med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m. (kompletteringsproposition)

Regeringens proposition

år

RI

1985/86: 150 (sa)

med förslag till slutlig reglering av

Prop.

statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m. 1985/86: 150

(kompletteringsproposition)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoll den 16 april 1986 för de åtgärder och de ändamäl! som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Svante Lundkvist

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande säväl inkomst- och utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 skulle bli 2,5 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 49,7 miljarder kr.

För budgetåret 1986/87 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 48,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 44,9 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1986 och kalkyler för den svenska ekonomin 1987— 1989 samt en långtidsbudget för budgetåren 1986/87— 1990/91.

I samband med den reviderade finansplanen behandlas även frågor som

rör den kommunala sektorns ekonomi under år 1987, förenklingar av olika regler inom skattelagstiftningen, villkoren för allemanssparandet, m. m.

Propositionen innehåller även förslag till vissa skogspolitiska åtgärder, vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, stöd till investeringar i drivmedelsanläggningar i glesbygderna samt förebyggande åtgärder m.m. mot jordskred och andra naturolyckor.

I Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 150. Proptext

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Prop. 1985/86: 150

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande och statsråden Feidt, Sigurdsen, Leijon, Göransson, Johansson, Hulterström, Lindqvist.

Föredragande: statsråden Feldt, Johansson, Lundkvist, Hulterström och

Leijon. |

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2§ riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör

också tas med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vissa andra

frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Således bör riksdagen bl. a. föreläggas förslag i fråga om vissa skogspoli-

tiska åtgärder, förenklade skatteregler och hushållens sparande, m. m.

Statsråden Feldt, Johansson, Lundkvist. Hulterström och Leijon föredrar de ifrågavarande förslagen under finans-, försvars-, jordbruks-, arbetsmarknads och industridepartementens verksamhetsområden. Anfö-

randena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört

för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i

underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—5.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 to

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Bilaga 1 ÖN

till kompletteringspropositionen 1986 7

Finansplan Prop.

1985/86: 150 Bil.1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Feldt såvitt avser reviderad finansplan, kommunernas ekonomi, förenkling av skatteregler samt särskilda frågor avsnitten

1-7 och 11;

statsrådet Johansson såvitt avser särskilda frågor avsnitten 8—10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m. (kompletteringspropositionen).

Reviderad finansplan

I Den ekonomisk-politiska strategin

1.1¶Politik för tillväxt och rättvis fördelning

Den ekonomisk-politiska strategi som regeringen tillämpat alltsedan 1982,

ofta kallad den tredje vägens ekonomiska politik, har hittills varit framgångsrik. De mål som ställdes upp var ambitiösa. De finansiella obalan-

serna i ekonomin skulle hävas, samtidigt som produktion och investeringar skulle ta fart. Arbetslösheten skulle bekämpas, samtidigt som inflationen

skulle pressas tillbaka.

Vi kan nu se resultaten av den förda politiken. Budgetunderskottet har minskat kraftigt. Produktionen har ökat i industrin och näringslivet i övrigt. Lönsamheten har förbättrats, vilket har medfört att investeringsverk-

samheten har tagit fart. Sysselsättningsläget har också förbättrats mar-

kant. Antalet sysselsatta har vuxit kraftigt och det har varit möjligt att

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga I, del I

minska arbetslösheten. Samtidigt har vi reducerat antalet sysselsatta i Prop. 1985/86: 150 arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bil. I Vi har skapat utrymme för en ökad tillväxt framöver. Denna tillväxt

kommer dock inte av sig själv, utan det krävs att särskilda åtgärder vidtas.

Prisstegringarna har dämpats, om än inte tillräckligt med hänsyn till den låga inflation som nu registreras i våra viktigaste konkurrentländer. De nyligen träffade uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör dock göra det möjligt att under 1987 varaktigt växla ned vår pris- och kostnadsstegringstakt till en låg nivå. Vi skulle därmed kunna stå inför ett trendbrott i den inflatoriska pris- och lönebildning, som har kännetecknat

den svenska ekonomin under den senaste tioårsperioden. Vi har nu således chansen att närma oss prisstabilitet och detta utan den ökning av arbetslös-

heten som åtföljt den minskade inflationen i flertalet övriga västeuropiska länder.

Antiinflationspolitiken 1982 års devalvering medförde en engångsförbättring av konkurrenskraf-

ten. En sådan förbättring måste bli bestående, om det skall vara möjligt att varaktigt undanröja obalanserna i ekonomin och skapa förutsättningar för en stabil tillväxt. Inflationsbekämpningen har därför varit en viktig uppgift

för den ekonomiska politiken. Även om den allmänna prisutvecklingen har

varit gynnsam hittills under 1986, har jag noterat att vissa företag i början

av året har höjt sina priser anmärkningsvärt mycket. Jag och statsrådet Johansson avser därför att kalla representanter för näringslivet till över-

läggningar om företagens prissättning. Uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör underlätta en återhållsam prissättning under återsto-

den av 1986. | Det är emellertid inte enbart viktigt att bekämpa prisstegringarna för att klara konkurrenskraften och därmed trygga sysselsättningen. En fortgående inflationsprocess bidrar också till att omfördela inkomster och förmögenheter i en ojämlik riktning. Därför är det även från rättvisesynpunkt angeläget att med kraft bekämpa prisstegringarna.

Rättvisa Full sysselsättning och en rättvis fördelning av välfärden är centrala mål för den ekonomiska politiken. För att nå en rättvis och jämn fördelning är hög sysselsättning och låg inflation av avgörande betydelse. Det behövs också ett väl utbyggt socialt trygghetssystem och en väl fungerande offentlig sektor, som kan garantera alla medborgare en god standard vad gäller utbildning, sjukvård och barnomsorg m. m. Skattepolitiken måste inriktas på en rättvis fördelning, samtidigt som

arbete och sparande gynnas och förutsättningar skapas för höjda reallöner

vid en låg inflation. Detta är syftena med det förslag till reform av inkomstskatten som nyligen förelagts riksdagen. Kampen mot ekonomisk brottslighet och oseriös företagsamhet har också intensifierats.

Många barnfamiljer har fått vidkännas ekonomiska påfrestningar under Prop. 1985/86: 150 senare år. För att förbättra deras situation höjdes barnbidragen kraftigt i Bil. 1 fjol. Förslag har lagts om en ytterligare kraftig höjning av barnbidragen m.m. den I januari 1987. Dessa åtgärder finansieras bl. a: genom att omsättningsskatten på aktier höjs. Som en följd av den allmänna förbättringen av den svenska ekonomin har aktiekurserna stigit kraftigt på senare år. Detta är bra för näringslivet. Det får därmed lättare att dra till sig riskkapital för framtida expansion. Men det är också rimligt att en del av dessa vinster omfördelas till barnfamiljernas förmån.

Ökad tillväxt Sedan hösten 1982 har regeringens politik varit inriktad på att etablera en hög och stabil ekonomisk tillväxt. Våra produktiva resurser måste växa för att det skall vara möjligt att höja medborgarnas materiella standard, vad gäller såväl höjda reallöner som utbyggd välfärd. Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att öka sysselsättningen och ytterligare nedbringa arbetslösheten. Härtill kommer att en god ekonomisk tillväxt också gör det lättare att bemästra de finansiella obalanserna i ekonomin.

På senare tid har den internationella ekonomiska bilden ljusnat i flera hänseenden. Av störst betydelse är det kraftiga oljeprisfallet, som får positiva effekter i form av lägre inflation och högre tillväxt. Härtill kommer den anpassning som skett till mera realistiska växelkurser mellan de viktigaste valutorna och som bl. a. inneburit en nedgång av dollarkursen. Denna förändring, liksom nedgången av den internationella räntenivån, är positiv för den internationella ekonomin.

För Sverige är dessa förändringar i huvudsak gynnsamma. Vi har därför nu fått en rejäl chans att under de närmaste åren häva kvarvarande obalanser i ekonomin och lägga grunden till en ny period av god tillväxt och full sysselsättning. Detta kommer emellertid inte att ske automatiskt.

Det krävs alltjämt en stram ekonomisk politik, som bl. a. syftar till att minska budgetunderskottet ytterligare. Det är också nödvändigt att prisoch lönestegringstakten varaktigt nedbringas till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer.

Av diagram 1 framgår att vi nu lyckats bryta och vända det dramatiska fallet i sparandet. Därmed har en grund lagts för ökad tillväxt framöver. Resultatet av de kalkyler för den svenska ekonomin 1987—1989 som jag kommer att redovisa senare visar emellertid, att det behövs särskilda åtgärder för att höja tillväxttakten i ekonomin. Med de höga ambitioner som vi har vad gäller sysselsättning och fördelningspolitik är det inte tillräckligt med god konkurrenskraft och en väl avvägd stabiliseringspolitik för att skapa den nödvändiga tillväxten.

För att nå en tillräckligt hög tillväxt i vår ekonomi krävs, förutom en hög och jämn efterfrågan, ett samspel mellan ett flertal ekonomisk — politiska åtgärder. Ett viktigt krav är att näringslivets investeringar höjs väsentligt, så att produktionskapaciteten ökar. Den goda lönsamheten i näringslivet har skapat förutsättningar för detta.

Diagram I Bruttosparkvoten 1970-1986 Prop. 1985/86: 150 Bruttoinvesteringar + lagerförändringar + bytesbalanssaldot i procent av BNP Bil. 1

21-

17 -

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83 84 B5 86

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den strategi regeringen följer innehåller bl. a. följande inslag:

— Finanspolitiken ges en fortsatt stram inriktning, så att budgetunderskot-

tet kan nedbringas ytterligare. Därigenom möjliggörs en fortsatt nedgång av ränteläget, vilket stimulerar investeringsaktiviteten och dämpar

inflationsförväntningarna. — Skattepolitiken utformas så att den underlättar löneavtal på låg nominel!l

nivå och stimulerar till arbete och sparande.

— Förenklingar görs i sådana regelsystem som lägger en hämsko på näringslivets tillväxt. — Valutaregleringen liberaliseras, bl.a. i syfte att främja en dynamisk utveckling i näringslivet.

— Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt förskjuts mot utbildning och andra tillväxtfrämjande åtgärder.

— De regionalpolitiska styrmedlen förstärks.

— En rad åtgärder vidtas i syfte att stimulera till en ökad skogsavverkning.

— Insatserna för att öka hushållssparandet intensifieras. — Utbildningen och forskningsverksamheten förbättras såväl inom näringslivet som inom det ordinarie utbildningssystemet. De åtgärder som nu föreslås för att stimulera till en ökad tillväxt är inte något heltäckande program. Ytterligare förslag kommer successivt att

läggas fram i syfte att stimulera tillväxten.

Prop. 1985/86: 150

1.2¶Politikens inriktning

Bil. 1

Regeringen har på senare tid lagt fram en rad förslag, som innebär att

politiken kan läggas fast på några centrala områden. Sålunda har regering-

en nyligen förelagt riksdagen förslag om en reform av inkomstskatten för 1987 och 1988. Förslaget innebär att förutsättningar skapas för löntagarna att erhålla höjda reallöner både 1987 och 1988. Marginalskatten blir högst 35 2 för ungefär hälften av inkomsttagarna och högst 50 22 för ca 90 22 av inkomsttagarna. Den högsta marginalskattesatsen sänks från 80 till ca

75¶Yo. Även personer med låga inkomster får en märkbar skattesänkning.

Reformen innehåller en rad förenklingsförslag, däribland att sambeskattningen av kapitalinkomster slopas.

Regeringen har vidare föreslagit åtgärder för att förbättra barnfamiljer-

nas situation, i första hand genom att barnbidraget föreslås bli höjt med

1 020 kr. per år den I januari 1987. Denna reform finansieras främst genom

höjd oljeskatt och höjd omsättningsskatt på aktier.

En annan viktig fördelningspolitisk reform som regeringen har aviserat gäller att återställa den ursprungliga ersättningsnivån om 65 27 för alla med delpension. Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1987.

Jag vill understryka att grunden för en rättvis fördelning är full syssel-

sättning, låg inflation och stigande reallöner, som förbättrar möjligheterna

till en rimlig försörjning genom eget arbete. Den ekonomiska politiken måste utformas så att dessa mäl kan uppnås. En viktig förutsättning är därvidlag att den offentliga utgiftsutvecklingen hålls tillbaka, så att skattehöjningar kan undvikas. Därigenom skapas erforderligt utrymme för höjda

reallöner. Det nyligen slutna jordbruksavtalet innebär att priserna inte höjs på

prisreglerade jordbruksprodukter förrän tidigast mot slutet av året. Detta förhandlingsresultat bör vara gynnsamt både för konsumenterna, som

självfallet gynnas av stabila matpriser, och för jordbrukarna, som kan få

bättre avsättning för sina produkter.

Det är angeläget att utbyggnaden av viktiga områden inom primärkommunerna och landstingen fortsätter. Det gäller barnomsorgen, äldreomsorgen och den allmänna sjukvården. Denna utbyggnad av den offentliga

servicen måste emellertid ske inom ramen för en allmänt lägre expansionstakt än hittills inom kommunsektorn. Skall det bli möjligt att skapa ett ökat

reallöneutrymme, bör inte kommunsektorn öka med mer än I 26 i volym per år framöver. Denna expansion ger utrymme för att klara gjorda åtagan-

den inom de prioriterade områdena.

Jag kommer i det följande att redovisa mina förslag som berör kommu-

nernas ekonomi. Tillsammans med de åtgärder som föreslagits i budgetpropositionen och andra åtgärder som påverkar kommunernas ekonomi —

främst inkomstskattereformen — har därmed förutsättningarna för den

kommunalekonomiska utvecklingen under 1987 lagts fast. Dessa åtgärder innebär att kommunernas finansiella sparande 1987 reduceras jämfört med vad som eljest skulle blivit fallet. Till en del innebär dessa åtgärder också att statsutgifterna kan begränsas, vilket gör det

möjligt att något minska de finansiella obalanser som råder mellan stat och

kommun. Det inkomstbortfall som beror på höjningen av det kommunala Prop. 1985/86: 150 grundavdraget motsvaras däremot av en välbehövlig skattesänkning, som Bil. 1

främst kommer låginkomsttagarna till del. Sammantaget väntas kommunsektorn ändock vid en oförändrad kom-

munal utdebitering, och efter hänsynstagande till inkomstbegränsningarna,

uppvisa ett finansiellt sparandeöverskott om 4 miljarder kr. 1987. De

ekonomiska förutsättningarna skiljer sig dock markant åt mellan skilda kommuner och landsting. Därför bör medelsramen för extra skatteutjäm-

ningsbidrag ökas. Härtill kommer möjligheten till förtida återbetalningar

av likviditetsdepositioner att utnyttjas för kommuner och landsting som har en speciellt besvärlig ekonomisk situation. Därvid kommer bl. a. kom-

munala ROT-projekt att bedömas som angelägna investeringsprojekt. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är, som jag tidigare har angivit, att stimulera till en ökad tillväxt. De redovisade skatteförslagen

har denna inriktning. Detsamma gäller i hög grad också förnyelsefonderna,

som utgör en av de största satsningarna någonsin på utbildning och forsk-

ning.

Chefen för jordbruksdepartementet och jag föreslår nu ytterligare åtgärder som har detta syfte. Det gäller åtgärder som syftar till att åstadkomma

en högre skogsavverkning. Därmed läggs en grund för en snabbare utbygg-

nad av skogsindustrin. Detta får positiva effekter på produktion, investeringar, sysselsättning och bytesbalans.

Den positiva utvecklingen i den svenska ekonomin och det ökade förtroendet för den ekonomiska politiken har skapat förutsättningar för att nu

inleda en beslutsam liberalisering av valutaregleringen. Den bör i första

hand inriktas på de delar av valutaregleringen, som kan verka hämmande

på näringslivets utveckling.

Andra åtgärder som föreslås eller aviseras avser avregleringar inom transportsektorn, inriktningen av forskningspolitiken och insatser för att utveckla arbetsmarknadspolitiken. Av särskild vikt är det att arbetsmarknads- och industripolitiken främjar en utveckling som leder till bättre

regional balans. Sysselsättnings- och inkomstförhållandena är idag för

ojämlikt fördelade i landet. Näringslivets investeringar behöver öka ytterligare över hela landet. Regeringen kommer att inbjuda representanter för

näringslivet till en diskussion om hur det förbättrade vinstläget skall kunna omsättas i ökade investeringar. En viktig uppgift inom skattepolitiken är att förenkla skattesystemet,

både för de skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Jag föreslår en rad

åtgärder med detta syfte. Totalt sett innebär dessa åtgärder även en viss

skattesänkning.

Statsrådet Johansson kommer senare i dag att föreslå vissa regelförändringar inom allemanssparandet och vinstsparandet. Ett syfte är att begrän-

sa statens kostnader för sparsystemen. Allemanssparandet kommer även efter dessa förändringar att vara den mest förmånliga sparformen med en

hög real avkastning som är helt skattebefriad. Utrymme skapas vidare för ökade sparvolymer inom både allemanssparandet och vinstsparandet.

2¶Utsikterna för 1986 Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

2.1¶Den internationella utvecklingen

Utvecklingen i världsekonomin under 1985 blev i viktiga avseenden sva-

gare än väntat. Den genomsnittliga tillväxten i industriländerna stannade vid ca 2 3/4 24. Världshandelns tillväxt blev också lägre än förutsett, något över 3 46.

Ända till för några månader sedan bedömdes tillväxten i vår omvärld förbli svag under 1986. Betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och

omvärlden fortsatte att växa till följd av en starkt övervärderad dollar och dollarns värde visade fram till hösten endast en svagt sjunkande tendens.

Till följd härav ökade kraven på protektionistiska åtgärder i Förenta staterna. Situationen i en rad skulddrabbade u-länder försämrades till följd

bl. a. av den svagare utvecklingen av världshandeln.

Det senaste halvåret har emellertid förändringar skett, som förbättrat förutsättningarna för en fortsatt stabil tillväxt. En betydande anpassning av växelkurserna har ägt rum efter det möte, som de fem stora industriländerna höll i New York förra hösten i syfte att genom samordnade aktioner

åstadkomma en sådan anpassning. Dollarns effektiva kurs har sedan sep-

tember fallit, medan främst D-marken och yenen apprecierat. Växelkursanpassningen har understötts av gemensamma interventioner på valutamarknaden och av en viss samordning av penningpolitiken 1 de större länderna.

Härigenom har det också visat sig möjligt att befästa och förstärka den

tidigare tendensen till fallande räntor. Särskilt under de första månaderna i år har nivån för både den korta och den långa räntan sjunkit i de större

länderna.

Växelkursanpassningen och räntesänkningarna har i, förening med det

kraftiga oljeprisfall som inträffat sedan slutet av förra året, förbättrat de

ekonomiska utsikterna i många länder. I finansplanen i januari 1986 förutsågs en genomsnittlig tillväxt i industriländerna 1986 på mellan 2 1/2 och 3 22, en genomsnittlig inflation på strax under 5 26 och ett samlat bytesbalansunderskott för OECD-länderna på omkring 70 miljarder dollar. På samtliga dessa punkter är utsikterna nu mer gynnsamma. Tillväxten i

industriländerna bör i år kunna nå 3 1/4 Z och inflationen nedbringas till

omkring 3 1/2 20 i årsgenomsnitt. I våra nordiska grannländer väntas emel-

lertid tillväxten avta i år, vilket bidrar till att marknadstillväxten för de

svenska exportföretagen beräknas bli lägre i år än i fjol. Industriländernas

gemensamma bytesbalansunderskott bör med de nya förutsättningarna kunna begränsas till ca 30 miljarder dollar.

De förbättrade utsikterna för 1986 måste till övervägande del tillskrivas

den nedgång i priset på olja som skett sedan slutet av förra året. På några månader har priset fallit från över 30 dollar per fat till en nivå kring 10—15 dollar. Detta prisfall torde få övervägande positiva effekter på industrilän-

dernas ekonomier. Inflationen sjunker och tillväxten ökar. Resultatet bör

bli en förstärkning av den inhemska efterfrågan i flertalet industriländer

och därmed också en ökning av deras inbördes handel. Vilka slutliga

effekter oljeprisfallet får på enskilda länders ekonomier bestäms dock

väsentligen av hur regeringarna i sin ekonomiska politik väljer att reagera Prop. 1985/86: 150 på utvecklingen. Bil. 1 För u-länderna som grupp är effekterna av oljeprisfaliet mindre entydiga. De oljeimporterande u-länderna gynnas givetvis av prisfallet, medan de oljeproducerande länderna får vidkännas betydande inkomstbortfall. I synnerhet för de oljeproducerande länder som samtidigt har en betydande skuldsättning kan situationen bli mycket svår och leda till förnyade påfrestningar på det internationella finansiella systemet. Även andra problem i världsekonomin består trots den förbättring som oljeprisfallet innebär. Ett viktigt sådant är de stora betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och omvärlden. Den växelkursanpassning som hittills kommit till stånd är inte tillräcklig för att dessa obalanser skall minskas väsentligt de närmaste åren. Det är emellertid knappast heller önskvärt att de korrigeras enbart med hjälp av ytterligare växelkursförändringar. Den fortsatta dollardepreciering som — i avsaknad av andra ekonomisk—-politiska åtgärder — skulle vara nödvändig för att eliminera det amerikanska bytesbalansunderskottet skulle behöva vara så stor, att den skulle ge upphov till starkt ökad inflation och i förlängningen sannolikt en recession i den amerikanska ekonomin. Betalningsobalanserna bör därför i högre grad korrigeras genom att tillväxten utanför Förenta staterna stärks. En anpassning i detta syfte av den ekonomiska politiken i Japan och vissa större europeiska länder synes därför särskilt angelägen. Detta ter sig än viktigare, då mycket nu talar för att väsentliga nedskärningar kommer att genomföras i det amerikanska budgetunderskottet under de närmaste åren. Om de nedskärningar genomförs som förutskickats i samband med den s. k. Gramm—- Rudman—Hollings—lagen, har vi att se fram emot ett kraftigt efterfrågebortfall i den amerikanska ekonomin de närmaste åren. Om inte detta kompenseras genom en starkare tillväxt utanför Förenta staterna kan världskonjunkturen komma att försvagas. Om dessa hot mot en fortsatt stabil tillväxt skall kunna avvärjas, måste ett närmare internationellt ekonomiskt samarbete komma till stånd. Detta bör bl. a. sikta till att åstadkomma en bättre samordning av den ekonomiska politiken, att genomföra en samlad långsiktig strategi för att angripa skuldproblemen och att genomföra förbättringar i det internationella valutasystemets funktionssätt. Ansträngningar måste också göras för att nå internationell enighet om fortsatta handelstiberaliseringar. De nordiska finansministrarna har nyligen i ett särskilt uttalande — Samarbete för tillväxt och stabilitet — redovisat sin syn på hur en internationell samarbetsstrategi av detta slag bör genomföras. I uttalandet beto-

nas att Japan och länderna i Västeuropa har ett särskilt ansvar att driva en

tillväxtfrämjande politik i ett läge då den amerikanska tillväxten väntas avta. Vidare framhålls behovet av särskilda åtgärder för att bemästra skuldproblemen i u-länderna. Sålunda betonas att Världsbankens och Internationella valutafondens resurser behöver förstärkas.

2.2¶Den svenska ekonomin Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Utsikterna för den svenska ekonomins utveckling 1986 har förbättrats markant under de senaste månaderna. .

I finansplanen i januari förutsattes att importpriset för råolja skulle vara

26 dollar per fat som genomsnitt för kalenderåret 1986. Spotmarknadspriserna var i början av april nere under 10 dollar per fat för vissa råoljekvali-

teter. De faktiska priserna för den råolja som importeras har emellertid legat högre och ett genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 bedöms vara en rimlig utgångspunkt för prognoserna för den ekonomiska utvecklingen i år. Vidare förutsattes i finansplanen en genomsnittskurs för dollarn på 7,70 kr. 1986. Nuvarande beräkningar baseras på valutakurserna i februari

1986, vilket innebär ett årsgenomsnitt på 7,42 kr. per dollar. Dessa nya förhållanden får effekter på flera områden. Oljepris- och

valutakursförändringarna bedöms få en stimulerande effekt på världsekonomin, vilket förbättrar våra exportmöjligheter. Import- och ränteutgif-

terna minskar och bytesbalansen förbättras. Inflationen dämpas, vilket

förbättrar förutsättningarna att uppnå höjda reallöner vid låga nominella

löneökningar. Möjligheterna ökar att hålla en förhållandevis låg inhemsk

räntenivå och förväntningarna om en fortsatt tillväxt stärks, vilket stimulerar investeringarna.

Man kan emellertid inte utan vidare räkna med att den kraftiga sänkning av oljepriset som nu noteras blir bestående. De positiva effekter som följer

av prisfallet kan därför bli tillfälliga. Bestående positiva effekter kan vi få,

om vi utnyttjar tillfället till att varaktigt sänka den svenska pris- och

kostnadsstegringstakten.

Den upprevidering av prognosen som nu görs innebär att tillväxten av BNP i år väntas bli ungefär lika hög som i fjol. Sammansättningen av produktionsökningen väntas dock bli något annorlunda. Tillväxten 1985 bars till stor del upp av investeringar, medan tillväxten i år i högre grad

väntas bli konsumtionsledd.

Priser och löner Pris- och löneökningarna har de senaste åren varit högre i Sverige än i våra konkurrentländer. Denna utveckling har medfört, att en del av de fördelar, som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982, har gått förlorade. Det svenska pris- och kostnadsläget är emellertid alltjämt väsentligt bättre

än före de båda devalveringarna. Därtill kommer att lönsamheten och därmed expansionskraften i den svenska industrin har förbättrats markant.

Den förbättrade lönsamheten ger företagen möjlighet till djärvare marknadsföringsinsatser och till ökade satsningar på ny teknik. Detta bör på

sikt göra de svenska företagen mer konkurrenskraftiga såväl här hemma

som på exportmarknaderna.

Inflationen har dämpats under senare tid. Under tolvmånadersperioden

t. o. m. mars 1986 steg konsumentpriserna med 4,3 26. Inflationen under

loppet av 1986 bedöms nu bli drygt 2 20. Det bör emellertid noteras att

prisökningarna dämpas också i andra länder, varför priskonkurrensen

skärps på de internationella marknaderna. Under innevarande år väntas Prop. 1985/86: 150

den svenska inflationstakten anpassas ned mot OECD-genomsnittet. Bil. 1

Till grund för prognoserna för den svenska ekonomin 1986 ligger en löneökningstakt i näringslivet i enlighet med de ramavtal, som nyligen har slutits. För den offentliga sektorn bygger kalkylerna, i avsaknad av nya löneavtal, på den löneökning, som följer av redan slutna avtal. Beräknade på detta sätt skulle timlönerna i hela den svenska ekonomin stiga med i

genomsnitt ca 6 96 1986.

Den sjunkande inflationstakten möjliggör påtagliga reallöneökningar i år. Det förslag till inkomstskatteskalor för 1987 och 1988, som tidigare har förelagts riksdagen, gör det möjligt att uppnå reala löneförbättringar även kommande år, förutsatt att prisstegringarna och de nominella löneökning-

arna blir måttliga.

Tillväxt och sysselsättning Tillväxten i den svenska ekonomin bedöms i år bli ca 2 2. Detta är en upprevidering av bedömningen i finansplanen. Den högre tillväxten bärs främst upp av privat och offentlig konsumtion, vilket framgår av tabell 1.

Tabell I Försörjningsbalans

Miljarder Procentuel! volymförändring

kr. 1985 1983 1984 1985 1986

! Förändring i lagerinvestering anges i procent av föregående års BNP.

Den privata konsumtionen bedöms nu öka med hela 2,7 20 1986. Även

den offentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka 1986. Kommunsektorns ekonomi är överlag god, även om skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting är stora. Den kommunala sysselsättningen beräknas

öka med närmare 25 000 personer 1986.

Även investeringar och lageruppbyggnad väntas i någon mån bidra till tillväxten 1986. Under de senaste åren har investeringsnivån i den svenska

ekonomin höjts markant. För 1986 förutses en fortsatt ökning av investe-

ringarna i industrin och näringslivet i övrigt. För bostadsinvesteringarna

förutses en viss minskning i år, men mycket tyder på att bostadsbyggandet

kommer att öka åren därefter. De totala investeringarna beräknas öka med

ca 2 20 1986. 10

Arbetsmarknadsläget har förbättrats markant de senaste åren. Antalet Prop. 1985/86: 150 sysselsatta har ökat med 85000 personer mellan 1982 och 1985. De arbets- = Bil. 1

marknadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten m. m. har kunnat reduceras i fjol och en fortsatt neddragning sker i år. Arbetslösheten

har gått ned från toppnivån 3,5 22 1983 till 2,8 Z6 1985. 1 internationell

jämförelse är detta en mycket framgångsrik utveckling. Sysselsättningen bedöms nu kunra öka med ytterligare ca 30 000 personer 1986 och arbetslösheten fortsätta att minska något jämfört med i fjol.

Bytesbalans Efter devalveringen i oktober 1982 förbättrades bytesbalansen kraftigt. År

1984 uppnåddes ett visst överskott i balansen gentemot utlandet. Till följd

av ett starkt inhemskt efterfrågetryck och ett antal tillfälliga faktorer för-

svagades bytesbalansen 1985. Underskottet i bytesbalansen beräknas ha uppgått till 9 miljarder kr. 1985, se tabell 2.

Tabell 2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

1982 1983 1984 1985 1986

I finansplanen förutsågs en viss förbättring av bytesbalansen i år. Den förbättringen blir med de nya förutsättningarna för oljepriser och dollarkurs betydligt större. I grova drag innebär en nedgång i oljepriset med 1 dollar per fat en förbättring av bytesbalansen med ca 600 milj.kr. Vidare innebär en sänkning av dollarkursen med 10 öre vid oförändrat valutaindex att bytesbalansen stärks med ca 500 milj.kr.

Däremot förbättras inte konkurrenskraften nämnvärt av de fallande

oljepriserna, eftersom de sänker kostnader och priser även i våra konkur-

rentländer. Till följd av att prisökningarna på den svenska exporten av bearbetade varor fortfarande är något högre än i omvärlden, beräknas de svenska företagen fortsätta att förlora marknadsandelar när det gäller exporten till OECD-området. Exporten av bearbetade varor förutses i år

öka något långsammare än i fjol. Den totala exporten beräknas likväl öka

med drygt 5 20 1986 att jämföra med 3 20 1985 på grund av att exporten av övriga varor beräknas öka 1986, medan den minskade 1985.

Importen förutses öka närmare 7 90 1986. Till detta bidrar en fortsatt

kraftig efterfrågeökning i Sverige, främst i form av privat konsumtion. Även exportens expansion drar med sig ökad import. Den lugnare utveck-

lingen när det gäller maskininvesteringar och lageruppbyggnad, vilka nor- 1

malt har ett högt importinnehåll, gör emellertid att importen väntas öka i = Prop. 1985/86: 150 något långsammare takt i år än i fjol. Bil. 1

Bytesbalansen beräknas nu visa ett överskott om drygt 3 miljarder kr. 1986. Förbättringen av bytesbalansen jämfört med 1985 beror till största delen på lägre oljepriser.

2.3¶Penningpolitiken

De minskade finansiella obalanserna, främst minskningen av statens budgetunderskott och förbättringen av bytesbalansen, har ändrat förutsättningarna för penningpolitiken under de senaste åren. Penningpolitiken förs numera huvudsakligen genom öppna marknadsoperationer från riksbankens sida, dvs. genom köp och försäljning av statspapper på marknaden, varigenom likviditet och ränteläge påverkas på önskvärt sätt. Ett viktigt mål för penningpolitiken är därvid att ränteläge och likviditet anpassas, så att ett valutautflöde kan undvikas.

Valutaflöden och räntor Det stora privata valutainflödet under andra halvåret 1985 har fortsatt under årets första månader. För perioden januari-mars har det totala valutainflödet uppgått till 9,5 miljarder kr.

Det omfattande och ihållande valutainflödet och en nedgång i den internationella räntenivån har möjliggjort en successiv neddragning av den inhemska räntenivån och en viss förstärkning av den svenska kronans yttre värde. Räntan på 3-månaders statspapper, som var över 16 96 efter kreditåtstramningen i maj förra året, hade sjunkit till under 10 26 i mitten av april i år.

Då de svenska räntorna har sjunkit i snabbare takt än de internationella, har den svenska räntemarginalen mot t.ex. eurodollarräntorna minskat från 8 till ca 3 procentenheter. Diskontot har också sänkts i flera etapper till 8,5 20.

De sjunkande räntorna och det fortsatta valutainflödet måste tolkas som att tilltron till den svenska ekonomin har stärkts i takt med att underskotten i statsbudgeten och bytesbalansen reducerats. Ett positivt valutainflöde kan ge utrymme för amorteringar på den statliga utlandsskulden under året.

Statens lånebehov Statens budgetunderskott har reducerats kraftigt under senare år. Detta har i sin tur inneburit att statens låneanspråk på kreditmarknaden minskat i omfattning. För 1986 beräknas statens lånebehov stanna vid 46 miljarder kr.. vilket är 7 miljarder kr. mindre än föregående år. Omkring hälften av upplåningsbehovet beräknas, genom den indragning av medel som sker på särskilda konton, kunna finansieras i riksbanken, se tabell 3.

En mycket stor del av den statliga upplåningen beräknas även under 1986 ske i hushållssektorn, sammanlagt ca 17 miljarder kr. Staten har via 12

Finansiering: 1. Riksbanken 28 3 24 därav: företags och kommuners in-

! Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar.

? Inkl. prioriterade statsobligationer.

Källa: Riksbanken.

allemanssparandet och det nya premielånet, den s. k. storpremien, redan under första kvartalet lånat upp mer än hälften av det belopp som staten bedöms behöva låna i hushållen under 1986. Allemanssparandet väntas även under återstoden av året kanalisera en stor del av hushållssparandet till staten. Staten bör därför kunna minska sin upplåning från hushållen i form av premie- och sparobligationer.

Nettoupplåningen på den inhemska marknaden i form av statsskuldväx-

lar och riksobligationer bedöms mot denna bakgrund bli betydligt mindre

under 1986 än under de närmast föregående åren. Det blir dock även

fortsättningsvis frågan om en betydande bruttoupplåning, då en stor del av

statsskulden är kortfristig och därmed omsätts under året. Det är därför

angeläget att få längre löptider på de statliga lånen genom en ökad andel riksobligationer.

Jag vill i detta sammanhang nämna att statsrådet Johansson, i enlighet med riksdagens begäran våren 1985, i det följande kommer att redovisa de närmare skälen för att behålla den bemyndigandelag som ger regeringen möjlighet att reglera betalningsvillkoren vid kreditköp.

3¶Utvecklingen under återstoden av 1980-talet

Den svenska ekonomins läge är i dag bättre än vad det var i början av 1980-talet. Resursanvändningen har vridits i riktning mot investeringar och minskad utlandsupplåning, samtidigt som statens budgetunderskott har sjunkit, inflationen minskat och sysselsättningen ökat. Till den förhållan-

devis ljusa bilden bidrar också det senaste halvårets internationella utveck-

ling. 13

Betydande problem återstår Prop. 1985/86: 150 Bil. I

Även om det statliga budgetunderskottet minskat, är det fortfarande av en storlek som hotar att driva upp ränienivån och öka inflationstrycket i ekonomin. Våra affärer med utlandet är ännu inte i varaktig balans, vilket visade sig i ett förhållandevis stort underskott i bytesbalansen när kapacitetsutnyttjandet ökade 1985. Det överskott som förutses för innevarande år beror till största delen på fallet i råoljepriserna och motiverar därför inte slutsatsen att problemet med externbalansen långsiktigt skulle vara löst. Det totala sparandet är fortfarande för lågt. Det sparande som vi nu har räcker inte till för att finansiera såväl importen som investeringsverksamheten och räntorna på utlandsskulden.

Den svenska pris- och löneökningstakten 1986 torde fortfarande ligga för högt jämfört med våra viktigaste konkurrentländer. De nyligen träffade uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör dock ge goda möjlighe-

ter att växla ned lönestegringstakten 1987.

På arbetsmarknaden har läget generellt sett förbättrats, men det finns fortfarande betydande problem. Vissa regioner i landet brottas med stora

svårigheter. En del grupper på arbetsmarknaden. framför allt ungdomar

och långtidsarbetslösa har, trots ett förbättrat efterfrågeläge, svårt att få en

stadigvarande sysselsättning.

En väg mot balans Inom finansdepartermentet har gjorts en analys av den ekonomiska ut-

vecklingen under perioden 1987— 1989 (bilaga 12). I dessa s.k. treårskalkyler tecknas en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. Därtill redovisas några alternativa kalkyler för hur ekonomin kan utvecklas vid en

högre lönekostnadsutveckling, ett högre oljepris resp. ett högre arbetsk-

raftsutbud än i huvudalternativet.

Till grund för analysen antas att tillväxten i omvärlden blir 3 4 per år,

vilket ger en världshandelstillväxt om ungefär 5 22 per år i volym. Dollarkursen och råoljepriset antas för kalkylperioden i genomsnitt ligga på nivån

7.40 kr. per dollar resp. 15 dollar per fat. Vidare antas en årlig inflationstakt i de industrialiserade länderna på 3 Zz. Kalkylerna visar vad som händer, om de nominella lönekostnadsökningarna i den svenska ekonomin kan begränsas till 4,5 92 1987 och därefter till

3¶Z per år. Med löneökningar av denna storlek är det möjligt för svensk

industri att sänka sina relativpriser. Därvid kan en fortsatt utbyggnad av den svenska industrin ske. Detta medför i sin tur att bytesbalansen förbätt-

ras och att utlandsskulden kan minskas.

En stram finanspolitik har förutsatts. Resultatet härav är en förhållande-

vis långsam ökning av den offentliga konsumtionen. Det blir därmed ut-

rymme för en ökning av reallönerna och den privata konsumtionen med

drygt 2 Ze per år. Sammantaget finns det förutsättningar för att den årliga tillväxten av BNP i genomsnitt blir ungefär 2 26. Tillväxten bedöms dock bli något lägre

1987 till följd av att våra marknadsandelar i utrikeshandeln minskar något.

Detta beror främst på att relativpriserna stiger under 1985 och 1986. 14

Sysselsättningen kan också öka. om ovanstående förutsättningar upp- Prop. 1985/86: 150

fylls. Totalt kan ytterligare 80 000 personer förväntas få arbete. Arbetslös- = Bil. I heten kan därmed fortsätta att minska. |

Också statens finanser bör kunna förbättras kraftigt. Från dagens nivå på ungefär 50 miljarder kr. skulle budgetunderskottet under de angivna

förutsättningarna kunna minska till knappt 20 miljarder kr. 1989.

Stram finanspolitik och låga nominella löneökningar Slutsatsen av kalkylerna är att det är möjligt att fortsätta vägen mot balans för den svenska ekonomin. Utvecklingen går dock inte i rätt riktning av sig

själv. Den strama finanspolitiken måste vidmakthållas. Den är nödvändig

för att sparandet i den offentliga sektorn skall kunna förbättras. Detta är i sin tur en förutsättning för att få ned ränteläget och inflationstakten.

Ett förbättrat offentligt sparande bidrar också till att efterfrågenivån

inom landet inte ökar för snabbt. Härvidlag är det bytesbalansen som är begränsningen. Trots den stora förbättring i bytesförhållandet som oljeprisnedgången medfört, finns det skäl att vara bekymrad för bytesbalan-

sen. Den konkurrensutsatta sektorn är ännu inte tillräckligt stor, för att vi skall kunna höja kapacitetsutnyttjandet i ekonomin så mycket som vore

önskvärt från tillväxt- och sysselsättningssynpunkt. Ett betydande underskott i bytesbalansen kan uppkomma, om den inhemska efterfrågan ökar för snabbt.

Förutom en stram finanspolitik krävs väsentligt lägre löneökningar än tidigare.

Konsekvenserna av relativt höga löneökningar har studerats i en alternativ kalkyl. Resultatet skulle bli en uppgång av av industrins relativpriser,

som i sin tur skulle medföra förluster av marknadsandelar såväl på hemmasom på exportmarknaderna. Tillväxten i ekonomin skulle sjunka kraftigt.

Dessutom skulle investeringarna i industrin minska och därmed bromsa

den nödvändiga utbyggnaden av den konkurrensutsatta sektorn. Också

sysselsättningen skulle utvecklas väsentligt sämre. Arbetslöshetsnivåer på drygt 4 26, motsvarande ca 200 000 personer, skulle i så fall vara att vänta.

4¶Åtgärder för tillväxt

En hög ekonomisk tillväxt är nödvändig för att förbättra medborgarnas standard i form av såväl höjda reallöner som utbyggd social välfärd. Det krävs också tillväxt för att sysselsättningen varaktigt skall kunna ökas och arbetslösheten nedbringas. Dessutom måste en del av tillväxten tas i anspråk för att öka investeringarna och förbättra bytesbalansen.

Skall kraven på rättvis fördelning, social trygghet och förbättrad livs-

miljö kunna tillgodoses krävs ekonomisk tillväxt. Detta är dock inte liktydigt med att man till varje pris skall eftersträva högsta tänkbara tillväxt, så som den mäts i strikt ekonomiska termer. De åtgärder som en sådan inriktning av den ekonomiska politiken skulle kräva skulle nämligen kom-

ma att delvis stå i konflikt med de mål som uppställts för rättvisa, trygghet 15

och miljö. Därför kommer den ekonomiska politiken även fortsättningsvis att formas under hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvali- — Bil. I tet. Resultatet av de treårskalkyler som jag nyss redovisat visar klart på behovet av ökad tillväxt. Grundläggande för att nå en god tillväxt är en tillfredsställande konkurrenskraft och en god efterfrågan. Detta kan inte åstadkommas genom kraftigt ökade offentliga utgifter eller genom stora ofinansierade skattesänkningar. En sådan politik skulle medföra att budgetunderskottet på nytt började öka, vilket i sin tur skulle leda till att inflationen ånyo tog fart. Konkurrenskraften och bytesbalansen skulle försvagas och sysselsättningsläget skulle allvarligt försämras. För att klara den yttre balansen och få ned inflationen skulle då inte återstå något annat alternativ för den ekonomiska politiken än en hård finans- och penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre arbetslöshet. För att öka tillväxten räcker det dock inte med en god konkurrenskraft. Det krävs också åtgärder som förbättrar ekonomins anpassningsförmåga till förändrade betingelser. I detta syfte föreslås nu ett antal åtgärder som är ett led i en dylik tillväxtfrämjande politik. Ytterligare förslag kommer att lämnas bl. a. i nästa års budgetproposition och när utredningsarbetet med en reformering av företagsbeskattningen är klart.

4.1¶Förenklat skattesystem

Skattesystemet har flera viktiga uppgifter. Genom skatterna finansieras den offentliga sektorns verksamhet. Skattesystemet skall bidra till en rättvis fördelning av levnadsstandarden och skall stimulera arbete och sparande. Det bör också kunna användas inom stabiliseringspolitiken. Ett annat viktigt krav på skattesystemet bör vara att det skall vara enkelt att förstå och hantera. En förenkling av skattesystemet innebär inte bara att reglerna blir lättare att förstå och tillämpa för myndigheter och skattskyldiga. Ett enklare skattesystem ökar också effektiviteten i ekonomin och minskar inslagen av skatteplanering. Ett komplicerat skattesystem leder till ökade möjligheter till skatteundandragande. De grupper som har de största möjligheterna till och även de största insikterna i hur en framgångsrik skatteplanering skall göras är till övervägande del de mest välbeställda. En förenkling av skattesystemet är därför i hög grad motiverad också av fördelningspolitiska skäl. Skattereformen 1983-1985 ledde till lägre marginalskatter och en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde. Detta var ett nödvändigt steg för att stimulera arbete och sparande och motverka spekulation och konsumtion på kredit. I reformen ingick också vissa förenklingar, bl. a. genom att en del småavdrag avskaffades eller schabloniserades. 1985 beslutade riksdagen att höja schablonavdraget för löntagare till 3 000 kr. och att avdrag för resekostnader till och från arbetet skall få ske fullt ut. Genom bl. a. dessa förändringar möjliggjordes genomförandet av den förenklade löntagarbeskattningen, som kommer att kunna användas

fr. o. m. 1987 års taxering. 16

Samtidigt med denna reform höjdes också det s. k. sparavdraget till Prop. 1985/86: 150

1 600 kr. per skattskyldig. I kombination med allemanssparandet leder = Bil. I

detta till att stora grupper kommer att befrias från beskattning av avkast-

ningen på sitt sparande. | :

För juridiska personer har betydande förenklingar & gjorts, bl. a. genom att såväl den kommunala beskattningen som garantibeskattningen har slopats för aktiebolagen.

Den proposition som regeringen förelade riksdagen i mars i år med

förslag till reform av inkomstskatten för 1987 och 1988 innehåller förslag

till en rad förenklingar. T.ex. föreslås att sambeskattningen av B-inkomster, dvs. främst kapitalinkomster, skall slopas. Även vissa räntetillägg vid beskattningen föreslås bli slopade. Bl.a. av förenklingsskäl föreslås vidare

att marginalskattespärren slopas liksom den särskilda kvittningsrätten mel-

lan kapitalinkomster och underskott av annan fastighet upp till 30 000 kr.

Propositionen om ändrade inkomstskatteskalor lägger grunden för en

reallöneökning efter skatt redan vid mycket måttliga bruttolöneökningar.

Höjningen av det kommunala grundavdraget från 7 500 till 10 000 kr.

betyder tillsammans med övriga förändringar av skatteskalan, bl. a. höjningen av brytpunkten från 124 800 till 150 000 kr. och sänkningen av den högsta marginalskatten till ca 75 Ze, att det blir skattelättnader i samtliga

inkomstskikt.

De nya skatteskalor som föreslås blir avsevärt enklare än de nuvarande,

eftersom de endast innehåller fyra skatteskikt mot f.n. tio. Genom höjning-

en av det kommunala grundavdraget kommer ytterligare ca 200 000 in-

komsttagare heh att befrias från inkomstskatt. Införandet av ett statligt

grundavdrag på samma nivå är också en förutsättning för att skapa öve-

rensstämmelse mellan den statliga och den kommunala taxeringen.

Jag föreslår nu att ytterligare en rad förenklingar av skattesystemet föreläggs riksdagen. Den kommunala garantibeskattningen för fastigheter som ägs av fysiska personer förelås bli slopad, liksom det extra avdraget

på 1500 kr. som f.n. får göras av den som är mantalsskriven på sin

fastighet. Med borttagandet av garantibeloppet och det extra avdraget

försvinner två av de mest frekventa felkällorna vid taxeringen. Vidare

föreslås att all inkomst skall beskattas i hemortskommuncen, vilket bl. a. innebär att avdrag vid den kommunala taxeringen i hemortskommunen får

göras även för underskott som uppkommer i annan kommun än hemorts-

kommunen.

De reformer som nu föreslås innebär att skattesystemet kraftigt förenk-

las, samtidigt som de kommunala och de statliga taxeringarna blir identis-

ka. Detta får också gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Exempelvis

har det blivit allt vanligare att skattskyldiga gör sådana dispositioner, att de inte behöver betala någon garantiskatt. Det har också blivit allt vanligare

att avdragsbegränsningen för underskott i annan kommun än hemortskommunen kringgås. De åtgärder som jag föreslår innebär således att inslagen

av skatteplanering begränsas.

Jag föreslår vidare att skatteplikten för restitutionsräntor slopas, liksom tidigare skett för ränta på överskjutande skatt. I samband därmed föreslås

räntesatsen bli halverad. Vidare föreslås att inbetalningen av kvarskatt 17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga I. det I

från löntagarna skall reduceras från fyra till tre månader för att möjliggöra — Prop. 1985/86: 150 inleverans till staten vid ett enda tillfälle. På så sätt förenklas även detta = Bil. I

förfarande. Andra förenklingar som föreslås är skattefrihet för vittnesersättningar, enklare regler för investeringsfonderna och för vägtrafikskatten samt en viss förenkling av energibeskattningen. Dessutom föreslås att den

individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas. Sam-

mantaget innebär förenklingsförslagen också en viss skattesänkning. Arbetet med att förenkla skattesystemet måste föras vidare. Därför avser jag att göra en systematisk genomgång av vårt skattesystem för att

kunna lämna fler konkreta förslag till förenklingsåtgärder. Förenklingssträvandena får emellertid inte innebära att man gör avkall på det övergripande målet om ett rättvist skattesystem. Därför måste förenklingsåtgärderna hela tiden balanseras mot kraven på ett rättfärdigt skattesystem.

4.2¶Avregleringar

För all näringsverksamhet krävs att samhället sätter upp vissa normer eller regler för att uppnå viktiga samhälleliga mål. Sådana regler kan dessutom

vara betydelsefulla för att upprätthålla konkurrens på lika villkor. Samtidigt står det klart att floran av regler kan bli alltför omfattande och oöverskådlig. Vissa regler kan också ha blivit föråldrade eller ha en ut-

formning som motverkar förnyelse elier försvårar konkurrens. Det är därför en central uppgift att eliminera eller ändra sådana regler som hämmar näringslivets utveckling. Detta får dock inte innebära att skyddet för

de centrala samhällsmål om hälsa, säkerhet, god miljö m. m. som ligger till

grund för olika regelsystem minskar.

Regeringen inledde för två år sedan ett arbete med att förenkla de regler

som berör näringslivet. Som samordnare av arbetet fungerar normgruppen

inom regeringskansliet. En central utgångspunkt för detta arbete är dock

att det skall ske i decentraliserade former och att myndigheterna har ett stort ansvar för förenklingsarbetet inom sina respektive områden. Normgruppens uppgift är att som sammanhållande lednings- och utredningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av förenklingsarbetet. I de anvisningar för normgruppens arbete som regeringen meddelat anges, att det bör ha en bred ansats och omfatta samtliga samhällssektorer med reglering av betydelse för näringslivet. Både befintliga regler och nya regler, liksom tillämpning av dessa, bör enligt programmet ingå i förenklingssträvandena. Inom ramen för den breda ansatsen skall koncentrerade insatser göras

på vissa prioriterade områden, nämligen:

— skatte- och socialavgiftsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m. m., arbetsmarknadsområdet, vad avser bl. a. myndighetsservice och

tillämpning av lagstiftning, näringslivets plan- och byggfrågor,

!

transportsektorns reglering,

[ teknisk provning och kontroll.

Resultaten av ansträngningarna att åstadkomma smidigare fungerande Prop. 1985/86: 150 föreskrifter kan nu börja avläsas. Åtgärder av skiftande karaktär har vidta- = Bil. 1 gits eller planeras. Regeringen har nyligen för riksdagen presenterat hittillsvarande resultat. Avregleringar och förenklingar har genomförts på flera områden. Som framgår av skrivelsen är arbetet med att förenkla regelsystemen mycket omfattande och berör nästan alla offentliga verksamhetsområden. Under de senaste åren har viktiga resultat åstadkommits på enskilda områden.

Som exempel kan nämnas avregleringarna på kreditmarknaden och förenklingsarbetet på skatteområdet. Inom arbetsmarknadspolitiken har skett en kraftig förenkling av arbetsmarknadsverkets regelsamling. Dessutom utreds viktiga förenklingar inom bostadslånesystemet och i regelverket på transportområdet. På utrikeshandelsområdet pågår ett arbete med att undanröja handelshinder såväl i Norden som i ett vidare västeuropeiskt sammanhang.

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde pågår f.n. en översyn av regleringarna av yrkestrafiken. Syftet är att höja effektiviteten på transportområdet.

Vad gäller taxitrafiken bör utrymme lämnas för en friare, mer marknadsmässig konkurrenssituation. Statliga regleringar bör användas mer återhållsamt än hittills varit fallet.

Även på godstrafikområdet är syftet att genom avreglering och.förenkling åstadkomma ökad effektivitet. Bl.a. övervägs att slopa kraven på behovsprövning för tillstånd till transportförmedling och godslinjetrafik. Jag har erfarit att chefen för kommunikationsdepartementet senare i vår kommer att lägga fram förslag till riksdagen i dessa frågor.

4.3¶Liberalisering av valutaregleringen

Den tämligen långtgående valutareglering som, trots vissa uppluckringar under senare år, alltjämt tillämpas i Sverige måste ses mot bakgrund av de svåra obalanser som rått i svensk ekonomi under senare delen av 1970talet och början av 1980-talet. Under de senaste åren har emellertid bytesbalansen förstärkts kraftigt och budgetunderskottet har nedbringats väsentligt. Konkurrenskraften för svenskt näringsliv har de senaste åren varit god och inflationstakten är nu på väg att dämpas avsevärt. Förtroendet för den ekonomiska politiken har därmed successivt stärkts.

Det har därför skapats förutsättningar för att genomföra en betydande Hiberalisering av valutaregleringen. Liberaliseringen bör särskilt inriktas på de delar av valutaregleringen som kan bedömas hämma näringslivets utveckling. Hit hör i första hand att avskaffa kraven på utlandsupplåning vid direktinvesteringar i utlandet. Andra liberaliseringar som bör genomföras gäller svenskars förvärv av utländska aktier och köp av fastigheter i utlandet. Det är vidare angeläget att praxis vid tillämpningen av kvarvarande regleringar successivt anpassas i syfte att uppnå förenklingar och avlägsna onödiga hinder.

Vissa delar av valutaregleringen bör finnas kvar. Motiven för detta är stabiliseringspolitiska. Hit hör i första hand att förhindra kortfristiga kapi- 19

talplaceringar som styrs av ränteskillnader och förväntningar om ränte- Prop. 1985/86: 150 och växelkursutvecklingen. Om sådana kapitalplaceringar skulle tillåtas, — Bil. I

skulle potentialen för spekulativa valutaflöden öka kraftigt. De delar av valutaregleringen som förhindrar uppbyggandet av sådana behållningar — såväl svenskars placeringar i utländsk valuta som utlänningars placeringar i svenska kronor — bör därför bibehållas.

Avvecklingen av delar av valutaregleringen kan mycket väl leda till påfrestningar i form av valutaflöden under själva övergångsskedet. Det är dock uteslutet att använda statlig utlandsupplåning som instrument för att

milda sådana övergångsproblem. Normen att staten inte skall låna i utlan-

det gäller alltfort.

Liberaliseringen av valutaregleringen bör kunna inledas redan i år och ske stegvis. I vilken takt liberaliseringen skall ske måste avvägas mot den

samhällsekonomiska utvecklingen i övrigt. Jag vill i detta sammanhang

understryka att regeringens ekonomiska politik ligger fast. Dess syfte är att häva kvarvarande obalanser i den svenska ekonomin. Denna inriktning bör medföra en fortsatt förstärkning av förtroendet för den svenska ekonomin och därmed underlätta den förestående ltiberaliseringen av valutaregleringen.

4.4¶Forskning och utbildning

Den svenska och den internationella ekonomin står inför en snabb strukturomvandling. Kunskaps- och utbildningsnivån kommer att spela en avgörande roll för möjligheten att upprätthålla den höga ambitionsnivån för sysselsättning och välfärd. Hög svensk kompetens och forskningstradition

finns förvisso inom viktiga tillväxtområden, såsom medicin, datologi och bioteknik: men vårt läge är utsatt, eftersom kompetensen inom många

områden är investerad i ett litet antal ganska små forskningsmiljöer.

Statens uppgift är i detta sammanhang bl. a. att skapa effektivare forskningsmiljöer. Den skeva åldersfördelningen inom forskar- och lärarkåren måste rättas till och forskartjänsterna göras mer attraktiva.

Ett arbete för att bemästra dessa svårigheter har inletts, bl. a. genom det

treårsprogram för forskningen som antogs av riksdagen 1984. En forsk-

ningsproposition förbereds inför 1987. I denna kommer åtgärder för att samtidigt stärka grundforskningen och att finna en mer effektiv struktur för den sektoriella forskningen att väga tungt. Chefen för utbildningsdeparte-

mentet avser att till 1987 års budgetproposition presentera förslag till vissa

förenklingar av högskolans anslags- och styrsystem.

4.5¶Arbetsmarknadspolitik

Ett viktigt led i en politik för att främja tillväxten är att stärka arbetsmark-

nadens funktionsförmåga. En effektiv arbetsförmedling som möjliggör att arbetssökande och lediga platser snabbt kopplas samman är därvid ett

viktigt instrument. Genom de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

ges arbetskraften ökad kompetens och erfarenhet. Därmed förstärks de sökandes möjligheter att ta de arbeten som finns på marknaden och arbets- 20

givarna ges ökade förutsättningar att erhålla kunnig arbetskraft som svarar Prop. 1985/86: 150 mot deras behov. Bil. 1

De förslag rörande arbetsmarknadspolitiken som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare kommer att presentera innebär insatser enligt två huvudlinjer. För det första har de en inriktning så att de olika medlen på både kort och lång sikt medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls.

Detta innebär att, utöver de betydande resurser till arbetsmarknadsutbildning som föreslogs i budgetpropositionen, ytterligare utbildningssatsningar föreslås med vidgade ramar för utbildning för såväl arbetslösa som anställda inom näringslivet. Dessutom föreslås vissa regeländringar, vilka gör utbildningsalternativet gynnsammare för de personer som drabbas av arbetslöshet. Genom förslagen ges möjlighet att erhålla fullt utbildningsbidrag för heltidsutbildning, även om den sökande endast arbetat deltid före utbildningen. Dessutom får utbildningstiden tillgodoräknas som underlag för arbetslöshetsersättning. Därmed undanröjs ett hinder för rekrytering till arbetsmarknadsutbildning och utbildningens ställning inom arbetsmarknadspolitiken stärks.

Bl.a. förordas vissa regeländringar inom ramen för flyttningsbidragen för att stödja främst byggnadsarbetare som arbetar på annan ort än hemorien. |

Regeringen kommer också inom kort att med utnyttjande av finansfullmakten besluta om insatser för att främja byggsysselsättningen i de mest utsatta länen. Projekturvalet styrs av ett tillväxtpolitiskt perspektiv. Utgångspunkten skall vara projektens betydelse för utvecklingen av infrastrukturen och näringslivet på orten eller i regionen.

För det andra föreslås vissa kompletterande insatser för särskilt utsatta grupper, vilka trots de senaste årens positiva utveckling på arbetsmarknaden har bestående problem. Ett nytt system med inskolningsplatser inom näringslivet, som alternativ till ungdomslag, införs för ungdomar i syfte att underlätta för dessa att få en förankring inom industri och privat tjänstesektor. Förslaget förutsätter att parterna på arbetsmarknaden träffar avtal härom. Vidare betonas att placering i ungdomslag är en sistahandsåtgärd, som kan tillgripas när platsförmedling eller andra åtgärder inte gett resultat och att intensiva jobbsökaraktiviteter skall fortgå såväl före som under hela perioden i ungdomslag. Sammantaget innebär det att rekryteringen till näringslivet stimuleras.

De förslag jag här har nämnt syftar till att få anpassningen på arbetsmarknaden att fungera bättre och att därmed förkorta såväl arbetssökandetider som vakanstider. Arbetsmarknadspolitikens betydelse för tillväxten i ekonomin understryks därmed. Jag har erfarit att chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att återkomma med förslag, som leder till att arbetsmarknadspolitikens tillväxtfrämjande roll förstärks.

4.6¶Regionalpolitik

Det svenska näringslivet genomgår f.n. en snabb strukturomvandling. Flera traditionella branscher går tillbaka sysselsättningsmässigt, medan 21

3 Riksdagen 19851/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

tjänstesektorn och den högteknologiska industrin expanderar. Den privata — Prop. 1985/86: 150

tjänstesektorn växer framför allt i storstadsregionerna. Ett litet antal stora — Bil. 1 företag spelar en dominerande roll för forskning och utveckling. Den högteknologiska industrin och den nya tjänsteproduktionen är starkt beroende av en bred och mångsidig arbetsmarknad och av närheten till kunskapsutveckling och forskning.

Denna utveckling innebär både möjligheter och faror. Det svenska näringslivets höga utvecklingsnivå och storföretagens utveckling på universitetsorterna utgör spjutspetsar inför framtiden. Samtidigt finns det en uppenbar risk för att denna utveckling delvis kan komma att ske på bekost-

nad av andra landsdelar, där produktion och sysselsättning kan stagnera och folkmängden minska. Politiken måste därför inriktas så att en önsk-

värd utveckling på universitetsorterna inte utarmar det övriga landet utan

tvärtom verkar stimulerande också för andra regioner.

Mot denna bakgrund finns det skäl att löpande se över arsenalen av regionalpolitiska medel och vidta justeringar och kompletteringar för att

stärka slagkraften i de regionalpolitiska insatserna. Under industridepartementets anslag anvisas betydande belopp för regionalpolitiska ändamål. Därutöver anvisas stora belopp på andra departe-

mentsområden i syfte att utjämna regionala skillnader eller på annat sätt

påverka regionala förhållanden. Som exempel kan nämnas skatteutjäm-

ningsbidraget, som har en utpräglad regionalpolitisk fördelningsprofil, stödet till jordbruket i Norrland och transportstödet till samma region. Även

de arbetsmarknadspolitiska insatserna har en stor betydelse för den regio-

nala utvecklingen. Sålunda är beredskapsarbetena koncentrerade till de

utsatta regionerna. Senare denna dag kommer chefen för arbetsmarknads-

departementet att presentera ett program med insatser för att stärka bygg-

sysselsättningen i skogslänen. Ca 250 milj. kr. föreslås bli avsatta för detta

ändamål. Projekten har valts på ett sådant sätt att de inte bara skall ge

tillfällig sysselsättning utan också mer permanent skall kunna bidra till

regionernas utveckling.

En förstärkning av infrastrukturen i skogslänen är en viktig del i ansträngningarna att långsiktigt stärka näringslivet och arbetsmarknaden i dessa län. Av grundläggande betydelse är därvid ett väl utbyggt transportoch kommunikationssystem. Omfattande investeringar har gjorts i bl. a. telekommunikationer och transportanläggningar. Vidare har regeringen

stött en rad projekt inriktade på kunskapsuppbyggnad och teknikspridning i skogslänen. Bioteknik-, data- och rymdsatsningarna i Umeå, Luleå resp. Kiruna börjar nu ta konkret form. De särskilda insatser i Bergslagen som

regeringen nyligen föreslagit innehåller åtgärder för att stärka infrastrukturen vad gäller utbildning och kommunikationer. Framtidsinriktade projekt

har genomförts med regionalpolitiska medel även i andra delar av landet.

Statens industriverk har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga ut-

vecklingen av den privata tjänstesektorn och lämna förslag om hur även stödområdena skall kunna få del av dess expansion. En angelägen uppgift är att inrikta utbildningen i tandets olika deltar, så att fler orter och regioner blir attraktiva för nya eller expanderande företag. Det gäller att öka också de små och medelstora företagens förmåga att 22

utveckla ny teknik samt att anamma ny teknik som utvecklats på annat — Prop. 1985/86: 150 håll. Ett nära samarbete mellan högskolor, kommuner och näringsliv blir — Bil. I därmed nödvändigt. Den miljö som en högskola kan erbjuda blir, om den utnyttjas rätt, en utvecklingsresurs för hela den region där den är lokaliserad.

kombination med olika teknik- och utvecklingscentra samt med understöd av förnyelsefonderna och den nya AMU-organisationen, bli av stor betydelse inom regionalpolitiken.

4.7¶Ökat virkesutbud

Skogsnäringen är av stor betydelse för den svenska ekonomin. Inte mindre än ca 20 22 av landets varuexport härrör från skogsindustrin. För bytesbalansen är branschen ännu viktigare, eftersom skogsindustrin är mindre beroende av importerade insatsvaror än exportindustrin i genomsnitt. Också från sysselsättningssynpunkt är skogsnäringen viktig, inte minst i ett regionalt perspektiv.

Under senare år har skogsindustrins utveckling bromsats av brist på inhemsk vedråvara. Denna brist har tagit sig uttryck bl. a. i en omfattande import av skogsråvara samt i höga virkespriser. Därmed har lönsamheten i skogsindustrin försämrats och dess utbyggnad hållits tillbaka, samtidigt som bytesbalansen försvagats. Det samlade exportbortfallet sedan mitten av 1970-talet kan uppskattas till tiotals miljarder kr.

Det är emellertid inte tillgången på skog som i första hand har begränsat avverkningarna. I själva verket har det totala virkesförrådet ökat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Den faktiska avverkningen har det senaste decenniet varit i genomsnitt ca 10 miljoner m? sk per år lägre än den enligt virkesförsörjningsutredningen möjliga avverkningen.

Ett antal orsaker till den låga avverkningen har anförts. Bland dessa märks kombinationen av hög inflation och skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att tolka skogsvårdslagsstiftningen, otillfredsställande fastighetsstruktur, ökande andel passiva skogsägare samt i många fall bristande kunskaper om den egna fastigheten och om virkesmarknaden.

Det råder bred enighet om att avverkningarna kan öka. Det råder också enighet om att de bästa förutsättningarna att öka avverkningen finns inom delar av den privata skogsägargruppen.

Mot denna bakgrund föreslås nu ett antal åtgärder inriktade på att på kort sikt öka utbudet av vedråvara. De bör tillsammans kunna bidra till en högre och mer stabil avverkningsnivå. En god grund läggs därmed för en snabbare expansion av skogsindustrin.

För att göra det mer lönsamt att avverka föreslås att reglerna för insättning på skogskonto ändras. F.n. medges insättning med 60 26 av intäkterna vid försäljning av s. k. rotposter och 40 9 av intäkterna vid försäljning av s. k. leveransvirke. Dessa procentsatser bör höjas till 90 resp. 70 vid 1987-1989 års taxeringar. Jag återkommer till detta senare denna dag.

Reglerna om egenavgifter har också betydelse i detta sammanhang. Reglerna innebär bl. a. att egenavgifter tas ut på hela nettointäkten av 23

fastigheten, så snart den har ”brukats”. Även mycket små inkomster från — Prop. 1985/86: 150 försäljning av leveransvirke, djur, växtprodukter m. m. gör att fastigheten = Bil. I

skall anses ha brukats. Detta leder i sin tur till att egenavgifter tas ut på bl. a. rotpostinkomster. Chefen för socialdepartementet avser att skyndsamt låta se över reglerna i detta avseende. En möjlighet är att ändra reglerna så att skogsägaren skall kunna redovisa vissa mindre ”brukandeinkomster” och ändå inte behöva betala egenavgifter. Även reglerna om högsta tillåtna slutavverkning kan ha icke önskvärda

effekter på virkesutbudet. Chefen för jordbruksdepartementet kommer

därför att föreslå lättnader i dessa. Förändringarna beräknas innebära att närmare 75 20 av den privatägda skogsarealen undantas från ransonerings-

bestämmelserna mot f.n. 23 20. Vidare ökas under en treårsperiod informationen och rådgivningen om minimiavverkningsskyldigheten. De föreslagna informationsåtgärderna förutsätter tillförlitliga uppgifter

om skogsbeståndet på olika fastigheter. Därför föreslås också att resurserna för de översiktliga skogsinventeringarna ökas.

