om strukturförändringar inom specialstålindustrin, m.m.

Regeringens proposition

1983/84:157

om strukturförändringar inom specialstålindustrin, m. m. beslutad den I5 mars 1984.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan. På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON SS ;

THAGE G PETERSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ändringar i villkoren för tidigare lämnade lån med villkorlig återbetalningsskyldighet till dels Nyby Uddeholm AB som ett led i en statlig medverkan till en omstrukturering av den del av specialstålindustrin som är inriktad på rostfritt stål, dels AB Bofors- Kilsta i samband med en finansiell rekonstruktion och strukturell omvandling av bolagets verksamhet. I propositionen redovisas dessutom vissa andra statliga insatser'för att åstadkomma en strukturomvandling inom specialstålindustrin. Förslag läggs vidare fram om att 25 milj. kr. anvisas för särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen.

I Riksdagen 19831/84. 1 saml. Nr 157

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-03-15 |

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom |

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om strukturförändringar inom specialstålindustrin,

m.m.

1 Inledning

Under åren 1978—1979 ställde staten finansiella resurser till specialstälindustrins och stålgjuteriindustrins förfogande för att underlätta strukturanpassningen inom dessa branscher. Resurserna ställdes till företagens förfogande i form av lån och lånegarantier om sammanlagt 930 milj. kr. via delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher (prop. 1977/78:47, NU 30, rskr 84). oo

I enlighet med riksdagens bemyndigande i december 1977 (prop. . 1977/78:25 bil. 11, AU 18, rskr 86) beviljades Uddeholms AB (Uddeholm) ett lån på 600 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet. Med stöd av riksdagens beslut i maj 1979 (prop. 1978/79: 194, NU 44, rskr 37) medgav regeringen att 250 milj. kr. av ovan nämnda villkorslån överfördes till Nyby Uddeholm AB, ett dotterbolag till Uddeholm. Uddeholm har under år 1982 vänt sig till regeringen angående en statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm AB.

Med stöd av riksdagens bemyndigande i november 1979 (prop. 1979/80:3, NU 1, rskr 29) beviljades AB Bofors-Kilsta (Bofors-Kilsta) ett villkorligt lån på 50 milj. kr. Vidare har den tidigare nämnda delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher be viljat bolaget ett villkorslån på 50 milj. kr. AB Bofors (Bofors), moderbolag till Bofors-Kilsta, har under år 1982 vänt sig till regeringen angående en statlig medverkan för att finansiellt rekonstruera Bofors-Kilsta.

Förutom ovan nämnda lån har såväl företagen inom den rostfria sektorn av specialstålindustrin som Bofors-Kilsta vid olika tillfällen beviljats lokaliseringslån.

En förteckning över statliga lån och lånegarantier till berörda företag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga I.

I november 1982 ullkallade regeringen en särskild specialstålkommission med uppgift att utarbeta förslag i syfte att främja en ändamålsenlig struktur inom främst den del av specialstålindustrin som är inriktad på

rostfritt stål.!

Kommissionen avlämnade i början av december samma år en lägesrapport vari bl. a. angavs förutsättningarna för kommissionens vidare arbete.

Den 30 juni 1983 överlämnade specialstålkommissionen sitt slutbetänkande. Kommissionen konstaterade därvid att det krävs kraftfulla strukturåtgärder för att effektivisera den del av specialstålindustrin som är inriktad på rostfritt stål. Kommissionen ansåg vidare att strukturåtgärderna borde genomföras snabbt på grund av berörda företags dåliga resultat.

Förhandlingar har under år 1983 pågått mellan ägarna till de svenska specialstålföretagen Avesta Jernverks AB (Avesta), Fagersta AB (Fagersta), Nyby Uddeholm AB (Nyby Uddeholm) och Sandvik AB (Sandvik) om en ny struktur inom området rostfritt stål. Parallellt härmed har företrädare för industridepartementet fört diskussioner med berörda ägare om förutsättningarna för en statlig medverkan i detta sammanhang. I början av år 1984 enades ägarna om en strukturlösning som regeringen med förbehåll för riksdagens godkännande beslutat medverka i. |

Skrivelser om behovet av insatser för att främja sysselsättningen på bruksorter i Bergslagen har kommit in till regeringen, liksom vissa skrivelser i frågor rörande specialstålindustrin.

Jag avser nu att ta upp frågan om statens medverkan till den nämnda strukturlösningen. Vidare vill jag ta upp frågan om statlig medverkan:i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta. Slutligen tar jag också upp frågan om långsiktiga åtgärder för att främja utvecklingen av näringslivet i Bergslagen. |

2¶Tillverkningen av rostfritt stål

Stål indelas vanligen i handelsstål och specialstål. Indelningen grundas . på stålets kemiska sammansättning. Handelsstål har en låg kolhalt — mindre än 0,6 26 — och ingen eller ringa halt av legeringsämnen. Allt annat stål klassificeras som specialstål.

Specialstålprodukterna består i huvudsak av rostfritt stål, olegerat kolrikt stål, verktygsstål, seg- och sätthärdningsstål samt kullagerstål. Dominerande produktgrupp är de rostfria stålprodukterna.

! I specialstålkommissionen ingick Tony Hagström, ordförande, Erik Berg, Sören Gyll, Bert Lundin, Rutger Martin-Löf, Arne Westerberg, Jan Beckeman, sekreterare, och Hans Olsson, sekreterare. .

Hur produktionen inom landet fördelar sig på handelsstål, specialstål

och den del av specialståltillverkningen som utgörs av rostfritt stål belyses i tabell I.

Tabell 1. Sveriges produktion av handelsstål, specialstål och rostfritt stäl år 1982

Produktion av rästäl

tusen ton Ge Handelsstål 2851 68 Specialstål 1 335 32 Därav: Rostfritt stål | 372 9

4186 100 Källa: Jernkontoret.

Tonnagemässigt svarar specialstålet för omkring en tredjedel av hela den

inhemska råstålproduktionen, vilket är en mycket hög andel internationellt

sett. Värdemässigt är specialstålets andel nästan dubbelt så stor eller ca

60. |

Den svenska tillverkningen av rostfritt stål är i stort sett koncentrerad till fyra företag — Avesta, Fagersta, Nyby Uddeholm och Sandvik. Hos Avesta, Fagersta och Nyby Uddeholm utgör ståltillverkning, och därvid främst tillverkningen av rostfritt stål, den helt övervägande delen av verk-

samheten. Sandvik däremot är mindre beroende av stältillverkning. Företagets ståltillverkning innefattar dessutom en avsevärd volym icke rostfria

produkter.

Specialstålindustrins betydelse för sysselsättningen belyses i tubell 2. Specialstålverken svarar för nästan två tredjedelar av antalet sysselsatta

inom stålindustrin. Nämnda fyra företag med inriktning på rostfritt stål svarar för drygt en tredjedel av stålindustrins sysselsättning.

Tabell 2. Sysselsättningens fördelning på handelsstålverk och specialstålverk år 1982

Antal sysselsatta er Handelsstålverk 13 900 37 Specialstålverk 23 500 63 Därav: Avesta, Fagersta,

Nyby Uddeholm och Sandvik (stålrörelsen) 13200 35

37 400 100

Källa: Företagen.

Avesta, Fagersta, Nyby Uddeholm och Sandvik har samtliga en integrerad produktion, dvs. egen metallurgi — ugnar och ämnestillverkning — och vidareförädling. Produktinriktningen för de fyra företagen kan sammanfattas på följande sätt. — Avestas produktion är starkt koncentrerad till varm- och kallvalsad plåt.

— Fagerstas produktion avser företrädesvis valstråd. smala kallvalsade

band och svetsade rör. — Nyby Uddeholms produktion är den minst koncentrerade. De fakture-

ringsmässigt största produkterna är varm- och kallvalsad plåt. stång samt svetsade och sömlösa rör.

— Sandviks tillverkning av rostfria produkter är starkt koncentrerad till

sömlösa rör.

Avesta ingår i Axel Johnson Gruppen. Fagersta och Sandvik har båda ett spritt ägande med vissa dominerande minoritetsintressen, Genom bil- | dandet av Nyby Uddeholm år 1979 — med hjälp av bl. a. statliga insatser — skedde en samordning mellan Gränges Nyby AB och enheterna för rostfritt stål inom Uddeholm. Nyby Uddeholm är sedan början av år 1983 helägt dotterbolag till Uddeholm.

Tabell 3. Omsättning och resultat år 1982 för de företag som tillverkar rostfritt stål

Omsättning Resultat efter avskriv-

Anm. Uppgifterna inkluderar i begränsad utsträckning även andra verksamhetsområden än tillverkning av rostfritt stål. Källa: Företagen.

Vissa uppgifter om de fyra specialstålföretagen redovisas i tabell 3.

Förlusterna i tillverkningen av rostfritt stål: var betydande år 1982. Ändå

innebar år 1982 en minskning av förlusterna jämfört med året innan. För ett företag, Nyby Uddeholm. var dock det ekonomiska läget kritiskt mot

slutet av år 1982.

Av specialstålproduktionen exporteras ca 754, främst till Västeuropa. Sysselsättningen vid de olika arbetsställen som tillverkar rostfritt stål

"redovisas i tfabell4, som också belyser branschens betydelse för sysselsättningen på berörda orter.

Tabell 4. Berörda kommuners beroende av sysselsättningen inom tillverkningen av

rostfritt stål

Företag/ Antal an- — Berörd Andel av sysselsättningen, £& ,

Fagersta

— Fagersta 2 202 Fagersta 29.0 59.6 19,9 — Långshyttan 817 Hedemora 58.9 92,5 92

Nyby Uddeholm . :

Sandvik — Sandviken 5130 Sandviken 33,9 62.0 24.4

(ståldiv.) ! Ortsbegreppet överensstämmer inte alltid med kommunen. ? Begreppet region motsvarar här området kring resp. ort med en radie av 30 km. Källa: Industridepartementet.

3¶Utvecklingen inom området rostfritt stål

I vår omvärld kännetecknades sektorn rostfritt stål av en stark expansion från krigsslutet fram t.o.m. år 1974. Därefter skedde ett omslag till

markant försvagning i efterfrågetillväxten. Investeringsbeslut. som togs före denna vändning under föreställningen om en fortsatt, stark marknadstillväxt. resulterade under senare delen av 1970-talet i överkapacitet. I alla västländer har området rostfritt stål alltsedan år 1975 präglats av ett kraftigt utbudsöverskott med starkt pressade priser och en klart otillfredsställande lönsamhet som följd.

Problemen har tvingat fram strukturförändringar på området över hela

världen. I många länder har producenterna vidtagit långtgående åtgärder för att minska kostnaderna och stärka positionerna på marknaden. Utvecklingen har gått mot ökad koncentration, ägarmässigt eller till vissa

produkter eller förädlingssteg.

Situationen har även lett till åtgärder på det handelspolitiska området.

USA införde i juli 1983 importrestriktioner i form av ökade tullar och kvantitativa begränsningar på vissa delar av specialstålimporten. Åtgärden motiverades bl. a. med att ökande importandelar drabbade de amerikanska producenterna på ett skadligt sätt. De kvantitativa begränsningarna avser

rostfri stång, rostfri valstråd och verktygsstål.

Den svenska tillverkningen av rostfritt stål har med sitt starka export-

beroende i hög grad berörts av den kris som nu under nio år präglat den internationella stålmarknaden. Tillbakagången har varit avsevärd sedan år

1974. Produktionen av rostfritt stål låg år 1983 närmare 30 76 under 1974 års

I

nivå. Effekterna på sysselsättningen inom de fyra specialstålföretagen belyses i tabell 5. Mellan åren 1976 och 1983 har antalet sysselsatta

minskat med en tredjedel. Nedgången har varit relativt sett något starkare inom Nyby Uddeholm än inom övriga företag. Som framgår av tabellen har utvecklingen varit olikartad vid olika arbetsställen. |

Tabell 5. Svsselsättningsutvecklingen inom de företag som tillverkar rostfritt stål

Källa: Företagen.

För den svenska specialstålindustrin innebar utvecklingen under år 1983 en viss återhämtning. som åtminstone delvis hade samband med effekter av devalveringen hösten 1982. Den svenska stålefterfrågan vände under

året uppåt under inflytande av bl. a. en ökad aktivitet inom verkstadsindustrin. Samtidigt minskade importen och expörten av stål ökade. Den -:

svenska specialstålindustrin fick därmed en positiv utveckling som kon-

trasterar mot branschens utveckling under år 1983 i flera andra länder.

