Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att regeringen ges möjlighet att vid bestämmande av den s.k. bostadslåneräntan för kalenderåren från och med år 1986 ta hänsyn till även ränteläget i fråga om annan statlig upplåning än den som sker genom långfristiga obligationslån.

] Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 63

• Sida 2
•  Original

Prop. 1985/86: 63

1. Inledning

Bostadsverket (bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna) förvaltar närmare 1 miljon statliga lån till ett sammanlagt värde av drygt 80 miljarder kr. Större delen av denna lånestock löper med ränta efter en räntesats som regeringen fastställer för ett kalenderår i sänder. Denna räntesats, kallad bostadslåneränta, skall enligt riksdagsbeslut år 1967 (prop. 1967: 100, SU 100, rskr. 265) fastställas på grundval av den kostnadsnivå som gäller för statens egen upplåning. Därtill skall läggas 0,25 procentenheter för att täcka statens kostnader för utlåningen. Som grund för beräkningen av kostnadsnivån för statens egen upplåning valdes räntan på långfristiga statsobligationer.

Bostadslåneränta tillämpas i dag (se SFS 1985z464) för i huvudsak följande lånetyper:

1. bostadslån enligt bostadsfmansieringsförordningen (1974: 946), om lånet har betalats ut före den 1 juli 1985 ,

2. bostadslån enligt bostadslånckungörelsen (1967z552) samt lån eller lånedelar enligt äldre författningar som anges i punkt 5 första stycket övergångsbestämmelserna till kungörelsen,

3. räntelån enligt räntelånekungörelsen (1967: 553),

4. räntebärande förbättringslån enligt förbättringslåneförordningen (1980: 261) eller motsvarande äldre bestämmelser,

5. tomträttslån enligt tomträttslånekungörelsen (1965: 905), om lånet har beviljats efter utgången av år 1967,

6. markförvärvslån enligt kungörelsen (|968:227) om markförvärvslån till kommun,

7. hyresförlustlån enligt förordningen (1976z260) om hyresförlustlån eller motsvarande äldre bestämmelser samt enligt förordningen ( 1982: 1286) om statlig hyresförlustgaranti,

• Sida 3
•  Original

8. lån enligt kungörelsen (1973: 400) om statligt stöd till allmänna sam- lingslokaler,

9. energisparlån enligt förordningen (1977: 332) om statligt stöd till ener- gibesparande åtgärder i bostadshus m.m. eller motsvarande äldre bestämmelser och enligt förordningen (1981: 590) om lån till energibe- sparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. eller motsvarande äldre bestämmelser, 10. underhållslån enligt förordningen (1978: 992) om lån för underhåll av vissa bostadshus, 11. förvärvslån enligt bl.a. förordningen (198121123) om lån för förvärv

- från staten av bostadsfastigheter för permanent bruk, om lånet har betalats ut före den ljuli 1985,

12. reparationslån enligt förordningen (1982: 644) om lån för byggnadstek- niska åtgärderi bostadshus eller motsvarande äldre bestämmelser, om lånet har betalats ut före den 1 juli 1985 samt 13. särskilda lokallån enligt förordningen (1982: 1272) om statligt lånestöd m.m. till särskilda åtgärder i bostadsområden med outhyrda lägen- heter.

2. Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Regeringen skall få möjlighet att vid fastställande av bostadslåneräntan för kalcnderåren från och med år 1986 beakta ränteläget även i fråga om annan statlig nyupplåning än den som sker genom långfristiga obligationslån.

Skälen för mitt förslag: Som har framgått av det föregående infördes nu gällande grunder för beräkning av bostadslåneräntan år 1967. Vid den tiden skedde statens upplåning i princip endast genom långa obligationslån.

Sedan år 1967 har statens upplåning på marknaden ökat radikalt samti— digt som kreditmarknaden fullständigt ändrat karaktär. Under de allra senaste åren har en mycket livaktig marknad vuxit fram med en rik flora av olika upplåningsformer avpassade för olika placerares behov. Statens upp- låning sker därför numera i helt andra former än tidigare samt allt mindre med stöd av olika regleringar och allt mer i marknadsmässiga former. Likviditetskvotema för bankerna har avskaffats och placeringsplikten för försäkringsbolag har minskat betydligt i omfattning. Därigenom har statens långfristiga upplåning mist sin gamla dominerande roll och istället ersatts av statsskuldväxlar. riksobligationer, allemanskonton m. m.

Efter samråd med chefen för finansdepanementet anser jag att grunder- na för bcstämmande av bostadslåneräntan måste anpassas till de föränd- ringar i fråga om villkoren för den statliga upplåningcn som har inträtt på senare tid. Jag förordar därför att grunderna ändras så att bostadslånerän- tan beräknas med beaktande av statens kostnader för den samlade mark- nadsmässiga upplåningen. Jag beräknar att bostadslåneräntan för år 1986

• Sida 4
•  Original

Prop. 1985/86: 63

därmed-blir högst 2,5 procentenheter högre än den som skulle ha fastställts med tillämpning av nu gällande gnmder.

Mitt förslag kommer att ge ökade kapitalkostnader i fråga om sådana statliga lån som inte berättigar till räntegaranti, dvs. i första hand lån till äldre småhus som bebos av låntagaren, olika typer av lokallån samt tomt- rättslån, kommunala markförvärvslån och hyresförlustlån.

För ägare till statsbelånade bostadshus som har räntegaranti medför mitt förslag inte några ökade kapitalkostnader. Deras räntaökas genom en årlig upptrappnlng till dess den når bostadslåneräntans nivå. Genom att ränte- garantin följer med upp till den nya högre nivån på bostadslåneräntan påverkas inte deras kapitalkostnader. Inte heller påverkas kostnaderna för de lån som finansieras med medel från Statens Bostadsfinansieringsaktie- bolag, dvs. nya bostadslån.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om ändrade grunder för bestämmande av den statliga bostadslåneräntan.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985