Utbudet av skogsråvara bör vidare kunna ökas genom en aktivare tillämpning av gällande jordförvärvslag. Lantbruksnämnderna bör använ-

da möjligheterna att ålägga köpare av skogsmark att upprätta och följa en skogsbruksplan. Vidare skall det anläggas ett regionalpolitiskt helhetsperspektiv vid förvärvsprövningen innebärande att skogsindustrin inte alltid skall behöva lämna ersättningsmark vid köp av skogsfastighet. I den mån omsättningen av fastigheter ökar stimuleras erfarenhetsmässigt även avverkningarna.

Chefen för jordbruksdepartementet kommer inom kort att föreslå rege-

ringen att besluta om en översyn av strukturfrågorna i skogsbruket och.

jordbruket. Bl.a. skall effekterna av jordförvärvslagstiftningen ses över.

Därvid skall de frågor som berör skogsbruket och virkesutbudet, inkl. den s. k. prisprövningen, behandlas med förtur. För att stimulera till en förbättring av fastighetsstrukturen och till ett

aktivare brukande bör det införas en regel om att skogsvårdsavgiften skall utgå med minst 300 kr. för varje ägare av en skogsfastighet. Avgiften för dödsbo som är äldre än fyra år bör vara minst 1 000 kr.

4.8¶Stimulanser av hushållssparandet

En central uppgift för den ekonomiska politiken under senare år har varit att öka sparandet i den svenska ekonomin. Detta är nödvändigt dels för att investeringarna skall öka, dels för att underskottet i bytesbalansen skall

elimineras och vändas i ett varaktigt överskott.

Till stor del bör sparandeökningen ske i den offentliga sektorn, främst genom att budgetunderskottet minskas. Därtill är det också angeläget att hushållssparandet ökar. Hushållens sparkvot har sedan 1982 varit låg och

behöver öka både av samhällsekonomiska skäl och därför att det, som komplement till det kollektiva trygghetssystemet, är värdefullt för hushål-

len att ha ett eget sparkapital som en buffert för att möta oförutsedda : utgifter. : 24

Den ekonomiska politiken har under de senaste åren i väsentliga hänse- — Prop. 1985/86: 150 enden förbättrat de generella villkoren för hushållssparandet. Marginal- — Bil. I skatterna har sänkts markant för breda grupper av vanliga inkomsttagare. Realräntan, som under senare delen av 1970-talet rentav var negativ, har på senare tid varit förhållandevis hög. Inflationen har nedbringats och fortsätter att sjunka i år. Den negativa reallöneutvecklingen har brutits. I år väntas reallönerna öka och förutsättningar har skapats för fortsatta reallöneökningar under de kommande åren, bl. a. genom regeringens förslag till inkomstskattereform för 1987 och 1988. Härtill kommer att en rad riktade insatser har gjorts för att främja hushållssparandet. Sparavdraget fördubblas från 800 till I 600 kr. fr. o. m. i år. 1984 infördes allemanssparandet, som har blivit den mest framgångsrika sparformen i Sverige någonsin. Antalet sparkonton överstiger nu 2,5 miljoner. De insatta sparbeloppen uppgår till närmare 30 miljarder kr. Insättningarna i år beräknas bli ca 17 miljarder kr. Genom en rad regelförändringar har också vinstsparandet blivit en mera attraktiv sparform. Härtill kommer de insatser som görs, med hjälp av den nyinrättade spardelegationen, för att genom information och utbildning främja hushållens sparbeteende. Genom att inflationen på senare tid dämpats markant och fortsätter att sjunka, har realräntan blivit förhållandevis hög. Härigenom har de statsfinansiella kostnaderna för allemanssparandet blivit större än vad som tidigare förutsattes. Dessutom finns, med dagens räntesatser i allemanssparandet, vissa risker både att s. k. skattearbitrage blir lönsamt (dvs. att det i vissa fall kan löna sig att låna för att sätta in pengar i allemanssparandet) och att andra sparformer, bl. a. vanlig bankinlåning, får alltför svårt att konkurrera. Mot den bakgrunden föreslår statsrådet Johansson i det följande att räntenivån inom allemansspar fr. o. m. den 1 juli i år sänks till samma nivå som diskontot, vilket motsvarar en sänkning med 1,25 procentenheter. Även efter denna sänkning kommer spararna att få en hög, positiv realränta och allemanssparandet kommer alltjämt att vara den mest förmånliga sparformen. I syfte att ytterligare minska statsutgifterna föreslår statsrådet Johansson också att ersättningen till bankerna för deras hantering av allemanssparandet begränsas. För att möjliggöra ett fortsatt uthålligt sparande inom allemanssparandet föreslår statsrådet Johansson dessutom att taket för de totala insättningarna höjs från 35 000 till 50 000 kr. Vidare föreslås att allemansfonderna, liksom andra aktiefonder, skall kunna placera upp till 30 2 av fondvärdet i OTC-aktier, vilket bl. a. möjliggör för OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder. Dessutom öppnas en möjlighet för Riksbyggen, liksom tidigare för HSB, att bedriva bosparande för ungdomar inom allemanssparandets ram. Statsrådet Johansson föreslår också vissa förändringar inom vinstsparandet. Den del av räntan som kan lottas ut föreslås bli höjd från 2 till högst 4 96. Den skatt som hädanefter tas ut på vinstutbetalningar föreslås bli höjd till 40 90, vilket bättre motsvarar den normala beskattningen av kapitalinkomster. Vidare föreslås att det under perioden december 1986—februari 25

1987 skall vara möjligt att, utöver sedvanliga månadsinsättningar om högst Prop. 1985/86: 150 800 kr., sätta in ytterligare högst 5 000 kr. i vinstsparandet. Därmed Bil. I erbjuds samma möjlighet till vinstspararna som tidigare stått öppen för allemansspararna. Slutligen föreslås att ytterligare medel anslås till spardelegationen för

förstärkta informationsinsatser. Totalt sett innebär de föreslagna åtgärderna statsfinansiella besparingar, som fr. o. m. budgetåret 1987/88 kan be-

räknas till drygt 1 miljard kr.

5¶Budgetpolitiken

5.1¶Saldoutvecklingen innevarande och nästa budgetår

I budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet sjunka från ca 52 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 till ca 49 miljarder kr. för

budgetåret 1986/87.

Jag räknar nu med att budgetunderskottet båda budgetåren kommer att | bli lägre, ca 50 resp. ca 45 miljarder kr., se tabell 4. Detta beror bl. a. på att inkomsterna har räknats upp till följd av en snabbare löneutveckling än vad

" som låg till underlag för beräkningarna i budgetpropositionen. Vidare har - kostnaderna för statsskulden minskat till följd av att räntenivån och dollar-

. kursen har sjunkit. Övriga utgifter har räknats upp bl.a. till följd av, dels

"att vissa tidigare planerade fondupplösningar inte genomförs budgetåret 1985/86, dels att poster omförts mellan budgetens utgifts- och inkomstsida. I avsnittet ”Statsbudgeten och särskilda frågor” kommer jag att lämna en

utförligare redovisning av budgetutvecklingen.

Tabell 4 Statsbudgeten för budgetåren 1985/86 och 1986/87 Miljarder kr. 1985/86 1986/87 Enligt Nuvarande Enligt Nuvarande budgetprop. beräkning budgetprop. beräkning

Som framgår av tablån överensstämmer utvecklingen för redovisat bud-

getsaldo, underliggande saldo och statligt upplåningsbehov relativt väl. Tendensen i saldoutvecklingen är med andra ord i huvudsak densamma, oavsett vilken mätmetod som används.

Budgetutvecklingen med olika mått

Miljarder kr.

1985/86 — Föränd-

ring 1986/87 Redovisat budgetsaldo —-49,7 +4,8 —-44,9 Underliggande budgetsaldo —-48,2 +2,5 —45,7 26 Statligt upplåningsbehov 46,9 —2,7 44,2

Diagram 2 Statens budgetsaldo! resp. den offentliga sektorns finansiella sparande Prop. 1985/86: 150 som andel av BNP 1970—1987

Bil. ||

——— STATENS BUDGETSALDO

———— OPPFENTLIGA SEKTORNS FINANSIELLA SPARANDE

- [>]

a

nn

css

te

an la rna )

srda

a

sr

a

put |.

Oo [>]

rr Ae

IF sn

I [3] | [9]

ON

Sr LAGRET

SS en

AN (= -10

SS

SI

FE T=r-T

I -— an + + 4 3 dj

-15

3 I 3 3 3 3 ES 3 8

! Statens budgetsaldo avser budgetåren 1970/71—1986/87.

Med den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den kommunala ekonomin som jag återkommer till i det följande, kommer den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätta att förbättras i år och under 1987. Förbättringen av det offentliga sparandet sedan 1982 är mycket markant såväl mot bakgrund av den tidigare negativa utvecklingen som vid en internationell jämförelse. Denna utveckling framgår av diagram 2.

5.2¶Långtidsbudgeten

Trenden för budgetsaldot

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren av 1980-talet visade

långtidsbudgetarna på en mycket dyster statsfinansiell utveckling. För varje ny långtidsbudget gällde att budgetunderskottet väntades öka under

den framförliggande femårsperioden. Dessutom kom varje ny långtidsbudget att starta från ett större underskott, så att framtidsutsikterna blev allt

mörkare. Till yttermera visso blev den faktiska utvecklingen för vart år

ännu sämre än den prognostiserade. Denna utveckling illusteras i dia-

gram 3. 27

Diagram 3 Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna samt Prop. 1985/86: 150 faktiskt beräknat budgetutfall

Bil. 1

Miljarder kr. 125

25-

0) T Li ' 'T T Luu ' ' ' fn Li Lä '

75/76 TI/78 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90

Anm: För LB 84, LB 85 och LB 86 redovisas lågalternativet i diagrammet.

Efter 1983 har bilden förändrats markant. Långtidsbudgeterna visar nu för varje år en alltmer positiv utveckling under den kommande femårsperioden. Dessutom börjar varje ny långtidbudget på en lägre underskottsnivå än föregående års beräkning. Detta gäller också innevarande års långtidsbudget.

I det s. k. lågalternativet, med låga nominella pris- och löneökningar och god tillväxt, beräknas budgetunderskottet i löpande priser sjunka från ca 45 miljarder kr för budgetåret 1986/87 till ca 13 miljarder kr. under budgetåren 1990/91.

Orsaker till omsvängningen Denna omsvängning från ett ytterligt oroväckande statsfinansiellt framtidsperpspektiv till en mera kontrollerad budgetutveckling förklaras av flera faktorer. En viktig orsak är den relativt goda tillväxt i ekonomin som uppnåtts genom den förbättrade konkurrenskraften och den gynnsammare internationella utvecklingen. Denna tillväxt har lett till en kraftig ökning av statsinkomsterna utan att skattetrycket har behövt ökas. Men även den strama utgiftspolitiken har bidragit till den positiva saldoutvecklingen. Av långtidsbudgeten framgår att utgifterna exkl. statsskuldräntorna motsvarade ca 29 26 av BNP budgetåret 1975/76, för att sedan stiga till närmare 35 20 budgetåret 1980/81. Under de två följande åren låg utgiftsandelen 28

kvar på denna nivå. Sedan dess har andelen fallit till 29 2 för innevarande Prop. 1985/86: 150 . budgetår. Bil. 1 Slutsatsen av årets långtidsbudget är densamma som efter 1984 och 1985 års långtidsbudgeter: med en ekonomisk politik inriktad på att skapa en god tillväxt och lägre inflation kombinerad med en stram budgetpolitik som begränsar utgiftstillväxten, kan statsfinanserna bringas i ordning. Men långtidsbudgeten visar också att även mindre avvikelser från denna politik snabbt kan föra oss tillbaka till en situation med besvärliga statsfinansiella problem. I långtidsbudgeten presenteras en alternativ beräkning, det s. k. högalternativet. I detta alternativ antas priserna och de nominella lönerna öka snabbare, räntenivån bli högre och tillväxten utebli. Med dessa förutsättningar, som var och en för sig inte dramatiskt avviker från lågalternativets, ökar budgetunderskottet den kommande femårsperioden från ca 45 miljarder kr. till 54 miljarder kr. En dålig ekonomisk tillväxt och en högre inflation skulle med andra ord slå igenom mycket kraftigt i statsbudgeten.

Effekten av svagare budgetpolitik I långtidsbudgeten görs dessutom vissa studier av hur utgiftspolitiken påverkar budgetsaldots utveckling. Till att börja med konstateras att det finns områden där utgiftsökningar erfarenhetsmässigt brukar beslutas men där sådana beslut — enligt gällande beräkningsteknik — ej har intecknats i långtidsbudgeten. Detta gäller t.ex. uppräkning av barnbidragen och arbetsmarknadspolitiska insatser. Om sådana utgiftspåslag sker under kommande femårsperiod i samma utsträckning som under senare år blir budgetunderskottet 8 miljarder kr. större slutåret 1990/91 jämfört med lågalternativet. Vidare presenteras beräkningar i långtidsbudgeten som visar att en mindre strikt utgiftsgranskning än under senare år relativt snabbt skulle leda till ökade budgetunderskott. Om utgifterna exkl. statsskuldräntor exempelvis skulle tillåtas öka i takt med BNP, skulle budgetunderskottet under slutåret i långtidsbudgetperioden bli ca 35 miljarder kr. större.

5.3¶Slutsatser av långtidsbudgeten och treårskalkylerna

En viktig slutsats som kan dras från långtidsbudgetens resultat är att den strama budgetpolitik som bedrivits under senare år och som givit goda resultat i form av lägre inflationstakt och ökad tillväxt måste drivas vidare med fasthet och konsekvens. Detta är nödvändigt för att inflationstakten skall nedbringas till den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentsländer. En fortsatt stram utgiftsprövning är likaså nödvändig för att statsbudgeten och den offentliga sektorns sparande skall fortsätta att förbättras.

Långtidsbudgetens begränsningar Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Långtidsbudgeten är en ren konsekvensberäkning av vissa givna antaganden. Sambanden i denna kalkyl är rent mekaniska. Kalkylen säger med andra ord inte något om huruvida de givna antagandena i verkligheten skulle vara förenliga med det budgetsaldo som kalkylen leder fram till. Exempelvis kan den antagna inflationstakten vara oförenlig med det saldo som kalkylen resulterar i. Utöver detta konsistensproblem kommer de dynamiska effekterna att underskattas i långtidsbudgetens mekaniska kalkyl. En sämre allmänekonomisk utveckling eller en snabbare utgiftstillväxt leder sannolikt till att saldoförsämringen blir större än vad beräkningarna i långtidsbudgeten antyder. En budgetförsvagning torde nämligen negativt påverka förtroendet för den ekonomiska politiken. Därmed kan inflationsförväntningarna skjuta fart och en högre ränta framtvingas, vilket i sin tur verkar hämmande på investeringarna. Omvänt kan ett ökande förtroende för den ekonomiska politiken leda till att inflationsförväntningarna dämpas och räntan sänkas. Det som karakteriserat budgetutvecklingen det senaste decenniet är just att en omsvängning kan komma snabbt och att utvecklingen därefter kan gå fortare än vad som allmänt förutsetts, vare sig den gått i positiv eller negativ inriktning.

Motiven för den strama budgetpolitiken I treårskalkylerna, där en högre grad av konsistens mellan de makroekonomiska storheterna är möjlig, bedöms budgetsaldot behöva förstärkas genom aktiva utgiftsbegränsningar under perioden för att den nödvändiga sparandeutvecklingen och den lägre inflationsutvecklingen skall uppnås. De grundläggande motiven för en sådan fortsatt sanering av statsfinanserna utgår från de ekonomisk-politiska målen om full sysselsättning och jämn fördelning av levnadsstandarden. Ett stort budgetunderskott bidrar till att hålla inflationsförväntningar vid liv och leder till en högre räntenivå än eljest. Inflationen undergräver konkurrenskraften, sänker produktionen och minskar sysselsättningen redan på kortare sikt. Ett högre ränteläge motverkar kapitalbildningen och dämpar därmed produktion och sysselsättning på längre sikt. Ett stort och varaktigt budgetunderskott har betydande negativa verkningar även direkt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Den av budgetunderskottet stimulerade inflationen medför att stora förmögenhetsvärden omfördelas från sparare till låntagare. En politik som syftar till att öka jämlikheten och som värnar om en stark offentlig sektor måste därför bygga på en stark finansiell position för den offentliga sektorn. Med hänsyn till hur det finansiella sparandet är fördelat inom den offentliga sektorn måste sparandeökningen i allt väsentligt åstadkommas inom den statliga sektorn. Mot denna bakgrund är det förstärkta sparandet i den offentliga sektorn (diagram 2) och den dämpning av statsskuldens tillväxt som illustreras i diagram 4, en väsentlig framgång för de senaste årens ekonomiska politik. 30

Diagram 4 Statsskuldens utveckling, netto, 1970/71—1986/87 i procent av BNP Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

50 Tr 40

-

30 L 30

10 - 10

T ' T I TF Li I Lau Li 1 LI L| Lu ' ' -10

1970/71 1978/79 1986/87

Källa: Finansdepartementet. Statsskulden (netto) är här definierad som statsskulden minus statens finansiella tillgångar.

5.4¶Budgetpolitiken på kortare sikt

Långtidsbudgeten visar ökat underskott för 1987/88 Budpgetutsikterna för budgetåret 1987/88, så som de framgår av långtidsbudgeten, innebär att den positiva budgetutvecklingen under senare år skulle brytas. Underskottet skulle återigen öka. Även om ökningen är begränsad skulle tecken på att underskottet åter ökar lätt komma att leda

till en press uppåt på räntan och till stegrade inflationsförväntningar. En

sådan utveckling är oförenlig med regeringens ekonomisk-politiska strate-

g. I denna ligger att budgetunderskottet gradvis och konsekvent skall reduceras. Från budgetåret 1982/83 har detta också skett i en genomsnittlig takt av drygt 2 procentenheter av BNP per år. Givetvis måste takten i

denna statsfinansiella sanering anpassas till konjunkturutvecklingen. Men det är av avgörande betydelse att den drivs vidare.

Skattetrycket bör hållas i stort sett oförändrat

Regeringen har vid ett flertal tillfällen slagit fast att skattetrycket bör hållas i stort sett oförändrat på nivån 50 26 av BNP. Flera omständigheter bidrar

till att denna gräns bör iakttas. En viktig sådan är den betydelse statsmak- 31 terna fäster vid att en tillräckligt stor del av det tillgängliga realekonomiska

utrymmet avsätts för att höja reallönerna efter skatt, efter ett decennium Prop. 1985/86: 150 av sjunkande eller stagnerande reallöner. Skattehöjningar skulle teckna in — Bil. 1 detta utrymme och därmed leda till stagnation eller t. o. m. minskning av reallönerna.

Med denna begränsning på statsbudgetens inkomstsida måste den nödvändiga fortsatta förstärkningen av statsbudgeten ske genom en kombination av restriktiv utgiftspolitik och god tillväxt i ekonomin. Begränsningen innebär bl. a. att staten inte kan tillåta en lönekostnadsökning på en annan nivå än vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Högre lönekostnadsökningar måste därför få återverkningar på verksamhetens omfattning. För budgetpolitiken inför budgetförslaget 1987/88 innebär detta att utgiftsprövningen måste bli fortsatt stram.

Principerna för utgiftspolitiken Riksdagen har vid ett flertal tillfällen slagit fast de principer som skall gälla för utgiftsprövningen. Dessa är: — Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfatt-

ningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere samtidigt som de

finansieras genom att andra utgifter minskas — Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden — Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta — Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten

och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer — En fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras.

Riksdagen har tillämpat dessa principer i behandlingen av årets budgetproposition i vad avser den kommunala ekonomin, så att eventuella utgiftsökningar utöver de förslag som lagts i denna skall finansieras genom resp. utskotts försorg. Enligt min mening bör denna finansieringsprincip även gälla på övriga utgiftsområden. I annat fall riskerar finanspolitikens inriktning att urholkas.

Omprövning av medlen Den nödvändiga fortlöpande omprövningen av verksamheter och utgiftsprogram bör ha som utgångspunkt de mål för resp. sektor som statsmakterna lagt fast. Syftet med omprövningen bör vara att pröva huruvida de medel som används fortfarande är de bästa eller om andra, alternativa medel i högre grad skulle kunna uppfylla de fastslagna målen. Omprövningen måste även innebära omprioriteringar, inte bara inom utan även mellan olika verksamheter. Likaså måste överväganden om vilken kvalitativ ambitionsivå som skall upprätthållas inom olika sektorer ingå i omprövningsarbetet.

Ett omfattande arbete pågår f.n. för att stimulera till ökad effektivitet och till omprövning av existerande utgiftsprogram. I detta sammanhang vill jag nämna att regeringen i sina direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1987/88 ägnar dessa frågor betydande utrymme. Tonvikten har därvid lagts på ökad resultatuppföljning och om- 32

prövning av såväl de egna myndighetsanslagen som de transfereringsan- = Prop. 1985/86: 150 slag som man administrerar. Bil. 1

De resursbegränsningar som det s. k. huvudförslaget utgör är en viktig förutsättning för rationaliseringen och effektiviseringen av statsförvalt-

ningen. Åtgärder har också vidtagits för att öka incitamenten för de anställ-

da att medverka aktivt. |

I det allmänna statliga löneavtalet för 1984-1985 kom sålunda parterna överens om att lokala avtal borde träffas om försöksverksamhet med särskilda åtgärder för att öka produktivitet, kvalitet och service. De lokala

parterna förutsattes komma överens om hur de anställda skulle få del av de förbättringar som uppnåddes. En sådan försöksverksamhet har inletts vid

statens järnvägar och planeras för ytterligare några myndigheter.

I det fortsatta arbetet för en effektivare statsförvaltning är det angeläget med en samordning av de åtgärder som vidtas inom det avtalsreglerade och det budgettekniska området. Det kan bl. a. föranleda en utveckling av det

s. k. huvudförslaget med ökade incitament för myndigheternas och de anställdas medverkan.

Treåriga budgetramar Ett viktigt steg i riktning mot en effektivare och meningsfullare budgetprocess har tagits genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar

som startade i fjol med särskilda direktiv till sex myndigheter. Genom att

myndigheternas anslag genomgår en fördjupad budgetprövning vart tredje år, skulle påtagligt ökade möjligheter kunna skapas för statsmakterna att

pröva hur väl olika verksamheter fungerar resp. att omprioritera resurser

till nya, angelägnare verksamhetsgrenar. Försöksverksamheten med tre-

åriga budgetramar bör nu utvidgas till att i en andra omgång omfatta ett

tiotal myndigheter. -

Riksrevisionsverket skall inom kort redovisa förslag till hur budgetme-

del skulle kunna omfördelas mellan budgetåren och därmed skapa en bättre finansiell flexibilitet och större möjligheter till långsiktighet i myndigheternas verksamhet.

Till de olika åtgärder som bidragit till den gynnsamma statsfinansiella

utvecklingen under senare år hör skilda former av kassahållningsåtgärder.

I budgetpropositionen redovisade jag beräkningar enligt vilka sådana åt-

gärder minskat utgiftsnivån med mer än 2 miljarder kr. om året. På detta område finns ytterligare möjligheter till besparingar och effektivisering.

6¶Kommunernas ekonomi

Den kommunala sektorn fullgör en rad för välfärdssamhället helt avgöran-

de funktioner, alltifrån barnomsorg och skola till sjukvård och äldrevård. Det är därför angeläget att den kommunala sektorn kan fortsätta att ut-

vecklas och förstärkas. Utvecklingstakten i denna expansion måste emel-

lertid anpassas till de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politi-

ken. 33

De samhällsekonomiska ramarna för den kommunala ekonomin Prop. 1985/86: 150 Vid behandlingen av budgetpropositionen uttalade sig riksdagen för att Bil. 1

tillväxten i den kommunala konsumtionen borde hållas på nivån 1 26 per

år. Detta krävdes för att nödvändigt utrymme skulle återstå för att reallöner och privat konsumtion skulle kunna öka, samtidigt som tillräckligt med resurser avsattes för ökade investeringar och förbättrad utrikesbalans. Inom den resursram som följer av en 1-procentig årlig tillväxt har kommunerna bedömts kunna uppfylla de krav på utbyggnad som följer bl. a. av

den demografiska utvecklingen och riksdagens beslut om barnomsorgen. En betydande tillväxtpotential ligger även i kommunernas möjligheter till effektivisering och omprioritering av resurser till de skiftande behoven. I årets finansplan framhölls att kommunsektorn 1987 skulle komma att få ett mycket gott finansiellt läge. Detta förklaras av den kraftiga inkomstökningen detta år samtidigt som utgiftsökningen hålls tillbaka. Underlag som

tagits fram efter det att finansplanen lades fram visar nu att kommunsektorns gynnsamma ekonomiska läge kommer att förbättras ytterligare vid låga pris- och löneökningar. Utvecklingen skiljer sig något åt mellan kommuner och landsting bl. a. beroende på att de senare haft och fortfarande har en snabbare utgiftsexpansion. En fortsatt hög pris- och löneökningstakt kommer däremot ofelbart att försämra kommunsektorns ekonomi.

Därmed skulle möjligheterna att fortsätta utbyggnaden av prioriterade områden kraftigt reduceras. Det gynnsamma kommunalekonomiska läge som nu kan förutses skapar betydande finansiella överskott totalt sett. Riksdagen instämde i regeringens bedömning i finansplanen att det inte är rimligt att kommunerna långsiktigt skall öka sina finansiella tillgångar kraftigt, samtidigt som staten

tvingas öka sina skulder. Riksdagen uttalade att om inte åtgärder vidtas för

att dämpa kommunernas inkomsttillväxt finns risk att volym- och kost-

nadstillväxten inte kan hållas inom de ramar som leder till samhällsekonomisk balans.

Åtgärder inför 1987 Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder var, enligt finans-

planen, att de skulle kunna genomföras med ett i stort sett oförändrat skattetryck. Åtgärderna borde vidare lämna utrymme för en fortsatt volymexpansion på i storleksordningen 1 96 per år.

Som ett första steg föreslogs neddragningar av specialdestinerade trans-

fereringar till kommunerna med omkring 2,5 miljarder kr. i permanent effekt. Därutöver tillkommer en likviditetsmässig engångseffekt genom att

utbetalningssystemet för kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT)

läggs om. I finansplanen angavs vidare att regeringen under våren avsåg att föreslå ytterligare åtgärder. Sedermera har regeringen föreslagit sänkta inkomstskatter 1987 och

1988 i syfte att möjliggöra reallöneökningar vid låga nominella löneökningar. För att sänkningen av marginalskatterna skall kunna leda till skatte-

sänkningar även för låg- och mellaninkomsttagare, föreslogs bl. a. en 34

kraftig höjning av det kommunala grundavdraget. Om förskotten på kom- = Prop. 1985/86: 150

munalskatten reduceras i motsvarande mån redan 1987 i stället för 1989, — Bil. 1 leder detta till att den eljest kraftiga ökningen av kommunernas skatteinkomster 1987 dämpas.

Samtidigt har de statliga transfereringarna till landstingen ökats genom den nyligen träffade överenskommelsen om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

Inför de slutliga övervägandena om den kommunala ekonomin har över-

läggningar ägt rum med företrädare för kommuner och landsting. De ytterligare åtgärder som bör vidtas för att främja en balanserad finansiell utveckling av den kommunala ekonomin 1987 måste utformas så att hänsyn tas till att den ekonomiska situationen varierar markant mellan olika kommuner och landsting.

Inom skatteutjämningssystemet anpassas skatteutjämningsavgiften så

att den finansierar den automatiska ökningen av bidragen. För att kompen-

sera den uteblivna besparingen på lärarlönebidragen har i stället valts att i motsvarande mån höja skatteutjämningsavgiften. Den inkomstökning som

följer av förvärvsavdragets slopande föreslås däremot få vara kvar i kom-

munsektorn.

Den metod som i flertalet kommuner nu visat sig tillämpas vid budgete-

ringen av KBT medför att den föreslagna omläggningen av utbetalnings-

systemet för KBT skulle skapa ett kraftigt bortfall i 1987 års budget trots

att det endast rör sig om en engångsvis effekt. Mot denna bakgrund

föreslås att endast hälften — ca 1,7 miljarder kr. — av engångseffekten av omläggningen skall falla på 1987 och resten på 1988. Dessutom föreslås att förskotten på kommunalskatt 1987 reduceras med 2/3 — ca 1,6 miljarder

kr. — av den fulla effekten av det höjda grundavdraget detta år.

Sammantaget kvarstår i kommunsektorn efter dessa förändringar totalt

sett ett inte obetydligt överskott som utöver den enprocentiga ökningen av

konsumtionsvolymen också torde medge ökade satsningar på kommunala

ROT-projekt. För utsatta kommuner kommer, dels medelsramen för extra skatteutjämningsbidrag att ökas, dels att prövas i vilken utsträckning medel som satts in på likviditetskonton kan behöva släppas fria. Därvid kommer särskilt att beaktas om angelägna ROT-projekt återfinns i de kommunala planerna.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 35

Prop. 1985/86: 150 Den kommunala ekonomin inför 1987

Regeringen hade i december 1985 överläggningar med företrädare för kommuner och landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför 1987. [ årets finansplan (prop. 1985/86: 100 bil. 1) redovisades vissa allmänna överväganden avseende den kommunala ekonomin inför 1987 och vissa åtgärder rörande specialdestinerade statsbidrag. Sedan finansplanen lades fram har underlaget för bedömningarna aktualiserats, inkomstskatteförslag lagts fram och ytterligare överläggningar ägt rum

med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna, Jag avser

att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den

kommunala ekonomin inför 1987.

1¶Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1987

Kommunsektorn beräknas, under nuvarande förutsättningar, få en mycket

god finansiell situation 1987. Orsaken härtill är att inkomsterna ökar betydligt snabbare än utgifterna. Vid en inkomstutveckling om närmare 996 och

en avsevärt mycket lägre volym- och prisutveckling kommer det finansiella sparandet i kommunsektorn, även efter angivna åtgärder, att vara

stort. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan kommuner och landstings-

kommuner där de senare har en något sämre finansiell situation. Detta beror bl. a på att landstingen har haft en betydligt snabbare utgiftsexpansion. Landstingskommunerna har dock fortfarande en bättre likviditet än kommunerna.

Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn bör ses mot bakgrund av

det betydligt kärvare statsfinansiella läget men även mot det nödvändiga i att begränsa kommunernas och landstingskommunernas volymökning till

en samhällsekonomiskt acceptabel nivå. Jag vill här påminna om det beslut

riksdagen fattade hösten 1984 om riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt där utrymmet för tillväxt i olika samhällssektorer redovi-

sades. Där angavs att den kommunala konsumtionen inte får öka med mer än I 7 för att kunna skapa ett tillräckligt utrymme för reallöneökningar och

för den privata konsumtionen, mot bakgrund av reallönesänkningarna

under ett antal år. Även om det goda finansiella läget ej skulle resultera i en högre konsumtionsökning, är det inte rimligt att kommunerna skall kunna öka sina finansiella tillgångar samtidigt som den statliga skuldsättningen ökar. Om det tillfälliga överutrymmet skulle leda till kraftiga nominella

löneökningar skulle det i motsvarande mån begränsa möjligheterna att

inom givna samhällsekonomiska ramar bygga ut den kommunala verksam-

heten på prioriterade områden. Jag övergår nu till perspektiven för den kommunata ekonomin inför åren 37

I Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 150. Bilaga I. Del 2

1987—1988. I kalkyler som tagits fram i samarbete med de båda kommun- Prop. 1985/86: 150

förbunden redovisas dels den reala utvecklingen, dels den finansiella ut- = Bil. 1

vecklingen i kommunsektorn för dessa år. I den reala kalkylen har för kommunerna beaktats de förutsättningar som följer av befolkningens stor-

lek och ålderstruktur, statsmakternas utbyggnadsambition för barnomsorgen samt andra effekter av statsmakternas beslut. För landstingskommunerna redovisas effekten av befolkningsförändringarna. Resultatet av kal-

kylerna framgår av följande uppställning.

Total volymförändring i den kommunala konsumtionen Volymför- Varav p. g.a. ändring befolknings förändringar 1987 1988 1987 1988 Kommuner +1,2 +1,3 0,0 -0,1 Landstingskommuner +1.1 +1,0 +1,1 +1,0 +1,2 +1,2 +0,4 +0,3

Kalkylerna anger en total volymutveckling för den kommunala sektorn

kring 1926 åren 1987 och 1988. I kommunerna beräknas volymökningen bli något högre än 1 20. Det förklaras delvis av att det minskande elevunderla-

get i skolan kortsiktigt inte beräknas ge en motsvarande minskning av resursbehovet. Den största delen av volymökningen svarar barnomsorgen för med 0,8 26 1987 och 1,0960 1988. Kalkylen för landstingen visar att det största utbyggnadsbehoven finns inom långtidssjukvården. 1 kalkylen har

inte den pågående omstruktureringen inom sjukvården mot ökade insatser i hemmet beaktats.

I de finansiella kalkylerna har, i ett alternativ, förutsatts en kommunal konsumtionsökning om 192 åren 1987 och 1988. Denna nivå överensstäm-

mer med de av riksdagen godkända riktlinjerna för den ekonomiska politi-

ken på medellång sikt. I kalkylen redovisas det finansiella sparandet både före och efter åtgärder i budgetpropositionen 1986 och i inkomstskattepropositionen. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenska-

perna används för att beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter, exkl. upplåning och amortering under ett visst år. Enligt beräk-

ningar som bygger på en låg pris- och löneutveckling kommer den finan-

siella situationen att totalt sett bli mycket god även efter hänsynstagande

till åtgärderna i budgetpropositionen och inkomstskattepropositionen. I

kalkylen har då förutsatts en oförändrad utdebitering och en volymökning om 1726 per år. Beräkningar som grundas på en högre pris-, löne- och volymökning ger en betydligt ogynsammare finansiell utveckling. Den finansiella situationen i kommunsektorn är således i hög grad bero-

ende av löne- och volymutvecklingen. Som exempel kan nämnas att 1 procentenhets snabbare löne- resp. volymutveckling försämrar det finansiella

sparandet med 1,2 miljarder kr. resp. 1,4 miljarder kr. Sammanfattningsvis kan konstateras att den finansiella situationen i kommunsektorn, under förutsättning av en låg och stabil pris- och löneutveckling, kommer att bli 38

åtgärder som jag i det följande kommer att redovisa är att de kommunala = Bil. I

inkomstökningarna skall reduceras så att en välavvägd begränsning av det finansiella sparandet sker. Omfattningen av de åtgärder som vidtas är, enligt min mening, sålunda avvägda mot kommunsektorns ekonomiska situation med en konsumtionsökning på 126 och restriktionen att hålla tillbaka kommunalskattehöjningar.

Jag vill här också erinra om vad finansutskottet uttalade i sitt betänkan-

de (FiU 1985/86: 10):

"Som utskottet anfört är det angeläget att hålla tillbaka de statliga utgifterna. Ett led i detta arbete är att begränsa bidragen till kommunerna. En sådan inriktning av besparingsarbetet kan också med fördel förenas med ansträngningarna att minska detaljregleringen av den kommunala sektorn och öka den kommunala handlingsfriheten. Detta är i sin tur en förutsättning för att kunna effektivisera och rationalisera den kommunala verksamheten. Starka skäl talar således för att begränsningar av det kommunala finansiella utrymmet bör ske genom att begränsa statens bidrag till kommunsektorn.”

Jag vill instämma i finansutskottets uttalande, vilket också riksdagen anta-

git som sin mening, angående begränsningarna av det kommunala finansiella utrymmet. För att kommunernas finanser skall kunna utvecklas på ett balanserat sätt krävs dock att staten visar en stor återhållsamhet vad

avser nya ålägganden samt att detaljregleringen av kommunernas verksamhet minskas, bl.a. genom de förslag som övervägs inom stat-kommun

beredningens arbete. Samtidigt förutsätter detta att kommunerna och

landstingskommunerna effektiviserar sin verksamhet och att nya resurser

för prioriterade områden skapas genom en omdisponering av befintliga

resurser. Detta kan bl.a. ske då elevantalet i skolan minskar och därmed även resursbehovet för skolan. Inom landstingskommunerna kan den ökade satsningen på den öppna vården ges utrymme genom en neddragning av

den slutna vården. De åtgärder som redan förelagts riksdagen samt de åtgärder jag kommer

att föreslå i det följande summerar totalt till ca 6 miljarder kr. 1987. Därutöver kommer en engångseffekt för omläggningen av avräkningssystemet för KBT som vid den samlade bedömningen som nu gjorts bör fördelas med hälften 1987 och hälften 1988. I beloppet ingår även två tredjedelar av effekten av en höjning av det kommunala grundavdraget med 1500 kr., i ett första steg år 1987, som genom den reglering mot förskottet på kommunalskattemedel som jag föreslår i det följande minskar kommunsektorns inkomster. Jag kommer i det följande även att föreslå åtgärder motsvarande den uteblivna, i budgetpropositionen 1986 föreslagna, besparingen inom utbildningsområdet. Jag avser även att föreslå en höjning av skatteutjämningsavgiften för att finansiera automatiken i skatteutjämningsbidraget. Däremot har jag vid den samlade bedömningen av kommunsektorns ekonomiska situation stannat för att inte föreslå en neu-

tralisering av de ökade kommunala skatteinkomsterna som blir följden av

att förvärvsavdraget slopats. 39

Totalt sett kvarstår även efter här angivna åtgärder ett relativt stort = Prop. 1985/86: 150 sparandeöverskott i kommunsektorn på omkring 4 miljarder kr. som till — Bil. I

större delen faller på kommunerna. Den ekonomiska situationen varierar emellertid kraftigt från kommun

till kommun. För att stödja de kommuner som har en besvärlig ekonomisk situation kommer jag att i det följande föreslå att medelsramen för extra

skatteutjämningsbidraget höjs. Jag är även positiv till att situationen för utsatta kommuner och landsting också beaktas genom förtida frisläpp av

innestående medel på likviditetskonto i riksbanken. De åtgärder jag föreslår skall således ses, dels mot bakgrund av det

kärva statsfinansiella läget och nödvändigheten i att vidta åtgärder för att förstärka statsbudgeten, dels i ljuset av det relativt goda finansiella läget i

kommunsektorn och behovet av att begränsa den kommunala volymök-

ningen så att utrymme kan ges för reallöneökningar.

2¶Det kommunala grundavdraget

I propositionen om inkomstskatten (prop. 1985/86: 130) som nyligen före-

lagts riksdagen föreslås en reform av inkomstskatten för åren 1987 och

1988. Förslaget innebär bl. a. en höjning av det kommunala grundavdraget till 9000 kr. 1987 och till 10 000 kr. fr. o. m. 1988. Förslaget medför därmed

att kostnaden för denna del av reformen faller på kommunerna. En höjning

av kommunala grundavdraget skulle — utan särskild reglering mot förskottet — påverka utbetalningarna till kommunsektorn först 1989. Detta beror på att kommunernas förskott av skattemedel grundas på föregående års taxering. Om inte någon reglering sker mot förskottet uppkommer emeller-

tid en dubbeleffekt 1989, dels på slutavräkningen för 1987, dels på förskottet för 1989. Motsvarande dubbeleffekt uppkommer även 1990. För att

undvika detta och för att inte försvaga statsbudgeten föreslås att förskotten för 1987 och 1988 beräknas på ett skatteunderlag som har omräknats med hänsyn till höjningen av grundavdraget. En schablonmässig omräkning i enlighet med de höjda grundavdragen blir emellertid inte helt korrekt på grund av folkpensionärernas extra avdrag och skulle medföra att kommu-

nernas förskott på skattemedel 1987 och 1988 minskade med mer än vad som följer av reformen. Avvikelsen har beräknats till ca 500 milj. kr. 1987 och ca 800 milj. kr. 1988. För att få en bättre överensstämmelse med det slutliga utfallet föreslår jag att avräkningen av förskotten på kommunal-

skattemedel görs så att hänsyn tas till pensionärernas extra avdrag. En

sådan omräkning blir inte exakt för varje enskild kommun men ger ett

rimligare resultat i förhållande till det slutliga utfallet.

Som jag tidigare angivit bör reduceringen av förskotten för 1987, utifrån

den bedömning som nu gjorts, dessutom ske med två tredjedelar av effekten av det höjda grundavdraget 1987. Det innebär att förskotten kommer

att reduceras med ca 1,6 miljarder kr., motsvarande ett grundavdrag om

8300 kr., och att den resterande tredjedelen får slå med dubbel effekt på kommunernas skatteinkomster 1989. För 1988 bör förskotten reduceras

med ett grundavdrag på 9600 kr., motsvarande en reducering av förskotten

på ca 4 miljarder kr. 40

3¶Skatteutjämningssystemet Prop. 1985/86: 150

Bil. 1 I mitten av december 1985 presenterade skatteutjämningskommittén

(Fi 1983: 05)sitt betänkande med förslag till förändringar i det nuvarande

skatteutjämningssystemet (SOU 1985:61). Betänkandet remitterades till

ett stort antal remissinstanser som uppmanades att inkomma med sina svar

till den 14 mars 1986. Ambitionen var att förslag till riksdagen skulle läggas fram i vår med sikte på att ett reviderat system skulle kunna träda i kraft

fr.o.m. 1987.

Det stod klart redan tidigare i vår, att det inte skulle vara tidsmässigt möjligt att lägga fram ett väl övervägt förslag där vederbörlig hänsyn togs till remissinstansernas synpunkter. Ett reviderat system kan således inte träda i kraft 1987 utan först 1988. Jag kan nu, när remissinstansernas svar

inkommit, konstatera att kritik riktats mot flera av kommitténs förslag. De

behöver därför beredas ingående innan förslag kan läggas fram för riksdagen. Det föreslagna systemet har även vissa tekniska brister som behöver

åtgärdas innan det kan träda i kraft.

Detta innebär att nu gällande regler bör gälla även nästa år. I avvaktan

på att ett nytt reviderat skatteutjämningssystem kan införas bör därför de

för 1986 provisoriska åtgärderna förlängas till att gälla även för 1987.

Automatiken i skatteutjämningsbidraget

För 1987 föreslår jag att skatteutjämningsavgiften som 1986 uppgår till 0: 14 kr./skr. höjs med 10 öre/skr. till 0:24 kr./skr. Avgiften, som tas ut på

kommunernas och landstingskommunernas totala skatteunderlag, kommer därmed att neutralisera ökningen av skatteutjämningsbidraget mellan 1986 och 1987. Det ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1,1 miljarder kr. eller med ca 1026 mellan de nämnda åren. Den kraftiga ökningen, jämfört med den beräknade kostnadsutvecklingen för år 1987, sammanhänger med att skatteunderlagets ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen, som fortfarande är något osäker, baseras

på en likartad utveckling av skatteunderlaget för kommuner och lands-

tingskommuner utom och inom skatteutjämningen. Med hänsyn till den

föreslagna höjningen med 0: 10 kr./skr. beräknas avgiften totalt inbringa ca

2,1 miljarder kr. 1987.

Utdebiteringsskillnader

Spännvidden mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd kommunalskatt har de senare åren, fram till 1985, ökat kraftigt. Detta

förklaras främst av skillnader i skatteunderlag och inte av olikheter i

ambitionsnivå eller effektivitet. De stora skillnaderna skapar stora pro-

blem. I regioner där skillnaderna är tydliga kan kommunalskatten bli

styrande vid val av bostadsort. Detta förstärker problemen i högskatte-

kommunerna samtidigt som lågskattekommunerna gynnas. Den stora skillnaden i kommunalt skatteuttag kan även upplevas som orättvis av många enskilda skattebetalare, som inte känner att den högre kommunalskatten 41

motsvaras av en hög kommunal standard. För att i någon mån kunna stävja = Prop. 1985/86: 150

dessa problem beslutade riksdagen med anledning av förslag i förra årets = Bil. I

kompletteringsproposition (prop. 1984/85:150 bil. I, FiU 29, rskr 406) att vissa åtgärder skulle vidtas. Dessa åtgärder avsåg endast 1986 då jag ville

avvakta skatteutjämningskommitténs förslag. Som jag tidigare nämnt kommer inte ett reviderat system att kunna träda i kraft 1987 utan först 1988.

De åtgärder som då föreslogs och som riksdagen ställde sig bakom innebar att kommuner med ett skatteunderlag överstigande 135 26 av me-

delskattekraften skulte betala en särskild progressiv avgift. Avgiften tas ut

på den del av det egna skatteunderlaget som överstiger 135 20 av medelskattekraften och utformades enligt följande uppställning.

Skattekraften i 26 Avgift per skattekrona av medelskattekraften i intervallet > 135270 < 1407 > 14020 < 1506 > 15096 an |

Åtgärden berör 1986 framförallt två kommuner, nämligen Danderyd och Lidingö, och i obetydlig mån Solna.

Därutöver beslutade riksdagen att kommuner med en hög utdebitering skulle få ett riktad stöd för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka skattesatsen 1986. Bidraget berör totalt 20 kommuner.

Jag kan nu konstatera att de åtgärder riksdagen beslutade om givit gott

resultat. Spännvidden mellan den högsta resp. lägsta skattesatsen har minskat. Skillnaden i total skattesats är 6: 35 kr./skr. 1986 att jämföra med 8: 28 kr./skr. 1985. en minskning med nästan 2 kronor. Jag vill därför föreslå att de åtgärder riksdagen beslutade om förra våren

förlängs, så att de gäller även för 1987. Detta innebär att en avgift som är progressiv kommer att tas ut av de kommuner vars skatteunderlag överstiger 135 20 av medelskattekraften. Avgiften bör utformas enligt samma principer som gällde för 1986. Vad avser det riktade stödet till kommuner

som sänkt sin utdebitering återkommer jag till det i samband med mina förslag avseende fördelningen av extra skatteutjämningsbidrag.

4¶Besparingar inom utbildningsområdet

I budgetpropositionen för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86: 100 bil. 10) föreslog regeringen vissa besparingar inom utbildningsområdet. Förslaget

innebar att statsbidragen till lärarlönerna skulle reduceras med 326. Vid utbildningsutskottets behandling av frågan (UbU 1985/86: 14) har utskottet . funnit att det ej finns någon parlamentarisk majoritet för förslaget. Enligt

de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen beslutat om skall utskottet då

föreslå andra former av begränsningar som, i det här fallet, avser kommun-

sektorn. Dessa bör, enligt vad finansutskottet uttalat som sin mening (FiU

1985/86: 10), dels uppgå till motsvarande belopp, dels uppfylla kravet att de

inte får försvåra en ökad effektivisering av den kommunala verksamheten.

Utbildningsutskottet har föreslagit regeringen att kommunsektorns finan- 42

sielia utrymme bör begränsas genom att en avgift om 0: 13 kr./skr. tas ut på Prop. 1985/86: 150

kommunernas totala skatteunderlag. Avgiften ger en förstärkning av de = Bil. I statliga inkomsterna med ca 600 milj. kr. Jag förordar därför att den ute-

blivna besparingseffekten inom utbildningsområdet i stället täcks genom en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. som tas ut på

kommunernas totala skatteunderlag fr.o.m. 1987. Denna höjning berör inte landstingskommunerna.

Sammantaget kommer skatteutjämningsavgiften att uppgå till 0:37 kr./skr. för kommunerna och 0: 24 kr./skr. för landstingskommunerna. Be-

loppsmässigt innebär detta ca 1,7 miljarder kr. för kommunerna och ca 1,0 miljarder kr. för landstingskommunerna.

S Extra skatteutjämningsbidrag

Trots att den finansiella situationen generellt sett är mycket god i kommun-

sektorn finns det enskilda kommuner och landstingskommuner som har en besvärlig ekonomisk situation. De föreslagna åtgärderna skulle för dessa kommuner kunna medföra betydande påfrestningar med eventuella höjningar av utdebiteringen eller kraftiga ingrepp i verksamheten som följd.

För att underlätta för dessa kommuner föreslår jag att ramen för extra

skatteutjämningsbidrag höjs till totalt 400 milj. kr. 1987. Jag kommer i det följande att redogöra för fördelningen av dessa resurser.

Jag vill även nämna att jag ställer mig positiv till en återbetalning av medel insatta på riksbankens likviditetskonton till kommuner som har en besvärlig tikviditetsmässig situation. En sådan återbetalning bör baseras

på kommunernas bokslut för 1985. Vid återbetalning av medel bör även

beaktas kommuner som planerar särskilt angelägna ROT-projekt. I det sammanhanget bör dock noteras att det generellt sett mycket goda finan-

siella läget i kommunerna ger flertalet kommuner förutsättningar att med

egna medel genomföra betydande kommunala ROT-insatser.

Den återbetalning av medel på likviditetskonton i riksbanken som enligt tidigare beslut skall ske i december 1986 bör av penningpolitiska skäl i

stället ske i april 1987. Statsrådet Johansson återkommer till detta i det följande.

Bidrag för att sänka skattesatsen

Jag har tidigare föreslagit att de för 1986 provisoriska åtgärderna för att komma tillrätta med de mest extrema skillnaderna i skattesatserna även bör gälla 1987. De kommuner som därmed fick bidrag 1986 för att sänka

skattesatsen bör även få en motsvarande kompensation för 1987. Bidraget kan beräknas uppgå till totalt ca 115 milj. kr. och berör 20 kommuner.

Förutsättningen är att kommunen ej höjer skattesatsen. Något ansökningsförfarande är enligt min mening ej nödvändigt. Kommunerna får ett preliminärt besked om bidragets storlek under september månad och ett slutligt besked i januari 1987 efter det att kommunernas fullmäktige har fattat beslut om skattesatsen för 1987. 43

Stöd till vissa kommuner vid avvecklingen av bidraget till lokal och regional — Prop. 1985/86: 150 kollektiv persontrafik Bil. 1 I budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86: 100 bil. 8) föreslog regeringen en successiv avveckling av statsbidraget till lokal och regional kollektivtrafik. Statsbidraget föreslås halveras under bidragsåret 1986/87 och därefter avvecklas. För att trygga kollektivtrafiken i glesbygden där bidraget har störst betydelse bör 70 milj. kr. anvisas som ett särskilt stöd inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget, dock inte mer än 35 milj. kr. för 1987 då statsbidraget halveras. Det nuvarande statsbidraget har en markerad regionalpolitisk profil. I glesbygden svarar statsbidraget för en betydande del av underskottet för kollektivtrafiken. I skogslänen och på Gotland uppgår statsbidragets andel av underskottet till nära 2026 att jämföra med rikets 7272. För att inrikta bidraget mot de områden där det har betytt mest föreslår jag att bidraget ges för landsbygdstrafik till kommunerna och landstingskommunerna i de s.k. skogslänen och till Gotland. Jag föreslår, mot denna bakgrund, att regeringen ges bemyndigande att fördela det särskilda stödet, utan ansökan, enligt de riktlinjer jag redogjort för. I denna fråga har jag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

Förebyggande åtgärder mot jordskred m.m Chefen för försvarsdepartementet kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte att förebygga jordskred och andra naturolyckor. Detta innebär bl.a.att kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor och därigenom åsamkas betungande kostnader bör ges möjlighet att få ett särskilt stöd inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. På det sättet kan staten stödja de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga allvarliga naturolyckor. För att bidrag skall lämnas skall dock en riskvärdering ha gjorts i kommunen. Mot bakgrund av vad jag ovan redovisat och vad chefen för försvarsdepartementet i det följande kommer att anföra föreslår jag att ett särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred m. m.

Övrigt

Det extra skatteutjämningsbidraget har de senaste åren uppgått till mellan - 100 och 150 milj. kr. Bidraget har främst utbetalats till kommuner som har en besvärlig ekonomisk situation och fördelats efter ansökan. Fördelningen sker efter förslag från skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ vid fördelning av extra skatteutjämningsbidrag. Mot bakgrund av den totala omfattningen av de åtgärder som vidtas för att dra ned inkomstökningen i kommunsektorn 1987 och olikheterna i kommunernas ekonomiska situation föreslår jag att 225 milj. kr. avsätts för detta ändamål 1987.

44

6¶Övriga frågor Prop. 1985/86: 150

Vissa förslag angående förenklingar av skattereglerna Bil. I Jag kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte att förenkla skattereglerna. Vissa av dessa förslag får effekt även för kommunerna. Ett slopande av garantibeskattningen och det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet medför ett skattebortfall totalt på ca 760 milj. kr. Därtill kommer att skatteutjämningsbidragen minskar med ca 75 milj. kr.

Kommunerna, som påverkas först 1989, bör ges en särskild kompensation

för inkomstbortfallet. För kommunerna utanför skatteutjämningssystemet kommer det att krävas ytterligare undersökningar för att närmare beräkna

utfallet för enskilda kommuner. Jag kommer vidare att i det följande föreslå ett slopande av beskattning-

en i utbokommun som huvudsakligen innebär att skatteinkomster omfördelas mellan kommunerna även om ett visst inkomstbortfall blir fallet. En

närmare undersökning kommer också här att göras av effekterna i anslutning till 1987 års taxering. De enstaka kommuner där effekten av förändringen är påtaglig bör övergångsvis kunna få ett stöd genom tilldelning av extra skatteutjämningsbidrag.

Utbetalning av kommunalskattemedel Fr. o. m. den I juli 1985 ändrades utbetalningsrutinerna för kommunalskattemedel. Förändringen innebar att hälften av kommunäaiskattemedlen ut-

betalades den 18 varje månad och återstoden den 20 i månaden. Syftet var

att rätta till den bristande synkroniseringen i betalningsströmmarna till och från staten som medförde en kraftig likvidisering av kapitalmarknaden den 19 och 20 varje månad. De gjorda ändringarna har dock visat sig vara

otillräckliga. Beredning pågår f.n.inom finansdepartementet i syfte att regeringen senare under detta år skall kunna förelägga riksdagen förslag till ytterligare förändringar som kan träda i kraft vid årsskiftet 1986— 1987.

7¶Anslagsfrågor

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1984/85 Utgift — 11243946501 1985/86 Anslag 11567 500000 1986/87 Förslag 12586500 000

I prop. 1985/86: 100 (bil.9 s.86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i

avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11567,5 milj. kr. Jag tar nu upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner. I 45

Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Prop. 1985/86: 150

Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet = Bil. I att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För de kyrkliga kommunerna finns ett inomkyrkligt utjämningssystem

som finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

Våren 1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk utredning med

uppdrag att se över skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningskommit-

tén överlämnade i december 1985 sitt betänkande till mig. Som jag i det

föregående har anfört kommer inte ett väl övervägt förslag att kunna föreläggas riksdagen som kan träda i kraft 1987.

Utöver ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Ext-

ra skatteutjämningsbidrag utgår främst till kommuner som av olika skäl

hamnat i ekonomiska svårigheter. För 1986 har anvisats 230 milj. kr. för detta ändamål. Inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget utgår

1986 ett särskilt stöd till kommuner med hög utdebitering för att göra det

möjligt för dem att sänka skattesatsen. Som jag anfört i det föregående bör de för 1986 provisioriska åtgärderna

för att minska spännvidden i skattesatserna mellan kommunerna förlängas till att även gälla 1987. Kommuner som fick bidrag 1986 bör få en motsva-

rande kompensation för 1987. Bidraget kan preliminärt beräknas uppgå till

115 milj. kr.

Inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget föreslås även ctt särskilt

stöd om 35 milj. kr. 1987, och därefter 70 milj. kr., för att trygga kollektiv-

rafiken i glesbygden. Bidraget bör ges för landsbygdstrafik till kommuner ich landstingskommuner i de s. k. skogslänen och till Gotland. Jag har i det

öregående även föreslagit att ett särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom

amen för det extra skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner ör förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. För att bidrag skall lämnas crävs dock att en riskvärdering har gjorts i kommunen.

För att underlätta för kommuner som har en jämfört med genomsnittet

av kommunerna besvärlig finansiell situation, föreslår jag att 225 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Sammantaget beräknar jag behovet av extra

skatteutjämningsbidrag till 400 milj. kr. år 1987. Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1986/87.

Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under

andra hälften av 1986 och första hälften av 1987.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår 1986 till sammanlagt 11699

milj. kr. Bidragen under 1987 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för 1987 är vidare avhängigt av de skattekraftsgaran-

tier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid om-

räkning under sommaren 1986 av åldersstrukturfaktorerna. Kostnaderna kan därför inte beräknas med säkerhet. Med utgångspunkt i 1986 års skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt att åldersstrukturen är densamma som för 1986 bedöms det ordinarce bidraget

uppgå till 12 844 milj. kr. 1987. Som jag tidigare anfört kommer ökningen av skatteutjämningsbidragen mellan 1986 och 1987 att i stort sett motsvaras 46

tcunderlaget för både kommuner och landstingskommuner. Bil. 1

Jag har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget

bör uppgå till 400 milj. kr. . .

Från anslaget bestrids även kostnaderna för skatteutjämningsnämnden som är ett rådgivande organ i frågor som rör extra skatteutjämningsbidrag.

Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1986 och 1987, 12 586,5 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med

detta belopp.

E2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala

företagsbeskattningen

1984/85 Utgift 845 593 412 1985/86 Anslag 1694 000 000 1986/87 Förslag 1569 000000

I prop. 1985/86: 100 (bil. 9 s 86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett förslagsanslag om 1694 milj. kr. I samband med att den kommunala

beskattningsrätten av juridiska personer upphörde ges ett bidrag till kom-

munerna som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är 1985. Bidraget har fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop. 1983/84: 133. Bidraget tilldelas utan ansökan. Det samman-

lagda bidrag som utbetalas till kommunerna 1986, efter det att kompensationen reducerats med 30 kr./inv. eller sammantaget 250 milj. kr, uppgår till

1569 milj. kr. Bidraget för 1987 bör tas upp med samma belopp, 1569 milj.

kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1986 och 1987, 1569 milj. kr

utbetalas under budgetåret 1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift.

De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets

hörande skulle sakna betydelse.

9 Författningskommentarer

Bestämmelser om justeringen av förskotten för 1987 och 1988 har tagits in i en ny paragraf, /c$, i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an-

gående det kommunala skatteunderlaget.

I lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift har I $ utvidgats att gälla 47

även 1987. Bestämmelserna i 2§ har ändrats dels med hänsyn till att Prop. 1985/86: 150 reglerna avser mer än ett år, dels att justering med hänsyn till höjningen av = Bil. 1

grundavdraget skall göras också vid beräkningen av underlag för skatteutjämningsavgift.

Avgiftssatserna som förut fanns i 3 §, har delats upp i två paragrafer, 3

och 4 §§, eftersom olika avgiftssatser skall gälla för kommuner och landstingskommuner. Därvid har bestämmelserna om den progressiva delen av avgiften inte tagits med såvitt avser landstingskommunerna, eftersom den saknar aktualitet för dessa. Återstående paragrafer, tidigare betecknade 4—8§§, har därför erhållit beteckningarna 3—9§§. Av dessa har 5—8§§ justerats med hänsyn till att

avgiften omfattar mer än ett år. Ändringen träder ikraft den 1 juli 1986. Av övergångsbestämmelserna framgår att den äldre lydelsen tillämpas i fråga om skatteutjämningsavgift för 1986.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 48

Förenkling av skattereglerna ba 4 1685/86:150

1 Inledning

Regeringen har under de senaste åren påbörjat en målmedveten satsning i

syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. Flera stora reformer har redan genomförts. Jag tänker först och främst på den genomgripande

nyordning på taxeringsområdet som riksdagen beslutade om förra våren, nämligen den förenklade självdeklarationen. Fr. o. m. 1987 års taxering blir det möjligt för ca 4 miljoner skattskyldiga att använda den nya deklarationsblanketten. Samtidigt förenklas de materiella beskattningsreglerna bl.a. genom höjda schablonavdrag.

Deklarations- och taxeringsarbetet har förenklats också genom andra åtgärder. Fr.o.m. 1985 års taxering har man slopat skyldigheten för fysis-

ka personer med fastighet eller rörelse i annan kommun än hemortskom-

munen att avge en särskild självdeklaration i den andra kommunen. Beslu-

tet innebär en minskad uppgiftsbörda för drygt 500000 skattskyldiga. Vi-

dare har beslutats om att slopa den kommunala taxeringen för juridiska personer fr. o. m. 1986 års taxering. Det innebär bl. a. att även de juridiska personerna slipper att lämna särskilda självdeklarationer i varje kommun där verksamhet bedrivs och att redovisningen förenklas i den allmänna

självdeklarationen.

På uppbördsområdet kan nämnas reformen med samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter som inneburit påtagliga administrativa fördelar för bl. a. företagen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om det förslag till skattereform för åren 1987 och 1988 som regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop. 1985/86: 130). Det innebär flera betydande förenklingar, främst genom att sambeskattningen av B-inkomster slopas.

Reformarbetet på skatteområdet i syfte att förenkla för skattskyldiga, arbetsgivare och myndigheter kommer att fortsätta med all kraft. I det

följande lägger jag fram en hel rad förslag som också innebär betydande

förenklingar.

Först och främst föreslås att beskattningen av fysiska personer i andra kommuner än hemortskommunen slopas och att all inkomst i stället beskattas i hemortskommunen.

Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas också.

Även det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slo-

pas. Den individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas också. Räntan på skatte- och avgiftsbelopp som återbetalas görs skattefri och

till följd härav halveras den nuvarande räntesatsen.

Skattefrihet införs också för ersättningar som utbetalas till vittnen och

andra för inställelse vid domstolar och andra myndigheter och som avser

resekostnadsersättning, traktamenten och tidsspillan. 53

I Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 150. Bilaga I, del 3

De administrativa rutinerna kring de allmänna investeringsfonderna och Prop. 1985/86: 150 vissa andra fonder hos företagen förenklas. Bl.a. slopas registerföringen Bil. I hos vissa myndigheter. Vidare avvecklas en del äldre fonder. Slutligen

ändras reglerna om inbetalning till riksbanken. Den nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande av deklaration slopas och i stället införs fasta

inbetalningsdagar.

Vidare föreslås enklare regler för uppbörd av kvarstående skatt. Det nuvarande förfarandet med uppbörd av kvarstående skatt under uppbördsmånaderna mars och maj året efter taxeringsåret ersätts med en ordning

med endast ett uppbördstillfälle i april samma år. I konsekvens med detta föreslås också att arbetsgivarna skall göra skatteavdrag för kvarstående

skatt under månaderna januari-mars året efter taxeringsåret i stället för

som nu under januari—april. Vidare föreslås att sådan kvarstående skatt

som en arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag skall redovisas i en

särskild uppbördsdeklaration avsedd enbart för kvarstående skatt. Försla-

get skall tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som betalas

våren 1987. Förslag läggs också fram om att slopa bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet skall utgå efter en högre skattesats för de första 40000 kilowattimmarna av förbrukningen under ett år. Betalningsrutinerna för vägtrafikskatt förenklas genom att betalningen

skall ske med vanligt inbetalningskort i stället för som nu genom postförskott.

2¶Garantibeskattning och beskattningsort

2.1¶Huvuddragen i reformen

Mitt förslag: Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas liksom tidigare skett i fråga om fastigheter som ägs av juridiska personer.

Det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas.

Beskattning i utbokommun slopas så att all inkomst beskattas i

hemortskommunen.

Kommitténs förslag: Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande SOU 1986:4—6 föreslagit att garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas och att fastighetsskatten för småhus höjs från 1,496 till 2.490.

Vidare har kommittén föreslagit att räntor avseende småhus i annan kom-

mun än hemortskommunen skall få dras av under inkomst av kapital.

Skälen för mitt förslag: De förslag jag nu tar upp avser garantibeskatt-

ningen av fastigheter, det extra avdraget vid villabeskattningen och beskattningsorten.

Garantibeskattningen innebär att ett garantibelopp motsvarande 1,5 76

av fastighetens taxeringsvärde skall tas upp som en särskild inkomstpost 54

vid taxeringen till kommunal inkomstskatt och inräknas i underlaget för Prop. 1985/86: 150

skatteberäkningen. Eftersom avdrag medges med motsvarande belopp i = Bil. I

den mån nettointäkten räcker till (s.k. procentavdrag), leder garantibe-

skattningen till ökad skatt — effektiv garantibeskattning — bara om net-

tointäkten av fastigheten understiger garantibeloppet.

Vid beräkningen av inkomsten av en schablontaxerad en- eller tvåfa-

miljsfastighet får ägaren göra ett extra avdrag på 1500 kr. om han är mantalsskriven på fastigheten för beskattningsåret eller taxeringsåret.

Vid den kommunala taxeringen av fysiska personer beskattas inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet samt realisationsvinst vid försäljning av fastighet i den kommun där fastigheten är belägen. Inkomst av

rörelse som drivs från ett fast driftställe beskattas i den kommun där detta är beläget. Saknas fast driftställe beskattas inkomsten i rörelseidkarens

hemortskommun. Övriga inkomster (av tjänst, kapital och annan tillfällig

förvärvsverksamhet än fastighetsförsäljning) beskattas alltid i hemortskommunen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket sker sådan beskattning som annars skulle ägt rum i hemortskommunen i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Vid inkomstberäkningen i en kommun medges inte avdrag för under-

skott i förvärvskälla som skall beskattas i annan kommun, det s. k. kommunala avdragsförbudet.

Under en lång följd av år har garantibeskattningen, som är en rest av

äldre tiders skattesystem, varit föremål för kritik och tankar på ett slopande har förts fram i olika sammanhang. Genom lagstiftning hösten 1984 slopades garantibeskattningen av juridiska personers fastigheter (prop.

1984/85: 70, SKU 23, rskr 110, SFS 1984: 1060). Såväl i det sammanhanget som därefter har frågan om slopande av garantibeskattningen även av fastigheter som ägs av fysiska personer aktualiserats.

Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande tagit upp frågan och föresla-

git att garantibeskattningen slopas. Betänkandet är för närvarande på remiss. Det finns givetvis skäl som talar för att invänta remissutfallet. Med hänsyn till den långa tid under vilken frågan har varit föremål för diskussio-

ner och det nära sambandet med frågan om beskattningsort som jag strax skall ta upp och där ett ställningstagande inte bör skjutas upp anser jag övervägande skäl tala för att nu också ta ställning till garantibeskattningen.

Garantibeskattningen innebär en påtaglig komplikation i skattesystemet och utgör den väsentligaste avvikelsen mellan taxeringen till kommunal inkomstskatt och taxeringen till statlig inkomstskatt. Dess syfte att tillför-

säkra kommunerna en stabil skatteinkomst från fastigheterna har försva-

gats. Skatteformen har redan avskaffats såvitt gäller juridiska personers

fastigheter. Åtgärder i syfte att eliminera garantibeskattningens effekter

har vidtagits av vissa skattskyldiga och det finns skäl anta att omfattningen härav kan komma att öka. Enligt min mening är tiden nu inne att avskaffa denna beskattning också i fråga om fysiska personers fastigheter. Genom

att sålunda beräkning av procentavdrag och garantibelopp upphör uppnås en betydande förenkling. |

När det sedan gäller finansieringsfrågan anser jag till skillnad mot bo-

stadskommittén att ett slopande av det extra avdraget i första hand bör 55

komma i fråga. Härigenom uppnås ytterligare en förenkling av beskatt- Prop. 1985/86: 150 ningen, eftersom det extra avdraget visat sig medföra komplikationer i det Bil. I förenklade deklarationsförfarandet. Det extra avdraget medges också i mycket stor utsträckning just samma kategori som nu träffas:av en effektiv garantibeskattning.

