Huvudmannaskapet för gymnasial utbildning m.m.
Prop.
1995/96:183
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
Lena Hjelm-Wallén
Y Iva Johansson(Utbildningsdepartementet)
I denna proposition föreslås att ett landsting efter överenskommelse meden kommun får anordna även andra nationella program i gymnasieskolanän inom naturbruk och omvårdnad. Vidare föreslås att den företrädesrätttas bort som landstingen i dag har att anordna utbildning inom naturbrukoch omvårdnad. Landsting skall efter överenskommelse med en kommunäven kunna få anordna gymnasial vuxenutbildning ochpåbyggnadsutbildning i komvux inom andra områden än naturbruk ochomvårdnad samt nationella program i gymnasiesärskolan och motsvarandeutbildning i särvux. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
1¶Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 183
1¶Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2¶Lagtext ..................................... 4
3¶Ärendet och dess beredning....................... 8
4¶Huvudmän för gymnasial utbildning................. 8
4.1¶Gällande regler........................... 8
4.2¶Finansiering av gymnasial utbildning............ 9
4.3¶Problem med gällande regler ................. 11
5¶Ändrade regler om att anordna gymnasial utbildning...... 14
6¶Författningskommentar .......................... 16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996 . . 18
Rättsdatablad...................................... 19
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 183
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)’
dels att 1 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 6 och 23 §§, 6 kap. 10 §, 11 kap.
17 § samt 12 kap. 3, 7, 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 6 kap. 10 a §, avföljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §2
För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymna-sieskolan därför att de är utvecklingsstörda finns särskolan. Kommunernaär huvudmän för särskolan.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting vara hu-vudman för viss utbildning inomsärskolan.
10 §’
Kommuner och landsting är huvudmän för komvux.
Kommunerna är huvudmän för särvux och sfi.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting vara hu-vudman för viss utbildning inomsärvux.
5 kap.
6 §4
Landstingen får anordna utbild-ning endast på sådana nationellaprogram som avser naturbruk och
Landstingen får anordna utbild-ning på sådana nationella programsom avser naturbruk och omvård-
1¶Lagen omtryckt 1991:1111
2 Senaste lydelse 1993:800.
3 Senaste lydelse 1992:598.
4 Senaste lydelse 1991:1684.
omvårdnad.
Om ett landsting anordnar sådanutbildning som avses i första styck-et, får kommuner som ingår ilandstinget inte anordna sammautbildning utan överenskommelsemed landstinget.
23 Ett landsting som i sin gymnasie-skola på ett nationellt program hartagit in en elev som inte är hemma-hörande i en kommun som harsamverkansavtal med landstinget,har rätt till ersättning för sina kost-nader för elevens utbildning frånelevens hemkommun. Landstingetfår dock inte betinga sig högreersättning från hemkommunen änsom svarar mot det statsbidrag somutgår dit för elevens utbildning igymnasieskolan.
nad.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting ävenanordna utbildning på andra natio-nella program.
§5
Ett landsting som i sin gymnasie-skola på ett nationellt program hartagit in en elev som inte är hemma-hörande i en kommun som harsamverkansavtal med landstinget,har rätt till ersättning för sina kost-nader för elevens utbildning frånelevens hemkommun.
6 kap.
10 §6
Vaije kommun skall erbjuda de elever som har bedömts kunna gå ettnationellt program ett urval av olika program. Antalet platser på de olikaprogrammen skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse utbildningsom anordnas inom kommuneneller i en annan kommun i enlighetmed samverkansavtal.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting anordnautbildning på nationella program.
Ett erbjudande enligt förstastycket skall avse utbildning somanordnas inom kommunen eller ien annan kommun eller ettlandsting i enlighet med samver-kansavtal.
JO a§
Om ett landsting anordnar utbild-ning på nationella program, gällervad som sägs i 6 § tredje stycketom skyldighet att anordna
5 Senaste lydelse 1991:1684.
6 Senaste lydelse 1993:1478.
skolskjuts för landstinget.
11 kap.
17 §7
Kommunerna skall erbjuda gymnasial vuxenutbildning. De skall härvidsträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.
Landstingen får anordna gymna- Landstingen får anordna gymna-sial vuxenutbildning endast inom sial vuxenutbildning inom område-områdena naturbruk och omvård- na naturbruk och omvårdnad,nad.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting anordnagymnasial vuxenutbildning äveninom andra områden.
