Prop. 1985/86:4

om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank

Regeringens proposition ååå?

1985/86: 4

om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank: Prop. 1985/86: 4

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits tipp i bifo- gade utdrag av regeringsprolokoll den I3 jttni 1985.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON ÅtiU/f—OfoFt'ftff

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att rätten att låta tillverka och ge ut mynt överförs från regeringen till Sveriges riksbank. Mynttillverkningen. som myntverket nu svarar för. föreslås ske i aktie-bolagsform med riksbanken som huvudman. Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1970: IOZSl om rikets mynt och lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

Frågan om hur överförandet av myntverkets personal. anläggningar. lager m.m. skall regleras kommer att tas upp i annat sammanhang.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den I juli l986.

Prop. 198578614

l'.)

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 1028) om rikets mynt

Härigenom föreskrivs att i I och 45% lagen (l970: l028) om rikets tnynt ordet "regeringen" skall bytas ut mot ”riksbanken".

Denna lag träder i kraft den l juli l986.

' Senaste lydelse av l & 1975: 170 4.5 1975: l70.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1934: 4371 för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att [ KAP. 2.5 och lV KAP. 25.6 lagen (1934: 437) för SVeriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Fr'ireslagen lydelse

l KAP.

Riksbanken. som enligt 9 kap. 13.6 regeringsfbrmen ensam ltar rätt att utgivet sedlar. driver bank— rörelse enligt denna lag.

Därjämte må riksbanken & sitt sedelltjvekeri idka tr_v('kerirörelse oelt vid sitt pap/u'rsbrttk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den. som en- ligt denna lag är riksbanken ut- tryckligen medgiven.

2:5'

Riksbanken driver bankrörelse enligt denna lag.

I 9 kap. 139" regeringsformen _linns bestr'itntnelser om rikslmnkens rätt att ge ltt sedlar. Bestämmelser om riksbankens riitt att låta tillver- ka ot'h ge ut m_vnt finns i lagen (1970-1028; om rikets m_vnt.

Riksbanken får bedriva tryekeri- rörelse vid sitt sedeltryekeri oelt papperstillverkning vid sitt pap- persbruk samt bedriva tillverkning av mynt. medaljer ()('lt därmed lik- artad verksamhet vid sitt myntverk.

Riksbanken får inte delta i eller driva annan rörelse än sådan som är uttryckligen medgiven enligt denna lag.

lV KAP.

- .” Zas—

Riksbanken må förvärva fastig— heter. som är som är avsedda för inr_vmmande av riksbankens kontor samt för tn't'kerirt'irelsen Ot'll pap— perstillverkningen.

Därjämte må riksbanken till skyddande av fordran. (? offentlig auktiOn eller fondbörs eller vid exe— kutiv försäljning inköpa egendom. som är för fordringen tttmiitt eller pantsatt, så oek såsom betalning

' Senaste lydelse 1974: 569. 3 Senaste lydelse 1974: 569.

Riksbanken får förvärva sådana fastigheter som är avsedda för riks— bankens kontor. sedeltt'yt'keri. pap- persbruk oelt myntverk.

För att skydda en fordran får riksbanken

1 . på offentlig auktion eller fond- börs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom. som är utmätt eller utgör säker/tetförjon/ringen.

Prop. l985/86: 4 Nuvarande lydelse

för fordran övertaga förfordringen pantsatt eller annan egendom. dock skall sådan egendom åter avyttras. när så prövas lämpligt och, i varje fall. när det katt ske utan förlust.

Föreslagen lydelse

2. som betalning för fordran överta egendom som utgör säker- hetförfordringen eller annan egen— dom.

Den egendom som riksbanken har _Rirviirvat enligt andra stycket skall avyttras så snart det lämpli- gen katt ske och senast när det kan ske utanförlust.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1986.

Utarag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL Prop. 1985/86: 4

vid regeringssammanträde 1985-06-13

Närvarande: statsrådet l. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson. Bo— ström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hell— ström

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank

1 Inledning

Enligt 9 kap. 13.5 regeringsformen (RF) har endast riksbanken rätt att ge ut sedlar. Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet i övrigt med- delas genom lag. Bestämmelser om mynt finns i lagen (1970: 1028) om rikets mynt (myntlagen). Regeringen har enligt denna lag ensam rätt att låta tillverka och ge ut mynt. Dessa skall vara lagligt betalningsmedel. Föreskrifter om mynts sammansättning. vikt och utförande meddelas av regeringen.

Efter medgivande av regeringen uppdrog chefen för finansdepartemen- tet i december 1983 åt Revisionsbyrån Lundberg & Co AB att göra en översyn av myntverkets organisation m. m. Översynen syftade främst till att utröna om några fördelar kunde vinnas genom att i en eller annan form samordna mynttillverkningen med sedelframställningen. 1 december 1984 avgav auktoriserade revisorn Lars Lundberg en promemoria angående samordning av mynt- och sedclproduktionen m.m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga 2.

Prop. l985l86: 4 2 Föredragandens överväganden

2.1. Bakgrund

Rätten att ge ut betalningsmedel i Sverige är delad genom att regeringen med stöd av myntlagen ensam har rätt att ge ut mynt och riksbanken enligt RF har utgivningsrätten för sedlar. Att det förhåller sig så förklaras av historiska skäl.

.-"1f_vnttillt'urkningt'n

Sedan gammalt har rätten att ge ut mynt tillhört kungen (regeringen). Mynten var t|digare värdemätare och skulle ha ett metallinnehåll som någorlunda svarade mot deras nominella värde. 1 1809 års regeringsform fanns en särskild bestämntclsc' (79å 2 mom.") angående mynt. Där före— skrevs att "Ej mä någon förändring i rikets mynt till skrot eller korn. det. vare sig till förhöjning eller avslag. äga rum utan riksdagens bifall: Konung- ens rättighet att slå mynt dock oförkränkt". Denna bestämmelse har också ansetts innebära att Kungl. Maj:t/"regeringen tidigare självständigt avgjorde myntens utseende och prägel. Detta sker numera. efter den nya grundla— gen. i den formen att regeringen med stöd av 49” myntlagen utfärdar förordningar om myntens sammansättning. vikt och utförande. De nu gällande bestämmelserna i detta avseende finns dels i förordningen (1971: 105) om metallinnehäll och storlek beträffande rikets mynt tom- tryckt 1984: 333). dels i förordningen (19841334) om prägel på rikets mynt. Någon relation mellan myntens namnvärde och metallvärde föreligger numera inte. Vid de tillfällen minnesmynt ges ut anges deras utformning i den förordning vari regeringen föreskriver att ett visst minnesmynt skall ges ut.

Mynttillverkningen ombesörjs av myntverket. som är central förvalt- ningsmyndighet för myntväsendet. 1 män av resurser fär verket. enligt 2.5 förordningen tl979:741) med instruktion för myntverket. ge ut medaljer och även utföra andra arbeten (uppdragsverksamhet).

Myntverket har under slutet av 1970—talet och början av 1980-talet till— verkat 260—285. miljoner bruksmynt per år. De senaste ären har produk— tionen minskat till drygt 200 miljoner per är till följd av en nedgång i behovet av mynt. Utöver bruksmynten tillverkas vissa är minnesmynt till ett antal av nägra hundra tusen och vidare tillkommer uppdragsverksamhe- ten med en ärlig försäljning på drygt (» milj. kr.

Kostnaderna för myntverkcts verksamhet bestrids frän tre anslag. näm- ligen förslagsanslagen Myntverket: Förvaltningskostnader och Myntver— ket: Uppdragsvcrksamhet samt reservationsanslaget Myntverket: lltrust— ning. För budgetåret 1985l86 har för förvaltningskostnader anvisats drygt 8.5 milj. kr. Uppdragsverksamhctcn skall inte belasta statsbudgeten. Ett formellt anslag på 1000 kr. har anvisats. Myntvcrket disponerar ocksä en

rörlig kredit i riksgäldskontoret intill 500000 kr. Från utrustningsanslaget bestrids utgifter för anskaffning och underhåll av mer kostnadskrävande maskiner. För budgetåret 1985.-"Sö har anvisats 335 000 kr (prop. 1984f85: 100 bil. 9. FiU 14. rskr 192).

Mynten bokförs till sitt nominella värde när de färdigställts och lagts i myntverkets lager. Mynten säljs sedan till riksbanken för det nominella värdet. Genom att detta värde avsevärt överstiger kostnaden för inköpt material uppkommer ett överskott som redovisas som "Myntverkets inle- vererade överskott” i statsbudgeten. Denna post har under senare år varierat mellan 85 och 230 milj. kr. per år. Riksbanken hämtar mynten hos myntverket och ombesörjer transporten ut till sitta region- och kassakon— tor. varifrän bank- och postkontor hämtar mynten. Riksbanken redovisar sitt inneliggande lager av mynt som en tillgång. medan från riksbanken utväxlade mynt inte redovisas i riksbankens bokföring.

Myntverket har ett femtiotal anställda, av vilka åtta är sysselsatta i uppdragsverksamheten. Till följd av (len minskade efterfrågan på mynt har verket planerat för en neddragning av antalet anställda. Efter förhandlingar med personalorganisationerna har övertaligheten fastställts till tolv perso— ner. Under budgetåret 1985/86 har beräknats en besparing pä lönekost— nadsanslaget motsvarande tre tjänster.

Sc'dt'llilltva'/(ningen

Sedlarna var ursprungligen ett slags skuldbevis. inlösbara mot mynt. utfärdade av riksbanken och dess föregångare. Efter hand har dessa skuld- bevis utvecklats till gängse betalningsmedel. Genom 1809 års regerings- form tillförsäkrades riksens ständer allena rätt ”att genom banken utgifva sedlar. som för mynt i riket må erkännas". Riksbankens ensamrätt att ge ut sedlar framgår numera av 9 kap. 13% RF. 1 6.5 lagen (1934c437) för Sveriges riksbank triksbankslagenl anges att av riksbanken utgivna sedlar skall utgöra lagligt betalningsmedel. Till skillnad mot mynten redovisas av riksbanken utgivna sedlar i bokföringen som en bankens skttld. Detta återspeglar sedlarnas tidigare funktion som skuldbevis. De sedlar som ligger i riksbankens lager är med detta betraktelsesätt inte någon tillgång och redovisas inte heller i balansräkningen. Riksbankens utgifter för till- verkning av nya sedlar bokförs som en löpande omkostnad.

1 2.5 riksbankslagcn anges att riksbanken "mä a sitt sedeltryckeri idka tryckerirt'irelse och vid sitt pappersbrth bedriva papperstillverkning". Riksbanken har sedan 1750-talet drivit ett eget pappersbruk i Tumba. till en början endast för tillverkning av sedclpapper för bankens sedeltryckeri. Tumba pappersbruk drevs direkt som en riksbankens rörelse med fullmäk- tige i riksbanken som högsta styrelse. År 1963 beslutade riksdagen (BaU 1963: 15) på framställning från fullmäktige den 14 februari 1963. att pap— persbruket skulle organiseras som ett av riksbanken ägt aktiebolag. Aktie— bolagsformen förordades av fullmäktige eftersom bruket därigenom säväl

Prop. 1985/86: 4 med avseende på skattebelastning och annat som möjligheter till smidig och affärsmässig förvaltning och drift, likställdes med andra industritörc_ tag. Driften överfördes emellertid inte omedelbart till aktiebolagsform utan drevs inom riksbanken fram till och med år 1970.

Setleltryckerict var tidigare en särskild avdelning inom riksbanken. Un- der 1960—talet aktualiserades behov av omlokalisering och kapacitetsut- byggnad för sedeltryckeriet. Den utredning som då gjordes genom riksban- kens fullmäktiges försorg visade att det mest fördelaktiga alternativet var en flyttning av tryckeriet till Tumba. varvid samordning kunde ske med pappeerrukct. Fullmäktige fann det ur riksbankens och AB Tumba bruks synpunkt självfallet att utgå från att tryckerirörelsen skulle bedrivas i bolagets regi. Riksdagen beslutade i enlighet med framställning frän full- mäktige att riksbankens sedeltryckeri skulle förläggas till 'l'umba och att det skulle få ankomma på AB Tumba bruk att vidta de åtgärder som föranleddes därav (BaU 1968: 5, rskr 74). Beslutet innebar att tryckningen av sedlar överfördes från en myndighet. riksbanken. till ett bolag. Detta förhållande berördes inte närmare i propositionen eller vid riksdagsbe- handlingen.

I enlighet med riksdagsbeslutet integrerades pappersbruket och sedel- tryckeriet från och med är 1971 i AB Tumba bruk. Bruket har drygt 400 anställda och en årsomsättning på omkring 200 milj. kr.. som fördelar sig jämnt mellan pappersbruk och värdetryckeri. Vid pappersbruket produ- ceras. utöver sedelpapper. säkerhetspapper Och andra högvärdiga pap- perskvaliteter. Värdetryckeriet trycker, förutom sedlar även checkar. ak- tiebrev, pass och penninglotter. Av brukets totalomsättning härrör en dryg tredjedel från export. Riksbanken köper hela sitt sedelbeltov frän Tumba bruk. Prissättningen sker på affärsmässiga grunder. Avtal träffas årsvis avseende hela behovet av sedlar under året. Riksbanken svarar för distri- butionen av sedlar ut till sina region— och kassakontor och sänder därvid sedlar och mynt i gemensamma transporter.

2.2. Överföring av myntutgivningen till riksbanken

Mitt förslag: Rätten att [äta tillverka och ge ut mynt överförs från regeringen till riksbanken.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker att rätten till till- verkning och utgivning av mynt överförs till riksbanken.

Skälen för mitt förslag: Sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel. vilket innebär att den som har betalning att fordra är skyldig att ta emot betalning i sedlar eller mynt. Båda typerna av betalningsmedel är numera symbo- liska värdetecken och det finns egentligen ingen annan skillnad mellan dem än att det ena är av papper och används för höga namnvärden och det andra är av metall och används för låga namnvärden. Skillnaderna beträf- fande t. ex. huvudmannaskap och bokföring av mynt och sedlar förklaras av historiska skäl. vilka i dag inte längre har någon aktualitet och följaktli- gen inte kan utgöra motiv för att bibehålla den nuvarande ordningen. Det har heller inte tillkommit nägra nya skäl för att ha utgivningsrätten uppde- lad mellan regeringen och riksbanken.

Det förhållandet att mynt och sedlar har samma funktion som betal- ningsmedel talar för en gemensam huvudman för tillverkning och utgiv- ning. Därigenom skttlle också åstadkommas en önskvärd direkt koppling mellan befogenheter och ansvar i fråga om mynten. liksom redan är fallet beträffande sedlarna. Riksbanken transporterar säväl mynt som sedlar till sina kontori landet och tillhandahåller där betalningsmedlcn. Riksbanken framstår därför gentemot bank- och postkontor och andra kunder som den ansvariga instansen för försörjning av mynt och sedlar men saknar den formella befogenheten att styra myntproduktionen. Vid myntbrist riktas kritik först mot riksbanken. medan vid överskottssituationer främst mynt- verket drabbas genom ökad lagerhållning. Förutom att ett gemensamt huvudmannaskap leder till en direkt koppling mellan befogenhet och an- svar. ger det anledning för huvudmannen att noga samordna produktion. lagerhållning och distribution. Ett ytterligare skäl för ett gemensamt hu- vudmannaskap är att det blir en och samma instans som under riksdagen bereder frågor om huruvida en viss valör skall tillverkas i form av mynt eller sedel. Slutligen torde vissa fördelar kunna vinnas genom ett samut- nyttjande mellan Tumba bruk och myntverket. även om dessa är skilda juridiska personer. av brukets funktioner för marknadsföring och ekono- miadministration.