Även efter slopandet av det extra avdraget återstår ett visst skattebortfall genom avskaffandet av garantibeskattningen. De uppkomna skattelättnaderna bör beaktas vid de bostadspolitiska överväganden som avses ske

under hösten på grundval av bostadskommitténs betänkande och re-

missvaren över detta.

Bostadskommittén har vidare, i syfte att för i första hand fritidshusen undanröja effekterna av det kommunala avdragsförbudet, föreslagit att

räntor avseende småhus i en annan kommun än hemortskommunen skall få dras av under inkomst av kapital.

Verkningarna av det kommunala avdragsförbudet på ett annat område,

nämligen i fråga om partrederier, har nyligen varit föremål för behandling i

riksdagen (SkU 1985/86: 28), varvid förutsattes att regeringen övervägde om inte det kommunala avdragsförbudet borde få en mer generell lösning än bostadskommittén föreslagit.

Andra exempel på verkningarna är att en skattskyldig vid flyttning till en annan kommun ofta inte kan utnyttja ett underskott på en villa det första

året, eftersom beskattning då sker i den tidigare hemortskommunen, något

som kan medföra en betydande likviditetspåfrestning. Avdragsförbudet

drabbar också en skattskyldig som driver en rörelse i form av enskild firma i en kommun och bor i en villa i annan kommun, medan motsvarande

problem inte uppkommer för den som driver verksamheten i aktiebolags-

form.

Jag delar uppfattningen att frågan om det kommunala avdragsförbudet bör ges en generell lösning. Den tidigare mycket stränga uppdelningen av inkomster på olika kommuner kan inte längre anses motiverad, eftersom

fördelningen numera inte har samma ekonomiska betydelse för kommu-

nerna. Liksom i fråga om garantibeskattningen har vissa skattskyldiga möjligheter att genom olika åtgärder eliminera de ogynnsamma verkningarna. Enligt min mening är den lämpligaste lösningen att beskattningen i annan kommun än hemortskommunen (s.k. utbokommun) helt avskaffas och att alltså all inkomst beskattas i den skattskyldiges hemortskommun.

Härigenom uppnås också en avsevärd förenkling vid beskattningen genom att uppdelning av inkomster och avdrag på olika kommuner inte längre

behöver ske samt att taxeringen till statlig och till kommunal inkomstskatt kommer att helt överensstämma.

Slopandet av garantibeskattningen och det extra avdraget medför ett

skattebortfall för kommunerna på ca 760 milj. kr. och en ökning av statens inkomster med ca 360 milj. kr. Härtill kommer en minskning av skatteut-

jämningsbidragen med ca 75 milj. kr. Kommunerna bör ges en särskild

kompensation för intäktsminskningen. I fråga om kommunerna utanför skatteutjämningssystemet krävs ytterligare undersökningar för att närmare beräkna utfallet för de enskilda kommunerna. Eftersom kommunernas inkomster med det ikraftträdande som föreslås inte påverkas förrän år 1989 56 bör en sådan undersökning knytas till 1987 års taxering.

Slopandet av beskattningen i utbokommun innebär i första hand en viss Prop. 1985/86: 150

omfördelning av inkomster mellan kommunerna även om ett visst skatte- Bil. 1

bortfall också uppkommer genom ökade möjligheter att utnyttja under-

skottsavdrag. Åtgärden har märkbar betydelse endast för ett fåtal kommuner utanför skatteutjämningssystemet. En närmare undersökning av effekterna bör även här göras i anslutning till 1987 års taxering. För det fåtal kommuner som kan få ett mer påtagligt skattebortfall bör ett särskilt stöd ges övergångsvis genom extra skatteutjämningsbidrag.

Jag avser att återkomma till de kommunalekonomiska frågorna under våren 1988.

De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1988 års taxering. Beskattning i

hemortskommunen i stället för i utbokommun kan leda till högre skatt, nämligen om skattesatsen i hemortskommunen är högre. Reglerna kan därför inte ges retroaktiv verkan. Det är emellertid till stor del fråga om förbättringar för de skattskyldiga. Redan på grund härav men också med hänsyn till de administrativa komplikationer det innebär att tillämpa två

system parallellt vid samma taxering är det angeläget att skattskyldiga med brutna räkenskapsår också kan omfattas av de nya reglerna så långt möj-

ligt. Det har därför inte funnits möjlighet att avvakta remissvaren över bostadskommitténs betänkande. De nya reglerna kan nu tillämpas på be-

skattningsår som påbörjas den I maj 1986 eller senare.

2.2¶Författningskommentarer

De nu framlagda lagförslagen avser endast de grundläggande paragraferna i den föreslagna reformen. Åtskilliga ytterligare ändringar behöver göras.

Jag avser att senare i år återkomma med dessa förslag.

Kommunalskattelagen (1928:370)

198 Se avsnitt 4 och 5.

25 §3 mom. Prop. 1985/86: 150

Bil. I

68 § Prop. 1985/86: 150

Bil. I Se kommentaren till 56 §.

Punkt 2 av anvisningarna till 38 § Se avsnitt 3.

Anvisningarna till 47 §

3¶Den individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare

Mitt förslag: Den individuella beskattningen av medlem 1 bostads-

rättsförening slopas.

Kommitténs förslag: Bostadskommittén har i sitt delbetänkande SOU 1984: 34—36 tagit upp frågan om ett slopande av beskattningen och i slutbetänkandet SOU 1986: 4—6 lagt fram ett sådant förslag.

Remissyttrandena: Samtliga remissinstanser som tagit upp frågan i sina remissvar över bostadskommitténs delbetänkande anser att beskattningen bör omprövas eller slopas.

Skälen för mitt förslag: Genom lagstiftning hösten 1979 (prop. 1978/79: 209, SkU 1979/80: 11, rskr 42, SFS 1979: 1017) infördes en individuell beskattning av medlem i bostadsrättsförening. Reglerna innebär att medlemmen som intäkt av kapital skall ta upp 322 av värdet av andelen i bostadsrättsföreningen till den del detta värde överstiger 50000 kr.

Bostadskommittén har beräknat skatteinkomsterna från den individuella medlemsbeskattningen till högst 5 milj. kr. Av korumitténs material framgår också att medlemsbeskattningen kommit att särskilt rikta sig mot bostadsrätter i småhus, eftersom taxeringsvärdena på dessa fastigheter

relativt sett är högre. Kommittén har också pekat på att de fördelar med personlig avdragsrätt som beskattningen var avsedd att motverka har reducerats genom inkomstskattereformen. Dessutom orsakar beskatt-

ningsformen administrativa problem. 59

Enligt min mening utgör vad kommittén anfört och de redovisade om- Prop. 1985/86: 150

ständigheterna starka skäl för att den individuella schablonbeskattningen = Bil. 1

av medlemmar slopas. Eftersom frågan tagits upp redan i kommitténs delbetänkande och 1 remissvaren över detta anser jag att det inte är nödvändigt att avvakta remissvaren också över slutbetänkandet. Inte heller det förhållandet att kommittén i sammanhanget tagit upp frågan om en ändrad värdering av bostadsrättsföreningarnas fastigheter utgör något hinder, eftersom de synpunkter kommittén fört fram inte kan föranleda någon ändring av taxeringsvärdena under de närmaste åren.

Jag föreslår alltså att bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen om den individuella schablonbeskattningen av medlemmarna slopas.

4¶Skattefrihet för restitutionsränta

Mitt förslag: Räntan på restituerade skatte- eller avgiftsbelopp görs

skattefri och på grund härav halveras räntesatsen så att den motsva-

rar halva diskontot.

Skälen för mitt förslag: I vissa fall skall betald skatt eller avgift återbetalas till den skatt- resp. avgiftsskyldige. Grund för återbetalningen kan vara t.ex. nedsättning av en taxering eller ändring av ett felaktigt avgiftsbeslut. Bestämrnelser om att ränta skall utgå på det belopp som återbetalas finns i

åtskilliga författningar. Sådan ränta betecknas ibland restitutionsränta. Räntesatsen för visst kalenderår är lika med diskontot vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntan är skattepliktig inkomst.

Fr.o.m. 1987 års taxering är den ränta som utgår på överskjutande

preliminär skatt (ö-skatteränta) skattefri. Ö-skatteräntan företer många

likheter med restitutionsräntan och kan i princip anses utgöra en särskild form av restitutionsränta. Flera av de skäl som motiverar skattefrihet för ö-skatteräntan gäller också i fråga om skattefrihet för restitutionsräntan. Skattefrihet innebär t.ex. att den skattskyldige inte behöver redovisa räntan i sin självdeklaration. När det gäller den förenklade självdeklara-

tionen blir följden att tilläggsuppgift inte behöver lämnas. Vidare förenklas

granskningen av deklarationerna. Några bärande skäl för att skilja på

ö-skatteränta och restitutionsränta när det gäller skatteplikten föreligger inte. Räntan på restituerade skatte- och avgiftsbelopp bör därför göras skattefri. Skattefriheten medför ett inkomstbortfall för det allmänna och den nuvarande räntesatsen bör därför — i likhet med vad som bestämdes beträffan-

de ö-skatteräntan — halveras. Förslaget blir därigenom i huvudsak kost-

nadsneutralt för såväl det allmänna som de skattskyldiga.

Förslaget föranleder ändring i 19 § kommunalskattelagen samt i 61 och

61 a §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

22 8 tullagen (1973: 670), 5 kap. 14 § lagen (1984: 151) om punktskatter och 60

prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- Prop. 1985/86: 150 ningsmyndigheter och 24 § lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter Bil. I

från arbetsgivare.

De nya reglerna bör gälla fr. o. m. den I januari 1987 och tillämpas i fråga

om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. Under ett övergångsske-

de kommer det att finnas räntor som delvis är hänförliga till tiden före

ikraftträdandet. Enligt övergångsbestämmelserna kommer en sådan ränta

att till viss del utgå enligt en högre räntesats och i den delen vara skatte-

pliktig. I vissa fall skall numera upphävda författningar tillämpas i fråga om äldre förhållanden. Räntor som utgår med stöd av en sådan upphävd författning är skattepliktiga även till den del räntan belöper på tid efter den

1 januari 1987. |

5¶Skattefrihet för vittnesersättningar

Mitt förslag: Skattefrihet införs för vittnesersättningar o.d. som

utgår vid inställelse inför domstol eller annan myndighet och avser resekostnadsersättning, traktamenten och tidsspillan.

Skälen för mitt förslag: Årligen utbetalas ett stort antal ersättningar för

vittnens och andra personers inställelse vid domstol. Det rör sig för varje mottagare i allmänhet om ett relativt ringa belopp som uppbärs vid ett enstaka tillfälle. Ersättningarna medför betydande administrativa problem i beskattningshänseende. Jag föreslår därför att ersättningar till vittnen och andra för deras inställelse till domstolar och andra myndigheter nu görs skattefria.

I fråga om den närmare avgränsningen av de ersättningar som bör omfattas av skattefrihet vill jag anföra följande. Skattefriheten bör endast avse ersättning för sådana kostnader för inställelse till domstol eller andra myndigheter som tillerkänts vittne eller annan med stöd av en bestämmelse i lag eller annan författning. Vidare bör skattefriheten endast gälla ersättning för nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Detta innebär att utanför det skattefria området faller t.ex. den ersättning som en sakkunnig får för de kostnader och det arbete han lagt ned på uppdragets fullgörande. Skattefriheten avser inte när någon uppträder yrkesmässigt, t.ex. en offentlig

försvarare. Däremot är det inte något hinder för skattefriheten att avgi-

vande av vittnesutsaga har sin grund i vederbörandes yrkesutövning såsom

i fråga om poliser, trafikvakter och butikskontrollanter.

Enligt de författningar som reglerar rätten till ersättning gäller att den skall utgå antingen med skäligt belopp eller med belopp som anges i förordningen (1982: 805) om ersättning av allmänna medel till vittnen m. m. Någon beloppsmässig övre gräns för skattefriheten behövs inte.

De nya bestämmelserna om skattefrihet bör tas in i 19 § kommunalskattelagen. De nya reglerna bör gälla fr. o. m. den I januari 1987. 6!

6¶Investeringsfonderna Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

6.1¶Inledning

Under senare år har företagen gjort stora avsättningar enligt lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond. Vidare har fonder av obligatorisk karaktär kommit till (vinstfonder, särskilda investeringsfonder och förnyelsefonder). En följd har blivit en ökad belastning hos i första hand tillståndsmyndigheten statens industriverk (SIND).

I promemorian (Ds Fi 1986:6) Investeringsfonderna har mot denna bakgrund gjorts en översyn av de administrativa rutinerna kring investeringsfonderna. För en redovisning av nuvarande förhållanden hänvisas till promemorian (kapitel 2 och 3).

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttranden har upprättats och finns tillgänglig i finansdepartementets lagstift-

ningsärende (dnr 320/86). I promemorian konstateras att det är angeläget att SIND koncentrerar sina insatser vad gäller investeringsfonderna till tillståndsgivningen. För-

slag läggs fram om att SIND:s skyldighet att föra register över fonderna skall slopas. Motsvarande föreslås för länsstyrelsernas del. Ett annat förslag i promemorian — som innebär förenklingar för i första hand riksbanken — är att vissa äldre fonder skall återföras till beskattning.

I promemorian föreslås också en ändring av reglerna om inbetalning till

riksbanken vid avsättning till allmän Investeringsfond. Inbetalningsdagen skall inte som nv vara kopplad till tidpunkten för att lämna deklaration. I stället införs fasta inbetalningsdagar. Ett anstånd med att lämna deklaration skall alltså i fortsättningen inte medföra motsvarande anstånd med inbetalningen till riksbanken. Syftet är i första hand att skapa större rättvi-

sa företagen emellan. En effekt av förslaget bör också bh att ett antal

ansökningar om anstånd bortfaller.

Förslagen har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Jag anser att de bör genomföras liksom vissa föreslagna tekniska justeringar i fondförfattningarna. Innan jag behandlar förslagen närmare vill jag ta upp

en annan fråga.

I ett särskilt avsnitt i promemorian diskuteras vilka möjligheter det finns att delvis slopa kravet på individuella tillståndsbeslut i tider då investe-

ringsfonderna är frisläppta. Något förslag läggs dock inte fram i den delen.

Det konstateras bl. a. att fondfrisläppen i allmänhet är mycket detaljerade

och att risken för misstag och felaktigheter — både från företagens och

taxeringsmyndigheternas sida — skulle öka om man lättade på tillstånds-

kravet. Ett antal näringslivsorganisationer anser att tillståndsförfarandet i en del

fall bör kunna undvaras. Flertalet länsstyrelser anser däremot att till-

ståndskravet bör behållas och att en ändring på detta område totalt sett

inte skulle leda till några förenklingar. Landsorganisationen i Sverige (LO)

framhåller att ett slopat tillståndskrav skulle kunna medföra men vad gäller de anställdas inflytande vid fondutnyttjanden. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tar av samma anledning avstånd från tankarna på ett slopat tillståndskrav. 62

För egen del är jag inte beredd att nu föreslå några ändringar i fråga om Prop. 1985/86: 150 tillståndskravet. Det är emellertid angeläget att utvecklingen följs och att — Bil. 1

de möjligheter som kan finnas att förenkla den praktiska hanteringen av

investeringsfonderna tas till vara.

6.2¶Registerföringen

Mitt förslag: Skyldigheten slopas för SIND och länsstyrelserna att föra register över allmänna investeringsfonder, vinstfonder, särskilda investeringsfonder och förnyelsefonder. SIND skall inte heller behöva föra register över allmänna investeringsreserver.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks allmänt. En länsstyrelse anser

dock att länsstyrelserna även i fortsättningen bör föra register. Två andra länsstyrelser anser att länsstyrelsernas skyldighet att föra register över allmänna investeringsreserver också kan slopas.

Skälen för mitt förslag: Den registerföring som har förekommit hos SIND har tagit stora resurser i anspråk. Registren har utnyttjats i ringa

utsträckning. Några önskemål om att SIND skall fortsätta att föra register

har inte framställts vid remissbehandlingen. SIND:s skyldighet att föra

register bör därför slopas och därmed också SIND:s formella roll som

tillsynsmyndighet.

Registren hos länsstyrelserna är avsedda att underlätta taxeringskontrollen. Vid remissbehandlingen har bekräftats att registren i det sammanhanget i allmänhet är av mycket begränsat värde. Kravet på registerföring hos länsstyrelserna bör därför också slopas. Jag vill tillägga att förhållandena naturligtvis kan skifta från län till län. I län där man anser sig ha nytta av registren kan det vara lämpligt att behålla eller utveckla nuvarande rutiner.

Mitt förslag till ändringar i registerföringen gör det möjligt att begränsa den omfattande skyldigheten att skicka underrättelser mellan riksbanken, länsstyrelserna och SIND. Regleringen i de olika fondförfattningarna kan därför förenklas. Med hänsyn till den förestående omorganisationen av skatteförvaltningen finns det inte anledning att i det här sammanhanget ändra taxeringsnämndens uppgiftslämnande till länsstyrelsen. I anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen vill jag vidare tillägga att — som framhållits i promemorian — någon särskild bestämmelse om att länsstyrel-

sen på begäran skall lämna erforderliga uppgifter till SIND inte behövs.

SIND och länsstyrelserna skall enligt nuvarande regler också föra register över allmänna investeringsreserver. I promemorian föreslås att denna skyldighet skall slopas för SIND:s del. Någon ändring av länsstyrelsernas

skyldighet att föra register föreslås däremot inte. Vid remissbehandlingen

har å ena sidan sagts att register hos länsstyrelserna bör kunna undvaras, särskilt om en återföring till beskattning av avsatta belopp efter sjuårsperiodens utgång säkerställs genom att en uppgiftsskyldighet införs för bankerna. Det har emellertid också framhällits att redovisningen av utnyttjan-

det av äldre avsättningar i deklarationsbilagorna ibland kan vara bristfällig 63

och att ett register kan vara av visst värde i det sammanhanget. För egen Prop. 1985/86: 150 del är jag för närvarande inte beredd att föreslå ändrade regler på detta Bil. 1 område. En ändring kan dock komma att aktualiseras om det — exempelvis som en följd av det arbete som pågår med att modernisera skatteförvaltningen — skulle visa sig att kontrollaspekten kan tillgodoses på ett bättre sätt.

Förslaget föranleder ändringar av 15 och 16 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 15 § lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv, 14, 17 och 18 §§ lagen (1980: 456) om tillfälligt vinstkonto, 14, 17 och 18 §§ lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto samt 14, 17 och 18 §§ lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto.

6.3¶Avveckling av vissa äldre fonder m. m.

Mitt förslag: Kvarvarande arbetsmiljöfonder, särskilda investerings-

fonder och investeringskonton för skog enligt 1974 års lagstiftning återförs till beskattning. Återföringen skall normalt ske vid 1989 års taxering eller — om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte

taxeras detta år — vid 1990 års taxering.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks. Skälen för mitt förslag: Den allra största delen av de belopp som i mitten

av 1970-talet avsattes till arbetsmiljöfond eller särskild investeringsfond

eller som inbetalades på särskilt investeringskonto för skog har sedan länge utnyttjats. Vid utgången av år 1985 hade 186 företag ett sammanlagt innestående belopp på riksbanken om ungefär 5 milj. kr. Det är angeläget

att fonderna och kontona avvecklas. För att ge de berörda företagen en viss tid att utnyttja dem på avsett sätt bör återföringen ske först vid 1989

års taxering eller — om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte taxeras detta år — vid 1990 års taxering.

Jag föreslår att bestämmelser om avveckling av ifrågavarande äldre fonder och konton tas in i en särskild lag.

6.4¶Inbetalning till riksbanken

Mitt förslag: Den nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande av deklaration slopas. Inbetalning till riksbanken skall i stället ha gjorts senast den 30 april eller — om räkenskapsåret avslutats den 31

augusti eller tidigare — senast den 15 februari. Inbetalning som sker

senare men senast den 30 juni godtas också mot en avgift om 3 resp.

6 20. Uppgår förseningen till högst en vecka skall avgiften vara 1 92.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Vis-

sa näringslivsorganisationer föreslår senare inbetalningsdagar än den 30

april resp. den 15 februari. Föreningen auktoriserade revisorer anser att Prop. 1985/86: 150 den fasta inbetalningsdagen bör vara den 30 april oavsett bokslutstidpunkt. — Bil. 1

En länsstyrelse anser att inbetalningar t. o. m. den 30 september bör godtas

mot särskild avgift. -

Skälen för mitt förslag: Ett system med fasta inbetalningsdagar har flera fördelar framför ett system där tidpunkten för inbetalningen är beroende

av eventuella deklarationsanstånd. Med fasta inbetalningsdagar blir rättvi-

san företagen emellan större samtidigt som ett antal anståndsansökningar kan väntas falla bort. Vid prövning av om den särskilda avgiften skall utgå behöver inte längre eventuella anståndsbeslut beaktas. När investeringsfonderna är frisläppta får en fondavsättning som gjorts i ett visst bokslut tas i anspråk för investeringar efter bokslutsdagen. Före-

tag med brutna räkenskapsår har således — till skillnad mot kalenderårs-

företagen — en möjlighet att utnyttja avsättningen för investeringar som sker före taxeringsårets ingång. Det är ett skäl till att ha olika inbetalningsdagar för de båda kategorierna av företag. Fler än två inbetalningsdagar bör emellertid inte komma i fråga. De inbetalningsdagar som föreslagits i promemorian, den 30 april om räkenskapsåret avslutats under tiden sep-

tember—februari och den 15 februari om räkenskapsåret avslutats tidigare

(mars—augusti), ger enligt min mening företagen tillräckligt med tid för att bestämma inbetalningens storlek. I fråga om reglerna vid försenad inbetalning bör en anpassning ske till de regler som gäller för närvarande. Inbetalningar t.o.m. den 30 juni bör

godtas mot en icke avdragsgill avgift om 3 resp. 6 Z beroende på vilken

ordinarie inbetalningsdag som gäller. Liksom nu bör avgiften vara I 26 om inbetalningen görs högst en vecka för sent.

Vad jag nu har föreslagit föranleder ändringar i 3 § lagen om allmän

investeringsfond. De nya bestämmelserna bör tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering.

7¶Ändrad uppbörd av kvarstående skatt

7.1¶Bakgrund

Skatteförenklingskommittén (B 1982: 03) har i betänkandet (SOU 1985: 42) Förenklad taxering behandlat bl.a. frågan om uppbörd av kvarstående skatt (kvarskatt). Kommittén redovisar tre olika alternativ. Det första innebär att nuvarande ordning med två uppbördstillfällen i mars och maj behålls. Det andra alternativet innebär att kvarskatten skall betalas vid ett uppbördstillfälle senast den 18 mars året efter taxeringsåret. Det tredje

alternativet överensstämmer med det andra bortsett från att kvarskatten skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Betänkandet har remissbehandlats. Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig över frågan om kvarskatteuppbörden har förordat alternativet med ett uppbördstillfälle under uppbördsmånaden april. 65

Riksskatteverket (RSV) har i en promemoria den 10 januari 1986, som Prop. 1985/86: 150 upprättats av verket i samarbete med länsstyrelserna i Stockholms samt Bil. i Göteborgs och Bohus län lagt fram förslag till en effektivare hantering av kvarskatten. RSV föreslår bl. a. att uppbörden av kvarskatten skall ske vid ett tillfälle i april och framhåller att en sådan reform är en förutsättning för att länsstyrelserna skall klara samtliga sina arbetsuppgifter i samband med skatte- och avgiftsuppbörden på ett acceptabelt sätt.

RSV:s promemoria har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna

har varit positiva till förslagen. Några har dock haft synpunkter på försla-

gens utformning. Jag ämnar redovisa dessa i det följande. En sammanställning av remissyttrandena har också upprättats och finns tillgänglig i finansdepartementets lagstiftningsärende (dnr 307/86).

7.2¶Nuvarande ordning

Vårt uppbördssystem är utformat med sikte på att både arbetstagare och

egna företagare under inkomståret skall betala in en preliminär skatt som

så nära som möjligt svarar mot den slutliga skatten för året. En viss

förskjutning av betalningen till påföljande år (taxeringsåret) har dock fått medges. Den källskatt som innehålls under inkomstårets sista månad skall

nämligen betalas in av arbetsgivarna senast den 18 januari under taxerings-

året. Under denna månad infaller också den sista uppbörden av debiterad

preliminär B-skatt. De skattskyldiga har därutöver fått ett visst utrymme för fyllnadsinbetalning av preliminär skatt utan att betalningen skall anses ha skett för sent. Sådan fyllnadsinbetalning kan göras t. o. m. den 30 april under taxeringsåret.

Överstiger en skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt som skall

gottskrivas honom uppkommer kvarskatt. Om en skattskyldig debiteras kvarskatt skall han också betala kvarskatteavgift med 8 22 av kvarskatten, om den uppgår till högst 5 000 kr., och i annat fall med 10 6. I vissa fall skall särskild beräkning ske av kvarskatteavgiften.

Kvarskatt, som uppgår till högst 200 kr., skall betalas senast den 18 i

uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. Annan kvarskatt skall

betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna

mars och maj samma år. En arbetsgivare som betalar månadslön skall alltså, om arbetstagarens kvarskatt överstiger 200 kr., göra skatteavdrag med en fjärdedel av kvar-

skatten under var och en av månaderna januari—-april. Den innehållna skatten skall av arbetsgivaren betalas in med halva beloppet senast den 18

mars och resterande belopp senast den 18 maj.

Fr.o.m. den I januari 1985 tillämpas ett nytt system för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Inom det nya systemet har uppbörden av

arbetsgivaravgifterna samordnats med uppbörden av källskatten. Syste-

met administreras av de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna och RSV. Enligt de nya reglerna skall arbetsgivarna månadsvis i en uppbördsdeklaration redovisa bl. a. innehållna skattebelopp, den lönesumma arbets-

givaren betalat ut och på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas samt 66

den avgift som belöper på lönesumman (månadsavgiften). De innehållna Prop. 1985/86: 150 skattebeloppen och månadsavgiften skall betalas in till fänsstyrelsens skat- = Bil. I

tepostgirokonto samtidigt som redovisningen lämnas. Redovisningen och

betalningen skall göras senast den 18 i månaden efter den månad då

skatteavdraget gjordes eller lönen betalades ut.

Om summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på det kalenderår för

vilket arbetsgivaravgifter skall betalas (utgiftsåret) skall beräknas till annat belopp än arbetsgivaren betalat för utgiftsåret och skillnaden uppgår till

minst 100 kr. skall arbetsgivaren lämna en årsuppgift. Eventuell kvar-

stående avgift skall betalas inom samma tid som årsuppgiften skall lämnas,

eller senast den 1 mars året efter utgifisåret.

Under uppbördsmånaderna mars och maj skall en arbetsgivare som redan nämnts redovisa och betala in innehållen kvarskatt. Detta skall ske i

samma ordning som gäller för innehållen preliminär skatt. Uppbördsdek-

larationerna för mars och maj skall således innehålla, förutom nyss

nämnda uppgifter, även uppgift om avdragen kvarskatt. Denna skall betalas in till länsstyrelsens skattepostgirokonto samtidigt som arbetsgivaren

betalar in övrig innehållen skatt och arbetsgivaravgifter. Förutom upp-

bördsdeklarationen skall arbetsgivaren vid varje kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående kvarskatten med specifikation för varje arbetstaga-

re.

7.3¶Överväganden och förslag

7.3.1¶Behovet av åtgärder

Uppbörden av kvarskatt är mycket resurskrävande. Detta gäller framför

allt i fråga om det avstämningsarbete som utförs på länsstyrelsens uppbördsenhet och som bl. a. innebär att arbetsgivarnas inbetalningar av kvarskatt stäms av mot redovisade belopp och krediteras arbetstagarna. På en

länsstyrelse av Stockholms läns storlek sysselsätter avstämningsarbetet

för varje uppbörd ett tjugotal personer under en och en halv månad under mars—april resp. maj-juni. RSV har vidare uppgett att länsstyrelsens arbete med årsuppgifterna inom det nya systemet för samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift kräver betydande resurser också under mars och en stor del av april. Samtidigt med registreringen och avstämningen av årsuppgifterna och kvarskatterna löper arbetet med registrering

och avstämning av den månatliga uppbörden av preliminär A-skatt och

arbetsgivaravgifter. Även dessa arbetsuppgifter kräver betydande resurser hos länsstyrelsen.

Arbetet med årsuppgifterna kräver stora resurser också hos arbetsgivarna, bl.a. under februari månad. Detta arbete skall delvis utföras samtidigt med arbetet att upprätta förteckningar över innehållna kvarskatter som

skall redovisas senast den 18 mars. :

RSV anser mot denna bakgrund att länsstyrelsernas arbete med kvar-

skatten måste förenklas för att dessa skall kunna klara sina arbetsuppgifter på ett acceptabelt sätt. En förenkling anses önskvärd också med hänsyn till

arbetsgivarna. 67

Jag delar RSV:s uppfattning och lägger i det följande fram förslag som Prop. 1985/86: 150 syftar till att förenkla ordningen för uppbörd av kvarskatt. Bil. 1

7.3.2 Uppbördsmånad

Mitt förslag: Kvarskatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmåna-

den april året efter taxeringsåret.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: RSV:s förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Centralorganisationen SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardelegation, LO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och TCO anser dock att kvarskatteuppbörden bör ske under uppbördsmånaden maj. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att statens förlustrisker vid konkurser ökar vid en senarelagd uppbörd och vid uppbörd med större ackumulerat belopp. Enligt länsstyrelsens mening skulle förlustriskerna elimineras eller i vart fall bli mindre än i dag om avdragen kvarskatt för januari inbetalades den 18 februari, för februari den 18 mars och för mars den 18 april. Däremot skulle redovisningen av kvarskatten med fördelning på arbetstagare enligt länsstyrelsen inte behöva ske förrän vid inbetalningstillfället i april.

Skälen för mitt förslag: För att uppnå någon påtaglig förenkling av kvarskatteuppbörden måste redovisning och helst också inbetalning av kvarskatten förläggas till ett enda tillfälle. Den nuvarande ordningen med två uppbördstillfällen skapar ett omfattande dubbelarbete. Jag skall här närmast belysa några av vinsterna med att gå över till en enda kvarskatteuppbörd.

Med nuvarande regler kan det inte sällan vara svårt för länsstyrelsen att avgöra till vilken uppbörd en viss förteckning över redovisade kvarskatter hör. Detta gäller särskilt om förteckningen kommer in till myndigheten under april månad. Det har vidare visat sig att arbetsgivare och arbetstagare kan ha svårt att skilja mellan de två kvarskatteuppbörderna. Detta leder exempelvis till att en del arbetsgivare redovisar och betalar all innehållen kvarskatt vid majuppbörden. Ett stort antal telefonsamtal och skrivelser till länsstyrelsen beror på att uppbörderna blandas samman. Dessa problem försvinner om kvarskatten kan uppbäras vid endast ett tillfälle. Vidare elimineras möjligheten för en arbetsgivare att göra kvittningar på ett felaktigt sätt mellan de två uppbördstillfällena.

Efter varje uppbörd skall länsstyrelsen sända ut påminnelser om obetald eller för sent inbetald kvarskatt. Påminnelserna leder till en mängd telefonsamtal och skrivelser till länsstyrelsen från arbetsgivarna. Dessa arbetsuppgifter kan också minskas om man inför en enda kvarskatteuppbörd.

En omräkning av slutlig skatt som leder till att redan debiterad kvarskatt skall sättas ned kan, med nuvarande system, ibland bli komplicerad på grund av att den ena uppbörden av kvarskatt förfallit till betalning men inte den andra. Hanteringen kompliceras ytterligare om anstånd med betalningen har beviljats. Även dessa problem försvinner med endast en uppbörd. 68

Vidare medför en kvarskatteuppbörd att antalet restavgiftsärenden hos Prop. 1985/86: 150 länsstyrelsen minskar och att handläggningen av ärendena förenklas. Bil. i

En enda kvarskatteuppbörd innebär som redan nämnts förenklingar också för arbetsgivarna. Arbetsgivarna är för närvarande skyldiga att vid varje uppbördstillfälle lämna uppgift om hur redovisad kvarskatt fördelar sig mellan olika arbetstagare. De skall alltså lämna i stort sett samma uppgifter vid två tillfällen. Det är därför en stor fördel även för arbetsgivarna om redovisning och inbetalning av kvarskatt kan ske vid bara ett tillfälle.

Arbetsgivarna, inkl. pensionsutbetalarna, är vidare skyldiga att efter varje kvarskatteuppbörd underrätta sina anställda resp. pensionärerna om storleken på den kvarskatt som vid varje uppbördstillfälle inte kunnat dras av från lönen eller pensionen. Införandet av en kvarskatteuppbörd medför att arbetsuppgifterna för arbetsgivarna även i detta hänseende halveras.

Det anförda visar enligt min mening att en övergång till en enda kvarskatteuppbörd innebär stora administrativa vinster för såväl länsstyrelserna som arbetsgivarna.

Frågan är då om i stort sett samma vinster kan uppnås med det förslag som har förts fram av länsstyrelsen i Östergötlands län och som alltså innebär att arbetsgivarna redovisar gjorda kvarskatteavdrag vid ett tillfälle nämligen april, men däremot löpande betalar in skatten under uppbördsmånaderna februari—-april. En fördel från det allmännas sida med detta förslag är ju att de avdragna skatterna betalas in till statsverket snabbare än enligt RSV:s förslag.

Man kan då konstatera att länsstyrelsens förslag medför att avstämningsarbetet visserligen förenklas i förhållande till nuvarande ordning men att detta blir svårare än enligt RSV:s förslag. Komplikationen beror givetvis på att tre inbetalningar i stället för en skall stämmas av mot redovisningen. Vidare ökar det arbete som är förbundet med själva inbetalningen av kvarskatten och detta även i jämförelse med nuläget. Det gäller t. ex. ADB-registrering, ansökningar om anstånd, utsändande av betalningspåminnelser och påförande av restavgift vid för sena betalningar. Jag anser med hänsyn till det anförda att man i vart fall inte för närvarande bör stanna för länsstyrelsens förslag utan i stället genomföra RSV:s förslag med en enda kvarskatteuppbörd.

Nästa fråga är då om denna kvarskatteuppbörd såsom RSV föreslagit bör ligga i april eller om den bör ligga i maj som några remissinstanser förordat. Som bl.a. arbetstagarorganisationerna har påpekat innebär RSV:s förslag att avdrag för kvarskatt skall göras under tre månader i stället för som nu under fyra. Detta är naturligtvis till viss nackdel för A-skattebetalare med stora kvarskatter.

Jag vill med anledning härav framhålla att huvudprincipen är att inkomstskatt skall erläggas i form av preliminär skatt under inkomståret. En A-skattebetalare med sidoinkomster som det inte görs skatteavdrag från har möjlighet att undvika kvarskatt genom att begära ett förhöjt skatteavdrag från huvudinkomsten. Det finns också möjlighet att rätta till ett underuttag av preliminär skatt genom en fyllnadsinbetalning. Vidare gäller att den som får kvarskatt och finner att kvarskatten är för stor för att 69

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del 3

betalas genom skatteavdrag under tre månader, har möjlighet att under Prop. 1985/86: 150 vissa förutsättningar få en nedsättning av skatteavdraget. Det är vidare att Bil. || märka att en effektiv uppbörd av kvarskatt förutsätter att uppbörden sker så tidigt som möjligt. Härigenom minskas nämligen riskerna för såväl fel

som betalningsbortfall. Det bör också framhållas att en uppbörd i april gör

det möjligt att klara av avstämningsarbetet före sommaren, vilket inte är möjligt om uppbörden sker i maj. En uppbörd i maj innebär således att indrivningen av obetalda kvarskatter blir kraftigt försenad. Härtill kommer att en uppbörd i maj medför inte obetydliga ränteförluster för statsverket. Med hänsyn till det anförda anser jag att kvarskatteuppbörden inte bör

läggas senare än under uppbördsmånaden april.

I ekonomiskt hänseende innebär den föreslagna ordningen på det hela

taget ingen förändring för statsverket. Den ränteförlust som statsverket

gör genom att senarelägga marsuppbörden uppvägs i stort sett av den räntevinst som uppstår genom att majuppbörden tidigareläggs.

I ekonomiskt hänseende innebär förslaget vidare att arbetsgivarna gör

en räntevinst jämfört med dagens system. Den uppkommer därigenom att arbetsgivarna skall göra större skatteavdrag vid varje löneutbetalningstillfälle och får behålla innehållna belopp längre tid än i nuvarande system. Räntevinsten kan med utgångspunkt i en kalkylränta på 10 26 uppskattas till 12 milj. kr. årligen. Arbetstagarkollektivet får vidkännas motsvarande ränteförlust. För att syftet med mitt förslag skall uppnås måste den föreslagna ord-

ningen gälla all kvarskatt, alltså även kvarskatt från dem som är skyldiga att betala preliminär B-skatt. Även rättviseskäl talar för en sådan lösning, Den som är skyldig att själv betala in sin kvarskatt bör sålunda inte ha möjlighet att göra detta vid ett senare tillfälle än den för vilken en arbetsgi-

vare skall redovisa och betala innehållen kvarskatt. I detta sammanhang vill jag också säga några ord om kvarskatteavgiften. Nuvarande kvarskatteavgift, som år 1975 ersatte den dittills gällande kvarskatteräntan, har en viktig uppgift i uppbördssystemet. Den skall vara ett påtryckningsmedel som förmår de skattskyldiga att genom bl. a. fyllnadsinbetalningar bidra till en god överensstämmelse mellan den slutliga och den preliminära skatten. Den har vid införandet också avvägts med tanke på den ränteförlust som statsverket gör om den slutliga skatten i

stället betalas som kvarskatt under mars och maj året efter debiteringen.

Om kvarskatt uppkommer för en B-skattebetalare innebär detta att han får kredit under ca 20 månader. B-skattebetalarna har relativt sett de flesta större kvarskatteposterna. Vid införandet av kvarskatteavgiften ansågs det

angeläget att avgiften avvägdes så att den medförde att särskilt sådana kvarskatteposter reducerades. Avgiften har alltså bestämts med utgångs-

punkt i den ordning som gäller för B-skattebetalarna. För dem medför

förslaget i princip inte någon ändrad kredittid. Senareläggningen av upp-

börden i mars till april uppvägs av att uppbörden i maj tidigareläggs till april. Med hänsyn till vad som sagts nu finner jag inte skäl att ändra nuvarande regler om kvarskatteavgiften.

Mitt förslag om att kvarskatten skall betalas i april föranleder ändring i

28 och 31 §§, 39 § I mom., 42 §, 43 & I mom. samt punkt 4 av anvisningar- 70

na till 39 § uppbördslagen.

7.3.3 Redovisning och inbetalning Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Mitt förslag: Kvarskatt som innehållits av en arbetsgivare skall

redovisas i en särskild uppbördsdeklaration. Kvarskatten skall beta-

Jas in till ett särskilt postgirokonto hos länsstyrelsen avsett enbart

för sådan skatt.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt RSV:s förslag. Länsstyrelsen i; Stockholms län anser att länsstyrelsens hantering av kvarskatteuppbörden kan förenklas ytterligare genom införande av en

bestämmelse om att den särskilda uppbördsdeklarationen skall uppta det belopp som betalas in i kvarskatt i stället för som RSV föreslagit det belopp

som dragits av för kvarskatt.

Skälen för mitt förslag: En arbetsgivare som gjort skatteavdrag för kvar-

skatt är för närvarande skyldig att redovisa och betala skatten i klump tillsammans med avdragen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Detta sker med hjälp av uppbördsdeklarationen vilken fungerar som både deklarationsblankett och inbetalningskort. Förutom uppbördsdeklarationen skall arbetsgivaren vid varje kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående kvarskatten med specifikation för varje arbetstagare. Specifikationen av kvarskatten används sem underlag vid krediteringen av skatten

på de olika arbetstagarna i skattedatabasen.

Med nuvarande redovisningssystem gör ett stort antal arbetsgivare kvittningar och sammanblandningar mellan kvarskatt, preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Detta beror till stor del på att redovisningen och betalningen sker med en och samma handling, uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill är det som RSV föreslagit lämpligt att bryta ut redovisningen

av kvarskatten från uppbördsdeklarationen och i stället låta arbetsgivaren

redovisa skatten separat. För en sådan ordning talar också den omständigheten att kvarskatten skall uppbäras vid endast ett uppbördstillfälle medan uppbördsdeklarationen skall användas varje uppbördsmånad. Det är under sådana förhållanden onödigt att ta i anspråk utrymme för redovisning av kvarskatt på deklarationsblanketten.

Jag anser att man genom att låta arbetsgivarna redovisa innehållen kvarskatt i en särskild uppbördsdeklaration för sådan skatt och betala denna till ett särskilt postgirokonto hos länsstyrelsen kan uppnå väsentliga fördelar. Antalet sammanblandningar bör minska avsevärt och avstäm-

ningsarbetet blir enklare.

Länsstyrelsens i Stockholms län förslag att den särskilda uppbördsdeklarationen skall uppta det kvarskattebelopp som betalas in i stället för

innehållet belopp är inte anpassat till den situationen att arbetsgivaren

betalar ett lägre belopp än som innehållits. Visserligen är en arbetsgivare skyldig att betala in all innehållen kvarskatt men i praktiken är det inte sällan så att arbetsgivaren förmår betala endast en del av innehållen kvar-

skatt. Med hänsyn härtill bör den av länsstyrelsen föreslagna ordningen

inte införas.

Nn

Mina förslag om redovisning och inbetalning av kvarskatten föranleder Prop. 1985/86: 150 ändring i 54 & I mom. uppbördslagen. Bil. 1

7.3.4 Ikraftträdande

Mitt förslag: De nya bestämmelserna om uppbörd av kvarskatt skall

tillämpas första gången i fråga om kvarskatt på grund av 1986 års taxering, dvs. kvarskatt som skall betalas under år 1987.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser godtar förslaget. Länssty-

"relsen i Stockholms län understryker att det är angeläget att den föreslagna

ordningen tillämpas redan fr. o. m. år 1987.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag om en ändrad kvarskatteuppbörd syftar till att förenkla arbetsuppgifterna för i första hand länsstyrelsen men även för arbetsgivarna. Därigenom skapas utrymme för länsstyrelsens arbete med årsuppgifterna. Med hänsyn härtill bör de nya reglerna tilläm-

pas så snart som möjligt eller närmare bestämt första gången i fråga om den

kvarskatt som skall uppbäras under år 1987.

8¶Energiskatt på elektrisk kraft

Mitt förslag: Den särskilda bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet skall utgå efter

en högre skattesats för de första 40 000 kilowattimmarna av förbruk-

ningen under ett år slopas.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt

skall skatt på elektrisk kraft utgå med 7,2 öre per kilowattimme eller, i

vissa i lagen angivna kommuner, med 6.2 öre per kilowattimme. Dessa skattesatser gäller även förbrukningen av elektrisk kraft vid industriell tillverkning upp till 40000 kilowattimmar per år. Skatten på den överskjutande förbrukningen utgår med 5 öre per kilowattimme.

Differentieringen av skattesatsen för förbrukningen vid industriell tillverkning innebär att industriföretagen för varje arbetsställe får betala 880 kr. (480 kr. i vissa kommuner) mer i skatt än de skulle få betala om

skattesatsen 5 öre per kilowattimme tillämpades på hela förbrukningen.

Det skulle innebära en förenkling både för dem som är skattskyldiga till energiskatt för elektrisk kraft och för RSV om differentieringen för industriföretagen slopades. Jag föreslår därför att skattesatsen 5 öre per

kilowattimme skall gälla för hela förbrukningen av elektrisk kraft vid

industriell tillverkning.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1987.

Förslaget innebär att statsverkets intäkter av energiskatt minskar med omkring 10 milj. kr. per år. 72

9¶Betalning av vägtrafikskatt Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Mitt förslag: Vägtrafikskatt skall betalas med vanligt inbetalningskort, i stället för som nu vanligen genom postförskott. i

Skälen för mitt förslag: Vägtrafikskatt utgår enligt vägtrafikskattelagen (1973:601). VSL, i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Fordonsskatt utgår för personbilar, motorcyklar, Jastbilar, bussar, traktorer, motorredskap och släpvagnar, om fordonen är registrerade och inte avställda. Det totala antalet fordonsskattepliktiga fordon är ca 4,2 miljoner och skattein-

täkterna för innevarande budgetår beräknas till ca 3080 milj. kr. Kilome-

terskatt utgår huvudsakligen för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar samt för tyngre släpvagnar till sådana fordon. Det totala antalet

kilometerskattepliktiga fordon är ca 270 000, och skatteintäkterna för innevarande budgetår beräknas till ca 2000 milj. kr.

Fordonsskatten betalas vanligen i förskott för helt år. Om årsskatten överstiger I 500 kr. betalas dock fordonsskatten för skatteperioder om fyra

månader, 12 § första stycket VSL. Kilometerskatt betalas i efterhand för skatteperiod, 18 § tredje stycket VSL.

På grund av bl.a. det stora antalet fordon blir antalet debiteringar mycket stort. Fordonsskattedebiteringarna är fler än fem miljoner per år,

och antalet debiteringar av kilometerskatt uppgår till mer än 800000 per år.

Det stora antalet debiteringar innebär givetvis att det är viktigt att rutinerna för debitering och inbetalning av vägtrafikskatt är rationella. 1 huvudsak får anses att det nuvarande förfarandet motsvarar de krav som

bör kunna ställas. Till skillnad mot vad som är vanligt för andra skatter

sker dock inbetalning av vägtrafikskatt vanligen genom en postförskottsru-

tin. Detta postförskottsförfarande är dyrbart och medför även vissa nack-

delar för fordonsägarna. Om även vägtrafikskatt kunde betalas på vanligt

sätt med inbetalningskort skulle stora vinster kunna göras.

De närmare reglerna om postförskottsförfarandet finns intagna i vägtrafikskatteförordningen (1973: 776). Reglerna innebär i huvudsak att skattekvitto på den skatt som skall betalas sänds till den skattskyldige under

postförskott. Postförskottsförsändelsen skall sedan lösas inom viss angi-

ven tid. Samtidigt med skattekvittot erhålls kontrollmärke enligt bilregis-

terkungörelsen (1972: 599), under förutsättning att samtliga krav för erhål-

lande av kontrollmärket uppfyllts. Fråga om utfärdande av kontrollmärket

prövas av trafiksäkerhetsverket i samband med att fordonsskatt påförs ett

fordon.

Även om reglerna förutsätter att vägtrafikskatt skall betalas genom

lösande av postförskottsförsändelse medges att den som har postgiro eller personkonto girerar skattebeloppet. I dessa fall sänds, sedan gireringen

bokförts, skattekvittot och kontrollmärket ut i lösbrev. Detta förfarande är

numera mycket vanligt. Postförskottsrutinerna har i huvudsak motiverats av kopplingen till ut-

färdande av skattekvitto och kontrollmärke. Skattekvittot fyller dock nu-

mera knappast någon egentlig funktion. Exempelvis slopades kravet på att 73

skattekvitto skall medföras vid färd redan år 1977. Det särskilda skatte- Prop. 1985/86: 150 kvittot bör kunna ersättas med vanligt postkvitto, på samma sätt som vid Bil. 1 inbetalning av andra skatter. Enligt min mening bör också kontrollmärket kunna sändas ut per brev till fordonsägarna sedan skatten betalats med vanligt inbetalningskort. Den nackdel som finns med detta är att det dröjer

några dagar från det att skatten betalats till dess att kontrollmärket erhålls.

Betalas skatten för ett fordon någon av de sista dagarna i uppbördsmånaden, kan därför giltigt kontrollmärke komma att saknas under några dagar. Jag bedömer dock att detta inte behöver få några betydande nackdelar ur kontrolisynpunkt. Redan nu förekommer detta för övrigt i det fall då skattebeloppen gireras. Betalningsrutinerna för vägtrafikskatt bör således ändras så att trafiksä-

kerhetsverket sänder ut inbetalningskort till fordonsägarna på skatten. Sedan betalning skett sänds eventuellt kontrollmärke ut per brev. Det särskilda skattekvittot bör slopas och 10 § VSL upphävas. Inbetalning av skatten bör kunna göras kostnadsfritt av fordonsägarna. En särskild bestämmelse om detta bör införas i VSL som en ny paragraf, 29 a §. Där bör också införas en regel om när skatten skall anses vara betald. Regeln bör

lämpligen utformas i enlighet med vad som gäller för inbetalning av mervärdeskatt enligt 44 §& lagen (1968:430) om mervärdeskatt, dvs. så att skatten skall anses betald den dag då inbetalningskort eller försändelse

som innehåller gireringshandling inkommit till postanstalt. Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1987.

För myndigheternas del innebär slopandet av postförskotten i huvudsak att postrutinerna förbilligas. Totalt uppgår vinsterna till ca 20 milj. kr. per

år.

10¶Kontrolluppgift för vissa ersättningar

Riksdagen har beslutat om ändrad administration av studiehjälp och vux-

enstudiestöd m. m. (prop. 1984/85: 184, SfU 25, rskr 327). Beslutet innebär att de studiesociala myndigheterna skall ha ansvar för bl. a. utbetalningen.

Riksdagen har vidare beslutat att det studiesociala stödet i samband med grundläggande svenskundervisning för invandrare — timersättning — skall motsvara den timersättning som utgår vid grundutbildning för vuxna samt att även administrationen skall vara densamma (prop. 1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr 77). Till följd härav bör ändringar göras i 37 § I mom. taxeringslagen (1956: 623). Uppgiftsskyldig för ifrågavarande ersättningar blir vuxenut-

bildningsnämnd. Ändringarna bör gälla fr. o. m. 1987 års taxering.

11¶Upprättade lagförslag Prop. 1985/86: 150

Bil. 1 I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), NM lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, SEN lag om ändring i tullagen (1973: 670). DN . lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, : 7. lag om ändring i lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 8. lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare, 9. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond,

10. lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän investeringsre-

serv, 11. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt

vinstkonto,

12. lag om ändring i lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, 13. lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyel-

sekonto, 14. lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m.,

15. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt,

16. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601), 17. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.7. På grund av förslagens enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom är de vid I och 2 angivna förslagen, med undantag av förslagen angående räntor i 19 § kommunalskattelagen

och 69 & 2 mom. uppbördslagen, så brådskande att den fördröjning av

dessa förslags behandling som lagrådsgranskningen skulle medföra, skulle vara till avsevärt men.

Norstedts Tryckeri, Stockhotm 1986 75

Statsbudgeten och särskilda frågor — Br, P5/86150

1¶Statsbudgeten budgetåren 1985/86 och 1986/87

1.1¶Beräkningsförutsättningar, m. m.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som

görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets (RRV: s) beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mel-

lan åren 1984 och 1985 ökade med 9,1 26. Mellan åren 1985 och 1986 antas lönesumman öka med 7,0 20. För år 1987 har RRV schablonmässigt räknat

med en lönesummeökning på 4,376. RRV räknar med en ökning av utgif-

terna i löpande priser för privat konsumtion med drygt 66 mellan åren

1985 och 1986 samt med ca 4,5 20 mellan åren 1986 och 1987.

Antagandena påverkar även RRV:s beräkning av statsutgifterna för budgetåret 1985/86.

På grundval av de nyligen träffade avtalen mellan parterna på arbetsmarknaden räknar jag med att lönesumman ökar med 0,6 procentenheter mer än vad RRV räknat med, dvs. 7,692. För år 1987 har inom finansdepartementet inte gjorts några prognoser för utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför kalkylmässigt från de av RRV använda antagandena.

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1985/86 (statsbudgetens in-

komster och utgifter) och 1986/87 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 17 mars 1986. RRYV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter 31 mars 1985,

vilket jag angivit i varje enskilt fall. Det får ankomma på riksdagens

finansutskott att göra justeringar för sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende

budgetåret 1985/86

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för 1985/86 utgörs av verkets

budgetprognos nr 5 från den 1 april 1986. Beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1985/86 har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäk-

ning (bilaga 1.4).

Inkomster

I RRV:s reviderade inkomstberäkning har verket för budgetåret 1985/86 beräknat inkomsterna till 275 638 milj. kr.

RRV har i sina beräkningar antagit att volymen av den privata konsum-

tionen ökar med 290 under 1986. I enlighet med vad jag anfört i det 71

[ Riksdagen 198586. I saml. Nr 150. Bilaga I. Del 4

föregående beräknas volymökningen 1986 nu till 2,726. Detta medför att Prop. 1985/86: 150 jag räknar upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 Bil. I milj. kr. för innevarande år.

Jag räknar upp inkomsterna på inkomsttiteln Övriga inkomster av försåld egendom med 425 milj. kr. till följd av försäljningen av statens aktier i

AB Gambrinus.

Tabell 1. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86 1 000-tal kr.

RRV:s Förändring

rev. beräk- enligt före-

ning draganden Föredragandens justeringar:

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.

Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budget-

året 1985/86 en beräknad ökning av inkomsterna med 3525 milj. kr. till

276 163 milj. kr.

Utgifter F statsbudgeten anvisades 323389 milj. kr. Därutöver har RRV beaktat beslut och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 4254 milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till 249 243 milj. kr. och merbelastningen på förslagsanslag exkl. statsskuldräntor till 9 128 milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgifts-

anslagen exkl. statsskuldräntor till 258 371 milj. kr.

Tabell 2. Statsutgifterna budgetåret 1985/86 Milj. kr.

1985/86

Statsbud- Föredra-

get RRV ganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 244 989 249 243 249 243 Finansfullmaktsutnyttjande - 360 360 Beräknad merbelastning på förslags-

Andrad disposition av rörliga krediter 500 - 8 - 81 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 1000 - - Sumrmna statsutgifter 323 389 327 177 325 877

Finansfullmakten för budgetåret 1985/86 har hittills under budgetåret

utnyttjats med 360 milj. kr. Jag räknar inte med någon ytterligare kassa- 78

mässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för innevarande budget- Prop. 1985/86: 150

år. Bil. I

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 67 800 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Enligt uppgifter under hand från riksgäldskontoret beräknas utgifterna för statsskuldräntorna komma att bli 1900 milj. kr. lägre än vad RRV bedömt. Sedan budgetpropositionen har därmed statsskuldräntorna minskat med 5 600 milj. kr. Minskningen är störst för vaiutaförluster och räntor på utländska lån till följd av en kombination av sänkt dollarkurs och sänkta utlandsräntor. Räntor på inhemska lån beräknas också minska främst beroende på sänkt ränta för den kortfristiga upplåningen. Detta innebär att utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1985/86 nu av riksgäldskontoret beräknas till 65 900 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 3.

Tabell 3. Räntor på statsskulden Miljarder kr.

1985/86

Budget-

PFrOpOsi- Föränd- Nuv.

Enligt RRYV kommer de totala anslagsbehållningarna under innevarande budgetår att minska med 727 milj. kr. för att uppgå till 24062 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Jag räknar här med ett anslagsutnyttjande som överstiger RRV:s beräkning med 600 milj. kr. Dessa hänför sig till ökat utnyttjande av betalningsbalansstödet samt ökade anslagsförbrukningar vad avser krediter till utvecklingsländer. Jag räknar således med att anslagsbehållningarna kommer att minska med 1327 milj. kr. för att uppgå till 23462 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 framgår av tabell 3. Redovisningen koncentreras till de huvudtittar där anslagsbehållningarna spelar en särskilt stor roll.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1984/85—1985/86 Miljarder kr.

Enligt RRY kommer utnyttjandet av rörliga krediter att minska med 81 milj. kr. Jag har inget att erinra mot denna bedömning. 79

Eftersom hänsyn har tagits till samtliga tilläggsbudgetar räknar RRV inte Prop. 1985/86: 150 med några ytterligare utgifter under posten tillkommande utgiftsbehov, = Bil. 1

netto. Jag har inget att invända mot denna beräkning.

I övrigt har jag inga invändningar mot RRV:s beräkning. Sammantaget

beräknar jag sålunda utgifterna budgetåret 1985/86 till 325877 milj.kr., vilket framgår av tabell 2. | Jag återkommer till statsbudgetens saldo för budgetåret 1985/86 under

avsnitt 1.4 i det följande.

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende

budgetåret 1986/87

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster under budgetåret 1986/87 till 288776 milj. kr. I bilaga 1.4 återfinns en sammanfattning av RRV:s

skrivelse till regeringen av den 4 april 1986. RRV har tagit hänsyn till beslut eller förslag från regeringen före den 17 mars 1986. I det reviderade

förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår vissa förslag som påver-

kar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i det följande för de justeringar

av RRV:s beräkningar som jag finner nödvändiga.

RRV har som beräkningsförutsättning antagit att lönesummans utveckling kommer att uppgå till 7 76 under 1986. I enlighet med vad jag tidigare anfört om löneutvecklingen m m. under 1986 beräknar jag nu att lönesum-

man ökar med 7,6 26. Med anledning av detta räknar jag upp inkomsttiteln

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 2165 milj. kr.

Jag reviderar upp beräkningen av inkomsttiteln Lagstadgade socialav-

gifter som en följd av de nya antagandena om lönesummans utveckling

under 1986 med 1200 milj. kr. Vidare reviderar jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet, ner nettoinkomsterna på inkomsttiteln med 251 milj. kr. med anledning av det nyligen träffade avtalet om vissa

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Totalt för inkomsttiteln reviderar jag således upp inkomsterna med totalt 949 milj. kr. i förhållande till RRV:s

beräkning.

RRV har antagit att den privata konsumtionen (volym) kommer att öka

med 2 20 under 1986. Med anledning av vad jag anfört tidigare räknar jag att den privata konsumtionen ökar med 2,7 Ze. Jag räknar därför upp verkets beräkning av inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 300 milj.

kr.

Med anledning av det förslag som lagts fram om en höjning av skatten på vissa resor räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Reseskatt med 100

milj. kr.

Jag reviderar upp inkomsttiteln Övriga inkomster av försåld egendom

med 212,5 milj. kr. till följd av försäljningen av statens aktier i AB Gambrinus.

RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min eller

andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel- 80

serna från verkets beräkningar en uppräkning av inkomsterna för budget- — Prop. 1985/86: 150

året 1986/87 med 3726,5 milj. kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens = Bil. 1

inkomster för budgetåret 1986/87 till 292 503 milj. kr. Ändringarna i förhållande till RRV:s beräkning framgår av tabell 5.

Tabell 5. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87 1000-tal kr.

RRV:s beräk- Förändring

ning (rev. enligt före-

beräkning) draganden Föredragandens justeringar: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst,

realisationsvinst och rörelse 43 716 000 +2 165 000

Summa förändringar enligt föredraganden +3 726 500

Utgifter

I årets budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1986/87 till 335 575 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 3 000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 332 575 milj. kr. kr för budgetåret 1986/87.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1986 dets ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i

budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 860 milj. kr. budgetåret 1986/87. Beloppet

inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inte de minskade utgifterna för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit

upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall besluta-

de anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.6) täcker i princip perioden t. o. m. mars

månad 1985.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen .

för budgetåret 1986/87 med ett till 71000 milj. kr. beräknat belopp. Belast-

ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden

under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och

utom landet och av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En förnyad beräkning av riksgäldskontoret (skrivelse den 3 april 1986 till regeringen) ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 3 000 milj. kr. lägre än vad som togs upp i budgetpropositionen. Valutaförluster 81

och räntor på utländska lån minskar med sammanlagt 1200 milj. kr. som Prop. 1985/86: 150 följd av sänkt dollarkurs, sänkta utlandsräntor och fördelaktigare villkor = Bil. 1

vid upptagandet av nya lån som ersättning för de som förtidsinlöses. De inhemska räntorna beräknas bli 1 800 milj. kr. lägre än vad som beräknades

i budgetpropositionen. Skillnaden kan främst hänföras till att räntorna på

statsskuldväxlar sjunkit med nästan 2 procentenheter mellan beräknings-

tillfällena. Förslag till Inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.5. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1986/87 med 68000

milj. kr.

Tabell 6. Räntor på statsskulden Miljarder kr.

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budget-

året 1986/87 till 330435 milj. kr. Det jag nu anfört om utgifterna kan sammanfattas enligt följande.

Milj. kr. 1. Utgiftsanslag enligt 1986 års budgetproposition exkl. statsskuldräntor 332 575 2. Anslagsökningar enligt specifikation i bilaga 1.6, exkl.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den totala belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningarna komma att uppgå till 1500 milj. kr. netto, budgetåret 1986/87. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Jag räknar således även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1986/87.

Budgetutfallet påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Med hänsyn till en viss erfarenhetsmässig ökning av utnyttjandet av rörlig kredit i övrigt räknar jag schablonmässigt, liksom i budgetpropositionen, 82

med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan budgetåren Prop. 1985/86: 150 1985/86 och 1986/87 med 500 milj. kr. Bil. I

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den

totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräk-

nat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts

upp på annat ställe i budgeten.

1 budgetpropositionen ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar. I min beräkning har jag emellertid

ej justerat berörda anslag och inkomsttitlar för förslagen i denna proposition. Effekterna av förslagen har därför beräknats under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att fördela effekterna av dessa förslag på resp. anslag och inkomsttitlar.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat

tillkommande utgiftsbehov, netto till 5000 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budget-

året 1986/87 kommer att uppgå till 337438 milj. kr., vilket är 1863 milj. kr. mer än vad jag beräknade i 1986 års budgetproposition.

Tabell 7. Statsutgifterna budgetåret 1986/87

Milj. kr.

1986/87

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1985/86 och 1986/87

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1986/87 på sätt som framgår av tabell 8.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 blir 2,5 miljarder kr. lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om ca 49,7 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 292,5 miljarder kronor. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 264,6 miljarder kronor. Nu beräknar jag utgifterna till 269,4 miljarder kronor. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 minskar med 4 miljarder kr. till 44,9 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. 83

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget Prop. 1985/86: 150 för budgetåret 1986/87 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam- = Bil. I

manställa i en specifikation (bil. 1.6), som bör fogas till regeringsprotokol-

let.

Tabell 8. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1984/85—1986/87 Miljarder kr. 1984/85 —1985/86 1986/87 Procentuell förändring Utfall Budget- RRV Nybe- <Budget- Nybe- = Från ut- Från ny bepropo- räkning propo- = räkning = fall 1984/ räkning sitionen sitionen 85 till ny 1985/86 till beräkning ny beräkning 1985/86 1986/87 Inkomster 260,6 273,3 275,6 276,2 286,7 292,5 6,0 5,9 Utgifter exkl. statsskuldräntor 253,9 254,0 259,4 260,0 264,6 269,4 2,4 3,6 Statsskuldräntor 75,2 71,5 67,8 65,9 71.0 68.0 —-12.4 3,2 Saldo —68,5 —52,2 —S1,5 —49,7 —48,9 —44,9

2¶Underliggande budgetsaldo

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålles om statsbudgetens inkomster och utgifter korrigeras för sådana effekter som är av redovisningsteknisk eller tillfällig art. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär in-

komst/utgift eller betraktas som tillfällig, eller av redovisningsteknisk art. Ur analyssynpunkt är det trots dessa svårigheter att göra en avgränsning

angeläget att redovisa en beräkning där de engångsvisa effekterna exklu-

derats för att ge en bild av budgetsaldots underliggande utveckling. På inkomstsidan har exempelvis följande effekter beaktats vid framräkning av det underliggande budgetsaldot.

- Ändrade uppbördsperioder av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och andra skatter, vilket medför att den i samband med omläggningen regist-

rerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av skatteinkomsterna.

— vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmö-

genheter och löner

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — fondupplösningar som tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster — utförsäljning av beredskapslager av olja. På utgiftssidan har motsvarande effekter beaktats.

— Valutaförluster som uppkommer när redan upptagna utlandslån läggs

om till lån med gynnsammare villkor eller återbetalas. — Rena budgetavlastningar, som att bostadslånegivningen sedan budget-

året 1985/86 inte belastar statsbudgeten. Vidare finansierar vissa affärs-

verk sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare genom anslag på statsbudge- 84 ten.

— Som exempel på effekter som inte beaktats vid framräkning av den Prop. 1985/86: 150

underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för Bil. I statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskida insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget och till problem i olika regioner, banker och företag. Tabell 9 visar den underliggande utvecklingen av budgetsaldot under

perioden 1984/85— 1986/87. Det underliggande budgetunderskottet minskade kraftigt från budgetåret 1982/83 fram till budgetåret 1985/86 och ligger därefter kvar på ungefär samma nivå budgetåret 1986/87.

Tabell 9. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1984/85—1986/87 Miljarder kr., löpande priser

3¶Statens lånebehov

Vid en kreditmarknadsanalys är det av intresse att studera hur likviditeten

i den svenska ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. För

att mäta detta används vanligen begreppet statens lånebehov. Detta mått avser att mäta de kassamässiga flöden från riksgäldskontorets och statsverkets checkräkningar som påverkar banksystemets kassaställning via

riksbanken. Det bör betonas att statens lånebehov definierat på detta sätt

enbart belyser budgetens likviditetseffekt.

Det av riksrevisionsverket (RRV) redovisade budgetunderskottet är ej i alla avseenden kassamässigt. Ej heller inkluderar det alla relevanta faktorer för en kreditmarknadsanalys. I det följande görs därför en jämförelse av de båda begreppen för att påvisa relationerna dem emellan. Därefter

diskuteras kort hur vissa institutionella förändringar under senare år påverkat de båda begreppen.

I tabell 10 nedan visas hur man med vissa korrigeringar av statens

budgetunderskott kan erhålla statens lånebehov. I det följande avser jag

Tabell 10. Statens lånebehov (netto) budgetåren 1983/84—1986/87

1983/84 = 1984/85 = 1985/86 = 1986/87 1. Statens budgetunderskott

enligt RRY 77,1 68,5 49,7 44,9 2. Diverse korrigeringar

för att uppnå kassa-

mässighet -1,8 + 3,6 - - 3. Valutaförluster/

-vinster på statliga

Anm. Före budgetåret 1985/86 finansierades såväl statliga bostadslån som vissa affärsverks investeringar från statsbudgeten, vilket medförde ca 10 mdr kr. högre 85 budgetunderskott och upplåningsbehov.

kommentera dessa korrigeringar punkt för punkt. Det bör betonas att det — Prop. 1985/86: 150 är statens nettoupplåningsbehov som avses. Om man vill erhålla brutto- = Bil. 1 upplåningsbehovet måste man även inkludera den förfallande statsskul-

den. 1. Det av RRV redovisade budgetunderskottet kan till stor del användas

som utgångspunkt för likviditetsanalyser. Vissa korrigeringar behöver

dock göras. 2. Korrigeringar bör t. ex. göras då det förekommer skillnader mellan när

transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registre-

ras på statsverkets checkräkning. Som exempel kan nämnas att uppbör-

den av punktskatter sker i slutet av varje månad men inte alltid betalas

in på statsverkets checkräkning förrän under följande månad.

