Prop. 1983/84:6

om ersättning för skador till följd av naturolyckor

Prop. 1983/84: 6

Regeringens proposition 1983/84: 6

om ersättning för skador till följd av naturolyckor;

beslutad den 15 september l983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERS THUNBORG

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen behandlas de. principer som bör gälla för ersättning för skador till följd av naturolyckor. ] hem-. villa-. fritidshus- och lantbruks- försäkringarna skall i framtiden. enligt åtaganden från försäkringsbolagen, ingå ett obligatoriskt heltäckande skydd Den statliga bidragsgivningen från naturkatastrofanslaget kan därmed slopas och bidragsgivningen efter särskilda beslut minskas samtidigt som den enskildes skydd förbättras.

l Riksdagen [983/84, I saml. Nré

Prop. [983/84: 6

|.)

Utdrag

FÖRSV ARSDEPAR'lEM EN'l'l-I'f PROTOKOLL vid regeringssammanträdc 1983-094 5

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsraden l. Carlsson. Lundkvist. lfcldt. Gustafsson. Leijon. Peterson. Rainer. Bodström. Gö- ransson. (_iradin. Dahl. R. Carlsson. Hellström. Thunborg

Föredragande: statsradet Thunborg

Proposition om ersättning för skador till följd av naturolyckor

] Inledning

I mars 1979 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för kommunde- partementet att tillkalla en kommitté (Kn l979: (ll) med uppdrag att utreda frågan om ersättning för skador på grttnd av naturkatastrofer m.m. Kom- mittenl antog namnet räddningstjänstkommittén.

Räddningstjänstkommittén avgav den 17 december [981 delbetänkandet (Ds Kn 1982: I) Ersättning för skador på grund av naturolyckor. En sam- manfattning av betänkandets innehåll bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga !.

Räddningstjt'instkommittens delbetänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras ytt- randen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2. Allmänna utgångspunkter

Försäkringsskyddet mot skador på grund av naturolyckor har efter hand utvidgats. En definition av begreppet naturolycka lämnas senare ( avsnitt 4.1 ). Vid l950-talets början omfattade skyddet endast åskslagsskador men har därefter utvidgats att gälla skador på lösegendom och byggnader till följd av jordskred. jordras. bcrgras. jordbävning. laviner. dammgenom- brott. storm och hagel. Vid jordskred. jordras och bcrgras ersätts också

' F. (1. landshövdingen Carl (i. Persson. ordförande. riksdagsledamöterna Olle Au— lin. Lilly Bergander och Hugo Bergdahl. ombudsmannen Rune Johnsson. f.d. riksdagsledamoten Helge Karlsson och riksdagsledamoten Karl-Erik Svanberg.

Prop. ]983/84: 6 3

skada på tomt upp till ett eller. i något fall. tvä basbelopp. Vad gäller översvämningsskador till följd av s. k. baktrycksvatten eller vid skyfall är försäkringsskyddet begränsat till personlig lösegendom.

Det försäkringsskydd som nu har beskrivits ingår i hem-. villa— och fritidshusförsäkringarna. Motsvarande skydd finns i företags-. aft'ärs— och fastighetsförsäkringarna med undantag för skador till följd av jordskalv eller översvämningar. Vid jordskred. jordras. bergras. laviner och genom— brott av dammbyggnad är ersättningen begränsad till 3 milj. kr. för en och samma fastighet vid ett tillfälle. Naturskadeåtaganden finns också i lant- bruksförsäkringarna och de till dessa knutna skogsförsäkringar—na. För handelsträdgårdar finns en särskild försäkring.

Trots de förbättringar som sålunda gjorts i försäkringsskyddet. finns fortfarande brister i detta skydd. Staten har sedan läng tid tillbaka betalat ersättning till de skadelidande vid naturolyckor för vad som inte täcks genom försäkring. För detta ändamål finns det ett förslagsanslag i stats- budgeten. det 5. k. naturkatastrofanslaget. Ersättning från detta anslag kan utgå till såväl fysiska somjuridiska personer efter behovsprövning. men de ersättningsbara skadorna skall som regel ha vällat intrång i rörelse eller yrkesverksamhet som den skadelidande är beroende av för sin försörjning. Vid några tillfällen då ersättning inte har kunnat utgå från naturkatastrof- anslagct har staten betalat ersättning till de skadelidande från anslaget Oförutscdda utgifter. Beslut om ersättning från detta anslag redovisas i efterhand till riksdagen. Vid Surte- och 'l'uveskreden som inträffade är l950 resp. år 1977 betalade staten ersättning för skador efter- särskilda beslut av riksdagen. Staten lämnade också efter beslut av riksdagen stöd till de berörda kommunerna och till näringslivet med anledning av Almö- brons ras år 1980. Vid något tillfälle har ersättning till enskild skadelidande betalats från dåvarande kommundepartementets anslag Extra utgifter. Er— sättning kan utgå i vissa situationer som är likartade med naturolyckorna inom ramen för särskilda ersättningssystem. t.ex. skördeskadeskyddet och rennäringens katastrofskadcskydd.

En brist i det nuvarande systemet är att olika principer kommit att tillämpas. [ många fall har ingen ersättning utgått trots att skälen för ersättning. sett från den enskilde drabbades utgångspunkt. har varit lika starka som i de fall då ersättning har betalats. Mot denna bakgrund har det ansetts angeläget att få fram ett nytt ersättningssystem som leder till att enskilda drabbade i så stor utsträckning som möjligt får ersättning på ett likartat sätt.

Räddningstjänstkommittén har haft i uppdrag att pröva om det är möjligt att skapa ett mera heltäckande försäkringsskydd och ett mer enhetligt ersättningssystem. Kommittén har vad gäller försäkringsskyddet haft överläggningar med de privata försäkringsgivarna. Dessa har utarbetat ett förslag till ett obligatoriskt skydd som omfattar den del av försäkringskol- lcktivet som ryms inom ramen för hem-. villa-. fritidshus- och lantbruks-

'll Riksdagen [983/84. ! sum/. Nr 6

Prop. l983/84: 6 4

försäkringarna. Försäkringsgivarna har förklarat sig beredda att genomfö— ra förslaget. Det förslag som försäkringsgivarna har lagt fram innebär enligt räddningstjänstkommitténs mening att de i väsentliga avseenden har tillmötesgätt önskemålet om ett mera heltäckande försäkringsskydd på naturskadeomrädet. Kommittén bedömer att de skador som inte kommer att omfattas av skyddet är så få att det varken är nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent statligt ersättningssystem. Frågor om ersättning för sådana skador bör enligt kommitténs mening lösas från fall till fall. Remissinstanserna delar med något undantag kommitténs bedömning.

För min de] anser jag att det bör vara en grundläggande princip att de som drabbats av naturolyckor får ersättning efter likartade grunder. I första hand bör den enskildes skydd liksom i fråga om andra förmögen- hetsskador tillgodoses genom försäkringsväscndet. Det är således allmänt sett angeläget att den enskilde får möjlighet att skydda sig mot skador till följd av naturolyckor genom ett försäkringsskydd som är så heltäckande som möjligt. Först när den enskilde inte har kunnat skydda sig genom försäkring. bör frågan om ersättning från staten bli aktuell. Sådan ersätt- ning bör endast komma i fråga om det är socialt motiverat och om det finns ett klart behov härav. Jag kan således i huvudsak ansluta mig till rädd- ningstjänstkommitténs förslag till lösning av ersättningsfrågan vid natur- olyckor. Det innebär att skador av det här slaget i huvudsak täcks genom försäkringar. Endast i undantagsfall bör ersättning utgå av statsmedel.

[ det följande kommerjag att redovisa huvuddragen i det försäkrings- skydd som försäkringsbranschen har förklarat sig beredd att genomföra. Jag redovisar därefter de principer som bör gälla för ersättning över stats- budgeten.

Hänvisningar till S2

3. Försäkringsskyddet 3.1 Nuvarande skydd

När Surtcskredet inträffade är l950. omfattade försäkringsskyddet vid naturolyckor endast äskslagsskador. Det utvidgades efter skredet till per- sonlig lösegendom som skadas vid jordskred. jordras. bergras och jord- bävning. l mitten av l95tl-talet infördes stormskadeskyddet som omfattar lösegendom och byggnad. Skador pä personlig lösegendom till följd av att vatten vid regn. snösmältning eller högvatten tränger ut ur avloppsbrunnar eller avloppsledning (baktrycksvattcn) eller vid skyfall strömmar in i bygg- nad har senare inkluderats. Sedan början av 1970-talet ingär hagelskador i stormskadeskyddet. Vidare ersätts skador på byggnader till följd av jordskred. jordras och bergras liksom skador på lösegendom och byggna- dertill följd av laviner eller dammgenombrott.

