om ett nationellt mikroelektronikprogram
Regeringens proposition
1983/84: 8
om ett nationellt mikroelektronikprogram; beslutad den 20 oktober 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME
THAGE G PETERSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs riktlinjer för ett femårigt nationellt mikroelektronikprogram, NMP. Programmet syftar till att stärka Sveriges förmåga att konstruera och tillverka mikroelektronikkomponenter. För genomförande av programmets första del föreslås 44 milj. kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84.
I Riksdagen 19831/84. I saml. Nr 8
Utdrag
PROTOKOLL
Vid regeringssamanträde
1983-10-20
Närvarande: statsminister Palme, ordförande, och statsråden I.Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg
Föredragande: statsrådet Peterson
Proposition om ett nationellt mikroelektronikprogram
1 Inledning
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har efter samråd med flera andra
myndigheter och företag utarbetat ett förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram för en sammanhållen satsning inom mikroelektroniken. Förslaget har våren 1983 överlämnats till regeringen.
Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av överbefälhavaren, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, televerket, skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet efter hörande av universiteten I Göteborg, Umeå och Stock-
holm, Chalmers tekniska högskola, högskolan i Luleå, Linköpings tekniska högskola, tekniska högskolan i Lund, tekniska högskolan i Stockholm och Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga fakultet samt vidare av forskningsrådsnämnden, naturvetenskapliga forskningsrådet, arbetarskyddsfonden, statens industriverk, statens delegation för
rymdverksamhet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Fonden för industriellt
utvecklingsarbete, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, data- och
elektronikkommittén, statskontoret, datadelegationen, AB Bofors, ASEA AB, ASEA-HAFO AB, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisa-
tionen i Sverige, Philips elektronikindustrier AB, RIFA AB, Saab-Scania AB, Stiftelsen Institutet för mikrovågsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm, Svensk Elektronikindustriförening, Sveriges Civilingenjörs-
förbund, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Tjänstemännens centralorganisation.
Till protokollet i detta ärende bör fogas förslaget från STU till ett
nationellt mikroelektronikprogram som bilaga I, en sammanställning över
remissyttranden som bilaga 2 och en inom industridepartementet utarbetad redogörelse för insatser inom informationsteknologiområdet i andra länder som bilaga 3.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Informationsteknologins byggstenar
Väl fungerande informationssystem utgör viktiga byggstenar i dagens samhälle. Datorer spelar därvid en allt större roll genom att de ofta ges en central roll i de olika systemen. Så t.ex. används i bankkontoren dataterminaler som medger att information mycket snabbt kan inhämtas från centrala dataregister. Telefonväxlarna byts efterhand ut mot nya, som är styrda med hjälp av datorer. Järnvägstågen styrs med datoriserade ställverk. Optisk kommunikationsteknik möjliggör billigare och bättre telekommunikationssystem. osv.
Användningen av datorer kommer enligt de flesta prognoser att öka starkt under hela 1980-talet. Den ökade användningen av datorer innebär också att Sverige blir alltmer beroende av importerade produkter eftersom den övervägande delen av antingen datorerna eller av de i datorerna ingående komponenterna köps från Amerikas Förenta Stater och Japan. -
I industrin används datorer dels för att styra produktionen, dels för administration och dels ofta som delsystem i de produkter som tillverkas. Den svenska data- och elektronikindustrin har under de senaste åren visat sig vara en av de mest expansiva och lönsamma branscherna i landet. Några större svenska företag ligger i detta hänseende långt framme internationellt sett. Många mindre företag har etablerats och visar en stark expansion kombinerad med en hög innovationstakt. Utvecklingen inom data- och elektronikindustrin styrs till stor del av utvecklingen på komponentområdet. Prestanda för de s.k. integrerade kretsarna förbättras, samtidigt som priserna sjunker. Nya kretsar med unika egenskaper finner snabbt vägen från laboratorier till färdiga produkter.
Den vidsträckta betydelsen av datorer har för samhällsutvecklingen medfört att statsmakterna i många länder visat informationsteknologiområdet ett mycket stort intresse. Det är emellertid inte tillräckligt att informationssystemen är väl utbyggda, utan det är också nödvändigt att dessa system kan underhållas, även i tider då landets möjligheter till import av viktiga elektronikkomponenter begränsas.
Ett sätt att säkerställa tillgången på strategiska elektronikkomponenter är genom beredskapslagring, ett annat är att stödja en inhemsk tillverkning av komponenter. Sådant stöd kan inriktas på dels den komponenttillverkning som är avgörande för viktigare systems egenskaper och funktioner och dels den komponenttillverkning som har utsikt att bli lönsam.
Mänga länder har samlade program för hela eHer delar av informations-
teknologiområdet. Det främsta intresset har under lång tid legat inom mikroelektronikområdet, men börjar nu genom mer omfattande program att utvecklas mot hela informationsteknologiindustrin. En jämförelse mellan de olika ländernas program låter sig inte göras på ett enkelt sätt eftersom stödformer och inriktning varierar. Dessutom är många uppgifter oåtkomliga på grund av att de utgör industri- och försvarshemligheter. Vid en jämförelse mellan olika länders program skall man också beakta att det innebär stora kostnader att starta ett program. Detta gäller oavsett landets storlek ty stora investeringar måste göras i dyrbar utrustning. Av bilaga 3 framgår de mycket stora belopp som satsas inom detta område. STU har utarbetat ett förslag till ett svenskt nationellt mikroelektronikprogram där mikroelektroniken sätts in i ett större sammanhang, ett informationsteknologiprogram. I detta utgör mikroelektronikprogrammet det första av tre byggblock. Detta block syftar till att ta fram de byggstenar (mikroelektronikkretsar) som morgondagens system skall byggas med. I det andra blocket skisseras ett systemvetenskapligt program. Detta innefattar utveckling av systemtekniska baskunskaper och stöd till olika informationssystem inom skilda områden. Ett område är kommunikationer (post.telefon,m.m.). Ett annat område är styr- och kontrollsystem inom industrin. Det tredje blocket innefattar studier av datorernas påverkan på människor, arbetsliv och samhälle. I förslaget från STU ges följande tekniska beskrivning av de tre blocken: 1. Utveckling av komponentteknologi. baskunskaper , nya teknologier samt industriell produktionsförmåga (nationellt mikroelektronikprogram). 2. Utveckling av systemteknologi. maskin- och programvara för data-. kommunikations- och reglersystem i vid mening samt genomförande av systemprov. 3. Forskning inom och samverkan med humanvetenskaperna, dels med syfte att stötta och vidareutveckla informationsteknologin, dels med syfte att uppmärksamma och bättre förstå informationsteknologins inverkan på människor och samhälle.
Informationsteknologins byggstenar
Komponentteknologi System Relationer
Nationellt mikroelektro- Informatikens grund- Relationer mellan
nikprogram tekniker människa, maskin och
samhälle
Syftar till att genom fyra delpro- Datorsystem
gram stärka Sveriges förmåga att Mjukvaruutveckling Språkvetenskaper
konstruera och tillverka elek- Kommunikationsteknik Biovetenskaper
tronikkomponenter. Mät/styr/reglerteknik Psykologi
1. Utbildning Bildbehandling Arbetsvetenskaper
2. Grundforskning etc. Sociologi
3. Målinriktad forskning Teknikutvärdering
4. Industriell utveckling Organisation
(8 teknikupphandlingspro-
jekt)
Vid remissbehandlingen av STU:s förslag till ett nationellt mikroelektro-
nikprogram har många av remissinstanserna även yttrat sig över STU:s
skiss till ett informationsteknologiprogram. Flera av remissinstanserna, bl.a. data- och elektronikkommittén, datadelegationen, statens industriverk och statskontoret, har ansett att ett informationsteknologiprogram är minst lika viktigt som ett mikroelektronikprogram. Svensk Elektronikindustriförening anser det betänkligt om resurser enbart satsas inom kom-
ponentteknologiområdet. I Sverige har informationsteknologiområdet uppmärksammats i flera
olika utredningar. Av betydelse i detta sammanhang är de som data- och elektronikkommittén (I 1978:04) och dataeffektutredningen (A 1978:05) har redovisat. Dessa kommittéers uppgifter har varit att utreda datoriseringens
effekter på näringsliv och arbetsliv.
Jag vill här också erinra om att forskningsrådsnämnden (FRN), på
regeringens uppdrag, lagt fram förslag rörande forskning om datateknikens
användning (FRN 1982:16). Förslaget har ett nära samband med STU:s
skiss till ett informationsteknologiprogram. Remissbehandlingen av FRN:s
förslag är nyligen avslutad. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet.
För egen del vill jag framhålla att det är viktigt för framtiden att vi klarlägger hur datoriseringen kommer att påverka individer och samhälle
och hur de framtida systemen kan se ut. Vi har av tradition ett gott systemkunnande i vårt land, framför allt inom kommunikations- och styr-
system. Det är därför väsentligt att systemindustrin tillförs kompetenta personer och nya forskningsresultat. Jag vill i detta sammanhang peka på vikten av att rekryteringsunderlaget till de kvalificerade datayrkena bred-
das. Hänsyn bör tas till att kvinnor här utgör en outnyttjad resurs.
tl Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 8
Utvecklingen inom datatekniken styrs, som jag tidigare nämnt, i hög grad av utvecklingen av nya elektronikkretsar. En viktig förutsättning för ett informationsteknologiprogram är därför att det inom landet finns kunskap om konstruktion och framställning av mikroelektronikkretsar. Därför är det naturligt att bryta ut mikroelektronikprogrammet. Detta kan enligt
STU formuleras och påbörjas oberoende av de övriga två blocken. Jag delar denna åsikt och stärks i denna åsikt av utvecklingen i omvärlden. I
t.ex. Japan har man sedan länge genomfört satsningar med statliga medel på mikroelektronikområdet och först på senare tid har satsningarna vänts mot övriga delar av informationsteknologin.
Jag finner det dock värdefullt om pågående och planerade aktiviteter och resurser inom informationsteknologiområdet kan samlas till ett enhetligt
och väl avvägt program, som utarbetas gemensamt av berörda organ. En utgångspunkt för detta arbete bör vara att erforderliga resurser för programmets genomförande planeras inom befintliga kostnadsramar.
2.2 Komponentteknologins utveckling Elektronik ingår i en ständigt ökande andel av de svenska industripro-
dukterna. Utvecklingen på elektronikområdet får därför påtaglig betydelse för en allt större del av den svenska industrin. Orsakerna till den ökande
andelen är att de nya elektroniska byggelement som utvecklas ofta medger billigare och mer användbara lösningar än de som tidigare kunde åstadkommas med mekaniska eller elektromekaniska utföranden. De kan också
möjliggöra helt nya produkter, som med tidigare teknik skulle blivit orimligt stora, dyra eller ohanterliga. En ständig ström av nya elektronikkomponenter bidrar till att skynda på den beskrivna utvecklingen. Med mikroelektronik avses metoder för att minska de elektroniska komponenterna till omfånget. Den mest framträdande av dessa metoder är den
för framställning av s.k. integrerade kretsar. I de integrerade kretsarna har ett stort antal elektroniska komponenter förts samman på en enda s.k.
halvledarbricka (chip). Denna bricka sätts sedan in i en enda elektronik-
krets, en integrerad krets. I det följande avses med mikroelektronik integrerade kretsar.
