med förslag till slutlig regiering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, m.m. (kompietteringsproposition)

Prop. 1983/84: 150

Regeringens proposition

1983/84: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1984/85, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 12 april 1984.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av

föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen. I särskilda bilagor redovisas bl. a.

en reviderad nationalbudget för år 1984 samt en långtidsbudget för budget-

åren 1984/85— 1988/89. Det förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1983/84 skulle bli 7.2 miljarder kronor lägre än beräkningarna till årets

budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 77,7 miljarder

kronor.

För budgetåret 1984/85 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 80.8 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett underskott om

ca 67,2 miljarder kronor. Inom området familjepolitik föreslås i propositionen en avsevärd för-

stärkning av stödet till barnfamiljerna. Förslagen innefattar en kraftig höjning av barnbidraget. Samtidigt höjs flerbarnstilläggen och studiebidra- '

gen. Vidare förstärks bostadsbidragen och garantinivån i föräldraförsäk-

ringen höjs. Kostnaderna för åtgärderna inom familjepolitikens område har beräknats till ca 3,3 miljarder kronor, vilket finansieras i sin helhet med slopat förvärvsavdrag, justeringar i inkomstskatteskalan m. m. V Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 150

Prop. 1983/84: 150 [8

I propositionen föreslås slutligen vissa sysselsättningsskapande åtgär-

der. Dessa omfattar bl.a. en vidgning av planeringsramen för arbetsmarknadsutbildning, förbättrade möjligheter för arbetslösa att bedriva studier

inom den kommunala vuxenutbildningen samt särskilda utbildningsåtgärder för arbetslösa ungdomar. Förslag för att förbättra rörligheten på

arbetsmarknaden redovisas. Ätgärder för ett snabbt genomförande av

arbetsmarknadsstyrelsens s.k. serviceprogram föreslås. För att möta ho-

tet av växande arbetslöshet inom byggnadsverksamheten föreslås tidigareläggningar av vissa byggnadsarbeten.

Prop. 1983/84: 150 3

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt. Sigurdsen. Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. Holmberg, Hellström. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt. Sigurdsen. Göransson, Leijon, Dahl, Peterson, Holmberg

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1983/84: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner,

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med de förslag till åtgärder inom familjepolitiken och sysselsättningspolitiken som bör behandlas av innevarande riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som avser den reviderade finansplanen och en redogörelse för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under budgetåret 1984/85, m.m. Statsråden Sigurdsen, Göransson, Leijon, Dahl, Peterson och Holmberg föredrar härefter sina förslag till familjepolitiska och sysselsättningspolitiska åtgärder. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som de har hemställt om.

Prop. 1983/84: 150 4

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och bestutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—7.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 1 Reviderad finansplan

Regeringens prop. 1983/84: 150 Bilaga 1

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för

budgetåret 1984/85 såvitt avser reviderad finansplan samt beräkning

av statens inkomster, m. m.

1 Iniedning

Den svenska ekonomins återhämtning fortsätter med oförminskad styrka. I denna reviderade finansplan redovisas ett antal nya uppgifter, som bestyrker att den hösten 1982 inledda politiken gett produktion och sysselsättning en kraftig stimulans, samtidigt som obalanserna på viktiga områden påtagligt minskat. Under 1984 kommer vår ekonomi också att gynnas av en förhållandevis stark tillväxt i världshandeln.

Således kommer underskottet i utrikesaffärerna att fortsätta att minska som resultat av ökad export. Industriproduktionen ökar i år i takten 796 och industrins sysselsättning väntas öka för första gången på flera år. Den långa perioden av nedgång i industriinvesteringarna bryts i år av en uppgång, beräknad till 15 26. Läget på arbetsmarknaden förbättras stadigt och sysselsättningsökningen väntas bli så stor att arbetslösheten nu kan börja minska.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för att föra en restriktiv budgetpolitik utan att den skapar arbetslöshet. Eftersom uppgången i sig förstärker budgetens inkomstsida och minskar trycket på utgiftssidan har detta lett till att statens budgetunderskott detta och nästa budgetår minskar påtagligt.

På praktiskt taget alla områden har vi således närmat oss de mål som uppställdes för den ekonomisk-politiska strategi som har kallats den tredje vägen. Det har med andra ord visat sig möjligt att förena målen ökad tillväxt och bättre balans, vilket i många andra länder betraktas som en omöjlig kombination. Ändå är det uppenbart att denna lyckosamma utveckling för att kunna fullföljas kräver att ytterligare en grundläggande förutsättning för regeringens ekonomisk-politiska strategi uppfylls.

I fjol ställde riksdagen på regeringens förslag upp målet att inflationen i Sverige skulle begränsas till nivån 422 under loppet av 1984. Bakom detta ambitiösa mål fanns två motiv. Det ena var att om Sverige i en värld med hög arbetslöshet skall kunna bryta sig en egen väg, som leder till full I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan ta

sysselsättning, måste vi uppnå hög ekonomisk tillväxt. Det kräver att utrikeshandeln förblir en kraftig stimulansfaktor under flera år framöver. Därmed blir ett bibehållet gynnsamt kostnads- och konkurrensläge en nödvändig förutsättning för att full sysselsättning skall kunna uppnås och

bibehållas. Eftersom många av våra konkurrentländer, låt vara till priset

av en hög arbetslöshet, kunnat hålla tillbaka pris- och kostnadsstegringar-

na, måste vi pressa ned den svenska inflationen till högst samma nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer.

Det andra motivet var att Sverige i ett decennium haft en inflation på i genomsnitt 10726 per år. Detta har lett till en enorm omfördelning av tillgångar, som årligen i en omfattning av flera tiotals miljarder kronor förts från vissa grupper till andra. På det sättet har klyftorna i samhället vidgats och nya orättvisor skapats. Inflationen har dessutom kraftigt bidragit till att arbetslösheten ökat och reallönerna fallit, att företag slagits ut och vår utlandsskuld vuxit. Den har också skapat ett ekonomiskt klimat. som gynnar fiffighet, spekulation och konsumtion för lånade pengar. medan

produktiva insatser i form av arbete, sparande och investeringar har missgynnats.

Det torde vid sidan av arbetslösheten knappast finnas något samhälls-

problem där så total enighet råder om dess ekonomiska och sociala skadlighet som beträffande inflationen. När regering och riksdag manade till

kamp mot inflationen riktade sig därför denna uppmaning till alla medborgare i förvissning om att den skulle vinna bred anslutning. Genom regeringens politik och den ekonomiska utvecklingen har de allmänna förutsätt-

ningarna skapats för en kraftig dämpning av inflationstakten. Samtidigt

måste vi vara medvetna om att inflationen skall pressas ned i ett skede då

industrikonjunkturerna går uppåt och vinsterna ökar. Därför kan statsmak-

ternas insatser inte ensamma avgöra om vi lyckas. Det krävs medverkan från alla dem som till slut bestämmer kostnader och priser: företagen och de offentliga myndigheterna, arbetsmarknadens parter och de enskilda

hushållen.

Avtalsrörelsen är ännu inte helt avslutad. Men det står redan nu klart att lönekostnadsökningen 1984 riskerar att bli större än vad som är förenligt

med det av regering och riksdag uppställda inflationsmålet. Avvikelsen kan dock inte sägas vara så stor att den i år äventyrar den fortsatta återhämtningen. En skärpning av den ekonomiska politiken bör kunna

åstadkomma att inflationstakten begränsas till i närheten av den målsatta

nivån. Även 1984 kan därför bli ett gott år för Sveriges ekonomi. Det läge som uppstått kräver likväl att vissa åtgärder vidtas. Det finns således avtal och avtalskonstruktioner som kan driva upp pris- och kostnadsökningarna under 1985 till en nivå som på nytt blir ett hot mot ekonomins återhämtning och därmed sysselsättningen. Enligt regeringens uppfattning måste nationens krafter nu samlas kring uppgiften att förhindra

att detta sker.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 3

Det är därför av stor vikt att den inledda kampen för att få ned inflationen till nivån 496 1984 fullföljs. Regeringen har redan vidtagit ett antal åtgärder i detta syfte och ytterligare ekonomisk-politiska insatser för att motverka löneglidning och begränsa kostnadsökningarnas genomslag i konsumentpriserna bör nu vidtas. Med utgångspunkt från att inflationstak- 1en väsentligt kommer att nedbringas under 1984 bör denna politik med kraft fullföljas under 1985 i syfte att ytterligare pressa ned inflationen. Ett

inflationsmål har således ställts upp även för 1985 av innebörden att

inflationen under loppet av detta år skall bli ca 3 22.

Med de kostnadsstegringar för 1985 som etablerats i årets avtalsrörelse torde emellertid detta mål vara omöjligt att nå. Att döma av vissa avtal som sträcker sig in på 1985 kan kostnadsökningen komma att ligga avsevärt över de nivåer som är förenliga med detta inflationsmål och med återvun-

nen full sysselsättning. På vissa områden uppstår kostnadsökningar under

1984 som får fullt genomslag först under 1985. Även icke avtalsbundna kostnadsökningar, t. ex. löneglidning, liksom olika slag av prisutvecklingsgarantier, förtjänstutvecklingsgarantier, och rätt till omförhandling i vissa

lägen, kan få effekter som påverkar kostnadsutvecklingen 1985 så att

inflationsbekämpningen starkt försvåras.

Regeringen drar av detta slutsatsen att det är nödvändigt med ett samarbete mellan samhället och arbetsmarknadens parter för att åstadkomma så

låga kostnadsökningar att det går att bibehålla den starka konkurrenskraft som uppnåtts genom devalveringen hösten 1982. Härigenom kan grunden läggas för en långsiktigt hållbar expansion av produktion, investeringar

och sysselsättning.

2¶Den ekonomiska utvecklingen sedan 1982

2.1 Omläggningen av den ekonomiska politiken

Den svenska ekonomin var 1982 på väg in i en allt djupare kris. Produktionen och sysselsättningen föll, liksom investeringarna och sparandet. Utrikeshandeln försämrades och arbetslösheten ökade kraftigt. De offentliga finanserna försvagades.

Orsakerna bakom den svaga utvecklingen var såväl strukturella som

konjunkturella. Grundproblemet var en långsiktigt försvagad konkurrenskraft i den konkurrensutsatta sektorn, vilket medförde såväl långsam pro-

duktionstillväxt jämfört med omvärlden som trendmässigt växande under-

skott i utrikeshandeln. Många års låg lönsamhet och sjunkande soliditet bidrog ytterligare till den dämpade investeringsutvecklingen. Underskottet I statsfinanserna hade under den senare delen av 1970-talet stigit till en nivå, där det hotade den finansiella stabiliteten och de stigande kostnaderna för statsskuldräntorna började tränga undan väsentliga offentliga åtaganden. Inflationen hade legat på nivån 1096 per år i närmare ett

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 4

decennium, vilket etablerat pris- och lönebildningsförväntningar som ytterligare försvårade uppnåendet av förbättrad konkurrenskraft. Ovanpå dessa långsiktiga problem kom så de konjunkturella påfrestningar som världsrecessionen efter den andra oljekrisen förde med sig och som innebar att den efterfrågan på svenska varor, som länge varit svag, minskade än mer.

Det framstod för den nya regeringen som ett oeftergivligt krav att så snabbt som möjligt bryta denna nedåtriktade ekonomiska utveckling.

Den 16-procentiga devalvering som genomfördes den 8 oktober 1982 skapade förutsättningar härför. Den gav möjlighet att genom en kraftig konkurrenskraftsförstärkning på en och samma gång förbättra den externa balansen och öka den samlade efterfrågan. Genom den starka expansion i den konkurrensutsatta sektorn som härigenom grundlades, skapades också erforderligt utrymme för den statsfinansiella åtstramning som den offentliga finansieringskrisen nödvändiggör. Det är bara vid en stark expansion av den efterfrågan som riktas mot svenska varor och tjänster, som det är möjligt att sanera statsfinanserna utan kraftigt negativa effekter på den totala sysselsättningen.

Konkurrenskraftsförstärkningen skapar möjligheter till förbättrad lönsamhet för produktiva investeringar, samt till en förstärkt soliditet som ökar företagens motståndskraft vid ekonomiska påfrestningar. Men en snabb utveckling efter detta mönster ger också upphov till fördelningspolitiska spänningar, vilka gör det nödvändigt att på olika sätt gripa in för att fördela krisens bördor efter bärkraft. Regeringen kompletterade därför devalveringen med en aktiv fördelningspolitik. Vidare sattes ett omfattande investeringsprogram igång, och arbetsmarknadspolitiken gavs ökade resurser.

En avgörande förutsättning för att de strukturella problemen i den svenska ekonomin skall kunna hävas är framför allt att den konkurrenskraftsförstärkning som devalveringen medförde blir bestående; detta kräver i sin tur att vår ekonomi växlar in på en bana som kännetecknas av avsevärt lägre prisstegringar än dem vi upplevt under det senaste decenniet och att den konkurrensutsatta sektorns relativa lönsamhet får ligga kvar på en hög nivå.

Politiken har därför också inriktats på att radikalt och bestående sänka inflationen och samtidigt hävda sysselsättningen. Inflationen har angripits med ett omfattande åtgärdsprogram. Finans- och penningpolitiken har givits en stramare inriktning. Regeringen har satt upp målet att inflationen under loppet av 1984 skall nedbringas till nivån 442.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla helheten i den ekonomisk-politiska strategin. Den baseras på en kombination av åtgärder som verkar på både utbuds- och efterfrågesidan i ekonomin och som har både expansiva och åtstramande inslag. Grundförutsättningen för att den skall lyckas är att vi förmår bevara det gynnsamma kostnadsläge den konkurrensutsatta sek-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan in

Diagram 1 Marknadsandelar och relativpriser för svensk export av bearbetade varor till OECD-området 1973— 1983 Index I kvartalet 1973= 100

+” AA FE N,

d ENA

'

d å 100-+- | pv t [4 RNA

N - Å , VNVA , -- et y [

v ' 90 [VA v 4

LI Lä

d 1

' =, 80 - LR

80 LI RAS LARS LAS KAAR FANG OT TTT "UTA

374587 7802»608 28

Källa: Kommerskollegium.

torn f.n. har. För detta krävs att vi konsekvent och uthålligt fullföljer den politik som inletts.

2.2 Den ekonomiska politikens resultat

Kursomläggningen av den ekonomiska politiken har i en rad avseenden

haft mycket gemensamma effekter. Det kan vara skäl att redovisa dessa

Diagram 2 Industrins orderingång från export- resp. hemmamarknaden 1977— 1983 Tremånaders glidande medeltal, index 1970=100

70

1604 AV

4

!

s 1 804 EXPORT. Å i

Så '”a LJ

MN on '

bor tå vs Fd HO i y Å 'oå I Vv

; i vr vol NEON 1 sv i H

inse” H Vv ' ? 1304 iv NÄT H ra H | No NN;

i vn i Nys

j LJ j 7 ”

29 ' LJ

[Å

[0 ; Vv , 1104 N vå

nh A 100 > JEN

20-

80-t rprYYFFReNTr ramar prrertretr?r prereentr TreerretrtTepdTN

Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 6

innan jag övergår till riktlinjerna för den ekonomiska politiken och till en mer detaljerad redovisning av prognoserna för det kommande ärct.

Devalveringen 1982 medförde att relativpriset för svenska bearbetade

varor sjönk med ca 1096. Sammanlagt medförde devalveringarna 1981 och

1982, som framgår av diagram 1, att relativpriset vid utgången av 1983 låg ca 1777 lägre än det gjorde i början av 1981. Detta har i sin tur — vilket

också framgår av diagram I — medfört att den svenska industrin nu

återtagit de marknadsandelar den förlorade under andra hälften av 1970talet. Från hösten 1982 till slutet av 1983 ökade marknadsandelarna för bearbetade varor med ca 9,5 %£. Under 1984 väntas svensk industri fortsät-

ta att vinna andelar på de internationella marknaderna. Orderingången från exportmarknaderna ökade mycket kraftigt under hela 1983, se diagram 2. Den ökningen har fortsatt första kvartalet i år, samtidigt som även orderingången från hemmamarknaden börjat stiga. Ökande orderingång och växande marknadsandelar har åtföljts av en myc-

ket snabb exportökning. Den totala exportvolymökningen mellan 1982 och 1983 blev hela 1292, vilket innebär en mycket stark stegring jämfört med

ökningen mellan 1981 och 1982. Exporten av industrivaror ökade med 1196

1983. Det bör särskilt understrykas, att av uppgången ungefär 2/3 beror på

förbättrad konkurrenskraft och växande marknadsandelar, dvs. på egna

ansträngningar. Draghjälpen från den internationella ekonomin var under

denna period måttlig.

Samtidigt steg importen av industrivaror 1983 med endast 226. Även detta är en dramatisk omsvängning, eftersom denna import ökade med hela 7,60 1982. Den stora nedgången indikerar att svenska företag under fjolåret tog marknadsandelar även på hemmamarknaden.

Sammantaget medförde den stora exportökningen och dämpningen av

importen att utrikeshandeln genomgick en remarkabel förbättring under

Diagram 3 Bytesbalansen 1971—1984 Procent av BNP

2N

0 N -1=- -—2- -33 44

72 74 76 78 80 & &

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 7

1983. Handelsbalansen svängde om från minus 7 miljarder kr. 1982 till plus

10 miljarder kr. 1983. Turistnettot förbättrades med 11/2 miljard kr. Rän-

tenettot fortsatte att försämras, men totalt minskade underskottet i bytesbalansen från drygt 22 miljarder kr. 1982 till drygt 8 miljarder kr. 1983. Som andel av BNP innebär det, enligt diagram 3, en nedgång från 3,6 till 1,2 26, dvs. med 2/3.

Prognoserna tyder också på en fortsatt förbättring i år: exporten av

varor och tjänster förutses öka med 7,56 och bytesbalansunderskottet

minska ytterligare, till ca I miljard kr.

Den starka exportökningen har givit en kraftig tillväxtimpuls till den

svenska industrin. Industriproduktionen steg 1983, som framgår av diagram 4, med 5,5 Z. Det var första gången sedan 1979 som industriproduktionen ökade. I år pekar prognosen på en ännu kraftigare ökning, nämligen

med knappt 776, vilket skulle medföra att den svenska industrin äntligen

skulle uppnå och överträffa 1974 års produktionsnivå, vilken är den högsta

vi hittills noterat.

Ökande produktion har inneburit ett stegrat kapacitetsutnyttjande; industrins faktiska kapacitetsutnyttjande ökade under 1983 med 5 procentenheter till 8490. Skillnaden mellan faktiskt och möjligt kapacitetsutnyttjande, vilken utgör ett mått på undersysselsättning i industrin, halverades under

loppet av 1983. Bruttonationalprodukten, som 1983 ökade med drygt 29

väntas i år växa med drygt 2 1/2 246.

Växande produktion och förstärkt konkurrenskraft har också gett

svenskt näringsliv ett påtagligt lönsamhetslyft. Tillverkningsindustrins net-

tomarginal förbättrades från 4,1 96 1982 till 6.826 1983 och väntas förbätt-

ras ytterligare 1984. Räntabiliteten på totalt kapital ökar från 8,7 20 1982 till

Diagram 4 Industriproduktionen i Sverige och OECD 1970—1983 Index 1970= 100 20

90-Hrerprerpravt SR SARS 0ä5 ARA SARS RANA DRAR RAA RAS

70 72 IA 76 78 8&0 &

Källa: Finansdepartementet, OECD.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 8

1272 1984. Under 1983 nåddes ett viktigt mål: räntabiliteten på det fysiska kapitalet blev lika hög som avkastningen på finansiella placeringar, mätt som specialinlåningsräntan. Samtidigt har soliditeten förbättrats, vilket gör företagen mer motståndskraftiga mot tillfälliga påfrestningar. Även värderingen av företagen har påverkats härav; under 1983 steg börskurserna, så att börsbolagen totalt sett nu värderas till ungefär sitt substansvärde.

Kraftigt ökad lönsamhet, ökad orderingång och produktion samt stigande kapacitetsutnyttjande har medfört att nedgången i industriinvesteringarna hejdats och nu vänts till en uppgång. Också de stigande börskurserna torde innebära en stimulans för investeringarna, bl.a. eftersom de innebär att det inte längre är billigare för företagen att utvidga sin kapacitet via företagsköp än genom nyinvesteringar. Under innevarande år räknar jag med en påtaglig uppgång av investeringsverksamheten: industriinvesteringarna beräknas i år öka med 15 926 och det samlade näringslivets investeringar med 12 26. Detta innebär en avsevärd uppjustering av de prognoser som lämnades i den preliminära nationalbudgeten tidigare i år.

När det gäller arbetsmarknaden, innebar 1983 att sysselsättningsnedgången 1981 och 1982 bröts. De båda sistnämnda åren minskade antalet sysselsatta med 4000 resp. 8000 personer. Framför allt drabbades sysselsättningen inom industrin, vilken under dessa båda år minskade med nästan 65 000 personer. Den öppna arbetslösheten steg från 2,02 av arbetskraften 1980 till 3,1 20 1982; under det tredje kvartalet 1982 nådde den nivån 3,6 26.

1983 ökade antalet sysselsatta, till följd av ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt den förbättrade konkurrenskraften och den därav stigande produktionen, med drygt 9000 personer jämfört med 1982. Den största expansionen ägde rum i den privata tjänstesektorn. Samtidigt ökade emellertid arbetskraftsutbudet kraftigt. Dessutom var kapacitetsutnyttjandet lågt, och de ökade leveranserna kunde i stor utsträckning säljas från lager. Nettoefterfrågan på arbetskraft inom industrin ökade inte trots den stigande produktionen. Till följd härav fortsatte den öppna arbetslösheten att stiga under 1983, om än i betydigt långsammare takt än 1982. Utvecklingen framgår av diagram 5.

Där framgår också att arbetslösheten i år förutses minska. 1984 beräknas sysselsättningen öka både inom industrin och den offentliga resp. den privata tjänstesektorn. Den öppna arbetslösheten väntas minska med ca 15000 personer. Vi skulle således nu ha nått den fas i saneringen av vår ekonomi, då stigande kapacitetsutnyttjande tillsammans med de omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna förmår öka nettoefterfrågan på arbetskraft.

Vi kan alltså på dessa viktiga målområden för den ekonomiska politiken — utrikeshandeln, tillväxten, investeringarna och sysselsättningen — peka på avsevärda framgångar. Även på den finansiella sidan kan vi notera en utveckling åt rätt håll; en utveckling som, till yttermera visso, nu förefaller gå avsevärt snabbare än vad prognoserna i finansplanen gav vid handen.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 9

Diagram 5 Öppen arbetslöshet 1971—1984

100-tal enligt AKU : f

23:35:88

F F F J T Li LU

N 72 73 74 75 76 77 78 79 80 BW &2 83 M

Källa: Statistiska centralbyrån.

Budgetunderskottet minskade sålunda från 13,426 av BNP 1982 till 11,5 22 1983, och väntas i år minska ytterligare, till 10,0 26. Därmed har den

oavbrutna stegringen 1976—1982 brutits, och det reala underskottet har

minskats med en dryg fjärdedel på endast två år. Jämfört med fjolårets långtidsbudget ligger statsbudgetens underskott i budgetförslaget för nästkommande budgetår nu hela 34 miljarder kr. lägre, Den konsoliderade

offentliga sektorns underskott minskar från en toppnivå på 6,496 av BNP

1982 till 5,1 22 i fjol och beräknade 3,7 26 i år — vilket är mindre än hälften av det sparandeunderskott som indikerades av fjolårets långtidsbudget.

Sverige har i och med denna anmärkningsvärt snabba förstärkning av de offentliga finanserna kommit ned på tal som är normata för OECD-området, efter att under 1980-talets första år haft påtagligt större underskott än i OECD-området i övrigt.

Det bör särskilt understrykas, att denna förbättring av det statsfinansielia läget kunnat genomföras utan att skattetrycket skärpts. Skatternas

andel av BNP ligger kvar på nivån 5126, vilket innebär att skattetrycket varit i stort sett oförändrat sedan 1977. Orsaken till de förbättrade budget-

siffrorna är i stället en gynnsammare ekonomisk utveckling och en stramare utgiftsprövning. Medan de offentliga utgifterna under 1976— 1982 i

genomsnitt steg med 5,3 20 om året, ökade de 1983 med mindre än hälften därav, eller med 2,2 20, och beräknas i år öka med endast 0,66. Innebörden av detta är att vi under 1983 tog ett viktigt steg på vägen mot att häva de svåra restriktioner för den ekonomiska politiken som utgörs av

underskotten i utrikeshandel och statsbudget, samtidigt som den realeko-

nomiska utvecklingen vände uppåt på de centrala områdena.

Till yttermera visso förstärks den positiva utvecklingen under 1984. Underskotten i bytesbalansen och statsbudgeten fortsätter att minska, och

detta i ganska snabb takt. Investeringarna, produktionen och sysselsättningen ökar, medan arbetslösheten sjunker.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 10

2.3 Inflation eller sysselsättning

Vi kan således slå fast att krisstrategin hittills varit framgångsrik. Vi har på så gott som alla områden närmat oss våra eckonomisk-politiska mål. Prognoserna för 1984 visar på avsevärda förbättringar på alla viktiga områ-

den.

Dessa framgångar innebär emellertid alls icke att vi redan skulle ha övervunnit krisen i den svenska ekonomin. Jag vill särskilt varna för den osäkerhet som de nyss redovisade prognoserna behäftas med, och för de risker för en sämre utveckling som därmed föreligger. Framför allt vill jag framhäva att prognoserna om fortsatta framgångar bygger på vissa anta-

ganden om de internationella marknadernas tillväxt och på vår ekonomis

förmåga att bevara sin konkurrenskraft gentemot de främsta konkurrenter-

na på dessa marknader.

I 1983 års reviderade finansplan redovisade jag särskilda kalkyler, som klart illustrerade den synnerliga betydelse som en låg inflationstakt spelar i detta sammanhang. Utifrån de förutsättningar som då gällde, visade dessa kalkyler att en halvering av inflationstakten under 1984 och 1985 skulle medföra en nedgång av arbetslösheten med ca 75 000 personer 1985, en dubbelt så stor exportökning, en dubbelt så stor ökning av industriproduk-

tionen och en sex gånger så snabb ökning av industriinvesteringarna — allt

jämfört med det alternativ enligt vilket inflationen och kostnadsstegringen

skulle ligga kvar på 1970-talets höga nivå.

Dessa kalkyler utgjorde en viktig del av det beslutsunderlag som ledde till att regeringen antog målet att bringa ned prisstegringstakten till nivån

496 under loppet av 1984 och sedermera följde upp detta med ett ambitiöst

anti-inflationsprogram. Riksdagen har anslutit sig till såväl inflationsmålet som huvudpunkterna i inflationsbekämpningsprogrammet. Årets långtidsbudget och 1984 års långtidsutredning, som jag strax skall kommentera närmare, har ytterligare breddat detta beslutsunderlag. Utan att nu ta ställning till LU 84 och dess ekonomisk-politiska rekommendationer vill

jag ändå notera, att långtidsutredningen understryker och t. o. m. skärper kravet på en dämpad inflationsutveckling. Enligt utredningen måste vi åstadkomma en fortsatt förbättring av vårt relativa kostnadsläge under resten av 1980-talet för att till 1990 kunna nå våra ekonomisk-politiska mål

— däribland full sysselsättning och balans i utrikeshandeln. Detta förutsät-

ter att prisstegringarna under återstoden av 1980-talet begränsas till i genomsnitt ca 470 per år; något som i sin tur innebär ett radikalt brott med

1970-talets inflationsutveckling.

1983 innebar i detta avseende ett viktigt steg i rätt riktning. Devalveringen 1982 medförde en stegring av importpriserna, mätt i svenska kronor. I

finansplanen 1983 räknade jag därför med en temporär uppgång av inflationen till 11,5 22 1983. Emellertid kom prisstegringstakten i fjol, bl.a. till . följd av ansvarsfulla löneavtal, att stanna på knappt 92, vilket framgår av

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 11

Diagram 6 Konsumentprisernas årliga ökningstakt i Sverige och OECD 1970-1983 Procent |

3 f oEc0

od ] SVERIGE

Bl

j ed

]J 44

04

7071 72 73 74 75 76 77 BN DBR g

Källa: Finansdepartementet, OECD.

diagram 6. Det är denna dämpade inflation som bidragit till den starka

realekonomiska utvecklingen under det gångna året. Samtidigt framgår också av diagram 6 att omvärldens inflation ligger påtagligt under den

svenska. Det är detta som gör det nödvändigt för oss att pressa tillbaka

prisstegringarna även i vårt land, om vi skall ha en chans att bevara

konkurrenskraften och hävda sysselsättningen.

I årets finansplan gjorde jag bedömningen att vi hade goda möjligheter

att nå inflationsmålet 496 under loppet av 1984 (vilket motsvarar ca 676

mellan årsgenomsnitten 1983 och 1984). Flera faktorer — varav en del är

resultatet av regeringens inflationsbekämpning — talar för en påtaglig sänkning av inflationen i år: e De internationella prisstegringarna blir i år måttliga och den importerade

inflationen avsevärt lägre än tidigare. e Det faktum att vi nu är på väg in i en högkonjunktur höjer produktivite-

ten, vilket sänker styckkostnaderna.

e Omfattande åtgärder har vidtagits för att förhindra att flaskhalsar i

produktionen bromsar uppgången; detta gäller såväl arbetskraft som

kapital. e Avindexeringsprogrammet för de offentliga utgifterna har medfört en

viss dämpning av prisstegringarna. e Det inflationstryck som emanerar från kreditmarknaden har lättat avse-

värt genom uppstramningen av finanspolitiken, som medfört minskat

budgetunderskott, och genom omläggningen av kreditpolitiken, som

medfört att den inflationsdrivande likviditetstillväxten starkt dämpats. Så gott som alla de pusselbitar som tillsammans skulle möjliggöra den dämpade inflationen har därmed fallit på plats.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 12

En återstår emellertid, nämligen den kostnadsstegring som härrör från lönesidan. I finansplanen anförde jag: ”Arbetsmarknadens parter måste göra sin insats genom måttfulla löneuppgörelser. Det finns vid det här laget många års bittra erfarenheter av hur i kronor och ören stora lönehöjningar snabbt ätits upp av nya prisstegringar, som försämrat köpkraft och levnadsstandard och till sist också sysselsättningen. Därför borde avtalsrörelsen inriktas på att nå bästa möjliga förutsättningar för stigande reallöner till minsta möjliga kostnad för produktionen och sysselsättningen”.

Årets avtalsrörelse är ännu inte helt avslutad. Fortfarande återstår några avtal att sluta. För huvuddelen av arbetsmarknaden föreligger dock avtal. Tvåårsavtal har träffats på den offentliga sidan och avtal av varierande längd på den privata. Bedömningen av avtalens kostnadseffekter försvåras främst av löneglidningen. Genom skilda former av klausuler får denna genomslag också för grupper som saknar egen löneglidning.

Såvitt nu kan bedömas ligger den totala lönekostnadsstegringen i år på 71/290, dvs. klart över den kostnadsstegring som antogs i finansplanen. Orsaken är dels att kostnadsutvecklingen till följd av vissa avtal som slutits under den senaste tiden ligger över de nivåer som är förenliga med inflationsmålet, dels att en icke obetydlig löneglidning i föreliggande konjunkturläge torde vara svår att undvika. Allt annat lika skulle detta medföra en prisstegring under loppet av 1984 på närmare 5 1/2 9c.

Jämfört med 1983 innebär detta en betydande nedgång av prisstegringstakten, särskilt med tanke på att aktivitetsnivån i ekonomin samtidigt stiger påtagligt. Avvikelsen från det uppställda inflationsmålet är inte så stor att den i år äventyrar den fortsatta återhämtningen.

Men om det skall vara möjligt att skapa stabila förutsättningar för en balanserad och uthållig tillväxt i den svenska ekonomin med en återgång till full sysselsättning samtidigt som en stark externbalans kan upprättas, är det, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att pris- och kostnadsutvecklingen varaktigt nedbringas till högst den nivå som har etablerats i våra viktigaste konkurrentländer.

Med de kostnadsstegringar som etablerats i årets avtalsrörelse torde det emellertid bli praktiskt taget omöjligt att under 1985 ytterligare pressa tillbaka inflationen. Därmed hotas också den långsiktiga ekonomisk-politiska strategin och våra möjligheter att återvinna den fulla sysselsättningen.

Vi står således inför ett avgörande skede i krisbekämpningen. Det är under den närmaste tiden det kommer att avgöras huruvida den politikomläggning som genomfördes efter regeringsskiftet 1982 kommer att ge bestående positiva resultat på sysselsättning, investeringar och produktion och lägga grunden till en ny industriell expansionsperiod, eller om dess effekter bara blir av kortsiktig natur.

Skall de positiva resultaten bli bestående måste regeringen — tillsammans med alla andra parter i det ekonomiska livet — intensifiera ansträng-

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 13

ningarna att bekämpa inflationen. Nationens krafter måste nu samlas kring uppgiften att varaktigt bringa ned pris- och kostnadsstegringen och därigenom hävda den fulla sysselsättningen.

För detta krävs en omedelbar förstärkning av stabiliseringspolitiken, i syfte att öka våra möjligheter att i den nya situationen ändå nå årets inflationsmål. Men framför allt krävs kraftfulla åtgärder för att göra det möjligt att även 1985 och åren därefter varaktigt hålla tillbaka prisstegringarna, så att grunden läggs för en stabil och hållbar ekonomisk expansion och därmed också för full sysselsättning och en väl fungerande social välfärd.

3 Den ekonomiska politikens inriktning

3.1 Åtgärder mot inflationen

Med hänsyn till den höga prioritet som regeringen tillmäter sysselsättningsmålet och det nödvändiga i att dämpa inflationstakten för att nå detta mål, ligger målet att reducera inflationen till nivån 476 under 1984 kvar. Likaså är det ett mål för regeringen att under loppet av 1985 ytterligare nedbringa inflationstakten till nivån 3 36.

Finanspolitiken har för 1984 redan givits en klart restriktiv inriktning. Den totala kontraktiva efterfrågeeffekten från den offentliga sektorn på ekonomin beräknas till drygt 270 av BNP. De indirekta skatterna och minskningarna av transfereringarna svarar för merparten av denna effekt. För 1985 avtecknar sig, mot bakgrund av fattade beslut, en fortsatt kontraktiv effekt, som emellertid blir mindre än i år och huvudsakligen hänför sig till inkomstautomatiken.

Även penningpolitiken är inriktad på att stabilisera konjunkturutvecklingen och motverka en inflationsdrivande likvidisering av ekonomin. Kreditexpansionen till allmänheten har för 1984 begränsats till 476. Betydande framsteg har vidare gjorts när det gäller att placera den ökande statsskulden utanför banksystemet. Genom introduktion av nya låneinstrument med längre löptider har statsskulden konsoliderats. Likviditetstillväxten i ekonomin blir betydligt lägre 1984 än 1983 och de närmast föregående åren.

De löneavtal som slutits i år gör det svårt att nå ned till den målsatta inflationstakten. För 1985 föreligger en allvarlig risk att kostnadsutvecklingen avviker än mer från den takt som är förenlig med det uppsatta inflationsmålet. Därför är det nödvändigt att omedelbart vidta åtgärder i syfte att begränsa kostnadstrycket och löneglidningen. Följande åtgärder bör därför beslutas resp. föreslås riksdagen.

1. Ett allmänt prisstopp införs med priserna den 9 april som stoppriser. Under prisstoppet bör prisökningar medges endast i undantagsfall. Genom detta prispolitiska ingripande i kombination med övriga åtgärder återska-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 14

pas möjligheterna att under loppet av 1984 pressa ned inflationstakten till den målsatta nivån. Prisstoppet medför också att de underliggande kostnadsökningarna kan hållas tillbaka, bl. a. genom en större återhållsamhet i fråga om löneglidning. 2. Hyresstopp införs under 1984. Det innebär att hyreshöjningar under perioden 1 april—31 december 1984 förhindras. 3. För att stödja inflationsbekämpningen på det fördelningspolitiska planet införs stopp för höjningar av utdelningarna på aktier som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs samt OTC-aktier. Stoppet avser utdelningarna för verksamhetsåret 1984, dvs. normalt de utdelningar som beslutas våren 1985. 4. I syfte att sterilisera den omfattande likviditeten i ekonomin bör en särskild likviditetsdeposition införas. Denna innebär att arbetsgivare med mer än 20 milj. kr. i lönesumma åläggs att på konto i riksbanken deponera ett belopp som motsvarar 696 av lönesumman utöver 20 milj. kr. Inbetalningarna skall ske med 3 26 senast den 31 augusti 1984 och med 3 Z senast den 31 januari 1985. För kommunerna begränsas depositionerna till 3 22 av lönesumman utöver 20 milj. kr. att inbetalas vid den senare tidpunkten. Likviditetsindragningarna bör gälla till utgången av år 1986 med möjlighet för regeringen att medge återbetalning av beloppen tidigare. Regeringen har möjlighet att medge dispens och återbetalning i förtid om likviditetsindragningen skulle medföra allvarliga konsekvenser för företagens verksamhet eller äventyra investeringar av stor betydelse för ett företags utveckling och för sysselsättningen där. På innestående belopp får arbetsgivaren 726 ränta. Depositionerna beräknas uppgå till ca 10 miljarder kr. 5. För att motverka riskerna för ett ökat inflationstryck inom skogssektorn bör en ytterligare, särskild likviditetsindragning ske från den 1 juli 1984, baserad på exportvärdet av skogsprodukter. Bakgrunden till denna åtgärd är den snabba internationella prisuppgång som ägt rum på skogsindustrins produkter. Kombinationen av snabbt ökande priser och en produktionsnivå som närmar sig kapacitetsgränsen har erfarenhetsmässigt visat sig vara en grogrund för snabba prisökningar på de inhemska insatsfaktorerna i denna sektor. Dessa prisökningar har sedan spritts till övriga delar av ekonomin. Genom den föreslagna indragningen av likviditet bör prisutvecklingen inom sektorn kunna bli lugnare, något som förbättrar förutsättningarna för en stabil produktions- och investeringsutveckling. Depositionen bör uppgå till 3 76 av exportvärdet. Uppbörden av depositionerna föreslås utföras av tullmyndigheterna, som vidarebefordrar depositionerna till konton i riksbanken. Depositionerna bör betinga en ränta motsvarande gällande diskonto. Depositionstiden bör vara tre år fr.o.m. den I juli 1984 med möjlighet för regeringen att restituera depositionerna vid tidigare tidpunkt. Exportdepositionerna inom skogsindustrin beräknas uppgå till I a 11/2 miljard kr. Förslagen rörande likviditets- och exportdepositioner samt begränsning av utdelning på aktier redovisas närmare i en lagrådsremiss.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 15

6. Kontokortskrediterna till hushållen begränsas. Regeringen har i detta

syfte tagit upp överläggningar med kontokortsföretagen.

Den sammanlagda effekten av desså åtgärder är att prisutvecklingen på kort sikt dämpas påtagligt. Den omfattande likviditetsindragning som lik vi-

ditets- och exportdepositionerna medför, bör verksamt bidra till att dämpa

löneglidningen i ekonomin och därmed motverka en viktig faktor bakom inflationsutvecklingen. Vid sidan av dessa åtgärder är det enligt min mening angeläget att

arbetsmarknadens parter genom förnyade överläggningar etablerar sådana

förutsättningar för löne- och inkomstutvecklingen under 1985 att de uppsatta målen för den ekonomiska politiken, och då främst sysselsättnings-

målet, kan uppfyllas. Det är nödvändigt att samla alla krafter i kampen för den fulla sysselsättningen. Alla parter måste nu göra en förnyad ansträngning för att göra det möjligt för Sverige att undvika den massarbetslöshet

som etablerats i en rad länder under det senaste decenniet. Stora sociala

och ekonomiska värden står på spel om det skulle visa sig omöjligt att åstadkomma den nödvändiga uppslutningen kring kampen mot inflationen. Ett uteblivet stöd för antiinflationspolitiken från övriga parter i samhället

skulle tvinga statsmakterna till en ytterligare skärpning av finans- och

penningpolitiken.

3.2 Kommunernas ekonomi

I prop. 1983/84: 133 om kommunalekonomiska frågor inför år 1985 redogjordes för den kommunala sektorns reala och finansiella utveckling de närmaste åren. Av den redogörelsen framgår att den årliga ökningen av

den kommunala konsumtionen synes komma att något understiga 1 92 åren 1985 och 1986, medan den finansiella situationen ter sig gynnsam vid måttliga pris- och löneökningar. I nämnda proposition föreslogs en begränsning av ökningstakten för skatteutjämningsbidragen m.m. Därvid förutsattes att merparten av de medel som frigörs skulle användas för att stimulera en ökad sysselsättning i kommunsektorn.

I det följande behandlas finansieringen av vissa familjepolitiska åtgärder. Genom dessa åtgärder kommer barnfamiljerna att få en kraftig ökning av sin köpkraft. Vidare föreslås avsevärt vidgade insatser på det arbets-

marknadspolitiska området, innefattande ytterligare insatser för att med statliga medel stimulera kommunala investeringar. Det finns också anledning att erinra om de bidrag som föreslagits i propositionen om ersättningarna till landstingen för åren 1985 och 1986 för att stimulera en utbyggnad av hemsjukvård och öppen psykiatrisk vård. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att i särskild ordning tillföra

kommunsektorn ytterligare medel med anledning av vad som anförs i

nämnda proposition.

I det föregående har utförligt redovisats bakgrunden till de ekonomisk-

politiska åtgärder som behöver sättas in för att regeringens mål för infla-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 16

tionsbekämpningen skall kunna uppnås. Därvid har bl.a. föreslagits en åtstramning av likviditeten i ekonomin genom en generell indragning av likvida medel. Kommunsektorns likviditet måste f.n. bedömas vara mycket god, även om situationen varierar mellan olika kommuner. Avgörande för den kommunala ekonomin för år 1985 är vilka kostnadsökningar som kommer att inträffa. En kostnadsökning som ansluter till regeringens inflationsmål om 3 26 kommer att leda till en mycket gynnsam finansiell situation. Detta hänger samman med att skatteinkomsterna för år 1985 härrör från inkomståret 1983, vilket ger en ökning av det kommunala skatteunderlaget för år 1985 med ca 826. Denna inkomstökning som hänför sig till historisk inflation kommer sålunda för 1985 att mötas av en mycket låg kostnadsökning om regeringens inflationsmål uppfylls.

För att åstadkomma en tillräcklig åtstramning i ekonomin så att kostnadsökningarna kan hållas nere bör även kommuner och landsting omfattas av likviditetsindragningen. Som jag nyss nämnt bör indragningen för dessa utgöra 3 20 av den del av lönesumman som överstiger 20 milj. kr. och ske vid årsskiftet 1984/85. En viss del av inkomstöverskottet för år 1985 kommer på detta sätt att sättas av för kommande år då inkomst- och utgiftsökningarna kommer mer i paritet med varandra. Kommuner och landsting kommer sålunda att efter två år få disponera de avsatta medlen och får ränta under tiden. Förslaget bör redovisas närmare i en lagrådsremiss. Möjligheten till dispens tas upp i det sammanhanget.

För att mildra effekten för de kommuner och landsting som har en utsatt finansiell situation föreslår jag att ramen för extra skatteutjämningsbidrag vidgas från 110 milj. kr. till 200 milj. kr. för år 1985. Detta leder till att behovet av anslagsmedel för budgetåret 1984/85 ökar. Anslaget till skatteutjämningsbidrag under statsbudgetens sjunde huvudtitel bör ökas med 45 milj. kr. mot denna bakgrund.

3.3 Sysselsättningspolitiken

Den fulla sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Huvudmedlet att nå målet är hög och stabil tillväxt. Detta förutsätter i sin tur att vi lyckas säkerställa den långsiktiga konkurrenskraften för vårt lands ekonomi. Bara genom att producera sådana varor och tjänster som människor vill ha — både i Sverige och i omvärlden — och till sådana priser som gör att de vill köpa dem, kan vi långsiktigt trygga målet arbete åt alla.

Regeringspolitiken har också sedan hösten 1982 varit inriktad på detta. Devalveringen och uppföljningen av densamma har siktat just på att trygga det svenska näringslivets långsiktiga styrka. Den förstärkta konkurrenskraft som härigenom åstadkommits har medfört ett stegrat efterfrågetryck, vilket höjt kapacitetsutnyttjandet och nu också börjar ge utslag i ökad sysselsättning och sjunkande arbetslöshet.

Arbetslösheten beror dock inte bara på svag efterfrågan och dålig kon-

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 17

kurrenskraft. Den späds också på i den mån stelheter och trögheter i det

ckonomiska livet fördröjer en nödvändig anpassning till förändrade villkor. En politik för full sysselsättning kan därför inte enbart inrikta sig på att genom en generell export- och produktionsstimulerande politik höja den

ekonomiska tillväxten. Den måste också innefatta åtgärder som syftar till

en större flexibilitet och rörlighet i ekonomin. Inte minst gäller detta arbetsmarknaden.

Det tar ofrånkomligen en viss tid innan en omläggning av den ekonomis-

ka politiken, såsom den som genomfördes hösten 1982, ger utslag på

arbetsmarknaden. Det har därför varit nödvändigt att komplettera den

allmänna ekonomiska politiken med betydande arbetsmarknadspolitiska insatser för att förhindra en fortsatt snabb försvagning av arbetsmarknaden under den första tiden efter omläggningen av den ekonomiska politiken.

Sammanlagt satsade regeringen under sitt första år ca 30 miljarder kr. på närings- och sysselsättningspolitiken. Antalet personer i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning ökades motsvarande 20000 årsarbeten 1983. Särskilda åtgärder, i en del fall av nytt slag, har satts in för att under

en femårsperiod skapa bättre förutsättningar för produktion och sysselsätt-

ning i Norrbotten.

Ett omfattande investeringsprogram med inriktning på energi-, kommunikations- och byggsektorerna är under genomförande, liksom en tidigareläggning av vissa statliga byggen. Ett skydd mot utförsäkring ur ar-

betslöshetskassorna har införts, vilket innebär att de som riskerar att bli utförsäkrade har rätt till beredskapsarbete. Ett nytt system har införts för

stöd till industrins nyrekrytering och vidareutbildning. Under det gångna året har ett särskilt program understött tidigareläggning av rekrytering till fasta tjänster i kommuner och landsting. De s.k. ungdomslagen har börjat fungera, vilket innebär att arbetslösheten för 18—19-åringar kunnat nedbringas kraftigt.

Vidare har beslutats om ett tioårigt program för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad (ROT-verksamhet) inom bostadssektorn. Regeringen har dessutom infört ett tillfälligt stöd till kommunala ombyggnads-, repara-

tions- och underhållsarbeten. För arbeten som påbörjas under 1984 har

vidare riksbanken beslutat vidga kommunlåneinstitutens ramar för utiå-

ning i syfte att öka möjligheterna att få lån till denna typ av verksamhet. Den underliggande utvecklingen på arbetsmarknaden, så som den manifesteras i efterfrågan på arbetskraft, har nu vänt i positiv riktning. Den uppgång i arbetslösheten, som kunde iakttas under 1983 och som är den

oundvikliga konsekvensen av den svaga produktionsutvecklingen under de

närmast föregående åren, har hejdats och synes nu ha vänts i en minskning av de öppna arbetslöshetstalen. Likväl kvarstår ännu betydande bransch-

mässiga. yrkesmässiga och regionala obalanser på arbetsmarknaden.

Inom byggnadssektorn är efterfrågeläget fortsatt svagt, vilket motiverar ytterligare åtgärder; berörda statsråd skall senare återkomma till detta. Å

2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 18

andra sidan har redan på detta tidiga stadium i konjunkturcykeln påtagliga brist- och flaskhalsproblem kunnat noteras för vissa kategorier yrkesutbil-

dad arbetskraft.

De arbetsmarknadspolitiska insatser som nu föreslås bör främst inriktas

mot att underlätta konjunkturuppgången och förbättra industriföretagens

möjligheter att fylla sitt behov av utbildad arbetskraft. Anslagen för arbetsmarknadsutbildning bör vidgas så att ytterligare 15000 personer kan ge-

nomgå utbildning under nästa budgetår. Den vidgade utbildningen bör i stor utsträckning avse kurser inom datateknik och andra tekniska ämnen.

Möjligheterna för arbetslösa att bedriva studier inom den kommunala vuxenutbildningen bör förbättras. Särskilda utbildningsåtgärder bör också

vidtas för arbetslösa ungdomar. Ytterligare resurser bör också avsättas för

ungdomsprojekt, dvs. stöd till ungdomars egna initiativ för att skapa arbe-

te.

För att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden bör kostnader för familjer i samband med flyttning kompenseras i högre grad än som nu sker.

Samtidigt bör åtgärder vidtas som underlättar för medflyttande att få ett

arbete. Ett särskilt bidrag bör kunna utgå till arbetslösa som startar egen verksamhet. Medel bör avsättas för ytterligare insatser för sysselsättningen i glesbygden.

AMS har beslutat om riktlinjer för ett program för förbättrad service till arbetsförmedlingens kunder. Serviceprogrammet syftar till att genom för-

enkling av regler och minskad intern administration flytta över resurser till

den direkta förmedlingsverksamheten. Åtgärder bör vidtas för att underlätta ett snabbt genomförande av serviceprogrammet.

För att möta hotet om växande arbetslöshet inom byggnadsverksamhe-

ten är det nödvändigt att särskilt stimulera byggandet. Med utnyttjande av

den finansfullmakt regeringen förfogar över bör en rad statliga byggprojekt tidigareläggas. Dessa åtgärder bör, tillsammans med de övriga projekt för att öka byggsysselsättningen som senare denna dag kommer att redovisas

av berörda statsråd, kunna öka byggvolymen med sammanlagt ca 2,3

miljarder kr. Statens utgifter härför beräknas till ca 1,6 miljarder kr.

Projekten har valts ut så att de i flertalet fall ger sysselsättningseffekt redan i höst. Tyngdpunkten ligger dock på vintern 1984/1985.

Sammanlagt beräknas kostnaderna för de sysselsättningspolitiska åtgärder som nu föreslås till ca 2,6 miljarder kr. Arbetsmarknadsministern och

övriga berörda ministrar redovisar senare mer utförligt de skilda förslagen.

3.4¶Rättvis fördelning

I årets finansplan framhöll jag, att den viktigaste fördelningspolitiska insats som kan göras är att driva en ekonomisk politik som gör det möjligt att upprätthålla full sysselsättning och stabila priser. Därför är den ekonomiska politik som nu bedrivs — och som är inriktad på just dessa båda mål

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 19

— i sig själv ett kraftfullt stöd för en långsiktigt mer rättvis fördelning av

våra resurser.

Samtidigt innebär krispolitiken på kort sikt otvivelaktigt vissa fördel-

ningspolitiska påfrestningar. Strävandena att stimulera den konkurrensutsatta sektorn, att sanera statsfinanserna och att snabbt nedbringa inflationen gör vissa uppoffringar ofrånkomliga. Den offentliga sektorns tillväxt

blir lägre än tidigare och såväl utgiftsnedskärningar som inkomstförstärk-

ningar i statsbudgeten måste komma till stånd. Vinstandelen i det svenska näringslivet ökar och återgår till en nivå som ligger i paritet med den som rådde under 1960-talet, samtidigt som de nominella löneökningarna måste vara lägre än de varit under senare år om inflationstakten skall kunna

bringas ned och reallönerna stiga.

Detta skapar vissa fördelningspolitiska spänningar, vilka ger fördelningspolitiken särskilt stor betydelse på kort sikt. Jag underströk i finans-

planen att krispolitiken måste föras konsekvent och uthålligt, och att den kan bli framgångsrik endast om den får en bred förankring. Det är därför av stor vikt att bördorna fördelas efter bärkraft, och att fördelningspolitiska åtgärder riktas mot dem som för egen del drar ekonomisk nytta av vinstuppgången i näringslivet. Återgången till en högre lönsamhet i produktiva

verksamheter måste kompletteras med åtgärder som gör att den kan accepteras av löntagargrupperna — något som är en förutsättning för att den

skall kunna bli bestående. Sedan regeringens tillträde har en rad initiativ tagits för att fördela de ekonomiska bördorna mer rättvist. Under hösten 1982 upphävdes tidigare

beslutade försämringar av det sociala trygghetssystemet. En rad förändringar i skattesystemet har vidare genomförts. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna har höjts; förmögenhetsskatten har därutöver tillfälligt höjts

vid 1984 års taxering. Genom en särskild utdelningsskatt måste företagen

betala en del av 1983 års vinster till allmänna pensionsfonden och genom obligatoriska avsättningar till en investeringsfond reservera en del av vinsterna under 1983 och 1984 för framtida investeringar. Skattelättnader för aktieutdelningar har slopats. En särskild omsättningsskatt på aktier har införts och reavinstbeskattningen på aktier höjts. Skattereformen fullföljs 1984 och 1985, efter det att inkomstskatteskalan justerats så att skattesänkningen för höginkomsttagare inte blir lika stor som enligt tidigare beslut. Avdragsrätten begränsas.

Under 1984 införs vidare löntagarfonder, vilket har stor fördelningspoli-

tisk betydelse. Genom att sprida ägandet och göra löntagarna som kollek-

tiv delaktiga i förmögenhetstillväxten ökar de möjligheterna att nå uppslut-

ning kring den nödvändiga ökningen av lönsamheten och investeringarna i företagen.

Pensionerna har på nytt värdesäkrats genom att basbeloppet i pensionssystemet fr.o.m. 1983 anpassas till förändringar i konsumentprisindex i stället för som tidigare basbeloppsindex. För 1984 avräknas dock prissteg-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 20

ringar som orsakats av devalveringen från höjningen. Samtidigt ges de pensionärsgrupper som har de lägsta pensionerna ett förstärkt stöd.

Vidare har avdragsrätt för del av medlemsavgifter till fackföreningar

införts. Stödet till barnfamiljerna förstärktes redan från den I januari 1983 genom höjda barnbidrag och utvidgade flerbarnstillägg. Bostadsbidragen

har höjts två gånger.

Insatser för barnfamiljerna.

Cheferna för social-, utbildnings- och bostadsdepartementen kommer i det följande att ta upp förslag till ytterligare åtgärder innebärande en avsevärd förstärkning av stödet till barnfamiljerna. Förslagen innefattar en mycket kraftig höjning av barnbidraget. Bidraget höjs med 1500 kr. till 4800 kr. per barn. Samtidigt stiger flerbarnstilläggen och studiebidragen. Utgifterna över statsbudgeten ökar till följd härav med närmare 2 900 milj. kr., vilket innebär en mycket kraftig vidgning av barnfamiljernas köpkraft. Vidare förstärks bostadsstödet genom bl. a. en höjning av den övre hyres-

gränsen och inkomstgränserna i bostadsbidragssystemet. Härutöver före-

slås bl.a. en höjning av garantinivån i föräldraförsäkringen från 37 kr. till 48 kr. per dag samt vissa förbättringar i bidragsförskottssystemet. Chefen

för socialdepartementet kommer senare att närmare redovisa förslagen

och bakgrunden till dessa.

Totalt omfattar de familjepolitiska åtgärderna en kostnad om ca 3300 milj. kr.

I nuvarande ekonomiska och statsfinansiella läge är det ett oundgängligt krav att alla nya åtaganden finansieras fullt ut. Detta gäller även stödet till barnfamiljerna. Jag kommer i det följande att redovisa de förslag på skatte-

området som därvid aktualiseras. Det gäller slopande av förvärvsavdraget

och vissa förändringar i den statliga inkomstskatteskalan. Förvärvsavdraget har på senare tid behandlats av flera kommittéer. I

familjeekonomiska kommitténs betänkande, (SOU 1983: 14) Barn kostar, och ensamförälderkommitténs betänkande, (SOU 1983:51) Ensamföräld-

rarna och deras barn, framförs kritiska synpunkter på förvärvsavdraget.

Sålunda konstateras att avdraget — som numera främst betraktas som ett

hänsynstagande till kostnader för barntillsyn — inte är kopplat till de

verkliga kostnaderna härför, vare sig till barnomsorgstaxorna eller antalet barn som behöver tillsyn. Vidare utgår det även för barn som inte längre

behöver tillsyn. Det konstateras också att bidragseffekten är för låg för att stimulera till en mera fast anknytning till arbetsmarknaden. Avdraget fungerar främst som ett allmänt ekonomiskt stöd. Skattesubventionen

varierar starkt beroende på marginalskattens höjd, något som dock kom-

mer att minska som en följd av den pågående skattereformen. Skatteförenklingskommittén understryker i betänkandet (SOU 1984: 21)

Förenklad självdeklaration att avdraget, trots de i och för sig enkla reglerna, ger upphov till en betydande belastning på taxeringsorganisationen.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 21

Vid 1981 års taxering skedde rättelser i drygt 130000 fall, vilket motsvarar en nästan 15-procentig felfrekvens. Särskilt arbetskrävande var de bortåt 40000 fall, där rättelsen innebar att avdraget flyttades över till andra föräldern. Vidare konstaterades att reglerna förutsätter att de skattskyldi-

ga lämnar uppgifter om hemmavarande barn och samboendeförhållanden. Kommittén ansåg starka administrativa skäl tala för ett slopande av avdraget. Antalet preliminärskattekolumner minskar då från fyra till två. Jag kan i huvudsak instämma i den kritik som riktas mot förvärvsavdra-

get. Inte minst från förenklingssynpunkt är det angeläget att slopa avdra-

get. Detta kan ses som ett led i strävandena att förenkla deklarationen för

vanliga löntagare och minska taxeringsmyndigheternas granskningsarbete, så att resurserna kan inriktas på angelägnare insatser.

Slopande av förvärvsavdraget medför en ökning av skatteintäkterna med omkring 730 milj. kr., vilket belopp således återförs till barnfamiljerna i annan form. Jag har härvid räknat med att ökningen av skatteintäkterna i sin helhet tillförs staten. Jag avser sålunda att senare i annat sammanhang

återkomma med förslag till åtgärder för att neutralisera den ökning av de

kommunala skatteinkomsterna som blir följden av ett slopat förvärvsav-

drag. Genom systemet för utbetalning av kommunalskatt påverkar denna förändring kommunsektorns skatteinkomster först 1987.

Vidare föreslår jag att skattesatsen i skiktet 1-4 basenheter (7 800—-

31200 kr. 1985) höjs från 3 Ze till 4 96. Skattesatsen blir därigenom 496 i ett brett skikt upp till 9 basenheter (70200 kr. 1985). Höjningen innebär en skatteskärpning med 234 kr. för samtliga inkomsttagare med en inkomst på

31 200 kr. eller däröver. För lägre inkomster blir skattehöjningen mindre.

Åtgärden medför en ökning av skatteintäkterna med omkring I 270 milj. kr.

På grund av lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att lagrå-

dets hörande inte är nödvändigt. De av mig föreslagna förändringarna på skatteområdet bör gälla fr. o. m. inkomståret 1985.

Jag vill i detta sammanhang slutligen anmäla att vissa ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet nu bör göras. Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till 300 kr. fr.o.m. den I juli 1984. Även vissa höjningar av utbildningsbidraget m. m. bör göras.

De ökade utgifter som blir följden av förslaget belastar i första hand

arbetsmarknadsfonden. Mot bakgrund också av att fonden redan nu löper

med underskott bör en justering av arbetsmarknadsavgiften ske med 0,3

procentenheter till 1,6 96.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 22

4¶Utsikterna för 1984

4.1 Internationellt

Utvecklingen under 1983 innebar en positiv vändpunkt för världsekonomin. Efter flera år av stagnerande eller fallande produktion och handel inleddes en återhämtning av den ekonomiska aktiviteten. Både världshandeln och den samlade världsproduktionen steg med omkring 296. Återhämtningen var koncentrerad till den industrialiserade världen och i synnerhet till den nordamerikanska kontinenten. I Västeuropa var uppgången svagare och i flertalet utvecklingsländer låg tillväxten kvar på de senaste årens låga nivå.

I Förenta Staterna utvecklades ekonomin mycket starkt under 1983. I genomsnitt för året uppgick den samlade produktionstillväxten där till omkring 3,5 20. Även i Västeuropa inleddes en uppgång, om än av betydligt blygsammare mått, med en beräknad tillväxt på drygt I 96. Arbetslösheten sjönk i Förenta Staterna från tidigare rekordnivåer till under 8 26. I Västeuropa fortsatte den att öka och uppgår nu till omkring 1126. Inflationstakten i industriländerna fortsatte att sjunka trots den tilltagande aktiviteten och underskred i genomsnitt 572, något som inte inträffat de senaste femton åren.