Det nu beskrivna försäkringsskyddet gäller hem-. villa- och fritidshus-

Prop. 1983/84: 6 ' 5

försäkringarna. Motsvarande åtaganden har i allt väsentligt införts i fråga om företags-. affärs- och fastighetsförsäkringarna. Dessa omfattar dock inte skador genomjordskalv eller översvämningar och vidare är ersättning- en vid jordskred.jordras. bergras. lavin och genombrott av dammbyggnad begränsad till 3 milj. kr. inom en och samma fastighet vid ett tillfälle. Som ett resultat av de kontakter räddningstjänstkommittén har haft med försäk- ringsbranschen har skyddet från den [januari l98l utvidgats till att omfat- ta skador på tomt. Ersättningen är maximerad till ett eller. i något fall. två basbelopp. Skadan på tomten skall ha uppkommit till följd av jordskred. jordras och bergras.

Lantbruksförsäkringen kan innehålla ett skydd vid skador på bl. a. eko- nomibyggnader. lantbruksinventarier. lantbrttksprodukter och djur till följd av åskslag. storm. hagel.jordskred,jordras. bergras. lavin.jordskalv och genombrott av dammbyggnad. Om skadan har orsakats av åskslag. innefattar skyddet för lantbruksprodukter även obärgad gröda. Skogsförsäkringarna som är knutna till lantbruksförsäkringarna omfattar ett skydd för växande skog vid äskslag. storm. torka och svamp- eller insektsangrepp. Vid åskslag omfattar skyddet även skogsmark och skogs- produkter. För handelsträdgårdar finns en särskild försäkring som omfat— tar åskslag och storm. Skyddet vid storm omfattar dock inte växthus eller växter däri. Den egendom som skyddas är byggnad. trädgård, park. tomt. maskiner. varor m.m. För storm- och hagelskador på växthus och växter däri finns en tilläggsförsäkring. För de nu behandlade lantbruksförsäkrin- garna gäller vissa begränsningar.

Även inom ramen för motorförsäkringarnas vagnskadeförsäkring och båtförsäkringarnas sjöskadedel ersätts skador till följd av naturhändelser.

3.2. Räddningstjänstkommittén

Räddningstjänstkommittén har funnit att försäkringsskyddet är dåligt utvecklat på vissa områden. Detta gäller enligt kommittén framför allt vid översvämningar. men också vid vissa markskador och skador på växande skog. Vad gäller översvämningsskyddet är det enligt kommitténs mening bristfälligt eftersom det dels inte omfattar skador genom att hav. sjö eller vattendrag har svämmat över, dels inte omfattar byggnader och tomtmark, dels inte ingår i bl.a. fastighets-. företags-. affärs- och lantbruksförsäkring- arna. ] fråga om markskador har kommittén inte ansett det rimligt att ersättningen är begränsad till ett eller två basbelopp vid jordskred. Enligt kommitténs mening bör ersättningen i stället bestämmas med utgångs- punkt i tomtens återanskaffningsvärde. Vidare bör det enligt kommittén vid jordskred finnas ett skydd för skador på växande skog. skogsmark och odlad mark.

Kommittén har haft överläggningar med försäkringsgivarna i syfte att få till stånd ett i princip heltäckande försäkringsskydd vid naturolyckor.

Prop. 1983/84: 6 6

Försäkringsgivarna har under loppet av överläggningarna utarbetat ett förslag till ett obligatoriskt skydd inom ramen för hem-. villa-. fritidshus- och lantbruksförsäkringarna. Kostnaderna för skyddet föreslås bli förde- lade på de berörda kundkategorierna enbart i proportion till försäkringsbe- loppens storlek. dvs. delas "lika av alla".

Enligt förslaget skall skyddet utformas som ett obligatoriskt helvärdes- skydd inom hem-_ villa-. fritidshus- och lantbruksförsäkringarna. För de nya åtagandena föreslås gälla en självrisk av den storleksordning att den stimulerar försäkringstagarna till skadeförebyggande åtgärder inom sådana områden som är utsatta för återkommande skadehändelser. Självrisken anges t. ex. kUnna vara l0% av skadan. dock lägst ett halvt basbelopp.

Vid översvämning till följd av skyfall. snösmältning samt stigande sjö och vattendrag skall enligt förslaget helvärdesskyddet avsc byggnader, lös egendom och avbrottsförlust. Skyddet skall inte omfatta tomtmark eller annan mark med hänsyn till att inga skador av katastrofnatur kan uppstå på tomtmark vid översvämning.

Vid jordskred. jordras. bergras. lavin. jordskalv. vulkanutbrott och ge— nombrott av vattendamm föreslås helvärdesskyddet gälla skador på bygg- nader. lös egendom och tomtmark samt innefatta ersättning för avbrotts- förlust. Inget skydd föreslås för annan mark än tomtmark. Det till ett eller två basbelopp begränsade skyddet på skador på tomt vid jordskred ersätts alltså med ett helvärdesskydd.

Försäkringsgivarna har förklarat sig beredda att genomföra förslaget. om hinder inte möteri gällande lagstiftning. Räddningstjänstkommittén har ansett att förslaget bör genomföras.

[ fråga om de grupper försäkringstagare som ryms inom ramen för affärs—. fastighets- och företagsförsäkringarna samt de kommunala försäk- ringarna har försäkringsgivarna förklarat att det stöter på svårigheter att försäkringsvägen anordna ett skydd vid översvämnings- och markskador. Man är dock beredd att ytterligare överväga möjligheterna att anordna ett skydd för småföretagarna. bostadsrättsföreningarna och ideella föreningar samt kommunerna. När det gäller kommitténs önskemål om ett försäk- ringsskydd vid skador på odlad mark till följd av bl.a. jordskred har försäkringsgivarna inte varit beredda att tillmötesgå kommitténs önske- mål.

Räddningstjänstkommittén har ansett att det är viktigt att försäkringsfrå- gan för småföretagarna, bostadsrättsföreningarna och de ideella förening— arna löses. Kommittén har dock inte funnit skäl att avvakta en sådan lösning innan utredningsförslaget lades fram.

Kommittén har framhållit att i de fall där det tidigare har varit aktuellt med ersättning från staten för skador på odlad mark till följd av jordskred har det rört sig om några enstaka. närmast udda fall. Mot bl.a. denna bakgrund har kommittén beslutat avstå från att ytterligare överväga förut- sättningarna för ett försäkringsskydd vid skador på odlad mark.

Prop. 1983/84: 6 7

3.3. Remissutfallet

Flertalet remissinstanser är positiva till det framlagda förslaget om ut— vidgat försäkringsskydd vid naturolyckor. Det anses tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas utan att statsmedel behöver tas i an— språk. Det framhålls att för försäkringstagarna kommer premiebclastning- en för det utvidgade skyddet att bli mycket ringa och att skadeförebyg- gande insatser torde stimuleras om frågorna löses inom försäkringsväsen- dets ram. Regleringen av ersättningsanspråken inom försäkringsorganen anses böra medföra den enhetlighet i behandlingen som har efterlysts. Vidare förutsätts att fortsatta överläggningar kommer till stånd för att lösa de försäkringstagares problem för vilka det inte har presenterats något förslag till försäkringslösning. När det gäller markskador genom över— svämning finner någon remissinstans försäkringsgivarnas argumentation föga övertygande. De avgränsnings- och detinitionsproblem som föreligger bör enligt denna remissinstans mening kunna lösas på detta område. Er. remissinstans anser att försäkringsskyddet bör göras heltäckande i den meningen att det skall omfatta även skador för vilka en annan part är ansvarig.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) avstyrker förslaget. NO: 5 främsta invändning gäller att ett avtal mellan försäkringsbolagen med innebörd att bolagen inte får ta hänsyn till riskskillnader torde stå i strid med den s.k. skälighetsprincipen i försäkringslagstiftningen (tidigare 282 5 2 mom. lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. numera 19 kap. 5.5 försäkringsrörelsela- gen (1982: 7l3)). NO anser vidare det i sak tveksamt att slå ut kostnaden för en typ av skador som man på förhand vet nästan uteslutande drabbar försäkringstagare som bori vissa kända områden på premierna för samtliga försäkringstagare i resp. försäkringsform. Även från de konkurrenssyn- punkter som NO i sin verksamhet närmast har att beakta kan invändningar enligt NO resas mot förslaget. NO är kritisk till avtal av den typ som försäkringsbolagen avser att träffa. i vilka bolagen förbinder sig för vilken omfattning försäkringsskyddet skall ha i olika avseenden. Härigenom åstadkommer man en låsning när det gäller bolagens möjligheter att använ- da produktutvecklingen som konkurrensmedel. Genom avtalsbindningen i fråga om omfattningen och fördelningen av kostnaderna på samtliga för- säkringstagare påverkas enligt NO också prisbildningen.

3.4. Överväganden

För egen del kan jag konstatera att de principer för ett utvidgat försäk- ringsskydd vid naturolyckor som försäkringsbolagen har enats om har tillstyrkts av alla remissinstanser utom NO. Jag delar uppfattningen att det är tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas inom försäk- ringsväsendets ram. Till skillnad från vad som nu gäller kommer försäk-l

Prop. l983/84: 6 8

ringslösningen att innebära att enskilda som har drabbats av skador kom- mer att få ersättning genom en välutvecklad organisation för skaderegle- ring. Enligt min mening leder denna lösning till ett mera tillfredsställande resultat för den enskilde skadelidande. Jag kan vidare ansluta mig till kommitténs uppfattning att det är rimligare att kostnaderna för skadorna bärs av fastighetsägarna än av staten. Som kommittén framhåller träffar kostnaderna vid en försäkringslösning rätt kollektiv. Jag kan vidare dela kommitténs bedömning att de premiehöjningar som kan komtna att bli följden om förslaget genomförs måste i sammanhanget anses som små.

