med förslag om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringproposition)

Prop.

1991/92:150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdragur regeringsprotokollet den 15 april 1992 för de åtgärder och de ändamålsom framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 som lades fram i åretsbudgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffadeförändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. Isamband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet förinnevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet förbudgetåret 1991/92 försämras med 19,9 miljarder kronor jämfört medvad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ettunderskott om 67,6 miljarder kronor.

För budgetåret 1992/93 beräknades i budgetpropositionen ett underskottpå statsbudgeten om 70,8 miljarder kronor. De nya beräkningarna visarett underskott på 101,8 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sinbedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Ett antalåtgärder för att främja sysselsättningen föreslås. Inom skatteområdetföreslår regeringen att den högsta nivån i mervärdeskatten sänks från25% till 22%. Vidare föreslås en ändrad energibeskattning och en nyutformning av schablonavdraget.

Slutligen föreslås omfattande förändringar inom det kommunal-ekonomiska området. Riktlinjer ges för den kommunala skattesatsen ochför de statliga transfereringarna. Ett lagfäst kommunalt skattestoppföreslås för år 1993.

1¶Riksdagen /99//9J. / sand. Nr 150 Bil. I

Ett antal specialdestinerade statsbidrag bl.a. till skolan och barnom-sorgen slopas. I stället föreslås att ett nytt generellt statsbidragssystem förkommunerna införs fr.o.m. år 1993. Skatteutjämningsavgiftema ochavräkningsskatten tas bort. En reducerad skatteutjämningsavgift kvarstårövergångsvis för landstingen under år 1993. Systemet för hur statenbetalar ut kommunalskattemedel till kommuner och landsting läggs om.

Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en revideradnationalbudget för år 1992 med en prognos för den svenska ekonominåren 1992-1993 och en långsiktig konsekvenskalkyl för budgetåren1992/93-1996/97.

Prop. 1991/92:150

Årets kompletteringsproposition består av två delar, var och en i ettband. Den första delen innehåller regeringens syn på den ekono-miska politiken och förslag till slutregleringen av statsbudgeten förnästa budgetår. Där redovisas förslag av finanspolitisk natur som hörsamman med budgetförslaget.

Den andra delen innehåller allmänna riktlinjer för den kommunalaekonomin under åren 1993 - 1995 och förslag till en omläggning avstatsbidragssystemet för kommunerna.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1992

Prop. 1991/92:150

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas,Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell,Unckel

Föredragande: statsråden Wibble, af Ugglas, B. Westerberg, Könberg,Odell, Unckel, Hörnlund, Olsson, Friggebo, Davidson, Johansson

Statsrådet Wibble anför:

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1991/92:100) förelagtriksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93. I de delardär förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringensförslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen— förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ettsärskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommandebudgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nulämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sinbedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likasåbör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletterings-propositionen bör också tas med vissa frågor som har klara samband medden ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behand-las av riksdagen under det innevarande riksmötet.

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 8) angavs att denkommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) nyligen hade avlämnat sittbetänkande (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekonomiskbalans. Betänkandet innehåller bl.a. förslag om nytt generellt stats-bidragssystem för kommunerna. Jag och övriga berörda statsråd åter-kommer senare denna dag till detta.

Statsrådet Wibble föredrar den reviderade finansplanen samt redogör förstatsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår,m.m. Statsråden af Ugglas, B. Westerberg, Könberg, Odell, Unckel,Olsson, Hörnlund, Friggebo, Davidsson och Johansson föredrar deifrågavarande förslagen inom utrikes-, social-, kommunikations-,utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, kultur-, närings-, civil- samt

miljö- och naturresursdepartementens områden. Anförandena redovisas Prop. 1991/92:150i underprotokollet för resp, departement.

Statsrådet Wibble hemställer att regeringen i en gemensam propositionförelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder ochde ändamål som de hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutaratt genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anförtför de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan

Bilaga

1:1

U trikesdepartementet

Bilaga

1:2

Socialdepartementet

Bilaga

1:3

Kommunikationsdepartementet

Bilaga

1:4

Finansdepartementet

Bilaga

1:5

U tbi ldningsdepartementet

Bilaga

1:6

Jordbruksdepartementet

Bilaga

1:7

Arbetsmarknadsdepartementet

Bilaga

1:8

Kulturdepartementet

Bilaga

1:9

Näringsdepartementet

Bilaga

1:10

Civildepartementet

Bilaga

1:11

Miljö- och naturresursdepartementet

Bilaga

1:12

gotab Stockholm 1992

Bilaga 1:1

Reviderad finansplan

Sammanfattning ProP- 1991/92:150

Bilaga 1:1

Regeringen fullföljer den ekonomiska politik som framlades i denekonomisk-politiska propositionen hösten 1991 och i finansplanen 1992.Målet för den ekonomiska politiken är att Sverige skall bli en ekonomisktstark medlem i EG och att inflationen varaktigt skall hållas låg.

1 Regeringens strategi för den ekonomiska politiken1990-talet erbjuder stora möjligheter. En rad underliggande förändringari den ekonomiska utvecklingen tyder på att Sverige denna gång kommeratt lyckas återställa utvecklingskraften i ekonomin. Förutsättningarna ärgoda att förvandla Sverige till ett land med god tillväxt, låg inflation, endynamisk arbetsmarknad och lönsamma företag. Då kan också välfärdentryggas och utvecklas och ytterligare utrymme skapas för nödvändigamiljösatsningar.

Sedan en tid har Sverige halkat efter utvecklingen i viktiga kon-kurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem ochen misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut in Sverigei den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativtillväxt, snabbt stigande arbetslöshet, kraftigt sjunkande industriproduk-tion och betydande problem på de finansiella marknaderna.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att bryta denna nedgång ochåterskapa förutsättningarna för en uthållig tillväxt i hela landet.

Detta kräver målmedvetenhet, systematik och långsiktighet. Svårig-heterna kan bara övervinnas genom en långsiktig förändring av struktureni svensk ekonomi. Det finns inga snabba klipp i den ekonomiskapolitiken. Den akuta krisen liksom den strukturella obalansen kan barahävas genom ett systematiskt reformarbete som frigör enskilda männi-skors kreativitet. Politiken skall fullföljas med konsekvens och uthållig-het.

Internationaliseringen har varit och kommer för framtiden att varasjälva förutsättningen för det svenska välståndet. Kraven på kon-kurrenskraft och beredskap för anpassning till förändringar i omvärldenföljer av att vi deltar i den internationella arbetsfördelningen. Sedan1870-talet har tillväxten i allt väsentligt varit exportledd. Detta har varitsärskilt påtagligt under tiden efter det andra världskriget, dvs. under detmoderna samhällets och välfärdsstatens uppbyggnad. Industraliseringenlyfte Sverige ur fattigdomen. På liknande sätt vill vi delta i den integra-tionsprocess som nu pågår i Europa för att nå möjligheter till ökadvälfärd.

Den fasta växelkursen är en avgörande och definitiv norm för denekonomiska politiken. Fixeringen av kronans kurs till ecun är enavgörande del av regeringens ekonomiska strategi.

Den fästa växelkursen ställer särskilda krav på långsiktighet ochkonsekvens. Strukturpolitiken har därmed en avgörande roll. Konjunktur-politiken måste utformas så att den bidrar till — inte motverkar — de

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1

strukturförändringar Sverige behöver. Nödvändiga stabiliseringspolitiskaåtgärder måste inordnas i den långsiktiga strategin.

Svensk ekonomi genomgår sedan en tid en smärtsam desinflations-process. Det finns ingen anledning att tona ner de påfrestningar dettainnebär för enskilda människor, företag, finansiella institutioner ochoffentlig sektor. Men Sverige måste genomgå desinflationsprocessen föratt den ekonomiska stagnationen skall brytas och basen för den svenskavälfärden stärkas. Denna ekonomiska politik är därmed en offensivinvestering i framtiden.

För att kunna utnyttja internationaliseringens möjligheter måste svenskproduktion vara konkurrenskraftig. Detta ställer krav på den ekonomiskapolitiken. Även utan EES-avtal och EG-medlemskap skulle inter-nationaliseringen ställa krav, och troligen betydligt hårdare sådana.Sverige måste delta i den inre marknadens utveckling för att framgentvara en livskraftig industrination.

Svenska varor och tjänster måste kunna hävda sig i internationellkonkurrens. Kostnaderna kan inte öka snabbare än produktiviteten utanatt detta leder till inflation. Inflationsbekämpning är den centralauppgiften. För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflations-bekämpningen överordnas andra ambitioner och krav.

Regeringens främsta uppgift är att hålla nere inflationen samt att göradet möjligt för Sverige att med ekonomisk styrka bli medlem i EG ochi övrigt delta i den internationella ekonomiska integrationen. Strategin hartre inslag:

* Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverigegenom strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, sats-ning på forskning och utbildning och andra åtgärder som främjarinvesteringar och sysselsättning.

* Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation ochlåg ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och upp-fylla EG:s konvergensregler.

* Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekono-min. Det innebär samtidigt en valfrihetsrevolution för medborgarna.

Genom denna strategi skapas goda förutsättningar för att vinna kampenmot arbetslösheten och trygga en sådan ekonomisk utveckling att helaSverige kan växa.

Regeringen lägger stor vikt vid en rättvis fördelning. Bara ekonomisktillväxt gör det i längden möjligt att bedriva en effektiv fördelnings-politik. En sådan motverkar också kompensationstrycket i ekonomin.

Det största hotet mot alla fördelningspolitiska ambitioner är hög ochlångvarig arbetslöshet. Lika uppenbart är att en hög inflation skaparökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Framgång i kampen motstrukturfelen i svensk ekonomi är därför av avgörande fördelningspolitiskbetydelse.

Med utgångspunkt i att kampen mot arbetslösheten måste lyckas blirstrukturreformerna särskilt viktiga. Ytterst är det fråga om att skapa

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

expansionsutrymme för de konkurrensutsatta sektorerna i svensk eko- Prop. 1991/92:150nomi. Det är bara genom en uppgång som leds av den konkurrensutsatta Bilaga 1:1sektorn som en långsiktig tillväxt i hela landet kan säkras.

Resursanvändningen i sektorer skyddade från utländsk konkurrensmåste hållas tillbaka till förmån för den konkurrensutsatta delen avekonomin.

Lönebildningens effektivitet är avgörande för både konkurrenskraftenoch utvecklingskraften. Löneökningarnas storlek bestämmer företagensmöjligheter att få framgång i tävlan med konkurrenter i andra länder.

Regeringen avser inte att bedriva inkomstpolitik. Dess uppgift är inteatt medverka i avtalsförhandlingarna utan att skapa goda allmännaförutsättningar för dessa. Sådana förutsättningar finns redan nu, i god tidföre nästa avtalsrörelse. Skattereformen har fullföljts och ligger fast.Regeringen föreslår en förlängning av det kommunala skattestoppet.Inflationen har nedbringats till en låg nivå.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att säkerställa en ökandesysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden.

En avgörande förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbakanär tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl. Arbetslöshetenfår aldrig bli ett medel i den ekonomiska politiken. Hela landet skall hamöjlighet att utvecklas.

Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger läst. Det krävs därföraktiva insatser som lindrar och motverkar de negativa effekterna avarbetslöshet. Det gäller särskilt ungdomar, invandrare och arbetshan-dikappade. Insatser mot långtidsarbetslöshet måste prioriteras. Dearbetsmarknadspolitiska insatserna måste ges en sådan utformning attarbetskraften inte låses fest i åtgärder utan står till arbetsmarknadensförfogande när efterfrågan ökar. Målmedvetna insatser krävs för attstärka ekonomins möjlighet att fungera väl för att förhindra att högarbetslöshet permanentas.

Finanspolitiken skall vara stram och baseras på neddragning av deoffentliga utgifterna.

Skattepolitiken innebär ett successivt sänkt skattetryck. Skattekvotensänks redan 1993 till drygt 51 %.

Omläggningen av de stora offentliga utgiftssystemen sker i syfte attvaraktigt minska utgifterna och göra det lönsamt att arbeta, spara ochdriva företag.

En systematisk reformering krävs av ekonomins spelregler för attstärka konkurrensen och effektivisera marknaderna. Ett etiskt förhåll-ningssätt hos ekonomins aktörer bör främjas. Hederlighet, rättssäkerhetoch långsiktigt hållbara spelregler har även ekonomiskt gynnsammaeffekter.

För att trygga välfärden och utveckla den måste vi använda resursernaeffektivare och genom valfrihet och konkurrens försäkra oss om attproduktionen sker på medborgarnas villkor.

Den omvandlingsprocess som Sverige befinner sig mitt uppe i handlarsåledes också om att genomföra ett brett reformprogram. Inget områdeundgår att påverkas av de närmaste årens stora förändringar. Det blir

följaktligen en mödosam process och det kommer att ta tid innan Sverigehar återvunnit sin ekonomiska styrka. Men alternativet är inte lättare attbära med fortsatt stagnation, hundratusentals människor utan arbete ochvälfärdssystem som gradvis vittrar sönder.

Hoten mot en framgångsrik anpassning utgörs i första hand av de akutakrissymptomen: det växande budgetunderskottet, arbetslösheten och oroni det finansiella systemet. Den gemensamma orsaken till dessa symptomär realräntechocken i övergången från hög inflation till låg inflation. Dennedgång som följer av desinflationsprocessen kan inte överbryggas meden generell expansiv politik. Däremot har vi goda möjligheter att genomen effektiv inhemsk anpassning förkorta den period då vi tvingas levamed höga räntor.

Finans- och penningpolitisk disciplin är ett grundläggande villkor föratt pressa ned räntan. Lika betydelsefullt är att kombinera den stramafinans- och penningpolitiken med åtgärder för att undanröja institutionellahinder och därmed motverka uppkomsten av flaskhalsar och över-hettningstendenser.

Ett viktigt mål är att öka hushållens och företagens totala sparande. Detökar tillgången på riskkapital och medger en fördelning av sparandet sombefrämjar tillväxten.

Regeringens insatser för att sanera de offentliga finanserna och takontroll över de snabbast växande utgiftssystemen har stor betydelse föratt skapa förutsättningar för en låg ränta. Som framgår av den revideradenationalbudgeten är utgiftsutvecklingen under kontroll. Budgetunder-skottets utveckling inger emellertid oro. Samtidigt motsvaras det lägresparandet i den offentliga sektorn av en ökning av det enskilda sparandet.

Redan syns tecken på att politiken ger resultat. Tilltron återvänder tillSverige som företagarnation. Sverige börjar åter bli ett konkurrenskraftigtproduktionsland med en exportledd tillväxt.

Även internationellt inger utvecklingen förhoppningar om att 1990-talet skall bli ett årtionde med växande välstånd. Den viktigaste enskildaläktom är den ekonomiska och politiska integrationen i vårt egetnärområde. I Europa fullföljs EG:s inre marknad. Förhoppningar finnsatt GATT-förhandlingama leder till positivt resultat. Betydelsen därav harökat efter den stora frigörelsen i Ost- och Centraleuropa. Svensk industriskall vara väl rustad att tillgodose den nya efterfrågan som kan förutsesi integrationens och frigörelsens spår.

Den svenska välfärden kräver en stark ekonomisk bas. Bara omekonomin kan få ny växtkraft kan denna bas tryggas, välfärden stärkasoch arbetslösheten pressas ned. Att avstå från att angripa de grundlägg-ande strukturfelen i svensk ekonomi för att undvika kortsiktigt smärt-samma åtgärder vore att avstå från möjligheterna att slå vakt om ochutveckla den sociala tryggheten i Sverige. Inget skulle vara allvarligareför de svaga och utsatta grupperna i vårt samhälle än en fortsattekonomisk nedgång.

Omvänt kan en varaktig återhämtning med förnyad ekonomisk tillväxtbl.a. skapa utrymme för sociala reformer som ger ett mjukare och mersolidariskt samhälle och för långsiktigt angelägna insatser i syfte att rädda

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

miljön. Regeringens ekonomisk-politiska strategi skall ses mot denna Prop. 1991/92:150bakgrund. Bilaga 1:1

Målet för finanspolitiken är att varaktigt hålla nere inflationen ochavskaffa det strukturella underskottet i de offentliga finanserna. Finans-politiken och penningpolitiken skall samverka för att hålla inflationen påen nivå som inte överstiger våra viktigaste konkurrentländers.

Finanspolitiken måste ha en långsiktig inriktning. De kortsiktiga åt-gärder som vidtas skall vara förenliga med de långsiktiga målen. Kon-junkturläget påverkar i vilken takt och i vilken ordning olika ekonomisk-politiska åtgärder genomförs.

Normen för finanspolitiken är att den totala offentliga sektornssparande skall vara i balans över en konjunkturcykel. Denna norm skallupprätthållas genom en stram utgiftspolitik. De sänkningar av skadligthöga skatter som vidtas skall vara finansierade.

Uppfylls den finanspolitiska normen kommer Sverige också att klaraEG:s konvergensregler. Dessa gäller bl.a. räntan och inflationen. Vidarefår den offentliga sektorns underskott ej överstiga 3 % av BNP. Attuppfylla EMU:s konvergenskrav bör således betraktas som ett etappmålpå väg mot att avskaffa det strukturella underskottet i de offentligafinanserna.

Det är dock förenat med betydande svårighet att bestämma storlekenpå det strukturellt betingade underskottet. Först och främst måstebudgetsaldot rensas från rena cykliska effekter, men bilden komplicerasytterligare av desinflationsprocessen.

Under en övergångsperiod försvagas de offentliga finanserna, eftersominkomsterna växer långsammare när inflationen sjunker. Utgifternadäremot bestäms av den tidigare högre inflationstakten och växer såledessnabbare än inkomsterna. För statsbudgetens del blir dessa effekterbetydande i första hand på grund av den tvååriga eftersläpningen avutbetalningen av kommunalskattemedel. Efter skattereformen med denminskade progressiviteten i skatteskalorna stiger inte skatteintäkternaautomatiskt med inflationen. Indexeringen leder tvärtom till en vissskattesänkning när realinkomstema växer långsammare än indexeringenförutsatte.

Dessutom har hushållssparandet ökat kraftigt, delvis på grund avskattereformen. Eftersom konsumtion är en av de viktigaste skattebasernaleder ett ökat hushållssparande, och därmed långsammare konsumtions-utveckling, på kort sikt till en försvagning av skatteinkomsterna. Pålängre sikt innebär dock ett ökat sparande att tillväxten och därmedskattebaserna växer snabbare än vad de annars skulle ha gjort.

Statens inkomster försvagas därmed både av strukturella och kon-junkturella skäl.

För innevarande budgetår beräknas underskottet i statsbudgeten nu till67,6 miljarder kr., en försämring med 20 miljarder kr. sedan beräk-

ningen i finansplanen 1992. För budgetåret 1992/93 beräknas under- Prop. 1991/92:150skottet bli 101,8 miljarder kr. Detta innebär en försämring på drygt 30 Bilaga 1:1miljarder kr. sedan beräkningen i januari. Försämringen som i förstahand återfinns på inkomstsidan är huvudsakligen av teknisk karaktär.

Tabell 2.1 Förändring sedan januari 1992 i beräkningen av statsbudgetensinkomster budgetåret 1992/93

Miljarder kronor

Förändrat utgångsläge

-10

Avräkningsskatt slopas

-12

Skatteutjämningsavgift slopas

-5

Lägre löner och priser

-12

Lägre real tillväxt

-3

Övrigt

5 Totalt

-37

Källa: Finansdepartementet.

Försvagningen av inkomsterna uppgår till ca 37 miljarder kr. Det finnsen rad skäl till detta. För det första beror den på att det faktiska utfalletav olika skatter för 1991 visat sig vara sämre än vad som antogs ifinansplanen. Denna basförändring svarar för ca 10 miljarder kr.

För det andra innebär det kommunalekonomiska förslaget att slopandetav avräkningsskatten och skatteutjämningsavgiftema fr.o.m. 1993 svararför en minskning av inkomsterna på ca 17 miljarder kr. Fr.o.m. år 1993sker en nettoberäkning av bidragen till kommunsektorn och statensintäkter av avräkningsskatt och skatteutjämningsavgifter fäller bort. Enliknande förändring sker på utgiftssidan.

En tredje orsak är den betydligt långsammare pris- och löneutveck-lingen vilken på kort sikt sänker statsinkomsterna med ca 12 miljarderkr. För det fjärde väntas nu en något svagare real utveckling avekonomin än vad som antogs i januari, huvudsakligen på grund av endämpad internationell utveckling. Detta svarar för ca 3 miljarder kr.

Vidare påverkas inkomsterna av den snabba lönsamhetsökning inäringslivet som väntas ske successivt, främst från 1993. Eftersomvinster beskattas lägre än löneinkomster leder en ökad vinstandel till attstatens inkomster utvecklas svagt. Storleken är svår att fastställa.

Planerade skattesänkningar motsvaras av skattehöjningar, besparingaroch andra inkomstförstärkningar på statsbudgetens inkomstsida.

I den reviderade nationalbudgeten redovisas beräkningar över hur stordel av förändringen i statens och socialförsäkringssektorns finansiellasparande som beror på konjunkturnedgången. Av tabell 2.2 framgår attden stora försämringen i sparandet inträffade år 1991. Siffrornasjämförbarhet med motsvarande beräkningar i den preliminära national-budgeten påverkas både av att det faktiska utfallet för 1991 nu är käntoch av viss metodutveckling sedan i januari i år.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 2.2 Konjunkturens inverkan på statens och socialförsäkringssektornsfinansiella sparande 1991-1993

1993 Miljarder kronor

Total förändring

-80,7

-53,3

-11,8

därav konjunkturberoende

-40,0

-32,0

-16,9

konjunkturrensat

-40,8

-21,0

5,0

Andel av BNP i procent

Total förändring

-5,6

-3,7

-0,8

därav konjunkturberoende

-2,8

-2,2

-1,1

konjunkturrensat

-2,8

-1,5

0,3

Anm.: Den konjunkturrensade förändringen beror främst av gällande regelsystemoch direkta politiska beslut.

Källa: Finansdepartementet.

Konjunkturnedgången svarade förra året för hälften av ökningen avunderskottet. Den försvagning som sker i år är totalt sett betydligtmindre, och dessutom beror en större del, närmare två tredjedelar, avkonjunkturen. Vidtagna och aviserade åtgärder, främst arbetsmarknads-politiska insatser, innebär att finanspolitiken är väsentligt stramare änunder tidigare konjunkturnedgångar.

Analysen och jämförbarheten bakåt i tiden försvåras av de omfattandeförändringar som sker i samband med desinflationsprocessen, liksom denmycket genomgripande förändring som följer av skattereformen. Des-inflationsprocessen innebär i sig att statsfinanserna tillfälligt försämrasgenom att inkomsterna försvagas först, medan utgifterna påverkas senare.Den svaga konjunkturen medför vidare att dynamiska effekter av skatte-reformen blir försenade. Det är därför svårt att med säkerhet avgöra när,och i hur hög grad, den exportledda tillväxt som nu väntas kommer attförstärka inkomstutvecklingen. De beräkningar som redovisas i detföljande visar emellertid att även när inkomsterna ökar är fortsattkraftfulla åtgärder nödvändiga för att avskaffa det strukturella under-skottet i de offentliga finanserna.

Det är särskilt angeläget att åtgärder sätts in tidigt för att snabbt få tillstånd en utveckling i rätt riktning. Regeringen har därför i åretsbudgetproposition lagt fram förslag om omfattande neddragningar av deoffentliga utgifterna. Regeringen har därutöver lagt fäst en långsiktigutgiftsstrategi. Den redovisas utförligt nedan (i kapitel 4). Ett fullföljandeav denna leder till att de offentliga utgifterna minskar med drygt 30miljarder kr. under de närmaste åren.

De åtgärder som aviseras i det följande får effekter redan under 1993.Till sin huvuddel inträffar dessa emellertid under 1994 och 1995 samtåren därefter. Detta belyser den positiva effekten av att reformera destora och snabbast växande utgiftssystemen. Automatiken medför attbesparingarna växer över tiden. Genom att besparingarna blir större deår konjunkturuppgången väntas infälla får dessa strukturellt motiveradeåtgärder också en stabiliseringspolitiskt lämplig utformning.

Finanspolitiken hålls hela tiden stram, och stramheten ökar närtillväxtprocessen tilltar. Genom denna inriktning bidrar finanspolitiken tillinflationsbekämpningen.

Som framgår av tabellen 2.3 nedan innebär de aviserade förslagen attde offentliga utgifterna för transfereringar sänks 1993, med undantag förpensioner och arbetsmarknadsersättningar. De totala offentliga utgifternaär praktiskt taget oförändrade realt sett.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 2.3 Transfereringar till hushållen 1991-1993

Procentuell volymförändring, 1985 års priser

1993 Pensioner

3,0

4,7

2,0

Delpension

-3,3

18,2

-1,9

Arbetsskadeförsäkring

4,9

6,5

0,4

Arbetslöshetsförsäkring m.m

78,3

62,0

19,4

Föräldraförsäkring

3,9

-0,7

0,1

Sjukförsäkring

-16,4

-49,4

-5,6

Totalt

5,2

2,9

3,4

Totalt exkl. pensioner ocharbetslöshetsförsäkring

0,9

-9,6

-0,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Underskottet i de offentliga finanserna motsvaras till ca två tredjedelarav offentliga investeringar. De statliga myndigheternas investeringar ökarmed 30 % i volym under 1992 och 1993. Samtidigt ökar affärsverkensinvesteringar med drygt 15 %. De totala offentliga investeringarna, dvs.inklusive kommunernas investeringar, ökar med ca 10 %.

Den totala skattekvoten beräknas nästa år sjunka till drygt 51 % av BNPfrån att 1990 ha varit drygt 56 %. Utgiftskvoten beräknas till närmare67 % av BNP.

Penningpolitikens viktigaste uppgift är att upprätthålla förtroendet för denlästa växelkursen. Med denna inriktning skapas en grund för att uppnåett stabilt penningvärde. Något utrymme för att använda penningpolitikenför att styra den inhemska efterfrågan finns inte. Finans- och struktur-politiken måste därför bära huvudansvaret för att skapa förutsättningarför en icke-inflationistisk tillväxt.

Den valutaoro som uppstod i Sverige i samband med den finskadevalveringen i slutet av förra året visade att förtroendet för den fästaväxelkursen inte kan tas för givet. De penningpolitiska åtgärder somRiksbanken vidtog, med kraftigt höjda räntor som följd, demonstreradeemellertid på ett tydligt sätt att växelkursen kommer att försvaras medräntejusteringar om så krävs. Förtroendet för växelkursen återställdesockså snabbt och under år 1992 har omfättande valutainflöden ägt rum.

Räntenivån och räntemarginalen mot utlandet har under de senastemånaderna kunnat tillåtas sjunka i flera etapper. Räntemarginalen mot

utlandet har närmat sig den storlek som rådde före valutaoron. Mar-ginalen är emellertid fortfarande relativt stor. Det visar på behovet av enuthållig och konsekvent politik för en sänkt inflation vilket är viktigt frånförtroendesynpunkt. Stramhet i budgetpolitiken och fortsatt genomförandeav strukturella reformer i ekonomin måste ha oförändrat hög prioritet.

Riksdagen preciserade i samband med sin behandling av 1992 årsfinansplan tillämpningen av valutalånenormen, som innebär att staten inteskall nettolåna i utländsk valuta, på så sätt att förtida amorteringar avstatens skuld i utländsk valuta inte bör göras av andra skäl än vad somkrävs för en aktiv skuldförvaltning. Planenliga amorteringar bör dockgöras i den utsträckning de är motiverade av penning- och valutapolitiskaskäl. Det framgår vidare av finansutskottets skrivning, som låg till grundför riksdagsbeslutet, att avsikten är att undvika mycket kostsammaförtidsamorteringar. Det är viktigt att man vid bedömningen härav tarhänsyn till statens totala kostnader, så att även kostnaderna för en alltförstor valutareserv beaktas. Detta innebär inte någon förändring avnormens förtroendeskapande roll när det gäller den fästa växelkurspolitik-en. Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fäst.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Under 1991 skedde en snabb försämring av de offentliga finanserna somen följd både av konjunkturförsvagningen och av att tillräckligt kraftfullaåtgärder inte tidigare vidtagits. Regeringen uttalade hösten 1991 (prop.1991/92:38) att en långsiktig strategi för de offentliga utgifternasutveckling skulle läggas fäst. Därvid uttalades också att utgiftsutrymmenoch besparingskrav borde läggas fäst för en treårsperiod i taget och attdetta borde vara en rullande process med årliga avstämningar. Rege-ringen har i finansplanen januari 1992 åter uttalat denna avsikt.

Två viktiga underlag för ställningstagandet till den långsiktigautgiftsstrategin är den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK) och 1992 årslångtidsutredning (LU 92).

Syftet med den långsiktiga konsekvenskalkylen är att analysera stats-budgetens och den offentliga sektorns finansiella utveckling budgetåren1992/93 — 1996/97. Beräkningarna görs i princip utifrån förutsättningenatt redan fättade beslut och gjorda åtaganden ligger fäst och att inga nyabeslut eller åtaganden görs under perioden. Beräkningarna är alltså inteen prognos för den troliga, eller ett program för den önskvärda inkomst-och utgiftsutvecklingen. Under förutsättning att beslut fettas för att nåen önskvärd utveckling, kommer därför alltid beräkningarna i den lång-siktiga konsekvenskalkylen att avvika från den fektiska utvecklingen.

För 1992/93 beräknas statsbudgetens underskott uppgå till drygt 100miljarder kr. eller 6,9 % av BNP. (Den sammantagna inkomst- ochutgiftsutvecklingen innebär att budgetsaldot försämras ytterligare

1993/94). Därefter sker en viss förbättring bl.a. som en följd av åter- Prop. 1991/92:150hämtningen i ekonomin. Vid slutet av LK-perioden, budgetåret 1996/97, Bilaga 1:1beräknas underskottet ändå vara nästan 100 miljarder kr., motsvarande

5,4 % av BNP.

Tabell 4.1 Statsbudgetens saldo enligt LK-kalkylen

Miljarder kr, löpande priser

1991/92

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1996/97

Inkomster

416,5

381,8

362,7

396,8

422,8

440,9

Utgifter

(exkl. statsskuldräntor)

422,8

414,6

401,5

411,7

431,9

437,9

Statsskuldräntor

61,3

69,0

80,0

89,0

94,0

101,0

Budgetsaldo

-67,6

-101,8

-118,8

-103,9

-103,1

-98,0

Andel av BNP, procent

-4,7

-6,9

-7,8

-6,4

-6,0

-5,4

Källa: Finansdepartementet.

Även för hela den offentliga sektorn sker en försvagning av detfinansiella sparandet under 1992/93 (och 1993/94) åtföljt av en vissförbättring under åren därefter. Inte under något av dessa år skulleSverige klara av att uppfylla de krav på det finansiella sparandet somEG:s s.k. konvergenskrav innebär.

Diagram 4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1992/93-1996/97 enligtLK-kalkylen och olika sparkrav

Procent av BNP

o,--------------------------------------------------

-1...............................................................................................................................

-2...............................................................................................................................

-8-1---------------------.---------------------,--------------------,--------------------

1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97

I en känslighetsanalys redovisas den inkomst och utgiftsutveckling somföljer av en betydligt sämre internationell utveckling än den i huvudsce-nariot. Den offentliga sektorns sparande blir betydligt svagare.

LK:n är en del av beslutsunderlaget för regeringen när det gällerutformningen av en långsiktig utgiftsstrategi. Den inkomst- och utgiftsut-

veckling som följer av redan lättade beslut ställs mot olika alternativa Prop. 1991/92:150långsiktiga krav på den offentliga utgiftsutvecklingen. Beräkningarna Bilaga 1:1visar att den faktiska utgiftsnivån enligt LK-beräkningama i bådaexemplen överstiger den önskvärda utgiftsnivån under hela perioden.

Tabell 4.2 Utgiftsminskningar vid olika krav på det offentliga sparandetMiljarder kronor, löpande priser

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1996/97

Offentliga utgifter enligt LK

988,3

1023,5

1052,9

1094,6

1141,6

Årligt sparkrav 1

(drygt 30 miljarder kr. på 3 år)

12,0

12,0

12,0

Årligt sparkrav 2

(för att uppnå EG:s konvergenskrav pådet offentliga sparandet till 1996/97)

9,4

9,4

9,4

9,4

Källa: Finansdepartementet.

Kalkylerna understryker behovet av såväl långsiktighet som helhetssynför en anpassning av de offentliga utgifterna. Generella besparingar påmarginalen räcker inte för att tillräckligt begränsa utgifterna.

Slutsatsen är att betydande förändringar i den offentliga utgifts-strukturen är nödvändiga. De krävs både för att ge finansiellt utrymmeför nya och prioriterade områden såsom infrastruktur, utbildning,forskning, vård och omsoig, för att finansiera angelägna skattesänkningaroch för att eliminera det strukturella underskottet i de offentligafinanserna. Det är viktigt att peka på att en önskvärd reformering av ettutgiftssystem kanske får effekt först efter ett antal år. Det gör att det ärsärskilt angeläget att tidigt lätta beslut om hur utgifterna skall begränsas.

Med en ny budgetberedning ökar förutsättningarna för att mer sek-torövergripande strukturanalyser genomförs. Den långsiktiga ut-giftsstrategin utgör basen för en ny budgetberedning i regeringskanslietdär prioriteringar som rör den offentliga sektorn skall ske inom ramenför ett begränsat utgiftsutrymme. Skall vissa verksamheter prioriterassamtidigt som det totala utgiftsutrymmet begränsas krävs att fler struk-turförändringar initieras.

