om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden

Prop. 1984/85: 130

Regeringens proposition

1984/85: 130

om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden

beslutad den 28 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan. På regeringens vägnar OLOF PALME

ANITA GRADIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas uppgifter om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. Med hänsyn till: förändringarna på arbetsmarknaden förordas åtgärder i syfte att förstärka kvinnornas ställning, bl.a. mot bakgrund av förslag från dataeffektutredningen och av erfarenheterna av den s.k. 10-miljonerskampanjen för fler kvinnor till industrin. För fortsatt projektverksamhet föreslås sammanlagt ca 15 milj. kr. för budgetåret 1985/86, varav 10 milj. kr. tidigare äskats under social-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementens huvudtitlar.

I Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 130

Prop. 1984/85: 130 tb

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-02-28

lärvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsräden Lundkvist.

Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström. Gö-

ransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

| Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden

1¶Inledning

Dot råder i dag bred politisk enighet om jämställdhetsmålen. Det finns en

rad offentliga och enskilda organ i det svenska samhället som, vart och ett inom sitt område, arbetar för att förverkliga dessa mål. Utvecklingen under framförallt 1970-talet har inneburit att kvinnorna definitivt befäst sin

position på arbetsmarknaden. Fortfarande är dock kvinnors och mäns

villkor i samhället alltför olika. I arbetslivet tar sig detta uttryck bl. a. i att

kvinnor och män har skilda arbetstider, arbetar i skilda branscher och

inom skilda yrken. Denna uppdelning är särskilt påtaglig i ett internationellt perspektiv där Sverige annars utmärks av en mycket hög kvinnlig förvärvsfrekvens. En utveckling i riktning mot en mindre delad arbetsmarknad pågår dock. Det finns emellertid en påtaglig risk att denna utveckling nu kan komma att ske i en betydligt långsammare takt om inte särskilda åtgärder vidtas. Jag ser i huvudsak tre skäl för denna bedömning.

För det första innebär datoriseringen av arbetslivet att många arbeten

där kvinnor nu finns kommer att rationaliseras bort. För det andra leder den minskade kommunala och statliga expansionen till att antalet nyanställningar inom den offenliga sektorn inte blir lika omfattande som hittills.

Den ökning av kvinnors förvärvsfrekvens som skedde under 1970-talet berodde till stor del på den kommunala expansionen, För det tredje kommer omstruktureringen av industrin att innebära ökade krav på inte minst teknisk utbildning av arbetskraften. Detta kan komma att ytterligare försvåra kvinnornas möjligheter att bryta in på hittills mansdominerade

yrkesområden. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för

arbetsmarknadsdepartementet den 1 december 1978 en kommitté (A

Prop. 1984/85: 130 3

1978:05) med nio ledamöter för att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv. Kommittén antog namnet dataeffektutredningen. Den 9 september 1982 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att bl.a. försöka belysa hur kvinnors situation i arbetslivet påverkas av datatekniken. .

Dataeffektutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1984:20) Datorer och arbetslivets förändring föreslagit ett åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datoriseringen. Programmet föreslås omfatta informationsspridning, utvecklings- och utbildningsprogram, särskilda insatser för att förverkliga jämställdhetavtalen, lokala projekt (t. ex. datastugor) samt utrednings- och forskningsinsatser om kvinnors arbetsmarknad i samband med att ny teknik införs.

I prop. 1982/83: 150 (AU 30, rskr 394) med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 m.m. (kompletteringspropositionen) aviserades en kampanj i syfte att få industrin att tidigarelägga ett kommande rekryteringsbehov och att utbilda för kommande behov av kvalificerad arbetskraft. För kampanjen anslogs 100 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Av dessa medel avsattes 10 milj. kr. till en delkampanj för att öka

kvinnornas intresse för arbete och vidareutbildning inom industrin (den

s.k. 10-miljonerskampanjen). Kampanjen genomfördes av arbetsmarknadsdepartementet i samråd med arbetsmarknadens parter.

Jag kommer i det följande att redovisa dels erfarenheterna av 10-miljonerskampanjen, dels mina överväganden i anslutning till dataeffektutredningens förslag om åtgärder för kvinnor. Dataeffektutredningens förslag i övrigt bereds f.n. i regeringskansliet.

Chefen för civildepartementet kommer senare att för riksdagen presentera riktlinjerna för det fortsatta arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statsförvaltningen i en proposition om den statliga personalpolitiken. .

Som underlag till föreliggande proposition har en promemoria utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementets jämställdhetssekretariat. Promemorian behandlar den delade arbetsmarknaden, könsskillnader i utbildningen och förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete.

Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I-

Dataeffektutredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden, vad avser det av utredningen föreslagna åtgärdsprogrammet för kvinnor i sam- "band med datorisering bör fogas till detta protokoll som bilaga 2.

Jag har under beredningen av de frågor som nu skall behandlas samrått med cheferna för social-, finans-, utbildnings-, arbetsmarknads-, industrioch civildepartementen samt med statsråden Göransson och R. Carlsson.

Prop. 1984/85: 130 4

2 10-miljonerskampanjen och dataeffektutredningen

2.1 10-miljonerskampanjen

Delkampaänjen ”Fler kvinnor till industrin” genomfördes i arbetsmarknadsdepartementets regi under budgetåret 1983/84. Kampanjen skulle vara

ett led i en mer långsiktig strategi med mälsättningen alt bredda kvinnornas

arbetsmarknad, och den skulle utformas så att möjligheter gavs till stor

lokal variationsrikedom. En referensgrupp med företrädare för arbets-

marknadens parter svarade för uppläggningen av kampanjen. Kampänjen har bedrivits över hela landet och har haft tre olika huvudinriktningar, nämligen åtgärder för att påverka flickors utbildnings- och yrkesval, datautbildning för kvinnor och rekryterings- och vidareutbildningsätgärder i

arbetslivet. Härutöver har ett antal projekt med motsvarande inriktning genomförts. för invandrarkvinnor. Samtliga projekt har redovisats och

diskuterats vid länsvisa uppföljningskonferenser. där frågan om hur vunna erfarenheter kan integreras I de berörda parternas normala verksamhet spelat en viktig roll. En slutrapport om kampanjen sammanställs inom

arbetsmarknadsdepartementet. I det följande redovisas de viktigaste delarna av kampanjen. |

För att påverka flickor till otraditionella wbildnings- och yrkesval har samtliga tekniska högskolor inom en ram av 3 milj. kr. genomfört projekt i syfte att i ökad utsträckning rekrytera kvinnliga elever. Åtgärderna har

varierat mellan de olika högskolorna men i regel innefattat dels informationssatsningar av kvinnliga teknologer i grundskolu/gymnasieskola. dels

möjligheter för flickor att på högskolorna ta del av pågående verksamhet. | Besöken på högskolorna har i en del fall kombinerats med industribesök.

Högskolorna har också vänt sig till lärare i tekniska och naturvetenskap-

liga ämnen på högstadiet och gymnasiet samt till syo-funktionärer. Ett par högskolor har haft utbildning/information i data och teknik för flickor under helger och lov och därvid mött ett oväntat stort intresse.

Sammanfattningsvis visar erfarenheterna från de tekniska högskolorna

på behovet av informations- och utbildningsinsatser inte bara till elever

utan också till framförallt lärare i naturvetenskapliga ämnen, tekniklärare

och syo-funktionärer för att dessa bättre skall kunna tillgodose flickornas

behov och förutsättningar inom det tekniskt-naturvetenskapliga området. De modeller för temastudier, teknikverkstäder, studiedagar, lärarhandledningar m. m. som utarbetats inom kampanjen och som finns tillgängliga vid

respektive högskola utgör en god grund för ett fortsatt arbete.

LO, TCO och SAF har tillsammans disponerat I milj. kr. för information

på grundskolans högstadium i fem län av kvinnor i manliga yrken. Speciellt

utbildade skolinformatörer (kvinnliga s.k. ”brytare”") har informerat flickor i grundskolan.

Prop. 1984/85: 130 'An

Fredrika-Bremer-Förbundet har i samma län genomfört föräldrainformation inför flickornas utbildnings- och yrkesval. Klass- och föräldramöten anordnades med medverkan av skolinformatörerna.

Lärarhögskolan i Växjö har inlett ett arbete med nva modeller för teknikämnet, bl.a. kurser som skall vara attraktiva för flickor genom att

exempelvis kombinera språk och teknik.

Effekten av insatser som syftar till att påverka yrkes- och utbildningsval

kan ofta ses först på lång sikt. Berörda skolor, elever och lärare har

emellertid inte bara visat ett stort intresse och hög aktivitet i de genomför-

da projekten utan fortsätter i flertalet fall med en verksamhet i kampanjens

anda.

Många lokala projektledare/medarbetare pekar också på vikten av att

tidigt föra in teknikämnet i undervisningen och understryker att flickors och pojkars intresse för teknik bör uppmärksammas redan i förskolan.

Datoriseringen i arbetslivet innebär inte bara att traditionellt kvinnoar-

bete tas över av datorerna utan också att kvinnorna många gånger får

svårare att hävda sig i konkurrensen på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund initierades inom kampanjens ram en rad duatautbildningsprojekt riktade till kvinnor.

Kvinnor på industriarbetsplatser i Sandviken, Stockholm och Umeå har

genom uppsökande verksamhet rekryterats till studiecirklar i datateknik. Studiecirklarna, i vilka ingick enbart kvinnliga deltagare, har anordnats av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Tjänstemännens bildningsverk-

samhet (TBV). Många av kvinnorna arbetade skift. På några arbetsplatser

har samtliga kvinnor deltagit i utbildningen. I ett par av företagen har detta varit den mest omfattande satsningen på personalutbildning någonsin.

Andra datautbildningsprojekt har inneburit vidareutveckling av datastu- :

ge-verksamhet, internatutbildning för invandrarflickor och invandrarkvinnor. . |

Totalt har 1.3 milj. kr. satsats på datautbildningsprojekt. I utvärderingen

av dessa projekt påpekar många kvinnor värdet av att utbildning inom vad

som anses vara ett manligt ämne getts i rena kvinnogrupper. Den enkönade

gruppen tycks många gånger ha varit en förutsättning för kvinnornas

deltagande. Tillströmningen till datautbildningsprojekten har överträffat de flesta förväntningar, varför en viss brist på utbildade lärare gjort sig kännbar. Många datacirkeldeltagare har uttalat intresse för fortsatt dataut-

bildning. . oo . | .

Den tredje inriktningen inom kampanjen ”Fler kvinnor till industrin” avsåg rekryterings- och vidareitbildningsåtgärder i arbetslivet. I samarbete med länsarbetsnämnder. utvecklingsfonder, företag och forskningsråd har en rad aktiviteter genomförts till en sammanlagd kostnad av 2,5 milj.

kr. Ett tjugotal projekt har genomförts med målsättningen att öppna nya utvecklingsvägar för kvinnor i ofta mindre kvalificerade befattningar. Ett

par projekt har riktats till arbetslösa kvinnor. Flera projekt har haft inslag

Prop. 1984/85: 130 6

av datautbildning. Projekten i denna del har visat en mycket stor bredd, från orienteringskurser till kvalificerad utbildning i elektroteknik och robotteknik. Drygt 500 kvinnor har deltagit. Flera projekt har haft inslag av självförtroendeträning. Som exempel på andra projekt kan nämnas vidareutbildning i svenska, matematik, engelska och data för kvinnor med enbart folkskoleutbildning, uppsökande verksamhet för att informera bl.a. arbetslösa kvinnor om teknisk utbildning samt varvad teoretisk/praktisk utbildning till el/tele/robottekniker av flickor i Trollhättan. Dessa flickor ges fast anställning efter genomförd treårig utbildning. I ett projekt har arbetslösa kvinnor vid besök på småföretag informerat om kvinnors arbetsmarknadssituation, arbetsmarknadspolitiska medel m. m., för att underlätta framtida rekrytering av kvinnlig arbetskraft.

Erfarenheterna från dessa projekt är överlag positiva, men det betonas i ett par slutrapporter att enstaka projekt under en kortare tid inte kan ge samma resultat som ett mer långsiktigt arbete. Tidsbegränsade kampanjer har dessutom ofta den svagheten att det blir för kort planerings- och förberedelsctid för berörda företag och organisationer. Å andra sidan kan de tidsbegränsade projekten initiera verksamhet på längre sikt och genom en ofta intensiv pressbevakning ge impulser till förändringar i många andra sammanhang.

Tidigare genomförda försök där man sökt rekrytera kvinnor till otraditionella arbeten har visat stora skillnader mellan kortsiktiga och långsiktiga resultat. De goda resultaten på kort sikt har inte visat sig bestående utan kvinnorna har efter en tid återgått till mer rutinbetonade arbetsuppgifter. I rapporterna påpekas också att det är väsentligt med ett mera långsiktigt uppföljningsarbete med möjligheter att vid en senare tidpunkt gå in med ytterligare stödåtgärder. |

Slutligen riktade sig vissa projekt uteslutande till invandrarkvinnor för att förbättra deras möjligheter att få arbeten med teknisk inriktning eller mer kvalificerade befattningar. Här deltog framförallt arbetslösa invandrarkvinnor.

Genom kampanjen ”Fler kvinnor till industrin” har 46000 flickor/kvinnor på mer än 100 orter i landet berörts direkt av verksamheten. Förutom central och lokal projektledning har ca 3200 lärare, 3000 föräldrar, 800 företag och 600 skolor varit engagerade i arbetet. Massmedia har ägnat kampanjen stor uppmärksamhet. | |

En av kampanjens målsättningar var att påbörja ett förändringsarbete. eller stimulera en redan pågående verksamhet. Utvärderingen av kampanjen visar att denna målsättning nåtts i flertalet fall. Resultatet har inte bara blivit viktiga insatser för enstaka kvinnor eller grupper av kvinnor under en begränsad tid utan en reell förstärkning av det mer långsiktiga arbetet för jämställdhet på arbetsmarknaden.

Flera projekt har nu övergått från att vara försöksverksamhet till att bli en del av ett reguljärt arbete. Detta har många gånger möjliggjorts genom

Prop. 1984/85: 130 7

omprioriteringar av befintliga resurser. Den utvärdering av kampanjen som har genomförts inom arbetsmarknadsdepartementet visar emellertid

att behovet av fortsatta insatser i kampaniens anda är stort. En varaktig

tidsperiod.

2.2 Dataeffektutredningen

Dataeffektutredningens förslag berör en rad samhällssektorer och spän-

ner över flera departements ansvarsområden. I 1985 års budgetproposition

(prop. 1984/85: 100 bil. 12. s. 45—49) redovisas hur förslagen i betänkandet

behandlas inom regeringskansliet. Beträffande utredningens förslag till

åtgärdsprogram för kvinnor hänvisar chefen för arbetsmarknadsdeparte-

mentet till den kommande propositionen om kvinnornas ställning på ar-

betsmarknaden.

Dataeffektutredningen behandlar i sitt slutbetänkande (SOU 1984:20)

sysselsättning och arbetsmiljö. Utredningens förslag avser i första hand

det arbetsmarknadspolitiska området. Utredningen understryker behovet

av en regional spridning av den nya tekniken liksom åtgärder som gör den

tillgänglig för små och medelstora företag. I förslagen betonas att krav på

en god arbetsmiljö i vid bemärkelse måste beaktas när ny teknik införs.

Vidare föreslår utredningen åtgärder inom utbildnings- och forskningsom-

rådet. Utredningen betonar att särskild uppmärksamhet bör riktas mot

grupper, som direkt kan komma att beröras av den strukturförändring i

samhället som datoriseringen innebär.

Dataeffektutredningen fick genom tilläggsdirektiv år 1982 i uppdrag att

särskilt studera kvinnornas arbetsmarknadssituation i samband med da-

torisering. I samband härmed utarbetades en sekretariatsrapport (Ds A

1983:9) Kontorsautomation och kvinnors framtida arbetsmarknad.

Utredningen har funnit att kvinnor, särskilt lågutbildade kvinnor med

rutinarbetsuppgifter inom såväl industrin som på kontoren. riskerar att påverkas negativt av den omställnings- och anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen i kombination med den könsuppdelade arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande åren. Enligt utredningens bedömning måste kvinnorna ges reella möjligheter att anpassa sin arbetsmarknadssituation + samband med att ny teknik införs. Risken att bli arbetslös är annars påtaglig. Enligt ett räkneexempel av utredningen skulle

sålunda arbetslösheten till följd av datoriseringen kunna beröra uppåt

100.000 kvinnor inom en period av tio-femton år. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ett särskilt åtgärdsprogram

utformas för att underlätta denna omställnings- och anpassningsprocess. Inom ramen för detta program bör bl.a. beaktas vikten av att kvinnorna kan tillgodogöra sig de möjligheter som den nya tekniken skapar både till

nya arbetstillfällen och ett rikare arbetsinnehåll. Åtgärdsprogrammet före-

Prop. 1984/85: 130 8

slås bli utformat av en till arbetsmarknadsdepartementet knuten grupp

med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), skolöverstyrelsen

(SÖ), jämställdhetsombudsmannen (JämO), SAF, LO, TCO och SA-

CO/SR. Programmet föreslås bl. a. innehålla information till kvinnor om ny teknik med exempel på god teknikanvändning. I anslutning till den av utredningen i annat sammanhang föreslagna regionala utvecklingsverksamheten och ”strukturomvandlingsutbildningen” föreslås att särskilda utvecklings- och utbildningsprogram för kvinnor

utformas i samband med datorisering.

