om ändring i utlänningslagen (1980:376)
Regeringens proposition
1984/85: 173
om ändring i utlänningslagen (1980: 376);
beslutad den 21 mars 1985.
Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
ANITA GRADIN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i utlänningslagen avseende införande av möjlighet att omhänderta utlännings biljett för resa från Sverige i syfte att säkerställa att utlänningen i enlighet med stadgandet i 99 § utlänningslagen själv står för kostnaden för sin resa från Sverige.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposidets yttrande (s. 10) och föredragandens ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 12).
Den som vill ta del av samtliga skäl för förslagen måste därför läsa alla tre delarna.
I Riksdagen 1984/85,.1 saml. Nr 173
Propositionens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980: 376)!
dels att 8 § skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, & a och 66 a §§. av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vid inresa eller utresa skall en Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för po- utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten. om inte regeringen lismyndigheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning har föreskrivit annat. En utlänning skall vid inresa eller utresa även skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs lämna de upplysningar som begärs av polismyndigheten. av polismyndigheten. Vid inresa
skall en utlänning på begäran av
polismyndigheten även förete bil-
Jett för resa från Sverige, om han
innehar en sådan.
En utlänning som vistas i Sverige En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av polis- är skyldig att efter kallelse av polismyndighet personligen inställa sig myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upp- hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här. Om lysningar om sin vistelse här. Om
han inte efterkommer kallelsen. får han inte efterkommer kallelsen. får
han hämtas. Kan det med hänsyn han hämtas. Kan det med hänsyn
till utlänningens personliga förhål- till utlänningens personliga förhål-
landen eller övriga omständigheter landen eller övriga omständigheter skäligen befaras att han ej skulle skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse, får utlän- efterkomma en kallelse, får utlän-
ningen hämtas utan föregående kal- ningen hämtas utan föregående kallelse. På begäran skall utlänningen lelse. På begäran skall utlänningen
även visa upp sitt pass för polis- även visa upp sitt pass och sådan myndighet eller polisman. biljett som avses i första stycket för
polismyndighet eller polisman.
För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhällas, dock inte längre än som är nödvändigt och inte i nägot fall längre än sex timmar, om inte beslut har meddelats om förvar enhet 50 eller 52 8.
I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att utlänningar reser in I Sverige I strid mot bestämmelserna i denna lag elier i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag. Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet elier med biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller passkontrollanten ha samma befogenhet.
! Lagen omtryckt 1984: 595.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Om en utlänning, som saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige, eller som kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd. innehar sådan biljett som anges i 8&$ första stycket, får polismyndigheten vid inresan eller senare omhånderta biljetten i avvaktan på att ut-
länningen får tillstånd att vistas i
Sverige eller lämnar landet, om
1. det inte framstår som osannolikt att utlänningen kommer att vägras tillständ att vistas här och
2. det kan befaras att han uannaärs förfogar över biljetten på sådant sätt att han inte själv kan be-
tala kostnaden för sin resa från
Sverige.
Polismyndigheten får söka inlösa
biljetten, om den annars skulle för-
lora sitt värde. Om inlösen sker, skall omhändertagandet avse de medel som då erhålls.
66 a §
En polismyndighets beslut om omhändertagande av biljett får överklagas av utlänningen genom besvär hos statens invändrarverk. Statens invandrarverks beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
|| Riksdagen 1984/85, I saml. Nr 173
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-14
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Gradin
Lagrädsremiss om omhändertagande i vissa fall av utlännings biljett
1 Inledning
Rikspolisstyrelsen (RPS) har väckt frågan om införande av möjlighet att 1 vissa fall omhänderta utlännings biljett eller medel till motsvarande belopp för resa från Sverige för tiden intill dess han lämnar landet. Framställningen från RPS bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Efter remiss har yttrande över denna framställning samt över en inom arbetsmarknadsdepartementet i anledning av framställningen upprättad promemoria avgetts av justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, RPS, statens invandrarverk (SIV), polisstyrelserna i Stockholms. Malmö och Ystads polisdistrikt. riksdagens ombudsmän (JO), Sveriges advokatsamfund, SAS samt Svenska Röda Korset. Yttrande har också
inkommit från Svenska flyktingrädet och Sveriges frikyrkoråd. En sam-
manställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Jag avser nu att behandla frågan om ändringar bör genomföras i utlänningslagen (1980:376—UtIL) för att möjliggöra ett sådant omhändertagande.
