Prop. 1983/84:6

om ersättning för skador till följd av naturolyckor

Prop. 1983/84: 6

Regeringens proposition 1983/84: 6

om ersättning för skador till följd av naturolyckor;

beslutad den 15 september l983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERS THUNBORG

Sammanfattning av betänkandet (Ds Kn 1982:1) Ersättning för skador på grund av naturolyckor

Kommitténs uppgift har enligt direktiven varit att utreda frågan om ersättning för skador på grund av naturkatastro— fer.

Ersättning från staten för sådana skador betalas f.n. från naturkatastrofanslaget enligt principer som har godkänts

av 1960 och 1967 års riksdagar. I en del fall som t.ex. vid Tuveskredet har även förekommit att ersättning betalats på grundval av andra principer efter särskilda beslut av riks— dagen. Erfarenheterna från handläggningen av ersättnings- frågorna har aktualiserat en översyn av ersättningspinciper—

na.

Enligt föredragande statsrådet är det naturligt att skador som uppkommer vid naturkatastrofer, så långt det är möjligt med hänsyn till försäkringsmässiga synpunkter, ersätts inom ramen för försäkringsskyddet. Kommitténs arbete bör därför bedrivas i nära samarbete med försäkringsbranschen, fram— hålls det i direktiven.

Kommittén har genomfört utredningsarbetet enligt följande uppläggning, vilken uppläggning i stort sett har fölits ock— så i dispositionen av delbetänkandet. Sedan fakta om och erfa- renheter av nuvarande regler i Sverige och i vissa andra länder för ersättning till de skadedrabbade vid naturhändel— ser har sammanställts har kommitténs första uppgift varit att söka avgränsa kretsen av skadehändelser, skador och skadelidande som bör behandlas här, dvs. bör omfattas av

ett skydd i förevarande ordning. I det sammanhanget har kom- mittén sökt åstadkomma en lämplig avgränsning mot de natur— skador som kan ersättas inom ramen för vissa särskilda er— sättningssystem. Ett speciellt problem har därvid omfatt— ningen av ett framtida reformerat skördeskadeskydd erbjudit. Härefter har behandlats frågan om ett mera heltäckande för- säkringsskydd. Kommittén har i denna fråga haft överlägg— ningar med de privata försäkringsgivarna. Med hänsyn till resultatet av dessa överläggningar har kommittén slutligen

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 6 16

haft att ta ställning till i vad mån det i framtiden är påkallat med något stöd från samhällets sida till dem som har drabbats av naturskador och hur detta stöd i så fall

bör utformas.

Vid avgränsningen av kretsen av skadehändelser, skador och

skadelidande har kommittén uppfattat sitt uppdrag vara att avgränsa ett område på vilket de skadelidande bör vara be—

rättigade till ersättning enligt permanenta enhetliga reg— ler. Kommittén har därvid ansett att utgångspunkten bör va—

ra vad samhället — bortsett från försäkringsskyddet - skul—

le kunna tänka sig att ersätta i detta sammanhang.

Vad angår skadehändelserna har kommittén funnit att det in— te bör ställas krav på en viss omfattning av en händelse

för att samhället skall hjälpa de skadelidande. Vikt bör i stället tillmätas skadornas betydelse för den enskilde drab— bade. I stället för att avgränsa skadehändelserna genom en definition av begreppet naturkatastrof — som för tankarna till händelser av stor omfattning — har kommittén därför funnit en lämpligare utgångspunkt vara att ställa samman

ett antal konkreta fall där ersättning kan diskuteras.

En genomgång har gett kommittén anledning att diskutera föl— jande typer händelser:

— åskslag;

— jordskred, jordras, bergras och laviner;

— jordskaIV:

— stormar och hagel;

— översvämningar och dammgenombrott;

— erosion;

— snötryck (Snöoväder);

— isskruvning;

— frost (tjäle);

— torka och fukt;

— svamp—, bakterie—, växt-, sjukdoms—, insekts— eller djur— angrepp:

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 6 17

— explosioner;

— påsegling av broar;

— oljeutsläpp eller utsläpp av andra skadliga ämnen i vatt— net, i luften eller på marken.

Kommittén har sedan uppställt vissa kriterier med stöd av vilka en del av dessa händelser har kunnat uteslutas.

Ett sådant kriterium har varit att endast händelser som är rena naturföreteelsep bör komma i fråga, dvs. den egentliga

grundläggande orsaken till skadorna skall vara en företeel— se som inte kan grunda skadeståndsrättsligt ansvar för

någon. På grund härav har händelser såsom dammgenom—

brott, explosioner, påsegling av broar och oljeutsläpp el— ler utsläpp av andra skadliga ämnen i vattnet, i luften

eller på marken i de fall sådana händelser kan sägas vara den grundläggande orsaken till skadorna uteslutits. Andra kriterier som kommittén har funnit anledning uppställa har

varit att händelserna inte får vara mycket vanliga eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Till följd härav har händelser som isskruvning, erosion och tjällossning ute- slutits.