LU 92 redovisar i sitt betänkande (SOU 1992:19) de finansiellakonsekvenserna av sin prognoskalkyl för utvecklingen fram till 1997.

Prognoskalkylen ger en bild av vad utredningen bedömt som den mestsannolika utvecklingen under de närmaste åren. Enligt denna kalkylskulle BNP-tillväxten kunna öka, det privata konsumtionsutrymmet växaoch arbetslösheten sjunka, huvudsakligen tack vare en stark utvecklingav den konkurrensutsatta sektorn.

Utredningens övriga scenarier, särskilt det s.k. överhettnings-altemativet, pekar emellertid på den centrala roll som utvecklingen avden offentliga sektorns finanser spelar. En obalanserad utveckling av de

offentliga utgifterna kan bidra till en inflatorisk utveckling av ekonomin,som på några års sikt leder till stigande arbetslöshet och fållandelönsamhet och investeringar. Inte minst i ett längre perspektiv skulle detfå allvarliga konsekvenser för den svenska ekonomins utveckling.

Kalkylerna för utvecklingen fram till 1997 utgår från att skatternakommer att sänkas med ca 35 miljarder kr. i 1993 års priser underperioden. Antagandet är baserat på att vissa skattesatser måste sänkasmed hänsyn till den internationella integrationen och för att förbättra densvenska ekonomins funktionssätt. Även om beskattningen kan omfördelasmellan olika skattebaser överväger enligt LU behovet av sänkningar.

Utredningen utgår i sina kalkyler från att den minskning av skatte-kvoten som blir följden måste motsvaras av en större neddragning påutgiftssidan. Dagens underskott i de offentliga finanserna måste på sikttäckas. En viktig orsak till detta är att pensionssystemet i allt väsentligtligger inom den offentliga sektorn. Det innebär att ett viktigt motiv förprivat sparande inte är för handen, samtidigt som en hög sparkvot spelaren central roll för den ekonomiska utvecklingens stabilitet. Mednuvarande pensionsordning är det därför enligt utredningen nödvändigtatt den offentliga sektorn lämnar ett positivt bidrag till det samladesparandet.

För att balansera den antagna skattesänkningen har utredningenförutsatt dels att de statliga transfereringarna minskar med 16,5 miljarderkr., dels att den kommunala konsumtionen förblir oförändrad.

Trots denna neddragning av utgifterna pekar långtidsutredningensberäkningar på ett kvardröjande underskott i de offentliga finanserna pånärmare tio miljarder kr. 1997. Ekonomin skulle då ha bakom sig fleraår med god tillväxt.

Långtidsutredningens beräkningar är självfallet osäkra. Resultaten geremellertid klara besked om de uppgifter som den ekonomiska politikenstår inför. De offentliga utgifternas utveckling måste begränsas. Inför enkommande förstärkning av konjunkturen är det också angeläget attuppmuntra ett ökat hushållssparande så att tendenser till överhettning kanmotverkas.

Regeringens översyn av transfereringssystemen spelar en viktig roll idetta perspektiv. Det offentliga underskottet är emellertid inte enbart enstatlig angelägenhet. Långtidsutredningens beräkningar och analyserpekar på kommunernas centrala roll. Genom att rationalisera denkommunala verksamheten, genom att öka konkurrensen och variationeni utbudet av dessa tjänster och genom att bredda finansieringen kankommunerna tillgodose medborgarnas önskemål om väsentlig vård ochomsorg, utan att detta leder till överhettning. Möjligheterna för kom-munerna att lösa dessa uppgifter ökar genom det nya systemet för statligabidrag, som minskar förekomsten av hämmande regleringar.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

12¶Bilaga 1:1

I finansplanen i januari slog regeringen fast tre övergripande mål förfinanspolitiken:

* Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inteacceptabla.

* Behovet av vissa strategiska skattesänkningar leder till krav på enmycket stram utgiftspolitik.

* Sverige bör driva en sådan ekonomisk politik att de s.k. konver-genskraven som ställts upp för medlemskap i den ekonomiska ochmonetära unionen inom EG uppfylls.

Sverige kommer att uppnå de väsentliga målen ifråga om inflationstaktoch därmed räntenivå. De i och för sig relativt mekaniska beräkningarsom LK- kalkylen utgör tyder dock på att underskottet både i statensbudget och i den totala offentliga sektorn kommer att bli för stora ominte motåtgärder vidtas.

LU 92 räknar med en förbättring i det offentliga sparandet underprognosperioden. Detta förutsätter minskade utgifter. Men trots dettaskulle ett visst underskott i det totala offentliga sparandet kvarstå vidperioden slut.

LU:s kalkyl innebär att det strukturella underskottet i hela denoffentliga sektorn före besparingar kan sägas uppgå till drygt 30 miljarderkr. Detta underskott försvinner ej som följd av en konjunkturförbättring.Räknar man exklusive statsskuldräntor blir LU:s bild gynnsammare.Utgångsläget 1991 för de offentliga finanserna är enligt nu föreliggandeuppgifter sämre än vad LU utgick från.

Enligt LK-kalkylen uppnås ej balans i den offentliga sektorns finansi-ella sparande trots en konjunkturförbättring över perioden. Till en delberor detta på att fortsatta underskott ökar ränteutgifterna. Räknatexklusive statsskuldräntor uppvisar offentliga sektorns finansiellasparande ett visst överskott. Statsskuldräntoma växer enligt LK-kalkylenmed drygt 30 miljarder kr. För att under den senare delen av periodenkunna nå ett offentligt sparandeunderskott som uppfyller det aktuellakonvergensvillkoret skulle underskottet behöva minska med totalt settnärmare 40 miljarder kr.

För att helt avlägsna underskottet i den offentliga sektorn behöverytterligare åtgärder vidtas.

Regeringens långsiktiga mål är att avlägsna underskottet i de offentligafinanserna. Ett steg på vägen är att snabbt nedbringa underskottet ienlighet med EG:s konvergensregler. Regeringen tar nu ställning till denärmaste tre åren. Åtgärder som leder till effekter i storleksordningendrygt 30 miljarder kr. vidtas under dessa år.

Som tidigare redovisats är praktiskt taget alla de stora trans-fereringssystemen föremål för översyner med en klar förändringsinrikt-ning. Översynerna skall ge underlag för de beslut som krävs för attuppnå den önskvärda och nödvändiga utgiftsminskningen.

13¶Den långsiktiga utgiftsstrategin innebär att beslut lättas successivt under Prop. 1991/92:150de närmaste åren som leder till minskade utgifter om drygt 30 miljarder Bilaga 1:1kr. Fortsatta utgiftsminskningar är enligt kalkylerna nödvändiga underåren därefter.

Följande åtgärder har tidigare aviserats:

* Inom sjukpenning försäkringen införs två karensdagar 1993.Besparingseffekten har beräknats till 4,7 miljarder kr.

* De tidigare aviserade minskningarna av räntebidragen i bo-stadsbeståndet om 3,4 miljarder kr. för 1993 kommer att tas uthuvudsakligen genom upptrappning av den garanterade räntan.

* Begränsningen av kommunernas finansiella utrymme beskrivs i detföljande. För år 1993 föreslås en indragning på 7,5 miljarder kr.

Beslut kommer således att fettas med följande inriktning:

* Inom arbetsskadeförsäkringen föreslås ett stramare arbetsskade-begrepp från den 1 januari 1993. Det innebär en utgiftsminskning på200-300 milj. kr. I nästa steg är huvudalternativet att privatiseraarbetsskadeförsäkringen. Därmed sänks både skatter och utgifter. Påsikt blir besparingarna betydande.

* Pensionerna tillhör de transfereringar som växer snabbast, främstgenom att antalet pensionärer med full ATP ökar. Den översyn avpensionssystemet som nu pågår syftar till långsiktiga förändringar.Förslag som innebär stora förbättringar för ekonomins funktionssättoch tillväxtförmåga kommer att presenteras under 1992.

* Förslag presenteras nu om minskade bostadssubventioner. I fråga omden kommande produktionen innebär förslaget om nytt finan-sieringssystem besparingar på 1—2 miljarder kr. under de närmasteåren jämfört med nuvarande system. Dessutom kommer resterandeinvesteringsbidrag att avskaffes från den 1 januari 1993. Det innebärminskade offentliga utgifter på ca 1,5 miljarder kr.

* Den statliga konsumtionen har ökat något under senare år. Rationali-seringsarbetet inom den statliga sektorn måste därför intensifieras.Detta bör kunna innebära ytterligare besparingar.

* Ett stort antal andra strukturella förändringar kommer att genomförasför att frigöra offentliga medel för andra mer angelägna uppgifter.Det gäller t.ex. förändringar för att finansiera insatser för de sämstställda pensionärerna samt insatser för människor med handikapp.

Regeringens långsiktiga utgiftsstrategi syftar till att de offentligautgifterna skall sjunka med drygt 30 miljarder kr. under de närmasteåren. Tidigare vidtagna och ovan aviserade åtgärder leder till en bety-dande minskning av det s.k. ohälsotalet. Därigenom minskar de offentligautgifterna, arbetskraftsdeltagandet och tillväxten ökar. Härmed tas ettviktigt ytterligare steg i den långsiktiga utgiftsstrategin.

14¶Transfereringarna till hushållen representerar en så stor andel av de totalaoffentliga utgifterna att det är otänkbart att begränsa utgiftsutvecklingenutan att också begränsa inkomstöverföringamas tillväxt.

Transfereringarna till hushållen har varit den snabbast växandeoffentliga utgiftsposten under senare år, diagram 5.1. Transfereringarnasvarade för nästan hälften av den reala utgiftsökningen under 1980-taletoch utgör i dag drygt en tredjedel av de totala offentliga utgifterna.

Det reala värdet av hushållens inkomster i form av pensioner, bidragm.m. ökade med 36 % under 1980-talet. Drygt hälften av denna ökningberor på att ATP-systemet mognar ut och att nya pensionärer har högrepension. Men även utgifterna för sjuk- och arbetsskadeersättning har ökatkraftigt, liksom föräldraförsäkring och barnbidrag. Dessa tre områdensvarar för mer än 80 % av transfereringarnas tillväxt under 1980-talet.

Diagram 5.1 Totala offentliga transfereringar till hushållen (exkl.arbetsmarknadstransfereringar) och BNP-utvecklingen 1981-1993

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Det är särskilt under den senare delen av decenniet som transfere-ringarna vuxit kraftigt. Som framgår av nedanstående tablå ökadetransfereringar till hushållen med 54 % realt åren 1985-90 exklusivepensioner och arbetsmarknadsstöd. Samtidigt ökade BNP med endast12,9 %. Det är helt uppenbart att en sådan utveckling måste brytas. Pågrund av den expansion som tilläts under denna period handlar det intebara om att stoppa ökningen utan även om att ompröva utgiftssystemen.

Ökning i transfereringsutgifter och BNP 1985-90 (Inklusive sjukförsäk-ring, föräldraförsäkring, arbetsskadeförsäkring, barnbidrag, bostads-bidrag, m.m. men exklusive pensioner och arbetsmarknadsstöd)

15¶Proc, volymökning

1985 1986 1987

1990 Transfereringar

9,8 6,3 8,8

14,6

4,4

1,4

BNP

2,2 2,2 2,8

2,3

2,4

0,4

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Regeringens politik skall stärka den svenska ekonomins konkurrens-kraft. Utrymme måste skapas för konkurrensutsatta sektorer ochinflationen hållas på en varaktigt låg nivå. Den svenska ekonomin skalluppfylla de krav på låg inflation, låg ränta och en låg offentlig skuldsätt-ning som den internationella utvecklingen ställer. Detta är inte förenligtmed dagens höga offentliga utgiftsandel.

Dessutom måste offentliga resurser frigöras för satsningar inom andraområden, t.ex. utbildning och infrastruktur liksom vård och omsorg.

Väl fungerande socialförsäkringssystem fyller en viktig uppgift inomden generella välfärdspolitiken. Samtidigt är det uppenbart att det finnsbrister i systemen. En ekonomisk politik som syftar till att sanera deoffentliga finanserna och förbättra incitamenten för arbete, sparande ochpersonligt ansvarstagande måste noga pröva transfereringsutgiftema.

De åtgärder som vidtas måste bedömas i ett fördelningspolitisktsammanhang. Uppoffringarna skall bäras gemensamt av dem som harfasta jobb och är friska. Även i svåra tider måste svaga och glömdagrupper värnas. Okade inslag av personlig ansvar i form av ökadsjälvrisk eller ökade egenavgifter stärker motiven för både arbete ochsparande.

En stor del av socialförsäkringsavgiftema kan betraktas som skatterdärför att förmånerna inte motsvarar inbetalade avgifter. Om avgifternai större utsträckning kopplas till förmåner innebär detta att skatteandelenminskar. En sådan koppling stärker motiven att förvärvsarbeta ochförbättrar därmed ekonomins funktionssätt.

Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning avde stora och viktiga transfereringssystemen. Därmed är transfereringsut-gifter på 250 miljarder kr., beräknat på 1992 års nivå, föremål förprövning. De svarar för inte mindre än 75 % av de totala inkomstöver-föringama till hushållen.

16¶Tabell 5.1. Några viktiga inkomstöverföringar till hushållen 1992Miljarder kr

Föremål för utredning,översyn

Pensioner:

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Folkpension (inkl KBToch delpension)

ATP

80,5

96,2

X

X

80,5

96,2

Sjukförsäkring m.m.

47,0

Sjukförsäkring

16,5

X

16,5

Föräldraförsäkring

18,2

X

18,2

Arbetsskadeförsäkring

12,3

X

12,3

Arbetslöshetsförsäkring, KAS

och lönegaranti

27,2

X

27,2

Barnbidrag

16,5

Studiebidrag, m.m.

8,3

Bostadsbidrag

6,4

Inkomstöverforingar totalt

336,6

250,9

Offentliga utgifter totalt

960,0

Pensionsutbetalningarna har ökat kraftigt genom att antalet pensionärerökat och genom att allt fler numera får full ATP.

Pensionssystemets uppgift är att omfördela individens inkomst övertiden. I ATP-systemet är dock sambandet mellan inbetalade avgifter ochden pension som utbetalas till individen svagt och tenderar att efterhandbli allt svagare. ATP-avgiften har därför till mycket stor del karaktärenav skatt.

Pensionssystemet spelar en viktig roll i den samhällsekonomiskautvecklingen och då särskilt vad gäller sparandets utveckling. ATP-systemet har bidragit till att sparandet stagnerat samtidigt som en alltstörre del har förts över i offentlig regi. En långsiktig, stabil ökning avsparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i allt väsentligt genomprivat sparande. Ett viktigt motiv för privat sparande skulle kunna varasparande för pensionering. Detta potentiellt kraftiga sparmotiv måsteenligt regeringens uppfattning bättre tas till vara om den nödvändigasparandeökningen skall komma till stånd.

Även i framtiden skall pensionssystemet ge en grundtrygghet som äroberoende av inkomst. I dag fyller folkpensionen denna funktion. Genomnärmandet till EG och den fria rörlighet som följer därav kommer det attbli nödvändigt att ange en kvalifikationstid för folkpensionen. Förslag omdetta kommer att läggas i år.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift attmot bakgrund av pensionsberedningen och avgivna remissvar utarbeta ettförslag till nytt pensionssystem. I direktiven har regeringen angivit attbeslut rörande pensionssystemet skall vara långsiktiga och präglas avstabilitet. Vidare skall förändringarna stimulera till arbete och ökatlångsiktigt sparande genom att sambandet stärks mellan inbetaladeavgifter och erhållna förmåner.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1

17¶Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensionssystemetsker tidigt under 1990-talet så att full effekt härav kan nås eftersekelskiftet då påfrestningarna på pensionssystemet blir som störst.Regeringen eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.

Utgifterna för sjukpenningförsäkringen har ökat mycket kraftigt under1980-talet. Bakom detta ligger dels en ökning av sjukfrekvensen, det s.k.sjuktalet, dels förändringar av reglerna, bl.a. införandet av timsjuk-penning. Den kraftiga ökningen av utgifterna på detta område ledde efterhand till ökad insikt om att systemet behövde reformeras. Ersättningenfrån försäkringskassan sänktes från den 1 mars 1991 från 90 % av lönentill 65 % under de tre första sjukdagarna, därefter 80 % till den nittiondesjukdagen. Från den 1 januari 1992 infördes vidare sjuklön under deförsta 14 sjukdagarna.

Sedan våren 1991 har frånvaron minskat. Det är dock ännu inte möjligtatt avgöra hur mycket som förklaras av arbetsmarknadsläget. Med hänsyntill sjukpenningsystemets betydelse både för de offentliga utgifterna ochför att produktionen skall fungera väl, måste det vara ställt utom allttvivel att sjukpenningsystemet skall fungera även i ett bättre arbetsmark-nadsläge. Regeringen lägger därför i höst fram den tidigare aviseradepropositionen om införande av två karensdagar. En departementsprome-moria skickas i slutet av maj ut på remiss. Alternativet till karensdagarär en sänkt ersättningsnivå under längre tid vilket är fördelningspolitisktsämre.

Det är samtidigt angeläget att långtidsfrånvaron minskar. Till en delkan detta ske genom minskad korttidsfrånvaro eftersom denna är eninkörsport till långtidsfrånvaro, till en del genom rehabilitering. Påförslag från regeringen kommer under åren 1993-95 att bedrivas försöks-verksamhet med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård ochsocialförsäkring. Genom att sammanföra resurser från dessa bådaområden skapas incitament för samordnade bedömningar och ett bättreutnyttjande av resurserna. Syftet är förbättrad hälsa och minskadbelastning på samhällsekonomin.

Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har också ökat mycket starktunder 1980-talet. Det finns ingen anledning att tro att orsaken till dettaskulle vara en försämring av arbetsmiljön under denna tid. Förklaringentorde i stället få sökas i det sätt på vilket försäkringen fungerat, samt iändrad praxis.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppgift att under 1992lägga förslag om förändringar. Ett första betänkande med förslag tillstramare definition av begreppet arbetsskada presenteras inom kort.Uppgiften är därefter att undersöka möjligheterna att privatisera arbets-skadeförsäkringen. Försäkringen skulle därvid göras obligatorisk förarbetsgivarna men med möjlighet att välja försäkringsbolag. En jämfö-relse kan här göras med trafikförsäkringen som är obligatorisk men därden enskilde har möjlighet att välja bolag.

Kan en sådan privatisering inte ske, skall utredaren undersöka möjlig-heterna att differentiera arbetsskadeavgiften med hänsyn till riskerna för

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

arbetsskada. Arbetsgivarnas incitament att förändra skadliga arbetsmiljöerökar därmed.

Arbetslöshetsförsäkringens utgifter ökade inte under 1980-talet som deandra här redovisade utgiftssystemen. Detta förklaras av den överhettningpå arbetsmarknaden som rådde under senare delen av 1980-talet. I dennu rådande lågkonjunkturen stiger emellertid kostnaderna för arbetslös-hetsförsäkringen kraftigt. Trots detta står en fjärdedel av de arbetslösautanför både arbetslöshetsförsäkring och kontantstöd, KAS.

En särskild utredare har tillkallats med uppgift att föreslå utformningoch finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det är särskiltangeläget att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring får en sådanutformning och finansiering att den stöder en ansvarsfull lönebildning. Ettled i denna förändring är höjda egenavgifter. Redan inom den nuvarandearbetslöshetsförsäkringen höjs egenavgiften 1992 och 1993.

En viktig förklaring till den i internationell jämförelse låga arbetslös-heten i Sverige är med största sannolikhet dels den korta ersättningstideni arbetslöshetsförsäkringen, dels de krav som ställs på den enskilde sommottar understöd. Möjlighet har inte funnits att under lång tid stå utanförarbetsmarknaden och leva på arbetslöshetsunderstöd. Hävdandet av dennas.k. arbetslinje skiljer Sverige från många länder med hög arbetslöshet.Reglerna för den obligatoriska försäkringen skall utformas så attarbetslinjen vidmakthålls och understöds.

Ersättningsnivå och ersättningstid måste avvägas så att incitamenten attaktivt söka arbete på den öppna arbetsmarknaden förstärks. Utredarenskall pröva möjligheten att komplettera ett allmänt grundskydd med ettfrivilligt påbyggnadssystem, som med en tilläggsavgift ger bättrekompensation.

Sammantaget ger de här redovisade översynerna underlag för om-fattande förändringar av de aktuella transfereringssystemen, derasfunktionssätt och utgiftsutveckling. De förändringar som nu pågår innebäratt ökningen i transfereringar exklusive arbetsmarknadsstöd bryts, sediagram 5.1.

Kommuner och landsting svarar för viktiga väl färdsuppgifter där vård,omsorg och utbildning dominerar. Den verksamhet de bedriver ellerfinansierar har ofta en avgörande betydelse för tryggheten i samhället.

Under de senaste två decennierna har kommuner och landstingexpanderat mycket kraftigt. De har stått för en stor andel av tillväxten iproduktion och sysselsättning. Statliga och kommunala monopol harsamtidigt förhindrat privata initiativ att växa fram. Bristen på konkurrensinnebär i många fäll att tillgängliga resurser inte tas tillvara på ett församhället effektivt sätt. Privata företag har inte kunnat konkurrera på likavillkor.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

19¶I framtiden kommer situationen för kommunerna — i likhet med övrigoffentlig verksamhet — att vara en helt annan.

De förslag om kommunernas ekonomi som läggs fram i del II av dennaproposition bygger på den kommunalekonomiska kommitténs betänkande:Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans — statsbidrag för ökathandlingsutrymme och nya samarbetsformer (SOU 1991:98). Jag ger iförslaget min syn på förhållandet mellan stat och kommun och vad dettainnebär för statens styrning och uppföljning av den kommunala sektorn.Jag förslår att ett nytt generellt statsbidragssystem införs för kom-munerna fr.o.m. år 1993 samt att förändringar samtidigt genomförs vadgäller de i stort sett redan generaliserade bidragen till landstingen. Vidareföreslår jag allmänna riktlinjer för kommunernas ekonomi under åren1993 till 1995.

Förslaget innebär att en stor del av de nuvarande statsbidragen tillkommunerna avvecklas. I stället för ett tiotal olika specialdestineradebidrag införs ett generellt bidrag som år 1993 beräknas till ca 40miljarder kr.

Ett viktigt syfte med det nya statsbidraget är att skapa mer likvärdigaekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ettkomplement till kommunernas skatteinkomster. Skillnaderna i skatteuttagskall på sikt spegla skillnader i service, avgifter och effektivitet. Det nyas.k. utjämningsbidraget består huvudsakligen av två delar: ett bidrag förutjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en generell garanti-nivå, samt ett tillägg eller avdrag på grund av opåverkbara skillnader istrukturella förhållanden. I avvaktan på resultatet från den expertgruppsom skall utforma förslag till hur sådana strukturella skillnader bästbeaktas genomförs 1993-94 en viss omfördelning baserad på denkommunalekonomiska kommitténs förslag.

Rundgången av pengar mellan stat och kommuner upphör genom attskatteutjämningsavgiftema och avräkningsskatten avskaffas. Dettaunderlättar kommunernas överblick och planering och ger samtidigt entydligare gräns mellan kommunalt och statligt ansvar. Oveigångsviskvarstår dock under 1993 en reducerad skatteutjämningsavgift förlandstingen.

Systemet för hur staten betalar ut kommunalskattemedel till kom-munerna läggs om så att betalningarna sker det år skatten avser och intesom nu två år senare. Detta förbättrar kommunernas planering genom attinkomster och utgifter kommer att budgeteras i samma prisläge.

Ett viktigt syfte med det nya utjämningsbidraget är att öka kommunernashandlingsfrihet genom att minska den statliga regleringen.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

20¶Med de gamla statsbidragen försvinner flertalet av de regler som varit Prop. 1991/92:150knutna till statsbidragsgivningen inom olika sektorer, t.ex. bamomsoig. Bilaga 1:1Kommunerna ges således ett ökat ansvar för sin verksamhet. Derashandlingsfrihet ökar när det gäller verksamheters utformning ochprioriteringar mellan olika verksamheter. Bättre möjligheter ges till lokalanpassning och lokalt ansvar. Detta bör stimulera utveckling ochnytänkande.

Förutom styrning genom statsbidragen försvinner ett antal statligadetaljbestämmelser som i dag begränsar kommunernas handlingsutrymmeoch möjligheter att använda resurserna effektivt. På skolans område harsteg redan tagits i denna riktning. Staten anger mål och riktlinjer.Styrningen sker inte genom statsbidragssystemet utan via skollag ochläroplan. Det kommer att bli lättare för andra än kommunerna att drivaolika former av barnomsorg, utbildning etc.

Samtidigt med att kommunernas handlingsfrihet ökar genom det nyastatsbidragssystemet måste den enskilde kommuninvånarens ställningstärkas och individens valfrihet öka. För att åstadkomma detta börstatsmakterna garantera den kommuninvånare som är berättigad tillbarnomsorg, äldreomsorg eller har skolpliktiga barn att få del av deresurser som kommunen avsätter för barnomsorg, äldreomsorg ellerskola. Den enskilde kan sedan välja att låta dessa medel gå till denomsorgsform som han/hon väljer. Genom en sådan omläggning ökarvalmöjligheterna och nya producenter av dessa tjänster stimuleras i enhelt annan omfattning än tidigare. Ett förslag om ökad valfrihet i skolanhar nyligen presenterats. Det är uppenbart att sådana system måste bliolika för olika områden. Skola är obligatorisk medan detta inte gäller förbarnomsorg och äldreomsorg.

Det förändringsarbete som nu måste bedrivas i kommuner ochlandsting måste i hög grad bygga på att de anställdas kompetens ochinitiativkraft bättre tas till vara. Bara när dessa resurser frigörs kaneffektiviseringar genomföras och verksamheten bedrivas billigare medbibehållen eller höjd kvalitet. Ökade inslag av konkurrens och en starkarebetoning av politikernas roll som beställare av tjänster spelar i dettasammanhang en viktig roll. Reformer med denna inriktning kommer intebara att vara till fördel för ekonomi och välfärd utan också för storagrupper av offentliganställda kvinnor som kan ges nya möjligheter attutvecklas i sin yrkesroll.

Landstingens viktigaste uppgift är hälso- och sjukvården. En särskildkommitté skall granska sjukvårdens resursbehov fram till år 2000 varvidden särskilt skall beakta effekterna av en förbättrad folkhälsa ochmöjligheter till kostnadsminskningar genom t.ex. nya organisations-former, ökad konkurrens och höjd produktivitet. Möjligheterna tillkostnadsminskningar bör bedömas i ljuset av det ökade resursbehov somblir följden av ett ökat antal äldre och mot de otillfredsställda behov avsjukvård, omvårdnad, omsorg och medicinsk rehabilitering somotvivelaktigt finns.

Kommittén skall vidare överväga den framtida finansieringen ochorganisationen med utgångspunkt från tre modeller, en reformerad

landstingsmodell, en modell med primärvårdsstyming samt en modellsom bygger på en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Patientavgifternas rollskall också analyseras. Okad valfrihet för medborgarna genom husläkar-system kan vara ett centralt inslag i alla modeller.

Dessa olika förslag möjliggör betydande produktivitetsökningar iproduktionen av viktiga sociala tjänster. Medborgarna får mer valuta förskattepengarna.

Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamhetenutvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomisk balans.Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin kommer i förstahand att avse den totala finansiella ramen. Det innebär att riktlinjer börges för den kommunala skattesatsen och de statliga transfereringarna.

Den kommunala sektorns samhällsekonomiska utrymme begränsas

— dels av att de för internationell konkurrens utsatta delarna av ekono-min skall ha tillgång till arbetskraft och andra resurser till kon-kurrenskraftiga löner och priser

— dels av kravet på långsiktig finansiell balans i den offentliga sektorn.

Storleken på statens transfereringar till kommunsektorn bedöms samlatmed utvecklingen av kommunernas skatteintäkter och bestäms av denprioritering statsmakterna ger den kommunala verksamheten i stort iförhållande till andra delar av den offentliga sektorn. Staten kommer attange de finansiella ramarna för de skattefinansierade kommunalautgifterna. Hur mycket resurser verksamheten sedan kräver beror av hurkommunerna med sin större frihet kan organisera och finansiera sin egenverksamhet. Av betydelse är också hur många kommuninvånare somutnyttjar möjligheten till skolpeng etc. och om ett bättre resursutnyttjandekan nås därigenom.

Ett viktigt skäl för staten att ange mål för den kommunala sektornsutveckling är att denna är skyddad från konkurrens. Genom att en ökandedel av de skattefinansierade tjänsterna utförs av privata tjänsteproducenterkommer behovet för staten av att ange resursutrymmet i ett nytt läge.När allt mer av dessa tjänster kan produceras av privata företag blir detinte längre meningsfullt att ange riktlinjer för den kommunala konsum-tionen på sätt som tidigare skett. Det väsentliga inslaget av styrning somstaten kommer att svara för sker genom den finansiella ram somkommunalskattemedel och statsbidrag utgör.

Den ökade frihet som det nya systemet ger i kombination med en snävfinansiell ram gör det både möjligt och angeläget att kommunernaprioriterar viktiga kärnområden. Det gäller dels uppgifter som är avgenuint kollektiv karaktär, dels grundläggande uppgifter inom vård,omsorg och utbildning.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

22¶Kommunerna kan i vissa fäll finansiera sin verksamhet med avgifter. Prop. 1991/92:150Det är angeläget att det då finns en effektiv konkurrens mellan olika Bilaga 1:1producenter.

En aktiv kapitalförvaltning är vidare ett viktigt sätt att effektiviserakommunal verksamhet.

De kommunalekonomiska besluten bör föregås av överläggningarmellan företrädare för regeringen respektive för kommuner och landsting.Överläggningar bör i princip ske dels inför ställningstagande till denfinansiella ramen för de kommunala utgifterna, dels inför förslag tillreformer, besparingar, omprioriteringar eller andra förändringar somberör den kommunala sektorn. Den s.k. finansieringsprincipen skalltillämpas. Denna innebär att kommuner och landsting inte åläggs nyauppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa på annatsätt än genom höjda skatter. Om statsmakterna fattar beslut som gör attden kommunala verksamheten kan bedrivas billigare minskas påmotsvarande sätt de statliga bidragen.

Statsmakterna styr den kommunala sektorn genom att ange deekonomiska ramarna. Statsmakterna skall också styra genom att följa uppde nationella målen för den kommunala verksamheten.

Statsmakternas uppföljning och utvärdering bör följa ansvarsfördel-ningen mellan statlig och kommunal sektor och avse resultat av verksam-heten. Resultatkraven behöver preciseras för att göra en ändamålsenliguppföljning och utvärdering möjlig. I den mån ansvarsfördelningen äroklar måste den göras tydlig.

Riktlinjer bör ges för den kommunala skattesatsen och för de statligatransfereringarna.

I 1992 års finansplan aviserades att 5-10 miljarder kr. skulle dras infrån kommunerna. Vid utformningen av det nya statsbidragssystemet hardetta beaktats så att år 1993 dras 5,25 miljarder kr. in från kommunernaoch 2,25 miljarder kr. från landstingen.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget, de gynnsamma förut-sättningarna som det nya statsbidragssystemet ger kommunerna samt atteftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemedel upphör, börkommuner och landsting utgå från att det nya statsbidraget kommer attutvecklas mycket restriktivt under 1993-95.

I syfte att begränsa det kommunala skatteuttaget bör det kommunalaskattestoppet förlängas. Regeringen föreslår i bilaga till denna propositionett lagfäst kommunalt skattestopp för 1993. Det kan dock finnas kom-muner som kan hamna i en akut ekonomisk situation. Om så skulle varafallet får i sista hand frågan hanteras i särskild ordning genom attregeringen föreslår riksdagen en lagändring som ger utrymme för skatte-höjningar. Jag förutsätter att kommuner som genom det nya utjämnings-systemet får ökade statsbidrag använder dessa för att sänka utdebite-ringen. Det är önskvärt att spännvidden i utdebitering mellan skildakommuner minskar.

23¶De senaste årens utveckling har medfört väsentliga förändringar i för-utsättningarna för bostads- och fastighetsmarknaden. Förändringarna kansägas påminna om dem som skedde under 1970-talet efter den förstaoljekrisen. De förändringar av pris- och kostnadsrelationer som då ägderum ledde till stora strukturförändringar i branscher och näringsgrenar.Varvsindustrin är ett av de mest kända exemplen där lönsam produktioninte längre blev möjlig.

Den kraftiga realränteuppgången innebär en liknande situation förbostadssektorn. Med de höga realräntor som är realistiskt att räkna medbåde på kort och medellång sikt råder en liknande situation för bostads-sektorn i den meningen att även om produktionskostnaderna nu faller kanen nyproducerad lägenhet inte hyras ut till hyror som både täcker kapital-och driftskostnader och som konsumenterna är villiga att betala utansubventioner. Subventionssystemet har lett till att konsumenterna intevärderar lägenheterna till vad det kostar att producera dem. Subventioner-na har också medfört högre produktionskostnader än vad som annarsskulle ha blivit fallet.