12 kap.
3 §8
Kommunerna skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva efter atterbjuda utbildning som svarar mot behov och efterfrågan.
Efter överenskommelse med enkommun får ett landsting anordnasärvux som motsvarar den utbild-ning som ges på nationella programi gymnasiesärskolan.
7 En kommun är skyldig att till sinsärvux ta emot en sökande somkommer från en annan kommun,om hemkommunen har åtagit sigatt svara för kostnaderna för ele-vens utbildning.
9 Kommunerfår uppdra åt andra attanordna särvux. Regeringen fårmeddela föreskrifter om vem somfår ges ett sådant uppdrag och om
§’
En kommun eller ett landsting ärskyldig att till sin särvux ta emoten sökande som kommer från enannan kommun, om hemkommunenhar åtagit sig att svara för kostna-derna för elevens utbildning.
10 En kommun eller ett landsting fåruppdra åt andra att anordna särvux.Regeringen får meddela föreskrifterom vem som får ges ett sådant
7 Senaste lydelse 1991:1684.
8 Senaste lydelse 1992:598.
9 Senaste lydelse 1992:598.
10 Senaste lydelse 1992:598.
villkor för det.
uppdrag och om villkor för det. Prop. 1995/96:183
11 §
Den som vill delta i särvux skallansöka om detta hos styrelsen förutbildningen i sin hemkommun.Om ansökan avser en utbildningsom en annan kommun anordnareller låter anordna skall styrelsenskyndsamt sända ansökan vidaretill styrelsen för utbildningen där.Till ansökan skall styrelsen foga ettyttrande av vilket det framgår omhemkommunen åtar sig att svaraför kostnaderna för elevens utbild-ning, såvida det inte på grund avtidigare överenskommelse är onö-digt.
Den som vill delta i särvux skallansöka om detta hos styrelsen förutbildningen i sin hemkommun.Om ansökan avser en utbildningsom en annan kommun eller ettlandsting anordnar eller låter anord-na skall styrelsen skyndsamt sändaansökan vidare till styrelsen förutbildningen där. Till ansökan skallstyrelsen foga ett yttrande av vilketdet framgår om hemkommunen åtarsig att svara för kostnaderna förelevens utbildning, såvida det intepå grund av tidigare överenskom-melse är onödigt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Senaste lydelse 1992:598.
I propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenut-bildningen (prop. 1990/91:85 ) föreslogs att kommuner och landsting ävenfortsättningsvis skulle vara huvudmän för gymnasieskolan och gymnasialvuxenutbildning. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (bet.1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356). Enligt 5 kap. 6 § skollagen(1985:1100) får landstingen inom gymnasieskolan endast anordnautbildning på sådana nationella program som avser naturbruk ochomvårdnad. För gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildninginom komvux gäller enligt 11 kap. 17 § andra stycket skollagen attlandstingen får anordna sådan utbildning endast inom områdena naturbrukoch omvårdnad.
Riksdagen beslöt med anledning av proposition om ändrat huvudmanna-skap för särskolan och särvux m.m. (prop. 1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285) att kommunen skall vara huvudman försärskolan och särvux.
Genom bl.a. skrivelser från Svenska Kommunförbundet och Landstings-förbundet (1995-11-17, dnr U95/3933/S) har till regeringen framförtsönskemål om ändringar i skollagen, som underlättar samverkan mellankommuner och landsting även inom andra utbildningsområden än natur-bruk och omvårdnad.
Överläggningar har ägt rum mellan företrädare för Utbildningsdeparte-mentet och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsför-bundet.
4.1¶Gällande regler
Varje kommun är enligt 5 kap. 5 § skollagen skyldig att erbjuda samtligaungdomar i kommunen utbildning på nationella program i gymnasieskolanfram till och med första halvåret det år de fyller 20 år. Detta innebär attkommunerna har ansvar för att alla ungdomar får tillgång till ett allsidigturval av nationella program. Ungdomar som vill gå på program, somkommunen inte anordnar, har rätt att studera på dessa i annan kommun.Detta kan ske genom samverkansavtal mellan hemkommun ochkommuner eller landsting, som anordnar utbildningen. Landstingen fårenligt 5 kap. 6 § skollagen inom gymnasieskolan endast anordna utbild-ning på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.Om ett landsting anordnar sådan utbildning får kommuner, som ingår ilandstinget, inte anordna samma utbildning utan överenskommelse medlandstinget.
