Prop. 1992/93:130
om vissa jordbrukspolitiska frågor
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att medel anvisas för 1992 års direktbidmg till jord- bruket. Utöver de besparingar på detta belopp som aviserades i 1992 års bud- getproposition föreslås nu ytterligare besparingar. Sammanlagt kommer där— _ med direktbidragen att uppgå till 1 600 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Det innebär en total besparing på drygt-800 miljoner kronor trama- lande till det ursprungliga kompensationsbeloppet som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut. I propositionen aviseras också åtgärder för att påbörja en anpassning av den svenska livsmedelssektom till de förhållanden som råder inom EG.
l Riksdagen 1992/93. 1 sam/. Nr 130
Jordbruksdepartementet ProP- 1992/931130 Utdrag ur pretokoll vid tegeringssammanträde den 29 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Olsson
Proposition om vissa jordbrukspolitiska frågor
1. Inledning
I årets budgetproposition (prop. 1991/92leO bil. 10) gjordes bedömningen att en överenskommelse inom ramen för pågående GAH-förhandlingar (Uru- guay-rundan) var nära förestående. Jag anförde därför att ett ställningstagan- de till jordbrukets kompensationsbelopp och de s.k. direktbidragen för bud- getåret 1992/93 skulle anstå till dess förhandlingarna var avslutade. Jag anför- de vidare att övervägandena vid ett ställningstagande skulle ske med beaktan- de av att anpassningen av svensktjordbruk och svensk jordbrukspolitik till EG inte får försvåras. Samtidigt aviserades en besparing budgetåret 1992/93 med 175 miljoner kronor på direktbidragen.
Även om GATT-förhandlingama skulle bli klara snart kan inte resultatet av dem verkställas under innevarande budgetår, varför jag nu villta upp frågan om direktbidrag för budgetåret 1992/93.
Jag vill emellertid inledningsvis kort beröra vissa frågor om en anpassning av svenskt jordbruk till förhållandena inom EG.
1.1. Allmänna utgångspunkter
Förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG är för närvarande en av de viktigaste frågorna på jordbruksområdet. Regeringens målsättning äran Sveri- ge skall bli medlem iEG fr.o.m. den 1 januari 1995. Integration iden gemen- samma jordbrukspolitiken blir ett av huvudelementen vid Sveriges inträde som medlem i EG. Arbetet med förhandlingsförberedelser pågår och regering- en har i riksdagen redovisat förhandlingsmål på bl.a. jordbruksområdet. Det övergripande förhandlingsmålet bör vara att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolin'k skall ske från den dag Sverige blir med- lem. Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen skall uppnå så stora po- sitiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både be- hovet av en Stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenter-
nas och skattebetalarnas intressen. En ambition bör därvid vara att inga över- gångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att öv- riga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis av öm— sesidighet.
Ett mål är också att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regio- nalpolitiska området.
Sverige vill också behålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a. mil- jö- och djurskydds-ldjurhälsoområdet.
Det betyder att redan på relativt kort sikt, dvs. fr.o.m. den 1 januari 1995, blir Sveriges jordbruks. trädgårdsnärings och livsmedelsindustris konkurrens- kraft i EG avgörande för dess framtida omfattning. En anpassning mot de to— talt sett lägre pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller inom EG måste där— för omedelbart påbörjas. Även vad gäller andra villkor som styr marknadsför- hållandena bör en anpassning till EG eftersträvas.
Härigenom minimeras behovet av övergångsåtgärder, vilket innebär att de samhällsekonomiska fördelar som ett EG-medlemskap innebär, snabbare upp- nås. Anpassningen till EG:s lägre priser, kostnader och hårdare konkurrens förutsätter en fortsatt omställning av livsmedelssektom för att Sverige skall ha en konkurrenskraftig jordbruks- och livsmedelsnäring vid inträdet i EG. An- passningen bör också ge ökat marknadstillträde, lägre konsumentpriser och en minskad belastning på statsbudgeten. Produktionen inom jordbruket och livsmedelsindustrin bör kunna behållas på ungefär nuvarande nivå om dessa sektorer ges samma villkor som motsvarande sektorer inom EG.