Att överföra rätten att ge ut mynt till riksbanken förutsätter vissa för— fattningsändringar, Ett alternativ är att sammanföra bestämmelserna om mynt- och sedelutgivning i riksbankslagen och att samtidigt upphäva mynt- lagen. Härvid skulle också övergångsbestämmelserna till myntlagen behö- va revideras. Eftersom de författningar som reglerar riksbankens verksam- het f.n. ses över av statsskuldspolitiska kommittén (Fi 1.983: 07). anserjag emellertid att ändringarna i riksbankslagen nu bör begränsas till de som är nödvändiga för att genomföra reformen. Jag förordar därför att myntutgiv- ningsrätten överförs till riksbanken genom att ordet "regeringen” byts ut mot "riksbanken" i 1 och 49% myntlagen. Härigenom ges riksbanken ensam rätt dels att låta tillverka och ge ut mynt. dels att meddela föreskrif- ter om mynts sammansättning, vikt och utförande. Vidare krävs en änd— ring i 25 riksbankslagen av innebörd att riksbanken utöver den nu angivna

Prop. HSS/8614

lt)

verksamheten också får ge ut mynt samt tillverka medaljer och utföra andra arbeten. i likhet med vad tnyntverket nu enligt sin instruktion kan göra. Samtidigt bör språket i paragrafen moderniseras.

Det ankommer på statsskuldspolitiska kommittén att överväga om be- stämmelser om tillverkning och utgivning av mynt skall föras in i riks— bankslagen.

Vad som anförts i remissyttranden om demonetarisering av vissa mynt dvs. att mynten inte längre skall vara giltiga som betalningsmedel — och ytterligare ändring i riksbankslagen bör lämpligen tas upp i samband med den allmänna översyn av lagstiftningen om riksbanken som kommer att ske med utgångspunkt i statsskuldspolitiska kommittens förslag.

2.3. Juridisk form för mynttillverkningen

_!

Mitt förslag: Mynttillvcrkningen skall bedrivas i aktiebolagsform under riksbanken.

l.?tredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Alla instanser utom TCO tillstyrker eller har inget att erinra mot aktiebolagsform.

Riksbanken anför att det är så väsentligt att kunna bedriva produktionen i den smidiga aktiebolagsformen att riksbanken uppställer detta som ett krav för att över huvud taget överta ansvaret för myntväsendet.

TCO anser att både sedel- och mynttillverkningen är sådan allmännyttig verksamhet med tnonopolställning att staten har ett särskilt behov av att kunna styra verksamheten. TCO förordar därför att möjligheterna utreds att ha myntverket som dottermyndighet till eller avdelning inom riksban- ken.

Skälen för tnitt förslag: Avgörande för mitt förslag om aktiebolagsl'orm är att tnynt- och sedelproduklionen bör ha =arnma formella relationer till riksbanken och att etfarertheternt-t av att drrx-a sedehillverkningen i bolag samstämmigt är mycket positiva. Det kan därför inte komma i fräga att formen för sedeltillvcrkningen skall ändras. Vidare kan verksamheten vid n'tyntverket i stor utsträckning jämställas med ett industriföretags verk— samhet. Därför bör strävan också vara att mäta resultatet pa ett likartat sätt. (')cksft av detta skäl är det en fördel att mynttillverkningen bedrivs i aktiebolagsform. Till detta kommer att bolagsformen ger större möjligheter till förändringar av verksamheten och en aktivare marknadsföring. Samar- betet mellan sedeltryckeri och myntverk underlättas.

Staten har självfallet ett behov av att kttnna styra sedel- och myntpro- duktionen. Den ändrade form för styrning av myntproduktionen som mitt förslag innebär har redan fungerat under 15 är då det gäller sedelproduk-

tionen. Styrningen sker genom riksdagen. som dels beslutar om erforder- liga lagar. dels utser riksbanksfullmäktige. tttom dess ordförande och supp— leanten för denne som utses av regeringen. dels granskar riksbankens verksamhet. AB Tumba brttk är ett av riksbanken helägt bolag vars styrel- se utses av fullmäktige genom dess ombud på bolagsstämman. De anspråk pä möjligheter till statlig styrning som rimligen kan ställas är därigenom enligt min mening uppfyllda. Erfarenheterna är också positiva. Styrningen av mynttillverkningen avses att ske på i princip samma sätt. Det bör emellertid överlåtas åt fullmäktige att närmare bestämma hur denna till- verkning skall inordnas under riksbanken. dvs. om verksamheten skall drivas i ett särskilt bolag. föras in i AB Tumba bruk eller om någon annan konstruktion skall väljas. Av den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet av lagändringarna följer att mynttillverkningen bör bedrivas i aktiebolags- form från och med den 1 juli l986.

2.4. Riksbankens rätt att förvärva fastigheter

och medaljtillverkning.

Mitt förslag: Riksbanken ges rätt att förvärva fastighet avsedd för mynt?l

Utredaren och remissinstanserna har inte berört denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Även om jag här har förutsatt att m_vnttillverkning- en skall ske i aktiebolagsform kan ett resultat av det fortsatta arbetet att förbereda överförandet av myntväsendet till riksbanken lse vidare avsnitt 2.5) bli att det bedöms mest ändamålsenligt att riksbanken förvärvar den fastighet myntverket nu disponerar i Eskilstuna. För att möjliggöra detta krävs en ändring av 25.5 första stycket riksbankslagen. Enligt denna be- stämmelse får riksbanken nu endast förvärva fastigheter för inrymmande av sina kontor samt för tryckerirörelsen och papperstillverkningen. Försla— get till ändring fratnläggs nu så att beslut i denna del kan fattas av riksdagen under hösten dvs. innan regeringen föreslär hur myntväsendet i praktiken skall överföras till riksbanken. Därigenom underlättas de fortsatta förbere- delserna för ("h-'erförzmdet. Vad jag nu har föreslagit utesluter inte att riksbanken eller det bolag som skall svara för mynttillverkningen i stället hyr lokalerna om en sådan lösning skulle visa sig lämpligare.

Möjligheterna att samordna de rent tekniska funktionerna i sedelfram- ställning och mynttillverkning är uppenbarligen begränsade. Den fastighet i vilken myntverket nu bedriver sin verksamhet. har särskilt utformats för verkets behov i samband med att myndigheten omlokaliserades till Eskils- tuna är 1974. För de tekniska funktionerna disponerar verket därför nu ändamålsenliga lokaler och maskiner. Av bl.a. dessa skäl förutsätter jag för min del att tillverkningen av mynt även fortsättningsvis skall vara kvari Eskilstuna.

] samband med den nu föreslagna ändringen i första stycket bör språket i paragrafens andra stycke moderniseras.

Prop. 1985/86: 4 2.5 Övriga frågor

De nu redovisade förslagen till lagändringar skapar endast de legala förutsättningarna för riksbanken att ge ut mynt. En rad frågor återstår att behandla då det gäller överförandet av myntverkets personal. utrustning m.m. Dessa frågor kommer nu att beredas i första hand i samverkan mellan riksbanken och myntverket.

Hänvisningar till S2-4

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i lagen (1970: 1028) om rikets mynt. 2. lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank. dels att 3. besluta att tillverkningen av mynt m.m. från och med den 1 juli 1986 skall bedrivas i aktiebolagsform enligt de av mig förordade riktlinjerna.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den lagt fram.

1984—12-19

PM

Bila ga I

REVISIONSBYRÅN LUNDBERG & CO AB

Autumn-do ful-ont

ANGÅENDE SAMORDNlNG MYNT— OCH

SEDELPRODUKTION M.M-

Prop. 1985/8614

Översyn av mynttillverkninqen

INNEHÅLL

O.

1.

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1985/86:4: Avsnitt 5

Sammanfattning

Inledning Uppdraget och dess utförande

Bakgrundsbeskrivningar

3.1 Regler för mynt— och sedelproduktion (här utesluten 3.2 Myntverket

3.3 Aktiebolaget Tumba Bruk

3.4 Planering och distribution av mynt

3.5 Internationell utblick

Problemställningar 4.1 Begränsad samordning mellan sedlar och mynt

4.2 Minskat behov av mynt

Åtgärdsförslag 5.1 Gemensam huvudman för mynt— och sedelproduktion

5.2 Anpassning av myntverkets resurser

Anmärkning: Vissa av bilagorna har här uteslutits. De som med

är 1-4 samt 7:1 och 8.

0. Sammanfattning . Prop

Riksbanken svarar för den övervägande delen av rutinerna för planering, lagerhållning och distribution av betal- ningsmedel. För produktionen av sedlar anlitas AB Tumba Bruk och för produktionen av mynt anlitas myntverket. Formellt är riksbanken huvudman endast för sedlarna, efter—

som myntverket är en myndighet.

Utredningen har syftat till att undersöka fördelar och nackdelar med en ökad samordning mellan betalningsmedlen sedlar och mynt. Därvid har beaktats förväntade förändringar i myntvalörer och myntefterfrågan.

Utredningen har väsentligen genomförts under hösten 1984. omfattande biträde har erhållits från myntverket, AB Tumba Bruk och riksbanken. Även myntverkets revisionskontor, riks— bankens revisionsavdelning och myntverkets fackliga orga—

nisationer, lokalt och centralt, har lämnat bidrag.

Utredningens resultat är att en ökad samordning kan be— traktas som nödvändig. Samordningsfördelarna finns dock i

en ökad samordning av betalningsmedlen via riksbanken och inte genom direkt samordning mellan produktionsenheterna. Sålunda föreslås att myntverket underordnas riksbanken som huvudman. Härigenom uppnås gemensamt beslutsfattande och verkställande i frågor om val mellan sedlar och mynt. Vidare uppnås en direkt koppling mellan befogenhet att vidtaga åtgärder och ansvar för dessa konsekvenser även för mynt- hanteringen i likhet med vad som gäller för närvarande

beträffande sedelhanteringen.

En inordning under riksbanken kräver att myntverket över— går till aktiebolagsformen. Några nackdelar med övergången, som gör inordningen under riksbanken olämplig, föreligger ej. Tvärtom kan med myntverkets verksamhet och inriktning, bl a används 25% av resurserna för uppdragsverksamheten,

aktiebolagsformen innebära fördelar.

Ekonomiska beräkningar med hänsynstagande till övergången till aktiebolag, vikande efterfrågan m m visar att mynt— verket i aktiebolagsformen kan erhålla en ekonomiskt sund uppbyggnad. Med kapitaltillskott i storleksordningen 20 mkr erhåller myntverket om föreslagen prissättning är accep— tabel - en ekonomi som möjliggör självfinansierade invester- ingar och utrymme för utveckling av uppdragsverksamheten. Beräkningarna visar att införande av 10—kronan och/eller expansion av uppdragsverksamheten till stor del kan kompen-

sera minskningen i personalbehov som den vikande efterfrågar på bruksmynt medför.

Överförandet till riksbanken innebär att statsverkets "in- komst från myntningen" upphör fr o m budgetåret 1985/86. Den beräknade inkomsten från budgetåret 1984/85 minskas dessutom med ca 50 mkr p g a övergången (väsentligen ned- skrivning av myntlager). Detta inkomstbortfall kompenseras

av de ökade intäkterna hos riksbanken, där mynten föreslås hanteras på samma sätt som sedlar.

Utredningens förslag medför behov av utredning om utgiv—

ningsrätt m m i lagstiftningen om mynt.

1984—11—25

Promemoria angående översyn av mynttillverkningen

1. Inledning

Sedlar och mynt svarar endast för ca 11 av den värde— mässiga betalningsförmedlingen, medan elektronikens andel anses överstiga 80%. Mätt i antal betalningstrans— aktioner är dock förhållandet för närvarande nästan det omvända. Sedlar och myntsvararsåledes för merparten av den rutinmässiga hanteringskostnaden för betalningsför- medlingen, eftersom det är transaktionernas antal som i första hand påverkar kostnaden inte transaktionsbelop-

pens storlek.

Myntströmmarna kan - principiellt och schematiskt

åskådliggöras med följande bild.

MYNTVERKET

xv/ XX/ BANKER/POST xv/ AFFÄRER M M KUNDER

BANKER/POST

AUTOMATFÖRETAG (Tele, parkering m m)

Prop.!985/8614

Bilden (hämtad från riksbankens utredning hösten 1983 beträffande mynthanteringen) beskriver myntens krets— lopp: Dels kretsloppet mellan affärer m m och kunder, dels mellan banker/post, affärer m m, kunder och auto- matföretag m m, dels mellan riksbankskontor och banker/

post.

Nettotillskotten till kretsloppen från myntverket har under de senaste 10 åren legat i storleksordningen 175-290 miljoner mynt per år. Beroende på valörmixen

har motsvarande nominella värden varierat från 100-275 miljoner kronor. Anskaffningskostnaden för tillskotts— mynten har varierat mellan 35 och 70 miljoner kronor (kostnaderna exkl. material har uppgått till 5—9 miljoner kronor, d v s 10—15% av självkostnaden).

Kretsloppen för sedlar är principiellt likartade myntens med undantag för automatföretagens roll och det faktum att sedlarnas livslängd endast är en bråkdel av myntens (1—2 år jämfört med 25 år). Årligt nettotillskott i an— tal sedlar och nominella värden av sedlar från Tumba

Bruk AB, som tillverkar sadlarna, är väsentligt större än för mynt. Självkostnaden per sedel är dock i regel väsent- ligt lägre än motsvarande kostnad för mynt, varför skill—

naden i totala kostnader härigenom minskar.

Myntens användning har under de senaste 35 åren tappat i förhållande till sedlarna vad gäller högsta valör.

Att mynten skulle tappa ytterligare i detta avseende förefaller ej troligt.

I betalningsförmedling väl insatta personer anser att den elektroniska betalningsförmedlingens utveckling endast får en begränsad effekt på behovet av mynt som be- talningsmedel. Även om de ökande kostnaderna per kontant betalningstransaktion verkar för ökad användning av elek-

troniska betalkort anses utvecklingen ej bli så snabb och omvälvande som ibland framförts. Det bör dock på- pekas att bedömningsunderlagen är bristfälliga. Ett

stort behov av utredningar avseende elektronikens in—

verkan på behovet av mynt (och även sedlar) föreligger.

Av ovanstående framgår att mynten utgör en väsentlig del av betalningsförmedlingen och att kostnaderna förknippade med myntframställningen är väsentliga. Detta förväntas gälla under överskådlig tid oberoende av såväl förskjut- ningar mellan sedlar och mynt som av ytterligare och snabbare framsteg mot det "kontantlösa" samhället. Möj- ligheter att öka effektiviteten och måluppfyllelsen i myntframställning och —hantering är härför väsentliga

frågor att beakta.

Riksdagen beslöt våren 1983 att mynthanteringen skulle ses över. Uppdraget utfördes av riksbanken i samverkan med bl a myntverket. I rapporten daterad 1983—12—12 läm- nas förslag till förbättrat mynthanteringssystem, bl a kommenteras förpackningsfrågan, möjligheterna till lokal clearing (utanför riksbanken), avgiftsbelagd riksbanks— service, myntplanering och arbetsmiljöfrågor. För när- varande pågår vidarebearbetningar och försöksverksamhet

beträffande rapportens förslag.

I januari 1984 uppdrogs till undertecknad att utföra en översyn av mynttillverkningen avseende ekonomiska och organisatoriska frågor.

Prop. 1985/86: 4

2. Uppdrag, utförande och rapportering

Uppdraget, som redovisas i bilaga 1, innefattade följande

punkter.

