1987/88:157

Regeringens skrivelse er 1987/88:157 [2

om flyktingpolitiken

Skr. 1987/88: 157

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 mars 1988. På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Georg Andersson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och dess tillämpning samt det kommunala flyktingmottagandet med tonvikt på år 1987. Vidare redovisas flyktingsituationen i världen och Sveriges roll i det internationella flyktingarbetet.

I Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 157

Arbetsmarknadsdepartementet Skr. 1987/88:157

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Tha-

lén

Föredragande: statsrådet Georg Andersson

1. Inledning

Sedan år 1985 lämnar regeringen årligen en skrivelse till riksdagen med redovisning av Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. I takt med utvecklingen har dessa redovisningar till största delen kommit att avse

flyktinginvandringen och flyktingpolitiken och benämns därför regeringens

skrivelse om flyktingpolitiken. Efter samråd med chefen för utrikesdepar-

tementet och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag att få lämna följande redovisning för är 1987, avsedd att föreläggas riksdagen.

Redovisningen avser den samlade flyktingpolitiken, dvs. alla de åtgärder

som Sverige vidtar och stödjer inom olika områden i syfte att bistå de

människor som tvingas att fly och för att bidra till att flyktingproblemen i

världen minskas.

Den svenska flyktingpolitiken består främst av följunde huvuddelar: — agerande i FN och andra internationella fora för att motverka och lösa

internationella konflikter och för att upprätthålla respekten för de mänskliga rätugheterna.

— ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer för

flyktingarbete utanför Sverige. — internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsför-

delning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd, — aktiva insatser, främst I samarbete med UNHCR, för överföring till

Sverige av flyktingar som behöver en säker fristad undan förföljelse, = mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning

som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starkare skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

= ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och där-

med jämförbara personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter

att finna sig tillrätta här,

— olika särskilda insatser, bland annat avseende opinionsbildning, för att

förbättra flyktingarnas och jämförbara gruppers situation och möjligheter till integration i Sverige.

— stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig I

hemlandet eller annat land.

I det följande redovisas den praktiska tillämpningen av dessa principer.

I detta sammanhang är det nödvändigt att påpeka att begreppet ”flyk- Skr. 1987/88:157 ting” är allt annat än entydigt och används i ofta mycket skiftande betydelser. För det första är det vanligt förekommande i den allmänna debatten att asylsökande, dvs. personer som ansökt om asyl men vilkas ansökan ännu varken beviljats eller avslagits, ofta inbegrips i begreppet flyktingar. För det andra bör det påpekas att flykting är, enligt svensk lagstiftning, endast den person som uppfyller villkoren i 3 § i utlänningslagen (UtlL, SFS 1984:595). Personer som fått stanna enligt 5 eller 6 §§ UtiL eller av humanitära skäl behandlas inom ramen för det svenska flyktingmottagandet som jämställda med flyktingar. I denna skrivelse används dock för enkelhetens skull begreppet flyktingar såsom avseende personer vilka fått uppehållstillstånd enligt någon av de nämnda paragraferna eller av humanitära skäl. Detta gäller även, när inte annat anges, de statistiska uppgifter-

na.

Som ett led i strävandena att skapa en nationell uppslutning kring den

svenska flyktingpolitiken tillsatte regeringen år 1984 en flyktingpolitisk

beredning med invandrarministern som ordförande. I dennas arbete deltar bl.a. representanter för berörda folkrörelser, svenska myndigheter och FN:s flyktingkommissaries representant i Norden. Under år 1987 har beredningen mötts tre gånger. I syfte att ytterligare effektivisera och bredda verksamheten görs för närvarande en översyn av den flyktingpolitiska beredningen.

2 Den svenska invandringspolitiken

Utomnordisk invandring på icke-politiska grunder Som nämnts i inledningen behandlar skrivelsen företrädesvis flyk-

tinginvandringen till Sverige. Inledningsvis ges här dock en beskrivning av de regler som gäller för den utomnordiska invandringen som sker på

icke-politiska grunder och dess sammansättning.

Arbetskraftsinvandring

Uppehållstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl ges i princip bara om det

visat sig att arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. Undantag görs I fråga om nyckelfunktioner inom bl. a. industrin och näringslivet samt anställningar som är ett led i internationellt utbyte. Härutöver beviljas arbetstillstånd för korttidsanställningar för främst artister och mon-

törer. Tillståndsgivningen sker i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och

efter hörande av arbetsmarknadens parter.

Anhöriginvandring Sverige har en i förhållande till andra jämförbara länder generös praxis när det gäller uppehållstillstånd till anhöriga till här bosatta personer.

Make: och samboende samt ogifta barn under 20 år till här bosatta personer får regelmässigt bosätta sig här. Homosexuella förhällanden jäm-

ställs med heterosexuella. När det gäller nyligen etablerade äktenskap eller Skr. 1987/88:157 samboförhållanden tillämpas en ordning med uppskjuten invandringspröv-

ning under i princip två år. Om förhållandet avbryts tidigare, tas vid bedömningen av frågan om utlänningen ändå skall tillåtas bosätta sig här

hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, t.ex. om det finns

barn. Vissa mot svenska värderingar stridande företeelser, som äktenskap med minderåriga och månggifte, grundar i princip inte rätt till bosättning

här.

Föräldrar tillåts bosätta sig hos barn som bor i Sverige enligt följande.

annan ges alltid tillstånd. Om en ensamstående förälder åtföljs av ett

minderårigt barn ges normalt tillstånd om de flesta av de vuxna barnen bor i Sverige. Föräldrapar med samtliga barn i Sverige får förena sig med dessa, om föräldrarna är i minst 60-årsåldern eller om starka humanitära skäl finns. Beträffande andra föräldrapar sker en bedömning av en rad förhållanden, som eventuellt medföljande barn, antal barn i Sverige respektive utomlands. ålder. hälsotillstånd m. m.

Andra anhöriga kan i vissa fall få bosätta sig här. Det kan gälla ogifta

barn över 20 är som inte följt med övriga familjen till Sverige, t.ex. på

grund av militärtjänst. Det kan också gälla nära släkting som i hemlandet tillhört samma familjegemenskap som den härvarande eller s.k. ”sista länk”, dvs. personer, vars samtliga nära släktingar finns i Sverige.

I fråga om anhöriga till politiska flyktingar i Sverige kan en något generösare bedömning ske än i övriga fall, t. ex. genom ett större hänsynstagande till den härvarandes situation.

Övrig invandring

Viss invandring förekommer av personer med anknytning till Sverige på annat sätt än genom anhöriga. Det gäller främst personer som tidigare bott i Sverige och som beviljats nytt tillstånd efter särskilda riktlinjer beroende på längden av vistelsen i Sverige respektive utlandet m. m. Vissa möjlighe-

ter att få tillständ finns också för personer med svenskt påbrå eller med

längre tids anställning på svenskt fartyg. Också egna företagare och fria yrkesutövare kan få bosätta sig här enligt särskilda riktlinjer.

Viseringspraxis

Då nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 gjordes uttalanden

bl. a. för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om släktbesök. När det gäller t. ex. mycket nära anhöriga och omständigheterna är mycket ömmande bör visering ges om det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket är en annan. F mindre behjärtansvärda fall bör regeln vara att

visering beviljas om det inte framstår som sannolikt att syftet är ett annat

än det uppgivna. Statens invandrarverks (SIV) styrelse bör leda utvecklingen av viseringspolitiken.

Mot bakgrund av en konstaterad ”avhoppsfrekvens” på mellan 20 och 2596 av beviljade viseringar beslöt SIV:s styrelse i november 1987 om nya

riktlinjer för viseringspraxis i fråga om iranska medborgare, den största Skr. 1987/88:157 enskilda viseringsnationaliteten. Liksom beträffande några andra länder, där ”avhoppsrisken” erfarenhetsmässigt är mycket stor och dit det samti-

digt är mycket svårt att återsända någon, får i princip sökanden själv göra

troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inget annat. I särskilt ömmande fall får en mer liberal praxis tillämpas. Regelmässigt beviljas t. ex. visering för att närvara vid en nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig som är svårt sjuk.

En analys av viseringspraxis beträffande andra länder, t. ex. Bangladesh och Pakistan, har visat att visering för besök av nära släkting praktiskt taget alltid beviljats.

Invandringen till Sverige år 1987

Arbetsmarknadsskäl (0,77 90)

Adoptivbarn | Gäststuderande (2,42 P0)

(4,60 20) N

Sf

Anknytning (34,48 70)

Flyktingar och jämställda

(57,12:40)

3 Flyktingsituationen i världen

Antalet flyktingar Uppskattningarna av det totala antalet flyktingar i världen varierar beroende på vilken källa man använder. Under det senaste året har emellertid berörda FN-organ och de frivilliga organisationerna enats om att det totala antalet flyktingar kan uppskattas till ca 15 miljoner.

Skälen till osäkerheten i antalet och de varierande bedömningarna är flera. Den överväldigande majoriteten av världens flyktingar kommer från och återfinns i utvecklingsländerna i Afrika, Asien och Latinamerika. I de flesta av dessa länder är befolkningsstatistiken osäker och befolkningsräkningar sparsamt förekommande. Därför saknas exakthet i beräkningen av antalet flyktingar särskilt som de ofta anländer i stort antal under kort tid och under ofta kaotiska omständigheter. I en del fall kan man konstatera

en bristande vilja att få till stånd en mer precis uppskattning från mottagar-

ländernas sida. Detta torde hänga samman med en medveten vilja att Skr. 1987/88:157

överdriva antalet flyktingar.

Berörda FN-organ tvingas alltså att i första hand förlita sig på mottagar-

ländernas egen statistik. Utöver rent tekniska felkällor förekommer det också att mottagarländerna av politiska skäl antingen ger en för hög eller

en för låg siffra på antalet flyktingar i landet. FN:s flyktingkommissarie

(UNHÖCR) kan inte operera I ett land utan landets medgivande. Följden blir att om ett land inte vill dra uppmärksamhet till ett flyktingproblem — vilket ibland förekommer — är det omöjligt för UNHCR att engagera sig i denna flyktingsituation, vilket också innebär att dessa flyktingar inte tas med i statistiken.

I ett stort antal länder förekommer interna flyktingar (”displaced persons”), ibland i ganska stora antal. Dessa människor är politiskt, psykolo-

giskt, socialt och ekonomiskt lika mycket flyktingar som andra men då de inte korsat en nationell gräns faller de inte under UNHCR:s mandat och kommer därför inte heller med i den officiella statistiken. Det totala antalet interna flyktingar uppskattas till cirka fyra miljoner människor. Det bör också noteras att de uppgifter på antalet flyktingar som lämnas av UNHCR

vanligen inte inbegriper de mer än två miljonerna palestina-flyktingar,

eftersom dessa till den överväldigande delen inte omfattas av UNHCR:s mandat. | |

Variationerna i uppskattningen av antalet flyktingar beror också på

skillnaderna i definitionen av vem som är flykting. Enligt FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (den s.k. Gentve-konventionen) av

år 1951 definieras en flykting på följande sätt:

"">..Den som (till följd av händelser, som inträffat före den 1 januari

1951) och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin

ras. religion. nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska

åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare samt är ur

stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit”. (Denna definition motsvarar den som äterfinns i 3 § UtlL).

I sammanhanget bör det uppmärksammas att Konventionen är begränsad

till att gälla "händelser som inträffat före I januari 1951” samt geografiskt

till Europa. Dessa bestämmelser upphävdes genom ett tilläggsprotokoll av

är 1967, men alla de länder, som har ratificerat konventionen, har inte

skrivit under tilläggsprotokollet. Detta gäller t. ex. Italien, där därför stora

grupper av flyktingar faller utanför statistiken. Härutöver har olika länder i kraft av sin nationella lagstiftning en möjlighet att ge någon form av uppehållstillstånd och/eller flyktingliknande status till andra kategorier av

asylsökande, vilka då inte nödvändigtvis tas med i statistiken över det totala antalet flyktingar.

De afrikanska staterna har en egen flyktingkonvention (den s.k. OAU-konventionen, antagen år 1969), vilken går betydligt längre än FN-konventionen när det gäller aut definiera vem som är flykting — man

accepterar t.ex. personer som har flytt till följd av extern aggression, Skr. 1987/88:157 ockupation, utländsk dominans eller händelser vilka allvarligt stört den allmänna ordningen i hemlandet. OAU-konventionen är grunden för det internationella flyktingarbetet i Afrika och ger alltså ett högre antal flyktingar än vad ett strikt tillämpande av Geneve-konventionen skulle göra.

Man kan också konstatera att medan det under senare år blivit vanligt i

de flesta europeiska länder att söka begränsa tillståndsgivningen till s.k. mandatflyktingar (dvs. flyktingar enligt Geneve-konventionen) har utveck-

lingen i andra delar av världen varit den motsatta. Detta är en utveckling som delvis inleddes med OAU-konventionens tillkomst och som represen-

terar ett pragmatiskt sätt att definiera vem som är flykting — något annat skulle knappast heller vara möjligt inom ramen för det internationella biståndsarbetet till förmån för flyktingar och likställda. Detta har bl.a. inneburit att UNHCR utöver de s. k. mandatflyktingarna också ger bistånd

och skydd till personer ”som angår” (of concern to”) flyktingkommissa-

rien. Detta kan t. ex. avse personer som lämnar sitt land på grund av krig.

Det har med andra ord blivit vedertaget att UNHCR i sitt hjälparbete för flyktingar i tredje världen kan ha en vidare tolkning av flyktingbegreppet än vad Gentve-konventionen egentligen ger utrymme för. Detta har också vid flera tillfällen varit utgångspunkten för UNHCR:s arbete för en mer flexibel tolkning av flyktingkonventionen rent generellt.

Alla de nämnda faktorerna bidrar på olika sätt till att uppskattningarna av antalet flyktingar varierar beroende på definitioner och uppgiftslämna-

re. De innebär också att statistiska jämförelser ofta blir vanskliga att göra.

Orsaker till flykt Det finns många orsaker till varför människor flyr från sina hemländer. En mycket viktig sådan är otvivelaktigt kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sådana kränkningar förekommer i många länder trots FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och trots att en majoritet av FN:s medlemsländer anslutit sig till de två FN-konventionerna om med- " borgerliga och poliuska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Genom bl. a. de svenska ambassaderna, FN och rapporter i svensk och utländsk press samt från oberoende organisationer och institut följer regeringen utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter i hela världen. Kränkningarna av grundläggande mänskliga rätugheter påtalas från svensk sida som brott mot internationellt vedertagna principer i såväl bilaterala kon-

takter som i multilaterala fora. Demokratiskt inflytande och krav på re-

spekt för mänskliga rättigheter är ett av målen för det svenska utvecklings-

biståndet.

Flyktingsituationen i tredje världen I det följande lämnas en kontinentvis redovisning för flyktingsituationen i världen och för de viktigaste skeendena på flyktingområdet under år 1987. Eftersom det av naturliga skäl är av särskilt intresse för Sverige att ha en

bild av hur situationen utvecklas i de olika europeiska och övriga industri- Skr. 1987/88:157 aliserade länder, med vilka vi samarbetar i dessa frågor, lämnas ett propor-

tionellt något större utrymme åt att beskriva situationen i Europa.