Sektorn rostfritt stål, liksom specialstålindustrin i övrigt, har anpassat sig till utvecklingen främst genom att skaffa. modernare produktionsutrustning och övergå till mer högförädlad produktion. Bl.a. har samtliga fyra företag moderniserat sina metallurgiska enheter med stränggjutning. Vissa "av de vidtagna rationaliseringsåtgärderna har skett med stöd av de statliga

lån och garantier som under åren 1978 och 1979 ställdes till specialstålin-

dustrins och stålgjuteriindustrins förfogande för att underlätta strukturanpassningen. Större delen av det:härvid beviljade stödet på nära 1 miljard

kronor har gått till tillverkare av rostfritt stål med tyngdpunkt på Nyby Uddeholm. La : - De anpassningsåtgärder som hittills vidtagits inom sektorn rostfritt stål har inte i tillräcklig utsträckning förmått stärka företagens långsiktiga. internationella konkurrenskraft. :'

4¶Specialstålkommissionen

Mot bakgrund av de problem som jag tidigare redovisat tillkallade regeringen i november 1982 en specialstålkommission med uppgift att utarbeta förslag i syfte att främja en ändamålsenlig struktur inom specialstålindustrin, särskilt vad avser sektorn rostfritt stål. Som kommissionens primära uppgift angavs att analysera tänkbara förslag till en förbättrad struktur för

nämnda sektor av specialstålindustrin enligt två alternativ: det ena under

förutsättningen att inga ytterligare statliga insatser görs, det andra med

förutsättningen att begränsade eftergifter av utestående statliga fordringar görs I samband med utvecklingsinsatser och önskvärda förändringar i

branschens struktur. Kommissionen avsågs också analysera konsekvenserna för sysselsättning och lönsamhet av de olika alternativ som kommis-

sionen lägger fram.

Kommissionen avlämnade en lägesrapport i december 1982.

Lägesrapporten ger inledningsvis en kortfattad beskrivning av produk-

tionsstrukturen för den svenska tillverkningen av rostfritt stål. De företag

som berörs är Avesta, Fagersta, Nyby Uddeholm och Sandvik.

I kommissionens rapport slås fast att den svenska produktionen av rostfritt stål har minskat påtagligt sedan mitten av 1970-talet. Enligt kom-

missionen är det inte realistiskt att räkna med att de svenska företagen kan återvända till den tidigare större produktionsvolymen. Inriktningen bör vara att söka behålla de marknadsandelar man har i dag.

Kommissionen konstaterar vidare att marknadstillväxten för rostfria produkter på den svenska specialstålindustrins huvudmarknader är låg. Som en följd därav finns på dessa marknader en betydande överkapacitet.

Konkurrensen är utomordentligt hård. Den ihållande lågkonjunkturen har

skärpt konkurrenssituationen kraftigt under åren 1981 och 1982. Samtliga fyra svenska tillverkare av rostfritt stål uppvisade under dessa år betydande förluster. I Nyby Uddeholms fall var risken för betalningsinställelse akut under år. 1982.

Enligt kommissionen är det uppenbart att det krävs omfattande åtgärder för att effektivisera sektorn rostfritt stål i Sverige om den skall kunna överleva med ungefär den omfattning den har i dag. Det krävs därtill

ytterligare strukturrationaliseringar för att minska rådande överkapacitet. öka serielängderna och eliminera onödig konkurrens. De konkreta struk-

turlösningarna blir dock i hög grad beroende av statsmakternas inställning

till hur Nyby Uddeholms ekonomiska problem bör lösas. avslutade kommissionen sin lägesrapport. | Specialstålkommissionen överlämnade sitt slutbetänkande den 30 juni 1983. Kommissionen upprepar här att det krävs kraftfulla strukturåtgärder för att effektivisera den svenska industrin för rostfritt stål och därmed söka säkra dess överlevnad. Dessa strukturåtgärder måste omfatta såväl pro-

duktion som distribution och marknadsföring. Strukturåtgärderna bör ge-

nomföras snabbt på grund av berörda företags dåliga resultat.

I sin lägesrapport konstaterade kommissionen att sektorn rostfritt stål har en betydande överkapacitet, särskilt i de metallurgiska avsnitten. De expertanalyser som kommissionen därefter låtit genomföra visar att det är fullt möjligt från teknisk synpunkt att reducera nuvarande fyra metallur-

giska enheter (i Avesta, Degerfors, Fagersta och Sandviken) till tre, alter-

nativt två enheter. Erforderliga investeringar för att genomföra en sådan koncentration är mycket begränsade.

Varmvalsad rostfri plåt produceras i Avesta och Degerfors. Anläggning-

arna kompletterar varandra i flera viktiga hänseenden, vilket gör en sam-

ordning angelägen. Även på marknadsföringsområdet finns betydande

samordningsmöjligheter, konstaterar Kommissionen. |

Kallvalsad plåt/band med en bredd över 500 mm tillverkas vid sex valsverk i Avesta, Långshyttan (Fagersta) och Torshälla (Nyby Uddeholm). Drygt 2092 av produktionen används för tillverkning av svetsade

rör vid främst anläggningar i Fagersta och Torshälla. En minskning av antalet valsverk till fem eller fyra skulle medföra ett mer rationellt produk-

tionsflöde, vilket tillsammans med högre kapacitetsutnyttjande i kvarvarande anläggningar skulle ge betydande resultatförbättringar.

Kommissionen berör också sysselsättningsfrågorna i sin rapport. Av

denna framgår att sektorn rostfritt stål inom specialstålindustrin syssel-

satte knappt 12000 personer i Sverige år 1983, Kommissionen pekar också på att företagen återfinns inom det område i Mellansverige som traditionellt benämns Bergslagen. Utanför detta område ligger dock Nyby Udde-

holms enhet i Torshälla. Flertalet av företagens tillverkningsenheter är dominerande för sysselsättningen på orten. Sysselsättningen vid dessa

anläggningar har minskat kraftigt sedan år 1976.

Kommissionen konstaterar att ett betydande antal arbetstillfälten kom-

mer att förloras vid en omstrukturering av branschen. Detta får dock enligt

kommissionens mening inte hindra strukturförändringar som kan innebära

att sysselsättningen på så sätt bättre tryggas för kvarvarande anställda.

5¶Principöverenskommelse om finansiell rekonstruktion av Nyby

Uddeholm

Som tidigare nämnts aktualiserade Uddeholm under år 1982 frågan om statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Spe-

cialstålkommissionen betonade i sin lägesrapport i december 1982 att de konkreta strukturlösningarna i branschen blir beroende av hur Nyby Ud-

deholms ansträngda ekonomiska situation löses. Kommissionen efterlyste

statsmakternas inställning i denna fråga innan man gick vidare i arbetet

med strukturfrågorna.

11 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 157

Företrädare för regeringen lämnade i december 1982 ett bud till Uddeholm innebärande att staten under vissa förutsättningar var beredd att medverka t en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Förutsättningarna var bl.a. att Nyby Vddeholms ägare gjorde kapitaltillskott och att

större långivare eftergav skulder. Om så skedde skulle staten vara beredd att efterge skulder med eu däremot svarande belopp. Efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och Uddeholm

träffades i mars 1983 en principöverenskommelse, innebärande att Nyby Uddeholm genom tillskott från ägare och kreditgivare tillförs minst 330

milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar om högst 330 milj. kr. Principöverenskommelsen innebar därutöver att Uddeholm, med vissa

förändringar i villkoren, skulle överta ansvaret för Nyby Uddeholms vill-

korslån.

6¶Specialstålföretagens uppgörelse

Under år 1983 har förhandlingar pågätt mellan ägarna till de fyra specialstålföretagen Avesta, Fagersta. Nyby Uddeholm och Sandvik. Ägarna kunde i början av år 1984 enas om en principöverenskommelse beträtfande en heltäckande strukturlösning för sektorn rostfritt stål inom den svenska

specialstålindustrin. Samtidigt har företrädare för industridepartementet

fört diskussioner med ägarna om förutsättningarna för en statlig finansiell medverkan för att möjliggöra en strukturförändring inom branschen.

Uppgörelsen mellan företagen innebär att huvuddelen av denna industrigren grupperas under två ägarbolag, Avesta och Sandvik. Avesta förvär-

var Uddeholms aktier i Nyby Uddeholm sedan det sistnämnda bolaget rekonstruerats finansiellt med statens medverkan enligt i huvudsak tidigare nämnda principöverenskommelse från mars 1983. Avesta förvärvar

också den av Fagersta bedrivna verksamheten inom området rostfritt stål.

Avesta och Sandvik bildar därefter gemensamt två bolag; ett bolag för svetsade rör, vari Avesta äger 75 96 och Sandvik 25 96 av aktterna samt ett bolag för metållurgi och varmvalsning 1 Fagersta, som ägs till 5096 av vardera Avesta och Sandvik. Övrig verksamhet inom området rostfritt stål samlas i Avesta. Efter denna omstrukturering kommer Avesta att ha

produktionen koncentrerad till varmvalsad plåt samt kallvalsade band.

Sandviks verksamhet inom området rostfritt stål kommer huvudsakligen

att bestå av sömlösa rör och tråd. Marknadsföringen av rostfritt stål

kommer att samordnas.

Det nya Avesta ägs I inledningsskedet av sina båda nuvarande huvudmän, Axel Johnson Gruppens koncerner Nordstjernan AB (ca 60 76) och A

Johnson & Co HAB (ca 1796), medan resterande ca 2342 av det planerade

aktiekapitalet utbjuds på marknaden genom en nyemission om 300 milj. kr. garanterad av Skandinaviska Enskilda Banken (S-E-Banken). Det nya

Avesta blir även internationellt sett ett stort företag inom området rostfritt stål med en omsättning om ca 5 miljarder kronor. Sandviks stålrörelse som från årsskiftet överförts till ett eget bolag, AB Sandvik Steel, beräknas få en omsättning om ca 3 miljarder kronor.

En schematisk beskrivning av den föreslagna företags- och ägarstrukturen bör fogas till detta protokoll som bilaga 2.

I samband med att Uddeholm och Fagersta överlåter sina verksamheter inom området rostfritt stål till Avesta erhåller de konvertibla skuldebrev om inalles ca 420 milj. kr. som betalning. Skuldebreven kan efter fem år helt eller delvis konverteras till aktier i Avesta.

Uppgörelsen innebär vidare att de fyra bolagen bakom den nya konstellätionen — alltså Avesta, Fagersta, Uddeholm och Sandvik — sammanlagt tillskjuter 100 milj. kr. till ett särskilt bolag, tills vidare benämnt Bruksinvest, som skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetstillfällen skapas på bruksorter och i regioner som kan komma att beröras av den fortsatta omstruktureringen. Bolaget skall drivas efter kommersiella principer. |

Avsikten med den nya strukturen är att stärka branschens internationella konkurrenskraft genom att skapa förutsättningar för rationalisering och effektivisering i produktion, marknadsföring, forskning och utveckling samt kapitalutnyttjande. .

Uppgörelsen förutsätter att staten efterger fordringar om sammanlagt 450 milj. kr. inkl. eftergifter på grundval av den tidigare träffade uppgörelsen om en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Uppgörelsen förutsätter vidare att villkoren för villkorslån som beviljats detta bolag ändras.

7 Föredragandens överväganden 7.1 Statens medverkan i en omstrukturering av sektorn rostfritt stål

Specialstålindustrin är en viktig industrigren för landet vad gäller såväl sysselsättning som export. Branschens utveckling har sedan mitten av 1970-talet präglats av minskad efterfrågan, ökande internationell konkurrens och vikande lönsamhet. De strukturanpassningsåtgärder som hittills vidtagits inom i första hand området rostfritt stål, har visat sig otillräckliga för att åstadkomma en önskvärd struktur och ett tillfredsställande kapacitetsutnyttjande. Specialstålföretagen har under de senaste åren gjort betydande förluster. Ett av företagen, Nyby Uddeholm, hamnade under år 1982 i en akut finansiell kris. Mot denna bakgrund tillkallade regeringen i november 1982 en specialstålkommission, vars förstahandsuppgift var att analysera tänkbara förslag till en förbättrad struktur för sektorn rostfritt stål inom specialstålindustrin. Kommissionen konstaterade i sin slutrapport bl.a. att det krävs kraftfulla strukturåtgärder för att effektivisera

denna sektor av stålindustrin och därmed säkra dess överlevnad. Kommissionen ansåg också att strukturåtgärderna mäste genomföras snabbt på grund av berörda företags dåliga resultat.

Företrädare för regeringen träffade som jag nämnt i mars 1983 en principöverenskommelse med Uddeholm om statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Överenskommelsen innebär att Nyby Uddeholm genom tillskott från ägare m.fl. tillförs minst 330 milj. kr. samtidigt som staten nedsätter lånefordringar om högst 330 milj. kr. Vidare innefattade uppgörelsen att Uddeholm skulle, med vissa förändringar i återbetalningsvillkoren, överta ansvaret för Nyby Uddeholms villkorslån. Överenskommelsen följer de riktlinjer som regeringen haft som förutsättning för sin medverkan i ett underhandsackord för att finansiellt rekonstruera Nyby Uddeholm, nämligen att konkurrensen inte skall snedvridas,:' att statligt ägande skall undvikas, att åtgärderna skall stå i överensstämmelse med Sveriges handelspolitiska åtaganden, att prejudikatseffekter gentemot övriga företag skall begränsas samt att fortsatt strukturomvundling skall underlättas. |

Överenskommelsen som gjorts på sedvanliga affärsmässiga grunder, ligger i linje med regeringens politik att begränsa statliga industrisubventioner och att kräva avsevärd medverkan från privata ägare och längivare i strukturomvandlingen.