. Samordning av mynttillverkningen med sedelfram— ställningen

. Samordnad administration och långsiktig produk—

tionsplanering i sedel- och mynttillverkningen . Sedel— och mynttillverkningen under en huvudman

. Problemen med anledning av ev. vikande myntefter— frågan

Mynttillverkningen i annan juridisk form Inordning av mynttillverkningen i Tumba Bruk AB

. Beaktande av ändringar i myntserien enligt mynt— verkets framställning

Uppdraget har utförts huvudsakligen under perioderna mars, juni och september 1984. Sven—Erik Nilsson, eko— nomiansvarig myntverket, har ägnat väsentlig tid till framtagning av ekonomiskt bedömningsunderlag för utred— ningens räkning. Vidare har Bengt Ulvfot, Ake Gustavsson och Bengt Mossberg med medhjälpare och myntverkets fack— liga företrädare, Stig Nisell, Håkan Eriksson, Reinert Eriksson och Bo Malmqvist samt revisionschefen vid riks- banken, Tommy Blomberg, lämnat värdefulla synpunkter under utredningens gång. Olle Hawor, chef för revisions- kontoret vid kammarkollegiet, har varit behjälplig med att utreda vissa redovisningsmässiga frågeställningar. Slutligen kan nämnas att utredningsarbetet löpande följts av Tomas Tetzell, finansdepartementet, vilken även varit

behjälplig med viss informationsframtagning och synpunkter.

3.2. Myntverket

3.2.1. Organisation

Enligt myntverkets instruktion skall under myntdirek— tören finnas tre enheter, nämligen en för administra- tiva ärenden, en för tillverkning av mynt och medaljer och en för materialkontroll. Av bilaga 2 framgår mynt— verkets organisationsplan. I sammanhanget är intressant att observera att försäljning eller marknadsföring (eller uppdragsverksamheten) ej givits särskild plats i organisationen. Myntverkets olika verksamhetsgrenar (uppdragsverksamheten och myntframställningen) återspeg—

las ej heller i organisationen.

Administrativt utnyttjas de statliga standardsystemen för löner (SLÖR) och redovisning (System S), vilka är integrerade med riksredovisningen. Datorbaserade rutiner i övrigt (lagerredovisning, kalkylsystem etc) utnyttjas

ej. 3.2.2 Verksamheten

Myntverket bedriver sin verksamhet i hyrda lokaler i Eskilstuna sedan 10 år. Lokalerna är anpassade till mynt— framställning och omfattar ca 3.350 m2 kontor samt lager— och tillverkningslokaler. Fastigheten ligger relativt centralt och kan tänkas ha ett marknadsvärde i storleks— ordningen 8—10 mkr. Hyreskostnaden 1983/84 uppgick till 1.333'(bruttohyran från byggnadsstyrelsen).

Som framgår av bilaga 2 var per 1 juli 1984 51 personer anställda på myntverket (antalet årsarbetare för 1983/84 utgjorde 50,7 stycken). Av personalstyrkan avser & stycken

(ca 16%) administration, 3 stycken-(ca 6%) kontroll av

Prop. 19851'86z4

'>'?

inköpt material samt 39 stycken (ca 761) tillverkning (inkl. efterbehandling) av mynt och medaljer. På sist— nämndaenhetsvarar medaljtillverkningen etc för ca 23%

av sysselsättningen.

Myntverkets mynttillverkning utgår från inköpta halv— fabrikat, varför produktionen huvudsakligen avser präg— ling av halvfabrikaten (de 5 k rondellerna) och efter— bearbetening i form av räkning och kontroll. Präglingen är beroende av en verkstad för framställning av präg- lingsverktyg och dylikt. För medaljtillverkningen utgör grovarbetet kanske den väsentligaste avdelningen.

Råvaran (halvfabrikaten) upphandlas från ett fåtal svenska och utländska leverantörer. Svensk leverantör svarar för ca två tredjedelar av rcndellerna.

Tillverkade mynt levereras till riksbanken. Detta gäller till 1003 bruksmynten och även i allt väsentligt de sam— larmynt (minnesmynt) som ibland framställs. Utleveranserna sker på initiativ av riksbanken, som hämtar med trans— portbil när man anser det lämpligt (med viss framförhåll- ning).

Hedaljerna distribueras genom ca 10.000 stycken postför- skott per år. Kundregistret omfattar omkring 16.000 kunder, varav ca 1.000 kunder i utlandet. Dock svarar de 15

största kunderna för nästan 40% av försäljningen av medal— jer och samlarset.

3.2.3. Ekonomi

Mynttillverkningen är anslagsfinansierad, vilket innebär att årliga anslag erhålles från statsverket för kapaci—

tetsutgifterna (inkl. personal) för myntframställningen. I gengäld skall myntverkets årliga inkomst av myntningen

inlevereras till statsverket. Denna inkomst utgör skill- Prop naden mellan å ena sidan nominella värdet av de mynt som

inlägges i myntverkets lager och å andra sidan utgifterna

för materialanskeffningen. Myntverkets inbetalningar för

mynten erhålles dock från riksbanken först efter leve—

rans. Även försäljningen till riksbanken sker till nomi-

nella värden.Mynttillverkningens "bokslut" utgörs av en anslagsredovisning beträffande kapacitetskostnaderna

(redovisning mot anslag) och inlevererat överskott (re-

dovisning mot inkomsttitel), en avräkning av överskottet

mot statsverkets checkräkning samt en balansräkning.

För att beskriva nynttillverkningens resultatstruktur re— dovisas i bilaga 3:1 en tänkt resultaträkning för räken- skapsåret 1984/85 med utgångspunkt från anslagsframställ— ningen för 1985/36. Året 1984/35 enligt anslagsframställ— ningen innebär att ca 35% av såväl maskinell som perso— nell kapacitet utnyttjas (kapacitetsberäkningarna bygger

på åren 1978—1981 som basår; se vidare avsnitt 4 nedan).

Som framgår av bilaga 3:1 medför en försäljning till no— minella värden (Alt.0) ett onormalt överskott (även om

man tar hänsyn till avsaknaden av kapitalkostnader och avskrivningar). Under de senaste fem åren har ca 700 mkr inlevererats till statsverket med utgångspunkt från resul- taträkningar enligt Alt.0. Överskottet är av förklarliga skäl extremt beroende av vilka valörer som tillverkas.

Mer normala resultaträkningar redovisas som alternativ

A-C. Intressant att notera är att den direkta material— kostnaden utgör mer än 80% av myntens självkostnad. Detta medför att verksamheten resultatmässigt sett är förhållande- vis "okänslig" för begränsade volymsvängningar (denna fråga diskuteras utförligare i avsnitt 4.2 nedan).

Uppdragsverksamheten belyses i bilaga 3:2 genom en resul- taträkning för räkenskapsåret 1983/84. Som framgår utgör

kapacitetskostnaderna ca 33% av självkostnaden. Under

de senaste 5 åren har uppdragsverksamhetens omsättning varit relativt stabil. Omsättningen avser väsentligen medaljer av olika slag - belöningsmedaljer, egna utgåvor

OCh övriga medaljer, t ex Nobelstiftelsens.

Myntverkets balansräkning per 30 juni 1984 redovisas i bilaga 3:3. Tillgångarna avser uppdragsverksamheten med undantag av varulagret, som med ca 52 mkr avser myntpro— duktionen. Som tidigare nämnts beräknas statsverkets in- komst av myntningen utifrån nominella värden på mynt le— vererade till myntverkets eget färdigvarulager. Detta medför att lagervärdet i förhållande till gängse redo- visnings- och värderingsprinciper per 30 juni 1984 över- värderats (uppskrivits) med ca 20 mkr. Föregående bokslut var uppskrivningen ca 50 mkr. Så vitt vi förstått är dock uppskrivningarna ej lagstridiga i en anslagsfinansierad myndighet ett motsvarande förfarande i verksamhet, för vilken bokföringslagen gäller, vore klart lagstridig. Vidare kan noteras att kundfordringar avseende myntpro-

duktionen saknas.

Bland tillgångarna saknas även belopp motsvarande mynt— verkets maskiner och inventarier. Anledningen härtill är att utrustningen anskaffats genom erhållna anslag och härigenom "avskrivits" direkt. Verksamheten belastas vare sig avskrivningar eller kapitalkostnader avseende utnytt- jad utrustning. Historisk anskaffningskostnad för utrust— ning anskaffad från och med 1973 utgör ca 6.200 kkr. Om avskrivning skett med 10% per år skulle bokförda värdet idag röra sig om 1.760 kkr. Utrustningens återanskaff- ningsvärde beräknat med hjälp av maskinindex kan uppskat- tas till ca 13.000 kkr. Avskrivningarna skulle uppgå till 300—350 kkr, beräknade utifrån historisk anskaffningskost— nad och 450—500 kkr utifrån återanskaffningsvärdet.

Skulderna avser huvudsakligen myntproduktionen. Som synes

av balansräkningen är varulagret finansierat via av—

räkningen med statsverket. Finansieringsbehovet beror på att myntverket årligen levererar hela myntproduktionens'

"överskott" ( inkl. lageruppskrivningarna)till stats— verket och har således ingen möjlighet till självfinan— siering. Detta har däremot uppdragsverksamhet, vars in— tjänade kapitalbelopp återfinns i balansräkningen. Upp— dragsverksamhetens kapital är för närvarande större än omsättningen och verksamheten helt självfinansierad. Uppdragsverksamheten belastas kapitalkostnad, medan mynt— produktionen ej belastas med några finansiella kostnader.

Bilaga 3:4 belyser i sammandrag utvecklingen av mynt—

verkets verksamhet de senaste 12 åren.

3.3 AB Tumba Bruk

AB Tumba Bruk bildades år 1755 och är ett av Sveriges Riksbank helägt dotterbolag. Från år 1971 är riksbankens

sedeltryckeri integrerat i företaget.

Vid pappersbruket tillverkas sedelpapper och säkerhets— papper, broschyrpapper, arkivpapper, postpapper m fl fin— papperskvaliteter. Vid tryckeriet framställs värdetryck såsom sedlar, pass, aktier, obligationer, checkar, lotter

mm.

Under perioden 1974—1984 har antalet anställda personer ökat från 240 till 400. Omsättningen har under motsvarande period ökat från ca 80 mkr till ca 180 mkr. Bilaga 4:1 innehåller en sammanställning, som belyser bolagets sif— fermässiga utveckling under åren 1979-1983. Den ekonomiska

utvecklingen måste betraktas som god.

AB Tumba Bruk ägs till 100% av Sveriges riksbank. Bolaget har haft två investeringsperioder - en i början av 1970— talet, då pappersbruket tillbyggdes och nu senast under 1980, då en ny rotationspress installerades i värde— tryckeriet. Enligt 1983 års årsredovisning förutser man nu ökade investeringar på marknadssidan. I årsredovis- ningen ställs i utsikt att bolagets strävan efter affärs— mässighet och avkastning på investerade resurser skall komma huvudmannen Sveriges riksbank tillgodo i form av utdelning på satsat kapital.

Av bolagets omsättning representeras ungefär hälften av papper och hälften av värdetryck. Av pappersbrukets om— sättning svarar sedelpapper och säkerhetspapper för 60—65% av omsättningen.

Av totalomsättningen gick under 1983 47% på export, varav sedelpapperet svarade för över 70%. Sedelpapperet mark-

nadsförs på länder utanför Skandinavien i samarbete med Prop engelska Portals Limited världens ledande leverantör

av sedelpapper. Samarbetet innebär att AB Tumba Bruk når

ut på världsmarknaden utan en alltför tung egen organis—

tion.

För marknadsföring av sedlar och annat värdetryck har man ett samarbete med det engelska företaget Bradbury, Wilkinson P.L.C. Samarbetet bedrivs till viss del genom ett gemensamt dotterbolag, Bradbury—Tumba AB. Bradbury är ett väletablerat sedeltryckeri. Samarbetet med Bradbury ledde för 1983 till en exportandel för värdetryckeriet av 36%.

Sveriges riksbank köper årligen sitt sedelbehov från

AB Tumba Bruk. Upphandlingen sker enligt affärsmäSSiga grunder. Förutom de årliga beställningarna lämnar riks- banken treårsprognoser beträffande behovet av sedlar. Sam— arbetet mellan AB Tumba Bruk och riksbanken fungerar en—

ligt samstämmiga uppgifter väl.

En skiss av AB Tumba Bruks organisation återfinns i bilaga 4:2. Som framgår av denna är den grundläggande verksam— heten uppdelad i pappersbruket, värdetryckeriet, försälj- ningsavdelning och administrationsavdelning. Vid sidan av dessa finns diverse stabs- och servicefunktioner. Försälj— ningsavdelningen omfattar mer än 10 personer och är i sin 'tur uppdelad i tre enheter, nämligen försäljning säker- hetspapper och tryck, försäljning civilpapper och order fakturering och spedition. Administrationsavdelningen handhar ekonomi, personal och inköp. Ekonomifunktionen är

väl datoriserad.

Prop. 1985/86: 4

Hänvisningar till S3-2-3

3.4. Planering och distribution av mynt

Under utredningens gång har åtgärder vidtagits för att kartlägga den kort- och långsiktiga produktionsplaneringen av mynt. Dock har ej fullständig klarhet erhållits beträf— fande tillämpade rutiner. Detta kan förklaras av att till— lämpade rutiner ej är formaliserade och att planerings— funktionerna ej är särskilt utvecklade.

Uppenbart är att planering av produktion, transporter och lagerhållning av mynt är problematisk. Med anledning av de enorma myntströmmarna ute i näringslivet kan mycket små relativa förändringar få stora konsekvenser för myntproduk— tionen etc i absoluta tal. I utredningsrapporten "mynt— hantering i Sverige förslag till principlösning", 1983—12—12 (Dnr 83—052—002) föreslås ett särskilt projekt för myntplanering. Behovet av ökade insatser på detta om—

råde styrks av denna utrednings resultat.

Under åren 1978—1980 har dock av praktiska skäl på sätt och vis inte någon planering behövts. Myntverket har pro— ducerat så mycket man kunnat. Efterfrågan har varit större än utbudet. De kortsiktiga frågeställningarna har varit vilka myntvalörer som borde tillverkas först. Myntverket har i princip argumenterat för att reservera produktions—

kapacitet för produktion av minnesmynt och för uppdrags— verksamheten.

Distribution av mynt från myntverket till riksbankskontoren sker med riksbankens egna bilar och administreras av riks— bankens transportavdelning. Man försöker, så långt möjligt, köra mynten direkt från Eskilstuna till aktuella riksbanks— kontor. Ofta mellanlagras dock mynten vid huvudkontoret.

Mynten transporteras antingen tillsammans med sedlar eller i särskilda mynttransporter. Vid avhämtning av mynt från myntverkets lager erhåller myntverket ofta anmärkningsvärt

korta varsel. Detta har under perioder av "myntbrist" för—

orsakat en del problem och medfört en del omställningar i Prop

produktionsapparaten.

Med hänsyn till att de tekniska kraven på distribution av— seende sedlar och mynt är olika bl a ur säkerhetssynvinkel, skulle möjligen en större del av "myntspeditionen" kunna ombesörjas direkt från myntverket i Eskilstuna. I ovannämnda riksbanksutredning beträffande mynthanteringen i Sverige omnämns möjligheterna att utnyttja myntverkets lokaler i

Eskilstuna i större utsträckning i distributionen.

I samband med anslagsframställningarna gör myntverket prog— noser över behovet av nya mynt med hjälp av statistik av— seende beloppsmässig förändring i utelöpande mynt per va— lör samt uppgifter om lager i riksbanken och myntverket. Med hjälp av dessa historiska uppgifter uppskattas fram- tiden. Prognosen översänds normalt till riksbanken för ytt- rande och används därefter i myntverkets ekonomiska pla—

nering.

