Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ändringar i villkoren för tidigare lämnade lån med villkorlig återbetalningsskyldighet till dels Nyby Udde- holm AB som ett led i en statlig medverkan till en" omstrukturering av den del av specialstålindustrin som är inriktad på rostfritt stål, dels AB Bofors- Kilsta i samband med en finansiell rekonstruktion och strukturell omvand- ling av bolagets verksamhet. I propositionen redovisas dessutom vissa andra statliga insatser"-"för att åstadkomma en strukturomvandling inom specialstålindustrin. Förslag läggs vidare fram om att 25 milj. kr. anvisas för särskilda utvecklingsinsatserli Bergslagen.

! Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 157

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84: l57 2 Utdrag lNDUS'IRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssatnmanträde |984-03- IS

Närvarande: statsrådet l. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Bo- ström. Bodström, Göransson. Gradin. Holmberg. Hellström. 'l'hunborg. Wickbom '

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om strukturförandringar inom specialstålindustrin, m. m.

1. Inledning

Under åren 1978— 1979 ställde staten finansiella resurser till specialstål- industrins och stålgjuteriindustrins förfogande för att underlätta struktur- anpassningen inom dessa branscher. Resurserna ställdes till företagens_ förfogande i form av lån och lånegarantier om sammanlagt 930 milj. kr. via delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher (prop. l977/78z47. NU 30. rskr 84). . .

I enlighet med riksdagens bemyndigande i december 1977 (prop. . l977/78: 25 bil. ll, AU 18. rskr 86) beviljades Uddeholms AB (Uddeholm) ett lån på 600 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet. Med stöd av riksdagens beslut i maj 1979 (prop. 1978/79: |94. NU 44. rskr 37) medgav regeringen att 250 milj. kr. av ovan nämnda villkorslån överfördes till Nyby Uddeholm AB, ett dotterbolag till Uddeholm. Uddeholm har under år 1982 vänt sig till regeringen angående en statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm AB.

Med stöd av riksdagens bemyndigande i november l979 (prop. l979/80: 3, NU ], rskr 29) beviljades AB Bofors-Kilsta (Bofors-Kilsta) ett villkorligt lån på 50 milj. kr. Vidare har den tidigare nämnda delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher beviljat bolaget ett villkorslån på 50 milj. kr. AB Bofors (Bofors). moderbolag till Bofors-Kilsta. har under år l982 vänt sig till regeringen angående en statlig medverkan för att finansiellt rekonstruera Bofors-Kilsta.

Förutom ovan nämnda lån har såväl företagen inom den rostfria sektorn av specialstålindustrin som Bofors-Kilsta vid olika tillfällen beviljats lo- kaliseringslån.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84:157 3

En förteckning över statliga lån och lånegarantier till berörda företag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga I.

1 november 1982 tillkallade regeringen en särskild specialstålkommis- sion med uppgift att utarbeta förslag i syfte att främja en ändamålsenlig struktur inom främst den del av specialstålindustrin som är inriktad "på rostfritt stål. '

Kommissionen avlämnade i början av december samma år en lägesrap- port vari bl. a. angavs förutsättningarna för kommissionens vidare arbete.

Den 30 juni 1983 överlämnade specialstålkommissionen sitt slutbetän- kande. Kommissionen konstaterade därvid att det krävs kraftfulla struk- turåtgärder för att effektivisera den del av specialstålindustrin som är inriktad på rostfritt stål. Kommissionen ansåg vidare att strukturåtgär- derna borde genomföras snabbt på grund av berörda företags dåliga resul- till.

Förhandlingar har under år 1983 pågått mellan ägarna till de svenska specialstålföretagen Avesta Jernverks AB (Avesta), Fagersta AB (Fager- sta). Nyby Uddeholm AB (Nyby Uddeholm) och Sandvik AB (Sandvik) om en ny struktur inom området rostfritt stål. Parallellt härmed har företrä- dare för industridepartemcntet fört diskussioner med berörda ägare om förutsättningarna för en statlig medverkan i detta Sammanhang. 1 början av år 1984 enades ägarna om en strukturlösning som regeringen med förbehåll för riksdagens godkännande beslutat medverka i. '

Skrivelser om behovet av insatser för "att främja sysselsättningen på bruksorter i Bergslagen har kommit in till regeringen, liksom vissa skri- velser i frågor rörande specialstålindustrin.

Jag avser nu att ta upp frågan om statens medVerkan till den nämnda strukturlösningen. Vidare vill jag ta upp frågan om statlig medverkan-i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta. Slutligen tar jag också upp frågan om långsiktiga åtgärder för att främja utvecklingen av näringslivet i Bergslagen. '

2. Tillverkningen av rostfritt stål

Stål indelas vanligen i handelsstål och specialstål. Indelningen grundas . på stålets kemiska sammansättning. Handelsstål har en låg kolhalt — mindre än 0,6% — och ingen eller ringa halt av legeringsämnen. Allt annat stål klassificeras som specialstål.

Specialstålprodukterna består i huvudsak av rostfritt stål. olegerat kol- rikt stål, verktygsstål. seg- och sätthärdningsstål samt kullagerstål. Domi- nerande produktgrupp är de rostfria stålprodukterna.

' 1 specialstålkommissionen ingick Tony Hagström. ordförande, Erik Berg. Sören Gyll. Bert Lundin. Rutger Martin-Löf. Arne Westerberg. Jan Beckeman. sekretera- re. och Hans Olsson. sekreterare.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84:157 4

Hur produktionen inom landet fördelarlsig på handelsstål. specialstål och den del av specialståltillverkningen som utgörs av rostfritt stål belyses i ruhe/I ].

Tabell 1. Sveriges produktion av handelsstål. specialstål och rostfritt stål år 1982

Produktion av rastäl

tusen ton Cé- Handelsstål 2 851 68 Specialstål _ I 335 32 Därav: Rostfritt stål . 372 9 4 186 100

Kill/u: Jernkontoret.

Tonnagemässigt svarar specialstålet för omkring en tredjedel av hela den inhemska råstålproduktionen. vilket är en mycket hög andel internationellt sett. Värdemässigt är specialstålets andel nästan dubbelt så stor eller ca 60 % '

Den svenska tillverkningen av rostfritt stål är i stort sett koncentrerad till fyra företag — Avesta. Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik. Hos Avesta. Fagersta och Nyby Uddeholm utgör ståltillverkning. och därvid främst tillverkningen av rostfritt stål. den helt övervägande delen av verk- samheten. Sandvik däremot är mindre beroende av stältillverkning. Före- tagets ståltillverkning innefattar dessutom en avsevärd volym icke rostfria produkter.

Specialstålindustrins betydelse för sysselsättningen belyses i tabell 2. Specialstålverken svarar för nästan två tredjedelar av antalet sysselsatta inom stålindustrin. Nämnda fyra företag med inriktning på rostfritt stål svarar för drygt en tredjedel av stålindustrins sysselsättning.

Tabell 2. Sysselsättningens fördelning på handelsstålverk och specialstålverk år 1982

Antal sysselsatta 17? Handelsstålverk 13 900 37 Specialstålverk 23 500 63 Därav: Avesta. Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik (stålrörelsen) . 13 200 35 37 400 100

Källa: Företagen.

Avesta. Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik har samtliga en integre- rad produktion, dvs. egen metallurgi — ugnar och ämnestillverkning — och vidareförädling. Produktinriktningen för de fyra företagen kan sammanfat- tas på följande sätt. - Avestas produktion är starkt koncentrerad till varm- och kallvalsad plåt.

• Sida 5
•  Original

'JI

Prop. 1983/84:157

— Fagerstas produktion avser företrädesvis valstråd. smala kallvalsadc band och svetsade rör.

— Nyby Uddeholms produktion är den minst koncentrerade. De fakture- ringsmässigt största produkterna är varm- och kallvalsad plåt. stång samt svetsade och sömlösa rör.

— Sandviks tillverkning av rostfria produkter är starkt koncentrerad till sömlösa rör. Avesta ingår i Axel Johnson Gruppen. Fagersta och Sandvik har båda ett spritt ägande med vissa dominerande minoritetsintrcsscn. Genom bil- ' dandet av Nyby Uddeholm år 1979 — med hjälp av bl.a. statliga insatser — skedde en samordning mellan Gränges Nyby AB och enheterna för rost- fritt stål inom Uddcholm. Nyby Uddeholm är sedan början av år 1983 helägt dotterbolag till Uddeholm.