Alternativet hade med all sannolikhet blivit att Nyby Uddeholm trätt i likvidation, varvid staten riskerat att förlora merparten av sina fordringar

på sammanlagt omkring I miljard kronor i bolaget. Överenskommelsen

medför däremot enligt min bedömning att statens förlust blir betydligt mindre och att möjligheterna avsevärt förbättras för staten att erhälla betalning för sina återstående fordringar i bolaget.

Ett av motiven för regeringens principbeslut i mars 1983 att medverka till rekonstruktionen har varit att underlätta nödvändiga strukturförändringar inom specialstålindustrin. Strukturdiskussionerna har därefter fortsatt först inom specialstålkommissionen och därefter mellan ägarna till specialstålföretagen Avesta, Fagersta, Nyby Uddeholm och Sandvik. Diskussioner har också förts mellan företrädare för industridepartementet och ägarna om förutsättningarna för en statlig medverkan i omstruktureringen av branschen. I början av år 1984 kunde specialstålföretagens ägare enas om en strukturlösning för den rostfria sektorn av den svenska specialstälindustrin. Uppgörelsen innebär att huvuddelen av denna industrigren samordnas inom två företagsgrupper; Avesta inom Axel Johnson Gruppen samt Sandvik. Axel Johnson Gruppen tar ett långsiktigt ägaransvar för det nya Avesta bl.a. genom att förbinda sig att inneha en majoritet I bolaget under minst tio år. Det nya Avesta tillförs genom nyemission minst 300 milj. kr. i nytt kapital under medverkan av S-E-Banken. De nuvarande ägarna gör också betydande finansiella insatser.

De fyra bolag som omfattas av strukturlösningen tillskjuter sammanlagt

100 milj. kr. till ett särskilt bolag, tills vidare benämnt Bruksinvest. som på kommersiella grunder skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetsställen skapas på bruksorter och i regioner som kan beröras av den fortsatta omstruktureringen. Jag återkommer till detta senare.

Den uppgörelse som träffats mellan ägarna till specialstålföretagen förutsätter att staten efterger fordringar på grund av tidigare beviljade lån om sammanlagt högst 450 milj. kr. Av detta belopp hänför sig 330 milj. kr. till

den tidigare nämnda överenskommelsen om statlig medverkan i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm. Den emission som enligt överenskommelsen avsågs ske i Nyby Uddeholm skall dock inte genomföras.

Statens förutsatta eftergifter i detta bolag reduceras därför i motsvarande omfattning, eller till 230 milj. kr. Staten förutsätts dessutom efterge ford-

ringar på tidigare beviljade lån om 220 milj. kr. till andra företag, som

berörs av omstruktureringen. Uppgörelsen förutsätter vidare att villkoren för de villkorslån som tidigare beviljats Nyby Uddeholm ändras. Jag återkommer strax närmare till detta. .

Den lösning som jag nu redogjort för innebär att huvudparten av den del

av stålindustrin som avser rostfritt stål samordnas inom två företagsgrupper. Detta skapar enligt min mening bättre förutsättningar att få till stånd

struktur- och utvecklingsåtgärder inom såväl produktion som distribution, marknadsföring och produktutveckling. Grunden har därmed lagts för en bättre struktur med företag som är konkurrenskraftiga på världsmarknaden och kan ge tryggare sysselsättning.

Lösningen ligger väl i linje med den målsättning som regeringen ställt upp beträffande specialstålindustrins framtid, nämligen att privata ägare även fortsättningsvis tar ansvar för branschens utveckling och att staten inte går in som ägare. Staten tillskjuter inte heller några nya pengar. Dess

medverkan inskränker sig till begränsade eftergifter på tidigare beviljade lån samtidigt som specialstålföretagens ägare gör minst likvärdiga finan-

siclla insatser. |

Jag anser sålunda att staten bör medverka till den planerade omstruktu- : reringen på angivet sätt. I detta syfte har — med förbehåll för behövligt riksdagsbeslut — staten träffat avtal dels med Uddeholm/Nyby Uddeholm.

dels med Avesta/Nordstjernan AB/A Johnson & Co HAB om formerna för

statens medverkan m. m.

Avtalet med Uddeholm/Nyby Uddeholm innebär i huvudsak följande.

e Staten efterger hos Nyby Uddeholm. skuldförda statliga lån (dvs. andra lån än villkorslån) med högst 230 milj. kr. Syftet med dessa statliga eftergifter är bl. a. att möjliggöra till följd av den förutsatta omstrukture-

ringen behövliga nedskrivningar av anläggningstillgångar inom de nya

företagsgrupperingarna. 9 Som en förutsättning för detta gäller att Uddeholm och Gränges AB

tillskjuter sammanlagt 230 milj. kr. som nytt eget. kapital i Nyby Udde-

holm. För Uddeholms vidkommande sker detta kontant med 175 milj. » kr. medan Gränges tillskott sker mot kvittning av fordringar på 55 milj. kr. e Betalningsansvaret för Nyby Uddeholms villkorslån övertas av Uddeholm. Återbetalningen av detta lån skall enligt vissa i avtalet angivna principer ske med belopp motsvarande räntorna på de konvertibla skuldebrev som Avesta lämnar som likvid för aktierna i Nyby Uddeholm. Återbetalning skall vidare ske med belopp motsvarande hälften av de amorteringar Uddeholm erhåller från Avesta avscende nämnda skuldebrev, m.m. Skuldebreven kan under vissa förutsättningar konverteras till aktier i Avesta. Om detta sker skall återbetalningen av villkorslånet vidare avse dels belopp motsvarande all utdelning t.o.m år 1993 som Uddeholm erhåller från Avesta på sådana aktier, dels belopp motsvarande likvider vid försäljning av aktierna, dels belopp motsvarande hälften av marknadsvärdet för Uddeholms aktier i Avesta vid utgången av år 1993. Dessutom skall viss återbetalning på villkorslånet ske på grundval av de konvertibla skuldebrev som lämnas för Gränges andel i Nyby Uddeholm. Detta avtal bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Avtalet mellan staten och Avesta m. fl. innebär i huvudsak följande. e Staten efterger sammanlagt 220 milj. kr. på lån som avser bolag inom företagsgrupperingen i fråga. Syftet härmed är detsamma som tidigare angetts beträffande Nyby Uddeholm. e Som förutsättning härför gäller att det nya Avesta tillförs minst 300 milj. kr. i nytt bundet eget kapital under medverkan (garanti) av S-E-Banken. e Nordstjernan AB och under vissa förutsättningar Nordstjernan och A Johnson & Co HAB förbinder sig att under en tioårsperiod inneha en majoritet av såväl aktiekapitalet som röstetalet i nya Avesta. Avtalet med Avesta m.fl. bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4. Som jag har nämnt har berörda bolag därutöver förbundit sig att bilda ett särskilt bolag för att medverka till skapandet av ny sysselsättning inom berörda regioner, i första hand berörda bruksorter. Avtal härom bör fogas till protokollet som bilaga 5. ” | Beträffande statens medverkan enligt de båda avtalen gäller att det ankommer på regeringen att besluta om eftergifter av ordinära skuldförda lån. För förändringar av villkoren för villkorslånen krävs emellertid bemyndigande av riksdagen. Jag förordar att sådant bemyndigande inhämtas. Jag vill därutöver i sammanhanget nämna följande. I samband med de förutsatta ägarförändringarna aktualiseras en rad skattefrågor. Bl.a. förutsätter en aktiv ägarinsats att koncernbidrag med skattemässig verkan skall kunna lämnas och mottas mellan de olika bolagen. Detta förutsätter i några fall särskild dispens från regeringen. I samband med vissa egendomsöver-

låtelser metlan bolagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst. Från sådan beskattning kan regeringen under vissa förhållanden befria. Även andra skattefrågor kan aktualiseras.

Enligt min mening är det angeläget att regeringen — i rimlig omfattning och i den mån det är lämpligt — medger de dispenser och skattebefrielser som kan underlätta den aktualiserade ägarförändringen.

Ytterligare en skattefråga vill jag ta upp. Enligt gällande regler skulle

återbetalningar som Nyby Uddeholm gjort på villkorslånet varit avdragsgilla. Den omständigheten att Uddeholm tar över betalningsansvaret för samma lån torde inte innebära någon förändring av avdragsrätten, vilket innebär att Uddeholm fortsättningsvis torde få avdrag för gjorda återbetal-

ningar. Jag har i de angivna skattefrågorna samrått med chefen för finansdepartementet. som återkommer till frågorna om dispenser och skattebefrielser

när de blir aktuella.

Jag förordar med hänvisning till det anförda sammanfattningsvis att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att besluta om angivna förändringar i villkoren för nämnda villkorslån. Jag förordar vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt anfört om statlig medverkan till en ny struktur inom specialstålindustrin.

7.2 Statens medverkan i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta

I anslutning till berörda förhandlingar om en ny struktur för sektorn

rostfritt stål inom specialstålindustrin har förhandlingar förts mellan före-

trädare för industridepartementet och Bofors om en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta. Denna fråga har inget direkt samband med frågan

om en ny struktur för sektorn rostfritt stål. Det finns dock vissa beröringspunkter bl. a. behandlingen av villkorslån. Jag tar därför upp frågan om Bofors-Kilsta i detta sammanhang.

Bofors-Kilsta är ett helägt dotterbolag till Bofors. Bolaget bildades år 1979 genom att Bofors överförde sin smidesverksamhet vid Kilstaverken i

Karlskoga till ett separat bolag. Bofors verksamhet i Kilstaverken bestod

då av ståltillverkning, valsning och sänksmide. En större del av produk-

tionen utgjordes av vevaxlar för lastbilar m. m. Produkterna smiddes i dels

s.k. hejare. dels i mindre pressar. Den utveckling man såg framför sig var

att pressmidda produkter skulle få en ökad konkurrenskraft jämfört med

hejarsmidda produkter. För att kunna upprätthålla en konkurrenskraftig

produktion och därmed långsiktigt trygga sysselsättningen för huvuddelen av de anställda vid Kilstaverken fattades bestut om investering i en ny

smidespress med en presskraft på 16 000 ton. Pressen skulle därmed bli en av de största i världen. Alternativet till att på detta sätt bygga ut smidesverksamheten bedömdes vara en successiv nedläggning av Kilstaverken.

Det totala kapitalbehovet för det nya bolaget inkl. den planerade inves-

teringen beräknades till 400 milj. kr. För att möjliggöra genomförandet av

projektet ställde staten 250 milj. kr. till Bofors-Kilstas förfogande enligt

följande:

250 milj. kr.

Bofors-Kilstas skuld till staten uppgick per den 31 december 1983 ) till sammanlagt ca 303 milj. kr. med följande fördelning:

lokaliseringslån ca — 74 milj. kr. lån från strukturdelegationen "67 villkorligt lån från staten och strukturdelegationen inkl. kapitaliserad ränta 162

ca 303 milj. kr.

De investerings- och finansieringsplaner som låg till grund för bildandet av Bofors-Kilsta har i allt väsentligt fullföljts. Kostnaderna för smidespres-

sen har hållit sig inom de ramar som ursprungligen beräknades även om en

viss leveransförsening inträffat. När det gäller försäljnings- och resultatut-

vecklingen har dock prognoserna inte kunnat infrias. Ackumulerade för-

luster för åren 1980-1983 bedöms uppgå till ca 100 milj. kr. I och med utgången av år 1983 har bolaget förbrukat sina reserver.

Den finansiella kris bolaget befinner sig i hänför sig huvudsakligen till

den stora smidespressen. Marknadsförutsättningarna har blivit avsevärt

sämre än vad prognoserna vid bolagets bildande visade. Som cn följd av detta har produktionen blivit lägre än förväntad. Bofors-Kilsta sysselsätter ca 1000 personer.

En finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta synes i dag nödvändig. Mot bakgrund av att staten aktivt medverkat till bildandet av Bofors-Kilsta och även är bolagets största fordringsägare har Bofors vänt sig till regeringen angående en statlig medverkan i en rekonstruktion.

Bofors har presenterat ett förslag som innebär att Bofors-Kilsta rekon-

strueras finansiellt för att därefter utgöra kärnan i en verksamhet för

tillverkning och försäljning av tyngre komponenter för fordonsindustrin. Bofors-Kilsta skulle därigenom ingå som en del i ett större sammanhang där svenska gjuteri-, smides- och verkstadsföretag tillsammans skulle kun-

na erbjuda ctt brett sortiment komponenter för såväl den svenska som

utländska marknaden.

