Prop. 1991/92:94

om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux

Regeringens proposition 1991/92: 94

om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut— drag ur regeringsprotokollet den 13 februari 1992 för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt Beatrice Ask

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) förs över från landsting till kom- muner. Överförandet skall kunna ske successivt men skall vara genom— fört före utgången av år 1995.

lluvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohetlsko- lan i Sala samt den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utveck- lings-störda som bedrivs i Örebro regleras särskilt.

Särskolan som särskild skolform inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom behålls med uppdelning i en obligatorisk och en fri- villig tlel. Den formella prövningen av pcrsonkrctstillhörigheten behålls också. Varje kommun skall besluta om en elev skall tas emot i särsko- lan. Detta gäller elever såväl i kommunala som i fristående Särskolor. . Liksom i grundskolan införs 9-årig skolplikt för särskolans elever. De elever som så önskar skall emellertid -ha rätt till ett frivilligt tionde skolår i den obligatoriska särskolan.

© && &

Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den frivil- liga särskolan. Elever, som gått i särskolan och som bedöms kunna till— godogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella program, skall beredas möjlighet till sådan utbildning.

Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan förändras efter mo- dell av den nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Särvux ut- vidgas till att omfatta även yrkesutbildning.

Statens skolverk skall svara för ärenden om godkännande av friståen- de obligatoriska Särskolor.

l-"ör överblickens och sammanhangets skull berörs även personalfrå- gor samt frågor om utveckling, utvärdering och tillsyn som inte fordrar beslut av riksdagen.

Nuvarande statsbidragssystem till särskolan och särvux behålls tills vidare. Regeringen avser att i särskild proposition till riksdagen åter- komma med förslag på grundval av förslag från kommunalekonomiska kommittén.

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985zl 100)l dels att l2 kap. 4 5 skall upphöra att gälla, dels att i 12 kap. 5, 7 och 9 55 orden ”landsting" och "hemlandsting" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "kommun” respektive "hem- kommun” i motsvarande form,

dels att 1 kap. 5 och 1055, 3 kap. 4, 10, 13 och 14 55, 5 kap. 1, 5 och l3 55, 6 kap. 3 och 5-7 55, 9 kap. 1, 3 och 955,11 kap. 3 5, 12 kap. 1, 3, 6, 10 och 11 55 samt [4 kap. 4 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, () kap. 3 a 5 samt 9 kap. 2 a och 8 a 55, av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Allmänna föreskrifter 5 52 För barn och ungdomar som in- För barn Och ungdomar som in- te kan gå i grundskolan och gym- te kan gå i grundskolan och gym- nasieskolan därför att de är psy- nasieskolan därför att de är psy- kiskt utvecklingsstörda finns sär- kiskt utvecklingsstörda finns sär- skolan. Landsting och i vissa fall skolan. Kommunerna är huvud- kontmuner är huvudmän för sär- män för särskolan. skolan.

10 &? Kommuner och landsting är huvudmän för komvux.

Landsting och i vissa fall kommu- ner är hu vudntän för särvux.

Kommunerna är huvudmän för Kommunerna är huvudmän för sfi. särvux och sfi.

'Lagen omtryckt 1991: 1111. Senaste lydelse av

12 kap. 4 51991: 1084 12 kap. 5 s "191.1084 12 kap. 7 5 l99|:l(i8=t 12 kap. 9 5199|:lt>84. ?Senaste lydelse 19()l:lox4. JSenaste lydelse 199lzlox4.

b.)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning 4 5

Huvudmannen för särskolan prö- var om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.

Huvudmannen för specialskolan prövar om ett barn skall tas emot i specialskolan under sin skolplikts- tid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare, barnets hemkommun eller huvud- mannen för särskola där barnet har tagits emot.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall hu- vudmannen för särskolan besluta att barnet inte längre skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för specialskolan, om den som tagits emot i special- skolan, bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

StyreLsen för särskolan i hem- kommunen prövar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolplik'tstid. Fråga om motta- gande får även väckas av barnets vårdnadshavare.

Huvudmannen för specialskolan prövar om ett barn skall tas emot i specialskolan under sin skolplikts- tid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall sty- relsen för särskolan besluta att har- net .inte längre skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudman- nen för specialskolan, om den som tagits emot i specialskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan el- ler särskolan.

[05

Skolplikten upphör vid utgång- en av vårterminen det kalenderår då barnet fyller lb år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.

Skolplikten upphör vid utgång- en av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet fullgör särskild skolplikt i speciaLskolan, 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full- göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunska- per. Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydeLs'e

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö- rande får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd. 13 &

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundsko- la fullgör sin skolgång. Kommu- nen skall också se till att skolplik— tiga barn, som är bosatta i kom- munen men inte går i dess grund- skola, på något annat sätt får före- skriven utbildning.

lluvudmannen för särskolan el- ler speeialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundsko— la och särskola fullgör sin skol- gång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt får föreskriven ut- bildning.

Huvudmannen för specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.

145

Om en skolpliktig elev i en sko- la utanför det offentliga skolväsen- det för barn och ungdom är från- varande i stor utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkommun. Kommunen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmä- lan till huvudmannen för särsko- lan eller specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skol- gång där.

Om en skolpliktig elev i en sko- la utanför det offentliga skolväsen- det för barn och ungdom är från- varande i stor utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkommun. Kommunen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller sär- skolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmälan till huvud- mannen ' för specialskolan, som" skall pröva om barnet skall åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrät- ten. 5 kap. Gymnasieskolan | 5

I detta kapitel ges föreskrifter om sådan utbildning inom det offentli— ga skolväsendet för barn och ungdom som är avsedd att påbörjas av ung- domar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo år. Denna ut— bildning bildar gymnasieskolan.

Nu varande l ydeLse

Föreslagen lydeLse

! 13 5 ges dessutom föreskrifter om mottagande i gymnasieskolan av vissa elever från särskolan.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast ungdomar som är bosatta i landet, om inte regeringen föreskriver annat. 4 5 5

Varje kommun är skyldig att er- bjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i l & förut- satt att de

Varje kommun är skyldig att er- bjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i [ åförsta stycket förutsatt att de

1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning.

l:".rbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program. Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el- ler i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansav- tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbild- ningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildning-

en. 13 5

Varje kommun är skyldig att er- bjuda gymnasieutbildning i form av individuella program för de ungdomar i kommunen som avses i l ä och som inte har tagits in på något nationellt program. I fråga

Varje kommun är skyldig att er- bjuda gynmasieutbildning i form av individuella program för de ungdomar i kommunen som avses i l 5 första stycket och som inte har tagits in på något nationellt program. I fråga om elever från särskolan gäller också sådan skyl- dighet, dock endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 5 inte tas emot i särskolan, därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.

om elever från särskolan gäller dock särskilda bestämmelser.

4 Senaste lydelse l99lzlb84.

Nuvarande lydelse .

Föreslagen lydelse

litt individuellt program bör motsvara ett nationellt program eller syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett sådant program. Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. 6 kap. Särskolan

Särskolan omfattar grundsärsko- la, träningsskola och yrkessärskola.

Grundsärskolan och tränings- skolan skall ha tio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7—10 högstadi- um. 'l'räningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsär- skolan. Styrelsen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

Yrkcssärskolan bygger på grund- särskolan och träningsskolan. Sty- relsen för utbildningen avgör om en elev i yrkessärskolan skall få yr— kesutbildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.

35

Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola och trä- ningsskola) samt frivillig särskola (yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning).

Grundsärskolan och tränings- skolan skall ha nio obligatoriska årskurser, årskurserna 1-9, och en för eleverna frivillig årskurs, års- kurs 10. Av dessa utgör l-3 lågsta- dium, 4—6 mellanstadium och 7-10 högstadium. 'l'räningsskolan är av- sedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Styrelsen för sär- skolan avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i grund— särskolan eller träningsskolan.

Den frivilliga särskolan bygger på den obligatoriska särskolan. Sty- relsen för särskolan avgör om en elev i den frivilliga särskolan skall få yrkesutbildning, yrkesträning el— ler verksamhetsträning.

335

De ungdomar som har slutfört årskurs 9 i särskolan har rätt att få fortsatt utbildning i årskurs 10'i den obligatoriska särskolan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

555

För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall hemlandstinget sörja för att sådan utbildning kommer till stånd. Mot- svarande gäller för kommuner som inte ingår i något landsting.

litt landsting får komma överens med en kommun som ingår i lands- tinget ont att kommunen skall över- ta skyldigheten att sörja för särsko- leutbildning såvitt avser barn och ungdomar i kommunen. Kommu- nen får därvid i sin särskola ta emot barn från andra kommuner om den som har att sörja för barnens sär- skoleutbildning medger det. Om en överlåtelse av huvudmannaskapet har skett får landstinget lämna eko- nomiskt bidrag till kommunen. Har överlåtelse skett till santtliga kont- muner i landstinget får kommuner- na samverka med varandra för att anordna utbildningen och lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjäm- ning mellan kommunerna.

5 Senaste lydelse 199111684.

För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall hemkommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd.

Denna skyldighet skall fullgöras genom att hemkommunen artordnar särskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan eller kommer överens med någon annan kommun att denna i sin sär- skola skall ta emot elever vars sär- skoleutbildning hemkommunen har att sörja för.

Nuvarande lydelse

Ett landsting får med bibehållan- de av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till den kommun där enheten är be— lägen, om kommunen samtycker till detta.

Föreslagen lydelse

bä"

Landsting och kommun som anordnar särskola är skyldiga att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall huvudmannen vid utformningen av sin särskole- verksamhet beakta vad som ur kommunikationssynpunkt är än- damålsenligt för eleverna.

Varje huvudman är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena. elevens handikapp eller någon annan sär- skild omständighet.

" Senaste lydelse llelotM.

Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall vid utformningen av särskoleverk- samheten beaktas vad som ur kom- munikationssynpunkt är ända- målsenligt för eleverna.

Kommunen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshava- res önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen med särskoleut- bildning skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra ele- vers berättigade krav på att få så kort skolväg som möjligt.

Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts. om sådan behövs med hänsyn till tårdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär- skild omständighet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

! lagen (19851568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings- störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utan- för föräldrahem met.

75

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psy- kiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år om de inte bereds ut- bildning [ specialskolan.

En elev som har påbörjat yrkes- utbildning eller motsvarande i sär- skolan före utgången av vårtermi- nen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårterminen det kalenderår då ele- ven fyller 23 år, om det behövs för att slutföra utbildningen.

Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i den frivilliga särskolan i utbild- ning som är avsedd att påbörjas fram till och med det första kalen- derhalvåret det år de fyller 20 år om

I. styrelsen för särskolan i hem- kommunen bedömt att de inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda och

2. de inte bereds utbildning i spe- cialskolan.

Varje kommun är skyldig att er- bjuda sådana ungdomar utbildning under fyra år i den frivilliga särsko- lan.

En elev som har påbörjat utbild- ning i den frivilliga särskolan före utgången av det första kalender- halvåret det år eleven fyller 20 är, har rätt att fullfölja utbildningen.

9 kap. Fristående skolor

l ?:

Skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för ändamålet.

Arenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol- verk.

Såvitt gäller särskild skolplikt prövas

]. sådant godkännande som av- ser en skola som motsvarar särsko- lan av styrelsen för särskolan där skolan är belägen och

1. sådant godkännande som av- ser en skola som motsvarar särsko- lan av statens skolverk och

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko- lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam- ma handikappgrupp där skolan är belägen.

2 a 5

Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 5 kan vara grund för särskild skolplikt. får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående skola endast om

Ett barn får fullgöra sitt skolplikt i en fristående skola som är god- känd för särskild skolplikt och som motsvarar särskolan endast om sty- relsen för särskolan i barnets hem- kommun har bedömt att barnet har särskild skolplikt.

35

Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 5 kan vara grund för särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående skola som motsvarar specialskolan endast om

i. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund av samma handikapp som barnet eller

2. huvudmannen för särskolan respektive specialskolan bedömer att barnet ändå kan tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.

2. huvudmannen för specialsko- lan bedömer att barnet ändå kan tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.

Sag"

Ungdomar kan tas emot i en fri- stående skola som motsvarar den frivilliga särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har be- dömt att de är psykiskt utvecklings- störda.

9 5 Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkal- lande av godkännande för en fristående skola enligt 1, 4 eller () 5 får överklagas hos kammarrätten. Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol- plikt enligt 1 eller 6 5 får överklagas hos kammarrätten.

Nuvarande lydelse

Beslut av styrelsen för utbild- ningen i ärenden som avses i 3 & får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.

Föreslagen lydelse

Beslut av styrelsen för utbild— ningen i ärenden som avses i 2 a, 3 och 8 a få får överklagas hos skol- väsendets överklagandenämnd. Be- slut som avses i 2 a 5 får överklagas endast av barnets vårdnadshavare. Beslut som avses i 8 a 5 får överkla- gas endast av eleven eller företräda- re för denne.

11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux) 3 li

Bestämmelserna om komvux gäller inte vuxna som behöver un— dervisning motsvarande grundsär- skolans eller träningsskolans. Be- träffande sådana vuxna gäller i stället lagens bestämmelser om sär- vux.

Bestämmelserna om komvux gäller inte vuxna som behöver un- dervisning motsvarande den obli- gatoriska eller frivilliga särskolans. Beträffande sådana vuxna gäller i stället lagens bestämmelser om sär- vux.

12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)

Särvux syftar till att ge vuxna som är psykiskt utvecklingsstörda kunskaper och färdigheter motsva- rande de som ungdomar kan få i grundsärskolan och träningsskolan.

lå

Särvux syftar till att ge vuxna som är psykiskt utvecklingsstörda kunskaper och färdigheter motsva- rande de som ungdomar kan få i den obligatoriska särskolan Och i den del av den frivilliga särskolan som omfattar yrkesutbildning.

357

Landstingen skall erbjuda sär— vux. De skall härvid sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot behov och efterfrågan.

Ett landsting får överlåta till en kommun som ingår i landstinget att erbjuda särvux, om kommunen medger det.

7 Senaste lydelse ll)9l:|(>84.

Kommunerna skall erbjuda sär- vux. De skall härvid sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot behov och efterfrågan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65

Varje kommuninnevånare är be- hörig att delta i särvux om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyl- ler föreskrivna villkor, när han inte längre har rätt att gå i särskolan.

Varje kommuninnevånare år be- hörig att delta i särvux om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyl- ler föreskrivna villkor,

I. från och med andra kalender- halvåret det år han fyller 20 år, eller

2. när han har slutfört utbildning i den frivilliga särskolan.

Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet skall vara behörig att delta.

Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kri- minalvårdsanstalt.

10 5"

För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun eller ett landsting gäller inte be- stämmelserna i 2 kap. 4-7 55.

För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 4-7 55.

115”

Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för utbildningen i sitt hentlandsting. Om ansökan avser en utbildning som en kommun eller ett annat landsting anordnar eller låter an— ordna skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemlands- tinget åtar sig att svara för kostna- derna för elevens utbildning, såvi- da det inte på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.

** Senaste lydelse l9l)l:lb84. ” Senaste lydelse l99lzl684.

Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun anordnar eller låter anordna skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbild- ning, såvida det inte på grund av tidigare överenskommelse är onö- digt.

Nu varande lydeLse Föreslagen lydeLse

14 kap. Skolhälsovård

Eleverna i gymnasieskolan och i yrkessärskolan skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän häl- sokontroll. Eleverna i yrkessärsko- lan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Eleverna i gymnasieskolan och i den frivilliga särskolan skall bere- das tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i den frivilliga särskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2. landstingen får även efter ikraftträdandet vara huvudmän för sär- skolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till kommunerna i landstinget Överlåta huvudmannaskapet för särskolan och särvux, om inte något annat följer av punkt 3.

Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande be- stämmelser i sin äldre lydelse, nämligen

1 kap. 5 och 10 55, 3 kap. 4, 13 och 14 äg", 6 kap. 5-7 55 samt 12 kap. 3-5, 7 och 9-11 55. Vid tillämpningen av 6 kap. 7 5 skall 20 år gälla som åldersgräns i stället för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.

Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 5 första stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93.

3. 1 fråga om Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt ut- vecklingsstörda elever som anordnas i Örebro kommun får landstinget utan hinder av 1 kap. 5 & behålla huvudmannaskapet.

Regeringen får meddela de bestämmelser som behövs för landstingets befattning med sådan utbildning som avses i denna punkt.

4. Bestämmelsen i 3 kap. 10 5 i dess nya lydelse skall tillämppas först från och med den 1 juli 1993. För de elever som läsåret 1993/94 börjar i årskurs 8 eller högre årskurs skall dock alltjämt bestämmelsen i dess äldre lydelse tillämpas. .

5. Bestämmelserna i () kap. 3 5 andra stycket samt 3 a 5 skall tilläm- pas först från och med den 1 juli 1996.

6. De nya bestämmelserna i 9 kap. 2 a och 8 a 55 skall tillämpas också när ett landsting är huvudman för särskolan. Vad som där sägs om styrelsen för särskolan i hemkommunen skall i stället avse huvud- mannen för särskolan.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg- las, 1)inke|spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Kön— berg, Odell, Unckel, P. Westerberg och Ask

Föredragande: statsrådet Ask

Proposition om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

skolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till kommunerna i landstinget överlåta huvudmannaskapet för särskolan och särvux, om in- te något annat följer av punkt 3.

Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande be- stämmelser i sin äldre lydelse, nämligen

1 kap. 5 och 10 55, 3 kap. 4, 13 och 14 55, 6 kap. 5-7 55 samt 12 kap. 3-5, 7 och 9-11 55. Vid tillämpningen av 6 kap. 7 5 skall 20 år gälla som åldersgräns i stället för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.

Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 5 första stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93. '

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) framgår att överföringen av huvudmannaskapet från landstingen till kommunerna kan ske suc- cessivt men skall vara genomförd helt den 1 januari 1996. Det är lämp- ligt att samtliga kommuner i ett landsting övertar huvudmannaskapet för särskolan och särvux vid samma tidpunkt, eftersom skatteväxling mellan landsting och kommuner då kan ske. litt sådant samtidigt över- tagande av huvudmannaskapet är dock inget krav.

3. I fråga om Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt ut- vecklingsstörda elever som anordnas i Örebro kommun får landstinget utan hinder av 1 kap. 5 5 behålla huvudmannaskapet. Regeringen får meddela de bestämmelser som behövs för landstingets befattning med sådan utbildning som avses i denna punkt.

Huvudmannaskapsfrågan för dessa tre skolor har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Regeringen bör bemyndigas att ut- färda de bestämmelser som behövs för skolorna.

4. Bestämmelsen i 3 kap. 10 5 i dess nya lydelse skall tillämpas först från och med den 1 juli 1993. För de elever som läsåret 1993/94 börjar i årskurs 8 eller högre årskurs skall dock alltjämt bestämmelsen i dess äldre lydelse tillämpas.

Bestämmelsen som har behandlats i den allmänna motiveringen (av- snitt 2.4) innebär att den nioåriga skolplikten kommer att gälla för de elever som läsåret 1993/94 går i årskurs 7 eller i lägre årskurser. Elever i årskurs 7 nämnda läsår kommer att genomgå årskurs 9 läsåret 1095/96. För dem är skolplikten härigenom fullgjord. Den som är elev i någon av årskurserna 8—10 läsåret 1993/94 skall däremot fullgöra tioårig skol- plikt. För elever i årskurs 8 är följaktligen skolplikten fullgjord vid ut- gången av vårterminen 1996.

5. Bestämmelserna i 6 kap. 3 5 andra stycket samt 3 a 5 skall tilläm- pas först från och med den 1 juli 1996.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (av- snitt 2.4). De innebär att den obligatoriska särskolan kommer att omfat- ta nio obligatoriska årskurser och en för eleverna frivillig årskurs, års— kurs ltl, från och med läsåret 1996/97.

6. De nya bestämmelserna i 9 kap. 2 a och 8 a 55 skall tillämpas också när ett landsting är huvudman för särskolan. Vad som där sägs om styrelsen för särskolan i hemkommunen skall i stället avse huvudmannen för särskolan.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att bestämmel- serna skall tillämpas oavsett vem som är huvudman för särskolan.

1. Ärendets bakgrund och dess beredning

1.1. Mål- och resultatorienterad styrning

Riksdagen godkände våren 1989 de principer för en förändrad ansvars- fördelning och styrning på skolområdet som hade föreslagits i proposi- tionen 1988/89z4 (UbU7, rskr. 95). ' '

Riksdagen beslöt hösten 1989 att den statliga regleringen av tjänster- na som lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionär skul— le upphöra med utgången av år 1990 (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Kommunerna och landstingen har således fr.o.m. den 1 januari 1991 ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan.

Genom riksdagens ställningstagande hösten 1990 till propositionen (1990/91:18) om ansvaret för skolan lades vidare principerna för en mål- och resultatorienterad styrning av skolan fast (UbU4, rskr. 76). lluvud- principen är att staten skall styra verksamheten genom att ange natio- nella mål och riktlinjer för arbetet, medan kommunerna har ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med dessa mål och riktlinjer. Inom de ramar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast har kommunerna och andra huvudmän frihet att avgöra hur verksamheten skall genomföras.

Fr.o.m. den 1 juli 1991 tillämpas ett nytt statsbidragssystem för grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen (komvux). Bestämmelser härom finns i förordningen (1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m.

Statsbidragssystemet har utformats som ett generellt ftnansiellt stöd till skolverksamheten och beräknas schablonmässigt med hjälp av krite- rier som beaktar kommunernas skiftande strukturella och demografiska förutsättningar för att bedriva en likvärdig skolverksamhet. Statsbidraget reglerar inte skolans organisation och det står skolhuvudmännen fritt att använda statsbidragen för olika ändamål inom skolan.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen (1990/9lz85) Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen innebär bl.a. att ansvarsfördelningen mellan dessa skolformer preciserats samti- digt som samverkansmöjlighetcrna underlättats (UbU16, rskr. 356). Kommunernas skyldigheter anges i skollagen(198511100, omtryckt 199lzllll). Varje kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbildning på nationella och individuella program. Kommu- nerna har också skyldighet att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till alla vuxna som saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och önskar delta. Alla kommuner skall vidare erbjuda gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Därvid skall de sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.

Genom riksdagens ställningstagande till propositionen (1990/91:115) om vissa skollagsfrågor m.m. (UbU17, rskr. 357) har skollagen omarbe- tats och anpassats till principen om mål- och resultatstyrning på skolans område.

1.2. Särskolekommittén

Först genom lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt ut- vecklingsstörda (omsorgslagen) fick alla psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar skolplikt och rätt till utbildning. Dessförinnan hade en- dast psykiskt utvecklingsstörda elever utan tilläggshandikapp haft skol- plikt. Lagen innebar att antalet elever i särskolan nästan fördubblades fr.o.m. läsåret 1968/69. Det ökade elevantalet var en starkt pådrivande orsak till att landstingen sökte samverkan med kommunerna för att lösa bristen på skollokaler. Numera är nästan all sårskoleverksamhet lokal- mässigt integrerad i kommunernas grundskolor och gymnasieskolor. 1 viss utsträckning förekommer också individuell integrering av särskole- elever i klasser av grundskolan och gymnasieskolan.

Fr.o.m. den 1 december 1985 överfördes ansvaret för särskolan från socialdepartementets till utbiIdningsdepartementets ansvarsområde. Be- stämmelser om skolplikt och skolundervisning för psykiskt utvecklings- störda barn och ungdomar togs in i 1985 års skollag (prop. 1985/86:10, UbUb, rskr. 39).

För att underlätta en successiv överföring av särskolan från lands- tingen till kommunerna infördes i 1985 års skollag en bestämmelse som gjorde det möjligt för landstingen att genom avtal föra över ansvaret för särskolan till kommunerna. För ett sådant överlåtande krävdes intill ut- gången av juni 1991 regeringens medgivande.

Bl.a. mot bakgrund av att det inom flera landsting pågick förhand— lingar om att överlåta ansvaret för särskolan till kommunerna, bemyn- digade regeringen i maj 1989 dåvarande statsrådet Persson att tillkalla en kommitté för att utreda frågan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan och särvux från landstingen till kommunerna (Dir. 198920).

Kommittén, som antog namnet särskolekommittén, överlämnade i april 1991 sitt betänkande (SOU l991:30) Särskolan - en primärkom- munal skola. Kommitténs förslag baseras dels på de i maj 1989 fastställ- da direktiven, dels på riksdagens ovannämnda beslut om en mål- och resultatorienterad styrning av skolan.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga I en sammanfattning av betänkandet och som bilaga 2 en sammanfattning av remissyttrandena.

1.3. Särvux-kommittén

Flertalet landsting har sedan budgetåret 1970/71 bedrivit försöksverk- samhet med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, s.k. särvux. Ansvaret för denna försöksverksamhet låg intill utgången av juni 1988 inom socialdepartementets arbetsområde.

Sedan den 1 juli 1988 finns kompetensinriktad vuxenutbildning i form av särvux som en reguljär del av skolväsendet (prop. 1987/88:113, UbU33, rskr. 323). Från samma tidpunkt överfördes ansvaret till utbild- ningsdepartementet. Bestämmelser om särvux togs in i vuxenutbild— ningslagen (198411118).

Genom senare beslut (prop. 1990/91118, UbU4, rskr. 76 och prop. l99()/91:85, UbU16, rskr. 356) har vuxenutbildningslagen upphävts. Be- stämmelserna om bl.a. särvux har i stället tagits in i skollagen (1985zllUO, omtryckt 199l:1111). Alla landsting skall erbjuda särvux. Därvid skall de sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efter- frågan och behov. Det är också beträffande särvux möjligt för landsting- en att genom avtal, och intill utgången av juni 1991 efter medgivande av regeringen, föra över ansvaret till kommunerna.

Med anledning av uttalanden av riksdagen (UbU 1987/88233) bemyn- digade regeringen i oktober 1988 dåvarande chefen för Utbildningsde- partementet att tillkalla en kommitté för ytterligare analys och övervä- ganden beträffande särvux (Dir. l988:6tl).

Kommittén, som antog namnet särvux—kommittén, överlämnade i februari 1991) sitt slutbetänkande (SOU l990:11) Vidgad vuxenutbild- ning för utvecklingsstörda. Merparten av förslagen låg till grund för den dåvarande regeringens förslag beträffande särvux i nyss nämnda proposi- tion Växa med kunskaper. Jag tar i detta sammanhang ställning till åter- stående förslag från särvux-kommittén.

En sammanfattning av och remissyttranden över särvux-kommitténs betänkande finns som bilaga 5 till regeringens proposition 1990/9lz85 Växa med kunskaper — om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

2. Allmänna motiveringar till förslagen

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 2.2

2.1. Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux

Mitt förslag: Ansvaret för särskolan och särvux förs över från landsting till kommuner. Överföringen kan ske successivt, men skall vara avslutad senast den 1 januari 1996.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med undantag för Syn- skadades Riksförbund (SRF), som avstår från att ta ställning, tillstyrker.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har efter ansökan medgivit att ett antal kommuner får ta över ansvaret för särskolan och särvux. Fr.o.m. den I juli 1991 krävs inte längre regeringens medgivande, utan det räcker med att landsting och kommuner är överens om ändrat huvud— mannaskap. Genom riksdagens ställningstagande till propositionen (1989/90:132, SoU25, rskr. 315) om vissa ändringar i omsorgstagstift- ningen m.m. fick kommuner möjlighet att lämna kostnadsutjämningsbi- drag till andra kommuner inom samma landsting, om samtliga kommu- ner inom landstingsområdct tagit över ansvaret för särskolan. Vidare tick landstingen möjlighet att lämna bidrag till enstaka kommuner inom landstingsområdct som tagit över ansvaret för särskolan.

inom flera landsting pågår förberedelser för att ändra huvudmanna- skapet för särskolan och särvux. Redan med hänsyn till detta och mot bakgrund av en enhällig remissopinion anser jag, att tiden nu är mogen för ett generellt överförande av ansvaret för dessa skolformer till kom- munerna. -

Att administrera, organisera och leda utbildningsverksamhet av skil- da slag är en stor och viktig uppgift för samtliga kommuner i landet. De har redan ansvaret för såväl grundskolan och gymnasieskolan som för vuxenutbildning i form av komvux och svenska för invandrare (sti). Många kommuner åtar sig dessutom uppdragsutbildning och anordnar personalutbildning i egen regi.

Mot den bakgrunden är jag övertygad om att kommunerna också med framgång kan ta ansvaret för bätte särskolan och särvux i enlighet med särskolekommitténs förslag. Jag föreslår därför att ansvaret för sär- skolan och särvux förs över från landsting till kommunerna. Överföran- det skall kunna ske successivt, men skall vara slutfört senast den 1 ja- nuari 1996.

När dessa skolformer förs in under kommunernas ansvarsområde öppnar detta ökade möjligheter till en samlad planering beträffande t.ex. läsårets förläggning, lokaler och utrustning. Även när det gäller fortbild- ning och andra insatser för personalutveckling bör det vara till nytta

och glädje för särskolans personal att komma in i ett större och mer va- rierat skolsammanhang. Ett erfarenhetsutbyte med andra skolformers skolledare och lärare bör kunna bli ömsesidigt fruktbärande.

Med ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux får varje kommun ansvar för att ordna utbildning för de psykiskt utveck- lingsstörda barn, ungdomar och vuxna som finns i kommunerna. Skyl- digheten att ge barn och ungdomar utbildning kan tillgodoses genom att särskolans elever antingen undervisas i särskilda klasser och grupper i särskolan eller integreras i klasser av grundskolan och gymnasieskolan. 1 den mån barnens och ungdomarnas behov inte kan tillgodoses inom den egna kommunen, skall kommunerna samverka och finna gemen- samma lösningar på samma sätt som de gör i fråga om gymnasieskolan och komvux. Även när kommunerna skall erbjuda vuxna utvecklings- störda utbildning i särvux, kommer det utan tvekan att behövas sampla- nering över kommungränserna för att åstadkomma en kvalitativt högt- stående utbildning. Jag räknar, i likhet med vad särvux-kommittén framhöll, med att den planeringsordning som tillskapas för särskolans behov i tillämpliga delar kan användas även för särvux.

Enligt särskolekommittén föds det varje år i landet ca 100 barn med barndomspsykos. varav ungefär hälften har behov av utbildning i sär— skolan. Vidare föds det årligen ca 65 döva barn och ca 200 synskadade barn. Av dessa är ett 80-tal dessutom psykiskt utvecklingsstörda. Det finns över hela landet barn, ungdomar och vuxna som utöver sin ut- vecklingsstörning har ett eller flera tilläggshandikapp. Grupperna är vanligtvis så små att varje kommun, med undantag för de allra största, knappast kan tillhandahålla de särskilda insatser i form av specialutbil- dade lärare och annan personal, speciell utrustning och särskilt anpassa- de skol- och träningslokaler som eleverna behöver. För att behålla en hög kvalitet på utbildningen och för att kunna erbjuda ett differentierat utbildningsutbud, är det därför enligt min mening nödvändigt att kom- munerna samarbetar.