Enligt kommitténs uppfattning framstår det som naturligt att se försäk- ringarnas naturskadeåtagande som en paketlösning. varvid det är uppen- bart att samtliga försäkringstagare löper risk att träffas av i varje fall någon form av naturskada. Det måste enligt kommittén anses rimligt att alla betalar lika mycket för det som ingår i paketet. Kommittén tillägger att man vid all försäkringsverksamhet alltid torde få räkna med en viss schab- lonisering vid premiesättningen.

Jag kan i allt väsentligt dela de synpunkter som kommitten framför. Jag grundar min bedömning särskilt på att försäkringsinspektionen som har att bevaka de försäkringsrå'ittsliga principerna inte har haft något att erinra mot det förslag om utvidgat generellt försäkringsskydd i fråga om naturolyckor som företrädare för försäkringsbranschen förklarat sig vara beredda att genomföra. Av betydelse för denna bedömning är att utvidgningen. som jag nyss har nämnt. leder till endast marginella premiehöjningar.

Enligt min mening finns det alltså varken från försäkringsrättslig eller allmän synpunkt något hinder mot att införa ett generellt försäkringsskydd i de aktuella försäkringarna.

Vad därefter gäller konkurrenssynpunktcrna är det enligt min mening väsentligt att peka på. vilket räddningstjänstkommittén också gör. att förslaget tillgodoser ett mycket angeläget socialt ändamål. Visserligen står det var och en fritt att bestämma om han skall ha en försäkring över huvud taget. I praktiken har emellertid llertalct fastighetsägare försäkring. Om försäkringsskyddet inte blir heltäckande. finns det en påtaglig risk att den enskilde. sedan en naturolycka väl har inträffat. visar sig inte ha något skydd i sin försäkring. Detta kan inte anses godtagbart. Jag återkommer till frågan om ersättning bör utgå från staten till enskild som av någon anled- ning har underlåtit att försäkra sig. Jag kan understryka att även om omfattningen av försäkringsavtalet enligt förslaget skall vara enhetligt i de aktuella försäkringarna så kommer premiesättningen i övrigt att bestäm- mas av varje bolag för sig.

I sammanhanget kan erinras om att ingripanden med stöd av den s.k. missbruksbestämmelsen i 2.5 konkurrenslagen (l9821729) inte sker i det fall ett konkurrensbegränsande beteende stämmer överens med riktlinjer som statsmakterna har antagit för ett visst område. Beteendet kan jtt då inte sägas vara otillbörligt från allmän synpunkt. något som bestämmelsen kräver.

Prop. 1983/84: 6 L)

Enligt min uppfattning är den aktuella överenskommelsen om skyddets omfattning starkt motiverad ur bl.a. social synvinkel. De invändningar som kan riktas frän konkurrenssynpunkt bör därför i detta fall få stå tillbaka. Utvecklingen på området måste dock givetvis följas bl.a. i syfte att hindra uppkomsten av konkurrensbegränsningar som inte direkt beting- as av särregleringen. Jag erinrar vidare om vad förarbetena (prop. 1981/82: 165. s. 187) till konkurrenslagen innehåller på denna punkt. Före- draganden anförde där att man måste ställa speciella krav för att ett konkurrensbegränsandc förfarande skall kunna anses motiverat på grund av dess anknytning till en s. k. särreglering. Dit höri princip att de konkur- rensbegränsande effekterna av särregleringen kan sägas vara nödvändiga och med avsikt förbundna med denna eller en ofrånkomlig följd därav. Det är därvid bl.a. fråga om vad som inte sträcker sig utöver direkta eller avsedda följder. Om förfarandet går längre än så kan missbruksbestämmel- sen vinna tillämpning.

Under beredningcn har förnyade överläggningar ägt rum med företräda- re för försäkringsbranschen. Dessa har bekräftat att branschen står fast vid de utfästelser som giordes gentemot räddningstjänstkommittén och är be- redd att fr.o.m. den 1 januari 1984 tillhandahålla ett försäkringsskydd av den omfattning som jag har redogjort för.

Jag ställer mig alltså bakom den föreslagna försäkringslösningen.

4. Ersättning från staten

Det utvidgade skyddet kommer inte att täcka alla skador till följd av naturolyckor. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller dock i sitt remissyttrande att det pågår ett arbete inom försäkringsbranschen med syfte att erbjuda försäkringsskydd för de kategorier som inte omfattas av det planerade skyddet. I avvaktan på detta arbete finner jag i likhet med räddningstjänstkommittén att staten bör göra en prövning från fall till fall om ersättning skall utgå. Medel för detta får antingen begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda utgifter. varvid en redovis- ning till riksdagen får göras i efterhand. Prövningen av ersättningsfrågan bör i huvudsak ske efter de principer som jag redovisar i det följande.

4.1. Skadehändelserna

Som räddningstjänstkommittén har framhållit måste det föreligga en viss typ av skadehändelse för att staten skall träda in.

Räddningstjänstkommittén anser att rättviseskäl talar för att det inte bör ställas krav på en viss omfattning av en händelse för att staten skall hjälpa de skadelidande. Den enskilde bör enligt kommittén ges samma skydd vare sig det är han ensam eller det är flera som har drabbats av skadan. Vid

Prop. 1983/84: 6 lt)

bedömningen av om den enskilde skall fä ekonomiskt stöd bör enligt kommitténs mening avseende endast fästas vid skadornas betydelse för honom.

Kommittén anser att det inte är lämpligt att använda begreppet naturka— tastrof för de händelser som det här rör sig om eller som en gemensam beteckning pä dessa händelser. ! stället anser kommitten att naturolyckor kan vara en lämplig samlande beteckning pä händelserna. Kommittén beskriver naturolyckor som rena naturforeteelser. Den egentliga grundläg- gande orsaken till skadorna skall säledes vara en företeelse som i sig inte kan grunda skadeståndsrättsligt ansvar för nägon. Händelsen får enligt kommitténs mening inte heller vara alltför vanlig eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Kommittén anser att de händelser som bör komma i fråga är äsknedslag. jordskred. jordras. bergras och laviner. jordskalv. stormar och hagel. översvämningar och snötryck (snöoväder). Enligt kom— mitténs mening kan det inte helt uteslutas att det i framtiden kan inträffa andra typer av olyckor som bör hänföras till naturolyckor. Kommittén anser dock att riskerna för detta är små.

Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot räddningstjänstkom- mittens bedömning i fråga om skadehändelserna.

Även jag kan ansluta mig till uppfattningen att skadornas betydelse för den enskilde skall ha avgörande betydelse för om han skall kunna få ekonomiskt stöd. Som kommitten föreslär är begreppet naturolyckor en lämplig beteckning på de aktuella händelserna. Enligt min mening är kom- mitténs beskrivning av begreppet naturolyckor ändamälsenlig. Det skall således vara fråga om rena naturföreteelser som inte är vanliga eller har ett långsamt odramatiskt förlopp.

Hänvisningar till S4-1

  • Prop. 1983/84:6: Avsnitt 2

4.2. Skadorna

Räddningstjänstkommittén anser att det saknas anledning att i detta sammanhang beakta personskador eftersom det redan finns ekonomiskt skydd vid sådana skador. Det skydd för skador som är aktuellt gäller skyddet för egendomsskador. Sädan skada kan vara en fysisk försämring av egendomen eller att den har gått förlorad. Som en följdskada bör enligt kommitténs mening inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet. s. k. avbrottsförlust. ersättas.

Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag utan erinran. Som räddningstjänstkommitten framhäller finns det ett väl utvecklat ekonomiskt skydd för personskador. Något behov av särskild ersättning för sådana skador torde såvitt nu kan bedömas inte föreligga. Jag kan därför i princip ansluta mig till kommitténs uppfattning att skyddet bör omfatta egendomsskador.

Prop. 1983/84: 6 l 1

4.3. De skadelidande

Ersättning från naturkatastrofanslaget utgår i första hand till enskilda skadelidande. När det rör sig om småföretag har ersättning utgått också till företag som har drivits i bolags- eller föreningsform. Vad gäller juridiska personer i övrigt har i vissa fall ideella föreningar och bostadsrättsförening- ar fått ersättning från anslaget. Vid några enstaka tillfällen har ersättning utgått till kommuner som har drabbats av skador.