Skadeorsaker som frost, torka, fukt och svamp—, bakterie—, växt-, sjukdoms-, insekts— eller djurangrepp 335 kommittén bedömt sakna praktisk betydelse i andra sammanhang än gig skador på växtodlingens grödor. I fråga om sådana skador som till stor del ersätts inom ramen för skördeskadeskyd— ggg har kommittén gjort den bedömningen att de i framtiden i sin helhet bör hänföras till detta skydd. I avvaktan på att det sker en prövning om detta är tekniskt möjligt att åstadkomma har kommittén funnit den smidigaste lösningen vara att de skador på växtodlingens grödor som i dag inte omfattas av skördeskadeskyddet — i enlighet med nuvarande praxis — i mån av behov får ersättas från naturkatastrof- anslaget, vilket anslag alltså tills vidare bör behållas för denna typ av skador.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 6 18

Sammanfattningsvis har korsittén funnit att det finns an—

ledning räkna med följande :kadehändelser:

— åskslaq; — jordskred, jordras, ber ras och laviner; — jordskalg;

— stormar och hagel; _______ __L__

— översvämningar:

— snötrvck (snöoväder;

Som en lämplig samlande netecknin' å dessa händelser före—

slår kommittén naturolvckor. I denna beteckning får anses ligga såväl att det skall röra sig om en ren naturhändelse som att denna händelse inte får vara alltför vanlig eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Beteckningen innebär inte någon begränsning till endast händelser av större om—

fattning. I betänkandets titel återfinns denna beteckning.

Kommittén föreslår att det skydd som skall ges i förevaran— de ordning får omfatta alla sådana skador som enligt skade— ståndslagen (1972z207) benämns sakskador eller egendoms—

skador, dvs. skador som innebär en fysisk försämring av fast eller lös egendom, som består i att sådan egendom har gått förlorad eller följdskador till skador av detta slag i form av inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Skyddet föreslås vidare i första hand omfatta skador som

har drabbat enskilda personer antingen i deras egenskap av privatpersoner eller som rörelseidkare. Det är därvid en— dast rörelseverksamhet eller annan näringsverksamhet som

har betydelse för ägarnas försörjning och tillika till en väsentlig del bygger på en personlig arbetsinsats av dessa som enligt kommitténs uppfattning bör komma i fråga. Skyd— det knmmvr därmed att omfatta småföretagare såsom exempelvis hantverkare och mindre butiksägare. Till denna kategori hör också jordbrukare.

I fråga om rörelseverksamhet eller näringsverksamhet av nu

angett slag bör det sakna betydelse om verksamheten bedrivs

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84: 6 |9

som enskild firma eller i bolagsform. Detta innebär såle-

des att skyddet kan komma att omfatta även juridiskq_per— soner.

För att alla boendeformer som är förenade med en kapital— insats skall behandlas lika har kommittén också funnit att bostadsrättsföpggigggp och liknande sammanslutningar bör komma i fråga. Ideella föreningar som fullgör allmännytti— ga ändamål bör också skyddas.

Vid överläggningarna med försäkringsgivarna har kommittén haft som målsättning att få till stånd eg£_i princip hel— täckande försäkringsskydd på det område som kommittén en- ligt vad nu har redogjorts för har avgränsat. Vid en jäm- förelse mellan det nuvarande försäkringsskyddet och de ska— dor som faller inom området har kommittén till en början kunnat konstatera att försäkringsåtagandena vid naturskador i stort har inriktats på just de händelser, den typ av ska— dor och bl.a. de kategorier skadelidande som är aktuella i detta sammanhang. Kommittén har dock bedömt försäkringsskyd— det vara dåligt utvecklat på vissa områden. Framför allt

har detta gällt översvämningar. Här har samhället i betydan— de omfattning fått gå in och ersätta de skadelidande.

Från kommittén sida har framhållits att det översvämnings— skydd som erbjuds i försäkringarna är bristfälligt genom att det dels inte omfattar skada genom att hav, sjö eller vattendrag har svämmat över, dels inte omfattar byggnad och

tomt och dels inte gäller i bl.a. fastighets—, företags—, affärs— och lantbruksförsäkringarna.

Försäkringsgivarna har utarbetat ett förslag till ett ob— ligatoriskt skydd vid översvämningsskador omfattande alla försäkringstagare som har hem-, villa—, fritidshus— och lantbruksförsäkringarna — dvs. huvudsakligen de försäkrings— former som gäller för privatpersoner - vilket förslag för— säkringsgivarna, om hinder ej möter i gällande lagstiftning, har förklarat sig beredda att genomföra. Av förslaget framgår

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84: 6 20

att skyddet för de berörda kategorierna försäkringstagare

skall utformas som ett helvärdesskydd avseende byggnader,

lös egendom och avbrottsförlust och omfatta översvämningar till följd av skyfall, snösmältning samt stigande sjö och

vattendrag.

