om fortsatt valutareglering, m.m.
Regeringens proposition > VYEY
1986/87:123 E
om fortsatt valutareglering, m. m.
:
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt K. Å. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla i ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1987— den 30 juni 1988. Samtidigt föreslås en ändring av valutastyrelsens sammansättning vilket innebär att styrelsen skall bestå av nio ledamöter i alla ärenden. Vidare föreslås vissa följdändringar i bl. a. bankoreglementet. För riksdagens kännedom läggs i samband med förslaget om fortsatt giltighet av valutaförordningen även fram förslag om vissa ändringar i förordningen.
I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 123
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-8 samt 5§ I och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1987—-den 30 juni 1988.
2 Förslag till
Lag om ändring i valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 6a§ valutalagen (1939:350) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6a§! Riksbankens beslutanderätt en- Riksbankens beslutanderätt en-
ligt denna lag utövas inom riksban- ligt denna lag utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrel- ken av en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen består av sju sen). Valutastyrelsen består av nio ledamöter utom vid handläggning ledamöter. Två av dem utses av reav ärenden rörande direkta investe- geringen, de övriga av fullmäktige i ringar utomlands, då den består av riksbanken. För varje ledamot skall elva ledamöter. i samma ordning högst två sup-
Regeringen utser tre av ledamö- pleanter utses. terna, varav två skola tjänstgöra endast i ärenden rörande direkta
investeringar utomlands. Övriga le-
damöter utses av fullmäktige i riksbanken. För ledamöterna skola i
samma ordning utses suppleanter.
Valutastyrelsens beslut må över- Valutastyrelsens beslut får överklagas hos fullmäktige i riksbanken klagas hos fullmäktige i riksbanken inom tre veckor från det klaganden inom tre veckor från det klaganden
fick del av beslutet. fick del av beslutet.
På yrkande av minst tre av de Om minst tre av de ledamöter elledamöter eller suppleanter som ler suppleanter som deltagit i styrel-
deltagit i styrelsens beslut, skall be- sens beslut yrkar det, skall beslutet
slutet underställas fullmäktige för underställas fullmäktige för prövprövning. Yrkanden härom skall ning. Ett sådant yrkande skall framframställas genast efter beslutets ställas genast efter det att beslutet fattande. fattats.
Mot fullmäktiges beslut må talan Fullmäktiges beslut får inte över-
ej föras. klagas.
Närmare bestämmelser rörande valutastyrelsen meddelas i bankoreglementet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
! Senaste lydelse 1975: 204. [NN
Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)
Härigenom föreskrivs att 1383 lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13§
I mom. Till ledamöter i den i 6a§ 1 mom. Till ledamöter i den i 6a§
valutalagen nämnda valutastyrel- valutalagen (/939:350) nämnda va-
sen skall fullmäktige utse dels från lutastyrelsen skall fullmäktige utse
riksbanken vice riksbankschefen, dels från riksbanken vice riksen fullmäktig eller suppleant för bankschefen, en fullmäktig eller fullmäktig och en riksbanksdirek- suppleant för fullmäktig och en
tör, dels utanför banken tre leda- riksbanksdirektör, dels utanför
möter, av vilka en skall represente- banken fyra ledamöter, av vilka två ra bankväsendet och två näringsli- skall representera bankväsendet vet i övrigt. För tjänstgöring i ären- och näringslivet i övrigt och två arden rörande direkta investeringar betstagarna. Fullmäktige skall ockutomlands skall fullmäktige där- så utse högst två suppleanter för jämte utse två ledamöter, som skall varje ledamot. representera arbetstagarna. Fullmäktige skall därjämte utse suppleanter för dessa ledamöter.
Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara vice ordförande.
Valutastyrelsen är beslutför i Valutastyrelsen är beslutför när
ärenden rörande direkta investe- minst fem ledamöter är närvaranringar utomlands, när minst tre av de. de för prövning av sådana ärenden särskilt utsedda ledamöterna och
minst tre av övriga ledamöter är närvarande, samt i övriga ärenden,
när minst tre ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal gäller den
mening som ordföranden biträder.
2 mom. Ärende varmed valuta- 2 mom. Ärende som valutastyrel-
styrelsen har att taga befattning av- sen skall ta befattning med avgörs i
göres 1 valutastyrelsen, i valutasty- valutastyrelsen, i valutastyrelsens relsens direktion = (valutadirek- direktion (valutadirektionen) eller
tionen) eller av enskilda tjänste- av enskilda tjänstemän, en eller två män, en eller två i förening. i förening.
I valutastyrelsen avgöres ären- Valutastyrelsen avgör ärenden den rörande tillämpningsföreskrif- rörande tillämpningsföreskrifter en-
ter till valutaförordningen samt öv- ligt 6 § första stycket valutalagen
riga ärenden som innefattar väsent- (1939:350) samt övriga ärenden liga principfrågor eller eljest är av som innefattar väsentliga princip-
större betydelse. frågor eller på annat sätt är av stör-
re betydelse.