3. Valutaförluster/-vinster på statliga utlandslån förs enligt nuvarande

redovisningspraxis upp mot statsbudgeten och statsverkets checkräk-

ning då ett utlandslån, som bokförts på statsskulden till de växelkurser som gällde vid upplåningstillfället, förfaller till betalning. Då riksgäldskontoret skall återbetala mera/mindre än vad som bokförts på statsskulden måste ett under/överskott föras upp på statsverkets checkräkning. Detta under/överskott tas upp av riksbanken om utlandslånet amorteras eller av utlandet om lånet omsätts. Oberoende vilket som blir fallet

innebär förlusten/vinsten ej något likvilditetsflöde till den inhemska

marknaden och bör därför exkluderas från statens lånebehov.

4. Under senare år har viss kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och

blivit kreditgivning från riksgäldskontoret. Denna kreditgivning finansi-

eras genom statlig upplåning och leder på samma sätt som statsutgifter

via budgeten till ett likviditetstillskott från riksgäldskontorets check-

räkning i riksbanken om inte en kompenserande statsupplåning görs på

den inhemska marknaden. Även denna kreditgivning måste således

inkluderas i en likviditetsanalys och bör således läggas till budgetun-

derskottet för att erhålla statens lånebehov. I andra fall förskotterar

riksgäldskontoret vissa betalningar från statsbudgeten. Även dessa kre-

diter bör inkluderas i statens lånebehov. S. Genom en saldering av posterna ovan erhålls statens lånebehov. Vid en

kreditmarknadsanalys är detta en korrekt definition på statens lånebe-

hov.

Under senare år har en del institutionella gränser mellan staten och olika

nyskapade institut på kreditmarknaden aktualiserats. Detta gäller t.ex. televerkets ändrade finansieringsformer och bildandet av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Därutöver har en rad fondupplösningar

genomförts som påverkat statsbudgeten. I det följande diskuteras dessa i korthet.

De ändrade finansieringsformerna för televerkets verksamhet innebär

att statens behov att finansiera dessa med upplåning minskat med motsvarande belopp. Samtidigt har ett nytt institut bildats för att finansiera

televerkets verksamhet. Det samlade finansiella sparandet blir oförändrat av denna förändring, men kreditgivningen flyttar ut från statsbudgeten till det nya institutet.

Samma sak gäller för avlyften av statliga bostadslån från statsbudgeten. 86

Det finansiella sparandet förblir oförändrat, men kreditgivningen sker ej Prop. 1985/86: 150 via statligt finansierad upplåning utan via SBAB: s obligationsupplåning på — Bil. I kreditmarknaden. Mob e a I se lan

Ur likviditetssynpunkt innebär de ändrade finansieringsförmerna andra

förutsättningar då riksbanken ej bidrar till de nya institutens finansiering

genom någon form av kortfristig kreditgivning. En upplåning från SBAB eller teleinvest innebär ej att banksystemets kassaställning påverkas och

skall av denna anledning ej inkluderas vid beräkningen av statens lånebehov, som syftar till att visa vilken statsskuldfinansiering som innebär en

önskad grad av stramhet på kreditmarknaden.

Inom statsverksamheten finns ett antal fonder som redovisas vid sidan av statsbudgeten, men vars inkomster och utgifter regleras över statens checkräkning på samma sätt som de poster som ingår i statsbudgeten. Som

exempel kan nämnas arbetsmarknadsfonden. Över- och underskott i dessa fonder påverkar normalt inte statsbudgetens utfall, men minskar resp. ökar

däremot riksgäldens upplåningsbehov på marknaden. Detta har ej beaktats i beräkningarna ovan. Ej heller att när fonderna upplöses eller överförs till statsbudgeten så påverkas budgetsaldot men däremot inte upplåningsbehovet.

4¶Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget

kräver det, för budgetåret 1984/85 besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1983/84: 150 bil. I, FiU 40, rskr 420). I prop. 1984/85: 150 (bil. 1) redovisades att detta bemyndigande dittills inte hade disponerats.

Genom beslut den 16 april 1985 utnyttjades finansfullmakten för vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av

byggnadsarbeten för domstolsväsendet (12,4 milj. kr.) och statlig förvalt-

ning i övrigt (12,1 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (69,7 milj. kr.), järnvägar (10,0 milj. kr.) och flygplatser m. m. (10,0 milj. kr.), dels 138,0 milj. kr. för beredskapsarbeten. Sammantaget disponerades härigenom

252,2 milj. kr. av finansfullmakten. Fullmakten har endast disponerats med detta belopp under budgetåret 1984/85.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1984/85:150 bil. I, FiU 30, rskr

409). Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigare-

läggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som nor-

malt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning.

Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med

hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 20. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjs till högst 75 2.

Genom beslut den 31 oktober 1985 utnyttjades finansfullmakten med 87

med ytterligare 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar (138 milj. kr.) Bil. 1 och järnvägar (35 milj. kr.).

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att i begränsad omfattning ta i anspråk finansfullmakten för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Regeringen borde få återkomma till riksdagen med en närmare redovisning härav. |

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal

konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåren 1984/85 och 1985/86 är följande:

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be-

myndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära

försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl. | Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att av konjunkturmässiga eller andra skäl av televisionsavgiftsmedel anvisa — utöver av riksdagen beslutade investeringsmedel — ytterligare högst 10 0 till televerket och byggnadsstyrelsen.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Bidrag till förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m. m. får ramen för tillstyrkanden av lån

till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse samt lån som avser bl. a. byggskador och byggfel ändras om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslagen Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. samt

Lån till allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag och lån överskri-

das om det behövs av sysselsättningsskäl.

De bemyndiganden som jag nu har nämnt har inte ianspråktagits utöver

vad som redovisades i prop. 1984/85: 150 (bil. 1).

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare

nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret 1986/87 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

5¶Statliga garantier

I 1986 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1986 skulle komma att uppgå till ca 143 397 milj. kr. Regeringen har därefter till riksdagen lagt fram förslag som berör omfattningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell 11. Med dessa förändringar av garantiramarna kommer statens samlade

garantiåtagande att uppgå till 142782 milj. kr. den 1 juli 1986 och 137782

milj. kr. den 1 januari 1987.

Vad gäller avgifter för varvsgarantierna föreslås i propositionen om vissa varvsfrågor att avgiften skall höjas med 0,25 procentenheter den 1

juli 1986 för att den 1 juli 1988 uppgå till 1,25 26. I varvspropositionen 88

föreslås vidare att avgifterna skall erläggas i förskott och inte som hittills i

efterskott.

Prop. 1985/86: 150 Bil. I

Tabell 11. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1986 (milj. kr.)

Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt för

varvsfrågor stri och till m.m. beställning

av fartyg

hos svenska

varv 1985/86: 102 Garantier 915 300 — 615 1986-05-01 om vissa åt- för utveckgärder för ling och omställning introduktion av energi- av ny teknik systemet inom energi-

området

6¶En balansräkning för staten

1 1985 års långtidsbudget redovisades för första gången en balansräkning

för staten. Jag framhöll då att årliga balansräkningar för staten bör kunna

bidra till förståelsen och analysen av statsfinansernas utveckling. Samti-

digt borde man dock vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsat-

ser. |

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat Årsbokslut för staten bud-

getåret 1984/85 (RRV:s Dnr 1986: 187). Detta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndig-

heter under riksdagen. Riksbanken, som också är en myndighet under riksdagen, ingår dock endast med sin grundfond på 1 miljard kr.i den

statliga redovisningen. Riksbankens totala egna kapital uppgår till 24 mil-

jarder kr.

Värderingen av åtskilliga poster i den balansräkning som ingår i årsbokslutet är schablonmässig. Vidare ligger betydande tillgångar utanför den statliga redovisningen. Det finns följaktligen anledning att även i fortsätt-

ningen understryka att några alltför långtgående slutsatser inte bör dras av

den presenterade balansräkningen.

I det följande presenteras en sammanfattning av den balansräkning som RRV redovisat.

6.1¶Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. De materiella anläggnings-

tillgångarna är där i regel upptagna till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 12. 89

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 12. Balansräkning för staten Miljarder kr.

Bokförda värden Beräknad nukostnad!

1985-06-30 1984-06-30 1985-06-30 1984-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

Lager och förråd 14,3 14,5 19,7 19,5

Skepp, maskiner och

Finansiella tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden"

Övriga skulder

Verkskapital

Konsoliderande avsätt-

Statens nettoförmögenhet

Vid budgetårets början —286,6 — 224,0 —169,9 —- 126,0

Förändringar under budgetåret: — 34,8 -— 43,8 — Statsbudgetens netto-

underskott” —- 57,7 - 63,8

— Övriga kapitalföränd-

Ansvarsförbindelser Gjorda garantiutfästelser 128.4 135,8 Övriga statliga skuldförbindelser redovisade inom linjen hos riksgäldskontoret 2,6 2,4

Noter: se sid 91.

I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- — Prop. 1985/86: 150

kostnader. Kravet på tillgångsredovisning inom staten är begränsat på så = Bil. I sätt att i princip endast sådana tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver bokföras. En betydande del medel från statsbudgeten och från andra finansieringskällor har därutöver använts till uppbyggnad av till-

gångar som nyttjas i myndigheternas verksamhet men som inte åsatts något redovisat värde. För att få uppgifter dels om värdet av dessa oredovisade tillgångar och dels om redan bokförda tillgångars nukostnad, har

förfrågningar sänts ut till ett stort antal myndigheter. Uppgifter som in-

kommit från 125 myndigheter har bearbetats och sammanställts i en sär-

skild kolumn för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret — flygplan, fordon och annan krigs-

materiel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m.

ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och tagits in i balansräkningen. Beräknad till nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet till —204,7

miljarder kr.

6.2¶Kommentarer till balansräkningen

6.2.1¶Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret med 56,3 miljarder kr. och uppgick vid årets slut till —342,9 miljarder kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av statsbudge-

! Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. ? Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 1092 av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan redcuerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 ån). > Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. ? Därav lånefordringar 124,0 miljarder kr. Lönefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Hänsyn har alltså inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan. " Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning avgår skulder inom staten. I nukostnadskolumnen har statsskulden omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

< Enligt de regler som hittills gällt för flertalet affärsverk skall återanskaffningen av anläggningstillgångar

finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna har utformats så att avskrivningsmedlen skall täcka även det

ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstår vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar görs

innebär detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblir oförändrat medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansieras med driftmedel.

Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den

i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. När tillgångarna omvärderas till nukostnad måste även kapitalposterna omvärderas.

7 Med statsbudgetens nettounderskott avses budgetunderskottet (68,5 miljarder kr) korrigerat för vissa

finansiella transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

tens nettounderskott 57,7 miljarder kr., dvs. budgetunderskottet 68,5 mil- Prop. 1985/86: 150 jarder kr. korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investerings- = Bil. 1

transaktioner som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har

dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t.ex.

under den senaste 5-årsperioden 30,0 miljarder kr. gått till investeringar i

försvarets kapitalobjekt och 11,7 miljarder kr. investerats i vägar. Medel

som satsats på högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81—-1984/85 har 34,2 miljarder

kr. gått till detta ändamål. Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden

eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet

framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för

att därefter bli negativ och snabbt fallande.

Diagram 1. Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år.

Miljarder kr + 50

tan sonsnrnRnn nn

— 50 NN

-100 —150 —200 —250 N

—-300 N -350 N År 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 8 82 83 84 85

6.2.2¶Utvecklingen av grupper av balansposter under fem år

I diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de

senaste fem åren.

Diagram 2. Scheinatisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för — Prop. 1985/86: 150

åren 1980/81- 1984/85. Bokförda värden. Bil. 1 Miljarder. kr.

20 | 49

8 HE3=/| 138

NECK 200

207) ag

72 2 128 343

290 317

4 117

248 224

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85

6.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat

verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av balansposter. I tabel! 2 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskul-

den fördelar sig på rörelsekapital (med rörelsekapital avses varulager och

kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder), an-

läggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Tabell 13. Andel av statsskulden

1980/81 = 1981/82 = 1982/83 1983/84 =1984/85 Rörelsekapital 5 490 32 390 490 Anläggningstillgångar 557 487 4270 3820 3524

Ackumulerat underskott 4070 482 ss” S9 Zz 617 93

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga I. Del 4

Beräkningen är baserad på antagandet att balansposterna Skulder för Prop. 1985/86: 150 speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörel- — Bil. 1

sekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de ackumulerade underskotten. De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finansiell avkastning. Av tabellen framgår att statsskulden i slutet av 1980/81 till 552 motsvarades av sådana tillgångar. 1984/85 har andelen sjunkit till

3597.

6.3¶Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningar från kommunerna och olika delar inom socialförsäk-

ringssektorn avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten som avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1984 AP- och

löntagarfondernas egna kapital med 23.0 miljarder kr. till 245,3 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 1,5 miljarder kr.). Ca 3076 av fondernas till-

gångar utgörs av lån till staten och ca 692 av lån till kommunerna. De

erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,1 miljarder

kr. under 1984 och uppgick vid slutet av året till 1,7 miljarder kr.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 14,1 miljarder kr. till 163,6 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökat med 1,2 miljarder kr. Investeringar och verksamhetskostnader inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — nästan uteslutande kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag. En väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den

offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag medan staten till bety-

dande del tvingats finansiera verksamheten genom upplåning. Detta åter-

speglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående tabell ger en översikt över statens, kommunernas, APfondernas samt de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången

av respektive räkenskapsår.

Tabell 14. Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1984 Tillgångar Skulder Eget kapital

7¶Utnyttjande av särskild låneordning i nordiska Prop. 1985/86: 150

Bil. 1 investeringsbanken

7.1¶Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning

Den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning lades fram av nordiska ministerrådet (finansministrarna) den 31

januari 1985. Handlingsplanen presenterades som ministerrådsförslag B 59/e vid Nordiska Rådets 33: e session i Reykjavik den 4—8 mars 1985 där

den diskuterades och antogs (rekommendation 1/85). Ministerrådet fastställde slutligen handlingsplanen den 26 mars 1985. Handlingsplanen finns publicerad i Nordisk Utredningsserie (NU 1985:1) med titeln Norden i vekst.

I handlingsplanen ingår ett antal större investeringsprojekt av infrastruk-

turkaraktär. Projekten kostnadsberäknades till omkring 2,5 miljarder

norska kronor i 1986 års penningvärde. Detta innebar kraftigt ökade kapi-

talbehov. Ministerrådet fann det angeläget att skapa finansieringsmöjligheter som kunde komplettera eller ersätta den nuvarande finansieringen av nordiska infrastrukturprojekt över de nationella budgetarna. Orsakerna

var i huvudsak två. För det första kan det förekommande betydande

skillnader i det statsfinansiella läget länder emellan. För det andra är de föreslagna nordiska investeringsprojekten av skiftande karaktär vad gäller

länderfördelningen av kostnader och fördelar som är förknippade med dem. Av dessa båda skäl bedömdes tillgången av en gemensam lånefinansi-

ering vara ändamålsenlig och att detta kunde främja ett framgångsrikt genomförande av projekten.

7.2¶Nordiska Investeringsbanken

Ministerrådet ansåg det vara en fördel om den erforderliga lånefinansie-

ringen kunde knytas till ett befintligt organ och menade att Nordiska Investeringsbanken (NIB) var ett lämpligt kreditinstitut.

Ändamålet med NIB:s verksamhet är att ge lån på marknadsmässiga

villkor i överensstämmelse med samhällsekonomiska hänsyn. Lånen skall i huvudsak avse privata eller offentliga investeringsprojekt av nordiskt

intresse. Lån till projekt som normalt finansieras över statsbudgetarna bör

dock enligt riktlinjerna för NIB:s verksamhet enbart ges i undantagsfall.

För att kunna utnyttja NIB som finansiär krävdes därför någon form av

specialarrangemang. Ministerrådet fann den mest ändamålsenligt och smi-

diga lösningen vara att inrätta en särskild låneordning inom NIB:s nuva-

rande verksamhet garanterad med ett ökat grundkapital.

7.3¶Utlåningsordning för nordiska investeringsprojekt (UNI)

Den nya låneordningen, Utlåningsordning för Nordiska Investeringspro-

jekt (UNI), skall ha till ändamål att bistå vid finansieringen av de större

investeringsprojekt som ingår i handlingsplanen. Några nya eller ändrade 95

stadgar för NIB:s verksamhet bedöms därvid inte bli nödvändiga. Där- . Prop. 1985/86: 150

emot vill ministerrådet i instruktionen till den särskilda låneordningen Bil. 1

explicit hänvisa till de riktlinjer som formulerades vid NIB:s tillkomst, vari bankens engagemang i statliga projekt begränsas enligt det nyss sagda.

Den nya låneordningen syftar bl.a, till att ge lån till projekt som normalt

finansieras över statsbudgeterna. Vidare bör lånen kunna finansiera hela det angivna projektet, vilket avviker från den praxis som gäller för NIB: s

ordinarie utlåning.

Erforderlig upplåning bör kunna ske på kapitalmarknaderna utom och

inom Norden och inte skiljas ut från NIB:s övriga upplåning. Några garantier från medlemsländerna för upplåningen krävs därför inte. Inte

heller för utlåningen krävs några speciella garantier, utan NIB får i över-

ensstämmelse med sin ordinafig verksamhet i varje enskilt låneärende bedöma om säkerheten är betryggande. Låntagare blir den myndighet,

affärsverk, aktiebolag etc, som resp. regering utväljer för det enskilda pro-

jektet,

Utlåningen skall ske på marknadsmässiga villkor. Lånevillkoren bestäms i förhandlingar mellan NIB och låntagaren för varje enskilt projekt.

En extra utlåningsram kommer att fastställas för den nya låneordningen,

som därmed skall kunna utgöra en reell strävan för den ekonomiska

utvecklingen i Norden. I annat fall sker endast en omfördelning av utlå-

ningen inom NIB: s gällande ram. En extra låneram kräver ökat grundkapital som till viss del kommer att få formen av inbetalt kapital, för att NIB: s kreditvärdighet skall kunna bibehållas. Den utökade låneramen avser ministerrådet att fastställa till 500 milj.

SDR eller ca 4,4 miljarder norska kronor. Det bör ge tillräcklig marginal för att ytterligare projekt skall kunna passas in i handlingsplanen samt för

kostnadsökningar. Denna lånevolym torde de närmaste två åren rymmas

inom NIB:s nuvarande ordinarie utlåningsram. I samband med att den särskilda låneordningen beslutas kommer ministerrådet därför även att

göra en utfästelse om att, när så erfordras, höja N1B:s grundkapital så att

reellt utrymme ges för den extra låneramen.

Tillgången till en gemensam extern lånemöjlighet skall inte ändra principerna för den normala berednings- och beslutsgången för investeringsprojekt. Det åligger ministerrådet att bestämma vilka enskilda projekt som kvalificerar för lån i UNI-finansiering. Varje enskilt land bestämmer därefter själv om och i vilken utstkräckning UNI skall utnyttjas för finansiering-

en av projektet.

7.4¶Svenska investeringsprojekt som kan bli aktuella för UNI-finansiering

I ministerrådets handlingsplan ingick följande svenska investeringsprojekt

på samfärdselpmrådet:

— Väginvesteringar på väg E6 i Bohuslän på 550 milj. norska kronor mellan åren 1986— 1990, — Järnvägsinvesteringar på Västkustbanan samt på två bansträckor mot 926 Norge på 455 milj. norska kronor mellan åren 1986— 1989.

Den svenska regeringen har aviserat till nordiska ministerrådet att man Prop. 1985/86: 150 dels avser att utnyttja UNI-finansieringen vid dessa projekt och dels att — Bil. I

kostnaderna troligen blir större än vad som hade angivits i handlingsplanen.

De svenska samfärdselprojekten, med senare ändringar och höjda kostnadsramar, har godkänts av ministerrådet och är därmed kvalificerade för

UNI-finansiering. Regeringen har för avsikt att för finansiering av ovanstående väg- och

järnvägsprojekt utnyttja UNI. För Sveriges del bör enligt min uppfattning riksgäldskontoret vara låntagare hos NIB. Utbetalning av medel till den myndighet eller det affärsverk som svarar för projekten bör få ske enligt de

närmare föreskrifter som regeringens meddelar för varje särskilt fall. Skuldtjänstkostnaderna vid ett utnyttjande av låneordningen för väg- och

järnvägsinvesteringar, till den del de senare inte kan anses förräntningspliktiga, kommer framledes att påverka statsbudgeten och bör då redovisas i kommande budgetpropositioner.

8¶Sparfrågor

8.1¶Allemanssparandet

8.1.1 Standardiserad terminologi Sedan allemanssparandet startade den 1 april 1984 har sparsystemets båda sparformer benämnts annorlunda i lagstiftningssammanhang jämfört med de benämningar som använts it informationskampanjer m. m. Vad som i propositions- och lagtexter benämnts rikssparkonto och kapitalsparfond har i dagligt tal kommit att kallas allemanssparkonto och allemansfond. Detta har ofta lett till begreppsförvirring hos allmänheten. Jag föreslår därför att termerna rikssparkonto och kapitalsparfond i lagen ersätts med allemansspar/allemanssparkonto resp. allemansfond/allemansfondkonto. I den fortsatta framställningen används också dessa benämningar.

8.1.2 Höjd maximigräns för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet Allemanssparandet har utan jämförelse blivit den mest omfattande sparfor-

men någonsin i Sverige. Sparsystemet har medfört att hushållen på ett positivt sätt har tagit del i finansieringen av budgetunderskottet och i

näringslivets kapitalförsörjning. Att allemanssparandet blivit framgångsrikt avspeglas bl.a. i det faktum att en stor andel av spararna sätter in

högsta tillåtna belopp per månad, dvs. 800 kr., samt att antalet sparare

ökat kraftigt sedan starten i april 1984. Dessa sparare kommer under 1987 att nå taket för de samlade nettoinsättningarna. Detta aktualiserar en

höjning av den nuvarande 35 000-kronorsgränsen. 97

Det skulle kunna hävdas att det tak för insättningarna som f.n. gäller är Prop. 1985/86: 150 tillräckligt högt för att tillgodose spararnas behov av ett skattefritt grund- = Bil. 1 sparande. Jag har emellertid funnit det motiverat med en begränsad höjning av maximinivån för insättningar i allemanssparandet. En lämplig

gräns skulle enligt min mening vara 50000 kr. Det är min åsikt att vi därmed har nått en lämplig gräns. En person som nått detta tak, vilket

tidigast kan ske i februari 1989, torde då, inkl. avkastningen på de sparade

medlen, ha ett skattefritt belopp i allemanssparandet som måste anses utgöra en fullt tillräcklig ekonomisk buffert. Lägger man därtill höjningen av sparavdraget, från 800 kr. till 1600 kr. fr.o.m. inkomståret 1986, så innebär höjningen av maximigränsen i allemanssparandet att en person

hädanefter kan bygga upp ett sparkapital på uppskattningsvis 70000—-

80000 kr. utan av avkastningen beskattas. Jag förordar alltså att det

nuvarande taket, för de samlade nettoinsättningarna, höjs från 35 000 kr. till 50000 kr. Förslaget föranleder en ändring av 4 § lagen (1983: 890) om

allemanssparande.

8.1.3 Reducerad ränta i allemansspar Den allmän-ekonomiska utvecklingen är f.n. mycket positiv. Ett inslag i denna utveckling är den avtagande inflationstakten, vilken är av godo bl. a. för spararna. Den avtagande prisstegringstakten samt det kontinuerliga

arbetet med att förbättra statsfinanserna gör det dock påkallat att ifrågasätta den nuvarande räntan i allemansspar, dvs. riksbankens diskonto plus 1,25 procentenheter. Den skattefria avkastningen medför att en sparare i allemansspar i dagsläget erhåller en realränta, dvs. ränta med avdrag för inflation, på 5—6 926. Jag anser att denna avkastning är alltför hög för den riskfria sparform som allemansspar utgör om hänsyn tas till att avkastning-

en är befriad från skatt. Den nuvarande avkastningen gör det vidare i vissa fall lönsamt med s. k. skattearbitrage, dvs. det kan löna sig att låna pengar och sätta in dessa i allemansspar. Jag föreslår därför att räntan på allemanssparkonto fr.o.m. den I juli 1986 skall utgå enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot. Förslaget föranleder en ändring av 9 § lagen om allemanssparande.

8.1.4 Vidgade placeringsmöjligheter för aktiefonder, allemansfonder och

aktiesparfonder

Jag övergår nu till en fråga som rör aktiefonder, allemansfonder och aktiesparfonder. Möjlighet till nyinsättningar i aktiesparfonder, enligt det

äldre s.k. skattesparandet, upphörde i och med allemansfondernas tillkomst den 1 april 1984. Aktiesparfonderna fortsätter dock att förvalta de medel som tidigare satts in av spararna och dessa fonder berörs därmed

också av förslaget. Allemansfondernas och aktiesparfondernas placeringsmöjligheter överensstämmer 1 stort sett. Däremot föreligger skillnader mellan å ena sidan dessa fonder och å andra sidan övriga aktiefonder. Dessa skillnader är dock inte av betydelse i detta sammanhang, varför jag

ej avser att här beröra dem. I detta avsnitt använder jag aktiefond som en 928

gemensam benämning för aktiefond, allemansfond och aktiesparfond.

Möjligheten för aktiefonder att placera i svenska icke-börsregistrerade Prop. 1985/86: 150

värdepapper inskränker sig till högst 1072 av fondens värde. Till denna = Bil. 1 grupp värdepapper hör bl.a. OTC-aktier. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids.

I början av år 1985 kom Sveriges värdepapperfonders förening in med en framställning, där man föreslog att notering vid Stockholms fondbörs inte längre skall vara avgörande för rätten för aktiefond att placera i värdepapper. I stället föreslog man att det avgörande skulle vara huruvida notering och handel sker under betryggande former. Man hänvisade bl.a. till att detta villkor gäller för allmän aktiefonds placeringar i utländska värdepapper.

Framställningen har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna, tretton av femton, tillstyrkte förslaget eller ansåg att utvidgningen åtminstone borde omfatta OTC-aktier.

Bankinspektionen ansåg att förvärvsrätten beträffande OTC-aktier fortfarande bör vara begränsad. Man förordade att begränsningen avseende förvärv av OTC-aktier höjs från 10 22 till 20 22 av fondens värde. Vad gäller förvärv av icke-börsregistrerade penningmarknadsinstrument förordade bankinspektionen att dessa bör få förvärvas upp till högst 2020 av fondens värde. Fullmäktige i Sveriges riksbank förespråkade en höjning från 1096 till 2070 beträffande den andel av fondens värde som får placeras i ickebörsregistrerade aktier. Angående placering i icke-börsregistrerade pen-

ningmarknadsinstrument hade riksbanken inget att erinra.

Som framgått av framställningen är aktiefondernas möjligheter att placera i icke-börsregistrerade värdepapper begränsade. Till denna grupp hör också OTC-aktier. Det kan hävdas att nuvarande regler diskriminerar placeringar i OTC-aktier men lagstiftningen har i hög grad styrts av en omtanke om att inte utsätta spararnas medel för ett alltför stort risktagande. OTC-marknaden har varit i funktion ett antal år och börjar nu uppvisa en stabilitet, som gör det motiverat att utvidga aktiefondernas placeringsmöjligheter i OTC-aktier. Enligt min mening är det angeläget att aktiefonder ges möjlighet att i högre grad än idag bidra med riskvilligt kapital till OTC-företag. Jag vill emellertid inte förorda att OTC-aktier likställs med de värdepapper som fonderna i dag fritt kan placera i. Jag föreslår därför att aktiefonder tillåts placera högst 30 26 av fondens värde i OTC-aktier inkl. övriga icke börsregistrerade värdepapper. Den föreslagna vidgningen till 3076 av fondvärdet anser jag utgöra en rimlig avvägning. Denna nivå ligger högre än den nivå som bankinspektionen och riksbanken förordade. Orsaken till detta ligger i att mitt förslag medför vissa konsekvenser beträffande företagsanknutna allemansfonder, till vilket jag avser att återkomma senare.

Vad gäller framställningen i övrigt ser iag inte någon anledning att ytterligare stimulera aktiefonder till placeringar i enbart räntebärande papper. Detta behov täcks genom de placeringsmöjligheter i statspapper och konvertibla skuldebrev som i dag föreligger.

Placeringar i övriga icke-börsregistrerade värdepapper begränsas således i likhet med vad som i dag gäller till högst 1096 av fondens värde. Det innebär således att en aktiefond som väljer att placera maximalt i icke- 99

börsregistrerade papper måste ha minst 2096 av fondens värde placerat i Prop. 1985/86: 150 OTC-aktier. Bil. I

Förslaget medför också att det blir möjligt för OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder. Detta är i dag förknippat med svårigheter, eftersom fonderna tillåts att placera högst 10920 av fondens värde i icke-börsregistrerade värdepapper, till vilka OTC-aktier räknas. En företagsanknuten allemansfond måste placera minst 252 av fondens värde i det egna bolagets värdepapper. Bankinspektionen har visserligen möjlighet att lämna dispens för innehav av icke-börsnoterade papper som överstiger 1076 av fondens värde men i praktiken har regeln medfört att startandet av företagsanknutna allemansfonder försvårats. Jag utgår från att den av mig föreslagna åtgärden skall medföra att intresset från OTCföretag att starta allemansfonder hädanefter skall öka. De nya placeringsreglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1986. Förslaget föranleder ändringar i aktiefondslagen (1974: 931).

8.1.5 Bosparande för ungdomar i Svenska riksbyggen I samband med att bosparande för ungdomar infördes i allemanssparandet beslutades vissa särskilda regler beträffande sådant sparande i HSB:s sparkassa (prop. 1984/85:51, FiU 7, rskr 59, SFS 1984: 1036). De särskilda reglerna innebär att bestämmelserna om sparande på allemanssparkonto får tillämpas på sparande på sparkonto i HSB:s sparkassa under förutsättning att kassan åtar sig att lämna lån för förvärv av nyproducerade bostadsrätter. Bestämmelserna får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28 år. Vidare behöver insatta medel inte överföras till riksgäldskontoret. Under finansutskottets behandling av propositionen inkom Riksbyggen med en skrivelse där man anhöll om att erhålla samma regler för sitt bosparande som regeringen föreslog för HSB. Finansutskottet ställde sig välvilligt till ansökan men hänvisade till att Riksbyggens bosparande då befann sig i en uppbyggnadsfas och att omfatt-

ningen av detta då inte motiverade en sådan lagstiftning. Utskottet anmo-

dade emellertid regeringen att uppmärksamt följa frågan för att eventuellt

senare återkomma till riksdagen med förslag. Riksbyggens bosparande för ungdomar, som bedrivs under namnet Riksbospar, har nu fått en sådan omfattning att skäl talar för att Riksbyggen ges möjlighet att bedriva detta sparande under samma villkor som

HSB:s sparkassa.

Riksbyggen intar på samma sätt som HSB en särställning på den svenska

bostadsmarknaden. Båda organisationerna tillhör den kooperativa familjen och drivs utan enskilt vinstintresse. Bostadsrätten avyttras i princip till

självkostnadspris till förstagångsinnehavarna. Organisationernas huvudsyfte är att förse de boende med bostäder av god kvalitet till rimliga priser.

De förutsättningar som jag nu berört talar enligt min mening för att

Riksbyggen hädanefter ges samma villkor som HSB:s sparkassa. Jag före-

slår därför att Riksbyggen ekonomisk förening fr. o. m. den 1 juli 1986 ges

möjlighet att starta bosparande för ungdomar under samma villkor som 100

HSB:s sparkassa. Förslaget föranleder ändringar av lagen om allemans- Prop. 1985/86: 150 sparande. Bil. I

8.1.6¶Överföringsavgifter

Enligt nu gällande regler får en sparare överföra, helt eller delvis, behållningen i en allemansfond till en annan sådan fond. Han får även överföra hela behållningen på ett allemanssparkonto till sådant konto i en annan bank. Banken är vid en överföring berättigad till ersättning av spararen för sina kostnader. Dessa överföringsavgifter ligger i dag i intervallet 150-200 kr.

Jag anser att de nuvarande överföringsavgifterna hämmar konkurrensen mellan allemansfonderna. Vad gäller allemansspar, så spelar överföringsavgiften mindre roll, eftersom villkoren för allemansspar är desamma oavsett i vilken bank spararen sparar. Beträffande allemansfond medför en alltför hög överföringsavgift inlåsningseffekter av sparmedlen. En hög överföringsavgift kan få till följd att en sparare tvekar inför ett önskat byte av allemansfond, trots att han är missnöjd med fondens förvaltning av sparmedlen. Det gäller särskilt sparare med liten behållning på sina allemanskonton, då överföringsavgiften kan komma att utgöra en relativt stor andel av behållningen. Jag menar således att avgiften inte får vara så hög att den medför att fondandelsägarna av kostnadsskäl hindras från att överföra medel och därigenom sätta press på fondförvaltarna. Denna stimulerande konkurrens kan upprätthållas om spararna har möjlighet att till en låg avgift överföra sina sparmedel till en annan allemansfond. I detta avseende anser jag att de nuvarande nivåerna på avgifterna utgör en hämsko. Med anledning av detta föreslås att överföringsavgiften får uppgå till högst 100 kr. fr. o. m. den 1 juli 1986. Detta bör gälla också vid överföringar mellan allemanssparkonton. Förslaget föranleder en ändring av lagen om allemanssparande.

8.1.7 Ersättningar till bankerna avseende allemansspar Bankernas ersättning från staten för skötseln av allemansspar regleras genom avtal mellan riksgäldskontoret och bankerna (prop. 1983/84:30, FiU 13, rskr 32). Ersättningen motsvarar idag 0,56 av behållningen på kontona, inkl. ränta och bonusränta, samt 19220 av saldoökningen netto, inkl. ränta och bonusränta, vid slutet av resp. år. Bankerna erhåller också full räntekompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Bankerna erhåller även uttagsavgiften på 126. Därutöver får de fritt disponera månadens nettoinsättningar t. o. m. den 15:e i månaden därefter då medlen överförs till riksgäldskontoret.

Ersättningen till bankerna, inkl. värdet av dispositionsrätten till nyinsatta medel i ca 20 dagar, avseende år 1986 kan beräknas uppgå till ca 400 milj. kr. Detta gäller under förutsättning att de samlade nettoinsättningarna blir ca 13500 milj. kr. Jag anser att det i nuläget, med den stränga utgiftsprövning som tillämpas på statsbudgetens kostnadssida, finns anledning att se över ersättningarna till bankerna. 101

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga I. Del 4

Rutinerna för allemansspar torde i dag vara väl inarbetade i bankerna. — Prop. 1985/86: 150 Ersättningen kan således betraktas som en förmedlingsprovision för en = Bil. I verksamhet där uppbyggnadsfasen av rutinerna nu är avklarad. Med nuvarande regler och sparvolymer kommer ersättningen till bankerna att öka med ca 60 milj. kr. årligen och således närma sig 500 milj. kr. år 1989. Som ersättningssystemet f.n. är utformat kommer bankerna exempelvis att erhålla ca 250 milj. kr. år 1988 även om nettoinsättningarna helt skulle upphöra efter detta år. Detta beroende på den ersättning som är baserad på behållningen, inkl. ränta och bonusränta, vid slutet av resp. år. Denna ersättning utgår således oavsett om något nettosparande förekommer eller ej. Jag vill vidare påpeka, att när allemanssparandet introducerades antogs de årliga nettoinsättningarna i allemansspar komma att uppgå till ca 4 miljarder kr. Vi vet nu att utvecklingen blev en annan. Nettoinsättningarna hart. o. m. år 1985 motsvarat en årstakt på ca 9 miljarder kr. och kommer sannolikt att bli än större under år 1986. Det medför att bankernas dispositionsrätt över sparmedlen t. o. m. den 15:e i månaden efter sparmånaden har inbringat betydligt större intäkter till bankerna än vad som hade varit fallet med de ursprungligen antagna sparvolymerna. Som exempel kan nämnas att 20 dagars dispositionsrätt av sparmedlen, vid en avkastning på penningmarknaden på 1076, innebär ca 20 milj. kr. resp. ca 50 milj. kr. vid årliga nettoinsättningar på 4000 resp. 9000 milj. kr. Bankerna har således tjänat betydande belopp på grund av de stora sparvolymerna i allemansspar. Mot bakgrund av vad jag nu redovisat, förordar jag att den nuvarande provisionen utgår. Den nya ersättningen från staten till bankerna bör motsvara 0,5 26 av årets nettosaldoökning exkl. ränta och bonusränta samt 0,25 90 av behållningen på kontona vid slutet av resp. år exkl. ränta och bonusränta. Den nya ersättningen bör således baseras på nettoinsättningar och ej som i dag på nettoinsättningar inkl. räntekrediteringar. Med nettoinsättningar avses de belopp som inlevereras till riksgäldskontoret. Vid nettouttag sker motsvarande reduktion. Liksom i dag erhåller bankerna även i fortsättningen full kompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Der nya provisionen bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1987 och bör således avse allt sparande som sker efter denna tidpunkt. Den nya ersättningen avseende behållningen på kontona vid slutet av resp. år bör beräknas utifrån det utgående saldot, inkl. ränta och bonusränta, för år 1986. I övrigt föreslår jag inga förändringar vad gäller dispositionsrätten och uttagsavgifterna. Det bör uppdras åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya avtal angående den ersättning som sålunda bör utgå i fortsättningen.

8.2¶Vinstsparandet

8.2.1 Vidgade utlottningsmöjligheter Den 1 januari 1985 övertog bankerna vinstsparandet i egen regi (prop. 1984/85:51, FiU 7, rskr 59). Vinstsparandet har sedan dess expanderat

kraftigt och utgör i dag en viktig inlåningsform för bankerna. Sparformen kännetecknas av att en viss del av avkastningen lottas ut till spararna. Bil. 1

Enligt regeringens lotteritillstånd tillåts utlottningdelen få motsvara högst 2 procents årsränta. Redan vid bankernas övertagande av vinstsparandet förekom emellertid önskemål om att spararnas avkastning på vinstsparkonto till en större del än vad som i dag tillåts skulle få utgå i form av utlottning.

När riksdagen begränsade den totala vinstsumman till högst 2 procents årsränta, motiverades det bl. a. av att en sådan utlottningsandel överensstämde ungefär med den som gällde då staten var direkt medansvarig för vinstsparandet. Vidare undvek man genom en relativt liten utlottningsandel direkt konkurrens med statens upplåning i form av premieobligationer.

Situationen är i dag i viktiga avseenden annorlunda. Allemansspar har medfört att hushållens andel av statsskuldens finansiering nu är betydligt högre än tidigare. Kraven på statlig upplåning via bl. a. premieobligationer har därmed minskat. Vidare anser jag det vara en fördel om den direktupplåning som under lång tid framöver ändock kommer att vara nödvändig sker via sparformer som främjar långsiktigt och regelbundet sparande. Detta är i hög grad kännetecknande för allemansspar. Risken för att en ökad utlottningsandel i vinstsparandet skulle försvåra den önskade statliga upplåningen från hushållen har således minskat betydligt.

Mot denna bakgrund föreslår jag att bankerna ges möjlighet att, om de så önskar, lotta ut en total vinstsumma som uppgår till högst 4 procents årsränta.

I samband härmed föreslår jag även att lotterivinstskatten hädanefter skall utgå med 4090 på vinstutlottningar i vinstsparandet, vilket är 10 procentenheter högre än den lotterivinstskatt som utgår på det nuvarande vinstsparandet. Höjningen motiveras av att den ränta som lottas ut annars kommer att beskattas betydligt mildare än den marginalskatt som utgår på den fasta räntan i vinstsparandet. Denna torde för de flesta uppgå till ca 5026. De nya reglerna beträffande utlottningsdelen i vinstsparandet bör få tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1986 och efter det att ändringen skett i lotteritillståndet. Vad jag har föreslagit föranleder ändringar i lagen om skatt på lotterivinster.

8.2.2 Temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsättning Regeringens lotteritillstånd för vinstsparandet begränsar, liksom i allemanssparandet, den högsta tillåtna månadsinsättningen till 800 kr.

Under första kvartalet 1986 erhöll spararna i allemanssparandet möjlighet att sätta in högst 5000 kr. utöver de maximalt tillåtna månadsinsättningarna på 800 kr. (prop. 1985/86:50, FiU 7, rskr 93, SFS 1985: 1078). I samband med detta inkom Svenska sparbanksföreningen med en framställan i vilken man hemställde att regeringen skulle bevilja samma möjlighet för spararna i sparbankernas vinstsparande, det s.k. miljonkontosparandet. Regeringen avslog framställan. Bakgrunden härtill var att det bedömdes att de vidtagna åtgärderna i allemanssparandet i kombination med den nya storpremien var tillräckliga. 103

Jag anser emellertid att en liknande åtgärd i vinstsparandet vid det Prop. 1985/86: 150

kommande årsskiftet skulle kunna bidra till att minska den kraftiga likvidi- — Bil. 1 tetspåspädning som traditionellt inträffar hos hushållen kring årsskiftena. Förutom skatteåterbäring och räntekrediteringar kommer hushållen att erhålla betydande sparbelopp som kommer att frigöras i skattesparandet vid årsskiftet. Åtgärder från bankväsendet som stimulerar hushållen att använda dessa medel till sparande begränsar risken för en alltför snabb konsumtionsökning i ekonomin. Härtill kommer självfallet att en sådan åtgärd också skulle kunna vara en viktig stimulans till vinstsparandet. Jag föreslår därför att de banker vilka handhar vinstsparande ges möjlighet att under tiden 1 december 1986—28 februari 1987 erbjuda sparare i vinstsparandet möjlighet att utöver de maximalt tillåtna månadsinsättningarna på 800 kr. sätta in högst 5000 kr., fördelade på valfritt antal insättningar.

8.3¶Skattefondsparandet

Vid de kommande årsskiftena 1986—1987, 1987—1988 och 1988—1989 frigörs betydande belopp inom skattesparandet. Det är belopp som hänför sig till sparåren 1981, 1982 och 1983. I skattesparandet föreligger en femårig låsningsperiod av sparmedlen för att spararen skall kunna åtnjuta skattereduktionen för sparåret. Möjligheten till nyinsättningar i skattesparandet upphörde i och med allemanssparandets start den 1 april 1984. Storleken på de belopp som kommer att frigöras beror på förmögenhetsutvecklingen i skattefonderna, men de sammanlagda belopp som frigörs i skattesparandet kan beräknas uppgå till 7—9 miljarder kr. vid resp. årsskifte, varav merparten faller på skattefonderna. Som jämförelse kan nämnas att dessa belopp motsvarar ca 2—-390 av den beräknade privata konsumtionen för år 1986. Utöver dessa frigjorda sparmedel kommer hushål- Jen årligen att tillföras betydande belopp kring årsskiftena genom skatteåterbäring och räntekrediteringar. Jag vill inte föreslå några särskilda ekonomiska sparstimulanser riktade till skattesparare de kommande årsskiftena. Skälen härför är dels att skattespararna redan erhållit mycket betydande skattesubventioner, dels att den gällande skattelagstiftningen redan nu ger betydande fördelar för de sparare som låter sina medel står kvar i skattefonderna efter 5-årsperioden. Frigjorda andelar beskattas, enligt den enklaste beräkningsprincipen, med tillämpning av de regler som gäller för avyttring av aktier. De medför bl. a. att om andelar avyttras med vinst två år efter att de frigjorts, så tas endast 40970 av vinsten upp till beskattning. Undersökningar som genomförts tyder på att åtskilliga skattesparare inte har kännedom om de fördelar som är förknippade med ett fortsatt innehav av skattefondsandelar efter att de har frigjorts. Vidare tycks rena missförstånd ha uppstått, där sparare har trott sig vara tvungna att lösa ut sina andelar efter femårsperioden. Stabiliseringspolitiska skäl motiverar därför att statsmakterna tar ett ansvar för att berörda skattefondsparare blir bättre informerade om förde-

larna med att låta sina sparmedel kvarstå i skattefonderna. Spardelega- 104

tionen bör därför i nära samarbete med bankerna utforma informations- Prop. 1985/86: 150

kampanjer riktade till de skattefondsparare som får sina medel frigjorda de — Bil. I kommande årsskiftena. Antalet berörda sparare är ca 400000 personer vid resp. årsskifte. Spardelegationen här uppskattat medelsbetiovet till ca 5 milj. kr. per år för att kunna planera och genomföra dessa informationsåtgärder i nödvändig omfattning. Denna kostnad måste i sammanhanget ses som en mycket låg statsfinansiell utgift för att undvika alltför stora konsumtionsökningar kring de kommande årsskiftena. Jag föreslår därför att 15 milj. kr. ställs till spardelegationens förfogande för budgetåret 1986/87 att disponeras under budgetåren 1986/87, 1987/88 och 1988/89. Beloppet föreslås utgå som reservationsanslag.

8.4¶Statsfinansiella konsekvenser, m. m.

De förslag som jag i det föregående har presenterat medför betydande konsekvenser för statsbudgetens utgifts- och inkomstsidor. Besparingarna och inkomstförstärkningarna under budgetåret 1986/87 kan beräknas uppgå till ca 500 milj.kr. Besparingar och inkomstförstärkningar i storleksordningen drygt 1 miljard kr. kan förväntas uppstå fr.o.m. budgetåret 1987/88. Dessa växer sedan över tiden. Denna förutsägelse är dock betingad av de framtida sparvolymerna i de sparformer som berörs av förslaget. Beloppet 1 miljard kr. baseras på en framskrivning med nuvarande årliga sparvolymer.

De ekonomiska följderna av förslagen är således av betydande omfattning och kommer att i positiv riktning påverka det statsfinansiella läget.

Jag avser att återkomma till vissa ytterligare frågor avseende hushållssparandet i senare sammanhang.

8.5¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande,

2. lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931),

3. lag om ändring i lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster,

4, lag om ändring i lagen (1983: 891) om skattelättnader för alle-

manssparande.

De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

9¶Ändrad tid för återbetalning av medel på

likviditetskonto

Riksdagen beslöt i juni 1984 om särskilda likviditetsindragningar från företag och kommuner (prop. 1983/84:200, FiD 45, skr. 421, SFS 1984: 501). Arbetsgivare med mer än 20 miljoner kr. i lönekostnader ålades att på 105

konto i riksbanken betala in ett belopp motsvarande viss del — för kom- Prop. 1985/86: 150 muner 3 70 och för företag 676 — av den del av lönesumman som översteg = Bil. 1

20 miljoner kr. Syftet var att begränsa likviditetstillväxten i ekonomin och

minska inflationstrycket. Totalt inbetalades ca 2 miljarder kr. i augusti 1984 och ytterligare ca 4 miljarder kr. i januari 1985. 1 juni 1985 beslöt riksdagen om ytterligare likviditetsindragning (prop. 1984/85:150 bil. 1,

och 217, FiU 30, skr. 409, SFS 1985: 582). I denna omgång inbetalades i augusti 1985 och januari 1986 sammanlagt ca 11 miljarder kr. på likviditets-

konto.

De medel som inbetalades i augusti 1984 och januari 1985 skall återbetalas vid utgången av 1986. Enligt de bedömningar som kan göras idag är

detta en från likviditetssynpunkt olämplig tidpunkt. Statsbudgeten beräknas således under december 1986 uppvisa ett betydande underskott, främst på grund av stora utbetalningar av överskjutande skatt. Samtidigt frigörs betydande belopp i skattesparandet, sammanlagt uppskattningsvis 7 miljarder kr. Att i denna situation ytterligare öka likviditeten med närmare 6

miljarder kr. från likviditetskonton skulle bidra till att försvåra ränte- och likviditetsstyrningen i ekonomin. Inte minst mot bakgrund av den mer marknadsorienterade kreditpolitiken under senare år är det en fördel om destabiliserande effekter på likviditeten i möjligaste mån kan undvikas.

Jag föreslår därför, i syfte att stabilisera likviditetsutvecklingen i ekono-

min, att de medel på likviditetskonto som skulle återbetalas vid årsskiftet 1986— 1987 istället utbetalas den 30 april 1987. Återbetalningen förläggs

därmed till en tidpunkt som, bl. a. genom fyllnadsinbetalningar av skatt, ger ett betydande inkomstöverskott på statsbudgeten. I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i lagen (1984: 501) om inbetalning på likviditets-

konto. Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10 Lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp

Riksdagen behandlade under våren 1985 frågan om ett utvidgat bemyndi-

gande för regeringen att förordna om betalningsvillkor vid kreditköp (prop. 1984/85:217, LU 44, rskr 411). Tidigare meddelade bemyndiganden att utfärda föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar och vid kontoköp utvidgades då till att avse övriga konsumentkreditköp av varor, tjänster och andra nyttigheter. Vad gäller kontoköp och övriga konsumentkreditköp togs bemyndigandet upp i en ny lag, lagen

(1985: 580) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp. De skärpta regler för bilkrediter (förordningen (1985: 253) om vissa be-

talningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar. ändrad 1985:611),

kontoköp (förordningen (1985:252) om vissa betalningsvillkor vid kontoköp) och andra kreditköp (förordningen (1985:610) om betalningsvillkor

vid vissa kreditköp, ändrad 1985: 674 och 723) som beslutades av regering- 106

en våren och sommaren 1985 med stöd bl.a. av det nya bemyndigandet = Prop. 1985/86: 150 gällde i enlighet med de ursprungliga avsikterna t. o. m. utgången av mars i — Bil. I år. Nu gäller för kontokrediter en överenskommelse mellan kontoföreta-

gen, handeln och konsumentverket om normerande regler avseende bl. a. marknadsföring och amorteringstakt. För andra konsumentkreditköp gäl-

ler åter konsumentkreditlagens (1977; 981) permanenta regler med krav på

en kontantinsats på normalt minst 20 procent av varans kontantpris.

I samband med den nämnda riksdagsbehandlingen uttalade riksdagen att regeringen — om det enligt regeringens bedömande finns ett behov av den

nya bemyndigandelagen även efter den 1 juli 1986 — borde för riksdagen redovisa skälen för sin bedömning.

Jag vill först erinra om att det sedan lång tid funnits bemyndiganden för

regeringen att reglera betalningsvillkoren vid bl.a. bilköp. Bemyndigande

rörande bilkrediter har gällt sedan år 1959. Ett bemyndigande avseende kontoköp tillkom år 1980 mot bakgrund av en kraftig ökning av Kontokreditgivningen vid denna tidpunkt. En brist i lagstiftningen var dock att den

inte täckte alla former av konsumtionskrediter. Restriktioner i fråga om

kontoköp kunde leda till en överströmning till andra kreditformer, t.ex. avbetalningsköp. Det beslut som riksdagen fattade våren 1985 syftade

bl. a. till en lagstiftning som var neutral i förhållande till olika kreditformer och ändamålsenlig i den uppkomna situationen.

Syftet med en bemyndigandelag av detta slag är således att ge regeringen möjlighet att, i särskilt uppkomna lägen, påverka hushållens kreditvolym

och konsumtion. Behov av sådana restriktioner som här avses kan upp-

komma t. ex. i samband med andra penningpolitiska åtgärder och de måste

då kunna sättas in med omedelbar verkan. Jag vill understryka att behovet av åtgärder, i likhet med vad som gällde våren 1985, kan uppkomma också

i framtiden även om balansbristerna i ekonomin nu begränsats och den

ekonomiska utvecklingen går i rätt riktning. Utgångspunkten bör dock vara att bemyndigandet så långt möjlighet inte skall behöva utnyttjas och

om så sker endast för en begränsad period. Det var så bemyndigandet utnyttjades våren 1985, då det på grund av en kraftig ökning av den privata konsumtionen fanns ett behov att begränsa all kreditgivning för konsum-

tionsändamål.

Vad gäller den lagtekniska lösningen har i samband med tidigare riks-

dagsbehandling diskuterats en närmare samordning mellan de olika be-

myndigandelagarna och övrig kreditpolitisk lagstiftning. Det kan finnas skäl att överväga denna fråga närmare. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med beredningen av frågan om en eventuell förlängning av den

kreditpolitiska lagstiftningen, som senast förlängdes att gälla till utgången

av år 1986 (SFS 1983:916).

Av de skäl som jag nu har anfört framgår att det fortfarande finns behov av en bemyndigandelag avseende konsumentkrediter, vilken gör det möj-

ligt för regeringen att snabbt kunna ingripa med konsumtionsdämpande åtgärder, när detta är motiverat av ekonomisk-politiska skäl.

Rättelse: S. 110 8. Står: 63000 000000 kr. Rättat till: 68 000 000 000 kr. 107

13. Står: handläggningsplanen Rättat till: handlingsplanen

11¶Försäljning av statens aktier i AB Gambrinus Prop. 1985/86: 150 Bil. I

Frågan om statens ägarinflytande i bryggeribranschen behandlades senast i prop. 1982/83:92. Efter de beslut som riksdagen fattade med anledning av denna prop. (NU 1982/83:40, rskr 153) har AB Pripps Bryggerier blivit ett helägt dotterbolag till AB Gambrinus (tidigare Brygginvest AB). Aktierna i AB Gambrinus har ägts till 75 26 av staten och till 25 6 av AB Volvo. I ett konsortialavtal mellan staten och AB Volvo har funnits regler om bl. a. hembud på aktierna och villkor för inlösen av dessa. Bryggeribranschen har under senare år förändrats så att det numera vid

sidan av Pripps och det likaledes av AB Gambrinus ägda Bryggeri AB

Falken finns flera företag som är livskraftiga. Pripps marknadsandelar har under senare år sjunkit så att företaget inte längre är lika dominerande som tidigare. Konkurrensen har under senare år tilltagit, vilket kommit konsumenterna tillgodo. .

Statsmakterna har vidare ett intresse från akoholpolitisk synpunkt vid ölhanteringens olika led. Under senare år har dock ändringar vidtagits i

bl. a. de regler som gäller för försäljning och utskänkning av öl, så att öl av

klass I och II numera är jämställt med andra drycker. De alkoholpolitiska motiven för staten att behålla ett direktägande i ett

ölproducerande företag har enligt min mening mot denna bakgrund försvunnit. | Under hösten 1985 mottog regeringen flera förfrågningar om köp av aktierna i AB Gambrinus. Det uppdrogs åt en särskild förhandlare att med olika potentiella köpare förhandla om försäljning av aktierna i AB Gambrinus. I förhandlarens uppdrag ingick att en försäljning skulle ske till ett

marknadsmässigt pris och till en köpare som kan medverka till att Pripps . får en kompetent ägare med ett långsiktigt industriellt intresse för bolaget.

Avtal har träffats mellan staten och Procordia AB om att Procordia skall förvärva 10026 av aktierna i AB Gambrinus för en köpeskilling av 850 milj. kr. Staten har i avtalet förbundit sig att omedelbart begära inlösen av AB Volvos aktier i AB Gambrinus.

Riksdagen har inte föreskrivit någon inskränkning i regeringens disposition av de statliga tillgångar som aktieinnehavet i bryggeribranschen utgör.

Riksdagens godkännande av försäljningen har således inte behövts. Jag förordar dock att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag anfört i

denna fråga. Jag vill i detta sammanhang anföra att Procordia AB uppfyller de krav

som regeringen ställt på en köpare av aktierna i AB Gambrinus. De av AB

Gambrinus ägda företagen skall drivas under samma villkor som andra

företag inom Procordia-koncernen.

12¶Mervärdeskatt på guldmynt Prop. 1985/86: 150

Bil. I

I prop. 1985/86: 47 om ändrad mervärdeskatt föreslogs att sedlar och mynt som är eller har varit gällande betalningsmedel skulle undantas från mervärdeskatt. Förslaget innebar att försäljningen av frimärken samt sedlar

och mynt skulle likställas i mervärdeskattehänseende. Förslaget godtogs av riksdagen (SKU 1985/86: 17, rskr 92) och de nya reglerna gäller fr. o. m. den 1 mars 1986 (SFS 1985: 1116). I fråga om vissa guldmynt, ex. kanadensiska Maple Leaf, har oklarhet uppstått om myntet verkligen är betalningsmedel eller inte. Klart är att myntets värde inte är relaterat till det värde som är präglat på myntet. En

del andra guldmynt uppges t.o.m. sakna ett på myntet präglat värde.

Myntets värde är i dessa fall direkt relaterat till det vid varje tillfälle

gällande guldvärdet. Dessa mynt förvärvas, i likhet med guldtackor och

liknande, som placeringsobjekt och inte som betalningsmedel. Ett undantag från mervärdeskatt för dessa investeringsobjekt kan innebära en kon-

kurrenssnedvridning till förfång för andra investeringsobjekt av guld. Genom en ändring i den norska mervärdeskattelagen gäller i Norge en begränsning av den också där gällande skattefriheten för mynt. Undantaget från mervärdeskatt gäller inte för guldmynt som är präglade efter den 1 januari 1967 och som omsätts efter sitt metallvärde.

För att undvika missförstånd och missbruk bör en motsvarande begräns-

ning införas också i den svenska mervärdeskattelagen. Begränsningen kan

införas som ett nytt sjunde stycke i anvisningarna till 8§. Det är lämpligt att regeln får samma innehåll som den som gäller i Norge.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Reviderad nationalbudget 1986 (Bilaga 1.1) Svensk ekonomi 1986— 1989 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget för perioden 1986/87—1990/91 (Bilaga 1.3)

Utdrag ur RRV:s reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1986/87 (Bilaga 1.4) Riksgäldskontorets beräkning av räntor på statsskulden m. m. (Bilaga

1.5)

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåren 1985/86 (Bilaga 1.6) Lagförslag (Bilaga 1.7)

Prop. 1985/86: 150 Hemställan Bil. I

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för bud-

getåret 1986/87, 4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar

för budgetåret 1986/87.

S. godkänna beräkningen av förändringar i dispositionen av rör-

liga krediter för budgetåret 1986/87,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbe-

hov, netto för budgetåret 1986/87,

7. anta förslaget till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret

1986/87,

8. till Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 68 000 000000 kr..

9. bemyndiga regeringen att för år 1987 utge extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med som har förordats i det föregående,

10. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna mm. för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

12 586 500 000 kr.. 11. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1986/87 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 569 000 000 kr.,

12. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1986/87. om arbetsmarknadsläget kräver det. besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500 000000 kr. ,

13. att godkänna de angivna investeringsprojekten på samfärdsel-

området som ingår i den nordiska handlingsplanen för ekonomisk

utveckling och full sysselsättning,

14. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att uppta erforderliga lån i Nordiska Investeringsbanken och att utbetala medlen i

enlighet med vad föredraganden har förordat,

15. i överensstämmelse med vad angetts i det föregående uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya avtal om ersättning för skötsel av allemanssparkonton.

16. godkänna vad som förordats i fråga om vinstsparandet.

17. till Sparfrämjande åtgärder — utöver vad som begärts i prop. 1985/86: 100 bil. 9 — för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln

anvisa ytterligare 15 000 000 kr.. dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

18. lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m., 110

S . lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift, — Prop. 1985/86: 150 Na ed lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), Bil. I

- lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), bt ty lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt, PJ WW . lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

> . lag om ändring i tullagen (1973: 670), DR in lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 26. lag om ändring i lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

27. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialav-

gifter från arbetsgivare,

28. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond,

29. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsre-

serv,

30. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

31. lag om ändring i lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt

investeringskonto, 32. lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto, 33. lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m., 34. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, 35. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601), 36. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 37. lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande, 38. lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931), 39. lag om ändring i lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster, 40. lag om ändring i lagen (1983: 891) om skattelättnader för allemanssparande, 41. lag om ändring i lagen (1984: 501) om inbetalning på likviditetskonto, 42. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om 43. den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m., 44. utnyttjandet av finansfullmakten, 45. statliga kreditgarantier, 46. betalningsvillkoren vid kreditköp,

47. försäljningen av statens aktier i AB Gambrinus.

Innehållsförteckning Prop. 1985/86: 150

Bil. I

Finansplanen

1 Den ekonomisk politiska strategi oosssosesesossssss reses rr sota nn

1.1 Politik för tillväxt och rättvis fördelning

Sn 1.2 Politikens inriktning

I 2 Utsikterna för 1986 sossoooseserrrrrerrrrerrrs sars rss s rs rens tt RS 2.1 Den Internationella utvecklingen a

2.2 Den svenska ekonomin

2.3 Penningpolitiken ososossroseseressreerrerssrres rss ser ess 12

8.3 Skattefondsparandet sosssssossseseseseresssse resterna 104 Prop. 1985/86: 150

8.4 Statsfinansiella konsekvenser, m. m. Bil. 1 8.5 Upprättade lagförslag —oosossoosseeersssse reser r rer see rs ses 105

Bilaga 2

Vissa skogspolitiska frågor

Bilaga 2 Prop. 1985/86: 150

Bilaga 2.1 Bil. 2

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m.

1¶Allmänt om skogspolitiken och skogsavverkningen

Gällande riktlinjer för skogspolitiken beslutades av riksdagen år 1979.

Samhällets övergripande mål för skogsbruket sammanfattas i skogsvårds-

lagens (1979:429) inledande bestämmelse. Enligt denna skall skogsmark

med dess skog genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så, att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra

allmänna intressen. År 1983 kompletterades skogsvårdslagen med bestämmelser i avsikt att göra det möjligt att effektivt fullfölja syftet med 1979 års

skogspolitiska mål med avseende på avverkning.

Skogsnäringen skall enligt de skogspolitiska riktlinjerna verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen måste bidra till

att uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetalningarna och målen för miljövårds- och naturvårdspolitiken.

Skogsnäringen intar en central plats i svensk ekonomi. Även om näringens andel av den totala sysselsättningen och produktionen har minskat fortlöpande är den fortfarande betydelsefull. Genom att verksamheterna inom näringen i stor utsträckning är lokaliserad till orter och bygder med i övrigt få arbetstillfällen är skogsnäringen dessutom särskilt viktig för den regionala balansen. Skogsnäringen svarar för nära 2026 av landets varuex-

port. Samtidigt är importinnehållet i näringens produkter avsevärt lägre än vad som gäller för svenska exportvaror i genomsnitt. Skogsbruket och skogsindustrin har därför en särskilt viktig roll även när det gäller att

förbättra bytesbalansen.

Under senare år har virkesförsörjningen varit ett av de största hindren

för skogsindustrins utveckling. Under en följd av år har avverkningen i våra skogar sålunda inte varit tillräcklig för att försörja den svenska indu-

strin. Därför har en stor del av råvarubehovet fått täckas genom import av

skogsråvara och minskning av råvarulagren.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 2

I de avverkningsberäkningar som nyligen utförts av Sveriges lantbruks- Prop. 1985/86: 150 universitet redovisas tre olika program för hela landet vad avser den Bil. 2 möjliga avverkningen och skogstillståndets sannolika utveckling. Den beräknade praktiskt och fysiskt möjliga årliga bruttoavverkningen för perioden 1990-2020 har för de olika alternativen beräknats till mellan 74 och 80 milj. m?sk. Detta är huvudsakligen i linje med 1979 års uttalade mål, enligt vilket man bör åstadkomma en skogsproduktion som möjliggör en långsiktig årlig bruttoavverkning om åtminstone 75 milj. m?sk. Därutöver skall strävan vara att öka produktionen ytterligare i den mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmål.

Avverkningarna har under senare år uppgått till endast något över 60 milj. m?sk. De nyss nämnda avverkningsberäkningarna visar att landets skogstillgångar medger en ökad avverkning inom ramen för gällande skogspolitiska mål.

Den påtagliga och långvariga underavverkningen är ett allvarligt samhällsekonomiskt problem. Importen av vedråvara leder till direkta kostnader för samhället. Till detta kommer att den fluktuerande och under många år alltför låga avverkningen har medfört att den svenska skogsindustrin är mindre än vad den skulle ha kunnat vara. Detta har i sin tur haft konsekvenser för bytesbalansen. Den negativa ackumulerade effekten på bytesbalansen kan beräknas till tiotals miljarder kronor. Den låga avverkningsnivån har också medfört en lägre sysselsättning i skogsnäringen, vilket särskilt har drabbat regioner med en redan svag sysselsättningsutveckling.

Undersökningar redovisade av virkesförsörjningsutredningen i betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning visar på en mängd orsaker till utebliven avverkning såsom skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att tolka skogsvårdslagstiftningen, otillfredsställande fastighetsstruktur, hög ålder hos skogsägaren och bristande kunskaper om fastigheten och virkesmarknaden. I det följande kommer jag att ta upp några av dessa problem och föreslå förändringar i syfte att öka utbudet av virke från de svenska skogarna och samtidigt förbättra förutsättningarna för ett aktivt skogsbruk.

Det råder bred enighet om att avverkningarna kan öka från dagens låga nivå. Det råder också enighet om att ökningspotentialen finns inom delar av den privata skogsägaregruppen. De åtgärder jag förordar tar sikte på de skogsägare som av olika skäl är passiva eller har låg aktivitet i sitt skogsbruk.

2¶Vissa åtgärder på skogspolitikens område

Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs i lämplig omfattning så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas. För varje hel 10-årsperiod gäller enligt skogsvårdslagstiftningen en högsta tillåten areal som får slutavverkas och en lägsta areal som måste slutavverkas. Högsta och lägsta slutavverkningsareal är beroende av bl. a. andelen slutavverkningsbar skog på brukningsenheten och markens produktionsförmåga.

Minimiavverkningsskyldigheten skall vara fullgjord första gången senast Prop. 1985/86: 150 den 1 juli 1990. Det ankommer på skogsvårdsstyrelserna att i god tid Bil. 2 informera berörda skogsägare om detta. Uppskattningar visar att intensifierad information och rådgivning skulle kunna öka det årliga virkesutbudet till och med år 1990 med 5—7 milj. m?sk i förhållande till nuläget. Det omedelbara behovet av ökade avverkningar gör det angeläget att skogsvårdsstyrelserna under en treårsperiod tillförs resurser för att öka information, rådgivning och tillsyn i direkt kontakt med skogsägarna. Jag föreslår mot bakgrund av detta att skogsvårdsstyrelserna för sina myndighetsuppgifter för nästa budgetår tillförs 8,5 milj. kr. utöver vad som har beräknats i årets budgetproposition.

Det är nödvändigt att informationen även från virkesmarknadens parter intensifieras och blir entydig. Dessa parter har redovisat omfattande planer på en fortlöpande, gemensamt organiserad informationskampanj i syfte att åstadkomma ett virkesutbud som är rimligt med hänsyn till skogstillståndet och som är anpassat till skogsindustrins behov. Vidare har jag erfarit att virkesmarknadens parter arbetar aktivt med att förbättra virkesmarknadens funktion i syfte att komma till rätta med icke önskvärda inslag i denna.

