om ny organisation för statens invandrarverk
Regeringens proposition > 1987/88:158 [=
om ny organisation för statens invandrarverk
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 24 mars 1988 för de åtgärder och de ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Kjell-Olof Feldt Georg Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas principer för en ny organisation vid statens invandrarverk.
Invandrarverkets organisation regionaliseras, för att åstadkomma effecktivare handläggning av utlänningsärenden och därmed kortare handläggningstider, ett bättre flyktingmottagande och förbättrad samverkan mellan verket, andra berörda myndigheter och kommunerna.
Den nya organisationen skall kunna träda i kraft den I juli 1989. Föränd-
ringen skall förberedas under budgetåret 1988/89. Riksdagen föreslås därför upphäva sitt nu gällande beslut om organisationen vid invandrarverket.
1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 158
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988
Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Lei-
jon, Peterson, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Proposition om ny organisation för statens invandrarverk
1¶Inledning
Regeringen inledde under år 1987 eu översynsarbete inom invandrar- och flyktingpolitiken. Arbetet syftar till att radikalt förkorta handläggningstiderna i utlänningsärenden och till att därmed minska påfrestningarna för
dem som väntar på beslut och att begränsa samhällets kostnader för
åtgärder under väntetiden. Ett annat syfte är att få till stånd en effektivare flyktingmottagning. Arbetet är uppdelat i fyra delar: — En huvudsakligen teknisk översyn av utlänningslagsstiftningen. — Utredning om nya rutiner för handläggningen av asylärenden. — Ny ordning för ekonomiskt bistånd åt asylsökande under väntetiden. = Översyn av organisationen vid statens invandrarverk.
De två förstnämnda utredningarna avslutades omedelbart efter årsskiftet 1987—88 med betänkandena (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen och (SOU 1988:2) Kortare väntan. Det sistnämnda betänkandet från den s.k. asylärendeutredningen hade föregåtts av en delrapport (Ds A 1987:3) Kortare väntetider i asylärenden, som överlämnades till mig i juni 1987. Betänkandena remissbehandlas för närvarande. Regeringen har tidigare i år (prop. 1987/88:80) till riksdagen lämnat förslag om ett nytt system för ekonomiskt bistånd åt asylsökande m. f1.
Regeringen bemyndigade den 22 oktober 1987 mig att tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag om en ny organisation vid statens invandrarverk. Enligt direktiven (dir. 1987:44) skulle utredaren den 1 februari 1988 redovisa ett principförslag. Uppdraget skulle vara slutfört senast vid ut-
gången av juni månad 1988. Den särskilda utredaren, numera generaldirek-
tören och chefen för statens invandrarverk, Christina Rogestam, överläm-
nade nämnda dag sitt principförslag till mig. Ett sammandrag av utredarens rapport bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. En kortfattad redogörelse för invandrarverkets nuvarande organisation och uppgifter bör
fogas till protokollet som bilaga 2.
Det nu överlämnade principförslaget har inte remissbehandlats. Utreda- ro
ren har emellertid, under arbetets gång, haft överläggningar med företrädare för rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet. Berörda fackliga huvudorganisationer har informerats om hennes överväganden och förslag. Under ärendets beredning i regeringskansliet har jag själv träffat företrädare för nämnda myndighet och organisationer och därvid diskuterat förslagen. Berörda utomstående parter har inte framfört några principiella invändningar emot de föreslagna principerna för verkets organisation.
Jag kommer i det följande att närmare redogöra för motiven bakom
om att invandrarverkets nuvarande organisation fastställdes år 1975. Riks-
dagen beslöt då (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160) om den byråindelning
som nu gäller. De förändringar som nu planeras bör kunna förberedas under budgetåret 1988/89, så att de kan träda i kraft den 1 juli 1989. Regeringen bör ha fria händer att snabbt komma i gång med dessa förbere-
delser. Det är därför nödvändigt att riksdagen föreslås upphäva det beslut från år 1975 som nu i detalj reglerar invandrarverkets organisation. Rege-
ringen bör låta riksdagen ta del av de principer som ligger bakom förslaget till ny organisation för invandrarverket och som jag i det följande avser att
presentera.
2¶Överväganden och förslag
2.1¶Allmänna överväganden
2.1.1 Handläggningstider i asylärenden Det finns fyra starka skäl för att minska väntetiderna i asylärenden.
Det första skälet är humanitärt. För många asylsökande är det påfrestan-
de att under läng tid få vänta på beslut.
Det andra gäller rättssäkerheten. De långa väntetiderna i dag går knap-
past att förena med kravet på rättssäkerhet.
Det tredje skälet är ekonomiskt. Med nuvarande antal asylsökande kan
kostnaderna för bostäder, ckonomisk hjälp, sjukvård och andra åtgärder
för asylsökande under de väntetider som nu gäller uppskattas till mellan 800 och 900 milj. kr. per år. Kortare väntetider minskar dessa kostnader.
Det fjärde skälet är invandrarpolitiskt. Långa väntetider motverkar och fördröjer en framgångsrik integration för de asylsökande som får stanna i
landet.
För att avsevärt förkorta tiderna krävs såväl organisatoriska och administrativa förändringar som vissa resurstillskott till de handläggande myndig-
heterna. Det krävs också att även andra medverkande i asylärendeproces-
sen, främst de sökandes offentliga biträden, bidrar till en förkortning av väntetiderna.
2.1.2 Behovet av en omorganisation. Förväntad invandring I direktiven för den aktuella organisationsöversynen framhöll jag några särskilt viktiga motiv för att se över invandrarverkets organisation — vid
sidan av önskemålet att förkorta handläggningstiderna. Det kan finnas skäl att nu påminna om dem.
Arbetsvolymen i verket har vuxit dramatiskt i takt med att antalet asylsökande och flyktingar har ökat. En betydelsefull. och kraftig stegring inträffade under år 1984. Detta sammanföll i tiden med att invandrarverket tog över huvudmannaskapet på den statliga sidan för flyktingmottagandet och med att det nya systemet med kommunalt omhändertagande började tillämpas. Flera mindre organisationsförändringar har genomförts, för att
ga resursförstärkningar har tillförts verket. Stommen i verkets organisa-
tion har emellertid varit i stort sett oförändrad sedan dess tillkomst år 1969.
Efter den stegring i invandringen som inträffade ären 1984—1985 har
antalet asylsökande fortsatt att öka år för år. Jag har redogjort för denna
utveckling i anslutning till mina förslag till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 (prop. 1987/88:100 bil. 12. sid. 451). Under år 1987 kom ungefär
18.000 nya asylsökande hit. Situationen i vår omvärld ger inte underlag för
att tro på någon omedelbar minskning härvidlag. Jag bedömer att vi under . de närmaste åren måste räkna med att antalet asylsökande kommer att
vara av minst samma omfattning som under år 1987.
Riksdagen har bedömt invandrarverkets organisation vid två tillfällen sedan mitten av 1970-talet — dels i samband med 1975 års invandrarpolitiska beslut, dels vid behandlingen våren 1986 av regeringens proposition (19857/86:98, SfU 20. rskr. 301) om invandrarpolitiken. Vid det förstnämnda tillfället beslöt riksdagen att den organisation skulle gälla som i allt väsentligt finns kvar än i dag. Riksdagsbehandlingen år 1986 innebar ingen grundläggande förändring härvidlag. Jag menar att denna organisation nu måste anpassas till verkets nuvarande uppgifter. Annars blir det inte möjligt att nå radikalt kortare handläggningstider eller att ge asylsökande och
flyktingar ett sådant mottagande som avsågs med 1984 ärs riksdagsbeslut
om formerna för flyktingmottagandet. |
2.1.3 Det kommunala flyktingmottagandet För att ge dem som fär stanna här ett bra mottagande krävs ett brett engagemang i samhället. De myndigheter som handlägger tillståndsärende-
: na måste kunna klara sin uppgift inom en rimlig tidsram. Besluten måste
fattas med fasthet. konsekvens och bibehällen rättssäkerhet.
Flyktingarna skall så snabbt som möjligt därefter få möjlighet att leva ett
normalt liv med arbete eller utbildning, i en egen bostad, ute bland människorna I den svenska vardagen. Just detta är målsättningen bakom det system med kommunalt flyktingomhändertagande, som infördes
fr. 0. m. år 1985. Systemet har satts på hårda prov. hårdare än någon kunde
ana när det planerades.
Detta mottagningssystem förutsätter att kommunerna solidariskt ställer upp på den av riksdagen beslutade flyktingpolitiken. Politiken kan därige-
nom på et konkret sätt bli förankrad hos hela det svenska folket. Jag anser
att detta system bör kunna fungera också fortsättningsvis, trots att flyk-
tinginvandringen ökat kraftigt sedan det började tillämpas.
Ytterligare, kontinuerliga åtaganden är emellertid nödvändiga. Annars tvingas allt fler flyktingar vänta på sin kommunplats i någon form av
tillfälligt boende, mestadels i invandrarverkets förläggningar. Målsättning-
cen när systemet infördes var att väntetiden initialt i en förläggning bara
skulle vara några få veckor. Utvecklingen har gjort det svårt att nu uppfyl-
la denna målsättning. Med ett brett och solidariskt kommunalt engagemang bör det vara möjligt att rejält minska förläggningstiderna.
Röster har höjts och hävdat att det skulle vara fel att försöka sprida
flyktingarna över hela landet. De borde, enligt denna uppfattning, placeras i ett mer begränsat antal, främst större och medelstora, kommuner som skulle kunna erbjuda bättre möjligheter till arbete. Andra har menat att fri bosättning är det enda riktiga.
Flera av de kommuner, som tidigare fick ta den största delen av ansvaret för mottagandet av flyktingar, ställde då krav på ett ökat statligt ansvarstagande och en geografisk spridning av invandringen. Man ansåg med rätta att det var fel att koncentrera flyktingarna till några få kommuner, som därigenom fick svårigheter att ge en bra social service och utbildning. Regering och riksdag bedömde då att ett vidgat. solidariskt ansvarstagande bland kommunerna skulle förbättra möjligheterna att också i fortsättningen föra en generös flyktingpolitik. :
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat tillämpningen av systemet för flyktingmottagande i rapporten Invandrarverket och den lokala flyktingmottagningen. Granskningen har i första hand avsett invandrarverkets ledning, genomförande och uppföljning av flyktingmottagandet. Centrala punkter i granskningen har emellertid också varit statsbidragens administration, användning och effekter, kommunernas insatser i flyktingmottagandet samt resultaten för flyktingarna av myndigheternas insatser. RRV konstaterar vissa brister i samarbetet mellan invandrarverket och kommu-
nerna. Man redovisar också för- och nackdelar med de principer som
invandrarverket hittills har tillämpat vid utplacering av flyktingar i kom-
munerna. | | |
RRV påpekar även brister i invandrarverkets organisation beträffande bl.a. plancring. ledning och samordning. RRV föreslår mot denna bakgrund att invandrarverkets verksamhet för flyktingmottagande decentraliseras till regioner och att verksledningens resurser för bl.a. planering, ledning och uppföljning förstärks.
Jag anser att RRV:s slutsatser och förslag tillsammans med invandrarverkets egna erfarenheter av verksamheten under de senaste åren ger anledning till att pröva och utveckla invanärarverkets samarbete med kommunerna. Förslagen bör ingå i underlaget för det fortsatta organisationsarbetet. |
2.1.3 Asylärendeutredningens förslag Som jag har anfört inledningsvis, består det pågående översynsarbetet av flera delar. Förslagen från asylärendeutredningen i betänkandena (Ds A 1987:3) Kortare väntetider i asylärenden samt (SOU 1988:2) Kortare
"I Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 158
väntan och från den särskilde utredare som sett över utlänningslagsstift-
ningen — betänkandet (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen — är i
vissa delar av grundläggande betydelse för hur invandrarverket bör organi-
seras.
Asylärendeutredningen har — utifrån mälsättningen att tiden från en ansökan till ett slutligt beslut från regeringen normalt inte skall behöva
överstiga sex månader — föreslagit följande principiella organisation och
rutiner för handläggningen: — Asylsökande hänvisas normalt till en s.k. utredningssluss där asylutred-
ningen görs. Till dessa utredningsslussar, där de sökande alltså bor under utredningen, koncentreras polisens utredningsresurser så att utredningen skall kunna genomföras inom två veckor. — Personal från invandrarverket bör i direkt anslutning till polisens utred-
ning kunna göra en sortering i klara ärenden och andra ärenden samt
fatta beslut i de klara ärendena omgående. — LT ärenden som inte är så klara att det är möjligt att direkt avvisa eller att
ge tillstånd redan vid utredningsslussarna. skall invandrarverket kunna
fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd.
Detta förutsätter att det offentliga biträdet utan dröjsmål kommer in
med yttrande.
— En asylsökande som inte har en bostad ordnad hos någon nära anhörig
bör inkvarteras på förläggning till dess att frågan om han eller hon får
stanna i landet är slutgiltigt avgjord.
Dessa principförslag ingick i den delrapport som överlämnades till mig i
juni 1987. Delrapporten har sänts till berörda myndigheter och organisatio-
ner och till de Kommuner som har träffat överenskommelse med invandrar-
verket om flyktingmottagande. Skriftliga synpunkter på delrapporten har
kommit från några centrala myndigheter, ett tjugotal polismyndigheter, ett par rättshjälpsnämnder, ett trettiotal kommuner, vissa frivilligorganisationer samt från ytterligare ett tiotal organisationer och enskilda. Synpunkter på principförslagen i delrapporten har också inhämtas vid ett seminarium som har hållits med personal inom invandrarverket samt vid sammanträffanden med företrädare från trivilligorganisationer och offentliga biträden. De synpunkter som har lämnats på principförslagen är i allt väsentligt positiva.
Jag anser mot denna bakgrund att de principer för handläggningen som
utredningen har föreslagit är så väl förankrade att de bör kunna läggas till
grund för arbetet med en ny organisation för invandrarverket. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.
Asylärendeutredningens principförslag har vidareutvecklats i utredning-
ens slutbetänkande som för närvarande remissbehandlas. Organisationsutredningen bör i sitt fortsatta arbete ta del av de synpunkter som kommer fram vid remissbehandlingen. Jag räknar med att själv, senare i år, återkomma till regeringen med en bedömning i detalj av de delar i asylärendeutredningens förslag som kräver beslut av riksdagen eller regeringen.
2.1.5 Översynen av utlänningslagstiftningen I förslaget till ny utlänningslag. som överlämnades till mig i januari 1988, ingår andra element av betydelse för invandrarverkets organisation. Invandrarverket föreslås bl.a. vara första instans i samtliga asylärenden. Verket åläggs vidare, enligt förslaget. att ha muntlig handläggning i väsentligt större utsträckning än som sker i dag. Den muntliga handläggningen bör, enligt utredarens mening, leda till att alla relevanta omständigheter i ett asylärende kommer fram tidigare och att behovet av kompletterande utredningar därmed minskar. Därmed skulle det också bli möjligt att snabbare verkställa fattade utvisningsbeslut.
Förslaget remissbehandlas alltså för närvarande. Jag avser att senare i år återkomma till regeringen i denna del. Jag vill inte nu ta ställning till enskildheter i betänkandet. Jag kan emellertid konstatera att det skulle bli lättare att förverkliga flera av förslagen med en organisationsmodell som
bringar sökanden, hans eller hennes rättsliga ombud, utredaren och be-
slutsfattaren geografiskt nära varandra.
2.1.6 Invandrarverkets uppgifter Organisationsutredaren har gjort sina överväganden om hur invandrarverkets tillständsprövning bör organiseras mot den bakgrund som jag nu har beskrivit. Förslagen tar sin utgångspunkt i att handläggare från invandrar-
verket skall kunna fatta beslut i direkt anslutning till utredningarna vid slussarna. Utredaren har i detta sammanhang också tagit hänsyn till de
förslag om ändrad handläggning av asylärenden som lämnats av utredningen för översyn av utlänningslagen. Förslagen utgår från att verkets roll som central utlänningsmyndighet enligt utlänningslagen inte förändras.
Därmed markeras en av invandrarverkets huvuduppgifter, nämligen till-
ståndsprövningen inkl. medborgarskapstrågorna. Med det ökande antalet asylsökande har tillständsprövningen och mottagandet av flyktingar hamnat i förgrunden under senare år. Inte minst hänger detta samman med svårigheterna att finna eu tillräckligt antal kommunplatser för dem som får stanna I landet. Det har i sin tur lett till att verket fått ta ett större ansvar
för omhändertagandet under tiden mellan beslut om uppehållstillstånd och
utplacering i kommunen än som förutsattes när det kommunala flyktingmottagandet infördes.
Invandrarverket skall självfallet fortsätta att vara huvudman på den statliga sidan för flyktingmottagandet, som därmed blir verkets andra huvuduppgift. Samtidigt förutsätter jag att både utredaren, i sitt fortsatta arbete, och invandrarverket, i sin ordinarie verksamhet, överväger på vilka sätt man kan förkorta tiden i förläggningarna och därmed minska kostnaderna för staten.
Utvecklingen under de senaste åren har på sätt och vis överskuggat
verkets samordnings- och bevakningsansvar i frågor rörande åtgärder för
invandrare och språkliga minoriteter. Verkets pådrivande roll i dessa frågor har haft stor betydelse för fackansvariga statsmyndigheters och kommuners arbete med att genomföra invandrarpolitiken. Det bör, enligt min
mening, absolut vara möjligt att sköta bevakningen och samordningen av statsmyndigheternas verksamhet med andra metoder och med annan inriktning än hittills. Det hindrar inte att bevakning och samordning av frågor om åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter bör vara invandrarverkets tredje huvuduppgift.
2.1.7 Invandrarverkets organisation i princip Utredarens överväganden har lett till ett principförslag som innebär att en del av verkets tillståndsprövning bör ske vid utredningsslussar, samt att ledningen av förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med kommunerna kan ske från regionala kontor som samlokaliseras med utredningsslussar i regioner där sådana skall finnas.
Jag delar de slutsatser och principer som utredaren kommit fram till. En sådan organisation bör leda till ett bättre flyktingmottagande, utvecklade kommunkontakter, effektivare ärendehantering och — inte minst — kortare handläggningstider. Behovet av organisatoriska förändringar är trängande. En ny verksorganisation bör kunna verka fr. o. m. den 1 juli 1989.
I frågor som rör myndighetsstrukturen har jag samrätt med chefen för civildepartementet.
2.2¶Tillståndsprövningen
Min bedömning: Utredningsslussar bör inrättas för utredningar i asylärenden. Vid utredningsslussarna bör finnas personal från invandrarverket för handläggning av och beslut i asylärenden. Asylärenden bör också kunna handläggas inom en huvudenhet för tillstånds- och medborgarskapsärenden vid verkets centrala förvaltning.
Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.
Skälen för min bedömning: Jag har i det föregående konstaterat att de principiella rutiner för asylärenden som asylärendeutredningen föreslagit måste anses vara väl förankrade. Dessa rutiner förutsätter att man får en organisation, som gör det möjligt att fatta beslut i åtminstone alla klara ärenden redan i anslutning till utredningen. En sådan utveckling påbörjades redan tidigare i och med inrättandet av utredningsförläggningen i Flen år 1985. Flera steg i den riktningen har tagits sedan dess.
Efter förslag från invandrarverket. bemyndigade regeringen våren 1987 verket att fr. o. m. den I juli samma år driva en permanent utredningssluss i Carlslund nära Arlanda flygplats och att utöka förläggningen i Flen med en utredningssluss. I augusti 1987 föreslog invandrarverket att en utrednings-
sluss skulle inrättas i Alvesta, där det sedan länge finns en permanent
flyktingförläggning. Asylärendeutredningen har beräknat behovet av förläggningskapacitet vid utredningsslussarna. Utredningen har kommit fram
till att invandrarverket bör undersöka om det finns förutsättningar att utvidga platsantalet på de redan planerade slussarna eller, alternativt, överväga Iinrätllundet av ytterligare en utredningssluss.
Organisationsutredaren har för sin del övervägt denna fråga tillsammans med behovet av att utveckla samarbetet med kommunerna och då kommit fram till att det för närvarande bör inrättas ytterligare utredningsslussar I både södra och västra Sverige. Jag delar den bedömning som utredaren gör i dagsläget. Det är dock viktigt att man här så långt möjligt bevarar möjligheterna att anpassa organisation och resurser till förändrade förutsättningar.
Handläggare från invandrarverket bör alltså finnas vid utredningsslus-
sarna. Det finns flera skäl för deua. Asylärendeutredningen har bl. a. pekat på att det ger bättre möjligheter till erfarenhetsutbyte och andra direkta kontakter mellan utredare och beslutsfattare. Möjlighet ges också att i direkt anslutning till asylutredningarna sortera ärendena i klara bifallsärenden och ärenden i vilka offentligt biträde skall förordnas. I klara bifallsärenden kan beslut tas omgående. Personalen bör ha en sådan beslutskompetens alt de i lämplig utsträckning även kan fatta beslut om avvisning.
Det är nödvändigt alt invandrarverket har en stark administrativ led-
tillströmningen av asylsökande. Ledningen av tillståndsprövningen bör
ske från en huvudenhet vid invandrarverkets centrala förvaltning. Vid
huvudenheten bör de ärenden handläggas som inte lämpligen kan avgöras vid en utredningssluss. Personalen för tillståndsprövning på utredningsslussarna bör organisatoriskt ingå i huvudenheten.
Det är viktigt att invandrarverket upprätthåller en enhetlig praxis och bibehåller en god länderkunskap även då asylärenden handläggs vid utredningsslussar. För att säkerställa detta bör ett kvalificerat sekretariat för bl. a. sådana uppgifter finnas vid huvudenheten för tillståndsprövning.
2.3¶Flykting- och invandrarfrågor
Min bedömning: Invandrarverkets funktioner för mottagande av
asylsökande och flyktingar bör organiseras i regioner. Inom varje
region bör finnas ett kontor som svarar för det direkta samarbetet
med kommunerna inkl. utplacering av flyktingar i kommunerna
samt för ledningen av förläggningsverksamheten.
Invandrarverket bör också beakta samhällets åtgärder till förmån för invandrare och språkliga minoriteter. Verket bör vidare vid-
makthålla och utveckla kontakterna med invandrarnas organisatio-
ner, bl.a. genom det särskilda stödet till deras verksamhet. Arbetet
bör läggas upp så, att det kan utföras med andra metoder och med
annan inriktning än vad som har varit fallet sedan verkets utllkomst.
Det fortsatta organisationsarbetet bör belysa hur detta bäst kan ske.
Mitt förslag: Utplacering i en kommun skall normalt endast ske av
den som fått uppehållstillstånd.
Gällande beslut beträffande behovet av fast förläggningskapacitet
upphävs.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning och med mitt förslag. Skälen för min bedömning och mitt förslag: Riksdagen preciserade hösten 1984 (prop. 1983/84: 124, SftU 27, rskr. 295) invandrarverkets ansvar för flyktingmottagandet och de principer som skulle gälla för verkets genomförande av verksamheten. De riktlinjer för verksamheten som gäller sedan dess utgick från en betydligt lägre nivå på asylinvandringen än vad som är fallet i dag.
Mot bakgrund av den aktuella nivån för asylinvandringen och de förhål-
landen i övrigt som nu råder finns det stor anledning att ompröva på vilket sätt invandrarverket skall utöva sitt ansvar för de operativa funktionerna.
Det är i huvudsak inom två områden som väsentliga förändringar måste
ske. Vad jag åsyftar är dels planering och samordning, dels samarbetet mellan verket och kommunerna. Det är nödvändigt att tidigt bli varse förändringar i antalet asylsökande samt i fråga om de sökandes ursprung. Det är en grundförutsättning för att kunna planera dets för förläggningsplatser under den primära asylutred-
ningen, dels för det kommunala mottagandet av dem som fått uppehållstill-
stånd I Sverige.
Jag bedömer, i likhet med utredaren, att ett system med utrednings-
slussar kombinerat med regionala kontor för flyktingmottagandet bör ge stora samordningsvinster. Därigenom uppnås också flexibilitet. större ef-
fektivitet och ett bättre samarbete med kommunerna. Jag bedömer att det
för närvarande är lämpligt att — som utredaren föreslagit — dela in landet i fem regioner. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga. Vid invandrarverkets centrala förvaltning bör finnas en huvudenhet som svarar för övergripande planering, styrning, uppföljning och samordning av regionkontorens verksamhet. Huvudenheten skall också svara för samverkan och kontakter med centrala myndigheter och organisationer. Enligt de riktlinjer för flyktingmottandet som antagits av riksdagen hös-
ten 1984 är målet att asylsökande skall placeras ut i en kommun efter högst
fyra veckors vistelse på en förläggning. Det ökande antalet asylsökande under de senaste åren och svårigheterna att få fram kommunplatser i tillräcklig omfattning har dock Jett till väsentligt längre förläggningstider. Den totala genomsnittliga vistelsetiden är för närvarande normalt inemot tio månader, men kan i enskilda fall bli betydligt längre.
Enligt de gällande riktlinjerna skall man erbjuda kommunplats även åt den som fortfarande väntar på beslut. Detta, i kombination med svårigheterna att få fram kommunplatser, har inneburit att även många flyktingar med uppehållstillstånd har fått vänta lång tid innan de har kunnat tas emot i
någon kommun. Det är, enligt min mening, av flera skäl nödvändigt att i
första hand de som har beviljats uppehållstillstånd får de bostäder som
kommunerna kan ställa tull förfogande i fNyktingmottagningen. Riktlinjerna
för flyktingmottagandet bör därför ändras på denna punkt.
De nämnda riktlinjerna från hösten 1984 innefattar också ett antagande
om lämplig fast kapacitet för invandrarverkets förläggningar. Utifrån mål-
sättningen att vistelsetiden vid förläggning bara skulle behöva vara några
få veckor och utifrån ett antagande om ca 5000 asylsökande per år.
beräknades behovet av fast förläggningskapacitet till ca 400 platser (avsed- Prop. 1987/88: 158 da för främst s.k. kvotflyktingar) jämte det antal platser som skulle finnas
vid den då aviserade utredningsförläggningen i Flen. Frågan om behovet av fast förläggningskapacitet behandlades av riksdagen också hösten 1985 (prop. 1985/86:25 bil. 5, StU 7. rskr. 731.
Det är självfallet fortfarande en klar målsättning att den som har fått sina .
tillstånd snarast möjligt skall få bosätta sig i en kommun. Man får emeller-
tid räkna med att en betydande del av flyktingarna måste tillbringa någon
tid vid en förläggning. Jag bedömer att man under överskådlig tid måste
räkna med att det behövs ett betydligt större antal fasta förläggningsplatser
än vad man antog år 1984. Av praktiska skäl bör emellertid inte riksdagen
fixera antalet fasta förläggningsplatser. Riksdagen bör föreslås upphäva
sina beslut från år 1984 och år 1985 i denna del. Riksdagen beslöt våren 1986 om riktlinjer för den framtida invandrarpolitiken. Då slog statsmakterna på nytt fast principen att varje fackmyndig-
het inom sitt område har samma ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen. Det innebär bl.a. att varje myndighet inom sitt sakområde skall se till att erforderliga åtgärder vidtas till förmån för invandrare. Det
skall vara naturligt för myndigheterna att i sin planering även beakta invandrarnas särskilda behov. Ansvaret för samordning och bevakning av
myndigheternas åtgärder för invandrare skulle ligga kvar på invandrarver-
ket. Rollfördelningen lades fast i regeringens förordning (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Denna rollfördelning gäller också myndigheternas information till invandrare och de statliga insatserna för att sprida information om invandrare och invandringen och för att skapa en opinion som leder till ökad tolerans mellan olika befolk-
ningsgrupper.
Kommuner och landsting har en central roll i arbetet med att förverkliga
invandrarpolitiken. Invandrarverket skall följa utvecklingen och bistå
kommunerna och landstingen med råd. Slutligen markerades verkets ansvar för kontakter med invandrarnas organisationer.
Tyngdpunkten i invandrarverkets verksamhet har, som jag nämnde redan inledningsvis, under senare år flyttats mot de rent operativa uppgifterna i samband med tillståndsprövningen och flyktingmottagandet. Det har skett gradvis i takt med det ökande antalet asylsökande. Förändringen i förutsättningarna för verkets arbete har varit dramatisk och omvälvande, men samtidigt nödvändig. Jag bedömer att denna tyngdpunktsförskjutning
blir bestående för överskådlig tid. Detta förhållande måste nu också få
återverkningar på verkets organisation.
Självfallet kommer det även i framtiden att behövas åtgärder av olika
slag och inom skilda sektorer av samhället, i syfte att tillförsäkra invand-
rarna samma rättigheter och möjligheter som den infödda befolkningen.
Behovet kommer t. o. m. att accentueras av den flyktinginvandring som vi
nu upplever. Samtidigt har statsmyndigheternas. kommunernas och organisationernas medvetenhet och kompetens vuxit under de drygt tio år som
gått sedan riksdagens första invandrarpolitiska beslut år 1975. Invandrar-
verkets pådrivande roll i dessa frågor har här haft stor betydelse.
Jag delar i princip utredarens uppfattning om vikten av att verket i
framtiden arbetar med andra metoder, bl.a. information och utbildning, Prop. 1987/88: 158 och med en annan inriktning i sin samverkan med andra myndigheter, med kommuner och med landsting. Särskilt viktigt bör det vara att bevaka
flyktingarnas och invandrarnas väg ut i arbetslivet, så att socialbidragsberoendet blir så kortvarigt som det över huvud taget är möjligt. Det bör ingå i det fortsatta organisationsarbetet att belysa på vilket sätt
man kan lägga upp verkets arbete i dessa delar, så att man får ut största
möjliga effekt ur de resurser som kan anslås för ändamålet.
2.4¶Invandrarverkets organisation i huvuddrag och det
fortsatta utredningsarbetet. Genomförande och resursbehov
Min bedömning: Invandrarverkets organisation bör inte längre vara indelad i byråer på det sätt som nu gäller.
Invandrarverket bör även i den nya organisationen ledas av en
styrelse. Chef för verket bör vara en generaldirektör.
Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.
Skälen för min bedömning: Jag har i det föregående redogjort för de starkt förändrade förutsättningarna för verksamheten vid invandrarverket
och för det omedelbara behovet av en omorganisation. Jag har vidare
redovisat min syn på vilka uppgifter och verksamhetsgrenar som bör vara de huvudsakliga och på hur verksamheten bör decentraliseras. Nu återstår
att sammanfatta de organisatoriska konsekvenserna härav för verkets cen-
trala förvaltning.
Jag bedömer, i likhet med utredaren, att verket lämpligen kan organiseras I huvudenheter för tillståndsprövning och medborgarskapsfrågor samt för invandrar- och flyktingfrågor. Jag räknar med att huvudenheterna kommer att ledas av avdelningschefer. :
Den organisationsstruktur som nu redovisas, förutsätter en långtgående delegering av ansvar och befogenheter inom respektive verksamhetsområde. Detta ställer stora krav på den verksövergripande styrningen och verksamhetsuppföljningen samt samordningen och på ett väl utvecklat internt styrnings- och uppföljningssystem. Som utredaren föreslår bör man
därför till verkschefen knyta särskilda resurser som kan stärka greppet om verksgemensamma funktioner såsom planering, styrning och kontroll av
verksamheten.
Både asylärendeutredningen och RRV — liksom tidigare statskontoret år 1986 i rapporten Planering av verksamheten vid statens invandrarverk —
framhåller nämligen att verket måste ha centrala resurser för verksövergri-
pande planering, samordning och uppföljning av verksamheten. Särskilt
betonas betydelsen av en utvecklad prognosverksamhet samt långsiktig
planering och utvecklingsverksamhet. För att tillgodose dessa krav är, enligt min uppfattning, starka stabsresurser till verkschefens förfogande nödvändiga. I detta sammanhang vill jag också ge mitt stöd åt utredarens
ambitioner när det gäller att kraftigt förbättra verkets olika system för statistik och annan information av betydelse för beslut, resultatanalys och
resultatuppföljning. Tillståndsprövningen kommer att spridas till flera platser. Dessa förhål-
landen ställer betydande krav på kvalificerad administrativ ledning och beslutskapacitet på olika nivåer. Man kunde ha valt en uppdelning av
verksamheten på flera enheter direkt under verkschefen. Kraven på en
stabil tillämpning av praxis och behoven av att omfördela resurser och
förändra rutiner när det behövs i olika situationer, talar dock för en
sammanhållen och integrerad enhet direkt under generaldirektören. Verksamhetens omfattning och spridning kräver emellertid att dess chef för-
fogar över kvalificerade stabsresurser och får ett utvecklat administrativt stöd. Enligt vad jag har erfarit kommer dessa frågor att behandlas under organisationsutredningens andra etapp. | |
Huvudenheten för invandrar- och flyktingfrågor bör handlägga centrala frågor om överföring och mottagande av flyktingar och svara för utveckling och samordning av den regionala verksamheten. Denna funktion bör få en central roll för planering, samordning och uppföljning av det operativa arbetet med kommunernas flyktingmottagande.
Utvecklingen av verkets verksamhet och ekonomi under de senaste åren har visat på att personal- och ekonomifrågorna måste ha en framträdande ställning i verkets organisation. I det fortsatta utredningsarbetet bör man närmare överväga vilka utvecklings-, informations- och utbildningsresurser som behövs centralt vid verket och vilka uppgifter som med fördel kan genomföras regionalt vid kontoren och lokalt vid förläggningarna. Detsam-
ma gäller för personal- och ekonomiuppgifterna. Sådana avvägningar mellan central och regional nivå måste självfallet också göras för förläggningsverksamheten och för planeringen och uppfölj-
ningen av det kommunala flyktingmottagandet. |
Under organisationsarbetets andra etapp kommer, enligt vad jag har erfarit, kompletterande utredningar att göras om verkets organisation och arbetssätt. En viktig uppgift blir att ge underlag för verkets anslagsfram-
ställning för budgetåret 1989/90 samt att föreslå de förändringar som be-
hövs i verkets instruktion.
Invandrarverket skall kunna verka i den nya organisationen fr. o. m. den
I juli 1989. Förberedelser för och genomförandet av denna reform kommer att ställa stora krav på invandrarverket.
Asylärendeutredningen framhåller att vissa delar av dess förslag bör
kunna genomföras successivt fram till den 1 juli 1989. För att det nya
systemet skall fungera, är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att ärendebalanserna har nedbringats så långt möjligt och att det inte finns
alltför många flyktingar med uppehållstillstånd på invandrarverkets förläggningar när det nya systemet genomförs. Detta kräver särskilda insat-
ser, samtidigt som den löpande verksamheten måste hanteras.
Regeringen har också. på min föredragning, vid flera tillfällen beslutat om särskilda resurser till invandrarverket för att nedbringa den existerande
ärendebalansen. Detta skedde senast i samband med förslaget till statsbud-
get för budgetåret 1988/89. Det har generellt sett varit svårt att rätt upp- 13
skatta verkets behov, beroende bl. a. på den hela tiden ökande tillströmningen av nya asylsökande. En viktig orsak härför har också varit att
verket successivt tvingats öppna allt fler förläggningar på olika håll i landet
med allt vad detta inneburit av nya ansträngningar för verkets administration och arbetsförhållanden i övrigt.
Utredaren har bedömt att det redovisade organisationsförslaget kan
komma att leda till större förvaltningskostnader för statens invandrarverk. Några utförliga kostnadsberäkningar har ännu inte kunnat göras. Dessa
kommer att redovisas under utredningens andra etapp. Mot den bakgrun-
den vill jag inte nu ta ställning i frågor som rör resursbehovet på sikt. Jag vill dock bestämt hävda att statens direkta kostnader för åtgärder under väntetiden kan minska avsevärt, om åtgärderna inom det planerade reformprogrammet kan genomföras. Asylärendeutredningen beräknar den möjliga besparingen för staten till mellan 400 och 500 milj. kr. per år, förutsatt att handläggningstiderna kan kortas ned till den nivå som förslagen anses möjliggöra och att flyktingmottagandet i övrigt fungerar effektivt.
Det räcker emellertid inte med att angripa brister i organisation och rutiner. Parallellt härmed måste man uppmärksamma samhällets åtgärder även i andra delar av den integrationsprocess som inleds i och med att en
utlänning fått tillstånd att stanna här i landet. Jag tänker först och främst på
vikten av att påverka kommunerna till att öka sitt mottagande och att underlätta flyktingarnas väg in i arbetslivet. Ju tidigare flyktingen kommer ut i en kommun, desto bättre förutsättningar har han eller hon att skapa sig en normal livssituation. Ju fortare flyktingen lyckas skaffa sig kunskaper i
svenska, ett arbete och en egen inkomst, desto mer gynnsamma är hans
eller hennes möjligheter att finna sig till rätta i sitt nya land. Arbetslinjen måste följas — även för flyktingarna.
3¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. upphäva sitt beslut om invandrarverkets nuvarande organisa-
tion (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160),
2. upphäva sina beslut beträffande behovet av fast förläggningska-
pacitet (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295 och prop. 1985/86:25 bil. 5, SfU 7, rskr. 73) och
3. godkänna att utplacering i en kommun normalt endast bör avse
den som fått uppehållstillstånd, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om principerna för invandrarverkets nya organisation och de riktlinjer för det
fortsatta arbetet som jag har förordat.
4¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om. 14
statens invandrarverk — sammanfattning av utredarens Bilaga I principförslag den 1 februari 1988
Utgångspunkter
Utredningsarbetet har utgått från att invandrarverket även i fortsättningen skall vara central myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verket skall i likhet med tidigare bl. a. utöva ledningen av utlänningskontrollen enligt utlänningslagen och den kontroll som regleras i medborgarlagstiftningen. Verket skall också ha huvudansvaret för överföring och mottagning av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall slutligen svara för central bevakning och samordning av dels åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter, dels informationsinsatlser som syftar till att öka allmänhetens kunskaper i invandrarfrågor.
Betydelsefulla underlag för övervägandena och förslagen har varit dels den s.k. asylärendeutredningens betänkanden Kortare väntetider i asylärenden (Ds A 1987:3) och Kortare väntan (SOU 1988:2) med förslag om organisation m.m. för handläggning av asylärenden och mottagande av asylsökande, dels de förslag som utredningen om översyn av utlänningslagen lämnat i betänkandet Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1).
Förslaget Den särskilda utredaren, generaldirektören Christina Rogestam, föreslår att en del av invandrarverkets tillståndsprövning i asylärenden skall ske vid fyra utredningsslussar. Samarbetet med kommunerna och ledningen av förläggningsverksamheten skall ske från fem regionkontor. Centralt för verket föreslår utredaren en avdelningsorganisation med starka Iledningsfunktioner.
Tillståndsprövningen
Fyra utredningsslussar skall ta hand om utredningarna av merparten av de asylsökande som kommer till Sverige.
Det skall finnas en sluss i Carlslund utanför Stockholm, en i Flen samt en 1 södra och en i västra Sverige. Förutom utredande poliser skall där finnas tjänstemän från invandrarverket med beslutskompetens. Detta vän-
tas resultera i effektiva utredningar, i lämplig utsträckning med muntlig
förhandling, som leder till snabba beslut i de enklare fallen.
Vid den centrala förvaltningen i Norrköping skall tillståndsbyrån slås
samman med registerenheten och medborgarskapsbyrån till en huvudenhet för tillstånds- och medborgarskapsfrågor. Därigenom skall hanteringen av utlänningsärenden kunna ske integrerat. Huvudenheten skall inrymma
ett kvalificerat sekreteriat som gör det möjligt att hålla samman och ut-
veckla praxis för tillståndsärenden inom hela verket, inkl. utredningsslus-
sarna. Sekreteriatet skall också upprätthålla aktuell länderkunskap.
Invandrarverkets personal för tillståndsprövning vid utredningsslussar- 15
na skall organisatoriskt ingå i huvudenheten vid verkets centrala förvaltning. Bilaga I
Flyktingmottagandet Flyktingmottagandet skall organiseras i fem regioner. I varje region skall finnas elt regionkontor, varav fyra skall vara samlokaliserade med utredningsslussarna i Carlslund. Flen samt slussarna i södra och västra regionen. Vid regionkontoren administreras driften av förläggningar. Därifrån skall också det direkta samarbetet ske med kommunerna i fråga om förläggningsplatser och samordningen av utplaceringen av flyktingar i kommunerna.
Endast sådana sökande som beviljats tillstånd att stanna som flykting. eller därmed jämställd person, skall placeras ut i kommuner. Detta bör emellertid ske så snart som möjligt när tillståndet är klart. |
Vid den centrala förvaltningen skall finnas en huvudenhet för invandraroch flyktingfrågor som ansvarar för övergripande planering, ledning och samordning av regionkontorens verksamhet. Härifrån skall också samverkan ske med andra centrala myndigheter och organisationer vad gäller flyktingmottagande.
Personalen vid regionkontoren skall organisatoriskt ingå i huvudenheten.
En viktig uppgift för invandrarverket är att främja invandrarnas och minoriteternas intressen i Sverige. Ansvaret för samordning och bevakning av andra myndigheters åtgärder kan delvis lösas genom utbildning och information till dessa. Därutöver borde ett direkt samarbete kunna ske i olika räd som knyts till verket.
Invandrarverkets centrala organisation Den centrala förvaltningen skall organiseras i tre huvudenheter.
Invandrarverket skall som nu ledas av en styrelse. Chef för verket skall oförändrat vara en generaldirektör. |
Resurserna för planering. analys och uppföljning av verksamheten måste förstärkas. Gencraldirektören skall därför ha en verksstab till sitt förfogande som kan medverka i verksövergripande frågor.
Till verkschefens förfogande skall även finnas en rådgivande direktion. Häri skall ingå cheferna för huvudenheterna och verksstaben.
En huvudenhet skall svara för tillståndsprövning inkl. medborgarskapsfrågor. Enheten kommer att bli mycket stor, med verksamheten spridd på flera platser, vilket ställer stora krav på kvalificerad administrativ ledning. Till enhetschefens förfogande skall därför finnas särskilda stabsresurser.
En annan huvudenhet skall svara för invandrar- och flyktingfrågor. En huvuduppgift skall vara att svara för flyktingmottagandet. Denna enhet skall också ansvara för stödet till invandrarnas organisationer samt för central bevakning och samordning av invandrarfrågor.
I en tredje huvudenhet för vissa verksgemensamma frågor skall finnas ekonomi-, personal- och utbildningsfunktionerna. Huvudenheten skall
även arbeta med information och utbildning riktad till andra myndigheter — Prop. 1987/88:158 och organisationer samt till allmänheten. Bilaga I
Det fortsatta utredningsarbetet Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast vid utgången av juni månad 1988 och avser att i utredningens avslutande etapp ytterligare
överväga några viktiga frågor:
— Utredningsslussarnas organisation och dimensionering i stort samt loka-
liseringen av utredningsslussarna I södra och västra Sverige. — Principer för organisation och arbetsformer för tillståndsprövningen vid
utredningsslussarna.
— Organisationsprinciper för tillståndsprövningen och riktlinjer för ären-
dehanteringen i övrigt inom huvudenheten för tillståndsprövning. — Avvägningen mellan olika funktioner inom huvudenheterna samt de
olika funktionernas verksamhetsinriktning.
— Regionernas omfattning och uppgiftsfördelning mellan de centrala funk-
tionerna inom huvudenheterna och de regionala kontoren samt mellan
regionkontoren och förläggningarna inom respektive region. — Riktlinjer för samarbetet med kommunerna. bl. a. beträffande planering
och samordning vid utplacering av flyktingar. — Förläggningsorganisationens struktur och den fasta förläggningsorgani-
sationens omfattning samt inriktningen i stort för förläggningsverksam-
heten. — Principer för ledning och samordning inom verket samt riktlinjer för
utvecklingen av planerings-, lednings- och informationssystem.
Bilaga 2
Organisationen i stort g Statens invandrarverk är central förvaltningsmyndighet för utlänningsflykting-, invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verket leds av en parlamentariskt sammansatt styrelse med generaldirektören som ordförande.
Inom verket finns fem byråer. Dessa är tillståndsbyrån, medborgarskaps-
byrån, samordningsbyrån, informationsbyrån samt administrativa byrån. Dessutom finns en registerenhet. Till samordningsbyrån finns knutna ett antal permanenta och tillfälliga förläggningar.
Verksamhetsområden Invandrarverkets verksamhet kan indelas i sex huvudområden. Dessa är:
— Mottagning av flyktingar. — Tillståndsprövning.
— Medborgarskapsprövning. - Åtgärder för invandrare. — Informationsverksamhet. — Administration.
Mottagning av flyktingar
Sedan 1985 har invandrarverket det statliga ansvaret för överföring och
mottagning av organiserat uttagna flyktingar, s.k. kvotflyktingar, samt för mottagning av asylsökande. För detta ändamål skall invandrarverket driva förläggningar och träffa avtal med kommuner om mottagning av
flyktingar/asylsökande. Verket skall ge råd och stöd rörande flyktingarnas anpassning och situation i kommunerna samt följa upp flyktingmot-
tagningen. Målsättningen är att flyktingen efter en förläggningsvistelse på 2-4 veckor skall flytta ut i en kommun.
Under de scnaste åren har den s.k. flyktingkvoten uppgått till 1250" personer. Under år 1984 inträffade en betydlig ökning av antalet asylsökande och asylinvandringen har därefter legat på en nivå av ca 15000 personer per år. Under år 1987 kom ca 18000 asylsökande till Sverige.
Antalet avtalade platser i kommuner har under de senaste åren uppgått till
ca 14000. Detta har fått till följd att förläggningssystemet fått byggas ut kraftigt från ca 900 platser i fyra permanenta förläggningar, till ca 10000 platser i fyra permanenta och tjugoåtta tillfälliga förläggningar samt tretton slussförläggningar. Vistelsetiden på slussar och förläggningar har ökat till inemot tio månader. De långa vistelsetiderna har medfört att förläggningsverksamheten successivt byggts ut till att omfatta fritidsverksamhet, samhällsinformation, svenskundervisning och kurativ verksamhet. Vid sluss-
förläggningar förekommer som regel ingen polisutredning. Denna sker
först när den asylsökande anvisats förläggningsplats. Viss fritidsverksam-
het samt akut hälso- och sjukvård finns på slussförläggningar. Frågor som rör överföring och mottagning av flyktingar handläggs i 18
som har 17 respektive 20 personer anställda. För ledning och drift av de Bilaga 2
olika förläggningarna fanns den 1 januari 1988 ca 1000 anställda. Antalet utredare vid förläggningarna, som svarar för den direkta kontakten med kommunerna för utplacering av flyktingar, var ca 90 personer.
Till stöd för verksamheten finns ett datorbaserat system för flyktingadministration. I detta system hanteras uppgifter om flyktingar/asylsökande som tagits emot på förläggningar och i kommuner. Ur systemet hämtas även underlag för utbetalning av statliga ersättningar till kommunerna för flyktingmottagning.
Den I januari 1988 var ca 8300 personer inkvarterade på invandrarverkets slussar och förläggningar. Kostnaderna för förläggningsverksamheten
uppgick för budgetåret 1986/87 till 540 milj. kr. År 1987 tecknades avtal med 241 kommuner om mottagning av ca 14 300 personer.
Tillståndsprövning
Verksamheten regleras av utlänningslagstiftningen. vissa internationella överenskommelser samt den praxis som utvecklats bl. a. genom regeringens ställningstaganden I ärenden som överklagats.
Handläggningen av tillståndsärenden sker i huvudsak vid tillståndsbyrån. Byrån består av ca 90 anställda och är uppdelad på byråledning,
sekretariat samt nio sektioner som handlägger ärenden efter en viss länderindelning. Tillståndsverksamheten omfattar även registerenheten. som ansvarar för verkets datorbaserade diarium för utlänningsärenden, tar fram underlag för handläggning av ärenden samt fattar beslut i ärenden som
delegeras från tillståndsbyrån. Enheten består av ca 140 anställda uppdela-
de på sekretariat, pass- och telexexpedition samt ländergrupper. Sedan
den 1 juli år 1987 genomförs en integration mellan tillståndsbyrån och
registerenheten i syfte att åstadkomma ökad delegering och bättre arbetsrutiner.
Till tillständsbyrån inkom under år 1987 ca 165000 ärenden rörande visering. arbets- och uppehållstillstånd samt avlägsnandeärenden. Av dessa var ca 25000 s.k. specialärenden (asylärenden, verkställighet av utvisningsbeslut, överklagande av beslut om avvisning av lokal polismyndighet, yttrande över överklagade ärenden).
Antalet icke avgjorda ärenden vid verket var vid utgången av år 1987 ca 22000. Av dessa var ca 7400 specialärenden. Den genomsnittliga handläggningstiden för specialärenden var ca tre och en halv månad. Variationerna var dock stora. Ungefär hälften av ärendena avgjordes inom en månad, medan handläggningstiden för en fjärdedel av ärendena var sex
månader eller längre. Tillståndsverksamheten har präglats av en kraftig ökning av antalet
ärenden sedan år 1984. Särskilt stor har ökningen av antalet specialären-
den varit. Trots utökade resurser och trots att antalet fattade beslut ligger
på en betydligt högre nivå än tidigare, har balanserna successivt ökat och handläggningstiderna blivit längre. Fr.o.m. april 1987 finns en särskild 19
arbetsstyrka som under begränsad tid skall hjälpa till att arbeta av ärendebalanserna. | Bilaga 2
Medborgarskapsprövningen Medborgarskapsprövningen handläggs inom verkets medborgarskapsbyrå. Verksamheten regleras av medborgarlagstiftningen och avser ärenden rörande erhållande av och befrielse från svenskt medborgarskap. Medborgarskapsbyrån har ca 30 anställda uppdelade på byråledning. sekretariat och två sektioner. Ärendemängden är i första hand beroende av invandringens omfattning, men även av olika nationaliteters benägenhet att söka
svenskt medborgarskap. Antalet inkommande ärenden under de senaste
ären har varit 15 000-16 000. För närvarande är balansen på icke avgjorda ärenden ca 4700 och den genomsnittliga handläggningstiden 4 till 5 månader. Målet är att beslut i medborgarskapsärenden skall föreligga inom tre månader efter det att en ansökan kommit in till verket.
Åtgärder för invandrare Till invandrarverkets uppgifter hör att bevaka invandrarnas förhållanden i Sverige, att föreslå åtgärder i samråd med berörda fackmyndigheter samt att samordna planerade och vidtagna åtgärder. Detta arbete bedrivs bl. a. på utvecklingssektionen vid samordningsbyrån. Arbetet har i huvudsak
kommit att inriktas på flyktinginvandringen och därmed sammanhängande
frågor. Det gäller bl. a. utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, barn-, ung-
doms- och familjefrågor, bostäder, tolkverksamhet samt hälso- och sjuk-
vård. I övrigt bedrivs minoritetsinriktat arbete ofta i projektform. Zigenarfrågor ägnas särskild uppmärksamhet. Utvecklingssektionen har 16 anställda.
Folkrörelsesektionen ger stöd till invandrarnas organisationer och tidningar och svarar för verkets kontakter gentemot dessa. Till prioriterade uppgifter hör folkrörelsernas medverkan i flyktingmottagandet. Folkrörelsesektionen har sju anställda.
Arbetsgruppen för etniska relationer bevakar utvecklingen av de etniska relationerna i Sverige. Gruppen skall utveckla och förmedla kunskap om metoder att påverka etniska relationer. Arbetet inriktas främst på att ge ungdomar en tolerant syn på invandrare samt att förmedla kunskap till
personal som arbetar med invandrare.
Informationsverksamhet Informationsbyrån ansvarar för information om och till invandrare och flyktingar samt för information om svensk invandrar- och flyktingpolitik. Målet är att verksamheten ska bidra till opinionsbildningen. Den ökade asyl- och flyktinginvandringen har gjort det nödvändigt att i första hand förse nya flyktingmottande kommuner med informationsmaterial samt att lämna grundläggande samhällsinformation till flyktingar. Information till massmedia utgör också ett prioriterat område. Byrån svarar även för
Informationsbyrån har 29 anställda. Bilaga 2
Administration
Administrativa byrån, med 106 anställda, ansvarar för verkets personal-,
ekonomi- och intendenturfunktioner, bedriver övergripande planering och verksamhetsplanering samt har hand om AU/ADB-verksamheten och vissa förvaltningsrättsliga frågor. Byrån svarar för verkets anslagsframställ-
ningar samt förbereder ärenden till verksstyrelsen. Inom byrån finns även en språksektion för intern och extern översättningsverksumhet. Arbetet inom byrån inriktas bl.a. på att decentralisera administrativa funktioner
till huvudförläggningarna.
Byråns arbetsvolym har påverkats starkt av den omfattande förlägg-
ningsutbyggnad som skett under de senaste tre åren.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 21