Den sjunkande inflationen har förstärkt hushållens realinkomster och bidragit till den ökning av den privata konsumtionen som hittills varit den främsta drivkraften bakom återhämtningen både i Nordamerika och i Västeuropa. Ett sänkt hushållssparande i flertalet industriländer har ytterligare bidragit till konsumtionsökningen.

Att återhämtningen i Västeuropa gått betydligt långsammare än i Förenta Staterna sammanhänger bl. a. med den ekonomiska politikens inriktning. Den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa har hållits tillbaka av den utpräglat restriktiva finanspolitik som flertalet regeringar där bedriver i syfte att nedbringa budgetunderskotten. Men den har också hämmats av de höga realräntor som inte minst är resultatet av den ekonomiska politik som förs i Förenta Staterna. Kombinationen där på senare år av en expansiv finanspolitik och en stram penningpolitik har pressat upp räntorna, vilket bidragit till dollarns höga yttre värde. Detta har tvingat länderna i Västeuropa att i sin tur av hänsyn till växelkurser och interna prisstabiliseringsmål föra en mer restriktiv penningpolitik än vad som varit motiverat av enbart inhemska hänsyn. Den expansiva finanspolitiken i Förenta Staterna har samtidigt varit en starkt bidragande orsak till den kraftiga uppgång som ägt rum i den amerikanska ekonomin.

Den starkare tillväxten i Förenta Staterna har i förening med dollarns styrka lett till en dramatisk försämring av den amerikanska bytesbalansen, vars underskott förra året uppgick till drygt 40 miljarder dollar. Denna utveckling har lett till allt starkare förväntningar om en betydande anpassning av kurserna för de viktigare valutorna, dvs. i första hand en deprecie-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 23

ring av dollarn i förhållande till övriga valutor. En viss försvagning av dollarn inträffade under början av året.

När det gäller det fortsatta konjunkturförloppet ter sig utsikterna för den allra närmaste framtiden relativt ljusa. I årets finansplan gjordes bedömningen att den internationella återhämtning som inletts sannolikt skulle fortsätta under 1984. De senaste månadernas utveckling har gett ytterligare stöd för den bedömningen. Ett särskilt positivt tecken är att de privata investeringarna ökat snabbt i Förenta Staterna det senaste halvåret och även börjat komma igång i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. I Förenta Staterna förutses de fasta investeringarna öka med över 1096 i år.

I den amerikanska ekonomin har överhuvudtaget aktiviteten varit fortsatt mycket stark under årets första kvartal. Även med den mer dämpade tillväxttakt som förutses för återstoden av året, väntas den samlade produktionen öka med i genomsnitt drygt 5 26 i år. I Västeuropa och i synnerhet i Förbundsrepubliken Tyskland har den relativt långsamma uppgången förstärkts något de senaste månaderna och utsikterna för det närmaste året förbättrats. För 1984 kan en tillväxt om ca 272 förutses i Västeuropa. I OECD-området i sin helhet skulle därmed en samlad tillväxt nås om inemot 420. Världshandeln förväntas öka med ca 5 1/2 26 i volym.

Det finns nu förutsättningar för att den ekonomiska återhämtningen under det närmaste året successivt skall kunna spridas även till övriga delar av världsekonomin. U-länderna har de senaste åren drabbats hårt av lågkonjunkturen i i-länderna, det höga internationella ränteläget och de starkt reducerade finansiella flöden som blivit resultatet av de omfattande skuldproblem som drabbat många u-länder. Dessa länder har tvingats till hårda anpassningsåtgärder som framför allt tagit sig uttryck i en betydande importreduktion. Behovet av anpassning har begränsat utrymmet för en inhemsk efterfrågetillväxt. Produktionen har fortsatt att utvecklas svagt och har i åtskilliga länder fallit de senaste två åren.

Som ett resultat av anpassningsåtgärderna har emellertid en markant förbättring av u-ländernas externbalans åstadkommits. De icke oljeproducerande u-ländernas samlade bytesbalansunderskott har således mellan 1981 och 1983 reducerats från 109 till 56 miljarder dollar. Genom denna anpassning har möjligheterna förbättrats för dessa länder att ta del i den ekonomiska återhämtning som inletts i industriländerna, även om fortsatta finansiella problem i många länder kan väntas hålla tillbaka tillväxten. Den samlade tillväxten i u-länderna väntas öka från omkring 192 1983 till omkring 4 96 i år.

Även om utsikterna för 1984 således ter sig relativt ljusa, är osäkerheten betydande när man blickar längre fram i tiden. Frågan är hur den uppgång som nu äger rum skall kunna konsolideras och grunden läggas för en stabil tillväxt i världsekonomin under 1985 och 1986. Det finns flera inslag i den aktuella situationen som kan försvåra en sådan konsolidering av återhämtningen. Den kvardröjande skillnaden i tillväxttakt mellan Förenta Staterna

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 24

och Västeuropa, den bristande anpassningen av växelkurserna till underliggande ekonomiska förhållanden, de höga realräntorna och fortsatta finansiella svårigheter i många u-länder utgör alla orosmoment som kan äventyra den fortsatta uppgången.

4.2 Produktion och sysselsättning 1984

I finansplanen i januari bedömde jag att en lönekostnadsstegring om 6 26 i hela samhällsekonomin var förenlig med regeringens och riksdagens uttalade mål att begränsa prisstegringarna till nivån 4 22 mot slutet av 1984. Lönerörelsen är ännu inte avslutad, men avtal har nyligen träffats på en stor del av arbetsmarknaden.

Den preliminära bedömning som nu kan göras av avtalsutfallet tyder på en lönekostnadsstegring om ca 7,5 70 1984, såvida inga åtgärder vidtas. Om detta blev fallet, skulle möjligheterna att pressa ner inflationstakten till 4 Zi år äventyras. Tillgängliga prognoser pekar mot en prisstegring på ca 5,5 Zz under loppet av 1984. Mot den bakgrunden har regeringen, som jag tidigare redovisat, vidtagit eller föreslagit en rad åtgärder som syftar till att ytterligare dämpa pris- och kostnadsutvecklingen.

Det är naturligtvis svårt att nu exakt bedöma vilka effekter som dessa åtgärder kan få på ekonomin i år. I den prognos som presenteras här har jag Överslagsvis räknat med en lönekostnadsökning på 7 26 1983—1984 och en prisökning på 5 70 under loppet av 1984. Ambitionen kvarstår att ytterligare nedbringa inflationen.

Försörjningsbalansen

I fjol minskade hushållens realt disponibla inkomster med 2,1 20. Den privata konsumtionen minskade samtidigt med 1,6 Ze. Detta innebär att hushållens sparande, mätt som andel av disponibelinkomsten, föll till noll! från en redan mycket låg nivå.

Hushållens köpkraft väntas i år öka med 0,3 20. Med hänsyn till det exceptionellt låga sparandet i fjol är det rimligt att anta att hushållen, trots en avtagande inflationstakt, i varje fall inte fortsätter att minska sitt sparande i år. Inte minst det nyligen introducerade allemanssparandet bör verksamt bidra härtill. Den strama kreditpolitik som förs, och de begränsningar som nu aviserats för kontokortskrediter, torde vidare dämpa hushållens konsumtionsmöjligheter. Den privata konsumtionen väntas därför öka i samma takt som köpkraften.

I fjol ökade den kommunala konsumtionen med 2,6 276. Antalet sysselsatta i kommunerna ökade med drygt 18000 personer. Därav hänförde sig merparten till institutionella förändringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men även den underliggande sysselsättningen ökade. I år väntas en sysselsättningsökning med 15000-20000 personer. Merparten av dessa förutses sysselsättas i ungdomslag och beredskapsarbeten. BL. a. till följd

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 25

Tabell 1. Försörjningsbalans 1983-1984

Löpande Procentuell volymförändring

priser

Statliga mynd.

Export, varor och tjänster 252 184 11,5 7.4 Användning 936 303 2,1 3,7 ! Fr.o.m. 1983 redovisas en del av televerkets investeringar som investeringar i näringslivet. Justerat för detta skulle volymutvecklingen bli 3,1 2 resp. 2,1 . ? Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

av kommunernas goda ekonomiska läge väntas den underliggande sysselsättningen fortsätta att öka. Ökningen uppskattas till ca 7000 personer.

Den statliga konsumtionen förutses minska med drygt 1 96 1984. Syssel-

sättningen i den statliga sektorn ökade i fjol men väntas minska något i år.

Bostadsinvesteringarna förutses minska med drygt 7,5 26 i volym. Ombyggnadsinvesteringarna väntas visserligen öka, men samtidigt väntas en fortsatt kraftig minskning av nybyggnadsinvesteringarna. I fjol igångsattes byggandet av 38 300 lägenheter. I år förutses en igångsättning med omkring

32 000 lägenheter, därav hälften i småhus.

Mot bakgrund av det besvärliga sysselsättningsläge som råder på byggarbetsmarknaden och som väntas förvärras under nästkommande vinter tidigareläggs statliga byggnads- och anläggningsarbeten med ca 1300 milj.

kr. Därutöver stimuleras byggandet av icke statliga projekt, bl. a. byggande av samlingslokaler, förbättring av boendemiljön och stöd till daghems-

utbyggnad med ca 900 milj. kr.

I den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1983 och i årets finansplan bedömde jag att industrins investeringar skulle öka med 8 22 i volym

1984. Tolkningen av den senaste investeringsenkäten pekar dock mot en

ökning av industrins investeringar med 15 26. Den förbättrade lönsamheten och det ökade kapacitetsutnyttjandet tycks således nu som väntat

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 26

Diagram 7. Nettosparkvoten 1970—1984 Procent av BNP

18-1

q NN

0 FTF TTT TT FÖTT

NP RR AA RÖR BB DD QQ UH

Anm. Nettosparandet definieras som bruttoinvesteringar + lagerinvesteringar + bytesbalanssaldo — kapitalförslitning.

mogna ut i ökade investeringar i företagen. Även inom handeln väntas en kraftig ökning av investeringsaktiviteten.

De ökade investeringarna och förbättringen av utrikesbalansen innebär sammantaget att det inhemska nettosparandet förutses öka relativt kraftigt 1984. Den mycket oroande trenden med en sjunkande kapitalbildning i ekonomin sedan mitten av 1970-talet har, som framgår av diagram 7,

därmed brutits.

Den samlade produktionen, BNP, väntas öka med 2,8 Z i år. Det är en upprevidering jämfört med den prognos som redovisades i finansplanen i januari. Prognoserna för exporten och bruttoinvesteringarna har reviderats upp. Däremot väntas inte den privata konsumtionen öka mera påtagligt. Detta skiljer den nuvarande konjunkturfasen från tidigare uppgångar, då konsumtionen tagit fart rätt tidigt. Bidragen till tillväxten kommer istället i första hand från lager och fasta investeringar. Trots upprevideringen av

exporten väntas emellertid bidraget från utrikessektorn bli väsentligt mindre än i fjol. Det beror på den kraftiga importtillväxt som förutses. Industriproduktionen beräknas öka med närmare 7 Zz, en uppjustering av prognosen med 1 procentenhet jämfört med finansplanen.

Utrikeshandeln

Koniunkturuppgången i OECD-området väntas fortsätta under 1984. Samtidigt väntas också en återhämtning i länderområdena utanför OECD. Mot den bakgrunden ter sig utsikterna för en tillväxt i handeln med såväl råvaror som industriprodukter relativt goda. Världshandeln bedöms sålunda öka med ca 5 1/2 70 i volym. Marknadstillväxten för bearbetade varor i

OECD-området uppskattas till 6 26. En relativt snabb produktivitetstill-

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 27

Tabell 2. Bytesbalans 1982—1984

(inkl. restpost och korr.) Transfereringsbalans -16714 —-19 533 —21 000 Bytesbalans —22476 - 8241 — 1600

växt i den svenska tillverkningsindustrin bör kunna begränsa kostnadsökningarna så pass mycket att företagen kan hålla sina relativa exportpriser

ungefär oförändrade 1984. Mot bakgrund av de relativprissänkningar som

genomfördes 1982 och 1983 bör därför ytterligare marknadsandelar kunna

vinnas. Exporten av bearbetade varor väntas mot den bakgrunden öka med 10,5 2 1984. Rävaruexporten väntas öka med 3,5 26. Sammantaget

förutses exporten av varor och tjänster öka med 7,5 22.

Även för importen väntas, som nämnts, en kraftig ökning. Detta beror på att de komponenter som förutses växa snabbast — export, lager och

fasta investeringar — har ett högt importinnehåll. I prognosen har hänsyn tagits till att den svenska industrins konkurrenskraft även förstärkts i

förhållande till importen genom de relativprissänkningar 1981 och 1982 års

devalveringar gett upphov till. Trots detta förutses importen öka med 6,5 Z0. Detta understryker vikten av att vi håller den interna pris- och

kostnadsutvecklingen under kontroll. Den svenska ekonomins stora ut-

landsberoende leder nämligen omedelbart till en påfrestning på externba-

lansen så snart kapacitetsutnyttjandet ökar i ekonomin.

Sammantaget förutses export- och importprognoserna för varuhandeln

medföra ett markant överskott på handelsbalansen. Till följd av de stora

räntebetalningarna på utlandsskulden förutses, som framgår av tabell 2, ändock ett underskott i bytesbalansen på knappt 1 miljard kr. 1984. Det skulle innebära att vi nästan når jämvikt i bytesbalansen. Mätt som andel av BNP minskar underskottet från 1,2 20 1983 till 0,1 22 1984.

Sysselsättningen

Mot bakgrund av den förstärkta produktionstillväxten väntas också

arbetsmarknadsläget förbättras under året. Enligt konjunkturinstitutets senaste barometerundersökning ökade sysselsättningen i industrin under första kvartalet i år. Sysselsättningen hade då minskat kontinuerligt sedan mitten av 1980, vilket innebär att ungefär 100000 industrijobb försvunnit. Som framhållits ovan torde företagen ha fortsatta produktivitetsvinster att

ta ut, varför sysselsättningsökningen mellan 1983 och 1984 väntas stanna vid ca 15 000 personer. Hittills i år har det vid arbetsförmedlingarna registrerats en markant

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 28

ökning av antalet lediga platser inom industrin; mer än en fördubbling jämfört med motsvarande period 1983. För många av dessa jobb ställs emellertid krav på viss specifik utbildning eller erfarenhet. Denna bild bekräftas också av konjunkturinstitutets marsbarometer. Bristtalen för

yrkesarbetare och tekniska tjänstemän fortsätter att öka, samtidigt som vissa branscher och regioner dras med fortsatt hög arbetslöshet. Åtgärder

för att stödja och underlätta konjunkturuppgången har redan satts igång och kommer att intensifieras ytterligare. Flyttningsbidragen kommer att

höjas och förmedlingsverksamheten att intensifteras samtidigt som utbild-

ningen av anställda i företagen byggs ut.

Prognoserna för byggverksamheten tyder på en fortsatt sysselsättningsminskning. Nybyggandet av bostäder har successivt minskat under senare

år och väntas fortsätta att minska även under 1984. Tillskottet från övriga

sektorers ökande byggaktivitet är inte tillräckligt för att förhindra en fortsatt minskning av den totala byggproduktionen och därmed av sysselsättningen i byggnadsverksamheten. Det finns således en stor risk för att byggarbetslösheten nästa vinter blir högre än i år. Mot denna bakgrund har regeringen beslutat tidigarelägga statliga byggnads- och anläggningsarbeten och stimulera icke statlig byggnadsverksamhet. Byggproduktionen beräknas genom dessa tidigareläggningar och stimulanser öka med en byggvolym motsvarande ca 2,3 miljarder kr. Det motsvarar ca 6 000 arbets-

tillfällen, totalt sett.

Arbetslösheten på byggmarknaden är regionalt och yrkesmässigt ojämnt

fördelad. Det beror på att det finns överskott på arbetskraft i vissa regioner

och bland vissa yrkesgrupper samtidigt som det finns risk för arbetskrafts-

brist på andra håll. Arbetslösheten är hög för t.ex. trä- och betongarbetare, men låg för andra grupper, såsom elektriker, målare, bleck- och

plåtslagare. De stimulanser som nu genomförs är resultatet av en avvägning mellan behovet på kort sikt att skapa sysselsättning i områden och för

yrkesgrupper som har störst arbetslöshet och behovet att på sikt åstad-

komma en bättre regional och yrkesmässig fördelning i förhållande till byggbehoven. .

Jag vill i sammanhanget erinra om regeringens nyligen framlagda förslag om en förstärkning av exportfrämjandet på byggområdet, som kan få positiva effekter för vissa delar av byggsektorn. Inom den privata tjänstesektorn väntas sysselsättningen fortsätta att öka

med ca 20000 personer under 1984.

Sysselsättningen i den offentliga tjänstesektorn beräknas öka med ca

15000-20000 personer. Därav väntas som nämnts lejonparten falla på

ungdomslag och beredskapsarbeten i kommunerna. I det nuvarande konjunkturläget är det en angelägen uppgift för arbetsmarknadsmyndigheterna att successivt slussa ut de ungdomar i kommunerna som nu sysselsätts i ungdomslag och beredskapsarbeten till fasta jobb eller till utbildning.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 29

Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift under 1984-1985 måste således vara att underlätta, understödja och utnyttja konjunkturuppgången, så

att vi kan få en lämplig matchning av utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Sammantaget väntas ett förbättrat. men ändock fortsatt problemfyllt

arbetsmarknadsläge. Arbetskraftsutbudet beräknas öka med ca 20000 per-

soner, samtidigt som efterfrågan på arbetskraft, inkl. ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förutses stiga betydligt mer, eller med 35 000 personer. Mätt mellan årsgenomsnitten 1983 och 1984 skulle arbetslösheten därmed kunna minska från drygt 150 000 till ca 135 000 personer.

4.3¶Det aktuella budgetläget

Jag har tidigare i flera sammanhang understrukit att en av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter är att på nytt uppnå en mera balanserad

statsfinansiell situation. Budgetpolitiken har givits en mycket stram inriktning i syfte att långsiktigt nå detta mål. Denna inriktning av politiken, tillsammans med den allmänt goda ekonomiska utvecklingen, börjar nu ge påtagliga resultat. I statsbudgeten för budgetåret 1983/84 angavs budgetunderskottet till drygt 90 miljarder kr. Som framgår av tabell 3 kunde jag redan i årets " budgetproposition revidera ned det beräknade underskottet till knappt 85 miljarder kr. Nedgången hade främst sin grund i de utgiftsbegränsande åtgärder och de inkomsthöjningar som riksdagen beslöt hösten 1983. De beräkningar som nu kan göras visar att det kassamässiga underskot-

tet blir ytterligare drygt 7 miljarder kr. lägre. Förbättringen av budgetsal-

dot beror på en kombination av ökade inkomster till följd av snabbare

tillväxt i skatteunderlaget och en viss ytterligare nedrevidering av de beräknade utgifterna.

Tabell 3 Budgetsaldo för budgetåren 1982/83— 1984/85 Miljarder kr., löpande priser

1982/83 — 1983/84 1984/85

Utfall

Budget- Nuv.ber. Budget- Nuv.ber.

prop. prop. Inkomster 191,3 217,6 221,3 224,1 243,3 Utgifter exkl. statsskuldräntor 229,7 241,6 239,1 239,9 250,0 Statsskuldräntor 48,2 60.9 59,9 65,0 60,5 Kassamässigt budgetsaldo <—86,6 —84,9 TT -80,8 —67,2 Extraordinära budgetförstärkningar 5,9 7.1 7,1 11,3 14,4 Underliggande budgetsaldo —92,5 —92,6 —85,4 —92,1 —81,6

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 30

Det nu redovisade underskottet innebär en förbättring med hela 12,4 miljarder kr. jämfört med den fastställda statsbudgeten för budgetåret 1983/84. Förbättringen av budgetsaldot är uttryck för en successiv skärpning av finanspolitiken. En analys av förändringen visar att de samlade statsutgifterna i nuvarande beräkning ligger 1,9 miljarder kr. lägre än i statsbudgeten, bl.a. som en följd av aktiva åtgärder för att begränsa statsutgifterna. Detta har kunnat åstadkommas trots att utgifterna för statsskuldräntorna nu beräknas bli ca 4,5 miljarder kr. högre än vad som angavs i statsbudgeten. Samtidigt har aktiva åtgärder för att öka inkomsterna i kombination med en bättre tillväxt i skatteunderlaget lett fram till en upprevidering av statsinkomsterna med så mycket som 10,5 miljarder kr.

Vissa av de vidtagna åtgärderna är av engångsnatur, men också det underliggande saldot uppvisar en klar förbättring med 11,8 miljarder kr. jämfört med statsbudgeten.

Också för budgetåret 1984/85 kan nu redovisas en kraftig saldoförbättring jämfört med beräkningarna i årets budgetproposition. Underskottet uppskattas nu till 67,2 miljarder kr., dvs. en minskning med 13,6 miljarder kr. De nya siffrorna för 1983/84 ger högre inkomstbaser, vilka ger effekt även för 1984/85. Därtill kommer att antagandena om tillväxten i skatteunderlaget förskjutits uppåt jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Sammantaget föranleder dessa förändringar en uppräkning av inkomsterna med 19,2 miljarder kr. Av denna ökning svarar samordningen av källskatt och socialavgifter för 6 miljarder kr., vilka vid beräkningen i budgetpropositionen beaktades som en minuspost under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto, på budgetens utgiftssida. Detta belopp måste således dras av från såväl inkomsterna som utgifterna i nuvarande beräkning om man vill nå jämförbarhet med beräkningarna i budgetpropositionen.

Övriga förändringar på utgiftssidan är begränsade. Vissa ökade utgifter bl. a. för militärt försvar och utvecklingsbistånd har dock tillkommit. Samtidigt räknas emellertid statsskuldräntorna ned påtagligt, bl. a. som en följd av lägre räntenivå, mindre ökning av statsskulden och sänkt dollarkurs. Jag återkommer i avsnittet Särskilda frågor till utvecklingen av räntorna på statsskulden.

I kalkylerna för 1984/85 har de förslag på familjepolitikens område och inom arbetsmarknadspolitiken som nu läggs fram beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov. netto. Deras effekter på utgifternas resp. inkomsternas nivå framgår med andra ord inte av beräkningarna, medan däremot hänsyn tagits till deras nettoeffekt på saldot.

Som framgår av tabell 3 förbättras också det underliggande saldot jämfört med tidigare beräkningar, om än inte i lika hög grad som det kassamässiga saldot. Jag återkommer med en närmare redovisning av det aktuella budgetläget i avsnittet Särskilda frågor. .

De nu redovisade siffrorna innebär, som jag redan angivit, att budgetsal-

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 31

Diagram 8 Det statliga budgetunderskottet 1970—1984 Kassamässigt saldo, procent av BNP LL "dd

ssd

27 nn 10- 0 8- 7- Lå 4

4 3 2- 13

770 72 74 76 78 80 2 ä

dot uttryckt som andel av BNP blir lägre såväl innevarande som nästa

budgetår jämfört med tidigare beräkningar. Underskottet sjunker påtagligt också mellan budgetåren. Detta framgår av diagram 8.

Även för den samlade offentliga sektorn ger nuvarande beräkningar en ljusare bild av sparandets utveckling än vad som framkom i tidigare kal-

kyler. Förbättringen av statsbudgetens saldo får, som framgår av tabell 4,

genomslag även här.

Tabell 4 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1981— 1984 Miljarder kr.

1981 1982 1983 1984

Enl. bud- Rev. be-

getprop. räkningar Offentlig sektor totalt —28,.1 —39,8 —35,7 - 34,4 -28,2 varav staten —-46,7 —59,4 - 54,2 —53,8 -49,3

kommuner 0,0 + 1,0 — 0,1 —-0,9 — 0,1 socialförsäkringssektorn +18.6 +18,6 +18,6 +20,3 +21,2

Räknat som andel av BNP sjunker därmed underskottet i den konsoli-

derade offentliga sektorns finansiella sparande påtagligt. I diagram 9

åskådliggörs hur den snabba urholkningen av det offentliga sparandet som

inleddes 1976, efter år 1982 vänts i ett klart minskat sparandeunderskott.

4.4 Kreditpolitiken

Den internationella räntenivån har under det senaste halvåret legat relativt stabil. En viss höjning har dock skett under den senaste tiden. I

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 32

Diagram 9 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1984 Procent av BNP

MN -8+

-—8B- ÅA ÅR SA Ar SU sr Sr Jr ou. söta rd: Sm trae An or I

70 72 7” 7 78 80 & &

Förenta staterna har primräntan höjts i två steg. Även diskontot har justerats upp. Förväntningarna om den framtida amerikanska ränteutvecklingen, vilken i hög grad är avgörande för övriga länders räntesättning,

präglas av stor osäkerhet. För en fallande räntenivå talar i första hand den

avsevärda nedgången i inflationen. Samtidigt innebär emellertid finansieringen av stora offentliga sparunderskott en risk för att räntenivån under

de närmaste åren drivs upp och att inflationsförväntningarna på nytt tar fart. I Sverige har marknadsräntorna sjunkit något hittills i år. Räntesatsen på

bankcertifikat och statsskuldväxlar har gått ned med närmare en procentenhet och på den långa marknaden har basräntan för industriobligationer sänkts med en procentenhet till 11,5 26. Den långa prioriterade räntan, som sänktes i december 1983 med en halv procentenhet, har sänkts ytterligare med en halv procentenhet till 11,026. Även på den oprioriterade kapitalmarknaden har räntorna sjunkit. Den vikande inflationen utgör förklaring-

en till räntenedgången. Denna nedgång har ägt rum samtidigt som en viss

uppgång skett av de internationella räntorna.

En öppen ekonomi som den svenska kan aldrig helt frigöra sig från effekterna av den internationella ränteutvecklingen. En framgångsrik kamp mot inflationen ökar dock våra möjligheter att långsiktigt sänka den

inhemska räntenivån. En lägre inflationstakt ger via ökad konkurrenskraft, förbättrad bytesbalans och stärkt förtroende för den svenska kronan ett ökat utrymme för en självständig inhemsk räntepolitik. Inte minst i detta

perspektiv är det önskvärt att vi under de närmaste åren kan etablera ett överskott i bytesbalansen. Ett dylikt överskott skulle bidra till att dämpa

inflationsförväntningarna, motverka risken för valutaflöde samt underlätta

de omfattande återbetalningar av utländska lån som måste göras under de närmaste åren.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 33

Likviditetstillväxten har under de senaste månaderna varit mycket måttlig och har anpassats till vad som långsiktigt kan antas vara förenligt med

en varaktig nedgång i inflationstakten. Penningmängdens ökningstakt blir i

år mindre än hälften av vad den var 1982; uppskattningsvis 596 jämfört

med 1426. Detta har åstadkommits genom att nya former för den statliga

upplåningen utanför banksystemet introducerats, vilket också bidragit till

att konsolidera statsskulden. Bankernas utlåning begränsas i enlighet med

riksbankens rekommendationer om en utlåningstillväxt på högst 496 under loppet av 1984. Företagens goda lönsamhets- och likviditetsutveckling innebär att deras kreditbehov blir relativt litet och bör kunna tillgodoses

inom denna snäva ram för kreditgivningen. En viss åtstramning av banker-

nas krediter till hushållen kommer sannolikt att ske under året som en följd av det begränsade kreditutrymmet och företagens något ökade låneefterfrågan. Regeringen har också inlett överläggningar med kontokortsföreta-

gen i syfte att begränsa konsumtionskrediterna genom förändringar av

betalningsvillkoren i samband med kontoköp.

Under 1983 gav den privata kapitalbalansen upphov till ett utflöde på drygt 6 miljarder kr., vilket i motsvarande grad bidrog till att öka kraven på

statens upplåning utomlands. I syfte att i någon mån stimulera såväl

företagen som kommunerna att ta på sig en ökad andel av vårt lands

samlade utlandsupplåning har fr.o.m. den 1 mars i år kraven på minsta genomsnittliga löptid på nya utlandslån sänkts från 5 år till 2 år. Därigenom

kan företagen och kommunerna lättare överblicka kursrisken vid utlands-

upplåning. För lån som tas upp i utlandet för att finansiera s.k. direkta

investeringar i utlandet gäller 5-årsregeln dock även i fortsättningen.

Trots att budgetunderskottet inte ökar längre, utan tvärtom minskar under innevarande år, ställer finansieringen av budgetunderskottet även i

år krav på betydande upplåning utanför banksystemet, framför allt hos

företagen för att minska likviditetsökningen i ekonomin. Avsättningar i riksbanken enligt nu framlagt förslag till åtgärd kommer att bidra till denna minskning. Likviditetseffekterna av åtgärden hänför sig väsentligen till

1985. Under hösten 1984 kommer dock vissa avsättningar att ske. De

uppgår till ungefär 122 av penningmängden.

Kravet på en långsam likviditetsexpansion innebär att placeringen av

statspapper hos bankerna starkt begränsas. Såsom framgår av tabell 5 kan banksektorns nettoköp av statspapper uppskattas till ca 5 miljarder kr.

1984. De privata försäkringsbolagen och AP-fonden har bedömts kunna placera ca 25 miljarder kr. i statspapper. Den resterande delen av den inhemska

statsupplåningen på totalt ca 40 miljarder kr. måste därför ske hos hushåll,

företag, fonder, kassor m. m. Genom introduktionen av allemanssparandet

beräknas hushållens bidrag till budgetunderskottets finansiering öka betydligt under 1984. Trots detta krävs en upplåning hos företag m.m. av ungefär samma omfattning som 1983. Jag vill i detta sammanhang under- 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 34

stryka att upplåningen i företag m. m. genom introduktionen av riksobligationer nu sker med betydligt längre genomsnittlig löptid än tidigare, varigenom en konsolidering av statsskulden möjliggörs. Noteras bör även den nya teknik för statsupplåning som nyligen introducerats av riksgäldskontoret och som innebär att riksobligationer försäljs på auktion genom an-

budsförfarande.

Statens upplåning i utlandet har överslagsvis angivits till 10 miljarder kr., vari inkluderas dels en ökning av valutareserven, dels en täckning av

de kursförluster som uppstår när statliga utlandslån inlöses.

Tabell 5 Finansiering av budgetunderskottet 1982— 1984 Nettobelopp, miljarder kr.

! Siffran inkluderar likviditetsdepositioner på 4 miljarder kr. Anm. Uppgifterna för såväl upplåningen i utlandet som totalt inkluderar de kursförluster som uppkommer genom att delar av den statliga utlandsskulden omsätts till högre valutakurser. Källa: Riksbanken.

4.5 1984 års långtidsutredning

I mars i år offentliggjordes 1984 års långtidsutredning. Den behandlar i första hand tiden fram till 1990. Utredningen försöker beskriva en utveckling sådan att målen för den ekonomiska politiken uppnås senast 1990 och försöker klargöra vilka krav som ställs på den ekonomiska politiken och på ekonomins funktionssätt för att dessa mål skall nås.

Långtidsutredningen visar att det skulle vara möjligt att uppnå en produktionstillväxt på 2—2,5 26 per år 1983-1990. En sådan tillväxt skulle på flera sätt förbättra landets möjligheter att uppnå samhällsekonomisk balans. Expansionen skulle medge både stigande reallöner och en tillräckligt god lönsamhet i industriföretagen. Den skulle också ge utrymme för både ökad investeringsverksamhet, ökad nettoexport och stigande konsumtion. Vidare skulle saneringen av den offentliga sektorns finanser underlättas avsevärt. Slutligen skulle — vilket är av största betydelse — expansionen kunna leda till full sysselsättning.

Efter devalveringen i oktober 1982 har produktionstillväxten i den svenska ekonomin varit god. Bruttonationalprodukten ökade med drygt 290 1983 och beräknas öka med närmare 3 960 1984.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 35

De krav som enligt långtidsutredningen ställs för att denna expansion skall fortsätta de närmaste åren är att inflationen dämpas kraftigt och att budgetunderskottet reduceras. Utredningen räknar med att löneökningarna måste dämpas till 6 70 per år och att prisökningarna måste sänkas till ca 490 per år för att tillväxten skall fortsätta på nivån 2—3 26 per år. Budgetunderskottet bör enligt utredningen reduceras till 40—50 miljarder kr. 1990 för att finansiell balans skall uppnås. Särskilda budgetförstärkande åtgärder på ca 6 miljarder kr. per år förordas för de närmaste åren.

Långtidsutredningen visar också att om inflationen inte kan brytas — om timlönerna fortsätter att öka med 8— 102 per år och priserna fortsätter att öka snabbare än i omvärlden — så kommer obalanserna i den svenska ekonomin att förvärras. Arbetslösheten skulle stiga till närmare 300000 personer 1987, motsvarande 790 av arbetskraften. Budgetunderskottet skulle uppgå till 100 miljarder kr. 1987.

Långtidsutredningen remissbehandlas för närvarande. Remissvaren skall vara inlämnade i juni 1984. Regeringen avser att mot bakgrund av långtidsutredningens och remissinstansernas synpunkter senare redovisa sin syn på den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

5 Budgetpolitiken

5.1 1984 års långtidsbudget

Syftet med 1984 års långtidsbudget (bil. 1.2) är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt av redan fattade beslut och gjorde åtaganden. I långtidsbudgeten görs inga försök att förutse vilka beslut avseende budgetens inkomster och utgifter som statsmakterna kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten är således varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya utgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras. Årets långtidsbudget omfattar perioden 1984/85—1988/89.

I årets långtidsbudget redovisas budgetutvecklingen vid två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. På så sätt åskådliggörs hur den allmänna ekonomiska utvecklingen — och då i synnerhet prisstegringarna och den ekonomiska tillväxten — långsiktigt påverkar statsbudgetens inkomster och utgifter. I det ena alternativet baseras beräkningarna på en lönestegring och en inflationstakt om 5 26 resp. 3 70 årligen fr. o. m. år 1985 (lågalternativet). Räntenivån sjunker i detta fall successivt under långtidsbudgetperioden för att slutåret i perioden uppgå till 796. I det andra alternativet antas både lönestegringen och inflationstakten uppgå till 892 per år fr.o.m. år 1985 (högalternativet). Räntenivån antas under dessa betingelser uppgå till 1392. I lågalternativet uppkommer en ekonomisk tillväxt, vilket inte är fallet i högalternativet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 36

Utgifter och inkomster

Statsinkomsternas utveckling vid givna skattesatser är till stor del beroende av lönesummans utveckling, även om statsinkomsternas tillväxt kan variera i betydande grad mellan olika år beroende på kassamässiga förskjutningar i skattesystemet.

Under perioden 1978/79—1982/83 ökade statsinkomsterna årligen med 12,326 i löpande priser. Under långtidsbudgetperioden beräknas inkoms-

terna i löpande priser öka med 3,7 26 per år i lågalternativet och med 4,60

per år i högalternativet. Den lägre ökningstakten för den framförliggande perioden jämfört med utvecklingen mellan budgetåren 1978/79—1982/83 sammanhänger till en del med att löne- och prisutvecklingen antas bli lägre

än under den historiska perioden. Detta gäller i första hand lågalternativet.

Tabell 6 Inkomster under långtidsbudgetperioden

Genomsnittlig Inkomster Genomsnittlig procentuell

Ränteinkomster och återbetalning

1] förändringstalen har exkluderats effekterna av den samordnade källskatte- och socialavgiftsuppbörden.

Under den historiska perioden togs vidare olika beslut om ökade skatter. I enlighet med långtidsbudgetens beräkningsmetod har i kalkylerna för kommande år endast beaktats beslutade och föreslagna förändringar i skatteuttaget. Att skattesatserna antas vara oförändrade under perioden bidrar till att skatteinkomsternas andel av BNP sjunker något under långtidsbudgetperioden.

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntor ökade volymmässigt med ca 1,4 96 per år under perioden 1978/79— 1982/83. Långtidsbudgetkalkylen resulterar i en minskning med 1,86 årligen. Skillnaden i utvecklingstakt beror på många faktorer. De viktigaste är att några beslut om ökade utgifter inte lagts in i långtidsbudgeten samt att automatiken i statsutgifterna på vissa områden kraftigt höjde utgiftsnivån under den historiska perioden. Vidare ökade kostnaderna för arbetsmarknads- och industripolitik markant under denna period.

I löpande priser beräknas den årliga ökningstakten exkl. statsskuldräntor till 1,2 22 i lågalternativet och till 5,42 i högalternativet. Väsentligt större utgifter för arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska åtgärder har lagts in i högalternativet än i lågalternativet. Detta motiveras av den klart sämre ekonomiska utvecklingen i högalternativet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 37

Räntorna på statsskulden ökar i lågalternivet med 9,4 2 per år. Denna, relativt andra delar av statsbudgeteri, snabba ökningstakt uppstår trots att räntenivån i detta alternativ successivt antas sjunka under perioden. De ökade kostnaderna för statsskuldräntor förklaras av att statsskulden ökar

med i genomsnitt ca 70 miljarder kr. per budgetår. Den mycket höga utvecklingstakten på 18,42 för räntorna på statsskulden i högalternativet beror såväl på att räntenivån stiger till 13 20 som på att budgetunderskotten fortsätter att öka till 136,5 miljarder kr. mot slutet av perioden, vilket

medför en genomsnittlig årlig ökning av statsskuldräntorna med 18,2 4.

Tabell 7 Utgifter under långtidsbudgetperioden, realekonomiskt fördelade

Genomsnittlig 1984/85 Genomsnittlig procentuell procentuell (miljarder förändring 1984/85—- 1988/89 förändring kronor) 1978/79—-1982/83 Fasta Löpande priser —L priser

Fasta Löpande Låg- Hög-

priser priser alternativ alternativ Summa statliga konsumtions- och investeringsutgifter + 0,7 +10,0 82,3 - 1,4 + 2,3 + 6,1 Summa transfereringar + 0,7 +11,0 151,6 - 1,2 + 1,9 + 6,5 därav

Transfereringar

till hushåll + 1,3 +11,7 78,1 - 0,3 + 2,0 + 8,2

Transfereringar

till kommunsektorn - 0,2 + 9,6 54,0 = 0,3 + 3,1 + 4,8 Finansiella transaktioner +H,4 +22,1 15,2 -17,2 —15,7 —-13,4

Summa exkl. statsskuld-

YI denna fördelning har beaktats I miljard kr. i tillkommande utgiftsbehov, netto för ev. valutaförluster i form av förtida inlösen av utländska lån.

Sammantaget minskar utgifternas BNP-andel i lågalternativet från 39,5 20 budgetåret 1984/85 till 36,5 76 1988/89, medan andelen i högalterna-

tivet. ökar till 40 26 för slutåret i långtidsbudgeten.

Saldoutvecklingen

För budgetåret 1984/85 beräknas budgetsaldot enligt det reviderade bud-

getförslaget komma att uppgå till 67,2 miljarder kr.

Över långtidsbudgetperioden ökar underskottet i lågalternativet från 1984/85 års saldo till 74,8 miljarder kr. budgetåret 1988/89. Försämringen i

det kassamässiga saldot beror väsentligen på att beräknade s.k. extraor-

dinära åtgärder minskar kraftigt under långtidsbudgetperioden. Det underliggande saldot ligger däremot kvar på i stort sett oförändrad nominell nivå

om 82 miljarder kr. I högalternativet försämras saldot successivt för att

slutåret uppgå till 136,5 miljarder kr. Som andel av BNP sjunker under-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 38

Diagram 10 Budgetsaldo budgetåren 1978/79—1988/89

Miljarder kronor

1404 18 - Höganernativ 1301 ' 1207 4 1104 FÅ

1007 i 90+ 4 804 I seven = LB — Lågalternativ 703 -

50+

407 30+ 201

4 Budgetår 197879 1980/81 198283 1984/85 1986/87 1988/89 skottet i lågalternativet från 8,6 26 budgetåret 1984/85 till 7,9 20 budgetåret 1988/89. I högalternativet ökar budgetunderskottets andel av BNP kontinuerligt för att i slutet av långtidsbudgetperioden uppgå till 12,7 20. I beräkningarna ingår olika extraordinära budgetförstärkningar som något förrycker bilden av saldoutvecklingen. De presenteras närmare i långtidsbudgeten. Om dessa åtgärder exkluderas erhålles ett underliggande budgetsaldo som i båda alternativen är 14 miljarder kr. resp. 8 miljarder kr.

högre för långtidsbudgetperiodens start- resp. slutår.

En viktig slutsats av årets långtidsbudget är att saldoutvecklingen i hög grad bestäms av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Om pris- och löneökningarna blir stora, och därmed räntenivån hög, kommer budgetunderskottet att öka kraftigt, trots att långtidsbudgeten inte innehåller några beslut om nya utgifter. Med en dämpad pris- och löneutveckling och dessutom viss tillväxt i ekonomin och reallönerna erhålles i stort sett nominellt oförändrat budgetunderskott under perioden. Även långtidsbudgeten visar alltså hur avgörande det är att hålla nere prisökningarna, om en återgång till samhällsekonomisk balans skall kunna uppnås.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 39

5.2 Riktlinjer för budgetpolitiken

Under en följd av år har varje långtidsbudget visat en ensartad bild i det att budgetunderskotten ökat i storlek under långtidsbudgetperioden. Varje ny långtidsbudget har desutom fått utgå från större underskott under startåret. Nivåerna på underskotten har på detta sätt lyfts från år till år. Utfallssiffrorna för resp. budgetår har normalt uppvisat markant högre underskott än vad som beräknats för budgetåret i fråga i tidigare långtidsbudgetar. Sålunda beräknades i 1978 års långtidsbudget slutåret 1982/83 uppvisa ett underskott om 42,8 miljarder kr. Utfallet blev ett underskott om 86,6 miljarder kr.

Som bl. a. framgår av diagram 11 har denna tendens, att underskotten ökar för varje ny kalkyl som görs, brutits. För både 1983/84 och 1984/85 redovisas nu beräknade underskott som ligger lägre än beräkningarna i tidigare långtidsbudgetar. I lågalternativet i årets långtidsbudget ligger det underliggande saldot kvar på oförändrad nivå under perioden. Underskottsnivån i detta alternativ ligger också klart lägre än i föregående långtidsbudget.

För budgetåret 1984/85 har följande beräkningar av saldot redovisats i tidigare långtidsbudgetar (miljarder kr.).

LB 1980 LB 1981 LB 1982 LB 1983 Nu beräknat utfall

—78,5 —89,6 —88,1 —-101,0 —67,2

Detta visar att en mycket påtaglig förändring av budgetläget ägt rum.

De förändrade antaganden om löne- och prisutvecklingen för 1984/85 som jag redovisat i det föregående påverkar budgetens inkomstsida i långt högre grad än utgiftssidan.

Till en del är dessa ett uttryck för det bekanta förhållandet att förändringar i pris- och kostnadsutvecklingen alltid får ett snabbare genomslag på inkomstsidan än på utgiftssidan, eftersom utgifterna i så hög grad styrs av historisk pris- och kostnadsutveckling. Såtillvida är den nu redovisade förbättringen av saldot bara delvis av bestående natur. Detta framgår inte minst av långtidsbudgetens högalternativ som visar att en snabbare prisoch kostnadsstegring, som därtill ger en sämre tillväxt i ekonomin, på lång sikt leder till en markant försämring av statsfinanserna.

Vad jag nu anfört är dock bara en del av förklaringen till den nu beräknade förbättringen av budgetsaldot för 1984/85. En väl så viktig orsak är att den förda ekonomiska politiken nu börjar ge påtagliga resultat.

Jag har även i tidigare sammanhang konstaterat att det är absolut nödvändigt att vända den allmänna ekonomiska utvecklingen, om det skall vara möjligt att åstadkomma en sanering av statsbudgeten. Saknas ekonomisk tillväxt och kan inte inflationen pressas tillbaka, leder utvecklingen

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan : 40

Diagram 11. Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna samt faktiskt/beräknat budgetutfall Miljarder kr

1404 130+ 1201 ..-LB83

>” 110+ 100+ På ,LB81

go fe

80+ 704 60+ 504

40L 301

—4r tt + + 4 OA — Budgetår

LE

778 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88

obönhörligen till en fortsatt försämring också av statsfinanserna. I grunden

är sålunda den förbättring av statsfinanserna som nu kan avläsas ett uttryck för att den svenska ekonomin är inne i en gynnsammare utvecklingsbana än den var hösten 1982.

Samtidigt måste det understrykas att den statsfinansiella saneringen ingalunda är automatisk till sin natur. Det finns en rad exempel från

tidigare år där, även vid allmänt gynnsamma tillväxtbetingelser, budgetut-

fallet kommit att avvika mycket kraftigt i negativ riktning p. g. a. en okontrollerad utgiftsutveckling. Det är kombinationen av ekonomisk tillväxt med ökade realinkomster, sänkt inflation och hård utgiftsprövning som ger

resultat i form av minskade budgetunderskott.

Det paket av utgiftsnedskärningar och inkomstökningar som presenterades hösten 1983 har givetvis bidragit till förbättringen av budgetsaldot för

den nu aktuella perioden. Förbättringen är emellertid kraftigare än vad

som förklaras härav. Bakom förbättringen ligger också att den grundläggande utgiftsprövningen är utomordentligt restriktiv. I princip medges inga

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 41

nya utgifter som inte kan finansieras inom ramen för redan existerande program. Samtidigt har åtgärder för att avindexera utgiftsprogrammen givit betydande resultat, främst när det gäller transfereringsutgifter till den kommunala sektorn. Också den snabba neddragningen av företagsstöd och företagssubventioner har haft gynnsamma effekter på statsbudgeten.

På inkomstsidan har samtidigt, när tillväxten återvunnits, de stigande inkomsterna kunnat tillföras budgeten och resultera i minskade budgetunderskott. Till bilden hör vidare en mer medveten statlig kassahållning, där staten systematiskt söker vinna ränteintäkter genom att kräva in utestående fordringar snabbare och begränsa kredittider m.m. Sammantaget har detta medfört betydande inkomstökningar för staten samtidigt som utgiftstrycket kunnat hållas tillbaka.

Jag vill i sammanhanget notera att förstärkningen av statsfinanserna synes kunna ske parallellt med en förbättring av sysselsättningsläget.

Årets långtidsbudget visar hur utomordentligt viktigt det är att hålla fast vid en sådan inriktning av budgetpolitiken som jag här beskrivit. Om sparandet i den svenska ekonomin skall kunna återställas till en nivå som är förenlig med samhällsekonomisk balans, torde kravet på en sparandeökning i hög grad behöva ställas också på den offentliga sektorn. Detta kräver att det statliga budgetunderskottet, mätt som andel av bruttonationalprodukten, successivt minskas under en följd av år.

Slutsatsen av långtidsbudgetberäkningarna är att budgetproblemen inte löses av sig själva ens vid en god allmänekonomisk utveckling. Även i lågalternativet, med dess mycket positiva ekonomiska utveckling, ligger budgetunderskottet kvar på en nivå som långsiktigt inte är förenlig med kravet på samhällsekonomisk balans.

Beräkningarna visar också i hur hög grad den långsiktiga statsfinansiella utvecklingen bestäms av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Med en dämpad pris- och kostnadsutveckling, som möjliggör en god ekonomisk tillväxt, begränsas kraven på aktiva åtgärder för att ytterligare nedbringa underskottet i budgeten. Med höga pris- och löneökningar och en hög räntenivå och därav föranledd svag tillväxt fordras däremot kraftigt åtstramande åtgärder enbart för att hålla budgetunderskottet på oförändrad nivå.

Samtidigt finns uppenbarligen ett samband som verkar i omvänd riktning. Lägre budgetunderskott utövar i sig en dämpande inverkan på såväl pris- och köstnadsutvecklingen som på räntenivån. Högre budgetunderskott leder till högre inflationstakt och högre räntor.

Dessa slutsatser måste få konsekvenser också i det korta perspektivet. Det är ännu för tidigt att dra bestämda budgetpolitiska slutsatser för den framförliggande perioden. De nuvarande beräkningarna för 1984/85 motiverar inte omedelbara budgetpolitiska åtgärder. Det måste dock konstateras att löneutvecklingen för 1984 i stort sett ligger i nivå med långtidsbudgetens högalternativ. Om den fortsatta utvecklingen skulle leda till att prisoch löneutvecklingen även för 1985 ligger på en långsiktigt alltför hög nivå,

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 42

skärps kraven på finanspolitiken väsentligt. Kraftfulla budgetpolitiska åtgärder blir i en sådan situation oundvikliga.

Hittills tillämpade riktlinjer för budgetpolitiken kommer under alla för-

hållanden att behöva gälla även för budgetåret 1985/86. Det innebär bl. a.

att utrymme för särskilt angelägna reformer måste skapas genom omprioriteringar i form av neddragning av annan verksamhet. Det innebär vidare

att kraven på fortsatt rationaliserings- och omprövningsarbete på de stat-

liga myndigheterna ligger fast. I anvisningarna för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1985/86 anges därför att det s.k. huvudförslaget även fortsättningsvis skall gälla som planeringsförutsättning för myndigheterna. Ett fortsatt omprövnings- och översynsarbete i syfte att hålla tillbaka utgiftsökningarna måste också bedrivas i andra former, ex-

empelvis inom kommittéväsendet, inom statskontoret och riksrevisions-

verket och inom regeringskansliet. I detta arbete bör också möjligheterna

att tillämpa förändrade finansieringsformer och ökad avgiftsfinansiering inom den offentliga verksamheten prövas. Liksom tidigare år måste en allmän utgångspunkt vara att medel för nya tjänster inte kan påräknas. Endast begränsad kompensation för prisök-

ningar kommer att kunna medges vid omräkningen av bidragsanslag. Ansträngningarna att begränsa utgiftsautomatiken måste drivas vidare. Det-

samma gäller arbetet med att förbättra den statliga kassahållningen.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 43

Särskilda frågor

1 Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1982/83 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 3 500 milj. kr. (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393, prop. 1982/83: 50, FiU 21, rskr 108). I prop. 1982/83:150 bil. 2, redovisades de åtgärder som under budgetåret 1982/83 t.o.m. den 13 april 1983 hade beslutats med stöd av finansfullmakten. Genom beslut den 14 april utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet (89,5 milj. kr.), kriminalvården (121,0 milj. kr.), inom utbildningsdepartementets område (76,7 milj. kr.), statens vattenfallsverk (50,2 milj. kr.), drift och byggande av statliga vägar (390,3 milj. kr.), bidrag till byggande av kommunala vägar och gator (81,4 milj. kr.), bidrag till byggande av enskilda vägar (9,9 milj. kr.) samt järnvägar (26,2 milj. kr.). Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till 932 785 000 kr. Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Under budgetåret 1982/83 disponerades sammanlagt 3 259 361 000 kr. av finansfullmakten.

När det gäller finansfullmakten och dess utnyttjande för innevarande budgetår vill jag erinra om att riksdagen har bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för detta budgetår besluta om utgifter intill ett sammanlagt belop av 2500 milj. kr. (prop. 1982/83: 150 bil. 1, FiU 50, rskr 392). Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 20. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 26.

Under budgetåret 1983/84 t. o. m. den 31 mars 1984 har finansfullmakten disponerats genom beslut den 6 oktober och den 15 december 1983.

Genom beslutet den 6 oktober 1983 utnyttjades fullmakten med 532 041 000 kr. för tidigareläggning av bl.a. byggnadsarbeten för polisväsendet (29,5 milj. kr.), kriminalvården (23,7 milj. kr.), för drift och byggande av statliga vägar (124,4 milj. kr.), för bidrag till byggande av kommunala vägar och gator (111,6 milj. kr.), för bidrag till byggande av enskilda vägar (5 milj. kr.), för järnvägar (79,4 milj. kr.) samt för beredskapsarbeten (52 milj. kr.). Beslutet den 15 december innebar att 130 milj. kr. disponerades för beredskapsarbeten.

Genom dessa två beslut har sammanlagt 662 041 000 kr. av finansfullmakten disponerats. Följaktligen återstod den 31 mars 1984 1837959 000 kr. av den givna finansfullmakten. Fram till i dag har några ytterligare utnyttjanden av finansfullmakten inte beslutats.

Som jag nyss nämnt bör emellertid finansfullmakten nu tas i anspråk för ytterligare sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vederbörande statsråd kommer senare denna dag att ge en närmare redovisning av syftet härmed. Redovisningen för riksdagen av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa års kompletteringsproposition.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1983/84 redovisas i det följande.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats att ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler, Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp. lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av de bemyndiganden som jag nu har redovisat fram till denna dag har den militära utgiftsramen höjts med 18,3 milj. kr. för vissa byggnadsarbeten. Ramarna för anordningsbidrag resp. lån till allmänna samlingslokaler har höjts med 65 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Ramen för upprustningsbidrag till allmänna samlingslokaler har höjts med 50 milj. kr. Regeringen bör, som chefen för bostadsdepartementet återkommer till senare i dag, föreslå ytterligare höjningar av dessa ramar för budgetåret 1983/84 samt för budgetåret 1984/85. Redovisning av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa kompletteringsproposition.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten för budgetåret 1984/85 tas upp med samma belopp. Om sysselsättningsläget så kräver kan regeringen återkomma till riksdagen i denna fråga.

Villkoren för finansfullmaktens användning bör kompletteras så att den även omfattar affärsverksinvesteringar som annars finansieras utanför statsbudgeten. Det bör enligt min uppfattning vara möjligt att av sysselsättningsskäl för sådana affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten tilldela ett tidigareläggningsbidrag, i normalfallet 10220 av investeringskostna-

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 45

den, från ett för detta ändamål uppfört anslag under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Jag har i denna fråga samrått med de berörda statsråden.

2 Statliga kreditgarantier, m. m,

Omfattningen av den statliga kreditgarantigivningen är betydande. Eftersom verksamheten med kreditgarantier inte framgår av statsbudgeten finns det skäl att särskilt redovisa förändringar inom området.

Riksrevisionsverket (RRV) har regeringens uppdrag att två gånger per år redovisa verksamheten med statliga kreditgarantier. RRV har lämnat en redovisning av verksamheten per den 31 december 1983. I tabell I sammanfattas uppgifterna. Liksom tidigare år tillämpas en kassamässig redovisning.

Av tabellen framgår att den garanterade kapitalskulden den 31 december 1983 uppgick till 90 270 milj. kr., vilket är ca 4,8 miljarder kronor mer än ett halvår tidigare. Garantier för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Forsmarks Kraftgrupp AB, Svenska Petroleum och Svenska Varv AB svarar för de största ökningarna. Fördelat på samhällsområden har bostadssektorn ökat kraftigast.

Redovisningen påverkas av att skuldförbindelser deponerade i riksbanken som avser internationella utvecklingsfonder och som av riksgäldskontoret tidigare redovisats som garantier m. m. inte längre ingår. De redovisas numera av kontoret som skulder. Det innebär att beloppen för den garanterade kapitalskulden och garantiutfästelserna per den 30 juni 1983 har reducerats med ca 2,4 miljarder kronor. Motsvarande siffra för garantiramarna är 3,3 miljarder kronor.

Utgifterna till följd av infriade garantier uppgick under perioden 1 juli t.o.m. 31 december 1983 till 873 milj. kr. Utgifterna avsåg främst exportkreditgarantier. Även industrilånegarantierna svarade för stora utgifter. Under motsvarande period uppgick inkomsterna från garantiavgifter till ca .272 milj. kr. Inkomsterna från återbetalningar av tidigare infriade garantier uppgick för samma period till ca 189 milj. kr. Statens kassamässiga underskott för första hälften av budgetåret 1983/84 uppgick således till 412 milj. kr. exkl. kostnader för administration av kreditgarantiverksamheten.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 46

Tabell 1. Statliga kreditgarantier, m. m. per den 31 december 1983

Milj. kr.

Garantier utfärdade Av regering- Gjorda Garanterad Utgifter Inkomster Inkomster av en medgiven garanti- kapital- p.g.a. från ga- p.g.a. åter-

garantiram == utfästelser skuld infriade rantiav- betalning av

garantier = gifter tidigare in-

friade garan-

tier

Riksgäldskontoret 62 357 52123 52123 > - - (varav grundfondförbin-

Statens del. för rymd-

verksamhet 411 - - - - - Televerket 310 137 137 - - -

Kommunikationsdepar-

Av RRV:s redovisning framgår att de statliga garantiåtagandena ökar mycket snabbt. Detta gäller även nettoutgifterna som för första hälften av budgetåret 1983/84 uppgick till drygt 400 milj. kr., att jämföras med 661

milj. kr. för hela budgetåret 1982/83. Enligt min mening är det angeläget att de potentiella utgiftsanspråk som ligger i en kreditgaranti uppmärksammas i ökad utsträckning. I princip bör ett kreditgarantiåtagande behandlas på

samma sätt som en utgift över statsbudgeten, där för närvarande stor

restriktivitet med nya åtaganden är nödvändig. Det är också nödvändigt att

begränsa nettoutgifterna inom området. I bl. a. detta syfte utreds frågor om ökad riskdelning i exportkreditgarantisystemet. Som jag vid tidigare tillfällen framhållit, bör statlig garantigivning inte innehålla något subventionselement.

I tabell 2 redovisar jag de förslag avseende statliga kreditgarantier för

budgetåret 1984/85 som förelagts riksdagen efter budgetpropositionen. De förändringar av olika rambelopp som redovisas, avser ett ikraftträdande

vid ingången av budgetåret 1984/85. I tabellen redovisas också de föränd-

ringar för budgetåret 1984/85 som föreslogs i budgetpropositionen.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 47

Tabell 2. Förslag till förändringar av ramar för statligt garantiåtagande

Milj. kr.

Garantiram Förändring

1983-12-31 1984-07-01 I budgetpropositionen redovisade förändringar +4331,7 Inom industridepartementets område Garantier för utvinning av olja, naturgas eller kol 4000 8.000 +4 000 Garantier för industrigarantilån m. m. 300 1050 + 750!

(årlig ram) (s.k. en-

gagemangsram) Summa +9 081,7 ! Garanterad kapitalskuld uppgick den 31 december 1983 till 593 milj. kr. Skillnaden mellan den nya ramen och den garanterade kapitalskulden uppgår således till 457 milj. kr. Förändringen innebär även att kreditgarantiramen blir revolverande, från att tidigare en ny årlig ram fastställts för varje budgetår.

Om riksdagen bifaller regeringens förslag kommer således ramarna för statens garantiåtagande att öka från 130 704 milj. kr. den 31 december 1983 med 9081,7 milj. kr. till 139 786 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1984/

85.

Regeringen har den 9 februari 1984 beslutat om en fortsatt översyn av

statlig låneverksamhet, i vilken bl.a. skall undersökas möjligheterna att ersätta statliga lån med kreditgarantier. Enligt min mening bör den ökning av det statliga garantiåtagandet, som kan orsakas av detta skäl, i princip

kunna accepteras.

De förslag i denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t. o. m. den 31 mars 1984. Eventuella förslag efter detta datum — liksom eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen — torde få beaktas av riksdagens finansutskott.

Kreditgarantier kan ges antingen i form av s. k. engagemangsramar eller

som årliga ramar. Engagemangsram innebär att den kreditgarantigivande myndigheten

beviljas en flerårig ram för garantigivningen med möjlighet till ny kreditgarantigivning inom denna totalram i mån av utrymme. Systemet medför att

myndigheterna får incitament att dra ned garantiernas löptider och även i övrigt hålla nere belastningen på garantiramarna. Detta är långsiktigt av statsfinansiell betydelse eftersom långa löptider på kreditgarantierna försvårar omprioriteringar och binder upp staten för potentiella utgiftsåtagan-

den under lång tid.

Årliga ramar karaktäriseras av att nya garantier kan utfärdas endast

inom den pågående anvisade ramen, oavsett hur stor del av de tidigare årliga ramarna som ianspråktagits och oavsett den ackumulerade omfatt-

ningen av tidigare åtaganden.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplar 48

Systemet med engagemangsramar underlättar planeringen på myndig-

hetsnivå och stimulerar till långsiktiga bedömningar. En flerårig ram ställer

större krav på uppföljning och underlättar budgeteringen.