Riksbankens lager av mynt ligger normalt i storleksordningen 150 mkr. Detta belopp motsvaras antalsmässigt av ca 125 mil- joner stycken mynt. Myntverkets lager i början av 1984 upp- gick till ca 43 mkr i nominella värden, vilket belopp mot— svarade ungefär 75 miljoner stycken mynt. Totalt sett mot- svarar lagren således ungefär 200 miljoner stycken mynt, vilket är ungefär en knapp årsproduktion hos myntverket. Under sommaren och hösten 1984 har den totala lagerhållning—

en ökat till ca 275 miljoner stycken mynt.

I anslutning till en redogörelse beträffande planering och distribution av mynt bör framhållas att det rimligtvis är riksbanken som har största möjligheterna att förutse såväl kort— som långsiktiga svängningar i myntbehovet. Riksbanken svarar för distributionskedjan och kontakterna med konsu— menterna. Eventuella negativa konsekvenser av osäkra prog— noser och produktionsplaner får dock tagas av myntverket.

.I985/86:4

Även om givetvis en god samordning mellan riksbanken och myntverket underlättar och minimerar dessa negativa kon— sekvenser bör en direkt koppling mellan befogenheter och

ansvar göras. En sådan koppling finns beträffande sedel-

produktionen.

3.5. Internationell utblick i myntverksrapporten PrOp.l985/86:4

Mynthanteringen i Norge handhas av Norges bank. Norges bank är enligt lag skyldig att tillhandahålla mynt. Mynt— verket, den Konglige Mynt, tillhör Norges bank sedan 1962. Verket ligger i Kongsberg ca 10 mil från Oslo, där Norges bank har-huvudkontor. Den Konglige Mynt har 75 anställda, varav 50 arbetar med tillverkning av rondeller. Viss mängd färdiga rondeller köps dock från Tyskland. Man har en ka- pacitet att prägla ca 130 miljoner mynt om året.

I Finland distribueras mynten av Finlands bank via de under— lydande kassorna. Finlands myntverk lämnar sin produktion till myntkassan. Myntverket har en präglingskapacitet på

ca 100 miljoner mynt per år. Egen tillverkning sker av

ca 20% av rondellbehovet. Myntverket i Finland sorterar

under finansministeriet.

Danmarks nationalbank har huvudkontor i Köpenhamn. Inom huvudkontoret svarar myntkassan för all mynthantering. Mynt- verket, den Konglige Mont, ingår i nationalbanken. Mynt— verket ligger ca 2 mil från Köpenhamn. Verket har egen

tillverkning av rondeller.

Internationellt är vanligastatt såväl tillverkning av ron- deller, prägling som utgivningsrätt är placerad under re- geringarna eller motsvarande. Beträffande sedlar är det dock vanligast att tryck och utgivningsrätt sorterar under

riksbankerna eller motsvarande.

Nästan samtliga industrialiserade länder har eget myntverk. Dock förekommer viss export, framförallt från England, Ka- nada, Tyskland och Frankrike. Enligt uppgifter från 1979 tillverkade Royal Mint i England ca 20 miljoner mynt för Botswana, ca 11 miljoner för Gambia, 53 milener för Ja— maica, 105 miljoner för Marocko, 14 miljoner för Tanzania och 12 miljoner för Förenade Arabemiraten. Frankrikes mynt-

verk exporterade ca 41 miljoner mynt till Västafrika, 40 miljoner till Madagaskar och 33 miljoner till Mali. Tysk- land exporterade 90 miljoner mynt till Algeriet och 60 miljoner till Vietnam. Kanadas myntverk exporterade 140 miljoner mynt till Bangladesh och 15 miljoner till Syrien. Redogörelsen illustrerar den typ av internationell handel

"med myntprägling som förekommer.

Från tillgänglig internationell statistik har i bilaga 5:1 sammanställts uppgifter beträffande producerade bruksmynt åren 1979 och 1982. Av bilagan framgår högsta och lägsta producerade myntvalör respektive år samt den andel av res- pektive års produktion som valören utgör. Av de medtagna 17 länderna har Sverige en av de fem lägsta högvalörerna (högsta valör i myntserien). Samtliga länder utom Schweiz har en lägsta myntvalör som är lägre än 10 öre. I bilagan har även beräknats totalt antal producerade mynt per inne— vånare för åren 1979 och 1982. Sverige ligger relativt högt på denna skala, men väsentligt lägre än USA. I bilaga 5:2 redovisas för samma länder genomsnittsvärdet per pro— ducerat mynt för åren 1979 och 1982. År 1979 låg Sverige

på den nedre delen av skalan och 1982 i mitten.

I bilaga 5:3 redovisas några uppgifter beträffande produk— tionen av minnesmynt åren 1979 och 1982.

För att belysa den internationella utvecklingen har i bi— laga 5:4 intagits detaljerade uppgifter beträffande ett an- tal länders bruksmyntvalörer 1979 och 1982 med uppgift om antal som producerats. Intressant att notera är att av 17 länder redovisar 9 länder en minskad produktionen mellan

åren och 8 en ökad produktion.

Av den internationella utblicken kan dragas slutsatsen att relativt etablerade affärsförbindelser finns för export av mynt. Vidare kan noteras att internationellt produceras

fortfarande många låga myntvalörer och att Sverige torde

vara ett av de länder i världen som har den kortaste mynt- serien, mätt i antal valörer. I övrigt gäller för Sverige inte några särskilt anmärkningsvärda förhållanden jämfört

med andra länder.

3 Riksdagen 1985/86. [ sum/. Nr—l

Prop. 1985/86: 4

Prop. 1985/8614

4. Problemställningar 4.1 Begränsad samordning sedlar och mynt

En utgångspunkt för detta avsnitt är att i denna utred— ning berörda frågeställningar ligger inom det övergripande målet avseende en effektiv betalningsmedelshantering. I vilken mån som betalningsmedlen bör utgöras av sedlar elle mynt är således en underordnad fråga och kan bedömas uti— från tekniska, kostnadsmässiga och användarmässiga förhål-

landen. Avvikelser från fullständig samordning bör därför

särskilt kunna motiveras.

Den kanske väsentligaste skillnaden mellan mynthanteringer å ena sidan och sedelhanteringen å andra sidan är riks— bankens roll. Som nämnts ovan i avsnittet om AB Tumba Bruk är relationen mellan riksbanken (beställaren) och AB Tumba Bruk (leverantören) affärsmässig. Beställaren har ansvaret för lämpliga leveransvillkor och att han beställer rätt pr dukter i förhållande till sitt behov. Leverantören har ansvaret för att leverera specificerade produkter på utsat tid. Den part som inte uppfyller sina åtaganden får själv bära konsekvenserna. Som framgår av avsnitt 3:4 ovan är re lationen mellan myntverket och riksbanken inte lika klar

i praktiken, vare sig beträffande befogenheter eller an- svar. En motsvarande relation som för sedlar skulle verka för en effektivare planering avseende produktion, distri- bution och lagerhållning, såväl hos riksbanken som hos myn verket. Den affärsmässiga relationen kompletteras av riks— bankens ägaransvar i AB Tumba Bruk. Min uppfattning är att relationen mellan riksbanken och AB Turba Bruk gynnar så—

väl affärsmässighet som samordning.

Vid övergången från S-kronorssedel till 5-kronorsmynt il— lustrerades bl a vissa konsekvenser av den begränsade sam—

ordningen mellan sedlar å ena sidan och mynt å andra sidan

Den långa övergångsperioden uppfattas av många som nega— Prop tiv. En gemensam beslutsfattare avseende val av mynt eller sedel för en betalningsmedelsvalör skulle framtvinga spe— cifikt beslut i frågan. I den pågående diskussionen om in- förande av 10—kronorsmynt i stället för 10—kronorssedel

har av olika anledningar myntets tekniska utformning kommit att diskuteras innan något beslut om övergång tagits. Det

är också möjligt att tidpunkten för upphörande med S—öres— och 25—öresmynt bättre hade anpassats till ett införande

av 10—kronorsmyntet och slopande av 10-kronorssedeln om så— väl de övergripande ekonomiska ansvaret och beslutsfattandet

varit gemensamt.

En ytterligare skillnad mellan sedlar och mynt är att de ekonomiskt behandlas olika. Sedlarna förvärvas av riks- banken från AB Tumba Bruk till framförhandlat pris. Riks— banken kostnadsför inköpet och noterar sedan utlämnade sed- lar som en skuld till allmänheten. Mynten däremot, förvärvas av riksbanken från myntverket till nominellt värde. Inköpet bokförs dock som en tillgång och belastar således inte riks— bankens resultat. De övervinster som uppstår hos myntverket på grund av den stora skillnaden mellan myntens tillverk- ningskostnad och nominella värde behandlas som reell vinst och levereras in till statsverket. Visserligen återkommer endast en mindre andel av mynten (antaganden om 30—40% har gjorts), men dels borde inte någon intäkt tagas upp förrän mynten utlämnats till allmänheten (vinsten uppstår inte vid produktionen och lagerhållningen), dels borde i varje fall vinsten senareläggas i förhållande till utlämnandet till allmänheten. Exempel på konsekvensen av beaktande av de "fiktiva" vinsterna är att inlösningen av 5—öres— och 25— öresmynt beräknas återtaga 50-100 mkr av tidigare redovi—

sade vinster.

Vad gäller samordning mellan sedlar och mynt har särskilt penetrerats olika områden, såsom produktion, administration

och marknadsföring. Beträffande produktionen kan konstateras

att några särskilda samordningsfördelar knappast kan kon— stateras på grund av de skilda tillverkningsprocesserna. Vad gäller administrationen skulle möjligen en sammanslag— ning av ekonomiadministratianerna för AB Tumba Bruk och myntverket kunna innebära vissa personella besparingar, men dessa är dels osäkra och dels i sammanhanget marginella. Den värdefulla konsekvensen av en samordning skulle kunna vara tillgången till mera utarbetade, främst datorbaserade administrativa system. Med hänsyn till fördelarna av när— het mellan ekonomiadministration och övriga funktioner i företaget är min bedömning att en sammanslagning ej är mo— tiverad. Vid en omläggning av myntverkets ekonomiadministra— tiva system eller datorisering av åtminstone vissa delar, bör genom samarbete i andra former erfarenheterna och kun—

skaperna hos AB Tumba Bruk kunna tillvaratagas.

En fråga som särskilt penetrerats är möjligheterna till

ökad samordning beträffande marknadsföring etc. Tanken har härvid varit att AB Tumba Bruks erfarenhet från utlands— försäljning etc skulle kunna utnyttjas av myntverket. Det låg bl a nära till hands att anta att AB Tumba Bruks kon— takter vid försäljning av sedlar också skulle kunna vara myntkunder. Sådana förhållanden torde finnas på sina håll, men är inte alltid givna. Vidare råder för närvarande en stor överkapacitet i världens myntproduktion, varför möj- ligheterna att tränga in på marknaden är små för myntverket. Beträffande myntverkets uppdragsverksamhet torde en annan typ av marknadsföring och försäljning än vad AB Tumba Bruk har erfarenhet av vara aktuell. Slutsatsen från bedömningen av möjligheterna till marknadsmässig samordning är att vis— sa möjligheter kan finnas på sikt, men att några kortsiktiga samordningsfördelar av väsentlig betydelse inte torde fin-

nas.

Sammanfattningsvis kan beträffande problemställningen om

begränsad samordning mellan sedlar och mynt sägas att det

är framförallt_samordningen via riksbanken som ger sam- ordningsfördelarna.

4.2. Minskat behov av mynt Prop.]985/8614

Som tidigare nämnts ökade behovet av mynt, främst 1-kro— norsmynt, kraftigt till och med 1980. Detta berodde tro- ligen på en rad samverkande faktorer, som t ex ökat antal automater och myntåtergivare, silverprisets höga nivå (nedsmältning av mynt) och myntverkets låga tillverknings— kapacitet före 1974. Från 1981 har behovet av nya mynt minskat undan för undan. Detta beror troligtvis också på flera samverkande faktorer, som t ex att enarmade banditer förbjöds, bankernas privatgiro, bensinbolagens betalkort och sedelautomater samt månadskort på bussar etc. Såväl svenska som internationella bedömare synes eniga om att efterfrågan på mynt har minskat och kommer att minska ännu

mer.

Av bilaga 6 framgår utvecklingen vad gäller myntutväxling,

mynttillverkning och myntlager. Som synes har tillverkningen bibehållits i stort sett konstant, samtidigt som efter- från på mynt minskat (utväxlingen), varigenom myntlagren ökat kraftigt. Detta innebär att produktionsbehovet fram— över ytterligare minskas genom att lagren då kan och bör tappas av. En ytterligare faktor som verkar i samma rikt— ning, är den rationalisering och effektivisering av mynt- cirkulationen som diskuteras i riksbankens promemoria

"Mynthantering i Sverige förslag till principlösning".

Konsekvenserna av olika antagna produktionsvolymer redo—

visas nedan i punkt 5.2.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 1985/86:4: Avsnitt 3.2.3

5. Åtgärdsförslag 5.1.1 Gemensam huvudman för mynt— och sedelproduktion

Av diskussionen i tidigare delar av rapporten, i första hand avsnitt 4z1, är det enligt min uppfattning uppenbart att övervägande skäl talar för att riksbanken erhåller

både befogenheter till åtgärder och ansvar för konsekvenser

för mynthanteringen på samma sätt som för sedelhanteringen. De organisatoriska lösningar som då står till buds är

att myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i riksbanken och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs

från bolaget och förs in i samma avdelning i riksbanken,

att myntverkets verksamhet inordnas i samma juridiska person som sedeltryckeriet eller som underordnad ju— ridisk person till AB Tumba Bruk,

- att myntverket underordnas riksbanken på samma sätt som för närvarande AB Tumba Bruk.

Det första alternativet är enligt min uppfattning inte aktuellt, eftersomrelationenmellan riksbanken och AB Tumba Bruk fungerar utomordentligt. Det andra alternativet är inte heller, enligt min uppfattning, lämpligt. Anled— ningen till detta är att den väsentliga samordningen kan uppnås mellan myntverket och riksbanken och inte mellan myntverket och AB Tumba Bruk. En inordning direkt under AB Tumba Bruk skulle också kunna innebära att den naturliga konkurrensen mellan sedlar och myntirme bibehålles. Valen mellan betalningsmedelsform bör ligga på beställaren och inte på leverantören.

Det tredje alternativet är därför, enligt min uppfattning, att föredraga. Detta förutsätter dock att myntverkets verk-

samhet införs i aktiebolagets juridiska form. Härigenom Pr0p uppnås en likartad relation mellan riksbanken och mynt— verket som mellan riksbanken och AB Tumba Bruk. I vilken mån som riksbanken internt skall avdela en enhet för be— talningsmedelshantering, ligger inte inom denna utrednings ram att bedöma. Om dock hanteringen av två separata aktie- bolag antas kräva särskild administration, vilket dock enligt min bedömning inte bör vara fallet, kan aktiebolagen myntverket och AB Tumba Bruk inordnas under ett gemensamt moderaktiebolag. I detta skulle då betalningsmedelshanter— ingen administreras. Detta bolag torde även ha en marknad, eventuellt även en internationell sådan, för konsultationer beträffande betalningsmedel, planering och hantering. En fråga som då bör behandlas i en sådan enhet är det lång— siktiga behovet av betalningsmedlen sedlar och mynt i för- hållande till elektroniska betalningsmedel. Jag lämnar dock frågan om myntverkets direkta eller indirekta inordning i

riksbanken till vidare utredning inom riksbanken.