En naturlig konsekvens av det ändrade huvudmannaskapet blir att såväl särskolan som särvux skall behandlas i de kommunala skolplaner- na. En annan konsekvens blir att varje kommun ansvarar för alla de verksamheter som är motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga skäl. Det sistnämnda kan också komma att kräva samverkan mellan kommunerna i en rad hänseenden.

Hänvisningar till S2-1

2.2. Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda i Orebro

Mitt förslag: Huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Ving— åker, Salbohedskolan i Sala och yrkesutbildningen för hörsel- skadade psykiskt utvecklingsstörda elever i Örebro regleras sär- skilt. l-'.tt särskilt verksamhetsstöd utgår till huvudmännen för dessa skolor.

Kommitténs förslag: Staten tar över ansvaret för Dammsdalskolan i Vingåker och Salbohedskolan i Sala.

Benämningen på skolorna ändras till specialskolor för psykiskt ut- vecklingsstörda elever med grav betecndestörning eller omfattande psy- kisk störning. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SlH) blir central förvaltningsmyndighet för skolorna.

Medel motsvarande det statsbidrag till kostnader för löner till lärare och skolledare som hittills betalats till landstinget Sörmland resp. lands- tinget i Västmanlands Iän förs över från anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget H 13. Specialskolor m.m.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, Slll och landstinget i Göteborgs och Bohus län är tveksamma till förslaget att inordna skolorna under ett statligt huvudmannaskap, medan skolver- ket, Göteborgs kommun och flera landsting tillstyrker förslaget. Bestäm- da motståndare till förslaget är bl.a. landstinget i Östergötlands län och Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB).

Bakgrunden till mitt förslag: Dammsdalskolan och Salbohedskolan

År 1968 överlät staten utan kostnad Dammsdalskolan i Vingåker och Salbohedskolan i Sala med tillhörande elevhem till landstinget Sörm- land resp. landstinget i Västmanlands län. Landstingen åtog sig att ansva- ra för och driva skolorna och att ta emot elever från hela landet till självkostnadspris. Skolorna riktar sig till psykiskt utvecklingsstörda elc- ver med grav betecndestörning eller omfattande psykisk störning. Den genomsnittliga tiden för undervisning och behandling vid skolorna är ungefär tre år. Eleverna bor vanligtvis på elevhem i anslutning till sko- lorna. Verksamheten vid elevhemmen är i drift under hela året.

Yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever i Örebro

Den 21 augusti 1969 godkände Kungl. Maj:t ett mellan skolöversty- relsen och Örebro läns landsting preliminärt träffat avtal om yrkesun- dcrvisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda ungdomar i Örebro. Enligt avtalet åtog sig landstinget att utan kostnad för den en- skilde ta emot, undervisa och vårda psykiskt utvecklingsstörda ungdo- mar som på grund av hörselskada inte kunde undervisas tillsammans med andra psykiskt utvecklingsstörda elever. Enligt avtalet skulle samt- liga kostnader för verksamheten bestridas av staten. [ 1992 års budget- proposition (prop. l99l/92zl00, bil. 9, s. 26-27) har jag anmält att det finns skäl att se över avtalet.

Jag har tidigare (avsnitt 2 .l) föreslagit att ansvaret för särskolan förs över från landstingen till kommunerna. Logiskt sett borde således Ving- åkers, Sala och Öreh|o kommuner ta över ansvaret för Dammsdalsko— lan, Salbohedskolan |esp. yrkesutbildningen för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda. Jag har emellertid under hand erfarit att Vingåkers och Sala kommuner inte är beredda att driva skolorna.

Landstinget Sörmland har fr.o.m. den i januari l992 - med undantag för Dammsdalskolan - fört över ansvaret för särskolan till kommunerna i länet. lnom Örebro och Västmanlands läns landsting har arbetet med att kommunalisera särskolan ännu inte påbörjats. De tre landstingen har under hand förklarat sig villiga att - under förutsättning att statsbi- drag lämnas i ungefär samma omfattning som för närvarande - tills vida- re fortsätta verksamheten vid skolorna.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening fyller dessa skolor fortfa- rande en väsentlig funktion i utbildningssystemet för psykiskt utveck- lingsstörda elever. Skolorna är så specialiserade att det inte är lämpligt från resurs- och verksamhetssynpunkt att varje kommun anordnar så- dan verksamhet. Samordningsvinsterna med dessa skolor är således från samhällsekonomisk synpunkt betydande. Jag anser inte heller att det kan begäras att de kommuner där skolorna är belägna utan vidare skall ta på sig att driva skolorna med tillhörande elevhem. Kommunerna i fråga utnyttjar endast marginellt skolorna för sina egna behov och kost- naderna för den icke—skolbundna verksamheten är betydande.

För min del anser jag det vara en andrahandsfråga vem som har an— svaret för skolorna. Det väsentliga är att de har en stabil huvudman. ] en framtid kan det exempelvis ändå bli aktuellt att någon eller några av de berörda kommunerna och landstingen kommer överens om ett ånd— rat huvudmannaskap. Den möjligheten bör således stå öppen. Eftersom skolornas verksamhet är av påtagligt riksintresse bör de emellertid ha särskilda statsbidrag vid sidan av det generella, oavsett vem som är hu- vudman för dem.

Jag avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag till avtal mellan staten och resp. landsting om särskilt verksamhetsstöd för fortsatt drift av Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala samt

för yrkesutbildningen för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda i Örebro.

Mitt förslag innebär inte någon ändring av tillsynsansvaret. Socialsty- relsen skall således även i fortsättningen utöva tillsyn för den del av sko— lornas verksamhet som inte är undervisningsanknuten.

Hänvisningar till S2-2

2.3. Särskolan som en egen skolform

Mitt förslag: Särskolan skall även i fortsättningen utgöra en sär- skild skolform inom det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom. Den formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för— slaget. Flera remissinstanser anser emellertid att särskolan på sikt kan avvecklas och integreras med kommunernas övriga skolväsende. Karls— krona kommun och landstinget i Kristianstads län samt FUB föreslår att särskolan som särskild skolform avvecklas med omedelbar verkan.

Skälen för mitt förslag: Regeringens allmänna ambition är att öka valfriheten och mångfalden inom utbildningsområdet.

Särskolan riktar sig till barn och ungdomar som inte kan gå i grund- skolan eller gymnasieskolan på grund av psykisk utvecklingsstörning. Utbildningen i särskolan syftar till att ge dessa barn och ungdomar en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar. Med den me- todik som används inom särskolan finns stora möjligheter att åstadkom- ma detta. Elevernas mycket skilda förutsättningar för inlärning och sko- lans ansvar för att anpassa undervisningen för varje enskild elev är avgö- rande för vilket stoffi kursplanerna som skall behandlas och vilken me- tod som skall tillämpas. En av särskolans viktigaste uppgifter är att ge eleverna goda förutsättningar att vara aktiva i det dagliga livet och att förbereda dem för vuxenlivet.

Särskolans elever utgör en mycket heterogen grupp. Graden av ut- vecklingsstörning varierar kraftigt mellan eleverna. Många elever har, som jag tidigare redogjort för, förutom utvecklingsstörning också ytterli- gare handikapp. Med hänsyn till elevernas olika utvecklingsnivåer är särskolan indelad i olika former. Den obligatoriska särskolan består av grundsärskola och träningsskola. Den frivilliga särskolan består av yr- kesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.

Enligt min mening behöver de flesta psykiskt utvecklingsstörda ele- ver undervisas i särskilda undervisningsgrupper och klasser och följa särskilda kursplaner för att få sina specifika behov tillgodosedda. Jag är därför inte beredd att avveckla särskolan som egen skolform och i stället reguljärt låta eleverna följa undervisningen enligt grundskolans och gymnasieskolans kursplaner. Jag fmner det mycket angeläget att alla

barn och ungdomar skall ha möjlighet att få den utbildning som bäst tillgodoser deras förutsättningar. För att tillförsäkra psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar en fortsatt god utbildning krävs därför att särskolan som skolform behålls. Särskolan skall således även i fort- sättningen rikta sig till en viss personkrets och ha egna kursplaner och timplaner.

Enligt 3 kap. 4 & skollagen prövar huvudmannen för särskolan om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hem- kommun. Frågan om personkretstillhörighet bör enligt min mening prövas även i fortsättningen. Jag vill dock särskilt betona vikten att ett beslut om placering av en elev i särskolan skall föregås av samråd med eleven och dennes vårdnadshavare. För att kunna bedöma personkrets— tillhörigheten måste kommunerna ha tillgång till kompetent personal med goda kunskaper både om psykiskt utvecklingsstörda elever och om särskolan. lf—Lndast elever som tillhör särskolans personkrets skall tas emot i särskolan.

När ansvaret för särskolan förs över till kommunerna, ankommer det på den kommunala nämnd, som enligt 2 kap. | & skollagen utsetts till styrelse för denna utbildning, att besluta om elever skall tas emot i särskolan. Ett sådant beslut skall även i fortsättningen kunna överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.

l—"lera remissinstanser, däribland FUB, stöder särskolekommitténs förslag att föräldrarnas inflytande skall stärkas. De tillstyrker också att eleverna om möjligt skall kunna få sin undervisning i samma skola som andra elever i bostadsområdet. Andra remissinstanser däremot anser att närhetsprincipen inte får överordnas kvalitetsprincipen. Enligt min me- ning kan närhetsprincipen inte ges så hög prioritet att den enskilde ele- vens behov av en god utbildning anpassad till hans eller hennes förut— sättningar kommer i andra hand. En sådan utbildning kräver specialut— bildad personal. Särskilda krav måste också ofta ställas på undervisnings- och uppehållslokaler liksom på materiell utrustning och hjälpmedel. En optimal satsning på färre skolanläggningar med kvalifi- cerad personal kan i vissa fall vara väsentligare än att skolan ligger nära hemmet.

Vidare anser jag att, sedan huvudmannen för särskolan beslutat att en elev skall tas emot i särskolan, elevens och vårdnadshavares önske- mål om placering vid skolenhet med särskoleundervisning bör tillgodo- ses i största möjliga utsträckning.

Enligt 20 & särskoleförordningen (19801573, omtryckt l99l:1085) kan en elev som är inskriven i särskolan i vissa fall få sin utbildning i grundskolan eller gymnasieskolan (s.k. integrerad elev). Fråga om inte- grering skall självfallet kunna väckas av elevens vårdnadshavare. Även i detta sammanhang är det viktigt att beslut fattas i samråd med vårdnads- havaren.

Hänvisningar till S2-3

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 7

2.4. Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning

Mitt förslag: 9-årig skolplikt införs för särskolans elever.

Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever med 9—årig skolgång i särskolan ett frivilligt tionde skolår inför övergången till den frivilliga särskolan.

Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever som fullgjort sin skolplikt i den obligatoriska särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den frivilliga särskolan. Sådan skyldighet föreligger dock längst t.o.m. det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år. En elev som påbörjat den frivilliga särskolan före denna tidpunkt skall ha rätt att slutföra utbildningen. Be- stämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992.

Den som vill påbörja utbildning fr.o.m. det andra kalender- halvåret det år han fyller 20 år är behörig att delta i särvux.

Elever, som har gått i särskola och som bedöms kunna tillgo- dogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella pro- gram, skall beredas möjlighet till sådan utbildning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Lärarförbundet förordar fortsatt 10—årig skolplikt.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att det nu finns goda skäl att succes- sivt anpassa skolplikten för särskolans elever till vad som gäller för grundskolans elever. Det har också flertalet remissinstanser tillstyrkt. Denna ordning bör tillämpas med början läsåret 1993/94 för de elever som då påbörjar årskurs 7 i särskolan. För att inte försämra dessa ele- vers möjligheter att få en god grundläggande utbildning bör kommuner- na åläggas en skyldighet att fr.o.m. läsåret 1996/97 erbjuda alla elever med endast 9-årig skolgång i särskolan ett frivilligt tionde skolår. Med denna ordning kan de elever som önskar det gå över till den frivilliga särskolan efter 9-årig skolgång, medan de elever som har behov av ett tionde skolår har rätt att fortsätta utbildningen i den obligatoriska sär- skolan ytterligare ett skolår.

Enligt 17 & särskoleförordningen (19861573) skall statens skolverk fastställa läroplan för särskolan. Läroplanen innefattar även timplan och kursplan samt anvisningar och kommentarer för undervisningen i äm— nen, ämnesgrupper och kurser. Med anledning av att 9-årig skolplikt in- förs för särskolans elever, bör skolverket inför läsåret 1993/94 vidta de åtgärder som behövs vad gäller den obligatoriska särskolans kursplaner och timplaner.

Jag har nyligen utfärdat nya direktiv till läroplanskommittén (Dir. l99l:117). Kommittén skall utarbeta förslag till läroplan, timplan och kursplaner för grundskolan samt läroplan för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. läroplansarbetet är planerat så att en ny läroplan för grundskolan skall kunna införas fr.o.m. den 1 juli 1994.

Jag räknar med att en ny eller reviderad läroplan för särskolan skall kunna fastställas i nära anslutning till ett beslut om grundskolans läro- plan.

Efter avslutad 9—årig resp. 10-årig skolgång har eleverna rätt till fort- satt utbildning i den frivilliga särskolan. Varje kommun skall vara skyl— dig att erbjuda de elever som tillhör särskolans personkrets fortsatt ut- bildning i den frivilliga särskolan. Den frivilliga särskolan skall liksom hittills vara 4-årig. För att anpassa bestämmelserna till dem som gäller för gymnasieskolan, föreslår jag att en elev får påbörja utbildning i den frivilliga särskolan t.o.m. det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20. Den som har påbörjat utbildning i den frivilliga särskolan skall ha rätt att fullfölja utbildningen där.

Den som vill påbörja utbildning fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år då han fyller 20, skall i stället vara behörig att delta i särvux. De nya bestämmelserna gäller oavsett om kommunerna eller landstingen har ansvaret för särskolan och särvux.

En kommun skall emellertid inte vara skyldig att erbjuda någon en- skild elev utbildning i den frivilliga särskolan mer än fyra år.

Individuella program

Utbildning i den obligatoriska särskolan ger för närvarande inte behö- righet till vare sig de nationella eller individuella programmen inom gymnasieskolan.

Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen beslutat ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet har anfört om det rimliga i att särskoleelever, som kan klara ett individuellt program, får möjlig- het att följa ett sådant (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356). Utbild- ningsutskottct uttalade bl.a. att den samverkan mellan särskolan och grundskolan resp. gymnasieskolan, som utvecklats på det lokala planet under senare år, har varit av stort värde i olika avseenden. Ett kommu- nalt huvudmannaskap för särskolan skulle ytterligare kunna utveckla samarbetet när det gäller personal, lokaler och utrustning m.m.

Enligt 6 kap. 7 & skollagen (1985:1100, omtryckt l99l:1111) gäller att ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har rätt att tas emot i särskolan för ytterligare utbild- ning där, om de inte bereds utbildning i specialskolan. Om styrelsen för utbildningen beslutar att en elev inte skall tas emot i särskolan därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan, bör eleven därmed ha en rätt till en plats i gymnasieskolan.

Så som gymnasieskolan är anordnad kan det emellertid knappast an- ses rimligt att generellt garantera elever från särskolan plats på de natio- nella programmen. De individuella programmen däremot erbjuder en stor flexibilitet och torde därför vara den väg i gymnasieskolan som bäst lämpar sig för dem som har särskolan som utbildningsbakgrund.

Ett sådant negativt beslut om mottagande i särskolan som avses i 6 kap. 8 & bör enligt min mening direkt genom en bestämmelse i skolla-

gen medföra skyldighet för kommunen att erbjuda eleven utbildning på ett individuellt program. Beträffande ett sådant gäller bl.a. att en plan skall läggas upp från början.