Jag anser att det är en klar fördel om kreditgarantisystemen är utformade som engagemangsramar. Detta medger en bättre överblick även för rege-

ringen av det totala statliga engagemanget. Som jag tidigare nämnt är det angeläget att så långt möjligt begränsa storleken av det statliga garantiåtagandet och löptiden för de lån som beviljas statliga garantier. Jag anser att

en generell tillämpning av fleråriga engagemangsramar för de statliga kre-

ditgarantisystemen bäst befrämjar detta. För de kreditgarantisystem som i dag baseras på årliga ramar bör en övergång till engagemangsram genomfö-

ras den 1 juli 1985.

Chefen för industridepartementet har i proposition om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135) föreslagit en övergång från årlig ram till

engagemangsram för kreditgarantier till industrigarantilån m. m. Industriministern påpekar att förluster till följd av infriade garantier rent tekniskt

minskar statens engagemang för utestående garantier. Han betonar att

sådana förluster inte bör frigöra utrymme för ny garantigivning och före-

slår att infriande av kreditgaranti skall medföra en minskning av kreditgarantiramen med motsvarande belopp.

Jag delar industriministerns uppfattning i denna fråga. Infriande av det statliga garantiansvaret bör inte utgöra ett incitament för tillskapande av

nytt kreditgarantiutrymme i ett generellt engagemangsramssystem. Jag

förordar därför att förslaget, om att infriande av kreditgaranti i ett system

med engagemangsramar skall minska garantiramen med motsvarande be-

lopp. tillämpas generellt fr. o. m. den 1 juli 1984.

RRV fick den 22 juni 1983 regeringens uppdrag att göra en översyn av verksamheten med statliga garantier med undantag av exportkreditgarantisystemet. RRV har utfört uppdraget i kontakt med kreditgarantimyndighe-

ter, kreditinrättningar och intresseorganisationer. RRV har den 24 februari

1984 redovisat en rapport ("Översyn av verksamheten med statliga garantier — vissa regler, rutiner och system"). Översynen bereds f.n. i regeringskansliet.

3¶Statsbudgeten budgetåren 1983/84 och 1984/85

Riksrevisionsverket har med skrivelser till regeringen den 4 och 5 april 1984 lämnat sina beräkningar av dels statsbudgetens inkomster under bud-

getåren 1983/84 och 1984/85, dels budgetutfallet för budgetåret 1983/84.

För en närmare redogörelse hänvisar jag till verkets skrivelser (bil. 1.3 och

1.4). Med bl.a. dessa som underlag kommer jag nu att redovisa mina kalkyler avseende budgetutvecklingen för budgetåren 1983/84 och 1984/85.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 49

3.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1983/84

Riksrevisionsverket beräknar statstnkomsterna för innevarande budgetår till totalt 220458 milj. kr. Utgifterna beräknas till 298 976 milj. kr. varför budgetunderskottet väntas uppgå till 78 518 milj. kr.

Riksrevisionsverket har dock inte kunnat ta hänsyn till propositioner och förslag som framlagts efter den 15 mars, eller annan information som framkommit sedan dess, varför vissa justeringar av verkets beräkningar är nödvändiga.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets beräkningar grundar sig på antagandet att lönesumman ökar med 6,5 20 mellan åren 1983 och 1984 samt med 5,5 20 mellan åren 1984 och 1985. Verket har även beräknat inkomsterna vid en alternativ utveckling av lönesumman. I detta alternativ är lönesummeökningen för år 1984 ca 2 procentenheter högre. Jag har i enlighet med de beräkningar som presenteras i nationalbudgeten valt att utgå från en schablonmässig tillväxt av lönesumman år 1984 på ca 8720. Detta leder till att jag föreslår revideringar av verkets beräkningar av inkomsterna för budgetåren 1983/84 och 1984/ 85. Vid genomgången av de avvikelser jag finner nödvändiga utgår jag från verkets alternativ med lägre lönesummetillväxt.

Jag bedömer att verkets beräkning av inkomsterna för budgetåret 1983/ 84 sammanlagt behöver räknas upp med 840 milj. kr. Dessa justeringar kommer jag att närmare redovisa vid min genomgång av inkomsterna för budgetåret 1984/85. Riksrevisionsverkets beräkning av utgifterna under budgetåret 1983/84 föranleder inga justeringar från min sida. Sammantaget leder detta till att budgetunderskottet kan beräknas till 77,7 miljarder kronor för budgetåret 1983/84.

3.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1984/85

Inkomsterna

Jag finner att ett flertal inkomsttitlar behöver revideras till följd av att antagandena om lönesummans utveckling under år 1984 skiljer sig i min och riksrevisionsverkets bedömning. Detta gäller i första hand inkomsterna under inkomstgruppen skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse samt inkomstgruppen lagstadgade socialavgifter. Även inkomsterna under inkomsttiteln mervärdeskatt behöver justeras eftersom tidigare angivna antaganden om löner även påverkar priser och den privata konsumtionens tillväxt. Min beräkning baseras på ett antagande att den genomsnittliga prisnivån under år 1984 kommer att öka med 7 26. Förändringarna av inkomsterna på enskilda inkomsttitlar under nämnda inkomstgrupper redovisas i tabell 3.

I prop. 1983/84:110 om vissa oljefrågor föreslås ett ändrat oljelagringsprogram. Det minskade lagringsbehov som föreslås i propositionen 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 50

kommer att leda till betydande förstärkningar på statsbudgetens inkomstsida. En av utgångspunkterna har nämligen varit att tillgodoräkna staten det minskade lagringsbehovet. Efter samråd med statsrådet Dahl räknar jag upp riksrevisionsverkets beräkning av inkomsterna med 1760 milj. kr. budgetåret 1984/85. Jag föreslår vidare att dessa inkomster redovisas på en ny inkomsttitel benämnd inkomster av försålda lager.

I prop. 1983/84: 178 om ändring i vägtrafikbeskattningen föreslås förutom omfördelning av fordonsskatten och kilometerskatten för dragbilar och påhängsvagnar även en generell höjning av fordonsskatten med ca 2490 för de flesta slags fordon. Höjningen skall finansiera den i budgetpropositionen föreslagna ökningen av anslagen till drift av vägar. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag inkomsterna i förhållande till riksrevisionsverkets beräkning på titeln fordonsskatt till ytterligare 568 milj. kr. budgetåret 1984/85.

Den 1 mars 1984 slopades avgiften på dryckesförpackningar för maltoch läskedrycker. Riksrevisionsverket beräknar med anledning härav ett inkomstbortfall på ca 80 milj. kr. för budgetåret 1984/85. I prop. 1983/ 84: 195 om skatt på vissa dryckesförpackningar föreslår regeringen att en skatt införs på såväl pant- som engångsförpackningar för malt- och läskedrycker, utom för förpackningar av papp eller kartong. I propositionen föreslås även att förpackningsavgiften på förpackningar för vin- och spritdrycker slopas och att dessa förpackningar beskattas på motsvarande sätt som malt- och läskedrycksförpackningarna. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984. Jag beräknar inkomsterna från den nya förpackningsskatten till i stort sett samma belopp som inkomsterna från den slopade förpackningsavgiften. Riksrevisionsverkets beräkning för budgetåret 1984/85 bör därför räknas upp med 80 milj. kr. Jag finner det ändamålsenligt att förpackningsskatten redovisas på inkomsttiteln särskilda varuskatter.

En överenskommelse har träffats mellan regeringen och de borgerliga

partierna om anslag till det militära försvaret för de återstående tre åren av

innevarande försvarsbeslutsperiod, dvs. budgetåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87. Uppgörelsen innebär att vissa inkomstförstärkningar görs för att finansiera dessa ökade utgifter. Bl.a. ökar televerkets inleveranser till staten med 100 milj. kr. under vart och ett av dessa budgetår. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet ökar jag riksrevisionsverkets beräkning av inkomsttiteln televerkets inlevererade överskott med 100 milj. kr. för budgetåret 1984/85.

Riksrevisionsverket har beräknat inkomsterna på inkomsttiteln inkomster vid lantbruksnämnderna till 7 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Dessa inkomster kommer emellertid från sagda budgetår att nettoredovisas under ett anslag på budgetens utgiftssida. Det innebär att berörd inkomsttitel bör tas bort ur budgetförslaget för budgetåret 1984/85 och att jag — efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet — räknar ner verkets beräkning av dessa inkomster med 7 milj. kr.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 51

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran

från min sida. Totalt innebär de förordade justeringarna av verkets beräkningar att inkomsterna för budgetåren 1983/84 och 1984/85 ökar med 840 milj. kr. resp. 6972 milj. kr. Förändringarna redovisas i tabell 3.

En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.5). Riksrevisionsverket har vidare för nästkommande budgetår beräknat inkomsterna under inkomsttiteln statliga pensionsavgifter, netto efter ett oförändrat lönekostnadspålägg om 39926. Jag finner ingen anledning att

förorda att lönekostnadspålägget ändras för budgetåret 1984/85. I detta sammanhang bör erinras om det uppdrag som riksrevisionsverket erhållit

av regeringen att utreda vissa frågor kring det statliga lönekostnadspålägget m.m.

Tabell 3, Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster 1983/84 och 1984/85

1000-tal kr.

1983/84 1984/85

Riksrevisions- = Förändring Riksrevisions- — Förändring

verkets be- enligt före- verkets be- enligt föräkning draganden räkning redragan- (rev. beräk- (rev. beräk- den ning) ning)

Föredragandens justeringar: 1111 Fysiska personers skatt

på inkomst, realisations-

2112 Televerkets inlevererade

överskott 245 000 + 100000 2621 Inkomster vid

lantbruksnämnderna 7000 - 7000

3362 Inkomster av försålda lager - +1760 000 Summa förändringar enligt

föredraganden +840 000 +6 972 000 Summa inkomster 220457 586 236 354 737

Utgifterna

I årets budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret

1984/85 till 304929 milj. kr. Av detta belopp svarade utgiftsanslagen för

297929 milj. kr. Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april

1984 ett flertal propositioner innebärande anslagsförändringar föreslagits

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 52

riksdagen. Om riksdagen bifaller propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 3074 milj. kr. budgetåret 1984/85. Beloppet inkluderar även anslagsförändringar utöver budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inte de minskade utgifter för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.6) täcker i princip perioden t.o.m. mars månad 1984. Propositioner som förelagts riksdagen under denna period samt vissa propositicner som framlagts senare datum för riksdagen inkluderas i denna specifikation liksom ev. riksdagsbeslut om att ändra regeringens förslag till anslag.

Anslaget till räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 till 65 000 milj. kr. Mina överväganden i det följande har jag baserat på information som jag under hand erhållit från bl.a. riksgäldskontoret. Belastningen på detta anslag är beroende förutom räntenivån inom och utom landet även av valutaförluster på grund av ändrade växelkurser, det ackumulerade budgetsaldot från tidigare budgetår, men naturligtvis även i någon mån av budgetsaldot under det budgetår för vilket anslaget anvisas.

Vid en förnyad beräkning av räntor på statsskulden finner riksgäldskontoret att utgifterna torde bli ca 4,5 miljarder kronor lägre jämfört med vad som togs upp i budgetpropositionen. Denna justering är föranlåten av en rad faktorer. I förhållande till budgetpropositionen baseras nuvarande kalkyl på ett icke oväsentligt mindre budgetunderskott. Vidare har under våren 1984 räntesatserna för ett flertal låneinstrument sänkts. Räntan på prioriterade obligationer har sänkts från nivån 1276 i december till 1190 i slutet av mars. Vidare har räntan på såväl riksobligationer som statsskuldväxlar sjunkit med 1 till 2 procentenheter. Vid beräkningen har dock beaktats att det kassamässiga underskottet till en del förklaras av vissa extraordinära budgetförstärkningar som endast i begränsad utsträckning får effekter på den genomsnittliga upplåningen under året och därmed på utgifterna för statsskuldräntan under genomförandeåret.

Vid beräkning av kostnaderna för statsskuldräntor är vidare fördelningen mellan olika upplåningsformer mycket betydelsefull. Upplåning i form av statsskuldväxlar och skattkammarväxlar belastar statsbudgeten med hela räntebeloppet för lånet samma år som upplåningen sker, medan däremot upplåning mot obligationer — som i allmänhet har helårskupong — räntebelastar året efter det att upplåningen sker. Till denna beräkning har antagits att andelen statsskuldväxlar av bruttoupplåningsbehovet kommer att minska jämfört med vad som antogs inför beräkningarna i budgetpropositionen. Detta kommer att minska räntebelastningen för budgetåret 1984/ 85 jämfört med budgetpropositionen.

I beräkningarna har endast medtagits valutaförluster för lån som för- ”

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 53

faller under budgetåret 1984/85. Jämfört med beräkningen till budgetpropositionen har valutaförlusterna reviderats ned, främst till följd av dollarns nu lägre värde i förhållande till den svenska kronan. Förutom valutaförlusterna på förfallande lån torde även uppkomma vissa förluster till följd av förtida inlösen av lån. Omfattningen av förtida inlösen blir främst beroende av utvecklingen på internationella finansmarknaderna inkl. ränteläget och möjligheten att omsätta dyrare lån mot lån med bättre villkor. Utgifter för kursförluster vid förtida inlösen av lån har jag beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov, netto med 1 miljard kronor.

Mellan budgetåren 1983/84 och 1984/85 ökar kostnaderna för räntor på statsskulden från 59,9 miljarder kronor till 60,5 miljarder kronor. Räntekostnaderna för den inhemska upplåningen beräknas öka med ca 4,5 miljarder kronor. Den relativt måttliga ökningen förklaras till en del av att försäljningen av statsskuldväxlar antas bli mindre under budgetåret 1984/ 85 än under budgetåret 1983/84. Vad gäller kostnaderna för den utländska upplåningen svarar valutaförlusterna budgetåret 1983/84 för 6,9 miljarder kronor medan motsvarande förluster för budgetåret 1984/85 endast uppgår till 2,3 miljarder kronor. De olika kostnadskomponenterna som ingår i utgifterna för räntor på statsskulden m. m. framgår av tabell 4.

Tabell 4. Räntor på statsskulden

Miljarder kronor

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 Räntor på inhemska lån

(61,5) ! Beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov, netto

Förändringarna av utgifterna mellan budgetpropositionen och nuvaran-

de beräkning har jag låtit sammanställa i en huvudtitelsvis specifikation

(bil. 1.7), som bör fogas till regeringsprotokollet. Uppgifterna sammanfat-

tas enligt följande.

TRA >

Milj. kr. 1. Utgiftsanslag enligt 1984 års budgetproposition 297929 2. Anslagsökningar enligt specifikation i bilaga 1.7

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 54

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budgetåret 1984/85 till 296 503 milj. kr. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter utgången av mars 1984, vilka inte särskilt redovisats torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

För reservationsanslag kan utbetalningarna komma att avsevärt avvika från det anslagna beloppet. Detta registreras som en förändring av anslagsbehållningarna. För att erhålla en rättvisande bild av det förväntade budgetutfallet, måste hänsyn även tas till förändringar i anslagsbehållningar.

I årets budgetproposition beräknades behållningen på reservationsanslag minska med ca 1407 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Riksrevisionsverket har i sin senaste prognos över budgetutfallet bedömt att anslagsbehållningarnas summa inte kommer att förändras under budgetåret. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av de under vårriksdagen föreslagna ökningarna av anslagen avseende budgetåret 1983/84. För en närmare anslagsvis redovisning hänvisar jag till verkets beräkningar (bil. 1.4). Jag har intet att erinra mot verkets prognos och räknar sålunda ned förbrukningen med 1,4 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen.

Tabell 5. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1980/81—1983/84

Miljarder kronor Huvudtitel 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84

Utfall Utfall Utfall Ber. utfall Kommunikationsdepartementet 3,13 3,38 5,31 4,99 (förändring under budgetåret) (—0,40) (+0,25) (+1,93) (—0,32) Arbetsmarknadsdepartementet 1,60 3,31 3,55 3,54 (förändring under budgetåret) (—-0,26) — (+1,71) — (+0,24) = (—-0,01) Bostadsdepartementet 3,02 1,15 0,95 1,46 (förändring under budgetåret) (—0,46) — (—-1,87) (-0,20) (+0,51)

(förändring under budgetåret) (+0,40) (+0,85) (+1.54) (-0,21) Summa 19,99 19,68 24,61 24,61 (förändring under budgetåret) (—0,36) = (-0,31) — (+4,93) (-)

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningarna att uppgå till 2,5 miljarder kronor, netto. Jag finner ingen anledning att nu avvika från denna beräkning. Det bör dock noteras att jag vid denna bedömning inte beaktat förslagen om sysselsättningsskapande åtgärder, som senare denna dag kommer att föreslås regeringen. I den mån dessa förslag bedöms komma att påverka förbrukningen av anslagsbehållningarna torde det få ankomma på finansutskottet att vidta ev. justeringar.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 55

Disposition av rörliga krediter

Vissa myndigheter och bolag har enligt riksdagens beslut möjlighet att utnyttja rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Förändringar i den utestående lånestocken, dvs. förändringar i nettoutlåningen, registreras på statsbudgeten i form av förändringar i dispositionen av rörliga krediter och påverkar sålunda budgetutfallet. Under budgetåret 1983/84 beräknar riksrevisionsverket att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 475 milj. kr. Jag ansluter mig till verkets bedömning.

För kommande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. För budgetåret 1984/85 torde, i likhet med vad jag anförde i budgetpropositionen, exportkreditnämnden och statens vattenfallsverk komma att öka utnyttjandet av beviljade rörliga krediter. Den ändrade finansieringen av televerkets verksamhet kommer att föranleda televerket att återbetala utestående lånemedel i form av rörlig kredit. Vid utgången av budgetåret 1984/85 beräknas denna återbetalning vara slutförd, vilket torde motsvara en minskad belastning på den rörliga krediten om ca 2 miljarder kronor. Sammantaget räknar jag, liksom i budgetpropositionen, med en minskning av utnyttjandet av den rörliga krediten för budgetåret 1984/85 med 500 milj. kr.

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp beräknade posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sannolika anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte kommer till uttryck på annat sätt. Beräkningen avser en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen upptogs under posten tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp för propositioner avseende bl.a. kommunalekonomiska åtgärder och åtgärder inom forskningspolitikens verksamhetsområde. Då flertalet av dessa förslag förelagts riksdagen, har medel beräknats på berörda anslag och resp. inkomsttitlar.

Senare denna dag kommer regeringen att föreslå ökade insatser inom sysselsättningspolitikens område. Dessa ökade utgifter har jag beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Vidare kommer att föreslås ökade insatser för barnfamiljerna. Dessa åtaganden kommer att finansieras. Effekterna av förslagen på budgetens inkomst- resp. utgiftssida har jag beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen avräknades från posten tillkommande utgiftsbehov, netto engångseffekten av förslaget till samordning av uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. De positiva effekterna av denna samordning har nu beaktats vid beräkningen av statsbudgetens inkomster, varför posten tillkommande utgiftsbehov, netto bör räknas upp med ca 6 miljarder kronor.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 56

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berör det bokförda värdet av statens utlandslån.

Den kassamässiga redovisningen av statsbudgetens inkomster och utgifter har inneburit att statsskuldredovisningen inte innehåller något valutaregleringskonto. Detta får till följd att de utländska lånen redovisas till det kronvärde som gäller den dag lånen tas upp. Om kronvärdet förändras mellan upplåningstillfället och återbetalningstillfället uppstår en valutavinst eller en valutaförlust som redovisas först i och med att lånet omsättes eller amorteras. Den svenska kronans minskade värde under de senaste åren har lett till att statens utlandsskuld uttryckt i svenska kronor stigit markant. I riksgäldskontorets reviderade beräkning av kostnaderna för statsskuldräntorna — som jag tagit del av — har endast beaktats valutaförluster på lån som enligt plan kommer att omsättas under budgetåret 1984/ 85. Jag har dock erfarit att det för lån som inte förfaller till betalning under budgetåret 1984/85 kan komma att finnas goda skäl till förtida inlösen. Detta medför långsiktiga kostnadsbesparingar. I samband med en sådan förtida inlösen av lån uppkommer emellertid ytterligare valutaförluster som kommer att belasta statsbudgeten. I min beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov, netto har jag efter samråd med riksgäldskontoret överslagsmässigt kalkylerat att I miljard kronor av detta skäl bör bokföras som ytterligare valutaförluster.

Jag föreslår att posten tillkommande utgiftsbehov, netto förs upp med ett belopp om 12 miljarder kronor i statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag redogjort för mina överväganden kring statsutgifterna för budgetåret 1984/85. Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna kommer att uppgå till 310503 milj. kr., vilket är ca 5574 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1984.

Tabell 6. Statsutgifterna budgetåret 1984/85

Milj. kr.

1984/85

Budgetprop. Ny beräkning

Statsbudgetens saldo budgetåren 1983/84 och 1984/85

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1984/85 på sätt som framgår av tabell 7.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 57

Tabell 7. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1982/83—1984/85

Miljarder kronor

1982/83 1983/84 1984/85 Procentuell förändring

Utfall Budget- Ny be- Budget- Ny be- Från utfall — Från ny beräk-

propo- räkning propo- räkning 1982/83 ning 1983/84

sition sition till ny be- till ny beräk-

räkning ning 1984/85

1983/84 Inkomster 191,3 217,6 221,3 224,1 243,3 +15,7 + 9,9 Utgifter 277,9 302,5 299,0 304,9 310,5 + 7,6 + 3,8 Saldo —86,6 —84,9 71,71 —80,8 —67,2

Utgifterna för budgetåret 1984/85 beräknades i budgetpropositionen till 304,9 miljarder kronor. Nu beräknar jag utgifterna till 310,5 miljarder kronor. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 243,3 miljarder kronor, vilket innebär en uppräkning med 19,2 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen. Det bör noteras att den engångsvisa inkomstförstärkningen på grund av samordnad uppbörd av skatter och arbetsgivaravgifter i budgetpropositionen beaktades på statsbudgetens utgiftssida under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Detta innebär att man vid en jämförelse mellan beräkningarna av inkomster och utgifter i budgetpropositionen och nuvarande beräkning bör addera ca 6 miljarder kronor till de belopp som finns angivna i budgetpropositionen som inkomster och utgifter för budgetåret 1984/85.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1984/85 minskar med ca 10,5 miljarder kronor till ca 67,2 miljarder kronor jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Reviderad nationalbudget 1984 (Bilaga 1.1). Långtidsbudget för perioden 1984/85—- 1988/89 (Bilaga 1.2). Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1984/

85 (Bilaga 1.3).

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.4).

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1984/85 (Bilaga 1.5).

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 (Bilaga 1.6).

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 sedan budgetpropositionen (Bilaga 1.7).

Lagförslag (Bilaga 1.8).

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 58

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

- godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag

har förordat i det föregående.

. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1984/85 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen,

- godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållning-

arna för budgetåret 1984/85, . godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av

rörliga krediter för budgetåret 1984/85, . godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbe-

hov, netto för budgetåret 1984/85,

. med ändring av förslag i prop. 1983/84: 100, bil. 17 till Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsan-

slag av 60 500 000 000 kr.,

. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln utöver i prop. 1983/84: 133

begärda medel anvisa ytterligare 45 000 000 kr., . bemyndiga regeringen att för budgetåret 1984/85, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad

jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr. ,

dels föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättat förslag till 10. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 12. lag om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet, 13. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

14. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

15. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

16. lag om ändring i lagen (1960: 63) om förlustavdrag,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

17. kommunsektorn, 18. utnyttjande av finansfullmakten, 19. statliga kreditgarantier.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 59

Bilaga 1.8

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)! dels att 46 § 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 65 § samt anvisningarna till 70 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 §&

Fråga, huruvida skattskyldig haft Fråga, huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål- icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter förhållan- der skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före dena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn avses jäm- taxeringsåret. Med barn avses jämväl styvbarn och fosterbarn. Barn, väl styvbarn och fosterbarn. som bor hos sina föräldrar, skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 3 mom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret.

Bestämmelser som avse gift Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om ma- skattskyldig skola i fråga om makar, som Ievt tillsammans, tilläm- kar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattnings- pas jämväl under det beskattningsår, varunder make avlidit. Skatt- år, varunder make avlidit. skyldig vars make avlidit före den I juli året näst före taxeringsåret är dock berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. fjärde stycket.

Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret, vara bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

! Senaste lydelse av 46 § 3 mom. 1976: 1094. ? Senaste lydelse 1982: 421.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 60

Nuvarunde Ivydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 70 8? Å person, som i I mom. av denna Å person, som i I mom. av denna

paragraf avses, äro icke tillämpliga paragraf avses, äro icke tillämpliga de om allmänna avdrag i 46 § 2 och de om allmänna avdrag i 468 2 3 mom. meddelade bestämmelserna mom. meddelade bestämmelserna och icke heller föreskrifterna om och icke heller föreskrifterna om grundavdrag (48 §) eller de i 50 och grundavdrag (48 §) eller de i 50 och 51 §§ för i riket bosatt person med- 51 §§ för i riket bosatt person meddelade föreskrifterna om beskatt- delade föreskrifterna om beskattningsbar inkomst och om lägsta ningsbar inkomst och om lägsta skattepliktiga belopp. De i 498 skattepliktiga belopp. De i 49§ meddelade stadgandena äro icke meddelade stadgandena äro icke gällande för dödsbo efter person, gällande för dödsbo efter person, varom i I mom. av förevarande pa- varom i I mom. av förevarande paragraf är fråga. ragraf är fråga. -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

> Senaste lydelse 1970: 162.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst-

skatt! dels att 4 § 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att 10 § I mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §

I mom.? För fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen

(1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger

I basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 9 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 424 av återstoden;

9 ” ” 10 ” : 9 ” "1592 ov ” ; 10.” 18 ” : ” "10 ” "2090 ” ” ;

18 vo 21 ” : ” "18 ” "24900 ” ” ;

21 basenheter : ” "21 ” "2096 ”

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basen-

heter:

S procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;

när underlaget överstiger

19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 1096 av återstoden; 21 oo 23 ” : "21 ” "1592 ” 23 ” ” 26 ” : ” 23 ” ” 20970 ” ” 26 ” ”" 45 ”" : ” "26 ” ” 259 ” 45 basenheter : ” 45 ” ” 3090 ”

Föreslagen lydelse

10 §

I mom. För fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter enligt lagen

(1977: 1071) om basenhet:

4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

! Senaste lydelse av

4 §2 mom. 1960: 173

lagens rubrik 1974: 770. ? Senaste lydelse 1983: 1050.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 62

Föreslagen lydelse

när beskattningsbar inkomst överstiger 9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 15 20 av återstoden; 10 ” LÄ 18 9 : ”” 1” 10 ” 49 20276 ++ ” ; 18 LJ + 21 ” : LJ +” 18 ”9 . + 247 ++ +”? ; 21 basenheter : ” ” 21 ” "20920 ” ”

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basen-

heter:

5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när underlaget överstiger

19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 1022 av återstoden; 21 ” ” 23 ” : ” 21 ” ” 152 ” ” ; 23 ” ” 26 ” : ” ” 23 ” ” 2026 ” ” ; 26 ” ” 45 ” : ” +” 26 ” ” 254 +” ” ; 45 basenheter : ” "45 ” "30960 ”

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas första gången vid

1986 års taxering. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem

taxeras för beskattningsår som har börjat före den 1 maj 1984 tillämpas

10 8 1 mom. i sin lydelse närmast före den 1 januari 1984. Med makar avses

de som taxeras med tillämpning av 11 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 63

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977: 1071) om basenhet! att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1983: 1047) om

ändring i lagen (1982:418) om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet

enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den I ja- Denna lag? träder i kraft den 1 nuari 1984. Skall skattskyldig eller i januari 1984. Skall skattskyldig elfråga om makar någon av dem taxe- ler i fråga om makar någon av dem ras för beskattningsår som har bör- taxeras för beskattningsår som har jat före den 11 november 1983 till- börjat före den I maj 1984 tillämpas

lämpas äldre bestämmelser. Med äldre bestämmelser. Med makar makar avses de som taxeras med avses de som taxeras med tillämp-

tillämpning av 11 8 1 mom. lagen ning av 118 1 mom. lagen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt. (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag? träder i kraft den 1 juli 1984.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1982: 418. 21983: 1047. 3 1984: 000.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 64

4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § I mom., 10 § I mom. och anvisningarna till 10 8 lagen (1958:295) om sjömansskatt! samt bilagan till lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

I mom.” Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst,

a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogade tabellerna F och FT, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogade

tabellerna N och NT.

Därvid erlägger Därvid erlägger

1. ogift sjöman utan barn skatt 1. ogift sjöman utan barn skatt

enligt kolumn 1, enligt kolumn 1 samt

2. gift sjöman skatt enligt ko- 2. gift sjöman och ogift sjöman lumn 2—3, samt med barn skatt enligt kolumn 2.

3. ogift sjöman med barn skatt

enligt kolumn 4.

Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid öretal över

femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen äga motsvarande tillämp-

ning i fråga om sjömansskatt.

10 §

I mom”. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel, åligger det redaren att från lokal skattemyndighet införskaffa debetsedel eller erforderliga

uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetse- Har sjöman icke erhållit debetse-

del, som nu sagts, eller har redare del, som nu sagts, eller har redare icke kunnat införskaffa debetsedeln icke kunnat införskaffa debetsedeln eller erforderliga uppgifter om dess eler erforderliga uppgifter om dess

innehåll, må skatteavdrag under ja- — innehåll, må skatteavdrag under januari och februari månader ske en- = nuari och februari månader ske en-

I Lagen omtryckt 1970: 933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

? Senaste lydelse 1982: 420. > Senaste lydelse 1978: 916.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 65

Nuvarande lIydelse Föreslagen lydelse

ligt den kolumn som senast tilläm- ligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående beskatt- pats under nästföregående beskattningsår. Om det senare av debetse- ningsår. Om det senare av debetsedel eller på annat sätt tillförlitligen del eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl- åligga redaren att vid därnäst följande löneavräkning företaga erfor- jande löneavräkning företaga erforderlig rättelse. Har skatteavdrag derlig rättelse. Har skatteavdrag under januari och februari skett en- under januari och februari skett enligt kolumn 2—3 eller 4 med ledning ligt kolumn 2 med ledning av debetav debetsedeln för nästföregående sedeln för nästföregående beskattbeskattningsår, skall rättelse till ko- ningsår, skall rättelse till kolumn I Jumn 1 alltid företagas, om inte de- alltid företagas, om inte debetsedel betsedel uppvisas eller om det inte uppvisas eller om det inte på annat på annat sätt kan utrönas vilken ko- sätt kan utrönas vilken kolumn som Jjumn som skall tillämpas. Rättelse skall tillämpas. Rättelse skall ske skall ske senast vid löneavräkning- senast vid löneavräkningen för april en för april månad. månad.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden eller på annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter det att beskedet uppvisats för redaren. |

Anvisningar

till 10 8?

Tillämplig kolumn enligt 78 1 Tillämplig kolumn enligt 78 1 mom. bestämmes för sjöman med mom. bestämmes för sjöman med motsvarande tillämpning av 4§ motsvarande tillämpning av 4§ uppbördslagen (1953:272) och en- uppbördslagen (1953:272). Skatligt följande uppställning. teavdrag för gift sjöman verkställes

dock alltid enligt kolumn 2. Å debetsedel Avdrag för sjöför preliminär mansskatt verk- A-skatt an- ställes enligt given kolumn nedanstående

kolumn i

tabell F eller N

Skatteavdrag för gift sjöman verkställes dock alltid enligt ko-

lumn 2-3.

4 Senaste lydelse 1974:777. S Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 66

Bilaga

Nuvarande Iydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt"

Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2—3

(Gift sjöman)

5 Senaste lydelse av bilagan 1982: 1189.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 67

Nuvarande lydelse Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell F kolumn U (Utländsk sjoman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre grans

2370- 23400 9.85 + 10.5 5 2400- 3000 13 +1H.097 3000- 3600 79 +29,5 3600- 434200 256 +30,.5Z 4200- 4800 439 +33.09 4800- 5400 637 +37.0X 5400- 6000 859 +44.097 6000- 6600 1123 +47.0X 6600- 7200 1405 +4§7,5 2 7200- 7800 1690 +50.0 7 7800- 8400 1990 +52.S5K 8400- 9000 2305 +"$,5Zz 9000- 9600 2638 +S9,0X 9600-10 200 2992 +60.0 20 10 200-11 400 3352 +62,5 7

11 400-12 000 4102 +604.090

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 68

Nuvarande lydelse Tabell FT kolumn 1—3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Tabell FT kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 69

Nuvarande lydelse Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

6 Riksdagen 1983!84. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 70

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Tabell NT kolumn 1—3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 71

Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2 (Gift sjöman och ogift sjöman med barn)

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 72

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Tabell FT (Ogift sjöman samt gift sjöman)

Närfart Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 173

Föreslagen lydelse Tabell N kolumn 2 (Gift sjöman och ogift sjöman med barn)

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 74

Föreslagen lydelse

Tabell NT (Ogift sjöman samt gift sjöman)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts före ikraftträdandet. Vid tillämpning av 10 § I mom. tredje stycket första meningen skall år 1985 skatteavdrag ske enligt kolumn 2, om kolumn 2—3 eller 4 tillämpats under föregående beskattningsår.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 75

5 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 4 § I och 2 mom. uppbördslagen (1953: 272)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 I mom.” För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär

A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära

skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den

kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som rege-

ringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen,

att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses

i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,

att skattskyldig som avses i 2 att skattskyldig som avses i 2

mom. första stycket 2 och 4 erhåller mom. första stycket 2 erhåller skatskattereduktion, tereduktion,

att den skattskyldige vid taxe- att den skattskyldige vid taxe-

ring för inkomsten inte erhåller ring för inkomsten inte erhåller

andra avdrag än grundavdrag och, andra avdrag än grundavdrag. såvitt gäller skattskyldig som avses i2 mom. första stycket 3 och 4, förvärvsavdrag.

2 mom.? I skattetabellerna skall i särskilda kolumner tas upp skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som inte 1) ogift inkomsttagare, som inte

avses under 4, och gift inkomstta- avses under 2, och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräk- gare, vars make har en sammanräk-

nad nettoinkomst på minst 3000 nad nettoinkomst på minst 3000

kronor, kronor,

2) gift inkomsttagare, vars make 2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad = nettoin- saknar sammanräknad = nettoin-

komst eller har sådan inkomst un- komst eller har sådan inkomst understigande 3 000 kronor, derstigande 3 000 kronor samt ogift

inkomsttagare, som är berättigad

till skattereduktion.

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag,

! Lagen omtryckt 1972: 75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

? Senaste lydelse 1979:1159.

> Senaste lydelse 1979:1159.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag.

Ogift inkomsttagare, som är berättigad till skattereduktion men inte till förvärvsavdrag skall jämställas med inkomsttagare som avses under 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1985 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1986 års taxering.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 77

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 72 a§ och 105 § 1 mom. taxeringslagen (1956: 623)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Na 8

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), beräkning av avdrag enligt 45 § första stycket kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5) uppenbar felaktighet i fråga 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp fram- om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avdrag enligt går av debitering, eller avräkning 46 § 3 mom. kommunalskattelagen enligt 46 § 4 mom. kommunalskateller 4 § 2 mom. lagen (1947:576) telagen av allmänt avdrag, om statlig inkomstskatt eller avräkning enligt 46 § 4 mom. kommunalskattelagen av allmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmava-

! Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. ? Senaste lydelse 1983: 444.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av tjänst, till den del denna utgörs av periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, har betecknats som A-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 & 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft,

2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.

105 §

I mom.” Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.

3 Senaste lydelse 1976: 73.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 79

Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse

Kammarrätt eller regeringsrättenh Kammarrätt eller regeringsrätten

äger vid ändring i skattskyldigs tax- äger vid ändring i skattskyldigs taxering besluta om härav påkallad rät- ering besluta om härav påkallad rät-

telse i taxering, som avser den telse i taxering, som avser den

skattskyldiges make eller med skattskyldiges make eller med make vid taxeringen jämställd make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämp- skattskyldig, såvitt angår tillämp-

ning av 46 § 3 mom., 48 § 2 mom., ning av 48 & 2 mom., 52 8 I mom. 52 & I mom. eller anvisningarna till eller anvisningarna till 52 § kom- 52§ kommunalskattelagen, 11 § munalskattelagen, 11 §& I mom. la- I mom. lagen om statlig inkomst- gen om statlig inkomstskatt eller

skatt eller 12 § I mom. lagen om 12 § I mom. lagen om statlig förstatlig förmögenhetsskatt = eller mögenhetsskatt eller avser förutavser förutsättning för skattereduk- sättning för skattereduktion enligt

tion enligt 2 § 4 mom. uppbördsla- 2§ 4 mom. uppbördslagen. I mål gen. I mål angående avdrag eller angående avdrag eller beskattning beskattning för periodiskt under- för periodiskt understöd eller därstöd eller därmed jämförlig peri- med jämförlig periodisk utbetalning

odisk utbetalning äger kammarrätt äger kammarrätt eller regeringsräteller regeringsrätten vid ändring av ten vid ändring av givarens eller

givarens eller mottagarens taxering mottagarens taxering vidtaga därav

vidtaga därav föranledd ändring av föranledd ändring av den andres den andres taxering. taxering.

Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten rörande

taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet

tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid

ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebe-

frielse i erforderlig mån ändras. Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommun att avdrag enligt

46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande

därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan

kommun som kan föranledas av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller 50 & 3 mom. andra stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången

vid 1986 års taxering.

Prop. 1983/84: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 80

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 2 § lagen (1960: 63) om förlustavdrag! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1984. Den upphävda bestämmelsen gäller dock fortfarande i fråga om förlust som har uppkommit vid 1985 eller tidigare års taxeringar.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1983: 987.

Prop. 1983/84:150 Bilaga I Reviderad finansplan 81

Prop. 1983/84: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 82

Diagramförteckning Finansplanen I Marknadsandelar och relativpriser för svensk export av bearbeta-

de varor till OECD-området 1973-1983 sossssssssssoss sonsons 5 2 Industrins orderingång från export- resp. hemmamarknaden

1977—1983 oorooeeeeseeerreeesreeerr er rer r ere r sense ses ers 5 3 Bytesbalansen 1971—1984 soooooosooosseosreeeresrrss ss orena 6

5¶Öppen arbetslöshet 1971—1984 s.sssoossssosssesssssss sienna 9

6 Konsumentprisernas årliga ökningstakt i Sverige och OECD

1970—1983 ooo eeneee ser rr resererrre reser rr r ess ses es see sss 11 7 Nettosparkvoten 1970—1984 mosooosoosssssssrrersssres rss sees 26 8 Det statliga budgetunderskottet 1970-1984 sssosssssssso. son. 31 9 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande 1970—

1984 10 Budgetsaldo budgetåren 1978/79—1988/89 .issossossossssss sn. 38 11 Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna

samt faktiskt/beräknat budgetutfall

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 2 Förbättrat stöd till barnfamiljerna, m. m.

Regeringens prop. 1983/84: 150 Bilaga 2

- Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för

budgetåret 1984/85 såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde

1¶Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

1.1 Inledning

Utgångspunkterna för det fortsatta arbetet med att förbättra Sveriges

ekonomi och för att trygga sysselsättningen har tidigare redovisats av

chefen för finansdepartementet. Han har bl. a. framhållit att den strama finanspolitiken kommer att fullföljas även i fortsättningen. Kravet på begränsningar i statsutgifterna innebär att alla utgiftsökningar — exempelvis för att förbättra det familjeekonomiska stödet — måste åtföljas av motsva-

rande inkomstökningar eller utgiftsminskningar.

Som redovisats bl. a. i familjeekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1983: 14) Barn kostar ... har utvecklingen sedan mitten av 1970-talet och till början av 1980-talet inneburit att barnfamiljernas situation försämrats i jämförelse med andra befolkningsgruppers. Ytterligare analyser har gjorts i den av chefen för socialdepartementet tillkallade familjeekonomiska beredningsgruppen. Beredningsgruppens överväganden ligger till grund för de förslag som redovisas i det följande.

År 1975 hade makar som var heltidsarbetande inom industrin och som saknade barn ett disponibelt överskott per konsumtionsenhet! som var 38 700 kr. Om motsvarande familj hade två barn var överskottet 19800 kr. Motsvarande belopp år 1981 var 36200 kr. för den barnlösa familjen och

17600 kr. för barnfamiljen. Jämförelsen görs i 1981 års prisnivå.

Om man jämför en familj med två barn vilken disponerar en och en halv industriarbetarlön med ett pensionärspar utan ATP, finner man att år 1975 hade barnfamiljen ett disponibelt överskott per konsumtionsenhet på

12900 kr. medan pensionärsparet utan ATP hade 4400 kr. År 1981 hade

! Konsumtionsenhet: De valda konsumtionsvikterna bygger på existensminimireglerna. Följande vikter används Gifta/samboende: 2 vuxna = 1,65 konsumtionsenheter Ensamstående: I vuxen = 0,95 konsumtionsenheter Barn: 0,40 konsumtionsenheter I Riksdagen 1983/84, I saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1983/84: 150 2

barnfamiljens disponibla överskott per konsumtionsenhet sjunkit till 9200 kr. medan pensionärsparet hade fått nära nog en fördubbling eller 8 700 kr.

Många barnfamiljer har genom den ekonomiska utvecklingen fatt en ansträngd ekonomisk situation. Reallöneminskningar har drabbat barnfamiljerna hårdare än familjer utan barn eftersom barnfamiljerna har en större försörjningsbörda. Det familjeekonomiska stödet och de skatteförmåner som finns för barnfamiljer har inte kunnat motverka denna utveck-

ling. Tvärtom har det ekonomiska familjestödet kraftigt urholkats sedan mitten av 1970-talet. Mellan åren 1975 och 1983 har det familjestöd som utgår till en familj

med en genomsnittlig industriarbetarlön och en hemarbetande förälder minskat med ca 3096 om det finns ett barn och med närmare 205: om det finns två barn. Genom införandet av flerbarnstilläggen har köpkraften

dock någorlunda kunnat bibehällas eller t.o.m. förbättras för familjer med

tre eller flera barn.

Mot denna bakgrund föreslår jag en reform i syfte att väsentligt förbättra stödet till barnfamiljerna. Detta bör ske genom en höjning av det allmänna barnbidraget. inkl. flerbarnstillägget, med 1500 kr. per barn och är.

vilken är av betydelse främst för familjer med hemmamake och för unga mödrar som inte hunnit ut på arbetsmarknaden.

Förbättringar föreslås också för familjer med barn i övre tonåren som

studerar. Flerbarnstilläggen har redan tidigare utformats så att de utgår också till familjer med studerande ungdomar i åldern 16—19 är. Nu följs

den linjen upp med att bostadsbidrag och bidragsförskott också föreslås

utgå under hela gymnasieperioden i enlighet med vad som gäller för studiebidraget.

Sammanfattningsvis är de åtgärder som föreslås följunde:

Belopp

milj. kr. Åtgärder 1. Höjning av barnbidraget med I 500 kr. till 4 800 kr. per burn

och år (inkl. höjning av flerbarnstillägget och studiebidraget) 2 860 2. Höjning av garantinivån i föräldraförsäkringen från 37 kr. 80

till 48 kr. per dag (brutto 120) 3. Fortsatt bidrag till 20 år för studerande som nu förlorar

bidragsförskottet 50 4. Stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptiv-

föräldrar 3 S. Höjning av den övre hyresgränsen och inkomstgränserna

i bostadsbidragssystemet samt höjning av åldersgränsen

för statligt bostadsbidrag från 17 år till 20 år för

studerande ungdomar 320

Summa 3313 Finansiering 1. Besparingar i statsbudgeten samt begränsningar i skatte-

Summa 3315

Bilaga 2 Socialdepartementet ss 3

Som chefen för finansdepartementet har utvecklat i det föregående

bilaga I föreslås att förvärvsavdraget slopas och att skattesatsen i inkomstskiktet 1—4 basenheter höjs från 396 ull 496. Bland besparingarna

återfinns vissa åtgärder rörande barnbidraget som jag närmare återkommer till i det följande. Vidare är det statliga bostadsbidraget delvis samordnat

med det inkomstprövade tillägget inom studichjälpen. Som statsrädet Göransson närmare redogör för i bilaga 3 innebär den föreslagna höjningen av

åldersgränsen för det statliga bostadsbidraget att behov av det inkomstprö-

vade tillägget inte längre föreligger.

Som tidigare anförts är det inte möjligt att finansiera ett ökat stöd till

barnfamiljerna genom ett höjt budgetunderskott. Det som kan göras är att

fördela om resurser inom gruppen barnfamiljer samt mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer.

En omfördelning inom kollektivet barnfamiljer kan göras så att stödet ges en klarare inriktning mot grupper som i dag har en särskilt pressad situation — flerbarnsfamiljer och familjer med låga inkomster. En sådan omfördelning ger emellertid försämringar för andra barnfamiljer och kan knappast bli av någon mer betydande omfattning.

För att åstadkomma mer djupgående förändringar krävs därför en omfördelning av resurser frän icke-barnfamiljer till barnfamiljer. En sådan

omfördelning måste dock utformas så att förslagen blir rimliga och rättvisa

för dem som skall vara med och betala ett ökat familjeekonomiskt stöd. Av detta skäl har regeringen avvisat tanken på att t. ex. återinföra karensdagar i sjukpenningförsäkringen.

Vid bedömningen av I vilken form det ökade stödet till barnfamiljerna

bör fördelas har i debatten ökade bidrag ställts mot förändrade och ökade avdrag vid beskattning. De skatteavdrag som tidigare fanns var avdrag från den samlade inkomsten. När barnbidraget år 1948 ersatte de tidigare barnavdragen var det för att ge ett stöd lika för alla barn, till skillnad från

avdragssystemets effekter som gav mera till familjer med höga inkomster.

De skatteavdrag som nu diskuterats är i allmänhet så utformade att de är lika för varje barn. Till sina effekter blir avdragen därmed mycket lika det vanliga barnbidraget. Fortfarande skulle dock studerande och andra som saknar eller har låg förvärvsinkomst ställas utanför en sådan stödform.

De skäl som har fått mig att nu föreslå ett ökat stöd till barnfamiljerna genom bl.a. kraftigt förbättrade barnbidrag och inte genom införande av

skatteavdrag är följande:

Det svenska skattesystemet är sedan år 1971 i princip utformat som en

beskattning av individen. En skattereduktion per barn eller andra jämför-

bara åtgärder innebär helt nya regelsystem och därmed helt nya behov av administrativa resurser.

Skattesystemet måste löpande tillföras uppgifter om antalet barn i hus-”

hållen och dessa uppgifter måste kontrolleras. Preliminärskatteuttaget måste anpassas individuellt efter antalet barn. Med den mycket stora

Prop. 1983/84: 150 4

volym skattesystemet har blir även enkla uppgifter dyrbara att administrera. Jag vill dessutom erinra om att skatteförenklingskommitten hatt i uppdrag att lägga fram förslag om förenklingar i skattesystemet. Ett betänkande har nyligen avlämnats (SOU 1984:21). Enligt min mening bör inte några åtgärder nu vidtas som skulle leda till att man försvårar möjligheterna att göra skattesystemet enklare.

Till detta bör läggas att det hänsynstagande till mängbarnsfamiljernas

situation som flerbarnstilläggen innebär är svårt att inordna i skattesystemet. Det är heller inte klarlagt hur familjer utan förvärvsinkomster eller med låga inkomster och därmed låga skatter skulle behandlas om ett ökat

rar som är studerande eller beroende av socialbidrag. Det gäller också hemarbetande samboende som inte har någon skatterättslig koppling till den andre samboenden. Slutligen berörs ocksä ett antal egna företagare.

Om man skulle vilja ge dessa barnfamiljer motsvarande förmåner finge man bygga upp ett kompletterande bidragssystem. Detta skulle dock kräva en stor administration I förhållande till de bidrag som skulle komma att betalas ut.

I nuvarande situation blir enligt min mening skälen sammantaget mycket starka för att höja barnbidragen i stället för att införa en skattereduktion eller liknande.

Jag föreslår att det allmänna barnbidraget den I januari 1985 höjs med

1500 kr. till 4800 kr. per barn och år. Som jämförelse vill jag nämna att barnbidraget aldrig tidigare höjts med mer än 300 kr. per barn och är.

Statsrådet Dahl kommer senare denna dag i bilaga 5 att föreslå förbätt-

ringar av bostadsbidragen.

Bostadsbidraget ökas genom att de övre hyresgränserna höjs med mellan 50 kr. och 100 kr. per månad beroende på antalet barn samt att såväl

den nedre som den övre inkomstgränsen höjs med 2000 kr. för alla barnhushåll. Därutöver föreslås att åldersgränsen för det statliga bostadsbidraget höjs från 17 år till 20 år för studerande barn. I bilaga 3 kommer statsrådet Göransson att föreslå att studiebidraget och det förlängda barnbidraget höjs i samma män som det allmänna barnbidraget samt att det inkomstprövade tillägget slopas som en följd av höj-

ningen av åldergränsen för bostadsbidraget.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina förslag.

1.2 Höjning av det allmänna barnbidraget

Det allmänna barnbidraget höjdes senast den I januari 1983 från 3 000 kr.

till 3300 kr. per barn och år. Samtidigt fördubblades flerbarnstillägget till

Bilaga 2 Socialdepartementet S

att utgå med ett halvt barnbidrag i familjer med tre barn och med ett helt extra barnbidrag för varje ytterligare barn.

Fr. o. m. den I juli 1983 omfattar Nerbarnstillägget också barn över 16 år som uppbär studiebidrag eller förlängt barnbidrag.

Höjningen av barnbidraget och de nya barnbidragsbeloppen fr.o.m. den

I januari 1985 framgår av nedanstående tabell.

Antal Höjning av Nytt barnbidragsbarn barnbidraget belopp

tinkl. fler- tinkl. fler-

Kostnaderna för de av mig tidigare förordade höjningarna fr. o. m. den I

januari 1985 av barnbidraget med 1500 kr. och av flerbarnstillägget beräk-

nas till 2560 milj. kr. för helt år. För budgetåret 1984/85 beräknas kostnaderna till ca 1280 milj. kr.

1.3 Höjning av garantinivån inom föräldraförsäkringen

Föräldrapenning utgår med samma belopp som sjukpenningen, dvs. med

9077 av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst med en garanti-

nivå på 37 kr. per dag. Garantinivån i föräldraförsäkringen är viktig för de föräldrar som på grund av studier eller liknande inte har kommit ut på arbetsmarknaden och

Garantinivån är också viktig för de föräldrar som av olika skäl inte kan eter vill förvärvsarbeta medan barnen är små.

Jag förordar att garantinivån höjs till 48 kr. per dag fr. 0. m. den I januari 1985. Det nya beloppet bör gälla både föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning.

Kostnaderna för höjningen av garantinivån beräknas för helt år till 120 milj. kr. varav 40 milj. kr. uppskattas återgå till samhället i form av skatt.

Nettokostnaden uppgår därmed till ca 80 milj. kr. För budgetåret 1984/85

uppgår bruttokostnaderna till ca 60 milj. kr. Staten täcker 157 av kostnaderna för föräldraförsäkringen vilket leder till en ökad anslagsbelastning med 9 milj. kr.

1.4¶Åldersgräns för bidragsförskott

Enligt nu gällande regler utgår bidragsförskott t.o.m. den månad barnet

fyller 18 år.

En 18-årsgräns gäller också som huvudregel beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten mot barn. Om barnet vid denna tidpunkt

Prop. 1983/84: 150 6

går i skolan eller återupptar skolgången före fyllda 19 år. är föräldrarna

underhållsskyldiga så länge skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller 21 år. Tilt skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasie-

skolan eller annan jämförlig grundutbildning (7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken).

Ensamförälderkommittén föreslår i sitt betänkande (SOU 1983: 51) Ensamföräldrarna och deras barn, att bidragsförskott bör utgå till studerande över 18 år som går i gymnasium, dock längst t.o.m. utgången av juni

månad det år under vilket den studerande fyller 20 år. Förslaget motiveras med att man vill ge ensamförälderbarnen bättre ekonomiska möjligheter till gymnasiestudier. Med nuvarande regler är ensamförälderbarnen i många fall beroende av den underhållsskyldige förälderns förmåga att

betala underhållsbidrag för att kunna bedriva gymnasiestudier. Enligt Ensamförälder 1980 (Ds S 1981: 18) hade en tredjedel av samtliga hushåll med

barn i åldern 17 år sitt barn i 3-årig gymnasieskola. Mellan olika familjetyper rådde betydande skillnader. Det var t.ex. mer än dubbelt så vanligt (41 20) att 17-åringen i tvåförälderfamiljen gick i 3-årigt gymnasium som att

den ensamboendes 17-åring gjorde det (15 40).

I likhet med kommittén anser jag att ett fortsatt samhällsstöd bör utgå

för studerande när det nuvarande bidragsförskottet upphör vid 18 års ålder. Bestämmelserna kommer då i princip att överensstämma med de

regler som gäller för underhållsbidrag enligt föräldrabalken.

Ett system med olika åldersgränser har diskuterats tidigare i olika sammanhang. Bl.a. förordade socialpolitiska samordningsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring, att det för ekonomiskt stöd till barn skulle gälla två åldersgränser: en högre för barn som studerar och en lägre för övriga barn. Flerbarnstilläggen är också konstruerade efter denna modell (prop. 1982/83: 88).

Det är enligt min mening viktigt att det familjeekonomiska stödsystemet för tonåringar är uppbyggt så att det ger motivation till studier. Det finns fortfarande en betydande snedrekrytering till geymnasiestudier. Mot denna bakgrund är det olyckligt att bidragsförskottet kan upphöra innan de gym-

nasiala studierna avslutats. I ikhet med kommittén förordar jag därför att den högsta åldersgränsen bör knytas till vad som gäller för studiebidraget inom studiehjälpen, dvs. t.o.m. utgången av första kalenderhalvåret det år under vilket eleven fyller 20 år. Ett fortsatt bidrag skall alltså utgå längst t. o. m. juni månad det år eleven fyller 20 år. Denna åldersgräns överensstämmer också med vad

som gäller för flerbarnstillägg för studerande. För likformighetens skull

anser jag att i princip samma regler beträffande studier skall gälla som de som gäller för flerbarnstillägg för studerande.

Kostnaden för en förändring av åldersgränserna i enlighet med vad jag anfört kan beräknas till ca 50 milj. kr. för helt år vid nu gällande basbelopp.

Förändringen bör träda i kraft den I januari 1985. |

Bilaga 2 Socialdepartementet 7

1.5 Stöd till barn som adopterats av ensamstående

Ensamförälderkommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna och deras barn, föreslagit att ett särskilt bidrag av allmänna medel skall betatas ut till barn som adopterats av ensamstående. Bidraget bör enligt kommittén utgå med samma belopp som bidragsförskottet (41 av gällande basbelopp) och regleras på samma sätt som bidragsförskottet.

Kommittén anför att barn til" ensamstående adoptivföräldrar har behov

som ensamma adopterat barn redan från början medvetna om att de mäste svara för dubbla föräldra- och försörjningsroller. Genom det allt kärvare ekonomiska läget har dock dessa förätdrar drabbats hårdare än övriga ensamföräldrar.

Även jag anser att stöd bör utges till barn som adopterats av ensamstående. Utgångspunkten för samhäflets stöd är barnets bästa. Enligt min

mening bör orsaken till att en adoptivförälder är ensamstående inte avgöra

om samhällsstöd utgår eller inte.

Kostnaderna för ett stöd med det innehåll jag här beskrivit kan beräknas

till ca 3 milj. kr. per år vid gällande basbelopp. De nya reglerna bör träda i

kraft den I januari 1985.

1.6 Övergång till månadsutbetalning av barnbidrag

Barnbidragen betalas f.n. ut kvartalsvis. Frågan om hur ofta barnbidragen skall betalas ut har diskuterats vid ett flertal ullfällen. Skäl har därvid

framförts för en övergång till månadsvis utbetalning. Det har bl. a. framhål-

hits att många barnfamiljer har behov av barnbidraget månadsvis för att

klara familjens betalningar.

Mot detta har hävdats att det är angeläget att den summa som betalas ut är så stor så att bidraget kan användas för större utgifter för barnet. exempelvis klädinköp.

Jag har förståelse för bägge dessa ståndpunkter. I den nya situation som

uppstår vid en så kraftig höjning av barnbidraget som jag föreslår i denna

proposition, blir det emellertid enligt min mening naturligt att övergå till månadsvis utbetalning. Det belopp som utgår efter höjningen blir 400 kr.

per månad redan vid ett barn och 1400 kr. vid tre barn. För en fembarnsfa-

milj blir månadsbeloppet 3000 kr. Dessa exempel visar att barnbidraget nu blir ett väsentligt tillskott för att täcka familjernas löpande kostnader för barnen.

Genom att gå över från kvartalsvisa utbetalningar av barnbidraget till

månadsutbetalningar uppnås en viss räntevinst för staten. Besparingen reduceras till en del av att antalet utbetalningstillfällen ökar vilket ökar

administrationskostnaderna.

Sammantaget beräknas staten göra en besparing på ca 45 milj. kr. per år

genom åtgärden. Jag föreslår att barnbidragen från den I januari 1985 betalas månadsvis.

Prop. 1983/84: 150 8

1.7 Barnbidrag vid längre utlandsvistelse

Barnbidrag utgår för barn som är svensk medborgare och bosatt i riket.

Vid tolkningen av begreppet ”bosatt i riket” har rättspraxis anknutit till det skatterättsliga bosättningsbegreppet. I normalfallet innebär detta att när en utlandsvistelse överstiger tre år så utgår inga barnbidrag. Utbetalningen av löpande bidrag stoppas när det står klart att barnet har lämnat

landet för längre tid än sex månader. Återvänder den bidragsberättigade

inom tre år erhålls barnbidrag retroaktivt. Denna praxis omfattar inte barn till anställda i statens tjänst på utländsk ort. För sådana barn betalas barnbidrag ut som om de vore bosatta inom landet.

I I kap. 3 § lagen (1962:38D) om allmän försäkring föreskrivs att en försäkrad som lämnar Sverige skall anses vara bosatt här ; riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Här gäller alltså en

ettårsregel.

Socialutskottet har under innevarande vårriksdag behandlat motioner som rör reglerna för utbetalning av barnbidrag vid längre tids vistelse utomlands, varvid utskottet anfört bl. a. att dessa regler i vissa fall kan leda till otillfredsställande resultat (SoU 1983/84: 17) och förordat en översyn av reglerna.

Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga (rskr 211).

För egen del instämmer jag i utskottets uppfattning att den nuvarande

ordningen är otillfredsställande. Jag föreslår att bosättningsbegreppet i lagen om allmänna barnbidrag fr. o. m. den I januari 1985 ges den innebörd

som gäller enligt tagen om allmän försäkring. Det bör ske genom lagstiftning. Ur administrationssynpunkt är denna förändring av bosättningsbe-

greppet en stor fördel för försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.

Liksom hittills bör barnbidrag betalas ut för barn till anställda i statens

tjänst på utländsk ort.

Det finns f.n. ca 6000 barn för vilka försäkringskassan innehåller barn-

bidrag med hänsyn till att de vistas i utlandet mer än sex månader. Vid återflyttning till Sverige kan många av dessa barn enligt nuvarande tillämpning ha rätt till barnbidrag och eventuellt flerbarnstillägg retroaktivt. Uppgift om hur länge barnen vistas utomlands saknas men man kan på goda grunder anta att en stor del av dem är borta längre än ett år. På grundval

härav beräknar jag att medelsbehovet minskar med ca 30 milj. kr. för helt

år.

Bilaga 2 Socialdepartementet 9

2¶Vissa sysselsättningsskapande åtgärder

2.1 Inledning

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har redogjort för de arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiska skälen för ökade insatser för byg-

gandet under det kommande vinterhalvåret. Jag förordar att medel titlfäl-

ligt anvisas för byggande av daghem och fritidshem.

2.2 Tillfälligt bidrag till anordnande av daghem och fritidshem

Statsbidrag utgår till driften av daghem och fritidshem. Några år under

1970-talet fanns ett särskilt anordningsbidrag som under år 1976 uppgick

till 12000 kr. per plats i daghem och fritidshem. Detta innebar för en

normal avdelning med 15 platser ett bidrag med 180000 kr. Anordningsbi-

draget upphörde år 1977. Därefter beaktas de ökade kapitaltjänstkostna-

derna i stället vid beräkningen av driftbidraget. Den statliga långivningen

sker med bostadslån. I övrigt finns inte något separat investeringsstöd.

