmäktiges mening ske mycket försiktigt inom ramen för emissionskon- trollen och med beaktande av möjligheterna till marknadsvidgning.

10.8 Al”-fonden, första—tredje fondstyrelserna

I avsnittet ”Obligationsvillkoren och prioriteringssystemet" har kapital- marknadsutredningen berört frågor om fördelningsmekanismen på kapital-

marknaden. däribland riksbankens emissionskontroll. — — — Utredningen har för sin del stannat för att emissionskontrollen måste bibehållas. Skälen härför är — — —- (se betänkandet s. 709 fll.

Fondstyrelserna vill kommentera detta på följande sätt. Styrelserna in-

stämmer i att förutsättningama för en perfekt fungerande marknad resp. prisbildning inte föreligger på den svenska obligationsmarknaden. Enligt fondstyrelsemas förmenande är dock därmed inte sagt att en emissions- kontroll erfordras i alla lägen. Styrningen av den prioriterade sektorn skeri och för sig inte genom emissionskontrollen. utan genom andra kreditpoli- tiska medel. lnte heller räntebildningen påjust obligationsmarknaden tor— de förutsätta utövandet av en emissionskontroll; riksbanken övervakarju räntebildningen på hela kreditmarknaden. till största delen utan emissions- kontroll. Dessa skäl gör att fondstyrelserna ifrågasätter utredningens fast- hållandc vid emissionskontrollen som ett varaktigt inslag i kreditpolitiken.

Fondstyrelsema vill peka på att ett alternativ till emissionskontrollen i dess nuvarande tillämpning t. ex. skulle kunna utgöras av en ramstyming från riksbanken. Härvid skulle riksbanken ange ramar för näringslivets ob- ligationsupplåning. På motsvarande sätt skulle riksbanken om så bedöms erforderligt kunna ange det ränteintervall inom vilket sådana obligationer får emitteras.

För den andra oprioriterade sektorn. kommunema. är antalet obliga- tionslån så få. att en sådan ramstyming kanske inte skulle vara naturlig. Det kan dock ifrågasättas om inte de tre å fyra kommuner som idag emitte- rar egna obligationslån i likhet med övriga kommuner även skulle kunna utnyttja reverslån. De båda kommunftnansierande institutens obligations- upplåning torde det inte föreligga några svårigheter att inpassa i en friare och mer marknadsanpassad ordning.

1 detta avsnitt framhåller utredningen vidare att inget talar för att AP- fonden och försäkringsbolagen skulle ha speciella preferenser för lån med given löptid. Bl.a. bör inte minst från försäkringsbolagen intresse finnas att placera i medelfristiga obligationer. Fondstyrelserna vill bekräfta att utred- ningens förmodan är riktig för såvitt avser AP-fonden.

Kapitalmarknadsutredningen ställer sig vidare bakom ett krav som framförts vid upprepade tillfällen. nämligen att emissionsstämpel för nya obligationslån samt fondstämpel vid köp och byte av fondpapper avskaf- fas. Utredningens argumentation varför dessa stämpelavgifter försvårar en effektiv marknad är helt övertygande. Fondstyrelserna tillstyrker utred- ningens förslag.

10.9 Svenska bankföreningen

! avsnittet "Nackdelama med en reglerad kapitalmarknad" (se avsnitt 1.7). har bankföreningen anfört sina huvudargument för en friare kapital- marknad i Sverige. Bankföreningen har påpekat. atten obligationsmarknad med fri räntebildning och utan emissionskontroll inte hindrar en priorite- ring av vissa sektorers kreditbehov. Med en fri obligationsmarknad kan denna prioritering ske till en lägre samhällsekonomisk kostnad genom en effektivare fördelning av kapitalmarknadens resurser. Bankföreningen granskar i detta avsnitt närmare KMU:s argument för en fortsatt emis- sionskontroll.

För det första hävdar utredningen. att "inflationens snedvridande effek- ter i kombination med skattereglerna medför att olika kategorier av lånta- gare har skilda möjligheter att dra fördel av prisstegringama". Bankför- eningen bestrider inte att detta kan vara riktigt för t. ex. allmänhetens ef- terfrågan på konsumtionskrediter. Utredningens argumentation i detta hänseende skulle därför rent teoretiskt kunna vara relevant för t. ex. upp- läggande av obligationslån för ett institut som bl. a. bedriver konsumtions-

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 278

kreditgivning. Att sådana institut skulle uppträda på obligationsmarknaden i någon större omfattning framstår däremot som mindre sannolikt.

Beträffande det vanligare fallet. tillverkningsföretags rätt att få tillträde till obligationsmarknaden. för utredningen ett resonemang som bankför- eningen finner svårbegripligt: "Vid en ren räntepolitik kan det hända att de lånesökande huvudsakligen utgörs av företag med låg riskaversion och stora förväntningar om att kunna göra kapitalvinster vid en stark inflation. medan andra företag. åter. med hög riskaversion och förväntningar om en svagare prisutveckling. helt avstår från att söka lån trots att de synes ha väl så goda investeringsprojekt. En lägre räntenivå med inslag av kredit- ransonering kan locka fram även de senare företagen som lånesökande. Kreditbedömningen kan då göras mer enhetlig för ett större urval av pro- jekt och därmed förhoppningsvis leda till en mer effektiv kreditfördel- ning."

Bankföreningen noterar utredningens egen kommentar att detta argu- ment inte bör hårdras. Bankföreningen vill tillägga. att om ett företag i ett visst läge har en starkare prisutveckling för sina produkter och därför kan betala högre ränta på kapitalmarknaden. bör självfallet inte företaget hind- ras att göra detta. Det är osannolikt. att riksbanken skulle kunna göra en distinktion mellan olika typer av lönsamhet. varigenom den inflationsbase- rade lönsamheten skulle kunna särskiljas från annan lönsamhet och ute- stängas från obligationsmarknaden.

Utredningens andra huvudargument gäller hänsynen till bostadssek— torns planering och kreditförsörjning. [ betänkandet framhålls dock samti- digt att hänsyn till en viss sektor inte bör hindra en marknadsmässig kapi- talmarknadsränta. Denna inställning. som bankföreningen delar. kommer till uttryck i exempelvis följande citat: '"Kapitalmarknadsutredningen vill dock understryka vikten av att räntenivån relativt väl anpassar sig till den stramhet som råder på kreditmarknaden. Svängningama i räntan bör där- för inte hämmas av krav på låga lånekostnader på vissa prioriterade pro- jekt."

Bankföreningen vill framhålla att en marknadsmässig ränta är nödvändig för att bostadsobligationema skall få avsättning utan tvångsmässiga regle- ringar. Det ärjust myndighetemas ovilja att acceptera en marknadsränta för bostadsobligationema som varit en huvudorsak till regleringarna och problemen på kapitalmarknaden. Inte minst med hänsyn till värdeutveck- lingen ifastighetsbeståndet framstår det inte som orimligt att en sådan rän- ta uttas. Detta skulle kunna öka även allmänhetens intresse att förvärva bostadsobligationer.