Räddningstjänstkommittén anser att syftet med ett skydd vid natur- olyckor i främsta rummet bör vara att tillgodose enskilda skadelidande i deras egenskap av privatpersoner. Om en rörelse eller annan näringsverk- samhet har betydelse för försörjningen av de personer som äger verksam- heten, bör enligt kommitténs mening en sådan också komma i fråga. Verksamheten bör dock till en väsentlig del bygga på en personlig arbetsin- sats av dessa personer. Det bör enligt kommittén sakna betydelse om verksamheten bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Som exempel på verksamhet som bör skyddas anger kommittén hantverkare. mindre butiksägare och jordbrukare. Det är enligt kommitténs uppfattning nöd- vändigt att skyddet får en sådan utformning att det täcker bostadsrättsföre- ningar och andra sammanslutningar som mot en kapitalinsats tillhanda- håller bostäder. Kommittén anser det naturligt att samhället sörjer för att allmännyttiga ideella föreningar skyddas vid naturolyckor. Enligt kommit- téns uppfattning bör frågan om staten skall lämna ett ekonomiskt stöd till en kommun som har drabbats av naturskador bedömas från fall till fall på samma sätt som har skett hittills.

Remissinstanserna är genomgående positiva till kommitténs förslag. Från flera håll framförs dock önskemål om utvidgning av det föreslagna försäkringsskyddet. Dessa remissinstanser anser att skyddet skall omfatta skadelidande som t. ex. företag. ekonomiska föreningar och ägare av hy- reshus.

Jag delar räddningstjänstkommitténs syn på frågan om vilka skadeli- dande som bör omfattas av ett skydd i den nu aktuella ordningen. Utgångs- punkten bör vara att det i främsta rummet är enskilda skadelidande som skall tillgodoses. Mot denna bakgrund är det enligt min mening naturligt om en viss verksamhet som bygger på en personlig insats från den skadeli- dandes sida och som har väsentlig betydelse för hans försörjning skall omfattas av skyddet.

4.4. Avgränsningsfrågor

Vad först gäller avgränsningen mot det försäkringsbara området ansluter jag mig till räddningstjänstkommitténs och flertalet remissinstansers upp- fattning, nämligen att ersättning inte skall utgå för skador som det går att försäkra. Det kan emellertid som konsumentverket framhåller förekomma +2 Riksdagen [983/84. I saml. Nr6

Prop. 1983/84: 6 12 fall där underlätenheten att teckna eller vidmakthålla en försäkring som omfattar naturolyckor kan vara ursäktlig. Möjligheten för regeringen att ge ersättning i ett sådant fall bör därför inte helt uteslutas. Det bör dock strykas under att skälen för ersättning måste vara mycket starka.

Vid sidan av försäkringsskyddet och den statliga ersättningen från fall till fall finns speciella ersättningssystem. nämligen skördeskadeskyddet. rennäringens katastrofskadeskydd. ersättning vid vissa skador som orsa- kats av rovdjur och vilt samt statligt stöd vid skada på fiskeredskap.

Skördeskadeskyddet innebär att jordbrukare får. efter avdrag av viss självrisk, ersättning som svarar mot skördeförlusten beräknad utifrån bl.a. företagets areal av olika grödor och den för det aktuella skördeomrädet bestämda avvikelsen från normal hektarskörd. Skyddet omfattar alla all- mänt odlade grödor med undantag av främst trädgårdsväxter och vissa ärtväxter. Ersättningarna för inträffade skador betalas ur en särskild skör- deskadefond. Av medelstillskottet till denna fond svarar staten för två tredjedelar och jordbrukarna själva för en tredjedel. [ den i augusti 1983 upprättade departementspromemorian (Ds Jo 198318) Skördeskadeför- säkring redovisas förutsättningarna för att skapa ett individuellt försäk- ringssystem. Förslaget i promemorian bereds inom regeringskansliet.

Rennäringens katastrofskadeskydd har i första hand en skadeförebyg- gande karaktär. Vid en katastrofsituation utgår bidrag till utfodring, trans- porter och andra skadeförebyggande åtgärder. Individuell ersättning utgår också för inträffade skador. De medel som ställs till katastrofskyddets förfogande administreras av samefonden.

Ersättning för skador på tamdjur utgår till följd av angrepp av björn. varg. järv. 10 eller örn. Fråga om ersättning prövas av länsstyrelserna i Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län för skada inom resp. län och av naturvårdsverket för skada i landet i övrigt.

För skada på gröda eller på trädgårdsodling orsakad av älg. kronvilt eller dovvilt utgår ersättning till jordbruksföretag eller företag för yrkesmässig odling av trädgårdsväxter. Ersättning utgår endast till den del skadan överstiger en för företaget beräknad självrisk. För varje älg. kronvilt och dovvilt som fälls betalas en avgift som går till en särskild viltskadefond i varje län. Länsstyrelsen prövar frågor om ersättning.

Staten betalar bidrag till yrkesfiskare som till följd av storm har drabbats av skador på fasta fiskeredskap. dvs. lax- och ålgarn. Som ett komplement till bidragen kan de skadelidande även få lån. Fiskeristyrelsen handlägger frågor om bidrag och lån.

Räddningstjänstkommittén anser att skador på grödor inom den del av växtodlingen som omfattas av befintliga ersättningssystem även i framti- den skall ersättas inom ramen för dessa system. När det gäller skördeska- dor på grödor inom den del av växtodlingen som i dag inte omfattas av skördeskadeskyddet. måste målsättningen enligt kommitténs mening vara

Prop. 1983/84: 6 [3

att skördeskador skall ersättas på ett likartat sätt oavsett vilka typer av grödor som har träffats.

Kommittén anser att det saknas anledning att i den ordning det nu är fråga om beakta skador som har drabbat rennäringen. Inte heller fasta fiskeredskap bör enligt kommittén beaktas som skadeobjekt i förevarande ordning.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till räddningstjänstkommitténs förslag.

För egen del anserjag att skador som faller inom ramen för de speciella ersättningssystemen bör ersättas enligt dessa. Vad gäller skador på grödor anser jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att frågan om ersättning vid sådan skada bör prövas sedan pågående arbete rörande skördeskadeskyddets utformning har slutförts. De möjligheter till ersätt- ning av statsmedel som hittills har funnits vid skada på trädgårdsgrödor bör därför behållas t.v. Detta innebär att riktlinjerna för det nuvarande naturkatastrofanslaget bör tillämpas vid sådana skador. Medel får som jag tidigare har anfört begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda utgifter. Beträffande skador på växthus och liknande installa- tioner anser jag till skillnad från kommittén att de bör ersättas på liknande sätt som jordbrukets byggnader. dvs. de bör kunna försäkras. Enligt upp- gift finns redan särskilda försäkringsformer för den aktuella verksamheten. Vad jag nu har anfört innebär att jag efter samråd med chefen för jord- bruksdepartementet—förordar att utbetalningarna från anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. under nionde huvudtiteln upphör vid utgången av år 1983 och att anslaget slopas fr.o.m. nästa budgetår.

Vad gäller de naturolyckor som liksom hittills skall kunna ersättas från fall till fall bör det arbete som pågår inom försäkringsbranschen i syfte att ytterligare utvidga möjligheterna att erbjuda försäkringsskydd för natur- olyckor också på sikt medföra ett minskat behov av statliga medel. Något permanent statligt ersättningssystem behöver därför inte byggas upp.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de principer för ersättning för skador till följd av naturolyckor som jag har förordat.

Prop. 1983/84: 6 [4

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragande-ns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Prop. ]983/84: 6 15

Sammanfattning av betänkandet (Ds Kn 1982:1) Ersättning för skador på grund av naturolyckor

Kommitténs uppgift har enligt direktiven varit att utreda frågan om ersättning för skador på grund av naturkatastro— fer.

Ersättning från staten för sådana skador betalas f.n. från naturkatastrofanslaget enligt principer som har godkänts

av 1960 och 1967 års riksdagar. I en del fall som t.ex. vid Tuveskredet har även förekommit att ersättning betalats på grundval av andra principer efter särskilda beslut av riks— dagen. Erfarenheterna från handläggningen av ersättnings- frågorna har aktualiserat en översyn av ersättningspinciper—

na.

Enligt föredragande statsrådet är det naturligt att skador som uppkommer vid naturkatastrofer, så långt det är möjligt med hänsyn till försäkringsmässiga synpunkter, ersätts inom ramen för försäkringsskyddet. Kommitténs arbete bör därför bedrivas i nära samarbete med försäkringsbranschen, fram— hålls det i direktiven.

Kommittén har genomfört utredningsarbetet enligt följande uppläggning, vilken uppläggning i stort sett har fölits ock— så i dispositionen av delbetänkandet. Sedan fakta om och erfa- renheter av nuvarande regler i Sverige och i vissa andra länder för ersättning till de skadedrabbade vid naturhändel— ser har sammanställts har kommitténs första uppgift varit att söka avgränsa kretsen av skadehändelser, skador och skadelidande som bör behandlas här, dvs. bör omfattas av

ett skydd i förevarande ordning. I det sammanhanget har kom- mittén sökt åstadkomma en lämplig avgränsning mot de natur— skador som kan ersättas inom ramen för vissa särskilda er— sättningssystem. Ett speciellt problem har därvid omfatt— ningen av ett framtida reformerat skördeskadeskydd erbjudit. Härefter har behandlats frågan om ett mera heltäckande för- säkringsskydd. Kommittén har i denna fråga haft överlägg— ningar med de privata försäkringsgivarna. Med hänsyn till resultatet av dessa överläggningar har kommittén slutligen

Prop. 1983/84: 6 16

haft att ta ställning till i vad mån det i framtiden är påkallat med något stöd från samhällets sida till dem som har drabbats av naturskador och hur detta stöd i så fall

bör utformas.