2 Föredraganden
2.1 Omhändertagande av utlännings returbiljett
Mitt förslag: För att i viss utsträckning säkerställa att en utlänning i
enlighet med stadgandet i 99§ UtIL själv står för kostnaden för sin resa
från Sverige om han avvisas eller utvisas från riket skall polismyndighe-
ten ha möjlighet att omhänderta hans biljett för resa härifrån.
RPS:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att RPS
föreslår att även kontanta medel skall kunna omhändertas från början.
Förslaget i promemorian: Avviker från mitt endast såtillvida att polisen inte
föreslås få befogenhet att omhänderta de medel som kan inkomma genom att polismyndigheten inlöser en biljett.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker den i promemorian föreslagna ändringen. SIV. RPS och kammarrätten i Jönköping föreslår
också att medel som inkommer vid polismyndighets inlösen av biljett skall få omhändertas. Vissa redaktioneHa synpunkter har dock framförts. JO. Sveriges advokatsamfund, Röda Korset. Svenska flyktingrådet och Svertiges frikyrkoräd har ställt sig avvisande till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt 995 första stycket UtiL är en utlänning som avvisas eller utvisas skyldig att själv betala kostnaden för sin resa ull den ort dit han sänds eller åläggs att resa. Om en utlänning som kommit till
Sverige med fartyg eller flygplan avvisas, får han återföras till detta fartyg
eller flygplan eller annat fartyg eller flygplan som har samma innehavare
om detta avgår till utlandet inom den närmaste tiden — enligt praxis
omkring en vecka. Innehavaren är skyldig att ta med den avvisade utlänningen utan kostnad för staten. I utvisningsfallen och i de fall där avvisning inte sker inom nyssnämnda tid finns ingen skyldighet för transportören att
stå för någon del av kostnaden. Denna fär då i praktiken bäras av staten i de fall där utlänningen inte själv kan stå för den.
De flesta utlänningar. som kommer till Sverige utan att ha visering etler
uppehållstillstand där sådant krävs och söker tillstånd att stanna här,
saknar tillgångar i Sverige som kan tas i anspråk för kostnader för en ev.
återresa. Det är dock inte ovanligt att de vid ankomsten till Sverige har en biljett för resa från Sverige. Detta torde bero på att många flygbolag kräver
alt en passagerare, som är viseringsphktig men inte har visering, skall ha
returbiljett för att få följa med flygplanet. I de fall där utlänningen behåller
en giltig biljett uppkommer givetvis inte några problem utan biljetten används vid resan från Sverige, om en sådan blir aktuell. Det är emellertid vanligt att en sådan biljett inte längre finns i utlänningens besittning när en avvisning eller utvisning skall verkställas. Biljetten kan ha sålts i Sverige eller skickats ut ur landet. Enligt uppgifter jag har fått från RPS kan det ofta antas att personer som organiserar resor till Sverige tar hand om
biljetten och själva, som sista delbetalning för resan. tillgodogör sig värdet
av biljetten.
Om utresan mäste betalas av statliga medel har staten sedan mycket små
utsikter att få ersättning av utlänningen för sitt utlägg. Om inte uttänningen
betalar frivilligt måste staten för att få tillbaka sina utlägg för återresan föra talan mot utlänningen om detta i det land där denne uppehåller sig. Att
göra detta är emellertid förenat med betydande svårigheter och kostnader. Vidare krävs att utlänningen också har tillgångar i det landet som kan tas i
anspråk för verkställighet av en eventuell dom. I praktiken får den möjlig-
heten anses utesluten. RPS:s utgifter för biljettkostnader för avvisade och utvisade utlänningars resor från Sverige uppgick budgetåret 1983/84 till ungefär en och en halv miljon kr. Dessa utgifter har inte kunnat återkrävas. Till detta belopp kommer kostnader för de transporter som skett genom kriminalvårdsstyrelsens transporttjänst och som kan beräknas till mellan
en och en halv och två miljoner kr. per år.