Utredningen föreslår också att särskilda insatser görs inom t. ex. data-

och elektronikbranschen för att följa upp och förverkliga jämställdhetsav-

talen mellan arbetsmarknadens parter samt jämställdhetslagens bestämmelser om aktiva åtgärder för jämställdhet i arbetslivet. Vidare understryks behovet av riktade insatser på datautbildningsområdet och andra områden i form av lokalt initierade och genomförda projekt i

samtliga län. Som exempel nämner utredningen datastugeprojekt, dataläger, temadagar, tekniklaboratorium, teknikverkstad och pilotprojekt. Studieförbund, länsskolnämnder och länsarbetshämnder nämns som lämp-

liga samarbetspartners och föreslås utnyttja de av utredningen föreslagna

resurserna för regionala utvecklingsprogram.

Slutligen menar utredningen att ett åtgärdsprogram bör innehålla insatser för forskning och utredning om kvinnors arbetsmarknad i samband med att ny teknik införs. En sådan forsknings- och utredningsverksamhet bör bl. a. omfatta områden som sysselsättning, arbetsuppgifter, ärbetsorganisation m. m.

Utredningen menar att åtgärdsprogrammet till en del skall kunna finansieras med befintliga medel inom det ordinarie jämställdhetsarbetet samt av utredningen i andra avsnitt föreslagna resursförstärkningar. Behov av särskilda medel bedöms dock föreligga för information till kvinnor om ny teknik och för lokal projektverksamhet. Utredningen föreslår att 4 milj. kr. per år avsätts under en fyraårsperiod för genomförandet av åtgärdsprogrammet.

3¶Föredragandens överväganden

3.1¶Allmänna utgångspunkter

Möjligheterna för både kvinnor och män att ha ett eget arbete och en

egen inkomst är en grundläggande förutsättning för jämställdhet. I Sverige förvärvsarbetar kvinnorna idag i nästan lika hög utsträckning som männen

vilket är unikt i västvärlden. På mindre än 20 år har enförsörjarfamiljen

nästan försvunnit och tvåförsörjarfamiljen — eller ensamförsörjarfamiljen

— blivit normen i vårt land. Detta har möjliggjorts genom ett medvetet

reformarbete inom olika samhällssektorer. En majoritet av alla förvärvsar-

Prop. 1984/85: 130 9

betande kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. Utbyggnaden av en tjänstesektor i offentlig regi har emellertid inte bara skapat arbete åt en stor mängd kvinnor utan har också skapat de praktiska förutsättningarna för många andras förvärvsarbete. Barnomsorg, äldreomsorg och goda kollektiva kommunikationer är exempel på nödvändiga förutsättningar för Sveriges internationellt sett höga kvinnliga förvärvsfrekvens.

Det råder i dag bred politisk enighet om jämställdhetsmålen. En rad

offentliga och enskilda organ i samhället arbetar var och en inom sitt område för att förverkliga dessa mål. Fortfarande är dock kvinnors och mäns villkor i samhället alltför olika. I arbetslivet tar sig detta uttryck bl. a.

i alt kvinnor och män arbetar i skilda branscher, i olika yrken och med

olika lång daglig arbetstid. En väsentlig uppgift för jämställdhetsarbetet är därför att verka för en arbetsmarknad som inte är uppdelad i en manlig och en kvinnlig del utan en där kvinnor och män istället deltar i alla delar av arbetslivet på samma villkor och med lika möjligheter. Många kvinnor har svårigheter att kombinera förvärvsarbete med god omsorg om barnen. Detta gäller inte minst för kvinnor med små barn. En

generell förkortning av den dagliga arbetstiden med målet sex timmar per

dag skulle förbättra villkoren. Många löntagare prioriterar också, enligt

tillgängliga undersökningar, en sådan förbättring av levnadsstandarden

framför en ökad konsumtion. En åtgärd som har stor betydelse är den

möjlighet som föräldraledighetslagen ger småbarnsföräldrar att förkorta

sin arbetstid med ersättning för inkomstbortfall. Det är angeläget att denna rättighet, som framför allt utnyttjas av småbarnsmödrarna, fördelas mer

jämlikt mellan föräldrarna. |

Utvecklingen mot jämställdhet på arbetsmarknaden har gått snabbt under den senaste femtonårsperioden. Kvinnorna har nu definitivt befäst sin position på arbetsmarknaden. Det finns emellertid en påtaglig risk att

1970-talets positiva utveckling mot ökad jämställdhet inte utan vidare kommer att fortgå. Dataeffektutredningens bild av datoriseringens möjliga konsekvenser för många traditionella kvinnoarbeten inom industri, service och framför allt kontorsarbete understryker behovet av omedelbara offen-

siva åtgärder. Enligt utredningen är risken annars påtaglig att de grupper

kvinnor, som idag av varierande anledningar har en svag ställning i arbets- ' livet, i framtiden kommer att drabbas av arbetslöshet.

Under 1970-talet kunde både den stora gruppen nytillträdande kvinnor på arbetsmarknaden och en stor andel av dem som genom omstruktureringar av näringslivet tvingades söka nya arbeten beredas sysselsättning

inom den snabbt växande offentliga sektorn. Då denna tillväxt nu sker i en mer långsam takt kommer dessa grupper inte i samma utsträckning som

tidigare kunna beredas arbete inom den offentliga sektorn. Detta kan bli kännbart för många kvinnor vars traditioneHa arbetsuppgifter i den privata

sektorn tagits över av datorer. Inom industri och privat tjänstesektor väntas däremot en ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Såväl de

Prop. 1984/85: 130 | 10

kvinnor som idag befinner sig på arbetsmarknaden, som de som befinner sig i utbildning, har emellertid en förhållandevis svag ställning i konkurrensen om arbetena inom dessa sektorer. Deras utbildning och arbetslivserfa-

renhet hänför sig framför allt till vård- och servicesektorn. Även många s.k. traditionella mansjobb väntas försvinna. Många industribranscher står inför stora omställningar på grund av överkapacitetspro-

blem, omstruktureringsbehov och tilltagande internationalisering. En följd av en minskad industrisysselsättning kan bli ökad konkurrens från män-

nens sida även vad gäller de kvinnodominerade arbetena i den offentliga

sektorn.

Konkurrensen om de tillgängliga arbetena inom industrin kommer samti-

digt att öka. Utbildningskraven höjs också successivt, och enligt bl.a.

dataeffektutredningens bedömning kommer utbildning inom traditionellt

manliga områden som teknik och data att bli alltmer utslagsgivande.

Mot denna bakgrund framstår flickornas traditionella val inom hela utbildningssystemet som än mer betänkligt. Hittills har dessa val alltför

ofta lett till lågavlönade kvinnoarbeten med begränsade utvecklingsmöjligheter. Fortsätter flickor att välja på samma sätt som nu, är risken påtaglig

att utbildningen för många kommer att leda till väsentliga svårigheter med åtföljande perioder av arbetslöshet och härigenom allvarliga konsekvenser för samhällsekonomin. Den välbehövliga begåvningsreserv som flickorna

utgör tas också dåligt tillvara. | Mot denna bakgrund anser jag att åtgärder måste vidtas över ett brett

område. Den genomförda 10-miljonerskampanjen visade, att mycket goda resultat kan uppnås genom särskilda projektinsatser. Jag föreslår därför att ytterligare projektmedel avsätts för ett fortsatt arbete med i huvudsak samma inriktning och uppläggning som 10-miljonerskampanjen. Projektverksamheten bör utformas i samarbete med bl.a. arbetsmarknadens

parter. |

3.2 Åtgärdsprogram

Dataeffektutredningen föreslog i sitt slutbetänkande att ett särskilt åt-

gärdsprogram skulle utarbetas för att stärka kvinnornas ställning i den

förestående omstruktureringsprocessen på arbetsmarknaden. Många av de insatser utredningen föreslog har prövats inom ramen för 10-miljonerskampanjens arbete. Tyngdpunkten i kampanjen var att identifiera sådana om-

råden där man med en smärre förändring eller förstärkning av ett befintligt

arbete kunde rikta insatser mot kampanjens verksamhetsområde: förändrat utbildningsval för skolflickor, datautbildning för kvinnor och rekryterings- och vidareutbildningsåtgärder för kvinnor. ofta i mindre kvalificerade befattningar.

Kampanjens arbete kom att ge resultat på i huvudsak två sätt. För det första fick en mängd flickor och kvinnor det av kampanjens aktiviteter. Det

Prop. 1984/85: 130 1

gavs såväl information om arbetsmarknaden och dess förutsättningar som

stöd till att bättre kunna anpassa sig till en förändrad arbetsmarknadssituation. För det andra gav kampanjen stimulans och inspiration till ett förändrat arbetssätt i myndigheter och organisationer. Många som tidigare inte

uppmärksammat jämställdhetsfrågorna fick genom kampanjen en nödvändig kunskap både om andra myndigheters och organisationers jämställd-

hetsarbete och vad som kunde uträttas inom det egna verksamhetsområdet.

Erfarenheterna från kampanjens samarbete mellan myndigheter på regional nivå ledde till att regeringen i december 1984 gav samtliga länssty-

relser i uppdrag att genom samverkan med länsskolnämnder och länsarbetsnämnder stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Syftet med uppdraget är att länsstyrelserna genom sitt samordnande

planeringsansvar i ökad utsträckning skall uppmärksamma att åtgärder

vidtas på regional nivå för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarkna-

den. Vidtagna och planerade åtgärder på regional och om möjligt även lokal nivå skall redovisas och en analys med ett långsiktigt perspektiv skall genomföras. Arbetet skall avrapporteras, dels i samband med länsstyrel- '

sernas prognos för befolknings- och sysselsättningsutveckling, som avlämnas till regeringen i mars 1985, dels i samband med den länsrapport, som skall lämnas till regeringen'i oktober 1985. En uppföljning av arbetet skall sedan fortlöpande ske inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet.

Arbetet med länsuppdraget är nu i full gång. Det har emellertid kommit till min kännedom att det nödvändiga statistiska underlaget för denna typ

av analyser många gånger uppvisar brister i fördelningen på kvinnor och män. Detta gäller särskilt statistiken på kommunnivå och industrins sysselsättningsstatistik. Jag anser det därför angeläget, att statens industriverk i samråd med statistiska centralbyrån ägnar denna fråga särskild uppmärk- :

samhet i syfte att uppnå ett förbättrat statistikunderlag. |

Jämställdhetsarbetet bör även fortsättningsvis i huvudsak bedrivas inom ramen för det ordinarie arbetet i myndigheter och organisationer. Jämställdhetsplaner och jämställdhetsansvariga på olika nivåer ger numera

goda förutsättningar för att ett sådant arbete skall kunna utvecklas på ett

effektivt och målinriktat sätt. De goda erfarenheterna av lagen (1979: 1118)

om jämställdhet i arbetslivet samt JämO:s verksamhet bör också nämnas i

detta sammanhang. Särskilda projektmedel kan emellertid, vilket 10-miljonerskampanjen har visat. på ett effektivt sätt bidra till en nödvändig

vidareutveckling av jämställdhetsarbetet. |

Beträffande det fortsatta projektarbetet kommer detta att spänna över

ett något bredare område än 10-miljonerskampanjen. Mycket av den verk-

samhet som inleddes under kampanjen har nämligen nu inlemmats i det

löpande arbetet och kommer att fortgå utan stöd av särskilda projektmedel. Inom vissa verksåmheter, som inte direkt berördes av kampanjverk-

samheten, har man å andra sidan uppmärksammat områden, där ett be-

Prop. 1984/85: 130 12

gränsat projektarbete skulle kunna ge goda resultat. Jag kommer därför,

utifrån helhetsperspektivet att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden, föreslå projekt inom en rad olika områden från förskolan till alla nivåer i arbetslivet. Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer för projekt-

medlens användning. Förskola

Flickor och pojkar uppmuntras mer eller mindre medvetet att redan

tidigt utveckla olika sidor i sin personlighet. Redan när eleverna börjar i

lågstadiet är deras attityder till könsrollerna grundlagda. De flickor. som senare i skolundervisningen väljer en teknisk inriktning på sina studier, har ofta ett handikapp i förhållande till jämnåriga pojkar på grund av sämre allmänna teknikkunskaper.

I förskolan finns möjligheter att ge barnen erfarenheter och kunskaper

som på sikt kan bidra till att förändra det traditionella könsrollsmönstret..T

statsbidraget till den kommunala barnomsorgen har avsatts 30 milj. kr. per budgetår för lokalt utveckiings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen.

Regeringen fördelar dessa medel. För att stimulera flickors och pojkars

intresse för teknik kommer ca 3.3 milj. kr. av dessa medel att avdelas för projekt med inriktning på området teknik i förskolan.

"Syftet är att barnens naturliga nyfikenhet för teknik skall stimuleras

innan de traditionella könsrollsmönstren lägger en hämsko på flickornas

teknikintresse. Jag förutsätter att kommunerna ansöker om medel till

sådana projekt.

Grund-, gymnasie- och högskola

Sedan början av 1970-talet har ett aktivt arbete utförts kring jämställd-

hetsfrågorna i skolan. SÖ har bl. a. genomfört flera större projekt i syfte att

stödja, stimulera och utveckla skolornas verksamhet på jämställdhetsom-.

rådet. Under det senaste året har t. ex. SÖ i samarbete med andra myndigheter och organisationer tagit fram en tipskatalog med exempel på insatser som kan stimulera flickor att välja tekniska yrkesområden. I läroplanen för grundskolan betonas också mycket starkt skolornas ansvar för att bidra till

en jämnare könsfördelning vid utbildnings- och yrkesval, samt för att ge

alla oberoende av kön samma möjligheter till utbildning. I många kommuner pågår också ett'intensivt utvecklingsarbete i syfte att förändra såväl

arbetsformer inom grundskolan, valen till högre utbildning, som stöd till

flickor som valt otraditionellt. Trots detta finns det emellertid fortfarande stort behov av insatser för att förbättra jämställdheten inom utbildningsvä-

sendet. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Göransson förordar jag därför, att ytterligare åtgärder vidtas för att

skolan skall ge flickor och pojkar bättre möjligheter att utbilda sig efter intresse istället för efter kön.

Prop. 198:4/85: 130 . 13

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100, bil. 10 s. 154) har

statsrådet Göransson föreslagit att särskilda medel, 2.7 milj. kr., anvisas för teknikkurser för flickor i årskurs 8 och 9. Kurserna skall riktas till tlickorna inför valet av gymnasielinje i syfte att påverka deras val av studieväg i gymnasieskolan och öka deras möjligheter att skaffa sig utbild-

ning och praktik inom andra delar av arbetsmarknaden än den traditionellt

kvinnliga. Främst bör intresset för teknik stimuleras.

Erfarenheter visar att flickors förmåga att tillgodogöra sig kunskaper inom det tekniskt-naturvetenskapliga området kan öka om undervisningen sker I grupper med enbart flickor. Enligt hittills gjorda erfarenheter är det av särskild betydelse att flickor praktiskt får pröva vad det innebär att studera på en yrkesteknisk gymnasieskoleutbildning, t. ex. att arbeta med maskiner och apparater under kunnig ledning. |

I några kommuner har under de senaste åren, i regel med stöd av:

särskilda medel, anordnats teknikkurser och datakurser för flickor under

sommaren mellan årskurserna 8 och 9. Erfarenheterna från dessa kurser är goda. Mänga flickor har anmält intresse. Lärare och elever som deltagit

här gett positiva omdömen om kurserna och flickornas intresse för teknik

och teknisk utbildning har ökat.

De föreslagna kurserna bör ingå som en del i den av mig förordade

projektverksamheten för att underlätta flickornas val till tekniska utbild-

ningar i gymnasieskolan. |

Jag har med tillfredsställelse noterat att en särskild arbetsgrupp för jämställdhetsfrågor nyligen har inrättats inom SÖ. Arbetsgruppens uppgift är att stödja skolornas jämställdhetsarbete och i första hand att öka flickornas intresse för utbildningar inom den tekniskt-, naturvetenskapliga sektorn samt att stödja de flickor som söker otraditionella utbildningar. SÖ

kommer i detta arbete att särskilt beakta de goda erfarenheter som vunnits

i 10-miljonerskampanjen.

Skolan måste också på ett bättre sätt ge de kvinnliga eleverna och deras

föräldrar förebilder för otraditionella yrkesval. Den försöksverksamhet med kvinnor som informatörer i skolorna som genomfördes av SAF, LO och TCO under 10-miljonerskampanjen gav mycket goda erfarenheter. SÖ bör med utgångspunkt i dessa erfarenheter tillsammans med arbetsmarknadens parter, pröva möjligheterna att ' inom ramen för de resurser som |

fördelas till skolinformation sprida och utveckla denna verksamhet ytterligare. Möjligheterna att stimulera otraditionella utbildnings- och yrkesval bör även beaktas vid utarbetande av information direkt till elever och

Ökad uppmärksamhet måste också ägnas frågan hur flickor resp. pojkar behandlas i skolan. Forskning visar på att flickorna generellt sett får mindre tid och uppmärksamhet än pojkarna och att de möter negativa attityder i grupper som domineras av pojkar. Det är bl.a. viktigt att läromedel och undervisningsmetoder uttormas med större hänsyn till flic-

Prop. 1984/85: 130 | 14

kornas erfarenheter och referensramar. I fort- och vidareutbildningen för

skolans personal bör dessa aspekter särskilt uppmärksammas.

Syo-funktionärer har en nyckelroll när det gäller att förmedla arbetslivsinformation till eleverna. Det är angeläget att i deras vidareutbildning och arbetslivskontakter ge systematisk information om vikten av ett vidgat

utbildnings- och yrkesval för flickorna.

Den praktiska arbetslivsorienteringen (prao) har stor betydelse när det gäller att ge eleverna kontakt med för dem otraditionella yrkesområden. För att förbättra prao-verksamheten har särskilda medel anslagits för utbildning av de handledare som skall ta emot'eleverna på arbetsplatserna.

