om fortsatt valutareglering, m. m.
Regeringens proposition 1987/88:134
om fortsatt valutareglering, m. m.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för den åtgärd och det ändamål
som framgår av föredragandens hemställan. På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Kjell-Olof Feldt
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla i ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1988—den 30 juni 1989. För riksdagens
kännedom läggs samtidigt fram förslag om fortsatt giltighet av valutaförordningen samt om viss ändring i förordningen.
| Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 134
I Förslag till Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4—8 samt 5 § I och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1988—den 30 juni 1989.
NM
2 Förslag till Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning
Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264)
dels att förordningen, som gäller till utgången av juni 1988, skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1989,
dels att 6 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 &
Andra betalningsmedel än växlar får inte utan riksbankens tillstånd införas till riket. Resande från utlandet får dock införa resevaluta till belopp som riksbanken medger.
I den mån annat inte följer av 10 a § fordras riksbankens tillstånd, om den som är bosatt här i riket skall
1) direkt eller genom annans för- I) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än som avses i medling. i annat fall än som avses I första stycket, ta emot betalning första stycket, ta cmot betalning från någon som är bosatt i utlandet, från någon som är bosatt i utlandet,
eller
2) sätta sig i skuld till någon som 2) sätta sig i skuld till någon som är bosatt i utlandet, där det inte är är bosatt i utlandet, där det inte är fråga om att ingå köpeavtal på såda- fråga om att ingå köpeavtal på sådana köpevillkor som tillämpas all- na köpevillkor som tillämpas allmänt inom branschen eller om att mänt inom branschen eller om att
vidta andra jämförbara åtgärder, el- vidta andra jämförbara åtgärder.
ler
3) lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som är bosatt i utlandet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988.
+ ! Förordningens giltighetstid senast förlängd 1987:390. ? Senaste lydelse 1987:390.
tl Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 134
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Feldt, Si-
gurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om fortsatt valutareglering, m. m.
1¶Inledning
Enligt valutalagen (1939:350, ändrad senast 1987:1189) gäller i fredstid att fullmäktige i Sveriges riksbank skall göra framställning till regeringen om
valutareglering, om det bedöms nödvändigt för att nå de centrala mål som
har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen
för högst ett år. Regeringen skall samtidigt med att ett sådant lagförslag
läggs fram förelägga riksdagen de valutareglerande föreskrifter som rege-
ringen avser att besluta. Sådana föreskrifter finns i valutaförordningen
(1959:264, ändrad senast 1987:1034). En redogörelse för innehållet i valutalagen och valutaförordningen finns i prop. 1975:82 (s. 14—21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). I valutakommitténs slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen finns vidare en ingående redogörel-
se för valutaregleringens principer och tillämpning.
Genom lagen (1987:387) om tillämpning av valutalagen och förordningen (1987:390) om fortsatt giltighet av valutaförordningen har valutareglering
föreskrivits för tiden den 1 juli 1987—den 30 juni 1988 (prop. 1986/87:123, FiU 27, rskr. 308).
2¶Riksbankens skrivelse
Fullmäktige i riksbanken har i en skrivelse den 17 december 1987 hemställt
om förlängning av valutaregleringen samt om viss författningsändring.
I skrivelsen anför fullmäktige bl. a. att liberaliserings- och förenklingsarbetet inom valutaområdet fortsatt under år 1987 i enlighet med vad som framförts i fullmäktiges remissyttrande över valutakommitténs betänkan-
de. För att de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken skall uppnås anser fullmäktige dock att det är nödvändigt att tillämpa
valutaregleringen även efter utgången av juni 1988. Fullmäktige hemställer
därför att regeringen föreslår riksdagen att anta en lag om tillämpning av
2 § första stycket 1, 2 och 4—8 samt 5 3 I och 3 valutalagen att gälla under 4
tiden den 1 juli 1988—den 30 juni 1989 samt att regeringen förordnar om fortsatt giltighet av valutaförordningen.