Denna bestämmelse gäller fr.o.m. den 1 juli 1992. Om en kommun finner det lämpligt skall en elev i den frivilliga sär- skolan också, med det stöd särskolan kan ge, kunna få en individuellt planerad studiegång som genomförs i gymnasieskolan (s.k. integrerad elev). Som jag nyligen har redovisat finns regler om detta i 20 5 särsko— leförordningen.

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 2.5, 7

2.5. Fristående särskolor

Mitt förslag: Statens skolverk skall svara för ärenden om god- kän nande av fristående obligatoriska särskolor.

llemkommunen beslutar om inskrivning av elever i särskolan, såväl i den kommunala som i en fristående särskola.

Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. 1 & skollagen kan skolplikten fullgöras i en fristående särskola, om skolan är godkänd för ändamålet. Ärende om godkännande av fristående skola för fullgörande av särskild skolplikt har hittills prövats av styrelsen för särskolan i det landsting där skolan är belägen. Enligt min mening bör statens skolverk i fortsätt- ningen svara för godkännande av fristående obligatoriska särskolor. Det överensstämmer med vad som gäller för fristående skolor för fullgöran- de av vanlig skolplikt.

] likhet med vad som gäller för fristående gymnasieskolor krävs inte något godkännande för att starta eller driva en fristående frivillig särsko- la.

Regeringen har förklarat sammanlagt nio fristående särskolor berätti- gade till statsbidrag.

Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115. UbU17, rskr. 357) skall elever i fristående skolor för elever med vanlig skolplikt fr..o m. budgetåret 1992/93 räknas in i underlaget för kommunernas sektorsbi- drag. Även om riksdagen dä|vid inte behandlade frågan om statsbidrag till fristående särskolor hö| motsvarande o|dning på sikt gälla även för dessa.

Kommunalekonomiska kommittén har emellertid nyligen (SOU 1991198) föreslagit att statsbidraget till särskolor skall inordnas i ett ge- nerellt statsbidrag till kommunerna. Jag återkommer till detta under av- snitt 5. Jag vill emellertid redan nu anmäla att även bidragen till fristå- ende särskolor bör ingå i det föreslagna nya statsbidraget till kommu- nerna. Nuvarande statsbidrag till fristående särskolor bör därför avveck- las. Regeringen återkommer senare till riksdagen i denna fråga i en sär— skild proposition.

Enligt 3 kap. 4 & skollagen är det huvudmannen för särskolan som beslutar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Jag har tidigare (avsnitt 2.4) föreslagit att kommunerna skall ha skyldig- het att erbjuda psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar utbild- ning i särskolan. Det är därför - enligt min mening - rimligt att kommu- nerna i fortsättningen prövar personkretstillhörigbeten för samtliga ele- ver, såväl i kommunala som i fristående särskolor. Det bör gälla även elever i fristående skolor som motsvarar den frivilliga särskolan. Be- stämmelsen gäller fr.o.m. den 1 juli 1992. lntill dess att ansvaret för sär- skolan förts över till kommunerna prövar landstingen personkretstillhö- righeten.

Eleven och dennes vårdnadshavare skall därefter ha möjlighet att an- söka om utbildningsplats i en fristående särskola. Om de väljer att få sin utbildning i en fristående särskola, bör kommunen — i likhet med vad som kommer att gälla för övriga fristående skolor - vara skyldig att ge bidrag till den fristående särskolan. En kommun skall emellertid inte vara skyldig att göra det om kommunen inte dessförinnan beslutat att eleven skall höra till särskolans personkrets. Jag återkommer med för- slag till bestämmelser om rätt att välja särskola och om kommuners skyldigheter att utge ersättning till fristående särskolor i en särskild pro- position.

Hänvisningar till S2-5

2.6. Förändring av nuvarande särvux

Mitt förslag: Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan förändras efter modell av den nya grundläggande vuxenutbild- ningen i komvux. Andringen tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992.

Skälen för mitt förslag: Särvux på grundsärskolenivå infördes 1988 (prop. 1987/88:113, UbU33. rskr. 323) och omfattar sedan den 1 juli 1991 också viss utbildning på träningsskolenivå (prop. 1990/91:85, Ule 16, rskr. 356). -

Särvux på grundsärskolenivån utformades som en parallell till grundutbildning för vuxna (grundvux) och kommunal vuxenutbildning (komvux). Särvux omfattar därmed för närvarande dels undervisning motsvarande den som ges i träningsskolan avseende kommunikation samt verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, dels grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning på en nivå som motsvarar utbildning enligt högst årskurs () i grundsärskolan, dels kurser på en ni- vå som motsvarar grundsärskolans högstadium i ämnena svenska, sven- ska som andraspråk, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, naturkunskap, engelska, maskinskrivning och hem- språk.

Mål och riktlinjer för särvux samt timplaner och kursplaner finns i läroplanen för kommunal och statlig vuxenutbildning, Lvux 82. De fri-

stående kurserna i särvux har egna timplaner, men som kursplaner för dessa kurser har skolöverstyrelsen fastställt samma kursplaner som för etapp '1 i komvux.

Riksdagen beslöt våren 1991 (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) att grundvux och etapp 1 i komvux skall ersättas med en grundläggande vuxenutbildning inom komvux. Den nya utbildningen inrättas den lju- li 1992. För dcnna utbildning skall nya kursplaner utarbetas och nya timplaner fastställas.

Eftersom särvux på grundsärskolenivån är en direkt parallell till nu- varande grundvux och etapp 1 i komvux, är det naturligt att genomföra motsvarande förändring i särvux.

Regeringen uppdrog i september 1991 åt statens skolverk att utarbeta utbildningsplaner, kursplaner m.m. 1 uppdraget ingår även att lämna förslag beträffande särvux. Eftersom detta arbete pågår är det möjligt att genomföra förändringen även beträffande särvux den 1 juli 1992. Ut- bildning som har planerats eller redan påbörjats enligt tidigare regler skall dock få fullföljas även efter den 1 juli 1992.

2.7. Yrkesutbildning för vuxna utvecklingsstörda

Mitt förslag: Särvux utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Ut- vidgningen bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1992.

Särvux-kommitténs förslag: Kommittén bedömer att vuxna utveck- lingsstördas behov av yrkesinriktad utbildning i första hand bör tillgo- doses i form av arbetsmarknadsutbildning. Kommittén föreslår att vuxna ges möjlighet att få yrkesutbildning inom yrkessärskolan och att kurser anordnas inom komvux för utvecklingsstörda.

Remissinstanserna: En i det närmaste enig remissopinion instämmer i kommitténs bedömning vad gäller arbetmarknadsutbildningen och till— styrker kommitténs förslag beträffande yrkesutbildning i yrkessärskolan och komvux. Stockholms läns landsting (Västra omsorgsomrädet) anser däremot att det är olämpligt att undervisa vuxna och ungdomar tillsam- mans.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingsstörda vuxna bör liksom andra vuxna ha tillgång till yrkesutbildning.

Möjligheten att få arbetsmarknadsutbildning är förknippad med vissa villkor. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar i sitt yttrande att personen ifråga skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och ha behov av en utbildning för att kunna få och behålla ett arbete och det skall vara inom ett yrkesområde som bedöms leda till en anställning. Detta innebär att gruppen utvecklingsstörda som kan få arbetsmark- nadsutbildning är begränsad.

Andra vuxna har möjlighet att söka till yrkesutbildning inom ramen för komvux, dvs. gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.

Jag har nyss föreslagit att psykiskt utvecklingsstörda ungdomar skall ha möjlighet att som elever i gymnasieskolan följa ett individuellt program. Motsvarande ordning bör gälla gymnasial vuxenutbildning och påbygg- nadsutbildning i komvux för de utvecklingsstörda vuxna som har förut- sättningar att delta i sådan utbildning, oavsett om de tidigare har gått i särskola eller deltagit i särvux.

Det är emellertid viktigt att dessutom öppna möjligheter till yrkesut— bildning som är speciellt anpassad till utvecklingsstördas behov. Därför förordar jag att särvux utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Förslaget förutsätter en ändring i skollagen. Ändringen bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1992. Det blir då möjligt att starta verksamheten snabbt för de landsting och kommuner som så önskar och den kan byggas upp successivt där det anses lämpligare.

Gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan kommer i framti- den att ha gemensamma kursplaner. Detsamma bör gälla yrkesutbild- ningen inom den frivilliga särskolan och särvux. Kommunerna har i dag full frihet när det gäller att organisera sitt skolväsende. Därför finns det inga hinder för att den frivilliga särskolan och motsvarande vuxen- utbildning samverkar.

För att undvika missförstånd vill jag framhålla att den nyss föreslag- na åldersgränsen vid 20 år mellan särskolan och särvux, som överens— stämmer med åldersgränsen mellan gymnasieskolan och komvux, endast innebär att olika regelsystem gäller för ungdomar och vuxna. Ålders- gränsen behövs därför att ungdomsutbildningen är en rättighet, medan vuxenstuderande, precis som i komvux, inte kan garanteras en lika om- fattande utbildning.

Dct bör också vara möjligt att inom särvux anordna yrkeskurser en- bart för vuxna enligt centralt fastställda kursplaner och timplaner som utarbetas successivt av skolverket. Vidare bör det vara möjligt att anord- na yrkeskurser i särvux enligt lokalt utformade kursplaner på motsva- rande sätt som kommer att gälla för komvux på gymnasial nivå. Det an- kommer på regeringen att utfärda riktlinjer för lokala kursplaner.

I detta sammanhang vill jag informera om att särvux-kommittén bl.a. föreslog att kursplaner skulle utformas för dels en yrkesförberedande orienteringskurs, dels särskilda yrkesinriktade kurser i komvux anpassa- de för utvecklingsstörda_ Efter den 1 juli 1992 kommer det inte längre att fmnas någon centralt fastställd kursplan för orienteringskurser i komvux. Sådana kurser får därefter anordnas och utformas efter lokala behov. Vid samma tidpunkt försvinner också särskilda yrkesinriktade kurser som begrepp. Den utbildning som åsyftades med särvux- kommitténs förslag bör anordnas som yrkesutbildning i särvux.

Hänvisningar till S2-7

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 7

3. Vissa personalfrågor

Min bedömning: Jag utgår från att kommunerna vid övertagan-

det av särskolan och särvux tar tillvara den resurs som persona- len utgör.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min.

Skälen för min bedömning: Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan har kommunerna fått frihet att organisera sitt offentliga skolväsende (grundskolan, gymnasieskolan, sär— skolan, komvux, särvux och 50) utifrån sina egna förutsättningar och behov (prop. l990/9l:18, UbU4, rskr. 76). Inskränkningar i denna frihet får enbart föranledas av statsmakternas ansvar för utbildningens kvalitet och likvärdighet och för att rättssäkerhetsaspekten skall tillgodoses.

Rektorer och lärare

Skolledningen har ett särskilt ansvar för att skapa goda förutsättningar för att utveckla skolan. Behovet av goda skolledare inom det offentliga skolväsendet är odiskutabelt. Därför har en viss reglering beträffande rektorer införts i skollagen.

1 2 kap. 2 & skollagen (1985:1100, omtryckt l99l:l l l l) föreskrivs att det för ledningen av utbildningen i skolorna skall fmnas rektorer. Rek- torn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det ålig- ger rektorn att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvär- vat pedagogisk insikt. Bestämmelsen gäller även för rektorerna i särsko- lan och särvux. Några särskilda behörighetsvillkor för rektorer inom dessa skolformer behövs således inte.

1 den proposition (l99lz75) om lärarutbildning m.m. som utbild- ningsministern denna dag har lagt fram för riksdagen, förordar han, just med hänsyn till rektorns ansvar för att förverkliga den nationella skol- politiken och för att alla ges lika rätt till utbildning, att staten även i framtiden skall svara för en del av utbildningen av rektorer. Utbild- ningsministern föreslår således att en ny statlig grundläggande rektorsut- bildning inrättas. Skolverket har på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag till den närmare uppläggningen av en sådan utbildning. Utbild- ningen skall enligt direktiven till skolverket bl.a. ta upp frågor som rör skolans ansvar för handikappade barn och barn med särskilda behov. Sådana moment ryms också inom ramen för den uppläggning som skol- verket har utarbetat. Regeringen kommer senare i vår, under förutsätt— ning av riksdagens bifall till förslaget om en ny rektorsutbildning, att ge skolverket i uppdrag att närmare utforma en sådan utbildning.

Lärarnas kompetens är av avgörande betydelse för utbildningens kva- litet. l 2 kap. 3 9" skollagen har därför införts bestämmelser om att kom- munerna är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en

utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren i huvudsak skall bedriva. De krav som enligt 2 kap. 4 & gäller för att lärare skall få anställas utan tidsbegränsning innebär för särskolans del att en lärare, med undantag för lärare i praktiskt/estetiska ämnen, skall ha genomgått adekvat speciallärarutbildning.

Jag har tidigare föreslagit att ansvaret för särskolan och särvux förs över från landstingen till kommunerna (avsnitt 2.1). Ett ändrat huvud- mannaskap får naturligtvis inte medföra att kommunerna sänker ambi- tionsnivån vad gäller kvaliteten i utbildningen av de psykiskt utveck- lingsstörda.

Särskolans skolledare och lärare är välutbildade och de har en stor och unik kunskap om psykiskt utvecklingsstörda elever. Det är ingen överdrift att säga att det nästan alltid finns ett mycket- medvetet yrkesval bakom utbildning för och arbete bland utvecklingsstörda. Utan ett per— sonligt engagemang är det svårt att arbeta framgångsrikt med dessa ele- ver och vinna deras och de anhörigas förtroende. Flertalet remissinstan- ser har, i likhet med särskolekommittén, påtalat vikten av att kommu- nerna tar över personalen i samband med att de tar över ansvaret för" särskolan. Jag delar den uppfattningen. Kommunerna skulle ha svårt att vidmakthålla kvaliteten i utbildningen om de inte också tar till vara nu- varande personal.

Yrkesvalslärare

Särskolans yrkesvalslärare fyller en utomordentligt viktig funktion. Den uppfattningen delas av flertalet remissinstanser. Yrkesvalslärare hjälper eleven att välja rätt form av den frivilliga särskolan och medverkar vid anskaffning av praktikplatser för dessa elever. En stor del av läsåret i årskurserna 9 och 10 i den obligatoriska särskolan utgörs av studie- och yrkesorientering, som i särskolan är ett sammanfattande begrepp för så- dana inslag i undervisningen som syftar till att förbereda eleverna för framtida yrkesval och ge dem kunskaper om arbetslivet.

Praktiken i den frivilliga särskolan är omfattande men med stora in- dividuella variationer. 1 årskurs 3 i yrkesutbildningen kan praktiken va- riera mellan sex och femton veckor och i årskurs 4 från åtta veckor till hela läsåret. Praktiken i årskurs 4 förläggs till olika företag och institu- tioner.

Varje praktikplats kräver ett omfattande förberedelsearbete, kunskap om den lokala arbetsmarknaden, handikappkunskap, elevkännedom och goda kontakter med anhöriga och med myndigheter för att få "rätt man på rätt plats". Huvudansvariga för denna verksamhet är yrkesvals- lärarna. När elever i den frivilliga särskolan bedöms vara färdigutbilda- de, medverkar ofta yrkesvalsläraren till att någon form av anställning el- ler sysselsättning ordnas för eleven.

Mot denna bakgrund vill jag betona vikten av att kommunerna tar till vara den resurs som yrkesvalslärarna utgör. Såväl särskolekommittén som flertalet remissinstanser har dessutom framhållit att yrkesvalslärar- na åtminstone i ett inledningsskede inte är utbytbara mot annan yrkes-

vägledningspersonal. För att samtliga kommuner skall få tillgång till yr- kesvalslärare med kunskap om särskolan, krävs samverkan mellan kom- munerna.