I Sverige finns f.n. två större tillverkare av integrerade kretsar (IC-kretsar), AB RIFA och ASEA-HAFO AB. AB RIFA är Nordens största
tillverkare av IC-kretsar. ASEA-HAFO AB ökar f.n. kraftigt sina insatser
inom detta område. Trots detta är vår försörjningsgrad mycket låg då det gäller integrerade kretsar. I statens industriverks rapport (SIND 1981:5) ”Elektronikindustrin i Sverige. Del 7. Utvecklingsmöjligheter och utvecklingskrav till 1990” framgår att av de kretsar som används i Sverige kommer endast 1396 från inhemsk produktion (år 1978). I denna rapport sägs vidare att användningen av integrerade kretsar år 1970 var 3 56 av den
användning som kan uppskattas till år 1990 och att användningen år 1980 kan uppskattas till en femtedel av 1990 års användning. Av de produkter
som år 1990 beräknas att saluföras med någon form av elektronikinnehåll
hade år 1980 endast en fjärdedel ett elektronikinnehåll.
Inom kretsteknologin skiljer man bl.a. på standardkretsar och kundan-
passade kretsar (custom design). Med standardkretsar avses kretsar som har egenskaper som passar för många skilda ändamål och kunder. Genom att kretsarna ges mycket allmänna egenskaper får de den nackdelen att de blir förhållandevis stora. Den ”normale” användaren använder endast en
liten del av kretsens alla egenskaper. Med användare avses här den systemtillverkande industrin, som vanligtvis köper de i systemen ingående kretsarna från en komponenttillverkare. En annan nackdel är att system-
tillverkarens konkurrenter med rimlig insats kan kopiera elektronikkon-
struktionen. Fördelen med denna typ av kretsar är att de kan tillverkas i stora serier och därigenom säljas till låga priser. Med kundanpassade kretsar avses elektronikkomponenter som endast innehåller det som en viss systemtillverkare önskar och kan därigenom göras mindre till omfånget. När det gäller t.ex. de framtida telefonsystemen är detta av avgörande betydelse, speciellt när det gäller rörliga telefonsystem. Även för militära tillämpningar har detta självklart en stor betydelse. Vanligtvis blir serielängderna kortare och priset därigenom högre.En annan typ av kretsar
utgör de s.k. specialkomponenterna. Dessa kretsar är avsedda för vissa speciella funktioner, t.ex.mätning av temperatur eller för att inom optoelektroniken omvandla ljus till elektriska impulser .
Standardkretsarna är f.n. de mest använda. De största tillverkarna av dessa finns i Amerikas Förenta Stater och Japan. Möjligheten för använ-
darna att påverka kretsutformning och kretsegenskaper är emellertid mycket begränsad. Endast de allra största användarna kan få kretsar som är
utformade för deras behov. Ett flertal data- och elektronikföretag har
därför också köpt in sig i komponenttillverkande företag. Vid arbete med kundanpassade kretsar finns det flera typer av teknik att tillgå. En teknik innebär att lönsamhet kan uppnås redan vid relativt korta serier (några tusental kretsar) s.k. förarbetade kretsar (semi custom de-
sign). Tekniken möjliggör också för kunderna att själva, via en dataterminal, konstruera kretsarna. Produktionen av kretsarna sker sedan cen-
tralt. Även den mindre elektronikindustrin ges härmed möjligheter att
skapa unika system- och apparatlösningar.
Det pågår f.n. en utveckling från standardkretsar mot kretsar som är
kundanpassade. Skälet härtill är att genom teknikens utveckling sjunker kostnaderna för kundanpassade kretsar. Fördelarna för systemtillverkaren blir därigenom flerfaldiga:
— systemtillverkaren kan gömma unika konstruktionsdetaljer inuti kret-
sarna,
— systemtillverkaren svarar för en större del av förädlingen i systemet, vilket innnebär att vinstmarginalerna kan ökas.
— systemlösningen kräver färre antal komponenter, vilket i sin tur ger billigare produkter av mindre storlek.
Genom att elektroniken används inom allt fler områden där elektronik tidigare inte använts, får också specialkomponenter en ökad betydelse. Detta beror på att olika typer av storheter måste omvandlas till elektriska storheter, t.ex. då en temperatur i en elektronisk termometer omvandlas
till en elektrisk signal. Mot bakgrund av min redogörelse i det föregående konstaterar jag att generationsskiftet — från standardkretsar till kundanpassade kretsar — ger Sverige, liksom övriga Europa, en möjlighet att knappa in på det försprång
som Amerikas Förenta Stater och Japan har. Kraftfulla insatser erfordras emellertid av såväl staten som svensk industri för att de nya möjligheterna skall kunna tas till vara.
Utbildning och forskning måste ytterligare samordnas med industrins förväntade behov av kompetenta elektronikkonstruktörer och kvalificerade forskare. Forskning och utveckling bör stimuleras så att en inhemsk förmåga att konstruera och producera komponenter i ökande omfattning säkerställs. För att detta skall uppnås krävs ett sammanhållet program inom mikroelektroniken, där befintliga resurser ges nödvändig förstärkning och forskningen vid högskolor och universitet i möjligaste mån samordnas med industrins produktutveckling.
2.3 Förslag från STU till ett nationellt mikroelektronikprogram
STU:s förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram NMP, syftar till att förbättra Sveriges självförsörjning av strategiska komponenter och att möta industrins förväntade behov av att kunna konstruera och framställa mikroelektronikkretsar inför andra hälften av 1980-talet och 1990-talet.
Programmet är uppdelat i fyra delområden: 1) Utbildning, 2) Grundforskning, 3) Målinriktad forskning och 4) In-
dustriell utveckling. De statliga kostnaderna för programmet utöver de medel som satsas redan i dag föreslås bli (i milj. kr.):
Delprogram 1983/84 — 84/85 85/86 86/87 87/88 Totalt Utbildning 4 7 6 3 0 20 Grundforskning S 16 12 7 5 45 Målinriktad forskning 8 10 13 16 18 65 Industriell | utveckling/ teknikupphandling 25 50 45 30 IS 165 Totalt 42 83 76 56 38 295
För att få en uppfattning om programmets totala omfattning, skall till
dessa 295 milj.kr läggas de medel som redan i dag satsas på mikroelektroniken via STU och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). STU:s ramprogram för elektronik och elektrooptisk komponentteknologi kommer
enligt tidigare planer att omsätta 244 milj. kr. för femårsperioden 1983/84
till 1987/88. För innevarande budgetår satsas 40 milj. kr. Dessutom har naturvetenskapliga forskningsrådet redan inplanerat 10 milj.kr för femårsperioden för utrustning i anslutning till grundforskningsprogrammet. För det industriella utvecklingsprogrammet förutsätts berörda industriföretag
satsa lika stora belopp som staten dvs. 165 milj. kr.
Det föreslagna programmet ligger enligt STU sannolikt vid övre gränsen
för vad Sverige klarar av med hänsyn till att tillgången på kompetent personal är begränsad.
Delprogram 1. Utbildning
En förutsättning för att ett mikroeletronikprogram skall kunna genomföras är att tillgången på kompetenta konstruktörer kunniga inom konstruk-
tion av mikroelektronikkretsar säkerställs. I den civilingenjörsutbildning,
som i dag bedrivs vid de tekniska högskolorna, ingår viss utbildning i konstruktion av kretsar. Antalet nyutexaminerade civilingenjörer är dock
enligt STU otillräckligt. Vid universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
pågår f.n. en utredning om utbildning och forskning inom mikroelektronik-
området.
I avvaktan på att denna utredning lägger fram sina förslag kan vissa åtgärder vidtas för att förbättra kvalitén på utbildningen. Utbildningen hämmas av att det inte går att få fram medel för att framställa och utvärdera de kretsar som eleverna konstruerar. Vidare råder brist på utrustning,
varför det krävs investeringar i sådan utrustning som är nödvändig för utbildningen. , Skolöverstyrelsen (SÖ) har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 meddelat att man startat en samlad översyn av behovet av utbild-
ningsinsatser inom dataområdet. En genomgång kommer att göras av
förutsättningarna för fortbildning och grundutbildning av lärare, tillgång till
datorutrustning och programvaror samt centralt utvecklingsarbete och forskning inom området. SÖ kommer att redovisa sitt samlade program i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86.
Bland de 'elektronikkonstruktörer som är yrkesverksamma i industrin behöver riktade fortbildningsinsatser göras. Fortbildning av lärare och konstruktörer kan göras vid de tekniska högskolorna och vid Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling, SIFU. STU har uppskattat kostnaderna för dessa riktade insatser inom högsko-
la, gymnasieskola och till fortbildning av yrkesverksamma elektronikkon-
struktörer för en femårsperiod till ca 20 milj. kr.
Delprogram 2. Grundforskning
En arbetsgrupp. tillsatt av NFR har utarbetat en rapport ”Upprustning av svensk halvledarforskning” (Rapport från arbetsgruppen för nationell halvledarforskning : 1983-01-19). Uppgiften för arbetsgruppen har varit att
klarlägga de villkor som måste vara uppfyllda för att en sammanhållen satsning på ett nationellt halvledarlaboratorium skall kunna förverkligas.
Arbetsgruppen har gjort en inventering av tillgängliga resurser, både vad gäller forskare och utrustning. Det har därvid konstaterats att den svenska grundforskningen inom halvledarområdet har den önskvärda internationella standarden endast inom ett begränsat fält. Den utrustning som används i
dag är i många fall underdimensionerad och delvis föråldrad.
Arbetsgruppens förslag, vilket stöds av forskningsrådet, innebär att den
svenska grundforskningen inom halvledarområdet koncentreras till tre
områden där vi redan i dag på vissa punkter har en framträdande position internationellt sett. Genom att samla resurserna kring dessa områden vill gruppen skapa en mycket hög kompetensnivå omkring dessa spjutspetsområden. Gruppen finner det dock inte lämpligt att samla resurserna
till ett gemensamt halvledariaboratorium utan föreslår att satsningen får namnet nationell halvledarforskning och att resurserna sprids på ett mind-
re antal institutioner som t dag bedriver forskning inom halvledarområdet. Utöver de resurser i form av driftsmedel för forskningsprojekt som forskningsrådet kan komma att fördela till detta forskningsområde anser arbets-
gruppen att den av rådet planerade resursnivån för utrustning, 10 milj. kr.
under den kommande femårsperioden, bör höjas till 25—30 milj. kr. och att så stor del som möjligt därav bör förläggas till femårsperiodens början. Detta förslag stöds av STU.
STU har i förslaget till ett nationellt mikroelektronikprogram fört fram
arbetsgruppens förslag och låter det utgöra delprogram 2. Grundforskning. STU anger att de beräknade kostnaderna för tjänster, drift och avskriv-
ningar kan beräknas till 25 milj. kr. utöver kostnaderna för utrustningen. Totalt innebär detta alltså en kostnad på 55 milj.kr, dvs. 45 milj. kr.
utöver de 10 milj. kr. som NFR redan har planerat in, för att under en
femårsperiod bygga upp en nationell halvledarforskning.
Delprogram 3. Målinriktad forskning
Målinriktad forskning skiljer sig från grundforskning genom att den förstnämnda bedrivs med vissa tillämpningar i sikte. Den målinriktade forskningen kan, mot bakgrund av teknikutvecklingen i omvärlden , ofta ha karaktären av kompetensuppbyggnad på för svensk forskning och svensk industri nya teknikområden. Ett delprogram för målinriktad forskning inom det nationella mikroelektronikprogrammet bör dels sikta till att uppfylla industrins långsiktiga behov av teknisk kompetens, dels ge grun-
den för nya produkter och nya tillämpningar inom mikroelektroniken.
STU startade budgetåret 1979/80 ramprogrammet Elektronisk och elek-
trooptisk komponentteknotogi. Programmet var treårigt och avslutades i
och med utgången av budgetåret 1981/82. Programmet förlängdes sedan
med tre år och det kommer att avslutas budgetåret 1984/85. Programmets
huvudsyfte har varit att bygga upp kunnandet inom eftersatta områden,
som bedöms vara centrala för svensk elektronikindustri under 1980-talet.
De områden som av STU har ansetts viktigast har varit framställning av integrerade kretsar och utveckling av nya komponenttyper.