+1 Riksdagen 1986187.1 saml. Nr 123
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Valutadirektionen skall förbere- Valutadirektionen skall förbereda ärenden som skall avgöras av da ärenden som skall avgöras av valutastyrelsen och under styrelsen valutastyrelsen och under styrelsen
leda valutaregleringen. I valutadi- leda valutaregleringen. I valutadi-
rektionen avgöres ärenden som rektionen avgörs ärenden som utan utan att kräva valutastyrelsens av- att kräva valutastyrelsens avgörangörande hedömes betydelsefulla. de bedöms betydelsefulla.
Av enskilda tjänstemän, en eller Enskilda tjänstemän, en eller två två i förening, vilka därtill erhållit i förening. vilka därtill erhållit valuvalutastyrelsens bemyndigande, tastyrelsens bemyndigande, avgör avgöres de ärenden vilka ej ankom- de ärenden som inte ankommer på mer på valutastyrelsen eller valuta- valutastyrelsen eller valutadirekdirektionen. tionen.
3 mom. Valutadirektionen består 3 mom. Valutadirektionen består
av vice riksbankschefen, den i valu- av vice riksbankschefen och den tastyrelsen ingående riksbanksdi- riksbanksdirektör som ingår i valurektören. deras suppleanter i styrel- tastyrelsen, två av deras suppleansen samt den gruppchef eller mot- ter i styrelsen samt den gruppchef svarande tjänsteman, till vars verk- eller motsvarande tjänsteman, till
samhetsområde föreliggande vars verksamhetsområde ärendet
ärende hör. Valutastyrelsen skall hör. Har för vice riksbankschefen utse två tjänstemän i riksbanken så- eller riksbanksdirektören utsetts som suppleanter för valutadirek- mer än en suppleant bestämmer vationens ständiga ledamöter. Vice lutastyrelsen vilken av de två som riksbankschefen är ordförande och skall ingå i valutadirektionen. Vaden i valutastyrelsen ingående riks- lutastyrelsen skall utse två tjänstebanksdirektören vice ordförande i män i riksbanken såsom suppleanvalutadirektionen. Beslutförhet ter för valutadirektionens ständiga kräver närvaro av tre. ledamöter. Vice riksbankschefen är
Vid behandling i valutadirek- ordförande och = riksbanksdirektionen av ärende av särskild pen- tören vice ordförande i valutadirekningpolitisk betydelse skall chefen tionen. Beslutförhet kräver art tre
för riksbankens kreditpolitiska av- ledamöter är närvarande. delning deltaga.
4 mom. Har på sätt föreskrives i 4 mom. Har på sätt som före-
6a§ fjärde stycket valutalagen yr- skrivs 1 6a§ tredje stycket valutala-
kande framställts om att av valuta- gen (1939:350) yrkande framställts
styrelsen meddelat beslut skall un- om att ert beslut som valutastyrelderställas fullmäktiges prövning, sen fattar skall underställas fullskall sökanden i ärendet underrät- mäktiges prövning, skall sökanden i tas därom snarast möjligt och se- ärendet underrättas om detta snanast i samband med att han erhåller rast möjligt och senast i samband
meddelande om innehållet i styrel- med att han får meddelande om insens beslut. nehållet i styrelsens besiut. Fullmäktig eller suppleant för Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får ej deltaga i fullmäk- fullmäktig får inte delta i fullmäktiges handläggning av ärende var- tiges handläggning av ett ärende
med han tagit befattning i valutasty- som han tagit befattning med i valurelsen. tastyrelsen.
5 mom. Beträffande arvoden till 5 mom. Beträffande arvoden till
valutastyrelsen är särskilt föreskri- valutastyrelsen finns föreskrifter i
vet. Vid resa, som föranleds av lagen (1984:665) om arvoden m.m. uppdraget, äger ledamot eller supp- för uppdrag inom riksdagen. dess
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87 :123 leant årnjuta resekostnadsersätt- myndigheter och organ. Vid resa,
ning och traktamente enligt vad som föranleds av uppdraget, har Iesom gäller för riksbanksdirektör. damot och suppleant rätt till rese-
kostnadsersättning och = trakta-
mente enligt vad som gäller för riksbanksdirektör. =
I 1
I 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen. dess myndigheter och organ
Härmed föreskrivs att 1§ 1 lagen (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen. dess myndigheter och organ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Arvoden för vissa uppdrag inom Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och riksdagen, dess myndigheter och
organ skall utgå enligt följande: organ skall utgå enligt följande:
1. Sveriges riksbank 1. Sveriges riksbank
Fullmäktig: 20000 kronor för år. Fullmäktig: 20000 kronor för år. Fullmäktiges ordförande: 6700 Fullmäktiges ordförande: 6700 kronor för år utöver fullmäktigear- kronor för år utöver fullmäktigear-
vodet. vodet.
Fullmäktig som är deputerad: Fullmäktig som är deputerad:
20000 kronor för år utöver fullmäk- 20000 kronor för år utöver fullmäk-
tigearvodet. tigearvodet.
Suppleant för fullmäktig: 6700 Suppleant för fullmäktig: 6700 kronor för år. kronor för år.
Ledamot av valutastyrelsen som Ledamot av valutastyrelsen som
ej är tjänsteman i riksbanken: 5 600 inte är tjänsteman i riksbanken:
kronor för år till ledamot som 8000 kronor för år. tjänstgör endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands och 8 000 kronor till annan ledamot.