Utredningens tredje argument för emissionskontroll är att "ett litet antal stora placerare skulle ha ett dominerande inflytande över utformningen av villkoren på obligationslån och andra långfristiga finansieringsinstru- ment". Bortsett från att institutionella förändringar är möjliga. som ökar antalet kapitalplacerande institut. vill bankföreningen peka på att den svenska kapitalmarknadens ökade integration med den internationella ka- pitalmarknaden under senare är gör att ett fåtal stora kapitalplacerares do- minans för svenska låntagare inte längre är lika självklar som tidigare. Bankföreningen anser att starka skäl talar för att låntagare i Sverige även i fortsättningen får tillträde till utländska kapitalmarknader. Detta skulle bl. a. bidra till den ökade konkurrens som utredningen efterlyser. Mot ut- redningens föreställning om låntagamas svaga ställning inför storplacerar- nas dominans vill bankföreningen också peka på det självklara sambandet mellan de korta räntesatsema, över vilka riksbanken har en detaljerad

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 279

kontroll. och de långsiktigare räntevillkor som låntagarna kan tänkas vilja acceptera på kapitalmarknaden. Det har vidare visat sig. att mera mark- nadsmässiga räntor lockar fram nya placerarkategorier. Bankföreningen anser det helt klart. att emissionskontrollen är en viktig orsak till den rela- tivt snäva utbudssidan.

Utredningens fjärde argument för bibehållen kontroll är kravet att tipp- rätthålla en viss storleksordning på den utländska upplåningen. Var företa- gen önskar lägga sin upplåning bestäms emellertid av villkoren för lånen samt deras bedömning av valutakursutvecklingen. Bankföreningen anser att en realistisk valutapolitik och en friare kapitalmarknad torde tillsam- mantagna göra detta problem hanterbart. Även den statliga upplåningen utomlands gör att emissionskontrollens bevarande för detta speciella syfte inte förefaller motiverad.

Mot bakgrund av vad som ovan framhållits anser bankföreningen att mycket starka skäl motiverar att den nuvarande emissionskontrollen av- skaffas. En sådan åtgärd ser föreningen som det viktigaste steget mot en ökning av kapitalmarknadens effektivitet och kapacitet. Bankföreningen anser det felaktigt att riksbanken permanent — oavsett konjunkturläge. va- lutaläge m.m. — skall behöva detaljgranska och detaljstyra varje indivi- duell låneansökan på obligationsmarknaden.

Om riksbanken i vissa speciella lägen anser det nödvändigt med en ”ran- sonering" på obligationsmarknaden. förordar bankföreningen att riksban- kens roll inskränker sig till att i samråd med kapitalmarknadens parter be- stämma de kapitalvolymer som bedöms stå till marknadens förfogande. Så sker i vissa andra länder. Riksbankens granskning av potentiella obliga- tionsutgivares "låneansökningar" bör således helt upphöra. Somjämförel- se kan nämnas att riksbanken inte granskar företagens individuella kredit- ansökningar i bankerna. rangordnar dem i en kö eller skär ned de ansökta beloppen ens under tider med kreditrestriktioner. Riksbanken nöjer sig då med att ange ramar för den totala utlåningsökningen.

Bankföreningens rekommendation om en friare kapitalmarknad innebär inte. att föreningen fömekar att ett behov kvarstår av en viss samordning på marknaden. Hur denna skall utformas praktiskt. bör diskuteras närma- re mellan kapitalmarknadens parter.

Breddning av obligationsmarknaden

Den nödvändiga ökningen av särskilt det långfristiga sparandet motive- rar att åtgärder vidtas för att öka hushållens vilja att spara även i obligatio- ner och förlagsbevis.

Bankföreningen delar utredningens uppfattning om skattesystemets åter- hållande effekt på obligationsförvärven och vill här hänvisa till det i — — — detta remissyttrande framförda kravet på en kraftig höjning av det s.k. sparavdragct. lntäktsökningen efter skatt vid övergång från banksparande till obligationer skulle då bli större och en omplacering till längre sparande mera attraktiv. En höjning av avdraget skulle kunna ge god effekt åt ökade ansträngningar att marknadsföra obligationer. och bidra till att skapa en bättre fungerande sekundärmarknad. vilken i sin tur krävs för en fortsatt breddning av obligationsmarknaden.

Om härtill läggs attraktiva obligationsvillkor. vilka skulle bli en naturlig följd av en friare marknad. borde det vara möjligt att öka hushållens intres- se för obligationsköp som ett komplement till bl.a. banksparandet. Detta visar bl. a. erfarenheterna från slutet av 1975 och början av |976. då gapet mellan den långa räntan och riksbankens diskonto ökade som mest med

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 280

2.5 procentenheter. De icke-institutionella placerarna köpte då ca 20 pro- cent av den totala emissionsvolymen.

Obligationsmarknadens utbudssida har sålunda redan under rådande omständigheter visat en relativt hög ränteelasticitet. dvs. när räntorna när- mat sig en nivå som troligtvis legat i närheten av var en fri ränta skulle ha legat har antalet placerare ökat väsentligt.

Bankföreningen vill instämma i utredningens slutsats. att om en ökning av obligationsmarknadens kapacitet skall komma till stånd måste allmän- hetens obligationsköp ökas väsentligt. Föreningen tror dock. att ett nöd- vändigt villkor för obligationsmarknadens breddning är en betydligt större differentiering av emissionsvillkoren (räntesättning. löptider m.m.). Den- na differentiering kan knappast komma till stånd med nuvarande emis- sionskontroll.

10.l0 TCO

Från placeringssidan domineras obligationsmarknaden av AP-fonden. försäkringsbolagen samt bankerna. vilka förvärvar betydande volymer stats- och bostadsobligationer. I fråga om utgivningen av obligationer do- minerar staten och bostadssektorn med en sammanlagd andel av obliga- tionsmarknaden på ca 80 procent.

Utredningen konstaterar att en mer betydande relativ ökning av markna- den för räntebärande obligationer endast kan komma till stånd om andra än de nu aktiva institutionella placerarna stimuleras till att förvärva obligatio- ner. Utredningen har närmast i åtanke åtgärder som stimulerar allmänhe- ten till innehav av andra obligationer än spar- och premieobligationer. Där- emot förs här ingen diskussion om möjligheten att genom nya institutionel- la bindningar förstärka marknaden för långfristigt kapital. Diskussionen om kapitalbildning och löntagarfonder har icke heller här gett några resul- tat vad avser utredningens resonemang.

Utredningen betraktar exempelvis som en självklarhet att behovet att transferera hushållssparande till långfristiga placeringar ökar när AP—fon— dens placeringskapacitet stagnerar. Utredningen har här inte beaktat de möjligheter som föreligger att genom exempelvis lönebaserade löntagar- fonder erhålla ett ökat långfristigt sparande och den vägen stärka markna— den för långfristigt kapital.