Rent allmänt innebär en anpassning i stort sett oförändrad pris- och stödni- vå för vegetabilieproduktionen jämfört med dagens nivå, medan nivåerna mås- te sänkas inom animalieproduktionen. Kostnadsnivån måste sänkas inom samtliga produktionsinrikmingar. Med hänsyn till den mycket kona tid som står till förfogande för en anpassning av den svenska livsmedelsproduktionen måste åtgärder vidtas snarast möjligt så att livsmedelsproducentema får de signaler som krävs för att anpassningen skall kunna inledas och fullföljas till tidpunkten för ett svenskt medlemskap. Sedan EG våren 1992 beslutade om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, som bl.a. innebär införan- det av ett arealbidrag med trädeskrav inom vegetabilieodlingen, framstår det som uppenbart att 1990 års beslut om livsmedelspolitiken i sig är otillräckligt för att åstadkomma den anpassning som krävs till förhållandena inom EG.
Den särskilda omställningskommission som fått regeringens uppdrag att förbereda en avstämning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut har nyligen avgivit ett delbetänkande som i första hand behandlar vegetabilieproduktio— nens villkor fram till ett EG-medlemskap. I viss utsträckning har kommissio- nen även beaktat behovet av förändringar inom anirnaliesektom samtidigt som ytterligare förslag vad beträffar denna sektor enligt kommissionen skall be- handlas i kommande betänkande. Det skulle enligt min mening vara en fördel om villkoren för såväl vegetabilie- som animalieproduktionen kunde klargö- ras i ett sammanhang. Enligt vad jag har erfarit är det möjligt för Omställnings- kommissionen att inom kort också redovisa förslag rörande animalieproduktio—
nen. Därmed blir det möjligt att på ett samlat sätt ta ställning till hela livsme- delspolitiken vid ett och samma tillfälle. Jag har därför för avsikt att i min an- mälan till 1993 års budgetproposition återkomma med förslag om grunderna för en successiv anpassning av livsmedelspolitiken där bl.a. frågan om vill- koren för vegetabilie- och animalieproduktionens anpassning kommer att be- handlas. Därvid kommer också att tas upp målsättningarna för de sänkningar av konsumentpriser och produktionskosmader som är förutsättningen för en sådan anpassning. Jag kommer i det sammanhanget även att ta upp frågan om storleken på direktbidrag för budgetåret 1993/94 och därmed också utrymmet för en anpassning till EG:s system med arealbidrag och därtill hörande trädes- villkor. Med hänsyn till vikten av en tidigt påbörjad anpassning är det dock nödvändigt att redan nu börja vidta olika åtgärder för att sänka produktions- kostnadema. Detta är av särskilt stor betydelse eftersom det föreligger en naturlig eftersläpning innan sänkta kostnader kan få genomslag i en näring som jordbruket.
Vad beträffar Omställningskommissionens fortsatta arbete vill jag i detta sammanhang anföra följande. Kommissionen har i uppdrag att lämna förslag till erforderliga förändringar i gällande beslut för att i första hand åstadkomma en smidig anpassning av svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri till EG. Till kommissionens uppdrag hör emellertid också bl.a. att göra en av- stämning av besluten avseende mål och medel för att bevara ett öppet och le- vande kulturlandskap. Utöver en utvärdering av existerande landskapsvårds- stöd skall kommissionen därvid också pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.
Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken inom EG har komplette- rats med flera åtgärder där inriktningen i viss utsträckning ansluter till syftet med det svenska landskapsvårdsstödet. Även dessa kompletterade åtgärder bör beaktas när Omställningskommissionen gör sin avstämning på detta om- råde.
1.2. Sänkt gränsskydd på fodermedel
Som ett första steg i den nödvändiga kostnadsanpassningen, till den del den faller på staten, avser jag att inom kort föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 ja- nuari 1993 sänka införselavgiften på proteinfoderrnedel med 30 %. EG har inget gränsskydd för dessa typer av fodermedel och de svenska foderkostnader- na ligger därför avsevärt över foderkostnadsnivån inom EG. En sänkning av gränsskyddet och därmed den svenska prisnivån ärett viktigt stegi anpass- ningen till villkoren som gäller inom EG. Anitnalieproducentema kan därmed sänka sina kostnader, vilket i sin tur ger utrymme för en sänkt stödnivå inom denna sektor.