Tabell 3. Omsättning och resultat är 1982 för de företag som tillverkar rostfritt stål

Omsättning Resultat efter avskriv- Milj. kr. ningar och finansnetto Avesta 1 134 — 1 10 Fagersta 1219 — 55 Nyby Uddeholm ! 346 — 157 Sandvik (stålrörelscn) 2 658 — .5

Anni. Uppgifterna inkluderar' | begränsad tltsträckning även andra vcrksamhetsom- råden än tillverkning av rostfritt stål Källa: Företagen.

Vissa uppgifter om de fyra specialstålföretagen redovisas i tabell 3. Förlusterna i tillverkningen av rostfritt stål'var betydande år 1982. Ändå innebar år 1982 en minskning av förlusternajämfört med året innan. För ett företag. Nyby Uddeholm var dock det ekonomiska läget kritiskt mot sltttet av nr 1982. '

Av specialstålproduktionen exporteras ca 75 %. främst till Västeuropa. Sysselsättningcn vid de olika arbetsställen som tillverkar rostfritt stål

' redovisas i ruhe/14. som också belyser branschens betydelse för sysselsätt- ningen på berörda orter.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84:157 6

Tabell 4. Berörda kommuners beroende av sysselsättningen inom tillverkningen av rostfritt stål

Företag/ Antal an- Berörd Andel av sysselsättningen. G?: _

anläggning ställda kommun ()rten' Regionen* 1980 ' Totalt lndustri lndustri

Avesta 2 582 Avesta 29.0 78.8 26.7

Fagersta

— Fagersta 2 202 Fagersta 29.0 59.6 19.9 — Långshyttan 817 Hedemora 58.9 92.5 9.2

Nyby Uddeholm . '

— Degerfors 1 477 Degerfors 43.4 82.5 9.5 — Storfors 737 Storfors 56.8 96.1 4.8 — Torshälla 1'377 Eskilstuna 46.5 76 7 3.5

Sandvik

— Sandviken 5 130 Sandviken 33.9 62.0 24.4

(ståldiv.)

' Ortsbegreppet överensstämmer inte alltid med kommunen. : Begreppet region motsvarar här området kring resp. ort med en radie av 30 km.

Källa: lndustridepartementet.

3. Utvecklingen inom området rostfritt stål

1 vår omvärld kännetecknades sektorn rostfritt stål av en stark expan- sion från krigsslutet fram t.o.m. år 1974. Därefter skedde ett omslag till markant försvagning i efterfrågetillväxten. lnvesteringsbeslut. som togs före denna vändning under föreställningen om en fortsatt. stark marknads- tillväxt. resulterade under senare delen av 1970-talet i överkapacitet. [ alla västländer har området rostfritt stål alltsedan år 1975 präglats av ett kraf- tigt utbudsöverskott med starkt pressade priser och en klart otillfredsstäl- lande lönsamhet som följd.

Problemen har tvingat fram strukturförändringar på området över hela världen. I många. länder har producenterna vidtagit långtgående åtgärder för att minska kostnaderna och stärka positionerna på-marknaden. Ut- vecklingen har gått mot ökad koncentration. ägarmässigt eller till vissa produkter eller förädlingssteg. ,

Situationen har även lett till åtgärder på det handelspolitiska området. USA införde ijuli 1983 importrestriktioner i form av ökade tullar och kvantitativa begränsningar på vissa delar av specialstålimporten. Åtgärden motiverades bl. a. med att ökande importandelar drabbade de amerikanska producenterna på ett skadligt sätt. De kvantitativa begränsningarna avser rostfri stång. rostfri valstråd och verktygsstål.

Den svenska tillverkningen av rostfritt stål har med sitt starka export- beroende i hög grad berörts av den kris som nu under nio år präglat den internationella stålmarknaden. Tillbakagången har varit avsevärd sedan år 1974. Produktionen av rostfritt stål låg år 1983 närmare 30% under 1974 års

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84:157 7

l nivå. Effekterna på sysselsättningen inom de fyra specialstålföretagen belyses i tabell 5. Mellan åren 1976 och 1983 har antalet sysselsatta minskat med en tredjedel. Nedgången har varit relativt sett något starkare inom Nyby Uddeholm än inom övriga företag. Som framgårav. tabellen har utvecklingen varit olikartad vid olika arbetsställen. '

Tabell 5. Sysselsättningsutvecklingen inom de företag som tillverkar rostfritt stål

År 1976 Är 1983 Förändring Antal sysselsatta ??

Arawn 3 335 2 300 ——1 035 —31

. Fagersta 3 708 2 500 — | 208 —33 — Fagersta 2 873 1 850 —1 023 —36 — Långshyttan 835 650 - — 185 —22 ' Nyby (.it/delta!!" 4 324 . 2 521) - — 1 804 —42 — Degerfors 1 579 1 190 — 389 —25 - Storfors 867 440 — 427 —49 — Torshälla 1 878 890 - — 988 - —53' Sum/rik 5 922 4 100 —.-1 822 ' —3l (stålrörelsen) . 17 289 11 420 -5 869 . —34 .

Källa: Företagen.

För den svenska specialstålindustrin innebar utvecklingen under år 1983 en viss återhämtning. som åtminstone delvis hade samband med effekter av devalveringen hösten 1982. Den svenska stålefterfrågan vände under året uppåt under inflytande av bl. a. cn'ökad aktivitet inom verkstadsindu- strin. Samtidigt minskade importen och expörten av stål ökade. Den- svenska specialstålindustrin fick därmed en positiv utveckling som kon- trasterar mot branschens utveckling under år 1983 i flera andra länder.

Sektorn rostfritt stål. liksom specialstålindustrin i övrigt. har anpassat sig till utvecklingen främst genom att skaffa modernare produktionsutrust- ning och övergå till mer högförädlad produktion. Bl.a. har samtliga fyra företag moderniserat sina metallurgiska enheter med stränggjutning. Vissa ' av de vidtagna rationaliseringsåtgärderna har skett med stöd av de statliga lån och garantier som under åren 1978 och 1979 ställdes till specialstålin- dustrins och stålgiuteriindustrins förfogande för att underlätta strukturan- passningen. Större delen av det'härvid beviljade stödet på nära 1 miljard kronor har gått till tillverkare av rostfritt stål med tyngdpunkt på Nyby Uddeholm. _ . '

De anpassningsåtgärder som hittills vidtagits inom sektorn rostfritt stål' har inte i tillräcklig utsträckning förmått stärka företagens långsiktiga. internationella konkurrenskraft. '

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84:157 8 4 Specialstålkommissionen

Mot bakgrund av de problem som jag tidigare redovisat tillkallade rege- ringen i november 1982 en specialstålkommission med uppgift att utarbeta förslag i syfte att främja en ändamålsenlig struktur inom specialstålindu- strin. särskilt vad avser sektorn rostfritt stål. Som kommissionens primära uppgift angavs att analysera tänkbara förslag till en förbättrad struktur för nämnda sektor av specialstålindustrin enligt två alternativ: det ena under förutsättningen att inga ytterligare statliga insatser görs. det andra med förutsättningen att begränsade eftergifter av utestående statliga fordringar . görs i samband med utvecklingsinsatser och önskvärda förändringar i branschens struktur. Kommissionen avsågs också analysera konsekven- serna för sysselsättning och lönsamhet av de olika alternativ som kommis- sionen läggcr fram.

Kommissionen avlämnade en lägesrapport i december 1982. Lägesrapporten ger inledningsvis en kortfattad beskrivning av produk- tionsstrukturen för den svenska tillverkningen av rostfritt stål. De företag som berörs är Avesta. Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik.

l kommissionens rapport slås fast att den svenska produktionen av rostfritt stål har minskat påtagligt sedan mitten av 1970-talet. Enligt kom- missionen är det inte realistiskt att räkna med att de svenska företagen kan återvända till den tidigare större produktionsvolymen. Inriktningen bör vara att söka behålla de marknadsandelar man har i dag.

Kommissionen konstaterar vidare att marknadstillväxten för rostfria produkter på den svenska specialstålindustrins huvudmarknader är låg. Som en följd därav finns på dessa marknader en betydande överkapacitet. Konkurrensen är utomordentligt hård. Den ihållande lågkonjunkturen har skärpt konkurrenssituationen kraftigt under åren 1981 och 1982. Samtliga fyra svenska tillverkare av rostfritt stål uppvisade under dessa år betydan- de förluster. l Nyby Uddeholms fall var risken för betalningsinställelse akut under år. 1982.