Vid avgränsningen av kretsen av skadehändelser, skador och

skadelidande har kommittén uppfattat sitt uppdrag vara att avgränsa ett område på vilket de skadelidande bör vara be—

rättigade till ersättning enligt permanenta enhetliga reg— ler. Kommittén har därvid ansett att utgångspunkten bör va—

ra vad samhället bortsett från försäkringsskyddet - skul—

le kunna tänka sig att ersätta i detta sammanhang.

Vad angår skadehändelserna har kommittén funnit att det in— te bör ställas krav på en viss omfattning av en händelse

för att samhället skall hjälpa de skadelidande. Vikt bör i stället tillmätas skadornas betydelse för den enskilde drab— bade. I stället för att avgränsa skadehändelserna genom en definition av begreppet naturkatastrof som för tankarna till händelser av stor omfattning — har kommittén därför funnit en lämpligare utgångspunkt vara att ställa samman

ett antal konkreta fall där ersättning kan diskuteras.

En genomgång har gett kommittén anledning att diskutera föl— jande typer händelser:

åskslag;

— jordskred, jordras, bergras och laviner;

— jordskaIV:

stormar och hagel;

översvämningar och dammgenombrott;

erosion;

— snötryck (Snöoväder);

— isskruvning;

frost (tjäle);

torka och fukt;

— svamp—, bakterie—, växt-, sjukdoms—, insekts— eller djur— angrepp:

Prop. 1983/84: 6 17

explosioner;

påsegling av broar;

— oljeutsläpp eller utsläpp av andra skadliga ämnen i vatt— net, i luften eller på marken.

Kommittén har sedan uppställt vissa kriterier med stöd av vilka en del av dessa händelser har kunnat uteslutas.

Ett sådant kriterium har varit att endast händelser som är rena naturföreteelsep bör komma i fråga, dvs. den egentliga

grundläggande orsaken till skadorna skall vara en företeel— se som inte kan grunda skadeståndsrättsligt ansvar för

någon. På grund härav har händelser såsom dammgenom—

brott, explosioner, påsegling av broar och oljeutsläpp el— ler utsläpp av andra skadliga ämnen i vattnet, i luften

eller på marken i de fall sådana händelser kan sägas vara den grundläggande orsaken till skadorna uteslutits. Andra kriterier som kommittén har funnit anledning uppställa har

varit att händelserna inte får vara mycket vanliga eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Till följd härav har händelser som isskruvning, erosion och tjällossning ute- slutits.

Skadeorsaker som frost, torka, fukt och svamp—, bakterie—, växt-, sjukdoms-, insekts— eller djurangrepp 335 kommittén bedömt sakna praktisk betydelse i andra sammanhang än gig skador på växtodlingens grödor. I fråga om sådana skador som till stor del ersätts inom ramen för skördeskadeskyd— ggg har kommittén gjort den bedömningen att de i framtiden i sin helhet bör hänföras till detta skydd. I avvaktan på att det sker en prövning om detta är tekniskt möjligt att åstadkomma har kommittén funnit den smidigaste lösningen vara att de skador på växtodlingens grödor som i dag inte omfattas av skördeskadeskyddet i enlighet med nuvarande praxis i mån av behov får ersättas från naturkatastrof- anslaget, vilket anslag alltså tills vidare bör behållas för denna typ av skador.

Prop. 1983/84: 6 18

Sammanfattningsvis har korsittén funnit att det finns an—

ledning räkna med följande :kadehändelser:

åskslaq; jordskred, jordras, ber ras och laviner; jordskalg;

stormar och hagel; _______ __L__

översvämningar:

— snötrvck (snöoväder;

Som en lämplig samlande netecknin' å dessa händelser före—

slår kommittén naturolvckor. I denna beteckning får anses ligga såväl att det skall röra sig om en ren naturhändelse som att denna händelse inte får vara alltför vanlig eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Beteckningen innebär inte någon begränsning till endast händelser av större om—

fattning. I betänkandets titel återfinns denna beteckning.

Kommittén föreslår att det skydd som skall ges i förevaran— de ordning får omfatta alla sådana skador som enligt skade— ståndslagen (1972z207) benämns sakskador eller egendoms—

skador, dvs. skador som innebär en fysisk försämring av fast eller lös egendom, som består i att sådan egendom har gått förlorad eller följdskador till skador av detta slag i form av inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Skyddet föreslås vidare i första hand omfatta skador som

har drabbat enskilda personer antingen i deras egenskap av privatpersoner eller som rörelseidkare. Det är därvid en— dast rörelseverksamhet eller annan näringsverksamhet som

har betydelse för ägarnas försörjning och tillika till en väsentlig del bygger på en personlig arbetsinsats av dessa som enligt kommitténs uppfattning bör komma i fråga. Skyd— det knmmvr därmed att omfatta småföretagare såsom exempelvis hantverkare och mindre butiksägare. Till denna kategori hör också jordbrukare.

I fråga om rörelseverksamhet eller näringsverksamhet av nu

angett slag bör det sakna betydelse om verksamheten bedrivs

Prop. 1983/84: 6 |9

som enskild firma eller i bolagsform. Detta innebär såle-

des att skyddet kan komma att omfatta även juridiskq_per— soner.

För att alla boendeformer som är förenade med en kapital— insats skall behandlas lika har kommittén också funnit att bostadsrättsföpggigggp och liknande sammanslutningar bör komma i fråga. Ideella föreningar som fullgör allmännytti— ga ändamål bör också skyddas.

Vid överläggningarna med försäkringsgivarna har kommittén haft som målsättning att få till stånd eg£_i princip hel— täckande försäkringsskydd på det område som kommittén en- ligt vad nu har redogjorts för har avgränsat. Vid en jäm- förelse mellan det nuvarande försäkringsskyddet och de ska— dor som faller inom området har kommittén till en början kunnat konstatera att försäkringsåtagandena vid naturskador i stort har inriktats på just de händelser, den typ av ska— dor och bl.a. de kategorier skadelidande som är aktuella i detta sammanhang. Kommittén har dock bedömt försäkringsskyd— det vara dåligt utvecklat på vissa områden. Framför allt

har detta gällt översvämningar. Här har samhället i betydan— de omfattning fått gå in och ersätta de skadelidande.

Från kommittén sida har framhållits att det översvämnings— skydd som erbjuds i försäkringarna är bristfälligt genom att det dels inte omfattar skada genom att hav, sjö eller vattendrag har svämmat över, dels inte omfattar byggnad och

tomt och dels inte gäller i bl.a. fastighets—, företags—, affärs— och lantbruksförsäkringarna.

Försäkringsgivarna har utarbetat ett förslag till ett ob— ligatoriskt skydd vid översvämningsskador omfattande alla försäkringstagare som har hem-, villa—, fritidshus— och lantbruksförsäkringarna dvs. huvudsakligen de försäkrings— former som gäller för privatpersoner - vilket förslag för— säkringsgivarna, om hinder ej möter i gällande lagstiftning, har förklarat sig beredda att genomföra. Av förslaget framgår

Prop. 1983/84: 6 20

att skyddet för de berörda kategorierna försäkringstagare

skall utformas som ett helvärdesskydd avseende byggnader,

lös egendom och avbrottsförlust och omfatta översvämningar till följd av skyfall, snösmältning samt stigande sjö och

vattendrag.

Enligt kommitténs önskemål har försäkringsgivarna under nyss angivna förhållanden vidare förklarat sig beredda att för samma kategorier försäkringstagare införa ett obligatoriskt helvärdesskydd vid skador på tomt till följd av jordskred och liknande händelser.

För de nya åtaganden som blir aktuella föreslås det att kostnaderna delas "lika av alla", dvs. att tilläggspremien

bestäms utan att det görs någon individuell riskbedömning.

Vid kontakter med försäkringsinspektionen och konsumentver— ket har framkommit att dessa myndigheter med hänsyn till de intressen de har att bevaka inte har haft något att erinra mot förslaget. Försäkringsinspektionen har tvärtom förkla— rat att man ställer sig positiv till detta.

Förslaget har även diskuterats under hand med företrädare för näringsfrihetsombudsmannen mot bakgrund av att försäk— ringsbolagen har förklarat att de avser att träffa ett av- tal rörande innehållet i detta. Därvid har ifrågasatts om inte ett sådant avtal med hänsyn till att det innebär att det inte får ske någon individuell riskbedömning vid premie— sättningen — kommer att medföra en sådan konkurrensbegräns- ning med skadlig verkan som avses i 5 5 andra stycket lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegräns— ning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen).