Det tidigare anordningsbidraget utgick i förhållande till antalet platser. I det nya statsbidragssystem som gäller fr.o.m. den 1 januari 1984 har. platsbegreppet slopats och bidrag utgår per inskrivet barn i daghem och fritidshem. Det tillfälliga anordningsbidraget bör därför utgå per avdelning i nybyggda daghem och fritidshem där byggnationen igångsätts efter den 30

juni 1984 men före den 1 mars 1985 och avslutas senast den 30 september

1985. Bidraget bör utgå med 300 000 kr. per avdelning.

Jag föreslår att bidraget administreras av socialstyrelsen som har att fördela de medel som anvisats. Före igångsättningen av arbetena skall

arbetsförmedlingen höras. Bidrag bör sålunda utgå endast för projekt på

orter där byggsysselsättningsbehov finns.

Jag föreslår att 100 milj. kr. avsätts för det tillfälliga anordningsbidraget. Jag beräknar att en nyproduktion av ca 330 avdelningar kan ske. Härigenom kan minst 5000 barn beredas plats i barnomsorgen.

3¶Upprättade lagförslag m. m.

I enlighet med vad jag nu har anfört om höjning av det allmänna barnbidraget och av garantinivån inom föräldraförsäkringen har det inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i tagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:1 resp. 2:2.

Prop. 1983/84: 150 10

Förändringen med fortsatt bidrag för studerande ungdomar. när rätten till bidragsförskott enligt nuvarande regler upphör vid 18 års ålder. är lagtekniskt komplicerad. Det beror på bl.a. den nuvarande bidragsförskottslagens konstruktion och sambandet med den familjerättsliga underhållsskyldigheten. Också de nya reglerna om stödet till barn som adopte-

rats av ensamstående hör samman med bidragsförskottsreglerna. I nu

angivna delar behövs ytterligare lagtekniskt beredningsarbete. Ensamförälderkommitténs betänkande med författningsförslag remissbehandlas f.n.

Remisstiden utgår den 30 april. Min avsikt är att återkomma senare med

förslag om den närmare utformningen av de bidrag som jag här har föresla-

git. Ändringarna avses träda i kraft samtidigt som övriga ändringar. den I

januari 1985.

Även lagändringarna när det gäller rätten till barnbidrag vid utlandsvistelse och en övergång från kvartalsvisa till månadsvisa utbetalningar av

barnbidragen kräver ytterligare beredningsarbete. Jag avser att även här återkomma med ändringsförslag i syfte att nya regler skall kunna träda i

kraft den I januari 1985.

4¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

dels att antaga inom soctaldepartementet upprättade förslag till

I. lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag.

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. dels att utöver vad som har föreslagits I prop. 1983/84:100, bil. 7 under femte huvudtiteln 3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1984/85 anvisa ytterligare förslagsanslag av 1 280000000 kr..

ytterligare förslagsanslag av 9000 000 kr.. 5. till Bidragsförskott för budgetåret 1984/85 anvisa ytterligare förslagsanstag av 25000000 kr.. 6. till Bidrag till anordnande av daghem och fritidshem för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 100 000000 kr.. dels att godkänna vad jag har anfört om 7. fortsatt bidrag till studerande ungdomar. när den nuvarande rät-

ten till bidragsförskott upphör vid 18 ärs ålder. 8. stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivför-

äldrar, 9. barnbidrag vid utlandsvistelse, 10. månadsvis utbetalning av barnbidrag.

Bilaga 2 Socialdepartementet 1

Bilaga 2:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag!

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

18 För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skalt av allmänna medel såsom bidrag till bar- männa medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 3300 kro- allmänt barnbidrag med 4800 kronor om året i enlighet med vad ne- nor om året i enlighet med vad ne-

dan närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

! Lagen omtryckt 1973: 449. > Senaste lydelse 1982:1237.

Prop. 1983/84: 150

Bilaga 2:2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 och 14 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

4 kap.

4§

Hel föräldrapenning enligt 2 § ut- Hel föräldrapenning enligt 2 § utgår med trettiosju kronor om dagen går med 48 kronor om dagen (ga- (garantinivå). Har föräldern under rantinivå). Har föräldern under minst fvåhundrasjuttio dagar i följd minst 270 dagar i följd före barnets före barnets födelse eller den be- födelse eller den beräknade tidräknade tidpunkten härför varit, el- punkten härför varit. eller skulle ler skulle föräldern. om försäk- föräldern, om försäkringskassan ringskassan haft kännedom om haft kännedom om samtliga föreligsamtliga föreliggande förhållanden, gande förhållanden. ha varit försäkha varit försäkrad för en sjukpen- rad för en sjukpenning överstigande ning överstigande nämnda belopp, nämnda belopp, utgår föräldrapenutgår föräldrapenningen med ett be- ningen med ett belopp som motsvalopp som motsvarar förälderns rar förälderns sjukpenning enligt 3 sjukpenning enligt 3 kap. 4 8. kap. 4 8.

Om föräldrarna har barnet gemensamt i sin vård, utgår föräldrapenning över garantinivån till fadern endast under förutsättning att även modern är eller enligt vad förut sagts bort vara försäkrad för sjukpenning som överstiger garantinivån. Undantag från vad nu sagts får medges när det visas att modern till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl inte kan anses ha möjlighet att vårda barnet.

14 §

Under sådan tid som anges i 13 § Under sådan tid som anges i 13 § första stycket utgår särskild föräld- första stycket utgår särskild föräldrapenning för dag, när rapenning för dag, när

a) förälder inte förvärvsarbetar, med ett belopp som motsvarar för- med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning enligt 3 kap. älderns sjukpenning enligt 3 kap. 4 §, dock lägst trettiosju kronor (ga- 4 8. dock lägst 48 kronor (garantinirantinivå). vå).

b) förälder förvärvsarbetar högst b) förälder förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid, med ett hälften av normal arbetstid, med ett belopp som motsvarar hälften av belopp som motsvarar hälften av det belopp som anges under a), det belopp som anges under a).

c) förälder förvärvsarbetar högst c) förälder förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, tre fjärdedelar av normal arbetstid.

! Lagen omtryckt 1982:120.

Bilaga 2 Socialdepartementet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse med ett belopp som motsvarar en med ett belopp som motsvarar en fjärdedel av det belopp Som anges fjärdedel av det belopp som anges under a). under a).

Denna tag träder i kraft den I januari 1985.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 3 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom utbildningsde-

partementets verksam-

hetsområde, m. m.

Regeringens prop. 1983/84: 150 Bilaga 3

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Göransson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85 såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att redo-

göra för de arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiska skälen för ökade insatser inom utbildningsdepartermentets område. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet vill jag föreslå följande.

I fråga om åtgärder för ungdomar förslår jag att s.k. stimulansbidrap för

nyinrättade platser inom den gymnasiala lärlingsutbildningen skall utgå även under budgetåret 1984/85. I sammanhanget vill jag erinra om att regeringen i prop. 1983/84:116 om gymnasieskola i utveckling bl. a. föreslagit en ökning av planeringsramarna för gymnasieskolan, både när det gäller linjer och linjeanknutna specialkurser och i fråga om högre specialkurser m. m.

Då det gäller vuxcenutbildningen föreslår jag att medel avsätts för ca

2 500 särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa. För att erbjuda utbildningsmöjligheter för bl. a. dem som erhåller sådant studiestöd bör antalet utbild-

ningsplatser ökas inom kommunal vuxenutbildning och vid folkhögskolor.

Vidare kommer jag att behandla frågan om behovet av en bredare

utbildningsinsats i datateknik för kortutbildade. Som en följd av de i dag framlagda förslagen om höjda barnbidrag föreslår jag motsvarande höj-

ningar av det förlängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpen. Förslaget inom bostadsdepartementets huvudtitel om höjda åldersgränser för det statliga bostadsbidraget innebär att det inkomstprövade

tillägget inom studiehjälpen bör avskaffas.

B. SKOLVÄSENDET

B 17. Bidrag till driften av gymnasieskolor

Vid riksdagens beslut våren 1983 om elevplatsramar för gymnasieskolan

för innevarande budgetår beräknades 7500 årselevplatser för gymnasial lärlingsutbildning. I mitten av september 1983 fanns det. enligt uppgift från

| Riksdagen 1983/84.1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1983/84: 150 ta

skolöverstyrelsen, 3872 elever i gymnasial lärlingsutbildning. varav mindre än hälften i grundutbildningen.

Med anledning av förslag i prop. 1983/84:26 om särskilda sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1983/84 godkände riksdagen att ett rekryteringsbidrag om 5 000 kr. per nyinrättad lärlingsplats skulle utgå till

kommunerna under resten av innevarande budgetår. Rekrvyteringsbidraget väntades leda till inrättandet av ytterligare 2000 platser inom gymnasial lärlingsutbildning. Den sammanlagda kostnaden för dessa åtgärder beräk-

nades till 30 milj. kr. Arbetsmarknadsutskottet uttalade i samband med sin behandling av nämnda sysselsättningsproposition (AU 1983/84: 12, rskr 104) att det vore önskvärt med ytterligare utbyggnad av lärlingsutbildningen redan under innevarande budgetår.

Den gymnasiala lärlingsutbildningen har sedan budgetåret 1980/81 bedri-

vits som försöksverksamhet. Chefen för utbildningsdepartementet har i

årets budgetproposition föreslagit att denna, såvitt avser grundutbildning-

en, blir reguljär och att statsbidraget i fortsättningen skall avse endast grundutbildningen. Samtidigt har hon lagt fram ett antal förslag som syftar till att den framtida reguljära gymnasiala lärlingsutbildningen skall kunna uppfylla kraven på att utgöra en grundläggande yrkesutbildning för ungdomar. För den gymnasiala lärlingsutbildningen har beräknats 5915 årselev-

platser för budgetåret 1984/85 till en kostnad av 62.7 milj. kr. Lärlingsplatser kan inrättas löpande under hela läsåret. Föregående läsår fanns det 70 Ze fler lärlingsplatser vid utgången av läsåret jämfört med

läsårsstarten. Den satsning som gjorts innevarande budgetår för att stimu-

lera inrättande av nya lärlingsplatser har fått verka knappt ett halvt år.

Det är enligt min mening angeläget att regeringens satsning på lärlingsutbildningen verkligen får genomslag. Fortfarande finns en stor marginal

outnyttjade platser. Det finns därför f.n. inget behov av en ytterligare

ökning av antalet platser. I stället bör ansträngningarna inriktas mot att alla de platser som finns anvisade verkligen blir utnyttjade. Jag föreslår därför att som stimulans ett rekryteringsbidrag lämnas även för budgetåret 1984/85. Kommunerna bör få 5000kr. per plats för extra ersättning till företag och institutioner som inrättar nya lärlingsplatser. Detta bör gälla

för grundutbildning som påbörjas under tiden den 1 juli 1984 — den 30 juni

1985. Ett sådant bidrag bör kunna leda till att ytterligare 1000 platser inrättas. Kostnaden härför beräknar jag till 5 milj. kr. Kostnaden för bidra-

get bör ersättas ur anslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor. Jag vill i

detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att flickornas andel i lärlingsutbildningen ökas.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att

I. godkänna vad jag har förordat om rekryteringsbidrag budgetåret 1984/85 för platser i gymnasial lärlingsutbildning samt

Bilaga 3 Utbildningsdepartementet 3

2. medge att kostnaderna för rekryteringsbidraget ersätts ur det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor.

C. VUXENUTBILDNING

Sedan flera år tillbaka har regeringen efter bemyndigande av riksdagen ställt särskilda resurser till förfogande för kurser för arbetslösa inom kommunal vuxenutbildning (komvux) och vid folkhögskolorna. Sådana insat-

ser är, som kommer att framgå av vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet anför, angelägna också under budgetäret 1984/85. För att åtgärder-

na skall få bästa möjliga effekt på längre sikt bör de i ökad utsträckning

inriktas på sådan utbildning som kan krävas för införandet av ny teknik i arbetslivet och som kan stärka individernas ställning på en föränderlig

arbetsmarknad. Det är därför viktigt att möjligheterna tll utbildning t och

om datateknik förbättras. Det är också viktigt med förstärkta insatser då

det gäller andra yrkesämnen och sådana allmänna ämnen — framför allt inom naturvetenskap och teknik — som ofta utgör en grund för yrkesutbildning och för utveckling av yrkeskunskaper. I övrigt bör åtgärderna syfta till att ge kortutbildade vuxna möjligheter till studier på grundskoleni-

vån. Chefen för utbildningsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att för budgetåret 1984/85 inom ramen för det av riksdagen givna bemyndi-

gandet (prop. 1983/84:100. UbUl4, rskr 196). medge kommunerna alt utanför de fastställda timramarna ordna kurser för arbetslösa dels i grund-

utbildning för vuxna (grundvux), dels, inom komvux, i grundskolekurser och i gymnasieskolkurser i bl.a. yrkesämnen samt tekniska och naturvetenskapliga ämnen samt särskilda yrkesinriktade kurser. En förutsättning för att kurserna skall få starta bör vara att samråd har ägt rum med

länsarbetsnämnden eller. vad avser komvux, att deltagarna har fått särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Jag räknar med att åtgärden medför ett ökat medelsbehov för stätsbidrag med ca 25 milj. kr.

Vidare avser chefen för utbildningsdepartementet att föreslå regeringen

att för budgetåret 1984/85 i enlighet med riksdagens bemyndigande (prop.

1983/84: 100, UbU I4s. 21, rskr 196) utöka antalet statsbidragsberättigade elevveckor vid folkhögskolor för att skapa utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Detta bör ske på följande sätt. Folkhögskolorna bör inom en ram av 10000 elevveckor få anordna

särskilda kurser upp till tio veckors längd för arbetslös ungdom. För dessa kurser bör utgå statsbidrag utan hinder av 838 folkhögskoleförordningen (1977:551) och förordningen (SÖ-FS 1983: 74) om folkhögskolans under-

visningsvolym. Utöver det normala statsbidraget bör berörda tolkhögskolor kunna få ett särskilt statsbidrag med högst 25 000 kr. per kurs. Åtgärden

fb Riksdagen 198384. I saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1983/84: 150 4

innebär att ca 1000 arbetslösa ungdomar kan få utbildning under tio veckor.

Vidare bör folkhögskolorna få möjligheter att erbjuda utbildning till

personer som får särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa utanför den ram

som lagts fast för varje folkhögskola i förordningen om folkhögskolans undervisningsvolym. För elevveckor som avser sådana studerande bör allmänt statsbidrag likaledes utgå utan hinder av 83§ folkhögskoleförordningen. Jag beräknar att ca 10000 elevveckor kommer att utnyttjas för detta, vilket motsvarar 250 heltidsstuderande under ett läsår om 40 veckor.

De här förordade åtgärderna innebär att antalet elevveckor vid folkhög-

skolorna ökar med ca 20000, vilket innebär ett ökat medelsbehov för

statsbidrag med ca 12 milj. kr. under budgetåret 1984/85.

Utbildning i datalny teknik för kortutbildude

I flera olika sammanhang har understrukits betydelsen av att ny teknik

införs i arbetslivet. Sålunda är ett genomgående drag i prop. 1983/84: 135 om industriell förnyelse inriktningen på åtgärder som syftar till att stimule-

ra förnyelse och utveckling av industrin. Regeringen har även tidigare

vidtagit åtgärder som syftar till att skapa ett tidsmässigt försprång gent-

emot andra länder när det gäller införande av ny teknik, vilket stärker svenskt näringslivs konkurrenskraft.

Den nu pågående utvecklingen har och kommer naturligtvis att leda till

stora omställningar på arbetsmarknaden. Det finns skäl att anta att förändringarna kommer att bli särskilt kännbara för de kortutbildade. Förutom de

sysselsättningsmässiga konsekvenserna riskerar dessa att särskilt drabbas

av de i fråga om datateknik växande kunskapsklyftorna mellan generationer och mellan yrkeskategorier.

Mot den bakgrunden är det enligt min mening nödvändigt att överväga en särskild utbildningsinsats i datateknik för kortutbildade. En sådan satsning skulle inte bara avse att förbereda för ny teknik, utan även ha till syfte att ge deltagarna förutsättningar för och stimulans till att själva lämna

förslag till teknikförnyelse inom arbetslivet. Det finns sålunda såväl syssel-

sättningspolitiska som näringspolitiska skäl för en större, bred utbildnings-

insats för kortutbildade.

LO och TCO har i en gemensam skrivelse till regeringen understrukit behovet av ett nationellt vuxenutbildningsprogram med sikte på den nya

tekniken. Organisationerna uttalar sin beredvillighet att medverka vid utformandet av ett sådant program. Frågorna om former för och finansiering av en bredare utbildningsinsats

av detta slag kommer att behandlas med förtur inom regeringskansliet. En tjänstemannagrupp med representanter för bl.a. berörda departement

kommer att bildas. Jag ser det som naturligt att arbetet bedrivs i samråd med arbetsmarknadens parter. Som underlag för gruppens arbete bör förutom nämnda skrivelse från LO och TCO även tjäna det förslag om

Bilaga 3 Utbildningsdepartementet 5

regionala utvecklingsprogram som dataeffektutredningen lämnat i sitt slut-

betänkande (SOU 1984: 20) Datorer och arbetslivets förändring. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att lägga

förslag om särskilda åtgärder på datautbildningsområdet inom ramen för AMU i företag. Denna utbildning bör tillsammans med erfarenheter från redan existerande datautbildningar vara värdefull! vid bedömningen av hur

en bredare datautbildning skulle kunna utformas och genomföras.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört om ökade vuxenutbildningsinsatser för arbetslösa m. m.

D. HÖGSKOLA OCH FORSKNING

Forskning och forskarutbildning

I prop. 1983/84: 107 om forskning (bil. 5) har chefen för utbildningsde-

partementet bl.a. anmält förslag till anslag till forskning och forskarut-

bildning inom högskolan för budgetåret 1984/85. Hon har därvid under anslagen till fakulteterna (motsv.) beräknat medel för studiefinansiering i

forskarutbildning med sammanlagt 219,2 milj. kr.

Utbildningsbidrag för doktorander

Sedan den 1 juli 1983 är utbildningsbidrag den reguljära formen för

studiefinansiering i forskarutbildning. Bidraget uppgår nu till 5610kr. per månad. Utbildningsbidrag beviljas för ett år i sänder och kan normalt innehas under högst fyra år. Antalet utbildningsbidrag uppgår till ca 3 240. Jag har erfarit att statrådet Leijon senare i dag kommer att förorda en höjning av bidragen inom arbetsmarknadsutbildningen med 20 kr. per dag.

Jag finner det skäligt att även utbildningsbidragen för doktorander nu höjs. Höjningen bör uppgå till 440kr. per månad. Jag förordar sålunda att utbildningsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1984 skall utgå med 6050kr. för månad. Kostnaderna för studiefinansiering i forskarutbildningen ökar därmed med sammanlagt 17,2 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad

som föreslagits I prop. 1983/84:107 bil. 5, under åttonde huvudti-

teln anvisa ytterligare reservationsanslag av 2334 000 kr,

att till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad

som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5. under åttonde huvudti-

teln anvisa ytterligare reservationsanslag av 176000 kr.

att till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1984/85. utöver vad som

föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5. under åttonde huvudtiteln

anvisa ytterligare reservationsanslag av 206000 kr.

Prop. 1983/84: 150 6

att till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5. under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av

2738 000 kr,

att till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 2293 000 kr. att till Odontologiska fakulteterna för budgetåret 1984/85. utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5. under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 421 000 kr, att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1984/85. utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 236000 kr, att till Maremarisk-naturvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 4458 000 kr, att till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1984/85, utöver vad som

föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5, under åttonde huvudtiteln

anvisa ytterligare reservationsanslag av 4046 000 kr. att till Temaorienterad forskning för budgetåret 1984/85. utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:107 bil. 5. under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 181000 kr. samt att till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret 1984/85, utöver vad som föreslagits i prop. 1983/84:100 bil. 10, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare reservationsanslag av 100000 kr.

E. STUDIESTÖD M.M.

E3. Studiehjälp m. m.

Under denna rubrik har för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsan-

slag av 1220 milj. kr. som bl.a. skall täcka kostnaderna för studiebidrag och förlängt barnbidrag. Dessa stöd är samordnade med det allmänna

barnbidraget. Studiebidraget utgår således med 275 kr. per månad till studerande i gymnasial utbildning som har fyllt 16 men inte 20 år. Förlängt

barnbidrag utgår med samma belopp till studerande i grundskolan som har fyllt 16 år och inte längre är berättigade till allmänt barnbidrag.

Chefen för socialdepartementet föreslår denna dag att barnbidraget skall

höjas med 1500 kr. om året fr.o.m. den I januari 1985. Jag föreslår att studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda barnbidraget höjs i

motsvarande mån. dvs. med 125 kr. per månad. Studiebidrag och förlängt barnbidrag bör således utgå med 400 kr. per månad fr. o. m. den I januari

Bilaga 3 Utbildningsdepartementet 7

1985, Den föreslagna höjningen beräknas medföra en utgiftsökning med ca 167 milj. kr. under budgetåret 1984/85. Jag beräknar att kostnaderna kan täckas genom en merbelastning av förslagsanslaget Studiehjälp m.m.

Under anslaget Studiehjälp m.m. finansieras också utgifterna för det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen. Detta tillägg är samordnat med det statliga bostadsbidraget när det gäller belopp och reduceringsregler. Kostnaderna beräknas för budgetåret 1984/85 uppgå till ca 19 milj. kr.

Föredragande statsrådet i bostadsdepartementet föreslår denna dag ändrade regler för det statliga bostadsbidraget.

Förslaget innebär att åldersgränsen för det statliga bostadsbidraget höjs

så att bidraget kan utgå för sådana barn mellan 17 och 20 år som uppbär

statligt studiestöd i form av förkingt barnbidrag eller studiebidrag.

Den föreslagna ändringen av åldersgränsen för bostadsbidraget innebär att behovet av ett särskilt inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen försvinner. Jag föreslår således att det inkomstprövade tillägget enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349) avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1985. Jag räknar därvid med att belastningen på det förslagsvis betecknade anslaget

till Studiehjälp m.m. skall minska med ca 10,5 milj. kr. för budgetåret 1984/85. I prop. 1983/84: 127 om förbättrad studiehjälp och vissa sjukförsäkringsfrågor har regeringen föreslagit införande av ett extra tillägg inom studiehjälpen. Bidraget utgår till elever i hushåll med ett ekonomiskt underlag

som understiger 80000 kr. med belopp som varierar mellan 200-600 kr. per månad beroende på inkomst. Reglerna för vad som utgör det ckonomiska underlaget överensstämmer med vad som gäller i fråga om det inkomstprövade tillägget. Då nu det inkomstprövade tillägget föreslås bli

avskaffat måste bestämmelserna om ekonomiskt underlag i 3 kap. studie-

stödsförordningen (1973:418) anknytas direkt till det extra tilllägget. Jag avser att senare föreslå regeringen nödvändiga justeringar av gällande bestämmelser.

Vad jag här har förordat föranleder ändringar i I kap. 2 8, 2 kap. I 8 samt

3 kap. 3 och 6 §§ studiestödslagen. Vidare bör 3 kap. 10 § samma lag upphöra att gälla. Ändringarna bör gälla fr. o. m. den I januari 1985.

Ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lagändring bör

fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349).

E5. Vuxenstudiestöd m. m.

Som chefen för utbildningsdepartementet anförde i prop. 1983/84: 26 om

särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84, bil. 2, visar erfarenheterna, att en betydande del av dem som söker och får särskilt vuxen-

Prop. 1983/84: 150 8

studiestöd är arbetslösa. De särskilda vuxenstudiestöden är därmed ett verksamt medel att minska trycket på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen beslutade under hösten 1983 (prop. 1983/84:25, SfU 13, rskr 57) om en lag om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Under innevarande

budgetår står 50 milj. kr. till förfogande för beviljande av sådant studie-

stöd.

Den korta tid som har förflutit sedan det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa kom till visar klart att stödet är attraktivt trots att bidraget ofta uppgår till ett lägre belopp än vad den berörde får i arbetslöshetsersättning

eller hade kunnat få i utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Jag föreslår nu att 100 milj. kr. anvisas över statsbudgeten för budgetåret 1984/85 för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det bör, i likhet med vad som gäller för det för innevarande budgetår anvisade beloppet, ankom-

ma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om medlens använd-

ning och fördelning på olika län. Jag vill emellertid redan nu anmäla, att avsikten är att stödet skall förbehållas dem som hos arbetsförmedlingen

har registrerats som arbetslösa. Vid fördelningen av stödet bör särskild

vikt fästas vid i vad mån de avsedda studierna kan väntas leda till att mottagarna stärker sin ställning på arbetsmarknaden. Stödet bör beviljas

för en eller högst två terminer studier och det bör inte innebära att veder-

börande har företräde till fortsatt vuxenstudtiestöd för arbetslösa eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973: 349). Vidare avser jag att föreslå regeringen att högst tio procent av det föreslagna totala

beloppet får utnyttjas för stöd för studier vid folkhögskola. Det föreslagna beloppet om 100 milj. kr. medger att ca 2500 stöd för ett

läsårs heltidsstudier kan inrättas. Av dessa skulle ca 250 avse studier vid folkhögskola, vilket motsvarar ca 10000 elevveckor.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1984/85 utöver vad som

har föreslagits i prop. 1983/84: 100, bil. 10, under åttonde huvudti-

teln anvisa ytterligare reservationsvis betecknade medel av

100 000 000 kr.

Bilaga 3 Utbildningsdepartementet 9

lava 3.

. Bilaga 3.1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973: 349)!

dels att 3 kap. 10 § skall upphöra att gälla,

dels att I kap. 2 §, 2 kap. 1 § samt 3 kap. 3 och 6 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

28 Studiehjälp består av studiebidrag jämte tillägg, återbetalningspliktiga

studiemedel och resekostnadsersättning. Tillägg till studiebidraget utgår i Tillägg till studiebidraget utgår i

form av inackorderingstillägg, in- — form av inackorderingstillägg och komstprövat tillägg och extra till- — extra tillägg. lägg.

2 kap.

18 Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag med 275 = rätt till förlängt barnbidrag med 400

kronor i månaden från och med kronor i månaden från och med

kvartalet efter det under vilket han = kvartalet efter det under vilket han

fyllt 16 år. fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltar i motsvarande undervisning vid

skola som avses i 33, 34 eller 34 a § skollagen (1962: 319).

3 kap.

Studiehjälp utgår från och med Studiehjälp utgår från och med

kvartalet efter det under vilket den = kvartalet efter det under vilket den studerande fyllt 16 år, om ej annat = studerande fyllt 16 år, om inte anföljer av andra eller tredje stycket. nat följer av andra stycket.

Inackorderingstillägg och extra tillägg utgår även till studerande som

inte har uppnått sådan ålder som anges i första stycket.

685 Studiebidrag utgår med 275 kro- Studiebidrag utgår med 400 kro-

nor i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

! Lagen omtryckt 1981: 579. ? Senaste lydelse enligt prop. 1983/84: 127.

> Senaste lydelse 1983: 272. -

" Senaste lydelse enligt prop. 1983/84:127. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

> Senaste lydelse 1982: 1244.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 4 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom arbetsmark-

nadsdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Regeringens prop. 1983/84: 150

Bilaga 4

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Leijon såvitt avser frågor under littera B och statsrådet Gradin såvitt avser frågor under littera D.

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde.

Inledning

Under det senaste året har vi kunnat notera hur framtidstron har åter-

vänt inom svensk industri. Svenska varor efterfrågas i ökande omfattning på världsmarknaden, och våra marknadsandelar växer. Orsaken till detta är främst den förbättrade konkurrenskraft som är en direkt följd av de åtgärder regeringen vidtagit. En begynnande internationell konjunkturuppgång förstärker utvecklingen ytterligare.

Den bild jag tecknade i budgetpropositionen av utvecklingen på arbetsmarknaden under förra året framträder nu med klarare konturer. Det är väl bekant att förändringar i den allmänna konjunkturen får effekter på arbets-

marknaden med en förhållandevis lång eftersläpning. Den senaste konjunkturnedgången inleddes hösten 1980 och fortsatte under två år. Under

år 1983 vände utvecklingen återigen långsamt uppåt och denna tendens har därefter fortsatt.

Konjunkturnedgången ledde till en stagnerande sysselsättning år 1981 - och en viss minskning år 1982. Även under år 1983 var sysselsättningsutvecklingen på den öppna arbetsmarknaden mycket svag. Till följd av ökningen av de sysselsättningsfrämjande åtgärderna ökade emellertid det totala antalet sysselsatta med knappt 5000 enligt arbetskraftsundersök-

ningarna (AKU). Sysselsättningen minskade inom de varuproducerande

näringsgrenarna. Minskningen var emellertid lägre än tidigare år och utvecklingen under loppet av året visade för industrins del att bortfallet av arbeten tenderade att upphöra. Ett ökat antal sysselsatta noterades inom

den privata tjänstesektorn och inom kommunerna. Ökningen inom kom-

munerna berodde till större delen på en ökad volym beredskapsarbeten.

För statens del skedde inga större förändringar mellan åren 1982 och 1983.

1 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

Prop. 1983/84: 150 2

Antalet personer i arbetskraften ökade under förra året med knappt 19000. Utbudet av arbetskraft steg följaktligen mer än antalet sysselsatta. Arbetslösheten ökade därmed med ca 14000 mellan åren 1982 och 1983. Ökningen år 1983 var betydligt lägre än såväl år 1982 som år 1981. Utvecklingen svarar mot det traditionella mönstret i en konjunkturuppgång och är ett tecken på 'den eftersläpning på arbetsmarknaden som jag nämnde inledningsvis. I början av en konjunkturuppgång kan exempelvis industrin öka sitt kapacitetsutnyttjande utan nyanställningar, bl.a. genom att höja arbetsinsatsen via större Öövertidsuttag etc. Antalet övertidstimmar för industriarbetarna har sedan mars 1983 legat klart över nivån året före. I januari i år var antalet övertidstimmar 33 Z större än i januari i fjol.

Arbetslösheten kulminerade under tredje kvartalet förra året. Om man rensar bort de sedvanliga säsongsmässiga förändringarna har det därefter skett en successiv minskning. I mars månad i år var enligt AKU 134 000 personer eller 3,1 20 av arbetskraften arbetslösa. Det betydde en minskning med 15 000 jämfört med ett år tidigare. Ungdomslagen som infördes den 1 januari 1984 har betytt en hel del för utvecklingen under årets första tre månader. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) statistik var ca 29000 ungdomar sysselsatta i ungdomslag i slutet av mars. Arbetslösheten bland 16—19-åringar reducerades därmed från över 8 9 till något under 4 90.

Ytterligare en sysselsättningsfrämjande åtgärd trädde i kraft den 1 januari i år, nämligen rekryteringsstöd för att främja nyanställningar. Omkring 12000 personer hade anställts med detta stöd i slutet av mars månad. Därutöver omfattade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna 72 000 personer i beredskapsarbete och 48000 personer i arbetsmarknadsutbildning (AMU), vilket innebar en ökning med ca 3 000 personer inom AMU och en minskning med ca 3000 personer inom beredskapsarbeten jämfört med samma månad 1983. Antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen och antalet sysselsatta med lönebidrag uppgick till totalt ca 67 000 personer.

Det finns således ändå tecken på att en förbättring av arbetsmarknadsläget är på väg. Inom industrin var antalet sysselsatta under första kvartalet i år högre än ett år tidigare och inom den privata tjänstesektorn noterades en relativt kraftig ökning under samma period. Enligt den företagsbaserade statistiken har antalet arbetare inom industrin under de senaste månaderna varit stabilt. Antalet varsel om uppsägningar och permitteringar har minskat väsentligt. Totalt berördes under första kvartalet i år knappt 8000 personer av varsel om uppsägning eller permittering. Under motsvarande kvartal 1983 var antalet ca 26000 eller mer än tre gånger så stort. För industrins del var antalet berörda av varsel under första kvartalet mindre än en femtedel av antalet ett år tidigare.

Det tydligaste tecknet på att utvecklingen på arbetsmarknaden kan

väntas bli gynnsammare är emellertid efterfrågan på arbetskraft mätt med

antalet till arbetsförmedlingen nyanmälda platser. Under första kvartalet i

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet = 3

år nyanmäldes totalt 185 000 platser mot 140000 samma kvartal förra året, en ökning med drygt 3020. För industrins del skedde drygt en fördubbling av efterfrågan jämfört med fjolåret. Antalet nyanmälda platser inom industrin var i mars lika högt som under högkonjunkturåren 1979-80.

När det gäller utvecklingen under återstoden av år 1984 och det kommande budgetåret är denna, vilket jag också framhöll i budgetpropositionen, svår att bedöma. Det finns emellertid anledning räkna med att utbudet av arbetskraft kommer att växa något jämfört med år 1983. En fortsättning av konjunkturuppgången bör också resultera i en förhållandevis betydande ökning av antalet sysselsatta inom den privata tjänstesektorn och inom industrin.

Löneutvecklingen till följd av den pågående avtalsrörelsen innebär ett betydande osäkerhetsmoment. Alltför höga löneökningar riskerar att urholka vår konkurrenskraft och åter öka inflationen och därigenom äventyra sysselsättningen på sikt. Jag räknar emellertid med att sysselsättningen kommer att successivt förbättras under budgetåret. För att kunna möta det växande arbetskraftsutbudet och för att motverka de regionala och branschmässiga obalanser som finns måste emellertid de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hållas på hög nivå.

Som tidigare kommer det att vara främst kvinnor som står för det ökade arbetskraftsutbudet. Efterfrågan på arbetskraft kommer dock främst avse tekniskt inriktade yrken inom t. ex. elektronik- och ADB-området, dvs. yrkesområden med hög andel män. För att inte yrkesobalanserna mellan kvinnor och män ytterligare skall förstärkas behövs särskild uppmärksamhet ägnas åt kvinnornas möjligheter att bryta in på tekniska yrkesområden.

I propositionen om särskilda sysselsättningsåtgärder (prop. 1983/84: 26, AU 8, rskr 56) redogjorde jag för min uppfattning att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna delvis behöver ändra inriktning så att de bättre kan stödja en industriell expansion samt vara effektivare i kampen mot ungdomsarbetslösheten och motverka långtidsarbetslöshet. I detta sammanhang vill jag erinra om den industrikampanj som regeringen initierade i kompletteringspropositionen för innevarande budgetår (prop. 1982/83: 150 bil. 3) och de särskilda insatser för kvinnor som vidtagits inom ramen för denna kampanj. Det är angeläget att de erfarenheter som därvid vunnits tas till vara. Den ännu korta tid som ungdomslagen och rekryteringsstödet funnits visar att dessa åtgärder har fått betydande effekt. Som jag tidigare har nämnt omfattar ungdomslagen nu ca 29000 personer i åldrarna 18-19 år. Jag räknar med att rekryteringsstödet kommer att utnyttjas i allt högre grad de närmaste månaderna, i takt med en stigande efterfrågan på arbetskraft från industrin. Detta bör bidra till ett förbättrat arbetsmarknadsläge för främst ungdomar och långtidsarbetslösa.

Prop. 1983/84: 150 4

Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning

Arbetsmarknadspolitiken måste ständigt anpassas till de förutsättningar som råder. Under år 1983 inleddes en omläggning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att möta den väntade konjunkturuppgången och tyngdpunkten i insatserna började förskjutas från den offentliga sektorn till näringslivet. Denna omläggning accentueras nu ytterligare genom förslag till åtgärder som skall underlätta konjunkturuppgången och förbättra industriföretagens möjligheter att fylla sitt behov av utbildad arbetskraft.

AMS har i en skrivelse den 23 mars 1984 redogjort för sin syn på arbetsmarknadsläget och lämnat förslag till olika åtgärder. Jag delar AMS uppfattning att arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken skall hävdas. Detta innebär att utbildning och andra aktiva åtgärder sätts i främsta rummet, och att kontantstöd tillgrips först i sista hand. De förslag som jag lämnar i det följande och som statsrådet Göransson tidigare har lämnat innebär en ytterligare markering av detta och en fortsättning av den politik som regeringen utstakade redan hösten 1982.

På grund av trögheter på marknaden råder, även under perioder med hög arbetslöshet, brist på arbetskraft inom vissa yrken eller sektorer av ekonomin. Trots betydande utbildningsinsatser under en följd av år, inte minst inom arbetsmarknadsutbildningens ram, växer bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden och regioner snabbt när konjunkturen vänder uppåt.

Andelen företag som uppger brist på tekniska tjänstemän ligger redan nu på en högre nivå än den högsta under högkonjunkturåren 1974/75 och 1979/80. Inom verkstadsindustrin är denna andel nu uppe i 4096. Inom transportmedelsindustrin uppger redan mer än 7072 av företagen brist på yrkesarbetare. och över 5026 anger brist på tekniska tjänstemän.

Brist på arbetskraft kan medföra att potentiellt möjliga produktionsökningar inte kommer till stånd. Konkurrensen om arbetskraften kan också medföra en press uppåt på lönerna för vissa grupper, vilket kan leda till kompensationskrav och mer utbredd löneglidning. I det läge som den svenska ekonomin befinner sig anser jag det nödvändigt att försöka motverka en sådan utveckling.

Bristen på lämplig yrkesutbildning är för många arbetssökande ett hinder för att kunna ta de arbeten som är eller väntas bli lediga. Kostnaderna som är förknippade med byte av bostadsort har ökat snabbt. Detta har urholkat värdet av flyttningsbidragen. Svårigheterna för medflyttande maka eller make att få arbete på annan ort utgör allt oftare ett avgörande hinder för rörlighet. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att förstärka yrkesutbildningen, motverka de höga kostnaderna vid flyttning och underlätta för medflyttande att få arbete. Jag kommer att senare presentera detaljerade förslag i denna riktning, innebärande bl. a. en höjning av starthjälpen och en ytterligare stimulans för flyttning till nyckelbefattningar inom stödområdet.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet = : 5

Arbetsmarknadsutbildningen har en central roll i arbetsmarknadspolitiken. Genom utbildningsinsatser kan nya möjligheter öppnas för sökande som helt saknar eller har bristfällig yrkesutbildning samtidigt som näringslivets krav på mer kvalificerad arbetskraft kan tillgodoses. I likhet med andra åtgärder måste emellertid såväl utbildningens volym som inriktning anpassas till behoven. Jag anser det nu motiverat att vidga planeringsramen för utbildningen så att ytterligare 15000 personer, utöver den ram jag föreslog i budgetpropositionen, kan genomgå utbildning under nästa budgetår. Vid min behandling av anslaget B2. Arbetsmarknadsutbildning kommer jag att ytterligare behandla frågor om arbetsmarknadsutbildningens inriktning.

Jag kommer att föreslå att ett särskilt bidrag skall kunna lämnas till arbetslösa som startar egen verksamhet. Denna åtgärd liksom det förslag statsrådet Göransson tidigare i dag har lämnat, rörande möjligheterna för arbetslösa att delta i studier inom främst den kommunala vuxenutbildningen, är ytterligare exempel på åtgärder som hävdar arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Arbetslösheten inom byggnadsbranschen har under en lång tid legat på en mycket hög nivå, trots de stora insatser av tidigareläggningar och stimulanser av ROT-sektorn (reparation, ombyggnad och tillbyggnad) som genomförts. Problemen inom byggnadsproduktionen är av dels strukturell och dels regional karaktär. Det är därför enligt min mening viktigt att åtgärderna utformas så att de passar in i ett långsiktigt mönster i riktning mot balans på byggarbetsmarknaden. Åtgärder som höjer volymen måste dessutom kompletteras med åtgärder för att underlätta möjligheterna till annat arbete för den övertaliga byggnadsarbetarkåren. Ett medel i den senare riktningen är exempelvis rekryteringsstödet inom industrin.

För att möta hotet om växande arbetslöshet inom byggnadsindustrin kommande vinter är det nödvändigt att särskilt stimulera byggandet. Regeringen beslutar därför i dag, med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten, att tidigarelägga byggen som tillsammans med de projekt som socialministern tidigare idag har föreslagit och som jag nu och bostadsministern och civilministern senare kommer att föreslå kostar totalt ca 1600 milj. kr. Projekten har valts ut så att de i ett flertal fall ger viss sysselsättningseffekt redan under hösten 1984. Tyngdpunkten ligger dock på vintern 1984/85.

AMS har den 27 januari 1984 beslutat om riktlinjer för ett program för förbättrad service till arbetsförmedlingens kunder. Serviceprogrammet syftar till att genom förenkling av regler och minskad intern administration flytta över resurser till den direkta förmedlingsverksamheten. Den förbättrade service till kunderna som därvid kan åstadkommas bör även förbättra det arbetsmarknadspolitiska resultatet av verksamheten.

För att underlätta ett snabbt genomförande av serviceprogrammet föreslår jag att 10 milj. kr. anslås för bl. a. den administrativa upprustningen av förmedlingsverksamheten. Jag återkommer strax till serviceprogrammet.

Prop. 1983/84: 150 6

Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken som jag här översiktligt har redogjort för är ett uttryck för regeringens målsättning att understödja konjunkturuppgången på ett sådant sätt att arbetslösheten motverkas och att en långsiktig sysselsättningsökning grundläggs. Jag kommer nu att mer konkret redovisa dessa åtgärder och i förekommande fall förorda att regeringen hos riksdagen hemställer om medel för dessa.

B1. Arbetsmarknadsservice Arbetsmarknadsinformation AMS har, som jag nyss nämnde, den 27 januari 1984 beslutat om riktlinjer för en förbättring av servicen till arbetssökande och arbetgivare, det s.k. serviceprogrammet. Detta skall ske genom att resurser så långt det är möjligt omfördelas till direkt förmedlingsservice. En successiv omfördelning skall ske av de totala resurserna mellan central, regional och lokal verksamhet till förmån för arbetet på förmedlingarna. De resurser som frigörs skall användas till att genom utbyggda direktkontakter med arbetslivet aktivt ta tillvara de möjligheter som arbetsmarknaden i varje konjunktursituation erbjuder. Arbetskraft skall snabbt anvisas till lediga platser och arbete skaffas fram utifrån den enskilde sökandens behov. Genom en effektiv platsförmedling skapas också bättre förutsättningar att placera arbetshandikappade och andra långtidsarbetslösa på den öppna marknaden, med eller utan insats av arbetsförberedande åtgärder. På grundval av de beslutade riktlinjerna kommer AMS successivt att besluta om konkreta åtgärder som innebär att organisationen utvecklas, regelsystemen förenklas, beslutsbefogenheter delegeras, modern teknik utnyttjas, arbetssättet mot kunderna förbättras och serviceandan inom arbetsmarknadsverket stärks ytterligare. Jag hälsar med tillfredsställelse den inriktning som serviceprogrammet har fått. I ett läge då arbetsmarknaden är alltmer beroende av en väl fungerande arbetsförmedling för att möta en ökad efterfrågan av arbetskraft, främst inom näringslivet, och för att den kraftfulla satsningen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som hittills har gjorts och som nu föreslås skall nå avsedd effekt, är det av yttersta vikt att arbetsmarknadsverkets resurser inriktas mot den platsförmedlande verksamheten och att denna utvecklas och görs effektivare. För att detta skall vara möjligt måste regelsystemen förenklas och besluten om olika ågärder komma närmare dem som berörs. Likaså är det angeläget, vilket jag också framhöll i årets budgetproposition, att en omfördelning av befintliga personalresurser sker från central och regional administration till arbetsförmedlingen och då särskilt för att förstärka förmedlingens företagsinriktade insatser. För att få ett snabbt genomslag för serviceprogrammet begär AMS i sin skrivelse den 23 mars 1984 16,4 milj. kr. för teknisk utrustning för ADB-utveckling, gruppinformation till arbetssökande, för telefonväxlar och för

. 7 Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet

utbildning av verkets personal. För att förbättra informationen om lediga

platser som är svårtillsatta och kan medföra flaskhalsproblem i produk-

tionen och därmed hindra annan rekrytering begär AMS 5 milj. kr. Bl. a. vill AMS få möjlighet att på försök i vissa län annonsera i dagspressen om lediga platser och utbildningsplatser för att bättre kunna nå ombytessökande. AMS begär vidare 3 milj. kr. för att dels kunna anordna förmedlarledda sökanderesor för vissa grupper av arbetssökande, dels kunna tillfälligt omstationera personal mellan olika kontor samt från centrala AMS och länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna för att förstärka förmedlingsinsatserna på vissa orter. Inom arbetsmarknadsutbildningen framträder enligt AMS allt oftare utbildningsbehov hos företagen som inte kan lösas genom utbildningen i befintliga AMU-kurser. För att möta det behov av insatser som en förändring av kursutbudet kräver vill AMS ha medel för att tillfälligt förstärka personalen på länsarbetsnämnder och hos kursstyrelser.

I likhet med AMS anser jag det mycket angeläget att serviceprogrammet får ett snabbt genomslag. Mot bakgrund härav föreslår jag att för budgetåret 1984/85 ytterligare 10 milj. kr. anslås som ett engångsbelopp för sådana administrativa insatser som syftar till att höja servicenivån inom verket. Det bör få ankomma på AMS att avgöra hur dessa medel skall fördelas på de olika åtgärder som jag just har redogjort för.

I sin skrivelse föreslår AMS vidare att 10 milj. kr. skall anslås för bl. a. projektanställning av byggnadsarbetare med uppgift att påverka till ökad rörlighet inom och utom byggsektorn. En försöksverksamhet finansierad med beredskapsmedel har under det senaste året bedrivits på ett stort antal platser där byggnadsarbetare har fått rollen att socialt och arbetsmarknadsmässigt aktivera arbetslösa byggnadsarbetare, i synnerhet de långtidsarbetslösa. Såväl arbetsförmedlingen som arbetsmarknadens parter har enligt AMS positiva erfarenheter av denna försöksverksamhet.

Jag vill här erinra om att jag i årets budgetproposition har föreslagit att arbetsmarknadsverkets lönemedel skall tillföras 22,7 milj. kr. utöver huvudförslaget för främst personal inom arbetsförmedlingen. Av beloppet skall 4 milj. kr. avsättas för tillfälliga förstärkningar inom arbetsförmedlingen för insatser i krisdrabbade branscher och regioner. Jag avser att senare föreslå regeringen att I av dessa 4 milj. kr. får användas till just projektanställning av byggnadsarbetare för de uppgifter som AMS nu föreslår. Jag förutsätter därvid att i första hand arbetslösa byggnadsarbetare erbjuds dessa uppgifter.

Geografisk rörlighet

Till den som flyttar av arbetsmarknadsskäl kan flyttningsbidrag utgå i form av bl.a. starthjälp enligt regler i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1983: 569, ändrad senast 1983: 993). Starthjälpen ut-

går sedan den 1 juli 1983 med 4 000 kr. till ensamstående och med 9 000 kr.

Prop. 1983/84: 150 8

till flerpersonshushåll. En förutsättning för starthjälp är att anställningen på inflyttningsorten beräknas vara minst sex månader.

I sin skrivelse den 23 mars 1984 föreslår AMS att starthjälpen höjs till 10000 kr. för ensamstående och till 30 000 kr. för flerpersonshushåll. Enligt : AMS har det reala värdet av flyttningsbidragen urholkats kraftigt. AMS anser det därför angeläget att i nuvarande konjunkturläge återställa och förbättra det reala värdet av flyttningsbidragen.

AMS föreslår vidare att vid flyttning till stödområdet starthjälpen skall utgå med 15 000 kr. resp. 35000 kr. Därigenom skulle sådan flyttning stimuleras som gör att företag i särskilt utsatta områden kan besätta platser av nyckelkaraktär. Ett villkor måste dock vara att platserna inte kan besättas med lokala arbetssökande.

I fråga om flyttningar som i inledningsskedet kan komma att vara kortare tid än sex månader vill AMS att 2000 kr. skall utbetalas för de två första månaderna och återstoden för de därpå följande fyra månaderna om anställningen förlängs. Härigenom behöver den flyttande inte låsa sig för en sexmånadersperiod, vilket bör kunna medverka till en större villighet att pröva arbete på nya orter.

I likhet med AMS anser jag det motiverat att förbättra de ekonomiska villkoren för dem som flyttar av arbetsmarknadsskäl och då särskilt för flerpersonshushållen. Jag kan emellertid inte tillstyrka en så kraftig höjning som AMS har föreslagit. För egen del vill jag föreslå att starthjälpen för flerpersonshushåll höjs med 6 000 kr. till 15 000 kr. För ensamstående är jag inte beredd att föreslå någon höjning. Jag tillstyrker AMS förslag att starthjälpen för s. k. nyckelpersoner som flyttar till stödområdet görs generösare än vad som gäller vid flyttning inom andra delar av landet. Den av AMS föreslagna höjningen, 5000kr., anser jag vara väl avvägd. AMS förslag om att starthjälp skall få utgå även vid anställning som varar kortare tid än sex månader kan jag inte tillstyrka.

I sin skrivelse tar AMS upp ett centralt problem när det gäller flerpersonshushålls möjligheter att flytta. Jag syftar då på den medflyttandes möjlighet att få arbete på den nya orten. Alltför ofta utgör just svårigheten att lösa den medflyttandes sysselsättningssituation ett hinder för flyttningen. Mot bakgrund härav föreslår AMS att en försöksverksamhet med bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande genomförs under budgetåret 1984/85. Arbetsmarknadsverket vill få möjlighet att förhandla med enskilda och offentliga arbetsgivare om tidigareläggning eller utökning av tjänster för detta ändamål. Verket skall övergångsvis kunna ge bidrag till delar av lönekostnaderna enligt villkor som förhandlas fram i varje enskilt fall. Denna ordning förutsätter samverkan med berörda fackliga organisationer. AMS beräknar kostnaderna härför till 75 milj. kr. för budgetåret 1984/85.

Jag kan ansluta mig till AMS uppfattning om behovet av ett särskilt bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande. Enligt min mening

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 9

bör emellertid ett sådant bidrag inte generellt ha den utformning som AMS föreslår. Jag förordar i stället att bidraget i normalfallet skall utgå med 50 7 av lönekostnaden under sex månader, dock högst med 35 000 kr. för en sexmånadersperiod. Det kan i enstaka fall vara motiverat att fastställa ersättningar på annat sätt. De närmare villkoren får i sådana fall fastställas efter förhandlingar mellan arbetsmarknadsverket och arbetsgivaren i varje enskilt fall. Denna möjlighet bör dock endast utnyttjas när särskilda skäl föreligger. Verksamheten med detta medflyttandebidrag bör utgöra en försöksverksamhet under budgetåret 1984/85. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare villkoren för bidraget. Jag beräknar medelsbehovet för denna försöksverksamhet för budgetåret 1984/85 till 25 milj. kr.

Kostnaderna för de förslag som jag har förordat här beräknar jag till sammanlagt 152 milj. kr., varav 127 milj. kr. avser höjning av starthjälpen. Vid min medelsberäkning har jag utgått ifrån att den förbättrade starthjälpen till flerpersonshushåll och förslaget om bidrag till anställning av medflyttande kan komma att omfatta 12 000 hushåll per år.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som rör samarbetet mellan Sverige och Jugoslavien på det arbetsmarknadspolitiska området. Mot bakgrund av det arbete som bedrivs i den svensk-jugoslaviska kommissionen för migrationsfrågor har AMS i en skrivelse den 22 februari 1984 hemställt bl.a. att inom ramen för anslaget för flyttningsbidrag få betala sökanderesor för jugoslaver som genom de jugoslaviska myndigheterna har erbjudits arbete i hemlandet. Resorna avses omfatta fram- och återresa från hemorten i Sverige till den tilltänkta arbetsorten i Jugoslavien samt traktamente för vistelse där i högst tre dagar. En sökanderesa skall gälla endast den arbetssökande och få utgå oberoende av om den sökande är arbetslös eller har arbete i Sverige. Jag tillstyrker att en försöksverksamhet bör få inledas fr. o. m. budgetåret 1984/85 med sökanderesor till Jugoslavien enligt de riktlinjer som AMS har förordat. Enligt min mening bör försöksverksamheten begränsas till att gälla högst 50 sökanderesor per budgetår. Jag beräknar kostnaderna härför till 250000kr. Beloppet bör rymmas inom ramen för det anslag som har föreslagits i årets budgetproposition till geografisk rörlighet. Jag vill erinra om att en försöksverksamhet pågår sedan några år tillbaka med sökanderesor mellan Sverige och Finland.

De förslag som jag nu har lagt fram i fråga om geografisk rörlighet bör träda i kraft den 1 juli 1984.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

Prop. 1983/84: 150 10

1. godkänna de ändringar i fråga om flyttningsbidrag som jag har förordat, 2. godkänna vad jag har förordat i fråga om försöksverksamhet med bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande, 3. godkänna vad jag har förordat i fråga om försöksverksamhet med sökanderesor till Jugoslavien, 4. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1984/85 under tionde huvudtiteln utöver vad som har föreslagits i prop. 1983/84: 100 bil. 12 anvisa ett förslagsanslag av 162 000 000 kr.

B2. Arbetsmarknadsutbildning

Medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildningen har i årets budgetproposition beräknats till 1830 milj. kr. exkl. förvaltningskostnader för en omfattning av 120000 deltagare, varav 80000 i särskilt anordnade kurser inkl. 10000 i s.k. flaskhalsutbildning. Inom denna volym ingår vidare bidrag för 20 000 deltagare i AMU i företag samt utbildningsbidrag för 20 000 personer inom det reguljära skolväsendet och organisationer. AMS föreslås få disponera 1766 milj. kr. för utbildning av 110000 personer vilket motsvarar ett genomsnittligt deltagarantal om ca 45 000 per månad, medan 64 milj. kr. skall stå till regeringens disposition för att vid behov snabbt kunna ställas till AMS förfogande för utbildning av ytterligare 10000 personer i företag. För att undvika missförstånd kommer jag fortsättningsvis att räkna in den s.k. flaskhalsutbildningen i AMU i företag. Detta överensstämmer även med det nya regel- och bidragssystem avseende utbildning för redan anställd personal som jag har anmält i budgetpropositionen och som jag inom kort kommer att föreslå regeringen. I skrivelsen den 23 mars 1984 bedömer AMS — mot bakgrund av de obalanser som, trots konjunkturuppgången, kännetecknar arbetsmarknaden — att det är nödvändigt att dels utvidga och dels differentiera och modernisera kursutbudet inom arbetsmarknadsutbildningen. Den snabba ökningen av bristen på yrkesarbetare och tekniker motiverar enligt AMS en utökning av planeringen med ytterligare 3 900 platser i AMU-kurserna, vilket innebär att ytterligare 10000 personer kan genomgå utbildning under budgetåret 1984/85. För att snabbt kunna nedbringa bristen på tekniker avser AMS att redan nu starta ett projekt med syfte att ge tilläggsutbildning och kompletterande teknisk utbildning för t. ex. yrkesarbetare och tjänstemän. Likaså har dataoch elektronikkommittén (DEK) i en promemoria den 5 oktober 1983 föreslagit en ingenjörsutbildning för personer med praktisk erfarenhet av industriellt arbete. AMS beräknar kostnaderna för volymökningen och de särskilda insatserna inom teknikerområdet till 200 milj. kr.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet uu

Enligt AMS skulle även möjligheten att kunna bevilja arbetsmarknadsutbildning för högskolestudier upp till 40 poängs nivå kunna bidra till att undanröja bristen på kvalificerad arbetskraft.

Som ett led i strävandena att mer markant använda AMU för insatser som främjar rekryteringen till industrin menar AMS att en stimulanspremie om 200 kr. per utbildningsvecka till deltagare i kurser inom tillverkningsområdet skulle vara verkningsfull. Enligt AMS skulle en sådan stimulanspremie underlätta för arbetsförmedlingen att hänvisa kursdeltagare till utbildning och minska den höga avbrottsfrekvensen som finns inom det verkstadsmekaniska utbildningsområdet.

AMS framhåller vidare att en utökning av investeringsutrymmet för arbetsmarknadsutbildningen skulle underlätta en förnyelse och aktualisering av kursutbudet. AMS beräknar investeringsbehovet till 25 milj. kr. utöver i budgetpropositionen föreslagna medel.

Därutöver föreslår AMS att AMU i samarbete med andra utbildningsanordnare, t. ex. studieförbunden, skall få anordna korta orienterande kurser i ADB. Syftet är att ge arbetslösa grundläggande information om vad datatekniken innebär och skapa intresse för vidare utbildning. Kurser för 10000 personer beräknas kosta 20 milj. kr.

Enligt min bedömning kommer den förväntade sysselsättningsökningen endast delvis att kunna reducera arbetslösheten. Efterfrågan på arbetskraft kommer i första hand att omfatta välutbildad och yrkeskunnig arbetskraft inom verkstadsindustrin medan svårigheterna att finna arbete för dem som saknar erfarenhet eller yrkesutbildning till stora delar kommer att bestå.

Jag anser i likhet med AMS att det väntade arbetsmarknadsläget med både relativt hög arbetslöshet och ökad efterfrågan på vissa yrkesgrupper ställer stora krav på ett differentierat kursutbud inom AMU. Det gäller att tillgodose såväl sökande som helt saknar eller endast har bristfällig yrkesutbildning som näringslivets krav på mer kvalificerad arbetskraft.

Jag delar också AMS uppfattning att en utökning av AMU-kurserna med 3900 årsplatser för ytterligare 10000 deltagare behövs. Denna utökning bör för att avhjälpa företagens brist på mer kvalificerad arbetskraft bl.a. "inriktas mot kvalitetshöjande utbildning inom bl.a. teknik och ADB för arbetssökande som redan har vissa baskunskaper. Som jag ser det är det nödvändigt att sådan utbildning förläggs i nära anknytning till arbetslivet. Möjligheten att köpa utbildning i företag och hos andra utbildningsanordnare bör därför eftersträvas. Jag ställer mig således positiv till AMS förslag om en särskild satsning på teknikerutbildning. Därvid kan den mest akuta bristen på arbetskraft inom detta område avvärjas. De beräknade kostnaderna anser jag väl avvägda. Jag vill dock i likhet med AMS framhålla att bristen på tekniker långsiktigt måste lösas genom ökad utbildning inom gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och högskolan. Ett arbete med att utreda de tekniska utbildningarna har också inletts inom utbildningsdepartementet. Bl.a. har en särskild arbetsgrupp bildats för s.k. kortare teknisk utbildning.

Prop. 1983/84: 150 12

Det bör enligt min uppfattning också vara möjligt att som AMS föreslår få bevilja arbetsmarknadsutbildning för studier på högskolor upp till 40 poängs nivå under förutsättning att utbildningen är inriktad mot sysselsättning i näringslivet. Det bör ankomma på regeringen att utfärda anvisningar.

AMS yrkande om ytterligare medel för investeringar inom AMU kan jag däremot inte biträda. Jag anser det inte heller lämpligt att införa en stimulanspremie för deltagare inom vissa utbildningsområden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad statsrådet Göransson tidigare i dag föreslagit i fråga om särskilt vuxenstudiestöd till arbetslösa för sådana studier som inte kan tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram. För att möjliggöra detta har statsrådet Göransson även anmält hur riksdagens bemyndigande till regeringen om kurser för arbetslösa inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolan skall användas. Personer som drabbats av arbetslöshet får därigenom ökade möjligheter att komplettera sina bristande skolkunskaper på grundskole- och gymnasienivå, vilket jag ser som väsentligt med tanke på de ökade kraven på grundläggande utbildning som bl. a. den nya tekniken ställer.

Utöver den nu föreslagna utökningen av AMU-kurserna anser jag det av två skäl nödvändigt att också föreslå en utökning av bidragen för utbildning i företagen av redan anställd personal.

För det första bedömer jag att industrins behov av välutbildad och yrkeskunnig personal inte till fullo kommer att kunna tillgodoses genom nyrekrytering. En förutsättning för att den väntade konjunkturförbättringen skall ge utslag i en sysselsättningsökning är dock att sådana flaskhalsproblem som brist på kvalificerad personal utgör, kan motverkas. Detta kan ske genom fort- och vidareutbildning av redan anställda inom ramen för det nya bidrags- och regelsystemet för AMU i företag.

