RÅ 1997:13

S.S. överklagade beslutet till Länsrätten i Örebro län.

Länsrätten i Örebro län (1996-02-23, ordförande Åkerblom) avslog på anförda skäl överklagandet.

S.S. överklagade.

Kammarrätten i Jönköping (1996-08-08, Nordling och Stridbeck, referent) meddelade inte prövningstillstånd.

S.S. överklagade hos Regeringsrätten och hemställde om prövningstillstånd för omprövning och upphävande av Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassas beslut om avstängning från rätt till ersättning.

Prövningstillstånd meddelades.

Arbetsmarknadsstyrelsen yrkade att länsrättens dom skulle stå fast. Styrelsen anförde vidare att såväl Länsrätten i Örebro län som Kammarrätten i Jönköping varit behörig att pröva målet.

Regeringsrätten (1997-04-25, Tottie, Werner, von Bahr, Baekkevold, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa meddelade genom sitt lokalkontor i Örebro den 13 oktober 1995 ett beslut om att avstänga S.S. under viss tid från rätt till ersättning enligt ALF. På begäran av S.S. omprövade kassan åtgärden men beslöt genom huvudkontoret i Stockholm den 24 november 1995 att inte ändra sitt beslut. S.S. överklagade beslutet till Länsrätten i Örebro län, som i dom den 23 februari 1996 (mål nr 133-96) avslog överklagandet. Kammarrätten i Jönköping har därefter genom det nu till Regeringsrätten överklagade beslutet vägrat S.S. prövningstillstånd.

Frågan i målet i Regeringsrätten är om kassans beslut skolat överklagas till Länsrätten i Örebro län, inom vars område lokalkontoret är beläget, eller till Länsrätten i Stockholms län, inom vars område huvudkontoret är beläget och kassans styrelse har sitt säte.

Enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver något annat. Någon sådan föreskrift har inte utfärdats såvitt är av betydelse för nu aktuellt mål.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar tillkom när prövningen av mål flyttades ned från kammarrätt till länsrätt som första domstolsinstans. Därvid uttalades bl.a. följande (prop. 1993/94:133 s. 32). "Huvudprincipen skall således vara att den länsrätt är behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller ärendet först prövats. I de fall en central eller regional förvaltningsmyndighet har överprövat ett lokalt fattat beslut är alltså den länsrätt behörig att pröva ärendet, inom vars län det första beslutet har fattats." Regeringsrätten har i ett avgörande funnit att beslut av Statens invandrarverk - vilka fattas dels vid huvudkontoret i Norrköping, dels genom regionala organ - skall, när beslutet har fattats av ett regionalt organ, överklagas till länsrätten i det län där detta organ är beläget (RÅ 1995 ref. 20).

Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga föreningar som handlägger arbetslöshetsersättningar finansierade med statliga bidrag. De skall registreras hos och stå under tillsyn av Arbetsmarknadsstyrelsen. Även om kassorna är privaträttsliga organ utgör deras beslut avseende ersättningsfrågor myndighetsutövning.

De beslut som fattas i denna myndighetsutövning får överklagas till länsrätt. Enligt 98 § ALF får dock kassans beslut inte överklagas innan kassan har omprövat sitt beslut. Detta innebär att klaganden, när han har fått del av omprövningsbeslutet, måste ta ett nytt initiativ, om han önskar att ärendet skall tas upp av länsrätten; kassans första beslut anses förenat med endast en rätt för den försäkrade att begära omprövning och besvärsrätten anses i stället knuten till det beslut som fattas med anledning av omprövningen (prop. 1983/84:126 s. 19, jfr prop. 1985/86:80 s. 41 och 43).

Arbetslöshetskassan står under ledning av en styrelse, som svarar för kassans organisation och förvaltningen av kassans angelägenheter (64 § ALF). Styrelsen kan bemyndiga annan att företräda kassan och teckna dess firma, om inte ett förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna (68 § ALF). Arbetslöshetskassorna kan i enlighet därmed ha antingen central eller lokal administration. Är administrationen central fattas samtliga beslut - även omprövningsbesluten - på huvudkontoret. Vid lokal administration fattas de s.k. första besluten på ett lokalkontor. Vid huvudkontoret handläggs i första hand omprövningsärendena. Den väsentligaste skillnaden mellan lokal och central administration har sagts vara på vilken nivå inom organisationen man rent faktiskt fattar ersättningsbesluten (SOU 1996:51 s. 83).

Den ordning för beslutsfattandet som enligt det anförda gäller vid arbetslöshetskassor med lokal administration är enligt Regeringsrättens mening att se som en av praktiska skäl förestavad lösning på frågan om behörigheten att primärt företräda kassan. Även de lokala s.k. första besluten är i enlighet med associationsrättsliga principer att betrakta som av kassan fattade beslut. Vare sig dessa beslut fattas på lokal eller central nivå skall de vid ett överklagande omprövas och omprövningen görs av beslutsorganet självt. De s.k. första besluten är således inte att jämställa med sådana på lokal nivå självständigt fattade myndighetsbeslut som vid ett överklagande styr valet av behörig länsrätt. Kassornas omprövningsbeslut i ärenden enligt ALF skall därför överklagas till den länsrätt inom vars domkrets kassan är belägen, dvs. där kassans styrelse har sitt säte (prop. 1992/93:215 s. 26).

På grund av det anförda finner Regeringsrätten att Länsrätten i Stockholms län haft att pröva S.S:s överklagande i målet. Länsrättens dom och kammarrättens beslut skall därför undanröjas.