Jag vill betona att det i första hand är virkesmarknadens parter som har ansvaret för att virkesförsörjningen fungerar. Det är emellertid angeläget att även skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet kan informera om virkesmarknaden och efterfrågan på skogsråvara. Jag har erfarit att sådan information nu planeras. :

En viktig förutsättning för den föreslagna rådgivningsinsatsen från skogsvårdsstyrelsernas sida är ett tillfredsställande faktaunderlag om det lokala skogstillståndet. Därför bör resurserna för de översiktliga skogsinventeringarna ökas under en treårsperiod. Rambeloppet för de översiktliga skogsinventeringarna bör för nästa budgetår räknas upp med 4,5 milj. kr. till 50,5 milj. kr. Det sammanlagda rambeloppet under nionde huvudtitelns anslag Bidrag till skogsvård m. m. bör sålunda ökas med 4,5 milj. kr. i förhållande till vad som har förordats i årets budgetproposition.

Den högsta tillåtna slutavverkningen har preciserats i skogsvårdsförordningen (1979: 791) och i skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen. Särskilda bestämmelser om högsta tillåtna slutavverkningsareal har införts för brukningsenheter med en ideal produktionsförmåga över 200 m?sk per år. För brukningsenheter vars ideala produktionsförmåga överstiger 100 m?sk per år får skogsstyrelsen meddela föreskrifter i fråga om slutavverkning i syfte att begränsa andelen kalmark och ungskog på brukningsenheterna.

Skogsstyrelsen har föreslagit att nämnda gränser höjs till 1000 resp. 200 m?sk. Detta skulle innebära att 7470 av den privatägda skogsarealen undantas från ransoneringsbestämmelserna jämfört med 2326 för närvarande. Fortfarande skall gälla att högst 5022 av en fastighets areal får utgöra kalmark eller skog yngre än 20år.

Skogsstyrelsens förslag innebär, förutom att skogsägarna får lättare att tillämpa reglerna, också en bättre anpassning till det nuvarande skogstillståndet vad avser krav på långsiktig jämnhet i virkesförsörjningen. Jag vill

starkt understryka att kraven på hänsynstagande till naturvårdens intres- Prop. 1985/86: 150. sen inte förändras. Bil. 2

Jag har för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till ändringar av ransoneringsbestämmelserna i skogsvårdsförord-

ningen.

Jag vill också ta upp frågan om skogsvårdsstyrelsernas behov av likvida medel i sin uppdragsverksamhet och frö- och plantverksamhet. Skogsstyrelsen disponerar för dessa ändamål en rörlig kredit intill 65 milj. kr. i

riksgäldskontoret. I årets budgetproposition har föreslagits oförändrad

kreditram för nästa budgetår. Skogsstyrelsen har hemställt om att ramen

ökas med 25 milj. kr. till 90 milj. kr. med hänvisning till förändring av

beredskapsarbetenas finansiering och reglerna för inleverans av skatteme-

del. Jag föreslår att nämnda ram för nästa budgetår ökas till 90 milj. kr.

3¶Jordförvärvslagstiftningen

Strukturen på landets jordbruks- och skogsfastigheter är av avgörande betydelse för virkesförsörjningen. Flerägandet ökar. Ägostrukturen är sär-

skilt i vissa områden av landet otillfredsställande. En dålig ägar- och ägostruktur försvårar ett lönsamt skogsbruk. Intresset för ett aktivt skogs-

bruk försvagas och underlaget för ett företagsekonomiskt intressant skogsbruk försämras. De virkeskvantiteter som härigenom kan undandras skogsindustrin har stor ekonomisk betydelse. Vad jag nu har redovisat motiverar en samlad genomgång och utvärdering av strukturproblemen i

skogsbruket och jordbruket, varvid en översyn av jordförvärvslagstiftningens effekter bör ske. Vidare bör bl. a. beaktas resultatet av det arbete som den s.k. dödsboutredningen (Ju 1977:07) utför. Skogsbrukets strukturproblem kommer att behandlas med förtur, varvid bl. a. den s.k. prispröv-

ningen skall belysas särskilt. Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att besluta om denna översyn.

Genom tillämpning av gällande jordförvärvslag (1979: 230) kan utbudet av skogsråvara påverkas redan nu. Enligt 5§ jordförvärvslagen kan en

juridisk person få tillstånd att förvärva en jordbruksfastighet om egendom

avstås som är av betydelse för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendomen som avses rned förvärvet. Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken

egendomens virkesavkastning behövs, får tillstånd lämnas utan krav på kompensation, om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten. Möjligheterna att

utveckla kombinerade skogs- och jordbruksföretag bör givetvis tas till vara där detta ger goda regionalpolitiska effekter. Men strävan att stärka sådana

företag får inte medföra en för snäv avgränsning av juridiska personers möjligheter att förvärva mark. Sågverk och andra företag som bedriver skogsindustriell verksamhet har

ofta en stor betydelse för sin bygd. Tillgången till egna skogar stärker

företagens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Vid tillämpningen

av ifrågavarande bestämmelser i jordförvärvslagén skall det anläggas ett Prop. 1985/86: 150 regionalpolitiskt helhetsperspektiv. Detta innebär att sådana förvärv bör Bil. 2 prioriteras som tillgodoser de regionalpolitiska intressena genom att vid ett rationellt utnyttjande av produktionsresurserna skapa största möjliga antal

arbetstillfällen inom skogsbruk, jordbruk och förädlingsindustri.

Enligt 118 jordförvärvslagen kan tillståndsmyndighet i beslut om för-

värvstillstånd ålägga förvärvaren att inom viss tid vidta åtgärd för att förbättra egendomen. Som exempel på åtgärder som avses med bestäm-

melsen nämns i lantbruksstyrelsens anvisningar till jordförvärvslagen skogsförbättringsåtgärder samt upprättande och fullföljande av skogsbruksplan. I syfte bl.a. att tillgodose samhällets intresse av att skogen utnyttjas rationellt och riktigt är det angeläget att lantbruksnämnderna tillämpar dessa anvisningar i beslut om förvärvstillstånd.

4¶Skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgiften har höjts fiera gånger under senare år. Avgiften är för

närvarande 8 ?/y, av skogsbruksvärdet. Totalt inbringar den fr. o. m. nästa

budgetår ca 420 milj. kr. per år. Strukturutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1983: 71) Bättre

struktur i jord- och skogsbruk ett förslag om en garantiintäkt för ägare av jordbruks- och skogsfastigheter i syfte att stimulera till aktivare brukande och till strukturförbättringar. Detta syfte har stor betydelse från virkesförsörjningssynpunkt. Strukturutredningens konkreta förslag i denna del har emellertid mött en ganska omfattande kritik vid remissbehandlingen, särskilt från skatteadministrationen. Kritiken går bl. a. ut på att garantiintäkten i alltför hög grad skulle komplicera skattesystemet. Kritiken får anses berättigad och utredningens förslag bör därför inte genomföras. Jag förordar i stället en annan lösning.

Det finns flera skäl att differentiera uttaget av skogsvårdsavgift genom att införa en regel om att avgiften för varje ägare alltid skall utgå med åtminstone ett minimibelopp. Ett skäl härför är att en minimiavgift kan

bidra till en bättre struktur inom skogsbruket. Om minimiavgiften beräk-

nas för varje delägare för sig — och inte för fastigheten — får delägare i flerägda fastigheter anledning överväga att koncentrera ägandet till en eller

ett fåtal personer.

Ett annat skäl för en minimiavgift är att varje fastighetsinnehav för med sig administrativa kostnader av skilda slag som bara i mycket begränsad utsträckning är beroende av fastighetens storlek. Flerägda fastigheter skapar mer av pappershantering och kräver mer av insatser från myndigheternas sida.

Jag föreslår sålunda en minimiavgift för varje skogsägare. Minimibeloppet bör lämpligen bestämmas till 300 kr. per skogsägare. Det betyder att avgiften beräknas enligt dagens regler — 8"/,, av skogsbruksvärdet — om skogsbruksvärdet (eller det på varje delägare belöpande skogsbruksvärdet) är minst 37 500 kr. Är skogsbruksvärdet mindre träder reglerna om minimiavgift in. Avgiften för äldre dödsbon bör sättas högre än 300kr. för att motverka att dödsbon behålls oskiftade under en längre tid, ett förhållande som erfarenhetsmässigt motverkar ett aktivt brukande. Det minsta avgifts-

beloppet för dödsbon som bestått i fyra år och som inte beskattas som Prop. 1985/86: 150 handelsbolag bör vara 1000 kr. Bil. 2 Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift. Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för finansdepartementet. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.1. Med hänsyn till förslagets enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Författningskommentarer

Lagen har omredigerats på så sätt att bestämmelserna om vilka som är avgiftsskyldiga har samlats i I $ och bestämmelserna om avgiftsberäkningen i 2§. 3—-5§§ motsvarar nuvarande 2-4§§. Formuleringarna har här anpassats till 5, 7 och 8 §§ lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt. I det följande kommenteras de nya reglerna i I och 2 §§ samt övergångsbestämmelserna.

1§ I samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer omredigerades de bestämmelser som reglerar avgiftsskyldigheten. Bestämmelserna utformades med reglerna om garantibeskattning i 478 kommunalskattelagen (1928: 370), KL, som förebild. Någon bestämmelse kom dock inte att införas i lagen om skogsvårdsavgift om vem som är avgiftsskyldig i det fallet att en jordbruksfastighet ägs av en juridisk person som inte är skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. I ett nytt tredje stycke har nu införts en uttrycklig regel om att avgift skall betalas av delägarna om fastigheten ägs av ett handelsbolag eller av ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag enligt 53§ 3 mom. färde stycket KL.

28 De nya reglerna om en minimiavgift finns i andra stycket. Minimiavgiften om 300 kr. gäller per person och taxering. Beloppet påverkas alltså inte av beskattningsårets längd eller av om fastigheten förvärvats eller avyttrats under året. En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo som beskattas som handelsbolag skall betala minimiavgift även om inkomstfördelningen i bolaget eller boet är sådan att delägaren inte redovisar någon inkomst av fastigheten. Ett exempel kan belysa samspelet mellan huvudregeln i första stycket (8 promille av skogsbruksvärdet) och minimiregeln i andra stycket (lägst 300 kr.). Anta att skogsbruksvärdet är 100 000 kr. för en fastighet med fyra delägare. Skogsbruksvärdet per delägare är 25 000 kr. Avgiften för varje delägare blir då 300 kr. och inte (8 promille av 25 000 =) 200 kr.

I andra stycket finns också regeln om en högre minimiavgift för vissa Prop. 1985/86: 150 äldre dödsbon. Det gäller här dödsbon som skulle ha beskattats som Bil. 2 handelsbolag om beloppsgränserna i 53§ 3 mom. fjärde stycket KL hade överskridits och dödsbon som efter dispens från riksskatteverket fått stå kvar som särskilda skattesubjekt. Minimiavgiften är 1000 kr. För dödsbon på vilka handelsbolagsreglerna skall tillämpas gäller däremot — som redan framgått — en lägsta avgift om 300 kr. per delägare.

Övergångsbestämmelserna

De nya reglerna om en minimiavgift skall tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Reglerna tillämpas inte i de undantagsfall då beskattningsåret påbörjats före den 1 maj 1986.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslaget till

1. lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, dels att

2. till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budget-

året 1986/87 utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 11 föreslaget förslagsan-

slag anvisa ytterligare 8500 000 kr. ,

3. medge att under budgetåret 1986/87, med ändring av vad som

har föreslagits i prop. 1985/86: 100 bil. 11, statsbidrag beviljas med

sammanlagt högst 231000 000 kr. till skogsvård m. m.,

4. till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1986/87 utöver i

prop. 1985/86: 100 bil. 11 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare

4500 000 kr.,

5. medge att skogsstyrelsen under budgetåret 1986/87, med änd-

ring av vad som har föreslagits i prop. 1985/86:100 bil. 11, får

disponera en rörlig kredit av 90.000 000 kr. i riksgäldskontoret.

Bilaga 2.1.1 Prop. 1985/86: 150 Bil. 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18¶Skogsvårdsavgift skall betalas Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som vid fas- för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet tighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften betalas skogsbruksvärde. av ägaren till fastigheten eller den Avgiftsskyldig är ägaren till fassom enligt I kap. 5 § fastighetstax- tigheten eller den som enligt eringslagen (1979:1152) skall anses I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen som ägare. | (1979:1152) skall anses som ägare. Den som innehar fastighet med Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt och på grund ärftlig besittningsrätt och på grund av denna sin rätt inte äger utöver av denna sin rätt inte får utöver husbehovet tillgodogöra sig avkast- husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog på fastigheten påförs ning av skog på fastigheten påförs dock inte någon skogsvårdsavgift. dock inte någon avgift. Skogsvårdsavgiften utgör för I fråga om handelsbolag och varje beskattningsår åtta promille dödsbon som vid inkomsttaxeringav skogsbruksvärdet. Omfattar be- en behandlas som handelsbolag är skattningsåret kortare eller längre delägarna avgiftsskyldiga. tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill. Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor varvid öretal bortfaller.

2§ Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsår 8 promille av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill. Avgift utgår för var och en som är avgiftsskyldig enligt 1§ med lägst 300 kronor. Avgiften för

! Scnaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2 Senaste lydelse 1984: 1079.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

Bil. 2

dödsbo som är särskilt skattesub-

Jjekt enligt 53§ 3 mom. kommunal-

skattelagen (1928:370) är dock, så-

vitt avser taxering som sker efter

det fjärde kalenderåret efter det ka-

lenderår då dödsfallet inträffade,

lägst 1000 kronor.

Skogsvårdsavgift utgår i helt an-

tal kronor. Avgiftsbeloppet avrun-

das till närmast lägre krontal.

28 3§ Vad i 75 § 2 mom. första stycket Vad som föreskrivs i 15 §2 mom.

kommunalskattelagen —(1928:370) första stycket lagen (1947:576) om sägs om ansvarighet för kommunal statlig inkomstskatt om ansvarighet

utskyld, som påförts avliden per- för sådan skatt gäller också beträfson, gäller också i fråga om skogs- fande skogsvårdsavgift. vårdsavgift.

3§ 4§

Om debitering och uppbörd av I fråga om debitering och upp-

skogsvårdsavgift stadgas i upp- börd av skogsvårdsavgift gäller be-

bördslagen. stämmelserna i - uppbördslagen

(1953:272).

4§ 5§ Influtna skogsvårdsavgiftsmedel Skogsvårdsavgift tillfaller staten.

tillfalla staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Aldre bestämmelser tillämpas fortfarande vid denna taxering i fråga om avgift för beskattningsår som har påbörjats före den 1 maj 1986.

3 Senaste lydelse 1979: 431.

Bilaga 2.2 Prop. 1985/86: 150 Bil. 2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m. såvitt avser tillfälligt ökade möjligheter till insättning på skogskonto m. m.

Vid min genomgång tidigare denna dag av åtgärder för att stimulera virkesutbudet tog jag upp skogskontoreglerna. Jag nämnde att det fanns skäl att tillfälligt öka möjligheterna till insättning på skogskonto. Jag återkommer nu till denna fråga.

Skogskonto är ett särskilt bankkonto för fysiska personer och för sådana dödsbon som inte beskattas enligt handelsbolagsreglerna. Syftet med reglerna om skogskonto är att göra det möjligt för skogsägaren att fördela intäkterna från ett större skogsuttag över en tioårsperiod.

Enligt skogskontolagen (1954: 142) kan skogsägaren få uppskov vid inkomsttaxeringen med ett belopp som svarar mot vad som satts in på kontot. Fr.o.m. 1984 års taxering gäller att uppskov medges med högst 60 90 av köpeskillingen för rotposter och högst 40 26 av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av uttag till egen rörelse. Uppskov får inte leda till underskott i förvärvskällan. Har skog skadats så att avverkningar måste tidigareläggas kan uppskov medges med högst 80 resp. 5070. Vid mycket omfattande skador på skogen kan insättning få göras på ett s.k. skogsskadekonto med 20 års löptid.

Det lägsta belopp som får sättas in på skogskonto är 5 000 kr. (50000 kr. för skogsskadekonto). Lägsta uttagsbelopp är 1000 kr. Så länge medlen står inne läggs räntan till kapitalet utan beskattning. Beskattning sker först när uttag görs från kontot. Detta — i förening med att räntan beräknas på hela det innestående (obeskattade) beloppet — gör att skogskonton ger en bättre avkastning än andra bankkonton. Medel på skogskonto förmögenhetsbeskattas också lindrigt.

Skogskontomedlen skall i princip tas upp till beskattning om fastigheten byter ägare. Skogskontot får dock behållas om äganderättsövergången sker genom köp, byte eller gåva. I dessa fall beskattas alltså den tidigare ägaren först när han tar ut medlen från kontot. Undantagsregeln kom till efter ett förslag från virkesförsörjningsutredningen.

De nuvarande reglerna för insättning på skogskonto ger i de flesta fall tillräckliga möjligheter till en fördelning av skogsintäkten. Begränsningen till 60 resp. 4070 kan dock leda till att skogsägaren avstår från att göra ett

10 skogsuttag eller gör ett mindre uttag än han skulle ha gjort om möjligheter-

na till insättning hade varit större. Särskilt gäller naturligtvis detta om Prop. 1985/86: 150 skogsägaren regelbundet har inkomster som inte härrör från fastigheten. Bil. 2

I nuvarande virkesförsörjningsläge är det angeläget att de enskilda skogsägarna stimuleras till en ökad försäljning av skog. På skatteområdet kan detta lämpligen ske genom att rätten till insättning på skogskonto höjs från den nuvarande nivån 60 resp. 4072. Jag föreslår att insättning skall få

ske med högst 9076 av köpeskillingen för rotposter och 7076 av köpeskil-

lingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. De högre procentsat-

serna bör bara få tillämpas vid 1987—1989 års taxeringar. På lång sikt bör procentsatserna inte ligga kvar på denna högre nivå. Fr.o.m. 1990 års

taxering bör alltså insättningsrätten åter begränsas.

I de fall beskattningsåret sammanfaller med kalenderåret kommer den

förhöjda insättningsrätten att gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den I januari 1986—den 31 december 1988. För det relativa fåtal skogsägare som har brutet räkenskapsår kommer stimulansperioden att börja och sluta tidigare. Dessa variationer får godtas. Jag är alltså inte beredd att som ytterligare krav ställa att skogsintäkterna alltid skall hänföra sig till en viss bestämd period. Sådana regler skulle öka kontrollproblemen och tvinga skattemyndigheterna att tillämpa två regelsystem vid en och samma taxe-

ring.

I det här sammanhanget bör vidare göras en ändring i lagen (1984: 1052)

om statlig fastighetsskatt. Ändringen — som är av samma karaktär som den

av chefen för jordbruksdepartementet föreslagna ändringen i I $ lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift — innebär att det uttryckligen slås fast att

det är delägarna i ett handelsbolag och i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo

som är skattskyldiga till statlig fastighetsskatt.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto och lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt. Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.1]. Förslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto, 2. lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.

uu

Bilagu 2.2.1 — Prop. 1985/86: 150

Bil. 2

1¶Förslag till Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto

Härigenom föreskrivs följande.

Vid 1987—1989 års taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 8 första—tredje styckena skogskontolagen (1954: 142) att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av a) nittio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt c) sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2¶Förslag till Prop. 1985/86: 150 Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt Bil. 2

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28!

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

I fråga om handelsbolag och

dödsbon som vid inkomsttaxering-

en behandlas som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock del-

ägarna.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret

kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

! Senaste lydelse 1984: 1078.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 13

Bilaga 3 Försvarsdepartementet:

Förebyggande åtgärder m.m.

mot jordskred och andra naturolyckor

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 150 Bil. 3

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Hukerström

Anmälan till proposition om slutlig reglering av

statsbudgeten för budgetåret 1986/87 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Förebyggande åtgärder m. m. mot jordskred och andra naturolyckor

1 Inledning

På flera håll i Sverige finns områden som på grund av topografin samt

jordarternas sammansättning och lagring är utsatta för risk för jordskred. Under 1900-talet har ett antal större jordskred inträffat som i några fall

medfört förluster av människoliv och stora materiella skador på byggnader

och anläggningar. Som exempel härpå kan nämnas skreden i Surte år 1950,

Göta år 1957 och Tuve år 1977.

Regeringen uppdrog i december 1978 åt statens geotekniska institut (SGI) att utföra en översiktlig kartering av vissa områden inom vilka risk för skred kan föreligga. De områden där risken för skred kan bedömas som störst har avgränsats. Resultatet av karteringen har efter hand redovisats

för statens planverk samt berörda kommuner och länsstyrelser. SGT har till

regeringen slutredovisat sitt uppdrag i februari 1984.

I mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommundepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att bl. a. utreda frågan om geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder mot jordskred.

Kommittén', som antog namnet räddningstjänstkommittén, avgav i de-

cember 1982 delbetänkandet (Ds Fö 1983:2) Geotekniska undersökningar

och förebyggande åtgärder mot skred. I betänkandet föreslås att kommunerna — såsom frivilliga uppgifter — skall svara för såväl detaljerade

geotekniska undersökningar som det praktiska genomförandet av förebyggande åtgärder mot jordskred. Kommunerna föreslogs få statsbidrag med minst 5076 — i enskilda fall upp till 9022 — för sina kostnader. Enligt förslaget skulle kommunerna få ta ut bidrag för sina kostnader för förebyggande åtgärder mot jordskred av de fastighetsägare som har nytta av åtgärderna, dock med högst 1096 av taxeringsvärdet. Betänkandet har

remissbehandlats.

! Dåvarande landshövdingen Carl G. Persson, ordförande, riksdagsledamoten Olle Aulin, dåvarande riksdagsledamoten Lilly Bergander, riksdagsledamoten Hugo Bergdahl, numera ombudsmannen Rune Johnsson, dåvarande riksdagsledamoten Helge Karlsson samt riksdagsledamoten Karl-Erik Svartberg.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 3

Mot bakgrund av de synpunkter som framfördes under remissbehand- Prop. 1985/86: 150 lingen och av statsfinansiella skäl bereddes frågan ytterligare inom för- Bil. 3 svarsdepartementet med inriktningen att kommunerna borde ta ansvaret för de aktuella frågorna. Detta förslag innebär i huvudsak följande. Kommunerna får enligt en särskild lag rätt att tillträda en fastighet för att där utföra detaljerade geotekniska undersökningar. Kommunerna svarar

själva för kostnaderna för sådana undersökningar. Kommunerna får vidare

ta ut ersättning för sina kostnader för förebyggande åtgärder mot jordskred

från ägarna till de fastigheter som har nytta av åtgärderna med högst

hälften av de faktiska kostnaderna. För schablontaxerade fastigheter bör därvid som riktmärke gälla att bidraget inte bör överstiga 20970 av taxeringsvärdet. Återstoden av kostnaderna skall stanna på kommunen. Kommuner som därigenom åsamkas särskilt betungande kostnader kan få extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de regler som redan gäller för

sådana bidrag. Förslaget har remissbehandlats.

I propositionen 1983/84:6 om ersättning för skador till följd av naturolyckor diskuteras frågan om en gemensam beteckning för mer allvarliga naturhändelser. Föredraganden anslöt sig där till räddningstjänstkommitténs förslag att kalla händelserna för naturolyckor. Det skulle vara fråga

om rena naturhändelser som inte är vanliga eller har ett långsamt odrama-

tiskt förlopp. Naturolyckorna angavs till åsknedslag, jordskred, jordras,

bergras och laviner, jordskalv, stormar och hagel, översvämningar och

snötryck (snöoväder). Med naturolyckor avses i förevarande proposition

sådana naturhändelser. Naturolyckor av olika slag kan vålla mycket stora skador både på

människor och egendom. Exempel på allvarliga jordskred är redan angivna och årligen förekommer ett antal skred som berör bebyggda områden.

Även andra naturolyckor har vållat och kan vålla stora skador. Detta gäller

främst översvämningar. Exempel är översvämningarna i bl.a. Kopparbergs och Gävleborgs län under hösten 1985. Principiellt föreligger ingen skillnad mellan olika slags naturolyckor. Kan med rimliga insatser åtgärder vidtas för att minska risken för att en naturolycka med allvarliga konsekvenser för människors liv och hälsa och för egendom inträffar inom bebyggt område så bör olika naturolyckor behandlas från samma utgångspunkt. Åtgärder för att förebygga naturolyckor är emellertid i första hand aktuella när det gäller jordskred och översvämningar.

SGI, länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och

Kopparbergs län samt Hallstahammars kommun har i skrivelser till rege-

ringen hemställt om medel för bl. a. förebyggande åtgärder mot jordskred.

2¶Föredragandens överväganden

2.1¶Undersökningar

Undersökningar med anledning av risken för en naturolycka kan vara av olika slag och ha olika syften. De kan vara detaljerade och sikta till att utröna risken för en bestämd naturolycka. Resultatet av undersökningen

kan då utnyttjas för direkta åtgärder till förhindrande av en olycka. De kan Prop. 1985/86: 150

också vara av mer översiktligt och uppföljande slag. Risken för natur- Bil. 3

olyckan kan då vara känd och vara sådan att förebyggande åtgärder inte

behöver vidtas för tillfället. Hotet bör emellertid övervakas. Jag anser att det finns skäl att behandla dessa olika slag av undersökningar på skilda

sätt. Den förra typen av undersökning föreslår jag kallas detaljerad undersökning och den senare översiktlig undersökning.

Gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen, främst 1, 2 och 5 §§

byggnadslagen (1947: 385) och 9, 16 och 29 §§ byggnadsstadgan (1959: 612),

innebär att statliga och kommunala myndigheter vid planläggning eller

tillståndsprövning har ett ansvar för att ny bebyggelse inte kommer till stånd inom områden som med hänsyn till bl. a. grundförhållandena inte är lämpliga att bebygga. Ansvaret för att undersökningar av bl.a. grundförhållandena kommer till stånd i samband med tillkomsten av bebyggelse

ligger i första hand hos kommunen. Staten eller kommunen har däremot inte något fortlöpande ansvar enligt byggnadsiagstiftningen för att grundförhållandena under befintlig bebyggelse är tillräckligt stabila. Följaktligen föreligger heller ingen direkt skyldighet att utföra geotekniska undersökningar inom sådana områden. En stor del av bebyggelsen i landet har dock tillkommit innan noggranna överväganden om riskerna för skred blev vanliga.

I proposition 1985/86:1 om ny plan- och bygglag (PBL), vilken för närvarande behandlas av riksdagen, föreslås att den statliga fastställelsen

av detaljplaner avskaffas. Länsstyrelserna får dock möjlighet att ingripa

mot planläggning som är olämplig med hänsyn till behovet av skydd mot olyckshändelser.

När det gäller andra detaljerade undersökningar än geotekniska för att utröna risken för naturolyckor har varken staten eller kommunen något ansvar utöver det nu angivna.

Som jag konstaterat finns det i dag inte några regler som sörjer för att detaljerade undersökningar kommer till stånd inom områden med befintlig bebyggelse. Det är därför den enskilde fastighetsägaren som har att avgöra om han inom ramen för sina resurser skall genomföra sådana undersök-

ningar. De praktiska förutsättningarna för att undersökningarna skall kom-

ma till stånd är dock begränsade. Kommunerna har det primära ansvaret för plan- och byggnadsväsendet och har sedan länge ett avgörande inflytande över bebyggelsens lokalisering. I samband med planläggning och tillståndsprövning utanför detaljplanelagt område skall kommunen, eller den myndighet i övrigt som har byggnadsnämndsansvar, vidare pröva om marken med hänsyn till grundförhållandena lämpar sig för bebyggelse, en uppgift som i många fall inte kan fullgöras utan genomförande av bl. a. geotekniska undersökningar. Undersökningarna har således ett nära sam-

band med kommunens egen exploaterings- och anläggningsverksamhet.

Kommunen har den bästa kännedomen om förhållandena på platsen. Betydelse i sammanhanget har även kommunens ansvar i fråga om väghållning, vatten- och avloppssystem osv. Kommunerna svarar vidare enligt brandlagen (1974:80) för räddningstjänsten i kommunen och har således

ett ansvar för befolkningens säkerhet. Mot bakgrund av det anförda finner

jag att kommunerna är bäst lämpade att ombesörja att detaljerade under- : Prop. 1985/86: 150 sökningar kommer till stånd inom områden med befintlig bebyggelse. Bil. 3 Frågor som rör befolkningens säkerhet aktualiseras i många sammanhang. Kommunerna har att beakta sådana frågor inom flera av sina verksamhetsområden. Befogenhet finns för kommunerna att genomföra detaljerade undersökningar. Det får enligt min mening ankomma på kommunerna att inom ramen för den kommunala självstyrelsen pröva om detaljerade

undersökningar bör komma till stånd. Jag är av den meningen att kommunernas ansvar för sina invånare kommer att medföra att detaljerade undersökningar kommer till stånd i den utsträckning som framstår som moti-

verat. Kostnaderna för undersökningarna torde inte vara större än att de kan bäras av de enskilda kommunerna. Någon åtgärd från statens sida är därför enligt min mening inte påkallad.

För närvarande genomförs på olika håll översiktliga undersökningar av

naturförhållanden för att mer allmänt utröna risken för en naturolycka eller för att följa utvecklingen vid ett möjligt hot om naturolycka. Regeringen har i olika sammanhang anvisat medel för sådan verksamhet. Enligt min mening bör staten även fortsättningsvis bekosta viss sådan verksamhet. Strävan bör vara att åstadkomma en samlad och förenklad behandling

inom hela det förevarande området. Beträffande översiktliga undersök-

ningar torde då vara mest rationellt att regeringen anvisar en ram och att en myndighet får uppgiften att inom denna ram bedöma verksamheten. Statens räddningsverk inrättas den 1 juli 1986. Verket skall vara central

myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och i krig.

Vidare skall verket bl. a. svara för samordningen av samhällets verksamhet inom dessa områden. Jag anser att statens räddningsverk är den myndighet som är mest lämpad att handha den föreslagna uppgiften. Jag utgår därvid ifrån att verket i de enskilda ärendena samråder med expertmyndigheterna i erforderlig omfattning. Jag anser vidare att verket bör få disponera högst 750000 kr. om året för verksamheten. För budgetåret

1986/87 förordar jag att denna utgift finansieras inom ramen för fjärde

huvudtitelns anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. SGI har sedan länge som myndighetsuppgift att övervaka stabilitetsförhållandena längs Göta älv. Medel för verksamheten anvisas genom den sedvanliga budgetprocessen. Denna verksamhet och liknande fortlöpande

undersökningar bör även framdeles vara myndighetsuppgifter, för bl. a.

SGI samt statens meteorologiska och hydrologiska institut.

2.2¶Förebyggande åtgärder

På många håll i landet är det angeläget att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas. Att så inte redan har skett beror bl. a. på att det är

oklart vem som är ansvarig för detta. Fen situation där ett jordskred eller en annan naturolycka är omedelbart

förestående kan det föreligga skyldighet för samhällets räddningstjänst att vidta åtgärder och för försäkringsgivarna att svara för kostnader som försäkringstagarna har åsamkats för åtgärder.

Med räddningstjänst förstås enligt brandlagen (1974:80) verksamhet

som syftar till att bl.a. vid ras eller översvämning avvärja eller begränsa Prop. 1985/86: 150 skada på människor eller egendom eller i miljön. Skyldighet att ingripa kan Bil. 3 föreligga redan innan händelsen har inträffat, om denna befaras vara ome-

delbart förestående. Skyldigheten att ingripa är dock begränsad till situationer där det föreligger en rimlig relation mellan kostnaden för räddningsinsatsen och det intresse som hotas. Rent förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som vidtas på förhand för att förebygga att en händelse som kan leda till skador inträffar eller föranleder skador, faller utanför räddningstjänstbegreppet. Kommunerna har enligt brandlagen rätt till viss ersättning av statsmedel för sina räddningstjänstkostnader. I ett antal fall har omfattande och kostnadskrävande bl. a. skredförebyggande åtgärder hänförts till

räddningstjänst. Under åren 1980-1985 har sammanlagt ca 28,6 milj. kr. utbetalats till kommunerna som ersättning för räddningstjänstkostnader i

samband med förebyggande åtgärder. Staten har sålunda redan i dag tagit på sig ett betydande ansvar för räddningstjänstkostnader.

Att skydda människor till liv och hälsa är ett allmänt intresse. Den enskildes möjligheter att själv snabbt ingripa och avvärja skador i samband med skredrisk är begränsade. När det gäller den enskildes möjligheter att avvärja skadorna kan även hans försäkringsgivare komma i fråga. Gällan-

de regler innebär emellertid att försäkringsgivaren endast under vissa förutsättningar kan bli skyldig att svara för räddningsåtgärder som den enskilde själv har utfört. När det gäller innebörden av denna skyldighet

saknas dock vägledande praxis. Jag anser inte att det f. n. finns anledning att föreslå lagstiftning som medel för att få till stånd ett utvidgat försäkringsgivaransvar för förebyggande åtgärder mot skred.

I den mån ansvaret för förebyggande åtgärder mot jordskred inte faller

inom ramen för samhällets räddningstjänst eller omfattas av försäkringsskyddet, ligger det enligt min mening inom den kommunala kompetensen

att ombesörja dessa åtgärder. Visserligen har detta satts i fråga. Kommunens allmänna kompetens begränsas bl.a. av den s.k. kommunala likställighetsprincipen, vilken innebär att en kommun inte får fatta beslut som otillbörligt gynnar en viss

kommunmedlem eller grupp av kommunmedlemmar i förhållande till andra. Allmänintresset skall vara normerande för kommunens altmänna kompetens. Att det är ett allmänintresse att befolkningen skyddas mot skador genom jordskred framstår som uppenbart. Uppgiften får därför anses ligga

inom kommunens allmänna kompetens och som andra kommunala angelä-

genheter fullgöras i den utsträckning som kommunens resurser medger. I den mån åtgärderna är att hänföra till räddningstjänst föreligger dock som jag har anfört i det föregående en skyldighet för kommunen att genomföra dem.

Jag har tidigare framhållit att en strävan bör vara att åstadkomma en samlad och förenklad behandling vad gäller såväl undersökningar som förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Detta bör gälla även sådana

naturolyckor som är sällsynt förekommande och naturolyckor där gällande

lagstiftning redan i dag ger vissa möjligheter att vidta förebyggande åtgär-

der. Vad jag har anfört om förebyggande åtgärder mot jordskred bör därför

i tillämpliga delar gälla också förebyggande åtgärder mot andra natur-

olyckor. I vattenlagen (1983: 291) finns en viss grund för att vidta förebyg- Prop. 1985/86: 150 gande åtgärder mot översvämningar. De åtgärder som kommunen kan Bil. 3 komma att vidta bör endast utgöra ett komplement till vad som kan genomföras It enlighet med vattenlagens regler.

När kommunen vidtar förebyggande åtgärder uppkommer frågan i vil-

ken omfattning berörda fastighetsägare kan förväntas bidra till kostnaderna. En fastighetsägare vars egendom hotas av en naturolycka har naturligtvis också ett intresse av att hotet undanröjs. Till detta kommer hans mer långsiktiga ekonomiska aspekter i och med att fastighetens värde sannolikt ökar när ett sådant hot undanröjs jämfört med om inga förebyggande åtgärder vidtas. Jag vill påminna om att ansvaret för skydd av egendom ligger först och främst på egendomens ägare eller hans försäkringsgivare. Mot bakgrund härav bör fastighetsägarna ha ett intresse av att förebyggande åtgärder vidtas och därmed också vara benägna att bidra till finansieringen av kostnaderna för dem, t. ex. genom att göra åtaganden gentemot kommunen om medverkan i finansieringen. Om ett jordskred eller en annan naturolycka är omedelbart förestående, är förebyggande åtgärder ofta att hänföra till räddningstjänst enligt brandlagen. För kostnaderna för sådana räddningstjänståtgärder är kommunen enligt 218 brandlagen (1974:80) berättigad till viss ersättning av statsme-

del. Vid remissbehandlingen av de tidigare förslagen diskuterades att låta de rent förebyggande åtgärderna finansieras genom att räddningstjänstbegreppet utvidgas till att omfatta även sådana åtgärder. Något sådant kan jag emellertid inte förorda. En sådan ordning skulle få betydande konse-

kvenser även på andra områden där det kan vara aktuellt med förebyggande åtgärder. Det skulle undergräva det allmänna ansvaret för att vidta olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Det skulle vidare leda till att

åtgärderna till en icke oväsentlig del skulle komma att finansieras av staten

vilket jag mot bakgrund av det statsfinansiella läget inte kan förorda. Det kan vara ekonomiskt fördelaktigt för en kommun att avvakta med att vidta förebyggande åtgärder intill dess att omedelbar fara föreligger eftersom det då blir fråga om räddningstjänst. Jag är emellertid av den uppfattningen att kommunerna knappast kommer att vänta med åtgärderna bara för att på det sättet få dem delvis ersatta av staten. Jag tror inte att kommunerna är

villiga att riskera sina invånares liv, hälsa och egendom på sådana ekono-

miska grunder.

Lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag innehåller ett generellt skatteutjämningsbidrag vars syfte är att utjämna skillnaderna i primär- och landstingskommunernas ekonomiska förutsättningar. I systemet tas hänsyn till flera faktorer som påverkar den kommunala ekonomin. Systemet är

emellertid inte helt komplett varför kommunerna ges möjlighet att söka

extra skatteutjämningsbidrag från staten. Enligt motiven (prop. 1978/79:95

s. 72) är syftet med detta bidrag att ge stöd till de kommuner som av en

eller annan anledning har hamnat i ekonomiska svårigheter. Det är bara i ett förhållandevis litet antal kommuner som det finns stora områden med risk för jordskred eller andra naturolyckor. Kriterierna för extra skatteutjämningsbidrag är tillämpliga på dessa kommuner. Det inne-

bär att en kommun kan få extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de Prop. 1985/86: 150 regler som redan gäller om den åsamkas betungande kostnader för före- Bil. 3 byggande åtgärder mot bl.a. jordskred. Vid remissbehandlingen av tidigare förslag uttrycktes tveksamhet till möjligheterna att erhålla extra skat-

teutjämningsbidrag inom det nuvarande regelsystemet för sädant bidrag.

Jag anser den tveksamheten till viss del vara befogad och förordar därför att inom systemet särskilda medel om 25 milj. kr. om året avsätts för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. På det sättet skulle staten mer påtagligt kunna stödja de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga allvarliga naturolyckor. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag att 25 milj. kr. av det belopp som han denna dag har förordat för extra skatteutjämning under sjunde huvudtiteln reserveras för nu nämnda åtgärder.

Statens insatser genom det extra skatteutjämningsbidraget skall ses långsiktigt. Förebyggandet av jordskred och andra naturolyckor är natur-

ligtvis också något som måste ske på längre sikt. Mot bakgrund härav vill

jag framhålla betydelsen av att åtgärder, som kan motivera att extra skatteutjämningsbidrag lämnas, vidtas först på de platser i landet som utgör verkliga högriskområden.

En kommuns intresse av att vidta förebyggande åtgärder kan vara olika stort för olika delar av kommunen och detta oavsett de egentliga riskerna.

Sålunda kan kommunen vara mer intresserad av att vidta förebyggande åtgärder i ett område med befintlig bebyggelse som expanderar än att vidta åtgärder i ett äldre område med befintlig bebyggelse där någon utbyggnad knappast är att förvänta och där kanske kostnaderna för de förebyggande åtgärderna blir större. En kommun kan resonera på detta sätt även om

riskerna för en naturolycka kanske är större i det senare området. Extra skatteutjämningsbidrag bör kunna förvägras en kommun som prioriterar

lågriskområden före högriskområden. För att extra skatteutjämningsbidrag

skall kunna lämnas anser jag därför att en riskvärdering skall ha gjorts i kommunen. Extra skatteutjämningsbidrag bör inte kunna lämnas för förebyggande åtgärder i samband med nycexploatering av markområden för bebyggelse m. m.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att statens räddningsverk under budgetåret 1986/87,

inom ramen för fjärde huvudtitelns anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, får disponera högst 750 000 kr. för att genomfö-

ra översiktliga undersökningar,

2. godkänna att inom ramen för det extra skatteutjämningsbidra-

get särskilda medel om 25 milj. kr. om året avsätts för bidrag till

särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred

och andra naturolyckor,

3. ta del av vad jag anfört om genomförande av detaljerade och översiktliga undersökningar samt förebyggande åtgärder mot = Bil. 3 jordskred och andra naturolyckor.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 8

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet: Vissa arbetsmarknadspolitiska

atgärder

Bilaga 4 Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets

verksamhetsområde

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

Inledning I årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 12) visades att den ekonomiska politiken de senaste åren har varit framgångsrik. Återhämtningen av ekonomin har gått snabbare än vad som har kunnat förutses. En industriell expansion har inletts och sysselsättningen har vuxit efter tillbakagången åren 1981 och 1982.

Den bild som jag tecknade i budgetpropositionen av utvecklingen på arbetsmarknaden under förra året kan nu göras mer fullständig, eftersom statistik för hela kalenderåret 1985 nu finns tillgänglig. Det kan därför också finnas anledning att något jämföra det senaste konjunkturuppsvinget, som för arbetsmarknadens del var tydligast åren 1984 och 1985, med det föregående som inträffade åren 1979 och 1980.

Under den förra konjunkturuppgången sjönk arbetslösheten med ca 8000 personer eller med 0,2 procentenheter. Under den därpå följande lågkonjunkturen närmast fördubblades arbetslösheten, samtidigt som sysselsättningen minskade för första gången på flera decennier. Perioden 1983-1985 reducerades arbetslösheten med 26 000 personer eller med 0,7 procentenheter. Antalet latent arbetssökande har samtidigt minskat mer än dubbelt så snabbt under den senaste högkonjunkturen som under den förra. Antalet latent arbetssökande sjönk också under år 1985 till den lägsta nivån någonsin.

Dessa stora framgångar i kampen mot arbetslösheten till trots bör det noteras att arbetslösheten under högkonjunkturåret 1985 var 0,8 procentenheter högre än år 1980. Omfattningen av beredskapsarbeten var densamma båda åren, men de nya åtgärderna ungdomslag och rekryteringsstöd betydde en ökning av den totala volymen sysselsättningsskapande åtgärder år 1985 jämfört med år 1980. 1

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 4

Rättelse: IS I Datum rättat till 16 anril

Ungdomslagen svarar för merparten av denna ökning. Det genomsnittli- Prop. 1985/86: 150 ga antalet ungdomar i ungdomslag år 1985 motsvarar emellertid nästan Bil. 4 exakt den befolkningsökning i de aktuella åldrarna som har skett sedan år 1980. Den kraftiga befolkningsförändringen bland ungdomar under 1980-talets första hälft illustreras av att den totala befolkningsökningen mellan åren 1980 och 1985 uppgick till knappt 0,5 Z. I åldersgruppen 18— 19 år var ökningen 13 26 och bland 20—-24-åringarna 6 27.

Det faktum att arbetslösheten och åtgärdsvolymen, trots den markanta minskningen, nu ligger på en något högre nivå än år 1980, har enligt min mening sina rötter i den snabbt växande arbetslösheten åren 1981 och 1982. Sysselsättningen minskade och arbetslösheten rusade i höjden. Härigenom skapades grunden för en växande och allt svårare långtidsarbetslöshet och ett ökat antal förtidspensioneringar. Även om Sverige i ett internationellt perspektiv intar en särställning när det gäller såväl en låg arbetslöshetsnivå som att bemästra långtidsarbetslösheten så visar utvecklingen de senaste åren hur oerhört svårt det är att bryta en etablerad långtidsarbetslöshet.

Expansionen i ekonomin och på arbetsmarknaden åren 1984 och 1985 illustreras ännu tydligare när sysselsättningsutvecklingen under de två senaste konjunkturuppgångarna studeras. Uppgången var visserligen större i slutet av 1970-talet än nu senast då den uppgick till 80 000 personer. De riktigt stora skillnaderna avser emellertid inriktningen på sysselsättningen och antalet utförda arbetstimmar.

Under den senaste konjunkturuppgången har huvuddelen av sysselsättningsökningen skett inom närimgslivet. Inom industrin har sysselsättningen ökat med ca 30000 personer och inom den privata tjänstesektorn har ökningen varit 26 000 personer. Tillväxten inom industrin har därmed varit mer än fyra gånger så stark som under åren 1978-1980. Under den förra konjunkturuppgången däremot tillkom nästan hela sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn, närmare bestämt nio av tio nya arbeten. Dessutom tog en ökande frånvaro i stor utsträckning ut den sysselsättningsökning som skedde under uppgången åren 1978— 1980. Tillväxten av antalet personer i arbete stannade då vid ca 28000 personer, vilket är mindre än hälften av den expansion som har skett under perioden 1983—- 1985, då ökningen av antalet personer i arbete uppgick till drygt 60 000.

Det bör vidare nämnas att antalet deltidssysselsatta har minskat, och samtidigt har de del- och heltidsarbetandes genomsnittliga arbetstid ökat de senaste åren. Sammantaget innebär det att antalet arbetade timmar har totalt ökat med hela 4 miljoner per vecka. Tillväxten är fyra gånger så stor som den var i slutet av 1970-talet. En större ökning har inte inträffat under någon Konjunkturuppgång de senaste två decennierna. Det har dessutom skett en uppgång i antalet arbetade timmar tre år i rad, 1982—1985, vilket inte har inträffat tidigare.

Ökningen av sysselsättningen och minskningen av arbetslösheten har som jag redovisade i budgetpropositionen skett i en situation, där många länder i vår omvärld fortfarande brottas med ökande arbetslöshet, och detta på nivåer som är totalt främmande för svensk arbetsmarknad. När vi i Sverige lyckats pressa ned arbetslösheten från 3,5 till 2,8 22, har arbets-

lösheten i exempelvis Storbritannien ökat från 12:5-till drygt 13 20 och i EG Prop. 1985/86: 150 som helhet från 10,5 till över 1196. Bil. 4

Den utveckling som har skett på arbetsmarknaden under de första månaderna år 1986 ger inte intryck av att det skett några större förändringar sedan fjärde kvartalet 1985. När de månadsvisa uppgifterna från arbetskraftsundersökningarna räknas om för att eliminera de regelmässiga säsongvariationerna, visar det sig att sysselsättningen ökade kontinuerligt t.o.m. fjärde kvartalet 1985. Under det första kvartalet i år var nivån oförändrad i jämförelse med de tre sista månaderna i fjol. En viss uppbromsning av sysselsättningstillväxten kan således nqteras i inledningsskedet av år 1986. Antalet sysselsatta är emellertid betydligt högre än ett år bakåt i tiden och mellan de första kvartalen 1985 och 1986 ökade sysselsättningen med 32 000 personer. Samtidigt har de sysselsättningsskapande åtgärderna kunnat reduceras med 20000 personer.

Arbetslösheten har sjunkit successivt under två och ett halvt år och minskningen fortsatte under första kvartalet i år. Totalt uppgick arbetslösheten under första kvartalet till 126 000 personer, vilket betyder en minskning med 10000 jämfört med antalet ett år tidigare. 1 relativa termer innebar det 2,9 20 mot 3,1 20 året före. Bland ungdomar i åldern 16—19 år var arbetslösheten drygt 3 26 mot ca 4922 år 1985 och drygt 922 första kvartalet 1983 då ungdomslagen inte fanns som ett medel i den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Arbetslösheten bland utländska medborgare är fortfarande betydligt högre än bland svenska medborgare.

Konjunkturperspektivet och arbetsmarknadspolitiken De ekonomiska utsikterna har för Sveriges del ljusnat under de senaste månaderna. Oljepriset och den sjunkande dollarkursen har en positiv inverkan på ekonomin. Tvåårsavtal har nyligen träffats för den privata arbetsmarknaden.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och därvid pekat på de tydligt positiva externa impulser som föreligger, men också på de krav detta ställer på den ekonomiska politiken och de olika inhemska aktörerna i ekonomin om Sverige varaktigt skall kunna bibehålla och befästa en i många avseenden unik utveckling. På några få år har budgetunderskottet halverats. Underskottet i bytesbalansen har sjunkit drastiskt och saldot kan för år 1986 bli positivt. Detta har uppnåtts samtidigt som välfärdssystemet har hållits intakt. En fortsatt positiv utveckling förutsätter emellertid att inflationstakten i Sverige inte överstiger nivån i omvärlden. Endast då kan välfärden och levnadsstandarden vidareutvecklas.

Den utveckling som har förelegat sedan budgetpropositionen utarbetades, ger enligt min mening inte anledning till några avgörande förändringar i omfattningen av arbetsmarknadspolitiken. Den tredje vägens politik innebar i sitt första skede att en serie akuta åtgärder fick sättas in inom ramen för den ekonomiska politiken. I den andra fasen ställdes inflationsbekämpningen i förgrunden. Det faktum att inflationen har begränsats betydligt innebär emellertid inte att vaksamheten när det gäller prisutvecklingen kan

dämpas. Som ett tredje steg avser regeringen nu att prioritera insatser som Prop. 1985/86: 150

kan befrämja tillväxten i ekonomin. Bil. 4

Arbetsmarknadspolitiken har i alla faser under den tredje vägens politik haft en betydelsefull roll för utvecklingen på arbetsmarknaden och som

kompiement till den generella ekonomiska politiken. De nu rådande konjunkturutsikterna förändrar inte detta. Enligt min mening måste fortsatta

ansträngningar göras för att försöka bryta tendensen mot ständigt högre arbetslöshetsnivåer vid jämförbara konjunkturlägen. Detta kräver kraftfulla insatser vid nedåtgående konjunkturer men också en intensiv verk-

samhet i en uppåtgående konjunktur. Sammansättningen av åtgärderna måste emellertid anpassas till de behov som föreligger och de problem som

kan förväntas uppkomma. Inriktningen av åtgärderna kan därmed komma att variera betydligt mellan olika konjunkturfaser.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelse den 21 mars 1986 redovisat sin syn på arbetsmarknadsutsikterna och behovet av åtgärder,

vilket kan härledas till de bedömningar länsarbetsnämnderna har gjort. AMS fäster uppmärksamheten på att det, trots de väsentliga förbättringar

som uppnåtts på arbetsmarknaden, finns kvarstående problem. Särskild uppmärksamhet måste ägnas de grupper och regioner som inte i någon högre grad har kunnat dra fördel av den gynnsamma utvecklingen. AMS understryker också att de bedömningar som kan göras beträffande det

ekonomiska förloppet under nästa budgetår rymmer flera osäkerhetsfaktorer. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 8 april 1986 redovisat sina

synpunkter på AMS förslag till åtgärdsprogram för ungdomar.

Jag delar AMS bedömning att särskild uppmärksamhet bör ägnas vissa grupper och regioner, men jag kan emellertid inte deta AMS uppfattning om behovet av en volymökning av de sysselsättningsskapande åtgärderna. AMS presenterar i sin skrivelse en serie förslag vilka spänner över ett mycket brett fält. Jag kommer i det följande att redovisa min uppfattning om de flesta av dessa. Vissa av förslagen får emellertid bedömas falla något vid sidan av vad som bör behandlas i en kompletteringsproposition, och kan för närvarande inte tillstyrkas.

Riksdagen har i sitt beslut med anledning av budgetpropositionen (AU 1985/86: 11, rskr 153) givit regeringen i uppdrag att redovisa förslag till hur

ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa lämpligen bör utformas. Jag kommer att behandla denna fråga i samband med att jag behandlar AMS

framställning.

De förslag rörande arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1986/87 som jag strax kommer att redogöra för, innebär insatser enligt två huvudlinjer. För det första har de en inriktning så att de olika medlen både på kort och lång sikt medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls. Detta innebär utbildningssatsningar med vidgade ramar för utbildning för

såväl arbetslösa som anställda. Jag kommer också att föreslå vissa regeländringar vilka gör utbildningsalternativet gynnsammare för den som drabbas av arbetsiöshet. Arbetsförmedlingens resurser ökar genom förslag om riktade insatser för flyktingar. Vissa regeländringar inom ramen för flytt-

ningsbidragen förordas för att bl. a. underlätta för byggnadsarbetare som

arbetar på annan ort än hemorten. Regeringen kommer inom kort att

besluta om insatser för byggnadsverksamheten-i-de mest utsatta länen. Prop. 1985/86: 150 Projekten bör väljas med utgångspunkt i deras betydelse för utvecklingen Bil. 4

av infrastrukturen och näringslivet på orten eller i regionen.

För det andra kommer jag att föreslå vissa kompletterande insatser för särskilt utsatta grupper, som trots de senaste årens positiva utveckling har bestående problem, vilka inte kan lösas med generella medel. Jag kommer att föreslå att ett nytt system med inskolningsplatser införs för ungdomar i

syfte att underlätta för dessa att få en förankring i näringslivet. Detta förutsätter att parterna på arbetsmarknaden träffar ett avtal härom. Möjlig-

heterna för handikappade byggnadsarbetare att genom särskilt anordnad sysselsättning beredas rehabilitering för att kunna fortsätta i arbetslivet

vidgas genom ett särskilt strukturstöd. Slutligen kommer jag att föreslå ett rekryteringsstöd, liknande det nu gällande, men med en mer strikt inriktning på de långtidsarbetslösa. Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden rörande de enskilda åtgärderna och i förekommande fall förorda att regeringen hos riksdagen hemställer om medel för dessa.

B1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

I propositionen 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m.m. redogjorde jag för utvecklingen av arbetsförmedlingen under de

senaste åren och framhöll att förmedlingen är det viktigaste självständiga

instrumentet bland alla de åtgärder som ryms inom samlingsbegreppet

arbetsmarknadspolitik. Jag redovisade vidare det förändringsarbete som

pågår inom arbetsmarknadsverket och som syftar till att öka förmedlingens service till arbetssökande och arbetsgivare. Detta sker bl. a. genom organi-

sationsförändringar och en successiv överföring av personalresurser till den lokala förmedlingsorganisationen från central och regional administration. Den tekniska upprustningen av förmedlingen fortsätter också.

Även om det således sker en kontinuerlig förstärkning av arbetsförmed-

lingen finns det enligt min mening behov av en tillfällig förstärkning av

förmedlingsservicen under nästa budgetår för att stödja de flyktingar som har kommit hit.

Av arbetsmarknadsverkets lönemedel för nästa budgetår har ca 12 milj.

kr. beräknats för förmedlingsservice åt flyktingar. Beloppet har beräknats

utifrån en flyktingtillströmning på ca 4 500 flyktingar per år. Mot bakgrund

av att antalet flyktingar har ökat markant under åren 1984 och 1985 har AMS hemställt om ytterligare 14 milj. kr. för att stödja flyktingar.

Det stora antalet flyktingar som har kommit under senare år blir nu i allt

snabbare takt klara för att träda ut på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen måste nu snabbt kunna sätta in stora resurser för att möta flyktingarnas

behov av förmedlingsservice. Att arbetsförmedlingen kan lämna en god service till flyktingar är en viktig förutsättning för att flyktingmottagningen ute i kommunerna skall kunna genomföras på ett fullgott sätt. Jag tillstyrker därför att AMS under budgetåret 1986/87 som en engångsanvisning tillförs ytterligare 14 milj. kr. för förmedlingsinsatser. AMS förslag om medel för särskilda invandrarprojekt är jag inte beredd att tillstyrka. Jag

har i dessa frågor samrått med statsrådet Gradin. Jag vill i detta samman-

hang erinra om att regeringen genom särskilda beslut har ställt medel till Prop. 1985/86: 150 förfogande för invandrarprojekt i Södertälje, Malmö, Norrköping och Öre- Bil. 4 bro kommuner. För arbetsmarknadsverket gäller ett besparingsmål på 75,7 milj. kr. under fyra budgetår fr. o. m. budgetåret 1986/87. AMS begär att få utnyttja dessa medel för att förbättra kapaciteten inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Jag vill erinra om att jag i årets budgetproposition redovisade ett liknande förslag av AMS från hösten 1985 och att jag då avstyrkte förslaget. Jag finner ingen anledning att nu frångå det ställningstagandet. Jag kan inte heller tillstyrka ett förslag av AMS om att få disponera särskilda medel för metodutveckling och försöksverksamhet inom platsförmedlingen. Jag är positiv till olika åtgärder som vidtas för att förnya och utveckla förmedlingens arbetsformer. Sådana åtgärder bör emellertid i första hand bekostas av AMS inom ramen för de ordinarie medel som AMS disponerar. Jag vill vidare erinra om att regeringen förfogar över särskilda medel för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Av dessa medel har regeringen tidigare tilldelat AMS betydande belopp för bl. a. olika försöksverksamheter inom arbetsförmedlingen.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag av 14 000000 kr.

B2. Arbetsmarknadsservice

AMS har föreslagit en rad ändringar i fråga om flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). AMS förslag omfattar bl.a. en kraftig höjning av starthjälpsbeloppen, ändringar i villkoren för vissa flyttningsbidrag men också tekniska ändringar i syfte att förenkla hanteringen och administrationen av bidragen. Jag kommer här att redovisa de förslag som jag är beredd att biträda. Flyttningsbidrag i form av starthjälp kan normalt bara utgå om den anställning som tillträds på den nya orten har en varaktighet av minst sex månader. Kortvariga anställningar berättigar således inte till starthjälp. Den erfarenhet som man förvärvar vid en kortare anställning på annan ort kan också vara betydelsefull för att förbättra möjligheterna till arbete på hemorten. Vidare gäller för många arbetssökande att en kortvarig anställning ofta är inkörsporten till en fast anställning eller ger den extra erfarenhet som behövs för att kvalificera för en annan anställning av längre varaktighet. Jag föreslår därför att på försök under två år bör prövas att bevilja personer som har fått anställning med minst tre månaders varaktighet på annan ort flyttningsbidrag i form av starthjälp. Mitt förslag innebär att ett reducerat belopp, 2000 kr., skall utgå för de tre första

månaderna och att resterande del av det normala' starthjälpsbeloppet skall Prop. 1985/86: 150 utgå om arbetstagaren kvarstår i arbete på den nya orten efter sex måna- Bil. 4 der. Försöksverksamheten bör inte gälla för kortvariga arbeten av typ säsonganställningar, sommarvikariat och liknande. Verksamheten bör utvärderas under försöksperioden. Jag beräknar kostnaderna för förslaget till 5 milj. kr.

Fr.o.m. den 1 juli 1985 gäller att byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen och som får anställning med minst tre månaders varaktighet utom dagpendlingsavstånd kan få flyttningsbidrag i form av två fria hemresor per månad i högst tolv månader. En förutsättning är dock att traktamente från arbetsgivaren inte utgår. Genom denna begränsning har detta flyttningsbidrag inte fått önskad effekt. Jag föreslår därför att flyttningsbidrag i form av hemresor skall få utgå till dessa byggnadsarbetare oberoende av om traktamente från arbetsgivaren utgår. Vidare föreslår jag att även byggnadsarbetare bosatta på Gotland skall omfattas av samma bestämmelser som i dag gäller för skogslänen. Jag beräknar kostnaderna för dessa förslag till sammanlagt 5 milj. kr.

De ändringar som jag nu har föreslagit i fråga om vissa flyttningsbidrag bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om vissa flyttningsbidrag,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1986/87 under tionde

huvudtiteln utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa

ett förslagsanslag av 10000 000 kr.

B3. Arbetsmarknadsutbildning

Genom riksdagens beslut (AU 1985/86:11, rskr 153) med anledning av budgetpropositionen har arbetsmarknadsverket anvisats 1838,2 milj. kr. för upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Därvid har antagits att 80000 personer under budgetåret 1986/87 kommer att delta i kurser som länsarbetsnämnderna köper samt därutöver 20000 personer i kurser inom det reguljära utbildningsväsendet och 15 000 i sådan utbildning som anordnas med statsbidrag enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag.

Med hänvisning till arbetsmarknadsutbildningens dubbla funktion att både begränsa arbetslösheten under en nedåtgående konjunktur och förbättra produktionsförutsättningarna inför den efterföljande uppgången föreslår AMS, att utbildning skall få genomföras för ytterligare 10000 deltagare, varav 5000 i upphandiad arbetsmarknadsutbildning och 5 000 personer som beviljas utbildningsbidrag för att delta i kurser inom det reguljära utbildningsväsendet.

För egen del anser jag att en upphandling av arbetsmarknadsutbildning för ytterligare 5 000 personer eller ca 100000 utbildningsveckor bör svara

mot behovet under budgetåret 1986/87. Kostnaderna härför beräknar jag Prop. 1985/86: 150 till 145 milj. kr. Totalt kan därigenom 1620 000 utbildningsveckor motsva- Bil. 4 rande 85000 deltagare upphandlas under budgetåret samt därutöver — enligt riksdagens beslut (AU 1985/86: 11, rskr 153) med anledning av budgetpropositionen — 20000 personer beviljas utbildningsbidrag för kurser inom det reguljära utbildningsväsendet.

Genom det nya systemet för upphandling av utbildning blir det naturligt för länsarbetsnämnderna att vid upphandlingen pröva köp av utbildning från det reguljära utbildningsväsendet. Jag räknar därvid med att sådana särskilda kurser för arbetslösa ungdomar som under en följd av år har fått anordnas av folkhögskolorna, skall kunna upphandlas. En särskild ram för sådana folkhögskolekurser kommer därför inte längre att behövas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Jag vill i anslutning till mina förslag om utökning av arbetsmarknadsutbildningen erinra om att fr. o. m. innevarande budgetår en del av vuxenutbildningsavgiften avsätts för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Det tillgängliga beloppet beräknas under budgetåret 1986/87 uppgå till 53 milj. kr. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för utbildningsdepartementet att föreslå regeringen att dessa medel får tas i anspråk fr. o. m. den 1 juli 1986 efter fördelning på län med relativt hög arbetslöshet. Beloppet beräknas motsvara ca 1500 studiestöd under ett läsår.

I budgetpropositionen föreslogs ett försök med utbildning av anställda i vissa kommuner och landsting enligt villkoren för AMU i företag. AMS föreslår dels att försöket skall utvidgas till att gälla hela landet, dels att ramen för utbildning enligt bestämmelserna för AMU i företag ökas med ytterligare 10000 deltagare till totalt 25 000.

Jag finner det inte motiverat att utvidga försöksverksamheten på det kommunala området innan den har påbörjats. Däremot anser jag det befogat att vidga volymen utbildning för anställda inom näringslivet med stöd av bidrag för AMU i företag. Därmed höjs kompetensen hos de anställda och utvecklingspotentialen i företagen främjas. Risken för permitteringar begränsas och flaskhalsproblem i produktionen motverkas. Jag förordar att volymen för AMU i företag utökas med 5 000 deltagare. Utbildningskostnaden beräknar jag till 42 milj. kr.

För att understryka arbetsmarknadsutbildningens aktiva roll som ett tillväxtbefrämjande medel, har AMS föreslagit vissa regeländringar gällande utbildningsbidragen. De nuvarande bestämmelserna kan i vissa fall försvåra arbetsförmedlingens arbete att stimulera arbetslösa att påbörja arbetsmarknadsutbildning.

Enligt nuvarande bestämmelser reduceras utbildningsbidraget för den som har arbetat deltid även om utbildningen bedrivs på heltid. Jag delar AMS uppfattning att en ändring av bestämmelserna bör göras så att heltidsstudier för tidigare deltidsarbetande skall berättiga till ett bidrag som är beräknat på heltidsarbete.

AMS pekar också på att de nuvarande bestämmelserna angående kvalificering för kassaersättning endast medger att högst två månader i arbetsmarknadsutbildning får tillgodoräknas. Nuvarande regler motverkar rekrytering av bl.a. personer som hotas av utförsäkring från arbetslöshetskas-

san. AMS föreslår att all tid i arbetsmarknadsutbildning skall få räknas Prop. 1985/86: 150 tiligodo vid upparbetning av det s.k. arbetsvillkoret. LO, TCO och Arbets- Bil. 4 löshetskassornas Samorganisation har tidigare fört fram förslag om att en sådan ordning skall gälla för utförsäkrade kassamedlemmar som ej har fyllt

60 år.

För närvarande gäller att två månader av genomgången arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbi-

drag har utgått får tillgodoräknas som med arbete jämställd tid för uppfyl-

lande av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Arbetsvillkoret omfattar normalt fem måna-

ders arbete och måste således innehålla minst tre månaders förvärvsarbe-

te. Arbetet behöver inte vara ett arbete på den öppna arbetsmarknaden

utan kan vara ett beredskapsarbete, dvs. en arbetsmarknadspolitisk åt-

gärd. Ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel är det för många arbetslösa

oftast mer angeläget att i stället för ett beredskapsarbete välja en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, t.ex. arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, som kan skapa förutsättning för en på sikt fastare förankring på arbetsmarknaden. Valet av åtgärd bör inte styras av kortsiktiga överväganden om rätten till arbetslöshetsersättning. Det är

därför enligt min mening rimligt att arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått ur arbetsvillkorssynpunkt jämställs med arbete. Jag förordar att en sådan ord-

ning skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

Enligt 9§ lagen (1973: 370) om kontant arbetsmarknadsstöd kan sådant stöd utgå bl. a. till den som har avslutat en arbetsmarknadsutbildning som har omfattat minst fem månader och som därefter har stått till arbetsmarknadens förfogande i minst 90 dagar. Denna kvalificeringsgrund blir överflödig med den ordning som jag nu har föreslagit i fråga om möjligheterna att helt fullgöra arbetsvillkoret. För den som har fullgjort arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering bör dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen normalt utgå med belopp som motsvarar utbildningsbidraget och KAS med det gällande stödbeloppet. I övrigt bör gängse regler för beräkning av normal veckoarbetstid m. m. gälla.

Jag beräknar att mina förslag kommer att innebära endast marginella merkostnader för staten med hänsyn till att flertalet av dem som kan komma att omfattas av förslagen i dag kvalificerar sig till arbetslöshetsersättningen genom beredskapsarbeten. Den nya ordningen bör gälla

fr.o.m. den 1 juli 1986 och av praktiska skäl omfatta endast arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering som har avslutats tidigast

den 30 juni 1986. Mina förslag föranleder ändringar i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagen till ändringar i dessa lagar bör fogas till protokolHet i detta ärende som bilaga 4.1. De föreslagna lagändringarna är av enkel beskaffenhet. Jag anser därför att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas. Berörda organisationer har inte haft några invändningar mot dessa förslag.

AMS förslag i fråga om utbildningspremie till personer som har genomgått arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot tillverkningsindustrin,

har jag tidigare avvisat och jag är inte heller nu beredd att tillstyrka detta — Prop. 1985/86: 150 förslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om de förbättringar av utbild- — Bil. 4 ningsbidragen som kommer att gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknads-

stöd,

dels

3. godkänna den ändring i grunderna för utbildningsbidraget som

jag har förordat,

4. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1986/87 under ti-

onde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 12 upptagna medel

anvisa ett reservationsanslag av 187 000000 kr.