Tjänster so_m konsulent

Styrelsen för särskolan har intill utgången av år 1990 med stöd av 63 & särskoleförordningen (l986:573) kunnat medge att konsulenttjänstgö- ring i praktiskt/estetiska ämnen fick ingå i en statligt reglerad tjänst som lärare. Dessa konsulenter utgör ett värdefullt stöd särskilt för de lärare i grundskolan och gymnasieskolan, som undervisar särskolans elever i praktiskt/estetiska ämnen. Personalbestämmelserna i särskoleförordning- en, däribland 63 &, upphävdes den 1 januari 1991 när den statliga regle- ringen av bl.a. lärartjänster upphörde.

Styrelsen för särskolan har dessutom - inom ramen för tilldelade re— surser - under de senaste åren inrättat tjänster som konsulent för elever med tilläggshandikapp (handikappkonsulenter).

Därutöver finns tio tjänster som konsulent för blinda resp. döva ut- vecklingsstörda barn och ungdomar (BU- resp. DU-konsulenter). Dessa tjänster är sedan den 1 juli 1991 placerade vid SlH, överförda dit vid nedläggningen av länsskolnämnderna. Konsulenterna skall ge hjälp och stöd till kommunerna för att underlätta skolgången för utvecklingsstör- da elever med syn— resp. hörselskador.

Till stöd för särskolans verksamhet finns således tre kategorier av konsulenter, nämligen

l) landstingskommunala konsulenter i praktiskt/estetiska ämnen, 2) landstingskommunala handikappkonsulenter samt 3) statliga BU/I)U-konsulenter. 1 det följande behandlar jag endast frågor som rör de landstingskom- munala handikappkonsulenterna.

Särskolekommittén har föreslagit att SlH skall ansvara för och sam- ordna den verksamhet som de landstingskommunala handikappkonsu- lenterna bedriver. Kommittén föreslår därför att den del av statsbidraget, ca 10 milj.kr., som landstingen använt för att inrätta tjänster som konsu- lent i handikappkunskap förs över från anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolan m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrättande av statliga tjänster som handikappkonsulent för särskolans elever. Dessutom föreslår kommittén att antalet handikapp- konsulenter för särskolans elever successivt utökas till att omfatta totalt ca 65 tjänster.

Remissopinionen är delad i denna fråga. Några anser det värdefullt med en statlig samordning, medan andra föredrar en decentraliserad or- ganisation med kommunalt anställd personal. Haninge kommun t.ex. förespråkar en konsulentverksamhet som är organiserad med ett nära avstånd såväl geografiskt som administrativt mellan konsulent och elev/lärare och menar att en sådan verksamhet ökar mängden och effek- tiviteten av konsulentens insatser.

Enligt min mening bör tjänster som konsulent i handikappkunskap inte inrättas vid 5111. Jag-delar således inte särskolekommitténs uppfatt- ning att medel bör föras över från särskoleanslaget till SlH.

Jag är övertygad om att resurserna kommer att användas på ett smi- digare och rationellare sätt om varje kommun själv får besluta om vil- ken personal den behöver för att tillgodose de psykiskt utvecklingsstör- da elevernas behov. Detta utesluter dock inte att en samlad lösning prö- vas i samband med att regeringen behandlar handikapputredningens förslag.

Som jag tidigare har redovisat är särskolans lärare mycket välutbilda- de och har stor erfarenhet av att undervisa elever med särskilda behov. Flertalet elever med tilläggshandikapp undervisas ofta i särskilda klasser av specialutbildade lärare med goda kunskaper om de olika handikap- pen. Det är därför enligt min mening bättre att kommunerna låter väl- utbildade lärare kombinera sin Iäraranställning med konsulentverksam- het. Därigenom kommer den övervägande delen av konsulenternas ar- betsinsatser eleverna till godo, utan att värdefull arbetstid används för tidsödande resor m.m. '

Mitt förslag överensstämmer också med vad utbildningsministern ut- talat i dcn proposition (1991/92:75) om lärarutbildning m.m. som han denna dag lägger fram för riksdagen. llan påtalar bl.a. vikten av att lära- re erbjuds möjligheter till utveckling och karriär utan att de överger un- dervisningsuppgifter.

Jag är medveten om att samtliga kommuner inte kommer att ha vare sig underlag för att anställa lärare med sådana kombinationer eller ha tillgång till personal som täcker alla handikappområden. Som jag tidiga- re har anfört kommer kommunerna att behöva samverka med varandra för att behålla och utveckla kvaliteten i särskolan. Detta gäller inte minst den kommunala konsulentverksamheten.

Fortbildning

Fortbildning är ett av de viktigaste instrumenten för att behålla och ut- veckla kompetensen i skolan. Fortbildningen skall syfta till att öka mål- uppfyllelsen och att utveckla verksamheten i skolan samt att öka perso- nalens kunskaper, färdigheter och insikter. Bestämmelsen i 2 kap. 7 & skollagen att varje kommun skall se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen gäller även för särskolans och särvux personal. De statliga insatserna vad beträffar att erbjuda god fortbildning omfattar även särskolan och särvux.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 8

4. Utveckling, utvärdering och tillsyn

Min bedömning: l fråga om utveckling, utvärdering och tillsyn hörsamma principer tillämpas för särskolan och särvux som för det offentliga skolväsendet i övrigt. ' '

Kommitténs Förslag: Kommunerna skall ha det lokala ansvaret för tillsyn, utveckling och utvärdering. Statens skolverk skall ha det statliga ansvaret för dessa uppgifter. Av det skälet bör skolverkets olika delar ha kompetens när det gäller utbildning av psykiskt utvecklingsstörda ele- ver. .

Skälen lör min bedömning: Statens skolverk skall enligt sin instruk— tion (1991:1121') verka för att de mål och riktlinjer som riksdagen och regeringen fastställt för skolan förverkligas inom givna ramar.

Eftersom särskolan och särvux utgör en del av det offentliga skolvä- sendet, skall skolverket - på samma sätt som gäller för det övriga offent- liga skolväsendet - följa upp och utvärdera verksamheten samt medver- ka till att den utvecklas. Skolverket skall också utöva tillsyn över särsko- lan och särvux.

Men det är inte bara på nationell nivå som utveckling, utvärdering och tillsyn skall äga rum. Enligt bestämmelser i skollagen skall det i alla kommuner finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan. Självfal- let skall särskolan och särvux behandlas i skolplanerna. Av skolplanen skall bl.a. framgå vilka åtgärder kommunen avser att vidta för att upp- nå de nationella mål som har satts upp för skolan. Kommunerna skall kontinuerligt följa upp och utvärdera de mål och prioriteringar som görs i skolplanen. Slutligen skall på skolnivå de mål som lagts fast för den enskilda skolans verksamhet och för undervisningen utvärderas.

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 8

5. Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux

Min bedömning: Nuvarande bidragssystem till driften av särsko- lan och särvux behålls tills vidare.

Kommitténs f'örslag: Ett finansiellt stöd i form av ett särskilt statsbi- drag till särskolan skall utbetalas till samtliga kommuner. Bidraget före- slås ingå som en tydligt identifierbar och skolformsspecilik del i sektors- bidraget till driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Enligt kommittén skall bidraget beräknas behovsrelaterat och bygga på offent— lig nationell statistik. Kommitténs förslag omfattar inte särvux och de fristående särskolorna.

Remissinstanserna: I sina huvuddrag tillstyrks förslaget av de flesta remissinstanserna.

Skälen för min bedömning: Kommunalekonomiska kommittén (l990z04) har nyligen slutfört sitt arbete. Kommittén redovisar sina för- slag i betänkandet (SOU l99lz98) Kommunal ekonomi i samhällseko- nomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samar— betsformer. Kommunalekonomiska kommittén föreslår att bidragen till driften av särskolan och särvux inordnas i ett nytt generellt bidragssys- tem i form av ett statligt utjämningsbidrag. Kommittén har i sina beräk- ningar med hänsyn till nuvarande ansvarsförhållanden valt att räkna in bidragen till särskolan och särvux i skatteutjämningsbidraget till lands— tingen. Kommunalekonomiska kommitténs förslag är för närvarande fö— remål för remissbehandling. En proposition med anledning av kommit- téns förslag kommer att föreläggas riksdagen under våren 1992. Därvid kommer också skatteväxlingsfrågan att behandlas. l detta sammanhang bör också särskolekommitténs förslag om bidrag till särskolan att be- handlas. Det är naturligt att då även behandla bidraget till särvux.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1991/92:94: Avsnitt 8

6. Upprättat lagförslag

l enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättas förslag till lag om ändring i skollagen (198511 100).

Lagrådets hörande

Det förslag jag lägger fram innebär att skolplikten inom särskolan mins- kas från tio till nio år. Barnens rätt till utbildning under tio år kvarstår emellertid oruhhad. Jag anser därför att lagrådets hörande i detta ärende skulle sakna betydelse.

7. Specialmotivering

Förslag till ändring i skollagen 1 kap. Allmänna föreskrifter

55

För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasiesko- lan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Kommu- nerna är huvudmän för särskolan.

105

Kommuner och landsting är huvudmän för komvux. Kommunerna är huvudmän för särvux och sfi.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framgår att särskolan även i fortsättningen skall vara en särskild skolform.

Förslaget om övergång från landstingskommunalt till kommunalt huvudmannaskap har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

1 punkt 2 i övergångsbestämmelserna behandlas frågor i samband med övergången som skall vara genomförd före den 1 januari 1996.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) framgår att Dammsdal- skolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever som anordnas i Örebro tills vidare kan få vara landstingskommunala särskolor. Huvudmanna— skapet för dessa skolor behandlas i punkt 3 i övergångsbestämmelserna.

3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

45

Styrelsen för särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får även väckas av barnets vårdnadshavare.

Huvudmannen för specialskolan prövar om ett barn skall tas emot i specialskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall styrelsen för särskolan besluta att barnet inte lång- re skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för special-

skolan, om den som tagits emot i specialskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

Frågan om prövning av personkretstillhörigheten samt om beslut om mottagande i särskola har behandlats i den allmänna motiveringen (av- snitt 2.3). '

Bestämmelsen i första stycket innebär att den styrelse som ansvarar för särskolan i barnets hemkommun alltid prövar frågan om person— kretstillhörighet, även i de fall då hemkommunen kommer överens med någon annan kommun om att barnet skall få sin särskoleutbildning där.

Ändringarna i andra och tredje styckena motiveras av det ändrade huvudmannaskapet.

Sådana frågor som avses i tredje stycket skall styrelsen för särskolan självfallet vid behov ta upp på eget initiativ. En sådan fråga kan väckas också av vårdnadshavaren.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att styrelsen för utbildningen ] hemkommunen också skall pröva personkretstillhörighe- ten för elever som skall få sin utbildning i en fristående särskola. [in be- stämmelse med sådan innebörd har tagits in i en ny paragraf, 2 a 5, i 9 kap.

Att stor vikt alltid måste tillmätas den uppfattning som en elevs vård- nadshavare har när det gäller att bedöma vilken skolform som är bäst för eleven är en självklarhet. Samråd med eleven och dennes vårdnads- havare skall därför alltid ske före beslut om att placera eleven i särskola.

105

Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då bar- net fyller 16 år eller, om barnet fullgör särskild skolplikt i specialskolan, 17 år-.

Om barnet dessförinnan tillt'redsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full- göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö- rande får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.

Ändringen i första stycket är en följd av att skolpliktstiden för sär- skolans elever minskas från tio till nio år. Den ändrade skolplikten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).

Se även specialmotiveringen till 6 kap. 3 &. Övergången till nioårig skolplikt behandlas i punkt 4 i övergångsbe- stämmelserna.

135

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola och sär- skola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Huvudmannen för specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.

145

Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet för barn och ungdom är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkom- mun. Kommunen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grund— skolan eller särskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmälan till huvudmannen för specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrät- ten.

Ändringarna i 13 och 14 55 är en följd av att kommunerna övertar huvudmannaskapet för särskolan.

5 kap. Gymnasieskolan

15

I detta kapitel ges föreskrifter om sådan utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom som är avsedd att påbörjas av ungdo- mar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo år. Denna utbild- ning bildar gymnasieskolan.

[ 13 & ges dessutom föreskrifter om mottagande i gymnasieskolan av vissa elever från särskolan.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast ungdomar som är bosat- ta i landet, om inte regeringen föreskriver annat.

Genom ändringarna i detta kapitel har de elever som har gått i sär- skolan men som bedöms kunna gå i gymnasieskolan en rätt att göra det- ta.

I spccialmotiveringcn till paragrafen i prop. 1990/Olz85 s. 180 sägs att gymnasieskolan inte är öppen för elever från särskolan. Den nya be- stämmelsen i 13 5 innebär emellertid att sårskoleelcver kan tas in i gym- nasieskolan. En upplysning om det har tillförts paragrafen.

55

Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 5 första stycket för- utsatt att de

1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning.

Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program. Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el- ler i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansav- tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.

Genom att det i första stycket endast hänvisas till l 5 första stycket framgår det att särskoleeleverna inte har möjlighet att gå på ett natio- nellt program.

135

Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av in- dividuella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1 5 första stycket och som inte har tagits in på något nationellt program. I fråga om elever från särskolan gäller också sådan skyldighet, dock endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 5 inte tas emot i särskolan, därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.

Ett individuellt program bör motsvara ett nationellt program eller syf- ta till att stimulera eleven att senare gå över på ett sådant program.

Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen.

[ första stycket har tagits in en bestämmelse som gör det möjligt för elever som har fullgjort skolplikt i särskolan att genomgå utbildning på individuella program. l)e närmare skälen för den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).

Av den plan för det individuella programmet som styrelsen för ut- bildningen skall fastställa skall det t.ex. framgå vad utbildningen syftar till, vilka kurser som ingår i programmet och hur lång tid som planen omfattar (jfr prop. NDU/91:85 s. 186).

Av 5 kap. l ä följer att utbildningen för ungdomar på det individuel- la programmet skall ha påbörjats senast under det första kalenderhalv- året det år de fyller 20 år. F.nligt 20 å i samma kapitel har den som har påbörjat en utbildning på ett individuellt program i en kommun rätt att fullfölja programmet enligt den plan som fanns när utbildningen inled- des.

6 kap. Särskolan

35

Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola och träningssko- la) samt frivillig särskola (yrkesutbildning. yrkesträning och verksam- hetsträning).

Grundsärskolan och träningsskolan skall ha nio obligatoriska årskur- ser, årskurserna 1-9, och en för eleverna frivillig årskurs, årskurs 10. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-10 högstadium. Trä- ningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Sty- relsen för särskolan avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

Den frivilliga särskolan bygger på den obligatoriska särskolan. Sty- relsen för särskolan avgör om en elev i den frivilliga särskolan skall få yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.

1 första stycket införs benämningarna obligatorisk särskola och frivil- lig särskola. Den obligatoriska särskolan omfattar grundsärskolan och träningsskolan. Den frivilliga särskolan omfattar yrkessärskolan. Det fri- villiga tionde skolåret som skall anordnas inom ramen för den obligato- riska särskolan regleras närmare i den nya 3 a &.

Övergången till nioårig skolplikt medför att skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 16 år, dvs. när eleven gått igenom årskurs 0.

Med styrelsen för särskolan i andra och tredje styckena avses givetvis styrelsen i hemkommunen utom i de fall då en elev får utbildning i en annan kommun än hemkommunen. [ ett sådant fall beslutar styrelsen för särskolan i den mottagande kommunen om form av särskola.

Att styrelsen för särskolan skall samråda med eleven och dennes vårdnadshavare före beslut som avses i paragrafen är en självklarhet.