Företrädare för regeringen lämnade i januari 1984 ett bud till Bofors innebärande att staten under vissa förutsättningar var beredd att medverka i en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta. Förutsättningarna var bl. a. att Bofors tillför Bofors-Kilsta nytt kapital och att huvuddelen av de

tidigare nämnda statliga lånen återbetalas. Om detta uppfylldes förklarade sig regeringen beredd att efterge vissa statliga fordringar.

Prop. 1983/84: 157 17

Efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och Bofors träffades i början av mars 1984 en principöverenskommelse innebärande att - Bofors-Kilsta genom nyemission tillförs nytt kapital om minst 75 milj, kr. under medverkan av Carnegie Fondkommission AB. Vidare återbetalas omedelbart statliga lån i Bofors-Kilsta med 106 milj. kr. av bolagets statliga, reguljära lån om sammanlagt 141 milj. kr. Staten efterger samtidigt 35 milj. kr. av dessa lån. Villkorslånen slutregleras på så sätt att återbetalning sker av Bofors med ett kapitalbelopp om 75,5 milj. kr. jämte marknadsmässig ränta. Beträffande den skattemässiga behandlingen av det villkorslån som Bofors tar över vill jag hänvisa till vad jag anfört i denna fråga angående Uddeholm. Bofors torde sålunda erhålla avdrag för gjorda återbetalningar.

Överenskommelsen innebär vidare att Bofors förbinder sig att satsa 25 milj. kr. i en särskild stiftelse med uppgift att stödja bl. a. tillkomsten av nya företag inom Karlskogaregionen. Jag återkommer till detta senare.

Jag anser sålunda att staten bör medverka till den lösning jag redogjort för. I detta syfte har — med förbehåll för behövligt riksdagsbeslut — staten träffat avtal med Bofors/Bofors-Kilsta. Avtalet bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 6. |

Som skäl för denna överenskommelse bör nämnas följande. Staten tog medvetet en finansiell risk i samband med bildandet av Bofors-Kilsta. Detta tog sig bl.a. uttryck i att viss del av den -statliga finansieringen ställdes till bolagets förfogande i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Det är därför enligt min mening rimligt att staten i viss utsträckning tillsammans med ägaren medverkar till att Bofors-Kilsta rekonstrueras finansiellt, så att den gjorda investeringen på bästa sätt kan utvecklas i framtiden. Enligt de bedömningar företagsledningen gjort finns förutsättningar att driva smidespressen vidare om kapitalkostnaderna reduceras kraftigt. Den nu träffade uppgörelsen innebär att Bofors får ta en väsentlig del av ansvaret för Bofors-Kilstas utveckling genom återbetalning av större delen av de statliga lånen. Staten efterger samtidigt en mindre del av sina fordringar. Huvuddelen av de statliga eftergifterna avser villkorslån, vars återbetalning under alla omständigheter skulle ha varit osäker. Jag betraktar därför överenskommelsen som förmånlig för statens räkning genom att staten får en betydande återbetalning på såväl de reguljära lånen som villkorslånen. Därtill skapar rekonstruktionen av Bofors-Kilsta förutsättningar för bildandet av en kraftfull och konkurrenskraftig svensk leverantör av fordonskomponenter för den internationella marknaden. Ur industripolitisk synvinkel är medverkan till en sådan omstrukturering mer intressant än att enbart medverka till att finansiellt rekonstruera Bofors-Kilsta.

En viktig förutsättning för statens medverkan här är också Bofors utfästelse att tillskjuta minst 25 milj. kr. till en särskild stiftelse med uppgift att bl.a. stödja tillkomsten av nya företag inom Karlskogaregionen. Detta är

12 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 157 |

särskilt angeläget mot bakgrund av den betydande sysselsättningsminskning som skett inom denna region under de senaste åren. Jag återkommer som tidigare nämnts till detta senare.

Det ankommer på regeringen att besluta om nämnda låneeftergifter på 35 milj. kr, medan riksdagens bemyndigande behövs för ändringarna i återbetalningsvillkoren för villkorslånen. Jag förordar att regeringen inhämtar ett sådant bemyndigande. Jag förordar vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statlig medverkan i övrigt till en finansiell rekonstruktion av Bofors-Kilsta.

7.3¶Framtida ändringar av villkor för villkorslån

Ett antal specialstålföretag har beviljats lån med villkorlig äterbetalning. I samtliga fall har lånen beviljats för att bidra till finansieringen av projekt

som har tett sig speciellt riskfyllda men angelägna att genomföra. Äterbetalningen av dessa lån är knutna till bolagens resultatutveckling. Länen

löper med ränta. I den mån räntebetalning inte bedöms kunna ske läggs denna årligen till kapitalskulden. Detta innebär att villkorslånen ofta växer med ränta på ränta och låneskulden snabbt när en sådan omfattning att

återbetalning av hela lånebeloppet ter sig som mycket vsäker. Dessa lån

har också i vissa sammanhang, bl. a. i strukturdiskussioner, visat sig vara en sådan belastning för företagen att de därigenom försvärat lämpliga strukturåtgärder. Enligt min mening är det lämpligt att staten eftersträvar att man kan ändra villkoren, så att staten kan påräkna viss återbetalning av lånen även om låntagarens resultat inte skulle medge återbetalning enligt de ursprung-

liga planerna. Det kan också finnas andra skäl att ändra villkoren i samband med exempelvis strukturlösningar av det slag som jag tidigare redogjort för. På grund av det anförda bör regeringen enligt min mening inhäm-

ar i villkoren för dessa lån. Beslut med denna innebörd bör årsvis ges

riksdagen till känna.

7.4¶Åtgärder för industriell förnyelse i Bergslagen

Jag övergår nu till att behandla frågan om långsiktiga åtgärder för att främja utvecklingen av näringslivet i Bergslagen, med tonvikten lagd vid

behovet av industriell förnyelse.

Min utgångspunkt är därvid den djupgående strukturomvandling inom basnäringarna som har pågått i regionen under en följd av år, och varav

den tidigare behandlade omstruktureringen av specialstålindustrin är en del.

Regionalpolitisk bedömning

Förutom de förändringar som under senare år har inträffat, eller kan bli

aktuella på de orter som direkt berörs av ståluppgörelsen, har en rad

bruksorter i ett bälte som sträcker sig över sex län, från östra Värmland till Norduppland, och som ofta benämns Bergslagen, sedan många år tillbaka kraftigt påverkats av strukturomvandlingen inom främst gruvindustrin och

stålindustrin men även inom skogssektorn. Till följd härav har de verksamheter som varit basen i den ekonomiska aktiviteten och för sysselsättning-

en minskat. Detta område är en hårt drabbad industriregion.

Som exempel kan nämnas att endast två av de 35 järnmalmsgruvor som var i drift år 1965 finns kvar i dag, Grängesberg och Dannemora. Inom handelsstålindustrin' har genomförts en omfattande omstrukturering som i denna region har berört främst Borlänge, men även Hallstahammar, Smed-

jebacken och Avesta. Vidare minskade sysselsättningen inom specialstål-

industrin under perioden 1976—1982 från 34000 till 24000 — en nedgång med 30 20. Denna minskning föll nästan helt på Bergslagen, eftersom 23 av

de 25 specialstålanläggningar som år 1976 var i drift låg där. Med hänsyn till bl.a. redan inträffade sysselsättningsminskningar, enföretagsberoende och bristande tillgång till alternativ sysselsättning inom rimligt pendlingsavstånd bör enligt min mening i första hand följande bergslagskommuner bli föremål för de särskilda utvecklingsinsatser som jag strax återkommer till: Hagfors, Munkfors, Filipstad, Storfors och

Kristinehamn i Värmlands län, Hällefors, Ljusnarsberg, Lindesberg (norra

delen), Degerfors och Karlskoga i Örebro län, Avesta, Smedjebacken och Ludvika i Kopparbergs län, Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg i Västmanlands län, Hofors och Sandviken i Gävleborgs län samt Tierp och

Östhammar i Uppsala län. |

Detta område som kan sägas omfatta större delen av Bergslagen kännetecknas i korthet av: — Vikande total sysselsättning. I tolv av 20 kommuner minskade den

totala sysselsättningen under perioden 1975—1980. Som jämförelse kan

nämnas att i riket ökade sysselsättningen med i genomsnitt drygt 4976

under samma period. — Vikande industrisysselsättning. Under åren 1975—1980 minskade sys-

selsättningen inom industrin med I 1946 mot 826 i riket. Sysselsättnings-

nedgången har fortsatt i hög takt efter år 1980 och aktuella bedömningar tyder på att minskningstakten under de närmaste åren fortsätter att vara

stor. . — Mycket hög andel industrisysselsatta: 46 26 av totala antalet sysselsatta

mot 2676 i genomsnitt i riket år 1980. Den relativt lilla servicesektorn

har i flertalet kommuner inte kunnat kompensera sysselsättningsminskningen inom industrin. — Låg andel sysselsatta inom utvecklingsbranscher.

— Minskande befolkning. 17 av 20 kommuner minskade i befolkning under

den senaste femårsperioden. Totalt hade området under perioden 1978—

1983 en årlig minskning med 0,7 26.

"Prop. 1983/84:157 20

Bergslagskommunernas invånarantal varierar starkt. Sålunda har Munkfors, Storfors och Skinnskatteberg ca 5000 invånare. Ludvika, Karlskoga och Sandviken har mellan 35 000 och 40000 invånare.

En jämförelse med utgångspunkt från näringslivet ger dock en annan bild. Flertalet kommuner är utpräglade bruksortskommuner med en eller flera orter som domineras av ett enda företag. För de mindre kommunerna har strukturförändringarna i gruv- och stålnäringen inneburit att betydande delar av näringslivet som varit grundade på basnäringarna har försvunnit eller är på väg att försvinna. Arbetspendling har inte i någon större omfattning varit en lösning på sysselsättningsproblemen eftersom det funnits och alltjämt finns stora problem på arbetsmarknaden även i flertalet av de större kommunerna. Den sviktande arbetsmarknaden har medfört hög arbetslöshet i Bergslagen, inte minst bland ungdomar eftersom de arbetsplatser som traditionellt gett inträde på arbetsmarknaden kraftigt har minskat i antal. Näringslivsutvecklingen har för flertalet kommuner lett till befolkningsminskningar som i sin tur medfört sviktande underlag för såväl privat som offentlig service, t.ex. inom utbildningssektorn;:

Mot bakgrund av utvecklingen i Bergslagen har jag i min anmälan till årets budgetproposition (prop. 1983/84:100 bil. 14 s. 51) uttalat att Bergslagen bör prioriteras vad gäller industri- och regionalpolitiska insatser.

Det finns enligt min mening inga enkla och snabba lösningar för omstrukturering, förnyelse och tillväxt inom industrin i Bergslagen. Det gäller att bygga upp eller komplettera utbildnings- och utvecklingsmöjligheter och annan infrastruktur som behövs för att näringslivet skall utvecklas. Insatserna bör vidare inriktas på att stimulera nyetableringar och nyföretagande samt att öka investeringarna i befintligt näringsliv. Eftersom området berör sex län ställs stora krav på samordning av bl.a. samhällets insatser. Jag vill samtidigt framhålla att problemen enligt min mening inte kan lösas enbart genom åtgärder i de mest utsatta kommunerna. Bl. a. bör högskolorna och stora företag i omkringliggande större orter kunna utnyttjas som resurs i arbetet med att stärka hela regionens näringsliv.

Vidtagna åtgärder

För det första har en mycket viktig punkt i arbetet med att stärka industrin i regionen varit att verka för en långsiktigt bärkraftig företagsstruktur, bl. a. genom att medverka till omstruktureringen av specialstålindustrin. En stabil stålindustri kommer även framöver att utgöra basen för näringslivet på många orter i regionen.

För det andra har regeringen ökat de medel för regionala utvecklingsinsatser som länsstyrelserna i bergslagslänen disponerar under budgetåret 1983/84 till sammanlagt 88,8 milj. kr. — en ökning med 22 70 jämfört med föregående budgetår. Lokala utvecklingsprojekt, åtgärder för att stimulera nyföretagande och olika företagsutvecklande åtgärder är exempel på insatser som länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder, kommuner och olika organisationer kan bedriva tillsammans.

För det tredje har regeringen beslutat att lokaliseringsstöd till större projekt under innevarande budgetår får lämnas i Kristinehamns, Deger-

fors. Karlskoga. Tierps och Östhammars kommuner. I budgetproposi-

tionen föreslås vidare att offertstöd och centrala konsultinsatser skall kunna användas även i dessa kommuner.

