med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m.m. (kompietteringsproposition)

Prop. 1982/83: 150

Regeringens proposition

1982/83: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 14 april 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av

föredragandenas hemställan. ' :

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av

den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 som lades fram i årets

budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret

1982/83 skulle förbli oförändrat i förhållande till beräkningarna i årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 91,8 miljarder

kr. För budgetåret 1983/84 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 90,2 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 89,9 miljarder kr.

I propositionen föreslås också vissa åtgärder för sysselsättningen inom

utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadsdepartementets verksamhets-

områden.

Vidare redovisas i särskilda bilagor bl. a. en reviderad nationalbudget för

år 1983 samt en långtidsbudget för budgetåren 1983/84—1987/88.

I Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150

s 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsråden Feldt, Göransson, Leijon och Sigurdsen

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för

budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1982/83:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudeget tillställas riksdagen. |

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som avser den reviderade. finansplanen och en redogörelse för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under budgetåret 1983/84, m.m. Statsråden Göransson, Leijon och Sigurdsen föredrar vissa sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildnings-, arbetsmarknads- resp. bo-' stadsdepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1 Reviderad finansplan inkl. reviderat budgetförslag

Regeringens prop. 1982/83:150 Bilaga I

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-14

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition)

1 Andra steget

Regeringen tillträdde i ett skede då den svenska ekonomin hade gått in i en allt djupare kris. Det var nödvändigt att snabbt och bestämt lägga om den ekonomiska politiken för att påbörja den långa och mödosamma vägen tillbaka till ekonomisk balans och full sysselsättning. Regeringen genomförde den 8 oktober 1982, som sin första ekonomisk-politiska åtgärd, en devalvering av den svenska kronan med 16. Devalveringen följdes av en rad ekonomisk-politiska åtgärder under hösten och i det budgetförslag som lades fram i januari i år.

Under hösten beslutades om ett omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten förlagd till energiförsörjning, byggsektorn och transportväsendet. Vidare gjordes omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser för att hejda en fortsatt ökning av arbetslösheten. Regeringen vidtog också en rad åtgärder för att säkerställa att krispolitikens bördor fördelas rättvist och för att underlätta den instundande avtalsrörelsen.

Det budgetarbete som utmynnade i regeringens budgetförslag präglades av stor stramhet. En viktig utgångspunkt var att i princip inte medge någon kompensation för de prisökningar som är en följd av devalveringen. Regeringen presenterade vidare ett program för att inleda en neddragning av de omfattande subventioner som utgår till näringslivet samt åtgärder för att minska automatiken i statsbidragen till kommunerna. Vid beräkningen av myndighetsanslag m.m. ställdes generella krav på rationalisering och effektivisering av verksamheten. Det blev möjligt att lägga ett budgetförslag för budgetåret 1983/84 som innebär ett nominellt oförändrat budgetunderskott jämfört med innevarande budgetår, dvs. i praktiken en viss real minskning av underskottet.

Med dessa åtgärder har grunden lagts för att bryta den nedåtgående utvecklingen i den svenska ekonomin, inte minst i den konkurrensutsatta I Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga I | |

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1' Reviderad Finansplan rm

sektorn. Genom den kraftiga förbättringen av konkurrensläget stimuleras efterfrågan på svenska produkter både på exportmarknaderna och på hemmamarknaden, samtidigt som den inhemska efterfrågan kan hållas tillbaka. Produktion, investeringar och sysselsättning prioriteras framför konsumtion. Det bör därför vara möjligt att inom rimlig tid eliminera underskottet i bytesbalansen, samtidigt som sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Det är denna kombination av expansiva och åtstramande inslag — att vi både skall arbeta och spara oss ur krisen — som utgör kärnan i vad som har kallats den tredje vägen.

Denna politik förestavas av att full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det är i hög grad genom människornas vilja och förmåga till arbete som de produktiva resurserna i samhället skapas. Ökad sysselsättning är ett av de viktigaste medlen för att åstadkomma ekonomisk utjämning. För de flesta människor har arbetet en avgörande betydelse för att de skall bli delaktiga i samhällsbygget och känna ansvar, självförtroende och trygghet.

Regeringen har med sin politik visat att kampen för full sysselsättning är en av dess allra viktigaste uppgifter. Det är för den framtida sysselsättningen avgörande att den ekonomisk-politiska strategin blir framgångsrik. Det är endast genom att häva obalanserna i den svenska ekonomin och genom att bibehålla en stark konkurrenskraft i näringslivet som det blir möjligt att framgent upprätthålla full sysselsättning. För att möta de kortsiktiga sysselsättningsproblemen har regeringen vidare vidtagit massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vartill kommer omfattande insatser inom industripolitiken, på investeringsområdet och för Norrbotten. Ytterligare åtgärder föreslås nu.

Trots de mycket omfattande insatser som regeringen gjort, är det svårt att snabbt förbättra sysselsättningsläget. Regeringen övertog ansvaret för den ekonomiska politiken i ett skede när den underliggande sysselsättningsutvecklingen var starkt negativ. Den försvagade finansiella ställningen i kommunsektorn tenderar att bromsa upp dess volymexpansion och sysselsättningsökning. Det låga kapacitetsutnyttjandet i näringslivet gör att efterfrågan på arbetskraft är låg, även när produktionen på nytt börjar öka. Vissa av de åtgärder som regeringen har vidtagit, t. ex. investeringsprogrammet, får också en sysselsättningseffekt först med viss eftersläpning. Detsamma gäller naturligtvis även sysselsättningseffekterna av de generella ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits med syfte att genom stärkt konkurrenskraft bygga under en långsiktig uppgång av produktion, export, investeringar och sysselsättning.

Med de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit har ett första steg tagits i krispolitiken. De positiva verkningarna härav börjar skönjas på en rad områden. För att befästa de framgångar som har vunnits är det nu dags att ta ett andra steg.

En nödvändig förutsättning för att den inledda politiken skall bli framgångsrik, är att den höga inflation som har rått i vårt land under ett

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 3

decennium nu bryts. Den avsevärda förbättring av konkurrenskraften som devalveringen har medfört kan endast bibehållas om pris- och kostnadsökningarna i den svenska ekonomin snabbt nedbringas till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer. I flertalet av de stora och tongivande länderna i världsekonomin uppgår inflationstakten nu till 3-5 Z. Om den inflationstakt på ca 10 72 som med smärre variationer rått under en lång följd av år i Sverige inte nedbringas till en väsentligt lägre nivå, kommer devalveringens positiva effekter att elimineras inom ett par år.

Jag kommer i den följande framställningen att redovisa kalkyler som belyser vilka konsekvenserna då skulle bli för den svenska ekonomin. Enligt dessa kalkyler skulle en fortsatt inflationistisk utveckling leda till att krisen inte bara fortsatte utan förvärrades.

Näringslivets konkurrenskraft skulle på nytt undergrävas, industriproduktionen skulle öka endast i långsam takt och den eftersträvade uppgången i industriinvesteringarna — från den nuvarande mycket låga nivån — skulle utebli.

Underskottet i bytesbalansen skulle visserligen tillfälligt minskas som en följd av den förbättring av konkurrenskraften som devalveringen innebär. Men förbättringen skulle enbart bli tillfällig, och underskottet skulle snart på nytt öka kraftigt, eftersom konkurrenskraften skulle undergrävas av för höga kostnadsökningar. Sverige skulle då även på längre sikt vara hänvisat till upplåning i utlandet, med de risker för gradvis försämrade lånevillkor som därmed skulle uppkomma.

Kommunernas och landstingens finansiella ställning skulle vid fortsatt höga kostnadsökningar försämras kraftigt de närmaste åren. Detta är en följd av att deras inkomster för 1984 och 1985 med nuvarande skattesatser till stor del redan är bestämda på grundval av skatteunderlaget för 1982 och 1983. Däremot slår en hög inflationstakt och höga nominella löneökningar snabbt och med stor tyngd på utgiftssidan och leder därför till stora och växande finansiella underskott under de närmaste åren. Kommunerna och landstingen skulle då tvingas att antingen kraftigt höja utdebiteringen med åtföljande åtstramning av hushållens inkomster och därmed den privata konsumtionsefterfrågan eller skära ned den kommunala verksamheten. Mest sannolikt är att de skulle nödgas vidta båda dessa åtgärder.

Även det statliga budgetunderskottet skulle på några års sikt bli större

och därmed bidra till att pressa upp räntenivån i Sverige.

Särskilt allvarligt är att arbetslösheten skulle stiga kraftigt under flera år som en följd både av näringslivets undergrävda konkurrenskraft och den uteblivna investeringsökningen och av att kommunernas och landstingens finansiella ställning undergrävdes. Följden skulle bli att sysselsättningen snabbt försvagades: i själva verket skulle vårt land inom nägra få år uppvisa arbetslöshetstal som inte varit tänkbara sedan 1930-talet.

Den unika chans som den stora devalveringen i höstas innebär för en återhämtning av den svenska ekonomin skulle därmed ha tillspillogivits och de ekonomiska obalanserna skulle i praktiskt taget alla avseenden ha förvärrats.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 4

Mot denna bakgrund måste den ekonomiska politiken inriktas på att så

snabbt som möjligt etablera en väsentligt lägre inflationsnivå. Detta är en

nödvändig förutsättning för att de i vårt land allmänt omfattade och högt ställda ambitionerna ifråga om sysselsättning och välfärd skall.kunna förverkligas.

Inflationsbekämpningen är dock inte bara ett medel för att trygga syssel-

sättningen och återskapa en ekonomi i balans. Inflationen åstadkommer också stora fördelningspolitiska orättvisor. Den inflationstakt som rått i vårt land under det senaste decenniet har inneburit att miljardbelopp årligen omfördelats från sparare till låntagare. I allmänhet gynnas välbe-

ställda grupper som har kunskaper och förmåga att utnyttja inflationen till sin fördel, medan grupper med mindre ekonomiska resurser tillhör infla-

tionsspelets förlorare. I själva verket finns det få andra åtgärder — förutom

insatser mot arbetslösheten — som ger så omfattande positiva fördelnings-

politiska effekter som en nedpressning av inflationstakten. Redan fördelningspolitiska överväganden utgör därför ett fullgott motiv för att beslut-

samt bekämpa inflationen.

Det andra steget i regeringens ekonomisk-politiska strategi innebär så-

lunda att en fast och beslutsam antiinflationspolitik inleds. Därmed fullföljs de riktlinjer för den ekonomiska politiken som socialdemokraterna tidigare

vid flera tillfällen lagt fast. Detta har bl.a. skett i en rad partimotioner som socialdemokraterna i

oppositionsställning lade fram under perioden 1976-1982. I motion 1980/81:1136, som presenterades I januari 1981, anförs bl. a. följande:

”En av den ekonomiska politikens huvuduppgifter bör vara att bryta inflationen. Detta mäste ske genom att angripa inflationens grundläggande orsaker och inte, som hittills vanligen varit fallet, genom åtgärder som

mera riktar sig mot inflationens verkningar. Det krävs en lång rad samord-

nade och samtidiga åtgärder, delvis av okonventionellt slag, för att en

sådan politik skall bli framgångsrik. Det kommer på vissa områden att bli

nödvändigt att vidta kraftiga och rentav smärtsamma ingrepp i ekonomins struktur. Det är vidare av grundläggande betydelse att politiken har den fasthet och trovärdighet som krävs för att varaktigt bryta förväntningarna

om fortsatt hög inflation. Antiinflationspolitiken måste föras konsekvent och uthålligt under lång tid.”

] denna motion presenterades ett 10-punktsprogram mot inflationen, som bl. a. innefattade åtgärder för att bryta upp indexeringar och liknande inflationsmekanismer. minska budgetunderskottet samt underlätta avtals-

rörelserna i syfte att åstadkomma låga nominella kostnads- och löneökningar. Vidare framhölls att det på sikt är nödvändigt att föra en aktiv

växelkurspolitik för att utestänga internationella prisstegringar.

I det s.k. krisprogrammet ”Framtid för Sverige”, som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 1981, var kampen mot inflationen det bärande temat i strävandena att värna sysselsättningen och häva de ekonomiska obalanserna. I programmet, som utgör grunden för rege-

ringens ekonomisk-politiska strategi, anförs bl. a. följande:

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 5

”Dagens höga inflationstakt utgör ett allvarligt hinder för våra strävanden att nå en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi.

Inflationen vidgar de ekonomiska klyftorna. Dessutom snedvrids och

hämmas användningen av produktionsresurserna. En hög inflationstakt ger alltså både en orättvis fördelning och en dåligt fungerande ekonomi. Att påtagligt och varaktigt pressa ned takten i prisstegringarna är dock en uppgift så svår att det, förutom en för ändamålet väl anpassad ekonomisk politik, också krävs mycket goda politiska förutsättningar. En förutsättning för framgång är handlingskraft och beslutsamhet hos regeringen. Att skapa tilltro för styrkan i den inflationsbekämpande politi-

ken blir avgörande för om beslutsfattarna i det ekonomiska livet kommer

att sänka sina inflationsförväntningar. Om förväntningarna ligger kvar på en hög nivå blir det i längden mycket svårt att hålla prisutvecklingen nere.

Kostnadsutvecklingen inom landet måste dämpas. Det gäller såväl arbetskrafts- som råvaru- och kapitalkostnaderna. Inte minst kräver detta att

lönebildningen måste få helt andra fördelningspolitiska förutsättningar.

Det stora budgetunderskottet utgör ett ständigt hot mot prisstabiliteten. Även om de direkta inflationseffekterna av budgetunderskottet inte ännu varit så påtagliga har det indirekt, i första hand via en uppressning av

ränteläget, verkat prisdrivande. Underskottet i budgeten måste alltså även

av detta skäl börja krympa.”

Också i krisprogrammet presenterades omfattande åtgärder för att bekämpa inflationen, vilka till stor del sammanföll med förslagen i den tidigare nämnda partimotionen. Jag kommer i det följande att redogöra för en rad förslag som utgör led i en antiinflationspolitik. Dessa förslag bygger i allt väsentligt på tankegång-

ar och riktlinjer som återfinns i de program jag tidigare nämnt. I regeringens ekonomisk-politiska strategi är antiinflationspolitiken ett logiskt och nödvändigt steg efter den devalvering och de övriga åtgärder som tidigare vidtagits.

Jag vill först understryka att regeringen inte ensam kan säkerställa att inflationsbekämpningen blir framgångsrik. Det är av avgörande betydelse att alla grupper i det svenska samhället delar ambitionen att pressa ned inflationen och aktivt medverkar till en sådan utveckling. Inflationsbekämpningen underlättas givetvis också om den internationella inflationen blir låg och om det blir möjligt att undvika häftiga prischocker av det slag som vid ett par tillfällen drabbat världsekonomin under 1970-talet.

Utifrån dessa förutsättningar bör, enligt min mening, kampen mot inflationen i huvudsak bygga på följande fyra punkter: 3 Åtgärder för att begränsa budgetunderskottet, 2 Åtgärder för att begränsa kostnadsökningarna i den svenska ekonomin, > Åtgärder för att bryta inflationsförväntningarna,

O Åtgärder för att eliminera flaskhalsar i produktionen och öka flexibilite-

ten på arbets-, kapital- och råvarumarknaderna.

En fortsatt ökning av budgetunderskottet skulle leda till en än större

likviditetsökning i den svenska ekonomin. All erfarenhet visar att det då

skulle bli mycket svårt att undvika en fortsatt hög inflation. Den kraftiga

automatik som råder för huvuddelen av de offentliga utgifterna gör att det krävs betydande åtgärder bara för att förhindra att budgetunderskottet

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 6

fortsätter att stiga. Uppgiften att hålla tillbaka inflationen sätter också bestämda gränser för möjligheten att parera dessa utgiftsökningar med successiva skattehöjningar. Det är därför nödvändigt att begränsa utgiftsökningarna.

Vi kan nu se de första tecknen på en konjunkturuppgång både i Sverige och internationellt. Även om denna uppgång blir förhållandevis försiktig, så visar erfarenheten att det relativt snabbt kan uppstå överhettning på vissa områden i ekonomin. Det är därför viktigt att det finns en god framförhållning i den ekonomiska politiken, så att finanspolitiska åtgärder kan vidtas som får effekt 1984 och 1985. Det är särskilt viktigt att statens upplåning kan hållas tillbaka under de kommande åren, då näringslivets anspråk på den svenska kreditmarknaden på nytt ökar som en följd av stigande investeringar.

I den långtidsbudget som nu läggs fram presenteras kalkyler över budgetutvecklingen på längre sikt. Även vid förhållandevis gynnsamma antaganden skulle budgetunderskottet fortsätta att öka kraftigt. En sådan utveckling måste motverkas. Jag återkommer i dén följande framställningen till inriktningen av arbetet för att begränsa budgetunderskottet. Jag kommer också att redovisa det mera långsiktiga översynsarbete som bedrivs eller planeras i syfte att effektivare utnyttja budgetmedlen och därmed hålla tillbaka budgetunderskottet.

Om inflationen skall nedbringas är det nödvändigt att kostnadsökningarna begränsas. Det är då av utslagsgivande betydelse att de totala nominella lönekostnaderna framdeles ökar i väsentligt lägre takt än hittills.

Arbetsmarknadens parter har genom de löneavtal som hittills slutits i år visat en betydande ansvarskänsla, och att de accepterar uppläggningen av den ekonomiska politiken i stort. Regeringen förutsätter att man i de återstående avtalsförhandlingarna i år visar samma ansvar och äterhållsamhet. Lönepåslagen måste fördelas rättvist bl.a. med hänsyn till hur skattereformen har utformats.

Trots återhållsamma löneavtal blir emeHertid de totala lönekostnadsökningarna i år betydande. Detta är en följd av att en rad kostnadsuppdrivande faktorer lagras ovanpå löneavtalen i form av ett betydande ”överhäng” som är en konsekvens av prisklausuler och förtjänstutvecklingsgarantier i tidigare löneavtal, en beräknad löneglidning 1983 samt höjda arbetsgivaravgifter, främst för att finansiera det första steget i inkomstskattereformen.

Om alla dessa komponenter skulle kvarstå oförändrade även under kommande år. förefaller det närmast omöjligt att nedbringa de totala lönekostnadsökningarna till en så låg nivå som är nödvändig för att antiinflationspolitiken skall lyckas. Det finns därför goda skäl att överväga vilka förändringar som behövs för att de sammanlagda lönekostnadsökningarna skall kunna hållas tillbaka. Det bör understrykas att syftet med sådana åtgärder inte är att ytterligare pressa ned reallönerna utan i stället att

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 7

åstadkomma den åsyftade reallöneutvecklingen på en lägre nominell nivå, dvs. att såväl nominella lönekostnader som priser skall öka i en väsentligt långsammare takt än tidigare.

De avtalsmässiga löneökningarna bör även under kommande år bli förhållandevis måttliga. Ett visst utrymme bör dock finnas för att möjliggöra fördelningspolitiska eller andra lönepolitiska insatser som av arbetsmarknadens parter bedöms vara önskvärda.

”Överhänget” som följer av årets löneavtal och som kommer att innebära en viss kostnadsökning 1984 blir väsentligt lägre än tidigare år. Årets avtal innehåller inga prisklausuler och även förtjänstutvecklingsgarantierna har fått en mindre omfattning.

Det är vidare nödvändigt att löneglidningen kan begränsas såväl i år som i fortsättningen. Vissa av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller nu aviserar bör göra det möjligt att hålla tillbaka löneglidningen, Hit hör bl. a. den tillfälliga utdelningsskatten och de obligatoriska avsättningarna till investeringsfonder.

Regeringen bedömer det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder som innebär en viss likviditetsindragning från näringslivet, bl.a. genom att begränsa de idag utomordentligt förmånliga konsolideringsmöjligheter som företagsbeskattningen medger. Parallellt härmed bör den statliga bolagsskatten sänkas i syfte att positivt påverka företagens investeringskalkyler. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den förväntade konjunkturuppgången bör de nuvarande möjligheterna till investeringsavdrag ej förlängas. Däremot bör det även nästa år ske obligatoriska avsättningar till investeringsfonder.

Om löneglidningen trots dessa åtgärder skulle tendera att bli alltför stor, är regeringen fast besluten att vidta ytterligare åtgärder. Regeringen kommer därför att noga följa företagens prissättning och är beredd att ingripa om företagen skulle höja priserna i en oacceptabel omfattning.

På ett område har regeringen direkta möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen. nämligen ifråga om hur skattereformens andra steg — som gäller 1984 — skall finansieras. I den skatteöverenskommelse som slöts 1981 mellan socialdemokraterna och den dåvarande mittenregeringen utsades att inkomstskattesänkningen skulle finansieras antingen med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en produktionsfaktorskatt. Det första steget — som gällde 1983 — finansierades främst genom att en arbetsgivaravgift om 292 infördes. En fortsatt finansiering genom höjd arbetsgivaravgift eller genom en produktionsfaktorskatt — som till största delen också innebär en skatt på arbetskraften — skulle innebära att lönekostnaderna 1984 steg med åtminstone 1,5 26. Det skulle medföra antingen att de totala lönekostnadsökningarna drevs upp eller att utrymmet för avtalsenliga löneökningar inskränktes kraftigt.

Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att skattereformen finansieras i sin helhet. De fallande oljepriserna innebär att det nu har

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 8

skapats ett utrymme — såväl energipolitiskt som realekonomiskt — att välja en annan finansieringsmetod, nämligen att höja energiskatterna. Eftersom den överenskommelse som finns mellan socialdemokraterna, cen-

terpartiet och folkpartiet också omfattade formerna för finansieringen av

skattereformen, har regeringen haft kontakt med centerpartiet och folkpartiet före sitt ställningstagande i finansieringsfrågan. Regeringen bör mot denna bakgrund föreslå att skatten på olja. bensin och elkraft höjs i den

omfattning som krävs för att finansiera det andra steget i skattereformen.

Energiskatterna föreslås bli höjda redan den 1 juli i år. Härigenom

uppkommer en merinkomst, som används för att finansiera vissa nödvändiga ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. Med detta val av finansiering av skatteomläggningen uppnås flera fördelar. Det bör bli lättare att hålla tillbaka de totala lönekostnadsökningarna.

Det tillgängliga utrymmet för lönekostnadsökningar 1984 kommer till stor

del att reserveras för avtalsenliga löneökningar. Därmed förbättras möjligheterna för arbetsmarknadens parter att bl. a. åstadkomma en fördelningspolitiskt acceptabel profil på löneökningarna. Vidare innebär en finansiering genom höjda energiskatter — till skillnad från höjda arbetsgivaravgifter — att kostnaderna för skattereformen inte ensidigt belastar löntagarna

och egenföretagarna.

Mot bakgrund av att energipriserna fallit påtagligt kan höjda energiskatter motiveras redan av energipolitiska skäl. Det är angeläget att arbetet

med energisparande och oljeersättning drivs vidare med full kraft. Även med hänsyn till underskottet i bytesbalansen är det angeläget att oljeimpor-.

ten hålls tillbaka, och att därför det reala oljepriset i konsumtionsledet inte faller kraftigt.

Inte minst för kommunerna och landstingen innebär den valda finansic-

ringsmetoden en stor lättnad. Genom att de kan hålla nere sina kostnads-

ökningar, förbättras möjligheterna avsevärt för en viss fortsatt volymexpansion. Detta har stor betydelse för sysselsättningen i kommunsektorn.

Höjda energiskatter innebär att konsumentpriserna under 1983 kommer alt öka med ungefär 1/2 7 mer än vad som annars skulle blivit fallet. Men den underliggande kostnadsutvecklingen påverkas inte i samma utsträckning som vid höjda arbetsgivaravgifter. Med den valda finansieringsmeto- .den skapas därmed goda förutsättningar för att de totala lönekostnadsök-

ningarna 1984 kan hållas på en låg nivå. Regeringen kommer senare att ta

upp överläggningar med centerpartiet och folkpartiet när det gäller hur skauereformens tredje och sista steg — som gäller 1985 — skall finansieras.

Även andra kostnadsuppdrivande faktorer bör hållas i schack. Här kan nämnas det omfattande arbete som nu pågår för att begränsa och förenkla olika slag av statlig normgivning i syfte att minska kostnaderna i framför

allt kommunerna och näringslivet.

Såväl ekonomisk teori som praktiska erfarenheter har alltmera klargjort vilken roll som förväntningarna spelar i inflationsprocessen. Detta är naturligtvis särskilt påtagligt när såväl den svenska som den internationella

ekonomiska utvecklingen under en lång följd av år har präglats av hög

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 9

inflation. Det krävs därför kraftiga — och kanske oväntade — åtgärder för att bryta förväntningarna om en fortsatt hög inflation. Många av de åtgärder som regeringen nu föreslår eller aviserar syftar bl.a. till att bryta inflationsförväntningarna.

Av särskilt stor betydelse är den alltmer utbredda förekomsten av in-

dexeringar i den svenska ekonomin. Dessa återfinns på en rad områden:

för ett stort antal utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i löneavtalen.och i prissättningen i många branscher i näringslivet. Tidigare gällde detta också indexregleringen av inkomstskatteskalorna. | |

Det finns naturligtvis fall när indexeringar kan vara försvarbara för att minska osäkerheten ifråga om den framtida ekonomiska utvecklingen. Men till mycket stor del bygger indexeringarna på synsättet att inflationen är oundviklig och att det därför i första hand gäller att anpassa sig till den och att begränsa dess skadeverkningar snarare än att bekämpa den. Om detta synsätt breder ut sig försvagas motståndskraften mot inflationen och följden blir då att inflationen består och rent av accelererar.

Det var för knappt ett år sedan möjligt att uppnå bred parlamentarisk enighet om att begränsa justeringen av skatteskalorna till en på förhand fastställd procentsats. Det angavs därvid uttryckligen att ett huvudsyfte med denna åtgärd var att påverka inflationsförväntningarna och att det borde eftersträvas att nedbringa inflationstakten till högst denna nivå.

Utvecklingen i en rad tongivande länder, som även uppträder som viktiga konkurrenter till den svenska exporten, tyder på att ett rimligt mål bör vara att nedbringa den svenska inflationstakten till nivån 496 under 1984. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att de indexeringar och andra slag av priskompensation som kan påverkas, 1984 begränsas till högst den förutsatta inflationsnivån, dvs. till 492. Det gäller i tillämpliga delar bl.a. försvarsanslagen, u-landsbiståndet, tidskoefficienten för statliga bostadslån och jordbruksprisregleringen.

Syftet med en sådan avindexering är att bryta inflationsförväntningarna. Alla krafter bör nu inriktas på att verkligen nedbringa inflationen till nivån 496. Syftet är inte att minska värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna till nuvarande indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande beloppen kommer inte att urholkas om inflationen kan pressas ned till den åsyftade nivån. Det skapas därför ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att medverka i en sådan ansträngning att faktiskt nedbringa inflationstakten. Därmed har en viktig förutsättning skapats för att antiinflationspolitiken verkligen skall lyckas. Jag återkommer i den följande framställningen mera i detalj till denna fråga. Regeringen bör också uppdra åt statens pris- och kartellnämnd att verka för att användningen av prisindexklausuler vid försäljning av varor och tjänster begrän- Sas.

Regeringen står fast vid sina åtaganden gentemot pensionärerna. Pensionerna för 1984 kommer således att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under 1983 med avdrag för den priseffekt som följer av devalvering-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 10

en. Såvitt nu kan bedömas innebär detta att ökningen av basbeloppet för 1984 tämligen nära kommer att följa den förutsatta prisökningen.

Jag vill i detta sammanhang understryka, att det nu är av utomordentligt stor betydelse att företagen anpassar sina investerings- och kostnadskal-

kyler till de förutsättningar som här har angivits för regeringens antiinfla-

tionspolitik. Det vore mycket olyckligt om de gångna årens prissättnings-

beteende, som i betydande utsträckning torde förutsätta en inflationstakt på ca 10Z årligen, slentrianmässigt bibehölls. Regeringen har genom att

slopa prisstoppet och genom att istället introducera en temporär skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar och en förhållandevis liberal prisöver-

vakning i hög grad tillgodosett önskemål från näringslivet. Därmed följer

också ett betydande ansvar från företagens sida att verkligen hålla tillbaka prisökningarna. Regeringen kommer genom statens pris- och kartellnämnd

att noga följa hur prissättningen utvecklas och inte tveka att vid behov tillgripa erforderliga åtgärder, om priserna skulle höjas på ett sådant sätt att det uppställda målet äventyras. Erfarenheten visar att ett inflationsförlopp kan sättas igång även vid ett

förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, genom att det finns

Alaskhalsar i produktionen och genom bristande flexibilitet på olika mark-

nader. Regeringen har redan tidigare vidtagit åtgärder som syftar till att

minska dessa risker. Hit hör bl. a. åtgärder för att främja yrkesutbildningen

och för att stimulera en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, samt de kapacitetsutvidgande investeringar som igångsatts bl.a. i transportsektorn. Cheferna för arbetsmarknads- och bostadsdepartementen samt stats-. rådet Göransson kommer senare denna dag att föreslå ytterligare åtgärder i

detta hänseende. . . |

Genom bl.a. devalveringen har vidare förutsättningar skapats för en

bättre fungerande marknad för riskkapitalet. Inte minst som en följd av

detta har de börsnoterade företagen hittills i år aviserat nyemissioner på ca 5 miljarder kr. Detta skapar i sin tur förutsättningar för ökade nyinvesteringar och nyanställningar och för att en önskvärd strukturutveckling i det svenska näringslivet på nytt kommer till stånd. För att devalveringseffekterna fullt ut skall uppnås krävs en politik, som syftar till att underlätta

omställningar och förnyelse inom näringslivet.

Regeringen kommer senare i år att föreslå åtgärder som syftar till att

säkerställa ett tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital, vilket kommer att ske såväl i individuella som i kollektiva former. Regeringen har också påbörjat en översyn av företagsbeskattningen, bl.a. i syfte att un-

derlätta ökad rörlighet för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Den skattereform som har beslutats i bred parlamentarisk enighet och

som genomförs under perioden 1983—1985 kommer att ha en positiv inver-

kan på arbete och sparande.

Även råvarumarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av

särskilt stor betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning

kommer till stånd nästa säsong, så att skogsindustrins råvarubehov kan säkerställas i den konjunkturuppgång som nu kan emotses.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 11

Jag vill också erinra om att regeringen genom näringsfrihetsombudsman-

nen och statens pris- och kartellnämnd kontinuerligt följer utvecklingen i näringslivet vad avser olika slag av konkurrensbegränsningar, vilka kan ha

en prisuppdrivande effekt. Detta arbete får nu särskild vikt. Den skärpta

konkurrenslag som gäller fr.o.m. innevarande år effektiviserar konkurrensövervakningen.

Det inflationsmål på 4 22 som regeringen bör lägga fast anknyter nära till

den inflationstakt som nu kan skönjas i Förbundsrepubliken Tyskland och

flera andra för Sverige viktiga konkurrentländer. De skadeverkningar som inflationen åstadkommer i den svenska ekonomin gör det under alla om-

ständigheter motiverat att eftersträva ett sådant mål, oavsett vilken nivå inflationen har eller kan bedömas få i vår omvärld. Det är viktigt att framhålla att politiken måste bedrivas med uthållighet

under en längre tid. Det är därför viktigt att fördelningspolitiken sätts i centrum och att krispolitikens bördor fördelas efter bärkraft. Även med en

skickligt upplagd politik kommer det att ta tid och krävas tålamod innan mera påtagliga framgångar står att vinna.

Om inflationsbekämpningen inte blir tillräckligt framgångsrik, blir det sannolikt ofrånkomligt att lägga om den ekonomiska politiken i restriktiv riktning. Om däremot inflationen blir tillräckligt låg skapas helt andra

förutsättningar för en hållbar och varaktig ekonomisk expansion. En viktig förutsättning för att den ekonomiska politiken skall lyckas är

att den vinner bred anslutning. De ambitioner som regeringen har ställt upp för att ta landet ur den ekonomiska krisen och värna sysselsättningen kommer att bli svåra att förverkliga, om inte olika grupper i samhället medverkar i samma riktning.

En antiinflationspolitik, utformad på det sätt som här har beskrivits, står

inte i motsatsförhållande till det överordnade målet att bekämpa arbetslösheten. Tvärtom utgör en framgångsrik inflationsbekämpning en förutsättning för att återupprätta full sysselsättning.

Häri ligger den avgörande skillnaden mellan den svenska socialdemokratiska regeringens antiinflationsprogram och den inflationsbekämpning som utformats av en del konservativa regeringar i vår omvärld. För de konservativa regeringarna har kampen mot inflationen ofta varit en före-

vändning för att driva en politik riktad mot de svaga i samhället och till

förmån för de välbeställda grupperna. Härvid har arbetslösheten ibland

använts som ett medel att pressa ned löner och kostnader, samt för att

försvaga de fackliga organisationerna.

Den svenska regeringen vill däremot bekämpa inflationen för att en långsam prisstegring är vår enda möjlighet att långsiktigt klara sysselsätt-

ningen och föra oss ur den ekonomiska krisen, och eftersom inflationen ger oacceptabla fördelningspolitiska effekter. Metoderna att bekämpa inflationen skiljer sig också från dem som kommit till användning i konservativt styrda stater. Vi använder inte konfrontation. Tvärtom strävar regeringen

efter att bygga politiken på samverkan och solidaritet. Samarbete i stället

för strid är den linje som skall följas, eftersom uppgiften att föra landet ur krisen är en gemensam uppgift för alla medborgare.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 12

2¶Det internationella läget

Den internationella konjunkturuppgång som allmänt väntades 1982 kom aldrig till stånd. Under loppet av året försvagades i stället den ekonomiska

aktiviteten i industriländerna. För året som helhet sjönk deras samlade bruttonationalprodukt, samtidigt som världshandeln minskade i volym. Arbetslösheten fortsatte att stiga, och i slutet av året gick 32 miljoner

människor arbetslösa i OECD-området. Därmed lades ytterligare ett år till

den djupa internationella lågkonjunktur som följt i spåren av den andra

oljeprischocken 1979/80. En nedgång i aktiviteten i industriländerna i samband med oljeprissteg-

ringen var i och för sig en oundviklig följd av de stora prishöjningarnas

efterfrågedämpande effekter. Den ekonomiska politiken stramades i ett

första skede åt för att förhindra att oljeprishöjningarna fortplantades i inhemsk inflation i de enskilda länderna. Om denna politik rådde betydande enighet internationellt. Men man var också överens om att den ekonomiska politiken, så snart oljeprishöjningarna absorberats, skulle läggas om i mindre restriktiv riktning för att förhindra en utdragen lågkonjunktur.

Så kom emellertid inte att ske. De stora, tongivande industriländerna fortsatte i stället att föra en utpräglat restriktiv ekonomisk politik i det uttalade syftet att på ett mer beständigt sätt bryta ned krafterna bakom

inflationen, inte minst inflationsförväntningarna, som byggts upp under

1970-talet.

Politiken har så som den utformats visat sig vara mycket kostsam. Förlusterna i form av utebliven produktion och sysselsättning har blivit utomordentligt stora. Arbetslösheten har drivits upp till närmare 1096 av arbetskraften i OECD-länderna. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har sjunkit kraftigt, i flera länder till under 70 6. Stagnerande efterfrågan och produktion har gett upphov till starka protektionistiska tendenser och ökat regeringars benägenhet att till skydd för den egna sysselsättningen göra

ingrepp i det fria internationella varuutbytet. En krympande världshandel i

förening med den höga räntenivå som den restriktiva penningpolitiken drivit fram har allvarligt försämrat u-ländernas situation. Detta har bidragit

till att framkalla akuta skuldkriser i en rad låntagarländer. Den allmänna osäkerhet som härmed har kommit att prägla det ekonomiska klimatet har ytterligare bidragit till stagnationstendenserna. Den förda politiken har i och för sig resulterat i en avsevärd inbromsning

av inflationen. På mindre än tre år har OECD-ländernas genomsnittliga inflation halverats — från 13 till 6,5 Zz. Det är dock svårt att avgöra i hur stor utsträckning dessa resultat representerar mer beständiga framsteg i kampen mot inflationen eller endast återspeglar den långtgående nedpress-

ningen av den generella efterfrågan, samt sjunkande olje- och råvarupriser

och fallande räntesatser.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 13

Om vissa framgångar kunnat noteras i inflationsbekämpningen är det å andra sidan uppenbart, att den lönsamhetsförbättring och investeringsuppgång som politikens förespråkare utlovat inte har kommit till stånd. En fortsatt låg produktivitetsökning har omintetgjort den vinstökning som en

återhållsam löneutveckling i och för sig skapat möjligheter för. Genom att kapacitetsutnyttjandet sjunkit har ytterligare en förutsättning fallit bort för

en förbättrad investeringsutveckling. Genom att så hårt pressa ned aktiviteten har därmed den restriktiva politiken i själva verket kommit att utgöra

det främsta hindret för den återhämtning som den påstås vara avsedd att befrämja.

Trots de höga kostnaderna och det magra resultatet av politiken har de tongivande länderna varit ovilliga att lägga om kurs. Det är först på den

allra senaste tiden — under intryck av utebliven uppgång. tilltagande

protektionism och framför allt ökande finansiella påfrestningar — som några regeringar har tagit vissa försiktiga steg i riktning mot en något mindre restriktiv utformning av politiken.

Väsentligast av dessa har varit förändringen av penningpolitikens inriktning i Förenta staterna under det senaste halvåret. Penningmängden har

tillåtits öka relativt starkt, vilket möjliggjort sänkningar av den nominella

räntan. I Japan har regeringen visat sig beredd att föra en mer tillväxtbe-

främjande politik. I Storbritannien har årets budget getts en mindre restriktiv utformning än tidigare. Detta är uppmuntrande tecken på en viss ökad flexibilitet i den ekonomiska politiken, men dessa förändringar är sannolikt otillräckliga för att bana väg för en varaktig återhämtning.

Mer optimistiska bedömningar görs nu också beträffande den internatio-

nella konjunkturutvecklingen. De utgår från tecknen på att en uppgång

skulle ha inletts i Förenta staterna och att konjunkturbottnen skulle ha

passerats även i Västeuropa. I den amerikanska ekonomin har industripro-

duktionen stigit de senaste månaderna och industrins orderingång har

ökat. Bostadsbyggandet har också ökat kraftigt, och många förutser nu en

snabbare aktivitetsuppgång i Förenta staterna än man tidigare räknat med. Även i Förbundsrepubliken Tyskland tycks en viss förstärkning ha ägt rum av den faktiska aktiviteten och av konjunkturförväntningarna.

Förväntningarna om en uppgång får ytterligare näring av oljeprissänkningarna och den även i övrigt avsaktande inflationen, som förutsätts ge expansiva impulser till OECD-ländernas ekonomier. Förutsättningarna har förbättrats för att OECD:s senaste prognos om en BNP-tillväxt i

OECD-området med 11/2 22 under 1983 skall kunna realiseras eller överskridas något.

Dessa uppgångstendenser är välkomna. Den förutsatta tillväxten är i ett

historiskt perspektiv dock mycket blygsam för att komma i en uppgångs-

fas. Den är också otillräcklig för att hindra att arbetslösheten fortsätter att öka. |

Det finns anledning att varna för en överdriven tillförsikt att en stabil återhämtning nu skulle vara säkrad. Osäkerheterna är alltjämt många. En

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 14

sådan omger exempelvis oljeprissänkningarnas effekter. Prissänkningarna kommer givetvis att positivt påverka inflationstakt och bytesbalanser i de oljekonsumerande länderna och leda till en förstärkning av realinkomsterna. Samtidigt kommer emeilertid de oljeproducerande länderna att tvingas skära ned sin import och därmed reducera den externa efterfrågan som riktas mot OECD-länderna. Erfarenheterna tyder på att de oljeproducerande länderna snabbt anpassar sina importvolymer till fallande intäkter. En annan osäkerhet rör de skuldtyngda u-ländernas möjlighet att erhålla ytterligare krediter. Drastiska begränsningar härvidlag skulle innebära ett ytterligare efterfrågebortfall för världsekonomin och dessutom leda till starka påfrestningar på delar av det internationella bankväsendet.

Det är tveksamt om det går att förena en så hög realränta som den rådande i Förenta staterna med en fortsatt återhämtning. Risken är också stor att de penningvårdande myndigheterna i Förenta staterna återgår till en mycket stram penningpolitik och härigenom driver fram nya höjningar av den nominella räntan. I så fall kan uppgången i den amerikanska ekonomin komma att brytas på samma sätt som flera gånger tidigare, med åtföljande negativa konsekvenser för omvärlden.

Även om de sjunkande oljepriserna kan ha en stimulerande effekt på världsekonomin, gör omfattningen av de ekonomiska problemen, och i synnerhet den höga och stigande arbetslösheten, att aktiva konjunkturstimulerande åtgärder behöver vidtas. Det är därvid av stor betydelse att den ekonomiska politiken i de större industriländerna koordineras och sammantaget ges en mer tillväxtbefrämjande utformning. Regeringen kommer även i fortsättningen i internationella sammanhang att aktivt verka för en dylik kursändring. Denna bör anpassas till varje lands förutsättningar och måste ske på ett sådant sätt att en stabil och varaktig tillväxt uppnås utan att inflationen åter ökar. De nordiska finansministrarna har vid möten som ägt rum i Oslo och Köpenhamn de senaste månaderna enats om att göra gemensamma ansträngningar till förmån för förändringar i denna riktning. Former härför torde komma upp till diskussion i samband med OECD:s ministermöte i maj. .

Jag vill i sammanhanget erinra om att de socialdemokratiska regeringscheferna vid ett möte i Paris i början av året överenskom att under våren utarbeta riktlinjer för en samordnad återhämtning av världsekonomin. Avsikten är att en sådan skall presenteras vid ett nytt möte i Paris senare i vår och innehålla riktlinjer för det internationella valutapolitiska samarbetet, kreditgivningen till u-länderna och stabiliseringen av råvarupriserna.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 15

3¶Den svenska ekonomins läge

Den svaga internationella konjunkturen under senare år är givetvis en

väsentlig orsak till vår egen svaga ekonomiska utveckling. Detta konstaterande får emellertid inte undanskymma att våra ekonomiska obalanser

också beror på inhemska faktorer. Utvecklingen har i flera viktiga avseen-

den varit betydligt sämre än i andra jämförbara länder. I första hand gäller detta utvecklingen i industrisektorn, som 1982 inte producerade mer än

den gjorde före den första oljekrisen för tio år sedan. Under 1981 och 1982 förvärrades sysselsättningsläget successivt. De arbetsmarknadspolitiska insatserna räckte inte till för att hålla den öppna arbetslösheten nere. Vi var på väg in i en mycket allvarlig sysselsättningskris. I september 1982 var nästan 180000 människor arbetslösa. Utslag-

ningen från industrisektorn fortsatte. Bara under 1981 och [982 försvann

drygt 60 000 jobb i industrin. Investeringarna föll. Underskotten i bytesbalansen och i statsbudgeten ökade kraftigt.

Trots devalveringen i september 1981 rådde fram till oktober 1982 en bristande tilltro till den svenska kronan. Valutautflödet var under praktiskt taget varje månad större än vad som motiverades av bytesbalansunder-

skottet. Det bristande förtroendet för kronan blottade en misstro mot den

ekonomiska politik som fördes.

Första steget

Efter regimskiftet i oktober 1982 lades den ekonomiska politiken om. Den nya politiken inleddes med att den svenska kronan devalverades med 167. Avgörande för att tillgripa en så kraftig åtgärd var självfallet före-

komsten av de långsiktiga struktur- och konkurrensproblemen i den svens-

ka ekonomin. Det stora valutautflödet i september och början av oktober

påverkade emellertid i hög grad valet av tidpunkt för devalveringen.

Genom devalveringen fick de konkurrensutsatta sektorerna en rejäl förbättring av kostnadsläget. Härigenom stimuleras efterfrågan på svenska produkter både genom att den importkonkurrerande industrin stärks och genom att den utländska efterfrågan vrids över i riktning mot ökad efterfrågan på svenska varor och tjänster. Detta i kombination med att sparande och investeringar prioriteras framför konsumtion kan sägas vara kärnan i den nya ekonomiska politiken — vägen mellan ensidig åtstramning och

generell expansion.

Innan jag redovisar de ekonomiska bedömningarna för 1983 finns det skäl att dels kommentera de hittills vunna erfarenheterna av devalveringen

i oktober 1982, dels belysa sparande- och investeringsunderskotten i vår ekonomi.

Det är naturligtvis ännu för tidigt att bedöma omfattningen av devalveringens effekter. De positiva effekter på exportvolym m.m., som blir resultatet av relativprissänkningen på svenska varor, verkar fullt ut först

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 16

på ett par tre års sikt. Vi kan dock registrera en ökning av exporten under det fjärde kvartalet i fjol. Av konjunkturinstitutets industribarometer i mars framgår vidare att orderingången under första kvartalet, speciellt från exportmarknaderna, blev klart bättre än vad företagen trodde i december i fjol. Orderingången steg markant inom flertalet branscher. Inför det andra kvartalet är företagen optimistiska. En stor del av industriföretagen väntar sig ökade exportorder. Det gäller inte minst den så viktiga verkstadsindustrin. För andra halvåret 1983 är produktionsplanerna påtagligt uppåtriktade i många företag.

Devalveringen synes därmed ha varit väl anpassad i tiden. Vi kan mot bakgrund av företagens egna förväntningar räkna med en ökad efterfrågan från exportmarknaderna under 1983 i takt med att den internationella konjunkturen förbättras. Företagens relativprissänkningar bör härvid kunna slå igenom i andelsvinster både på hemmamarknaden och på utlandsmarknaden.

Det finns dock anledning att markera att opttmismen bör vara behärskad. Det är nödvändigt att uthålligt och konsekvent hålla fast vid den ekonomisk-politiska kurs som vi valt genom den stora devalveringen. så att konkurrenskraftsförbättringen blir bestående. Detta kommer att ställa stora krav på aktörerna i samhällsekonomin — företagen. fackföreningarna och politikerna — under åren framöver.

Kapitalbildning och sparande

Den svenska ckonomin kännetecknades även under 1982 av ett fortsatt fall i realkapitalbildningen och i det inhemska sparandet. Därmed accentucrades den negativa utveckling som pågått ända sedan mitten av 1970talet (se diagram 1).

De uppskattningar som kan göras av realkapitalbildningen, dvs. de totala nettoinvesteringarna I maskiner och byggnader, är visserligen något osäkra, men det står klart att det skett en kraftig minskning av kapitalbildningen i ckonomin.De totala nettoinvesteringarna I maskiner och byggnader uppgick under 1982 till endast ca 692 av BNP jämfört med 13-144 i genomsnitt under första hälften av 1970-talet. Det totala inhemska nettosparandet (inkl. finansiellt sparande) försvagades ännu kraftigare och uppgick under 1982 till endast ca 3 Zz av BNP jämfört med ca 14 77:i genomsnitt under första hälften av 1970-talet.

Den del av realkapitalbildningen som inte kan finansieras genom inhemskt sparande måste finansieras utomlands. Under 1982 kom detta till konkret uttryck i en ytterligare försämring av bytesbalansen till ett underskott på nästan 23 miljarder kr. eller närmare 3,5 Zz av BNP. Genom att det växande bytesbalansunderskottet och den därmed sammanhängande utlandsupplåningen inte har använts för att öka investeringarna utan för att

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 17

Diagram 1 Kapitalbildning och inhemskt nettosparande 1970—1982 Andelar av BNP, procent

18 + == NETTOSPARANDE

== -KAPITALBILDNING

14-

104 B-

8 )

4 -

2-

0 l I ' I ! TOT T pe Tr

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982

Anm. Kapitalbildning = nettoinvesteringar = bruttoinvesteringar — kapitalförslit-

ning Inhemskt nettosparande = kapitalbildning + bytesbalanssaldo

Bytesbalanssaldot framkommer som skillnaden mellan kurvorna i diagram-

met Källa: Finansdepartementet.

öka konsumtionen, blir utlandsupplåningen en belastning för framtida generationer.

Nedgången i det inhemska sparandet sedan första hälften av 1970-talet kan i betydande utsträckning hänföras till den offentliga sektorn. Den

försämring av sektorns sparande som inleddes i mitten av 1970-talet fort-

satte under 1982. Försämringen av den offentliga sektorns finansiella spa-

rande var större än ökningen av underskottet i bytesbalansen, vilket innebär att det finansiella sparandet i den privata sektorn ökade. Detta sam-

manhängde delvis med att vinsterna steg i företagssektorn, delvis med att

företagens investeringar minskade. Det ökade sparandet i företagen utgjordes i hög grad av en uppbyggnad av fordringar på staten. Sparandet i

hushållssektorn försämrades däremot mycket kraftigt. som ett resultat av

att hushållen upprätthöll sin konsumtion trots att realinkomsterna minska-

de. 2 Riksdagen 19821/83. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 18

Genom devalveringen har möjligheterna att få till stånd ett ökat sparan-

de och en ökad realkapitalbildning i ekonomin förbättrats. Efterfrågan har styrts över från inhemsk konsumtion till export och importersättning, samtidigt som näringslivets konkurrenskraft har förstärkts och sparandet i

företagssektorn ökat. Hushållssparandet bör nu inte fortsätta att minska,

vilket innebär att utrymmet för att öka den privata konsumtionen under de närmaste åren blir begränsat. Avgörande för devalveringens framgång på

sikt blir om den uppnådda konkurrenskraftsförbättringen kan bibehållas

och om det ökade sparandet kan omsättas i ökade investeringar, framför

allt inom den konkurrensutsatta sektorn av ekonomin. Det blir då nödvändigt att stärka den offentliga sektorns finansiella sparande.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 19

4¶Utsikterna för 1983

4.1 Försörjnings- och bytesbalansen

I fjol registrerades praktiskt taget nolltillväxt i den svenska ekonomin. Konsumtionen och exporten ökade visserligen, men samtidigt föll investeringarna och importen steg relativt kraftigt (tabell 1).

Mest anmärkningsvärt var att den privata konsumtionen ökade, trots att de realt disponibla inkomsterna minskade med nästan 2 76. Det-betyder att hushållen drog ned sitt sparande ytterligare. Under sista kvartalet i fjol noterades något av en köprush. BI. a. ökade inköpen av bilar och andra s.k. varaktiga varor markant. Troligen berodde denna köprush på att hushållen ville förekomma de prisökningar som skulle bli följden av momshöjningen den 1 januari 1983 och genom devalveringens genomslag på importpriserna och därför tidigarelade en del inköp.

I år väntas emellertid en faktisk nedgång i den privata konsumtionen. Som redovisas mer i detalj i den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1), räknar konjunkturinstitutet (KI) med att de realt disponibla inkomsterna faller med nästan 192 i år. Med hänsyn till den effekt på prisnivån som höjda energiskatter får från 1 juli i år, är det rimligt att anta att nedgången i de realt disponibla inkomsterna blir något större än vad KI antagit. Därutöver är det rimligt att räkna med en viss uppgång av sparandet, som nu är nere på en rekordlåg nivå.

F.n. pågår ett arbete i regeringskansliet för att hitta nya vägar att stimulera hushållssparandet. Min avsikt är att under hösten förelägga

Tabell 1 Försörjningsbalans 1982—1983 Procentuell volymförändring

1982 1982 1983

Milj. kr.

! Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 20

regeringen och riksdagen förslag om hur detta konkret skall ske. Dessa förslag kan naturligtvis inte påverka sparandet redan 1983, utan det är i stället den kraftiga ökningen av bl. a. inköpen av varaktiga varor i fjol som gör det motiverat att anta en rekyl på konsumtion och sparande i år.

Löneavtalen på arbetsmarknaden 1983 är nu i stort sett klara. En preliminär bedömning pekar mot en löneökning om 7.5 2 för hela lönemarknaden, varav 296 kan hänföras till nya avtal och återstoden till löneglidning och s.k. överhäng från föregående år. Med hänsyn till beslutade ökningar av lönebikostnader ger avtalen en lönekostnadsökning om ca 9.5 Z- mellan 1982 och 1983.

Den minskning på 1,57 av den privata konsumtionen som nu förutses för 1983 innebär en upprevidering av konsumtionsvolymen jämfört med den prognos som presenterades i januari. Orsaken till denna upprevidering är främst att prisutvecklingen tycks bli gynnsammare än vad som förutsågs i januari. Prisökningarna hittills under 1983 har varit oväntat låga. Mellan december 1982 och februari 1983 ökade konsumentpriserna med 2,3 5 mot nästan 496 under motsvarande period i fjol. För hela 1983 kan vi nu räkna med en konsumentprisstegring om ca 9.,5§e mot tidigare förutsedda 11,56. Häri är inräknad effekten av de energiskattehöjningar jag tidigare berört.

Vad gäller exportbedömningen för 1983 beräknas marknaderna för vår export av bearbetade industrivaror öka med 292 i volym. Marknadstillväxten inom OECD-området väntas bli snabbare än så, men detta motverkas av att importen till OPEC- och statshandelsländerna förutses stagnera. Hur våra andelar på exportmarknaderna utvecklas beror bl.a. på hur företagen utnyttjar det utrymme som devalveringen ger. I föreliggande bedömning har antagits att företagen sänker sina relativa exportpriser med 6 1/2 £& mellan 1982 och 1983. Även den vinstförbättring som förutses kan göra det lättare för företagen att stärka sin position utomlands. Mot bakgrund av de samband som bl. a. KI har funnit mellan relativprisutveckling och marknadsandelar. väntas de svenska exportörernas andelsvinster för bearbetade varor uppgå till 47 i år. Sammantaget förutses varuexporten därmed öka med drygt 67. Till följd av en snabbare ökning av tjänsteexporten väntas den totala exportvolymen öka med 6,67.

Den inhemska efterfrågan förutses visserligen inte öka nämnvärt i volym 1983, men prognosen innebär ändock en upprevidering jämfört med bedömningen i januari. Som nämnts väntas nämligen inte minskningen i den privata konsumtionen bli fullt så stor som antogs tidigare. Detsamma gäller bruttoinvesteringarna, vilkas nedgång väntas bli begränsad till ca 0.54. Detta beror dels på att den underliggande bedömningen är ljusare än i januari, dels på de åtgärder som nu föreslås inom byggsektorn.

Mot bakgrund av gjorda prognoser för konsumtion, investeringar och export väntas importen av varor och tjänster öka med närmare 292 i volym, vilket är klart högre än vad som angavs i finansplanen.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 21

Tabell 2 Handels- och bytesbalans 1981—1983 Miljarder kr

Tjänstebalans

Bytesbalansunderskottet 1983 förutses nu bli 18800 milj. kr. mot 22800

miljoner 1982 (tabell 2). Som jag framhållit tidigare kommer de positiva

effekterna av devalveringen på export- och importvolymerna huvudsakligen att visa sig efter 1983.

4.2 Sysselsättningen

Den totala produktionen av varor och tjänster väntas öka med närmare

2961 år. Detta är en avsevärd förbättring jämfört med fjolåret, då produktionsvolymen sjönk en aning, men det är ändå inte tillräckligt för att redan i år bringa ned den öppna arbetslösheten från fjolårets nivå. De bedömningar av utvecklingen inom olika näringsgrenar, som gjorts

inför den reviderade nationalbudgeten, pekar på att arbetsmarknadsläget blir fortsatt ansträngt under 1983, även om en förbättring kan väntas mot slutet av året. Industriproduktionen vänder kraftigt uppåt: från att ha minskat med 0,6 Z under 1982 väntas produktionsvolymen inom industrin i år öka med närmare 4246. Efter de senaste årens mycket svaga utveckling finns emellertid i många företag stor ledig kapacitet, varför det är rimligt

att anta att det kommer att dröja åtminstone året ut innan industrisektorn

som helhet behöver öka antalet anställda. Under loppet av 1983 väntas därför industrisysselsättningen fortsätta att minska. Nedgången väntas

dock bli mindre än fjolårets och mot slutet av året finns förutsättningar för

att gradvis stabilisera sysselsättningsläget. Också inom byggnadsverksamheten tyder kalkylerna på fortsatt neddragning av sysselsättningen.

Medan sysselsättningen i industrisektorn går ned, väntas sysselsättningen under 1983 öka såväl inom den privata tjänstesektorn som i kommunerna. Vad gäller sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden — dvs. exkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder — väntas uppgången blir störst inom den privata tjänstesektorn. Detta är delvis en följd av den förutsedda

ökningen av export och industriproduktion, vilken beräknas dra med sig en

ökad tjänsteproduktion. Det finns också en underliggande tillväxt av tjänstesektorn, som hänger samman med att arbetsuppgifter som tidigare ut-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 22

fördes inom industriföretagen i ökande utsträckning flyttas över till tjänste-

sektorn. Det gäller konsulttjänster, databehandling, städverksamhet m. m.

Totalt sett — inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder — är det den kommunala sektorn som väntas öka sysselsättningen mest under 1983,

eller med 2,86 i antal arbetstimmar. Den förutsedda sysselsättningsökningen beror emellertid till stor del på huvudmannaskapsförändring inom

sjukvården och på att antalet sysselsatta i beredskapsarbeten antas öka. Den underliggande sysselsättningsutvecklingen förutses således bli svag. Jag vill dock understryka att utsikterna för ökad sysselsättning i kommun-

sektorn 1984 förbättras av att skattereformen 1984 ej finansieras med höjd

arbetsgivaravgift. ”

Sammantaget pekar kalkylerna på att en viss sysselsättningsökning

kommer till stånd under 1983. Därmed skulle de senaste årens nedgång av

sysselsättningen brytas. Framför allt mot slutet av 1983 kan en stigande

sysselsättning förväntas. Samtidigt väntas arbetskraftsutbudet öka i unge-

fär samma utsträckning som i fjol. Vidare är det rimligt att räkna med att den tendens till ökad medelarbetstid som noterats för 1982 består även under 1983. Resultatet av detta är att den öppna arbetslösheten förväntas

sjunka under loppet av 1983, men att årsgenomsnittet knappast kan väntas gå ned mellan 1982 och 1983.

I avvaktan på att den underliggande arbetsmarknadsutvecklingen

vänder uppåt måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna ytterligare in-

tensifieras. Jag återkommer i avsnittet om sysselsättningspolitiken till de åtgärder som regeringen enligt min mening bör vidta på detta område, bl. a. för att främja industrins rekrytering, främja tidigareläggning av kommunala

tjänster samt utöka beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.

Cheferna för arbetsmarknads- och bostadsdepartementen samt statsrådet Göransson kommer senare i dag att närmare redovisa dessa åtgärder. Enligt min mening bör de nu föreslagna åtgärderna i väsentlig grad kunna pressa tillbaka arbetslösheten till dess den väntade konjunkturuppgången manifesteras i en påtagligt ökad arbetskraftsefterfrågan.

Tabell 3 Den konsoliderade offentliga sektorns andel av BNP 1976—1983

Procent

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 Fotala inkomster 57,1 60,3 59,8 58,8 58,7 60,5 61,1 61,9 Skatter + avgifter 48,6 51.3 50,9 49,9 49,7 51.1 50,5 51.2 Totala utgifter 52,6 58,6 60,3 61.8 62,6 65,9 68,2 69.9 Saldo "oo o+45 +1,7 -—-0,5 -—-3,0 —-3,9 —-54 —-7,1 = —-8.0

tJ Lv

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan

Tabell 4 Den offentliga sektorns utgiftsutveckling! 1976—1983 Årlig procentuell ökningstakt i fasta priser

1976 1977 1978 1979 1980 — 1981 1982 1983 Ränteutgifter . brutto! -1,7 17,5 7,8 19,8 "362 372 29,7 12,3 Transfereringar exkl. räntor! 11.7 9,5 6,0 7,9 0,4 4,9 2,5 5,3 Konsumtion och : investeringar? 2,6 3,5 2,6 3,9 2,3 1.2 0,5 1,7 ! Utgiftsutvecklingen i löpande pris deflaterad med BNP-deflatorn. ? Utgiftsutvecklingen har beräknats med implicitdeflatorn för offentlig konsumtion resp. investeringar. Statliga bolag och affärsdrivande verk inkluderas ej.

4.3¶Finanspolitiken och kreditmarknaden

De totala offentliga utgifterna fortsatte under 1982 att växa i snabbare takt än den totala produktionen i ekonomin. Utgiftsandelen ökade således

under 1982, medan skatternas :andel av BNP minskade något. Det var

framförallt transfereringarna som, huvudsakligen beroende på en långtgå-

ende automatik, fortsatte att öka relativt snabbt (se tabell 3 och 4).

I år beräknas de totala offentliga utgifternas andel av BNP att fortsätta

att stiga något, till närmare 7076, och även skatteandelen ökar något. till drygt 5192. Vid sidan av räntekostnaderna på statsskulden är det även i år

de direkta överföringarna till företag och hushåll samt de offentliga inves-

teringarna som ökar snabbast, medan den offentliga konsumtionen växer i

betydligt långsammare takt. Till en del är den relativt snabba ökningen i transfereringsutgifterna betingad av den hittillsvarande svaga industriella

utvecklingen, såtillvida att de arbetsmarknadspolitiska insatserna och det industripolitiska stödet, framför allt för att täcka redan gjorda förluster i de.

statliga företagen, är betydande. Det bör finnas förutsättningar att avsevärt dra ned dessa utgifter i en kommande konjunkturuppgång, då behovet av

stödinsatser minskar. När det gäller kreditpolitiken kan noteras att den internationella räntenivån sedan snart ett år tillbaka visat en nedåtgående tendens. Det gäller inte

minst de för den internationella ränteutvecklingen så avgörande amerikanska räntorna. En viktig förklaring till det sjunkande ränteläget är att

man i åtskilliga länder fått ned inflationen betydligt. Detta innebär å andra

sidan att, trots en betydande nedgång i de nominella: räntorna, de reala räntorna i många länder fortfarande är höga: det gäller såväl korta som

långa räntor. För Sveriges del har den nedåtgående internationella ränteutvecklingen skapat ett visst utrymme för att sänka den inhemska räntenivån. Till detta har också bidragit det lugn som rått på valutamarknaden efter devalvering-

en i höstas. De korta marknadsbestämda räntorna har visat en nedåtgående tendens efter devalveringen, och räntan på statsskuldväxlarna har un-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 24

der denna period sjunkit med omkring tre procentenheter. I januari sänktes

också diskontot med en procentenhet, till 922, och i april med ytterligare

en halv procentenhet till 8,5 26. Den långa räntan har emellertid under

denna period inte gått ned lika mycket.

Den inhemska ränteutvecklingen är naturligtvis starkt beroende av den

internationella utvecklingen. De fortsatt stora statliga anspråken på kreditmarknaden, den i förhållande till våra viktigare konkurrentländer höga inhemska inflationstakten samt det stora bytesbalansunderskottet bidrar

dock till att den svenska räntan ligger påtagligt över räntenivån i för oss

viktiga länder. | Finansieringen av det statliga budgetunderskottet fortsätter att vara det allt överskuggande problemet på den svenska kreditmarknaden. Under

1982 finansierades underskottet i betydligt större utsträckning än tidigare

utanför banksystemet, vilket bidrog till att hålla nere likviditetsökningen i

ekonomin. Detta möjliggjordes genom en omfattande försäljning av statsskuldväxlar till företagen. Ursprungligen var löptiden på dessa 6 resp. 12

månader, men sedan årsskiftet har också 18-månaders statsskuldväxlar

emitterats. Även för 1983 räknar jag med att statsskuldväxlarna ger eu avsevärt bidrag till att finansiera budgetunderskottet. En gynnsam vinstut-

veckling hos företagen I kombination med en alltjämt relativt svag investeringsutveckling kommer att innebära ett betydande sparandeöverskott i

företagssektorn.

Att kraftigt öka volymen statsskuldväxlar skapar emellertid också problem. Då deras löptid är relativt kort kan, i en uppgångsfas med ökad:

investeringsvilja hos företagen, omsättningen av statsskuldväxlar hämmas och målet att hålla nere räntorna försvåras. Detta pekar tydligt på de

problem med utträngningseffekter på kreditmarknaden, som stora budgetunderskott aktualiserar i en konjunkturuppgång. Det kommer i ett sådant

läge att bli svårt att förhindra att höga räntor på statspapper driver upp

avkastningskravet på industriinvesteringar till en sådan nivå, att den erforderliga investeringsuppgången blockeras.

Min bedömning av hur den statliga upplåningen kommer att fördelas på

olika långivarkategorier under 1983 redovisas i tabell 5. Den alltjämt om-

Tabell 5 Finansiering av budgetunderskottet 1980—1983 Nettobelopp, miljarder kr.

1980 1981 1982 1983

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 25

fattande finansieringen i bankerna innebär en icke oväsentlig ökning av likviditeten i ekonomin. Bankernas utlåning till allmänheten måste därför hållas tillbaka för att likviditetsökningen skall kunna begränsas till vad som är förenligt med en framgångsrik inflationsbekämpning. Kreditefterfrågan från såväl hushåll som företag kan också väntas bli relativt svag under 1983. För hushållens del verkar en ökad räntekänslighet till följd av skatte-

reformen återhållande på kreditefterfrågan. Företagens behov av krediter

torde också vara relativt begränsat i en situation med kraftig vinstuppgång och fortsatt jämförelsevis svag investeringsutveckling. För bankernas totala övrigutlåning i svenska kronor räknar jag med en ökningstakt på 7— 996, beroende på i vilken utsträckning företagens lånebehov täcks genom utlandsupplåning. Likviditetsökningen skulle därmed kunna begränsas till

10—1296 för 1983.

Finansbolagens utlåning ökade relativt kraftigt under 1982. För att förhindra en motsvarande expansion i år har deras totala kreditgivning genom utlåningstak begränsats till 8 Zz under 1983.

Avslutningsvis vill jag i-detta sammanhang nämna att en utredning med uppdrag att se över strukturen på den svenska kreditmarknaden kommer att tillsättas inom kort. Frågan om utländska banker i Sverige ingår i utredningsuppdraget.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 26

5¶Sveriges ekonomi 1984 och 1985

Den ekonomiska politiken har verkningar, som sträcker sig flera år fram i tiden. Detta gäller exempelvis den devalvering som genomfördes i oktober 1982. Som jag tidigare framhållit, brukar man räkna med att det tar tre år innan effekten av en devalvering på export- och importvolymerna har visat sig någorlunda fullständigt. -

Jag har tidigare i flera sammanhang redogjort för bakgrunden till devalveringen. Den ekonomiska politik som inletts nödvändiggörs av att den

inhemska efterfrågan är större än den inhemska produktionen. Resurser

måste därför föras över från inhemsk användning till nettoexport, samtidigt som resursutnyttjandet generellt sett måste höjas.

Effekten av devalveringen är beroende av hur den följs upp i den ekonomiska politiken. Devalveringar har prövats av många länder vid

åtskilliga tillfällen. Ofta misslyckas de till följd av att en ökad inflation successivt reducerat den konkurrenskraftsförbättring som devalveringen

initialt innebär. Det finns emellertid också exempel på lyckade devalveringar, som gett bestående positiva effekter under längre perioder. De båda svenska devalveringarna i början av 1930-talet resp. slutet av 1940-talet brukar nämnas som sådana.

Den ekonomiska politikens långsiktiga karaktär och effekter gör att man

bör se på dess resultat under en period som sträcker sig över flera år. Som

en bilaga till årets reviderade finansplan har därför utarbetats kalkyler rörande den ekonomiska utvecklingen under 1984 och 1985 (bilaga 1.2). - Dessa kalkyler anger olika utvecklingsvägar för den svenska ekonomin under antagande om olika inflationstakt och avser att belysa de samhälls-

ekonomiska konsekvenserna på ett par års sikt av hög resp. låg inflation.

Sådana kalkyler är naturligtvis osäkra. De utgör ändå ett försök att åstadkomma en konsistent bild av utvecklingen och antyder effekterna av en strategi för den ekonomiska politiken. Jag skall därför i det följande något kommentera de närmaste årens utveckling mot bakgrund av nämnda kalkyler.