I utbildningen skall otraditionella yrkesval särskilt behandlas. I årets budgetproposition föreslås dessutom särskilda medel till löntagarorganisatio-

nerna för att stimulera rekryteringen av handledare. Såväl i rekryteringen av handledare som i handledareutbildningen är det angeläget att jämställdhetsaspekterna ges en mer framskjuten plats.

Jag anser mot denna bakgrund att nya modeller bör prövas på lokal nivå för vidareutbildning av lärare, syo-funktionärer och skolledare i jämställdhetsfrågor. Projektmedel bör därför ställas till förfogande, särskilt för sådan verksamhet som syftar till att integrera jämställdhetsaspekterna i den ordinarie undervisningen, framför allt inom det tekniskt- naturveten-

skapliga området.

Genom medvetna insatser riktade till flickor inför deras linjeval i gymnasieskolan har en ökning av andelen flickor på de tekniska linjerna kunnat noteras i flera kommuner. Generellt sett är dock fortfarande de allra flesta

gymnasielinjer starkt dominerade av det ena könet. Endast på sju linjer är

fördelningen i huvudsak jämn, dvs. vardera könet är representerat till

minst 4072. |

Själv ser jag med särskild oro på att de flickor som trots allt gör otraditionella utbildningsval uppenbarligen möter mycket stora problem i gymnasieskolan. På några linjer är det i det närmaste hälften av dessa flickor som avbryter sin utbildning. Projekt bör därför genomföras 1 syfte att ge särskilt stöd till de flickor som väljer otraditionellt i gymnasieskolan.

Jag anser det härutöver särskilt angeläget att närmare få belyst de långsiktiga effekterna av de insatser som görs för att öka Pickornas val av

flickors studier i gymnasieskolan och därvid utröna i vilken utsträckning olika stödinsatser kan öka flickornas möjligheter att fullfölja sina otraditionella studieval. SÖ bör därför av regeringen ges ett särskilt uppdrag att utvärdera och följa upp verksamheten i dessa avseenden i några kommuner. I uppdraget bör också ingå att dra slutsatser och successivt inlemma verksamheten i det omfattande försöks- och utvecklingsarbete som

pågår i gymnasieskolan, bl.a. med anledning av propositionen

(1983/84: 116) gymnasieskola i utveckling. Jämställdhetsaspekterna bör på så sätt naturligt kunna prägla och inrymmas i hela detta försöks- och

Prop. 1984/85: 130 15

utvecklingsarbete. I uppdraget till SÖ bör också ingå att. inom ramen för

det ansvar som åvilar den statliga skoladministrationen när det gäller att förnya gymnasieskolan, löpande initiera projekt med den inriktning jag här har beskrivit.

Vidare bör, inom ramen för projektverksamheten, ett antal länsskolnämnder ges möjlighet att, bl.a. utifrån 10-miljonerskampanjens erfarenheter, utarbeta ett samlat program för det fortsatta jämställdhetsarbetet i skolan. Ett sådant program bör omfatta insatser såväl i grundskolan som i övergången till gymnasieskolan och åtgärder inom gymnasieskolan.

Jag anser slutligen att den verksamhet som bl.a. de tekniska högskolorna bedrivit för att öka rekryteringen av flickor till högre teknisk utbildning även fortsättningsvis t särskilda fall bör kunna stödjas med särskilda pro-

jektmedel.

Arbetslivet

För att förstärka insatserna för särskilt utsatta kvinnogrupper på arbetsmarknaden kommer jag att avsätta särskilda projektmedel för insatser för sådana kvinnor som riskerar arbetslöshet eller försämrade arbetsförhållan-

den i samband med att ny teknik införs. Särskild uppmärksamhet bör

därvid riktas mot främst kontorsanställda kvinnor.

I 1984 ärs kompletteringsproposition (prop. 1983/84: 150 bil. 4) föreslogs försöksverksamhet med breddatautbildning. Hitulls har ca 6046 av deltagarna I denna utbildning varit kvinnor. Grundutbildningen skall följas av en vidareutbildning. Jag kommer med uppmärksamhet följa könsfördelningen i denna vidareutbildning då tidigare erfarenheter visar att kvinnoandelen ofta minskar vid mer kvalificerad utbildning. Erfarenheterna från de data-

projekt som genomfördes av studieförbunden inom 10-miljonerskampan-

jen bör därvid tas tillvara och vidareutvecklas. |

Jag vill i detta sammanhang också nämna de s.k. förnyeltsefonderna, som föreslås inrättade I företagen (prop. 1984/85:8) om förnyelsefonder m.m. I samband med årsredovisningen för år 1985 skall viss avsättning

göras till ett s.k. förnyelsekonto. Medlen på kontot får tas i anspråk för

utbildning av de anställda samt för forskning och utvecklingsarbete. Utbildningen skall beslutas gemensamt av företag och fackliga organisattioner. Jag vill erinra om att chefen för finansdepartementet i propositionen päpekar att särskild uppmärksamhet bör riktas mot de grupper som ofta inte kommer i fråga för personalutbildning, t.ex. kvinnor.

För särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden har annars de arbets-

marknadspolitiska åtgärderna som vidtas av AMS den avgörande betydelsen. AMS har under år 1984 antagit ett nytt program för jämställdhet

mellan kvinnor och män. Styrelsens ambition är enligt programmet att arbetet för jämställdhet skall gå som en röd tråd genom verksamheten. Jag noterar med tillfredställelse att arbetsmarknadsverket på ett målmedvetet och systematiskt sätt verkar för jämställdhet på arbetsmarknaden och att

Prop. 1984/85: 130 16

man på alla nivåer (centralt, regionalt och lokalt) har 'särskilt utsedda

personer som skall svara för att ett jämställdhetsarbete verkligen bedrivs.

Jag vill i detta sammanhang peka på att kvinnor, trots att de utgör hälften av de arbetslösa, inte får del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i samma utsträckning som männen. De åtgärder som vidtas fungerar vidare i

ringa utsträckning som pådrivande när det gäller att vidga kvinnornas

arbetsmarknad. Enligt min mening bör således, i högre utsträckning än f.n., riktade insatser till kvinnor genomföras inom ramen för de arbets-

marknadspolitiska åtgärderna i syfte att motverka den underrepresentationen av kvinnor som nu föreligger. Jag anser, att en målsättning bör vara,

att såväl beredskapsarbeten som rekryteringsstöd kommer kvinnor till del i en omfattning, som motsvarar deras andel av de arbetslösa. Ansträngning-

ar måste också göras för att motverka det traditionella yrkesvalet inom

arbetsmarknadsutbildningen liksom vid anvisningen av beredskapsarbe-

ten. |

För arbetsmarknadsutbildning (AMU) i företag gäller f.n., som en av fyra alternativa bidragsgrunder, att utbildningen riktas till underrepresenterat kön. Varken denna bidragsgrund eller dess föregångare, det s.k. jämställdhetsbidraget, har utnyttjats i annat än mycket ringa utsträckning. Enligt min mening är detta oroväckande. Jag anser att ökade ansträngningar bör göras för att bryta det traditionella yrkesvalet inom arbetsmarknads-

utbildningen. Jag avser att ställa särskilda projektmedel till förfogande för

att utarbeta modeller för ökad användning av arbetsmarknadsutbildning riktad till anställda, som vill utbilda sig till ett yrke, dominerat av det motsatta könet.

Lämpliga åtgärder för att öka kvinnoandelen inom de mansdominerade utbildningarna inom AMU bör också övervägas i samband med den förestående omorganisationen av AMU (prop. 1984/85:59) om ny organisation av AMU. Jag har erfarit att till den särskilda utredare, som skall lämna förslag om AMU:s organisation, kommer att knytas en särskild referensgrupp med denna uppgift.

Arbetslösheten bland ungdomar har genom verksamheten i de s.k.

ungdomslagen kunnat nedbringas väsentligt. Majoriteten av deltagarna i

lagen är flickor och dessa flickor är framförallt sysselsatta med vård- och

servicearbeten inom den offentliga sektorn. Flickorna har efter arbetet i

ungdomslagen svärare än pojkarna att finna ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Denna utveckling innebär en påtaglig risk för att flickor-

na vänjs vid en traditionellt kvinnlig arbetsmarknadssituation med ett deltidsarbete inom vårdsektorn. Verksamheten inom ungdomslagen mäste

därför i högre utsträckning inriktas på att vidga flickornas yrkesval. De jobb-sökarklubbar, som = föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1984/85: 100, bil. 12 s. 105-115) för att ge ungdomar möjlighet att meto-

diskt söka arbete, bör i viss utsträckning kunna utformas som särskilda klubbar för flickor.

Prop. 1984/85: 130 17

Kvinnor med otraditionella yrkesval möter många gånger särskilda svårigheter. Kvinnor som börjar på.mansdominerade arbetsplatser söker sig ofta tillbaka till traditioneHa kvinnojobb, antingen i.form av mindre kvalificerade arbetsuppgifter på samma arbetsplats eller till andra sektorer av arbetsmarknaden. Jag anser det därför väsentligt att åtgärder kan utformas också inom arbetslivet för att stödja framförallt nyanställda kvinnor på otraditionella arbeten. Med stöd i bl.a. de medbestämmandeavtal om jämställdhet som tecknats på de tre stora avtalsområdena (SAF -LO/PTK, kommunal och statlig sektor) och Kooperationens förhandlingsområde bör sådana projekt kunna initieras t. ex. i form av stödgrupper eller studiecirkelverksamhet.

På de arbetsplatser där kvinnor rekryterats till otraditionella arbeten bör också åtgärder riktas till arbetsledare och chefer. Även här anser jag det vara väsentligt att genom projektverksamhet utarbeta lämpliga program. Denna verksamhet bör också ligga väl i linjen med de träffade jämställdhetsavtalen.

För att öka rekryteringen av kvinnor till mansdominerade arbetsplatser bör också företagsinriktade projekt genomföras. Syftet bör vara att genom rekryteringsinsatser eller förändringar av arbetstider eller arbetsorganisation stimulera kvinnor att söka otraditionella arbeten.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att det i reglerna för det regionalpolitiska stödet sedan år 1974 stadgas att minst 4076 av vardera könet skall rekryteras vid en företagsexpansion, om stöd skall lämnas. Direkt könskvotering, som villkor för samhällsstöd, finns endast inom regionalpolitiken. Jag anser det vara väsentligt att utvärdera effekterna av denna könskvotering. Detta är en naturlig arbetsuppgift för statens industriverk.

De samlade erfarenheterna från projekten som syftar till att stärka kvinnornas ställning vid valet av otraditionella arbetsuppgifter bör tillvaratas av den arbetsgrupp som jag, efter samråd med chefen för industridepartementet, avser att tillsätta. Arbetsgruppens uppgift skall vara att göra en särskild analys av kvinnornas villkor i samband med industrins förnyelse. Gruppen bör härvid ta del av de erfarenheter som gjorts av de tekniska högskolorna i deras arbete för att öka rekryteringen av flickor till högre teknisk utbildning. Arbetsgruppens arbete skall redovisas och diskuteras i de rådgivande organ som är knutna till industridepartementet, såsom det näringspolitiska rådet, det tekniskt-industriella rådet samt det regionalpolitiska rådet. : |

Kvinnor som egna företagare har blivit allt vanligare under senare år. De regionala utvecklingsfonderna fyller en viktig uppgift för de mindre och medelstora företagen inom framförallt tillverkningsindustrin. Trots att de kvinnor som etablerar sig som egna företagare framförallt har sin verksamhet inom servicesektorn, vill jag understryka fondernas ansvar för de

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 130

Prop. 1984/85: 130 18

kvinnliga småföretagarna och betona att fonderna i viss utsträckning även

har möjlighet att stödja verksamhet inom tjänstesektorn.

I detta sammanhang vill jag också peka på den kooperativa företagsformen som en möjlighet för dem som vill etablera en egen rörelse. Regering-

en inrättade år 1984 det kooperativa rådet som bl.a. skall utgöra en

kontaktyta mellan regeringen och kooperationen. Rådets främsta uppgift

är dock att stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet. Fördelarna med den kooperativa företagsformen är att den

ger delaktighet i produktion och ägande, vilket ofta efterfrågas av kvinnor. En möjlighet att arbeta kooperativt är att kvinnor med enskilda firmor låter

dessa bilda en ekonomisk förening för samordnig av tjänster som marknadsföring, bokföring etc. De idag existerande handelshusen för kvinnor arbetar efter en sådan modell. Jag avser att ställa projektmedel till förfogande för en utveckling av den kvinnokooperativa verksamheten.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver en viktig informations- och

utbildningsverksamhet riktad till små och medelstora företag. Jag anser

utbildningsbehoven för stora grupper kvinnor inom utvecklingsfondernas

verksamhetsområde vara så eftersatta att särskilda kvinnoprojekt är motiverade. Inom ramen för 10-miljonerskampanjen genomfördes riktad utbildnings- och informationsverksamhet till kvinnor i vissa utvecklingsfonders

regi. Jag anser att denna verksamhet bör vidareutvecklas och kommer

Även i andra sammanhang bör projektmedel kunna utnyttjas för målinriktad informationsverksamhet angående kvinnornas framtida arbetsmarknad.

Den projektverksamhet som jag hittills förordat har framförallt syftat till att förbättra kvinnornas position i utbildning och arbetsliv. Om kvinnorna under mer jämlika förhållanden skall kunna ta del i arbetslivet mäste emellertid männen vara beredda att i större utsträckning än I dag ta sin del

av arbetet i hemmen. Inte minst väsentligt är att männen utnyttjar sina

möjligheter till en längre sammanhängande föräldraledighet och till förkortad daglig arbetstid för vård av barn. Arbetsmarknadens parter har här ett

stort ansvar för att informera, stimulera och underlätta för fäder att ta ut sin föräldraledighet.

försäkringens ersättningsdagar bör vara att de — efter den första tiden efter barnets födelse — i princip skall tas ut lika av de båda föräldrarna. Vikten

av en aktiv informationsverksamhet med denna inriktning understryks i detta sammanhang. Projekt som syftar till att underlätta för männen att

— förena förvärvsarbete och föräldraskap och härvid i ökad utsträckning utnyttja sin föräldraledighet vore här av intresse.

Prop. 1984/85: 130 19

Jag vill också nämna att jag i syfte att underlätta en förändring av den traditionella mansrollen år 1984 tillsatte en arbetsgrupp för att undersöka männens villkor i samhället. Arbetsgruppen, som har avlämnat ett flertal delrapporter, kommer senare under våren att presentera ett idéprogram med förslag till åtgärder.

Forskning m.m.

Arbetslivscentrum har utarbetat en förstudie angående forskningsbehov i anslutning till 10-miljonerskampanjen. I sin förstudie uppmärksammar arbetslivscentrum flera angelägna forskningsområden. Som exempel kan nämnas arbetsorganisationens betydelse för att förbättra kvinnornas möjligheter att förena förvärvsarbete och hemarbete, samt vilka möjligheter den nya tekniken öppnar för kvinnor i traditionellt manliga yrken.

Regeringen beslutade i december 1982 att tillkalla en delegation för jämställdhetsforskning (JÄMFO). Jag har givit JÄMFO i uppdrag, att med utgångspunkt från arbetslivscentrums rapport och i samråd med berörda myndigheter och forskningsorgan utarbeta ett konkret forskningsprogram angående kvinnornas situation på arbetsmarknaden.

Härvid bör också invandrarkvinnornas situation beaktas. Många invandrarkvinnor har fått sin första arbetslivserfarenhet i Sverige och härvid brutit med det traditionella kvinnolivet i sina hemländer. Detta skapar nya familjemönster och kan leda till att normerna från hemlandet påverkas och förändras. Det saknas kunskaper om hur invandrade kvinnor påverkas i "sina roller av den höga förvärvsintensiteten och det nya samhällets krav

och värderingar. Vi har också bristfälliga kunskaper om i vilken utsträck-

ning invandrade kvinnor får möjlighet att utvecklas i sina arbeten och få mera mångsidiga och kvalificerade arbetsuppgifter. |

Jag anser det därför mycket angeläget att forskning om invandrade kvinnors situation prioriteras så att underlaget för särskilda åtgärder för dessa förbättras. .

Jag vill också särskilt nämna den utredningsverksamhet i form av branschstudier, som bedrivits av JämO. JämO har tidigare uträttat ett värdefullt arbete i samband med kartläggning av vissa jämställdhetsfrågor inom bankväsendet, bland leverantörer av datautrustning m. m. Jag anser att denna typ av åtgärdsinriktade branschstudier ytterligare bör stimuleras.

Jag vill avslutningsvis beröra frågan om kvinnors representation i olika beslutande och rådgivande församlingar. En förstärkt kvinnorepresentation har stor betydelse för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Kvinnor och män har många gånger olika kunskaper och erfarenheter som båda är en tillgång för samhället och därför bör påverka beredningen och tillämpningen av beslut. Under de senaste tio åren har den kvinnliga representationen förbättrats i såväl politiska som fackliga organ. I många statliga organ är dock kvinnorepresentationen fortfarande mycket låg. I de statliga kommittéerna utgjorde kvinnorna vid årsskiftet 1984/85 endast

Prop. 1984/85: 130 20

16936. Andelen kvinnor hade minskat något sedan föregående är. I statliga styrelser och rådgivande organ var kvinnorepresentationen mindre än 1072. Länsarbetsnämndernas styrelser, där många frågor av vikt för kvinnornas sysselsättning bereds, hade bara 842 kvinnor. Konsitutionsutskottet påpekar i sitt granskningsbetänkande (1983/84:30), att ökningen av andelen kvinnor på de högsta tjänsterna i regeringskansliet gått mycket långsamt samt att det är angeläget att regeringen i tullsättningsärenden beaktar jämställdhetsaspekterna. Strävanden att öka kvinnornas deltagan-

de i t.ex. kommitté- och utredningsarbete måste fortsätta. Utskottet utta-

lar att det med uppmärksamhet även i fortsättningen kommer att följa utvecklingen av jämställdhetsfrågorna i regeringen. När representanter utses i statliga organ har intresseorganisationerna också stort inflytande över valet av personer. Jag har under år 1984 haft överläggningar med arbetsmarknadens parter och vädjat till dem att i större utsträckning än hittills nominera kvinnliga kandidater till olika poster.