Asien (inklusive Mellersta Östern) Den största enskilda flyktinggruppen i världen i dag är den afghanska, med mer än fem miljoner människor i exil. Majoriteten av dessa flyktingar, drygt tre miljoner, återfinns fortfarande i Pakistan medan Iran har tagit emot drygt två miljoner. Tillströmningen av nya flyktingar fortgår även om

inte längre i några uppseendeväckande antal. En del av dem har skadats på

grund av mineringar vid gränserna och på vägarna dit. Attacker mot flyktingläger har också förekommit. Majoriteten av flyktingarna har levat i

exil i mer än åtta år, några t. o. m. längre. Många barn är med andra ord

födda och uppväxta i exil. Flyktingarna tillåts inte integrera sig med den

lokala befolkningen. Däremot har under senare år olika former av syssel-

sättningsskapande utvecklingsprojekt utvecklats i Pakistan, vilka också involverar den lokala befolkningen.

Situationen avseende flyktingarna från Indokina i olika länder i Sydostasien har förändrats så tillvida att betydligt färre nya flyktingar anländer som enskilda asylsökande — under 1987 uppskattas ca 28500 ha anlänt på

egen hand. Delvis hänger detta samman med den ökade utresetakten under

det s.k. ODP (COrderly Departure Programme "')-programmet. under vilket vietnameser kan ansöka om utresetillstånd. Till följd av en minskad ulresetakt från flyktinglägren tillsammans med en naturlig befolkningsökning i dessa räknar man med ctt i dag nära nog oförändrat antal flyktingar. Uppskattningsvis finns det i dag cirka 130000 flyktingar från Vietnam,

Laos och Kampuchea i olika länder i Sydostasien under UNHCR:s man-

dat. Majoriteten av flyktingarna finns i läger i Thailand, medan de övriga återfinns i Filippinerna, Hongkong, Indonesien. Malaysia och Singapore.

Många har vistats I läger under et flertal år, har små utsikter att bli mottagna i tredje land och lever under svåra förhållanden.

Utöver dessa flyktingar under UNHCR:s mandat finns ca 250000 kampuchcanska flyktingar i gränsområdet mellan Kampuchea och Thailand, där UNHCR inte kan operera. Flyktingarna. vilka befinner sig mitt i ett

militärt 'konfliktområde. får sin försörjning tilleodosedd av ew särskilt

FN-organ. United Nations Border Relief Operation (UNBRO).

I Sydostasien finns också ett antal mindre flyktinggrupper från Burma,

Filippinerna, olika delar av Indonesien. Thailand m.fl. En del av dessa

anses falla under UNHCR:s mandat. andra inte.

En stor flyktinggrupp utgör de drygt 200000 tamiler. vilka lämnat Sri Lanka till följd av inbördeskriget där. Majoriteten av dessa, ca 140000, tog sin tillflykt till Indien. medan andra sökte skydd i andra delar av Asien.

Många kom också till Nordamerika och Europa.

Det palestinska flyktingproblemet, som uppstod redan år 1948, är det äldsta fortfarande aktuella och olösta flyktingproblemet i världen. Nya palestinier flyr eller förvisas från de av Israel ockuperade territorierna

medan andra föds i lägren till ett liv i exil. I lägren växer i dag en fjärde

generation flyktingar upp. Palestinierna utgör också den största enskilda Skr. 1987/88:157 flyktinggruppen i Mellersta Östern med mer än två miljoner människor registrerade som hjälpbehövande flyktingar hos UNRWA. Det totala antalet palestinska flyktingar är dock större än det antal som registrerats hos

UNRWA.

Sönderfallet av det libanesiska samhället har medfört att många människor flytt landet — en del är libaneser medan andra är palestinier eller tillhör andra befolkningsminoriteter, vilka tidigare sökt och fått skydd i Libanon.

Antalet flyktingar från Iran och Irak har inte kunnat exakt beräknas men det torde röra sig om några hundratusen personer. Den största delen är unga män, som flyr undan det nu åttaåriga kriget, men människor flyr också till följd av politisk och — när det gäller Iran — religiös förföljelse. Därutöver har ett stort antal kurder i båda länderna tvingats fly till följd av det krig som pågår mellan de respektive centralregeringarna och kurdisk gerilla.

Afrika Afrika har under lång tid varit den kontinent, som haft de flesta flyktingarna. Ett betydande antal av dessa finns i några av världens absolut fattigaste länder. Samtidigt har de afrikanska länderna vinnlagt sig om att bibehålla en uttalat generös flyktingpolitik, vilket bl. a. tagit sig uttryck i den tidigare nämnda OAU-konventionen, med ett annat flyktingbegrepp än Genévekonventionen. Det är också på den afrikanska kontinenten, där flyktingar i Genéve-konventionens bemärkelse ofta blandats med människor som flytt från torka, svält, väpnade konflikter m. m., som begreppet ”of concern

10” fått sin mest utbredda tillämpning. För närvarande uppskattas antalet flyktingar på den afrikanska konti-

nenten till någonstans mellan fyra och fem miljoner. Det gångna året har sett en fortsatt förbättring i betydelsen att relativt många flyktingar kunnat återvända hem. 1 gengäld har tyvärr nya flyktingsituationer uppstätt och gamla förvärrats.

I södra Afrika finns flyktingar dels till följd av Sydafrikas direkta politik i Sydafrika och Namibia och dels till följd av den indirekta politiken genom stödet till mot regeringarna fientliga väpnade grupper I Angola och Mocambique. Man räknar i dag med väl över 600000 flyktingar från Mocambique i de kringliggande länderna, framför allt 1 Malawi och Zimbabwe. Till detta kommer bortemot 200 000 flyktingar från Namibia i omkringliggande länder, i synnerhet Angola, och flera tiotusentals flyktingar från Sydafrika. Till följd av Sydafrikas fortsatta politik, med militära raider mot flyktingläger och bosättningsområden i grannstaterna, lever dessa flyktingar i en mycket osäker situation. Människor har också tvingats fly kriget i södra Angola, till bl. a. Zaire. .

De största enskilda flyktinggrupperna I Afrika finns fortfarande i Sudan och Somalia.

Från Sudan har flyktingar återvandrat ull Etiopien, Tchad och Uganda

men människor har också flytt Sudan, bl.a. från inbördeskriget i södra Sudan till Euopien. tt Riksdagen 1987:88.1 saml. Nr 157

En stor grupp flyktingar utgörs av människor som flytt från kriget mellan Skr. 1987/88:157 Polisario (den av OAU erkända befrielserörelsen i Västra Sahara) och Marocko i Västra Sahara och sökt skydd i Algeriet. Många gamla flyktingproblem förblir också olösta — eller har bara delvis lösts — och stora

flyktinggrupper från olika länder återfinns därför i bl. a. Burundi, Rwanda,

Tanzania, Uganda, Zaire, Zambia och Zimbabwe, för att nämna några. Man räknar med att mer än hälften av kontinentens stater är mottagare av flyktingar i någon omfattning.

Latinamerika Situationen i Sydamerika har fortsatt att förbättras när det gäller bevarandet och utvecklandet av demokratin i ett flertal länder, vilket har inneburit att flyktingar fortsatt att återvända till bl. a. Argentina och Uruguay. Flyk-

tingar återvänder också i någon mån till Chile men den fortsatta repres-

sionen under den chilenska militärdiktaturen gör att flera tusen personer

flyr Chile varje år. Från Chile förekommer också i ökande grad en i första

hand socialt och ckonomiskt betingad utvandring.

De stora flyktingkoncentrationerna återfinns dock i Centralamerika till

följd av de väpnade konflikterna i framför allt Guatemala och El Salvador,

samt i viss mån konflikten mellan den kontrarevolutionära rörelsen, Contras, och regeringen I Nicaragua.

Av de totalt mer än två miljonerna flyktingar och hemlösa i olika länder i Centralamerika — Belize, Costa Rica. Guatemala, Honduras, Mexiko och Nicaragua — betraktas bort emot 500000 som flyktingar i formell bemär-

kelse. Ett par hundra tusen av dessa får bistånd från UNHCR.

Under år 1987 har ett något ökande antal flyktingar också återvänt, bl. a. till El Salvador och Haiti. Guatemala och Nicaragua. Även säkerhetssitua-

tionen har i någon mån förbättrats för flyktingarna i området.

Flyktingar och asylsökande i Västeuropa, Nordamerika och Oceanien Under senare delen av åttiotalet har antalet asylsökande, särskilt från utomeuropeiska länder, i Västeuropa ökat. År 1984 uppskattades antalet asylsökande i Europa till 104000. År 1985 hade antalet ökat till 165 000 för

att år 1986 ha växt till cirka 185000 personer. För år 1987 uppskattas det

totala antalet asylsökande att ha varit ca 157000. Det bör uppmärksammas

att dessa siffror, liksom all annan flyktingstatistik, måste tas med vissa

reservationer. Till felkällorna hör 1. ex. att hänsyn inte tas till huruvida en

person tidigare sökt asyl eller fått tillstånd i ett annat land. En ökande andel asylsökande har anlänt utan dokument eller med falska sådana. Dessa förhällanden har föranlett ett stort antal länder att skärpa tillämpningen av gällande utlänningslagstiftning, liksom att företa föränd- '

ringar i restriktiv riktning av lagstiftningen och vidta olika andra begränsande åtgärder. Detta, snarare än ett minskat asylinvandringstryck totalt sett, torde förklara nedgången i siffrorna för år 1987. vilket också avspeglar

sig i den nationella statistiken.

I det följande ges tillgänglig information avseende invandringen av asyl- 10

sökande och flyktingar liksom lagstiftnings- och andra frågor, som rör Skr. 1987/88:157 flyktingpolitik, i de nordiska samt i ett antal andra industrialiserade länder.

Det bör uppmärksammas att uppskattningar av kostnaden för flyktingmottagande inte är direkt jämförbara. Det har inte varit möjligt att göra någon närmare analys av vad som ingår i de olika ländernas redovisningar. Det måste också understrykas att de statistiska uppgifterna. med undantag för antalet asylsökande, inte heller nödvändigtvis är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftningen mellan länderna, dels presenteras inte beslutsstatistiken med klart angivande av vilka tillståndskategorier (jfr. Sveriges 3, 5, 6 §§ och humanitära skäl) som avses.

Den följande tabellen, sammanställd av UNHCR, är ett försök att ge en samlad bild av utvecklingen av antalet asylsökande.

Asylsökande i ett urval länder räknade som procent av invånarantalet

Invånarantal Asylansökningar Asylsökande 1983-1987

Förbundsrep.

Danmark År 1986 ändrades den danska utlänningslagen i mer restriktiv riktning för en period av ett är. Förslag om att förlänga detta med ytterligare ett är har accepterats I första läsningen i Folketinget och förväntas tas i andra läs-

ningen under våren 1988. Den redan beslutade regeln om böter för flygbo-

lag, som transporterar personer utan giltiga passhandlingar eller viseringar, kommer nu att sättas i kraft. Diskussion pågår också om att begränsa de gällande möjligheterna till familjeåterförening och anknytningsinvandring.

Under år 1987 ankom 2 100 asylsökande jämfört med 9 300 år 1986. 4000

personer gavs under år 1987 uppehållstillstånd som flyktingar celler av

flyktingliknande skäl. Beläggningen på flyktingförläggningar uppgick vid

årsskiftet till ca 1000 personer.

Finland Inga förändringar i lagstiftningen har skett under år 1987. För närvarande kan en asylsökande antingen ges asyl eller enbart uppehållstllstånd. Under år 1988 kommer utlänningslagstiftningen att ses över liksom organisa-

tionen för tillständsgivningen och flyktingmottagandet. En ytterligare höj- Skr. 1987/88:157 ning äv flyktingkvoten. vilken under år 1987 ökades till 200 personer, kommer utt diskuteras av regeringen under våren 1988.

Under år 1987 ankom 48 usylsökande, varav 12 gavs asyl och 13 fick

uppehållstillstånd utan asyl.

Norge Ett förslag om förändring av utlänningslagstiftningen har lagts fram av regeringen och förväntas komma till beslut i Stortinget under våren 1988. Lagförslaget innehåller bl.a. bestämmelser om böter för flygbolag som transporterar passagerare utan giltiga resehandlingar. Lagen är tänkt som en ramlag vilken skall ge handlingsfrihet åt regeringen att genomföra den invandringspolitik som vid en viss tid kan fastställas av Stortinget.

Under är 1987 ankom 8613 asylsökande, en tredubbling jämfört med år 1986. De största grupperna var iranier, chilenare, tamiler från Sri Lanka och jugoslaver (kosovoalbaner).

3500 asylärenden behandlades under år 1987. 280 personer fick stanna som flyktingar, 2380 fick stanna av humanitära skäl och 840 avvisades och/eller fick sin ansökan om uppehållstillstånd avslagen.

Från och med den 1 januari 1988 har en ny myndighet, Utlendingsdirektoratet (UDD, ansvaret för asylsökande, flyktingar och invandrare. UDI är en motsvarighet till statens invandrarverk. Det har etablerats med fem regionkontor underställda det centrala kontoret i Oslo.

Vid ärskiftet 1987/88 befann sig cirka 4500 personer på statliga flykting-

förläggningar. Norges flyktingmottagande liknar det svenska. 215 av Norges 450 kommuner är f.n. involverade i flyktingarbetet. Norges totalkostnad för flyktingmottagandet år 1987 uppskattas till ca 3 miljarder norska kronor. För år 1988 har totalt 2,4 miljarder budgeterats.

Utöver de asylsökande har Norge också en flyktingkvot på 1000 perso-

ner/år. Den bibehålls på samma nivå för år 1988.

Under vären 1988 kommer också en stortingsmelding avseende den samlade norska invundrarpolitiken att läggas.

Australien Australien har sedan år 1954 tagit emot 224000 flyktingar. Det senaste året

gavs uppehållstllstånd till cirka 6000 personer, flertalet äv humanitära

skäl.

Särskilda arrangemang för mottagande av flyktingar förekommer inte.

Flyktingar har dock rätt till socialvård och sjukvård. De har också rätt att

få hjälp med bostad och med språkundervisning.

Den australiska regeringen har nyligen tillsatt en kommitté som bl.a. skall se över utlänningslagstiftningen. I vilken riktning förslagen kommer

all gå kan inte nu förutses. Australien har dock alltid intagit en hberal

hållning i flyktingfrågor och har tagit flera internationella initiativ, bl.a. inom ramen för UNHCR:s verksamhet. för att fösa särskilda flyktingproblem.

Australien upprätthåller detta år ordförandeskapet i UNHCR:s exeku- Skr. 1987/88:157 tuivkommitté.

Belgien Under år 1987 genomfördes en skärpning av lagstiftningen och dess tillämpning. Dels infördes sanktionsbestämmelser gentemot flygbolag. dels infördes direktavvisningsmöjligheter för asylsökande utan resehand-

lingar och viseringar, inklusive sådana som enbart är i transit. Under är

1988 kommer nya förändringar för handläggningen av tillståndsärenden att införas liksom en ny organisation för detta.

Under år 1987 beräknades antalet asylsökande till drygt 6000 personer. vilket är en nedgång jämfört med år 1986. De största grupperna var ghananer, iranier, jugoslaver, indier och zairier. 2683 personer beviljades flyktingstatus. Ett fåtal asylsökande fick stanna av andra skäl.

Den kommunala socialtjänsten svarar för de asylsökandes uppehälle med statlig budgetförstärkning. Hjälp ges också av frivilliga organisatio-

ner.

Frankrike Under år 1986 infördes bestämmelser som ökade möjligheterna att direkt

vid gränserna avvisa personer som inte har visum eller medel för sitt

uppehälle. Dessutom skärptes reglerna om identitetskontroll av utlänningar. I juli 1987 skärptes ytterligare kravet på att en utlänning skall kunna styrka sin försörjning under vistelsen i Frankrike. Dessa förändringar i lagstiftningen anses dock inte ha inverkat på tillströmningen av asylsökande. Antalet asylsökande har i stället ökat, från 26 300 personer år 1986 till

27 600 är 1987.