Nära hälften av den totala byggproduktionen är inriktad på bostäder.Till väsentlig del sker denna produktion med stöd av direkta statligakapitalsubventioner. Sedan år 1975 har sålunda praktiskt taget all ny- ochombyggnad av bostäder genomförts med räntebidrag, som kraftigt sänkerrelativpriset på bostadskonsumtion och avskärmar hushållen fråneffekterna av ränteändringar. Statens åtagande är mycket omfattande.Kostnaden för första årets subventioner enbart för det bostadsbyggandesom färdigställdes år 1990 kan uppskattas till nära 7 miljarder kr.Åtagandena är också mycket långvariga. En stor del av de bostäder somhar byggts eller byggts om sedan systemet infördes åtnjuter fortfaranderäntebidrag. I statsbudgeten för budgetåret 1992/93 beräknas ränte-bidragsutgiftema till sammanlagt ca 29 miljarder kr. Därtill kommer ettskattebortfall på grund av ränteavdrag på ca 14 miljarder kr. samtbostadsbidrag (inkl. KBT) på ca 15 miljarder kr.

För att sanera de offentliga finanserna måste bostadssektorns belastningpå statsbudgeten minska.

De hittillsvarande bostadssubventionerna är inte heller ändamålsenliga.De bryter motståndet mot kostnadsökningar i produktionen och mot högaräntor och driver upp anspråken på statsutgifter. De fördelningspolitiskaeffekterna är godtyckliga och kännetecknas inte av rättvisa, vare sigmellan hushåll, upplåtelseformer eller regioner.

En omläggning av bostadsstödet skall nu genomföras så att subven-tionerna minskar. Målet är att ägare av såväl egnahem som flerbostads-hus skall ta ett större ekonomiskt ansvar för sina investeringar. Det börleda till att bostädernas utformning, storlek och standard i övrigt anpassastill vad enskilda hushåll efterfrågar och är beredda att betala. Detkommer att leda till ett effektivt motstånd mot fortsatta produktionskost-

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

nadsökningar och ökat intresse för att inflation och räntor hålls nere.Därmed ges också förutsättningar att bryta den kostnadsspiral inombyggandet som, genom byggsektorns stora inverkan på samhällsekono-min, annars kan hota prisstabiliteten när tillväxten tar tärt.

Förslag om en genomgripande förändring av statens stöd för finansie-ringen av det bostadsbyggande som påböijas efter detta års utgångredovisas i det följande. Förslaget tar sikte på att bostadssubventionernaskall avvecklas, med upprätthållande av kostnadsneutraliteten mellanskilda upplåtelseformer, successivt under 1990-talet. Efter tre år görs enavstämning av utfallet inför den fortsatta avvecklingen. Förslagetberäknas medföra besparingar med totalt ca 3,5 miljarder kr. fram tillbudgetåret 1996/97.

Statsfinansiella besparingar måste ske även i beståndet av bostäder.Såsom tidigare aviserats skall räntebidragen reduceras med 3,4 mdr förår 1993.

Omvandlingen av den offentliga sektorn och sänkningen av de skattersom har de mest skadliga effekterna är viktiga led i regeringens arbetemed att få fart på svensk ekonomi. Samtidigt pågår ett kontinuerligtarbete med att avskaffa eller lindra hämmande regleringar som hindrarett fullt utnyttjande av våra resurser och därmed bidrar till arbetslöshet.

Vid genomförandet av nedan aviserade och kommande avregleringareller andra förändringar gäller generellt att de regionalpolitiska konse-kvenserna skall beaktas. Regeringen har nyligen beslutat om direktiv tillalla statliga utredningar och utredare om att redovisa hur förslagenpåverkar sysselsättningen i olika delar av landet och vilka konsekvenserförslagen får för servicen i olika delar av landet. Vidare skall redovisashur planerade förändringar av taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkarde ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatper-soner i olika delar av landet.

Den nya näringspolitiken innebär att statens roll begränsas till att angede legala och institutionella spelreglerna för företagens verksamhet samtatt främja en teknisk utveckling och skapa goda förutsättningar för ny-företagande. Det selektiva bransch- och företagsstödet avvecklas på enrad områden.

Offentliga regelsystem liksom statens engagemang i olika verksamheteravvecklas antingen helt eller omprövas i grunden. Det måste skapas för-utsättningar för alternativ till den offentliga sektorns verksamhet.

Den lagstiftning som begränsar utländska investeringar i näringsverk-samhet i Sverige har upphävts. Tidigare bestämmelser i lagstiftningen omutländska förvärv av fast egendom m.m., som stadgat att kontrollsub-jekt behöver tillstånd för att förvärva vissa gruvrättigheter, har upphävts

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

fr.o.m. år 1992. En proposition om avreglering av elmarknaden har före- Prop. 1991/92:150lagts riksdagen. Bilaga 1:1

Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att säljastatens aktier i 35 helt eller delvis ägda statliga bolag. I riksdagsbeslutetom nyteckning av aktier i Nordbanken fick regeringen bemyndigande attsälja statens aktier i banken.

Försäljningen av de 35 företagen bör ses som ett långsiktigt program.

Medan programmet pågår kan nya företag förutses tillkomma som kvali-ficerar för privatisering.

Försäljningen skall inledas snarast och successivt inriktas på en volymav ca 10 miljarder kr. per år.

Den första försäljningen avser SSAB. Ett antal försäljningar är underförberedelse. Regeringen kommer i budgetpropositionen 1993 att redovisaförsäljningsutfallet för år 1992.

Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse förprivatisering har fortsatt. Vid årsskiftet ombildades Statens vattenfallsverktill Vattenfall AB. Näringsministern har redovisat förslag beträffandeöverföring av Domänverkets tillgångar till ett aktiebolag. Privatiseringensker i ett första skede genom att enskilda markägare får förvärva skogs-och jordbruksmark och i ett andra skede genom försäljning av aktier.

Inom arbetsrättens område pågår en översyn av medbestämmandelagenoch den centrala arbetsrättslagstiftningen i övrigt. Syftet är att åstad-komma enklare bestämmelser, ökade möjligheter till information ochinflytande för den enskilde arbetstagaren, samt en förskjutning avinformations- och förhandlingskontaktema till det lokala planet. Särskildhänsyn skall tas till mindre och medelstora företag. Vissa förslag redo-visas med förtur hösten 1992.

Arbetsförmedlingsmonopolet avvecklas. Regeringen har efter beslut avriksdagen sagt upp den ILO-konvention som förbjuder privata arbetsför-medlingar.

Regeringen har också föreslagit en ny lönegarantilag innebärande bl.a.en striktare prövning och en begränsning av garantins omfattning.Motivet är att motverka missbruk och konkurrenssnedvridningar.

De affärsverk som verkar på den konkurrensutsatta marknaden kommeratt bolagiseras. I ett andra steg kommer det också att vara aktuellt attprivatisera dessa bolag genom utförsäljning av delar eller av hela verk-samheten.

Den inrikes flygtrafiken kommer att avregleras under 1992. Luftfarts-verkets framtida struktur ses över med inriktning att skilja infrastrukturoch myndighetsuppgifter från affärsverksamheten.

26¶På sjö fartsmarknaden kommer det nuvarande rederistödet att avvecklas. Prop. 1991/92:150Järnvägstrafiken skall successivt avregleras genom att öka konkurren- Bilaga 1:1sen vid upphandling av olönsam trafik samt på sikt släppa in fler opera-törer på stamnätet. SJ skall därvid bolagiseras för att få samma mark-nadsmässiga förutsättningar som övriga användare av järnvägsnätet.

Ambitionen är vidare att bolagisera både posten och televerket. Brev-monopolet kommer att avskaffas och telemarknaden avregleras. En förut-sättning är att en fungerande konkurrens skall kunna garanteras samtidigtsom förutsättningar föreligger att upprätthålla service i hela landet.

Omställningen, marknadsanpassningen och den interna avregleringen avjordbruket har inneburit positiva effekter både i fråga om produktionsan-passning och prisutveckling i konsumentledet.

En särskild omställningskommission har tillsatts för att följa ochstämma av det livsmedelspolitiska beslutet. Kommissionen skall ocksåfölja arbetet med en ny gemensam jordbrukspolitik inom EG och föreslåeventuella förändringar av den svenska jordbrukspolitiken för att under-lätta anpassningen till EG:s regler och stödnivåer.

En översyn av skogsvårdslagstiftningen pågår i avsikt att bl.a. minskadetaljregleringen på alla nivåer. Avskaffandet av skogsvårdsavgiften den1 juli 1992 samt därav finansierade bidrag leder till ytterligare förenk-lingar för skogsbruket.

Regeringen har nyligen beslutat om en proposition med förslag till regel-ändringar för börshandeln (prop. 1991/92:113). Nuvarande monopol förStockholm Fondbörs att bedriva börshandel med aktier och andra fond-papper föreslås bli upphävt och Stockholms fondbörs ombildas till aktie-bolag. Den nya lagstiftningen innebär full frihet att etablera börsverksam-het, både för inhemska och utländska aktörer. Det skall vara möjligt attfå statlig auktorisation för verksamheten, antingen som börs eller sommarknadsplats. Genom förslaget blir det vidare möjligt för utländskavärdepappersbolag att bli medlem i en svensk börs.

Genom att konkurrensfrihet införs på börsområdet och genom attomsättningsskatten har avskaffats skapas goda förutsättningar för enutveckling som främjar den svenska värdepappersmarknadens kon-kurrenskraft i den alltmer integrerade internationella värdepappers-handeln.

På regeringens initiativ har Boverket börjat en översyn av sina nybygg-nadsregler. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avser Boverket att ta bort alladetalj föreskrifter om bostäders utformning och utrustning och ersättadessa med föreskrifter enbart om vilka funktioner en bostad skall kun-na tillgodose.

27¶Ett år senare skall så långt det är möjligt övriga detalj föreskrifter inybyggnadsreglerna ersättas med funktionskrav.

Vid årsskiftet 1991/92 slopades det kommunala markvillkoret, denkommunala bostadsanvisningsrätten, samt produktionskostnadsprövning-en. Samtidigt avvecklades även den statligt reglerade bostadslånegiv-ningen. Därmed upphörde den särställning som Statens Bostadsfmansie-ringsbolag, SBAB, har haft på kreditmarknaden. SBAB arbetar numerai konkurrens med övriga bostadslåneinstitut. Bland övriga förändringarkan nämnas slopandet av hembudskontrollen för de folkrörelsekoopera-tiva organisationerna samt förbättrade möjligheter för ombildning avhyresrätt till bostadsrätt.

Senare i vår kommer den särskilde utredaren om statens stöd tillbostadsfinansieringen att lägga fram ytterligare förslag till förenklingarvad avser de administrativa regler som har anknytning till produktionen,finansieringen och förvaltningen av bostäder.

Regeringen har för avsikt att tillåta asylsökande att förvärvsarbeta. Endepartementspromemoria i denna fråga har sänts ut på remiss. Beslut omrätt att arbeta beräknas kunna fattas i maj och gälla från den 1 juli 1992.

Regeringen har vidare beslutat att se över det nuvarande systemet förmottagande av asylsökande och flyktingar. En särskild utredare skallföreslå de regeländringar som behövs för att motverka långa vistelser iflyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer humant och flexi-belt samt mindre kostnadskrävande.

Utredningen skall bl.a. klarlägga hur de asylsökande i större utsträck-ning än i dag själva bör kunna välja sitt boende och ordna sina levnads-förhållanden i övrigt. Utredaren skall undersöka hur frivilligorganisa-tioner, privata entreprenörer och kommuner kan få en ökad roll för attpermanent driva förläggningar och andra former av boende och verksam-het för asylsökande liksom hur frivilligorganisationer skulle kunna ta överen del av de uppgifter i flyktingmottagandet som i dag sköts av kommun-erna.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

För att uppnå en högre tillväxt och en bättre fungerande ekonomi måstede samhällsekonomiskt mest skadliga skatterna sänkas så att de i alltmindre utsträckning snedvrider företagens och hushållens ekonomiskabeteende. Arbetet inleddes med den stora skatteomläggningen 1990-91som medförde mindre skattekilar för hushåll och företag. En rad beslutfattades under hösten 1991 för att avskaffa eller sänka skatter som direkthämmat tillväxt och investeringar i svenska företag. Det gäller bl.a.slopandet av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i småföretag,omsättningsskatten på aktier, den allmänna löneavgiften och skogsvårds-avgiften liksom besluten att sänka kapitalinkomstskatten och arvs- och

gåvoskatten samt att fr.o.m. år 1994 helt avskaffa förmögenhetsskatten.Därtill förbättrades hushållens ekonomi genom att mervärdesskatten påbl.a. livsmedel och persontransporter sänktes till 18 %.

En grupp tjänstemän inom finansdepartementet har i en nyligenpublicerad skrift redovisat sin syn på vilka anpassningar av det svenskaskattesystemet som är nödvändiga med hänsyn till den fortgående inter-nationaliseringen och i synnerhet med hänsyn till ett framtida medlem-skap i EG. Arbetsgruppen konstaterar att de stora förändringar somgenomförts i skattesystemet de senaste åren innebär att de svenskaskatterna är internationellt konkurrenskraftiga vad gäller personliginkomstskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt och kapitalskatter. De sänk-ningar som blir aktuella gäller i huvudsak indirekta skatter. En ytterligaresänkning av kapitalinkomstskatten kan enligt arbetsgruppen bli aktuellsenare, bl.a. för att undanröja skatteundandragande genom oredovisatsparande i utlandet. En sådan förändring är emellertid aktuell först dåräntorna etablerats på en lägre nivå. Under förutsättning att inflationenhålls fortsatt låg bör dessa skatter möjliggöra en hög investeringsnivå ochtillväxt i Sverige.

Utvecklingen under de senaste årtiondena har inneburit att teknologioch kapital numera rör sig praktiskt taget helt fritt över gränserna, ochfordrar en ersättning som är minst lika hög som på andra håll i världen.Detta gäller i allt högre grad kvalificerad arbetskraft. Därigenombegränsas möjligheten för beskattningen att ta i anspråk det utrymme somproduktivitetsutvecklingen skapar. Denna gräns för skatteinkomsternasätts antingen genom politiska beslut om erforderlig anpassning avskattesatserna eller genom individuella beslut som flyttar skattebaserna.

Regeringen tar nu ytterligare steg i skattepolitiken med huvudinriktningpå sänkningar eller slopande av samhällsekonomiskt skadliga skatter ochinternationell anpassning av skattesystemet.

Energiskatterna minskar de svenska företagens konkurrenskraft. Enväsentlig sänkning föreslås därför av industrins energiskatter. Denkvarvarande beskattningen av industrin sker inom ramen för miljörela-terad beskattning (koldioxidskatt och svavelskatt).

Av främst miljöpolitiska skäl upprätthålls den totala nivån på beskatt-ningen av energianvändningen genom ett ökat skatteuttag för hushållenoch den ej konkurrensutsatta delen av näringslivet. Detta sker genom enhöjning av koldioxidskatten. Därmed understryks miljöskatternas rollinom energibeskattningen. Detta ligger också i linje med strävanden inomEG i riktning mot en mera miljörelaterad beskattning av energisektorn.De sammantagna effekterna av de nu berörda åtgärderna är statsfman-siellt neutrala.

Inom denna ram skapas också ett utrymme för ytterligare satsningar påfömybar energi och hushållning. Detta är, vid sidan av höjningen avkoldioxidskatten, viktiga inslag i den samlade klimatstrategin. Miljöför-bättrande och kostnadseffektiva åtgärder i Ostersjö-området, liksomsvenskt deltagande i arbetet med att förbättra kämkraftssäkerheten iÖsteuropa, möjliggörs också.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

29¶Åtgärder inom energibeskattningen leder till en ökad skattebelastningpå hushållen. Det ökade skatteuttaget är att se mot bakgrund av de miljö-politiska strävandena inom energibeskattningen. Syftet är däremot inteatt generellt öka belastningen på hushållssektom. En sänkning av dengenerella mervärdesskatten — momsen — för hushållen bör därför företas.Denna kompenserar fullt ut det höjda energiskatteuttaget.

Momsuttagets nivå måste ses i perspektiv av det kommande EG-med-lemskap som regeringen siktar till. I rapporten från tjänstemannagruppeni finansdepartementet pekas på de skillnader som finns i indirekt beskatt-ning mellan en rad EG-länder och Sverige. När gränshindren successivtförsvinner finns då risken för en omfattande gräns- och postorderhandel.Denna skulle kunna medföra att skattebaserna flyttade ut ur landet ochdet svenska folkhushållet gick miste om såväl produktion och distributionsom skatteintäkter.

Hur stora dessa risker är och när de inträffer är svårt att bedöma. Detär dessutom viktigt att se risken för att skattebaser i Sverige minskar somen följd av prisskillnader. De svenska produktionskostnaderna är, trotsden utjämning som skett, fortfarande högre än konkurrentländernas.Fortsatt inflationsbekämpning, skärpt konkurrens och effektiv arbetsför-delning är i detta sammanhang också viktiga.

Det är dock nödvändigt att också anpassa den allmänna momssatsen iSverige nedåt. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att den generellamomssatsen redan nu sänks från 25 till 22 %.

Ett visst utrymme för en sådan sänkning har redan reserverats i för-slaget till statsbudget. Finansieringen därutöver bör ske på ett sådant sättatt det fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inklusive den före-slagna energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Regeringen föreslåratt schablonavdraget i inkomstslaget tjänst slopas och ersätts med reglersom begränsar avdragsrätten. Kostnader för resor mellan bostaden ocharbetet blir avdragsgilla till den del de överstiger 4 000 kr. Övrigakostnader som nu täcks av schablonavdraget blir avdragsgilla till den delde överstiger 1 000 kr.

Jag kommer senare denna dag att närmare redovisa förslagen till änd-ringarna inom skatteområdet. I samband med mina förslag till nytt stats-bidragssystem för kommunerna tar jag upp de återverkningar somslopande av schablonavdraget under inkomst av tjänst får för relationernamellan staten och kommunerna. Utgångspunkten är att kommunernasskatteintäkter inte skall påverkas av omläggningen.

Jag vill slutligen framhålla att regeringen till hösten avser att föreslåförbättringar för mindre och medelstora företag i syfte att jämställa olikaägarformer och eliminera merbeskattningen av enskild näringsverksam-het. Förslagen är en viktig del av regeringens politik för att förbättravillkoren för små och medelstora företag. Förslag kommer även attläggas som syftar till att underlätta riskkapitalförsöijningen till dessaföretag. Även arbetet med att generellt ytterligare anpassa företagsbe-skattningen till förhållanden i omvärlden kommer att drivas vidare.

Den nu redovisade sänkningen av skattetrycket har skett bl.a. genomatt samhällsekonomiskt klart skadliga skatter eliminerats eller reducerats.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

30¶Detta utgör en väsentlig del av regeringens strategi för att uppnå hög ochvaraktig ekonomisk tillväxt. Summan av de åtgärder som har vidtagitsoch kommer att vidtas innebär att skattetrycket sänks från ca 56 % 1990till drygt 51 % redan 1993.

Det finns goda skäl att fortsätta detta arbete med reformeringen avskattesystemet i syfte att göra Sverige mer konkurrenskraftigt i fråga ominvesteringar och företagande, att ytterligare stimulera hushållssparandetsamt att reducera samhällsekonomiskt skadliga skattekilar.

De ytterligare skattesänkningar som kan bli aktuella måste fullt utfinansieras. Det är nödvändigt inte minst med hänsyn till att arbetet medatt sanera statens finanser och minska det strukturella budgetunderskottetmåste ges hög prioritet. Det krävs bl a för att ge trovärdighet åt denfortsatta inflationsbekämpningen och för att klara de s.k. konvergenskravsom ställs i samband med ett inträde i EG:s ekonomiska och monetäraunion.

Hur stort utrymmet i det längre perspektivet är för skattesänkningaravgörs bl.a. av vilken produktivitetsutveckling som är möjlig att uppnåi den statliga och kommunala tjänsteproduktionen liksom av andratänkbara strukturförändringar i de offentliga utgifterna. Därvid måste enavvägning alltid ske mot behovet av offentliga insatser på olika områden.

Som exempel kan nämnas att en betydande ytterligare sänkning avskattekvoten skulle bli möjlig vid en omläggning av pensionssystemetenligt de riktlinjer som jag tidigare redovisat.

Den långsiktiga inriktningen av den ekonomiska politiken ligger fäst. Detfinns ingen annan möjlighet att öka välfärden i Sverige än genom enpolitik som leder till stärkt och bevarad konkurrenskraft, varaktigt låginflation och därmed lägre ränta. En generell stimulanspolitik i avsikt attöverbrygga den internationella lågkonjunkturen skulle bara leda till högreinflation och högre ränta och därmed förlorad konkurrenskraft, förloradproduktion och sysselsättning.

Inom ramen för denna långsiktiga inriktning kan, som jag tidigareframhållit, fördelningen av olika åtgärder över tiden påverkas av detfaktiska ekonomiska läget. De åtgärder inom skattepolitikens område somhär redovisats har anpassats i tiden för att snabbt ge erforderliga positivaeffekter på företagens konkurrenskraft och efterfrågans totala nivå.Likaså kommer de omfattande åtgärder som föranleds av regeringenslångsiktiga utgiftsstrategi och som redovisats ovan att få sina störstaeffekter när konjunkturåterhämtningen har börjat och det blir ännuviktigare att hålla tillbaka den efterfrågan som härrör från offentlig sektoreller transfereringar.

Samtidigt är det uppenbart att den försvagning av arbetsmarknadslägetsom fortsätter ytterligare en tid skulle ha mycket negativa konsekvenser,både för den enskilde och för ekonomin som helhet, om inte motåtgärdersätts in.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

31¶De problem som skapas av hög arbetslöshet är betydande. Enskildamänniskor kan få stora sociala problem och knäckt självförtroende. Riskfinns att missbruksproblem uppstår. Kompetens går förlorad när den inteanvänds och stimuleras.

Särskilt allvarliga blir problemen för många ungdomar, arbetshandi-kappade, invandrare och andra som har en svag ställning på arbetsmark-naden. Erfarenheter från andra länder visar att hela generationer avungdomar kan riskera att aldrig få fotfäste på arbetsmarknaden.

Allvarliga problem följer med arbetslöshet som varar lång tid. Därförär långtidsarbetslöshet alltid oacceptabel.

En hög och permanent arbetslöshet skulle inte bara vara socialt orätt-färdig. Den skulle också försämra ekonomins funktionssätt genom attekonomin i uppgången snabbt slår i kapacitetstaket med de risker föröverhettning och inflation som detta medför.

I många länder har detta sociala problem lindrats genom att arbetslös-hetsersättning betalas ut under mycket lång tid, ibland ända till pensione-ringen. I Sverige är inställningen annorlunda. En aktiv arbetsmarknads-politik prioriterar arbetslinjen framför kontantstöd. Detta innebär sam-tidigt att krav ställs på den enskilde individen. Denna politik skall full-följas. Den är både socialt och ekonomiskt riktig.

Regeringen avsätter därför betydande resurser till bl.a. tidigareläggningav investeringar i infrastruktur, tidigareläggning av statliga byggnadsin-vesteringar, utbildningsinsatser och beredskapsarbeten. Åtgärderna beräk-nas ge sysselsättningseffekter över hela landet.

Åtgärderna har en sådan inriktning att de överensstämmer med rege-ringens långsiktiga strategi. Okade generella subventioner till byggandeeller offentlig sysselsättning kan därför inte komma ifråga. Sådanainsatser skulle riskera att medföra inlåsning av arbetskraft i fel sektorer.

De aktiva åtgärder som sätts in av sysselsättningsskäl har därförföljande inriktning. De skall vara möjliga att påböija och avsluta snabbt.De skall ha träffsäkerhet och vara kostnadseffektiva. De skall stämmamed den långsiktiga tillväxtstrategin.

Slutsatsen blir att utbildnings- och kompetenshöjande insatser samttidigareläggning av till väx tbefrämj ande investeringar prioriteras. Åtgärd-erna syftar främst till att ge ungdomar meningsfull verksamhet, att stärkasärskilt svaga grupper på arbetsmarknaden samt att motverka långtids-arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden. De har därmed ocksågynnsamma regionalpolitiska effekter.

För ungdomar har redan tidigare ett särskilt stöd föreslagits, s.k.praktikplatser. Skulle de föreslagna platserna visa sig otillräckliga harregeringen möjlighet att under hösten återkomma med förslag tillytterligare praktikplatser via finansfullmakten.

Med hänsyn till de försämrade utsikterna på arbetsmarknaden föreslåsockså ökade möjligheter till utbildning för ungdomar genom att de somlämnar tvååriga gymnasielinjer bereds möjlighet till ett tredje år. Där-igenom kan minst 8 000 ungdomar ges bra utbildning som ökar derasmöjligheter till fasta jobb. Dessutom inrättas inom högskolan ett s.k.basår som ger ungdomar möjlighet att komplettera sin utbildning för bl.a.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

tekniska studier. Ytterligare 520 högskoleplatser för språkutbildning Prop. 1991/92:150inrättas. Bilaga 1:1

Dessutom föreslås tidigareläggning av vissa byggnadsarbeten bl.a. inomhögskoleområdet, kulturområdet, justitiedepartementets område samthandikappanpassning av statliga lokaler.

Ytterligare resurser avsätts nästa budgetår för i första hand underhålls-arbeten och mindre vägobjekt i regioner med hög arbetslöshet.

Ett visst tillskott föreslås för utökade ramar för främst underhåll ochrenovering av samlingslokaler. Trossamfunden tillförs medel för lokalerinom denna ram. AMS tillförs medel för ytterligare beredskapsarbeten.Denna förstärkning skall i första hand användas för upprustning avskolans fysiska miljö, s.k. skogliga beredskapsarbeten och beredskaps-arbeten inom natur- och fomminnesområdet. Slutligen tillförs AMSytterligare resurser för flexibla lönebidrag för arbetshandikappade.

Inom socialpolitiken lägger regeringen betydande vikt vid ett förbättratstöd för gamla människor och människor med handikapp. Därför föreslåsnu att byggande av s.k. gruppbostäder om möjligt får tidigareläggas. Detstimulansbidrag för gruppbostäder som riksdagen tidigare beslutat om fören treårsperiod bör således kunna utnyttjas i förtid allt eftersom projektblir färdiga för igångsättning.

Produktionen i OECD-ländema växte med endast knappt 1 % 1991. Detvar främst en fortsatt svag utveckling i den amerikanska och brittiskaekonomin — tillsammans med en dämpning av aktiviteten i Kontinental-europa och Japan — som förklarar den låga tillväxten. I år och nästa årväntas en viss förstärkning av den internationella ekonomin, ochtotalproduktionen (BNP) i OECD-området beräknas växa med 2 % resp.3 %. Det är främst i Nordamerika som tillväxten tilltar. I Kontinental-europa och Japan å andra sidan väntas expansionen bli mycket svagunder större delen av 1992, och det är först mot slutet av året som enviss återhämtning kan förutses äga rum.

Farhågor som tidigare fanns att den amerikanska ekonomin åter skullefalla tillbaka i en lågkonjunktur har inte besannats. Totalproduktionen harökat sedan ungefär ett år. Återhämtningen har dock varit mycket svag,bl.a. beroende på en försiktig attityd hos hushåll och företag att ökaefterfrågan. Den för den amerikanska ekonomin så viktiga privatakonsumtionen har under de senaste månaderna visat klara tecken på attförstärkas. Det faktum att räntorna fortsatt att fälla sedan hösten 1991 —från en redan låg nivå — gör att det nu exceptionellt låga räntelägetsannolikt snart ger märkbara effekter på den inhemska efterfrågan.

Den japanska ekonomin kännetecknas av en snabb avmattning. Enkraftig försämring av lönsamheten i näringslivet tillsammans med enförsvagning av orderläget har lett till att de japanska företagen planerar

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1

relativt omfattande neddragningar av investeringarna i år. Tillsammansmed en svag inkomstutveckling för hushållen talar detta för en långsamefterfrågeutveckling under större delen av 1992. Först mot slutet av åretväntas effekterna av genomförda penningpolitiska lättnader och finans-politiska stimulansåtgärder resultera i en viss förstärkning av denjapanska ekonomin.

I stora drag överensstämmer den senaste utvecklingen i Förentastaterna och Japan med de bedömningar som gjordes i finansplanen. IVästeuropa däremot har den ekonomiska tillväxten dämpats betydligt merän vad som förutsågs i början av året. Utvecklingen reflekterar dels attden starka efterfrågan som följde efter den tyska återföreningen avtagit,dels att den penningpolitiska åtstramningen i Tyskland har lett tillränteuppgång och historiskt sett höga realräntor i flertalet västeuropeiskaländer. Dessa två faktorer bidrar sannolikt till en fortsatt dämpadekonomisk utveckling i Västeuropa också in i 1993.

I Tyskland mattades tillväxten starkt av under 1991, och flertaletkonjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling fram tillåtminstone sommaren i år. Under den senaste tiden har pris- ochkostnadstrycket tilltagit i den tyska ekonomin, och de pågående löneför-handlingarna har ökat oron. Det finns därför skäl att räkna med en strampenningpolitik ännu en tid. Tidigast under senare delen av 1992 väntasen viss återhämtning i den tyska ekonomin.

Den successiva förstärkning av den internationella konjunkturen somväntas under 1992 och 1993 kommer att förbättra marknadsförutsättning-arna för den svenska exporten. Efter att förra året ha ökat endastmarginellt, väntas marknadstillväxten för svensk export uppgå till 4respektive 7 % i år och nästa år.

Ett viktigt osäkerhetsmoment i bedömningen är utvecklingen iTyskland. Den markanta avmattningen av aktivitetstillväxten kan primärttolkas som en återgång till en mer normal ekonomisk utveckling, efterden chock som den tyska ekonomin utsattes för till följd av återförening-en. Man kan emellertid inte utesluta att den kraftiga dämpningen sedanförra året speglar en mer traditionell konjunkturcykel, där ekonomin efterflera år med mycket hög tillväxt går in i en regelrätt lågkonjunktur.Oroväckande i sammanhanget är att det mönster av fallande nominellaoch reala räntor som normalt föregår en vändning av konjunkturen hittillsuteblivit. Osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen i Tyskland ochdärmed också för övriga Europa, kan betraktas som relativt stor ännu entid.

Förverkligandet av en ekonomisk och monetär union (EMU) i EG motslutet av 1990-talet kräver en likartad ekonomisk utveckling i medlems-länderna i fråga om inflation, ränta och budgetutveckling. Principen äratt endast de länder som uppfyller de s.k. konvergenskraven kan ingå iEMU. Sålunda får inflationstakten och de långa räntorna inte vara merän 1,5 respektive 2 procentenheter högre än i de tre länder som har lägst

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

inflationstakt. Den offentliga sektorns underskott och skuldsättning fårinte överstiga 3 respektive 60 % av BNP. Vidare skall växelkursen underminst två år ha hållits stabil inom de normala fluktuationsmaiginalemai EG:s valutasystem.

För att Sverige som medlem i EG skall kunna delta i EMU måste vårekonomi sålunda utvecklas i linje med de mest stabila ekonomierna iEuropa. Endast på detta sätt skapas förutsättningar för att Sverige fulltut skall kunna tillgodogöra sig vinsterna av den fördjupade integrationenmed Europa. Sverige uppfyller för närvarande flertalet av EG:skonvergenskrav. Enligt de prognoser som nu föreligger skulle vi även ifortsättningen göra detta ifråga om inflation och ränta, men inte vadgäller den offentliga sektorns finanser. Stora ansträngningar måste därförgöras under kommande år för att återta, behålla och befästa dennaposition. Bl.a är en fortsatt restriktiv finanspolitik nödvändig för attvidmakthålla den nu uppnådda låga inflationstakten liksom för attförbättra statsfinanserna.

EES-avtalet innebär att EFTA-ländema blir delaktiga i den s.k. inremarknaden i EG som träder i kraft den 1 januari 1993. På den inreinarknaden undanröjs i princip hindren för varor, tjänster, kapital ochpersoner. I avtalet ingår vidare gemensam konkurrenspolitik samt sam-arbete på ett antal angränsande områden såsom forskning, utbildning,miljövård och konsumentskydd. Sverige får genom avtalet tillträde till eneuropeisk marknad som omfattar 380 miljoner människor.

Ett viktigt resultat av EES-avtalet är att en betydande europeiskmarknad för offentlig upphandling skapas. Värdet av den offentligaupphandlingen av varor och tjänster inom EG har uppskattats till ca4 500 miljarder kr. årligen. Svenska producenter kommer att kunna deltai konkurrensen på denna marknad, samtidigt som de nya reglerna skaparmöjlighet till minskade kostnader för offentlig upphandling i Sverige.

En annan viktig följd av EES-avtalet är införandet av gemensammakonkurrensregler för gränsöverskridande handel. Den anpassning av densvenska konkurrenslagstiftningen, som samtidigt genomförs, innebär ikombination med minskade gränshinder en väsentlig skärpning avkonkurrensen i Sverige.

Avtalet innebär vidare etableringsfrihet inom EES-området. Densvenska lagstiftningen gällande utländska förvärv av företag ochfastigheter har i allt väsentligt redan liberaliserats vid årsskiftet 1991/92som ett led i regeringens strävan att främja ökade utländska investeringari Sverige.

Genom EES-avtalet ges rätt att fritt söka arbete i samtliga EFTA- ochEG-länder. Detta är principiellt ett viktigt steg. All erfarenhet inom EGav en fri arbetsmarknad visar dock att arbetskraftens rörlighet i praktikenförblir begränsad.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

35¶Aktiviteten i den svenska ekonomin fortsätter att mattas. Efter ett fall iden samlade efterfrågan på varor och tjänster med drygt 1 % förra åretväntas en viss tillbakagång även i år. Läget på arbetsmarknaden förvärrasoch kommer att vara fortsatt mycket svagt även nästa år, även om en visstillväxt i ekonomin då bör vara möjlig att uppnå.