Den högre inflationstakten under 70-talet har inneburit vissa strukturella förändringar på obligationsmarknaden. Obligationemas löptid har succes- sivt förkortats liksom även räntebindningstiderna. En minskning av ränte- bindningstiden synes ha eftersträvats från såväl långivar- som låntagarhäll. Utredningen framhåller att tendensen mot kortare räntebindningstider måste anses angelägen för att ytterligare förhindra en sänkning av löptider- na. TCO delar emellertid utredningens uppfattning att syftet med en för- kortning av räntebindningstiderna bör vara att hålla parternas ränterisker inom vissa gränser. inte att eliminera dem. En eliminering av dessa risker genom indexanknytning av obligationemas värde bör följaktligen avvisas. Som påpekas av utredningen visar erfarenheter utomlands att en index- anknytning på en begränsad del av kreditmarknaden tenderar att få åter— verkningar på hela samhällsekonomin.

TCO delar vidare utredningens uppfattning att emissionskontrollen bör bibehållas. En sådan kontroll krävs för att marknaden för långfristigt kapi- tal skall utvecklas i enlighet med ekonomisk-politiska intentioner.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 281

10.11 Svenska sparbanksföreningen m. fl.

Föreningen instämmer i utredningens förslag att emissions— och fond- stämpelanif'tcn avskaffas.

lf).12 LRF

Enligt LRFs uppfattning är det. med hänsyn tagen till utredningens am- bition att bidra till ett effektivare resursutnyttjande. särskilt viktigt för samhällsekonomin att beakta obligationsvillkoren och prioritetssystemct. l flera hänseenden har utredningen härvid hemfallit åt en alltför statisk syn. LRF finner det beklagligt att utredningens i andra avseenden vällovli- ga syften ej får samma karaktär när utredningen behandlar emissionskon- trollen. Det är även väsentligt att frågan om emissionskontrollen blir belyst i ett större sammanhang. vilket varit kapitalmarknadsutredningens tipp- gift. Den l974 införda lagen om kreditpolitiska medel har uppfattats som provisorisk i avvaktan på kapitalmarknadsutredningens bc handling av frå— gan. Den nyligen behandlade propositionen 1977/78: 33 har i avvaktan på kapitalmarknadsutredningens överväganden endast föreslagit en förläng- ning med ett år av lagens giltighet.

LRF finner att avvägningen mellan kreditpolitik och allokeringspolitik är avgörande för kapitalmarknadens funktionssätt. Utredningen har i sitt ställningstagande funnit att emissionskontrollen bör bibehållas men att detta samtidigt ej bör vara ett hinder för att en ökad flexibilitet vid lånevill— korsgivningen kommer till stånd. LRF har svårt att dela utredningens upp- fattning på dcnna punkt då handläggningen vid Riksbanken av olika lå- neansökningar kommer att ytterst avgöras av den kreditpolitik som om- satts i emissionskontrollen. Utredningen har som skäl för sitt ställningsta- gande särskilt pekat på räntebindningen och svårigheten p. g. a. inflationen att_utnyttja enjämviktskapande räntebindning. Dessutom anförs bostads- sektorns kapitalbehov. vilket ej skulle tillfredsställas påen kreditmarknad helt utan reglering.

LRF vill betona att flera möjligheter föreligger för Riksbanken att såväl tillgodose kreditpolitiska motiv för en räntereglering som att styra kapital till bostadssektom. Behovet av en ökad flexibilitet på kapitalmarknaden bör därvid. enligt LRFs uppfattning. ej underordnas en alltför institutiona- liserad verksamhet. LRF vill peka på möjligheten till en ökad statlig bo- stadsfinansiering och att emissionskontrollen ej är det väsentliga styrmed- Iet för att tillgodose den prioriterade sektorn.

Den snedvridning som den inflationsstimulerande kreditefterfrågan kan medföra hänger. enligt LRFs uppfattning. främst samman med emissions- kontrollen. Det kan konstateras att den inflationsstimulerande kreditefter- frågan främst kan hänföras till bostadssektom.

LRF vill därför föreslå en omprövning av emissionskontrollen i syfte att medge en friare kapitalmarknad. vilket enligt LRFs mening bör leda till ett effektivare utnyttjande av kapitalmarknaden.

Utredningen föreslår att emissionsstämpel för nya obligationslån samt fondstämpel vid köp och byte av fondpapper avskaffas. Emissionsstäm— peln utgör enligt utredningen ett hinder för en utveckling mot flexiblare lå- nevillkor. Bl. a. medelfristig finansiering framstår som mindre förmånlig än långfristig genom stämpelskattcns relativt större kostnadsgenomslag på obligationer med kortare löptid. Liksom utredningen finner LRF det an- märkningsvärt att en låntagare som tar upp lån på obligationsmarknaden

19 Riksdagen l978/79. ] saml. Nr 165. Bilaga 3

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 282

belastas med högre ärlig totalkostnad än låntagare som är hänvisade till ln- dustrikredit och Lantbrukskredit. LRF finner utredningens överväganden väl motiverade och tillstyrker förslaget.

Utredningen har hävdat betydelsen av såväl ett ökat sparande i samhäl- let som en breddning av antalet långivarkategorier på obligationsmarkna- den. LRF vill kraftigt understryka dessa frågors betydelse. Hushållen har därvid en väsentlig framtida uppgift att kanalisera sitt sparande till obliga- tionsmt'trknaden. l—Inligt LRFs uppfattning kan i detta sammanhang ett ökat li'inesparande där en förbättrad positiv realränta medges löntagaren/företa- garen vara väsentligt. l proposition 1977/78: 165 om värdesäkert lönsparan- de föresläs förbättringar för ett sparande genom bl. a. skattesubventioner. LRF finner det beklagligt att detta sparsystem ej kommit att omfatta obli- gationer utan begränsats till aktiesparande och bankinlåning. LRF vill där- för föreslä. vid behandlingen av kapitalmarknadsutredningens betänkan- de. att denna fråga aktualiseras på nytt. Obligationer bör kunna utgöra ett alternativ vid lönsparande.