För det fjärde har särskilda insatser för teknikutveckling och teknikspridning påbörjats eftersom industrin i Bergslagen har ett förnyelsebehov som enligt bl.a. SIND:s bedömning är större än i många andra regioner. Regionens geografiska struktur och läge, med ett stort antal spridda bruksorter i länens utkanter, innebär att den allmänna teknikutvecklingen kan få svårt att slå igenom. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har därför fått medel från industridepartementet för att studera förutsättningarna för teknikutveckling och teknikspridning i Bergslagen. Värmlands län har genom ökade resurser för regionala utvecklingsinsatser fått möjlighet att genomföra ett brett upplagt data- och elektronikprogram. Vidare har regeringen uppdragit åt STU och länsstyrelsen i Gävleborgs län att tillsammans pröva ett förslag till bildandet av ett utvecklingscentrum för industriell elektronik i Sandviken. Länsstyrelsen i Uppsala län har på regeringens uppdrag i samarbete med statens vattenfallsverk, utvecklingsfonden och andra organ i länet utarbetat ett program för att bl.a. engagera tekniker vid kärnkraftsverket i Forsmark för företagsutveckling i Norduppland. Regeringen har anvisat 1,4 milj. kr. till länsstyrelsen i Uppsala län för att genomföra detta program. :

Som ytterligare exempel på vidtagna åtgärder vill jag för det femte peka på de kraftigt höjda anslagen till ökad prospekteringsverksamhet. Av de 300 milj. kr. som riksdagen anvisade i december 1982 för ett femårigt prospekteringsprogram har 50 milj. kr. avsatts för Mellansverige. I juni 1983 fattade regeringen de första besluten om stöd till olika projekt, bl. a. i Bergslagen. Detta har sedan följts bl. a. av beslut om lokaliseringsstöd till kyanitbrytning i Värmland. |

Fortsatta insatser

Jag ser de åtaganden av olika företag vilka berörts i det föregående som betydelsefulla inslag i fortsatta ansträngningar att stärka och bredda näringslivet i Bergslagen.

En viktig förutsättning för regeringens ställningstagande att medverka till den tidigare berörda strukturlösningen för rostfritt specialstål har varit att berörda bolag sammanlagt tillskjuter 100 milj. kr. till ett särskilt bolag, tills vidare benämnt Bruksinvest. Detta bolag skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetstillfällen skapas i första hand i de bruksorter som direkt berörs av den planerade omstruktureringen av stålindustrin. Ägarna har också i olika sammanhang förklarat att de skall göra ytterligare insatser utöver sin andel i Bruksinvest. |

Vidare har regeringen som förutsättning för att efterge vissa lån till

Bofors-Kilsta ställt krav på Bofors att medverka till utvecklingen av näringslivet i regionen. Den uppgörelse som träffats med Bofors, vilken jag nyss redogjort för, innebär således att företaget förbinder sig att avsätta en

ram på 25 milj. kr. för sådana åtgärder. Medlen skall disponeras av en stiftelse med ändamål att på olika sätt stödja nytillkommande företag och ny eller utvidgad verksamhet inom redan etablerade företag belägna i Karlskoga eller i orter som arbetsmarknadsmässigt är nära knutna dit.

Därför har överenskommits att representanter för länsstyrelserna och de

regionala utvecklingsfonderna i Örebro och Värmlands län skall ingå i

stiftelsens styrelse.

Dessa två uppgörelser med företag verksamma i regionen innebär således ekonomiska åtaganden från företagens sida på sammanlagt 125 milj.

kr.

Enligt min mening behövs emellertid därutöver kompletterande åtgärder

från samhällets sida. Motivet för detta är framför allt att de förändringar inom gruv- och stålindustrin som redan har genomförts och förestår som

följd av omstruktureringen inoni specialstålindustrin sammantagna är om-

fattande, berör en stor region och kräver en rad åtgärder för att näringsli-

vet i övrigt skall bli starkt nog att klara påfrestningarna och genom utveck-

ling bidra till en lösning av Bergslagsregionens långsiktiga problem. Jag

förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att särskilda medel om 25 milj. kr. anvisas för budgetåret 1984/85 för särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om den närmare använd-

ningen av medlen. Utgångspunkten för den geografiska inriktningen av insatserna bör därvid vara att åtgärderna primärt skall ge effekt i de delar

av berörda län som jag tidigare nämnt. Jag vill här tillägga att vissa insatser kan behöva göras även i Torshälla i Eskilstuna kommun beroende på att dels sysselsättningen vid Nyby Bruk har minskat kraftigt. dels industrin i övrigt i kommunen har genomgått stora förändringar. Det bör i övrigt

ankomma på regeringen att bestämma den geografiska inriktningen av

insatserna.

För riksdagens information vill jag redovisa några exempel på åtgärder

som jag nu bedömer som angelägna. .

Samhället bör stödja lokala initiativ som syftar till att ta tillvara förslag och idéer som finns i näringslivet, i olika organisationer och hos enskilda

människor. Olika lokala initiativ bör kunna utgöra viktiga komplement till samhällets insatser inom olika politikområden. Den här typen av aktiviteter har genomförts eller genomförs i en del kommuner i Bergslagen, exempelvis i Norberg och Filipstad. De framgångar och erfarenheter som t.ex. den s.k. Norbergsmodellen gett bör kunna tillämpas på andra håll i regionen. Enligt vad jag har erfarit har kommittén (I 1982:05) om det regionalpolitiska stödet till näringslivet låtit kartlägga och analysera ett

antal lokala utvecklingsprojekt. Det ankommer på länsstyrelserna att, mot

bakgrund av de erfarenheter som vunnits, tillsammans med kommunerna

pröva om ytterligare lokala utvecklingsprojekt bör startas. Jag vill här

skjuta in att jag ser kommunerna som mycket viktiga aktörer vad gäller t.ex. infrastrukturens betydelse för företagen, den kommunala organisationens servicefunktion gentemot näringslivet och som huvudmän för så-

väl ungdomsutbildning som kommunal vuxenutbildning. Jag vill i detta sammanhang nämna att chefen för arbetsmarknadsdepar-

tementet. enligt vad jag har erfarit, senare kommer att anvisa särskilda medel till ett OECD-projekt om lokala sysselsättningsinitiativ. Projektets syfte är att stödja lokala initiativ med inriktning mot tjänste- och service-

sektorn. Det geografiska område som omfattas av den svenska delen av projektet är Norberg-Fagersta-Skinnskattebergsregionen. En referensgrupp kommer att följa arbetet.

Jag har tidigare framhållit behovet av teknikutvecklande och teknikspri-

dande åtgärder och nämnde då bl. a. det brett upplagda arbete inom data-

och elektronikområdet som pågår i Värmlands län på initiativ av bl.a.

dataeffektutredningen (A 1978:05). Utredningen, som i bl.a. Värmland har

bedrivit försöksverksamhet med regionala utvecklingsprogram för att bl. a.

främja utnyttjandet av ny teknik i små och medelstora företag, kommer

enligt vad jag har erfarit att inom kort överlämna sitt slutbetänkande till chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Vidare har, som jag nämnt,

STU kartlagt de aktiviteter i Bergslagen vilka främst är av tekniksprid-

ningskaraktär. Jag bedömer att ökade resurser bör sättas in för att bl.a. främja teknikutveckling och teknikspridning i regionen. Jag kommer därför inom kort att föreslå regeringen att ge STU i uppdrag att närmare utarbeta

förslag till åtgärder för att främja teknikutveckling och teknikspridning i

Bergslagen.

I flera av de aktiviteter jag har berört torde utbildningsinsatser av olika slag ha en nyckelroll. Den decentralisering av utbildningsplaneringen som har genomförts inom de flesta utbildningsformerna torde innebära goda möjligheter att anpassa utbildningens inriktning till regionala behov. I propositionen (1983/84: 116) om gymnasieskola i utveckling föreslås en

ökad regional beslutanderätt när det gäller regionalt arbetsmarknadsan-

knutna påbyggnadsutbildningar. Jag har vidare erfarit att chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att bemyndiga kursstyrelserna i bergslagslänen att fastställa lokala läropfaner. Därigenom

ökar möjligheterna att inom arbetsmarknadsutbildningens ram anordna kurser inriktade på arbete i främst mindre företag vars behov av utbildad arbetskraft inte alltid kan tillgodoses genom kurser vid AMU-center eller inom det reguljära skolväsendet.

Det finns vidare ett antal företagsutvecklande aktiviteter där främst de

regionala utvecklingsfonderna i samråd med bl.a. SIND, STU och Sveriges exportråd bör kunna bredda och fördjupa sina insatser. Inom kort

kommer jag att föreslå regeringen att ge SIND i uppdrag att närmare

utarbeta förslag till intensifierade utvecklingsinsatser i Bergslagen. Därvid bör SIND särskilt överväga om sådana insatser kan ske med hjälp av en ökad uppsökande verksamhet och hur en sådan bör utformas och genomföras bl.a. avseende behovet av samordning. Jag vill för min del nämna några exempel på vad en intensifierad uppsökande verksamhet kan syfta till. — Produktivitetshöjande insatser, t.ex. genom kapitalrationalisering och

inriktning mot en mer marknadsorienterad produktion. Åtgärderna kan

bestå av information, utbildning, konsultinsatser m. m. — Exportfrämjande åtgärder dels i små och medelstora företag, dels i

större företag där det bl. a. gäller att fånga upp företag med exportpoten-

tial och som är intresserade av att satsa på nya marknader. — Uppföljning av företag som fått stöd av STU för teknisk utveckling. — Underieverantörsfrämjande projekt som bl. a. kan inriktas på att bredda

underleverantörernas kundgrupper eller att höja deras kompetens ge-

nom teknikupphandling.

Till angelägna insatser hör också program för att främja nyetablering. Dessa kan bl. a. innefatta utbildning och träning av företagare, fördjupad företagsservice m. m.

Detta sammantaget, är insatser som redan, i varierande omfattning, görs av de regionala utvecklingsfonderna. Enligt min mening är det angeläget att ökade resurser leder: till insatser över ett så brett åtgärdsområde som möjligt, i de delar av länen som jag tidigare angett. Jag vill också påpeka att flera av de åtgärder jag här har nämnt ligger inom ramen för delprogrammet strategisk företagsutveckling som föreslås i propositionen (1983/84:135) om industriell tillväxt och förnyelse. . Vad gäller kapitalförsörjningen till konkreta projekt förutsätter jag att Bruksinvest kommer att täcka en del av behovet i de områden där bolaget kommer att verka, liksom den tidigare nämnda stiftelsen vad avser Karlskogaregionen. Vidare räknar jag med att de regionala organen i sin verksamhet särskilt beaktar behoven i dessa delar av länen. De regionala utvecklingsfonderna i bergslagslänen disponerar enligt vad jag har inhämtat. sammanlagt omkring 200 milj. kr. för ny utlåningsverksamhet.

Som jag tidigare nämnt ses det regionalpolitiska stödet till näringslivet f.n. över av en särskild kommitté. I avvaktan på dess förslag om bl. a. principerna för stödområdesindelningen föreslår jag nu ingen förändring av inplacering av bergslagskommunerna i stödområde. Skulle däremot någon eller några orter drabbas särskilt hårt av strukturomvandlingsåtgärder inom stålindustrin är jag beredd att föreslå regeringen att. för särskilt angelägna projekt, utnyttja den möjlighet som regeringen har att bevilja Jokaliseringsstöd med högre belopp än vad som normalt kan lämnas på resp. ort.

Det ankommer på befintliga industri- och regionalpolitiska organ, främst SIND och STU samt: berörda länsstyrelser och regionala utvecklings-

fonder, att svara för sådana särskilda insatser i Bergslagen som jag har gett exempel på. Generellt sett torde en intensifierad verksamhet inom de områden jag nu har. nämnt innebära en fördjupning och ett fullföljande av de regionala industriprogram, som nyligen har utarbetats i-länen och som nu på regeringens uppdrag bearbetas och sammanställs av SIND. Jag ser dock ett särskilt behov av samordning med tanke på att flera län berörs. Jag har därför för avsikt att senare. när SIND resp. STU har redovisat sina förslag till uppläggning av arbetet, föreslå regeringen att uppdrag lämnas till SIND att svara för viss samordning av insatserna på central myndighetsnivå och de insatser som görs av berörda länsstyrelser och regionala utvecklingsfonder. Jag räknar med att STU skall medverka inom sitt ansvarsområde.