För det andra finns också bland dem som har anställning stora grupper, som på grund av föråldrad eller bristande utbildning, kan få svårigheter att klara förändringar i yrkesinnehållet eller helt nya arbetsuppgifter till följd av bl.a. tekniska och organisatoriska förändringar, och därför på sikt kan löpa risk för utslagning. Jag förordar att AMS tilldelas medel för bidrag till utbildning av ytterligare 10000 personer enligt det nya regel- och bidragssystemet för AMU i företag som jag aviserat i budgetpropositionen. Jag har beräknat den genomsnittliga utbildningstiden till sex veckor och bidrag för kurskostnader till genomsnittligt ca 1000kr. per vecka. Jag räknar med att de 64 milj. kr som enligt vad som föreslås i budgetpropositionen skall stå till regeringens förfogande, skall täcka dessa kurskostnader.

Jag vill erinra om att jag under anslaget B1. Arbetsmarknadsservice föreslagit att medel anslås för att förbättra servicenivån inom arbetsmarknadsverket. Dessa bör till viss del kunna utnyttjas för länsarbetsnämndernas administration av den utökade utbildningen av anställda. Jag förutsät-

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet . 13

ter att även viss personal vid AMU-center skall kunna medverka vid planering och uppläggning av sådan utbildning.

AMS har i den tidigare omnämnda skrivelsen föreslagit särskilda kurser inom dataområdet. Syftet skulle vara att ge arbetslösa tillfälle att orientera sig om datautvecklingen och skapa intresse för vidare utbildning. För egen del föreslår jag att det under hösten 1984, som ett särskilt projekt inom ramen för AMU i företag, får anordnas utbildning inom dataområdet för 5000 personer. Avsikten är att personer med kortare skolutbildning skall prioriteras vid uttagning till utbildningen. Jag räknar med att dessa kurser kan anordnas i samarbete med studieförbunden. De erfarenheter som vunnits genom bl.a. de särskilda insatser för kvinnor inom den s.k. industrikampanjen bör därvid utnyttjas. Jag anser det angeläget att kvinnornas möjligheter till utbildning inom dataområdet beaktas även inom detta projekt. Jag vill i detta sammanhang även erinra om vad statsrådet Göransson tidigare denna dag har anfört rörande en bredare datautbildning. Den utbildning jag nu förordar bör därvid kunna ge vissa erfarenheter. Jag vill vidare omnämna att arbetet med utbildning inom dataområdet, såväl det här föreslagna projektet som den fortsatta beredningen av frågan, kommer att ledas av en grupp på statsrådsnivå. För det särskilda projektet har jag beräknat 32 milj. kr. Medlen bör disponeras av regeringen.

I oktober 1983 beslutade regeringen att som försöksverksamhet bedriva yrkesförberedande praktik inom det militära försvaret och civilförsvaret. Syftet med försöksverksamheten är att ge arbetslösa ungdomar mellan 18 och 24 år utbildning i olika civila yrken som finns representerade inom försvaret. Utbildningen omfattar både teoretiska och praktiska moment. Försöksverksamheten får omfatta högst 1300 elever på ett 20-tal platser i landet och skall vara avslutad senast den 30 juni 1984. Den praktik som följer på utbildningen inom civilförsvaret skall dock vara avslutad senast den 31 december 1984. Ersättningen till ungdomarna utgår i form av utbildningsbidrag. De militära myndigheterna ersätts för att täcka sina kostnader med 100kr. per utbildningsdag och elev. För försöksmyndigheterna inom civilförsvaret uppgår motsvarande ersättning till 150 kr.

I enlighet med regeringens beslut har AMS och chefen för armén, som har ansvaret för försöksverksamheten inom det militära försvaret, den 29 mars 1984 i skilda rapporter redovisat sina erfarenheter av verksamheten under perioden den 1 december 1983 till mitten av mars 1984. Civilförsvarsstyrelsen har den 30 mars 1984 redovisat sina erfarenheter.

Enligt dessa redovisningar har i genomsnitt I 100—1 200 ungdomar varit sysselsatta i den yrkesförberedande praktiken under de fyra månader som redovisningen avser. Deltagarantalet har varit jämnt fördelat mellan flickor och pojkar. Den genomsnittliga åldern har varit ca 20 år. Yrkespraktiken har omfattat ett stort antal utbildningsområden, bl. a. verkstad, skogs- och miljövård, kök, förråd, hantverksarbete, lokalvård, sjukvård, bageri och distribution. Ca 10 22 av såväl pojkar som flickor har avbrutit praktiktjänst-

Prop. 1983/84: 150 14

göringen utan att ha erhållit annat arbete eller påbörjat studier. En starkt bidragande orsak till detta har uppgivits vara den ekonomiska ersättningen som för 18 och 19-åringar utan upparbetad rätt till kassaersättning har uppgått till 100kr. per dag. För arbete i ungdomslag uppgår däremot ersättningen för dessa ungdomar till ca 120 kr. per dag. Drygt 15 26 av såväl pojkar som flickor har hittills under praktikperioden fått annat arbete eller påbörjat studier. Uppföljningen av verksamheten visar vidare att frånvaron har varit förhållandevis låg. Som helhet betraktas denna typ av praktik som värdefull, eftersom det inom försvaret finns många olika arbetsuppgifter. Praktik inom kontor, tekniska arbeten, ADB, storhushåll, verkstadsarbete, fordonsteknik, fotoarbete, teleteknik och vård har bedömts som särskilt värdefull. Enligt redovisningen från chefen för armén har försöksverksamheten kunnat genomföras utan negativ inverkan på den ordinarie verksamheten. Som jag har redovisat ovan deltog också civilförsvaret i försöken med den yrkesförberedande praktiken. Försöken inom civilförsvaret har genomförts vid skol- och förrådsanläggningen i Revinge. Även redovisningen av dessa försök är mycket positiv. Sammanfattningsvis beskrivs den yrkesförberedande praktiken som ett mycket bra projekt av alla inblandade parter, dvs. såväl myndigheterna som ungdomarna och de fackliga organisationerna. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av försöksverksamheten hittills förordar jag efter samråd med försvarsministern att den yrkesförberedande praktiken får bedrivas även under nästa budgetår och utvidgas något till att omfatta högst I 500 ungdomar. En fortsatt försöksverksamhet inom civilförsvaret kan påbörjas först sex månader efter beslut. Den är även ganska komplicerad att planlägga och administrera. Jag förordar därför att samtliga 1500 ungdomar erbjuds utbildning inom det militära försvaret som har en väl fungerande utbildningsorganisation och stor vana att ta hand om ungdomar. Den utbildning som f. n. pågår vid civilförsvarsstyrelsens anläggning i Revinge bör dock självklart slutföras. Jag kommer under anslaget B3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag anmäla ett förslag om höjning av utbildningsbidragen, vilket innebär att ungdomar under 20 år som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa kommer att få 120 kr. per dag i utbildningsbidrag. Jag beräknar kostnaden för den yrkesförberedande praktiken till totalt 75 milj. kr. för nästa budgetår, varav 45 milj. kr. utgör utbildningsbidrag. Jag återkommer till finansieringen av denna kostnad under anslaget B3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Av den totala kostnaden utgör 30 milj. kr. kurskostnader. För den utökning och effektivisering av arbetsmarknadsutbildningen inkl. det särskilda projektet med inriktning mot dataområdet och yrkespraktiken inom försvaret beräknar jag de ytterligare kostnaderna till 262 milj. kr. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att medge att

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet = 15

AMS får använda 37 milj. kr. av reservationsmedel för att bestrida en del av dessa kostnader. Därutöver bör för detta ändamål ytterligare 225 milj. kr. tillföras anslaget utöver i budgetpropositionen föreslagna medel.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1984/85 under tion-

de huvudtiteln utöver vad som har föreslagits i prop. 1983/84: 100

bil. 12 anvisa ett reservationsanslag av 225 000 000 kr.

B3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbidningsbidrag

Ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen utges i form av en dagpenning som fr.o.m. den I januari 1974 fastställdes till maximalt 130kr. per dag. Det högsta dagpenningbeloppet har därefter successivt höjts. Den I januari 1983 höjdes dagpenningen från 230 till 280 kr.

Frågan om en höjning av dagpenningen har aktualiserats i flera framställningar. Senast har Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) i en skrivelse den 6 februari 1984 hemställt att dagpenningen höjs till 340 kr. per dag fr. o. m. den 1 juli 1984. Dessutom har organisationerna begärt att det i arbetslöshetsförsäkringen införs ett system som innebär att dagpenningen automatiskt räknas upp varje år och att en arbetsgrupp tillsätts för att utreda hur ett sådant system lämpligen bör utformas.

I prop. 1983/84: 126 om ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet m. m. anmälde jag att jag hade övervägt frågan om en höjning av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen men att jag ville avvakta med att lägga förslag i frågan. Jag ansåg att denna fråga, liksom frågan hur en höjning bör finansieras, bättre kunde bedömas när förhandlingarna i den pågående avtalsrörelsen hade slutförts. Jag återkommer nu till dessa frågor.

Jag gör nu den bedömningen att en höjning av den högsta dagpenningen till 300 kr. är lämplig. Jag förordar därför att denna nivå skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1984. Däremot kan jag inte ställa mig bakom förslaget om att införa en automatisk höjning av dagpenningen varje år. Jag vill därvid hänvisa till regeringens i olika sammanhang uttalade ambition att så långt som det är möjligt undvika automatiska utgiftshöjningar.

Jag vill här anmäla att jag, under förutsättning av riksdagens godkännande av den av mig här förordade höjningen av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen, har för avsikt att senare föreslå regeringen att höja utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering till maximalt 300 kr. per dag. Bidragsnivån om 165 kr. per dag, som lägst gäller för dem som är ersättningsberättigade i arbetslöshetsförsäkringen samt för dem som har fyllt 20 år eller för dem som är yngre men har

Prop. 1983/84: 150 16

vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn, bör samtidigt höjas till 185 kr. per dag. Den lägsta nivån som f.n. är 100 kr. bör höjas till 120kr.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om utbetalningen av statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna. Dessa bidrag utbetalas å-konto i efterskott vid sex tillfällen per år, dvs. varannan månad. Vid varje tillfälle utbetalas 9022 av det beräknade slutliga statsbidraget. SO har i en skrivelse den 19 juli 1983 begärt dels att å-kontoutbetalningar av statsbidragen skall ske varje månad, dels att 100226 av det beräknade slutliga statsbidraget skall utbetalas vid varje tillfälle. De kraftigt ökade utbetalningarna från arbetslöshetskassorna under de senaste åren har inneburit likviditetsproblem för många kassor, som har tvingats låna pengar från förbund eller från annat håll för att kunna klara utbetalningarna till sina medlemmar i avvaktan på att statsbidragen betalas ut. Detta har också medfört att AMS har varit tvungen att i stor utsträckning utnyttja den möjlighet till särskilda å-kontoutbetalningar som finns, Enligt min mening är det med hänsyn till samhällets intresse av att arbetslöshetsförsäkringen fungerar problemfritt rimligt att statsbidragen utbetalas en gång per månad. Jag förordar därför att en sådan ordning skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1984. Däremot kan jag inte tillstyrka SO: s begäran i fråga om nivån på å-kontoutbetalningarna.

Kostnaderna för de reformer som jag har föreslagit här uppgår till 518,3 milj. kr. I detta belopp ingår kostnaden, 15 milj. kr., för slopandet av den s.k. 50-dagarsregeln som regeringen har föreslagit i prop. 1983/84: 126. Dessa kostnader bör enligt min mening finansieras genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,16 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1985, vilket motsvarar kostnaden för reformerna. De senaste årens höga arbetslöshet har, som jag nyss nämnde, inneburit att utbetalningarna av arbetslöshetsersättning har ökat kraftigt. Den nuvarande nivån på arbetsmarknadsavgiften, 1,3 26, räcker inte för att finansiera den del av utbetalningarna som avgiften skall täcka. En höjning av avgiften är nödvändig redan av denna anledning. Enligt mina beräkningar bör arbetsmarknadsavgiften därför höjas med ytterligare 0,14 procentenheter för att medelsbehovet skall bli helt täckt. Jag förordar således att arbetsmarknadsavgiften höjs med sammanlagt 0,3 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1985.

I prop. 1983/84: 126 har jag beräknat medelsbehovet för detta anslag för budgetåret 1984/85 till 2447 889 000 kr. I detta belopp har jag inte räknat in kostnaderna för de reformer som jag nu har förordat. Dessa reformer bör, som jag nyss nämnde, helt finansieras genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften och bör inte belasta anslaget. Nuvarande anslagskonstruktion innebär dock att 352 av utgifterna betalas över statsbudgeten. Av denna anledning torde det finnas skäl att överväga en ändring av den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan anslagsmedel och avgiftsmedel. Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå en sådan ändring, men

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 17

kan komma att föreslå regeringen att senare förelägga riksdagen förslag i denna fråga. |

På anslaget bör föras upp statens andel, 35 26, av kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagare i de utbildningar som jag nyss har föreslagit under anslaget B2. Arbetsmarknadsutbildning. Jag beräknar statens andel av dessa kostnader till 115 milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anmälde i budgetpropositionen i samband med åldersvillkoret för handikappade ungdomar vid arbetsmarknadsutbildning. F.n. gäller att utbildningsbidrag kan beviljas gravt handikappade ungdomar som direkt efter grundskolan övergår till gymnasiestudier. Som villkor gäller att utbildningen planeras i samråd med arbetsförmedlingen. För vissa handikappgrupper, däribland döva, hörselskadade och gravt rörelsehindrade vilka bor inackorderade på annan ort än hemorten, finansieras boende- och resekostnader genom de särskilda bidrag som utöver dagpenningen ingår i utbildningsbidraget. Genom lagen om allmän försäkring kan handikappade som har fyllt 16 år beviljas sjukbidrag eller förtidspension. Gravt handikappade ungdomar får handikappersättning för merkostnader till följd av handikappet.

Genom det sätt på vilket dessa regler tillämpas kan vissa av de handikappade skolungdomarna samtidigt få bidrag för uppehälle och merkostnader till följd av handikappet från flera håll. I avvaktan på en översyn av studiesstödssystemet vad avser handikappade, avser jag att senare föreslå regeringen att handikappade ungdomar under 18 år, som fr. o. m. budgetåret 1984/85 påbörjar studier inom det reguljära skolväsendet, skall kunna beviljas utbildningsbidrag endast i form av särskilt bidrag för merkostnader för boende på annan ort än hemorten, resekostnadsersättning m.m. Sådant särskilt bidrag bör kunna beviljas jämsides med ordinarie studiestöd. Dock bör inackorderingstillägg och resetillägg i studiebidraget inte kunna utgå jämsides med utbildningsbidraget. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för socialdepartementet och utbildningsdepartementet.

Mina förslag i det föregående om en höjning av dagpenningen och arbetsmarknadsavgiften föranleder ändringar i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1981: 691) om socialavgifter. Det sistnämnda förslaget till lagändring har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet. Förslagen till lagändringar bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 4.1.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade för-

slag till

1. lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter,

dels att

2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga 4

Prop. 1983/84: 150 18

3. godkänna vad jag har förordat i fråga om å-kontoutbetalningar

av statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna,

4. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

för budgetåret 1984/85 under tionde huvudtiteln utöver vad som

har föreslagits i prop. 1983/84: 126 anvisa ett förslagsanslag av

115 000 000 kr.

B4. Sysselsättningsskapande åtgärder

AMS har i skrivelsen den 23 mars 1983 redovisat sin bedömning av behovet av särskilda insatser för att stödja byggverksamheten under kommande vinter. AMS bedömning är att byggnads- och anläggningsarbeten inkl. reparationer och ombyggnader för en investeringsvolym på mellan 5000 och 6000 milj. kr. skulle behöva tidigareläggas för att nästa vinter kunna upprätthålla nuvarande volym i byggnadsverksamheten. Regeringen beslutar i dag, med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1982/83: 150 bil. 1, FiU 50, rskr 392), att tidigarelägga statliga investeringsobjekt för ca 1271 milj. kr. Projekten har valts ut så att de i flertal fall ger viss sysselsättningseffekt redan under hösten 1984 men med tyngdpunkten under vintern 1984/85. Vidare har ett antal större byggnadsobjekt med längre byggnadstider valts ut inom vissa regioner för att, oavsett lokalisering, skapa arbetstillfällen för byggnadsarbetare även i andra län än de där dessa objekt finns. Tillsammans med de insatser jag strax kommer att redovisa under beredskapsarbeten samt tillsammans med de förslag till särskilda insatser som socialministern tidigare i dag har föreslagit och som bostads- och civilministrarna kommer att föreslå motsvarar detta en byggnadsvolym på drygt 2200 milj. kr. Sysselsättningseffekten inom byggnadssektorn av dessa åtgärder beräknas till ca 4000 årsarbeten.

AMS anser också att insatserna på byggarbetsmarknaden bör ses i ett mer långsiktigt perspektiv och menar att det kan bli nödvändigt att vidta åtgärder för att lösa problem som har sin grund i strukturella obalanser. AMS avser att i samarbete med parterna på arbetsmarknaden kartlägga utvecklingen och lägga fram en plan för att få till stånd en långsiktig balans på byggarbetsmarknaden. Jag delar AMS bedöming att en sådan plan är nödvändig och att den måste innehålla åtgärder både för investeringar på kort sikt och för att stimulera en långsiktig anpassning mellan utbud och efterfrågan. Ett sätt att åstadkomma detta kan enligt min mening vara att minska grundutbildningen till byggnadsyrken samtidigt som såväl grundutbildning som fortbildning inriktas ytterligare mot reparations- och ombyggnadssektorn.

AMS har vidare föreslagit att arbetslösa byggnadsarbetare skall projektanställas för att aktivera andra byggnadsarbetare. Jag har behandlat frågan | tidigare under anslaget B 1. Arbetsmarknadsservice.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet ; 19

När det gäller sysselsättningsutvecklingen i kommunerna vill jag erinra om att det under innevarande budgetår har avsatts 300 milj. kr. för att tidigarelägga fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner. AMS skall senast den 31 maj i år redovisa erfarenheterna av denna verksamhet. Regeringen följer med intresse den diskussion som pågår om att i viss utsträckning omvandla beredskapsarbeten till fasta arbeten och kommer därvid bl. a. att studera utvärderingen. AMS ser också f.n. över bidragsregler i syfte att åstadkomma ett mer flexibelt utnyttjande av beredskapsarbetsmedel på den kommunala sidan.

Beredskapsarbeten

I budgetpropositionen räknade jag med att antalet dagsverken i beredskapsarbeten under budgetåret 1984/85 kommer att uppgå till 4 miljoner. Med en beräknad bidragskostnad på 475 kr. per dagsverke kostar detta, inkl. några särskilda objekt, enligt budgetförslaget 1919,1 milj. kr. Av detta belopp föreslås att medel motsvarande 3 miljoner sysselsättningsdagar skall ställas till AMS förfogande vid budgetårets början. Till detta skall också läggas de föreslagna 3 miljoner sysselsättningsdagarna för rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten som inte är av investeringskaraktär samt de beräknade 20000 platserna per månad i ungdomslag.

AMS redovisar mot bakgrund av bl.a. läget på byggarbetsmarknaden och tillkomsten av ungdomslagen att investeringsarbetena måste ges ökat utrymme under budgetåret 1984/85 i förhållande till innevarande budgetår. Detta leder enligt AMS till att den genomsnittliga dagsverkskostnaden kommer att överstiga den nivå som angivits i budgetpropositionen. För att uppnå de 4 miljoner dagsverken som föreslås i budgetpropositionen fordras, enligt AMS, ytterligare 350 milj. kr. till beredskapsarbeten. AMS kommer under hösten 1984 att göra en ny bedömning av behovet av insatser, varför styrelsen inte nu begär några extra medel till beredskapsarbeten.

Jag delar AMS uppfattning att en säkrare bedömning av åtgärdsbehovet kan göras först till hösten, men bedömer med hänsyn till att AMS har redovisat en reserv inom reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadssektorn (ROT) hos kommunerna att ytterligare 50 milj. kr. redan nu bör anvisas till beredskapsarbeten. Dessa medel bör användas till beredskapsarbeten inom den kommunala sektorn enligt samma regler som jag angav i budgetpropositionen.

Jag anser det angeläget att AMS har en planering som medger att den totala volymen sysselsättningsskapande åtgärder liksom andelen investeringsarbeten kan bli högre än vad tilldelade medel ger utrymme för och att åtgärderna kan komma igång snabbt.

AMS har vidare i den tidigare nämnda skrivelsen föreslagit att det enskilda näringslivet skall få bidrag för anställning av byggnadsarbetare motsvarande kassaersättningen vid arbetslöshet. Bidraget föreslås utgå till byggherrar som utför reparationer och ombyggnader för energibesparande

Prop. 1983/84: 150 20

och miljöförbättrande åtgärder i mindre och medelstora företag. Med tanke på den uppåtgående industrikonjunkturen kan jag inte biträda AMS förslag. Jag vill dock erinra om den möjlighet som redan finns att som enskilda beredskapsarbeten i industriföretag utföra om- och tillbyggnader för att åstadkomma en bättre hushållning med energi och råvaror eller förbättra arbetsmiljön.

AMS har vidare föreslagit att ett projekteringsbidrag bör utgå till statliga myndigheter och angelägna kommunala projekt inom stödområdet. Bidraget föreslås återkrävas i samband med att den projekterade investeringen genomförs. I budgetpropositionen har jag anfört skäl för att inte tillstyrka förslaget om kommunala projekteringsbidrag. Jag kan inte heller nu finna skäl att tillstyrka att ett statligt projekteringsbidrag införs.

Antalet kassamedlemmar som har utförsäkrats från de erkända arbetslöshetskassorna har stigit mycket kraftigt under de senaste åren. År 1981 utförsäkrades ca 8000 personer. Motsvarande siffror för åren 1982 och 1983 var 14200 resp. 17000 personer. Som en följd av denna utveckling beslutade regeringen i juni 1983 att arbetslösa kassamedlemmar som är yngre än 60 år och som riskerar utförsäkring skall, om inte synnerliga skäl föreligger, anvisas beredskapsarbete om de begär det. En betydande nedgång i antalet utförsäkrade kassamedlemmar har noterats mellan tredje och fjärde kvartalen 1983.

Regeringen uppdrog den 17 november 1983 åt AMS att följa upp beslutet om rätten till beredskapsarbete. AMS har den 29 februari 1984 redovisat uppföljningen till regeringen. Uppföljningen är baserad på verksamheten i Jönköpings, Västmanlands och Västernorrlands län. Av de kassamedlemmar som hade högst 50 ersättningsdagar kvar och därmed bedömdes löpa risk för utförsäkring var högst 5096 berättigade att begära och få anvisning till ett beredskapsarbete. Orsaken till detta var att ca 25 26 var äldre än 59 år och att 25—30 22 hade upparbetat rätt till ny ersättningsperiod. Uppföljningen visar att ca en tredjedel av de personer som under en månad skulle ha haft rätt att begära beredskapsarbete i de tre länen utnyttjade sin rätt. För hela landet innebär det att uppskattningsvis 700-800 personer per månad i denna kategori begärde att få ett beredskapsarbete. Samtidigt har ca 300 personer per månad placerats i beredskapsarbete.

Knappt två tredjedelar eller ca 1300 personer per månad under fjärde kvartalet 1983 har alltså inte utnyttjat rätten att begära ett beredskapsarbete. Skälen för detta har varit flera, såsom väntan på pension, påbörjandet av en utbildning, värnpliktstjänstgöring, föräldraledighet och flyttning till annan ort.

Slutligen visar uppföljningen att under fjärde kvartalet 1983 sammanlagt 41400 personer placerats i beredskapsarbete. Under samma period erhöll knappt 1000 kassamedlemmar som riskerade utförsäkring beredskapsarbete. Dessa utgjorde således endast 2,490 av samtliga som placerats i beredskapsarbete.

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 21

Rätten att begära ett beredskapsarbete gäller som jag nyss nämnde utförsäkringshotade kassamedlemmar som inte har fyllt 60 år..Jag anser nu att denna rätt bör gälla även åldersgruppen 60—64 år. Jag har därför för avsikt att senare föreslå regeringen att rätten att begära ett beredskapsarbete vidgas till att omfatta även denna åldersgrupp. Enligt min bedömning ryms kostnaden för detta inom de medel som i budgetpropositionen har föreslagits för beredskapsarbeten.

Riksdagen beslutade våren 1983 (prop. 1982/83: 147, AU 26, rskr 385) att bl.a. avsätta 10 milj. kr för att lindra omställningen för den övertaliga personalen vid Kockums- och Uddevallavarven. Eftersom det vid Kockums varv endast är äldre personer som sägs upp och dessa har särskilda ekonomiska uppgörelser föreslår AMS att de medel som har avsatts för personal vid Kockums varv, 5,5 milj. kr., ges en alternativ användning för att underlätta arbetsförmedlingens arbete. Det har nu visat sig att det behov av sådana särskilda åtgärder som riksdagen beslutade om inte finns i samband med omställningen vid Kockums varv. Jag kan inte biträda AMS förslag.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

En kontinuerlig etablering av nya industriföretag har en långsiktigt strategisk betydelse för näringsliv och samhälle. Antalet nya industriföretag per år har trendmässigt sjunkit fr. o. m. år 1965, med en viss ökning under början av 1980-talet. Flertalet nya företag uppstår inom handels- och servicesektorn. Nya tillverkande företag har ofta en enkel produktion som säljs på en lokal marknad, s.k. vardagsföretag. En väsentlig del av de nya arbetstillfällena uppstår inom relativt nystartade företag. Av de totalt ca 15000 nya företagen år 1982 hade ca hälften någon anställd redan vid starten. Bland förklaringarna till att människor startar egna företag har nämnts arbetslöshet och viljan att i en sådan situation klara sin egen försörjning. Enligt min mening är detta positivt och bör uppmuntras inte minst mot bakgrund av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas mer till den enskilda sektorn i allmänhet och industrin i synnerhet.

Jag förordar mot den här bakgrunden att som en försöksverksamhet under budgetåren 1984/85 och 1985/86 ett särskilt bidrag skall kunna lämnas till arbetslösa som startar egen verksamhet.

De industri- och regionalpolitiska stöd som kan lämnas för nyetableringar är i första hand inriktade på att stödja industriell verksamhet. Ett undantag är glesbygdsstödet som kan lämnas till i princip all verksamhet som skapar sysselsättning i glesbygd. Industriministern kommer senare denna dag att föreslå att medel anslås till särskilda glesbygdsinsatser i skogslänen. Det finns enligt min mening ett utrymme för att som ett komplement till de industri- och regionalpolitiska medlen stödja arbetslösa som vill starta egen verksamhet.

Prop. 1983/84: 150 2

Bidraget bör kunna lämnas till personer fr. o. m. 20 års ålder under högst sex månader. Innan bidrag lämnas bör en prövning göras av möjligheterna att erbjuda den arbetslöse arbete eller någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Bidraget bör motsvara arbetslöshetsersättningen och betalas ut vid flera tidpunkter. Bidraget bör alltså inte i första hand vara avsett att täcka investeringskostnader utan att klara vederbörandes försörjning under en viss tid och på det sättet ge honom eller henne möjlighet att komma igång med verksamheten utan att alltför stora ekonomiska krav ställs på densamma I form av t. ex. löneuttag.

De personer som bör kunna beviljas starta-eget-bidrag bör ha grundläggande kunskaper när det gäller att starta och sköta ett eget företag. I de fall denna kunskap inte redan finns bör de aktuella personerna genomgå utbildning i form av starta-eget-kurser varvid utbildningsbidrag bör kunna utgå.

Beslut om bidrag bör fattas av länsarbetsnämnden. Ärendena bör kunna avgöras ganska snabbt. Detta får dock inte innebära att den planerade verksamhetens ekonomiska förutsättningar inte prövas. Utvecklingsfonden i länet eller annan lämplig remissinstans bör yttra sig över idéens utvecklingsmöjlighet samt kommersiella bärbarhet. Det bör däremot inte finnas något krav på att utvecklingsfonden eller annan skall stödja projektet ekonomiskt. Inte heller bör det vara något hinder att ersättning från annan utgår samtidigt.

Jag beräknar de totala kostnaderna för verksamheten till 37 milj. kr. under budgetåret 1984/85. Jag har då räknat med att bidrag kan beviljas 1000 personer.

Sedan lång tid tillbaka kan handikappade medelålders eller äldre arbetstagare, som inte har kunnat få lämpliga arbeten på den öppna arbetsmarknaden, få näringshjälp för att börja och i vissa särskilda fall för att fortsätta verksamhet som egen företagare. Fr. o. m. budgetåret 1982/83 bedrivs en försöksverksamhet, som inom vissa ramar ger möjlighet att bevilja näringshjälp också åt långvarigt arbetslösa.

Näringshjälp lämnas i form av bidrag eller i vissa fall lån för anskaffande av maskiner, verktyg eller annan kostnad för att börja som egen företagare, dvs. i huvudsak till investeringskostnader. De personer som får starta-eget-bidrag enligt mitt förslag och som dessutom uppfyller villkoren för att erhålla näringshjälp bör ha möjlighet att helt eller delvis finansiera investeringskostnader med näringshjälp enligt de regler som gäller för näringshjälpen.

Jag övergår nu till vissa ungdomsfrågor inom ramen för anslaget.

I förra årets kompletteringsproposition (prop. 1982/83: 150 bil. 3, AU 30, rskr 394) anmälde jag, under anslaget B 17. Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m. m., att ca 10 milj. kr. av de under anslaget anvisade medlen skulle användas för ungdomsprojekt av olika slag. Ett syfte var att stödja en utveckling av sådana ungdomsprojekt som bl. a.

Bilaga4 Arbetsmarknadsdepartementet 23

kommunerna driver. Ett annat var att ta fasta på idéer och uppslag som ungdomar själva kunde ha till meningsfulla arbeten och ta fatt på deras vilja att själva göra något åt sin situation.

Regeringen beslutade den 14 juli och den 10 november 1983 att totalt 11 milj. kr. av det ovan angivna anslaget skulle användas för sådana ungdomsprojekt.

Regeringens barn- och ungdomsdelegation fick i uppdrag att fördela medlen. AMS har berett ansökningarna.

Totalt har AMS fått drygt 400 ansökningar från kommuner, ungdomar och organisationer där det sökta beloppet uppgår till mellan 50 och 55 milj. kr. Ungefär hälften av ansökningarna har bifallits. Projekten har enligt min mening visat sig uppfylla syftet att aktivera ungdomarna. F. n. pågår dokumentation och uppföljning av verksamheten. Det finns enligt min mening skäl att fortsätta också under nästa budgetår med denna typ av insatser. Eftersom avsikten inte är att skapa en ny permanent bidragsgivning bör medlen under nästa budgetår koncentreras till nya projekt som kan ge nya erfarenheter.

I årets budgetproposition har jag förordat att 10 milj. kr. anslås till försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Med hänsyn till anförda skäl bör ytterligare 7 milj. kr. anvisas för särskilda ungdomsprojekt under den nyss nämnda anslagsposten.

För ungdomar under 18 år utgör numera utbildning det främsta alternativet och det fulla ansvaret för att bereda denna åldersgrupp sysselsättning vilar på skolan och kommunerna. Ett första steg i denna riktning togs i samband med riksdagbesluten år 1976 om skolans inre arbete (prop. 1975/76: 39, Uu 30, rskr367) som bl.a. innebar att skolans uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år fastställdes. I och med att det delvis nya systemet för uppföljningsansvaret trädde i kraft den 1 juli 1983 befästes åldersgränsen 18 år för skolans ansvarsområde samt de åtgärder som är förbundna därmed.

Riksdagens beslut om införandet av ungdomslag innebar delvis en fortsättning på detta numera heltäckande system som gäller för 16- och 17-åringar.

Vissa kommuner har nu föreslagit att dessa system också bör omfatta äldre ungdomar. AMS har den 6 december 1983 till regeringen överlämnat en ansökan av Örebro kommun om en verksamhet som omfattar ungdomar upp till 24 år. Västerås kommun har i en skrivelse den 24 november 1983 ansökt om att som försöksverksamhet driva projekt där också ungdomar över 19 år skall garanteras sysselsättning.

Förslaget från Västerås kommun innebär att alla ungdomar i åldern 20—- 22 år som inte kan erbjudas arbete eller utbildning i vanliga former skall erbjudas arbetslivspraktik. Arbetslivspraktiken skall innehålla i medeltal 20 timmars praktik och 15 timmars utbildning per vecka. Praktikdelen, som inte skall betraktas som anställning, föreslås ersättas med avtalsenlig

Prop. 1983/84: 150 24

lön och under utbildningstiden bör utbildningsbidrag utgå. Kommunen har hemställt om att studiebidrag skall utgå med 335 kr. per person och dag för ungdomar som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa och med 200kr. per dag för övriga.

Förslaget från Örebro kommun innebär att alla ungdomar i åldern 18— 24 år som inte kan erbjudas arbete på den öppna marknaden och inte går i utbildning eller kan erbjudas någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd skall erbjudas s.k. ungdomsarbete. Ungdomsarbetet skall enligt förslaget läggas upp som en systematisk förberedelse för arbetslivet med arbete under 6076 av tiden och utbildning under resterande tid. Ersättning till ungdomarna föreslås utgå med avtalsenlig lön för andelen arbete och med utbildningsbidrag för utbildningsdelen. Ungdomsarbetet skall kunna anordnas hos kommunen men också hos landsting, statliga myndigheter och enskilda företag. Ett aktivt samarbete mellan kommunen och arbetsförmedlingen förutsätts ske i olika hänseenden. Slutligen har Örebro kommun hemställt om statsbidrag med lägst 245 kr. per dag och person som omfattas av verksamheten.

Förslagen ligger väl i linje med en strävan att få till stånd en återgång till arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken. De ligger också väl i linje med arbetsmarknadsutskottets uttalande i det av riksdagen godkända betänkandet AU 1983/84: 12 att regeringen i samband med utvärderingen av lagen om ungdomslag skall ta hänsyn till och ge förslag om åtgärder med anledning av riksdagens uttalande att ett samlat ansvar bör tas för hela ungdomsgruppen under 21 år.

Enligt min mening finns det goda argument för att pröva projekt av det här slaget. De kan ge ungdomar den arbetslivserfarenhet som behövs och samtidigt medverka till att ungdomarna själva kommer till insikt om yrkesval, utbildningsbehov m. m.

Mitt förslag till regeringen kommer mot den här bakgrunden att bli att Örebro kommun skall få genomföra en försöksverksamhet med ungdomsarbete med början den 1 juli 1984. Mitt val av Örebro kommun grundar sig bl. a. på att det där sedan lång tid tillbaka finns en fungerande organisation för att handha ungdomsfrågor och också en betydande erfarenhet av att hantera projekt för arbetslösa ungdomar. Det finns också ett väl upparbetat samarbete mellan kommunen och högskolan i Örebro om dessa frågor. Verksamheten föreslås omfatta alla ungdomar i kommunen som har fyllt 20 men inte 25 år och som inte kan erbjudas arbete, utbildning eller sysselsättning genom enskilt beredskapsarbete eller rekryteringsplats. Jag kommer vidare att föreslå att ungdomsarbetet skall ske i form av varvning av kommunala beredskapsarbeten och utbildning. Statsbidrag skall utgå i enlighet med de bestämmelser som gäller för resp. åtgärder. Kommunen kommer i samband med försöksverksamheten att få ansvar för att ta fram lämpliga platser. Det är enligt min mening angeläget att kommunen därvid får möjlighet att förlägga arbetsdelen av ungdomsarbetet även till statliga

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet =: 25

myndigheter. Kommunen bör även då vara arbetsgivare men bör kunna utnyttja den sysselsättning som finns hos de statliga myndigheterna i kommunen. Kommunen kommer vidare att få ansvaret för att anordna utbildningen för ungdomarna. En förutsättning för att kommunen skall kunna få fram tillräckligt antal utbildningsplatser är att kurserna för arbetslösa inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolekurserna för arbetslösa utökas. Statsrådet Göransson har tidigare anmält att chefen för utbildningsdepartementet har för avsikt att föreslå regeringen detta.

Försöksverksamheten skall enligt mitt förslag pågå längst t. o. m. den 30 juni 1986. Örebro kommun skall under våren 1986 redovisa erfarenheterna av verksamheten. Detta kommer att ske inom ramen för ett samarbetspro-

jekt mellan Örebro kommun och högskolan i Örebro. Först när erfarenhe-

ter från Örebromodellen föreligger kan mer definitiva beslut fattas om denna typ av verksamhet.

Kostnaden för ungdomsarbetet har jag beräknat till 42 milj. kr., vilket jag bedömer ryms inom ramen för de medel som i budgetpropositionen föreslagits för sysselsättningsskapande åtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för bidrag till att starta egen verksamhet

som jag har förordat,

2. godkänna de riktlinjer angående försöksverksamhet med ung-

domsarbete i Örebro kommun som jag har förordat,

3. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1984/85 un-

der tionde huvudtiteln utöver vad som har föreslagits i prop.

1983/84: 100 bil. 12 anvisa ett reservationsanslag av 94 000 000 kr.

B 16. Statsbidrag för ungdomslag

Lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare trädde i kraft den 1 januari 1984. Syftet med ungdomslagen är att skapa arbete åt arbetslösa 18- och 19-åringar. Ungdomslag skall i första hand finnas hos statliga verk och myndigheter, kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund samt församlingar och kyrkliga samfälligheter. Ytterst har kommunerna en skyldighet att tillhandahålla arbete i ungdomslag. Till verksamheten lämnas statsbidrag.

Under januari månad placerades ca 14 000 ungdomar i arbete i ungdomslag. Antalet har därefter stigit och i mars omfattades ca 29000 ungdomar av verksamheten. Huvuddelen av ungdomarna är placerade hos kommunerna.

Prop. 1983/84: 150 26

Min uppfattning är att verksamheten med arbete i ungdomslag, trots den korta tid som stod till buds för att förbereda införandet, har kommit igång förvånansvärt bra. Inte minst den omfattning som verksamheten på kort tid har fått visar detta. Naturligtvis har starten av ungdomslagen inte varit helt problemfri. Det förefaller emellertid som om många av problemen har hängt samman med den korta förberedelsetiden. Man skall ha klart för sig att det här gällde för en rad arbetsgivare och berörda myndigheter att med kort varsel skaffa fram arbetsuppgifter åt en mängd ungdomar och sätta sig in i ett nytt regelsystem.

Redan i samband med att förslaget till ungdomslag lades fram framhöll jag att det fanns anledning att noga följa utvecklingen av verksamheten och vid behov föreslå nödvändiga ändringar. I sitt av riksdagen godkända betänkande AU 1983/84: 12 uttalade sig också arbetsmarknadsutskottet för en fortlöpande uppföljning av verksamheten. Mot denna bakgrund har regeringen den 16 februari 1984 uppdragit åt AMS att i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 redovisa erfarenheterna av arbetet i ungdomslag. Dessutom har AMS och skolöverstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete studera hur den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen för ungdomar i åldrarna 16—19 år bör samordnas. Samtidigt vill jag nämna att jag har beviljat delegationen (A 1981: 01) för arbetsmarknadspolitisk forskning medel för att bekosta två utvärderingar av verksamheten med ungdomslag.

När dessa undersökningar har gjorts kommer det således att finnas ett bättre underlag för att bedöma om reglerna behöver ändras. Det finns emellertid en fråga som har vållat problem i tillämpningen och som jag anser att det finns anledning att redan nu ta upp. Jag tänker då på reglerna om arbetstidens längd för dem som arbetar i ungdomslag.

Enligt 7§ lagen om ungdomslag är huvudregeln att ungdomar, som vid anvisningen till arbete i ungdomslag på annat sätt än genom sådant arbete har förvärvat rätt att vid arbetslöshet få ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa, kan välja att arbeta i ungdomslaget på heltid. Detsamma gäller förståndshandikappade ungdomar. Andra ungdomar skall beredas sysselsättning fyra timmar per dag.

Från flera håll har det påtalats att dessa regler är besvärliga att tillämpa och det har också rått en viss osäkerhet om hur reglerna skall tolkas. Problemet gäller de ungdomar som är medlemmar i en arbetslöshetskassa men som vid anvisningen till ungdomslaget inte har rätt till ersättning från kassan därför att de inte uppfyller det s.k. medlemsvillkoret. När dessa ungdomar så småningom uppfyller medlemsvillkoret, kan arbetstiden i ungdomslaget inte utökas till heltid, eftersom det är förhållandena vid anvisningstillfället som är bestämmande för arbetstidens längd. Det förekommer att ungdomarna försöker undgå de här konsekvenserna av lagreglerna genom att antingen vänta med att anmäla sig som arbetssökande till arbetsförmedlingen till dess de uppfyller medlemsvillkoret eller lämna

Bilaga4 Arbetsmarknadsdepartementet a 27

ungdomslaget för att senare återkomma till förmedlingen och begära en ny anvisning till ett ungdomslag.

Jag har förståelse för de ungdomar som upplever sig orättvist behandlade av de här reglerna. Detta gäller särskilt dem som anvisas till ett ungdomslag en kort tid innan de uppfyller medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan. Det är inte tillfredsställande att lagens utformning medför att ungdomarna tillgriper olika konstlade tillvägagångssätt för att uppfylla lagens krav. Mot denna bakgrund förordar jag att ifrågavarande bestämmelser ändras redan nu.

Enligt min mening bör en ändring dock så långt som möjligt ansluta till de motiv som ligger bakom de nuvarande bestämmelserna. Det innebär att det skall vara de ungdomar som — om ungdomslagen inte hade funnits — skulle ha varit berättigade till dagpenning från en erkänd arbetslöshetskassa som skall kunna få arbete på heltid i ett ungdomslag. Liksom nu bör således de ungdomar som vid anvisningen till ungdomslaget på annat sätt än genom arbete i ungdomslag uppfyller arbets- och medlemsvillkoren i en arbetslöshetskassa kunna välja att arbeta på heltid. Denna möjlighet bör emellertid dessutom finnas för dem som vid anvisningstillfället endast uppfyller arbetsvillkoret men som under tiden i ungdomslaget uppfyller också medlemsvillkoret. Rätten för denna grupp att välja arbete på heltid inträder naturligtvis först när medlemsvillkoret har uppfyllts. I praktiken innebär den ordning som jag nu har förordat för rätt till åtta timmars arbete, att arbetsvillkoret alltid måste vara uppfyllt redan vid anvisningen till ungdomslaget medan medlemsvillkoret kan uppfyllas under tiden i laget.

Jag förordar att de nya reglerna får träda i kraft den 1 juli 1984. Vissa av de ungdomar som vid anvisningen till arbete i ungdomslag under första halvåret i år uppfyllde arbetsvillkoret men först senare har uppfyllt medlemsvillkoret kommer vid en omprövning av dessa villkor efter ikraftträdandet av de nya reglerna att fortfarande uppfylla villkoren och därmed bli berättigade att arbeta på heltid i ungdomslaget. Andra ungdomar åter kommer på grund av reglerna om ramtid i arbetsvillkoret inte att uppfylla detta villkor och således inte få möjligheten att välja arbete på heltid. Enligt min mening bör de förordade lagändringarna kompletteras med övergångsbestämmelser som gör det möjligt också för dessa ungdomar att gå över till arbete på heltid.

De förslag som jag nu har lagt fram föranleder ändring i 78 lagen om ungdomslag. Lagändringsfrågan är inte av sådan beskaffenhet att lagrådet behöver höras. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 4.2.

I årets budgetproposition har jag under ifrågavarande anslag beräknat medelsbehovet för verksamheten med ungdomslag till 1000 milj. kr. för budgetåret 1984/85. De ändringar i regelsystemet som jag nu har förordat innebär att fler ungdomar än hittills kommer att arbeta på heltid i ungdoms-

Prop. 1983/84: 150 28

lagen, vilket medför ökade kostnader. Dessa kostnadsökningar lär dock bli tämligen begränsade och föranleder inte nu någon uppräkning av anslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

B17. Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

Nytt anslag.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag anmält ett förslag om att finansfullmakten bör kunna omfatta även affärsverksinvesteringar som finansieras utanför statsbudgeten. Av sysselsättningsskäl bör det vara möjligt att för affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten tilldela ett tioprocentigt tidigareläggningsbidrag från anslag under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Mot bakgrund härav föreslår jag efter samråd med berörda statsråd att ett särskilt anslag inrättas för detta ändamål. Anslaget bör föras upp med 1000 kr.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret

1984/85 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

1000kr.

D1. Statens invandrarverk

I budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 har anmälts att handläggningstiderna i avlägsnandeärenden har sjunkit ytterligare under år 1983 men att många ärenden fortfarande tar alltför lång tid att handlägga. Arbetet med att förkorta tiderna i dessa ärenden måste därför prioriteras. Jag har i prop. 1983/84: 144 om invandrings- och flyktingpolitiken redovisat vilka åtgärder som vidtagits i syfte att nedbringa handläggningstiderna samt de ytterligare åtgärder som enligt min mening bör genomföras. Jag har därvid gjort bedömningen att det bör vara möjligt att ytterligare minska handläggningstiderna. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att ärendebalanserna vid invandrarverkets tillståndsbyrå inte ökar. Jag har därför anmält i budgetpropositionen att jag är beredd att pröva frågan om en förlängning under budgetåret 1984/85 av den temporära resursförstärkning för tillståndsgivningen som verket f.n. har om balanserna av till-

ståndsärenden ökar.

Invandrarverket har i en framställning den 22 mars 1984, med hänvisning till att ärendebalanserna sedan årsskiftet 1983/84 har ökat, anhållit om att

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet 29

verket tilldelas en temporär förstärkning med 400 000 kr. för tillståndsgivning även under budgetåret 1984/85. Jag tillstyrker detta.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invandrarverk för budgetåret 1984/85 under tionde

huvudtiteln utöver vad som har föreslagits i prop. 1983/84: 100

bil. 12 och prop. 1983/84: 124 bil. 1 anvisa ett förslagsanslag av

400 000 kr.

Prop. 1983/84: 150 30

Underbilaga 4.1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäk-

ring! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

178?

Dagpenning utges med lägst 110 Dagpenning utges med lägst 110 och högst 280 kronor om inte annat = och högst 300 kronor om inte annat följer av denna lag. Arbetslöshets- = följer av denna lag. Arbetslöshetskassan beslutar om dagpenningens kassan beslutar om dagpenningens storlek. storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

! Lagen omtryckt 1982: 432. 2 Senaste lydelse 1982: 1220.

Bilaga4 Arbetsmarknadsdepartementet 31

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981: 691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

| 2 kap

18!

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent.

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent, S. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 7. arbetsmarknadsavgift med 1,30 procent, 1,60 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i I kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

! Senaste lydelse 1982: 1235.

Prop. 1983/84: 150 32

Underbilaga 4.2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos ' offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag

hos offentliga arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En medlem i ett ungdomslag ar- En medlem i ett ungdomslag arbetar under ordinarie eller schema- betar under ordinarie eller schemalagd arbetstid sådana dagar som är lagd arbetstid sådana dagar som är arbetsdagar hos = arbetsgivaren, arbetsdagar hos «arbetsgivaren, dock i genomsnitt högst fem dagar dock i genomsnitt högst fem dagar per kalendervecka. De som vid an- per kalendervecka. . visningen till arbete i ungdomslag Medlemmarna i ett ungdomslag på annat sätt än genom sådant ar- arbetar i genomsnitt fyra timmar bete har förvärvat rätt att vid ar- per dag. De som har uppfyllt arbetslöshet få ersättning från en er- bets- och medlemsvillkoren för rätt känd arbetslöshetskassa kan välja till ersättning från en erkänd aratt arbeta i ungdomslaget på hel- betslöshetskassa får i stället välja tid. De som inte väljer detta och att arbeta på heltid. Arbetsvillkoret andra ungdomar arbetar i genom- skall dock ha uppfyllts före anvissnitt fyra timmar per dag. Arbetsgi- ningen till arbete i ungdomslaget varen kan med stöd av kollektivav- på annat sätt än genom sådant artal på egen bekostnad utsträcka den bete. nu angivna arbetstiden, när den Arbetsgivaren kan med stöd av unge är underhållsskyldig gentemot kollektivavtal på egen bekostnad annan eller det annars finns starka utsträcka den nu angivna arbetstipersonliga skäl eller när det finns den, när den unge är underhållspraktiska hinder mot avbrott i arbe- skyldig gentemot annan eller det tet eller andra liknande skäl. annars finns starka personliga skäl

eller när det finns praktiska hinder

mot avbrott i arbetet eller andra lik-

nande skäl.

Ungdomar som avses i 1§ andra Ungdomar som avses i 18 andra stycket får välja arbete på heltid el- stycket får välja arbete på heltid eller kortare arbetstid. ler kortare arbetstid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas även på ungdomar som dessförinnan har anvisats arbete i ungdomslag och då uppfyllde arbetsvillkoret.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 5 Sysselsättningsskapande

åtgärder inom

bostadsdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Regeringens prop. 1983/84:150

Bilaga 5

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Dahl

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten budgetåret 1984/85 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

1 Förslag till lag om hyresstopp

Med hänvisning till vad finansministern har anfört i sitt inledningsanförande vill jag nu ta upp frågan om den lagstiftning som behövs för att förhindra hyreshöjningar under återstoden av år 1984.

Regler om hyra finns i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen skiljer mellan bostadslägenheter och övriga lägenheter. Lägenheter som tillhör den senare kategorin kallas allmänt för lokaler. Hyreslagen gäller även vid uthyrning för fritidsändamål.

Hyreslagen bygger på att villkoren för förhyrningen bestäms av hyresvärden och hyresgästen. I princip råder alltså avtalsfrihet i fråga om hyrans storlek.

Ett nära samband råder emellertid mellan frågan om hyrans storlek och det direkta besittningsskydd som hyreslagen tillförsäkrar bostadshyresgäster. För att besittningsskyddet inte skall sättas ur spel genom att hyresvärden uppställer oskäliga hyreskrav har nämligen skyddet förenats med normer för hyressättningen, de 's.k. bruksvärdereglerna (se prop. 1983/84: 137 s. 67). Vid tvist bestämmer de statliga hyresnämnderna hyran enligt dessa regler.

Det vanligaste i fråga om bostadslägenheter är att hyran bestäms efter kollektiva förhandlingar mellan hyresvärden och en organisation av hyresgäster. Bestämmelser om sådana förhandlingar finns i hyresförhandlingslagen (1978: 304). Om de förhandlande parterna inte lyckas nå någon överenskommelse, kan hyran bestämmas av hyresnämnden med tillämpning av bruksvärdereglerna. Vidare kan en enskild hyresgäst påkalla hyresnämndens prövning av en förhandlingsöverenskommelse i vad den avser hans hyra.

För lokalhyresgäster finns inte något direkt besittningsskydd. Detta innebär bl.a. att hyresnämnden — i motsats till vad som gäller i fråga om bostadslägenheter — inte kan fastställa hyra för fortsatt förhyrning av lokaler. Om parterna inte kan enas om villkoren för fortsatt förhyrning, blir

I Riksdagen [983184. I saml. Nr 150. Bilaga 5

Prop. 1983/84: 150 2

hyresgästen skyldig att fytta. Under vissa förutsättningar har han dock i ett sådant fall rätt till ersättning av hyresvärden. Hyresförhandlingslagen gäller inte för lokaler.

Regeringen har tidigare denna dag med stöd av den allmänna prisregle-

ringslagen (1956: 236) beslutat om prisstopp från och med den t4 april [984 med priserna den 9 april 1984 som stoppriser.

De motiv som ligger till grund för detta beslut gör sig gällande med

samma styrka när det gäller hyror. Den allmänna prisregleringstagen omfattar emellertid inte hyror. För att

begränsa möjligheterna att tå ut högre hyror krävs stöd av lag. Det är enligt min mening lämpligt att de bestämmelser som behövs tas in i en särskild lag. Hagen bör därför föreskrivas förbud mot hyreshöjningar under en viss tid. Lagen bör omfatta hyra för både bostadslägenheter och lokaler, dvs.

butiker, kontor m. m.

Enligt min mening bör hyrorna låsas vid den nivå som har bestämts att gälla per den I april 1984. Fallmänhet är det redan bestämt vilken hyra som skall gälla för april 1984. Det kan emellertid pågå förhandlingar om hyran för denna tid eller tvist härom vid hyresnämnd. I dessa fall kän alltså nivån

komma ätt höjas i efterhand med verkan från och med april månad 1984.

Den på detta sätt bestämda hyran skall då givetvis gälla.

Den nu föreslagna begränsningen i möjligheterna att höja hyran bör gälla

under återstoden av år 1984. Begränsningen kommer inte att omfatta förstagångsupplåtelser som sker

under tiden för hyresstoppet. Om det under perioden sker överlåtelse av hyresrätten genom exempelvis lägenhetsbyte, gäller däremot hyresstoppet även I förhållande till den nya avtalsparten.

Hyresstoppet bör inte heller omfatta hyreshöjningar som föranleds av

sådana ombyggnadsåtgärder som höjer en bostadslägenhets bruksvärde. Därigenom undviks att hyresstoppet skapar svårigheter för genomförandet av det bostadsförbättringsprogram som statsmakterna har beslutat om.

Hyresstoppet bör givetvis vara tvingande. Det bör alltså gälla även om

parterna träffar överenskommelse om en högre hyra för tiden efter april

1984 eller om hyresnämnden beslutar om en sådan höjning.

Överträdelser av förbudet mot hyreshöjningar bör vara straftfbelagda.

Bestämmelserna härom bör utformas med den allmänna prisregleringslagen som förebild. Det bör även föreskrivas en skyldighet för hyresvärden

att återbetala vad han har uppburit för mycket jämte ränta.

Givetvis gäller förbudet endast hyreshöjningar efter lagens ikraftträdande. Från den tidpunkten kommer det dock att vara otillåtet att ta ut

högre hyra än den som gällde per den I april 1984. Motsvarande princip

gäller också enligt det beslutade allmänna prisstoppet.

Det är numera vanligt att ersättning för kostnad som hänför sig t. ex. till lägenhetens uppvärmning räknas in i den avtalade hyran. Enligt propositionen (1983/84: 137) om ändringar i hyreslagstiftningen föreslås också at

Bilaga 5 Bostadsdepartementet on 3

systemet med bränsle- och va-klausuler i princip förbjuds när det gäller hyra för bostadslägenheter (s. 91). Det förekommer dock fortfarande att ersättningen räknas ut för sig enligt grunder som anges i hyreskontraktet. Definitionsmässigt räknas denna typ av kostnadsersättning in i hyran, och det nu föreslagna förbudet att höja hyran bör omfatta även den del av

hyran som bestäms på detta sätt. Vid långtidskontrakt för lokaler är det inte ovanligt med indexklausuler

för höjning av hyran. Hyresstoppet gäller naturhgtvis även automatiska höjningar enligt index.

I likhet med vad som gäller vid prisstopp bör undantag kunna meddelas från förbudet, om synnerliga skäl föreligger. Det kan t.ex. undantagsvis

vara motiverat med en dispens från förbudet vid en standardhöjande

ombyggnad av lokaler. I övrigt bör de dispensgrunder som gäller för det

allmänna prisstoppet kunna vara vägledande för hyresstoppet. Det bör

ankomma på regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter i dessa

frågor.

Dispensbefogenheten bör anförtros regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Om befogenheten skall delegeras till en myndighet, anser jag efter samråd med chefen för finansdepartementet att uppgiften lämpligen bör läggas på statens pris- och kartellnämnd, som svarar för tillämpningen av det allmänna prisstoppet. Pris- och kartellnämnden har

erfarenheter av i vilka fall prishöjningar kan tillåtas utan att syftet med regleringen äventyras.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet

upprättats förslag till lag om hyresstopp. Något yttrande av lagrådet över

detta lagförslag har inte inhämtats, eftersom det är angeläget att fagen träder i kraft snarast möjligt.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.1.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om hyresstopp.

2¶B. Bostadsförsörjning m. m.

2.1¶Sysselsättningsskapande åtgärder

Riksdagen beslutade i december 1983 om temporära åtgärder inom bo-

stadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1983/84: 26 bil. 3, BoU 7, rskr 60) för att öka sysselsättningen inom bostadsbyggnadssektorn och

samtidigt förbättra betingelserna för bostadsförsörjningen. Riksdagen beslutade i december också om ekonomisk-politiska åtgärder

inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11 och 12, rskr 63 och 95). Ett särskilt program fastställdes för att

förbättra bostadsbeståndet och samtidigt genomfördes vissa ändringar i

Prop. 1983/84: 150 4

reglerna för planering och finansiering. Förslagen i ärets budgetproposition

nya ekonomiska ätaganden från statens sida. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag redovi-

sat behovet av ökad sysselsättning inför vintern 1984/85. Jag kommer därför nu att ta upp frågan om vidgning av dels ramen för bidrag till

förbättring av boendemiljön, dels ramarna för stödet till allmänna sam-

lingslokaler.

Bidrag till förbättring av boendemiljön

Ett stathgt bidrag kan lämnas för åtgärder som förbättrar boendemiljön i flerbostadshusområden, som har färdigställts före är 1975. Bidrag lämnas med högst 75 4e av den godkända kostnaden, dock högst med 4500 kr. per lägenhet. Bidragen betalas ut från anslaget B9. Bostadslän och räntebidrag kan lämnas för de bidragsgrundande kostnader som inte täcks av bidraget.

Riksdagen fastställer varje år ramar för beslut om boendemiljöbidrag. För budgetåret 1983/84 fastställdes ramen ursprungligen till 85 milj. kr. Den har därefter genom beslut av riksdagen vidgats av sysselsättningsskäl

med 50 milj. kr. för åtgärder i vissa län (prop. 1983/84: 26 bil. 3. BoU 7. rskr 60). Anspräken på bidrag ökade kraftigt under första halvåret 1983. Skälet till detta är att bidrag temporärt kan lämnas för miljöförbättringar i alla hyreshusområden. Något krav ställs således inte i dessa ärenden på att åtgärderna skall behövas på grund av de sociala förhållandena i bostadsområdet

eller på grund av att andelen outhyrda lägenheter är hög (prop. 1982/83: 50 bil. 5, CU 8, rskr 112). För att undantagsregeln skall gälla skall änsökning-

en om bidrag ha kommit in till förmedlingsorganet senast den 30 juni 1983.

Undantagsregeln infördes för att det bl. a. av sysselsättningsskäl var ungeläget att öka investeringarna I miljöförbättrande åtgärder. Det finns f.n. inneliggande ansökningar om stöd enligt dessa regler till ett sammanlagt belopp av 180 milj. kr., varav 105 milj. kr. från storstadslänen, i vilka beslut inte har lämnats.

Ramen för innevarande budgetår är fullt utnyttjad med hänsyn till de förhandsbesked och beslut om bidrag som har lämnats och att ett visst ramutrymme behövs för omprövningar. Detta innebär att inte någon av de kvarvarande ansökningarna om stöd enligt undantagsbestämmelserna tills

vidare kan få beslut om bidrag. För budgetåret 1984/85 har föreslagits en preliminär ram på 60 milj. kr.

Med hänsyn till inneliggande ansökningar finns det inte heller under budgetåret 1984/85 utrymme för beslut avseende nya ansökningar enligt de regler som gäller fr. o. m. den 1 juli 1983. De nya reglerna innebär att bidrag kan lämnas även om det inte föreligger sociala problem eller problem med outhyrda lägenheter under förutsättning att hyresgästerna i det berörda området har ett inflytande över den ekonomiska förvaltningen.

Bilaga 5 Bostadsdepartementet nn S

Med hänsyn tull det klart dokumenterade behovet och till att det av sysselsättningsskäl är angeläget att öka investeringarna i miljöförbättrande ätgärder bör ramen för beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön vidgas. Jag förordar att det belopp intill vilket beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön får meddelas under innevarande budgetår höjs med SO milj. kr. till 185 milj. kr. En prioritering av ansökningarna bör göras med hänsyn till behovet av projekten och projektens kvalitet.

En sådan ramvidgning innebär att medel i flera omgångar har anstagits för den typ av projekt som gavs en temporär möjlighet att söka bidrag

enligt de undantagsregler som gällde ansökningar före den t juli 1983.

Eftersom ansökningarna prioriteras med hänsyn till behovet av projekten och projektens kvalitet bör efter denna ramvidgning de mest angelägna

projekten ha kunnat komma till stånd.