B4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Under anslaget B3. Arbetsmarknadsutbildning har jag redovisat mitt förslag om en utökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning — upphandlad utbildning och AMU i företag — under budgetåret 1986/87 i förhållande till vad som har föreslagits i årets budgetproposition. Kostnaderna för utbildningsbidrag beräknar jag till 122 milj. kr. Av detta belopp utgör 43 milj. kr. anslagsmedel som bör föras upp under förevarande anslag. Resterande belopp finansieras genom en arbetsgivaravgift, den s.k. arbetsmarknadsavgiften.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver av riksdagen

redan anvisade medel (AU 1985/86: 11, rskr 153) anvisa ett förslags-

anslag av 43 000 000 kr.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden På byggarbetsmarknaden har under de senaste 10—15 åren stora och omfattande förändringar ägt rum. Expansionen av byggnadsinvesteringarna har utvecklats i väsentligt lägre takt än tidigare. Samtidigt har omfattande strukturella förändringar skett. Andelen nybyggnadsverksamhet inom den totala produktionen har successivt minskat, medan omfattningen av reparations- och ombyggnadsverksamheten har vuxit starkt. Detta har medfört omfattande strukturella problem. En regional obalans mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft liksom en obalans i efterfrågan på olika yrkesgrupper har blivit alltmer markant. 10

mellan byggarbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsmyndigheterna. — Bil. 4

I 1985 års kompletteringsproposition (prop. 1984/85: 150 bil. 2: 2) redogjor-

de jag närmare för detta och presenterade förslag till bl. a. utbildnings- och rörlighetsfrämjande insatser. I propositionen anmälde regeringen också sin avsikt att utreda vilka insatser som behövs för att bereda arbete åt byggnadsarbetare, som på grund av handikapp har svårt att få arbete på den

öppna marknaden. Jag anmälde i budgetpropositionen (prop. 1985/86: 100

bil. 12 s. 97) att ett sådant uppdrag har lämnats till AMS. Med skrivelse den

10 februari 1986 har AMS redovisat uppdraget. Jag återkommer senare till

AMS förslag. Inom byggsektorn arbetar ca 300000 personer, varav ca 100000 tillhör den s.k. BTM-gruppen (betong- och träarbetare och murare). För en

mycket stor del av denna grupp gäller att de har s.k. objektanställning. Deras anställning upphör när ett byggnadsprojekt är avslutat. För övriga arbetstagare inom byggsektorn — elektriker, rörmokare, isolerare, plåtslagare, m.fl. — gäller att den normala anställningsformen är tillsvidareanställning.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet har i skrivelse till regeringen, med

hänvisning till att frågan om anställningsförhållandena ej kunnat lösas avtalsvägen, begärt att frågan skall regleras genom lag. Mot bakgrund härav har ett förberedande arbete nu inletts inom regeringskansliet.

De anställningsvillkor som Svenska Byggnadsarbetareförbundet kräver är likvärdiga med vad som gäller för den övriga arbetsmarknaden. Jag anser därför att förbundets krav är rimliga. Att det inte skulle innebära

några oöverstigliga hinder tycker jag klart framgår av att huvuddelen av

arbetstagarna inom byggsektorn har anställningsformen tillsvidareanställning. Jag har samtidigt den principiella inställningen att en avtalslösning

där så är möjligt är att föredra framför lagstiftning. Mot denna bakgrund

förutsätter jag att parterna på byggarbetsmarknaden söker uppnå en för-

handlingslösning i denna fråga. Om så inte skulle bli fallet, överväger jag

att föreslå regeringen att aktualisera en ändring i berörd lagstiftning.

De omfattande strukturella förändringarna inom byggsektorn liksom villkoren för anställning inom byggsektorn har båda bidragit till att skapa svårigheter för äldre och arbetshandikappade byggnadsarbetare att få arbete. Det finns på byggarbetsmarknaden en grupp arbetare som riskerar att helt slås ut från möjligheterna till arbete. I den omstruktureringsprocess

som vi är inne i och som kan förutses pågå ytterligare ett antal år finns det risk att dessa problem förstärks. Som jag nyss har nämnt har AMS kommit in med förslag till åtgärder utifrån regeringens uppdrag. AMS har fört förhandlingar med landets åtta största byggföretag och Byggförbundet samt haft samråd med Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Även Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet har deltagit i utredningsarbetet. AMS förslag innebär

i korthet att en verksamhet skall komma till stånd för att ge arbete och

rehabilitering för arbetshandikappade byggnads- och anläggningsarbetare. Verksamheten skall successivt byggas upp för att slutligt som mest kunna beröra ca 2000 personer. AMS förutsätter att det skall ges en ekonomisk 1

ram för att klara detta. Enligt AMS kommer ctt antal svenska byggföretag, Prop. 1985/86: 150 med rikstäckande byggnads- och anläggningsverksamhet, att åtaga sig att — Bil. 4 etablera en organisation som har till syfte att erbjuda arbetshandikappade arbete i särskilda objekt. Staten föreslås att via AMS ersätta viss del av lönekostnaden för de arbetshandikappade som anställs inom organisationen. Arbetsmarknadsverket skall svara för anvisning av arbetskraften. Produktionen avses uföras på ett för förhållandena tekniskt och ekonomiskt riktigt sätt och prissättningen skall följa marknadsmässiga villkor.

Byggföretagen samt Byggförbundet avser att etablera en rikstäckande organisation till vilken skall knytas en central samverkansgrupp, i vilken staten, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och berörda personalorganisationer inom arbetarområdet föreslås ingå. Genom byggföretagens försorg bildas regionala aktiebolag som kan omfatta ett eller flera län. De regionala bolagen skall samordna den lokala verksamheten och anställa arbetskraften samt ansvara för dess rehabilitering i samverkan med länens anpassningsgrupper för byggsektorn. Även på regional nivå föreslås en samverkansgrupp i likhet med den på central nivå.

De anvisade personernas arbets- och yrkeserfarenhet skall vara tydligt knuten till byggnads- och anläggningsverksamheten och de skall bedömas kunna klara ett arbete och en rehabilitering. Personerna skall vara arbetshandikappade och/eller äldre samt lokalt bundna. Vidare anser AMS att de arbetshandikappade personerna till övervägande delen skall ha en övergående funktionsnedsättning och således på sikt kunna ta anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Personerna föreslås vara tillsvidareanställda i de regionala bolagen, men skall vara skyldiga att ta anvisat lämpligt arbete. Förslaget innebär att det är de ansvariga i de regionala bolagen som avgör vilka som skall anställas medan det är arbetsförmedlingen som, efter samråd med Bygghälsans regionala anpassningsgrupp, avgör för vilka som lönekostnaden skall subventioneras.

De regionala bolagen skall, enligt AMS, verka för att de anställda återförs till den ordinarie arbetsmarknaden med målet att åtminstone 1022 av arbetskraften årligen överförs till ordinarie anställningar. För att förstärka utslussningsmöjligheterna föreslås arbetskraften kunna erbjudas ordinarie arbete med bibehållen anställning och subvention i de regionala bolagen. Detta föreslås ske under en övergångsperiod med reducerad subvention under periodens senare del. De regionala bolagen skall utnyttja de rehabiliteringsresurser som redan finns t. ex. inom Bygghälsan. Frågor om anställning, rehabilitering och utslussning skall behandlas i Bygghälsans regionala anpassningsgrupp för byggsektorn.

När det gäller statens bidrag föreslår AMS en bidragsram som motsvarar kostnaderna för 2000 personer. Avsikten är att särskilda överenskommelser om bidragsnivån därefter skall träffas mellan arbetsförmedlingen och de regionala bolagen i syfte att dels kunna erbjuda mesta möjliga sysselsättning inom ramen för anslagna medel, dels även kunna anställa personer med svåra arbetshandikapp. Avsikten är att de anställda i de regionala bolagen inte skall permitteras. Vid otillräcklig objektstillgång skall de som är i behov av detta kunna erbjudas bl. a. påbyggnadsutbildning enligt de regler som gäller för AMU i företag. 12

För egen del vill jag erinra om att det inom arbetsmarknadspolitiken Prop. 1985/86: 150 finns ett antal åtgärder för att underlätta för arbetshandikappade sökande Bil. 4 att erhålla ett arbete. Dessa är bl. a yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmarknadsinstitut (Ami), lönebidrag och olika former av skyddat arbete. Anställning med lönebidrag — med 50976 bidrag de två första anställningsåren och därefter 2572 — är ett medel. Särskilt lönebidrag kan i vissa fall utgå med 90 Z6 det första året och därefter med 50 70. För gravt socialmedicinskt handikappade infördes år 1985 skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare med ett lönebidrag om högst 75 26. Arbete inom Samhällsföretagsgruppen är en ytterligare möjlighet. .

De nämnda insatserna är mot bakgrund av vad jag nyss anfört om objektsanställning m. m. inte särskilt väl avpassade för byggarbetsmarknaden. Härtill kommer att byggsektorn står inför omfattande strukturell omdaning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att omfattande rehabiliteringsinsatser behövs vill jag förorda att en försöksverksamhet med ett särskilt strukturstöd prövas inom byggarbetsmarknaden.

Enligt min mening bör försöksperioden maximeras till fem år och omfatta högst 2000 personer. Under det första året bör stöd kunna utgå för högst 500 personer och takten i den forsatta utbyggnaden bör årligen bestämmas av regeringen. Stöd bör kunna utgå för anställning av byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller över 55 år och bedöms som svårplacerade. Målet för verksamheten skall vara att genom särskilda rehabiliteringsinsatser och yrkesverksamhet så snart som möjligt återföra den enskilde till den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen skall anvisa personer och byggsektors regionala anpassningsgrupper bör som AMS förutsätter ha en central roll. Sedan den 1 januari 1986 gäller nya regler om företagshälsovård och arbetsanpassning. Genom en ändring (SFS 1985: 321) av arbetsmiljölagen (1977: 1160) har skyddskommittéerna ålagts att verka för att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Vidare gäller sedan den I januari 1986 nya regler för bidrag till företagshälsovård. Ett villkor för sådant bidrag är att företagshälsovården har kompetens och erforderliga resurser för anpassnings- och rehabiliteringsarbete. För byggsektorn finns särskilda föreskrifter (SFS 1985: 729) om bidrag till företagshälsovård för vissa anställda inom byggnadsbranschen.

Statsbidrag till den särskilt anordnade sysselsättningen bör få utgå med högst 75 96 av lönekostnaderna under högst tre år för samma individ. För den som efter denna period inte har kunnat beredas annat arbete bör statsbidrag få utgå med 50 44 i ytterligare två år. Det särskilda strukturstödet bör således inte kunna få utgå längre tid än fem år för varje individ. För den person som en lösning av arbetssituationen inte har varit möjlig inom denna tidsram får ordinarie arbetsmarknadspolitiska insatser prövas inkl. de åtgärder som finns för arbetshandikappade.

Eftersom jag anser det helt avgörande att det föreslagna stödet kommer de mest behövande till del och fungerar i enlighet med uppsatta mål föreslår jag regeringen att verksamheten följs upp kontinuerligt. Det är också mot denna bakgrund som jag har förordat att takten i utbyggnaden

upp till 2000 personer skall bestämmas efter hand. Verksamheten bör 13

påbörjas budgetåret 1986/87 och omfatta högst 500 personer under första — Prop. 1985/86: 150

året. Jag beräknar kostnaderna härför till 50 milj. kr., vilket motsvarar ca — Bil. 4 290 helårsanställda. Beloppet bör avräknas från de medel som har anvisats

till beredskapsarbeten under nästa budgetår.

Tidigareläggning av byggande m. m.

Läget på byggarbetsmarknaden är fortfarande något bättre än under de

senaste åren. De geografiska och yrkesmässiga skillnaderna har dock

snarare ökat än minskat. Genomgående kan sägas att efterfrågan är stor i

hela landet på byggnadshantverkare såsom målare, elektriker, rörarbetare och plåtslagare. Ett överskott av anläggnings-, trä- och betongarbetare

finns främst i skogslänen.

I 1985 års kompletteringsproposition påtalades behovet av en yrkesmässig anpassning och omflyttning av byggarbetskraften i främst skogslänen.

Sådana åtgärder tar ett antal år att genomföra, varför även kortsiktiga åtgärder måste vidtas för att minska såväl den regionala som den inomre-

gionala obalansen på byggarbetsmarknaden.

AMS har föreslagit att tidigareläggningar av statliga investeringar bör göras för ca 500 milj. kr. i främst skogslänen och några övriga län. Skrivelser med krav på tidigareläggning av statliga investeringar har också

inkommit från länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Jämtlands län, landshövdingen i Kalmar län, Sollefteå kommun, Karlshamns kommun, m. fl. För riksdagens kännedom vill jag meddela att regeringen inom kort med

utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop.

1984/85: 150 bil. 1, FiU 30, rskr 409) avser att besluta om insatser för totalt 265 milj. kr. för att främja byggsysselsättningen i de sex nordligaste länen. För att stärka projektberedskapen för investeringsobjekt föreslår AMS att ett projekteringsbidrag införs. Jag kan inte tillstyrka förslaget. En uppsökande verksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare har bedrivits i nära samverkan mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelningar och arbetsförmedlingen. AMS har redovisat positiva erfarenheter från denna verksamhet och en liknande försöksverksamhet riktad till

långtidsarbetslösa metallarbetare har inletts och försök inom fler områden

planeras. AMS avser att fortsätta verksamheten och utveckla den vidare. Även fortsättningsvis bör enligt min mening särskilda medel kunna

avsättas för att möjliggöra uppsökande verksamhet bland byggnadsarbetare. För andra branscher får motsvarande insatser göras inom ramen för

reglerna för beredskapsarbeten.

Beredskapsarbeten AMS föreslår i sin skrivelse att nya bidragsregler bör utformas för kommunala och statliga beredskapsarbeten som avser investeringsarbeten. AMS

föreslår att en del av de beredskapsmedel som tillfaller arbeten där statliga myndigheter är huvudman skall föras över till berörd myndighet över ordinarie anslag samt avräknas medlen till beredskapsarbeten. Även

skogsstyrelsen har i skrivelse den 27 mars 1986 framfört ett liknande 14 förslag. Jag är inte nu beredd att biträda förslagen.

kommer att uppgå till minst 6 miljoner dagsverken, vilket enligt AMS = Bil. 4

kräver ett tillskott till beredskapsmedlen på 700 milj. kr. jämfört med föreslagna medel i budgetpropositionen (prop. 1985/86: 100 bil. 12) för

nästa budgetår.

I budgetpropositionen har jag beräknat behovet av medel för beredskapsarbeten till 2607 milj. kr. Jag räknade då med att rekryteringsstödet tillfälligt skulle avskaffas och att enskilda beredskapsarbeten skulle få.en ökad omfattning. I och med att riksdagen har uttalat (AU 1985/86: 11, rskr 153) att någon form av stöd till de långtidsarbetslösa bör finnas — till vilket

jag strax återkommer — torde behovet av beredskapsarbete minska något.

Vad gäller behovet av beredskapsarbeten gör jag en annan bedömning än

AMS. Jag beräknar behovet av beredskapsarbeten till ca 4.3 miljoner sysselsättningsdagar, vilket motsvarar 2 182 milj. kr. inberäknat insatserna för arbetshandikappade byggnadsarbetare som jag tidigare har föreslagit. Jag föreslår att av de medel som har anvisats för beredskapsarbeten under nästa budgetår 425 milj. kr. avsätts för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär.

Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär

Riksdagen har i anledning av budgetpropositionen (prop. 1985/86: 100 bil.

12) för budgetåret 1986/87 anfört (AU 1985/86: 11, rskr 153) att den förutsätter att regeringen i kompletteringspropositionen redovisar förslag till hur ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa bör utformas.

AMS har i sin skrivelse redovisat en reviderad översyn av rekryterings-

stödet. Av den framgår bl.a. att det under år 1985 påbörjades ca 29000

anställningar med rekryteringsstöd, varav ca 40 26 inom tillverkningsindu-

strin. Den 1 januari 1985 ändrades riktlinjerna för stödet så att det främst

skall användas för långtidsarbetslösa. Den ändrade prioriteringen har, enligt AMS, också slagit igenom under år 1985. Drygt 4020 av dem som placerades med rekryteringsstöd under 1985 och som var över 20 år, hade

en sedan januari 1984 sammanlagd arbetslöshetstid på sex månader — fyra

månader för ungdomar. Enligt min mening kan man dock av AMS utvärde-

ring inte utläsa att stödet har fått en mer selektiv inriktning under år 1985.

Även för år 1984 gällde att drygt 40 Zz av dem som fick arbete med hjälp av rekryteringsstöd hade en sammanlagd arbetslöshetsperiod på sex månader — fyra månader för ungdomar. Denna siffra var dessutom inte högre än

vad som gällde för arbetslösa arbetssökande som placerades i arbete utan rekryteringsstöd under år 1984. Inte heller i AMS löpande statistik framgår

att någon nämnvärd ökning skett av den låga andelen rekryteringsstöd till

personer med en obruten arbetslöshet över sex månader mellan åren 1984

och 1985. Den fortsatt höga andelen långtidsarbetslösa bland personer under 55 år kan uppfattas som ytterligare en indikation på att stödet har haft för svag fördetningsprofil.

Begreppet långtidsarbetslös är cj särskilt väl definierat. Bland personer med långa arbetslöshetstider finns en grupp på i storleksordningen 20000 15

— 25000 personer som har varit arbetslösa i sex — eller för ungdomar fyra — = Prop. 1985/86: 150 månader utan avbrott för arbete, utbildning eller annan åtgärd. I denna = Bil. 4 grupp finns personer som av formella skäl står som sökande. Dessa utgör dock långtifrån hela gruppen. Enbart cirka 1022 av rekryteringsstödet har hitintills gått till gruppen personer med långa obrutna arbetslöshetsperioder. Den större delen av stödet har avsett andra som också har en besvärlig situation och som riskerar att hamna i den sämst ställda gruppen. Det är personer som karaktäriseras av att de under en lång period har haft svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Perioder av reguljärt arbete har varvats med arbetslöshet, beredskapsarbete, utbildning m. m. Deras arbetslöshet kan mycket väl ha uppgått till mer än sex månader under en ett- till tvåårsperiod, men den har inte varit obruten. Jag anser det synnerligen väsentligt att denna grupp hjälps och stöds, men att de med långa obrutna arbetslöshetsperioder och de som riskerar att utförsäkras måste prioriteras. För egen del kan jag beträffande det nuvarande rekryteringsstödet konstatera att det jämfört med tidigare former av rekryteringsstöd har varit både effektivare och billigare. Enligt min mening har det emellertid i alltför begränsad utsträckning nått de långtidsarbetslösa som har den mest utsatta situationen. Jag föreslår därför att rekryteringsstödet omformas och samtidigt delas upp i två former. Den första formen skall avse personer med obruten arbetslöshet på mer än sex månader, resp. fyra månader för 20—24-åringar, samt utförsäkringshotade personer. Bidraget bör även fortsättningsvis vara 5090 av lönekostnaden inkl. sociala avgifter. Stödet bör utgå under högst sex månader. Jag beräknar behovet till 1,1 miljoner sysselsättningsdagar vilket kostar 275 milj. kr. Om behov uppstår av att ytterligare öka volymen bör möjlighet finnas att överföra medel från anslagsposten Beredskapsarbete till förevarande anslagspost. Den andra formen bör avse rekryteringsstöd för övriga svårplacerade personer och där andra insatser har visat sig otillräckliga. Bidragsandelen bör vara densamma som i den första formen men stödet bör inte få utgå längre än högst tre månader och avse högst 600000 sysselsättningsdagar, vilket kostar 150 milj. kr. Denna medelsram bör inte få utvidgas genom omprioriteringar.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet För innevarande budgetår har riksdagen (prop. 1984/85: 100, bil. 12, AU 11, rskr 188 samt prop. 1985/86: 101, AU 9, rskr 140) anvisat 50 milj. kr. för bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. För riksdagens kännedom vill jag anmäla att regeringen härutöver har medgivit AMS att av de medel som har beräknats för beredskapsarbeten disponera 20 milj. kr. för detta bidrag. Totalt disponerar således AMS under innevarande budgetår 70 milj. kr. för verksamheten. Bakgrunden till den höjda medelsramen är det starka intresse för att börja verksamhet som egna företagare som funnits bland de arbetslösa. De utvärderingar som AMS och högskolan i Växjö har redovisat pekar också

på att stödet har fungerat tillfredsställande. De pekar emellertid på bl. a. 16

behovet av utbildningsinsatser i ekonomi, marknadsföring m.m. som en — Prop. 1985/86: 150 förberedelse för en start av eget företag och AMS avser att göra utbild- = Bil. 4

ningsinsatser till i stort sett obligatoriska innan bidrag beviljas. Jag delar

AMS bedömning att den sökande bör uppfylla rimliga krav på baskunskaper innan bidrag beviljas. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör antalet bidrag under nästa

budgetår ökas till ca 2000. Kostnaderna härför beräknar jag till 75 milj.

kr. för budgetåret 1986/87, dvs. 25 milj. kr. utöver vad jag förordat i 1986

års budgetproposition.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har anfört om strukturstöd för handikappade byggnadsarbetare,

2. godkänna vad jag har anfört om uppsökarverksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare, 3. godkänna vad jag har anfört om rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa,

4, till Svsselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 12 upptagna

medel anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Insatser för ungdomar

Under denna rubrik avser jag att ta upp dels gjorda utvärderingar av situationen för ungdomsgruppen 18-24 år, dels införandet av s.k. inskolningsplatser, dels den s.k. Örebromodellen.

Utvärderingar

Lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

trädde i kraft den I januari 1984. Den garanterar ungdomar i åldern 18—19 år arbete i avvaktan på utbildning eller reguljärt arbete på den öppna

arbetsmarknaden. Som jag redovisade i årets budgetproposition (prop.

1985/86: 100 bil. 12 s. 101) gav regeringen under hösten 1985 tre olika uppdrag att se hur lagen fungerar. Jag avser nu att i korthet redovisa resultaten av dessa uppdrag.

AMS har med skrivelse den 27 februari 1986 överlämnat två rapporter.

Den ena behandlar erfarenheter av de s.k. jobbsökaraktiviteterna och den andra är en uppföljning av ungdomar i ungdomslag.

Enligt AMS är erfarenheterna av jobbsökaraktiviteterna goda. För de

särskilda medel för anställning av handledare som AMS erhållit har 128 tjänster inrättats. Av rapporten framgår att jobbsökaraktiviteterna har

bidragit till att förbättra kontakterna mellan arbetsförmedlingen och ung-

domarna. Ungdomarnas kunskaper om arbetsmarknaden har ökat och de har också blivit mer aktiva i att själva söka arbete. Aktiviteterna har också 17

2 Riksdagen 19851/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

ökat ungdomarnas benägenhet till fortsatt utbildning och gynnsamt påver- = Prop. 1985/86: 150 kat deras attityder till olika yrken. Bil. 4

Av AMS rapport angående uppföljning av ungdomar i ungdomslag framgår att under åren 1984 och 1985 har totalt 117308 ungdomar deltagit i ungdomslag och majoriteten eller drygt 85 22 har varit i ungdomslag endast en gång. Unga kvinnor är överrepresenterade och utgör ca 6096 av dem som påbörjade arbete i ungdomslag. I genomsnitt har ungdomarna deltagit 7,1 månader och kvinnorna har längre tider i ungdomslag, 7,3 månader jämfört med 6,7 månader för män. En tredjedel av ungdomarna har kortare tid än tre månader. Närmare 7096 av ungdomarna har minst tvåårig gymnasieutbildning. Totalt under åren 1984 och 1985 avslutade 86000 ungdomar arbete i ungdomslag varav nästan 5472 erhöll ett förvärvsarbete. Drygt 2192 avaktualiserades av annan orsak t. ex. utbildning, värnpliktstjänstgöring eller att kontakten med arbetsförmedlingen upphörde och ca 1996 blev arbetslösa.

Riksrevisionsverket (RRV) har med skrivelse den 20 februari 1986 redovisat en studie (Dnr 1985: 909) av jobbsökaraktiviteter för ungdomar i ungdomslag. RRV:s sammanfattande bedömning är att satsningen på en intensifierad ungdomsförmedling har fått en god effekt. RRV anser emellertid att det finns skäl att ersätta handledarna med ”ungdomsförmedlare”” vilka kan ta ett helhetsansvar för ungdomsgruppen. Vidare konstaterar RRV att det är en mycket stor grupp ungdomar som lämnar ungdomslag mycket snabbt. RRV anser att denna grupp borde ha kunnat få arbete på den öppna arbetsmarknaden om anvisningstiderna till ungdomslag hade varit längre och jobbsökaraktiviteterna bedrivits före placering i ungdomslag.

Av den preliminära rapport över studie av ungdomslag som Göteborgs universitet den 21 mars 1986 har överlämnat till regeringen framgår att det är fler flickor än pojkar i ungdomslag. Kontakten mellan ungdomarna och arbetsförmedlingen har i vissa fall varit bristfällig. Jobbsökaraktiviteterna har i första hand ägnats åt den som närmar sig 20-årsåldern. Många ungdomar har också olika vikariat under perioden i ungdomslag och flertalet har gymnasieutbildning.

På uppdrag av regeringen har AMS i skrivelse den 26 februari 1986 sammanställt en rapport avseende sammansättningen av gruppen arbetslösa i åldern 20-24 år. Utvecklingen under 1984 och 1985 för denna åldersgrupp skall ses mot bakgrund av att befolkningen i dessa åldrar har ökat med 30000 personer och att antalet 20—24-åringar i arbetskraften har ökat med 23 000 personer. Antalet sysselsatta har ökat med 24000 personer. Under de närmaste två åren beräknas befolkningen i denna åldersgrupp öka med ytterligare ca 30000 personer. Arbetslösa 20—24-åringar uppvisar en lägre utbildningsnivå än den genomsnittliga för hela ungdomsgruppen i arbetskraften. Av rapporten framgår vidare att många av de arbetslösa 20—24-åringarna kom till arbetsförmedlingen första gången det år som grundutbildningen slutade. Ca 6020 av de arbetslösa skrevs in första gången vid 16—18 års ålder. Omkring en tredjedel av ungdomarna har varit anställda hos fyra eller fler arbetsgivare men antalet anställningar som varat över sex månader är förhållandevis få. De anställningar som 18

flertalet ungdomar har haft är i de flesta fall av tillfällig art, vikariat, Prop. 1985/86: 150

visstidsanställningar m. m. Drygt en tredjedel av ungdomarna har inte haft — Bil. 4 någon anställning som varat längre än sex månader. Närmare 7070 av ungdomarna i undersökningen har varit i någon form av arbetsmarknads-

politisk åtgärd.

Inskolningsplatser och ungdomslag Enligt tagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag får arbetsförmedlingen under vissa begränsade förutsättningar medge att ungdomar i ungdomslag får utföra arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare. Detta har inte fått

någon större omfattning. Frågan om att ge ungdomar en möjlighet att som ett alternativ till arbete i ungdomslag hos en offentlig arbetsgivare kunna arbeta i det privata näringslivet har diskuterats bl.a. inom de fackliga organisationerna. Detta har gjorts mot bakgrund av att många ungdomar

kommer att arbeta inom den privata sektorn i framtiden och att erfarenheterna visar att ett sådant arbete på sikt kan medföra en fastare förankring

på arbetsmarknaden. En sådan inriktning är också betydelsefull ur jäm-

ställdhetssynpunkt.

För egen del anser jag det angeläget att i väsentligt större omfattning än i

dag utnyttja näringslivet för att ge arbetslivserfarenhet åt ungdomar. Flera

försök att finna vägar till ett inskolningssystem för ungdomar har gjorts.

Vid mina kontakter med arbetsmarknadens parter har jag konstaterat att

intresset för att finna en lösning nu är stort och i det avtal för åren 1986—- 1987 som nyligen träffades mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) har detta särskilt anmärkts. AMS

har också lämnat förslag i denna riktning. Jag kommer i det följande att

föreslå ett system med s.k. inskolningsplatser och att medel avsätts härför. Systemet bygger på den förutsättningen att parterna träffar ett särskilt avtal härom. Inskolningsplatserna kommer att utgöra en del i ett samlat åtgärdssystem för ungdomar och ett viktigt komplement till de beslut som under nästa budgetår kan komma att fattas på grundval av de förslag som arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen nyligen har presenterat i betänkandet (SOU 1986:2) En treårig yrkesutbildning. Förslaget är på remiss till den 1 september 1986 och innebär att de flesta

gymnasiala yrkesutbildningar blir treåriga.

Inskolningsplatser bör innehålla ett introduktionsprogram som bl. a. garanterar handledning, information om arbetsmiljö, arbetsplatsförhållanden och systematisk prövning på skilda arbetsuppgifter inom företaget. Introduktionen bör vara allsidig och inte specialiserad mot ett visst område. Platserna bör i första hand tas fram inom industrin men hela det privata näringslivet bör kunna komma i fråga.

De som i första hand bör omfattas av dessa inskolningsplatser är ungdomar som har genomgått en minst tvåårig gymnasieutbildning. Detta skall

ses mot bakgrund av den tidigare uttalade målsättningen att alla ungdomar

under 20 år bör erbjudas plats i gymnasieskolan. Aktiva arbetsförmedlings-

och utbildningsinsatser bör göras innan en inskolningsplats kommer i

fråga. Arbete på ordinarie villkor eller utbildning skall alltså även i fortsätt- 19

ningen vara den normala lösningen för arbetssökande ungdomar.

Den kvinnliga dominansen i ungdomslagen kan delvis förklaras av att Prop. 1985/86: 150 unga kvinnor har en högre arbetslöshet än unga män. Ungdomslagens Bil. 4

inriktning mot den offentliga sektorn. vilken framför allt är kvinnornas arbetsmarknad utgör sannolikt en ytterligare förklaring. För att särskilt ge unga kvinnor en möjlighet att pröva ett arbete i näringslivet vilket traditio-

nellt haft en manlig inriktning bör systemet med inskolningsplatser utformas så att en jämn könsfördelning kan uppnås. Platserna bör vidare i

arbetsförmedlingens åtgärdssystem komma före arbete i ungdomslag som även i fortsättningen bör vara den sista åtgärden.

Jag räknar med att parterna kan träffa ett avtal om inskolningsplatser som kan träda i kraft senast den 1 oktober 1986. Jag förordar mot bakgrund

härav att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att med utgångs-

punkt från det avtal som kan förväntas, få fastställa statsbidragsnivån och

den tid under vilka bidrag får utgå.Jag beräknar att ca 10000 platser kan tas

fram till en bidragskostnad av 250 milj. kr. Vid mina beräkningar har jag därvid utgått ifrån ett statsbidrag om högst 50 26 av den totala lönekostnaden under högst sex månader. Åtgärden bör under budgetåret 1986/87

finansieras inom ramen för anslaget Statsbidrag för ungdomslag.

AMS har föreslagit att anvisningstiden till arbete i ungdomslag förlängs från tre veckor till tre månader och att den unge under den perioden skall

vara föremål för arbetsförmedlingens åtgärder. För egen del anser jag att det är särskilt viktigt att ungdomar så snart som möjligt kan placeras i

arbete eller utbildning. Detta var ju också en av grundtankarna när ungdomslagen infördes. Jag anser det därför inte lämpligt att generellt låta en ungdom vänta i upp till tre månader på ett arbete i ungdomslag. Däremot anser jag, vilket överensstämmer med AMS förslag och med vad jag anförde i förra årets budgetproposition, att jobbsökaraktiviteterna bör komma in så tidigt som möjligt efter det att den unge har anmält sig till

arbetsförmedlingen. Jobbsökaraktiviteter bör alltså vara ett inslag i arbets-

förmedlingens arbete innan någon placeras i ungdomslag och i inledningsskedet av arbetet i ungdomslag. Mot bakgrund härav bör inte anvisningstiden förlängas. Den nuvarande anvisningstiden om tre veckor bör även i fortsättningen gälla vid placering i ungdomslag och nuvarande jobbsökaraktiviteter bör fortsätta på samma sätt som i dag men förläggas så tidigt som möjligt efter det att den unge har anmält sig till förmedlingen. Samti-

digt vill jag erinra om att anvisningstiden för den som slutat skolan eller annan utbildning som inte varit helt kortvarig redan i dag är tre månader och för en stor del av dem som får arbete i ungdomslag har således förmedlingen denna tid att söka andra lösningar. Jag finner det också naturligt att det praktiska arbetet med ungdomarna organiseras så att de särskilda handledarna för jobbsökaraktiviteterna och ungdomsförmedlarna inte utgör skilda arbetsgrupper.

Insatser för 20—24-åringar

Bakgrunden till regeringens uppdrag till AMS att redovisa situationen för

arbetslösa i åldersgruppen 20—24 år är att arbetslösheten i denna ålders-

grupp ligger väsentligt över andra gruppers. Första kvartalet 1986 var 20

32.000 (6,7 26) av ungdomarna i denna åldersgrupp arbetslösa enligt ar- — Prop. 1985/86: 150 betskraftsundersökningarna (AKU). Samtidigt kan konstateras att ungdo- = Bil. 4 marnas arbetslöshetstid är kortare än för andra grupper. Under första kvartalet 1986 har över 60 26 av de arbetslösa i åldersgruppen 20-24 år en arbetslöshetstid av högst tre månader. 1272 har en arbetslöshetstid som överstiger sex månader. Av AMS redovisning framgår att de arbetslösa har en lägre utbildningsnivå än genomsnittet för hela åldersgruppen. Vidare framgår att många har haft korta anställningar, vilket innebär att de har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Det kan också konstateras att en stor del av dessa ungdomars problem är avhängiga av den regionala obalans som finns på arbetsmarknaden. I skogslänen drabbas gruppen hårdare än i andra delar av landet.

Jag har nyligen förordat en ny modell för rekryteringsstöd, som enligt min mening bör bli en effektiv åtgärd för att bl. a. hjälpa ungdomar i åldern 20-24 år som har långa arbetslöshetstider. Arbetsmarknadsutbildning bör också i större utsträckning kunna utnyttjas för denna grupp. En låg utbildningsnivå är en förklaring till att dessa ungdomar har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Med olika utbildningsinsatser bör deras förutsättningar att erhålla ett fast arbete kunna stärkas väsentligt. Att i större utsträckning än i dag varva utbildning med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete och rekryteringsstöd är ytterligare ett sätt att stödja denna grupp. Jag vill i sammanhanget påminna om det avtal som har träffats på det kommunala området rörande varvning mellan beredskapsarbete och utbildning. Jag återkommer till detta i det följande när jag behand-

lar Örebromodellen.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört gör jag den bedömningen att fr. o. m. nästa budgetår kommer det att finnas en rad åtgärder för denna åldersgrupp i syfte att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Några ytterligare åtgärder anser jag f. n. inte behövliga utan att aktivt förmedlingsarbete t.ex. i form av jobbklubbar i kombination med utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel bör utnyttjas fullt ut.

Örebromodellen I närmare två år har i Örebro kommun bedrivits en försöksverksamhet med ungdomsarbete för 20—24-åringar. Försöksperioden går ut den 30 juni iår. Verksamheten har inneburit att samtliga ungdomar som fyllt 20 år men inte 25 år och som inte har kunnat erbjudas ett arbete, utbildning eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd fått erbjudande om ett ungdomsarbete i form av varvning av kommunalt beredskapsarbete och utbildning. Av den totala tiden skall 6090 vara arbete och 4072 utbildning och någon begränsning av ungdomsarbetets längd har ej angetts. Kommunen har erhållit statsbidrag med 802972 av utbetalade lönekostnader varav 590 utgjort bidrag för handledarkostnader och staten har garanterat ett totalt statsbidrag om 42 milj. kr. per år. Till följd av bl.a. den positiva arbetsmarknadsutvecklingen har de faktiska utgifterna stannat vid ca 28 milj. kr. per år.

I skrivelse den 11 september 1985 har Örebro kommun hemställt om att 21

få fortsätta ifrågavarande försöksverksamhet inom ramen för frikommun- = Prop. 1985/86: 150 försöken. Verksamheten utvärderas för närvarande inom högskolan i Öre- = Bil. 4 bro. Den slutsats som redan i dag kan dras av tillgängligt utredningsmaterial är att varvning av arbete och utbildning har visat sig vara en lämplig åtgärd för ifrågavarande åldersgrupp. Genom Örebroförsöket har en modell skapats för hur en sådan varvning skall ske och ett särskilt avtal har tecknats mellan Svenska Kommunförbundet och arbetstagarorganisationerna. Härigenom har möjligheter skapats för andra kommuner att genomföra varvning av beredskapsarbete och utbildning enligt i princip samma modell som i Örebro. För detta utgår normalt statsbidrag med 75 20 av lönekostnaderna. Varvning av arbete och utbildning har i såväl Örebro som på andra håll visat sig vara ett mycket bra och effektivt instrument. Enligt min mening har Örebroförsöket visat på nya vägar att möta ungdomarnas problem på arbetsmarknaden. Ett arbetsmönster för samarbete mellan förmedling och kommun har vuxit fram och varvade insatser av utbildning och arbete har utvecklats. Detta arbete bör fortsätta inom frikommunförsöken och i den arbetsförmedlingsnämnd som har inrättats i kommunen. I det föregående har jag förordat förändringar av rekryteringsstödet och införande av inskolningsplatser. Mot denna bakgrund räknar jag med att behovet av ungdomsarbete i Örebro kommun kommer att kunna minska under nästa budgetår. Jag kan samtidigt inte finna skäl för att Örebro när det gäller nivån på statsbidraget i fortsättningen skall behandlas annorlunda än andra kommuner när nu utvecklingsarbetet kan sägas vara avslutat. Statsbidrag för handledarkostnader i samband med beredskapsarbete har också generellt tagits bort. Det vore emellertid orimligt att fr.o.m. nästa budgetår reducera medelstilldelningen till vad som kan be-

tecknas som Örebros normala nivå. Jag föreslår därför att Örebro kommun

inom ramen för anvisade medel för beredskapsarbeten får disponera 18 milj. kr. under nästa budgetår för fortsatta försök. Därefter får försöksverksamheten anses vara avslutad och kommunen och arbetsförmedlingen bör komma överens om hur verksamheten därefter bör bedrivas inom ramen för tillgängliga resurser.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1986/87 — under förutsättning av att parterna på arbetsmarknaden träffar ett särskilt avtal angående inskolningsplatser — besluta att 250 000000 kr. av anslaget B6. Statsbidrag för ungdomslag får disponeras i enlighet med vad jag har anfört, 2. godkänna de riktlinjer för fortsatt försöksverksamhet med ungdomsarbete i Örebro kommun som jag har förordat.

Medel för särskilda insatser i Uddevallaregionen : Prop. 1985/86: 150

Bil. 4

AMS har i sin tidigare nämnda skrivelse behandlat frågan om medel för

extra insatser i Uddevallaregionen. Efter regeringens förslag i prop.

1984/85: 125 bil. 7 anvisade riksdagen 127 600 000 kr. för detta ändamål( AU 1984/85: 19, rskr 316). Medlen anvisades via ett särskilt reservationsanslag under tionde huvudtiteln, B 18. Medel för särskilda insatser i Uddevallare-

gionen, och avsåg tiden fram till den 30 juni 1986. Medlen har i dag inte

förbrukats och kommer inte att vara förbrukade vid juni månads utgång. Hur mycket som kommer att ha utnyttjats går inte i dag att exakt fastställa.

Jag är inte beredd föreslå att ytterligare medel avsätts för extra insatser inom Uddevallaregionen. Med hänsyn till att nedläggningen av varvet

förskjutits i tiden i förhållande till vad som ursprungligen planerades och

att utbildningsinsatser och andra åtgärder planerats till tiden efter den 30

juni i år bör avsatta medel och medgivna ramar för handikappåtgärder i form av introduktionsbidrag och särskilt lönebidrag få disponeras enligt tidigare givna ramar även under budgetåret 1986/87. De insatser t.ex. i

form av förstärkta förmedlingsinsatser, utbildning m.m. som därutöver anses nödvändiga får enligt min mening finansieras med ordinarie anvisade

medel för budgetåret 1986/87.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att '

1. godkänna vad jag har anfört om omfattningen av introduktions-

bidrag och särskilt lönebidrag under budgetåret 1986/87,

2. medge att ej ianspråktagna medel under det för budgetåret

1984/85 inrättade reservationsanslaget Medel för särskilda insatser i

Uddevallaregionen får disponeras under budgetåret 1986/87.

Underbilaga 4:1 Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

I Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 och 20§§ lagen (1973: 370) om arbetslöshets-

försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade

I. genomgått arbetsmarknadsut- I. genomgått arbetsmarknadsut-

bildning eller yrkesinriktad rehabi- bildning eller yrkesinriktad rehabi-

litering för vilken statligt utbild- litering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värn- ningsbidrag utgått, plikt eller åtnjutit föräldrapenning 2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit enligt lagen (1962:381) om allmän föräldrapenning — enligt — lagen försäkring, i samtliga fall dock till- (1962:381) om allmän försäkring, i

sammans högst två månader, båda fallen dock tillsammans högst 2. haft semester, eller två månader,

3. eliest varit ledig eller av annan 3. haft semester, eller anledning än sjukdom, värnplikts- 4. eljest varit ledig av annan an-

tjänstgöring eller barns födelse med ledning än sjukdom, värnplikts-

helt eller delvis bibehållen lön. tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

208 Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkra-

des dagsförtjänst än som framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen fast-

ställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av veckoinkomst eller, i fråga om

försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som

den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som nu sagts skall utgöra medlemmens dagsförtjänst. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,

skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första—-tredje styckena får dagpen-

ning till försäkrad som uppfyllt ar-

betsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yr-

kesinriktad rehabilitering för vilken

statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.

! Lagen omtryckt 1982: 432. 24

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

Åtnjuter medlem med anledning Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt- av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd arbets- ning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges löshetskassa, får dagpenning utges högst med beiopp som motsvarar högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första—tredje som får utgå enligt första—fjärde styckena och ersättningen. styckena och ersättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om försäkrad som före den 30 juni 1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrifter.

Prop. 1985/86: 150

2¶Förslag till Bil. 4 Lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant

arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd'! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med tid under vilken sökanden enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete

jämställs tid då sökanden Lt. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att

sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. genomgått arbetsmarknadsut- 2. genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabi- bildning eter yrkesinriktad rehabi-

litering för vilken statligt utbild- litering för vilken statligt utbild-

ningsbidrag utgått, fullgjort värn- ningsbidrag utgått, plikt eller åtnjutit föräldrapenning 3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit

enligt lagen (1962:381) om allmän föräldrapenning — enligt — lagen

försäkring, i samtliga fall dock till- (1962:381) om allmän försäkring, i

sammans högst två månader, båda fallen dock tillsammans högst 3. haft semester, eller två månader, 4. eljest varit ledig av annan an- 4. haft semester, eller

ledning än sjukdom, värnplikts- 5. eljest varit ledig av annan an-

tjänstgöring eller barns födelse med ledning än sjukdom, värnpliktshelt elier delvis bibehållen lön. tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

98”

Den som i minst 90 kalenderda- Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader gar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat ut- i anslutning till att han avslutat ut-

bildning på heltid som omfattar bildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbets- till studiesocialt stöd stått till ar-

marknadsutbildning som omfattar betsmarknadens förfogande som minst fem månader, stått till arbets- arbetssökande genom den offent-

marknadens förfogande som ar- liga arbetsförmedlingen eller för-

betssökande genom den offentliga värvsarbetat är berättigad till konarbetsförmedlingen eller förvärvs- tant arbetsmarknadsstöd utan att arbetat är berättigad till kontant ar- ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bebetsmarknadsstöd utan att ha upp- stämmande av ramtid inräknas inte

fyllt arbetsvillkoret. Vid bestäm- tid då sökanden har varit hindrad mande av ramtid inräknas inte tid att stå till arbetsmarknadens förfodå sökanden har varit hindrad att gande på grund av sjukdom, värnstå till arbetsmarknadens förfogan- pliktstjänstgöring, havandeskap el-

! Lagen omtryckt 1982: 433.

? Senaste lydelse 1984: 514. 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de på grund av sjukdom, värn- = ler vård av eget barn eller adoptivpliktstjänstgöring, havandeskap el- — barn som inte har fvllt två år. ler vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

Arbetslös som avses i 15 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fuligjort arbetsvillkoret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om sökande som före den 30 juni 1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrifter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 27

Bilaga 5 Industridepartementet: Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

Bilaga 5 Prop. 1985/86: 150 Bil. 5

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87,

m.m.

Tolfte huvudtiteln

Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

Mitt förslag: Om särskilda skäl föreligger får under perioden den

I juli 1986—den 30 juni 1988 avskrivningslån till drivmedelsanlägg-

ningar i glesbygd lämnas med högst 752 av den godkända kostna-

den för investeringar som föranleds av övergången till blyfri bensin.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Enligt bestämmelserna i förordningen

(1985:619) om glesbygdsstöd kan avskrivningslån till drivsmedelsanläggningar lämnas med högst 5092 av den godkända kostnaden för investering-

en. Riksdagen har beslutat om en övergång till blyfri bensin. I propositionen

om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m.m. (prop. 1985/86:61,

JoU I1, rskr. 101) hösten 1985 berördes kortfattat problemet med distribu-

tion av bensin i glesbygd. I propositionen konstaterades att det i glesbygd

kan bli långa avstånd mellan bensinstationer som tillhandahåller blyfri

bensin. Vidare noterades att kompletterande investeringar vid tankställen med endast en bensinpump kan behövas och att sådana kan stödjas med glesbygdsstöd. Slutligen anfördes att utvecklingen skulle följas med uppmärksamhet och eventuellt behov av ytterligare åtgärder studeras.

Distribution av bensin till konsumenter i glesbygd sker ofta från bensinpump i anslutning till en lanthandel. I många fall finns där endast en pump. vilket vid en övergång till blyfri bensin gör det omöjligt att utan investeringar förse kunderna med dels blyad bensin för äldre bilar, dels blyfri bensin för nyinköpta bilar. Det bör tilläggas att bensinförsäljning i sig inte är särskilt lönsam för glesbygdshandlaren, utan att den är en service som erfordras för att de bilburna inte skall åka förbi butiken till annan ort och köpa bensin, vilket ofta leder till att även dagligvaror inhandlas där.

Konsumentverket hemställde i en skrivelse den 1 november 1985 att

regeringen skulle överväga särskilda åtgärder för att motverka de olägen- i

| Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 5

heter som kunde drabba konsumenterna i landets glest befolkade delar vid Prop. 1985/86: 150 införandet av blyfri bensin och obligatoriskt skärpta krav på avgasrening Bil. 5 för personbilar. Konsumentverket bedömde att en stor andel av bensinanläggningarna i glesbygd saknar förutsättningar att själva bära de investeringskostnader som föranleds av övergång till blyfri bensin. Verket har i andra sammanhang tidigare föreslagit bl.a. att avskrivningslån skall kunna lämnas med högst 7546 av investeringskostnaden om det finns särskilda skäl. Enligt verket kan det nu bli nödvändigt med ett sådant förhöjt investeringsstöd för att en acceptabel distributionsstruktur för bensin skall kunna upprätthållas i glesbygd. Samtidigt meddelades att verket hade påbörjat en inventering av drivmedelshandelns struktur i glesbygd för att bedöma investeringsbehovet.

Sveriges Livsmedelshandlarförbund anslöt sig i en skrivelse till regering-

en den 21 november 1985 till konsumentverkets hemställan. ICA-förbundet har i en skrivelse till regeringen den 31 januari 1986 hemställt att investeringsstödet till drivmedelsanläggningar i glesbygd ges en sådan storlek att erforderliga ombyggnader och kompletteringar kan ske. För ICA-butikerna bedömdes investeringsbehovet uppgå till ca 16 milj. kr.

Konsumentverket återkom i en skrivelse den 17 februari i år med den

inventering av drivmedelsförsörjningen i glesbygd som tidigare aviserats. Det sammanlagda investeringsbehovet uppskattas till 24 milj. kr., medan det totala behovet av statligt stöd inte bedöms överstiga 14 milj. kr. Tidigare framlagda förslag om förhöjt glesbygdsstöd upprepas liksom att erforderligt utrymme måste säkerställas inom ramen för anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser m. m. Av konsumentverkets inventering framgår att 6096 av de studerade - bensinanläggningarna var etablerade på orter som tidigare beviljats statligt stöd till kommersiell service. Det är således väsentligt att följderna av beslutet om övergång till blyfri bensin inte resulterar i försämrade överlevnadsmöjligheter för de hundratals butiker som fått glesbygdsstöd. Särskilt angeläget är detta med hänsyn till att erforderliga investeringar i regel inte leder till annat än att den nuvarande försäljningsvolymen kan bibehållas.

Således är möjligheten att förränta insatt investeringskapital i de flesta fall

mycket begränsad. Möjlighet bör därför, enligt min mening, öppnas för att i sådana fall lämna förhöjt glesbygdsstöd till nödvändiga kompletteringsin-

vesteringar. Givetvis skall — liksom hittills — förordningens generella bestämmelse gälla att stödet inte får vara större än som med hänsyn till

övriga finansieringsmöjligheter och andra omständigheter fordras för att

den åtgärd som åsyftas med stödet skall kunna genomföras. Det är angeläget att snabbt få till stånd nödvändiga investeringar, och

därmed ge glesbygdsinvånarna rimlig åtkomst till blyfri bensin. Enligt min mening bör det förhöjda glesbygdsstödet enbart kunna lämnas under en

övergångstid, varför jag föreslår att det tillämpas under perioden den 1 juli

1986—den 30 juni 1988. Flera strategiskt belägna butiker i glesbygd har numera rustats upp med

hjälp av glesbygdsstöd. Förbrukningen av medel för sådana insatser inom

ramen för anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m. har därför Prop. 1985/86: 150 minskat under senare år. Därmed bör ett visst ekonomiskt utrymme för nu = Bil. 5 nödvändiga investeringar i bensinanläggningar ha skapats. Eftersom det föreslagna förhöjda glesbygdsstödet dessutom inte gäller generellt, utan är

en möjlighet om det finns särskilda skäl, bör medelsförbrukningen till följd

av den föreslagna förändringen kunna rymmas inom nuvarande anslags-

ram.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag förordat om möjligheten att lämna förhöjt

glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar som för-

anleds av övergången till blyfri bensin.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 3

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1986

Reviderad nationalbudgeét för Drop. 1985/86: 150 1986

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1986. Na- -tionalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Det huvudsakliga underlaget är konjunkturinstitutets prognos för 1986, vilken offentliggjordes i mars. Utredningsrådet har hörts, men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten. Arbetet har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 15 april 1986.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

I Sammanfattning Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

Nya förutsättningar Konjunkturläget har förbättrats markant de senaste månaderna. Hösten 1985 framstod utsikterna för fortsatt produktionstillväxt som måttliga både internationellt och framför allt i Sverige. Nu har emellertid förutsättningarna ändrats. Oljepriset har halverats och dollarkursen har anpassats nedåt. För industriländerna väntas en förstärkning av tillväxten. I Sverige torde BNP-ökningen bli ungefär lika stark i år som i fjol, ca 2 Ze.

I den preliminära nationalbudgeten antogs genomsnittspriset på importerad råolja bli 26 dollar per fat 1986. Prisnivån i december 1985 när kalkylerna avslutades var något högre. I början av april 1986 hade spotmarknadspriserna för vissa råoljekvaliteter fallit till under 10 dollar per fat. Det faktiskt registrerade priset på importerad råolja har emellertid legat högre och ett genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 har nu bedömts vara en rimlig utgångspunkt för föreliggande konjunkturprognos.

Dollarkursen har sjunkit från ca 7,70 kr. i december till drygt 7,40 kr. i början av april. Till grund för beräkningarna har lagts de valutakurser som gällde i februari 1986, vilka också överenstämmer väl med de kurser som gällde andra veckan i april efter kursjusteringarna inom EMS. Det innebär en genomsnittskurs för dollarn på 7,42 kr. 1986.

De sjunkande oljepriserna får en stimulerande inverkan på världsekonomin. Oljeprisfallet dämpar inflationen i de oljeimporterande länderna. Därigenom ökar den reala inhemska efterfrågan i dessa länder, vilket drar med sig import och ökar världsmarknadens tillväxt. I viss utsträckning motverkas dessa stimulerande effekter på världshandeln av en svagare utveckling i de oljeproducerande länderna. Dessutom kan den ökade efterfrågenivån i vissa länder komma att hållas tillbaka av finans- och penningpolitiska åtgärder i åtstramande riktning. Såvitt nu kan bedömas kommer detta emellertid bara att ske i liten utsträckning. Dessutom innebär den dämpade inflationen att finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv. Nettoeffekten av oljeprisfallet blir därför en lägre inflation och en högre tillväxt i världsekonomin. Den stimulerande effekten på produktionen förstärks av att lönekostnaderna dämpas och att tilltron till fortsatt tillväxt ökar. Oljeprisfallet kan därigenom, om den lägre prisnivån blir bestående, komma att verka stimulerande på världsekonomin i åtminstone ett par år.

Dollarkursens anpassning nedåt har också en gynnsam effekt. Den begränsar åtminstone på något längre sikt obalanserna i utrikeshandeln mellan å ena sidan Förenta staterna och å andra sidan Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Anpassningen är ur denna synvinkel emellertid ännu otillräcklig och torde inte, även om den drivs längre, ensam kunna upphäva obalanserna.

BNP-tillväxten i OECD-området bedöms nu bli 3 1/4976 1986. I våra nordiska grannländer beräknas emellertid tillväxten bli svagare i år än i fjol. Detta och en svagare importtillväxt i Förenta staterna gör att även exportmarknaden för svenska bearbetade varor beräknas öka något långsammare i år eller med ca 542. Inflationen i OECD-området beräknas falla

[Se till 3 1/2 96 1986 och även arbetslösheten ser ut att kunna minska något.

Världsmarknadspriser i natio-

? Avser bearbetade varor. De vikter, som har tillämpats, avspeglar ländernas betydelse som avsättningsmarknad för svensk export av bearbetade varor.

När det gäller effekterna på den svenska ckonomin, kan man konstatera, att tillväxten stimuleras, sysselsättningen stiger, inflationen sjunker och bytesbalansen förbättras. Särskilt väsentligt är att möjligheterna ökar att uppnå höjda reallöner vid låga nominella löneökningar. Det bör noteras att den svenska ekonomins konkurrenskraft inte förbättras nämnvärt av de fallande oljepriserna, eftersom inflationen dämpas väsentligt även i några av våra viktigaste konkurrentländer. Däremot förbättras de svenska företagens situation genom att marknadstillväxten ökar.

Försörjningsbalans Den privata konsumtionen beräknas öka med 2,70 1986, dvs. i ungefär samma takt som i fjol, se tabell 1: 1. Det innebär att konsumtionsnivån höjs med närmare 7 30 mellan 1983 och 1986. Upprevideringen av konsumtionsprognosen från den preliminära nationalbudgeten är drygt I procentenhet och beror huvudsakligen på att inflationen nu beräknas bli lägre.

Till grund för den stigande privata konsumtionen ligger både ökade reallöner och ökade inkomstöverföringar. Sparkvoten har antagits bli oförändrad mellan åren. Det finns faktorer som talar för en ökning av sparkvoten, bl.a. att sparandet var osedvanligt lågt 1985, att realräntan är hög och att staten stimulerar hushållssparandet. Men det finns också faktorer som talar för en minskning av sparkvoten, särskilt de förbättrade möjligheterna att låna.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 1,3 22 1986, dvs. i nästan samma takt som i fjol. Därvid förutses den kommunala konsumtionen fortsätta att öka med ca 276. Kommunsektorns ekonomi är överlag god. Kommunernas inkomster beräknas öka med 81/27 1986, likviditeten är god och den kommunala utdebiteringen minskade 1986 för första gången på 30 år. Skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting är emellertid stora. Den statliga konsumtionen väntas minska med ca 1 till följd av den restriktiva inriktningen av statens budgetpolitik.

Den ökade optimismen och den lägre räntenivån torde verka stimulerande på investeringarna i år. Näringslivets investeringar beräknas öka med närmare 496 1986. Uppgången berör nästan alla delar av näringslivet. Industriinvesteringarna beräknas öka med ca 5926 1986 och därmed bli

Tabell 1:1 Försörjningsbalans Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

Miljarder kr. Procentuell volymförändring löpande priser

! Förändringstalet avser förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

närmare 45 22 högre än 1982. Inom de statliga affärsverken svarar statens vattenfallsverk, televerket och statens järnvägar för betydande ökningar. Bostadsbyggandet beräknas komma att öka de närmaste åren till följd av stigande realinkomster, sänkt ränte- och oljeprisnivå, minskning i antalet outhyrda lägenheter m. m. Antalet påbörjade lägenheter beräknas öka till 32.000 i år. Till följd av ett osedvanligt litet antal igångsatta lägenhetsbyggen i slutet av förra året och i början av 1986 beräknas bostadsinvesteringarna emellertid volymmässigt minska något i år. Minskningar förutses även för handelsflottans och de offentliga myndigheternas investeringar. De totala investeringarna beräknas öka med ca 2 76 1986.

Den förväntade lageruppbyggnaden 1985 uteblev i stort sett. Ändå gav lagerrörelserna ett betydande positivt bidrag till den totala användningen till följd av lageravvecklingen året innan. För 1986 förutses en begränsad lageruppbyggnad innebärande svagt minskande lagerkvoter i industri och handel. Lageromslaget beräknas till 0,3 26 av BNP.

Exporten beräknas öka med ca 590 1986. Denna prognos innefattar en fortsatt långsam förlust av marknadsandelar för exporten av bearbetade varor till OECD-området. Detta motverkas av återtagande av andelar i övriga länder. Övrig varuexport minskade 1985, medan en ökning förutses 1986. Den totala exporten väntas därmed öka snabbare i år än i fjol. Importen beräknas öka med knappt 796 1986, vilket är en något långsammare importökning än 1985. Genom prisfallet på råolja och petroleumprodukter väntas värdet av varuimporten bli i stort sett oförändrat mellan 1985 och 1986 i löpande priser.

Med dessa förutsättningar skulle bruttonationalprodukten (BNP) öka med ca 276 1986. Det innebär att BNP-tillväxten för fjärde året i rad når upp till en nivå, som är förenlig med långsiktig resurstillväxt och successiv 4

anpassning till fullt resursutnyttjande. I förlängningen innebär detta att Prop. 1985/86: 150

möjligheterna ökar att i enlighet med 1984 års långtidsutredning nå full Bil. 1.1

sysselsättning och samhällsekonomisk balans i slutet av 1980-talet.

När det gäller tillväxtens sammansättning under fyraårsperioden 1982— 1986 beräknas kapitalbildningen ha svarat för ca 6096, se nedanstående

tablå. På längre sikt är det ungefär vad som krävs för att nå balans enligt

långtidsutredningen. Det kan jämföras med att kapitalbildningen svarade för endast ca 1022 av tillväxten under perioden 1970-1982. Det har emel-

lertid skett en klar förskjutning mot konsumtion de senaste två åren. Medan konsumtionen bara svarade för ca 1076 av den totala produktions-

ökningen 1982— 1984, beräknas konsumtionsandelen bli ca 7526 1985 och ca 857 1986. Detta senare är en klart starkare inriktning på konsumtion än vad som kan bedömas vara långsiktigt förenligt med en utveckling mot balans i den svenska ekonomin, men får ses mot bakgrund av att särskilt den privata konsumtionen under en längre period har utvecklats svagt.

BNP-tillväxt 1970—1986 Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

1970—- 1982- 1983 1984 1985 1986 1982 1986

BNP 1,7 2,5 2,4 3,4 2.3 2,0 Bidrag från: — konsumtion KS 1.0 -0,7 1.2 1,7 1,7 -- kapitalbildning! 0.2 1.5 22 0,6 0,3

! Bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexport.

Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget har förbättrats kraftigt de senaste åren. Sysselsätt-

ningen ökade med 36 000 personer 1984 och 44000 personer 1985. Arbetslösheten har reducerats från nästan 492 i mitten av 1983 till under 34 i början av 1986 (säsongrensade tal). Denna sysselsättningsökning och dämpning av arbetslösheten har uppnåtts trots att de arbetsmarknadspolitiska insatserna har reducerats. Internationellt sett är detta en mycket bra utveckling. Arbetslösheten i OECD-området är i genomsnitt ca 896, i

många länder betydligt högre. En fortsatt sysselsättningsökning förutses i år, dock i långsammare takt

än i fjol. Antalet sysselsatta beräknas öka med ca 30000 personer 1986. Även arbetsutbudet väntas öka något långsammare än i fjol. Arbetslöshe-

ten beräknas kunna hållas på en säsongrensat oförändrad nivå under loppet av året, trots minskade arbetsmarknadspolitiska insatser i form av beredskapsarbeten m.m. Mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 torde arbetslösheten minska något.

Priser och löner Prisökningarna har de senaste åren varit högre i Sverige än i andra industri-

länder. Under senare tid har ernellertid inflationen dämpats betydligt i

Sverige, från 8,1 96 i december 1984 till 4,3 Z6 i mars 1986 (KPI-ökning de Prop. 1985/86: 150

senaste tolv månaderna t.o.m. den angivna månaden). Prisökningarna Bil. 1.1 under loppet av 1986 beräknas stanna vid drygt 236. Det skulle innebära att inflationen under 1986 anpassades ned mot OECD-genomsnittets.

Man bör emellertid hålla i minnet att i OECD-området ingår några,

främst sydeuropeiska, länder med höga inflationstal, vilka drar upp

OECD-genomsnittet. Jämförs Sverige med 14 OECD-länder samman-

vägda med hänsyn till ländernas betydelse som konkurrenter torde inflationen i Sverige även i år överstiga utlandets. I Förbundsrepubliken Tyskland och Japan beräknas inflationen bli 122 eller därunder i år.

En väsentlig orsak till att inflationen sjunker i Sverige är att de interna-

tionella prisstegringarna har dämpats och framför allt att oljepriserna har

fallit under de senaste månaderna. Dessutom har de inhemska kostnadsfaktorerna utvecklats gynnsamt. Inflationens karaktär av självgenererande

process medför att den minskade inflationen, även om den initieras av

lägre utländska prissteringar, torde få dämpande effekter på pris- och

löneökningarna både under detta år och nästa år. Som grund för prognoserna för 1986 ligger en löneökningstakt i näringslivet i enlighet med de avtal. som nyligen har slutits. För den offentliga

sektorn har, i avsaknad av nya löneavtal, beräkningsmässigt utgåtts från den löneökning, som följer av tidigare slutna avtal. Beräknad på detta sätt

stiger den genomsnittliga timlönen med ca 696 1986. Detta är en lägre ökningstakt än under senare år, men ändå högre än i våra konkurrent-

länder. Den reala timlönen före skatt beräknas stiga med i genomsnitt ca

290 1986.

Bytesbalans

Bytesbalansen försämrades 1985 till följd av en kraftig efterfrågeökning

och vissa tillfälliga faktorer, främst en ökning av nettoimporten av råolja

och petroleumprodukter. Efter att ha uppvisat ett mindre överskott 1984

beräknas nu underskottet ha blivit 9 miljarder kr. 1985.

Främst genom de fallande oljepriserna förbättras balansen mot utlandet i

år. Bytebalansen beräknas uppvisa ett överskott på ca 3 miljarder kr. 1986,

en förbättring med över 12 miljarder kr. från i fjol.

Tabell 1:2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

1983 1984 1985 1986

! Korrigering av handelsstatistiken till att överensstämma med nationalräkenskaperna.

Till förbättringen av bytesbalansen bidrar också dollarkursens nedgång Prop. 1985/86: 150

mellan 1985 och 1986. Denna nedgång förstärker de svenska företagens Bil. 1.1 konkurrenskraft, minskar priserna på importerade varor prissatta i dollar och reducerar ränteutgifterna för utlandsskulden.

Finansiell balans

Ett väsentligt led i den ekonomiska politiken de senaste åren har varit att återupprätta finansiell balans i den svenska ekonomin. Ambitionerna har kommit till uttryck i de långsiktiga mål statsmakterna har uttryckt om att uppnå ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande och i

bytesbalansen. Avsikten är att uppnå ett sparande i den svenska ekono-

min, som är tillräckligt stort för att finansiera en investeringsnivå, som är förenlig med stabil tillväxt och full sysselsättning. Ett omfattande sparande

är också en förutsättning för att räntenivån skall kunna hållas nere och för

att på längre sikt kunna avskärma Sverige från inflationsimpulser utifrån.

De senaste åren har den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrats kraftigt från ett underskott på 40 miljarder kr. 1982 till ett beräknat underskott på 10 miljarder kr. 1986. Till största delen är det reduceringen av statens budgetunderskott som svarat för förbättringen. Statens budget-

underskott beräknas bli 48 miljarder kr. 1986. Huvudsakligen väntas detta

kunna finansieras genom företagens insättningar på olika konton i riksban-

ken, bankernas kassakravsmedel och upplåning från hushållen.

Företagens lönsamhet och bruttosparande har stigit väsentligt de senas-

te åren. Emellertid har även investeringar inkl. lager ökat kraftigt, varför det finansiella sparandet beräknas ha minskat fram till 1985. För 1986

förutses en fortsatt god lönsamhet och en viss ökning av företagens finan-

siella sparande. Hushållens sparande beräknas bli fortsatt lågt 1986. Bytesbalansen har förbättrats från ett underskott på 22 miljarder kr.

1982 till ett beräknat överskott på 3 miljarder kr. 1986. Förbättringen av

bytesbalansen riskerar emellertid att dölja det förhållandet, att det på

något längre sikt krävs en fortsatt utbyggnad av den exporterande och

importkonkurrerande delen av näringslivet. För det första är en stor del av

förbättringen av bytesbalansen i år en konsekvens av fallet i oljepriser, men stor osäkerhet råder ännu orm den framtida nivån på oljepriserna. För det andra förhindras en fortsatt försämring av den svenska konkurrenskraften bara av en effektiv depreciering av den svenska kronan både 1985 och 1986, en följd av dollarkursens nedgång och vissa rörelser i valutakursindex. Pris- och löneökningarna i Sverige har ännu inte anpassats ned till takten i våra konkurrentländer. För det tredje måste den inhemska efter-

frågenivån fortfarande höjas väsentligt för att ett fullt resursutnyttjande skall kunna uppnås. Slutsatsen är således att den finansiella balansen har förbättrats påtagligt

de senaste åren, men att en balanserad situation ännu inte har uppnåtts. Än

återstår mycket innan ett permanent överskott har etablerats i den offentliga sektorns sparande och innan näringslivet har utvecklats så att ett

strukturellt överskott kan nås i bytesbalansen.