Jag har också nyligen tagit initiativ till en kartläggning av vilka åtgärder som kan vidtas för att kvinnorepresentationen skall kunna stärkas. En viktig uppgift inom ramen för kartläggningen blir att överlägga med arbetsmarknadens parter och andra organisationer som är företrädda i större omfattning i statliga styrelser, utredningar etc. om hur nomineringen av kvinnor skall kunna öka. |

Anslagsfrågor m.m.

För projektverksamhet, som jag har förordat och gett exempel på i det föregående, beräknas således medel dels' över social- och utbildningsdepartementens huvudtitlar (sammanlagt ca 6 milj. kr), dels bör medel beräknas över arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel anslaget A2.

Kommittéer m. m. (5 milj. kr.) och B3. Arbetsmarknadsutbildning. Av de medel som chefen för arbetsmarknadsdepartementet totalt beräknat på

anslaget B3. Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 avses 4 milj. kr. disponeras för särskild projektverksamhet för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Regeringen bör ge riksdagen detta till-

känna. Sammanlagt kan därmed 9 milj. kr. disponeras över arbetsmark-

nadsdepartementets huvudtitel. Tillhopa med de medel som tidigare har beräknats i budgetpropositionen kan således 15 milj. kr. disponeras för

åtgärder för att förbättra kvinnornas-villkor på arbetsmarknaden.

Jag anser att parternas arbete inom ramen för jämställdhetsavtalen är av avgörande betydelse för det löpande jämställdhetsarbetet. I 10-miljoners-

kampanjen var också parternas intresse och engagemang av avgörande

betydelse för arbetet. Jag förutsätter att parterna kommer att ta'en aktiv

del även i den fortsatta projektverksamhéten. De medel som via arbetarskyddsfonden tillställs arbetsmarknadens parter för utbildning och infor-

mationsinsatser inom medbestämmandeområdet kan, om parterna så önskar, också utnyttjas i ett sådant syfte. |

Prop. 1984/85: 130 21

Jag vill i detta sammanhang också nämna de medel som länsstyrelserna

disponerar för regionalpolitiskt motiverade projekt. Det är väsentligt att det sker en samordning mellan olika myndigheter så att olika typer av projektmedel utnyttjas på bästa sätt.

Frågor som jag här har behandlat har tagits upp i ett antal skrivelser till

regeringen. Dessa bör anses besvarade genom de förslag som jag nu har

lagt fram.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels vill Kommittéer m.m. för budgetåret 1985/86 under tionde hu-

vudtiteln utöver vad som föreslagits i prop. 1984/85: 100 bil. 12

anvisa ytterligare 5 000000 kr.

dels bereda riksdagen tillfälle att ta det av vad jag anfört om åtgärder |

för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom propositionen förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört

för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1984/85: 130 22

Bilaga I

PROMEMORIA

KVINNORS VILLKOR I ARBETSLIVET

1 Den delade arbetsmarknaden

1.1 Arbetskraftsutbudet

Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) har kvinnornas förvärvsin-

tensitet ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Antalet sysselsatta

kvinnor har ökat med 355 000 eller nästan 2296. Männens sysselsättning minskade under samma period med nära 21000 eller drygt 1 20. Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer kvinnor och män att förvärvsarbeta i samma utsträckning i början av 1990-talet. :

AKU:s årsmedeltal för år 1984 angav att 78,2 20 av kvinnorna mellan 16 och 64 år eller ca 2044 000 kvinnor återfanns i arbetskraften. Motsvarande siffra för år 1970 var 59,3 260. Av kvinnorna med barn under sju år tillhörde 82,90 arbetskraften och av de med barn mellan 7 och 16 år tillhörde 89,5 Z arbetskraften år 1984. Av männen var 87,0 26 i arbetskraften år 1970 och 85,67 år 1984, vilket motsvarade 2 288000 män i arbetskraften det året.

Invandrarkvinnorna hade tidigare högre förvärvsfrekvens än de svenska kvinnorna men detta gäller nu endast för de jugoslaviska och finska kvinnorna.

Arbetslösheten bland kvinnor år 1984 var 3,3 76 jämfört med 3,0 för männen. Arbetslösheten var högst i de yngre åldersgrupperna för såväl kvinnor som män, med arbetslöshetstal på 4,7 72 för flickorna mellan 16 och 19 år och 5,1 2 för motsvarande åldersgrupp pojkar.

Av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning var 45 92 kvinnor år 1984 och av samtliga i beredskapsarbete var 38 96 kvinnor år 1984. I de ungdomslag som funnits sedan årsskiftet 1983/84 är flickorna i majoritet. De stannar också i ungdomslagen under längre tid än pojkar.

Efterfrågan på arbetskraft har under år 1984 ökat betydligt jämfört med föregående år. vilket också inneburit att sysselsättningen ökat under särskilt tredje kvartalet. Kvinnorna svarade för ca två tredjedelar av den totala ökningen.

Kvinnornas frånvaro från arbetet är högre än männens. Enligt AKU:s årsmedeltal för år 1984 var 18,8 av kvinnorna frånvarande jämfört med 13,50 av männen. En stor del av kvinnornas frånvaro är orsakad av föräldraledighet i samband med barns födelse. Även frånvaro på grund av sjukdom, studier m. m. överstiger männens arbetsfrånvaro.

Prop. 1984/85: 130 LJ '

Arbetstiden

Heltidsarbete, dvs. mer än 34 timmars arbetsvecka, utförs av en majoritet av de förvärvsarbetande männen och kvinnorna. Medelarbetstiden för män var år 1984 drygt 40 timmar per vecka medan den för kvinnorna var 31,6 timmar. Medan 7 52 av männen arbetade deltid var motsvarande siffra för kvinnorna 452, Deltidsarbetet har ökat i omfattning i takt med att kvinnorna har ökat sin förvärvsfrekvens. Ett deltidsarbete har varit förutsättningen för förvärvsarbete för många kvinnor. Praktiskt taget hela ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften motsvaras av en ökning av antalet deltidsanställda. Det kan samtidigt konstateras att:kvinnorna under 1980-talet ökat sin arbetstid. Andelen heltidsarbetande kvinnor har således ökat något liksom andelen kvinnor med lång deltid (20-34 timmar).

Arbetskraftsutbudet räknat i timmar sjönk med 5 Zz mellan åren 1970 och 1980. Minskningen berodde på förkortning av normalarbetsveckan. förlängd semester, sänkt pensionsålder m, m.

En växande grupp av de deltidsarbetande kvinnorna. f.n. 1470, arbetar deltid av arbetsmarknadsskäl. Inom många kvinnodominerade yrkesområden har en anpassning skett till kvinnornas deltidsönskemål. Många tjänster har delats på två halvtider. arbetsscheman har anpassats till deltidstjänster, arbetsgivare har i hög utsträckning rekryterat deltidsarbetande för att möta toppbelastningar i arbetet under en del av dagen. Detta kan idag innebära stora svårigheter för kvinnor som önskar utöka sin arbetstid liksom för män med otradtitionella yrkesval. |

Den samlade effekten av lön, marginalskatt och inkomstrelaterade bidrag och avgifter kan samtidigt motverka en önskan om ökad arbetstid.

Kvinnors deltidsarbete beror, enligt AKU, framför allt på att de behöver tid för hushållsarbete och barn. En undersökning, som genomförts av arbetslivscentrum, visade att deltidsarbetande kvinnor har fler barn, yngre barn. kortare utbildning och lägre lön än heltidsarbetande kvinnor.

Invandrarkvinnorna har längre arbetstid än de svenska kvinnorna. Mycket långa arbetsveckor förekommer bland vissa grupper invandrare, såsom jugoslaviska, grekiska och vissa grupper turkiska kvinnor.

Till skillnad från kvinnorna arbetar män med små barn mer än andra män. Heltidsarbete är således vanligare bland män med barn under sju år och övertidsarbete är nästan lika utbrett bland småbarnspappor som bland män utan barn.

Ungefär 1.2 miljoner arbetstagare eller 2977 av samtliga sysselsatta arbetar på oregelbundna eller obekväma arbetstider. Av kvinnorna arbetar 32774 på sådana arbetstider jämfört med 2674 av männen. En stor del av kvinnorna med obekväm och oregelbunden arbetstid återfinns inom sjukvården i s.k. turlistearbete, en arbetsform som utmärks av stor oregelbundenhet. Arbete med starkt förskjutna arbetstider, liksom lördags- och söndagsarbete är också vanligast bland kvinnor. Vissa undersökningar

Prop. 1984/85: 130 24

tyder på att kvinnor väljer att arbeta på udda arbetstider för att kunna kombinera förvärvsarbete med barnomsorg inom hemmet.

Utredningsarbete kring arbetstidsfrågorna bedrivs av delegationen (A

1984: 09) för arbetstidsfrågor (DELFA). Bland frågor som enligt direktiven. särskilt skall tas upp av delegationen kan nämnas åtgärder inom exempel-

vis familjepolitiken som kan bidra till en jämnare fördelning mellan föräld-

rarna av förvärvsarbete, hemarbete och vård av barn samt frågan om en

generell arbetstidsförkortning.

1.2 Arbetsmarknaden

Kvinnor och män arbetar inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Generellt kan hävdas av kvinnorna ofta återfinns inom vård- och servicesektorn, en förlängning av det traditionella hemarbetct.

Industri och samfärdsel

Inom näringsgrenarna gruvor, tillverkningsindustri, byggnadsindustri . och samfärdsel (exkl. post och televerk) sysselsattes 32 70 av arbetskraften eller drygt 1,4 milj. arbetstagare år 1984. Av dessa var 1,1 milj. eller 782 män. .

Arbetslösheten inom näringsgrenarna industri och samfärdsel var år

1983 närmare en procentenhet högre för kvinnor än för män, bortsett från

byggnadsindustrin där förhållandet var det motsatta. Sedan år 1970 har industrisysselsättningen minskat med 1696 eller med

ca 160000 personer. Andelen kvinnor bland de sysselsatta inom tillverkningsindustrin, har ökat sedan år 1970 trots branschens sysselsättningsminskning. Bland industritjänstemännen har kvinnorna ökat inte bara sin

andel av sysselsättningen från 26 Ze år 1970 till 28 20 år 1981 utan även ökat

antalsmässigt. Bland de kollektivanställda minskade antalet kvinnor med ca 7000 samtidigt som deras andel ökade från 21972 till 239c. Andelen invandrarkvinnor har samtidigt minskat.

I regeringens proposition (prop. 1983/84: 135 NU:42 rskr 379) om indu-

striell tillväxt och förnyelse anges att strukturella förändringar kan leda till fortsatta sysselsättningsminskningar inom den direkta industriproduktionen, t. ex. till följd av överkapacitetsproblem inom vissa basindustrier,

omstruktureringsbehov inom underleverantörssektorn och en fortsatt internationalisering inom såväl storföretag som medelstora företag. Branschvis räknar man med sysselsättningsminskningar inom gruvindustrin, träindustrin, varvsindustrin och konsumtionsvaruindustrin. I dessa branscher

återfinns kvinnor framför allt inom konsumtionsvaruindustrin, medan de

övriga nämnda industrigrenarna till över. .80& domineras av män. Inom järn-, stål- och metallverk liksom massa- och pappersindustri förväntas oförändrad sysselsättning. Även dessa industribranscher sysselsätter närmare 80 Z: män.

Prop. 1984/85: 130 25

En ökning av sysselsättningen väntas ske inom verkstadsindustri, ke-

misk industri och petrokemisk industri. Verkstadsindustrin sysselsätter för närvarande ca. 8096 män och den kemiska industrin, petroleum- och

plastindustrin 74 70 män. |

Den genomsnittliga veckoarbetstiden för industrianställda män år 1984 var 39,8 timmar medan den för kvinnor var 33,2 timmar.

Omvandlingen inom industrin har inneburit, och bedöms även i framtiden innebära, inte bara en förskjutning mellan branscher och företag utan

också en förskjutning inom företagen från okvalificerade till mer kvalificerade arbetsuppgifter. Denna utveckling bör särskilt uppmärksammas ur ett kvinnoperspektiv eftersom de kvinnor som finns inom industrin ofta återfinns i mindre kvalificerade arbeten. Inom verkstadsindustrin beräknas kvinnorna utföra

162 av det totala antalet arbetstimmar. Av rutinarbetet inom verkstadsin-

dustrin utför dock kvinnorna 5072, enligt vad som sagts i betänkandet (SOU 1981: 17) industrins .datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

Inställningen till kvinnlig arbetskraft inom industrin varierar. Inom vissa företag anses arbetsuppgifterna vara för tunga eller för smutsiga för att lämpa sig för kvinnor. Arbetsuppgifter som innebär krav på fysisk styrka utförs dock av kvinnor inom andra sektorer av arbetsmarknaden, exempel-

vis sjukvården, och kan därför knappast anföras som ett argument mot kvinnor som grupp. Det finns också goda möjligheter att med teknikens

hjälp reducera denna typ av arbetsuppgifter. Möjligheterna för såväl kvinnor som män att förena arbete med familjeansvar måste förbättras. De speciella arbetstider som gäller för vissa typer av industriarbete, exempelvis skiftgång, kan många gånger vara

svåra att kombinera med det familjeansvar många kvinnor har. Även här

kan dock paralleller dras med det traditionella kvinnoarbetet inom sjukvår-

den som också i hög utsträckning utförs på s.k. obekväm arbetstid. Skift-

arbete i s.k. motsatta skift ses i vissa familjer som en möjlighet att praktiskt och ckonomiskt lösa barnomsorgen.

Varuhandel och privat tjänstesektor

Inom varuhandeln uppgick antalet sysselsatta år 1984 till 506 000 eller ca

1296 av samtliga sysselsatta. Hälften av dessa var kvinnor. Privat tjänste-

sektor, till vilken räknas hotell- och restaurangverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet, reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet samt ytterligare ett antal små delsektorer, svarade för 1592 av den totala sysselsättningen år 1984. Av de sysselsatta var ungefär hälften kvinnor.

Antalet sysselsatta inom varuhandeln har minskat under den senaste tioårsperioden. En ökning av sysselsättningen inom partihandeln har inte

Prop. 1984/85: 130 26

uppvägt nedgången inom detaljhandeln. Andelen heltidsarbetande inom detaljhandeln har minskat från 63 2 år 1976 till 60 Z år 1984. Hela deltidsökningen faller på s.k. lång deltid dvs. över 20 timmar i veckan. Av kvinnorna i detaljhandeln arbetade 57 76 deltid jämfört med 1195 av männen.

Inom partihandeln, där männen dominerar sysselsättningen, är deltiden mindre utbredd. Av de sysselsatta kvinnorna arbetar 35 Zz deltid jämfört med 522 av männen. Medelarbetstiden per vecka var år 1984 inom partihandeln 39,2 timmar och inom detaljhandeln 33,0 timmar.

Handelns yrkesnämnd publicerade år 1982 en utredning angående datoranvändning inom företag i parti- och detaljhandeln med minst tio anställda. Enligt denna utredning används datorer i tre fjärdedelar av alla företag. Enligt samma undersökning planerar företagen ytterligare datoranvändning främst inom arbetsområdena löneadministration, , schemaläggning och inköp. I de företag som redan infört datorer hade något fler ökat än minskat antalet anställda. Datoriseringen anges emellertid ofta vara en del i en mer omfattande rationaliseringsprocess i vilken det är svårt att urskilja vilken effekt just datorutbyggnaden har haft.

Datoriseringen inom varuhandeln väntas emellertid få effekter på per-' sonalsammansättningen och fördelningen av anställda på befattningsnivåer. Vissa, ofta kvinnodominerade. arbetsuppgifter på kontorssidan väntas bli mindre efterfrågade, medan efterfrågan väntas öka på mer kvalificerade personalkategorier och anställda med rena ADB- uppgifter.

Offentlig sektor

Den offentliga sektorn sysselsatte år 1983 drygt 1.4 miljoner anställda, varav drygt en halv miljon var statligt anställda, en halv miljon arbetade i kommunerna och ca 400000 i landstingen. Den offentliga sektorn svarade . härigenom för mer än 3094 av landets totala sysselsättning. År 1970 återfanns 0.8 miljoner eller 207: av landets arbetstagare i offentlig sektor. Mellan åren 1970 och 1980 ökade den offentliga sysselsättningen med ungefär en halv miljon samtidigt som den totala sysselsättningen steg med

ca 330000 personer. Detta innebar att den offentliga sektorn absorberade

hela nytillskottet till arbetsmarknaden och dessutom en del av personalminskningen från tillbakagående näringsgrenar. Merparten av de kvinnor som sökt sig in på arbetsmarknaden under perioden fick anställning i offentlig sektor, där andelen kvinnor år 1983 uppgick till knappt 707.

Av den statligt anställda personalen, exkl. anställda i statliga affärsverk och bolag, var 5496 män år 1983. Av de statligt anställda arbetade en tredjedel deltid, vilket motsvarade 4696 av de anställda kvinnorna: och 1672 av de anställda männen.

Av de kommunalt anställda var närmare 807 kvinnor och drygt hälften av samtliga anställda arbetade deltid eller hade timanställning. Timan-

Prop. 1984/85: 130 | 27

ställning var särskilt vanlig inom kommunerna där drygt var femte anställd : var timavlönad.