3aä

De ungdomar som har slutfört årskurs 9 i särskolan har rätt att få fort- satt utbildning i årskurs 10 i den obligatoriska särskolan.

] en ny paragraf, 3 a &, har införts bestämmelser om det för eleverna föreslagna frivilliga tionde skolåret som kommunerna skall vara skyldi- ga atl erbjuda samtliga elever i årskurs 9. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).

Kommunens skyldighet att anordna ett tionde skolår följer av 6 kap. 5 &.

Införandet av det tionde frivilliga skolåret är särskilt reglerat i punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

55.

För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall hemkommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd.

Denna skyldighet skall fullgöras genom att hemkommunen anordnar särskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan eller kommer överens med någon an- nan kommun att denna i sin särskola skall ta emot elever vars särskole- utbildning hemkommunen har att sörja för.

Första stycket innehåller föreskrifter om kommunernas skyldighet att anordna särskola. Av 1 kap. 16 5 första stycket, 3 kap. 3 & samt 3 a och 7 55 i detta kapitel följer vilka som har rätt att gå i särskolan. [ 1 kap. "15 & definieras ordet "hemkommun".

Av andra stycket framgår att denna skyldighet kan fullgöras genom att hemkommunen själv anordnar särskola eller beslutar att elever som tillhör särskolans persrmkrets i stället skall tas in i någon annan kom- muns särskola. 1 det sistnämnda fallet krävs att de berörda kommunerna träffar ett samverkansavtal. En sådan samverkan mellan kommuner blir aktuell bl.a. när underlaget för att anordna särskola är för litet i en kommun. Samverkan kan t.ex. även ske genom att en kommun anord- nar särskoleutbildning för ett visst slag av sårskoleelcver och därvid tar emot särskoleelever från andra kommuner. Exempel på detta är place- ringsbehov i specialklasser för elever med svåra tilläggshandikapp och yrkessärskola.

Någon reglering i lag av ersättningen mellan samverkande kommu- ner görs inte. Så är inte heller fallet när det gäller gymnasieskolan (se prop. l990/9lz85 s. 70).

65

Varje konnnun som anordnar särskola är skyldig att så långt det är möj- ligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall vid utform- ningen av särskoleverksamheten beaktas vad som ur kommunikations- synpunkt är ändamålsenligt för eleverna.

Kommunen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshava- res önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen med särskoleutbildning skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra elevers berättigade krav på att få så kort skolväg som möjligt.

Varje kommun är Skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär- skild omständighet.

1 lagen (l985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings- störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i

familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

! ett nytt andra stycke införs en bestämmelse att kommunen skall ef- tersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor med särskoleut- bildning placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vidare införs en bestämmelse som ger vårdnadshavare ökat inflytande i fråga om de- ras barns placering vid en viss skola med särskoleundervisning. Bestäm- melser med i huvudsak samma innehåll finns för grundskolans del i 4 kap. () 5. De har kommenterats utförligt i prop. 199f)/91:115 s. 58—60.

Bakgrunden till de nya bestämmelserna finns i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.3). Där sägs att närhetsprincipen inte kan ges så hög prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand. Det kan således vara befogat att placera en elev vid en annan skola än den som är närmast hemmet, om en sådan placering bättre skulle tillgodose cle— vens behov av en utbildning som är anpassad till dennes förutsättningar och behov. Fan skolorganisation som innebär att elever med likartade förutsättningar placeras i samma klass kan också motivera avsteg från närhetsprincipen.

Vid behandlingen av val av skola (grundskolan) i prop. 1990/911115 s. (>o berördes de fall då enskilda elever behöver särskilt stöd av något slag. Därvid anfördes följande: "1 de flesta fall skall sådant stöd naturligt- vis lämnas i den skola som de har närmast till. Skulle detta dock inte vara möjligt måste den reglering som jag har föreslagit tolkas så att de skall placeras på den skola i kommunen som har sådana resurser och ligger närmast deras bostad. Självfallet är det mycket viktigt att sådana beslut fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare. Eftersom det är kommunens oavvisliga skyldighet att ge särskilt stöd till alla elever som behöver det, måste kommunen ytterst ha möjlighet att även mot vård- nadshavarens vilja placera eleven i en skola där sådant stöd kan läm- nas."

En kommun bör inte vara skyldig att tillgodose vårdnadshavares ön- skemål om sina barns placering vid en viss skola, om dessa är förenade med betydande praktiska eller ekonomiska svårigheter.

! tredje stycket avses med kommun antingen hemkommunen eller den mottagande kommunen. llemkommunen är skyldig att sörja för kostnadsfri skolskjuts för elever i hemkommunens särskola. Motsvaran- de skyldighet gäller för en kommun som genom samverkansavtal i sin särskola tar emot elever för vars särskoleutbildning kommunen inte är skyldig att sörja. Den mottagande kommunens rätt till ersättning för skolskjutskostnaderna regleras inte i lagen, eftersom det finns ett sam- verkansavtal.

75

Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i den fri- villiga särskolan i utbildning som är avsedd att påbörjas fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år om

[. styrelsen för särskolan' | hemkommunen bedömt att de inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda och

2. de inte bereds utbildning i specialskolan. Varje kommun är skyldig att erbjuda sådana ungdomar utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.

En elev som har påbörjat utbildning i den frivilliga särskolan före ut- gången av det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år har rätt att fullfölja utbildningen.

Dessa bestämmelser har behandlats i den allmänna motiveringen (av— snitt 2.4).

Kommunens skyldighet att erbjuda ungdomar utbildning i den frivil— liga särskolan omfattar alla ungdomar i angiven ålder som är psykiskt utvecklingsstörda och därför inte kan gå i gymnasieskolan. En kommun är inte skyldig att erbjuda en elev utbildning i den frivilliga särskolan mer än fyra år.

Kommunens skyldighet att erbjuda gymnasieutbildning i form av in- dividuella program för sådana ungdomar som slutfört årskurs 9 eller fått fortsatt utbildning i årskurs 10 i särskolan och som bedöms kunna gå i gymnasieskolan regleras i 5 kap. 13 5.

I tredje stycket tillförsäkras eleven en rätt att slutföra utbildningen. l 5 kap. 20 5 som avser utbildning på individuella program i gymnasie- skolan finns en liknande bestämmelse.

En bestämmelse om att personkretstillhörigheten skall prövas av sty- relsen för särskolan i hemkommunen även när det gäller ungdomar som har för avsikt att gå i en fristående skola som motsvarar den frivilli— ga särskolan har tagits in i en ny paragraf, 8 a 5, i 9 kap.

9 kap. Fristående skolor

15

Skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för ändamålet.

Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol- verk.

Såvitt gäller särskild skolplikt prövas

]. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan av statens skolverk och

2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko- lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam- ma handikappgrupp där skolan är belägen.

Av 9 kap. 1 & följer för närvarande att särskild skolplikt får fullgöras i en fristående skola som motsvarar särskolan, om skolan godkänts av styrelsen för särskolan där den fristående skolan är belägen. Av den all- männa motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att ärenden om godkännande i fortsättningen skall prövas "av statens skolverk.

2aä

Ett barn får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola som är godkänd för särskild skolplikt och som motsvarar särskolan endast om styrelsen för särskolan i barnets hemkommun har bedömt att barnet har särskild skolplikt.

35

Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 & kan vara grund för särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd friståen- de skola som motsvarar specialskolan endast om

1. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund av samma handikapp som barnet eller

2. huvudmannen för specialskolan bedömer att barnet ändå kan till- godogöra sig utbildningen vid skolan.

Bakgrunden till den nya bestämmelsen i 2 a & framgår av den all- männa motiveringcn (avsnitt 2.5). [ fristående särskolor tas i vissa fall även in andra elever än sådana som är psykiskt utvecklingsstörda eller som enligt skollagen jämställs med dem. För att undvika att andra ele- ver än de som tillhör personkretsen fullgör skolplikt i en fristående sär- skola skall styrelsen för särskolan i hemkommunen pröva personkrets- tillhörigheten även för barn som önskar gå i en_fristående särskola.

De bestämmelser som i dag finns i 9 kap. 3 & gäller särskild skolplikt i både fristående skolor som motsvarar särskolan och fristående skolor som motsvarar specialskolan. De bestämmelser som är tillämpliga för fristående särskolor har brutits ut ur 3 5 och tagits in i 2 a 5. 1 3 & kom— mer därför enbart att regleras särskild skolplikt i fristående specialsko- Ior.

8aä

Ungdomar kan tas emot i en fristående skola som motsvarar den frivilli- ga särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har bedömt att de är psykiskt utvecklingsstörda.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att styrelsen för särskolan i hemkommunen skall pröva personkretstillhörigheten för samtliga elever som avses få sin utbildning i en fristående särskola.

9 5 Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola enligt 1, 4 eller 6 5 får överkla- gas hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol- plikt enligt 1 eller 6 5 får överklagas hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 2 a, 3 och 8 a 55 får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd. Beslut som avses i 2 a 5 får överklagas endast av barnets vårdnadshavare. Beslut som avses i 8 a 5 får överklagas endast av eleven eller företrädare för denne.

Beslut som styrelsen för särskolan fattar enligt 2 a och 8 a 59" bör kunna överklagas på samma sätt som gäller i fråga om beslut om motta- gande i särskolan enligt 3 kap. 5 5. Jfr även 6 kap. 8 5.

11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)

35

Bestännnelscrna om komvux gäller inte vuxna som behöver undervisning motsvarande den obligatoriska eller frivilliga särskolans. Beträffande så- dana vuxna gäller i stället lagens bestännnelser om särvux.

Ändringen är en följd av den ändring som görs i 12 kap. l 5.

12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)

15

Särvux syftar till att ge vuxna som är psykiskt utvecklingsstörda kunska- per och färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få i den obligato- riska särskolan och i den del av den frivilliga särskolan som omfattar yr- kesutbildning.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) framgår att särvux kan omfatta också yrkesutbildning.

35

Kommunerna skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva efter att er- bjuda utbildning som svarar mot behov och eherfrågan. 5 5

Varje kommun skall informera om möjligheterna till särvux samt verka för att vuxna psykiskt utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning.

65

Varje kommuninnevånare är behörig att delta i särvux om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor, 1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller 2. när han har slutfört utbildning i den frivilliga särskolan. Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet skall vara behörig att delta. Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen. ' Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kriminalvårdsanstalt.

75

En kommun är skyldig att till sin särvux ta emot en sökande som kom- mer från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning.

95

Kommuner får uppdra åt andra att anordna särvux. Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om vill- kor för det.

105

För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 4-7 55.

115

Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för ut- bildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun anordnar eller låter anordna skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, såvida det inte på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.

Ändringarna i 3, 5, 7 och 9—11 55 är en konsekvens av att huvud- mannaskapet övergår från landstingen till kommunerna. Ändringen i 6 5 innebär en anpassning till den nya åldersgränsen för elever i den fri- villiga särskolan, dvs, utgången av det första kalenderhalvåret det år cle- ven fyller 20 år (se 6 kap. 7 5).

14 kap. Skolhälsovård

45

Eleverna i gymnasieskolan och i den frivilliga särskolan skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i den frivil- liga särskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föran- leds av deras handikapp.

Ordet yrkessärskolan har ersatts med "den frivilliga särskolan”.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1992.

Hänvisningar till S7

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100). Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om vissa personalfrågor (avsnitt 3), om utveckling, utvärdering och tillsyn (avsnitt 4) samt om ett ge- nerellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux (avsnitt 5).

Hänvisningar till S8

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

2 Elevfrågor

Sammanfattnin av särskolekommitténs betän- kande (SOU ' 91:30) Särskolan - en primär- kommunal skola -

l betänkandet föreslås att särskolan och särvux förs över från landstings- kommunalt till primärkommunalt huvudmannaskap. Därigenom skulle en större samverkan med i första hand det offentliga skolväsendet för barn och ungdom i kommunerna erhållas. l konsekvens med detta prin— cipiella förslag föreslås vissa förändringar för elever, personal och i be- fintlig skolorganisation. Vidare föreslås ett nytt statsbidragssystem och ändringar i skollagen.

] Ett ändrat huvudmannaskap

Dagens särskola består av en obligatorisk del med grundsärskola och träningsskola och en frivillig del (yrkessärskolan) med yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.

Under ett antal år har särskolan utvecklats från att ha varit en del av mentalsjukvården till att bli en alltmer integrerad del av kommunernas övriga skolväsende. Kommittén anser att ett samlat primärkommunalt huvudmannaskap för grundskola. gymnasieskola, särskola, kommunal vuxenutbildning och särvux är ett logiskt steg i denna utveckling.

Den pågående utvecklingen av samverkan bygger på olika former av integration av särskola och enskilda sårskoleelcver, ett viktigt inslag i processen att närma särskolan till den övriga ungdomsskolan. Erfaren- heter från denna delvis spontana pedagogiska och elevsociala utveck- lingsprocess utgör grundvalen för förslaget att överföra särskolan från landstingen till kommunerna.

'ärskolan behålls som skolform. Kommittén anser att en ännu högre grad av samverkan mellan särskolan och det övriga kommunala skolvä- sendet kan utvecklas på längre sikt. Förslagen i den följande delen av betänkandet är utformade så att de skall öppna vägen för en sådan ut— vecklingsprocess.

Särskolekommittén föreslår att Q-årig skolplikt införs för elever i särsko- lan med oförändrad rätt till fortsatt frivillig utbildning till 21, i vissa fall 23 år och att en formell prövning av personkretstillhörighcten behålls.

Värdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen stärks, och vård— nadshavare skall liksom hittills ha rätt att överklaga beslut om motta- gande i särskola.

Det föreslås att skolgången om möjligt skall ske i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde. Kommunen skall ansvara för

Bilaga 1

alla de verksamheter inom särskolan som är motiverade av pedagogiska"

och elevvårdsmässiga skäl.

Elever från särskolan skall under vissa förutsättningar ha tillträde till gymnasieskolans individuella program. Oavsett skolort har hemkommu- nen ett grundläggande ansvar för sina sårskoleelcver och skall hålla sig underrättad om hur de psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som inte deltar i frivillig utbildning inom särskolan är sysselsatta.

Dammsdalskolan och Salbohedskolan som är särskolor med riksupp- tagning av psykiskt utvecklingsstörda elever med svåra betecndestör- ningar skall enligt förslaget vara specialskolor och ha staten som huvud- man. Statens institut för handikappfrågor i skolan (5111) föreslås få för- valtningsansvaret, medan tillsynen för utbildning och boende vid Dammsdalskolan och Salbohedskolan bör ingå i ansvarsområdet för en och samma myndighet. Denna myndighet bör vara statens skolverk.

3 Personalfrågor

Särskolekommittén bedömer att det är av vikt att de kommuner där sär- skolan i dag är lokaliserad tar över särskolans personal för att bibehålla den kompetens som är en förutsättning för särskolan som skolform. Kommittén föreslår att styrelsen för särskolan beslutar om ledningsorga— nisationen.

Kommittén anser att handikappkunskap och specialpedagogiskt kun- nande bör finnas inom ledningen ide kommuner som kommer att vara värdkommuner för särskolan samtidigt som nuvarande utbildningskrav för särskolans lärare behålls.

Kommittén föreslår vidare att all konsulentverksamhet för pedago— giskt stöd till elever med handikapp inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom skall bedrivas eller samordnas av 5111. Kommittén fö- reslår att medel förs över från särskoleanslaget till Stil-anslaget för in- rättande av tjänster som konsulent för elever med flera handikapp i sär- skolan. Slutligen föreslås en successiv uppbyggnad av konsulentstödet motsvarande särskolans behov.