Aven i fortsättningen bör ramvidgningar som ger utrymme för ökade investeringar kunna behandlas t ett samlat sysselsättningspolitiskt perspektiv. Jag förordar därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få överskrida den för budgetåret 1984/85 föreslagna ramen om 60 milj.

kr.. om det behövs av sysselsättningsskäl.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön får

meddelas intill ett belopp av 185000000 kr. under budgetåret

1983/84,

2. medge att ramen för budgetåret 1984/85 för beslut om bidrag till

förbättring av boendemiljön får överskridas om det behövs av

sysselsättningsskäl.

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler lämnas i form av dels anord-

ningsbidrag och lån till nybyggnad, ombyggnad elter köp av samlingslokaler samt inventariebidrag, dels upprustningsbidrag för befintliga lokaler. Resterande kreditbehov, som uppgår till ca 507Z av totalkostnaden, täcks på den öppna kreditmarknaden.

Riksdagen fastställer varje år ramar för stödet till allmänna samlingslokaler. För budgetåret 1983/84 är ramen 30 milj. kr. för anordningsbidrag och lån samt 24 milj. kr. för upprustningsbidrag. Regeringen får vidga ramarna om det behövs av sysselsättningsskäl. Med stöd av detta bemyn-

digande har ramen vidgats för anordningsbidrag och lån med 65 milj. kr. och för upprustningsbidrag med 50 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Efterfrågan på stöd till allmänna samlingslokaler har sedan länge varit

större än tillgången. Ramarna för innevarande budgetår var trots ramvidg-

ningarna i princip utnyttjade redan den I mars 1984. Bostadsstyrelsen har

Prop. 1983/84: 150 6

nyligen föreslagit att ramen vidgas ytterligare för anordningsbidrag och lån med 60 milj. kr. och för upprustningsbidrag med 30 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Chefen för bostadsdepartementet har tidigare framhållit (prop. 1983/84: 100 bil. 13) att förslag om att vidga ramarna för stödet till allmänna samlingslokaler bör bedömas i ett samlat sysselsättningspolitiskt perspektiv. För att stödja byggsysselsättningen under nästkommande vinter kommer jag senare denna dag att föreslå regeringen att ramen för beslut om anordnings- och inventariebidrag samt lån till allmänna samlingslokaler får vidgas med ytterligare 50 milj. kr. Vidare kommer jag att föreslå att ramen för beslut om upprustningsbidrag vidgas med 30 milj. kr. Även ramarna för budgetåret 1984/85 bör vidgas med totalt 32 milj. kr. för att ge utrymme för vissa kulturpolitiskt intressanta projekt som också är angelägna av sysselsättningsskäl. Det ankommer på regeringen att besluta om hur dessa ramvidgningar skall göras. Vidgningarna ger utrymme för en ökad investeringsvolym på totalt 225 milj. kr. Jag räknar f.n. inte med ett behov av ökade anslag under budgetåret 1984/85.

2.2 Höjning av bostadsbidragen till barnfamiljer

Riksdagen har beslutat (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 12, rskr 95) om vissa höjningar av bostadsbidragen till barnfamiljer under år 1984. De ändrade reglerna tillämpas för bidrag fr.o.m. april månad. Jag vill nu ta upp frågan om att höja bostadsbidragen för år 1985. Bostadsbidragen till barnfamiljer består av en statlig del, som lämnas med ett visst belopp per barn, och en statskommunal det, som är beroende av hur stor bostadskostnaden är. Det statskommunala bostadsbidraget lämnas med 80 7 av bostadskostnaden mellan 650 kr./mån. och en övre hyresgräns, som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora hushåll. För 1- och 2-barnsfamiljer är gränsen 1625 kr./mån., för 3- och 4-barnsfamiljer 2 100 kr./mån. och för familjer med 5 eller flera barn 2525 kr./mån. Bostadsbidraget är inkomstprövat och minskas med en viss det av den bidragsgrundande inkomsten. Bidraget reduceras med 15 97 av inkomsten mellan en nedre inkomstgräns, som är 35 000 kr. för ensamstående med barn och 43 000 kr. för makar med barn, och en övre inkomstgräns, som är 65 000 kr. Över denna gräns reduceras bidraget med 22 Ze av inkomsten. Statligt bostadsbidrag lämnas till dess att barnet har fyllt 17 år. Även för statskommunalt bostadsbidrag gäller i princip åldersgränsen 17 år. Det statskommunala bostadsbidraget kan dock lämnas även om barnet är över 17 år under förutsättning att barnet uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Det rör sig då som regel om grundskole- och gymnasiestuderande. I dessa fall kan bostadsbidrag som regel längst lämnas till och med det halvår under vilket den unge fyller 20 år. Statsrådet Sigurdsen har tidigare denna dag bl. a. föreslagit en ökning av

Bilaga 5 Bostadsdepartementet oo 7

barnbidragen. Som ett led i åtgärderna att stödja barnfamiljerna anser jag att också bostadsbidragen bör höjas.

En stor del av de barnfamiljer som nu har bostadsbidrag har bostadskostnader som överstiger de gällande Iyresgränserna. Jag anser därför att de övre hvresgränserna bör räknas upp. Jag förordar att gränsen för 1- och 2-barnsfamiljerna höjs till 1675 kr./mån.. för 3- och 4-barnsfamiljerna till 2175 kr/mån. och för familjer med 5 eller Nera barn till 2625 kr/mån.

Vidare bör Inkomstgränserm. justeras. Jag föreslår att de nedre inkomstgränserna höjs med 2000 kr. till 37 000 kr. för ensamstående med barn och till 45000 kr. för makar med barn. Samtidigt bör den övre inkomstgränsen höjas till 67 000 kr.

Familjer med ungdomar som är i åldern 17 till 20 år och som fortfarande går i skolan har ofta en ekonomiskt svår situation. Jag förordar därför att åldersgränsen för statligt bostadsbidrag höjs 1 dessa fall. Samma regler

bör gilla som för det statskommunala bostadsbidraget. Statligt bostadsbidrag bör säledes lämnas även för de barn över 17 år som uppbär förlängt

barnbidrag eller studiehjälp. Den av mig föreslagna förbättringen för studerande ungdomar inom bostadsbidragssystemet innebär att behovet av ett särskilt inkomstprövat tillägg inom studichjälpen försvinner. Enligt vad jag

har erfarit har statsrådet Göransson tidigare denna dag föreslagit att det

inkomstprövade tillägget enligt 3 kap. studiestödslagen (1973: 249) avskaf-

fas den I januari 1985.

Jag vill också ta upp vissa frågor i samband med inkomstprövningen av bostadsbidrag.

Till grund för inkomstprövningen läggs den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året före bidragsåret. Till den taxerade inkomsten skall bl.a. läggas underskott i förvärvskälla samt en del av hushållets förmögenhet.

Enligt vad jag har erfarit har bestämmelserna om att underskott i förvärvskälla skall läggas till den taxerade inkomsten i vissa fall fått otillfredsställande konsekvenser. Om den bidragssökandes taxering fastställts till O kr. och inte hela underskottet har kunnat utnyttjas under inkomståret, kan nämligen den bidragsgrundande inkomsten bli högre än den sökandes sammanräknade inkomst.

Vid inkomstprövningen av bostadsbidrag bör i fortsättningen endast den del av underskottsavdraget som faktiskt har kunnat utnyttjas vid taxeringen påverka den bidragsgrundande inkomsten. Underskottsavdrag som inte

har kunnat utnyttjas under inkomståret kan emellertid utnyttjas under kommande år som förlustavdrag. Dessa förlustavdrag bör därför också påverka den bidragsgrundande inkomsten. Jag förordar att i fortsättningen faktiskt utnyttjat avdrag för underskott i förvärvskälla samt förlustavdrag skall läggas till den taxerade inkomsten vid prövning av bostadsbidrag.

Beträffande förmögenhet gäller att tillägg skall göras med 20 && av den del av hushållets förmögenhet som överstiger 50000 kr. Vid beräkningen

Prop. 1983/84: 150 8

av förmögenhetens storlek gäller en särskild regel som innebär att man skall bortse från värdet på den fastighet som den bidragssökande bor på

och från skulder för vilka säkerhet har lämnats i form av inteckningar i denna fastighet. Regeln gäller för egnahem och för bostadshus på jord-

bruksfastighet. Enligt min mening bör den också gälla för bostadsrättslägenheter. Jag förordar att den särskilda regeln vid beräkning av förmögen-

hetens storlek ändras så att man även skall bortse från nettovärdet av

bostadsrätten.

De ändringar som jag nu har förordat bör tillämpas för bidrag fr.o.m. januari 1985.

Om ändringarna genomförs kommer de maximala bostadsbidragen för barnfamiljer att uppgå till följande belopp.

Maximalt utgående bostadsbidrag, kr. per år

enligt de regler enligt

som gäller från förstaget

april 1984

Med hänsyn till mina förslag om ändringar i reglerna för bostadsbidragen för år 1985 beräknar jag att de totala kostnaderna för bidragen ökar med ca 320 milj. kr., varav 156 milj. kr. för staten. Samtidigt görs emellertid en besparing på ca 20 milj. kr. genom att det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen föreslås avskaffas. I budgetpropositionen (prop. 1983/84: 100 bil. 13) beräknade jag anslagsbehovet under budgetåret 1984/85 till 1530 milj. kr. Med hänsyn till de föreslagna ändringarna kan medelsbehovet beräknas öka med 78 milj. kr.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de ändringar i fråga om de övre hyresgränserna för statskommunalt bostadsbidrag som jag har förordat, 2. godkänna vad jag har förordat i fråga om ändrade inkomstgränser för statliga och statskommunala bostadsbidrag, 3. godkänna vad jag har förordat i fråga om åldersgränsen för statligt bostadsbidrag, 4. godkänna vad jag har förordat i fråga om underskott i förvärvskälla samt förlustavdrag i samband med inkomstprövningen av statligt och statskommunalt bostadsbidrag,

Bilaga 5 Bostadsdepartementet 9

5. godkänna vad jag har förordat i fråga om beräkningen av förmö-

genhet i samband med inkomstprövningen av statligt och stats-

kommunalt bostadsbidrag,

6. till Bostadsbidrag m.m. för budgetåret 1984/85 utöver vad som

har föreslagits i prop. 1983/84:100 bil. 13, under elfte huvudtitein

anvisa ett förslagsanslag av 78 000000 kr.

2.3 Åtgärder för att begränsa prisökningarna inom bostadsbyggandet

Regeringen genomförde inför år 1984 ett flertal åtgärder för att begränsa

prisökningarna i samhällsekonomin. En av dessa var att begränsa den automatiska uppräkningen av vissa indexstyrda utgifter till högst 4 <& under år 1984.

För bostadssektorns det medförde detta att uppräkningen av den s.k. tidskoefficienten begränsades. Denna koefficient används främst för att anpassa den schablonvis beräknade byggkostnaden, låneunderlaget, för ett

projekt till ett aktuellt kostnadsläge. Ändringar i tidskoefficientsnivån på-

verkar härigenom statens utgifter för såväl bostadslån som räntebidrag.

Tidskoefficienten fastställs med ledning av faktorprisindex för grupp-

byggda småhus exkl. löneglidning och med hänsyn tagen till ett fast avdrag

för beräknad rationalisering. Avdraget för rationalisering är 0,2 procentenheter per månad. Tidskoefficienten fastställdes tidigare av regeringen i förväg för en två-

månadersperiod. Ändringar i tidskoefficienten återgav ändringar i faktorprisindex med viss tidsförskjutning. På så sätt överfördes automatiskt den historiska kostnadsutvecklingen till senare perioder.

För att förhindra detta ändrade regeringen fr.o.m. januari 1984 den s.k.

basmånaden för tidskoefficienten så att den härefter avspeglar den faktiska

prisnivån under en månad. Mot denna bakgrund fastställs numera tidskoefficienten månadsvis i efterhand. Koefficienten fastställs fr.o.m. januari 1984 av bostadsstyrelsen.

Bostadsstyrelsen har fått i uppdrag att följa belåningsmetodens inverkan på produktionskostnadsutvecklingen och att utreda formerna för en utvidgad kostnadsuppföljning.

För att analysera orsakerna till det höga kostnadsläget för bostadsbyg-

gandet inom Stockholmsområdet jämfört med landet som helhet har che-

fen för bostadsdepartementet nyligen erhållit regeringens bemyndigande att tillkalla en parlamentarisk kommitté.

Chefen för finansdepartementet har i det föregående framhållit vikten av alt fortsatta ansträngningar görs för att begränsa prisökningarna i samhälls-

ekonomin. För bostadsscektorns del medför detta att uppjusteringarna av tidskoefficienten måste maximeras också under år 1985.

Chefen för bostadsdepartementet avser därför att föreslå regeringen att uppräkningen av tidskoefficienten under år 1985 maximeras till 3 26. Denna

Prop. 1983/84: 150 10

maximering bör gälla i ärenden i vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år 1984. För ärenden, i vilka preliminärt beslut

om bostadslån meddelas under år 1984, bör dock de regler för uppräkning av tidskoefficienten som gäller för år 1984 tillämpas.

2.4 Inkomstförstärkningar

Den I januari 1978 infördes en särskild administrationsavgift för bl. a. statliga bostadslån. Bakgrunden var att det räntepålägg om 0.257 som

ingår i bostadslåneräntan inte ensamt täckte statens administrationskostnader för utlåningen, om man beaktar att staten genom räntebidragssystemet subventionerar även den del av låneräntan som avser administrationskostnaderna. Avgiften tas ut när olika slag av bostadslån beviljas samt vid

övertagande av lån.

Den I juli 1981 infördes en avgift att tas ut i samband med aviseringen av

lånen på samma sätt som bankerna gör. Kostnaderna för administrationen kom genom detta förfarande att bäras också av dem som hade beviljats

olika typer av lån före den tidpunkt då administrationsavgiften infördes.

Avgiften tas ut vid avisering av alla lån med undantag av förbättringslän.

I budgetproposittonen för budgetåret 1984/85 anmälde chefen för bostadsdepartementet de avgiftshöjningar som hade genomförts den 1 juli 1983 och som innebar att administrationsavgiften höjdes från 175 kr. till

200 kr. och aviseringsavgiften från 10 kr. till 15 kr. Avgifterna beräknades därmed under budgetåret 1983/84 tillföra statsverket 59,2 milj. kr. Minskningen av antalet energilåneärenden m.m. har dock föranlett att inkoms-

terna inte har kunnat hållas på den avsedda nivån. Chefen för bostadsdepartementet anmälde mot denna bakgrund sin avsikt att föreslå regeringen

att under våren 1984 vidta åtgärder för att öka dessa inkomster. Jag vill nu

ta upp frågan om vissa nya avgifter i samband med administrationen av det bostadspolitiska stödet.

Riksdagen beslutade hösten 1983 (prop. 1983/84:40 bil.9, BoU II och 12, rskr 63 och 95) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom bostadsde-

partementets verksamhetsområde. Ett särskilt program fastställdes för att

förbättra bostadsbeståndet och samtidigt genomfördes vissa ändringar i reglerna för planering och finansiering.

Bl.a. beslutades att statligt räntebidrag får lämnas för underhålls- och

reparationsåtgärder om de är förenade med energisparåtgärder som skäligen bör komma till stånd samtidigt. Bidragsverksamheten handhas av

bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Länsbostads-

nämnden beslutar om bidraget som betalas ut två gånger per år vid de

tidpunkter som bostadsstyrelsen föreskriver. Bidragshanteringen föranle-

der administrativa kostnader för staten i samband med att bidragen beviljas. Dessa bör enligt min mening täckas åtminstone delvis genom att den

administrationsavgift som nu tas ut vid beviljandet av bostadstån även tas

Bilaga 5 Bostadsdepartementet ul

ut i samband med beviljandet av det nya räntestödet till underhåll m. m.

Jag förordar att regeringen utverkar riksdagens bemyndigande att få beslu-

ta att nämnda avgift även skall betalas vid beviljandet av sådant räntestöd.

Möjligheten att ta ut en administrationsavgift bör gälla i ärenden för vilka räntebidrag beviljas efter den 30 juni 1984.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om låntagares bristande betalningsvillighet. I samband med varje avisering erhåller ca 45 000 lånta-

gare påminnelseavi. Av dessa måste över hälften eller 25000 låntagare påminnas ytterligare en gång. Trots påminnelse betalar ungefär 15000 låntagare inte det aviserade beloppet utan måste krävas i särskild ordning genom länsbostadsnämnden. Om låntagaren ändå inte betalar lagsöks den-

ne. Länsbostadsnämnden yrkar då ersättning för arbetet med f. n. 200 kr. För arbetet med krav före nämndens ansökan om lagsökning kan däremot

f.n. ingen ersättning tas ut av låntagaren. Det merarbete som lånemyn-

digheterna nödgas utföra med anledning av en bristande betalningsvillighet anser jag bör avgiftsbeläggas. Jag förordar att en särskild påminnelseavgift

och en särskild kravavgift tas ut på i huvudsak det sätt som tillämpas på lånemarknaden i övrigt. Regeringen bör utverka riksdagens bemyndigande

att få besluta om ifrågavarande avgifter. Möjligheten att ta ut dessa avgifter bör gälla aviseringar efter den 30 juni 1984. Avgiftens storlek bör bestäm-

mas med hänsyn till de avgifter som gäller på lånemarknaden. Mot denna bakgrund avser chefen för bostadsdepartementet att senare, om föreslaget bemyndigande lämnas, föreslå regeringen en påminnelseavgift på 25 kr.

och en kravavgift på 100 kr.

För riksdagens information vill jag även meddela att chefen för bostads-

departementet avser att föreslå regeringen att aviseringsavgiften höjs från IS kr. till 16 kr. Jag beräknar att de förordade avgiftshöjningarna skall innebära att intäk-

terna för budgetåret 1984/85 under anslaget B 2 ökar med ca 9 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleken av en

särskild administrationsavgift för statligt räntestöd till underhål!

m. m. i enlighet med vad jag har förordat,

2. bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleken av en

påminnelseavgift och en kravavgift i enlighet med vad jag har

förordat.

Prop. 1983/84: 150 12

Bilaga 5.1

Förslag till Lag om hyresstopp

Härigenom föreskrivs följande.

1.8 För tiden till och med den 31 december 1984 får hyresvärdar inte ta ut högre hyra för lägenheter än den som har bestämts för april 1984.

Första stycket gäller även om överenskommelse träffas om högre hyra eller om högre hyra fastställs av hyresnämnden.

Förbudet i första stycket gäller inte i fråga om hyra för bostadslägenheter vilkas bruksvärde höjs på grund av ombyggnad.

28 Den som uppsåtligen bryter mot I $ första stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt döms till fängelse i högst två år.

Hyresvärden är skyldig att betala tillbaka vad han har uppburit för mycket jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beloppets mottagande.

3 8 Om det finns synnerliga skäl. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för visst fall medge undantag från förbudet i I 8.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 6 Sysselsättningsskapande åtgärder inom industridepartementets verksamhetsområde

Regeringens prop. 1983/84: 150

Bilaga 6

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Peterson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbud-

geten för budgetåret 1984/85 m. m. såvitt avser industridepartementets verksamhetsområde

Särskilda glesbygdsinsatser i skogslänen

Från och med budgetåret 1982/83 anvisas medel till länsstyrelserna för tre huvudändamål över ett gemensamt anslag, benämnt Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser. I budgetpropositionen för budgetåret 1984/85 har föreslagits att 298,25 milj. kr., liksom innevarande budgetår, anvisas för sådana insatser. Ändamålen är lokaliserings- och investeringsbidrag till projekt där den totala investeringskostnaden uppgår till högst 7 milj. kr., glesbygdsstöd samt regionalt utvecklingsarbete.

Under innevarande budgetår disponerar de sju skogslänen (Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) tillsammans ca 228 milj. kr. för dessa ändamål.

Glesbygdsstöd kan enligt förordningen (1979: 638) om statligt stöd till glesbygd lämnas till investeringar vid företag, till kommersiell service, intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS), samhällelig service och hemarbete. Beslutanderätten ligger hos länsstyrelserna, som dock har möjlighet att överlämna vissa ärendegrupper till lantbruksnämnden eller den regionala utvecklingsfonden för beslut. | | Ungefär hälften, eller 68 milj. kr. av det totala glesbygdsstödet i landet på 134 milj. kr. under budgetåret 1982/83 användes till investeringar i företag. Stödet lämnas i form av avskrivningslån till bl.a. investeringar i byggnader och maskiner. Totalt fick I 200 företag sådant stöd. I en utvärdering av glesbygdsstödet som f. n. remissbehandlas, har den genomsnittliga subventionen per nytt arbetstillfälle i glesbygd, omräknat till heltid, beräknats till 88000 kr. Under budgetåret 1982/83 uppskattas antalet bestående nya arbetstillfällen till 800.

Stöd till investeringar i företag kan lämnas till i princip vilken verksamhet som helst som ger sysselsättning åt befolkningen i glesbygd. såsom jord- och skogsbruk, industri, hantverk, turism och serviceverksamhet. I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 150. Bilaga 6

Bilaga 6 Industridepartementet 2

Stöd har lämnats exempelvis till snickeriverkstad, bageri, för ombyggnad av ladugårdar, till växthus, fiskodling, tvätteri, reparations- och smidesverkstad, uthyrningsstugor för turism, osv.

Stöd till kommersiell service kan lämnas för att trygga varuförsörjningen med dagligvaror och drivmedel i glesbygder. Under budgetåret 1982/83 uppgick stödet till närmare 22 milj. kr. Härav svarade investeringsstödet (avskrivnings-/investeringslån) för 80 Z fördelat på 130 butiker.

I utvärderingen av glesbygdsstödet har beräknats att 175 butiker räddats från nedläggning under perioden 1979/80—-1981/82, vilket tryggat varuförsörjningen för 60000 personer. Vidare utnyttjar ca 25000 hushåll f.n. samhällsstödd hemsändning.

Stödet till företag och stödet till kommersiell service bör ses som en helhet. Bibehållen service är ofta en förutsättning för att människor skall kunna bo kvar i bygden samtidigt som stödet till företag skapar sysselsättning och därmed tryggar underlaget för att bibehålla servicen.

Under budgetåret 1982/83 uppgick stödet till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) till 34 milj. kr. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län svarade tillsammans för två tredjedelar av IKS-verksamheten.

IKS-stödet lämnas till kommuner för arbetsobjekt som de ordnar för att sysselsätta företrädesvis äldre lokalt bundna arbetslösa. IKS-objekten är mycket skiftande och avser ofta allmännyttiga verksamheter, såsom upprustning av lokaler m. m. I de båda nordligaste länen dominerar objekt med näringsanknytning inom jordbruk, industri, hantverk, turism m. m.

Stödet till samhällelig service kan lämnas till kommuner och har främst utnyttjats för iordningställande av samlingslokaler samt för särskilda insatser avseende godstransporter till och från företag i glesbygder.

Stöd till hemarbete kan lämnas i stödområdet till företag med anställda som bor i glesbygder och som utför sitt arbete i hemmet. Stödet utnyttjas endast i mindre omfattning i en del av skogslänen.

De senaste åren har en rad lokala utvecklingsprojekt startats runt om i landet. En del har initierats centralt, men många har vuxit fram regionalt/ lokalt. Industridepartementet och dess glesbygdsdelegation har initierat projekt i bl. a. Särna i Älvdalens kommun, i Björksele i Lycksele kommun och i Muoniodalen i Pajala kommun. En gemensam och bärande idé bakom de lokala utvecklingsprojekten är att genom samordnade samhällsinsatser baserade på lokala initiativ och resurser skapa livskraftiga glesbygder.

Med sina medel för regionala utvecklingsinsatser deltar länsstyrelserna i flera glesbygdsprojekt av nämnda stag, bl. a. som delfinansiär av projektledare.

Samhällets intresse av medverkan till och i sådana projekt motiveras av att det är viktigt att — jämsides med glesbygdsstödet — ta till vara de lokala utvecklingsinitiativ som finns ute i glesbygden. Det gäller inte bara finan-

Prop. 1983/84: 150 es 3

sieringsmöjligheter utan även rådgivning. marknadsföring, samverkan med andra företag, starta eget-kurser. teknikspridning m. m.

Föredragandens överväganden

Genom förstärkta regionala utvecklingsinsatser kan projekt som finns i

glesbygden tas till vara och därmed bestående arbetstillfällen skapas.

Därmed minskar också behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i

skogslänen.

En ökad investeringsverksamhet kan konstateras i skogslänen. Detta

har lett till en kraftigt ökad efterfrågan på investeringsstödsmedel. F.n.

hämmas en fortsatt positiv utveckling i glesbygden av brist på medel för att genomföra angelägna satsningar.

De ansökningar om glesbygdsstöd som på grund av brist på medel f.n. inte kan beviljas kommer i många fall att ligga kvar i avvaktan på nya

medel för budgetåret 1984/85. Cänsstyrefserna bör nu ges resurser för att kunna medverka till genomförandet av dessa långsiktigt sysselsättningsskapande projekt.

De lokala utvecklingsprojekten och andra glesbygdsprojekt har varit

värdefulla för att ta till vara lokala initiativ i strävan att få en positiv glesbygdsutveckling. Pågående projekt bör ges möjlighet att fortsätta och

startandet av ytterligare sådana verksamheter bör stimuleras. För detta

erfordras särskilda medel.

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att

regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda glesbygdsinsatser i skogslänen för budgetåret 1984/

85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

25 000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 7

Sysselsättningsskapande

atgärder inom

civildepartementets

verksamhetsområde

Regeringens prop. 1983/84: 150 Bilaga 7

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde

1984-04-12

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85

såvitt avser civildepartementets verksamhetsområde.

C. KYRKLIGA ÄNDAMÅL

C 5. Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor

Under denna anslagsrubrik har för budgetåret 1984/85 anvisats ett anslag av 2,4 milj. kr. Anslaget är avsett för restaureringsarbeten på domkyrkorna i Skara, Strängnäs och Visby. Statsbidraget till Skara domkyrka avser kostnader för förstärkning av

valven. För dessa arbeten utgår statsbidrag motsvarande 7096 av kostnaderna. Allvarliga fuktskador har nyligen upptäckts i domkyrkans tak.

Även dessa skador är av sådan karaktär att statsbidrag bör utgå för reparationsarbetena. Skadornas omfattning kan inte bedömas förrän repa-

rationsarbetet påbörjats, vilket kan ske under hösten 1984. Jag räknar emellertid med ett anslagsbehov av närmare I milj. kr. för statsbidrag till dessa arbeten.

I fråga om Strängnäs domkyrka svarar staten för tre fjärdedelar av kostnaderna för restaureringsarbetena och församlingen för en fjärdedel. Det för nästa budgetår beräknade anslaget avser en mindre del av en omfattande yttre restaurering av domkyrkan. Skadorna på domkyrkan är mycket allvarliga och det är angeläget att erforderliga reparationer utförs snarast möjligt. Utöver det i budgetpropositionen föreslagna statsbidraget

räknar jag med ett anslagsbehov av minst 1 milj. kr. för restaureringsarbe-

ten på Strängnäs domkyrka under nästa budgetår.

Linköpings domkyrkas restaureringskommitté anhåller om statsbidrag

för dels reparation av fönstren i Linköpings domkyrka, dels vissa invändiga reparationsarbeten i domkyrkan. Fönstren är svårt skadade genom

vittring. De fönster som har de värsta skadorna behöver repareras tämli-

gen omgående. Arbetena beräknas sammanlagt kosta mer än 10 milj. kr. Riksantikvarieämbetet framhåller att arbetena på fönstren är brådskande. Ett påbörjande av arbetena senare än år 1985 kan enligt ämbetets

mening leda till att de befintliga skadorna ytterligare förvärras. I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 150 >

Jag föreslår att regeringen tar upp förhandlingar med Linköpings kyrkliga samfällighet angående fördelningen av kostnaderna för de planerade arbetena på Linköpings domkyrka. Preliminärt räknar jag med ett anslagsbehov av 2 milj. kr. för statsbidrag till arbeten på Linköpings domkyrka.

En omfattande yttre restaurering av Visby domkyrka har nyligen avslutats. Kostnaderna för restaureringen uppgår till 13 893005 kr. Enligt den av kammarkollegiet föreslagna kostnadsfördelningen skall staten svara för två tredjedelar och domkyrkoförsamlingen i Visby för en tredjedel av kostnaderna för dessa arbeten. Kostnaderna för restaureringen har delvis för-

skotterats av församlingen. För att täcka de av församlingen förskotterade

kostnaderna skulle utöver tidigare anvisade belopp erfordras närmare 3 milj. kr. i statsbidrag.

Ytterligare restaureringsarbeten finns projekterade på domkyrkan och

andra kyrkor i Visby stift. Församlingarna i Visby stift bildar sedan den I

januari 1984 en partiell kyrklig samfällighet för att handha de angetägenheter av ekonomisk natur som avser vård och underhåll av församlingskyr-

korna. Jag föreslår att det ytterligare statsbidrag som skulle ha utgått för : den yttre restaureringen av domkyrkan i stället får användas för sådana restaureringsarbeten på domkyrkan och andra kyrkor i Visby stift som kan

utföras under nästa budgetår. Jag räknar med ett anslaägsbehov av ca 4 milj.

kr. för arbeten på kyrkor i Visby stift. Sammanlagt förordar jag att 8 milj. kr. anvisas för bidrag ull restaurering

av kyrkor. Det bör ankomma på regeringen att besluta om fördelningen av anslaget.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor för budgetåret 1984/

85 under trettonde huvudtiteln utöver vad som upptagits i prop.

1983/84: 100 bil. [5 anvisa ett reservationsanslag av 8 000000 kr.

C 10. Bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund

För nästa budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett anslag av

6,5 milj. kr. Frågor om bidrag ur anslaget prövas av en samarbetsnämnd

med representanter för samfund som kan komma i åtnjutande av statsbi-

drag.

Bidrag för anordnande eller upprustning av lokaler för trossamfund

utgår med 3090 av skäliga kostnader, dock högst med 600 000 kr. Bidrag till handikappanpassning av lokaler för trossamfund får utgå med belopp som motsvarar kostnaden för åtgärden, dock högst med 100 000 kr. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund räknar preliminärt med att det för budgetåret 1984/85 finns aktuella projekt med en beräknad

produktionskostnad av över 200 milj. kr. Projekten är fördelade över hela landet. Anslagsbehovet för statsbidrag till dessa projekt beräknas ull ca 55 milj. kr.

Bilaga 7 Civildepartementet nen 3

Jag har tidigare i årets budgetproposition uttalat att extra bidrag till lokaler för trossamfund borde kunna övervägas om det även nästa budgetär skulle bli aktuellt med åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Med hänsyn till det medelsbehov som föreligger i fråga om lokaler för trossamfunden samt till behovet av åtgärder för att stimulera sysselsättningen förordar jag att ytterligare 16 milj. kr. anvisas för nästa budgetår till anskaffande och handikappanpassning av lokaler för trossamfund. Jag

räknar med att ett extra stätsbidrag av denna storlek kommer att möjliggöra en ökning av byggnadsvolymen motsvarande ca 60 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund för budget-

året 1984/85 under trettonde huvudtiteln utöver vad som upptagits I prop. 1983/84: 100 bil. 15 anvisa ett reservationsanslag av

16 000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1984

Bilaga 1.1

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1984!

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1984 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhålls från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar finansdepartementet det ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. Den andra delen, kapitel 2-10, behandlar utvecklingen inom olika områden mera Ii detalj. I appendix till kapitel 1 redovisas arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1984 vilar på finansdepartementet. där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Lars Mathlein.

! Kalkylerna avslutades för finansdepartementets del den 12 april 1984. I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150, Bilaga 1.!

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1¶Sammanfattande översikt!

1.1 Internationell utveckling

Sedan den preliminära nationalbudgeten presenterades i januari har utsikterna till en förstärkt internationell uppgång 1984 byggts under ytterligare. Förbättringen i Nordamerika har befästs, vilket kan ge ytterligare tillväxtimpulser till andra delar av världen. Ett positivt drag i den hittillsvarande utvecklingen är att produktionsuppgången haft så begränsade effekter på inflationstakten. Investeringarna har vidare utvecklats relativt starkt. I Västeuropa har tillväxten varit något snabbare än man tidigare förmodade. Vid en förstärkt icke-inflationistisk tillväxt i industrivärlden blir dessutom de skuldtyngda ländernas problem mindre akuta, vilket ökar deras absorptionsförmåga. Detta kommer även att gynna industriländernas export.

För industriländerna sammantagna beräknas BNP-tillväxten 1984 till ca 33/49.

Produktionstillväxten (BNP) i OECD-området Årlig procentuell volymförändring

Ett studium av utvecklingen under loppet av 1983 och 1984 visar emellertid att den förväntade tillväxten dämpas. Förklaringen står främst att finna i att lagerutvecklingen ger ett svagare stöd till produktionstillväxten efter omsvängningen i konjunkturuppgångens inledningsskede, medan den slutliga efterfrågan i industriländerna beräknas öka ungefär lika snabbt i år som i fjol. Den restriktiva ekonomiska politiken i flertalet europeiska länder bidrar till att tillväxttakten fortsätter att vara relativt låg. Den totala sysselsättningen i OECD-området beräknas stiga, men denna förbättring avser främst de icke-europeiska länderna. För Västeuropas del väntas arbetslösheten fortsätta att öka, till att omfatta 11—12922 av arbetskraften mot slutet av 1984.

Världshandeln väntas öka med ca 5,5 20 i volym 1984. För bearbetade varor som går i internationell handel förutses en prisökning på drygt 49.

!1 detta kapitel redovisas finansdepartementets bedömning av den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 2-10 behandlas utvecklingen inom olika områden mera i detalj. Arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet framgår av appendix till detta kapitel.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

Oljepriset förutses bli relativt stabilt under 1984. OPEC-länderna har under de senaste åren, trots den svaga efterfrågan i industriländerna, lyckats begränsa nedgången i oljepriset genom att hålla tillbaka utvinningen. Många producentländer har emellertid varit otåliga att höja produktionen för att öka exportintäkterna, och rykten om ytterligare sänkningar av de officiella kontraktspriserna har inte saknats. Med reservation för bl. a. möjligheten av oförutsedda politiska oroligheter i Mellersta Östern talar mycket för att eventuella förändringar i oljepriset blir relativt måttliga

under 1984.!

Även om utsikterna för 1984 förefaller relativt ljusa är det fortfarande osäkert hur varaktig konjunkturuppgången blir. Den kvardröjande skillnaden i tillväxttakt mellan Förenta staterna och Västeuropa, den restriktiva ekonomiska politiken i många länder, den bristande anpassningen av växelkurserna till underliggande ekonomiska förhållanden, de höga realräntorna och fortsatta finansiella svårigheter i många u-länder är exempel på problem som kan hejda, eller i varje fall dämpa återhämtningen.

1.2 Utvecklingen i Sverige

I syfte att begränsa prisökningar och skapa bättre förutsättningar att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen framöver i den svenska ekonomin presenterade regeringen den 12 april ett sjupunktsprogram:

e Allmänt prisstopp från 9 april 1984. e Allmänt hyresstopp med omedelbar verkan fram till årets slut. e Likviditetsindragning från företag och kommuner. e Särskild likviditetsindragning från skogsindustrin. e Stopp för höjd aktieutdelning nästa år. e Begränsning av kontokortskrediterna. e Överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att skapa nya förut-

sättningar för löne- och prisbildningen under 1985 och framöver så att

inflationen under loppet av 1985 kan begränsas till ca 3 26.

Motiven för dessa åtgärder utvecklas närmare i den reviderade finansplanen. I de kalkyler som presenteras i detta kapitel har hänsyn tagits till dessa åtgärder. Vidare har också beaktats effekter av de åtgärder på byggområdet och de ökade arbetsmarknadspolitiska insatser som föreslås i

kompletteringspropositionen.?

!'] kalkylerna i denna nationalbudget har antagits ett råoljepris om 28,70 dollar per fat (fob). För dollarn har antagits en genomsnittskurs om 7,84 SEK 1984. ? Konjunkturinstitutet har emellertid inte haft möjlighet att beakta dessa åtgärder i sina specialkapitel till nationalbudgeten.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

Export och import

Varuexporten ökade med 1222 i volym 1982-1983, vilket innebar en något starkare tillväxt än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Speciellt stor var ökningen av råvaruexporten, vilken steg med 22 4. Härav ökade exporten av petroleumprodukter med nära 4020 och exporten av pappersmassa med 2590. För de bearbetade varorna (exkl. fartyg) uppgick ökningen till 8922 i volym. Mer än 2/3 av denna tillväxt har sin grund i en ökning av de svenska marknadsandelarna. Marknadsandelsvinsterna för den svenska exporten 1983 blev påtagligt högre än vad som var att vänta med hänsyn till de på den historiska utvecklingen skattade sambanden mellan marknadsandelsförändringar och relativpriser m.m. (Från tredje kvartalet 1982 till slutet av 1983 sjönk de svenska relativa exportpriserna med ca 1076. Nedgången skedde huvudsakligen till följd av devalveringen av kronan med 16 92 i oktober 1982.) Det förefaller som om den omedelbara priskänsligheten till följd av de med devalveringarna sammanhängande relativprisförskjutningarna 1981 och 1982 var högre än motsvarande elasticiteter under 1960- och 1970-talen. I synnerhet var de initiala effekterna av 1977 års devalveringar påfallande svaga, Detta kan ha haft sin grund i att eftersläpande effekter av de kraftiga relativa kostnadsoch prisökningarna under 1970-talets mitt gjorde sig gällande ännu under 1970-talets sista år. Till den för Sverige gynnsamma andelsutvecklingen 1983 bidrog också att leveranskapaciteten hos de svenska leverantörerna var god samt att de svenska bilproducenterna haft stora framgångar på bl.a. USA-marknaden.

Utsikterna för den internationella konjunkturen 1984 har som nämnts förbättrats. I linje härmed har marknadsutrymmet för svensk export av bearbetade varor beräknats växa med drygt 596. Även utsikterna för fortsatta marknadsandelsvinster 1984 har förbättrats. En förutsedd förstärkning av den internationella investeringskonjunkturen torde komma att inverka förmånligt på Sveriges relativa exportutveckling, eftersom investeringsvaror väger förhållandevis tungt i den svenska exporten. Härtill kommer tidsförskjutna positiva effekter av relativprissänkningarna 1982 och 1983. Lönekostnaderna i tillverkningsindustrin väntas öka med ungefär 820. Denna kostnadsökning neutraliseras dock delvis av att produktivitetstillväxten förutses bli fortsatt stark. Produktivitetsökningen 1984 väntas uppgå till 696. Från 1983 till 1984 har därför de svenska företagens relativpris beräknats bli ungefärligen oförändrat. De i april 1984 framlagda förslagen om likviditetsdepositioner samt exportdepositioner för skogsindustrin beräknas på något längre sikt kunna få en dämpande effekt på löneoch prisutvecklingen.

Exporten av bearbetade varor bedöms expandera med ca 101/296 i volym 1984. Råvaruexporten förväntas fortsätta att öka 1984, men i en avsevärt lägre takt jämfört med 1983. Det beror på att råvarulageruppbyggnaden utomlands dämpas samt att vissa varugrupper, t.ex. trävaruexporten, kan komma att begränsas av otillräcklig kapacitet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

Exporten av tjänster väntas öka med 8,5 44.

Totalt bedöms exporten av varor och tjänster öka med närmare 7,59 i volym 1984. Prognosen innebär en relativt måttlig ökning mellan första och andra halvåret.

Importen av varor ökade starkt mot slutet av 1983. Ökningen var i huvudsak hänförlig till de bearbetade varorna och sammanföll med en betydande ökning av den inhemska efterfrågan. Mellan 1982 och 1983 ökade importvolymen med 296. Ökningen var ca 1/2 procentenhet större än vad som var att vänta med hänsyn till tidigare observerade samband mellan import, efterfrågeutveckling och relativprisförändringar. ”Överimporten” kan föras tillbaka på att efterfrågan på vissa importtunga investeringsvaror ökade förhållandevis starkt.

Trots de två devalveringarna av kronan 1981 och 1982 har importinnehållet i den inhemska förbrukningen inte minskat mellan 1980 och 1983. Likväl kan effekter på importandelarna av devalveringarna spåras. Sedan lång tid tillbaka har importens andel av efterfrågan uppvisat en trendmässig ökning med 1 å 11/2 9276 per år. Att importandelen förblivit oförändrad hittills under 1980-talet innebär alltså i själva verket en trendavvikelse. Flera faktorer har bidragit till att importandelen inte reducerats i större utsträckning till följd av devalveringarna. För det första visar ekonometriska skattningar att importens priskänslighet är lägre än exportens. Importens varusammansättning samt strukturen i den inhemska produktionen ligger sannolikt till stor del bakom detta. För det andra har inte devalveringarna lett till att relativpriset förskjutits så starkt på importsidan som på exportsidan. Exportörerna till den svenska marknaden har uppenbarligen av konkurrensskäl sänkt priset på den svenska marknaden, relativt andra exportmarknader, i nationella valutor räknat. Från devalveringen 1982 fram till slutet av 1983 begränsades sänkningen av det inhemska priset på bearbetade varor i förhållande till importpriset, mätt i gemensam valuta, med knappt 5 90.

Jämfört med bedömningarna för 1984 i den preliminära nationalbudgeten har prognoserna för de importtunga efterfrågekomponenterna maskininvesteringar och varuexport reviderats upp. I linje härmed kan även importen förutses tillta. Å andra sidan har omslaget i lagren, vilkas förändringar påverkar varuimporten förhållandevis starkt, nu beräknats bli av mindre omfattning under 1984 jämfört med vad som prognosticerades tidigare.

Med oförändrad importandel av den inhemska förbrukningen skulle därmed importvolymökningen 1984 av bearbetade varor uppgå till ca 11 22. Det relativa priset för importerade bearbetade varor väntas bli ungefär oförändrat 1984. Eftersläpande effekter av den prismässiga konkurrenskraftsförbättringen framför allt till följd av devalveringen 1982 beräknas emellertid verka i dämpande riktning på importandelen motsvarande ca 11/2 26 av importvolymen bearbetade varor. Importen av bearbetade varor förutses således öka med ca 91/2 26 1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 6

Importen av tjänster beräknas öka med 676. Sammantaget väntas importen av varor och tjänster öka med 6,5 96 i volym.

Privat konsumtion Hushållens köpkraft sjönk 1983 med drygt 220. Minskningen av den privata konsumtionen stannade emellertid vid 1,66. Därmed fortsatte trenden med fallande sparkvot. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna skulle sparkvoten för 1983 därmed vara noll, dvs. hushållen sparade ingenting av sina inkomster. Noteras kan att till följd av bl. a. devalveringen i oktober 1982 förbättrades turistnettot kraftigt 1983. Den inhemska privata konsumtionen minskade därför med 0,8 2. Konsumentprisstegringen uppgick under loppet av 1983 till 9,3 20. Nettoprisindex ökade emellertid bara med 5,9 20. Skillnaden beror på ökningar av indirekta skatter och minskningar av subventioner, vilka uppskattas ha svarat för ytterligare 3,4 procentenheter. Härav beräknas devalveringen ha svarat för ca 2,5 260 av prisökningen. Prognosen för 1984 avseende hushållens reala inkomster och konsumtion bygger på uppskattningen att den genomsnittliga timkostnadsökningen för samtliga löntagare stiger med 790. Visserligen tyder en preliminär bedömning av de hittills träffade avtalen på en lönekostnadsstegring om 7,50 (kap. 6). De ekonomiskpolitiska åtgärderna som redovisats ovan väntas emellertid dämpa löneglidningen. Effekterna av det prisstopp som f.n. råder, är det svårt att uppskatta, bl.a. med hänsyn till de dispenser som ofrånkomligen måste ges. Schablonmässigt har konsumentpriserna antagits öka med ca 5 20 under loppet av 1984. Detta implicerar att konsumentprisindex kommer att ligga ca 7 70 över motsvarande genomsnitt 1983. Som framgår av nedanstående tablå väntas hushållens realt disponibla inkomster öka med 0,3 70 1984.

Hushållens inkomster, privat konsumtion, sparande och priser 1983 Prognos 1984 Procentuella bidrag till real disponibel inkomst:

Procentuell förändring

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

Vid en bedömning av sparande och konsumtion måste hänsyn tas till kreditpolitiken och hushållens låneefterfrågan. Erfarenhetsmässigt finns det ett samband mellan graden av stramhet i kreditpolitiken och hushållens finansiella sparande mätt som förändringen av finansiella tillgångar minus skulder. En stram kreditpolitik som medfört en minskad nettoutlåning till hushållen har som regel inneburit en förstärkning av det finansiella sparandet via återhållsammare skuldsättning. Svängningarna i det finansiella sparandet kan mestadels återfinnas även i utvecklingen av nettosparandet och därmed sparkvoten. De kreditpolitiska riktlinjer som lagts fast av riksbanken för 1984 innebär otvetydigt en minskad kreditgivning till hushållen, vilket torde innebära att hushållens finansiella sparande ökar.

Andra faktorer pekar mot fortsatt minskat sparande. Dit hör en förstärkt konjunkturuppgång med ett förbättrat arbetsmarknadsläge, vilket kan medföra att hushållen bedömer den närmaste framtiden mer positivt än tidigare. En fortsatt dämpning av inflationstakten är också en faktor som normalt brukar leda till ett minskat sparande. Köpkraften av sparade tillgångar bevaras bättre och därmed krävs ett mindre nominellt sparande.

Sammantaget har den bedömningen gjorts att hushållen använder det . reala utrymme som beräknas uppkomma till ökad konsumtion. Den privata konsumtionen skulle därmed öka med 0,3 20 mellan 1983 och 1984. Konjunkturinstitutet har i sin bedömning, se kapitel 6, antagit en fortsatt minskning av sparandet även under 1984. Enligt institutets bedömning ökar därmed konsumtionen med 0,5 4.

Stat och kommun

Utvecklingen av den offentliga sektorn beskrivs närmare i kapitel 9. Den offentliga konsumtionsvolymen väntas öka relativt långsamt under 1984. | En fortsatt minskning om drygt 196 förutses inom den statliga sektorn 1984, medan kommunerna väntas fortsätta att bygga ut verksamheten. Den kommunala konsumtionen bedöms öka med 1,8 20 i volym.

Under 1983 ökade sysselsättningen i den offentliga sektorn med ca 12000 personer. Huvuddelen av denna ökning berodde på en ökning av antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, men även den underliggande sysselsättningen ökade. Den underliggande statliga sysselsättningen ökade sålunda med 400 personer. I kommunerna ökade den underliggande, spontana, sysselsättningen med 2000 personer. För 1984 väntas en mindre nedgång i den statliga sysselsättningen. I primärkommuner och landsting förutses en sysselsättningsökning om 15 000—-20000 personer, merparten av denna ökning kan hänföras till olika typer av sysselsättningsskapande åtgärder såsom ungdomslag och beredskapsarbeten. Mellan 1983 och 1984 väntas den underliggande sysselsättningen i kommunerna öka med 7000 personer (se avsnitt 5.2).

De investeringsstimulanser som föreslås i kompletteringspropositionen beräknas öka de offentliga investeringarna med ca 550 milj. kr. kalender-

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

året 1984. Investeringsstimulanserna gäller dels tidigareläggningar av statliga byggnadsprojekt, dels utvidgning av ramarna för lån och bidrag till

allmänna samlingssalar, förbättring av boendemiljön, kommunal ROT, daghem m. m.

Bland de större byggnadsprojekten som tidigarelagts kan nämnas posthus i Borås (140 milj. kr.) och vägbygge Gävle —Vifors (80 milj. kr.).

Eftersom dessa projekt kommer att hålla på i flera år och att det tar viss tid att starta projekten, kommer den kraftigaste stimulanseffekten under vin-

tern 1984/1985.

Av vidstående tablå framgår utvecklingen av den offentliga sektorns

finanser. Under 1984 väntas utgiftstakten sjunka ytterligare, så att de

offentliga utgifterna, mätt som andel av BNP, sjunker från 67,7 9 till 66,2 20.

Prognosen för 1984 visar på att budgetunderskottet kommer att minska både i nominella tal och som andel av BNP från 11,5 22 till 1026.

Som närmare beskrivs i avsnitt 9.5 förutses den offentliga sektorn ha en relativt kraftig kontraktiv effekt på samhällsekonomin under 1984. Effek-

terna uppskattas till drygt 222 av BNP, mätt i fasta priser, se avsnitt 9.5. Effekterna är helt hänförliga till staten och huvudsakligen betingade av att

transfereringsutgifterna till företag och hushåll begränsats. Bl. a. förutses en kraftig neddragning av industrisubventionerna från 7880 milj. kr. 1983 till 1890 milj. kr. 1984.

Jämförelse mellan BNP och offentliga sektorns inkomster, utgifter och budgetunderskott 1977—1984

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 Procentuell förändring av offentliga sektorns

reala inkomster 3,6 0,9 2,0 2,0 2,8 1,9 4,2 2,8

reala utgifter 9,4 4,7 6,3 3,3 4,5 4,0 2,2 0,6

reala utgifter

exkl. räntor 9,0 4,5 5,7 1.6 2,7 L6 1,5 —1,5 Det statliga budgetunderskottet, miljarder kr. 18 33 45 53 66 83 80 76

andel av BNP 4,8 7,9 9,8 10,1 11,6 13,4 11,5. 10,0 Skatter och avgifter som andel av BNP 50,9 50,5 49,5 49,5 51 50,5 51,3 51.4 Offentliga utgifter som andelav BNP S8,2 59,9 61,3 62,3 65,5 67,8 67,7 66,3 BNP, procentuell volymutveckling -1,6 1,8 3,8 1,7 —-0,5 0,5 2,3 2,8

Finansiell utveckling

Bedömningen av utvecklingen 1983 har reviderats på några områden jämfört med PNB. Statens sparandeunderskott blev ca 4 miljarder kr. mindre än tidigare beräknat, medan hushållens finansiella sparande försämrades i motsvarande omfattning.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

Tabell 1: I Finansiellt sparande 1983 och 1984 Miljarder kr., löpande priser

De realekonomiska kalkylerna för 1984 visar att den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätter att utvecklas i positiv riktning. Statsbudgeten stärks i den uppåtgående konjunkturen. Även AP-fonden beräknas öka sitt överskott till följd av en gynnsammare avkastning på placerade medel, en dämpning av pensionsutbetalningarna samt de nya avgifterna till löntagarfonderna.

Den totala offentliga sektorns finansiella sparande väntas förbättras med närmare 9 miljarder kr. jämfört med 1983. Den offentliga sektorns sparandeunderskott skulle därmed uppgå till drygt 28 miljarder kr.

Den trendmässiga förstärkningen av det finansiella sparandet i bostadssektorn samt de finansiella företagen beräknas fortsätta.

Utvecklingen i ovanstående sektorer motsvaras emellertid inte fullt ut av ett minskat sparandeunderskott gentemot utlandet. Orsaken härtill återfinns i näringslivets investeringsuppgång. Tillsammans med en omsvängning från lagerminskning till lageruppbyggnad innebär det att företagens finansiella sparande minskas. En fortsatt stark ökning av driftöverskotten gör emellertid att förändringen blir tämligen måttlig. Företagen synes enligt nuvarande beräkningar även 1984 bli en finansiell överskottssektor, dvs. någon nettoupplåning på kreditmarknaden kommer inte att erfordras. Det finansiella överskottet i företagssektorn torde dock komma att minskas under loppet av den nuvarande konjunkturuppgången.

Sammantaget uppvisar den finansiella bilden för 1984 en relativt positiv utveckling. Det inhemska nettosparandet, dvs. nettoinvesteringarna och bytesbalanssaldot, förutses öka.

Försörjnings- och bytesbalans 1984

För 1984 förutses nu en ökning av den totala produktionen, BNP, med 2,870. Det innebär en marginell upprevidering jämfört med den prognos som gavs i den preliminära nationalbudgeten. Det är framför allt prognoserna för exporten och bruttoinvesteringarna som reviderats upp.

Jämför man den nuvarande konjunkturåterhämtningen med tidigare uppgångar framträder några karakteristiska drag, tabell 1:2.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Tabell 1: 2 Bidrag från olika BNP-komponenter till tillväxten 1972— 1974, 1978—19380, 1982-1984

1972 1973 1974 1978 1979 1980 1982 1983 1984

Bidraget från den inhemska efterfrågan, framför allt den privata konsumtionen, har hittills varit förhållandevis svagt. Först mot slutet av 1984 och in på 1985 väntas en mer markerad förstärkning av konsumtionsefterfrågan.

Ser man på utvecklingen i industrisektorn, så vände industrikonjunkturen uppåt fr. o. m. tredje kvartalet 1982. Under de fem följande kvartalen ökade industriproduktionen med drygt 5926. Motsvarande ökning 1972— 1973 och 1978-1979 uppgick till drygt 1092.

Kapacitetsutnyttjandet i industrin låg vid konjunkturbotten 1982 på en historiskt sett redkordlåg nivå. Ökningen sedan vändpunkten har hittills varit svagare än vid uppgångarna 1972-1974 och 1978-1979.

Konsumtions- och investeringsutvecklingen i den offentliga sektorn har kommenterats ovan.

Vad gäller näringslivets investeringar, som redovisas närmare i kap. 7, kan framhållas att industriinvesteringarna minskade med 3,590 i volym 1983. Maskininvesteringarna vände uppåt under andra halvåret 1983, medan byggnadsinvesteringarna fortsatte att minska.

Investeringsutvecklingen är främst beroende av kapacitetsutnyttjandet och räntabiliteten på kapitalet. Räntabiliteten har förbättrats markant under det senaste året. Ytterligare förbättringar kan emotses under 1984. Förhållandet mellan avkastningen på realt och finansiellt kapital har svängt, så att avkastningen på realkapital nu klart överstiger räntabiliteten på finansiella tillgångar. Vidare har kapacitetsutnyttjandet ökat påtagligt under loppet av 1983. Ökningen väntas fortsätta under 1984. Industriproduktionen väntas öka med närmare 7 90.

Med dessa förutsättningar har industrins investeringar beräknats öka med 15 Zi volym 1984. En avsevärd ökning förutses för såväl maskin- som byggnadsinvesteringarna.

Lagerinvesteringarna inom industrin fortsatte att minska under första hälften av 1983. Under andra halvåret kom emellertid totalt sett en lagerökning till stånd. Ökningen omfattade lagren av insatsvaror och varor i arbete medan färdigvarulagren drogs ned ytterligare.

Lagerökningen 1984 förutses emellertid bli av mindre omfattning än vad

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1

Tabell 1: 3 Försörjningsbalans 1983—1984

Löpande Procentuell volymförändring

priser

Statliga mynd.

Export, varor och tjänster | 252184 11,5 1,4 Användning 936 303 2.1 3,7 ! Fr.o.m. 1983 redovisas en del av televerkets investeringar som investeringar i näringslivet. Justerat för detta skulle volymutvecklingen bli 3,1 26 resp. 2,17. ? Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten bl. a. med hänsyn till att

lagren fortfarande första kvartalet 1984 bedöms som för stora av många

företag. Ökningen av lagren av insatsvaror samt lagren av varor i arbete

beräknas dras upp under loppet av 1984. För färdigvarulagren förutses en

fortsatt minskning under i stort sett hela 1984.

I kapitel 5 ges en detaljerad beskrivning av sysselsättningsprognoserna för 1984. Arbetskraftsutbudet väntas öka med ca 20000 personer, mellan 1983 och 1984. Genom att arbetskraftsutbudet var relativt svagt vintern 1983/1984 innebär det emellertid ändock ett betydande tillskott under loppet av 1984.

Eftersom antalet sysselsatta samtidigt förutses öka med 35 000 personer, väntas arbetslösheten minska under 1984. Arbetslösheten mätt mellan genomsnittslägena 1983 och 1984 skulle därmed kunna reduceras från 150000 till ca 135 000 personer. Sysselsättningsökningar väntas inom indu-

strin, den privata tjänstesektorn och inom den offentliga sektorn (avsnitt 5.2). Trots upprevideringen av exportprognosen 1984 blir bidraget från

utrikessektorn väsentligt mindre än 1983. Det beror, som nämnts ovan, på

den kraftiga importtillväxt som förutses. Handelsbalansen väntas ändock

visa än större överskott 1984. Bytesbalansen förbättras därmed ytterligare.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

Tabell 1: 4 Bytesbalans 1982—1984

Milj. kr.

Tjänstebalans (inkl. restpost och korr.) 35 1206 4200 Transfereringsbalans -16 714 —-19 533 —-21 000

Bytesbalans 22476 — 8241 - 1000

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

APPENDIX

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade national-

budgeten 1984

Nedan framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom finans-

departementet (FiD) resp. konjunkturinstitutet (KT).

Sektor Prognos, Ze

FiD KI

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Dn Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar! Export av varor och tjänster

Import av varor och tjänster Bruttonationalprodukt NON-W-S ADDEN

Några nyckeltal Konsumentpriser, dec-dec Konsumentpriser, genomsnitt Sparkvot, förändring

Industriproduktion

Industrins produktivitet

! Lagerförändring i 26 av föregående års BNP.

Inom finansdepartementet utarbetas kapitel 1, 2, 5 och 9. Konjunkturin-

stitutet skriver kapitlen 3, 4, 6, 7, 8 och 10.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 17

2¶Den internationella utvecklingen!

2.1 Allmän översikt

Tillväxten i industriländernas samlade BNP 1983 beräknas ha uppgått till 2 1/426. Visserligen var tillväxten koncentrerad till ett mindre antal länder, men detta genomsnitt för industrivärlden innebar ändå en avsevärd förbättring jämfört med de senaste årens stagnation. Omsvängningen var i själva verket än mer markerad, och BNP i industriländerna beräknas sålunda ha ökat med 4 972 från fjärde kvartalet 1982 till fjärde kvartalet 1983 efter en minskning om 0,3 7 ett år tidigare.

Som framgått av beskrivningen i den preliminära nationalbudgeten var det främst till följd av en ökad privat efterfrågan som tillväxten 1983 kom till stånd, medan resursförbrukningen i offentlig sektor fortsatte att utveck- Jas i dämpad takt. En viktig orsak till ökningen av den privata konsumtionen var den avtagande inflationstakten; förutom att realinkomsterna därmed stärktes, bidrog den lägre inflationen till att åtminstone de korta nominella räntesatserna kunde falla, och sannolikt var det dessutom en bidragande orsak till att hushållens sparande minskade. Sänkta skatter i t.ex. Förenta staterna spelade också en roll för konsumtionsefterfrågan, och en del av konjunkturomsvängningen var hänförlig till omslaget i lagerinvesteringarna. Bostadsinvesteringarna gav ett betydande tillskott till efterfrågan i Nordamerika efter att tidigare ha fallit avsevärt. Mer överraskande i detta tidiga skede av konjunkturuppgången var den förhållandevis starka utvecklingen av industriinvesteringarna, särskilt i Nordamerika och Förbundsrepubliken Tyskland.

Tillväxten var emellertid som nämnts ojämnt fördelad mellan industriländerna. Konjunkturförstärkningen har sålunda hunnit olika långt och varit olika omfattande i skilda delar av industrivärlden. Den starka efterfrågetillväxten i Nordamerika riktade sig även i hög grad mot import från andra delar av världen. Denna importtillväxt förstärktes ytterligare av den stigande dollarkursen. Särskilt Förbundsrepubliken Tyskland, Japan och andra ostasiatiska länder kunde därigenom påtagligt öka sin export. I genomsnitt för de västeuropeiska länderna var tillväxttakten 1983 dock beskedlig. Till betydande del får detta tillskrivas den allmänt åtstramande finanspolitiken i flertalet europeiska länder. Arbetslösheten fortsatte därför att öka och även den totala sysselsättningen i Västeuropa föll under fjolåret. |

Konjunkturuppgången i industrivärlden hade begränsade effekter på tillväxten i utvecklingsländerna 1983. I de oljeexporterande länderna gick den ekonomiska aktiviteten tillbaka för fjärde året i rad, och i övriga

! Kapitlet är utarbetat inom finansdepartementet. 2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 18

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1981—1984 Årlig procentuell förändring

Andel av 1981 1982 19837 1984?

OECD-områ-

dets totala

BNP i 90!