Enligt kommissionen är det uppenbart att det krävs omfattande åtgärder för att effektivisera sektorn rostfritt stål i Sverige om den skall kunna överleva med ungefär den omfattning den har i dag. Det krävs därtill ytterligare strukturrationaliseringar för att minska rådande överkapacitet. öka serielängderna och eliminera onödig konkurrens. De konkreta struk- turlösningarna blir dock i hög grad beroende av statsmakternas inställning till hur Nyby Uddeholms ekonomiska problem bör lösas. avslutade kom- missionen sin lägesrapport. .

Specialstålkommissionen överlämnade sitt slutbetänkande den 30 juni 1983.

Kommissionen upprepar här att det krävs kraftfulla strukturåtgärder för att effektivisera den svenska industrin för rostfritt stål och därmed söka säkra dess överlevnad. Dessa strukturåtgärder måste omfatta såväl pro-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84: 157 9

duktion som distribution och marknadsföring. Strukturåtgärderna bör ge- ' nomföras snabbt på grund av berörda företags dåliga resultat.

I sin lägesrapport konstaterade kommissionen att sektorn rostfritt stål har en betydande överkapacitet. särskilt i de metallurgiska avsnitten. De expertanalyser som kommissionen därefter låtit genomföra visar att det är fullt möjligt från teknisk syn-punkt att reducera nuvarande fyra metallur- giska enheter (i Avesta, Degerfors, Fagersta och Sandviken) till tre. alter- . nativt två enheter. Erforderliga investeringar för att genomföra en sådan koncentration är mycket begränsade.

Varmvalsad rostfri plåt produceras i Avesta och Degerfors. Anläggning- arna kompletterar varandra i flera viktiga hänseenden, vilket gör en sam- ordning angelägen. Även på marknadsföringsområdet finns betydande samordningsmöjligheter, konstaterar kommissionen.

Kallvalsad plåt/band med en bredd över 500 mm tillverkas vid sex valsverk'i Avesta. Långshyttan (Fagersta) och Torshälla (Nyby Udde- holm). Drygt 20% av produktionen används för tillverkning av svetsade rör vid främst anläggningar i Fagersta och Torshälla. En minskning av antalet valsverk till fem eller fyra skulle medföra ett mer rationellt produk- tionsflöde, vilket tillsammans med högre kapacitetsutnyttjande i kvarva- rande anläggningar skulle ge betydande resultatförbättringar.

Kommissionen berör också sysselsättningsfrågorna i sin rapport. Av denna framgår att sektorn rostfritt stål inom specialstålindustrin syssel- satte knappt 12000 personer i Sverige år 1983. Kommissionen pekar också på att företagen återfinns inom det område i Mellansverige som traditio- nellt benämns Bergslagen. Utanför detta område ligger dock Nyby Udde— holms enhet i Torshälla. Flertalet av företagens tillverkningsenheter är dominerande för sysselsättningen på orten. Sysselsättningen vid dessa anläggningar har minskat kraftigt sedan är 1976.

Kommissionen konstaterar att ett betydande antal arbetstillfällen kom— mer att förloras vid en omstrukturering av branschen. Detta får dock enligt kommissionens mening inte hindra strukturförändringar som kan innebära att sysselsättningen på så sätt bättre tryggas för kvarvarande anställda.

5. Principöverenskommelse om finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm

Som tidigare nämnts aktualiserade Uddeholm under år 1982 frågan om. statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Spe- eialstålkommissionen betonade i sin lägesrapport i december 1982 att de konkreta strukturlösningarna i branschen blir beroende av hur Nyby Ud- deholms ansträngda ekonomiska situation löses. Kommissionen efterlyste statsmakternas inställning i denna fråga innan man gick vidare i arbetet med strukturfrågorna.

il Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr [57

• Sida 10
•  Original

Prop. 1983/84:157 10

Företrädare för regeringen lämnade i december 1982 ett bud till Udde- holm innebärande att staten under vissa förutsättningar var beredd att medverka i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Förutsätt- ningarna var bl. a. att Nyby Uddeholms ägare gjorde kapitaltillskott och att större långivare eftergav skulder. Om så skedde skulle staten vara beredd att eftcrge skulder med ett däremot svarande belopp.

Efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och Uddeholm träffades i mars 1983 en principövcrcnskommclse. innebärande att Nyby Uddeholm genom tillskott från ägare och kreditgivare tillförs minst 330 milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar om högst 330 milj. kr. Principöverenskonmielsen innebar därutöver att Uddeholm. med vissa förändringar i villkoren, skulle överta ansvaret för Nyby Uddeholms vill- korslån.

6. Specialstälföretagens uppgörelse

Under år 1983 har förhandlingar pågått mellan ägarna till de fyra special- stålföretagen Avesta. Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik. Ägarna kunde i början av år 1984 enas om en principövcrcnskonunelse beträffande en heltäckande strukturlösning för sektorn rostfritt stål inom den svenska specialstålindustrin. Samtidigt har företrädare för industridepartemcntet fört diskussioner med ägarna om förutsättningarna för en statlig finansiell medverkan för att möjliggöra en strukturtörändring inom branschen.

Uppgörelsen mellan företagen innebär att huvuddelen av denna industri- gren grupperas under två ägarbolag. Avesta och Sandvik. Avesta förvär- var Uddeholms aktier i Nyby Uddeholm sedan det sistnämnda bolaget rekonstruerats finansiellt med statens medverkan enligt i huvudsak tidi- gare nämnda prineipöverenskornmelse från mars 1983. Avesta förvärvar också den av Fagersta bedrivna verksamheten inom området rostfritt stål. Avesta och Sandvik bildar därefter gemensamt två bolag; ett bolag för svetsade rör, vari Avesta äger 75 9? och Sandvik 25 % av aktierna samt ett bolag för metallurgi och varmvalsning i Fagersta. som ägs till 50% av vardera Avesta och Sandvik. Övrig verksamhet inom området rostfritt stål samlas i Avesta. Efter denna omstrukturering kommer Avesta att ha produktionen koncentrerad till varmvalsad plåt samt kallvalsade band. Sandviks verksamhet inom området rostfritt stål kommer huvudsakligen att bestå av sömlösa rör och tråd. Marknadsföringen av rostfritt stål kommer att samordnas.

Det nya Avesta ägs i inledningsskedet av sina båda nuvarande huvud- män, Axel Johnson Gruppens koneerner Nordstjernan AB (ca 60 %) och A Johnson & Co HAB (ca 17%), medan resterande ca 23 €": av det planerade aktiekapitalet utbjuds på marknaden genom en nyemission om 300 milj. kr. garanterad av Skandinaviska Enskilda Banken (S-E-Banken). Det nya

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84:157 ' I | '

Avesta blir även internationellt sett ett stort företag inom området rostfritt stål med en omsättning om ca 5 miljarder kronor. Sandviks stålrörelse som från årsskiftet överförts till ett eget bolag. AB Sandvik Steel, beräknas få en omsättning om ca 3 miljarder kronor.

En schematisk beskrivning av den föreslagna företags- och ägarstruk- turen bör fogas till detta protokoll "som bilaga 2.

I samband med att Uddeholm och Fagersta överlåter sina verksamheter inom området rostfritt stål till Avesta erhåller de konvertibla skuldebrev om inalles ca 420 milj. kr. som betalning. Skuldebreven kan efter fem är helt eller delvis konverteras till aktier i Avesta.

Uppgörelsen innebär vidare att de fyra bolagen bakom den nya konstel- lationen — alltså Avesta, Fagersta, Uddeholm och Sandvik — sammanlagt tillskjuter 100 milj. kr. till ett särskilt bolag, tills vidare benämnt Bruksin- vest, som skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetstillfällen skapas på bruksorter och i regioner som kan komma att beröras av den fortsatta omstruktureringen. Bolaget skall drivas efter kommersiella prin- ciper. '

Avsikten med den nya strukturen är att stärka branschens internationel- la konkurrenskraft genom att skapa förutsättningar för rationalisering och effektivisering i produktion, marknadsföring. forskning och utveckling samt kapitalutnyttjande. _

Uppgörelsen förutsätter att staten efterger fordringar om sammanlagt 450 milj. kr. inkl. eftergifter på grundval av den tidigare träffade uppgörel- sen om en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Uppgörelsen förutsätter vidare att villkoren för villkorslån som beviljats detta bolag ändras.

