Propositionens huvudsakliga innehåll

En beskrivning av musikens situation och regionmusikens och Rikskon- serters betydelse för musiklivet ger bakgrund till förslaget i propositionen att riksdagen nu bör fatta ett principbeslut om att verksamheten vid region- musiken och Rikskonserter skall omorganiseras.

Förslaget till principbeslut innehåller följande huvudpunkter. Regionmu- siken och Rikskonserter samordnas både på central och regional nivå. Landstingen erbjuds att överta huvudmannaskapet för'den regionala verk- samheten. Statligt bidrag skall utgå till den nya regionala musikorganisa- tionen. En central musikinstitution —- för vilken staten har ansvaret — skall finnas på riksnivå och ha till uppgift att främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Staten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för musiken i försvaret och i statscere- moniella sammanhang och föreslås därför behålla ansvaret för regionmu- sikavdelningen i Stockholm. Ute i landet läggs ansvaret för tjänstemusik inom försvaret på fem regionala ensembler. Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser.

Propositionen innehåller också riktlinjer för det förberedelse- och för- handlingsarbete som skall ta vid sedan principbeslutet är fattat. Riktlinjer anges för arbetet med den nya regionala musikorganisationen vad gäller den regionala indelningen. uppgifterna, verksamhetsformen och fördel- ningen av det statliga bidraget till den nya organisationen. Av tillgängliga resurser, nu sammanlagt 142 milj. kr., föreslås 110 milj. kr. gå till den regionala verksamheten, vilket är i runt tal 10 milj. kr. mer än vad den regionala delen av regionmusiken och rikskonsertverksamheten nu kostar. 1 Riksdagen 1984/85. ) saml. Nr )

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 1

P.)

Bl. a. föreslås att totalt 4750 000 kr. skall användas för att förstärka musik- resurserna i Kalmar län. i Värmlands län. i Gävleborgs och Västernorr- lands län tamt i Norrbottens län.

Riktlinjer anges också för arbetet med den centrala musikinstitutionen och dess uppgifter. verksamhetsform och resurser.

Enligt propositionen kommer regeringen att ge statens förhandlings- nämnd i uppdrag att träffa avtal med de nya huvudmännen om villkoren för att överta den regionala verksamheten. En organisationskommitté kom- mer att tillkallas för att bl.a. utforma förslag till central musikinstitution. Avsikten är att riksdagen skall behandla frågan på nytt under våren 1986 och att omorganisationen skall genomföras den ljanuari 1988.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 1 _ 3

. Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL.

vid regeringssammanträde 1984-06-07

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen,--Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bod- ström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

1. Inledning

I propositionen 1983/84:100 (bil. 10 s. 316. 317 och 327) anmälde jag att jag avsåg att föreslå regeringen att i en särskild proposition lägga fram förslag om regional musikverksamhet m. ni.

Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor. Av de två institutioner som skall behandlas i detta sammanhang är Institutet för rikskonserter äldst. Institutet. som jag i fortsättningen kom- mer att kalla Rikskonscrter. tillkom efter beslut av riksdagen år 1968 (prop. 1968: 45, Su 114. rskr 263). Det är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att på olika sätt främja musiklivet. Enligt sina stadgar som fast- ställdes i regleringsbrev 1968/69 (ändrade i brev 1974-06-08 till teater- och musikrådet samt 1979—08—31 och 1982-03-11 till statens kulturråd) skall Rikskonserter ge råd och informera i frågor om konsertverksamhet och andra musikframträdanden, anordna och förmedla konserter som komplet- tering till annan musikverksamhet samt i övrigt verka för musiklivets utveckling.

Regionmusiken tillkom efter en omfattande omorganisation av militär- musiken, en omorganisation som påbörjades redan i mitten av 1950-talet. I riksdagen behandlades den nya organisationen dels år 1970 (prop. 1970131. SU 21, rskr 282). dels är 1973 (prOp. 1973:65, KrU 18, rskr 142). Region- musiken är en statlig myndighet. Dess uppgift är enligt förordningen (1973: 446) med instruktion för regionmusiken (ändrad 1973:793. 1975: 1232. 1977: 487 och 1979: 395) att framföra musik inom det allmänna musiklivet, främst genom medverkan i rikskonsertverksamheten och inom försvaret. I förordningen finns även bestämmelser om regionmusikens samverkan med Rikskonserter och med överbefälhavaren.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85:1 4

Regionmusiken och Rikskonserter svarar för en betydande del av de statliga insatserna i musiklivet. Under så gott som hela den tid som de båda institutionerna funnits och verkat har frågan om organisationen av dessa statliga insatser diskuterats. dock utan att detta lett till några beslut om större förändringar.

Genom beslut den 20 oktober 1978 uppdrog regeringen åt statens kultur- råd att göra en utredning om regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten. Kulturrådet har under år 1981 till regering- en avlämnat två rapporter. Musik i försvaret (1981: 5) och Regional musik- politik (198116). Rapporterna har remissbehandlats tillsammans med en promemoria. kallad Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regiona- la musiklivet, som utarbetats gemensamt av direktörerna för regionmusi- ken och Rikskonserter.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels, som bilaga 1—3, samman- fattningar av kulturrådets båda rapporter och direktörernas promemoria, dels. som bilaga 4, en förteckning över remissinstanserna och en samman- ställning av remissyttrandena. Två figurer som visar regionmusikens och Rikskonserters regionala organisation bör bifogas som bilaga 5 resp. 6. Beträffande bakgrund. nuvarande förhållanden samt de närmare övervä- ganden, som görs i rapporterna, hänvisas till dessa.

I fråga om de förslag som jag i det följande lägger fram har samråd ägt rum med Landstingsförbundet. I samband därmed gjorde Landstingsför- bundet följande uttalande: Landstingens övertagande av regionmusiken och Rikskonserter sker under förutsättning att de villkor som anges i regeringens förslag till riksdagen inte förändras under återstående tid med statligt huvudmannaskap och att överenskommelse om ekonomiska ersätt- ningar och andra frågor träffas mellan staten och de nya huvudmännen innan riksdagen fattar slutligt beslut om ändrat huvudmannaskap.

1 frågor som rör musik i försvaret har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Musiklivet, regionmusiken och Rikskonserter. Bakgrund och allmänna slutsatser

2.1.1. Det musikpolitiska utgångsläget

Den musikpolitiska situationen i vårt land är i dag helt annorlunda än den vi hade i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Då fanns visioner om levande musik åt alla och en så gott som obegränsad tilltro till möjligheterna att överbrygga klyftorna i musiklivet och ge rum för alla musikintressen. 1 dag är situationen en annan. Musiklivet har visserligen under 1970-talet på många områden utvecklats positivt. Många människor sjunger och spelar och musiklyssnandet ökar stadigt. Men samtidigt är de

• Sida 5
•  Original

'.Il

Prop. 1984/85: 1

negativa utvecklingstendenserna flera och framför allt starkare än tidigare. Den levande musiken hotas av explosionen på elektronik- och massme- dieområdet och av de allt starkare kommersiella styrkrafterna på musik- området. Detta framgår av kulturrådets översikt över den musikpolitiska utvecklingen från det år då Rikskonserter inrättades i sin permanenta form fram till början av 1980-talet. Översikten ingår i rapporten Regional musik- politik och behandlar främst den del av musikpolitiken som rör Rikskon- serters och regionmusikens ansvarsområde.

Kulturrådet beskriver i sin rapport hur de vittsyftande visionerna i slutet av 1960-talet kommer till uttryck i riksdagsbesluten om Rikskonserter och om omvandlingen av militärmusiken till en civil regionmusik. Det var en snabb reformprocess utan bestämda organisatoriska och ekonomiska be- gränsningar som då inleddes. Men utbyggnaden blev aldrig genomförd fullt ut. Utrymmet för reformen blev alltmer begränsat. Det fanns också kultur- politiska förklaringar till förändringen.

När det kulturpolitiska programmet fastställdes av riksdagen år 1974 ändrades riktlinjerna för de statliga insatserna till bl.a. kulturinstitutioner- na. De nya riktlinjerna utgår från det mål för den statliga kulturpolitiken som säger att kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksam- het och beslutsfunktioner på kulturområdet. För kulturinstitutionernas del betyder detta att de måste sträva efter en ökad geografisk spridning av verksamheten och en bredare förankring av beslut och ansvarstagande. Statens uppgift blir att stödja uppbyggnaden av en självständig regional kulturverksamhet. Målen för den verksamheten skall landsting och kom- muner kunna fastställa på egen hand. Folkrörelsernas engagemang och direkta medverkan i verksamheten skall understödjas.

Även för institutionerna på musikområdet, däribland Rikskonserter och regionmusiken, gäller dessa nya riktlinjer. Också för dem betonas genom 1974 års kulturpolitiska beslut vikten av ett ökat regionalt ansvarstagande. 1 beslutet förutsattes att ett arbete med att planera en regional musikverk- samhet skulle komma igång på regionalt initiativ. Arbetet skulle klarlägga villkoren för en musikverksamhet på regional nivå som bl. a. skulle bygga på regionmusiken som en viktig tillgång och som skulle kunna överta ansvaret för de uppgifter som lagts ut på regionkontor inom Rikskonserters organisation.

Genom den nya inriktningen av kulturpolitiken blev regionmusiken och Rikskonserter mer än tidigare beroende av regionala initiativ och önske- mål. Uppgiften ändrades för Rikskonserter som blev ett allmänt expert- och konsultorgan för musiklivet mer än en producerande institution. För musikutbudet kom nya riktlinjer som innebar att Rikskonserter skall kom- plettera det regionala musikutbudet och därmed mer än tidigare anpassa sitt utbud till de behov och önskemål som finns i musiklivet ute i landet.

Kulturrådet gör i sin översikt ett försök att sammanfatta regionmusikens och Rikskonserters betydelse för musiklivet. I detta syfte går kulturrådet

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 1 6

igenom de båda institutionernas insatser under 1970-talet och förväntning- arna på deras framtida verksamhet. De frågor som kulturrådet försöker besvara är följande. I vilken mån har verksamheten vidgat intresset för levande musik? Har den nått en ny publik? Har den stimulerat människor till eget musicerande eller sjungande? Har den betytt något som stöd för nyskapandet'i musiklivet och inom olika musikaliska genrer? Har verk- samheten inspirerat regionala och lokala organ till egna initiativ och själv- ständig verksamhet? Kulturrådets slutsats är att det finns många positiva tendenser men att det också finns brister som inte går att avhjälpa så länge de nuvarande organisations- och verksamhetsformerna bibehålls.

En av de positiva tendenser som kulturrådet särskilt framhåller är att Rikskonserter tillsammans med regionmusiken gjort en pionjärinsats i skolorna. Rikskonserter har också betytt mycket för utvecklingen av nya konsertformer.

De problem och brister som kulturrådet pekar på är för regionmusikens del bindningen till vissa ensembletyper som mer återspeglar de anställdas intressen och försvarets specifika behov än det regionala musiklivets öns- kemål. Regionmusikernas anställningsvillkor har, genom att de styrs av statliga avtal. lagt vissa hinder i vägen för samarbetet med andra musikin- stitutioner. Regionmusiken har inte heller i tillräcklig utsträckning stött amatörverksamheten.

För Rikskonserters del är det framför allt bristen på verklig regional förankring som kulturrådet påtalar. Rikskonserters regionala verksamhet har inte, som kulturrådet uttrycker det, ”vuxit fram utifrån regionala traditioner och behov”. En utomstående uppfattar Rikskonserters enheter som slutna. de har sin egen verklighetsuppfattning och en större lojalitet med den egna institutionen än med regionens organisationer och institutio- ner. Kontakterna med folkbildningen och dess organisationer har inte motsvarat de förväntningar som fanns när rikskonsertverksamheten star- tade.

En annan viktig omständighet som påverkat utvecklingsmöjligheterna för regionmusiken och Rikskonserter nämns också i kulturrådets översikt. Det är vad kulturrådet kallar det oklara partsförhållandet mellan de båda institutionerna som hela tiden komplicerat såväl ansvarsfördelningen mel- lan dem som deras inbördes relationer. När Rikskonserter inrättades fick institutionen ett slags övergripande konstnärligt ansvar för regionmusiken. Detta sammanhänger med att Rikskonserter förutsätts utnyttja en stor del av regionmusikens kapacitet inom sin verksamhet, en uppgift som Riks- konserter med åren haft allt svårare att fylla. Att Rikskonserter är en stiftelse och regionmusiken en myndighet har bidragit till svårigheten att

samverka.

Kulturrådet drar slutsatsen att en aktiv musikpolitik till stöd för den levande musiken nu är angelägnare än någonsin. Tiden är inne för att fullfölja ambitionerna i 1974 års kulturpolitiska beslut.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85: 1

Jag delar i stort kulturrådets bedömning av musikens situation. Jag delar också uppfattningen att det behövs en aktiv musikpolitik för att främja en levande kontakt mellan människor med musiken som medium. Som ett led i detta behövs en decentralisering av ansvaret för musiklivet. Och jag vill särskilt betona hur viktigt det är, särskilt i tider av ekonomisk åtstramning, att insatserna på musikområdet riktas och används så att de på bästa sätt främjar våra kulturpolitiska intressen. Därför ser jag det som angeläget att nu inleda en omorganisation av regionmusiken och Rikskonsener. Jag hänvisar till mina förslag som kommer att presenteras närmare i det föl- jande. i första hand under avsnittet 2.1.4 Principbeslut.

2.1.2. Bättre regional/lokalförankring

Decentralisering har redan från början varit ett stående tema i diskussio- nerna om regionmusikens och Rikskonserters uppgifter och ansvar. Det framgår av kulturrådets redogörelse för hur de båda institutionernas regio- nala förankring har utvecklats under 1970-talet. Hos både regionmusiken och Rikskonserter har det funnits ett intresse för att stärka det regionala och lokala inflytandet över verksamheten och få denna bättre förankrad både hos samhällsorgan på det regionala och lokala planet och i förenings- livet, då framför allt i folkbildningsorganisationerna. En hel del åtgärder har också genomförts under åren i detta syfte. Rikskonserter har inte bara flyttat ut resurser och verksamhet till sina regionkontor utan också utveck- lat metoder för samverkan och samarbete med det lokala och regionala musiklivet. Detta har framför allt skett i olika projekt som bedrivits från regionkontoren och i den försöksverksamhet med social och pedagogisk inriktning som varit en av huvudkontorets uppgifter. Regionmusiken, som redan från början har haft huvuddelen av sin organisation regionalt pla- cerad, har strävat efter att profilera sina ensembler på ett sätt som anpas- sar dem till olika regioners musikliv och behov och gjort ett försök med regionala råd. Men eftersom det hela tiden rört sig om en decentralisering som tillkommit på centralt, statligt initiativ och som är gjord efter interna och administrativa bedömningar och önskemål har detta, som kulturrådet också visar i sin redogörelse, haft begränsade effekter. En sådan decen- tralisering leder inte automatiskt till ett stärkt regionalt eller lokalt inflytan- de. Dessutom har det också funnits ett visst motstånd inom institutionerna mot en alltför långtgående decentralisering med hänvisning till riskerna för att den konstnärliga överblicken och sammanhållningen i arbetet kan gå förlorad.

Rikskonserters regionala organisation har byggts ut successivt och om- fattar i dag nio regionkontor. Det började under budgetåret 1969/70 med tre kontor för vilka Rikskonserter fick särskilda medel, ett i Luleå. ett i Göteborg och ett i Kristianstad. Genom egna beslut och omfördelning av resurser inom organisationen inrättade sedan Rikskonserter under budget- året 1971/72 två nya regionkontori Härnösand och Norrköping. Året därpå

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85:1 8

tillkom på samma sätt regionkontoren i Karlstad och Jönköping. Det åttonde regionkontoret i Stockholm började sin verksamhet år 1975. Det sista regionkontoret. i Falun/Gävle. som inrättades år 1981. är det första som tillkommit på uttrycklig begäran från landsting som också delvis finansierar det. Utbyggnaden av den regionala organisationen har lett till att Rikskonserter i dag har en regional personalstyrka på sammanlagt 58 anställda. Den regionalt verksamma personalen består av regioninten- denter. producenter, assistenterlsekreterare samt redaktörer.

l regionmusikens regionala organisation ingår 22 musikavdelningar. Dessa består av den musikaliskt verksamma personalen, sammanlagt ca 530 tjänster som musiker och 23 som kapellmästare, jämte en tjänst som inspicient vid varje avdelning. Musikavdelningar finns i alla län i landet utom Kalmar och Gävleborgs län. Detta innebär att 21 landsting jämte Gotlands kommun har en regionmusikavdelning inom sitt område. I anslut- ning till åtta av musikavdelningarna finns ett regionkansli med en regionka- pellmästare. som tillika är kapellmästare i en egen musikavdelning. musik- sekreterare och viss kontorspersonal.