Ur statens synpunkt är det naturligtvis i hög grad önskvärt att biljetten
finns i behäll och kan användas om avvisning eller utvisning sker. Samti-
digt måste en avvägning göras mellan statens finansiella intresse att sippa
stå för utlänningens resekostnad och utlänningens intresse att själv förfoga
över sin egendom. Vid denna avvägning är en viktig utgångspunkt att det inte finns nägon rätt för utlänningar att komma in i och stanna i Sverige. De som reser hit mäste därför vara beredda att betala inte endast hitresan utan även återresan. Mot denna bakgrund ter det sig inte som ett alltför långtgå-
ende ingrepp i den enskildes rätt om man, för att säkerställa den avsedda
tillämpningen av föreskrifterna i 998 UtlL, för en tid begränsar utlänningens rätt att förfoga över sin biljett eller i vissa fall motsvarande medel. Ett sådant förfarande strider enligt min mening inte mot någon av de internationella konventioner som Sverige är bundet av. Ett system med omhändertagande av biljetter tillämpas för övrigt i Nederländerna och Schweiz.
Som jag redan har påpekat finns det inte några reella möjligheter att få
ersättning av utlänningen efter det att denne lämnat Sverige. Det torde inte heller vara möjligt att innan utlänningen har lämnat landet hos domstol här utverka beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken eller enligt lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter för att här säkra verkställigheten av ett eventuellt beslut om skyldighet för utlänningen att svara för kostnaderna för
återresan. Betalningssäkringslagen är som framgår tillämplig endast i fråga
om skatter, tullar och avgifter. Den är till sin uppbyggnad avpassad just för
fordringar av det slaget och något utvidgning till andra fordringar bör inte
lämpligen komma i fråga. För möjligheten att använda säkerhetsåtgärder
enligt rättegångsbalken krävs i princip att de omständigheter som påstås utgöra grund för en fordran eller annat anspråk redan föreligger, låt vara att det kan vara ovisst hur stor fordringen är eller om de påstådda omständigheterna över huvud taget medför att en fordran uppkommit. Något avsteg från dessa principer för att tillgodose det nu aktuclla syftet bör
heller inte göras.
Den lämpligaste lösningen på problemet förefaller därför vara att i utlänningslagen ta in föreskrifter som möjliggör för polismyndigheten att i vissa
fall och under viss tid omhänderta biljetter för resa från Sverige eller medel som härrör från myndighetens inlösen av sådana biljetter.
Jag är medveten om att ett omhändertagande av biljett utgör ett ingreppi den personliga äganderätten. Jag har därför viss förstaelse för de syvn-
punkter som framförts av JO. Man måste dock beakta att de negativa följderna för den enskilde är begränsade. Beträffande de utlänningar som sedan får stanna i Sverige innebär ett sådant omhändertagande i och för sig
att de under en tid inte kan förfoga över viss egendom, trots att någon fordran mot dem för resekostnader inte föreligger och inte heller senare
uppkommer. Man måste emellertid hålla i minnet att de under väntetiden
kan få sin försörjning tryggad genom statens försorg och att de intill dess att de fätt tillstånd att stanna kan sägas ha en potentiell betalningsskyldighet mot staten för äterresan. Beträffande utlänningar som senare kommer att avvisas eller utvisas är ingreppet än mer begränsat. Dessa personer ådrar sig ju. om de inte har möjlighet att själva betala sin äterresa, en skuld
till staten när denna äterresa sker. Jag vill också framhålla att det inte torde
vara vanligt att medel från biljettförsäljning i de aktuella fallen används för att bestrida utlänningens uppehälle i Sverige.