Fullmäktige har i sin skrivelse vidare föreslagit att föreskriften i 6 §
andra stycket 3 valutaförordningen upphävs. Föreskriften innebär att riks-
bankens tillstånd erfordras, i den mån annat inte följer av 10 a § samma
förordning, om den som är bosatt här i riket skall lämna kredit mot säkerhet av borgen från någon som är bosatt i utlandet.
En minoritet av fullmäktige har reserverat sig och anfört att riksbanken bort föranstalta om en skyndsam liberalisering som syftar till avveckling av valutaregleringen.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga fogas fullmäktiges skrivel- Se.
3¶Remissyttranden
Efter remiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges skrivelse avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bankirspektionen,. Sveriges Industriförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
PKbanken har förklarat sig dela de av Svenska Bankföreningen framförda
synpunkterna.
Fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrker bifall till fframställningen. En
minoritet av fullmäktige har reserverat sig och anslutit sig till den reservation som framförts av en minoritet av riksbanksfullmäktige. Bankinspek-
tionen har ingen erinran mot förlängd giltighet av valutaregleringen. Bland Övriga remissinstanser avstyrker Sveriges Industriförbund förlängning. Förbundet framhåller bl. a. att den kärna av valutaregleringen som återstår är ett otjänligt instrument för valutapolitiken och snarast bör avvecklas, inte minst med hänsyn till den negativa opinion mot den svenska valutareg-
leringen som finns inom den europeiska gemenskapen (EG). LO tillstyrker
förslagen och menar, med hänvisning till sitt tidigare yttrande över valutakommitténs slutbetänkande, att man inte till alla delar är införstådd med den liberalisering som sker genom riksbanken. Enligt LO leder liberalise-
ringen av de internationella kapitalrörelserna till en press uppåt på den
svenska räntenivån. Detta fordrar varsamhet med omfattningen och tidslokaliseringen av fortsatta liberaliseringsåtgärder med hänsyn till det aktu-
ella konjunkturläget. Sveriges Föreningsbankers Förbund, liksom Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen tillstyrker förslagen
men förutsätter att avregleringen fortsätter och påskyndas. Svenska Bankföreningen, i likhet med Sveriges Industriförbund, understryker vikten av att Sverige anpassar sig till de strävanden som sker inom EG mot bi. a. en gemensam kapitalmarknad.
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran den före-
slagna ändringen av valutaförordningen.
4¶Föredragandens överväganden
4.1¶Valutaregleringen
Valutaregleringen är ett medel i penning- och valutapolitiken. Den omfat-
tar i huvudsak sådana transaktioner som inte har något direkt samband med varu- och tjänstetransaktionerna i utrikeshandeln utan som främst är
rent finansiella placeringar. Med stöd av regleringen kan man hindra eller
begränsa störande kapitalflöden av framför allt kortfristig natur.
Inom den ram som bestäms 1 valutalagen och valutaförordningen är det riksbanken som genom sina tillämpningsföreskrifter utformar de närmare bestämmelserna för kapitaltransaktionerna.
Den ekonomiska politik som har förts under de scnaste åren har i hög grad bidragit till att de ekonomiska obalanserna minskat och att den
svenska ekonomin nu är avsevärt starkare än vid 1980-talets början. Oros-
moln saknas emellertid inte. Ett försämrat internationellt ekonomiskt kli-
mat och ett högt tryck på inhemska priser och kostnader utgör hot mot en
fortsatt god tillväxt, hög sysselsättning och ekonomisk stabilitet. Dessa hot kan endast mötas med en konsekvent ekonomisk politik som tar sikte på
att hålla nere inflationen för att värna den fulla sysselsättningen och den yttre balansen. |
De minskade obalanserna i den svenska ekonomin under de senaste åren har skapat förutsättningar för en målmedveten, successiv liberalisering av
valutaregleringen. Detta arbete har fortsatt under år 1987 i enlighet med den inriktning som angavs i den reviderade finansplanen 1986 (prop. 1985/86:150 s. 19). Riksbanken har under det gångna året beslutat bl. a. att
i vidgad utsträckning medge fastighetsförvärv i utlandet. Vidare har en
avveckling påbörjats av de hinder som finns för valutainlänningar att
förvärva utländska aktier. I detta sammanhang kan. också nämnas att prövning av ansökningar om direkta investeringar it utlandet i betydande omfattning skall överföras till valutabankerna.