STU anser att de 40 milj. kr per år som f.n. satsas på ramprogrammet är
otillräckliga och att det krävs ytterligare 65 milj. kr. för den kommande
femårsperioden. De områden som STU vill utöka sina insatser inom är framför allt utveckling av konstruktions- och framställningsteknik av in-
tegrerade kretsar men även sensorer (givare), optoelektronik och galliumarsenidteknik.
Delprogram 4. Industriell utveckling
Delprogrammet Industriell utveckling syftar till att genom teknikupphandling inom svensk elektronikindustri bygga upp den konstruktions- och produktionsförmåga som anses nödvändig för den svenska elektronikindustrin under andra hälften av 1980-talet.
Med teknikupphandling avses ett förlopp där utveckling ingår som en nödvändig del när en vara, tjänst eller ett system upphandlas. Det tekniska
utvecklingsarbetet, som ingår i förloppet, kan vara omfattande och gälla tillämpning av avancerad teknik.
Upphandling av konstruktions- och framställningsteknik genom teknikupphandling med ett relativt stort inslag av statliga insatser bedöms av
STU som nödvändig bl.a. på grund av:
1) att många av den svenska industrins konkurrenter i andra länder
erhåller stöd i olika former från olika statliga organ i respektive land.
2) att den snabba utvecklingen i omvärlden gör att nödvändiga investe-
ringar i kunskapsutveckling och produktionsförmåga på kort eller medel-
lång sikt i många fall är företagsekonomiskt orealistiska, men nationalekonomiskt nödvändiga,
3) att ett kärvare handelspolitiskt läge i världen kan motivera tidigare
anskaffning av kritisk utrustning.
Det har, enligt STU, konstaterats att trots att svensk halvledarindustri f.n. är lönsam och expansiv, så svarar dess produktionsinriktning och
konstruktionskapacitet inte i tillräcklig utsträckning mot systemtillverkar-
nas behov.
STU har tillsammans med försvarets materielverk (FMV) låtit genomföra en inventering av försvarets, svensk systemindustris och halvledarindustris bedömda behov inför andra hälften av 1980-talet. Ur denna inven-
tering och andra bedömningar har preliminärt åtta delprojekt ansetts som lämpliga för teknikupphandling. Finansieringen föreslås vara delad mellan
staten och de berörda företagen.
Dc åtta projekten kan delas upp i fyra grupper. Den första gruppen avser projekt som har till uppgift att ge beställande industrier tillgång till färdiga kretsar inom kort tid efter beställningen av kretsarna. Planerad kostnad är 62 milj. kr. Den andra gruppen innefattar projekt för framtagning av
automatiserade system för snabb och säker konstruktion och kontroll av
mikroelektronikkretsar. Kostnaden för projekten i denna grupp beräknas «till 50 milj. kr. I den tredje gruppen finns projekt vars syfte är att utveckla produktionsteknik för kretsar med egenskaper som möjliggör att de elek-
troniska signalerna kan behandlas snabbare inuti kretsarna. Projekten i den tredje gruppen kostnadsberäknas till 178 milj. kr. Den fjärde och sista
gruppen innehåller projekt som syftar till uppbyggnad av produktionskun-
nande av s.k. galliumarsenidkretsar. Till dessa kretsar återkommer jag
senare. Beräknad kostnad för denna grupp är 40 milj. kr.
De projekt, som föreslås bli föremål för teknikupphandling, är enligt
STU av den storlek att enskilda företag inte kan klara kombinationen risktagande och höga utvecklingskostnader.
2.4 Riktlinjer för ett nationellt mikroelektronikprogram Innan jag går närmare in på STU:s förslag vill jag nämna att mikroelek-
troniken och halvledarindustrin har behandlats i flera utredningar och
propositioner under 1970- och 1980-talen. I näringspolitiska delegationens betänkande (Ds Ju 1979:1) "Vägar till
ökad välfärd” prioriterades mikroelektroniken som ett angeläget projekt
för statlig satsning.
Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, behandlade i sin rapport (medde-
lande nr. 223, Stockholm 1979) Kunskap och konkurrenskraft bl. a. elektronik, kommunikationsteknik och informationsbehandling. IVA konstate-
rade att mikroelektroniken är det område som utvecklas snabbast. Här
borde riktade insatser göras, särskilt vad avser konstruktion av hela
mikroelektronikbaserade system. Genom den snabba utvecklingen skulle kretsarna komma att innehålla allt fler funktioner samtidigt som priset för kretsarna sjönk. Det föreföll dock, enligt IVA, inte vara möjligt för Sverige att göra en så stor satsning på utveckling av massproducerade standardkretsar att en tillverkning skulle bli konkurrenskraftig. Vissa typer av
specialkretsar, däribland kundanpassade kretsar, syntes dock kunna bli ett lämpligt område för svensk eltektronikindustri.
I sju rapporter från statens industriverk om elektronikindustrin i Sverige
(SIND 1979:6, 1980:20, 1981:1, 6, 1982:1, 5 och 11) har redogörelser
lämnats för den svenska elektronikindustrins nuläge och utvecklingsmöj-
ligheter. En av de centrala utgångspunkterna för denna utredning var att
försöka förutsäga hur elektronikindustrin i Sverige kommer att se ut år 1990. Jag har tidigare redogjort för omfattningen av den i dessa rapporter
beräknade ökningen i antalet användningsområden. I rapporterna görs
också en beräkning i ekonomiska termer. Svensk elektronikindustri uppskattades år 1970 ha ett tillverkningsvärde på 6 miljarder kronor. Motsvarande siffra var år 1980 13 miljarder kr. Fram till år 1990 finns det
möjlighet för en tillväxt upp till 30—40 miljarder kr. Jämfört med en ganska
snäv spridning vad beträffar tillämpningsområdet under 1970-talet kommer
1980-talet att kännetecknas av en mycket bred spridning av elektroniken.
Denna utveckling har drastiskt förändrat den svenska högteknologiindustrins utlandsberoende. År 1970 importerades elektronikkomponenter till ett värde av ca 40 milj. kr. År 1980 låg importen på 600 milj. kr. och år
1990 kan importen av elektroniska komponenter komma att ökas till 4 miljarder kr. I slutrapporten dras slutsatsen att trots att det är mycket svårt (troligen omöjligt) för Sverige att uppnå ett totalt oberoende av importera-
de elektronikkomponenter, så finns det stor anledning för Sverige att satsa på mikroelektronikområdet.
Sårbarhetskommittén konstaterar i betänkandet: (SoU 1979:93) ADB och samhällets sårbarhet att behovet av komponenter, reservdelar och service från utlandet gör vårt land beroende av att det internationella
handelsutbytet flyter utan allvarligare störningar. Om störningar uppstår är det enligt kommittén troligt att datordrift i nuvarande omfattning är möjlig endast under en kortare tid. Det finns skäl anta att utlandsberoendet kommer att öka.
I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1981/82:123 samordnad datapolitik har riksdagen som sin mening gett regeringen till känna att den finner det angeläget att ett beslutsunderlag utarbetas för åtgärder som syftar till ett godtagbart nationellt fysiskt och teknologiskt oberoende på
halvledarområdet (NU 1981/82:49, rskr 379).
Enligt av riksdagen godkända riktlinjer för försvarsindustripolitiken
(prop. 1981/82:102, FöU 18,rskr 374) gäller bl.a. att det mot bakgrund av
behovet av modernisering av telekrigföring är av stor vikt att svensk
elektronikindustri har kompetens och är konkurrenskraftig på försvarsom-
rådet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras, framför allt när det
gäller anskaffningen av system- och mjukvara till försvaret. Tillverkningen
av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.
På nordiskt plan har en arbetsgrupp, som tillsattes av Nordiska minister-
rådet, gått igenom utredningar och åtgärder i de nordiska länderna. Gruppen har lagt fram en serie förslag till åtgärder på nordiskt plan sett i ljuset
av datateknologins förväntade verkningar på andra samhällsbehov i Norden (”Datateknologi i Norden” NU 1981:9 och NU 1982:7).
Det är bl.a. mot bakgrund av det nu redovisade utredningsmaterialet och riksdagens ställningstaganden som STU:s förslag utarbetats. Den
framtida svenska industrin kommer att i allt högre grad vara beroende av
elektroniken. Produktionen läggs gradvis om så att en större och större del blir beroende av datoriserade styrsystem. Tillgången på elektronikkomponenter blir då av avgörande betydelse för att få så liten produk- 12 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 8
tionsstörning som möjligt då någon komponent i systemet gär sönder. De produkter som produceras kommer också att innehålla elektronikkomponenter i allt högre grad. Även här är naturligtvis tillgången på specialtillverkade elektronikkomponenter av avgörande betydelse.
Möjligheterna till innovationer inom det starkt framväxande mikroelektronikområdet ökar. Innovationerna skapar förutsättningar för ny expan-
derande industri. Framgångarna för ASEA:s högspända likströmsöverföring och loktillverkning baseras bl.a. på halvledar- och elektrooptiska komponenter. Den internationella utvecklingen inom data- och elektronikområdet in-
nebär att Sverige, med ett bibehållande av nuvarande insatser, kommer att
sacka efter i den industriella kapplöpningen. Enligt bilaga 3 framgår att alla
större länder har, eller kommer att påbörja, program inom informationsteknologiområdet. Avsevärda resurser tas i anspråk. Genom statliga medel
lämnas härigenom på olika sätt stöd till den inhemska industrin. Jag anser det därför mycket viktigt att även den svenska industrin ges stöd på detta
område.
Det är inte helt självklart att möjligheten till obehindrad import av integrerade kretsar står öppen i framtiden. Jag har med oro noterat att det finns tendenser till att man i andra länder vill begränsa exporten av strate-
giska komponenter. Om dessa tendenser förstärks kan de få allvarliga följder för Sveriges del. En hög nivå på svensk forskning och teknisk utveckling utgör också en förutsättning för nödvändigt internationellt utbyte av teknik och kunskaper. Det nationella mikroelektronikprogrammet
kommer att öka tillgången på ingenjörer och forskare med de rätta kunska-
perna och dessa personer utgör den främsta förutsättningen för en industriell expansion på området. Utgångsläget för en större satsning på mikroelektronikområdet i vårt
land — om hänsyn tas till de samlade resurserna i olika avseenden — är
boppingivande. Systemkunnandet, dvs. förmågan att utveckla tekniskt avancerade produktidéer till rationella systemlösningar, är av hög klass.
Detta visas av de exportframgångar som har uppnåtts inom t.ex. telekom-
munikationsområdet. Detta systemkunnade är en förutsättning både för att
konstruera nya mikroelektronikkretsar och för att kunna använda dessa kretsar i nya systemlösningar. Min bedömning är därför att svensk system-
teknisk industri har goda möjligheter att även fortsättningsvis hävda sig
internationellt om goda kunskaper och god förmåga inom konstruktion och
framställning av komponenter uppnås inte bara bland de stora företagen utan också även hos de mindre och medelstora företagen.
Remissbehandlingen av STU:s förslag till ett mikroelektronikprogram har givit ett enligt min åsikt klart besked. Insatser för att främja mikroelek-
tronikens utveckling är välmotiverade och bör sättas igång utan dröjsmål.
Motiven till ett sådant program sett ur totalförsvarets synvinkel framhålls
av många. Alla berörda industriföretag lämnar sitt fulla stöd till en satsning
av den föreslagna omfattningen och med i stort sett den inriktning som
STU föreslagit. Dock framhålls att utbildningsprogrammet borde ha getts
ett större utrymme. De fackliga centralorganisationerna är positiva. Så t.ex anser LO att utvecklingen inom elektronikindustrin liksom elektronikkunnandet är väsentlig såväl ur näringspolitiska som kulturella och demokratiska synvinklar. Arbetarskyddsfonden, som anser att programmet kan
ge positiva effekter från miljöskyddssynpunkt. Samordningen berörs av
flera och där är meningarna något delade. Somliga anser att STU skall stå för samordningsansvaret, andra anser att en särskild delegation skall inrättas och några anser att behovet av samordning är litet. De flesta menar dock att den framtida samordningen bör tillmätas stor vikt. Till detta
återkommer jag senare.