Den svaga internationella konjunkturen är av stor betydelse. Recession-en under fjolåret i de anglosaxiska länderna och raset i den finskaekonomin gjorde att marknadstillväxten för svensk export endast uppgicktill ca '/i %. Svenska företag kunde heller inte hålla sina marknadsan-delar, delvis som en följd av det sedan tidigare allt för högt uppdrivnakostnadsläget. Inte heller i år kan exporten väntas ge någon störredraghjälp åt ekonomin. Visserligen förbättras konjunkturen i främst USAoch det dramatiska importfallet i Finland stoppas upp, men dettamotverkas till stor del av den försämring som nu kan registreras för bl.a.Tyskland och Japan. Under 1993 däremot väntas exporten ta fart.

Att gå igenom en desinflationsprocess under en internationell konjunk-turavmattning innebär stora påfrestningar. Samtidigt är det nödvändigt attden svenska ekonomin omvandlas på ett sådant sätt att förutsättningarskapas för en långsiktigt uthållig tillväxt.

De obalanser som byggdes upp under andra hälften av 1980-talet varmycket stora och gör att anpassningen nu blir smärtsam. Priset påfastigheter och andra tillgångar drevs upp alltför högt. Hushållensskuldsättning och lånefinansierade konsumtion steg. Överhettningengjorde att löne- och prisutvecklingen kom helt i olag med omvärldens.Ett otidsenligt skatte-, transfererings- och bidragssystem gjorde attincitamenten till arbete och sparande var helt otillräckliga.

Den omställningsfäs som ekonomin nu genomgår innebär att ennormalisering håller på att komma till stånd inom en rad områden. Detgäller bl.a. hushållens sparkvot, byggandet av kommersiella fastigheteroch bostäder, bankers och andra instituts kreditgivning, värdering avvissa tillgångar etc.

En hämsko för ekonomin i denna process är den mycket högarealräntan, som ökar belastningen på hushåll och företag. I huvudsak ärden nominella räntan bestämd av omvärlden och framför allt av den tyskapenningpolitiken. Eftersom det tyska ränteläget ligger högt, i efterdyning-arna av återföreningen och det inflationstryck som därvid uppstått, måsteockså de svenska nominella räntorna anpassas till detta. Därtill kommerde höga avkastningskraven på tillgångar i svenska kronor som beror påatt omvärlden ännu inte har insett att Sverige prioriterar låg inflationsamt den vidgade räntemarginal som följer av störningarna i detfinansiella systemet. Problemen kan endast lindras av en konsekvent ochtrovärdig ekonomisk politik som gör att räntemarginalen mot omvärldenkan hållas inom ett relativt snävt intervall.

Enligt den bedömning som görs i den reviderade nationalbudgetenkommer BNP att sjunka med 0,4 % i år. Det är framför allt fortsattfallande investeringar inom byggsektorn som svarar för denna negativa

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

utveckling. Den privata och kommunala konsumtionen samt lagren bidrar Prop. 1991/92:150till att mildra nedgången. Exporten planar ut efter fjolårets fell. Bilaga 1:1Produktivitetstillväxten tilltar inom näringslivet, och framför allt då inomindustrin. Därigenom stärks konkurrenskraften och de långsiktigatillväxtförutsättningama. I den korta perspektivet innebär det emellertidatt efterfrågan på arbetskraft avtar ytterligare och att arbetslöshetenfortsätter att öka.

Tabell 11:1 Försörjningsbalans

Miljarderkr. 1991

Procentuell volymförändring

1993 BNP

1 431,6

0,4

-1,1

-0,4

0,8

Import

378,5

1,5

-6,9

-0,5

2,5

Tillgång

1 810,1

0,7

-2,7

-0,4

1,3

Privat konsumtion

779,4

-0,2

1,2

0,5

-0,5

Offentlig konsumtion

382,0

2,1

1,0

0,1

-0,8

Stat

109,1

3,4

-2,2

-0,2

-0,7

Kommuner

272,9

1,6

2,3

0,2

-0,8

Brutto investeringar

270,3

-0,9

-7,3

-9,0

-1,5

Lagerinvesteringar1

-25,5

0,1

-2,1

0,6

0,9

Export

403,7

1,5

-2,7

1,0

4,5

Användning

1 810,1

0,7

-2,7

-0,4

1,3

Inhemsk användning

1 406,4

0,4

-2,7

-0,9

0,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under år 1993 inleds en exportledd tillväxt. BNP ökar med knappt1 %. En bättre internationell konjunktur, i kombination med förstärktkonkurrenskraft, väntas leda till en ganska god exportutveckling.Därutöver ger sannolikt lagerinvesteringama ett positivt bidrag tilltillväxten. Fallande privat och offentlig konsumtion samt investeringargör dock att uppgången i BNP blir blygsam. Enligt den prognos somredovisas i den reviderade nationalbudgeten skulle nedgången i byggverk-samheten stanna vid 10 %. Kapacitetsutnyttjandet i ekonomin avtarytterligare. Arbetslösheten väntas börja sjunka först mot slutet av året.

Prognosen över den svenska ekonomins utveckling är behäftad medmycket stora osäkerheter, eftersom erfarenheter av hur en desinflations-process går till i allt väsentligt saknas och i alla händelser ligger mycketlångt tillbaka i tiden. Hushållens sparbeteende, reaktionerna i denfinansiella sektorn och byggsektorns anpassningsprocess är mycket svåraatt förutse, förutom de impulser som kommer från den internationellaekonomin.

37¶Tabell 11:2 Nyckeltal

1993 Inflation, KPI dec.-dec. %

10,7

8,0

2,0

2,2

Disponibel inkomst (%)

3,1

4,3

1,5

-0,8

Sparkvot (nivå, %)

-1,2

1,9

2,9

2,6

Industriproduktion (%)

-2,0

-5,3

-2,0

3,8

Relativ enhetsarbetskostnad (%)

3,9

0,4

-4,6

-4,2

Arbetslöshet (nivå, %)

1,5

2,7

4,4

5,0

Handelsbalans (mdr. kr.)

14,7

32,6

40,7

51,9

Bytesbalans (mdr. kr.)

-38,1

-13,0

-6,7

3,2

Bytesbalans (% av BNP)

-2,8

-0,9

-0,5

0,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Det förlopp som den svenska ekonomin genomgår innehåller ocksåflera positiva drag. Nedväxlingen av de nominella löneökningarna gårsnabbt. Tillsammans med den produktivitetspotential som håller på attfrigöras i industrin leder detta till att förutsättningarna för en utrikes-handelsledd tillväxt starkt förbättras, när väl den internationella kon-junkturen skjuter fart. Inflationstakten har kommit ned på en nivå somligger lägre än i flertalet konkurrentländer.

Positiv är också den starka förbättring som bytesbalansen genomgått.Delvis förklaras utvecklingen av den svaga inhemska efterfrågan somdämpat importen. Till en del beror dock den gynnsamma handelsbalansenpå en normalisering av importinnehållet i ekonomin efter den högtuppdrivna nivå som följde på överhettningen i slutet av 1980-talet.

Den omstrukturering från skyddad till konkurrensutsatt sektor sompågår, de förbättrade incitamenten för arbete och sparande som införsoch det allt lägre pris- och kostnadstryck som uppnås kommer atttillsammans höja den svenska ekonomins tillväxtförmåga och förstärkaarbetsmarknaden. Ännu återstår dock en betydande del av den anpass-ningsprocess som krävs för att nå de långsiktiga målen.

Problemen har vuxit för många företag som är verksamma inom definansiella marknaderna. Aktieägarna i finansiella företag och företagmed verksamhet på fastighetsmarknaden har sett värdet av sina aktierfalla kraftigt. Stora förmögenheter som skapats genom spekulation under1980-talet har raderats ut.

Från att ha legat på ungefär 0,5 % av utlåningen under hela 1980-talet steg kreditförlusterna i banksystemet till drygt 1 % 1990 och tillnästan 4 % 1991. Bankerna gick totalt sett med förlust förra året.

Utvecklingen skiljer sig åt mellan olika banker. De största bankerna ärstabila och har hittills endast haft mindre kreditförluster, men det stårfullt klart att det också finns banker där kreditgivningen varit anmärk-ningsvärt riskfylld.

Kreditförlusterna är till en del en följd av den nödvändiga desinflations-process som den svenska ekonomin just nu går igenom. Inflationen måste

etableras på den låga nivå som den fästa växelkursen kräver. Denna Prop. 1991/92:150process har blivit särskilt smärtsam till följd av att den nödvändiga Bilaga 1:1avregleringen på kreditmarknaden i mitten av 1980-talet inte redan dåkompletterades med den lika nödvändiga marginalskattereformen.Därigenom lades, sammantaget med devalveringarna och expansionen avde offentliga utgifterna, grunden för det drivhusklimat i ekonomin somledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar.

Inflationsförväntningarna spelar särskilt stor roll på fastighetsmarkna-den. Där fäller nu priserna kraftigt eftersom direktavkastningen måstestiga när inflationen inte längre automatiskt höjer hyror och värden. Detfinansiella systemet är också särskilt exponerat mot fästighetsrelateradekrediter. Omkring 3/4 av de hittills gjorda kreditreserveringama inombanksystemet härrör från fästighetsfinansiering.

De höga kreditförlusterna beror också på den realräntechock somekonomin nu upplever. Genom att nedgången av inflationstakten intemotsvaras av en lika stor sänkning av marknadsräntorna har realräntankommit att stiga kraftigt. Samtidigt har bankerna vidgat sina ränte-marginaler de senaste åren, vilket innebär en ytterligare höjning av denrealränta som hushåll och företag tvingas betala.

Beträffände storleken på kreditförlusterna under de kommande årenutgör, förutom den fortsatta utvecklingen på fästighetsmarknaden, hus-hållens finansiella situation ett särskilt osäkerhetsmoment liksom demånga företagskonkurserna. En fortsatt svag ekonomisk aktivitet i före-ning med en fortsatt hög realränta och stigande arbetslöshet talar för attkreditförlusterna kommer att vara fortsatt höga. Internationell erfarenhetvisar även att det tar flera år att övervinna svårigheterna för bank-systemet.

De ökade kreditförlusterna har även medfört att bankerna intar en meråterhållsam inställning till kreditgivning. Större krav ställs på säkerheteroch låntagarnas betalningsförmåga. Det kan innebära att även sundainvesteringsprojekt riskerar att inte komma till stånd till följd av brist påfinansiering.

Sammantaget leder utvecklingen inom finanssektom till att den svenskaekonomin utsätts för en kraftig finansiell åtstramning.

De allvarliga problemen har sin upprinnelse i tidigare strukturella ochstabiliseringspolitiska missgrepp. Den prioritering av inflationsbekämp-ningen, som den tidigare regeringen påbörjade, var riktig men skedde viden alltför sen tidpunkt.

Regeringen står fäst i sin avsikt att fullfölja inflationsbekämpningenmed en kombination av strukturåtgärder och en stram finanspolitikbaserad på besparingar i de offentliga utgifterna. Den långsiktiga politiksom regeringen för medger inte generellt stimulerande åtgärder avöverbryggningskaraktär.

De allvarliga problem som finns på de finansiella marknaderna och påfastighetsmarknaden bör lösas på marknadens egna villkor. Regeringenföljer noga utvecklingen och ägnar i sina beslut om den ekonomiskapolitiken uppmärksamhet åt att de strukturellt nödvändiga åtgärderna

måste ges en sådan utformning att de underlättar och lindrar den Prop. 1991/92:150anpassning som nödvändigtvis måste ske. Bilaga 1:1

Den situation som uppstått kräver åtgärder av alldeles speciell karaktär.Det handlar om att i ett allvarligt läge beslutsamt angripa problem somom de lämnades olösta skulle kunna hota vårt lands ekonomiskaåterhämtning. Mot denna bakgrund förslår regeringen att fastighetsskattenpå kommersiella lokaler avskaffas från den 1 januari 1993. Därigenommotverkas värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler, vilketbidrar till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och inom kreditsystemet.Därigenom säkras också en högre framtida utlåningskapacitet genom attbankernas pantvärden i berörda fastigheter påverkas i positiv riktning.Detta medför dessutom en likabehandling inom skattesystemet eftersomindustri- och jordbruksfastigheter inte omfattas av denna skatt.

Regeringen har också tidigare (prop. 1991/92:119) lagt förslag omändrade regler för avskattning av bankernas obeskattade reserver. Detinnebär att finansiella företag ges samma möjligheter som andra företagatt kvitta förluster mot det s.k. uppskovsbeloppet under hela återförings-perioden.

I samma proposition föreslogs ändrade skatteregler som underlättar förutländska dotterbanksföretag att ombildas till filialer.

Utformningen av de framtida reglerna för statens stöd till nyproduktionoch ombyggnad av bostäder är avvägda så att de boende och fastighets-ägarna inte får sina grundläggande ekonomiska förutsättningar rubbadesamtidigt som statens kostnader kan minska betydligt, särskilt på långsikt.

Regeringen fick i höstas omedelbart efter regeringsskiftet ta ställningtill problemen i det finansiella systemet. Det första ärendet var frågan omaktieemissionen i Nordbanken. Eftersom staten är huvudägare varbesluten om kapitaltillskott naturliga. Nästa ärende blev Första Spar-banken. För att säkra stabiliteten i betalningssystemet i den situation somuppkommit blev ett statligt deltagande i rekonstruktionsarbetet underförra hösten nödvändigt. Utveckligen mot allt större kreditförlusterfortsatte i banksystemet som helhet under 1991 liksom i Första Spar-banken. Regeringen har därför föreslagit riksdagen att staten återmedverkar till en lösning av problemen i Första Sparbanken (prop.1991/92:168). En statlig medverkan har bedömts vara nödvändig för attockså nu trygga stabiliteten i betalningssystemet.

Regeringens ekonomiska politik är på kort sikt en räddningsaktion förvälfärdssamhället. På lång sikt skapas möjligheter för Sverige att åter blien nation med hög och bestående tillväxt. Redan syns vissa tecken på attinsatserna ger resultat. Tilltron till Sverige som företagarnation är på vägatt återvända.

40¶Produktiviteten ökar kraftigt och Sverige börjar åter bli ett konkurrens-kraftigt land. Inflationen har sänkts rejält och är nu lägre än i de flestaländer.

Till de ljusa inslagen i bilden hör också den internationella integra-tionen. I Europa inleds genom tillkomsten av EG:s inre marknad ochEES-avtalet nästa år en liberalisering och avreglering som är unik.

I Ost- och Centraleuropa öppnas nya marknader som under 1990-taletoch därefter kan ge betydande bidrag till den ekonomiska utvecklingeni vår del av världen. Sverige är väl rustat att möta denna efterfrågan.

Möjligheterna är således goda att vända utvecklingen, bryta denekonomiska stagnationen och återge svensk ekonomi dess utvecklings-kraft. En rad förändringar i omvärlden och här hemma ger anledning tilloptimism för framtiden. Villkoret är att Sverige klarar av att fullfölja deninre anpassningen och fortsätta med den enda vägens politik.

Häri ligger de närmaste årens viktigaste politiska utmaning. Regeringenär fast besluten att lösa denna uppgift.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

41¶Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görsom inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetensinkomster. (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning avser RRV attpublicera den 22 april 1992). En sammanfattning av beräkningen börfogas till protokollet i detta ärende (bilaga 11:1.3). De antaganden somRRV räknat med redovisas i tabell 1. En del av de förslag som pre-senteras i kompletteringspropositionen påverkar den ekonomiskautvecklingen på ett sådant sätt att jag nu gjort en ny bedömning avdenna. Därför räknar jag med delvis andra antaganden än RRV. Dessaantaganden redovisas också i tabell 1.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingenProcentuell förändring från föregående år

1991RRV

Föredra-ganden

1992 RRV

Föredra-ganden

1993RRV

Föredra-ganden

Lönesumma

3,3

3,3

2,2

2,1

1,4

1,0

Konsumentpriser,årsgenomsnitt1

9,4

9,4

2,4

2,5

3,4

2,2

Privat konsumtion,

löpande priser

11,5

11,5

3,8

3,6

3,3

1,9

'innefattar effekt av skattereformen 1991, vilken höjer KPI med 3,7 procentenheter.

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1991/92 (statsbudgetensinkomster och utgifter) och 1992/93 (statsbudgetens inkomster) har verkettagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1992. RRVhar även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag hardärutöver beaktat även de riksdagsbeslut som fettats under återstoden avmars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period.I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringarför ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

RRV kommer den 22 april 1992 även att presentera en ny beräkning avbudgetutfellet för budgetåret 1991/92, budgetprognos nr 5. Beräkningarnaav inkomsterna för budgetåret 1991/92 redovisas också i verketsinkomstberäkning.

42 Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1991/92 beräknatinkomsterna till 416 512 milj.kr.

RRV:s beräkningar föranleder inte någon erinran från min sida.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 470 108 milj,kr. Enligt underhandsinformation från RRV uppgår de totala utgifternatill 484 711 milj. kr. Verket har i denna underrättelse beaktat beslut omoch förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 4 004 milj. kr.Utgifterna exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 423 611 milj. kr. förbudgetåret 1991/92.

Enligt ovannämnda underhandsinformation från RRV beräknasutgifterna för statsskuldräntorna till 61,1 miljarder kr. för budgetåret1991/92. Ny information från riksgäldskontoret ger vid handen att dessautgifter kan beräknas öka. Utgifterna för statsskuldräntorna uppgår därföri min beräkning till 61,3 miljarder kronor. När det gäller den beräknadebelastningen under övriga anslag räknar jag ner anslagen Bostadsbidragmed 140 milj. kr. och Ålderspensioner med 108 milj. kr. med anledningav förändrade antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Vidareräknar jag ner anslaget Studiemedel med 359 milj. kr. och anslagetErsättning till kommuner för flyktingar med 336 milj. kr. med anledningav ny information. Av samma skäl räknar jag upp anslaget Bidrag tillkommunala bostadstillägg till folkpension med 50 milj. kr. Efterlevande-pensioner till vuxna med 22 milj, kr., Barnpensioner med 10 milj. kr.samt Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet med 11milj. kr. Ovannämnda förändringar kan jämföras med den budgetprognossom RRV publicerar den 22 april 1992.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 2. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91Miljarder kronor

Beräkning tillgrund för stats-budgeten

Nuvarandeberäkning

Räntor på inhemska lån m.m.

51,7

54,2

Räntor på utländska lån

6,8

6,3

Valutaförluster, netto

0,5

0,8

Summa

59,0

61,3

Jag beräknar att anslagsbehållningarna pä reservationsanslag underinnevarande budgetår kommer att öka med 5 907 milj. kr. för att uppgåtill 30 721 milj. kr. Någon utgift för reservationsmedelsförbrukningkommer således inte att uppstå under budgetåret 1991/92. Dennaberäkning överenstämmer med underhandsinformation från RRV.

Jag beräknar 1,0 miljarder kronor för Beräknat tillkommande utgifts-behov, netto för innevarande år.

43¶Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret Prop. 1991/92:1501991/92 kommer att uppgå till 484 061 milj. kr. Beräkningarna samman- Bilaga 1:1lättas i tabell 3.

Tabell 3. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92Milj.kr.

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

402 608

428 518

427 668

Statsskuldräntor

60 000

61 100

61 300

Förändring i anslagsbehållningar

-3 500

-5 907

-5 907

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

11 000

1 000

1 000

Summa

470 108

484 711

484 061

Finansfullmaktsutnyttjande

-

1 300

1 300

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 397 909 milj. kr. förbudgetåret 1992/93. I det följande redovisas de förändringar av inkoms-terna i förhållande till RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Till följd av ändrade antaganden om den ekonomiska utvecklingen pågrund av de förslag som jag själv och chefen för arbetsmarknadsdepar-tementet senare i dag kommer att presentera räknar jag upp inkomsttitelnFolkpensionsavgift med 60 milj, kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgiftmed 10 milj, kr., inkomsttiteln Utbildningsavgift med 70 milj. kr. ochinkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 10 milj. kr. Med anledningav vad jag senare i dag kommer att föreslå och p.g.a. nya antaganden omden ekonomiska utvecklingen räknar jag vidare upp inkomsttiteln Fysiskapersoners inkomstskatt med 3 170 milj. kr. och inkomsttiteln Sjukför-säkringsavgift, netto med 1 624 milj. kr. Jag räknar ner inkomsttitelnMervärdeskatt med 4 050 milj. kr. av samma anledning. Jag räknar ävenner inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 600 milj, kr., uppinkomsttiteln Bensinskatt med 400 milj. kr., ner inkomsttiteln Energiskattmed 480 milj. kr. och ner inkomsttiteln Kilometerskatt med 210 milj. kr.med anledning av de förslag jag kommer att presentera senare idag. Deförslag som jag senare i dag kommer att presentera föranleder också ennedräkning av inkomsttiteln Avräkningsskatt med 12 557 milj. kr. och ennedräkning av inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift med 4 751 milj. kr.Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statensverksamhet med 2 000 milj. kr. till följd av vad chefen för arbets-marknadsdepartementet senare i dag kommer att presentera.

På grund av att jag gör en delvis annorlunda bedömning än RRVräknar jag ner inkomsttiteln Skatt på spritdrycker med 500 milj, kr.,inkomsttiteln Skatt på vin med 340 milj. kr. och Skatt på malt- ochläskedrycker med 96 milj. kr. Av samma anledning räknar jag slutligenupp inkomsttiteln Uppdragsmyndigheter m.fl. komplementkostnader med140 milj. kr.

44¶Sammantaget innebär detta att jag räknar ner inkomsterna i förhållandetill RRV:s beräkningar med sammanlagt 16 100 milj. kr. till 381 809milj. kr. Förändringen i förhållande till RRV:s beräkningar framgår avtabell 4.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 4. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomsterbudgetåret 1992/93

Milj. kr.

Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVsberäkning

Förändringenligt före-draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

-11 441

+3 170

1121 Juridiska personers inkomstskatt

24 448

-600

1211 Folkpensionsavgift

51 618

+60

1221 Sjukförsäkringsavgift,netto

-1 525

+ 1 624

1231 Barnomsorgsavgift

14 469

+ 10

1241 Utbildningsavgift

1 950

+70

1251 Övriga socialavgifter, netto

3 835

+ 10

1411 Mervärdeskatt

118 500

-4 050

1421 Bensinskatt

18 100

+400

1425 Skatt på spritdrycker

6 600

-500

1426 Skatt på vin

3 500

-340

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

2 855

-96

1428 Energiskatt

17 500

-480

1462 Kilometerskatt

3 235

-210

1511 Avräkningsskatt

20 343

-12 557

2543 Skatteutjämningsavgift

-4 751

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

1 421

+2 000

5131 Uppdragsmyndigheter m.fl. komplement-

kostnader

+ 140

Summa inkomster

397 909

Summa förändringar enligt föredraganden

-16 100

Redovisning på statsbudgeten av offentligrättsliga avgifter

Regeringen har i prop. 1991/92:100, bil. 1, redovisat principer förstyrning av avgiftsfinansierad verksamhet. För offentligrättsliga avgifterför reglerande verksamhet redovisades grundprincipen att bruttoredo-visning på statsbudgeten bör tillämpas i normalfallet. Det ankommer påriksdagen att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksam-heten. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medelöver ramanslag. Avgifterna bör redovisas på inkomsttitel på statsbud-geten. Riksdagen hade inga erinringar mot de redovisade principerna(FiU20, rskr. 128).

För att erhålla en enhetlig tillämpning bör en ny inkomsttitel föras upppå statsbudgeten benämnd Övriga offentligrättsliga avgifter. Inkomst-titeln expeditionsavgifter bör bibehållas men ges beteckningen expe-ditions- och ansökningsavgifter. Grundprincipen bör vara att avgifter frånoffentligrättslig verksamhet bör tillföras någon av dessa två inkomsttitlar.

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen avstatsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret1992/93 (tabell 6).

45 Prop. 1991/92:150

Tabell 5. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster T ,

för budgetåret 1992/93 Bilaga 1:1

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1241 Utbildningsavgift

Namnändring

2117 Domänverkets inlevererade överskott

Upphör ej

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

Namnändring

2512 Tillsynsavgifter

Ny inkomsttitel

2550 Avgifter från kärnkraftverk

Ny inkomsttitel

2551 Övriga offentligrättsliga avgifter

Ny inkomsttitel

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

Namnändring

5121 Avskrivningar på fastigheter

Upphör ej

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 uppgårutgifterna till 483 599 miljoner kronor.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna till 489 457 milj. kr. Avdetta belopp svarade utgiftsanslagen för 491 957 milj. kr. och till-kommande utgiftsbehov samt minskning av anslagsbehållningar samman-taget för -2 500 milj. kr.

Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antalpropositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, delshar riksdagen beslutat om ett antal förslag i budgetpropositionen. Omriksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgifts-anslagen med ca 7 142 milj. kr. Detta belopp rymmer ett flertal ut-giftsförändringar, varav de största är att hänföra till arbets-marknadspolitiska åtgärder. Bland dessa åtgärder ingår 2 500 milj. kr.för vägunderhåll och 500 milj. kr. för beredskapsarbeten. Vidare ingårförslag om ökade utgifter för förläggningskostnader i flyktingverksam-heten om 1 357 milj. kr. Detta belopp inkluderar även de anslagsför-ändringar i förhållande till budgetpropositionen som beslutats avriksdagen. I samband med min beräkning av anslagskonsekvensema harjag upprättat en specifikation över föreslagna och i förekommande fällbeslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget-propositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip periodent.o.m. mars 1992.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionenför budgetåret 1992/93 med ett till 70 000 milj. kr. beräknat belopp.Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade stats-skulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivåninom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser pågrund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning avutlandslån. En ny beräkning från riksgäldskontoret ger vid handen attutgifter för räntor på statsskulden kommer att uppgå till 69 000 milj. kr.Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskuldenm.m. framgår av bilaga 1:1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget förasupp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 med 69,0 miljarder kronor.

Sammantaget innebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag förbudgetåret 1992/93 uppgår till sammanlagt 499 099 milj. kr.

46 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 6. Räntor på statsskulden budgetåret 1992/93Miljarder kronor

Nuvarandeberäkning

Räntor på inhemska lån m.m.

64,0

Räntor på utländska lån

5,1

Valutaförluster, netto

-0,1

Summa

69,0

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningenpå statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetensutgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknattillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslags-behållningar på reservationsanslag komma att uppgå till 4 500 milj. kr.netto, budgetåret 1992/93. De propositioner innebärande anslags-förändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring avden beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därför räknar jag ävennu med att anslagsbehållningarna minskar med 4 500 milj. kr. underbudgetåret 1992/93.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa enrealistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp postenBeräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av dennapost görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar sominte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen beräknades denna post till -7 000 milj. kr. Jagberäknar nu denna post till -20 000 milj. kr. Denna förändring samman-hänger bl. a. med de förslag jag senare i dag kommer att framföra i delII om kommunernas ekonomi.

Tabell 7. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93Milj.kr.

Nyberäkning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

430 099

Statsskuldräntor

69 000

Förändring av anslagsbehållningar

4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

-20 000

Summa

483 599

47 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet avstatsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och iförslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 enligt vad som framgårav tabellerna 8 och 9.

Beräkningen av budgetutfället för innevarande budgetår ger vid handenatt budgetunderskottet ökar med 19,9 miljarder kronor jämfört med vadsom beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om ca67,6 miljarder kr.

Statsinkomsterna för budgetåret 1992/93 uppskattas nu till 381,8miljarder kronor. Detta innebär en minskning med 36,9 miljarder kronorjämfört med budgetpropositionen. Minskningen är i huvudsak en följd aven försämring i konjunkturutvecklingen jämfört med bedömningen i denpreliminära nationalbudgeten för åren 1991-1993 samt effekter — avteknisk karaktär — enligt förslagen om den kommunala ekonomin.

Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till419,5 miljarder kr. Nu beräknas dessa utgifter till 414,6 miljarder kr. Attutgifterna minskar sammanhänger med förslagen om den kommunalaekonomin. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetsaldot förbudgetåret 1992/93 försämras med 31,0 miljarder kronor jämfört medberäkningarna i budgetpropositionen till ett underskott om 101,8miljarder kronor.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudgetför budgetåret 1992/93 sedan budgetpropositionen har jag även samman-ställt i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i dettaärende. (Bil 1:1.5).

Tabell 8. Statsbudgetens saldo budgetåren 1990/91-1991/92

Miljarder kronor

1990/91

1991/92

Utfall

Budget-propo-sitionen

RRV

Ny be-räkning

Inkomster

403,5

433,5

416,5

416,5

Utgifter exkl. statsskuldräntor

377,0

419,3

423,6

422,8

Statsskuldräntor

61,0

61,9

61,1

61,3

Saldo

-34,5

-47,7

-68,2

-67,6

48 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 9. Statsbudgetens saldo budgetåren 1990/91-1992/93

Miljarder kronor

1992/93

Procentuell förändring

Budget-propo-sitionen

Ny be-räkning

Från utfall1990/91 tillny beräkning1991/92

Från ny be-räkning 1991/92till ny beräkning1992/93

Inkomster

418,7

381,8

3,2

-8,3

Utgifter exkl. statsskuldräntor

419,5

414,6

12,1

-1,9

Statsskuldräntor

70,0

69,0

0,5

12,6

Saldo

-70,8

-101,8

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om detredovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art ellerhänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som basanvänds de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1992/93. Dettainnebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag intekan jämföras med den i tidigare års budgetförslag.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild postskall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinäreffekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är helt självklaranser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extra-ordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggandeutveckling framgår.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vidframräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinäravid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-lån

— engångsvisa besparingar

— kapitaltillskott till Nordbanken

Tabell 10 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden1990/91-1992/93.

Tabell 10. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1990/91-1992/93

Miljarder kronor, löpande priser

1990/91

1991/92

1992/93

Underliggande budgetsaldo

-29,3

-81,6

-132,3

Som andel av BNP (%)

-2,1

-5,7

-9,0

4¶Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1

49¶Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldensförändring och storlek.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala,utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekternaav de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär somriksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter sombeslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 11).Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan istället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverketscheckräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisatbudgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet somkassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endastgöras i efterhand när utfallen är kända. För prognoser antas att dekassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Tabell 11. Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

1990/91

1991/92

1992/93

Budgetunderskott

34,5

67,6

101,8

Kassamässiga korrigeringar

-0,1

-

-

Avskattning av företagens

reserver

-1,0

-

-

Avskrivning av Vattenfallsverks

statslån

-

-17,2

-

Utlåning

10,5

32,0

8,0

Arbetsmarknadsfondens underskott

9,8

Lånebehov

43,9

82,4

119,6

Skulddispositioner

0,3

-4,0

0,1

Statsskuldförändring

44,2

78,4

119,7

Statsskuld vid utgången

av resp, budgetår

626,7

705,1

824,8

Avskattningen av företagens reserver i samband med att det re-formerade skattesystemet trädde i kraft år 1991 skedde inledningsvis påett sådant sätt att de inbetalade medlen inte påverkade budgetsaldot utanenbart lånebehovet. Från och med budgetåret 1991/92 sker dockinbetalningen på sådant sätt att det ger effekter på statsbudgeten.

I och med att statens vattenfall sverk ombildades till ett aktiebolag om-vandlades verkets statslån till ett lån i riksgäldskontoret. Detta skeddegenom att riksgäldskontoret övertog Vattenfalls statslån på 17,2 miljarderkronor och avskrev detta lån. Riksgäldskontoret lämnade samtidigt ett lån

på samma belopp till Vattenfall AB och Svenska kraftnät. Transaktion- Prop. 1991/92:150erna netto påverkade varken budgetutfall eller lånebehov. Bilaga 1:1

Riksgäldskontoret har, förutom denna speciella långivning, en om-fattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN förstudielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men välstatens lånebehov.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner avdispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, ellerskulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan dekassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningenav dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar avförskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakursersamtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiseradevalutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremotnumera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosenför skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar avvalutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-deringskontot. De övriga skulddispositionerna prognostiseras inte.

Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringenenligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

51¶I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1) redovisades attstatens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1991 uppgick till ca 169miljarder kr, en ökning med ca 6 miljarder kr jämfört med den 1 juli1990.

Regeringen har efter den 1 juli 1991 lagt fram förslag till riksdagensom berör omfattningen av den statliga ramen för garantiåtaganden.Förslagen redovisas i tabell 13. Ramen för statens samlade garanti-åtaganden kommer därmed att den 1 juli 1992 uppgå till ca 177 miljarderkr en ökning med ca 8 miljarder kr jämfört med den 1 juli 1991.

Tabell 12. Föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden somredovisades i prop. 1991/92:100 bil.l

Milj. kr.

Proposition

Garantinsändamål

Nuvarandegarantiram

Föreslagengarantiram

Förändring

Tidpunkt förförändringen

1991/92:55

Första

Sparbanken

3 800

+ 3 800

1991-10-16

1991/92:100

bil. 4

Central- och

Östeuropa

1 600

+

1992-07-01

1991/92:100

bil. 10

Lantbruks-kred iter

3 917

3 905

-

1992-07-01

1991/92:100

bil. 13

Svenska

Kraftnät

+

1992-07-01

1991/92:100

bil. 13

TrollhätteKanalverk

+

1992-07-01

1991/92:125

bil. 4

Trafikleder

Stockholm

+

1992-03-26

1991/92:125

bil. 10

Skeppshypo-tekskassan

+

1992-03-26

1991/92:168

SparbankenFörsta AB

3 500

+3 500

1992-04-01

Därutöver har regeringen den 19 december 1991 höjt garantiramen förTeleverket med 5 miljarder kr från 14 miljarder kr till 19 miljarder krfr.o.m. den 1 januari 1992.