Suppleant i valutastyrelsen som Suppleant i valutastyrelsen som
ej är tjänsteman i riksbanken: 2 700 inte är tjänsteman i riksbanken:
kronor för år. 2700 kronor för år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning
Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264)
dels att förordningen, som gäller till utgången av juni 1987', skall fortsät-
ta att gälla till utgången av juni 1988,
dels att 4, 6, 7a, och 1588 samt rubrikerna närmast före 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om utförsel av betalningsmedel, Om utförsel av betalningsmedel,
värdepapper och guld med mera". värdepapper m. m.
48?
Värdepapper, andra betalnings- Värdepapper och andra betalmedel än växlar samt guld och ningsmedel än växlar får inte utan guldvaror som sägs i andra stycket riksbankens tillstånd utföras ur ri-
må ej utan riksbankens tillstånd ut- ket. Resande till utlandet får dock föras ur riket, dock att resande till utföra resevaluta till belopp som
utlandet må utföra resevaluta till riksbanken medger. belopp som riksbanken medgiver.
Förbudet i första stycket omfat-
tar guld och följande guldvaror enligt tulltaxan (1977:975), nämligen
ur nr 71.07 obearbetat guld, inbe-
gripet platinerat guld, och andra formvaror av guld och platinerat
guld än bladguld
ur 72.01 guldmynt
Om införsel av betalningsmedel, vär- Om införsel av betalningsmedel och depapper och guld, så ock om försälj- värdepapper samt försäljning av vär-
ning av värdepapper med mera” depapper m.m.
6§' Andra betalningsmedel än växlar Andra betalningsmedel än växlar samt guld och guldvaror som sägs i får inte utan riksbankens tillstånd
4§ andra stycket må ej utan riks- införas till riket. Resande från ut-
bankens tillstånd införas till riket, landet får dock införa resevaluta
dock att resande från utlandet må till belopp som riksbanken medger.
införa resevaluta till belopp som
riksbanken medgiver.
I den mån ej annat följer av 10a§ I den mån annat inte följer av fordras riksbankens tillstånd, där- 10a§ fordras riksbankens tillstånd, est den som är bosatt här i riket om den som är bosatt här i riket skall skall
! Förordningens giltighetstid senast förlängd 1986:499. ? Seraste lydelse 1975:206. > Senaste lydelse 1977: 1088. 4 Senaste lydelse 1975:206.
1) direkt eller genom annans för- 1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första medling, I annat fall än som avses i stycket avses, mottaga betalning första stycket, ta emot betalning från någon som är bosatt i utlandet, från någon som är bosatt i utlandet,
2) ikläda sig gäld till någon som 2) sätta sig i skuld till någon som är bosatt I utlandet, där ej fråga är är bosatt i utlandet. där det inte är om ingående av köpeavtal på inom fråga om att ingå köpeavtal på såbranschen allmänt tillämpade kö- dana köpevillkor som tillämpas allpevillkor eller om vidtagande av mänt inom branschen eller om att därmed jämförliga åtgärder, eller vidta andra jämförbara åtgärder,
eller
3) lämna försträckning mot sä- 3) lämna kredit mot säkerhet av kerhet av borgen av någon som är borgen av någon som är bosatt i bosatt i utlandet. utlandet.
7a§
I fråga om värdepapper och be- I fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke lagen talningsmedel gäller icke lagen (1973:980) om transport, förvaring (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade och förstöring av införselreglerade varor, m.m. I fråga om guld och varor, m.m. guldvaror som sägs i 4§ andra stycket gäller nämnda lag med undantag av att guldet och guldvarorna ej få förvaras på tullager eller i frihamn, förstöras, återutföras eller tagas om hand av annan än riksbanken på sätt som avses i 3§ andra stycket tullagen (1973:670).
En var, som är bosatt här i riket Den som är bosatt här i riket eller eller eljest här uppehåller sig, är annars upphåller sig här är skyldig pliktig att, i den omfattning riksban- att. i den omfattning riksbanken finken finner erforderligt, till riksban- ner erforderligt, lämna uppgift till ken lämna uppgift angående de be- riksbanken angående de betalningar talningar han verkställer till eller han verkställer till eller tar emot mottager från någon som är bosatt i från någon som är bosatt i utlandet utlandet eller där uppehåller sig. eller uppehåller sig där.
Har någon efter anmaning under- Har någon efter anmaning underlåtit att lämna uppgift enligt första låtit att lämna uppgift enligt första stycket, äger riksbanken påföra ho- stycket, får riksbanken påföra honom särskild avgift (förseningsav- nom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs med 500 gift) som tillfaller riksbanken. Såkronor för aktiebolag och högst 300 dan avgift påförs med 500 kronor kronor för övriga. Påförd förse- för aktiebolag och högst 300 kronor ningsavgift, som inte betalas inom för övriga. Påförd förseningsavgift, föreskriven tid, får omedelbart dri- som inte betalas inom föreskriven vas in i den ordning som gäller för tid, får omedelbart drivas in i den indrivning av skatt enligt uppbörds- ordning som gäller för indrivning av
5 Senaste lydelse 1986:499.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lagen (1953:272). Restavgift utgår skatt enligt uppbördslagen
dock ej. (1953:272). Restavgift utgår dock
ej.