Hälften av den kommunalt anställda personalen arbetade inom barn- och äldreomsorg. I landstingen arbetade 85 76 inom hälso- och sjukvård.

Mellan åren 1976 och 1983 uppgick personalökningen i kommuner och landsting till 214 000 personer eller mer än 30 000 per år. Som ett resultat av

överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden har den kommunala expansionen begränsats och en betydligt lägre ökningstakt kan no-

teras under de senaste åren jämfört med 1970-talet. Mellan åren 1982 och

1983 hade emellertid kommunerna en personalökning på nästan 5 30, varav

847 var kvinnor.

Tabell 1. Antal anställda, årsarbetare 1983. Förändringstal åren 1978-1983

Förändring,

årsarbetare

(1) i genomsnitt per år Källa: Kommunförbundet och Landstingsförbundet

Härutöver fanns 37 000 anställda i beredskapsarbeten i kommuner och

9100 i landsting år 1983.

Antalet deltidsanställda i kommuner och landsting har ökat i snabbare takt än antalet heltidsanställda medan antalet timanställda minskat. Inom landstingssektorn har andelen kvinnor som arbetar heltid ökat något mellan åren 1982 och 1983, och de deltidsanställda har totalt sett ökat sin

sysselsättningsgrad något.

1.3¶Yrkesuppdelningen

Den delade arbetsmarknaden tar sig inte bara uttryck i att kvinnor och män arbetar i olika utsträckning och inom olika näringsgrenar, utan också i

att kvinnor och män, inom samma näringsgren, återfinns i skilda yrken och på skilda nivåer inom yrkesgrupperna.

En jämn könsfördelning kan anses föreligga när fördelningen mellan

andelen kvinnor och andelen män ligger i intervallet 40—60 2 av de syssel-

satta i yrket. I folk- och bostadsräkningarna fördelas befolkningen efter yrkestillhörighet. Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning (FoB 1980), var det enligt denna definition jämn könsfördelning i 14 av 196 yrken. Männen

dominerade i 138 yrken och kvinnorna i 44 yrken. Antalet män som sökte

Prop. 1984/85: 130 28

sig till kvinnliga arbetsområden var dock under perioden 1975— 1980 större än antalet kvinnor som sökte sig till manliga yrkesområden.

Enligt FoB 1980 arbetade drygt hälften av det totala antalet sysselsatta

kvinnorna i tio traditionella kvinnoyrken:sekreterare, sjukvårdsbiträde, affärsbiträde, städare, barnsköterska, bokförare och kontorskassör, sjuk-

sköterska, klasslärare, hemvårdare och köksbiträde. I de tio vanligaste mansyrkena återfanns 35976 av de sysselsatta männen. Att kvinnorna är koncentrerade till så få yrken beror inte enbart på kvinnornas traditionella yrkesval utan också på de yrkesdefinitioner som används. Männens yrken

är i allmänhet mer väldefinierade än de traditionella kvinnoyrkena. Så

innehåller exempelvis yrkesgruppen hälso- och sjukvårdsarbete. socialt arbete m. m. åtta yrken medan yrkesgruppen tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. innehåller 20 yrken. Båda yrkesgrupperna har ungefär lika

många anställda. Bland yrken som ökat sin andel kvinnor mellan åren 1975 och 1980 kan

nämnas ingenjör, veterinär, biolog, läkare, tandläkare, skolledare, präst,

banktjänsteman och försäkringstjänsteman, resebyråtjänsteman, speditör,

mäklare, reklamman, lantbrukare, skogsägare, fiskeriarbetare, finmeka-

niker, tandtekniker och möbelsnickare.

Samtliga dessa yrkeskategorier är fortfarande mansdominerade till över 6072 med undantag av resebyråtjänsteman som är ett kvinnodominerat yrke och tandtekniker där jämn könsfördelning råder. |

Bland yrkesgrupper som minskat andelen kvinnor kan nämnas lärare i övningsämnen, förskollärare, sjuksköterska, sjukvårdsbiträde, affärsbi-

träde, storköksföreståndare, hemvårdare, hovmästare och servitör och

anställd inom övrigt husligt arbete.

Samtliga dessa yrkeskategorier är fortfarande kvinnodominerade med undantag för lärare i övningsämnen. som har jämn könsfördelning.

Andelen kvinnliga företagare har ökat under senare år. Särskilt markant är denna utveckling bland småföretagen. Knappt 3092 av alla företagare var kvinnor år 1983 jämfört med 17 96 år 1975.

Yrkesuppdelningen mellan könen avtar i takt med kvinnornas ökade förvärvsfrekvens. Under perioden 1975 — 1980 tillträddes i genomsnitt

680000 anställningar per år. Enligt dataeffektutredningen skulle det dock ta 94 år innan jämn yrkesfördelning uppnåddes, om utvecklingen fortsätter i samma takt som under de senaste tjugo åren.

Otraditionella yrkesval

Under den senaste tioårsperioden har flera åtgärder vidtagits dels från statsmakternas sida, dels från enskilda arbetsgivare att bryta den- köns-

uppdelade arbetsmarknaden (brytförsök). Brytförsök har genomförts bl. a. inom industrin och inom statliga verk och myndigheter. Några brytförsök har haft som mål att stimulera kvinnor att söka sig till mer kvalificerade

arbetsuppgifter inom det arbetsområde där de redan är sysselsatta. Inom

Prop. 1984/85: 130 29

ramen för den s.k. 10 miljoners-kampanjen har många projekt avsett otraditionella yrkesval.

Försök har också gjorts att få män att söka sig till traditionella kvinnliga

arbetsområden som sjukvård och barnomsorg. Läsåret 1971/72 infördes på försök kvotering av män tll förskollärarutbildning. Försöksverksamheten

upphörde i och med att 1977 års högskolereformen genomfördes, vilken

medförde förändrade intagningsbestämmelser. Under kvoteringsperioden ökade andelen antagna män från 6 Zc ht 1971 till 9926 vt 1977, med en största andel manliga antagna på 13 26 vt 1975. Ungefär 40 c av männen antogs via

könskvotering. Sedan kvoteringsförsöken upphört har andelen män inom utbildningen minskat. Vid de senaste antagningarna har dock samtliga

kvinnliga och manliga sökande antagits.

Inom arbetslivsforskningen har brytförsöken uppmärksammats i ett par

pågående projekt. Flera forskare inom området menar att en förutsättning för att kvinnor i större antal skall beredas anställning i manligt dominerade

industriarbeten är dels att det råder brist på manlig arbetskraft på orten. dels att.det saknas ”kvinnoindustri” på orten.

Erfarenheten av de brytförsök som startades under 1970-talet visar att

många problem kvarstår att lösa även sedan kvinnor kommit in på manliga arbetsplatser. En påtaglig risk finns sålunda att en ny könsuppdelning äger

rum inne i företaget där vissa arbetsuppgifter blir mindre attraktiva för männen i och med att kvinnorna anställs för att utföra dem. |

Det s.k. Kristianstadsprojektet, ett brytförsök med kvinnor i industriar-

bete. som påbörjades år 1973 på den dävarande jämställdhetsdelegationens initiativ, tyder på att den snabba omstruktureringen inom många företag,

som ställer krav på specialiserat yrkeskunnande, också tycks innebära

större svårigheter för kvinnorna än för männen. Många kvinnor kan inte

hävda sig i konkurrensen om de attraktiva arbetena, utan placeras på enklare tempoarbeten eller andra mindre kvalificerade befattningar.

Kvinnors önskemål om deltidsarbete anses ofta oförenliga med de mer

kvalificerade arbetsuppgifterna inom, industrin och medför krav från ar-

betsgivaren på omplacering till rutinarbeten.

Inom televerket har man arbetat med brytförsök sedan år 1976. Erfaren-

heterna där förefaller vara mera positiva än från industriprojekten. De

kvinnor som sökt och fått arbeten inom traditionella mansjobb stannar

kvar i yrket och utvecklas. Mindre goda erfarenheter har man dock av försök med män på traditionella , kvinnojobb då männen har en tendens att

snabbt söka vidare till mera' kvalificerade ”mansjobb"”. Erfarenheterna från televerkets brytförsök tyder på att män söker ett kvinnojobb som

alternativ till arbetslöshet. medan kvinnor söker mansjobb som uttryck för

en önskan om att få just det arbetet.

Prop. 1984/85: 130 30

1.4 Löner

År 1981 hade tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande kvinnorna en

sjukpenninggrundande inkomst som understeg 70 000 kr. jämfört med 35 2 av männen. Medianinkomsten — mätt som sjukpenninggrundande inkomst — var samma år 53 000 kr. för de förvärvsarbetande kvinnorna och 75 000

kr. för motsvarande grupp män.

En stor del av denna inkomstskillnad kan förklaras av att kvinnorna

arbetade deltid. Inkomstskillnader föreligger dock även mellan heltidsarbetande kvinnor och män. En inte oväsentlig orsak är att kvinnor och män

arbetar inom olika sektorer av arbetsmarknaden, där man generellt kan hävda att typiska kvinnoarbeten är lägre lönesatta än typiska mansarbeten. Lönesättningen skall vara relaterad till en mängd olika krav i arbetet.

Värderingen av dessa görs i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Andra kvartalet år 1984 uppgick den genomsnittliga lönen för

vuxna heltidsarbetande kvinnliga industriarbetare till 9192 av lönen för vuxna manliga industriarbetare. . Inte ens en fullständig könsmässig utjämning mellan branscher, yrken

och arbetstider skulle emellertid helt reducera löneskillnaderna mellan

könen. Även jämförelser mellan kvinnor och män i samma befattningsskikt

visar lägre lön för kvinnorna. Bland industritjänstemännen tjänade kvin-

norna år 1983 i genomsnitt 95726 av en manslön vid jämförelser inom

samma befattningsskikt. I sammanhanget bör påpekas att medan 5,7 26 av männen hade ledande befattningar eller chefsposter innehades sådana

befattningar av endast 0,2 20 av kvinnorna. Kvinnorna utförde istället 54 4

av de rutinmässiga arbetsuppgifter jämfört med 992 av männen.

En jämförelse år 1977 mellan heltidsarbetande kvinnor och män visade vidare att männen har högre inkomster på samtliga utbildningsnivåer. Detta gällde även sedan effekter av olika ålderssammansättning räknats bort. Skillnaderna var så stora att män med endast förgymnasial-utbildning hade högre inkomster än kvinnor med gymnasial utbildning samtidigt som

män med gymnasial utbildning hade högre inkomster än kvinnor med eftergymnasial utbildning. De allra största inkomstskillnaderna mellan individer med jämbördig utbildning förelåg mellan kvinnor och män i åldrarna 45—64 år med eftergymnasial utbildning. |

Bl. a. amerikanska undersökningar av löneskillnader mellan kvinnor och män har visat att den arbetsvärdering som ligger till grund för lönesättningen ofta systematiskt missgynnar kvinnorna. Egenskaper som skulle leda till fördelaktigare lönesättning för vissa arbetsuppgifter, som t. ex. krav på tålamod, har bedömts som om de skulle ligga i kvinnans natur och därför inte behöva medföra lönemässig kompensation. Vidare värderas enligt dessa undersökningar fysiskt tungt arbete högre än snabbhet i lättare arbeten och arbete med teknisk inriktning högre än personinriktat arbete.

Prop. 1984/85: 130 31

1.5 Regionala skillnader

Förvärvsfrekvensen varierar mellan olika delar av landet. Enligt FoB 1980 var förvärvsfrekvensen lägst i Norrbottens län med 5496 av befolkningen mellan 16 och 74 år i förvärvsarbete och högst i Stockholm med 697 av befolkningen i arbete. Stora skillnader kan även noteras mellan olika kommuner inom samma region.

Skillnaderna mellan olika delar av landet beror dels på befolkningens ålderssammansättning dels på arbetsmarknadssituationen i olika regioner. I regioner och på orter med väl utbyggd offentlig service och med privat tjänstesektor har kvinnorna lättare att finna ett arbete. Den offentliga sektorn är av väsentlig betydelse för kvinnornas förvärvsfrekvens men kan ändå inte förväntas ta emot hela den sysselsättningsökning som följer av ett ökat kvinnligt arbetskraftsutbud. Enligt FoB 1980 arbetar i Norrbottens län 634 av kvinnorna och 34 Z.av männen inom offentlig sektor medan i Jönköpings län, som hade den lägsta andelen kvinnor i offentlig sektor, 4524 av kvinnorna och 18Z av männen hade statlig eller kommunal arbetsgivare. Arbetslöshetstalen i de två länen var 6,5 96 resp. 3,17 år 1983.

Det tidigare skönjbara mönstret att hög manlig arbetslöshet ofta åtföljdes av låg kvinnlig förvärvsfrekvens är inte längre lika påfallande. Även i regioner med hög arbetslöshet försöker kvinnorna nu hävda sin plats på arbetsmarknaden. |

Regioner med hög förvärvsfrekvens har ofta en mer markant uppdelning av arbetsmarknaden i en kvinnlig och en manlig del. Goda möjligheter att välja sysselsättning tycks alltså leda till ett mer traditionellt yrkesval.

En jämförelse mellan Stockholms län med en kvinnlig förvärvsfrekvens (enligt FoB 1980) på 59,54, Jönköpings län (53,84) och Jämtlands län (51.270 visar således att kvinnorna i Jämtland arbetade mer otraditionellt än kvinnorna i Jönköpings län medan de mest traditionella yrkesvalen gjordes I Stockholms län.

Svårigheter för alla vuxna medlemmar av ett hushåll att finna ett arbete på samma ort har tilltagit och medfört ökad pendling. Enligt långtidsutredningens rapport (SOU 1984:4) väntas männens arbetsmarknad utveckla sig mer ojämnt i skilda deltar av landet än kvinnornas. Resultatet kan bli ett ökat behov av flyttningar av män mellan olika landsdelar eller att männen väljer att stanna kvar och i stället konkurrera inom det som traditionellt varit kvinnornas arbetsmarknad:

1.6 Utvecklingstendenser

Utvecklingen under framför allt 1970-talet har inneburit att kvinnorna definitivt befäst sin position på arbetsmarknaden. Farhågor att en lågkonjunktur skulle tvinga kvinnor att lämna arbetsmarknaden har inte besannats utan tvärtom har såväl förvärvsintensitet som arbetstidsutbud fortsatt alt öka oberoende av konjunkturutvecklingen.

Prop. 1984/85: 130 32

Målen för regeringens ekonomiska politik är full sysselsättning, stabilt

penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandar-

den, regional balans och baians i de utrikes betalningarna. Full sysselsätt-

ning anges som det viktigaste målet. Utifrån dessa förutsättningar har långtidsutredningen presenterat två möjliga utvecklingsalternativ så att

dessa mål skall kunna realiseras senast år 1990. Även perioden 1990—2000 behandlas. Alternativ I innebär en inriktning på privat konsumtion och

näringsliv och alternativ II har en inriktning på offentlig konsumtion och

offentlig sektor.

Enligt långtidsutredningens bedömningar kommer befolkningstillväxten

under 1980-talet att ske i långsammare takt än under 1970-talet. Under perioden fram till år 2000 väntas befolkningssammansättningen förskjutas så att den yrkesaktiva befolkningen växer medan andelen barn och ungdomar fortsätter att minska. Antalet personer över 80 år ökar kraftigt under

perioden. Fruktsamheten väntas sjunka från 1,8 under 1970-talet och till

1,7 under 1980-talet. Medellivslängden väntas öka obetydligt fram till år

2000. Arbetskraftsutbudet väntas fortsätta öka under 1980-talet och liksom under 1970-talet väntas ökningen bero på ett ökat kvinnligt arbetskraftsdel-

tagande. Ökningen väntas emellertid inte bli lika kraftig som hittills. Den

skisserade utvecklingen innebär att antalet personer i arbetskraften skulle öka med 280000 personer fram till år 1990, varav 240000 kvinnor, och att kvinnor och män skulle förvärvsarbeta i lika hög utsträckning i slutet av prognosperioden.

Långtidsutredningen räknar med att medelarbetstiderna kommer att fortsätta minska under 1980-talet, bl. a. som en följd av en fortsatt ökning

av deltidsarbetet, främst kvinnors deltidsarbete. Den tendens till ökad

medelarbetstid som har kunnat noteras de senaste åren förutsätts vända igen när sysselsättning och reallöner ökar. |

Sammanlagt innebär detta en beräknad ökning av antalet arbetstimmar med 192 under perioden 1980 till 1990.

En annan utveckling av framförallt kvinnornas deltidsfrekvens än den

som långtidsutredningen har räknat med ger en radikalt förändrad bild av

sysselsättningsutvecklingen. Dataeffektutredningen ser i sitt betänkande

(SOU 1984:20) den pågående ökningen av arbetstidsutbudet hos de deltidsarbetande som en av de faktorer som kan försvåra situationen för nytillträdande kvinnor på arbetsmarknaden. Enligt dataeffektutredningen

skapar den nya tekniken förutsättningar för en reducering av livsarbetstiden. Det kan i sammanhanget påpekas att enligt statistiska centralbyråns

(SCB) undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) åren 1975, 1977 och

1979 uppgav 2096 av de heltidsarbetande att de önskade en arbetstidsförkortning med motsvarande minskning av bruttolönen.

En undersökning som genomfördes av DELFA år 1984 visade att 65 4 av alla heltidsarbetande kvinnor och män föredrog en arbetstidsförkortning framför ökad privat konsumtion.

Prop. 1984/85: 130 33.