Om riksdagen beslutar om ändrat huvudmannaskap för särskolan bör staten svara för vissa fortbildningsinsatser. Kommittén föreslår att handikappkunskap bör vara obligatoriska inslag i skolledarutbildning- en. Statens skolverk bör ha ansvaret för att tillsammans med'kommu- nerna utveckla och utvärdera fortbildningen, och kommunerna bör vid- ta åtgårder för att lokalt anordna fortbildning i handikappkunskap för i första hand politiker, skolledare och elevvårdspersonal.

4 Organisatoriska frågor

Särskolekommittén föreslår,-som tidigare nämnts, att elevens hemkom- mun skall ha ett grundansvar för alla elevers skolgång, även för psykiskt utvecklingsstörda elever. Skolverkets fältorganisation bör därför få en

Bilaga 1

stödjande funktion för kommunernas sårskolcverksamhet. Kommittén finner det naturligt att särskolan omfattas av den kommunala skolpla- nen och att kommunerna ansvarar för att det bildas lämpliga elevupp- tagningsområden för lågfrekventa utbildningar inom särskolan.

Det är styrelsen för skolväsendet i elevens hemkommun som skall besluta om inskrivning i särskola. 1 de fall beslut om placering i särsko- la delegeras, bör detta ske till en klart angiven och ansvarig tjänsteman, som har god kunskap om psykisk utvecklingsstörning. tilevvården för särskolan skall vara en kommunal uppgift och dess personal bör utgöra en del av skolpersonalen. Kommittén uttalar sig vidare för att den nuva- rande yrkesvägledningsfunktionens kompetens för särskolans elever he- hålls, med tonvikt på verksamhetens innehåll och arbetsuppgifter.

5 Ett nytt statsbidrag för särskolan

Mot bakgrund av dagens statsbidragssystem för särskolan, som uppvisar mycket stora och oförklarliga olikheter över landet, lämnar särskole- kommittén förslag till ett nytt statsbidrag för särskolan som i sin grund- konstruktion liknar det nya bidragssystemet för det offentliga skolväsen- det för barn, ungdom och vuxna. Bidragsdelen till särskolan skall beräk- nas efter särskilda normer och ingå som en tydligt identifierbar, skol- formsspecifik del i sektorsbidragct till kommunernas skolväsende. Bi- dragen föreslås beräknade på antalet invånare i åldern 7—20 år och för- delas till samtliga kommuner. Det nya bidragssystemet föreslås bli infört i hela landet fr.o.m. den 1 juli 1992 utan koppling till en huvudmanna- skapsförändring i de olika landstingskommunerna.

6 Uppföljning, utvärdering och tillsyn

Särskolekommittén anser att kommunerna skall ansvara för uppföljning och utvärdering av särskolan. Individuella undervisningsprogram och utvecklingsplaner kopplade till undervisningsprocess och resursförbruk- ning hör utgöra permanenta instrument i denna process. Kommittén anser vidare att skolverkets olika delar bör ha kompetens när det gäller utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever, och att särskolechefer- nas samlade kunskap tas till vara i detta sammanhang.

7 Genomförande av en generell kommunalisering av särskolan

Särskolekommittén föreslår att överförandet av huvudmannaskapet för särskolan och särvux från landstingen till kommunerna sker successivt. 1"'örändringsprocessen bör vara genomförd senast tre år efter riksdagens principbeslut om kommunalisering av särskolan. Staten föreslås svara

Bilaga 1

för en genomföranderesurs om 6 milj.kr. att fördelas under en treårspe— riod, med början budgetåret efter riksdagsbeslut om kommunalisering.

Gcnomföranderesursen finansieras genom omfördelning från ansla- get B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet. De nya huvudmännen skall enligt förslaget planera och ansvara för information och fortbildning med anledning av reformen.

Sammanfattning av remissyttranden Över Prop. 1991/92:94 särskolekommitténs betänkande (SOU 199'1130) B'lagf' 2 Särskolan — en primärkommunal skola

] Remissinstanser

()ver betänkandet (SOU 1991:30) Särskolan — en primärkommunal sko- la har efter remiss yttranden avgivits av glesbygdsmyndigheten, socialsty— relsen (SoS), universitets— och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studie— stödsnämnden (CSN). statens skolverk, statens institut för handikappfrå- gor i skolan (Sll—l). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statskontoret, riks- revisionsvcrkct (RRV), skolledarutbildningen i Linköping, högskolan i Örebro, kommunalekonomiska kommittén, Stockholms, Österåkers, Sollentuna, Haninge, Södertälje, Enköpings, Älvkarleby, l-T—Zskilstuna, Vingåkers, Nortköpings, Eksjö, Gnosjö, Ljungby, Tingsryds, Oskars- hamns, Gotlands, Karlskrona, Olofströms, Bromölla, Hässleholms, Hel— singborgs, Malmö, Skurups, Varbergs, Göteborgs, Uddevalla, Öckerö, Bengtsfors, Borås, Skövde, Lindesbergs, Sala, Borlänge, Bollnäs, Nor— danstigs, Sundsvalls, Bergs, Bräcke, Skellefteå och Kiruna kommuner, landstingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kal- mar. Blekinge. Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvs- borgs, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Riksförbundet Hem och Skola (RllS), Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Synskadades Riksför- bund (SRF), Riksföreningen Autism och Riksförbundet för Utvecklings- störda Barn. Ungdomar och Vuxna (FUB).

Yttranden har dessutom inkommit från Motala, Karlshamns, Färge— landa, Västerås, Älvdalens, Örnsköldsviks och Östersunds kommuner, landstinget i Skaraborgs län, Lärarförbundet, lokalavdelningen av Lärar- förbundet i Kramfors, Sveriges Skolledarförbund, Svenska Förbundet för Specialpedagogik (SFSP), Föreningen för kuratorer inom omsorgs- verksamheten (KOMS), Svenska Föreningen för Studie- och Yrkesväg- ledning, Åsbackaskolan i Gnesta, Konsulenter i praktiskt/estetiska äm- nen inom nordvästra omsorgsområdet av omsorgsnämnden i Stock- holms läns landsting samt skolpsykologen Olle Boéthius vid Dammsdal- skolan i Vingåker.

2 Allmänna synpunkter på kommitténs förslag

Samtliga remissinstanser som tagit ställning till frågan är positiva till förslaget att överföra huvudmannaskapet för särskolan och särvux från landstingen till kommunerna. Vissa remissinstanser är kritiska mot de—

lar av förslaget. Kritiken gäller bl.a. särskolans ställning i en framtida kommunal skolorganisation, den formella prövningen av personkretsen, förslaget om nytt statsbidragssystem för särskolan och den föreslagna or- ganisationen för konsulenter för flerhandikappade elever.

Landstinget i Uppsala län anser att innehållet i betänkandet är hel— täckande vad avser särskolans framväxt och nuvarande omfattning.

Göteborgs kommun framhåller att man bör ha ett samlat måldoku- ment utifrån en samlad helhetssyn på barn och ungdom där eleven sätts i centrum. Malmö kommun varnar för den fara som kan ligga i att vägen till den kommunala självstyrelscn är så full av olika beslut att frågan kring särskolans kommunalisering blir marginell i det stora samman- hanget. '

Landstingen [ Södermanlands orh Älvsborgs län menar att det hade varit av värde om kommittén hade valt en större tydlighet i sitt betän— kande med tanke på att det är ett viktigt förarbete. Betänkandet innehål- ler i vissa stycken alltför allmänna och kompromisshaserade skrivning— ar. Man föreslår skärpta krav som en förutsättning för ett generellt byte av huvudman för särskolan.

Hässleholms och Karlskrona kommuner är inne på liknande tanke- gångar och menar att det till stöd för det framtida kommunala besluts- fattandet på särskoleområdet behövs vägledning för kommunerna och för rättssäkerhetsaspektcn, klara riktlinjer och ställningstaganden på principiellt viktiga punkter för att garantera särskolans elever en likvär- dig uthildningsstandard.

3 Primärkommunalt ansvar för särskolan. Elevfrågor

3.1 Allmänt

En i stort sett enig remissopinion tillstyrker förslaget att föra över sär- skolan från Iandstingen till kommunerna, men många av remissinstan— serna kopplar sin tillstyrkan till ekonomiska villkor såsom oförändrad kostnadsrelation mellan staten och de nya huvudmännen jämte en rik- tig skatleväxling mellan landstingen och kommunerna.

l—"lera kommuner, däribland Eksjö, 'I't'ngsryd, Skum/1, Lindesberg och Borlänge förutsätter att statens bidrag till särskolan övergår i oförändrad storlek och att en skatteväxling från resp. landsting till kommunerna in- te orsakar ökade kommunala kostnader, så att en huvud mannaskapsför- ändring medför försämilingar förde utvecklingsstörda eleverna.

SDR hävdar bestämt att man vid förändringen mycket aktivt måste bevaka de flerhandikappade elevernas behov. De anser att samverkan"

mellan särskolan, landstingens pedagogiska hörselvård och specialskolan för döva och hörselskadade elever måste byggas ut.

Bilaga 2

Lärarförbundet menar att förslagen alltför mycket utgår från grund- särskolans behov och förutsättningar, och anser att denna del av särsko- lan kommer att vara lättast för kommunerna att ta över. De hyser större oro för träningsskolans och verksamhetsträningens elever. För dessa ele— ver är kommunsamverkan oundgängligen nödvändig. FUB:s uppfattning är att förslaget är ett steg i rätt riktning och en grundläggande förutsätt- ning för att särskolan och grundskolan skall kunna samverka.

3.2 Kommunens grundansvar

Ingen remissinstans motsätter sig förslaget att hemkommunen har ett grundansvar för alla elevers skolgång. Kommunförbundet finner detta naturligt. Av detta grundansvar följer att kommunen handhar frågor även kring särskoleclcvernas inskrivning, skolplacering, yrkesvägledning etc. på samma sätt som för övriga elever i skolväsendet.

3.3 Särskolan som egen skolform

Majoriteten av remissinstanserna, däribland landstingen i Stockholms och Östergötlands län samt Norrköpings, Eksjö och Malmö kommuner tillstyr- ker att särskolan även i fortsättningen skall utgöra en egen skolform. De anser att särskolan på sikt kan inordnas i kommunernas övriga skolvä- sende. Flera övriga instanser anser att särskolan som egen skolform en- dast är en övergångsform på vägen mot en fullständig integrering i kom- munernas övriga skolformer. Däremot anser landstingen i Hallands och Älvsborgs län jämte Lärarförbundet det som positivt att särskolan även i framtiden utgör en egen skolform. Lärarförbundet tillägger att tiden inte är mogen att avskaffa särskolan som särskild skolform, eftersom kom- munerna i dag har ingen eller mycket liten erfarenhet av dessa elevers behov.

Skolverket menar att särskilda undervisningsgrupper bör kunna an— ordnas för psykiskt utvecklingsstörda elever om särskolan upphör som egen skolform, medan flera andra remissinstanser, däribland landstinget [ Västmanlands län förordar att benämningen särskola utmönstras så snart det är lämpligt och möjligt efter primärkommunaliseringen av sär- skolan.

l-"lera remissinstanser bl.a. Karlskrona, Bromölla, Hässleholms och Bengtsfors kommuner, landstinget i Kristianstads län och FUB föreslår att särskolan som särskild skolform avvecklas. Karlskrona delar inte kom- mitténs uppfattning att kommunerna först måste lära känna särskolan som särskild skolform utan anser att begreppen särskola och psykiskt utvecklingsstörda bör utgå. FUB hänvisar till erfarenheter från kommu- ner, där särskolan i dag administreras av primärkommunen. Dessa erfa— renheter visar att en huvudmannaskapsföråndring inte automatiskt lev der till ökad gemenskap mellan dem som verkar i de två skolformerna. FUB menar att förekomsten av två skolformer är ett avgörande hinder

Bilaga 2

för att de utvecklingsstörda eleverna på ett naturligt sätt skall bli fullt delaktiga i skolans värld och kunna få stöd i flexibla former utifrån sina individuella behov.

3.4 Skolplikten

I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag att 9- årig skolplikt införs för elever i särskolan och att rätten till fortsatt fri- villig utbildning bibehålls.

Lärarförbundet och dess lokalavdelning i Kramfors är av motsatt upp- fattning. De anser att skolplikten även i fortsättningen skall vara lO-årig för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig den grundläggande utbild- ningen. Den längre skolpliktstiden är nödvändig på grund av elevernas inlärningssvårigheter och långsammare inlärningstakt.

Landstinget i Blekinge län ställer sig tveksam till avkortad skolplikt och anser att även det tionde skolåret bör ges en klar inriktning t.ex. ge- nom styrning i läroplanen.

Samtliga övriga kommuner, landsting och organisationer, vilka bc- handlat denna del av förslaget delar kommitténs uppfattning om sänkt formell skolpliktsålder, kopplad till kravet att kommunerna skall erbju- da särskolans elever fortsatt frivillig skolgång.

Skolverket anser att en förändring av skolplikten från tio år till nio är bör ske i anslutning till förändringen av läroplanerna med anledning av läroplanskommitténs kommande förslag. Flera kommuner anser att ett bifall till förslaget måste följas av tydligare preciseringar beträffande det tionde skolåret och den fortsatta utbildningen i yrkessärskolan. Stockholms kommun betonar vikten av att den nuvarande praktiska yr- kesorienteringen, som är mycket väl utvecklad inom särskolan, inte för- sämras genom det lagda förslaget. Helsingborgs kommun pekar på beho- vet av att det förberedande året i yrkessärskola specificeras i form av kursplan eller liknande, medan Skövde kommun anser att det krävs mer distinkta och styrande formuleringar om den frivilliga yrkessärskolans första är.

3.5 En formell prövning av personkretstillhörigheten behåHs

Det finns en klar koppling mellan de relativt splittrade remissinstanser- nas ställning i denna fråga och samma remissinstansers uppfattning be- träffande bibehållandet av särskolan som särskild skolform. De som an- ser att särskolan skall upphöra som särskild skolform anser också den särskilda prövningen av personkretstillhörigheten obehövlig.

Till denna senare grupp hör bl.a. Bromölla, Bengtsfors, Sundsvall och Bräcke kommuner, landstingen i Stockholms och Kristianstads län samt FUB. Landstinget i Kristianstads län anser att alla barn skall fullgöra sin skolplikt i grundskolan. Därmed skulle skälet att fastställa en person-

Bilaga 2

kretstillhörighet för att åstadkomma ett beslutsunderlag bortfalla. Dia- gnoscn psykisk utvecklingsstörning skulle bli ointressant ur skolsyn- punkt. I stället borde en noggrann utredning och kartläggning av det enskilda barnets aktuella och särskilda undervisningshehov styra insat- serna. Landstinget i Stockholms Iän menar att det yttersta skälet till hit— tillsvarande krav på sådan prövning har varit att avgöra vilken huvud- man - landsting eller kommun - som skall ha ansvaret och kostnaderna för elevens utbildning.

Skövde kommun är av motsatt uppfattning och hävdar att den for- mella prövningen av personkretsen bör behållas. Det bör klart skrivas ut att uttagning till särskola förutsätter pedagogisk, psykologisk och so- cial utredning samt Iäkarutlåtande. Förslaget om social utredning moti- veras med att den sociala miljön slår igenom väldigt starkt på funktions— nivån i skolan.

3.6 Val av skolform och skolenhet

Särskolekommittén föreslår att skolgången om möjligt ska ske i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde, och att vårdnadsha— vares inflytande i uttagningsprocessen skall stärkas.