Effekterna av en gränsskyddssänkning på proteinfodermedel är en ökad an- vändning av dessa fodermedel inom animalieproduktionen på bekostnad av framför allt spannmålen. Undanträngningen av spannmål är dock beroende av
spannmålspriset. Även användningen av andra inhemska fodermedel, som t.ex. foder från raps, kommer att påverkas. Jag har för avsikt att återkomma också till denna fråga i samband med budgetpropositionen då Omställnings- kommissionens andra delbetänkande föreligger.
1.3. Avskaffad prisregleringsavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel
Den s.k. prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel, vars syfte är att bidra till finansieringen av överskottsexporten av spannmål, har ingen direkt motsvarighet i EG. Avgiftens storlek och därmed jordbrukets kostnader för denna uppgår till ca 400 miljoner kronor per år. Ienlighet med vad Omställningskommissionen har föreslagit bör, som ett led i anpassningen till de förhållanden som gäller inom EG, kostnadsnivån inom Sverige reduce- ras genom att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas. Kommissionen har föreslagit att detta bör ske från den 1 juli 1993.
Den, till följd av torkan, mycket låga skörden år 1992 innebär att export- kostnadema för överskott i det närmaste uteblir för denna skörd budgetåret 1992/93. Därmed är finansieringsbehovet inte längre lika stort som tidigare och grunden för att belasta jordbruket med denna kostnad bortfaller. Prisregleringsavgiften kan därför avskaffas redan fr.o.m. den 1 januari 1993. Jag har för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
Ytterligare åtgärder för att anpassa växtodlingen är nödvändiga och jag av- ser att återkomma med förslag till anpassningsåtgärderi samband med att ställ- ning tas till en anpassning av både animalie- och vegetabilieproduktionen.
Enligt min bedömning kommer åtgärderna innebära att förutsättningama för en extensifrering inom vegetabilieodlingen ökar. Intensiteten i vegetabi- lieodlingen påverkas främst av relationerna mellan priserna på produkter och produktionsmedel.
Sänkningen av inlösenpriset från 139 öre 1 1989 års priser till 90 öre år 1993, som gällande beslut innebär, utgör ett mycket starkt incitament för en extensiftering av odlingen. Förändringen innebär en mycket kraftig sänkning av det reala inlösenpriset på spannmål mellan åren 1989 och 1993. Sänkning- en av priserna på handelsgödsel och bekämpningsmedel till följd av ett bortta- gande av prisregleringsavgiftema är relativt sett väsentligt lägre.
1.4. Åtgärder för vidareföring av kostnadssänkningar
Kostnadsnivån inom den svenska livsmedelssektom är. som jag tidigare nämnt, för hög inom samtliga produktionssektorer.
Den sänkning av den svenska kostnadsnivån i jordbruket som nu påbörjas måste också, mot bakgrund av den totalt sett högre stödnivån i Sverige, följas
av sänkningar av kostnadsnivån i livsmedelskedjans övriga led. Jag är överty- gad om att denna insikt finns hos alla som strävar efter att vara konkurrens— kraftiga inom en gemensam europeisk marknad.
Så länge stödnivån iSverige är högre än den i EG måste också kostnads— sänkningama vidareföras genom en sänkt stödnivå. En sådan sänkning kan åstadkommas såväl genom en sänkning av direktbidragen som genom sänkta referenspriser och därmed sänkt gränsskydd.
Fördelarna av en sänkt kostnadsnivå kommer således oss alla tillgodo an- tingen som ett minskat behov av skattefrnansiering eller som sänkningar av konsumentprisema. Vad gäller budgetåret 1993/94 återkommer jag till dessa frågori samband med 1993 års budgetproposition. För budgetåret 1992/93 föreslår jag i det följande att vidareföringen av de kostnadssänkningar som jag berörti det föregående i sin helhet sker som en sänkning av direktbidra-
gen till primärledet.
2. Direktbidrag till jordbruket
Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor skulle tillföras jord- bruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en överenskommelse iGA'I'I'iapril 1989, som bl.a. inne- bar att stödprisema till jordbruket inte skulle höjas fram till dess att förhand- lingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättningi huvudsak skulle läm- nas genom direktbidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grödor i stället för genom en gränsskyddshöjning. Som en (kli 1990 års livsmedelspo- litiska beslut höjdes det totala kompensationsbeloppet i form av direktbidrag till 2 443,4 miljoner kronor budgetåret 1990/91. Detta innebar att ca 10 % av jordbrukets bruttointäkter inte längre skulle komma från konsumenterna utan från statsbudgeten. Hur ersättningen skulle utgå efter detta budgetår skulle en- ligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhand— lingarna.