7. Föredragandens överväganden 7.1 Statens medverkan i en omstrukturering av sektorn rostfritt stål

Specialstålindustrin är en viktig industrigren för landet vad gäller såväl sysselsättning som export. Branschens utveckling har sedan mitten av 1970-talet präglats av minskad efterfrågan, ökande internationell konkur- rens och vikande lönsamhet. De strukturanpassningsåtgärder som hittills vidtagits inom i första hand området rostfritt stål, har visat sig otillräckliga för att åstadkomma en önskvärd struktur och ett tillfredsställande kapaci- tetsutnyttjande. Specialstålföretagen har under de senaste åren gjort bety- dande förluster. Ett av företagen. Nyby Uddeholm, hamnade under år 1982 i en akut finansiell kris. Mot denna bakgrund tillkallade regeringen i november 1982 en specialstålkommission,vars förstahandsuppgift var att analysera tänkbara förslag till en förbättrad struktur för sektorn rostfritt stål inom specialstålindustrin. Kommissionen konstaterade i sin slutrap- port bl.a. att det krävs kraftfulla strukturåtgärder för att effektivisera

• Sida 12
•  Original

Prop. l983/84:157 ' ' |:

denna sektor av stålindustrin och därmed säkra dess överlevnad. Kommis- sionen ansåg oeksä att strukturätgärderna mäste genomföras snabbt på grUnd av berörda företags dåliga resultat.

Företrädare för regeringen träffade som jag nämnt i mars 1983 en prin- cipöverenskommelse med Uddeholm om statlig ntedverkan i en linansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Överenskommelsen innebär att Nyby Uddeholm genom tillskott från ägare m.fl. tillförs minst 330 milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar om högst 330 milj. kr. Vidare innefattade uppgörelsen att Uddeholm skulle. med vissa förändringar i återbetalningsvillkoren. överta ansvaret för Nyby Uddeholms villkorslän. Överenskommelsen följer de riktlinjer som regeringen haft som förutsätt- ning för sin medverkan i ett underhandsackord för att finansiellt rekon- struera Nyby Uddeholm, nämligen att konkurrensen inte skall snedvridas; att statligt ägande skall undvikas. att åtgärderna skall stå i överensstäm- melse med Sveriges handelspolitiska åtaganden. att prejudikatseffekter gentemot övriga företag skall begränsas samt att fortsatt strukturomvand- ling skall underlättas.

Överenskommelsen som gjorts på sedvanliga affärsmz'issiga grunder. ligger i linje med regeringens politik att begränsa statliga industrisubven- tioner och att kräva avsevärd medverkan frän privata ägare och långivare i strukturomvandlingcn.

Alternativet hade med all sannolikhet blivit att Nyby Uddeholm trätt i likvidation, varvid staten riskerat att förlora merparten av sina fordringar på sammanlagt omkring 1 miljard kronor i bolaget. Överenskommelsen medför däremot enligt min bedömning att statens förlust blir betydligt mindre och att möjligheterna avsevärt förbättras för staten att erhålla betalning för sina återstående fordringar i bolaget.

Ett av motiven för regeringens principbeslut i mars 1983 att medverka till rekonstruktionen har varit att underlätta nödvändiga strukturföränd- ringar inom specialstålindustrin. Strukturdiskussionerna har därefter fort— satt först inom specialstålkommissionen och därefter mellan ägarna till specialstålföretagen Avesta, Fagersta. Nyby Uddeholtn och Sandvik. Dis- kussioner har också förts mellan företrädare för industridepartementet och ägarna om förutsättningarna för en statlig medverkan i omstruktureringen av branschen. [ början av år 1984 kunde specialstålföretagens ägare enas om en strukturlösning för den rostfria sektorn av den svenska specialstål- industrin. Uppgörelsen innebär att huvuddelen av denna industrigren sam- ordnas inom två företagsgrupper; Avesta inom Axel Johnson Gruppen samt Sandvik. Axel Johnson Gruppen tar ett långsiktigt ägaransvar för det nya Avesta bl.a. genom att förbinda sig att inneha en majoritet i bolaget under minst tio år. Det nya-Avesta tillförs genom nyemission minst 300 milj. kr. i nytt kapital under medverkan av S-E-Banken. De nuvarande ägarna gör också betydande finansiella insatser.

De fyra bolag som omfattas av strukturlösningen tillskjuter sammanlagt

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 157 - 13

100 milj. kr. till ett särskilt bolag. tills vidare benämnt Bruksinvcst. som på . kommersiella grunder skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetsställen skapas på bruksorter och i regioner som kan beröras av den fortsatta omstruktureringen. Jag återkommer till detta senare.

Den ttppgörelsc som träffats mellan ägarna till specialstålföretagen förut- sätter att staten efterger fordringar på grund av tidigare beviljade lån om sammanlagt högst 450 milj. kr. Av detta belopp hänför sig 330 milj. kr. till den tidigare nämnda överenskommelsen om statlig medverkan i en finansi- cIl rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Den emission som enligt överens- kommelsen avsågs ske i Nyby Uddeholm skall dock inte genomföras. Statens förutsatta eftergifter i detta bolag reduceras därföri motsvarande omfattning. eller till 230 milj. kr. Staten förutsätts dcssutom cftcrge ford- ringar på tidigare beviljade lån om 220 milj. kr. till andra företag. som berörs av omstruktttreringcn. Uppgörelsen förutsätter vidare att villkoren förde villkorslån som tidigare beviljats Nyby Uddeholm ändras. Jag åter- kommer strax närmare till detta.

Den lösning som jag nu redogjort för innebär att huvudparten av den del av stålindustrin som avser rostfritt stål samordnas inom två företagsgrup- per. Dctta skapar enligt min mening bättre förutsättningar att få till stånd struktur- och utvecklingsåtgärdcr inom såväl produktion-som distribution. marknadsföring och produktutvcckling. Grunden har-därmed lagts för en bättre struktur med företag som är konkurrenskraftiga på världsmarkna- den och kan ge tryggare sysselsättning.

Lösningen ligger väl i linje med dcn målsättning som regeringen ställt upp beträffande specialstålindustrins framtid. nämligen att privata ägare även fortsättningsvis tar ansvar för branschens utveckling och att staten inte går in som ägare. Staten tillskjuter inte heller några nya pengar. Dess medverkan inskränker sig till begränsade eftergifter på tidigare beviljade lån samtidigt som specialstälförctagcns ägare—gör minst likvärdiga linan- siclla insatser. '

Jag anser sålunda att staten bör medverka till den planerade omstruktu-

- rcringen på angivet sätt. I detta syfte har —— med förbehåll för behövligt riksdagsbeslut —— staten träffat avtal dels med Uddeholm/Nyby Uddeholm. dels med Avesta/Nordstjernan AB/A Johnson & Co HAB om formerna för statens medverkan m. m.

Avtalet med Uddeholm/Nyby Uddeholm innebär i huvudsak följande. . Staten efterger hos Nyby Uddeholm-skuldförda statliga län (dvs. andra lån än villkorslån) med högst 230 milj. kr. Syftet med dessa statliga eftergifter är bl. a. att möjliggöra till följd av den förutsatta omstrukture— ringen behövliga nedskrivningar av anläggningstillgångar inom de nya företagsgrupperingarna. . Som en förutsättning för detta gäller att Uddeholm och Gränges AB tillskjuter sammanlagt 230 milj. kr. som nytt eget,kapital i Nyby Udde-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84:157 |4

holm. För Uddeholms vidkommande sker detta kontant med 175 milj. - kr. medan Gränges tillskott sker mot kvittning av fordringar på 55 milj. kr.

0_ Betalningsansvaret för Nyby Uddeholms villkorslån övertas av Udde- holm. Återbetalningen av detta lån skall enligt vissa i avtalet angivna principer ske med belopp motsvarande räntorna på de konvertibla skul— debrev som Avesta lämnar som likvid för aktierna i Nyby Uddeholm. Återbetalning skall vidare ske med belopp motsvarande hälften av de amorteringar Uddeholm erhåller från Avesta avseende nämnda skulde- brev. m. m. Skuldebreven kan Linder vissa förutsättningar konverteras till aktier i Avesta. Om detta sker skall återbetalningen av villkorslånct vidare avse dels belopp motsvarande all utdelning t.o.m år |993 som Uddeholm erhåller från Avesta på sådana aktier. dels belopp motsvaran- de likvider vid försäljning av aktierna. dels belopp motsvarande hälften av marknadsvärdet för Uddeholms aktier i Avesta vid utgången av år l993. Dessutom skall viss återbetalning på villkorslånet ske på grundval av de konvertibla skuldebrev som lämnas för Gränges andel i Nyby Uddeholm.