Riksdagen har beslutat om att lämna en garantiram för de lån somupptas för förbindelsen över Öresund och de svenska anslutningarna.Någon garantiram är dock ännu ej specificerad.

52¶De statliga pensionsavtalen, varav det senaste (PA91) godkänts avriksdagens finansutskott den 28 mars 1991, innebär att staten åtar sig attsvara för en kompletteringspension utöver den generella lagstadgadepensionsnivån och för hela den pensionskostnad som uppstår vid en lägreavtalad pensionsålder fram till den lagstadgade pensionsåldern på 65 år.Detta avtal, tidigare avtal samt i förekommande fäll separata sidoavtaloch förordningar innebär att staten har ett betydande samlat pensions-åtagande.

Avtalet (PA91) innehåller även en individrelaterad premiebestämdförmån, kompletterande ålderspension, som närmast motsvarar denprivata sektorns ITP-K. Till denna skall staten från den 1 jan 1991fortlöpande avsätta medel i likhet med den privata sektorn. De utgifts-mässiga konsekvenserna av denna del av avtalet redovisas i prop.1991/92:125 bil 5.

Till skillnad från den privata sektorn — som normalt på annat sätt i taktmed att pensionskostnaden uppstår, löpande avsätter och tryggar demedel som krävs för framtida pensionutbetalningar — har staten ingamedel avsatta för framtida pensionsutbetalningar. För statens delredovisas istället de faktiska pensionsutbetalningama direkt över varje årsutgiftsbudget. Detta sker via ett system med lönekostnadspålägg (LKP)som redovisas netto på statsbudgeten under inkomsttitel 5211 Statligapensionsavgifter.

Den statliga pensionavgiftens andel av LKP fastställs i särskild ordning.För statliga myndigheter, SJ och icke statliga arbetsgivare med statligtjänstepension, fastställs en generell avgift. Inkomsterna från avgifternabalanseras mot årets pensionsutbetalningar vilket ger ett under- elleröverskott som redovisas på inkomsttiteln. Affärsverk exkl. SJ erläggeren avgift som är relaterad till pensionsutbetalningama för verksamheten.I praktiken innebär systemet att myndigheternas anslag och affärsverkensintäkter för det innevarande året balanseras mot den historiska pensions-kostnaden.

Expansion av statlig verksamhet kan därigenom ske till en lägreutgiftsnivå än vad som är fallet om en periodisering av pensions-åtaganden tillämpas och den faktiska kostnaden redovisas. Det nyapensionsavtalets krav på avsättningar för framtida åtaganden samt detläktum att inga avsättningar gjorts tidigare innebär att staten, förnärvarande och för lång tid framöver, samtidigt har utgifter både förhistoriska och framtida åtaganden.

Vissa affärsverk redovisar i bokslutet for år 1991 sina gjorda pensions-åtaganden. Övriga myndigheter och affärsverk redovisar inte de tillverksamheten hänförliga pensionsåtagandena. Statens samlade pensions-skuld på grund av åtaganden i avtal och förordningar redovisas ej i någotsammanhang.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

53 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Min bedömning: I samband med överlåtelse av statlig verksamhetskall avtal träffas mellan staten och motparten om att betalningsskyl-digheten för de upparbetade pensionsåtagandena i verksamheten skallöverföras till motparten. Avsikten är att teckna motsvarande avtaläven om det enbart är delar av verksamheter som övergår tillaktiebolagsform eller om verksamheten överfors till annan associa-tionsform än aktiebolag.

Skälen för min bedömning: Regeringens långsiktiga ekonomiskapolitik syftar bl.a. till att begränsa den offentliga sektorns storlek och detstatliga ägandet av verksamhet med kommersiella förutsättningar. Ettutryck för detta är de riktlinjer för den statliga förmögenhetsförvaltningensom redovisats i prop. 1991/92:38 om den ekonomiska politikensinriktning, och i prop 1991/92:69 om utförsäljningen av statliga företag.Riktlinjerna innebär bl.a. att statlig verksamhet som är konkurrensutsattoch kommersiellt bärkraftig skall bolagiseras och privatiseras. Det är avstor vikt att de i verksamheten uppsamlade pensionsåtagandena följer medverksamheten i samband med överlåtelsen.

Överlåtelsen av pensionsåtagandena skall ske för att bl.a. uppnå enrättvisande bild av kapitalstruktur och kostnader i verksamheten ochdärmed en ökad jämförbarhet och konkurrensneutralitet med likartadeverksamheter. Det är även viktigt att en i framtiden minskad statligförvaltning — bl.a till följd av bolagiseringar — inte tvingas bära mer änsin del av kostnaderna för pensionsåtaganden i staten vad avser förflutentid.

Sammantaget ger detta att statliga verksamheter som ombildas tillannan associationsform eller på annat sätt överlåts alltid bör bära ansvaretför de pensionsåtaganden som har upparbetats i verksamheten inomramen för det statliga pensionssystemet.

I princip innebär detta att de i verksamheten upparbetade pensions-åtagandena nuvärdeberäknas och överförs till det nybildade bolaget somen pensionsskuld. Övertagandet av pensionsåtagandet bör regleras i avtalmellan bolaget och staten. Betalningskyldigheten för statens pension-åtagande övergår därmed till bolaget. Avtalet skall innebära att bolagetåtar sig att betala de pensioner som härrör från den tid under vilkenverksamheten bedrevs i staten.

I samband med bolagiseringen av statens vattenfållsverk har staten ochVattenfall AB tecknat ett avtal med följande innebörd:

Vattenfåll AB övertar ansvaret för pensionsåtaganden vad gäller:

— i affärsverket anställda vid bolagiseringstillfället;

— i affärsverket tidigare anställda som var anställda i affärsverket vidsin pensionering;

— i affärsverket tidigare anställda som lämnat sin anställning föreuppnådd pensionering och som före bolagiseringen inte har tagitstatlig eller statligt reglerad anställning.

Regeringens avser att teckna avtal med motsvarande innebörd isamband med att statliga verksamheter övergår till aktiebolagsform.Utgångspunkten är att motsvarande avtal tecknas även vid övergång tillannan associationsform eller när delar av statliga verksamheter överlåts.

Det kan i vissa fall, främst i verksamheter med begränsad omfattning,vara svårt att exakt beräkna den pensionsskuld som härrör från verksam-heten. I andra fåll står den administrativa merkostnaden för en beräkninginte i rimlig proportion till skuldens storlek. I dessa särskilda fåll bör detvara möjligt att låta pensionsåtagandet ligga kvar i staten och att avtalaatt staten antingen ges en rätt att löpande återkräva bolaget för av statengjorda pensionsutbetalningar — hänförliga till verksamheten — upp tillett visst belopp eller att ersättning till staten utgår i form av ett schablon-beräknat engångsbelopp.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Min bedömning: Den särskilda löneskatt på pensionskostnader somutlöses i samband med övertagande av statliga pensionsåtagandenbör alltid belasta den från staten avskilda verksamheten. Det faktiskaansvaret för skattens betalning skall regleras i avtalet mellan statenoch motparten i samband med övertagandet av verksamheten ochpensionsåtagandet.

Skälen för min bedömning: En fråga som aktualiseras i samband medatt ett statligt verk öveigår till att bli ett aktiebolag är hur gjordapensionsåtaganden kommer att behandlas skattemässigt vid övergången.

Allmänt sett kan konstateras att de statliga verkens historiska pensions-åtaganden inte har skuldförts i bokföringen och inte heller tryggats irättslig mening. För aktiebolag är situationen en annan. Hos dessabokförs värdet av åtagandena i takt med att de uppstår. För att pensions-kostnader skall vara avdragsgilla vid inkomstbeskattningen fordras bl.a.att pensionsåtagandet är tryggat. Till frågan om skattemässig avdragsrättär ytterligare en del villkor kopplade. Särskild löneskatt utgår numera isamband med avsättningen och tryggandet av pensionsåtagandet.

Följande situation kan skisseras. Det statliga verket har ett pensions-åtagande. Verksamheten skall övergå till ett bolag. Om överförandet avpensionsåtagandet till bolaget sker utan att någon särskild ersättning utgårkan detta överförande göras utan vare sig inkomstskatte- eller löneskatte-konsekvenser för verket. Bolaget å sin sida bokför värdet av pensions-åtagandena som skuld. Pensionsskulden ökar sålunda. Denna skuldökningsker utan att någon motsvarande avräkningspost i avräkningsschematuppkommer vid beräkning av löneskatteunderlag, vilket alltså föranlederatt löneskatt utgår hos bolaget.

55¶Inkomstskattemässigt uppkommer följande situation. Vid det tillfälle då Prop. 1991/92:150bolaget betalar ut ett belopp till en f.d. anställd på grund av det Bilaga 1:1övertagna pensionsåtagandet kommer denna utbetalning att betraktas somen utbetalning av pension med avdragsrätt för bolaget. Samtidigt medutbetalningen sjunker pensionsskulden med motsvarande belopp. Omdenna skuld är avsatt med avdragsrätt uppkommer därigenom ettdisponibelt belopp som återförs till beskattning hos bolaget. Dettabeskattningsbara belopp motsvaras då av det utbetalade beloppet ochkvittas mot det avdragsgilla utbetalade beloppet. Utbetalningen föranlederdärför inga inkomstskattemässiga konsekvenser hos bolaget. Hosmottagaren av beloppet beskattas det som inkomst av tjänst.

Ur löneskattesynvinkel utgör det utbetalade beloppet en pluspost iavräkningsschemat men den motsvaras av minskningen av pensions-kontot. Sålunda utgår inte heller vid detta tillfälle någon löneskatte.

Om verket i stället överlåter pensionsskulden till bolaget och bolagetbetingar sig ett särskilt vederlag för övertagandet kommer verket att varabetalningsskyldigt för löneskatt på ersättningen, eftersom detta beloppkommer att tas upp som en pluspost i avräkningsschemat, men intemotsvaras av någon minuspost.

Ersättningen skall tas upp som en intäkt hos bolaget. Normalt bör dockbolaget kunna undvika omedelbara inkomstskatteeffekter genom att tryggapensionsskulden och därmed få avdrag med motsvarande belopp.

I löneskatteschemat kommer den mottagna ersättningen hos bolaget attbli en avräkningspost vid beräkning av löneskatteunderlaget. Om bolagetinte har någon pluspost vid löneskatteberäkningen kommer det negativabeloppet att kunna föras över som en avräkningspost till nästa år närlöneskatteunderlaget skall beräknas. Bolaget kommer dock normalt att haen pluspost på grund av att skuldkontot ökar med den övertagnapensionsskulden.

Vilket av ovanstående alternativ som blir aktuellt vid överföringen avstatens pensionåtagande avgörs av lösningen i det enskilda fallet. Detfinns dock skäl att slå fest att den särskilda löneskatt som utlöses vidövertagandet är hänförlig till den överlåtna verksamheten på samma sättsom gjorda pensionsåtaganden. Skatten betalas av staten i takt medpensionsutbetalningama. Det fektum att den löpande utbetalningen istället nuvärdeberäknas och skuldförs bör inte innebära att verksamhetentill följd av vald metod för övertagandet undgår en belastning motsva-rande skatten. Det bör därför i avtalet mellan staten och motparten alltidanges att motparten skall bära det fektiska ansvaret för betalningen avden särskilda löneskatten. Motsvarande princip bör gälla även vidöverlåtelse till annan associationsform.

Min bedömning: Från staten till annan associationsform överfördapensionsåtaganden bör alltid tryggas. Motparten bör i överlåtelse-avtalet med staten förpliktigas att göra detta snarast möjligt efterövertagandet.

56¶Skälen för min bedömning: Det finns idag ingen generell lagstadgadskyldighet att trygga gjorda pensionsåtaganden. Tryggandet är dock oftastreglerat i olika former av avtal mellan arbetsmarknadens parter. För deuppsamlade statliga pensionsåtagandena sker inget tryggande och detfinns idag inget avtal som anger att ett tryggande måste ske. Vid enbetalningsinställelse i ett bolag med ett från staten övertaget icke tryggatstatligt pensionsåtagande skulle detta med stor sannolikhet medföra attåtagandet skulle återgå till staten med åtföljande belastning på stats-budgeten.

För verksamheter utanför offentlig sektor gäller att gjorda pensions-åtaganden under året måste tryggas på visst sätt för att vara avdragsgillavid inkomstbeskattningen. Det skapas därigenom ett klart incitament förett tryggande av pensionsåtagandet oavsett om det är angivet i avtal ellerej. För de pensionåtaganden som övertas av de bolagiserade statligaverksamheterna är grunderna för ett tryggande av åtagandena däremot iviss mån oklar. Detta främst beroende på att denna typ av överföring avstatliga pensionsåtaganden ej har förekommit i någon större omfattningtidigare. Det är av stor vikt att ingen oklarhet på detta område uppståreftersom det gäller stora belopp som skall utbetalas över lång tid. Detbör därför alltid ske ett tryggande i bolagen av dessa åtaganden.

Jag anser därför att verksamheter som övertar statliga pensions-åtaganden i samband med överlåtelseavtalet bör förpliktigas att trygga defrån staten övertagna åtagandena. I de fäll där överlåtelse redan skett börstaten verka för att ett tryggande sker.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Mitt förslag: Riksdagen bör bemyndiga regeringen att uppdra åtriksgäldskontorets att inom ramen för dess ordinarie verksamhet medstatliga garantier vid behov utfärda statlig borgen till de verksam-heter som övertar statliga pensionsåtaganden.

Skälen för mitt förslag: Överföringen av de statliga pensions-åtagandena till annan associationsform medför att betydande belopp bliraktuella för tryggande. Det finns idag begränsad praktisk erfarenhet avtryggande av denna typ av stora engångsbelopp för statens räkning.

Vattenfall har i en skrivelse till regeringen 25 november 1991 isamband med genomförandet av bolagiseringen framfört önskemål om atterhålla en statlig garanti för de övertagna pensionsåtagandena.

Jag bedömer att det kan föreligga ett behov av att underlätta för deverksamheter som övertar statliga pensionsåtaganden att trygga dessa.Statens ansvar för de överlåtna pensionsåtagandena är även fortsätt-ningsvis stort. Det är därigenom naturligt för staten att underlätta etttryggande. Tryggandet kan ske genom att verksamheten erhåller en statligborgen motsvarande de från staten övertagna pensionsåtagandet. Dennaborgen bör enbart omfatta ett tryggande av den historiska delen av

skulden, de nya åtaganden som uppstår i verksamheten bör tryggas påsedvanligt sätt.

Det statliga borgensåtagandet skall vara belagt med en avgift sommotsvarar risken och kostnaderna i verksamheten. Avgiften bör varabaserad på en marknadsmässig bedömning och även vara konkurrens-neutral i relation till de avgifter som konkurrerande verksamhetererlägger. Den statliga garantin skall ses som ett alternativ till de idagbefintliga möjligheterna att trygga pensionsåtaganden.

Det bör uppdras åt riksgäldskontoret att utreda behovet och utform-ningen av ett system med en statlig borgen för det övertagna statligapensionsåtagandena inom ramen för de statliga garantisystemet. Borgens-förbindelsen bör i övrigt vara baserad på de riktlinjer som riksdagen ladefäst i samband med behandlingen av prop. 1990/91:29 om riksgälds-kontorets verksamhet med statliga garantier (FiU4, rskr. 38).

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att inom ramen för riksgälds-kontorets ordinarie verksamhet med statliga garantier vid behov utfärdastatlig borgen till de verksamheter som övertar statliga pensions-åtaganden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Min bedömning: Det är av stor vikt att statens upparbetade pension-åtagande för kompletteringspensioner kan redovisas i någon form.Riksrevisionverket (RRV) och statens löne- och pensionsverk (SPV)bör ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till för hur en sådanredovisning kan utformas.

Skälen för min bedömning: De statliga pensionsavtalen innebär attstaten har ett betydande samlat pensionsåtagande för kompletterandepensioner. Statens metod att enbart redovisa de löpande pensionsutbetal-ningama innebär att statens samlade pensionsåtagande samt de framtidapensionsutgiftema till följd av redan gjorda åtaganden i princip ärokända.

De statliga pensionsutbetalningama, som redovisas netto överstatsbudgetens inkomsttitel 5211, är för budgetåret 1992/93 beräknade tillca 22,5 miljarder kr och av dessa kan ca 7 miljarder kr hänföras tillstatliga kompletteringspensioner. Med utgångspunkt i de statligapensionsavtalen samt personalstrukturen i den statliga sektom är dessapensioner en betydande utgiftspost även på lång sikt. Detta samtidigt somutrymmet för ökade statliga utgifter är mycket begränsat. För att bl.a.skapa ett bättre underlag för en långsiktig strategi för de statligautgifterna samt klargöra förutsättningarna for finansieringen av pensions-åtagandena bör statens samlade pensionsskuld redovisas årligen samt delöpande utgifterna på medellång sikt uppskattas med en ökad noggrann-het. Den föregående regeringen redovisade sina bedömningar i dennafråga i prop. 1988/89:150 bil. 12 och avsåg att tillsätta en utredning ifrågan. Någon sådan utredning har dock inte tillsatts.

58¶Det är även angeläget att — inom ramen for RRV:s arbete med att Prop. 1991/92:150utveckla och införa en ny redovisningsmodell för staten — de av myndig- Bilaga 1:1hetema förvaltade tillgångar och skulder inkl, pensionsåtaganden kanredovisas. Arbetet bör inriktas bl.a. på att statens samlade pensions-åtagande skall kunna konsolideras utifrån en redovisning av respektivemyndighet. Regeringen presenterade i prop. 1991/92:100 bil. 1 principerför den finansiella styrningen av statsförvaltningen där det bl.a. anges attkostnader som förs upp gemensamt på statsbudgeten i stället börredovisas i anslutning till resp, verksamhet. En redovisning av resp,myndighets pensionsåtaganden skall ses som en del i en sådan redo-visning.

Regeringen avser därför att ge RRV och SPV i uppdrag att utifråntidigare nämnda riktlinjer utreda och lämna förslag till hur en redovisningav statens åtaganden i form av kompletteringspensioner inom statligverksamhet kan utformas. Detta bl.a. för att klargöra de krav påfinansiering som dessa pensionsåtaganden ställer på statsbudgeten.Uppdraget bör även innefatta att lämna förslag till utformningen avberäkningsmetoder som kan ligga till grund för redovisningen av vaijeårs pensionsskuld och för att kunna göra beräkningar med ökadnoggrannhet på medellång sikt.

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en balansräkning som ingåri den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1990/91.Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl, affärsverkenoch myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senarekategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljarder kronori enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I övrigt ligger riksbankens till-gångar helt vid sidan av den statliga redovisningen.

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder somredovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tasanläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade medavskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångarhar hitills varit begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till över-vägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdrags-myndigheter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådanatillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydandevärde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

Bokföringsförordningen fick en delvis ny lydelse fr.o.m. 1 juli 1991.Samma regler gäller numera för alla myndigheter. Enligt dessa skallsamtliga tillgångar redovisas i myndigheternas balansräkningar. De nyareglerna träder i kraft successivt. Eftersom några myndigheter tillämpatde nya reglerna redan fr.o.m. budgetåret 1990/91, har värdet avmateriella anläggningstillgångar ökat redan i bokslutet för detta år.

59¶I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknadenukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffnings-värde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppenfor nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdetav vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av icke bokförda tillgångar samt nukost-nad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ca 100myndigheter. Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställtsi kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några störremyndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet förtillgångar som används inom försvaret — flygplan, fordon och annankrigsmateriel — inte kunnat erhållas. Däremot redovisas ett beräknatvärde för försvarets byggnader och mark i nukostnadskolumnen i balans-räkningen. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger ocksåutanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nu-kostnadema är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats ochtagits in i balansräkningen.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnasoch skuldernas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett avackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten varpositiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbtfällande fram till år 1986. Den fällande tendensen böljade då avta be-roende på främst minskande budgetunderskott fram till 1990. Per den 30juni 1991 var den bokförda nettoförmögenheten -369,7 miljarder kronor.Balansräkningen åteiges i något förkortad form i tabell 1.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

60¶Tabell 13. Balansräkning för staten, miljarder kronor

_________________________________________ Prop. 1991/92:150

Bokförda värden Beräknad nukostnad 1 Bilaga 1:1

1991-06-30 1990-06-30 1991-06-30 1990-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

o Lager och förråd

10,4

11,6

11,6

13,9

o Skepp, maskiner och

inventarier2

65,3

34,7

130,9

66,7

o Byggnader och mark

71,5

92,5

199,5

231,1

o Statliga vägar 3

70,2

68,7

147,2

138,8

412,2

380,5

Finansiella tillgångar

o Aktier m.m. 4

55,2

44,5

55,2

44,5

o Skattefordringar5

23,4

16,9

12,5

10,3

o Övriga fordringar6

169,8

166,6

169,8

166,6

o Likvida tillgångar

59,7

41,1

59,7

41,1

308,1

269,3

297,2

262,6

Summa tillgångar

455,3

408,1

709,4

643,1

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden 9

o Lån i Sverige

525,4

478,7

525,4

478,7

o Lån utomlands

73,5

83,6

73,5

83,6

598,9

562,3

598,9

562,3

Övriga skulder

o Kortfristiga skulder

91,9

90,4

91,9

90,4

o Långfristiga skulder8

28,0

12,0

28,0

12,0

119,9

102,4

119,9

102,4

Donationskapital

4,0

3,8

4,0

3,8

Verkskapital

o Konsoliderade avsätt-

ningar i affärsverken9

37,6

45,8

120,5

118,5

o Fonder m.m.10

64,6

45,2

64,6

45,2

102,2

91,0

185,1

163,7

Statens nettoförmögenhet

o Vid budgetårets början

-351,4

-355,0

-189,1

-192,8

o Förändringar under

budgetåret:

-18,3

3,6

-12,8

+3,6

- Därav verksamhetens netto-

förändringar11

-43,4

+ 1,0

- Övriga kapitalför-

ändringar

+25,1

+2,6

1¶Vid budgetårets slut

-369,7

-351,4

-198,5

-189,1

Summa skulder och kapital

455,3

408,1

709,4

643,1

1 Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat medavskrivningar grundade på detta värde. I beloppen ingår även värdet av ickebokförda tillgångar.

2 Televerket har ändrat princip beträffande benämningarna av balansposterna. Enstor del av de poster som tidigare benämndes byggnader har flyttats till maskineroch inventarier fr.o.m. 1991.

3 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under Prop. 1991/92:150den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på R., T ,anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av Dllaga 1.1anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så

stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sättberäknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning avvägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reduceratsmed avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarnaminskat med avskrivningar uppgår till 31,9 miljarder kr.

4¶Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

5 Därav avser 19,7 miljarder kronofogdemyndigeternas skattemedel för indrivning.Enligt RSV:s bedömning kommer ca 25 % att krediteras p.g.a taxeringsändringaroch ca 30% att betalas.

6¶Därav lånefodringar 120,6 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp tillsina nominella belopp.

7 I de bokförda värdena, enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulderinom staten räknats bort. Utlandslånen upptas till den kurs som gällde påbalansdagen.

8¶Förändringen mellan budgetåren kan bl a förklaras av ökningen av affärsverkensavsättningar till pensioner.

9 Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återan-skaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel.Avsättningar som tidigare gjorts i detta syfte kvarstår. När tillgångarna ochskulderna omvärderas till nukostnad måste även kapitalposterna omvärderas.När det gäller affärsverkens tillgångar har värdestegringen på mark tillförtsstatens nettoförmögenhet och värdestegringen i övrigt fördelats proportionelltmellan statskapital och konsoliderande avsättningar.

10 Förändringen mellan budgetåren kan förklaras dels av att arbetslivsfondentagits med i balansräkningen med 11,6 miljarder kr, fr o m 90/91 dels av attarbetsmarknadsfonden ökat med ca 7 miljarder kr.

11¶Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande (milj. kr.).

Statsbudgetens underskott - 34 500

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m. - 9 286

Investeringstransaktioner + 426

Statsbudgetens nettounderskott - 43 360

Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, omarbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagtbelopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1990/91:150 bil. 1, FiU 30, rskr. 386).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga ellerpåskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag påstatsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag tillkommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocentenfår därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %.Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet ochbostadssektorn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligthöjas till högst 75 %, och för att inom bostadssektorn vidga vissalåneramar, t.ex. för tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.liksom ramen för bidrag till samlingslokaler. Regeringen har vidare

bemyndigats att utnyttja fullmakten for ytterligare två ändamål, nämligenarbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser medanledning av handelsblockaden mot Sydafrika.

Genom beslut den 19 december 1991 utnyttjades finansfullmakten med1 300 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag anser att inför budgetåret 1992/93 behövs en beredskap för attkunna ta i anspråk finansfullmakten för ytterligare sysselsättningsåtgärdersåsom ungdomspraktik för 18—24 åringar. För budgetåret 1992/93förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500milj. kr.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Min bedömning: Grundregeln att regeringen bör styra de statligaverksamheterna i treåriga budgetperioder bör ligga fast. Emellertidbör en ökad flexibilitet införas i fråga om den administrativa indel-ningen i tre s.k. budgetcykler. I syfte att främja långsiktigheten förmyndigheterna bör regeringen kunna medge att en viss verksamhetfår fortsätta i enlighet med redan fastlagda riktlinjer i ytterligare ettår utöver slutåret i den pågående budgetperioden. Ett sådant beslutkan fattas vid ytterligare två tillfällen. Sedan skall regeringen begärain sådant underlag från vederbörande myndighet att en fördjupadprövning kan genomföras. Avsikten är att mitt förslag till modifie-ring av budgetprocessen bör tillämpas redan i vår.

Skälen för min bedömning: Den nya statliga budgetprocessen byggerpå resultatstyrning. Det väsentliga är att analysera och värdera de resultatoch effekter som verksamheterna givit upphov till. Inriktningen i dag äratt i princip samtliga statliga verksamheter skall underkastas fördjupadprövning vart tredje år. Av praktiskt administrativa skäl är de statligamyndigheterna för närvarande indelade i tre s.k. budgetcykler(prop. 1987/88:150, bil. 1 och prop. 1988/89:100, bil. 15).

I budgetförordningen (1989:400, ändrad 1991:1029) återfinns detgrundläggande regelverket för resultatstyrningen. I förordningen återfinnsde krav på redovisningar som regeringen ställer på myndigheterna.Redovisningarna skall avrapporteras dels i en s.k. fördjupad anslagsfram-ställning, dels i en årsredovisning. Regeringen kan också begära inspeciella analyser i form av en särskild rapport.

Enligt budgetförordningen skall en fördjupad anslagsframställninglämnas vart tredje år och innehålla bl. a en resultatanalys som avser desenaste fem årens verksamhet. Årsredovisningen skall lämnas varje åroch innehålla dels myndigheternas uppföljning av verksamheten i formav en resultatredovisning, dels balans- och resultaträkning (årsbokslut),anslagsredovisning samt finansieringsanalys.

63¶Budgetförordningen reglerar också omfattningen av dessa dokument.Budgetförordningen kan ses som en "bruttolista" med grundkravet att iprincip allt i en myndighets verksamhet skall avrapporteras.

I regeringens myndighetsspecifika direktiv och i regleringsbreven görsemellertid ett urval och en precisering av de krav som budgetförord-ningen ställer. Merparten av de myndigheter som for närvarande ingåri budgetcykelsystemet har erhållit sådana direktiv.

Sammanfattningsvis är regelverket uppbyggt så att om inte regeringenfattar något beslut med annan innebörd så skall vaije myndighet obliga-toriskt vart tredje år lämna en fördjupad anslagsframställning med ensammanfattande resultatanalys avseende alla verksamheter som denansvarar för.

I finansplanen i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 1)markerade jag att resultatstyrningen är stommen i budgetprocessen.Emellertid bör budgetprocessen ges mer flexibla former, samtidigt somåtgärder vidtas som leder till en mer konsekvent genomförd resultat-styrning.

Den administrativa indelningen av myndigheterna i tre budgetcyklerförsvårar en flexibel verksamhetsanpassad resultatstyrning. Minuppfattning är att den administrativa indelningen på ett mindre ändamåls-enligt sätt tagit över de verksamhetsmässiga övervägandena. Det bör varastatsmakternas ställningstaganden till verksamheten som skall avgöra denplaneringsram som myndigheterna har att verka inom. Förändringarmåste därför vidtas så att de verksamhetsmässiga skälen blir styrande påett tydligare sätt. Dessa skall bestämma den planeringshorisont inomvilken respektive myndighet har att arbeta.

Under våren 1992 skall de myndigheter som ingår i den första budget-cykeln enligt regelverket inleda sin andra omgång i budgetcykelsystemet.Myndigheterna skall erhålla myndighetsspecifika direktiv med sikte påavrapportering i en fördjupad anslagsframställning hösten 1993. Det ärsåledes lämpligt att nu initiera vissa korrigeringar på grundval av hittillsvunna erfarenheter. För att uppnå en ökad flexibilitet och verksam-hetsanpassning föreslår jag följande utveckling av budgetprocessen för,i ett första steg, tillämpning redan i vår.

Den fastlagda principen för resultatstyrning baserad på utvärdering ochfördjupad prövning vart tredje år bör ligga fäst. Detta är grundregeln. Defrågor som bör belysas inför regeringens fördjupade prövning meddelasgenom myndighetsspecifika direktiv.

För många myndigheter kan det emellertid finnas verksamhetsmässigaskäl för regeringen att avvika från denna grundregel. Om regeringen görbedömningen att en viss verksamhet på ett tillfredsställande sätt följer deriktlinjer som är fastlagda och att inga nya sakförhållanden har tillkommitsom påverkar den bedömning som regeringen redovisade i 1991 årsbudgetproposition, så bör det vara möjligt att redan under våren 1992 gevederbörande myndighet beskedet att dess planering kan utsträckas till attomfatta ytterligare ett år utöver slutåret i löpande budgetperiod. Dettaskulle innebära ett bibehållande av ett treårsperspektiv samtidigt som deverksamhetsmässiga skälen är styrande. Verksamheten skall alltså i dessa

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

fåll bedrivas med oförändrad inriktning ytterligare ett år utöver angivetslutår i den löpande budgetcykeln. Därmed förstärks långsiktigheten imyndighetens arbete.

Jag vill också påpeka att årsredovisningarna avseende det förstabudgetåret för myndigheterna i budgetcykel 1 — budgetåret 1991/92 —inkommer till regeringen först under hösten 1992. Årsredovisningen ärett viktigt underlag för regeringens ställningstagande till om målen ochresultatkraven för vederbörande myndigheter bör förändras. Minuppfattning är att för ett flertal verksamheter så bör innehållet i årsredo-visningarna inväntas innan några principiella förslag till förändringarinitieras.

Regeringens ställningstaganden vad gäller myndigheterna i nuvarandebudgetcykel 1 bör anmälas för riksdagen i 1993 års budgetproposition.Regeringen har för avsikt att uppdra åt Riksrevisionsverket att upprättaen förteckning över vilka myndigheter som enligt regeringens beslut skallgenomgå fördjupad prövning och vilka myndigheter som på här angivetsätt bör tillåtas fortsätta sin verksamhet enligt redan fastlagda riktlinjer.

Det bör vara möjligt att på motsvarande sätt besluta om förlängning försammanlagt i högst tre år. Men sedan skall regeln vara att en fördjupadprövning bör äga rum för att se om verksamheten når sina mål och omverksamheten utövas på ett effektivt sätt. Detta innebär att varjeverksamhet — oavsett storlek — bör vara föremål för fördjupad prövningminst en gång under en tidsrymd av sex år. För de myndigheter somingår i nuvarande budgetcykel 1 innebär detta att slutsatserna från enfördjupad prövning av verksamheterna kommer att redovisas förriksdagen senast i 1997 års budgetproposition — baserad på myndighets-specifika direktiv avgivna våren 1995.

I en modifierad budgetprocess bör också årsredovisningen ges en mercentral ställning och betraktas som det naturliga återrapporteringsdoku-mentet även för resultatanalysen. Enligt min uppfattning bör det vara iårsredovisningen som efter särskild begäran från regeringen — förutomden löpande återrapportering som sker vaije år i detta dokument underavsnittet resultatredovisning — en fördjupad resultatanalys i framtidenbör redovisas. Vid beställning av mer omfattande effektanalyser av enmyndighets verksamhet kan sådana med fördel redovisas i en särskildrapport.

Avsikten är att den modifierade tillämpning av resultatstyrningen somjag nu har berört skall påböijas redan i vår. Mot den bakgrunden vill jagatt regeringen ger riksdagen möjlighet att ta del av vad jag anfört omutvecklingen av den nya budgetprocessen.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

65¶Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringendels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken somförordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen somförordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret1992/93,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna förbudgetåret 1992/93,

5. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommnande utgiftsbehov,netto för budgetåret 1992/93,

6. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor påstatsskulden, m.m. för budgetåret 1992/93,

7. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ettförslagsanslag på 69 000 000 000 kr.,

8. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) omstatens upplåning,

9. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbets-marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad somförordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.

10. godkänna vad jag anfört om statlig borgen för överlåtnapensionsåtaganden (avsnitt 4.2.5)

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

11. reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring avstatlig verksamhet till annan associationsform (avsnitt 4.2.2),

12. den skattemässiga situationen vid övertagande av statligapensionsåtaganden (avsnitt 4.2.3),

13. skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.4),

14. redovisning av statens samlade pensionsåtagande (avsnitt 4.3),

15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17. vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen (avsnitt 7).