10.13 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) Enligt Svenska Arbetsgivareföreningens uppfattning borde emissions- kontrollen nu kunna avskaffas. Vad som synes ha avhållit Kapitalmark- nadsutredningen från att föreslå en sådan liberalisering är att räntoma på bostadslån i så fall skulle stiga. Fördelningspolitiska betänkligheter mot detta torde emellertid vara grundade på förhållanden som inte längre r;- der. Vad gäller egnahemsägama torde fördelningspolitiska skäl knappast kunna åberopas för att långsiktigt hålla nere deras räntekostnader under de marknadsmässiga. Så mycket mindre befogade är räntesubventioner till denna kategori. Vad gäller hyreshus fungerar den statliga bostadssubven- tioncringen så att marknadsräntorna får föga inflytande över bostadskost- nadcma. Hänsynen till hyresgästerna kan således icke motivera att man genom reglering av kapitalmarknaden upprätthåller lägre räntor än de marknadsmässiga. Realräntan har under 1960-talet varit positiv men inte högre än 1 a 2%. Under 1970-talet har den varit negativ. Det kan inte vara något allmänt in- tresse att genom regleringar. bl.a. emissionskontroll. långsiktigt vidmakt- hålla så låga realräntor. Är realräntan för låg. ökar efterfrågan på lån från hushållen för finansiering av t.ex. fastigheter. konsumtionskapitalvaror m.m.. på ett sätt som skapar samhällsekonomiska balansproblem. Samti- digt sjunker spar—benägenheten. Detta ger i sin tur upphov till åtgärder vilka som bieffekter har snedvridningar och effektivitetsförluster.

10.14 Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet

Medan man i utlandet alltmer börjat övergå till att med traditionella ge- nerella penningpolitiska medel kontrollera kredit— och kapitalflödena har den svenska Riksbanken tillgripit alltfler selektiva medel och använder dem allt oftare. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som senare års forskning inom pcnningteorin visat på de generella medlens större effekti- vitet när det gällt att nå de önskade målen.

De generella medlen — diskontopolitik och öppna marknadsoperationer —- påverkar ekonomin genom förändringar av den allmänna räntenivån och av tillgången på pengar och krediter av alla slag. De vänder sig aldrig mot någon speciell kreditform eller någon särskild del av marknaden. De över- låter åt kredit- och kapitalmarknadernas egna mekanismer att avgöra rän-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 283

testruktur och fördelning. De är således allokeringsneutrala. dvs. de för- hindrar inte den fördelning av resurserna i samhället som utbud och efter- frågeförhållandena lett fram till. Med generella medel uppnår man därför vanligen en samhällsekonomiskt mer effektiv fördelning av kapitaltillgång- arna.

Utredningen diskuterar förutsättningarna för en ökad marknadsmässig- het på den svenska kredit- och kapitalmarknaden. Med utgångspunkt itra- ditionell ekonomisk teori konstaterar man att fördelarna med friare kredit- och kapitalmarknader bygger på förutsättningar som inte kan uppfyllas i den svenska ekonomin. Dels önskar politikema prioritera vissa aktiviteter t.ex. bostadsbyggandet. dels kan villkoren för perfekt konkurrens aldrig helt uppfyllas, I detta sammanhang framför—es också att räntan inte är avgö- rande för många investeringsbcslut.

Vi delar inte utredningens uppfattning att man av dessa skäl måste avvi- sa en marknadsmässig lösning av kapitalmarknadens funktion. Enligt vår mening borde kostnadema för politiskt prioriterade krediter tillgodoses över budgeten. Vidare anser vi att fördelarna med att låta räntan avspegla den samhällsekonomiska kostnaden för de olika ekonomiska aktiviteterna kan uppnås även under mindre ideala förhållanden än perfekt konkurrens. Genom att låta varje lånetransaktion ske till en marknadsmässig ränta får vi möjlighet att avgöra den samhällsekonomiska kostnaden. Det är på det- ta vis vi på ett rationellt sätt kan få en uppfattning om kostnaden för olika prioriteringar. '

Mot bakgrund av ovanstående argumentering avstyrker vi utredningens förslag om bibehållandet av emissionskontrollen på obligationsmarknaden i sin nuvarande restriktiva utformning. lnte minst med hänsyn till den in- ternationella utvecklingen mot mer marknadsmässiga förhållanden på ka- pitalmarknadema bör man enligt vår mening sikta mot friare system på den svenska obligationsmarknaden. l linje med en sådan utveckling ligger den av utredningen föreslagna rätten att ge ut obligationer för andra än indti- striföretag liksom avskaffandet av emissions- och fondstämpelavgiften för obligationer och liknande skuldebrev.

10.15 Svenska företagares riksförbund

Utredningens försiktighet beträffande förutsättningama för en ökad marknadsmässighet på den svenska kredit- och kapitalmarknaden är oro- ande.

Det finns enligt Förbundets uppfattning inget skäl att hindra en mark— nadsmässig utveckling av kapitalmarknaden. De ev. politiskt betingade prioriteringama kan åstadkommas genom gängse politiska beslut.

Förbundet finner det därför väsentligt att obligationsmarknaden får ut- vecklas på ett friare sätt och Förbundet finner ingen anledning att emis- sionskontrollen bibehålles med sin nuvarande restriktivitet.

10.16 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelscn tillstyrker att lån på obligationsmarknaden och lån från kreditinstituten med amorteringsplaner avpassas efter investeringsprojek- tens tidsmässiga avkastningsprofil. Börsstyrelscn tillägger dock. att detta inte löser problemet med låg soliditet på det sätt som utredningen tror.

Börsstyrelscn anser vidare att emissionskontrollen skall upphöra efter- som ett friare system som tillåter mera differentierade emissionsvillkor.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 284

bl. a. i avseende på räntesättningen. skulle bidra till att bredda obligations— marknaden. Börsstyrelscn tillstyrker att rätten att utge obligationer ut— sträcks till andra än industriföretag och att emissions- och fondstämpelav- giftema avskaffas för obligationer och liknande skuldebrev. Börsstyrelscn tillägger att motsvarande avgifter bör avskaffas även för aktier.

10.17 Svenska fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen tillstyrker utredningens förslag att såväl emis- sionsstämpelavgift som fondstämpelavgift för obligationer avskaffas. Fondhandlareföreningen anser vidare att detsamma bör ske även för ak- tier.

Beträffande emissionskontrollen anför fondhandlareföreningen att en av de mest angelägna åtgärderna vad gäller den svenska kapitalmarknaden är att försöka bredda obligationsmarknaden. Föreningen vill ifrågasätta om inte emissionskontrollen och den därmed förenade ränteregleringen är en av orsakema till dagens snäva obligationsmarknad. Föreningen tror att ett nödvändigt villkor för obligationsmarknadens breddning är en betydligt större differentiering av emissionsvillkoren. Fondhandlareföreningen an- ser. att den nuvarande emissionskontrollen bör ändras så att en större dif- ferentiering av villkoren kan erhållas.

10.18 Föreningen auktoriserade revisorer (FAR)

Föreningen tillstyrker att andra än industriföretag får ge ut obligationer samt att emissions- och fondstämpelavgiftema borttas. Enligt FAR:s me- ning kan den nuvarande emissionskontrollen med fördel upphöra så att ob- ligationsmarknaden blir mindre reglerad.