Underlåter någon alltjämt, trots Underiåter någon alltjämt, trots
att förseningsavgift påförts. att läm- att förseningsavgift päförts, att läm-
na uppgift enligt första stycket äger na uppgift enligt första stycket får
riksbanken förelägga honom lämp- riksbanken förelägga honom lämpligt vite. ligt vite.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Sigurdsen,
Gustafsson, Letjon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gra-
din, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson. Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Johansson
Proposition om fortsatt valutareglering
| Inledning
Enligt valutalagen (1939:350, ändrad senast 1986:314) gäller i fredstid att fullmäktige i riksbanken skall göra framställning till regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen för
högst ett år. Regeringen skall samtidigt som ett sådant lagförslag läggs fram
förelägga riksdagen de valutareglerande förskrifter som regeringen avser
att utfärda. Sådana föreskrifter finns i valutaförordningen (1959:264, änd-
rad senast 1986:499). En redogörelse för innehållet i valutalagen och valutaförordningen finns i prop. 1975:82 (s. 14-21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). I valutakommitténs (1977:03) i november 1985 avgivna slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen finns vidare en ingående redogörelse för valutaregleringens principer och tillämpning. I detta sammanhang bör även nämnas de expertrapporter från valutakommittén som ingår i betänkandet (SOU 1980:51) Valutareglering och ekonomisk politik.
Genom lagen (1986:498) om tillämpning av valutalagen (1939:350) och förordningen (1986:499) om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering förskrivits för tiden den I juli 1986—den 30
juni 1987 (prop. 1985/86:143, FiU 28. rskr. 257).
2¶Riksbankens skrivelse
I en skrivelse den 5 februari 1987 har fullmäktige i riksbanken hemställt om förlängning av valutaregleringen samt om vissa författningsändringar. I skrivelsen anför fullmäktige, med hänvisning till sitt remissyttrande över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52), att det är angeläget att det hiberaliseringsarbete som inletts får fortsättas och att de bästa förutsättningarna för detta uppnås om den nuvarande valutalagen, som lättare kan
anpassas till förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll, får bestå. 9
Någon ny lagstiftning i enlighet med valutakommitténs förslag är enligt fullmäktige således inte påkallad. Fullmäktige har därför hemställt om att
regeringen föreslår riksdagen att anta en lag om tillämpning av 2§ första
stycket 1, 2 och 4—8 samt 58 I och 3 valutalagen att gälla under tiden den I juli 1987- den 30 juni 1988 samt att regeringen förordnar om fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid.
I skrivelsen tar fullmäktige även upp frågan om ändringar beträffande
valutastyrelsens sammansättning. Fullmäktige delar majoritetens uppfatt-
ning i valutakommittén att valutastyrelsen bör ha samma sammansättning i alla ärenden, nämligen nio ledamöter. Enligt förslaget utser riksbanken sju och regeringen två av dem. Av de sju ledamöterna som riksbanken utser skall två representera arbetstagarna. Vidare anser fullmäktige att ett beslut av valutastyrelsen, liksom hittills, skall underställas fullmäktige på yrkande av tre eller flera av styrelsens ledamöter. Fullmäktige har därför
hemställt att regeringen föreslår riksdagen att besluta om ändring av 6a§
valutalagen, 13 §& lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) samt I $ I lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
Fullmäktige har i sin skrivelse vidare framfört att det inte längre finns anledning att utnyttja förordnandet i 2 § första stycket 9 valutalagen och att i valutaförordningen behålla de därpå grundade bestämmelserna om förbud mot ut- och införsel av obearbetat guld, guldmynt m m. Fullmäktige föreslår därför att regeringen beslutar om ändring i 4, 6 och 7 a §§ valutaförordningen i dessa delar. Slutligen har fullmäktige i sin skrivelse hemställt om ändring av 158 valutaförordningen. Ändringsförslaget innebär att det med stöd av förordnandet i 2§ första stycket 8 valutalagen uttryckligen föreskrivs att påförda förseningsavgifter, i likhet med vad som gäller enligt 13b§, skall tillfalla riksbanken.
En minoritet av fullmäktige har reserverat sig och anfört att en skyndsam liberalisering som syftar till avveckling av valutaregleringen bör genomföras. För det fall att valutaregleringen skulle bestå delar minoriteten dock majoritetens uppfattning att valutastyrelsen inte bör ha olika sammansättning i olika ärenden. Styrelsen bör därvid vara allsidigt sammansatt, dock utan att vara partsammansatt, på grundval av ledamöternas
kompetens i sakfrågorna. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga fogas fullmäktiges skrivelse.
3¶Remissyttranden
Efter remiss har yttranden över riksbankens skrivelse avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret, bankinspektionen, kammarrätten i Jönköping, Sveriges industriförbund, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen. PKbanken har förklarat sig dela av Svenska bankföreningen framförda synpunkter.
Fullmäktige i riksgäldskontoret tillstyrker bifall till framställningen.