Flertalet remissinstanser anser att närhetsprincipen inte får överord- nas kvalitetsprincipen. Västerås kommun pekar på att närhetsprincipen inte får ges så hög prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand. I såväl större som mindre kommuner fordras för särskole- eleverna specialutbildad personal, som kontinuerligt följer forskning och utveckling inom särskoleområdet. Stora och kostnadskrävande krav ställs även på undervisnings- och uppehållslokaler samt materiell utrust- ning och hjälpmedel. En optimal satsning på ovannämnda förutsätt- ningar på ett färre antal skolanläggningar kan i vissa fall vara väsentliga- re än närhetsprineipen. FUB anser att möjligheten för en elev att få gå i samma skola som kamraterna i bostadsområdet givetvis är en fin kvali- tet som måste vägas mot elevens behov i olika avseenden.

De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget att stärka vårdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen. RHS anser att placering i särskola endast skall ske med föräldrarnas samtycke. Om för- äldrar och skola inte är överens bör föräldrarnas önskemål om skolform ha företräde. SFSI' är tveksam till på vilket sätt vårdnadshavares infly- tande kan stärkas. Organisationen anser att vårdnadshavare redan har stort inflytande. SFSP anser att den som beslutar om placeringar i sär- skolan inte bara behöver insikter utan även kunskaper och färdigheter för att göra de rätta bedömningarna.

3.7 Fortsatt utbildning för särskolans elever

lngen remissinstans motsätter sig direkt förslaget att elever som gått i särskola skall ha rätt till utbildning inom gymnasieskolans individuella

Bilaga 2

program, om de bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen där, och om motsvarande utbildning inte kan erhållas i hemorten.

Bollnäs kommun markerar en viss tveksamhet eftersom det skulle in— nebära att elevunderlaget för en sammanhållen yrkessärskola minskar. Detta i sin tur skulle medföra att utbildningsutbudet minskar och där- med valmöjligheterna för elcverna. En sammanhållen yrkessärskola med ett tillräckligt elevunderlag är den bästa garantin för dessa elevers valmöjligheter. Även rekryteringen av lärare, AOL-träningen, boende— träningen och fritidsverksamhcter underlättas om tillräckligt stora skol- enheter finns.

LR däremot anser att gymnasieskolans individuella program bör stå öppna för elever i särskolan.

4 Personalfrågor

Särskolekommittén föreslår att de 178 kommuner där särskola i dag är lokaliserad i princip övertar särskolans personal för att behålla en fort- satt" hög kompetens på särskoleområdet.

En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker grundtan- karna i förslaget.

Flera instanser efterlyser tydligare'och mer tvingande skrivningar. Landstinget i Kalmar län menar att kommunernas skyldighet att ta över särskolans specialutbildade personal, inkl. skolledning, bör fastslås. Ut- tryck som "bör", "så långt det är möjligt" och "i princip" och liknande möjliggör olika tolkningar och därmed bristfälliga åtgärder. Av motsatt uppfattning är Tingsryds kommun som tolkar förslagen som ett försök till ”en överdriven statlig detaljstyrning".

Stockholms kommun behandlar ett centralt problem nämligen den omorganisation av grundskolan som pågår i ett antal kommuner. Den innebär att rektorsområdena delas upp i ett stort antal små, självständiga skolenheter. Det är oklart vilka konsekvenser detta får för särskolan vid ett kommunalt övertagande, eftersom grundskolans rektorer i regel inte har erfarenhet och kunskap om särskoleundervisning. Kommunen delar kommitténs uppfattning att det i kommunens samlade skolledning bör finnas kompetens för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever.

Kommitténs förslag om att kommunerna bör slå vakt om en fortsatt hög kompetens hos särskolans yrkesvägledare och inte betrakta dem som utbytbara mot motsvarande funktionärer i den övriga ungdomssko- lan tillstyrks genomgående. Landstinget i Älvsborgs län noterar att kom- mittén här mycket tydligt framhåller den unika kompetensen hos sär- skolans yrkesvägledare. Landstinget i Göteborgs och Bohus län betonar den särskilda förtrogenhet med psykiskt utvecklingsstörda ungdomars livssituation som krävs av yrkesvägledarna samtidigt som behovet av samverkan mellan flera kommuner på detta område betonas.

Bilaga 2

5 Dammsdalskolan och Salbohedskolan

SoS, SIH, Södertälje kommun, landstinget i Göteborgs och Bohus län samt RIIS markerar alla tveksamhet till förslaget att ställa dessa s_kolor under statligt huvudmannaskap.

Några remissinstanser bl.a. skolverket, Göteborgs kommun, landsting- en i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län jämte [.andstingsförbundet tillstyrker förslaget. Landstinget i Uppsala län före- slår att Slll, socialstyrelsen eller annan statlig myndighet åläggs ansvaret att utveckla alternativ till riksinstitutionerna om de skall avvecklas.

Andra remissinstanser däribland landstinget i Östergötlands län och FUB motsätter sig statligt huvudmannaskap. Det är FUB:s bestämda uppfattning att alla barn skall få sin utbildning på hemorten och att skolhuvudmannen i samarbete med de sociala myndigheterna skall till- handahålla de resurser som krävs för att göra detta möjligt.

() Konsulenter för flerhandikappade elever

Remissopinionen är mycket delad beträffande särskolekommitténs för slag att föra över de i dag landstingskommunala konsulenterna för fler- handikappade elever till Slll. Några remissinstanser bl.a. SoS, SIH, skol— verket, Stockholms och Bergs kommuner, landstinget i Älvsborgs län samt Riksföreningen Autism tillstyrker förslaget. Landstinget i Älvsborgs län fö- reslår att konsulenterna knyts till de resurscentra som finns på ett antal specialskolor. Fördelen med detta skulle vara att konsulenterna skulle komma till en färdig organisation med upparbetade kanaler till särsko- lan och ett gott renommé. Samtidigt skulle dessa resurscentra kunna bli mer kraftfulla i och med att de får en förstärkning både personellt och kunskapsmässigt.

Landstingsförbundet anser att överförandet av statliga medel från sär- skolans statsbidrag till Slll inte bör göras förrän motsvarande verksam- het vid landstingen avvecklats.

Några remissinstanser bl.a. Ilaninge, Norrköpings och Göteborgs kom- muner jämte landstinget i Värmlands län avvisar förslaget. Norrköpings kommun bedömer det knappast som realistiskt att särskolan inom en överskådlig framtid kommer att få en konsulentorganisation av detta slag och förespråkar ett mera verklighetsnära alternativ genom att satsa på de lärare som i dag arbetar inom särskolan och som har skaffat sig såväl specialutbildning som erfarenhet av att undervisa dessa speciella elever. Kommittén föreslår att undervisningsskyldighcten sätts ner för att de skall kunna fullgöra konsulentuppgifter. Göteborgs kommun anser att medlen i stället bör styras till kommunen som på egen hand eller tillsammans med andra kommuner organiserar konsulentverksamheten.

(30

Bilaga 2

7 Ett nytt statsbidrag för särskolan

Remissinstanserna har inga principiella invändningar mot förslaget att låta statsbidraget till särskolan ingå i det nya sektorsbidragct. lnvänd- ningar finns mot beräkningsgrunder och variabler.

Färgelanda kommun anser att den föreslagna modellkonstruktionen måste utvärderas mot det redan införda sektorsbidragct för skolan. För de små landsbygdskommunerna har sektorsbidragct vid införandet upp- visat kraftiga negativa utfall i förhållande till vad som presenterades i modellkonstruktionen. Glesbygdsfaktorns viktning måste särskilt upp— märksammas. Skolverkets utvärdering av det nya sektorsbidraget bör be- aktas före beslut om ett nytt statsbidrag för särskolan.

Glesbygdsmyndigheten, Skellefteå och Kiruna kommuner samt lands- tinget i Västerbottens län pekar på behovet av ytterligare medel till gles- bygdskommunerna. Glesbygdsmyndigheten anser att det för glesbygds- kommunerna nästan alltid bör finnas möjlighet till särskild prövning och att bidragen bör vara mycket generösa.

Glesbygdskommunernas speciella problem blir också föremål för be- handling av bl.a. Skurups, Öckerö, Bergs och Skellefteå kommuner. Sku- rups kommun menar att glesbygdsproblem även existerar i små kommu- ner med hög tätortsgrad. Även sådana kommuner måste samarbeta med andra kommuner och köpa särskoleutbildning, vilket leder till höga skjutskostnader för eleverna. Kommunen anser att även om det finns en planerings- och genomförandefrihet med ett schabloniserat bidrag får detta inte överskugga de ekonomiska realiteterna. Öckerö kommun pe- kar på det faktum att om antalet sårskoleelcver är litet, kan minsta va- riation i elevtillströmningen innebära stora ekonomiska differenser för små kommuner.

l-"lera remissinstanser bl.a. Stockholms, Göteborgs och Västerås kom- mttner efterlyser beräkningar av de kommunala kostnaderna för att dri— va särskola. litt genomgående tema är kravet att kostnadsrelationen mel- lan staten och skolhuvudmännen skall bibehållas även efter en primär- kommunalisering av särskolan.

Tingsryds kommun avstyrker förslaget i sin helhet och föreslår ett statsbidrag per elev med en större glesbygdsvariabel för att kompensera de mindre kommunerna för ökade kostnader, eftersom en större kom- mun rimligtvis måste kunna organisera sin särskoleverksamhet betydligt mer rationellt än en mindre kommun.

Ett flertal remissinstanser bl.a. Österåkers, Gotlands, Hässleholms och Bergs kommuner, landstingen i Södermanlands, Blekinge och Västerbottens län santt FUB och Lärarförbundet pekar på behovet av att särskoledelen av sektorsbidraget öronmärks eller på annat sätt görs tydligt identifier- bar. llälssleholms kommun anser att öronmärkta resurser behövs som ga- ranti för att eleverna skall få en behovsanpassad undervisning. Bergs kommun vill också att möjligheterna att erhålla särskilt behovsprövat bi- drag enligt förordningen om särskilda insatser på skolområdet vidgas till att gälla även mindre kommuner som kan få en tillfällig ökning av anta- let särskoleelever.

Bilaga 2

Av motsatt uppfattning är landstinget i Västmanlands län, som förut- sätter att kommunerna tar sitt ansvar fullt ut när de blir huvudmän för särskolan, och att det av det skälet inte behövs någon s.k. öron märkning av statsbidraget.

Särskolekommittens beräkningsgrunder på grundval av olika varia— bler behandlas utifrån olika utgångspunkter av ett antal remissinstanser. Malmö kommun anser att den stegvisa förändringen av behovsvariabeln och särskolestrukturvariabeln ger kommunerna möjlighet att anpassa verksamheten på ett mjukt sätt och att denna process underlättas om man på förhand kan räkna ut statsbidragets storlek.

Haninge och Göteborgs kommuner är kritiska till beräkningarna, ef- tersom de enligt förslaget skulle få en minskning av bidraget. Göteborgs kommun föreslår att en invandrarfaktor vägs in i bidraget och Skellefteå kommun föreslår att man ytterligare utreder de verkliga förhållandena, innan behovsvariabeln alltför hårt dominerar över strukturvariabeln år 5. Landstinget i Stockholms län anser att särskolestrukturvariablen är grundad på icke objektivt mätbara värderingar och därför inte bör ingå i den permanenta statsbidragsmodellen.

Landstinget i Kristianstads län har svårt att dela särskolekommitténs uppfattning att en schabloniserad beräkningsmodell beskriver de reella behoven på ett bättre och rättvisare sätt än det nuvarande systemet och vill att särskolestrukturvariabeln skall väga tyngre och behållas mera konstant än i kommitténs förslag.

8 Uppföljning, utvärdering och tillsyn

Särskolekommitténs förslag att tillföra skolverkets olika delar perma- nent sakkunskap på särskoleområdet behandlas av ett stort antal remiss- instanser. l)isskussionen förs utifrån två utgångspunkter dels själva sak- frågan om behovet av den föreslagna kompetensen på särskoleområdet, dels den delvis oklara gränsdragningen mellan de två centrala ämbets- verken på skolområdet, statens skolverk och Slll.

Samtliga remissinstanser, med undantag för skolverket, tillstyrker kommitténs förslag att skolverket bör tillföras sakkunskap om särskola. Österåkers kommun anser att skolverkets fältorganisation skall ha ett samordningsansvar för särskolan så att även små elevgruppers specifika behov kan tillgodoses. Varbergs kommun betonar vikten av att skolver- ket har kompetens för särskolefrågor. Göteborgs kommun anser att det är av vikt att skolverket knyter till sig kompetens när det gäller psykiskt utvecklingsstörda elever för att möjliggöra att kommunerna får stöd i uppgiften att dels bygga upp. utveckla och följa upp särskolan, dels öka integrationen mellan skolformerna. FUB anser att det måste finnas en central tillsynsmyndighet för särskolan för att bl.a. ingripa om missför- hållanden upptäcks. FUB anser inte att de instruktionsenliga uppgifter som skolverket för närvarande har är tillräckliga.

Bilaga 2

SFSF anser att statens skolverk bör ansvara för att det på såväl cen- tral som på regional nivå anställs befattningshavare, vilka genom erfa- renhet och utbildning äger djup insikt i särskolefrågor. Lärarförbundet förutsätter att det i den nya organisationen anställs personer med kun- skap om psykiskt utvecklingsstördas utbildningsbehov.

Statskontoret och skolverket anser att skolverket skall svara för upp— följning och utvärdering av särskolan på samma sätt som sker för resten av den kommunala skolan. Skolverket pekar på att verket byggts upp med en bred generalist-, utvärderings- och utvecklingskompetens samt med projektledarerfarenhet som kompletterats med experter och spe- cialister på olika sakområden. Verket motsätter sig därför kommitténs förslag att nuvarande särskolechefer anställs i verkets fältorganisation, eftersom det skulle strida mot de principer som gällt för uppbyggnaden av myndighetens organisation och verksamhet.

När det gäller förhållandet mellan skolverket och Slll ifrågasätter t.ex. Bollnäs kommun vilket av de två statliga verken som skall stödja kommunernas särskoleverksamhet och framhåller att det är angeläget att kommunerna bara har en part att ha kontakt med. Kommunen an— ser att det är viktigt att det klargörs vilken myndighet som har det över— gripande ansvaret och vilka gränsdragningar som måste göras.

9 "Genomförande

Den föreslagna genomföranderesursen om () milj.kr. under en treårspe- riod bedöms av flertalet remissinstanser som alltför liten.

Skolledarutbildningen i Linköping betonar vikten av att staten avsätter en särskild genomföranderesurs ur det föreslagna anslaget, medan Ha- ninge kommun betecknar förslaget som "en minifortbildning i handi- kappkunskap”. Kommunen anser att medlen i inledningsskedet endast bör gå till de kommuner som har särskola och att medlen betalas ut utan något rekvisitionsförfarande. '

lnnehällsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionens lagförslag Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992 1 Ärendets bakgrund och dess beredning 1.1 Mål- och resultatorienterad styrning 1.2 Särskolekommittén 1.3 Särvux-kommittén 2 Allmänna motiveringar till förslagen 2.1 Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux 2.2 Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda | Örebro 2.3 Särskolan som en egen skolform 2.4 Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning 2.5 Fristående särskolor 2.6 Förändring av nuvarande särvux 2.7 Yrkesutbildning för vuxna utvecklingsstörda Vissa personalfrågor Utveckling, utvärdering och tillsyn Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux Upprättat lagförslag Specialmotivering Hemställan Beslut Bilaga 1 Sammanfattning av särskolekommitténs betänkande (SOU 199l:30) Särskolan — en primärkommunal skola Bilaga 2 Sammanfattning av remissyttrantlengöver särskolekommitténs betänkande (SOU 199130) Särskolan — en primärkommunal skola

Genua—mau

gotab 40898. Stockholm 1992

15 15 15 16 17 18 18

20 22 24 26 27 28 30 34 35 35 36 49 49

50

54