10.19 Sveriges finansanalytikers förening

SFFs grundläggande önskemål beträffande obligationsmarknaden är att åtgärder vidtas i syfte att få en bättre fungerande marknad. En bättre fun- gerande marknad (såväl primär- som sekundärmarknad). skulle sannolikt medföra att fler placerare. än som i dag är fallet. skulle få intresse av att placera i obligationer. Mot bakgrund av att AP-fondemas tillväxt kommer att avta i framtiden framstår det som mycket angeläget att intresset för ob- ligationer ökar hos andra placerare. Utredningen pekar själv på det stora potentiella utbud, som hushållen representerar. Obligationer med högre avkastning än banksparande. relativt låg risk samt fördelaktiga skattevill- kor för realisationsvinster borde kunna utgöra en attraktiv sparform för hushållen.

SFF anser att man genom en mer flexibel emissionskontroll kan skapa förutsättningar för en bättre fungerande marknad och därmed också bred— da basen av långivare. I första hand anser SFF att emissionskontrollen helt bör slopas. I andra hand anser SFF att det inom ramen för nuvarande emissionskontrollverksamhet bör vara fullt möjligt att låta låntagamas möjligheter att upptaga län samt lånevillkoren bestämmas utifrån mer marknadsmässiga krav än som i dag är fallet.

Ett ytterligare steg i riktning mot en bättre fungerande marknad vore om Riksbanken inom vissa givna ramar (som skulle vara vidare än dagens) överlät på emissionsbankerna att bestämma låntagare och lånevillkor.

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 285

Varje emissionsbank skulle då av Riksbanken tilldelas en viss lånevolym att emitteras under 1. ex. ett kvartal. Detta skulle också leda till ett decent- raliserat beslutsfattande vad avser obligationsemissioner. vilket SFI—' anser skulle vara värdefullt i sig.

Sammanfattningsvis delar SFF utredningens åsikt att man bör söka dif- ferentiera lånevillkoren i högre grad än i dag. Vidare anser SFF det vara riktigt att även andra företag än industriföretag ges tillträde till obligations- marknaden, likaså att man avskaffar nuvarande emissionsstämpel och fondstämpel.

Hänvisningar till PS7

11 Övriga frågor

Under denna rubrik berörs frågor om de statligt reglerade fondemas för- valtning och placeringsregler samt vissa andra frågor som har tagits upp av remissinstanserna. bl.a. skattefrågor. hushållens aktiesparande. tillän- ningars aktieförvärv. regionala kreditinstitut m. m.

11.1. Kammarkollegiet

Kammarkollegiet förvaltar. såsom framgår av kapitel I.? i kapitalmark- nadsutredningens huvudbetänkande. ett stort antal fonder av olika slag. Vissa av dessa fonder utgör delar av statens förmögenhet. dets. k. statska- pitalet. Till denna kategori hör ett antal statliga utlåningsfonder. kollegiets delfond av fonden för låneunderstöd. tre statliga pensionsfonder samt fon- den för statens aktier. Från kapitalmarknadssynpunkt torde endast pen- sionsfonderna ha något intresse. Dessa är nämligen de enda av kollegiet förvaltade statliga fonder som har medel placerade på denna marknad.

Förutom en del fonder som alltså ingår i statskapitalet förvaltar kollegiet även ett betydande antal donations— och andra fonder redovisade under den gemensamma beteckningen övriga diverse medel. Hit hör bl.a. all- männa arvsfonden. kyrkofonden. handelsflottans pensionsanstalts place- ringsfond och samefonden. Till övervägande del består dessa fonders till- gångar av investeringar på kapitalmarknaden. Av väsentlig betydelse är att vad som redovisas såsom övriga diverse medel inte ingår i statsförmögen- heten. Dessa medel kan därför inte fritt förfogas över från statens sida. ln— nebörden av det statliga ansvaret för medlen i placeringshänseende har närmare analyserats av [956 års fondutredning i betänkandet (SOU

. 1959: 29) Donationsfonder och övriga diverse medel inom statsförvaltning- en. sid 15:

"Genom mottagandet av donationsfonder och gåvomedel kan staten sä- gas ha påtagit sig ett förvaltaransvar. vilket till sin innebörd närmast är att jämföra med det ansvar som åvilar en förmyndare eller god man. Liksom en sådan förtroendeman bör staten vid fullgörande av sitt förvaltningsupp- drag tillse, att de anförtrodda medlen såvitt möjligt placeras på ett sätt, som medger trygghet för deras bestånd. Härav följer att staten vid valet av placeringsobjekt icke kan nöja sig med att fästa avseende vid endast vissa risker men bortse från andra. En allsidig prövning av riskmomenten bör ske. och härvid måste skälig hänsyn tagas till de förändringar som inträtt under senare årtionden. Från att tidigare den nominella förlustrisken an- setts vara den väsentligaste placeringsrisken. framstår sålunda i dag värde-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 286

försämringsrisken såsom den allvarligaste. Uppenbarligen finnes det i och för sig icke något skäl att värdera en förlust uppkommen genom värdeför- sämring under en inflationsperiod annorlunda än en nominell förlust. Då allmänt vedertagna regler om riskfördelning vid placering av fondkapital bör tillämpas även beträffande donationsmedlen. måste en anpassning av placeringsreglerna ske till utvecklingen. så att större valfrihet erhålles.

Fondutredningens uttalande avser formellt endast förvaltaransvaret för donationsfonder. Enligt kollegiets uppfattning är dock ett likartat synsätt naturligt även på flertalet andra såsom övriga diverse medel redovisade fonder."

Mot bakgrund av statens sålunda preciserade förvaltaransvar kan det vara av intresse att närmare granska hur detta ansvar axlats under senare årtionden. Fondutredningen avgav sitt förut nämnda betänkande i septem- ber 1959. Betänkandet innehöll bl. a. förslag att en fjärdedel av kapitalbe- hållningen i de donationsfonder som numera kollegiet förvaltar skulle få placeras i aktier noterade på Stockholms fondbörs. Någon omedelbar verkställighet ledde dock inte detta förslag till. Först vid halvårsskiftet l968 — alltså nästan nio år senare — erhölls placeringsregler för donations- fondema i allt väsentligt överensstämmande med förslaget. Motsvarande bestämmelser fastställdes för arvsfonden år 1969 och för kyrkofonden 197].

Sistnämnda år hemställde den dåvarande fondförvaltaren statskontoret att andelen börsnoterade aktier i donationsfonderna och arvsfonden skulle få höjas från 25 till 50 procent av respektive fonds behållning. Sedan fond- förvaltningen överförts till kollegiet kompletterade detta år l974 statskon- torets framställning och utsträckte samtidigt yrkandet om större aktieandel till kyrkofonden. l974 hemställde också styrelsen för handelsflottans pen- sionsanstalt (HPA) om en 50-procentig aktieplaceringsrätt för sin av kolle- giet förvaltade placeringsfond. En ansökan av huvudsakligen samma inne- börd avgavs vidare under våren l977 styrelsen för samefonden efter sam- råd med kollegiet som även förvaltar denna fond. Samtliga här uppräknade ansökningar — utom såvitt avser donationsfonderna — vilar t. v. iavvaktan på det nu remitterade betänkandet.