Vid utarbetandet av förslaget har STU beaktat riksdagens tidigare uttalanden om behovet av självförsörjning på elektronikkomponenter. Mikroelektronikprogrammet är ett steg i rätt riktning. Jag delar dock ASEA:s, m. fl., uppfattning att det inte inom överskådlig tid är möjligt att göra landet självförsörjande på elektronikkomponenter. Det viktigaste är att vii
landet håller ett högt kunnande och samlar våra insatser på de områden där komponenterna i fråga är kritiska för olika systemfunktioner. Det är vidare
viktigt att vi har goda möjligheter att konkurrera internationellt med en
lönsam inhemsk elektronikindustri. Ett av de områden som jag därvid bedömer har goda utsikter är kundanpassade kretsar. Ett annat viktigt
område är specialkomponenter inom givartekniken och optoelektroniken.
Mot bakgrund av det jag har redovisat i det föregående finner jag det angeläget att mikroelektronikprogrammet kommer igång så fort som möjligt. Den planering som har föregått förslaget till ett nationellt mikroelektronikprogram har lett till att det finns förslag till åtgärder som kan vidtas
omedelbart. Utbildningen hämmas av att det inte finns tillräckligt med
utrustning för att ge en utbildning som är tillfyllest för industrins behov.
Inom industrin finns omedelbara behov av konstruktionsutrustning av elektronikkomponenter. Därför finner jag det angeläget att riksdagen redan nu föreläggs förslag till ett mikroelektronikprogram.
Jag förordar att regeringen förelägger riksdagen förslag till riktlinjer för
ett nationellt mikroelektronikprogram, som i enlighet med STU:s förslag
bör vara femårigt och uppdelat på de fyra delprogrammen 1. Utbildning, 2. Grundforskning, 3. Målinriktad forskning och 4. Industriell utveckling. Jag
förordar också att medel anslås till programmet redan under innevarande budgetår. '
Jag är dock inte beredd att nu ta ställning till närmare inriktning och
omfattning av ett sådant program för hela femårsperioden utan avser att återkomma till detta våren 1984.
Jag övergår nu till mina förslag för resp. delprogram
2.4.1 Delprogram I. Utbildning
Jag har i denna fråga särskilt samrått med statsrådet 1. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet.
Jag delar den uppfattning som framförs av många remissinstanser att delprogram 1. Utbildning är en grundförutsättning för de övriga tre delprogrammen. Det utredningsarbete som pågår inom UHÄ rörande utbildning inom mikroelektronikområdet bör dock inte föregripas. Mina förslag i det
följande riktas därför emot temporära insatser för att utbildningen inom
datorstödd konstruktion av mikroelektronikkretsar skall kunna förbättras.
Såsom STU har framhållit råder det brist på utrustning för mikroelektronikutbildningen i högskolan. Ett annat problem är att man inte kan få
full kostnadstäckning för att bl.a. framställa de kretsar som eleverna kon-
struerar. Jag föreslår därför att 5 milj. kr. anvisas till UHÄ för insatser på
nyssnämnda områden. Beloppet bör beräknas under ett nyuppfört anslag Särskilda utbildningsinsatser inom mikroelektroniken under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1983/84.
Jag har tidigare nämnt att SÖ påbörjat en översyn av datautbildningen i ungdomsskolan. F.n. finns ingen utbildning inom elektronikkretskonstruktion inom gymnasieskolan men initiativ har dock tagits inom SÖ för att påbörja sådan utbildning. Än så länge befinner sig dock dessa initiativ på planeringsstadiet. SÖ:s planering bör inte föregripas. Redan nu kan dock förutses att en fortbildning av gymnasielärarna inom kretskonstruktion är nödvändig.
Även inom industrin finns ett stort behov av fortbildning. Den kunskap som nu yrkesverksamma elektronikkonstruktörer besitter åldras mycket
fort och för många är datorstödd kretskonstruktion helt nytt. Jag har
därvid erfarit att bl.a. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling med kort varsel kan utöka sin kursverksamhet på kretskonstruktionsområdet. Att konstruera kretsar (konstruktion i kisel) har hittills varit förbehållet de största elektronikföretagen. Den nya tekniken medger emellertid att även de mindre och medelstora företagen kan konstruera kretsar till rim-
företag.
Jag förordar därför att 2 milj. kr. anslås innevarande budgetår till STU
för att i samråd med statens industriverk, SIND, medverka till dels en
kunskapsspridning av kretskonstruktion bland mindre och medelstora fö-
retag och dels till fortbildning av gymnasiclärare och yrkesverksamma konstruktörer. Medlen bör anvisas över ett nyuppfört anslag Vidareutbild-
ning och kunskapsspridning inom mikroelektroniken under industridepar-
tementets huvudtitel.
2.4.2 Delprogram 2. Grundforskning
Också beträffande detta delprogram har jag särskilt samrått med statsrå-
det I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet. Det är ett sedan
länge känt faktum att många högt kvalificerade svenska forskare har erbjudits arbete utanför landets gränser. Många har även tackat ja till dessa erbjudanden. En bidragande orsak till detta är att forskarna har erbjudits bättre möjligheter att bedriva sin forskning bl.a. i form av modernare och mer kvalificerad utrustning. Jag finner det därför angeläget att vi i Sverige försöker skapa en internationellt konkurrenskraftig forskningsmiljö inom halvledarområdet. Det är då riktigt att i enlighet med naturvetenskapliga forskningsrådets intentioner koncentrera forskningsinsatserna på ett antal spjutspetsområden där Sverige redan idag ligger långt framme.
Genom det förslag till nationell halvledarforskning, som jag har redovisat i det föregående (avsnitt 2.2.2) har förutsättningarna för rådets planering förändrats. Den av rådet planerade resursnivån av 10 milj. kr. för utrustning under en femårsperiod bedömer jag därför som otillräcklig. Jag har för budgetåret 1983/84 beräknat ytterligare 5 milj. kr. för att möjliggöra en igångsättning av forskningsrådets satsning nationell halvledarforskning. Beloppet bör tillföras ett nyuppfört anslag Nationell halvledarforskning under åttonde huvudtiteln budgetåret 1983/84.
2.4.3 Delprogram 3. Målinriktad forskning
Delprogrammet grundforskning, som jag nyss nämnde, syftar till att genom långsiktiga insatser säkerställa tillgången på internationellt konkurrenskraftig forskning. Detta är nödvändigt för att svenska forskare även i framtiden skall kunna ha ett öppet erfarenhetsutbyte över gränserna. Men det finns ett behov även av ett mer målinriktat forskningsprogram.
Delprogrammet målinriktad forskning täcker STU:s insatser på komponentteknologiområdet. Området är sedan flera år prioriterat av STU. Sammanlagd årlig omfattning av STU:s nuvarande insatser inom detta område är ca 40 milj. kr. Dessa medel används till insatser för att bygga upp kunskaper inom nya tillverkningsprocesser samt inom de nya komponentteknologier som kan väntas få ett avgörande inflytande på systemutvecklingen i framtiden, t.ex. optoelektroniska komponenter och integrerade kretsar baserade på andra material än kisel som t.ex galliumarsenid. Jag har också erfarit att området sensorer bör undersökas noggrannare vad gäller marknaden i Sverige och utomlands. Möjligheterna bör vara goda till en ökad export på detta område.
Jag vill i detta sammanhang gärna informera om det projekt för framtagning av s.k. galliumarsenidkretsar som har bedrivits vid AB RIFA. Galliumarsenid är ett nytt material för elektriska komponenter. Det f.n. vanligaste materialet inom halvledarindustrin är kisel. Det finns endast ett fåtal institutioner i hela världen som har lyckats framställa galliumarsenidkretsar. På ca ett år har AB RIFA lyckats lösa de tekniska problemen och kan nu framställa dessa kretsar. Detta projekt startade som ett STUfinansierat projekt vid Mikrovågsinstitutet och har med hjälp av RIFA på detta sätt kunnat ges en industriell tillämpning. Med hjälp av galliumarse-
nidmaterial kan de elektriska signalerna inuti kretsarna behandlas flera gånger snabbare än med kisel. De nya galliumarsenidkretsarna innebär t.ex att information till och från satelliter kan överföras betydligt snabbare
i framtiden. Även den ökade användningen av fiberoptisk teknik för tele-
kommunikation, internt i företagen och i det allmänna telenätet, vidgar tillämpningsområdet för ny komponentteknologi. En eventuell utbyggnad av ett kabel-TV-nät i Sverige i takt med eller snabbare än vad som sker i
andra länder skulle påskynda en inhemsk teknisk utveckling av komponenter på detta område. Jag finner det angeläget att STU:s insatser ökas och förordar därför att ytterligare 8 milj. kr. anvisas för detta område över anslaget Styrelsen för
teknisk utveckling: teknisk forskning och utveckling på industridepartementets huvudtitel på tilläggsbudget I till statsbudgeten för inne va-
rande budgetår.
2.44 Delprogam 4. Industriell utveckling Beträffande detta program har jag särskilt samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen. Som jag tidigare nämnt existerar tendenser till att man i andra länder vill begränsa exporten av strategiska komponenter. Av detta skäl och av
hänsyn till vår beredskap i händelse av krig och avspärrning är det önskvärt att vår självförsörjandegrad ökar vad gäller kretsar och dessutom vad
gäller kunskap om och utrustning för konstruktion och framställning av kretsar. Jag finner det synnerligen angeläget att genom statliga stödinsatser
skynda på utvecklingen mot ett bättre produktionstekniskt kunnande av
mikroelektronikkomponenter i industrin. Det industriella utvecklingsprogrammet kan på ett verkningsfullt sätt stimulera ansträngningarna till en internationellt konkurrenskraftig kom-
ponentproduktion. STU:s förslag till industriellt utvecklingsprogram inne-
håller beskrivning av åtta delprojekt som bedömts angelägna. Det är emel-
lertid enligt min mening viktigt att det industriella utvecklingsprogrammets närmare inriktning inte låses i alltför hög grad redan på detta stadium. Det måste finnas möjligheter till gradvisa förändringar i programmet. Det viktigaste är att detta program på sikt säkerställer förmågan att konstruera och framställa komponenter som är kritiska för viktigare systemfunktioner och
att industrin därigenom ges möjlighet till en expansion inom mikroelek-
tronikområdet. STU och flera av remissinstanserna framhåller att dessa projekt är för
stora för att ett enskilt företag med ett rimligt risktagande skall kunna bära alla utvecklingskostnader. Jag delar denna uppfattning. Ur genomförandesynpunkt anser jag att det kan vara lämpligt att dela in de åtta delprojekten i dels resursskapande (projekt I, 2, 5, 6 och 8 enligt bilaga 1) och dels metoduppbyggande projekt (projekt 3, 4 och 7 enligt
bilaga 1). De resursskapande projekten syftar till att skapa erforderlig
produktionsteknisk kompetens hos de större komponenttillverkarna. Genom de metoduppbyggande projekten skapas erforderlig konstruktionsteknisk kompetens hos en bredare krets av elektronikkomponentanvändare bland industriföretagen.
Förstudien för ett av delprojekten, Kompilerande konstruktionssystem,
är nyligen avslutad. Medel bör därför anslås så att detta projekt kan
påbörjas. Ett kompilerande konstruktionssystem kan enklast beskrivas som ett verktyg för kretskonstruktörer. Detta verktyg medger att konstruktören utan ingående kunskaper om kiselteknologi kan konstruera kretsar. Liknande förstudier har påbörjats även för en del av de andra
projekten. För fullföljande av dessa studier och för igångsättning av själva
projekten bör ytterligare medel beviljas.