Internationell bakgrund

Den internationella utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är naturligtvis svårbedömd. Det finns för närvarande tecken på att den internationella

konjunkturen är på väg uppåt. Hittills är tecknen på en konjunkturuppgång

mera tydliga endast i Förenta staterna. De fallande oljepriserna inger emellertid vissa förhoppningar om en mer allmän uppgång i industriländerna. |

Osäkerheten är dock ännu stor om hur det fortsatta konjunkturförloppet

kommer att gestalta sig. En möjlighet är att återhämtningen håller i sig och

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 27

- att vi får ett par år av relativt snabb ökning av produktion och världshandel. Tillväxten torde ändå bli lägre än vid tidigare konjunkturuppgångar på grund av svag efterfrågan för investeringsändamål och ojämnt fördelad tillväxt mellan länderna. I Förenta staterna och Japan skulle tillväxten kunna bli god, medan den för Västeuropas del torde bli relativt måttlig. De flesta europeiska länder brottas med betydande strukturella obalanser, som sannolikt begränsar utrymmet för en mer expansiv ekonomisk politik under flera år framöver. För vissa av de oljeproducerande länderna och för ' u-länderna skulle en återhämtning i industriländerna avsevärt lätta på de nuvarande finansiella problemen.

En annan möjlighet är att konjunkturuppgången kommer av sig. En alltför snabb uppgång i Förenta staterna — exempelvis till följd av en mycket expansiv finans- och penningpolitik — skulle relativt snart kunna leda till att inflationen åter tar fart och att den ekonomiska politiken därför stramas åt kraftigt. Räntorna skulle åter stiga starkt. Vid en sådan utveckling kan den nuvarande ökningen i produktion och världshandel snart förbytas i stagnation.

Det är i dagens läge inte möjligt att avgöra hur den internationella konjunkturen kommer att te sig de närmaste åren. Jag vill emellertid varna för att inteckna de positiva effekterna av en mycket snabb återhämtning. Jag anser det därför vara rimligt att, som i bilaga 1.2, låta de olika kalkylerna för den svenska utvecklingen utgå från en relativt försiktig bedömning av den internationella konjunkturbilden.

Priser och löner

De kalkyler som återges i bilaga 1.2 visar betydelsen av att inflationen dämpas. Prisstegringstakten i viktiga konkurrentländer har nu kommit ner till en årstakt på 3-5 Z, vilket sätter oss under starkt tryck att bringa ned inflationen även i Sverige.

Inflationsprocessen är trögrörlig. Den bygger, som jag tidigare framhållit, i stor utsträckning på förväntningar som vuxit fram under många år. Det talar för att det kommer att krävas betydande ansträngningar för att få ned inflationen de närmaste åren. Inte minst de höga budgetunderskott, som uppstått de senaste åren och problemen att finansiera dessa utan att likviditeten i ekonomin ökar för snabbt, bygger under förväntningar om en fortsatt hög inflation.

Detta vore dock en mycket olycklig utveckling för den svenska ekonomin. Som jag tidigare framhållit måste nu det första steget i krispolitiken följas av ett andra steg, där den mest väsentliga omedelbara uppgiften för den ekonomiska politiken är att få ned inflationstakten. Endast därigenom kan näringslivets expansion säkras och sysselsättningen förbättras.

Det finns också tecken som tyder på en växande medvetenhet om betydelsen av att få ner inflationstakten. Likaså tyder mycket på att den underliggande inflationstakten i Sverige var på väg ned före devalveringen

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 28

1982. Denna medförde dock en oundviklig tillfällig stegring av inflationen.

Om vi lyckas med att snabbt driva ned denna, bör det vara fullt möjligt att för 1984 och 1985 förverkliga en låg pris- och löneökningstakt. Detta är : också vad det andra steget i den ekonomisk-politiska strategin syftar till.

Finansiell utveckling

Statens finansiella läge är mycket ansträngt och kommer att bli det även

de närmaste åren. Budgetunderskottet beräknas i år bli ca 92 miljarder kr. I

långtidsbudgeten (bilaga 1.3) beräknas budgetunderskottet kalkylmässigt

komma att öka till ca 120 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Skulle en sådan

utveckling realiseras uppstår naturligtvis stora problem med att finansiera

underskotten utan att i allt för hög grad likvidisera ekonomin. Någon ökning av den statliga konsumtionen de närmaste åren torde

svårligen kunna realiseras. Tvärtom måste ett mycket stramt budgetarbete bedrivas. Omprioriteringar och rationaliseringar ter sig nödvändiga. Inkomstförstärkningar kan inte heller undvikas. Det bör emellertid observeras att effekter av några sådana åtgärder inte är inlagda i de kalkyler som redovisas 1 bilagorna 1.2 och 1.3.

Även kommunernas finansiella läge kommer att vara ansträngt de närmaste två åren. De kalkyler som har genomförts av den särskilda arbétsgruppen för kommunernas ekonomi (KEA) pekade på ett underskott i finansiellt sparande 1985 på i storleksordningen 15 miljarder kr., förutsatt att 1983 års skatteunderlagsbegränsning fortsätter att gälla även 1984 och 1985. Beräkningarna byggde i övrigt på antaganden om bl. a. oförändrade kommunala skattesatser, pris- och lönekostnadsstegringar på 72 per år

och en volymökning av den kommunala konsumtionen om 2 4 per år.

De beräkningar som görs i bilaga 1.2 visar att kommunernas finansiella situation är starkt beroende av pris- och löncökningstakterna. En reducering av dessa skulle avsevärt förbättra kommunernas ekonomi och skapa ett större utrymme för ökad kommunal konsumtion. En tillräckligt stor dämpning av pris- och kostnadsstegringen skulle skapa utrymme för en

årlig kommunal konsumtionsökning med 276. Med hänsyn till både beho-

ven av utökad samhällsservice och det besvärliga sysselsättningsläget är

en sådan utveckling mycket önskvärd. Det krävs emellertid en kraftig dämpning av kostnadsutvecklingen i den kommunala sektorn för alt en

sådan konsumtionsökning skall kunna realiseras utan alltför stora skatte-

höjningar. Vid en snabb inflationstakt är det tveksamt om ens en oföränd-

rad konsumtionsvolym kan upprätthållas.

Om inga nya beslut fattas rörande statens inkomster och utgifter kommer, som jag redan nämnt. underskottet i statsbudgeten enligt långtidsbud-

geten att öka de närmaste åren. Samtidigt kommer sannolikt bytesbalansen att förbättras, vilket jag återkommer till senare. Spegelbilden av detta är

att den privata sektorns (och då främst företagens) sparande ökar. Det sker dels genom att lönsamheten förbättras, dels genom att det tar en viss tid

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 29

innan investeringsaktiviteten ökar så kraftigt att den svarar mot det ökade sparandet i företagen.

Utrikeshandel och byteshalans

Devalveringen i oktober 1982 kommer att ge ett positivt bidrag till

bytesbalansen under både 1984 och 1985. De sjunkande oljepriserna bidrar också till en förbättring. Därutöver är efterfrågan och relativpriserna de närmaste åren avgörande för bytesbalansens utveckling. Vid en snabb inhemsk inflation kommer försvagad konkurrenskraft och försämrade relativpriser att dämpa exporten och höja importen. Den för-

bättring av bytesbalansen 1984 som devalveringen leder till blir då tem-

porär. De relativprisförsämringar som inträffar 1984 och 1985 kommer oundvikligen att försämra bytesbalansen kraftigt efter 1985. Därmed skulle

problemen med permanenta underskott i bytesbalansen kvarstå.

Vid en långsamt inhemsk inflation skulle det däremot vara möjligt att

förbättra bytesbalansen på ett sätt som är hållbart även i ett längre perspektiv. De kalkyler som redovisas i bilaga 1.2 tyder på att den konkur-

renskraftsförbättring, som devalveringen har gett upphov till, skulle kunna

leda till långsiktig jämvikt i bytesbalansen 1985 eller något år därefter. om den åtföljs av måttfulla pris- och kostnadsökningar.

I detta sammanhang bör räntorna på utlandslånen uppmärksammas. I långtidsbudgeten för perioden 1983/84— 1987/88 visas hur den genomsnittliga reula räntesatsen på statens utlandslån (inkl. realiserade kursförluster) kommer att uppgå till ca 1076 de närmaste åren med de antaganden som görs. Den höga realräntan är en följd av devalveringarna av den svenska kronan och av dollarkursens uppgång. Beräkningen visar också på de

problem som är förknippade med en omfattande statlig upplåning och

speciellt en omfattande upplåning i utlandet. Kostnaderna för en sådan upplåning riskerar att bli mycket stora, om inte inflationen kan hållas nere

på en så låg nivå att det blir möjligt att bibehålla den nuvarande konkur-

renskraften.

Produktion och sysselsättning

Sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste fråga. Rege-

ringens politik är inriktad på att återge näringslivet en sådan expansions-

kraft att sysselsättningen tryggas även långsiktigt. Kapacitetsutnyttjandet

är emellertid fortfarande lågt, vilket gör att det tar viss tid innan effekterna

av en ökad produktion visar sig i ett förbättrat arbetsmarknadsläge.

De närmaste åren kommer exporten att öka relativt kraftigt, och impor-

ten kommer att visa en dämpad utveckling. Särskilt gäller detta om inflationstakten minskas kraftigt. Denna utveckling av utrikeshandeln kommer att ge ett positivt bidrag till produktionen.

Det räcker emellertid inte med detta bidrag från den utländska efterfrågan för att åstadkomma en produktionsutveckling, som är tillräckligt stark

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan = . 30

för att öka sysselsättningen i näringslivet. Det krävs även en viss tillväxt av den inhemska efterfrågan.

Det måste emellertid samtidigt understrykas att möjligheterna att åstadkomma en sådan kommer att vara beroende av hur framgångsrik inflationsbekämpningen blir. Bara vid en kraftigt dämpad inflationstakt skapas utrymme för stigande reallöner och en viss, ehuru måttlig, ökning av den privata konsumtionen, samtidigt som konkurrenskraften bibehålls och

bytesbalansen förbättras. Även den offentliga konsumtionens och investe-

ringarnas tillväxt de närmaste åren kommer att vara beroende av att

inflationen dämpas. Om det inte visar sig möjligt att pressa ned inflationen

tillräckligt långt, kan ökande underskott tvinga fram en mer restriktiv

inriktning av den ekonomiska politiken. Vid en fortsatt hög inflation kommer således varken näringslivet eller

den offentliga sektorn att kunna öka sin sysselsättning. Arbetslösheten

skulle då troligen fortsätta att stiga även med omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En dämpning av inflationen skulle emellertid innebära

en betydligt bättre situation när det gäller sysselsättningen. Beräkningarna

i bilaga 1.2 tyder på att det krävs en radikal nedgång i inflationstakten för

att uppnå en påtaglig förbättring av sysselsättningsläget och dämpning av

en huvuduppgift för den ekonomiska politiken de närmaste åren.

Slutsats

De slutsatser man kan dra av denna genomgång av olika tendenser i den svenska ekonomin de närmaste åren är i huvudsak följande.

Även om konjunkturen nu tycks ha vänt uppåt både internationellt och i Sverige, kommer det att ta något år innan de positiva effekterna av denna

uppgång visar sig i ett förbättrat sysselsättningsläge. Under en övergångsperiod är det därför nödvändigt med mycket stora arbetsmarknadspolitiska insatser för att dämpa den höga arbetslösheten.

Inflationens fortsatta utveckling kommer att vara helt avgörande för möjligheterna att åstadkomma en bättre balans i den svenska ekonomin. Endast en kraftig nedgång i inflationstakten kan bygga under den expansion i näringslivet som krävs för att varaktigt förbättra sysselsättningslä-

get. Kommunernas möjligheter att tillgodose behoven av utökad samhällsservice och bidra till att förbättra sysselsättningsläget kommer också att vara starkt avhängiga pris- och kostnadsutvecklingen.

Bytesbalansen kommer troligen att förbättras påtagligt 1984. Hur stor förbättringen blir är beroende av bl.a. den inhemska efterfrågans utveck-

ling. Kalkylerna i bilaga 1.2 tyder på att framgångarna i försöken att dämpa

inflationen är helt avgörande för huruvida förbättringen blir endast tem-

porär eller långsiktigt hållbar. Skulle prisstegringarna fortsätta på en hög

nivå, kommer oundvikligen negativa effekter på bytesbalansen att uppstå

de närmaste åren och de tidigare problemen med permanenta stora under-

skott kvarstå olösta.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga I Reviderad Finansplan' : 31

6 Inriktningen av den ekonomiska politiken

6.1 Politik för full sysselsättning

De viktigaste målen för den ekonomiska politiken är: full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ckonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans samt balans i utrikesbetalningarna. Den fulla sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det är till stor del genom människors vilja till arbete som de produktiva resurser skapas, vilka kan ge alla medborgare en rikare tillvaro. Samtidigt är det i hög grad genom arbetet som människorna känner att de har en meningsfull uppgift att fullgöra i samhällsbyggandet, och att deras insatser efterfrågas och värdesätts. Inte minst gäller detta för de unga människor, som söker sig ut på arbetsmarknaden. Dessutom är full' sysselsättning ett av de allra viktigaste medlen att utjämna standardskillnader.

Därför måste den ekonomiska politiken inriktas på att nå full sysselsättning. Den omläggning av politiken som genomfördes i höstas är en mobilisering för detta mål. |

Det faktum att den fulla sysselsättningens politik satts i första rummet innebär emellertid inte att vi omedelbart kan registrera att sysselsättningen ökar på den reguljära arbetsmarknaden. Det kommer att ta tid innan de positiva effekterna på sysselsättningen kan avläsas i form av en ökad nettoefterfrågan på arbetskraft. Sysselsättningsutvecklingen i industrisektorn är fortfarande nedåtriktad, även om vissa ljuspunkter i form av ökad orderingång och ökad produktion kan noteras under början av 1983. Kapacitetsutnyttjandet i många företag ligger på en mycket låg nivå, varför produktionen kan öka avsevärt innan efterfrågan på arbetskraft på nytt börjar öka mera påtagligt.

På kort sikt är det därför nödvändigt att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Så har också skett. De insatser som gjorts sedan hösten 1982 är de mest omfattande som någonsin vidtagits. I den s.k. krisplanen i november i fjol föreslogs och bifölls senare av riksdagen arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett omfattande investeringsprogram om sammantaget 7 miljarder kr. Antalet personer som är sysselsatta i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är f.n. rekordstort. I mars sysselsattes 75000 personer i beredskapsarbeten, vilket var drygt 22000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Närmare 44000 personer gick på olika former av arbetsmarknadsutbildning.

I budgetpropositionen i januari i år föreslogs fortsatta, mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. För nästkommande budgetår föreslogs närmare IS miljarder kr. för sysselsättningspolitiska åtgärder. För beredskapsarbeten beräknas medel för 7,7 miljoner sysselsättningsdagar. Arbetsmarknadsutbildningen tillförs medel för 120000 deltagare.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan a [Ne

I början av mars beslutade regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen får

fördela ytterligare 125 milj. kr. till beredskapsarbeten och 20 milj. kr. till

ungdomsplatser. Samtidigt höjdes ramen för kommunal vuxenutbildning

till kurser för arbetslösa med 30 milj. kr. Åtgärderna riktas främst mot unga

arbetslösa och beräknas ge ca 5000 platser i beredskapsjobb fram till sommaren och nästan 2000 ungdomsplatser i sex månader.

Nu bör föreslås ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. Medel för

ökad omfattning av beredskapsarbeten bör anvisas, bl.a. för att under hösten motverka den ökning av arbetslösheten som då normalt uppträder.

För hela året bör arbetsmarknadsstyrelsen tillföras medel för närmare 10 miljoner sysselsättningsdagar till en kostnad av 1000 milj. kr. utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen.

Särskilda insatser bör sättas in mot ungdomsarbetslösheten. inte minst

på utbildningsområdet. Ramen för kommunal vuxenutbildning till arbetslösa bör höjas, och särskilda medel anslås för att öka antalet platser på vissa yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan. Vidare bör särskilda åtgär-

der vidtas för att anskaffa ytterligare ungdomsplatser, Statsrådet Görans-

son kommer senare denna dag att redovisa dessa förslag. Som jag tidigare framhållit kommer arbetsmarknadsläget under 1983 att

vara svagt, även om en förbättring sannolikt kommer att bli märkbar under

loppet av året. Vid bedömningen av den för våra förhållanden fortsatt höga

arbetslösheten under 1983 bör emellertid vissa omständigheter beaktas.

Först och främst övertog regeringen ansvaret för ekonomin i ett läge där

den tidigare förda politiken hade skapat en starkt negativ trend för sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden. En årlig ökning av arbets-

kraftsutbudet på i storleksordningen 20000 personer möttes av en sjun-

kande efterfrågan på arbetskraft.

Sedan regeringsskiftet har mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder satts in och ytterligare betydande insatser föreslås nu. Dessa

bereder de arbetssökande sysselsättning, men kan inte i sig päverka ar-

betskraftsefterfrågan på den reguljära arbetsmarknaden. Den bestäms av den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. För att påverka denna har

regeringen utformat en sammanhållen ekonomisk politik för att öka tillväx-

ten och därmed sysselsättningen. Denna politik, som inleddes med deval-

veringen i oktober, har redan haft positiva effekter, men dess genomslag

på arbetskraftsefterfrågan sker med fördröjning.

Även en del av de åtgärder som sattes in omedelbart efter valet, exem-

pelvis investeringsprogrammet, får genomslag på arbetsmarknaden först med en viss eftersläpning.

Arbetsmarknadsläget påverkas vidare av att kommunernas finansiella ställning försvagats till följd av de senaste årens stagnation i tillväxten och snabba inflation. Det försämrade finansiella läget har medfört att kommu-

nerna nu ökar sin konsumtion och därmed arbetskraftsefterfrågan i lång-

sammare takt än förut.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 33

Teoretiskt skulle den inhemska efterfrågan — exempelvis den privata konsumtionen — kunna stimuleras på kort sikt för att öka efterfrågan på arbetskraft. En dylik politik skulle emellertid — vilket inte minst stöds av erfarenheterna efter tidigare devalveringar — vara ineffektiv, eftersom en betydande del av efterfrågan omedelbart skulle läcka ut i form av import och försämra utrikesbalansen. På längre sikt skulle den omintetgöra syftet med devalveringen, nämligen att permanent stärka den svenska industrins konkurrenskraft och omfördela resurserna till den konkurrensutsatta sektorn. Därmed skulle det bli svårare och ta längre tid att uppnå det övergripande målet att trygga en varaktigt full sysselsättning.

I den konjunkturfas vi nu befinner oss bör arbetsmarknadspolitiken ges en sådan inriktning att den nödvändiga omstruktureringen i ekonomin underlättas. I en uppåtgående konjunktur måste vi mer än tidigare hjälpa människorna att söka sig från arbetslöshet och beredskapsarbeten till varaktiga jobb i de företag och branscher som expanderar. Detta kräver en ökad geografisk och yrkesmässig rörlighet. Det är samhällets uppgift att underlätta denna omställning.

Även om någon omfattande ökning av industrisysselsättningen knappast torde äga rum under den närmaste tiden, kommer en betydande ersättningsrekrytering att behöva göras. Vissa industrigrenar, som kan väntas växa mycket snabbt, kommer att ha behov av arbetskraft, särskilt högt yrkesutbildad sådan. Det är betydelsefullt för hela den ekonomisk-politiska strategin att den expansion inom industrin som kan väntas inte bromsas till följd av rekryteringsproblem. Av erfarenhet vet vi att en uppgång i konjunkturen snabbt kan leda till flaskhalsproblem när det gäller vissa yrkeskategorier. Det är därför viktigt att stimulera en positiv attityd till industriarbete bland de arbetssökande och till utbildning för industriyrken bland ungdomen. Det är också väsentligt att stimulera industrin att i god tid utbilda för kommande behov och tidigarelägga rekrytering, så att arbetskraften finns på plats när den ökade orderingången ger effekt på sysselsättningen.

Mot denna bakgrund bör regeringen föreslå att en kampanj igångsätts för att få industrin att tidigarelägga ett kommande rekryteringsbehov till hösten 1983 och för att rikta de arbetssökandes intresse mot industriarbeten. Särskilda ansträngningar bör i det sammanhanget göras för att öka intresset och möjligheterna hos kvinnliga arbetssökanden att arbeta inom industrisektorn. Vidare bör regeringen föreslå att ramen för arbetsmarknadsutbildning vidgas ytterligare, från 120000 deltagare som föreslogs i budgetpropositionen till 125000 deltagare under året. Genom omprioriteringar kan härigenom 10000 platser ställas till förfogande för vidareutbildning av redan anställda inom industrin, med syfte att undvika flaskhalsproblem.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att närmare redovisa dessa förslag. Hon kommer också att presentera förslag om hur kommunernas sysselsättning skall kunna främjas. Bakgrunden är att 3 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 34

behovet av beredskapsarbeten kommer att vara mycket stort, samtidigt som nuvarande höga nivå på beredskapsarbeten inneburit svårigheter att på ett effektivt sätt ta hand om beredskapsarbetarna och kritik mot att beredskapsarbetarna ersätter ordinarie personal inom den kommunala verksamheten. |

Det finns därför anledning föreslå att i stället för ytterligare medel till beredskapsarbeten ge kommunerna ett rekryteringsstöd för att tidigarelägga rekrytering till fasta anställningar. Stödet bör inriktas på de socialpolitiskt prioriterade områdena. Något hinder för att stödja arbeten inom andra verksamhetsområden bör dock inte finnas. Regeringen bör föreslå att medel om 300 milj. kr. anvisas för att under nästa budgetår på detta sätt skapa nya fasta arbeten i kommuner och landsting. Kommunerna skall efter stödperiodens slut själva ta det ekonomiska ansvaret för de nyrekryterade.

Avgörande för sysselsättningsutvecklingen i ett längre perspektiv är ekonomins funktionsduglighet och konkurrenskraft. Den omläggning av politiken som inleddes med den kraftiga devalveringen i oktober i fjol syftar, som jag tidigare framhållit, till ått långsiktigt värna sysselsättningen. Endast genom att bryta den nedåtgående trenden i industrisektorn möjliggörs på sikt en balanserad ekonomisk tillväxt. För ett litet land som Sverige med en stor utrikeshandel är det nödvändigt att vi förmår att hålla pris- och kostnadsutvecklingen i schack. Detta kräver en fast och konsekvent antiinflationspolitik. Som framgått av de treårskalkyler jag redovisat tidigare, måste — om sysselsättningen skall kunna värnas — ambitionsnivån därvidlag sättas mycket högt.

De avtal som hittills i år träffats på den svenska arbetsmarknaden ger hyggliga förutsättningar för att bevara den konkurrenskraftsförbättring som devalveringen gett. Speciellt värdefullt är det att avtalen inte innehåller olika typer av priskompensationsklausuler, som bygger in inflationen i samhällsekonomin. Under kommande år räcker det emellertid inte med att de avtalsenliga lönehöjningarna blir måttliga. Det är av avgörande betydelse att även de totala lönekostnadsökningarna hålls på en låg nivå.

Vidare är det inte bara i den konkurrensutsatta sektorn som pris- och kostnadstrycket måste hållas nere, om vi skall klara sysselsättningen. Sambandet mellan lönekostnadsökning och sysselsättningsutveckling är naturligtvis lika giltigt i de från utländsk konkurrens skyddade näringslivssektorerna och inom den offentliga sektorn.

Den snabba kommunala expansionen under 1970-talet möjliggjordes genom kraftiga höjningar av kommunalskatterna och höjningar av statsbidra-: gen till kommunerna. Det finns fortfarande stora behov inom främst barnoch äldreomsorg, vilka motiverar en fortsatt kommunal expansion. De finansiella problem för den kommunala sektorn som avtecknar sig under de närmaste åren sätter emellertid en gräns för hur snabb denna expansion kan bli. Det kommer inte att vara möjligt att höja kommunalskatterna i

DJ

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 35

samma utsträckning som tidigare, eftersom detta skulle medföra att de realt disponibla inkomsterna minskade kraftigt. Det kommer med hänsyn till det ytterligt ansträngda statsfinansiella läget inte heller att vara möjligt att öka statsbidragen till kommunerna så som tidigare skett.

Jag kommer senare att behandla kommunernas situation mer i detalj. Jag vill dock redan nu framhålla att i detta läge, och utifrån det faktum att den kommunala konsumtionen till ca 75 76 utgörs av löner, är det utomordentligt angeläget att lönekostnadsökningarna blir låga. Ju längre man når på denna väg, desto fler blir de personer som kan finna sysselsättning i den offentliga sektorn.

I detta sammanhang vill jag understryka att åtgärden att finansiera skatteomläggningen under 1984 med hjälp av energiskatter i stället för arbetsgivaravgiftshöjningar är betydelsefull för att få ned kommunernas kostnader och möjliggöra en ökad kommunal sysselsättning.

6.2 Kamp mot inflationen

Kännetecknande för det senaste årtiondets ekonomiska utveckling har, som framgår av tabell 6, varit att inflationen varit hög och tillväxten låg. I jämförelse med de föregående två decennierna uppvisade 1970-talet en ekonomisk tillväxt som var mindre än hälften så snabb och en inflations-

takt som var 2!/> gånger så hög.

Inflationens orsaker

Orsakerna bakom denna acceleration av inflationen är flera och går tillbaka på såväl strukturella som konjunkturella faktorer i världsekonomin och den svenska ekonomin. Emellertid brukar fem huvudsakliga källor till inflationsprocessen urskiljas: c de inhemska kostnadsökningarna, S flaskhalsar i produktionen samt stelheter på olika marknader, 2 förväntningar om fortsatt inflation, 2 budgetunderskottets inflationsdrivande effekter, 2 den importerade inflationen, dvs. det bidrag till inflationen som följer av

höjningar i importpriserna.

Tabell 6 BNP nominellt, realt och inflationen 1953—1981 Årlig genomsnittlig procentuell förändring

! Mätt som BNP-deflatorn. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 36

a

Den inhemska inflationsprocessen drevs under tidigare decennier i hu-

vudsak fram från efterfrågesidan. Sedan mitten av 1970-talet har detta inte gällt i någon större utsträckning, eftersom efterfrågan varit klart lägre än

den tillgängliga kapaciteten. I stället är det andra företeelser på kostnadssi-

dan som bestämt utvecklingen: en snabbare löne- och prisspiral, olika typer av indexering av löneutvecklingen. strävanden att få kompensation

för höjda skatter samt höjda kostnader till följd av sjunkande produktivitet i samband med att kapacitetsutnyttjandet sänkts.

Erfarenheten visar att ett inflationsförlopp kan sättas igång även vid ett

förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande genom att det finns fluskhalsur i produktionen och genom bristunde flexibilitet på olika marknader. framför allt arbets-. kapital- och råvarumarknaderna. Så har t. ex. under 1970-talet. trots det långsiktigt sjunkande kapacitetsutnyttjandet, bristen på yrkesar-

betare inom industrin snabbt blivit ett akut problem vid konjunkturuppgångar, och i vissa branscher har bristen på yrkesarbetare varit praktiskt

taget konstant, trots det låga kapacitetsutnyttjandet. Problemen med rå-

varuförsörjningen till skogsindustrin är ett annat välkänt exempel på re-

striktioner på ekonomins utbudssida.

Vidare måste förväntningarnas betydelse för inflationsdynamiken

poängteras. Ju mer förväntningar om framtida inflation byggs in i pris- och

lönesättningen, desto svårare blir det att bryta sig ur pris- och löneskru-

ven. Inte minst gäller detta om den förstärks via indexbindningar och

kompensationsklausuler.

I Sverige har vi nu genomlevt närmare ett decennium med en genom-

snittlig prisstegringstakt om 1092 per år. Detta torde innebära. att förväntningar om cn fortsatt hög inflationstakt numera är fast etablerade, och att de.utgör en avgörande faktor bakom den inhemskt genererade inflationen. Detta innebär i sin tur, att det är nödvändigt att bryta inflationsförväntningarna om vi under det närmaste året skall kunna driva ned inflationstak-

ten. Detta ställer starka krav på en fast och förtroendeingivande eckono-

misk politik.

Budgetunderskottens inverkan på inflationen är av mer indirekt natur.

Det är inte budgetunderskottet som sådant. utan möjligheterna och sättet att finansiera det som påverkar inflationstakten. Finansieringen av budgetunderskottet sker på tre sätt — i banksystemet. hos allmänheten och i utlandet. Finansieringen i banksystemet tinkl. riksbanken) leder till en

. ökning av likviditeten i ekonomin och därmed ätföljande valutautflöde

eller inflationstryck. Detta kan motverkas genom att riksbanken minskar

bankernas utlåningsmöjligheter. En sådan politik är emellertid förknippad

med påtagliga olägenheter, då kreditgivningen förskjuts från bankerna till

den s.k. grå marknaden. Ökad upplåning hos allmänheten leder till att räntenivån höjs utöver vad som annars skulle ha varit fallet. I länder som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, som traditionellt har ett högt hushållssparande, är det

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 37

möjligt att med hjälp av'detta finansiera ett betydande offentligt budgetun-

derskott och ändå upprätthålla låga räntor och god prisstabiliet. I vårt land, med det f.n. mycket låga hushållssparandet, är läget helt annorlunda.

Möjligheterna att bedriva en självständig räntepolitik bestäms också av

ekonomins yttre jämvikt. Utvecklingen i Sverige under 1970-talets första

hälft är därvid belysande. Då den offentliga sektorn registrerade betydande finansiella överskott och konkurrenskraften var god, kunde den svenska

räntenivån tidvis hållas flera procentenheter lägre än den internationella. I

takt med de ökande budget- och bytesbalansunderskotten har den svenska räntenivån pressats upp och ligger nu klart över den internationella nivån. I den mån räntenivån inte sätts tillräckligt högt riskerar stora budgetunderskott att resultera i ett valutautflöde som utsätter växelkursen för påfrestningar. Sedan 1976 har den svenska kronan devalverats fem gånger,

vilket i sin tur har höjt den inhemska prisnivån och därigenom förstärkt

löne- och prisspiralen.

Den importerade inflationen har under 1970-talet varit avsevärt högre än

under tidigare decennnier. Särskilt påtagliga var de internationella infla-

tionsimpulserna i samband med oljeprishöjningarna 1973—1974 och 1979— 1980. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar har den importerade inflationen direkt bidragit med mellan 1/3 och 1/4 av den totala inflationen i den svenska ekonomin. Denna kalkyl belyser emellertid de grundläggande sambanden mindre väl, eftersom den utgår från den faktiska växelkursutvecklingen. Vid en mera framgångsrik bekämpning av den inhemskt genererade inflationen, hade det varit möjligt att genom en aktiv växelkurspolitik i högre grad skydda sig från omvärldens inflation. Även om den internationella inflationen således är en viktig drivkraft i inflationsprocessen, är den därför inte något avgörande hinder för att uppnå en avsevärt lägre inflationstakt än den som kännetecknat den svenska ekonomin. Länder som Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike, Schweiz och Japan har

lyckats hålla en avsevärt lägre inflationstakt, trots att de i lika hög grad

som Sverige påverkats av den internationella utvecklingen.

Inflationens negativa följder för ckonomin är omfattande. I en liten öppen ekonomi som Sveriges är en hög inflationstakt först och främst ett direkt hot mot sysselsättningen. genom att den leder till att den konkurrensutsatta sektorn förlorar i konkurrenskraft. Detta medför i sin tur lägre export och högre import, samt lägre produktion, sysselsättning: och investeringar i den privata delen av ekonomin. Utvecklingen av skat-

teunderlaget försvagas, varigenom sysselsättningen hotas även inom den

offentliga sektorn.

Även i det fall inflationen hos våra viktigaste konkurrenter skulle vara lika hög som i Sverige, missgynnar den på olika sätt produktion och sysselsättning. En högre inflation brukar nämligen också vara förknippad med större variationer i inflationstakten, vilket skapar ökad osäkerhet vid ekonomiskt beslutsfattande. Detta ökar i sin tur företagens avkastnings-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 38

krav vid investeringar och minskar därmed deras investeringsbenägenhet. En lägre investeringsnivå i dag leder till lägre produktion och inkomster i framtiden, med åtföljande risk för ökad arbetslöshet.

Åtgärder mot inflationen

T likhet med orsakerna bakom inflationen kan åtgärderna för att bekäm-

på den indelas i fem kategorier: |

<> en lägre kostnadsutveckling, <> åtgärder för att bryta upp flaskhalsar i produktionen och öka flexibiliteten på olika marknader, > åtgärder för att bryta förväntningarna om fortsatt hög inflation, < en stram budgetpolitik.

2 åtgärder för att begränsa den internationella inflationens genomslag ii

- svenska ekonomin.

- När det gäller den inhemska inflationsprocessen har betydelsefulla steg i riktning mot en lägre inflationstakt tagits i årets avtalsrörelse. Visscrligen kommer den totala lönekostnadsökningen 1983 att uppgå till ca 9,54.

Härav svarar emellertid löneökningarna från den senaste tidens avtalsupp-

görelser endast för en knapp fjärdedel. Resten av lönekostnadsökningen

hänför sig till s.k. överhäng till följd av tidigare års avtal. förväntad

löneglidning och höjda arbetsgivaravgifter, främst för att finansiera skatteomläggningen. Avtalen innebär att lönekostnaderna under 1984 i avsevärt lägre omfattning än under tidigare år kommer att belastas av s.k. över-

häng. Viktigt, utifrån målet att bryta upp löne- och prisspiralen. är likaså

alt man i avtalen eliminerat tidigare indexeringar av lönerna med hänsyn till prisutvecklingen.

Det gäller nu att fortsätta på den inslagna vägen och ytterligare hålla tillbaka kostnadsökningen under kommande år. Finansieringen av skattereformens andra steg — som gäller 1984 — kan i detta sammanhang spela en betydelsefull roll. I den överenskommelse som slöts 1981. mellan socialdemokraterna och den dåvarande mittenregeringen sades att inkomstskattesänkningen skulle finansieras med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en produktionsfaktorskatt. För 1984 skulle detta innebära en lönekostnadsstegring med åtminstone 1,5 72, vilket antingen skulle medföra att de totala lönekostnaderna drevs upp eller att utrymmet för avtalsenliga löneökningar inskränktes kraftigt.

Mot denna bakgrund bör det andra steget i skattereformen i stället finansieras genom att energiskatterna höjs. Regeringen föreslår således att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten på eldningsolja höjs med 120 kr. per m?, samt att elskatten höjs med 1.2 öre per KWh. Även kilometerskatten bör höjas. Helårseffekterna av detta blir en budgetförstärkning med ca 3.5 miljarder kr. Genom att energiskattehöjningarna föreslås bli genomförda redan den 1 juli 1983, blir det möjligt att finansiera även de arbetsmarknadspolitiska insatser jag tidigare redovisat.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 39

Genom denna ändrade finansiering av skattereformen 1984 uppnås flera fördelar. Det blir lättare att hålla tillbaka de totala arbetskostnadsökningarna. Det tillgängliga löneutrymmet kan till stor del reserveras för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, så att det blir möjligt att uppnå en fördelningspolitiskt acceptabel profil i de kommande löneavtalen. Det finns också, mot bakgrund av de fallande internationella oljepriserna. starka energipolitiska skäl till att genom höjda energiskatter fortsätta att stimulera oljeersättning och energisparande och härigenom göra vårt land ' mindre sårbart för framtida oljeprishöjningar. Även av bytesbalansskäl är de föreslagna skattehöjningarna väl motiverade.

Genom att skattereformens andra steg finansieras med höjda energiskatter i stället för att med höjda arbetsgivaravgifter undviks att finansieringskostnaden ensidigt belastar löntagarna och egenföretagarna. För kommunerna och landstingen innebär den ändrade finansieringen en avsevärd lättnad, och förbättrar deras möjligheter till en viss expansion och syssel-

sättningsökning även 1984. |

En inflationsdrivande kostnadsstegring kan också sättas igång av snabbt stigande vinster i näringslivet. Av erfarenhet vet vi att dylika tenderar att föra med sig omfattande löneglidning, vilken genom följsamhetsklausuler och kompensationskrav kan sprida sig genom ekonomin. Det finns därför goda skäl till att även 1984 fortsätta med de obligatoriska investeringsfondsavsättningar som riksdagen fattade beslut om för 1983. "2. Priser och kostnader kan, även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande, pressas upp av förekomsten av flaskhalsar i produktionen och genom en bristande flexibilitet på olika marknader, Jag har tidigare berört några av de åtgärder regeringen vidtar för att begränsa dessa effekter, Särskilda åtgärder föreslås i syfte att få industrin att tidigarelägga crsättnings- och nyrekrytering av i första hand yrkesarbetare inför en kommande konjunkturuppgång, och utökat stöd föreslås åt bristyrkesutbildningen och till att utvidga möjligheten till utbildning inom företagen. =

Även råvarumarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av särskilt stor betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning kommer till stånd, så att skogsindustrins råvarubehov kan säkerställas. Regeringen bör återkomma med ytterligare förslag i den frågan.

Genom devalveringen har också förutsättningar skapats för en bättre fungerande marknad för riskkapitalet. Detta avspeglas bl.a. i en starkt ökande volym vad gäller nyemissioner. De börsnoterade företagen har hittills i år aviserat nyemissioner på ca 5 miljarder kr. Detta skapar i sin tur förutsättningar för ökade nyinvesteringar och nyanställningar samt för en modernisering av näringslivet. Inom regeringskansliet utreds nu bl. a. hur

Prop. 1982/83:150 . Bilaga 1 Reviderad Finansplan 40

ett tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital skall kunna säkerstäl- Jas, såväli individuella som i kollektiva former. Regeringen bör senare i år

återkomma med förslag till åtgärder på detta område.

Som jag tidigare framhållit bör regeringen föreslå cn omläggning av företagsbeskattningen. Förslaget, som skall remissbehandlas. berör dels skattesatsen för aktiebolag, dels utrymmet för lagernedskrivning.

Den svenska bolagsskatten är utformad som en inkomstskatt (nettovinstskatt) men kan i realiteten betecknas som en produktionsfaktorskatt på bolagens egna kapital. Aktiebolag erlägger statlig inkomstskatt med

4092 och kommunal inkomstskatt med omkring 30 Z av sina beskattnings-

bara inkomster. Sedan hänsyn tagits till att kommunalskatten är avdragsgill vid den statliga taxeringen blir den nominella skattesatsen omkring 58<Z. Den del av bolagens verkliga vinst som erläggs i skatt är emellertid betydligt mindre än 5822 av vinsten. Enligt utförda beräkningar är det faktiska skatteuttaget i genomsnitt endast 10-207. Denna beskattning av det egna kapitalet kan jämföras med beskattningen av produktionsfaktorn arbete, dvs. arbetsgivaravgifterna. Dessa uppgår f.n. till drygt 359% av lönekostnaderna. Även om ATP-avgiften och en del av sjukförsäkringsavgiften närmast utgör försäkringspremier och inte skatter, kan det med visst

fog hävdas att produktionsfaktorn arbete f.n. beskattas hårdare än pro-

duktionsfaktorn kapital.

Att den genomsnittliga bolagsskattesatsen i verkligheten är så låg som

10-204 hänger samman med att bolagen kan skjuta upp eller helt undgå beskattningen för en stor del av sin verkliga vinst. Marginalskatten, dvs. den skatt som är av intresse vid bedömningen av en tilltänkt investeringslönsamhet, överensstämmer emellertid normalt med den formella skattesatsen, 58 Z.. En så hög skattesats ställer mycket stora krav på avkastningen hos ett planerat projekt. Den höga skattesatsen utgör således ett hinder mot nyinvesteringar, samtidigt som den låga genomsnittliga skattesatsen

leder till låga skatteintäkter för det allmänna och till att produktionsfaktorn

kapital gynnas på arbetskraftens bekostnad.

Vad jag nu har anfört leder till slutsatsen att den nominella skattesatsen

bör sänkas dock, utan att det effektiva skatteuttaget sänks. Jag avser därför att senare i år föreslå att den statliga bolagsskattesatsen sänks från 4097 till den nivå som i dag gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 3224. Jag anser vidare att utrymmet för lagernedskrivning bör begrän-

sas från nuvarande 60 till 50 av lagrets värde. Möjligheten till löneba-

serad reservering (resultatutjämningsfond) bör dock kvarstå oförändrad.

Genom de förslag, som nu aviseras, tillgodoses i viss utsträckning de önskemål om en mer rättvis beskattning som framförts i anslutning till

diskussionen om att införa en allmän produktionsfaktorskatt (proms).

Minskningen av lagerreserverna och sänkningen av bolagsskatten torde vidare underlätta möjligheterna att slussa riskkapital från ett företag till eu

annat. Risken för inlåsning av vinstmedel i företag med dåliga framtidsut-

sikter minskar således. |

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 41

I detta sammanhang vill jag också nämna att regeringen nyligen har påbörjat en översyn av företagsbeskattningen bl. a. i syfte att stimulera till

ökad rörlighet för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Jag vill slutligen framhålla, att regeringen inte avser att föreslå någon förlängning av det särskilda investeringsavdraget vid mervärdeskatteredo-

visningen, då det går ut vid årsskiftet, eller av det särskilda investeringsav-

draget för byggnadsinvesteringar, som gäller t.o.m. den 31 mars 1984.

Därmed stimuleras investeringar i höst och i vinter, vilket bör påskynda

den ekonomiska uppgången. Under 1984 bör uppgången i ekonomin ha hunnit så långt att en mera spontan investeringsökning kan inledas.

3. För att snabbt pressa ned prisökningstakten krävs också att inflationsförväntningarna bryts. Det är av avgörande vikt att beslutsfattarna i vår

ekonomi inriktar sig på väsentligt lägre pris- och kostnadsstegringar tram-

över. Om det gångna decenniets inflationstakt på 1096 årligen även fort-

sättningsvis slentrianmässigt byggs in i de kalkyler som vägleder pris- och lönesättningsbeteendet, kommer den höga inflationen att bestå och kanske

t.o.m. accelerera. Det krävs därför kraftfulla åtgärder för att bryta för-

väntningarna om en fortsatt hög inflation. Många av de åtgärder som regeringen nu föreslår eller aviserar syftar just till att bryta inflationsförväntningarna.

Av särskilt stor betydelse är härvid att begränsa de indexeringar, som i det hittills rådande inflationsklimatet i stigande omfattning kommit att

tillämpas på en rad områden.

Indexering är ett sätt att skydda den aktuella inkomstkällan från ur-

holkning på grund av inflationen. Den kan spela en viktig social roll när det

gäller att skydda särskilt utsatta grupper, som inte själva kan påverka sina inkomster, från inflationen. Men indexering av löne- och prissättningen tenderar att förstärka löne- och prisspiralen. När ekonomin utsätts för internationella prisimpulser, exempelvis en oljeprishöjning. driver olika

former av indexering upp inflationstakten och förlänger på så sätt den

nödvändiga anpassningsprocessen. Indexering kan också bidra till att fortplanta inflationen i samband med en del skattehöjningar som ingår i vissa indexbaser och därmed direkt höjer prisnivån.

"Mot denna bakgrund framstår det som nödvändigt att i betydande utsträckning avindexerå den svenska ekonomin. Det blir då lättare att hejda

det pågående inflationsförloppet, inte minst genom att bryta de inflations-

förväntningar som under lång tid vuxit sig starka. Till mycket stor del bygger nämligen indexeringarna på synsättet att det gäller att anpassa sig

till en framtida, oundviklig inflation och att begränsa dess skadeverkningar

snarare än att bekämpa den. Att i detta läge ingripa med åtgärder för att avskaffa indexeringar av olika slag bör därför vara ett verksamt medel att

klargöra att regéringen menar allvar med kampen mot inflationen. Inflationen i flera av våra viktigaste konkurrentländer är nu nere i 3 å

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 42

52. Ett rimligt mål bör då vara att nedbringa den svenska inflationstakten

till nivån 496 under 1984. Indexeringar återfinns på många områden i den svenska ekonomin: för

ett stort antal utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i löneavtalen på arbetsmarknaden och i prissättningen i många branscher i näringslivet. Tidigare var också inkomstskatteskalorna index- ' reglerade. |

Mot denna bakgrund bör regeringen föreslå att de indexeringar och

andra slag av priskompensation som kan påverkas, 1984 begränsas till

högst den förutsatta inflationsnivån, dvs. till 496.

Dock bör pensionerna för 1984 fastställas utifrån prisstegringen i år med

avdrag för devalveringens priseffekt. Detta innebär att regeringen står fast vid de åtaganden som tidigare givits pensionärerna. Samtidigt torde det

innebära att uppskrivningen av basbeloppet för 1984 tämligen väl kommer

att ansluta till den förutsatta prisökningen. En närmare beskrivning av de olika typer av index som berörs av begränsningen i uppräkningen ges i

avsnitt 7 om budgetpolitiken. |

Jag vill framhålla att syftet med denna typ av avindexering inte är att minska -värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna till

nuvarande indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande förmånerna

kommer inte att urholkas om inflationen kan pressas ned till den målsatta

nivån. Det skapas då ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att

aktivt medverka i en sådan ansträngning att nedbringa inflationstakten. Därmed har en viktig förutsättning lagts fast för att inflationsbekämpningen skall bli trovärdig — vilket i sin tur är en förutsättning för att inflationsförväntningarna skall kunna brytas och antiinflationspolitiken verkligen lyckas. |

Vad beträffar användning av indexering på andra områden än de statliga avser jag att senare föreslå regeringen att lämna ett uppdrag till statens pris- och kartellnämnd. Uppdraget bör syfta till att olika former av indexering analyseras och att användningen av från inflationsbekämpningssynpunkt olämpliga indexeringar avsevärt begränsas.

Hänvisningar och kopplingar till basbelopp och andra index förekommer även inom områden utanför statsbudgeten. Behovet av justering av lagstiftningen inom dessa får övervägas i särskild ordning. |

4. Finans- och penningpolitikens utformning har en avgörande betydelse för möjligheterna att nedbringa inflationen. Det budgetunderskott som utvecklats sedan mitten av 1970-talet ställer finanspolitiken inför utomordentligt stora krav. Som jag tidigare framhållit, är en framgångsrik inflationsbekämpning i hög grad beroende av hur den offentliga sektorns sparandeunderskott reduceras. Det måste framhållas, att detta underskott inte

främst är något konjunkturellt fenomen, som skulle försvinna vid 'en åter-

gång till full sysselsättning och högt kapacitetsutnyttjande. De underskott

som uppstått i den offentliga sektorn under senare år är av klart strukturell

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 43

karaktär, i den meningen att de drivs fram av trendmässigt snabbare

ökningar i utgifterna jämfört med inkomsterna.

Denna trend måste brytas. Det blir därför bl.a. nödvändigt att göra ingrepp i utgiftsautomatiken. Som ett led i arbetet med statsbudgeten för

budgetåret 1984/85 pågår inom regeringskansliet en rad olika översynspro-

jekt, vilka syftar till att kartlägga vilka framtida utgiftsbegränsningar och

omprioriteringar som är möjliga utan att för den skull övergripande politiska mål äventyras. Jag återkommer i avsnittet om budgcetpolitiken till dessa frågor.

Vid sidan av behovet att bryta denna underliggande utgiftsökningstrend måste finanspolitiken successivt strämas åt även av konjunkturmässiga

skäl. Under 1983 är finanspolitiken, under den rådande djupa lågkonjunk-

turen, tämligen expansiv. När konjunkturen under 1984 kan väntas vända uppåt igen, blir det nödvändigt att föra en stramare finanspolitik. I takt med att konkurrenskraftsförstärkningen leder till ett ekonomiskt uppsving kommer kreditefterfrågan att öka. I detta läge kan inte det statliga upplå-

ningsbehovet tillåtas driva upp räntenivån, så att den eftersträvade återhämtningen av investeringarna motverkas.

För att uppnå den av såväl strukturella som konjunkturmässiga skäl nödvändiga skärpningen av finanspolitiken kommer det att bli nödvändigt att begränsa utgiftsökningarna och höja inkomsterna.

Penningpolitiken kommer i ökande omfattning att få inriktas på att

begränsa likviditetsökningen. Även vid en stramare finanspolitik kommer det statliga finansieringsbehovet att vara mycket omfattande. I takt med att bytesbalansen successivt förbättras ökar dessutom kravet på att place-

ra denna upplåning på ett icke inflationsdrivande sätt på hemmamarkna-

den, dvs. i första hand hos hushållen och företagen. Betydande framsteg har i fjol och hittills i år gjorts när det gäller att finansiera den ökande stasskulden hos främst företagen i form av statsskuldväxlar. Möjligheterna att långsiktigt öka denna form av upplåning är emellertid begränsade. I denna situation är det angeläget att hushållen i större utsträckning bidrar till att finansiera statsupplåningen.

Jag vill i detta sammanhang peka på det förslag om ökade möjligheter för aktiefonder att placera i obligationer och andra statspapper som regeringen

nyligen framlagt. Vidare förbereder, som jag tidigare meddelat, en särskild

expertgrupp inom regeringskansliet förslag till åtgärder i syfte att främja hushållssparandet och därvid inte minst att underlätta finansieringen av budgetunderskottet. Jag avser att återkomma med förslag i denna fråga till

hösten. 5. Slutligen finns också, som ett led i inflationsbekämpningen, möjligheten för ett land att avskärma sig från den internationella inflationen genom

att successivt skriva upp värdet på sin valuta, dvs. genom att revalvera. Härigenom motverkas importprisernas ökning av att växelkursen stiger.

En dylik revalverings- eller hårdvalutapolitik kan emellertid inte i dags-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 44

läget tillämpas i vårt land, eftersom den förutsätter att den inhemska

inflationsutvecklingen först nedbringats i sådan utsträckning att den blir

klart lägre än i omvärlden. Härigenom stärks konkurrenskraften och bytesbalansen. Detta skapar i sin tur stabila förväntningar om en fortsatt låg

inflation och ett tillräckligt förtroende för landets valuta så att en revalveringspolitik skall bli möjlig. Österrike är ett exempel på ett litet land. som under en längre tid framgångsrikt bedrivit en dylik revalverings- eller

hårdvalutapolitik. Föreliggande prognoser för den internationella ekonomin pekar på en klar inbromsning av inflationstakten till ca 3-596 hos våra viktigaste handelspartners. Detta kommer till en del att underlätta uppgiften att få ned inflationen i den svenska ekonomin. Samtidigt stärks kravet på att den inhemska inflationsprocessen bringas under kontroll, så att den nivå på ca

1072 årlig inflation som präglat den svenska ekonomin sedan mitten av 1970-talet bryts. I annat fall kommer, som framgått av de tidigare redovisade treårskalkylerna, den nu etablerade konkurrenskraften att urholkas i

snabb takt.

6.3 Fördelningspolitiken

Ett av regeringens viktigaste mål är att åstadkomma en jämn fördelning

av levnadsstandarden. I kärva ekonomiska tider, då det krävs uppoffringar

av människorna, skärps kraven på fördelningspolitiken. En oundgänglig

förutsättning för att den ekonomiska politiken skall kunna få folkets aktiva stöd och medverkan är att bördorna fördelas efter bärkraft och att politiken värnar de svaga och utsatta i samhällei.

Det viktigaste inslaget i fördelningspolitiken är kampen för den fulla sysselsättningen. Det finns ingen fördelningspolitisk klyfta som är så allvarlig som den mellan de arbetslösa å ena sidan och de som har arbete å

den andra. Som jag tidigare framhållit måste vi under den närmaste peri-

oden göra vissa andra uppoffringar för att häva obalanserna i ekonomin och inte minst för att kunna värna sysselsättningen.

Arten av dessa uppoffringar har framgått av vad jag tidigare sagt. Det går inte att nu väsentligt öka den privata standarden för dem som redan har arbete, och samtidigt klara att ge sysselsättning åt dem som står utan arbete. I den konkurrensutsatta sektorn krävs att konkurrenskrafien befästs. vilket förutsätter en kraftigt dämpad kostnadsutveckling. I de frän utiändsk konkurrens skyddade sektorerna, och då inte minst i den offentliga sektorn, finns samtidigt, via de offentliga budgeterna, ett direkt samband mellan kostnadsbesparingar å ena sidan och möjligheter att finansiera en ökad sysselsättning å den andra. Målet att värna den fulla sysselsättningen — och därmed uppnå en jämn fördelning av välfärden — kräver

således att den privata komsumtionen endast får öka i försiktig takt.

Vid sidan av full sysselsättning är låg inflation ett av de viktigaste

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 45

medlen då det gäller att uppnå målet om en jämn fördelning av levnads-

standarden. En kraftigt minskad inflation är en viktig förutsättning för att nå sysselsättningsmålet, men dessutom har inflationen i sig själv allvarliga snedvridande effekter på inkomst- och. förmögenhetsfördelningen. Med det senaste decenniets inflation i Sverige har värdet av sparande urholkats. medan urholkningen av värdet på skulderna gjort att låntagarna gynnats. Samtidigt har värdet på vissa reala tillgångar varit skyddat eller t. o. m. stigit. Inflationen har härigenom medfört en betydande omfördelning av förmögenheter från sparare till låntagare med fast egendom. Storleksord-

ningen av denna omfördelning har uppskattats till ca 20 miljarder kr. per år

under slutet av 1970-talet. Denna omfördelning sker till yttermera visso på sådant sätt att andelen vinnare är avsevärt större i de högre inkomstkate-

gorierna än i de lägre. Därmed har inflationen betydande omfördelningsef-

fekter, som går stick i stäv med de allmänna målen för fördelningspolitiken.

Själva inriktningen av den ekonomiska politik som regeringen nu bedriver, och vars båda främsta mål är just att värna sysseslsättningen och

bekämpa inflationen, har därmed mycket betydande effekter i positiv riktning vad gäller målet om en jämn fördelning av levnadsstandarden.

Men härtill kommer att transfererings- och skattesystemen under senare år kommit att spela en allt viktigare roll för många hushålls disponibla inkomster.

Som jag tidigare har redovisat måste den offentliga sektorns finanser

stärkas. Den politik som därvid blir nödvändig måste dock utformas med

hänsyn till den reala utvecklingen. Vidare bör de åtgärder som vidtas för

att minska den offentliga sektorns underskott utformas på sådant sätt, att

bördorna fördelas efter bärkraft. Med tanke på omfattningen av de ekonomiska obalanserna är det emellertid ofrånkomligt att alla grupper i samhäl-

let kommer att beröras av de åtgärder som vidtas.

Dessa utgångspunkter har varit vägledande för regeringens åtgärder. Hit hör bl. a. infriandet av de fyra vallöftena: att riva upp beslutet om karensdagar i sjukförsäkringen, att upphäva försämringen av arbetslöshetsförsäkringen, att återställa värdesäkra pensioner och att återställa statsbidragsnivån inom barnomsorgen. Härutöver bör också nämnas särskilda insatser för barnfamiljerna, bl. a. att barnbidragen höjts, särskilt för flerbarnsfamiljerna.

De fördelningspolitiska effekterna av vissa av de hittills vidtagna åtgärderna har belysts i en särskild studic, Fördelningsstudier som underlag för

regeringsbeslut (Ds Fi 1983:8). Resultaten av denna studie är. med nödvändig reservation för modellens begränsningar. att de vidtagna åtgärderna

särskilt gynnat barnfamiljer och låginkomsttagare.

Förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten har skärpts. Vissa skattelättnader till aktieägare har återtagits resp. minskats. En utdelningsskatt på aktier har införts, liksom punktskatter på vissa umbärliga varor.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan - 46

Politikens utformning har bidragit till att avtal har kunnat träffas på arbetsmarknaden för 1983, som ger en god grund för en fortsatt återhämt-

ning i ekonomin.

Av stor betydelse är också de åtgärder som.regeringen har vidtagit eller planerar med syfte att effektivisera skatteuppbörden och intensifiera kampen mot ekonomisk brottslighet och skatteflykt. |

Även i fortsättningen måste fördelningspolitiken sättas i centrum för

krispolitiken. Dels måste kampen för full sysselsättning och låga prisökningar drivas med all kraft. Dels måste en fortsatt översyn av transfererings- och skattesystemen ske för att främja fördelningspolitiska mål. Regeringen kommer fortlöpande att redovisa arbetet på dessa områden.

Regeringen avser vidare att lägga fram förslag i syfte att förenkla och

effektivisera systemen för stöd åt barnfamiljerna, eftersom dessa utgör den grupp som hittills fått bära de tyngsta bördorna av den ekonomiska krisen.

Prop. 1982/83:150' Bilaga I Reviderad Finansplan | 47

7 Reviderat budgetförslag

7.1 Inledning

I budgetpropositionen redogjorde jag för vissa allmänna utgångspunkter för budgetarbetet inför budgetåret 1984/85 och åren framöver. Jag framhöll bl. a. att åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgiftstillväxten och öka statsinkomsterna. Vidare betonade jag vikten av förändringar som förbättrar statens kassahållning. För de reformer som i undantagsfall kan bli aktuella måste utrymme skapas genom omprioriteringar.

Riksdagen har därefter ställt sig bakom vad jag då anförde om de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen. Vidare har riksdagen ansett det vara önskvärt att regeringen redovisar konsekvenserna av automatik inom statsbudgeten och socialförsäkringssektorn samt inom jordbruksprisregleringen.

Till budgetpropositionen förelåg ingen aktuell information om budgetutvecklingen efter budgetåret 1983/84 baserad på kalkyler för den samhällsekonomiska utvecklingen. Som jag tidigare redovisat föreligger nu sådana kalkyler över vad alternativa utformningar av den ekonomiska utvecklingen för samhällsekonomin under de närmaste åren kan innebära. Dessutom finns beräkningar i långtidsbudgeten för budgetutvecklingen t.o.m. budgetåret 1987/88 enligt där gjorda antaganden.

Med dessa dokument som underlag bör de långsiktiga budgetpolitiska riktlinjerna kunna läggas fast. Den konkreta utformningen av budgetpolitiken för resp. budgetår måste dock äga rum inom ramen för den reguljära budgetprocessen. Endast genom en samlad budgetprövning kan utgiftsanspråk inom olika områden vägas samman på ett systematiskt sätt.

7.2 Utvecklingen under 1970-talet

I den offentliga sektorn produceras eller förmedlas en betydande del av den samhälleliga välfärden. Den ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden möjliggjorde en långvarig expansion av den offentliga sektorn. Genom ett relativt högt sparande inom stat och socialförsäkringssektor kunde reformer inom det sociala trygghetssystemet och på en rad andra områden genomföras. En viktig förutsättning för dessa reformer var att de genomfördes i den takt som det samhällsekonomiska utrymmet tillät.

Under den senare hälften av 1970-talet försvagades statsfinanserna kraftigt. Huvudorsakerna till denna utveckling är: — Den svaga ekonomiska tillväxten. — Den höga inflationstakten. — Den dåliga kontrollen över utgiftsutvecklingen.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 48

Underskotten i statsbudgeten var under början av 1970-talet av ringa .

storlek. Som andel av BNP uppgick budgetunderskottet under perioden

1970/71—-1975/76 till mellan 2 och 472. Dessa underskott uppvägdes dock av ett betydande sparande inom socialförsäkringssektorn. Sammantaget fanns ett positivt finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sek-

torn.

Den internationella ekonomiska bilden kom efter år 1973 att utmärkas av

en avtagande tillväxt och en accelererande inflation. Detta kom i hög grad

att påverka även Sverige.

Åren efter 1976 kom de statliga budgetunderskotten att öka dramatiskt.

Mätt som andel av BNP ökade budgetunderskottet från 3 budgetåret

1976/77 till 11.42 budgetåret 1981/82. Under dessa budgetår försämrades

även det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn. Den svenska industrin drabbades samtidigt av en rad strukturkriser. Statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska åtgärder ökade kraftigt un-

der dessa år. Vissa av dessa omständigheter, som hängde samman med de

allmänna recessionstendenserna, drabbade de flesta industriländer. Emellertid förvärrades den svenska utvecklingen på en rad punkter till följd av

den förda politiken. -

Subventionerna på budgeten till företagssektorn ökade från ca 3 miljarder kr. budgetåret 1976/77 till 8,4 miljarder kr. budgetåret 1981/82.

Statsutgifterna i övrigt, som till betydande del styrs genom olika former av automatik, tilläts öka oberoende av statsinkomsternas utveckling. Utgif-

ternas utveckling översteg således vida tillväxten i den svenska ckonomin.

Under perioden 1976/77—1981/82 ökade statsutgifterna med 15,4 Z årligen

i löpande priser, vilket kan jämföras med BNP som under samma period ökade med 1196 årligen i löpande priser. Den svaga ekonomiska tillväxten bidrog till att statsinkomsterna i reala termer stagnerade under 1970-talets

senare del. |

De ökade budgetunderskotten medförde en starkt stegrad likviditet i den svenska ekonomin och bidrog därmed till att såväl priser som räntor steg. Ökningen av statsskulden drev upp räntekostnaderna på statsbudgeten.

Från att ha uppgått till endast 5.4 miljarder kr. budgetåret 1976/77 beräknas de till 55,4 miljarder kr. för budgetåret 1983/84. Detta innebär att en

ökande del av statsinkomsterna måste finansiera ränteinkomsterna för

tidigare års underskott.

Den förda budgetpolitiken under slutet av 1970-talet kommer att lägga

restriktioner på den ekonomiska politiken även framgent.

7.3 Det aktuella budgetläget Stuätsinkomsterna

Statsinkomsternas utveckling är starkt beroende av den totala produktionstillväxten i samhället. I min kalkyl över budgetutvecklingen har jag

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 49

utgått från de bedömningar som jag tidigare redovisat för vid min redogörelse för de ekonomiska utsikterna inför år 1983. För år 1983 har lönesum-

mans tillväxt sålunda justerats upp jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Prisökningarna mellan 1982 och 1983 har vidare antagits uppgå till 9,5 Z, vilket är ca 2 procentenheter mindre än vad som beräkna-

des i budgetpropositionen. Statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 väntas

uppgå till 188,2 miljarder kr., vilket är 4,3 miljarder kr. mer än vad som

beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1983/84 beräknas statsinkomsterna till 208,2 miljarder kr., vilket innebär en ökning med vad som

antogs i budgetpropositionen med 4,0 miljarder kr.

Vad gäller budgetåret 1983/84 förklaras ökningen till en del av att vissa inkomster tidigare redovisades på utgiftssidan under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. I budgetpropositionen redovisades under denna post

en ökning i riksbankens inlevererade överskott med 2 miljarder kr. Därmed skulle inleveranserna uppgå till 4 miljarder kr. I januari 1983 beslöt

riksbanksfullmäktige att inleveranserna skulle uppgå till nämnda summa.

Som ett led i att förbättra den statliga kassahållningen kommer jag i det följande att föreslå att den genomsnittliga kredittiden vid upphörd skatt på

tobak, vin, sprit, malt- och läskedrycker förkortas. Denna förändring av kredittiderna bygger på förslag från skattekreditutredningen. I beräkningarna i budgetpropositionen redovisades effekterna av denna åtgärd likale-

des under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. De förändringar som föreslås bör ge en positiv engångseffekt budgetåret 1983/84 på drygt 1.4

miljarder kr. Åtgärderna ger en bestående långsiktig effekt i form av en

minskning av statsskuldräntorna på 100 milj. kr. för helår räknat.

Under våren 1982 beslutade riksdagen om en inkomstskattereform, vars kostnader kan uppskattas till totalt ca 11 miljarder kr. Reformen skall

genomföras under perioden 1983—1985. Kostnaderna för reformen skall i

sin helhet finansieras, vilket utsades i den överenskommelse som socialdemokraterna, centern och folkpartiet träffat. För år 1983 har en allmän löneavgift om 272 införts för att finansiera kostnaden.

I syfte att finansiera kostnaderna för reformen under år 1984 kommer jag att föreslå höjningar av vissa indirekta skatter. Det är främst skatterna på bensin, olja och el som föreslås bli höjda. Under senare tid har, på grund

av de fallande världsmarknadspriserna på olja kunnat noteras sjunkande priser på olja och bensin i konsumentledet. De föreslagna höjda skattesatserna kommer därvidlag att i stort motsvara dessa prissänkningar. Till följd av förändringarna av skatten på olja och bensin föreslås även vissa höjningar av kilometerskatten för att erhålla cn jämnbördig skattebelastning mellan dieseldrivna och bensindrivna fordon. Inom energiområdet föreslås även att skatten på elkraft bör höjas. Totalt beräknar jag att

inkomsterna på grund av de höjda skattesatserna kommer att för helår räknat uppgå till ca 3.5 miljarder kr. Härvid har avräknats vissa medel för kommande insatser inom energiområdet. Sammantaget kommer således 4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 50

kostnaden för inkomstskatteretormens genomförande under år 1984 att genom dessa skattehöjningar vara finansierad.

Effekterna av skattehöjningarna har jag beaktat vid min beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

Som jag tidigare redogjort för ämnar jag till nästa riksmöte föreslå vissa förändringar inom företagsbeskattningens område. Några färdiga förslag föreligger inte f.n.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1983/84 till 294,3 miljarder kr. Nu föreliggande bedömning slutar på 298,0 miljarder kr. För budgetåret 1982/83 beräknas nu utgifterna till 280,0 miljarder kr., att jämföra med budgetpropositionens bedömning om 275,7 miljarder kr.

I budgetförslaget för budgetåret 1983/84 aviserades ett antal förslag som då inte kunde redovisas i detalj. Medel för dessa förslag beräknades överslagsmässigt under posten tillkommande utgiftsbehov. netto. Sammantaget redovisade jag i budgetförslaget under denna anslagspost tillkommande utgiftsbehov på 3 miljarder kr.

Tidigare aviserade förslag har nu under våren presenterats för riksdagen, bl. a. avseende åtgärder i Norrbotten, stöd till varven, stöd till tekoindustrin samt bidrag till kommunsektorn. Till detta kan läggas att jag i det : följande kommer att lägga fram förslag om storleken på och finansiering av det stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner som jag redovisade konstruktionen av i prop. 1982/83:90. Medel för dessa ändamål är nu beaktade under utgiftsanslag och ingär inte längre i tillkommande utgiftsbehov, netto. Detta är den viktigaste förklaringen till att de totala utgifterna ligger på en högre nivå än i budgetpropositionen. Utgiftsstegringen är sålunda väsentligen betingad av det förhållandet att utgifter och inkomster som i budgetpropositionen redovisades netto nu redovisas på budgetens utgifts- och inkomstsida.

Härutöver har ett antal förändringar skett jämfört med förslagen i budgetpropositionen. Detta gäller bl.a. förslaget till finansiering av Tele-Xprojektet, som till följd av ökad svensk andel i projektet innebär att utgifterna överstiger det medelsbehov som redovisades, i budgetförslaget med ca 226 milj. kr.

Vidare kommer regeringen senare att lägga förslag om sysselsättningsfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär dessa åtgärder att utgifterna ökar med ca 2.8 miljarder kr. Det belopp som kommer att belasta statsbudgeten har jag beaktat i min beräkning av utgifterna under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Insatserna är finansierade dels genom att energiskattehöjningen genomförs ett halvt är tidigare än vad som erfordras för att finansiera kostnaderna för inkomstskattereformens andra steg, dels genom att medel som finns avsatta i tillkommande utgiftsbehov, netto i budgetpropositionen, nu tas i anspråk.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 51

Saldoutvecklingen

I tabell 7 sammanfattas beräkningarna över statsbudgetens inkomster och utgifter.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår beräknade jag i budgetpropositionen till 91,8 miljarder kr. Min nuvarande beräkning över budgetsaldot visar på ett i det nämnda lika stort underskott.