Rikskonserters och regionmusikens regionindelning överensstämmer. utom på en punkt. 1 regionmusikens Bergslagsregion ingår inte bara Värm- lands och Örebro län utan även Kopparbergs och Gävleborgs län.

I fyra regioner finns Rikskonserters regionkontor och regionkansli inom regionmusiken på samma ort. Det gäller Stockholm, Karlstad. Jönköping och Kristianstad. I övriga regioner ligger inte regionkontor och region- kansli på samma ort. Jag hänvisar till bilagorna 5 och 6 som visar var Rikskonserter och regionmusiken f.n. har sin regionala organisation.

I sin rapport redovisar kulturrådet de argument för och emot en föränd— ring av huvudmannaskap och ansvar för regionmusiken och Rikskonserter som brukar komma upp i diskussionen om de båda institutionernas fram- tid. Den första frågan som kulturrådet ställt sig är om det går att förena ett fortsatt statligt huvudmannaskap för regionmusiken och för Rikskon- serters regionala verksamhet med ökad decentralisering enligt 1974 års kulturpolitiska beslut. Den andra frågan gäller formerna för att flytta över ansvaret till regional nivå. För regionmusikens del är argumenten mot en regionalisering, som innebär att enskilda landsting övertar huvudmanna- skapet. att de olika regionensemblerna inte lever ett självständigt liv utan kompletterar varandra. En riksorganisation är därför fördelaktigast både av konstnärliga och administrativa skäl. Ett annat argument är att region- musikens engagemang för den militära musiken kan minska kraftigt med ett regionalt huvudmannaskap. Ett fortsatt statligt ansvar skulle således vara en garanti för att försvaret får sina intressen tillgodosedda. När det gäller Rikskonserter är det främsta argumentet mot ett regionalt huvud- mannaskap att rikskonsertverksamheten ute i landet behöver det oberoen- de och den självständighet som verksamheten nu har.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 1 1- 9

Kulturrådet sammanfattar diskussionen på ett sätt som jag tycker det finns anledning att upprepa här. Att regionmusiken och Rikskonserter. två statliga organ på musikområdet. skall fortsätta att arbeta parallellt på det regionala planet under så vaga villkor för samverkan sinsemellan som nu råder. anser kulturrådet ohållbart. En förändring av organisationen är alltså nödvändig redan av detta skäl. Det avgörande argumentet för ett regionalt huvudmannaskap är dock att både regionmusiken och den regio- nala delen av rikskonsertverksamheten skall kunna ingå som ett organiskt led i en sammanhängande regional musikpolitik som landsting och kom- muner gemensamt svarar för och som omfattar alla delar av musikpoliti- ken: musikundervisning, folkbildning. institutionsverksamhet i orkestrar och ensembler. frilansmusikernas situation och insatser, amatörmusikalisk verksamhet, arrangörsuppgifter och publikarbete m.m. Även om ett över- fört huvudmannaskap inte erbjuder någon patentlösning på musikområdets problem så öppnar det i alla fall en framkomlig väg. Det ger nya möjlighe— ter för samverkan och utveckling. medan det rådande systemet snarare passiverar det regionala musikpolitiska arbetet.

Landstingen har under 1970-talet tagit en rad initiativ som tyder på ett ökat intresse för det musikpolitiska området. Vid Landstingsförbundets kongress år 1976 togs vissa beslut som underlag för landstingens kulturpo- litiska programarbete. Under senare hälften av 1970-talet har flertalet landsting satt i gång utredningar och antagit kulturpolitiska program som också innefattat musikpolitiska riktlinjer. Under 1970-talets sista år har flera landsting tagit upp sin musikpolitik till förnyad prövning. Olika pro- jekt har tagit form som innebär ett ökat regionalt ansvar. Exempel på detta nämns i sammanfattningen av kulturrådets rapport Regional musikpolitik (se bilaga 1) och beskrivs mer utförligt i själva rapporten. Bland exemplen finns initiativ som tagits i samverkan mellan regional och lokal nivå, dvs. mellan landsting och primärkommuner, och exempel i vilka både samhälls- organ och fria organisationer är inblandade.

Kulturrådet finner att grunden för en regional musikpolitik redan är lagd. På många håll pågår en decentralisering inte bara av verksamhet utan också av ansvar till regional och lokal nivå. Det gäller nu att ta ytterligare ett steg och föra över hela ansvaret för den regionala musikpolitiken till regional nivå. Kulturrådet använder termen regionalisering för en sådan fullständig decentralisering. Regionaliseringen innebär att det direkta stat- liga ansvaret för regionmusiken och den regionala delen av Rikskonserter upphör. Genom att använda termen regionalisering markerar kulturrådet också att det politiska ansvaret läggs på länsnivå, i första hand på de enskilda landstingen, och att en samverkan på länsnivå behövs. Kulturrå- det menar att det är inom en sådan samverkan som det lokala inflytandet bäst gör sig gällande. Resurserna kan utnyttjas så att de kommer alla, även de mindre kommunerna, tillgodo. En samverkan kan ske mellan samhälls- organ och organisationer på flera olika nivåer.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 1 10

Jag delar kulturrådets uppfattning att en samordning av regionmusiken och Rikskonserter och en regionalisering av verksamheten i den mening som rådet använder i sitt förslag bör genomföras. Kulturrådets arbete. liksom de kontakter med Landstingsförbundet och landstingen som jag haft under arbetet med detta förslag. har övertygat mig om att det nu finns förutsättningar för en sådan förändring. När jag i forsättningen talar om regionalisering till landsting avserjag därmed även Gotlands kommun. Jag hänvisar till mina förslag i det följande. i första hand under avsnittet 2.1.4 Principbeslut.

2.1.3. Det statliga ansvaret

Det statliga huvudmannaskapet för regionmusiken är ett arv från den tidigare militärmusiken. När militärmusiken med början under åren 1970-73 omvandlades till regionmusik ansågs det nödvändigt att staten bibehöll huvudmannaskapet. Omvandlingen innebar ändå mycket genom- gripande förändringar bäde av organisationen och för de människor som arbetade i den. De gamla militärmusikkårerna blev regionensembler med helt nya uppgifter och regionmusikerna fick en ny yrkesroll i musiklivet. Trots önskemålet om ett allt starkare regionalt engagemang i regionmusi- ken förblev alltså organisationen statlig. De nya regionensemblerna för- blev statliga ensembler. En ny statlig myndighet, regionmusiken, ska- pades. Dess huvuddel består, som jag tidigare har redogjort för, av en regional organisation med 22 musikavdelningar och åtta regionkanslier. Den leds av en styrelse och en direktör och har ett centralt kansli i Stockholm med huvudsakligen administrativa uppgifter.

Rikskonserter är, som redan har framgått, en statligt finansierad stiftel- se. När beslutet togs år 1968 om att lägga ansvaret för rikskonsertverksam- heten på ett permanent organ uttalade sig riksdagen för en organisation som kunde verka i så fria former som möjligt. Bakgrunden var de mycket stora krav som ställdes framför allt på den centrala verksamheten. på dess förmåga till samarbete med olika intressenter i musiklivet, dess möjligheter att anpassa verksamheten till nya erfarenheter, att ta nya initiativ och planera sitt mångskiftande arbete på ett effektivt sätt. Därför beslöts att den centrala verksamheten behövde organiseras som en stiftelse vars uppgift och organisation bara skulle regleras genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Samma frihet skulle gälla den kansliorganisation som behövdes för arbetet på central nivå. Stiftelsens styrelse fick bl.a. i uppgift att avtala om löner och anställningsvillkor för personalen.

Redan år 1968 betonades att det statliga ansvaret för rikskonsertverk- samheten främst var knutet till det centrala institutet. Frågan om ansvaret för den regionala organisationen och utformningen av den lämnades öp- pen. I stället gavs vissa riktlinjer som gick ut på att rikskonsertverksamhe- ten efterhand måste förankras på det regionala planet och att den regionala organisationen både organisatoriskt och ekonomiskt skulle vara fristående i förhållande till staten och institutet.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 1 "7: 11

Somjag redan har nämnt återkom kravet på ett ökat regionalt ansvarsta- gande'i samband med 1974 års kulturpolitiska beslut. Då fanns också förhoppningar om att ett regionalt utrednings- och planeringsarbete skulle klarlägga" villkoren för att bygga upp en självständig regional musikverk- samhet med regionmusiken och den regionala delen av rikskonsertverk- samheten som viktiga beståndsdelar. Dessa förhoppningar har bara delvis infriats. Först i och med kulturrådets utredning finns nu en samlad genom- gång av problemen på området och därmed också underlag för beslut.

Det förslag till regionalisering av regionmusiken och Rikskonserter, som jag här lägger fram, innebär inte en avveckling av det statliga ansvaret. Statens musikpolitiska ansvar och det statliga engagemanget i den fortsatta verksamheten kommer att finnas kvar — men i andra former. Även om landstingen efter en regionalisering tar över det direkta ansvaret för verk- samheten på det regionala planet kommer staten att indirekt medverka genom att ge ekonomiskt stöd till den nya regionala musikorganisationen.

Ett direkt statligt ansvar kommer också att finnas kvar. Det kan sam- manfattas i följande tre punkter.

För det första bör staten även i fortsättningen ta ansvar för en central musikinstitution med uppgift att på olika sätt stödja musikverksamheten och den musikpolitiska utvecklingen ute i landet.

För det andra bör staten behålla ett särskilt ansvar för musikverksamhe- ten inom försvaret.

Slutligen bör staten också ta huvudansvaret för omställningen till den nya organisationen.

Sammantaget betyder det jag nu sagt att det statliga engagemanget uttryckt i ekonomiska termer i princip kommer att vara lika stort som nu även efter en ändring av organisation och ansvarsfördelning.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 1 rv

2.1.4. Principbeslut

Mitt förslag: Regionmusiken och Rikskonserter samordnas både på central och regional nivå. Landstingen i berörda län erbjuds att överta huvudmannaskapet för den regionala verksamheten. Statligt bidrag skall utgå till de nya huvudmännen.

På central nivå skall finnas en statlig musikinstitution med uppgift att stödja den regionala musikverksamheten och den musikpolitiska ut- vecklingen i landet.

Staten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret och för att upprätthålla och utveckla de militärmusika- liska traditionerna. Detta innebär att staten behåller ansvaret för re- gionmusikavdelningen i Stockholm. Ute i landet läggs ansvaret för tjänstemusik inom försvaret på fem regionala ensembler. Ekonomisk kompensation från staten skall utgå för dessa åtaganden.

Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga re-

surser. Den nya organisationen bör träda i verksamhet med början den 1 januari 1988.

Utredningsförslaget: Överensstämmer i stort sett med de ställningstagan- dcn somjag här har gjort. Kulturrådet har emellertid en annan uppfattning om hur regionaliseringen bör genomföras, nämligen att den skall ske suc- cessivt och att nya huvudmän övertar verksamheten allteftersom förhand- lingar kan slutföras med varje enskilt landsting. Kulturrådet anser också att alla musikuppgifter i försvaret kan lösas inom ramen för en regional organisation och att således även musikavdelningen i Stockholm bör få ny huvudman. Ett tiotal ensembler ute i landet skall enligt kulturrådets förslag ha en profilering som hela blåskårer. dvs. efter militärmusikaliska behov.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till kulturrådets rapporter och de förslag som dessa innehåller. Det finns emellertid många *emissinstanser. framför allt bland landstingen, som stöder förslaget om en :”ullständig regionalisering endast på ett bestämt villkor. nämligen att sta- tens bidrag bibehålls på minst nuvarande nivå och att bidragets värdebe- rtändighet garanteras. Vissa remissinstanser, som är tveksamma. förordar stället fortsatt statligt huvudmannaskap, antingen för både regionmusiken )ch Rikskonserter eller för någon av dem.

De båda berörda institutionerna. regionmusiken och Rikskonserter. till- rör de remissinstanser som anser att staten även i fortsättningen bör ha ruvudansvaret för att de resurser som ställs till musiklivets förfogande är .v hög kvalitet och kommer alla landsdelar till godo på någorlunda lika illkor. De förordar därför bibehållet statligt huvudmannaskap. Men de vill

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 1 _. ._ 13

också ha en- fullständig sammanslagning av de båda nuvarande institutio- nerna. Till de remissinstanser som instämmer i detta. hör bl. a. Stockholms läns landsting och Musikaliska akademien. TCO liksom några andra fackli- ga organisationer uttalar sig mot en sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter. Svenska kommunförbundet och Svenska musikerförbun- det förordar att staten bibehåller huvudmannaskapet för regionmusiken. Överbefälhavaren m. fl. förordar att musikavdelningen i Stockholm förblir en statlig musikkår.

Skälen för mitt förslag: Bakgrunden till mina övergripande ställningstagan- den och mitt förslag till principbeslut har jag redovisat i de inledande avsnitten. Mina slutsatser i denna del avviker från kulturrådets på två punkter. För det första anser jag att det är nödvändigt att genomföra omorganisationen på ett samlat sätt. Förhandlingar och andra förberedel- ser i vilka både nuvarande och blivande huvudmän är inblandade kan inte genomföras successivt så som kulturrådet föreslår. Alltför många problem är gemensamma för att detta skall vara en lämplig eller praktisk lösning. Den andra punkten gäller regionmusikavdelningen i Stockholm. Med hän- syn till att avdelningen har och kommer att behålla omfattande uppgifter för försvaret och i statsceremoniella sammanhang bör den inte föras över till regional huvudman.

Liksom kulturrådet anserjag att det finns goda skäl för att nu samordna regionmusikens och Rikskonserters verksamhet och organisation både på central och regional nivå.

Det viktigaste syftet med det förslag till principbeslut som jag här lägger fram är emellertid att uppnå en regionalisering av regionmusikens och Rikskonserters verksamhet ute i landet. dvs. att överlåta ansvar och beslu- tanderätt till landstingen för en betydelsefull del av den nuvarande statliga musikverksamheten. Det är självklart att det är de nya huvudmännen som skall fastställa riktlinjer för och fatta beslut om den nya regionala musikor- ganisationen. Lika självklart är att det från statlig sida finns önskemål och rekommendationer om den verksamhet som landstingen tar över. Verk- samheten tillhör f.n. det statliga ansvarsområdet. Den är och förblir en viktig kulturpolitisk angelägenhet av stor nationell betydelse. Det är med dessa utgångspunkter somjag nu går över till att närmare behandla den nya organisationen, under huvudrubrikerna Den regionala musikorganisa- tionen och Den centrala musikinstitutionen. Tidsplanen och formerna för det fortsatta arbetet med omorganisationen återkommer jag till i avsnittet Genomförande.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 1 14

2.2. Den regionala musikorganisationen

2.2.1. Grunderför regional indelning

Mitt förslag: Verksamheten vid regionmusiken och den regionala delen av rikskonsertverksamheten skall överföras till en ny musikorganisa- tion med landstingen som huvudmän. De nya huvudmännen får själva avgöra vilken regional indelning som är lämplig. De kan därmed välja en regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna. Samverkan kan ske i olika former, såsom samarbetsavtal. delat hu-

vudmannaskap m.m. De nya huvudmännen har att själva besluta om detta.

Med Stockholms läns landsting. som inte berörs direkt av omorgani- sationen, bör staten träffa en särskild överenskommelse.

Utredningsförslaget: Kulturrådet behandlar regionaliseringen av regionmu— siken och den regionala delen av Rikskonserter som två separata frågor. Risken med en regionalisering av regionmusiken är enligt kulturrådet att musikutbudet inte längre får samma variation och bredd som det kan få med den nuvarande samlade organisationen med deSs regionbaserade pro- filering av ensemblerna. Kulturrådet menar att det måste vara ett självklart intresse för varje landsting att främja ett brett och varierat musikutbud genom ett rikt nationellt och internationellt utbyte. Landstingen bör därför vara angelägna om att konstnärligt utveckla de ensembler. som de övertar, så att dessa inte direkt dubblerar ensembler i angränsande län. Eftersom det är en stor, kulturpolitiskt betydelsefull resurs som överförs bör staten enligt kulturrådet överväga att ställa som villkor för överföringen att musi- kerna inte bara skall disponeras inom sin egen region.