I sammanhanget har bedömts om aktiebolaget myntverket skulle kunna erhålla samma fördelar av en samordning av råvarutill— verkning och prägling som AB Tumba Bruk (papperstillverkning och sedeltryckeri). Med hänsyn till den begränsade, så vitt kan bedömas för närvarande, utländska marknaden synes inga direkta fördelar finnas att vinna. Frågan bör dock disku— teras med den svenske leverantören av halvfabrikat (ron- deller).

5.1.2 Val av juridisk form

I och med alternativet med en ökad samordning av

mynt— och sedelproduktionen genom myntproduktionens inordning under riksbanken behöver valet av juridisk form egentligen inte särskilt diskuteras. Det enda praktiska alternativet är att bedriva myntproduktionen och därmed förenlig verksamhet i ett aktiebolag, d v s på motsvarande sätt som sedelproduktionen för närvarande bedrivs. För fullständighetens skull diskuteras dock nedan för— och nackdelar beträffande olika juridiska

former från allmänna utgångspunkter.

Som myndighet räknas central förvaltningsmyndighet, upp— dragsmyndighet och affärsverk. Myntverket är en central förvaltningsmyndighet, varför karaktäristika för en så- dan beskrivits ovan i samband med beskrivningen av mynt- verket och dess verksamhet. Affärsverken har större fri— het än andra myndigheter i ekonomiskt avseende. De har ett individuellt specificerat avkastningskrav. De är avgiftsfinansierade och har rätt att använda löpande in— komster för bestridande av driftsutgifter. Staten svarar dock för kapitalförsörjningen. Egen upplåning är inte tillåten för myndigheter. För att täcka varierande behov av rörelsekapital har affärsverken en rörlig kredit i riksgäldskontoret. För att täcka finansiella behov kan även särskilda investeringsanslag över statsbudgeten ställas till förfogande på längre sikt. Ränta skall all— tid erläggas. Affärsverk har dock begränsade möjligheter att behålla vinstmedel. Även beträffande inrättande och tillsättande av tjänster har affärsverken i allmänhet något större frihet än övriga myndigheter. För närvarande finns sju affärsverk. Det yngsta (Luftfartsverket) till- kom 1945. Affärsverksformen betraktas numera inte som ett aktuellt alternativ vid bildande av statliga myndig- heter eller bolag.

En 5 k uppdragsmyndighet är ett mellanting mellan central förvaltningsmyndighet och affärsverk. Uppdragsmyndigheten

har i regel större ekonomisk handlingsfrihet än den PFOD.I985/86:4

centrala förvaltningsmyndigheten, men mindre än affärs— verken. En uppdragsmyndighet kan använda sina löpande in— komster för bestridande av driftsutgifter på samma sätt som affärsverken. Det är dock vanligt att delar av verk- samheten anslagsfinansieras. Jämfört med affärsverken

har oftast uppdragsmyndigheten mindre ekonomisk frihet avseende investeringar, där oftast regeringens medgivande krävs i varje särskilt fall. I sammanhanget bör dock näm— nas att instruktionen för varje enskild uppdragsmyndig- het kan anpassas till speciella krav och omständigheter. Friheten att låta en uppdragsmyndighet arbeta under "af—

färsverksliknande" former är därför stor.

Myndighetsformen innebär att beslut angående verksamhetens inriktning och omfattning centraliseras till regering

och riksdag. Skäl som därför kan anföras för att en verk— samhet skall bedrivas i myndighetsform är att staten har ett särskilt behov av styrning av verksamheten eller att verksamheten inte är ekonomiskt självständig. Även högt ställda säkerhetskrav på verksamheten kan motivera myn— dighetsformen. Ett grundläggande skäl för att välja myn— dighetsform är naturligtvis att någon form av myndighets— utövning skall utföras. Ytterligare skäl är ex:vis mono— polställning, försvarsberedskap, sysselsättningspolitik

eller regionalpolitik.

Ett grundläggande motiv för att statlig verksamhet be- drivs i aktiebolagsform är att verksamheten är en affärs— verksamhet och att dennas resultat är av intresse. Om detta är fallet och inte klara motiv för val av myndig— hetsformföreligger är aktiebolag den naturliga associa- tionsformen. Ett argument är vidare att verksamhet, som bedrivs med samma syfte och metoder som i relaterad verk— samhet, bör ske i samma associationsform. Allmänt kan konstateras att aktiebolagsformen ger större ansvar för enheten att själv bestämma i olika frågor. Detta gäller kanske framförallt beträffande långsiktiga beslut, där

4)

Prop. 1985/8614

resultatet varierar över åren. Sådana beslut berör ofta

investeringar och finansieringen av dessa.

Som exempel på skillnader mellan myndighetsformen och aktiebolagsformen kan Vidare nämnas att aktiebolagsformen ger större möjlighet att företa snabba förändringar av organisationen. Huvuddragen i en myndighets organisation fastställs av regering och riksdag. Vidare innebär myn— dighetsformen att omplaceringar av högre befattnings- havare ofta medför större organisationsändringar, som be- slutas av riksdagen. En myndighet är oftast bunden till

de statliga villkoren för avlöningsförmåner och anställ—

ningsförhållanden.

En viktig fråga vid överväganden om bolagsform är de eko- nomiska möjligheterna för verksamheten. En förutsättning för bolagsformen är att verksamheten på sikt ger till—

fredsställande avkastning.

Enligt min uppfattning talar inte ovan angivna förhål— landen entydigt för eller emot myndighetsformen eller aktiebolagsformen. Det faktum att myntverkets produktion av mynt bör uppnå mål formulerade i ekonomiska termer och att för närvarande ca 25% av de personella resurserna är sysselsatta inom uppdragsverksamheten, vilken är af— färsmässigt betingad, talar för aktiebolagsformen. Ett tungt vägande skäl för bolagsformen är även att sedel— produktionen sker i aktiebolagsform. Några direkta skäl för att myndighetsutövning i egentlig mening i större utsträckning skulle vara kopplad till myntproduktion än till sedelproduktion har jag inte funnit.

En genomgång av för— och nackdelar med olika verksamhets- former talar för att den verksamhetsform bör väljas som mest gynnar samordningen mellan produktion och planering av sedlar och mynt, d v s samordning av ansvar och be- fogenheter mellan myntverket och riksdugon. banken

5.2 Anpassning av myntverkets resurser

Vid de följande ekonomiska beräkningarna har utgåtts från åren 1978-1980, då myntverkets resurser utnyttjades i lämplig utsträckning. Dessa år producerades ca 280 miljoner mynt, maskinparken sysselsattes ungefär 22.500 timmar och personalen utgjorde 53 personer med den upp- delning som framgår av bilagagl.

Med dessa förutsättningar har i bilaga 7 beräknats re— sultaträkningar, likviditetsbudgets och balansräkningar för åren 1985/86 1988/89. Syftet med beräkningarna

i bilaga 7 är att finna en lämplig prissättningsmodell

ur myntverkets synvinkel. Av bilaga 7 framgår att med

de förutsättningar som anges i bilaga 7:1 blir den totala omsättningen ca 62 mkr och resultatet före avskrivningar ca 3 mkr. (Se bilaga 7:2). Om bolaget i ingångsläget ges en balansräkning som överensstämmer med balansräkningen för 1 juli 1985 enligt bilaga 7:4 erhålles ett resultat före skatt på något över 2 mkr. Dessa förutsättningar innebär även att om anslagsframställningens volymer till— verkas för 1984/85 kommer inkomsten från myntningen att

i samband med övergången (på budgetåret 1984/85) minska med 40-50 mkr för anpassning av varulager etc till god redovisningssed. Dessutom kommer den beräknade inkomsten från myntningen att minskas med återlösta 5— och 25— öringar, som inkommit före budgetårsskiftet. För åter— lösen som sker därefter antas att riksbanken erhåller särskild kompensation, om så anses behövligt. Till mynt— verkets nya förutsättningar hör även att, som framgår av bilaga 7:4, det givits ett kapital på 20 mkr (uppdelat

i aktiekapital, reservfond och aktieägartillskott via resultaträkningen). Vidare ges en extern kredit, som täcker ytterligare finansieringsbehov av främst övertaget varulager. Tanken är således att det nya aktiebolaget övertar tillgångar och skulder enligt ovan från myndig— heten per den 30 juni 1985.

Hänvisningar till S5

15% pålägg på summan av direkt lön och direkt material. (Med direkt lön förstås de personalkostnader som i bilaga 1 betecknas med R). Om i stället pålägget sätts till 20% blir resultatet enligt samma förutsättningar som i bi— laga 7 i övrigt före skatt 4,9 mkr för 1985/86, 4,5 mkr för 1986/87, 5,2 mkr för 1987/88 och 6,0 mkr för 1988/89. Resultatet innebär bl a att verksamheten de två senaste än blir självfinansierad. Utan att försämra den ställningen kan under perioden investeringar i storleksordningen 20 mkr göras. Om pålägget sätts till 25% blir resultaten

för motsvarande år 7,5, 7,5, 8,7 resp. 10,1 mkr.

I bilaga 9 redovisas kapacitetsutnyttjande, resultaträke ningar, likviditetsbudgets och balansräkningar med förut- sättningar i enlighet med bilaga 7 med det undantag att volymerna för bruksmynt och minnesmynt har anpassats till anslagsframställningen för 1985/86 (alternativet exkl. 10—kronan). Som framgår av 9:2 sjunker kapacitetsutnytt— jandet både för maskinparken och den rörliga personalen. under 80% det första räkenskapsåret och därefter till under 70%. Detta innebär, som framgår av bilaga 9z3, att behovet av rörlig arbetskraft minskar med 6—8 personer. Dessutom kan antas att även en minskning av den gemensam- ma personalen är befogad vid en sådan stor kapacitetsned— gång. Enligt bilaga 9z3 blir resultatet enligt de givna förutsättningarna i storleksordningen 3—5 mkr. Detta inne— bär att utrymme för investeringar i överkapacitet och andra satstningar finns. De förhållandevis små resultat— mässiga effekterna av överkapaciteten förklaras av kapa— citetskostnadernas låga andel av verksamhetens totala kostnader. Som framgår av bilagorna 9:4 och 9:5 blir lik—

viditet och finansiell ställning tillfredsställande.

I bilaga 10 har intagits motsvarande beräkningar enligt

samma förutsättningar med undantag av att volymen nu an—

passats till anslagsframställningen 1985/86 inkl. 10— kronan. Som framgår av bilaga 10:2 ligger då kapacitets— utnyttjandet högt under hela perioden utom 1985/89. Med prissättning enligt lägsta alternativet (pålägg 15%) blir resultat före skatt mellan 6-10% av omsättningen. Som framgår av bilaga 10:4 finns väsentligt utrymme för egenfinansierade investeringar. Avkastningen på eget ka— pital enligt bilaga 10:5 blir acceptabel.

För att balansera volymantagandena enligt alternativ 1 och 2 (bilagorna 9 och 10) har ett pessimistiskt alter- nativ intagits i bilaga 11. I dessa beräkningar har pris— sättningen höjts till att motsvara ett pålägg på 20%. Volymerna har hållits ordentligt lågt. Någon produktion av 10—kronan har ej medtagits. Som framgår av bilaga

11:2 halveras då kapacitetsutnyttjandet. Detta innebär att personalbehovet för rörlig personal minskar med ca 13-14 personer samt att även behovet av gemensam personal minskar väsentligt. I samband med mer detaljerad utred— ning om åtgärder för att expandera kompletterande verk— samheter, d v s uppdragsverksamheten, bör ytterligare beräkningar i enlighet med alternativen 1, 2 och 3 ut- föras. Beräkningsmodellen är datoriserad och kräver små

insatser för nya alternativ.

Beräkningarna ovan visar enligt min uppfattning att om priserna enligt bilaga 8 är konkurrenskraftiga, vilket dock varit svårt att få en uppfattning om i samband med utredningen, finns möjligheter att bedriva en ekonomiskt sund verksamhet. Om 10—kronan tages i bruk innebär be— räkningarna vidare att relativt begränsade personella nedskärningar kan bli aktuella. Under utredningsarbetet har även framkommit förhållanden som talar för att upp- dragsverksamheten kan expanderas. Jag anser att inord- ningen under riksbanken och övergången till aktiebolags— formen gynnar detta.

Prop. 1985/86: 4

Prop. [985/8614

Underbi/aga I

Utdrag ur Finansdepartementets PM

ÖVERSYN AV MYNTTILLVERKNINGEN

Ansvaret för penningutgivningen i Sverige är delat ge- nom att regeringen med stöd av myntlagstiftningen ensam har rätt att utge mynt och att riksbanken enligt riks- bankslagen skall utge sedlar. Detta förhållande har sin historiska förklaring. Vad gäller användningen av sedlar och mynt är numera den enda skillnaden att sedlar används

för höga namnvärden och mynt för låga namnvärden.

Den svenska sedeltillverkningen sker vid AB Tumba Bruk, som är ett av Sveriges riksbank helägt aktiebolag. Vid bolagets pappersbruk tillverkas sedelpapper m fl finpap- perskvaliteter. Vid bolagets tryckeri framställs utom

sedlar annat värdetryck som pass, aktier och obligationer. Bolaget har ca 400 anställda.

Mynttillverkningen i Sverige sker vid myntverket i Eskils— tuna. Myntverket är en central förvaltningsmöjlighet. För- utom mynt ger verket ut medaljer och utför andra arbeten mot ersättning (självfinansierad uppdragsverksamhet). Mynt verket förestås av en myntdirektör och har drygt 50 an—

ställda, av vilka ca tio arbetar inom uppdragsverkasmheten

Riksbanken tillväxlar sig mynten för det nominella värdet. Sedlarnas köper riksbanken av AB Tumba Bruk för ett pris som beräknas med utgångspunkt i tillverkningskostnaderna. Riksbanken distribuerar sedan såväl sedlar som mynt över landet och lagrar vid sina kontor icke cirkulerande sedlar och mynt. Själva utväxlingen till allmänheten av mynten

sköts av riksbanken på samma sätt som vad gäller sedlarna.

Regeringen avser nu att göra en översyn av verksamheten i myntverket i Eskilstuna. Undersökningen syftar till att utröna om några fördelar kan vinnas genom att i en eller

annan form samordna mynttillverkningen med sedelfram—

ställningen.

Utredningen bör främst syfta till att klarlägga vilka fördelar som kan vinnas genom att samordna administration och långsiktig produktionsplanerinq. Möjligheterna att samordna de rent tekniska funktionerna i sedelframställ— ning och mynttillverkning är uppenbarligen begränsade.

För de tekniska funktionerna disponerar myntverket ända— målsenliga lokaler och maskiner i Eskilstuna. Härtill kommer att arbetsmarknadsskäl talar för att bibehålla pro— duktionen i Eskilstuna. En utgångspunkt för utredningen bör alltså vara att den produktionstekniska delen av mynt— verkets verksamhet inte skall flyttas.

Särskilt vid förändringar i sedel— eller myntserien är det nödvändigt att noggrann samplanering sker av såväl produk- tion som distribution och lagring, Indragning av ett mynt eller utgivande av ett nytt mynt eller sedel ställer näm— ligen mycket stora krav på riksbankens distributions— och lagringskapacitet. Produktion av ett nytt mynt liksom in— dragning av mynt måste alltså tidsmässigt anpassas till riksbankens möjligheter att i distributions— och lagrings—

leden ta hand om de nya respektive de indragna mynten.

Utredningen bör bl a belysa vilka fördelar som kan Vinnas genom att sammanföra sedel- och mynttillverkningen under en huvudman.