Långtidsutredningen har genomfört en analys av effekterna av en generell arbetstidsförkortning som utgär från att arbetstiden i genomsnitt sänks till 37,5 timmar per vecka. En arbetstidsförkortning'i den storleksordningen väntas få stora effekter på andelen sysselsatta inom de olika näringsgrenarna inom ramen för samma totala sysselsättningsnivå som i alternativen I och IH. Om en arbetstidsförkortning genomförs under prognosperioden anser långtidsutredningen att möjligheterna att i någon större utsträckning höja den privata eller offentliga konsumtionen bortfaller. Möjligheterna att i framtiden genomföra en arbetstidsförkortning anses därför vara beroende av löntagarnas attityder och beteende i valet mellan konsumtion och fritid.

Långtidsutredningen gör beräkningar av det totala resursutrymmet enligt de två alternativa inriktningarna privat resp. offentlig konsumtion. I båda alternativen har dessförinnan avräkning gjorts för nödvändiga resurser i syfte att öka exporten och industrins investeringar.

För kommunernas del innebär det första alternativet en fortsatt konsumtionsökning med 192 per år och det andra alternativet med 296 per år. För den statliga konsumtionen innebär båda alternativen antingen en minskning med 196 per år eller en oförändrad nivå. För privat konsumtion beräknas en ökning med 1,5 56 eller 0,62 per år.

Långtidsutredningens beräkningar av sysselsättningsutvecklingen i olika sektorer enligt de två alternativen framgår av tabell 1.

Tabell 2. Sysselsatta i olika näringsgrenar åren 1970-90.

1990 prognos

1970 1980 1983 Alt 1 = Alt 2

Summa varu- och kraftproduktion 1 780 000 1 546 600 1 422 000 1 481 3500 1 429 500 "Summa privat tjänsteproduktion 1 32 - 600 1 390 100 ma [ - 000 1 535 800 1 481 600 offentlig sektor 756 200 1 259 100 1 324 000 1 451 700 1 537 900 Totalt 3 863 8500 4 195 800 4 173 000 4 469 000 4 469 000 därav: : ' Näringsliv 3 107 5600 2 936 700 2 349 000 3 017 300 2 911.100 Staten 1935 900 278 400 276 000 253 200 275 000 Kommunerna 560 300 980 700 I 048 000 1 198 5300 1 282 900

Anm. Offentliga sektorn omfattar endast offentliga myndigheter. Otftentligt ägda bolag och affärsverk ingår i näringslivet. Källa: Långtidsutredningen, SOU 1984.4.

Sysselsättningsökningen under resten av 1980-talet kommer enligt långtidsutredningens båda alternativ att vara mindre koncentrerad till offentlig 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 130

Prop. 1984/85: 130 | 34

sektor än under 1970-talet. Samtidigt svarar den offentliga sektorn även

enligt dessa kalkyler för en stor del av den totala sysselsättningsökningen,

nämligen 4076 i privat — konsumtionsalternativet och 80970 i offentlig — konsumtionsalternativet. Såväl långtidsutredningen som dataeffektutredningen påpekar att struk-

turomvandlingen kommer att fortgå i hög takt under resten av 1980-talet. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten torde också komma att vara

hög. Samtidigt påpekar dataeffektutredningen att arbetskraften har blivit

en mera fast produktionsfaktor än tidigare. Rekryterings-, introduktionsoch utbildningskostnaderna i samband med nyanställningar har ökat. Bindningen mellan arbetsgivare och arbetstagare tenderar att bli mer långsiktig.

Det förhållandet att anställningsbesluten mer får karaktären av investeringsbeslut leder till en noggrannare ”'sortering” av de arbetssökande i

samband med nyrekryteringar. För kvinnorna som grupp kan denna utveckling sannolikt innebära ökade svårigheter på arbetsmarknaden, inte minst vid otraditionella yrkesval.

Vikten av ett vidgat yrkesval för kvinnorna accentueras samtidigt. Den

offentliga sektorn kan inte i samma utsträckning som tidigare ta emot ett |

ökat arbetskraftsutbud. Många rutinbetonade arbetsuppgifter såväl inom industrin som inom tjänstesektorn kommer att förändras genom den omställningsprocess som datoriseringen ger upphov till. Härvid kommer inte

minst kvinnorna att beröras.

2¶Könsskillnader i utbildningen

Kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden har starkt samband med deras utbildning. Det ingår därför i skolans uppgifter att motverka sådana studie- och yrkesval som beror på traditionellt könsrolls- och statustänkande.

2.1 Allmänt

Enligt SCB: s undersökningar om levynadsförhållanden hade fler män än

kvinnor år 1979 en utbildning som motsvarar de längre gymnasiala eller längre eftergymnasiala utbildningarna. Så hade t.ex. 1396 av männen och

Se av kvinnorna är 1979 gymnasial utbildning över två år. Kvinnorna

hade däremot i betydligt högre grad än männen högst ettårig gymnasial

utbildning, nämligen 2096 av kvinnorna jämfört med 1192 av männen. Den faktiska medelutbildningstiden år 1979 var också ungefär ett halvår längre

för männen än för kvinnorna. |

De största skillnaderna mellan kvinnors och mäns utbildning gällde

emellertid utbildningens inriktning snarare än utbildningens nivå eller

längd. Medan 57 Z av kvinnorna inte hade någon yrkesinriktad. utbildning

gällde detta för 49 6 av männen. Av kvinnorna hade 1294 yrkesinriktning

Prop. 1984/85: 130 . 35

mot vårdområdet jämfört med 196 av männen. Inriktning mot förvaltning, handel, kontor m. m. hade 13 90 av kvinnorna jämfört med 926 av männen. Medan 476 av kvinnorna hade utbildat sig till ett yrke inom industri, hantverk eller teknik hade 2826 av männen en sådan yrkesinriktning.

Utbildningsskillnader tenderar många gånger att förstärkas efter utbildningstidens slut. Även när det gäller utbildning i arbetslivet finns skillnader mellan könen. Män på alla utbildningsnivåer deltog enligt SCB-undersökningen år 1979 mer i utbildning på arbetstid än kvinnor på motsvarande utbildningsnivå. Dessutom var utbildning på arbetstid vanligare ju högre grundutbildning en person hade. |

Utbildningsskillnaderna mellan äldre och yngre är emellertid mer påtagliga än mellan kvinnor och män. Knappt 4090 av alla kvinnor och män hade år 1979 ingen annan skolutbildning än folkskola eller grundskola i högst sju år. I åldersgruppen 25—44 år hade ungefär en fjärdedel högst denna utbildningsnivå jämfört med fyra femtedelar av befolkningen mellan 65 och 74 år. De utländska kvinnorna i Sverige har i genomsnitt samma utbildningsnivå som de svenska kvinnorna men med större spridning.

Det nuvarande utbildningssystemet ger formellt samma möjligheter för könen. Ännu så sent som år 1949 fordrades dock lägre intagningspoäng till läroverket för pojkar än för flickor, vilket ansågs vara naturligt eftersom pojkar mognar senare än flickor. När hänsyn i dag tas till kön så tillämpas emellertid denna ordning strikt åt bägge håll, som t.ex. vid ansökan till gymnasiets linjer där såväl flickor som pojkar får extrapoäng om de söker till en för sitt kön underrepresenterad linje. I vilken utsträckning extra-

poängen har avsedd effekt är svårt att bedöma. |

2.2 Förskolan

I dag har nära 280000 barn, dvs. mer än 4092 av samtliga barn i åldern 0—6 år, plats i förskolan.

Personalen i förskolan domineras 1 mycket hög grad av kvinnor. Av t.ex. barnskötarna var år 1983 96,8 26 kvinnor.

Socialstyrelsen har påbörjat arbete med att utforma ett pedagogiskt program för förskolan. Ett förslag till pedagogiskt program har varit på remiss hos landets kommuner. Programmet kommer att färdigställas under budgetåret 1985/86. Programmet avser alt ge ramarna för utveckling av det pedagogiska arbetet i förskolan och utformas så att det kan tjäna som ett administrativt underlag för kommunens ledning. Avsikten är att kommunerna, genom att utarbeta kommunala riktlinjer för barnomsorgens pedagogiska innehåll, skall anpassa programmet till lokala förutsättningar och behov. -

I förslaget till pedagogiskt program för förskolan anges att förskolan i sin pedagogiska verksamhet skall bidra till att ge en trygg och stimulerande uppväxt för barnen, genom att de där får möjlighet att träffa andra barn och vuxna och genom den omsorg och det stöd den kan ge barnen i deras

Prop. 1984/85: 130 36

utveckling. Förskolan ger barnen kunskaper och erfarenheter av omvärl-

den, förmedlar ett kulturarv och lägger grunden till att barnen blir fungerande samhällsmedlemmar. Härvid kommer könsrolls- och jämställdhetsfrågor in på ett naturligt sätt för barnen genom lek, arbete och inlärning. Det praktiska genomförandet av det pedagogiska programmet på lokal nivå får därmed en avgörande betydelse för barnens utveckling.

Förskolans verksamhet leds av pedagogiskt utbildad personal. Ur jämställdhetssynpunkt kan det vara ett problem att den övervägande delen av

förskolans personal är kvinnor. Både pojkar och flickor behöver säväl män

som kvinnor som förebild och stöd när de växer upp.

I förskolan är det därför speciellt viktigt att personalen på ett medvetet och ett välplanerat sätt ger barnen erfarenheter och förebilder som kan bidra till att på sikt bryta ett traditionellt könsrolsmönster. Detta är emellertid inte enbart förskolans uppgift utan det måste också ingå i

samhällsmönstret som helhet.

2.3 Grundskolan

Hläroplanen för grundskolan (Lgr 80) betonas att samlivet i det demokratiska samhället måste utformas av fria och självständiga människor. Skolan skall därför verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Den nya läroplanen är mer än de föregående inriktad på könsjämlikhet. Så infördes t.ex. undervisning i hemkunskap och teknik redan från lågstadiet. Liksom

tidigare är undervisningen sammanhållen t.o.m. sjätte klass. I sjunde årskursen och för resten av högstadiet kan eleverna välja mellan särskild och allmän kurs i engelska och matematik och väljer dessutom ett tillvalsämne. Till skillnad från den tidigare läroplanen kan tillvalsämnet utformas ganska fritt inom rektorsområdena. Franska och tyska skall dock alltid

erbjudas eleverna. I Lgr 80 föreskrivs att tillvalskurserna skall vara så utformade att de inte kan förutses få mycket sned könsfördelning. I 1984 ärs budgetproposition (prop. 1983/84:100, bil. 10, s. 11) har statsrådet

Göransson uttalat att denna målsättning i vissa fall fått en alltför snäv tolkning. Det anfördes att det därför är angeläget betona att jämställdhets-

målet måste ses i ett längre perpektiv än från ett läsår till ett annat. För att få fler flickor att intressera sig för en tillvalskurs med teknisk inriktning bör

positiva metoder såsom information och aktiv studievägledning användas.

Det bör härvid vara möjligt att hämta erfarenheter från de projekt inriktade

på flickors teknikintresse som bedrivs inom ramen för regeringens industrikampanj.

Inom grundskolans lågstadium dominerar kvinnor bland personalen. Inte mindre än 992 av alla lågstadielärare inkl. speciallärare är kvinnor.

På mellanstadiet är ca 65 Z av lärarna kvinnor, medan lärarna på högstadi-

et är mera jämnt könsfördelade. Det utbildas fler manliga mellanstadielära-

re än som sedan tjänstgör på mellanstadiet, Många män kompletterar

Prop. 1984/85: 130 37

nämligen sin utbildning och blir i stället lärare på högstadiet. Bland skolle-

darna finns i dag ca 1096 kvinnor.

På högstadiet undervisar kvinnliga och manliga lärare oftast i traditionellt kvinnliga resp. manliga ämnen, en naturlig följd av deras utbildningsval. Övrig skolpersonal har också mycket könsuppdelade arbetsuppgifter, dvs. i huvudsak kvinnlig skolmåltidspersonal och kvinnliga lokalvårdare men manliga vaktmästare.

När eleverna börjar i lågstadiet har deras attityder till könsrollerna redan

grundlagts. Åtskillig forskning tyder också på att flickor och pojkar särbehandlas från första klass. Flickorna är vanligtvis tidigare skolmogna och kräver på så sätt mindre uppmärksamhet. Såväl svenska som utländska undersökningar visar att pojkarna i klassen upptar lärarens tid mer än flickorna både på grund av att pojkarna stör mer och på grund av att de behöver mer hjälp. Lärarna tilldelar flickorna en passiv roll medan pojkarna får mycket mer frihet och uppmuntras på så sätt att komma med

egna idéer och uppslag. I en undersökning uppmanades lärarna att försöka fördela sin tid lika mellan flickor och pojkar. Trots att läraren efter denna

uppmaning ägnade så mycket som 70 26 av sin tid åt pojkarna kände dessa sig förfördelade och tyckte att flickorna fått för mycket utrymme. Flickorna väljer oftare språk som tillvalsämne än vad pojkarna gör,

vilket i sin tur påverkar deras val av studieväg i gymnasiet. På grundval av.

höstterminsbetyget i nionde årskursen (fr. o. m. läsåret 1985/86 på vårtermin i nionde årskursen) skall eleverna efter praktisk arbetslivsorientering m.m. välja studieväg i gymnasieskolan. Numera fordras det inte längre

s.k. särskild kurs för att vara behörig till någon studieväg. Avsikten är att | eleverna med hjälp av studie- och yrkesorientering själva skall avgöra

vilken linje som passar dem bäst. I de fall där eleven gärna vill gå en linje,

för vilken han eller hon inte har nödvändiga förkunskaper, har eleven rätt till stödundervisning när han eller hon börjar på den linjen.

2.4 Elever som inte fortsätter till gymnasieskolan

Ungefär 15 Z6 av eleverna fortsätter inte till gymnasieskolan. En del av dessa elever har lämnat grundskolan utan slutbetyg.

Andelen elever som lämnade grundskolan utan slutbetyg var 1,7 20 för elever födda år 1964, jämnt fördelat mellan flickor och pojkar. Dessa elever har vanligtvis haft s.k. anpassad studiegång, vilket innebär att de

helt eller delvis befriats från undervisningen och under motsvarande tid

t.ex. fått praktik. Skolöverstyrelsen (SÖ) har undersökt en grupp elever som slutade grundskolan läsåret 1974/75 med ofullständiga betyg. Av dessa gick 2896 av pojkarna mot 1676 av flickorna vidare till gymnasieskolan.

Flickor som har haft anpassad studiegång är oftare arbetslösa än pojkar som haft anpassad studiegång. Skillnaden i arbetslöshet mellan flickor med och utan anpassad studiegång var mycket större än mellan pojkar med och

utan anpassad studiegång.

4 Riksdagen 19841/85.1 saml. Nr 130

Prop. 1984/85: 130 38

Det är ungefär lika många flickor som pojkar som inte går vidare till gymnasie omedelbart efter grundskolan. Flickor som inte gär vidare har genomgående bättre betyg än de pojkar som inte gär vidare.

Det finns en klar social skiktning bland de barn som gär direkt ut på arbetsmarknaden efter grundskolan. Medan 247-av arbetarbarnen gick direkt ut på arbetsmarknaden år 1979 gjorde endast 494 av akademikerbarnen detta. |

För ungdomar som har gått direkt från grundskolan ut i arbetslivet gäller enligt tillgängliga undersökningar att arbetslösheten I alla sociala skikt är större bland flickor än bland pojkar. De arbetslösa flickorna har också genomsnittligt längre arbetslöshetstider än pojkarna.

Flickorna som har arbete har emellertid också en sämre situation än pojkarna eftersom de mycket oftare har ullfälliga arbeten. Detta kan bl. a. vara en följd av att de traditionella kvinnoarbetena i stor utsträckning finns inom den offentliga sektorn där just vikariat är vanhga. Enligt 1984 ärs AKU hade 4696 av de förvärvsarbetande flickorna i åldern 16-19 är deltidsarbete jämfört med 2496 av motsvarande grupp pojkar. Av de flickorna deltidsarbetade 394 av arbetsmarknadsskäl mot 2874 av pojkarna.

2.5 Könsfördelningen i gymnasieskolan

Gymnasieskolan omfattar en fyraårig teoretisk linje, fyra treåriga teoretiska linjer och 20 tvååriga linjer (teoretiska eller yrkesförberedande) samt ca 500 specialkurser. När elever söker till gymnasiet har de rätt att rangordna fyra olika alternativ. De som söker till för sitt kön otraditionell linje får. lägga 0,5 extra poäng till sitt genomsnittsbetyg. Eleverna väljer inte "över särskilt stora områden utan valen är vanligtvis rangordnade inom en och samma sektor, vilket inte ger särskilt mycket utrymme för att använda extrapoängen för icke traditionsbundet val.

Höstterminen 1983 hade av de treåriga linjerna, den ekonomiska och den naturvetenskapliga jämn könsfördelning (4097 — 6097) och av de tvååriga linjerna den ekonomiska linjen, musiklinjen. den livsmedelstekniska linjen, trädgårdslinjen och jordbrukslinjen. De linjer som hade en mycket sned könsfördelning fanns inom vård, social- och konsumtionssektor, som alla hade minst 90292 flickor, och inom den tekniska och industriella sektorn, med i det närmaste lika hög andel pojkar. Bygg- och anläggningsteknisk, elteleteknisk, fordonsmekanisk, träteknisk och verkstadsteknisk linje hade inte i något fall mer än 796 flickor. På skogsbrukslinjen var andelen. flickor 27.

På senare år har det skett vissa förändringar i elevernas val till gymnasielinje. Så har t. ex. andelen flickor som söker sig till fyraårig teknisk linje . ökat från 776 år 1971 till 2096 år 1983. Andelen pojkar som söker sig till vårdlinjen har ökat från 296 år 1971 till 1096 år 1983. Social linje är numera mindre kvinnodominerad än tidigare. Andelen flickor var där endast 644 år 1983 mot 81 Z år 1971. I övrigt är förändringarna mycket små.