I uppdraget till SIND bör också ingå att tillkalla en rådgivande Bergslagsdelegation med representanter för regionala och centrala myndigheter, näringsliv, fackliga organisationer och forskningsorgan. Jag vill betona att delegationen bör inrikta sin verksamhet på långsiktiga frågor som kan ge Bergslagen en bättre näringsstruktur. Syftet bör därvid vara att fortlöpande pröva förslag och idéer som aktualiseras i arbetet med bergslagsfrågorna. Förslag kan därvid prövas inom ramen för såväl verkets ordinarie verksamhet som dess roll vad gäller särskilda insatser i Bergslagen. Genom delegationen skapas också förutsättningar för en god information om de aktiviteter som kommer att bedrivas i Bergslagen.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar i villkoren för lån

med villkorlig återbetalningsskyldighet som beviljats vissa före-

tag inom specialstålindustrin i enlighet med vad jag har anfört

(avsnitt 7.1, 7.2 och 7.3),

2. till Särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen för budgetåret

1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

25 milj. kr., |

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt anfört om

3. statlig medverkan till en ny struktur inom den del av specialstål-

industrin som är inriktad på rostfritt stål (avsnitt 7.1),

4, statlig medverkan till en finansiell rekonstruktion av AB Bofors-

Kilsta (avsnitt 7.2),

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Bilaga I

Vissa statliga lån och garantier för lån till specialstålindustrin

Kapitalskuld per 1983-12-31 (milj. kr.)

Lån Garanti = ' Villkorslån Statliga lån

! Avser ovan specificerade lån. Även andra typer av lån kan förekomma.

Prop. 1983/84 157 28

zZ -” n - å- 2 £ bd - v vv 26 [ =S £ bed 88 5 TT Zz —- T = = er Tx ne) = 5 S E E A 2 3

NIGYNNYNYVK

VYVOIRIAO 23001

UV 22 NIAGUNYVS NVTORMTYS NYZINON 001 13315 NIAUNYVS

LAN "JO ÖF HV

VNSNYNS LD LOOLNAIN

rr ST > 09 Ve RILSAGNITYLSTVIDAdS 'OINATATIVLIAIK ONINS SVISYNODVA -VISIAY MIAUNVS J4AL TVAWYVA

WTA mö

3, Nada NYLLAHSOINY ANVINSALLSVA NANNYHA-S 3 23.001 MSNAIAS GYNNYVW €TrI SVISYZDVA VISHADVA Ny UNVIONA ANIYUNNVÄJ MYVWNYA 2NIYYLLSO aura

108MYys YSn riuuanva

WONI TI | LJ LJ ANVINSALLSVA)

YALYNUIS FONVNYIA 25001 2008 2, -4Q40M — OVvTO4FIVS INIYYTLSO VAVNYJ ev NYVWNYG UNVIONI ANVTIOH av 001 ovl0a 3940N NID138

wion NYNYALLSAYHON SMYJANYIS ASAN vn 35 VSA 0970) NYFINON TT

I AN 1 LO LJ ÖV Hd VLSJAV 2, 2000 TYLS 205 2306 10SYONI OvFTOYNIYS 001 . OVOVNYI | NISTAV NÖSNHOT TALS IVAN NOSNIIA ASI80L

VSA CO |

028 av 2, LJ LJ HH HD LU UPRuJafispJON SNOYOHANYOfA 27 Ov10842LLoOa WW — 2308 NOSNHOTF TI LIVYN Ac SvTORMIYS MYGANYIT 001 TTADYS NOSNHOT VORIAO VISFAV - HOLLSVA AB DÖMS 380L :PYDY V , — .

Bilaga 3

Avtal mellan staten och Uddeholms AB och Nyby Uddeholm AB

Inledning

Nyby Uddeholm AB bildades den 1 januari 1979 genom att Uddeholms

AB, nedan kallat Uddeholm, överlät tillgångarna hänförliga till sin rostfria

tillverkning till Gränges Nyby AB (numera Nyby Uddeholm AB), nedan

kallar Nyby Uddeholm. Samtidigt övertog Uddeholm 90,17: av aktierna i Nyby Uddeholm. Uddeholm äger sedan den 20 januari 1983 samtliga aktier

i Nyby Uddeholm.

Nyby Uddeholm bildades under betydande statlig finansiell medverkan i form av lån och lånegarantier. Dessutom har bolaget vid flera tillfällen

beviljats lokaliseringsstöd. Per 1983-12-31 beräknas de statliga lånen och lånegarantierna i Nyby Uddeholm uppgå till nedan angivna belopp: |

Upplupen Dröjsmåls-

Kapital . ränta ränta Investeringslån (strukturdele- 153 600 000 2720 000 261569 gationen) Lokaliseringslån 125 252125 6460 212 232939 Lån med statliga garantier 121 250 000 3618 438 - Villkorslän 1! : 254255261 > -32901337 - Villkorslån 2? | 346 337 291 34633 729 - Summa 1000 694 677" 80333 716 494508 I beviljat av strukturdelegationen. ” beviljat av regeringen.

Resultatutvecklingen för Nyby Uddeholm har blivit sämre än vad som

förutsågs i de planer som låg till grund för bildandet av bolaget. De

redovisade ackumulerade förlusterna för åren 1979— 1982 uppgår till ca 550

milj. kr. Åtgärder i syfte att vända den negativa utvecklingen har genomförts. Åtgärderna har dock visat sig otillräckliga. Som en följd av de gångna årens förluster har aktiekapitalet i Nyby Uddeholm gått förlorat och bolaget har kommit i en situation, då likvidationsplikt kan befaras inträda. Mot bakgrund av den föreliggande ekonomiska ställningen hos Nyby

Uddeholm har Uddeholm vänt sig till staten med begäran att staten skall medverka i en finansiell rekonstruktion av Nyby Uddeholm.

Vidare har mellan ägarna till svensk rostfri specialstälindustri förts för-

handlingar om en heltäckande strukturlösning för den nämnda närings- .:

grenen. Dessa förhandlingar har i januari 1984 föranlett en principöverenskommelse med följande huvudsakliga innebörd.

Den rostfria industrin grupperas i två moderbolag, Avesta Jernverks Aktiebolag, nedan kallat Avesta, och Sandvik Aktiebolag, nedan kallat Sandvik. Avesta förvärvar sämtliga aktier i Nyby Uddeholm och den av

Fagersta Aktiebolag, nedan kallat Fagersta, bedrivna rostfria verksamheten. Vidare kommer Avesta och Sandvik att gemensamt äga ett bolag för rostfria svetsade rör, Avesta till 75 26 och Sandvik till 25 96, samt ett bolag för metallurgi och varmvalsning i Fagersta, vilket bolag ägs till 5092 av vardera Avesta och Sandvik.

I Avesta kommer enligt principöverenskommelsen följande enheter att ingå: Björneborgs Jernverks Aktiebolag och övriga dotterbolag till Avesta inkl. skogs- och krafttillgångar, Ingersoll Steel, USA, A Johnson & Co HAB:s säljbolag i Kanada samt dess hälftenpart i Dickson Stål och Metall

Aktiebolag, Nyby Uddeholmskoncernen, inkl. dess säljbolag i i nio länder

samt Fagerstas bandtillverkning i Långshyttan och säljorganisation för

rostfritt stål i sex länder. Betalningen från Avesta till Uddeholm för övertagna tillgångar avses ske

i form av konvertibla skuldebrev om totalt belopp motsvarande Nyby Uddeholms egna kapital per 1985-12-31 beräknat på visst sätt jämte 230 milj. kr., vilka skall löpa utan ränta åren 1984— 1986, vara amorteringsfria

ären 1984-1988 samt medföra rätt för Uddeholm till konvertering den 1 januari—-31 augusti 1989. Avesta har å sin sida rätt att begära konvertering

under vissa förutsättningar med högst 40 milj. kr. under tiden den I september—30 november 1989. Syftet med denna betalningsform är att tillgodose att Uddeholm förblir betydande intressent i den rostfria stälindustrin. I den mån konvertering ej sker skall amortering ske i fem lika stora rater den 31 december vart och ett av åren 1989— 1993. Principöverenskommelsen förutsätter att Nyby Uddeholm rekonstrueras med bl. a. statlig medverkan samt att vissa statliga fordringar i övrigt avseende berörda företag sätts ned.

Mot bakgrund av det angivna har efter förhandlingar staten och Udde-

holm/Nyby Uddeholm — under förutsättning att den ovan beskrivna prin-

cipöverenskommelsen kommer till utförande — enats om principerna resp.

förutsättningarna för en rekonstruktion av Nyby Uddeholm samt resp. parts insats i rekonstruktionen. I fråga om förutsatt nedsättning av statliga

fordringar I övrigt har staten och Avesta m. fl. parter träffat ett separat avtal.

1. Finansiell rekonstruktion

Staten förbinder sig, efter till regeringen ingiven ansökan därom, att

efterge hos Nyby Uddeholm skuldförda statliga lån på sammanlagt 230 milj. kr. (inkl. upplupen ränta vid den tidpunkt, då eftergift resp. infriande

sker — jämför dock beträffande räntan tredje stycket nedan). Statens eftergift skall ske som framgår av bilaga ! till detta avtal. Statens nämnda

förbindelse förutsätter

att Nyby Uddeholm av Uddeholm oåterkalleligt tillförs nytt eget kapital

om 175 milj. kr. |

att Gränges Aktiebolag, som tidigare varit aktieägare i Nyby Uddeholm,

oåterkalleligt konverterar fordran om 55 milj. kr. till nytt eget kapital i

Nyby Uddeholm. |

Uddeholm förbinder sig att i samband med detta avtals undertecknande

teckna borgen begränsad till 50 milj. kr. för resterande statliga lån och länegarantier hos Nyby Uddeholm att gälla intill dess att nya sedvanliga säkerheter ställts för dessa statliga lån och garantier sedan den inledningsvis nämnda ägarförändringen genomförts, dock skall denna borgen gälla

längst två år.

' Parterna är ense om att statens eftergifter sker per den tidpunkt, då nytt eget kapital tillförts enligt ovan. Erläggs vid betalning enligt någon av

nyssnämnda att-satser även ränta å betalt belopp, alternativt, uttas ej ränta

å Nyby Uddeholm tillgodofört belopp enligt nämnda att-satser, i båda

fallen löpande å tid efter 1983-12-31, kan staten förordna, att ränta till högst

motsvarande belopp ej skall utgå för tid efter 1983-12-31 å lån staten sålunda efterger.

Den i denna punkt angivna finansiella rekonstruktionen skall vara ge-

nomförd senast 1984-06-30.

I fråga om villkorslånen har parterna överenskommit att Uddeholm — med vissa förändringar i återbetalningsvillkoren m. m. — skall träda i Nyby Uddeholms ställe. Parterna har härvid noterat, att Nyby Uddeholm uppburit dessa lån såsom dotterbolag till Uddeholm och härvid skattemässigt

intäktsfört dessa samt att Uddeholm övertar det på grundval av dessa lån dotterbolaget Nyby Uddeholm åvilande betalningsansvaret med vissa förändringar i återbetalningsvillkoren. Skulle Uddeholms övertagande av an-

svaret för villkorslånen föranleda att betalningar som Uddeholm erlägger

till staten enligt vad som anges i det följande behandlas på annat sätt från skattesynpunkt än vad som skulle ha skett om Nyby Uddeholm behällit ansvaret och fullgjort betalningarna, skall härav betingade förändringar i villkoren vidtas. De överenskomna villkoren upptas i det följande.

2. Övertagande och återbetalning av villkorslån m. m.

Uddeholm träder i Nyby Uddeholms ställe — med vissa förändringar i

återbetalningsvillkoren, villkoren avseende utdelningsbegränsningar och avyttring av tillgångar m.m. — vad avser ansvaret för villkorslånen. Detta sker per 1983-12-31.

Sedan Uddeholm i enlighet med vad som sagts trätt I Nyby Uddeholms ställe skall Uddeholm till staten inbetala:

Prop. 1983/84:157 = - 32

a) ett belopp motsvarande hela beloppet av den från Avesta för vart och :

ett av åren 1987-1993 från Avesta lämnade räntan på de konvertibla

skuldebrev i Avesta, som lämnats som betalning för de aktier i Nyby

Uddeholm som Uddeholm har omedelbart efter den ovan angivna kapital-

ökningen, allt i den mån Uddeholm har kvar skuldebreven när räntan är

tillgänglig för lyftning, : | b) ett belopp motsvarande hela beloppet av den från Avesta lämnade räntan för vart och ett av åren 1987 och 1988 på de konvertibla skuldebrev i Avesta, som lämnats som betalning för de aktier som Gränges tecknar vid

den nämnda kapitalökningen och betalar genom kvittning mot fordringar

på 55 milj. kr.,

c) ett belopp motsvarande hela beloppet av från Avesta lämnade utdelningar för vart och ett av räkenskapsåren 1989-1993, vilka belöper på

sådana aktier i Avesta som Uddeholm erhåller efter eventuell konvertering

av under a) ovan nämnda skuldebrev, allt i den mån Uddeholm har kvar

aktierna, när utdelningen blir tillgänglig för lyftning,

d) ett belopp motsvarande hälften av de amorteringar Uddeholm er-

håller på under a) ovan nämnda skuldebrev,

e) ett belopp motsvarande av Uddeholm erhållna likvider vid överlå-

telser av under a) resp. c) ovan nämnda skuldebrev £ller aktier, vilka sker

under åren 1984—1993,

ff) ett belopp motsvarande hela beloppet av Gränges gjorda realisationsvinster vid sådana överlåtelser av under b) ovan angivna konvertibla

skuldebrev, vilka sker åren 1984-1988,

g) ett belopp motsvarande hälften av marknadsvärdet 1993-12-31 på de aktier i Avesta som Uddeholm då innehar efter eventuell konvertering av under a) ovan nämnda skuldebrev, dock skall betalningarna högst uppgå

till belopp motsvarande -vad som återstår av kapitalbelopp och ränta på

villkorslånen efter betalningar enligt a)—f) ovan.