Ansträngningar har gjorts under år 1987 att förkorta handläggningstider-

na I asylärenden. Detta har skett genom personalförstärkningar och höjda

löner för handläggarna. För närvarande är handläggningstiden ca sex mäånader. Det finns ännu ingen statistik för andelen beviljude ansökningar under år 1987, men enligt uppgift beviljas ungefär var tredje ansökan.

En flykting kan, beroende på familjesituation, erhålla vanliga sociala bidrag och erbjudas arbetsanpassningsätgärder. En flykting kan vidare få upp till 240 timmars undervisning i franska. I Frankrike finns ett flertal privala organisationer som har till uppgift att stödja invandrare eller vissa flyktinggrupper.

Förbundsrepubliken Tyskland Antalet asylsökande som kom till Förbundsrepubliken Tyskland minskade

kraftigt i början av år 1987, sedan Tyska Demokratiska Republiken (DDR)

efter samtal med de västtyska myndigheterna skärpt kontrollen av visuminnehav för personer som ämnar sig till Förbundsrepubliken Tyskland. År 1987 ankom 57 379 asylsökande till Förbundsrepubliken, vilket är nära en halvering jämfört med år 1986. Förbundsrepubliken Tyskland har dessut-

om skärpt 1982 års lag om asylförfarande med verkan från januari 1987. Skr. 1987/88:157

Reglerna innebär bl. a. hot om sanktioner för transportföretag som befordrar asylsökande utan erforderliga handlingar, förlängt arbetsförbud för asylsökande och hårdare kriterier vid prövningen av en asylansökan.

Fram till år 1987 har inte medborgare från Östeuropa kunnat utvisas från

Förbundsrepubliken Tyskland. Fr.o.m. den 3 april 1987 skall inrikesdepartementen i de olika förbundsländerna stegvis börja tillämpa gällande utlännings- och asylrättsliga regler också på personer från Östeuropa. Det är ännu för tidigt att säga någonting om denna överenskommelses tillämpning. |

De asylsökande kommer huvudsakligen från Polen, Turkiet, Iran, Sri

Lanka, Pakistan, Afghanistan och Tjeckoslovakien. 160 000 personer uppges avvakta beslut, men denna siffra är troligen för hög — en tredjedel av dessa anses redan ha lämnat landet.

Under år 1987 avgjordes totalt 87 539 asylärenden, varav 8231 personer

(9.470 ) gavs asyl. Under år 1987 togs också 360 kvotflyktingar emot,

samtliga s.k. båtflyktingar.

Grekland Grekland har tidigare huvudsakligen fungerat som ett transitland för östeuropeiska flyktingar för vilka UNHCR sökt andra länderplaceringar. Under år 1987 tredubblades emellertid antalet asylsökande till 6 547 personer, till största delen — 4097 personer — från utomeuropeiska länder.

De största grupperna är eritreaner och iranier. Några ändringar i lagstiftning eller några administrativa begränsningar är inte aviserade — Grekland

försöker nu tillsammans med UNHCR att finna en lösning på de problem som föranletts av den ökade tillströmningen.

Italien Italien har undertecknat 1951 års flyktingkonvention men med den reservationen., att man enbart erkänner flyktingar från Östeuropa. Den italienska regeringen har diskuterat en förändring av detta förhållande men man anser sig först tvungna att komma tillrätta med det problem som det stora antalet ”illegala immigranter” (700000 — 1,2 miljoner) utgör. En lagstiftning från årsskiftet 1986/87 lägger grunden till en registrering och en

regularisering av status av dessa personer men än så länge har enbart ca

300000 personer låtit registrera sig. Någon statistik över antalet asylsökande från i. ex. Iran, Eritrea och Somalia finns därför inte.

Under år 1987 anlände ca 13000 asylsökande från Östeuropa till Italien.

UNHCR behandlade ca 1400 ansökningar om flyktingstatus av vilka cirka hälften erkändes.

Nederländerna I april 1987 skärptes den nederländska utlänningslagstiftningen på en rad punkter. Ändringarna innebär att asylärendena delas upp i tre kategorier

med olika kriterier för prövningen: Ansökningar från personer som haft Skr. 1987/88:157 möjlighet att begära asyl i något annat västeuropeiskt land tas över huvud

taget inte upp till prövning. I de fall då en ansökan bedöms som uppenbart ogrundad tillämpas ett summariskt förfaringssätt. Övriga fall prövas enligt

normala rutiner.

Arbete som syftar till att införa en helt ny lag på området pågår.

Det nederländska systemet för flyktingmottagande liknar mycket det svenska. Flyktingarna vistas temporärt på statliga mottagningsanläggningar och slussas sedan vidare till kommunerna. I januari 1988 hade den holländska staten träffat överenskommelser om flyktingmottagande med en majoritet av landets 714 kommuner. Kommunerna erhåller motsvarande 2000 kr per flykting och månad för mottagandet.

Enligt ett uttalande, som den nederländske välfärdsministern gjorde sommaren 1987, var regeringens mål att skapa en ”pool”” med 6 000 platser 'i mottagningscentra och kommuner. I januari 1988 disponerade man över

5000 platser. Nyligen har dock välfärdsministeriet publicerat siffror som

visar att behovet år 1990 kommer att vara ca 10000 platser.

Totalt sökte under de första nio månaderna år 1987 13500 människor

asyl i Nederländerna, vilket var mer än dubbelt så många som under hela år 1986. Tillströmningen varierade dock under året. Särskilt kan man konstatera en markant nedgång efter det att lagstiftningen skärptes under andra kvartalet 1987.

Portugal

Den portugisiska regeringen har aviserat en översyn av utlänningslagen och asylrätten. En harmonisering med EG skall bland annat genomföras. Man kan förvänta sig en något striktare flyktingpolitik. För närvarande

finns t. ex. inga regler om utvisning, vilket innebär att många som fått sina

asylansökningar avslagna kvarstannar 1 landet. Det uppskattas att ca

10 000 personer uppehåller sig illegalt i Portugal.

Under år 1987 ankom 175 asylsökande. Den största gruppen kom från

Angola (137). Två personer gavs under året flyktingstatus.

Schweiz Till följd av en år 1987 genomförd folkomröstning har asyllagstiftningen skärpts. Förändringarna, som gäller fr. o. m. den 1 januari 1988. innebär bl. a. att en asylansökan endast får göras vid 25 gränskontrollstationer. En asylsökande, som passerar på annan plats, kommer i flertalet fall att skickas tillbaka till sitt första asylland. Med tanke på att för närvarande 80-90 92 av alla asylsökande tar sig in i Schweiz ”illegalt” från ett angränsande land, kommer nyordningen att få stor inverkan på antalet asylansökningar. .

Enligt de nya reglerna skall en första kontroll ske vid gränsstationerna

av den kantonala polisen. som ocksä kan besluta om direktavvisning. De

asylsökande, som får komma in i landet, slussas därefter vidare till fyra

centrala uppsamlingscentra för en första utredning, identitetskontroll och

eventuell sjukvård. Efter ett par dagars vistelse i uppsamlingscentret skall Skr. 1987/88:157

de asylsökande fördelas på kantonerna i förhållande till folkmängden i

dessa. I kantonerna skall också en mer genomgripande utredning genomfö-

ras. Under år 1987 ankom 10913 asylsökande: en ökning jämfört med år 1986

med 2876. 11239 ansökningar behandlades. 829 personer gavs asyl, varav 216 var familjeanknytningsfall. 108 personer fick stanna av särskilt ömmande skäl. 8292 ansökningar avslogs.

Schweiz uppskattar kostnaderna för asylsökande och flyktingar till motsvarande ca 700 milj. kr.

Spanien

Under år 1987 mottogs 3742 asylsökande. 520 personer gavs flyktingstatus. Få personer utvisas från Spanien. De som inte får någon form av

status stannar oftast kvar illegalt.

Storbritannien

I mars 1987 infördes bestämmelser om sanktioner mot transportföretag som till Storbritannien befordrar personer vilka saknar pass eller andra

identitetshandlingar eller som saknar inresevisum. Särskild uppmärksamhet riktas mot tendenser att missbruka asylrätten eller kringå immigrationsbestämmelserna.

Under första halvåret 1987 ansökte totalt 2417 personer om asyl i Storbritannien jämfört med 4500 för hela år 1986. Tamiler och iranier svarade för mer än hälften av ansökningarna. Under samma tid gavs 199 personer flyktingstatus medan 1338 personer fick stanna av andra skäl.

Någon central samordning av den brittiska asyl- och flyktingpolitiken finns inte. Uppgifter saknas därför på kostnaderna för flyktingmottagandet.

Turkiet Turkiet tillämpar 1951 års flyktingkonvention enbart på personer som blivit flyktingar på grund av händelser i Europa. Antalet flyktingar i Turki-

gränsning av flyktingkonventionen är att betrakta som flyktingar registreras efter ansökan hos UNHCR i Ankara. Under år 1987 anmälde sig ca 6 000 personer där.

Av dem som anmäler sig hos UNHCR i Turkiet är 85 Z iranska medborgare medan resten huvudsakligen är från Irak. Det finns inte något visumtvång för iranier. Antalet iranier som av olika skäl vistas i Turkiet är inte känt men uppskattningsvis kan det röra sig om 400 000 personer. Det stora flertalet har kommit in legalt i landet men många använder sig av falska handlingar.

Oberoende av hur iranier och andra asylsökande tar sig in i Turkiet är

detta land för de tlesta endast en anhalt på väg till andra länder. Långt ifrån

Y alla anmäler sig hos UNHCR. Genom ansökningar direkt till ambassader- Skr. 1987/88:157 na eller på andra sätt försöker man att ta sig vidare.

USA

I USA har cn total flyktingkvot på 70 000 människor fastställts för år 1987,

en höjning jämfört med år 1986 på 3000. Över hälften av kvotantalet är reserverat för indokinesiska flyktingar. Under de första tre kvartalen år

1987 överfördes 65 000 flyktingar till USA varav merparten kom från

Sydostasien. Andra stora flyktinggrupper till USA har kommit från Östeuropa och Sovjetunionen.

Österrike Österrike är ett viktigt transitland för främst östeuropeiska flyktingar.

Andelen som flyttar vidare har dock sjunkit från 9072 till 75—80 76 under

senare år. Vidareutvandringen sker främst till USA. Canada och Australien på grund av särskilda avtal mellan Österrike och dessa stater.

Det är inte ovanligt att asylsökande, som inte beviljats asyl, stannar kvar

i Österrike. Österrike sänder inte heller tillbaka personer som har sitt

hemland i någon östeuropeisk stat.

Inrikesministeriet svarar för flyktingmottagandet. För år 1988 har kostnaderna för detta budgeterats till motsvarande 270 miljoner kr. De asylsökande placeras under väntetiden normalt i en flyktingförläggning. Den genomsnittliga handläggningstiden är cirka ett och ett halvt år.

Antalet asylsökande ökade under år 1987 till 11406 personer från 8600 äret innan. Omkring en tredjedel av ansökningarna beviljas. Merparten av de asylsökande kommer från Östeuropa, främst Ungern och Tjeckoslovakien.

4 Det internationella flyktingarbetet och Sveriges roll

Inledning Till följd av det internationella flyktingsamarbetets centrala roll för svensk flyktingpolitik har Sverige fortsatt att föra en aktiv internationell politik. Bevakningen av den internationella utvecklingen på området har varit intensiv och Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnat

reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Det totala svenska

biståndet riktat till flyktingar och därtill relaterade katastrofer har ökat. Sverige har fortsatt att spela en aktiv roll inom de främst berörda internationella organen, särskilt UNHCR. Försöken att utveckla ett konstruktivt samarbete kring bl.a. behandlingen av asylsökande och mottagandet av flyktingar med ett antal andra industrialiserade länder har också fortsatt även om inga större konkreta resultat har uppnåtts. Sveriges strävan att föra en ambitiös och solidarisk flyktingpolitik möts tyvärr inte av nägot gensvar i de flesta andra av de industrialiserade staterna.

2 Riksdagen 198788. 1 saml. Nr 157

Det nordiska samarbetet både inom och utanför Nordiska ministerrådet Skr. 1987/88:157 har vidareutvecklats.

Sambandet mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp Endast begränsade resultat har hittills nåtts i tredje världen när det gäller alt finna lösningar på flyktingproblem i bemärkelsen att flyktingarna har

kunnat frivilligt återvända till sina hemländer eller bli självförsörjande i

mottagarländerna. Många flyktingsituationer, i synnerhet i u-länderna, har haft en tendens att permanentas. Det är inte ovanligt att Ayktingar vistas i -

beroende av värdlandets ofta knappa resurser och av utifrån kommande

hjälp. På många håll pågår samtidigt utvecklingsprogram för landets egen

befolkning, vilken ofta har ungefär samma hjälpbehov som flyktingarna. Man eftersträvar därför alltmer en integration av flyktinghjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år verkat för en utveckling i denna riktning.

Det råder nu ett brett samförstånd om att UNHCR bör ha fortsatt

huvudansvar för varje ny flyktingsituation men att organisationer inriktade på utvecklingssamarbete inom och utom FN-systemet bör uppmuntras till att snarast möjligt ta över hjälpprogrammen. UNHCR:s resurser skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en flyktingsituation. Tanken är vidare att integrering av flyktingar i biståndsprogrammen skulle komma att medföra eu resurstillskott för värdlandet. UNHCR har samarbete med denna inriktning med bl. a. Världsbanken och ILO.

Sveriges internationella bistånd till flyktingar UNHCR:s budget för år 1987 uppgick till 450 milj. dollar. Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilliga bidrag från ett 20-tal regeringar. Endast ca 4—5 26 av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget.

Sveriges totala bidrag till UNHCR uppgick år 1987 till 127 milj. kr. Därmed är Sverige den åttonde största bidragsgivaren efter USA, Japan, EG, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Danmark och Italien. Det reguljära bidraget uppgick till 90 milj. kr. Dessutom utgick extra bidrag

på 37 milj. kr. till bl.a. UNHCR:s verksamhet i Centralamerika och

Pakistan. För år 1988 är det reguljära bidraget 110 milj. kr. För år 1989 och 1990 har regeringen föreslagit en höjning av det reguljära bidraget till 120

milj. kr.

Det svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1987 uppgick till 75 milj. kr. Dessutom har Sverige under året givit totalt 11.5 milj. kr. som extra bidrag, bl.a. till katastrofhjälp i Libanon och till skolbyggnader i Gazaområdet. Sverige är den fjärde största bidragsgivaren efter USA, EG och Italien. För år 1988 och 1989 har regeringen föreslagit en höjning av det reguljära bidraget till 82 milj. kr.

Från anslagsposten Katastrofer m.m. har under året ca 200 milj. kr.

tagits I anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom

FN-organ (UNHCR, UNRWA, UNICEF, WFP). Röda korset (Svenska Skr. 1987/88:157 röda korset, Rödakorsföreningarnas förbund och Internationella rödakorskommittéen) samt genom svenska frivilligorganisationer som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Diakonia, Rädda barnen och Lutherhjälpen.

Från anslagsposten humanitärt bistånd i Latinamerika har ca 100 milj.

kr. gått till flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom svenska och internationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och ' World University Service samt till enskilda grupper och organisationer i mottagarländerna.

Vidare har från anslagsposten humanitärt bistånd i södra Afrika under år

1987 uppskattningsvis 115 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En större del har gått till befrielserörelsernas humanitära arbete för flyktingar från Sydafrika och Namibia. En del har gått till stipendie- och utbildningsprogram. t.ex. via FN-fonderna för södra Afrika. |

Utöver vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organens egen regi.

Under 1987 användes enligt WFP:s beräkningar cirka två tredjedelar av det Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser

(IEFR) för flyktinghjälp. Det svenska bidraget till IEFR för budgetåret

1987/88 uppgick till 74 milj. kr.