De sju stora ländei na

Norden

Vissa andra OECD-länder

! 1982 års BNP, priser och växelkurser. > Preliminärt utfall. 3 Finansdepartementets bedömning.

utvecklingsländer fortsatte tillväxten i en oförändrad takt om ca I 1292. Stora skillnader förelåg mellan olika utvecklingsländer, men i åtskilliga länder innebar tillväxten sänkt inkomst per invånare. I särskilt de afrikanska och latinamerikanska länderna framtvingade svårigheterna att finansiera bytesbalansunderskotten och de stigande kostnaderna härför

drastiska nedskärningar av den inhemska efterfrågan och andra åtgärder i syfte att dra ned importen; i genomsnitt gick BNP tillbaka 1983 i Afrika och Latinamerika. Resultatet blev påtagligt, och för de icke oljeproducerande länderna sammantagna halverades bytesbalansunderskottet från 1981 till

1983. De stigande räntekostnaderna på de utestående skulderna, främst

p-g-a. den höga dollarkursen, ställde emellertid ökade krav på exportintäkter till dessa länder för att finansiera en given mängd import. Detta motverkade den gynnsamma effekten på bytesförhållandet av stigande

råvarupriser. Under loppet av 1983 steg råvarupriserna exklusive olja i

genomsnitt med 20 20, mätt i SDR.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

BNP-tillväxt och bytesbalanssaldo i utvecklingsländerna 1980— 1984

1980 1981 1982 1983 1984 BNP-tillväxt, 7e per år Oljeländer —- 2,0 - 40 —- 43 - 1,1 4,7 Icke-oljeländer 4,8 2.8 1.5 1,6 3,5 Bytesbalanssaldo, mrd $ Oljeländer 111 53 -12 —-16 - 8 Icke-oljeländer —-88 -109 -82 —56 —-50 Källa: Internationella valutafonden.

Även de oljeexporterande utvecklingsländerna stramade åt — om än av

mindre tvingande skäl än de akuta betalningssvårigheterna i övriga utvecklingsländer — den ekonomiska politiken som följd av de lägre exportintäk-

terna; köpkraften hos oljeländernas exportinkomster beräknas inte ha varit större 1983 än fem år tidigare.

Sedan den preliminära nationalbudgeten presenterades har utsikterna till

en förstärkt internationell konjunkturuppgång 1984 underbyggts ytterliga-

re. Förbättringen av det ekonomiska klimatet i Nordamerika har befästs och kan komma att ge impulser till högre tillväxt i andra delar av världen.

Inte minst positivt i den hittillsvarande utvecklingen är att aktivitetshöjningen haft så begränsade effekter på inflationstakten och att investeringarna utvecklats så relativt sett starkt. Konjunkturutvecklingen i Europa har visat sig ge upphov till något snabbare tillväxt än man tidigare förmo-

dade. Vid en förstärkt icke-inflationistisk tillväxt i industrivärlden blir dessutom de skuldtyngda ländernas problem mindre akuta, och en högre

efterfrågan kan därmed komma att genereras i dessa länder.

Hur varaktig konjunkturförbättringen kan bli är emellertid fortfarande osäkert, inte minst därför att den tidigare recessionen varit så utdragen. Återhämtningen i industriländerna är fortfarande obalanserad, både vad

avser dess geografiska fördelning och sammansättningen av efterfrågan.

Det är ännu ovisst om pris- och kostnadsutvecklingen bringats under

långsiktig kontroll, och många strukturella problem kvarstår. Inriktningen

av och effektiviteten i den ekonomiska politik som kommer att föras i de

tongivande länderna är ett viktigt osäkerhetsmoment. Likaså ger de bestå-

ende höga realräntorna anledning till oro, och de växelkursrelationer som

uppkommit under senare år återspeglar inte genomgående förefintliga skill-

nader i konkurrenskraft mellan länderna.

Utvecklingen i Förenta staterna förblir av central betydelse för de glo-

bala ekonomiska utsikterna 1984. Snabbheten i tillväxten där har givit upphov till oro för att den ekonomiska politiken snart måste stramas åt för att undvika en överhettning som riskerar att omintetgöra de framgångar

som vunnits i inflationsbekämpningen. De korta räntesatserna har haft en

viss uppåtriktad tendens den senaste tiden, antydande en ökande stramhet på kreditmarknaden. Brottet i dollarkursens uppgång kan också vara ett

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 20

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling 1980— 1984 Årlig procentuell förändring

1980 1981 1982 1983 Feb. 1983

Feb. 1984 De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

Källa: OECD.

tecken på begynnande förändrad tilltro till placeringar i dollartillgångar. Avgörande för inflationsutvecklingen på sikt är emellertid att det federala budgetunderskottet kan nedbringas. Det finns skäl att befara att diskussionen om hur detta bäst bör ske inte kommer att leda till konkreta resultat som får effekt valåret 1984. De realt expansiva effekterna av underskottet motverkas då av att finansieringen av underskottet har kontraktiva effekter genom att driva upp ränteläget och underblåsa inflationsförväntningarna. Det växande bytesbalansunderskottet ställer därtill krav på ökat utländskt kapitalinflöde samtidigt som det leder till en nedåtriktad press på dollarns värde.

Förväntningarna om en nedgång i dollarkursen har successivt förstärkts på senare tid. Efter en toppnotering i januari 1984 har dollarn fallit mot flertalet andra valutor. Skulle dollarn fortsätta att deprecieras under innevarande år, bör utrymmet öka för i första hand penningpolitiska lättnader i t.ex. Västeuropa, även om den amerikanska räntenivån skulle stiga något. En fortsatt högt värderad dollar, vilket torde förutsätta just en hög amerikansk räntenivå, kan å andra sidan förlänga de positiva reala effekterna på exporten från andra länder till Förenta staterna. Oavsett dollarkursens utveckling torde nettostimulansen från Förenta staterna visavi andra länder bli mindre 1984 än tidigare. I Storbritannien och Canada har tillväxten redan under 1983 legat på resp. varit högre än genomsnittet för industriländerna, och den torde kunna bli lika snabb även 1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 21

I Japan och Förbundsrepubliken Tyskland förefaller det som om inflationstakten dämpats på ett mera bestående sätt. I båda länderna är finanspolitiken hårt inriktad på att reducera budgetunderskottet, i första hand genom begränsningar på utgiftssidan medan man söker undvika ökat skattetryck. En försvagning av den amerikanska dollarn kan bedömas ha särskilt stora gynnsamma effekter för dessa båda länder genom att möjliggöra penningpolitiska lättnader utan risk för inflationsimpulser från importen. Om sådana lättnader vidtas, begränsas också apprecieringen av den egna valutan så att den externa konkurrenskraften kan upprätthållas. Fortsatta förbättringar av företagens lönsamhet kan förväntas, vilket i så fall breddar grunden för den ökning av investeringarna som redan inletts; "dessa har också påverkats av speciella statliga investeringsstöd.

I de två övriga större industriländerna, Frankrike och Italien, utvecklades BNP mycket svagt 1983 och föll t. o. m. något i Italien. Åtgärder för att begränsa de offentliga utgifterna eller att på annat sätt reducera budgetunderskottet verkar i kontraktiv riktning. Inflationsimpulserna är också starka i dessa länder.

För industriländerna sammantagna beräknas BNP-tillväxten 1984 till drygt 3 3/4 20, dvs. omkring 1 1/2 procentenhet mer än 1983. En jämförelse av ökningstalen för utvecklingen under loppet av åren 1983 och 1984 ger emellertid vid handen att tillväxten dämpas. Förklaringen står främst att finna i en förändrad lagerutveckling efter omsvängningen i konjunkturuppgångens inledningsskede, medan den slutliga efterfrågan i industriländerna beräknas öka ungefär lika snabbt 1984 som 1983. Den restriktiva ekonomiska politiken i flertalet europeiska länder bidrar till att tillväxttakten håller sig kvar på en relativt låg nivå. Den totala sysselsättningen i OECD-området kan beräknas stiga, men denna förbättring avser främst de icke-europeiska länderna; i Västeuropa måste en ytterligare ökning av arbetslösheten bedömas som en realistisk prognos. Inflationstakten beräknas bli något högre i Förenta staterna jämfört med föregående år, men i de flesta europeiska länderna förutses inflationen avta något eller förbli låg.

Den största förbättringen i tillväxthänseende 1984 kan utvecklingsländerna komma att svara för. Återigen är det fråga om stora skillnader mellan olika utvecklingsländer. En viss tillväxt kan åter äga rum i de afrikanska och latinamerikanska länderna, i många fall dock fortfarande lägre än tillväxten i folkmängd. Som angivits ovan har betydande resultat nåtts när det gäller förbättringen av externbalansen i dessa länder. En fortsatt och ytterligare något förstärkt tillväxt i industriländerna är en av de förutsättningar som är nödvändiga för att ge underlag för förnyad tillväxt i utvecklingsländerna. Dessa är dock generellt sett mer beroende av ränteutvecklingen i Förenta staterna och dollarkursen än vad industriländerna är. Det beror dels på fortsatt höga skuldtjänstkvoter med dollarn som dominerande lånevaluta i många av länderna, dels på att priserna på deras exportvaror i stor utsträckning noteras i dollar och att länderna sålunda inte får

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget LE Ne

någon förbättring i realinkomsten om dollarn skulle falla. Inflationen är alltjämt över 30 20 i de icke oljeproducerande länderna i genomsnitt, men det är främst i de latinamerikanska länderna som prisstegringarna galopperar.

Oljepriset förutses kunna bli relativt stabilt under 1984. OPEC-länderna har under de senaste åren, trots den svaga efterfrågan i industriländerna, lyckats begränsa nedgången i oljepriset genom att hålla tillbaka utvinningen. Många producentländer har emellertid varit otåliga att höja utvinningen för att öka exportintäkterna, och rykten om ytterligare sänkningar av de officiella kontraktspriserna har inte saknats, ehuru de motverkats av den bestående politiska oron i Mellersta Östern. Med reservation för oförutsedda händelser talar mycket för att ev. förändringar i oljepriset blir små under 1984. Pressen nedåt torde i vart fall successivt uppvägas av en ökad efterfrågan i förbrukarländerna som hittills under konjunkturuppgången dragit på sina lager.

Världshandein påverkades av den globala recessionen och, inte minst, importbegränsningarna i de icke oljeproducerande utvecklingsländerna så, att volymen föll med 2,52 1982. Under första delen av 1983 skedde emellertid en omsvängning och för helåret 1983 beräknas ökningen ha varit ca 270. Mätt mellan fjärde kvartalet 1982 och motsvarande kvartal 1983 kan volymtillväxten beräknas till ca 796. Denna höga tillväxttakt kan knappast bibehållas under loppet av 1984, men också drygt 590 ökning innebär ett klart expansivt inslag. Förskjutningarna i bytesförhållande mellan industriländerna och utvecklingsländerna bedöms bli små men vara till de senares fördel. Utvecklingsländerna som grupp betraktat beräknas därmed kunna befästa den uppnådda förbättringen av bytesbalanssaldot och även kunna finansiera de återstående underskotten så, att de kan förstärka sina valutareserver.

Fortfarande är skuldproblemet ojämnt fördelat mellan olika länder. Det är för de värst utsatta länderna en mycket långsiktig process att nedbringa skuldpositionerna till en hanterbar nivå. De strukturella problemen i flertalet av industriländerna är likaså av långsiktig natur och kan komma att bidra till att dämpa och förkorta den pågående återhämtningen.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Uppgången i den amerikanska ekonomin var under 1983 mycket kraftig. Efter en för efterkrigstiden osedvanligt utdragen och djup lågkonjunktur kom aktiviteten åter igång under senhösten 1982. Bakom uppgången låg bl.a. den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren i kombination med den mer flexibla tillämpning av de penningpolitiska målen som iakttagits sedan hösten 1982. En oväntat snabb nedgång i inflationstakten har också bidragit till den ökade efterfrågan.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 23

Accelerationen i den ekonomiska aktiviteten under loppet av 1983 var mycket kraftig. BNP beräknas för året i genomsnitt ha ökat med 3,4, men räknat under loppet av året var tillväxttakten nästan dubbelt så hög.

BNP-tillväxten i Förenta staterna per kvartal, årstakt 1983 1984 kv 1 kv2 kv 3 kv4 kv I 21/20 9 3/4 20 7127 5 7 1/490

Den privata konsumtionen har utvecklats starkt. Detaljhandelsförsäljningen ökade på ett år till februari 1984 med nära 15 96 och försäljningen av kapitalvaror med nästan dubbelt så mycket. Hushållens disponibla inkomster ökade 1983 med över 3 26, både till följd av den lägre inflationstakten och det skattesänkningsprogram vars sista steg genomfördes i juli 1983. Även det förbättrade sysselsättningsläget har bidragit till den höjda köpkraften. Löneökningarna har däremot varit låga både i nominella och reala termer. Konsumtionsuppgången har till viss del finansierats av en nedgång i sparandet. Sparandet som andel av den disponibla inkomsten beräknas 1983 ha sjunkit med över 1 procentenhet till under 5 96.

Den offentliga konsumtionen har hållits tillbaka genom nedskärningar i många utgiftsprogram bl.a. för sociala ändamål. Skattesänkningar och ökade försvarsutgifter har dock medfört ett växande underskott i den federala budgeten. För det budgetår som slutade den 30 september 1983 blev underskottet 195 miljarder dollar, nära dubbelt så stort som budgetåret 1982. Räknas hela den offentliga sektorn blev underskottet 1983 lägre, eller ca 130 Mrd, vilket motsvarar knappt 426 av BNP.

Företagens investeringar har trots det fortsatt höga ränteläget ökat kraftigt under loppet av 1983. Denna investeringsuppgång gäller dock enbart maskiner och annan utrustning. Bostadsbyggandet började öka redan under 1982 och igångsättningstakten var första kvartalet 1984 nära dubbelt så hög som två år tidigare. Lagren har under de senaste åren minskat kraftigt, men denna nedgång bromsades upp under våren 1983 och under hösten ökade lagren i takt med produktionen. Omslaget i lagerutvecklingen har bidragit till den ökade produktionen. Lagerkvoten är dock nere på en historiskt mycket låg nivå.

Industriproduktionen ökade mycket kraftigt under 1983 och låg i februari 1984 nästan 2096 över bottenläget drygt ett år tidigare. Tillväxten skedde främst genom en förbättrad produktivitet men också genom en ökad insats av arbetskraft. Bilindustrin ökade sin produktion särskilt snabbt. Kapacitetsutnyttjandet i hela industrin steg från 69 20 vid bottenläget senhösten 1982 till över 8076 i januari 1984. Vid ett kapacitetsutnyttjande på 80—83 20 brukar investeringarna ta ordentlig fart i Förenta staterna.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

Den snabba tillväxten fick oväntat omedelbara effekter på sysselsättningen. Antalet sysselsatta har sedan december 1982 ökat med mer än 4 1/2 miljon personer. Arbetslösheten har under samma tid gått ned från 10,8 2 av arbetskraften till 7,82 i februari 1984, vilket motsvarar 9 miljoner personer. Inflationstakten bromsades också upp och var sommaren 1983 nere i 2,9 70 mätt som tolvmånadsförändring. Oljeprisutvecklingen, apprecieringen av den amerikanska dollarn och den goda produktivitetstillväxten har verkat prisdämpande. De senaste månaderna har inflationen åter ökat och motsvarade i årstakt ca 5 26 första kvartalet 1984.

Den höga dollarkursen har urholkat den amerikanska industrins konkurrenskraft. När dollarn var som starkast i januari 1984 låg den effektiva växelkursen 5026 över kursen sommaren 1980. Beräkningar tyder på att dollarn skulle vara övervärderad med omkring 20-25 2.

Tillsammans med den kraftigt ökande efterfrågan i Förenta staterna bidrog den höga dollarkursen till att inporten ökade med 797 1983 samtidigt som exporten gick tillbaka med 670. Handelsbalansen har härigenom försämrats så att underskottet 1983 blev knappt 70 miljarder dollar mot 37 miljarder dollar året innan. Underskottet i bytesbalansen beräknas till 42 miljarder dollar vilket motsvarar 1,3 36 av den amerikanska bruttonationalprodukten. En mycket stor restpost inkluderande bl. a. oregistrerade tjänstebetalningar motväger delvis detta underskott.

Ränteläget har legat relativt stabilt det senaste året men pressades något uppåt under hösten 1983 och under första kvartalet 1984. Räntan för förstklassiga låntagare, prime rate, höjdes i mars och april i två steg till 1226 efter att ha legat stilla sedan augusti 1983. Även diskontot höjdes i april. Penningmängden har också utvecklats stabilt under det senaste året. Det snävare penningmängdsmåttet M! har i stort sett legat stilla sedan september 1983. En central fråga är om Federal Reserve kommer att tillåta en kraftigare expansion av penningmängden för att bereda utrymme för den ökade tillväxten eller om man kommer att hålla fast vid en stram penningpolitik och därmed bidra till ett ånyo stigande ränteläge. Så länge det saknas tecken till att Federal Reserve skulle frångå sin strama penningpolitik torde kombinationen av stora budgetunderskott, ökande underskott i bytesbalansen samtidigt som kapitalinflödet tenderar att avta samt den allmänna aktivitetshöjningen komma att skapa en fortsatt press uppåt på räntan.

Budgetunderskottet för budgetåret 1984 beräknas bli ca 180 miljarder dollar, något lägre än utfallet för budgetåret 1983. President Reagans budgetförslag för 1985 och framskrivningar av budgeten för åren härefter visar på fortsatt mycket stora finansieringsbehov för den offentliga sektorn. Även om budgetsaldot inte skulle försämras kvarstår att det strukturellt betingade underskottet inte begränsas när aktiviteten nu ökar. Det finns stor risk att staten som låntagare kommer att tränga undan andra låntagare vilkas investeringsvilja samtidigt är stigande. Följden skulle då

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

bli att ränteläget stiger, både i Förenta staterna och omvärlden. Det är emellertid knappast sannolikt att mer avgörande finanspolitiska beslut kommer att fattas redan valåret 1984. Den första etappen i det nödvändiga besparingsarbetet som f.n. är föremål för förhandlingar mellan partierna i kongressen torde främst komma att påverka budgetåren 1986 och 1987. Den överraskande snabba tillväxten i ekonomin kan dock komma att förstärka budgeten något på kort sikt och reducera det federala lånebehovet.

Den fundamentala obalansen i varu- och tjänsteflödet har redan medfört protektionistiska åtgärder. I längden måste denna obalans också få konsekvenser på växelkursläget. Dollarn har också sedan mitten av januari i år förlorat ca 592 i styrka. Det förefaller sannolikt att dollarn kommer att fortsätta att försvagas men frågan är när en sådan försvagning inträder, i vilken takt och med hur mycket.

Tillväxten väntas fortsätta under 1984 om än i något långsammare takt. Redan aktivitetsnivån under första kvartalet 1984 låg 4 1/49& över årsgenomsnittet för 1983. Med en tillväxt under resten av året på 3270 i årstakt beräknas BNP-ökningen 1984 bli drygt 592.

Hushållens disponibla inkomster fortsätter att stiga både till följd av den kraftigt ökande sysselsättningen och effekterna av skattesänkningsprogrammet och till följd av stigande ränteinkomster. Sparandet väntas fortsätta vara lågt och den privata konsumtionen beräknas öka i samma takt som BNP, dvs. med ca 596. Den stigande efterfrågan torde medföra att inflationstakten ökar något, till drygt 596 mot slutet av året, trots en mycket god produktivitetsutveckling och låga nominella löneökningar. Om dollarkursen faller ytterligare skulle detta bidra till en viss inflationsökning även om importandelen i den amerikanska ekonomin fortfarande endast utgör omkring 1096.

Ökade försvarsanslag kommer att mer än motverka de nedskärningar som förutses på övriga utgiftsposter i budgeten. Den offentliga konsumtionen beräknas därför öka med 11/24.

Investeringarna väntas öka med över 1090 1984. Företagens vinstläge har förbättrats, visserligen från en låg nivå, och kapacitetsutnyttjandet har i många branscher nått den nivå där man måste överväga nyinvesteringar. Det finns också stora eftersatta investeringsbehov samtidigt som införandet av ny teknologi accelereras. Den höga realräntans investeringshäm- " mande effekter motverkas av behandlingen av företagens kapitalkostnader i skattesystemet. Även bostadsinvesteringarna fortsätter att öka och på den offentliga sidan har ett program för väginvesteringar beslutats.

Den kraftiga efterfrågan har fört med sig att lagren var utomordentligt små vid årsskiftet 1983/84. En begränsad lageruppbyggnad under loppet av året, något snabbare än produktionstillväxten, är trolig när tillväxttakten i ekonomin dämpas.

Externbalansen torde fortsätta att försämras under 1984. Importen av

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 26

varor och tjänster väntas öka med över 1596. Exporten beräknas trots

konkurrenskraftsförsämringen ligga kvar på 1983 års nivå, till följd av en starkare efterfrågan från utlandet. Underskottet i handelsbalansen skulle härigenom bli drygt 100 miljarder dollar. Bytesbalansunderskottet väntas

fördubblas till drygt 80 miljarder dollar.

Sysselsättningen väntas fortsätta att öka och bidra till att arbetslösheten

motsvarar ca 796 av arbetskraften i slutet av året.

Försörjningsbalans Förenta staterna Förändring i volym, procent

1982 1983? 1984?

! Förändring i 26 av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall. 3 Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Efter en period med måttligare tillväxt tilltog den ekonomiska aktiviteten i Japan under senare delen av 1983 till följd av en kraftig exportefterfrågan, främst från Förenta staterna. Industriproduktionen förstärktes gradvis och BNP beräknas för helåret 1983 ha ökat med 3 942.

I syfte att stimulera den inhemska efterfrågan presenterade regeringen i oktober 1983 ett paket av åtgärder som omfattade bl.a. ökade anslag till offentliga arbeten och skattesänkningar. Samtidigt sänktes diskontot med en halv procentenhet till 5 20.

För 1984 förutses den inhemska efterfrågan lämna ett större bidrag till tillväxten i den japanska ekonomin. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 3 1/22 eller något mer än under 1983. Bostadsbyggandet, som under föregående år sjönk kraftigt, väntas öka med 5 90 under 1984. Den goda lönsamhetsutvecklingen inom japansk industri under 1983 väntas fortsätta och tillsammans med fortsatt gynnsamma exportutsikter medverka till en ökning av industrins investeringar. De offentliga investeringarna förutses däremot falla men de fasta bruttoinvesteringarna sammantagna öka med ca 270. Lagerinvesteringarna förväntas inte öka nämnvärt under 1984.

För innevarande år beräknas utvecklingen av import och export leda till ökande överskott i bytesbalansen. Detta skulle innebära att den yttre efterfrågan ger ett bidrag till BNP-tillväxten på ca I procentenhet.

Den totala produktionen beräknas komma att öka med drygt 4 20 under 1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

Arbetslösheten stabiliserades mot slutet av 1983 kring 2.696, vilket är en historiskt hög nivå i Japan. Sysselsättningen förväntas öka svagt under 1984 men till följd av att arbetskraften samtidigt växer genom ökad kvinnlig yrkesverksamhet, kan arbetslösheten komma att ligga kvar strax under 326 under 1984.

Inflationstakten i Japan blev under 1983 lägre än 290, vilket delvis förklaras av de under året sjunkande oljepriserna och förstärkningen av den japanska valutan. Med tanke på den förväntade fortsatt stabila utvecklingen för arbetskraftskostnaderna, förefaller en ökning av konsumentpriserna med I 1/2—2 76 även under 1984 sannolik.

För prognoserna är utvecklingen på valutamarknaderna av stor vikt. En mera påtaglig uppvärdering av yenens värde kan komma att något reducera tillväxttakten i ekonomin. Å andra sidan kan en försvagad dollar möjliggöra penningpolitiska lättnader utan åtföljande risk för inflationsimpulser från importsidan.

Regeringen avser att under 1984 fortsätta sin strama finanspolitik med syfte att begränsa budgetunderskottet och statens upplåningsbehov. Genom i första hand begränsningar på utgiftssidan vill man under 1984 nedbringa budgetens underskott till 4 1/490 av BNP. Regeringen har ställt i utsikt åtgärder för att underlätta tillträdet till den japanska marknaden och för att liberalisera kapitalrörelserna. De ekonomiska effekterna på kort sikt av dessa åtgärder torde dock bli begränsade.

Försörjningsbalans Japan Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP.

? Preliminärt utfall.

3 Finansdepartementets bedömningar.

Förbundsrepubliken Tyskland

Den ekonomiska återhämtning som inleddes i Förbundsrepubliken kring

årsskiftet 82/83 har fortsatt med tilltagande styrka. Under första halvåret

1983 utgjorde den inhemska efterfrågan den främsta drivkraften för utvecklingen. Efter en viss avmattning efter halvårsskiftet har en stark exportefterfrågan bidragit till att återhämtningen tagit ny fart från och med

sista kvartalet 1983.

Under 1983 ökade BNP med 1,390. De av skattelättnader temporärt stimulerade privata investeringarna, ett reducerat sparande samt, särskilt

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 28

under årets första hälft, en viss lageruppbyggnad utgjorde de viktigaste elementen i uppgången.

Bland annat till följd av den momshöjning med en procentenhet som vidtogs vid halvårsskiftet 1983 utvecklades den privata konsumtionen endast långsamt under året, vilket återspeglades bl. a. i detaljhandelns omsättning. Den privata konsumtionen förväntas under 1984 endast ge ett svagt bidrag till tillväxten. En genomsnittlig ökningstakt på knappt 196 bedöms vara sannolik under antagandet att hushållens sparkvot ligger kvar på nuvarande förhållandevis låga nivå (12 26).

Den offentliga konsumtionen förutses förbli oförändrad under 1984. Budgetunderskottet som enligt regeringens intentioner skulle sänkas till 2,5Z av BNP under 1983, blev i själva verket aningen lägre än så. För 1984 är målet satt till 226. Det federala underskottet avses minskas med 6 miljarder DM till 35 miljarder medan den offentliga sektorns samlade underskott beräknas minska med 12 miljarder. Den ekonomiska politiken förblir således koncentrerad på att konsolidera de offentliga finanserna och att skapa gynnsamma betingelser för privata investeringar.

Lagerförändringar förutses spela en obetydlig roll för konjunkturens utveckling under 1984. Bruttoinvesteringarna bedöms fortsätta att ge ett påtagligt bidrag till tillväxten. Till detta bidrar de förbättrade exportutsikterna, en god lönsamhetsutveckling, måttliga lönekostnadsökningar samt den stärkta tillförsikten inom näringslivet beträffande ett fortsatt positivt konjunkturförlopp. Investeringsaktiviteten tilltar och aktuella företagsenkäter tyder på att den accelererande ökningen av industriproduktionen också inneburit en ökad benägenhet att investera i utökad kapacitet. Kvardröjande stimulanser, särskilt avseende byggnadsinvesteringar, spelar också in. Framgångarna med nedskärningarna av de offentliga utgifterna, även på delstatlig och kommunal nivå, gör att det kan bli utrymme för en viss ökning av de offentliga investeringarna under 1984. Totalt beräknas de fasta bruttoinvesteringarna, offentliga och privata, öka 5—6 276 i volym.

Exportefterfrågan kommer under 1934 att fortsätta att spela en viktig roll för uppgången i den västtyska ekonomin. Bedömningarna för såväl investeringsutvecklingen som industriproduktionen baserar sig i väsentlig grad på en fortsatt god exportkonjunktur. Handelsbalansens överskott, som under 1983 reducerades med 9 miljarder till 42 miljarder DM, torde under 1984 förbättras något, medan bytesbalansen förväntas ge ett överskott i samma storleksordning som 1983, dvs. ca 10 miljarder DM.

Återhämtningen under 1983 har bromsat upp ökningen i arbetslösheten. Tendenser till en svag förbättring av sysselsättningsläget börjar skönjas i form av att antalet arbetslösa ungdomar och korttidspermitterade minskat. De lediga platserna ökar i antal. Den genomsnittliga arbetslösheten under 1983 låg på 9,1 20, vilket motsvarar drygt 2,2 miljoner arbetslösa. Någon mer påtaglig reduktion i arbetslösheten väntas ej kunna ske under 1984. =

Prisökningstakten har sedan mitten av 1982 varit avtagande. Konsu-

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

mentpriserna steg under 1983 med 3 Z. Trots en svag uppåtriktad press i början av året förväntas inflationen under 1984 inte påtagligt överstiga föregående års. Lönekostnaderna antas öka med 3,5 26 under 1984, vilket kan jämföras med 3,3 20 under 1983.

Penningpolitiken karakteriserades av viss stramhet redan under förra året. Eftersom penningmängdstillväxten under 1983 legat något över målintervallets (4—790) övre gräns och till följd av det höga ränteläget i Förenta staterna, höjdes Lombardräntan i september 1983 från 5 till 5,5 Z. Tillväxttakten har därefter mattats något och målet för 1984 har satts till 4-6.

Sammantaget kan BNP under 1984 förväntas öka med inemot 32 i Förbundsrepubliken. Den under 1983 inledda och accelererande tillväxten tycks alltså konsolideras under 1984 med bidrag från både privata investeringar och export. Konjunkturbilden under första kvartalet 1984 ger snarast stöd för antaganden om en förstärkt investeringskonjunktur. Utvecklingen av orderingången till industrin har bidragit till ett positivt stämningsläge och tilltagande optimism inom näringslivet. Samtidigt finns flera osäkerhetsfaktorer. Även om för närvarande inga stimulansåtgärder planeras, utgör den höga arbetslösheten ett allvarligt problem. Diskussionerna kring införandet av 35-timmars arbetsvecka kan befaras leda till konflikter på arbetsmarknaden. Tillväxtens exportberoende gör också att en eventuell avmattning i den internationella konjunkturutvecklingen, tilltagande protektionism eller en förvärrad skuldkris kan störa den västtyska återhämtningen.

Försörjningsbalans Förbundsrepubliken Tyskland Förändring i volym, procent

1982 19837 1984?

! Förändring i 90 av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall. > Finansdepartementets bedömningar.

Frankrike

Den omläggning av den ekonomiska politiken i åtstramande riktning som

skedde under 1982 fortsatte under 1983. I mars beslutade regeringen om genomförandet av ett åtstramningspaket som kombinerades med en justering av valutakursen. Dessa åtgärder har, tillsammans med de särskilt under årets början sjunkande oljepriserna, inverkat gynnsamt dels på den utrikes balansen, dels på inflationstakten. Den förda politiken innebar en

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 30

svag BNP-tillväxt på endast 0,52 under året samtidigt som sysselsättningsläget allvarligt förvärrades.

Under 1984 bedöms hushållens disponibla inkomster komma att fortsätta att minska. Den privata konsumtionen förutses stagnera eller möjligen öka svagt, till följd av en ytterligare minskning av sparandet.

Som en följd av markerade neddragningar av de offentliga investeringarna och i bostadsbyggandet, minskade de fasta bruttoinvesteringarna med 2,6 20 under 1983. De privata investeringarna väntas öka med 3,5 26 under 1984 medan bostadsinvesteringar och offentliga investeringar fortsätter att gå ned. Totalt sett beräknas därmed bruttoinvesteringarna minska även under 1984 med åtminstone halvannan procent. Även lagerförändringarna förväntas inverka återhållande på tillväxten.

Totalt väntas den inhemska efterfrågan minska med omkring 0,5 26.

Under 1983 har det avgjort starkaste bidraget till BNP kommit från den externa efterfrågan. Denna tendens väntas gälla även 1984. En ökande export (+2,5 20), kombinerad med en minskning av importen (—1,090), möjliggjorde en halvering av handelsbalansens underskott under föregående år från 92 till 42 miljarder franc. Turistnettot ökade sitt positiva bidrag till bytesbalansen från 12 till drygt 20 miljarder och väntas ligga kvar på denna nivå 1984. Bytesbalansen i dess helhet förbättrades med 50 miljarder franc till ett underskott på 29 miljarder. De kraftiga underskotten i handelsbalansen under inledningen av 1984 ger anledning att förutse ett underskott för helåret på mellan 20 och 30 miljarder franc. Med ett oförändrat stort bidrag från turismen men en allt tyngre räntebörda skulle bytesbalansens underskott därmed åter öka till mellan 40 och 50 miljarder. Ett osäkerhetsmoment i detta sammanhang är valutakursens utveckling. Även dollarkursens svårbedömda fortsatta utveckling spelar här in.

Regeringens inflationsmål för 1983 på 8926 vid årets slut kunde inte upprätthållas. Utfallet blev 9,36. Regeringen har för 1984 fastställt målet 590 vid årets slut. Flertalet bedömare betraktar denna målsättning som orealistisk. En genomsnittlig inflationstakt under 1984 på omkring 8,5 70 bedöms trolig. Bland annat antas den gradvisa liberaliseringen av priskontrollen på industriprodukter härvid spela in. Utvecklingen innebär visserligen att skillnaden i prisstegringstakt i förhållande till kringliggande länder krymper men inflationen ligger alltjämt högre i den franska ekonomin än i de viktigaste konkurrentländerna. Utfallet under såväl januari som februari 1984 blev 0.726. För timlönerna förutses en ökningstakt på 8—10926 under 1984.

Penningmängden har under 1983 ökat med 926. För 1984 avses ökningstakten inskränkas till 6 22.

Läget på den franska arbetsmarknaden fortsätter att allvarligt försämras. Under andra halvåret 1983 ökade arbetslösheten i allt snabbare takt och uppgick vid årsslutet till mer än 996, vilket motsvarar mer än 2,1 miljoner människor. Trots kraftiga arbetsmarknadspolitiska insatser mins-

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

kar också antalet lediga platser samtidigt som arbetslöshetsperioderna tenderar att bli längre. En fortsatt kraftig ökning av antalet arbetslösa med omkring 200000 förutses för 1984, varefter arbetslösheten skulle komma att överstiga 1090.

Sammanfattningsvis kan konstateras att allt tyder på att den strama ekonomiska politiken kommer att fortsättas under 1984. Ansträngningarna att minska de offentliga utgifternas ökningstakt fortsätter. Regeringen har utfäst sig att begränsa budgetunderskottet till högst 320 av BNP. Samtidigt önskar man genomföra en mödosam strukturell omvandling av industrin, balansera socialförsäkringssektorn samt, enligt presidentens uttryckliga utfästelse, minska det totala skatte- och avgiftstrycket med en procentenhet från 45.5 26 till 44,5 26 av BNP. Även om de pågående löneförhandlingarna tyder på sjunkande lönekostnadsökningar för 1984 är det tveksamt om draghjälpen från detta håll blir tillräcklig.

Sammantaget förväntas BNP:s utveckling under 1984 bli mycket svag. Dess tillväxt torde inte komma att uppgå till mer än 1/4 26 och till avgörande del förklaras av den yttre efterfrågan.

Försörjningsbalans Frankrike Förändring i volym, procent

1982 19837 1984?

! Förändring i Z& av föregående års BNP.

> Preliminärt utfall.

3 Finansdepartementets bedömningar.

Storbritannien

Konjunkturen vände uppåt i Storbritannien redan i mitten av 1981. "Tillväxten har dock varit svag om man bortser från oljeproduktionen i Nordsjön. En orsak till den måttliga uppgångstakten är att aktiviteten i

Storbritannien ökat tidigare än i andra länder och att därför någon draghjälp utifrån inte erhållits. Vidare har produktionen hämmats av att både penning- och finanspolitik under de senaste åren haft en stram inriktning i

syfte att få ned inflationen. Prissstegringstakten har också reducerats

kraftigt från 2070 våren 1980 till ca 576 i februari 1984. Under samma period fördubblades arbetslösheten och har det senaste året legat på en

nivå kring 3 miljoner personer, motsvarande omkring 12 1/2 26 av antalet i arbetskraften. Konjunkturuppgången har inte medfört någon minskning av arbetslösheten trots att sysselsättningen har ökat något.

Den totala produktionen ökade 1983 med ca 2 1/22. De faktorer som

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 32

burit upp återhämtningen har varit privat konsumtion och lagerrörelser. Sparandet har minskat kraftigt. Dess ande] av hushållens disponibla inkomster var 1980 ca 1596 och beräknas 1983 ha gått ned till drygt 896. Även bostadsbyggandet har ökat kraftigt. Efterfrågeökningen har resulterat i en kraftig stegring av importen av andra varor än olja, med nära 996 1983. Exporten av industrivaror minskade något 1983, trots att konkurrenskraften förbättrats under de senaste åren. Bytesbalansöverskottet reducerades dock bara med omkring 3 miljarder pund 1983 från motsvarande 290 av BNP 1982 till 3/4 90 1983 till följd av att nettoexporten av olja samtidigt steg. Det engelska pundets effektiva kurs har sjunkit med över 2092 sedan årsskiftet 1980/81.

Den långsiktigt restriktiva inriktningen av finanspolitiken har lett till att den offentliga sektorns lånebehov reducerats från motsvarande ca 596 av BNP 1979— 1981 till ca 3 1/4 96 av BNP de tre senaste budgetåren. Ambitionen har egentligen varit större men särskilt den kommunala sektorns verksamhet har inte minskat i planerad omfattning. För budgetåret 1983/84 beräknas lånebehovet ha uppgått till ca 10 miljarder pund. För det innevarande budgetåret är målet enligt den i mars 1984 framlagda budgeten att upplåningsbehovet skall reduceras till 2 1/496 av BNP. Budgeten kommer dock att ha en mer expansiv inverkan än dessa tal ger sken av genom att medel tillförs genom försäljning av statliga bolag och genom tidigareläggning av inbetalning av importmoms. I budgeten lades fram förslag om lättnader i inkomstbeskattningen genom att bl. a. grundavdraget höjs och ett 5-årigt program för lättnader i företagsbeskattningen. Vidare föreslås att arbetsgivaravgiften på I 90 avskaffas.

I samband med budgeten från mars 1983 justerades penningmängdsmålen ned med en procentenhet. Till att börja med under fjolåret låg penningmängdsutvecklingen klart över målen men kom under hösten ned inom målintervallen. I samband med den budget som presenterades i mars 1984 förlängdes penningmängdsmålen. Tonvikten läggs nu vid ett bredare mått, £M3, där 6—10 226 ökning i årstakt tillåts, och ett snävare mått, sedelmängden MO, som tillåts öka inom intervallet 4—8 20 i årstakt. Penningpolitiken torde lämna fortsatt utrymme för en tillväxt och inflation av nuvarande storleksordning.

Bristande konkurrenskraft för stora delar av den brittiska industrin kvarstår som ett av de centrala problemen för Storbritannien. Höga arbetskraftskostnader per producerad enhet till följd av ineffektivitet, höga löneavtal och en växelkurs som tidigare drivits upp av Nordsjöoljan är faktorer som bidragit till den försämrade konkurrenskraften. De senaste åren har dock både löneavtal, produktiviteten och växelkursen utvecklats mer positivt. Storbritannien har dock fortsatt att förlora marknadsandelar till följd av att industrisektorn krympt så kraftigt och importpenetrationen på hemmamarknaden har ökat.

Under 1984 väntas tillväxten få en bredare bas genom att både den

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 33

inhemska och den externa efterfrågan torde öka. Den privata konsumtionen torde inte stiga lika kraftigt som under föregående år. Visserligen väntas lönerna i genomsnitt öka med omkring 796 1984, vilket vid en inflation på fortsatt 5—6 96 lämnar utrymme för höjda reallöner. Begränsade skattesänkningar bidrar också till ökad köpkraft för hushållen. Sparandet väntas dock sluta att falla 1984. Företagens investeringar börjar åter ta fart till följd av ett bättre vinstläge och ett höjt kapacitetsutnyttjande. Även bostadsinvesteringarna förutses fortsätta att öka. Lagren har dragits ned mycket kraftigt sedan 1979 men beräknas 1984 öka något snabbare än tillväxten i ekonomin. Den ökade inhemska efterfrågan torde komma att bidra till en höjd import. Trots en fortsatt ökning av oljeproduktionen och exporten torde utrikesbalansen försämras något. Exporten av tjänster förbättras mer än varusidan.

Den totala produktionen kan beräknas öka med 2 1/26, vilket visserligen kommer att höja sysselsättningen men inte tillräckligt för att väsentligt reducera arbetslösheten från dagens nivå på drygt 3 miljoner personer. Den brittiska regeringen lägger stor vikt vid inflationsbekämpningen, men med dagens efterfrågesituation torde inflationstakten under 1984 ändå komma att överstiga 5 90.

Försörjningsbalans Storbritannien Förändring i volym, procent

1982 19837 1984?

! Förändring i Z& av föregåerde års BNP. ? Preliminärt utfall. > Finansdepartementets bedömningar. + Bruttonationalprodukten till marknadspris, mätt från användningssidan.

Danmark

Den omläggning av den ekonomiska politiken som skedde i samband med regeringsskiftet hösten 1982 och som bl. a. innebar slopande av löne-

och vissa transfereringsindexeringar, nedskärningar av offentliga utgifter

samt inkomstpolitiska riktlinjer, ledde under fjolåret till ökad aktivitet den

utlandskonkurrerande sektorn. Den inhemska efterfrågan utvecklades svagt i förhållande till tidigare år bl.a. till följd av en mycket restriktiv finanspolitik, vilken beräknas ha haft en dämpande effekt på produktionen motsvarande ca 3 70 av BNP. Förtroendet i ekonomin stärktes och medverkade till ett snabbt räntefall under första halvåret samtidigt som infla-

tionstakten märkbart mattades av. Nedgången i räntenivån har dock kunnat förenas med bibehållen stabil växelkurs för den danska kronan. Ar- 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 150. Bilaga I.1

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

betslösheten höll sig under större delen av året på en oförändrat hög nivå, ca 10 1/2 96 av arbetskraften.

Investeringarna i energisektorn fortsatte att stiga under 1983. Industriinvesteringar och bostadsbyggande stimulerades som en följd av räntenedgången medan de offentliga investeringarna minskade. Den privata och offentliga konsumtionen hölls tillbaka genom åtstramningsåtgärderna. Härigenom drogs importökningen ned och eftersom samtidigt exporten gynnades av högre efterfrågan till följd av den internationella återhämtningen och en förbättrad konkurrenskraft, gav utrikeshandeln ett väsentligt bidrag till ökningen i den samlade bruttonationalprodukten. BNP beräknas ha stigit med drygt 290 1983.

Handelsbalansen förbättrades märkbart till följd av den ökade industriexporten och visade ett överskott på närmare 13 miljarder danska kronor, en ökning med 9 miljarder kronor jämfört med 1982. Förbättringen i bytesbalansen blev också betydande genom att den tidigare ökningen i räntebetalningarna till utlandet kunde dämpas. Bytesbalansunderskottet minskade från närmare 19 miljarder kronor 1982 till ca 10 1/2 miljarder kronor 1983, vilket motsvarar drygt 276 av BNP.

Den ekonomiska politiken är fortsatt inriktad på att minska budgetunderskottet och pressa ned prisstegringarna vid oförändrad växelkurs samt att nå balans utrikesbetalningarna i ett medelfristigt perspektiv. Finanspolitikens kontraktiva inverkan på produktionen blir dock troligen något mindre än förra året. Penningpolitiken har haft en expansiv inverkan genom att ökningen i penningmängden har tillåtits att ligga på en hög nivå.

I början av förra året ingicks på flertalet avtalsområden tvååriga löneuppgörelser, vilka i stor utsträckning hölls inom regeringens riktlinjer om högst 470 ökning per år.

Timlönekostnaden i den privata sektorn väntas härigenom avta från över 11922 1982 till 8 1/2720 1983 och 596 1984. Genom de lägre löneökningarna och lägre importprisökningar halverades inflationstakten under loppet av 1983 och var vid slutet av året omkring 596. I genomsnitt steg konsumentpriserna 1983 med knappt 722 jämfört med 1982.

De flesta faktorer pekar på en fortsatt försiktig tillväxt 1984, även om den strama finanspolitiken och den sannolikt dämpade utvecklingen av hushållens realinkomster bör ha en återhållande effekt. Samtidigt finns skäl att anta att några av de faktorer som låg bakom uppgången under 1983 inte kan fortsätta i år. Detta gäller i första hand energiinvesteringarna och hushållens köp av varaktiga konsurtionsvaror.

Sammansättningen av de privata investeringarna förväntas skifta. Den snabba expansionen i utbyggnaden av gas- och oljeproduktionen i Nordsjön med åtföljande investeringar i distributionssystem väntas plana ut i år. Däremot pekar företagsenkäter på en fortsatt stark utveckling av industrins Övriga investeringar.

Den utländska efterfrågan antas resultera i en fortsatt ökning av expor-

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 35

ten av tillverkade varor medan exporten av jordbruksprodukter kan förväntas minska något till följd av en dålig skörd under 1983. Industrins investeringsuppgång väntas leda till en ökning i den totala importen. Sam-

mantaget beräknas exportvolymen öka med närmare 3 26, medan importökningen begränsas till ca 146. För de expansiva inslagen i den inhemska ekonomin i år svarar således

industriinvesteringarna, som beräknas öka med drygt 376, och bostads-

byggandet som bedöms bli högre än förra årets ökning på 1196. Både offentlig konsumtion och offentliga investeringar torde i bästa fall bli

oförändrade. BNP-tillväxten bedöms uppgå till närmare 3 9.

Försörjningsbalans Danmark Förändring i volym, procent

1982 1983? 1984?

! Förändring i Ze av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall. 3 Fjnansdepartementets bedömningar.

Finland

Aktiviteten i den finska ekonomin har under den senaste internationella lågkonjunkturen hållits uppe genom en expansiv finans— och penningpolitik. Tillväxten har under en följd av år legat betydligt över genomsnittet för de mindre OECD-länderna. Den expansiva politiken har emellertid bestått av huvudsakligen ofinansierade ökningar av de offentliga utgifterna. Härigenom har underskotten i bytesbalansen och statsbudgeten successivt ökat, men är dock alltjämt låga — mätt som andel av BNP — vid en internationell jämförelse.

BNP-tillväxten förra året bedöms ha uppgått till 3 1/4 26. Industriproduktionen ökade med ca 4296 och de fasta investeringarna med ungefär lika mycket. Den privata konsumtionen gynnades av förbättrade realinkomster och steg kraftigt under första halvåret i fjol för att senare minska till följd av höjd omsättningsskatt och en mer restriktiv kreditpolitik. Den privata konsumtionen ökade ändock med 2 96 i jämförelse med föregående år. Den offentliga konsumtionen steg med hela 492, vilket delvis berodde på extraordinära insatser till följd av de två devalveringarna hösten 1982. Exporten ökade med totalt 490 under 1983 efter en motsvarande minskning året före. Bakom ökningen ligger en kraftig västexport under andra halvåret inom framförallt kemiska produkter, metaller samt massa och papper. Exporten av sågade varor har dock hämmats av virkesbrist. Den höga

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 36

inhemska efterfrågan i kombination med försvagad konkurrenskraft har lett till en ökning av importen med närmare 5 9§e.

Penningpolitiken skärptes under 1983 och åtgärder vidtogs för att nå en

större marknadsanpassning i kreditpolitiken. En omläggning av finanspolitiken i restriktiv riktning förutses äga rum under loppet av 1984 genom en rad föreslagna skatte- och avgiftshöjningar. Ett viktigt mål för den ekono-

miska politiken är att förhindra en försämring av konkurrenskraften. Inför

årets lönerörelse uppmanades arbetsmarknadens parter att träffa löneavtal som är förenliga med regeringens inflationsmål på 676. Den i början av mars månad träffade inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen resulterade i

avtalsmässiga löneökningar på ca 3 1/2 Z vardera för åren 1984 och 1985. Den totala lönekostnadsökningen beräknas för i år bli 8 1/2 26 och för nästa år 5 1/24. Företagsenkäter och konjunkturindikatorer för första halvåret 1984 pe-

kar på ett fortsatt starkt förtroende i näringslivet och uppgång för ekono-

min. Den på skogsindustrin baserade exportuppgången får stöd av verk-

stadsindustrins export och varuexportens totalvolym beräknas öka med

6 Ze. Den kraftiga importökningen från i fjol håller i sig i år med domineran-

de inslag från investerings- och råvaror. Samtliga inhemska efterfrågekom-

ponenter bidrar till BNP-tillväxten, som beräknas bli drygt 3 1/2 22. Utbudet på arbetskraft ökade förra året något mer än efterfrågan. Arbetslösheten steg därigenom till i genomsnitt 156 000 personer, vilket motsvarar drygt 6 20 av arbetskrafaten. En viss nedgång i arbetslösheten är att vänta i år. Handelsbalansen uppvisade förra året ett underskott på 2 1/2 miljarder

finska mark och underskottet i bytesbalansen blev 5 1/4 miljarder mark eller ca 276 av BNP. Utlandsskulden uppgick vid 1983 års slut till 47

miljarder mark eller knappt 1892 av BNP. Trots konjunkturuppgången i år

beräknas inte bytesbalansen förbättras utan ligga kvar på ett oförändrat underskott om 2 26 av BNP.

Försörjningsbalans Finland Förändring i volym, procent

1982 1983? 1984?

! Förändring i & av föregående års BNP. 2 Preliminärt utfall. 3 Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 37

Norge

Efter två år av svag tillväxt inleddes under förra året en korijunkturuppgång. BNP-tillväxten blev 3 1/4Zc, varav oljeproduktionen svarade för merparten eller 296. Oljesektorns andel av totala BNP uppgick till 1896

1983. Den högre utländska efterfrågan påverkade den exportorienterade

traditionella delen av tillverkningsindustrin, som steg med 992 i volym. I andra delar av tillverkningsindustrin fortsatte produktionen förra året att

minska, speciellt för den importkonkurrerande hemmaindustrin och varven. Det blev också förluster i marknadsandelar för dessa sektorer. Den

slutliga inhemska efterfrågan utvecklades starkt till följd av hög offentlig

konsumtion och investeringar i olje- och gasproduktionen. Den samlade

inhemska efterfrågan drogs emellertid ned till följd av en kraftig lagerminskning.

Arbetslösheten fortsatte för andra året i följd att öka märkbart och beräknas i genomsnitt för 1983 ha utgjort 3 3/4 92 av arbetskraften. Inflationen reducerades från i genomsnitt 11,3 76 1982 till 8 1/2 26 1983. Tillverk-

ningsindustrin kunde sänka sin relativa lönekostnad med 2 1/22, främst

som en följd av växelkursjusteringarna hösten 1982 och en högre produktivitetstillväxt.

Exporten visade en kraftig volymökning på 7 1/2 20 1983. För den största

ökningen, 1992, svarade olje- och gasproduktionen men även övrig varuexport ökade med !1 96, vilket är den högsta ökningen på tio år. Importvo-

lymen minskade med drygt 126. Importminskningen berodde främst på

ersättning av importerad olja med inhemsk samt lägre varuimport till lager. Värdemässigt ökade överskottet i handelsbalansen med 12 miljarder

norska kronor. Bytesbalansens överskott uppgick därmed till 16 miljarder

kronor, eller 3 1/26 av BNP.

Finanspolitiken hade en expansiv inverkan på ekonomin under 1983, främst beroende på de särskilda åtgärder som sattes in mot arbetslösheten.

Finanspolitiken kommer även under 1984 att ha en expansiv inverkan på

ekonomin till följd av framför allt fortsatta insatser mot arbetslösheten. Den reviderade statsbudgeten för 1984 visar på ett överskott på 3 1/2 |

miljarder kronor. Om oljeintäkterna hålls utanför budgeten så blir under-

skottet ca 25 miljarder norska kronor eller drygt 7 Zz av BNP. Regeringen

bedriver också en inkomstpolitik som siktar till att påverka lönebildningen

t.ex. genom gradvisa skattesänkningar för privatpersoner och ett deklare-

rat mål för löneökningarna i den offentliga sektorn.

Utsikterna för 1984 pekar i övrigt på en oförändrad olje- och gasproduktion och en fortsatt ökning av den övriga exporten samt en stark inhemsk efterfrågan främst till följd av goda utsikter för bruttoinvesteringarna.

Genom den högre inhemska efterfrågan stiger importen i år mer än den

beräknade exporten och utrikesbalansens bidrag till BNP riskerar att bli negativt. En viss förändring i exportsammansättningen är att vänta — från råvaror och halvfabrikat till färdigvaror. Varuexporten beräknas öka med

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 38

526. På grund av oförändrad olje- och gasproduktion samt högre skuld-

tjänst till utlandet väntas både handels- och bytesbalansernas överskott

minska något i år. Tillväxten i bruttonationalprodukten beräknas bli 296, vilket helt faller på fastlandsekonomin.

Utsikterna för i år beror i icke oväsentlig grad på utfallet av årets

avtalsrörelse. Skall regeringens inflationsmål om högst 6 76 genomsnittlig

inflation 1984 kunna förverkligas bör enligt regeringen lönerna inte tillåtas

öka mer än 5920. En sådan löneökning skulle också vara förenlig med

bibehållen konkurrenskraft.

Försörjningsbalans Norge Förändring i volym, procent

1982 19837 1984?

BNP (exklusive olje- och sjöfartsnäringarna) 0,1 1.7 2

! Förändring i 2 av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall.

3¶Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 39

3¶Utrikeshandeln!

3.1 Exporten Utvecklingen av varuexporten 1983

Den gynnsamma utveckling som kännetecknade den svenska exporten

andra halvåret 1982 förstärktes under 1983. Undantaget den utomordent-

ligt snabbt stigande fartygsexporten, som ökade med närmare 4596 i vo-

lym, beräknas exportvolymen 1982-1983 ha ökat med 1192. (Se tabell 3:4.)

De råvarubetonade produkterna utgjorde de mest expansiva inslagen i exportutvecklingen 1983 — i synnerhet exporten av petroleumprodukter som ökade med närmare 40 26 i volym. Övrig råvaruexport steg sammantaget med drygt 17 26. Till viss del kan dessa starka exportökningar återföras

på en förstärkning av konkurrenskraften sedan devalveringarna av kronan

1981 och 1982. Detta gäller t. ex. trävaruexportörerna vilka kunde notera

betydande marknadsandelsvinster under 1983. Efterfrågan för råvaruex-

porten förstärktes dessutom av ett starkt sving i råvarulagercykeln utom-

lands, i synnerhet under första halvåret 1983. Till betydande del prissätts

den svenska råvaruexporten i dollar. På grund av den starka appreciering-

en av dollarns kurs gentemot den svenska kronan 1983 har de svenska

råvarupriserna kunnat höjas avsevärt samtidigt som dollarpriserna på rå-

varor i allmänhet har utvecklats ganska måttligt. I genomsnitt beräknas

råvarupriserna ha ökat med 11 1/2 96 mellan helåren 1982 och 1983. Dol-

larns kurs beräknas samtidigt ha stigit gentemot den svenska kronan med

27. Exporten av bearbetade varor ökade med 896 i volym 1982-1983.

Denna ökning var i hög grad hänförlig till marknadsandelsvinster inom OECD-området. Marknadstillväxten för bearbetade varor inom OECDområdet beräknas nämligen enligt preliminära kalkyler ha ökat med

4 1/290 1983, samtidigt som den svenska exporten dit steg med hela

13 1/296. Den mest påtagliga effekten på den svenska marknadstillväxten inom OECD-området härrör från Förenta staterna och Canada, vars import beräknas ha ökat med drygt 1522 i volym medan Västeuropas import

endast steg med omkring 3 26. För ländergrupperna utanför OECD-områ-

det noterades samtidigt en minskning av såväl marknadstillväxt som mark-

nadsandelar. I synnerhet gäller detta OPEC-länderna, vars import prelimi-

närt beräknas ha minskat med 1196 1983 samtidigt som den svenska exporten dit minskade med omkring 1596 i volym. Marknaden för den

svenska exporten av bearbetade varor till länder utanför OECD-området

kan totalt beräknas ha minskat med 5 å 690 1983. Sammanlagt kan mark-

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 40

Diagram 3: 1 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1972—1984

Säsongrensade halvårsdata. 1980 = 100

Marknadsandel, löpande priser

120f

1v15t TN q

105 VAX ”

100 : I

I

95 :

20 TT

Marknadsandel, volym

120F 115 a 110 Au

N é Zz

108 / N LÅ

” Id

Relativpris

105] FM | 100 NN Å DM

o5 ÅL Nn

NET

30 85

l l I | J l l | | l Lod

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Källa: Se tabell 3: 1.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

nadstillväxten för exporten av bearbetade varor till samtliga länderområden bedömas ha stannat vid omkring 226 1983, och de totala marknadsandelsvinsterna vid drygt 5 1/24.

Till en betydande del sammanhänger marknadsandelsvinsterna inom OECD-området med den sänkning av Sveriges relativa exportpriser som genomförts perioden 1981-1983. Sammanlagt beräknas de två devalve- . ringarna 1981 och 1982 ha resulterat i en sänkning av de svenska relativpri-

serna med uppskattningsvis 1072 från augusti 1981 till utgången av 1983. I genomsnitt beräknas relativpriserna för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området ha fallit med 592 1981-1982 och med 4 1/22 1982-1983. (Se tabell 3:1.) De svenska exportpriserna för bearbetade varor steg härvid med 1220 1983. Tas endast hänsyn till de andelsvinster

1983, som kan förklaras av de beräknade priselasticiteterna! så blir mark-

nadsandelsökningen omkring 322 lägre än de marknadsandelsvinster på

8 1/26 inom OECD-området som nu preliminärt beräknats. Flera faktorer

utöver relativprissänkningarna kan tänkas ha bidragit till den förmånliga

andelsutvecklingen. Via det förbättrade kostnadsläget och höjda vinstmarginaler som uppstod i industrin under 1982 och 1983 har företagen sanno-

likt dels kunnat öka sina investeringar i marknadsföring dels vidga sitt

varusortiment med nya produkter och produkter som tidigare varit olön-

Tabell 3: 1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området? 1976— 1984 Procentuella förändringar |

1976- = 1977- = 1978- = 1979—- = 1980- = 1981— = 1982—- = 1983—-

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

prel. pro-

gnos Löpande priser Skr.

Volym?

Marknad 3,5 5 10,5 4,5 I 4 4,5 6

Marknadsandel 1.5 4,5 —-1,5 -S -4,5 1,5 8.5 5

Export 5 9,5 9 -—0,5 -3,5 5,5 13,5 11,5 Pris”

Marknad 13 IS 7 9 8,5 18 17 4

Relativpris -—6 —5,5 3,5 1,5 0,5 -5 —4,5 1,5

Export 6,5 8,5 1 10,5 9 12 2 5,5

! SITC 5—8, exkl. 68, 793 ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet 3 Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche, 3 Enligt hybridindex typ Paasche.

I En förändring av det relativa exportpriset med 122 har uppskattningsvis beräknats förändra de svenska marknadsandelarna med 0,7 procentenheter samma år relativprisförändringen sker, 0,5 procentenheter året därefter och 0,2 procentenheter två år efter relativprisförändringen. Vissa ytterligare effekter synes troliga även efter de första två åren.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

samma att marknadsföra. De svenska leveranstiderna torde dessutom ha varit internationellt sett förmånliga. De svenska producenternas färdigvarulager var nämligen vid utgången av 1982 alltjämt relativt välfyllda och företagen kunde troligen i högre grad än sina utländska konkurrenter tillgodose efterfrågeuppsvinget genom leverans från lagren. Slutligen tillkommer en för svensk export gynnsam varusammansättningseffekt i och med att den i utlandet stigande privata konsumtionen i ovanligt hög grad

varit inriktad på personbilar. Denna effekt har emellertid i viss mån motverkats av att efterfrågan på de för svensk export så viktiga investeringsvarorna varit fortsatt svag utomlands.

Utsikterna för varuexporten 1984

Återhämtningen av den ekonomiska. aktiviteten i OECD-området be-

döms fortsätta under 1984 och samtidigt väntas en viss uppgång även i länderområdena utanför OECD. Utsikterna till en fortsatt påtaglig tillväxt i

den internationella handeln med såväl industriprodukter som råvaror ter

sig sålunda goda — mellan helåren 1983 och 1984 förutses världshandeln öka med så mycket som 5 1/2 760. Marknadstillväxten för bearbetade varor

inom OECD-området har bedömts uppgå till 626 1984. Liksom 1983 förutses importen till Nordamerika uppvisa en mycket stark tillväxt — drygt 1590 — medan importen till Västeuropa beräknas stiga med 4 1/2 90, dvs. en större ökning än jämfört med 1983. Importen till länderområdena utanför OECD har sammantaget bedömts öka med 1 1/2 22 varvid hela ökning-

en hänför sig till utvecklingsländerna exkl. OPEC — importen till OPEC och till statshandelsländerna bedöms nämligen bli i det närmaste oföränd-

rad mellan helåren 1983 och 1984. Sammantaget skulle därmed marknadstillväxten för den svenska exporten av bearbetade varor uppgå till drygt

5970 1984.