Jag beräknar att 24 milj.kr skall täcka statens utgifter för det första året och förordar att dessa medel anvisas via ett nytt anslag Industriell utveckling inom mikroelektroniken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-
getåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln. Jag förutsätter att berörda indu-
striföretag bidrar med minst lika stort belopp.
I förslaget från STU föreslås försvarets materielverk, televerket och STU gemensamt svara för den statliga upphandlingen i teknikupphandlingsprojekten. Frågan om organisation av de statliga och privata intres-
senterna i det industriella utvecklingsprogrammet bereds f.n. med berörda parter. Av hittillsvarande diskussioner har framkommit en del svårigheter
med att genomföra delprogrammet i form av teknisk upphandling i gängse
form. I den uppdelning som jag tidigare gjort mellan resursskapande och metodskapande projekt uppvisar de resursskapande projekten ett upphandlingsmoment, som bör medge teknikupphandling i en bredare bemärkelse. De återstående projekten — de metoduppbyggande — bör lämpligt-
vis genomföras enligt den modell som tillämpas för kollektiv forskning.
Det ankommer på regeringen att fastlägga formerna för och styrningen av
det industriella utvecklingsprogrammet.
2.4.5 Samordning
Slutligen vill jag med några ord beröra samordningen av mikroelektronikprogrammet. Det är viktigt att insatserna inom resp. delprogram samordnas. Det är lika viktigt att de olika delprogrammen samordnas sinsemellan. Det ankommer på regeringen att fastlägga former för samordning och styrning av programmet.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer som jag har förordat för ett femårigt nationellt mikroelektronikprogram (avsnitt 2.4),
2. till Särskilda utbildningsinsatser inom mikroelektroniken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 000000 kr (avsnitt 2.4.1),
3. till Vidareutbildning och kunskapsspridning inom mikroelektroniken
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgeteåret 1983/84 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 000000 kr. (avsnitt 2.4.1),
4. till Nationell halvledarforskning på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations-
anslag av 5 000000 kr. (avsnitt 2.4.2),
S. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8000 000 kr. (avsnitt 2.4.3),
6. till Industriell utveckling inom mikroelektroniken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 24000 000 kr. (avsnitt 2.4.4). Jag har i fråga om förslagen under mom. 2 och 4 samrått med statsrådet
I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet. Beträffande förslaget under mom. 6 har jag samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
ganden lagt fram.
Bilaga I
Förslag från styrelsen för teknisk utveckling till ett nationellt mikroelektronikprogram (NMP)
Förslag till nationellt mikroelektronikprogram (NMP)
Det här föreslagna programmet syftar till att utveckla och säkerställa
elektronikindustrins förmåga till snabb och effektiv konstruktion och
produktion av elektronikkomponenter relevanta för resten av 1980-talets
behov. Programmet lägger därvid grunden för en ökad export av system med större innehåll av inhemskt utvecklade komponenter och kretsar, och därmed också för en långsiktigt konkurrenskraftig komponentindustri.
I förslaget till NMP urskiljes fyra delprogram. 1 Kompletterande insatser för utbildning och kunskapsspridning 2 Grundforskningsprogram
3. - Målinriktat forskningsprogram
4 Industriellt utvecklingsprogram/Teknikupphandling.
Principutkast till nationellt mikroelektronikprogram
Delprogram I. 2 3.
4.
Kunskapssprid- Grundforsk- Målinrikat Industriellt ningsprogram ningsprogram. forsknings- utvecklings-
nationell halv- program program ledarforskning (NHF)
Utbildnings- Utbildnings- Industridepar- Industri-, föro. industri- departementet tementet svars- o. komdepartementet UHA, NFR STU munikationsde- SÖ, UHA, STU partementet
FMV, STU,
OEF. televerket
Inriktning Komplettering Samordnat Teknikutveck- Industriell uttill högskolor och grundforsknings- ling och kom- veckling av tekn. gymn. för att program inom petensuppbygg- konstruktionskunna bedriva ett begränsat nad inom nya och produkutbildning antal områden. teknologier. tionsteknik, rörande dator- i första hand Konstruktion samt utruststödd konstruk- rörande halvle- och framställ- ningsanskafftion av system darmaterial. ning av GaAs-, ning i enligdirekt i form Inomvetenskap- Si-, SOI-kompo- het med de av integrerade liga urvalskri- nenter, opto- svenska behokomponenter. terier och med- elektronik. ven under and- Stöd till mind- verkan i det bildkomponen- ra hälften av re företag att internationel- ter, sensorer, 1980-talet. utbilda perso- la forsknings- optik m. m. Lång- Genomförandet nal och prova systemet siktigt program sker i form av tekniken och framför- flertal kvali-
håltande rela- ficerade tek-
tivt industrins nikupphand-
omedelbara behov lingsprojekt
Syfte Kunskaps- Kunskaps- Möjlighets- Realisering spridning utveckling utveckling Uppskattad kostnad för 5-årigt program 20 milj. kr. 55 milj. kr. 309 milj. kr. 330 milj. kr. stat stat stat stat + industri Sammanlagd programkostnad ca 714 milj. kr. Behov av nytillskott (statlig del) ca 59 milj. kr. per år
Förslag till delprogram
Kompletterande insatser för utbildning och kunskapsspridning
Delprogrammet syftar till att snabbast möjligt åstadkomma en bred spridning av tekniken att konstruera elektronikkretsar och system direkt i
form av integrerade komponenter. Detta är väsentligt för att utveckla elektronikindustrins -- men även annan industris — möjligheter till effekti-
vare produktionsframtagning och innovationsförmåga samt produktion.
Det föreslagna delprogrammet avses att utgöra ett ”startbidrag” i avvaktan på resultatet av ordinarie planering hos resp. myndighet.
Programmet avser innefatta stöd för vidareutbildning av redan verksamma elektronikkonstruktörer inom industrin samt stöd till mindre före-
tag att prova tekniken i begränsad skala. Programmet avses också riktas mot grundutbildningen inom högskolan och tekniska gymnasier. Däribland
införande eller utvidgning av utbildningsmoment, som inbegriper datorstödd konstruktion och simulering av konstruktioner. Fortbildning av elektroniklärare på tekniska gymnasier och stöd till genomförande av högskolekurser bedöms vara centralt. Programmet avser vidare innefatta den kostnadstäckning för framställning av s. k. multiprojektchips, som krävs inom utbildningen. Slutligen krävs investeringar i främst utökad datorkapacitet samt grafiska terminaler och plottrar av varierande kapacitet för att
genomföra utbildningen. Programmet samordnas med UHÄ:s nu pågående utredning rörande riktade insatser mot elektronikens och elektrooptikens basteknologier vid högskolorna.
Preliminärt uppskattad tilläggskostnad för delprogrammet under en 5-
årsperiod: ca 20 milj. kr.
Berörda departement: Utbildningsdepartementet
Industridepartementet
Berörda myndigheter och organisa-
tioner: SÖ, UHÄ, STU, SIFU
Grundforskningsprogram (Nationell halvledarforskning, NHF)
Under 1970-talet har grundforskningen inom halvledarområdet i Sverige
varit relativt sett försummad. Delprogrammet syftar till uppbyggnad av
den forskningsmiljö som krävs för att ge kunskap om de mekanismer som
styr egenskaper hos komponenter eller deras framställningsprocesser. Då de flesta sådana mekanismer ännu är ofullständigt kända kan bättre kunskaper leda till komponenter med bättre prestanda eller bättre och mer
tillförlitliga framställningsmetoder.
Vidare är sådana kunskaper av vital betydelse för kunskapsutbytet med omvärlden (Sverige bidrar med ca 176 av världens forskning och utveckling), dvs. en hög vetenskaplig nivå gör svenska forskare välkomna i de främsta forskningslaboratorierna ute i världen. Omvänt, svenska laborato-
rier blir mer attraktiva för framstående utländska forskare. Detta gör att vi
får större möjligheter att tillgodogöra oss de övriga 99Z av världens FoU. Avancerade kunskaper är I dag en handelsvara.
Programmet avser att koncentreras på ett begränsat antal forskningsområden av typ framställning av halvledarmaterial och andra för elektronikindustrin relevanta material, karaktärisering av material samt studier av ytor och tunna skikt, områden som är vitala inom komponentteknologin. Forskningsprojekt och forskargrupper skall här utväljas på rent inomvetenskapliga kriterier.
Förslag till program har utarbetats av arbetsgrupp (under ordförandeskap av tekn. dr Dick Lundquist) på uppdrag av NFR. Anbud på vetenskapligt motiverade projekt och därmed sammanhängande krav på utrust-
ning har infordrats från högskolor och universitet. :
Ett förslag till samordnat program skall föreligga under våren. En tidi-
gare planeringsram, 10 milj. kr. (i 1983 års penningvärde) fördelat över fem år inom ramen för FRN:s s.k. Big Science-program har bedömts som helt otillräcklig. Den nu aktuella planeringen har utgått från reella behov och möjligheter. Preliminärt beräknad kostnad för 5-årigt program.
Utrustning: sammanlagt ca 30 milj. kr. Tjänster, drift, avskrivningar: ca 25 milj. kr.
Berörda departement: Utbildningsdepartementet
Berörda myndigheter: FRN, NFR, UHÄ
Målinriktat forskningsprogram
Ett målinriktat forskningsprogram skiljer sig från ett grundforsknings-
program i att forskningen bedrivs med en viss teknik eller en viss tillämpning i sikte, och kan mot bakgrund av teknikutvecklingen i omvärlden, ofta
ha karaktären av kompetensuppbyggnad på för svensk forskning och för
svensk industri nya teknikområden. Ett sådant program skall sikta till att uppfylla industrins långsiktiga behov av teknisk kompetens.
STU:s ramprogram för elektronisk och elektrooptisk komponenttekno-
logi är i huvudsak att karaktärisera som ett målinriktat forskningsprogram
och avser att även i fortsättningen innefatta de huvudområden som är beslutade. I och med tillkomsten av ett grundforskningsprogram (NHF) bör dock vissa resurser avsatta för grundforskningsliknande verksamhet
kunna överföras till nya satsningar. På samma sätt kan vissa resurser avsatta till utveckling av VLSI-processer och VLSI-CAD överföras till det industriella utvecklingsprogrammet (se nedam, varvid medel kan frigöras
för mera långsiktiga satsningar och satsningar på nya angelägna eller hittills inte bearbetade områden. Exempel på forskningsområden som bedöms angelägna. men som i dag
bedrivs i ringa eller ingen omfattning eller som behöver utökas kraftigt (delar kan ligga inom NHF-programmet):
1. Optoelektronik (lasrar, integrerade optoelektroniska kretsar material-
framställning med MBE, supergitter etc.). [nd Integrerade analoga/digitala integrerade kretsar (processer. konstruk-
tion, GaAs, Si). 3. — Integrerade kretsar i kisel på isolator (SOL, processer. Supersmå strukturer och utökad bevakningsforskning rörande Jo-
sephson-teknik.
5. Elektrooptik (integrerade optiska kretsar, icke linjära optiska feno-
men).
6. Bildkomponenter (bildsensorer, -modulatorer, displayer, bildlagringsmedia).
7. - Organiska material (ledande, halvledande, elektrooptiska, material
för datalagring, sensorer etc.).
Utöver ramprogrammet Elektronisk och elektrooptisk komponentteknologi finns inom STU ett antal programområden av liknande karaktär som bör integreras i ett större målinriktat forskningsprogram, bl. a.: — Sensorer och givare (även icke halvledarbaserade)
— Speciella komponenter för bl.a. kommunikationssystem (t. ex. digitala
filter)
— Optisk komponentteknologi
— Mikrovågs-, millimetervågs- och submillimetervågsteknik.