Den önskade effekten uppnås om det i utlänningslagen föreskrivs, att en
utlänning, som saknar pass eller föreskrivna tillstånd, vid inresa är skyldig
att på begäran av polismyndigheten visa upp den biljett för utresa som han kan inneha. Samma skyldighet bör åligga en utlänning som redan innehar tillstånd för viss tids vistelse här eller som inte behöver visering eller
uppehållstillstånd. om det finns anledning att anta att utlänningen kommer
att söka nytt eller förlängt tillstånd när det gamla tillståndet/den tillståndsfria tiden går ut. Polismyndigheten bör vidare, i avvaktan på ett avgörande
av tillståndsfrågan eller till dess utlänningen dessförinnan avreser från
Sverige, få omhänderta utlänningens biljett för resa från Sverige. Ett omhändertagande av biljetten bör givetvis inte få medföra att denna förlorar sitt värde genom att giltighetstiden löper ut. Om fara för detta föreligger bör polismyndigheten försöka få giltighetstiden förlängd. I de fall detta inte går får det anses ligga i såväl statens som biljettägarens intresse att polismyndigheten löser in biljetten i de fall detta är möjligt. De medel som då
inkommer får omhändertas i stället för biljetten. I sista hand torde biljetten få återlämnas till ägaren innan giltighetstiden löper ut. Ett sådant återlämnande måste självfallet göras i sådan tid att det är praktiskt möjligt för ägaren att få biljetten inlöst.
Det mäste understrykas att biljetter naturligtvis inte skall omhändertas i alla de fall där en utlänning saknar föreskrivna tillstånd eller dylikt eller
kan antas söka uppehållstillstånd här. En förutsättning för omhänderta-
gande måste vara att det inte framstår som osannolikt att utlänningen kommer att vägras rätt att stanna i Sverige. Det måste också bedömas föreligga en viss risk för att utlänningen, om han själv får disponera biljetten under väntetiden, förfogar över denna på sådant sätt att han kommer att sakna medel för att själv betala sin resa från Sverige. Som
exempel på fall där det inte framstår som osannolikt att utlänningen måste
lämna Sverige kan nämnas att hans enda skäl för att vilja stanna är att han vill arbeta här. Ett annat fall kan vara att skälen är familjeanknytning men att denna inte är så stark att den med någon större grad av säkerhet kan
antas räcka för att den sökande kan få uppehålistillstånd. Jag vill också peka på de fall där en utlänning ansöker om uppehållstillstånd med stöd av 3, 5 eller 68§ UtlL men tveksamhet råder om de skäl han åberopar är
tillräckliga för att han skall få stanna. Vid bedömningen av om det kan antas att en utlänning som redan befinner sig i Sverige har för avsikt att ansöka om tillstand att stanna här bör avseende bl.a. kunna fästas vid omständigheter som att han förefaller söka etablera sig fast i Sverige eller i väsentliga avseenden tycks ha brutit upp definitivt från sitt gamla land. Vid
avgörande om det föreligger risk för att en utlänning kommer att göra sig
av med sin biljett om den inte omhändertas bör hänsyn bl.a. tas till det intresse han kan antas ha av att lösa in biljetten.
Polismyndighetens beslut bör kunna överklagas till SIV. Jag har, till
skillnad från en remissinstans, inte funnit att det här kan anses vara fraga
om en sådan rättstvist som enligt Europaradskonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna måste prövas av opartisk domstol. Inte heller finner jag. som en remissinstans gjort, att det föreligger något hinder mot
att samma instans som handlägger asyvlärendet också prövar frågan om
omhändertagande av biljetter.
JO har anfört att de nu föreslagna bestämmelserna i första hand skulle drabba de asylsökande som enligt utlänningslagens bestämmelser har rätt att stanna I Sverige eftersom det i allmänhet krävs goda skäl i en asylansökan för att den asylsökande inte skall direktavvisas. Jag kan inte se JO:s invändning som något avgörande skäl mot förslaget. Jag vill också hänvisa
till att det av utlänningslagens bestämmelser följer att direktavvisning inte får ske om den asylsökande åberopar risk för politisk förföljelse eller krigstjänstgöring och påståendet inte är uppenbart oriktigt. Flertalet asyl-
sökande får sålunda sin ansökan prövad av SIV och får därför stanna i Sverige under utredningstiden.