Sveriges samlade bidrag under år 1987 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför Sverige) kan därmed uppskattas till över 650 milj. kr. I

siffran ingår bistånd till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande

situation, inom eller utom det egna landet.

FN:s generalförsamling UNHCR:s verksamhet behandlas varje år i FN:s generalförsamling. I ett anförande vid det 42:a mötet med generalförsamlingen i november 1987 konstaterade den svenske delegaten att en stor del av flyktingströmmarna idag går från ett u-land till ett annat. Stor uppskattning uttrycktes över det generösa mottagande flyktingarna fär i dessa länder. och det betonades att världssamfundet har en klar förpliktelse att hjälpa till att lindra den börda som läggs på dem. Den bästa lösningen för en flykting är att kunna återvända hem. Då detta inte är möjligt inom en förutsebar framtid utgör integrering i länder med liknande kultur och språk det bästa alternativet. I anförandet behandlades särskilt flyktingproblemen i södra Afrika, Centralamerika och Afghanistan. De risker och faror som många flyktingar utsätts för, t.ex. genom väpnade attacker mot flyktingläger, och den särskilda sårbarheten hos flyktingkvinnorna och flyktingbarnen betonades vidare. I anförandet framhölls också den svenska regeringens oro Över att det ökande antalet asylansökningar utan egentliga grunder kan ge upphov till en urholkning av begreppet politisk asyl. Särskilt pekades på problemet med asylsökande som utan godtagbara skäl anländer i avsaknad av identitets- och resehandlingar, en företeelse som ofta är organiserad av personer i avsikt att tjäna pengar på människor i svåra omständigheter.

Generalförsamlingen antog en resolution till stöd för UNHCR:s verk-

samhet som traditionellt ges en mycket allmän karaktär samt ytterligare en Skr. 1987/88:157 om förlängning med ytterligare cn femårsperiod av UNHCR:s verksamhet. Båda resolutionerna hade bl.a. de nordiska länderna som medförslagsställare. De bekräftar flyktingkommissariens grundläggande uppgitt att svara för internationellt skydd av flyktingar och understryka behovet av gemensamma internationella insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlösa.

Vidare antogs bl. a. resolutioner om uppföljningen av den andra konfe-

rensen om bistånd till flyktingar i Afrika (ICARA 11) som hölls år 1984 samt

om den internationella konferensen om situationen för flyktingar samt återvändande och hemlösa personer i södra Afrika, som den afrikanska enhetsorganisationen (OAU) beslutat att sammankalla i september 1988.

Även UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av gencralförsamlingen.

Vid mötet är 1987 uttryckte den svenske delegaten regeringens oro över de särskilda problem som möter UNRWA i Libanon, på Västbanken och i

Gaza-området. Särskilt framhölls den oroväckande utvecklingen i Libanon

där antalet kidnappningar av UNRWA-medarbetare ökat. Samtidigt som

uppskattning uttrycktes över att UNRWA:s finansiella situation stabiliserats, uppmanade Sverige fler länder att visa solidaritet med de palestinska flyktingarna genom att ge bidrag till UNRWA.

UNHCR

UNHCR upprättades år 1950 för att under en treårsperiod finna nya hem åt

de europeiska flyktingarna efter andra världskriget. Sedan dess har nya flyktinggrupper tillkommit och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med fem år i taget. UNHCR:s främsta uppgift har sedan starten varit att ge rättsligt skydd ät flyktingar. men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioärsperioden natt en mycket stor omfattning och komplexitet. De större flyktingströmmarna har främst rört sig mellan u-länder. I flera av de krislägen som uppstått har UNHÖR betraktats som den bäst lämpade organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR har samarbetat med flertalet av världens länder. De östeuropeiska staterna står dock utanför UNHCR:s verksamhet och lämnar inte heller några finansiella bidrag till organisationen.

En resolution om utvidgning av UNHCR:s exekutivkommitté antogs av generalförsamlingen utan omröstning hösten 1987. Härmed beslutade för-

samlingen att utöka antalet medlemsplatser i UNHCR:s verkställande

utskott från 41 till 43. I resolutionen uppmanas FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) att vid sitt första ordinarie möte år 1988 välja de två ytterligare medlemmarna. Församlingen uttrycker vidare sin uppskattning över att exekutivkommittén börjat undersöka hur observatörer skall kunna ges förbättrade möjligheter att delta i dess arbete.

UNHCR:s arbete styrs av en exekutivkommitté som har följande 41 Skr. 1987/88:157 medlemmar:

Algeriet Förbundsrepubliken Madagaskar = Sverige ' Amerikas Förenta Tyskland Marocko Tanzania

stater Grekland Namibia Thailand Argentina Iran Nederländerna Tunisien Australien Isracl Nicaragua Turkiet Belgien Halien Nigeria Uganda

Brasilien Japan Norge Vatikanstaten Canada Jugoslavien Schwciz Venezuela

Colombia Kina Storbritannien Zaire Danmark Libanon Sudan Österrike Finland Lesotho Frankrike

Svensk flyktingpolitik på det internationella planet kommer främst till uttryck inom exekutivkommittén. där Sverige är medlem sedan den upp-

rättades år 1959, samt i FN.

I det svenska anförandet vid exekutivkommitténs styrelsemöte i oktober 1987 gjordes en genomgång av flyktingsituationen i världen och bl.a. berördes situationen i södra Afrika. den afghanska flyktingsituationen och läget i Centralamerika. Vidare noterades situationen i Europa och problemen med det ökade antalet asylsökande, av vilka många är utan dokument, och vikten av att hitta gemensamma och regionala lösningar. I detta sammanhang underströks dels det faktum att majoriteten av världens

flyktingar kommer från och finns i utvecklingsländerna, dels att en global

generös flyktingpolitik också måste omfatta Europa. men att detta kräver att alla verkar i samma riktning. UNHCR:s strävanden att uppnå en

koordinering mellan de olika europeiska länderna välkomnades.

Vidare välkomnades det genombrott som underkommitténs för internationella rättsskyddsfrågor föreslagna konklusioner avseende förhindrandet och fördömandet av militära attacker mot flyktingläger innebar, liksom konklusionerna när det gällde flyktingbarnens särskilt utsatta situation och behov. I anförandet underströks också att de internationella rättsskyddsfrågorna är ett fundament och en primär uppgift för UNHCR. Mot bakgrund av FN:s finansiella kris framfördes viss kritik mot UNHCR:s tillsättande av nya tjänster med projektmedel.

De viktigaste konklusionerna vid 1987 ärs exckutivkommittémöte rörde följdriktigt dels fördömande av militära attacker mot flyktingläger. dels flyktingbarnens situation.

UNHCR brukar ange tre möjliga lösningar på eu flyktingproblem:

— frivillig repatriering |

— integration i första asyllandet

— omplacering till tredje land.

UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. Hjälpen |

utformas i stor utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörjning i asyllandet. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande syfte också initieras i ursprungslandet. I början av 1970-talet hade UNHCR möjlighet att använda upp till 85 4. av sina samla-

de resurser till insatser med denna inriktning. Denna andel sjönk drastiskt Skr. 1987/88:157 med de många samtidiga flyktingströmmarna kring år 1980. Den senaste utvecklingen har lett till att endast ca 40 Z£ av UNHCR:s resurser för år 1987 kunde användas till bestående lösningar.

UNHCR:s högkvarter ligger i Geneve. Organisationen har ett 90-tal fältkontor. Ett av dessa, med Norden som sitt ansvarsområde, är förlagt till Stockholm. Sammantaget har UNHCR ca 1900 anställda. Sedan år 1986 är schweizaren Jean-Pierre Hocké FN:s flyktingkommissarie.

UNRWA

UNRWA upprättades år 1949 för att bistå de palestinska flyktingarna med

oundgängliga förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med tiden

kommit att få särskild betydelse för skolundervisningen bland palestinska

barn. Till skillnad från UNHCR har UNRWA inget mandat när det gäller

flyktingarnas rättsliga skydd. Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter juni-kri-

get år 1967 mellan Israel och arabstaterna. Det höga födelsetalet har därtill gjort att denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick till en halv miljon, idag

är fyra gånger så stor. Jordanien har det största antalet palestinska flyk-

tingar, ca 850000. Övriga finns på Västbanken och i Gazaområdet. i Libanon och i Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan knappast förväntas så länge konflikten mellan Israel och arabländerna består.

1987 års budget för UNRWA uppgick till 200 milj. dollar. År 1986 införde UNRWA ett nytt budgetsystem med en rullande treårsplanering. vilket innebär att det belopp som budgeteras är ett absolut minimum för genomförande av planerade insatser. Nedskärningar i denna budget skulle leda till allvarliga konsekvenser för UNRWA:s program och flyktingarnas

undervisning, hälsovård m. m. För år 1988 förutses en budget på 216 milj.

dollar.

I november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli posten som UNRWA:s generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall ligga i Beirut, men administrationen är för närvarande på grund av säkerhetsläget i Libanon lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhets-

område, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

Europarådet

Inom Europarådet bedrivs ett omfattande arbete för att säkerställa och

vidga skyddet för flyktingar. Bland de överenskommelser, som har utarbe-

tats inom Europarådet, kan nämnas överenskommelserna om avskaffande

av viseringstväng för flyktingar samt om överförande av ansvar för flyktingar. Den senare överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda dokument till en flykting som vistats i landet en viss tid.

Under de senaste åren har man i en särskild kommitté inom Europarådet

—- Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Territorial Asylum, Refugees and Stateless Persons (CAHAR) — ägnat särskild upp-

märksamhet åt den s.k. första asyllandsprincipen. Denna princip innebär Skr. 1987/88:157

att en asylsökan kan avslås antingen på den grunden att asyl redan beviljats i annat land eller på den grunden att det med fog kan antas att den asylsökande kan få en fristad i det land han eller hon först kom till (första asylland). Under det gångna året har en konventionstext arbetats fram som tycks kunna accepteras av de flesta staterna inom Europarådet. CAHAR arbetar sedan år 1985 även på en konvention om asylrätt.

Vid den tredje europeiska migrationsministerkonferensen, som hölls i Portugal i maj 1987, konstaterade ministrarna att mandatet för den europe-

iska migrationskommittén (CDMG) ändrats till att täcka även flyktingars

sociala villkor, eftersom flyktingarnas sociala problem i viss utsträckning är jämförbara med andra migranters. Från svensk sida hävdades bl. a. att det är angeläget att bygga upp det europeiska samarbetet kring integrationsfrågor gällande flyktingar. Sverige har aktivt medverkat till att dessa frågor numera behandlas vid COMG:s möten.

ICM Intergovernmental Committee for Migration (ICM) ändrade under år 1987 ånyo sitt namn, i samband med att organisationen antog förändrade stadgar. Organisationen heter nu Intergovernmentul Organization for Migration, namnförkortningen behölls dock ograverad (ICM). Namn- och stad-

geändringen markerar organisationens breddande av såväl medlemskap

som verksamhet. Från att under en längre period ha varit framför allt en transportorganisation har ICM under senare år utvecklat ett antal program för bland annat återvandring till utvecklingsländer av utbildade experter från de industrialiserade länderna, återvandring av flyktingar inklusive hjälp med integrations- och arbetsmarknadsfrågor, hjälp med återvandring

och återanpassning av asylsökande som förvägrats uppehållstillstånd (så-

dana program finns i dag i Västtyskland och Schweiz) samt rekrytering av experter till medlemsländer. Organisationen har också fortsatt sitt expertseminarieprogram i integrations- och migrationsfrågor. Slutligen är ICM fortfarande den främsta internationella organisationen när det gäller transport — inklusive hälsokontroll; social- och arbetsmarknadsrådgivning — för flyktingar och migranter. Ett antal nya medlemmar och observatörer från bl. a. annat Afrika. där ICM:s program är under utveckling, och Asien har anslutit sig till organisationen. För närvarande genomför organisationen en aktiv kampanj för att rekrytera nya medlemsstater samt för att förmå observatörsstater att anta medlemsstatus.

Organisationen bildades år 1951 och Sverige var medlem fram till år

1962. Sedan år 1980 innehar Sverige observatörsstatus. Frågan om Sveriges återinträde som fullvärdig medlem är under beredning i regeringskansliet.

Sverige anlitar ICM som transportorganisation för hitresande kvotflyktingar och deras anhöriga. Sverige har också bidragit till, och aktivt medverkat i, ICM:s seminarier. :

[NS '”

EG Skr. 1987/88:157

Inom ramen för arbetet med EG:s inre marknad, som skall vara genomförd år 1992, pågår diskussioner om en harmonisering av bl.a. viserings-

och asylpolitiken. Med hänsyn till EG:s begränsade mandat i dessa frågor

är det rimligt att anta att cen harmonisering blir mycket svår att genomföra. EG-kommissionen arbetar för närvarande med riktlinjer avseende asylrätt.

EG-ländernas justitieministrar har vid sidan av EG-kommissionen initierat försök till harmonisering av viseringspolitiken och bl.a. tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att se över frågor om EG:s yttre och inre gränser, asylrätt, dokumentförstöring och passförfalskning. Särskilda undergrup-

per behandlar de enskilda frågorna. Arbetet har pågått sedan slutet av år 1986.

Konsultationerna mellan ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada Konsultationerna är en dialog mellan inalles 12 länder: Australien, Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike samt UNHCR kring frågor rörande asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika. Initiativet till denna process togs av Sverige i nära samarbete med UNHCR i november 1985, då den första konsultationen hölls i Stockholm. Hittills har tre möten hållits av själva konsultationen. som blivit ett värdefullt instrument för dialog mellan länderna och med UNHCR och för uppslutning kring ett bevarande av de principer som 1951 års flyktingkonvention ger uttryck för. Mycket av konsultationens arbete har utförts i arbetsgrupper (en för iranska asylsökare, en för tamilska sådana och en för statistikfrågor) där konkreta förslag till gemensamma aktioner förberetts inför det nästa mötet, vilket kommer att äga rum i maj

1988. |

Jämsides med konsultationens arbete har också ett antal europeiska

frivilliga organisationer, grupperade i the European Consultation on Refugees (ECRE), presenterat ett övergripande förslag till curopeisk flykting-

politik. Detta förslag kommer att diskuteras såväl inom konsultationen

som inom ramen för UNHCR: s execkutivkommitté, till vilken förslagen ursprungligen ställdes.

Det faktum att de flesta andra europeiska och utomeuropeiska industristater på olika sätt infört, eller planerar att införa, olika typer av restriktio-

ner med avsikt att minska trycket från asylinvandringen till Europa gör att

en fortsatt möjlighet till dialog blir ett viktigt element i Sveriges strävan att bibehålla en ambitiös och solidarisk flyktingpolitik.

Det nordiska samarbetet Det nordiska samarbetet inom det flyktingpolitiska området har fortsatt. De nordiska regeringarna är eniga om vikten av dialog, samråd och samar-

bete i dessa frågor.

Inom Nordiska rådet har också arbetet till följd av rekommendation nr Skr. 1987/88:157 30/86 angående samarbete inom flyktingpolitiken fortsatt.

Den på svenskt förslag år 1986 inrättade nordiska samrådsgruppen på hög nivå för flyktingfrågor har hittills mötts vid fem tillfällen. Gruppen har

lagt fram förslag avseende institutionaliseringen av informationsutbytet mellan de nordiska länderna I frågor som rör statistik och länderinformation. En särskild arbetsgrupp under samrådsgruppen arbetar med frågor som rör EG:s gränskontrollförslag och andra flyktingpolitiska aspekter på utvecklingen av EG. Vidare arbetar samrådsgruppen med möjligheterna att få till ständ en gemensam nordisk kvotuttagning för iranska flyktingar

som i dag står under FN:s beskydd. Gruppen kommer också att diskutera

möjligheterna till gemensamt agerande inom ramen för UNHCR när det gäller frågor rörande irreguljär invandring och dokumentlöshet.