Enligt kommitténs önskemål har försäkringsgivarna under nyss angivna förhållanden vidare förklarat sig beredda att för samma kategorier försäkringstagare införa ett obligatoriskt helvärdesskydd vid skador på tomt till följd av jordskred och liknande händelser.

För de nya åtaganden som blir aktuella föreslås det att kostnaderna delas "lika av alla", dvs. att tilläggspremien

bestäms utan att det görs någon individuell riskbedömning.

Vid kontakter med försäkringsinspektionen och konsumentver— ket har framkommit att dessa myndigheter med hänsyn till de intressen de har att bevaka inte har haft något att erinra mot förslaget. Försäkringsinspektionen har tvärtom förkla— rat att man ställer sig positiv till detta.

Förslaget har även diskuterats under hand med företrädare för näringsfrihetsombudsmannen mot bakgrund av att försäk— ringsbolagen har förklarat att de avser att träffa ett av- tal rörande innehållet i detta. Därvid har ifrågasatts om inte ett sådant avtal — med hänsyn till att det innebär att det inte får ske någon individuell riskbedömning vid premie— sättningen — kommer att medföra en sådan konkurrensbegräns- ning med skadlig verkan som avses i 5 5 andra stycket lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegräns— ning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen).

Kommittén har emellertid gjort den bedömningen att samhällets intresse att det anordnas ett försäkringsskydd på det här om— rådet måsteanses väga tyngre än samhällets intresse att i detta fall upprätthålla en fri konkurrens. Kommittén har där— vid tagit fasta på att förslaget innebär ett tillmötesgående av ett i direktiven direkt uttalat önskemål från regering—

ens sida om ett försäkringsskydd på detta område och att

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84: 6 21

det tillgodoser ett mycket angeläget socialt ändamål. Sett både ur samhällets och den skadelidandes synpunkt måste det vidare anses innebära en smidigare lösning att skadorna kom— mer att omfattas av försäkringsskyddet än om staten skall svara för ersättningen. Det är också rimligare att kostna- derna för de berörda skadorna bärs av fastighetsägarna än

av samhället (skattebetalarna). Konkurrensbegränsningslagen bör därför enligt kommitténs uppfattning inte få lägga hin- der i vägen för genomförandet av förslaget. Frågan bör i sista hand underställas riksdagens prövning.

Mot den nu redovisade bakgrunden finns det således anledning räkna med att försäkringsskyddet i framtiden i stort sett kommer att vara heltäckande för enskilda som drabbas. Det

är i huvudsak endast vid översvämningsskador som drabbar småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella förening- ar som det ännu inte har lagts fram något förslag till en försäkringslösning. Försäkringsgivarna har dock förklarat sig beredda att ytterligare överväga en sådan lösning, som av närmast tekniska skäl hittills inte har varit möjlig att åstadkomma.

Kom_ittén har redan med hänsyn till de omedelbart föreståen- de utvidgningarna av försäkringsskyddet bedömt de skador som

inte kommer att omfattas av försäkringsskyddet vara så få att det inför möjligheten av att sådana skador inträffar varken är nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent statligt ersättningsystem. Ersättningsfrågorna kan för skador av detta slag lösas från fall till fall i samma extraordinära ordning som hittills har skett. Kommittén har således ansett att den uppnådda överenskommelsen med för- säkringsgivarna ger möjligheter att bereda de skadelidande en godtagbar ersättning i det stora flertalet av de nu ak— tuella skadefallen.

Mot denna bakgrund har kommittén därför beslutat att inte

lagga fram något förslag till ett permanent statligt er— sättningssystem.

• Sida 22
•  Original

Prop. [%$/8416 7"

Sammanställning av remissyttranden över räddningstjänstkmmnit- téns betänkande (kn 1982 1) Ersättning för skador på grund av naturolvckor

1 Remissinstanser

Efter remiss haryTtranden över betänkandet avgetts av försäkrings- inspektionen, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsver- ket, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Advsborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen, Lantbru- karnas riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folk- sam, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Trädgårdsnäringens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund.

2 Förslaget i stort

Räddningstjänstkommittén har haft överläggningar med försäk- ringsgivarna för att i enlighet med kmnnitténs direktiv få till stånd ett i princip heltäckande försäkringsskydd. Resul- tatet av överläggningarna innebär enligt kommittén sådana ut- vidgningar av försäkringsskyddet att de skador som inte kommer att omfattas av skyddet bedöms vara så få att det varken är nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent stat- ligt ersättningssystem. Ersättningsfrågorna kan enligt kommitténs mening för skador av detta slag lösas från fall till fall i

samma extraordinära ordning som hittills har skett.

Remissinstanserna ansluter sig med något enstaka undantag till

kommitténs allmänna bedömningar. De invändningar som framförs redovisas i det följande.