Jag vill slutligen anföra att jag för närvarande inte är beredd att. såsom RPS föreslagit, föreslå att pengar motsvarande en utresebiljetts värde får tas om hand i de fall utlänningen saknar returbiljett. Ett primärt omhänder-
tagande av annat än en biljett framstår som ett mer avsevärt ingrepp i den personliga äganderätten. Att i det fall någon har tagit med sig t.ex. ett mindre sparkapital omhänderta detta kan te sig stötande, även om det är
fråga om ett temporärt omhändertagande för att täcka kostnader som enligt lag skall bäras av ägaren.
3 Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upp-
rättats förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376).
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
4 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om
ändring I utlänningslagen (1980: 376).
5 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Uidrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1985-03-18
Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Björne, justitierådet
Gregow.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1985 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Gradin beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Barbro Thorblad.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
das
Enligt förslaget i denna paragraf skall polismyndighet ha befogenhet att omhänderta biljett för återresa från utlänning, som saknar pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, när detta fordras för inresa eller
vistelse i Sverige, eller som kan antas komma att här ansöka om uppehålls-
tillstånd. Nägra närmare villkor för omhändertagande har inte angetts i
lagtexten. Av motiveringen framgår att omhändertagande inte skall ske i alla fall som omfattas av den föreslagna bestämmelsen utan begränsas till
fall då det inte framstår som osannolikt att utlänningen kommer att vägras
rätt att stanna i Sverige och det föreligger viss risk att han, om han får disponera över biljetten, förfogar över denna på sådant sätt att han kommer att sakna medel för att betala sin resa från Sverige.
Omhändertagande av biljeu utgör ett slags säkerhetsåtgärd, vars syfte är
att skydda staten mot att få stå för kostnaden för utlänningens utresa, i fall denne inte får tillstånd att vistas här. Åtgärden kan sålunda jämställas med sådana åtgärder till säkerställande av anspråk som finns f.n., t.ex. kvar-
stad. För meddelande av sådana säkerhetsåtgärder gäller särskilda förutsättningar, bl. a. med avseende på risken att den som är skyldig att fullgöra aktuell förpliktelse undandrar sig skyldigheten. Lagrådet förordar att förutsättningarna för omhändertagande av biljett på motsvarande sätt anges i lagtexten.
På grund härav och med några redaktionella jämkningar kan paragrafen
ges följande lydelse:
"Om en utlänning, som saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd, när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige, eller som kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd, innehar sådan biljett som anges i 8 § första stycket, äger polismyndigheten vid inresan
eller senare omhänderta biljetten i avvaktan på att utlänningen får tillstånd att vistas i Sverige eller lämnar landet, om
I. det inte framstår som osannolikt att utlänningen kommer att vägras tillständ att vistas här och
2. det kan befaras att han annars förfogar över biljetten på sådant sätt att han inte själv kan betala kostnaden för sin resa frän Sverige.
Polismyndigheten får söka inlösa biljetten. om den annars skulle förlora sitt värde. Om inlösen sker. skall omhändertagandet avse de medel som då erhålls.”
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-21
Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson. Holmberg. Hell-
ström, Thunborg och Wickbom
Föredragande: statsrådet Gradin
Proposition om ändring i utlänningslagen (1980: 376)
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till lag om ändring I utlänningslagen (1980: 376).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har förordat att förutsättningarna för omhändertagande av biljett skall anges I 8 a § av lagtexten. Jag har ingen erinran mot lagrådets förslag. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta det av lagrådet
granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.
Regeringen ansluter sig ull föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 14 mars 1985.