Inom ramen för övervakningen av den nordiska passkontrollöverens-

kommelsen (PÖK) från år 1958 sker regelbundna samråd i det nordiska

utlänningsutskottet med företrädare för vederbörande myndigheter.

Den nordiska kontaktgruppen för migrationsfrågor genomför bl. a. ett projekt — "Integration av icke-europeiska invandrare” — där integrationen av och situationen för de vietnamesiska flyktingarna i de olika nordiska länderna studeras. Förslag kommer att lämnas om fortsatt nordiskt samarbete rörande integration av flyktingar och invandrare. Inom ramen för ett annat projekt studeras möjligheterna till nordiskt samarbete om information till flyktingar. Ett tredje projekt är ett seminarium om

återvandring avsett att hållas under hösten 1988.

Samarbetet mellan S/V och de organ, som I Danmark, Finland och Norge närmast motsvarar SIV vad gäller flyktingmottagande, har successivt utvecklats under de senaste åren. Årligen arrangeras nordiska flyktingkonferenser och nästa nordiska flyktingkonferens hålls i Ebeltoft, Danmark, den 31 maj — 2 juni 1988. Konferensen kommer att behandla kulturmötet vid integrationen av flyktingar i de nordiska länderna.

Utöver de årliga konferenserna arrangeras. dels i samband med varje konferens. dels vid åtminstone ett ytterligare tillfälle. så kallade ”mini-möten” mellan generaldirektörerna (motsvarande) inom de samarbetande

organen.

Den 17-18 november 1987 anordnade SIV ett arbetsseminarium om mottagande och integration av flyktingar i Danmark och Sverige. Syftet var att utbyta kunskaper och erfarenheter mellan kommunala flyktingsamordnare i Skåne och lokala flyktingarbetare från Dansk Flygtningehjaclp

och danska kommuner. Seminariet bekräftade antagandet om en brist på

kontakter och erfarenhetsutbyte mellan de lokala flyktingarbetarna på

ömse sidor av Öresund. |

Ett betydande antal besök har under år 1987 mottagits hos SIV från bl. a.

motsvarande organ i Danmark, Finland och Norge. Därigenom har ytterligare tillfällen erbjudits till ömsesidigt erfarenhetsutbyte och till att etablera personliga kontakter.

De internationella frivilliga organisationerna Skr. 1987/88: 157

Ett stort antal internationella frivilliga organisationer är också aktiva inom såväl flyktingsbiståndets som flyktingpolitikens områden.

En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer, ECRE, har

som nämnts tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa,

vilket bl. a. är föremål för diskussion inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom UNHCR.

International Council of Voluntary Agencies (ICVA) är en sammanslutning av frivilliga organisationer med säte i Genéve. ICVA spelar en aktiv roll inom flyktinghjälpens och flyktingpolitikens områden. och flera av medlemsorganisationerna mottar också svenskt stöd. I samband med det senaste mötet av UNHCR:s exekutivkommitté hölls konsultationer av den svenska delegationen med de frivilliga organisationerna inom ramen för

ICVA.

Den 23 november 1987 inleddes i Bryssel ett organiserat samarbete i form av etablerandet av en liaison-kommitté — Migreurope — mellan flera

organisationer som arbetar på europeisk nivå, både invandrarsammanslut-

ningar och andra frivilligorganisationer. Även nationella invandrarorganisationer deltar. Samarbetsgruppen för invandrarorganisationer (S10S) i Sverige är representerat i detta samarbete.

Av de internationella frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas.

Internationella rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk organisation och arbetar efter de principer som nedlagts i Gen&ve-konventionerna (den grupp av avtal som gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilpersoner under krig). ICRC:s arbete omfattar egentli-

gen skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning

av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Gentve-konventionerna men numera också materiellt

bistånd till nödlidande. |

Sverige bidrog under 1987 med sammanlagt 55 milj. kr. till ICRC:s operativa och reguljära budget.

Kyrkornas världsråd (WCC) erhåller sedan drygt tio år SIDA-medel för insatser till främjande av skyddet av de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. WCC samarbetar med i första hand kyrkliga organisationer i Latinamerika med verksamhet till försvar för de mänskliga rättigheterna.

Totalt har till WCC utgått svenskt stöd om 88 320000 kr. under perioden

1983/84 — 1987/88.

World University Service (WUS) har sedan 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. I samband . med avvecklingen av IUEF:s stipendieprogram för Latinamerika 1980/81

anmodades WUS av SIDA att ta ansvaret för IUEF:s stipendiater. WUS .

blev därmed den enda internationella organisationen med ett omfattånde, renodlat stipendieprogram i och för Latinamerika. |

WUOUS stipendieprogram bedrivs i 16 länder i Latinamerika. Totalt har till WUS utgått bidrag om ca 100 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1987/88.

5 Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning Skr. 1987/88:157

De gällande reglerna

Den svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överensstämmelse

med 1951 års flyktingkonvention och 1967 ärs protokoll om flyktingars

rättsliga ställning. I 3§ UtlL återfinns en definition och en skyddsbestämmelse rörande flyktingar som överensstämmer med konventionens. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ UtIlL om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan att vara flyktingar, kan åberopa starka politisk-humanitära skäl

för att få stanna I Sverige, ger skydd även åt personer som inte omfattas av

flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt ligger i linje med vad UNHCR rekommenderar, men Sverige är ett av de få länder som har infört

sådana bestämmelser i sin utlänningslag.

Den som på egen hand kommer till Sverige för att söka asyl här skall redovisa sina skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör en första

utredning för att kunna avgöra om den asylsökande skall avvisas eller om

ärendet skall överlämnas till SIV för handläggning. Om den asylsökande anför politiska skäl, vilka inte är uppenbart oriktiga och inte kan lämnas

utan avseende, skall ärendet överlämnas till SIV. Finner polisen däremot

att skälen är uppenbart oriktiga eHer att de kan lämnas utan avseende kan beslut fattas om -avvisning. Beslutet får emellertid inte verkställas innan SIV underrättats om fallet och beslutat att inte överta ärendet. Om SFV finner att polisens bedömning av de åberopade skälen är felaktig skall

verket överta avvisningsärendet. Avvisningsbeslutet förfaller då.

En asylsökande har i allmänhet möjlighet att få rättshjälp genom offentligt biträde. Denna rätt: kommer att ytterligare förstärkas (jfr. prop. 1987/88:73). !

Handläggning av asvlärenden Det stora antalet asylsökande har medfört långa handläggningstider i asylärenden. Hos polisen och invandrarverket är handläggningstiderna fortfarande väsentligt längre än enligt de mål som angavs i propositionen (1983/84:144) om invandrings- och flyktingpolitiken. Handläggningstiderna inom regeringskansliet har emellertid under år 1987 förkortats betydligt.

Polisens handläggningstider varierar mellan olika polismyndigheter. Den: har under år 1987 uppgått till mellan två veckor och sex månader.

Hos invandrarverket har den genomsnittliga handläggningstiden i specialärenden, där majoriteten utgörs av asylärenden, legat på omkring tre och en halv månad under är 1987.

Inom regeringskansliet (arbetsmarknadsdepartementet) är handläggningstiden i en stor del av de överklagade ärendena omkring två månader.

För den asylsökande som får ett negativt beslut av invandrarverket och överklagar detta hos regeringen innebär detta att den totala väntetiden från det ansökan görs hos polisen tll dess regeringen meddelar sitt beslut i dag i allmänhet är omkring ett år. | :

Förslagen från asylärendeutredningen och översynen av Skr. 1987/88:157 utlänningslagsstiftningen Den s.k. asylutredningen (A 1984:01) föreslog i sitt slutbetänkande Rättssäkerheten vid direktavvisningar (SOU 1986:48) att beslut rörande s.k.

direktavvisningar skall handhas av SIV som första instans. Betänkandet

här remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Regeringen tillsatte i februari 1987 två särskilda utredare i syfte att

kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden. Utredningarna har arbetat parallellt och avlämnade strax efter årsskiftet 1987/88 sina slutbetänkanden. Betänkandena remissbehandlas för närvarande.

I betänkandet Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1) läggs fram

förslag grundat på en teknisk översyn av utlänningslagstiftningen. Den särskilda utredaren (A 1987:01) föreslår bl.a. att SIV skall vara första instans i alla asylärenden, att muntlig handläggning skall förekomma i väsentligt fler ärenden än idag, att möjligheten till rättshjälp i utlänningsärenden utökas samt att beslut i utlänningsärenden skall motiveras utförli-

gare. Vidare föreslås att lagakraftvunna beslut inte skall kunna omprövas

på verkställighetsstadiet men att en ny ansökan skall kunna ges in. Regler som skall motverka att identitets- och resehandlingar förstörs föreslås

också.

I betänkandet (SOU 1988:2) Kortare väntan redovisar den s.k. asylärendeutredningen (A 1987:02) vissa mål för den framtida handläggningen av utlänningsärenden. Enligt utredaren bör handläggningstiderna i asylärenden mer än halveras. Vidare anser man att klara bifallsärenden bör kunna avgöras inom två veckor från ansökan. Enligt utredningen skall ingen behöva vänta mer än sex mänader på ctt slutligt beslut. De åtgärder

som föresläs för att dessa mål skall kunna nås är bl. a. en koncentration av

asylutredningar till utredningsslussar. indelning i klara bifallsärenden och mer tveksamma ärenden så snart den första utredningen slutförts, samt att

beslut i klara bifallsärenden meddelas i anslutning till denna uppdelning.

Vidare föreslås en förstärkt administrativ ledning av tillståndsprövningen

vid SIV.

6 Flyktingar och asylsökande i Sverige

Enskilt tillresta asylsökande Kvotflyktingarna (se nedan) utgör för närvarande endast en mindre del av

den totala flyktinginvandringen till Sverige. Mångdubbelt fler reste på egen

hand hit år 1987 och sökte asyl vid gränsen eller efter ankomsten till Sverige. Under år 1987 uppgick. dessa, inberäknat barn, till ca 18000 personer, varav ca 2 500 beslut att inte överta direktavvisningar fattades av SIV. Någon statistik över antalet verkställda direktavvisningar finns inte. Under år 1986 var antalet asylsökande ca 14500 medan antalet direktavvisade uppgick till ca 1700.

De största grupperna av asylsökande kom under 1987 från Iran, Chile och Etiopien. Bland övriga grupper kan nämnas säväl statslösa (oftast palestinier) som libaneser och andra från Libanon.

Antalet iranska asylsökande är fortfarande stort, även om det minskade Skr. 1987/88:157

något under år 1987. Under år 1986 ansökte ca 6 300 iranska medborgare

om asyl här. Under år 1987 uppskattas antalet asylsökande iranier till ca

5 500.

Avvisningar av iranier till tredje land, dvs. ett land annat än Iran där de vistats före ankomsten till Sverige, försvåras genom att asylsökande iranier i de flesta fall gjort sig av med passhandling och andra reschandlingar som visar flyktvägen. Andelen unga män som inte vill delta i det fortsatta

uppehållstillstånd som flyktingar och därmed jämställda personer. Av dessa var 2 181 barn.

Chile är fortfarande det land i Latinamerika som svarar för den största invandringen till Sverige. Antalet enskilt inresta mer än tredubblades un-

der åren 1986-1987. Under är 1987 sökte ca 4000 chilenska medborgare

asyl i Sverige. Motsvarande siffra för år 1986 var 1800. Av dessa var 470 barn. Under år 1987 gavs 2197 chilenare uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda.

Under år 1987 ökade antalet asylsökande etiopier med mer än 200 personer. Knappt 1000 sökte asyl är 1986, medan 1 240 sökte asyl år 1987. I stort sett samtliga saknade passhandlingar vid ansökningstillfället. I 414

etiopier beviljades under året uppcehållstillstånd som flyktingar eller där-

med jämställda.

Omkring 5000 polska medborgare besöker Sverige varje månad. En minskande del av dessa ansöker om uppehållstillstånd för bosättning här.

Under år 1986 beviljades 669 polska medborgare uppehållstillstånd som tlyktingar eller jämställda med sådana. Under år 1987 var antalet tillstånd

476. Antalet asylsökande uppgick under året till 386.

Antalet asylsökande libaneser har under år 1987 ökat något. År 1987 ansökte drygt 600 libanesiska medborgare här om uppcehällstillstånd på politiska grunder. Därtill kommer ett antal statslösa personer — också ca 600 — varav många är av palestinsk härkomst och har vistats under en lång följd av år i Libanon. Asylsökande från Libanon utgörs också av personer med ursprung i Syrien och Turkiet. Under är 1987 gavs 305 libanesiska medborgare och 430 statslösa personer uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda personer.

Antalet irakiska asylsökande har åter ökat under år 1987. Den största gruppen är, liksom när det gäller Iran. unga män som inte vill delta i kriget mellan Irak och Iran. Antalet asylsökande uppgick år 1987 till 663 personer

mot 290 under år 1986. Antalet beviljade uppehållstillstånd som flyktingar

eller jämställda uppgick är 1987 till 596.

Under är 1987 beviljades 397 turkiska medborgare, varav 102 barn, uppehällstillstånd i Sverige av politiska skäl. Antalet asylsökande uppgick

år 1987 vill 375. Antalet asylsökande jugoslaver har de senaste ären ökat något och har

under år 1987 uppgått till ca 350 vuxna personer. Det stora flertalet kom-

mer från provinsen Kosovo och uppger sig vara förföljda på grund av sitt

albanska ursprung. Endast drygt 50 har beviljats uppehållstillständ som flyktingar eller därmed jämställda.

Under år 1987 ökade antalet asylsökande från Ungern med ca 100 Skr. 1987/88:157 personer till ca 350. Drygt 240 tillstånd gavs till flyktingar eller därmed jämställda personer. 2

Antalet asylsökande rumäner har ökat från ca 150 år 1984 till ca 400 år

1985, 330 år 1986 samt ca 600 år 1987. Under år 1987 gavs drygt 900

personer tillstånd som flyktingar eller därmed jämställda.

Under år 1987 sökte ett hundratal lankesiska medborgare asyl i Sverige.

Detta var en ökning jämfört med år 1986 då endast 20 personer sökte asyl.

Flertalet av de lankesiska medborgarna var av tamilskt ursprung. Under år

1987 gavs ca 30 personer tillstånd att stanna som flyktingar eller jämställda. Från vart och ett av länderna Indien, Pakistan och Bangladesh kom

vardera ett 50-tal asylsökande. Totalt gavs år 1987 ca 150 tillstånd som flyktingar eller därmed jämställda personer till medborgare från dessa länder.

Sammanlagt beviljades under år 1987 16 545 uppehållstillstånd enligt 3, 5 eller 6 §§ UtIL e!ler av humanitära skäl samt till anhöriga till personer vilka

beviljats tillstånd enligt någon av dessa paragrafer. Detta innebär en ök-

ning med ca 3500 personer jämfört med år 1986. Denna siffra inkluderar barn. Av dessa personer fick 3783 (23970) stanna enligt 3§ UtlL, 1679 (1022) enligt 5§ och 5 374 (33 2) enligt 6§ samt 3 206 (19 96) av humanitära skäl. 2503 personer (1596) fick stanna som anhöriga till personer som beviljats tillstånd av ovannämnda skäl.

Den utomnordiska invandringen under åren 1985 — 1987

Tabellen redovisar antalet personer som beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige

Ett betydande antal av dem som under året beviljats uppcehållstillstånd hade ansökt om asyl före år 1987. Den även under år 1987 ökande tillströmningen av asylsökande har medfört att många av de enskilt inresta under år 1987 alltjämt väntade på beslut vid ingången av år 1988. 30

Tillständsgivningen under år 1987 har följt tidigare års praxis.

Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) Skr. 1987/88:157 Sedan år 1950 har Sverige haft ett av riksdagen beslutat system för kollektiv överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Sedan år 1973 har denna kvot varit generell (dvs. icke nationalitetsbestämd) och sedan år

1976 har den legat fast på I 250 personer/år. Kvoten är avsedd att användas

för uttagning av flyktingar eller jämställda som befinner sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt placeringsland. Det bör nämnas att den svenska kvoten inte är begränsad till att användas för flyktingar i ordets formella bemärkelse. Den kan nämligen också användas för uttagning av personer som är förföljda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat

lämna sitt land. Kvoten har också kommit att användas för att uppnå

befrielse och utresa för personer som hälls som politiska fångar i sina hemländer. På detta sätt har kvoten bl.a. vid olika tillfällen använts i länder som Chile, El Salvador, Uruguay och Polen.

En del av kvoten används också för uttagning av handikappade och,

under senare år, krigsskadade flyktingar.

Kvoten fastställs och används per budgetår. Antalet faktiskt överförda

flyktingar fluktuerar från år till år, då uttagningsbeslut inte alltid omedel-

bart kan följas av utresetillstånd från det land där vederbörande vistas.

Ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige ligger hos SIV. Uttagning kan ske genom delegationsresor till olika flyktingläger eller genom att UNHCR eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som behöver omplaceras till tredje land. (s.k. dossieruttagning). Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller någon organisation i Sverige. De flesta uttagningar sker i samråd med UNHCR. Svenska utlandsmyndigheter ombesörjer mycket av det praktiska arbetet i samband med resan till Sverige, ofta i samarbete med ICM.

För budgetåret 1986/87 uttogs 1683 personer på kvoten.

Vid fastställandet av flyktingkvoten för budgetåret 1987/88 beslöt regeringen att uttagning i första hand borde ske i länder i sydvästra Asien samt Syd- och Centralamerika. Vidare borde viss uttagning ske i läger i Sydostasien och Europa. Därutöver fick i enstaka fall uttagning ske i övriga delar av världen. Den totala ramen på 1250 personer omfattar ca 50 handikappade som på ett tillfredsställande sätt kan tas omhand i Sverige.

Under kalenderåret 1987 överfördes 1485 personer till Sverige inom ramen för r flyktingkvoten. Jämfört med kalenderåret 1986 innebär det en

tingar från Asien har ökat i omfattning medan uttagningen 1 Europa har minskat.

Uttagningen från Latinamerika har skett främst från El Salvador (212)

och Chile (196). I båda fallen rör. det sig huvudsakligen om överföring

direkt från hemlandet.

Flyktingarna från Europa utgjordes huvudsakligen av rumäner (99).

657 iranska kvotflyktingar reste in under 1987. Flertalet av dessa överfördes från Turkiet, Pakistan och Irak. Från Turkiet och Pakistan togs ca 450 iranier ut vid delegationsuttagningar.

Vidare gjordes under våren 1987 en delegationsuttagning i Sydostasien.

125 vietnamesiska flyktingar togs då ut i läger i Hongkong, Indonesien, Skr. 1987/88:157 Thailand och Macao.

Inom ramen för Sveriges åtaganden att ta emot indokinesiska flyktingar som räddats på havet (DISERO/RASRO — UNHCR:s särskilda program för omplacering av indokinesiska s.k. båtflyktingar räddade till havs) beviljades tillstånd för 47 flyktingar från Vietnam. Totalt togs 205 flyktingar från Vietnam emot på flyktingkvoten.

Under år 1987 har därutöver 235 personer från Vietnam beviljats till-

stånd för återförening med anhöriga i Sverige. Antalet personer som be viljats tillstånd att komma till Sverige har under en följd av är överstigit de som tillåtits resa ut ur Vietnam. För närvarande finns ca 750 personer med svenskt visum som väntar på utresetillstånd från Vietnam.

Utresefrekvensen från Vietnam inom det särskilda utreseprogrammet

(ODP) har de senaste åren varit låg. 83 personer beviljades tillstånd för

utresa till Sverige år 1985 och 98 under år 1986. Under år 1987, framför allt

under andra halvåret, har dock antalet utresor ökat och sammanlagt har 164 personer kommit hit från Vietnam. Bland dessa fanns 45 som beviljats tillständ på den särskilda familjeåterföreningskvoten. (Denna kvot har inte

förnyats sedan är 1984.)

Flyktingkvotens tillämpning under kalenderåret 1987

Totalt ca 70 handikappade flyktingar jämte anhöriga har överförts under Skr. 1987/88:157

år 1987 inom ramen för kvoten. De kom från Vietnam, Iran, El Salvador, Libanon, Rumänien, Etiopien och Irak. Bland dessa ingår bl.a. en grupp

krigsskadade, ett par personer med tortyrskador samt ett barn i behov av hjärtoperation. De flesta har under någon period vårdats på Regionsjukhuset i Linköping.

Anhörigresor

SIV kan med stöd av förordningen om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige (1984:936) bevilja bidrag till flyktingar

enligt 3 § UtIL för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas

är I första hand maka/make och barn under 20 år. Om synnerliga skäl

föreligger kan även andra anhöriga komma ifråga. Bidraget är behovsprövat.

När bidrag beviljats ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyktingar, dvs. genom svensk utlandsmyndighet eller ICM.

Under år 1987 beviljades 232 ansökningar, avseende resor för 546 perso-

ner. De kom främst från Rumänien (171). Iran (112), Turkiet (103), Vietnam (45) och Etiopien (40). Detta innebär en ökning jämfört med förgående

år, Då beviljades resor för 390 personer. Under år 1988 förväntas antalet

ärenden av detta slag att öka.

Kostnaderna för beviljade bidrag till flyktingar för anhörigas resor var år 1987 1,7 milj. kr. Anslaget var för budgetåret 1986/872 milj. kr. och för

budgetåret 1987/882,1 milj. kr.

Flyktingars och asylsökandes barn

Frågan om barns till flyktingar och asylsökande situation är uppmärksam-

mad sedan länge. Låt mig erinra om att min företrädare, statsrådet Anita

Gradin, i prop. 1983/84:144 Invandrings- och flyktingpolitiken framhöll att det vid bedömningen av utlänningsärenden som rör barnfamiljer självfallet skall beaktas "sådana omständigheter av humanitär natur som hänför sig till barnen och deras situation från hälsosynpunkt och i övrigt”. Hon anförde vidare att det, även ”om det, bl. a. med hänsyn till att handläggningstiderna måste begränsas, inte är möjligt att föranstalta om särskild social utredning i varje ärende där barn finns med, är det dock angeläget att läkarundersökning eller motsvarande kommer till stånd när det påkallas av omständigheterna i ärendet”. Det bör också päpekas att asylsökandes barn alltid har rätt till en inledande hälsoundersökning och akut sjukvård.

Under de senaste åren har i massmedia och på annat sätt framförts olika förslag till åtgärder för att barnens situation i utlänningsärenden skall uppmärksammas bättre. Enligt min mening bör dessa förslag avgöras först efter en samlad bedömning av flyktingbarnens situation. Jag kommer där-

för att föreslå regeringen att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder på området som kan behövas. först efter att ingående ha studerat den utred-

ning, som nyligen redovisats av socialstyrelsen rörande de sociala, medi- 33

cinska och psykologiska behov som barn till asylsökande har under den tid Skr. 1987/88:157 de vistas I förläggning eller i andra kollektiva boendeformer.

Det kan här påpekas att regeringen den 5 november 1987 också uppdragit åt socialstyrelsen att utreda frågan om det behov av stödinsatser från socialtjänsten samt hälso- och sjukvården som kan finnas hos de flyktingbarn som tillåtits stanna i Sverige. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 1988.

En annan uppmärksammad fråga i sammanhanget rör möjligheterna att ta barn i förvar. BL a. har krav framställts på ett absolut förbud mot att barn tas i förvar. Både regering och riksdag har emellertid ansett att ett sådant förbud inte bör införas. Det måste finnas möjligheter att ta barn i förvar för att exempelvis möjliggöra verkställighet av avlägsnandebeslut. Reglerna för att ta barn i förvar är emellertid synnerligen restriktiva. Jag vill här peka på den skärpning av bestämmelserna som vidtogs under våren 1987 (SFS 1987:208 och regeringens förordningsmotiv 1987:3).

Sedan det framkommit alt många barn tagits i förvar inom Arlanda

vaktdistrikt, uppdrog regeringen åt justitiekanslern (JK) att närmare utreda

omständigheterna kring dessa förvarstaganden.

7 Flyktingmottagandet

Sedan den 1 januari 1985 svarar stat och kommun i samverkan för mottagande av flyktingar och asylsökande. Statens invandrarverk är statlig huvudman för flyktingmottagandet. Invandrarverket driver förläggningar och skall träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av flyktingar och asylsökande mot statlig ersättning.

Enligt de riktlinjer för mottagandet av asylsökande som antogs av riksdagen år 1984 bör utlänningar, som i samband med inresan till Sverige söker asyl och inte direkt avvisas, hänvisas till en kortare tids inkvartering vid en förläggning. där normalt asylutredningen görs. Under vistelsen på förläggningen skall en planering göras av i vilken kommun det fortsatta mottagandet bör ske. Vidare genomgår den asylsökande en inledande hälsoundersökning.

Enligt de senare riktlinjerna, som fastställdes av riksdagen hösten 1985, skall också utlänningar som söker asyl en tid efter inresan i ökad utsträckning inkvarteras på utredningsförläggning under den tid polisens utredning i asylärenden genomförs. Fortfarande är det dock ca 2596 av samtliga

asylsökande som på egen hand söker sig till en kommun och vistas där

under hela väntetiden. De kommunala myndigheterna svarar då, mot ersättning från staten. för bostad och uppehälle.

Förläggningsverksamheten Invandrarverket driver permanenta förläggningar i Alvesta, Moheda, Hallstahammar, Flen och Landskrona. Den 1 juli 1987 öppnade verket också en fast utredningssluss för asylsökande i Carlslund, i Upplands Väsby kommun. Samtidigt inrättades en utredningssluss i anslutning till förlägg-

ningen i Flen. Vid behov får verket också anordna och driva tillfälliga

förläggningar samt svara för annan temporär inkvartering av asylsökande i Skr. 1987/88:157 anslutning till inreseorterna. Invandrarverket får också träffa avtal med kommun eller annan om att anordna och driva tillfälliga förläggningar samt

om tillfällig inkvartering i andra former. Sedan februari driver Svenska

röda korset en flyktingförläggning i Sandviken.

För mottagandet av sjuka och handikappade flyktingar förfogar invandrarverket över en mottagningsenhet inom Regionsjukhuset i Linköping. De flesta av dessa flyktingar bor på förläggningen i Moheda när de inte vistas på sjukhuset. Mohedaförläggningen har byggt upp en särskild enhet för handikappade flyktingar och håller kontinuerlig kontakt med Regionsjukhuset i Linköping. Under 1987 överfördes ca 70 handikappade flyktingar

till Sverige. De flesta har under någon period vårdats på Regionsjukhuset i Linköping.

Det ökade antalet asylsökande och svårigheterna att placera ut asylsö- ' kande och flyktingar i kommuner har lett till att invandrarverket har tvingats bygga upp ett stort antal tillfälliga förläggningar av olika slag. Vidare har tiderna för förläggningsvistelse blivit avsevärt längre än det mål på fyra veckor, som angavs när det nya systemet för flyktingmottagande

utformades.

Utvecklingen framgår av nedanstående uppställning, som visar antalet förläggningar och beläggningen på dessa vid olika tidpunkter.

Det måste dock understrykas att dessa, liksom andra statistiska uppgif-

ter, är preliminära och kan bli föremål för korrigering till följd av: de fel i

SIV:s dataprogrammering som upptäckts.

Antal slussar/ . : Beläggning

förläggningar

Av de förläggningar som var i bruk den 31 december 1987 var 31 förläggningar vid vilka det förekom polisutredningar och 16 s.k. slussförläggningar. Vid dessa förekommer som regel inte någon polisutredning -

utan de som vistas där väntar endast på att placeras på en förläggning där

utredning sker. Flertalet asylsökande vistas nu i genomsnitt 3-4 månader

på en sådan slussförläggning. Den totala vistelsetiden på förläggning är för

närvarande i genomsnitt I 1—12 månader.

Av dem som vistas på förläggning är merparten asylsökande, som ännu .

inte fått något slutligt beslut i sitt ärende. I september 1987 tog invandrar-

verkets styrelse ett principbeslut att prioritera utplaceringen av flyktingar med uppehållstillstånd. Mot bakgrund av de allt längre förläggningstiderna ökar emellertid på förläggningarna antalet personer, vilka har beviljats

uppehällstillstånd och enbart väntar på att mottagande skall kunna ordnas i

en kommun. Den 31 december 1987 var det drygt 1900 av de 8600 perso-

ner, som vistades på förläggning, vilka hade beviljats uppehållstillstånd.

De flyktingar, som överförts till Sverige inom ramen för flyktingkvoten, de s.k. kvotflyktingarna, har huvudsakligen tagits emot på invandrarver-

kets förläggningar i Hallstahammar, Fagersta och Surahammar samt på Skr. 1987/88:157

Svenska röda korsets förläggning i Sandviken. Från december 1987 har

även förläggningen i Kristineberg fått tas i anspråk för kvotflyktingar. I ett par fall har kvotflyktingar tagits emot i Moheda. Det har framför allt rört sig om handikappade flyktingar.

Vistelsetiden på förläggning har under 1987 varit relativt läng för kvotflyktingar liksom för andra flyktingar. Sedan invandrarverkets styrelse i september tog principbeslutet att prioritera flyktingar med uppehållstillstånd har den genomsnittliga vistelsetiden minskat något.

Det kommunala flyktingmottagandet Kommunernas mottagande av asylsökande och flyktingar har också ökat för varje år sedan det nya systemet för flyktingmottagande infördes. Under år 1985 mottogs ca 14 000 flyktingar och asylsökande i 137 kommuner med vilka invandrarverket träffat överenskommelser. Under år 1986 tog 197 kommuner emot ca 14 700 flyktingar och asylsökande. År 1987 beräknas ca 18 000 flyktingar och asylsökande ha tagits emot i 241 kommuner. Denna siffra inkluderar efterföljande anhöriga samt asylsökande, som kommit till kommunerna på egen hand. För år 1988 har invandrarverket vänt sig till samtliga 284 kommuner med begäran om mottagande av ca 29000 flykting-

ar.

Trots att fler kommuner under år 1987 har tagit cmot flyktingar och asylsökande motsvarar inte kommunernas mottagande behovet. En av orsakerna till detta är brist på bostäder i kommunerna. Regeringen gav i april 1987 bostadsstyrelsen i uppdrag att genom länsbostadsnämndernas försorg hämta in och ställa samman uppgifter från landets kommuner om deras planering för att bereda flyktingar bostäder.

Bostadsstyrelsen redovisade sitt uppdrag i november 1987. Av redovisningen framgår bl.a. att endast 307 av de tillfrågade kommunerna har tagit med behovet av bostäder för flyktingar i sina bostadsförsörjnings-

program. För att påskynda utplaceringen i kommunerna överväger jag att föreslå

regeringen att ge invandrarverket i uppdrag att bedriva en försöksverksamhet i begränsad omfattning med kommunala mottagningscentra. Försöksverksamheten skulle innebära att kommunerna inrättar särskilda flyktingbostäder av genomgångskaraktär. Genomgångsbostäderna kunde sammanföras till enheter, s. k. mottagningscentra för flyktingar. Vid dessa mottagningscentra skulle flyktingar kunna tas emot terminsvis direkt från en mottagningssluss eller en förläggning.

Kommunerna erhåller statlig ersättning för de faktiska kostnaderna för

bostad och uppehälle till asylsökande och till flyktingar för det år de har

fått tillstånd samt under ytterligare tre år. Bidragen till asylsökande och

flyktingar är behovsprövade. Vidare får kommunerna för varje asylsökande och flykting, som man tar emot, en schablionberäknad summa som skall täcka vissa andra kostnader. Utöver schablonersättningen kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella insatser såsom att bygga upp kompetensen i nya mottagningskommuner, särskilda insatser för handi-

kappade flyktingar eller samarbetsprojekt mellan olika kommuner. Sjuk- Skr. 1987/88:157

vårdshuvudmännen får ersättning för akut sjukvård som lämnas för asylsö-

kande och för vissa särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Under budgetåret 1986/87 betalades ca 1240 milj. kr. i ersättning och bidrag till kommuner och landsting för åtgärder för flyktingar och asylsökande. Kostnaderna för förläggningar uppgick under kalenderåret 1987 till ca 550 milj. kr.

Arbetsmarknadsåtgärder och svenskundervisning Det är väsentligt för flyktingarnas anpassning och integration i det svenska samhället att de så snart som möjligt får eu arbete. Flyktingar har rätt till arbetsmarknadsservice och arbetsmarknadspolitiska åtgärder så snart de

fått sina uppehålls- och arbetstillstånd. Huvudprincipen är att flyktingars.

liksom övriga invandrares, problem på arbetsmarknaden skall lösas inom den allmänna arbetsmarknadspolitiken. I vissa fall kan emellertid särskilda

åtgärder vara nödvändiga.

Det är vidare väsentligt att flyktingars och andra invandrares kunskaper och yrkeserfarenheter tas till vara och vid behov byggs på bl.a. för att motverka den för närvarande sneda fördelningen av utländska medborgare på arbetsmarknaden. Flyktingar och andra invandrare bör ges sådan vägledning och sådana kunskaper om svensk arbetsmarknad och svenskt

arbetsliv att de kan göra sitt val av yrkes- eller utbildningsinriktning på

realistiska grunder.

Det motstånd som kan märkas mot att anställa flyktingar måste brytas. Bl.a. därför behöver olika vägar prövas för att slussa ut flyktingarna på arbetsmarknaden.

En viktig ätgärd för att hjälpa flyktingar att anpassa sig i det svenska samhället är svenskundervisning. Lagen (1986:159) om grundläggande undervisning i svenska för invandrare (sfi) har varit i kraft i snart två är. Under den tid den nya lagen varit i kraft har kritik riktats framför allt mot statsbidragssystemet där resurstilldelningen baserats på tidigare års invandring och inte den aktuella situationen i respektive kommun. En del kommuner har haft länga väntetider innan flyktingarna har kunnat få sin grundläggande svenskundervisning. Vidare har flyktingarnas deltagande i arbetsmarknadsutbildning med påbyggnads-sfi varit mindre än förväntat, vilket medför en större efterfrågan på studieförbundens påbyggnads-sfi. Mot bakgrund av dessa erfarenheter har utbildningsministern i budgetpro-

positionen (1987/88:100 bil. 10 s 192—195) föreslagit ett nytt statsbidrags-

system för den grundläggande undervisningen. Frågan om hur resurserna till påbyggnads-sfi skall fördelas mellan studieförbunden och AMU bereds

för närvarande i regeringskansliet.

Pågående reformarbete

Den ökande flyktingströmmen har ställt stora krav på de myndigheter och andra som är inkopplade på flyktingmottagandet. Stora personella och

ekonomiska insatser måste göras. Det är därför nödvändigt att verksamhe- Skr. 1987/88:157 ten fortlöpande ses över.

Som jag tidigare nämnt (se avsnitt 5) har nyligen två utredningsförslag lämnats till regeringen (SOU 1988:1 och 2.) Förslagen remissbehandlas för närvarande. Förslagen är i huvudsak inriktade på att effektivisera handläggningen av asylärendena.

Under hösten tillsattes också en utredning med uppgift att se över invandrarverkets organisation. Utredningen, som nyligen avlämnade ett

principförstag till ny organisation vid invandrarverket, skall särskilt pröva

möjligheterna till en effektiv och flexibel ärendehantering och arbetsfördelning mellan invandrarverket centralt och mellan verkets förläggningar. Utredningens slutbetänkande beräknas kunna bli avlämnat senare under år 1988. Jag har redan presenterat mina förslag till en principorganisation (prop. 1987/88:158). I propositionen redovisas principer för en ny organisation vid statens invandrarverk. Verkets uppgifter skall vara art svara för prövningen av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningarna, art vara huvudman på den statliga sidan för flyktingmottagandet och att centralt bevaka och samordna frågor som rör invandrarnas och de språkliga minoriteternas situation i landet. Invandrarverkets organisation regionaliseras, för att åstadkomma effektivare handläggning av utlänningsärenden och därmed kortare handläggningstider, ett bättre flyktingmottagande och utvecklade kontakter mellan verket och kommunerna. Invandrarverkets nya organisation beräknas träda i kraft den 1 juli 1989.

Såväl förslaget rörande invandrarverkets organisation som de tidigare nämnda utredningsförslagen om handläggningen av asylärenden beräknas kunna genomföras fullt ut den 1 juli 1989.

I den fortsatta beredningen av dessa frågor kommer det givetvis också att finnas utrymme för att beakta relevanta synpunkter från de rapporter som presenterats av riksdagens revisorer och av riksrevisionsverket.

Riksdagen har nyligen behandlat ett förslag från regeringen om ett nytt bidragssystem för asylsökande. Förslaget, som presenterats i prop.

1987/88:80 om biständ åt asylsökande m. fl., innebär att asylsökande och

andra utlänningar som vistas här i landet under den tid deras ansökan om

uppehållstillstånd prövas skall erhålla bidrag för sitt uppehälle genom ett

för hela landet enhetligt stödsystem. Förslaget ingår i det breda arbete som bedrivs för att anpassa flyktingmottagandet till den ökande strömmen av flyktingar. Det nya stödsystemet beräknas kunna träda i kraft den 1 maj

1988.

8 Frivillig återvandring

Stöd till flyktingar, som önskar återvandra till hemlandet eller bosätta sig i annat land, ges i form av resebidrag och regleras i förordningen om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land (1984:890). Resebidraget är behovsprövat och innefattar biljettkostnaden samt ett kontant belopp på 1000 kr./person, dock högst 5 000 kr./tamilj, för kostnader i samband med resan och uppehälle under första tiden efter ankomsten. Resebidraget administreras av invandrarverket. 38

Personer som kommit till Sverige som flyktingar, men därefter blivit Skr. 1987/88:157 svenska medborgare, omfattas ej av förordningen.

Återvandring har hittills främst aktualiserats för latinamerikanska f.d. flyktingar sedan en politisk normalisering ägt rum i flera av deras hemlän-

der. Under år 1987 har Sverige från anslagsposten humanitärt bistånd i

Latinamerika bidragit med ca 16 milj. kr. till integrationsprogram för återvändande i Latinamerika, främst i Uruguay och Argentina. Bidrag har

även utgått till program i Chile, El Salvador, Nicaragua och Haiti. Stödet

har främst utgått genom Diakonia och World University Service.

Återvandring med stöd av resebidraget har i första hand skett till länder i Latinamerika, främst till Uruguay, Argentina och Bolivia efter att demokratiska regeringar tillträtt i dessa länder.

Antalet beviljade bidrag var som högst åren 1984-1985, men därefter

har inströmningen av ansökningar successivt avtagit. Från år 1985 till år

1987 gick antalet personer som beviljades resebidrag ner till hälften, framför allt beroende på att återvandringen till Uruguay avsevärt minskat.

Medan återvandringen till övriga Latinamerika avtagit eller varit kon-

stant har antalet personer som återvandrar till Chile ökat. Under år 1987

var hälften av dem som återvandrade med resebidrag chilenare.

Antalet personer som återvandrat med resebidrag under de tre senaste åren fördelade på de mest frekventa länderna redovisas nedan:

Utvecklingen av flyktingåtervandringen åren 1985—1987

Kostnaderna för beviljade resebidrag uppgick år 1987 till 1,8 milj. kr.

Under år 1987 har en arbetsgrupp inom arbelsmarknadsdepartementet gjort en genomgång av olika återvandringsfrågor. Gruppen har samarbetat med myndigheter, frivilligorganisationer samt invandrar- och flyktingorga-

nisationer.

Förhoppningar om att i en framtid kunna återvända till ursprungslandet finns säkerligen hos de flesta utvandrare, vare sig de utvandrar av politiska eller av andra skäl. Bland arbetskraftsinvandrare 1 Sverige sker en tämligen omfattande återvandring. Andelen återvandrare varierar dock med bl. a. ursprungsland och tidpunkt för invandringen i Sverige. Bland katego-

rin flyktingar i Sverige är det främst latinamerikaner som har återvandrat.

Omfattningen av dessas återvandring är emellertid svår att uppskatta. Till Uruguay t. ex., har emellertid under åren 1985 och 1986 enligt befolkningsstatistiken utvandrat ca 540 personer, varav ca 140 var svenska medborgare. Under första halvåret 1987 har återvandringen till Uruguay varit liten. Det ligger i sakens natur att flyktingars möjligheter att återvandra är

beroende av förhållandena i ursprungslandet. När förhållandena där med- 39

ger återvandring, har ofta flyktingarna och deras familjer i sådan grad Skr. 1987/88:157 anpassat sig till svenska förhållanden att många väljer att trots allt stanna i Sverige.

Det faktum att de flesta flyktingar i Sverige trots förhoppningar om återvandring har visat sig stanna här, har framförts som ett argument för att flyktingar i Sverige i första hand bör planera för en framtid här. Detta skulle ge de bästa förutsättningarna för framtiden, vare sig man stannar i Sverige eller väljer att återvandra. Det är vidare en allmänt spridd uppfatt-

ning bland flyktingar, som är aktiva i återvandringsfrågor, att det för dem

som faktiskt återvandrar är av avgörande betydelse att återvandringen är noga planerad för alla berörda familjemedlemmar.

På grundval av de överväganden som gjorts av arbetsgruppen och efler avslutandet av den pågående beredningen avser jag att senare redovisa min

inställning i denna fråga.

9 De svenska frivilliga organisationerna

De svenska frivilliga organisationer som är mest aktiva inom flyktingpolitikens och flyktingbiståndets områden deltar i den av regeringen tillsatta flyktingpolitiska beredningen. Dessa är: Amnesty internationals svenska sektion, Rädda barnen, Svenska flyktingrådet, Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser, Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoråd (Diakonia). Några av dessa, samt även andra svenska frivilliga organisationer, får också statligt stöd i olika former för sin verksamhet bland flyktingar, framför allt i tredje världen.

I Sverige samarbetar dessa organisationer regelbundet inom Frivilligor-

ganisationernas samarbetsgrupp i invandrar- och flyktingfrågor.

Amnesty internationals svenska sektion Amnesty international (AD, som finansierar sin verksamhet helt med egna medel, motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/avrättas. Mot denna bakgrund distribueras fortlöpande via det svenska sckretariatet till berörda myndigheter. organisationer och advokater, aktuell

dokumentation om situationen beträffande mänskliga rättigheter i många

länder.

I flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1987 till svenska myndigheter med en vädjan om att asylsökande inte skall utvisas till länder där ovannämnda risker enligt Amnesty inte kunde uteslutas. Detta arbete har skett i nära samråd med den asylsökandes advokat.

Förutom det centrala sekretariatets två flyktingsamordnare finns för närvarande ett regionalt kontaktnät med 18 flyktingombud i lika många distrikt landet runt. Deras huvudsakliga uppgifter är att på regional nivå

vara kontaktpersoner i flyktingfrågor. hålla sig väl underrättade om den aktuella flyktingpolitiken samt att förmedla landmaterial. På motsvarande sätt har flera av sektionens för närvarande 330 arbetsgrupper valt att också

lokalt arbeta med bl. a. dessa frågor. 40

Rädda barnen Skr. 1987/88:157

Rädda barnen är en partipolitiskt obunden organisation som stöds av över 200 000 medlemmar. faddrar och regelbundna givare. Organisationen har konsultativ status under ECOSOC, Förenta Nationernas Ekonomiska och

Sociala Råd.

Enligt sina stadgar skall Rädda barnen arbeta för att förbättra barns villkor utifrån grundtankarna i Förenta Nationernas deklaration om Bar-

nets rättigheter. I linje härmed verkar Rädda barnen för att försvara

barnens rättsliga ställning och skydd vid asylprövning. Rädda barnen

bedriver också ett omfattande biståndsarbete i en rad utvecklingsländer.

Rädda barnen lämnar i viss utsträckning juridiska råd i asylärenden och deltar i diskussioner kring juridiska frågor för att bevaka flyktingbarnens rättigheter. Organisationen söker också genom selektiva sociala insatser att underlätta flyktingbarns anpassning till det svenska samhället så att deras möte med Sverige blir så positivt som möjligt. Härutöver bedriver Rädda barnen också ett opinionsbildningsarbetce kring flyktingfrågor som framför allt berör barns rättigheter.

Svenska flyktingrådet

Svenska flyktingrådet (SvFR) har till ändamål att verka för en solidarisk och human flyktingpolitik. SvFR ger genom sin mottagningsverksamhet råd åt asylsökande och flyktingar. Medlemmar är såväl organisationer som enskilda. Organisationen har ett medlemsskap bestående av ett mindre antal organisationer och ett 100-tal individuella medlemmar. SvFR verkar även genom lokala arbetsgrupper. Samverkan sker med svenska och internationella organisationer. Verksamheten bedrivs helt genom frivilliginsat-

ser.

Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser Ansvaret för Svenska kyrkans arbete bland invandrare och flyktingar i Sverige ligger inom Nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser (MEF), vars ordförande är Ärkebiskopen. MEF har en särskild kommitté för invandrar- och flyktingfrågor. Inom MEF:s kansli finns två tjänster för dessa frågor. Invandrarsekreteraren arbetar med invandrarfrågor inom Svenska kyrkan såsom förhållandet till invandrarkyrkorna, den s.k. vänskapsveckans förankring i församlingarna samt liknande manifestationer för att befrämja och verka för invandrares integrering i det svenska samhället. Flyktingsekreteraren arbetar bl.a. med att på olika sätt lämna stöd till asylsökande och flyktingar, bistå församlingsmedlemmar och av församling och stilt anställda flyktingassistenter, diakonissor. präster etc. som har ett speciellt engagemang i dessa frågor. Internationellt samverkar Svenska kyrkan i dessa frågor bl. a. med Kyrkornas Världsråd i

Geneve och Churches” Committee on Migrants in Europe. Invandrar- och flyktingkommittéer har bildats eller är på gång att bildas i varje stift. Dessa kommittéer har tillsammans med stiftsmedarbetare an-

svaret för invandrar- och flyktingfrågor i stiftet. Gemensamt för stiften är

att de från MEF och Lutherhjälpen erhåller ca 300 000 kr. årligen att direkt Skr. 1987/88:157

användas för akuta flyktinginsatser i stiften. Det kan gälla resebidrag till flykting som blivit svensk medborgare och önskar återvända till sitt hem-

land, viss läkar- och sjukvärdskostnad, bidrag till rättshjälp, viss typ av

projektverksamhet etc.