Bankinspektionen har ingen erinran mot att valutaregleringen förlängs på
det sätt som föreslås. Övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan har
att den inledda liberaliseringen fullföljs målmedvetet med sikte på en snabb
avveckling av regleringen. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund efterlyser således uttalanden med denna innebörd av regeringen om den skulle föreslå förlängd giltighet. Svenska bankföreningen hävdar att valutalagen, om den förlängs, bör tillämpas endast i extraordinära situationer och för vissa ändamål som är oberoende av det ekonomiska
läget. Någon sådan situation råder enligt bankföreningen inte för närvaran-
de. Sveriges föreningsbankers förbund betvivlar valutaregleringens effek-
tivitet som medel mot överdriven ränteoro och menar att förutsättningen för stabilitet i detta avseende är en konsistent och trovärdig ekonomisk politik — oberoende av om valutaregleringen bevaras eller avskaffas. Förslaget om ändrad sammansättning av valutastyrelsen tillstyrks av
bankinspektionen och Svenska sparbanksföreningen. Svenska Bankföreningen, till vars åsikt Sveriges föreningsbankers förbund ansluter sig, och Sveriges industriförbund avstyrker däremot förslaget och framhåller att valutastyrelsen bör vara sammansatt uteslutande av sakkunniga personer som har kännedom om de ekonomiska och rättsliga angelägenheter som berörs av valutaregleringen. Bankföreningen har svårt att se hur valutareglering kan vara en facklig angelägenhet och menar att en utvidgning av valutastyrelsen med särskilda personer för detta ändamål erfarenhetsmässigt saknar betydelse samt motverkar arbetseffektiviteten. En valutastyrelse bestående av sju peroner i alla typer av ärenden förordas av de nu
nämnda remissinstanserna. Bankföreningen tillägger för sin del, i det fali
att fullmäktiges förstag ändå skule genomföras, att underställning hos
fullmäktige av valutastyrelsens beslut skall kunna ske redan på yrkande av
minst två ledamöter. Svenska sparabanksföreningen tillstyrker å sin sida
att lagen i denna del inte ändras på det sätt som valutakommittén föresla-
git, nämligen en ökning av det lägsta antalet till fyra ledamöter.
Samtliga remissinstanser lämnar utan erinran de föreslagna ändringarna av valutaförordningen vad gäller handeln med guld m. m. samt förtydligandet i fråga om förseningsavgift. Kammarrätten i Jönköping erinrar dock om att böter, viten och andra sanktionsavgifter, tex skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen, normalt tillfaller staten. Det föreslagna förtydligandet innebär enligt kammarrätten att man gör ett avsteg från denna huvudprincip.
4¶Föredragandens överväganden
4.1¶Valutaregleringen
Valutaregleringen är ett medel i penning- och valutapolitiken. Med stöd av
regleringen kan man hindra eller begränsa störande kapitalflöden av främst kortfristig natur. Regleringen omfattar i huvudsak sådana transaktioner som inte har något direkt samband med utrikeshandeln, dvs. främst rent finansiella placeringar.
Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen är det riksbanken
för kapitaltransaktionerna.
Den ekonomiska politik som har förts under de senaste åren har starkt bidragit till att de ekonomiska obalanserna har minskat och att den svenska
ekonomin nu står avsevärt starkare än vid 1980-talets början. Betydande problem kvarstår dock alltjämt. Jag vill erinra om att de förbättrade betingelserna för den svenska ekonomin delvis kan förklaras av sådana faktorer som det kraftiga oljeprisfallet, dollarns fall och den internationella räntenedgången. Det förefaller inte realistiskt att räkna med en dylik draghjälp
även under kommande år. Den underliggande bytesbalanssituationen och
inflationstakten är ännu inte tillfredsställande. Det kommer att krävas fortsatta insatser för att befästa och förstärka den svenska ekonomin i
dessa avseenden.
Den påtagliga förbättringen av bytesbalansen och minskningen av budgetunderskottet under de senaste åren har skapat förutsättningar för en målmedveten, successiv liberalisering av valutaregleringen. Detta har kun-
nat åstadkommas på ett smidigt sätt inom ramen för gällande lagstiftning, genom ändringar i riksbankens föreskrifter. Sålunda har den svenska aktie-
marknaden öppnats för utländska placerare och guldregleringen i prakti-
ken avskaffats. Vidare har kravet på utlandsfinansiering med lån av svens-
ka direkta investeringar i utlandet upphävts samt kravet på löptid för
finansiella lån i utländsk valuta sänkts från två till ett år. Jag kan också
nämna att maximibeloppet för tillstånd vid förvärv av rekreationsbostad i utlandet har böjts. Vidare är det fr. o. m. i år möjligt för valutabanker att
göra terminsaffärer med utlandet utan kommersiell bakgrund på längre tid än 12 månader och för företag att göra affärer i valutaoptioner enligt
samma regler som gäller för terminsaffärer.
Valutakommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1985:52) Översyn av valutaregleringen behandlat frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och valutapolitiken. Kommitténs överväganden myn-
nar ut i att en successiv liberalisering av valutaregleringen bör komma till stånd. Bland remissinstanserna är det stora flertalet eniga om att en libera-
lisering är önskvärd. En del har menat att regleringen snabbt bör avvecklas. Andra har ansett att det inte är meningsfullt att ställa upp ett särskilt mål för avregleringen eller i vilken takt denna bör ske. Riksbanken har på grundval av betänkandet angett vissa områden som bör prioriteras och kunna avregleras inom en relativt snar framtid.