Kommittén har emellertid gjort den bedömningen att samhällets intresse att det anordnas ett försäkringsskydd på det här om— rådet måsteanses väga tyngre än samhällets intresse att i detta fall upprätthålla en fri konkurrens. Kommittén har där— vid tagit fasta på att förslaget innebär ett tillmötesgående av ett i direktiven direkt uttalat önskemål från regering—

ens sida om ett försäkringsskydd på detta område och att

Prop. 1983/84: 6 21

det tillgodoser ett mycket angeläget socialt ändamål. Sett både ur samhällets och den skadelidandes synpunkt måste det vidare anses innebära en smidigare lösning att skadorna kom— mer att omfattas av försäkringsskyddet än om staten skall svara för ersättningen. Det är också rimligare att kostna- derna för de berörda skadorna bärs av fastighetsägarna än

av samhället (skattebetalarna). Konkurrensbegränsningslagen bör därför enligt kommitténs uppfattning inte få lägga hin- der i vägen för genomförandet av förslaget. Frågan bör i sista hand underställas riksdagens prövning.

Mot den nu redovisade bakgrunden finns det således anledning räkna med att försäkringsskyddet i framtiden i stort sett kommer att vara heltäckande för enskilda som drabbas. Det

är i huvudsak endast vid översvämningsskador som drabbar småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella förening- ar som det ännu inte har lagts fram något förslag till en försäkringslösning. Försäkringsgivarna har dock förklarat sig beredda att ytterligare överväga en sådan lösning, som av närmast tekniska skäl hittills inte har varit möjlig att åstadkomma.

Kom_ittén har redan med hänsyn till de omedelbart föreståen- de utvidgningarna av försäkringsskyddet bedömt de skador som

inte kommer att omfattas av försäkringsskyddet vara så få att det inför möjligheten av att sådana skador inträffar varken är nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent statligt ersättningsystem. Ersättningsfrågorna kan för skador av detta slag lösas från fall till fall i samma extraordinära ordning som hittills har skett. Kommittén har således ansett att den uppnådda överenskommelsen med för- säkringsgivarna ger möjligheter att bereda de skadelidande en godtagbar ersättning i det stora flertalet av de nu ak— tuella skadefallen.

Mot denna bakgrund har kommittén därför beslutat att inte

lagga fram något förslag till ett permanent statligt er— sättningssystem.

Prop. [%$/8416 7"

Sammanställning av remissyttranden över räddningstjänstkmmnit- téns betänkande (kn 1982 1) Ersättning för skador på grund av naturolvckor

1 Remissinstanser

Efter remiss haryTtranden över betänkandet avgetts av försäkrings- inspektionen, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsver- ket, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Advsborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen, Lantbru- karnas riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folk- sam, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Trädgårdsnäringens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund.

2 Förslaget i stort

Räddningstjänstkommittén har haft överläggningar med försäk- ringsgivarna för att i enlighet med kmnnitténs direktiv få till stånd ett i princip heltäckande försäkringsskydd. Resul- tatet av överläggningarna innebär enligt kommittén sådana ut- vidgningar av försäkringsskyddet att de skador som inte kommer att omfattas av skyddet bedöms vara så få att det varken är nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent stat- ligt ersättningssystem. Ersättningsfrågorna kan enligt kommitténs mening för skador av detta slag lösas från fall till fall i

samma extraordinära ordning som hittills har skett.

Remissinstanserna ansluter sig med något enstaka undantag till

kommitténs allmänna bedömningar. De invändningar som framförs redovisas i det följande.

Prop. 1983/84: 6 23

3 Avgränsningsfrågor 3.1 Skadehändelserna

Kommittén anser att naturolyckor är en lämplig samlande beteck- ning på de händelser som bör omfattas av ett skydd för de skade— lidande. [b händelser som avses är åskslag, jordskred, jordras, bergras och laviner, jordskalv, stormar och hagel, översvämning- ar samt snötryck (snöoväder). Enligt kommittén kan det inte helt uteslutas att det i framtiden kan inträffa andra typer av hän—

delser än dessa. Kommittén anser dock att riskerna för detta är små.

Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag i fråga om avgräns-

ningen av skadehändelserna utan erinran.

3.2 Skadorna

Med hänsyn till det ekonomiska skydd som vid personskador ges i annan ordning anser kommittén att det saknas anledning att i detta sammanhang beakta sådana skador. Skydd bör enligt kommit- téns mening ges vid sakskador eller egendomsskador, dvs. skador som innebär en fysisk försämring av fast eller lös egendom eller smbwäriutåängmhnhräufähmdSmeNÅMa till en sakskada bör enligt kommittén avbrottsförlust ersättas. Hänned avses inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Aven i fråga om avgränsningen av skadorna lämnas kommitténs för- slag utan erinran.

1.1 U ." De skadelidande

Enligt kommitténs mening bör syftet med det skydd som tillskapas i främsta rummet vara att tillgodose enskilda skadelidande, dvs. fysiska personer. Sådan rörelseverksamhet eller annan näringsverksamhet som har betydelse för försörjningen av de personer som äger verksamheten och som bygger på en personlig arbetsinsats av dessa personer bör enligt kommittén också kunna komma i fråga. Det bör därvid sakna betydelse om verksamheten

Prop. 1983/84: 6 24

bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Vidare anser kom— mittén att bostadsrättsföreningar och vissa ideella föreningar skall omfattas av skyddet. Vad gäller kommuner bör enligt kom- mitténs mening frågan om ersättning från staten bedömas från fall till fall. Detsamma bör enligt kommittén gälla för vissa typer av indirekta skadeverkningar till följd av naturolycka.

Remissinstanserna är genomgående positiva till kommitténs för- slag. Från flera håll framförs önskemål om utvidgning av för- säkringsskyddet till även andra skadelidande än de nu föreslagna.

Riksrevisionsverket förutsätter att fortsätta överläggningar kommer till stånd för att lösa problemen för de kategorier försäkringstagare, bl.a. företag och bostadsrättsföreningar, för vilka något förslag till lösning inte presenteras. Länsstyre - sen i Göteborgs och Bohus län framhåller önskvärdheten i att kommittén medverkar till att försäkringsskyddet utvidgas till

att omfatta översvämningsskador m.m. som kan drabba småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella föreningar, dvs. sådant som pga. tekniska hinder inte har kommit att omfattas av det ut- ökade försäkringsskyddet. Länsstyrelsen i Alvsborgs län förut— sätter att försäkringsskyddet utvidgas till att omfatta även småföretagare, bostadsrättsföreningar och ideella föreningar. Länsstyrelsen i Västerbottens län förutsätter också att försäk- ringsgivarnas uttalade avsikter att ytterligare överväga lös— ningar i vissa avseenden fullföljs. Lantbrukarnas riksförbund

(LRF) uttalar sig bestämt mot uteslutningar av vissa skadelidandes rätt till ersättning. Enligt förbundets uppfattning bör ersättning utgå oberoende av såväl en verksamhets storlek som dess jurikiska form. LRF avstyrker alltså räddningstjänstkommitténs förslag be- träffande vilka skadelidande som skall kunna få ersättning. Om förslaget trots allt skulle komma att genomföras vill LRF under— stryka att det inte kan vara motiverat att utesluta ekonomiska föreningar från ersättningsrätt samtidigt som man vill ge ideella föreningar och bostadsrättsföreningar sådan rätt. Svenska_fö£- säkringsbolags riksförbund framhåller att beträffande de kategorier som inte omfattas av skissen till utvidgade åtaganden och som kommittén har funnit angelägna att uppmärksamma när det gäller skyddet för översvämningsskador småföretagare, bostadsrätts—

föreingar och ideella föreningar - pågår inom branschen ett

Prop. 1983/84: 6 25

arbete att söka lösa de problem som uppkonmer. Aven Folksam uppger att man arbetar vidare med att undersöka om ett utvidgat försäkringsskydd för naturskador kan erbjudas också andra katego- rier skadelidande. Trädgårdsnäringens riksförbund finner de prin- ciper som föreslås gälla för att enskilda personer eller rörelse— idkare skall kunna komma i åtnjutande av det föreslagna försäk— ringsskyddet väl avvägda. Det gäller bl.a. kommitténs uppfatt- ning att det bör sakna betydelse om verksamheten bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Det grundläggande bör enligt riksförbundets mening vara att rörelseverksamheten har betydelse för ägarnas försörjning och till en väsentlig del bygger på en personlig arbetsinsats. Riksförbundet anser att naturkatastrof- anslagsbestämmelserna är mycket restriktiva vad gäller juridiska personer och därför upplevs som orättvisa. Sveriges fastighets— ägareförbund betonar angelägenheten av att också ägare av hyres- hus kommer att omfattas av obligatoriskt skydd mot översvämnings-

skador.

3.4 Andra ersättningssystem

Räddningstjänstkommittén anser att skador på grödor inom den del av växtodlingen som omfattas av skördeskadeskyddet inte skall behöva beaktas i detta sammanhang. När det gäller skador på grödor som inte omfattas av skördeskadeskyddet, anser kommit— tén att målsättningen måste vara att skördeskador skall ersät- tas på ett likartat sätt oavsett vilka typer av gröda. Denna målsättning kan enligt kommittén endast uppnås om skördeskade- skyddet utvidgas till att omfatta samtliga grödor inom växtod- lingen. I avvaktan på detta bör enligt kommitténs mening natur— katastrofanslaget behållas för denna typ av skador. Motsvarande syn har kommittén i fråga om skador på växthus. Vidare anser kommittén att det i detta sammanhang inte finns anledning att beakta skador som har drabbat rennäringen eller fasta fiskered— skap.