För budgetåret 1983/84 minskar budgetunderskottet jämfört med mina

beräkningar i budgetpropositionen med 0,3 miljarder kr. tll 89.9 miljarder

kr. Förändringen är sålunda begränsad och beror på att utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd av de beslutade räntesänkningarna, kan beräknas minska jämfört med mina beräkningar i budgetpropositionen.

Tabell 7. Statsbudgetens utveckling budgetåren 1982/83—1983/84 . (Miljarder kr.)

1982/83 1983/84

Utgifter exkl.

stalsskuldräntor —-230,1 -232,8 —-237,8 —242.6 Saldo exkl.

statsskuldräntor - 46,2 - 44,6 — 33,7 — 34,5 Statsskuldräntor — 45,6 —- 47,2 -— 56,5 — 554 Saldo inkl.

statsskuldräntor — 91.8 — 91,8 - 902 — 89,9

Det kan således noteras att budgetunderskottet mellan budgetåren 1982/ 83 och 1983/84 som jag beräknade redan I budgetförslaget beräknas minska

något. Detta skall dock inte tolkas så att behovet av ytterligare budgetför-

stärkande åtgärder minskat. Underskott i statsbudgeten av denna storleks-

ordning innebär ett hot mot ett framgångsrikt genomförande av den upp-

dragna ekonomiska politiken. Samtidigt måste det konstateras att det

endast på sikt är möjligt att på ett avgörande sätt vända utvecklingen.

Som andel av landets samlade produktion av varor och tjänster (BNP)

kommer budgetunderskotten mellan de två budgetäåren, så som bedöm-

ningen nu kan göras, att minska från 14 72 innevarande budgetår till 12.5 <t

för budgetåret 1983/84.

Jag kommer, vid min anmälan av särskilda frågor, att lämna en mer detaljerade redogörelse för de faktorer som ligger bakom den nya beräkningen av statsutgifterna och statsinkomsterna för budgetåren 1982/83 och

1983/84 jämfört med budgetförslaget.

7.4 1983 års långtidsbudget

Läångtidsbudgetens tbil. 1.3) syfte är att kartlägga konsekvenserna för

budgetutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åta-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 52

ganden. I långtidsbudgeten görs alltså inte nägra försök att förutse vilka

beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden. En sådan kartläggning kan sedan utgöra underlag för en analys av de statsfinansiella

förutsättningarna under de närmaste ären. Långtidsbudgeten omfattar,

förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och utgifter, beräkning-

ar rörande socialförsäkringssektorn samt en redovisning av utvecklingen

inom kommunsektorn och vissa andra verksamheter som direkt eller indirekt styrs av statliga beslut. Härutöver behandlas i årets långtidsbudget

resultaten av vissa ytterligare analyser.

Befolkningsutvecklingen har stor betydelse för utvecklingen av de of-

fentliga utgifterna. I årets långtidsbudget redovisas befolkningsförändring-

arna såväl under långtidsbudgetperioden som under en betydligt längre

period. Den bild som visas utgör enligt min mening ett värdefullt underlag även för bedömningar på längre sikt än den här aktuella långtidsbudgetperioden.

och avgiftssatser i den mån förändringar inte har beslutats eller förutskickats. Bl.a. har hänsyn tagits till att den beslutade skattereformen för

perioden 1983-1985 skall totalfinansieras. Olika antaganden har gjorts

avseende vissa centrala ekonomisk-politiska parametrar. I långtidsbudgeten har valts att efter år 1984 utgå från att priser och löner mycket schematiskt kommer att öka med 5 Z- årligen. Dessa antaganden har bl. a. valts för att lättare kunna diskutera effekterna av alternativa antaganden i s.k. känslighetsanalyser. Långtidsbudgetens kalkyler är nämligen mycket känsliga för förändringar i gjorda antaganden. Jag kommer i det följande att kommentera de resultat som uppkommer om ändringar görs i antaganden

för centrala variabler. Statsinkomsternas ärliga procentuella tillväxt under den framförliggande

perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen kommat att uppgå till 3,9 9 i löpande priser. Denna ökningstakt beror bl.a. på lönesummans och den

privata konsumtionens utveckling.

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsut-

gifterna exkl. statsskuldräntorna under långtidsbudgetperioden till 3,0 Sc.

Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av långtidsbud-

getmetodiken. Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och uppgår för slutåret till ett belopp som motsvarar 75 Z& av budgetunderskottet. Sammantaget beräknas de totala statsutgifterna i löpande priser årligen komma att öka med 5,1 4&c under långtidsbudgetperioden. Statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, ökade i fasta priser med ca 2,5 77: per år under perioden 1977/78—1981/82. Längtidsbudgetkalkylen resulterar i en minskning med 0,9 4 årligen.

Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar konsekvenserna av automatiken förutom för statsbudgeten även för socialförsäk-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 53

ringssystemet och jordbruksprisregleringen. I långtidsbudgeten görs en utförlig redovisning av automatikfaktorerna bakom utgifternas tillväxt.

Sålunda illustreras omfattningen och karaktären av automatik både för utgifterna på statsbudgeten och socialförsäkringssektorn. Dessutom lämnas en redogörelse av automatikfaktorerna i jordbruksprisregleringen. I grova tal är 85 Z£ av statsbudgetens utgifter av sådan karaktär att de ökar i takt med pris- och löneutvecklingen. Jämfört med föregående år har stats-

skuldräntornas andel ökat samtidigt som övriga utgifter — hit hör de som

styrs av fullständig automatik samt resterande pris- och löneomräknade

utgifter — minskar sina andelar. För socialförsäkringssektorns del är ca

75 Z av transfereringarna att hänföra till gruppen fullständig automatik. Av tabell 8 framgår vissa huvudresultat av långtidsbudgetberäkningarna.

Beräkningarna utgår från de utgifter som redovisades i budgetproposi-

tionen för 1983/84.

Tabell 8. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn (Miljarder kr., löpande priser)

Totala utgifter Procentuell

enligt budget- fördelning

prop. 1983/84 t. Fullständig automatik 198 55

varav

! Gruppen ”resterande” omfattar posterna Oförutsedda utgifter, Ökad disposition av rörliga krediter och Tillkommande utgiltsbehov, netto.

I långtidsbudgeten konstateras att automatiken i ett samhällsekonomiskt perspektiv är av mycket stor betydelse, eftersom de utgifter över statsbud-

geten och socialförsäkringssektorn som ökar i takt med pris- och löneut-

vecklingen (inkl. statsskuldräntor) motsvarar ca 40 ce av BNP. Det är också till en helt avgörande del historisk kostnadsutveckling som ligger till

grund för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar till att historisk inflation fortplantas framåt i tiden.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 54

Jag vill erinra om att jag i årets finansplan framhöll att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta automatiken i den statliga utgiftsutveckling-

en. Riksdagen har också nyligen slagit fast att olika typer av indexeringar

etc. som resulterar i att inflationen byggs in i statsbudgeten bör avskaffas

eller mildras. Vidare konstateras att möjligheten att komma till rätta med underskotten i hög grad är beroende av i vilken utsträckning man lyckats bryta utgiftsautomatiken. Inom flera områden måste de automatiskt verkande reglerna ersättas med särskilda politiska beslut om utgifternas storlek.

Vid mina överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1984. (prop. 1982/83:90) framhöll jag i fråga om statens bidrag till kommunerna att den automatiska pris- och löneomräkning som hittills ägt rum bör ersättas av en förutsättningslös diskussion om vilka bidragsnivåer som kan

medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna. Jag

kommer i det följande att redovisa vissa av de åtgärder som redan initierats

för att komma till rätta med automatiken i statsutgifterna vad gäller bl. a. subventionerna till näringslivet, effekterna av devalveringen hösten 1982 och bidragen till kommunerna. Jag återkommer till vilka ytterligare åtgärder som kommer att bli nödvändiga både för att nedbringa ökningstakten i de statliga utgifterna direkt och för att stödja en framgångsrik anti-infla-

tionspolitik.

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer an-

språk på reala resurser är det av intresse att analysera utgifterna i realekonomiska termer, dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfe-

reringar och finansiella transaktioner. I tabell 9 redovisas statsutgifternas utveckling i fasta och löpande priser fördelade på realekonomiska katego-

rier.

Tabell 9. Statsutgifternas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier (Miljarder kr.)

1983/84 Genomsnittlig pro-

centuell förändring

Nominellt Andel av 1983/84—-1987/88

belopp totala stats-

utgifterna Fasta Löpande

priser priser Summa statliga konsumtions- och investeringsutgifter 73,9 24,8 1,3 + 3,6 Summa transfereringar 207,1 69,5 +1,7 + 5,7 varav

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan in in

Statens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan på varor och tjänster. uppgår för budgetåret 1983/84 till 73,9 miljarder kr. och utgör därmed ca 25 4c av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 1,3 Z per år. I löpande priser ökar utgifterna för statlig konsumtion och statliga investeringar med 3,6 Z& per år. Den låga ökningstakten i långtidsbudgetberäkningen jämfört med det historiska utfallet är i stor utsträckning en följd av längtidsbudgetens beräkningsteknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik, som innebär att hänsyn endast tas till fattade beslut och gjorda åtaganden, innebär bl.a. att investeringsutgifterna i långtidsbudgeten minskar allteftersom beslutade investeringar slutförs. När det gäller den statliga konsumtionen utgår beräkningen i princip från förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har i samband med den löpande prisberäkningen tillämpats det s.k. huvudalternativet, vilket innebär att anslagen efter pris- och löneomräkning normalt minskar med 2 % per år.

Transfereringar och finansiella transaktioner, dvs. överföringar till andra sektorer av ekonomin, innebär inte ett omedelbart ianspråktagande av resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna på bl.a. mottagarnas disponibla inkomster. Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 224 miljarder kr. och utgör därmed ca 75 &Z av budgetens utgitter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare ökningstakt än konsumtions- och investeringsutgifterna. Transfereringarna beräknas således årligen öka med +1,7 Z i fasta priser och med +5,7 7 i löpande priser.

Även beträffande transfereringarna har långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utvecklingstakten. Pris- och löneomräkningar görs således endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen finns inga sådana kopplingar och någon uppräkning härav med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett. Trots att beräkningarna också för transfereringarna är snävt gjorda, framgår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av utgiftstillväxten i långtidsbudgeten. Transfereringsutgifternas utveckling under långtidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till +12,9 %. För budgetåret 1983/84 beräknas kostnaden för statsskulden komma att uppgå till 55,4 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande belopp för budgetåret 1987/88 komma att uppgå till ca 89.9 miljarder kr., vilket motsvarar 75 ec av budgetunderskottet detta är.

,

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 56

I årets långtidsbudget lämnas en relativt utförlig redovisning av olika faktorer bakom statsskuldräntornas tillväxt. Av denna framgår bl. a. att den bokförda statsskulden har ökat dramatiskt under slutet på 1970-talet och under 1980-talet första år. Mätt som andel av BNP har statsskulden

ökat från drygt 20 96 vid början av 1970-talet till ca 61 92 vid utgången av år

1982. Denna ökning har varit betingad dels av de successivt ökande budgetunderskotten, dels av den svaga ekonomiska tillväxten. Detta innebär att statsskulden i procent av BNP kommit att överstiga den historiskt

sett höga nivå som uppnåddes vid 1940-talets mitt.

Realräntorna på statsskulden har varit negativa under 1970-talets första

år. Uppgången i den allmänna räntenivån, till stor del orsakad av det ökade statliga upplåningsbehovet, innebar att realräntorna blev positiva i början

av 1980-talet. En ökande andel av upplåningen kom att placeras i form av lån med räntejusteringsklausul. Trots detta är fortfarande en stor del av statsskulden placerad i fastförräntade lån. Om den allmänna inflationstakten skulle avta innebär detta att ränteutgifterna på statsskulden kommer att få en expansiv effekt på ekonomin samtidigt som nettoförmögenheten i de sektorer som innehar statspapper kommer att öka. För statsbudgeten kommer detta att utgöra en betydande belastning även realt sett.

Budgetunderskottets utveckling under långtidsbudgetperioden innebär

enligt långtidsbudgeten att mycket stora belopp måste finansieras. Vid

slutet av långtidsbudgetperioden kan statsskulden beräknas uppgå till ca 900 miljarder kr.

Räntorna på statsskulden kännetecknas av en fullständig automatik. Även om underskottet skulle förbli oförändrat eller t.o.m. minska i lö-

pande priser ökar statsskuldräntorna. I det fall underskottet (exkl. räntor) skulle förbli på nuvarande nivå under hela långtidsbudgetperioden kommer statsskuldräntorna vid periodens slut att öka till ca 88.9 miljarder kr. mot

f.n. ca 55 miljarder kr. Av långtidsbudgeten framgår att en räntenivå på

12—14 96 över långtidsbudgetperioden resulterar i ränteutgifter för slutåret

på ca 115 miljarder kr. För min egen del vill jag framhålla att en sådan utveckling för statsskuld

och statsskuldräntor inte kan accepteras bl. a. om det skall bli möjligt att få

erforderligt genomslag av den anti-inflationspolitik som jag har förordat i

det föregående. Jag menar att riktlinjerna för den långsiktiga budgetpolitiken måste utformas med beaktande härav.

En del av de statliga utgifterna — ca 17 miljarder kr. — utgörs av

finansiella transaktioner, dvs. lån till företag eller enskilda personer. Som

exempel kan nämnas lån till bostadsbyggande, studielån och regionalpoli-

tiska lån. Sammantaget beräknas de finansiella transaktionerna under långtidsbudgetperioden öka med 0,5 ZZ per år i fasta priser och med 3,6 Z i

löpande priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som cen del av kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en

kreditförmedlande funktion. Vid en analys av de olika samhällssektorernas

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 57

sparande i samhället relateras oftast de olika sektorernas sparande till det

finansiella sparande som sektorn uppvisar. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med bytesbalansens saldo. För statens

del definieras i detta sammanhang det finansiella sparandet som budgetsal-

dot reducerat med de finansiella transaktionerna på budgetens inkomstoch utgiftssida. Det bör dock påpekas att en stor del av den statliga kreditgivningen sker på särskilt gynnsamma villkor och att krediterna i vissa fall kan omvandlas till bidrag. Detta innebär att underskottet i statens

finansiella sparande tenderar att underskattas. | Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 91,8 miljarder kr. bud-

getåret 1982/83. För budgetåret 1983/84 beräknas underskottet till 89.9

miljarder kr. Före statsskuldräntor beräknas motsvarande underskott till

34,5 miljarder kr. Under långtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet, som det beräknas i kalkylerna i bil. 1.3, med drygt 30 miljarder kr. Med

givna antaganden förutses en lägre tillväxttakt av statens utgifter och en inkomstutveckling som innebär att inkomsternas andel av BNP sjunker

under perioden. Det kan observeras att denna utveckling skulle innebära

att underskottet som andel av BNP i stort sett är stabil över perioden, eller

ca 13 Zz.

Jag vill ånyo understryka att beräkningarna av det framtida budgetunderskottets storlek är förknippade med stor osäkerhet, bl.a. på grund av de antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen m. m. som kalkylerna bygger på.

Tabell 10. Budgetsaldo och finansiellt sparande budgetåren 1977/78—1987/88 (Miljarder kr. i löpande priser, avrundat) Budgetår Inkomster — Utgifter Saldo Statens Budgetsaldo

finansiella I procent

sparande av BNP

I långtidsbudgeten har en redovisning gjorts av statens inkomster och

utgifter i verksamhetstermer för att bl.a. öppna vissa möjligheter att dels ytterligare identifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten, dels bryta ned budgetsaldot på olika verksamhetsgrenar. Sålunda redovisas den statliga verksamheten i sådana termer som rörelse-

drivande verksamhet, långivning, affärsverksamhet m. m. Den gjorda upp-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 58

delningen ger möjligheter att tydligare avläsa konsekvenser för samhällsekonomin och på kreditmarknaden av beslut som innebär aktiva ingrepp i statsbudgeten. Jag finner den gjorda uppdelningen vara ett värdefullt komplement till det övriga beslutsundertaget för budgetpolitiken och den eko-

nomiska politiken. Som framhålls i långtidsbudgeten är den gjorda uppdel-

ningen t.v. relativt schematiskt gjord och i vissa avseenden har mer skönsmässiga uppskattningar fått göras. Jag räknar med att detta arbete kommer att utvecklas vidare i nästa långtidsbudget.

I syfte att ge en mer fullständig bild av utvecklingen inom hela den

offentliga sektorn redovisas i långtidsbudgeten också en samlad bild av

statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter. Det finan-

siella sparandet i stat och socialförsäkringssektor försämras successivt

under långtidsbudgetperioden. Även gjorda kalkyler för kommunsektorns finansiella sparande härvid pekar på en successiv försämring de närmaste

åren och perspektiven för perioden därefter sett utifrån långtidsbudgetantagandena skulle inte leda till att situationen påtagligt förbättras. Sammantaget ger långtidsbudgeten med givna antaganden en försämring

av den offentliga sektorns sparande under perioden. Jag ser med stor oro

på en sådan utveckling. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i det

föregående förordat en annan finansiering av inkomstskattereformen för år

1984, vilket bör leda till att de finansiella påfrestningarna för kommunerna för år 1984 blir avsevärt mindre.

I årets långtidsbudget har framskrivningen av budgetutvecklingen kom-

pletterats med en analys av hushållsinkomsternas utveckling under lång-

tidsbudgetperioden. Enligt min mening är det nödvändigt att tillföra beslutsunderlaget för budgetpolitiken även sådan information som ger ökade möjligheter att ta fördelningspolitisk hänsyn. Långtidsbudgettekniken belyser tydligt effekten för skilda hushållstyper av olika automatikbindningar. Detta visar att det även med utgångspunkt i hushållens situation är

viktigt att öka förutsättningarna att fatta separata politiska beslut för att uppnå eftersträvade fördelningspolitiska mål. Resultaten visar sålunda

bl.a. på vikten av att se över automatiken i statsutgifterna, så att de politiska prioriteringarna kan göras mer förutsättningslöst än f.n. och

utifrån en samlad bedömning av fördelningspolitiska åtgärder både via

statsbudgetens inkomstsida och via dess utgiftssida.

Känslighetsanalyser .

En förändring av de grundläggande antaganden på vilka långtidsbudget-

kalkylerna vilar får följder, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid långtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala

volymfaktorer bakom utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas vara relativt säkra. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen är däremot förenade med en betydande osäkerhet.

För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 59

något närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden inom vissa

betydelsefulla verksamhetsområden. Ett antagande som är av central bety-

delse för utgiftsutvecklingen är räntenivån. Om den inhemska räntenivån under långtidsbudgetperioden skulle antas avvika med en procentenhet

från än vad jag beräknat, skulle utgifterna för statsskuldräntor påverkas

med 5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Omfattningen av insatserna på de arbetsmarknads-. industri- och bostadspolitiska områdena är också av central betydelse för beräkningsresultaten. Olika krav kan t.ex. komma att ställas på ökade utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning m. m. Avgöran-

de för förändringen av statsutgifterna för arbetsmurknadspolitiken blir den

åtgärdsvolym resp. den åtgärdsarsenal som bedöms nödvändig i relation till såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen på arbetsmarknaden. En ökning av antalet deltagare i arbetsmark-

nadsutbildning med 10000 under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgif-

terna med ca 350 milj. kr. för AMS (SÖ-kurser inkl. utbildningsbidrag) och med ca 100 milj. kr. för utbildning 1 verkstadsföretag i samband med permitterings- och uppsägningshot. En ökning av det genomsnittliga antalet personer i beredskapsarbeten med 10000 per månad under budgetåret

1983/84 skulle öka statsutgifterna för detta ändamål med ca I miljard kr. En

förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av ett år innebär att utgifterna på statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 540 milj. kr. och med ca 1020 milj. kr. på arbetsmarknadsfon-

den. Effekterna på statsbudgeten beror även på i vad mån de ökade

statsutgifterna medför ökade statsinkomster och minskade utgifter för arbetslöshetsersättning. Nettoutgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser är således mindre än ovan nämnda bruttoutgifter.

De tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till be-

slutade industripolitiska insatser. Om man i stället antar att utgifterna ligger kvar i nivå med ett genomsnitt för de tem närmaste föregående åren,

blir utgifterna i löpande priser inemot 9,5 miljarder kr. större vid långtids-

budgetperiodens slutår. Långtidsbudgetmetodiken innebär att endast beslutade förändringar av

skattesatser läggs in i beräkningarna. Detta innebär att någon hänsyn i inkomstkalkylerna inte kunnat tas till att många av de indirekta skatter som är utformade som styckeskatter regelmässigt genom särskilda beslut har höjts så att de huvudsakligen följt prisutvecklingen. Det gäller t. ex.

skatten på vin, sprit och tobak liksom på olja. Om de indirekta skatterna

(exkl. skatten på bensin och olja) skulle höjas i takt med den allmänna prisutvecklingen skulle inkomsterna bli 3,5 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88 än vad som tidigare har beskrivits.

I långtidsbudgeten har ett räkneexempel tagits fram som utgår från att ett eventuellt fortsatt oljeprisfall i producentledet kompenseras av motsvarande skattesatshöjningar. så att priset på olja och bensin följer utveckling-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 60

en av övriga konsumentpriser. Vid oförändrad volym skulle detta leda till kraftigt ökade skatteinkomster budgetåret 1987/88 utöver de i långtidsbudgeten beräknade. .

Jag vill i detta sammanhang erinra om att beräkningarna i långtidsbudge-

ten bygger på att inkomstskattereformen är totalfinansierad. Den totala

kostnaden för reformen har beräknats till ca 11 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas även beräkningar vid andra mindre gynn-

samma antaganden om den ekonomiska utvecklingen. De alternativa anta-

gandena ansluter i stort till de som används i ett utvecklingsalternativ med en högre inflation och snabbare lönesummeutveckling. Detta scenario belyses närmare i de tidigare nämnda samhällsekonomiska treårskalky-

lerna. En sådan utveckling leder till en kraftig försämring av statsfinanserna jämfört med den utveckling som framkommer i långtidsbudgetens

kalkyler. Budgetunderskottet skulle slutåret i detta alterriativ uppgå till ca

140 miljarder kr., vilket är ca 20 miljarder kr. högre än långtidsbudgetens resultat. Statsskuldräntorna ökar i detta alternativ med inemot 25 miljarder kr. slutåret.

Jag har även låtit utföra en beräkning vad 192 lägre prisutveckling och 170 lägre räntenivå skulle få för effekter på budgetsaldot slutåret i långtids-

budgetperioden. Beräkningarna ger vid handen att budgetsaldot skulle förbättras med ca 10 miljarder kr. Av denna förbättring svarar de minskade

statsskuldräntorna för ca hälften.

I långtidsbudgeten konstateras att beräkningarna i hög grad påverkas av förändringar i skilda centrala variabler. Dessa är av olika karaktär och”

påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt. Statens inkomster

är starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin. Budgetens utgifter däremot styrs i hög grad av faktorer av annan art. såsom befolkningsför-

ändringar och olika former av automatik. Långtidsbudgeten är som nämnts varken en prognos eller en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande tendenser i budgetutvecklingen. Alltför

stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå

för olika år under långtidsbudgetperioden. De resultat som 1983 års långtidsbudget visar befäster dock enligt min mening att den strukturella obalans som finns i statsbudgeten består. om inte förutsättningarna ändras på

avgörande punkter. Det gäller såväl den samhällsekonomiska tillväxten som aktiva budgetförstärkande åtgärder.

De historiska erfarenheterna visar att en stabil tillväxt i ekonomin och en

låg prisökningstakt är av avgörande betydelse för utvecklingen av statsfi-

sättning för att det skall bli möjligt att reducera det statliga budgetunderskottet och för att det skall bli möjligt att bryta en eljest oundviklig

försämring i finansiellt sparande i såväl socialförsäkringssektorn som kom-

munsektorn. Detta bestyrker det viktiga i en politik inriktad på att skapa

ekonomisk tillväxt. Det är då förutsättningar uppstår för att på sikt kunna

komma till rätta med de stora finansiella sparandeunderskotten.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 61

7.5 Budgetpolitiken Genomförda åtgärder

I finansplanen angavs att budgetpolitiken för kommande år måste inriktas på att metodiskt och långsiktigt uppnå en statsbudget i bättre balans med samhällsekonomin som helhet. De åtgärder som främst angavs var att minska automatiken i utgiftstillväxten och att öka statsinkomsterna.

I finansplanen presenterades tre områden för åtgärder mot automatiken. Dessa var dels att inte medge kompensation för devalveringen, dels att minska automatiken i kommunbidragen, dels att dra ned subventionerna till näringslivet.

För en betydande del av utgifterna i statsbudgeten gäller att de i en traditionell budgetbehandling automatiskt skulle räknas upp även med hänsyn till den tillfälliga prisstegring som devalveringen leder till. I årets budgetförslag har full kompensation för devalveringen endast medgivits för vissa i avtal bestämda utgifter som t.ex. bidrag till internationella organisationer. Bl. a. har åtgärder vidtagits avseende försvarsutgifter så att full kompensation för devalveringen inte erhålls. I fråga om pensionerna har slagits fast att devalveringskompensation inte skall medges.

IT den proposition om den kommunala ekonomin som förelagts riksdagen i vår påpekade jag att statens bidrag till kommunerna och landstingskommunerna i hög grad är automatikbundna och att de har medverkat till den automatiska utgiftstillväxten. Den automatiska pris- och löneuppräkning som hittills skett borde därför ersättas av en förutsättningslös prövning av vilka bidragsnivåer som kan medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna. En avvägning måste därvid göras mellan olika sektorer i syfte att uppnå ett för samhällsekonomin totalt sett rimligt resultat. En central utgångspunkt måste vara att det inte längre är självklart att det blir någon uppräkning av statsbidrag och ersättningar mellan skilda år. Inför år 1984 gjorde regeringen den bedömningen att bidraget till psykiatrisk vård: och ersättningar till sjuk vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen sammantaget kunde ökas endast i begränsad utsträckning.

Slutligen påpekade jag i fråga om vissa av nuvarande s.k. avtalsbidrag att hittillsvarande principer inte längre kan tillämpas. Gamla avtal måste naturligtvis gälla i de fall de inte är slutreglerade. Detta innebär dock inte att praxis vid sidan om avtalstexten utan vidare skall äga fortsatt tillämpning.

Jag kan nu konstatera att överläggningarna rörande bidraget till psykiatrisk vård och ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen resulterat i en jämfört med tidigare år begränsad uppräkning från år 1983 till år 1984.

För subventionerna till näringslivet gäller att vissa utgiftsminskande åtgärder vidtogs redan innan budgetpropositionen presenterades. Sålunda genomfördes höjningar av vissa subventionerade räntor, bl. a. en generell

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 62

höjning av räntan för subventionerade exportkrediter med 0,5 procenten-

heter. Därmed minskar subventionsgraden och utgifterna på statsbudgeten. Vidare aviserades en mer restriktiv prövning i fråga om stöd till

enskilda företag och branscher i kris. Därutöver aviserades ytterligare åtgärder inom cn rad olika områden.

Sedan budgetpropositionen presenterades har regeringen lämnat propo-

sitioner om tekoindustrin resp. varvsindustrin. I tekopropositionen föreslås att det totala statliga stödet minskas samtidigt som det ges en mer offensiv inriktning. Varvspropositionen innebär minskade subventioner till

följd av att matchning inte längre kommer att medges för krediter som avser fartyg samtidigt som fartygsbyggnadskapaciteten minskas och statliga kreditgarantier endast kommer att beviljas för order som medför begränsad risk.

Fortsatta överväganden pågår i fråga om SEK/EKN-systemet, liksom

vad gäller det s.k. forskningsavdraget i skattelagstiftningen. Också stödet till svensk projektexport utvärderas f.n. I avvaktan på resultatet av utvär-

deringen kommer några nya medel inte att anvisas. Även det s.k. hemma-

matchningsstödet ses f.n. över. Detta sker inom ramen för de nordiska överläggningarna om exportkrediter. I avvakten på resultatet av gruppens

arbete beviljas inget stöd till hemmamatchning. Slutligen planerar rege-

ringen att föreslå åtgärder som minskar kostnaderna för lönegarantisystemet, vilket kan medföra besparingar i statens finanser. Jag återkommer till denna fråga.

Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken

Enligt de kalkyler som görs i långtidsbudgeten försämras budgetsaldot från 89,9 miljarder kr. 1983/84 till 120,3 miljarder kr. 1987/88. En sådan utveckling är inte förenlig med regeringens föresats att rätta till obalanserna i den svenska ckonomin.

En ekonomisk politik som stimulerar den industriella tillväxten och

befrämjar en ökad sysselsättning skapar den bästa förutsättningen för att komma till rätta med de grundläggande problem som leder till stora budget-

underskott. En budgetpolitik som bygger på denna förutsättning kan både

slå vakt om den sociala tryggheten och successivt bryta utvecklingen mot allt större budgetunderskott. Samtidigt som underskottet i bytesbalansen nedbringas och näringslivets kreditefterfrågan ökar när investeringarna på

nytt tar fart blir det av särskild vikt att krafttag sätts in för att förbättra den offentliga sektorns finanser. Om inte detta sker finns stora risker att

inflationen ånyo skjuter fart och att bytesbalansen efter en tid åter försämras. Att nedbringa budgetunderskotten kommer emellertid på grund av de strukturella problem som finns i ekonomin att vara ett åtagande på lång sikt. Icke desto mindre måste åtgärder sättas in i ett så tidigt skede som möjligt för att motverka cen fortsatt negativ utveckling av budgetsaldot.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 63

Behovet av åtgärder måste bedömas också i perspektiv av att en finanspo-

litisk åtstramning blir nödvändig inför en konjunkturuppgång. Även detta

motiverar att åtgärder planeras i god tid.

Enligt min mening erfordras en kraftfull och konsekvent politik som

leder till en samhällsekonomisk tillväxt och en låg inflation. Jag har i det föregående särskilt framhållit vikten av att omfattande insatser görs för att få ned kostnadsökningarna i samhällsekonomin högst betydligt. Jag har

därvid angett att detta är en grundläggande förutsättning för att få igång tillväxten i ekonomin och för att få ned de växande budgetunderskotten som, om inget görs, i hög grad kan bli inflationsdrivande. I det sammanhanget har jag även redovisat de utgångspunkter som måste gälla för en

framgångsrik anti-inflationspolitik, vilken i första hand syftar till att begränsa prisökningarna under loppet av år 1984 till 42.

Begränsning av den automatiska ökningen av utgifterna g 5 S /

I årets långtidsbudget har utförligt redovisats de faktorer som styr ut-

giftsutvecklingen för stat och socialförsäkringssektor. Det konstateras där bl.a. att de utgifter (inkl. statsskuldräntor) som ökar i takt med pris- och

löneutvecklingen uppgår till ca 4026 som andel av bruttonationalprodukten. Till en helt avgörande del är det historisk kostnadsutveckling som ligger till grund för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar givetvis

till att historisk inflation fortplantar sig framåt i tiden. En sådan inflations-

generator utgör ett mycket allvarligt hot mot möjligheterna att realisera en

så låg prisökning som 494 under loppet av år 1984.

En central åtgärd blir därför att med kraft fortsätta det redan inledda

arbetet med att begränsa den automatiska ökningen i statsutgifterna. Utifrån målet att begränsa prisökningarna i samhällsekonomin till nivån

496 under loppet av år 1984 måste enligt min mening gälla som ett krav att

de utgifter som styrs av prisutvecklingen maximeras till denna ökningstakt. Den begränsning jag här förordar innebär att bestämmelser mäste utformas för varje enskilt anslag, så att den generella principen kan upp-

nås. För den dominerande delen av de automatikstyrda anslagen torde det

erfordras särskilda tekniska lösningar från fall till fall vid tillämpning av

den generella principen. Man måste alltså ta hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller på de olika aktuella områdena t. ex. planeringssystemet på försvarets område.

När det gäller att begränsa den utgiftsautomatik som är beroende av

prisökningarna är det främst av intresse att åtgärder vidtas på de områden där utgiftsvolymen är av stor omfattning. I första hand bör enligt min mening åtgärder komma i fråga för indexstyrda utgifter. Det blir sålunda

fråga om att i tillämpliga delar begränsa uppräkningen av utgifter som styrs av t.ex. basbelopp, försvarsprisindex, bruttonationalinkomst, produk-

tionsmedelsprisindex och den s.k. tidskoefficienten. De utgiftsområden

som berörs är t.ex. pensioner, studiemedel, bidragsförskott. försvaret,

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan | 64

biståndet, jordbruksprisregleringen och bostadslånen. Jag kan konstatera att det i stor utsträckning är fråga om transfereringsutgifter. Bortses från

jordbruksprisregleringen och transfereringar via socialförsäkringssektorn,

som inte redovisas över statsbudgeten, utgör nämnda utgiftsområden ca en fjärdedel av de totala statsutgifterna och ca en tredjedel av de automatikstyrda utgifterna. Här aktuella utgifter har därmed också stor betydelse i det samhällsekonomiska perspektivet, inte minst för möjligheterna att få ned inflationstakten.

Begränsningen i inflationsuppräkning bör i tillämpliga delar gälla fr. o. m. ingången av år 1984 om inte särskilda omständigheter motiverar en annan tidpunkt. Principen innebär sålunda att endast den förutsatta prisök-

ningen tillåts slå igenom i berörda utgifter under år 1984.

Regeringen står fast vid sina åtaganden gentemot pensionärerna. Pensionerna för 1984 kommer således att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under 1983 med avdrag för den priseffekt som följer av devalvering-

en. Såvitt nu kan bedömas innebär detta att ökningen av basbeloppet för år

1984 tämligen nära kommer att följa den förutsatta prisökningen.

Mot bakgrund av det anförda bör förslag till konkreta åtgärder utarbetas

som är anpassade till resp. område och föreläggas riksdagen hösten 1983 på de områden där ikraftträdandetidpunkten är den I januari 1984. I övrigt bör förslagen redovisas i 1984 års budgetproposition.

När det gäller hänvisningar och kopplingar till basbeloppet m.m. inom områden utanför statsbudgeten och socialförsäkringssystemet får eventuellt behov av justeringar av lagstiftning övervägas i särskild ordning.

Översyn av verksamheter i syfte att minska belastningen på statsbudgeten

De förslag som syftar till att bryta ned utgiftsautomatik som kan hänföras till de starka kopplingar som finns till olika prisindexar är ett centralt inslag i regeringens budgetpolitik. Härutöver måste politiken inriktas mot att metodiskt och konsekvent se över olika utgiftsområden i syfte att

minska belastningen på statsbudgeten. Ett sådant arbete pågår i regerings-

kansliet.

Vad först gäller det första året i långtidsbudgetperioden, 1984/85, har på

grundval av det material som framläggs i långtidsbudgeten, i regeringskansliet gjorts preliminära bedömningar av möjligheterna att begränsa utgifterna i förhållande till dem som framkommer vid en mekanisk fram-

räkning. På samma sätt har möjligheterna till inkomstförstärkningar analyserats. På grundval av detta arbete kan göras bedömningen att det bör vara möjligt att reducera det underskott som framkommer i långtidsbudgeten.

Den närmare prövningen härav blir nu ett led i det budgetarbete inför 1984/

85 som på sedvanligt sätt bedrivs under hösten.

> Vad därefter gäller budgetutvecklingen under de därefter följande åren i

långtidsbudgetperioden har ett systematiskt arbete inletts på en rad områ-

den för att genom förenklingar och omläggningar av regelsystemen begrän-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 65

sa statsutgifterna och stärka statsbudgeten. Också möjligheterna att rensa statsbudgeten från vissa finansiella verksamheter prövas där detta bedöms kunna ske utan men för verksamheten i fråga.

Genom ett på detta sätt bedrivet systematiskt arbete där gällande regler och stödsystem kontinuerligt omprövas bör det vara möjligt att väsentligt reducera de utgifter som långtidsbudgeten pekar mot. Samtidigt är det nödvändigt att i all möjlig utsträckning ta tillvara de möjligheter som finns till inkomstökningar för staten genom bättre kassahållning och systematisk prövning av taxor, avgifter och skatter.

Det skulle föra för långt att i detta sammanhang ge en uttömmande

redovisning av alla de strukturprojekt som pågår eller planeras. I det följande redovisas ett antal exempel på mer omfattande projekt

som väl speglar dels vilka utgiftsområden som bedömts intressanta, dels

vilken typ av regelförändringar som kommer eller kan komma att aktuali-

seras. Jag har i dessa samrått med berörda statsråd.

På det socialpolitiska området har ett arbete inletts för att begränsa kostnadsutvecklingen på ett antal områden. Detta gäller såväl det statliga

stödet till kommuner och landsting som vissa förmåner till enskilda. Utgångspunkten för detta arbete är att de åtgärder som blir nödvändiga att

genomföra blir fördelningspolitiskt rättvist utformade.

Överenskommelse har nu träffats som innebär att tidigare indexklausuler inbyggda i överenskommelser för statsbidrag och ersättningar till

hälso- och sjukvården inte tillämpas för år 1984. Resultatet av överenskommelserna har nyligen redovisats för riksdagen i en särskild proposition. Arbetet kommer att fortsätta med att se över ersättningarna från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Vidare skall de närmare förutsättningarna för att föra över det ekonomiska och organisatoriska ansva-

ret för sjukresor från försäkringskassan till sjukvårdshuvudmännen klar-

läggas under år 1983. En översyn pågår av statens kostnader för läkarutbildningen.

Förslag om nya statsbidragssystem för barnomsorg och social hemhjälp fr. o. m. år 1984 kommer att föreläggas riksdagen före sommaren 1983 efter

överläggningar med Svenska kommunförbundet. Syftet med de nya regler-

na är att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att begränsa den automatiska ökningen av statsbidragen.

En översyn av läkemedelskostnaderna pågår. Syftet är att begränsa dessa och uppnå en effektivare användning av läkemedel.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att se över formerna för finansieringen av företagshälsovården.

Vidare bereds för närvarande ett utredningsförslag om en genomgripande omläggning av efterlevandepensioneringen. Omläggningen innebär att de fortgående kostnadsökningar som följer med de nuvarande reglerna för änkepension upphör och på längre sikt följs av betydande kostnadsminskningar. 5 Riksdagen 19821/83.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 66

Den svenska socialpolitiken bygger i allt väsentligt på generellt utfor-

made stödåtgärder. Sedan lång tid tillbaka finns dock vissa inslag av inkomstprövning främst på pensionsområdet. Inom regeringskansliet pågår en översyn av regelsystemet inom pensionsområdet i syfte att anpassa vissa utgående förmåner till den behovssituation som föreligger. Det gäller

främst förmåner som redan nu är inkomstprövade men där förmånerna

utgår även i relativt höga inkomstlägen. Möjligheterna ska prövas att genom skärpta inkomstprövningsregler minska statens kostnader för folkpensioneringen redan fr. o. m. år 1984. På det utbildningspolitiska området förbereds en större översyn av

studiestödssystemet. Vad gäller studiehjälpen kan konstateras att-de selektiva inslagen med årens lopp har förlorat påtagligt i betydelse. Den domincrande delen av de belopp som i dag betalas ut består av de reguljära

studiebidragen, medan de inkomst- och behovsprövade tilläggen har mins-

kat relativt sett. Studiehjälpen har därmed i praktiken förlorat mycket av

sina effekter då det gäller att bidra till en jämnare social rekrytering till gymnasial utbildning. I nuvarande budgetläge är det inte realistiskt att

räkna med att förbättringar skall kunna åstadkommas genom medelstillskott. Därför har en översyn påbörjats av studiehjälpssystemet i syfte att öka de selektiva inslagen på de reguljära studiebidragens bekostnad.

I fråga om studiemedlen finns belägg för att de i dag inte är tillräckliga

för att medge många studerande en rimlig levnadsstandard. Många tvingas

därför avstå från eller avbryta sina studier, andra tvingas till förvärvsarbe-

te i en omfattning som påverkar studierna negativt. Dessa svårigheter gäller i första hand studerande som inte kan påräkna ekonomiskt stöd från

föräldrar eller andra anhöriga och studerande som inte har möjlighet att under studietiden bo i föräldrahemmet. Samtidigt finns det studerande som

med hjälp av studiemedlen kan hålla en ganska hög levnadsstandard. Det finns därför anledning att också beträffande studiemedlen pröva möjlighe-

terna till en omfördelning av de totala studiemedlen till förmån för dem

som bäst behöver stöd. En förstudie i dessa frågor kommer att påbörjas

inom regeringskansliet.

En samlad översyn skall göras av styrsystemen för skolan. Det bör omfatta både statsbidragssystemen och skolförfattningarna och syfta till

att ompröva strukturen med sikte på förenklingar och, bl.a. som följd

härav, utgiftsbegränsningar.

Statskontoret har getts i uppdrag att dels kartlägga förutsättningarna för ett schablonsystem för statsbidrag till gymnasieskolan och den kommunala

vuxenutbildningen, dels inkomma med förslag till alternativa modeller för

utveckling av ett nytt statsbidragssystem. Uppdraget kommer att redovi-

sas den I september 1983. Därefter kommer frågan om ett nytt och förenklat statsbidragssystem för de nämnda skolformerna att beredas med förtur

inom regeringskanslict.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 67

Också systemet för statsbidrag till grundskolan bör nu ses över. Från

olika håll har framförts synpunkter på och önskemål om en ytterligare förenkling och schablonisering av statsbidragssystemet för grundskolan. Skolöverstyrelsen har anmält att ett visst förberedande arbete har påbör-

jats när det gäller att undersöka förutsättningarna för ett system för statsbidrag till kommunerna enligt vilket bidragen i sin helhet utgår per elev i

resp. kommun.

Det är nödvändigt att också i ett sådant schabloniserat system ge möjlig-

het att ta hänsyn till de skillnader i skolstruktur som finns mellan olika

kommuner. Initiativ kommer att tas till att undersöka förutsättningarna för förändringar i statsbidragssystemet för grundskolan etter dessa riktlinjer.

Skolförfattningarna överses sedan 1979 av särskild utredare. Utredaren skall göra en språklig och teknisk översyn samt undersöka om olika bestämmelser och regelsystem kan förenklas. Mot bakgrund av kraven på

rationaliseringar och minskad detaljreglering av kommunernas verksamhet kommer utredningen i sitt fortsatta arbete att ägna stor uppmärksamhet åt förenklingsaspekterna.

Vad som nu har redovisats bör sammantaget kunna leda till inte bara förenklingar utan även utgiftsbegränsningar.

Inom rättsväsendet ökas nu ansträngningarna för att förenkla de olika regelsystemen i syfte att åstadkomma en smidigare hantering och därmed minskade utgifter för verksamheten. Arbetet kommer att inriktas på att rationalisera verksamheten, främst för att möta den ökande arbetsbelast-

ning som brottsligheten beräknas medföra. Rena utgiftsminskningar bör också kunna göras.

Ett omfattande arbete med denna inriktning pågår f.n. Sålunda kommer

polisberedningen inom kort med et förslag till den omorganisation av polisväsendet som riksdagen beslutade år 1981. Också för åklagarväsen-

dets del planeras en omorganisation av verksamheten på alla nivåer. Vad gäller de allmänna domstolarna har rättegångsutredningen uppdrag som syftar till att göra processen inom domstolarna enklare och smidigare. En

sådan förändring bör på sikt kunna leda till icke obetydliga utgiftsminsk-

ningar för de allmänna domstolarna. Fastighetsdataprojektet frigör vidare

årligen vissa resurser inom tingsrättsorganisationen. Den pågående översynen av rättshjälpssystemet beräknas leda till ökad effektivitet och mins-

kade kostnader. En genomgång görs vidare av kriminalvården med sikte på att åstadkomma förenklingar i administrationen. främst genom en ändrad beslutsstruktur.

Totalförsvarets utveckling styrs av det år 1982 fattade försvarsbeslutet med den inriktning som meddelats i. 1983 års budgetproposition. Som en

följd av detta anpassas f.n. utbildningsorganisationen inom försvarsmauk-

ten Vill värnpliktsutbildningens volym under första hälften av 1980-talet. Efter hand minskar denna volym. Det finns därför anledning att kontinucr-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 68

ligt pröva förutsättningarna för fortsatta strukturförändringar av utbild-

ningsorganisationen.

Inom försvarssektorn pågår f. n. även annan verksamhet som på sikt kan

leda till ytterligare besparingar. Bl.a. inom regeringskansliet pågår ett arbete för att få fram beslutsunderlag inför nästa försvarsbeslut år 1987. Resultatet av detta kommer att ge underlag för beslut om ytterligare besparingar inom det militära försvaret.

1982 års försvarsbeslut innebar en ökad satsning på totalförsvarets civila

delar. Denna inriktning bör ligga fast. Det är dock nödvändigt att pröva utgifternas utvecklingstakt med hänsyn till förändrade ekonomiska förutsällningar. Sålunda är det f.n. möjligt att reducera kostnaderna för oljelagring. På motsvarande sätt bör utgifterna prövas i kommande budgetarbete inom andra program. Bl.a. kan en ökad samordning mellan civilförsvaret och samhället i övrigt ge sådana möjligheter.

På det jordbrukspolitiska området har regeringen tillsatt en särskild livsmedelspolitisk utredning med uppgift att bl. a. undersöka förutsättningarna för att dämpa prisutvecklingen på jordbruksprodukter och samtidigt se över formerna för det nuvarande prisregleringssystemet. I det samman-

hanget kommer också överproduktionen av vissa jordbruksprodukter att

analyseras och åtgärder till förändringar att framläggas. Den automatiska kostnadskompensation som i dag utgår till jordbrukarna i form av automatiskt verkande index skall också granskas. Kommittén skall undersöka

förutsättningarna för att finna andra former för priskompensation än de i dag gällande. Kommittén skall också framlägga förslag till sådana föränd-

ringar av prisregleringssystemet att jordbruket garanteras visst pris endast för den kvantitet livsmedel som behövs för konsumtion inom landet och för att uppfylla de olika åtaganden vi som nation gjort i det internationella samarbetet. Kommitténs arbete beräknas vara avslutat inom en tvåäårsperiod. Frågan om produktionsöverskotten liksom frågor av grundläggande betydelse för de överläggningar om priserna på jordbruksprodukter för tiden efter den I juli 1984 som skall äga rum våren 1984 skall behandlas med förtur.

I särskild ordning kommer frågan om omfattningen och finansieringen av

rådgivningsverksamheten på jordbrukets område att utredas. Detta gäller

också formerna för finansieringen av det nuvarande skördeskadeskyddet. Också i övrigt finns anledning att se över finansieringen av den service på skilda områden som staten lämnar inom jordbrukssektorn och skogssektorn. Avsikten är att detta arbete ska bedrivas på sädant sätt att det kan beaktas i budgetarbetet inför kommande budgetär.

En särskild verksamhet bedrivs inom regeringskansliet i syfte att påverka utgiftsutvecklingen inom invändrarpolitiken. En utgångspunkt i detta

sammanhang är att ytterligare minska väntetiderna i utlänningsärenden,

vilka i dag medför betydande kostnader för staten bl. a. i form av ersättning

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 69

för uppehälle för de sökande. Förslag om ändringar i vårt system för regleringen av invandringen till Sverige kommer inom kort att presenteras av invandrarpolitiska kommittén. Beredningen av dessa förslag sker samti-

digt med de tidigare aviserade överläggningarna med Svenska kommunför-

bundet i frågan om ändringar i det nuvarande systemet för statlig ersättning

till kommunerna för bistånd till flyktingar m. fl. och om en kommunalisering av flyktingomhändertagandet. Det nya systemet för regleringen av invandringen och för åtgärder för flyktingar m.fl. kan beräknas träda i kraft under budgetåret 1984/85. Sammanhängande med det nu nämnda

arbetet är den beredning av frågan om svenskundervisning för vuxna

invandrare som f.n. äger rum inom regeringskansliet. I beredningsarbetet

är en av utgångspunkterna att åstadkomma en bättre hushållning med

statens resurser för denna verksamhet.

Inom bostadsområdet ökar de totala subventionerna via bostads- och

räntebidragssystemen och skattebortfallet för småhusägare snabbt. De uppgick år 1981 till ca 25 miljarder kr. mot ca 8,1 miljarder kr. år 1975. På

sex år ökade sålunda subventionerna med ca 200 4t. I reala termer innebär det en ökning med ca 70 Z.

En fortsatt real ökning av subventionerna är varken samhällseckonomiskt godtagbar eller bostadspolitiskt önskvärd. BL a. av dessa skäl har tillkallats en kommitté för att göra en allmän översyn av bostadspolitiken. Kommittén skall arbeta snabbt och redovisa huvuddelen av sina överväganden senast under första halvåret 1984.

Jag har tidigare berört frågan om behovet att minska de statliga subventionerna till näringslivet. Som jag tidigare berörde bör den statliga kon-

kurslönegarantin ses över i begränsande syfte. Särskilt när ett konkursbo, i

borgenärernas intresse, fortsätter rörelsen med sikte på rekonstruktion eller försäljning bör det kunna krävas att borgenärerna tar ett ökat ansvar för de anställdas löner. Den möjlighet att överutnyttja konkurslönegarantin

som det nuvarande systemet medger bör också tas bort, exempelvis genom

att begränsa garantin till mera normala lönefordringar. Även på det rent administrativa planet bör vissa besparingar kunna göras. En effektivare

administration bör också kunna leda till en effektivare bevakning av statens rätt till återkrav av utbetalda garantimedel. Utredningsarbete pågår f.n. på detta område med inriktning mot att underlag för beslut skall kunna

föreligga till hösten.

Vidare planeras ett projekt som innebär en allmän översyn av den

statliga stödgivningen till krisföretag. Översynen har till syfte att identifie-

ra sådana stödinsatser som i realiteten innebär att statliga medel används för att fördröja sådana företagsnedläggningar som är ett led i en strukturell anpassning till förändrade marknads- eller konkurrensförhållanden i industrin.

Översynen kommer att i första hand riktas mot det s. k. icke permanenta stödet. som utgör den helt dominerande delen av de statsutgifter som totalt

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 70

sett faller inom industri- och regionalpolitikens område. För de tre senaste budgetåren har sålunda drygt 70 7£: av nettokostnaderna för industri- och regionalpolitiskt stöd utgjorts av sådant icke permanent stöd.

Ytterligare ett antal statliga projekt på skilda områden kan nämnas som syftar till att begränsa utgifternas ökningstakt.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet ser över hanteringen av de stat-

liga betalningarna och den statliga upphörden i postgirosystemet. Arbetet syftar till att minska kostnaderna för de statliga betalningarna och samtidigt skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att även på sikt kunna

upprätthålla en rikstäckande postservice och betalningsförmedling. En

väsentlig förutsättning för detta är att staten utnyttjar sitt eget betalningsförmedlande institut. Avsikten är att konkreta förslag om möjligt skall tas

upp i nästa års budgetproposition.

Vidare har påbörjats en översyn av den statliga regionala organisatio-

nen.

Den statliga länsförvaltningen kännetecknas av organisatorisk splittring, där stark sektorisering försvårar ett naturligt samband mellan planering och verkställighet. Risker uppstår att man i ett regionalt organ väljer lösningar utan tillräcklig hänsyn till effekterna på samhällsorganisationen som helhet. De många delreformerna när det gäller den statliga länsförvaltningens uppbyggnad har tillsammans medfört att länsförvaltningen uppvisar ett komplext mönster, där gränserna mellan olika myndigheters ansvar i vissa fall är oklara och leder till dubbelarbete.

Den organisatoriska splittringen :'har lett till att det sannolikt råder en

obalans i dimensioneringen av förvaltningsresurserna. Även på det administrativåa området finns problem som följer av den organisatoriska splittringen.

Länsstyrelsens uppgift att samordna statens intressen och insatser på regional nivå blir med dessa utgångspunkter viktig. Det finns en betydande vitalitet, stora kunskaper och resurser i den regionala statliga förvaltning-

en. En organisatorisk utveckling bör inriktas på att bättre ta vara på dessa

tillgångar. Ändringar i fyra avseenden bör därvid övervägas: organisatoris-

ka förändringar, överföring av arbets- och ansvarsuppgifter. förbättrad

samverkan och ombalansering av ekonomiska och personella resurser.

Ett konsekvent genomfört organisationsarbete när det gäller den regionala statliga organisationen kan sannolikt ge utrymme för betydande ut-

giftsneddragningar.

En översyn har inletts beträffande det statliga pensionsavtalet.

Bl. a. skall nu gällande bestämmelser om pension ses över. Därvid skall eftersträvas ett nytt och väsentligt förenklat pensionssystem. En utgångs-

punkt för översynsarbetet är att det nya systemet bör ge utrymme för en flexibel pensionsålder. Systemet bör på väsentliga punkter få ökad sam-

stämmighet mellan tjänstepensionssystemen framför allt på den offentliga

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 71

sektorn samt att försöka närma tjänstepensionssystemen till grundprinci-

perna för ATP-systemet. Det skall också skapa förutsättningar för en

förenklad personaladministration och därmed följande kostnadsbesparing-

ar.

Härutöver vill jag också särskilt omnämna ett översynsprojekt som spänner över ett stort område. Det gäller översynen av statlig normgivning. Statens normgivning kan delas upp efter mottagare. De viktigaste samhällssektorerna för sådan normgivning är kommunsektorn, byggsektorn och näringslivet. Olika åtgärder har vidtagits för att åstadkormma

resultat i frågan om de normer som riktas mot kommunerna. Arbetet med här aktuella frågor kommer att intensifieras genom den nyligen tillsatta

stat-kommunberedningens försorg.

Inom byggsektorn förekommer en omfattande normgivning från statliga

myndigheters sida. De olika normsystem som ansluter till dessa lagar kommer att ses över inom ramen för bl.a. den pågående översynen av

plan- och bygglagstiftningen och den planerade översynen av civilförsvarslagstiftningen i syfte att begränsa kostnaderna.

För att samlat kunna se över den statliga normgivningen är det viktigt att vid sidan av det arbete som bedrivs vad gäller normgivningen på kommun-

sektorn och bebyggelseområdet också initiativ tas på näringslivsområdet. Tillsammans med näringslivets organisationer och de fackliga organisationerna kommer regeringen att kartlägga i vilken utsträckning olika typer av

normer kan anses vara kostnadsdrivande.

På ett antal områden pågår överväganden att föra ut statlig långivning

från statshudgeten till kreditmarknaden.

Ett exempel härpå är möjligheten att till kreditmarknaden föra vissa delar av det svenska biståndet till u-länderna. Den pågående utredningen av u-landskrediterna väntas anvisa möjligheter därtill. Kreditbeloppen skall kunna ingå i biståndsramen. -

Vidare ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet över vissa frågor som rör finansieringen av televerkets investeringar och formerna för statsmakternas styrning av televerket. Avsikten är att undersöka förutsättningarna för att skapa finansieringsmöjligheter för televerket som garanterar att utbyggnaden av telenätet kan ske på ett optimalt sätt utan att belasta statsbudgeten eller leda till höjda teletaxor. Vissa förstärkningar av stats-

budgeten bör också kunna uppnås i detta sammanhang. Samtidigt är det angeläget att åstadkomma bättre möjligheter än f.n. för statsmakterna att

fortlöpande påverka televerksamhetens utveckling.

Utöver ansträngningarna att motverka statsutgifternas tillväxt är det viktigt att åtgärder vidtas som ökar stutens inkomster genom att effektivisera skatteadministrationen och de skatteadministrativa reglerna. Den allt-

mer utbredda skatteflykten och den kvalificerade ekonomiska brottslighe-

ten har medfört att det blivit allt angelägnare att föra över resurser till

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan > 72

svårkontrollerade och komplicerade deklarationer. Den under året tillsatta skatteförenklingskommittén har bl. a. I uppgift att föreslå en förenkling av taxeringsförfarandet. En första huvuduppgift för kommittén är att försöka finna ett förenklat system för löntagarbeskattningen. Ett sådant förslag skall lämnas före 1983 års utgång. Det är mycket angeläget att arbetet med att föra över tyngdpunkten till kvalificerade och svårkontrollerade deklarationer drivs vidare. I avvaktan på förslag av skatteförenklingskommittén

måste de i dag befintliga rutinerna för förenklad granskning tillämpas i ökad utsträckning. Även uppbördsförfarandet har reformerats under senare år. Nya regler och rutiner för skatteuppbörden började tillämpas under våren 1980.

Det nuvarande debiterings- och uppbördssystemet för socialavgifter ses över av socialavgiftsutredningen. Utredningen har i uppdrag att undersöka möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivarens preliminära social-

avgifter till de lönesummor som redovisas I samband med källskatteredovisningen eller på annat sätt till de löpande löneutbetalningarna. Genom en anknytning till källskatteredovisningen erhålls en snabbare inbetalning av rätt avgiftsbelopp.

Utredningen kommer att till sommaren 1983 presentera ett betänkande med förslag hur denna samordning kan göras. I samband med detta kommer utredningen att överväga en övergång till månatlig uppbörd av socialavgifter. .

Härutöver kan nämnas att gencraltullstyrelsen tidigare föreslagit att en sanktionsavgift skall kunna tas ut i administrativ ordning vidt. ex. överträdelser av importregleringar, vissa påtagliga fall av ekonomiskt undanhållande, o.d. Ett sådant förslag bör kunna föreläggas riksdagen under hösten.

Den stora mängden översyner av organisation, regelverk, finansieringssystem och transfereringssystem skall främst uppfylla kravet att minska

belastningen på den statliga finansieringen. Härtill kommer att översy-

nerna allmänt sett bör kunna leda till en effektivare och mer serviceinrik-

tad statlig förvaltning.

Reformer genom omprioriteringar

En tredje central punkt i budgetpolitiken gäller frågan om utrymme för särskilt angelägna reformer. Med samhällsutvecklingen förändras människors behov och önskemål. Verksamheter som tidigare var centrala för

välfärden blir successivt mindre betydelsefulla. Samtidigt ökar behoven på

andra områden. För att på bästa sätt utnyttja de knappa resurser som står till buds är det därför särskilt angeläget att omprioriteringar från mindre väsentliga till mer angelägna områden sker. Utrymmet för de reformer som

bedöms vara särskilt angelägna måste med andra ord skapas genom om-

prioriteringar i form av neddragning av annan verksamhet.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 73

Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1984/85

Jag har i det föregående redogjort för de delvis omfattande och genomgripande åtgärder som bör ligga till grund för budgetpolitiken fr.o.m.

budgetåret 1984/85. Många av de åtgärder jag beskrivit har en genomförandeperiod som sträcker sig ett antal budgetår framöver. Därutöver vill jag redovisa de särskilda budgetpolitiska riktlinjer i övrigt som bör gälla för budgetåret 1984/85. En allmän utgångspunkt även för budgetåret 1984/85 blir att några medel

för nya tjänster ej kan påräknas. Behovet av personalförstärkningar liksom andra former av resursförstärkningar får tillgodoses genom omprioritering-

ar. Endast i undantagsfall torde ökade insatser bli aktuella.

Detta kommer också till uttryck i de årliga anvisningar till myndigheterna som regeringen beslutat om. I dessa förutsätts myndigheterna fortlöpande göra sådana rationaliseringar och omprioriteringar att verksamheten under ett budgetår kan bedrivas med i huvudsak oförändrad ambitions-

nivå, men med 2 Zz lägre reala resurser än under närmast föregående

budgetår. Som huvudförslag i anslagsframställningarna skall därför myndigheterna redovisa verksamheten vid en anslagsnivå, som utgör pris- och löneomräknat anslag (eller omslutning) för budgetåret 1983/84 minskat

med minst 2 2. Försök att skapa bra planeringsförutsättningar för myndig-

heterna följs upp i anvisningarna genom att möjligheterna att fördela produktivitetsökningarna över en längre period kvarstår och byggs ut. För att ytterligare underlätta myndigheternas omställningsarbete införs sålunda en möjlighet att i vissa fall medge en tillfällig real ökning av vissa utgifter budgetåret 1984/85. Det kan exempelvis gälla konsult- och datainsatser eller särskilda utredningsinsatser av engångskaraktär för att få en acceptabel produktivitetsutveckling. Även smärre utrustningsanskaffningar m. m. kan vara av denna karaktär.

Behovet att se verksamheten i ett långsiktigt perspektiv har särskilt lyfts fram i den reviderade budgethandbok som fr.o.m. den 1 februari 1983 gäller som anvisning för bl.a. utformningen av myndigheternas anslagsframställningar. Av dessa anvisningar framgår att myndigheternas anslagskrav för ett visst budgetår skall bygga på en långtidsbedömning som

behandlar resursanspråk, resursutrymme och åtgärdsförslag på fem års

sikt. Med detta synsätt utgör långtidsbedömningen basen för budgetförsla-

get. Ett viktigt inslag i arbetet med att rationalisera och effektivisera den

statliga förvaltningen är att öka flexibiliteten för hur myndigheterna kan använda sina tilldelade resurser. Ett område som myndigheterna hittills

haft liten möjlighet att påverka är lokalkostnaderna.

För att rationaliserings- och besparingsmöjligheterna när det gäller lokaler bättre skall kunna tillvaratas erfordras att myndigheterna ges ett ökat ansvar för sina lokalkostnader. Lokalkostnaderna bör sålunda i ökad om-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 74

fattning reellt inkluderas i budgetprövningen för att på sikt öka utbytbarheten mellan lokalkostnader och andra förvaltningskostnader. En utgångs-

punkt är därvidlag att myndigheterna ges incitament till att medverka till att ta fram förslag till lokalbesparingar genom att de i den mån realistiska förslag framkommer får tillgodogöra sig besparingar.

Vad gäller prisomräkningen för myndighetsanslag och liknande anslag inför budgetåret: 1984/85 kan myndigheterna inte påräkna kompensation för prisökningar hänförliga till devalveringen med mindre än att regeringen efter särskild prövning medger detta.

Även fortsättningsvis kommer endast en begränsad kompensation att

kunna medges vid omräkningen av bidragsanslag. I övrigt vad gäller bidragsanslagen skall översynen av reglerna för utbetalning av statliga bidrag slutföras under hösten 1983. Arbetet, som inleddes budgetåret 1982/ 83, syftar till att bidragen i princip skall betalas förskottsvis fyra gånger per

år. I vissa fall, t.ex. när det gäller frågan om större bidrag, tillämpas striktare regler.

Det arbete som tidigare inletts vad gäller arbetet med att förbättra den statliga kassahållningen fortsätter enligt de principer jag redovisade i ka-

pitlet Särskilda frågor i 1983 års finansplan.

Även när det gäller den statliga garantigivningen liksom den statliga utlåningsverksamheten är det viktigt att det påbörjade arbetet fortsätter med att i budgetprocessen kritiskt granska såväl existerande former som

förslag till nya åtaganden. För att få ett bättre underlag i budgetprocessen vad gäller hanteringen av bidrag och lån i olika situationer har regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket att i en förstudie kartlägga existerande praxis på området samt att lämna förslag till riktlinjer för framtida hante-

ring.

När det gäller taxor och avgifter för statliga tjänster vill jag särskilt framhålla vikten av att myndigheterna i enlighet med vad som krävs i den reviderade budgethandboken, aktivt medverkar till inkomstförstärkningar via taxor och avgifter. Jag återkommer mera utförligt till frågan i kapitlet

Särskilda frågor.

De insatser som görs I syfte att bryta utgiftsautomatiken i statsbudgeten

är en del av den samlade översynsverksamhet som bedrivs på olika nivåer inom statsförvaltningen. Vid sidan av de redovisade mera genomgripande

projekten är det enligt min mening viktigt att framhålla att även olika

utredningsresurser i sin normala verksamhet inriktas på att genomlysa

vilka effekter som uppkommer och vilka konkreta handlingsalternativ som följer av olika förslag. Ett översynsarbete som drivs med klar politisk viljeinriktning kan ge ett värdefullt bidrag till det underlag som kommer att erfordras för framtida ställningstaganden. Detta medför bl.a. krav på att de utredningar som arbetar inom kommittéväsendet måste arbeta med samma inriktning vad gäller effektivisering av den statliga förvaltningen i

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 75

övrigt. Jag avser inom kort föreslå regeringen att särskilda direktiv lämnas till kommittéer och utredare där dessa uppmanas att beakta de riktlinjer jag tidigare redogjort för.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 76

8 Kommunsektorn

I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 anförde jag att jag avsåg att återkomma i kompletteringspropositionen med en mer samlad bedömning av de reala och finansiella förutsättningarna för den offentliga sektorn åren framöver när aktuella kalkyler över samhällsekonomin i sin helhet skulle föreligga. Jag har i det föregående kommenterat de samhällsekonomiska kalkylerna för de närmaste åren som även belyser perspektiven för den kommunala sektorn liksom kommunsektorns utveckling sett utifrån långtidsbudgetens antaganden. Jag har därvid uttalat min oro inför de försämringar i kommunsektorns ekonomi som uppstår till följd av en snabb kostnadsutveckling och en låg tillväxt i produktionen.

Som jag tidigare framhållit måste kostnadsökningarna i ekonomin nedbringas avsevärt för att devalveringens positiva effekter på näringslivets konkurrenskraft skall kunna behållas och förstärkas. Det är en avgörande förutsättning för att nå ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt för att tillgodose angelägna sociala behov genom utbyggd service inom den kommunala sektorn.

I nämnda proposition redovisades resultatet av de kalkyler som den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) hade utfört rörande utvecklingen av det finansiella sparandet i kommuner och landstingskommuner. Dessa kalkyler visade på en kraftig försämring i den finansiella situationen för åren 1984 och 1985. Av kalkylerna framgick också att landstingskommunerna har den generellt sett bättre situationen samt att det råder stora skillnader mellan enskilda kommuner resp. landstingskommuner. I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 föreslog regeringen att den indragning av skatteunderlag från fysiska personer som sker år 1983 skall upphöra fr. o. m. år 1984 av principiella skäl. Förslaget betyder en förbättring av det finansiella läget detta år med närmare 1 miljard kr. Dessutom begärde regeringen ett bemyndigande att utge ett särskilt stöd till kommuner och landstingskommuner år 1984 för att motverka kraftiga skattehöjningar i de sämst ställda kommunerna och landstingskommunerna. Jag återkommer strax till hur stor omfattning detta stöd bör få.

När nämnda proposition beslutades av regeringen återstod flera viktiga

frågor som rör de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun att

lösa. Nu har överenskommelser träffats om vissa bidrag och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelserna innebär en jämförelsevis begränsad uppräkning mellan åren 1983 och 1984. I överenskommelsen ingår att särskilda medel om 200 milj. kr. avsätts för omstrukturering av den psykiatriska vården. I fråga om kommunerna återstår att inför år 1984

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 7

arbeta fram nya statsbidragskonstruktioner för social hemhjälp och barnomsorg, som leder till en dämpning i de automatiska utgiftsökningarna och underlättar ett bättre utnyttjande av de tillgängliga resurserna i kommunerna. .

Avgörande för den ekonomiska utvecklingen i kommunerna och landstingskommunerna under åren 1984 och 1985 är kostnadsutvecklingen dessa år. Betydelsen härav framgår av att en procents lägre kostnader i princip motsvarar en procent i ökad konsumtion och sysselsättning. Skatteunderlagets utveckling är redan bestämd från åren 1982 och 1983. Det antiinflationsprogram jag har redogjort för i det föregående kommer vid en dämpning av kostnadsökningarna i samhällsekonomin till 4 96 under loppet av år 1984 att på ett grundläggande sätt förändra den finansiella bilden för kommuner och landstingskommuner i förhållande till den bild som framkom vid KEA:s antaganden. Den påtagliga förbättring i finansiellt sparande som därvid uppkommer skall också ses i ljuset av att inkomstskattereformen för år 1984 inte kommer att finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgifterna. Härigenom skapas ett inte obetydligt utrymme som kan användas för att dels stärka den finansiella ställningen, dels tillgodose angelägna behov på de prioriterade områdena med ökat antal sysselsättningstillfällen som följd. Till bilden hör också att de finansiella överskotten i 1982 års bokslut, vilka skall tas upp i 1984 års budgetar, nu allmänt sett synes bli större än vad som tidigare kunde förutses.