Behovet av nya mynt ökade kraftigt till och med 1980. Det- ta innebar att myntverkets produktionskapacitet helt togs i anspråk. Denna trend synes nu ha brutits. Mycket talar för att myntproduktionen i stället kan komma att framdeles minskas. Utredningen bör uppmärksamma detta förhållande och bilda sig en uppfattning om de problem som kan uppkom- ma med anledning härav.

Eftersom sedel— och mynttillverkningen ombesörjs av ett aktiebolag resp. en central förvaltningsmyndighet böt ut- redningen även pröva om en samordning skulle underlättas av om mynttillverkningen bedrevs i annan juridisk form,

t ex av en uppdragsmyndighet eller av ett aktiebolag. Ock— så alternativet att inordna mynttillverkningen i aktie- bolaget Tumba Bruk bör prövas.

I utredningen bör beaktas de ändringar i myntserien som kan komma att göras i anledning av myntverkets framställ— ning till regeringen.

Undcrbilaga 2 Prop. [985/86: 4

MYNTVERKET

Organisationsplan per 1984—07—01 enligt anslagsfram— ställning 1985/86

Antal tjänster/anställda = 51

Uppdelningen i G, R och U har gjorts i samband med utredningen

Mynt— och medalj tillverkning G=7, F:" U=9 89

. a.»,

MateriaJJcontr'oll c=2, R=1 _, z. 3

Administration =S , U=2

Kassa och bok- föring

Päkning och kontroll G=1, R=9, U=3

Sekretariat och kontorsservice

Medaljtill- verkning

5 [!=-l

Verktyg och underhåll G=4, R=4, U=1 9

TranSpor—ter och förråd G=1 R=3

G = fasta eller halvfasta resursbehov. d v s resursbehovet förväntas

ej variera med volymförändringar i myntframställningen (inom vissa ramar) .

R = rörliga resursbehov, d v 5 en ökning eller minskning i tillverk-

ningsvolymen (antal eller vikt) förväntas direkt öka eller minska behovet av antal anställda.

C || resursbehov (fast eller rörligt) avseende uppdragsverksamheten.

4 Riku/(Igen [985/86. I sum/. Nr4

MYNTVERKET

Sammanfattad balansräkning 1984—06-30 (kkr)

Tillgångar

1) Kassa och bank Kundfordringar övriga fordringar

Varulagerz)

Skulder

Leverantörskulder

Övriga skulder

Avräkning statsverket

IX |D! fU lr" IFY' lill IH

H

2)

4.876 97 146

54.636

59.755

781 398

51.541

52.720

N] .035

Uncle/"bilaga 3: I

Behållning hos riksgäldskontoret (rörlig kredit)

I beloppet ingår färdigvarulager av mynt värderade till nominella värden på ca 40.000 kkr. Anskaffnings— kostnaden är ca 20.000 kkr lägre. Om lagervärdet jus— teras härför blir det ca 35 mkr, varigenom balansom— slutningen minskar till ca 40 mkr. Per 1983—06—30 var "övervärderingen" ca 50.000 kkr.

LhuhwbHaqu I Prop.l985/86:4

MYNTVERKET

Resultaträkning för 1984/85 med utgångspunkt från anslagsfram— ställningen 1985/86 (sid. 16), d v s exkl. uppdragsverksamheten.

(mkr) Alt.0 Alt.A Alt.B Alt.C Intäkter

Bruksmynt (nom. värden) 192

Minnesmynt (nom. värden) 30 222 105 85 75 Materialkostnad

Bruksmynt 50

Minnesmynt 15 65 65 65 65

Kapacitetskostnader

Löner inkl. soc. 5,3

Lokalkostnader 1,6

Övrigt 2,1 9 9 9 9 överskott exkl. uppdrags—

verksamheten 14 31 11 1

Alt. A, B och C

Om intäkterna istället beräknas utifrån ett pålägg på direkt material på 50% för bruksmynt och 100% för minnesmynt blir om— sättningen 105 mkr och resultatet 31 mkr. Pålägg uppgående till 25% resp. 50% ger en omsättning på 85 mkr och resultat före skatt på 11 mkr. Pålägg med totalt 15% av materialkostnaden ger en vinst på 1 mkr.

Prop. 1985!86: 4 Underbilagu 3: .?

MYNTVERKET

Resultaträkning, uppdragsverksamheten 1983/84 (kkr)

intäkter

Medaljer m m 4.047

övrigt och samlarmynt 1.417 5.464 leasasésr

Material — 3.221 Personal — 1.200 övrigt1) (nettointäkt) + 581 överskottz) 1 624

1) Beloppet inkluderar ränteintäkter på 500 kkr, uppvärdering

medaljmaterial 372 kkr samt övriga kostnader 291 kkr.

2) överskottet belastas med kalkylmässig ränta statskapital

på 965 kkr.

Underbilaga 3:3 Prop. 1985/86: 4

MYNTVERKET

Sammanfattad balansräkning 1984—06—30 (kkr)

Tillgångar Kassa och bank1) 4.876 Kundfordringar 97 Övriga fordringar 146 Varulagerz) 54.636 59.755 ååsléss (Leverantörskulder 7813)) 0 övriga skulder 398 Avräkning statsverket 51.541 51.939 Easits; _1;glg

1) Behållning hos riksgäldskontoret (rörlig kredit för

uppdragsverksamheten).

2) I beloppet ingår färdigvarulager av mynt värderade

till nominella värden på ca 40.000 kkr. Anskaffnings— kostnaden är ca 20.000 kkr lägre. Om lagervärdet jus— teras härför blir det ca 35 mkr, varigenom balansom— slutningen minskar till ca 40 mkr. Per 1983—06-30 var "övervärderingen" ca 50.000 kkr.

3) Leverantörskulder avs. myntproduktionen ej medtagna

i bokslutet.

UPPGIFTER OM H'INTVERKET 1972/73 - 1983/811 1954-09-19

HYNTIILLVERKNINGEN SEN/ej

1111». uv bruten,/nt

260,0 275,1 260,0 925 en 1 012 115 > 125 9 275 3

Antal (Ms!) 2.0 0.5 Vikt (rm) 13,5 100 0 inkomst av Iyntnlng 72/7) 73/74 71/75 75/76 . 75/77 mmm 60/81 103,6 50,8 121,7 212,0 m 125,11 95,1 215.) 267 155 311 1855 297 351 125 667

runlnellt vlrde (Hu) Avgår inköm material (Hu) Suw—

utgl fter (Utslag)

Förvaltningsmslag (Hu-) Reservatlu'wslig (hkr)

sum. UPPDRAGSVERKSAHHEYEN

lmmsleI/resul till 72/73 73/71. ' 51/82 82/83

Fakturetingukr) (690) (1 917)

PERSONAL Antal tjänster (N')

wnttlllverkningen modtagsverksmten

Iotalt

Prop. 1985/86 4

Undrrbilnga 3 .'4

Underbiluga 4: I Prop. 1985/86: 4

AB Tumba Bruk

Sannanställning belysande bolagets utveckling under åren 1979 — 1983.

1979 1980 1981 1982 1983

Utveckling ___” ___— -——— Qnsättning 107.481 118.640 135.816 133.904 181.507 Antal anställda 392 415 416 392 385 rets nettoinvesteringar 26.627 16.644 9.176 5.895 13.563 Resultat och lönsamhet Vinst före extraordinära

poster,dispositioner cch skatt 9.359 9.289 11.776 9.896 19.029 Vinst i procent avcmsättningen 8,7 7,8 8,7 7,4 10,5 Avkastningsgrad på justerat eget

kapital vid utgången av året (%) 24,0 22,8 27,6 22,6 39,9 Avkastningsgrad på justerat totalt

kapital vid utgången av året (8) 11,4 10,7 13,2 9,4 19,2 finansiell balans Förelsekapital 26.405 30.214 38.064 41.348 51.547 Soliditet 0,28 0,28 0,31 0,25 0,33 Ställning Varulager 19.084 26.309 29.388 39.479 29.334 Anläggningstillgångar 104.007 107.019 97.281 90.331 71'681 Kortfristiga skulder 16.914 19.493 18.455 53.647 27.581 _ångfristiga skulder 75.377 77.774 68.282 65.672 60.319 '?beskattade reserver 11.450 13.920 16.536 17.472 21.361 Eget kapital 33.847 34.467 35.255 35.996 36.977

Under-bilaga 4: 2

AB Tumba Bruk

En organisatorisk skiss

Styrelse

VD

Pappers— bruk

Värde- tryckeri

Försälj— ning

Adminis— tration

Dessutom finns organisatoriskt särskilda enheter för olika stabs— och servicefunktioner, så som kontrollchef, utveck— ling processteknik, vattenmärkesgravyr, utveckling elektro— nik.

MYNTVERKET

Undvrbilagu 7: I Prop. 1985/8614

Prisbestämnincsalternatiy + 15% (utcåpgspunkt åren 1978 — 1980 1005 kanaCLtetsutn tt ande) _______a_____ Y ]

Förutsättninqgg

- Försäljningspris:

— Timkostnad:

- Lagerhållning:

- Räntor:

- Investeringar:

— Avskrivningar:

— Utgångsbalans:

— Utdelning:

Mynt: Under åren 1985/86 — 1988/89 totalt 280 miljoner bruksmynt respektive år.

Uppdragsverksamheten: oförändrad volym med 50% materialkostnad, 20% personalkostnad och 10% övriga kostnader.

Pålägg 15% på direkt material och lön tillverkning (014 + DL) x 1,15).

65,21 kr inkl. sociala avgifter etc. 50% av nästa års volymer

"Checkräkning" 15% och långfristig upp— låning 13%

Under åren 1985/86 - 1988/89 investeras 500, 1.000, 500 och 400 kkr resp. år

Maskiner & inventarier 15%

Kapitaltillskott (aktiekapital etc) på 20 mkr samt extern finansiering med c:a 23 för att finansiera maskinpark (4 mkr) och lager (39 mkr)

Ingen de fyra första åren

Prop.1985/86:4 LhuhwbHaguö

MYNTVERKET

Försäljningspriser

Valör_ Pålägg

1o:- 1,00/st 1,04yst 5:— 1,13/st 1,187st 1:— 0,38/st 0,40/st 0:50 0,25/st 0,26/st 0:25 0,13/st 0,14/st 0:10. 0,09/st 0,10/st 0:05 0,12/st 0,13/st

gågnesmynt 60,05/5t 62,557st

Prop. 1985/86: 4

Sammanställning av remissyttranden över promemorior angående: [. Samordning m_vnt- och sedelproduktion. m. m. 1984-12-19 2. Utgivning av sedlar och mynt 1984-12-21

Efler remiss har följande instanser avgett yttranden övcr promemorior- na: bankinspcktionen. myntverket. statskontoret. riksrevisionsvcrkct. kammarkollegiet. statens arbetsgivarverk. fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska bankförcningen. Svenska sparbanksförcningen. Sveriges för- eningsbankers förbund. Posl- och Kreditbanken. PK.-banken. Tjänstemän- nens cenlralorganisation (TCO). Stalsanslälldas förbund och AB Tumba bruk.

Remissammanställningcn är disponerad påföljande sätt: ]. Gemensam huvudman för sedel— och myntutgivningen

2. Juridisk form för mynttillverkningen

3. Lagstiftningsfrågor

. Genomförande av ändrat huvudmannaskap för mynlulgivningen Samtliga remissinstanser ansluter sig till förslaget att riksbanken skall & vara huvudman för både sedlar och mynt. Förslaget att mynttillverkningen skall bedrivas i aktiebolagsform tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla instanser utom TCO. som anser att regeringen bör utreda om myntverket kan bli douermyndighei till eller avdelning inom riksbanken. varigenom statens behov av styrning av verksamheten skulle tillgodoses bättre. Den andra promemorian innehåller en redogörelse för gällande bestäm— melser för utgivningen av sedlar och mynt. Innehållet älerfmns i proposi- tionen under rubriken ”2.1 Bakgrund".

[ Gemensam huvudman för sedel- och myntutgivningen

l.l Bankinspektionen

Utifrån de synpunkter som bankinspektionen har att anlägga har inspek- tionen inget att invända mot förslaget att mynttillverkningen samordnas med sedelframslällningen under riksbankens ansvar och att myntverket i samband därmed övergår från att vara central förvaltningsmyndighct till att bli aktiebolag.

1.2 Myntverket

Myntverket vill först erinra om att den 1873 införda guldmynifolen formellt avskaffades 1972 och att den i praktiken satts ur spel llera decen- nicr tidigare. Då sålunda varken sedlar eller vad som i tidigare lagstiftning benämnts skiljemynl är inlösbara i mynt med metalliskt egenvärde har för

Prop. l985/8614

det praktiska bctalningsväsendet skillnaden mellan sedlar och mynt elimi- nerats. Kvar står dock två formellt viktiga skillnader. den ena att sedlar ges ut av riksbanken och mynt av regeringen och (len andra att mynten bokföres som en tillgång enligt deras namnvärde så fort de färdigställts och således innan de via riksbanken utväxlats till allmänheten.

Det finns enligt myntverkets uppfattning ingen anledning att fortsätt- ningsvis upprätthålla de formella skillnaderna mellan sedlar och mynt och verket anser därför att rätten och skyldigheten att utge betalningsmedel i form av såväl sedlar som mynt bör åvila en enda instans.

Då myntverket ser det som uteslutet att tillskapa något nytt organ för utgivning av penningmedcl och då myntverket som ett regeringens organ inte heller kan tänkas överta riksbankens sedelutgivning återstår såsom den enda och dessutom naturliga lösningen att riksbanken övertar myntut— givningen och att denna i alla avseenden hanteras på samma sätt som utgivningen av sedlar.

Att överföra myntningsrätten från regeringen till riksbanken anser mynt— verket vara en grundläggande fråga. Ett beslut i den riktningen innebär att myntverkets roll som central förvaltningsmyndighet för myntfrågor upp- hör och att riksbanken får motsvarande ansvar och arbetsområde. Riks— banken har då också att på ett eller annat sätt tillverka eller låta tillverka de mynt som banken vill ställa till allmänhetens förfogande.

[ PM samordning utsäges att några vinster genom en teknisk samordning av produktionen av mynt och sedlar inte synes möjlig med hänsyn till de skilda arterna av tillverkning. Myntverket delar den uppfattningen. Där- emot framhålles i PM att mycket är att vinna på en bättre och långsiktigare planering av myntbehovet.

Med det. som myntverket ser det. under senare år goda och förtroende— fulla samarbetet mellan riksbanken och myntverket tror sig verket ha fått tillgång till allt väsentligt av värde för bedömning av det framtida myntbe- hovet. Verket tror således inte att ett överförande av myntningsrätten till riksbanken skulle i sig på något avgörande sätt underlätta planeringen. Det är däremot av stor vikt att resurserna av mynttillverkningen kan anpassas till det aktuella behovet på ett smidigare sätt än vad som är möjligt vid myntverket som förvaltningsmyndighet.

Det torde kunna förutsättas att om riksbankens ansvar för myntförsörj- ningen även kommer att omfatta mynttillverkningen. banken kommer att söka finna vägar för bättre prognoser av myntbehovct och former för att bedöma behov av produktion och lager av mynt.

1.3 Statskontoret

Statskontoret har inte anledning till erinran mot det i promemorian l984— 12-19 angående samordning av mynt- och scdelproduktion m.m. framlagda förslaget om att myntverket organiseras sotn ett aktiebolag och underord- nas riksbanken som huvudman.

1.4 Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har inget att erinra mot förslagen i promemoriorna.

1.5 Statens arbetsgivarverk

SAV tar inte ställning till lämpligheten av myntverkets övergång till annan huvudman eller till aktiebolagsform.

SAV vill endast konstatera att en överföring till annan huvudman och/' eller bolagsform innebär att myntverket inte längre kommer att tillhöra SAst förhandlingsområde. I övrigt har SAV ingenting att anföra i ären- det.