För budgetåret 1991/92 beslutade riksdagen att 755 miljoner kronor av di- rektbidragen skall disponeras för att amortera av den rörliga kredit m.m. som ställts till Statens jordbruksnämnds förfogande för att finansiera 1990 års spannmålsexport m.m. Enligt riksdagens beslut skulle resterande bidrag för budgetåret 1991/92 utgå påi princip samma sätt som budgetåret 1990/91 och utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att GA'IT—förhandlingama inte motiverade förändringari systemet. Då GATT-förhandlingama inte kun- de avslutas föreslog regeringen i prop. 1991/92z25 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 att resterande direktbidrag för budget- året 1991/92 skall anvisas och utbetalas i huvudsak i form av djurbidrag. Re- geringen föreslog därvid också att en besparing skulle göras med 50 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1991/92:JOU7, rskr. l99l/92:49). För budgetåret 1991/92 uppgick således
kompensationsbeloppet till 2 393,5 miljoner kronor, varav 1 478 miljoner kronor betalades ut som djurbidrag.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) gjordes bedöm- ningen att GA'lT-förhandlingama befann sig i ett slutskede. Vidare anfördes att "ett ställningstagande till kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93 får anstå till dess förhandlingarna i GATT är avslutade. Övervägandena bör då också göras med beaktande av att anpassningen av svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik till EG inte får försvåras". Samtidigt anfördes att di- rektbidragen som ett led i besparingsarbetet skulle reduceras med 175 miljo- ner kronor för budgetåret 1992/93.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet och behovet av att stärka statsbudgeten bören ytterligare besparing göm på direktbidragen till jordbru- ket utöver den som aviserades i 1992 års budgetproposition. Således bör bi- dragen för budgetåret 1992/93 reduceras med ytterligare 618,5 miljoner kro— nor. Besparingen bör inte tillåtas slå igenom på konsumentprisema. Någon höjning av gränsskyddet bör därför inte genomföras. Därmed måste det kom- pensationsbelopp till jordbruket som lades fasti 1990 års livsmedelspolitiska beslut sänkas med motsvarande belopp.
För budgetåret 1992/93 kommer direktbidragen således att uppgå till sam- manlagt 1 600 miljoner kronor. Medlen bör få disponeras på samma sätt som under tidigare år.
Till viss del kompenseras jordbruket genom de kostnadssänkande åtgärder som jag har berört tidigare. Dessutom kommer även den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften som regeringen har föreslagit att påverka jordbruket i en kostnadssänkande riktning.
Det bör liksom tidigare år få ankomma på regeringen att fastställa grunder- na för och fördelningen av direktbidragen på olika produktionsgrenar.
[detta sammanhang vill jag emellertid nämna att jag har för avsikt att av an- visat belopp föreslå regeringen att medel tillförs skördeskadefonden. Avsätt- ningen till fonden innebär att den överenskommelse mellan LRF och tidigare regering om avsättningar till skördeskadefonden nu kan fullföljas.
Till följd av årets skördeskador beräknas fonden behöva utbetala större be- lopp än vad som beräknats. Genom att avsätta medel från direktbidragen kan fonden trots detta byggas upp till avsedd nivå.
Förändringen av kompensationsbelopp och direktbidrag måste också ses som ett steg i den nödvändiga anpassning av stödnivån som måste ske inför ett Evaedlemskap. Som jag nyss nämnt avser jag att senare återkomma till regeringen med ytterligare förslag som syftar till att Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring.
3. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har förordat om en sänkning av kompensations- beloppet till jordbruket, 2. godkänna vad jag har förordat om utbetalning av direktbidrag till jordbruket för budgetåret 1992/93, 3. till Omtällningsåtgärderi jordbruket m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 600 000 000 kr. Vidare hemställerjag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om åtgärder för att påbörja en anpassning av svenskt jord- bruk till de förhållanden som råder inom EG.
4. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge- nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åt- gärder och det ändamål som han har hemställt om.
gotab 42228. Sloc-xnolrn 199?