Tabell 3:2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till olika länderområden 1976—1984 Procentuella förändringar

1976- —- 1977— - 1978- - 1979—- - 1980- = 1981- = 1982- = 1983-

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

pro-

gnos OECD-länderna? 5,0 9,6 8,8 —0,6 -3,3 5,5 13.3 11.3 Övriga länder -12 10,6 8,2 1.1 14.3 -1.0 -7,6 4,8 därav: Östeuropa och Kina = —-9,9 7,6 -5,1 -2,4 —-4,7 -3,3 -2,7 4,0

OPEC-länderna? -6.6 24,1 0,4 1,6 38,4 5,6 14,6 1,5

Andra länder 4,5 10,5 15,0 3,3 10,9 -4,0 3,9 8,2 Summa 3,7 9.8 8,0 —0,1 1,3 3,6 7,9 10,0 Summa bearbetade varor enligt SNI-definitionen” 3,8 10.5 9.1 0,3 1,0 3,0 8,0 10,0 ! SITC 5—8 exkl. 68. 793. ? Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet 3 Quatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venezuela och Nigeria.

Jfr tabell 3: 4 Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkning och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

Tabell 3: 3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973—1984 1970= 100

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 USA dollar 133 162 182 183 199 230 263 20901 277 271 264 270 Genomsnittliga nationella valutor 10 136 149 158 167 174 191 210 228 247 254 265 Svenska kronor 113 140 147 155 173 202 219 239 272 332 396 413 Anm. Sammanvägt med hänsyn till ländernas betydelse i världshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Världsmarknadspriset för bearbetade varor har bedömts öka med drygt

4970 1984 i nationella valutor. Till grund för denna bedömning ligger en beräknad ökning av arbetskraftskostnaden per producerad enhet på drygt

2926 1984 inom OECD-området samt antaganden om oförändrat nominellt råoljepris och endast måttliga ökningar av övriga råvarupriser. Uttryckt i

svenska kronor kalkyleras världsexportpriset för bearbetade varor likaså öka med drygt 496.! Det gjorda antagandet om en svensk lönekostnads-

ökning på 826 och en kalkylerad produktivitetsutveckling på 676 implicerar en ökning av arbetskraftskostnaden per producerad enhet på knappt 296 1984. De svenska producenterna torde även under 1984 få vidkännas

något högre prisutveckling på importerade insatsvaror än sina utländska

konkurrenter som en fördröjd effekt av devalveringen 1982. Ett visst

påslag på exportprisena till följd av höjda vinstmarginaler har bedömts ske

även 1984, men avsevärt mindre än under 1982 och 1983. Sammantaget har

dessa faktorer bedömts leda till en uppgång av de svenska exportpriserna på drygt 5 1/290 1984, dvs. en relativprisökning på 1 1/2 70 mellan helåren

1983 och 1984. I bedömningen ligger således att den antagna relativprisför-

sämringen 1983— 1984 till en del härrör från fortsatt höjda vinstmarginaler. För helåret 1984 har marknadsandelvinsterna inom OECD-området be-

räknats uppgå till 520 vilket liksom under 1983 är knappt 3 Zo mer än vad

relativprisförändringarna 1982—1984 kan beräknas ge upphov till. Till viss del bedöms samma faktorer som gav upphov till extra marknadsandels- : vinster under 1983 även inverka positivt på marknadsandelarna 1984, som

t.ex. effekter av ökade investeringar i marknadsföring. Dessutom tillkommer en positiv varusammansättningseffekt, då investeringskonjunkturen

utomlands ser ut att förstärkas under 1984.

Med denna utveckling av marknadstillväxt och marknadsandelar skuile

den svenska exporten av bearbetade varor till OECD-området stiga med

11 1/20 1984. Samtidigt beräknas marknadsandelsvinsterna för länderom-

rådena utanför OECD liksom under 1984 bli något lägre än inom OECD-

! Vid valutaomräkningen har antagits en genomsnittskurs för dollarn på 7,84 kr. 1984, innebärande att kursen den 28/2 på 7,79 kr. skulle bli rådande under återstoden av 1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 44

området — omkring 3 1/226. Därmed skulle exporten till dessa länder komma att öka med knappt 526 i volym. Totala exporten av bearbetade

varor beräknas öka med 10226 i volym 1984 varav 4 1/2 76 kan återföras på förväntade marknadsandelsvinster. Den utländska efterfrågan på svenska råvaror bedöms fortsätta stiga

under 1984 om än i avsevärt lugnare takt än under 1983 — främst som en följd av en avtagande takt i råvarulageruppbyggnaden utomlands. Totalt sett väntas råvaruexporten stiga med 3 1/2 70 i volym 1984. Mest påtaglig

bedöms ökningen av massaexporten bli, vilken väntas växa med 8 1/2 26. Trävaruexporten bedöms till viss del komma att begränsas av otillräcklig produktionskapacitet och volymökningen har kalkylerats till endast 296.

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1982—1984

Exportvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1982 1983 1984 1982 1983 1984 1982 1983 1984 Jordbruksprodukter

och fisk 1735 2144 2085 10,0 17.1—-10,0 4,4 5,6 80 Skogsbruksprodukter 193 231 265 — —24,5 21.2 4,9 11,2 —-0,7 9,0 Mineraliska produkter 2852 3260 3459 = —-13,6 6,7 5,0 17,9 7.1 1,0 därav: järnmalm [ 540 1948 2022 -25,4 15,7 7,0 25,6 9,4 —3,0 Industriprodukter

exkl. fartyg 158544 197006 228313 4,4 11,0 8&7 11.9 12,0 6,6 därav:

verkstadsprodukter

exkl. fartyg 77 578 92837 109579 4,1 6,1 12,2 12,2 12,8 5,2

övriga industri-

produkter inkl.

elektrisk ström 28742 36617 41 170 1,8 15,7 7,5 , 10,2 4,6 Export exkl. fartyg 163324 202641 = 234122 4,0 11,0 8,4 , 11.9 6,5 Fartyg 4651 7669 4750 -1,4 = 44,6—-41,6 s 14.0 5,9 Bearbetade varor

| Prisutvecklingen anges enligt ”hybridindex” av typ Paasche. Denna index används även som deflator för

export. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres. ? Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom

elektrisk ström. 3 Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda varugrupperna. + I uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3:7) har NR:s exportvärden använts.

Anm. 1982 och 1983 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1984 är prognoser. Varugrupperna är definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3:2 där denna varugrupp är definierad i SITC-termer.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

Råvarupriserna har bedömts öka med i genomsnitt 9 1/2 92 1984. varvid

prishöjningar i storleksordningen 15—2092 förutses för trävaru- och mas-

sapriserna. En närmare genomgång av utvecklingen inom olika del-

branscher återfinns i kapitel 4.

Den totala svenska varuexporten exkl. fartyg skulle därmed stiga med 8 1/24: 1984. Fartygsexporten bedöms minska med så mycket som 409 efter de exceptionellt stora fartygsleveranser som ägde rum under 1983. Räknat inklusive fartygen skulle därmed exportvolymen stiga med 6 1/2 26

1984.

3.2 Importen Utvecklingen av varuimporten 1983

Varuimporten ökade med drygt 296 i volym mellan 1982 och 1983. Detta är ungefär I procentenhet mer än vad som uppskattningsvis angavs i den preliminära nationalbudgeten.

En betydande del av importökningen 1983 inträffade fjärde kvartalet då tillväxttakten för införseln av bearbetade varor! ökade starkt. Efter att ha

minskat första halvåret och ökat endast blygsamt tredje kvartalet, steg importen av dessa varor med hela 82 fjärde kvartalet, säsongrensat sett.

Som framgår av diagram 3:2 sammanhänger den starka tillväxten andra halvåret med en betydande ökning av den inhemska efterfrågan.” Efter en

minskning med 296 första halvåret, ökade den importvägda efterfrågan

med ca 77 andra halvåret. Importvolymen första halvåret föll tillbaka i

knappt samma takt som den importvägda efterfrågan men importtillväxten andra halvåret blev väsentligt lägre än efterfrågans ökning. Den tillbakahållande effekten på importen av relativprissänkningarna för hemmaproduktionen under 1982 och första delen av 1983 (se diagram 3:2) synes ha varit kraftig andra halvåret 1983. Att någon tillbakahållande effekt inte kan spåras första halvåret torde sammanhänga med en tillfälligt hög efterfrå-

geandel för särskilt importtunga investeringsvaror såsom datorer, kontorsmaskiner och personbilar.

! Importen av bearbetade varor består av i tabell 3:5 redovisade varugrupperna verkstadsprodukter exkl. fartyg, övriga industriprodukter, järn och stål samt papper och papp. Tillsammans utgör verkstadsprodukter exkl. fartyg och övriga industriprodukter ca 95 0 av värdet av bearbetade varor. Bearbetade varor utgör ca 65 96 av värdet av Sveriges totala varuimport. Den samlade råvaruimporten, som utgör ca 35 4% av värdet av den totala varuimporten, består till mellan 60—65 96 av råolja och petroleumprodukter. För en redogörelse av varugrupperna ingående i övriga industriprodukter, se avsnitt 4.2. ? De komponenter av efterfrågan för konsumtion, fasta investeringar, lagerinvesteringar och export som till en del tillgodoses av import av bearbetade varor, har vägts samman under beaktande av respektive efterfrågekomponenters genomsnittliga importinnehåll av bearbetade varor enligt SCB:s input- och output-tabeller för 1980.

Utvecklingen av den på så vis erhållna serien skulle sammanfalla med utvecklingen

av den faktiska importen om det genomsnittliga importinnehållet hos delkomponenterna förblev oförändrat från period till period.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 46

Diagram 3:2 Utvecklingen av importvolyvm, importvägd efterfrågan och relativpris för bearbetade varor 1972—1984

Säsongrensade halvårsdata.

Volynindex 1973:1=100

LÅ Sr (

IMPORTVÄGD EFTERFRÅGAN” = / 130 4 / 125 4 /

ns NAN AA y SV

110 4 Få N i

100 A

95 4 I

Mili.kr Relativprisindex 1980 års priser 1973.1-100

50000 4 / 115

[å

45000 + VAN r 110

IMPORTEN AV BEARBETADE VAROR! L 105 40000 3

i Ny D 100

35000 : Vor Nor nn .

tone" . ," Få RELA TIVPRIS Lv -- 30000 I / "er I ANA

-

25000 4

Lo | l | KA Lo | MA

1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84

! Enligt handelsstatistiken, 1980 års priser, cif. ? Importvägd efterfrågan till mottagarpris.

> Relativpris för importen: producentprisindex för svenska marknaden i förhållande

till importprisindex (HMPI1/IMPI).

Anm. Uppgifterna för 1984: I och 1984: II är prognoser.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

För helåret 1983 beräknas den importvägda efterfrågan ha ökat med drygt 11/26. (I PNB räknades med en minskning med drygt 196). Med en

trendmässig ökning på drygt I procentenhet per år och en kalkylerad importbegränsningseffekt från relativprissänkningarna på 2 procentenheter,! skulle importvolymen ha ökat med knappt 11/26. Att den i stället

ökade med 2926 torde bero på det tidigare nämnda inslaget i importen av importtunga investeringsvaror.”

Av den efterfrågan som genererade importen av bearbetade varor 1983

var det i själva verket endast inhemska maskininvesteringar och export av bearbetade varor som beräknas ha lämnat ett positivt bidrag till importvolymen. Maskininvesteringarna (exkl. direktimport av fartyg) ökade knappt

31/26, medan exporten ökade med 896. Lagerförändringar samt privat och offentlig konsumtion verkade i importminskande riktning. Så var fallet

även med bygginvesteringarna. Som framgår av tabell 3:5, var det främst importen av verkstadsprodukter som ökade inom gruppen bearbetade

varor. Övriga industriprodukter, där inslaget av konsumtionsvaror är betydande, ökade mindre.

Införseln av råvaror steg svagare än införseln av bearbetade varor 1982-1983. Volymtillväxten blev drygt 196. För vissa råvarugrupper registrerades dock betydande ökningar, (se tabell 3:5). I samband med en produktionsökning hos svenska raffinaderier, steg t. ex. importen av råolja

med 1096; samtidigt föll importen av färdiga pertroleumprodukter med knappt 996. Som framgår av tabell 3:6 föll nettoimporten av råolja och petroleumprodukter mellan 1982 och 1983 med knappt 1196 i 1980 års priser. Den negativa förbrukningsutvecklingen ledde till att nettoimport-

värdet 1982—1983 för råolja och petroleumprodukter minskade med ett

belopp motsvarande 1/2 96 av BNP i löpande priser.

! Konjunkturinstitutets prognoser för importvolymen av bearbetade varor (M) har gjorts med ledning av en regressionsberäkning. Utöver den tidigare nämnda importvägda efterfrågan (MEF), ingår en tidstrend (T) och säsongdummies (S, och S>) i importfunktionen som förklaringsvariabler. Följande ekvation har estimerats på icke säsongrensade halvårsdata från perioden 1972 till 1983:11: In M = 1,28 In MEF+0,0062 T —-3,29-:S,—-3,37 -S>

(8,5) (3,9) (-2.0 (-2,D R'= 0,97: D-W = 1,9. Relativpriset finns ej medtaget som förklaringsvariabel i ekvationen ovan. Importpriselasticiteten har för bearbetade varor skattats — som summan av elasticiteterna för mindre varuaggregat — till 0,25 för det år som relativprisförändringen sker, 0,55 under året därefter och 0,25 under tredje året. ? Importvärdet för datamaskiner ökade med 78 Z& mellan 1982 och 1983 och utgjorde ca 3 1/2 20 av det totala importvärdet för bearbetade varor. Importvärdet för personbilar ökade med 2496. Totalt ökade importvärdet för investeringsvaror med 26 6 medan importvärdet för konsumtionsvaror ökade med drygt 1092.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 48

Tabell 3:5 Importutvecklingen för olika varugrupper 1982—1984

Importvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1982 1983 1984 1982 1983 1984 1982 1983 1984

1 Jordbruks-, skogsbruksprod. o. fisk 6515 7327 7887 — 88 — 32 2,2 16.3 16,2 5,3 därav: skogsbruksprodukter 915 783 862 -37,5 —20,i 0.0 3,7 7,1 10,0 2 Mineraliska produkter 23 003 27 196 28940 —- 83 92 5,7 16,0 8,3 0,7 därav: råolja 19816 23 704 25081 = —-12,4 10,0 5,5 18.4 8,7 0,3 3 Industriprodukter exkl. fartyg 142760 163587 182184 7,6 0,6 6,6 1 13,9 4,5 därav: livsmedelsprodukter 8033 9302 9938 54 —- 0,8 - 14 UH 16.7 84 trävaror, massa samt papper och papp 1165 1410 1604 ——-23,4 11.7 2,1 10.5 8,5 11.5 petroleumprodukter 20742 20587 18157 13,7 — 8,7 —-11,9 14,9 8.7 0.2 järn och stäl 4701 4730 5418 4,5 — 7,6 7,0 182 89 TA ickejärnmetaller 3943 5082 5728 10,7 5,6 2,0 7,1 22,0 10.5 verkstadsprodukter exkl. fartyg 59629 70 740 84 969 74 2,8 14,2 12.8 15,3 5,2 Övriga industriprodukter 44 547 51736 56 370 7,2 1,7 4,8 12.8 14,2 4,0 4 Elektrisk ström 626 467 524 69,6 75,5 3.9 65,7 —57,5 8,0 5 Import exkl. fartyg 172904 198577 — 219535 50 L& 6.3 134 12,8 4.0 6 Fartyg 621 1648 2900 —-—-27,8 139,7 S3,1 121 10,8 15,0 7 Total import 173525 = 200225 = 222435 4,8 2,3 6,7 13,4 12,8 4,1 8 Bearbetade varor exkl. fartyg 109396 127929 147570 72 2,0 10,0 13.1 14,6 4,9 9 Råvaror?” 63 508 70 646 71965 0,9 1,33 — 1,0 14,4 9,8 2.8 10 Total import enl. NR? 173928 200225 222435 52 20 6,8 13,2 12,8 4.0

! Importpriserna anges enligt en hybridindex av Paaschetyp. Genom att importvärdet deftateras med denna index erhålls en volymutveckling uttryckt i enlighet med Laspeyres' indexformel. ? Import exkl. fartyg minus bearbetade varor. 3 I tabell 3:7 redovisas importen enligt NR. Anm. 1982 och 1983 års importvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1984 avser prognoser. Varugrupperna är definierade i SNI-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Andra varugrupper där en förhållandevis stark tillväxttakt för importen registrerades 1983 är ickejärnmetaller — som ökade med 5 1/2 20 i volym — och fartyg, där importen växte med ca 1406. Även importen av elström visade en kraftig tillväxt. Importprisökningen mellan 1982 och 1983 blev ungefär 1/2 procentenhet lägre än vad som räknades med i PNB. För den totala importen steg

priserna knappt 1326, medan ökningen för bearbetade varor blev ca

14 1/220. Importpriserna för råvaror ökade med knappt 1096 då både listoch spotpriserna för råolja och petroleumprodukter föll med ca 11922,

samtidigt som US-dollarnas kurs gentemot den svenska kronan steg med 2270, (se diagram 3:3).

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

Tabell 3: 6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1974-1984!

1974 1975. 1976 1977 1978 1979, 1980 1981 1982 1983 1984 Löpunde priser, milj. kr. Import av råolja, netto” 3405 4400 5652 6474 7206 10039 17885 19108 19726 23704 25081 Petroleumprodukter

Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11410 11425 12944 13976 12965 22790 27708 29073 31890 31311 29688 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP? 4,5 3,8 3,8 3,8 3,1 4,9 53 5, S.1 4,5 3,9 1980 års priser? Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 31006 31894 31543 31114 28226 31500 27708 22493 21309 19012 17971 Volymindex (1980= 100) 111,90 115,11 113,84 112,29 101,87 113,69 100,00 81.18 76,91 68,82 64.86 ! Uppgifterna för 1974-1982 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1983 är prel: 1984 avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i SNI-termer. " Export av råolja förekom endast 1974 (8 milj. kr.), 1975 (2 milj. kr.), 1979 (86 milj. kr.), 1980 (58 milj. kr.) och 1981 (4 milj. kr.). Den uppgick 1982 till ca 90 milj. kr. och för 1983 beräknas den till ca 2 milj. kr.

> BNP till marknadspris.

4 Deflatering enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Effekterna av devalveringen 1982 på importprisnivån för bearbetade varor beräknas uppskattningsvis ha slagit igenom till ca 83 Z vid utgången av 1983. Ca 3 procentenheter av devalveringens kalkylerade importprisef-

fekter skulle däremot ha varit outtagna vid början av 1984.

Utsikterna för varuimporten 1984

En fortsatt kraftig ökning av importefterfrågan väntas för båda halvåren

1984, (se diagram 3:2). För helåret 1984 förutses den importvägda inhems-

ka efterfrågan växa med drygt 976,' vilket, bortsett från relativprisföränd-

ringar, kunde förväntas leda till en ökning av importvolymen för bearbeta-

de varor med ca 1370, inkl. det autonoma inslag i importefterfrågan som trenden utvisar. Som framgår av diagram 3:2 vände utvecklingen av relativpriserna till hemmaproduktionens nackdel andra halvåret 1983. En fortsatt försämring förutses under 1984. Effekterna på importvolymen av relativprisförändringar inträffar emellertid med lång eftersläpning och ännu under 1984 beräknas relativprisutvecklingen få en återhållande inverkan på importvolymen, här skattad till 11/2 procentenheter för helåret 1984. Därtill kommer att en återgång från det extraordinärt höga importinnehållet i efterfrågan 1983 inträffar 1984. Importen av bearbetade varor väntas därför komma att öka med 1076 i volym 1983— 1984.

"I PNB angavs motsvarande tal till knappt 6 9. 4 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 50

Diagram 3: 3 Importpris- och volymutvecklingen 1978—1984 totalt och för vissa varugrupper Helårsdata

Total import

Bearbetade varor exkl. fartyg

Petroleumprodukter

===> Råolja

Importprisindex Importvolym

1980= 100 Milj. kr., 1980 ars priser 180 | ” 170 AA

Fat

,

föl

150 ,” [1

140 Ma at

130 IX KK

120 0 100 90

- F 80

J 70

I 60

50 - se NS Net

40

i Nn RER

JV [| l l ] l l J

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 Anm. Importvärden i löpande priser enligt utrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1984 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Den förutsedda ökningen 1984 av den importgenererade efterfrågan kan

främst återföras på en stark tillväxt av maskininvesteringarna och en kraftig ökning av exporten av bearbetade varor. Importen av verkstads-

produkter beräknas öka med drygt 146. För övriga industriprodukter, där

konsumtionsvaror väger tungt, förutses importen öka med endast 5 26.

På råvarusidan förutses en smärre minskning av importvolymen, en

utveckling som är hänförlig främst till en sänkt import av petroleumprodukter. Denna minskade införsel kan återföras på en förväntad fortsatt reducering av förbrukning av tunga oljeprodukter, en ökad inhemsk pro-

duktion av bensin och effekterna av föreslagna ändringar av oljelagringsprogrammet. Dessa ändringar, som väntas träda i kraft den 1 juli 1984,

kommer att medföra en avveckling av vissa beredskapslager motsvarande

över 1 milj. m? eldningsoljor. Denna lageravveckling beräknas leda till

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 51

Diagram 3:4 Utvecklingen av importens andel av förbrukning av bearbetade varor samt relativprisutvecklingen 1973—1984 Säsongrensade halvårsdata

IMPORTANDEL, 1973:1=100

sererren ne RELATIVPRIS, 1973:1=100 /HMPI/IMPID

130 Pr =

120

0

nn 7

gol

L I da l I Å J I il a.

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 Anm. Importvägning av förbrukning enligt 1980 års input-outputtabeller. Importen i cif-termer, förbrukning till mottagarpris. 1980 års priser. 1984:1 och 1984: II avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

såväl en minskad import som en ökad export av petroleumprodukter, (se tabell 3:6). För den totala varuimporten 1984 förutses en volymökning på knappt

7970, en uppdragning med drygt 21/2 procentenheter jämfört med vad som

förutsågs i PNB. Importprisutvecklingen 1983-1984 väntas bli tämligen måttlig och något lägre än vad som förutsågs i PNB. För bearbetade varor förutses en

prisstegring på knappt 576, medan för råvaror sammanlagt väntas en ökning på knappt 3 26. Den låga prisstegringstakten för råvaror är utöver vad som antagits om dollarkursen (se avsnitt 3.1) hänförlig främst till ett

förväntat oförändrat nominellt pris i dollar räknat för råolja och petroleumprodukter på världsmarknaden, (se diagram 3:3 och tabell 3:5). Uppgifterna för januari och februari 1984 ger vid handen att importprisökningen

för såväl råvaror som bearbetade varor har varit förhållandevis blygsam.!

3.3 Bytesbalansen

Underskottet i bytesbalansen 1983 beräknas nu till drygt 8 miljarder kr.

Detta är ett par miljarder mer än vad kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten visade. Fortfarande saknas dock fullständig information om före-

! Av den ”outtagna” delen av devalveringen 1982 väntas ca 30 26 (dvs motsvarande 1 procentenhet) slå igenom på importprisnivån för bearbetade varor under 1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 52

tagens tjänsteutbyte med utlandet. Bytesbalansutfallet för 1983 kan därför komma att revideras när SCB:s statistik över företagens tjänstehandel blir tillgänglig framåt sensommaren.

Nedrevideringen med ca 2 miljarder kr. hänför sig bl. a. till oväntat stora turistutgifter och en opåräknat stor import av tjänster från företagens sida

mot slutet av fjolåret enligt riksbankens löpande betalningsstatistik. Även

handelsbalansens saldo blev något sämre än väntat.

Som framgår av följande tablå väntas bytesbalansen 1984 visa ett relativt

blygsamt underskott.

Såväl handelsbalansen som tjänstebalansen förbättras kraftigt enligt prognosen medan försämringen av transferingsbalansen bromsas upp. Netto-

upplåningsbehovet för att täcka underskottet i bytesbalansen minskar kraf-

tigt och ökningen av ränteutgifterna blir 1983—1984 av rätt måttlig omfatt-

ning trots en kalkylerad högre räntenivå för utlandsupplåningen 1984.

Tjänste- och tränsfereringsbalansen

Den sjöburna världshandeln beräknas ha sjunkit med 2,50 i volym

1983, vilket uttryckt i toa-miles motsvarar en minskning av transportprestationen på 426. Den djupa internationella sjöfartskrisen består således. även om en noterbar förändring i positiv riktning inträdde under det andra

halvåret. Det upplagda tonnaget — som 1982 uppgick till rekordnoteringen

80 miljoner ton dödvikt — reducerades något 1983, liksom även den totala världshandelsflottan. Sammantaget innebär detta att uppskattningsvis hälften av världshandelsflottans kapacitet förmodas ha blivit outnyttjad

detta år. Det internationella fraktmarknadsläget förblev i sin helhet ytterst svagt 1983, men efter en nedgång under våren följde en viss förbättring

under återstoden av året. Den ökade råoljekonsumtionen under andra halvåret gav det oljebärande tonnaget, däribland främst stortank, förbätt-

rad sysselsättning och högre fraktsatser vilket i vissa fall gjorde det möjligt att täcka både drift- och kapitalkostnader. Torrlastmarknaderna har, en tillfällig fraktförbättring under året till trots, utvecklats otillfredsställande. Uppläggningarna minskade emellertid successivt under 1983 och ett ökat antal fartyg fördes till skrotning. Även för linjefarten syntes andra halvåret

ha inneburit en positiv omsvängning. Volymförbättringen kan i hög grad tillskrivas den ökade handeln till Förenta staterna. Den internationella fraktuppgången, förstärkt av dollarns kursuppgång, har för svensk del

medfört en ökning av sjöfartsnettot vilken preliminärt för 1983 beräknas

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget in tg

uppgå till 28 22 i värde motsvarande 1,3 miljarder kr. Torr- och malmtrans-

porter svarade för ca 4096 av de totala intjänade intäkterna till denna post. Utförsäljningen av fartyg ur den svenskflaggade handelsflottan minskade under året samtidigt som inköpen från utlandet ökade kraftigt i jämförelse

med genomsnittet de fem senaste åren. Detta bidrog till att nettoresultatet härigenom endast blev en mindre reduktion av handelsflottans bruttodräk-

tighet. Det finns även anledning att här uppmärksamma det s.k. internationaliseringsavtalet mellan sjöarbetsmarknadens parter som trädde i kraft i januari 1984. Avtalet innebär att svenskägda fartyg framgent under vissa

förutsättningar kan registreras under utländsk flagg (s.k. utflaggning) och härigenom sänka sina driftkostnader. Ännu har dock ej den ändring av skattereglerna som utgör en väsentlig grund för denna uppgörelse kommit

till stånd. och det är för närvarande vanskligt att bedöma avtalets betydel-

se för svensk sjöfart. Den förväntade tillväxten i världshandeln på ca 5,5 22 i volym innevaran-

de år är sannolikt otillräcklig för att påtagligt förbättra sjöfartskonjunk-

turen. Utbudsöverskottet på frakttonage minskade visserligen något 1983 men är fortfarande så betydande att ett större nivålyft av fraktsatserna ej är att vänta. Innebörden av detta utbudsöverskott är dock ej helt klart då merparten härav består av äldre fartyg som till stor del troligtvis aldrig kommer att reaktiveras. Även förekomsten av de statssubventionerade

varv världen över med lediga resurser och betydande leveransförmåga

utgör en svårbestämbar faktor. Oljefrakttonnaget skulle vid en högre råol-

jekonsumtion normalt kunna räkna med en ökad efterfrågan. Successivt genomförda energibesparingar och övergång till alternativa energikällor i västvärldens industrinationer kan emellertid enligt vissa bedömare föra med sig att en konjunkturuppgång ej nämnvärt skulle öka denna efterfrågan. Vad gäller torrlastmarknaderna förutses en ökning av främst koltrans-

porterna. Även för järnmalmsfrakterna väntas en uppgång till följd av en

antagen tillväxt av världsstålproduktionen med ca 1096. Linjesjöfartens struktur kommer under året att förändras då helt nya jorden-runt trader tas i bruk. Konsekvenserna av denna nydaning är dock i början av 1984 ej möjliga att förutse. På de traditionella linjerna har bolagen aviserat frakt-

prishöjningar för innevarande år. För svenskt vidkommande kan den redan inträffade och troligtvis inte helt upphörande fraktprisuppgången tillsammans med en måttlig volymökning ge en betydande ökning av sjöfartsnettot även nästa år. I tabell 3:7 har

införts en ökning om 17 96 i löpande priser eller ca I miljard kr.

Antalet charterresenärer från Sverige till utlandet minskade 1983 med

2070 som en följd av hushållens sjunkande reala disponibelinkomster i kombination med den svenska krondevalveringen. Bruttoutflödet av resevaluta reducerades härvid med 12226 i volym. I löpande priser motsvarar

detta en ökning på ca 422.

Relativprisförändringen till följd av devalveringen har även bidragit till

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 54

ökad turism i Sverige. Antalet utländska gästnätter steg med 1,3 milj. eller

2396 1983. Inflödet av resevaluta ökade under året med 1896 i volym,

vilket innebär en ökning i nominella termer med 28 26. Härav förklaras 15

procentenheter av ökade inkomster från övriga nordiska länder. Totalt sett ledde detta till att det negativa resevalutanettot kom att uppgå till 4,3 milj.

kr. 1983, en förbättring av saldoposten med 1,3 milj. kr. jämfört med

föregående år.

Ökningen av antalet charterresenärer 1984 har uppskattats till ca 1096 av resebyråföretagen. Denna volymtillväxt beräknas bli neutraliserad av en

ökad sparsamhet från resenärerna på destinationsorten varför någon vo-

lymförändring av turistutgifterna ej är att vänta. Ökningen i löpande priser bedöms bli 620. Inflödet antas fortsätta att växa i positiv riktning med 1726, bl.a. till följd av en ökad marknadsföring av Sverige som turistland.

Detta skulle medföra att det negativa resevalutanettot 1984 reduceras med ca 700 milj. kr. till 3,6 miljarder kr.

Posten övriga tjänster, netto — som bl.a. representerar betalningar för entreprenader, tekniska tjänster, försäljningstjänster och kostnader för

diplomatisk representation — visar ett ringa överskott 1983. För 1984 förväntas en viss uppgång. Nettot av avkastningen på kapital har för 1983 beräknats till —14,7

miljarder kr., vilket är lika med en försvagning på ca 2,3 miljarder kr. i förhållande till 1982. Försämringen beror helt på en ökning av underskottet

i räntenettot föranledd av bytesbalansunderskottets finansiering och av devalveringen 1982, som höjde räntekostnaderna i svenska kronor räknat.

En lägre internationell räntenivå har dock begränsat effekterna av större utlandsskuld och stigande dollarkurs på räntebetalningarna till utlandet

under 1983.

För 1984 väntas fortsatt försvagning om — 1,2 miljarder kr., vilket skulle

ge ett netto på — 16 miljarder kr. Prognosen förutsätter dels lägre nettoupplåning 1984 om ca 2 miljarder kr. — dels en rörlig räntesats på drygt 1076. 1 jämförelse med 1983 innebär detta en högre räntenivå på i genomsnitt 0,59.

Nettot av övriga transfereringar visar ett ökat underskott såväl 1983 som

1984. Det offentliga u-biståndet — somm utgör merparten av posten Övriga

transfereringar netto — ökade med 1196 under 1983 till 4,5 miljarder kr. För 1984 är en oförändrad ökningstakt prognostiserad.

Handelsbalansen

Sedan 1980 har det skett en betydande förstärkning av den reala svenska

handelsbalansen. Från att ha visat underskott första halvåret 1980 med 8,7 miljarder kr. räknat exkl. fartyg och uttryckt i reala säsongrensade termer,

uppvisade handelsbalansen andra halvåret 1983 ett överskott med närmare

5 miljarder kr. — en förstärkning med ca 13,7 miljarder kr. (Se diagram

3: 5). Uttryckt som andel av BNP första halvåret 1980, motsvarar detta

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

Tabell 3:7 Bytesbalansen 1980-1984 Milj. kr., löpande priser

1980 1981 1982 1983 1984 prognos

Korrigering av handels-

Bytesbalans för varor och tjänster -— 9997 - 1313 — 5762 11292 19350 Därav: tjänster 1385 679 1330 1733 4080 Avkastning av kapital, netto - 3779 — 7990 -12471 —- 14740 —-15950 därav räntenetto: staten och

riksbanken — 1355 - 4111 - 6069 - 8413 - 9600 - övriga - 3323 - S292 -— 8358 - 8634 - 8920 Övriga transfereringar, netto -— 5047 - 4493 - 4243 - 4793 —- 4970 Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar —18 823 —13 796 —22476 —- 8241 — 1570 Därav: transfereringar — 8826 —-12483 - 16714 19533 —-20 920 ! Exkl. korrigering av handelsstatistiken. ? Nettot av återutförsel och återinförsel. korrigering av SAS flygplansimport, i utlandet direkt landad fisk, rabatt och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för 1980, 1981, 1982 och 1983 korrigering för oljeriggar. > Inkl. korrigering av handelsstatistiken. Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån,

positiva omslag i handelsbalansen drygt 5 26. I betydande utsträckning kan denna utveckling återföras på en förstärkning av det reala handelsbalans-

saldot för råvaror, i synnerhet råolja och petroleumprodukter där nettoim-

porten minskat kraftigt. Förstärkningen av konkurrenskraften i industrin — växelkursförändringarna 1981 och 1982 — har därtill medfört att överskottet i handeln med bearbetade varor ökat avsevärt, i synnerhet under

1983. Som framgår av nedanstående tablå skedde detta år exceptionellt

stora exportleveranser av fartyg och petroleumprodukter, varför den reala

utrikesbalansen kom att förbättras dramatiskt. Handelsbalansens saldo i

löpande priser kom att slå om från ett underskott på 7 miljarder kr. 1982 till

ett överskott på 9,5 miljarder kr. 1983.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 56

Diagram 3: 5 Handelsbalans och terms of trade! 1973—1984 1980 års priser. Säsongrensade halvårsdata

14000 L — Terms of trade

Real handelsbalans 12000 10000 110

8000

6000

105 4000

2000

- 2000

-4000

95 - 6000

- 8000

- 10000 90

-12000 -14000 F

| I l I | | | HR [ [

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 ! Export- och importvolymer exkl. fartyg. Källa: Konjunkturinstitutet.

För 1984 förutses exportvolymen öka med 6 1/2 90 och importvolymen med knappt 796. Undantaget fartygen uppvisar dock den reala utrikesbalansen en fortsatt betydande förstärkning, då exportvolymen exkl. fartyg beräknas öka med 8 1/290 och importvolymen exkl. fartyg med knappt 6 1/2260. En förbättring av bytesvillkoren beräknas ske 1984 främst hänförlig till att priserna på svenska exportråvaror bedöms stiga betydligt kraftigare än på importerade råvaror — för t. ex. råolja och petroleumprodukter förutses endast obetydliga prishöjningar 1984. Även för bearbetade varor bedöms dock exportpriserna i år stiga snabbare än importpriserna. Därmed skulle handelsbalansens saldo förstärkas med ytterligare drygt 5 miljarder kr. 1984 och överskottet komma att uppgå till 14,7 miljarder kr.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 57

1980 1981 1982 1983 1984 Real utrikesbalans Milj. kr.. 1980 års priser Bearbetade varor 13271 18 249 15305 21916 : 24 108 Råvaror exkl. råolja- och petroleum-

Förändring av terms-of-trade Procentuell förändring från föregående år

Råvaror exkl. råolja och petroleum-

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 58

4¶Produktionen!

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industriproduktionen ökade markant under 1983 och var i december drygt 7 9c högre än för ett år sedan. Den nuvarande uppgången inleddes under hösten 1982. Visserligen dämpades tillväxten under några månader sommaren 1983 men en acceleration kom sedan att ske under hösten.

Produktionsökningen från tredje till fjärde kvartalet blev i säsongrensade

tal hela 596. Årsgenomsnittet för 1983 kom härigenom att bli drygt 696

högre än för 1982.

Bakom den avsevärda höjningen av produktionen ligger framför allt ett

mycket kraftigt efterfrågetillskott från exportmarknaderna. Den inhemska efterfrågan däremot utvecklades svagt under 1983 med fallande investe-

ringar och konsumtion. Den mot svensk industri riktade efterfrågan

stärktes dock av en genom devalveringen försvagad konkurrenskraft för importvarorna.

Produktionsökningen för bearbetade varor blev något starkare än för industrin i genomsnitt. För dessa branscher ökade tillväxten kraftigt under

andra halvåret medan det inom såväl massa- som pappersindustrin redan under första halvåret genomfördes betydande uppdragningar: Ytterligare

höjningar begränsades där av produktionskapaciteten.

Tabell 4: 1 Industriproduktionens utveckling 1981-1984 Procentuell volymförändring från föregående år SNI 1981 1982 1983 1984

prel. prel = prognos 2 Gruvor och mineralbrott -I4,1 —-18,0 —- 1,3 13.1 2301 Järnmalmsgruvor —-19,4 —30,5 —-18,0 27,0

2302 Ickejärnmalmsgruvor 127 —-97 17.6 80

210, 220, 290 Övriga gruvor och mineralbrott 0,7 —- 0,8 — 4,5 2,0 3 Tillverkningsindustrin - 2,1 — 0,6 6,2 6,6 31 Livsmedelsindustri m. m.! - 0,5 1,6 0,6 1,5 33111 Sågverk? —- 8,4 6,8 TT 4,5 34111 Massaindustri - 2,0 —-17,3 23,3 8,0

38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 1.0 — 0,1 TI 8,7

Y Inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri. 2 Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk. 3 Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. 4 Inkl. ferrolegeringsverk. 5 Inkl. båtbyggerier. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. .

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 59

Industrins faktiska kapacitetsnyttjande steg snabbt under året och var

under fjärde kvartalet 1983 ca 847 vilket är nära 4 procentenheter högre än ett år tidigare. Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, — i bemärkelse av

kapacitetsutnyttjande med given arbetsstyrka — var samtidigt drygt 89 22. Skillnaden mellan det faktiska och det möjliga kapacitetsutnyttjandet — som kan ses som ett mått på underutnyttjandet av den anställda arbetskraf-

ten — har minskat kraftigt under loppet av 1983. Industrins orderläge har fortsatt att förbättras under de första månaderna i år. Ordertillväxten hänför sig i första hand till exportorderna medan hemmamarknadsefterfrågan synes ha utvecklats svagare. Enligt konjunk-

turbarometern har produktionen ökat klart under första kvartalet.

För 1984 som helhet förutses industriproduktionen komma att öka ca

6 1/20 jämfört med 1983. Det är i första hand exportefterfrågan och ett

omslag till en viss uppbyggnad av lagren som beräknas vara de starkaste

drivkrafterna bakom produktionstillväxten. En annan faktor som också

bidrar är en väsentlig uppgång i maskininvesteringarna. Däremot väntas endast en obetydlig ökning ske av varukonsumtionen.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Avsättningsläget för den svenska järnmalmen var svagt ännu i början av

1983 och malmsäljarna var inställda på en minskad leveransvolym för året

som helhet jämfört med 1982. Utvecklingen blev en annan, redan under andra kvartalet sköt leveranserna fart och för året som helhet var export-

volymen nära 16 70 större än 1982. Det var i första hand till statshandels-

länderna samt till utomeuropeiska länder — bland dem Indonesien och Saudi-Arabien — som försäljningen kunde höjas markant. Utförseln till

EG-marknaden — den svenska huvudmarknaden — ökade däremot endast obetydligt. Med hänsyn till att EG:s stålproduktion, och därmed också

malmförbrukning, minskade 1982-1983, innebar detta dock att den svenska malmens marknadsandelar för första gången på flera år kunde ökas. Av

de olika malmkvaliteterna var det särskilt kulsinter som rönte stark efter-

frågan vilket i stor utsträckning berodde på att priset, räknat i US dollar, sänktes mer än för övriga kvaliteter. Exportpriserna sammantagna kom genom den stigande dollarkursen att i svenska kronor öka ca 92.

Malmbrytningen drogs kraftigt ned undet loppet av 1982 och denna neddragning fortsatte också i början av 1983 i syfte att minska de mycket stora järnmalmslagren. En ökning av brytningstakten kom emellertid att ske under återstoden av året, men produktionen för hela 1983 kom ändock

att minska med 18 20 jämfört med 1982. Produktionskapaciteten minskade

genom att gruvor och kulsinterverket i Svappavaara avställdes i enlighet

med den under våren antagna strukturplanen för LKAB. Genom den överraskande goda leveransutvecklingen — som också kom att gälla de inhemska leveranserna — blev lageravtappningen mycket stark

under 1983 eller drygt 3,5 milj. ton.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 60

Produktionstakten i EG:s stålindustri drogs upp under hösten 1983 och stålproduktionen har fortsatt att öka under våren 1984. En viss optimism — i varje fall i ett kortare perspektiv —- sprider sig nu inom stålindustrin. Förbrukarnas malmlager är samtidigt små och behöver fyllas på. Mot denna bakgrund är den svenska malmexporten fortsatt hög under våren och möjligheterna till ytterligare minskningar av gruvornas malmlager uttöms snabbt. Leveranserna kommer därigenom att begränsas till uttag ur löpande produktion. För hela 1984 planeras produktionen kunna dras upp till knappt 16 milj. ton vilket för LKAB:s del är ungefär i linje med den produktionsnivå som produktionsresurserna maskinellt och personellt enligt strukturplanen skall anpassas till. Till följd av den under 1983 snabbt stigande produktionen blir dock produktionsökningen 1983— 1984 betydande eller ca 27 26. Då en mycket stor del av leveranserna 1983 kunnat ske från lagren och möjligheterna till lagerminskningar är små 1984 kommer exportleveransökningen 1983— 1984 att begränsas till ca 7 26. Någon större förändring av priserna, räknade i svenska kronor, beräknas samtidigt inte ske.

De svenska sågverkens exportframgångar som inleddes under andra halvåret 1981 och förstärktes under 1982 höll i sig även under 1983. Framgångarna kan huvudsakligen förklaras av de två devalveringarna av kronan hösten 1981 och 1982. Marknadstilltväxten var måttlig under såväl 1982 som 1983, och exportökningarna har till största delen uppkommit genom kraftiga andelsvinster. Till följd av devalveringarna av kronan samt den successiva apprecieringen av den amerikanska och kanadensiska dollarn har de svenska försäljningspriserna på trävaror kunnat hållas mycket konkurrenskraftiga. Den relativprisnivå som etablerades under 1981 och förstärktes under 1982 har, trots att en snabb ökning av de svenska försäljningspriserna, härmed vidmakthållits även under 1983. Jämfört med ett genomsnitt för tredje kvartalet 1982, dvs. strax före kronans devalvering i oktober, beräknas de svenska exportpriserna ha ökat med 24 1/2 90 fram t.o.m. fjärde kvartalet 1983. Framförallt på furukvaliteterna har prishöjningarna varit starka.

Liksom fallet var under 1982 var det i hög grad utvecklingen på den brittiska trävarumarknaden som bidrog till 1983 års goda försäljningsutveckling. Under 1983 skedde dessutom en stark återhämtning av nybyggnadsaktiviteten i Förbundsrepubliken Tyskland och Danmark. Även till den allt mer betydelsefulla egyptiska marknaden ökade skeppningarna kraftigt. Starkare än konsumtionstillväxten av trävaror på exportmarknaderna bidrog dock den positiva utvecklingen av Sveriges marknadsandelar. Den svenska trävaruexporten steg drygt 1490 1982-1983, motsvarande ca 8,4 milj. kbm. Skeppningarna låg därmed 5022 högre än bottenåret 1981. Exportpriserna steg 19 1/2 70 1982-1983.

Trävaruefterfrågan på den inhemska marknaden, vars betydelse är ungefär hälften av exportens, beräknas ha minskat något under 1983.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 61

Till följd av de kraftigt ökade exportleveranserna vände produktionsut-

vecklingen uppåt mot slutet av 1981. Produktionen har därefter successivt dragits upp och under 1983 sågades 11 1/2 milj. kbm, motsvarande en

produktionsökning på drygt 7 1/270 1982-1983. Trävarulagren minskade därmed ytterligare och befann sig vid årsskiftet 1983/1984 på en historiskt sett låg nivå.

- Under innevarande år bedöms nybyggnadsaktiviteten i Storbritannien visserligen falla tillbaka något men trävaruefterfrågan är förhållandevis starkt knuten till slutfaserna i husbyggnationen och färdigställandet av hus

beräknas fortsätta att öka 1984. De brittiska trävarulagren steg något under

loppet av 1983 och någon påtaglig ökning av lagren under 1984 anses inte

sannolik. Sammantaget torde härmed det brittiska importbehovet under

1984 bli av ungefär samma storlek som föregående års. Storbritannien

mottog under 1983 en fjärdedel av den svenska trävaruexporten och är således den i särklass viktigaste marknaden. Vad gäller nybyggnadsaktivi-

teten i såväl Förbundsrepubliken Tyskland som Danmark beräknas den fortsätta att stiga under 1984. På viktiga granmarknader som Holland och Frankrike förutses däremot en fortsatt svag efterfrågan, framförallt i Frankrike som förefaller förlänga importrestriktionerna för trävaror till följd av inhemska stormfällningar.

Utvecklingen på den nordamerikanska marknaden är indirekt av stor betydelse för den svenska sågverksindustrins utsikter att finna avsättning för sina produkter i Europa, framförallt i Storbritannien. När utbudsöverskott råder på den nordamerikanska marknaden skärps konkurrensen påtagligt i Europa till följd av kanadensiska ansträngningar att finna avsättning för sina varor på de översjöiska marknaderna. Det senaste årets

kraftiga tillväxt av byggandet i Förenta staterna synes ha inverkat stabili-

serande på den nordamerikanska marknaden och någon nämnvärd ökning

av de kanadensiska skeppningarna till den europeiska marknaden under

1984 är inte trolig. De finländska sågverkens möjligheter att återta andelar

under 1984 är svårbedömda. Det virkesavtal som slöts hösten 1983 förbätt-

rar branschens kostnadsläge relativt de svenska sågverkens. Avverkningarna går dock fortsatt trögt och troligen kan endast en måttlig produktions-

ökning realiseras 1984.

Den svenska trävaruexporten beräknas öka med 276 i volym 1983—-

1984. Denna bedömning har huvudsakligen skett från utbudssidan. Sågverkens produktionskapacitet väntas inte medge att produktionen höjs med mer än ca 0,6 milj. kbm, vilket motsvarar en ökning med 4 1/2 26. Trävarulagren som reducerats kraftigt under såväl 1982 som 1983, bedöms endast marginellt kunna dras ned ytterligare under 1984. På hemmamarknaden bedöms avsättningen öka något under 1984.

Under 1983 förtbättrades efterfrågan på produkter från den svenska

pappersindustrin. Orderingången som steg kraftigt mot slutet av 1982 och i

början på 1983 mattades dock något under sommarhalvåret. Under färde

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

kvartalet ökade orderingången återigen i betydande omfattning och orderstatistiken för januari i år tyder på fortsatt uppgång.

Efterfrågeläget för den internationella pappersindustrin har sedan slutet på 1982 successivt förbättrats och detta i alla synnerhet i Förenta Staterna där pappersbruken kunde höja sin produktion med ca 8 1/2 20 1982-1983. Även i Europa steg pappersindustrins produktionsnivå till följd av en hygglig efterfrågetillväxt. Till följd av den knappa lagerhållningen som allmänt etablerats hos förbrukarna gav efterfrågehöjningen direkt utslag i form av ökad ordertillströmning hos pappersproducenterna. Efterfrågeförbättringen kom även de svenska bruken till del och exporten steg under loppet av året. De tre första kvartalen var ökningen endast måttlig, säsongrensat sett, medan fjärde kvartalet uppvisade en kraftig leveranstillväxt. Volymmässigt var det den största kvartalsskeppningen någonsin. Den svenska exporten avsätts till 8070 i Västeuropa och hälften av denna kvantitet levererades under 1983 till två länder, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Sverige hade därmed en gynnsam ländersammansättning för sin export under 1983; båda dessa länder uppvisade nämligen en konsumtionstillväxt som klart översteg den genomsnittliga. Även till vissa översjöiska marknader steg exporten markant.

Trots tidningspappersbrukens besvärliga marknadssituation med betydande globalt kapacitetsöverskott och svag efterfrågetillväxt lyckades branschen höja sin export med 3 20 1982-1983. Kraftliner, den näst största kvaliteten i det svenska produktregistret efter tidningspapper, visade en oförändrad exportvolym under 1983 jämfört med 1982. Exporten av övriga kvaliteter av papp och kartong steg däremot betydligt.

Sammantaget ökade den svenska exporten av papper och papp med närmare 770 1982-1983.

De svenska exportpriserna var i december 1983 knappt 15 26 högre än i september 1982, i svenska kronor räknat. Med hänsyn till den svenska devalveringen i oktober 1982 förefaller prishöjningen måttlig och återspeglar huvudsakligen den internationellt sett mycket svaga prisutvecklingen och till en mindre del relativprissänkningar på delar av sortimentet. Produkter med en starkare prisutveckling än genomsnittet har varit kartong och träfritt tryckpapper.

Sammantaget steg de svenska exportpriserna 1196 mellan helårsgenomsnitten 1982 och 1983.

Avsättningen på hemmamarknaden, som steg något under 1982, ökade ytterligare något under 1983, samtidigt som brukens lagerhållning växte. Produktionstillväxten kom härmed att uppgå till drygt 890 1982-1983.

Under 1984 kan efterfrågan på papper och papp väntas fortsätta att öka, parallellt med den beräknade återhämtningen i Västeuropa. En marknadstillväxt kring 4—5 26 i Europa bedöms som realistisk 1983—1984. I Förenta Staterna förutses konsumtionstillväxten fortsätta även under 1984 om än i något mer dämpat tempo än under 1983. Konkurrensen från Nordamerika

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

Diagram 4: 1 Pappers- och papp- och massaindustrins kapacitetsutnyttjande! i Sverige 1978-1984

7500 F Papper och papp

os”

Potentiell produktion -” 7000 F

6500 F-

Produktion

5500 >

Massa sooo FT

4500 F

4000 F Potentiell produktion

3500 F

3000 L

L L L

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 ! Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion—faktisk produktion. Potentiell produktion = 0,95 x kapacitet. Källor: SCPF, konjunkturinstitutet.

torde därmed ytterligare minska på europamarknaden. Den fortsatt höga dollarkursen samt den slutliga avvecklingen av EG:s papperstullar gentemot EFTA-länderna som ägde rum den 1 januari i år antas ytterligare förstärka denna tendens. Dessa faktorer tillsammans med effekterna av den beräknade relativprissänkning som devalveringen möjliggjort väntas medge en ytterligare förbättring av marknadsandelarna i Europa för de svenska bruken. Sammantaget har här kalkylerats med en exporttillväxt på 8220 1983-1984. I takt med den stigande konsumtionen väntas prisutvecklingen under loppet av 1984 bli avsevärt starkare än vad som var fallet under föregående år. Mellan helåren 1983 och 1984 beräknas de svenska priserna stiga 970. Den förväntade leveransutvecklingen beräknas vid i stort sett oförändrad lagernivå leda till en produktionsökning med 6 1/2 26 1983-1984.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

Alltsedan slutet på 1982 har den internationella efterfrågesituationen för avsalumassa successivt förbättrats och givit fart åt de svenska massabrukens exportleveranser. Produktionsnivån har höjts avsevärt, lagren har skurits ned och förisäljningspriserna, även i US dollar, har stigit i takt med den ökade efterfrågan.

Den starka internationella efterfrågetillväxt som tog sin början under fjärde kvartalet 1982 höll sedan i sig fram till våren 1983. Under sommaren ägde en tillfällig avmattning rum och efterfrågan steg därefter ånyo under den resterande delen av året. Framförallt mattades under sommaren 1983 den europeiska massaefterfrågan. Pappersbrukens ökade råvaruinköp i början på året var till största delen motiverade av en betydlig och välbehövlig lagerpåfyllnad inför de aviserade massaprishöjningarna. Den underliggande konsumtionen var i Europa fortsatt svag under det första halvåret 1983 till följd av en endast måttlig produktionstillväxt vid pappersbruken. Under hösten steg dock aktiviteten märkbart och den svenska massaexporten till Västeuropa ökade 12922 1982-1983, vilket i stort sett motsvarade efterfrågetillväxten.

På de betydligt mindre översjöiska marknaderna, framförallt på Sydostasien, mer än fördubblades exportleveranserna under 1983 jämfört med 1982. Sammantaget steg den svenska exporten av avsalumassa med 25976 1982-1983.

Massapriset var som lägst kring årsskiftet 1982/1983 och massaproducenterna annonserade inför andra kvartalet en höjning med 596. Denna höjning blev dock först under sommarmånaderna genomgående accepterade av de europeiska pappersproducenterna. Under senhösten höjdes priset ytterligare 1096, men prishöjningen kom inte nämnvärt att påverka 1983 års skeppningar. Det svenska exportpriset steg 4 1/2 70 mellan helåren 1982 och 1983, räknat i svenska kronor.

Massaindustrins produktionsnivå höjdes betydligt under vinterhalvåret 1982/1983, men gick därefter in i en avsevärt lugnare tillväxtfas. Produktionen låg således under första halvåret 1983, 25 26 högre än under närmast föregående halvår. Mellan första och andra halvåret 1983 förblev produktionen i stort sett oförändrad och sammantaget kom tillväxten att uppgå till ca 231/290 1982-1983. Mot slutet av året utnyttjades i stort sett hela kapaciteten. Trots denna höjning av produktionen lyckades man likväl dra ned lagren. De var vid årsskiftet, liksom hos massaproducenter i övriga Norden och Nordamerika, klart under normalnivån. Bidragande till minskningen av de svenska lagren var att även hemmamarknadsleveranserna ökade kraftigt under 1983.

Under första kvartalet 1984 synes såväl den västeuropeiska som den nordamerikanska pappers- och pappindustrin vara i fortsatt klar uppgång. Vid en successiv ökning av pappersproduktionen under loppet av året stärks avsättningsläget för pappersmassa. Utrymmet för den svenska exporten kommer troligtvis inte att begränsas av någon utbudspress från

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

Nordamerika. Dels kommer den amerikanska pappersindustrin att behöva fortsatt ökad råvarutillförsel under 1984 och dels innebär arbetsmarknadskonflikten i British Columbia ett temporärt försörjningsbortfall av avsalumassa, närmare 10000 ton per dag. Detta inträffar i ett läge där massa-

" lagren är relativt små och efterfrågan är stigande. Vid en långvarig konflikt kan marknaden drabbas av överhettning med allvarliga försörjningsstör-

ningar som följd. Under mars månad utnyttjades den kanadensiska massa-

kapaciteten endast till hälften. För svenska bruk har konflikten inte inneburit några större förändringar på volymsidan då man alltsedan i höstas i stort sett utnyttjat sin kapacitet helt. Däremot har bl. a. de finska bruken kunnat höja sin produktionsnivå till följd av utbudsbortfallet. Här har

emellertid antagits att konflikten kommer att lösas med det snaraste och att

marknadsförhållandena normaliseras.

Den svenska exporten beräknas under dessa förutsättningar genom några mindre kapacitetstillskott komma att växa något under loppet av året.

Här har antagits att exportvolymen stiger med 8 1/2 90 1983-1984.

Den prishöjning som aviserades mot slutet av 1983 på bl. a. den västeuropeiska marknaden accepterades inte fullt ut förrän mot slutet av första kvartalet i år. I och med att den europeiska pappersindustrin beräknas höja

sitt kapacitetsutnyttjande under 1984 har här kalkylerats med en ytterligare

höjning under våren, uppgående till ca 1096. Med vår bedömning skulle exportpriset öka med i genomsnitt 2176 1983— 1984.

Produktionsnivån kommer under 1984 huvudsakligen att bestämmas från utbudssidan. Med en fortsatt ökning av de inhemska leveranserna torde den sammantagna leveransutvecklingen medföra en viss ytterligare reducering av massalagren. Här har antagits att kapaciteten kommer att

utnyttjas till 95 20 vilket skulle medge en produktionsökning på 826 1983— 1984.

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna ha medfört en avsevärd ökning av avverkningen. Totalt sett ökade förbrukningen av virke inom industrin med nära 10 26 1982-1983 (se tabell 4:2) och tillväxten var störst inom massaindustrin. Trots den ökade efterfrågan fortsatte importen av virke att sjunka och för helåret 1983 sjönk importen med 15 1/2 22 jämfört med 1982.

Rundvirkeslagren som steg kraftigt under såväl 1981 som 1982, kom

totalt sett att bli i stort sett oförändrade under 1983. Lagren av sågtimmer fortsatte att växa medan däremot massavedslagren sjönk något. Lagerni-

vån får betraktas som god vad gäller båda virkeskvaliteterna. Massaveds-

lagren uppgick vid årsskiftet till drygt 8 1/2 Zo milj. kbm.

Omslaget från kraftig lageruppbyggnad till viss minskning av massaveds-

lagren ledde till att avverkningen endast behövde öka med 296 1982-1983

trots förbrukningsökningen och neddragningen av importen. Sågverksindustrins ökade virkesbehov ledde till en höjning i avverkningen av sågtim-

mer med 9 1/2 726. Sammantaget beräknas skogsbruket ha höjt avverkningsvolymen (kbm) med knappt 5 1/2 90 1982-1983.

5 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 66

Tabell 4: 2 Försörjningsbalans för rundvirke 1982—1984 Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1000 kbm Förändring från föregående år,

20 resp. 1000 kbm

1982 1983 1984

prel. Prognos

Källa: Konjunkturinstitutet.

De produktionsprognoser för skogsindustrin som redovisats i det föregående beräknas innebära att den totala rundvirkesförbrukningen stiger med drygt 596 1983— 1984. Importen antas härmed bli oförändrad och massavedslagren beräknas minska ytterligare något.

Efterfrågeläget för järn- och stålindustrin förstärktes högst väsentligt under 1983. Uppgången i orderingången från bottenläget hösten 1982 blev således mycket kraftig under hela första halvåret både från hemma- och exportmarknaderna. Efter en viss avmattning i efterfrågan under tredje kvartalet steg orderingången återigen rnarkant under fjärde kvartalet, inte minst från exportmarknaderna. Orderstockarna steg under loppet av året men var vid årsskiftet ännu relativt små, eftersom det starka orderflödet tämligen omgående resulterat i en betydande ökning av leveransvolymen.

Exportleveranserna vände således uppåt under hösten 1982 efter att ha

fallit markant tidigare under året. Också i leveranserna syntes en viss

avmattning under tredje kvartalet 1983 följt av en mycket stark ökning under fjärde kvartalet. Exportvolymen för hela 1983 kom att öka nära 6 26 jämfört med 1982. Det var särskilt exporten av handelsstål som ökade, inte minst till EG-marknaderna, där de svenska marknadsandeiarna fortsatte att stiga. Vad gäller specialstål kom en viss fortsatt ökning att ske genom starka leveransökningar till Förenta Staterna och Sovjetunionen, medan leveranserna till Västeuropa minskade något. Exportpriserna steg svagt under loppet av 1983. Räknat mellan helårsgenomsnitten 1982 och 1983 blev prisökningen ca 86.

Prop. 1983/84:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

Den inhemska stålförbrukningen ökade endast i begränsad omfattning

1982—1983. Stålanvändningen i varven och byggsektorn fortsatte nämligen

att minska, vilket motvägde en klar ökning inom verkstadsindustrin. Stål-

lagren hos förbrukare och mellanhänder minskade kraftigt under större delen av året och även om en viss uppbyggnad skedde under senhösten, blev lagerminskningen för året som helhet betydande. Tillförseln till den svenska marknaden kom därmed som förut antyddes knappast att öka alls.

Icke desto mindre kunde leveranserna från de svenska stålverken öka kraftigt och en betydande importutträngning kom att ske. Importvolymen

minskade närmare 8260 1982-1983. Importens minskade andelar av tillför-

seln sammanhänger dels med fallande relativpriser för de svenska producenterna, dels med utökat inhemskt produktsortiment. Produktionen steg väsentligt under loppet av 1983 efter att ha successivt

minskat under 1982. Mätt mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983 blev

ökningen ca 770. Stålverken kunde ändock minska sina färdigvarulager i

betydande utsträckning.