Kulturrådet konstaterar också att en regionalisering av regionmusiken inte behöver följa modellen ett landsting — en regionmusikavdelning. Där ett samarbete är naturligt kan det mest ändamålsenliga vara ett delat huvudmannaskap för två eller tre avdelningar. Det kan också på vissa håll bli aktuellt att dela huvudmannaskapet mellan landsting och primärkom- muner. Kulturrådet föreslår att landsting eller, om så är lämpligt, även vissa primärkommuner skall erbjudas att överta huvudmannaskapet för enstaka avdelningar eller grupper av avdelningar. Villkoren för övertagan- det skall knytas till den s.k. basresurs som kulturrådet föreslår.

Kulturrådet kommer även in på de särskilda svårigheter att uppnå en rimlig regional rättvisa som uppstår, framför allt i Gävleborgs och Kalmar län eftersom dessa saknar regionmusikavdelning. Samtliga landstingsom- råden bör enligt rådet tillförsäkras en basresurs.

För Malmö och Göteborgs kommuner. som står utanför landstingsindel- ningen, är det enligt kulturrådet lämpligt att diskutera samverkan med

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 1 . 15

..:3 'i'. - i

omgivande landsting. Ett delat huvudmannaskap för en eller flera region— musikavdelningar, i vilket de båda kommunerna ingår, är också tänkbart.

Kulturrådet föreslår att regionaliseringen av Rikskonserter skall gå till på samma sätt som för regionmusikavdelningarna. De nya huvudmännen — enskilda landsting, landsting i samverkan eller landsting och primärkom- muner — erbjuds att disponera de resurser som nu går till rikskonsertverk- samheten i resp. region.

Remissinstanserna: Huvudfrågan vid rcmissbehandlingen av förslagen har varit regionalisering eller fortsatt statligt ansvar. Flera remissinstanser är emot en regionalisering med motiveringen att denna kan motverka en förnyelse och utveckling av den musikaliska repertoaren. Udda musik— genrer. som redan har svårt att göra sig gällande, även på riksplanet, skulle möta ännu större svårigheter.

Endast ett fåtal av de remissinstanser. som stöder förslaget om en regionalisering, har några särskilda synpunkter på den regionala indelning- en av den nya organisationen. I allmänhet har de inte haft något att invända mot kulturrådets synpunkter i denna fråga.

Skälen för mitt förslag: De nya huvudmännen kommer att få överta en organisation med en fungerande verksamhet och ett stort antal kunniga och engagerade människor med rik erfarenhet av musiklivet i olika regio- ner. Det är viktigt att denna både konstnärligt och kulturpolitiskt värde- fulla resurs utnyttjas på rätt sätt. En nyckelfråga är den regionala indel- ningen av den nya organisationen. Som kulturrådet framhåller bör en regionalisering inte leda till att varje landsting bygger upp en organisation som isolerar sig, vare sig gentemot omgivande landstingsområde eller gentemot omvärlden på ett vidare nationellt eller internationellt plan. Den regionala organisation som regionmusiken och Rikskonserter nu har. är uppbyggd av enheter som arbetar över rrrer än ett län. Det finns i den nuvarande organisationen en bestämd uppfattning att ett län i allmänhet är en för liten enhet för den typ av organisation och verksamhet som det är fråga om. För egen del anserjag att de nya huvudmännen bör ha möjlighet att göra en regional indelning som bygger på samverkan över länsgrän- serna. Det kan vara viktigt att de olika enheterna inom den nya organisa- tionen får möjlighet att verka även utanför den egna regionen. Därför är det angeläget att undvika likriktning när det gäller enheternas musikaliska profil och användningsområde. De olika enheterna bör helst inte stöpas i samma form. De bör inriktas på att komplettera varandra, så att de kan delta i ett brett och varierat utbyte av konserter och musikupplevelser inom en större del av landet. ibland t.o.m. hela landet. Det gäller. som kulturrådet uttrycker det. att vid regionaliseringen behålla och utnyttja fördelarna av ett väl organiserat rikssamband.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 1 16

En regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna är motiverad också av ett annat skäl, nämligen för att olika regioner på ett någorlunda rättvist sätt skall kunna utnyttja resurserna. 1 den förestående omorganisationen är det särskilt viktigt att försöka åstadkomma största möjliga rättvisa mellan de län som redan har en musikavdelning inom regionmusiken och de län som inte har det — Kalmar och Gävleborgs län — samt mellan län med stora geografiska avstånd och mindre län. Detta måste göras på ett sätt som inte ställer organisationen inför alltför stora omflyttnings- och omställningsproblem. Med en samverkan över länsgrän- serna skulle de nuvarande musikavdelningarna inom regionmusiken inte behöva Splittras och inte heller flyttas. om inte berörda parter är eniga om detta. De resurser som finns i regionmusikens regionkanslier och region- kontoren inom Rikskonserter bör kunna fördelas på ett sätt som är rimligt. både med hänsyn till den regionala rättvisan och till kravet på en fungeran- de organisation och goda arbetsförhållanden.

Mina kontakter med företrädare för de nya huvudmännen har visat att det bland landstingen finns ett intresse av att den nya organisationen kan spela en roll inte bara inom sitt eget område. Givetvis är det i första steget viktigt att bygga upp en organisation som i fråga om musikalisk profil, verksamhetsformer m.m. passar det egna området. Men detta skall inte behöva vara något hinder för att den nya organisationen och de däri ingående enheterna också inriktas så att de passar in i en större helhet.

Redan nu finns erfarenheter av och konkreta exempel på samverkan inom en större region än ett landstingsområde. Exemplen visar både att en samverkan behövs och att det hos de nya huvudmännen finns en beredvil- lighet att ta ett sådant vidare ansvar. Det första exemplet är den samverkan som sker inom Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet som började sin verksamhet redan år 1979. Initiativet kom från Rikskonserters regionkon- tor i Göteborg. Stiftelsens uppgift är att utveckla och främja samarbetet kring musikfrågor i Västra Sverige. Göteborgs och Bohus läns landsting. Skaraborgs läns landsting och Göteborgs kommun står som stiftare medan Älvsborgs läns landsting är adjungerat i stiftelsens styrelse. Kulturrådet anser i sin rapport Regional musikpolitik att en gemensam västsvensk stiftelse är något att bygga vidare på när en regionalisering genomförs.

Ett liknande initiativ är på gång inom Kultur i Skåne. som är en organisa- tion för regionala och kulturpolitiska frågor. gemensam för landstingen i Malmöhus och Kristianstads län samt Malmö kommun. Där har under senare år de regionala musikfrågorna stått i centrum för den kulturpolitiska diskussionen. Till att börja med vill landstingen i Malmöhus. Blekinge och Kristianstads län tillsammans med Malmö kommun få möjlighet att göra en utredning som skall syfta till att skapa en ändamålsenlig organisation och samordning av de professionella musikresurserna i regionen.

[ båda dessa exempel samverkar alltså landsting med primärkommuner.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: ] 'wi-fl, . ”

Det bör också noteras att exemplen gäller Göteborgs och Malmö kom- muner som båda står utanför landstingen. '

Ett annat exempel. som tillkommit på gemensamt initiativ av Rikskon- serter och berörda landsting. är det regionkontori Falun/Gävle som svarar för rikskonsertverksamhet inom Gävleborgs och Kopparbergs län. De båda landstingen bidrar tillsammans med hälften av personalkostnaderna vid regionkontoret. Rikskonserter har arbetsgivaransvaret för de anställda och skjuter till huvuddelen av produktionsmedlen men får också visst bidrag till dessa från landstingen.

De nya huvudmännen får själva besluta om omfattningen och formerna för samverkan. Denna kan göras mer långsiktigt bindande genom att hu- vudmannaskapet för en del av den nya regionala musikorganisationen delas mellan flera landsting eller mellan landsting och primärkommuner. Men samverkan kan givetvis också ske genom samarbetsavtal. Detta är frågor som får övervägas under det förberedelse- och förhandlingsarbete som tar vid sedan principbeslutet fattats.

Önskemålet om en regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna leder till att alla landsting blir berörda av arbetet med omor- ganisationen, inte bara de som nu har en del av den statliga organisationen inom sitt område. Det enda undantaget är Stockholms läns landsting. Staten bör. somjag redan nämnt och somjag återkommer till närmare i det följande behålla ansvaret för regionmusikavdelningen i Stockholm. I det läget anserjag det lämpligt att även rikskonsertverksamheten i Stockholms län blir kvar under statligt ansvar. Frågan om anknytningen av Stockholms musikavdelning och rikskonsertverksamheten i Stockholms län till den nya centrala musikinstitutionen återkommer jag till senare ( avsnitt 2.3.2 ). Jag förordar att en särskild överenskommelse träffas mellan staten och Stock- holms läns landsting om utnyttjandet av de statliga musikresurserna inom landstingets område. En ganska stor del av de statliga musikresurserna kommer nämligen liksom nu att kunna användas för uppgifter inom det allmänna musiklivet. i skolor, i föreningssammanhang och vid offentliga konserter. Även om Stockholms läns landsting inte kommer att ha ansva- ret som huvudman för en egen regional musikorganisation har landstinget ett fortsatt ansvar för att länets musikbehov tillgodoses. att de statliga musikresurserna i länet utnyttjas för detta ändamål och att arrangörerna inom länet kan göra detta på samma villkor som kommer att gälla för landet i övrigt.

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr I

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 1 18

2.2.2. Uppgifter

Mitt förslag: För att klargöra uppgifterna för den nya regionala musikor- ganisationen behövs en regional musikpolitisk planering som utgår från musiklivets totala situation inom regionen. l planeringen bör beaktas att den nya regionala organisationen byggs upp för att fullfölja regionmusi- kens uppgifter på det regionala planet och den regionala delen av Rikskonserters verksamhet. Att planeringen utgår från musiklivets to— tala situation innebär emellertid att den bör ha betydligt vidare syften. Bl.a. bör den klargöra situationen och behovet av insatser för frilans- ande musiker och för arrangörsverksamhet.

Fem regionala ensembler. nämligen de nuvarande musikavdelningar— na i Boden, Östersund. Linköping. Uddevalla och Karlskrona bör. tillsammans med den statliga musikkåren i Stockholm. få ansvaret för att tillgodose behovet av tjänstemusik för försvarets myndigheter inom ] var sin räjong.

Utredningsförslaget: Enligt kulturrådet bör statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet börja förhandla efter det att riksdagen fattat beslut om en regionalisering. Vidare förutsätter kulturrådet att rådet som tillsyns- myndighet bör följa förberedelsearbetet och även medverka i förhandlings- arbetet.

Som villkor i förhandlingsarbetet bör enligt kulturrådet gälla att lands- tingen tagit ställning till en långsiktig målsättning för den regionala musik- pölitiken som ett led i regionens samlade kulturpolitik. Vidare föreslår rådet att landstingen skall redovisa en organisationsplan med ett utveck- lingsprogram för den regionala musikpolitiken. som bl.a. innefattar an- svarsfördelning. uppgifter samt organ för samplanering och samverkan. Rådet sammanfattar sitt förslag på följande sätt. Figuren är hämtad från rapporten Regional musikpolitik (s. 322).

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 1

Vem skall göra vad?

19

Musikpolitiska uppgifter på länsplanet inorn sektorn produktion, uppsökande information, utläggning av kulturprogram, musikförmedling, arrangörsutbildning o.d.

A rbetsuppgifter

"Regionalt samspel" Utveckling och planering

Ständig kontakt med riksutbud från IRK/det nya centrala stödorganet Samplanering med övriga län

Produktionsuppgifter: förskola, skola. uppsökande konserter i försvaret. vård- institutioner, förenings- livet

Pilotprojekt av riksintresse Riksproduktioner med regio- nala krafter Turnéläggning inom länet Information om kulturprogram med musik, utbudskatalog, utbudsdagar Aktivt publikarbete av den typ 1 ex Skådebanan bedriver

Utbildning av arrangörer och "animatörer" som kan inspirera till ökat musik- intresse

Offentlig arbetsförmedling (statlig)

Musikerförbundets förmedling (organisationsförm)

KONTAKTVÄGAR ————-ALLTID ÖPPNA .—

———> KONTINUERLIGT

AKTIVT UPPSÖKANDE

registrerar alla arrangörer A — D + alla artister kat 1. Samverkar

med alla parter

Möjliga arrangörer av program med musik

A. B.

[[ Ill

Förskolor, skolor Permanenta konsertarrangörer (hela året el i "festivaler". musik- veckor etc) Ex orkesterinstitutioner SOK-föreningar jazzklubbar, musikforum ev allsköns musik i tex folkets hus/ park, restauranger, pubar etc Tillfälliga musikarrangörer Studieförbund (lokalavd), föreningar, samfund, folkhögskolor (även kort- kurser). värdinstitutioner, försvaret. kultumåmndema (även biblioteken). lokalradion Amatörgrupper som behöver stöd av instruktörer. stämledare, "inspiratörer" Ex körer, RSAO-orkestrar, jazz, pop/ rockgrupper. folkmusikanter

Möjliga medverkande Professionella upphovsmän, artister. amatörin- struktörer. "programproducenter", konsulter (de flesta frilansare) fast anställda i orkestrar, regionmusik lcke professionella Elever under utbildning (även som praktikanter)

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissyttranden innehåller synpunkter på uppgifterna för den nya regionala musikorganisationen. Malmöhus läns landsting framhåller att reformen inte bara får leda till att landstingen övertar en verksamhet som staten hittills svarat för. Den regionala musik- politiken måste enligt landstinget ses som en utveckling av de kulturpoli- tiska insatserna. LO saknar förslag till aktivt publikarbete. Rikskonserter anser att det är viktigt för den kulturpolitiska och konstnärliga utveckling- en att den nya organisationen får stora möjligheter att engagera frilansmu- siker. Även Svenska musikerförbundet pekar på behovet av att resurserna för frilansmedverkan ökar. dock utan att antalet fast anställda minskar.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 20

Skälen för mitt förslag: Ett viktigt skäl för att omorganisera regionmusiken och Rikskonserter på det sätt jag förordar är att detta ger betydligt bättre förutsättningar än hittills för en självständig och heltäckande regional musikpolitik, Därför är det lämpligt att landstingen innan de övertar hu- vudmannaskap och ansvar för en ny regional musikorganisation engagerar sig för att göra en regional musikpolitisk planering. Arbetsuppgifter och arbetssätt för den nya organisationen bör bestämmas med ledning av en sådan planering.

Jag använder begreppet regional musikpolitik på samma sätt som kultur- rådet gör i sin huvudrapport. I ett avsnitt av rapporten går kulturrådet igenom vad det är för frågor som måste beaktas i ett regionalt musikpoli- tiskt utvecklingsarbete. Jag skall här nämna några. Arbetet bör leda fram till ett handlingsprogram med klara musikpolitiska prioriteringar. Det bör utgå ifrån en kulturpolitisk helhetssyn och ha som mål att utveckla ett musikliv som fungerar för människor i olika miljöer och med olika levnads- villkor. Bl.a. av detta skäl bör musikutbudet präglas av bredd och mång- fald och ge utrymme också åt den musikaliska repertoar och de musik- former som i dag har svårt att hävda sig inom de etablerade orkesterinstitu- tionerna. ] arbetet bör ingå en inventering av alla de parter eller intressen- ter som finns inom regionen och som kan spela en roll för musiklivets utveckling. Det gäller politiska organ och beslutsfattare på olika nivåer, musiker på olika områden. både yrkesutövande och fritidsverksamma, andra konstnärligt och pedagogiskt verksamma (tonsättare. musikskapare i övrigt. musiklärare m.fl.) organisatörer, arrangörer. informatörer i skif- tande uppgifter. som finns både i samhällsorgan och i organisations- och föreningslivet. En viktig delav arbetet består i att åstadkomma ett samspel eller en fungerande arbetsfördelning mellan olika parter. främst mellan samhällsorgan och frivilliga organisationer, som garanterar de olika par- terna självständighet, utnyttjar de krafter som redan finns tillgängliga och bygger vidare på redan etablerade kontakter.

På de flesta håll i landet är redan ett regionalt utvecklingsarbete av detta slag i gång. På några håll har det kommit ganska långt. Det finns alltså material att bygga vidare på i det fortsatta arbetet.

Innehållet i och formerna för samverkan mellan den regionala musikor- ganisationen och det statliga organ som enligt mitt förslag skall finnas på central nivå bör också behandlas i detta sammanhang. På flera områden. t. ex. det musikpolitiska och konstnärliga utvecklingsarbetet, måste det bli fråga om ett delat ansvar och ett nära samspel mellan den regionala och centrala nivån. Arbetet med att bestämma det centrala organets ansvar och uppgifter kommer att pågå parallellt med diskussionerna om den regionala organisationen. Jag återkommer i det följande till mina förslag om den centrala musikinstutitionen ( avsnitt 2.3.1 -2.3.3).