Vad innehåller då Kapitalmarknadsutredningens slutbetänkande av in- tresse i sammanhanget? Till att börja med kan noteras att utredningen i sin sammanfattning av kapitel l3 bl. a. anför att de fonder. som finns vid sidan av AP-fonden och vars placeringsregler fastställts av staten. har ett så be— gränsat nettoplaceringsbehov att deras betydelse från kapitalmarknads- synpunkt är ringa. Det är därför knappast — konstaterar utredningen -— dess uppgift att genomföra en översyn av angivna regler. Kollegiet delar denna uppfattning som f. ö. framförts under hand till dåvarande finansde- partementet efter remissbehandlingen av verkets kompletterande fram- ställning år 1974.

Förutom en konsekvensändring i reglerna för HPA:s placeringsfond framlägger kapitalmarknadsutredningen inte några förslag till ändringar i bestämmelserna om de fonder kollegiet förvaltar. ! stället förordar utred- ningen en särskild översyn av placeringsreglerna för bl. a. dessa fonder.

Kollegiet hälsar med tillfredsställelse det visserligen otillräckliga. men klart positiva förslaget tilljustering av stadgarna för HPA-fonden. Verket finner det emellertid beklagligt att en mera definitiv lösning av reglerna om placering för arvsfonden. kyrkofonden. HPA:s placeringsfond och same- fonden — efter alla års utredande och övervägande — nu måste skjutas yt- terligare på framtiden. Hanteringen av detta spörsmål synes kollegiet då-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 287

ligt stämma överens med det förvaltaransvar som här åvilar staten enligt vad tidigare framhållits. Det är främst mot denna bakgrund man skall se kollegiets nyligen företagna åtgärd att med stöd av permutationslagen (l9722205) ge i varje fall av verket förvaltade donationsfonder tidsenligt adekvata placeringsregler.

Även om alltså kapitalmarknadsutredningen i princip inte ansett sig böra presentera några nya regler om fondernas placeringar. har utredningen än- dock framfört cn del synpunkter på hur fondmedlen lämpligen bör investe- ras. Enligt utredningens mening talar goda skäl för att placeringsmöjlighe- terna för tlertalet fonder begränsas till obligationer. kommunlan och andra värdehandlingar av sådant slag som inte kräver särskild säkerhetsprövning i det enskilda fallet. Härigenom kan fondförvaltningen bedrivas i organisa- toriskt enkla former och onödigt vidlyftig administration undvikes.

Kollegiet delar uppfattningen att investeringar i obligationer. kommun- Iån och dylikt är förenade med vissa administrativa fördelar. inte minst för den typ av institutionella placerare som verket representerar. Denna syn- punkt kan dock rimligen inte få vara utslagsgivande för placeringspoliti— ken. I stället bör givetvis avgörande vikt tillmätas vilka investeringar som från avkastnings-. värdesäkrings-. likviditets- och risksynpunkter framstår såsom på sikt mest fördelaktig. Vid en sådan bedömning har fullständig enighet rått inom kollegiet och dess expertråd för frågor om medelsplace- ring m.m. att investeringar i aktier samt intecknings- och övriga reverslån skall prioriteras. Samtidigt med att sistnämnda placeringar ökats har kolle- giets redan tunga engagemang i obligationer. kommunlån och liknande successivt dragits ned.

I anslutning till kapitalmarknadsutredningens uttalande om önskvärdhe- ten att bedriva fondförvaltningen i organisatoriskt enkla former vill kollegi— et framhålla att verket för sin del inte byggt upp någon särskild funktion för kreditbedömning och aktieanalys. Verket replierar i dessa hänseenden på sitt expertråd och de kvalificerade tjänster som bankema erbjuder. All kol- legiets nyutlåning utom till gamla och välkända kunder sker exempelvis ge- nom förmedling av någon bank med vilken verket kontinuerligt står i af- färsförbindelse. Därvid torde banken i princip få anses ha samma ansvar som vid emission av t. ex. ett obligationslån. Även likviditetsmässigt sy- nes skillnaden mellan börsnoterade värdepapper såsom obligationer. å ena. samt intecknings— och övriga reverslån. å andra sidan. inte vara så stor som ibland antas. Genom bankemas förmedlingsverksamhet kan näm— ligen också lån. som inte är börsnoterade men av god kvalitet. köpas och säljas i viss utsträckning.

Om kapitalmarknadsutredningens förslag till ändrad placeringsinrikt— ning genomfördes. skulle visserligen någon förenkling i kollegiets fondför- valtning kunna uppnås. Vinsten härav bedömer verket emellertid vara så marginell att man skäligen kan bortse från densamma. Vad som däremot inte bör negligeras är att en sådan omläggning minskar möjligheterna att skydda fondkapitalet mot den fortgående penningvärdeförsämringen ge- nom investeringar i aktier samt att direktavkastningen på de räntebärande placeringama blir lägre. Enligt kollegiets uppskattning har den genomsnitt- liga effektiva avkastningen (utdelningar+ kursförändringar) på den av fondbyrån förvaltade aktieportföljen sedan slutet av 1960-talet med ett par. tre procent överstigit räntan på nyemitterade obligationer under samma period. Även räntan på de intecknings- och övriga reverslån som kollegiet beviljat har i allmänhet överstigit såväl obligations- som kommunlånerän- torna.

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 288

Trots att alltså kollegiet fört en ur fondernas synvinkel mer aktiv och fördelaktig placeringspolitik än den kapitalmarknadsutredningen förordar har under den hittills gångna delen av l970-talet genomsnittlig direktav- kastning på investerat kapital avsevärt understigit denna periods infla— tionstakt. En ändrad inriktning av placeringarna i överensstämmelse med utredningens intentioner skulle — mot denna bakgrund samt med hänsyn till fondemas allmännyttiga karaktär och statens förvaltaransvar — inte va- ra försvarlig. Måhända skulle någon vilja hävda att en dylik politik ändock vore motiverad. nämligen utifrån intresset att vidga obligationsmarknaden respektive underlätta kommunernas långfristiga upplåning. Mot en sådan uppfattning talar emellertid att fondema - såsom utredningen konstaterat — har ett så begränsat nettoplaceringsbehov att de är ointressanta i sam- manhanget. Det kan vidare ifrågasättas om inte ett främjande på detta sätt av angivna intressen vore en "détoumement de pouvoir": statens förvalt- ning av dessa anförtrodda medel har till enda uppgift att tillgodose fonder- nas rätt och bästa.