Sammantaget ger redovisade uppgifter, baserade på en lägre kostnadsutveckling, enligt min mening en betydligt mer positiv bild av de kommunala finanserna för år 1984 än vad som tidigare uppgifter visat. Den finansiella försvagning för år 1984 som tidigare kalkyler pekat mot skulle nu reduceras högst väsentligt. Detta underlättar för kommuner och landstingskommuner att genomföra planerad utveckling av verksamheter på de prioriterade områdena och därigenom bidra till en ökad sysselsättning. De tidigare bedömningarna för sysselsättningsutvecklingen inom kommunscktorn under år 1984 bör därför nu kunna revideras uppåt.

Jag vill också erinra om vad jag i det föregående redovisat om att införa ett stöd för kommuner och landstingskommuner för att underlätta för dessa att till andra halvåret 1983 tidigarelägga rekrytering till fast anställning. Bidraget uppgår till 300 milj. kr. Detta stöd bör enligt min mening i första hand användas för angelägna åtgärder inom de socialpolitiskt prioriterade områdena.

Regeringen har i propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 föreslagit ett särskilt riktat stöd i syfte att hålla tillbaka höjningar av kommunalskatten. Stödet skulle utgå till kommuner och landstingskommuner som befinner sig i ett finansiellt utsatt läge. Principerna för stödets fördelning fastlades i propositionen. Emellertid var vissa frågor av betydelse för avvägning av stödets storlek fortfarande under beredning vid propositionens avlämnande till riksdagen. Det är nu möjligt att ta upp frågan om omfattningen av nämnda stöd.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 78

En betydligt lägre kostnadsutveckling än den KEA antagit innebär, som jag har nämnt, en påtaglig förbättring av den finansiella sparandesitua-

tionen i kommunsektorn under år 1984. Detta har betydelse vid bedömning

av omfattningen av det särskilda stödet. Medelsramen för stödet bör enligt min mening uppgå till 300 milj. kr. och fördelas med en delram om 200 milj. kr. för kommuner och en delram om 100 milj. kr. för landstingskommuner.

Vid bedömningen av fördelningen av ramen har jag beaktat att det finan-

siella läget i landstingskommunerna generellt sett är förhållandevis bättre än i kommunerna. Ett stöd av denna storlek, fördelat efter de principer jag redogjorde för i den tidigare nämnda propositionen, bör tillsammans med den lägre kostnadsutvecklingen vara till fyllest för att år 1984 hålla tillbaka mer omfattande kommunalskattehöjningar och medverka till att underlätta situationen för de finansiellt mest utsatta kommunerna.

Bestämmelser som fastställts av statsmakterna och statliga myndigheter driver i många fall i onödan upp de kommunala kostnaderna. Det blir därför naturligt att överväga olika åtgärder för att begränsa den statliga

normgivningen. Detta arbete måste omfatta såväl generella som mer konkreta åtgärder. En av huvuduppgifterna för den nya stat- och kommunberedningen blir

att aktivera översynsarbetet vad gäller de statliga myndigheternas normgivningsverksamhet. Syftet med översynsarbetet är främst att begränsa den statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet och föreslå ändringar i det statliga regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och

kostnadsreduceringar liksom förbättrad service i den kommunala verk-

samheten. De statliga myndigheternas roll behöver därvid analyseras. En annan uppgift för beredningen gäller formerna för förbättrad samordning av statliga beslut och åtgärder som påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen. En sådan analys får utvisa om skärpta krav bör ställas på de statliga myndigheterna när det gäller beräkningar av nya föreskrifters ekonomiska och administrativa konsekvenser.

Ett översynsarbete av detta slag bör inriktas på att belysa effekterna av att genom ändringar i lagstiftningen utöka kommunernas möjligheter att ta ut avgifter, att begränsa de obligatoriska kommunala planeringsformerna inom olika sektorer, att genom förenklingar i bidragsbestämmelserna avse-

ende specialdestinerade statsbidrag begränsa det administrativa arbetet

samt att genom ändringar i speciallagstiftningen få till stånd en friare kommunal organisation.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 79

Särskilda frågor

LJ

I Kortare kredittider för vissa punktskatter m. m.

Allmänna utgångspunkter

I finansplanen underströk jag betydelsen av att följa upp och anpassa

uppbördsrutiner m.m. till de förändrade förhållanden som följer av den starkt växande omslutningen på statens budget och det höga ränteläget. :

Syftet med förändringar på detta område, s.k. kassahållningsåtgärder, är

dels att ta bort omotiverade likviditets- och ränteförmåner för bl.a. dem som skall göra inbetalningar till staten i form av skatter m. m., dels att stärka statens finanser. Under det senaste året har en rad kassahållningsåtgärder vidtagits på det uppbördstekniska området avseende såväl direkta som indirekta skatter.

En mer systematisk genomgång av betalningsrutinerna för de indirekta skatterna i syfte att uppnå effektiviseringar inleddes under våren 1982:

Beslut fattades då om att förkorta kredittiderna för inbetalning av skatt på bensin, olja och fasta bränslen. Vidare beslutades att undanta råolja från

mervärdeskatt på det sätt som redan gäller för bensin och eldningsolja. I samband därmed tillkallade den dåvarande regeringen skattekreditutredningen för att se över den kredit som statsverket ger de skattskyldiga vid

skatteuppbörd. Uppdraget omfattar i första hand 'de indirekta skatterna. Under våren 1982 aktualiserades även förslag till åtgärder av detta slag i motioner till riksdagen. Skattekreditutredningen har i ett betänkande (DsB 1982:12) föreslagit

förkortad kredittid vid uppbörd av mervärde-, tobaks- och dryckesskatt. I budgetförslaget för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100) beaktade jag i avvaktan på proposition i ämnet schablonmässigt den statsfinansiella eftekten av dessa förkortade kredittider under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Betänkandet har remissbehandlats. Jag avser nu att närmare redovisa mina överväganden och förslag i dessa frågor.

Skatterna på varor och tjänster svarar enligt beräkningen i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100) för drygt 84 miljarder kr., eller drygt 4096 av statsbudgetens inkomster. Mot denna bakgrund är det naturligt att en effektivisering av betalningsrutinerna måste

inkludera de indirekta skatterna.

Skatter på omsättning av varor och tjänster kan av olika skäl inte betalas in till statskassan i samband med varje skattepliktig transaktion eller varje dag. För nästan alla indirekta skatter har därför fastställts tidsperioder för

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 80

vilka de skattskyldiga skall redovisa skatten i en deklaration. En sådan

tidsperiod kallas redovisningsperiod. Efter redovisningsperiodens slut har den skattskyldige en viss tid att ordna redovisning, räkna ut skatten,

upprätta deklaration och slutligen betala skatten. En sådan tidsperiod kallas betalningsperiod.

Oftast är det leveransen av en skattepliktig vara eller tillhandahållandet av en skattepliktig tjänst som i princip ger upphov till skyldighet att redovisa skatt. Eftersom skatt redovisas för bestämda perioder och med en

betalningsfrist därefter kan man säga att statsverket beviljar de skattskyldiga kredit med betalning av skatten. Kredittiden brukar schablonmässigt

anges till halva redovisningsperioden plus hela betalningsperioden. Nu tillämpade redovisnings- och betalningsperioder varierar från skatt till

skatt och kan också variera för en och samma skatt beroende på t. ex.

storleken på den skattepliktiga omsättningen.

Punktskatteutredningen föreslär i sitt slutbetänkande (SOU 1981:83—

84) enhetligare regler för skatteredovisningen. Enligt utredningen bör re-

dovisningsperioderna bli antingen en eller två månader. Betalningsperioden föreslås bli gemensam för samtliga punktskatter och uppgå till 35

dagar. Schablonmässigt innebär punktskatteutredningens förslag skatte-

krediter om antingen 50 eller 65 dagar beroende på om redovisningsperioden är en eller två månader. Jag delar punktskatteutredningens uppfattning att en större enhetlighet bör eftersträvas. Nuvarande statsfinansiella situation motiverar dock enligt min mening att skattekredittiden görs kortare än i utredningens förslag. Jag återkommer strax härtill.

En viss skattekredit är. som jag nämnde inledningsvis, nödvändig bl. a. av hanteringsmässiga skäl. De skattskyldiga har ett visst arbete med skat-

teredovisningen. De likviditetsfördelar som de skattsskyldiga uppnår ge-

nom skattekrediterna här i vissa sammanhang ansetts utgöra en kompensation för arbetet med uppbörden. En exakt beräkning av de skattskyldigas kostnader för medverkan i skatteuppbörden och en anpassning av skatte-

krediterna härtill ter sig dock inte meningsfull. Värdet på skattekrediten

förändras över tiden med hänsyn till bl. a. förändringar 1 skattesatser och i räntenivån. Kostnaderna torde också variera mellan olika typer av företag. Jag delar därför skattekreditutredningens uppfattning att man vid en för-

kortning av skattekrediterna i första hand bör vägledas av praktiska hänsyn. Som jag tidigare har nämnt kommer arbetet med att se över krediter och

andra kostnader i samband med den statliga kassahållningen på skatteområdet att fortsätta. Skattekreditutredningen lämnar i sitt betänkande förslag till inriktning av utredningens fortsatta arbete. Förslaget innebär att

utredningen bl. a. ser över kredittiderna för de punktskatter som ännu inte

granskats.

Jag övergår nu från kredittiderna för indirekt skatt till att i korthet

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 81

redogöra för det aktuella beredningsläget vad avser frågan om vissa andra uppbörds- och inbetalningsrutiner till statsverket. Därefter återkommer jag till mina överväganden i fråga om den indirekta beskattningen i anledning av skattekreditutredningens betänkande.

I fråga om uppbörden av direkta skatter och arbetsgivaravgifter undersöker socialavgiftsutredningen möjligheterna att samordna de båda syste-

men. En förutsättning för en sådan samordning har bl. a. bedömts vara att

källskatter och arbetsgivaravgifter redovisas och betalas in för samma perioder. Enligt gällande regler är redovisningsperioden två månader för inkomstskatten med inbetalning 18 dagar i efterskott. Även arbetsgivaravgifterna uppbärs varannan månad, men på basis av ett preliminärt uppräknat underlag och med inbetalning delvis i förskott. Inriktningen bör vara att vid samordningen åstadkomma en månatlig redovisning. Regeringen har nyligen givit riksskatteverket i uppdrag att belysa konsekvenserna vad avser de tekniska och administrativa rutinerna av en sådan samordnad och

månatlig redovisning. Frågan om vilka betalningsperioder som bör tillämpas bör också övervägas. Jag vill i sammanhanget också nämna att möjligheterna till en effektivisering av betalningsflödena från olika statliga postgirokonton till statsver-

kets checkräkning f. n. bereds. inom regeringskansliet.

I fråga om förkortad kredittid vid uppbörd av mervärdesskatt är jag inte

beredd att nu lägga fram ett förslag baserat på skattekreditutredningens betänkande. Remissinstansernas invändningar mot förslaget riktas främst mot de mycket betydande administrativa konsekvenserna av en med tio dagar förkortad betalningsperiod. Frågan om förkortad kredittid för mervärdeskatt bör därför enligt min mening beredas vidare innan slutlig ställning kan tas till en sådan åtgärd. Skattekreditutredningen pekar i sitt betänkande på andra metoder att uppnå samma långsiktiga statsfinansiella

effekter som vid en direkt förkortning av skattekredittiden. Exempel på en sådan metod är räntebeläggning av utestående skattebelopp.

Jag vill i sammanhanget aktualisera en annan fråga som har samband med de krediter som ges vid uppbörd av mervärdeskatt, nämligen vad mervärdeskatteutredningen enligt vad jag nu har erfarit inom kort kommer att föreslå. Det gäller frågan om att definitivt avskaffa kontantmetoden och

generellt gå över till faktureringsmetoden vid redovisning av mervärdeskatt och att upphäva de speciella reglerna för avbetalningshandeln. Sistnämnda regler innebär att skatten på sådana försäljningar redovisas först i takt med att betalning inflyter till säljaren. Min avsikt är att redan under hösten 1983 återkomma till regeringen i dessa frågor. Jag räknar med att

effekterna på statsbudgeten av dessa nya åtgärder väl kommer att balanse-

ra det avbräck som uppstår genom att förslaget till förkortad kredittid på mervärdeskatt inte kan genomföras i sin nuvarande form.

Innan jag övergår till frågan om skattekrediterna för tobaks- och

dryckesskatt vill jag avslutningsvis ta upp frågan om prioritering av kom-

6 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan - 82

mande förslag till effektiviseringar av uppbördssystemet. Som framgått av

vad jag tidigare har sagt är en rad förslag aktuella inom området. Med

hänsyn till dels den likviditetsbelastning m. m. som uppstår för de skatt-

skyldiga, dels de administrativa effekter som i allmänhet uppstår åtminstone övergångsvis såväl för de skattskyldiga som i skatteadministrationen,

bör en tidsmässig prioritering göras vid genomförandet av förslagen. Det är därvid viktigt att väga in att vissa förslag även kan ha betydelsefulla

bieffekter i form av en effektiviserad skatteadministration och skattekontroll. En åtgärd som därvid bör ges hög prioritet är enligt min mening en

samordnad och månatlig uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter.

Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till förkortad skattekredit för tobaksskatt och dryckesskatt. Förslagen överensstämmer i allt väsentligt med dem som förordats av skattekreditutredningen.

Gällande bestämmelser för tobaks- och dryckesskatt

Skatt på tobaksvaror utgår enligt lagen (1961: 394) om tobaksskatt (om-

tryckt 1975: 141, ändrad senast 1983:23). Riksskatteverket (RSV) är be-

skattningsmyndighet i fråga om tobaksvaror som för försäljning tillverkas

inom landet eller som importeras av en registrerad importör. Vid övrig

införsel tas skatten ut av tullverket. Tillverkare och registrerade importörer är skyldiga att för varje redovisningsperiod, som är kalendermånad,

avlämna en deklaration till riksskatteverket. Deklarationerna skall insän-

das inom en månad efter varje redovisningsperiods utgång. Gällande redovisnings- och betalningstider innebär således en genomsnittlig kredittid på

(15 + 30=) 45 dagar.

Skatt på drycker utgår enligt lagen (1977: 306) om dryckesskatt (ändrad senast 1982: 282). RSV är beskattningsmyndighet för drycker som tillverkas inom landet eller som importeras av en registrerad importör. Vid övrig införsel tas skatten ut av tullverket.

Skattskyldig för spritdrycker och vin är endast AB Vin- & Spritcentralen. Skattskyldigheten inträder då Vin- & Spritcentralen får betalning för

sålda drycker från Systembolaget AB.

Skattskyldig för malt- och läskedrycker är den som inom landet tillver-

kar skattepliktiga drycker och registrerade importörer av sådana drycker.

Skattskyldigheten inträder vid leverans. I likhet med vad som gäller för tobaksskatten är redovisningsperioden en .

kalendermånad. Deklaration skall dock ges in till RSV senast den femte dagen i andra månaden efter utgången av den månad deklarationen avser. Betalningstiden är således 35 dagar. För malt- och läskedrycker är den genomsnittliga kredittiden på (15 + 35 =) 50 dagar. Med beaktande av de

betalningsvillkor — bl. a. betalningsfri leveransmånad — som gäller mellan

Vin- & Spritcentralen och Systembolaget uppgår den genomsnittliga kredittiden för spritdrycker och vin till 80 dagar.

Prop, 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 83

Förslag till förkortade skattekredittider för tobaks- och dryckesskatt

Skattekreditutredningen har för att förkorta kredittiden övervägt en

förkortning av såväl redovisnings- som betalningsperioden. För nu ak-

tuella skatter, dvs. tobaks- och dryckesskatt, är redovisningsperioden en kalendermånad. Utredningen har bedömt det möjligt att förkorta redovis-

ningsperioden till t.ex. 14 dagar, men avstått från ett sådant förslag med

hänvisning till administrativa skäl. Den åtgärd som i fortsättningen disku-

teras är därför endast en förkortad betalningsperiod.

Tobaksskatt redovisas av 16 registrerade redovisningsskyldiga. Drygt

99 9 av skatten inflyter från Svenska Tobaks AB. Utredningen har funnit att en kraftig förkortning av betalningsperioden skulle leda till svårigheter

att få fram en fullständig deklaration. Utredningen anser det dock vara

möjligt att förkorta betalningsperioden med fem dagar. Detta bör, menar utredningen. inte leda till några svårigheter för varken RSV eller de skatt-

skyldiga.

Dryckesskatt på spritdrycker och vin redovisas som nämnts tidigare

endast av Vin- & Spritcentralen. Utredningen föreslår, i likhet med vad punktskatteutredningen tidigare föreslagit, att Vin- & Spritcentralens skattskyldighet skall inträda som för övriga punktskatter och mervärde-

skatten redan vid leveransen och inte som nu när betalningen erhålls från

Systembolaget. Denna ändring innebär en förkortning av kredittiden med

30 dagar. Utredningen har också funnit det möjligt att — med obetydliga

administrativa konsekvenser för både Vin- & Spritcentralen och RSV — förkorta betalningsperioden med- ytterligare tio dagar, dvs. från 35 till 25 dagar. Sammantaget innebär detta en förkortning av den genomsnittliga

skattekrediten från 80 till 40 dagar. Dryckesskatt på malt- resp. läskedrycker betalas av 12 resp. 42 hos RSV

registrerade skattskyldiga. Dominerande är AB Pripps Bryggerier, som svarar för ca 65926 av marknaden. De skattskyldiga måste redan i dag lämna en specifikation till RSV 25 dagar efter varje redovisningsperiods utgång som utgör underlag för deklarationen. En ändring som innebär att också inbetalningen skall ske i anslutning till inlämnandet av specifika-' tionen bedöms av utredningen inte innebära några administrativa problem. Mot bakgrund härav föreslår utredningen att betalningsperioden förkortas

från 35 till 25 dagar.

För att ge de skattskyldiga tid att anpassa de administrativa rutinerna

och för att vidta nödvändiga finansiclla åtgärder föreslår skattekreditutred-

ningen att förändringarna träder i kraft först den 1 januari 1984.

Remissinstanserna har i allmänhet endast behandlat skattekreditutred-

ningens förslag såvitt avser mervärdeskatten. Av dem som behandlat

utredningens övriga förslag har Svenska Tobaks AB, Vin- & Spritcentralen AB och Systembolaget AB funnit det möjligt att klara av en förkortad betalningsperiod och har inga invändningar mot förslagen. Svénska bryggareföreningen håller med utredningen att det är administrativt möjligt att

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 84

förkorta betalningstiden med tio dagar. En förkortning skulle dock innebära att en avsevärd del av redovisningsperiodens fakturabelopp ännu inte

betalats till den skattskyldige och att denne därför skulle få förskottera skatten. De flesta av landets bryggeriföretag skulle, menar föreningen,

försättas i en allvarlig likviditetskris den 25:e i varje månad om förslaget genomfördes. Föreningen har därför avstyrkt förslaget. RSV har påpekat att en positiv s.k. engångseffekt också uppkommer för

tobaksskatten under det budgetår som förslaget genomförs. Fullmäktige i

Sveriges riksbunk har framhållit att frågan om ett preliminärt debiteringssystem bör prövas mer ingående. För egen del anser jag att skattekreditutredningens förslag till ändrad

kredittid för dryckes- och tobaksskatt är väl avvägt. Det är helt klart att de

skattskyldiga behöver en viss tid efter redovisningsperiodens utgång för att över huvud taget kunna göra en riktig deklaration. Även skatteadministra-

tionens arbete minskar om denna tid är rimligt avvägd. Jag delar också

utredningens bedömning att det skulle leda till administrativa nackdelar

om redovisningsperioderna blev kortare än en kalendermånad. En betal-

ningsperiod på 25 dagar får anses vara en lämplig och väl avvägd period. För indirekta skatter bör den generella inriktningen enligt min mening

vara att redovisningsperioden uppgår till en månad och att det finns en betalningsfrist om 25 dagar, vilket innebär en genomsnittlig skattekredit om 40 dagar. Avvikelser från denna huvudprincip bör ske endast om särskilda skäl föreligger. Denna princip bör också vara vägledande för skattekreditutredningens fortsatta arbete då det gäller övriga punktskatter,

såvida det inte finns särskilda skäl som motiverar andra perioder.

Några invändningar har inte framförts när det gäller en ändring av skattskyldighetens inträde för Vin- & Spritcentralen. Tvärtom har framhållits att enhetliga regler är att föredra. Skattskyldigheten bör således grun-

das på leverans och inte på betalningsströmmarna även i fråga om dryckesskatt på spritdrycker och vin. Skattekreditutredningen har också föreslagit

att bestämmelserna ändras, så att däri anges att deklarationen skall ha

kommit in till RSV senast den 25:e i månaden efter redovisningsperiodens slut och inte som nu skall insändas inom viss tid. De nyare punktskatter som införts under scnarc år — t. ex. reseskatten, kassettskatten, skatten på

videobandspelare och vattenkraftsskatten — innehåller alla bestämmelser om att deklarationen och därmed betalningen skall vara inkommen till

RSV en viss dag. Som också framhållits av punktskatteutredningen möjliggör en sådan bestämmelse cen enkel kontroll av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts i rätt tid. Detta system bör därför nu införas på dryckes-

och tobaksskatten och framgent på hela punktskatteområdet. Lagen om tobaksskatt ger RSV möjlighet att medge annan tid för deklarationens avgivande. Denna möjlighet saknar i dag praktisk betydelse och bör därför avvecklas i samband med nu behandlade ändringar. Vid remissbehandlingen har framförda synpunkter föranlett vissa redaktionella ändringar i lag-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 85

texten. De nu behandlade förslagen kräver ändring av 6 § lagen om to-

baksskatt samt 9 och 12 §§ lagen om dryckesskatt.

Ändringarna bör såsom utredningen föreslagit träda i kraft den 1 januari

1984. Härigenom får berörda skattskyldiga möjlighet att anpassa sig och sina rutiner till de nya bestämmelserna. Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

Statsfinansiella effekter av en förkortad kredittid för tobaks- och dryckesskatt I finansplanen (prop. 1982/83: 100 bil. I s. 49—50) redogjorde jag mera utförligt för de effekter på statsfinanserna som kan uppstå vid bl.a. en förkortning av skattekredittiden. Sammanfattningsvis är tre aspekter av

intresse, nämligen förändringen av den genomsnittliga likviditeten över

budgetåret, effekten på statsskuldräntorna samt eventuella engångsef-

fekter som under omläggningsåret kan uppstå rent kassamässigt vid statsbudgetens bokslutstidpunkt den 30 juni.

De förslag till förkortning av skattekrediterna för tobaks- och dryckes-

skatt, som jag har föreslagit skall tillämpas fr.o.m. år 1984, innebär att likviditets- och ränteförmånerna minskar för de skattskyldiga samtidigt som statens likviditet förstärks. Effekten på statsskuldräntorna härleds ur den genomsnittliga föränd-

ringen av likviditetsställningen. Denna effekt är real och bestående även

efter budgetåret 1983/84. Den engångseffekt som inträffar under budget-

året 1983/84 är ett resultat av att det under detta budgetår flyter in skattein-

komster för en månad mer än normalt. Denna effekt är av redovisningsteknisk natur och ger inga ytterligare likviditets- och ränteeffekter utöver de

tidigare nämnda. I följande uppställning sammanfattas de statsfinansiella effekterna av de förslag till förkortade kredittider som jag nu presenterat.

Effekterna har beräknats utifrån riksrevisionsverkets senaste inkomstbe-

räkning.

Statsfinansiella effekter av förslagen till förkortade kredittider Skatt Engångseffekt — Bestående helårseffekter

budgetåret

1983/84 Genomsnittlig — Minskad

likviditets- statsskuld-

förstärkning räntebelastning

vid 13 96 ränta! Tobaksskatt 300 50 - 7 Skatt på spritdrycker och vin 1050 700 — 91 Skatt på malt- och läskedrycker 100 30 - 4 Summa 1450 780 —102 ! Statliga utlåningsräntan för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 86

Åtgärderna innebär en genomsnittlig likviditetsförstärkning för staten om inemot 800 milj. kr., vilket medför en bestående effekt i form av

minskning av statsskuldräntorna om ca 100 milj. kr. för helår räknat. För budgetåret 1983/84 blir ränteeffekten drygt en tredjedel av helårseffekten. Under budgetåret 1983/84 uppträder också en positiv engångseffekt om

inemot 1,5 miljard kr. Jag har därvid även räknat med en engångseffekt för tobaksskatten, vilken inte medräknats i skattekreditutredningens betänkande. De administrativa merkostnaderna till följd av förslagen beräknas bli obetydliga och bör kunna hanteras inom givna resursramar.

2¶Skatterna på energi m. m.

I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 14 s. 108) angavs att frågan om energibeskattningens utformning skulle behandlas i en proposition under våren 1983. Detta är fortfarande avsikten.

Övervägandena beträffande energibeskattningens framtida utformning

har visat att det finns såväl energipolitiska som statsfinansiella skäl för

vissa skattehöjningar. Enligt min mening bör vissa större skattehöjningar på energiområdet genomföras fr.o.m. den 1 juli 1983. Dessa höjningar ligger i linje med den inriktning av energiskattesystemet som inom kort

kommer att föreslås. Mot denna bakgrund vill jag i det följande, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och med statsrådet Dahl, ta upp dels de skattehöjningar som nu bör genomföras, dels några av

de förslag som bör ingå i den proposition som skall lämnas senare i vår.

Det är enligt min mening inte möjligt att låta mervärdeskatten omfatta

energiområdet utan att samtidigt ha kvar en beskattning av näringslivets energiförbrukning. En sådan beskattning är viktig från statsfinansiell syn-

punkt och dessutom nödvändig för att få till stånd de energiinvesteringar

som enligt de energipolitiska riktlinjerna behövs under 1980-talet. Remissutfallet på energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16—-17) Skatt

på energi visar att en kombination av mervärdeskatt och styrmedelsskatt skulle medföra flera betydande olägenheter. Med hänsyn härtill bör mer-

värdeskatten inte ändras så att den kommer att omfatta energiområdet.

Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter bör därför

behållas.

De skattehöjningar som nu bör genomföras bör omfatta både bensin, olja

och elektrisk kraft. En lämplig avvägning är att skatterna höjs med 30 öre

per liter när det gäller bensin och 120 kr. per m? när det gäller olja. Den

goda tillgången på relativt billig elektrisk kraft under 1980-talet bör i första

hand utnyttjas inom industrin. Det finns därför anledning att inte låta

skattehöjningen på elektrisk kraft omfatta den del av industrins förbrukning som ligger över 40000 kWh per år. Höjningen bör bestämmas till 1,2

öre per kWh. |

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 87

F.n. gäller att fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor är belagd med energiskatt (253 kr. per m'). Av praktiska skäl är det lämpligt att skatten på denna produkt är densamma som på oljan. Fotogenskatten bör därför höjas så att så blir fallet.

Höjningen av skatten på bensin motiverar också en höjning av skatten på gasol och motoralkoholer. I enlighet med de principer som tidigare har tillämpats bör höjningen bestämmas till hälften av skattehöjningen på bensin, dvs. till 15 öre per liter. Vidare bör i likhet med vad som tidigare har skett kilometerskatten höjas för de fordon som är kilometerskattepliktiga. Jag återkommer strax till denna fråga.

Den nedsättning av allmän energiskatt som medges industriföretag med hög energiförbrukning innebär att skattehöjningar på energiområdet inte får någon styreffekt på de företag som har medgetts energiskattenedsättning. För år 1983 har regeringen tillämpat principen att nedsättning medges om energiskattebelastningen för ett företag överstiger 1,6 76 av de tillver-

skogsprodukter eller 1,3 26 när det är fråga om annan tillverkning. För att ge den föreslagna skattehöjningen på olja en styreffekt även för de större energianvändarna kan den del av skatten som svarar mot skattehöjningen undantas vid beräkningen av industrins skattenedsättning. Regeringens nedsättningsbeslut bör utformas på detta sätt för nästa år.

Vid utformningen av energibeskattningen bör ytterligare ett par förhållanden beaktas. Skatten på kol och koks är f.n. mycket låg. Det finns enligt min mening anledning att i viss mån öka denna beskattning. Tillräcklig anledning att ta ut skatt på kol och koks som används som råvara i metallurgiska processer finns knappast. Även denna fråga bör behandlas i den proposition om energibeskattningen som jag tidigare har nämnt bör föreläggas riksdagen under våren. I den propositionen bör också kunna föreslås att inhemska bränslen undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.

Genom de nu föreslagna skattehöjningarna kommer skatten på bensin att uppgå till 201 öre per liter, på gasol till 101 öre per liter, på motoralko-. holer till 92 öre per liter, på olja till 411-kr. per m? samt på elektrisk kraft till 5,2 öre per kWh utom för industrins förbrukning över 40000 kWh då skatten är 3 öre per kWh och för hushållsförbrukningen i vissa kommuner främst i norra Sverige då skatten är 4,2 öre per kWh. Den nu föreslagna skattehöjningen på bränslen bör göras så att den allmänna energiskatten höjs med 12 öre per liter när det gäller alla bränslen och att återstoden av höjningen görs i lagen om bensinskatt.

Jag vill nu återgå till frågan om höjningen av kilometerskatten. I likhet med vad som har beslutats vid höjningarna av skatterna på energi åren 1978, 1979 och 1980 bör kilometerskatten för de brännoljedrivna fordonen och släpvagnarna till dessa fordon höjas. Vid de föregående tillfällena har den årliga fordonsskatten höjts för brännoljedrivna trafiktraktorer och

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 88

registrerade motorredskap samt för släpvagnar till trafiktraktorer och registrerade motorredskap. Detsamma bör gälla nu.

Vid utformningen av de nya skattesatserna för kilometerskatten och fordonsskatten bör den föreslagna höjningen av skatten på oljan beaktas. Kilometerskatten och, för vissa fordon, fordonsskatten bör höjas så mycket att höjningen, tillsammans med höjningen av skatten på oljan motsvarar höjningen av bensinskatten. Utformningen av skattehöjningen för de olika fordonskategorierna bör följa samma principer som vid de föregående höjningarna.

För personbilarna bör höjningen vara så stor att den sammanlagda skattehöjningen per kilometer motsvarar höjningen av bensinskatten omräknad till öre per kilometer.

I fråga om lastbilarna bör kilometerskatten höjas procentuellt så mycket att höjningen tillsammans med höjningen av skatten på oljan motsvarar höjningen av bensinskatten. Skatten på de allra lättaste lastbilarna, som närmast kan jämföras med personbilar, bör dock höjas på samma sätt som skatten för personbilarna. Även skatten för de minsta bussarna bör höjas på det sättet under det att de tyngre bussarna bör få måttliga skattehöjningar. Fordonsskatten för de brännoljedrivna trafiktraktorerna och registrerade motorredskapen bör höjas i ungefär samma utsträckning som bensinskatten, dock med beaktande av höjningen av skatten på oljan. När det gäller släpvagnarna bör endast de som har en skattevikt över tre ton omfattas av skattehöjningen. Skatten för dem som endast dras av bensindrivna fordon bör dock vara oförändrad. Av praktiska skäl bör skatten höjas för samtliga släpvagnar som dras av trafiktraktorer och registrerade motorredskap.

Kilometerskatten för de utlandsregistrerade fordonen bör höjas med i princip samma belopp per kilometer som föreslås för de svenska fordonen.

De föreslagna skattchöjningarna på bränslen och elektrisk kraft bör träda i kraft den 1 juli 1983. I likhet med vad som beslöts vid den senaste höjningen av skatten på elektrisk kraft (SFS 1981: 344) bör särskild hänsyn tas till det använda mätaravläsningssystemet. Höjningen av vägtrafikskatten bör av praktiska skäl i träda i kraft den I september 1983.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 89

3¶Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1979/80 infördes nya former för en samlad redovis-

ning av utnyttjandet av finansfullmakten (prop. 1978/79: 100 bil. 2, FiU 40, rskr 453). Kompletteringspropositionen bedömdes då som lämplig för denna redovisning och för en redovisning av övriga konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska bemyndiganden. Hemställan om en ny finansfullmakt och om utnyttjande av denna för det nästföljande budgetåret skulle läggas

fram vid samma tillfälle. Vidare avskaffades systemet med successiva avlyft (s.k. påfyllningar) av finansfullmakten. Regeringen skulle i stället på

tilläggsbudget hemställa om utvidgad finansfullmakt om arbetsmarknads-

läget krävde insatser utöver vad som kunde tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten. =

Jag skall mot bakgrund av dessa överväganden redovisa hur finansfullmakten har utnyttjats från föregående redovisningstillfälle t.o.m. den 31 mars 1983. Denna redogörelse, som alltså avser de sista månaderna av

budgetåret 1981/82 och större delen av budgetåret 1982/83. bör bringas till

riksdagens kännedom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1981/82 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1980/81: 150 bil. 2, FiU 40, rskr 421). I prop. 1981/82: 150, bil. 2, redovisades de åtgärder som under budgetåret 1981/82 t.o.m. den 21 april 1982 hade beslutats med stöd av finansfullmakten. Jag

avser nu att lämna en närmare redovisning av de åtgärder i sysselsättnings-

främjande syfte som beslutades efterföljande dag. Genom beslut sagda dag utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom

byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet (20.1 milj. kr.), kriminalvården (38,7 milj. kr.) och Statens Vattenfallsverk (59 milj. kr.) samt byggande av statliga vägar (181,3 milj. kr.) och järnvägar (113,9 milj. kr.) Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till 579941 000 kr. Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Inkl. de av min företrädare redovisade utnyttjandena disponerades 1923 501 000 kr. under

budgetåret 1981/82.

När det gäller finansfullmakten och dess utnyttjande för innevarande

budgetår vill jag erinra om följande.

Riksdagen har dels bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för detta budgetår besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1981/82: 150 bil. 2, FiU 40, rskr 393), dels i

skrivelse den 17 december 1982 bl. a. anmält sitt beslut att höja finansfull-

makten till 3 500 milj. kr. (prop. 1982/83: 50, FiU 21. rskr 108). Fullmakten

får liksom tidigare användas för finansiering av tidigareläggning, utvidg-

ning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 90

kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten .

för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 7596e. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidrags-

satser tillfälligt förhöjas till högst 75 2. :

Under budgetåret 1982/83 t. o. m. den 31 mars 1983 har finansfullmakten

disponerats genom beslut den 26 augusti, den 9 september, den 16 septem-

ber, den 21 oktober och den 16 december 1982.

Genom beslut den 26 augusti 1982 utnyttjades fullmakten med 240 milj. kr. för beredskapsarbeten. Den 9 september samma år beslöts om

873 980000 kr. för tidigareläggning av bl.a. byggnadsarbeten för polisvä-

sendet (94.9 milj. kr.), kriminalvården (26.8 milj. kr.), inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (152,6 milj. kr.) samt för byggande av statliga vägar (420,9 milj. kr.) och järnvägar (102,2 milj. kr.) Beslutet den

16 september innebar att 100 milj. kr. disponerades för statsbidrag till

kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom. Genom beslut den 21 oktober anvisades 90 milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser samt 1017 096 000 kr. för tidigareläggning av bl.a. byggnadsarbeten för polisväsendet (52,1

milj. kr.), domstolsväsendet (49,5 milj. kr.), kriminalvården (22,2 milj. kr.), Statens Vattenfallsverk (37,5 milj. kr.) och inom utbildningsdeparte-

mentets verksamhetsområde (26.7 milj. kr.) samt för byggande av statliga vägar (495,6 milj. kr.), järnvägar (59,9 milj. kr.), fygplatser (122,3 milj. kr.) och teleanläggningar m. m. (44,9 milj. kr.). Den 16 december beslöts om 5,5 milj. kr. till flygplatser m. m.

Genom dessa fem beslut har sammanlagt 2 326 576 000 kr. av finansfullmakten disponerats. Följaktligen återstod den 31 mars 1983 1173 424 000

kr. av den givna finansfullmakten. Fram till i dag har några ytterligare

utnyttjanden av finansfullmakten inte beslutats.

Som jag tidigare nämnt bör emellertid finansfullmakten nu tas i anspråk för ytterligare sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vederbörande statsråd kommer senare denna dag att ge en närmare redovisning av syftet härmed. Redovisningen för riksdagen av detaljerna i detta ärende torde få anstå till

nästa års kompletteringsproposition.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal

konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1982/83 är följande. Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära

försvarets och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl. .

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsansla-

get Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats

att ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsätt-

ningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. till all-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 91

männa samlingslokaler, Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlings-

lokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp.

lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av de bemyndiganden som jag nu har redovisat fram till denna dag har . ramarna för bidrag resp. lån till allmänna samlingslokaler höjts med sammanlagt 10 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Regeringen bör, som chefen för bostadsdepartementet återkommer till senare i dag, höja dessa ramar

ytterligare för budgetåret 1982/83 samt för budgetåret 1983/84. Redovisning av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa kompletteringspro-

position. Vidare bör regeringen av sysselsättningsskäl föreslå riksdagen att för budgetåret 1983/84 förlänga de av riksdagen beslutade reparationslånen för bostäder, Jag har erfarit att chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att redovisa detta förslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 3 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten, i enlighet med tidigare års praxis, för budgetåret 1983/84 tas upp med 2500

milj. kr. Om sysselsättningsläget så kräver kan regeringen återkomma till riksdagen i denna fråga. Finansfullmakten bör få disponeras på samma

villkor som gäller för innevarande budgetår.

I skrivelse den 11 mars 1983 hemställer arbetsmarknadsstyrelsen att regeringen skall få utnyttja finansfullmakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag finner, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att sådant behov inte föreligger. Jag är därför inte beredd att tillstyrka arbetsmarknadsstyrelsens framställan i denna del.

4¶Vissa taxe- och avgiftsfrågor

Jag har tidigare vid min anmälan av budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1984/85 tagit upp vikten av att myndigheterna i sin reguljära verksamhet mer aktivt bevakar möjligheterna till inkomstförstärkningar via taxor och avgifter.

Avgiftsbeläggning av myndigheternas tjänster har huvudsakligen två syften som i praktiken ofta uppträder samtidigt. Det första är att påverka efterfrågan på den berörda tjänsten eller varan. Det andra är att ge minskad anslagsbeslastning eller att skapa budgetmässigt utrymme för andra stats-

utgifter. Det är därför naturligt att avgifterna omprövas i samband med budgetarbetet.

Myndigheterna bör överväga att avgiftsbelägga tjänster och varor, som nu inte är avgiftsbelagda. En myndighet vars efterfrågevolym överstiger produktionskapaciteten bör t. ex. överväga om det är förenligt med verksamhetens syfte att genom en avgiftsbeläggning styra den totala efterfrå-

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 92

gan. Likaså bör myndigheten överväga om det är motiverat att se över de

principer för avgiftsberäkningar eller taxesättning som f.n. tillämpas.

När myndigheterna gör dessa överväganden bör prövningen ske utifrån de ekonomiska krav som statsmakterna kan ha formulerat för verksamhe-

ten. Vid eventuell avsaknad av sådana fastlagda mål bör myndigheten

lämna underlag för statsmakternas ställningstagande.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om tullverkets möjligheter att

ta ut avgifter för sin medverkan vid olika tullförrättningar. Statskontoret

har givits i uppdrag att gemensamt med generaltullstyrelsen och riksrevisionsverket göra en översyn av gällande bestämmelser om tullförrättningsavgift samt utreda förutsättningarna för att introducera en tullklareringsavgift. Syftet skulle vara att möjliggöra för tullverket att ta ut avgifter för sin medverkan inom andra områden och på andra tider än de som normalt gäller för trafik. I uppdraget skall beaktas de effekter en sådan avgift kan få för trafikförsörjningen och konkurrensneutraliteten mellan olika transportmedel.

Tullverkets verksamhet är i dag så gott som helt anslagsfinansierad. Av tullverkets anslag för förvaltningskostnader uppgående till 634 milj. kr. för innevarande budgetår, kan beräknas att ca 230 milj. kr. går till förrättningsverksamhet. Av kostnaderna för tullförrättningar kan ca 40 2 beräknas avse verksamhet utom normal förrättningstid och förrättningsplats. Om full kostnadstäckning för t. ex. färje- och flygtrafik togs ut för förrättningar

utom normal tid och plats skulle detta inbringa intäkter inemot 100 milj. kr.

förutsatt att inga styreffekter följer av avgiftsbeläggningen. De intäkter som vid nuvarande kostnadstäckning beräknas inflyta under budgetåret 1982/83 uppgår till drygt 4 milj. kr.

Det författningsmässiga stödet för avgiftsbeläggning av tullförrättningar återfinns i tullstadgan 80 § (1973:671). Enligt denna paragraf har generaltullstyrelsen att . — fastställa område och tid inom vilken tullförrättning sker utan kostnad — föreskriva efter samråd med kommerskollegium i vad mån tullförrätt-

ning för viss trafik skall ske utan kostnad för allmänheten — fastställa efter samråd med riksrevisionsverket taxa för avgiftsbelagda

tullförrättningar — medge nedsättning av eller befrielse från förrättningsavgift.

I tullordningen 233-236 §§ meddelar generaltullstyrelsen de föreskrifter som gäller angående avgifter för tullförrättningar.

I 234 § tullordningen har generaltullstyrelsen medgivit en rad väsentliga undantag från huvudregeln om avgiftsbeläggning av förrättning utom för-

rättningstid/plats. Jag finner alltså att generaltullstyrelsen redan i dag genom gällande

lagstiftning har betydande möjligheter att ta ut förrättningsavgifter vid tullklarering etc. utom normal förrättningstid och förrättningsplats.

Att så inte gjorts torde bero på att generaltullstyrelsen i brist på riktlinjer

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 93

inom ramen för givna resurser anpassat sig till olika kundkrav utan att begära ersättning. Detta har å andra sidan inneburit att långt ifrån alla krav från trafikföretag, kommuner etc. har kunnat tillgodoses.

Enligt min mening bör, ett ökat avgiftsuttag för förrättningar utom normal förrättningstid och plats i kombination med att tullverket får räkna

sig tillgodo viss del av inflytande avgifter, kunna medföra att statsinkomsterna ökar samtidigt som tullverket ges ökade möjligheter att ge en god

service. Det torde även finnas skäl att överväga möjligheterna att i styr-

ningssyfte också avgiftsbelägga vissa tullförrättningar som sker inom normal förrättningstid och plats. Jag vill dock samtidigt peka på vikten av att avgifterna tas ut på ett sådant sätt att administrativa kostnader för avgiftsuttaget minimeras.

Någon slutlig ställning till eventuella avgiftsuttag som kräver beslut från regering och riksdag kan ej tas förrän det av mig tidigare anmälda utredningsuppdraget till statskontoret har avrapporterats. En sådan avrapporte-

ring beräknas kunna ske under hösten. Jag räknar emellertid med att generaltullstyrelsen i sin kommande anslagsframställning redovisar de möjligheter verket anser föreligga för att i ökad utsträckning ta ut avgifter vid tullförrättning utom normal förrättningstid och förrättningsplats. Åt-

gärder av denna typ som redan ligger inom generaltullstyrelsens beslut-

kompetens bör kunna få effekt redan kommande budgetår.

5¶Statliga kreditgarantier, m. m.

De statliga garantiengagemangen i form av kreditgarantier m. m. uppgår till betydande belopp. Verksamheten har effekter på kreditmarknaden men

är också av statsfinansiellt intresse. I årets budgetproposition (prop. 1982/

83: 100 bil. I, FiU: 30, rskr 143) lämnades en redovisning av verksamheten

med statliga kreditgarantier per den 30 juni 1982 samt av de förändringar som då föreslogs för budgetåret 1983/84. Eftersom den statliga garantigiv-

ningen inte redovisas över statsbudgeten finns anledning att nu komplette-

ra den redogörelse som då lämnades.

RRV har lämnat en redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier m.m. per den 31 december 1982. I tabell I ges en översiktlig bild av

förhållandena. Härvid vill jag påminna om att jag liksom tidigare år valt att

tillämpa en kassamässig redovisning. Den lämnade redovisningen ger mig

anledning till följande kommentarer.

Statens garantiengagemang består i huvudsak av garantier som lämnas för lån som tas upp av privata och statliga företag samt av organisationer

och enskilda personer, s.k. kreditgarantier. En delvis annan typ av garan-

tiengagemang kännetecknas av att staten för vissa organ har tillskjutit en grundfond eller garantifond, som består av en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse. En sådan fond är den yttersta säkerheten för

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 94

Tabell 1. Statliga kreditgarantier, m. m. per den 31 december 1982

(Milj. kr.)

Garantier Av Gjorda ga- = Garanterad Utgifter Inkomster Inkomster

utfärdade av regeringen = rantiut- kapitalskuld p.g.a. från garanti- p.g.a. åter-

medgiven = -fästelser infriade avgifter betalning garantiram garantier av tidigare infriade

garantier

Riksgäldskontoret 55703 48637 48637 117 61 81 (varav grundfonds-

förbindelser) (18859) (18859) (18859)

Exportkredit-

Centrala studie-

Överstyrelsen för

resp. organs upplåning. De mest omfattande s.k. garantiförbindelserna

avser Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa (10500 milj. kr.) och

Sveriges Investeringsbank (5000 milj. kr.). Av tabell I framgår att de gällande, av regeringen medgivna, garantiramarna den 31 december 1982 uppgick till sammanlagt 121378 milj. kr. Härav uppgick grundfondsförbindelserna till 18859 milj. kr.

De gjorda garantiutfästelserna uppgick vid samma tidpunkt till 123 293 milj. kr. Det är i huvudsak exportkreditgarantierna, för vilka utfästelse

enligt gällande regler kan lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, som svarar för differensen mellan detta belopp och de gällande garantiramarna.

Den garanterade kapitalskulden uppgick den 31 december 1982 till 82 494 milj. kr. Den redovisade skillnaden mellan gjorda garantiutfästelser och garanterad kapitalskuld beror främst på att ett betydande antal affärer, för vilka hade lämnats utfästelse om exportkreditgaranti, ännu inte hade kommit till stånd eller hade förfallit vid tidpunkten för redovisningen.

Den garanterade kapitalskulden var den 31 december 1982 ca 7.8 mil-

jarder kr. större än ett halvår tidigare. Den största delen av ökningen är hänförlig till att vissa garantier som lämnats i utländsk valuta har stigit i

värde till följd av ändrade valutakurser. Detta gäller särskilt varvskreditgarantierna.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 95

Utgifterna till följd av infriade garantier uppgick under perioden 1 juli t.o.m. 31 december 1982 till 612 milj. kr. Utgifterna avsåg främst exportkreditgarantier och varvskreditgarantier. Under motsvarande period var inkomsterna från garantiavgifter 184 milj. kr., medan återbetalningarna av ' tidigare infriade garantier uppgick till 143 milj. kr. Statens kassamässiga underskott för den aktuella perioden uppgick således till 285 milj. kr., exkl. kostnader för administration av -kreditgarantiverksamheten. Som jag tidigare har framhållit i årets budgetproposition bör statliga kreditgarantier i princip inte innehålla något subventionselement. RRV:s värdefulla redovisning belyser enligt min mening behovet av att anpassa garantiavgifterna så att staten inte belastas med ett underskott till följd av garantiengagemanget. Strävan bör därför vara att städse ta ut en avgift, som täcker förlustrisker, kostnader för administration m. m.

Av betydelse för att fortlöpande kunna följa verksamheten med statliga kreditgarantier m. m. är att utgifter och inkomster redovisas på ett klart och entydigt sätt. Härvid bör bruttoredovisning tillämpas. Jag kommer därför senare i dag att föreslå inrättandet av två nya inkomsttitlar, dels en inkomsttitel för influtna avgifter för statliga garantier, dels en inkomsttitel för återbetalning av tidigare infriade statliga avgifter.

Jag övergår nu till att redovisa de förslag avseende statliga kreditgarantier för budgetåret 1983/84 som förelagts riksdagen efter budgetpropositionen. De förändringar av olika rambelopp som jag därvid kommer att behandla avser, om inte annat särskilt anges, ett ikraftträdande vid ingången av budgetåret 1983/84.

Inom kommunikationsdepartementets område föreslås på tilläggsbudget HI för budgetåret 1982/83 (prop. 1982/83: 125) att den nu gällande ramen för samlat statligt garantiåtagande avseende likviditetsstöd till svenska rederier förlängs med ett år t. o. m. utgången av år 1984. Samtidigt föreslås att nuvarande garantiram om 230 milj. kr. höjs med 150 milj. kr. till 380 milj. kr. Denna förändring föreslås således träda i kraft innevarande budgetår, men kommer i allt väsentligt att gälla för budgetåret 1983/84.

Inom finansdepartementets verksamhetsområde förslås i prop. 1982/ 83: 136 att den av staten garanterade grundformen för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa höjs med 2 miljarder kr. till 12,5 miljarder kr. Stadshypotekskassan ansvarar för upplåningen till den långivningsverksamhet som de tjugo regionalt verksamma stadshypoteksföreningarna bedriver inom bostadsfinansieringens område.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1982/83: 145 att den årliga garantiramen för lån till byggande av skogsvägar för budgetåret 1983/84 får en. jämfört med innevarande budgetår, oförändrad omfattning av 11 milj. kr.

Inom industridepartementets område föreslås i prop. 1982/83: 147 att den nu gällande ramen för samlat statligt åtagande avseende garantier till svensk varvsindustri och till beställare av fartyg hos svenska varv höjs från

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan - 96

23 665 milj. kr. till 30 000 milj. kr. Vidare föreslås att rätten att ikläda staten

garantier förlängs att gälla till utgången av år 1986.

De förslag till förändringar i statens garantiåtaganden som jag här har redovisat sammanfattas i följande tabell. I tabellen redovisas också de förändringar avseende budgetåret 1983/84 som föreslogs i budgetpropositionen. Därigenom erhålls enligt min mening en samlad och konsistent bild av de föreslagna förändringarna mellan budgetåren. Detta är erfarenhets-

mässigt av värde som komplement till de anslagsvisa resultatredovisning-

ar. som i övrigt präglar budgetredovisningen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande fr. o. m. den 31 december 1982 t. o. m. den I juli 1983 (Milj. kr.)

Garantiram Förändring

1982-12-31 1983-07-01 Garantier till rederier 230 380 + 150 Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa 10 500 12 500 + 2000 Garantier för lån till byggande

av skogsvägar HN HH + u'

Garantier till varvsindustrin m. m. 23665 30 000 + 6335 I budgetpropositionen redovisade förändringar + 24105 Summa förändringar av ramar för statligt garantiåtagande +10 906,5 I Genom att en ny årlig ram fastställs för budgetåret 1983/84 ökar den totala ramen för statens garantiåtagande motsvarande hela den årliga ramens storlek.

Om riksdagen bifaller regeringens förslag kommer således ramarna för

statens garantiätaganden att öka från 121378 milj. kr. den 31 december [982 med 10906,5 milj. kr. till ingången av budgetåret [983/84, dvs. till

sammanlagt 132 284,5 milj. kr.

De propositionsförslag i denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t.o.m. den 17 mars 1983. Eventuella förslag efter detta datum — liksom eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen — torde få redo-

visas av riksdagens finansutskott.

6 Rationalisering och kostnadsbesparingar inom regeringskansliet,

m.m.

I budgetpropositionen framhöll jag att möjligheterna till rationaliseringar

och kostnadsbesparingar självfallet borde prövas inom regeringskansliet

på samma sätt som vid myndigheterna. Regeringen har därefter i proposition om anslag för budgetåret 1983/84 till vissa departement med anledning av ändringar i departementsorganisationen (prop. 1982/83: 110) fullföljt

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 97

dessa ambitioner. De föreslagna anslagen innebär att ambitionerna vad avser personalbemanning för berörda departement avsevärt begränsas.

Inför höstens överväganden av medelstilldelningen till departementen för budgetåret 1984/85 är utgångspunkten densamma som för myndigheterna i fråga om huvudförslaget. dvs. anslaget för budgetåret 1983/84 inkl. pris- och löneomräkning minskat med 29c. Eventuella krav på nya tjänster

får prioriteras in i huvudförslaget. Samtidigt bör ökade möjligheter skapas

till ett flexiblare utnyttjande av regeringskansliets gemensamma resurser, främst I form av personal. över departmentsgränserna. Regeringskansliet kommer i likhet med myndigheterna att i tillämpliga delar få följa budgethandbokens anvisningar och årliga anvisningar. Detta innebär bl. a. att ett

mera långsiktigt perspektiv måste läggas på planeringen av användningen

av regeringskansliets samlade resurser.

Jag har noterat att medelstilldelningen till riksdagen och dess verk nume-

ra sker med utgångspunkt i huvudförslaget. Därmed kan konstateras att

principen med huvudförslag gäller för statsförvaltningen i sin helhet.

Jag vill i detta sammanhang — efter samråd med statsrådet Holmberg —

ta upp en fråga som hänger samman med organisationen av regeringskans-

liets interna administration. F.n. finns departementens organisationsavdelning inrättad för biträde med administrationen och rationaliseringsverksamheten inom regeringskansliet. Vidare finns ett sekretariat för personalpolitiska frågor i regeringskansliet. Organisationsavdelningen och det per-

sonalpolitiska sekretariatet är båda delar av civildepartementet. Härutöver finns regeringskansliets personalpolitiska delegation som är ett gemensamt arbetsgivarorgan för personalpolitiska och personaladministrativa frågor

som enbart rör departementen, statsrådsberedningen, utrikesrepresenta-

tionen eller kommittéerna. Personalpolitiska delegationen företräder sta-

ten som arbetsgivare och har beslutanderätt i vissa frågor inom sitt verksamhetsområde. |

Som ett led i den departementsreform som regeringen nu till övriga delar har genomfört kan de nu nämnda administrationsorganen komma att sammanföras i ett särskilt förvaltningskontor för regeringskansliet. Det skulle i allt väsentligt ha samma arbetsuppgifter som de nuvarande administrationsorganen. Jag räknar med att effektivitetsvinster står att vinna genom en sådan sammanslagning. Det ankommer på regeringen att besluta om inrättandet av förvaltningskontoret.

Verksamheten vid departementens organisationsavdelning bekostas

från ett särskilt anslag Gemensamma ändamål för departementen under civildepartementets huvudtitel på statsbudgeten. Riksdagen har här för

nästa budgetår redan anvisat ett förslagsanslag av 183801000 kr. (prop.

1982/83: 100 bil. 15, FiU 32, rskr 214). Det för nästa budgetår anvisade anslagsbeloppet räcker emellertid inte till för att finansiera det nya förvalt-

ningskontoret eftersom detta skulle komma att bestå av även andra enheter än den nuvarande organisationsavdelningen. Medel för dessa enheter 7 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 98

har emellertid beräknats och föreslagits riksdagen under andra anslag.

Under budgetåret 1983/84 bör det tilltänkta förvaltningskontoret finansi-

eras från anslaget Gemensamma ändamål för departementen varjämte

vissa omdispositioner av anslag behövs. Det blir här främst fråga om att

merbelasta anslaget Gemensamma ändamål för departementen och att göra en besparing på det i prop. 1982/83: 110 (bil. 4) föreslagna anslaget

Civildepartementet. Sådana beslut kan fattas av regeringen. Jag är angelägen att framhålla att någon merkostnad för statsverket inte skall uppkomma genom tillkomsten av förvaltningskontoret.

7¶Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84

Riksrevisionsverket har med skrivelser till regeringen den 30 mars 1983

lämnat sina beräkningar av dels statsbudgetens inkomster under budgetåren 1982/83 och 1983/84, dels budgetutfallet för budgetåret 1982/83. För

en närmare redogörelse hänvisar jag till verkets skrivelser (bil. 1.4 och 1.5). Med dessa och övriga av mig kända förhållanden som underlag kommer jag nu att redovisa mina kalkyler avseende budgetutvecklingen

för budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Min avsikt är att först kort redovisa mina beräkningar för innevarande budgetår för att därefter mer utförligt redogöra för min kalkyl avseende

nästkommande budgetår.

7,1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982/83

Riksrevisionsverket beräknar i tidigare nämnda skrivelser statsinkomsterna för innevarande budgetår till totalt 188193 milj. kr. Av den skrivelse, som innehåller en beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83,

framgår även att verket beräknat utgifterna till 279 992 milj. kr. och budget-

underskottet till 91 799 milj. kr.

Riksrevisionsverket har dock inte tagit hänsyn till resultatet av nyligen avslutade förhandlingarna mellan staten och sjukvårdshuvudmännen angående statsbidrag till den psykiatriska vården och sjukförsäkringen. Jag finner med anledning härav — i samråd med statsrådet Sigurdsen och

chefen för civildepartementet — anledning att öka utgifterna för budgetäret 1982/83 med 92 milj. kr. jämfört med verkets beräkningar. Om verkets

beräkningar i övrigt godtas kan således utgifterna för budgetåret 1982/83

beräknas till 280084 milj. kr.

Jag har även låtit utföra vissa kalkyler över sannolikt budgetutfall för

innevarande budgetår byggda på riksgäldskontorets kassamässiga redovis-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 99

ningar samt de likaledes kassamässiga prognoser för nämnda budgetår som kontoret utfört. Vid en sammanvägd bedömning har jag valt att utgå från

verkets beräkningar avseende såväl inkomster, utgifter samt saldo.

7.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1983/84

Inkomsterna

I riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster för bud-

ringar som har lagts fram av regeringen i propositioner m.m. offentliggjorda före den 9 mars 1983. Efter detta datum har vissa förutsättningar förändrats. Jag avser därför i det följande att redogöra för de förändringar

av verkets beräkningar som jag har funnit vara ofrånkomliga.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mellan åren

1981 och 1982 ökar med 6,6 Z samt med 6,7 96 mellan åren 1982 och 1983. Mellan åren 1983 och 1984 har verket valt att utföra beräkningarna utifrån en lönesummetillväxt på 6 Zz. Jämfört med de antaganden som låg till

grund för mina beräkningar i budgetpropositionen har lönesummans tillväxt mellan åren 1981 och 1982 höjts med 0,3 procentenheter. Utveckling-

en mellan åren 1982 och 1983 ansluter sig i stort till vad som låg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen. Mellan åren 1983 och 1984 har RRV grundat beräkningarna på en lönesummetillväxt som är 0,5 procent-

enheter högre än vad som var fallet i budgetpropositionen.

Jag har vid min redovisning av den allmänekonomiska utvecklingen redovisat mina överväganden angående lönesummans tillväxt. Dessa avviker i vissa hänseenden något från den antaganden som riksrevisionsverket utgått från. Detta innebär att ett flertal inkomsttitlar behöver revideras

på grund av de ändrade antagandena.

Jag har till följd av de ändrade antagandena räknat upp verkets beräkningar avseende fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och räntor med 500 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Jag följer därvid samma beräkningsteknik som riksrevisionsverket, nämligen att de nya löneavtalen endast får marginell effekt på skatteinbetalningarna första halvåret 1983.

För inkomsthuvudgruppen lagstadgade socialavgifter innebär de förändrade antagandena avseende lönesummeutvecklingen följaktligen att

inkomsterna bör justeras upp med 459 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Av naturliga skäl uppstår denna inkomstförstärkning första halvåret 1984,

eftersom debiteringen för år 1983 grundar sig på den under hösten 1982 beräknade lönesummetillväxten för sagda år. Jag har i denna fråga samrått

med chefen för socialdepartementet.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 100

I budgetpropositionen beräknade jag att inflationen i genomsnitt för år 1983 skulle uppgå till 11,5 cz. Som tidigare anförts har prognoserna för

inflationen kraftigt sänkts gentemot vad som beräknades i budgetproposi-

tionen. Inflationen, mätt I enlighet med samma principer som gäller för : utvecklingen av priserna i konsumentledet som regelbundet utförs av

Statistiska Centralbyrån, beräknas nu uppgå till ca 9,5 Zi genomsnitt för år 1983. Den långsammare tillväxten av detta index får som effekt att värdet av den privata konsumtionen — i nominella termer — reviderats ned

jämfört med tidigare beräkningar. Även i förhållande till vad som legat till grund för riksrevisionsverkets beräkningar har nuvarande prognoser av den privata konsumtionen sänkts. Också vad gäller motsvarande antagan-

den för år 1984 har jag, som tidigare framgått, utgått från en något lägre

inflationstakt. Sammantaget föranleder detta mig att revidera ned verkets

beräkningar av inkomster från mervärdesskatt med 100 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Som jag nyss har redogjort för bör regeringen underställa riksdagen förslag om viss förkortning av skattckrediterna för tobaksskatt och dryckesskatt från den 1 januari 1984. Förslaget medför, förutsatt riksdagens

godkännande, en bestående minskning av statsskuldräntorna på ca 100

milj. kr. för helår räknat. Denna effekt har jag bedömt vara av begränsad omfattning jämfört med osäkerheten i riksgäldskontorets beräkningar av

utgifterna för statsskuldräntorna. Av denna anledning har jag valt att inte

avvika från kontorets beräkning av saldot på här aktuell huvudtitel. För

budgetåret 1983/84 innebär förslaget dessutom en positiv engångseffekt på

inemot 1,5 miljarder kr.

Engångsförstärkningen berör ett flertal inkomsttitlar. För inkomsttiteln tobaksskatt innebär förslaget att inkomsterna ökar med 300 milj. kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning. Inkomsterna på inkomsttitlarna skatt på spritdrycker, skatt på vin och skatt på malt- och läskedrycker anser jag bör räknas upp med 850 milj. kr., 200 milj. kr. resp. 100 milj. kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning.

De åtgärder som jag nu redovisat syftar till en bättre kassahållning för

staten. Det är enligt min mening angeläget att riksrevisionsverket, i samråd med berörda myndigheter, fortsätter att utveckla prognosinstrument för de

områden som berörs av förändringar i statens kassahållning. I prop. 1982/83: 147 föreslog statsrådet R. Carlsson att inkomsterna från

kreditgarantiavgifterna från budgetåret 1983/84 skulle tillföras budgetens

inkomstsida. Förslaget bör innebära att nya inkomsttitlar skall läggas upp på statsbudgeten dels för kreditgarantiavgifterna, dels för återbetalningar

till följd av tidigare infriade garantier.

Riksrevisionsverket har mot bakgrund av vad som anförs i prop. 1982/ 83: 100 angående statliga kreditgarantier föreslagit att en ny inkomsttitel införs på statsbudgeten från budgetåret 1983/84. Verket har dock föreslagit en, jämfört med nyssnämnda statsråds förslag, annorlunda benämning på

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 101 .

denna inkomsttitel. nämligen avgifter för statliga kreditgarantier. För min egen del förordar jag det i propositionen redovisade förslaget till benämning på den inkomsttitel till vilken inkomsterna från kreditgarantier inflyter, dvs. influtna avgifter för statliga garantier. Däremot finner jag ingen anledning att avvika från den beräkning av inkomsterna som verket har

utfört. Jag föreslår dessutom att en ny inkomsttitel benämnd dterbetalning

av tidigare infriade statliga garantier läggs upp på statsbudgeten. Inkoms-

terna på denna titel beräknar jag skall uppgå till 50 milj. kr. för budgetåret 1983/84. I dessa frågor har jag samrått med statsrådet R. Carlsson.

Riksrevisionsverket har vidare för nästkommande budgetår beräknat inkomsterna under inkomsttiteln statliga pensionsavgifter. netto efter ett oförändrat lönekostnadspålägg om 39 Z. Jag finner ingen anledning att

förorda att lönekostnadspålägget för budge:året 1983/84 höjs. På längre

sikt är jag dock medveten om att det torde va. .: »frånkomligt att lönekostnadspålägget måste justeras. I detta sammanhang bör även erinras om det

uppdrag som riksrevisionsverket erhållit av regeringen för att utreda vissa frågor kring det statliga lönekostnadspålägget m. m.

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Vad gäller de tidigare anmälda åtgärderna avseende höjningar av bensinskatt, energiskatt m.m. — som ett led i finansieringen av

marginalskattereformen — har dessa beaktats vid min beräkning av posten Tillkommande utgiftsbehov, netto. Totalt innebär de förordade justering-

arna av verkets beräkningar att inkomsterna för budgetåret 1983/84 ökar

Tabell 3. Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster 1982/83 och 1983/84 (1 000-tal kr.)

1982/83 1983/84

Riksrevisions- Förändring Riksrevisions- Förändring

verkets be- enligt före- verkets be- enligt före-

räkning draganden räkning draganden

(rev. beräkning) (rev. beräkning) Föredragandens justeringar: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst,

4138 Återbetalning av tidigare

infriade statliga garantier + 50000 Summa förändringar enligt föredraganden +2 359 000 Summa inkomster 188 192.882 205793 477

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 102

med 2359 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för

budgetåret 1983/84 till ca 208152 milj kr. Jag har låtit upprätta en tabell

som sammanfattar mina avvikelser från verkets beräkningar (tabell 3.). I sagda tabell har jag för fullständighetens skull även återgivit statsinkom-

sterna för budgetåret 1982/83 trots att jag inte förordar några avvikelser från verkets beräkningar av inkomsterna för detta budgetår.

En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6).

Utgifterna

[ 1983 års budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret

1983/84 till 294 369 milj. kr. Exkluderas posten tillkommande utgiftsbehov.

netto, beräknades de totala utgifterna på utgiftsanslagen, dvs. de totala

statsutgifterna exkl. förändringar av anslagsbehållningar och disposition

av rörlig kredit i denna proposition till 287 869 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april

1983 ett flertal propositioner innebärande anslagsförändringar föreslagits

riksdagen. Förutsatt riksdagens bifall uppgår den anslagsmässiga ökningen med anledning av dessa propositioner till ca 651 milj. kr. budgetåret 1983/

84. Detta inkluderar de minskade utgifter för statsskuldräntor som jag strax återkommer till. Jag vill i sammanhanget även betona att jag beaktat mitt förslag till regeringen om ett särskilt stöd till kommunerna avscende år

1984. Budgetbelastningen till följd av det särskilda stödet kan beräknas till

150 milj. kr. budgetåret 1983/84.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit

ar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen uttryckt i tusen-

tal kronor. Denna specifikation (bil. 1.7) täcker i princip perioden t.o.m.

mars månad 1983. Propositioner som förelagts riksdagen under denna period samt vissa propositioner som beviljats senare datum för föreläggandet för riksdagen inkluderas i denna specifikation.

Jag har tidigare denna dag redovisat min syn på behovet av en kraftfull

anti-inflationspolitik och den huvudsakliga uppläggningen av de åtgärder på budgetens utgiftssida som vid behov bör sättas in i detta syfte. Eventu-

ella statsfinansiella effekter härav återkommer jag till vid min beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov. netto. Regeringen bör vidare senare

denna dag att föreslå ökade insatser i sysselsättningspolitiskt syfte. Även

dessa merutgifter återkommer jag till vid min anmälan av nyss nämnda post.

Anslaget till räntor på statsskulden, m.m. upptogs i budgetproposi-

tionen för budgetåret 1983/84 till 56500 milj. kr. Belastningen på detta anslag är förutom av räntenivån beroende av valutaförluster på grund av ändrade växelkurser, det ackumulerade budgetsaldot från tidigare budget-

år. men naturligtvis även i någon mån beroende av budgetsaldot under det

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 103

budgetår för vilket anslaget anvisas. Till följd av den av riksbanksfullmäk-

tige beslutade räntesänkningen och en lägre förväntad räntenivå vid ut-

landsupplåning, kan utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1983/84

förväntas bli lägre än vad som upptogs i budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgäldskontoret numera beräknar att statsskuld-

räntorna kommer att uppgå till 55400 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Saldot på huvudtiteln Räntor på statsskulden, m.m. bör följaktligen tas

upp med detta belopp. De ändringar som föranleds härav torde få företas

genom finansutskottets försorg.