1.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Såväl sedlar som mynt är i lag angivna såsom lagliga betalningsmedel — 65 lagen (l934z437) för Sveriges riksbank och [å lagen (l970: IOZS) om rikets mynt — vilket innebär att den som har att fordra betalning är skyldig att mottaga betalning i sedlar eller mynt. Båda typerna av betalningsmedel är numera symboliska värdetecken och det finns egentligen ingen annan skillnad dem emellan än att det ena är av papper och används för höga namnvärden och det andra av metall för låga namnvärden.

Av historiska skäl är dock huvudmannaskapet för utgivningen och reg- lerna kring denna helt olika för sedlar och mynt.

Samtidigt som sålunda äldre förhållanden dröjer kvar i de grundläggande reglerna om sedlar och mynt. har deras likställighet i den praktiska an- vändningen mcdfört att riksbankens hantering av sedlar och mynt egentli- gen är densamma för båda typerna av betalningsmedel med de skillnader som föranledes av olika material och olika värden. Liksom riksbanken övertar sedeltryckeriets hela produktion av svenska sedlar så övertas myntverkets hela produktion av mynt. Riksbanken distribuerar med sam- ma transporter sedlar och mynt till sina kontor och mottager där från allmänheten återströmmande sedlar och mynt som räknas. sorteras och återutströmmar.

Prop. 1985/86: 4

Prop. [985/86: 4

Grundtanken i utredningsmannens förslag kan sägas vara att landets betalningsmedelsförsörjning kräver en samordning av sedel— och mynt- planeringen och att samme huvudman därför bör ha ansvaret för båda dessa typer av betalningsmedel. Utredningsmannen föreslår därför att riksbanken på samma sätt som när det gäller sedelhanteringen skall ges befogenhet att styra mynthanteringen och bära ansvaret härför.

Fullmäktige instämmer i utredningsmannens principförslag. Det är se- dan länge inkonsekvent att riksbanken å ena sidan övertar myntverkets hela produktion. distribtterar denna över landet och tillhandahåller mynten vid sina kontor samt därigenom för avnämarna framstår såsom den för myntförsörjningen ansvariga instansen men å andra sidan inte har någon formell befogenhet att styra omfattningen och sammansättningen av mynt- produktionen. Visserligen skall medges att de praktiska svårigheterna på grund härav kan till väsentlig del övervinnas genom nära samarbete mellan riksbank och myntverk och den närmast oefterrättliga situation som synes ha rätt vid tidpunkten för fullmäktiges framställning 1953 är sedan länge övervunnen. Men det är ändå i grunden otillfredsställande att kopplingen mellan efterfrågan och produktion i en central samhällelig försörjnings- funktion skall vara beroende av personliga kontakter mellan berörda tjäns— temän och inte kunna grundas på formell befogenhet och därmed förenat ansvar.

Härtill kommer två olika omständigheter som under en näraliggande framtid gör det mera angeläget att knyta ansvaret för myntväsendet till riksbanken.

Tidigare har under åtskilliga år rått myntbrist. Riksbank och myntverk har då kunnat förenas i en strävan att öka produktionen och få resurser härtill. För de närmaste åren förutses nu minskat behov av mynt. Detta kommer att i flera avseenden skapa svårigheter i lagerhållning och produk- tion och acccntuerar kravet på att riksbanken som har kontakten med avnämarna och håller de stora myntlagren också har befogenhet att styra produktionen. För det andra må understrykas angelägenheten av gemen— sam huvudman för sedel- och myntväsendet då samhället övergår från sedel till mynt i en valör. Inför en eventuell övergång till 10-kronorsmynt kan det därför vara viktigt att planeringen samlas på ett ställe.

Fullmäktige ansluter sig med det sagda till förslaget att ansvaret för myntväsendet överföres till riksbanken och kommenterar i det följande några aspekter på en sådan överföring.

1.7 Svenska hankföreningen (med instämmande från PK-hanken, Post- och Kreditbanken)

Bankerna anskaffar traditionellt huvuddelen av i rörelsen erforderliga sedel— och mynttillskott från riksbanken. Detta hari huvudsak fungerat mycket bra. Tidvis har emellertid besvärande brister på olika myntvalörer

uppstått inom olika landsornråden. Sådana brister har varit svåra och tidskrävande att avhjälpa. Bankföreningen anser att landets myntförsörj- ning torde bli än mera effektivt tillgodosedd om ansvaret för såväl distribu- tion som produktion lades hos en och samma huvudman. Bankföreningen förordar därför en sådan samordning.

1.8 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen har inget att invända mot att m_vntutgivningcn förändras och att detta sker på sätt som föreslås i promemorian. Förening- en utgår därvid ifrån att en förändrad myntutgivning inte leder till försäm- rad service eller på annat sätt får negativa konsekvenser för bankernas verksamhet.

1.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Eftersom riksbanken svarar för penningmedelsförsörjningen i landet synes det naturligt att även tillverkningen av såväl sedlar som mynt står under riksbankens ansvar. SFF biträder därför förslaget att inordna Mynt- verket och därmed myntproduktionen i riksbanken.

1.10 Tjänstemännens centralorganisation

TCO delar uppfattningen om att fördelar kan vinnas med en Ökad sam- ordning mellan betalningsmedlen sedlar och mynt via riksbanken. Det är enligt vår uppfattning rationellt att sedel- och mynttillverkning sker under samma huvudman. Vi instämmer därför i förslaget om att Riksbanken blir huvudman för myntverket. Erfarenheterna från sedelproduktionen har visat att en bra samordning mellan produktion och behov går att uppnå om ansvaret delas mellan producent och beställare.

1.11 Statsanställdas förbund

Statsanställdas Förbund anser att en samordning av betalningsmedels- hanteringen. med Riksbanken som huvudman. är en rationell ordning. En huvudman (Riksbanken) skulle underlätta såväl val mellan sedel eller mynt som tidpunkter för förändringar av t.ex. myntvalörer.

Samordningsfördelarna föreligger främst genom möjligheterna till en ökad samordning via Riksbanken. Förbundet anser också att vissa sam- ordningsfördelar uppstår genom en sammanslagning av de olika produk- tionsenheterna (Tumba Bruk och Myntverket).

Prop. 1985/8614

1.12 AB Tumba bruk

Sammanfattningsvis ser vi klara fördelar om mynt- och sedelutgivning får en gemensam huvudman. bl. a. vid avvägning mellan mynt och sedlar som betalningsmedel.

2 Juridisk form för mynttillverkningen

2.1 Myntverket

Även om myntverket anser att det egentligen är riksbankens sak att avgöra på vad sätt man vill skaffa fram erforderliga mynt bör man givetvis utgå från att det i Sverige redan finns ett modernt myntverk som det finns allt skäl till att utnyttja i framtiden såväl personellt som maskinellt. En lösning är att myntverket omvandlas till att helt bli en uppdragsmyndighet under finansdepartementet som till självkostnadspris levererar färdiga mynt till riksbanken. En annan lösning är att myntverket blir en del av riksbanken och en tredje lösning är att myntverket får samma formella status som AB Tumba Bruk, dvs. ett av riksbanken helägt aktiebolag med varianterna att utgöra ett separat bolag. att ingå i AB Tumba Bruk eller att vara ett separat bolag ägt av AB Tumba Bruk.

Det är viktigt att i detta sammanhang beakta att kostnaderna för mynt- tillverkningen endast till ca 20% uppstår i myntverket och att 80 % utgöres av kostnader för inköpta halvfabrikat. För halvfabrikatens del är i stort sett hälften metallkostnader och hälften bearbetning hos underleverantörerna. Detta innebär att förändringar av bearbetningskostnaderna inom myntver- ket har förhållandevis ringa effekt på den totala kostnaden och att kostna- derna för inköp av halvfabrikat liksom för lagerhållning har avgörande inverkan på den sammanlagda kostnaden. Upphandlingen av halvfabrikat sker nästan undantagslöst som sluten anbudsupphandling enligt upphand- lingsförordningen vars motiv ju är att uppnå affärsmässighet. Det kan dock inte uteslutas att förhandlingar efter anbudsöppningen vid åtminstone någ- ra cnstaka tillfällen skulle ha kunnat medföra ännu något lägre priser. Det bör också framhållas att den i halvfabrikatkostnaden ingående metalldelen, dvs. ungefär hälften. knappast låter sig påverkas av förhandlingar utan styrs av priserna på den internationella metallmarknaden. i första hand London Metal Exchange.

När myntverket vid planerandet av den nya anläggningen i Eskilstuna, färdig 1974. föreslog att präglingsfärdiga myntrondeller skulle inköpas från i branschen etablerade underleverantörer var detta grundat på i huvudsak två skäl. Det första var att den statliga verksformen inte är särskilt väl lämpad för industriell drift och att det redan fanns väl etablerade underle- verantörer både inom och utom landet med ett betydligt kunnande inom myntområdet. Det andra skälet var att halvfabrikattillverkningen fordrar

mycket stora investeringar för smält- och valsverk m.m. och att utrust- ningen kunde bli otillräcklig eller inte utnyttjbar vid större förändringar i produktionsvolymen eller vid övergång till andra myntlegcringar. Det kan här påpekas att myntverket vid utnyttjandet av hela sin präglingskapacitet förbrukar endast någon procent av den svenska halvfabrikatleverantörens smält- och valsningskapacitet.

Det ovan anförda antyder att valet avjuridisk form för mynttillverkning- en, om riksbanken övertar utgivningen. inte är alldeles självklar. Å ena sidan bör industriell verksamhet så långt som möjligt drivas i normala företagsformer för att undvika den betydande tröghet i anpassning av personella och maskinella resurser som vidlåder statsförvaltningen. [ fråga om mynttillverkningen ärju detta genomfört till 80%. Man kan också säga att den slutgiltiga processen i myntframställningen dvs. präglingen med tillhörande verktygsförsörjning bör ske under någon form av tjänsteman- naansvar. Å andra sidan anskaffarju riksbanken sina sedlar från ett aktie— bolag även om detta är helägt av riksbanken. Myntverket kan givetvis inte bedöma om detta är ett för riksbanken ändamålsenligt förfarande men förutsätter att så är fallet.

Från sin utgångspunkt bedömer myntverket att såväl sedeltryckningen (inte papperstillverkningen) som myntpräglingen borde kunna ske inom riksbankens egen förvaltning under förutsättning av att anpassning till aktuella kapacitetsbehov kan ske på ett snabbare sätt än vad som gällerför förvaltningsmyndigheterna under regeringen.

Som tidigare anförts torde emellertid frågan om mynttillverkningcns juridiska form vara en fråga för riksbanken att ta ställning till. Om banken finner att mynttillverkningen bör bedrivas under former som liknar de som gäller för sedelframställningen är myntverket inte övertygat om att ett separat aktiebolag för myntprägling, helägt direkt av riksbanken. är den bästa lösningen. Ett administrativt samgående med AB Tumba Bruk. fastän som en särskild resultatenhet, är troligen att föredra. Myntverket saknar emellertid tillräckliga kunskaper om riksbankens och AB Tumba Bruks organisation för att med bestämdhet kunna uttala sig i denna fråga. Efter ett grundläggande beslut om att riksbanken skall överta ansvaret för myntväsendet bör riksbanken utreda och fatta beslut om den lämpligaste arbetsformen för myntframställningen och myntverket är givetvis både berett och angeläget om att medverka i en sådan utredning.

2.2 Riksrevisionsverket

RRV har inga principiella invändningar mot att myntverket övergår till aktiebolagsformen men konstaterar att det årliga nettoinkomstbortfallet på statsbudgeten inte kompenseras automatiskt genom en i motsvarande mån ökad inleverans av överskottsmedel från riksbanken. Riksbanken torde tillgodogöra sig vinst från en mynttillverkning m.m. som bedrivs av ett aktiebolag med riksbanken som ägare.

Om aktiebolagsformen väljs förutsätter RRV att de ekonomiska förhål- landena i samband med övergången till bolagsform regleras i ett avtal mellan staten och riksbanken och att affärsmässiga principer tillämpas vid övertagandet. Härvid bör enligt RRVs mening kostnaderna för bolagsbild- ningen åvila riksbanken (bl. a. tillskott av ägarkapital).

2.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Efter att ha föreslagit att myntproduktionen inordnas under riksbanken diskuterar utredningsmannen olika juridiska former härför. Hans resone- mang sammanfattas i mcningen: "Det enda praktiska alternativet är att bedriva myntproduktionen och därmed förenlig verksamhet i ett aktiebo- lag. dvs. pä motsvarande sätt som sedelproduktionen för närvarande be- drivs." Fullmäktige instämmer häri. Betydelsen av att vid övertagande av ansvaret för myntväsendet kunna bedriva produktionen i den smidiga aktiebolagsformen är för fullmäktige så väsentlig att fullmäktige vill upp- ställa detta som ett krav för att riksbanken över huvud taget skall överta ansvaret för myntväsendet. Fullmäktige förutsätter därtill att frågan om den juridiska formen skjutes fram i en direkt hemställan till riksdagen i blivande proposition så att ett uttryckligt beslut härom kommer att fattas av riksdagen.

Hur ett aktiebolag för myntverket sedan inordnas under riksbanken är av underordnad betydelse. [ anledning av att utredningsmannen diskuterar olika alternativ härför och också uttalar viss preferens vill emellertid fullmäktige utan slutligt ställningstagande framhålla följande.

Myntproduktion är en tillverkningsprocess som är artfrämmande för den industriella verksamhet som hittills bedrivits inom riksbankssfären. Den är därtill lokaliserad på annan ort än pappersbruk och sedeltryckeri. Mynt- produktionen måste därför under alla förhållanden ges en betydande själv- ständighet. Samtidigt är angeläget att den administrativa apparaten göres så enkel som möjligt. Sammantaget kan detta tala för att myntproduk- tionen infogas i nuvarande AB Tumba bruk, som redan i dag har två artskilda och särredovisade verksamhetsgrenar, nämligen papperstill- verkning och tryckeriverksamhet. men ges stor självständighet under sin platschef. Utredningsmannens invändning mot en lösning att den naturliga konkurrensen mellan sedlar och mynt inte bibehålles finner fullmäktige ej bärande.

Om myntproduktionen sålunda skall bedrivas som en enhet inom AB 'l'umba bruk eller eventuellt i ett dotterbolag till nämnda bolag kan också överlåtelsen till riksbanken arrangeras mycket enkelt genom att riksban- ken genom en nyemission tillför AB Tumba bruk kapital och detta bolag därefter direkt köper myntverket av staten.

Frågan om hur myntverket i aktiebolagsform lämpligen inordnas i riks- banken synes ej erfordra särskilt riksdagsbeslut och bör därför kunna. säsom utredningsmannen också framhåller. vidare utredas inom riksban- ken.

2.4 Svenska bankföreningen (med instämmande från PK-banken, Post- och Kreditbanken)

Vid valet av organisationsform för den samordnade sedel- och myntpro- duktionen och distributionen vill bankförcningen slutligen framhålla önsk- värdhcten av att man väljer en sådan form som ger snabba och effektiva beslutsvägar för densamma.

2.5 Sveriges föreningsbankers förbund

SFF har inga synpunkter på val av organisationsform för myntproduk- tionen.

2.6 Tjänstemännens eentralorganisation

När det gäller frågan om i vilken juridisk form mynttillverkningen skall bedrivas anser TCO att både sedel- och mynttillverkning är en sådan allmännyttig verksamhet med monopolställning. att staten har ett särskilt behov av styrning av verksamheten. Det är allmänhetens behov som styr sedel- och myntproduktionen. Vinstkravet kan ej vara ett primärt intresse.