Prop. 1983/84: 6 23

3 Avgränsningsfrågor 3.1 Skadehändelserna

Kommittén anser att naturolyckor är en lämplig samlande beteck- ning på de händelser som bör omfattas av ett skydd för de skade— lidande. [b händelser som avses är åskslag, jordskred, jordras, bergras och laviner, jordskalv, stormar och hagel, översvämning- ar samt snötryck (snöoväder). Enligt kommittén kan det inte helt uteslutas att det i framtiden kan inträffa andra typer av hän—

delser än dessa. Kommittén anser dock att riskerna för detta är små.

Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag i fråga om avgräns-

ningen av skadehändelserna utan erinran.

3.2 Skadorna

Med hänsyn till det ekonomiska skydd som vid personskador ges i annan ordning anser kommittén att det saknas anledning att i detta sammanhang beakta sådana skador. Skydd bör enligt kommit- téns mening ges vid sakskador eller egendomsskador, dvs. skador som innebär en fysisk försämring av fast eller lös egendom eller smbwäriutåängmhnhräufähmdSmeNÅMa till en sakskada bör enligt kommittén avbrottsförlust ersättas. Hänned avses inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Aven i fråga om avgränsningen av skadorna lämnas kommitténs för- slag utan erinran.

1.1 U ." De skadelidande

Enligt kommitténs mening bör syftet med det skydd som tillskapas i främsta rummet vara att tillgodose enskilda skadelidande, dvs. fysiska personer. Sådan rörelseverksamhet eller annan näringsverksamhet som har betydelse för försörjningen av de personer som äger verksamheten och som bygger på en personlig arbetsinsats av dessa personer bör enligt kommittén också kunna komma i fråga. Det bör därvid sakna betydelse om verksamheten

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: 6 24

bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Vidare anser kom— mittén att bostadsrättsföreningar och vissa ideella föreningar skall omfattas av skyddet. Vad gäller kommuner bör enligt kom- mitténs mening frågan om ersättning från staten bedömas från fall till fall. Detsamma bör enligt kommittén gälla för vissa typer av indirekta skadeverkningar till följd av naturolycka.

Remissinstanserna är genomgående positiva till kommitténs för- slag. Från flera håll framförs önskemål om utvidgning av för- säkringsskyddet till även andra skadelidande än de nu föreslagna.

Riksrevisionsverket förutsätter att fortsätta överläggningar kommer till stånd för att lösa problemen för de kategorier försäkringstagare, bl.a. företag och bostadsrättsföreningar, för vilka något förslag till lösning inte presenteras. Länsstyre - sen i Göteborgs och Bohus län framhåller önskvärdheten i att kommittén medverkar till att försäkringsskyddet utvidgas till

att omfatta översvämningsskador m.m. som kan drabba småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella föreningar, dvs. sådant som pga. tekniska hinder inte har kommit att omfattas av det ut- ökade försäkringsskyddet. Länsstyrelsen i Alvsborgs län förut— sätter att försäkringsskyddet utvidgas till att omfatta även småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella föreningar. Länsstyrelsen i Västerbottens län förutsätter också att försäk- ringsgivarnas uttalade avsikter att ytterligare överväga lös— ningar i vissa avseenden fullföljs. Lantbrukarnas riksförbund

(LRF) uttalar sig bestämt mot uteslutningar av vissa skadelidandes rätt till ersättning. Enligt förbundets uppfattning bör ersättning utgå oberoende av såväl en verksamhets storlek som dess jurikiska form. LRF avstyrker alltså räddningstjänstkommitténs förslag be- träffande vilka skadelidande som skall kunna få ersättning. Om förslaget trots allt skulle komma att genomföras vill LRF under— stryka att det inte kan vara motiverat att utesluta ekonomiska föreningar från ersättningsrätt samtidigt som man vill ge ideella föreningar och bostadsrättsföreningar sådan rätt. Svenska_fö£- säkringsbolags riksförbund framhåller att beträffande de kategorier som inte omfattas av skissen till utvidgade åtaganden och som kommittén har funnit angelägna att uppmärksamma när det gäller skyddet för översvämningsskador — småföretagare, bostadsrätts—

föreingar och ideella föreningar - pågår inom branschen ett

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84: 6 25

arbete att söka lösa de problem som uppkonmer. Aven Folksam uppger att man arbetar vidare med att undersöka om ett utvidgat försäkringsskydd för naturskador kan erbjudas också andra katego- rier skadelidande. Trädgårdsnäringens riksförbund finner de prin- ciper som föreslås gälla för att enskilda personer eller rörelse— idkare skall kunna komma i åtnjutande av det föreslagna försäk— ringsskyddet väl avvägda. Det gäller bl.a. kommitténs uppfatt- ning att det bör sakna betydelse om verksamheten bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Det grundläggande bör enligt riksförbundets mening vara att rörelseverksamheten har betydelse för ägarnas försörjning och till en väsentlig del bygger på en personlig arbetsinsats. Riksförbundet anser att naturkatastrof- anslagsbestämmelserna är mycket restriktiva vad gäller juridiska personer och därför upplevs som orättvisa. Sveriges fastighets— ägareförbund betonar angelägenheten av att också ägare av hyres- hus kommer att omfattas av obligatoriskt skydd mot översvämnings-

skador.