Sammanlagd omfattning av nämnda STU-insatser, (inkl. ramprogrammet) budgetåret 1982/83 är ca 40 milj. kr.
Ett mer offensivt målinriktat forskningsprogram inom området kompo-
nentteknologi torde kräva en insats av storleksordningen 309 milj. kr. för en 5-årsperiod, dvs. närmare 3077 reell förstärkning av STU:s nuvarande insatser, vilka med oförändrad ambitionsnivå kräver ca 244 milj. kr. under
perioden (i löpande penningvärde).
Berörda departement: Industridepartementet
Kommunikationsdepartementet
Försvarsdepartementet
Berörda myndigheter: STU, televerket, FOA
Industriellt utvecklingsprogramlteknikupphandling Delprogrammet syftar till att genom teknikupphandling inom svensk
elektronikindustri bygga upp den konstruktions- och produktionsförmåga
som anses nödvändig för den svenska elektronikindustrin under andra
hälften av 1980-talet.
En satsning på att vidareutveckla kompetens och produktionskapacitet inom den svenska halvledarindustrin syftar till att skapa en livskraftig
inhemsk underleverantörsindustri för den svenska, och kanske nordiska.
systemtillverkande industrin.
Teknikupphandling med ett relativt stort inslag av statliga insatser är
nödvändig bl. a. på grund av
1. att motsvarande stödåtgärder kommer den svenska industrins kon-
kurrenter i andra länder till del, ra att den forcerade utvecklingen i omvärlden gör att nödvändiga inves-
teringar i kunskapsutveckling och produktionsförmåga på kort eller
medellång sikt i många fall är företagsekonomiskt orealistiska, men
nationalekonomiskt nödvändiga, 3. ett kärvare handelspolitiskt läge i världen kan motivera snabbare
anskaffning av kritisk utrustning.
Inom försvarets materielverk (FMV) och STU har konstaterats att även om svensk halvledarindustri f.n. är lönsam och expansiv, så svarar dess
produktionsinriktning och konstruktionskapacitet ej i tillräcklig utsträckning mot systemtillverkarnas krav inte minst inom försvarssektorn. Icke
heller systemtillverkare har tillräckliga kunskaper och hjälpmedel för att
kunna specificera och konstruera komponenter i integrerad halvledartek-
nik.
STU och FMV har gemensamt, direkt och via konsult, (civ.ing. Lars Ödman, ledamot av styrgruppen för STU:s ramprogram ”Elektronisk och elektrooptisk komponentteknologi”"') låtit inventera försvarets, svensk systemindustris och halvledarindustrins bedömda behov inför andra hälften av 1980-talet.
Ur denna inventering och andra bedömningar har preliminärt 8 st. del-
projekt identifierats som lämpliga för upphandling.
Projekten kan indelas i fyra grupper (preliminära beskrivningar): A. Tillverkningsresurser som ger beställande industrier snabb access till
färdiga kretsar (eller prototyper).
1. Tillverkningsresurs optimerad för små serier, kort genomlopps-
tid Mål: Utveckling och uppbyggnad av en produktionsenhet med
kort genomloppstid (<10 dagar från färdig layout t.o.m. kaps-
lade och funktionstestade kretsar). Organisation och produk-
tionsteknik skall vara optimerad för små serier (100— 10000 én-
heter per projekt). Sannolikt kopplad till projekt enligt pkt 6.
Total projektkostnad: 50 milj. kr.
[NA Metallisering av grindmatriser samt utvecklingssystem
Mål: Uppbyggnad av enklare produktionsenhet för beläggning av
Teknikupphandling mikroelektronik
Projekt Syfte Genomförare Användare
I. "Förbättring av tillgänglighet” Tillverknings- Halvledar resurs för små industrier serier och kort
genomloppstid
< 10 dagar Snabb access Alla industrier
till färdiga
Metallisering kretsar av grindmatri- (prototyper) Halvledarind. Alia industrier ser utveck- alt. ny indulingssystem striell verksamhet Metoder för Många industrier Främst större kvalitets- industrier
säkring av
VLSI-kretsar Tillförlitl. Automatiserade Alla industrier system för snabb och säker kon- Konstruktions- struktion och system för VLSI, verifikation av Många industrier cellbibliotek kretsar och system
H. "Utökning av prestanda”
Snabba grind- Halvledar- Många industrier matriser industri
VLSI-teknologi Produktions- Halvledar- Främst större < Ins stegför- teknik för hög- industri industier dröjn. prestandakretsar Byggteknik för Flera industrier Främst större syst. med industrier klockfrekv. < 100 MHz
Digitala hög- Produktions- Halvledar- Främst större hastigh.- kunnande för industri industrier kretsar (GaASs) "nästa genera- Telekomm. tions elektronik” försvar
Upphandlare: Staten genom STU, FMV, televerket
förbindelsemönster (metallisering) på kommersiellt tillgängliga
grindmatrisbrickor. Utveckling alt. anpassning av utvecklings-
system (layout, test m. m.).
Sådan enklare produktionsenhet kan exempelvis lokaliseras
utanför Stockholmsregionen.
Total projektkostnad: 12 milj. kr.
Utveckling av höggradigt automatiserade system för snabb och säker konstruktion och verifiering av kretsar och system. 3. - Konstruktionssystem för VLSI
Mål: Utveckling av symbolorienterat formellt språk för beskrivning av uppbyggnad (arkitektur) och funktion av digitala VLSI-
system (från systemnivå till funktionselementnivå). Utveckling
eller anskaffning av kompilator med tillhörande hjälpprogram
som möjliggör snabbt och säkert konstruktionsarbete (hög grad av automatisering, simulering, optimering och verifiering). Ut-
veckling och anpassning av systemets cellbibliotek och layoutru-
tiner så att det kan användas på en eller flera tillverkningspro-
cesser inom landet.
Optimering av arbetsmetodik för konstruktion (grupp-maskinsamverkan).
Total projektkostnad: 36 milj. kr. Metoder för kvalitetssäkring av VESI-kretsar
Må!l!: Kartläggning och studier av de fysikaliska förlopp i produk-
tionsprocessen och av effekter av olika miljöbetingelser, som
begränsar VLSI-kretsarnas funktionssäkerhet och livslängd.
Kvalitetskaraktärisering, mot bakgrund av att hög komplexitet och små serier gör omfattande testning orealistisk. Total projektkostnad: 14 milj. kr. C. Utveckling av produktionsteknik för högprestandakretsar för avancerade systemtillämpningar. 5. Snabba grindmatriser
Mål: Konstruktion av en eller flera grindmatriser med mer än
2000 grindar och hög snabbhet. Konstruktion av generellt utvecklingssystem för grindmatriser. Total projektkostnad: 15 milj. kr. VLSI-teknologi för kretsar med <Ins stegfördröjning
Mål: Utveckling av en (ev. två) CMOS-process(er) som klarar
<1ns grindfördröjning och som kan användas för integrerade
system med upp till 100.000 transistorer. Uppbyggnad av tillhö-
rande produktionsenhet(er) anpassad(e) för processteknologi baserad på submikrometerdimensioner. Total projektkostnad: 150 milj. kr.
Byggteknik för system med klockfrekvenser >100 MHz Mål: Utveckling av substratteknik, förbindningsteknik och kapslingsteknik för snabba VLSI-system.
Total projektkostnad: 13 milj. kr. D. Uppbyggnad av produktionskunnande för nästa generations elektro-
nikloptoelektronik baserad på galliumarsenid (GaAs) och liknande material.
8. Digitala och analoga höghastighetskretsar i galliumarsenid (GaAs) " Mål: Utveckling av konstruktions- och produktionsteknik för tillverkning av integrerade digitiala och/eller analoga höghastighetskretsar för hastigheter i Gbit/s- resp. GHz-området (integre-
: Prop. 1983/84: 8 28
rade mikrovågskretsar). Uppbyggnad av pilotproduktionsanläggning. Total projektkostnad: 40 milj. kr. Total kostnad för hela utvecklingsprogrammet är 330 milj. kr. Dessa kostnadsuppskattningar är f.n. inom vissa delar behäftade med mycket stora osäkerhetsmarginaler. I detta program förutsätts projekten utföras av och inom industrin, I tillämpliga delar i medverkan med högskolor och institut. Projektledningsansvaret bör ligga hos industrin. De 8 st. delprojekten är att anse som upphandling av produktionsteknik. Vidare avses att till vissa av dessa delprojekt koppla upphandling av konkreta system eller delsystem, vilka bedöms angelägna, men som ej kan realiseras (i lämplig form) utan den vidareutvecklade konstruktions- och produktionstekniken. Dessa system, som också utgör pilotprojekt, kan i
tillämpliga delar ingå i teknikupphandlingen, eller upphandlas på normala
affärsmässiga grunder. Andra effekter av teknikupphandlingen bör vara att finna förbättrade mekanismer för samerkan mellan industrier och mellan industrier och myndigheter för att utveckla/införa ny teknik av gemensamt intresse i landet. Detaljspecificering av de olika projekten avses genomföras under våren och hösten 1983. | Statens medverkan i detta delprogram avses vara tidsbegränsat till fem
år. Uppskattad kostnad för delprogrammet är 330 milj. kr. Finansieringen
bör delas mellan stat och industri. Berörda departement: Försvarsdepartementet Kommunikationsdepartementet Industridepartementet Berörda myndigheter och organ: försvarets materielverk (FMV) överstyrelsen för ekonomiskt för-
svar (ÖEF)
televerket
STU Industrifonden
Resursbehov
Under förutsättning att det industriella utvecklingsprogrammet till hälf-
ten finansieras med statliga medel, kommer det statliga engagemanget för hela det presenterade NMP att omfatta ca 549 milj. kr. över en 5-årsperiod. Programmets följdinvesteringar inom industrin bedöms bli betydande. Av de statliga medlen, utgörs emellertid ca 244 milj. kr. av fortsättningen av STU:s program på approximativt oförändrad nivå och ca 10 milj. kr. NFR:s ursprungligen planerade nivå (i löpande penningvärde).
Nödvändigt statligt resurstillskott för hela NMP blir då av storleksordningen 59 milj. kr. per år i genomsnitt (i princip fördelade på fyra departement).
Inom UHÄ pågår en utredning (tekn. lic. Bengt Jiewertz) om ökat stöd till basresurser inom högskolan för forskning och utbildning inom det område som täcks av NMP. De här föreslagna omfattningarna av delprogrammen utbildning och kunskapsspridning, grundforskning samt målinriktad forskning baseras på att de planerade ökningarna av basresurser kommer till stånd.
En preliminär uppskattning av tillgänglig personal, forskare, projektledare, etc. indikerar att en satsning av denna storlek nu är möjlig att genomföra, dock att satsningen sannolikt ligger vid gränsen för hur stora resurser som på ett meningsfullt sätt kan absorberas av högskolesystemet och industrin inom perioden.
Med ett tillskott om i genomsnitt 59 milj. kr. per år mer än fördubblas statens satsning på utveckling av komponentteknologi. Detta innebär att Sveriges satsning inom området får, sett i relation till resp. länders ekonomiska storlekar, en relativ omfattning av samma storleksordning som i de största industriländerna (Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, Japan). Man måste dock beakta den absoluta storleken av FoU-satsningarna i de andra länderna och industriernas redan stora egna forskningsresurser.
Det skisserade programmet är trots sin för svenska förhållanden relativa storlek knappast att anse som ett offensivt program, snarare som ett program för att bibehålla konkurrenskraften mot omvärlden.
Kompletterande behov
I större industriländer är de centrala telemyndigheterna och försvaret oftast ledande i utvecklingen av ny teknologi och i utprovning av därmed sammanhängande systemidéer.