Detta avtal bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Avtalet mellan staten och Avesta m. fl. innebär i huvudsak följande. . Staten efterger sammanlagt 220 milj. kr. på lån som avser bolag inom företagsgrupperingen i fråga. Syftet 'härmed är detsamma som tidigare angetts beträffande Nyby Uddeholm. . Som förutsättning härför gäller att det nya Avesta tillförs minst 300 milj. kr. i nytt bundet eget kapital under medverkan (garanti) av S-E—Banken. . Nordstjernan AB och under vissa förutsättningar Nordstjernan och A Johnson & Co HAB förbinder sig att under en tioårsperiod inneha en majoritet av såväl aktiekapitalet som röstetalet i nya Avesta. Avtalet med Avesta m.fl. bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Som jag har nämnt har berörda bolag därutöver förbundit sig attbilda ett särskilt bolag för att medverka till skapandet av ny sysselsättning inom berörda regioner. i första hand berörda bruksorter. Avtal härom bör fogas till protokollet som bilaga 5. "

Beträffande statens medverkan enligt de båda avtalen gäller att det ankommer på regeringen att besluta om eftergifter av ordinära skuldförda lån. För förändringar av villkoren för villkorslånen krävs emellertid be- myndigande av riksdagen. Jag förordar att sådant bemyndigande inhämtas.

Jag vill därutöver i sammanhanget nämna följande. I samband med de förutsatta ägarförändringarna aktualiseras en rad skattefrågor. Bl.a. förut- sätter en aktiv ägarinsats att koncernbidrag med skattemässig verkan skall kunna lämnas och mottas mellan de olika bolagen. Detta förutsätteri några fall särskild dispens från regeringen. I samband med vissa egendomsöver-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 157 ' 15

låtelser mellan bolagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst. Från sådan beskattning kan regeringen under vissa förhållanden befria. Även andra skattefrågor kan aktualiseras.

Enligt min mening är det angeläget att regeringen — i rimlig omfattning och i den mån det är lämpligt — medger de dispenser och skattebefrielser som kan underlätta den aktualiserade ägarförändringen.

Ytterligare en skattefråga vill jag ta upp. Enligt gällande regler skulle återbetalningar som Nyby Uddeholm gjort på villkorslånet varit avdrags- gilla. Den omständigheten att Uddeholm tar över betalningsansvaret för samma lån torde inte innebära någon förändring av avdragsrätten. vilket innebär att Uddeholm fortsättningsvis torde få avdrag för gjorda återbetal- ningar.

Jag har i de angivna skattefrågor-na samrått med chefen för finansdepar- tementet. som återkommer till frågorna om dispenser och skattebefrielser när de blir aktuella.

Jag förordar med hänvisning till det anförda sammanfattningsvis att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att besluta om angivna förändringar i villkoren för nämnda villkorslån. Jag förordar vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag i övrigt anfört om statlig medverkan till en ny struktur inom specialstålindustrin.

7.2 Statens medverkan i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta

[ anslutning till berörda förhandlingar om en ny struktur för sektorn rostfritt stål inom specialstålindustrin har förhandlingar förts mellan före- trädare för industridepartementet och Bofors om en finansiell rekonstruk- tion av Bofors-Kilsta. Denna fråga har inget direkt samband med frågan om en ny struktur för sektorn rostfritt stål. Det finns dock vissa berörings- punkter bl.a. behandlingen av villkorslån. Jag tar därför upp frågan om Bofors-Kilsta i detta sammanhang.

Bofors-Kilsta är ett helägt dotterbolag till Bofors. Bolaget bildades år l979 genom att Bofors överförde sin smidesverksamhet vid Kilstaverken i Karlskoga till ett separat bolag. Bofors verksamhet i Kilstaverken bestod då av ståltillverkning. valsning och sänksmide. En större del av produk- tionen utgjordes av vevaxlar för lastbilar m.m. Produkterna smiddes i dels s.k. hejare. dels i mindre pressar. Den utveckling man såg framför sig var att pressmidda produkter skulle få en ökad konkurrenskraft jämfört med hejarsmidda produkter. För att kunna upprätthålla en konkurrenskraftig produktion och därmed långsiktigt trygga sysselsättningen för huvuddelen av de anställda vid Kilstaverken fattades beslut om investering-i en ny smidespress med en presskraft på l6000 ton. Pressen skulle därmed bli en av de största i världen. Alternativet till att på detta sätt bygga ut smides- verksamheten bedömdes vara en successiv nedläggning av Kilstaverken.

Det totala kapitalbehovet för det nya bolaget inkl. den planerade inves-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84:157 16

teringen beräknades till 400 milj. kr. För att möjliggöra genomförandet av projektet ställde staten 250 milj. kr. till Bofors-Kilstas förfogande enligt följande:

lokaliseringslån 75 milj. kr. _ lån från strukturdelegationen 75 " ! villkorligt lan fran staten 50 " strukturdelegationen 50 "

250 milj. kr.

Bofors- Kilstas skuld till staten uppgick per den 31 december 1983 till sammanlagt ca 303 milj. kr. med följande fördelning:

lokaliseringslån ca 74 milj. kr. län från strukturdelegationen " 67 " villkorligt lån från staten och strukturdelegationen inkl. kapitaliserad ränta " 162 "

ca 303 milj. kr.

De investerings- och tinansieringsplaner som låg till grund för bildandet av Bofors-Kilsta hari allt väsentligt fullföljts. Kostnaderna för smidespres- sen har hållit sig inom de ramar som ursprungligen beräknades även om en viss leveransförsening inträffat. När det gäller försäljnings- och resultatut- vecklingen har dock prognoserna inte kunnat infrias. Ackumulerade för- luster för åren 1980—1983 bedöms uppgå till ca 100 milj. kr. 1 och med utgången av år 1983 har bolaget förbrukat sina reserver.

Den linansiella kris bolaget belinner sig i hänför sig huvudsakligen till den stora smidespressen. Marknadsförutsättningarna har blivit avsevärt sämre än vad prognoserna vid bolagets bildande visade. Som en följd av detta har produktionen blivit lägre än förväntad. Bofors-Kilsta sysselsätter ca 1000 personer.

En finansiell rekonstruktion av Bofors- Kilsta synes i dag nödvändig. Mot bakgrund av att staten aktivt medverkat till bildandet av Bofors-Kilsta och även är bolagets största fordringsägare har Bofors vänt sig till rege- ringen angående en statlig medverkan i en rekonstruktion.

Bofors har presenterat ett förslag som innebär att Bofors-Kilsta rekon- strueras finansiellt för att därefter utgöra kärnan i en verksamhet för tillverkning och försäljning av tyngre komponenter för fordonsindustrin. Bofors-Kilsta skulle därigenom ingå som en del i ett större sammanhang där svenska gjuteri-. smides- och verkstadsföretag tillsammans skulle kun- na erbjuda ett brett sortiment komponenter för såväl den svenska som utländska marknaden.

Företrädare för regeringen lämnade ijanuari 1984 ett bud till Bofors innebärande att staten under vissa förutsättningar var beredd att medverka i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta. Förutsättningarna var bl. a. att Bofors tillför Bofors-Kilsta nytt kapital och att huvuddelen av de tidigare_nämnda statliga lånen återbetalas. Om detta uppfylldes förklarade sig regeringen beredd att efterge vissa statliga fordringar.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983184zls7 17

Efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och Bofors träf- fades i början av mars 1984 en principöverenskommelse innebärande att_ - Bofors-Kilsta genom nyemission tillförs nytt kapital om minst 75 milj. kr. under medverkan av Carnegie Fondkommission AB. Vidare återbetalas omedelbart statliga lån i'Bofors-Kilsta med 106 milj. kr. av bolagets stat- liga, reguljära lån om sammanlagt 141 milj. kr. Staten efterger samtidigt 35 milj. kr. av dessa lån. Villkorslånen slutregleras på så sätt att återbetalning sker av Bofors med ett kapitalbelopp om 75.5 milj. kr. jämte marknads- mässig ränta. Beträffande den skattemässiga behandlingen av det villkors- lån som Bofors tar över vill jag hänvisa till vad jag anfört i denna fråga angående Uddeholm. Bofors torde sålunda erhålla avdrag för gjorda åter- betalningar.

Överenskommelsen innebär vidare att Bofors förbinder sig att satsa 25 milj. kr. i en särskild stiftelse med uppgift att stödja bl. a. tillkomsten av nya företag inom Karlskogaregionen. Jag återkommer till detta senare.