Regeringen bör därför ytterligare utreda om myntverket kan bli "dotter- myndighet" till riksbanken eller möjligen som framförs i promemorian att myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i riksbanken med placering i Eskilstuna och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs från bolaget och också blir en avdelning i riksbanken -— i likhet med den Konglige Mynt i Danmark.

Den uppdragsverksamhet som i dag är ca 25 procent av resurserna kan drivas och utvecklas lika brai myndighetsform.

Vi instämmer i den uppfattning som framförs i promemorian angående olämpligheten i det andra alternativet om åtgärdsförslag och organisatorisk lösning.

Om riksdagen beslutar enligt vad som förordas i promemorian att in— ordna myntverket under riksbanken på samma sätt som AB Tumba Bruk. med andra ord att myntverket blir ett av riksbanken helägt dotterbolag. vill TCO peka på vad verksledningskommittén har formulerat angående en ”koncerntanke" vad avser affärsverkens verksamhet. Motsvarande syn- sätt bör kunna gälla inom områdena sedel- och myntproduktion. Organisa- tionsförändringar bör således ha sin utgångspunkt i koncernbegreppet och utformas på ett sådant sätt att samordning av verksamheterna uppnås vad gäller styrning m. m.

TCO förutsätter att all personal vid myntverket erbjuds anställning i den nya verksamhetsformen.

Prop. 1985/8614

2.7 Statsanställdas förbund

Myntverket är i dag. till följd av ett riksdagsbeslut. lokaliserat till Eskils- tuna. Statsanställdas Förbund anser att oavsett vilken organisationsform sotn väljes för framtiden bör lokaliseringen av myntproduktionen bibehål- las på denna ort.

Flera olika förslag till organisationsform kan övervägas för en framtida myntproduktionsenhet. Förbundet vill dock särskilt understryka vissa grundläggande faktorer som förbttndet anser väsentliga för valet av organi- sationsform.

— Enbart produktion av mynt är ej tillräckligt utan ytterligare produktions— volymer måste tillföras Myntverket om antalet sysselsättningstillfällen ska kunna bibehållas.

— Myntverket präglar mynten medan stansning och kantrullning görs av råämnesleverantören. För att öka den egna produktionsvolymen kan eventuellt ytterligare led i tillverkningskedjan från råämne till färdigt mynt behöva överföras till Myntverket. Myntverket har i dag en lagerhållning av mynt som är alldeles för stor. Den upptar lagerutrymme som skulle kunna användas till annat. Vid eventuell övergång till annan organisationsform och sedvanlig beräk- ning av lagervärde måste detta förhållande regleras.

Mot bakgrund av ovanstående anser Statsanställdas Förbund att Mynt- verket bör övergå till en egen enhet. för produktion av mynt. inordnad under Tumba Bruk AB.

Motiven för förbundets ställningstagande är främst att samorganisering med Tumba Bruk kan tillföra Myntverket ytterligare arbetsuppgifter och att samtidigt vissa samordningsvinster uppnås. Förbundet anser att utre- _ darens förslag om att ett särskilt bolag för myntproduktion skall bildas.

innebär att företagsenheten blir alltför liten och därmed mycket sårbar för även smärre produktionsförändringar. En utbrytning av sedeltryckeriet från Tumba Bruk och en samtidig samorganisering med mynttillverkningen till en särSkild enhet inom Riksbanken skulle, enligt förbundets uppfatt- ning, innebära minskade förutsättningar för Tumba Bruks AB lyckosamma arbete på exportmarknaden, vilket i sin tur skulle kunna leda till minskade sysselsättningstillfällen vid Tumba Bruk.

2.8 AB Tumba bruk

Utredningen redovisar tre olika organisatoriska lösningar:

— att Myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i Riksbanken och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs från bolaget och förs in i samma avdelning i Riksbanken, — att Myntverkets verksamhet inordnas i samma juridiska persou som sedeltryckeriet eller som underordnad juridisk person till AB Tumba Bruk.

-— att Myntverket underordnas Riksbanken på samma sätt som för närva- rande AB Tumba Bruk.

Tumba Bruk delar i hög grad utredarens uppfattning att det första alternativet kan avföras ur diskussionen. Värdetryekeriet inom Tumba Bruk säljer idag ca 60 % av sin produktion på öppna marknaden. varav ca hälften på export. och exportandelen kommeri framtiden att öka ytterliga- TC.

Utredaren förordar för sin del att Myntverket organiseras som aktiebo— lag direkt under Riksbanken. bl.a. med den motiveringen att det vore önskvärt att bibehålla en konkurrens mellan mynt och sedlar. Detta är ett argument som vi inte kan förstå.

l och med att Riksbanken blir huvudman och ensam ansvarig för mynt- och sedelutgivningen skapas alla förutsättningar för en sakligt grundad bedömning av den optimala fördelningen mellan de två betalningsmedlen mynt,/sedlar. 1 avvägningen mellan dessa betalningsmedel får hänsyn tas till skillnader i produktionskostnader. livslängd och hanteringskostnader inom Riksbanken och samhällsekonomin i övrigt. liksom även till allmän- hetens preferenser.

Väsentligt för en effektiv produktion såväl i Tumba som i Myntverket är vidare att planerings- och omställningstiden blir tillräckligt lång.

Tumba Bruk finner för sin del att utredarens mellanalternativ. dvs. att Myntverket samordnas i sammajuridiska person som Tumba Bruk. erbju— der den bästa lösningen. Vi delar exempelvis utredarens uppfattning att ett moderbolag för administration av Myntverket och Tumba Bruk är helt onödigt. F.nligt vår uppfattning skulle Myntverkets verksamhet kunna administreras inom ramen för vår nuvarande organisation. Myntverkets lokalisering i Eskilstuna anser vi inte medföra några väsentliga komplika— tioner.

I anslutning till detta vill vi också uttrycka som vår uppfattning att Tumba Bruks erfarenheter av marknadsföring skulle kunna bli till nytta även för Myntverket. Vid Tumba Bruks kontakter med och besök hos potentiella köpare av sedlar vore det ofta av värde att även kunna diskute- ra mynt. Vidare anser vi det inte uteslutet att Tumba Bruks erfarenheter av marknadsföring kan vara av intresse vid försäljning av medaljer och mot- svarande.

Vära egna odelat positiva erfarenheter av att arbeta i aktiebolagsform gör det naturligt för oss att ansluta oss till utredarens förslag om aktiebo- lagsform även för Myntverket, och om så bcfmnes önskvärt i anslutning till AB Tumba Bruk.

3 Lagstiftningsfrågor

3.1 Bankinspektionen _

Inspektionen har inte heller funnit några invändningar mot att myntens namnvärden liksom sedlarnas valörer såsom hittills anges i lag samt att bestämmelser rörande myntens metallinnchåll och utformning beslutas av riksbanksfullmäktige. Därvid räknar inspektionen med att sedvanligt re- missförfarande föregår förändringar av vikt för berörda parter. såsom banker. automattillverkare och handelns organisationer.

3.2 Myntverket

] samband med de nödvändiga förändringarna i lagstiftningen om mynt anser myntverket det lämpligt att genomföra en demonetarisering av vissa mynt. präglade enligt 1873. års lagstiftning. Det rör sig om samtliga guld- mynt som har ett guldvärde i dag som är ca 35 ggr namnvärdet. Vidare rör det sig om 5- och 2-kronorsmynt enligt |873 års lag vilka i praktiken är helt försvunna.

3.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Vad först gäller riksbankens övertagande av myntproduktionen må erin- ras om att i 2.5 riksbankslagen stadgas dels i andra stycket att riksbanken får ”å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning" dels i sista stycket att riksbanken ej får "deltaga i eller driva annan rörelse än den. som enligt denna lag är riksbanken uttryckligen mcdgiven". Riksbankens övertagande av mynt— produktionen. låt vara i aktiebolagsform. synes därmed förutsätta att ”lä andra stycket riksbankslagen utvidgas att omfatta även tillverkning av mynt och medaljer.

Vad härefter gäller själva myntutgivningsrätten är att observera den konstitutionella skillnad som vid utgivningen finns mellan sedlar och mynt. I 9 kap. 13% regeringsformen stadgas sålunda att ”endast riksbanken har rätt att utgiva sedlar". I andra punkten av samma paragraf tillägges att "bestämmelser om penning— och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag”. Myntväsendet är sålunda inte genom grundlagen knutet till regeringen på motsvarande sätt som sedelutgivningen till riksbanken och kan därför överföras till riksbanken utan grundlagsändring. Den underlig- gande tanken i den avsedda reformen att sedlar och mynt är likvärdiga betalningsmedel för vilka lika regler skall gälla bör emellertid på sikt föranleda sådan ändring av 9 kap. ns regeringsformen att riksbanken däri ges ensamrätt att utgiva såväl sedlar som mynt. Tillsvidare förutsättes emellertid att endast riksbankslagen och myntlagcn ändras. Därvid bör i

enhetlighetcns intresse eftersträvas att reglerna om sedlar och mynt så långt som möjligt parallelliseras. Detta talar för att myntlagen upphävs och erforderliga bestämmelser om mynt inarbetas i riksbankslagen. Denna lag är för närvarande föremål för omarbetning och förslag till ny riksbankslag kommer att framläggas at statsskuldspolitiska kommittén. Med den tidplan som förutses för myntväsendets överförande till riksbanken kan emellertid kommitténs förslag ej avvaktas. Nödvändiga förändringar måste göras inom den nuvarande riksbankslagens ram.

Hur ändringarna i riksbankslagen skall utformas får närmare övervägas. Säsom utgångspunkt för det fortsatta arbetet vill emellertid fullmäktige föreslå att 111 kap. riksbankslagen som reglerar sedelutgivningen omarbe- tas till att avse utgivningen av såväl sedlar som mynt. Detta bör innebära att i en inledande paragrafi kapitlet utsäges dels att riksbanken ensam har rätt att låta tillverka och utge mynt. dels att av riksbanken utgivna sedlar och mynt skall vara lagligt betalningsmedel. Bestämmelsen om riksban- kens ensamrätt att utge mynt förutsättes senare överförd till regeringsfor- men. 1 övrigt torde i kapitlet få intas de bestämmelser från myntlagen som bör bestå.

I samband med att lagbestämmelserna om sedlar och mynt sålunda omarbetas kan vara anledning ta upp vissa andra lagfrägor inom detta område även om de ej direkt samband med myntningens överförande till riksbanken. Tillfället bör sålunda begagnas till att upphäva bestämmelser- na i lOå riksbankslagen om den supplementära sedeltäckningen. vilka i dag saknar betydelse. Vidare kan förtjäna övervägas att genom övergångsbe- stämmelser demonetarisera vissa äldre mynt.

3.4 Svenska sparbanksföreningen

I den andra promemorian förekommer en översikt över reglerna rörande utgivningsrätten för sedlar och mynt och en redovisning av vilka lagänd- ringar som torde bli erforderliga om mynttillverkningen samordnas med sedelframställningen under riksbanken.

Sparbanksföreningen har inget att erinra mot de föreslagna lagtekniska lösningar som diskuteras i nyssbcrörda promemoria.

4 Genomförande av ändrat huvudmannaskap för myntutgivningen

4.1 Myntverket

Sedan frågan om myntverkets framtida organisation nu tagits upp är det angeläget att beslut härom fattas så snart erforderligt beslutsunderlag föreligger. Vidare bör beslutet genomföras så snart sig göra låter eftersom det dels syftar till en för det allmänna förbättrad verksamhet dels tiden fram till beslutet och den följande förändringen kan komma att präglas av

Prop. 1985/86: 4

en känsla av osäkerhet hos myntverkets personal. Med utgångspunkt i remisstidens utgång utgår myntverket från att regeringen avser att föreläg- ga riksdagen proposition i ärendet före riksdagsarbetets slut våren 1985. Under förutsättning av att regeringen kommer att föreslå att myntverket upphör som myndighet torde följande tidsplan i stort sett kunna följas.

1985-03- Regeringen tillsätter arbetsgrupp för bearbetning av i promemoriorna inte belysta frågor. 1985-05- Regeringen avger proposition till riksdagen. 1985—05—06- Övertalighetsförklaring enligt TRAS. 1985-10—11- Riksdagsbeslut om lagändringar och huvudman för

produktionen av mynt. Huvudmannen börjar förbereda övertagandet.

1986-02- Personalplan för den nya verksamhetsformen fast- ställes. Förhandlingar med P0 påbörjas. 1986-04- Formell uppsägning av myntverkets personal. Högst 6

månaders uppsägningstid. Rekrytering (återanställning) i den nya verksamhets- formen. 1986-07-01 Myntutgivningen övertas av Sveriges Riksbank. Tillverkningen övergår i ny verksamhetsform. Myntverket börjar avvecklas som myndighet. 1986-12-31 Myntverket upphör.

Till ovannämnda tidsplan kan sägas att det är synnerligen angeläget att tillämpningsbesluten med anledning av riksdagens ställningstagande fattas utan dröjsmål och att den nya företagsledningen tillsättes i början av 1986. Det är åtskilliga stora frågor som måste vara lösta i god tid före den I juli 1986, exempelvis personalplan, anställningsavtal och (åter)anställning av myntverkets nuvarande personal i den mån de så önskar, avtal om överta- gande eller uthyrning av myntverksbyggnaden. övertagande av maskinell utrustning m.m., m.m.

Eftersom myntverket utgår från att i huvudsak samma personer kommer att vara anställda före och efter bytet av ägare kommer övergången att medföra en mycket stor arbetsbelastning för i första hand företagsledning- en som dels skall avveckla myntverket och dels införa rutiner och admini- strativa system för icke statlig verksamhet så att dessa fungerar 1986- 7- 01. Samtidigt måste riksbanken ha förberett sig att övertaga den rena myndighetsutövningen vid myntverket och riksbanken måste också ha avtalat med det nya företaget om leveranser och priser för den närmaste tiden efter årsskiftet.

4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Promemorians förslag om myntverkets överförande till riksbanken är ett principförslag och vad fullmäktige ovan tagit ställning till är just principlös- ningen, vartill fogats ovanstående kommentarer till grundläggande legala och ekonomiska frågor. Hur ett överförande av myntverket närmare skall genomföras diskuteras ej i promemorian och ej heller har utredningsman- nen gått in på värderingen av myntverket, låt vara att han i några räkneex- empel belyser möjligheterna att driva myntverkets verksamhet på ett eko- nomiskt bärkraftigt sätt. Anledning saknas därmed att i ett remissyttrande gå in mera i detalj på genomförandefrågorna eller att överhuvudtaget ge sig in på värderingsfrägor. Det bör dock understrykas att om förslaget anses böra föras vidare. ett betydande arbete härmed återstår. Att riksbanken måste dras in i detta arbete står klart redan med hänsyn därtill att riksban- ken såsom köpare uppenbarligen har anledning diskutera priset. Men för en smidig övergång är viktigt att riksbanken på ett tidigt stadium får vara med och påverka även detaljlösningar av olika praktiska frågor vid refor- mens genomförande. Fullmäktige förutsätter alltså att vilken form som än väljcs för fortsatt utredningsarbete. riksbanken beredes tillfälle medverka i detta.

4.3 Statsanställdas förbund

En förändrad organisation av mynt- och sedelproduktionen förutsätter att förhandlingar upptages med berörda huvudorganisationer om de avtal som skulle gälla för de anställda inom den nya organisationen och vilka övergångsbestämmelser som blir nödvändiga. Statsanställdas Förbund vill framhålla angelägenheten av att sådana förhandlingar igångsättes i god tid så att ett accepterat förslag föreligger innan organisationsförändringen blir en realitet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Prop. 1985/86: 4