3.4 Andra ersättningssystem

Räddningstjänstkommittén anser att skador på grödor inom den del av växtodlingen som omfattas av skördeskadeskyddet inte skall behöva beaktas i detta sammanhang. När det gäller skador på grödor som inte omfattas av skördeskadeskyddet, anser kommit— tén att målsättningen måste vara att skördeskador skall ersät- tas på ett likartat sätt oavsett vilka typer av gröda. Denna målsättning kan enligt kommittén endast uppnås om skördeskade- skyddet utvidgas till att omfatta samtliga grödor inom växtod- lingen. I avvaktan på detta bör enligt kommitténs mening natur— katastrofanslaget behållas för denna typ av skador. Motsvarande syn har kommittén i fråga om skador på växthus. Vidare anser kommittén att det i detta sammanhang inte finns anledning att beakta skador som har drabbat rennäringen eller fasta fiskered— skap.

Remissinstanserna instämmer i huvudsak i räddningstjänstkommit- téns förslag i fråga om avgränsningen mot andra ersättningssys-

tem. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att det är helt

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84: 6 26

riktigt som kommittén påpekar att skördeskador skall ersättas

på ett likartat sätt oavsett vilka typer av grödor som har drab— bats. Länsstyrelsen instämmer i princip i kommitténs förslag att skördeskadeskyddet bör utvidgas. Nuvarande skördeskadesystem

kan enligt länsstyrelsen starkt kritiseras och det synes ange- läget att få fram ett bättre system. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att erfarenheterna av de snöoväder och de förlus- ter för trädgårdsnäringen på grund av översvämningar som drabba— de länet år 1979 resp. år 1980 pekar på behovet av ett förbättrat skördeskadeskydd som även bör omfatta trädgårdsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening torde det emellertid vara mycket svårt att åstadkomma ett skördeskadeskydd som täcker alla typer av grödor. Möjligheter till särskilda stödåtgärder i samband med naturolyc-

kor bör enligt länsstyrelsen därför finnas även framdeles.

Några remissinstanser anser enellertid att skyddet vid skador

på odlingar inte blir tillfredsställande. Lantbrukarnas riksför- bund (LRF) konstaterar att kommitténs avgränsning mot skörde- skadeskyddet är behäftad med betydande osäkerhet och att en stor mängd skador i förhållande till det nuvarande skördeskadeskyddet kommer att falla utanför. Enligt LRF är det f.n. en öppen fråga

i vilken mån skördeskadeskyddet kan komma att utvidgas. Det synes i varje fall enligt LRFzs uppfattning inte lämpligt att det ut- vidgas till att gälla såväl alla grödor i jordbruk och trädgårds- bruk som anläggningar i trädgårdsbruk. cm skördeskadeskyddet byggs ut med individuella lån och bidrag, bör enligt LRF:s me- ning i vart fall ärter och böner kunna infogas i systemet, men

i övrigt bör andra vägar prövas, t.ex. särskilda försäkringar. Enligt LRF skulle, i och med att skadeorsaksdefinitionen utvid— gats från att gälla endast naturkatastrofer till naturolyckor, antalet skadefall utanför skördeskadeskyddet bli mycket omfattan— de, större ju mera begränsat skördeskadeskyddet fortsätter att vara. tt hänvisa alla dessa ersättningskrav till naturkatastrof- anslaget med dess speciella administration och sociala begräns— ningar, bl.a. inkomst— och förmögenhetsprövning, finner LRF orim- ligt. Trädgardsnäringens riksförbund framhåller att konsekvensen av att undanta vissa Skadeorsaker från det föreslagna försäkrings- skyddet och låta dessa regleras genom naturkatastrofanslaget blir

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84: 6 27

att det för bl.a. trädgårdsföretagen kommer att gälla betydligt strängare principer, bl.a. en mycket hård inkomstprövning, små möjligheter för juridiska personer att få bidrag osv. Om växt- odlingens grödor skall undantas måste därför enligt riksförbun- dets mening reglerna för att få bidrag från naturkatastrofansla— get med det snaraste ses över. Riksförbundet uppger att de nuva— rande reglerna upplevs som mycket orättvisa då det har visat sig att odlare med betydande hjälpbehov helt lämnas utanför på grund av en snäv inkomstgräns.

4 Försäkringsskvddet

Räddningstjänstkommittén har haft överläggningar med försäkrings— givarna i syfte att få till stånd ett i princip heltäckande för- säkringsskydd vid naturskador. Kommittén har bedömt bristerna i försäkringsskyddet vara påtagliga vid översvämningar och vid markskador m.m.