Ett svenskt mikroelektronikprogram bör samordnas med vidareutveckling av kompetensen i berörda myndigheter och verk, för att kunna tillgodogöra sig forskningsresultat och för att säkerställa nödvändig upphandlingskompetens i framtiden. Tillräckliga resurser för att själv följa och utvärdera utvecklingen av nya komponentteknologier är en förutsättning för att i rätt tid bedöma värdet av olika utvecklingstrender och upprätthålla ett effektivt utvecklingssamspel mellan industri och upphandlande organ.
Tillgången till personella resurser kan under en övergångstid utgöra ett problem för såväl myndigheter, verk som företag. Detta ställer krav på ökad samverkan, för ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser, exempelvis inom högskolor och institut.
Bilaga 2
Sammanställning över remissyttranden
Vid remissbehandling av STU:s förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram har 36 myndigheter, företag, branschorganisationer och fackföreningar yttrat sig. Alla direkt berörda är mycket positiva till att en
satsning görs inom mikroelektronikområdet. Flera av de som inte berörs
direkt av de föreslagna åtgärderna har, trots att de är positiva till satsningen, visat en oro för att en satsning inom mikroelektroniken skall tränga undan andra satsningar inom dataområdet. Behovet av ett mera fullständigt informationsteknologiprogram, i enlighet med det förslag som STU skisserat, framhålls av många instanser. Data- och elektronikkommittén, datadelegationen, statens industriverk och statskontoret understryker vikten av att lika stort avseende bör fästas vid de två sista byggblocken, ”relationer” och "”system” i detta program, som det första byggblocket komponentteknologi. Likartade ' synpunkter framförs av Svensk Elektronikindustriförening, som anser det betänkligt om resurser enbart satsas inom komponentteknologiområdet. Å andra sidan framför Fysiska Institutionsgruppen vid Stockholms Universitet starka betänkligheter mot en indelning i tre block. Gruppen anser att det framför allt mellan bygg-
blocken systemteknologi och mikroelektronik finns så starka samband att en uppdelning vore både olycklig och omöjlig. Programmet har utarbetats med beaktande av totalförsvarets behov av en tryggad komponentförsörjning och detta berörs av flera remissintanser.
Överbefälhavaren tillstyrker förslaget och finner det värdefullt om den svenska industrins kompetens och resurser inom mikroelektronikområdet kan utvecklas och förstärkas. Det medför positiva effekter för försvarsmaktens materialanskaffningsmöjligheter och har dessutom säkerhetspolitisk betydelse. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att förslaget är av största betydelse inte bara = industripolitiskt utan även försörjningsberedskapsmässigt. Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, menar att det är hög tid för Sverige att starta ett nationellt mikroelektronikprogram. Möjligheterna för kundanpassade kretsar är sto-
ra internationellt sett. Fonden bedömer dock inte att programmet kan
bidra till att öka Sveriges självförsörjningsgrad inom elektronikområdet. ASEA framhåller att även om programmet genomförs så torde det inte vara
ett uppnåeligt mål att inom Sverige bygga upp en komponentindustri som
inom överskådlig tid kan göra landet självförsörjande på elektronikkom-
ponenter. Även industripolitiska motiv har beaktats vid mikroelektronikprogram-
mets utarbetande. Alla industriföretag, som berörs av förslaget, lämnar sitt fulla stöd till programmets genomförande. Så t.ex anser ASEA-HAFO AB att konkurrensmöjligheten är stor för den som är tidigt ute och situationen
är besvärande för den som hamnar på efterkälken. I framtiden kommer det
stora flertalet konstruktioner att göras i form av skräddarsydda kretsar.
Detta kan, enligt ASEA-HAFO AB, för Sveriges del samtidigt innebära en gradvis övergång från importerade standardkomponenter till specialtillver-
kade komponenter. Man lämnar sitt fulla stöd till satsningen av den före-
slagna omfattningen.
Försvarets forskningsanstalt hävdar att en kraftansträngning under alla
omständigheter är nödvändig för vår industriella överlevnad inom mikro-
elektronikområdet. Televerket anser att detta program ligger väl i linje med
det starka behovet av upphandling på mikroelektronikområdet. Om en satsning uteblir så leder detta snabbt till ett allvarligt underläge för svensk
elektronikindustri i dess försök att i någon mån hävda sig gentemot Japans,
Amerikas Förenta Staters och EG:s industrier. Dessa industrier har, enligt televerket, redan ett starkt utvecklingsstöd på hemmaplan. Eftersom mikroelektronikutvecklingen är av avgörande betydelse för rymdverksamheten finner statens delegation för remdverksamhet det angeläget att tillstyrka STU:s förslag.
De fackliga centralorganisationerna är alla positiva till programmet. Så t.ex. anser Landsorganisationen att utvecklingen inom elektronikindu-
strin, liksom elektronikkunnandet är väsentlig såväl ur näringspolitiska
som kulturella och demokratiska synvinklar.
Arbetarskyddsfonden kan utifrån sina utgångspunkter understryka vik-
ten av en konkurrenskraftig och teknologiskt högtstående svensk industri
inom mikroelektronikområdet. Fonden har tillsammans med STU finansi-
erat utvecklingen av en ny typ av bildskärmar och anser att programmet
kan ge direkt utdelning i form av positiva arbetsmiljöeffekter.
Vid bedömningen av de olika delprogrammen anser remissinstanserna
genomgående att utbildningsprogrammet är det viktigaste. En mikroelektroniksatsning står och faller med tillgången på kompetent personal. Skolöverstyrelsen stöder reservationslöst förslagen i utbildningsprogrammet, såväl vad gäller fortbildning av lärare vid de tekniska gymnasierna som vad
gäller investeringar i utökad datorkapacitet. Likartade synpunkter fram-
förs av universitets- och högskoleämbetet. Flera av de högskolor som har
yttrat sig anser att delprogrammen för utbildning och grundforskning har
givits för litet utrymme. Tekniska högskolan i Linköping anser t.ex att de
föreslagna resurserna för utbildning är för snålt tilltagna men man anser ändå att inriktningen av delprogrammen ligger i linje med de förväntade
behoven. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU, betonar vikten av att delprogrammet för utbildning och kunskapsspridning snarast genomförs. Institutet påpekar att man sedan länge har uppmärksammat behovet av att vidareutbilda konstruktörer. Ingenjörsvetenskapsakademi-
en ser med tillfredställelse att det föreslagna programmet innefattar stöd
till högskolorna. Den allvarligaste bristen inom elektronikområdet utgörs,
enligt akademien, av bristen på kompetent personal. Tjänstemännens Cen-
tralorganisation ifrågasätter om kostnaderna för utbildningsprogrammet inte är för lågt bedömda. Stiftelsen Institutet för Mikrovågsteknik, Mikro-
vågsinstitutet, och Philips elektronikindustrier AB har framfört likartade
synpunkter. ASEA-HAFO AB anser att detta program bör tilldelas mång-
faldigt större resurser, eventuellt på bekostnad av delprogram 3. Målinriktad forskning. Svensk Elektronikindustriförening anser att en satsning på
utbildning inom komponentkonstruktion ej får påverka resurserna till utbildningen inom mer traditionell elektronik.
Genomgående är dock inställningen att avvägningen mellan de övriga tre
delprogrammen är riktig. RIFA AB anser att förslaget till mikroelektronik-
program är väl genomtänkt och mer gediget än de flesta andra man sett.
Forskningsrådsnämnden, anser att programmet bör påbörjas enligt STU:s förslag. Dock påpekar man vikten av att ett informationsteknologiskt program startar samtidigt. Naturvetenskapliga forskningsrådet finner den principiella uppläggningen av NMP intressant och lovande.
Telefonaktiebolaget LM Ericsson konstaterar att inriktningen av mål-
forskningsprogrammet ligger i linje med de förväntade behoven men påpe-
kar att möjligheterna att utnyttja industrins resurser för målinriktad forskning ej får förbises. ASEA anser att resultatet av STU:s hittillsvarande
satsningar på målinriktad forskning varit marginell i jämförelse med industrins investeringar.
Frågan hur programmet skall samordnas berörs av många av remissin-
stanserna. Bofors AB påpekar att man med hänsyn till programmets bredd och det stora antalet intressenter måste samordna delprogrammen noggrant. Mikrovågsinstituter m.fl. anser att delprogram tre och fyra bör samordnas. Eventuellt kan införandet av en statlig delegation övervägas. Försvarets materielverk, FMV, har aktivt deltagit i utformandet av förslaget till NMP, framför allt i delprogram fyra. I yttrande över förslaget betonar man vikten av ett gemensamt program på mikroelektronikområ-
det, bedrivet i samverkan mellan olika intressenter. Materielverket vill speciellt framhålla att sådan samverkan måste etableras mellan de industriella intressenterna i programmet. Chalmers Tekniska Högskola, Rektorsämbetet anser att en alltför omfattande organisatorisk samordning bör
undvikas. Tekniska Högskolan i Linköping anser att det inte finns särskilda samordningsbehov.
Risken för att programmet föråldras berörs av SACO/SR och Civilingenjörsförbundet i ett gemensamt yttrande. Det är med hänsyn till teknikens
snabba utveckling viktigt att programmet fortlöpande utvärderas och att beslut om ändringar kan fattas snabbt.
Bilaga 3
Insatser inom informationsteknologiområdet i andra länder
Med hjälp av material från bl.a. STU och Sveriges Tekniska Attachéer, har inom industridepartementet följande sammanställning gjorts om de
satsningar som görs i omvärlden inom informationsteknologiområdet.
Japan
Japans totala statliga budget för naturvetenskaplig forskning och teknisk forskning och utveckling (FoU) uppgår budgetåret 1983 till ca 46 miljarder kr. Ca hälften av budgeten kanaliseras över utbildningsministeriet, ca en
fjärdedel över Science and Technology Agency (STA), tolv procent över
Ministry of International Trade and Industry (MITI och tolv procent över
övriga ministerier.
Den japanska staten ägnade redan tidigt stor uppmärksamhet åt den tekniska nivån i den egna industrins produkter och produktionsprocesser.
Genom en utveckling över flera decennier har former skapats för en effektiv samverkan mellan den Japanska staten, representerad av framför allt MITI och industrin. Ett exempel är de s.k. nationella projekten inom
ramen för vilka flera företag och statliga forskningsinstitut i samverkan bedriver utveckling av en viss teknik och bygger upp teknisk kompetens. Staten bidrar med en del av kostnaden för företagens medverkan. Ett 1979 avslutat projekt avseende konstruktion och framställning av s.k. VLSIkretsar (Very Large Scale Integration — kretsar som innehåller ännu fler funktioner än tidigare) anses allmänt ha varit en starkt bidragande orsak till
att den japanska halvledarindustrin lyckats vända ett underskott i handeln
med Amerikas Förenta Stater av ca I miljard kr. år 1979 till ett lika stort
överskott år 1982. Pågående nationella projekt avser bl.a. intelligenta robotar, flexibla tillverkningssystem som utnyttjar laserteknik, optiska
mät- och reglersystem, snabba datorer för vetenskapligt bruk, automatiska
produktionssystem för konfektionsindustrin.
Andra former för statligt FoU-stöd till stora utvecklingsprojekt är bidrag eller lån till s.k. forskningsföreningar. I en forskningsförening ingår ett varierande antal företag. Syftet med en sådan förening är att under en
period på vanligen 5—10 år genomföra ett utvecklingsprojekt. Ofta bildar föreningen ett kollektivt forskningsinstitut till vilket föreningen bidrar med
forskare, utrustning och anslag. Forskningsföreningar får skattefrihet och
statliga lån eller bidrag. Ett exempel på statligt FoU-stöd av detta slag 'är
MITIl1:s delfinansiering av projektet ”teknik för femte generationens datorer”. För att genomföra projektet har ett kollektivt forskningsinstitut bil-
dats. Institutet finansieras — förutom av MITI — av en forskningsförening i vilken ingår åtta japanska datorföretag. Projektet planeras att pågå i 10 år.