I samband med de kontakter som jag har haft med företrädare för landstingen under arbetet med detta förslag har vi uppmärksammat några

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 1 _ . . 21 av uppgifterna för den nya regionala musikorganisationen. Det gäller för det första musikuppgifterna för försvaret. för det andra situationen för frilansmusikerna och för det tredje arrangörsledet som är det samlingsbe- grepp som kulturrådet använder för alla de föreningar. institutioner. grup— per eller enskilda organisatörer som tillfälligt eller mer kontinuerligt funge- rar som förmedlande länk mellan musiker och publik.

Som redan tidigare framgått föreslår jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet att staten skall ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret. Häri ingår både ansvaret för att bevara och utveckla de militärmusikaliska traditionerna och de löpande uppgifterna för försvaret i form av ceremonimusik (musik vid statsbesök etc.). högvaktsmusik och tjänstemusik vid försvarets myndigheter. Det musikutbud i övrigt i form av s.k. interna konserter som försvaret också har intresse av, har jag då inte räknat in. lnterna konserter inom försvaret är att likställa med vilka andra musikframträdanden som helst i civila sammanhang och bör också kunna göras av vilken regional ensemble som helst.

Mitt förslag beträffande de löpande uppgifterna för försvaret innebär att huvudansvaret för ceremoni- och högvaktsmusik bör ligga på den musik- kår i Stockholm som enligt vad jag också föreslår skall kvarstå under statligt ansvar. Den återstående uppgiften. dvs. tjänstemusik vid försva- rets förband och skolor, bör efter omorganisationen ligga på den statliga musikkåren i Stockholm jämte fem regionala ensembler som i nuvarande organisation är musikavdelningarna i Boden. Östersund, Linköping, Ud— devalla och Karlskrona. Enligt beräkningar som har gjorts för försvarets räkning behövs tjänstemusik vid sammanlagt 700 speltillfällen. vilket mot- svarar ett årligt behov av åtta speltillfällen per förband och ett per skola. Uppgiften bör fördelas mellan Stockholms-kåren och de regionala ensem- blerna genom att landet delas in i räjonger. Jag återkommer i det följande till vilka medel som staten bör ställa till förfogande för att kunna utnyttja de berörda ensemblerna för dessa ändamål och hur medlen bör fördelas.

Situationen för frilansmusiker måste uppmärksammas i samband med den omorganisation som förestår. Med frilansmusiker menarjag då alla de yrkesutövande musiker som finns i musiklivet utanför institutionerna, både som sångare och instrumentalister. som solistiskt verksamma eller som ensemblemusiker och som verkar inom de musikaliska genrer och arrangörsgrupper som är kulturpolitiskt intressanta. Det kan finnas en risk för att regionaliseringen missgynnar frilansmusikerna genom att intresset ute i regionerna i första hand dras till de fasta ensemblerna och deras roll och uppgifter. Skillnaderna mellan frilansmusiker och fast anställda musi- ker när det gäller sysselsättnings- och utkomstmöjligheter. kan fördjupas. Kulturrådet. som undersökt frilansmusikernas situation i det regionala musiklivet. bl. a. genom en enkät. konstaterar att skillnaderna redan nu är stora. Situationen för frilansmusikerna har enligt kulturrådet förvärrats de senaste åren. Antalet arrangemang hotar att stagnera eller minska alltefter-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 1 'n

'.;—

som arrangörerna får allt större ekonomiska svårigheter. Många engage- mang sker till gager under miniminivån i träffade avtal. Musikerna får ofta sköta sitt kontakt- och arrangörsarbete själva.

En av de iakttagelser som kulturrådet gör efter sin genomgång av musik- livet som arbetsmarknad är att det krävs förändringar i arrangörsledet för att sysselsättningsläget och engagemangsmöjligheterna, särskilt för frilans- musikerna, skall kunna bli bättre. Att förstärka och utvidga arrangörsnätet är viktigt inte bara för frilansmusikernas del utan för att det överhuvudta- get skall bli möjligt att komma vidare och lyckas bättre med publikarbetet. Därför är enligt kulturrådet arrangörsverksamheten en nyckelfråga för musikpolitiken under 1980-talet. Jag kan instämma i detta. Det finns behov av fler arrangörer. Men verksamheten kan stödjas även på andra sätt. Jag återkommer i det följande till behovet av att se över systemet för arran- görsavgifter. Det är också viktigt att fördela ansvaret för de olika uppgifter som ingår i arbetet med musikproduktion på ett sätt som stärker arrangörs- ledet. Kulturrådet beskriver produktionsarbetet som en rad åtgärder i en produktionskedja som börjar med programidén och slutar med genomfö- rande och uppföljning. Jag delar kulturrådets uppfattning att det inte är rimligt att lägga ansvaret för hela produktionskedjan på ett fåtal anställda producenter. lnflytandet över produktionsarbetet och därmed över musi- kaliska och musikpolitiska prioriteringar av betydelse för hela musiklivet bör spridas. Arrangörsuppgifterna. det sista ledet i produktionskedjan, bör lyftas fram. Möjligheterna att bygga på medverkan från redan tillgängliga krafter inom musiklivet. inom pedagogisk verksamhet och inom förenings- livet bör kunna utnyttjas bättre.

Dessa enligt min mening viktiga frågor bör övervägas i det musikpoli- tiska planerings- och utvecklingsarbetet jag nyss talat om. De nya huvud- männen får med utgångspunkt från situationen inom sin region avgöra vad som behöver göras. [ detta sammanhang kan kulturrådets material och iakttagelser komma till nytta. Jag förordar också att vissa statliga medel skall kunna utgå för åtgärder som förbättrar frilansmusikernas situation och förstärker arrangörsledet. Jag återkommer till detta i avsnittet 2.2.4 Resurser.

En fråga som aktualiserats i detta sammanhang är studieförbundens möjligheter att använda sina statsbidrag till kulturverksamhet för att anlita regionmusiken i interna konserter eller andra amatörkulturella aktiviteter. [ prop. 1980/81: 127 om folkbildning m. m. framhöll dåvarande utbildnings- ministern betydelsen av att en positiv samverkan äger rum mellan amatör- kulturella aktiviteter inom studieförbunden å ena sidan och olika kulturin- stitutioner å den andra. För detta krävs enligt den nämnda propositionen dels att kulturinstitutionerna ser som sin uppgift att nå de grupper av amatörer som ägnar sig åt kulturellt skapande, dels att studieförbunden använder sig av institutionernas utbud av kulturprogram och aktiviteter. Enligt min mening är det angeläget att utvidga möjligheterna till samarbete

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 1 23

och att undanröja eventuella hinder för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag återkommer i det följande till två andra frågor som kulturrådet tar upp i sammanhanget och som också har att göra med musiklivet som arbetsmarknad, nämligen arbetsförmedlingen på musikområdet och förhål- landena när det gäller arbetsgivartillhörighet och arbetsgivarsidans organi- sation ( avsnitt 2.3.1 och 2.2.3 ).

2.2.3. Verksamhetsform

Mitt förslag: De nya huvudmännen skall själva bedöma vilken verksam- hetsform som är lämplig för den nya regionala musikorganisationen och därvid väga samman olika intreSsen och önskemål.

Utredningsförslaget: Kulturrådet tar upp frågan om ansvar och ansvarsom- råden i musikpolitiken. Bl. a. diskuteras innebörden i begreppen politiskt ansvar, ekonomiskt ansvar, ansvar för verksamhetens kvalitet och utveck- ling och ansvar för verkställighet och förvaltning.

En diskussion förs också om begreppet huvudman. Med huvudman menar utredningen det politiska organ som har huvudansvaret för en _ verksamhet, för dess bestånd och utveckling. t.ex. staten i fråga om regionmusiken och Rikskonserter. Utredningen diskuterar tanken på ett kombinerat statligt/regionalt huvudmannaskap för den nya regionala mu- sikorganisationen men ser få fördelar med detta.

Staten kan enligt kulturrådet inte ställa upp några villkor beträffande valet av verksamhetsform men däremot givetvis diskutera lämpliga verk- samhetsformer och framföra önskemål. Ett sådant önskemål är att de nya huvudmännen bör pröva verksämhetsformer som sprider inflytande och initiativ och där också organisationslivet kan utnyttjas. Kulturrådet disku- terar för- och nackdelar med direkt kommunal förvaltning resp. olika indirekta företagsformer som stiftelse. förening etc. Enligt kulturrådet bör en stiftelse eller en förening som drivs av allmänna medel och har kulturpo- litiska uppgifter. i princip stå helt öppen för offentlig insyn.

Remissinstanserna: Det är bara ett fåtal remissinstanser som har syn- punkter på verksamhetsformen vid en regionalisering. Folkbildningsför- bundet, vissa länsbildningsförbund och Kalmar läns landsting framhåller emellertid att de uppgifter som i dag ligger på Rikskonserters regionkontor borde kunna överföras till länsbildningsförbunden.

Ifråga om huvudmannaskap ansluter sig de flesta av de remissinstanser. som förordar en regionalisering. till kulturrådets uppfattning om odelat regionalt huvudmannaskap. Bl.a. några landsting förordar stiftelseformen som den bästa lösningen.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 1 24

Skälen för mitt förslag: Självfallet skall de nya huvudmännen själva bedö- ma vilken vcrksamhetsform som det är lämpligt att välja för den regionala musikorganisationen. En del av de olika intressen och önskemål som då måste vägas samman har kulturrådet berört i sina rapporter. En del har kommit fram i samband med de kontakter som jag har haft under arbetet med detta förslag. Några harjag redan berört. Behovet av samverkan över länsgränserna harjag behandlat i avsnitt 2.2 . ]. Omfattningen och formerna för samverkan påverkar valet av verksamhetsform. Den nya organisatio- nens uppgifter har jag behandlat i avsnitt 2.2.2 som också innehåller synpunkter på hur organisationen bör fungera.

De flesta regionala institutioner på kulturområdet som bildats efter 1974 års kulturpolitiska beslut har formen av stiftelser. Även förvaltning direkt inom landsting förekommer i några fall. Direkt förvaltning kan inte väljas som företagsform om flera landsting eller landsting och kommuner gemen- samt skall driva verksamhet.

Kulturrådet tar inte ställning för någon bestämd verksamhetsform. ] stället för rådet en principiell diskussion om organisationsmodeller och styrformer och gör med ledning av denna diskussion vissa kommentarer om de olika verksamhetsformer som finns att välja mellan. Att sprida inflytande. initiativ och ansvar är enligt rådet särskilt viktigt i en organisa- tion som sysslar med musikpolitik, där så många genrer, intresseriktningar och värderingar är inblandade. Organisationen måste ha styrformer som klart anger vad som ingår i det politiska och ekonomiska ansvaret men också stor frihet att inom det givna uppdraget utforma verksamheten. Kulturrådet anknyter därmed till de allmänna resonemang som brukar föras när det gäller verksamhetsform för institutioner med konstnärlig verksamhet. Samtidigt anser rådet att den nya regionala musikorganisa- tionen bör arbeta öppet på ett annat sätt än många kulturinstitutioner gör. öppet både för offentlig insyn och för inflytande från fältet. Detta gäller särskilt det musikpolitiskt angelägna arrangörsarbetet. den uppsökande verksamheten i föreningsliv och vårdinstitutioner och det aktiva publikar- betet i olika miljöer. Här bör folkbildningsorganisationerna. andra delar av det fria organisationslivet samt grupper och enskilda med funktioner utan- för organisationen kunna få självständiga uppgifter och spela en viktig roll.

Enligt min mening bör kulturrådets principiella diskussion liksom kom- mentarerna i anslutning till denna vara av intresse vid valet av verksam- hetsform för den nya regionala musikorganisationen. Diskussionen bör också kunna ge viss vägledning för besluten i denna fråga.

Ett önskemål som jag anser det angeläget att framhålla är att verksam- hetsformen för den nya organisationen blir så enhetlig som möjligt. Skälet är att en enhetlig verksamhetsform underlättar samverkan både inom organisationen och med andra kulturinstitutioner.

Ett problem som enligt kulturrådet bör lösas i samband med den förestå- ende regionaliseringen och omorganisationen av regionmusiken och Riks-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 1 _ 35

konserter är arbetsgivarsidans organisation på kulturområdet. Den nuva- rande ordningen är enligt kulturrådet otillfredställande. inte minst för musikområdet. Att arbetsgivarsidan är splittrad kan enligt rådet försvåra den positiva utveckling som regionaliseringen syftar till. Kulturrådet anser det orimligt att längre låta Teatrarnas riksförbund. som är anslutet till Svenska arbetsgivareföreningen. ha ett förhandlingsansvar för institutio- ner som finansieras av stat. landsting och kommuner och som styrs av kulturpolitiska mål.

Frågan om arbetsgivartillhörighct för kulturinstitutioner som är stats- ägda företag har också varit uppe i riksdagen. Jag erinrar om att riksdagen under 1982/83 års riksmöte beslutat att statsägda företag inte skall tillhöra Svenska arbetsgivareföreningen.

Jag delar kulturrådets uppfattning om behovetav en mer samlad arbets- givarorganisation på kulturområdet än vad vi nu har. Denna fråga bör kunna behandlas bl.a. i samband med överläggningar mellan befintliga arbetsgivareorganisationer inom stat. kommun och landsting.

2.2.4. Resurser

Mitt förslag: Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser. Här anges dessa i belopp som är hämtade från eller relaterade till nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84. Resurserna, totalt 142 milj. kr.. fördelas så att 110 milj. kr. skall utgöra det statliga bidraget till den regionala musikorganisationen. l bidraget ingår medel för att täcka kostnaderna för musik i försvaret genom berörda regionala ensembler. Vidare ingår medel för att förstär- ka resurserna för musikverksamhet i vissa län samt för utjämnings- och stimulansåtgärder inom det fria musiklivet. Den största delen av bidra- get motsvarar baskostnaderna för personal. lokaler. resor och trakta- menten samt produktions- och verksamhetsmedel. Den närmare fördel- ningen av det statliga bidraget görs i förhandlingar mellan staten och de nya huvudmännen.

Staten skall under övergångsperioden före omorganisationen i vanlig ordning pröva lokalfrågorna.

Det framtida Statsbidraget fastställs efter årliga överläggningar mel- lan staten och Landstingsförbundet. Någon kostnadsövervältring till landstingssektorn skall inte ske.

Utredningsförslaget: Kulturrådet föreslår att staten och de nya huvudmän- nen avtalar om en gemensam s. k. basresurs. Den princip som rådet tilläm- par vid beräkningen av den statliga andelen av basresursen är att vaije ny regional enhet skall tillföras sin del av de nuvarande lönekostnaderna. rese- och traktamentskostnaderna. lokalkostnaderna och verksamhets-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 1 26

medlen. De centrala resurser. framför allt från Rikskonserter, som nu används i den regionala verksamheten. skall fördelas och ingå i basresur- sen. Kulturrådet föreslår vidare att den regionala parten tillskjuter medel till basresursen att användas för musikpolitiskt utvecklingsarbete. Någon fast procentsats för den regionala partens andel föreslås emellertid inte. Både staten och den regionala parten skall förbinda sig att genom årlig pris- och löneomräkning upprätthålla realvärdet av den gemensamma basresur- sen.

Remissinstanserna: Många remissinstanser är som redan nämnts positiva till kulturrådets förslag om regionalisering endast om statens bidrag bibe- hålls på minst nuvarande nivå och om bidragets värdebeständighet garan- teras. Malmöhus läns landsting framhåller att även om utredningen inte vill ange en fast procentsats för landstingens andel av basresursen så torde det vara nödvändigt att precisera några olika nivåer i förhandlingsarbetet. Örebro läns landsting vill inte att landstingens insatser skall sättas som villkor för ett regionalt övertagande. Insatserna skall i stället motiveras av de olika landstingens egna musikpolitiska program. Statskontoret anser att idén om en basresurs bör vidareutvecklas till ett mera schabloniserat statsbidragssystem för alla typer av regional och lokal kulturverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Anslaget till rikskonsertverksamheten för budget- året 1983/84. bortsett från det belopp som anvisats i tilläggsbudget ll. uppgår till 40582 000 kr. Härtill kommer arrangörsinkomster som enligt uppgift kan beräknas till 6,0 milj. kr. Arrangörsinkomster i samband med verksamhet, i vilken regionmusiken medverkar. ingår då inte.