I den reviderade finansplanen 1986 (prop. 1985/86:150) har chefen för
finansdepartementet närmare angett den lämpliga inriktningen av en fortsatt avreglering på valutaområdet. Riksbanken har också, som jag nyss beskrivit, vidtagit ett antal åtgärder med detta syfte. Jag anser att detta
arbete bör fortsätta men i en takt som är lämplig med hänsyn till betalningsbalansens utveckling och erfarenheterna av avregleringen. Även i ett längre perspektiv är det enligt min mening angeläget att behålla de delar av
regleringen som behövs för att det skall vara möjligt att föra en effektiv penningpolitik och att begränsa spekulativa valutaflöden.
Till grund för arbetet med en liberalisering av valutaregleringen har valutakommittén föreslagit en helt ny valutalagstiftning. Riksbanksfull-
mäktige anser, i likhet med en praktiskt taget enig remissopinion, att de förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll som fortlöpande sker är enklare att genomföra inom ramen för den gällande lagstiftningen än den av valutakommittén föreslagna. Förslaget skulle även innebära ett omfat-
tande arbete med nya föreskrifter och med utbildning av den personal som
tillämpar valutaregleringen. Mot den bakgrund som jag här har redovisat är ett sådant merarbete knappast motiverat, särskilt som en ny valutalag-
stiftning närmast skulle försvåra successiva förändringar av valutaregle-
ringen. Jag anser därför att lagförslaget inte bör läggas till grund för en ny lagstiftning. Det fortsatta liberaliseringsarbetet bör således ske med utgångspunkt i gällande lag, vilken kan behållas som en fullmaktslag.
4.2¶Valutastyrelsens sammansättning, m. m.
Enligt 6a§ valutalagen skall valutastyrelsen bestå av sju ledamöter utom vid handläggningen av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den skall bestå av elva ledamöter. Av de sju ledamöterna utser riksbanken sex och regeringen en. Av de elva ledamöterna i den utvidgade styrelsen utser riksbanken ytterligare två, vilka skall representera arbetstagarna, och regeringen ytterligare två, vilka i praktiken utsetts med hänsyn till sin kompetens i industri- och arbetsmarknadspolitiska frågor.
Enligt det nu föreliggande förslaget skall, som jag tidigare nämnt, valutastyrelsen i alla ärenden bestå av nio ledamöter, av vilka riksbanken utser sju, och regeringen två. Av de ledamöter som riksbanken utser skall två representera arbetstagarna. Enligt min mening är detta en ändamålsenlig ordning. Jag delar alltså uppfattningen hos valutakommitténs majoritet samt hos riksbanksfullmäktige och I denna del remissinstanserna att gällande ordning med varierande sammansättning beroende på ärendetyp kan innebära praktiska svårigheter. Jag delar också den allmänt framförda uppfattningen att det är viktigt med en så allsidigt sammansatt valutastyrelse som möjligt i alla ärenden med hänsyn till behovet av sakkunskap inom ämnesområdet och , vill jag för egen del tillägga, representation för olika samhällsintressen. I några fall har remissinstanserna framfört kritik mot fullmäktiges förslag att permanent öka styrelsens storlek. Dessa remissinstanser hävdar att sju ledamöter skulle vara tillräckligt i alla typer av
ärenden. Detta skulle, såvitt jag förstår, innebära att utrymmet för facklig
representation i styrelsen skulle minska avsevärt. Svenska bankföreningen
säger i sitt yttrande över fullmäktiges förslag att det är svårt att se att
valutaregleringen kan vara någon facklig angelägenhet. Jag delar inte detta synsätt. Syftet med det nu framlagda förslaget är att ge styrelsen en allsidig sammansättning för alla förekommande ärenden. Dessa avser ofta betydande belopp eller är av principiell betydelse. Besluten kan både direkt
och indirekt påverka olika sektorer av samhällsekonomin. Det är därför
angeläget att det i styrelsen finns representanter för olika samhällsintressen, däribland de fackliga. Jag ansluter mig alltså i denna del till fullmäktiges förslag.
Genom möjligheten för en minoritet av ledamöterna i styrelsen att yrka på att beslut skall underställas fullmäktige för prövning, är det sörjt för att i
ärende. Jag kan inte se någon anledning att begränsa denna möjlighet genom att, som valutakommittén föreslagit, föreskriva krav på en större
minoritet i detta hänseende än vad som gäller för närvarande. Det finns enligt min mening heller inte någon anledning att minska kravet till två
personer som Svenska bankföreningen föreslagit i sitt remissvar. Regeringen har beslutat att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag
om en ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret. Efter att lagrådet har yttrat sig, avser chefen för finansdepartementet föreslå regeringen att lämna en proposition till riksdagen med förslag bl. a. till närmare bestämmelser om valutastyrelsens och valutadirektionens organisation, ärendenas handläggning m.m. Det förslag till ändringar i det gällande bankoreglementet som jag nu lägger fram överensstämmer i berörd del med det förslag till ny riksbankslag som remitterats till lagrådet. De föreslagna ändringarna är föranledda främst av att valutastyrelsen får en ny sammansättning i enlighet med vad jag tidigare anfört. Avsikten är att bestämmelserna skall gälla till dess att den nya riksbankslagen träder i
kraft den 1 januari 1989. De närmare skälen i övrigt för de föreslagna
ändringarna framgår av det till lagrådet remitterade förslaget.