Jag anser sålunda att staten bör medverka till den lösning jag redogjort för. I detta syfte har — med förbehåll för behövligt riksdagsbeslut — staten träffat avtal med Bofors/Bofors-Kilsta. Avtalet bör fogas till regeringspro- tokollet i detta ärende som bilaga 6. '

Som skäl för denna överenskommelse bör nämnas följande. Staten tog medvetet en finansiell risk i samband med bildandet av Bofors-Kästa. Detta tog sig bl.a. uttryck i att viss del av den-statliga finansieringen ställdes till bolagets förfogande i form av lån med villkorlig återbetalnings- skyldighet. Det är därför enligt min mening rimligt att staten i viss utsträck- ning tillsammans med ägaren medverkar till att Bofors-Kästa rekon- strueras finansiellt, så att den gjorda investeringen på bästa sätt kan utvecklas i framtiden. Enligt de bedömningar företagsledningen gjort finns förutsättningar att driva smidespressen vidare om kapitalkostnaderna re- duceras kraftigt. Den nu träffade uppgörelsen innebär att Bofors får ta en väsentlig del av ansvaret för Bofors-Kilstas utveckling genom återbetal- ning av större delen av de statliga lånen. Staten efterger samtidigt en mindre del av sina fordringar. Huvuddelen av de statliga eftergifterna avser villkorslån. vars återbetalning under alla omständigheter skulle ha varit osäker. Jag betraktar därför överenskommelsen som förmånlig för statens räkning genom att Staten får en betydande återbetalning på såväl de reguljära lånen som villkorslånen. Därtill skapar rekonstruktionen av Bo- fors-Kilsta förutsättningar för bildandet av en kraftfull och konkurrens- kraftig svensk leverantör av fordonskomponenter för den internationella marknaden. Ur industripolitisk synvinkel är medverkan till en sådan om- strukturering mer intressant än att enbart medverka till att finansiellt rekonstruera Bofors-Kilsta.

En viktig förutsättning för statens medverkan här är också Bofors utfäs- telse att tillskjuta minst 25 milj. kr. till en särskild stiftelse med uppgift att bl.a. stödja tillkomsten av nya företag inom Karlskogaregionen. Detta är ti! Riksdagen 1983/84. | saml. Nr 157 '

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84:157 l8

särskilt angeläget mot bakgrund av den betydande sysselsättningsminsk- ning som skett inom denna region under de senaste åren. Jag återkommer som tidigare nämnts till detta senare.

Det ankommer på regeringen att besluta om nämnda låneeftergifter på 35 milj. kr, medan riksdagens bemyndigande behövs för ändringarna i återbe- talningsvillkoren för villkorslånen. Jag förordar att regeringen inhämtar ett sådant bemyndigande. Jag förordar vidare att regeringen bereder riksda- gen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statlig medverkan i övrigt till en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta.

7.3 Framtida ändringar av villkor för villkorslån

Ett antal specialstålföretag har beviljats lån med villkorlig återbetalning. I samtliga fall har lånen beviljats för att bidra till linansieringen av projekt som har tett sig speciellt riskfyllda men angelägna att genomföra. Återbe- talningen av dessa län är knutna till bolagens resultatutveckling. Lånen löper med ränta. I den mån räntebetalning inte bedöms kunna ske läggs denna årligen till kapitalskulden. Detta innebär att villkorslånen ofta växer med ränta på ränta och låneskulden snabbt när en sådan omfattning att återbetalning av hela lånebeloppet ter sig som mycket osäker. Dessa lån har också i vissa sammanhang. bl.a. i strukturdiskussioner. visat sig vara en sådan belastning för företagen att de därigenom försvårat lämpliga strukturåtgärder.

Enligt min mening är det lämpligt att staten eftersträvar att man kan ändra villkoren, så att staten kan påräkna viss återbetalning av lånen även om låntagarens resultat inte skulle medge återbetalning enligt de ursprung- liga planerna. Det kan också finnas andra skäl att ändra villkoren i sam- band med exempelvis strukturlösningar av det slag som jag tidigare redo- gjort för. På grund av det anförda bör regeringen enligt min mening inhäm- ta riksdagens bemyndigande att besluta om eventuella framtida förändring- ar i villkoren för dessa lån. Beslut med denna innebörd bör årsvis ges riksdagen till känna.

7.4 Åtgärder för industriell förnyelse i Bergslagen

Jag övergår nu till att behandla frågan om långsiktiga åtgärder för att främja utvecklingen av näringslivet i Bergslagen, med tonvikten lagd vid behovet av industriell förnyelse.

Min utgångspunkt är därvid den djupgående strukturomvandling inom basnäringarna som har pågått i regionen under en följd av år. och varav den tidigare behandlade omstruktureringen av specialstålindustrin är en del.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84:157 19

Regionalpolirisk bedömning

Förutom de förändringar som under senare år har inträffat, eller kan bli aktuella på de orter som direkt berörs av stäluppgörelsen, har en rad bruksorter i ett bälte som sträcker sig över sex län. från östra Värmland till Norduppland, och som ofta'benämns Bergslagen, sedan många år tillbaka kraftigt påverkats av strukturomvandlingen inom främst gruvindustrin och stålindustrin men även inom skogssektorn. Till följd härav har de verksam- heter som varit basen i den ekonomiska aktiviteten och för sysselsättning- en minskat. Detta område är en hårt drabbad industriregion.

Som exempel kan nämnas att endast två av de 35 järnmalmsgruvor som var i drift år 1965 finns kvar i dag, Grängesberg och Dannemora. lnom handelsstålindustrin'har genomförts en omfattande omstrukturering som i denna region har berört främst Borlänge, men även Hallstahammar, Smed- jebacken och Avesta. Vidare minskade sysselsättningen inom specialstål- industrin under perioden 1976—1982 från 34000 till 24000 — en nedgång med 30%. Denna minskning föll nästan helt på Bergslagen, eftersom 23 av de 25 specialstålanläggningar som år 1976 var i drift låg där.

Med hänsyn till bl.a. redan inträffade sysselsättningsminskningar, en- företagsberoende och bristande tillgång till alternativ sysselsättning inom rimligt pendlingsavstånd bör enligt min mening i första hand följande bergslagskommuner bli föremål för de särskilda utvecklingsinsatser som jag strax återkommer till: Hagfors, Munkfors. Filipstad, Storfors och Kristinehamn i Värmlands län. Hällefors, Ljusnarsberg, Lindesberg (norra delen), Degerfors och Karlskoga i Örebro län. Avesta, Smedjebacken och Ludvika i Kopparbergs län. Norberg. Fagersta och Skinnskatteberg i Västmanlands län, Hofors och Sandviken i Gävleborgs län samt Tierp och Östhammar i Uppsala län. '

Detta område som kan sägas omfatta större delen av Bergslagen känne- tecknas i korthet av:

— Vikande total sysselsättning. [ tolv av 20 kommuner minskade den totala sysselsättningen under perioden l975— 1980. Som jämförelse kan nämnas att i riket ökade sysselsättningen med i genomsnitt drygt 4% under samma period. — Vikande industrisysselsättning. Under åren 1975—1980 minskade sys- selsättningen inom industrin med 1 1 % mot S% i riket. Sysselsättnings- nedgången har fortsatt i hög takt efter år 1980 och aktuella bedömningar tyder på att minskningstakten under de närmaste åren fortsätter att vara stor. _ _ — Mycket hög andel industrisysselsatta: 46% av totala antalet sysselsatta mot 26% i genomsnitt i riket år 1980. Den relativt lilla servicesektorn har i flertalet kommuner inte kunnat kompensera sysselsättningsminsk- ningcn inom industrin. — Låg andel sysselsatta inom utvecklingsbranscher. — Minskande befolkning. 17 av 20 kommuner minskade i befolkning under den senaste femårsperioden. Totalt hade området under perioden 1978— 1983 en årlig minskning med 0,7 %.

• Sida 20
•  Original

.Prop. 1983/84:157 20

Bergslagskommunernas invånarantal varierar starkt. Sålunda har Munk- fors, Storfors och Skinnskatteberg ca 5000 invånare. Ludvika. Karlskoga och Sandviken har mellan 35 000 och 40000 invånare.