Till regionmusiken är för samma budgetår anvisat ett anslag av 89 638 000 kr. Beräknade intäkter för skolkonserter, interna och offentliga konserter är 4188000 kr. För musik inom försvaret och vid statsceremo- nier uppgår intäkterna till 14672 000 kr. Motsvarande belopp finns budge- terat under fjärde huvudtiteln.

I årets budgetproposition anmälde jag att statens kulturråd på uppdrag av regeringen har utrett regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten. Jag meddelade också att jag avsåg att under våren 1984 återkomma med förslag i dessa frågor. Med hänsyn härtill är huvudförslaget inte tillämpat vid beräkningen av anslagen för budgetåret 1984/85 till rikskonsertverksamhet och till regionmusiken.

Som jag tidigare har angett beräknar jag det totalbelopp som står till förfogande för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter till 142 milj. kr., vilket motsvarar de båda nuvarande anslagenjämte 11.8 milj. kr. för musik inom försvaret. Beloppen, även de som jag fortsättningsvis anger, är hämtade från eller relaterade till nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84. För kommande budgetår görs en omräkning av belop- pen enligt de regler som tillämpas i det statliga budgetarbetet.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 1 . _ 27

I den statliga insatsen för den nya regionala musikorganisationen ingår några olika delbelopp som är avsedda att användas för speciella syften. Ett av dessa är ersättningen av försvarsmedel för uppgifterna för försvaret. ] denna fråga harjag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Under perioden fram till det att omorganisationen genomförs bör medel från fjärde huvudtiteln stå till regionmusikens förfogande på samma sätt och i samma omfattning som nu. Detta betyder en årlig insats av i runt tal 14.7 milj. kr.

Försvarets behov av tjänstemusik kommer att minska i omfattning. Därför bör den årliga insatsen från försvarsbudgeten efter omorganisa- tionen också kunna minska. Jag beräknar att behovet av försvarsmedel uppgår till 11.8 milj. kr.

Som jag redan tidigare har förordat bör uppgifterna för försvaret delas

. mellan regionmusikavdelningen i Stockholm. som förblir en statlig ensem- ble, och fem regionala ensembler som i nuvarande organisation är musik- avdelningarna i Boden. Östersund. Linköping. Uddevalla och Karlskrona. Deras åtaganden gentemot försvaret och medelsfördelningen mellan dem bör regleras genom särskilda avtal. dels med Stockholmsavdelningen. dels med de berörda nya huvudmännen. Därvid bör prövas vilken lösning för Gotlands kommun som är mest praktisk. Sammantaget bör de angivna ensemblerna svara dels för tjänstemusik vid förband och skolor vid ca 500 speltillfällen årligen, dels för musik vid statsceremonier vid ca 200 speltill- fällen per år. Fördelningen av dessa speltillfällen fastställs i de särskilda avtalen. Jag räknar med att Stockholmsavdelningen skall svara för huvud- delen av de speltillfällen som avser musik vid statsceremonier och dessut- om för ca 25 % av antalet speltillfällen som avser tjänstemusik vid förband och skolor. Av försvarsmedlen beräknarjag att 3,3 milj. kr. skall avdelas för Stockholmsavdelningen. Återstoden. 8,5 milj. kr.. bör fördelas mellan de angivna regionala ensemblerna i förhållande till deras åtagande. Om åtagandena förändras bör de särskilda avtalen kunna justeras. Detta kan lämpligen ske i samband med de årliga överläggningar om det statliga bidraget till den regionala musikorganisationen som jag förordar.

De särskilda avtalen om uppgifterna för försvaret bör gälla t. v. med en uppsägningstid om två år. Staten bör dock förbinda sig att den statliga insatsen till de berörda regionala ensemblerna skall vara oförändrad under den första femårsperioden sedan avtalen trätt i kraft.

Ett syfte med den statliga insatsen för den nya regionala musikorganisa- tionen är att uppnå en bättre och rättvisare fördelning mellan olika regioner av det statliga stödet till musikverksamhet än vad vi nu har. Några av de landstingsområden som är underförsörjda vad gäller resurser för musiker och/eller lokaler för musikverksamhet bör få en särskild förstärkning. Gävleborgs och Kalmar län. som inte har någon regionmusikavdelning inom sitt område, bör i första hand få del av denna förstärkning. Det belopp jag beräknar för Gävleborgs län är 1 020000 kr. och för Kalmar län

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 1 28

1410000 kr. I övrigt förordar jag en särskild förstärkning i Värmlands län som har en musikteater utan egna musikerresurser. För detta beräknarjag 780000 kr. Slutligen anserjag det angeläget att ge ett ytterligare tillskott till musikresurserna i Norrland. Detta tillskott beräknar jag till 1540000 kr. Av denna summa föreslår jag att 1040000kr. går till Norbottens län och 500000 kr. till Västernorrlands län. Jag räknar med att dessa förstärkning- ar. sammanlagt 4750000 kr., gör det möjligt att i de berörda regionerna sammantaget öka antalet musiker med ett 30-tal tjänster.

1 övrigt räknar jag inte med någon ökning av antalet musiker. Detta innebär att det är högst 480 musikertjänster. fördelade på 21 musikavdel- ningar (samtliga avdelningar utom musikavdelningen i Stockholm) som förs över till den nya regionala musikorganisationen. Om det i de kom- mande förhandlingarna mellan staten och de nya huvudmännen skulle visa sig befogat att göra någon mindre justering av antalet musiker bör detta kunna godtas. Justeringen får då göras inom den mcdelsram som står till förfogande.

Lokalsituationen för de nuvarande regionmusikavdelningarna ute i lan- detär ojämn. På flera håll har musikavdelningarna fullgoda. nya lokaler. på andra håll. exempelvis Sollefteå. Västerås. Örebro och Kristianstad, har de kvar provisoriska lokaler eller lokaler i behov av upprustning. På fyra orter är lokalerna statsägda och på de övriga kommunala eller privatägda förhyrningar. Lokalsituationen återspeglas i de hyreskostnader som beta- las över anslaget till regionmusiken. Under övergångsperioden före omor- ganisationen och så länge staten har kvar ansvaret för musikverksamheten ute i landet bör lokalfrågorna prövas på samma sätt som hittills. Strävan bör vara att före förändringen av huvudmannaskapet lösa så många som möjligt av lokalproblemen. Detta betyder att staten bl. a. i samband med det årliga statliga budgetarbetet prövar frågan om byggnadsåtgärder och andra lokalförändringar. De hyreshöjningar som föranleds av olika lokal- förbättringar följs sedan upp genom en höjning av anslagen för lokalkost- nader i den statliga budgeten. Eventuella lokalproblem som finns kvar i samband med att nya huvudmän tar över verksamheten får lösas i de avtal som först skall träffas mellan staten och de nya huvudmännen.

Ett annat syfte med den statliga insatsen för den regionala musikorgani- sationen är att stimulera de nya huvudmännen att göra insatser till stöd för det fria musiklivet i sitt område. Under avsnittet Uppgifter har jag redan varit inne på detta och då särskilt nämnt behovet av att förbättra frilansmu- sikernas situation och förstärka arrangörsledet. Enligt uppgifter hämtade ur kulturrådets huvudrapport stöder landstingen f.n. musiklivet med totalt ca 15 milj. kr. Därav går ca 8,5 milj. kr. till studieförbunden och 6,5 milj. kr. till musikverksamhet i övrigt. Jag anser det angeläget att dessa insatser för det fria musiklivet fortsätter. Det är också angeläget att utjämna de skillnader som finns i stödet mellan olika regioner. Därför föreslårjag att ett belopp, beräknat till 2.5 milj. kr., ställs till förfogande för olika stimu-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 1 ._ . 29

lans- och utjämningsåtgärder. Beloppet hör fördelas i de kommande för- handlingarna mellan staten och de nya huvudmännen.

Den återstående och största delen av den statliga insatsen för den regionala musikverksamheten. som alltså är det statliga bidraget till bas- kostnader för personal, lokaler. resor och traktamenten samt produktions- och verksamhetsmedel. beräknar jag till 94 250000 kr.. varav ca 3.4 milj. kr. kan beräknas vara en förstärkning för resor och traktamenten.

Vissa möjligheter bör finnas för enheter inom den regionala musikor- ganisationen att få stöd för att kunna turnera med en produktion utanför sitt eget område. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.3.1 .

Mina'beräkningar innebär att sammanlagt 110milj. kr. bör utgå som statligt bidrag till den regionala musikverksamheten. Ett förslag till fördel- ning av bidraget bör göras i samband med förhandlingarna mellan staten och de nya huvudmännen. Jag förutsätter att de avtal som då kan träffas också innehåller ett förslag om formerna för att anvisa det statliga bidraget.

Beträffande utvecklingen av det framtida statsbidraget förordar jag att bidraget fastställs efter årliga överläggningar mellan staten och Landstings- förbundet. Någon kostnadsövervältring till landstingssektorn skall inte ske, varken vid övertagandet eller därefter. De nya huvudmännen har rätt att anpassa verksamhetens omfattning efter det statliga bidragets reella värde. Eventuella värdeminskningar av det statliga bidraget bör inte ske utan att de nya huvudmännen får skälig tid och reella möjligheter att vidta de åtgärder som då blir nödvändiga.

Utöver det statliga bidraget till verksamheten kan de nya huvudmännen räkna med att verksamheten ger vissa inkomster genom att arrangörerna betalar avgifter. Tillsammans har regionmusiken och Rikskonserter f.n. arrangörsinkomster i storleksordningen 13 milj. kr.

Arrangörerna får vissa subventioner av statsmedel enligt grunder som ursprungligen fastställdes genom 1968 års riksdagsbeslut om rikskonsert- verksamheten (prop. 1968: 45. SU 114. rskr 263"). I stort innebär det nuva- rande stödet till arrangörsledet att regionmusiken och Rikskonserter kan tillämpa fasta arrangörspriser oavsett avstånd. Stödet till arrangörsledet är större vid skolkonserter och s.k. interna konserter, dvs. konserter inom föreningar. vid vårdinrättningar etc., än vid offentliga konserter.

Enligt min mening finns det anledning att under förberedelserna för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter också göra en översyn av det nuvarande systemet för arrangörsavgifter. En nackdel med det nuvarande systemet, som också kulturrådet tar upp i sin huvudrapport, är att arrangörsavgifterna är alltför beroende av om produktionen är sub- ventionerad eller inte. Detta missgynnar det icke- subventionerade utbu- det. bl.a. frilansmusiker och fria musikgrupper med inget eller begränsat samhällsstöd. En översyn av arrangörsavgifterna bör syfta till att skapa en bättre balans mellan stödet till produktionssidan å ena sidan och subven- tionerna till arrangörsledet å den andra och på så vis minska skillnaderna i

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 1 30

kostnader för den lokala arrangören mellan fast anställda musiker och ensembler och frilansande musiker och grupper. Enligt min mening är det angeläget att få till stånd ett så långt möjligt enhetligt system som går att tillämpa inom hela den nya organisationen och som kan vara vägledande när de nya huvudmännen bestämmer arrangörsavgifterna.

2.3. Den centrala musikinstitutionen

2.3.1. Uppgifter

Mitt förslag: Den centrala musikinstitutionen skall främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Uppgifterna skall anpassas efter regionala och lokala behov. Sammanfattningsvis skall den centrala musikinstitutionen ha följande uppgifter: egen musikproduktion. som också innefattar produktion av fonogram, internationella kontakter, utvecklingsarbete och fortbild- ning. konsult- och informationsverksamhet, samt administrativ service. Tyngdpunkten i verksamheten bör ligga på ett aktivt. musikpolitiskt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete med särskild inriktning på mu- sikverksamhet bland barn och ungdom och i nya publikgrupper.

Utredningsförslaget: Regeringens uppdrag till kulturrådet gällde regionmu- sikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten. Enligt direktiven behövde kulturrådet inte göra något detaljerat förslag om hur ett centralt organ på musikområdet skulle se ut vid en regionalisering. Denna uppgift skulle i stället överlåtas på en organisationskommitté. I sin rapport Regional musikpolitik begränsar sig kulturrådet till vissa principiella syn- punkter.

Kulturrådet anser det självklart att ett centralt organ behövs också i ett läge med en utvecklad regional musikpolitik. Det bör ha som huvuduppgift att utifrån riktlinjerna i den statliga kulturpolitiken stimulera det regionala och lokala musiklivet. De allmänna riktlinjer som gäller för den hittillsva- rande rikskonsertverksamheten bör gälla även för det nya organet. Detta innebär krav på bredd och mångfald i fråga om musikrepeitoar och former för musikutbudet. Det innebär också att det nya organet, som kulturrådet uttrycker det, skall vara ett stödorgan och inte ett organ som styr musikli- vet efter någon egen konstnärlig eller musikpolitisk linje.

Kulturrådet anser att ett mer regionaliserat ansvar för musikverksamhe- ten ute i landet ändrar förutsättningarna för och förväntningarna på det centrala organet. Omfattningen av och uppgifterna för det nya organet bör därför prövas noga. Utgångspunkten bör vara att det nya organet skall byggas upp för att svara mot redovisade behov i den regionala och lokala

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85:l , _ 31

musikpolitiken. En jämförelse med Riksutställningar är enligt kulturrådet intressant att göra.

Som första punkt i sin uppräkning av uppgifter för det centrala organet nämner kulturrådet uppgiften att samla erfarenheter från hela landet från dem som sysslar med musik bland barn och ungdom. När det gäller musikproduktion föreslår kulturrådet att det centrala organet skall ha resurser för att kunna erbjuda ett riksutbud. dvs. medverkan av artister och ensembler i turnéer över hela landet eller i varje fall vissa landsdelar. - Kulturrådet nämner särskilt artister och ensembler från andra länder. Det nya organet bör alltså ha resurser för att kunna uppehålla de internationella kontakterna. Utvecklingsarbete och försöksverksamhet med social och pedagogisk inriktning. där musikens konstnärliga och kulturpolitiska kvali- teter kontinuerligt diskuteras och pedagogiska grepp prövas och redovisas. bör bli en av det nya organets viktigaste övergripande uppgifter. Fortbild- ning. bl.a. av musiker. bör vara en central uppgift. nära anknuten till utvecklingsarbetet. När det gäller fonogramproduktionen anser kulturrå- det bl.a. att denna till stor del bör bestå i inspelning av musik ute i regionerna. Konsult- och informationsverksamhet bör vara en fortsatt viktig uppgift för det centrala organet. Det kan också enligt kulturrådet vara lämpligt att det nya organet kan ge viss administrativ service.

Kulturrådet tar också upp frågan om namn på det centrala organet men ger inget förslag. Enligt rådet kan det ligga nära till hands att behålla namnet Rikskonserter men det finns också flera skäl för ett namnbyte. Frågan bör övervägas av organisationskommittén.

Remissinstanserna: I allmänhet stöder remissinstanserna kulturrådets prin- cipiella synpunkter på det centrala organets roll och uppgifter. Statskon- toret anser att beredningen av uppgifter för det nya organet bör samordnas med beredningen av frågan om kulturrådets framtida ställning. uppgifter och organisation. Svenska kommunförbundet förordar att delar av Riks- konserters huvudkontor omvandlas till ett stödorgan. Fonogramutgivning- en bör drivas av ett för ändamålet inrättat statligt bolag. Även andra remissinstanser anser att fonogramverksamheten bör vara fristående. Fle- ra remissinstanser betonar vikten av att det nya organet kan bedriva utvecklings- och försöksverksamhet med social och pedagogisk inriktning.

Skälen för mitt förslag: Jag har redan uttalat mig om hur jag ser på det fortsatta statliga ansvaret för musikverksamheten och den musikpolitiska utvecklingen i landet. Som ett uttryck för det statliga ansvaret bör det enligt min mening även i fortsättningen finnas en musikinstitution på central nivå.

Den centrala musikinstitutionen blir i vissa bemärkelser en ny institu- tion. Den får en ny roll i musiklivet. Även om uppgifterna liknar dem som i den nuvarande organisationen ligger på central nivå. ändras förutsättning-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 1 3”

arna för institutionens arbete. Jag delar alltså kulturrådets uppfattning att både förutsättningarna för och förväntningarna på en central institution ändras i och med att ansvaret för musiklivet ute i landet flyttas till regional nivå. Därför är det angeläget att den centrala institutionens roll. omfattning och uppgifter noga prövas och anpassas till de nya förutsättningarna och förväntningarna.