Även i fråga om gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildninggäller enligt 11 kap. 17 § att landstingen får anordna utbildning endastinom områdena naturbruk och omvårdnad. I 2 kap. 9 § förordningen(1992:403) om kommunal vuxenutbildning föreskrivs att en kommun, som
avser att anordna utbildning som får anordnas av det landsting till vilket Prop. 1995/96:183kommunen hör, skall samråda med landstinget. Det finns således ingetsom hindrar att en kommun startar sådan vuxenutbildning som landstingetanordnar.
För särskolan och särvux kan endast kommuner vara huvudman.
Möjligheten för en kommun eller ett landsting att låta annan genomförautbildning på entreprenad regleras i lagen (1993:802) om entrepre-nadförhållanden inom skolan. Det är endast viss undervisning inomgymnasieskolan, som får läggas ut på entreprenad till fysiska ellerenskilda juridiska personer. Om det finns särskilda skäl får regeringen påansökan av en kommun eller ett landsting i andra fall medge attkommunen eller landstinget får sluta avtal med någon annan om attbedriva undervisning inom det offentliga skolväsendet. De uppgifter, somden kommunala styrelsen för utbildningen och rektorn har, får inteomfattas av avtalet. Detta innebär att rektorn alltid är anställd av kom-munen eller landstinget. När det gäller komvux och särvux kanhuvudmannen uppdra åt andra att genomföra utbildningen (11 kap. 6 §respektive 12 kap. 9 § skollagen).
4.2¶Finansiering av gymnasial utbildning
Förändringar i det statliga bidragssystemet
Fram till den 1 juli 1991 hade skolsektorn ett stort antal specialdestinera-de bidrag uppdelade på skolformer och delar av skolformer. Riksdagensbeslut med anledning av propositionen om Ansvaret för skolan (prop.1990/91:18, bet. 1990/91:UbU4, rskr. 1990/91:76) innebar att de special-destinerade statsbidragen den 1 juli 1991 ersattes med ett bidrag tillskolsektorn - sektorsbidraget. Härigenom fick kommunerna en bidragsramför hela skolsektorn och de fick därvid själva prioritera resurserna mellanolika skolformer och mellan olika verksamheter inom skolformerna.Sektorsbidraget grundades på ett schabloniserat system för att beräknahuvudmännens behov av finansiellt stöd för den undervisning som följerav gällande bestämmelser.
Sektorsbidraget ersattes den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150, bet.1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) med ett statligt utjämningsbidrag tillkommuner och landsting. Det primära syftet med detta nya bidragssystemvar att utjämna de stora inkomstskillnaderna i kommunsektorn och attgarantera alla kommuner ett visst skatteunderlag. Inkomstutjämningeninnebar att bidraget relaterades till kommunens skattebas i stället för denverksamhet som kommunen bedriver.
Fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller ett nytt system för strukturkost-nadsutjämning enligt riksdagens beslut i december 1995 om ett nyttutjämningssystem för kommuner och landsting, m.m. (prop. 1995/96:64,bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). I den nya beräkningsmodellen förutjämningsbidragen till kommun finns faktorer som tar hänsyn till ut-bildningsbehovet. Motsvarande faktorer finns inte med i skatteutjämningenmellan landsting.
Interkommunal ersättning
I det gamla statsbidragssystemet och genom sektorsbidraget fick kommu-nerna bidrag från staten som i genomsnitt täckte hälften av kommunenskostnader för utbildningsverksamheten. Den resterande delen fick såledesbekostas av kommunerna själva. För att täcka de kommunala kostnadernaför en elev från en annan kommun fick kommunen s.k. interkommunalersättning. Hemkommunen var skyldig att betala denna ersättning för dekommuninvånare som studerade i annan kommun.
Det nya utjämningssystemet syftar till att tillsammans med skatteinkom-sterna ge kommunerna likvärdiga förutsättningar att finansiera t.ex. denskolverksamhet som kommunen är skyldig att anordna.
För landstingens del innebar förändringarna i bidragssystemet att detinte finns ett särskilt statligt bidrag för utbildning. I stället täcks lands-tingets kostnader av interkommunal ersättning från elevens hemkommun.Enligt 5 kap. 23 § skollagen har ett landsting, som i sin gymnasieskolapå ett nationellt program har tagit in en elev, som inte är hemmahörandei en kommun som har samverkansavtal med landstingen, rätt till ersättningför sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.Landstingen får dock inte betinga sig högre ersättning från hemkommunenän som svarar mot det statsbidrag som utgår dit för elevens utbildning igymnasieskolan. Den landstingskommunala delen i utbildningskostnadernatäcks genom landstingsskatt.