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

66¶Reviderad finansplan

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

Sammanfattning ............................ 1

1¶Regeringens strategi för den ekonomiska

politiken.............................. 1

2 Finanspolitikens inriktning................... 5

3 Penningpolitiken ......................... 8

4 Den långsiktiga utgiftsstrategin................. 9

4.1¶Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)....... 9

4.2 1992 års långtidsutredning (LU 92)........... 11

4.3¶Regeringens långsiktiga utgiftsstrategi.......... 13

5 Omvandlingen av socialförsäkringssystemen......... 15

6 Kommunernas omvandling ................... 19

6.1¶Kommunernas roll i samhällsekonomin......... 19

6.2¶Statsbidragssystemet läggs om .............. 20

6.3¶Kommunalt självbestämmande och den enskildes

valfrihet ........................... 20

6.4¶Statens förändrade roll................... 22

6.5¶Riktlinjer för kommunernas ekonomi

åren 1993-1995 ....................... 23

7 Reformering av bostadsfinansieringen............. 24

8¶Avregleringar och privatiseringar................ 25

9 Skattepolitiken........................... 28

10 Arbetsmarknadspolitiska insatser................ 31

11 Den ekonomiska utvecklingen 1992-93 ............ 33

11.1¶Den internationella ekonomin .............. 33

11.2¶Den svenska ekonomins utveckling ........... 36

11.3¶Utvecklingen på de finansiella marknaderna

och fastighetsmarknaden.................. 38

12 Avslutning............................. 40

67¶Statsbudgeten och särskilda frågor

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1

1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93 ....... 42

1.1¶Beräkningsförutsättningar................. 42

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1991/92 ..................... 42

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1992/93 ..................... 44

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92

och 1992/93 ......................... 48

2 Underliggande budgetutveckling................ 49

3 Budgetunderskott och statsskuld................ 50

4 Statliga garanti- och pensionsåtaganden............ 52

4.1¶Redovisning av statens garantiåtaganden ........ 52

4.2¶Statliga garantier för pensionsåtaganden i samband

med överföring av statlig verksamhet till annanassociationsform....................... 53

4.2.1¶Bakgrund...................... 53

4.2.2¶Reglering av pensionsåtaganden i sambandmed överföring av statlig verksamhet till

annan associationsform.............. 54

4.2.3¶Den skattemässiga situationen vid övertagande

av statliga pensionsåtaganden .......... 55

4.2.4¶Skyldighet att trygga övertagna

pensionsåtaganden................. 56

4.2.5¶Statlig borgen för överlåtna

pensionsåtaganden................. 57

4.3¶Redovisning av statens samlade pensionsåtagande ... 58

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1990/91 ........... 59

5.1¶Balansräkning med noter ................. 59

6 Finansfullmakten......................... 62

7 Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen ...... 63

Hemställan............................... 66

gotab Stockholm 1992

68 Bilaga 1:1.1

Reviderad nationalbudget1992

Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver deninternationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olikaverk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av densvenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrånoch på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutetpublicerade den 27 mars 1992. Vidare har en grupp bransch- resp,konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarnaåvilar dock helt finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådetAnders Palmer. Kalkylerna avslutades den 15 april 1992.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

1¶Riksdagen 199U92. 1 samt. Nr 150 Bil. 1:1.1

Konjunkturläget är fortfarande svagt. Den samlade produktionen av varoroch tjänster fäller på ett för svenska förhållanden dramatiskt sätt.Efterfrågan är låg inom de allra flesta områden och resurserna iekonomin utnyttjas i allt mindre grad. Hushållen har hittills mest käntav lågkonjunkturen genom den stigande arbetslösheten, men gradviskommer också realinkomstema att utvecklas allt sämre. Företagen hardrabbats genom att lönsamheten försämrats kraftigt. Antalet företagsned-läggelser och konkurser har successivt ökat.

Det finns en rad samverkande faktorer som gör att denna recessionblivit den svåraste under efterkrigstiden. Några förklaringar står att sökai omvärlden. Flera för Sverige viktiga länder har gått in i en svårlågkonjunktur såsom USA, Storbritannien, Norge och framför alltFinland. För betydelsefulla exportprodukter som massa, papper och bilarråder det global överkapacitet med åtföljande mycket hårt konkurrenslägeoch pressade priser.

En annan viktig förklaring är det höga internationella ränteläget.Återföreningen mellan de västra och östra delarna har fört med sigöverhettning och inflationstryck i den tyska ekonomin, vilket drivit uppräntorna. Även om aktiviteten dämpats i l\skland kvarstår ändå oron försnabba löne- och prisstegringar, vilket sannolikt gör att räntorna därligger kvar på en hög nivå ytterligare en tid. Eftersom ekonomierna ärstarkt integrerade påverkas även andra länder i Europa av de tyskaräntorna. När konjunkturen viker och inflationstrycket avtar i dessaländer stiger realräntorna till mycket höga nivåer.

För Sveriges del accentueras realränteuppgången av att pris- ochlönestegringstakten här faller mycket kraftigt. Avdragsbegränsningamai skattesystemet innebär dessutom att realräntan efter skatt ökar ytter-ligare. Den höga realräntan verkar avkylande på den inhemska ekono-miska aktiviteten. Hushållen drabbas via höga räntor på lån till bostäderoch andra ändamål, samtidigt som de nominella lönerna stiger i alltlångsammare takt. Företagens finansieringskostnader förblir höga medanlågkonjunkturen gör att möjligheterna att ta ut prisökningar för produk-terna på marknaden gradvis minskar. Stigande realräntor tenderar ocksåatt sänka olika tillgångsvärden, vilket bl.a. pressar fastighets- ochbostadsmarknaderna. Resultatet av allt detta blir att konsumtionen,investeringarna och därmed tillväxten hämmas.

Dessa tendenser förstärks av den oro som råder på de finansiellamarknaderna. Banker och institut har höjt sina marginaler i syfte attförbättra sin intjänandeförmåga och kompensera sig för de växandekreditförlusterna. Därigenom drivs räntenivån upp, för de aktörer sominte har tillgång till penning- och obligationsmarknaden, och aktiviteteni ekonomin dämpas.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 1:1 Realräntan i Sverige 1980-1992

Hypoteksränta minus förändring i KPI året efter

Anm.: Realränta definierad som räntenivån minus inflationsförväntningarna som antasvara lika med nästkommande års inflation.

Källor: Stadshypotek och statistiska centralbyrån.

Finanskrisen får också andra återhållande effekter på ekonomin. Mångaprojekt som under normala förhållanden skulle kunna drivas vidare fårnu inte finansiering. Hushållen blir mer osäkra om framtiden. Aktörernai ekonomin blir extra försiktiga i sitt agerande, vilket förvärrar lågkon-junkturen.

En stor del av förklaringen till den svenska recessionen står att finnai den anpassning som ekonomin nu genomgår efter de stora obalansersom byggdes upp under senare delen av 1980-talet. Priset på fastigheteroch andra tillgångar drevs upp till nivåer som inte var långsiktigthållbara. Hushållens skuldsättning och lånefinansierade konsumtion ökadesnabbare än vad som var förenligt med en balanserad ekonomiskutveckling. Överhettningen gjorde att löner och priser steg betydligt merän i omvärlden. Incitamenten för arbete och sparande visade sig vara försvaga för att det skulle gå att undvika ett alltför hårt tryck på resurserna.

Den svenska ekonomin genomgår nu en omställningsfas. Ull stor delinnebär det en återgång till mer långsiktigt normala förhållanden. Detgäller exempelvis hushållens sparkvot, byggandet av kommersiellafastigheter och bostäder, bankers och andra instituts kreditgivning,värdering av vissa tillgångar m.m. Under en sådan process är detsannolikt ofrånkomligt att en överkorrigering sker på vissa områdeninnan ett långsiktigt jämviktsläge uppnås. Därmed fördjupas lågkonjunk-turen.

Två skilda tendenser väntas dominera utvecklingen i den svenskaekonomin under de närmaste åren. Den konkurrensutsatta sektorn står avallt att döma inför en ganska markerad uppgång. Marknadstillväxten

tilltar, om än i långsammare takt än vad som är normalt för detta skedei konjunkturcykeln. Kostnadsläget är på väg att förbättras radikalt.Kombinationen av låga nominella löneökningar och en mycket starkproduktivitetstillväxt gör att arbetskraftskostnaderna per producerad enhet— i förhållande till konkurrentländerna i genomsnitt — faller med över 4 %per år både 1992 och 1993. Det förbättrade konkurrensläget gör attmarknadsandelsförlustema gradvis kommer att klinga av. Det finns ocksåett betydande utrymme att höja vinsterna, från den i nuläget starktnedpressade nivån. Detta förstärks av den föreslagna sänkningen avenergibeskattningen för industrin fr.o.m. 1993.

Den andra tendensen går däremot åt motsatt håll. Stora delar av dens.k. skyddade sektorn kan väntas få en mycket svag utveckling framöver.Bostadsbyggandet faller, hushållens köpkraft försämras, finanssektomskär ned verksamheter, stat och kommun stramar åt.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 1:2 K- resp. S-sektorns utveckling i Sverige 1980-1993

Index 1980=100

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat ochkommun.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den skyddade sektorn utgör emellertid en betydligt större andel avekonomin än den konkurrensutsatta. Sammantaget blir därför tillväxteni ekonomin mycket svag under prognosperioden. BNP beräknas minskamed 0,4% 1992 och stiga med 0,8% 1993. Det förhållandet att lager-investeringarna väntas falla i allt långsammare takt ger ett starkt positivtbidrag till tillväxten bägge åren. Arbetslösheten stiger gradvis för att nåen topp under andra halvåret 1993. Intensifierade arbetsmarknadspolitiskainsatser kommer dock att hålla nere siffrorna över den öppna arbetslös-heten. Löner och priser fortsätter att öka mycket långsamt.

De svenska historiska erfarenheterna av den typ av desinflationsprocesssom ekonomin nu går igenom är ytterst begränsade. En anpassning ska

ske från ett läge med stora obalanser till ett läge med helt nya förutsätt- Prop. 1991/92:150ningar, mitt under en internationell lågkonjunktur. De prognoser som nu Bilaga 1:1.1görs måste därför betraktas som ännu osäkrare än vanligt.

Produktionstillväxten inom OECD-området blev endast knappt 1 % förraåret. Återhämtningen försenades i USA och Storbritannien, samtidigt somaktiviteten dämpades i Västeuropa och Japan. Flera faktorer samverkadetill den svaga utvecklingen. Investeringarna mattades av kraftigt, särskiltinom byggsektorn. I främst de anglosaxiska länderna har både hushålloch företag konsoliderat sina finansiella positioner, efter att skuldsätt-ningen stigit snabbt under 1980-talet. Detta har också bidragit till att denprivata konsumtionen saktat av. I Tyskland har återföreningen lett tillöverhettning och stigande räntor, vilket hämmar den ekonomiskaaktiviteten i Europa som helhet.

En starkt bidragande orsak till fallet i den svenska exporten underfjolåret var tillbakagången i Norden. Raset i Finland saknar motstycke ifinsk efterkrigshistoria. I Norge blev tillväxten av fåstlandsekonomin enbesvikelse. Däremot hölls aktivitetsnivån väl uppe i Danmark.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

Ärlig procentuell förändring

1993 BNP i OECD

2,5

0,8

3¶Konsumentpriser i OECD

4,9

4,3

3 1/2

(KPI årsgenomsnitt)Råoljepris (dollar per fat)

23,6

20,0

20¶Dollarkurs (i kr.)

5,93

6,05

5,99

6,02

Källor: OECD och finansdepartementet.

Allt fler indikatorer tyder på att den amerikanska ekonomin nu är innei en mer märkbar återhämtningsfas. Den privata konsumtionen förstärkssamtidigt som industriproduktion, husbyggande och sysselsättning visartecken på att tillta. En tillväxtstödjande faktor är att räntorna nu kommitned på en låg nivå. Därmed stimuleras konsumtionen av varaktiga varoroch investeringarna, inte minst inom bostadssektorn. De finansiellaobalanserna som finns i ekonomin håller emellertid emot uppgången, somväntas bli relativt långsam. Inflationen kommer sannolikt att vara välunder kontroll under prognosperioden. Även i Storbritannien förutses en— om än måttlig — konjunkturuppgång.

Osäkerhet råder om utvecklingen av den tyska ekonomin. Ett flertalkonjunkturindikatorer fortsätter att peka nedåt. Någon snar lättnad av denstrama penningpolitiken är inte i sikte. Vinstmarginalerna inom industrinär pressade. Hushållens disponibla inkomster fortsätter emellertid att öka.Dessutom får exporten gradvis draghjälp av den amerikanska ekonomin.Sammantaget uppskattas BNP i västra Tyskland öka med ca 1% i år

och med ca 2 1/2% nästa år. Utvecklingen i l\skland får en kontraktivinverkan på övriga Europa under främst 1992. I de nordiska länderna ären återhämtning på väg, även om 1992 som helhet blir ett svagt år.

Den nedväxling av lönestegringstakten som påböljades under förra åretser ut att förstärkas ytterligare. Arbetsmarknadsläget försämras, infla-tionstakten dämpas, kapacitetsutnyttjandet faller och vinsterna pressas.Aktiviteten är låg inom de flesta sektorer i ekonomin.

Parterna på arbetsmarknaden står nu inför stabiliseringsavtaletskontrollstation. Man ska fastställa hur stor del av löneglidningen 1991som ska avräknas från de avtalsmässiga löneökningarna 1992. Deöverenskommelser som hittills träffats tyder på en avräkning helt i linjemed Rehnbeigavtalet. Dessutom blev löneöverhänget från 1991 lägre änväntat. Tillsammans med ett ytterligare försvagat arbetsmarknadslägepekar detta på att timlöneökningen för ekonomin i genomsnitt kan bli såpass låg som 3,5%, både för 1992 och 1993.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 1:2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

1993 Timlön, kostnad

10,0

5,3

3,5

3,5

KPI dec.-dec.

10,7

8,0

2,0

2,2

NPI dec.-dec.

7,3

5,1

3,4

2,7

KPI årsgenomsnitt

10,4

9,4

2,5

2,2

NPI årsgenomsnitt

6,6

5,5

4,4

2,8

Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Inflationsförväntningarna verkar nu vara brutna i Sverige. Ekonominär nu inne i en desinflationsprocess, dvs. en period med snabbt av-tagande prisökningar. Konsumentpriserna som under loppet av 1991 stegmed 8% beräknas i år öka med endast 2%. Av skillnaden svarar skatte-reformen för 3,4 procentenheter och sänkningen av mervärdeskatten förlivsmedel, hotell och restaurang samt inrikes resor för 1,3 procenten-heter. Vidare bidrar de allt långsammare löneökningarna och den för-bättrade produktivitetstillväxten till att dämpa kostnadstrycket.

Prisstegringarna väntas bli låga också under nästa år, 2,2%, Denföreslagna sänkningen av mervärdeskatten reducerar prisnivån med 1,2procentenheter. Dessutom avskaffas en rad punktskatter. I uppdraganderiktning verkar emellertid den föreslagna höjningen av energibeskatt-ningen för hushållen och att den tillfälliga sänkningen av fastighetsskattenför småhus försvinner. Prisnivån stiger också sannolikt p.g.a. vidgadevinstmarginaler och av att sänkta räntesubventioner höjer boendekost-naderna. Den underliggande inflationstakten ( NPI ) — då effekterna avförändringar i de indirekta skatterna och subventionerna är borttagna —faller från 5,1% under 1991 till 3,4% under 1992 och vidare till 2,7%under 1993.

Försörjningsbalans Prop. 1991/92:150

BNP föll enligt nationalräkenskaperna med 1,1% förra året, mätt från ®användningssidan. Det största negativa bidraget, 2,1 procentenheter, komfrån lagerinvesteringama. Vidare minskade de fasta investeringarnakraftigt, liksom exporten. Att utvecklingen inte blev ännu sämre beroddedels på en ökning av den privata konsumtionen, dels på en stark nedgångav importen. Om man i stället mäter BNP från produktionssidan visarstatistiken på en tillbakagång med hela 1,7%. Skillnaden mellan de bäggemåtten gör det svårt att få en entydig bild av hur den svenska ekonominegentligen utvecklades under 1991. Under alla omständigheter kan dockkonstateras att lågkonjunkturen var mycket djup.

Ett positivt lagerbidrag och en svag uppgång för såväl den privatakonsumtionen som exporten gör att BNP väntas falla något mindre i år,trots en accelererande nedgång för de lästa investeringarna och enutplåning för importen. Under 1993 är det export och lagerinvesteringarsom står för mer än hela tillväxten. Inom övriga delar av ekonominförutses en fortsatt dämpning av aktiviteten. Produktiviteten i ekonomintotalt stiger mycket kraftigt både i år och nästa år, beroende på om-fattande ansträngningar att rationalisera och effektivisera verksamheter.

Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1993

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens realt disponibla inkomster steg 1991 med hela 4,3%, trotsatt både reallönerna före skatt och sysselsättningen minskade markant.Detta motverkades dock mer än väl av att skattereformen medförde storasänkningar av de direkta skatterna och kraftigt höjda transfereringar.Dessutom förbättrades hushållens köpkraft av att det tillfälliga sparandetupphörde. Trots en uppgång i sparkvoten på över 3 procentenheter fannsdet utrymme för en ökning av den privata konsumtionen med drygt 1 %.

Även i år kommer hushållens realt disponibla inkomster att stiga, omän i långsammare takt. En fortsatt uppgång i sparkvoten ter sig sannolikbl.a. med tanke på den växande arbetslösheten, de höga realräntorna ochde begränsade avdragsmöjlighetema för skuldräntor. Den privatakonsumtionen väntas därför endast stiga med 1/2%, trots att utbetal-ningarna av 1990 års tillfälliga sparande ger ett fortsatt köpkraftstillskott.

Under 1993 förutses däremot hushållens realinkomster minska, meddrygt 1/2%, beroende på fållande real lönesumma och på att transfere-ringarna utvecklas svagt, eftersom besparingsåtgärder vidtas. Även omsparincitamenten förblir starka, väntas hushållen ändå sträva efter attförsöka hålla uppe sin standard. Den privata konsumtionen beräknas istort sett sjunka i takt med inkomsterna och sparkvoten plana ut på ennivå strax under 3 %.

Den offentliga konsumtionen växte 1991 med 1%, delvis beroende påatt vissa arbetsmarknadspolitiska insatser registreras som kommunalkonsumtion. Däremot drog staten ned sin verksamhet. I kommunernapågår för närvarande en intensiv aktivitet för att trimma verksamheter,vilket väntas leda till stagnerande konsumtion i år och en minskning nästaår. För staten fortsätter volymneddragningen, men bromsas upp genomsatsningar på underhåll av vägar m.m.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarderkr. 1991

Procentuell volymförändring

1993 BNP

1 431,6

0,4

-1,1

-0,4

0,8

Import

378,5

1,5

-6,9

-0,5

2,5

Tillgång

1 810,1

0,7

-2,7

-0,4

1,3

Privat konsumtion

779,4

-0,2

1,2

0,5

-0,5

Offentlig konsumtion

382,0

2,1

1,0

0,1

-0,8

Stat

109,1

3,4

-2,2

-0,2

-0,7

Kommuner

272,9

1,6

2,3

0,2

-0,8

Bruttoinvesteringar

270,3

-0,9

-7,3

-9,0

-1,5

Lagerinvesteringar1

-25,5

0,1

-2,1

0,6

0,9

Export

403,7

1,5

-2,7

1,0

4,5

Användning

1 810,1

0,7

-2,7

-0,4

1,3

Inhemsk användning

1 406,4

0,4

-2,7

-0,9

0,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Nedgången i investeringarna under fjolåret var koncentrerad tillnäringslivet. Stora minustal noterades för finanssektom och fastighetsför-valtning, där den tidigare överhettningen förbyttes i sin motsats. Ävenindustriinvesteringarna föll kraftigt beroende på lågt kapacitetsutnyttjande,dålig lönsamhet och svag efterfrågan. Bostadsinvesteringama hölls väluppe, främst beroende på de höga igångsättningarna i slutet av 1990.

Fallet för investeringarna väntas tillta i år p.g.a. att nybyggandet avbostäder sjunker dramatiskt. Dessutom fortsätter raset för övrigtnäringsliv. Även industriinvesteringarna går tillbaka, om än långsammareän förra året. Utvecklingen för affärsverken, de offentliga myndigheterna

och ombyggnadsverksamheten för bostäder motverkar i viss måninvesteringsnedgången. Under 1993 väntas genomgående ett mer positivtförlopp i takt med den ökade aktiviteten i ekonomin. Ett viktigt undantagutgörs dock av nybyggandet av bostäder som väntas falla med över 30%.Detta leder till att de samlade bruttoinvesteringarna avtar, uppskattnings-vis med ca 1,5%.

Lagren minskade mycket kraftigt under 1991, med närmare 21miljarder kr. (i 1985 års priser). I denna siffra har emellertid national-räkenskaperna lagt in en korrektionspost på 3,5 miljarder kr. Denna postbetraktas här som en allmän nedjustering av användningssidan iekonomin och inte som en reell lageravveckling. Den starkaste lagerav-vecklingen inträffade för industrins insatsvaror och varor i arbete samtför partihandeln. Lagerstocken är nu, i ett historiskt perspektiv, mycketliten efter den avveckling som också skett under hela 1980-talet.

Det höga realränteläget och desinflationsprocessen skapar incitamentför att hålla små lager. Samtidigt framstår lagren redan nu som hårttrimmade. Sannolikt finns dock utrymme för ytterligare neddragningar,särskilt då av industrins färdigvarulager. Avvecklingen, totalt sett, kanväntas gå i allt långsammare takt med tanke på den låga nivån iutgångsläget. Därmed blir bidraget till BNP positivt både 1992 och 1993,eftersom det är förändringen i lagerinvesteringama som påverkar BNP-tillväxten. Osäkerheten i bedömningen är emellertid mycket stor.

Den svenska exporten minskade med över 2 1/2% förra året, beroendepå den internationella lågkonjunkturen, oförmånlig varusammansättningoch fortsatta marknadsandelsförluster. En förbättring av situationen ärdock på väg. Marknadstillväxten förstärks gradvis samtidigt somkostnadsläget blir gynnsammare, eftersom lönerna stiger allt långsammareoch produktivitetsökningen tilltar. Mätt som årsgenomsnitt blir export-uppgången blygsam i år, troligen ca 1 %, medan en volymtillväxt på ca4 1/2% bör vara möjlig att uppnå 1993.

Importen föll 1991 betydligt kraftigare än vad den slutliga efterfråganindikerar. Ull en del förklaras detta av den omfattande lageravveck-lingen. Troligtvis skedde också en normalisering av importandelen iekonomin efter de höga nivåer som uppnåddes under överhettningen islutet av 1980-talet. I år väntas fallet upphöra eftersom importtunga delarav ekonomin ser ut att utvecklas bättre än i fjol. Dessutom antasmerparten av anpassningen av importandelen nu vara avklarad. Under1993 kommer sannolikt efterfrågan på importvaror att bölja öka.

Sammantaget kan konstateras att det är det kraftiga fallet i bruttoinve-steringarna som i år orsakar tillbakagången i svensk ekonomi. Nästa årlämnar såväl investeringar som konsumtion negativa bidrag till BNP.Detta motverkas dock mer än väl av omslaget i lagerinvesteringarna ochav nettoexporten. Den inhemska användningen gick ned med över 21/2% 1991, minskar med ca 1% i år för att stabiliseras på en låg nivå1993.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

1993 Privat konsumtion

-0,1

0,6

0,3

-0,3

Offentlig konsumtion

0,6

0,3

0,0

-0,2

Bruttoinvesteringar

-0,2

-1,6

-1,8

-0,3

Lagerinvesteringar

0,1

-2,1

0,6

0,9

Nettoexport

0,0

1,7

0,5

0,7

BNP

0,4

1,1

-0,4

0,8

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Det kraftiga importfållet medförde att överskottet i handelsbalansen merän fördubblades förra året. Eftersom exporten väntas öka snabbare änimporten under hela prognosperioden förbättras handelsbalansen ytter-ligare. För 1993 beräknas överskottet uppgå till över 50 miljarder kr.motsvarande nästan 3 1/2% av BNP.

Den gynnsamma utvecklingen av handelsbalansen stärker naturligtvisbytesbalansen. Dessutom stabiliseras underskottet i tjänstebalansen, delvisberoende på att försämringen i resevalutanettot är på väg att upphöra.Underskottet i kapitalavkastningen väntas ligga kvar på en oförändradnivå 1992 och 1993. Den räntebärande skulden till utlandet ökar alltlångsammare p.g.a. att de utgående svenska direktinvesteringama mattatsbetydligt, samtidigt som ett förnyat intresse för utländska investeringari Sverige böljat märkas. Sammantaget innebär detta att bytesbalansengradvis förstärks. Nästa år kan det t.o.m. uppstå ett överskott.

Tabell 1:5 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

1993 Disponibel inkomst

3,1

4,3

1,5

-0,8

Sparkvot (nivå)

-1,2

1,9

2,9

2,6

Industriproduktion

-2,0

-5,3

-2,0

3,8

Relativ enhetsarbetskostnad

3,9

0,4

-4,6

-4,2

Arbetslöshet (nivå)

1,5

2,7

4,4

5,0

Handelsbalans (mdr. kr.)

14,7

32,6

40,7

51,9

Bytesbalans (mdr. kr.)

-38,1

-13,0

-6,7

3,2

Bytesbalans (% av BNP)

-2,8

-0,9

-0,5

0,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Avmattningen i ekonomin under 1991 medförde att antalet sysselsattasjönk kraftigt, med närmare 80 000 personer. Den största nedgångeninträffade för industrin. Samtidigt dämpades också utbudet av arbetskraft,dels som en följd av ökad arbetsmarknadsutbildning och dels därför att

motivationen att söka arbete för vissa grupper avtar i en lågkonjunktur.Den öppna arbetslösheten kunde därmed begränsas till 2,7 %, mätt somårsgenomsnitt. I slutet av året låg siffran på knappt 3 1/2%.

Den låga aktiviteten i ekonomin och det stora antalet varsel tyder påen fortsatt vikande efterfrågan på arbetskraft. Tendensen förstärks av attproduktiviteten förbättras inom de flesta sektorer. Sysselsättningenberäknas falla med drygt 150 000 personer i år och med drygt 70 000personer nästa år. Hur stort genomslaget blir på arbetslösheten beror påvad som händer med utbudet. Sannolikt kommer detta att minskaytterligare något, eftersom svårigheterna att ta sig ut på arbetsmarknadenkommer att vara betydande. Denna effekt är dock inte tillräcklig för atthindra arbetslösheten från att gradvis stiga under 1992 och en stor del av1993. Årsgenomsnitten beräknas bli 4,4% respektive 5,0%. Siffrornahålls nere av de ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser som föreslås.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Bruttosparandet i ekonomin uppgick till diygt 16% av BNP 1991, vilketär den lägsta andelen sedan början av 1980-talet. De fästa investe-ringarnas andel av BNP minskade förra året, men låg fortfarande på enrelativt hög nivå. Kraftiga neddragningar av lagren bidrog till att detreala sparandet sjönk till ca 17 % av BNP. Därmed minskade underskotteti det finansiella sparandet, vilket för hela ekonomin är identiskt medbytesbalansens saldo. För 1992 och 1993 förutses en fortsatt nedgång avdet reala sparandet i ekonomin. Då bruttosparandet vänder uppåt nästaår uppkommer ett litet överskott i bytesbalansen.

Tabell 1:6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1993 Bruttosparande

17,8

16,2

14,3

14,8

Realt sparande

20,6

17,1

14,8

14,6

Fasta investeringar

20,7

18,9

16,0

15,1

Lagerinvesteringar

-0,1

-1,8

-1,2

-0,5

Finansiellt sparande

-2,8

-0,9

-0,5

0,2

Offentlig sektor

3,9

-1,5

-3,9

-4,9

Hushåll

-0,9

1,1

2,3

2,2

Företag

-5,9

-0,5

1,1

3,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Fördelningen av det finansiella sparandet förändras radikalt underperioden. Hushållens och framför allt företagens sparande stiger medanden offentliga sektorns sparande sjunker. Under perioden 1987-1990 hadeden offentliga sektorn finansiella överskott medan bytesbalansen visadeunderskott. Förra året försämrades den offentliga sektorns finansiellasparande med nära 75 miljarder kr., och visade ett underskott motsva-rande 1,5% av BNP. Bytesbalansen stärks under prognosperioden trotsatt underskottet i den offentliga sektorn stiger till nära 5 % som andel av

11¶BNP 1993. Den fortsatta försämringen av det offentliga sparandet berortill övervägande delen på den svaga ekonomiska aktiviteten underprognosperioden.

Stora valutautflöden ägde rum i slutet av 1991. Därefter har flödena väntoch de svenska räntorna fallit. Nedgången är helt hänförlig till inhemskafaktorer. De europeiska räntorna, vilka efter ecu-anknytningen ärstyrande för den svenska utvecklingen, har i det närmaste legat oföränd-rade under de senaste månaderna. Räntedifferensen har minskat betydligt,vilket återspeglar att förtroendet för uthålligheten i den ekonomiskapolitiken stärkts.

Oron på kreditmarknaden har varit betydande. Institutens samladebefarade och konstaterade kreditförluster uppgick till ca 48 miljarderkronor i fjol. Av detta belastade 35 miljarder bankerna, vilket var merän 12 gånger så mycket som 1989. Vidgade räntemarginaler bidrog tillatt förbättra bankernas intjänandeförmåga och dämpa resultatför-sämringen. Kreditförlusterna väntas ligga på en hög nivå också under1992 och 1993.

De stora förlusterna medför att bankerna intar en mer försiktiginställning till kreditgivning. Större krav ställs på säkerheter ochlåntagarnas betalningsförmåga. Samtidigt har efterfrågan på krediterminskat. Bostadsinstituten har emellertid ökat sin nettoutlåning. Samman -taget håller dock kreditexpansionen på att dämpas kraftigt, vilket till vissdel både kan ses som ett resultat av och en orsak till avmattningen iekonomin. Problemen på kreditmarknaden kan väntas få en negativinverkan på ekonomins utveckling under prognosperioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

12 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

BNP-tillväxten inom OECD-området förra året uppgick till endast knappt1 %. En fortsatt svag utveckling i den amerikanska och brittiskaekonomin, samtidigt som aktiviteten i Västeuropa och Japan dämpades,bidrog till en svagare ekonomisk tillväxt andra halvåret 1991 än tidigareförutsett. I år och nästa år väntas en viss förstärkning av den ekonomiskaaktiviteten ske, och totalproduktionen i OECD-området beräknas öka med2% respektive 3%. Inledningsvis är det främst i Nordamerika och i vissmån i Storbritannien som tillväxten tilltar. I Kontinentaleuropa och Japanbedöms avmattningen hålla i sig under större delen av innevarande år,och först mot slutet av året kan en viss återhämtning förutses.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel avOECD-områdetstotalaBNP i %1

1993 De sju stora länderna

Förenta staterna

37,0

1,0

-0,7

3 1/2

Japan

15,4

5,6

4,5

3 Tyskland

10,1

4,5

3,2

2 1/2

Frankrike

8,4

2,8

1,1

1 1/2

2 1/2

Storbritannien

7,1

0,8

-2,5

2 1/2

Italien

5,9

2,0

1,0

2 1/2

Canada

3,6

0,5

-1,1

4¶Norden

Danmark

0,9

2,1

2,0

2 1/2

Finland

0,7

0,4

-6,2

-1

3 Norge

0,8

1,8

1,6

3 Sverige

1,6

0,4

-1,1

- 1/2

1¶Norden2

4,0

1,5

-0,5

3¶OECD-Europa

44,0

2,8

1,0

1 1/2

2 1/2

OECD-totalt

2,5

0,8

1 1987 års BNP.

2 Exklusive Sverige.

Källor: OECD och finansdepartementet.

Den svaga ekonomiska aktiviteten i OECD-området 1991 kan främstförklaras av en kraftig nedgång i investeringsaktiviteten, och då särskiltinom byggnadssektorn. I de länder som har genomgått en regelrättlågkonjunktur, t.ex. USA, Kanada och Storbritannien, har även denprivata konsumtionen saktat av beroende på en dämpad sysselsättnings-utveckling och låga reala inkomstökningar. Även ett mycket pessimistisktstämningsläge bland hushåll och företag har haft en dämpande inverkanpå efterfrågan. Ytterligare en förklaring till den svaga utvecklingen iUSA och Storbritannien är att både hushåll och företag konsoliderade sin

finansiella position, efter att skuldsättningen stigit snabbt under 1980- Prop. 1991/92:150talet. Bilaga 1:1.1

I stora drag överensstämmer den senaste utvecklingen i USA och Japanmed de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. IVästeuropa däremot har den ekonomiska tillväxten dämpats betydligt merän vad som förutsågs i slutet av förra året. De två främsta orsakerna tillavmattningen är dels att den starka efterfrågeökning som följde efter dentyska återföreningen har avtagit, dels att den penningpolitiska åtstram-ningen i Tyskland har lett till historiskt sett höga realräntor i flertaletvästeuropeiska länder.

Pris- och kostnadsutvecklingen i flertalet OECD-länder — med undantagför Tyskland — avtog under loppet av förra året. År 1991 steg konsu-mentpriserna med 4,3% mätt med årsgenomsnitt, jämfört med 4,9%1990. Hela OECD-området har gynnats av fallande råvarupriser påviktiga insatsvaror samt även sjunkande oljepriser.