Nyss nämnda anslagsförändringar har jag låtit sammanställa i en huvudtitelsvis specifikation (bil. 1.8). som jag ämnar föreslå skall bifogas till protokollet. Denna redovisning, som inte avser kassamässig belastning,

här jag även låtit sammanfatta i tablåform form enligt följande:

Milj. kr. 1. Utgiftsanslag enligt 1983 års budgetproposition 287 868 2. Anslagsökningar enligt specifikation exkl. statsskuldräntor — +1751 3. Statsskuldräntor - 1100 Summa utgiftsanslag 288519

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budget-. året 1983/84 till 288519 milj. kr. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter

utgången av mars 1983, vilka inte särskilt redovisats torde få beaktas av

riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling |

De under utgiftsanslagen beräknade utgifterna utgör en anslagsmässig

belastning. Det kassamässiga utfallet kan i vissa fall avvika från vad som

redovisats under anslag. För att erhålla en rättvisande bild av det förväntade budgetutfallet, mäste hänsyn även tas till förändringar i anslagsbehåll-

ningar. I årets budgetproposition beräknades behållningen på reservationsan-

slag minska med ca 410 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Riksrevisionsverket har i sin prognos över budgetutfallet för detta budgetår bedömt att anslagsbehållningarna kan förväntas öka med ca 1496 milj. kr. Denna

utveckling bör ses mot bakgrund av den kassamässiga belastningen på de under vårriksdagen föreslagna ökade anslagen avseende budgetåret 1982/

83. För en närmare anslagsvis redovisning hänvisar jag till verkets beräk-

ningar i bilaga (1.5). Jag har intet att erinra mot verkets prognos och räknar sålunda ner förbrukningen med 1,9 miljarder kr. jämfört med budgetpropo-

sitionen.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 104

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1978/79—1982/83 (Miljarder kr.) Huvudtitel 1978/79 —-1979/80 — 1980/81 — 1981/82 —1982/83

Utfall Utfall Utfall Utfall Ber. utfall Kommunikationsdepartementet 3,40 3,53 3,13 3.38 4.42 (förändring under budgetåret) —(+0,68) (+0.13) 1(—0.40) 1(+0,24) t+1,04) Arbetsmarknadsdepartementet = 3,10 1.86 1,60 3.31 3.06 (förändring under budgetåret) (+1,6D) -(—1,.24) (—-0.26) (+1L7D (—-0.25) Industridepartementet 8.21 7.01 7.36 6.11 6.36 (förändring under budgetåret) —(+0,90) -(—1,20) -(+0,35) (—1.25) (+0,251 Övriga huvudtitlar 6.83 7,95 7.90 6.88 7,33 (förändring under budgetåret) — (+1.79) (+112) 1—-0,05) (—-1,02) (+0,45) Summa 21,54 20,35 19,99 19,68 21,17 (förändring under budgetåret) (+4,98) (-1.19) (—0,36) (-0.31) (+1.49)

I budgetpropostitionen beräknades förbrukningen av anslagsbehällningarna för budgetåret 1983/84 uppgå till 2 miljarder kr. De under våren 1983 framlagda propositionerna föranleder emellertid att jag i min beräkning för

nämnda budgetår gjort en något annorlunda bedömning än den som låg för handen vid min beräkning i budgetpropositionen.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet och statsrådet Gradin räknar jag nu att anslagsbehållningarna inom arbetsmarknads-

departementets verksamhetsområde inte nämnvärt torde förändras under

nästkommande budgetår jämfört med min bedömning i budgetpropositionen. Mot bakgrund av de ökade anslag som förelagts riksdagen på

tilläggsbudget II till statsbudgeten innevarande budgetår räknar jag med

en ökad förbrukning av anslagsbehållningar inom kommunikationsdeparte-

mentets verksamhetsområde. Efter samråd med chefen för kommunika-

tionsdepartementet beräknar jag att minskningen av anslagsbehällningarna kommer att uppgå till 1000 milj. kr. budgetåret 1983/84. Inom industridepartementets verksamhetsområde beräknar jag, efter samråd med chefen för industridepartementet samt statsråden Dahl och R. Carlsson att förbrukningen av anslagsbehållningar torde uppgå till 1500 milj. kr. budgetåret 1983/84.

För övriga huvudtitlar har jag, efter samråd med berörda departementschefer och övriga statsråd, inte funnit anledning att nu räkna med annat än att anslagsbehållningarna sammantaget blir oförändrade under nästa bud-

getår.

Tabell 5. Beräknad förändring av anslagsbehållningarna under budgetåret 1983/84 (Miljarder kr., - = förbrukning, + = uppbyggnad)

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 105

Sammanlagt beräknar jag således med att 3 miljarder kr. av anslagsbehåliningarna kommer att förbrukas under budgetåret 1983/84. Denna beräkning beaktar att de medel, som ingår i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto avser en kassamässig belastning.

Disposition av rörliga krediter

Vissa myndigheter och bolag har enligt riksdagens beslut möjlighet att

utnyttja rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Förändringar i den ute-

stående lånestocken, dvs. förändringar i nettoutlåningen, registreras på statsbudgeten i form av förändringar i dispositionen av rörliga krediter och

påverkar sålunda budgetutfallet. Under budgetåret 1982/83 beräknar riks-

revisionsverket att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 1649 milj. kr. Jag ansluter mig till verkets beräkning.

För budgetåret 1983/84 brukar en schablonmässigt beräknad ökning av

den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. För nästkommande budgetår torde, i likhet med vad jag anfört i budgetpropositionen, en ökad belastning komma att uppstå till följd av att bl. a exportkreditnämnden och televerket. enligt vad jag erfarit, påtagligt kommer att öka sin disposition

av rörliga krediter. För budgetåret 1983/84 beräknar jag således med en

ökad disposition av rörliga krediter om 1500 milj. kr. Även i detta ärende har jag samrått med berörda departementschefer och i förekommande fall

Övriga statsråd.

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den

totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp den kalkylmäs-

sigt beräknade posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post beaktas för resp. budgetår alla av mig kända anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte i särskilda propositioner tidigare förelagts riksdagen. Beräkningen avser, som jag bl.a. anmält vid min redogörelse för anslagsbehållningarnas utveckling, en kassamässig belast-

ning.

I budgetpropositionen upptogs under posten tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp om 3 miljarder kr. för tilläggsbudgetar och för propositioner avseende bl. a. vissa åtgärder i Norrbottens län, varvsindustrin och den kommunala sektorn. Dessutom beaktade jag i min beräkning av denna

post i budgetpropositionen även en höjning av riksbankens inleveranser samt vissa kommande förslag om förändrade kredittider i fråga om bl. a. kredittider på tobaks- och dryckesskatt. Då ett flertal av dessa åtgärder

förelagts riksdagen, har de av mig här beaktats på berört anslag och resp. inkomsttitel.

Senare denna dag kommer regeringen att föreslås ökade insatser inom

sysselsättningspolitikens område. Dessa ökade utgifter har jag beaktat

under posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 106

Även framgent torde medel behöva reserveras för såväl gängse tillläggs-

budgetar som för eventuella ytterligare arbetsmarknads- eller industripoli-

tiska åtgärder under nästkommande budgetår. Kostnaderna härför har ej

av naturliga skäl tagits upp på annat ställe i förslaget till statsbudget.

Till följd av den beslutade förändringen inom inkomstbeskattningens område har jag i mina beräkningar i förslaget till statsbudget beaktat de förändringar som avser den direkta inkomstbeskattningen för åren 1983 och 1984. För år 1983 har en allmän löneavgift införts för att finansiera kostnaderna för reformen. Finansieringen av skattereformen för år 1984 bör, som jag tidigare anfört, att främst ske genom en höjning av vissa energiskatter m. m. Jag har i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto, beaktat den fortsatta finansieringen under år 1984.

Det systematiska arbetet med att förstärka den statliga kassahållningen har resulterat i en rad åtgärder på såväl budgetens irkomst- som utgiftssida. Speciellt vad gäller kredittiderna vid skatteuppbörd har ett flertal åtgärder beslutats'eller aviserats. Jag har sålunda förutsatt vissa inkomstförstärkningar till följd av de åtgärder jag avser att föreslå senare i höst avseende en generell övergång från kontantmetod till faktureringsmetod

vid redovisning av mervärdeskatt samt vissa av de speciella reglerna som

gäller för avbetalningshandeln.

Regeringens politik inriktas på att bekämpa inflationen. De åtgärder, som vidtas i detta syfte, leder enligt min mening till att prisutvecklingen nu kan förväntas bli lägre än vad jag tidigare antagit. Anstagsbelastningen för bl.a. vissa förslagsanslag blir därmed lägre än vad som beräknades i

budgetpropositionen. Detta har beaktats i mina kalkyler.

Jag föreslär därför att posten för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, förs upp med ett belopp om 5000 milj. kr. i statsbudgeten för budgetåret 1983/84. :

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag redogjort för mina överväganden kring statsutgifterna för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna kommer att uppgå till 298019 milj. kr., vilket är ca 3650

milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1983.

Tabell 6. Statsutgifterna budgetåret 1983/84 (Milj. kr.)

1983/84

Budgetprop. Ny beräkning

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 107

Statsbudgetens saldo budgetåren 1982183 och 1983184

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfal- Jet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1983/84 på sätt som framgår av tabell 7.

Tabell 7. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1981/82—1983/84 (Miljarder kr.)

1981/82 1982/83 1983/84 Procentuell förändring

Utfall Budget- Ny be- Budget- Ny be- Från ut- Från ny be-

proposition räkning proposition räkning fall 198:/82 — räkning

till ny be- 1982/83 till

räkning ny beräkning

1982/83 1983/84

Utgifterna för budgetåret 1983/84 beräknades i budgetpropositionen till 294,3 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 298,0 miljarder kr. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 208,1 miljarder kr.,

vilket innebär en uppräkning med 4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1983/84 minskar med ca 0,3 miljarder kr. till ca 89,9

miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Reviderad nationalbudget 1983 (Bilaga 1.1). Svensk ekonomi 1984 och 1985 (Bilaga 1.2).

Långtidsbudget för perioden 1983/84—-1987/88 (Bilaga 1.3). Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/ '

84 (Bilaga 1.4). |

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83 (Bilaga 1.5). :

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.6).

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.7).

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 sedan budgetpropositionen (Bilaga 1.8).

Lagförslag (Bilaga 1.9).

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 108

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att - godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående, [Ag . godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud-

getåret 1983/84 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen,

. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållning-

arna för budgetåret 1983/84, . godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1983/84,

. godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1983/84, . med ändring av förslag i prop. 1982/83: 100 bil. 17 till Räntor på

statsskulden m.m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsan-

slag av 55400 000 000 kr., . till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1983/84 under sjunde huvudrtiteln utöver i prop. 1982/83: 90 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 150000 000 kr.,

. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1983/84 om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad jag

har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2500 000 000 kr..

dels föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade

förslag till

10. lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt,

11. lag om ändring i lagen (1977: 306) om dryckesskatt, 12. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, 13. lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt, 14. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

15. lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa

fordon som icke är registrerade i riket, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 16. kommunsektorn, 17. utnyttjande av finansfullmakten, 18. statliga kreditgarantier, 19. rationalisering och kostnadsbesparingar m.m. inom regeringskansliet.

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 109

Prop. 1982/83:150 Bilaga I Reviderad Finansplan 110

Särskilda frågor

2 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande

3 Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens

inkomster 1982/83 och 1983/84 .soosooossossesssrssss rss rna 101 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1978/79—

1982/83 moooeereeereeesee reses rs rr rer rer rss rr rr ers s er ss 103 5 Beräknad förändring av anslagsbehållningarna under budgetåret

1983/84 ooo eeeeereserer rare reser ere rer ert rr rr rests ess sa 104 6 Statsutgifterna budgetåret 1983/84 s.sosososssssssssssss serna 106 7 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1981/82—

1983/84 oooooeeerereeerrerererererrrer ere ers ert rr rr rr rs rss 107

Diagramförteckning

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 2 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom

utbildningsdepartementets verksam-

hetsområde

4

Regeringens prop. 1982/83: 150

Bilaga 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-14

Föredragande: statsrådet Göransson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt

avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer i det följande under

avsnittet Ungdomsarbetslöshet att redogöra för bakgrunden till behovet av förstärkta insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden för att motverka en ytterligare stegring av arbetslösheten. De förslag som gäller utbildningsdepartementets verksamhetsområde avser dels me-

del för att förbättra möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser, dels påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan för arbetslös ungdom, dels ökade möjligheter att bereda arbetslösa utbildning inom den kommunala vux-

enutbildningen (komvux). I det följande gör jag en presentation av mina förslag, disponerad efter berörda anslag.

D 2. Länsskolnämnderna

I budgetpropositionen har chef2n för utbildningsdepartementet under

det nya anslaget D25. Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m. m. presenterat sina förslag rörande denna verksamhet.

Jag vill erinra om att regeringen klargjort sin ambition att alla ungdomar

under 18 år som inte kan beredas utbildning eller arbete skall erbjudas en ungdomsplats. Antalet ungdomsplatser beräknades i budgetpropositionen till 16000. F.n. har drygt 10000 ungdomsplatser kommit till stånd.

Det är angeläget att till hösten förbättra möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser framför allt inom näringslivet. Jag föreslår därför att länsskol-

nämnderna anvisas särskilda medel för att till de regionala planeringsråden kunna knyta tillfällig personal, rekryterad från arbetslivet, för att under en övergångsperiod om en till två månader skaffa fram nya ungdomsplatser. Liknande åtgärder har redan prövats i ett antal kommuner med gott resul-

1 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga 2 |

Prop. 1982/83: 150 2

tat. Avsikten är att sådana personer skall engageras som har en god

förankring hos de fackliga organisationerna och arbetsgivarna i Jänet. Det är naturligt att de, förutom sin huvuduppgift, vid behov också medverkar i att anskaffa beredskapsarbeten. Kostnaderna beräknar jag till I milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang nämna att chefen för arbetsmarknadsdepar-

tementet i det följande kommer att behandla frågan om ytterligare informationsinsatser till företagen beträffande ungdomsplatser.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att till Länsskolnämnderna för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83: 100 bil. 10, under åttonde huvudtiteln

anvisa ytterligare förslagsanslag av 1000 000 kr.

D 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor

Den svåra situationen på arbetsmarknaden för ungdomar i åldrarna 18—

20 år är väl känd och kommer i det följande att behandlas mer ingående av

chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill i detta sammanhang ta

upp frågan om vilka möjligheter vi har att genom insatser inom utbildnings-

systemet underlätta ett inträde på arbetsmarknaden för dessa ungdomar.

En allt större del av de arbetslösa ungdomarna i åldrarna 18—20 år har

genomgått eller avbrutit en utbildning i gymnasieskolan. Den senaste spe-

cialundersökningen av arbetskraftens utbildning är från februari 1982 och visade att en tredjedel av de arbetslösa 18—19-åringarna hade en minst

tvåårig gymnasial utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen har i en framställ-

ning den 16 april 1982 uttalat att kompletterande utbildning kan vara en lämplig åtgärd för att öka ungdomarnas möjligheter till anställning. Även

arbetsmarknadens parter har omvittnat att det ofta behövs någon form av

påbyggnadsutbildning efter genomgången eller avbruten gymnasieutbildning för att förbättra ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden. "En särskild utbildningssatsning för ungdomar är enligt min mening motiverad av den extraordinära situation som uppstått då ett besvärligt arbetsmarknadsläge sammanfaller med att ovanligt stora ungdomskullar lämnar

gymnasieskolan. Jag vill därför föreslå nya och ökade satsningar på olika

slag av kompletterande utbildningar, bl. a. högre specialkurser, för att öka möjligheterna till sysselsättning för våra ungdomar.

Jag finner dessa åtgärder så viktiga, att det finns anledning att rätt ingående redogöra för hur jag anser att verksamheten bör läggas upp.

Jag vill först konstatera att de ungdomar som genomgått eller avbrutit en

gymnasieutbildning och har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden inte utgör någon enhetlig grupp. Det krävs olika åtgärder för olika kategorier av

ungdomar, beroende på utbildningsbakgrund. Behovet av högre special-

kurser och andra påbyggnadsutbildningar är således olika för ungdomar

som har en yrkesutbildning, ungdomar som har en högskoleförberedande

utbildning och ungdomar som har avbrutit en utbildning i gymnasieskolan.

Bilaga2 Utbildningsdepartementet 3

För dem som genomgått en yrkesinriktad utbildning finns ett behov av kurser inriktade mot en specialisering eller vidareutbildning inom det yrke ' utbildningen syftar till. Ett exempel är en industrielektrisk kurs som en påbyggnad för dem som genomgått tvåårig el-teleteknisk linje.

I vissa fall kan ungdomar behöva bredda sin kompetens för att bli mer

användbara på arbetsmarknaden. Så borde t. ex. en teleteknisk kompletteringskurs (elektronik) ge dem som gått en tvåårig verkstadsteknisk linje

bättre möjlighet till inträde på arbetsmarknaden.

Vidare borde en allmän orientering om datateknik, programmering etc. kunna vara en lämplig komplettering oavsett tidigare yrkesutbildning.

För ungdomar som har en teoretisk utbildning är behovet delvis annor-

lunda. De som studerat på de studieförberedande linjerna i gymnasieskolan får vanligen sin yrkesutbildning i högskolan. I ett läge då stora ungdomskullar når högskoleålder kan många, trots de extra satsningar som statsmakterna gjort, inte omedelbart efter gymnasieskolan få en möjlighet

till högskoleutbildning.

Ungdomar i denna grupp bör få möjlighet att skaffa sig en yrkesutbildning i gymnasieskolan. Den bör då kunna ges i form av en högre special-

kurs på ca ett år som ger i stort sett samma kompetens som en tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan. Jag räknar med att de flesta torde

vara intresserade av att bygga på sin teoretiska utbildning med en yrkesinriktning inom samma ämnesområde, exempelvis affärs- och förvaltnings-

kommunikation eller hotell- och restaurangadministration för elever från

de ekonomiska linjerna, datateknik, energi- eller miljövårdsteknik för ele-

ver från den naturvetenskapliga linjen, programmering eller informations-

teknik för elever från den humanistiska, samhällsvetenskapliga eller sociala linjen.

Genomgående för sådana högre specialkurser bör enligt min mening

vara att de blir attraktiva från näringslivets synpunkt och därmed lättare leder till anställning. Därför är det nödvändigt att utveckla kurserna 1 nära samverkan med både arbetsgivare och fackliga organisationer. Dessutom kan behoven variera mellan olika regioner och kommuner. Jag kan även

tänka mig att en påbyggnadsutbildning skräddarsys” för ett visst företag på en ort. |

Den tredje kategorin ungdomar, som jag nämnde inledningsvis, är de

som börjat på en utbildning i gymnasieskolan men efter olika lång tid avbrutit denna. Enligt en SÖ-undersökning var det 1978 ca 1096 av en

intagningskull som avbröt sina gymnasieskolestudier. För innevarande läsår rapporteras ungefär samma utveckling i stockholmsregionen, där det

hösten 1982 togs in 10505 elever i årskurs 1 av gymnasieskolan. Jag har

erfarit att nu över 1000 av dessa har avbrutit sina studier. Avbrotten är

ojämnt fördelade. De teoretiska linjerna har färre studieavbrott än många

av de yrkesinriktade linjerna.

Även för de ungdomar som avbrutit sina studier bör lämpliga special-

Prop. 1982/83: 150 4

kurser konstrueras eller, där sådana redan finns, erbjudas i större utsträck- . ning. Kurserna kan i princip ha samma påbyggnadskaraktär som jag nyss skisserat. Lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (La-kurser) bör också kunna anordnas i detta syfte. Jag vill här även se komvux med dess

utbud av kurser som ett realistiskt alternativ. Jag återkommer i det föl-

jande till detta.

Vad jag nu beskrivit är något som i ett reguljärt utvecklingsarbete rörande bl. a. läroplaner normalt tar relativt lång tid. Arbetsmarknadsläget kräver dock extraordinära åtgärder som kan ge effekt mycket snabbt. SÖ

bör därför få ett särskilt uppdrag att i samverkan med länsskolnämnder,

kommuner och näringslivsföreträdare verka för att högre specialkurser och andra påbyggnadsutbildningar med den inriktning som här redovisats snarast kommer till stånd. Det bör ankomma på regeringen att avgöra i vad mån särskilda regler om beslutsordning m.m. kan behövas för dessa kurser. Jag finner det därvid naturligt att de erfarenheter när det gäller utveckling av högre specialkurser som redan finns i Södermanlands, Västernorr-

lands och Jämtlands län tas till vara och sprids.

Jag vill inte utesluta att de kurser som nu organiseras för dessa speciella

ändamål kan visa sig svara mot också mera varaktiga utbildningsbehov. De bör då kunna utvecklas till att bli en del av det ordinarie kursutbudet inom

givna dimensioneringsramar.

Mot denna bakgrund bör ramarna för gymnasieskolan utökas med 2000 platser, som särskilt avdelas för olika former av påbyggnadsutbildning. Kostnaderna härför beräknar jag till 45 milj. kr. Häri har jag då inräknat kostnader för bidrag till utrustning och för studiesociala åtgärder enligt gällande bestämmelser. Dessa kostnader beräknar jag till 9 resp. 8 milj. kr., inalles 17 milj. kr.

Förhoppningsvis behöver de åtgärder jag här föreslagit bara bli av tillfällig art. Alla de slag av resurser som vanligtvis behövs när man planerar för mer varaktig utbildning kan därför inte behöva tas i anspråk. Jag finner det också naturligt att man i kommunerna även vill pröva alternativa vägar såsom inbyggd utbildning och förhyrning av lokaler. Jag vill i sammanhanget erinra om det nuvarande stimulansbidraget om 6 000 kr. per nyinrättad och utnyttjad plats inom sektorn för industri- och hantverksyrken.

Sådant bidrag bör givetvis få utgå även vid nu berörda utbildningar i de fall de hör till denna sektor. Kostnaden för detta ändamål beräknar jag till

4 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden för de åtgärder som jag här föresla-

git uppgår därmed till 49 milj. kr.

Eftersom de påbyggnadsutbildningar jag här talat om även bör kunna anordnas inom komvux där så är lämpligt, bör komvux ges möjlighet att anordna dessa utbildningar utanför ordinarie ttimram. Kurserna bör dock inte få starta utan att samråd först skett med länsarbetsnämnden.

Till det jag nu sagt om extraordinära åtgärder och krav på stor flexibilitet till förmån för snabba insatser för de arbetslösa ungdomarna vill jag lägga följande.

Bilaga 2 Utbildningsdepartementet 5

För att få bästa effekt av anslagna medel bör i viss utsträckning resurser kunna överföras från gymnasieskolan till komvux, om det — med den korta förberedelsetid som står till buds — visar sig att gymnasieskolan inte kan fylla sin kvot på 2000 platser och om samtidigt komvux har kapacitet för att ta emot fler arbetslösa ungdomar. Jag ser för min del i detta ett utmärkt tillfälle att pröva en samverkan mellan gymnasieskola och komvux. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge en sådan omfördelning. .

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna vad jag har förordat om högre specialkurser och

andra påbyggnadsutbildningar inom gymnasieskolan och kom-

munal vuxenutbildning,

2. att till Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret

1983/84, utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83: 100, bil. 10,

under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare förslagsanslag av

32 000 000 kr.

3. att bemyndiga regeringen att vid behov göra omfördelningar av

resurser från gymnasieskolan till kommunal vuxenutbildning i

enlighet med vad jag har förordat.

D 27. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Med hänvisning till vad jag anfört om påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m.m.

för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop.

1982/83:100, bil. 10, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare

förslagsanslag av 9000 000 kr.

F 4. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

För innevarande budgetår gäller för den kommunala vuxenutbildningen och för grundutbildningen för vuxna en totalram om nära 3,9 miljoner undervisningstimmar. I årets budgetproposition har chefen för utbildningsdepartementet föreslagit oförändrade timramar för budgetåret 1983/84. Förslaget innebär således att några ytterligare besparingar inte skall göras på anslaget till komvux och grundvux. Motivet för detta är den betydelse dessa båda utbildningsformer har i den situation som för närvarande råder på arbetsmarknaden.

Riksdagen har också bemyndigat regeringen att — i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar — öka antalet undervisningstimmar i komvux för att bereda = utbildningsmöjligheter för arbetslösa (prop. 1982/83: 100, UbU 1982/83: 17, rskr 1982/83: 196).

Alla tecken tyder nu på att förhållandena på arbetsmarknaden även

Prop. 1982/83: 150 . 6

under budgetåret 1983/84 kommer att vara sådana att särskilda åtgärder

behövs för att bereda utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Jag har av

chefen för utbildningsdepartementet erfarit att hon därför inom kort kommer att föreslå regeringen att besluta om utnyttjande av bemyndigandet. Det bör enligt henne ske på så sätt att kommunerna får rätt att anordna vissa kurser inom kommunal vuxenutbildning utanför den av riksdagen beslutade ramen av undervisningstimmar för budgetåret 1983/84. Denna

rättighet för kommunerna bör förknippas med ett villkor att ett visst lägsta

antal av kursdeltagarna i dessa kurser är arbetslösa. De kurser som bör få anordnas på detta sätt är dels grundskolekurser, dels gymnasieskolekurser

i yrkesämnen., i teknologi och övriga tekniska ämnen samt i naturvetenskapliga ämnen, dels också särskilda yrkesinriktade kurser. Beslut om att av arbetsmarknadsskäl anordna sådana kurser bör givetvis föregås av ett samråd mellan kommunen och länsarbetsnämnden.

Med ledning av de insatser som komvux under tidigare år har kunnat

göra för att ge utbildning åt arbetslösa räknar jag med en omfattning under

budgetåret 1983/84 i storleksordningen 110000 undervisningstimmar.

Kostnaderna härför kan beräknas till ca:20 milj. kr. Jag räknar med att ca 11000 kursdeltagare kommer att beröras av verksamheten. Av dessa kommer en del att delta i flera kurser under hela

läsåret, medan andra deltar under en kortare tid. Omräknat i heltidsstuderande innebär detta enligt mina beräkningar ca 4400 personer under en

termin.

Denna insats kommer att innebära även vissa ökade studiesociala kostnader. Dessa kan endast överslagsvis beräknas. I en del fall kan vuxenstudiestöd tänkas förekomma, i en del utbildningsbidrag. Det blir givetvis

också möjligt för deltagare i dessa kurser att söka studiemedel. Totalt

torde kostnaderna för studiesociala insatser för deltagare i berörda kurser

komma att uppgå till ca 30 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört angående bidrag till kommunal

vuxenutbildning m. m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 3 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom arbetsmark-

nadsdepartementets

verksamhetsområde, m m

Regeringens prop. 1982/83: 150

Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-14

Föredragande: statsrådet Leijon såvitt avser frågor under littera B och C statsrådet Gradin såvitt avser frågor under littera D

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetäret 1983/84 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Regeringen tog omedelbart efter villträdet i oktober 1982 och under de

påföljande månaderna initiativ till en serie arbetsmarknadspolitiska åtgär-

der för att såväl kort- som långsiktigt stödja sysselsättningen. Den totala kostnaden för åtgärderna uppgick till närmare 4 miljarder kr. Åtgärderna gav omgående resultat och den snabba ökningen av arbetslösheten under hösten 1982 kunde brytas.

I prop. 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder och i årets budgetproposition pekade regeringen på att även om det ekonomiska åt-

gärdsprogrammet sattes in med största möjliga snabbhet, måste man på

grund av det utomordentligt ogynnsamma utgängsläget räkna med en fortsatt hög arbetslöshet under återstoden av innevarande budgetår. Även för

budgetåret 1983/84 bedömdes arbetsmarknadspolitiska insatser av stor

omfattning komma att bli nödvändiga. |

I genomsnitt ökade arbetskraftsutbudet mellan åren 1981 och 1982 med 18000 personer. Denna ökning var avsevärt lägre än de föregående åren.

Under årets tre första månader var antalet personer i arbetskraften ca

26 000 fler än motsvarande period året innan. Fyra femtedelar av denna ökning utgjordes av kvinnor. När tecken på en konjunkturuppgång blir märkbara, finns det skäl anta att arbetskraftsutbudet börjar växa snabbare. Tendenser till ökad veckoarbetstid och minskad frånvaro bidrar dessutom till att utbudet i timmar ökar relativt mer än antalet personer.

Under de tre första kvartalen år 1982 var antalet sysselsatta lägre än

motsvarande kvartal året före. Sedan oktober månad 1982 har antalet

sysselsatta varit ca 15000 fler än tolv månader tidigare. Denna ökning får helt tillskrivas den ökade volymen av arbetsmarknadspoliuska insatser och då främst beredskapsarbeten. Jämfört med fjolåret hade antalet personer I beredskapsarbeten under första kvartalet ökat med ca 28000. Syssel-

| Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1982/83: 150 to

sättningen på den öppna arbetsmarknaden låg således dessa månader fortfarande på en lägre nivå än föregående år.

Antalet sysselsatta- inom industrin har enligt arbetskraftsundersök-

ningarna hittills under året varit ca 20000 färre än under fjolåret. Syssel-

sättningsminskningen fortsätter således, men minskningen har under den senaste tolvmånadersperioden successivt avtagit. Inom den offentliga tjänsteproduktionen ökade antalet sysselsatta med ca 14000 mellan första kvartalen åren 1982 och 1983. Detta innebär en fortsättning av den tidigare observerade svaga sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn. Ökningen är en direkt följd av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I stort sett motsvaras sysselsättningsökningen av tillväxten av beredskapsarbeten inom stat, kommuner och landstingskommuner. Inom privata tjänster exkl. varuhandel och samfärdsel ökade sysselsättningen på ett år

med ca 30000 personer. Ökningen inom denna sektor har under en följd av

månader varit stabil.

Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick antalet arbetslösa i januari

månad i år till 147 000, vilket innebär 6 000 färre än i fjol. I februari uppgick

antalet arbetslösa till 155000 eter 20000 tler än i februari äret innan samt i mars till 149000 eller 25 000 fler än mars 1982.

Marssiffrorna innebär en relativ arbetslöshet på 3,49. För män var nivån 3,6 Z och för kvinnor 3,3 %£. Detta motsvarar 83 000 män resp. 66 000 kvinnor. Ungdomsarbetslösheten uppgick till 47 000 eller 7,3 46. Flickornas arbetslöshet låg på 7,2 26 och pojkarnas på 7.476. Samtidigt omfattades totalt 184000 personer av olika åtgärder. varav 75 000 i beredskapsarbeten

(43000 män och 32000 kvinnor) och 44000 i arbetsmarknadsutbildning

(25000 män och 19000 kvinnor). För beredskapsarbetena innebär detta

den högsta nivån någonsin.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelser till regeringen pekat på det fortsatt svaga läget på arbetsmarknaden och också lämnat förslag till förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser för våren 1983 och för budgetåret 1983/84. Vad gäller insatser under våren 1983 har regeringen genom beslut den 17 mars 1983 medgivit att AMS får utnyttja en del av de medel som avsatts för omställningsbidrag till beredskapsarbeten och ungdoms-

platser. Av de 200 milj. kr. som beräknades i förra årets budgetproposition

för omställningsbidrag får 20 milj. kr. utnyttjas för ungdomsplatser och 125 milj. kr. för beredskapsarbeten. Denna omdisponering av medel inom anslaget B4. Sysselsättningsskapande åtgärder vill jag nu anmäla för riksdagen. Härutöver vidgades ramen inom utbildningsdepartementets områ-

de för kommunal vuxenutbildning för arbetslösa med 30 milj. kr. Finansministern har tidigare i dag redogjort för den allmänna ekonomis-

ka utvecklingen och därvid pekat på vissa för svensk ekonomi positiva utvecklingstendenser. Orderingång, export och produktion inom industrin ökar vilket på sikt kommer att påverka sysselsättningen och ekonomin

som helhet. Den positiva utvecklingen för industrin kan till stor del tillskri-

Bilaga3 Arbetsmarknadsdepartementet a

vas den kraftiga devalveringen. Samtidigt har ekonomin i USA visat flera

tecken på uppgång vilket positivt bör kunna påverka vår export ytterligare. Emellertid har våra viktigaste handelspartners i Europa fortfarande ett tågt

kapacitetsutnyttjande och en mycket hög arbetslöshet varför tillväxten i den samlade exportefterfrågan kommer att vara betydligt lägre än vad som

normalt kännetecknar en uppåtgående utveckling.

Länsarbetsnämnderna räknar i sina prognoser med ett kvarstående behov av omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder under hela år 1983. I likhet med konjunkturinstitutet räknar nämnderna med att företagens efterfrågan på personal kommer att vara låg under större delen av året. Först mot slutet av året kan ett behov av nettorekrytering komma i fråga. Samtidigt räknar man med att tillväxten i arbetstillfällen inom den offent-

liga sektorn kommer att vara mycket begränsad.

Under loppet av år 1983 är det mot denna bakgrund realistiskt att räkna med att minskningen av antalet industrisysselsatta kommer att avta suc-

cessivt. Eventuellt kan det mot slutet av året också bli fråga om en

begränsad återhämtning. Samtidigt kommer sysselsättningsutvecklingen inom andra sektorer att vara fortsatt svag. Genom att arbetskraftsutbudet

kommer att fortsätta att växa i minst samma takt som under det senaste året kommer det även under budgetåret 1983/84 att erfordras sysselsättningspolitiska åtgärder i ungefär samma omfattning som under innevaran-

de budgetår. Behovet av åtgärder kommer att vara relativt omfattande

under hösten 1983 medan utvecklingen under våren 1984 är något svårare

att förutse.

Åtgärdernas inriktning och omfattning

Som jag tidigare redovisat finns det vissa positiva utvecklingstendenser i den svenska ekonomin. Tecknen på en begynnande återhämtning för industrin är flera. Samtidigt kommer de strukturella förändringarna i näringslivet att fortsätta och utrymmet för expansion inom den offentliga sektorn att vara begränsat.

Trots vissa positiva tendenser är problemen på arbetsmarknaden omfattande. Ungdomarnas svårigheter att få arbete består. De nytillträdande kvinnorna har genom den svaga ökningen av antalet anställda inom den offentliga sektorn fått en relativt sett svårare situation än tidigare. Inom

byggverksamheten förutser länsarbetsnämnderna risk för kraftigt ökad

arbetslöshet under den kommande vintern. Antalet långtidsarbetslösa är högt.

Mot denna bakgrund har jag bedömt det angeläget att redan nu föreslå regeringen ytterligare åtgärder för nästa budgetår för att hålla sysselsättningen uppe och minska arbetslösheten.

Regeringens åtgärder allt sedan dess tillträde hösten 1982 har inriktats på

att stödja och stimulera en tillväxt inom industrin. När vi nu kan se tecken på en begynnande återhämtning måste de sysselsättningspolitiska insatser-

na utformas så att de aktivt stödjer denna del av svenskt näringsliv.

Prop. 1982/83: 150 4

Arbetsmarknadsutbildningen föreslås utvidgas till att omfatta 125000 deltagare under budgetåret 1983/84. Utbildningen bör inriktas på att stödja industrins rekrytering. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram förordas vidare att det försök med utbildning av redan anställda som bedrivits i samarbete mellan AMS. Verkstadsföreningen och Svenska metallindustriarbetareförbundet får utvidgas till andra områden inom industrin under förutsättning att industrin gör vissa motprestationer.

Verksamheten bör bedrivas på försök under det närmaste budgetåret

och den framtida omfattningen och inriktningen fär prövas i samband med att det kommande betänkandet från kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) behandlas. Att det

begränsade försök som nu bedrivs föreslås utvidgat skall ses mot bakgrund

av de speciella krav på hög beredskap av vrkeskunnig personal som nu måste anses föreligga för svensk industri. Jag vill emellertid i samman-

hanget erinra om de pågående förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter som inom en snar framtid kan leda fram till ett avtal som reglerar

utbildning i företagen och anställning av ersättare, praktikanter m.m.

För att underlätta industrins rekrytering och mer allmänt skapa goda förutsättningar för en industriell utveckling föreslås att för nästa budgetår inrättas ett nytt anslag om 100 milj. kr. Medel från detta anslag skall användas för varierande insatser som på ett aktivt sätt bidrar till expansion

av sysselsättningen inom industrin. Det kan gälla informationskampanjer

för att förmå industrin att tidigarelägga sin rekrytering och utbildning liksom kampanjer som riktar sig till de arbetsökande. Sådana kampanjer kan också ingå som ctt led i ansträngningarna att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter har förklarat sig intresserade av att samverka med regeringen i sådana informationsinsatser.

Trots mycket omfattande arbetsmarknads- och utbildningspolitiska insatser under innevarande budgetår ligger ungdomsarbetslösheten på en hög nivå. Under första kvartalet 1983 var 48000 ungdomar under 25 år arbetslösa, vilket motsvarar 7,37. Av ungdomarna var 23000 flickor. Samtidigt hade ca 48 000 ungdomar beredskapsarbete och ca 15 000 deltog i arbetsmarknadsutbildning. Skolans åtgärder för 16—17-åringarna omfattade ca 17 000 personer.

Av årskullen 16-åringar (f.n. 123 000) som under våren 1983 avslutar sin

grundskoleutbildning beräknas ca 100000 gå direkt vidare till någon form

av utbildning inom gymnasieskolan. Arbetsmarknaden för ungdom utan yrkesutbildning eller annan utbildning efter grundskolan har försämrats avsevärt under de senaste åren. Enligt statistiska centralbyråns s.k. fe-

bruariundersökning år 1982 var arbetslösheten dubbelt så hög (10,8 96)

bland ungdomar med enbart grundskoleutbildning jämfört med dem som hade gymnasial utbildning. För att bryta denna utveckling har regeringen i

årets budgetproposition föreslagit att gymnasieskolans dimensionering ut-

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 5

ökas ytterligare till 8,6 7e högre än det totala antalet 16-åringar. Vidare har

förslag lagts fram om ett nytt samlat och enhetligt åtgärdsprogram för

ungdom under 18 år som efter avslutad grundskola inte genomgår reguljär

utbildning eller har fast arbete.

Tillsammans med de insatser som statsrådet Göransson tidigare idag har

förordat och som innefattar särskilda medel för anskaffande av ungdomsplatser bör ett heltäckande system kunna skapas så att ungdomar under 18 år skall kunna beredas utbildning, arbete, ungdomsplats eller annan meningsfull verksamhet.

När det sedan gäller de arbetslösa ungdomar i åldern 18—20 år som har genomgått eller avbrutit en utbildning i gymnasieskolan så kan denna grupp komma att öka under nästa budgetår. I år beräknas ca 40 000 ungdomar avsluta 3- och 4-åriga linjer i gymnasie-

skolan och ca 70000 en 2-årig utbildning. Detta innebär att ca 7000 fler

ungdomar i år lämnar gymnasieskolan än föregående år. Till detta kommer

de ca 10—-15000 ungdomar som avbrutit en gymnasieutbildning under

läsåret 1982/83 och för vilka åtgärder inom kommunernas uppföljningsan-

svar inte är den mest lämpliga stödinsatsen.

Den största delen av ungdomarna som i vår avslutar sin gymnasieutbildning kommer att gå vidare till ett arbete eller till en högskoleutbildning. Emellertid riskerar en allt större del av ungdomarna i åldern 18—20 år som har gymnasieutbildning att bli arbetslösa. Om inte ytterligare arbetsmark-

nads- och utbildningspolitiska åtgärder vidtas omedelbart, finns stora risker att arbetslösheten i denna grupp ungdomar kommer att öka.

Den utvidgning av kommunal vuxenutbildning och särskilda påbyggnadskurser i gymnasieskola och komvux som statsrådet Göransson tidi-

gare idag förordat samt de åtgärder i form av ökad volym för arbetsmark-

nadsutbildning och beredskapsarbete samt varvning av dessa som jag strax kommer till innebär en väsentlig förstärkning av insatserna för de något

äldre ungdomarna. Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Göransson.

Förslag läggs också fram om särskilda åtgärder för ungdomar med handi-

kapp. Jag återkommer strax till detta.

Arbetslösheten inom byggnadsindustrin har under år 1982 legat på en

högre nivå än tidigare år. För år 1983 kan en viss säsongmässig förbättring förutses under det första halvåret. Utsikterna för vintern 1983/84 innehål-

ler många osäkerhetsfaktorer. Enligt konjunkturinstitutets bedömning

kommer under år 1983 en viss ökning att ske uttryckt i volym, men genom en produktivitetsökning väntas antalet sysselsatta minska med någon pro-

cent. Länsarbetsnämndernas prognoser för den kommande vintern är dystrare än tidigare år samtidigt som man framhåller ökad osäkerhet när det gäller bedömningen av ombyggnads- och reparationsarbeten.

Enligt min mening är det nödvändigt att även inför kommande vinter särskilt stimulera byggandet. Regeringen har därför med utnyttjande av tt Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1982/83: 150 6

finansfullmakten tidigare idag beslutat tidigarelägga statliga byggen för ca 1000 milj. kr. Härutöver kommer bostadsministern senare idag att föreslå

att ramarna för bidrag och lån till samlingslokaler samt för reparationslån

m. m. utvidgas med sammanlagt 160 milj. kr vilket motsvarar en investeringsvolym på ca 500 milj. kr. Den direkta sysselsättningseffekten kan

beräknas till ca 2400 årsarbetskrafter och lika många i bakomliggande led.

Trots vidgade utbildningsinsatser m.m. kommer enligt min bedöming beredskapsarbeten att erfordras i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår vilket enligt AMS innebär ca 11 milj. dagsverken. Beredskapsarbetena behövs särskilt för att begränsa långtidsarbetslösheten och för att stödja de något äldre ungdomarna. AMS har hösten 1982

prioriterat de långtidsarbetslösa i sina åtgärder och de hittillsvarande resul-

taten pekar på att man lyckats stoppa den mycket snabba ökningen av

antalet längtidsarbetslösa.

I årets budgetproposition uppskattades behovet av sysselsättningsdagar för beredskapsarbeten under nästa budgetår till 7,7 milj. Samtidigt angavs att det slutliga behovet av beredskapsarbeten inte kunde bedömas vid

beredningen av propositionen. Jag räknar nu med att ca 10 milj. dagar kommer att erfordras under budgetåret 1983/84 samt att en viss koncentra-

tion av insatserna måste göras redan tidigt under hösten 1983 för att

undvika en så dramatisk uppgång i arbetslösheten som vi hade hösten 1982.

Det är ännu för tidigt att dra några bestämda slutsatser av de särskilda

insatserna mot långtidsarbetslösheten. AMS kommer under våren att presentera en utvärdering och på grundval av denna får ställning tas till vilka

åtgärder som är erforderliga. I det sammanhanget bör också de framställningar om åtgärder mot utförsäkring som kommit från LO, TCO och arbetslöshetskassornas samorganisation behandlas.

Jag vill emellertid redan nu peka på en väg som i viss utsträckning bör kunna användas för att minska långtidsarbetslösheten. Enskilda beredskapsarbeten - med statsbidrag om 75 42 av lönekostnaden — anordnas idag

endast för ungdomar under 25 år. Antalet sådana arbeten har vuxit snabbt

under de senaste månaderna och uppgick i februari 1983 till 15 000. Enligt min mening finns det skäl att i begränsad utsträckning och i samråd med de fackliga organisationerna pröva i vad mån enskilda beredskapsarbeten

skulle vara ett verksamt medel för att hjälpa också långtidsarbetslösa över

25 år. Denna åtgärd är möjlig att genomföra inom ramen för nu gällande

bestämmelser.

I februari [983 hade över 44000 personer beredskapsarbete hos kom-

muner och landstingskommuner. Detta motsvarar ca 496 av det totala

antalet anställda. Under år 1982 hade i genomsnitt 26000 personer per månad beredskapsarbete hos dessa huvudmän.

Även under det kommande budgetäret kan behovet av beredskapsarbeten hos kommuner och landstingskommuner beräknas bli omfattunde.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 17

Mot denna bakgrund föreslås att AMS för vidare befordran till länsar-

betsnämnderna får disponera 300 milj. kr. under budgetåret 1983/84 för att

stödja tidigareläggning av fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner. De fasta arbetena skall utgöra ett nettotillskott och således ligga utöver vad som annars skulle kommit till stånd. Detta nettotillskott kan nås genom t. ex. satsning på ny verksamhet eller genom att ersättningsrekrytering tidigareläggs. Medlen motsvarar tidigareläggning av ca 3 500 nya arbetstillfällen under tolv månader vid 75 96 statsbidrag av de totala lönekostnaderna. Bidraget utgår för den period tidigareläggningen avser, dock

högst tolv månader och endast för anställning som görs under andra

halvåret 1983. De föreslagna medlen motsvarar ca 2096 av det statsbidrag

kommuner och landstingskommuner får under innevarande budgetår för

beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.

I budgetpropositionen anmälde jag att AMS arbetade med en översyn av

flyttningsbidragen. På grundval av de förslag som AMS lagt fram föreslås

en förenkling och reducering av antalet bidragsformer inom flyttningsbidragen. Härigenom skapas också utrymme för en höjning av starthjälpen

för flerpersonshushåll. De totala kostnaderna för de åtgärder som jag här kort har redovisat uppgår till 2750 milj. kr. Jag övergår nu att mera i detalj behandla de olika

förslagen som ligger inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

B1. Arbetsmarknadsservice

AMS har i skrivelse den I 1 mars 1983 hemställt att ytterligare 30 milj. kr. ställs till styrelsens förfogande för förstärkning av arbetsförmedlingen med extra personal under budgetåret 1983/84. Enligt AMS har det rådande arbetsmarknadsläget medfört att kraven på framför allt arbetsförmedlingen har ökat avsevärt under innevarande budgetår. AMS förutser ingen ändring i arbetsbelastningen under det kommande budgetåret. AMS anser det därför synnerligen angeläget att de personer som tillfälligt under innevarande budgetår och efter regeringens bemyndigande har kunnat anställas inom arbetsförmedlingen, samtliga kan beredas fortsatt anställning under nästa budgetår.

Riksdagen har på grundval av årets budgetproposition (prop.

1982/83:100 bil. 12:s. 47) anvisat 10 milj. kr. vilket motsvarar ca 80 årsarbetskrafter för att under nästa budgetår förstärka arbetsförmedlingen med extra personal. Vidare har regeringen i propositionen 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten föreslagit att 50 tillfälliga tjänster som arbetsförmedlare bör få inrättas för att under en tvåårsperiod arbeta med den övertaliga personalen vid LKAB i Malmfälten. Dessutom har regeringen i

prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrågor, m.m. föreslagit att AMS bör få 2.1

milj. kr. för att tillfälligt förstärka arbetsförmedlingarna i Malmö och Uddevalla med sammanlagt högst 15 arbetsförmedlare. Sammantaget inne-

Prop. 1982/83: 150 8

bär detta att arbetsförmedlingen för budgetåret 1983/84 tillförs extra personal med sammanlagt ca 145 årsarbetskrafter.

Till stor del är denna förstärkning inriktad på vissa krisbranscher, men 10 milj. kr. disponeras av AMS som en flexibel resurs inom förmedlingen för insatser inom andra utsatta områden. Inom ramen för den ordinarie rekryteringen och för de medel som föreslås ställas till AMS förfogande för extra personalförstärkning under budgetåret 1983/84 bör fortsatt anställning kunna beredas för en del av dem som har tillfälligt anställts för förmedlingsuppgifter under innevarande budgetår. Jag är inte beredd att föreslå ytterligare medel för förstärkning av förmedlingspersonalen.

Flyttningsbidrag

I anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 föreslog AMS flera änd-

ringar ifråga om flyttningsbidragen enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368). Förslagen finns redovisade i årets budgetproposition (prop.

1982/83: 100 bil. 12 s. 54—56). Under hösten 1982 anmälde därefter AMS att en översyn av flyttningsbidragen pågick under medverkan av arbetsmarknadens parter. Översynen beräknades vara klar i slutet av januari 1983. Mot bakgrund av denna översyn var jag inte beredd att i budgetpropositionen föreslå några ändringar i bidragsreglerna. Jag förordade dock en höjning av starthjälpen för att anpassa den till prisutvecklingen.

AMS har i skrivelse den 25 februari 1983 redovisat sina förslag till ändringar ifråga om flyttningsbidragen med anledning av den nyss nämnda översynen av bidragen. Förslagen innebär både ändringar och förenklingar i bidragssystemet och höjningar av bidragsbeloppen. Enligt AMS är det ytterst värdefullt om antalet bidragsformer kan nedbringas.. Förutom de tidsvinster som detta skulle innebära för förmedlingen ifråga om handläggning, informationsinsatser och administration av bidragen skulle bidragssökande få bättre möjligheter att orientera sig om gällande bestämmelser. AMS gör den bedömningen att föreslagna ändringar kan finansieras inom den kostnadsram som regeringen föreslagit och riksdagen anvisat för flytt-

ningsbidragen för budgetåret 1983/84.

I likhet med AMS anser jag att det är angeläget att antalet bidragsformer begränsas och att hanteringen av bidragen förenklas för att underlätta både för de arbetssökande och arbetsförmedlingarna. Jag anser vidare att flyttningsbidragen i första hand bör vara inriktade på de vanligast förekommande flyttningsfallen och att reglerna bör vara utformade så att de främjar placering i stadigvarande arbete. En uppsplittring av resurserna på ett stort antal bidragsformer som täcker alla upptänkliga flyttningssituationer är enligt min mening inte försvarbar vare sig ur administrativ eller arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Vid utformningen av bidragen bör hänsyn också tas till att en del kostnader i samband med arbete på annan ort och dubbel bosättning i vissa fall kan kompenseras på annat sätt, t.ex. genom avdragsrätten vid inkomstbeskattningen.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 9

Innan jag övergår till att redogöra för mina förslag till ändringar av flyttningsbidragen vill jag erinra om att regeringen i prop. 1982/83: 120 om utveckling i Norrbotten föreslår en försöksverksamhet under tre år med två former av flyttningsbidrag nämligen traktamente vid dubbel bosättning och månadsresor. Denna försöksverksamhet bör enligt min mening inte beröras av de förslag som jag nu kommer att redovisa.

Enligt AMS bör de allmänna förutsättningarna för flyttningsbidrag vara utformade på ett sådant sätt att de inte försvårar beslut om flyttning av arbetsmarknadspolitiska skäl. Nuvarande samrådsförfarande mellan arbetsförmedlingen på flyttningsorten och den på inflyttningsorten för att utröna om det föreligger behov av arbetskraft på den senare orten försvårar ofta beslut och administration i flyttningsärenden utan att tillföra ärendena något väsentligt. Förmedlingen på utflyttningsorten tvingas ofta att bevilja flyttningsbidrag för att kunna arbetsplacera den sökande trots att förmedlingen på inflyttningsorten bedömt att behov inte föreligger. AMS föreslår därför att denna prövning slopas, utom vid flyttning till orter inom stödområdena.

Ett strikt upprätthållande av prövningen av arbetskraftsbehovet på inflyttningsorten hämmar den geografiska rörlighet som är önskvärd från områden med kraftig undersysselsättning till mer gynnade sådana. Denna prövning bör enligt min mening göras endast om det finns särskilda skäl, t.ex. vid flyttning till orter inom stödområdena.

AMS föreslår vidare att bidragsformerna dagliga resor och s. k. månadsresor slopas. När det gäller månadsresor för ungdomar under 20 år föreslår dock AMS att denna bidragsform skall finnas kvar eftersom erfarenheterna visar att resorna i många fall är ett verksamt medel för att underlätta geografisk omställning för ungdomar. Dagliga resor utgår idag till arbetstagare som får arbete utom hemorten men kan resa mellan dessa orter varje dag. Ersättning utgår under högst sex månader med de faktiska kostnaderna efter avdrag av 100 kr. per månad, dock högst 300 kr. Månadsresa kan utgå för två resor i månaden från anställningsorten till hemorten och åter.

Enligt AMS kompenseras kostnaderna för den enskilde som dessa båda bidragsformer är avsedda att täcka till en del genom avdragsrätten inom skattelagstiftningen. Genom att slopa dessa bidragsformer anser AMS vidare att det skapas ett utrymme för att inom den av riksdagen anvisade medelsramen för flyttningsbidrag under nästa budgetår höja starthjälpen för flerpersonshushåll med 1000 kr. utöver vad riksdagen nyligen har beslutat om, dvs. till 9000 kr. För egen del anser jag i likhet med AMS att dagliga resor och månadsresor kan slopas, dock vad gäller månadsresor ej för ungdomar under 20 år. Jag anser vidare att för att bättre kompensera flerpersonshushåll i samband med flyttning till annan ort starthjälpen för sådana hushåll bör höjas på sätt som AMS har föreslagit.

AMS har vidare föreslagit ett enhetligt och administrativt förenklat

Prop. 1982/83: 150 10

traktamentssystem som bör gälla i samband med respenning. Förslaget

innebär att personer kan komma att kompenseras med högre belopp än vad som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Enligt 12 § arbetsmarknads-

kungörelsen (1966: 368) får resekostnadsersättning och traktamente läm-

nas med högst de belopp som gäller för statstjänstemän. AMS kan därför

inom ramen för nu gällande bestämmelser konstruera ett enhetligt och administrativt förenklat traktamentssystem som samtidigt är rättvist. Jag är mot bakgrund härav inte beredd att föreslå någon åtgärd i denna fråga.

Ansökan om resekostnadsersättning skall göras innan resan anträds eller

flyttningen sker. Starthjälp skall sökas innan anställningen tillträds. För

sent gjorda ansökningar får tas upp till prövning endast om synnerliga skäl

föreligger. Sådana ärenden skall prövas av länsarbetsnämnden. Ca 60 92 av

för sent inkomna ansökningar beviljas. Enligt AMS bör en generösare bedömning få tillämpas i dessa ärenden och det bör i fortsättningen ankom-

ma på arbetsförmedlingen att pröva ärendena. |

Jag är inte beredd att biträda förslaget att en generösare bedömning skall tillämpas vid prövningen av ansökningar om flyttningsbidrag som har lämnats in för sent. Däremot anser jag i likhet med AMS att det bör

ankomma på arbetsförmedlingen att i första hand pröva för sent inkomna

ansökningar. |

Resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagaren och hans hushållsmedlemmar kan utgå för återresa till hemorten om anställningen utgjort kompletteringsarbete vid säsongarbetslöshet eller av annan anled-

ning varit tillfällig samt vid anställning som har upphört utan arbetstagarens vållande efter kort tid och nyanställning ej kan erhållas på den nya

orten. AMS föreslår att denna bidragsform kan slopas mot bakgrund av att den utnyttjas i ringa omfattning. Jag tillstyrker detta. |

AMS förslag i övrigt i anslagsframställningen kan jag inte biträda.

Sammanfattningsvis innebär de förslag som jag har förordat här i huvudsak att bidragsformerna dagliga resor, månadsresor, dock ej för ungdomar under 20 år, och vissa återresor slopas samt att starthjälpen för flerpersonshushåll höjs till 9000 kr. Jag räknar med att de utgifter som föranleds

flyttningsbidrag för budgetåret 1983/84. Förslagen bör träda i kraft den I juli 1983. De personer som vid ikraftträdandet har beviljats dagliga resor eller månadsresor bör få fortsätta uppbä-

ra dessa bidrag enligt de nu gällande bestämmelserna. Likaså bör återresa som har beviljats före ikraftträdandet men som inte anträtts få fullföljas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att godkänna de ändringar i fråga om flyttningsbidragen som jag har

förordat.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet IM

B2. Arbetsmarknadsutbildning

I årets budgetproposition har medelsbehovet för arbetsmarknadsutbild-

ning beräknats för en omfattning av 110000 deltagare varav 20000 i arbetsmarknadsutbildning i företag, 20000 i reguljära skolväsendet och övriga kurser samt 70000 i AMU-kurser. Den genomsnittliga utbildningstiden (exkl. företagsutbildning) har beräknats till 20.3 veckor. Därutöver beräknades 90 milj. kr. som en reserv för ytterligare 10000 deltagare. med avsikt

att regeringen, i det fall behov av utökad utbildning skulle uppstå, snabbt

skulle kunna ställa dessa medel till AMS förfogande.

I skrivelse den I mars 1983 har AMS begärt 30 milj. kr. för att under

budgetåret 1983/84 fortsätta det pågående försöket med fortbildning för

kvalificerat yrkesarbete inom verkstadsindustrin för att motverka s.k. flaskhalsproblem. Hittills har ca 4000 utbildningsplatser anordnats och erfarenheterna hittills är mycket positiva. |

I skrivelse den !1 mars 1983 har AMS med hänsyn till den väntade fortsatta försvagningen på arbetsmarknaden bedömt att AMU-kurserna redan från budgetårets början behöver planeras för 85 000 deltagare. AMS har därför begärt att den totala planeringsramen för arbetsmarknadsutbildningen får höjas till 125000 deltagare. AMS framhåller vidare att de av regeringen beräknade medlen för en utökning av AMU-kurserna för 10 000 deltagare grundar sig på kostnader för sådan komplementutbildning, som kan inrymmas i AMU-center och som inte kräver nyinvesteringar. För att kunna erbjuda kurser med mer avancerade utbildningsinslag i syfte att möta det utbildningsbehov som främst användningen av datateknik för

med sig , anser AMS att viss del av utbildningen behöver köpas hos företag

och av andra utbildningsanordnare. Därmed ökar också möjligheterna att snabbt anpassa utbildningsutbudet till behoven på arbetsmarknaden.

AMS begär för en utökning av volymen med 15 000 deltagare och för ett vidgat kursutbud dels att den föreslagna reserven om 90 milj. kr. får tas i anspråk och dels därutöver 100 milj. kr. Med tanke på behovet av flexibilitet i verksamheten och de stora ansträngningar som görs för att utöka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen, hemställer AMS att regeringen skall få utnyttja finansfulimakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen.

Med hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft väntas ligga kvar på en låg nivå även under budgetåret 1983/84 biträder jag AMS förslag att utöka planeringsvolymen för arbetsmarknadsutbildningen till 125000 deltagare

varav 85 000 i AMU-kurser. Jag anser dock att den särskilda satsningen på

fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin med de förändringar jag

nedan förordar bör rymmas inom denna totalram.

AMS satsning på fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin som

bedrivs inom arbetsmarknadsutbildningens ram enligt de regler som gäller för bristyrkesutbildning utgör enligt min uppfattning ett gott exempel på

Prop. 1982/83: 150 P

hur arbetsmarknadsutbildningen kan utnyttjas i en lågkonjunktur. Många företag har i nuvarande konjunkturläge svårigheter att fortbilda sin personal i takt med den tekniska utvecklingen. Det är emellertid av vikt att industrins expansion i en kommande konjunkturuppgång inte hindras på

grund av bristande utbildning hos personalen.

Även i ett mer normalt konjunkturläge finns det behov av fortbildning av

anställda på grund av den snabba tekniska utvecklingen och därmed sammanhängande strukturomvandling. Jag vill emellertid betona att arbetsgivaren har det primära ansvaret för personalens fortbildning men att det från arbetsmarknads- och utbildningspolitisk synpunkt är angeläget att framför allt ungdomar — och då inte minst flickorna — ges möjlighet att i

större utsträckning få erfarenhet av arbete inom industrin. Eftersom detta innebär att samhälleliga mål kan uppnås samtidigt som arbetsgivarnas

behov av yrkesutbildad arbetskraft tillgodoses kan det i det här fallet finnas skäl att staten erbjuder viss ekonomisk kompensation för detta. Mot bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag att möjligheterna till utbildning av anställda bör få fortsätta även under nästa budgetår och utvidgas även till andra delar av industrin efter den modell som används

regeringen att ramen för bristyrkesutbildningen under budgetåret 1983/84 utökas från nuvarande högst 10000 personer per år under högst 300000 utbildningsveckor till 15000 personer under 450000 utbildningsveckor.

Verksamheten bör bedrivas på försök under det närmaste budgetåret. Den framtida omfattningen och inriktningen får prövas i samband med att det

kommande betänkandet från kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknads-

utbildning och företagsutbildning (KAFU) behandlas. KAFU har haft sitt slutsammanträde och jag har erfarit att kommittén föreslår att bristyrkesut-

bildning skall kunna användas för särskilda satsningar av det slag som jag

har förordat. KAFU menar också att krav på någon form av motprestation från företagens sida bör kunna ställas. Även de förhandlingar som f.n.

pågår omkring ett avtal om ersättarsystem m.m. bör inväntas innan en

eventuell permanentning av systemet kan göras.

Denna utvidgade utbildning av anställda bör omfatta hela industrin och i

likhet med den pågående fortbildningen inom verkstadsindustrin avse vi-

dareutbildning till kvalificerat yrkesarbete samt syfta till att motverka flaskhalsproblem i en kommande konjunkturuppgång. För att garantera en sådan inriktning måste arbetsgivaren och berörda fackliga organisationer

vara överens om utbildningens inriktning och omfattning. En förutsättning

är vidare att AMS för denna satsning på fortbildning av anställda inom bristyrkesutbildningens ram får möjlighet att ge företräde till personer som

redan är anställda. Jag avser senare att föreslå regeringen att så får ske.

Jag anser vidare att vissa krav på motprestationer från företagens sida

kan ställas. Motprestationerna från företagens sida kan dock variera från

fall till fall beroende på det enskilda företagets möjligheter och utbildning-

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 13

ens omfattning. Länsarbetsnämnden bör få möjlighet att förhandla om motprestationens form och omfattning, men utgångspunkten skall vara att någon motprestation alltid skall göras. En sådan kan vara anställningar av

ungdomar som vikarier eller i form av beredskapsarbete. Motprestationen

kan också bestå av anställning med lönebidrag, inrättande av ungdomsplats eller att företaget i fråga tar emot praktikanter från gymnasie- eller

högskola, arbetsmarknadsinstitutet, etc. Arbetsförmedlingen bör i detta

sammanhang beakta möjligheten att låta flickorna pröva på arbetsuppgifter och yrken som domineras av män. Om prioritering måste göras mellan företag bör motprestationens omfattning väga tungt. Det bör ankomma på

regeringen att utforma de närmare föreskrifterna härför.

Det nuvarande bidraget om 20 kr per tim. för utbildning av anställd i kombination med anställning av ersättare har under de senaste åren utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning. Jag föreslår därför att denna bidragsform slopas från den 1 juli 1983. Syftet med detta bidrag bör enligt min mening bättre kunna uppnås med den fortbildning av anställda jag nu

har förordat. Jag räknar vidare med att medelsbehovet minskar med 3 milj.

kr. för arbetsmarknadsutbildning i företag och att dessa medel istället kan

utnyttjas för bristyrkesutbildningen.

Det är enligt min uppfattning också väsentligt att arbetsmarknadsutbild-

ningen i övrigt kan erbjuda kvalificerad yrkesutbildning med inriktning mot

industrin. Även om industrisysselsättningen totalt inte väntas öka i någon

större omfattning under nästa budgetår kommer det ändå att behövas en betydande ersättningsrekrytering. Det är av stor vikt att den produktionsökning som kan väntas i samband med en förbättrad konjunktur inte

hindras på grund av svårigheter att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde i årets budgetpropo-

sition om behovet av arbetsmarknadsutbildning för att möta de krav på utbildning som bl.a. datoriseringen ställer. Kurser kan behöva erbjudas

även för arbetslösa tjänstemän och ungdomar med längre utbildning. Kurser eller vissa utbildningsmoment som kräver avancerad utrustning t.ex. inom elektroniken och datatekniken eller andra resurser som AMU saknar kan därför behöva köpas av företagen eller av andra utbildningsanordnare. Även mer otraditionella kurser av typen ”starta-eget” bör kunna erbjudas i större utsträckning än f.n.

AMS gav under hösten 1982 länsarbetsnämnderna möjlighet att under

budgetåret 1982/83 varva beredskapsarbete med arbetsmarknadsutbildning

för arbetslösa ungdomar i åldern 18—24 år. Syftet var att samtidigt kunna ge dels grundläggande eller kompletterande yrkesutbildning och arbetslivs-

erfarenhet. dels motivera icke yrkesutbildade ungdomar att påbörja en yrkesutbildning. Enligt AMS anvisningar skall alla former av beredskapsarbete kunna

utnyttjas för varvning med arbetsmarknadsutbildning. Beredskapsarbeten

inom den enskilda sektorn skall dock prioriteras. Utbildningen skall ligga i

linje med arbetsuppgifterna och i första hand bestå av AMU-kurser. Rege-

ringen har för att underlätta möjligheterna till varvning medgivit AMS att för deltagare i åldern 18—19 år bevilja arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet när lämplig utbildning vid AMU-kurser inte kan ordnas. Åtgärden med varvning kan antingen ordnas individuellt eller i

grupp. Ersättning till deltagarna utgår enligt gällande villkor d.v.s lön

enligt avtal för tiden i beredskapsarbetce från arbetsgivarna och utbildningsbidrag för tiden i arbetsmarknadsutbildning, vilket uträknas och utbetalas av den allmänna försäkringskassan.

Efter vad jag erfarit har denna nya åtgärd inte fått någon större omfatt-

ning. Ett väsentligt hinder utgörs av de olika ersättningssystemen med olika utbetalningsrutiner och olägenheter för ungdomarna att inte på förhand få veta vilken sammanlagd månadsinkomst de har att röra sig med. Jag anser det emellertid av stor vikt att möjligheten till varvning mellan arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete kan fortsätta. Enligt min

uppfattning bör en sådan användning av arbetsmarknadsutbildningen och beredskapsarbetena öka effekten av resp. åtgärd. Genom att deltagarna får

tillfälle att omedelbart använda sina nya kunskaper på en arbetsplats torde

motivationen för utbildningen öka. Avbrottsfrekvensen för ungdomar i

arbetsmarknadsutbildning. som är mer än dubbelt så hög som för vuxna,

kan därmed väntas minska. Även beredskapsarbetet måste upplevas mer meningsfullt då det sätts in i en mer målinriktad plan. För utbildningströtta

ungdomar bör varvning mellan utbildning och praktiskt arbete kännas mer

tilltalande och rekryteringen till arbetsmarknadsutbildning därmed kunna

underlättas. Jag ser denna modell som en utmärkt väg att stimulera ungdo-

mar till arbete inom industrin även om den också bör kunna tillämpas inom

andra yrkesområden. Inom regeringskansliet pågår därför ett arbete med

att se Över möjligheterna att förändra de administrativa rutinerna så att en

samordning av ersättningen till deltagarna kan ske.

För att arbetsmarknadsutbildningen dels skall kunna utökas till 125 000 deltagare, dels kunna ges en mer utpräglad inriktning mot kvalificerat

yrkesarbete inom industrin dels ock även kunna användas mer flexibelt för

främst arbetslösa ungdomar förordar jag att arbetsmarknadsutbildningen tillförs 100 milj. kr. utöver de 90 milj. kr. som genom riksdagens beslut

med anledning av prop. 1982/83: 100, bil. 12 (AU 21, rskr 228) fr.o.m. den I

juli 1983 skall ställas till regeringens förfogande för eventuell utökning av

arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1983/84. Jag avser senare föreslå regeringen att AMS får utnyttja nämnda 90 milj. kr. redan från budgetårsskiftet.

Jag vill här också erinra om att regeringen i tre olika propositioner under våren 1983 har lagt fram förslag om särskilda insatser beträffande utökning av arbetsmarknadsutbildning. Regeringen föreslår i prop. 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten dels I milj. kr. för en utökning av AMU-kapaciteten i länet totalt sett under ifrågavarande anslag. Därutöver föreslås att

Bilaga3 Arbetsmarknadsdepartementet 15

15,5 milj. kr. av de medel som föreslås under anslaget B 16. Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kiirunavaara AB

(LKAB) skall få användas för utbildning.