För de tre första åren beräknar MITI bidra med 280 milj. kr. och de åtta
datorföretagen med något mer. Av särskilt intresse är det 10-åriga programmet basteknologier för framtida industrier som administreras av Agency for Industrial Science and Technology (AIST) inom MITI. Programmet kan grupperas i tre huvudområden varav nya elektronikkomponenter utgör ett av dessa. Liksom ifråga om de nationella projekten har företag med dokumenterad egen kompetens inom aktuella områden inbjudits att delta. Totalt medverkar f.n. ca ett femtiotal företag, AIST:s egna forskningsinstitut samt ytterligare andra statliga laboratorier och företag. De statliga medel som avsatts omfattar ca
2,7 miljarder kr. för hela tioårsperioden varav ca trefjärdedelar enligt uppgift avses gå till företagen som bidrag. Härtill skall läggas företagens
egen finansiering av arbete inom de aktuella eller näraliggande fält som kan beräknas uppgå till det flerdubbla beloppet. Även det japanska televerket, Nippon Telegraph and Telephone (NTT), bör omnämnas. NTT bedriver forskning och teknisk utveckling inom bl.a. områdena datateknik, integrerade kretsar, programvara och fiberoptik. NTT:s omfattande teknikupphandling riktar sig främst till ett antal stora
japanska elektronik- och telekommunikationsföretag. Dessa företag är
idag mycket konkurrenskraftiga på den internationella marknaden, vilket sannolikt kan förklaras av deras tillgång till NYT:s patent och nära FoUsamarbete med NTT:s laboratorier. I de senare arbetar omkring 3000 forskare och tekniker. Sedan år 1965 har NTT avsatt två procent av sina intäkter till FOU. För räkenskapsåret 1983 uppgick FoU-budgeten till 2,9 miljarder kr.
Tyska Förbundsrepubliken
Ett särskilt program för användning av mikroelektronik i mindre och medelstora företag som startades år 1982 har mött ett stort gensvar i industrin, dock först efter det att ansöknings- och projekthanteringsproce-
duren förenklades och de ursprungliga kraven på villkorlig återbetalnings-
skyldighet och offentliggörande av projektresultaten slopades. Program-
met är budgeterat till ca 440 milj. kr. för år 1983. Från år 1981 till år 1983
har det tyska forsknings- och teknikministeriet nästan fördubblat sitt stöd till informationsteknologi. Mikroelektronikprogrammet svarade för 60 procent av denna ökning.
Storbritannien Inom handels- och industriministeriet finns ett sammanhållet program,
Support for Innovation, som i första hand avser stöd till FOU i industrin. Normalt ges bidrag med en tredjedel och i vissa fall ända upp till hälften av
godkända projektkostnader. Inom ramen för detta generella program finns
speciella stödprogram med syfte att stimulera industrins arbete med nya
teknologier till vilka bl.a. räknas robotteknik, flexibla tillverkningssystem,
fiberoptik, mikroelektronik och programvaruteknik. Totalt uppgick bidra-
gen inom ramen för detta program 1982/83 till ca 1,65 miljarder kr. Inför år 1984 föreslås detta program öka till ca 2,1 miljarder kr.
Nyligen har annonserats ett sammanhållet femårsprogram avseende utveckling av avancerad informationsteknologi och nästa generations dato-
rer. Detta planeras inom ramen av en total budget på ca 4,1 miljarder kr.
varav statens andel uppges vara ca 2,4 miljarder kr. Programmet uppskattas innebära ca en fördubbling av den totala FoU-verksamheten i Storbritannien inom de fyra basteknologiområdena programvaruteknik, kommu-
nikation mellan människa och maskin, s.k. intelligenta kunskapsbaserade
system samt konstruktion av VLSI-kretsar.
Av det statliga stödet planeras ca 30 procent utnyttjas till forskning och
utveckling vid de akademiska institutionerna och resterande 70 procent för
FoU i industrin. I de fall en bred spridning av resultaten av industriprojekt
krävs kommer detta finansieras till 90 procent med statliga medel, i annat
fall med 50 procent. Stor vikt läggs i programmet på att uppnå en samordning och samverkan mellan FoU-resurserna vid olika forskningsinstitutioner och företag. Det stora statliga finansiella stödet anses nödvändigt för att få till stånd en ökad FoU-aktivitet och effektiv samverkan mellan olika
parter.
Frankrike
Efter år 1981 har forskning och teknologi givits en mycket framträdande plats i fransk politik. Inom ramen för den kraftigt växande statliga FoU-
budgeten ges särskilt stor vikt åt sju s.k. mobiliseringsområden. Ett av
dessa områden utgörs av ett program för elektronik och elektronikbaserad
industri. Omfattningen år 1982 av detta område är ca 1,25 miljarder kr.
varav industrin svarar för hälften.
Amerikas Förenta Stater
Den amerikanska industrins tekniska och marknadsmässiga ledarposi-
tion i förhållande till andra länders industri har under senare tid hotats
inom flera branscher. Under de senaste åren har farhågor i ökande ut-
sträckning uttryckts för att den amerikanska industrins positioner är hota-
de även inom högteknologiska områden framför allt genom konkurrens
från Japan men också inom vissa områden från Västeuropa. En stor del av intresset har riktats mot halvledarindustrin där den japanska industrin på kort tid blivit ledande ifråga om massminnen. Denna
utveckling har på allvar oroat inte bara den amerikanska halvledarindustrin utan även de företag som tillverkar datorer och andra elektronikbaserade systemprodukter. De senare ser en risk för att deras tillgång till teknikstarka inhemska komponenttillverkare kan komma att hotas.
De japanska framgångarna inom halvledarområdet och de stora satsningar som f.n. görs inom hela informationsteknologiområdet i Japan får
anses ha varit den främsta orsaken till de initiativ som tagits under senare år för att organisera FoOU-samverkan mellan amerikanska halvledar- och datortillverkare.
Den stränga antitrustlagstiftningen i Amerika har tidigare begränsat de amerikanska företagens möjligheter att samarbeta i FOU-frågor. En uppmjukning och klarare precisering har under senare år skett av antitrustla-
garnas tillämpning på FoU-samverkan mellan företag. Det har bl.a. bidra-
git till att industrin kunnat bilda två särskilda organisationer för att kanalisera industrins stöd till gemensam forskning.
Genom Semiconductor Research Cooperation (SRC) ges stöd till långsiktig halvledarforskning vid några av de mest framstående amerikanska
forskningsuniversiteten. Budgeten för SRC för år 1982 var ca 48 milj. kr.
och beräknas öka till bortemot 300 milj. kr. år 1986. I februari år 1983
bildade ett tiotal företag Micro Electronics and Computer Technology Corp. som med en budget på 400—800 milj. kr. per år skall organisera FOU inom bl.a. följande områden: design av femte generationens dator, ökad produktivitet för framställning av programvara, nya metoder för att kapsla
chips samt CAD/CAM. Vid sidan av den branschgemensamma forskningen förekommer omfat-
tande samverkan i projekt mellan enskilda företag och forskningsgrupper. Sådana samarbetsprojekt stöds av exempelvis delstaten Kalifornien inom
det s.k. MICRO-programmet som startades år 1981. För budgetåret
1982/83 är budgeten uppe i ca 40 milj. kr. för ett femtiotal projekt. MICROprogrammet täcker halva kostnaden för projekten och medverkande före-
tag den andra hälften. Liknande program har nyligen startats också i andra stater. Anslagen till den forskning som bedrivs inom militärområdet har i stort sett fördubblats från år 1980 till år 1984 räknat i löpande priser. Effekterna
av denna massiva satsning på militär FoU för den civila industrins verk-
samhet är svåra att bedöma. Några av de utvecklingsprogram som bedrivs
på kontrakt från försvarsdepartementet kan förväntas ge resultat av sam-
ma karaktär som de industripolitiskt motiverade japanska nationella pro-
jekten. De liknar också dem i sin uppläggning. De mest framträdande
programmen är: ”integrerad datorstödd tillverkning” med en budget på ca
800 milj. kr. över perioden 1978—84, "integrerade kretsar med mycket hög hastighet” (VHSIC) som enbart år 1984 har en budget på ca 1 miljard kr. och ”'superdator” som avses startas år 1984 med en budget första året av
ca 400 milj. kr. Det har nyligen direkt uttalats att resultaten från VHSICprojektet inte kommer att spridas till några andra länder. Superdatorpro-
jektet betraktas allmänt som ett direkt svar på japanernas projekt för
utveckling av femte generationens dator.
Strängare restriktioner har under senare år införts för export av såväl produkter som forskningsresultat av militärt intresse. Vissa kommentarer
tyder på att begränsningar i tekniköverföringen från amerikanska företag i
framtiden kan komma att koncentreras till information om och utrustning
för produktionsprocesserna inom elektronikindustrin snarare än de tillverkade produkterna. Det finns anledning att nära följa den fortsatta utvecklingen av den amerikanska politiken för teknik- och kunskapsöverföring och denna politiks praktiska tillämpning.
Europeiska Gemenskaperna, EG
Inom EG pågår f.n. förberedelserna för ett sammanhållet program inom
informationsteknologiområdet. — Programmet har = givits namnet ESPRIT och föreslås gälla fem år, med möjlighet till en femårig förlängning. Omfattningen föreslås bli ca 10.2 miljarder kr., varav industrin väntas svara för hälften.
Programmet är uppdelat på fem delområden:
— avancerad mikroelektronik, — avancerad informationsbehandling, — programmeringsteknik,
— kontorsautomation och
— datorstödda produktionssystem.
En första del, pilotfasen, har redan påbörjats. Sedan år 1979 löper ett fyraårigt databehandlingsprogram. Programmet
som enligt de ursprungliga planerna skall avslutas i år har haft en budget på ca 175 milj. kr. Programmet har föreslagits få en treårig förlängning med en
budget på ca 430 milj. kr. Vidare finns det fr.o.m. år 1982 ett fyraårigt mikroelektronikprogram med en budget på ca 280 milj. kr. Detta program prioriterar i sort sett samma område som prioriteras i STU:s förslag till ett nationellt mikroeiek-
tronikprogram, nämligen konstruktion och framställning av mikroelektronikkretsar.
Innehåll
PrOpPOSillONEN oosooeeeererrereseserrsr rr rer rr rr ser er esse rss resa 1 Propositionens huvudsakliga innehåll s.sooooososresseres seen erna 1 Utdrag ur regeringsprotokoll den 20 oktober 1983 .llsssososs sov ss 2 I Inledfing sossoooeeserreeeresrrerrrr ert rer rr rer ere rer rr rr ere nr 2 2 Föredragandens Övervägandef s.sssossseseresrrrserr ers er era 3 2.1 Informationsteknologins byggstenar = s...sssssosossrsesrresss 3 2.2 Komponentteknologins utveckling —..ssosssosocsessrrerses ora 6
2.4.1 Delprogram 1. Utbildning sosssossssssessreesesr arr sr era 16 2.4.2 Delprogram 2. Grundforskning soooossssesserssressrsrsr res 16 2.4.3 Delprogram 3. Målinriktad forskning —..oosossos.ssssosrses 17 2.4.4 Delprogram 4. Industriell utveckling =..ssosssssssseser resa 18
3 HemställäNn sosooosoererserseserseererrerr ers reder rss ser rs Aras 19 4 Beslut oooooosoes essens reses reeer rer reser s rr rss rss rss sena 20 Bilaga 1: Förslag från STU till ett nationellt mikroelektronikprogram (NN 21
Bilaga 3: Insatser inom informationsteknologiområdet i andra länder = 33
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983