Försäkringsgivarna har förklarat sig beredda att genomföra ett obligatoriskt skydd i hem-, villa-, fritidshus- och lantbruks- försäkringarna. Skyddet skall utfornas som ett helvärdesskydd och omfatta översvämningar till följd av skyfall, snösmältning samt stigande sjö och vattendrag. Även vid jordskred, jordras, bergras, laviner, jordskalv, vulkanutbrott och genombrott av vattendamm skall försäkringsskyddet gälla. Kommittén anser att den föreslagna utvidgningen av försäkringsskyddet bör genomföras.

Kommittén har ansett det viktigt att det utvidgade försäkrings— skyddet vid översvämningsskador också kommer att gälla försäk- ringstagare inom ramen för affärs-, fastighets- och företags- försäkringarna. Av dessa är det enligt kommitténs mening ur social synpunkt särskilt angeläget att småföretagare, bostadsrättsföre- ningar och ideella föreningar skyddas. Försäkringsgivarna har förklarat att det stöter på svårigheter att försäkringsvägen skydda dessa försäkringstagare men att man är beredd att ytterliga— re överväga möjligheterna att lösa frågan. Kommittén har ansett att den inte bör avvakta en sådan lösning innan betänkandet lades fram.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1983/84: 6 28

Flertalet remissinstanser är positiva till kommitténs förslag. Försäkringsinspektionen har inte något att erinra mot den prin— cipöverenskommelse som kommittén har_träffat med företrädare för försäkringsbranschen om utvidgat generellt försäkringsåtagande i fråga om naturolyckor i vissa fall. Statskontoret har inget att invända mot att frågan om ersättning för skador på grund av naturolyckor regleras i form av ett obligatoriskt försäkrings- skydd för försäkringstagare som har hem-, villa-, fritidshus- eller lantbruksförsäkringar. Det är enligt Statskontorets mening tvärtom tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas utan att statsmedel behöver tas i anspråk. Statskontoret framhåller att för försäkringstagarna kommer premiebelastningen för det vidgade skyddet att bli mycket ringa. Skadeförebyggande insatser torde enligt statskontoret också stimuleras om frågorna löses inom försäkringsväsendets ram. Riksrevisionsverket anser att kommittén i huvudsak har presenterat ett ändamålsenligt för- slag om hur ersättningen för skador på grund av naturolyckor bör regleras. Cm försäkringsgivarna utvidgar omfattningen av de van- ligaste försäkringsformerna bör detta enligt verkets mening avse— värt minska statens roll vid regleringen av de aktuella ersätt— ningsanspråken. Riksrevisionsverket anser att regleringen av ersättningsanspråken inom de professionella försäkringsorganen bör medföra den enhetlighet i behandlingen som har efterlysts. Verket förutsätter att fortsatta överläggningar kommer till stånd för att lösa de försäkringstagares problem för vilka det inte presenteras något förslag till försäkringslösning. Liknande syn- punkter framförs av andra remissinstanser.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) däremot framför vissa betänklig— heter mot kommitténs förslag. NO:s främsta invändning gäller att ett avtal mellan försäkringsbolagen med innebörd att bolagen inte får ta hänsyn till riskskillnader torde stå i strid med den s.k. skälighetsprincipen i 282 5 2 mom. lagen om försäkrings— rörelse. Enligt detta lagrum skall premiesättningen vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. 1 förarbetena till lagen anförs bl.a. att tillämpning av skälighetsprincipen förutsätter en uppdelning av försäkrings- beståndet i riskgrupper. I betänkandet berörs förvånande nog inte denna problematik.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84: 6 29

Förutom invändningen i denna del vad gäller förslagets överens- stämmelse med gällande lagstiftning anser NO det i sak tveksamt. att slå ut kostnaden för en typ av skador som man på förhand vet nästan uteslutande drabbar försäkringstagare som bor i vissa kända områden på premierna för samtliga försäkringstagare i

resp. försäkringsform. NO anser också att kommittén söker baga- tellisera den kostnadsökning som blir följden för försäkrings— tagarna. 1 tider då stigande premier och sjunkande reallöner gör att åtskilliga privatpersoner överväger om man skall ha något försäkringsskydd framstår den extra premieölcningen inte alls så obetydlig som kommittén vill ge intryck av. En ytterligare in— vändning av mera allmän natur gäller att den utformning förslaget fått tar bort en stor del av incitamentet att inte lägga ett hus på dålig grund.

NO .slutsats av det ovan sagda är att det förslag som kommittén ställt sig bakom inte uppfyller vad som sägs i direktiven om att en försäkringslösning skall bygga på försäkringsmässiga synpunk— ter. NO kan inte finna annat än att förslagets genomförande skul— le innebära ett klart avsteg från en för försäkringsverksamhet grundläggande och lagfäst princip. Att öppna fältet för en mer eller mindre godtycklig riskfördelning och premiesättning skulle vara en farlig väg att beträda. NO måste redan på denna grund bestämt avstyrka förslaget.