Prop. 1984/85: 130 39

Höstterminen 1984 var andelen flickor i första årskursen på fyraårig teknisk linje 22 26. Det finns kommuner med särskilt jämställdhetsinriktad studie- och yrkesorientering där andelen flickor på den linjen uppgick nära 5026, vilket visar att det finns stora möjligheter att förändra den nuvarande snedfördelningen inom gymnasieskolans linjer.

Ungefär 1596 av alla elever avbryter studierna i gymnasiet. På de två och treåriga linjerna är det dock så hög andel som 33 26 som inte fullföljer sina studier. Med studieavbrott avses att de antingen gör ett uppehåll för att återkomma till samma eller till annan gymnasielinje eller att de avslutar sina gymnasiestudier för gott. (Att direkt byta linje räknas inte som studieavbrott.) Flickor på pojkdominerade linjer avbryter dock studierna i större utsträckning än pojkar på flickdominerade linjer. Av totalt 669 flickor på pojkdominerade linjer år 1979 avbröt 44 96 studierna mot 1996 av

totalt 1995 pojkar på flickdominerade linjer. |

Pojkarna, i motsats till flickorna, väljer numera i större utsträckning än tidigare kortare utbildning i gymnasieskolan. År 1971 utgjorde pojkarna 51,22 på de tre- och fyraåriga teoretiska linjerna medan de år 1983' utgjorde 42,6 6. Flickorna dominerar dock de mycket korta utbildningarna som omfattar mindre än ett år.

I viss mån anpassar sig såväl elever som söker till gymnasiet som sökande till högskolan efter arbetsmarknadens behov. Den treåriga ekonomiska och den fyraåriga tekniska linjen har snabbt blivit populära gymna- : sielinjer eftersom de förefaller leda till arbete i större utsträckning än andra treåriga linjer. Inom högskolan minskar antalet sökande på de linjer där utexaminerade har fått en försämrad arbetsmarknadssituation. Det gäller t.ex. tandläkarlinjen och förskollärarlinjen.

2.6 Linjeval och sysselsättning efter gymnasieskolan

Av de elever som gick ut gymnasieskolan år 1978 sökte sig inom en fyraårsperiod ca 2776 till högskolan för att gå en utbildningslinje eller för att läsa enstaka kurs. Vissa gymnasielinjer leder i större utsträckning till högskolestudier än andra. De teoretiska linjerna är framför allt studieförberedande, och de som har följt dessa linjer har också i hög utsträckning gått vidare till högskolestudier (från den naturvetenskapliga linjen 77 76 och från samhällsvetenskaplig eller humanistisk linje 6096 år 1978). Däremot är den treåriga ekonomiska och den fyraåriga tekniska linjen studievägar som mera direkt leder till arbete. På den fyraåriga tekniska linjen gick endast 826 av männen vidare till högskolestudier medan 2096 av kvinnorna gjorde det. Från de tvååriga linjerna gick år 1978 ca 3096 från såväl den sociala linjen som vårdlinjen vidare till högskolan. Från ekonomisk, teknisk och konsumtionslinje gick 10926, 20926 respektive 15956 till högskolan. Från övriga linjer var andelen bara 442.

Eleverna från vissa av gymnasieskolans linjer har svårare att få ett arbete efter avslutade studier än andra. De högsta arbetslöshetstalen finner

Prop. 1984/85: 130 40

man bland elever från den kvinnodominerade konsumtionslinjen. Höga arbetslöshetstal återfinns också bland de flickor som gått tväarig verkstadsteknisk linje. Siffrorna skall dock tolkas försiktigt eftersom de bara gäller ett litet antal individer, ca 200 flickor, och dessa endast utgjorde

3,5 26 av alla elever från denna linje.

Bland de elever som gått de treåriga gymnasieutbildningarna fortsatte flertalet till högskolestudier. med undantag av eleverna från den ekonomiska linjen där endast 4246 av pojkarna och 334 av flickorna valde att läsa

vidare. .

Minst andel arbetslösa och i beredskapsarbete hade den teknisk-naturvetenskapliga sektorn (2196) där framför allt den fyraäriga tekniska linjen (1826) och den naturvetenskapliga (16 66) uppvisade en låg andel arbetslösa efter fullbordade studier. Arbetslösheten var mycket lägre för dem som gick från tre- och fyraåriga linjer (2096) än för övriga, även när man tar

hänsyn till att mänga från dessa linjer går direkt till högskolan. Det förhäl-

landet att arbetslösheten är lägre för dem som går från tre- och fyraåriga

linjer kan också ha samband med att de som gär ut från dessa linjer är äldre än de som går ut från de tvååriga linjerna och att de därför har lättare att få

anställning. Arbetsmiljölagstiftningen. som innehåller föreskrifter -till

skydd för minderåriga, medför vissa inskränkningar vid val av arbete för ungdomar under 18 år.

Män som gick ut från värdlinjen var i högre grad arbetslösa eller placerade i beredskapsarbete än kvinnor från samma linje (5027 mot 3466. Vad gäller kvinnor som lämnade verkstadsteknisk linje var 6196 arbetslösa mot 38 §a av männen. :

När det gäller arbetslöshetstidens längd hade framför allt de ungdomar

som gått vårdlinjen och konsumtionslinjen långa sökandetider. Över genomsnittet låg också de som följt den tvåäriga ekonomiska linjen och distribution- och kontorslinjen.: Skillnaden mellan flickor och pojkar på

vad gäller arbetslöshetens längd kunde konstateras inom nästan alla linjer.

Störst var skillnaden inom den teknisk-naturvetenskapliga sektorn där pojkarna hade kortare arbetslöshetstider än inom andra sektorer, men där

flickorna fick vänta länge på arbete. |

Förutom den linjeindelade och kursbundna gymnasicundervisningen har det sedan år 1980 funnits försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbild-

ning inom den teknisk-industriella sektorn. Enkelt uttryckt innebär detta att den som är anställd vid ett företag eller en institution också är elev på gymnasieskolan. Utbildningen har hittills varit uppdelad i grundutbildning och färdigutbildning. På grundutbildningen är andelen flickor 102 och i färdigutbildningen 3 96. Lärlingarna fortsätter i allmänhet att vara anställda

i företag efter utbildningstidens slut. Försöksverksamheten är nu permanentad. Statsbidrag utgår enbart för grundutbildningen. | |

Prop. 1984/85: 130 41

2.7 Vuxenutbildning m. m.

Vuxenutbildningen inbedrivs i statlig och kommunal regi (komvux). av folkhögskolorna samt av studieförbunden, vilka alla får statligt stöd.

Över 60 av det totala antalet kursdeltagare i kommunal vuxenutbild-

ning är kvinnor mellan 25 och 40 år. Många hemarbetande kvinnor tar via komvux ett första steg ut mot arbetsmarknaden. Könsrollsprofilen inom :

komvux är lika utpräglad som inom ungdomsskolan: männen dominerar inom de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna medan kvinnor dominerar inom vård och omsorg samt kontorsservice.

Till kommunernas vuxenutbildning hör också grundutbildningen för

vuxna (grundvux). Grundvux vänder sig till dem som saknar sådana kunskaper i läsning. skrivning och räkning som normalt uppnås på grundsko-

lans melHanstadium. Grundvux rekryterar ett mycket stort antal invandrare. Ungefär hälften av deltagarna är kvinnor, 64 46 bland invandrarna och

34 §e bland svenskarna.

Särskilda kurser med inriktning på kvinnor och könsrollsproblem förekommer i folkhögskolornas kursutbud. I Göteborg finns Stiftelsen kvinnofolkhögskolan. som bl. a. anordnar byggkurser för arbetslösa kvinnor och också vänder sig till invandrarkvinnor. Regeringen har i 1985 års budget-

proposition (prop. 1984/85: 100, bil. 10, s. 240) föreslagit att verksamheten

skall bli en självständig folkhögskola från den I juli 1985.

Under budgetåret 1982/83 deltog över två miljoner personer i någon form av cirkelverksamhet anordnad av studieförbunden. Kvinnorna dominerar

även inom folkbildningen. över 60 2% av cirkeldehagarna är kvinnor.

2.8 Högskolan

Knappt en tredjedel av de elever som avslutat sin gymnasieutbildning

fortsätter med högskolestudier. Kvinnorna är i dag i majoritet inom hög-

skolan. På tio år har kvinnoandelen bland nyintagna studerande ökat från 4096 till 60Z. Ökningen beror framför allt på att utbildning till förskollärare och sjuksköterska numera ges inom högskolan. Allt fter kvinnor söker sig emellertid också till de längre högskoleutbildningarna. Där har antalet nyinskrivna kvinnor ökat med 2454 sedan läsåret 1977/78, medan under samma period antalet män har minskat med 4Z. Närmare 40Z av de kvinnliga elever som antogs läsåret 1983/84 påbörjade studier inom undervisningssektorn. där totalt tre fjärdedelar av de studerande var kvinnor. På förskollärarlinjen, som är högskolans största utbildningslinje vad avser studerandeantalet. var kvinnoandelen 93 Zz.

Flertalet utbildningar inom vårdsektorn. med totalt 85746 kvinnliga nybörjare. var också starkt kvinnodominerade. Enda undantaget var läkarutbildningen. med 5544: manliga nybörjare. Andelen män inom de flesta

vårdutbildningar har minskat under den senaste femårsperioden.

Prop. 1984/85: 130 42

Kvinnodominans råder även inom kultursektorn, med drygt 6076 kvinnliga elever, medan den s. k. AES-sektorn (administration, ekonomi, social) i stort sett har jämn könsfördelning.

En majoritet av de manliga eleverna inom högskolan studerar inom tekniksektorn. Inom denna sektor svarade kvinnor för ca 2072 av de. studerande läsåret 1982/83. Kvinnornas andel av de studerande ökar emel- lertid mest inom denna sektor i förhållande till andra sektorer. Det gäller t.ex. samtliga civilingenjörsutbildningar. Under den senaste tioårsperioden har antalet nyinskrivna kvinnor ökat med 11076 jämfört med 1824 för männen. Antalet nyinskrivna kvinnor har ökat från 26 läsåret 1973/74 till 2630 1983/84. Väg och vattenbyggnad- och kemiteknik är de civilingenjörs-utbildningar där ökningen av kvinnoandelen varit mest framträdande.

Männens andel av dem som examineras från högskolan har sjunkit kraftigt. Läsåret 1982/83 togs två tredjedelar av alla examina ut av kvinnor. Detta beror inte enbart på att traditionella kvinnoutbildningar numera ryms inom högskolan. Det är också en följd av den betydande ökningen av kvinnoandelen inom en rad traditionellt mansdominerade utbildningar.

Trots att det totala antalet forskarstuderande har minskat under senare år har samtidigt antalet kvinnor bland de forskarstuderande ökat. Kvinnoandelen inom forskarutbildningen är dock påtagligt lägre än inom grundutbildningen. Även inom de utbildningar där kvinnorna dominerar grundutbildningen råder mansdominans på forskarutbildningsnivå. De kvinnliga doktoranderna är sällan heltidsstuderande och de avlägger examen i mindre utsträckning än männen.

Andelen flickor och kvinnor i tekniska utbildningar har således, som framgår av denna redovisning, ökat på senare år. Det bör emellertid påpekas att det är något fler kvinnor än män som avbryter sina studier även på högskolenivå bland dem som valt en otraditionell utbildning.

3 Förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete

3.1 Betalt och obetalt arbete

Kvinnornas förutsättningar på arbetsmarknaden påverkas inte bara av deras utbildning och av förhållanden i arbetslivet utan också av barn- och familjeansvar eller av föreställningen om att få ett sådant ansvar i framtiden. De flesta unga kvinnor har barn eller tror att de kommer att skaffa barn, och 9026 av alla kvinnor får också barn. Att vara eller inte vara förälder har inte minst ur ett arbetslivsperspektiv en annan innebörd för kvinnor än för män. Kvinnorna planerar i regel med utgångspunkt från att ett yrkesarbete skall gå att förena med föräldraansvar, medan män många gånger enbart ser till sina möjligheter och förutsättningar i arbetslivet. Att kombinera ett förvärvsarbete och ett dagligt barn- och familjeansvar inne-

Prop. 1984/85:130 = - 43

bär för kvinnor betydligt oftare än för män en prioritering (eller tvång att

prioritera) barn och familj på förvärvsarbetets bekostnad. Mellan 25 och 35 års ålder deltar kvinnorna i arbetslivet i betydligt

mindre utsträckning än tidigare och senare i livet. Mönstret är särskilt påtagligt för lågutbildade kvinnor medan kvinnor med högre utbildning inte gör förvärvsavbrott i samma utsträckning. De höga talen för kvinnornas förvärvsintensitet i dessa åldrar döljer nämligen det faktum att drygt 3072 av kvinnorna med förskolebarn är frånvarande från arbete enligt AKU:s årsmedeltal år 1984. Frånvaron inkluderar föräldraledighet. sjukdom, stu-

dieledighet och semester, men även tjänstledighet för t.ex. vård av barn. Inom vissa avtalsområden finns möjlighet för sådan tjänstledighet tills barnet är tre år gammalt.

Hushållsarbete i hemmen utförs till allra största delen av kvinnor oavsett om de arbetar hel- eller deltid. En undersökning från konsumentverket visar att heltidsanställda gifta/samboende mödrar arbetar 74 timmar per vecka om man lägger samman tiden för förvärvsarbete med tiden för

hemarbete. Motsvarande siffra för fäderna är 65 timmar. I barnfamiljer är

fördelningen av hemarbetet mer ojämn än i familjer utan barn. Undersökningen visade vidare att småbarnsmödrar i genomsnitt förvärvsarbetar 24

timmar och arbetar hemma 38 timmar, medan småbarnsfäderna ägnade 41 timmar Åt förvärvsarbete och 19 timmar åt hemarbete.

3.2 Föräldraförsäkring

Inom föräldraförsäkringen har regler införts i syfte att jämställa kvinnor

möjlighet att inbördes fördela barnledigheten, infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts ut och reformerats. För närvarande omfattar

sex månader i anslutning till barns födelse, dels särskild föräldrapenning som betalas ut med sjukpenningbelopp i tre månader och ett s.k. garantibelopp om 48 kr. per dag i tre månader. Den särskilda föräldrapenningen är fördelad mellan föräldrarna. Möjlighet finns dock att överlåta dagar till den

barnet fyllt 8 år eller gått ut första skolåret. Ersättningen kan tas ut med

helt. halvt eller fjärdedelsbelopp beroende. på förälderns arbetstid. Från den I januari 1986 får nyblivna föräldrar tillsammans rätt till 360 ersättningsdagar, varav 270 dagar med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningen och 90 dagar med en garantiersättning på 48 kr. per dag. Dagarna skall tas ut innan barnet fyllt fyra år. För att underlätta för framför allt fäder att öka sitt uttag av föräldraledighet kommer från samma tidpunkt ersättning att utbetalas med sjukpenningens belopp oavsett den andra förälderns sjukpenningförsäkring. Härigenom ges män i familjer. där modern t. ex. studerar. ekonomiska möjligheter att utnyttja föräldraförsäkringen.

Den rätt fäder har att vara hemma och vårda barnet under en del av dess

första sex månader har utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Däremot har närmare en tredjedel av alla ersättningsberättigade fäder vårdat barnet under en del av de ytterligare 180 dagar som ersätts av försäkringskassan. Dessa dagar är som tidigare nämnts fördelade 'mellan föräldrarna, men överlåtelse av hela eller delar av tiden kan göras genom anmälan till

försäkringskassan. Denna möjlighet att överlåta ersättningsdagar utnyttjas i mycket stor utsträckning av männen, som endast tar ut knappt 1096 av

antalet ersatta dagar.

I prop. 1984/85:78 om förbättringar inom föräldraförsäkringen, havan-

deskapspenningen och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen uttalar

chefen för socialdepartementet att inriktningen för föräldraförsäkringens ersättningsdagar bör vara att de — efter den första tiden efter barnets födelse .— i princip skall tas ut lika av de båda föräldrarna. Vikten av en aktiv informationsverksamhet med denna inriktning understryks i detta

sammanhang.

En betydligt jämnare fördelning mellan föräldrarna kan konstateras i

utnyttjandet av föräldrapenningen för tillfällig vård av barn, från den 1 juli 1985 kallad tillfällig föräldrapenning: Tillfällig föräldrapenning skall kunna

användas framför allt när barnet på grund av sjukdom inte kan vistas i den

ordinarie tillsynsformen och en förälder därför måste'stanna hemma. I de

ges samma rätt att utnyttja försäkringen, har omkring 3076 av fäderna

stannat hemma någon gång för vård av sjukt barn jämfört med ca 3926 av mödrarna. De gifta kvinnorna stannade hemma i genomsnitt 6,4 dagar per

år medan männen stannade hemma 5,0 dagar år 1983.

Under år 1983 utnyttjades föräldrapenningen för tillfällig vård av barn inte alls för 58 6 av barnen medan den utnyttjades under 20 dagar eller mer för något över 220 av barnen. Drygt 809 av alla ersättningstillfällen uppgick till högst tre dagar. | |

Inom föräldraförsäkringen finns sedan år 1980 en rättighet som endast

tillkommer männen, nämligen möjligheten till tio dagars ledighet i samband med barns födelse. Denna rätt till ledighet användes under år 1983 av närmare 852 av alla fäder under i genomsnitt 8.5 dagar. Över hälften av alla fäder utnyttjade samtliga dagar.