Remissinstanserna instämmer i huvudsak i räddningstjänstkommit- téns förslag i fråga om avgränsningen mot andra ersättningssys-

tem. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att det är helt

Prop. 1983/84: 6 26

riktigt som kommittén påpekar att skördeskador skall ersättas

på ett likartat sätt oavsett vilka typer av grödor som har drab— bats. Länsstyrelsen instämmer i princip i kommitténs förslag att skördeskadeskyddet bör utvidgas. Nuvarande skördeskadesystem

kan enligt länsstyrelsen starkt kritiseras och det synes ange- läget att få fram ett bättre system. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att erfarenheterna av de snöoväder och de förlus- ter för trädgårdsnäringen på grund av översvämningar som drabba— de länet år 1979 resp. år 1980 pekar på behovet av ett förbättrat skördeskadeskydd som även bör omfatta trädgårdsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening torde det emellertid vara mycket svårt att åstadkomma ett skördeskadeskydd som täcker alla typer av grödor. Möjligheter till särskilda stödåtgärder i samband med naturolyc-

kor bör enligt länsstyrelsen därför finnas även framdeles.

Några remissinstanser anser enellertid att skyddet vid skador

på odlingar inte blir tillfredsställande. Lantbrukarnas riksför- bund (LRF) konstaterar att kommitténs avgränsning mot skörde- skadeskyddet är behäftad med betydande osäkerhet och att en stor mängd skador i förhållande till det nuvarande skördeskadeskyddet kommer att falla utanför. Enligt LRF är det f.n. en öppen fråga

i vilken mån skördeskadeskyddet kan komma att utvidgas. Det synes i varje fall enligt LRFzs uppfattning inte lämpligt att det ut- vidgas till att gälla såväl alla grödor i jordbruk och trädgårds- bruk som anläggningar i trädgårdsbruk. cm skördeskadeskyddet byggs ut med individuella lån och bidrag, bör enligt LRF:s me- ning i vart fall ärter och böner kunna infogas i systemet, men

i övrigt bör andra vägar prövas, t.ex. särskilda försäkringar. Enligt LRF skulle, i och med att skadeorsaksdefinitionen utvid— gats från att gälla endast naturkatastrofer till naturolyckor, antalet skadefall utanför skördeskadeskyddet bli mycket omfattan— de, större ju mera begränsat skördeskadeskyddet fortsätter att vara. tt hänvisa alla dessa ersättningskrav till naturkatastrof- anslaget med dess speciella administration och sociala begräns— ningar, bl.a. inkomst— och förmögenhetsprövning, finner LRF orim- ligt. Trädgardsnäringens riksförbund framhåller att konsekvensen av att undanta vissa Skadeorsaker från det föreslagna försäkrings- skyddet och låta dessa regleras genom naturkatastrofanslaget blir

Prop. 1983/84: 6 27

att det för bl.a. trädgårdsföretagen kommer att gälla betydligt strängare principer, bl.a. en mycket hård inkomstprövning, små möjligheter för juridiska personer att få bidrag osv. Om växt- odlingens grödor skall undantas måste därför enligt riksförbun- dets mening reglerna för att få bidrag från naturkatastrofansla— get med det snaraste ses över. Riksförbundet uppger att de nuva— rande reglerna upplevs som mycket orättvisa då det har visat sig att odlare med betydande hjälpbehov helt lämnas utanför på grund av en snäv inkomstgräns.

4 Försäkringsskvddet

Räddningstjänstkommittén har haft överläggningar med försäkrings— givarna i syfte att få till stånd ett i princip heltäckande för- säkringsskydd vid naturskador. Kommittén har bedömt bristerna i försäkringsskyddet vara påtagliga vid översvämningar och vid markskador m.m.

Försäkringsgivarna har förklarat sig beredda att genomföra ett obligatoriskt skydd i hem-, villa-, fritidshus- och lantbruks- försäkringarna. Skyddet skall utfornas som ett helvärdesskydd och omfatta översvämningar till följd av skyfall, snösmältning samt stigande sjö och vattendrag. Även vid jordskred, jordras, bergras, laviner, jordskalv, vulkanutbrott och genombrott av vattendamm skall försäkringsskyddet gälla. Kommittén anser att den föreslagna utvidgningen av försäkringsskyddet bör genomföras.

Kommittén har ansett det viktigt att det utvidgade försäkrings— skyddet vid översvämningsskador också kommer att gälla försäk- ringstagare inom ramen för affärs-, fastighets- och företags- försäkringarna. Av dessa är det enligt kommitténs mening ur social synpunkt särskilt angeläget att småföretagare, bostadsrättsföre- ningar och ideella föreningar skyddas. Försäkringsgivarna har förklarat att det stöter på svårigheter att försäkringsvägen skydda dessa försäkringstagare men att man är beredd att ytterliga— re överväga möjligheterna att lösa frågan. Kommittén har ansett att den inte bör avvakta en sådan lösning innan betänkandet lades fram.

Prop. 1983/84: 6 28

Flertalet remissinstanser är positiva till kommitténs förslag. Försäkringsinspektionen har inte något att erinra mot den prin— cipöverenskommelse som kommittén har_träffat med företrädare för försäkringsbranschen om utvidgat generellt försäkringsåtagande i fråga om naturolyckor i vissa fall. Statskontoret har inget att invända mot att frågan om ersättning för skador på grund av naturolyckor regleras i form av ett obligatoriskt försäkrings- skydd för försäkringstagare som har hem-, villa-, fritidshus- eller lantbruksförsäkringar. Det är enligt Statskontorets mening tvärtom tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas utan att statsmedel behöver tas i anspråk. Statskontoret framhåller att för försäkringstagarna kommer premiebelastningen för det vidgade skyddet att bli mycket ringa. Skadeförebyggande insatser torde enligt statskontoret också stimuleras om frågorna löses inom försäkringsväsendets ram. Riksrevisionsverket anser att kommittén i huvudsak har presenterat ett ändamålsenligt för- slag om hur ersättningen för skador på grund av naturolyckor bör regleras. Cm försäkringsgivarna utvidgar omfattningen av de van- ligaste försäkringsformerna bör detta enligt verkets mening avse— värt minska statens roll vid regleringen av de aktuella ersätt— ningsanspråken. Riksrevisionsverket anser att regleringen av ersättningsanspråken inom de professionella försäkringsorganen bör medföra den enhetlighet i behandlingen som har efterlysts. Verket förutsätter att fortsatta överläggningar kommer till stånd för att lösa de försäkringstagares problem för vilka det inte presenteras något förslag till försäkringslösning. Liknande syn- punkter framförs av andra remissinstanser.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) däremot framför vissa betänklig— heter mot kommitténs förslag. NO:s främsta invändning gäller att ett avtal mellan försäkringsbolagen med innebörd att bolagen inte får ta hänsyn till riskskillnader torde stå i strid med den s.k. skälighetsprincipen i 282 5 2 mom. lagen om försäkrings— rörelse. Enligt detta lagrum skall premiesättningen vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. 1 förarbetena till lagen anförs bl.a. att tillämpning av skälighetsprincipen förutsätter en uppdelning av försäkrings- beståndet i riskgrupper. I betänkandet berörs förvånande nog inte denna problematik.

Prop. 1983/84: 6 29

Förutom invändningen i denna del vad gäller förslagets överens- stämmelse med gällande lagstiftning anser NO det i sak tveksamt. att slå ut kostnaden för en typ av skador som man på förhand vet nästan uteslutande drabbar försäkringstagare som bor i vissa kända områden på premierna för samtliga försäkringstagare i

resp. försäkringsform. NO anser också att kommittén söker baga- tellisera den kostnadsökning som blir följden för försäkrings— tagarna. 1 tider då stigande premier och sjunkande reallöner gör att åtskilliga privatpersoner överväger om man skall ha något försäkringsskydd framstår den extra premieölcningen inte alls så obetydlig som kommittén vill ge intryck av. En ytterligare in— vändning av mera allmän natur gäller att den utformning förslaget fått tar bort en stor del av incitamentet att inte lägga ett hus på dålig grund.

NO .slutsats av det ovan sagda är att det förslag som kommittén ställt sig bakom inte uppfyller vad som sägs i direktiven om att en försäkringslösning skall bygga på försäkringsmässiga synpunk— ter. NO kan inte finna annat än att förslagets genomförande skul— le innebära ett klart avsteg från en för försäkringsverksamhet grundläggande och lagfäst princip. Att öppna fältet för en mer eller mindre godtycklig riskfördelning och premiesättning skulle vara en farlig väg att beträda. NO måste redan på denna grund bestämt avstyrka förslaget.