Enligt gällande bestämmelser i lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ utgår arvode till en ledamot av valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken med ett visst belopp för år, om ledamoten endast tjänstgör i ärenden rörande
direkta investeringar utomlands och med ett annat och högre belopp till en annan ledamot. Med hänsyn till att valutastyrelsen enligt mitt förslag skall
vara likadant sammansatt i alla förekommande ärenden finns det inte längre anledning att göra någon åtskillnad mellan de nu berörda ledamöterna i arvodeshänseende.
4.3¶Guldregleringen
Guldregleringen har i praktiken varit avskaffad sedan november 1985. Då
utfärdade nämligen valutastyrelsen en generell dispens för ut- och införsel av obearbetat guld, guldmynt m. m. Det finns enligt min mening inte något
skäl att föreslå en fortsatt tillämpning av den i 2§ första stycket 9 valutalagen givna fullmakten för regeringen att förordna om guldreglering. Valuta-
förordningen bör anpassas till detta förhållande.
4.4¶Förseningsavgifter
Med stöd av den givna fullmakten i 2§ första stycket 8 valutalagen får i valutaförordningen bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken.
Fullmakten har tagits i anspråk i 13b och 158§ i valutaförordningen. I 13b§ föreskrivs uttryckligt att avgiften skall tillfalla riksbanken. För tydlighets skull bör detta anges också i 158.
Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag att valutaregleringen i dess nuvarande utformning — med de ändringar som jag föreslagit — bör för-
längas med verkan fr.o.m. den I juli 1987 t.o.m. den 30 juni 1988. De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juh 1987.
5¶Lagrådets hörande
De föreslagna ändringarna i fråga om valutalagen är av så enkel beskaffen-
het att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
6¶Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels förestår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till
1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
2. lag om ändring i valutalagen (1939:350),
3. lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riks-
banken (Bankoreglementet), |
4. lag om ändring i lagen (1984:665) om arvoden m.m. för upp-
drag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av ett inom finansdepartementet upprättat förslag till
5. förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Bilaga
SVERIGES RIKSBANK 1987-02-05
Till Finansdepartementet
Fullmäktige i riksbanken hemställer i denna skrivelse om fortsatt tillämp-
ning av valutaregleringen och framlägger samtidigt förslag till vissa för-
fattningsändringar.
Genom lagen (1986:498) om tillämpning av valutalagen (1939:350) har
föreskrivits att 28 första stycket I, 2 och 4-9 samt 5§ 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1986—-den 30 juni 1987.
Därjämte har genom förordningen (1986:499) om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning föreskrivits att valutaförordningen (1959:264) skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1987 och att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 15 8, med bestämmelser om uppgiftsskyldighet till riksbanken och om förse-
ningsavgift och vite vid underlåtelse att lämna uppgifter.
I remissyttrande den 17 april 1986 över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52) har fullmäktige redovisat sin allmänna syn på valutaregleringen och på behovet av ny lagstiftning. Därvid har fullmäktige sammanfattningsvis anfört följande:
Det är angeläget att det liberaliseringsarbete som inletts får fortsättas enligt ovan skisserade riktlinjer. De bästa förutsättningarna härför vinnes om den nuvarande valutalagen får bestå. Den är nämligen, som framhållits, lättare anpassbar till förändringar av valutaregleringens sakliga innehåll.
Det ter sig ej heller meningsfullt att när man sålunda ser framför sig en till sitt innehåll väsentligt förändrad valutareglering, fullständigt omgestal-
ta de formella bestämmelser som bär upp denna reglering. Om lagförslaget
upphöjes till lag, bleve det sålunda nödvändigt att skriva om denna mer
eller mindre omgående. — Med åberopande av det anförda vill fullmäktige föreslå att det framlagda lagförslaget ej lägges till grund för lagstiftning.
Med hänvisning till detta yttrande får fullmäktige anmäla att fullmäktige
anser ny lagstiftning i enlighet med kommittéförslaget ej vara påkallad, att
i stället den nuvarande valutalagens fullmakter bör ianspråktagas under tiden 1 juli 1987-30 juni 1988, art därvid dock bör göras viss ändring i
lagen beträffande valutastyrelsens sammansättning samr att valutaförord-
ningen med vissa ändringar bör ges förlängd giltighet under samma tid.
Valutastyrelsens sammansättning m. m. Enligt nu gällande lag består valutastyrelsen ”av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den
består av elva ledamöter”. Valutakommittén var enig i sin bedömning att gällande ordning med
varierande sammansättning av styrelsen var mindre ändamålsenlig. Kom-
mittén föreslog därför att styrelsen skulle vara enahanda sammansatt i alla ärenden.
Såsom kommittén funnit har nuvarande ordning med olika sammansätt-
ningar av valutastyrelsen skapat praktiska svårigheter. Fullmäktige gör samma bedömning som kommittén att valutastyrelsen bör ha samma sam-
mansättning i alla förekommande ärenden.
När det gäller antalet ledamöter och sammansättningen av dessa kan fullmäktige ansluta sig till vad majoriteten i valutakommittén föreslog, nämligen nio.