12 Prop. 1984/85: 173
Bilaga I
Rikspolisstyrelsens framställning
Säkerställande av en utlännings tillgångar för gäldande av kostnader för verkställighet av avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen (UtlL)
Under senare är har det blivit allt vanligare att utlänningar som kommer
med flvg ull Sverige för att bosätta sig här är försedda med returbiljetter.
Anledningen härull är att flygbolagen, beträffande utlänningar som är
viseringsplikuga men saknar visering, kräver returbiljett för utt ett bolag
inte skall drabbas av kostnader om utlänningen inte medges inresa I destinationslandet. Vidare förekommer det att viseringsfria utlänningar förser sig med returbiljetter för att vilseleda passkontrollen vid inresan och ge sken av att Komma som turister, medan syftet i själva verket är att efter en tid söka uppehållstillstånd hos en polismyndighet inne i landet.
Under 1984. fram till den 31 oktober. har följande antal utländska medborgare som åberopat politiska skäl för att få stanna i Sverige, haft returbil-
jetter vid inresan till Arlanda.
Pakistan 2651 Banpladesh 104
| Libanon | 68 |
| Chile | 45 |
| Iran | 35 |
statslvsa palestinier; 14 lrak 7
I ytterligare ett antal fall saknas uppgifter om biljettförhållandena.
Eftersom det för närvarande saknas laglig grund för polismyndigheten att omhänderta returbiljetten I avvaktan på beslut i ullständsärendet får utlänningen behålla den. Det är mycket vanligt att uttänningen efter någon vecka skickar tillbaka biljetten ull avrescorten för aterlösen. Det är också känt att personer som organiserat resor till Sverige tar hand om biljetterna och själva tillgodogör sig värdet av dessa vid återlösen. Värdet av biljetterna är ofta betydande. Det kan därför antas att äterlösen av returbiljetten i många fall utgör en ”slutbetalning” till organisatören av resan.
För att ytterligare belysa kostnadsaspekterna kan följande exempel lämnas. En enkel biljett till Pakistan kostar cirka 6400 kronor. Vid utvisningsbeslut beträffande samtliga 261 asylsökande från Pakistan skulle enbart statsverkets biljettkostnader för verkställighet av besluten uppgå till cirka 1670000 kronor.
Enligt 82§ UtiL får en utlänning som avvisas och som kommit till landet med fartyg eller luftfartyg föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget om det skall avgå till utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. I praxis har begreppet "inom den närmaste uden” ansetts vara omkring en vecka.
Enligt 9985 Ut4L åligger det innehavaren av fartyget eller luftfartyget att i sådant fall föra utlänningen ut ur Sverige utan ersättning av staten. I
samband med avvisning vid gränsen uppkommer således inga kostnader
för staten. oberoende av om utlänningen har returbiljett eller inte. Vid verkställighet av avlägsnandebeslut i ett senare skede får dock staten svara för kostnaderna eftersom utlänningen då, som tidigare har beskrivits, oftast saknar såväl returbiljett som medel för sin hemresa.
Av 998 UtlL framgår att en utlänning som avvisas eller utvisas, är skyldig att betala kostnaden för sin egen resa till den ort, dit han genom
myndighets försorg sänds eller åläggs resa. Mot den bakgrunden synes en ordning som kan vara ägnad att säkra en eventuell framtida fordran för
statsverket ligga i linje med nu gällande lagstiftning.
Med anledning av ovanstående får rikspolisstyrelsen föreslå en sådan ändring av UtiL att polismyndigheten får befogenhet att omhänderta en
utlännings returbiljett eller, i förekommande fall, medel till ett belopp som
svarar mot kostnaderna för hemresan, i avvaktan på slutgiltigt beslut i
tillståndsärendet.
Bilaga 2
Sammanställning av remissvar rörande omhändertagande i vissa fall
av utlänningars biljetter för resa från Sverige
Efter remiss har yttrande över rikspolisstyrelsens (RPS) framställning och den inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade promemorian in-
kommit från justitiekanslern (JK). Svea hovrätt, kammarrätten i Jönkö-
ping, RPS. statens invandrarverk (SIV) polisstyrelserna i Stockholms,
Malmö och Ystads polisdistrikt. riksdagens ombudsmän (JO), Sveriges advokatsamfund, SAS och Svenska Röda Korset. även Svenska flyktingrådet och Sveriges frikyrkoråd har avgivit yttranden i ärendet.