I takt med att utbildningskostnaderna har förändrats och att sektors-bidraget har avvecklats har det blivit allt svårare att identifiera vad somsvarar mot tidigare statsbidrag.
Enligt uppgifter från Skolverket fördelar sig den interkommunala ersätt-ningen på Omvårdnads- respektive Naturbruksprogrammet läsåret 1994/95enligt följande.
Program
Interkom.ersättn.Kommun
Interkom.ersättn.
Landsting
Snittkostn.Kommun
Snittkostn.
Landsting
NP
75 200
41 800
74 983
139 600
OP
53 078
20 800
51 825
63 500
Av tabellen framgår tydligt att den interkommunala ersättningen till lands-ting är liten jämfört med den verkliga snittkostnaden. Spridningen är dockstor. Kostnaderna för Omvårdnadsprogrammet ligger mellan 35 700 kroch 91 500 kr per elev. Motsvarande siffror för Naturbruksprogrammetär 96 300 kr respektive 248 300 kr. Spridningen i interkommunalersättning till landstingen varierar mellan 12 000 kr och 27 300 kr förOmvårdnadsprogrammet samt 30 800 kr och 54 900 kr för Naturbrukspro-grammet. Det är dock inte så att den interkommunala ersättningen heltoch hållet står i relation till landstingets kostnader, dvs. det landsting somhar den högsta kostnaden tar inte ut den högsta ersättningen. Som
jämförelse kan nämnas att den interkommunala ersättningen till kommu- Prop. 1995/96:183ner för omvårdnadsprogrammet ligger mellan 50 952 kr och 55 000 kr.
Det råder stor skillnad i nivån på den interkommunala ersättningen förOmvårdnadsprogrammet om det genomförs av landstinget respektive kom-munen (20 800 kr respektive 53 078 kr). Landstingets lägre ersättnings-nivå kan förklaras genom skollagens bestämmelser om "statlig" del.
4.3¶Problem med gällande regler
I dag har kommunerna inte möjlighet att påverka utbudet av alla na-tionella program genom att landstingen har en företrädesrätt att anordnautbildning inom naturbruk och omvårdnad. Svenska Kommunförbundetmenar att en lösning skulle vara att kommunerna har huvudmannaskapetför all gymnasieutbildning och att kommunerna får lägga ut utbildning påentreprenad i landstingen. Svenska Kommunförbundet pekar på bl.a. denomständigheten att kommunerna fr.o.m. 1 juli 1994 är skyldiga att lämnabidrag till fristående gymnasieskolor även om det skulle röra sig omutbildningar som om de ingått i det offentliga skolväsendet skulle ha haftlandstingetskommunalt huvudmannaskap.
Det finns även problem på grund av att landstingen endast får anordnautbildning inom vissa områden. Konsekvenserna av nuvarande bestämmel-ser blir att initiativ av kommuner och landsting till samverkan förhindrasoch att deras möjligheter att göra pedagogiska och kostnadsbesparande åt-gärder begränsas. Detta gäller utbildning inom gymnasieskolan, gym-nasiesärskolan, komvux och särvux.
I en gemensam skrivelse till regeringen i november 1995 har SvenskaKommunförbundet och Landstingsförbundet hemställt att regeringenskyndsamt vidtar åtgärder som underlättar för skolhuvudmännen att sam-verka vad gäller gymnasial utbildning. Förbunden framhåller att det finnsflera skäl som talar för att det är bättre för eleverna och billigare församhället att landstingen, med en redan uppbyggd kompetens och organi-sation för vissa program, t.ex. Barn- och fritidsprogrammet, på kom-munernas uppdrag svarar för anordnandet av själva utbildningen. För-bunden hänvisar till att det rådande samhällsekonomiska läget påkallarsamverkan och nya lösningar för att få till stånd en så rationell resursan-vändning som möjligt.