()m kollegiet alltså har invändningar mot kapitalmarknadsutredningens synpunkter på investeringspolitiken. vill verket inte motsätta sig utred- ningens förslag om en översyn av de statligt reglerade fondernas place- ringsbestämmclser. Översynen kan lämpligen — i varje fall i en första om- gång — begränsa sig till de statliga kapitalfonder och fonder av diverseme- delsnatur. som förvaltas av riksförsäkringsverket och kollegiet. medan do- nationsfonder på vilka permutationslagen är tillämplig bör hållas utanför. För att inte på nytt begrava ärendet i en stor utredning under avsevärd tid framöver föreslås att kollegiet, riksförsäkringsverket och riksrevisionsver- ket får i uppdrag att gemensamt verkställa översynen och framlägga härpå grundade förslag. Myndigheter bör vara oförhindrade att — om så prövas lämpligt - även lägga fram förslag om samarbete dem emellan för att främ- ja en ökad effektivitet i fondförvaltningen. Riksförsäkringsverket och riks- revisionsverket har vid underhandskontakt ställt sig positiva till det här framlagda förslaget.

l1.2 Riksförsäkringsverket

l slutbetänkandets kapitel 13 behandlas vissa fonder bl. a. de av riksför- säkringsverket förvaltade. Utredningen framför att för sådana fonder är en detaljerad översyn av placeringsreglerna påkallad. Fondmedel kan nämli— gen nu placeras på en mängd olika sätt som endast synes vara ägnade att skapa en onödigt vidlyftig administration. Utredningen ifrågasätter särskilt om fondmedel bör få placeras i fastigheter och inteckningslån. Utredning- en menar att istället goda skäl talar för att placeringsmöjligheterna begrän— sas till obligationer. kommunlån och andra värdehandlingar av sådant slag som inte kräver särskild säkerhetsprövning ide enskilda fallen.

Riksförsäkringsverket har samma mening som kapitalmarknadsutred- ningen att möjligheterna att placera fondmedel i fastigheter och inteck— ningslån bör upphöra. Verket har f.n. ca 73 mkr placerade i inteckningslån och söker sedan lång tid tillbaka avveckla denna lånestock. Några nypla- ceringar i inteckningslån förekommer inte.

Riksförsäkringsverket vill i detta sammanhang ta upp frågan om ytterli- gare förenklingar av verkets fondförvaltning. Som framgår av kapitalmark- nadsutredningens betänkande förvaltar verken ca 3 700 mkr huvudsakligen placerade i kommunlån och obligationer. Beslut i placeringsfrågor fattas av särskilda av regeringen utsedda fondfullmäktige: verkets generaldirektör

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 "89

b

och överdirektör. riksbankschefen, VD för 4:e AP-fonden. två bankdirek- törer från affärsbanker samt en riksdagsman. Riksförsäkringsverket hand- har dessutom fonder — allmänna sjukförsäkringsfonden och arbetslöshets- fonden samt arbetarskyddsfonden — där medlen är placerade på räkning hos riksgäldskontoret resp. insatt på bankräkning. Det är alltså här fråga om en enkel hantering och fondema förvaltas ej heller av fondfullmäktige.

Eftersom medelsförvaltning inte är riksförsäkringsverkets uppgift finns det anledning att undersöka om motsvarande placeringar även kunde gälla de av fondfullmäktige förvaltade medlen. Genom att placera medel hos riksgäldskontoret eller bankinstitutet skulle riksförsäkringsverket överlåta sin medelsförvaltning till andra organ. Samtidigt skulle verket ändå på ett enkelt sätt ha tillgång till medlen för de utbetalningar (t. ex. arbetsskadeer- sättningar) till vilka de är avsedda.

Ett alternativ är att överföra verkets nuvarande placeringar till annat or- gan som sysslar med medelsförvaltning, t. ex. AP-fonden eller kammarkol- legiet.

Riksförsäkringsvcrket anser att frågan om förvaltningen av verkets fon- der bör utredas.

11.3 LRF

Utredningen har ansett att placeringsreglerna för fonder som bl.a. Riks- försäkringsvelrket och Kommerskollegium förvaltar bör ses över. Särskilt framför utredningen att goda skäl talar för att placeringsmöjligheter för fle- ra fonder bör begränsas till obligations-, kommunlån och andra värdehand- lingar som inte kräver särskild säkerhetsprövning i det enskilda fallet. LRF vill understryka betydelsen av att en sådan översyn kommer till stånd och att utredningens synpunkter beaktas.

11.4 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Styrelsen tar i det följande upp ett antal frågor, som utredningen inte ta- git ställning till i sitt huvudbetänkande men som enligt styrelsens uppfatt- ning bör uppmärksammas. Vissa av dessa frågor behandlas i utredningens bilaga 3.

Hushållen

Det finns fler skäl än de som tidigare nämnts att söka få större bidrag från hushållen i utbudet på aktiemarknaden. Ett sådant är att en fungeran- de marknad förutsätter att det finns många oberoende beslutsfattare. Det finns en risk att antalet sådana blir för litet med den tilltagande institutiona- liseringen av aktieägandet. Eftersom institutionerna sannolikt kommer att fortsätta att växa. en utveckling som det för övrigt inte finns anledning att motarbeta. måste gruppen övriga placerare växa fortare för att pluralismen skall upprätthållas. Antalet aktieägare har vuxit avsevärt under de senaste tio åren. Antalet uppskattas enligt SlFO för närvarande till närmare 750000. vilket skulle innebära en fördubbling på tio år. De nya placerarna är emellertid i helt dominerande grad småsparare med var för sig små pos- ter av aktier eller andelar i aktiefonder. Ökningen av antalet har där inte kunnat hindra att det totala beståndet av aktier i privata händer sjunkit ge- nom att stora förmögenheter minskats genom dödsfall eller på annat sätt.

Genom den utbyggnad av socialförsäkringama. som ägt rum under ef- terkrigstiden, antas en rad traditionella motiv för enskilt sparande ha fallit

Prop. 1978/79: 165 Bilaga 3 290

bort. ATP-reformen och de förbättrade sjukförsäkring-arna har minskat be- hovet av sparande för sådana ändamål. Utbildningsreformema har mins- kat föräldrars behov av sparande för att säkra barnens uppfostran etc. Lik- väl har hushållens sparkvot efter ett fall under 1960-talet åter ökat och lig- ger nu på förhållandevis hög nivå. En stor del av denna består av försäk- rings- och egnahemssparande. men det kunde likväl göras gällande att. se- dan traditionella behov av sparande bonfallit. utrymme finns för placering i aktier och att det vore möjligt att få till stånd ett ökat utbud. om såsom ti- digare framhållits dcls avkastningskraven kunde mötas, dels skatteregler- na ändrades så att icke placeringar i aktier diskriminerades såsom nu sker.

Realisationsvinstbeskattningen

Realisationsvinstbeskattningen skärptes i mitten-av 1960-talet och har sedan ytterligare skärpts. Dessa åtgärder vidtogs mot bakgrunden av en lång period av trendmässig kursuppgång för så gott som alla papper. Sedan dess har kursutvecklingen varit betydligt mera splittrad med stora skillna- der företag emellan och större amplituderi kurssvängningama. Företagen hade tidigare en stabil tttdelningspolitik. Utdelningshöjningar gjordes med relativt lång eftersläpning i förhållande till vinstutvecklingen. Utdelnings- sänkningar var sällsynta. Under trycket av ett ökat intresse. frätnst från in- stitutionernas sida. för direktavkastning har under de senaste tio åren ut- delningshöjningar blivit frekventare men samtidigt också utdelningssänk- ningar vanligare. Under de senaste åren har. som tidigare framhållits. ett antal företag helt fått inställa utdelningen. Svåra förluster i några av börs- företagen har föranlett drastiska kursfall. Sannolikheten för att förlora på en aktieplacering är därför numera betydligt högre än för tio å tjugo år se- dan.