Tabell 2:2 Statens budgetutveckling i vissa OECD-länderProcent av BNP

Budget-period

1992 USA1

1/10-30/9

-4,0

-4,8

-6,6

Japan

1/4-31/3

-1,7

-1,5

-1,5

Tyskland, statligt

Kalenderår

-2,0

-1,9

-1,6

(statligt+återföreningsfonder)

-2,7

-3,4

-2,9

Frankrike

Kalenderår

-1,4

-1,9

-1,3

Storbritannien2

1/4-31/3

-0,5

-3,5

-5,5

Nederländerna

Kalenderår

-5,3

-4,3

-4,1

Schweiz

Kalenderår

0,3

-0,6

0,0

Sverige

1/7-30/6

-2,5

-4,7

-6,9

Genomsnitt ovanstående länder

-2,5

-3,3

-4,2

1¶Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen och överskottet i socialförsäkringen.

2¶Statens upplåningsbehov exkl. privatiseringsintäkter.Källor: OECD samt respektive lands finansdepartement.

Den avtagande pris- och kostnadsökningstakten i flertalet länder underloppet av förra året bidrog till att utrymmet för en mer efterfråge-stödjande ekonomisk politik ökade. I USA och Japan utnyttjades dettagenom fortsatta lättnader av penningpolitiken mot slutet av 1991 samt förJapans del även i början av 1992. I USA sänktes diskontot i decembertill 3,5%, vilket är den lägsta nivån sedan mitten av 1960-talet. ITyskland å andra sidan stramades penningpolitiken åt ytterligare motslutet av året — trots tydliga tecken på avmattning i ekonomin — som enföljd av en allt för snabb penningmängdstillväxt, en försvagning avvalutan gentemot dollarn samt — och kanske viktigast — tendenser till alltför höga löneökningar. De västeuropeiska länder som har sin valuta näraknutna till D-marken, främst via växelkursmekanismen inom EMS,tvingades följa med i denna ränteuppgång, trots svagare ekonomiskaktivitet. Finanspolitiken har inte i någon större utsträckning använts isyfte att påskynda konjunkturvändningen i OECD-området. Budgetunder-skotten har, som framgår av tabell 2:2, visserligen ökat i flertalet OECD-

länder, men det är främst en följd av att den låga ekonomiska aktivitetenresulterat i lägre skatteinkomster och högre utgifter för den stigandearbetslösheten.

Den förväntade förbättringen av den internationella konjunkturen i årbaseras främst på att den amerikanska ekonomin kommer att visa en mermärkbar återhämtning. Allt fler tecken tyder på detta. Den för ameri-kansk ekonomi så viktiga privata konsumtionen har sålunda förstärktsunder de senaste månaderna. Även industriproduktionen och sysselsätt-ningen visade i böljan av 1992 tecken på att tillta. En ökande sysselsätt-ning tillsammans med en måttlig prisökningstakt och relativt godlöneutveckling talar för en gynnsam ökning av hushållens reala disponiblainkomster. Även om hushållen i USA kan förväntas fortsätta minska sinskuldsättning och därmed öka sitt sparande bedöms utrymmet för en ökadprivat konsumtion vara relativt stort. Senare bedöms den tilltagandeprivata konsumtionen tillsammans med det låga ränteläget bidra till enåterhämtning av investeringarna.

Den japanska ekonomin kännetecknas av en snabb avmattning. Enkraftig försämring av lönsamheten i näringslivet tillsammans med enförsämring av orderläget har lett till att de japanska företagen planerarrelativt omfattande neddragningar av investeringarna i år. Tillsammansmed en måttlig inkomstutveckling för hushållen talar detta för en svagefterfrågeutveckling under större delen av 1992. Först mot slutet av åretförväntas effekterna av de penningpolitiska lättnader som skett sedansommaren 1991 tillsammans med effekter av det finanspolitiskastimulanspaket som lades fram i slutet av mars 1992 resultera i enförstärkning av den japanska ekonomin.

I Tyskland har den starka efterfrågeökning som följde efter återföre-ningen avtagit samtidigt som de efterfrågedämpande effekterna av denpenningpolitiska åtstramningen har blivit tydliga. En återhämtning avproduktionstillväxten väntas andra halvåret i år. Hushållens realinkomsterökar fortfarande snabbt och till sommaren försvinner den tillfälliga höj-ningen av inkomstskatten, vilket ytterligare stärker hushållens köpkraft.Det finns därför utrymme för en återhämtning av privat konsumtion.Vidare bedöms tysk industri kunna öka sin export i takt med att deninhemska aktiviteten fortsätter att avta samtidigt som efterfrågan i främstUSA ökar.

Pris- och kostnadsutvecklingen väntas bli gynnsam i OECD-områdetunder prognosperioden. I USA och Storbritannien talar produktivitets-förbättringar och avtagande löneökningar för en dämpad kostnadsut-veckling. I USA finns det dock en viss risk att den markanta lättnad avpenningpolitiken som genomförts de senaste åren leder till att ettinflationstryck uppstår i ett senare skede av konjunkturuppgången. Densvaga kreditgivningen antas inte bero på att räntan fortfarande skulleuppfattas som för hög, utan snarare på att dels osäkerheten kringstabiliteten i konjunkturåterhämtningen har dämpat kreditefterfrågan, delsatt bankerna — tyngda av tidigare kreditförluster — till viss del har nekatäven kreditvärdiga företag och hushåll nya lån bl.a. för att kunna levaupp till de nya, strängare kapitaltäckningsreglema. I takt med att den

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

ekonomiska tillväxten tilltar under året är det sannolikt att förtroendet hosinvesterare och konsumenter stärks. Tillsammans med den låga ränte-nivån kan detta leda till en snabb ökning av kreditefterfrågan. I Väst-europa förväntas en dämpad pris- och kostnadsutveckling underprognosperioden. Dels bidrar det höga ränteläget till en svagareåterhämtning av produktionstillväxten. Dels antas den ekonomiskapolitiken i EG-ländema prioritera uppfyllandet av de s.k. konvergens-kriterierna, som anges i Maastricht-avtalet inför upprättandet av enekonomisk och monetär union, gällande bl.a. prisstabilitet. Dessutomförutses relativt stabila priser på råvaror och olja under prognosperioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

1993 De sju stora länderna

Förenta staterna

5,4

4,2

3 1/2

Japan

3,1

3,3

2 Tyskland

2,7

3,5

3 1/2

Frankrike

3,4

3,2

3¶Storbritannien

9,5

5,8

3 1/2

Italien

6,1

6,5

5 1/2

5¶Canada

4,8

5,6

3 1/2

Norden

Danmark

2,7

2,4

2 1/2

3¶Finland

6,1

4,2

4 Norge

4,1

3,4

3 Sverige

10,4

9,4

2 1/2

2¶Norden1

4,2

3,3

3 1/2

OECD-Europa

5,1

4,6

3 1/2

OECD-totalt

4,9

4,3

3 1/2

1 Exklusive Sverige.

Anm.: Aggregaten är sammanvägda med hänsyn till storleken av respektive landsBNP.

Källor: OECD och finansdepartementet.

Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen av den internationellaekonomin hänför sig till utvecklingen i Tyskland och Japan. En vanligtolkning av nedgången i totalproduktionen i Tyskland andra halvåret 1991är att den tyska ekonomin befinner sig i en konsolideringsfås och att deti första hand handlar om en nedväxling från en mycket hög aktivitetsnivåtill en mer stabil tillväxttakt; att det inte rör sig om en normal konjunk-turnedgång. Det finns dock en risk att effekterna av den penningpolitiskaåtstramning, som fortsatte under senare delen av 1991, underskattas ochatt den ekonomiska aktiviteten fortsätter att avmattas. Ett orosmoment äratt tidigare konjunkturuppgångar i Tyskland föregåtts av en markantsänkning av korta räntan. Givet den fortsatt snabba prisökningstakten ochtendenser till höga löneökningar, kan det inte uteslutas att penning-politiken blir stramare än förväntat under prognosperioden. Detta skullekunna tala för att den ekonomiska tillväxten fortsätter att utvecklas svagti Tyskland i år och nästa år.

16¶I Japan har aktiekurserna hittills i år gått ned med ca 20% och totaltsedan 1990 har aktiekurserna fallit med närmare 60%. Detta — tillsam-mans med fallande fastighetspriser — kan genom negativa förmögenhets-effekter resultera i större neddragningar av den privata konsumtionen änförutsett. Vidare kan det försvåra för de japanska bankerna att uppfyllade nya kapitaltäckningskrav som ställs. Detta kan i sin tur leda till enmer återhållsam kreditgivning med negativa återverkningar för företagensinvesteringsvillkor.

I USA föll totalproduktionen med 0,7 % förra året — mätt med årsgenom-snitt. Fr.o.m. andra kvartalet 1991 har dock BNP ökat, med resultatet atttotalproduktionen under loppet av året steg med ca 1/4%. Det faktum attekonomin således växte under större delen av förra året överensstämmerinte med den bild som ofta ges av att den amerikanska ekonominfortfarande befinner sig i en recession. En förklaring till detta kan varabesvikelse över att återhämtningen varit oväntat svag, samtidigt somekonomin mot slutet av förra året såg ut att åter falla tillbaka i enlågkonjunktur.

Denna förnyade avmattning ser dock nu ut att gå mot sitt slut. Efter ettsvagt första kvartal i år pekar en rad konjunkturindikatorer, som t. ex.detaljhandels- och bilförsäljningen, bostadsbyggandet, samt industrinsinköpsplaner på att den amerikanska ekonomin bör komma att ta fartfr.o.m. andra kvartalet. Den främsta anledningen är att de räntesänk-ningar som genomförts de senaste åren nu böljar få effekt. Detta märksbl.a. i att penningmängden mot slutet av förra året böljade öka i snabbaretakt. Diskontot sänktes senast i december 1991 till 3,5 procent, vilket ärden lägsta nivån sedan 1964. Bostadsräntan har fallit till de lägstanivåerna sedan 1970-talet, vilket under senare delen av 1991 bidrog tillen kraftig återhämtning av bostadsbyggandet. Ytterligare en effekt av deräntesänkningar som genomförts är att företagens räntekostnader, justeratför skatt och inflation, i böljan av 1992 var negativa.

I motsats till penningpolitiken har inte finanspolitiken bidragit till attstimulera den inhemska efterfrågan. Den låga ekonomiska aktivitetentillsammans med kostnaderna för banksektorn är de främsta orsakerna tillatt det federala budgetunderskottet innevarande budgetår väntas stiga tillrekordnivån 400 miljarder dollar (drygt 5% av BNP). Utrymmet för enexpansiv finanspolitik är således mycket begränsat, vilket bl.a. kom tilluttryck i det budgetförslag som administrationen presenterade i början avi år. De åtgärder som skall verka på kort sikt är bl.a. minskat preliminär-skatteuttag, större skatteavdrag för barnfamiljer, skattelättnad vid bostads-köp för förstagångsköpare samt tillfälliga skatteavdrag för investeringar.Totalt innebär förslagen ett tillskott till totalefterfrågan i år på ca 30miljarder dollar, motsvarande ungefär 0,5 procent av BNP. Sannoliktkommer dock effekten bli betydligt mindre, då en stor del av köpkrafts-tillskottet till hushållen väntas leda till ökat sparande i stället för till ökad

2¶Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

konsumtion. Från och med nästa budgetår beräknas underskottet i Prop. 1991/92:150budgeten kunna reduceras till ca 350 miljarder dollar. Bilaga 1:1.1

Inflationen dämpades successivt under loppet av förra året. Delvisberodde detta på att produktivitetsökningar i kombination med en svaglöneutveckling resulterade i en markant nedväxling av företagenskostnadsökningar.

Den viktigaste faktorn för en tilltagande tillväxt står att finna i denprivata konsumtionen, som motsvarar ca 70 procent av BNP. Lönernaberäknas visserligen dämpas något i år, till följd av en fortsatt — om änavtagande — ökning av arbetslösheten. Detta motverkas dock mer än välav en stigande sysselsättning och avtagande inflationstakt, vilket samman-taget bedöms leda till en god real inkomstutveckling. Den privatakonsumtionen ökar dock något mindre än inkomsten eftersom hushållenförväntas fortsätta konsolidera sin finansiella position, dvs. minska sinskuldsättning och därmed öka sitt sparande. Investeringar — både ibostäder och i maskiner och anläggningar — beräknas också tillta, delsp.g.a. de mycket låga räntorna och dels p.g.a. en förväntad vinstökningi näringslivet till följd av nedväxlingen av kostnadsökningarna.

Även nettoexporten kommer sannolikt bidra till tillväxten — om änsvagt. Ungefär 1/3 av USA:s export är riktad till marknader somförväntas få en svag tillväxt i år (Japan samt Europa). Resterande exportär riktad till expansiva områden som Canada, Sydostasien och Mexico.Vid rådande dollarkurs är amerikanska företag mycket konkurrens-kraftiga, vilket tillsammans med den förväntade låga kostnadsökningeni tillverkningsindustrin sannolikt leder till att USA vinner marknads-andelar både 1992 och 1993.

Sammantaget talar en rad fundamentala faktorer, vilket de i för siggjort under en längre period, för en mer märkbar återhämtning av denamerikanska ekonomin relativt snart. Anledningen till att man kanförvänta sig att ekonomin denna gång verkligen skjuter fart som väntatär att räntorna sedan hösten 1991 fortsatt att falla — från en redan lågnivå. De ligger nu så exceptionellt lågt att det bedöms som högstosannolikt att de inte relativt snart ger märkbara effekter på deninhemska efterfrågan. Utvecklingen i ekonomin under den senaste tidenligger också mycket väl i linje med det mönster som föregått tidigarekonjunkturvändningar i USA. Återhämtningen väntas ske på bred front,med positiva bidrag från såväl den inhemska efterfrågan som netto-exporten. Översatt i siffror innebär detta en BNP-tillväxt i år på ca 2%och en tillväxt på ca 3 1/2% 1993. Konsumentpriserna beräknas undersamma period öka med mellan 3% och 3 1/2% per år.

BNP-tillväxten i Japan uppgick förra året till 4,5%. Från och med andrakvartalet mattades dock aktiviteten av markant, och sista kvartalet 1991stagnerade totalproduktionen. Effekter av en relativt lång period avekonomisk-politisk stramhet samt restriktiv kreditgivning från bankernaresulterade i en avmattning av de privata investeringarna, främst

bostadsinvesteringar som föll under loppet av året. I linje med konjunk-turnedgången har också pris- och kostnadstrycket avtagit. Överskottet ihandels- och bytesbalansen steg kraftigt förra året. Importen mattades avmarkant p.g.a. den svaga inhemska efterfrågan samtidigt som exportentill främst Sydostasien och EG-området ökade.

Penningpolitiken har mot denna bakgrund lättats successivt sedanmitten av 1991, vilket resulterat i fållande räntor. Senast i april i årsänktes diskontot ytterligare till 3 3/4%, att jämföra med 6% för ett årsedan. Genomförandet av finanspolitiska åtgärder för att få fart påekonomin har dock försvårats p.g.a. en instabil politisk situation. I marsi år antogs dock administrationens budget, vilken innehåller förhållande-vis stora satsningar på offentliga investeringar. Samma månad presen-terade regeringen också ett stimulanspaket, innehållande bl.a. entidigareläggning av offentliga investeringar samt förbättrade kreditmöjlig-heter för små- och medelstora företag.

Utvecklingen mot slutet av förra året med bl.a. fallande industriproduk-tion, investeringar samt privat konsumtion samtidigt som lagren ökadeförstärker bilden av en kraftig avmattning i den japanska ekonomin. Denlageruppbyggnad som skett talar tillsammans med en försämring avorderläget för en fortsatt svag ekonomisk utveckling under våren. Detförsämrade orderläget har också tillsammans med ett kraftigt vinstfall inäringslivet resulterat i ett mycket pessimistiskt stämningsläge i industrin,vilket bidragit till att företagen i år planerar att minska investeringarna.Den försämrade lönsamheten inom industrin är också den främstaanledningen till raset på den japanska aktiemarknaden. Denna utvecklingkommer att försvåra för bankerna att uppfylla de nya och strängarekapitaltäckningsreglerna. Detta kan leda till en fortsatt restriktivkreditgivning och därmed verka återhållande på investeringarna. Detförsämrade vinstläget i industrin i kombination med en lägre sysselsätt-ningstillväxt talar vidare för en svag inkomstutveckling, vilket väntasresultera i att också den privata konsumtionen, som står för ca 60 procentav BNP, kommer att utvecklas svagt.

Sammantaget innebär detta att BNP-tillväxten i år beräknas dämpas tillendast diygt 2%, vilket är den lägsta ökningen sedan 1974. Först motslutet av 1992 kan effekterna av de penningpolitiska lättnader somgenomförts tillsammans med de finanspolitiska stimulansåtgärdernaresultera i en återhämtning av den inhemska efterfrågan, med entilltagande totalproduktion som resultat. Inflationen väntas ligga iintervallet 2%-2 1/2% under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten i Västeuropa dämpades under senare delen avfjolåret. Delvis är detta en följd av att den starka efterfrågeökning somföljde efter den tyska återföreningen har avtagit och att återhämtningeni USA och Storbritannien har fördröjts. Vidare har den penningpolitiskaåtstramningen i Tyskland lett till historiskt sett höga realräntor i flertaletvästeuropeiska länder. Det höga realränteläget väntas kvarstå och verka

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

dämpande på den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa under prognos- Prop. 1991/92:150perioden. Den ekonomiska politiken i EG-ländema antas vara inriktad på Bilaga 1:1.1att uppfylla de s.k. konvergenskriterier, som anges i Maastricht-avtalet.

För merparten av EG:s medlemsländer innebär det att finanspolitikenkommer att inriktas på att minska budgetunderskotten. Sammantaget antasden ekonomiska politiken få en kontraktiv effekt på ekonomin i Väst-europa under de kommande åren.

I västra Tyskland minskade totalproduktionen andra halvåret 1991.Detta innebär att BNP ökade med endast knappt 1% under loppet av

1991 och med ca 3 1/2% i genomsnitt. Avmattningen beror främst på attden starka efterfrågeökning som följde efter återföreningen klingade avsamt att den penningpolitiska åtstramningen som fortsatte under fjolåretböljade få effekt. Efterfrågan dämpades också av de skattehöjningar sominfördes somaren 1991.

Flertalet konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt dämpad utvecklingunder åtminstone första hälften av 1992. Orderingången i tillverknings-industrin samt detaljhandelsförsäljningen har minskat under vintern.Kapacitetsutnyttjandet, som föll fjärde kvartalet i fjol, är emellertidfortfarande högt och den ekonomiska avmattningen hade i mars ännu intelett till någon stigande arbetslöshet i västra Tyskland. Kreditgivningen tillföretagssektorn ökar fortfarande snabbt, vilket återspeglas i en snabbökning av penningmängden. Utvecklingen beror dock huvudsakligen påen ökad kreditefterfrågan i östra Tyskland.

Finanspolitiken förväntas under prognosperioden vara inriktad på attreducera budgetunderskottet, som 1991 uppgick till ca 110 miljarderD-mark (4 1/2% av BNP). Underskottet beräknas emellertid stiga under

1992 till följd av konjunkturavmattningen och att transfereringarna tillöstra Tyskland fortsätter att öka. Dessa uppgick 1991 till ca 140miljarder D-mark. Bundesbank antas inte lätta på penningpolitiken förränövertygande signaler finns på att pris- och kostnadstrycket har avtagit.Av central betydelse i detta sammanhang är att den pågående avtals-rörelsen inte leder till löneökningar som står i konflikt med Bundesbanksmål att på sikt få ned inflationen till ca 2 %.

Under loppet av 1991 steg enhetsarbetskostnadema i hela ekonominmed ca 7 1/2%, vilket i kombination med dämpad efterfrågan har lett tillsjunkande vinstmarginaler i tysk industri. I februari 1992 slöts avtal förstålarbetarna som innebär en löneökning om 6,4% 1992. Förutom atthöga avtal kan väntas leda till att penningpolitiken blir fortsatt stram,bedöms avtal överstigande 6% i rådande konjunkturläge leda till enfortsatt försvagning av tysk industris konkurrenskraft och fortsattsjunkande vinstmarginaler.

De privata investeringarna fortsätter sannolikt att dämpas 1992 till följdav det höga ränteläget, förväntningar om fortsatt pressade vinstmarginaleroch — åtminstone under större delen av året — svag inhemsk och utländskefterfrågan.

Som en följd av höga löneökningar samt — om än svagt — stigandesysselsättning uppskattas hushållens disponibelinkomster fortsätta att öka

snabbt. Dessutom försvinner till sommaren den ettåriga inkomstskatte-höjningen, vilket ytterligare stärker köpkraften.

Ett osäkerhetsmoment i bedömningen av den ekonomiska utvecklingenutgör det faktum att tidigare konjunkturuppgångar i Tyskland föregåttsav att den korta räntan sänkts. Detta har ännu inte skett. Den fortsattstrama penningpolitiken kan leda till att den ekonomiska avmattningenhåller i sig under större delen av prognosperioden. Sammantagetuppskattas BNP i västra Tyskland öka med ca 1 % 1992 och med 2 1/2%1993. Konsumentpriserna beräknas stiga med ca 4% i år och ca 3 1/2%nästa år.

I östra Tyskland, som svarar för ca 7% av Tysklands samlade total-produktion, har nu återhämtningsprocessen inletts. Det är särskilt inombygg- och tjänstesektorerna som produktionen ökar, medan läget inomtillverkningssektorn är mer avvaktande. Totalproduktionen i östraTyskland förväntas öka med ca 10% 1992 efter att ha minskat med ca30% 1991.

I Storbritannien sjönk totalproduktionen fjärde kvartalet i fjol, vilketinnebär att BNP — exklusive oljeproduktionen — har fallit sex på varandraföljande kvartal. Det är huvudsakligen det höga realränteläget och densvaga utvecklingen av hushållens inkomster som fortsätter att dämpa deninhemska efterfrågan. Under senare delen av 1991 minskade hushållensreala disponibla inkomster, främst som en följd av fallande sysselsätt-ning. Dessutom fortsatte hushållen att konsolidera sin finansiella position,vilket ytterligare bidrog till fallet i privat konsumtion.

En betydande del av osäkerheten kring den brittiska konjunkturenhänför sig till bedömningen av utvecklingen av den privata konsumtionenoch sparkvoten. Fallet i sysselsättning väntas upphöra under förstahalvåret i år samtidigt som lönerna fortfarande stiger snabbare änpriserna, vilket sammantaget förväntas leda till en ökning av hushållensreala disponibla inkomster med ca 1% 1992. Den kraftiga förbättring avhushållssektoms finansiella ställning samt den stabilisering av arbetslös-heten som skett talar för att sparkvoten kommer att stabiliseras förstahalvåret i år. Den privata konsumtionen kan därför väntas öka i takt medhushållens reala disponibla inkomster. Ett orosmoment är dock bostads-prisema. I fjol föll de med ca 4% och preliminär statistik tyder på attfallet har fortsatt under inledningen av 1992. Fortsatt fallande förmögen-hetsvärden kan leda till att sparkvoten stiger ytterligare och att konsum-tionsutvecklingen blir svagare.

Privata investeringar antas även fortsättningsvis dämpas av högarealräntor, lågt kapacitetsutnyttjande och pressade vinstmarginaler.Bygginvesteringama hålls dessutom tillbaka av det stora antalet osåldafastigheter.

Det penningpolitiska handlingsutrymmet begränsas av deltagandet iERM och av det faktum av pundet under en längre tid legat i botten avväxelkursbandet. Den nyligen omvalda konservativa regeringen väntas gefortsatt prioritet åt att reducera budgetunderskottet, som i inkomst-budgeten bedöms stiga till ca 4 1 /2 % av BNP.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

21¶Störst positivt bidrag till tillväxten i år beräknas komma från lager-investeringarna. Under Q olårets senare del skedde kraftiga neddragningaroch även om nivåerna förväntas fortsätta att sjunka under åtminstoneförsta halvåret 1992, bedöms lagerinvesteringarna ändå ge ett positivtbidrag till BNP. Under senare delen av 1992 samt 1993 förväntas ävenett ökat bidrag komma från privat konsumtion. Sammantaget beräknasBNP öka med ca 1% i genomsnitt 1992 och 2 1/2% 1993. Den svagaekonomiska utvecklingen har lett till en markant dämpning av pris- ochkostnadsutvecklingen. Detaljhandelsprisema förväntas stiga med ca 31/2-4% per år under prognosperioden.

I Frankrike noterades nolltillväxt fjärde kvartalet i fjol, vilket innebäratt totalproduktionen steg med ca 1 1/4% i genomsnitt 1991. Andrahalvåret föll de privata investeringarna samtidigt som den privatakonsumtionen dämpades markant. Nettoexporten gav däremot ett kraftigtbidrag till den ekonomiska tillväxten. Svag orderingång i januari ochfebruari pekar på en fortsatt dämpad aktivitet under innevarande årsförsta del. Hushållens reala disponibla inkomster väntas fortsätta attutvecklas svagt under prognosperioden som en följd av främst denmycket svaga sysselsättningsutvecklingen. Uppskattningar pekar på attfransk ekonomi kräver tillväxt på 2-2 1/2% för att generera ökadsysselsättning. Privat konsumtion antas öka i takt med disponibel-inkomsten, d.v.s. 1 1/2-2% i års takt under prognosperioden.

Den ekonomiska politiken i Frankrike har sedan slutet av 1980-taletvarit framgångsrik i att upprätthålla prisstabilitet. Sedan 1987 harkonsumentpriserna stigit med i genomsnitt 3% per år och i början av1992 var 12-månadersökningen 1 1/2 procentenhet lägre än den tyska.Trots ökat förtroende för den ekonomiska politiken, är de franskaräntorna fortfarande högre än de tyska. De höga realräntorna väntas,tillsammans med den svaga inkomstutvecklingen i hushållsektom, dämpaden inhemska efterfrågan under prognosperioden. Den ekonomiskatillväxten antas öka långsamt från och med andra kvartalet i år ochtotalproduktionen beräknas växa med ca 1 1/2% 1992 och ca 2 1/2%1993. Inflationen antas ligga relativt stabilt på knappt 3% per år underprognosperioden.

Totalproduktionen i Norden föll förra året. Orsaken till det är främstrecessionen i Finland. Förra året föll BNP med drygt 6%, och än sålänge finns inga tecken på en positiv ekonomisk tillväxt under dennärmaste tiden. Först när den internationella konjunkturen tar fart undersenare delen av 1992 kan en vändning för den finska ekonomin ske. IDanmark och Norge förutses den ekonomiska tillväxten utvecklas relativtgynnsamt.

I Danmark ökade totalproduktionen med knappt 2% 1991. Drivkraftenvar främst nettoexporten och bytesbalansen uppvisade ett oväntat stortöverskott. Produktiviteten förbättrades och tillsammans med lågalöneökningar och en relativt svag inhemsk efterfrågan har detta bidragit

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

till att inflationstakten nu är den lägsta inom hela OECD-området.Arbetslösheten uppgick till 10,5% i årsgenomsnitt i fjol, trots återhämt-ningen i ekonomin.

Under hösten 1991 har en del förändringar på skatteområdet ägt rum.I november beslutade den danska regeringen att höja momsen från 22%till 25%. Effekten av momshöj ningen bedöms dock som skatteneutral, dåden endast ersätter den s.k. löneskatten som infördes 1987. Vid årsskiftet1991/92 sänktes företagsskatten från 38% till 34% samtidigt som en nyvinstskatt infördes. De nedsatta punktskatterna på gränshandelskänsligavaror har i stort sett finansierats genom höjningar på andra områden.Vidare har regeringen lagt fram ett förslag om en ny skattereform, sombl.a. syftar till lägre marginalskatter och mervärdesskatt.

Konjunkturindikatorer för den senaste tiden visar att expansionen hålleri sig. Industriproduktionen, detaljhandelsförsäljningen och orderingångenfortsatte att öka mot slutet av 1991. Samtidigt har konsument- ochproducentpriserna samt lönekostnaderna ökat långsamt under den senastetiden. Dansk industri är således väl rustad för att möta konkurrensen närväl den internationella uppgången kommer, varför nettoexportenförväntas fortsätta bidra till produktionstillväxten. Den privata konsum-tionen förutses stimuleras av högre disponibel inkomst och lägre räntor.Den höga arbetslösheten verkar dock återhållande på den privatakonsumtionen. Sammantaget väntas BNP öka med ca 2% 1992 och 21/2% 1993. Inflationen beräknas vara fortsatt låg i Danmark, på grundav en fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling. 1993 ökar inflationenemellertid något i takt med att kapacitetsutnyttjandet stiger.

Den finska ekonomin befinner sig i en nedgång som saknar motstyckei landets efterkrighistoria. BNP minskade med diygt 6% 1991. Dendramatiska utvecklingen beror dels på en svag efterfrågan på vissa avFinlands viktigaste exportmarknader i väst och — kanske framför allt —sammanbrottet i den finska östhandeln. Utvecklingen reflekterar ocksåinhemska orsaker, som t.ex. företagens och hushållens skuldbörda, högaräntor och en snabbt stigande arbetslöshet. Avsaknaden av efterfrågetrycki ekonomin har bidragit till en dämpning av prisökningstakten. I börjanav 1992 uppgick inflationen till ca 3%, räknat över tolv månader.

Konjunkturindikatorer för de senaste månaderna visar inga tecken påatt den finska ekonomin kommer att expandera under den närmaste tiden.Industriproduktionen har fortsatt att falla samtidigt som arbetslösheten harstigit ytterligare. Den stigande arbetslösheten och hushållens strävan attkonsolidera sin finansiella situation har resulterat i minskad privatkonsumtion. Enligt Finlands Banks senaste investeringsenkät, kommerföretagens investeringar att fortsätta minska under 1992.

I böijan av april i år uppstod en ny förtroendekris för den finskamarken, vilket resulterade i stora valutaflöden och kraftigt stiganderäntor. Mot denna bakgrund presenterade regeringen ett åtgärdspaket,som innebär besparingar uppgående till ca 10 miljarder FIM per budgetårunder perioden 1993-1995.

Ekonomin behöver draghjälp från utlandet för att få fart igen. Denförbättring av konkurrenskraften som devalveringen i november 1991 har

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

medfört tillsammans med det låga pris- och kostnadstrycket talar för enförbättring av den finska ekonomin när väl den internationella konjunk-turen tar lärt under loppet av i år. Den finska skogsindustrin väntar sigt.ex. en femprocentig ökning av exportvolymema under 1992. Deninhemska efterfrågan beräknas dock fortsätta att falla. Sjunkandedisponibla inkomster, hög skuldsättning i hushålls- och företagssektorn,lågt kapacitetsutnyttjande i industrin samt fortsatt höga räntor medför attbåde privat konsumtion och investeringar kommer att gå tillbakaytterligare under 1992. Sammantaget väntas den finska totalproduktionenminska med ca 1 % 1992 och växa med ca 3% 1993. Mot bakgrund avde nyligen aviserade åtstramningsåtgärdema samt risken för ett beståendehögt ränteläge kan emellertid inte uteslutas att produktionsutvecklingenblir svagare.

Inflationen beräknas öka med ca 4% både 1992 och 1993. Detlöneavtal som ingicks efter devalveringen, och som är i kraft till oktober1993, innebär att inga lönehöjningar betalas ut under denna tid. Den högaarbetslösheten bidrar till att hålla tillbaka löneökningarna.

I Norge blev den ekonomiska tillväxten 1991 betydligt lägre än tidigareberäknat. Trots att den disponibla inkomsten ökade med ca 4% 1991, harhushållen fortsatt att konsolidera sin finansiella position. Anledningen tilldetta är försämrade avdragsmöjligheter för ränteutgifter i och medskattereformen 1991/92 samt fallet i bostadsprisema i slutet av 1980-talet som försämrat hushållens nettoförmögenhet. Vidare minskadeinvesteringarna i lastlands-Noige betydligt i gol. Drivkraften bakomBNP-tillväxten om ca 1,5% 1991 var nästan helt oljesektom och ökadoffentlig konsumtion.

En ljuspunkt är emellertid att Noige lyckats genomföra en nedväxlingav inflationen. Lönerna steg förhållandevis måttligt under 1991 ochNoige har nu tre år i rad haft lägre löneökningar än konkurrentländerna.

Under prognosperioden väntas finanspolitiken vara fortsatt expansiv,då den norska regeringen försöker att stimulera den inhemska ekonominmed ökade offentliga utgifter. Den norska räntan bestäms i huvudsak avde europeiska räntorna. Eftersom den tyska penningpolitiken beräknasvara fortsatt stram under större delen av 1992, kommer sannolikt dennorska räntenivån att vara oförändrat hög.

Mot bakgrund av detta beräknas den ekonomiska tillväxten att uppgåtill ca 2% 1992 och knappt 3% 1993. Skattereformen tillsammans meden expansiv finanspolitik väntas förbättra hushållens köpkraft. En stärktkonkurrenskraft bör ge norska företag en god möjlighet att öka sin exportunder prognosperioden. Inflationen väntas vara fortsatt låg.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

24¶Den internationella lågkonjunkturen under förra året var särskilt djup pånågra av Sveriges viktigaste exportmarknader. Efterfrågan på insats- ochinvesteringsvaror, som väger tungt i svensk export, var särskilt svag.Detta, tillsammans med att tidigare års ogynnsamma pris- och kostnadsut-veckling resulterat i en försämring av konkurrenskraften, bidrog till attden svenska varuexporten minskade med drygt 2 % 1991. Industrinskonkurrenskraft förbättras emellertid betydligt både i år och 1993 enligtprognoserna, vilket tillsammans med en högre marknadstillväxt leder tillökad export. Den svaga inhemska efterfrågan har medfört att importenminskat kraftigt. Handelsbalansen har därmed förbättrats avsevärt.Lågkonjunkturen har också påverkat övriga poster i bytesbalansen vilketlett till en snabb förbättring. Redan nästa år väntas bytesbalansen visaöverskott.