Den liberalisering som pågår tar sikte på att avveckla de delar av .valutaregleringen som inte är av central betydelse för penning- och valutapoliti-
ken. Till denna hårda kärna som bör undantas från avvecklingen hör placeringar i räntebärande papper och bankdepositioner. Dessa utgör kanaler för korta kapitalrörelser som styrs av räntenivåer och valutakurs-
förväntningar. Enligt min mening bör liberaliserings- och förenklingsarbe-
tet fortsätta i en takt som är lämplig med hänsyn till betalningsbalansens utveckling och erfarenheterna av avregleringen. Detta arbete skall också
drivas med sikte på att Sverige så långt som möjligt skall delta i det
västeuropeiska samarbetet för liberalisering av kapitalrörelser.
4.2¶Ändring i valutaförordningen
Enligt 6 § andra stycket 3) valutaförordningen fordras, om inte annat följer av 10 a §, riksbankens tillstånd om den som är bosatt här i riket skall lämna
kredit mot säkerhet av borgen från någon som är bosatt i utlandet. Bestämmelsen har gällt under olika perioder, senast sedan år 1975 (prop. 1975:82,
FiU 20, rskr. 132). Bestämmelsen har utnyttjats bl. a. för att övervaka att utlandsägda dotterbolags investeringar i Sverige finansierades genom att
medel i skälig utsträckning tillfördes från utlandet och inte uteslutande genom upplåning i Sverige mot borgen från det utländska moderbolaget.
Riksbanken framhåller i sin skrivelse att valutastyrelsen beslutat att i:
tillämpningsföreskrifterna införa en generell dispens från tillståndskravet och föreslår med hänvisning till det pågående liberaliseringsarbetet att
föreskriften i valutaförordningen upphävs. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen och jag förordar att nämnda föreskrift upphävs.
4.3¶Ikraftträdande
Med hänsyn till vad jag anfört anser jag alt valutaregleringen i dess nuva- | rande utformning — med den ändring jag föreslagit — bör förlängas och
gälla under tiden den 1 juli 1988—den 30 juni 1989. Den föreslagna författ-
ningsändringen bör träda i kraft den 1-juli 1988.
5¶Lagrådets hörande
Lagstiftningsärendet är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.
6¶Hemställan
Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att anta ett inom finansdepartementet upp-
rättat förslag till lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av ett inom finansdeparte-
mentet upprättat förslag till förordning om dels fortsatt giltighet av
valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ' genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Bilaga
Bilaga SVERIGES RIKSBANK «1987-12-17
Till Finansdepartementet
Fullmäktige i riksbanken hemställer i denna skrivelse om fortsatt tillämpning av valutaregleringen och föreslår en ändring i valutaförordningen.
1. Inledning Genom lagen (1987:387) om tillämpning av valutalagen (1939:350) har
föreskrivits att 2 § första stycket 1, 2 och 4—8 samt 5 § I och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1987 — den 30 juni 1988.
Vidare har genom lagen (1987:388) om ändring i valutalagen (1939:350) föreskrivits att 6 a § valutalagen skall ha ny lydelse. I samband därmed
har genom lagen (1987:389) om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) föreskrivits att 13 § bankoregle-
mentet skall ha ny lydelse. Därjämte har genom förordningen (1987:390) om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning föreskrivits att valutaförordningen skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1988 och att 4, 6, 7 a och 15 §§ samt rubrikerna närmast före 4 och 6 §§ skall ha ny lydelse. Genom förordningen (1987:1034) om ändring i valutaförordningen (1959:264) har vidare föreskrivits att 13 a § valutaförordningen skall ha ny lydelse.