Arbetet med att utforma den centrala institutionen skall ingå som ett led i förberedelserna för omorganisationen av regionmusiken och Rikskon- serter. Det bör få ankomma på regeringen att besluta om formerna och riktlinjerna för arbetet med detta. I detta skede är jag beredd att göra endast en mycket översiktlig beskrivning av den nya institutionens upp- gifter, arbetsformer och organisatoriska uppbyggnad. Jag kommer bara att ta upp några centrala punkter som ledning för det fortsatta arbetet.

Mitt förslag till uppgifter för den centrala institutionen knyter an till kulturrådets principiella synpunkter i rapporten Regional musikpolitik. Jag tycker också att det kan vara berättigat att jämföra den nya institutionen med Riksutställningar. Den nya institutionen bör kunna verka som centralt stimulans- och utvecklingsorgan på musikområdet på liknande sätt som Riksutställningar gör för utställnings- och konstbildningsverksamheten.

I likhet med kulturrådet anser jag att tyngdpunkten i verksamheten bör ligga på det jag sammanfattningsvis kallar utvecklingsarbete. 1 ett aktivt och systematiskt utvecklingsarbete ingår många olika slags uppgifter som alla syftar till att påverka utvecklingen av musikverksamhet i olika sam- manhang. I uppgifterna ingår bl.a. att främja förnyelse och konstnärlig utveckling inom olika musikgenrer, att initiera verksamhet i nya former. att utarbeta läromedel och annat pedagogiskt material. att praktiskt utnytt- ja musikvetenskaplig eller annan forskning av kulturpolitiskt intresse. att samla. bearbeta och dokumentera kunskaper och erfarenheter som görs inom musiklivet både på det nationella och internationella planet. Den centrala institutionen bör ha resurser både för att bedriva egen verksam- het. exempelvis i form av försöksprojekt. och för att kunna upprätthålla ett brett kontaktnät med skolan. den kommunala musikskolan. förskolan. musikutbildningen. olika slags lärarutbildning, folkbildning och amatör- verksamhet samt med olika grupper av yrkesutövare på musikområdet. Liksom kulturrådet anser jag att det viktigaste inslaget i utvecklingsarbetet bör vara att stimulera och stödja arbetet med musik bland barn och ungdom och att hitta former för att bredda musikverksamheten till nya miljöer och publikgrupper.

Den nya institutionen bör kunna bedriva fortbildning av musiker. Lik- som kulturrådet anserjag att fortbildningen bör ses som en del av utveck- lingsarbetet.

I jämförelse med den nuvarande centrala verksamheten inom regionmu- siken och Rikskonserter är dctcnligt min mening framförallt på tre områ- den som den nya institutionens ansvar kan minska. nämligen administra- tion. fonogramverksamhet och samordningen av musikproduktionen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: 1 __1 33

En väsentlig del av de centrala administrativa uppgifterna både inom regionmusiken och inom Rikskonserter kommer i och med regionaliserin- gen att försvinna från den centrala nivån. Som kulturrådet föreslår kan det emellertid vara lämpligt att den nya centrala institutionen har kvar vissa administrativa serviceuppgifter.

Sedan början av 1970-talet ingår produktion och distribution av fono- gram. bl.a. med märket Caprice. i Rikskonserters verksamhet. Av ansla- get för budgetåret 1983/84 får 4950000 kr. disponeras för denna del av verksamheten. Medlen avser kostnaderna för den basorganisation inom Rikskonserter som svarar för produktion och distribution av fonogram- men. Utöver det egna anslaget kan Rikskonserter söka produktionsbidrag för sin fonogramutgivning från statens kulturråd som disponerar medel för sådana ändamål under anslaget Stöd till fonogramverksamhet. Under inne- varande budgetår har Rikskonserter fått bidrag från kulturrådet med 1750 000 kr. Rikskonserter har dessutom intäkter från sin fonogramutgiv- ning som nu är beräknade till 1.8 milj. kr. Den sammanlagda medelsramen för fonogramverksamheten uppgår således innevarande budgetår till 8,5 milj. kr. Inom denna ram planerar Rikskonserter en årsutgivning om 24 fonogram.

1 den senaste budgetpropositionen anmälde jag att jag under våren 1984 avsåg att återkomma till regeringen med synpunkter på Rikskonserters fonogramutgivning.

Beredningen av förslagen i rapporten (Ds U 1983: 19) Fonogramdistribu- tionen i Sverige. som också nämndes i budgetpropositionen, är ännu inte avslutad. Resultatet av beredningsarbetet kan påverka Rikskonserters fonogramverksamhet.

Enligt olika beslut av regering och riksdag, det senaste från våren 1982 ( prop. 1981/82: 128 , KrU 30. rskr 360) skall Rikskonserters fonogrampro- duktion inriktas på att komplettera den musikrepertoar som finns på fono- gram. huvudsakligen med svensk musik och/eller svenska artister vars konstnärsskap är otillräckligt dokumenterat. Statsmakterna har även utta- lat att det är en fördel om Rikskonserter kan integrera fonogramproduk- tionen med sin övriga musikverksamhet. Rikskonserter har fr.o.m. bud- getåret 1982/83 till uppgift att också ge konsulthjälp åt tillfälliga fonogram- producenter.

Rikskonserter intog länge en särställning genom sin omfattande utgiv- ning av kvalitetsfonogram inom sådana genrer som jazzmusik. svensk konstmusik och folkmusik. Under senare år har emellertid allt fler andra producenter börjat ägna sig åt sådan utgivning. Kulturrådet har numera särskilda medel att fördela till producenter av fonogram som håller god kvalitet. Musikaliska akademien ger med hjälp av särskilda statsbidrag ut en svensk skivantologi.

Med hänsyn till dessa båda insatser och med tanke på de förhållandevis höga kostnaderna för Rikskonserters fonogramverksamhet finns det enligt 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr I

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 1 34

min mening anledning att se över och på nytt precisera Rikskonserters uppdrag på fonogramområdet.

Jag anser därför att Rikskonserter bör få i uppdrag att göra en särskild utredning om sin fonogramverksamhct och därvid samråda med statens kulturråd. Jag avser att återkomma till regeringen med ett förslag till ett sådant uppdrag. Syftet med utredningen bör vara att begränsa kostnaderna för fonogramutgivningen och anknyta den närmare till den verksamhet som Rikskonserter svarar för i övrigt. Rikskonserter bör utreda och avge förslag om vilken fonogramutgivning som är möjlig inom en kostnadsram som är minskad till 2/3 av den nuvarande kostnaden. dvs. med i runt tal 3 milj. kr. Rikskonserter bör i sin utredning ta hänsyn till vad som händer i det beredningsarbete på distributionsområdet. som jag tidigare nämnde. Utredningen bör vara klar i sådan tid att förslaget kan ingåi Rikskonserters anslagsframställning för budgetåret 1986/87.

1 den nya organisationen kommer en större del av musikproduktionen att kunna skötas regionalt. Trots detta är det angeläget att den centrala institutionen har resurser för egen musikproduktion. Jag anser alltså att det behövs ett riksutbud av produktioner med nationell och internationell prägel som kan komplettera och berika det regionala och lokala musiklivet. Jag anser också att den centrala institutionen bör ha medel för att stödja turnéer över hela eller delar av landet med regionala produktioner.

I sitt eget musikutbud bör den nya institutionen arbeta med sådana produktioner som av olika skäl inte kan tillkomma på regionalt initiativ. Det kan gälla produktioner med solister eller ensembler från andra länder, med svenska symfoniorkestrar, musikteaterproduktioner eller sådana komplexa produktioner som av ekonomiska, konstnärliga eller tekniska skäl inte kan ingå i det regionala utbudet.

Den nya institutionen får också svara för produktion med en egen musikerensemble. nämligen regionmusikens nuvarande musikavdelning i Stockholm som bör knytas till den nya institutionen. Denna ensemble får både nationella uppgifter och uppgifter på det regionala och lokala planet. l uppgifterna på det nationella planet ingår främst ansvaret för ceremoni- och högvaktsmusik för försvarets räkning. Avdelningen kan få nationell betydelse genom att den också kan verka som symfonisk blåsorkester. Uppgifterna för Stockholmsavdelningen i det regionala musiklivet blir desamma som för de regionala ensemblerna ute i landet.

Något ekonomiskt utrymme för att knyta ytterligare fasta musikerre- surser till den nya institutionen finns inte. Att tillmötesgå önskemål om ensembler för nutida eller tidig musik är således inte möjligt. Vad som givetvis är möjligt är att undersöka i vilken mån det går att utnyttja den musikaliska kapacitet som finns hos regionmusikavdelningen för uppgifter som ligger utanför avdelningens egentliga ansvarsområde.

De uppgifter i övrigt som jag räknat upp i min sammanfattning. dvs. internationella kontakter och konsult- och informationsverksamhet. kom-

• Sida 35
•  Original

lJl

Prop. 1984/85: 1 j.. 3

merjag inte att närmare kommentera mer än på en punkt. Det gäller ett förslag om en försöksverksatnhet med internationell artistförmedling. som Rikskonserter lagt fram efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. sta- tens kulturråd. Teatrarnas riksförbund. Svenska musikerförbundet och -Musikcentrum. Förslaget går ut på att under en försöksperiod på tre år etablera en särskild enhet inom Rikskonserter. som skall ha till uppgift dels att förmedla utländska artister till svenska arrangörer, dels att placera svenska artister och ensembler hos utländska arrangörer. Regeringen har den 15 december 1983 överlämnat förslaget till utred- ningen (A 1981: 02) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organi- sation. Ett förslag från utredningen väntas inom kort.

2.3.2. Verksamhet:/orm

Mitt förslag: Den nya centrala musikinstitutionen bör ha samma verk- samhetsform som Rikskonserter f.n. har och således vara organiserad som en statlig stiftelse. Stiftelsen bör ledas av en styrelse med stort regionalt inflytande och en direktör.

Personalen hos stiftelsen bör ha statligt reglerade tjänster. Verksam- heten vid den nuvarande regionmusikavdelningen i Stockholm och rikskonsertverksamheten i Stockholms län bör på lämpligt sätt ankny- tas till den nya institutionen.

Regeringen bör under övergångsperioden före omorganisationen få besluta om förändringar i fråga om sammansättning och mandattider för styrelserna för regionmusiken och Rikskonserter.

Utredningsförslaget: Kulturrådet diskuterar fördelarna med ett kombinerat statligt/regionalt huvudmannaskap för det centrala organet. Detta skulle innebära att stat och landsting delar ansvaret. På så sätt skulle de regionala intressena få direkt inflytande över det organ som i första hand skall stödja den regionala och lokala musikverksamheten och stimulera samverkan mellan de nya regionala institutionerna. Kulturrådet tar ingen bestämd ställning i frågan. Om ett kombinerat huvudmannaskap inte kan genomfö- ras anser rådet att de regionala intressena i varje fall bör få ett stort inflytande i det centrala organets styrelse. förslagsvis genom att hälften av styrelseledamöterna består av representanter för regionala och lokala mu- sikpolitiska organ.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan räknar med ett stort regionalt inflytande i den nya centrala institutionen.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag redan har sagt i föregående avsnitt anser jag inte att det i nuvarande skede finns anledning att binda

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 1 36

den organisatoriska uppbyggnaden av den nya institutionen annat än på några centrala punkter.

För det första anserjag att den nya institutionen bör fortsätta i samma form som Rikskonserter f.n. har. dvs. som stiftelse.

För det andra förordar jag att vissa ändringar genomförs i nu gällande regelsystem för Rikskonserter. Stiftelsen bör ledas av en styrelse som bör ha ett starkt inslag av ledamöter som företräder de nya huvudmännen för den regionala musikorganisationen. För den direkta ledningen bör liksom nu finnas en direktör. Löne- och anställningsvillkor för personalen bör fastställas med statlig medverkan på samma sätt som gäller för Riksutställ- ningarslpersonal, dvs. statens arbetsgivarverk bör få befogenhet att för- handla och medverka vid fastställandet av sådana löne- och anställnings- villkor som skall bestämmas genom avtal.

F.n. gäller olika regler för sammansättning av styrelserna för regionmu- siken och Rikskonserter. I båda styrelserna är direktören självskriven. 1 övrigt utses regionmusikens styrelse i sin helhet av regeringen. [ styrelsen för Rikskonserter utser regeringen tre ledamöter. Av de övriga fem leda- möterna utses en av skolöverstyrelsen. en av Svenska kommunförbundet. en av Landstingsförbundet. en av Folkbildningsförbundet och en av Svenska musikerförbundet. Mandattiden för de båda styrelserna är tre år. För de nuvarande ledamöterna går mandattiden ut den 30 juni 1985.

Under övergångstiden före den omorganisation som jag här behandlar. kan det finnas anledning för regeringen att anpassa valet av ledamöter, mandattid etc. till tidsplanen för omorganisationen. Jag föreslår därför att regeringen begär riksdagens medgivande att vidta de förändringar i fråga om sammansättning och mandattider som omorganisationen föranleder. Lämpligen kan detta ske när de nuvarande mandattiderna löper ut.

Enligt vad jag tidigare har förordat bör regionmusikavdelningen i Stock- holm och rikskonsertverksamheten i Stockholms län inte överföras till regional huvudman. De bör förbli statliga och inordnas i den centrala musikinstitutionen. Det är angeläget att de båda enheterna kan samordnas.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 1 ' -- =;.'. 37

2.3.3. Resurser

Mitt förslag: Resurserna för omorganisationen. som i detta samman- hang anges i belopp hämtade från eller relaterade till nivån i reglerings- brevet för budgetåret 1983/84. fördelas så att 20 250000 kr. beräknas stå till förfogande för den centrala musikinstitutionen.

För regionmusikavdelningen i Stockholm beräknas kostnaderna till drygt 11 milj. kr. och för rikskonsertverksamheten i Stockholms län till ca 750 000 kr. Av kostnaderna för regionmusikavdelningen utgör 3.3 milj. kr. ersättning för uppgifterna inom försvaret.

En överenskommelse bör träffas med Stockholms läns landsting om landstingets bidrag till kostnaderna för musikverksamheten i länet.

Utredningsförslaget: Kulturrådet har inget konkret förslag i fråga om re- surser för det centrala organet.

Remissinstanserna: Inga synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Utöver de allmänna riktlinjer för arbetet med att utforma den centrala musikinstitutionen, som jag redan varit inne på i föregående avsnitt. räknar jag här med att det nya organet bör kunna budgetera sin verksamhet inom en kostnadsram av 20 250 000 kr. Beloppet. som är relaterat till nivån i regleringsbrevet för budgetåret l983/84 exklusi- ve tilläggsbudget, omräknas för kommande budgetår enligt de regler som tillämpas i det statliga budgetarbetet.

Liksom det nuvarande anslaget Rikskonsertverksamhet bör det statliga anslaget till den nya institutionen delas in i anslagsposter eller program för olika verksamhetsgrenar.

Vad beträffar arrangörsinkomsterna erinrar jag om den översyn av det nuvarande systemet för arrangörsavgifter som jag behandlat i avsnittet 2.2.4 om resurser för den nya regionala organisationen.

De medel somjag beräknar för regionmusikavdelningen i Stockholm och för rikskonsertverksamheten i Stockholms län är oförändrade i förhållande till nuläget. Ersättningen av försvarsmedel har jag också behandlat i av- snitt 2.2.4. Regionmusikavdelningen avses under år 1985 flytta in i om- byggda lokaleri Kungl. myntet i centrala Stockholm.

I avsnittet 2.2.1 Grunder för regional indelning har jag redogjort för förslaget om en särskild överenskommelse med Stockholms läns landsting.

2.4 Genomförande 1 den tidsplan som jag föreslagit för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter räknar jag med att det återstående förberedelse- och

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 38

förhandligsarbetet kommer att bli tidskrävande. Startpunkten för arbetet är det principbeslut av riksdagen som jag här föreslår. Sedan principbeslu- tet är fattat avserjag att återkomma till regeringen med förslag om att ge statens förhandlingsnämnd i uppdrag att träffa avtal med landstingen om villkoren och formerna för deras övertagande av ansvaret för den regionala delen av musikverksamheten. Avtalen bör träffas under förutsättning av regeringens godkännande. Jag räknar med att det skall vara möjligt att behandla frågan på nytt i riksdagen under våren 1986 och att det sedan skall finnas tid för att genomföra de omställningsåtgärder och detaljutred- ningar som behövs för att den nya organisationen skall kunna börja sin verksamhet. Riktpunkten för arbetet bör vara att den nya organisationen skall kunna börja verksamheten den ljanuari 1988. '

Under övergångsperioden före omorganisationen finns det anledning att på olika sätt förstärka det samråd som redan förekommer mellan den nuvarande organisationen på regional nivå och landstingen. i förekomman- de fall även kommunerna i regionen.