Dock vill fullmäktige föreslå att liksom hittills valutastyrelsens beslut
skall underställas fullmäktige när tre ledamöter yrkar detta: i stället för såsom i kommitténs förslag fyra. Den förändrade sammansättningen av
valutastyrelsen innebär ju nämligen att direktinvesteringsärenden kommer
att avgöras av nio ledamöter i stället för såsom i dag elva. Att då kräva en
större minoritet för att ett beslut skall underställas fullmäktige förefaller obefogat. I fullmäktiges förslag har vidare beaktats det tilläggsförslag som utarbetats av statsskuldspolitiska kommittén (SOU 1986:22), vilket tillstyrkts av fullmäktige i yttrande den 4 september 1986. I sistnämnda yttrande har fullmäktige föreslagit att bestämmelserna I 138 bankoreglementet om valutastyrelsen m. m.i samband med upphävandet av bankoreglementet vid den nya riksbankslagens ikraftträdande bör överföras till
valutalagen. Intill dess så kan ske föreslås att erforderliga ändringar görs i
de befintliga bestämmelserna i bankoreglementet. Genom den föreslagna ändringen i valutalagen kommer alla ledamöter i valutastyrelsen att tjänstgöra I samtliga ärenden. Alla ledamöter, som inte är tjänstemän i riksbanken, bör därför ha samma arvoden. Härför krävs en ändring i: lagen (1984:665) om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ. |
I bilaga 1! redovisas föreslagna ändringar i valutalagen, bankoreglementet och arvodeslagen.
Guldregleringens avskaffande
Valutastyrelsen har i november 1985 avskaffat den på valutaförordningen
baserade guldregleringen genom att helt dispensera från gällande förbud i valutaförordningen att ut- och införa obearbetat guld. guldmynt m.m.
Anledning saknas därmed att längre behålla dessa förbud i valutförord-
ningen. Fullmakten i 2§ första stycket 9 valutalagen att reglera ut- och
införsel av guld behöver då ej sättas i kraft.
I bilaga 2? redovisas förslag till ny lydelse av 4, 6 och 7 a §§ valutaförord-
ningen vilka berörs av förslaget.
Förseningsavgift tillfaller riksbanken
Som inledningsvis nämnts infördes under 1986 en ny paragraf, 15§, i
valutaförordningen med bestämmelser om uppgiftsskyldighet till riksban-
1.2 Bilagans författningstext överensstämmer i huvudsak med mitt förslag och utesluts därför här.
ken och om förseningsavgift och vite vid underlåtelse att lämna uppgifter. Föreskrifterna har beslutats med stöd av fullmakten i 28 första stycket 8 valutalagen. För att undanröja varje tvekan om att påförda förseningsavgifter — liksom sådana avgifter som föreskrivs i 13 b§& valutaförordningen — tillfaller riksbanken, föreslås att ett tillägg härom uttryckligen införs i paragrafen. Författningsförslag redovisas i bilaga 2!. Ett sådant tillägg omfattas också av fullmakten i 2 § första stycket 8 valutalagen.
I bilaga I och 2 lämnade författningsförslag framlägges vidare vissa
språkliga ändringsförslag.
Under åberopande av det anförda hemställer fullmäktige i riksbanken att
regeringen måtte dels föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 28 första stycket I, 2
och 4—8 samt 5§ 1 och 3 valutalagen att gälla under tiden den 1 juli 1987—
den 30 juni 1988, dels föreslå riksdagen antaga lagar om ändring av 6a§ valutalagen, 13 §
lagen med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) samt I $ 1 lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ,
dels förordna om ändring i 4, 6, 7 a och 15 §§ valutaförordningen, dels förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen.
Stockholm som ovan På Fullmäktiges vägnar:
Erik Åsbrink
Hanna Ericson
Reservation: se fullmäktiges protokoll 1987-02-05, $4
! Bilagans författningstext överensstämmer i huvudsak med mitt förslag och utesluts därför här.
SVERIGES RIKSBANK
Utdrag ur Fullmäktiges protokoll 1987-02-05
Närvarande: Ordföranden Erik Åsbrink, vice ordföranden Olle Görans-
son, Bengt Dennis, Staffan Burenstam Linder, Jan Bergquist, Ingemar
Eliasson, Bertil Jonasson.
$4. Skrivelse om fortsatt tillämpning av valutaregleringen samt förslag till
vissa författningsändringar.
På hemställan av Äke Gustafsson beslöt fullmäktige att till regeringen avlåta skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen samt
förslag till vissa författningsändringar.
Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.
Mot skrivelsens lydelse reserverade sig Staffan Burenstam Linder, Ingemar Eliasson och Bertil Jonasson som anförde följande.
Vi anser, som vi framhållit i en reservation till fullmäktiges yttrande över
valutakommitténs betänkande, att man bör genomföra ”en skyndsam libe-
ralisering som syftar till avveckling av valutaregleringen”. Med detta förslag till avveckling av valutaregleringen får valutastyrelsen mer begrän-
sade arbetsuppgifter och styrelsens sammansättning mindre betydelse.
Så länge en reglering finns kvar och ett behov av en valutastyrelse
kvarstår är det önskvärt av praktiska skäl att denna styrelse inte har olika sammansättning i olika ärenden. Styrelsen bör ha en allsidig sammansätt-
ning dock utan att vara partsammansatt. Dess ledamöter bör utnämnas på grund av sin kompetens i de sakfrågor som behandlas.
Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Ur protokollet
(Sign)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987