JK, Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, RPS. SIV. polisstyrelserna i Stockholm, Malmö och Ystads polisdistrikt samt SAS har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran.
Kummarrätten i Jönköping, RPS och SIV har föreslagit att polisen också bör ges möjlighet att lösa in biljetter som förfaller och omhänderta de medel som då kommer in. RPS har även ifrågasatt om inte polismyndigheten bör ha rätt att avvisitera en utlänning som uppger sig sakna returbiljett eller vägrar uppvisa eller lämna ifrån sig en sådan.
JO har förklarat sig inte kunna tillstyrka förslaget. JO har därvid framhållit att ett omhändertagande av returbiljetter innebär ett ingrepp i en personlig rättighet utan att någon adekvat saklig grund därför ännu förelig-
ger samt att det måste krävas starka skäl för införande av ett nytt rättsinstitut som innebär att myndigheter skall göra ingrepp i människors privata rättssfär. Vidare anför JO.
Att en utlänning, som kommer hit som föregiven politisk flykting, löser in den returbiljett han tvingats köpa är i sig inte något att reagera mot. Om han använder pengarna för sitt upphälte torde det i många fall kunna medföra en minskad utgift för samhället i form av socialhjälp och annat
stöd som ofta måste utgå för utlänningars upphälle i avvaktan på beslut i
asylfrågan. — En regel som den föreslagna måste för att få effekt tillämpas beträffande de flesta som släpps in i landet i avvaktan på beslut om
uppehålistillstånd, utan att någon konkret misstanke föreligger om att
vederbörande kommit hit genom metoder som skulle kunna uppfattas som otillbörliga. Det är självfallet angeläget att man försöker stävja illojala förfaranden som företas enbart för vinnings skull. Detta får dock inte i
första hand gå ut över människor som med rätt eller orätt tror sig ha
ställning som flyktingar eller på annan grund vara berättigade att få bosätta sig I landet. En bestämmelse av föreslagen typ skulle enligt min mening medföra just detta. ”Profitörerna”” skulle nog inte få svårt att finna andra vägar för att få ut betingad ersättning. Därmed skulle bestämmelsen komma att drabba de utlänningar som kan sägas ha verklig grund för sin ansökan om asyl/uppehållstillstånd. Det mäste nämligen i sammanhanget beaktas att det, enligt den praxis som utvecklats av polismyndigheter och statens invandrarverk vid tolkningen av rekvisiten I 33 och 3488 utlänningstagen, i allmänhet krävs goda skäl för ansökan för att det inte skall komma att fattas beslut om direktavvisning.
Svenska röda korset, Svenska flyktingrädet och Sveriges frikyrkoråd har i ett gemensamt yttrande förklarat att de anser att förslaget inte bör genomföras. Organisationerna har därvid. utöver vissa synpunkter av mer redakuionell natur, anfört.
En lagstiftning. som innebär att vissa utlänningars biljetter omhändertas, kan uppfattas som diskriminerande och utgöra ytterligare ett tecken på den
misstro gentemot vissa asylsökande, som under senare är kunnat förmärkas. Förslaget bör därför inte genomföras. — Kostnadsbesparingen torde vara minimal och inte stå i proportion till det ingrepp i äganderätten som det här är fråga om. — Det förefaller tveksamt om förslaget att omhänderta biljetter står I överensstämmelse med den curopeiska konventionen om mänskliga rättigheter, första tilläggsprotokollet. artikel 1. Enligt detta stadgande skall fysisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt. Undantag får emellertid göras. enligt andra stycket av samma artikel. bl.a. ”för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller böter och viten”. En inskränkning av äganderätten får följaktligen endast äga rum för redan uppkomna fordringar.