I regeringens proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin. m.m. föreslås särskilda utbildningsinsatser inom arbetsmarknadsutbildningens ram för att underlätta nyrekrytering inom tekoindustrin för en kostnad av 7 milj. kr.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen genom beslut den 3 december 1982 medgivit länsarbetsnämnden i Norrbottens län att t.o.m. budgetåret 1983/84 anordna kurser för länets behov och därvid använda regionala läroplaner. Regeringen har även för utbildningen inom tekoindustrin föreslagit en mer flexibel uppläggning av kurserna utifrån lokala behov. En större regional beslutsrätt kan medverka till en ökad anpassning av utbildningen till industrins behov. För en ytterligare decentralisering

bör dock erfarenheterna från Norrbottens län först inhämtas.

Vidare har regeringen i prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrågor. m.m. föreslagit att arbetsmarknadsutbildningen i Malmöhus län skall tillföras 10 milj. kr. för att möjliggöra en tillfällig utökning av AMU-kapaciteten för att underlätta omställningar i samband med neddragningen vid Kockumvarvet i avvaktan på en mer permanent utbyggnad av AMU-resurserna i Malmöregionen. |

Dessa tre åtgärder bör ses som speciella satsningar för att lösa akuta

problem inom vissa branscher och ingår således inte i den av mig föreslag-

na planeringsramen för 125 000 deltagare.

Som jag tidigare anfört har AMS föreslagit att regeringen skall få utnyttja finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder m.m. även för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i denna fråga hänvisa till att chefen för finansdepartementet tidigare denna dag efter samråd med mig har avstyrkt AMS framställan.

AMS har föreslagit en höjning av utbildningsbidraget för de deltagare

som inte uppfyller villkoren för ersättning från arbetslöshetskassa från 165

kr. per dag till 200 kr. Jag kan inte biträda förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att 1. godkänna de ändringar i fråga om arbetsmarknadsutbildningen som jag har förordat,

2. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 under tion-

de huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:100 bil.12. prop.

1982/83:120 bil. 4, prop. 1982/83:130 bil. 5 och prop. 1982/83:147

bil. I upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av ytterligare

100 000 000 kr.

Prop. 1982/83: 150 16

B 4. Sysselsättningskapande åtgärder

AMS har i skrivelse. den 11 mars 1983 redovisat sin bedömning av

behovet av särskilda insatser för att stödja byggverksamheten under kommande vinter. AMS bedömning är att byggnads- och anläggningsarbeten för ca 2400 milj. kr. skulle behöva tidigareläggas för att begränsa arbetslösheten bland byggnadsarbetarna. Jag vill för riksdagen ge till känna att regeringen. med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmak-

ten (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393 och prop. 1982/83: 50, FiU

21. rskr 108). genom beslut denna dag avser att tidigarelägga statliga investeringsobjekt för ca I 000 milj. kr. Projekten har valts ut så att de i de i flertalet fall ger viss sysselsättningseffekt redan under hösten 1983 och med tyngdpunkten vintern 1983—84. Vidare har de sysselsättningssvagaste . regionerna prioriterats. Vid bedömningen av insatsens regionala fördelning har effekterna av andra insatser t.ex. för Norrbottens län beaktats. Tillsammans med förslag till särskilda insatser inom bostadsdepartementets ansvarsområde som chefen för bostadsdepartementet senare i dag kommer att föreslå kan sysselsättningseffekten inom byggnadssektorn av dessa

åtgärder beräknas till ca 2400 årsarbeten.

I en ytterligare skrivelse den t1 mars 1983 har AMS redovisat behov av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser som innebär i stort sett samma omfattning för budgetåret 1983/84 som för innevarande budgetår. I skrivel-

sen bedömer AMS att antalet personer som inte kan beredas sysselsättning

på den ordinarie arbetsmarknaden kan väntas öka även under första hälf-

ten av budgetåret 1983/84. En fortsatt låg efterfrågan på arbetskraft och ett

ökat antal personer i arbetskraften verkar i denna riktning. Även om vissa tecken på uppgång i den internationella konjunkturen kan skönjas redan nu

så dröjer det innan ett allmänt sett bättre konjunkturläge ger effekter på

sysselsättningen.

Jag delar AMS bedömning att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder kommer att vara av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Jag kommer därför i det följande att föreslå ett i förhållande till budgetpropositionen utökat medelsbehov för sysselsättningsskapande åt-

gärder i vilket också inkluderas förslag om att tidigarelägga anställningar

inom den kommunala sektorn.

AMS har vidare begärt 40 milj. kr. för s.k. rådrumsbeställningar. Jag

kan inte biträda AMS förslag i denna del.

Bercedskapsarbeten

I budgetpropositionen räknade regeringen med att antalet dagsverken i beredskapsarbeten för budgetåret 1983/84 skulle komma att uppgå till 7.7 milj. Med en beräknad bidragskostnad om 500 kr. per dagsverke gav detta enligt regeringens budgetsförslag 3 850 milj. kr. Av detta föreslogs att 2500 milj. kr.. motsvarande 5 milj. sysselsättningsdagar, skulle ställas till AMS

förfogande vid budgetårets början. Riksdagen (AU 1982/83:21, rskr

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 17

1982/83: 228) har också genom beslut den 13 april 1983 godkänt regeringens förslag.

Under innevarande budgetår beräknar AMS att utfallet av beredskapsarbeten kommer att bli ca 11 milj. dagsverken. AMS räknar med att behovet

av sysselsättningsskapande åtgärder kommer att bli ungefär lika omfat-

tande budgetåret 1983/84 som under detta budgetår. Skillnaden mellan de

båda budgetåren bedöms av AMS vara att en större del av insatserna kommer att behöva läggas på kommande budgetårs första hälft. AMS har i ovan nämnda skrivelse hemställt om medel för budgetåret 1983/84 motsvarande 10 milj. dagsverken. AMS gör vidare den bedömningen att nuvarande nivå på tilläggsbidraget på 15 26 som utgår i samband med investeringsarbeten i allt för hög grad har begränsat möjligheten för kommunerna att

som beredskapsarbeten tidigarelägga kommunala investeringsobjekt.

AMS föreslår därför att de ekonomiska villkoren för kommunerna bör

förbättras vid anordnandet av investeringsarbeten i form av beredskapsar-

beten genom en generell höjning av tilläggsbidraget för kommunala beredskapsarbeten med 10 procentenheter, dvs. upp till 257 av kostnaderna.

Jag delar som jag tidigare har nämnt i huvudsak AMS bedömning att

behovet av beredskapsarbeten nästa budgetår kommer att motsvara en volym av åtminstone 10 milj. dagsverken. Jag förordar därför att medel

beräknas för beredskapsarbeten som tillsammans med de medel jag nedan kommer att föreslå för tidigareläggning av kommunala tjänster motsvarar det av AMS bedömda behovet av sysselsättningsdagar. AMS bör ges i uppdrag att planera för ca 5 milj. sysselsättningsdagar redan under första budgethalvåret 1983/84, Det innebär att utöver det belopp som förordats i

budgetpropositionen (prop. 1982/83:100, bil. 12) och anvisats av riksdagen

ytterligare 1000 milj. kr. bör anvisas för beredskapsarbeten under kommande budgetår. Med hänsyn till att det nu är för tidigt att göra några säkra bedömningar om sysselsättningsläget våren 1984 bör AMS inte fördela hela beloppet för beredskapsarbeten till länsarbetsnämnderna vid budgetårsskiftet. Jag avser senare föreslå regeringen föreskrifter härom.

När det gäller tilläggsbidraget vid beredskapsarbeten vill jag erinra om att AMS har möjlighet inom gällande bestämmelser att såväl höja som sänka tilläggsbidraget till kommunerna. För innevarande budgetår har tilläggsbidraget höjts i 50 kommuner. AMS kommer även fortsättningsvis att ha möjlighet att höja bidraget till kommuner där arbetslösheten sedan en längre tid varit hög och befolkningsunderlaget vikande. Det är också

viktigt att AMS beaktar möjligheterna att sänka bidraget i kommuner där sysselsättningsläget är mer tillfredsställande. Detta tillsammans med de ti-

digareläggningar av statliga investeringar som regeringen senare denna dag beslutar om och de sysselsättningsfrämjande åtgärder inom bostadsdepartementets ansvarsområde som chefen för bostadsdepartementet också senare i dag kommer att föreslå gör att jag inte kan tillstyrka en generell höjning av tilläggsbidraget.

Prop. 1982/83: 150 18

Frän såväl beredningen för rekreation och turism som från olika turistorgan har synpunkter framförts om att beredskapsarbeten inom turistsektorn borde prioriteras i högre utsträckning. Det finns enligt gällande bestämmelser för beredskapsarbeten inget som hindrar att arbeten utförs inom service- och tjänstesektorn för turismens räkning. Jag vill ändå för riksdagen meddela att jag senare avser föreslå regeringen att vikten av beredskapsarbete även inom turismens tjänste- och servicesektor särskilt betonas. Vidare vill jag för riksdagens kännedom meddela att jag avser att senare föreslå regeringen att för kommande budgetår avsätta 15 milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten till turistinvesteringar i Åres alpina centrum. En förutsättning för detta är att det uppdrag som chefen för jordbruksdepartementet avser ge ull en statlig förhandlare leder till att avtal sluts om att privata företags planerade följdinvesteringar av Åre-projektet

nu verkligen kommer till stånd. |

Vad avser beredskapsarbetenas inriktning har från skilda. håll också framförts synpunkter när det gäller upprustning av äldre arbetsmiljöer och handikappanpassning av offentliga miljöer.

Enligt gällande bestämmelser får enskilda beredskapsarbeten anordnas i form av om- och tillbyggnad för industriföretag då investeringarna syftar

till att åstadkomma bättre hushållning med energi och råvaror eller att förbättra arbetsmiljön. På mänga håll i landet finns äldre industrimiljöer

som genom cn upprustning dels skulle skapa lämplig byggsysselsättning dels ock innebära förbättrad arbetsmiljö. Det arbetsmarknadspolitiska syftet är dock vägledande för bidragsgivningen, varför det sagda inte får anses

utgöra något avsteg från huvudregeln i fråga om arbetsmiljöinvesteringar

enligt vilken kostnaderna för en god arbetsmiljö skall bäras av produktionen. Jag vill emellertid för riksdagens kännedom meddela att jag har för avsikt att senare för regeringen framhålla möjligheterna att som beredskapsarbete dels rusta upp äldre arbetslokaler i enskild ägo dels ock handikappanpassa offentliga miljöer. Jag vill också erinra om vad jag i inledningen har anfört om beredskapsarbete för långtidsarbetslösa.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har fått i upppdrag att finna en lösning på den framtida verksamheten vid Databasens i Haparanda filialer i

Jörn, Jokkmokk och Pajala samt landsarkivets i Härnösand registreringsbas i Ramsele och Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR). Samtliga dessa verksamheter bedrivs nu som beredskapsarbeten. Arbetsgruppens

resultat och förslag skall redovisas i budgetarbetet under hösten 1983. Det innebär att verksamheterna vid nämnda s.k. registeringsbaser bör fortsättningsvis bedrivas som beredskapsarbete dock längst t. o. m. nästa budget-

år. Då det gäller SVAR måste emellertid en särskild finansiering ske från och med den 1 juli 1983 fram till årsskiftet 1983/84 då en eventuell fortsatt

verksamhet beräknas ha en finansiell lösning av permanent karaktär. Jag vill därför för riksdagen ge till känna att jag avser att föreslå regeringen att för budgetåret 1983/84 över förevarande anslag anvisa 2 milj. kr. för SVAR för tiden den 1 juli 1983—den 31 december 1983.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 19

Tidigareläggning av kommunala tjänster

Som jag redovisat tidigare hade drygt 44 000 personer beredskapsarbete i

kommuner och landstingskommuner under februari månad år 1983. I ge-

nomsnitt under år 1982 hade 26000 personer beredskapsarbete hos dessa huvudmän per månad. Även under kommande budgetår kan behovet av beredskapsarbeten inom kommuner och landstingskommuner bedömas bli

omfattande. Jag har i det föregående förordat att 1000 milj. kr utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen anvisas för beredskapsarbeten under

budgetåret 1983/84. Härutöver förordar jag som jag nyligen nämnt att 300 milj. kr anvisas för att stödja tidigareläggning av nya fasta arbeten i

kommuner och landstingskommuner. Medelsramen motsvarar ca 2076 av det statsbidrag kommuner och landstingskommuner beräknas erhålla un-

der innevarande budgetår för beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.

Medlen bör anvisas under förevarande anslag och på ett sådant sätt att

AMS får disponera högst 300 milj. kr. för att via länsarbetsnämnderna ge bidrag till kommuner och landstingskommuner. De fasta arbetena skall

utgöra ett nettotillskott och således ligga utöver vad som annars skulle

kommit till stånd. Detita nettotillskott kan t.ex. ske antingen genom en

satsning på ny verksamhet eller genom att en ersättningsrekrytering tidigareläggs t.ex. vid beräknade pensionsavgångar.

Vid länsarbetsnämndernas prövning av aktuella arbeten skall prioritet ges åt arbetsuppgifter som ligger inom områdena öppen psykiatrisk vård,

äldre- och handikappomsorg samt barnomsorg — särskilt barn med särskil-

da behov. Andra områden som också kan komma i fråga är öppen socialjour. tolktjänst inom socialtjänsten, behandling av kvinnor utsatta för

misshandel eller tritidsverksamhet för barn och ungdom. Missbruksvård är

ett ytterligare område som kan komma i fråga.

Statsbidrag bör utgå med 75 76 av de totala lönekostnaderna. För anställningar inom barnomsorg och social hemhjälp bör dock statsbidraget be-

gränsas till 5056 eftersom ordinarie statsbidrag utgår för dessa områden.

Bidraget bör vidare utgå för den period tidigareläggningen avser dock högst tolv månader och endast för anställning som görs under andra

halvåret 1983.

Alla arbeten skall anmälas tull förmedlingen. Rekrytering förutsätts ske

enligt principer som normalt tillämpas vid fast anställning. En strävan bör

vara att arbetena kommer anmälda arbetslösa till del.

De närmare föreskrifter som krävs för systemets tillämpning bör ankom-

ma på regeringen att utforma efter samråd med kommun- och landstingsförbunden.

AMS bör kontinuerligt följa verksamheten och ge regeringen underlag för en utvärdering av systemet.

Prop. 1982/83: 150 20

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen .

att till Sysselsättningskapande åtgärder tör budgetåret 1983/84 un-

der tionde huvudtiteln utöver i prop. 1982/83: 100 bil. 12 upptagna

medel anvisa ett reservationsanslag av ytterligare 1300 000000

kr.

B 17. Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m. m. Nytt anslag

Vår industriella produktion ligger f.n. på samma nivå som för tio år sedan. Detta förhållande har inneburit att sysselsättningen inom industrin

kraftigt har minskat.

Regeringen har sedan tillträdet i oktober månad vidtagit en rad åtgärder för att stimulera ekonomin och öka sysselsättningen.

Även om industriproduktionen kommer att öka kraftigt under de närmaste åren kommer sannolikt inte sysselsättningen inom industrin att öka i någon större utsträckning. Som jag tidigare — under anslaget B 2. Arbets-

marknadsutbildning — har anfört kan man dock räkna med att en betydan-

de ersättningsrekrytering kommer att erfordras. Vissa industrigrenar kan därutöver väntas växa mycket snabbt och därvid få behov av ny arbets-

kraft. . En förutsättning för att den ekonomiska politiken skall bli framgångsrik är att företagens konkurrenskraft blir bestående och att den väntade ex-

pansionen inte bromsas till följd av rekryteringsproblem. Det är då också av vikt att arbetskraften har erfarenhet och sådan yrkesutbildning som krävs. Som ett led i rekryteringen till industrin är det väsentligt att ungdo-

men får en positiv attityd till industriarbete. Det är också väsentligt att

stimulera industrin att i god tid utbilda för kommande behov och att tidigarelägga rekrytering så att arbetskraften finns på plats när den ökade orderingången kräver ytterligare resurser.

För att stimulera en sådan utveckling krävs åtgärder som sträcker sig

över flera olika verksamhetsområden. Som en grund härför behövs enligt

min bedömning en kraftfull och samlad kampanj till förmån för arbete inom

industrin. En sådan bör utformas i samarbete mellan arbetsmarknadens

parter och regeringen samt innehålla åtgärder av skilda slag. Jag har redan haft inledande diskussioner med arbetsmarknadens parter och därvid mött

en positiv reaktion till samarbete. Innehållet i kampanjen och de övriga åtgärder som kan bli aktuella måste

närmare få utformas av regeringen tillsammans med parterna på arbetsmarknaden. Det är därvid väsentligt att insatserna inte i förväg låses av

administrativa hinder utan kan utformas efter behov. Jag vill dock redan

nu understryka att de medel jag avser att förorda härför i allt väsentligt

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 21

skall användas för att stödja en tidigareläggning av industrins rekrytering av arbetskraft. En mindre del av medlen bör vidare avsättas för särskilda projekt som underlättar industrins rekrytering av arbetskraft. Jag skall

strax ge exempel på sådana projekt. Kampanjen bör bl. a. omfatta en allmän information i olika massmedia

riktad till företagen i syfte att stimulera en tidigareläggning av kommande

rekryteringsbehov och rikta de arbetssökandes intresse mot industriarbeten. Information riktad till ungdomarna bör innehålla upplysningar om olika

utbildningsvägar och -yrken inom industrin och samtidigt bör företagen genom särskilda insatser stimuleras att anordna ungdomsplatser, bered-

skapsarbeten och ta emot praktikanter. Härvid är medverkan av arbets-

marknadens parter särskilt betydelsefull.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att statsrådet Göransson tidigare idag har förordat I milj. kr. för anskaffning av arbetstillfällen för ungdomar

och då främst ungdomsplatser. Informationen till företagen bör givetvis

samordnas med insatserna för anskaffning av arbetstillfällen för ungdo-

marna.

Därutöver bör olika projekt för att stimulera ungdomarnas intresse för industriyrken kunna ingå. Sådana projekt kan utformas i samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsparterna och kommunerna. Inslag av utbildning

och praktiskt arbete bör givetvis ingå i sådana projekt. Många kommuner i

landet driver redan nu egna projekt med ungdomsverkstäder, arbetsträning och utbildning varvad med praktiskt arbete. I vissa kommuner har kooperativ eller ungdomsägda företag startats med kommunalt eller fackligt stöd. Dessa nya arbetsmetoder är enligt min mening väl värda att utveckla

vidare i riktning mot industrin. Härvid kan även möjligheten till varvning

mellan beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning kunna utnyttjas.

Jag vill också understryka att det gäller att ta fasta på de idéer och uppslag som ungdomarna själva har till meningsfulla arbeten och ta fatt på deras vilja att själva göra något åt sin situation. Då måste också tämligen okonventionella uppslag prövas som sedan kan föras vidare.

Jag förordar att 100 milj. kr. anslås för åtgärder av detta slag och att

medlen disponeras av regeringen. Jag räknar med att ca 10 milj. kr. kan komma att disponeras för ungdomsprojcekt av olika slag. Jag vill här också erinra om att chefen för utbildningsdepartementet i årets budgetproposition föreslagit att 10 milj. kr. anvisas för olika projekt i kommunerna som syftar till att stödja arbetslös ungdom. Det är väsenthgt att en samordning av medelsfördelningen och därmed även att insatserna kan ske utan admi-

nistrativa hinder. Det bör vara möjligt för kommunerna att ansöka om

dessa båda slag av projektmedel i ett sammanhang. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om detta.

I detta sammanhang vill jag också nämna att jag efter samråd med chefen

för finansdepartementcet, efter de pågående överläggningarna med arbets-

Prop. 1982/83: 150 ta [AS

marknadens parter, har för avsikt att tillsätta en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppdrag att studera frågan om marginellt sysselsättningsstöd och andra former av rekryteringsstimulans till industrin.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen | :

att till Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m.m.

för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa ett feser-

vationsanslag av 100 000 000 kr.

C'5. Yrkesinriktad rehabilitering

I en skrivelse den 11 mars 1983 har AMS bl.a. begärt att 6 milj. kr. ställs till styrelsens förfogande för att ersätta den neddragning som eljest avses träda i kraft för organisationen med arbetsmarknadsinstitut fr. o. m. den

I juli 1983. Jag är för egen del inte beredd att föreslå någon kompensation för

tillämpningen av huvudförslaget på Ami-organisationen för budgetåret 1983/84. Jag vill dessutom erinra om de förslag som nyligen har lagts fram om tillfälliga förstärkningar av Ami-organisationen i Malmfälten. i Kalix och Piteå samt på vissa varvsorter.

Jag finner det dock angeläget att åtgärder för att minska ungdomsarbets-

lösheten också innefattar särskilda insatser för ungdomar med handikapp.

AMS bedrev ären 1979—80 försök med uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer för att praktiskt pröva deras möjligheter till rehabilitering och sysselsättning. Försöket ledde till att ca en fjärdedel av ungdomarna fick arbete eller utbildning med sikte på senare anställning. Detta visar att aktiva insatser kan hindra utslagning och utestängning från arbetsmarknaden av många unga förtidspensionerade.

Försök med inriktning på unga förtidspensionerade bör åter tas upp. Stora ansträngningar måste göras för att ta till vara dessa ungdomars

arbetsförmåga och arbetsvilja.

Jag förordar därför att 1 milj. kr. tillfälligt tillförs anslaget C 5. Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 och att medlen får användas för försöksverksamhet inriktad på unga handikappade som uppbär förtidspension/sjukbidrag celler som löper risk att förtidspensioneras. Vidare bör AMS kunna använda ytterligare högst I milj. kr. av de särskilda projektmedel om 2254 000 kr., som har anvisats (prop. 1982/83:100, bil. 12. AU 1982/83: 21, rskr 1982/83: 228) för budgetåret 1983/84. Försöken med inrikt-

ning på unga handikappade bör inriktas på att nå konkreta resultat i form

av arbetsplaceringar eller arbetsförberedande åtgärder som bedöms kunna leda till arbete.

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 23

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna vad jag har anfört om utnyttjandet av anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering,

dels att till Yrkesinriktad rehubilitering för budgetåret 1983/84 under

tionde huvudtiteln, utöver i prop. 1982/83: 100, bil. 12, prop. (982;

"83: 120 bil. 4 och prop. 1982/83: 147 upptagna medel, anvisa ett

reservationsanslag av ytterligare 1000000 kr.

D 1. Statens invandrarverk

I budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 har anmälts att ytterligare

åtgärder har vidtagits under år 1982 i syfte att ästadkomma kortare hand-

läggningstider i utlänningsärenden, inom ramen för det regelsystem och den instansordning som gäller idag. Bl.a. har en temporär förstärkning av

statens invandrarverks tillståndsbyrå medgivits. Vidtagna åtgärder har

bidragit till att ärendebalanserna vid invandrarverket och i regeringskansliet har minskat betydligt, vilket har inneburit att handläggningstiderna i avlägsnandeärenden har kunnat minskas med ungefär en fjärdedel. Den

gynnsamma utvecklingen under år 1982 beror till en del på en minskad

tillströmning under året av nya ärenden samt på det faktum att stora

grupper asylsökande (främst polacker) redan i första instans har beviljats tillstånd att stanna här.

Balanssituationen kan dock snabbt ändras till det sämre genom förändringar i invandringsmönstret. Det är mot den bakgrunden viktigt att invandrarverket har tillräckliga resurser för att vidmakthålla nuvarande

handläggningstider. Jag har därför i budgetpropositionen anmält att jag är beredd att även under budgetåret 1983/84 temporärt förstärka invandrar-

verkets personalresurser för tillståndsgivning om balanssituationen medför att handläggningstiderna riskerar att öka.

Invandrarverket har i skrivelse den 2 mars 1983 begärt att en temporär förstärkning tilldelas verkets tillståndsbyrå även under budgetåret 1983/84.

Jag hemställer. mot den bakgrund som redovisats, att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invändrarverk för budgetåret 1983/84 under tionde

huvudtiteln, utöver i prop. 1982/83: 100, bil. 12 upptagna medel,

anvisa ett förslagsanslag av ytterligare 400000 kr.

D3. Åtgärder för invandrare

I detta sammanhang vill jag anmäla för riksdagens kännedom att repe-

ringen har beslutat att för budgetåret 1982/83 göra en omfördelning av

anvisade medel under anslaget. Från anslagsposten 3. Bidrag till avgränsa-

de projekt m. m. har 500000 kr. förts över till anslagsposten 2. Bidrag till

Prop. 1982/83: 150 24

invandrar- och minoritetsorganisationers verksamhet. Omfördelningen gör det möjligt för statens invandrarverk att medverka till att lösa de akuta ekonomiska problem som uppkommit i de Finska, Grekiska och Turkiska

riksförbunden.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen

att ta del av vad jag nu har anfört om viss omfördelning av medel

inom anslaget Åtgärder för invandrare.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 4 Sysselsättningsskapande

atgärder inom

bostadsdepartementets

verksamhetsområde

Regeringens prop. 1982/83: 150 Bilaga 4

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-14

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Bostadsförsörjning m. m. Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Riksdagen beslutade i december 1982 om temporära åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop.1982/83:50 bil.5, CU 8, rskr 112) för att öka sysselsättningen inom bostadsbyggnadssektorn och samtidigt förbättra betingelserna för bostadsförsörjning och energihushållning. |

Med hänsyn till dessa åtgärder, som får effekt under åren 1983 och 1984, och mot bakgrund av det statsfinansiella läget kom förslagen i årets budgetproposition avseende bostadssektorn att präglas av stor återhållsamhet i fråga om nya ekonomiska åtaganden från statens sida. Chefen för bostadsdepartementet uteslöt emellertid inte att ytterligare temporära åtgärder kunde komma att behöva vidtas på grund av de komplicerade förhållanden som präglar utvecklingen inom bostadsförsörjningen.

Enligt regeringsförklaringen kommer ett särskilt program för ROT- sektorn, dvs. reparationer, ombyggnader och tillbyggnader inom bostadsbeståndet, att utarbetas. Chefen för bostadsdepartementet har gett en arbetsgrupp inom departementet i uppdrag att arbeta fram ett sådant program med sikte på att förslag skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1983.

För att stimulera byggandet och öka sysselsättningen inför vintern 1983/84 kommer jag i det följande att redovisa vissa åtgärder. Ramarna för stödet till allmänna samlingslokaler kommer att vidgas. Vidare föreslås att långivningen till byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) förlängs och att ytterligare medel avdelas för särskilda statliga lån för att bygga om outhyrda lägenheter.

1 Riksdagen 1982183.1 saml.. Nr 150. Bilaga 4

Prop. 1982/83: 150 ra

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler lämnas i form av dels anordningsbidrag och lån till nybyggnad, ombyggnad eller köp av samlingslokaler, dels upprustningsbidrag för befintliga lokaler. Resterande kreditbehov, 50 Z, täcks på den öppna kreditmarknaden.

Riksdagen fastställer årligen ramar för stödet till allmänna samlingslokaler. För budgetåret 1982/83 är ramen 30 milj. kr. för anordningsbidrag och lån samt 14 milj. kr. för upprustningsbidrag. Regeringen får vidga ramarna om det behövs av sysselsättningsskäl. Med stöd av detta bemyndigande har ramen för upprustningsbidrag vidgats med 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Bostadsstyrelsen har nyligen föreslagit att ramen för anordningsbidrag och lån vidgas med 40 milj. kr. och att ramen för upprustningsbidrag vidgas med ytterligare 40 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Efterfrågan på stöd till allmänna samlingslokaler har sedan länge varit större än tillgången. Ramarna för innevarande budgetår var i praktiken utnyttjade redan under mars månad. Då fanns det ansökningar om anordningsbidrag och lån m. m. på sammanlagt 256 milj. kr. hos bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation. Vid samma tillfälle fanns det ansökningar om upprustningsbidrag på sammanlagt 83 milj. kr. Det innebär att väntetiden f.n. är 2 år för anordningsbidrag och 4 år för upprustningsbidrag.

Chefen för bostadsdepartementet har tidigare anfört (prop. 1982/83: 100 bil. 13) att ramvidgningar bör behandlas i ett samlat sysselsättningspolitiskt perspektiv. Förutsättningarna för att påbörja flera samlingslokalprojekt än vad som ryms inom ordinaric ramar bör klarläggas så snart som möjligt för att ge avsedda sysselsättningseffekter. Som en åtgärd för att trygga byggsysselsättningen under nästkommande vinter kommer jag senare denna dag att föreslå regeringen att ramen för upprustningsbidrag under innevarande budgetår vidgas med ytterligare 34,45 milj. kr. Vidare bör ramen för beslut om anordnings- och inventariebidrag samt lån till allmänna samlingslokaler få överskridas med 25 milj. kr. under innevarande budgetår. Av de nämnda ramarna bör totalt 34,45 milj. kr. användas för vissa län där investeringar i samlingslokaler är särskilt angelägna ur sysselsättningssynpunkt. Dessa ramvidgningar ger utrymme för en ökad investeringsvolym på totalt 120 milj. kr. Även ramarna för budgetåret 1983/84 bör vidgas med totalt 25 milj. kr. Det ankommer på regeringen att besluta hur dessa ramvidgningar skall göras.

Lån till byggnadstekniska åtgärder (reparationslån)

Som en stimulansåtgärd har statliga lån kunnat lämnas temporärt för reparationer av vissa byggnadstekniska brister (reparationslån) exempelvis mögel-. fukt- eller korrosionsskador (prop. 1981/82: 150 bil. 5, CU 42, rskr 395). F.n. gäller att lån lämnas för projekt som påbörjas efter den 31 juli 1982 och i huvudsak avslutas senast den 30 juni 1983. För långivningen

Bilaga 4 Bostadsdepartementet 3

finns en av riksdagen fastställd ram om 125 milj. kr. I proposition (prop. 1982/83: 120) om utveckling i Norrbotten (bil. 5) föreslog regeringen en förlängning av reparationslånen och samtidigt vissa förbättringar av finansieringsvillkoren för allmännyttiga bostadsföretag för åtgärder i Norrbottens län. Lånemöjligheten skulle gälla arbeten som påbörjas senast den 31 december 1985.

Enligt bostadsstyrelsen har den tillfälliga långivningen haft goda effekter på reparationsverksamheten. Med hänsyn till det påtagliga behovet av reparationer av byggnadstekniska brister i bostadsbeståndet anser jag att det från såväl sysselsättningssynpunkt som bostadspolitisk synpunkt är angeläget att sådana reparationer ges stöd också inför kommande vinter i hela landet. Möjligheten att få reparationslån bör därför förlängas. Jag förordar att lån för vissa byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) enligt nu gällande bestämmelser får lämnas ytterligare en tid. I landet utom Norrbottens län bör lånemöjligheten gälla arbeten som påbörjas senast den 31 december 1983. Något krav på att arbetena skall ha avslutats vid någon viss tidpunkt bör inte ställas. Detta innebär att det nuvarande kravet att arbetena skall ha slutförts senast den 30 juni 1983 bör slopas. Regeringen bör utverka riksdagens bemyndigande att flytta fram den senaste tidpunkten för påbörjandet.

Jag föreslår vidare att ramen för reparationslån vidgas med 75 milj. kr. till 200 milj. kr. Ramvidgningen bör gälla exkl. Norrbottens län där någon ram inte har föreslagits. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen besluta om den regionala fördelningen av medlen.

Lånen betalas ut från anslaget B 3. Lån till bostadsbyggande. Jag räknar med att effekten på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 bör rymmas inom anslaget.

Särskilda lokallån

Riksdagen har beslutat om vissa åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter (prop. 1982/83: 50 bil.5, CU 8, rskr 112). Bl.a. infördes statliga lån för ombyggnad av bostadsutrymmen till sådana lokaler som inte får inräknas i låneunderlaget för bostadslån. Under år 1983 får lån beviljas intill ett belopp av 25 milj. kr.

Enligt vad jag har erfarit har ansökningar hittills kommit in som motsvarar ett lånebehov på ca 30 milj. kr. Vidare har länsbostadsnämnderna till bostadsstyrelsen rapporterat att det finns en efterfrågan på ytterligare 30 milj. kr.

Jag förordar att det belopp intill vilket särskilda lokallån får beviljas under år 1983 höjs med 25 milj. kr. till 50 milj. kr.

Prop. 1982/83: 150 4

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar av tidsgränserna i fråga om lån till vissa

byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) som jag har föror-

dat,

2. bemyndiga regeringen att besluta att flytta fram den senaste

tidpunkten för påbörjande i fråga om reparationslån,

3. medge att ramen för reparationslån får vidgas med 75 milj. kr. i

enlighet med vad jag har anfört,

4. medge att särskilda lokallån får beviljas inom en ram av 50

milj. kr. under år 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget

Prop. 1982/83: 150

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1983

Bilaga 1.1

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1983!

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1983 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhålls från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts, Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar finansdepartementet det ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. Den andra delen, kapitel 2—-10, behandlar utvecklingen inom olika områden mera i detalj. I appendix till kapitel I redovisas arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1983 vilar på finansdepartementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och t.f. departementsrådet Lars Mathlein.

! Kalkylerna avslutades för finansdepartementets del den 14 april 1983. I Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1¶Sammanfattning!

1.1 Internationell utveckling

Såväl produktionen som världshandeln sjönk i fjol. Arbetslösheten ökade i många länder till nivåer som är de högsta sedan 1930-talet. Vintern

1983 gick drygt 30 milj. människor, nära 10 26 av arbetskraften, arbetslösa

i OECD-området. Inflationstakten har dock reducerats högst avsevärt. I början av 1983 var konsumentprisstegringarna i OECD-området i genom-

snitt nere i 5,7 Z&, en halvering på mindre än 3 år.

Den senaste konjunkturavmattningen är bl.a. en följd av den andra

oljeprischocken 1979/1980. Att nedgången blivit så djup och utdragen beror emellertid till stor del på den ekonomiska politik som förts i några

tongivande länder. Inflationsbekämpningen gjordes till ett överordnat mål i

den ekonomiska politiken i flera länder i början av 1980-talet. I detta syfte

gavs penningpolitiken efter monetaristiska ekonomiska teorier en åtstramande inriktning. Penningpolitiken fokuserades kring att målsätta och försöka styra förändringen i något monetärt aggregat, penningmängden, som antas ha ett nära samband med prisutvecklingen. Denna politik har lyckats i så måtto att prisstegringarna faktiskt avtagit. Huruvida det är fråga om någon mer bestående nedgång av den underliggande inflationen återstår emellertid att se. Ungefär hälften av nedgången beror på de sjunkande råvarupriserna. Dessa kan snabbt börja öka igen när konjunkturen

vänder uppåt och den nedpressade efterfrågan tillåts öka.

Även finanspolitiken har haft en åtstramande inriktning i flera stora länder. Ett viktigt undantag är Förenta staterna. Där har emellertid kombinationen av en åtstramande penningpolitik och en expansiv finanspolitik lett till att realräntorna drivits upp till en hög nivå.

Det finns nu emellertid tecken på en vändning i den internationella konjunkturen. I första hand gäller detta Förenta staterna, där de s.k. ledande indikatorerna ökat flera månader i rad. Bl. a. har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Men även orderingång och industriproduktion har visat tecken på återhämtning. För att säkra en uppgång under 1983 behövs stöd

från bl. a. den privata konsumtionen. Stora skatteåterbäringar kommer att

utbetalas under våren och en ny skattesänkning träder i kraft från halvårs-

skiftet. Hushållssparandet i Förenta staterna ligger på en så pass hög nivå,

ca 7 Ze av de disponibla inkomsterna, att dessa inkomsttillskott bör kunna leda till ökad konsumtion.

Även i Europa finns det indikationer på att konjunktursvackans botten nu har passerats. I Förbundsrepubliken Tyskland kan en viss uppgång i

! I detta kapitel redovisas finansdepartementets bedömning av den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 2—10 behandlas utvecklingen inom olika områden mera i detalj. Arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet framgår av appendix till detta kapitel.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

den ekonomiska aktiviteten noteras och förväntningarna är positiva inför det framförliggande året. I Storbritannien har penningpolitiken lättats och årets budget har getts en mindre restriktiv utformning än tidigare.

Sammantaget innebär den bedömning av den internationella utvecklingen som görs i den reviderade nationalbudgeten (kap. 2) att bruttonationalproduktens tillväxt i hela OECD-området väntas uppgå till drygt 13/4 90 i volym mellan 1982 och 1983. Det innebär en marginell upprevidering jämfört med prognosen i den preliminära nationalbudgeten. Denna produktionsuppgång är emellertid inte tillräcklig för att förhindra en ytterligare ökning av arbetslösheten. Det skulle krävas en tillväxt om minst 2-3 Z per år framöver bara för att hålla arbetslösheten på nuvarande nivå i industriländerna.

I Förenta staterna förutses en tillväxt om 23/4 90 1983. I Västeuropa dröjer antagligen uppgången till senare delen av året. Mellan 1982 och 1983 väntas tillväxten uppgå till blott 3/4 Z. Av de stora länderna i Europa förutses Storbritannien få den mest positiva utvecklingen med en BNPtillväxt om 2 Z. I Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten till 1/2 § bl.a. till följd av otillräcklig investeringsefterfrågan, medan en åter- ' hämtning förutses i den privata konsumtionsefterfrågan. I Frankrike har den politikomläggning i åtstramande inriktning som inleddes i fjol ytterligare accentuerats under början av 1983.

Även i de mindre OECD-länderna, inkl. de nordiska länderna, väntas en svag produktionstillväxt. Danmark och Norge väntas få en tillväxt på 1/2 medan 1 1/2 32 ökning förutses i Finland.

Mot bakgrund av de tillväxtprognoser som gjorts för olika länder bedöms världshandeln med bearbetade industrivaror öka med 2 76. Priserna för dessa varor förutses öka med 5,5 Z. Oljepriserna är f.n. fallande. Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten bygger på att råoljepriserna sjunker med drygt 3 dollar per fat mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983. Beräkningstekniskt har vidare dollarkursen satts till 7,38 kr. för 1983. I den preliminära nationalbudgeten i år antogs motsvarande prisfall för råolja till drygt I dollar per fat och dollarkursen till 7,46 kr.

En sänkning av råoljepriset med 1 dollar per fat förbättrar vår bytesbalans med drygt 1 miljard kr. En sänkning av dollarkursen med 10 öre beräknas förbättra bytesbalansen med ca 500 milj. kr.

Trots att denna internationella bedömning är mycket försiktig måste den kringgärdas med reservationer. Det är för tidigt att anta att en stabil återhämtning under 1983 och 1984 nu skulle vara säkrad.

En uppgång i industriländerna under innevarande år blir således inte särskilt långvarig, om den enbart bärs upp av ett i konjunkturcykeln normalt omslag i lagercykeln och en svag ökning av den privata konsumtionen. Investeringsaktiviteten måste också komma igång i fall uppgången skall bära in över 1984. Å ena sidan är kapacitetsutnyttjandet i många länder lågt och industriproduktionen har ännu inte tagit fart på allvar.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

Detta och de fortfarande höga realräntorna talar mot en uppgång av inves- teringarna under de närmaste åren. Å andra sidan har de relativprisförskjutningar som skett under 1970-talet troligen medfört att en icke obetyd-

lig del av produktionskapitlet nu är obsolet. Detta talar för att investering-

arna kan komma igång tidigare än normalt i konjunkturcykeln.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är oljeprissänkningarna. Dessa innebär visserligen en klart positiv effekt på inflationstakt och bytesbalanser i de oljekonsumerande länderna men minskar samtidigt de oljeproducerande

ländernas absorptionsförmåga, vilket hämmar industriländernas export.

Ett nytt inslag i världsekonomin är vidare den ökande oron i det internationella finansiella systemet. Internationella valutafonden (IMF) och Internationella Regleringsbanken i Basel (BIS) har fått göra stora insatser under det senaste året för bl. a. skuldtyngda u-länder som kommit i akuta betalningssvårigheter. Detta har redan medfört en ökad försiktighet i bankernas kreditgivning. De underliggande obalanserna i de länder som råkat i betalningssvårigheter torde emellertid inte ens med en mycket målmedveten ekonomisk politik kunna lösas under de närmaste åren. Skulle detta

förhållande leda till kraftiga begränsningar i dessa länders möjlighet att

erhålla ytterligare krediter, kan detta komma att allvarligt störa världshan-

deln. Risken för protektionistiska åtgärder ökar då.

När det gäller utvecklingen i Förenta staterna, det land som nu väntas dra igång världskonjunkturen, råder det osäkerhet om den ekonomiska

politikens inriktning. Under hösten 1982 lättade den amerikanska central-

banken — The Federal Reserve Board — på penningpolitiken för att få ned

räntorna, Detta har också delvis lyckats, även om realräntorna fortfarande

ligger kvar på en hög nivå. De kraftiga ökningarna av det federala budgetunderskottet som förutses kan emellertid driva upp inflationsförväntningarna hos de institutionella placerare i pensions- och försäkringsfonder som

agerar på den amerikanska kreditmarknaden. Därmed kan ränteläget i

Förenta staterna och därefter det internationella ränteläget ånyo pressas uppåt med följd att en nödvändig investeringsuppgång kommer av sig.

1.2 Utvecklingen i Sverige

Utrikeshandeln

Varuexporten ökade med 4 46 i fjol. För bearbetade varor utvecklades

våra viktigaste avnämarmarknader med hänsyn till den allmänt sett svaga

utvecklingen av världshandeln påfallande gynnsamt. Medan världshandeln med bearbetade varor sjönk, ökade de för vår export viktigaste OECD-

länderna importen av bearbetade varor med närmare 4 9c. Särskilt kraftiga ökningar noterades för så viktiga marknader som Storbritannien, Norge och Danmark.

Relativpriset för vär export av bearbetade varor sjönk med nästan 11 under fjärde kvartalet i fjol. Mellan helåren 1981 och 1982 ökade inte våra

Prop; 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

marknadsandelar för bearbetade varor med mer än 1,5 Z: på OECD-mark-

naderna. En jämförelse mellan andra halvåret 1981 och andra halvåret 1982

visar emellertid att våra andelar ökade med mellan 3 och 4 42. De riktigt stora effekterna av relativprissänkningen fjärde kvartalet i fjol visar sig

först i år och nästa år.

När det gäller exportutsikterna för bearbetade varor för 1983 är det de ovan relaterade tre faktorerna, marknadstillväxt, relativa exportpriser och marknadsandelsutveckling, som måste bedömas.

Mot bakgrund av det internationella scenario som skisserats ovan väntas

marknadstillväxten för vår export av bearbetade varor öka med drygt 2 2

1983. Marknadsutrymmet för exporten till OECD-länderna förutses därvidlag öka snabbare men det motverkas av att importefterfrågan i länderområden utanför OECD väntas gå något tillbaka. Priserna, mätt i nationel-

la valutor, för OECD-ländernas export av bearbetade varor väntas stiga

med 51/2 0.

Mätt mellan genomsnittslägena 1982 och 1983 förutses en minskning av våra relativa exportpriser med 61/2 92. I likhet med konjunkturinstitutet (kap. 3) har vid exportbedömningen antagits att priselasticiteten vid relativa exportprisförändringar är 1,4 Z, dvs. en relativprissänkning på I 26

leder på 2—3 års sikt till en exportvolymökning på 1,4 Ze. En del faktorer

motverkar emellertid att marknadstillväxt och relativprissänkningar leder till en så hög exporttillväxt som ett mekaniskt applicerande av antagande-

na skulle innebära. Dit hör ogynnsamma effekter av vår exports varusam-

mansättning och en observerad trendmässig strukturell andelsförlust. I tabell I: I sammanfattas hur de olika faktorerna sammantaget ger exportprognosen för bearbetade varor.

Tabell 1:1 Olika faktorers inverkan på exporten av bearbetade industrivaror 1982 och 1983 Procentuell volymförändring

Sammantaget för varuexporten förutses en volymökning om ca 6 I 1983. Det innebär en högre tillväxt än i fjol. Bedömningen att exporten kan

väntas öka relativt kraftigt i år får stöd i konjunkturinstitutets industribaro-

meter i mars i år. Enligt denna överträffades företagens förväntningar om exportorderingången under första kvartalet betydligt. Inför andra kvartalet . väntar en stor del av industriföretagen ökande exportorder. Detta gäller inte minst för verkstadsindustrin.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget , 6

Mellan 1981 och 1982 ökade varuimporten med drygt 4,5 96 i volym.! Ökningen var helt hänförlig till den förhållandevis kraftiga volymtillväxten, 7,4 26.1 importen av bearbetade varor. Denna importökning får till-

skrivas dels att hushållen påtagligt ökat inköpen av varaktiga varor under

andra halvåret, dels en viss tillväxt i de importtunga maskininvestering-

arna, dels slutligen lageromslaget mellan halvåren för bearbetade varor.

Mot bakgrund av de två devalveringarna 1981 och 1982, som sammantagna innebär en ökning av antalet svenska kronor per främmande valu-

taenhet om drygt 32 Z, får vår importprisutveckling bedömas som måttlig.

Trots en höjning av OECD-ländernas genomsnittliga exportpris för bear-

betade varor med 16 7 — i svenska kronor räknat — mellan tredje kvarta-

let 1981 och tredje kvartalet 1982 ökade vårt importpris för dessa varor med endast 10 Z. Det reducerade genomslaget på våra importpriser tyder på att de utländska leverantörerna vid försäljning till Sverige tvingats till prissänkningar — relativt andra exportmarknader — räknat i den egna valutan. Totalt ökade importpriserna med i genomsnitt drygt 13,5 7 mellan 1981: och 1982.

Den totala varuimporten beräknas öka med 0.872 i volym mellan 1982 och 1983. Såväl importen av bearbetade varor som råvaruimporten be-

döms öka med ca 3/4 96 (kap. 3).?

Den i jämförelse med 1982 svaga importtillväxten för bearbetade varor

1983 skall ses mot bakgrund av den prognoserade svaga uppgången i den

totala efterfrågan, där endast export och lagerförändringar beräknas ge

något positivt bidrag till efterfrågan på importerade varor. Till följd av devalveringarna stiger importpriserna snabbare än de inhemska produ-

centernas priser, vilket också verkar i importminskande riktning. För 1983 har konjunkturinstitutet beräknat denna av relativprisets sänkning härledda effekt på importvolymen till —2,5 procentenheter. I importdämpande riktning verkar vidare den tillfälliga — men icke obetydliga — höjningen av importinnehållet i efterfrågan under andra halvåret 1982 som beskrivits ovan. Denna ”överimport”” 1982 väntas bidra till att hålla nere

importen i år. . Råvaruimporten domineras av råolja och petroleumprodukter. Sammantaget bedöms importen av dessa varor öka med knappt 0.526 1983. Till följd av en beräknad ökning av råoljelagren ökar importen av råolja förhål-

landevis starkt, medan importen av de raffinerade petroleumprodukterna

väntas falla tillbaka beroende bl. a. på minskad förbrukning. För 1983 bedöms de totala importpriserna för bearbetade varor öka något snabbare än i fjol. Samtidigt ökar oljepriserna betydligt långsammare

11 1981 års priser, I 1975 års priser, dvs. enligt nationalräkenskapernas (NR) beräkningsmetod, blev ökningen 5,8 Z. | ? Till följd av att konjunkturinstitutet räknar med en något högre privat konsumtion än finansdepartementet har institutet prognostiserat en importökning om 1.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

än i fjol, vilket sammantaget medför att importprisstegringen i år väntas bli ungefär lika stor som 1982.

Disponibel inkomst, priser och konsumtion

Mellan 1981 och 1982 steg hushållens disponibla inkomster i löpande

priser med 7,96. Eftersom priserna, enligt implicitprisindex (den prisin-

dex som i nationalräkenskaperna används för fastprisberäkning av inkoms-

ter och konsumtion), ökade med i genomsnitt 1072 föll hushållens realt

disponibla inkomster med nära 222 (kap. 6).

Real disponibel inkomst, privat konsumtion, sparande och priser 1982—1983 Procentuella förändringar, 1975 års priser

1982 1983

prognos Faktorinkomster inkl. räntor och utdelningar —1,5 —2,9

därav lönesummor =-32 =3.4 Inkomstöverföringar från stat, kommun och privat

Skatter, avgifter och transfereringar från hushållssek-

Trots köpkraftsminskningen i fjol ökade hushållen sin konsumtion. Särskilt stark blev uppgången mellan tredje och fjärde kvartalen 1982. Det var inköpen av varaktiga varor, bl. a. bitar, som ökade kraftigt. Denna utveckling kan till en del förklaras av den förhållandevis lätta kreditpolitik som

bedrevs under första hälften av 1982. Hushållen hade således möjligheter

att öka sin skuldsättning för att öka konsumtionen. Vidare bidrog sannolikt också det förväntade prisgenomslaget av devalveringen samt momshöjningen den 1 januari 1983 till att en del inköp tidigarelades.

Inkomst- och konsumtionsprognoserna för 1983 bygger bl.a. på en genomsnittlig timlöneökning för samtliga anställda på 7,5 22, vilket är i linje med de preliminära avtal som nu tecknats på arbetsmarknaden.

Här redovisade kalkyler för 1983 avseende reala inkomster och konsum-

tion bygger på prisprognoser, som till följd av de energiskattehöjningar

som aviseras i den reviderade finansplanen, är något högre än konjunkturinstitutets prognoser. Prognoserna för den genomsnittliga prisutvecklingen

enligt konsumentprisindex och implicitprisindex är 9,5 resp. 10.996. Pris-

utvecklingen under loppet av året har vidare prognoserats till knappt

9,52. Höjningarna av de indirekta skatterna (inkl. momshöjningen) beräk-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

nas härvidlag svara för 1,8 procentenheter av den totala konsumentpris-

uppgången.

Under förutsättning att devalveringen 1982 slår igenom på importpris-

erna för bearbetade varor till 8092 fram till slutet av 1983 och betydligt snabbare och mer fullständigt på importerade råvaror kan prisgenomslaget på konsumentprisindex för perioden oktober 1982—december 1983 skattas

till 4,5 å 576 (inkl. s.k. automatiska momseffekter).

Mot bakgrund av gjorda antaganden beräknas som framgår av tablån

hushållens realt disponibla inkomster minska med drygt 177 i år. Sedan 1980 skulle därmed de realt disponibla inkomsterna ha sjunkit

med totalt 3,8 70. Enbart mot denna bakgrund kan det förefalla troligt att

hushållen måste minska sin konsumtion. Hushållens ”överkonsumtion” av tunga konsumtionskapitalvaror mot slutet av 1982 talar också för en neddragning av konsumtionen. Vidare får man räkna med att 1983 kommer att präglas av en stramare kreditmarknad än 1982 med därav ökande svårigheter för hushållen att kunna hålla uppe konsumtionen via ökad nettoupplåning.

1 föreliggande kalkyl beräknas sparkvoten öka mellan 1982 och 1983. Detta sammantaget med den prognostiseråde minskningen av de realt

disponibla inkomsterna väntas medföra att konsumtionsvolymen faller med 1,5 72.

Investeringar

Industrins investeringar väntas minska med 5 2 mellan 1982 och 1983.

Lönsamheten i industrin förbättras visserligen avsevärt under 1983 (kap.

8). Efterfrågeläget väntas också förbättras under 1983. Kapacitetsutnytt-

jandet bör kunna öka i takt med att industriproduktionen tar fart. Men

sammantaget väntas inte dessa faktorer få till effekt att investeringarna

ökar redan i år.

De statliga myndigheternas och affärsverkens investeringar väntas öka med 12722 i volym under 1983. Det är främst de statliga myndigheterna som ' ökar sina investeringar kraftigt. Finansdepartementet räknar här med en kraftigare ökning än vad konjunkturinstitutet gör i kapitel 7. Detta sammanhänger med att hänsyn tagits till de ökade satsningar inom byggsektorn

på drygt 1,1 miljard kr. som föreslås i den reviderade finansplanen.

Vad gäller bostadsinvesteringarna bedömer konjunkturinstitutet att 37000 bostadslägenheter kommer att påbörjas i år. Det är en minskning jämfört med 1982. Det är främst igångsättningen av småhus som väntas minska. Ombyggnadsinvesteringarna väntas däremot öka kraftigt och det ger sammantaget en nedgång på ca 1 1/22 i de totala bostadsinvestering-

arna 1983. Hänsyn har då tagits till det program för reparationslån till

bostäder som ingår i de ovan nämnda ökade insatserna i byggsektorn.

Sammantaget väntas de fasta bruttoinvesteringarna falla med ca 0,5 96 i volym mellan 1982 och 1983.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9.

Lagren minskade kraftigt 1982. Som en följd av det allmänt svaga efterfrågeläget kan man räkna med en fortsatt minskning även i år. Efterfrågan tillgodoses dock i mindre utsträckning än under 1982 genom försäljning från lager, varför produktionen bedöms öka i motsvarande grad.

Offentlig sektor

Utvecklingen i den offentliga sektorn beskrivs närmare i kapitel 9. I tabell 1:2 jämförs den totala offentliga sektorns reala inkomster och

utgifter med utvecklingen av den reala bruttonationalprodukten. Den reala utgiftsökningstakten har sjunkit markant jämfört med vad som noterades under 1970-talet, men den ligger fortfarande klart över BNP-tillväxten. Som en följd av detta har de offentliga utgifternas andel av BNP stigit kontinuerligt. För 1983 förutses en real utgiftsökning om drygt 496. Denna beror huvudsakligen på att statsutgifterna ökar kraftigt, bl.a. genom de stora ränteutbetalningarna. men även exkl. räntor skulle det vara fråga om en stor ökning. Det är de stora industripolitiska satsningarna och de ökade investeringarna som står för denna ökning.

Bakom dessa reala ökningar ligger nominella utgiftsökningar som för den totala offentliga sektorn väntas uppgå till omkring 60 miljarder kr. i år. De snabbast ökande posterna är offentlig konsumtion och transfereringar till hushåll. Så när som på konsumtionsökningen, vilken huvudsakligen ligger inom kommunerna, svarar staten för praktiskt taget hela ökningen.

Då inkomsterna till den offentliga sektorn beräknas öka med 49 miljarder kr., försämras det finansiella sparandet med 11 miljarder kr. till ett samlat underskott på 55 miljarder. Detta underskott är huvudsakligen hänförligt till staten, vars finansiella sparande försämras med 7 miljarder kr. från 1982. Även kommunernas finansiella sparande beräknas försämras mellan 1982 och 1983 och överskottet i socialförsäkringssektorn tycks bli något lägre än i fjol.

Tabell 1:2 Den offentliga sektorns reala inkomster och utgifter 1970-1983 Procentuell volymförändring

1970— 1980 1981 1982 1983

staten exkl. statsskuldsräntor 5,6 - 1,7 1,7 0,0 4,7 socialför-

säkrings-

Prop. 1982/83: 150 -Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Statens budgetunderskott 1983 beräknas uppgå till 92 miljarder kr. (motsvarande 13.37 av BNP), en försämring med 9 miljarder kr. från 1982.

Finanstell utveckling och kreditmarknad

Den ökning av budgetunderskottet som förutses för 1983 är visserligen lägre än för 1982 men statens kreditanspråk på den inhemska marknaden väntas likväl bli väsentligt större. Statens utlandsupplåning bör nämligen kunna hållas på en lägre nivå än i fjol, eftersom underskottet i bytesbalansen beräknas bli reducerat med 4 miljarder kr. jämfört med 1982.

Det sker således en sparandeförstärkning inom landet som uppväger det växande offentliga sparandeunderskottet. Detta sparande väntas ske i företagssektorn. Den fortsatt starka resultatförbättring som där förutses leder tillsammans med alltjämt återhållsamma investeringar och en fortsatt lageravveckling till ett betydande finansiellt sparandeöverskott (kap. 10).

Under fjolåret minskade företagens nettoupplåning i bankerna ganska kraftigt, om den bokföringsmässiga. ökningen av utlandsupplåningen p.g.a. devalveringen räknas bort. För 1983 väntas en likartad tendens, dvs. en mycket svag kreditefterfrågan som i huvudsak måste riktas mot utlandet. I det sammanhanget kan noteras en inriktning på upplåning i utlandet i företagssektorn, som medfört att företagen sammantaget nu har en något större kreditstock i utländsk valuta än i svenska kronor. Storföretagen svarar för den större delen av denna upplåning, men även mindre företag svarar för en betydande andel.

Till bilden av utvecklingen på kreditmarknaden kan läggas den väntade minskningen av hushållens kapitalvaruköp, vilket sammantaget gör att bankerna bör stå inför en svag kreditefterfrågan från den privata sektorn. Bankerna torde därför i väsentligt större utsträckning än under 1982 kunna tillgodose statens lånebehov.

Från likviditetssynpunkt är det emellertid nödvändigt att den betydande statsupplåning direkt från allmänheten som kom till stånd 1982 kan fortsätta. Även för innevarande år måste därför företagens höga likviditet kanaliscras till staten men under de närmaste åren bör hushållen förmås öka sin andel av budgetunderskottets finansiering.

Det svenska ränteläget har vidare. om än med viss fördröjning, kunnat sänkas i linje med fallande räntor i framför allt Västeuropa. De kortsiktiga svenska penningmarknadsräntorna har sjunkit även relativt sett mot t. ex. eurodollarräntan. Den stora osäkerheten om den amerikanska penningpolitiken och den därmed sammanhängande internationella ränteutveckling-

vår del.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1!

Försörjnings- och bytesbalans

I tabell 1:3 sammanfattas den ekonomiska bedömningen för 1983. Den

produktionstillväxt som förutses genereras av en snabb exportökning, en

fortsatt ökning av den offentliga konsumtionen och en upphörande lager-

neddragning. I den preliminära nationalbudgeten prognostiserades en

BNP-tillväxt för 1983 om 1,42. Skillnaden mot den bedömning som nu görs är i huvudsak hänförlig till något annorlunda bedömningar av den

privata konsumtionen och importen. Konsumtionen förutses nu inte mins-

ka så mycket som antogs i den tidigare prognosen. Detta är i huvudsak en effekt av att prisutvecklingen under 1983 nu bedöms bli gynnsammare än

vad som då prognostiserades.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans 1982 och 1983 Procentuell volymförändring

1982 1982 1983

Milj. kr.,

löpande priser

I Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

Importen förutses öka med ca I 3/4926 i volym. Det är en markerad upprevidering jämfört med bedömningen i den preliminära nationalbudgeten, då en viss minskning förutsågs i importvolymen mellan 1982 och 1983. Den importökning som nu förutses är emellertid inte alls onormalt stor för vår öppna ekonomi mot bakgrund av den konjunkturförbättring som nu förutses under loppet av 1983. .

Handelsbalansen förväntas förbättras med närmare 6 miljarder kr. mellan 1982 och 1983. Till följd av bl.a. de ökande räntebetalningarna på utlandsskulden blir inte förbättringen på bytesbalansen lika stor. Bytesbalansunderskottet väntas i år uppgå till 18,8 miljarder kr., motsvarande 2.72 av BNP. I fjol uppgick bytesbalansunderskottet till 3,7 76 av BNP.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

Tabell 1:4 Handels- och bytesbalans 1981—1983 Miljarder kr.

Tjänstebalans inkl. korrigeringspost - 0.4 0,6 2.0 Transfereringsbalans —12,5 -17.7 -20.8

varav avkastning av kapital, netto - 11,0 —15,9 —- 18,6 varav Övriga transfereringar, netto - 62 - 73 — 8.4 varav korrigering av transfereringar 4,7 S,5 6,2

Bytesbalans —-142 -22,8 —-18.8

Svsselsättningen

De produktions- och produktivitetskalkyler som närmare redovisas i kapitel 5 tyder på ett fortsatt kärvt arbetsmarknadsläge under 1983. Mot

slutet av året bör emellertid en förbättring skönjas.

Prognoserna för utvecklingen inom olika näringsgrenar indikerar att sysselsättningen 1 industrin och inom byggnadsverksamhet fortsätter att minska men i avtagande takt jämfört med 1982.

Antal sysselsatta inom tjänstesektorn i näringslivet väntas fortsätta att

öka.

1 den kommunala sektorn förutses en sysselsättningsökning om närmare 20000 personer. Huvuddelen av denna ökning är dock hänförlig till huvudmannaskapsförändringar mellan staten och kommunerna samt till att antalet beredskapsarbeten väntas öka kraftigt. Den underliggande sysselsättningstillväxten i kommuner och landsting torde bli måttlig.

Mot bakgrund av det förhållandevis svaga läge som väntas på arbets-

marknaden under större delen av 1983 och i byggsektorn kommande vinter

föreslås ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder om 2,7 miljarder kr. i

den reviderade finansplanen. Inom byggsektorn föreslås tidigareläggning av statliga byggen, reparationslån till bostäder m.m. på sammanlagt en dryg miljard kr. Därutöver innehåller det arbetsmarknadspolitiska paketet

åtgärder för att bl. a. främja industrins rekrytering, särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar och ökade medel till beredskapsarbeten. Även kommunerna föreslås få ökat stöd för att kunna öka sysselsättningen.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

APPENDIX

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade nationalbudgeten 1983

Nedan framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom finansdepartementet (Fi) resp. konjunkturinstitutet (KT). Sektor Avsnittet Prognos, 4

utformat

inom Fi Kl Privat konsumtion Kl 1,5 =-1,2

Produktion inom gruvor, mineralbrott, tillverkningsindustri och skogsbruk Kl Övrig produktion Fi Arbetsmarknad Fi De enskilda konsumenternas ekonomi KI Näringslivets lönsamhet. kostnader och priser Ki Offentlig verksamhet Fi Kreditmarknad KI Sammanfattning Fi

! Lagerförändring i & av föregående års BNP.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 17

2 Internationella utvecklingen

2.1 Sammanfattning

Den internationella konjunkturen visade fortsatt försämring 1982. Produktionsökningen i OECD-länderna under 1980 och 1981 var svag, drygt 12 vardera året. 1982 sjönk produktionen med nästan 1/4 96. Detta är den mest negativa utveckling som noterats efter andra världskriget, se diagram 2:1. Nedgången andra halvåret blev genom ett något starkare fjärde kvartal dock något mindre än väntat, främst i Storbritannien och Förbundsrepubli- Ken Tyskland. Arbetslösheten har stigit kraftigt. Vintern 1983 gick 32 milj. människor arbetslösa i OECD-länderna, vilket motsvarar knappt 1096 av arbetskraften. | Under vintern 1983 har tecken börjat visa sig på en vändning i den internationella konjunkturen. I första hand gäller detta Förenta staterna där ledande indikatorer ökat under närmare ett år med en kraftig ökning i januari 1983. Även i Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien har

Diagram 2: I Bruttonationalprodukten i heta OECD-området resp. OECD-Europa 1962-1983 Årlig procentuell förändring

—— OECD, TCTALT == + OCD, EUROPA

6F Lod Fr ra Pod LD I rr —H U — HH 5 Lo LJ Loa — Lot 1 bd | bod i al - H bd FO rT 3 LF

21 fa I i iF H

0 od

or I LÅ Lot -1

|A AE KA Ao KA [UU FE FF KA 1 [a [a Kn ÅL a MA a |

1962 64 "66 668 70 72 74 76 78 80 82

Källa: OECD, för 1982 och 1983 finunsdepartementets bedömning. 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 18

industriproduktion, orderingång och bostadsbyggande börjat peka uppåt.

Delvis förklaras uppgångssignalerna av att vintern varit mild både i Europa och Nordamerika. En lageravveckling ägde också rum under slutet av 1982, särskilt i Förenta staterna. När en uppgång inleds skulle därmed produktionsökningen understödjas av behovet av en lagerpåfyllnad. Den privata konsumtionen är dock fortfarande svag i flera av de stora länderna.

Den amerikanska ekonomin har under flera år stagnerat, under trycket

av en stram penningpolitik, ett mycket högt ränteläge, en kraftigt övervär-

derad dollar och en försvagad konkurrenskraft. Den uppgång som nu inletts stöds av skattesänkningar och ökade militärutgifter. Den accelera-

tion i tillväxten som förväntas andra halvåret 1983 kan dock komma att hämmas av att räntorna åter stiger när det stora federala budgetunderskottet skall finansieras. I Västeuropa väntas uppgången dröja till senare delen

av året. Av de stora länderna torde Storbritannien få den mest positiva utvecklingen. I Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten av otillräcklig investeringsnivå. I Japan hålls tillväxten tillbaka av svag marknads-

tillväxt, frivilliga exportbegränsningar och stigande yenkurs.

Produktionen i de mindre OECD-länderna torde under 1983 komma att öka långsammare än i de större länderna. Detta gäller också Danmark.

Norge och Finland.

Tabell 2: 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1980-1983 Årlig procentuell förändring

Andel av 1980 1981 19827 1983? OECD-områdets totala BNP. 90!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

! 1981 års BNP, priser och växelkurser.

2¶Finansdepartementets bedömning.

Källa: OECD.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

Totalt för OECD-området kan man räkna med att BNP ökar med drygt 1 3/4 82 1983. Denna tillväxt är inte tillräcklig för att minska arbetslösheten. I Europa väntas arbetslösheten fortsätta att stiga och nå närmare 1296 vid

| årsskiftet 1983/1984.

Det finns många riskmoment som gör att styrkan och varaktigheten i den nu inledda konjunkturuppgången ter sig något osäker. Efterfrågan på konsumtionskapitalvaror och investeringsvaror är fortfarande låg. En fortsatt alltför stram politik i de stora OECD-länderna kan därför leda till att uppgången kan komma av sig. En återgång till ett högränteläge i Förenta staterna och därmed även i andra länder kan få denna effekt. Risker finns också att efterfrågan från länderna utanför OECD faller mycket kraftigare än här förutsetts. Detta kan gälla OPEC-länderna, vilkas import skulle komma att falla drastiskt 1 takt med sjunkande oljeinkomster, eller än allvarligare störningar på den internationella kapitalmarknaden och åtföljande bortfall av efterfrågan från utvecklingsländerna. Den tilltagande protektionismen i många länder kan också komma att fördröja en uppgång.

I flertalet länder var den ekonomiska politiken mycket restriktiv 1982. Offentliga utgifter skars ned och skatter höjdes. Trots detta steg budgetunderskotten. Den låga aktiviteten höjde utgifterna för industri- och arbetsmarknadspolitik och drog ned skatteintäkterna. Underskotten förklaras således t stor utsträckning av konjunkturen och de bakomliggande strukturella budgetunderskotten har genom hård åtstramningspolitik minskats i många OECD-länder. |

Den utdragna lågkonjunkturen, den stigande skuldbördan och det höga ränteläget har medfört att räntebetalningarna på statsskulden ökat kraftigt i mänga länder. Under 1983 väntas finanspolitiken fortsätta att vara restriktiv i Europa. I Förenta staterna väntas däremot de federala utgifterna öka och bidrar till konjunkturuppgången.

Kreditmarknaden har i många länder lättat till följd av den låga ekonomiska aktiviteten och en påtaglig uppmjukning av tillväxtmålen för penningmängden. Räntorna började sänkas i Förenta staterna och övriga länder följde efter i den mån växelkurssituationen så tillät. De långa räntorna har inte fallit i samma grad. Den numera låga inflationstakten i många länder gör att realräntan nu är mycket hög. Tillsammans med det låga" kapacitetsutnyttjandet bidrar den till att kraftigt hämma investeringsefterfrågan. Fortsatt stora federala budgetunderskott i Förenta staterna kan emellertid åter snabbt pressa upp räntenivån, både där och internationellt. Den höga realräntan återspeglar bl.a. förväntningar om höjd inflationstakt och därmed högre avkastningskrav på kapital i en framtid.