Prop. 1985/86: 150

APPENDIX

Bil. 1.1

Effekter av olika oljeprisantaganden

I detta appendix redogörs för de samhällsekonomiska effekterna av ändra-

de oljepriser. Analysen visar hur prognoserna för nägra centrala variabler

påverkas av en sänkning av det genomsnittliga råoljepriset under 1986 med

5 dollar per fat. Analysen avser också att belysa effekterna av den oljepris-

sänkning som faktiskt ägt rum. Först behandlas effekterna på den internationella ekonomin och en känslighetsanalys görs avseende förändringar i vissa nyckeltal för OECDområdet. Därefter följer kalkyler avseende den svenska ekonomin. Underlaget för beskrivningen är de beräkningar som konjunkturinstitutet har gjort av utvecklingen vid råoljepriser på 20 dollar resp. 15 dollar per fat.

Effekter på världsekonomin Utbudsöverskott av olja på de internationella marknaderna, svag efterfrågetillväxt samt ökade svårigheter för de oljeproducerande länderna att

enas om produktionsbegränsningar har medfört att oljepriserna fallit kraftigt. Det genomsnittliga råoljepriset på spotmarknaden har sjunkit från 26

dollar per fat under senare delen av 1985 till ca 10 dollar per fat i början april 1986. Att prognosticera utvecklingen på oljemarknaden är svårt. En allmän bedömning är dock att oljepriserna inte kommer att stiga brant inom den närmaste framtiden. Ett skäl är att marginalkostnaden för icke OPEC-ansluten produktion fortfarande ligger under marknadspriset. Ett annat är att

oljeefterfrågan har en låg priselasticitet, vilket innebär att ett prisfall inte

ger någon stor omedelbar konsumtionsökning. På längre sikt är emellertid

prisutvecklingen mycket svår att förutse.

Effekterna på världsekonomin av den oljeprissänkning som ägt rum är

starkt beroende av hur priser och löner i industriländerna påverkas, hur

finans- och penningpolitiken utformas i dessa länder och hur de oljeprodu-

cerande ländernas import utvecklas. De lägre oljepriserna torde dämpa priserna mer än lönerna under 1986. Därigenom stiger realinkomsterna och

den inhemska efterfrågan i de oljeimporterande länderna.

Den ökade efterfrågan kommer i vissa industriländer att neutraliseras av finanspolitiska åtgärder men de flesta länder avstår sannolikt från sådana. Därtill kommer att finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv när inflationen sjunker eftersom de offentliga utgifterna i högre utsträckning än inkomsterna är nominellt fixerade. Nettoresultatet torde bli att finanspolitiken inte neutraliserar utan i stället t. o. m. förstärker den ökade efterfrågan. Penningpolitikens inriktning är svårare att förutse. En sänkning av räntenivån som följd av fallande oljepriser förefaller sannolik. Lägre oljepriser innebär kraftiga inkomstomfördelningar mellan olika

länder och länderområden. De oljeproducerande ländernas exportintäkter reduceras mycket kraftigt och de måste då anpassa importen därefter.

Importnedskärningarna i de oljeproducerande länderna drabbar industri- Prop. 1985/86: 150 ländernas export. Sverige exporterar dock en mindre andel av den totala Bil. 1.1 exporten (526) till OPEC-länderna än vad de flesta OECD-länder gör. De icke OPEC-anslutna oljeproducerande länderna Norge och Storbritannien, som är två av Sveriges viktigaste exportmarknader, har sannolikt långsam-

mare anpassningsmekanismer till de minskade exportinkomsterna.

Öst-västhandeln kommer att beröras negativt av oljeprisfallet. I Sovjet

svarar oljeexporten för hälften av landets inkomster i utländsk valuta och

där står knappast någon annan möjlighet att finna än att kraftigt skära ner importen. De oljeproducerande ländernas neddragning av importen motverkar i viss utsträckning de positiva effekterna på världshandeln men nettoeffekten på exportmarknadstillväxten blir ändå positiv.

I tabell I redovisas effekterna på tillväxt och inflation i OECD-området

samt på världshandelns utveckling om råoljepriset sänks med 5 dollar per fat. Nettoeffekten på BNP-tillväxten i OECD-området har uppskattats till

drygt 1/496. Denna bedömning, som har gjorts av konjunkturinstitutet, stämmer väl överens med de studier som har gjorts av bland andra OECDsekretariatet. Den internationella inflationen, räknat som världsmark-

nadsprisutvecklingen för bearbetade varor, dämpas med 0,6 6. Marknads-

tillväxten för svensk export av bearbetade varor beräknas öka med 0,5 Z. Därvid förutses en ökning på 0,77e i OECD-områdets handel och en

dämpning av OPEC- och statshandelsländernas import.

Tabell 1 Marginaleffekter på vissa nyckeltal för OECD-området vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat 1986 Procent

Effekter på Sveriges ekonomi I det föregående har översiktligt beskrivits effekterna av ett oljeprisfall på

inkomstbildningen i andra länder och därmed på exportmarknadstillväxten. För Sveriges del kan man då räkna med en ökning av exportmarknads-

tillväxten med 0,5. Det är emellertid troligt att exporten av bearbetade varor, med det kapacitetsläge som väntas råda 1986, inte stiger lika mycket

på grund av flaskhalsproblem i vissa expansiva branscher. Effekten på exportvolymen av bearbetade varor har med hänsyn till detta uppskattats till 0,3 22. Oljeprisfallet sänker industrins kostnader dels genom tägre energikostnader, dels genom den lägre allmänna prisnivån i omvärlden. Anpassning-

en av produktpriserna till de lägre oljepriserna sker emellertid sannolikt med en viss eftersläpning. Om så är fallet kommer en del av prissänkningen på råolja att tillfälligt stanna kvar i företagssektorn i form av högre vinster. Till detta kommer att lägre oljepriser innebär högre aktivitetsnivå

och sannolikt även mer positiva framtidsförväntningar. Båda faktorerna

torde verka stimulerande på investeringarna. Det skall här understrykas

att konkurrenskraften inte förbättras då även konkurrentländerna får lägre — Prop. 1985/86: 150 kostnader. Exportmarknadstillväxten är dock såpass kraftig att situationen = Bil. 1.1 för företagen på världsmarknaden blir förbättrad jämfört med tidigare. Den ökade aktivitetsnivån i ekonomin beräknas medföra en sysselsättningsökning på ca 0,1 96, motsvarande drygt 4000 personer.

I tabell 2 redovisas effekterna under 1986 på försörjningsbalansen och vissa nyckeltal i den svenska ekonomin av en sänkning av det genomsnittliga importpriset på råolja med 5 dollar per fat. 1 bilagan till kompletteringspropositionen rörande svensk ekonomi 1987— 1989 analyseras de samhällsekonomiska konsekvenserna på något längre sikt om priset på råolja stiger ull 25 dollar per fat.

Tabell 2 Marginaleffekter på försörjningsbalans m.m. 1986 vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat Procent Försörjningsbalans

Nyckeltal Konsumentprisindex

Som framgår av tabellen ger sänkta priser på råolja en positiv effekt på efterfrågan. Detta leder till en högre import. Efterfrågeökningen riktar sig även mot inhemsk produktion. Den ökade efterfrågan beräknas resultera i en 0,20 högre BNP. Att BNP-ökningen i Sverige beräknas bli lägre än i OECD-området beror till stor del på de tidigare nämnda flaskhalsproble-

men i några expansiva branscher. Av de olika försörjningsbalanskompo-

nenterna är det importen som påverkas mest. Såväl export- som import-

priser påverkas av sänkta kostnader. Priserna på varuexporten beräknas

sjunka med ca 196; priserna på varuimporten beräknas bli ca 32 lägre. I

dessa tal inkluderas sänkta priser på råolja och petroleumprodukter. Trots

att importen volymmässigt ökar mer än exporten innebär det förbättrade bytesförhållandet att bytesbalansen förstärks avsevärt. Ett oljeprisfall på 5 dollar per fat beräknas förbättra bytesbalansen med 3,2 miljarder kr. under 1986.

Inhemska sektorer kan tillgodogöra sig de lägre oljepriserna på olika

sätt. Om man inom företagssektorn låter oljeprisfallet slå igenom på produktpriserna kommer hushållen att tillgodogöra sig största delen av olje-

prissänkningen genom lägre priser. Hushållens reala köpkraft ökar då i

motsvarande mån. I den utsträckning hushållen väljer att spara sina ökade 10

realinkomster höjs sparkvoten, och detta verkar dämpande på efterfrå- = Prop. 1985/86: 150

geökningen. Effekten på KPI av en oljeprissänkning är beroende av hastig- = Bil. 1.1 heten och styrkan hos genomslagskraften av det lägre oljepriset. I dessa kalkyler beräknas prisstegringstakten under loppet av 1986 sjunka med

ytterligare 0,8 96. Därvid har hänsyn tagits till dels de direkta effekterna på

KPI av sänkta priser på bensin och eldningsolja, dels vissa av de indirekta prisdämpande effekterna via sänkta kostnader i företag som förbrukar olja och bensin. Enbart sänkningen av priset på bensin och eldningsolja motsvarande de lägre världsmarknadspriserna uppskattas sänka KPI med ca 0.492 via de KPI-vikter som anger hur stor del av hushållens konsumtion som dessa båda produkter svarar för.

Under 1985 var det genomsnittliga importpriset på råolja 27 dollar per fat. Prisfallet mellan 1985 och 1986, på 12 dollar per fat beräknas, om

denna kalkyl extrapoleras, höja BNP med 0,5 Z&, förbättra bytesbalansen med knappt 8 miljarder kr. samt sänka inflationstakten med 1,2 92 (KPI årsgenomsnitt).

tv Den internationella utvecklingen Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

2.1¶Allmän översikt

Sedan den preliminära nationalbudgeten har förutsättningarna för den internationella ekonomiska utvecklingen förändrats i vissa viktiga avseen-

som ägt rum de senaste månaderna. Men även när det gäller växelkurser

och räntor har utvecklingen gått i en riktning som till övervägande del

innebär bättre förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt och lägre inflation under 1986.

Betingelserna för utvecklingen under 1986 måste emellertid också bedömas mot bakgrund av att den ekonomiska tillväxten i industriländerna blev långsammare än väntat 1985. Ökningstakten i BNP för OECD-länderna sammantagna dämpades från strax under 5 96 1984 till ca 2 3/47 1985 och blev därmed omkring en halv procentenhet lägre än vad som väntades i 1. ex. den reviderade nationalbudgeten för ett år sedan. Flera av de balansbrister som kännetecknat den ekonomiska utvecklingen under senare år

kom därmed snarast att förstärkas. Underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans vidgades ytterligare i fjol. Överskottet i den japanska bytesbalansen fortsatte att stiga. Arbetslösheten planade ut för

hela OECD-området, men fortsatte att gå upp för Europa. Protektionis-

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1984 1985? 19867

OECDområdets totala BNP i 9e! De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

11985 års BNP, löpande priser och växelkurser. 2 Finansdepartementets bedömningar.

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1985/86: 150

Procentuell förändring mellan ärsgenomsnitt Bil. 1.1

1984 1985 1986!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

! Finansdepartementets bedömningar.

tiska åtgärder vidtogs i oförminskad omfattning. Även världshandelns ökningstakt bromsades upp till ca 370 1985 jämfört med närmare 9 § året dessförinnan. Detta drabbade särskilt u-ländernas export. Skuldtjänstbetalningarna kom därmed att ta i anspråk en än större andel av u- ländernas exportintäkter.

I den prognos för den internationella utvecklingen under 1986 som ligger till grund för kalkylerna i denna reviderade nationalbudget förutses BNP för OECD-området totalt öka med 3 1/476. Detta är en upprevidering med 1/2 procentenhet sedan den preliminära nationalbudgeten, vilket i huvudsak motsvarar den beräknade effekten av lägre oljepriser. (Se vidare nedan.) Även för Västeuropa har tillväxtprognosen justerats upp med 1/2 procentenhet. till 2 3/4 30. Tillväxten bedöms på de flesta håll bli något mindre investeringsinriktad än de senaste åren. Den förstärkta tillväxten medger en viss minskning av arbetslösheten som dock för Västeuropa i genomsnitt fortfarande beräknas ligga omkring 1176.

Inflationen förutses i genomsnitt för hela OECD-området bli 3 1/29; under 1986 och i vissa betydelsefulla länder t. o. m. 122 eller därunder. Främst är det lägre importpriser som drar ned inflationstakten, men den inhemska kostnadsutvecklingen i industriländerna bedöms fortsätta att sakta av även 1986. Även vid långsammare ökning i de nominella lönerna beräknas dock en reallöneökning om drygt I 1/2 96 komma till stånd, vilket är den största uppgången sedan 1979. Sannolikt innebär detta en viss försvagning av företagens vinstsituation 1986. De externa obalanserna i industriländerna förvärras något i löpande priser, främst till följd av utvecklingen av export- och importpriserna efter inträffade växelkursför- 13

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder Prop. 1985/86: 150

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

! Finansdepartementets bedömningar. 2 Nationell definition.

ändringar. I Förenta staterna förutses sålunda underskottet i bytesbalansen stiga till motsvarande ca 3 1/26 av BNP, medan överskotten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland beräknas öka till ca 5 1/2 resp. 47: av BNP.

Tillväxten i u-länderna bedöms bli endast obetydligt snabbare än under fjolåret, eller strax över 3 90 1986. Förutsättningarna skiljer sig åt väsentligt mellan olika länder. Priserna på råvaror exkl. olja förutses fortsätta att gå ned i reala termer. Den totala världshandeln beräknas få ett visst uppsving som dock dämpas av en omfattande neddragning av importen i de oljeexporterande länderna och en återhållsam importtillväxt i övriga u-länder. För bearbetade varor beräknas världshandeln öka med omkring 490 1986, vilket är en något lägre tillväxttakt än 1985.

Utvecklingen på oljemarknaden får en avgörande betydelse för den allmänna ekonomiska tillväxten under 1986. Under andra halvåret 1985 ökade råoljeutvinningen inom OPEC-området med mer än 25 26. Huvuddelen av tillskottet härrörde från Saudiarabien. I och med att efterfrågan ökade säsongsmässigt under hösten och marknadens förväntningar var inriktade på stabila priser, kunde världsmarknadspriset ändå upprätthållas. Det började falla först mot slutet av fjolåret när det började stå klart att OPEC-länderna hade större intresse av att söka öka sina marknadsandelar

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder Miljarder dollar

1984 1985 1986! Förenta staterna —-107 —-119 -—- 140 Japan 35 49 75 Förbundsrepubliken Tyskland 6 13 25 Frankrike - 1 1 5 Storbritannien 1 5 0 OECD-Europa uu 21 45 OECD-totalt — 69 — 59 —- 30 ! Finansdepartementets bedömningar. 14

än att försvara det rådande oljepriset. Det prisfall som därefter följt har — Prop. 1985/86: 150 återfört oljepriset i reala termer till en nivå under den som rådde före den = Bil. 1.1 snabba uppgången 1979. OPEC:s strävan att konkurrera ut andra producentländer och samtidigt

stimulera efterfrågan torde realistiskt räknat kräva en ganska lång tid för att förverkligas, i och med att den förutsätter förändringar i kapitalutrust-

ningen både på utvinnings- och på förbrukningssidan. Vid vilket pris som

jämvikt kan etableras under denna anpassningsperiod är mycket osäkert,

och innan läget på oljemarknaden stabiliserats kan betydande prisfluktuationer komma att ske. Mot bakgrund av prisutvecklingen på världsmarknaden fram till början av april har det bedömts rimligt att basera kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten på att priset på råolja för import till Sverige i genomsnitt under 1986 kommer att uppgå till 15 dollar/fat.

Jämfört med 1985 innebär detta nära nog en halvering av världsmark-

nadspriset på råolja. Det beräknas medföra att den allmänna prisnivån blir

ökade realinkomsterna stimulerar i första hand den privata konsumtionen, vilket väntas föranleda att såväl produktionen som importen i industriländerna blir större än eljest.

Totalt sett beräknas den genomsnittliga BNP-tillväxten i industriländerna bli ca 1/2 procentenhet större 1986 till följd av oljeprisfallet. Den beräknade tillväxteffekten varierar mellan enskilda länder som följd av skillnader i energiförsörjning, geografisk fördelning av exporten etc. Även länder som Norge och Storbritannien beräknas kunna dra viss nytta av

fallande oljepriser. För industriländerna sammantagna beräknas oljeimporten förbilligas med ca 40 miljarder dollar och bytesbalansen förbättras

netto med 25 å 30 miljarder dollar. Jämfört med 1985 innebär detta att bytesbalansunderskottet halveras.

Flertalet länder har hittills valt att släppa fram huvuddelen av den stimulans till ekonomin som oljeprisfallet utgör. Tillväxten i OECD-området var dessförinnan snarast på väg att plana ut och i behov av extra stimulans. Restriktionerna på utbudssidan synes i stort sett vara av be-

gränsad betydelse för den extra tillväxt som oljeprisfallet beräknas kunna

ge upphov till. Ett särskilt problem kunde vara de senaste årens lång-

samma tillväxt av kapitalstocken i industrin, inte minst i Västeuropa. Vissa

beräkningar av den potentiella tillväxten under senare år tyder dock på att

kapacitetsreserven ökat i flera stora länder i Västeuropa, såsom Förbunds-

republiken Tyskland, Frankrike och Italien.

För de oljeexporterande länderna i Mellersta östern motsvarar inkomstbortfallet till följd av det halverade oljepriset mer än 596 av BNP. En

betydande minskning av importen till dessa länder måste därför förutses, vilket reducerar oljeprisfallets stimulanseffekt på världshandelns tillväxt. För övriga länder spelar oljeexporten inte fullt lika stor roll i ekonomin,

men flera av dessa har i stället en svår finansiell situation i utgångsläget.

Situationen i skuldtyngda länder som t.ex. Mexiko, Venezuela och Indo-

nesien torde därför komma att förvärras och utgöra ett potentiellt hot mot

stabiliteten i det internationella kreditsystemet.

Till de mera betydelsefulla förändringar som inträffade i världsekonomin = Prop. 1985/86: 150

under 1985 hör utvecklingen på växelkursområdet, i första hand den om- = Bil. 1.1

fattande depreciering av dollarn som skedde. De samordnade aktioner mellan de fem största industriländerna som genomfördes under hösten spelade en viktig roll för att åstadkomma dessa förändringar. Från september 1985 fram till mars 1986 deprecierades dollarn med mer än 2074 mot både D-marken och yenen. 1 effektiva termer tappade dollarn under sam-

ma tid nära 157 av sitt värde, medan D-marken effektivt apprecierades

med ca 107 och yenen med ca 256. Vissa uppskattningar tyder dock på att dollarn fortfarande är övervärderad med mellan 10 och 15 7Z. Hur denna

återstående anpassning kan komma till ständ och hur snabbt den kan ske

får stor betydelse för de ekonomisk-politiska reaktionerna i framför allt Förenta staterna. Ett hastigt ras i dollarkursen betyder ökade inflationsrisker i Förenta staterna vilket kan framkalla en åtstramning av penningpo-

litiken.

En fortsatt gradvis anpassning av växelkurserna skulle göra det lättare

att undvika åtstramningar som kan återverka på den ekonomiska tillväx-

ten. Ett uttalat syfte med samarbetet mellan de fem största industriländerna är att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt utanför Förenta staterna, vilket skulle göra det lättare att avhjälpa de amerikanska obalanserna. I denna del har samarbetet hittills inte lett till några mera omfattande föränd-

ringar i finanspolitiken i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, vilka

främst ansetts ha utrymme för sådan stimulans. Den redan tidigare plancrade tyska skattereformen har dock genomförts och tillväxten synes vara på väg att förstärkas. Japan har vidtagit vissa begränsade åtgärder för att förbättra den inhemska efterfrågetillväxten och förbereder enligt uppgift

ytterligare åtgärder, men det är ovisst vilken omfattning dessa kan få.

Samordningen mellan industriländerna på det penningpolitiska området har varit mer framgångsrik, och mer eller mindre gemensamma reduktioner av räntenivån har kunnat genomföras. Den japanska räntan måste höjas i slutet av oktober 1985 för att understödja en fortsatt yen-appreciering, men sedermera har yen-räntan successivt fallit och den allmänna

tendensen bland de internationella valutorna är i riktning mot lägre räntor.

De främsta undantagen är pund, lire och kanadensiska dollar. Den korta räntan i Förenta staterna har gått ned och medgivit en gradvis depreciering av dollarn. Penningpolitiken har där givits en flexibel utformning. Ännu 1986 beräknas dock det amerikanska bytesbalansunderskottet fortsätta att

stiga, och en ökande del därav mäste finansieras genom att attrahera kapital från andra länder. Huruvida detta kan ske utan att räntemarginalen mot andra länder åter vidgas återstår att se. Det är anmärkningsvärt att den långa amerikanska räntan föll med inemot 2 procentenheter under 1985 trots det fortfarande stora federala budgetunderskottet; någon krympning

av räntemarginalen mot omvärlden skedde dock inte därigenom. Avta-

gande inflation och inflationsförväntningar under 1986 talar för att en

fortsatt nedgång i ränteläget kan ske, i varje fall utanför Förenta staterna. Samtidigt som restriktioner kan göra sig gällande för utformningen av

den amerikanska penningpolitiken beräknas stimulanseffekten från de se-

naste årens mycket expansiva finanspolitik nu ebba ut. Den lag om balan- 16

sering av den federala budgeten år 1991 (Gramm-Rudman-Hollings) som Prop. 1985/86: 150

antagits av kongressen har begränsade effekter på budgeten innevarande = Bil. 1.1 budgetår men sätter därefter mycket bestämda gränser för handlingsfriheten i finanspolitiken. I de större länderna utanför Förenta staterna beräk-

nas finanspolitiken allmänt sett bli något mindre restriktiv 1986 än föregå-

ende år; förändringen är dock på de flesta håll relativt liten och sker från ett stramt utgångsläge.

2.2¶Regionala översikter

Förenta staterna och Japan

I båda de två största länderna i OECD-området bromsades den ekonomis-

ka tillväxten upp oväntat kraftigt i slutet av 1985. Huvudprognosen för

innevarande år innebär en fortsatt något dämpad utveckling i såväl Förenta

staterna som Japan med en tillväxttakt som beräknas ligga nära genomsnit-

tet för i-länderna totalt. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i Förenta staterna uppgick till

2 1/290 1985. Ökningstakten drogs ned särskilt kraftigt av fallande lagerinvesteringar som totalt sett ledde till minskade lagerstockar, såväl i relation till försäljningen som i absoluta tal. Lagerkvoten föll till den lägsta nivån

sedan 1973. Den slutliga inhemska efterfrågan ökade ca 2 procentenheter

snabbare än BNP, men för alla privata efterfrågekomponenter dämpades

ökningstakten jämfört med föregående år. Den offentliga konsumtionen var något mer expansiv. Exporten föll successivt i volym under större delen av året och importen fortsatte att stiga, vilket bidrog till att reducera

BNP-tillväxten även 1985.

Trots avmattningen förbättrades sysselsättningsläget ytterligare under 1985, mycket beroende på att produktiviteten i näringslivet utvecklades ovanligt svagt. Arbetslösheten kom att understiga 796 i slutet av året. Inflationstakten var lägre än 426 under hela fjolåret med någon tendens till ökning de sista månaderna. Penningmängden (MN) ökade med ca 1276

under loppet av 1985, och den korta räntan sjönk med någon procentenhet. Från mars och fram till årets slut föll den effektiva dollarkursen med ca 1570, men i genomsnitt för hela 1985 låg dollarns effektiva värde faktiskt något högre än 1984.

Administrationens officiella prognos för den amerikanska ekonomin innebär att tillväxten i BNP helåret 1986 blir drygt 3 1/296. Kongressens

budgetkontor ligger i sin prognos ca 1/4 procentenhet lägre. Båda utgår från att en återhämtning kommer att ske i lagerinvesteringarna som följd av

de lägre realräntorna, vilket skulle ge betydande tillskott till tillväxten. Även övrig efterfrågan bedöms kunna utvecklas positivt, och ändå baseras dessa prognoser på ett mindre fall i oljepriset än vad som sedermera

inträffat. Den officiella prognosen är likväl i vissa stycken optimistisk. Den privata konsumtionen kan komma att stimuleras av de lägre oljepriserna, men hushållens inkomster förutses fortsätta att öka i relativt måttlig takt och sparkvoten befinner sig på en historiskt sett låg nivå. Vad gäller lagerut- 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

vecklingen hör till bilden att utsikterna till inflationsvinster på lagren Prop. 1985/86: 150 minskat markant under senare tid och att lagerkvoten därför inte behöver Bil. 1.1 stiga redan 1986. Företagens investeringar kan komma att stimuleras av ökad lönsamhet och lägre realränta. Näringslivets kapitalstock har ökat

relativt måttligt trots den uppgång som skett i bruttoinvesteringarna. Ett osäkerhetsmoment är dock inriktningen av den framtida företagsbeskattningen. Under loppet av 1986 kan, å andra sidan, de första reala effekterna av den hittills skedda dollardeprecieringen på nettoexporten visa sig och innebära ett minskat ”läckage” till utlandet av den inhemska efterfrågan. Sammantaget kan de nämnda faktorerna förväntas ge upphov till en BNP-tillväxt 1986 om ca 3 1/4 92.

Utformningen av finanspolitiken under prognosperioden är i hög grad knuten till den plan för avveckling av det federala budgetunderskottet som kongressen antagit. Även om denna plan efter slutlig rättslig prövning skulle upphävas eller modifieras, torde målet om balanserad budgetutveckling spela en avgörande roll för finanspolitikens kommande inriktning. De första mera betydande åtstramningarna väntas först från det budgetår som börjar den 1 oktober 1986, och i genomsnitt för innevarande år

beräknas budgetens finanspolitiska effekt bli i stort sett neutral.

Större osäkerhet vidlåder bedömningen av penningpolitiken under året.

Det är känt att det föreligger något skilda uppfattningar mellan centralbanken och finansdepartementet om vilka inflationsrisker som är förknippade

med en fortsatt depreciering av dollarn. Inte minst mot bakgrund av

expansionen av penningmängden under fjolåret kan det finnas ett intresse hos centralbanken att strama åt penningpolitiken. Den depreciering av dollarn som hittills skett är otillräcklig för att bringa bytesbalansen i

jämvikt. Det kan inte uteslutas att skärpningar i den amerikanska penningpolitiken temporärt kan framkallas för att en fortsatt extern anpassning skall kunna ske i ordnade former. Sådana skärpningar behöver dock inte leda till en höjd absolut räntenivå utan kan ske inom ramen för en internationell nedjustering av de korta räntorna. Den långa räntan i Förenta

staterna kan sannolikt fortsätta att falla under 1986.

I Japan beräknas BNP under 1985 ha ökat med 4,3 960. Jämfört med 1984

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Förenta staterna Japan

1985 1986 1985 1986 Privat konsumtion 3!/, 3 2274 3 !/,

Offentlig konsumtion 6 2", 2!/, 2", Bruttoinvesteringar 7! 37, 5 S Lagerinvesteringar -1!/, 0 0 Ya

Utrikesbalans -— 7 0 1!/, - !/,

BNP 2!/, 3!/, 4!/, 3!/,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregå-

ende års BNP. 18

har tillväxttakten avtagit med närmare en procéftitenhet, vilket främst kan — Prop. 1985/86: 150 tillskrivas en försvagning av den externa efterfrågan. Bytesbalansöver- = Bil. 1.1 skottet ökade trots detta från 35 miljarder dollar 1984 till 49 miljarder dollar 1985. | Under 1986 bedöms BNP kunna öka med 3 1/2 26. Denna fortsatta upp-

bromsning av den japanska tillväxten kan i stor utsträckning hänföras till

den kraftiga yenapprecieringen, vilken leder till minskad nettoexport. I ett

första skede ökar emellertid bytesbalansöverskottet och väntas komma upp till närmare 75 miljarder dollar för 1986. Till detta bidrar oljeprisfallet, som kraftigt reducerar kostnaderna för Japans import. Samtidigt kan oljeprisfallet förväntas ge en stimulans till den japanska ekonomin. Investe-

ringsbenägenheten bedöms bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning de lägre oljepriserna kan kompensera för de minskade marginaler som den

höga yenkursen orsakat särskilt exportindustrin. Löneutvecklingen väntas bli fortsatt svag med löneökningar på cirka 3 26. Den privata konsumtionen

kan trots detta komma att öka något snabbare 1986 än 1985 på grund av den mycket låga inflationen som beräknas bli cirka I procent 1986. Sparan-

det förväntas ligga kvar på nuvarande höga nivå. Arbetslösheten bedöms bli cirka 2 3/40.

Den japanska ekonomins tillväxt framöver blir i allt väsentligt beroende

av i vilken omfattning den inhemska efterfrågan förmår ersätta bortfallet

av extern efterfrågan. Den japanska regeringen för i sin strävan att uppnå

en balanserad budget till 1990 en utpräglat restriktiv finanspolitik. På grund

av de kontraktiva effekter som den minskade nettoexporten har på ekono-

min, har emellertid regeringen tvingats vidta vissa åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan. Dessa har dock haft relativt begränsad omfattning. Penningpolitiken har sedan början av 1986 mjukats upp något. Diskontot har sänkts i två omgångar med totalt en procentenhet och är nu

4960. Denna lägre nivå förväntas få en viss stimulerande effekt på den inhemska efterfrågan.

Västeuropa Tillväxtens exportberoende i de västeuropeiska länderna minskade under 1985, och framför allt den privata konsumtionen kom att spela en allt

viktigare roll. Detta mönster förefaller i allt väsentligt gälla även för 1986.

BNP i Västeuropa beräknas ha ökat med 2 1/496 under förra året, och tillväxten väntas kunna bli 1/2 procentenhet snabbare i år. Den genomsnitt-

liga inflationen sänktes förra året till under 726, och fortsatt avtagande

prisökningar förutses under 1986. Arbetslösheten i Europa har, trots en förbättrad tillväxt i flera av länderna, fortsatt att stiga något, till nivån 1196 och förväntas ligga kvar på den nivån 1986.

I Förbundsrepubliken Tyskland beräknas BNP under 1985 ha ökat med cirka 2 1/296 i volym. Under året skedde en förskjutning från extern till

intern efterfrågan. Överskottet i bytesbalansen beräknas likafullt ha mer

än fördubblats jämfört med året innan och blev 39 miljarder DM, motsva-

rande ca 276 av BNP. Inflationen uppgick vid årets slut till endast 2,2 2.

Arbetslösheten låg oförändrat kvar på drygt 8 26. 19

Under 1986 bedöms BNP kunna öka med cirka 3 3/4 26. Valutakursut- Prop. 1985/86: 150

vecklingen torde medföra märkbara förluster av marknadsandelar. I stället Bil. 1.1 kan den privata konsumtionen förväntas spela en central roll för tillväxten. Till följd av fallande importpriser i allmänhet och lägre energipriser i

synnerhet förväntas inflationen falla till under 196. Avtalsförhandlingarna för 1986 bedöms medföra lönehöjningar på ungefär samma nivå som 1985,

dvs. 3,5—-42Z. Reallöneutvecklingen förutses därmed accelerera kraftigt

under året. Detta beror delvis också på att under 1986 det första ledet genomförs i den skattereform som beslutades under 1985. Industrins maskininvesteringar förväntas öka i samma takt som 1985, dvs. med 8-9926. Samtidigt torde det allmänna uppsvinget i ekonomin,

tillsammans med en förutsedd förbättring av kommunernas finanser, bidra

till en viss ökning av såväl offentliga investeringar som byggnadsinveste-

ringar. En mycket kraftig förbättring av bytesförhållandet torde, trots en svag exportefterfrågan, leda till ett betydligt ökat bytesbalansöverskott 1986. Ett resultat i intervallet 60-70 miljarder DM, motsvarande 3.5 26 av BNP,

förefaller troligt. Den ökande aktiviteten i ekonomin kan leda till att den

registrerade arbetslösheten faller något under året. I den ekonomiska politiken ligger den hittillsvarande kursen, med inrikt-

ning på budgetkonsolidering, fast. Som en effekt bl. a. av skattereformens första steg, förutses dock att finanspolitiken under 1986 för första gången på fyra år inte kommer att ha en restriktiv effekt på ekonomin. Några

planer förefaller inte finnas på att genom energibeskattning hindra de fallande oljepriserna att helt slå igenom i konsumentledet. Den västtyska ekonomin torde, i synnerhet på sikt, komma att påverkas av förändringarna i växelkurserna för de viktigare valutorna. D-markens appreciering gentemot dollarn under slutet av 1985 och hittills under 1986 har varit betydande. En uppskrivning av bl. a. D-marken med 396 inom

ramen för EMS-samarbetet skedde den 6 april i år. Ännu under 1986 torde

bytesbalansen komma att förstärkas, men den försämring av den västtyska industrins konkurrenskraft som kursjusteringarna innebär kommer succes-

sivt att slå igenom.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar) Förbunds- Frankrike Storbritannien republiken Tyskland 1985 1986 1985 1986 1985 1986

Privat konsumtion 127, 4 2 3 2214 3 Offentlig konsumtion 2!/, 2!/, 1, 1! 3, Y,

Brutioinvesteringar - 3, 5 - !/a 22/4 14, 2!1,

Lagerinvesteringar Ya w Ya 1, w " Utrikesbalans 1 - Yo - MY oo 3 4, 0 BNP 2!/, 37, 1 2Y, 3 2,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP. 20

I Frankrike uppgick tillväxten under 1985 till någöt mer än 16. Handels- Prop. 1985/86: 150 balansen förbättrades endast marginellt. Inflationen sjönk till 5,8 26 i årsge- = Bil. 1.1 nomsnitt medan arbetslösheten föl! obetydligt.

Bedömningen av utsikterna för den franska ekonomin under 1986 försvåras av att den nya regeringen som tillträdde i mars ännu inte i detalj gett till känna sin ekonomiska politik. I anslutning till kursjusteringen inom EMS i början av april i år, då francen skrevs ned med 3 2, presenterades dock planer på vissa ekonomisk-politiska åtgärder.

Regeringen avser att genomföra besparingar i budgeten redan under innevarande år, och målet är att under en treårsperiod eliminera budgetunderskottet exkl. räntor och amorteringar. Vidare aviserades åtgärder för att på sikt avveckla pris- och hyresregleringarna. Arbetsgivaravgifterna skall sänkas och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för att få ned arbetslösheten, särskilt bland ungdomar.

De förväntade positiva effekterna på den franska ekonomin av de fallande oljepriserna och en sedan tidigare förutsedd stark privat konsumtion gör att en ökning av tillväxten till ca 2 1/270 kan bedömas som trolig för 1986. Någon höjning av energibeskattningen förutses ej.

Den privata konsumtionen förutses öka med ca 3 20 och således utgöra den viktigaste faktorn för den ökade tillväxten. Förslag från regeringen om skattesänkningar torde inte hinna få effekt under innevarande år.

Inflationen bedöms fortsätta att sjunka under 1986, men torde knappast kunna falla under 3 20 under loppet av året, till följd av devalveringen och förväntade höjningar av offentliga taxor och avgifter.

Bytesbalansen kan under 1986 komma att uppvisa ett kraftigt ökat överskott, omkring 50 miljarder francs, huvudsakligen till följd av en kraftig förbättring av bytesförhållandet. Trots detta och devalveringen av francen kvarstår dock Frankrikes konkurrenskraftsproblem.

I Storbritannien beräknas BNP ha ökat med 3 1/2 26 under 1985. Framför allt första halvårets goda utveckling av export och privata investeringar bidrog till tillväxten. Under andra halvåret mattades ökningen på dessa båda områden. I stället ökade den privata konsumtionen till följd av fallande inflation och en kraftig löneutveckling med nominella löneökningar på 7 1/22.

För 1986 förutses en BNP-ökning på 2 1/290. Exporten, av vilken Nordsjöoljan svarade för 826 1985, torde bidra i minskad utsträckning bl. a. på grund av oljeprisfallet. Den nominella löneutvecklingen har ännu inte visat tecken på att försvagas. Detta i kombination med en avtagande inflationstakt torde bidra till att privatkonsumtionen blir den efterfrågekomponent som ökar starkast under 1986. Bytesbalansöverskottet kan förväntas minska i år. Arbetslösheten väntas ligga kvar på nuvarande höga nivå, dvs. ca 1372. Inflationen bedöms kunna sjunka till 4 26 1986.

Den ekonomiska politiken är liksom tidigare inriktad på att få ner inflationen och att konsolidera budgeten. Vissa skattelättnader föreslås dock i budgeten för 1986/87, även om de fått minskas från planerade 3,5 miljarder pund till 1 miljard pund på grund av de kraftigt reducerade oljeintäkterna. Privatiseringen av statliga bolag väntas inbringa 4 3/4 miljarder pund budgetåret 1986/87. 21

Norden Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

År 1985 var det fjärde året i följd som de nordiska länderna hade en högre tillväxt än genomsnittet i Västeuropa. Tillväxten i fjol bars främst upp av den inhemska efterfrågan. Inflationen har dock förblivit högre än genomsnittet för de västliga industriländerna. För 1986 bedöms BNP-tillväxten för Norden som helhet bli något lägre än föregående år. Prisfallet på olja kommer att ge skilda utslag i de olika ekonomierna vad gäller tillväxt och bytesbalans. Den inhemska efterfrågan i Danmark beräknas 1985 ha stigit med närmare 590, vilket berodde på en fortsatt ökning av privata investeringar och privat konsumtion. Exporten steg mot slutet av året men beräknas ha ökat klart långsammare än importen. Den totala BNP-tillväxten reducerades därför till 320 och underskottet i bytesbalansen ökade till 28 miljarder danska kronor, eller 4 1/226 av BNP. Utsikterna för den danska ekonomin under 1986 tyder på en något svagare BNP-tillväxt än föregående år till följd av en långsammare inhemsk efterfrågetillväxt och ett fortsatt negativt bidrag från nettoexporten. BNP-tillväxten bedöms bli 2 1/22. Inflationstakten torde kunna bromsas upp väsentligt och i genomsnitt för året uppgå till 2 1/2 2. Försvagningen av bytesbalansen har föranlett den danska regeringen att vid två tillfällen kraftigt strama åt finanspolitiken. Effekterna av dessa åtgärder samt sänkta oljepriser och dollarkurs torde medverka till ett lägre underskott i bytesbalansen i år och till att underskottet i statsbudgeten elimineras. För den samlade offentliga sektorn kan man i så fall räkna med ett betydande överskott. I Finland avtog den ekonomiska aktiviteten under andra halvåret 1985. BNP ökade för helåret med omkring 326. Avmattningen berodde på en sämre exporttillväxt, som för helåret uppgick endast till knappt 1/2 76. Den inhemska konsumtionen fortsatte att öka starkt, och importen ökade med 590. Underskottet i bytesbalansen växte därför mer än beräknat och bedöms ha uppgått till omkring 4 miljarder mark. Prisstegringstakten avtog under året och den finska regeringens inflationsmål om högst 522 under loppet av året kunde infrias. Arbetslösheten visade en svag ökning och uppgick i genomsnitt till 6 1/47.

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Danmark Finland Norge 1985 1986 1985 1986 1985 1986 Privat konsumtion 3!/, 2 3 3, 7!/, 4 Offentlig konsumtion 1 - 'Y, 4! 3 3! 2 Bruttoinvesteringar 14 11 3 1!'/, 22/4, 20 Lagerinvesteringar [U - || - Hå 41, -2!, Utrikesbalans 17, —1 -1!/, 1 - HY, —-2!/, BNP 3 2", 22/4 2 4", 2",

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP. 22

Utsikterna för den finska ekonomin i år är mindre ljusa än på många år. Prop. 1985/86: 150 BNP-tillväxten bedöms bli 276. Den lägre dollarkursen och det lägre = Bil. 1.1 oljepriset påverkar direkt exporten österut till följd av kravet på balanserad handel mellan Finland och Sovjetunionen. Vidare begränsar Finlands försvagade konkurrensförmåga möjligheterna att dra nytta av efterfrågeuppgången på västmarknaderna. Konsumentpriserna bedöms öka med högst 2 26 under loppet av året. Arbetslösheten beräknas öka något.

Finanspolitiken har under det senaste året haft en svagt expansiv inriktning och dess tillväxtstödjande effekt kan väntas öka något i år. Hushållens disponibla realinkomster stärks kraftigt i år till följd av skattelättnader, uppbromsning av inflationen och nya avtalsmässiga löneökningar.

Konjunkturuppgången i Norge befästes förra året och BNP beräknas ha ökat med 4 1/2 70. Den privata konsumtionen ökade med hela 7 1/270. Det traditionella näringslivets investeringar utvecklades gynnsamt medan investeringarna i olje- och varvsnäringarna sjönk drastiskt. Sysselsättningen ökade kraftigt och arbetslösheten sjönk till 2 1/2 22 i genomsnitt. Löne- och prisutvecklingen fortsatte att vara snabbare än hos landets viktigaste handelspartners.

Den privata konsumtionen väntas öka något långsammare i år. Näringslivets fasta investeringar bedöms dock kunna öka kraftigt. BNP beräknas 1986 öka med ca 2 1/22.

Oljeprisfallet kommer att medföra en kraftig försämring av budget- och bytesbalanserna. Vissa skärpningar i såväl penning- som finanspolitiken har genomförts i år och möjligen kan en fortsatt press nedåt på den norska kronan till följd av oljeprisfallet leda till en stramare kreditpolitik. Överhettningstendenser i flera sektorer på arbetsmarknaden försvårar möjligheterna att dämpa löneutvecklingen, varför konkurrenskraften torde fortsätta att försämras.

3¶Utrikeshandeln Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

3.1¶Världshandeln !

Världshandeln utvecklades svagt under loppet av 1985. Tillväxten mellan

1984 och 1985 stannade vid ca 3 96 mot hela 9226 året innan. Huvudkompo-

nenterna i avmattningen var att oljehandeln minskade med ett par procent samtidigt som ökningstakten för handeln med bearbetade varor halverades. Den viktigaste faktorn bakom dämpningen av handeln med bearbetade varor var utan tvekan den mycket kraftiga nedgången i Förenta staternas importtillväxt. Ökningen under andra halvåret 1985 blev endast 122,

"mätt i årstakt, jämfört med närmare 4022 under första halvåret 1984.

Denna uppbromsning hade i sin tur spridningseffekter, så att även andra

OECD-länders import ökade markant långsammare än tidigare. Den inhemska efterfrågan i dessa övriga OECD-länder ökade emellertid något mer 1985 än 1984, vilket gav en viss stimulans till importen. En kraftigt avvikande utveckling hade Sveriges nordiska grannländer, som tar emot nästan en fjärdedel av vår export. Importen växte här med ca 11270 både

1984 och 1985. Utanför OECD-området minskade OPEC-länderna under 1985 sin import för fjärde året i rad. Det beräknas att OPECS andel av världsimporten av bearbetade varor därigenom fallit från 159226 1982 till 1026 1985. Även statshandelsländerna, som till stor del är beroende av oljeexport för att få västvaluta, hade en svag utveckling med importökningar på under 2926.

U-länderna utanför OPEC ökade sin import med 4926 1985, mot ca 87

1984.

Utvecklingen under 1986 kommer naturligtvis att starkt präglas av de

kraftigt minskade oljepriserna. Mellan november 1985 och april 1986 mer

än halverades oljepriset, mätt i dollar. Effekten på de svenska importpriserna förstärktes ytterligare av att dollarkursen under samma tid föll med - nästan 10220. Beräkningar tyder på att oljeprisfallet kan höja OECD-ländernas'importtillväxt med drygt 1 procentenhet. Samtidigt blir dock ytterligare åtstramningar nödvändiga i de oljeproducerande länderna. Nettoeffekten på den svenska exportmarknadstillväxten reduceras något av detta,

men beräknas ändå uppgå till ca I procentenhet för 1986.!

Oljeprisfallet medför att handeln mellan OECD-länderna väntas växa i god takt även 1986. Marknadstillväxten för den svenska exporten till

OECD-området beräknas bli 6,7 76, vilket skulle innebära ökad tillväxt jämfört med de relativt svaga andra och tredje kvartalen 1985. Det är

framför allt i Norden och i Förbundsrepubliken Tyskland som importökningen förutses bli stark, men även i Förenta staterna kan svenska export-

företag vänta betydande efterfrågetillväxt. Utanför OECD-området gynnas de icke oljeproducerande u-länderna av oljeprisfallet och av sjunkande skuldräntebetalningar. De beräknas därför höja importtillväxten något, till

strax över 590. OPEC-länderna och statshandelsländerna blir däremot

! En kalkyl-över oljeprisförändringarnas effekter på den svenska ekonomin visas i appendix till kapitlet 1. 24

Tabell 3: 1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser och inärknadsandelar för Sveriges = Prop. 1985/86: 150

export av bearbetade varor Bil. 1.1 Procentuell förändring

1982 1983 1984 1985 1986

Exportmarknadstillväxt! 14 OECD-länder W Hela världen — SJ wu Priser 14 OECD-länders importpriser, nat.val.! OA GV ao

Marknadsandelar, volym

! Sammanvägt enligt varje lands betydelse som avsättningsmarknad för svensk export. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

tvungna att begränsa sin import. Nedskärningar i storleksordningen 15 96

väntas bli nödvändiga för OPEC-länderna medan importneddragningarna för statshandelsländernas del beräknas stanna vid 5 26. Sammantaget kommer marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor att, trots oljeprisfallets gynnsamma effekter på många länder, falla från 7 26 1985 till

590 1986. Avmattningen kan dels förklaras med direkta och indirekta effekter av den minskade importtillväxten i Förenta staterna, dels med att Norges och Finlands import beräknas öka långsammare än tidigare.

Världshandeln med råvaror har under denna konjunkturcykel utvecklats avsevärt svagare än handeln med bearbetade varor. Oljehandeln, som minskade 1985, väntas ta viss fart 1986 till följd av de sänkta priserna. För Övriga råvaror steg OECDSs import med ca 476 1984-1985. Ökningen avtog

under loppet av 1985 till ca 326 i årstakt, en tillväxt som beräknas bestå

även under 1986.

3.2¶Industrins internationella konkurrenskraft

I den preliminära nationalbudgeten visades att den svenska industrins kostnadsläge var avsevärt bättre 1985 än 1981. De relativa kostnaderna,

dvs. Sverige jämfört med våra 14 viktigaste konkurrentländer, var hela

10226 lägre 1985 än 1981. Då innefattades alla rörliga kostnader, dvs. även

för insatsprodukter. De relativa arbetskraftskostnaderna per enhet föll under samma period med nästan det dubbla, dvs. nära 2026. Alla tecken tyder därmed på att den svenska industrins konkurrenskraft, mätt som det

relativa kostnadsläget, för närvarande är god.

Den reviderade nationalbudgetens kalkyler bygger på antagandet att

timlönekostnaderna inom den svenska industrin ökar med ca 626 1986.

Arbetsproduktiviteten beräknas stiga med drygt 296 vilket skulle medföra 25

Diagram 3: 3 Exportvolym Prop. 1985/86: 150 Index första kvartalet 1981 = 100, säsongrensade kvartalsdata Bil. 1.1

I PJARBETADE VAROR 150

120-

110—-

100 +

90 |A OR JA rr. Or pr Ar AA a pre or Ar sn an

1981 1982 1983 1984 1985 1986

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

exempelvis med hela 7,5 26, delvis till följd av marknadsandelsförluster i samband med tillkomsten av ny produktionskapacitet i andra länder, medan trävaruexporten minskade med 296. Tack vare kraftiga ökningar av exporten av jordbruksprodukter (22296) och mineraler (1596) blev den sammantagna råvaruexporten dock i stort sett oförändrad.

Under 1986 beräknas massaexporten minska med ytterligare någon procentenhet medan trävaruexporten förutses bli oförändrad. Ett särskilt orosmoment utgör tillgången på skogsråvara. I bästa fall väntas avverkningarna bli oförändrade mellan 1985 och 1986. Under 1985 tillgodosågs en det av skogsindustrins råvarubehov genom att rundvirkeslagren minskade till en historiskt sett mycket låg nivå. Det torde inte vara möjligt att ytterligare reducera lagren 1986. I stället väntas importen av rundvirke öka till sin högsta nivå sedan rekordåret 1981. De otillräckliga avverkningarna innebär också att skogsindustrins kostnader drivs upp. Av denna anledning beräknas trävaruexportens marknadsandelar minska med 2-394. Bland övriga varugrupper väntas minskad export för jordbruksprodukter och mineraliska produkter, med —6 746 resp. 49260. Exporten av ickejärnmetaller beräknas däremot stiga med hela 8,5 20 som en följd av att produktionskapaciteten ökat. Sammantaget förutses en liten ökning av råvaruexporten även 1986.

Exporten av fjänster steg med 1,490 1985. Resevalutaintäkterna var oförändrade (i volym) medan måttliga ökningar kunde konstateras för sjöfartstjänster och övriga tjänster. Prognosen för 1986 innebär att tjänsteexporten väntas stiga med ca 726. Resevalutaintäkterna beräknas därvid öka med ca 490 medan en starkare utveckling förutses för transporttjänsterna. Exporten av övriga tjänster — dit byggentreprenader, licensin- 28

täkter och tekniska tjänster hör — utgör ca hälftén av tjänsteexporten. Till — Prop. 1985/86: 150

följd av bland annat vikande export av byggentreprenader till OPEC-län- = Bil. 1.1 derna beräknas exporten av övriga tjänster stiga förhållandevis måttligt.

Totalt väntas exporten av varor stiga med 4,9 22 1986. Färtygsexporten

bidrar till detta med 0,7 procentenheter. Exporten av varor och tjänster kan därmed beräknas öka med 5,3 22 vilket skulle göra 1986 till ett förhål-

landevis gott exportår.

Tabell 3:2 Exporten varugruppsvis

Exportvärde mil- Årlig procentuell förändring

jarder kr.

Volym Pris

1984 1985 1986 1984 1985 1986 1984 1985 1986 Råvaror exkl. petroleumprodukter 38,9 37,6 35,6 4,6 0,5 0,6 12,6 —-3,6 —-5,8 Bearbetade varor 184,9 205,5 221,6 11,5 4,9 5,0 6,0 6,0 2,7 Export exkl. petroleum-

> Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.4¶Importen

Importen av bearbetade varor ökade med drygt 1096 1985 vilket var den

starkaste uppgången sedan 1979, Bakom importökningen låg främst växande investeringar och stigande privat konsumtion. Exporten, som var den viktigaste förklaringen bakom de två föregående årens importökningar, spelade däremot en mindre roll än tidigare. Investeringarnas bidrag (inkl.

lagerförändring) till importtillväxten väntas minska från ca 5 procentenhe-

ter 1985 till ca I 1/2 procentenheter 1986. Då övriga efterfrågekomponenter beräknas stiga i ungefär samma takt som 1985 innebär detta en markant dämpning av efterfrågan som riktas mot import.

Alltsedan devalveringen 1982 har prisrelationen mellan svensktillverkade och importerade varor ändrats till de svenska varornas nackdel.

Priser på bearbetade varor, procentuell förändring

enligt utrikeshandelsstatistiken, vilka visas i tabell 3:4.

Prisförändringar påverkar importvolymen med upp til! 2 års eftersläp- — Prop. 1985/86: 150 ning. För 1986 beräknas tidigare års relativprishöjningar medföra en extra — Bil. 1.1 importökning på drygt 2 procentenheter.

Importen av olja och övrig energi har minskat kontinuerligt de senaste 10 åren, mätt i form av energiinnehåll. Detta är en kombinerad effekt av att energiförbrukningen sjunkit och att produktionen från inhemska energikällor ökat, se tabell 3:4. Minskningen av energiförbrukningen har skett trots

att BNP vuxit. Det minskade beroendet av importerad energi har i sig påverkat bytesbalansen positivt. Mätt med 1984 års oljepriser medförde

den minskning av energiimporten som skett sedan 1976 att importkostnaderna 1984 blev ca 10 miljarder kr. lägre än de annars skulle varit. Trots den gynnsamma volymeffekten steg kostnaderna för energiimporten från ca 14 miljarder kr. 1976 till nästan 30 miljarder kr. 1984, vilket var en följd

av kraftigt ökade energipriser. Mellan 1985 och 1986 väntas en minst lika stark förändring av importkostnaderna för energi som mellan 1978 och 1980 (det s. k. OPEC 11). Denna gång går dock förändringen i för Sverige positiv riktning. Den kombinerade effekten av fallande dollarkurs och sjunkande oljepriser beräknas minska kostnaderna för Sveriges nettoimport av råolja och petro-

leumprodukter med hela 15 miljarder kr.

Importen av övriga råvaror exkl. olja och el är starkt knuten till industri-

produktionen. Den svaga produktionsutvecklingen under 1985 medförde

att importökningen stannade vid 226. Industriproduktionens tillväxt väntas bli måttlig även 1986, men till följd av en viss lageruppbyggnad beräknas importen öka något mer än året innan. Tjänsteimporten var i stort sett oförändrad mellan 1984 och 1985. En kraftig minskning av importen av sjöfartstjänster motverkades av stigande

Tabell 3: 3 Import av energi m. m.

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Miljarder kr., löpande priser Nettoimport av olja 12,9 14,0 13,0 22,8 27,7 291 31,9 31,3 27,2 31,4 15,9

elström 0,0 —-0,2 —-0,1 0,0 0,0 —-0,4 —-0,3 0,0 —-0.1 0,1 —-0,1

kärnbränsle 0,3 0,7 0,3 0,8 02 03 1,5 1,8 LI 1,6 1.2

kol m. m. 0,4 0,3 0,4 0,6 0,7 0,9 1,4 1,4 1,6 2,2 2,0 Nettoimport av energi totalt 13,6 14,8 13,6 24,2 28,6 29,9 34,3 34,5 29,8 35,2 19,0 Terawattimmar Nettoimport av olja 336 326 307 316 288 260 238 214 204 212 198

kärnbränsle 16 20 24 21 26 38 39 41 50 56 60

kol m. m. 22 17 18 21 19 17 19 24 30 33 35 Nettoimport av energi totalt 374 363 349 358 333 315 297 277 284 301 293 Inhemska energikällor 98 91 102 110 107 109 105 126 133 136 133 Total tillförsel 472 454 451 468 440 = 424 402 403 = 417 437 426 Tillförsel/BNP, index 1976 = 100 100 93 91 91 84 81 76 75 75 7 74 Importandel, procent 79,2 80,0 77,4 76,5 75,7 74,3 73,9 687 68,8 68,9 68,8 Källor: Konjunkturinstitutet och statens energiverk.

- Prop. 1985/86: 150

4¶Industrin

Bil. 1.1

4.1¶Produktion, produktivitet och sysselsättning

Industriproduktionen ökade 1985 preliminärt med ca 24 efter ett par år med god tillväxt. Sågverken och massaindustrin minskade därvid produk-

tionen till följd av vikande exportefterfrågan och försämrad lönsamhet. Bäst var utvecklingen i verkstadsindustrin (+5,6 2) som med en hög andel investeringsvaror i produktionen brukar gynnas relativt sent i konjunkturförloppet.

Skillnaderna i tillväxttakt mellan branscherna är en direkt spegling av exportens utveckling för olika varugrupper. Det förefaller också som om

effekten på industriproduktionen av en inhemsk efterfrågeökning är förhållandevis svag under ett normalår, vilket dels beror på att en del av den

inhemska efterfrågetillväxten riktas mot tjänstesektorerna och dels på att det marginella importinnehållet är högt. Under 1985 avtog sålunda produktionsökningen i samband med att efterfrågetillväxtens tyngdpunkt flyttades från exportmarknaderna till Sverige, se nedan.

Inhemska efterfrågans utveckling

1981 1982 1983 1984 1985 1986 Sverige —2,8 0,8 -0,8 I 8 4 OECD -1.0 1,2 1.8 Wi 4 tu 9 ät I Anm: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som marknad för svensk export av bearbetade varor.

Exporten väntas ta något förnyad fart 1986 samtidigt som emellertid

importpenetrationen av den svenska marknaden ökar. Resultatet beräknas bli att industriproduktionen kommer att växa något snabbare än i fjor. Verkstadsindustrin förutses bli tillväxtmotor även i år, men skillnaderna

mellan olika branscher väntas bli mindre än 1985.

Tabell 4: 1 Produktion, produktivitet och sysselsättning i industrin Årlig förändring

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Procent Produktion — O Produktivitet LT DA p— NN Antal arbetade timmar -LI, Tre [ES or Wo to tt SÅN fe NR [ERE — ON "Av Tusental personer Sysselsättning || =-32 = —35 -—5 13 19 5 Källa: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Anm.: Produktiviteten är här definierad som förädlingsvärde per timme. I tabell 4: 2 är produktiviteten däremot beräknad som bruttoproduktion per timme. Vidare avser tabell 4: I tillverkningsindustri och gruvor medan i tabell 4: 2 petroleumraffinaderier och varv är borttagna. 33

3 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Anmärkningsvärd är den mycket starka produktionsökningen i järn- = Prop. 1985/86: 150 malmsgruvorna. Mellan 1983 och 1985 steg produktionen med drygt 70926. — Bil. 1.1 Samtidigt reducerades antalet arbetade timmar med ca 20776 viket innebar en fördubbling av arbetsproduktiviteten på ett par år. På grund av att man nu nått kapacitetstaket beräknas produktionen inte kunna öka med mer än 390 ytterligare 1986. Tillverkningsindustrins produktions-, produktivitets- och sysselsättningsutveckling i ett längre perspektiv visas i diagram 4:1. Av det övre vänstra diagrammet framgår att produktiviteten haft en jämnare, och sedan slutet av 1960-talet också högre, tillväxt än produktionen i 10 OECDländer sammantagna. Följden har blivit att sysselsättningen, mätt i timmar, minskat de senaste 15 åren. I de övriga tre diagrammen visas produktion, produktivitet och antal arbetade timmar inom industrin i Sverige, Förenta staterna och i 10 OECD-länder (där Sverige ej ingår). Produktion och produktivitet har därvid dividerats med trenden för de 10 OECD-ländernas genomsnittliga produktions- och produktivitetstillväxt för att tydligare åskådliggöra utvecklingen. För antal arbetade timmar sammanfaller dock de faktiska och de trendrensade uppgifterna. Ur diagrammet kan flera saker utläsas. Fram till 1970-talets mitt hade Sverige och Förenta staterna en svagare produktionsutveckling än genomsnittligt i de 10 OECD-länderna. Detta var i hög grad naturligt då utgångsnivån, på grund av andra världskriget, var mycket högre i Sverige och Förenta staterna än i de flesta andra länder. Mellan 1979 och 1986 var produktionsutvecklingen däremot ungefär densamma i de tre områdena. Om Sverige liknar Förenta staterna i produktionshänseende så är bilden den omvända när det gäller produktiviteten. Sverige uppvisar här, trots att den förhållandevis måttliga produktionstillväxten skulle kunna innebära ett långsamt införande av ny teknik, samma snabba ökning av produktiviteten som genomsnittligt för OECD-länderna. Produktivitetsutvecklingen i "Förenta staterna är däremot avsevärt långsammare än genomsnittet. Resultatet är att industrisysselsättningen mätt i timmar, genom kombinationen av lägre produktionstillväxt och genomsnittliga produktivitetsökningar, har minskat mer i Sverige i än övriga länder. I Förenta staterna har däremot den lägre produktionstillväxten mer än väl motverkats av svagare produktivitetsutveckling och resultatet har blivit ökad industrisysselsättning. De senaste 10 åren har arbetslösheten varit ett stort problem. I de flesta OECD-länder, med undantag för Förenta staterna, har man samtidigt haft svag produktionsutveckling och höga produktivitetsökningar. Produktivitetstillväxten är delvis en följd av den arbetskraftsbesparande ”kapitalfördjupning” som skett, framför allt i Västeuropa, och som i sin tur antas ha orsakats av bl. a. höga lönekostnader. En annan faktor, utöver timlönekostnaderna, som sannolikt påverkar företagens benägenhet att anställa är möjligheterna att vid behov dra ned personalstyrkan. Ett sätt att mäta det senare är att beräkna i vilken mån produktionsvariationer påverkar produktivitet respektive sysselsättning. Här framkommer ett mönster där i Förenta staterna 66 26 av produktionsvariationerna fångas upp av sysselsättningsförändringar, medan motsva- 34

Diagram 4: 1 Produktion, produktivitet och arbetade timmar inom tillverkningsindu- Prop. 1985/86: 150 strin

Bil. 1.1

Inde x 1977 = 100 10 OECD-länder Produktion! 140 — 150

4 Förenta Staterna 120 Arbetade timmar

130-

Sverige 100

80 110

Produktion 60 ” Produktivitet

|

20+ dd 40

20 LEE RR RTR ATTATRERTITTETRERARAAER AR År 70 TT TfTETTETTTTTTFÄT TT fTfTTÄTATTTTTTT År

50 55 60 65 70 75 80 85 50 55 60 65 70 75 80 85

/ länder

Sverige

10 OECD-länder 80+4

Förenta Staterna

70 TITT TT TTTTT TITTAT TTTTTTTTTT År

70 TFFTTTTTf TTT TTT TTT TTTTTTÄTTTTTT År

50 55 60 65 70 75 80 85 50 55 60 65 70 75 80 85

! Avvikelse från 10 OECD-länders genomsnittliga trend. Anm. De 10 OECD-länderna sammanvägda med varje lands betydelse som konkur-

rent till Sverige på exportmarknaderna som vikt. Källor: US department of labor, OECD, statistiska centralbyrån och finansdeparte-

mentet. 35

rande andel är 48 96 i Sverige och 55 96 i 10 OECD-länder i genomsnitt. Det — Prop. 1985/86: 150

verkar därmed finnas en samvariation mellan möjligheten att på kort sikt — Bil. 1.1 möta produktionsvariationer med ändrad sysselsättning och utvecklingen av antalet arbetade timmar I industrin.

Komponentuppdelning av produktionsvariationer omkring trend 1950—1986 Andel av variationer i procent

Sverige Förenta staterna 10 OECD-länder Produktivitet 52 34 45 Arbetade timmar 48 66 55 Källor: US department of labor, OECD och finansdepartementet.

4.2¶Lönsamhetsutveckling

Industrins lönsamhet sjönk preliminärt något 1985, efter tre år i följd med

lönsamhetsförbättringar. Vinstnedgången kan lokaliseras till råvarubranscherna och var i huvudsak konjunkturell, orsakad av stagnerande efter-

frågan och fallande priser. Betydande vinstfall registrerades för bl.a.

massaindustrin, sågverken och ickejärnmetallverken. Inom den del av industrin som producerar bearbetade varor, främst verkstadsindustrin, förbättrades däremot lönsamheten även 1985. Detta skedde trots att produktionskostnaderna steg snabbare än i konkurrentländerna. Såväl timlönekostnader som arbetsproduktivitet utvecklades därvid ogynnsamt. Vinstmarginalförbättringen kan sägas vara en följd av att svensk industri höjt — försäljningspriserna mer än sina utländska konkurrenter. Relativprisökningarna uppgick till 19e på exportmarknaderna och till 3 36 på den svenska hemmamarknaden.

Vinstprognosen för 1986 präglas av osäkerhet kring hur stor del av

oljeprissänkningen som kommer att resultera i vinstmarginalhöjningar och

hur stor del som via sänkta försäljningspriser kommer att vidarebefordras

Tabell 4:2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och petroleumraffinaderier Procentuell förändring

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Insatskostnad 11,9 9.3 11,5 10,6 9.0 5,5 1,2 Lönekostnad! 10.8 10,0 4,3 0,8 4,3 4,7 3,3

Lönekostnad per timme 11,4 10,5 7,2 8,4 — 10,5 6,9 5,8

! Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuan-

knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion

er timme. ” Med avdrag för subventioner. Källa: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Anm.: Se tabell 4: 1. 36

till konsumenterna. Kalkylerna grundas på antagandet att nästan hälften Prop. 1985/86: 150 av det utrymme oljeprisfallet skapar kommer att användas till att höja — Bil. 1.1

vinstmarginalerna. Under denna förutsättning beräknas industrins lönsamhet öka 1986. Mönstret är ungefär detsamma som 1985 med fortsatt vinstnedgång i råvarubranscherna och lönsamhetsförbättringar för producenter av bearbetade varor. Relativprishöjningar väntas även 1986, om än i mindre omfattning än 1985.

I tabell 4:3 visas lönsamhetsutvecklingen i form av några räntabilitets-

mått. Den högsta räntabiliteten på såväl eget som totalt kapital noterades 1983. Det var också det enda år under den senaste 10-årsperioden då

avkastningen på arbetande kapital översteg avkastningen på finansiellt kapital. Räntabiliteten på totalt kapital föll från 11,0 92 1983 till 9,9 92 1984.

Nedgången kan emellertid till stor del hänföras till den kraftiga ökning av

industriföretagens skattemässiga avskrivningar, som skedde i samband med vinstdelningsskattens införande. Hade avskrivningarna 1984 varit av mer normal storlek skulle räntabiliteten varit ungefär densamma som året innan. En annan konsekvens är att avkastningen på arbetande kapital med ”normala” avskrivningar översteg avkastningen på finansiellt kapital även

1984. Preliminära beräkningar för 1985 tyder på en anpassning nedåt av företa-

gens avskrivningar. Det var en faktor bakom att räntabiliteten steg, trots den lönsamhetsförsämring inom tillverkningen som beskrevs i samband med tabell 4:2. En annan viktig faktor var att bidraget från finansiellt kapital steg till följd av stigande räntor. I prognosen för 1986 har förutsatts

att avskrivningarna kommer att ligga på en normal nivå. Vinstmarginalför-

bättringen medför därmed, trots att nedgången i kapacitetsutnyttjandet väntas innebära att kapitalets omsättningshastighet sjunker, att räntabilite-

ten på totalt kapital ökar något.

Vid bedömningen av räntabiliteten är även inflationen av betydelse. Vid

en hög inflationstakt åtgår en stor del av avkastningen till att vidmakthålla

det egna kapitalets reala värde. Den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget kapital var 12,02 1980 och inflationen 13,7 70 (KPI dec-dec), vilket

gav en ”real” räntabilitet på —1,5 26. År 1986 beräknas räntabiliteten på

eget kapital uppgå till ca 2222 och inflationen till ca 226. Detta skulle

resultera i en ”real” räntabilitet på ca 2076, vilket i så fall blir det högsta

värdet under 1970- och 1980-talen. Samtidigt har emellertid även realräntan på finansiella placeringar höjts.

I tabellen visas också en finansieringsanalys för tillverkningsindustrin.