En jämförelse med utgångspunkt från näringslivet ger dock en annan bild. Flertalet kommuner är utpräglade bruksortskommuner med en eller flera orter som domineras av ett enda företag. För de mindre kommunerna har strukturförändringarna i gruv- och stålnäringen inneburit att betydande delar av näringslivet som varit grundade på basnäringarna har försvunnit eller är på väg att försvinna. Arbetspendling har inte i någon större omfatt- ning varit en lösning på sysselsättningsproblemen eftersom det funnits och alltjämt finns stora problem på arbetsmarknaden även i flertalet av de större kommunerna. Den sviktande arbetsmarknaden har medfört hög arbetslöshet i Bergslagen. inte minst bland ungdomar eftersom de arbets- platser som traditionellt gett inträde på arbetsmarknaden kraftigt har mins- kat i antal. Näringslivsutvecklingen har för flertalet kommuner lett till befolkningsminskningar som i sin tur medfört sviktande underlag för såväl privat som offentlig service, t.ex. inom utbildningssektorn:

Mot bakgrund av utvecklingen i Bergslagen har jag i min anmälan till årets budgetproposition (prop. 1983/84:100 bil. 14 s. 51") uttalat att Bergsla- gen bör prioriteras vad gäller indu's'tri- och regionalpolitiska insatser.

Det finns enligt min mening inga enkla och snabba lösningar för om- strukturering, förnyelse och tillväxt inom industrin i Bergslagen. Det gäller att bygga upp eller komplettera utbildnings- och utvecklingsmöjligheter och annan infrastruktur som behövs för att näringslivet skall utvecklas. Insatserna bör vidare inriktas på att "stimulera nyetableringar och nyföreta- gande samt att öka investeringarna i befintligt näringsliv. Eftersom områ- det berör sex län ställs stora krav på samordning av bl.a. samhällets insatser. Jag vill samtidigt framhålla att problemen enligt min mening inte kan lösas enbart genom åtgärder i de mest utsatta kommunerna. Bl. a. bör högskolorna och stora företag i omkringliggande större orter kunna utnytt- jas som resurs i arbetet med att stärka hela regionens näringsliv.

Vidtagna åtgärder

För det första har en mycket viktig punkt i arbetet med att stärka industrin i regionen varit att verka för en långsiktigt bärkraftig företags- struktur, bl. a. genom att medverka till omstruktureringen av specialstålin- dustn'n. En stabil stålindustri kommer även framöver att utgöra basen för näringslivet på många orter i regionen.

För det andra har regeringen ökat de medel för regionala utvecklingsin- satser som länsstyrelserna i bergslagslänen disponerar under budgetåret 1983/84 till sammanlagt 88,8 milj. kr. -— en ökning med 22%jämfört med föregående budgetår. Lokala utvecklingsprojekt, åtgärder för att stimulera nyföretagande och olika företagsutvecklande åtgärder är exempel på insat- ser som länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder kommuner och olika organisationer kan bedriva tillsammans.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84:157 2!

För det tredje har regeringen beslutat att lokaliseringsstöd till större projekt under inneVarande budgetår får lämnas i Kristinehamns. Deger- fors. Karlskoga. Tierps och Östhammars kommuner. l budgetproposi- tionen föreslås vidare att offertstöd och centrala konsultinsatser skall kunna användas även i dessa kommuner.

För det _fit'ira't' har särskilda insatser för teknikutveckling och teknik- spridning påbörjats eftersom industrin i Bergslagen har ett förnyelsebehov som enligt bl.a. SINDzs bedömning är större än i många andra regioner. Regionens geografiska struktur och läge. med ett stort antal spridda bruks- orter i Iänens utkanter, innebär att den allmänna teknikutvecklingen kan få svårt att slå igenom. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har därför fått medel från industridepartemcntet för att studera förutsättningarna för tek- nikutveckling och teknikspridning i Bergslagen. Värmlands län har genom ökade resurser för regionala utvccklingsinsatser fått möjlighet att genom- föra ett brett upplagt data- och elektronikprogram. Vidare har regeringen uppdragit åt STU och länsstyrelsen i Gävleborgs län att tillsammans pröva ett förslag till bildandet av ett utvecklingscentrum för industriell elektronik i Sandviken. Länsstyrelsen i Uppsala län har på regeringens uppdrag i samarbete med statens vattenfallsverk. utvecklingsfondcn och andra organ i länet utarbetat ett program för att bl. a. engagera tekniker vid kärnkrafts- verket i Forsmark för företagsutvcckling i Norduppland. Regeringen har anvisat 1,4 milj. kr. till länsstyrelsen i Uppsala län för att genomföra detta program. '

Som ytterligare exempel på vidtagna åtgärder vill jag för detfemte peka på de kraftigt höjda anslagen till ökad prospekteringsverksamhet. Av de 300 milj. kr. som riksdagen anvisade i december 1982 för ett femårigt prospekteringsprogram har 50 milj. kr. avsatts för Mellansverige. ljuni 1983 fattade regeringen de första besluten om stöd till olika projekt. bl. a. i Bergslagen. Detta har sedan följts bl.a. av beslut om lokaliseringsstöd till kyanitbrytning i Värmland. '

Fortsatta insatser

Jag ser de åtaganden av olika företag vilka berörts i det föregående som betydelsefulla inslag i fortsatta ansträngningar att stärka och bredda nä- ringslivet i Bergslagen.

En viktig förutsättning för regeringens ställningstagande att medverka till den tidigare berörda strukturlösningen för rostfritt specialstål har varit att berörda bolag sammanlagt tillskjuter 100 milj. kr. till ett särskilt bolag. tills vidare benämnt Bruksinvest. Detta bolag skall bidra till att nya verk- samheter och därmed arbetstillfällen skapas i första hand i de bruksorter som direkt berörs av den planerade omstruktureringen av stålindustrin. Ägarna har också i olika sammanhang förklarat att de skall göra ytterligare insatser utöver sin andel i Bruksinvest. .

Vidare har regeringen som förutsättning för att efterge vissa lån till

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84:157 22

Bofors-Kilsta ställt krav på Bofors att medverka till utvecklingen av nä- ringslivet i regionen. Den uppgörelse som träffats med Bofors. vilken jag nyss redogjort för, innebär således att företaget förbinder sig att avsätta en ram på 25 milj. kr. för sådana åtgärder. Medlen skall disponeras av en stiftelse med ändamål att på olika sätt stödja nytillkommandc företag och ny eller utvidgad verksamhet inom redan etablerade företag belägna i Karlskoga eller i orter som arbetsmarknadsmässigt är nära knutna dit. Därför har överenskommits att representanter för länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna i Örebro och Värmlands län skall ingå i stiftelsens styrelse.

Dessa två uppgörelser med företag verksamma i regionen innebär såle- des ekonomiska åtaganden från företagens sida på sammanlagt 125 milj. kr.

Enligt min mening behövs emellertid därutöver kompletterande åtgärder från samhällets sida. Motivet för detta är framför allt att de förändringar inom gruv- och stålindustrin som redan har genomförts och förestår som följd av omstruktureringen inom specialstålindustrin sammantagna är om- fattande, berör en stor region och kräver en rad åtgärder för att näringsli- vet i övrigt skall bli starkt nog att klara påfrestningarna och genom utveck- ling bidra till en lösning av Bergslagsregionens långsiktiga-problem. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att särskilda medel om 25 milj. kr. anvisas för budgetåret 1984/85 för särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen. '

Det bör ankomma på regeringen att'besluta om den närmare använd- ningen av medlen. Utgångspunkten för den geografiska inriktningen av insatserna bör därvid vara att åtgärderna primärt skall ge effekt i de delar av berörda län somjag tidigare nämnt. Jag vill här tillägga att vissa insatser kan behöva göras även i Torshälla i Eskilstuna kommun beroende på att dels sysselsättningen vid Nyby Bruk har minskat kraftigt. dels industrin i övrigt i kommunen har genomgått stora förändringar. Det bör i övrigt ankomma på regeringen att bestämma den geografiska inriktningen av insatserna.

För riksdagens information vill jag redovisa några exempel på åtgärder som jag nu bedömer som angelägna. . ,.