Även från de konlmrrenssynpunkter som NO i sin verksamhet närmast har att beakta kan invändningar resas mot förslaget. NO är kritisk till avtal av den typ som försäkringsbolagen avser att träffa,

i vilka bolagen binder sig för vilken omfattning försäkringsskyd- det skall ha i olika avseenden. Härigenom åstadkommer man en lås— ning när det gäller bolagens möjligheter att använda produkt— utvecklingen som konkurrensmedel. En förändring av produkten förutsätter samförstånd mellan samtliga bolag. Resultatet blir troligen en sämre produkt än om bolagen i konkurrens med var— andra får utforma detaljerna i de paktetförsäkr—ingar som här är aktuella. Det finns alltså en risk för att effektiviteten ]" försäkringsbranschen hämnas om bolagen träffar ett avtal av det

slag som de uppgivit är en förutsättning för förslaget. Genom

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84: 6 30

avtalsbindningen i fråga om omfattningen och fördelning av kost- naderna på samtliga försäkringstagare påverkas också prisbild— ningen.

När det gäller premiesättningen i övrigt har företrädare för bo- lagen inför NO förklarat, i likhet med vad som anförs i betänkan- det, att varje bolag skall ha full frihet att bestämma storleken av behövliga premiehöjningar. I och för sig synes redan en viss samstämmighet mellan bolagen beträffande behovet av premiehöjning ha uppnåtts genom den premiekalkyl som presenterats av ESAB.

NO ser det som väsentligt att varje bolag självständigt kalkyle- rar och fattar beslut om premierna för de försäkringar de erbju— der försäkringstagarna och härvid givetvis även för samtliga de moment som ingår i de paketförsäkringar som här är aktuella. Sam- manfattningsvis anser NO att det finns så många invändningar mot det förslag till utökat försäkringsskydd vid naturskador som kom- mittén ställt sig bakom att denna lösning på problemet inte bör väljas.

I princip har NO dock inget att invända mot att man från stats- makternas sida genom kontakter med försäkringsbolagen söker åstad- komma ett så heltäckande försäkringsskydd som möjligt vid natur— skador. Det i sammanhanget väsentliga är att det skapas en möj— lighet för försäkringstagarna att skaffa sig ett försäkringsskydd som täcker tänkbara skador. NO instämmer härvid i kommitténs ståndpunkt att det inte finns anledning för samhället att ersätta skador som det har funnits möjlighet att försäkra sig mot. Den närmare utfonmningen av det försäkringsskydd som behövs för att tillgodose framförda önskemål från kommitténs sida bör överlåtas på varje bolag. Att följden kan bli vissa variationer i produkt- utformningen ser inte NO som någon nackdel. Premiesättningen bör givetvis ske enligt vedertagna principer som står i överens- stämmelse med skälighetsprincipen.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) understryker vikten av att för— slaget genomförs och framhåller att de generella försäkringsåta- gandena för samtliga försäkringsbolag och samtliga berörda för- säkringar måste utökas till att gälla skador genom naturolyckor och ej enbart naturkatastrofskador. LRF har ej haft möjlighet att göra någon bedömning av behovet av ett sådant utökat försäkrings-

• Sida 31
•  Original

Prop.]983/84z6 31

skydd även i affärs-, fastighets— och företagsförsäkringar men vill uttala att det synes märkligt om ej samma skyddsbehov skulle föreligga för dessa försäkringsområden.

När det gäller markskador genom översvämningar innebär försäk- ringsgivarnas förslag att inget skydd skall finnas för vare sig tomtmark eller annan mark. Anledningarna härtill är dels att det inte bedöms att några skador av katastrofnatur kan uppstå på tomtmark och att eventuella skador är svårbedömbara, t.ex. att det kan vara svårt att skilja mellan ”rännilar" och "bort- spolning", dels att det beträffande lantbruksmark skulle uppstå en oklar gränsdragning mellan markskador och skördeskador. LRF finner försäkringsgivarnas argumentation här föga övertygande. thsvarande avgränsnings- och definitionsproblem torde föreligga och har lösts på tillfredsställande sätt när det gäller försäk— ringar för t.ex. byggnader och andra sakförsäkringar. Argumentet om gränsdragningen gentemot skördeskadeskyddet synes likaså ohållbart, eftersom detta skydd endast gäller skador på grödor och då det dessutom borde vara enkelt att införa en regel att det som ej täcks av skördeskadeskyddet skall täckas av natur- skademomentet i försäkringarna. Det i lantbruksförsäkringen in— gående skyddet för snötrycksskador är enligt LRF:s mening otill— räckligt. Det torde också förekomma en hel del andra skador på grund av olyckor, som ej täcks av det nuvarande eller det före- slagna försäkringsskyddet.