Regeringen har våren 1995 fastställt programmål för Naturbrukspro-grammet i gymnasiesärskolan. Skolverket har nyligen publiceratkursplaner för gymnasiesärskolan som motsvarar delar av Omvårdnads-programmet. Kommunerna, som aldrig anordnat Naturbruksprogrammeteller motsvarande äldre utbildningar och därmed saknar lärare, lokaler ochutrustning, kommer därmed att - åtminstone inledningsvis - få svårt attgenomföra gymnasiesärskola med denna inriktning. I realiteten finns docklandsting, med tidigare erfarenhet av naturbruksutbildningar i särskolan,som genomför Naturbruksprogrammet i gymnasiesärskolan.
De problem som aktualiserats kan sammanfattas enligt följande:
- Landstingen har företrädesrätt att anordna omvårdnads- och natur-bruksutbildningar i gymnasieskolan. Denna innebär att en kommun intehar rätt att anordna dessa program såvida inte berört landsting ger sittgodkännande.
- Landstingen får inte i sin gymnasieskola anordna andra utbildningar ännationella program inom naturbruk och omvårdnad. Detta innebär attlandstingen inte har möjlighet att anordna andra program, t.ex. Bam-och fritidsprogrammet, och därmed utnyttja kompetens, som de bl.a. hargenom att de anordnar Omvårdnadsprogrammet.
- Landstingen får inte anordna gymnasial vuxenutbildning inom andraområden än naturbruk och omvårdnad. Elever, som vill kombinerastudier inom t.ex. omvårdnad och kärnämnen, måste därför vara in-skrivna i två komvux - dvs. både i landstinget och i kommunen.
- Landstingen får inte anordna gymnasiesärskola. Detta medför exempel-vis att kommunerna måste göra investeringar i utrustning och lokalerom de skall anordna naturbruksutbildningar i denna skolform. Det finnsinte heller möjlighet att genomföra integrerad undervisning mellan gym-nasiesärskola och gymnasieskola i berörda utbildningar.
- Kommuner som vill lägga "uppdrag" på landsting för att genomföraviss gymnasial utbildning, t.ex. i ämnen inom Fordonsprogrammet, kaninte göra detta.
Frågan om landstingens ansvar för gymnasial utbildning har diskuteratstidigare. De problem som förbunden, var för sig och gemensamt, förtfram talar för att det finns skäl att nu aktualisera frågan. Det kan isammanhanget nämnas att i propositionen Växa med kunskaper - omgymnasieskolan och vuxenutbildningen anförde föredragande statsrådetföljande (s.60):
"Den företrädesrätt att anordna utbildning som jag här föreslagit skallges landstingskommunerna strider i och för sig mot principenomkommunemas ansvar för gymnasieutbildningen. Avsteget har gjortsfrämst av praktiska skäl. Skulle det, mot förmodan, visa sig medförasvårigheter, är jag inte främmande för att på nytt ta upp saken.”
En lösning, som redan nämnts, skulle kunna vara att kommuner fårmöjlighet att lägga en utbildning på entreprenad hos landsting. Trotspropåer från kommuner och landsting har inte något medgivande enligt2 § lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden i skolan lämnats. Demöjligheter som finns att lägga ut undervisning på entreprenad inomskolan innebär att den som är huvudman för en utbildning får uppdra åtnågon annan att bedriva undervisning. Uppdragsgivaren är huvudman förutbildningen och har det ansvar som anges i 1 kap. 12 § skollagen. Däranges att huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighetmed bestämmelserna i skollagen och de bestämmelser som kan finnas i
annan lag eller förordning. Det är huvudmannens skyldighet att se till att Prop. 1995/96:183entreprenören bedriver sin verksamhet så att undervisningen uppfyller dekrav som kan ställas på den. Det är endast undervisningen och vad somhör till den som en entreprenör får ha hand om. Rektor skall vara anställdav huvudmannen. Den kommunala nämnd som är styrelse för utbildningenprövar mottagandefrågor, sköter intagning m.m. Om en kommun skullefå ge ett landsting i uppdrag att bedriva undervisning som entreprenörskulle det innebära att kommunen alltjämt är ansvarig för utbildningen,medan landstinget endast har "utförarrollen".
Ett problem är också att ett landsting som regel skulle komma att fåflera uppdragsgivare eftersom man kan utgå från att det i de flesta fallskulle vara fråga om att bedriva undervisning på flera kommunersuppdrag. Samtliga kommuner skulle vara huvudman för "sin del" avutbildningen. Förutom praktiska problem när det gäller att fatta beslutskulle ansvaret kunna bli otydligt. Detta går kanske i och för sig att lösagenom att berörda kommuner först ingår ett samverkansavtal medvarandra varvid en kommun blir anordnare av utbildningen. Därefterträffar den kommunen avtal med landstinget. Detta är emellertid enomständlig lösning.