Samhället bör stödja lokala initiativ som syftar till att ta tillvara förslag och idéer som finns i näringslivet. i olika organisationer och hos enskilda människor. Olika lokala initiativ bör kunna utgöra viktiga komplement till samhällets insatser inom olika politikområden. Den här typen av aktivi- teter har genomförts eller genomförs i en del kommuner i Bergslagen. exempelvis i Norberg och Filipstad. De framgångar och erfarenheter som t.ex. den s.k. Norbergsmodellen gett bör kunna tillämpas på andra håll i regionen. Enligt vad jag har erfarit har kommittén ([ l982:05) om det regionalpolitiska stödet till näringslivet låtit kartlägga och analysera ett antal lokala utvecklingsprojekt. Det ankommer på länsstyrelserna att. mot

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84:157 23

bakgrund av de erfarenheter som vunnits. tillsammans med kommunerna pröva om ytterligare lokala utvecklingsprojekt bör startas. Jag vill här skjuta in att jag ser kommunerna som mycket viktiga aktörer vad gäller t.ex. infrastrukturens betydelse för företagen. den kommunala organisa- tionens servicefunktion gentemot näringslivet och som huvudmän för så- väl ungdomsutbildning som kommunal vuxenutbildning.

Jag vill i detta sammanhang nämna att chefen för arbetsmarknadsdepar- tementet. enligt vad jag har erfarit. senare kommer att anvisa särskilda medel till ett OECD-projekt om lokala sysselsättningsinitiativ. Projektets syfte är att stödja lokala initiativ med inriktning mot tjänste- och service- sektorn. Det geografiska område som omfattas av den svenska delen av projektet är Norberg-Fagersta-Skinnskattebergsrcgionen. En referens- grupp kommer att följa arbetet.

Jag har tidigare framhållit behovet av teknikutvecklande och teknikspri- dandc åtgärder och nämnde då bl. a. det brett upplagda arbete inom data- och elektronikområdet som pågår i Värmlands län på initiativ av bl.a. dataeffcktutredningen (A l978:05). Utredningen. som i bl.a. Värmland har bedrivit försöksverksamhet med regionala utvecklingsprogram för att bl.a. främja utnyttjandet av ny teknik i små och medelstora företag. kommer enligt vad jag har erfarit att inom kort överlämna sitt slutbetänkande till chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Vidare har. som jag nämnt. STU kartlagt de aktiviteter i Bergslagen vilka främst är av tekniksprid- ningskaraktär. Jag bedömer att ökade resurser bör sättas in för att bl.a. främja teknikutveckling och teknikspridning i regionen. Jag kommer därför inom kort att föreslå regeringen att ge STU i uppdrag att närmare utarbeta förslag till åtgärder för att främja teknikutveckling och teknikspridning i Bergslagen.

I flera av de aktiviteter jag har berört torde utbildningsinsatser av olika slag ha en nyckelroll. Den decentralisering av utbildningsplaneringen som har genomförts inom de flesta utbildningsformerna torde innebära goda möjligheter att anpassa utbildningens inriktning till regionala behov. I propositionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling föreslås en ökad regional beslutanderätt när det gäller regionalt arbetsmarknadsan- knutna påbyggnadsutbildningar. Jag har vidare erfarit att chefen för arbets- marknadsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att bemyndiga kursstyrelscrna i bergslagslänen att fastställa lokala läroplaner. Därigenom ökar möjligheterna att inom arbetsmarknadsutbildningens ram anordna kurser inriktade på arbete i främst mindre företag vars behov av utbildad arbetskraft inte alltid kan tillgodoses genom kurser vid AMU-center eller inom det reguljära skolväsendet.

Det finns vidare ett antal företagsutvecklande aktiviteter där främst de regionala utvecklingsfonderna i samråd med bl.a. SlND. STU och Sveri- ges exportråd bör kunna bredda och fördjupa sina insatser. Inom kort kommer jag att föreslå regeringen att ge SlND i uppdrag att närmare

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: [57 24

utarbeta förslag till intensifierade utvecklingsinsatseri Bergslagen. Därvid bör SlND särskilt överväga om sådana insatser kan ske med hjälp av en ökad uppsökande verksamhet och hur en sådan bör utformas och genom- föras bl.a. avseende behovet av samordning. Jag vill för min del nämna några exempel på vad en intensifterad uppsökande verksamhet kan syfta till.

— Produktivitetshöjande insatser. t.ex. genom kapitalrationalisering och inriktning mot en mer marknadsorienterad produktion. Åtgärderna kan bestå av information. utbildning, konsultinsatser m.m. — Exportfrämjande åtgärder dels i små och medelstora företag. dels i större företag där det bl. a. gäller att fånga upp företag med exportpoten- tial och som är intresserade av att satsa på nya marknader. — Uppföljning av företag som fått stöd av STU för teknisk utveckling. — Underleverantörsfrämjande projekt som bl.a. kan inriktas på att bredda underleverantörernas kundgrupper eller att höja deras kompetens ge- nom teknikupphandling.

Till angelägna insatser hör också program för att främja nyetablering. Dessa kan bl. a. innefatta utbildning och träning av företagare. fördjupad företagsservice m. m.

Detta sammantaget. är insatser som redan. i varierande omfattning. görs av de regionala utvecklingsfonderna. Enligt min mening är det angeläget att ökade resurser leder—till insatser över ett så brett åtgärdsområde som möjligt. i de delar av länen somjag tidigare angett. Jag vill också påpeka att flera av de åtgärder jag här har nämnt ligger inom ramen för delprogram- met strategisk företagsutveckling som föreslås i propositionen (1983/84: 135) om industriell tillväxt och förnyelse. . Vad gäller kapitalförsörjningen till konkreta projekt förutsätter jag att Bruksinvest kommer att täcka en del av behovet i de områden där bolaget kommer att verka. liksom den tidigare nämnda stiftelsen vad avser Karl- skogaregionen. Vidare räknarjag med att de regionala organen i sin verk- samhet särskilt beaktar behoven i dessa delar av länen. De regionala utvecklingsfonderna i bergslagslänen disponerar enligt vad jag har inhämv tat. sammanlagt omkring 200 milj. kr. för ny utlåningsverksamhet.

Som jag tidigare nämnt ses det regionalpolitiska stödet till näringslivet f.n. över av en särskild kommitté. [ avvaktan på dess förslag om bl.a. principerna för stödområdesindelningen föreslårjag nu ingen förändring av inplacering av bergslagskommunerna i stödområde. Skulle däremot någon eller några orter drabbas särskilt hårt av strukturomvandlingsåtgärder inom stålindustrin är jag beredd att föreslå regeringen att. för särskilt angelägna projekt, utnyttja den möjlighet som regeringen har att bevilja lokaliseringsstöd med högre belopp än vad som normalt kan lämnas på resp. ort.

Det ankommer på befintliga industri- och regionalpolitiska organ. främst SlND och STU samt- berörda länsstyrelser och regionala utvecklings-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84:157 ' 25

fonder, att Syara för sådana särskilda insatseri Bergslagen somjag har gett exempel på. Generellt sett torde en intensitierad verksamhet inom de områden jag nu har. nämnt innebära en fördjupning och ett fullföljande av de regionala industriprogram. som nyligen har utarbetats i—länen och som nu på regeringens uppdrag bearbetas och sammanställs av SlND. Jag ser dock ett särskilt behov av samordning med tanke på att flera län berörs. ' Jag har därför för avsikt att senare. när SIND resp. STU har redovisat sina förslag till uppläggning av arbetet. föreslå regeringen att uppdrag lämnas till SlND att svara för viss samordning av insatserna på central myndig- hetsnivå och de insatser som görs av berörda länsstyrelser och regionala utvecklingsfonder. Jag räknar med att STU skall medverka inom sitt ansvarsområde.

] uppdraget till SlND bör också ingå att tillkalla en rådgivande Bergs- lagsdelegation med representanter för regionala och centrala myndigheter, näringsliv. fackliga organisationer och forskningsorgan. Jag vill betona att delegationen bör in_rikta sin verksamhet på långsiktiga frågor som kan ge Bergslagen en bättre näringsstruktur. Syftet bör därvid vara att fortlö- pande pröva förslag och idéer-som aktualiseras i arbetet med bergslagsfrå- gorna. Förslag kan därvid prövas inom ramen för såväl verkets ordinarie verksamhet som dess roll vad gäller särskilda insatser i Bergslagen. Ge- nom delegationen skapas också förutsättningar för en god information om de aktiviteter som kommer att bedrivas i Bergslagen.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att [. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar i villkoren för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som beviljats vissa före- tag inom specialstålindustrin i enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 7. l . 7.2 och 7.3). 2. till Särskilda urvecklingsinsatser i Bergslagen för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 25 milj. kr.. . dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt anfört om 3. statlig medverkan till en ny struktur inom den del av specialstål— industrin som är inriktad på rostfritt stål (avsnitt 7.1). 4. statlig medverkan till en finansiell rekonstruktion av AB Bofors- Kilsta (avsnitt 7.2).

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84: 157 26 9 _Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84:157

27