Med marknadsvärdet avses det värde aktie betingar vid försäljning till tredje part på öppna marknaden den 31 december 1993. Om detta ej är ett rättvisande marknadsvärde skall hänsyn tas till det genomsnittliga marknadsvärdet under en skälig tidsperiod före den 31 december 1993, dock : längst sex månader. Kan staten och Uddeholm inte enas om marknadsvärdet skall frågan avgöras genom skiljemän enligt p. 6 1 detta avtal.

Belopp som avses ovan skall inbetalas till staten, såvitt gäller belopp

svarande mot utdelningar, räntor och amorteringar senast 15 dagar efter

det att beloppet blivit tillgängligt för lyftning samt belopp svarande mot

likvider senast inom 30 dagar efter det att bindande avtal träffats om överlåtelse. Belopp som avses vid g) skall betalas senast inom 30 dagar efter det att överenskommelse om marknadsvärdet eller utslag av skiljemän föreligger.

Skulle det nominella beloppet av ovan under a) nämnda konvertibla

skuldebrev komma att understiga 205 milj. kr. skall Uddeholm till staten som ytterligare återbetalning av villkorslånet betala ett belopp motsvaran-

de hälften av skillnaden mellan 205 milj. kr. och skuldebrevens nominella belopp. Beloppet skall erläggas i fem lika stora rater den 31 december vart och ett av åren 1989—1993. På utestående belopp skall utgå ränta fr. o. m.

ingången av år 1987. Räntesatsen skall motsvara den dubbla räntesatsen

för ifrågavarande konvertibla skuldebrev. Räntan skall erläggas den 31

december varje år under vart och ett av åren 1987—1993. Skulle det nominella beloppet av ovan under b) nämnda skuldebrev

understiga 55 milj. kr. skall Uddeholm till staten den 31 december vart och ett av åren 1987 och 1988 som ytterligare återbetalning av villkorslånet inbetala ett belopp motsvarande en ränta för dessa år på mellanskillnaden

efter samma räntesats som gäller för ifrågavarande konvertibla skulde-'

brev. I sådant fall skall Uddeholm därjämte till staten inbetala ett belopp som beträffande nämnda mellanskillnad skulle ha motsvarat differensen

mellan marknadsvärdet 1988-12-31 och det nominella beloppet. om nämnda mellanskillnad utgjort konvertibla skuldebrev enligt ovan. Vad

som sagts ovan om fastställande av marknadsvärde och betalningstidpunkt skall därvid äga motsvarande tillämpning. ee |

Betalningar enligt ovan skall i första hand avräknas från kapitalbeloppet

av villkorslån I och i andra hand från kapitalbeloppet av villkorslån 2 och i

tredje hand från räntor å dessa lån.

Sedan betalningar och avräkning gjorts enligt :ovan är villkorslånen

jämte ränta härå att anse som fullt betalda.

Vid tillämpningen av detta avtal skall, om Uddeholm eller Gränges

också har andra aktier eller konvertibla skuldebrev i Avesta än som avses

under a)—c) ovan, överlåtelser i första hand avses omfatta sådana andra aktier eller skuldebrev. .

Skulle villkoren för ovan angivna konvertibla skuldebrev förändras,

skall härav betingade ändringar göras i återbetalningsvillkoren för villkorslånen. Skulle enighet inte nås i detta hänseende skall frågan avgöras av

skiljemän enligt p. 6 i detta avtal.

Såsom utdelning enligt detta avtal avses inte bara av bolagsstämman beslutad vinstutdelning utan också andra utbetalningar av medel från Avesta till aktieägare såsom utbetalning vid nedsättning av aktiekapital

eller reservfond eller utbetalning vid utskiftning.

Överlåter Uddeholm eller Gränges aktier eller konvertibla skuldebrev som avses enligt detta avtal till varandra eller till någon närstående och sker detta på villkor, som ej är marknadsmässiga, skall villkoren jämkas till att motsvara sådana villkor.

Övriga villkor avseende de lån, beträffande vilka Uddeholm trätt i Nyby Uddeholms ställe och vilka gäller inskränkningar i rätten för bolagen att lämna utdelningar, lån, koncernbidrag eller rätt att avyttra egendom ävensom skyldigheten att ställa säkerhet liksom statens rätt till styrelsere-

presentation m. m., skall upphöra att gälla. : I samband med att Uddeholm träder i Nyby Uddeholms ställe i fråga om

villkorslån, skall Uddeholm avstå från resterande del, 150 milj. kr. av sin

fordran på staten avseende det år 1977 till Uddeholm lämnade villkors-

lånet. I samband härmed upphör alla med detta villkorslån förknippade

villkor att gälla mellan parterna.

3. Medverkan i tillskapandet av nya verksamheter

Uddeholm har tillsammans med övriga företag bakom den inledningsvis nämnda principöverenskommelsen överenskommit att bilda ett särskilt bolag med uppgift att medverka till skapandet av nya verksamheter i av

strukturförändringarna berörda regioner, i första hand på berörda bruksor-

ter.

Staten och berörda bolag har träffat särskild överenskommelse beträffande vissa frågor i anslutning till detta.

4. Insyn m.m.

Staten skall ha rätt att på begäran genom auktoriserad revisor ta del av Uddeholms underlag för betalningar enligt detta avtal och i övrigt de

handlingar och annat material hos Uddeholm som behövs för tillgodo-

seende av statens rätt enligt detta avtal. Uddeholm förbinder sig i detta hänseende tillse, att underlag för bedömning av de betalningar som avser

av Gränges erhållna konvertibla skuldebrev finns att tillgå.

5. Skuldförbindelse

Sedan regeringen i enlighet med p. 7 i detta avtal godkänt avtalet skall

särskild skuldförbindelse utfärdas beträffande av Uddeholm övertagna villkorslån. Skuldförbindeltsen skall ha den utformning som framgår av

bilaga 2 till detta avtal.

6. Tvist

Tvist rörande detta avtal. dess innehåll, tillkomst, giltighet eller tillämpning, så ock annan tvist härflytande ur rättsförhållandet mellan parterna på grund av detta avtal får inte hänskjutas till domstol utan skall avgöras

genom skiljedom enligt lag.

7. Godkännande

Regeringen kommer — under förutsättning att riksdagen fattar de beslut

som behövs härför — att slutligt godkänna detta avtal.

Stockholm den 15 mars 1984

För staten

Uddeholms Aktiebolag

Nyby Uddeholm Aktiebolag

Bilaga 1 till avtalet mellan staten och Uddeholm!Nyby Uddeholm

Statens eftergift skall ske i följande ordning:

Kronor Investeringslån (strukturdelegationen)

SD 3/78 IL 13 600 000

SD 5/79 IL 140000 000 Lokaliseringslån (AMS)

Bilaga 2 till avtalet mellan staten och Uddeholm/Nyby Uddeholm

Skuldförbindelse '

Uddeholms AB träder härmed i Nyby Uddeholm AB:s ställe såvitt avser av regeringen och av delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher beviljade lån med villkorlig återbetalningsskyldighet jämte upplupen ränta.

Inträdandet sker per 1983-12-31, vid vilken tidpunkt lånen jämte upplupen ränta uppgår till sammanlagt 668 127 619 kr.

Efter det att Uddeholms AB trätt i stället för Nyby Uddeholm ABi fråga

om nämnda lån och räntor skall för lånen och räntorna gälla de villkor som angivits i det mellan staten å ena sidan och Uddeholms AB och Nyby

Uddeholm AB å den andra sidan den 15 mars 1984 träffade avtalet om rekonstruktion av sistnämnda bolag, m. m.

Bryter Uddeholms AB mot villkoren i avtalet äger staten till omedelbar betalning säga upp utestående belopp jämte räntor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om avtalsbrott som har ringa betydelse för staten och

rättelse sker inom en månad efter det att förhållandet påtalats.

Stockholm den 15 mars 1984

Uddeholms AB

Bilaga 4

Avtal mellan staten och Avesta Jernverks AB, Nordstjernan AB och A Johnson & Co HAB

Inledning

Sedan det mellan ägarna till svensk rostfri specialstälindustri förts för-

handlingar om en heltäckande strukturlösning för den nämnda näringsgrenen har i januari 1984 en principöverenskommelse träffats med följande

huvudsakliga innebörd. |

Den rostfria industrin grupperas i två moderbolag, Avesta Jernverks Aktiebolag, nedan kallat Avesta, och Sandvik Aktiebolag, nedan kallat Sandvik. Avesta förvärvar Uddeholms Aktiebolags aktier i Nyby Uddeholm Aktiebolag, nedan kallat Uddeholm resp. Nyby Uddeholm, och den av Fagersta Aktiebolag, nedan kallat Fagersta, bedrivna rostfria verksamheten. Vidare kommer Avesta och Sandvik att gemensamt äga ett bolag för svetsade rör, Avesta till 7596 och Sandvik till 25 96, samt ett bolag för metallurgi och varmvalsning i Fagersta, vilket bolag ägs till 5070 av vardera Avesta och Sandvik. Tillverkningen av rostfria sömlösa rör koncentreras till Sandvik.

I Avesta kommer enligt principöverenskommelsen följande enheter att

ingå: Björneborgs Jernverks Aktiebolag och övriga dotterbolag till Avesta inkl. skogs- och krafttillgångar, Ingersoll Steel, USA, A Johnson & Co HAB:s, nedan kallat Johnson, säljbolag i Kanada samt dess hälftenpart i Dickson Stål och Metall AB, Nyby Uddeholmskoncernen inkl. dess säljbolag i nio länder samt Fagerstas bandtillverkning i Långshyttan och

säljorgantsation för rostfritt stål i sex länder.

Betalningen från Avesta för övertagna tillgångar avses ske i form av konvertibla skuldebrev.

Principöverenskommelsen förutsätter att Nyby Uddeholm rekonstrueras med bl.a. statlig medverkan samt att vissa statliga fordringar i

övrigt avseende berörda företag sätts ned.

Mot bakgrund av det angivna har — under förutsättning att den inled-

ningsvis nämnda principöverenskommelsen kommer till utförande — sta-

ten å cna sidan samt Avesta, Nordstjernan Aktiebolag, nedan kallat Nordstjernan, och Johnson å den andra sidan enats om nedan angivna

villkor för en nedsättning av vissa statliga fordringar, m. m. I fråga om den

förutsatta rekonstruktionen av Nyby Uddeholm har staten och Uddeholm/ Nyby Uddeholm träffat ett separat avtal.

1. Nedsättning av statliga fordringar, m. m.

I syfte att möjliggöra de nedskrivningar av anläggningstillgångar som

behövs inom de nya företagsgrupperingarna inom den rostfria verksamhe-

ten till följd av den förutsatta omstruktureringen förbinder sig staten, efter till regeringen angiven ansökan därom, att med verkan fr.o.m. den I

januari 1984 efterge statliga lån på sammanlagt 220 milj. kr. (inkl. upplupen

obetald ränta per den 31 december 1983), vilka lån lämnats bolag inom Avestakoncernen eller avses bli överförda till sådant bolag vid fullföljandet av den inledningsvis nämnda principöverenskommelsen, dock att 70 milj.

kr. skall avse det tillämnade bolaget för metallurgi och varmvalsning i

Fagersta.

Som ett villkor för statens angivna förbindelse gäller att Avesta genom-

för en till allmänheten riktad nyemission, för vilken Skandinaviska Enskil-

da Banken ställer garanti att Avesta tillförs minst 300 milj. kr. i nytt bundet eget kapital.

För statliga lån som inte efterges skall ställas sedvanliga säkerheter.

2. Ägarförhållanden

Nordstjernan förbinder sig att behålla en majoritet av såväl aktierna som

röstetalet i Avesta ätminstone t. o. m. den 31 december 1993. Skulle denna

förbindelse omöjliggöras till följd av konvertering av i inledningen omnämnda konvertibla skuldebrev förbinder sig vardera av Nordstjernan och Johnson att behålla en aktiepost som tillsammans bildar en majoritet av säväl aktierna som röstetalet i Avesta t.o.m. nämnda tidpunkt.