Mot denna bakgrund är det motiverat att slopa realisationsvinstbe- skattningen på aktier. Om detta icke är genomförbart. bör man överväga att förändra realisationsvinstbeskattningen så att aktier i detta avseende blirjämställda med fastigheter. dvs. att endast reala realisationsvinster be- skattas. Regler som innebär att endast nettoförsäljningar. icke omplace- ringar av aktier. drabbades av realisationsvinst skulle också förbättra ak- tiernas ställning som placeringsinstrument.

En annan tänkbar åtgärd vore att vid inkomstbeskattningen öka schab- lonavdraget för kapitalinkomster. eventuellt att införa särskilda och mera favorabla skattetaxor för aktieinkomster — allt i syfte att locka fram ökat utbud av riskvilligt kapital.

Ett mera radikalt sätt att skapa förutsättningar för enskilda hushålls ut- bud genom att förstärka deras kapacitet för sparande vore att införa inves- teringsfonder för hushåll (se bilaga 3 till utredningen. sid. 79).

Utlänningars förvärv av svenska aktier

Det är angeläget att svenska företag har kanalerna till de internationella kapitalmarknadema öppna — inte bara för lånekapital utan även för risk- villigt sådant. Utlänningar har ttnder en lång följd av år netto varit säljare av svenska aktier på den svenska marknaden. Ett bidrag från utlandet till den svenska kapitalförsörjningen kräver således att denna ström vänder. En första förutsättning härför är givetvis att svenska företag framstår som attraktiva investeringsobjekt. Valutaregleringen förbjuder i princip valuta- utlänningar att köpa och sälja svenska värdepapper i Sverige. S. k. switch- affarer tillåts emellertid. och Riksbanken ställer sig sedan ett antal år regel- mässigt välvillig till framställningar från valutautlänningar om tillstånd för

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 291

återköp. En utvecklad handel förutsätter emellertid att utlänningar fritt kan köpa och sälja svenska aktier på den svenska marknaden. 1 en långsik- tig strategi föratt förkovra den svenska aktiemarknaden ingår en liberali- sering och teknisk förenkling av valutaregleringen i vad gäller handel med värdepapper. Någon risk för att utlänningar skulle genom en friare handel kunna dominera svenska börsföretag finns icke. då flertalet börsbolag i si- na bolagsordningar intört s. k. utlänningsklausul. som begränsar utländska ägares aktieinnehav till högst två femtedelar av totala aktiekapitalet och dessutom högst en femtedel av röstetalet för samtliga aktier. Enligt de un- dersökningar. som redovisas i bilaga 3. låg det utländska innehavet i så gott som samtliga undersökta börsföretag långt under det högsta medgiv- na.

11.5. Svenska civilekonomföreningen

! bilagan till KMU nämns ett antal förslag som avser att stimulera inves- teringar i aktier hos hushållen. Vi anser att dessa förslag bör bli föremål för närmare utredning i avsikt att utöka denna typ av sparande. Med hänsyn till aktiernas funktion som bevis på andel i väsentligen reala tillgångar syns oss en övergång till real reavinstbcskattning, som för egnahem. vara väl motiverad.

Sparande i aktiefonder har föreslagits som ett alternativ i det nyligen framlagda Iönsparprogrammet. Detta skulle inom de begränsade ramar som programmet medger sannolikt garantera värdebeständigheten hos det- ta sparande. För att medge en mer rimlig dimension på det långfristiga spa- randet anser vi dock att ett nysparande på åtminstone ett basbelopp per år och person bör kunna medges värdebeständig placering på inlåningsräk- ning eller i särskilda aktiefonder.

Nuvarande sparavdrag på 800 kr brukar ibland användas som motiv för att ytterligare åtgärder ej skall erfordras. Det är dock vår uppfattning att nämnda avdrag endast avser gynna förekomsten av en begränsad likvidi- tetsreserv och är helt otillräckligt inom ramen för ett långsiktigt sparande. Även i det korta perspektivet bör noteras att avdraget borde höjas ca 50% för att m. h. t. ränteläge och inflation motsvara samma bakomliggande ka- pital som då avdraget fastställdes till 800 kr.

11.6. Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen tar upp frågan om regionala kreditinstitut och anför där- vid följande:

En fördel med betalningsmedel i en penningekonomi är att de kan för- flyttas i rummet utan svårighet. Kapitalet känner i den meningen inga geo- grafiska barriärer. Ett objekt kan finansieras lika lätt oavsett var det är be- läget. Från den utgångspunkten spelar det ingen roll var någonstans kredit- instituten är lokaliserade.

En mer verklighetsanknuten beskrivning ger en annan värdering av be- tydelsen av kreditinstitutens placering. Ett beslut om lån till viss verksam- het föregås alltid av en ingående prövning av det objekt som skall finansie- ras och av den eller de personer som skall svara för att objektet ger pengar- na tillbaka. 1 det perspektivet är det rimligen av stor vikt att kreditinstitu— ten har en sådan regional och lokal förankring att de rätt kan avgöra om ett objekt skall finansieras eller inte. Situationen i Östergötland är i detta av- seende tillfredsställande. Här finns flera enheter som har hela sin verksam-

Prop. 1978/79:165 Bilaga 3 29”

(_

het baserad i regionen. Kunskaper om lokala förhållanden ttnderlättar samarbetet med andra organ som arbetar för utveckling av regionens nä- ringsliv. Minst lika viktigt är att avståndet till beslut i kreditfrågor är kort. Ärenden kan hanteras snabbare jämfört med det läge där beslut måste tas på en nivå vars befattningshavare finns på annat håll i landet. De privata instituten har ttnder senare år på ett märkbart sätt delegerat beslutsförmå- ga till region- och distriktskontor. Den statliga finansieringen av näringsli- vets investeringar sköts däremot fortfarande i alltför stor utsträckning på central nivå. Ärendehandläggningen blir mycket ofta tungrodd och dubbel- arbetc förekommer inte sällan. ()lika statliga myndigheter ägnar mycken tid åt att kontrollera varandra. För det kreditbehövande företaget är detta knappast en önskesituation. Särskilt den långdragna handläggningen också i beloppsmässigt små ärenden upplevs som mycket besvärande. Det finns anledning att den statliga kreditorganisationen följer den privata sidan och fördelar beslutsbefogenhet i ökad utsträckning till regionala organ.

Prop. l978/79:165 Bilaga 3 293