Även från de konlmrrenssynpunkter som NO i sin verksamhet närmast har att beakta kan invändningar resas mot förslaget. NO är kritisk till avtal av den typ som försäkringsbolagen avser att träffa,

i vilka bolagen binder sig för vilken omfattning försäkringsskyd- det skall ha i olika avseenden. Härigenom åstadkommer man en lås— ning när det gäller bolagens möjligheter att använda produkt— utvecklingen som konkurrensmedel. En förändring av produkten förutsätter samförstånd mellan samtliga bolag. Resultatet blir troligen en sämre produkt än om bolagen i konkurrens med var— andra får utforma detaljerna i de paktetförsäkr—ingar som här är aktuella. Det finns alltså en risk för att effektiviteten ]" försäkringsbranschen hämnas om bolagen träffar ett avtal av det

slag som de uppgivit är en förutsättning för förslaget. Genom

Prop. 1983/84: 6 30

avtalsbindningen i fråga om omfattningen och fördelning av kost- naderna på samtliga försäkringstagare påverkas också prisbild— ningen.

När det gäller premiesättningen i övrigt har företrädare för bo- lagen inför NO förklarat, i likhet med vad som anförs i betänkan- det, att varje bolag skall ha full frihet att bestämma storleken av behövliga premiehöjningar. I och för sig synes redan en viss samstämmighet mellan bolagen beträffande behovet av premiehöjning ha uppnåtts genom den premiekalkyl som presenterats av ESAB.

NO ser det som väsentligt att varje bolag självständigt kalkyle- rar och fattar beslut om premierna för de försäkringar de erbju— der försäkringstagarna och härvid givetvis även för samtliga de moment som ingår i de paketförsäkringar som här är aktuella. Sam- manfattningsvis anser NO att det finns så många invändningar mot det förslag till utökat försäkringsskydd vid naturskador som kom- mittén ställt sig bakom att denna lösning på problemet inte bör väljas.

I princip har NO dock inget att invända mot att man från stats- makternas sida genom kontakter med försäkringsbolagen söker åstad- komma ett så heltäckande försäkringsskydd som möjligt vid natur— skador. Det i sammanhanget väsentliga är att det skapas en möj— lighet för försäkringstagarna att skaffa sig ett försäkringsskydd som täcker tänkbara skador. NO instämmer härvid i kommitténs ståndpunkt att det inte finns anledning för samhället att ersätta skador som det har funnits möjlighet att försäkra sig mot. Den närmare utfonmningen av det försäkringsskydd som behövs för att tillgodose framförda önskemål från kommitténs sida bör överlåtas på varje bolag. Att följden kan bli vissa variationer i produkt- utformningen ser inte NO som någon nackdel. Premiesättningen bör givetvis ske enligt vedertagna principer som står i överens- stämmelse med skälighetsprincipen.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) understryker vikten av att för— slaget genomförs och framhåller att de generella försäkringsåta- gandena för samtliga försäkringsbolag och samtliga berörda för- säkringar måste utökas till att gälla skador genom naturolyckor och ej enbart naturkatastrofskador. LRF har ej haft möjlighet att göra någon bedömning av behovet av ett sådant utökat försäkrings-

Prop.]983/84z6 31

skydd även i affärs-, fastighets— och företagsförsäkringar men vill uttala att det synes märkligt om ej samma skyddsbehov skulle föreligga för dessa försäkringsområden.

När det gäller markskador genom översvämningar innebär försäk- ringsgivarnas förslag att inget skydd skall finnas för vare sig tomtmark eller annan mark. Anledningarna härtill är dels att det inte bedöms att några skador av katastrofnatur kan uppstå på tomtmark och att eventuella skador är svårbedömbara, t.ex. att det kan vara svårt att skilja mellan ”rännilar" och "bort- spolning", dels att det beträffande lantbruksmark skulle uppstå en oklar gränsdragning mellan markskador och skördeskador. LRF finner försäkringsgivarnas argumentation här föga övertygande. thsvarande avgränsnings- och definitionsproblem torde föreligga och har lösts på tillfredsställande sätt när det gäller försäk— ringar för t.ex. byggnader och andra sakförsäkringar. Argumentet om gränsdragningen gentemot skördeskadeskyddet synes likaså ohållbart, eftersom detta skydd endast gäller skador på grödor och då det dessutom borde vara enkelt att införa en regel att det som ej täcks av skördeskadeskyddet skall täckas av natur- skademomentet i försäkringarna. Det i lantbruksförsäkringen in— gående skyddet för snötrycksskador är enligt LRF:s mening otill— räckligt. Det torde också förekomma en hel del andra skador på grund av olyckor, som ej täcks av det nuvarande eller det före- slagna försäkringsskyddet.

Sveriges villaägareförbund motsätter sig inte att behovet av skydd mot skador sker i form av ett för alla försäkringstagare obligatoriskt försäkringsskydd i stället för genom ett statligt ersättningssystem. Förbundet anser emellertid att detta försäk- ringsskydd bör göras i princip heltäckande och avse även skador för vilka annan part är ansvarig. I sådana fall bör enligt för- bundets mening försäkringsgivaren ha regressrätt gentemot den ansvarige.

5 Kvarstående ersättningsfrågor

Räddningstjänstkommittén har funnit att det i framtiden saknas anledning att samhället ens till någon del ersätter skador som det har funnits möjlighet att försäkra sig mot.

Prop. 1983/84: 6 3”

För det fåtal skadefall på naturskadeområdet där det även i framtiden kan föreligga behov av ersättning från staten, är det enligt kommitténs uppfattning inte nödvändigt eller ens rimligt att bygga upp något permanent statligt ersättningssystem. Ersätt- ningsfragorna får enligt kommittén i sådana fall lösas efter en bedönming från fall till fall på samma extraordinära sätt som hittills har skett. Kommittén lägger därför inte fram något för- slag till ett permanent statligt ersättningssystem.

Av remissinstanserna är konsumentverket/KO negativt till kommit- téns ståndpunkt att det saknas anledning att sanhället ens till någon del ersätter skador som det har funnits möjligheter att försäkra sig mot. Verket anser att ett så generellt undantag från möjligheterna att ens från fall till fall få ersättning av staten vid allvarligare naturolyckor inte kan accepteras från konsumentsynpunkt. Verkets skäl för detta är följande.

Naturolyckor kan i vissa fall få en sådan omfattning att de ger mycket stora, ibland katastrofala konsekvenser för en enskild person och hans familj. I praktiken kan den enskilde som drabbats av en allvarligare naturolycka sakna möjligheter att skaffa sig en ny likvärdig bostad och i vissa fall utkomst för sig och sin familj i det fall skadan inte kan täckas genom försäkringar. Att den skadelidande inte skaffat sig ett försäkringsskydd kan ha olika orsaker. En orsak kan vara att den skadelidande underlåtit att teckna en försäkring som i och för sig skulle täcka skadan.

En annan kan vara att det helt enkelt inte varit möjligt för honom att teckna försäkring. Särskilt i det fallet då den enskilde vägrats försäkring och det sålunda inte varit möjligt för honom att få försäkring som täcker den uppkomna skadan ter sig det gene— rella undantag som kommittén föreslagit, som särskilt betänkligt. Verket anser emellertid, att det även i det fallet då det i och för sig skulle ha varit möjligt för den skadelidande att teckna försäkring, men där den skadelidande av okunnighet eller försum— melse inte utnyttjat denna möjlighet, kan finnas situationer då

en tillämpning av det generella undantag som kommittén föreslagit kan te sig stötande.

Kommitténs förslag om ett undantag för skador som kunnat försäkras

Prop. 1983/84: 6 33

bygger, anser verket, på förutsättningar som inte bekräftas av de erfarenheter verket vunnit på detta område. Kommittén har be— dömt att den konsumentupplysningsverksamhet om olika försäkrings- fonner och vad dessa omfattar, som bedrivs av försäkringsbolagen och i massmedia är så betydande att ingen längre behöver sväva

i okunnighet om vilka försäkringar han behöver för att skydda sin egendom. Risken för underförsäkring har även, uttalar kom- mittén, minskat påtagligt genom de ärliga uppräkningar av för— säkringsbeloppen som försäkringsbolagen vidtar. Kommittén har även framhållit att den nyligen tillkomna konsumentförsäkrings— lagen (1980:38) förutsätter en ökad information till konsumen- terna om olika försäkringar.

Konsumentverket har i sin verksamhet erfarit att det är svårt att infonnera om försäkringar. Detta beror bl.a. på att försäk— ringar skall minska eller eliminera risker som konsumenten har ingen eller ringa erfarenhet av att bedöma. Den information som i dag lämnas i försäkringsfrågor riktas väsentligen till per— soner som anmält intresse för ett visst försäkringsbolags utbud av försäkringar. Bortsett från kommersiella annonser och en— staka inslag i massmedia lämnas det i dag inte någon allmän upplysning om försäkringar till de grupper som nännast berörs av de frågor kommittén övervägt, dvs. fastighetsägare. Det finns, menar verket, mot denna bakgrund situationer, där underlåten- heten att teckna eller vidmakthålla en försäkring som omfattar naturolyckor, kan te sig ursäktlig. Riskerna för att konsumen— terna kommer att stå utan försäkringsskydd vid naturolyckor bör således inte underskattas.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att möjligheten även fortsättningsvis bör föreligga att staten i särskilda fall kan pröva ersättningsanspråk i samband med olyckor där någon enskild av olika skäl saknar försäkringsskydd.

Remissinstanserna har ingen erinran mot att kommittén har beslu-

tat sig för att inte lägga fram något förslag till ett permanent statligt ersättningssystem.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983