13 Regeringens förslag: Efter överenskommelse med en kommun fårett landsting anordna även andra nationella program i gymnasiesko-lan än inom naturbruk och omvårdnad. Den företrädesrätt tas bortsom landstingen genom skollagens bestämmelser i dag har inom na-turbruk och omvårdnad.
Landsting skall efter överenskommelse med en kommun kunnafå anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning ikomvux inom andra områden än naturbruk och omvårdnad samtnationella program i gymnasiesärskolan och motsvarande utbildningi särvux.
Bestämmelserna i skollagen tas bort om att ett landsting inte fårbetinga sig högre ersättning från en elevs hemkommun än somsvarar mot det statsbidrag som lämnas dit för elevens utbildning igymnasieskolan.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens uppfattning är att det i förstahand är kommunerna som skall vara huvudmän för all utbildning igymnasieskolan och komvux, dvs. även utbildningar inom naturbruk ochomvårdnad. Detta skulle innebära att ett landsting först efter överenskom-melse med en kommun skulle ha möjlighet att som huvudman anordnagymnasieutbildning. I avvaktan på att ett sådant förslag kan läggasföreslår vi nu ändringar i skollagen som löser ett antal problem av merakut karaktär.
Som tidigare redovisats är kommuner huvudmän för särskolan ochsärvux medan såväl kommuner som landsting är huvudmän förgymnasieskolan och komvux. Landstingens rätt att anordna utbildninginom dessa skolformer är dock begränsad. Vi har i föregående avsnittredovisat att nuvarande lagstiftning skapar problem och att SvenskaKommunförbundet samt Landstingsförbundet i gemensam skrivelse inovember 1995 hemställt att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder somunderlättar för skolhuvudmännen att samverka.
Regeringen delar de båda förbundens uppfattning att nuvarande lagstift-ning skapar problem och förhindrar att resurserna används på ett effektivtsätt. Det visar bl.a. resultatet av en förfrågan, som de båda förbundet gjortgemensamt hos skolhuvudmännen i april 1995. Undersökningen visar attflera landsting anordnar utbildning på främst Barn- och fritidsprogrammetmen i enstaka fall även på Hantverksprogrammet och Industriprogrammettrots att detta inte är tillåtet enligt bestämmelserna i skollagen.
Ytterligare ett exempel på hur bestämmelserna förhindrar en utvecklingav gymnasieutbudet finns i Örebro län. Där vill kommunerna i den södralänsdelen och landstinget i Örebro län att landstinget skall ha möjlighetatt ansvara för all gymnasieutbildning.
Enligt vår mening skall kommunerna ha rätten att själva bestämma var
deras elever skall erbjudas utbildning. Detta skulle innebära att Prop. 1995/96:183bestämmelserna i 5 kap. 6 § första stycket och 11 kap. 17 § andra stycketskollagen som ger landstingen rätt att anordna gymnasieutbildning ochgymnasial vuxenutbildning inom områdena naturbruk och omvårdnad påsikt bör utgå. En sådan ändring får till följd att ett landsting först efteröverenskommelse med en kommun skulle ha möjlighet att anordna sådanutbildning. Innan ett förslag av den innebörden kan läggas måste dockvissa frågor om skatteväxling m.m. ytterligare beredas.
Mot den angivna bakgrunden föreslår vi nu att ett landsting efteröverenskommelse med en kommun skall få anordna annan utbildninginom gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen än inomnaturbruksområdet och omvårdnadsområdet. Vidare föreslås attkommunerna kan överlåta åt landstinget att vara huvudman för hela ellerdelar av utbildningar inom gymnasiesärskolan och motsvarande utbildningi särvux. Förslagen innebär således att om kommunerna så önskar kanlandstingen vidga sin utbildningsverksamhet till att omfatta andra na-tionella program i gymnasieskolan samt också anordna utbildningar inomgymnasiesärskolan och gymnasial vuxenutbildning.
Bestämmelsen om att landstingen i dag har företrädesrätt att anordnagymnasieutbildning inom naturbruk och omvårdnad slopas. Detta förslaginnebär således att landstingen får fortsätta att anordna dessa utbildningarutan särskild överenskommelse med en kommun.