Den genomsnittliga inflationstakten för OECD-området var i februari 1983 nere i 5,7 Z som tolvmånaderstal mot över det dubbla 1980. Uppräknat till årstakt var prisförändringen mellan november 1982 och februari 1983 blott 3.876 (se tabell 2:2). Avmattningen i inflationen beror dels på den svaga efterfrågan, dels på sjunkande räntenivåer och lägre priser på

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 20

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling 1979—1983 Årlig procentuell förändring

1979 1980 1981 1982 Feb. 1982—

Feb. 1983 De sju stora länderna Förenta staterna 11,3 13,5 10,4 6.1 3,5 Japan 3,6 8,0 4,9 2,7 1,9

Förbundsrepubliken Tyskland — 4,1 5,5 5,9 5,3 3,7

Norden

Källa: OECD.

olja och vissa andra råvaror. Fortsatt sjunkande oljepris gör att OECD-

genomsnittet för 1983 väntas kunna bli omkring 6 1/2 9£. Om efterfrågan tar fart riskerar dock inflationen tillta, inte minst till följd av att priserna på andra råvaror än olja i så fall kan väntas stiga från de nuvarande låga

niväerna.

Löneökningstakten inom industrin beräknas för hela OECD- området ha uppgått till 8 3/4 3 1982 och per producerad enhet ökade arbetskostnaden med ca 796. För 1983 ser löneökningstakten ut att bli lägre till följd av

avtagande inflation och det svaga arbetsmarknadsläget. Ingångna avtal i

flera länder tyder på detta. Den genomsnittliga löneökningen beräknas

1983 bli knappt 792 för hela OECD-området. Arbetskostnaden per enhet skulle med en produktivitetsökning på 2 1/26 öka med omkring 4 Z. Den amerikanska dollarn har förblivit relativ stark på valutamarknaden,

trots en försvagad bytesbalans och sjunkande räntenivåer. Kring nyår stärktes den japanska yenen och den tyska marken mot dollarn. Spänning-

arna inom det europeiska valutasamarbetet (EMS) och räntedifferenser har ändå hällit dollarkursen uppe. Valutamarknaden påverkas även av politiska händelser och av problemen inom det internationella betalningssystemet. Med avtagande inflationstakt och lägre räntenivåer är det sanno-

likt att underliggande faktorer som konkurrenskraft och bytesbalanssituavon får större betydelse för kursrörelserna under 1983 och 1984.

Både den finska marken och den norska kronan devalverades i samband

med justeringen av den svenska kronkursen i oktober 1982, med 9,57

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

Diagram 2:2 Effektiva valutakurser för US-dollar, Yen, D-mark och svenska kronor jan. 1981—mars 1983 Jan. 1981 = 100. MERM-vikter

130 F

USD 120 F

110 F

DEM

100

90 F

80 f

SEK 70 F

1981 1982 1983 Källa: IMF.

resp. 492 totalt under loppet av året. Bägge valutorna är knutna till en

valutakorg, där den svenska kronan har stor vikt. Genom den svenska devalveringen har därför både Finlands och Norges valutor försvagats

något mer mot den övriga världen vilket givit ett positivt bidrag till att

dessa länders konkurrenskraft mot andra länder än Sverige stärkts.

De höjda oljepriserna under det senaste decenniet har inneburit att incitamentet att spara eller gå över till andra energislag ökat. Samtidigt har nya oljetillgångar tillförts marknaden genom ökad prospektering och mer svårbearbetade oljefält blivit lönsamma. Även den milda vintern, den svaga aktivitetsnivån och minskande lager i konsumentländerna har bidra-

git till att efterfrågan på olja sålunda har minskat mycket kraftigt. 1982

förbrukade OECD-länderna omkring en femtedel mindre olja jämfört med toppnivån 1979. Sammantagna har dessa faktorer lett till att en överskottssituation uppstått, vilket också under lång tid sänkt priset på marginalkvantiteter till en nivå väsentligt under de långsiktiga kontraktspriserna.

Många OPEC-länder är helt beroende av oljeintäkterna för att finansiera

sina omfattande investeringsprogram. Därför har det också blivit vanligt

med rabatter på kontraktspriserna och svårt att hålla överenskomna pro-

duktionstak. OPEC:s roll som kartell har också försvagats av att medlemsländerna numera svarar för bara omkring två femtedelar av världens tillför-

sel.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget [Ae] [NN

Sänkningen i mars 1983 av OPEC:s officiella pris (för riktkvaliteten

Arabian Light) med 5 dollar till 29 dollar per fat innebar bara en anpassning till existerande spotpris. Det förefaller troligt att oljepriset kommer att

sjunka ytterligare något under året. Efterfrågan på olja är fortfarande mycket svag. Samtidigt är utbudspressen stark. I en situation med frivilliga produktionsbegränsningar kan utanför OPEC stående producenter utnyttja

situationen och ta marknadsandelar.

Världsekonomin utsattes för negativa chocker av de tidigare oljeprishöj-

ningarna. Nu kommer i stället motsatta processer igång, även om effekterna på världsekonomin inte kan antas vara helt symmetriska. Storleken av effekterna blir beroende av djupet och varaktigheten i prissänkningen och av hur olika länders regeringar utformar sin ekonomiska politik.

Den omedelbara effekten av sjunkande oljepriser är en avtagande infla-

tionstakt och minskade importkostnader i konsumentländerna. Samtidigt minskar OPEC-ländernas inkomster och därmed import av industriprodukter från OECD-området, vilket sannolikt kommer att få tydligare effek-

ter först 1984. Industriländernas bytesbalanser förbättras således. Avtagande inflationstakt verkar stimulerande på den privata konsumtionen och på produktionen i sin helhet. Redan nu märks dock en tendens till att regeringar utnyttjar den lägre inflationen till att avstå från annars nödvän-

diga expansiva satsningar för att stimulera efterfrågan. Beräkningar tyder på att en oljeprissänkning med 5 dollar per fat ökar tillväxten i västvärlden

med drygt 1/2 procentenhet och dämpar prisnivån med drygt 1/22 det

första året. Den totala världshandeln var trendmässigt stigande under 1970-talet.

Den sjunkande aktiviteten under 1982 gör att världshandelsvolymen nu bedöms ha utvecklats mycket svagt, främst i utvecklingsländerna. För 1983 förutses en mera normal ökning, 270 för OECD-ländernas export av bearbetade varor. Industriländernas handel med varandra torde öka medan finansieringsproblemen i många av utvecklingsländerna väntas medfö-

ra en minskad handel med dessa länder. Jämfört med tidigare prognoser

beräknas den svagare importefterfrågan från icke-OECD-länderna dra

ned BNP-tillväxten inom OECD med omkring 1/2 procentenhet redan 1983. Den höga arbetslösheten och de stora kapacitetsöverskotten i många branscher medför att protektionistiska åtgärder vidtagits i flera länder. En

förbättrad ekonomisk tillväxt är den bästa förutsättningen för att hålla tillbaka denna tendens till ökad protektionism.

Betalningskriserna för enskilda länder har smittat av sig genom att

bankerna blivit allt försiktigare i sin utlåning och vid omsättning av gamla

lån. Minskande export till följd av den låga aktiviteten i världen, svaga

priser på många råvaror och hög ränta har urholkat många utvecklings-

länders förmåga att klara sin skuldtjänst (räntor och amorteringar). Den

ökande skuldbördan innebär att utrymmet för import beskärs och att

upptagande av nya krediter försvåras.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 23

Internationella valutafondens betydelse för kanalisering av kapital från länder med finansiella överskott kommer sannolikt att öka i betydelse under de kommande åren. En förstärkning av fondens utlåningskapacitet kommer att ske genom de beslut som fattats om höjning av medlemsländernas kvoter med i genomsnitt nära 50 26 (den åttonde allmänna kvotöversynen) och utvidgningen av det s.k. GAB-avtalet, General Arrangements to Borrow. Fondens lån är förknippade med villkor på den ekonomiska politiken. så att en nödvändig anpassning kan komma till stånd i låntagarlandet. Fondlånen skapar härigenom även bättre förutsättningar för lån från privata banker.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Den ekonomiska aktiviteten sjönk drastiskt under 1982. Sysselsättningen, produktionskapaciteten och bostadsbyggandet sjönk till efterkrigstidens lägsta nivåer. Den strama penningpolitiken lättades under andra halvåret med åtföljande nedpressning av ränteläget. En kombination av hög realränta, internationell finansiell oro samt stigande budgetunderskott höll dollarkursen uppe på en osedvanligt hög nivå trots kraftig försämring i bytesbalansen.

Under fjolårets sista månad kunde dock tecken skönjas på en konjunkturomsvängning, som under årets första kvartal förstärkts. Ekonomiska data tyder på att en uppgång inletts. En väsentlig anledning härtill tycks vara en lageromsvängning till följd av kraftiga neddragningar under andra halvåret i fjol. En annan viktig faktor utgör bostadsbyggandet som ökar markant. För att säkra en uppgång behövs emellertid ett snabbt stöd från bl.a. den privata konsumtionen. Tecken saknas inte heller på ett ökat förtroende bland konsumenterna, som dessutom gynnas av stora skatteåterbäringar under våren samt ny skattesänkning från halvårsskiftet. Enkäter tyder vidare på att industrins investeringar kan komma att ge ett positivt bidrag till återhämtningen redan under första halvåret, tvärtemot hittills gjorda bedömningar och vad som motiveras av det låga kapacitetsutnyttjandet.

Målet för den ekonomiska politiken är fortsatt inflationsbekämpning och det förmodas att centralbanken avser att lägga större vikt vid att hålla en stabil och lägre tillväxt i penningmängden, jämfört med det senaste halvåret, för att bevara trovärdigheten i antiinflationspolitiken. Den federala budgeten förblir försiktigt expansiv genom ökade försvarsanslag. I övrigt förs en stram utgiftspolitik och budgetens inkomstsida förblir svag genom skattenedskärningar och konjunkturellt betingat inkomstbortfall. Budgetutfallen för de kommande budgetåren pekar följaktligen på stora underskott. Den offentliga sektorns upplåningsbehov riskerar därmed att pressa upp räntenivån, vilket kan riskera en stabil och varaktig uppgång.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

Utsikterna för 1983 baseras på en markant förbättring av den inhemska efterfrågan. De komponenter som tydligast märks är-bostadsbyggande och efterfrågan på vissa kapitalvaror, medan den privata konsumtionen i övrigt successivt bör kunna ge allt mer stöd åt efterfrågan. Det federala bidraget till efterfrågan hänförs till försvarsbeställningar. En fortsatt försämring i utrikeshandeln kan till stor del tillskrivas den höga dollarkursen. Arbetslösheten tycks ha avstannat på en hög nivå under det första kvartalet (drygt 102). Någon avgörande förbättring i sysselsättningsläget verkar knappast trolig ens vid en gynnsam aktivitetsuppgång under 1983.

Den hittillsvarande framgången i inflationsbekämpningen (strax under 49Z i årlig prisökningstakt) och administrationens målsättning att fullfölja denna politik kan komma i målkonflikt med behovet av lägre räntor. Målintervallet för tillväxten av det smalare penningmängdsbegreppet (MI) är för 1983 satt till 4--8 22, vilket är klart lägre än den aktuella tillväxttakten. En stramare penningpolitik kan därigenom bli följden, vilket tillsammans med ökad kreditefterfrågan i samband med en investeringsuppgång verkar uppdrivande på räntenivån. Därtill kommer trycket från det federala upplåningsbehovet om inte budgetunderskottet kan bemästras. Risken av en sådan utveckling är att konjunkturuppsvinget ånyo kan brytas.

Den främsta osäkerheten i ett kort till medelfristigt perspektiv ligger i ränteutvecklingen. Realräntorna, speciellt de investeringskänsliga långa räntorna. är historiskt sett höga, och som ovan antytts finns risker för bestående höga eller t.o.m. ännu högre realräntor. Ett frågetecken måste också sättas för hur den privata konsumtionen kommer att utvecklas under 1983. Under lång tid har konsumenterna gäckat gjorda prognoser.

Försörjningsbalans Förenta staterna Förändring i volym, procent

! Förändring i 7 av föregående års BNP. " Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Tillväxten i den japanska ekonomin under 1982 blev 322, vilket var högt

i internationell jämförelse men lågt med japanska mått mätt. 1982 blev också det år då den privata konsumtionen tog över exporten som tillväxtfrämjande impuls. Exporten sjönk markant (8,7 7Z 1982 jämfört med 1981)

men genom att importefterfrågan sjönk ännu mer förblev handelsnettot positivt och gav ett mindre bidrag till BNP. I avsikt att stödja yen-kursen

[|

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget to 'n

har räntenivån hållits uppe på en realt sett hög nivå. Yenen stärktes

markant under slutet av 1982 mot övriga OECD-valutor. Inflationen har minskat drastiskt från den andra oljeprischocken 1979, från ca 10 till 2 procent i årstakt. Realräntans nivå har dessutom hämmat investeringsaktiviteten. Den svaga efterfrågeutvecklingen har ökat arbetslösheten. som nu

är den högsta på 30 år eller 2,77. Ett stimulanspaket igångsattes därför i

oktober 1982 inriehållande offentliga arbeten och subventioner åt bostadsbyggandet.

Regeringens oro för budgetunderskottet — som uppgår till ungefär en fjärdedel! av omslutningen eller knappt 672 av BNP — kan avläsas i finans-

politiken för budgetåret 1983-1984, som siktar till en real utgiftsminsk-

ning. I budgeten ökar endast försvarsanslagen med 676. Kortsiktigt disk-

tureras skattelättnader för att stimulera efterfrågan medan i ett mer långsiktigt perspektiv framförs tanken på ökad indirekt beskattning för att konsolidera statsfinanserna. Krav på en mer expansiv ekonomisk politik

avvisas I budgeten trots det manöverutrymme som rimligen borde finnas

genom stark handels- och bytesbalans och stabil prisnivå. Tvärtom uppvi-

sar de offentliga investeringarna en starkt sjunkande tendens. Inom administrationen planeras emellertid olika åtgärder för att stimulera ekonomin

genom att främja såväl privata som offentliga investeringar. Tecken på uppgång är mindre tydliga i Japan än i några av de andra

större OECD-länderna. En viss nedjustering av tillväxten för 1983 har

presenterats från både officiellt och privat håll. Nedrevideringarna är

emellertid små och förtroendet för den japanska ekonomins anpassningsförmåga är stort. Bedömningar om tillväxten varierar mellan 2 och 4 procent, medan den officiella prognosen pekar på en förbättring från

föregående år med 0,46 till 3,46. De skilda bedömningarna baseras

främst på olika uppfattningar vad gäller lager, export, växelkurs och ränta. Externa faktorer som starkt kan bidra till positivare utveckling gäller uppgången i Förenta staterna och oljeprisutvecklingen. Den draghjälp som dessa båda faktorer kan medföra för den japanska ekonomin skulle bl.a.

stärka yen-kursen och därmed verka nedpressande på räntan. Effekterna

av en sådan utveckling skulle med all sannolikhet verka stimulerande för investeringarna i näringslivet.

En allvarlig källa till oro för den japanska ekonomin utgör de protektionistiska strömningarna hos japans ledande handelspartners — EG- och Förenta staterna. Regeringens försäkringar om åtgärder för ökad exportmöjligheter på Japan för utländska företag skall ses mot denna bakgrund.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 26

Försörjningsbalans Japan Förändring i volym, procent

! Förändring i Z av föregående års BNP. ? Finansdepartementets bedömningar.

Förbundsrepubliken Tyskland

1982 blev det andra året i rad som den västtyska ekonomin gick tillbaka och det sämsta året i Förbundsrepublikens historia med avseende på sysselsättning och ckonomisk aktivitet. En bidragande orsak var en kraftig exportminskning under andra halvåret i kombination med svag inhemsk efterfrågan. En till synes paradoxal förbättring noterades emellertid på utrikesbalansen. Handelsnettot gav ett överskott på rekordstora DEM 50 miljarder, vilket medförde att bytesbalansen efter flera års underskott svängde till ett överskott.

En rad faktorer har under årets första kvartal fått förtroendet att slå om från pessimism och osäkerhet till försiktig optimism. Den återhämtning som nu kan konstateras har sin grund i den inhemska ekonomin; nämligen bostadsbyggande och annan byggnadsverksamhet samt förbättrat orderläge för industrins insatsvaror. Delar av exportnäringen utvecklas också positivt. Även industriproduktionen pekar på en viss stabilisering och att botten i recessionen därmed skulle vara nådd. Det ökade förtroendet hämtar också styrka ur de positiva signalerna från Förenta staterna. sjunkande oljepriser, sänkta räntor samt den stabilisering av det politiska läget som inträtt efter marsvalet till förbundsdagen.

Den ekonomiska politiken som nu signaleras av den tillträdande regeringskoalitionen karakteriseras av en allmänt stram finanspolitik kombinerad med en försiktig stimulans åt näringslivets utveckling. Budgetpolitiken inriktas på att få ned underskottet från innevarande års beräknade underskott på DEM 41.5 miljarder (ca 476 av BNP) till under DEM 40 miljarder under 1984. Eftersom skatte- och avgiftshöjningar avvisas, utom den redan beslutade momshöjningen med 1 procentenhet till 14 96 från den 1 juli i år, innebär detta kraftiga krav på nedskärningar i budgeten med drygt DEM 6 miljarder. Det drabbar främst transfereringarna till enskilda och hushåll. Till detta skall läggas en nästan lika stor nedskärning i sociala förmåner och andra offentliga utgifter som beslöts förra hösten.

I riktlinjerna för den ekonomiska politiken framhävs det privata näringslivets roll som motor för tillväxten, vilket medför att utrymmet för stimulans åt ekonomin reserveras för näringslivets behov. Efter den senaste

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

räntesänkningen, där diskontot sänktes från 5 till 474. väntas centralbankens bidrag till återhämtningen för en tid framöver vara begränsad.

och ligger i målintervallet 4-7 96. Hittills har penningmängden hållit sig i den övre delen av intervallet och även överskridit detta. Allt talar för att denna flexibla inställning kommer att fortsätta för att därigenom ge ett visst bidrag till stimulans åt ekonomin.

Vid en bedömning av utsikterna för 1983 får man ta med i beräkningen den starka nedgången i ekonomin under andra halvåret i fjol då BNP minskade med 2,70 i årstakt. Det kommer därför att krävas en stark återhämtning under loppet av året för att inte 1983 skall bli det tredje året i följd med utebliven tillväxt. Förhoppningarna knyts främst till den inhemska efterfrågan, där den privata konsumtionen spelar en avgörande roll. eftersom den utgör 55 £ av BNP. Efter en långvarig minskning av privatkonsumtionen finns tecken som tyder på en försiktig återhämtning: sparkvoten har börjat minska. inflationen sjunker stadigt, räntorna har kommit ned och olje- och bensinpriserna kan sjunka ytterligare. Mot detta står en rekordhög arbetslöshet på 2,5 miljoner samt kännbara minskningar i sociala transfereringar och en momshöjning från halvårsskiftet. Utgångsläget för nyinvesteringar synes dystert med tanke på att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet är lågt. Däremot bör investeringarna för crsättnings- och rationaliseringsändamål kunna dra nytta av bl.a. den föreslagna sänkningen av företagens skatter och avgifter som finansieras av momshöjningen. Likaså bör byggaktiviteten fortsätta att vara livlig efter regeringens stimulanspaket för denna sektor. Den externa balansen förbättras ytterligare under året till följd av fortsatt förbättring i terms-of-trade, men kan knappast ge annat än ett mindre stöd åt tillväxten. Tyngdpunkten i uppgångsfasen ligger under andra halvåret, men redan under försommaren bör aktivitetsnivån märkbart ha förbättrats.

Försörjningsbalans Förbundsrepubliken Tyskland Förändring i volym, procent

! Förändring i 2 av föregående års BNP.

2? Finansdepartementets bedömningar.

Frankrike

Den tidigare förda expansiva ekonomiska politiken lades vid halvårsskiftet i fjol om i åtstramande riktning i syfte att nedbringa handelsbalansun-

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 28

derskottet, budgetunderskottet och prisökningarna. Ytterligare åtgärder har senare vidtagits för att ge industrin tillväxtimpulser på konsumtionens bekostnad. Den privata konsumtionen hölls uppe under andra halvåret i fjol genom neddragning av sparandet. Andra siffror pekar på viss framgång i strävanden att få bukt med balansproblemen efter omläggningen av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska tillväxten för 1982 blev i relation till omvärlden hyggliga I 1/2 72. Obalansen i den inhemska ekonomin och otakten med den ekonomiska utvecklingen bland landets handelspartners (främst Förbundsrepubliken) ledde till allt större tryck mot francen som

resulterade i den tredje devalveringen av francen sedan senhösten 1981 i

samband med en större kursjustering inom det europeiska valutasamarbetet EMS. En förnyad ekonomisk åtstramning presenterades strax efter devalveringen.

Regeringens åtstramningspaket från mars följer i grova drag inriktningen av de ätgärder som angavs i juni i fjol. Således skall budgetunderskottet strikt begränsas till högst 3'Z av BNP för åren 1983—1984, vilket innebär besparingar på FRF 20 miljarder i innevarande års budget. Budgeten

förstärks med en höjning av oljeskatten från april månad. Underskotten i ' socialförsäkringarna skall balanseras med hjälp av en enprocentig höjning av inkomstskatten. Majoriteten av inkomsttagare tvingas dessutom låna ut

sammanlagt ca FRF 14 miljarder till staten på tre år. Penningmängdens tillväxt begränsas 1983 till 9—1092 jämfört med 1396 1982. Utgångspunk-

ten för programmet har varit att eliminera det strukturella underskottet i statens finanser utan att driva på inflationen. Beträffande den externa

balansen hoppas regeringen kunna avveckla underskottet (FRF 93 miljarder 1982) på två år med hjälp av bl.a. konkurrensförstärkningen som

blev resultatet av kursjusteringarna inom EMS.

Investeringarna har hämmats av osäkerhet om den ekonomiska politikens inriktning, lågt kapacitetsutnyttjande och höga finansieringskostnader. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att stärka investeringsklimatet. Ett omfattande investeringsprogram för de nationaliserade företagen är under genomförande. Reformering av kreditväsendet och sänk-

ningar av företagens finansieringskostnader är några andra exempel på

investeringsstimulanser.

Prognosen för 1983 tyder på en likartad trend vad avser den inhemska

efterfrågan såsom den utvecklats efter halvårsskiftet 1982, dvs. knappt 176 i årstakt för 1983. Första halvåret blir svagt bl.a. till följd av hushållens

försvagade köpkraft. Ett uppsving i slutet av året är att förvänta till följd av ökad export i förening med ökade investeringar i både statliga och privata företag. Lägre lönekostnader och en mer realistisk växelkurs bör stabilisera företagens konkurrenskraft. Samtidigt minskar importen till följd av lägre inhemsk efterfrågan, varför den reala handelsbalansen bör ge ett

mindre bidrag till BNP. Målsättningen att få ned inflationstakten till 87 för

1983 kan bli svår att uppnå efter de senast beslutade höjningarna i punkt-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

skatter och avgifter för samhälleliga nyttigheter. Efter ett tillfälligt uppsving under våren bör emellertid prisstegringstakten avta det sista halvåret under förutsättning att den hårda pris- och löneövervakningen förblir ef-

fektiv.

Försörjningsbalans Frankrike Förändring i volym, procent

! Förändring i 46 av föregående års BNP. ? Finansdepartementets bedömningar.

Storbritannien

De senaste årens strama finans- och penningpolitik har lyckats med att pressa ned såväl budgetunderskottets andel av BNP som inflationstakten. Den ckonomiska politikens kostnader i form av arbetslöshet och utslagning av industriell kapacitet har emellertid varit höga. Ej heller har politiken genererat den tillväxt som avsågs. Den utlandskonkurrerande industrin har dessutom pressats av ogynnsam kostnads- och valutakursutveckling, dock har exporten hävdat sig bättre än den importkonkurrerande

sektorn.

Tecken på en annalkande konjunkturuppgång har varit märkbar sedan slutet av 1982. Industriproduktionen, som varit nere i den lägsta nivån på

15 år. är inne i en återhämtningsfas som troligen reflekterar en omsväng-

ning i lagercykeln samt ljusare exportutsikter. Den privata konsumtionen har tack vare förbättrad köpkraft stigit markant sedan förra hösten.

Investeringarna ökar något framför allt inom byggnadsindustrin och i servicesektorn. Trots positiva tongångar och ökat förtroende i dagsläget saknas inte osäkerhetsmoment som främst har sin grund i oljeprisutvecklingen. Sänkningen av priset på nordsjöoljan och utsikter till fortsatt prisfall har medverkat till att pressa ned pundkursen med närmare 15 26 sedan

november. Den ekonomiska politiken, såsom den presenterats i den nyligen offent-

liggjorda budgeten för 1983/84, kan sägas peka på försiktig expansion även om de grundläggande linjerna från de gångna åren ligger fast. Det innebär att inflationsbekämpningen ges högsta prioritet. Underskottet i budgeten skall förbli oförändrat räknat som andel av BNP (2,75 26). Därmed skapas

enligt regeringen utrymme för efterfrågestimulerande åtgärder på GBP

2,25 miljarder. I detta paket ingår inkomstskattelättnader till allmänheten,

sänkning av företagens sociala kostnader med 1/2 96 till I && samt stöd till

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 30

barnfamiljer och småföretag. Penningpolitiken inriktas på att stödja åter-

hämtningen i ekonomin. Målet för penningmängdsutvecklingen sänks vis-

serligen något — från 8—124 till 7-11Z på årsbasis — men har å andra

sidan hållit sig inom målintervallet det senaste året och överstiger klart inflationen. Allmänt sett tycks den brittiska regeringen numera betona penningmängdsutvecklingen mindre än tidigare.

De ekonomiska utsikterna för 1983 bedöms som något ljusare än för bara

någon mänad sedan. Det är främst de förbättrade exportutsikterna som ger denna bedömning.Den inhemska efterfrågan ser däremot mer svårbedöm-

bar ut än vid tidigare prognostillfällen. Exportbedömningen har sin grund i förväntat högre världshandelsvolymer och marknadstillväxt för brittiska produkter genom pundets depreciering. Av de inhemska faktorerna är det främst den privata efterfrågan som genom att fortsätta att vara väl hävdad bidrar till ökningen av BNP. En del av den ökade konsumtionen kan förväntas riktas mot importerade varor, varför exporttillväxten riskerar att elimineras i handelsbalansen. Trots en kraftig uppgång i de offentliga investeringarna under 1983 blir den totala investeringsvolymen klart lägre än fjolårsnivån. Den hårt ansatta tillverkningsindustrin bör återhämta sig

under året med möjlighet till ökad investeringsaktivitet i slutet av året.

Det finns flera osäkerhetsmoment förknippade med en prognos för 1983. Skulle deprecieringen av pundet ta fart får man förmoda att regeringen för

en aktivare valutapolitik. Skälet härför är de inflationsimpulser som skulle

uppkomma genom ett kraftigt fall för pundet. Regeringen förmodas att i ett sådant läge prioritera prisstabilitet även om detta kan hämma den begyn-

nande konjunkturåterhämtningen något. Utvecklingen av priset för nord-

sjöoljan kan få konsekvenser både för pundkursen och statsfinanserna. Regeringen har lovat att återkomma i en tilläggsbudget om oljepriserna radikalt skulle sjunka.

Försörjningsbalans Storbritannien Förändring i volym, procent

! Förändring i 26 av föregående års BNP. ” Finansdepartementets bedömningar.

Danmark

Tillväxttakten i den danska ekonomin under fjoläret på 296 hör till en av

de högsta inom OECD-området. Förutom investeringar i olje- och gassek-

torn bars den ekonomiska aktiviteten upp av ökad privat och offentlig

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

konsumtion. Trots den sedan 1979 förbättrade konkurrensförmägan ökade

exporten endast måttligt som en följd av den vikande utländska efterfrågan. Bytesbalansens underskott ökade kraftigt från DKK 12,5 miljarder

1981 till DKK 20,2 miljarder 1982, varav räntebetalningar på utlandsskulden utgjorde DKK 18 miljarder. Arbetslösheten avtog under den tidigare

delen av fjolåret. men med den därpå följande svagare utvecklingen bör-

jade antalet arbetslösa åter att öka och uppgick i årsgenomsnitt till 9,8 Zz av arbetskraften. Konsumentprisernas ökningstakt minskade till 10,195 från 11.776 i genomsnitt 1981.

Mot bakgrund av en förväntad ökning om 25 24 av det statliga budgetunderskottet till närmare DKK 70 miljarder 1983 kommer en fortsatt stram

finanspolitik att föras. Regeringen väntas lägga fram ett nytt sparpaket

under våren på mellan DKK 10 och 15 miljarder. Tidigare uttalade målsätt-

ning om en sänkning av ränteläget har kunnat infrias. Diskontot sänktes

med 1 1/2 procentenhet till 8,5 76 efter att årets avtalsrörelse hade slutförts

och växelkursanpassningen inom ramen för EMS hade genomförts i mars. Också den långa räntan har sjunkit kraftigt.

Avtalsrörelsen resulterade i årliga löneökningar om 42 mellan 1983 och

1985 i överensstämmelse med regeringens rekommendation. De sedan i höstas borttagna löneindexeringarna, och en beräknad genomsnittlig löne-

ökningstakt om 6—7 96 1983 bidrar tillsammans med fallande oljepriser och

lägre räntenivå till att konsumentprisernas ökningstakt kan komma att minska från 10,1 26 1982 till ca 670 i genomsnitt i år.

Under hösten vidtagna eckonomisk-politiska åtgärder torde medföra att den privata konsumtionen stagnerar 1983. Ökningstakten i den offentliga sektorn dras samtidigt kraftigt ner. Åtstramningen av den inhemska cfter-

frågan leder till att arbetslösheten ökar ytterligare, upp till ca 1196 av arbetskraften. Den svaga inhemska efterfrågan leder också sannolikt till att investeringsverksamheten stagnerar, då stimulansen från en lägre räntenivå inte kan väntas få ett omedelbart genomslag. Utsikterna för investeringsverksamheten torde emellertid ljusna gradvis under året. Exporten antas växa i takt med en långsam aktivitetsuppgång på exportmarknaderna, medan den strama inhemska efterfrågan tillsammans med ökad inhemsk produktion av olja och gas leder till stagnerande import. Bytesbalansens underskott skulle därmed kunna begränsas till runt DKK 17 mil-

jarder. Den svaga inhemska såväl som externa bilden torde innebära att

totalproduktionen stagnerar med en viss klimatförbättring under årets lopp.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 32

Försörjningsbalans Danmark Förändring i volym. procent

! Förändring i 4% av föregående års BNP. ” Finansdepartementets bedömningar.

Finland

Tillväxttakten i den finska ekonomin avtog något under fjolåret. Ökningen i totalproduktionen stannade vid 196. Den privata konsumtionen steg med 3 56, då hushällen i högre grad finansierade ökande inköp av varaktiga konsumtionsvaror genom krediter. Den offentliga konsumtionsökningen

uppgick till 52, vilket till stor del kan hänföras till kommunala utgiftsök-

ningar. Slutförandet av en rad stora projekt bidrog till att privata fasta

investeringar sjönk med ett par procent. Exporten ökade svagare än väntal. De senaste årens starka exporttillväxt till Sovjetunionen stagnerade under loppet av 1982 samtidigt som handeln på västmarknaderna förblev svag. Importvolymen ökade med en procent. I totalbilden ryms en minskande importvolym för energi och investeringsvaror medan låga priser

lockade till ökad råvaruimport.

I budgetförslaget för 1983 förutsågs finanspolitiken ha en neutral verkan under detta år. Med de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs i samband med höstens devalveringar och senare det sysselsättningsstödjande paketet beräknas emellertid finanspolitikens effekt bli expansiv. Bidraget till den ekonomiska tillväxten beräknas till 16 av BNP.

Nedgången i östexporten väntas fortsätta i år. Med den förbättrade

konkurrenskraft som blev en följd av devalveringarna, efterföljande ekonomisk-politiska åtgärder samt det måttliga löneavtalet bör de finska ex-

portörerna så småningom kunna dra nytta av den förväntade återhämtning-

en på västmarknaderna. Också utsikterna för investeringsverksamheten

bör gradvis ljusna och den tidigare förväntade kraftiga nedgången begränsas till ett fall om 196. De disponibla realinkomsterna väntas liksom den

sumtionens ökningstakt dras ner till 3 1/270. Den svaga produktionsuppgången, som väntas inträffa under årets andra hälft, räcker inte till för att

minska arbetslösheten, vilken kan komma att öka till 7 92 av arbetskraften i år. Devalveringarna har samtidigt dragit upp inflationsprognosen. Konsumentpriserna ökade med i genomsnitt 9,3 %c 1982 och kan antas uppgå till

runt 1076 i år. Sammantaget väntas totalproduktionen öka med 1 1/25t 1983.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 33

Försörjningsbalans Finland Förändring i volym, procent

! Förändring i 96 av föregående års BNP. > Finansdepartementets bedömningar.

Norge

En hög tillväxttakt i den norska ekonomin har under de senaste åren avlösts av en stagnationsfas, till vilken inte endast den långdragna interna-

tionella recesstonen har varit bidragande utan också en försämrad norsk konkurrenskraft. Arbetslösheten steg därmed under loppet av fjolåret till en hög nivå med norska mått mätt (fjärde kvartalet 1982 3,47 av arbetskraften) och bytesbalansens överskott gentemot utlandet minskade med NOK 8 miljarder till NOK 5,3 miljarder. Konsumentprisernas ökningstakt

dämpades från 1981 till 1982, men låg med en genomsnittlig ökningstakt på

11,3 betydligt över OECD-ländernas genomsnitt.

Med en svag exportefterfrågan och den efterfrågedämpande inriktningen

på den inhemska ekonomiska politiken förstärktes aktivitetsminskningen

under årets lopp med avtagande industriproduktion och lageruppbyggnad

som följd. Både industrins och den offentliga sektorns investeringar minskade kraftigt 1982, medan investeringsefterfrågan från oljeverksamheten

begränsade fallet i totala investeringar till 2,76. Valutakursjusteringarna i

de nordiska länderna under hösten 1982 innebar att den norska kronan

deprecierades med runt 496. Effekterna av valutakursändringarna varierar

givetvis från bransch till bransch. För de företag vars konkurrenskraft

försämrades gentemot svenska och finska konkurrenter vidtogs stödåtgärder.

Enligt den norska regeringens budgetförslag hösten 1982 skulle finans-

politiken stramas åt något under 1983. Men ändringar under budgetbe-

handlingen innebär en I stort oförändrad inriktning jämfört med 1982. En fortsatt försiktig uppmjukning av kreditpolitiken genomförs.

Det förväntade uppsvinget i utlandsefterfrågan väntas under 1983 bidra till en måttlig förstärkning av aktivitetsnivån. Den senare tidens lagerupp-

byggnad bromsar också genomslaget på produktionsnivån. Det försämrade

arbetsmarknadsläget talar för att prisökningstakten kan dämpas ytterligare i år. Utfallet av löneavtalen är givetvis betydelsefulla i detta sammanhang. Troligt är dock att lönekostnaderna ökar med mer än de 6 som vore

förenliga med en oförändrad konkurrenskraft. Den privata konsumtionen väntas öka med I 1/22 1i år och den offentliga konsumtionen med drygt 3 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

270. Osäkra tillväxtutsikter och lågt kapacitetsutnyttjande väntas medföra en fortsatt stark nedgång i industriinvesteringarna. Däremot kan investeringar i utvinning av olja och gas komma att öka med hela 3226. Detta

bidrar till att importen ökar med 4—5 96. Med en exportökning om 196 blir

den externa balansens bidrag till totalproduktionen fortsatt negativ. Bytes-

balansens överskott kan komma att vända till ett underskott. Storleksordningen på denna influeras i hög grad av den framtida oljeprisutvecklingen. Sammantaget väntas en ekonomisk tillväxt i hela ekonomin om 0—1 76. Med dessa utsikter torde arbetslösheten komma att fortsätta att öka.

Försörjningsbalans Norge Förändring i volym, procent

! Förändring i & av föregående års BNP.

? Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 35

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten

Utvecklingen av varuexporten under 1982

Den totala svenska varuexporten ökade med 4,12! mellan 1981 och

1982, huvudsakligen som en följd av den relativt starka exportökningen

andra halvåret 1981. Under loppet av 1982 utvecklades nämligen exporten

ganska svagt. Från andra halvåret 1981 till första halvåret 1982 ökade sålunda exportvolymen med endast 1/4Z, medan ökningen andra halvåret uppgick till 1,8 920. Importen av bearbetade varor till OECD-länderna utvecklades under

1982 betydligt gynnsammare än den totala världshandeln. Medan världshandeln med samtliga varor minskade med ca 2 96 och världshandeln med

bearbetade varor sjönk med 11/2 9c ökade de för Sveriges export viktigaste

OECD-länderna importen av bearbetade varor med 3,990" 1981-1982. Den för Sveriges del gynnsamma ländersammansättningen accentuerades

ytterligare genom kraftiga ökningar av importefterfrågan till viktiga export-

marknader som Norge (+57Z), Danmark (+6 1/2 96) och Storbritannien (+1196). Den svenska exporten av bearbetade varor till de viktigaste

OECD-länderna ökade 5,5 92 1981-1982, vilket innebar marknadsandels-

vinster på ca 1,5 96. De svenska exportmarknadsandelarna ökade markant i Nordamerika och Belgien medan de sjönk i viktiga länder som Storbritannien, Norge och Förbundsrepubliken Tyskland.

Utvecklingen under loppet av 1982 visar en tämligen kraftig marknadsandelsökning (ca 4,56) under första halväret vilken dock till en del kan hänföras till exportleveranser av extraordinär karaktär. Den 1I-procentiga

andelsförlusten andra halvåret 1982 kan därför delvis ses som en ”teknisk

rekyl” från den uppdrivna nivån första halvåret. Vid analys av marknads-

andelsförändringen för kortare perioder kompliceras bedömningen dels av att marknadsandelen mäts som svensk export i relation till andra länders import, vilket medför att leveranstiden är av betydelse, dels av ett kraftigt säsongmönster. En jämförelse mellan fjärde kvartalet 1982 och fjärde kvartalet 1981 ger emellertid vid handen att Sveriges marknadsandelar i de viktigaste OECD-länderna ökat med knappt 54. Det förefaller inte troligt att devalveringen den 8 oktober 1982 hunnit påverka marknadsandelarna

nämnvärt redan under fjärde kvartalet 1982, men den kraftiga avtappningen av färdigvarulagren kan eventuellt tolkas som en av relativprissänkning-

! Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetod är motsvarande ökningstakt ca 31/22, För närmare beskrivning av denna beräkningsmetod, se inledning till kapitel 3 i reviderad nationalbudget 1981. ? Importtillväxten sammanvägd med ländernas andelar i svensk export.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 36

Diagram 3:1 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1971—1983

Säsongresande halvårsdata. 1975 = 100

Marknadsandel, löpande priser

105F 100 95 90

I

Di

80 AN

i Th

”

75 +

Marknadsandel, volym

110F 105 100 N

i cc

Relativpris

90 N

85 - N 2

Lo | OA KI | DA UN [ [ [rn ] 1971. 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Källa: Se tabell 3:1.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 37

Tabell 3: 1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området? 1975— 1983

1975— —1976- = 1977— = 1978- —1979—- = 1980— = 1981- = 1982— 1976 1977 1978 1979 "1980 1981 1982 1983

prognos

Löpande priser, Skr.

Volym?

Marknad 13 3,5 S 10,5 4,5 t 4 3

Marknadsandel =7,5 1.5 45 o—-1h5 oo —5 -4,5 1.5 4.5

Export 4,5 5 9.5 —-0,5 -3,5 5.5 7,5

Pris?

Marknad 6 13 15 7 9 8.5 I8 20 Relativpris 1 —6 —5,5 3,5 1.5 0,5 -5 —6,5 Export 7 6,5 8,5 El 10,5 9 [2 12

! SITC 5S—R, exkl. 68, 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. > Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche.

4¶Enligt hybridindex typ Paasche.

Anm. Begreppet "marknad" avser importförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella förmånliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella tändersammansättning. Procenttalen är avrundade till närmaste hel- eller halvtal. Källor: FN, utrikeshandelsstatistik från OECD, nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

en orsakad ”köprush” efter svenska varor. Allmänt sett innebar fjärde

kvartalet 1982 en återhämtning av den internationella handeln med färdigvaror efter ett påtagligt bakslag tredje kvartalet.

Relativpriset för Sveriges export av bearbetade varor sjönk nästan 1196 fjärde kvartalet 1982, dvs. med drygt 2/3 av de 1696 som devalveringen uppgick till. Relativprissänkningen fjärde kvartalet följde på tre successiva

kvartal med höjningar. Tredje kvartalet 1982 återstod därmed 41/2 procentenheter av den ursprungliga relativprissänkningen om 896 efter 1981 års devalvering. Ett liknande mönster kan väntas även efter 1982 års

devalvering. För vissa produkter — företrädesvis med låg bearbetningsgrad — kan en devalvering emellertid medföra marknadsandelsvinster utan

att någon relativprissänkning kommit till stånd, nämligen om den höjda vinstmarginalen medför att företagen börjar exportera tidigare olönsamma produkter.

Exporten av råvaror ökade genomsnittligt med ca 73/4 6 i volym 1981— 1982. Härvid ökade exporten av trävaror med hela 33 § medan exporten av t.ex. järnmalm och pappersmassa minskade avsevärt. Bland råvarorna är det också huvudsakligen för exporten av trävaror som de svenska

leverantörerna kunnat sänka priset relativt de utländska konkurrenterna.

Utsikter för varuexporten 1983

Den totala världshandeln med bearbetade varor förutses öka svagt under första halvåret 1983 för att sedan stiga något snabbare under andra halv-

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 38

Tabell 3: 2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till olika länderområden 1975—1983 Procentuella volymförändringar

1975- = 1976- —-1977-— -1978- -1979— -1980- = 1981- = 1982-

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

prognos OECD-länderna” 4,6 5,0 9,6 9.2 -0,6 - 3,4 5,5 7,4 Övriga länder - 5,8 —-12 10,6 6,3 4,2 14,3 —0,9 3,7 Därav: Östeuropa och

Kina -16,2 —-—9,9 5,9 —2.8 -9,1 -10,2 ——-3,9 4,0 OPEC-länderna? 24,0 = —-6,6 25,3 2,7 1,4 37.8 4,7 3.5 Andra länder —10,0 4,5 6,9 14.0 4,4 11,5 -—-2,8 3.6

Summa 1,6 3,7 9,7 8.0 -0,1 0,9 3,8 6,4 Summa bearbetade varor enligt SNI-definitionen” 1.7 3,9 9,5 9,7 —-0,4 0,8 3,2 6.4 ! SITC 5-8, exkl. 68, 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island. Portugal, Spanien och Turkiet. 3 Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak. Iran, Indonesien. Venezuela och Nigeria. 4 Jfr tabell 3: 4. Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

året. Genomsnittligt beräknas tillväxten bli 292 1982-1983. Marknadstill-

växten för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området be-

döms bli 3 2. Importen till OPEC-länderna väntas stagnera på grund av de

kraftigt fallande oljepriserna (prisfallet beräknas till i genomsnitt 159

1982-1983) och förbli på samma nivå som 1982. Även statshandelsländernas import förutses bli i stort sett oförändrad, medan importen till de

finansiellt mycket utsatta icke-oljeproducerande u-länderna beräknas fort-

sätta att sjunka med ett par procent. Totalt skulle därmed marknadsutrym-

met för Sveriges export av bearbetade varor öka med drygt 2960 1982-

1983.

Världsmarknadsprisernas ökningstakt har successivt minskat under lop-

pet av 1982 och förväntas bli fortsatt låg under 1983. Till detta bidrar såväl

den i de flesta OECD-länder höga arbetslösheten och svaga kapacitetsutnyttjandet som givetvis de fallande oljepriserna. Priserna för de viktigaste OECD-ländernas export av bearbetade varor ökade med 892 1981—1982

och väntas stiga ytterligare ca 51/26 1982-1983, allt mätt i nationella valutor. Till följd av devalveringen i oktober 1982 beräknas världshan-

delspriset för bearbetade varor uttryckt i svenska kronor öka med 20 Z.!

"Den svenska devalveringen i oktober 1982 innebar att Sveriges relativa

exportpris, som nämnts, sjönk med nästan 117 fjärde kvartalet 1982. Då

många företag traditionellt höjer priserna i början av kalenderåret kan det

förväntas att relativpriset stiger något under första halvåret 1983, Vid

utgången av 1983 beräknas därmed ca 9 procentenheter relativprissänkning återstå av devalveringens ursprungliga 16 26. Mätt som helårsgenom-

! De växelkursrelationer som i genomsnitt gällde för januari och februari har antagits råda fram till 1983 års slut. För t.ex. USA-dollarns del är ”stoppkursen” 7:38 kr.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget =: 39

Tabell 3:3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973—1983 1970 = 100 i

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 US dollar 133 162 182 183 199 230 263 291 279 272 286 Genomsnittliga

nationella valutor 110 136 149 158 167 174 191 210 230 249 263 Svenska kronor 113 140 147 IS5 173 202 219 239 274 334 = 410 Anm. Sammanvägt med hänsyn till kändernas betydelse i världshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

snitt innebär detta en minskning av relativpriset med 61/290 1982—1983. Trots den väntade relativprissänkningen och trots de ökade kostnader —

för framför allt importerade insatsvaror — som en devalvering för med sig

väntas företagen kunna utnyttja en del av devalveringsutrymmet för för-

bättring av vinstmarginaler. Detta beräknas leda till fortsatta vinstökningar under 1983, vilket på sikt kan medföra exportökningar genererade från

utbudssidan.

Relativprissänkningarna — tagna för sig — kan för 1983 beräknas ge en " volymmässig ökning av Sveriges exportmarknadsandelar för bearbetade varor om ca 6 1/296.! På grund av beräknade ogynnsamma effekter av stigande relativt efterfrågetryck” och av den svenska exportens varusam-

mansättning väntas dock tillväxten motverkas något under 1983. Till detta

kommer en trendmässig ”strukturell”” marknadsandelsförlust på ca 126

per år. Sammantaget väntas därmed de svenska exportörernas maårknads-

andelsvinster komma att uppgå till ca 420 1982-1983. Totalt beräknas

exporten av bearbetade varor öka med inemot 6 1/2 76 i volym 1982-1983.

Exporten av råvaror beräknas öka med drygt 476 1982-1983. Det är framför allt skogsindustriexporten som väntas skjuta fart medan ett fortsatt exportfall förutses för järnmalmen. En närmare genomgång av utvecklingen inom olika delbranscher återfinns i kapitel 4.

Den totala exportvolymen skulle därmed kunna öka med ca 696 1982—- 1983. I löpande priser beräknas den totala exporten öka med ca 1996.

3.2 Importen Utvecklingen av varuimporten under 1982

Efter att ha minskat både första och andra kvartalet 1982, ökade importvolymen med hela 1070 tredje kvartalet. Tillväxten fortsatte även fjärde

! Priselasticiteten för de svenska marknadsandelarna med avseende på det relativa exportpriset har beräknats till 0,7 samma år relativprissänkningen sker, 0,5 året därefter och 0,2 två år efter relativprissänkningen. Vissa ytterligare effekter kan dessutom uppstå efter de tre första åren. ? Med stigande relativt efterfrågetryck avses här det förhållandet att det svenska kapacitetsutnyttjandet förutses öka snabbare än kapacitetsutnyttjandet i utlandet. De ogynnsamma effekterna vid en dylik utveckling är då en följd av vissa uppkommande "flaskhalsar".

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 40

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1981—1983

Exportvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1981 1982 1983 1981 1982 1983 1981 1982 1983

Jordbruksprodukter

Industriprodukter exkl.

verkstadsprodukter

exkl. fartyg 66 246 77578 92.554 1.7 44 7,0 10.1 12.2 11,5

övriga industri-

produkter inkl.

elektrisk ström 25 262 28 742 34335 2,9 2,5 7,0 6.6 11.0 11,6 Expon exkl. fartyg 140380 163324 193712 0,2 42 59 9.1 11,7 12,0 Fartyg . 4144 4651 6050 SS.0 0,8 13,0 2,3 11,4 15,0 Bearbetade varor

exkl. fartyg” 111471 = 129226 = 154089 0,8 32 6.4 9,1 12,3 2 Råvaror? 28909 34 104 39623 = — 3.1 71 42 10,5 9,5 ILS Total export 144524 = 167975 199762 1,3 4,1 6,1 8,9 11,7 12,1 Total export enligt NR” 144697 168140 = 199958 0,9 3,5 63 9,5 12,2 11,9

! Prisutvecklingen anges enligt ”hybridindex” av typ Paasche. Denna index används även som deflator för export. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres. ? Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström. 3 Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda varugrupperna. + 1 uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3: 7) har NR:s exportvärden använts. Anm. 1981 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1983 är prognoser. Varuprupperna är definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3: 2 där denna varugrupp är definierad i SITC-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

kvartalet — dock i dämpad takt — och för helåret 1982 jämfört med helåret

1981 blev importvolymökningen drygt 4 1/2 96!. Den kraftiga importökningen andra halvåret kan återföras på främst en betydande tillväxt av införseln av bearbetade varor”. Dessa beräknas ha

ökat med ca 5 20 mellan halvåren. Importen av råvaror? minskade mellan

! Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder blev ökningen närmare 6 72. ? Importen av bearbetade varor består av i tabell 3:5 redovisade varugrupperna verkstadsprodukter exkl. fartyg, övriga industriprodukter exkl. livsmedelsprodukter, järn och stål samt papper och papp. Tillsammans utgör verkstadsprodukter exkl. fartyg och övriga industriprodukter exkl. livsmedelsprodukter ca 95970 av värdet av bearbetade varor. Bearbetade varor utgör ca 65 Z& av värdet av Sveriges totala varuimport. Tidigare har livsmedelsprodukter ingått i gruppen bearbetade varor. Numera redovisas livsmedelsprodukter i import exkl, bearbetade varor (rävaror), 1 Sveriges samlade råvaruimport — som utgör ca 3596 av värdet av den totala varuimporten består till ca 65 7 av råolja och petroleumprodukter.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

halvåren för flertalet i tabell 3: 5 redovisade varugrupper. Den-enda posten av betydelse som visade en uppgång var råolja som ökade 15960 mellan halvåren säsongrensat sett genom såväl lagerökning som en ökad produk-

tion hos de svenska raffinadericrna andra halvåret. Samtidigt minskade

importen av petroleumprodukter med drygt 396. Mellan helåren 1981— 1982 sjönk nettoimporten av råolja och petroleumprodukter med närmare

71/27. (Se tabell 3: 6).

Tillväxten av importen av bearbetade varor mellan halvåren 1982 kan till stor del tillskrivas en påtaglig ökning av den privata konsumtionen av

varaktiga varor andra halvåret. Dessutom registrerades en viss ökning av de importtunga maskininvesteringarna. Denna efterfrågetillväxt avspeglas däri att importen av verkstadsprodukter ökade med drygt 9 Zi fasta priser mellan halvären 1982. Bland varor som visade särskilt starka ökningar var

elektriska produkter. datorer, traktorer, lantbruksmaskiner och medicinska instrument. Även lagerinvesteringarna andra halvåret bidrog till ökad importefterfrågan. Lageromslaget mellan halvåren för bearbetade varor

beräknas ha ökat importefterfrågan med närmare 1,5 miljarder kr. i 1975 års priser. | Importinnehållet av bearbetade varor i den totala efterfrågan inom lan-

det kan skattas utifrån nationalräkenskapernas input- och outputstatistik'.

Vid samma importinnehåll i efterfrågan 1982 som 1981 skulle efterfrågeutvecklingen 1981—1982 enligt dessa kalkyler ha lett till en ökning av importen av bearbetade varor med ca 37. Det statistiskt registrerade marginetla importinnehållet är enligt historiska studier emellertid högre än det genomsnittliga och genomförda beräkningar ger vid handen att en importtillväxt på drygt 4 1/270 1981—1982 skulle vara i linje med den faktiska efterfrågeutvecklingen förutsatt oförändrade relativa priser för hemmaproducera-

de varor. Devalveringarna 1981 och 1982 beräknas ha medfört en genomsnittlig relativprissänkning 1982 för den svenska importkonkurrerande produktionen med ca 2 1/22. Importbegränsningseffekten härav — inkl. eftersläpande effekter av tidigare års ogynnsamma relativprisutveckling” — kan skattas till 1/2 procentenhet. En importökning på drygt 4 26 för bearbetade varor skulle därmed ha varit att vänta 1981—1982. Att importen av dessa varor ökade med 7 1/2 20 innebär ett — i varje fall tillfälligt — förhöjt importinnehåll hos importens efterfrågekomponenter. Ett ökat inslag av

importtunga varor — såsom personbilar och elektroniska produkter — i

såväl konsumtion och investeringar som produktion för export torde därmed ha lett till en icke obetydlig höjning av importefterfrågan.

! Det genomsnittliga importinnehållet för 1. ex. den privata varukonsumtionen exkl. livsmedelsprodukter, bränslen och elström har antagits vara 40,6 20, för offentlig varukonsumtion 11,27 och för maskininvesteringar exkl. fartygsimport 32,09. Värdena bygger på SCB:s input-output-matriser. ? Konjunkturinstitutet har här antagit en importpriselasticitet för bearbetade varor på 0.4 under det år som relativprisförändringarna sker, 0,5 under året därefter och 0,15 under tredje året. Detta gäller t. o. m. 1981. På grund av storleken av relativprisförändringen fjärde kvartalet 1982 har det bedömts realistiskt att från 1982 räkna med en priselasticitet på 0.25 första året, 0,55 andra året och 0,25 under tredje året.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

Importprisutvecklingen under 1982 fram till devalveringen i oktober var dämpad vad gäller såväl bearbetade varor som råvaror. Trots en höjning med drygt 1671 kronor räknat av genomsnittspriset för OECD:s export av

bearbetade varor mellan tredje kvartalet 1981 och tredje kvartalet 1982,

ökade Sveriges importpris för dessa varor med endast ca 1076 under samma period. Detta ofullständiga genomslag av devalveringen under 1981 på importpriserna har belysts tidigare (se kapitel 3 i den preliminära nationalbudgeten 1983). Resultaten av dessa undersökningar tyder på att sänkningar av kostnadsläget i Sverige relativt omvärlden i samband med devalvering under vissa förutsättningar kan tvinga utländska leverantörer till

Sverige att sänka sina vinstmarginaler.

Utvecklingen av importpriserna mellan tredje och fjärde kvartalet 1982

indikerar att en situation liknande den som följde 1981 års devalvering

ånyo har uppstått. Trots en ökning med över 19 Z av OECD:s exportpris i svenska kronor räknat, ökade Sveriges importpriser för bearbetade varor! med endast 1096. En del av denna differens beror bl.a. på fakturering i svenska kronor av långa exportkontrakt. Först när dessa avtal går ut slår devalveringen igenom på importpriserna. T.o.m. fjärde kvartalet 1983

beräknas ca 80726 av devalveringen ha slagit igenom på de svenska im-

portpriserna. Det resterande prisgenomslaget antages sålunda motverkas av sänkta vinstmarginaler hos de utländska leverantörerna till Sverige.

som vid försäljningen till Sverige — relativt övriga exportmarknader —

tvingas till prissänkningar i nationella valutor räknat.

Relativpriset för hemmaproducerade bearbetade varor har fallit med ca

4 1/2 7e mellan första halvåret 1981 och andra halvåret 1982. Under samma

period har relativpriset för i Sverige producerade verkstadsprodukter fallit

med ca 5 1/22 (se diagram 3:2 och kapitel 4). För kalenderåret 1982

beräknas relativprissänkningen för bearbetade varor till drygt 2 1/29 vilket är drygt 1/2 procentenhet större relativprissänkning än vad som räknades med i PNB 1983.

På råvarusidan blev importprishöjningarna likaledes dämpade under

1982. Sveriges genomsnittliga importpris för råolja, t.ex., ökade med

drygt 1896 1981-1982, trots en höjning av växelkursen för USA-dollarn

med ca 25 92. (Se diagram 3: 3).

Utsikter för varuimporten 1983

Sveriges totala varuimport förutses öka med ca 176 i volym? mellan 1982 och 1983. Importen av bearbetade varor väntas öka med drygt 3/49e

medan råvaruimporten beräknas öka med knappt 3/4 96. Som framgår av

tabell 3: 5 väntas endast en svag ökning för de flesta varugrupperna. Vad

I Exkl. järn och stål. ? Knappt 246 i nationalräkenskapernas termer.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

Diagram 3:2 Relativprisutvecklingen! för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1977— 1983 Index 1968 = 100. Månadsdata

112 111F 110 1097 108 107 F 106 [| 105É ” 104

T 103 | ( 102

on V

100 99T 98

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 ! Hemmamarknadsprisindex i förhållande till importprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

gäller bearbetade varor är det enbart verkstadsprodukter som förutses öka i volym. För övriga industriprodukter — där konsumtionsvaror väger tungt — väntas importen stagnera efter den kraftiga uppgången 1982. Importen av järn och stål beräknas minska 1983. Den svaga tillväxten av importen av bearbetade varor kan ses mot bakgrund av en beräknad ökning på knappt 322 av den efterfrågan — inkl. lagerförändringar — som normalt skulle ha varit inriktad mot import 1983. En relativprissänkning på drygt 590 1983 i kombination med relativprissänkningen från 1982 (drygt 2 1/2 90) beräknas emellertid verka i starkt importminskande riktning. Den ackumulerade effekten av relativprissänkningarna på importen 1983 kalkyleras nämligen till knappt 2 1/2 procentenheter!. Utöver dessa effekter beaktas även en skattad trendtillväxt och vissa korrigeringar har därtill gjorts med hänsyn till det extraordinärt förhöjda importinnehållet 1982, som väntas normaliseras 1983.

! Se fotnot 2 s. 41 för antaganden angående priselasticiteten.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 44

Diagram 3:3 Importpris- och volymutvecklingen 1977—1983 totalt och för vissa varugrupper Helårsdata

Totalimport = ere Petroleumprodukter

—-—-— Bearbetade varor inkl. livsm.prod. . ==-=- Raolja

430) IMportprisindex - Importvolym

1975 - 100 TT Milj. kr., 1975 ars priser ao0k SEE

fr 390 F Hö

KN 370 F >

fv

350 I É 330 L | / é nok ; 90000] 290 F ; —7 80000

ZP rr

AA

270] 2 20000

S s- Lem

250 I . Hr 60000 I BEE fast ERE

5 UH Vå nn” 230 I NA Z7 50000

210 i > 7 40000

: od be

- Lt 190 — 4 7

i LA 4

170 I FE. 8000 I

il vV oe 150 I At 7000)--. .

EVE då "a ne

1305 oe - 6000 >. TON

a Fe” FOO "PS

-- "”, NaN 110 5000 — för 90 4000 | |

Luu I l l l l J Lo l | l l |

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Anm. Importvärden i löpande priser enligt utrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1983 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Om man ser på de olika komponenterna för efterfrågan är det endast export och lagerförändringar som beräknas lämna något positivt bidrag till importefterfrågan av bearbetade varor 1983.

På råvarusidan väntas importen av råolja och övriga oförädlade mineraliska produkter (inkl. stenkol) öka starkt. Importen av ickejärnmetaller beräknas fortsätta öka, dock i långsammare takt än 1982. Importen av raffinerade petroleumprodukter däremot beräknas falla tillbaka efter en kraftig ökning 1982. Som framgår av tabell 3:6 väntas den sammanlagda nettoimporten av råolja och petroleumprodukter öka med endast drygt 196 i fasta priser mellan 1982 och 1983. Denna ökning kan främst återföras på

Prop. 1982/83 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

EIFDÄDIA ue. BUtaddnisnieA

807 &rr tt EH el 0't 09 LAI U6c & Oo'8 F6ö- Or! Y'sAT €'sI &L1 6'3 €'sI t861 LI seJIN

—- BUNIJAIMUWAJ[OA ONUSAR 0'9 Vs 97 61 €'LI 9'91- TO ge £81 NIT te 0081 0'61 9'00- 8'8E sic O'sI 6 c86I "Jasoudosd

BNP

IPIeA v'01 8'L UL NA Er ENT Sp 8 O'rI- st 0'T t8t- CE TT re re 6'b rv 1861 I TU- - UJ 4Y30) JasAR

SJ[EYIa Ualagqe] fR61 t861 L'0c 9'E Ört . ec 0'91 v'tI Of 081 ÖET c9 6'LI 0'0I LE 0v0c Tr YLI 1'g ct

X3pur 10)

I "SJUBAUB rurdgIäddnN SEStAOpar T861 €'91 0'91 §'8I Of LA 9'0r 6'rI TRA UL 8'cl 8 8s9 Ler Po oer O't SFL SU TUUap

pauw UOpPtBA €'I S'Le t'0t orF6 80 TSI Y'rc 90- 9'0 FL EL LÖOPK- EU rV6 MM €L rR 6 Stud 1861 wWos "eueutwraid sPIraeljap FULPURIOJ tälråddnuwÅAjoa Od

10 TO 6'6 90 OT- 0'0 L£8- SsVv- [LEN $i Un Y'sEt- 20 tg 017 20 L'0 6 £861 I SN - lapsgauodunr 12

[[2N1UJ01d 4e4 7861 68- I'6—- tEel- 6 ÖS Yta tt Ir 80 UL vi $'69 LF c6c- 9'rp CL F'0 Ts T86I PåNAQ (CE 10]

r HagQel) ruIYyIBddfN WATOA Ne Itly D)6 o+&FSI- OFLI- L£9— 39 IS ai €'al- SOFl- Or TS O'r EL ClII- €'L 8r FIll- 09 1861 'lasud Wouar) —- — - - — - — VasvejPYsfapuRy

€861—1861 LI8L tIlt9n O9FTT ELPER Itl6 I8T 90861 6158 c608 BICOL 9978 FOIL86L SER 670007 800601 98169 6EF008 si I rr "d41ayaserdq 'UaNNSNRISSJapURYSaYNLAN t86I "JY I s/6l

"UBIÄQ[P.NUID

"fu — $I59 £00€T YI8G6I MIT ct08 pel cHLOT I0CF trött 61968 OSStb $t9 FOGTLL 179 STSELT IAGOL B0ST9 IPBELT I J2ddna8nies JSE3UIUYPIIgSLIdISBJ c861 1OJ aIpIRA I AR — BUJayIåddn — xapurptiqÅy 9rT9 LISIT OTTO TOLLH 9F89 6St LY6ST c08t tott RSOGP BLLI9E tic BSTSFI C8L OLO9PI EFN06 SPTSS LIO9HI EYSHSNEIS Od 1861 exjo U| I "I9WOJxapur WONSJ3 JIAYNPOIANISNPUERINAO JOJBA I3IUI 10J FJÄLL p'RAJIUSLId -[BUONBU -SZUIUYBLIGQ ua YIO 131YNpoIdsjapatusal JUWBS uaZuppasnyuodwf Jsarynposdwnafotnad JaIYNPOJÄSPEISYIIA

134ud 03 UIPIRA 1AIMNSULUNIJUNfUOY

-SYNUuQSTOYS SPL130tR3Q "INXI dded 43][BI3UmRfaA INXI '43ULL]-INGS ta3Yynpol.d BSSPU Pulradeysuaypseuoneu

(IOSBARI) SasAadseT

NS Ie3S BAB) BAUPJ 131443 sague sip I2IyNpPOIduIsnpur yo IOIPA Od "JOIPARL) 430 WONS SPULIJÄRYSUINGI Spuap3aln]

450 sadded UI

eysteIrautN efjogi:ARIEp "NY? Hoduwr "INXI JuoOduwr BPuIasuduodwj "-SYynIqpsof TAXI IpPrIagIRaG sarynpoad FAUPJ usef FAHUPJ SIP YSL IIpOlawu paw I Spesamugjap

AeIep Hodwj FAHeEJ UOdwf [86] s:f fP3IoL [RI0] YIO YIO läy3ua ISEUUPU

IQerL HONPY

”tuuy I "c '£ ”F 'G '9 'g "8 '6 01 I.

Ie

;

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 46

Tabell 3:6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1974—1983!

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 Löpande priser, milj. kr.

Import av råolja. netto” 3405 4400 5652 6474 7206 10039 17885 19316 19726 22366 Petroleumprodukter

Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11410 11425 12944 13976 12965 22790 27708 29326 31890 33079 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP? 4,5 3,8 3,8 3,8 3,2 5,0 5,3 S,l 5,1 4,8 1975 års priser" Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11112 11425 11312 11149 10035 11265 9824 8035 7436 7533 Volymindex (1975= 100) 97,26 100,00 99,01 97,58 87,83 98,60 85,99 70,33 65,09 65,93 ! Uppgifterna för 1974-1982 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1982 är prel., 1983 avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i SNI-termer. Tidigare har råolja och petroleumprodukter definierats i SITC-termer. Denna omläggning har medfört att vissa uppgifter är ändrade. > Export av råolja förekom endast 1974 (8 milj. kr.), 1975 (2 milj. kr.), 1979 (86 milj. kr.), 1980 (58 milj. kr.) och 1981 (4 milj. kr.). Den beräknas 1982 ha uppgått till ca 90 milj. kr. och väntas öka 1983 till ca 94 milj. kr. 3 BNP till marknadspris. 4 Deflatering enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

en ökning av råoljelagren, då exporten, förbrukningen och lagren av färdiga petroleumprodukter väntas minska.

Importpriserna för totala importen 1983 väntas öka med drygt 1496

jämfört med 1982 års genomsnitt. Största delen av denna ökning är hänför-

lig till bearbetade varor, där importpriserna väntas stiga med ca 1776 som

följd av devalveringen 1982 och en ökning av världsmarknadspriserna med

ca 5 1/2 20 mätt i nationella valutor. Importprisutvecklingen på råvarusidan väntas bli dämpad, då prisökningen för råolja och petroleumprodukter väntas stanna vid 3 6 i svenska kronor efter de prissänkningar som inträffat första kvartalet.

Halvårsutvecklingen 1983 för importvolymen tyder på en förhållandevis

starkt minskad import första halvåret — ca 676 säsongrensat sett för

bearbetade varor och ca 376 vad gäller totala importen. Andra halvåret . väntas importen av bearbetade varor öka med drygt 6 1/2 76, medan rotala

importen förutses öka med ca 57.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar försämrades avsevärt mellan 1981 och 1982. Underskottet steg således med drygt 81/2 miljarder kr. till 22,8 miljarder kr. Försämringen kan till övervägande del

hänföras till två poster. För det första det kraftigt försämrade räntenettot

till följd av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat, som dels

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

är att återföra på devalveringarna 1981 och 1982, dels på den stegrade

utlandsupplåningen. För det andra ökningen av handelsbalansens under-

skott på grund av såväl försämrat bytesförhållande som snabbare volym-

tillväxt för import än export.

För 1983 beräknas handelsbalansen uppvisa en förbättring om drygt 5 miljarder kr. till följd av en betydligt större ökning av export- än importvolymen. Även för tjänstebalansen väntas en viss förbättring komma till stånd. Detta förväntas dock motverkas av en fortsatt försämring av transfereringsbalansen. Underskottet i denna beräknas öka med 3 mil-

Jarder kr. varav merparten är att hänföra till räntenettol. Sammantaget innebär detta att bytesbalansens negativa saldo 1983 beräknas minska med

drygt 31/2 miljarder kr. till — 19,2 miljarder kr.

Handelsbalansen

Handelsbalansen försämrades kraftigt mellan halvåren 1982. Försäm-

ringen var delvis en säsongföreteelse men även i säsongrensade tal var

utvecklingen starkt negativ som framgår av följande tablå vilken även innefattar halvårsprognoser för 1983.