Importen av bearbetade varor till Sveriges största marknader inomOECD-området steg med endast 0,7% 1991. Ett kraftigt fall i importenav dessa varor till Finland med 18% och till Storbritannien med 8%bidrog starkt till att marknadstillväxten blev så svag.

Efterfrågan drogs ned framför allt på investeringsvaror. Svensk exportav dessa varor, främst maskiner, minskade också betydligt förra året.Hela 17% av den totala varuexporten 1991 utgjordes av maskiner. Vadgäller övriga bearbetade varor minskade särskilt personbilsexporten, somhar en exportandel på diygt 5 %.

Den svenska exportens starka inriktning mot varor som växte särskiltlångsamt på de viktigaste utlandsmarknaderna kan förklara en stor del avde fortsatta andelsförlustema. Andelarna på marknaden för bearbetadevaror i 14 OECD-länder minskade med hela 6% 1991 mot 4% 1990.Förlusterna på världsmarknaden totalt för bearbetade varor var däremotnågot lägre 1991 än 1990.

Den tidigare ökningen i Sveriges exportpris relativt marknadens import-pris, som pågått sedan 1984, bröts 1990, då relativpriset minskade. Detidigare relativprisökningama får emellertid negativ effekt på mark-nadsandelarna under en följd av år, men dessa effekter avtar nusuccessivt. För 1993 beräknas de så gott som ha upphört.

Exportindustrin gynnades delvis av en effektiv depreciering av densvenska kronan mot konkurrentländernas valutor under de två senasteåren. Industrin pressade också sina priser och vinstmaiginaler för attförsvara sina positioner på världsmarknaden. Exportpriset för bearbetadevaror steg med ca 2% både 1990 och 1991. I år beräknas exportprisetminska med drygt 1 %. Företagen tycks vara tvingade att sänka prisernaför att motverka marknadsandelsförlustema. Kraftiga prissänkningar iböljan av året talar för detta. I januari föll exportpriset för bearbetadevaror med ca 1% från december och låg 2% lägre än i januari 1991.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

25¶Även importprisema sjönk, men inte lika kraftigt. Prissänkningen varöverraskande eftersom januari normalt är den månad då de kraftigastehöjningarna under året görs. Brottet i säsongmönstret kan också tyda påatt företagen nu har ett visst utiymme för att sänka priserna. Industrinsvinstmaiginal beräknas öka såväl i år som 1993 trots fortsatt dämpadeproducentpriser.

Exportpriserna beräknas pressas ytterligare under prognosperioden.Relativpriset för bearbetade varor minskar därmed både i år och 1993.En låg kostnadsökning inom industrin ger möjlighet till en återhållsamprisutveckling. Industrins vinstmarginal väntas ändå stiga något underperioden eftersom produktiviteten ökar starkt. Trots detta beräknasindustrin fortsätta att tappa marknadsandelar i OECD-området, men iavtagande takt.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar ochexport av bearbetade varor

Procentuell förändring

1993 Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder

6,2

4,8

0,7

3,8

6,6

Totalt

6,9

5,3

1,3

4,2

7,0

Priser

14¶OECD-ländersimportriser, SEK

3,9

2,7

2,0

0,8

3,0

Svenska exportpriser

6,1

2,0

2,1

-1,2

2,0

Relativpris

2,1

-0,7

0,1

-2,0

-1,0

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder

-5,2

-4,0

-6,0

-4,0

-1,5

Totalt

-4,9

-4,4

-4,1

-3,0

-1,1

Exportvolym

14 OECD-länder

0,7

0,6

-5,3

-0,4

5,0

Totalt

1,7

0,6

-2,9

1,1

5,9

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen avbearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar sommottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriservägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

De kraftiga andelsförlustema i OECD-området ger uttryck för denogynnsamma varusammansättningen för svensk export de senaste åren.Under 1991 och prognosperioden 1992-1993 är det övriga faktorer änrelativpriset som förklarar den största delen av förlusterna. Investe-ringarna i avsättningsländema väntas bli fortsatt svaga. En annanförklaring kan vara att framför allt de stora svenska multinationellaföretagen ökar sin export från dotterbolag i utlandet medan deras exportfrån Sverige får minskad betydelse. En studie av Sveriges 15 störstaindustriföretag1, som 1989 svarade för 20% av svensk export, visar att

1 Svenska storkoncerners internationalisering - en uppdatering för perioden 1985-1989, KatarinaStenmark, SAFIR-projektet, utredningsrapport91-l, Industriförbundet1991.

deras försäljning från Sverige till externa kunder ökat långsammare än Prop. 1991/92:150deras utlandsproduktion under 1980-talets senare hälft. Dessutom har Bilaga 1:1.1exporten från Sverige till dotterbolag utomlands (intemexport) ökatbetydligt långsammare än utlandsproduktionen. Detta kan delvistillskrivas att dotterbolagen blivit mindre beroende av leveranser frånmoderbolagen. En orsak till denna utveckling kan vara att förvärvadebolag i utlandet behåller tidigare leverantörer av insatsvaror. De svenskaunderleverantörerna får därmed svårare att hävda sig i konkurrensen.

Detta talar också för att kopplingen mellan utlandsproduktionen och desvenska koncemdelama avtar, vilket missgynnar exporten från Sverige.

Marknaden för bearbetade varor i OECD bedöms öka med knappt 4%1992 och med omkring 6 1/2% 1993, vilket kan sägas vara en relativtsvag återhämtning. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknadeni genomsnitt med drygt 10% per år.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetadevaror till 14 OECD-länder

Index 1980=100

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen i framför allt Tyskland(se kapitel 2) gör att det finns en risk för att marknadstillväxten kan blibetydligt lägre än prognosticerat. I prognosen förutsätts en BNP-ökningför Tyskland med ca 1 % 1992. Om Tyskland istället får nolltillväxt i årmedför det en dämpning av landets och även en rad övriga OECD-länders import. Sammantaget skulle det innebära en neddragning avmarknadstillväxten för 14 OECD-länder med 1,3 procentenheter, till2,5% för 1992. Konsekvenserna för Sverige skulle bli avsevärda. Varu-exporten, varuimporten och BNP-tillväxten skulle i år bli 0,9, 0,5 resp.0,2 procentenheter lägre. Kalkylen förutsätter oförändrade marknads-andelar.

27¶Svensk varuexport Prop. 1991/92:150

Sveriges totala varuexport minskade med diygt 2% i volym 1991. I år bilaga I-l-lberäknas varuexporten öka med omkring 1% och med diygt 4 1/5%1993. Förutom en ökad marknadstillväxt, beror uppgången på stärktkonkurrenskraft. Den ogynnsamma produktinriktningen avtar dessutom,då efterfrågan på viktiga exportvaror för Sverige gradvis återhämtar sig.Den måttliga uppgången i efterfrågan i omvärlden bidrar emellertid tillatt exporten av bearbetade varor bedöms ta fart först mot slutet avperioden och öka med omkring 1 % i år och med nära 6 % nästa år.

Verkstadsindustrins export minskade kraftigt 1991, med drygt 5% ivolym. I år beräknas efterfrågan successivt förbättras och exportvolymenför dessa varor öka med 1%. Nästa år beräknas den ta fart i sambandmed den snabbare marknadstillväxten och förbättrade konkurrenskraften,och öka med 6 1/2%.

För basindustrin beräknas exportvolymen i år öka något snabbare än

för verkstadsindustrin. Från en volymökning med 1% förra året,beräknas exporten stiga med knappt 2% i år och med diygt 3% 1993.

Tabell 3:2 Export av varor

Mdrkr.

1991 Volymutvecklingprocent per år

1993 Prisutvecklingprocent per år

1993 Bearbetade varor

281,5

-2,9

1,1

5,9

2,1

-1,2

2,0

Fartyg

2,4

-29,3

52,0

-21,7

6,5

5,4

7,0

Petroleumprodukter

9,8

4,4

6,0

2,0

2,7

-17,0

7,8

Övriga råvaror

39,1

0,1

-2,8

0,8

-10,6

1,3

10,1

Summa varor

332,8

-2,3

1,2

4,7

0,2

-1,3

3,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

År 1991 minskade varuimporten med 7 1/2% i volym jämfört med 1990.Nedgången omfattade i stort sett samtliga varukategorier, särskiltinvesterings- och insatsvaror, byggvaror, eneigivaror och personbilar.Undantag utgör importen av konsumtionsvaror, som steg med 1% ivärde, vilket förklaras av en uppgång för importen av dagligvaror.

Importen av bearbetade varor föll 1991 betydligt kraftigare än vad denslutliga efterfrågan indikerar. Detta hänger delvis samman med att denkraftiga lageravveckling som gjordes under året höll tillbaka importen.Denna förklaring är dock inte tillräcklig. Inte heller den importvägdaefterfrågan, med lagerförändringen inkluderad, tydde på att importfalletskulle bli så stort. En förklaring kan då vara att importandelen underöverhettningsåren steg till mycket höga nivåer genom de kapacitets-restriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. När dessabegränsningar sedan bortföll i nedgångsfåsen åteigick importandelen tillmer normala nivåer. I ett sådant skede kan importen falla snabbare än

den importvägda efterfrågan. Under 1992 och 1993 väntas lageromslaget Prop. 1991/92:150bli positivt och bidra till en vändning uppåt i importen. Den importvägda Bilaga 1:1.1efterfrågan tyder emellertid på en svagare uppgång än för exporten.

I år beräknas varuimporten minska med knappt 1% i volym för attnästa år öka med knappt 2 1/2%. Uppgången förklaras till största delenav en gynnsammare utveckling för exportindustrin, som väntas öka sinefterfrågan av bl.a. importerade insatsvaror, medan övrig inhemskefterfrågan blir fortsatt svag. Nedgången i privat konsumtion ochbruttoinvesteringar 1993 verkar neddragande på importen, som sannoliktfolier för vissa varugrupper. De minskade byggnadsinvesteringarna bört. ex. leda till en fortsatt nedgång i importen av byggvaror.

En uppdelning på branscher för 1991 visar importminskningar av varorfrån basindustri med nära 7% och av bearbetade varor med 9,5%.Importen av varor från basindustrin väntas i år öka med ca 6% medanden för bearbetade varor minskar med 1,8%. Nästa år tar importen avbearbetade varor fort i samband med stigande efterfrågan.

Importpriset för bearbetade varor steg svagt 1991. Medan importpris-ema på papper och papp resp, järn- och stålvaror minskade, stegimportpriset för verkstadsprodukter med 1/2%. I år beräknas importprisetför bearbetade varor däremot sjunka med 1/2%. Liksom Sveriges export-priser för bearbetade varor föll importprisema i januari, vilket bryter motdet tidigare säsongmönstret, som visar på relativt kraftiga höjningar ijanuari.

Tabell 3:3 Import av varor

Mdrkr.

1991 Volymutvecklingprocent per år

Prisutvecklingprocent per år

1993 Bearbetade varor

232,6

-9,5

-1,8

1,6

0,6

-0,5

1,8

Fartyg

5,0

33,2

-35,7

63,7

-1,9

1,1

2,6

Råolja

14,6

-4,4

9,2

1,7

-10,0

-11,0

11,6

Petroleumprodukter

10,5

0,5

-1,0

2,5

-4,0

-17,5

7,5

Övriga råvaror

36,1

-5,6

0,2

2,5

4,5

1,7

5,3

Summa varor

298,8

-7,5

-0,9

2,4

-0,2

-2,0

2,9

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Överskottet i handelsbalansen mer än fördubblades förra året, till 32,6miljarder kr. Förbättringen förklaras främst av den kraftiga minskningeni importvolymen av framför allt investerings- och insatsvaror.

Sveriges bytesbalans visade 1991 ett underskott på 13 miljarder kr., enförbättring med 25 miljarder kr. jämfört med föregående år. Medanöverskottet i handelsbalansen växte försämrades inte övriga storadelposter i bytesbalansen som tidigare. Underskottet i avkastningsnettotvar så gott som oförändrat, resevalutanettot försämrades med 1,5

miljarder kr. medan nettot för övriga tjänster steg med drygt 5 miljarderkr. Tjänste- och transfereringsbalansen totalt visade ett underskott på45,6 miljarder kr. 1991 mot 52,8 miljarder kr. 1990.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 3:2 Handelsbalans för några användningsområden

varor

varor

Källa: Statistiska centralbyrån.

Underskottet i kapitalavkastningen väntas ligga kvar på ungefär sammanivå under hela prognosperioden, omkring 24 miljarder kr., vilket främstförklaras av utvecklingen i räntenettot. Det försämrades med endast 1,5miljarder kr. 1991, att jämföra med drygt 14 miljarder kr. 1990.Underskottet beräknas fortsätta att stiga i ungefär samma långsamma taktunder de närmaste åren. Den räntebärande skulden till utlandet ökar intelika mycket som tidigare, främst p.g.a. att de svenska direktinveste-ringama utomlands mattats betydligt. Den internationella räntenivånväntas dessutom sjunka något vilket motverkar en starkare uppgång iränteutbetalningarna. Förbättringen i räntenettot motverkas emellertid iviss mån av att den kortfristiga upplåningen förra året tenderade attersättas av lån med längre löptider, lån som vanligtvis medför halvårsvisaeller helårsvisa räntebetalningar. Denna typ av lån som togs under 1991genererar följaktligen räntebetalningar först i år.

Nettotillgångarna i utländska portfölj aktier väntas fortsätta växa underprognosperioden, men tillväxten bedöms bli relativt svag. Den betydligastockuppbyggnaden i utländska aktier som skett efter valutaavregleringenhar hittills inte visat sig i någon motsvarande markant uppgång i inflödetav aktieutdelningar från utlandet. En förklaring kan vara att en stor delav utdelningarna återinvesteras i utlandet.

Under 1991 gav de svenska direktinvesteringama inkl, återinvesteradevinstmedel ett nettoutflöde på diygt 16 miljarder kr., vilket kan jämföras

med nära 70 miljarder kr. föregående år. Förutom en markant nedgångi utgående svenska direktinvesteringar jämfört med tidigare år gjordesvenska företag stora desinvesteringar utomlands, dvs. utländskadotterbolag eller produktionsenheter avyttrades och företagen omstruk-turerades. De utländska direktinvesteringama i Sverige ökade dessutommarkant, från ca 14 miljarder kr. 1990 till ca 42 miljarder kr. 1991. Tilldetta bidrog Tetrapaks köp av AlfaLaval starkt. Nettoutflödet avdirektinvesteringar krympte följaktligen kraftigt förra året.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 3:3 Sveriges bytesbalans, rullande tolvmånaderstal

Källa: Riksbanken.

De lägre svenska direktinvesteringarna utomlands kan förklaras av flerafaktorer. Portföljanpassningen efter valutaavregleringen 1989 har trappatsav. Dessutom bidrar den kraftigt försämrade lönsamheten i framför alltindustrin i Sverige, den internationella konjunkturnedgången, fållandepriser på fastigheter, förändringen i den ekonomiska politiken ochföretagsklimatet i Sverige till dämpningen i utlandsinvesteringarna.

En betydligt lugnare investeringsfas inleddes globalt sett förra året. Enfortsatt god utveckling för utländska direktinvesteringar i Sverige kanändå väntas de närmaste åren. För detta talar bl.a. att det blivit lättareför utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslag-stiftningen trädde i kraft 1 januari 1992. Den förutsedda förstärkningenav näringslivets konkurrenskraft, genom lägre lönekostnadsökningar ochhögre produktivitetstillväxt, borde vidare medföra en förbättring avnäringslivsklimatet och därmed stimulera utländska investeringar iSverige. Företagsbeskattningen i Sverige bedöms också vara förmånligjämfört med en rad övriga OECD-länder.

Underskottet i resevalutanettot ökade med endast 1,5 miljarder kr.1991 mot 3,4 miljarder kr. 1990. Utlandsresandet föll kraftigt i böljanav året i samband med kriget vid Persiska viken. Resevalutautgiftema

minskade med 2% 1991 räknat i volym. Antalet charterresenärer frånSverige till utlandet föll totalt med 10% 1991 jämfört med 1990. Affärs-resandet ser också ut att ha blivit mer återhållsamt. Kostnaderna förutlandsresande i arbetet med övernattning minskade med 8 %, eller med1,8 miljarder kr. i lästa priser 1991 jämfört med 1990, enligt statistikfrån Sveriges Turistråd. Framför allt har en neddragning skett i antaletstudieresor utomlands.

Resevalutainkomstema har minskat mycket kraftigt, vilket hör sammanmed lågkonjunkturen, men också med tidigare relativprishöjningar påsvenska turisttjänster. Antalet utländska gästnätter i hotell e.d. minskademed 15% förra året. Under prognosperioden förbättras emellertidrelativpriserna då Sveriges inflationstakt kommit ned på en låg nivåinternationellt sett. Momssänkningen från 25% till 18% på bl.a. hotell,restaurang och inrikes transporter från den 1 januari 1992 bedöms ocksåbidra till en förbättring i resevalutainkomsterna. I år beräknas under-skottet i resevalutanettot försämras med en miljard kr. och ligga kvar påungefär samma nivå nästa år.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 3:4 BytesbalansMiljarder kr.

1993 Bearbetade varor

26,1

28,4

48,9

54,1

68,7

Råolja och petroleumprodukter

-14,8

-18,8

-15,4

-14,2

-16,1

Övriga råvaror

5,9

7,1

3,0

1,7

3,0

Fartyg

-1,3

-0,6

-2,6

0,6

-2,2

Korrigeringspost

-1,3

-1,3

-1,4

-1,4

-1,4

Handelsbalans

14,7

14,7

32,6

40,7

51,9

Sjöfartsnetto

9,0

9,5

10,3

10,9

11,0

Övriga transporter

2,4

1,7

2,4

2,4

2,7

Resevaluta

-15,6

-19,0

-20,5

-21,5

-21,7

Övriga tjänster

-4,8

-7,0

-1,6

-1,7

-2,1

Tjänstebalans

-9,1

-14,8

-9,3

-9,9

-10,2

Varu- och tjänstenetto

5,6

-0,1

23,2

30,8

41,8

Andel av BNP

0,5

-0,0

1,6

2,1

2,8

Avkastning på kapitaldärav

-14,4

-24,5

-24,1

-24,3

-24,5

räntenettoåterinvesterade

-27,9

-42,2

-43,7

-45,3

-47,1

vinstmedel

11,3

11,9

13,5

14,0

14,6

utdelningar

2,1

5,8

6,1

7,0

8,0

Övriga transfereringar

-13,2

-13,5

-12,2

-13,3

-14,1

Transfereringar totalt

-27,6

-38,0

-36,3

-37,6

-38,6

Bytesbalans

-22,0

-38,1

-13,0

-6,7

3,2

Andel av BNP

-1,8

-2,8

-0,9

-0,5

0,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.Källor: Riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

32¶Underskottet i nettot för övriga tjänster minskade markant förra året,med drygt 5 miljarder kr. jämfört med 1990. Importen av provisions- ochförsäljningstjänster samt entreprenader föll kraftigt i samband med densvaga inhemska efterfrågan. Med den något gynnsammare konjunkturenunder prognosperioden ökar sannolikt åter utgifterna, men underskotteti övriga tjänster väntas endast uppgå till omkring 2 miljarder kr. både iår och nästa år.

Överskottet i handelsbalansen förutses öka till närmare 52 miljarder kr.1993. Förutom återhämtningen i varuexporten väntas en fortsatt relativtsvag inhemsk efterfrågan bidra till allt högre överskott. Därmed beräknasbytesbalansen för första året sedan 1986 visa ett överskott 1993, på diygt3 miljarder kr., vilket motsvarar 0,2% av BNP.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

3¶Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 150 Bil. 1:1.1

33¶Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden sker något senare äntidigare beräknats, vilket i hög grad drabbar industrin. Lageravvecklingenfortsätter i år och industriproduktionen, som enligt nationalräkenskapernaminskade med drygt 5% 1991, väntas börja ta fart först under andrahalvåret i år. Lönsamheten i industrin nådde en bottennivå förra året ochberäknas nu förbättras successivt i samband med relativt låga lönekost-nadsökningar och stärkt produktivitet.

Industrins orderingång från exportmarknaden tycks ha nått en bottennivåi slutet av 1991, medan orderingången från hemmamarknaden fortsatteatt falla. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer var industrinsexportorderingång oförändrad första kvartalet i år och under andrakvartalet väntas en uppgång.

Industriföretagen räknar med ökad produktion redan andra kvartalet,men hela 43 % av industriföretagen bedömde i mars sina färdigvarulagersom för stora. Under första halvåret 1991 skedde en ofrivillig upp-byggnad av färdigvarulagren och först under fjärde kvartalet drogs lagrenned, enligt SCB:s statistik. Enligt konjunkturbarometem växte färdigvaru-lagren första kvartalet i år och företagen planerar fortfarande förneddragningar. Först under andra halvåret i år beräknas därför tillväxteni produktionen komma igång.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 4:1 Industriproduktion 1974-1991

Index 1980=100, tre månaders glidande medelvärde

Källa: Statistiska centralbyrån.

Industriproduktionen minskade med 19% från den senaste toppnivån ijanuari 1989 till december 1991, enligt industristatistiken. Nedgången harvarit snabbare än under de närmast föregående lågkonjunkturerna i mitten

på 1970-talet och början av 1980-talet. Från toppnivån i juni 1974 tillbottennivån i juni 1978 föll industriproduktionen med 16%. Undermotsvarande nedgångsfes i böljan av 1980-talet minskade industriproduk-tionen med 9 %.

År 1991 minskade industriproduktionen med ca 8 % enligt industri-statistiken, men med drygt 5 % enligt nationalräkenskaperna. Skillnadenförklaras av att nationalräkenskaperna stämmer av produktionen motefterfrågesidan, som för 1991 visar på en mindre kraftig nedgång än vadindustristatistiken indikerar. I nationalräkenskaperna justerades därförindustriproduktionen upp för att bättre stämma överens med användnings-sidan.

Nedgången i industriproduktionen var förra året kraftigast förverkstadsindustrin, som 1991 svarade för 44% av förädlingsvärdet i helatillverkningsindustrin. Produktionen inom branschen minskade med ca 61/2% 1991, enligt nationalräkenskaperna. För basindustrin begränsadesnedgången till 1 1/2%. Medan produktionen steg med diygt 5% förelektroindustrin var fallet kraftigt, mellan 9% och 10%, för maskin-,metallvaru- och transportmedelsindustrin.

Prognoserna över industriproduktionen utgår här från nationalräken-skaperna. Industriproduktionen förutses minska med 2% i år och ökamed diygt 3 1/2% 1993.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

1993 Basindustri

0,2

-1,2

-1,5

-0,4

2,9

Verkstadsindustri

exkl. varv

3,4

-2,3

-6,4

-3,3

5,9

Övrig industri

0,3

-1,9

-5,6

-1,1

1,8

Industrin totalt

1,7

-2,0

-5,3

-2,0

3,8

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samtjärn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Industrins kapacitetsutnyttjande minskade med ca 8 procentenheter fråntoppnivån i böljan av 1989 till fjärde kvartalet 1991, då nyttjandegradenuppgick till 82%. Under den tidigare nedgångsfåsen från böijan av 1979till bottennivån 1982 minskade kapacitetsutnyttjandet med ca 7 procenten-heter. Den senaste nedgången ser alltså inte avvikande ut, men den skerfrån en något högre nivå. Industrins kapacitetsutnyttjande fjärde kvartalet1991 låg knappt 3 procentenheter över bottennivån 1982. Skillnadenmellan det möjliga kapacitetsutnyttjandet med befmtlig arbetsstyrka iindustrin och det faktiska kapacitetsutnyttjandet ökade markant under1991. Detta innebar att industrin, med befintlig arbetsstyrka, skulle hakunnat producera ca 12% mer fjärde kvartalet. Det svaga efterfrågelägetförklarar emellertid nedgången i kapacitetsutnyttjandet. Det kraftiga fallettalar för att industrin behållit ledig kapacitet snarare än lagt nedkapacitet. Konjunkturinstitutet har gjort en uppskattning av industrins

kapitalstock och visar att den fortsätter att öka i volym, men i lägre takt.Kapitalkvoten, dvs. kapitalstockens andel av förädlingsvärdet, liggerkvar på en hög nivå. Det talar också mot att någon omlåttande utslagningav kapacitet skett. Statistiken är emellertid osäker och bygger delvis påett antagande om realkapitalets medellivslängd. Risken finns därför attutslagning av kapacitet underskattas under vissa perioder.

Fallet i kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin från början av 1989har varit kraftigare jämfört med nedgången under 1980-1982. Då sjönkdet med 7 procentenheter, medan det minskade med nära 12 procenten-heter från första kvartalet 1989 t.o.m. fjärde kvartalet 1991. Den kraftiganedgången tyder på att verkstadsindustrin till stor del valt att behållaledig kapacitet för att utnyttja vid kommande konjunkturuppgång.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 4:2 Kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin (exkl. varv)

Källa: Statistiska centralbyrån.

Medan sysselsättningen inom industrin beräknas fortsätta att kraftigtminska ökar produktiviteten markant, med drygt 5 % såväl i år som 1993.En omfattande strukturomvandling sker nu inom stora delar av industrin,med målet att höja produktivitetstillväxten. Inom flera stora verkstads-företag koncentreras produktionen till färre enheter, produktionen blirmer specialiserad, teknikutvecklingen möjliggör en längre drivenmekanisering av tillverkningen, personalen omoiganiseras och far ökadkompetens, ledtiderna kortas ned m.m.

Återhämtningen i industrin kommer att underlättas av att konkurrens-kraften stärks. Under 1991 steg industrins lönekostnader (timlön inkl,sociala avgifter) med ca 7% jämfört med drygt 10 1/2% året innan.Produktiviteten ökade ungefär lika mycket båda åren, med knappt 1 %.Arbetskostnaderna per producerad enhet ökade följaktligen med nära10% 1990 och med ca 6% förra året. Motsvarande uppgång i konkur-rentländerna 1991 uppgick till knappt 4 1/2%. Kronans effektiva

depreciering med drygt 1 % förra året medförde att enhetsarbets-kostnadema räknat i gemensam valuta ökade maiginellt snabbare än ikonkurrentländerna.

De låga lönekostnadsökningama i år och nästa år, som beräknas uppgåtill drygt 3 % per år, och produktivitetsökningarna på drygt 5 % per år,bidrar till en kraftig förstärkning av industrins konkurrenskraft. Medanindustrins enhetsarbetskostnader minskar med omkring 2% i år och nästaår stiger den i konkurrentländerna. Den tyska industrin, den störstakonkurrenten till svensk industri, tappar konkurrenskraft i förhållande tillSverige, i och med ökade arbetskostnader per producerad enhet med4,8% i år och med 3% nästa år.

Den relativa arbetskostnaden per producerad enhet förutses minska medsammanlagt ca 8 1/2% för svensk industri under 1992-1993. Förutom attlönekostnaderna ökar långsammare i Sverige jämfört med konkurrent-länderna beräknas produktiviteten stiga ca 6 1/2% snabbare för svenskindustri under perioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 4:2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1993 Lönekostnad per timme

10,8

10,6

7,1

3,2

3,5

Produktivitet

3,2

0,8

0,9

5,4

5,3

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

7,4

9,7

6,1

-2,1

-1,7

Produktivitet, 11 OECD-länder

3,5

2,6

1,4

1,9

2,2

11¶OECD-länders ULC

1,7

3,8

4,4

2,9

2,4

11¶OECD-länders ULC, SEK

1,2

5,6

5,7

2,6

2,6

Relativ ULC, SEK

6,1

3,9

0,4

-4,6

-4,2

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det råder fortfarande oklarhet om den rätta nivån för industrins relativa

arbetskostnader per producerad enhet. Industristatistiken ger en gynn-sammare bild än nationalräkenskaperna över utvecklingen i industrinsenhetsarbetskostnader under 1980-talet. SCB utreder hur skillnaderna kan

förklaras2 och har bl.a. redan konstaterat att sanningen bör ligganågonstans mellan industristatistikens och nationalräkenskapernas resultat.Det finns bl.a. risk för inkonsistens i nationalräkenskaperna genom attolika källor används för täljare och nämnare i produktivitetsmåttet.Industristatistiken har däremot överskattat produktivitetsutvecklingen ochunderskattat industrins totala kostnader. SCB kommer till sommaren

presentera en "ny" industristatistik, med en avgränsning av industri-verksamheten som ska stämma bättre överens med nationalräken-

skaperna. Nationalräkenskaperna kommer också att justeras medavseende på industrins förädlingsvärde och resultatet kommer attpresenteras i slutet av året.

2¶Industrins konkurrenskraft och produktivitet i fokus - en utvärdering av stati-stiken, Margareta Ringqvist, SCB 1992.

37¶Under andra halvåret 1989 böljade industriföretagens vinster fälla. Desenaste två åren krympte industrins vinstmarginal (beräknad sombruttoöverskott3 dividerat med bruttoproduktionsvärde) kraftigt, medsammanlagt 1,5 procentenheter. Under den förra lågkonjunkturen i böljanav 1980-talet minskade den med knappt en procentenhet. Industri-företagens resultat efter finansnetto föll med 46% 1991, ett kraftigt fällhistoriskt sett.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 4:3 Industrins bruttovinst som andel av kapitalstocken

Procent

Anm.: Diagrammet avser industrin exkl. varv och petroleumraffinaderier.Källor. Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Lönsamheten i småföretagen inom hela näringslivet minskade ocksåfr.o.m. hösten 1989, vilket småföretagarbarometem4 visar. Lönsamhetenför småföretagen väntas nå en bottennivå första halvåret 1992. Denkraftiga försämringen de senaste åren sammanföll med ökningen i antaletföretagskonkurser och bankernas kreditförluster. En åtstramning avkreditmarknaden har skett, vilket i första hand tycks drabba småföretag,som fatt svårare att få lån till nyinvesteringar beviljade till följd av en allthårdare kreditprövning.

Förra året skedde en nedväxling i industrins lönekostnader per produce-rad enhet. Dessutom steg insatskostnadema betydligt långsammare än

3 Bruttoöverskottet är ett nationalräkenskapsbegrepp, som uttrycker hur mycketsom återstår av förädlingsvärdet när lönekostnaderna räknats bort. I företagseko-nomiska termer motsvaras bruttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl.lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar.

4 Undersökningen omfattar företag med upp till 19 anställda inom den affärs-drivande sektorn i näringslivet. Företagarnas Riksorganisation och Förenings-banken svarar för undersökningen.

tidigare. Vinstmarginalerna minskade ändå eftersom produktpriserna steg Prop. 1991/92:150ännu långsammare än de rörliga kostnaderna. Minskad efterfrågan, Bilaga 1:1.1överkapacitet i vissa branscher, ökad konkurrens, marknadsandels-förluster, fallande priser på bl.a. metaller, bidrog till små prisökningar.

Industrins vinstandel, dvs. driftsöverskottet brutto som andel avförädlingsvärdet, beräknas ha nått en botten 1991, i nivå med 1982-årsvinstandel. Bottennivån vid den förra lågkonjunkturen nåddes emellertid1981 och låg 5 procentenheter lägre än 1982-års nivå.

I år väntas industrins vinstmarginal öka med 0,8 procentenheter. Tilldetta bidrar nedgången i lönekostnaderna per producerad enhet, somminskar med ca 2%. Dessutom stiger knappast insatsvarukostnadema.Priserna på petroleumprodukter minskar kraftigt från föregående årmedan övriga insatsvarupriser stiger svagt. Industrins produktpriserbedöms ligga kvar på en i det närmaste oförändrad nivå. Trots det stigeralltså vinstmarginalerna.

Nästa år stiger insatsvarukostnadema snabbare, men borttagandet avden allmänna energiskatten för industrin motverkar uppgången i förbruk-ningskostnadema. Förslaget innebär en sänkning av industrins energiskattmed ca 3,4 miljarder kr., vilket gynnar främst den mest energitungaindustrin, dvs. basindustrin. Detta bidrar starkt till en förbättring iindustrins vinstmarginal, som stiger med hela 1,4 procentenheter 1993.Till förbättringen bidrar dessutom en ytterligare minskning i lönekost-naden per producerad enhet, med 1,5%. Producentpriserna stiger, menär ändå pressade jämfört med utländska konkurrentpriser.

Tabell 4:3 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler perproducerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

1993 Per producerad enhet(procentuell förändring):FörbrukningskostnadLönekostnad1

7,6

2,8

1,5

0,2

2,6

7,3

8,4

5,9

-2,1

-1,5

Lönekostnad per timme

10,4

9,2

7,3

3,2

3,5

Produktivitet

2,9

0,7

1,3

5,4

5,1

Summa rörlig kostnad

7,6

4,4

2,9

-0,5

1,4

Produktpris

7,4

3,6

1,9

0,3

3,0

Marginal, procentenheter

-0,1

-0,8

-0,7

0,8

1,4

Bruttoöverskottsandel2

29,8

27,5

25,3

27,3

30,9

1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter. