Prop. 1991/92:169

om förenklad delgivning i myndigheters initiativärenden

1991/92:169

om förenklad delgivning i myndigheters Prop initiativärenden 1991/92: 169

Regeringens proposition www

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1992.

På regeringens vägnar

Birgit Friggebo

Gun Hellsvik

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett lagförslag som utarbetats i ärendet. Det lagförslag som remitterats till lag- rådet är identiskt med propositionens lagförslag. Lagrådet har lämnat försla- get utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Utvidgning av tillämpningsområdet för förenklad delgivning

Mitt förslag: Reglerna om förenklad delgivning blir tillämpliga även i mål och ärenden till vilka myndigheten själv, och inte någon part, har tagit initiativet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstauserna är i princip positiva till förslaget.

Skälen för mitt förslag: Förenklad delgivning infördes efter ett förslag i propositionen (1990/91:11) Några delgivningsfrågor. Enligt propositionen bygger förenklad delgivning på tanken att den som vet om att ett visst ärende pågår vid en myndighet bör kunna delges enligt ett förenklat förfarande, nämligen i princip genom lösbrev på posten. I första hand gäller detta enligt propositionen den som själv har inlett ärendet. Men det gäller även dennes motpart, sedan han en gång har fått reda på ärendets existens. Information om att förenklad delgivning kan komma att användas skall som regel delges den det gäller. Den som inlett ärendet kan dock tillställas informationen formlöst om detta skeri nära anslutning till att hans ansökan kommit in till myndigheten.

Initiativärenden berörs inte uttryckligen i propositionen. Remissinstan- serna har allmänt uttalat att det krävs lagändring för att man skall kunna tillämpa förenklad delgivning i initiativärcnden. Jag delar denna åsikt.

Remissinstanserna instämmer i den i promemorian framförda uppfatt- ningen att det från ändamåls- och rättssäkerhetssynpunkter inte spelar nå- gon roll för en part om ärendet i fråga har inletts av någon motpart eller av myndigheten själv; huvudsaken är att han delges fullgod information om ärendet och om det faktum att förenklad delgivning kan komma att använ- das mot honom fortsättningsvis i ärendet. Själv har jag samma uppfattning.

Som exempel på initiativärcnden där det kan finnas utrymme för förenk- lad delgivning nämns i promemorian polis- och åklagarmyndigheters förun- dersökning i brottmål, länsstyrelsens ärenden om återkallande av olika till- stånd —- t.ex. för yrkesmässig trafik, för fastighetsmäklare och för utskänk- ning av alkohol —, länsstyrelsens ärenden om tvångsförordnande av revisor i aktiebolag, kommunens miljö- och hälsoskyddsärenden, vissa ärenden vid tingsrätt som har att göra med rättens tillsynsskyldighet samt vissa mål om exekutiv försäljning och löneexekution hos kronofogdemyndighct.

Remissinstanserna bekräftar att det finns ett behov av att kunna använda förenklad delgivning i initiativärenden. Flera av dem tror dock inte att till- lämpningsområdet blir särskilt stort, vilket till stor del sammanhänger med att det bara är i ärenden där den sökte skall delges vid mer än ett tillfälle som det kan finnas något utrymme för förenklad delgivning. Från bl.a. åklagar- håll framhålls att det krävs ändringar i förundersökningskungörelsen (1947:948) för att förenklad delgivning skall kunna användas vid s.k. slutdel- givning av förundersökning i brottmål med den misstänkte.

För egen del finner jag det alldeles tydligt att det finns ett utrymme för förenklad delgivning i initiativärenden som är tillräckligt stort för att moti- vera att regler därom införs. Uppräkningen av ärendetyper i promemorian är ju inte på något sätt uttömmande. Istället kan olika myndigheter förvän- tas hitta fler ärendetyper där förenklad delgivning kan användas. Just när det gäller slutdelgivning av förundersökning i brottmål tror jag att förenklad delgivning kan komma att visa sig särskilt värdefull. Jag bedömer det också som en förutsättning att vissa justeringar först görs i förundersökningskun- görelsen. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Den lagtekniska lösningen

Den nuvarande lagtexten begränsar den förenklade delgivningcns tillämp- ning till den som inlett målet eller ärendet och dennes motpart. Enligt pro- memorian skulle man i fortsättningen helt enkelt tala om en part i ett mål eller ärende, varvid även inbegreps personer med ställning motsvarande en parts. Därmed skulle man utesluta personer som intar en helt annan sorts ställning i mål och ärenden, t.ex. vittnen och sakkunniga.

Det råder ingen tvekan om att förenklad delgivning bör vara begränsad till personer som intar någon form av partsställning. Flera remissinstanser har emellertid krävt att lagtexten tydligt skall ange att en vidare krets åsyftas än som faller under det traditionella partsbegreppet. Jag håller med om att ordet part har en så specifik innebörd att man inte kan använda bara det ordet om man vill träffa en större grupp. Lämpligen bör lagtexten som mål- grupp ange den som är pan eller som har liknande ställning i ett mål eller ärende. Jag återkommer i specialmotiveringen med några ytterligare kom- mentarer till denna fråga.

Bör vissa handlingari initiativärenden uttryckligen undantas från förenklad delgivning?

En fråga, som inte har tagits upp i promemorian, gäller det förhållandet att, enligt andra stycket i 3 a & DL, förenklad delgivning inte får avse stämnings- ansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängig- görs. Syftet med detta förbud är att ställa högre krav på delgivning av hand- lingar som typiskt sett är mycket viktiga för adressaten. Stockholms tingsrätt menar att oklarheter eventuellt kan uppkomma när det gäller att tillämpa denna bestämmelse på initiativärenden och säger att det möjligen kan vara befogat att i lagtexten ange att inte heller den inledande handling genom vil- ken en myndighet ex officio upptar ett ärende till prövning får delges genom förenklad delgivning.

• Sida 7
•  Original

Förbudet mot förenklad delgivning gäller stämningsansökningar och andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Enligt min uppfattning skulle denna regel i sin nuvarande utformning inte träffa någon handling i ett initiativärcnde. Det skulle också vara vanskligt att i lagtext för- söka beskriva någon motsvarande kategori av handlingar i ärenden där det är myndigheten själv som tar initiativet, eftersom dessa ärenden kan se ut på så många olika sätt. I en del ärenden är det ju också så att den första kontak- ten mellan myndigheten och den sökte sker muntligt. Men den grundläg- gande frågan är naturligtvis om det överhuvudtaget finns behov av att un- danta vissa handlingar i dessa ärenden.

Om mitt förslag genomförs kommer förenklad delgivning i ett initiativ- ärende att kunna tillämpas först efter det att informationen om förenklad delgivning har delgivits den sökte, vilket förstås måste ha skett på något an- nat sätt än genom förenklad delgivning. I sådana ärenden kommer alltså den förenklade delgivningen att följa samma mönster som vid delgivning med den part i ett tvåpartsärendc som inte har inlett ärendet. I sistnämnda typ av ärende delges normalt inte informationen lösryckt utan i stället tillsammans med den handling varigenom ärendet har inletts. På samma sätt torde myn- digheterna i sina initiativärenden komma att i den första kommunikationen som delges parten lämna dels någon sorts föreläggande att svara i ärendet, dels information om att förenklad delgivning kan komma att användas mot honom i fortsättningen i ärendet. Alternativt kommer föreläggandet att del- ges först och informationen i en senare omgång. I båda fallen kommer syftet med förbudet i andra stycket mot förenklad delgivning av stämningsansök- ningar m.m. rent faktiskt att tillgodoses även i initiativärendcna utan att man uppställer något förbud mot förenklad delgivning av vissa handlingar i dessa ärenden.

Jag föreslår mot denna bakgrund ingen ändring av paragrafens andra stycke. Jag påminner emellertid om den allmänna lämplighetsregeln som finns i första stycket och som anger att förenklad delgivning får användas bara om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna.

3 Justering av presumtionen för när förenklad delgivning skall anses ha skett

Mitt förslag: Delgivning enligt 3a 5 DL skall anses ha skett när två veckor förflutit från det att meddelandet om en delgivningshandling skickades med posten och det inte framstår som osannolikt att hand- lin gen före tvåveckorstidens utgång kommit fram till den söktes senast kända adress.

Promemorian behandlar inte denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar föreslagit en ändring av formuleringen i 195 DL, som definierar när delgiv- ning skall anscs ha skett enligt 3 a 5, nämligen när två veckor förflutit från

• Sida 8
•  Original

det att meddelandet om delgivningshandlingen skickades med posten och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att hand- lingen inom tvåveckorstiden kommit fram till den söktes senast kända adress.

En strikt bokstavstolkning skulle kunna leda till underkännande av en del- givning där handlingen kommit fram innan tvåveckorstiden börjat löpa. Så kan ju bli fallet om myndigheten dröjer några dagar med att skicka medde- landet. Syftet med regeln är naturligtvis att en delgivning inte skall godkän- nas, om handlingen inte kommer fram förrän efter tvåveckorstidens utgång. Jag föreslår därför den ändringen av formuleringen att handlingen före två- veckorstidens utgång skall ha kommit fram till den söktes senast kända adress.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom J ustitiedepartementet upprät- tats förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428). Förslaget har granskats av lagrådet.

5 Specialmotivering 3 a 5

Enligt förslaget skall förenklad delgivning kunna användas i förhållande till den som är part eller som har liknande ställning i ett mål eller ärende. Försla- get innebär en utvidgning av tillämpningsområdet jämfört med gällande rätt. För närvarande kan förenklad delgivning användas bara i mål och ärenden som inletts av någon part. I fortsättningen skall detta delgivningssätt kunna användas även om det är myndigheten själv som har initierat målet eller ärendet.

Såsom framgått av den allmänna motiveringen avses den nya lagtexten täcka in alla som har en partsliknande ställning i ett mål eller ärende. Ordet part behöver alltså inte återfinnas i författningsregleringen av själva det för- farande där delgivningen skall användas. I stället kan förekomma uttryck som sakägare, fastighetsägare, misstänkt, tillståndshavare etc., beroende på ämnesområdet. I en stor del av ärendena hos förvaltningsmyndigheterna torde den nu föreslagna formuleringen komma att träffa samma personkrets som avses i t.ex. 165 förvaltningslagen (1986:223), där man talar om ”sö- kande, klagande eller annan part”. Allmänt kan sägas att personen i fråga skall ha en ställning som är jämförbar med den som t.ex. en part i ett tviste- mål eller en tilltalad i ett brottmål intar. Typiskt för en sådan person är att han har ett intresse för egen del i själva saken, att han har rätt att framställa yrkanden i själva saken eller att han har rätt att överklaga ett avgörande i saken. T.ex. omfattas inte vittnen och sakkunniga.

Vad som nu sagts om parter och andra personer i liknande ställning gäller även deras ombud eller ställföreträdare. Om sålunda någons talan förs av hans ombud eller ställföreträdare kan man tillämpa förenklad delgivning

• Sida 9
•  Original

mot ombudet resp. ställföreträdaren. Det bör dock observeras att man inte först kan t.ex. tillställa ombudet information om förenklad delgivning och därefter delge parten själv i lösbrev enligt reglerna för förenklad delgivning. Detta innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt.

195

Den föreslagna ändringen gäller presumtionen för när delgivning enligt 3 a 5 skall anses ha skett. Förslaget har kommenterats i den allmänna motive- ringen.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 10
•  Original

Bilaga 1

Promemorians lagförslag

Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 3a 5 delgivningslagen (1970:428) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a5

Om det inte är olämpligt med hän- syn till omständigheterna, får ordi- när delgivning med den som inlett målet eller ärendet eller med dennes motpart ske genom att myndigheten sänder handlingen med posten till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att hand- lingen har sänts (förenklad delgiv-

ning).

Om det inte är olämpligt med hän- syn till omständigheterna, får ordi- när delgivning med en pan i ett mål eller ärende ske genom att myndig- heten sänder handlingen med posten till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag se- nare skiekar ett meddelande om att handlingen har sänts (förenklad del-

givning).

Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske, om upplys- ningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit in till myn- digheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 11
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-04-27

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl justitieradet Hans Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428). Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Anér. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 12
•  Original

Innehåll Proposition ................................................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1 Propositionens lagförslag .................................... 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1992. . . 4 1 Ärendet och dess beredning ............................. 4 2 Utvidgning av tillämpningsområdet för förenklad delgivning. 5 3 Justering av presumtionen för när förenklad delgivning skall

anses ha skett .......................................... 7 4 Upprättat lagförslag .................................... 8 5 Specialmotivering ...................................... 8 6 Hemställan ............................................ 9 7 Beslut ................................................ 9 Bilaga 1 Promemorians lagförslag ............................ 10 Bilaga 2 Lagrådets yttrande .................................. 11

gotab 41306. Stockholm 1992