Når principbeslutet är fattat vidtar också arbetet med en annan del av omorganisationen. nämligen att utforma förslag till en ny central musikin- stitution. Det bör få ankomma på regeringen att besluta om hur detta arbete skall bedrivas. Jag kommer att föreslå regeringen att en organisa- tionskommitté tillkallas för att lägga fram förslag i frågan. Förslagen bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1986.

Arbetet med den centrala och den regionala organisationen behöver samordnas. Den organisationskommitté som jag kommer att föreslå rege- ringen att tillkalla. bör ha detta samordningsansvar. Av detta följer att organisationskommittén bör få i uppdrag att förse statens förhandlings- nämnd med det underlag och de utredningar som behövs för att förhand- lingarna med landstingen skall kunna fullföljas.

Omorganisationen kommer inte bara att bli tidskrävande. Den kommer också att innebära en avsevärd och säkerligen också en svår omställning för den nuvarande organisationen och dess personal. Jag är angelägen om att omställningen kan planeras väl och genomföras på ett för alla parter godtagbart sätt. Att personalens och personalorganisationernas intressen blir väl tillgodosedda betyder mycket för resultatet av omorganisationen. Ansvaret för att planera och genomföra omställningen till den nya organi- sationen bör åvila den centrala organisationskommittén i nära samråd med regionmusiken och Rikskonserter.

Jag vill också i detta sammanhang kan beröra en allmän fråga om regionmusikens roll och musikernas uppgifter. Som framgår av regionmu- sikens instruktion skall regionmusiken framföra musik inom det allmänna musiklivet och försvaret samt utföra musik i statsceremoniella samman- hang. Det är naturligt att verksamheten i första hand är inriktad på den levande musiken. Kulturrådet framhåller också med rätta de stora konst- närliga, kommunikativa och sociala värden som ligger i den levande kon- takten mellan människor och musiken.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 1 ._.-.;__ 39

Samtidigt är det emellertid naturligt och viktigt att regionmusiken skall medverka till att musik kan föras ut till människorna också på andra sätt. Medietekniken öppnar sådana möjligheter i många olika avseenden. Jag tänker på radio och TV och skiv- och bandinspelning. Det bör självfallet vara en skyldighet för dem som arbetar inom regionmusiken att tillvarata de möjligheter som denna teknik erbjuder så att verksamheten kan drivas rationellt och musiken spridas med hjälp av bl. a. etermedia och fonogram. Jag förutsättter att det skall gå att skapa avtalsenliga förutsättningar för detta.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att godkänna vad jag har föreslagit !. beträffande omorganisation av regionmusiken och Rikskon- serter, 2. beträffande den regionala musikorganisationen, 3. beträffande den centrala musikinstitutionen. dels att medge att regeringen får besluta om de förändringar av samman- sättning och mandattider för styrelserna för regionmusiken och Rikskon- serter som föranleds av omorganisationen.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 1 40

Bilaga ]

Sammanfattning av statens kulturråds rapport (1981: 6) Regional musikpolitik

Uppdrag och metod (kap. 1—2)

En särskild arbetsgrupp utsedd av kulturrådet har sammanställt rapporterna. Den har arbetat brett och öppet med referensgrup- per, medverkan vid konferenser etc och avlyssnat reaktionerna på sina idéskisser i olika grenar av musiklivet. Utredningen har sökt åstadkomma en aktiv regional planering redan under utred- ningstiden i landstingsområden genom att sända ut problemsam- manställningen ”Regionalt samspel" augusti 1979. 1 oktober 1980 anhöll rådet om regeringens uppdrag att medverka vid förhand- lingar om länsprojekt för ökat regionalt ansvar. Sådan verksam- het påbörjas bl a i Norrbotten.

Tillkomsten av IRK och RM (kap. 3)

Betänkandet inleds med en redogörelse för bakgrunden till kon- sertbyråutredningen (KBU) och dess försöksverksamhet i fyra län 1963—1968. KBU:s ursprungliga uppdrag — en alternativ konsertbyrå för tonkonstnärsförmedling (ett fö ännu olöst pro- blem) — kom snart i bakgrunden för visionen att skapa ett vittsyftande organ för utveckling av hela musiklivet. Idén om levande konserter (20 000) i alla sociala miljöer över hela landet, bl a 15 000 för alla skolelever, förde i sin tur med sig omvandling- en av militärmusiken till en civil musikresurs på 22 orter. IRK startades i en anda av bildningsidealism men med företagseko- nomisk terminologi: "Distribution och konsumtion av god mu- sik".

Samtidigt pågick 1965 —1970 en omorientering i hela den kul- turpolitiska debatten. Musiken som medel för gemenskap kom mer i centrum än dess egenkvalitet, allas musik betonades mer än det konstnärligt professionella.

Kulturrådets betänkande 1972 och prop. 1974128 med dess samhällsinriktade kulturpolitiska mål angav i något oklara orda— lag IRKzs och RM :s viktiga roller i en musikpolitisk decentrali-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 1 ' ' 41

seringsprocess. Propositionen talar om en ny typ av regionala musikinstitutioner med bredare ansvar för olika genrer och om IRK:s statliga regionkontor som provisorier.

1 kap. 3 refereras också utredningar av orkester- och musiktea- terfrågorna som ledde till åtgärder 1974, liksom Riksdagsreviso- rernas granskningspromemoria 1978. vilken bl a förordar sam- manslagning av IRK och RM.

Landstingsförbundets underlag för regional kulturpolitik (kap. 4)

Vid kongressen 1976 enades Landstingsförbundet om ett under- lag för landstingens kulturpolitik, där bl a ett aktivt engagemang i musikfrågor och ett huvudmannaansvar för RM ställdes i utsikt. Utredningen visar läget 1981 i en tablå över utredningar och beslut i olika landstingsområden. Bilden är högst varierande — vissa län är avvaktande, andra har tagit långtgående initiativ.

Decentralisering — profilering — regionalisering (kap. 5)

Utredningen beskriver Statens försöksverksamhet med Rikskon- serter och IRK:s och RM:s verksamhet under 70-talet med kon— centration på institutionernas regionala roll och förankring i det lokala musiklivet. Stort utrymme ges åt uttalanden i decentrali- seringsfrågor från IRK:s och RM:s personal och institutionernas egna utvärderingar, men utredningen tillfogar egna iakttagelser och kommentarer. Inledningsvis citeras försöksledaren och för— ste IRK-chefen Nils L Wallins återblick på Rikskonsertidéns framväxt under 60-talet, där decentraliseringstemat framtonar allt tydligare — bort från distributionstänkandet och turnékultu- ren till ett nätverk av regionala produktionscentra med entusias- tiska förväntningar på RM:s möjligheter. En uppsats av Henrik Karlsson kritiserar IRK-reformen för dess ensidiga satsning på endast ett musikpolitiskt alternativ med tyngdpunkten i produ- centsektorn mer än hos artisterna och mottagarsidan.

Decentraliseringssträvanden 1968 — 1980 belyses med utgångs- punkter i IRK:s stadgar och styrelsens målbeskrivning 1971. KBU ville skapa "en kraftig planeringsenhet i central instans”. Under försökstiden ökade antalet tjänster från 6 till 33. Då IRK fr o m 1968 fick ett totalt riksansvar, konstruerades en organisa- tionsmodell som alltjämt gäller med gemensam ledning för pro- gramproduktioner och utlokaliserade regionala enheter med viss självständighet att agera. Huvudkontoret byggdes ut från 43 tjänster 1968 till 78 tjänster 1971. År 1981 har det ca 80 tjänster, medan de nu 9 regionkontoren har tillsammans ca 50 tjänster (intendenter, producenter, redaktörer och assistenter).

De 17 IRK-intendenter som KBU föreslog — i princip 1 per

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 1 42

avdelning —- prutades ned till 3 i IRK-propositionen. IRK hem- ställde år efter år att få utöka antalet men regeringen gav undvi- kande svar. Utbyggnaden av de nio regionkontoren har skett utan regeringsbeslut genom omprioritering inom givna ramar. Endast ett kontor (Falun/Gävle 1981) har tillkommit på landstingsinitia- tiv.

Verksamhetsberättelserna hela 70-talet har decentralisering som genomgående tema. Allt större andel av produktionsmedel förs över till regionkontorens ansvar. År 1979/ 80 betonas särskilt positiva effekter av ökad samverkan med vissa landsting.

Uttalanden från IRK-ledningen under olika skeden refereras. I debatten om kulturrådsutredningen 1972 lägger IRK vikt vid centralorganets expert- och konsultuppgift: det gäller att f örhind- ra att decentralisering slutar i provinsialism. De regionala orga- nen måste vara mogna för uppgiften. U Rosenblad betonar 1975 att IRK får akta sig att bli maktfaktor. 1979/80 framhåller H Sjögren att man inte åstadkommer en kulturpolitisk decentrali- sering på centrala auktoriteters villkor. 1 anslagsframställningen för 1982/ 83 framhäver den nye VD, M Enhörning, de konstnär- liga värderingarna.

En detaljerad analys av IRK :s nyckelbegrepp "producent" och "projekt" utgår från den s k producentkedjans 14 länkar. Här berörs också försöksverksamheten med social och pedagogisk inriktning, bl a musik i förskola och "musik i närmiljön". Utred- ningen ifrågasätter principen att fast anställda producenter skall ta ansvar för hela produktionskedjan, i varje fall att en regional musikorganisation skulle bygga på enstaka tjänstemän med så dominanta roller. Det konstnärliga och pedagogiska ansvaret bör kunna överlåtas mer på musiker, lärare och andra kulturskapare. Projekt bör redovisas mer än hittills för en vidare krets för att stimulera lokala initiativ.

Utredningen analyserar IRK :s förankringsmetoder inom olika budgetprogram. IRK:s mest omfattande uppdrag "musikaktivi- teter i förskola och skola” övergår alltmer från podiekonserter för stora grupper till besök klass för klass och återkommande besök. Förskolans musikmiljö blir allt mer betydelsefull. Barnens första möten med musiken bestämmer grundläggande attityder. IRK har gjort en pionjärinsats i skolorna tillsamman med RM, men det direkta samarbetet med skolornas egna lärare och med den kommunala musikskolan bör utvecklas ytterligare.

IRK har också betytt mycket för utvecklingen av nya okonven- tionella konsertformer: musikveckor under sommaren, samvaro- dagar, "verkstäder", musikkaféer, karneval 80, men också nya distributionsmetoder: musikpaket och s k riksproduktioner.

Av särskilt musikpolitiskt intresse har mer övergripande pro- jekt varit som gällt t ex hela kommuner. De 5 k interna konserter-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: I 43 na -— uppsökande verksamhet i intstitutioner, föreningsliv o s v är ett problematiskt arbetsfält för IRK, men av största vikt i strävan att nå ny publik. Det statliga stödet sedan 1974 till "Kul- turprogrammen i föreningslivet", där medlen utnyttjats direkt av studieförbund och länsbildningsförbund, har medfört minskat IRK-engagemang i uppsökande verksamheter, allrahelst som också RM själv alltmer producerar sina interna konserter. Över- huvud synes det ömsesidiga utbytet av idéer och erfarenhet mel- lan studieförbunden och IRK inte ha blivit vad bildningsentu- siaster under 60-talet tänkte sig. Utredningen refererar debatter och antyder tänkbara orsakssammanhang. Folkbildningsförbun- det uttalade sig 1979 för att länsbildningsförbunden borde få överta uppgifter som nu görs av IRK:s regionkontor. Folkbild- ningspropositionen med dess nya bidrag fr o m 1981/82 till "kul- turverksamhet” med stöd till både program och amatörensembler medför ett nytt ovisst utgångsläge.

RM får i avsnitt 5.6 en utförlig genomlysning. Här behandlas profileringssträvanden, den nya rollen som regionmusiker, led- ningsfunktionen regionalt, prolileringsgruppens arbete och dess resultat 1975, de regionala råden, avtalen med institutioner och amatörorganisationer o s v och slutligen RM :s brydsamma eko- nomiska situation 1981.

I sina kommentarer pekar utredningen på en rad svårigheter för RM. Det är problematiskt att basera konstnärlig verksamhet på en fast musikerresurs anställd efter tjänstemannaavtal inom en statlig myndighet. Kammarensembler växer fram ur gemensam konstnärlig strävan, inte genom anställning vid vakanser en för en. Det är svårt för en kapellmästare att hålla samman ett antal självständiga ensembler. Utgår man från en orkesterprofil för att därur göra ensembler, hamnar man å andra sidan lätt i en låsning vid symfonimusikens modeller. Ensemblebindningen förefaller inte sällan ha försvårat angelägna insatser för amatörmusiken. Rollen som kapellmästare, d v s konstnärlig ledare, har inte fun- nit sin form ännu. Här liksom i fråga om den nya utåtriktade musikertyp som behövs för uppsökande konserter, saknas ännu lämplig utbildning. RM :s ekonomi illustrerar den negativa kon- sekvensen av att anslagen alltmer binds upp av löner, medan marginalresurserna för produktioner, resor 0 s v krymper. Till slut kan ensemblerna knappast lämna stationeringsorten.

I 5.7 behandlas de oklara relationerna mellan IRK och RM. ”IRK behöver inte längre ha övergripande konstnärligt ansvar för RM när det regionala utvecklingsarbetet är avslutat”, heter det i prop. 1974z28. När har den tidpunkten nåtts? IRK gör allt mindre insatser för RM:s vidareutbildning, och enligt RM har IRK:s producentmedverkan minskat långt under den andel som förutsätts i regleringsbrev. Enligt IRK har man där inte resurser

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 44

att göra de speciella producentinsatser som krävs för de fasta ensemblerna.

Till sist redogörs i kap. 5 för regionaliseringssträvanden som 1981 pågår i olika landstingsområden: Västerbottensprojektet (sedan 1977 landsting — Norrlandsoperan — IRK — RM i samverkan), Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet (sedan 1979 stiftad av Göteborgs kommun, landstingen i Göteborgs och Bo- hus län och Skaraborgs län med Älvsborgs län som bidragsgiva- re), det 9:e regionkontoret i Falun/Gävle (med IRK i gemensam ledningsgrupp: 4 landstingsrepresentanter av 6), Uppsala läns musikråd (IRK-initiativ sedan 1977 med början i kommunpro- jekt), regional musikplanering i Örebro län, Musik i Norrbotten (landstinget vill ta ansvar för IRK/ RM) samt initiativ från Jämt- lands och Kalmar län.

Enkätundersökningar (kap. 6)

Tre omfattande enkäter har genomförts 1979/ 80: till IRK:s och RM:s regionala personal, till frilansmusiker och till länsbild- ningsförbund och studieförbund.

Några iakttagelser ur det rikhaltiga materialet:

— IRK:s regionkontor avvisar helt tanken på sammanslagning med RM men önskar bevara statligt huvudmannaskap.

— RM-personalen har delade meningar om sammanslagning med IRK och överföring till regional huvudman.

— IRK:s svar är musikpolitiskt medvetna och samstämda. RM uppvisar stor variation i svaren som är mindre inriktade på musikpolitiska problem.

— Flertalet av de 53 frilansmusiker i olika genrer som besvarat enkäten är besvikna på IRK:s insatser för dem, liksom på förmedlingsorganisationen överhuvud. De är starkt kritiska mot RM som konkurrent om arbetstillfällen.

— Studieförbundens samarbete med IRK och RM förekommer ganska sparsamt och sporadiskt. RM svarar för högst 8 % av studieförbundens konsertutbud, IRK medverkar vid ca 5 % av arrangemangen.

Musiklivet som arbetsmarknad (kap. 7)

Arrangörsledet och förmedlingssituationen beskrivs ingående, liksom personal- och intresseorganisationer i utredningsfä'ltet

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 1 _ ;;; . 45

samt avtals- och sysselsättningsläget. Situationen är komplicerad och problematisk. Samhället bör omgående förbättra förmed- lingsorganisationen och stärka arrangörsledet för att inte de fria musikernas och tonsättarnas situation skall bli ytterligare f örsäm- rad.

Det ekonomiska underlaget för en regional musikpolitik (kap. 8)

En detaljerad redogörelse ges för samhällets nuvarande stödfor- mer både på produktionssidan och till amatörverksamhet, arran- görsled o s v. Utredningen presenterar — delvis efter egna enkä- ter -— ett material som visar anslagen länsvis från stat, landsting och kommuner till musiklivet 1979/80 och en särskild tabell där IRK:s och RM:s ekonomiska insats redovisas län för län samt satsningarna uträknade per invånare i respektive län.