Den totala frånvaron från arbete på grund av föräldraledighet uppgick år

1981 till ca 1,5 22 av antalet arbetade timmar. Som jämförelse kan nämnas

att frånvaron från arbete enligt studieledighetslagen uppgick till 1,67 och

sjukledigheten till 7.022. :

Enligt lagen (1978: 410) om rätt till ledighet för vård av barn ges föräldrar

med barn under åtta år rätt till reducerad arbetstid till 3/4-dels tid i form av

partiell tjänstledighet. Av samtliga deltidsanställda år 1981 var enligt en undersökning 6,49 partiellt tjänstlediga för vård av barn. I vilken ut-

sträckning tjänstledigheten hade tillkommit med stöd av föräldraledighets-

Prop. 1984/85: 130 | 45

lagen kan inte utläsas av undersökningen, inte heller hur den fördelades mellan kvinnor och män.

Som tidigare konstaterats förvärvsarbetar småbarnsfäder i högre utsträckning än andra män medan den övervägande delen småbarnsmödrar deltidsarbetar. Den vardagliga omsorg om barnen som tar sig uttryck i en längre tids föräldraledighet, förkortad arbetstid för vård av barn och barnomsorgsarbete i hemmet utförs alltså framför allt av kvinnor. Männens omsorg begränsas oftast till insatser i direkt samband med ett barns födelse samt uttag av dagar för vård av sjukt barn där konsekvenserna på arbetsplatsen inte är mer omfattande än vid en tids egen sjukdom.

Den övervägande delen småbarnsmödrar börjar förvärvsarbeta igen efter föräldraledighetens slut. Totalt förvärvsarbetar 8092 av alla kvinnor med barn under tre år och'85 2 av alla kvinnor med bara ett barn under tre år.

3.3 Barnomsorg

År 1975 träffades en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet om en omfattande utbyggnad av barnomsorgen i daghem och fritidshem. Mot denna bakgrund fastställde riksdagen genom beslut våren 1976 att 100000 nya daghemsplatser och 50000 nya fritidshemsplatser skulle byggas under femårsperioden fram till år 1980. Ett statsbidragssystem utformades för att underlätta denna utbyggnad. Av de beslutade antalet platser hade två tredjedelar färdigställts vid planperiodens slut och under år 1985 kommer hela programmet att ha förverkligats.

Nära 270000 förskolebarn hade plats i kommunala daghem och familjedaghem vid årsskiftet 1983/84. Detta svarade mot drygt hälften av de 530000 förskolebarnen med förvärvsarbetande mödrar. Av de placerade barnen hade 161000 daghemsplats. I fritidshem och familjedaghem fanns vidare 111000 skolbarn, vilket motsvarade 25 92 av 7—10-åringarna.

Enligt kommunernas barnomsorgsplaner för åren 1983—1986 kommer det vid årsskiftet 1986/87 att finnas ca 196000 barn inskrivna i daghem, 72000 i fritidshem och 160 000 förskole- och skolbarn i kommunala familjedaghem.

Riksdagen antog hösten 1983 nya statsbidragsregler för barnomsorgen, vilka innebär att det från och med den 1 januari 1984 infördes ett statsbidrag per barn som är inskrivet i barnomsorgen i stället för som tidigare per beräknad plats i verksamheten. Bidraget är också relaterat till antalet anställda i daghem och fritidshem. Syftet med de nya reglerna är bl. a. att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att begränsa den automatiska ökningen av statsbidragen utan att de pedagogiska och sociala målen åsidosätts.

Statens bidrag till den kommunala barnomsorgen beräknas för budgcetåret 1985/86 uppgå till 7,4 miljarder kr. Kommunerna svarar sammanlagt

Prop. 1984/85: 130 46

för ungefär lika mycket, medan föräldrarnas avgifter motsvarar ungefär 1072 av bruttokostnaderna.

SCB genomförde under 1982/83 en särskild undersökning om behovet av barnomsorg för förskolebarn i landets kommuner. Av undersökningen

framgick att 88000 nya platser efterfrågades under våren 1983 varav 60 000

i daghem, 27000 i familjedaghem och 1000 i annan form av kommunal

barnomsorg. Av de 88000 barn för vilka barnomsorg efterfrågades omedelbart var 52000 hemma med en förälder medan för 26000 barn omsorgen

ordnades på annat sätt. För skolbarnen i åldrarna 7— 10 år efterfrågades vid samma tillfälle 27 000 platser varav 24 000 i fritidshem och 3 000 i familjefritidshem. | . Barnomsorgsundersökningen visade också att 6572 av förskolebarnen

och 72246 av de yngre skolbarnen hade vårdnadshavare (moder eller ensamstående fader) som förvärvsarbetade 16 timmar eller mer per vecka, medan 4327 av förskolebarnen och 4496 av skolbarnen hade vårdnadsha-

vare som arbetade mellan 16 och 34 timmar per vecka. Bara 2296 av

förskolebarnen och 297 av skolbarnen hade vårdnadshavare som arbe-

tade heltid.

För 34000 förskolebarn efterfrågades dessutom omsorg på obekväm

arbetstid, främst kvällar, tidiga morgnar och lördag och/eller söndag. Un-

gefär 5000 barn behövde också omsorg nattetid. För 13 000 yngre skolbarn

behövdes omsorg på obekväm arbetstid, främst kvällar. I förhållande till alla barn som har föräldrar som arbetar på obekväma arbetstider visar denna efterfrågan liten omfattning. Många föräldrar ord-

nar sin barnomsorg genom att i större eller mindre utsträckning turas om med arbete och barnomsorg. Den tid hela familjen har tillsammans blir härigenom starkt begränsad.

Olika undersökningar har visat att daghemmen inte utnyttjas i lika stor utsträckning av alla typer av barnfamiljer. Barn till tjänstemän har i högre utsträckning kommunal barnomsorg, framför allt i daghemmen, än barn till arbetare. Arbetstider och ekonomi kan bidra till detta liksom geografiska förhållanden. Större tätorter har exempelvis en mer utbyggd barnomsorg i

form av daghem än glesbygd.

3.4 Samhällsplanering, boende och kommunikationer

Av den vuxna befolkningen bor över hälften i mindre tätorter och på landsbygden. Enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF 1982/83) hade 5096 av den vuxna befolkningen tillgång till kollektivtrafik inom gångavstånd från bostaden och med en turtäthet minst en gång i

halvtimmen. |

En tredjedel av befolkningen hade tillgång till livsmedelsaffär inom 250

meter och två tredjedelar inom 750 meter från bostaden. Drygt 4022 hade tillgång till postkontor inom 750 meter från bostaden.

Prop. 1984/85: 130 47

Möjligheterna att bo och arbeta på samma ort har minskat under efter-

krigstiden. Medan 90292 av de förvärvsarbetande arbetade på bostadsorten år 1950 var motsvarande andel 60 96 år 1980.

1970-talet medförde en ökning av villaboendet på orter utan egna arbets-

platser och med många gånger dåligt serviceutbud. I kombination med den

snabba ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens har detta medfört en

ökning av arbetsresornas omfattning med 50 90 mellan 1970 och 1980. : Kvinnor anses av tradition mer lokalt bundna vid bostadsorten än män vid val av arbetsplats. Kvinnors deltidsarbete och bristande tillgång till bil har angetts som förklaringar till detta liksom att kvinnorna svarar för merparten av hushålls- och omsorgsarbetet i familjen. ULF-undersökningen visade emellertid att även om kvinnor i något högre utsträckning än män har arbetsplatser i relativ närhet till bostaden skiljer sig tidsåtgången för

arbetsresor inte åt mellan könen. Medan 55 26 av kvinnorna och 4596 av

männen arbetade inom tre kilometer från bostaden hade en fjärdedel av

såväl män som kvinnor högst en kvarts resväg/gångväg till arbetet, medan

6070 av alla förvärvsarbetande använde upp till en halvtimme för att

komma till arbetet.

En bebyggelseplanering som skapar underlag för god service och kollektivtrafiklösningar är av väsentlig betydelse både för kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta och för deras möjligheter att förena förvärvsarbete med familjeansvar. Medan närmare 9072 av männen hade körkort och

85 2 hade tillgång till bil var 6396 av kvinnorna körkortsinnehavare och

76 20 hade tillgång till bil i hushållet.

Enligt ULF-undersökningen uppgav 4572 av kvinnorna att de praktiskt taget aldrig kunde disponera hushållets bil medan motsvarande siffra för

männen var 2096. Av männen uppgav istället 75 920 att de praktiskt taget

alltid kunde disponera bilen jämfört med 4074 av kvinnorna. Skillnaderna mellan könen har emellertid minskat sedan en motsvarande undersökning

gjordes år 1978. |

I en rapport från sysselsättningsutredningen (SOU 1978: 57) Resor till arbetet, konstaterades att många människor, framför allt kvinnor, stod utanför arbetsmarknaden för att de saknade resmöjligheter till och från arbetet. Detta var speciellt vanligt på mindre orter i glesbygden. Kollektivtrafiken var där dåligt utbyggd och även dåligt anpassad till de tider som var aktuella för arbetsresor.

En specialstudie som gjordes i Lindesberg visade att en tredjedel av de kvinnor som aktivt sökte arbete vid arbetsförmedlingen uppgav sig ha

svårigheter att ta sig till ett arbete. Svårigheterna accentueras många gånger av att kvinnorna på vägen mellan bostaden och arbetsplatsen måste lämna barn på t.ex. daghem.

Under perioden 1978-1983 har kraftiga förbättringar av kollektivtrafiken genomförts i hela landet och antalet kollektivresenärer till arbetet har ökat med 212.

Prop. 1984/85: 130 48

Bilaga 2

REMISSAMMANSTÄLLNING

1¶Remissinstanserna

Utredningens förslag har remissbehandlats. Remissinstanserna delar i

huvudsak utredningens grundsyn på ny teknik och ansluter sig till utred-

ningens analyser av hur arbetsmarknaden påverkas av datorisering. .

Remissyttranden har kommit in från datainspektionen, försvarets materielverk, statens handikappråd, handikappinstitutet, televerket, universi-

tets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen (SÖ), forskningsrådsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, arbetar-

skyddsfonden, jämställdhetsombudsmannen (JämO), delegationen för jämställdhetsforskning (JÄMFO), statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, Stiftelsen Samhällsföretag, expertgruppen för forskning

om regional utveckling, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statis-

tiska centralbyrån, statens arbetsgivarverk, statens arbetsmarknadsnämnd

(SAMN), statens institut för personaladministration och personalutbildning, statens arbetsmiljönämnd, datadelegationen, de regionala utvecklingsfonderna i Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Värmlands, Västman-

lands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kom-

munförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, SH10/Familjeföretagen, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Fredrika-Bremer-Förbundet, Kvinnors Bygg-' forum, Riksdataförbundet samt Synskadades riksförbund.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping och Umeå, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat yttrande från Sandvikens kommun. Länsstyrelsen i Västerbottens län har

bifogat yttranden från universitetet i Umeå. Umeå kommun, Skellefteå '

kommun och Västerbottens Handelskammare.

2¶Sammanställning av yttranden

En sammanställning av remissyttrandena över dataeffektutredningens förslag har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet. I det följande redovisas remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag om ett åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datorisering.

Prop. 1984/85: 130 | 49.

Av. remissinstanserna tillstyrker styrelsen för teknisk utveckling, statens arbetsgivarverk, datadelegationen, arbetarskyddsfonden, länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i Västerbottens län, riksdataförbun-

det, handikappinstitutet, Sveriges industriförbund samt SHIO-Familjeföretagen utredningens förslag till insatser för kvinnor utan att närmare

kommentera utredningens förslag.

RRYV påpekar att kvinnorna utgör en stor andel av de yrkesutövare som

befinner sig i en riskzon i samband med datorisering. Alla program som

syftar till att överbrygga de negativa följderna i detta avseende och underlätta införandet av ny teknik bör därför i stor utsträckning inriktas på kvinnor. Ett åtgärdsprogram för kvinnor bör ses som en integrerad del i de

regionala utvecklingsprogrammen. RRV kan däremot inte se några skäl att bygga upp särskilda arbetsgrupper i syfte att speciellt bevaka kvinnornas ställning. |

SÖ framhåller att programmet inte får utformas på sådant sätt att dator-

arbete framstår som särskilt svårt just för kvinnor och så att intrycket blir

att kvinnor borde arbeta med datorer på annat sätt än männen. Med en sådan utgångspunkt tillstyrker SÖ förslaget. SCB beklagar att dataeffektutredningen inte föreslagit en mycket kraftigare satsning vad gäller datoriseringens effekter för kvinnor.

AMS menar att det är angeläget att bygga ut och utveckla åtgärder av det här slaget. De bör dock i största möjliga mån knytas till existerande instrument och institutioner.

JämO instämmer i förslaget att särskilda medel behövs för jämställdhets-

åtgärder. Detta får dock inte innebära att kvinnorna inte i samma utsträck-

ning som män får del av. de resurser som avsätts för generella åtgärder. Vidare vill JämO starkt betona nödvändigheten. av att kvinnorna som tekniker och som initierade lekmän och tjänstemän ges möjlighet att delta i styrningen och utformningen av åtgärder i samband med den tekniska utvecklingen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bedömer programmet som synnerligen

angeläget, men anser att de föreslagna medlen för satsningen förefaller lågt

beräknade med tanke på målgruppens storlek.

Utvecklingsfonden i Malmöhus län framför att en alltför elementär data-

kurs vid exempelvis en datastuga kan leda till att den tidigare sekreterarrollen endast ersätts med en lika rutinbetonad dataoperatörsroll. Det är

därför viktigt att sådana kurser har till mål att öka kvinnors intresse för

datateknik.

TCO tillstyrker förslaget och menar att programmet kan komma att få

särskild betydelse för kvinnor på kontoren med kort utbildning. I samman-

hänget vill TCO också uppmärksamma de deltidsarbetande, som ofta > hittills fått en mycket liten del av fortbildningsinsatserna. TCO anser

vidare att inom ramen för åtgärdsprogrammet bör en erfarenhetsbank

byggas upp och informationskanaler skapas för att sprida erfarenheterna.

Prop. 1984/85: 130 50

SAF tillstyrker förslaget men anser att den projektgrupp som föreslås formulera och genomföra åtgärdsprogrammet är underrepresenterad vad gäller arbetsgivarsidan. SAF betonar särskilt vikten av att satsa på kvinnliga tekniklärare som kan tjäna som förebilder. Också syo—funktionärer och förskollärare anges som viktiga grupper.

Televerket understryker vikten av ett fortsatt aktivt jämställdhetsarbete. Verket pekar också på egna positiva erfarenheter av utbildning m. m. för kvinnor inom dataområdet. |

JÄMFO anser utredningens förslag vara väl motiverat och angeläget. Samtidigt vill delegationen framhålla de utomordentliga svårigheter som ligger i att förutsäga den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden och

inom vilka områden framtidens arbetstillfällen kommer att finnas. Vidare

anser JÄMFO att delförslaget om forskning är mycket angeläget, men finansieringsansvaret kan inte, som dataeffektutredningen föreslår, bäras av JÄMFO. JÄMFO understryker emellertid att delegationen på olika sätt avser stödja utvecklingen av forskningen inom området.

Fredrika-Bremer-Förbundet ansluter sig till utredningens förslag, men varnar för risken att. speciella satsningar på kvinnor kan leda till att man uppfattar sådana satsningar som i första hand männens angelägenhet. Beträffande vidare- och fortbildningsinsatser framför förbundet att deltidsarbetande inte får glömmas bort. Vad gäller opartisk information om ny teknik framhåller förbundet vikten av att den också riktas till de unga flickorna i skolan. |

LO vill understryka behovet av särskilda åtgärder för kvinnor i samband med datorisering och stöder DEU:s förslag. Samtidigt påpekar LO att flickornas linje- och yrkesval måste breddas och särskilda insatser göras för att ge dem kunskap om datatekniken redan på grundskolenivå om effektiva förändringar skall kunna åstadkommas.

Sveriges arbetsledareförbund anser att åtgärdsprogrammet bör innehålla utbildning i tekniska ämnen för datorstyrd produktion och även utbildning i ledarskap. Detta kan ske med stöd av jämställdhetsavtalet.

Svenska kommunförbundet menar att även kommunförbundet och landstingsförbundet bör ta del i arbetet med programmet, bl. a. mot bakgrund av att en stor del av kvinnorna arbetar inom kommuner och landsting. Landstingsförbundet anser att programmet är angeläget, men påpekar att även de offentliga arbetsgivarna bör få medverka i utformningen av ett sådant program.

SAMN anser att:särskilda medel bör avsättas för genomförande av åtgärdsprogrammet i större utsträckning än vad som föreslås. |

SACO/SR framhåller att datoriseringen kommer att beröra alla och anför betänkligheter mot att lyfta fram kvinnorna som en grupp med särskilda behov, eftersom detta kan ge en felaktig föreställning om datoriseringens effekter. Däremot anser SACO/SR det vara relevant att sätta in speciella åtgärder för att stödja utsatta yrkesgrupper. Kvinnor är verksammma inom många sådana yrkesgrupper. |

Prop. 1984/85: 130 51

"INNEHÅLL

PrOpPOSitiONeN sosoeeeeesererereererrrreeeer rer rr rr rr rer ere sees Propositionens huvudsakliga innehåll sosooosssossssesssrsss see sa Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde den 28 februari 1985 I Inledning sosoosssseeererersrer ere reset rer rr reser ers ers ers ta

2.1 10-miljonerskampanjeN ..sssssersrerserressrrrseessss ss saa RRBRVYNe—-

3 Föredragandens Övervägande sossooseseesresersesser ess er rr ora

3.1 Allmänna utgångspunkter =.sssssssererrrsessresrs rr rr rer

4 Hemställäft oooosooseesserseseserses reser e er er ers ses ses ser er osa — 3133 [VT 2 SM — Bilaga I Kvinnors villkor i arbetslivet = sosssosssssssrsssr ser r rea 22 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrande över dataeffektutred-

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985