Vårt förslag kräver ändringar i skollagen. Förutom att det behövsbestämmelser som gör det möjligt för kommuner och landsting att träffasådana överenskommelser som vi föreslår, behöver vissa bestämmelser omhuvudmannens skyldigheter i respektive skolformskapitel ändras så attbestämmelserna också omfattar ett landsting som anordnar utbildning.
Med hänvisning till att nuvarande bestämmelse i 5 kap. 23 § skollagenom den interkommunala ersättningens storlek är föråldrad, föreslårregeringen att bestämmelsen slopas. Eftersom huvuddelen av landstingensutbildningskostnader täcks genom landstingsskatt bör den föreslagnaförändringen inte nämnvärt påverka kommunernas kostnader förutbildning inom naturbruk och omvårdnad.
Regeringens förslag innebär att landstingen kan komma att få nya ut-bildningsuppdrag utöver de nuvarande inom naturbruk och omvårdnad. Idessa fall bör ersättningen till landstingen regleras genomsamverkansavtal.
15 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
1 kap.
5 och 10 §§
För att tillgodose ett behov av praktiska samarbetslösningar mellankommuner och landsting ges ett landsting, efter överenskommelse med eneller flera kommuner, möjlighet att vara huvudman och därmed attanordna utbildning inom de aktuella områdena. Enligt de tidigare gällandereglerna har ett landsting inte kunnat vara huvudman för utbildning inomgymnasiesärskolan och särvux. Vilken utbildning som enöverenskommelse enligt dessa bestämmelser får avse anges i 6 kap. 10 §andra stycket respektive 12 kap. 3 § andra stycket. Ett landsting somanordnar utbildning efter överenskommelse med en kommun är huvudmanför den utbildningen och har därmed det ansvar som anges i 1 kap. 12 §.Detta innebär bl.a. att styrelse för utbildningen är den nämnd somlandstinget enligt 2 kap. 1 § har utsett.
5 kap.
6§
Landstingen får även fortsättningsvis anordna gymnasieutbildning pånationella program som avser naturbruk och omvårdnad. Efter överens-kommelse med en kommun kan landstinget anordna utbildning även påandra nationella program. Landstingens företrädesrätt till att anordna ut-bildning på nationella program som avser naturbruk och omvårdnad tasbort.
23 §
Paragrafens andra mening tas bort eftersom den syftar på ett bidragssys-tem som inte längre tillämpas. De närmare skälen har behandlats i avsnitt4.2.
6 kap.
10 §
Det nya andra stycket innebär att ett landsting, efter överenskommelsemed en kommun, får anordna utbildning inom gymnasiesärskolan pånationella program. Det tidigare andra stycket blir ett nytt tredje styckeoch ändras endast på så sätt att det framgår att den utbildning som nuerbjuds även kan anordnas av ett landsting.
10 a §
Denna nya paragraf innebär att om ett landsting anordnar utbildning inomgymnasiesärskolan så är det skyldigt att anordna skolskjuts för elevernaenligt bestämmelserna i 6 § tredje stycket.
11 kap.
17 §
Landstingen får även fortsättningsvis anordna gymnasial vuxenutbildninginom områdena naturbruk och omvårdnad. Efter överenskommelse meden kommun kan landstinget anordna gymnasial vuxenutbildning äveninom andra områden. Av 11 kap. 2 § tredje stycket följer att dennamöjlighet för landsting också gäller påbyggnadsutbildning.
12 kap.
3 §
Paragrafens nya andra stycke innebär att ett landsting, efteröverenskommelse med en kommun, får anordna särvux i sammaomfattning som landstinget får anordna utbildning inom gymnasiesärsko-lan.
7 §
Ändringen i paragrafen är en följd av ändringen i 3 §.
9§
Ändringen i paragrafen medför att även ett landsting får möjlighet attuppdra åt andra att anordna särvux. Det kan förutsättas att landstingenkommer att utnyttja denna möjlighet endast till en mindre del.
11 §
Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringen i 3 §.
17 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Ylva Johansson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:183 Huvudmannaskapet förgymnasial utbildning m.m.
18 Prop. 1995/96:183
Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, Celexnummer för bak-
ändrar, upphäver eller omiiggande EG-regler
upprepar ett normgiv-ningsbemyndigande
Lag om ändring i skolla-
gen (1985:1100)
12 kap. 9 §
gotab 49635, Stockholm 1996