2. Fortsatt tillämpning av valutaregleringen Liberaliserings- och förenklingsarbetet har fortsatt under 1987 i enlighet
med vad som anförts i fullmäktiges remissyttrande den 17 april 1986 över
valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52). Valutastyrelsen har beslutat bl. a. att i vidgad utsträckning medge fastighetsförvärv i utlandet och att under 1988 påbörja avvecklingen av gällande hinder för valutainlänningar
att förvärva utländska aktier i utlandet. Vidare har beslutats att prövningen
av ansökningar om direkta investeringar i betydande omfattning skall
överföras till valutabankerna. Detta innebär en väsentligt förenklad tillståndsprocedur i inemot hälften av direktinvesteringsärendena. För att ”nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken” (1 §
tredje stycket valutalagen) anser fullmäktige det emellertid vara nödvän-
digt att tillämpa valutaregleringen också efter juni 1988. Fullmäktige hem-
ställer därför att tillämpningen av valutaregleringen förlängs från den 1 juli
1988 med ett år.
3. Ändring i valutaförordningen
De i sak betydande liberaliseringar och förenklingar som redovisats i det
föregående ger ej möjlighet till motsvarande förändringar i de förbud i valutaförordningen som är den formella grunden för valutaregleringens upprätthållande. Dessa förbud behövs alltjämt för att upprätthålla den
återstående kärnan av reglering. På en punkt har dock gjorts en liberalise-
ring som bör medföra att också motsvarande föreskrift i valutaförordning- Bilaga
en upphävs.
Enligt 6 § andra stycket 3) valutaförordningen fordras riksbankens tillstånd i den mån annat inte följer av 10 a § om den som är bosatt här i riket
skall lämna kredit mot säkerhet av borgen från någon som är bosatt i utlandet. Härigenom kan således kreditgivning mellan valutainlänningar
påverkas genom valutaregleringen om krediten lämnas mot borgenssäkerhet av valutautlänning. Föreskriften har utnyttjats bl.a. för att övervaka finansieringen av de utlandsägda dotterbolagens investeringar i Sverige så alt skäliga bidrag till dessa lämnas från moderbolaget i utlandet. Bestäm-
melsen har gällt sedan 1975 då den återinfördes sedan den tidigare gällt från 1949 till 1960 (prop. 1975:82, FiU 20, rskr. 132, SFS 1975: 206).
I det pågående liberaliseringsarbetet inom valutaregleringen har valutastyrelsen beslutat införa en generell dispens i tillämpningsföreskrifterna till valutaförordningen från kravet på tillstånd i 6 § andra stycket 3) valutaför-
ordningen. Kraven på tillstånd i valutaförordningen bör inte vara mera omfattande än vad som är nödvändigt. Fullmäktige föreslår därför att föreskriften upphävs i valutaförordningen. Ändringsförslaget redovisas
närmare i bilaga.!
4. Hemställan Under åberopande av det anföra hemställer fullmäktige i riksbanken att regeringen måtte
dels föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 2 § första stycket I, 2
och 4—38 samt 5 § I och 3 valutalagen att gälla under tiden den t juli 1988—den 30 juni 1989,
dels förordna om ändring av 6 § valutaförordningen,
dels förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen.
Stockholm som ovan
På Fullmäktiges vägnar:
Erik Åsbrink
Hanna Ericson
Reservation: se fullmäktiges protokoll 1987-12-17, & 6.
! Bilagans författningstext överensstämmer med mitt förslag och utesluts därför här.
SVERIGES RIKSBANK . Udrag ur Bilaga FULLMÄKTIGES PROTOKOLL 1987-12-17
Närvarande: Ordföranden Erik Åsbrink, vice ordföranden Olle Göransson, Bengt Dennis, Jan Bergqvist, Ingemar Eliasson, Karl Boo, Johan Gernandt
& 6. Skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen, m. m. :
På hemställan av Åke Gustafsson beslöt fullmäktige att till regeringen avlåta skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen samt förslag till viss författningsändring.
Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.
Mot skrivelsens lydelse reserverade sig Ingemar Eliasson, Karl Boo och
Johan Gernandt, som anförde följande.
Liksom vid tidigare behandling (se fullm. prot. 1987-02-05, $ 4) anser vi
att riksbanken hade bort föranstalta om ”en skyndsam liberalisering som
syftar till avveckling av valutaregleringen”.
Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Ur protokollet:
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988