Här framgår att vinstuppgången i kombination med låga investeringar mellan 1981 och 1983 medförde en mycket kraftig likviditetsuppbyggnad. På två år fördubblades industrins likvida medel från 35 miljarder kr. till 70

miljarder kr. Därigenom förstärktes industrins finansiella ställning så att det samlade finansnettot 1984 visade ett överskott på drygt en miljard kr.,

vilket får betraktas som ett mycket ovanligt förhållande. I samband med de

kraftiga investeringsökningarna 1984 och 1985 avtog likviditetsuppbyggnaden. Investeringsuppgången avsåg både materiellt kapital och aktieköp

samtidigt som finansiering av lagerförändringar krävde stora belopp. På

finansieringssisdan kan det konstateras att industrin, trots den goda likvi- 37

Tabell 4: 3 Finansieringsanalys m. m, för tillverkningsindustrin Prop. 1985/86: 150 Miljoner kr., bokföringsmässiga värden Bil. 1.1

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Avser identiska företag! Summa tillförda medel 20300 12805 27389 38324 40005 33400 34000

Internt genererade medel 17761 11352 21830 29848 30679 26200 27600 Ökning av långfristiga

skulder 1677 —2521 2964 1739 4175 4600 3000 Nyemission 928 3974 2595 6737 S151 2600 3400 Summa använda medel 17731 14317 12964 20645 35353 32700 33000 Materiella investeringar 13125 12539 10736 12640 17374 21200 23500 Nettoköp av aktier 2576 6096 3264 3580 11989 4800 7500

Ökning av långfristiga

fordringar 1196 —755 —3122 1798 2708 4100 500 Övrigt 834 —3563 2086 2627 3282 2600 1500 Förändring av rörelsekapital = 2635 —1512 14425 17679 4652 700 1000

Kassa och bankmedel m.m.” -1998 =—868 13314 18719 8028 3200 2000

Lagerförändring 6612 —-678 3453 1301 5822 4300 3000 Övriga korta fordr. och

skulder —- 1979 34 —2342 —2341 —9198 —-6800 —4000

Minnesposter, avser samtliga industriföretag

Resultat före bokslutsdispositioner 13563 10589 19606 33458 34459 36900 40800 Industrins likvida medel 34456 35469 50048 70164 78426 81800 83800

Procent

Räntabilitet på totalt kapital 17,3 7,0 8,7 11,0 9,9 10,6 10,6

Räntabilitet på eget kapital 12,0 8,6 14,7 23,8 21,0 20,9 21,7

”Real” räntabilitet på eget kapital? -1,5 -—-0,7 4,4 13,3 11,9 14,3 19,0

! Beräkningen grundas på jämförelser av samma företag mellan två på varandra

följande år. Anledningen är att företagsköp och försäljningar inte skall påverka analysen. ? Inkl. kortfristiga räntebärande fordringar. 3 Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec.—-dec. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

diteten, valt att låna upp betydande belopp genom nyemissioner. En viktig orsak till detta är att svenska företag finansierat köp av utländska företag

med emissioner riktade mot utlandet. De preliminära uppgifterna för 1985 och prognoserna för 1986 bör tolkas med försiktighet. Det kan dock förutses att likviditetsuppbyggnaden kom-

mer att fortsätta, trots fortsatt investeringstillväxt. Det förefaller därför inte som bristande finansiering utgör ett hinder för öka investeringarna.

5¶Arbetsmarknaden Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1 Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden, som tog sin början hösten 1983, fortsatte under hela 1985. Även första kvartalet 1986 registrerades en i förhållande till de senaste åren låg nivå på arbetslösheten i säsongrensade tal.

I den preliminära nationalbudgeten förväntades en betydligt långsammare ökning av sysselsättningen 1986 än de två senaste åren och en oförändrad nivå på arbetslösheten. En viss försvagning av arbetsmarknadsläget under loppet av 1986 kunde inte uteslutas. Sedan dess har emellertid den allmänna konjunkturbilden förändrats i positiv riktning, vilket har betydelse för bedömningen av sysselsättningen under senare delen av året. Den nya prognosen innebär att sysselsättningen fortsätter att öka i relativt snabb takt i år, dock något långsammare än i fjol. Arbetslösheten väntas minska något mellan 1985 och 1986.

5.1¶Sysselsättning

I samband med konjunkturuppgången i slutet av 1970-talet ökade sysselsättningen mycket snabbt. Fjärde kvartalet 1979 var 112000 fler personer sysselsatta än vid motsvarande tid 1977. De fyra första åren på 1980-talet innebar emellertid en stagnation av sysselsättningsutvecklingen. Årsgenomsnittet 1983 för antalet sysselsatta låg t. o. m. lägre än nivån 1980.

Fjärde kvartalet 1983 markerar en ny vändpunkt och sysselsättningen har sedan dess återigen ökat kraftigt. Mellan fjärde kvartalen 1983 och 1985 ökade antalet sysselsatta med 98 000 personer, samtidigt som antalet personer sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade med ca 6000 personer. Större delen av denna sysselsättningsökning uppnåddes under loppet av 1984.

Sysselsättningsökningen de två senaste åren har i betydligt högre grad än vid förra uppgången uppstått inom industrin. Under loppet av 1984 och 1985 ökade antalet industrisysselsatta med 36 000 personer. Denna ökning kom efter en långvarig nedgång, som började redan 1976. Konjunkturuppgången 1978-79 förmådde bara temporärt bromsa nedgången. Totalt minskade antalet industrijobb med 160 000 mellan 1976 och 1983. Av dessa har således en fjärdedel återtagits de senaste två åren.

Arbetsmarknadsstatistiken tyder på att industrisysselsättningen kommer att utvecklas svagare under innevarande år än i fjol. Inflödet till arbetsförmedlingarna av lediga platser inom tillverkningsindustrin låg i slutet av förra året och början av detta lägre än ett år tidigare och antalet industrianställda berörda av varsel om uppsägning var något högre. Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för mars 1986 visar emellertid en betydligt ljusare bild av industrins situation än de föregående barometrarna. Den tidigare förväntade sysselsättningsminskningen första kvartalet 1986 uteblev i stort sett och under andra kvartalet väntas en oförändrad sysselsättningsnivå. Bristen på yrkesarbetare och tekniska tjänstemän ligger kvar på en hög nivå.

Sammantaget bedöms industrisysselsättningen komma att ligga kvar på 39

mellan årsgenomsnitten på 5 000 personer, se tabell 5: 1. Bil. 1.1

Sysselsättningsminskningen inom industrin motverkades under de tre

första åren på 1980-talet av en ökad sysselsättning inom den privata tjänstesektorn, som under dessa år fick ett sysselsättningstillskott på

67 000 personer. Under loppet av de två senaste åren har sektorns sysselsättning ökat med 35 000 personer, dvs. en ökning av samma storleksord-

ning som industrisektorns. Dessa båda sektorer svarar därmed för ca 70

av hela sysselsättningsökningen under konjunkturuppgången 1983-1985

mot endast 8 2 under uppgången 1977-1979. Utvecklingen under de första månaderna 1986 tyder på att sektorns sysselsättning kommer att fortsätta öka under året. Förändringen mellan årsgenomsnitten beräknas bli 15 000

personer.

Den snabba sysselsättningstillväxten under slutet av 1970-talet låg till

mycket stor del i den offentliga sektorn, som under loppet av fyraårsperio-

den 1975—1979 ökade sin sysselsättning med drygt 300000 personer. På 1980-talet bromsades den offentliga sysselsättningsexpansionen upp be-

tydligt och stannade de första fyra åren på sammanlagt 60000 personer.

Till följd av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser, bl. a. genom införandet av ungdomslag, ökade den offentliga sysselsättningen relativt snabbt 1984, en ökningstakt som fortsatte 1985 trots en neddragning av antalet

beredskapsarbeten. Under 1980-tal2t har den kommunala sektorn svarat

Tabell 5: 1 Sysselsättning i olika branscher Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

Antal Förändring

personer

Sysselsättning i åldrarna 16-74 år 4299 3 —-H 6 35 44 30

Anm.: Fr.o.m. 1986 omfattar SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) normalt endast befolkningen i åldrarna 16-64 år, mot att tidigare ha omfattat åldrarna upp till 74 år. Den andel av arbetskraften som är mellan 65 och 74 år uppgick 1985 till 1,37. Av dessa var ca 35 90 sysselsatta i jord- och skogsbrukssektorn jämfört med 570 av sysselsättningen i hela åldersinvervallet 16—74 år. Andelen personer över 64 år i arbetskraften har varit fallande, vilket innebär att ökningen i arbetskraftsutbud och sysselsättning varit något större för gruppen 16—64 år än för gruppen 16—74 år. De senaste åren har dock skillnaden varit liten. Antalet arbetslösa över 64 år har under 1980-talet varit helt försumbart. Det är inte heller någon skillnad i relativt arbetslöshetstal mellan åldersgrupperna 16—64 år och 16—74 år.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 40

för hela sysselsättningsökningen, medan staten till följd av en stram bud- = Prop. 1985/86: 150

getpolitik minskat sin sysselsättning något. Bil. 1.1

De kommunala budgeterna tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med närmare 25000 personer 1986. Staten väntas fortsätta minska sin sysselsättning något. Prognosen är en ökning mellan ärsgenomsnitten för den offentliga sektorn på totalt 20000 personer. I detta är inkalkylerat en viss neddragning av beredskapsarbeten m. m.

Sysselsättningen inom byggnadssektorn har sedan början av 1970-talet varit avtagande. Under 1984 och 1985 stabiliserades emellertid byggsysselsättningen. Läget på byggarbetsmarknaden vintern 1985/86 var bättre än på flera år. Den totala byggvolymen beräknas öka svagt 1986 och sysselsättningen väntas bli oförändrad.

Sammantaget beräknas det totala antalet sysselsatta (i åldrarna 16—74 år) bli i genomsnitt 30000 personer fler 1986 än 1985, en ökning som således är koncentrerad till tjänstesektorerna.

5.2¶Medelarbetstid och sysselsättning i tummar

Sysselsättningstillväxten kombinerades under 1970-talet med en sänkning

av den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt, se diagram 5:1. Sänk-

ningen var tillräckligt stor för att det totala antalet arbetade timmar skulle minska, med undantag för under högkonjunkturåren.

Diagram 5:1 Antal arbetade timmar, antal sysselsatta samt medelarbetstiden per sysselsatt Index 1970 = 100

— - TOTALT ANTAL ARBETADE TIMMAR sen00ssnnn0n0nnmnn TOTALT ANTAL SYSSELSATTA sesessasun MEDELARBETSTIDEN PER SYSSELSATT

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 8 82 83 B4 85

Källa: Statistiska centralbyrån — AKU 41

Under 1980-talet har medelarbetstiden istället ökat både som en följd av Prop. 1985/86: 150 att långtidsfrånvaron minskat och att arbetstiden för personer i arbete Bil. 1.1

blivit längre, se tabell 5: 2. En beräkning för åren 1980— 1985 visar att den ökade medelarbetstiden för personer i arbete till hälften förklaras av att de heltidsarbetandes arbetstider har ökat. bl. a. som följd av ett ökat övertidsuttag, och till en tredjedel av att de deltidsarbetande nu har längre arbetstider. Dessutom har den tidigare förskjutningen mot en ökad andel deltidsarbetande upphört. Mellan 1980 och 1985 ökade istället andelen heltidsarbetande. Särskilt kraftigt har andelen heltidsarbetande anställda med en faktisk arbetstid över 40 timmar/vecka ökat.

En följd av denna utveckling är att sysselsättningsökningen de två senaste åren mätt i antal arbetade timmar är betydligt större än mätt i antal

personer, 3,5 76 mot 2,37 (fjärde kvartalet 1983—fjärde kvartalet 1985).

Antalet arbetade timmar är därmed tillbaka på samma nivå som 1970. Detta står i kontrast till sysselsättningsuppgången 1977—1979 då antalet

sysselsatta personer ökade med 2,7960 medan antalet arbetade timmar

endast ökade med 0.770. Utvecklingen mot kortare medelarbetstider under 1970-talet och längre medelarbetstider i början av 1980-talet torde sammanhänga med att reallönerna steg kraftigt i början av 1970-talet medan de sjönk i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet.

Även 1986 beräknas medelarbetstiden per sysselsatt öka något bl. a. till

följd av att långtidsfrånvaron, som 1985 tillfälligt drogs upp av en influensa

och arbetsmarknadskonflikten, väntas minska. Antalet arbetade timmar förväntas därför öka något mer än antalet sysselsatta personer, 1,1 26 mot 0,77. Antalet arbetade timmar för löntagare, vilket är av betydelse för

lönesummans utveckling, beräknas öka med 1,47 till följd av en ökning av

andelen löntagartimmar i den totala sysselsättningsvolymen.

Till grund för bedömningen av sysselsättningsutvecklingen i både personer och timmar ligger beräkningar av produktionens utveckling per bransch. För 1985 föreligger ännu en betydande osäkerhet om produktionens branschvisa utveckling. De preliminära nationalräkenskaperna visar

en ökning av BNP mätt från användningssidan med 2,3 Z och från produk-

tionssidan med 1,70. Eftersom användningssideberäkningarna brukar anses vara mest tillförlitliga är det troligt att både produktions- och pro-

duktivitetsutvecklingen i industrin och den privata tjänstesektorn var nå-

Tabell 5: 2 Sysselsättning i antal arbetade timmar Årlig procentuell förändring

1981 1982 1983 1984 1985 1986

prognos

Antal arbetade timmar 0,4 0,0 — L,7 1,9 L,5 1,2 per vecka enl. AKU därav p. g.a. förändring i — antal sysselsatta -0,1 —-0,2 0,2 0,9 Li 0,8 — långtidsfrånvaro 0,9 —-0,1 1,2 0,2 -0,4 02 — medelarbetstid för

personer i arbete -0,4 0.3 0,3 0,8 0,8 0,2 Källa: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet. Anm.: Tabellen avser personer i åldrarna 16—64 år. 42

got starkare 1985 än vad som framgår av tabell 5: 3. Detta bör noteras vid jämförelser av utvecklingen 1986 med tidigare år. Bil. 1.1

Den totala produktionsvolymen beräknas 1986 öka med ca 270. Tillsammans med den förväntade utvecklingen av antalet arbetade timmar innebär detta att produktiviteten stiger med ca en procent, vilket är något svagare än de två föregående åren. Inom industrin beräknas produktiviteten öka med ca 2'/;Z0. Kortsiktiga förändringar av produktiviteten påverkas till stor del av att sysselsättningen regelmässigt anpassas ofullständigt till utvecklingen av produktionsvolymen och dessutom med en tidseftersläpning. Den långsammare tillväxten av industriproduktionen 1985 och 1986 förväntas därför innebära en långsammare utveckling av produktiviteten jämfört med tidigare år. På längre sikt är det andra faktorer som bestämmer produktivitetsutveckingen som teknisk och organisatorisk utveckling, utbildningsinsatser, sysselsättningens branschmässiga sammansättning m.m.

Tabell 5: 3 Produktion, produktivitet och sysselsättning Årlig procentuell förändring

Produktion Produktivitet Sysselsättning (timmar)

1984 1985 1986 1984 1985 1986 1984 1985 1986

Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5.3¶Utbud av arbetskraft

Befolkningen i yrkesverksam ålder har under 1980-talet ökat i en allt

långsammare takt. Det ökade arbetskraftsdeltagandet förklarar därför en

allt större del av arbetskraftsförändringen. Arbetskraftsdeltagandet brukar med en viss eftersläpning samvariera med utvecklingen av det allmänna

sysselsättningsläget. Arbetskraftstalen har också ökat mer under 1985 än

under tidigare år på 1980-talet, se tabell 5: 4.

Utöver den sedan länge stigande förvärvsfrekvensen för kvinnor i åld-

rarna 25—54 år har sedan början av 1984 även ungdomarnas förvärvsfrekvens ökat efter att ha varit fallande i flera år. Detta gäller främst de yngsta

åldersgrupperna efter införandet av ungdomslagen. Även'de vuxna män-

nens arbetskraftsdeltagande har ökat något de två senaste åren.

Under 1986 kommer befolkningsförändringar inte att ge något större

bidrag till arbetskraften än under 1985, se tabell 5: 5. I stort sett motsvarar

befolkningsökningen nettoinvandringen. Den något svagare utvecklingen

för sysselsättningen förväntas medföra att också arbetskraftsdeltagandet

ökar långsammare än 1985. Totalt beräknas arbetskraften öka med ca 43

25000 personer mellan årsgenomsnitten, varav en femtedel beror på be-

folkningsökningen.

Tabell 5:4 Relativa arbetskraftstal Prop. 1985/86: 150 Ärsmedeltal 1985 och förändring i procentenheter 1981— 1985 Bil. 1.1

1985 1981 1982 1983 1984 1985 Män 86,0 —1,1 —0,3 —0,3 —0,4 0,4 därav 16—24 år 65,7 —3,6 —-0,9 —-1,3 - LI bl

25-54 år 95,3 -0,5 0,0 0,1 -0,1 0,3

SS—-64 år 76,0 -0,6 -0,4 -0,6 -0,9 -0,2

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU). Anm.: Eftersom arbetskraftsdeltagandet i åldersgrupperna över 64 år är väsentligt lägre än för befolkningen i övrigt innebär begränsningen av AKU:s population till att endast omfatta 16—64 åringar att det relativa arbetskraftstalet för samtliga i AKUmätningarna nu ligger ca tio procentenheter högre än för befolkningen i åldrarna 16-74 är. Det relativa arbetskraftstalet för 64—74 åringar har sjunkit från 18 26 1970 till 796 1985.

Tabell 5: 5 Förändring i arbetskraften uppdelad på effekt av förändring i befolkningen respektive relativa arbetskraftstal Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

1981 1982 1983 1984 1985 1986 Arbetskraften 34 16 24 27 35 27 — befolkningen 17 14 16 15 -1 S — relativa AK-tal 17 2 8 12 36 22 Källa: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.4¶Arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshet

En stagnerande sysselsättning och ett fortsatt ökat utbud av arbetskraft

innebar under de inledande åren på 1980-talet nära nog en fördubbling av arbetslösheten, se diagram 5: 2. Då kulmen nåddes i september 1983 var

3,92 av arbetskraften arbetslös (säsongrensade tal) trots en ökning av

antalet sysselsatta i beredskapsarbeten. Därefter har sysselsättningen

vuxit snabbare än arbetskraften och arbetslösheten har följaktligen reducerats. År 1985 var i genomsnitt 124000 personer arbetslösa, motsvarande

2,8 25 av arbetskraften. Samtidigt som arbetslösheten steg i början av 1980-talet förlängdes också arbetslöshetsperiodernas längd. Den tid de arbetslösa varit utan arbete var i genomsnitt 15 veckor 1980. Den hade förlängts till nästan 23 veckor 1984. Mellan 1984 och 1985 minskade dock den genomsnittliga arbetslös-

hetstiden.

Under de första åren på 1980-talet ökade också det antal personer, som i arbetskraftsundersökningarna uppger att de velat och kunnat ta mer arbete om det funnits, dvs. ofrivilligt har kortare arbetstid. Skillnaden mellan genomsnittlig önskad och faktisk arbetstid har varit oförändrat ca 15 tim-

mar per vecka. Detta betyder att arbetslösheten mätt i timmar har varit 44

större och stigit snabbare än vad den gjort mätt i antal personer. Dessa Prop. 1985/86: 150 siffror skall emellertid tolkas med stor försiktighet eftersom orsakerna till Bil. 1.1

att uppge partiell arbetslöshet är av mycket olika karaktär. Likaså torde de

ekonomiska och sociala problemen för individen av en partie!l arbetslöshet i de festa fall vara betydligt mindre än för de som räknas som öppet arbetslösa. Det är emellertid ändå ett uttryck för en obalans på arbetsmarknaden att en grupp som är lika stor som gruppen öppet arbetslösa inte

kan realisera sitt arbetskraftsutbud.

Arbetsmarknadssituationen har varit särskilt besvärlig för ungdomarna. År 1983 var arbetslösheten bland 16—19-åringarna i arbetskraften 10,69 och bland 20—-24-åringar 6,8 76. Främst genom införandet av ungdomsla-

gen i januari 1984 har arbetslösheten bland 16—19 åringar mer än halverats.

Idag har ca 30000 ungdomar arbete genom ungdomslagen. Däremot har arbetslösheten bland de äldre ungdomarna inte minskat ens i samma utsträckning som den totala arbetslösheten. År 1985 var den fortfarande

6,3 7: i genomsnittt. Det förbättrade arbetsmarknadsläget har, tillsammans med ungdomsla-

gen och det likaledes i januari 1984 införda rekryteringsstödet, medfört att

Diagram 5:2 Antal arbetslösa, antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt antal partiellt arbetslösa Tusental personer

—— ARBETSLÖSHET - |

vossorsonssennnnennn PERSONER I ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER |

mesennnnnn PARTIELL ARBETSLÖSHET |

175 —

100+

50-

(0) LULLLRARRRS LER RAR ARS REN ARS ANARERANTASARNARS ATT RARSARRERAAN KANTEN TSSANSTRARSSRANTSSRAARANTRARANARSRRANANAREN

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Anm: Med partiellt arbetslösa avses personer i arbete mindre än 35 tim/vecka som uppger att de önskar ta mer arbete om det funnes. Källor: Statistiska centralbyrån — AKU och arbetsmarknadsstyrelsen. 45

antalet personer i beredskapsarbete kunnat minska kraftigt. År 1985 var Prop. 1985/86: 150 25 000 sysselsatta i beredskapsarbeten. Den totala volymen av sysselsätt- = Bil. 1.1 ningsskapande åtgärder (beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd) ökade från 59 000 personer 1983 till 95 000 personer 1984. Störst omfattning hade dessa åtgärder i början av 1984 varefter de har reducerats väsentligt, se diagram 5: 2. Genomsnittsnivån var 70000 personer 1985.

Under loppet av förra året förbättrades successivt arbetsmarknadsläget och arbetslösheten sjönk säsongrensat sett. Det första kvartalet 1986 var arbetslösheten i säsongrensade tal ungefär lika stor som fjärde kvartalet 1985. Prognoserna för sysselsättning och arbetskraft innebär att arbetslösheten under loppet av innevarande år kommer att ligga kvar på en säsongrensat i stort sett oförändrad nivå. För årsgenomsnitten motsvarar detta en

nedgång.

Prop. 1985/86: 150

6¶Löner och priser Bil. 1.1 u

6.1¶Löner

Jämfört med förhållandena i omvärlden ligger löneökningarna i Sverige fortfarande på en hög nivå. Timlöneökningarna i industrin för OECD-om-

rådet var ca 5926 1985. För 1986 väntas en ytterligare dämpning till ca

4,520. Löneökningarna i sådana konkurrentländer som Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Japan beräknas bli ännu lägre, strax över 326. Den dämpning av inflationstakten inom OECD-området, som förutses för 1986 (se avsnitt 6.2), kan verka ytterligare dämpande på

timlöneökningarna för 1987. För att Sverige skall kunna upprätthålla de

konkurrensfördelar som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982

krävs att löneökningarna dämpas till motsvarande nivåer. En rad studier har visat att högre nominella löneökningar än i omvärlden får betydande

negativa konsekvenser för den framtida utvecklingen av BNP, investering-

ar och sysselsättning. Enligt statistik för SAF/LO-området ökade timförtjänsten (tidlön+ ackord) för industriarbetare, liksom för hela LO-kollektivet, med 7.322 mellan andra kvartalen 1984 och 1985. För privattjänstemännen visar

lönestatistiken en ökning med 7,2 26 mellan augusti 1984 och augusti 1985.

På det offentliga området har timlöneökningen beräknats till 5,6 20. Sam-

mantaget och omräknat till årsgenomsnitt skulle detta innebära en timlöneökning för samtliga löntagare på ca 770 1985, se tabell 6: 1. Förtjänststatistiken tyder därvid på en något lägre ökning (6,8 76) än nationalräkenska-

perna (7,2 90). De senare baserar sig på kontrolluppgifter från arbetsgivarna. Skillnaden mellan de båda beräkningarna torde delvis bero på att förtjänststatistiken inte täcker alla löntagare och inte heller alla typer av

ersättningar.

De nyligen slutförda avtalsförhandlingarna på LO- och PTK-områdena

beräknas medföra att timlönerna inom näringslivet ökar med närmare 6 42.

Tabell 6:1 Timlöneutveckling och arbetskraftskostnader för industriarbetare Årlig procentuell förändring Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löneglid- Summa Avtal Löneglid- Timför- Sociala Timkostning ning tjänst kost- nad nader 1980 —- HD AN DJ DON AD BR PI -— I

1981 NR TRA =

1982 ms Lr NVN — 0 VA NSD 00 1983 OM 00 ND LW 1984 00 NI BRI — hb 1985 BARR WANANB GJ DR I NAR WAWRKUNA Oc a sl NEAR [ERFORS NSON55 OM

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp som ej ingår i SCB:s statistik. i Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Beträffande det offentliga området har, med hänsyn till att något nytt avtal Prop. 1985/86: 150

ännu inte slutits, antagits att lönerna stiger i enlighet med gällande avtal. — Bil. 1.1 Sammantaget för hela ekonomin beräknas timlönerna öka med ca 69

1986.

6.2¶Priser

Inflationstakten i Sverige har under 1985 dämpats väsentligt. Under loppet

av 1985 ökade KPI med 5,82 och mellan årsgenomsnitten för 1984 och 1985 med 7,40. Under loppet av 1985 skedde dessutom en successiv nedtrappning av inflationstakten uttryckt som förändringen över 12 månader. I mars 1986 var 12-månaderstakten nere i 4,3 20.

Även om således prisökningstakten dämpats väsentligt ligger prisökningarna i Sverige fortfarande på en högre nivå än den som gäller i våra

viktigaste konkurrentländer. Detta framgår av diagram 6:1, där prisut-

vecklingen i OECD-området och i de 14 s.k. korgländerna jämförs med

prisutvecklingen i Sverige. (De 14 korgländerna är de länder som ingår i

den svenska valutakorgen. Prisutvecklingen har vägts samman med s.k. konkurrensvikter). Gapet mellan inflationstakten i Sverige och omvärlden

Diagram 6: 1 Konsumentprisindex, 12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1986, Sverige resp. feb. 1986, OECD.

— sveriGe sesensernenarnneren - 14 OECD-LÄNDER

mensen enn OECD TOTALT

L

- [0] terfreferIftfriTfeefrefeeerpefreferofrrfrepertrrrefeftrpffrÄäfrfrefrfffferferefferercfrffefrffrfefrfiTtTT

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Anm. För Sverige 3-månaders glidande medelvärden. OECD-länderna sammanvägda med vikter som avspeglar ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige på exportmarknaden. Källor: US department of labor, OECD, statistiska centralbyrån samt finansdepar- 48 tementet.

har emellertid successivt minskat de senaste månaderna. För 1985 beräk- = Prop. 1985/86: 150 nas konsumentpriserna för hela OECD-området ha ökat med 4,5Z. För = Bil. 1.1

1986 pekar prognoserna på en prisökning på ca 3,5 20. I Förbundsrepubliken Tyskland beräknas konsumentpriserna under 1986 öka med 0.596, i Japan med 1792 och i Förenta staterna med 3,5 6. Under loppet av 1986 kan inflationstakten i Sverige komma att anpassas ned mot OECD-områdets.

Det bör då emellertid noteras att OECD-genomsnittet inkluderar några

länder med mycket höga inflationstal. vilket drar upp områdets medel-

värde. Det är främst detta förhållande. som medför att kurvan i diagram

6: I för 14 OECD-länder vanligen ligger under kurvan för OECD-området.

Bedömningen av prisutvecklingen 1986 utgår från prognoser och anta-

ganden om arbetskraftskostnader, importpriser m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Jämfört med den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten har

förutsättningarna ändrats i olika avseenden. Oljepriserna förutsätts nu ligga på 15 dollar per fat jämfört med 26 dollar per fat i den preliminära

nationalbudgeten. Växelkursen mot dollarn har antagits ligga på 7.42 kr. jämfört med 7,70 kr. i den preliminära nationalbudgeten. Diskontot förut-

sätts ligga kvar på den nivå (81/23), som gällde efter diskontosänkningen

den 13 mars. Prognosen bygger vidare på förutsättningen att bidraget till

prisutvecklingen från indirekta skatter och subventioner blir oförändrat under året.

Priserna på råolja och petroleumprodukter beräknas sammantagna minska med nästan 5077 under loppet av 1986. Priserna på övriga importvaror, som påverkar KPI, beräknas öka med drygt 3,56. De internationellt

bestämda priserna beräknas därmed sänka den totala prisnivån med 1,4 96,

se tabell 6:2. Detta innebär en nedjustering med nästan 2 procentenheter jämfört med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten. Tabell 6: 2 Konsumentprisförändring uppdelad på komponenter Procentuell förändring och bidrag därtill

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

prog-

nos Konsumentpriserna under loppet av året, långtidsindex dec—dec. 13,7 9,4 9,9 9,3 LI 5,8 2,3 Därav hänförs till:

Andring i indirekta skatter 3,4 —-0,7 0,4 2,0 1.2 0.1 -

Automatiska effekter av

indirekta skatter 1,0 1,0 1.1 11 0,8 0,7 0.6

Andring av internationellt

Trendavvikelse i priserna på

Implicitprisindex för privat konsum-

tion, ärsgenomsnitt 12.4 1,3 10,3 10,6 8.3 7.2 4,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4 Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Bostadskostnaderna beräknades i den preliminära nationalbudgeten Prop. 1985/86: 150 medföra en höjning av den totala prisnivån med strax över 126. En nedjus- = Bil. 1.1

tering av denna bedömning görs nu, beroende på diskontosänkningarna i januari och mars. Egnahemskostnaderna beräknas nu öka med I 2 jämfört med ca 59 i den preliminära nationalbudgeten. Sammantaget innebär detta att bostadskostnaderna beräknas höja prisnivån med knappt 196.

Prisökningarna för livsmedel har under de senaste åren varit högre än ökningen av den totala prisnivån. Under loppet av 1985 steg livsmedelspriserna med 796 jämfört med 5,8 70 för totala KPI. Hittills i år har livsmedelspriserna stigit med 4,8 7 jämfört med 1,06 för den totala prisnivån. Förutsättningarna för att prisökningstakten för livsmedel skall dämpas under resten av året är emellertid goda. De sänkta energipriserna och den sänkta räntan bör, bl.a. genom jordbruksförhandlingarna, ge förutsättningar för låga prisökningar på livsmedel framöver.

Restfaktorn och diverse taxor, som i beräkningarna kan sägas represen-

tera lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens

skyddade områdena exkl. bostäder och jordbruk, beräknas höja KPI med

1,66 resp. 0,42. I restfaktorn tas också hänsyn till effekterna av hur vinstmarginalerna förändras. Vinstmarginalförändringarnas bidrag till pris-

ökningarna 1986 har med hjälp av finansdepartementets modell för medelfristig ekonomisk analys (den s.k. AMMA-modellen) uppskattas till 0,5 22 1986, främst till följd av direkta och indirekta effekter av de fallande oljepriserna. För 1985 var vinstmarginalförändringarnas bidrag 0,1 90.

Under loppet av 1986 beräknas konsumentpriserna totalt öka med drygt

290, vilket innebär en ökning mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 med ca 3 1/20. Detta innebär att inflationstakten i Sverige skulle vara nere på

en nivå som gällde under 1950- och 1960-talen. Implicitprisindex för privat

konsumtion beräknas 1986 öka något mer än KPI.

Prognosen för prisutvecklingen är starkt beroende av de antaganden, som har gjorts rörande oljepris, dollarkurs och diskonto. En förändring av oljepriset med en dollar kan väntas påverka KPI med ca 0,15 26 (se appendix till kapitel 1). En förändring av växelkursen mot dollarn med 20 öre kan väntas påverka KPI med ca 0,2 20 och en förändring av diskontot med 19 påverkar KPI med ca 0,25 2.

De bedömningar som nu görs av prisutvecklingen innebär således att

inflationstakten skulle komma ner på en nivå som gällde för ett par decennier sedan. Detta bör påverka de förväntningar som finns i näringslivet om den framtida inflationstakten. Näringslivsorganisationer som Sveriges Industriförbund, Sveriges Grossistförbund, SHIO-familjeföretagen, Sveriges

Köpmannaförbund och Svensk Industriförening har således informerat sina medlemsföretag om de gynnsamma förutsättningarna för en dämpad

pris- och kostnadsutveckling. Inom dagligvaruhandeln har utfästelser gjorts om att hålla priserna nere.

Sammanfattningsvis kan noteras att pris- och löneutvecklingen under

lång tid har varit ett centralt problem i den svenska ekonomin. En av

förutsättningarna för att Sverige skall kunna upprätthålla den förbättring av konkurrensläget som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982

är att pris- och löneökningarna kommer ner till den nivå som råder i våra 50

viktigaste konkurrentländer. Under 1986 torde prisutvecklingen i Sverige Prop. 1985/86: 150

dämpas mycket kraftigt. De löneavtal, som nyligen har slutits på den Bil. 1.1

privata arbetsmarknaden, innebär en klar dämpning även av löneökningstakten.

Prop. 1985/86: 150

7¶Hushållens ekonomi

Bil. 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

Förutsättningarna för påtagliga förbättringar av realinkomsterna och real-

lönerna under 1986 har ökat väsentligt sedan de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Den neddragning av inflationsprognosen ' som gjorts medför att realinkomsterna nu beräknas öka mer än dubbelt så mycket som i den preliminära nationalbudgeten, 2,7 Zz i stället för 1,1 92, se diagram 7: 1.

Under i stort sett hela 1970-talet ökade hushållens reala disponibla inkomster år från är. I genomsnitt uppgick den årliga ökningstakten till

närmare 296. Som en följd av den allmänt sett sämre ekonomiska utveck-

lingen försämrades realinkomsterna därefter kraftigt. Försämringen av realinkomsterna var i genomsnitt närmare 2 Zz per år under de första åren på 1980-talet. Från 1983 har en återhämtning skett — realinkomsterna

ökade med närmare 122 1984 och ca 226 1985. För 1986 förutses en fortsatt ökning, med närmare 3 4.

De reala timlönerna ökade under första delen av 1970-talet, fram till 1977. Därefter låg de och pendlade kring denna nivå fram till 1980. Under de första åren på 1980-talet sjönk de reala timlönerna kraftigt. Anpassningen nedåt av de reala timlönerna inleddes redan före devalveringarna 1981

Diagram 7: 1 Real disponibel inkomst samt reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser. Index 1974 = 100

SN FONIBEL IN INK'

me 2 REALLÖN PER LÖN PER sn TIMME FÖRE SKATT

90 T T T T TF Tr T T T T

7T4 75 776 7 778 79 80 88 BB 83 BM 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

och 1982. Över perioden 1980-1983 minskade de reala timlönerna såväl — Prop. 1985/86: 150 före som efter skatt med mer än 1096. Reallönerna sjönk under denna = Bil. 1.1

period kraftigare än vad de totala realinkomsterna gjorde. Detta beror på

att pensioner och andra transfereringar inte minskade i samma omfattning

som reallönerna, trots den avräkning som gjordes av pensionerna på grund

av devalveringen. Efter 1983 har en återhämtning av reallöneutvecklingen skett. Återhämtningen har varit starkare avscende reallön efter skatt än före skatt.

Hushållens inkomster ökade nominellt med drygt 972 1985, se tabell 7: 1.

För 1986 antas den nominella timlönen öka med ca 672 och lönesumman

med drygt 7,52. Tillsammans med de beräknade ökningarna av inkomst-

överföringar och direkta skatter, som redovisas i det följande, ger detta en nominell ökning av hushållens disponibla inkomster 1986 med knappt 7 ce. Kombinerat med den beräknade prisökningen innebär detta att realin-

komsterna 1986 väntas öka med 2,76.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga sektorn ökade realt med ca 592 1985, se tabell 7:2. Bakom denna relativt kraftiga ökning ligger dels en kraftig höjning av barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebidrag från den I januari 1985, dels en kraftig ökning av ATP-utbetalningarna

beroende på att det genomsnittliga antalet basbelopp per pensionär ökar.

Tabell 7: I Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Milj. kr. Procentuell förändring

från föregående år

1984 1985 1986 1984 1985 1986

prognos prognos Löpunde priser

Nettoinbetalningar till det offentliga — 21057 ——- 18637 — 23814 29,1 - 11,5 27,8 Inkomstöverföringar till hushåll 146 864 165 244 178 S81 7,2 12,5 8,1 Direkta skatter, avgifter m. m. —-167 921 —- 183 881 —202 395 9,5 9,5 10,1 Räntor och utdelningar, netto - 4750 —- 7151 - 4208 - LI 50,5 -41,2

1980 års priser Disponibel inkomst 271 931 277 086 284 510 0,7 1.9 2,7 Privat konsumtion 270220 277 476 284912 1,3 2,7 2,7 Prisindex Implicitprisindex för privat konsumtion (1980=100) 147,25 157,78 164,09 8,3 17,2 4,0 Konsumentprisindex (1980=100) 143,19 153,75 159,30 8.0 7,4 3,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1 Tabell 7: 2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Från socialförsäkrings-

Källor: Konjunkturinstitutet. riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Även socialbidragen ökade kraftigt 1985, men detta har liten betydelse för den totala utvecklingen av de offentliga inkomstöverföringarna, eftersom socialbidragen endast utgör 2z av den offentliga sektorns inkomstöverföringar till hushållen.

Prognoserna för 1986 innebär att de offenliga inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen ökar realt med ca 476. Det är

främst ATP-utbetalningarna som bidrar till ökningen. Basbeloppet höjdes med 6,8 20 från 21800 kr. 1985 till 23 300 kr. 1986. Hushållens inbetalningar av skatter, avgifter m.m. till det offentliga ökade 1985 med nästan 1092, vilket motsvarar en real ökning med drygt

296, se tabell 7: 3. För 1985 sänktes marginalskatterna och basenheten för den statliga skatteskalan justerades upp. Vidare gällde för löntagare en särskild skattereduktion på högst 600 kr. I motsatt riktning verkade det slopade förvärvsavdraget och höjningen av den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen med 8 öre. Prognoserna för 1986 innebär att hushållens totala skatter och avgifter

ökar med 1096, motsvarande en real ökning med nästan 696. I neddra-

gande riktning verkar införandet av höjt schablonavdrag vid inkomstbe-

skattningen (från 1000 kr. till 3000 kr.) i samband med att deklarationsförfarandet förenklas samt det höjda sparavdraget. Vidare sänktes den ge- 54

Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1 Tabell 7: 3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m.

Summa direkta skatter avgifter m. m. 167 921 183 881 202395 1,1 2,2 5,8 Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

nomsnittliga kommunala utdebiteringen med 4 öre. I motsatt riktning ver-

kar den omständigheten att den särskilda skattereduktionen enbart gällde

1985.

Den reala lönesumman efter skatt ökade med 2,8 26 1985, varvid ett ökat antal arbetade timmar beräknas ha bidragit med 1,80, se tabell 7:4.

Reallönen per timme efter skatt beräknas därmed i genomsnitt ha ökat med

ca 196 1985. År 1986 beräknas den reala lönesumman efter skatt öka med

Tabell 7: 4 Realinkomsternas förändring 1980 års priser

Milj. kr. Procentuell förändring

från föregående år

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

prog-

nos Inkomster , skatter och avgifter

Inkomster efter skatter och avgifter

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

2,77. Bidraget från sysselsättningen avseende löntagare beräknas till — Prop. 1985/86: 150

1.47: vilket skulle medföra att reallönen per timme i genomsnitt ökar med = Bil. 1.1

1,3 5c 1986.

Övriga faktorinkomster, som inkluderar enskilda företagares inkomster samt tillräknade driftsöverskott i egnahem, minskade realt efter skatt med drygt 396 1985. År 1986 väntas de öka med drygt 242. Inkomstöverföringarna efter skatt bidrog positivt till realinkomstutvecklingen 1985 och kommer även 1986 att ge ett positivt bidrag. Pensionerna efter skatt, som 1985 realt ökade med drygt I 92, beräknas 1986 öka med ca 3,5 %.

Den utveckling av realinkomster och reallöner efter skatt som redovisats ovan är den genomsnittliga utvecklingen för hela befolkningen respektive för hela löntagarkolektivet. Inom ramen för dessa genomsnitt ryms stora skillnader mellan olika kategorier av hushåll och olika kategorier av lönta-

gare.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade med 2,7 Ze 1985. Detta är en ökningstakt som ungefär ligger i nivå med den som gällde under första delen av 1970-talet. Den nivåmässiga ökningen av konsumtionsvolymen 1985 skedde redan första kvartalet. Säsongrensat ökade konsumtionsvolymen med

2,47 första kvartalet 1985 jämfört med fjärde kvartalet 1984. Under de

följande tre kvartalen 1985 tåg konsumtionsvolymen kvar på ungefär den nivå som nåddes första kvartalet. Ökningen förklaras dels av en stark

ökning av uppvärmningskostnaderna, särskilt fjärrvärme och elström, dels av en kraftig ökning av bilinköpen samt inköp av kapitalvaror och andra

varor från den s.k. sällanköpsvaruhandeln.

Försäljningen inom sällanköpsvaruhandeln ökade starkt under hela år

1985. Jämfört med 1984 låg försäljningen inom sällanköpsvaruhandeln 1985 nivåmässigt nästan 796 högre. De största ökningarna har skett för radio/TV-handeln, cykel- och sporthandeln, möbelhandeln, konfektions- och ekiperingshandeln och fotohandein. Ökningarna inom sällanköpsvaruhan-

deln har fortsatt de två första månaderna på 1986. Nybilsregistreringarna ökade kraftigt under första halvåret av 1985. Från och med augusti har emellertid uppgången brutits. Antalet nyregistre-

rade personbilar låg fr. o. m. augusti under den nivå som gällde motsvarande månad 1984. De tre första månaderna 1986 var nyregistreringen också

lägre än ett år tidigare. Under 1985 minskade hushållens nettosparande och blev svagt negativt, se diagram 7: 2. Det är det reala sparandet, som till huvuddelen utgörs av investeringar i småhus med avdrag för kapitalförslitning, som har sjunkit 1985. Det finansiella sparandet har legat i stort sett stilla. Det reala sparandet har minskat kontinuerligt varje år från 1979 vilket sammanhänger med

det minskade småhusbyggandet. Att det reala sparandet blir negativt 1985

innebär att kapitalförslitningen av hushållens kapitalstock, enligt nationalräkenskapernas beräkning, är större än hushållens investeringar. I jämförelse med förra decenniet har hushållens sparkvot legat mycket lågt de senaste fyra åren. Under perioden 1970-1981 låg sparkvoten i 56 intervallet 2,5—5 26, medan den därefter varit bara 0— 196.

Enligt SCBs kreditmarknadsstatistik har nyutlåningen till hushållen un- — Prop. 1985/86: 150

der den senaste tioårsperioden mer än tredubblats i löpande priser. I fasta — Bil. 1.1

priser (deflaterad med KPI är expansionen mer måttlig eller runt 5024.

Den senaste tioårsperioden har också kännetecknats av en sjunkande småhusproduktion. Det minskade lånebehovet för småhusinvesteringar bar radikalt ändrat kreditmarknadsbilden för hushållen. Under fyraårsperioden 1982—1985 var de nybyggda husens andel av nyutlåningen 137 jämfört med 3272 under perioden 1978-1981. Motsvarande andelar för

s.k. övriga krediter, dvs. konsumtionskrediter och krediter för finansiella

placeringar, var 5020 resp. 37 4. Bedömningarna avseende utvecklingen av privat konsumtion och spa-

rande under 1986 är osäkra, beroende på att det finns faktorer som verkar i

olika riktningar. Faktorer som talar för ett åtminstone på längre sikt ökat

sparande är den höga realräntan, avdragsbegränsningen och sparstimulanser i form av höjt sparavdrag och möjligheter till extra insättningar i

allemanssparandet. Hushållens behov av att åter bygga upp en sparande-

buffert efter en period av eftersatt sparande bör också verka i denna riktning.

Den väntade relativt kraftiga realinkomstutvecklingen för 1986 kan

emellertid också innebära att den privata konsumtionen fortsätter att öka kraftigt. Även det från november lättade kreditläget kan tala för en fortsatt kraftig konsumtionsökning och ett stagnerande eller t.o.m. minskat netto-

sparande. Det är dock ännu för tidigt att uttala sig om det har skett någon

Diagram 7: 2 Sparkvoten 1970—1986. Sparandet i procent av disponibel inkomst

TOTAL SPARKVOT

ARKVOT

-4

70¶ÄN 72 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 57

ökad nettoutlåning. Den ökning av bankernas kreditgivning till hushållen, Prop. 1985/86: 150 som kunnat noteras de senaste månaderna sammanhänger till stor del med — Bil. 1.1 att bankerna har tagit över lån från den s. k. grå kreditmarknaden. Hushål-

len har sedan november 1985 haft möjlighet att sanera lånebilden.

Den fallande inflationstakten under 1986 kan också tala för att sparandet

ytterligare skulle minska. Enligt såväl internationella som svenska studier föreligger ett positivt samband mellan inflationstakt och sparande. Hur starkt detta samband är vid fallande inflationstakt är svårt att med bestämdhet uttala sig om.

Den finansiella sparkvoten har under den senaste tioårsperioden föränd-

rats enligt ett bestämt mönster, se diagram 7: 2. Vart tredje år. 1976, 1979 och 1982, har sparkvoten sjunkit, vilket till stor del kan sammanhänga med utvecklingen på kreditmarknaden. Åren närmast efter dessa år har spar-

kvoten åter ökat. För 1985 har nedgången i den finansiella sparkvoten i stort sett uteblivit, beroende på den ätstramning av kreditmarknaden som gjordes i maj 1985 och det åtföljande höga ränteläget. Det finns därför inte

någon anledning att vänta sig en ökning av sparkvoten 1986 i enlighet med det synbarligen cykliska förlopp, som sparkvoten tidigare har uppvisat.

Sammantaget görs nu bedömningen att sparkvoten ligger kvar på en

oförändrad nivå 1986. Den privata konsumtionen skulle därmed öka i

samma takt som den reala disponibla inkomsten, dvs. med 2,74.

Prop. 1985/86: 150

8¶Investeringar

Bil. 1.1

8.1¶Inledning '

Den kraftiga investeringsexpansionen i näringslivet de senaste åren har resulterat i en markant ökning av investeringskvoten, dvs. de totala fasta investeringarna i procent av bruttonationalprodukten. Liksom för praktiskt taget samtliga industriländer, särskilt de mindre länderna, var tendensen mot en fallande kvot tydlig under 1970-talet. Efter att ha legat på ca 2396 under 1970-talets början minskade investeringskvoten i Sverige till ca 18.596 1983 främst till följd av att investeringarna i bostäder och offentliga

myndigheter minskade som andel av BNP, men också till följd av en

omstrukturering mot mindre kapitaltunga branscher. Investeringskvoten

beräknas ha stigit till 19,5 70 1985.

På sikt är investeringstakten av central betydelse för att den svenska

ekonomin skall återföras till balans. I 1984 års långtidsutredning bedömdes vägen mot balans kräva en investeringsökning 1983— 1990 på drygt 4720 per år i näringslivet och på ca 1076 per år i industrin. Investeringsökningen i näringslivet var i genomsnitt ca 7.576 per år 1983-1985 och för industrin

drygt 1696. År 1985 omfattade investeringsboomen alla större sektorer i ekonomin utom de offentliga myndigheterna.

Den bedömning för 1986 som presenterades i den preliminära national-

budgeten revideras nu upp något med hänsyn till de ljusare framtidsutsik-

Diagram 8: 1 Bruttoinvesteringar i näringsliv, bostäder och offentliga myndigheter Miljarder kr., 1980 års priser

sannoesnnanEnossne00s BOSTADER NÄRINGSLIV

somennnnnn OFFENTLIGA MYNDIGHETER

80 —

i 70H

L 60—

L 50-

40- L

30- L

20 sen. dd

em resess ss DEE SA JyARRERRRREEERERRR RNA

rankad dn bn RT I TIP sees==sevsess seed

10 — L

— a und

0)

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

terna. Den internationella tillväxten stöds av fallande oljepriser. Samtidigt Prop. 1985/86: 150

som den fallande dollarkursen försämrar konkurrensläget i förhållande till Bil. 1.1 Förenta staterna, öppnar D-markens och yenens ökning möjligheter på

andra marknader. Det tvååriga löneavtalet i den privata sektorn torde

inverka positivt på förväntningsbildningen genom att skapa större klarhet

om långsiktigare faktorer bakom kostnadsutvecklingen samt genom att bereda möjligheten till nedväxling i inflationstakten. Därtill kommer näringslivets fördelaktiga finansieringsläge samt nedgången i ränteläget. På

grund av de trögheter, som utmärker särskilt byggnadsinvesteringarna, torde emellertid effekterna på investeringsnivån inte bli så stora 1986.

8.2¶Näringslivet

Investeringsuppgången i det svenska näringslivet har den senaste treårsperioden varit stigande och 1985 nådde den över 1026. Investeringsnivån i

näringslivet översteg därmed den tidigare toppnivån, se diagram 8: 1. Därmed har näringslivets investeringskvot åter nått upp till den nivå som rådde under det tidiga 1970-talet. Tyngdpunkten i de senaste årens expan-

sion ligger på industri, handel och övrigt näringsliv, vilka har uppvägt en något svagare utveckling i statliga affärsverk, jordbruk och skogsbruk. Investeringsökningen i industrin blev ca 1696 1985, ca 1176 i byggnader och anläggningar och ca 187 i maskiner och inventarier. Ökningen bars

upp av basindustrins tjugofemprocentiga uppgång och även verkstadsindustrin där investeringsökningen blev ca 136, se diagram 8:2. Bidragande till basindustrins expansion var särskilt ökningarna i massa- och pappersin-

dustrin på ca 41 22 samt järn- och stålverken på ca 2026. Industrins investeringskvot ökade därmed till ca 1592, vilket dock är lägre än i början av

1970-talet när kapitaltunga branscher utgjorde en större andel av industrin.

Medan en nedgång i basindustrins investeringar väntas 1986, särskilt hos

massa- och pappersindustri, fortsätter verkstadsindustrins expansion. Inom den övriga gruppen väntas fortsatt expansion inom jord- och stenva-

Tabell 8: 1 Fasta bruttoinvesteringar efter näringsgren

Milj. kr. — Årlig procentuell förändring, 1980 års priser 1985, löpande 1982 1983 1984 1985 1986 priser prel. prognos

Näringsliv 106 HI 0,1 3,3 5.1 10,1 3,7

Jord- och skogsbruk 6123 5,9 1.4 = 15 —-1,9 0.0 Industri 28095 = —-17,3 1,8 16.6 15,8 5,0 Handel m. m. 14 516 3,8 8,9 16,0 — 20,8 71 Statliga affärsverk 12252 22,0 0,2 —-10,5 5,6 16,1

Övrigt näringsliv 45125 3,5 3,9 2,4 6,8 —-0.1

Offentliga myndigheter 21837 — 4,6 —-0,8 - 1,8 —-3.7 -0,7 Permanenta bostäder 35294 —- 1,7 —1L2 4,5 3,5 —- 1,6 Totalt inkl. diskrepans 163242 — LI 1,6 3,9 6,5 1.9

därav: näringsliv exkl.

handelsflottan 104759 - —- 12 5,1 2,9 11,7 5,5 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 60

ruindustri och stigande investeringar inom textil-, beklädnads- och läderin- Prop. 1985/86: 150 dustri samt grafisk industri. Bil. 1.1

Förutsättningarna för en fortsatt expansion av investeringarna inom industrin, särskilt verkstäder och gruvor är goda 1986. Efterfrågeläget på

hemmamarknaden till följd av inkomst- och konsumtionsutvecklingen i inflationssänkningens spår torde komplettera avsättningsmöjligheterna i utlandet. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer har företagen

inom flera viktiga branscher sedan förra enkättillfället uppreviderat sina

förväntningar och planer för 1986. Den goda lönsamheten och tillgången på

krediter bidrar till att undanröja restriktioner på investeringarnas finansi-

ering. Samtidigt representerar de sänkta räntorna en stimulans till investe-

ringar i realkapital i stället för finansiella placeringar. Som ekonometriska studier av industriinvesteringar påvisat verkar ökad lönsamhet på materiellt kapital respektive sänkt avkastning på finansiellt kapital höjande på

investeringstakten. Med hänsyn till de föreliggande indikationerna på en

förlängning av den goda konjunkturen bedöms industrins investeringar öka

med ca 596 1986.

Dominerande delar av den privata tjänstesektorn har under en följd av år noterat investeringsökningar. Handeln, bank-, försäkrings- och hotell-

branscherna expanderar både lokalmässigt och på maskinsidan med bety-

dande insatser på dataautomatikens område. Även inom samfärdsel och

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin Miljarder kr.. 1980 års priser

or en | — BASINDUSTRI |

L FOTTT TTT PET YIT TTT VERKSTADSINDUSTRI

10 Aa

0)

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83 84 85 B6

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

uppdragsverksamhet har expansionen varit kraftig. Dessa sektorer har Prop. 1985/86: 150 stimulerats av industrins återhämtning men också av informationsteknolo- Bil. 1.1 gins frammarsch, kontorsautomatiseringen samt framväxten av delvis nya marknader som finans- och konsulttjänster. Som framgår av tabell 8: I har investeringsökningen inom handeln m. m. överträffat industrins under perioden t. o. m. 1985. Även under 1986 väntas investeringarna öka betydligt i denna sektor och återigen mer än i industrin.

De statliga affärsverken förutses öka sina investeringar med drygt 1626 1986. Den väntade ökningen speglar en fortsatt expansion hos statens vattenfallsverk, televerket och statens järnvägar. Utvecklingen i övrigt

näringsliv är något svårbedömbar p. g. a. ett bräckligare statistiskt under-

lag samt heterogeniteten inom sektorn.

Sammantaget bedöms investeringsvolymen i näringslivet utanför indu-

strin öka med ca 3,790 under 1986. Investeringar i handelsflotta (inkl. off-shoreinvesteringar) svänger kraftigt mellan åren och påverkas 1986 negativt av bl. a. fartygsförsäljningar. Exklusive handelsflottan väntas näringslivets investeringar växa med ca 5,5 26.

8.3¶Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Sammansättningen av bostadsinvesteringarna har drastiskt förändrats un-

der det senaste decenniet. Ombyggandet har vuxit från ca 1472 till ca 55

av de totala bostadsinvesteringarna. Ökningen i ombyggandet 1985 har mer än kompenserat minskningen i nybyggandet, se tabell 8: 2.

Den långsiktiga utvecklingen i bostadsbyggandet påverkas av bl. a. real-

inkomster, energipriser och räntor. När efterfrågan på bostäder överstiger bostadsbeståndet stiger nybyggandet. När balans uppnås minskar bostads-

byggandet och nybyggandet fyller endast ersättningsbehovet, dvs. nya bostäder byggs för att ersätta gamla utrangerade bostäder. Under senare år har vissa mättnadstendenser av det slaget kunnat skönjas i flera delar av

landet vad beträffar antalet bostäder samtidigt som efterfrågan inriktats

mot andra dimensioner i boendet. Detta mönster avspeglas i den ökade

Tabell 8: 2 Bostadsinvesteringar

Milj. kr. Årlig procentuell förändring, 1980 års priser 1985, löpande 1982 1983 1984 1985 1986

! Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, förbättrad boendemiljö och energihushållning. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 8: 3 Offentliga investeringar fär Prop. 1985/86: 150

Milj. kr. Årlig procentuell förändring. 1980 års priser Bil. 1.1 1985, löpande 1982 1983 1984 1985 1986

! Inklusive kommunala företag, församlingar m. m. och exklusive bostäder. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ombyggnadsvolymen (i viss mån en form av ersättningsinvesteringar), i

arbetsmarknadsläget inom byggsektorn samt i storstadsområdenas under 1980-talet växande andel av nybyggnationen.

Det lägre ränte- och energiprisläget i år samt utsikterna till realinkomstökningar talar för en ökad efterfrågan på bostäder. Den på senare tid

fallande andelen outhyrda lägenheterna samt de stigande priserna på and-

rahandsmarknaden pekar på att efterfrågeökningen inte kan tillfredsställas

av det redan befintliga beståndet. Statsmakterna har också genom förändrade låneregler förbättrat möjligheterna att starta produktionen av både småhus och flerbostadshus. Den ökade mängden ansökningar om statliga

bostadslån tyder också på ett ökat bostadsbyggande. Under 1985 påbör-

jades 28450 lägenheter. Under 1986 väntas ca 32 000 lägenheter påbörjas.

Till följd av att antalet påbörjade lägenheter var osedvanligt lågt i slutet av

1985 och början av 1986 beräknas emellertid nybyggnadsinvesteringarna volymmässigt minska något 1986. Även för ombyggnadsinvesteringarna

förutses en liten minskning. Därför väntas de totala investeringarna i

bostadssektorn bli lägre 1986 än 1985.

I den offentliga sektorn har myndigheternas totala investeringar avtagit under de senaste åren. De statliga myndigheternas investeringar, som utgör en mindre del av de totala myndighetsinvesteringarna, ökade dock t.o.m. 1984, se tabell 8: 3. Dämpningen 1985 skedde endast på byggnadssidan bl. a. beroende på minskat vägbyggande. De kommunala myndigheternas investeringar har avtagit under perioden och dämpningen utgörs huvudsakligen av byggnadsinvesteringar medan maskininvesteringarna ständigt har ökat. Samma mönster väntas gälla under 1986.

8.4¶Byggnadsverksamhet

Den kraftiga investeringsökningen de senaste åren innefattar sedan 1984

även byggnadsinvesteringar, som brukar reagera mer trögt på förändrade förutsättningar. De ökade bostadsinvesteringarna under 1984 och 1985 samt näringslivets expansion har hållit uppe de totala byggnadsinvesteringarna trots sjunkande offentligt byggande. Industrins byggnadsinvesteringar beräknas ha ökat med 1096 1985 efter en ökning med 45 Z året innan och 63

Tabell 8:4 Byggnadsverksamhet Prop. 1985/86: 150 Milj. kr. Årlig procentuell förändring, 1980 års priser Bil. 1.1 1985, löpande 1982 1983 1984 1985 1986 priser prel. prognos Byggnadsinvesteringar — 86019 — —L,8 -0,4 2.0 0,1 0,1 därav näringsliv 34 130 0,4 1.2 2,8 2,9 3.3 offentliga myndigheter 16595 —5,5 -1,5 -3,9 -7.2 -0,7 bostäder 35294 —-L7 - 1,2 4,5 3,5 -1,6 Reparation och underhåll 37 690 54 3,9 4,6 8.1 2.7 Summa byggproduktion 123709 0,1 0,9 2,7 3,1 0.9 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ökningen i handeln m. m. var 1976 1985. Minskade byggnadsinvesteringar i

resten av näringslivet medförde att tillväxten i dess totala byggnadsinves-

teringar blev obetydligt större 1985 än 1984. Genom den ökande reparations- och underhållsverksamheten, delvis en följd av ett ökat kapitalbe-

stånd och delvis av bostadsförbättringsprogram m. m.. har den totala bygg-

produktionen ökat.

Utsikterna för byggnadssektorn är goda även under 1986, se tabell 8:4.

Byggproduktionen väntas öka med ca 1972 p.g.a. att den fortsatta ökningen av näringslivets byggnadsinvesteringar samt av reparations- och underhållsverksamheten mer än kompenserar för den begränsade dämpningen

hos myndigheter och i bostadssektorn. Den ökande byggproduktionen de senaste åren har resulterat i successivt sänkta arbetslöshetstal och arbets-

lösheten var lägre i början av 1986 än ett år tidigare. För 1986 förutses en

oförändrad sysselsättning.

Byggarbetsmarknaden präglas dock av stora regionala och yrkesmässiga obalanser med en påtaglig brist på arbetskraft i vissa regioner, t.ex. i Stockholm och Uddevalla, samtidigt som andra regioner uppvisar en hög arbetslöshet. Den yrkesmässiga obalansen har skärpts under senare år som en följd av att byggnadsarbetarkårens sammansättning inte har anpassats till den omsvängning som skett från nybyggnation till reparation och un-

derhåll.

8.5¶Lagerinvesteringar

Första halvåret 1985 steg lagren i industrin, vilket kan ha tolkats som att en lågkonjunktur var i antågande. Industrin synes ha reagerat snabbt på dessa

signaler. För att undvika alltför stora lager anpassades produktionsnivåerna nedåt och industriproduktionen slutade att öka under 1985. Denna snabba anpassning av industriproduktionen till den förväntade efterfrågan kan bero på att lagerstyrningen är effektivare än tidigare, på den höga realräntan och på de dåliga erfarenheterna från 1970-talets stora överlager.

Samtidigt som produktionen stagnerade under 1985 så ökade efterfrågan från utlandet på bearbetade varor mot slutet av året. Anpassningen av

industriproduktionen och efterfrågeutvecklingen under 1985 medförde att 64 industrins lager minskade under andra halvåret.

Tabell 8:5 Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar Prop. 1985/86: 150 Milj. kr., 1980 års priser Bil. 1.1

1982 1983 1984 1985 1986

prog. prog.

Jord- och skogsbruk 284 34 - 31 — 334 20 Industri -5023 = -5388 = —-1591 1476 956 El-, gas- och vattenverk - 304 - 329 — 536 -518 100 Handeln -— 138 --—-1J686 = —-1339 = —527 895 Summa —5181 -—-7369 = —-3777 97 1771 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

För hela ekonomin sammantagen förblev lagren i stort sett oförändrade

1985, men i industrin ökade lagren med ca 1,5 miljarder kr. i fasta priser. Handel och el-, gas-, värme- och vattenverk minskade sina lager med vardera en halv miljard kr. i fasta priser, vilket framgår av tabell 8: 5.

För 1986 förutses en mindre ökning av lagren i industrin beroende på ökande produktion. Denna ökning väntas fördelas ungefär lika mellan insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. I handeln kan en viss ökning förväntas, jämnt fördelad mellan parti- och detaljhandeln. Lageromslaget väntas 1986 bli relativt obetydligt och bidraget till den inhemska efterfrågan beräknas bli 0,3 26 av BNP.

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1985/86: 150

9¶Den offentliga verksamheten

Bil. 1.1

9.1¶Staten

Den finansiel!a utvecklingen för staten har varit mycket positiv de senaste

åren. Det statliga budgetunderskottet beräknas ha minskat med 35 miljarder kr. mellan 1982 och 1986. Orsaken till detta är främst att statens

löpande utgifter ökat långsammare än inkomsterna, vilket kommer till

uttryck i utvecklingen av det finansiella sparandet. Detta har förbättrats

med ca 26 miljarder kr. under samma tidsperiod. Förbättringen beror både på en stram budgetpolitik och ett förbättrat konjunkturläge, vilket bl. a.

medfört att insatser inom de arbetsmarknads- och industripolitiska områdena minskats. I övrigt har en mängd åtgärder som påverkar utlåning m. m., såsom kortare kredittider för inleveranser av skatter, utflyttning av

bostadslånen ur statsbudgeten och minskade kursförluster på utländska lån, bidragit till förbättringen. En del av åtgärderna är av tillfällig natur, men andra är varaktiga, särskilt de som sammanhänger med statens kassa-

hållningsåtgärder, s.k. cash management.

Statens inkomster av direkta skatter har utvecklats snabbt de senaste åren till följd av att skatteunderlaget ökat kraftigt. För 1986 förutses en

något långsammare ökning av de direkta skatterna genom att lönesumman förutsätts öka med endast 7,620. Dessutom införs den s.k. förenklade självdeklarationen, vilket för de direkta skatterna bl.a. innebär att alla löntagare får rätt till ett schablonavdrag på 3000 kr. mot tidigare 1000 kr.

Vidare fördubblas det s. k. sparavdraget från 800 kr. till 1600 kr. Sammantaget innebär dessa förändringar att statens inkomster beräknas bli ca 3,3 miljarder kr. lägre än utan förändringar. Detta uppvägs dock i viss mån av att den s.k. basenheten som ligger till grund för de statliga skatteskalorna är oförändrad, 7800 kr., 1986. Ett förslag rörande inkomstskatterna för 1987 och 1988 har överlämnats till riksdagen.

Närmare hälften av inkomsterna från indirekta skatter kommer från

mervärdeskatten. Dessa inkomster har ökat snabbt genom den snabba ökningen av den privata konsumtionen. För 1986 väntas prisutvecklingen dämpas vilket medför en långsammare ökning av dessa inkomster. Oljeskatten har föreslagits höjas med ca 200 kr., dock först från den 1 januari

1987. Ökningen av de indirekta skatterna 1986 beror till stor del på eftersläpande effekter av den 1985 införda fastighetsskatten.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter ökade mycket snabbt

1985 beroende på att inbetalningarna baserades på en aktuell och därmed högre lönesumma. Den långsamma ökningen 1986 beror på att fyllnadsinbetalningar för år 1985 därigenom bortfaller. Vidare sker inga höjningar av

avgiftssatserna. En höjning av arbetsmarknadsavgiften den 1 januari 1987

har föreslagits för att finansiera förbättringarna i arbetslöshetsförsäkringen (se avsnitt 9.2). Statens övriga inkomster ökar något 1986. Till följd av ändrad beräkningsgrund för den statliga bostadslåneräntan ökar statens

ränteinkomster kraftigt. Därigenom ökar även räntebidragen, se nedan.

Transfereringar till hushåll består till övervägande del av pensionsutbetalningar. Dessa ökar till följd av att basbeloppet har höjts från 21800 kr.

vid Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

Tabell 9: 1 Statens inkomster och utgifter Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Milj. kr. Förändring, 4 1983 1984 1985 1986 1984 1985 1986 Löpande priser

Till internationell

Utlåning och andra

1980 års priser Konsumtion 43 044 43 201 43133 42 760 0,4 -0.2 -0,9 Investeringar 4335 4501 4109 4100 3,8 —-8,7 -0,3

Anm. Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket innebar att inbetalningar gjordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhet mellan åren redovisas i tabellen, liksom i resten av kapitlet, inkomster och utgifter som om 12 månaders inbetalningar hade gjorts av både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Detta avsteg från nationalräkenskapernas principer (NR redovisar I! månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders inkomstskatt) medför att statens inkomster och finansiella sparande blir 4,9 miljarder kr. bättre än enligt NR, att socialförsäkringens avgiftsinkomster blir 5,7 miljarder kr. högre, statsbidraget 2,9 miljarder kr. lägre och det finansiella sparande 2,8 miljarder kr. högre samt att den offentliga sektorns inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr. bättre. Samma korrigering av NR gjordes i den reviderade nationalbudgeten 1986 men inte i konjunkturinstitutets decemberrapport 1985. Korrigeringen påverkar inte redovisningen av 1984 och 1986. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

1985 till 23300 kr. 1986, dvs. med 6,90. Genom att konsumentpriserna

väntas öka med 3,6 20 mellan årsgenomsnitten medför detta en real ökning

av pensionerna med över 3 96. Genom att bidragsreglerna för övriga trans-

fereringar inte ändras beräknas de totala transfereringarna till hushåll öka något långsammare. Barnbidragen har föreslagits höjas med 1020 kr. per barn och år, studiebidragen höjas och föräldraförsäkringen förbättras från

den 1 januari 1987. Transfereringar till socialförsäkringssektorn och trans-

fereringar till kommuner kommenteras i avsnitt 9.2 och 9.3 67