De i föregående stycke gjorda åtagandena har skett mot bakgrund av

statens krav, att den svenska rostfria stålindustrin skall ha klart definierad ägare. Mot denna bakgrund åtar sig Avesta, ä sin sida, att tillse, att Avestakoncernens rostfria stålrörelse eller del därav inte avyttras före den angivna tidpunkten i sådan utsträckning, att i första stycket nämnda åtagan-

den ej längre tillgodoser statens krav eller på sådant sätt, att det äventyrar Avestas förbindelser enligt p. 3 i detta avtal. Avyttringar av mera väsent-

liga tillgångar inom Avestakoncernens rostfria verksamhet skall ske i samräd med staten: dock att avyttringar av tillgångar. som blivit obehövliga till

följd av den förutsatta omstruktureringen, inte omfattas av detta samräds-

förfarande.

Nordstjernan och i förekommande fall Nordstjernan och Johnson tillsammans förbinder sig att under samma tid finansiellt ta ett för dotterbolag sedvanligt ansvar för Avesta.

3. Strukturförändringar

Avesta förbinder sig att svara för att företagsekonomiskt motiverade strukturförändringar inom koncernens rostfria verksamhet genomförs i

snabbast möjliga takt samt att i övrigt verka för sådana strukturföränd-

ringar inom den rostfria stålindustrin.

4. Medverkan i tillskapandet av nya verksamheter

Avesta har tillsammans med övriga företag bakom den inledningsvis

nämnda principöverenskommelsen överenskommit att bilda ett särskilt

bolag med uppgift att medverka till skapandet av nya verksamheter i av

strukturförändringarna berörda regioner, i första hand på berörda bruks-

orter. Bolaget skall drivas efter kommersiella principer.

Staten och berörda bolag har träffat särskild överenskommelse beträffande vissa frågor i anslutning till detta.

5. Verkan av att detta avtal bryts

Skulle Avesta eller Nordstjernan bryta mot detta avtal äger staten rätt till omedelbar betalning från den part som bryter avtalet med ett belopp motsvarande eftergivna lån enligt detta avtal. Skulle Nordstjernans och Johnsons förbindelse enligt p. 2 i detta avtal att äga aktier i Avesta i viss sammanlagd omfattning inte fullföljas, äger staten samma rätt som nyss sagts till betalning. Betalning åvilar i sådant fall nämnda företag solidariskt, dock att staten från Nordstjernan endast äger rätt till betalning med

7846 och från Johnson med 2296 av det eftergivna beloppet.

Skulle avtalsbrottet vara av ringa betydelse för staten skall vad ovan

sagts inte gälla om rättelse vidtas inom en månad efter det att avtalsbrottet påtalats.

6. Tvist

Tvist rörande detta avtal, dess innehåll, tillkomst, giltighet eller tillämp-

ning, så ock annan tvist härflytande ur rättsförhållandet mellan parterna på : grund av detta avtal får inte hänskjutas till domstol utan skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

Prop. 1983/84:157 . 41

7. Godkännande

Regeringen kommer — under förutsättning att riksdagen fattar de beslut. som behövs härför — att slutligt godkänna detta avtal. Stockholm den 15 mars 1984

Staten

Avesta Jernverks Aktiebolag

Nordstjernan Aktiebolag

A Johnson & Co HAB

Bilaga 5

Avtal mellan staten, Avesta Jernverks AB, Fagersta AB, Sandvik AB och Uddeholms AB

Mellan ägarna till svensk rostfri specialstålindustri har i januari 1984 träffats en principöverenskommelse om en heltäckande strukturlösning för denna näringsgren. Principöverenskommelsen innebär väsentliga ägarför-

ändringar inom industrigrenen i fråga och förutsätter vissa statliga låneef-

tergifter. I sistnämnda hänseende har staten och Uddeholms AB/Nyby

Uddeholm AB resp. staten och Avesta Jernverks AB m. fl. träffat särskilda

avtal.

I sammanhanget har undertecknade bolag överenskommit att senast 1984-06-30 bilda ett särskilt bolag med uppgift att medverka till skapandet

av nva verksamheter I av strukturförändringarna berörda regioner, i första hand på berörda bruksorter. Bolaget skall drivas efter kommersiella prin-

ciper.

Avesta Jernverks AB förbinder sig härmed gentemot staten att till ett

sådant bolag tillskjuta 35 milj. kr. såsom bundet eget kapital, varav 14 milj. kr. vid bildandet, 14 milj. kr. senast 1986-06-30 samt resterande belopp

senast under åren t. o. m. 1988.

Sandvik AB förbinder sig å sin sida att på motsvarande sätt tillskjuta 15

milj. kr.. varav 6 milj. kr. vid bildandet, 6 milj. kr. senast 1986-06-30 samt resterande belopp senast under åren t.o.m. 1988.

Fagersta AB och Uddeholms AB förbinder sig å sin sida att på motsva-

rande sätt tillskjuta vardera 25 milj. kr.. varav 10 milj. kr. vardera vid bildandet, 10 milj. kr. vardera senast 1986-06-30 samt resterande belopp

senast under åren t.o.m. 1988. Staten och undertecknade bolag är dock överens om att förhandlingar skall upptas om förändringar beträffande utbetalningstakt och inriktning.

om detta visar sig motiverat med hänsyn till föreliggande behov.

Till säkerställande av undertecknade bolags ovan angivna förbindelser

utfäster sig vart och ett av bolagen att. om förbindelsen inte skulle fullföl-

jas. till staten inbetala ett belopp som svarar mot skillnaden mellan vad

resp. bolag förbundit sig att tillskjuta — dvs. Avesta Jernverks AB 35 milj.

kr... Sandvik AB 15 milj. kr.. Fagersta AB 25 milj. kr. och Uddeholms AB 25 milj. kr. — och vad som tillskjutits av resp. bolag. Sådan betalning skall

göras senast 1989-01-15. Detta avtal har upprättats i fem originalexemplar, varav parterna tagit var sitt.

Stockholm den 15 mars 1984

Staten

Avesta Jernverks AB

Fagersta AB

Sandvik AB

Uddeholms AB

Bilaga 6

Avtal mellan staten och AB Bofors och AB Bofors-Kilsta

AB Bofors-Kilsta, nedan kallat Bofors-Kilsta, som är ett helägt dotterbolag till AB Bofors, nedan kallat Bofors, påbörjade sin verksamhet den 1

januari 1980 varvid den av Bofors i Kilsta bedrivna tillverkningen av sänksmidda och precisionssmidda produkter överfördes till Bofors-Kilsta. Verksamheten påbörjades med betydande finansiell medverkan från sta-

ten.

Per den 31 december 1983 utgjordes de statliga engagemangen av följande poster:

Lokaliseringslån 74 milj. kr. Strukturlån 67 Lån med villkorlig åter- 162 ” betalningsskyldighet inkl. upplupna obetalda

räntor

De prognoser beträffande resultatutvecklingen i Bofors-Kilsta som uppgjordes vid verksamhetsstarten har inte kunnat infrias och de ackumulera-

de förlusterna för åren 1980— 1983 är avsevärda.

Mot denna bakgrund har ctt förslag aktualiserats som innebär att Bofors-

Kilsta rekonstrueras finansiellt och att bolaget därefter kommer att utgöra

kärnan i en verksamhet för tillverkning av komponenter för fordonsindustrin, Avsikten är därvid att ett konsortium under ledning av Carnegie Fondkommission AB i enlighet med ett konsortialavtal den 15 mars 1984 skall genom nyemission tillföra 75 milj. kr. i nytt eget kapital till Bofors- Kilsta. Ett genomförande av nämnda förslag förutsätter eftergifter av vissa statliga lån. :

Mot denna bakgrund har staten å ena sidan samt Bofors och Bofors- Kilsta denna dag — under förutsättning av nämnda förslags genomförande

— träffat följande avtal.

1. Eftergift av statliga lån, m. m.

Staten förbinder sig att efter särskild framställning efterge sin fordran till

ett belopp av 35 milj. kr.' på grund av ovan nämnda strukturlån jämte

upplupen ränta på det eftergivna beloppet fr. o. m. den 1 januari 1984.

Vidare skall ansvaret för ovan angivna villkorslån jämte upplupna obe-

talda räntor på detta lån övertas av Bofors. Efter övertagandet skall Bofors

till staten betala 75.5 milj. kr. Betalningen skall ske i lika stora rater den 30 juni vart och ett av åren 1984—1988. På utestående belopp skall utgå ränta

fr.o.m. den I januari 1984 efter den räntesats som med 4.25 procentenheler överstiger vid varje tidpunkt gällande diskonto. Räntan skall erläggas

samtidigt med avbetalning. Sedan betalning skett enligt detta stycke är villkorslånet slutligt reglerat. |

Parterna har beträffande villkorslånet noterat, att Bofors-Kilsta uppburit detta lån såsom ett dotterbolag tull Bofors och härvid skattemässigt intäkts-

fört detsamma samt att Bofors övertar det på grundval av dessa lån dotterbolaget Bofors-Kilsta åvilande betalningsansvaret med vissa föränd-

ringar i återbetalningsvillkoren. Skulle Bofors övertagande av ansvaret för

villkorslånet föranleda att betalningar som Bofors erlägger till staten enligt

ovan behandlas på annat sätt från skattesynpunkt än vad.som skulle ha

skett om Bofors-Kilsta behållit ansvaret och fullgjort betalningarna, skall härav betingade förändringar i villkoren vidtas.

Som en förutsättning för ovan angivna lånenedsättningar gäller att åter-

stående belopp av lokaliseringslån och strukturlån i sin helhet jämte upplupen obetald ränta t.o.m. 1983-12-31 återbetalas senast 1984-03-28. För

tiden efter 1983-12-31 skall ränta ej utgå på detta belopp.

Som en förutsättning gäller vidare att Bofors-Kilsta senast 1984-08-30 dels genom den inledningsvis närnnda nyemissionen kontant tillförs ett nytt bundet eget kapital om minst 75 milj. kr.. dels tillgodoförs ett belopp

motsvarande marknadsmässig ränta på nämnda belopp fr.o.m. den I

januari 1984 t. o. m. den dag tillskottet lämnas till Bofors-Kilsta.

2. Särskilda insatser från Bofors

Bofors förbinder sig att senast den 30 juni 1984 upprätta en särskild

självständig stiftelse som skall ha till föremål för sin verksamhet att stödja tillkomsten av nya företag eller nytillkommande eller utvidgad verksamhet

inom redan etablerade företag, allt inom Karlskogaregionen. i första hand

utanför Boforskoncernen. Stiftelsens medel får inte användas för ändamål

som kan finansieras på den allmänna kapitalmarknaden till normala marknadsmässiga villkor.

Stiftelsen skall förvaltas av en styrelse på åtta ledamöter. Av Iledamö-

terna skall en utses av länsstyrelsen i Örebro län. en ledamot av länsstyrelsen i Värmlands län. en ledamot av utvecklingsfonden i Örebro län. en ledamot av utvecklingsfonden i Värmlands län, en ledamot av Karlskoga kommun. en ledamot av Bofors, samt två ledamöter av de fackliga organi-

sationerna vid Bofors. Den ledamot som utses av länsstyrelsen i Örebro län skalt vara ordförande i stiftelsen och den Iedamot som utses av länssty-

relsen i Värmlands län skall vara vice ordförande. Ordföranden har ut-

slagsröst vid lika röstetal.

Stiftelsen skall ej vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Bofors förbinder sig att i samband med stuftelsebildningen lämna stftel-

sen ett tillskott på minst 25 milj. kr. Tillskottet får göras genom att Bofors

lämnar stiftelsen en ovillkorlig och oäterkallelig utfästelse att på rekvisition av stiftelsen intill eu belopp av minst 25 milj. kr. tillhandahålla stiftelsen medel allteftersom medlen enligt stiftelsens bedömning behövs för stiftelsens verksamhet. Sker Bofors tillskott på detta sätt skall stiftelsen ha

rätt till ränta motsvarande inlåningsränta på bank på icke ianspråktagen del

av utfäst belopp fr. o. m. den 30 juni 1984. | |

Stiftelsens stadgar skall godkännas av regeringen och ändringar i fast-

ställda stadgar får inte ske utan regeringens medgivande.

3. Verkan av att detta avtal bryts

Skulle Bofors bryta mot någon av sina förpliktelser enligt detta avtal

äger staten rätt till omedelbar betalning från Bofors med ett belopp som

svarar mot eftergivna statliga lånebelopp enligt detta avtal.

4. Tvist

Tvist rörande detta avtal, dess innehåll, tillkomst, giltighet eller tillämp-

ning, så ock annan tvist härflytande ur rättsförhållandet mellan parterna på

grund av detta avtal får inte hänskjutas till domstol utan skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

5. Godkännande

Regeringen kommer — under förutsättning att riksdagen fattar de beslut som behövs härför — att slutligt godkänna detta avtal. Infrias inte nämnda förutsättning skall återbetalning enligt p. I fjärde stycket ätergå på udigare gällande villkor.

Detta avtal har upprättats i tre originalexemplar, varav parterna tagit var sitt.

Stockholm den 135 mars 1984

Staten

AB Bofors

AB Bofors-Kilsta

Prop. 1983/84: 157 46