Stora variationer mellan landstingsområdena kan konstateras såväl när det gäller stödets storlek som dess inriktning.

Utgångspunkter för utredningens förslag (kap. 9)

Inledningsvis (9.1) sammanfattar utredningen sina bedömningar av IRK:s och RM :s roll i den regionala musikverksamheten under 70-talet. Avsnittet innehåller många nyanser och detaljvär-

deringar, här återges endast ett urval särskilt framträdande syn- punkter.

— I960-talets vision var 20 000 konserter/ år — god levande mu- sik åt alla. Greppen att skapa ett statligt institut för konsert- spridning över hela landet och än mer att ”civilisera" militär- musiken för att få regionala produktionscentra var djärva försök att förnya ett stagnerande musikliv. I reformpropositio- nerna 1968 och 1970 betonades att de nya institutionerna

själva skulle ompröva organisation och metoder under utveck- lingens gång.

— Oklarhet om regionalt samband. Konsertbyråutredningen (KBU) hade utifrån försöksverksamhetens erfarenheter lagt en serie förslag om IRK:s och RM:s regionala förankring (bl a 17 intendenter och förstärkta länsbildningsförbund) och om stegvis utbyggnad län för län, först sedan förmedlings- och mottagarled organiserats regionalt. IRK-propositionen gav dock IRK totalt riksansvar och begränsade antalet intendenter till 3. Hur det regionala sambandet skulle byggas upp förblev under hela 70-talet en öppen fråga. IRK började redan 1970 utlokalisera sin medarbetarstab till egna regionkontor.

— Kärvt ekonomiskt klimat på 70-talet. IRK fick sina ekonomiska lyft i början. Sedan har satsningen snarast stagnerat. IRK har

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 1 46

förstärkts för specialuppgifter (fonogram, barnverksamhet, internationella kontakter). RM :s fasta kostnader och rörliga produktionsmedel har kommit i otakt. Fr o m 1981/82 är en 1975 beslutad profilering utifrån 590 musiker på 22 orter inte en realistisk möjlighet, snarare riskerar vi en minskning av nuvarande musikerantal.

— Oklart partsförhållande IRK — RM. RM:s roll förändrad. Statsmakterna har aldrig med klar markering av resurser och personal preciserat IRK:s förväntade insats för RM. F n ut- nyttjar inte IRK 45 % av RM :s kapacitet. RM hänvisas att själv producera och informera.

År 1967 sågs RM som välkommen utväg att genomföra visionen 20 000 konserter, eftersom antalet frilansmusiker inte skulle räcka till. År 1981 ser undersysselsatta frilansmusiker RM som svår konkurrent med förmånlig statssubvention.

—— IRK och RM som instrument för ny musikpolitik. Väsentliga musikpolitiska syften för IRK och RM efter 1974: 0 att nå ny publik med levande musik 0 att stimulera alltfler till eget musicerande i ensembler och körer ' 0 att initiera det nya och vitala i musiklivet i alla genrer och stilar 0 att inspirera regionala och lokala organ till självständig satsning Utredningen ser positivt på IRK:s och RM:s utveckling av konsertmetodik i förskola och skola, medan kommunala mu- sikskolan och dess anknytning till amatörmusiken ännu är ganska oprövat område. IRK har betytt mycket för nya former av offentliga konserter. Den uppsökande verksamheten i bl a föreningslivet är ett svårarbetat men ytterst angeläget fält, liksom kontakten med invandrarnas musikkulturer. Produ- centrollen är problematisk. Fler producenter borde engageras på frilansbas, gärna med nära anknytning till de miljöer och grupper man vill nå.

— IRK :s regionkontor och regionaliseringen. Regionindelningen har tillkommit på centralt initiativ efter administrativa bedöm- ningar. Utredningen ser som en risk att ett statligt IRK formar ett slutet system, som kan fungera effektivt inom sig, men som får alltmer permanent karaktär och inte är det provisorium i väntan på en regionalt baserad organisation som 1974 års kulturpolitik förutsätter.

— RM :s regionala förankring. RM såsom statlig myndighet har besvärats av en tungrodd organisation och har haft alltför

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85:1 - ...?. _. '47

knappa resurser att administrera den. Ensembleindelningen verkar delvis stereotyp och bindande. Större andel frilansre- surser i proportion till fasta tjänster skulle ge mera rörlighet. Det är kulturpolitiskt angeläget att regionmusiker kan enga- geras mera inom tjänsten för att utveckla amatörmusicerandet.

Utredningen gör den allmänna bedömningen att ett direkt regio- nalt ansvar för IRK- och RM-resurser skulle smidigare lösa åt- minstone en del av de nuvarande problemen, framför allt föra med sig större engagemang från landsting, kommuner och fria organisationer i musikpolitiska frågor.

1 9.2 görs ett försök till positionsbestämning av musikens situa— tion isamhället 198] som bakgrund till 80-talets musikpolitik.

— Datateknik och elektronik vidgar ständigt gränserna för män- niskors möjligheter att lyssna till perfekt ljudåtergivning och att skapa ny musik. Samtidigt ökar lyssnandet via tekniska media -— med risk för att allt fler får ett ytligt konsumentför- hållande till musik. Ständig bakgrundsmusik i hem och offent- liga miljöer verkar i samma riktning.

— Kommersiella styrkrafter förstärks, centraliserade i multina— tionella företag, som t ex dominerar fonogramindustrin.

— Olika etniska musikkulturer konfronteras direkt med varand- ra. Invandrarnas musik har dock hittills föga påverkat musi- ken i det svenska samhället.

— Det kulturpolitiska programmet 1974 med dess markerade vilja till reell yttrandefrihet och kulturdemokrati antogs enhäl- ligt av alla partier, men har av den aktuella debatten att döma börjat ifrågasättas i ett trängt ekonomiskt läge.

— De spontana proteströrelserna från 70-talets början med bl a

musiken som vapen och uttrycksmedel tycks ha mattats av mot decenniets slut.

— Mot 70-talets slut har musikens sociala funktion tonats ner

något till förmån för en ny professionalism där rent konstnär- liga kvaliteter framhålls mer än kulturpolitiska.

— Frilansmusikernas och tonsättarnas situation har förvärrats. — Vi har fått ökad insikt om musikens betydelse i barnens värld

samtidigt som vi blivit medvetna om barnens och ungdomens kulturella identitetskris i det moderna industrisamhället.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 1 48

Utredningens slutsats av översikten -— dess grundläggande tes i betänkandet — är att vi under 80-talet måste med alla" metoder söka ge levande musik bärkraft att bestå och utvecklas som kul- turupplevelse för kommande generationer.

Utredningen definierar i 9.3 vissa musikpolitiska begrepp och anger därmed också förslagens grundlinjer. Med "decentralise- ring" betecknas en process, där politiskt ansvar — initiativ, be- slut, verkställighet — mer och mer förs över till regional/lokal nivå. Med "regionalisering” avses den specifika decentralisering som gäller överföring av politiskt ansvar till landstingsnivån. Utredningen betonar vikten av att både politiska och konstnär- liga beslutsfattare beaktar det flerdimensionella i kvalitetsbe- greppet.

De mångtydiga termerna "professionell" och "amatör” disku- teras, liksom begreppen "administratör" eller "byråkrat” som kan missbrukas som slagträn i en förenklad debatt. En särskild analys görs av ansvarsbegreppet och huvudmannaskapets inne- börd. Utredningen betonar att ett politiskt ansvarstagande inte behöver betyda att verkställigheten måste ske inom landstingets egen förvaltning. Många musikpolitiska uppgifter kan med för- del delegeras till fria organisationer, om de vill åta sig dem. Fördelar och nackdelar med olika förvaltningsformer diskute- rats. Offentlighetsprincipen bör gälla även i föreningar, bolag och stiftelser som drivs av kommuner.

Utredningens överväganden och förslag (kap. 10)

Utredningens förutsättningar har ändrats under arbetets gång genom att både IRK och RM liksom de tänkta huvudmännen tvingas till största ekonomiska återhållsamhet. Utredningen ut- går dock för sin del från att sträng hushållning snarast framtving- ar regionalt planerad musikpolitik.

Utredningen väger mot varandra argument emot och för en regionalisering av RM och IRK. Utredningen driver två huvud- teser:

1) förutsättningar måste skapas för en samlad regional musikpo- litik 2) nuvarande oklara partsförhållande mellan RM och IRK mås- te upplösas regionalt och centralt.

Regionalisering framstår långsiktigt som ett rimligare alternativ än sammanslagning till en stor helstatlig institution för regional musik. Permanentning av ett system med staten som huvudman för RM skulle betyda ett avsteg från decentraliseringen som princip och avbryta den utveckling som påbörjats.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/8511 . 49

RM-ensemblerna måste liksom IRK:s regionala resurser vid prioriteringar kunna behandlas som organiskt ingående inslag i en regional/lokal musikpolitik som landsting och kommuner i samspel ansvarar för och som berör hela fältet: musikundervis- ning, folkbildning, amatörstöd, frilansmusiker, arrangörsled, eg- na orkesterinstitutioner etc. De nackdelar som anförs med regio- nala institutioner, t ex risken för provinsiell isolering eller sämre personalrörlighet än i en riksorganisaion, kan motverkas bl a genom ett gemensamt utvecklings- och stödorgan på central nivå.

Utredningen föreslår

att principbeslut fattas i riksdagen om att RM successivt av- vecklas som statlig myndighet; att landsting (eventuellt även primärkommuner eller grupper av landsting) erbjuds överta huvudmannaskapet för RM-avdelningar eller grupper av RM-avdelningar; att landsting (eventuellt primärkommuner etc) erbjuds att få disponera över de resurser som nu tillförs respektive lands- tingsområde för IRK-funktioner i form av personal och produktionsmedel. Varje landsting får självt efter samråd med angränsande landsting avgöra om det vill utnyttja resurser i samverkan med andra eller separat länsvis; att ett centralt stödorgan utvecklas genom en sammanläggning av IRK:s nuvarande huvudkontor och RM:s nuvarande centrala kansli. Ett regionalt inflytande garanteras över detta organ.

I det följande berör utredningen organisatoriska problem vid en regionalisering och söker anvisa lösningar. Eftersom musikpoli- tik är ett frivilligt åtagande kan en regionalisering inte åläggas alla landsting. Avtal måste slutas med varje landsting för sig. Det kan alltså bli ett övergångsläge där t ex vissa RM-avdelningar är regionaliserade, andra statliga. Det medför svårigheter, men vid en permanentning av helstatligt RM och IRK kommer vi också att få mycket varierande relationer med olika landsting, separata avtal med teatrar och orkestrar etc men då utan riktmärke, efter- som decentraliseringsprincipen är satt ur spel.

Utredningen förordar ett helt regionalt huvudmannaskap för enskilda avdelningar och avvisar alternativet stat — landsting i kombination.

Som f örhandlingsunderlag arbetar utredningen med begreppet basresurs, d v 5 en ekonomisk grundval för självständig regional musikpolitik. En basresurs skapas genom avtal om solidariska åtaganden från statens respektive landstings (eventuellt vissa pri- märkommuners) sida och skall garanteras pris- och löneomräk- ning. Statens åtagande i fråga om RM skall innefatta dess totala 4 Rik-”1020” l984f'85. I som/. er

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 1 50

anslag till avdelningens regionala verksamhet, inklusive hyra för lokalerna. I fråga om IRK beräknas statens åtagande dels som andel av regionkontorets kostnader, dels som produktionsmedel. ] fråga om RM måste Gävleborgs och Kalmar län bedömas i särskild ordning, eftersom de saknar RM-avdelning. Den regio- nala parten tillskjuter medel till basresursen med hänsyn till den plan för musikpolitisk utveckling som man redovisar som under- lag för avtalsförhandlingen. Basresurserna kan senare utökas på två sätt: genom generella landsomfattande höjningar eller genom att basresursen tillförs grundbelopp (motsvarande) med kombi- nation av statsmedel och regionala medel.

Utredningen ger principiella synpunkter på arbetsuppgifterna i det nya centrala utvecklings- och stödorganet. Omfattningen av dess personal bör prövas med hänsyn till uppdraget. Omdispo- nering från central nivå till regionala resurser kan visa sig lämp- lig. Det bör främst upprätthålla internationella kontakter, svara för ett riksutbud av nationella och internationella artister, sam- - ordna vidareutbildning av konstnärlig personal i de regionala ensemblerna, medverka till repettoarförnyelse, driva försökspro- jekt av allmänt intresse t ex inom skolan eller kommunerna. Organet bör inte fördela bidrag utan tyngdpunkten skall ligga på konsultation och information.

Utredningens förslag lämnar fritt spelrum för variationer i den regionala organisationen. I ett ekonomiskt pressat läge måste man bygga på befintliga resurser och mönster som redan fungerar. Det väsentliga är att man vid den musikpolitiska planeringen i re- spektive landstingsområde klargör en arbetsfördelning, undviker dubbelorganisation, men samtidigt sprider initiativ och ansvar inte minst till fria och frivilliga krafter i organisationslivet.

Utredningen framhåller att den nuvarande organisationen för arbetsgivarpartema på musikområdet bör ses över. Förhandlings- ansvaret för institutioner som finansieras nästan helt med offent— liga medel bör rimligen inte åvila det privata näringslivets orga- nisationer. Det vållar också ständiga komplikationer att organi- sera kultur efter statstjänstemannaavtal som sker f n inom RM.

Regionaliseringen bör ses som en fortlöpande process, som redan pågår som en konsekvens av 1974 års kulturpolitiska pro- gram. l skrivelse till regeringen oktober 1980 önskar kulturrådet få medverka till en försöksverksamhet med ökat regionalt ansvar för IRK:s och RM :s verksamhet bl a i Norrbottens län. Regering och riksdag har tillstyrkt förslaget. Flera landsting (Örebro, Kal- mar och landstingen i Stiftelsen för västsvensk musikverksamhet) önskar driva liknande projekt. Ett projekt i Västerbotten pågår redan. Musikpolitiskt utvecklingsarbete av denna typ fungerar som ett naturligt led i förberedelsen för en regionaliseringsreform enligt utredningens förslag.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 1 :f—."». 51

Statens ekonomiska stöd till regional musikpolitik - några prin- ciper för fortsatt utveckling (kap. 11)

Utredningen knyter samman sitt förslag om det gemensamma skapandet av en basresurs vid regionaliseringen av IRK och RM med det statliga stödet i övrigt till musiklivet och anger vilka allmänna stödprinciper som bör tillämpas i konsekvenser med 1974 års kulturpolitik.

Utredningen anser den nuvarande principen med grundbe- lopp till regionala institutioner vara riktig, men föreslår att sam- ma princip bör kunna tillämpas även—i fråga om andra mottagare än institutioner, t ex vid utbyggnad av basresursen.

Som en förutsättning för mångfald, yttrandefrihet och förnyel- se bör man i 80-talets musikpolitik förutom den föreslagna regio- naliseringen prioritera ett stöd till de fria musikerna riktat till arrangörsledet, speciellt de 5 k arrangerande musikföreningarna. Hit räknas bl a kammarmusikföreningar, musikforum, jazzklub- bar, men också vissa SCR-orkestrar, körer, blåsorkestrar o s v som bedriver permanent offentlig konsertverksamhet. Folkpar- ker och folkets hus kan också tänkas utveckla sin verksamhet i denna riktning. Särskilda reformförslag läggs här direkt av kul- turrådet i anslagsframställningen för 1982/ 83.

Åtgärdsprogrammet (kap 12)

IRK och RM förutsätts få direktiv för sin medverkan i regiona-

liseringsprocessen. Personalorganisationerna skall fortlöpande delta i reformarbetet.

Kulturrådet kommer kontinuerligt att lägga konkreta detalj- förslag, allt eftersom utvecklingen fortskrider.

Ett riksdagsbeslut i principfrågorna bör leda till förhandlingar mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunför- bundet om en gemensam stomme för de separata avtalsförhand- lingarna. En organisationskommitté bör tillsättas för att beräkna basresurserna, steg för steg utveckla det nya centrala organet och i övrigt förbereda de statliga åtagandena i anslutning till regio- naliseringsprocessen. Det ligger i allas intresse, inte minst musik- livets att relativt snabbt genomföra förberedelser och förhand- lingar. Enligt utredningens bedömning torde en pressad ekono- misk situation snarare påskynda än fördröja regionaliseringen.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 1 52

'_')— Åk»)

55

57 79 80

• Sida 82
•  Original