Svenska röda korset

Svenska röda korset (SRK) bedrev under år 1987 eu omfattande flyk-

tingarbete såväl nationellt som internationellt. Det internationella arbetet skedde i samarbete med bl. a. den internationella Rödakorskommitten och FN:s flyktingkommissarie genom särskilda projekt för flyktingar i Zambia,

Centralamerika, Pakistan och Algeriet.

Det var huvudsakligen insamlade medel från FLYKTING-86-kampanjen som togs i anspråk för dessa projekt till ett totalt belopp av ca 8.5 milj. kr.

I Sverige bedrevs ett omfattande stödarbete med rådgivning m. m. till asylsökande. Vidare erhöll 845 personer (427 vuxna och 418 barn) ekono-

misk hjälp till familjeåterförening. Bidragen uppgick till ca I milj. kr. Över

1 100 familjemeddelanden utväxlades mellan anhöriga i Sverige och krigsfångar och politiska fångar i olika länder. främst Iran och Irak.

Inom det lokala flyktingmottagandet växte antalet medverkande kommuner till ca 70 med bl. a. ett 25-tal internationella träffpunkter.

Den 20 februari startade verksamheten vid den första folkrörelsedrivna flyktingförläggningen I SRK:s regi i Sandviken med plats för ca 275 flyk-

tingar/asylsökande. Efter ny framställning från SIV beslöt SRK:s central-

styrelse att acceptera driftsansvaret för ytterligare 3—5 förläggningar av vilka tre startar sin verksamhet i april/maj 1988.

Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria samfundens råd (SER/SAMRÅD)

består av tolv kristna. från staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors

gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och flyktingavdelningen, som leds av ett utskott med representation även från invandrarnas trossamfund.

De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia. som är samfundens gemensamma organ för katastrof-. utvecklings- och biståndsinsatser i tredje världen. Genom Diakonia genomförs också omfattande flyktingprogram, framför allt i Latinamerika, Mellanamerika och Mellan- Östern.

Genom Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST), som

är en speciell nämnd utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36

trossamfund, av vilka ett 25-tal i huvudsak bestär av invandrare och flyktingar. Dessa samfund har en nära samverkan, både organisatoriskt

och praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingavdelning. Bland annat

genomförs kurser och konferenser för förtroendevalda och anställda inom invandrarnas trossamfund. information till svenskar om invandrare och

flyktingar, rådgivning och kurativa insatser för flyktingar och asylsökande, Skr. 1987/88:157 liksom utbildningsinsatser av olika slag. Ewt treårs-projekt under beteckningen ”Församlingen som internationell mötesplats” har initierats under

år 1987.

En särskild konsultationsgrupp- Samfundens Arbetsgrupp för Minoriteters Ställning i Sverige (SAMS i Sverige) bearbetar frågor kring rasism, främlingsfientlighet och minoriteters rättigheter. :

Invandrar- och flyktingavdelningen samverkar internationellt med en rad organisationer, bland andra Churches Committee for Migrants in Europe (CCME), ett organ som tillkommit på initiativ av Kyrkornas världsråd. Nära samverkan sker också med European Consultation on Refugees and Exiles (ECRE).

10 Opinionsbildande verksamhet

I syfte att stimulera till personliga kontakter mellan olika invandrar- och flyktinggrupper och infödda svenskar tog jag, vid ett möte med representanter för ett antal folkrörelser, i januari 1987 initiativ till en vänskapsvecka i folkrörelsernas regi. Under vänskapsveckan den 18-24 maj 1987 ägde en rad arrangemang rum för att närma invandrare, flyktingar och svenskar till varandra. Även under år 1988 kommer en vänskapsvecka att äga rum, och fler organisationer än föregående år har engagerat sig i det förberedande arbetet. Vänskapsveckan 1988 arrangeras under tiden den 16—22 maj.

För att diskutera åtgärder för att förbättra relationerna mellan invandrare och infödda svenskar har jag också haft överläggningar med andra folkrörelser bl. a. organisationer verksamma inom skolans område.

Under våren 1988 kommer jag att bjuda in invandrar- och flyktingorganisationernas ungdomssektioner och ungdomsansvariga till en konferens för att diskutera invandrarungdomarnas villkor i det svenska samhället.

Med stöd av de särskilda medel som jag har till mitt förfogande för opinionsbildande verksamhet är en informationsskrift om invandrar- och flyktingpolitik under framställning. Skriften kommer att spridas till skolor. kommuner, arbetsförmedlingar, folkrörelser m. fl.

Även statens invandrarverk har särskilda medel för att bedriva opinionsbildande verksamhet. Verksamheten bedrivs av arbetsgruppen för etniska relationer (SAMS-gruppen). Medlen har huvudsakligen använts dels för skolan, dets för flyktingmottagandet.

För skolan bedriver SIV fortbildning av skolpersonal i invandrar- och flyktingfrågor. attitydbearbetning, kulturmöteskunskap och internationellt synsätt I undervisningen. Utvecklingsarbete bedrivs dels 1 skolor, dels i samarbete med lärarhögskolor. Utvecklingsarbetet resulterar i sin tur i läromedel och handledarmaterial till stöd för skolans undervisning om etniska relationer.

Insatserna för flyktingmottagandet omfattar främst stöd och rådgivning till nya mottagningskommuner. I första hand sker detta genom personalfortbildning. metod- och erfarenhetsförmedling i opinionsfrågor. I syfte att motverka riskerna för utbrändhet, med bl. a. stor personalomsättning som

följd, medverkar SIV:s arbetsgrupp för etniska relationer i utbildning i Skr. 1987/88:157 kulturmöteskunskap samt som resurs för enskilda kommuner 1 akuta fall av etniska motsättningar eller andra kulturrelaterade situationer.

En undersökning av det svenska folkets attityder till invandringen och till invandrare och flyktingar har utförts under år 1987 genom delegationens för invandrarforskning försorg. Den är en uppföljning av tidigare

undersökningar från åren 1969 och 1981, och den visar att människors

inställning till invandrare och flyktingar i allt väsentligt har bibehållits

mellan ären 1981 och 1987 trots den kraftiga ökningen av asylinvandringen

under denna tid.

I september 1987 tillkallade regeringen en kommission (A 1987:05) mot rasism och främlingsfientlighet (dir. 1987:40). I kommissionen, som leds av Metallarbetarförbundets ordförande Leif Blomberg, ingår representanter för riksdagspartierna. En expertgrupp är knuten till kommissionen.

Den leds av diskrimineringsombudsmannen, och i gruppen ingår represen-

tanter för några centrala myndigheter med särskilt ansvar för invandrarpolitikens genomförande. Genom särskilda medel kommer kommissionen att ha goda möjligheter att med ekonomiska bidrag stödja olika aktiviteter som syftar till att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

11 Sammanfattning

Det totala antalet flyktingar i världen uppskattas till ca 15 miljoner. Majoriteten av dessa finns i Afrika, Asien och Latinamerika. Dessutom finns det i

många länder interna flyktingar, s.k. displaced persons, som inte ingår i den officiella statistiken och uppskattas till ca fyra miljoner människor. Antalet asylsökande, särskilt från de utomeuropeiska länderna, har ökat

i Västeuropa under senare delen av åttiotalet. Det totala antalet asylsökan-

de i Västeuropa var ca 157 000 under år 1987, vilket dock är en minskning

jämfört med 1986. .

Det finns många orsaker till varför människor flyr från sina hemländer. En viktig sådan är kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots att cn

majoritet av FN:s medlemsländer anslutit sig till FN-konventionerna om

mänskliga rättigheter förekommer r kränkningar.

rättigheter i hela världen genom bl.a. de svenska utlandsmyndigheterna.

FN och andra internationella organisationer. Demokratiskt inflytande och krav på respekt för mänskliga rättigheter är också ett mål för det svenska utvecklingsbiståndet.

Sverige för en aktiv internationell politik. Bevakningen av utvecklingen inom det flyktingpolitiska området har varit intensiv och Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnat reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Samarbetet med UNHCR och olika internationella organ är väl utvecklat.

Svensk flyktingpolitik på det internationella planet kommer främst till

uttryck inom UNHCR:s exekutivkommitté där Sverige är medlem, samt i

FN:s generalförsamling. De viktigaste besluten vid 1987 års exekutivkommittémöte rörde dels fördömande av militära attacker mot flyktingläger, 44

dels flyktingbarnens situation. Skr. 1987/88:157

Sedan 1985 har tre särskilda konsultationer hållits mellan UNHCR och

ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada. Konsultationerna har blivit ett värdefullt instrument bl. a. för att värna om principerna

1 1951 års flyktingkonvention. Nästa möte kommer att äga rum i maj 1988. Det nordiska samarbetet har vidareutvecklats.

Många flyktingsituationer i världen har en tendens att permanentas, i synnerhet i u-länderna. Man eftersträvar därför en integration av flykting-

hjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har varit drivande när det gäller att

vinna gehör för en sådan politik.

UNHCR:s budget för år 1987 uppgick till 450 milj. dollar. Sveriges totala bidrag till FN:s flyktingkommissarie uppgick år 1987 till 127 milj. kr. Därmed är Sverige den åttonde största bidragsgivaren och räknat efter invånarantal den fjärde största bidragsgivaren. Det svenska reguljära bi-

draget till UNRWA för år 1987 uppgick till 75 milj. kr. Dessutom har Sverige givit 11,5 milj. kr. som extra bidrag, bl.a. till katastrofhjälp i Libanon. : :

Därutöver har under år 1987 ca 415 milj. kr. tagits i anspråk från olika biståndsanslag för flyktingar och hemlösa världen över. Medlen har kanaliserats genom olika svenska och internationella organisationer. Av dessa har ca 115 milj. kr. använts för olika flyktingprogram i södra Afrika.

Sveriges samlade bidrag för år 1987 till flyktingar och hemlösa uppskattas till över 650 milj. kr.

En ökande andel asylsökande har anlänt utan dokument eller med falska

sådana. Dessa förhållanden har föranlett ett stort antal länder att skärpa tillämpningen av gällande lagstiftning. Detta kan vara en förklaring till nedgången i siffrorna för år 1987 när det gäller antalet givna tillstånd. Till Sverige kom cirka 18000 asylsökande under år 1987 mot 14600 år 1986. De största grupperna kom från Iran, Chile och Etiopien. Sammanlagt beviljades under år 1987 16 545 uppehållstillstånd i Sverige till flyktingar eller därmed jämställda (3, 5, 6 §§ UtIL, av humanitära skäl

eller som familjeanknytning till flykting). Det är en ökning med ca 3 500

personer jämfört med år 1986. Därav kom under år 1987 1457 personer på

flyktingkvoten. De största grupperna kom från Iran, Chile. El Salvador och Vietnam.

Sedan år 1985 svarar stat och kommun för mottagandet av flyktingar och asylsökande. Statens invandrarverk är statlig huvudman för mottagandet och driver fem fasta förläggningar samt ett antal utredningsslussar och tillfälliga flyktingförläggningar.

Antalet asylsökande har som nämnts ökat kraftigt. Under år 1987 kom ett avsevärt större antal asylsökande än vad som beräknades när reformen genomfördes. Flyktingarna har därför kommit att vistas i förläggning under

relativt lång tid i avvaktan på att komma ut i kommuner. Bristen på

bostäder ute i kommunerna är en av orsakerna.

Under är 1987 togs 18 000 flyktingar och asylsökande emot i 241 kommu-

ner. Staten betalade ut ca I 240 milj. kr. under år 1987 i ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar och asylsökande. Själva förläggningskostnaderna uppgick till ca 550 milj. kr. år 1987. 45

I februari 1987 tillsatte regeringen två utredningar i syfte att kraftigt Skr. 1987/88:157 kunna förkorta väntetiderna i utlänningsärendena. Utredningarna överlämnade sina slutbetänkanden vid årskiftet 1987/88. Betänkandena remissbehandlas för närvarande.

Under hösten 1987 tillsattes också en utredning med uppgift att se över

invandrarverkets organisation. En proposition med förslag till en principorganisation har nyligen avlämnats till riksdagen. Utredningen fortsätter sitt arbete och slutbetänkandet beräknas vara klart senare under våren. Invandrarverkets nya organisation beräknas träda i kraft den 1 juli 1989.

En proposition med förslag om ett nytt bidragssystem för asylsökande behandlas för närvarande i riksdagen.

Flyktingar har också återvandrat till sina hemländer. Det är främst

latinamerikaner som har återvandrat. Kostnaderna för staten under år 1987, i form av resebidrag tll omkring 180 personer, uppgick till 1.8 milj. kr. n :

Folkrörelsernas arbete inom flyktingpolitikens och flyktingbiståndets

områden är mycket viktigt. De största av dessa organisationer deltar också

i den av regeringen tillsatta flyktingpolitiska beredningen, vilken samman-

trätt tre gånger under år 1987.

Fortsatta insatser för att genom information och opinionsbildning verka för en fortsatt solidarisk flyktingpolitik och motverka främlingsfientlighet ges starkt stöd. Som ett led i detta arbete tillsattes i september 1987 en kommission mot rasism och främlingsfientlighet.

Sverige har fortsatt att driva en solidarisk och ambitiös flyktingpolitik både internationellt och nationellt. I en värld av konflikter och katastrofer är en sådan flyktingpolitik, tillsammans med olika strävanden för att bevara respekten för de mänskliga rättigheterna, den enda rättfärdiga. I vetskap om att flyktingproblemen endast kan lösas genom internationellt samarbete har Sverige därför fortsatt att aktivt verka för ett internationellt samarbete i solidaritetens tecken i dessa frågor.

J2 Hemställan

Jag hemställer

all regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har

anfört i det föregående om flyktingpolitiken.,

13 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemställan.

Förteckning över förkortningar (i bokstavsordning) Skr. 1987/88:157 AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

AT Arbetstillstånd

CAHAR Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of

Territorial Asylum, Refugees and Stateless Persons/Euro-

parådets ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingar CDMG European Committee on Migration

Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor

DISERO/ Disembarcation resettlement offers/Rescued at sea resett-

RASRO lement offers

UNHCR: s särskilda program för omplacering av s. k. båt-

flyktingar från Indokina räddade till havs

ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd EG De europeiska gemenskaperna ECRE European Consultation on Refugees and Exiles ICM Intergovernmental Organization for Migration

Mellanstatliga migrationsorganisationen

ICRC International Committee of the Red Cross

Internationella rödakorskommittén

ICVA International Council of Voluntary Agencies Internationella rådet för frivilliga organisationer

IEFR International Emergency Food Reserve

Internationella beredskapslagret av livsmedel för kata-

strofinsatser ILO International Labour Organization

Internationella arbetsorganisationen

IUEF International University Exchange Fund OAU Organization of African Unity

Organisationen för afrikansk enhet

ODP Orderly Departure Programme SAMS-gruppen Invandrarverkets arbetsgrupp mot etnisk diskriminering SIOS Samarbetsgruppen för invandrarorganisationer SIV Statens invandrarverk UNBRO United Nations Border Relief Operations

FN:s hjälporganisation för flyktingar vid den thai-kampu-

cheanska gränsen UNICEF United Nations Children's Fund

FN:s barnfond UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees

FN:s flyktingkommissarie UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine

Refugceces in the Near East

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar

UAT Uppehålls- och arbetstillstånd UT Uppehållstillstånd

UtlF Utlänningsförordningen UtlL Utlänningslagen WCC World Council of Churches

Kyrkornas världsråd WwUS World University Service

WEFP World Food Programme

Internationella livsmedelsprogrammet WHO World Health Organization

Världshälsoorganisationen

Innehållsförteckning Sid. Skr. 1987/88:157

INlednNiNng soooosseererrererrererererrrrrr sees rss rss sker ss TOD

rd Den svenska invandringspolitiKen oosssoosssssssssossss ses saa

VV