1982 1983 1982 1983

I II I u Export 81480 86 661 96026 103 932 168 141 199958 Import 80272 93 569 96216 104223 173841 200439 Handelsbalans 1208 -6 908 -190 —-291 -5 700 -481 Exportvolym (eni. NR) 100 100,5 104 109,5 100 106,5 Importvolym fenk. NR) 100 105,5 102 107,5 100 102

Bakom försämringen — från ett tillfälligt överskott första halvåret 1982

till ett underskott på nära 7 miljarder kr. andra halvåret — låg inte bara

vissa omedelbara priseffekter av devalveringen i oktober 1982 utan även

en anmärkningsvärt kraftig tillväxt i importvolymen (se tablån ovan). Underskottet i handelsbalansen mellan helären 1981 och 1982 växte härigenom från 1,3 miljarder till 5,7 miljarder kr. (exkl. korrigering av handelssta-

tistiken).

Handelsbalansens underskott beräknas — enligt i detta kapitel tidigare presenterade kalkyler — komma att nära nog elimineras redan första halvåret i år (i säsongrensade tal). Denna starka förbättring gentemot andra halvåret 1982 skulle därvid helt vara att återföra på volymutvecklingen i

utrikeshandeln med en stark tillväxt på exportsidan och ett påtagligt fall i

importen. Mellan halvåren i är beräknas handelsbalansen sedan förbli i stort sett oförändrad. Tillväxttakten i exportvolymen beräknas visserligen tillta ytterligare men importvolymen beräknas åter växa och neutralisera

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 48

den gynnsamma effekten på handelsbalansen av den fortsatta exporwillväxten. Prisnivån för export och import beräknas stiga I ungefär lika omfattning från första till andra halvåret. Underskottet i handelsbalansen för helåret 1983 förutses därmed bli av mycket begränsad storlek — mindre än en halv miljard kr.

Försämringen av bytesförhållandet i utrikeshandeln var anmärkningsvärt liten 1982 och beräknas bli påfallande liten även 1983. Normalt efterföljs en devalvering av en kraftig försämring av bytesrelationerna med utlandet. Att så blev fallet i endast begränsad omfattning efter devalveringen i september 1981 kan främst återföras på ett ofullständigt genomslag av devalveringen på importpriserna för bearbetade varor såsom omtalats i importavsnittet i detta kapitel. I tablån nedan visas utvecklingen av bytesförhållandet (enligt hybridprisindex) 1981—1982 och 1982-1983 för dels varuutbytet med utlandet av bearbetade varor, dels övriga varor (främst råvaror), dels slutligen samtliga varor.

Bytesförhållandet

Procentuell förändring

Som synes försämrades bytesförhållandet för bearbetade varor med

endast en halv procent 1981— 1982 trots att exportföretagen i icke oväsentlig grad utnyttjade devalveringen i september 1981 till att sänka sina relativpriser (se exportavsnittet till detta kapitel). Som nyss nämndes tillkom emellertid en motverkande faktor på importsidan såtillvida att

leverantörerna till Sverige av bearbetade varor sökte häva devalveringens för dem konkurrensförsämrande effekt på den svenska marknaden genom att gå ned i pris i utländsk valuta räknat. | Devalveringen i oktober 1982 förutses få ett förhållandevis kraftigare —

men dock ej fullständigt — genomslag på importpriserna för bearbetade varor samtidigt som exportföretagen även efter denna devalvering förväntas — till rätt avsevärd del — utnyttja devalveringen till att ytterligare sänka

sina relativpriser. Bytesförhållandet beräknas därför komma att försämras med 44 för bearbetade varor från 1982 till 1983 — en försämring som

devalveringen i oktober 1982 kan sägas ha eftersträvat.

Bytesförhållandet för samtliga varor beräknas trots detta komma att

försämras endast obetydligt mer 1982—1983 än 1981-1982. Förklaringen

härtill ligger i den gynnsamma utvecklingen av bytesförhållandet för grup-

pen övriga varor 1982—1983. För denna varugrupp försämrades bytesför-

hållandet med 4 1/2 90 1981-1982 men förutses komma att förbättras med

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget : 49

3Z 1982-1983. Ett förbättrat bytesförhållande för bearbetade varor har

som regel negativa effekter på sikt i form av tappade marknadsandelar. Ett

förbättrat bytesförhållande för gruppen Övriga varor, som främst omfattar

råvaror och stapelvaror, är oftast ett automatiskt utslag av marknadsläget och förbättrar därmed handelsbalansen utan att på sikt i tillnärmelsevis motsvarande grad som på färdigvarusidan leda till marknadsandelsförlus-

ter. Den betydande förbättringen av bytesförhållandet för gruppen övriga varor 1982-1983 är väsentligen en kombinerad effekt av i första hand en förutsedd ogynnsam marknadsutveckling för mineraloljor med fallande oljepriser i dollar räknat och i andra hand en gynnsam marknadsutveckling

för skogsprodukter.

Tjänste- och transfereringsbalansen

Den sjöburna världshandeln minskade ca 1020 i ton-miles räknat 1981— : 1982. Trots en reduktion av världshandelsflottans dödviktstonnage med

17, för övrigt den första minskningen sedan 1930-talet, växte således gapet mellän utbud och efterfrågan på frakttonnage ytterligare 1982. Sedan

1971 har den sjöburna världshandeln stigit 2096 i ton-miles räknat under

det att världshandelsflottans dödviktstonnage fördubblats, Överskottston-

nage existerar ej längre enbart på tank- och bulkmarknaden utan uppträder nu även på bl. a. container och ro-ro lastmarknaderna. Trots de på grund av överskottstonnage fallande fraktsatserna bidrog dollarkursens starka uppgång till en ökning av sjöfartsnettot med nästan 400 milj. kr. till 5,1 miljarder kr. | För 1983 förutses en viss tillväxt i världshandeln. Detta bör ge utrymme

för en svag ökning av fraktsatser och kapacitetsutnyttjande under loppet av året. I kombination med nivålyftet av dollarn till följd av devalveringen i

oktober 1982 torde detta medföra en betydande ökning av sjöfartsnettot

1983. I tabell 3: 7 har införts en uppgång om knappt 700 milj. kr.

Hushållens minskade reala disponibelinkomst i Kombination med deval-

veringarna 1981 och 1982 medförde en reduktion av bruttoutflödet av

resevaluta med 1272 i volym 1982. Detta trots en ökning av charterresandet om 792. Till följd av inflationen utomlands samt den extra fördyringen av utlandsturism genom devalveringarna steg ändock utgifterna i löpande priser med 796.

Relativprisförändringen till följd av devalveringarna bidrog även till en

kraftig ökning av resevalutainflödet. I löpande priser noterades en uppgång om 3196 — varav ca 8 procentenheter förklaras av en ökad norsk gränshan-

del i Sverige — vilket innebar en volymökning med 2076. Totalt sett ledde detta till en minskning av det negativa resevalutanettot med 700 milj. kr.

till —-5.6 miljarder kr. Detta är anmärkningsvärt då förbättringen är den första på åtta år.

För 1983 väntas en ytterligare minskning av det negativa resevalutanettot. Inflödet förutses nominellt stiga i ungefär samma takt som 1982. 4 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150, Bilaga 1.1

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 50

Tabell 3:7 Betalningsbalansen 1979—1983 Milj. kr., löpande priser

1979 1980 1981 1982 1983

prognos Export av varor, fob 118210 131 001 144 694 168 141 199958 Import av varor, cif 122 963 141 697 146017 173 841 200439 Handelsbalans! —4753 —10 696 — 1323 >- 5700 - 481 Korrigering av handels-

Bytesbalans för varor och tjänster —4376 — 9668 —- 1732 — 5167 — 1529 Därav: tjänster 680 1714 417 1937 3010 Avkastning av kapital, netto -—3135 — 6071 -11002 —-15936 —-18550 därav räntenetto: staten och

riksbanken 176 - 1355 - 4111 - 6121 - 8400 - Övriga -3 617 — 4607 -— 7092 - 9818 -10 200 Övriga transfereringar, netto —5 179 - 5979 — 6154 - 7230 - 8410 Korrigering av transfereringar" 2800 - 3200 4700 5 500 6200 Bytesbalans för varor,

Valutareservens transaktionsförändring -2578 - 45 1145 276 Förändring på grund av kursrörelser — 591 34 4121 4375 Valutareservens totala förändring —-3 169 - 11 5266 4651

I Exkl. korrigering av handelsstatistiken. ” Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS flygplansimport, i utlandet direkt landad fisk, rabatt och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för 1980, 1981 och 1982 korrigering för oljeriggar.

> Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

+ Korregeringsposten uppgår totalt till 8600, 10800, 12900, 14100 och 16100 milj. kr. för 1979-1983. Fördelningen av korregeringsposten på tjänstebalansen och transfereringsbalansen är skönsmässig. 5 Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp. Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Hushållens fortsatt sjunkande reala disponibelinkomster i kombination

med den ovan nämnda relativprisförändringen väntas leda till en ytterliga-

re minskning av utflödesvolymen. I nominella termer beräknas dock utflödet öka i ungefär samma takt som 1982. Underskottet skulle därmed

minska till 4,5 miljarder kr. 1983.

Posten övriga tjänster I tabell 3: 7 ger en ofullständig bild av tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigeringspost som införts i bytesbalansen berör i såk denna post.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 51

Nettot av avkastningen på kapital har för 1982 beräknats till —15,9 miljarder kr., dvs. en försvagning med 4,9 miljarder kr. i förhållande till 1981. Försämringen beror till övervägande del på ökade räntebetalningar till utlandet till följd av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat, genom dels devalveringarna 1981 och 1982, dels den stegrade utlandsupplåningen. För 1983 beräknas såväl nettoupplåningen som, i tillämpliga fall, den rörliga räntesatsen komma att ligga på en lägre nivå än under fjolåret. Detta medför att förändringen i negativ riktning av nettot av avkastningen på kapital begränsas till 2,6 miljarder kr. Saldot skulle således uppgå till — 18,6 miljarder kr. 1983.

Posten övriga transfereringar netto, vars största deipost är u-landsbiståndet, visar ett ökat underskott såväl 1982 som 1983.

Även beträffande räntebetalningar och övriga transfereringar räknar man med bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 52

4 Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrins efterfrågeläge var svagt under 1982 även om en viss förbättring av orderingången kom att ske mot slutet av året. Det var exportorderingången som steg relativt snabbt under fjärde kvartalet efter att ha fallit

under första halvåret. Hemmaorderingången däremot ökade kraftigt under sommaren till följd av enstaka och i tiden utsträckta försvarsorder. Även

bortsett från dessa steg emellertid hemmaorderingången under tredje kvartalet från den mycket låga nivån under de två första kvartalen, men sjönk ånyo under fjärde kvartalet. Industrins orderstockar — exkl. försvarsorderna — sjönk markant under första halvåret, var oförändrade under tredje kvartalet och steg något under fjärde kvartalet. Tillväxten fjärde kvartalet

av exportorderingången gällde flertalet branscher. Starkast kom den dock verkstadsindustrin och skogsindustrierna till del.

Industriproduktionen var i stort sett oförändrad från andra halvåret 1981 till första halvåret 1982. Tredje kvartalet föll produktionen återigen för att

under fjärde kvartalet utvecklas i positiv riktning. Någon större förändring av produktionen mellan helåren 1981 och 1982 kom därmed inte att ske. De kraftigaste minskningarna kom att ske inom gruvorna och massaindustrin

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling 1980-—1983 Procentuell volymförändring från föregående år

1980 1981 1982 1983 SNI prel. prel. — prognos 2 Gruvor och mineralbrott = 0,7 —- 92 —-19,0 — 9,5 2301 Järnmaälmsgruvor 0,4 —-14,5 —30,5 —21.0 2302 Ickejärnmalmsgruvor —- 3,0 1,8 — 6,4 3,0 210, 220, 290 Övriga gruvor och mineralbrott — 1,6 — 1,4 8,8 3,0 3 Tillverkningsindustrin 04 — 3,3 0,4 4,3 33111 Sågverk! - 25 —- 83 6.7 9,0 34111 Massaindustri - 75 —- 1,4 —-172 12,0 34112 Pappers- och pappindustri - 1,4 —- 12 — 2,5 4,5 353, 354 Petroleumraffinaderier m. m.? 0,3 —15S,5 — 0,5 3,5 371 Järn- och stålverk? = 7 - 34 — 86 5,5 3,0 372 Ickejärnmetallverk 15 —- 57 12,7. 5.0 38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 2,2 —- 0,7 0,8 4,8 3841 Varv? -14,1 10,2 — 52 0,0 3 resterande Övrig industrisektor 9,5 —- 58 —- 02 3,4 2,3 Hela industrin od >= i 3,5 0 - 4,0

Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk. "Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. "Inkl. ferrolegeringsverk. "Inkl. båtbyggerier. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 53

men också pappersindustrin och varven noterade tillbakagångar 1981— 1982. För sågverken och järn- och metallverken kom relativt kraftiga ökningar medan verkstadsindustrin och övrigsektorns produktion blev i stort sett oförändrad.

För 1983 förutses främst som en följd av konkurrenskraftsförbättringen genom devalveringarna 1981 och 1982 en förhållandevis god exportutveckling kunna ske. Bortsett från ett positivt lageromslag bedöms den inhemska efterfrågan bli svag men då den importkonkurrerande hemmaindustrin beräknas kunna öka sina marknadsandelar beräknas ett utrymme finnas för en ökning av industriproduktionen 1982-1983 på ca 472. De starkaste ökningarna beräknas ske för skogsindustrierna men också inom verkstadsindustrin väntas tillväxten bli påtaglig. Gruvproduktionen 1983 kommer dock att bli lägre än 1982.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Avsättningsläget för den svenska järnmalmsexporten försämrades dramatiskt under våren 1982. Den försiktiga återhämtning i stålkonjunkturen som gjort sig gällande under loppet av 1981 visade sig vila på en bräcklig grund. Stålefterfrågan sjönk nämligen markant under våren starkt påverkad av ett omslag till en neddragning av stållagren hos förbrukare och mellanhänder. Också den faktiska stålförbrukningen minskade; den allmänna konjunkturförsvagningen i Västeuropa blev under sommaren allt mer påtaglig. Produktionskvoterna inom EG:s stålindustri sattes successivt allt lägre. Det faktiska produktionsutfallet under hösten kom emellertid att bli ännu lägre än vad kvoterna medgav. Produktionen i EG:s stålindustri var under fjärde kvartalet nere i en årstakt på under 100 milj. ton. 1982 års produktion blev ca 110 milj.; en minskning med ca 1227 jämfört med 1981 eller ca 2172 lägre än 1979 som representerade den senaste toppnoteringen.

De svenska malmleveranserna minskade dock mera eller med omkring 2590 1981-1982. Orsakerna härtill var flera. Bl.a. skedde en ytterligare minskning av behovet av högfosformalm genom byte till stålprocesser baserade på lågfosformalm. Vidare minskade stålverken sina hemtagningar av malm från gruvor där de själva hade ägarintressen mindre än från andra gruvor. Dessutom drabbade driftsinskränkningar i särskilt hög utsträckning produkter framställda vid stålverk med stor andel svensk malm. Till detta kommer att lagren av svensk malm vid stålverken drogs ned i betydligt större utsträckning än annan malm.

Malmbrytningen i Sverige drogs ned särskilt kraftigt under senare delen av 1982. Malmlagren vid gruvorna kom därigenom att minska under senare delen av året trots den svaga leveransutvecklingen. Lagerstockarna blev vid utgången av 1982 ändock nära 0,5 milj. ton större än ett år tidigare.

Produktionstakten för EG:s stålindustri ligger ännu under de första

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 54

månaderna 1983 under 100 milj. ton räknat på årsbasis. En viss förbättring under återstoden av 1983 torde dock vara att räkna med bl. a. med hänsyn till att lagercykelns depressiva inverkan släpper och stålkonsumtionen

inom byggsektorn är stigande. Den väntade svaga utvecklingen av övriga

investeringar och den förutsedda långsamma tillväxten i den privata konsumtionen talar dock för att återhämtningen i stålkonjunkturen blir måttlig. Även om sålunda malmexporten kan stiga under loppet av 1983 från den

låga leveransnivån i början av året beräknas leveranserna för året som helhet bli ca 9 2 lägre än 1982. Avtalen om 1983 års malmpriser blev i stort

sett klara under senvintern och torde för de svenska malmkvaliteterna

innebära en prissänkning på ca 15 26 räknat i US $. Exportpriserna uttryck-

ta i svenska kronor beräknas emellertid genom dollarkursens utveckling bli ungefär oförändrade mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983.

Malmbrytningen planeras hållas tillbaka kraftigt 1983 genom omfattande

driftsstopp i syfte att minska de mycket stora lagren. Produktionen beräk-

nas dras ned ca 2190 1982-1983. vilket skulle innebära att lagren minskar med knappt 1,5 milj. ton 1983. De skulle ändock vid årets utgång uppgå till närmare 70 20 av 1983 års beräknade leveranser.

Trots den blygsamma tillväxten i Europas trävaruimport under 1982 steg de svenska sågverkens export av sågade och hyvlade trävaror betydligt. Även på vissa utomeuropeiska marknader steg exporten i anmärkningsvärd omfattning såsom till Egypten, Saudi-Arabien och Irak. Till Irak mer än fyrdubblades exporten under 1982.

Den uppseendeväckande starka exporttillväxten under 1982 berodde således till mycket ringa del på någon ökad trävaruförbrukning utan istället i all huvudsak på ökade marknadsandelar. Framförallt tre länder har tappat

andelar gentemot Sverige; Finland, Österrike samt Canada. Redan under 1981 kunde svenska sågverk notera en avsevärt förbättrad konkurrenssi-

tuation relativt huvudkonkurrenterna 1 Finland och Canada. Under 1982

har den förbättrats ytterligare och resulterat i kraftiga andelsvinster,

främst på bekostnad av den finska trävaruexporten som på curopamarkna-

den sjönk med närmare 1990 1981-1982. Den svenska exportökningen

uppgick till drygt 30 30 på denna marknad som nästan genomgående uppvi-

sade en endast blygsam tillväxt. Undantaget, när det gäller de svenska huvudmarknaderna i Europa, var Storbritannien där byggaktiviteten var

klart stigande under loppet av 1982 och importbehovet av trävaror steg härigenom med uppskattningsvis ca 2096. Den svenska exporten dit steg samtidigt med drygt 4026.

Sammantaget steg Sveriges trävaruexport med ca 33 7 1981—1982 mot-

svarande en kvantitet på närmare 7 1/2 milj. m? och framförallt mot slutet av året ökade skeppningarna av trävaror kraftigt.

De svenska exportpriserna sjönk genomsnittligt med 272 1981—1982. Under loppet av året skedde en successiv uppjustering av prisnivån. Mel-

lan tredje och fjärde kvartalet 1982 steg priserna dock endast ca 41/26

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

vilket innebär att stora kvantiteter skeppades till kraftigt sänkta priser, i

utländsk valuta, efter devalveringen i oktober. Med andra ord torde betydande relativprissänkningar ha förekommit mot slutet av året.

Efterfrågan på den svenska marknaden var fortsatt vikande till följd av den svaga byggaktiviteten och produktionsneddragningarna inom den träbearbetande industrin. Sågverkens färdigvarulager minskade betydligt under 1982 genom den gynnsamma exportutvecklingen och uppgick till drygt

3 milj. m? vid årsskiftet. Till följd av de kraftigt ökade skeppningarna mot

slutet av året steg även sågverkens produktion betydligt under årets sista

månader och för helåret 1982 höjdes produktionen med drygt 61/27" jämfört med 1981.

Den curopeiska byggkonjunkturen väntas genomgå en endast måttlig återhämtning under 1983. Byggaktiviteten på de svenska huvudmarkna-

derna är fortfarande låg, men i flertalet länder väntas ett visst uppsving ske

under loppet av året. En marknadstillväxt på ett par, tre procent bedöms som sannolik. Som tidigare nämnts justerades trävarupriserna i svenska

kronor endast måttligt uppåt under fjärde kvartalet 1982. Här har uppskat-

tats att den genomsnittliga nivån under första kvartalet i år ligger ca 12 Zz

över nivån för tredje kvartalet 1982 innebärande en sänkning i utländsk

valuta med 5—6Z. Endast måttliga svenska exportprishöjningar synes

troliga under resterande delen av året och i genomsnitt skulle sålunda exportprisct stiga ca 1620 1982—1983. Sågverken beräknas därmed gent-

emot Finland befästa och gentemot flertalet övriga konkurrenter ytterligare stärka sin marknadsposition. Det förtjänas uppmärksammas att de svenska trävaruexportörernas konkurrensläge relativt de finska inte för-

ändrats nämnvärt efter devalveringen i oktober. De finska exportörerna

synes nämligen ha följt med i den svenska prissättningen. Detta har möj-

liggjorts dels tack vare det finska ekonomisk-politiska paketet som kom

strax efter den svenska devalveringen och dels genom att de sänkt sina marginaler ytterligare. Det gynnsamma relativa läge som fanns redan innan hösten 1982 synes däremot kunna bibehållas även under 1983. Trävaruexporten har med dessa antaganden beräknats stiga 776 1982-1983 motsvarande en exportvolym på i det närmaste 8 milj. m?. Cirka hälften av tillväxten utgörs av andelsvinster.

I Sverige väntas nybyggandet förbli svagt även under 1983, men trävaru-

förbrukningen kommer att hållas uppe av fortsatt ökande reparations- och

underhållsarbeten. Sågverkens lager beräknas minska något men inte i samma omfattning som under 1982. För att möta lageromslaget samt tillväxten i exportleveranserna torde produktionen behöva höjas med ca

9920 1982-1983. enn on . Efter den tillfälliga återhämtningen inom Västeuropas industrier under

första delen av 1982 sjönk återigen aktiviteten successivt under resterande delen av året. Försvagningen påverkade även pappers- och pappmarkna-

den i negativ riktning och konsumtionen i Västeuropa beräknas preliminärt

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 56

Diagram 4:1 Pappers- och pappindustrin i Sverige samt kapacitetstillväxt i Nordamerika och Västeuropa 1980—1984

1000 ton

PAPPER OCH PAPP DÄRAV: TIDNINGSPAPPER

7500 IE Kapacitet - 2000 F Kapacitet

7008 ner

6500 F 1800 "re 6000 r er” 5500 ; Produktion 1600 f NN

1400 F Produktion ee” 5000 I 1200 F

fa

3000 F Nordamerikas L o

Ä kapacitetstillväxt3 1000 Nordamerikas

800 I S kopacitetstillväxt3 2500 F hd bg SN 2000 F HN 600 F NN NR 1500 FE ”. SS + N 400 F a s NN hj 1000 F Västeuropas (exkl ” SÅ 200 EF Västeuropas hg N Sverige) kapacitets- SN lexkl. Sverige) Seen” 500 F tillväxt kapocitetstillväxt

1500 E Outnyttjad kapacitet! 600 F Outnyttjad kopocitet!

1000 FE | 400 F a

uu, MMMM

500 I 200 I <L MSM

Exportleveranser Exportleveronser

5000 F 1400 F

4500 fö — ee”

1200 I ON 40008, 1000 I =

2000 F Hemmaleveranser 800 F 1500 i I —] nn soo T Hemmaleveranser 1000 | 400 I -—” = 72 & > von

200 |

Exportprisindex"

200 F | I Å l l ]

1980 1981 1982 1983 1984

180 k ee”

ot” 160F

140 F 1207

Lo l I J

1980 1981 1982 1983 1984

! Qutnyttjad kapacitet = potentiell produktion — faktisk produktion. Potentiell pro-

duktion = 0,95 Xx kapacitet.

? Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975 = 100. > Kapacitetstillväxt från föregående år räknat.

Källor: FAO, SCPF, SCB.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 57

ha minskat något 1982 jämfört med 1981. Även i Nordamerika försvagades

efterfrågan på papper och papp och produktionsnivån sänktes successivt och i betydande omfattning. Framför allt för tidningspapper försämrades

marknadsläget avsevärt under 1982, huvudsakligen till följd av att ny produktionskapacitet tillkommit. I Förenta staterna och Canada, världens

två största producenter av tidningspapper, uppgick kapacitetstillväxten till närmare 6 72 under 1982. Kapaciteten kom således att vida överstiga konsumtionsbehovet, framför allt i Nordamerika. Därigenom fick Canada.

som exporterar en stor del av sin produktion till Förenta staterna, ett

överskott som man istället sökte avsättning för i bl. a. Europa där emellertid förbrukningen av tidningspapper sedan en längre tid varit stagnerande

eller svagt fallande. De svenska tidningspappersbruken förlorade härige-

nom andelar och exportvolymen sjönk med 191/292 1981-1982. (Se diagram 4:1.) För övriga papperskvaliteter begränsades leveransbortfallet till ca 87. Kartong- och pappexporten utvecklades dock betydligt gynnsam-

mare och genom ökade marknadsandelar samt en viss marknadstillväxt

kom exportvolymen av dessa produkter att öka nära 1490 1981-1982. Ökad avsättning uppnåddes både i Europa och på utomeuropeiska mark-

nader. Priserna sänktes samtidigt på vissa kvaliteter, på grund av den

hårdnande konkurrensen från framförallt Nordamerika. Sammantaget för

gruppen papper och papp sjönk exportvolymen drygt 41/2 9c 1981-1982.

Exportpriserna steg med knappt 15 2. Mellan tredje och fjärde kvartalet steg priserna med ca 5 70 vilket kan tyda på att de svenska producenterna i betydande omfattning sänkte sina priser utomlands, i utländsk valuta räk-

nat. . Avsättningen på hemmamarknaden, som försvagades både under 1980

och 1981, ökade något under 1982 jämfört med 1981. Lagertillväxten

begränsades avsevärt genom en successiv anpassning av produktionen till

den totalt sett svaga leveransutvecklingen. Produktionen minskade därige-

nom 21/2 92 1981-1982. I år kan efterfrågan på papper och papp åter väntas öka något, även om mer entydiga tendenser sannolikt dröjer en bit in på året. En marknadustill-

växt på ett par, tre procent i Europa bedöms dock som realistisk. Även i Förenta staterna förutses en konsumtionstillväxt under 1983 och därmed en minskad konkurrens på europamarknaden. Här har vidare antagits att

de svenska producenterna höjer sina priser betydligt i svenska kronor

räknat under första kvartalet 1983 vilket skulle innebära att drygt tre fjärdedelar av devalveringsutrymmet tagits i anspråk för prishöjningar. Den genomsnittliga relativprissänkningen beräknas uppgå till mellan 4 och

5922 mellan helåren 1982 och 1983 räknat och medge en förbättring av

marknadsandelarna för de svenska bruken. Sammantaget har här kalkyle-

rats med en exporttillväxt på 7 1/2 36 1982-1983. I kronor beräknas prisnivån mellan dessa år stiga 1496.

" Produktionsvolymen kan väntas öka med 41/296 1982—1983, under

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 58

förutsättning att lagerrörelserna blir små och att efterfrågan på hemmamarknaden blir i stort sett oförändrad.

Den leveranstillväxt av avsalumassa som kunde noteras för de svenska bruken under fjärde kvartalet 1982, synes hålla i sig även under de första '

månaderna i år. Prisnivån på blekt långfibrig sulfat torde ha legat kring 420 US $/ton under första kvartalet i år och ytterligare en prishöjning på 596 är

aviserad fr. o. m. andra kvartalet. Således föreligger starka indikationer på att konjunkturbotten för massa har passerats för den här gången, men

uppgången tar vid från en mycket låg nivå när det gäller såväl priser som

volymer.

För ett år sedan såldes blekt långfibrig sulfatmassa till ett pris som låg i

det närmaste 100 US $ högre än dagens tonpris. Prisnivån sjönk därefter successivt och i december torde priset ha varit nere kring 400—410 US $/ ton. Trots de dramatiska prisreduceringarna fortsatte de svenska massaproducenterna att tappa marknadsandelar på exportmarknaderna under

1982. Den svaga exportutvecklingen berodde inte enbart på en svag mark-

nadsutveckling för den europeiska pappersindustrin utan får även ses mot

bakgrund av kraftigt ökade marknadsandelar för den kortfibriga massan.

Dock var det inte under 1982, i motsats till föregående år. de amerikanska producenterna av kortfibrig massa som haft den gynnsammaste leverans-

utvecklingen på Europa. Istället har leverantörer från huvudsakligen Spa-

nicn. Portugal: samt Frankrike tagit betydande marknadsandelar. Dessa

länders producenter har genomsnittligt ökat sin produktion med 10-152

1982 jämfört med 1981. Parallellt med den kraftiga prissänkningen på

massan minskade de europeiska pappersproducenterna sina råvarulager till ett minimum i avvaktan på att priset skulle bottna. Denna lagertrimning

företogs under första halvåret 1982 och från halvårsskiftet fick man. till följd av de små råvarulagren köpa massa åtminstone för att täcka produk-

tionsbehovet. Trots det synnerligen låga massapriset, i dollar räknat. synes

pappersproducenterna inte ha fyllt på sina råvarulager nämnvärt under

andra halvåret 1982. Till följd av bl.a. att den nämnda lageravvecklingen

upphörde kunde de svenska massaexportens kräftgång stoppas och under fjärde kvartalet noterades istället en påtaglig ökning av exportvolymen,

säsongrensat sett. En annan faktor som bidrog till denna ökning var förmodligen att leveransökningar på spotmarknaden möjliggjordes genom en viss rabattcring efter devalveringen i oktober. Sammantaget sjönk dock

massaexporten ca 15 1/22 1981—1982. (Se diagram 4: 2.) Efter den betydande produktionsnedskärning som de svenska massapro-

ducenterna genomförde mot slutet av 1981, sänktes nivån ytterligare under första kvartalet 1982. Första halvåret låg produktionen av massa således ca

11 22 lägre jämfört med andra halvåret 1981 säsongrensat sett. Trots denna neddragning steg producenternas lager successivt fram till halvårsskiftet

1982 då de motsvarade ca 8—-10 veckors produktion mot normalt hälften.

Under andra halvåret däremot kunde lagren dras ned något främst till följd

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 59

Diagram 4:2 Papperscellulosaindustrin i Sverige samt världens kapacitetstillväxt 1980—1984 (papperscellulosa för avsalu)

1000 ton

PAPPERSCELLUL OSA

4000 Kapacitet

NN ——— m— Exportleveranser 3500 F 2600 F

2500 F - 3000 F På

. 2400 I Lå

eo” 4 2500 F Produktion -- 2300 F

Få

2100 2000 F

Z

1500 F 500 Ik Hemmaleveranser

1000 F Världens 4007 ee”

kapocitetstillväxt 3 300 IF

500 I see"

”

-” Exportprisindex”

180 F

. . 1 ”

Outnyttjad kapacitet 160 F ”

140 F 2

1000 F >

bh

500 F 120 F

L l l LL LL ] L | l | 1 ]

1980 1981 1982 1983 1984 1980 1981 1982 1983 1984

! Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion — faktisk produktion. Potentiell pro-

duktion = 0,95 X kapacitet. '

> Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975 = 100.

3¶Kapacitetstillväxt från föregående år räknat. Källor: FAO, SCPF, SCB.

av omfattande produktionsstopp, framförallt under tredje kvartalet, men även till följd av en viss efterfrågeförbättring mot slutet av året. Samman-

taget sjönk produktionen drygt 17 90 1981-—1982.

"> Vid en tilltagande ökning av den västeuropeiska pappersproduktionen

under loppet av 1983 stärks avsättningsläget för pappersmassa. Utrymmet

för den svenska exporten kommer troligtvis heller inte att begränsas nämn-

värt av någon extra utbudspress från Förenta staterna och Canada. Vid nuvarande prisnivå torde flera av de översjöiska exportörerna knappt få kostnadstäckning och således i åtminstone viss utsträckning avhålla sig från den europeiska marknaden tills dess priset når en affärsmässigt rimlig

nivå. En sådan tendens kunde märkas redan under fjärde kvartalet 1982. Vidare bör en successiv återhämtning för den nordamerikanska pappersin-

dustrin under 1983 ytterligare lätta på utbudstrycket av massa därifrån.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 60

Dessutom torde devalveringen av den svenska kronan kunna ge vissa effekter i form av andelsvinster. framförallt på utomeuropeiska marknader. I och med att massapriset synes ha bottnat och är på väg upp torde även de europeiska pappersproducenterna passa på att fylla på sina relativt små råvarulager. Den svenska exporten beräknas under dessa förutsättningar komma att successivt växa under loppet av 1983 och här har

antagits att exportvolymen stiger med 1694 1982-1983. Exportpriserna

har kalkylerats öka med i genomsnitt 1072 1982-1983 varvid höjningar av massapriserna i dollar beräknas ske såväl under tredje som fjärde kvarta-

let: här har antagits att ett tonpris på närmare 500 US $ är etablerat mot

slutet av 1983.

Det kan förmodas att massaföretagen även under 1983 nära anpassar produktionen efter leveranserna och i samband med påskhelgen har det således aviserats omfattande produktionsneddragningar i syfte att normalisera producentlagren av massa. De inhemska leveranserna bedöms inte öka under 1983 och den sammantagna efterfrågebilden skulle därmed kunna medge en produktionsuppdragning med 1292 1982-1983.

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna ha medfört en minskning av den totala rundvirkesförbrukningen med närmare 297 1981—1982 (se tabell 4:2). Den minskade virkesförbrukningen kan helt återföras till massaindustrin vars

åtgång minskade med 107 till följd av de omfattande produktionsneddrag-

ningar som genomfördes. Inom sågverken däremot steg förbrukningen av virke påtagligt. Importbehovet av rundvirke och flis minskade kraftigt och

för helåret 1982 sjönk importen med 45 90 jämfört med 1981, då importen

Tabell 4: 2 Försörjningsbalans för rundvirke 1981—1983 Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1000 kbm Förändring från föregående år,

Se resp. 1000 kbm

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad riationalbudget 61

var historiskt sett mycket hög. Huvuddelen av det importerade virket används inom massaindustrin och det var även denna bransch som drog ner sin import.

Rundvirkeslagren, som steg betydligt redan under 1981. ökade ytterligare under 1982. Vid årsskiftet 1982/1983 var lagren således drygt 2 1/2 milj. Mm? större än vid det föregående årsskiftet. Sågverkens lager av timmer minskade emellertid betydligt under andra halvåret 1982, till följd av den

påtagliga produktionstillväxten, samtidigt som lagren av sågtimmer i skogen steg endast måttligt. Detta har medfört att de totala sågtimmerlagren fortfarande befinner sig på en historiskt sett låg nivå. De totala massavedslagren däremot steg såväl under första som under andra halvåret 1982 och

de uppgick vid 1982 års utgång till drygt 9 milj. m?.

Trots massaindustrins minskade virkesbehov under 1982 kom aktiviteten i skogen att stiga under loppet av året. Under det första halvåret var det framförallt lageruppbyggnaden av massaved som bidrog därtill medan

sågverkens kraftigt ökade förbrukning under den senare delen av året

beräknas ha tagit en betydligt ökad avverkning i anspråk. Sammantaget synes skogsuttaget ha stigit ca 5920 1981-1982.

De produktionsprognoser som redovisats i det föregående beräknas innebära att den totala rundvirkesförbrukningen stiger med närmare 87 1982-1983. Här har vidare antagits att massavedslagren stiger endast

portbehovet av råvara beräknats minska ytterligare något. Den totala avverkningen skulle då behöva öka med 41/296 1982-1983. Tillväxten i skogsuttag skulle därvid till den största delen vara att hänföra till sågtimmersavverkningen.

Avsättningsläget för den svenska stålindustrin försvagades hastigt under

våren 1982 i samband att stålefterfrågan på huvudmarknaderna i EG sjönk.

Det var inte bara konsumtionen av stäl som minskade där utan efterfrågefallet torde ha förstärkts av ett lageromslag hos förbrukare och mellanhänder. Dessa lager hade nämligen byggts upp sedan hösten 1981 som en följd av de då publicerade prishöjningarna som avsåg tiden fram till början

av 1982. Orderingången hos de svenska stålverken föll fram till fjärde kvartalet 1982 då en viss uppgång skedde. Den gällde framför allt handelsstålet medan efterfrågan på specialstål var svagare. Stålexporten kom emellertid att i ton räknat öka nära 890 1981-1982.

Tillväxten vad gäller handelsstål blev betydligt större än för specialstål. Exporten till EG ökade högst väsentligt medan exporten till t. ex. statshandelsländerna skars ned kraftigt. Man kan notera att de ökade svenska marknadsandelarna på EG-marknaden hade sin motsvarighet i en ökad

andel EG-stål på den svenska marknaden. Eeveranserna av handelsstål

liksom av ämnen ökade till Förenta staterna medan specialstålexporten dit minskade med nära 25 Z räknat i ton. Exportpriserna — reglerade i CECA-

avtalet — steg ca 154: 1981—1982.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

Den svenska stålförbrukningen sjönk med någon procent 1981—1982.

Det var främst varven och byggsektorn som minskade sin stålanvändning, medan en viss ökning kom att ske för verkstadsindustrin. Stållagren hos förbrukare och mellanhänder ökade under första halvåret 1982 efter att ha skurits ned kraftigt under 1981. Lagren sjönk sedan tillbaka andra halvåret men totala lagerminskningen under året blev ändock blygsam jämfört med

1981 vilket positivt påverkade efterfrågan på stål. Tillförseln till den svens-

ka marknaden steg härigenom med några procent. Importens andel ökade emellertid, medan leveranserna från hemmaproducenterna minskade med ca 476. Det var som nämnts importen från EG som svarade för en stor del av ökningen.

Stålproduktionen i Sverige ökade kraftigt under förra hälften av 1982

med cen ökning av färdigvarulagren som följd. En kraftig anpassning nedåt

skedde under andra halvåret så att produktionsökningen stannade vid ca

596 1981-1982. |

Att döma av konjunkturbarometern har en viss ökning av orderingången till stålverken skett under första kvartalet i år och företagen är i varje fall när det gäller exportmarknaderna inställda på en fortsatt uppgång andra kvartalet. Exportorderutvecklingen torde dock knappast avspegla någon

väsentligt ökad förbrukning av stål utan snarast en upphörande lageravveckling eller t. o. m. en viss ökning av förbrukarlagren inför prishöjningar-

na i början av april. En viss allmän konjunkturförbättring förutses i Västeuropa under andra halvåret men något uppsving i investeringarna — och därmed en väsentlig förbättring av stålefterfrågan — torde inte ske förrän under 1984. Mot denna bakgrund har en måttligt stigande stålexport under loppet av 1983 bedömts som trolig. För hela året sammantaget torde därmed exporten i volym bli av ungefär samma omfattning som under 1982.

Den inhemska stålefterfrågan väntas dock öka klart 1982-1983. Det är

framför allt en ökad förbrukning inom verkstadsindustrin, men också i någon mån inom byggsektorn och ett omslag till en ökning av förbrukarlag-

ren som förutses positivt påverka stålefterfrågan. Någon större förändring

av importvolymen förutses däremot inte; tillförseln beräknas i stigande

utsträckning ske från inhemska producenter bl.a. genom tillkomsten av det nya tunnplåtverket. Produktionen beräknas successivt dras upp. För hela 1983 jämfört med 1982 torde dock ökningen stanna vid omkring 3 2.

Exporten av verkstadsprodukter ökade med 4,49c i volym 1981-1982. Fill stor del förklaras exportökningen av att verkstadsindustrin lyckades

vinna marknadsandelar inom OECD-området, vars efterfrågan på verk-

stadsprodukter kom att bli svag under 1982. I synnerhet var det bilexpor-

ten som ökade starkt under 1982 och särskilt på den nordamerikanska marknaden. Totalt sett exporterades närmare 187000 personfordon under

1982 vilket var en ökning med 19000 eller 1192 jämfört med 1981. Till

Förenta staterna skeppades totalt 93 000 personbilar vilket motsvarar en

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

ökning med ca 292. Exportvärdet av den totala personbilsexporten ökade med hela 4196 1981-1982, och uppgick för fjolåret som helhet till drygt 9 miljarder kr. vilket motsvarar Knappt 12Zz av totala verkstadsexportens värde.

Tabell 4: 3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1981—1983 1975 års producentpriser

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) 333 —1553 1085 Lagerförändring i handeln

Källa: Konjunkturinstitutet.

Verkstadsindustrins exportpriser steg med i genomsnitt 12,27 1981—

1982.

Den inhemska efterfrägan (exkl. lager) av verkstadsvaror utvecklades svagt under 1982. Den beräknas ha minskat med knappt I 9& jämfört med 1981. I synnerhet var det den låga investeringsaktiviteten i maskiner och utrustning som höll tillbaka efterfrågan. Maskininvesteringarna beräknas ha minskat med drygt 3926 1981-1982. Hushållens konsumtion av verkstadsprodukter beräknas däremot ha ökat med drygt 1096 1981—1982.

Bilinköpen höjdes påtagligt bland hushållen under 1982, och beräknas ha ökat med närmare 1876 jämfört med 1981.

Lagercykeln bidrog till att försvaga den inhemska efterfrågan under

1982. I synnerhet gäller detta lagren av färdigvaror som efter en kraftig ökning 1981 kom att minska i stort sett lika mycket 1982. Omslaget i färdigvarulagren inom verkstadsindustrin beräknas ha svarat för ett bort-

fall av efterfrågan med ca 44. Inom handeln minskade lagren av verkstadsprodukter men i betydligt mindre omfattning jämfört med 1981. Ut-

vecklingen av handelns lager bidrog sålunda till att öka den inhemska efterfrågan något under 1982.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

Trots svag inhemsk efterfrågan och devalveringen av kronan i september 1981 ökade verkstadsimporten starkt under loppet av 1982. Till stor del kan detta återföras på det faktum att efterfrågeavmattningen i Sverige under 1982 i förhållandevis ringa grad riktades mot importintensiva områden. I den privata konsumtionen registrerades sålunda ett ökat inslag av importerade varaktiga varor, samtidigt som produktionen av exportvaror med högt importinnehåäll höjdes. Den gynnsamma relativprisutvecklingen i samband med devalveringen andra halvåret 1981 hejdades dessutom och vändes under 1982. Bidragande härtill synes ha varit att utländska exportörer på den svenska marknaden strävat att hålla tillbaka prisökningarna i Sverige för att därmed begränsa marknadsandelsförlusterna på den svenska marknaden. Genom devalveringen av kronan den 8 oktober 1982 gavs åter en möjlighet för de importkonkurrerande företagen i Sverige att ånyo sänka sina relativpriser. Effekterna av sänkta relativpriser hann dock inte ge något märkbart utslag på verkstadsimporten under fjärde kvartalet 1982.

Totalt ökade importen med 7,76 i volym 1981-1982. Importpriserna kom att stiga med 12,84.

Verkstadsproduktionen, som den mäts med SCB:s produktionsvolymindex, ökade med 0,8 92 1981-1982. Med den ovan beskrivna efterfråge- och lagerutvecklingen pekar däremot försörjningsbalansen (tabell 4: 3) på att en minskning i storleksordningen 5 1/2 96 har skett.

För verkstadsindustrin kan den inhemska efterfrågan (exkl. lager) väntas fortsätta att falla i år. Kontraktivt verkar främst utvecklingen av maskininvesteringarna som väntas minska i samma storleksordning som under 1982. Även den privata konsumtionen av verkstadsprodukter väntas minska under 1983.

Uttömningen av verkstadslagren under 1982 medförde att lagerstockarna anpassades mot mer normala nivåer. Att döma av bl. a. barometerdata i mars i år kvarstår det dock ett visst behov av en fortsatt anpassning av verkstadsindustrins lager. Här har bedömts att takten i lageruttömningen kommer att minska och vända till en mindre ökning under loppet av 1983, och sålunda ge ett påtagligt tillskott till verkstadsindustrins efterfrågan i år. Även utvecklingen av handelns lager väntas bidra med ett mindre efterfrågetillskott.

Den reala efterfrågetillväxten på den svenska marknaden skulle ha kun- ' nat leda till en höjning av importen i stoleksordningen 492, vid oförändrade relativpriser. Här har bedömts att konkurrenskraftsförstärkningen skall ge så pass påtagliga effekter på importen att ökningen stannar vid 11/290 i volym 1982-1983.

Importpriserna har beräknats öka med drygt 1696 1982-1983.

Verkstadsföretagen skulle med denna utveckling av inhemsk och utländsk efterfrågan väntas kunna öka produktionen med knappt 5 96 1982- 1983.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

Tabell 4:4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1981—1983

1975 års producentpriser

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) —453 —427 660 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

Industribranscherna inom övrigsektorn! producerar huvudsakligen färdigvaror vilka till övervägande delen avsätts på den inhemska marknaden.

I huvudsak utgör produkterna konsumtionsvaror eller halvfabrikat som

förädlas vidare i andra industribranscher eller används i byggnadsverksamheten.

Avsättningsläget för övrigvaror stärktes nägot på hemmamarknaden under 1982 och den slutliga inhemska efterfrågan kunde höjas med drygt 136. Ökningen var ett resultat av att den privata och kommunala förbrukningen av övrigvaror kunde höjas. Däremot minskade såväl den statliga konsumtionen som näringslivets investeringar under 1982. Även tillverkningsindustrins och byggnadsverksamhetens vikande produktionsutveckling medförde ett minskat behov av övrigvaror som insatsvaror under

1982.

! Sektorn omfattar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNI 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri (SNI 32), trähus- och byggnadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävuruindustri utom sågverk (SNI 33 exkl. 3311), träfiberplattindustri (SNI 34113), pappers- och pappförpackningsindustri (SNI 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNI 3419), grafisk industri (SNI 342), kemisk industri, gammivaru-, plast- och plastvaruindustri (SNI 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNI 36) samt annan tillverkningsindustri (SNI

5 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 66

Huvudsakligen till följd av en vikande efterfrågan i Västeuropa och i de

nordiska länderna minskade exporten (exkl. livsmedel) med knappt 3 1/2 & i årstakt under första halvåret 1982 jämfört med andra halvåret 1981.

Under andra halvåret återhämtades övrigexporten markant och steg med

12,6 760 i årstakt jämfört med första halvåret. Detta indikerar att branschen lyckades att erövra betydande marknadsandelar på sina exportmarknader under andra halvåret 1982. I genomsnitt ökade övrigexporten med 6,2 46 i

volym 1981-1982. Frånräknas exporten av livsmedel som ökade med 25,2 70 i volym 1981-1982, stannar övrigexportens ökning vid 4,1 2.

Exportpriserna höjdes med i genomsnitt 1196 1981-1982.

Under 1982 tilltog takten i avvecklingen av övrigsektorernas färdigvarulager samtidigt som lagerrörelserna var små för varor i arbete och för

insatsvaror. Lageruttömningen av färdigvaror kulminerade under fjärde kvartalet 1982 och koncentrerades framför allt till livsmedelslagren. Utvecklingen av handelns lager medförde att takten i den lagerneddragning

som påbörjades under 1981 kom att bromsas upp under 1982. Lagercykeln i handelsledet gav därför ett efterfrågetillskott under 1982 som till och med kom att väga upp det bortfall som lagerutvecklingen i industriledet skapade.

Importen av övrigvaror ökade med drygt 596 i årstakt första halvåret

1982 jämfört med andra halvåret 1981, i säsongrensade tal. Ökningen torde

främst förklaras av att hushållens konsumtion av övrigvaror ökade mellan halvåren, men även omslaget i handelslagren torde ha verksamt bidragit till

importtillväxten. Som en följd av fortsatt stark uppdrivning av importvolymen under tredje kvartalet och en nära nog lika omfattande sänkning av

importen under fjärde kvartalet höjdes importen ytterligare mellan halvåren 1982. I genomsnitt ökade importen med 792 i volym 1981—1982.

Importpriserna ökade med i genomsnitt 12,7 2.

Övrigproduktionen, som den mäts med SCB”s produktionsvolymindex ser ut att ha stannat vid —0,2 22 1981-1982. Försörjningsbalansen pekar på

en något lägre produktion under 1982, —0,6 92 (tabell 4: 4).

För 1983 väntas efterfrågan på övrigvaror förstärkas på exportmarknaderna. Devalveringarna av kronan 1981 och 1982 torde dessutom leda till

att branschen erövrar marknadsandelar under 1983. Här har bedömts att

exporten av övrigvaror skall öka med 5 70 1982-1983. Exportpriserna har

beräknats öka med 11 1/2 70 1982-1983.

Hemmamarknaden torde bli fortsatt svag under 1983. I synnerhet gäller

detta konsumtionen av övrigvaror inom såväl stat och kommun som inom hushållen. Efterfrågan på övrigsektorernas produkter som insatsvaror

inom industrin kan dock väntas öka under 1983 på grund av den väntade

återhämtningen av industriproduktionen. Utvecklingen av industrins lager av övrigvaror kan väntas ge ett tillskott till övrigsektorns efterfrågan under 1983 på grund av att anpassningen

nedåt av lagren till största delen torde ha skett redan under 1982. Det är

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

dock rimligt att räkna med en ytterligare minskning av lagren under 1983

men betydligt måttligare än den avtappning som skedde under 1982. Lager-

rörelserna i handelsledet har bedömts bli små under 1983.

Som en följd av den fördyring av importerade varor som devalveringarna av kronan medfört, beräknas andelen importvaror i försörjningen av övrigvaror på den svenska marknaden minska under 1983. Redan under

perioden januari—februari 1983 går det att ur tullverkets snabbstatistik över utrikeshandeln utläsa en markant nedgång i varutmporten som sanno-

likt i betydande utsträckning utgörs av övrigvaror och verkstadsvaror. Importvolymen har här bedömts minska med 1/26 i volym 1982-1983,

och importpriserna beräknas öka 17 1/2 92. Utrymme skulle därmed finnas för en ökning av den svenska produktionen av övrigvaror med 3 1/2 46 i volym 1982-1983.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Bruttonationalprodukten mätt från användningssidan beräknas 1982 ha minskat med 0,1 Z. Från produktionssidan uppskattas BNP ha ökat med 0,4 Z. Skillnaden på 0,5 procentenheter mellan beräkningarna från pro-

duktions- och användningssidan beror bl. a. på osäkerhet i underlaget och

utgör den s.k. restposten i nationalräkenskaperna.

En accelererad lagerminskning och en nedgång i investeringarna motverkades av en ökning i den privata konsumtionen. Exporten av varor och

tjänster steg med 3,8 20 i volym mellan 1981 och 1982 samtidigt som importen beräknas ha ökat med 4,9 26. Utrikeshandeln bidrog därmed till att dra ned den inhemska produktionen motsvarande 0,2 procentenheter av BNP.

Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar redovisas i nedanstående tablå. Beräkningarna för 1982 är preliminära. Bedömningarna för 1983 grundar sig på finansdepartementets prognoser för den internationella och den inhemska utvecklingen. På vissa punkter innebär dessa smärre avvikelser från konjunkturinstitutets bedömningar. Motiven för dessa avvikelser har närmare redovisats i kapitel 1.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd

ha ökat med 4,1 22 i volym 1982. För 1983 väntas produktionen öka med 0,8 20. Ökningstakten var avsevärt högre i vegetabilieproduktionen än i

animalieproduktionen. För 1983 väntas en ökning på knappt I 46 för bägge

sektorerna.

Skogsbrukets bidrag till BNP beräknas enligt nationalräkenskaperna ha ökat med 2 1/2 96 1982. För 1983 väntas avverkningarna öka och produktionen totalt i skogen gå upp med 4 Zz. Samtidigt antas importen av

rundvirke sjunka kraftigt och rundvirkeslagren öka.

Industriproduktionen beräknas ha minskat med 1/2 96 1982 jämfört med 1981. Verkstadsindustrin exkl. varv ökade dock något medan produk-

tionen av järnmalm och massa sjönk kraftigt.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 68

1983 beräknas industriproduktionen öka med inemot 4 22. Ökningstak-

ten under loppet av året väntas bli ännu kraftigare. Den starkaste uppgång-

en väntas i skogsindustrin.

Elproduktionen ökade mycket kraftigt under 1981 till följd av att flera nya kärnkraftverk togs i drift under året. Från att tidigare ha haft elunder-

skott blev Sverige 1981 nettoexportör av elkraft. I stort sjönk emellertid

elproduktionen något till följd av driftstörningar vid några kärnkraftverk varför vi ånyo tvingades importera elkraft. Kärnkraftverken svarade 1982

för 39 20 av nettoproduktionen av el och vattenkraften för 56 22.

För 1983 väntas energisektorns produktion öka med 7 2. Elproduktionen väntas öka med 7 1/2 90 under 1983 och importen väntas bli lika stor som exporten.

Den totala byggproduktionen minskade med drygt 1 6 1982, men skiljer sig kraftigt åt mellan delmarknaderna. Nyproduktionen av bostäder mins-

kade med 13 92, medan ombyggnadsverksamheten steg med 17 96. Samti-

digt fortsatte även reparationsverksamheten att öka. Näringslivets byggin-

vesteringar sjönk med knappt 10 46.

För 1983 väntas byggproduktionen öka med 2 2. Kraftiga ökningar förutses för reparations- och ombyggnadsverksamhet. De under året be-

slutade åtgärderna i form av bl.a. ombyggnadsstöd, ökad volym bered-

skapsarbeten och tidigarelägganden av statliga byggen bidrar till att hålla

byggvolymen uppe både 1982 och 1983. Produktionen av privata tjänster ökade 1982 med I Z. För 1983 förutses

en större ökning än 1982, med ca 2 7. Producentorienterande tjänster som partihandel, transporter och olika former av uppdragsverksamhet väntas öka medan detaljhandel och vissa konsumenttjänster väntas minska. En särskilt kraftig ökning väntas på export av tjänster.

Den offentliga tjänsteproduktionen beräknas ha ökat med 1,3 Zz 1982. Landstings- och primärkommunerna ökade med 2 1/2 Zc medan statens

produktion minskade med drygt 2 Z6. I kapitel 9 beskrivs den väntade utvecklingen inom den offentliga sektorn mer detaljerat. För 1983 beräknas den kommunala ökningen uppgå till 2 1/2 Z, och statens produktions-

volym fortsätta att sjunka med 1 Z. Både för staten och kommunerna ingår en ökning av beredskapsarbetena. Kalkylerna har även påverkats av

för Akademiska sjukhuset 1983. Dessa förändringar ökar den kommunala produktionen och minskar den statliga produktionen i motsvarande mån.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar väntas bruttonationalprodukten mätt till faktorpriser från produktionssidan öka med 2,4 %e 1983. BNP-tillväxten kalkylerad från användningssidan

till marknadspris väntas bli något lägre, 1,8 Zo. Skillnaden mellan BNP till marknadspris och faktorpris utgörs av indirekta skatter och subventioner,

som under 1983 torde utvecklas långsammare än produktionen.

Total produktion mätt från användningssidan —-0,1 1,8

! I dessa kalkyler har hänsyn ej tagits till kalendereffekter. Produktionen 1982 och 1983 påverkas av att antalet arbetsdagar är något fler än 1981. Detta motsvarar 0,4 Zi produktionsökning 1982 men påverkar inte ökningen [983.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 70

5 Arbetsmarknaden

5.1 Sammanfattning

Antalet öppet arbetslösa ökade under 1982. Samtidigt ökade antalet sysselsatta i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta i

kombination med att arbetskraftsutbudet ökade relativt måttligt indikerar

att sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden fortsatte att försämras. Antalet sysselsatta inom industrin minskade kraftigt under 1982 me-

dan den privata tjänstesektorn sysselsatte fler än väntat.

Utbudet av arbetskraft var som nämnts lågt under 1982 vilket i viss mån torde spegla en anpassning till den svaga efterfrågan på arbetskraft. De

olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder som vidtagits har troligen också verkat dämpande på utbudet. För 1983 förutses en ökning av arbetskraftsutbudet om 18 000 personer, dvs. ungefär samma ökning

som i fjol.

Den förhållandevis höga arbetslösheten under 1982 och i början av 1983

har föranlett betydande satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Diagram 5: 1 Arbetskraftsutbudets procentuella förändring 1968—1982

( EFFEKT AV RELATIVA ARBETSKRAFTSTALEN

EFFEKT AV BEFOLKNINGSFÖRÄNDRING

2,0F | :

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 71

Ytterligare åtgärder planeras dessutom för hösten och nästa vinter (se kap. 1). Arbetsmarknadsläget kommer även med dessa åtgärder inberäknade att vara fortsatt ansträngt, men en förbättring kan väntas mot slutet av året i takt med att den inhemska konjunkturen förbättras.

5.2¶Läget på arbetsmarknaden under 1982 och början av 1983

Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft bestäms av hur befolkningen i arbetande åldrar (16—74 år) utvecklas och av hur andelen som har eller söker arbete föränd-

ras. I nedanstående diagram 5:1 visas förändringen av utbudet av arbetskraft 1968-1982 och hur stor del av denna förändring som beror av' befolkningsförändringar resp förändringar i relativa arbetskraftstal.

Den totala folkmängden stagnerar. 1982 var ökningen endast 3 000

personer varav nettoinvandringen svarade för 2 000 personer. Ökningen av folkmängden i åldern 16—74 år var emellertid 22 000 personer.

Som framgår av diagram 5:1 ökade utbudet av arbetskraft med 0,42

eller 18 000 personer 1982. Befolkningsförändringen svarade för huvudde-

len av ökningen.

Förvärvsfrekvensens utveckling redovisas i tabell 5.1. En nedgång i männens förvärvsfrekvens med 0.376 uppvägdes av en uppgång av kvin-

nornas med 0.626. Uppgången av kvinnornas förvärvsfrekvens gällde

gruppen 25—54 år medan förvärvsfrekvensen bland ungdomar, både män och kvinnor, sjönk markant. Detta har sin förklaring i att de yngre åldersgrupperna i större utsträckning än tidigare sökte sig till olika typer av utbildningar. Det svaga arbetsmarknadsläget bidrog säkert härtill. Mätt i timmar ökade arbetskraftsutbudet med 0,972 att jämföra med utbudet i personer räknat på 0,4 70. Denna stora skillnad förklaras av att

den genomsnittliga arbetstiden ökade markant under 1982 från att under en

Tabell 5: 1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1976—1982

Årmedeltal (16—74 år)

1970 1976 1977 "1978 1979 -1980' 1981 1982 Män 80,6 79,5 78,6 78,3 78,5 78,5 77,3 77,0 därav: 16-24 år 67,3 72,9 71,9 80,8 71.8 71,1 67,9 67,0

25-54 år 95,1 97,7 95,5 95,3 95,3 95,5 94,9 94,9 55—74 år 62,8 52,8 50,8 50,4 50,4 50,2 49,0 48,8

Kvinnor 52,8 60,0 61,1 62,2 63,5 64,5 65,7 66,3 därav: 16—24 år 58,9 67,7 68,0 68,1 69,7 69,8 67,8 66,4

25-54 år 64,5 75,6 77,5 79,3 8BI.I 82,8 84,8 85,9 55-74 år 29,0 29,9 30.1 30,6 30,9 31,0 32,3 32,9

Samtliga 66,7 69,8 69,9 70,2 71,0 71,4 71,6 71,7 ! För 1980 har uppskattade värden för april ytnyttjas. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 72

Diagram 5: 2 Arbetskraft och sysselsättning 1977—1983 Tusental. 3-månaders glidande genomsnitt beräknat på säsongrensade månadsdata

4350)

4300 F

4250 b

4200 |

4150

Antal sysselsatta

4100

La Ja | l l l I

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 Anm. För april 1980 saknas uppgifter p. g. a. konflikten. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. lång rad av år ha minskat. Den längre arbetstiden per sysselsatt 1982 förklaras troligen av att fler arbetade längre deltidspass, full tid och övertid och att antalet timanställda och vikarier minskade.

Arbetskraftsefterfrågan

Som mått på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man använda Sysselsättningsutvecklingen som visar den efterfrågan som realiserats. Andra indikatorer på efterfrågan är statistiken över nyanmälda och kvarstående lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt andelen företag som uppgivit brist på olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar. . | . |

Den totala sysselsättningen ökade under hela senare delen av 1970-talet fram till mitten av 1980 då denna utveckling bröts. Antalet sysselsatta minskade därefter med 5 000 personer mellan 1980 och 1981 och med 6 000 mellan 1981 och 1982. Nedgången under 1981 och 1982 berörde uteslutande den manliga arbetskraften medan antalet sysselsatta kvinnor fortsatte att öka.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 : Reviderad nationalbudget 73

Tabell 5: 2 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU, 1976—1982 Medeltal sysselsatta, I 000-tal

1976 1977 1978 1979 1980! 1981 1982

Heltidssysselsatta tmer än 35 tim./v.) 3239 3191 3152 3169 3186 3161 3140 Deltidssysselsatta (20—34 tim./v.) 603 659 710 766 786 812 829 Deltidssysselsatta (1—19 tim./v.) 246 249 253 245 258 252 250

! Årsmedeltalen för 1980 är beräknade med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet heltidssysselsatta minskade såväl 1981 som 1982. Antalet deltidssysselsatta ökade dock om än i betydligt långsammare takt än under

slutet av 1970—talet. Ökningen av deltidssysselsatta gäller inte de som arbetar mindre än halvtid. .

"Sysselsättningen fördelad på näringsgren framgår av tabell 5:3. Under de två senaste åren har sysselsättningsminskningen varit mest markant inom industrisektorn medan sysselsättningen inom den kommunala sektorn fortsatt att öka.

Tabell 5: 3 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1980—1982

1981 Procentuell förändring Antal syssel- 1980-1981 1981-1982 satta, 1000-tal Antal Antal Antal Antal

syssel- = arbets- = syssek = arbets-

satta timmar = satta timmar Jordbruk och fiske 170 -3,9 —2,7 -—2.6 -3,9 Skogsbruk 54 -—2,5 2.9 1,8 4.6 Gruvor och tillverk-

! Handel, restaurang- och hotellrörelse. samfärdsel. bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m. m. ? Den totala sysselsättningsutvecklingen fås från arbetskraftsundersökningarna korrigerade för kalendariska effekter m. m. för att överensstämma med nationalräkenskapernas definitioner. På senare år har förelegat en ganska stor diskrepans mellan sysselsättningen summerad över de olika näringsgrenarna och arbetskraftsundersökningarna. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 74

Den accelererande sysselsättningsminskningen 1 industrin under 1982 uppvägs delvis av att antalet sysselsatta i privata tjänster ökade med närmare 192 1982. Det kan tänkas att uppgifter som tidigare utförts inom industrin allt mer flyttats över till tjänstesektorn såsom datatjänster, administrativa tjänster, städtjänster etc.

I den statliga sektorn minskade antalet sysselsatta med 6 000 personer.

Denna minskning berodde på att Karolinska sjukhuset överflyttades till Stockholms läns landsting. Sysselsättningen i kommunerna ökade med 18 000 personer. Denna ökning var dock betydligt lägre än under 1981 trots att antalet arbetade timmar ökade mer. Detta förklaras av att medelarbetstiden inom den kommunala sektorn har ökat markant vilket beror dels på ett

minskande antal deltids- och timanställda dels på en större andel bered-

skapsarbetare.

Analysen av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras av effekterna på statistiken av den anmälningsplikt som successivt införts och som nu gäller hela landet. Enligt beräkningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört att antalet till arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser ökat med ca 3076. Den nedgång i antalet nyanmälda lediga platser som inleddes under sommaren 1980 har fortsatt under 1981 och

Tabell 5: 4 Brist på arbetskraft inom industri och byggnadsverksamhet 1981—1983 Ja-svar I procent

1981 1982 1983

mars — juni sept. — dec. mars — juni sept.! — dec. mars Brist på yrkesarbetare Livsmedels- och dryckesvaruindustri 39 36 34 25 23 22 17 12 16 Textil-, beklädnads- och läderindustri 21 17 14 IS 10 11 15 17 20 Trävaruindustri 17 12 10 8 10 uu 13 13 16 därav: sågverk 15 10 7 9 9 uu 10 1 16 Massa-, pappers- och grafisk industri 12 10 9 4 6 4 8 7 7 Kemisk, gummi- och plastvaru- .

verksamhet

Nytt urval fr. o. m. september. Här redovisade uppgifter avser det nya urvalet. Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 75

Diagram 5:3 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitska åtgärder, i procent av arbetskraften 1964—1982 Säsongrensade data

Utbildning vid

permitteringshot

Samhälls-

företag

Lönebidrag

Beredskap

Arbetslösa

64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 Källor: Atbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

1982. Under tredje kvartalet 1982 nyanmäldes i genomsnitt per månad 32 700 lediga platser till arbetsförmedlingarna, vilket är den lägsta siffra som någonsin uppmätts. Under första månaderna 1983 har dock antalet lediga platser ökat något jämfört med motsvarande månader 1982.

Antalet kvarstående lediga platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på arbetskraft. Dessa har minskat kraftigt sedan mitten av 1980. En stabilisering på eri i och försig låg nivå har noterats för första kvartalet 1983.

En annan indikator på efterfrågan är bristen på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitutets barometerundersökningar som redovisas i tabell 5:4. Under tolv kvartal i följd fram till september 1980 ökade andelen industriföretag som angav brist på yrkesarbetare och utgjorde då drygt hälften av antalet företag. Därefter har konjunkturen vänt. Under 1982 har endast ca 13 22 angett brist på yrkesarbetare. För verkstadsindustrin kan noteras en ökning mot slutet av 1982 och början av 1983 av andelen företag som anger brist på yrkesarbetare.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 76

Tabell 5:5 Arbetslösheten 1979— 1983

Års- och kvartalsmedeltal, 1 000-tal (16—74 år)

Medelantal veckor i arbetslöshet 17 16 16 uu 19 19 17 20 20 Relativa arbetslöshetstal (arbetslösa i procent av arbetskraften)

Anm. Årsmedeltal för 1980 har beräknats med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den svaga ekonomiska tillväxt som präglat 1970-talet har medfört en trendmässigt starkt stigande arbetslöshet i de flesta industriländer. I Sverige har en alltför drastisk ökning i den öppna arbetslösheten kunnat undvikas genom att dearbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat sedan i mitten av 1970-talet.

Om hänsyn tas även till andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har andelen personer som ej sysselsätts på den ordinarie arbetsmarknaden trendmässigt ökat i Sverige sedan i mitten på 1960-talet (diagram 5:3).

Den öppna arbetslösheten har ökat kraftigt. Från en nivå på ca 80 000 1980 eller 2226 av arbetskraften, har antalet arbetslösa ökat till ett genomsnitt på 137 000 1982, 3,1 26 av arbetskraften.

Tredje kvartalet 1982 var 158 000 personer arbetslösa, 3,6 26 av arbetskraften. Arbetslösheten var dock betydligt lägre under fjärde kvartalet. För första kvartalet 1983 ligger arbetslösheten återigen på en hög nivå eller ca 3,5 22 av arbetskraften. I mars var antalet arbetslösa 149 000 eller 3,4 946 av arbetskraften.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade 1982 med 24 000 personer (tabell 5:6). Den största ökningen avsåg beredskapsarbeten. Ökningen inträffade de två första kvartalen 1982 medan antalet beredskapsarbeten det tredje kvartalet var obetydligt fler än tredje kvartalet

. Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationaibudget 77

Diagram 5:4 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarståeride lediga plaiser 1977—1983 1000-tal. Säsongrensade månadsdata

160F

mor Arbetslöshet

120 F |

100 f NY” ol Mk - z To Vs N 5 "Arbetslösa / N S kassamedlemmar 60 t d I - NR På Se g NN sr TAL ESS AFA 40 PYNT ATV ne H NTA MV NY hn ! LA

AoA I

20 ST Lediga platser ve

l l | I La | I 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1981. Under slutet av 1982 och det första kvartalet 1983 har antalet bered-

skapsarbeten åter ökat kraftigt. Ökningen av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning har varit måttlig under 1982 . Ca 3 000 fler deltog i utbildning första kvartalet 1983 jämfört med motsvarande kvartal 1982. Antalet personer som berörs av varsel om uppsägning och permittering ökade starkt under 1981 men minskade något 1982 (tabell 5:7).

Tabell 5: 6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1977—1982 Årsmedeltal. I 000-tal 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Arbetsmarknadsutbildning 44 51 53 44 32 36

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Prop. 1982/83: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 78

Tabell 5:7 Antal personer berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar 1976—1982