Sveriges villaägareförbund motsätter sig inte att behovet av skydd mot skador sker i form av ett för alla försäkringstagare obligatoriskt försäkringsskydd i stället för genom ett statligt ersättningssystem. Förbundet anser emellertid att detta försäk- ringsskydd bör göras i princip heltäckande och avse även skador för vilka annan part är ansvarig. I sådana fall bör enligt för- bundets mening försäkringsgivaren ha regressrätt gentemot den ansvarige.

5 Kvarstående ersättningsfrågor

Räddningstjänstkommittén har funnit att det i framtiden saknas anledning att samhället ens till någon del ersätter skador som det har funnits möjlighet att försäkra sig mot.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84: 6 3”

För det fåtal skadefall på naturskadeområdet där det även i framtiden kan föreligga behov av ersättning från staten, är det enligt kommitténs uppfattning inte nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent statligt ersättningssystem. Ersätt- ningsfragorna får enligt kommittén i sådana fall lösas efter en bedönming från fall till fall på samma extraordinära sätt som hittills har skett. Kommittén lägger därför inte fram något för- slag till ett permanent statligt ersättningssystem.

Av remissinstanserna är konsumentverket/KO negativt till kommit- téns ståndpunkt att det saknas anledning att sanhället ens till någon del ersätter skador som det har funnits möjligheter att försäkra sig mot. Verket anser att ett så generellt undantag från möjligheterna att ens från fall till fall få ersättning av staten vid allvarligare naturolyckor inte kan accepteras från konsumentsynpunkt. Verkets skäl för detta är följande.

Naturolyckor kan i vissa fall få en sådan omfattning att de ger mycket stora, ibland katastrofala konsekvenser för en enskild person och hans familj. I praktiken kan den enskilde som drabbats av en allvarligare naturolycka sakna möjligheter att skaffa sig en ny likvärdig bostad och i vissa fall utkomst för sig och sin familj i det fall skadan inte kan täckas genom försäkringar. Att den skadelidande inte skaffat sig ett försäkringsskydd kan ha olika orsaker. En orsak kan vara att den skadelidande underlåtit att teckna en försäkring som i och för sig skulle täcka skadan.

En annan kan vara att det helt enkelt inte varit möjligt för honom att teckna försäkring. Särskilt i det fallet då den enskilde vägrats försäkring och det sålunda inte varit möjligt för honom att få försäkring som täcker den uppkomna skadan ter sig det gene— rella undantag som kommittén föreslagit, som särskilt betänkligt. Verket anser emellertid, att det även i det fallet då det i och för sig skulle ha varit möjligt för den skadelidande att teckna försäkring, men där den skadelidande av okunnighet eller försum— melse inte utnyttjat denna möjlighet, kan finnas situationer då

en tillämpning av det generella undantag som kommittén föreslagit kan te sig stötande.

Kommitténs förslag om ett undantag för skador som kunnat försäkras

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84: 6 33

bygger, anser verket, på förutsättningar som inte bekräftas av de erfarenheter verket vunnit på detta område. Kommittén har be— dömt att den konsumentupplysningsverksamhet om olika försäkrings- fonner och vad dessa omfattar, som bedrivs av försäkringsbolagen och i massmedia är så betydande att ingen längre behöver sväva

i okunnighet om vilka försäkringar han behöver för att skydda sin egendom. Risken för underförsäkring har även, uttalar kom- mittén, minskat påtagligt genom de ärliga uppräkningar av för— säkringsbeloppen som försäkringsbolagen vidtar. Kommittén har även framhållit att den nyligen tillkomna konsumentförsäkrings— lagen (1980:38) förutsätter en ökad information till konsumen- terna om olika försäkringar.

Konsumentverket har i sin verksamhet erfarit att det är svårt att infonnera om försäkringar. Detta beror bl.a. på att försäk— ringar skall minska eller eliminera risker som konsumenten har ingen eller ringa erfarenhet av att bedöma. Den information som i dag lämnas i försäkringsfrågor riktas väsentligen till per— soner som anmält intresse för ett visst försäkringsbolags utbud av försäkringar. Bortsett från kommersiella annonser och en— staka inslag i massmedia lämnas det i dag inte någon allmän upplysning om försäkringar till de grupper som nännast berörs av de frågor kommittén övervägt, dvs. fastighetsägare. Det finns, menar verket, mot denna bakgrund situationer, där underlåten- heten att teckna eller vidmakthålla en försäkring som omfattar naturolyckor, kan te sig ursäktlig. Riskerna för att konsumen— terna kommer att stå utan försäkringsskydd vid naturolyckor bör således inte underskattas.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att möjligheten även fortsättningsvis bör föreligga att staten i särskilda fall kan pröva ersättningsanspråk i samband med olyckor där någon enskild av olika skäl saknar försäkringsskydd.

Remissinstanserna har ingen erinran mot att kommittén har beslu-

tat sig för att inte lägga fram något förslag till ett permanent statligt ersättningssystem.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

• Sida 34
•  Original