Slutligen har organisationerna anfört att samma beslutsordning bör gälla
för biljettomhändertagande som för andra tvångsåtgärder enligt utlänningslagen. Sveriges frikyrkoråd har i ett särskilt yttrande framhällit att beslut om biljettomhändertagande i vart fall bör genom besvär kunna hänskjutas till regeringen för slutligt avgörande.
Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget i dess nuvarande ut-
formning samt anfört.
Samfundet vill ifrågasätta om en åtgärd av detta slag riktad mot en enskild förmögenhetstillgäng för att säkerställa en eventuell framtida stat-
helst möjlighet till prövning av oparusk domstol. När det gäller skyddet mot expropriation eller annat sådant förfogande som stadgas i regeringsformen 2 kap. 18 § är utlänning enligt regeringsformen 2 kap. 20 § punkt 8 här i riket jämställd med svenska medborgare. Den curopeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgar i artikel 6 att envar när det gäller prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter etc. skall vara berättigad till opartisk och
offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk
domstol. Det kan påpekas att den engelska konventionstexten talar om
”civil rights and obligations”. vilket har en vidare innebörd än vad man först förknippar med svenska ”civila rättigheter”. I promemorian föreslås ingen möjlighet till domstolsprövning av det berättigade i ett omhänderta-
gande av utlännings returbiljett. Det hade eljest varit möjligt att förlägga sådan prövning till exempelvis kammarrätt. som redan nu har att i vissa fall och ibland i skyndsam ordning pröva vissa besvär i ärenden enligt utlännmingslagen.
Bilaga 3
Det remitterade lagförslaget
Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen (1980: 376)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980: 376)! dels att 85 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 8a och 66a §§. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid inresa eller utresa skall en Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för po- utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte regeringen lis myndigheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning har föreskrivit annat. En utlänning skall vid inresa eller utresa även skall vid inresa eller utresa även
lämna de upplysningar som begärs lämna de upplyspingar som begärs
av polismyndigheten. av polismyndigheten samt vid in-
resa på begäran av polismyndighe-
ten förete biljett för resa från Sveri-
2e, om han innehar en sådan.
En utlänning som vistas I Sverige En utlänning som vistas I Sverige är skyldig att efter kallelse av polis- är skyldig att efter kallelse av polismyndighet personligen inställa sig myndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upp- hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här. Om lysningar om sin vistelse här. Om hän inte efterkommer kallelsen, fär han inte efterkommer kallelsen. fär han hämtas. Kan det med hänsyn han hämtas. Kan det med hänsyn
till utlänningens personliga förhål- till utlänningens personliga förhäl-
landen eller övriga omständigheter landen eller övriga omständigheter skäligen befaras att han ej skulle skäligen befaras att han ej skulle efterkomma en kallelse, får utlän- efterkomma en kallelse, får utlän-
ningen hämtas utan föregående kal- ningen hämtas utan föregående kallelse. På begäran skall utlänningen lelse. På begäran skall utlänningen även visa upp sitt pass för polis- även visa upp sill pass och sådan
myndighet eller polisman. biljett som avses i första stycket för
polismyndighet elter polisman.
För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse celler hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. om inte beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 528.
I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.
Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller med
biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller passkontrollanten ha samma befogenhet.
I Lagen omtryckt senast 1984: 595.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
8a§
Om en utlänning, som saknar pass, visering, uppehållstillstånd
eller arbetstillstånd när detta ford-
ras för inresa eller vistelse i Sverige eller som här kan antas ansöka om uppehållstillstånd, innehar sådan biljett som anges i 8§ första stycket, äger polismyndigheten omhänderta biljetten intill dess utlän-
ningen har fått tillstånd att vistas i
Sverige eller lämnar landet. Om inlösen av biljetten sker genom polismyndighetens försorg, gäller rätten till omhändertagande även de medel som då erhålls.
66a
En polismyndighets beslut om omhändertagande av biljett får överklagas av utlänningen genom besvär hos statens invandrarverk. Statens invandrarverks beslut får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985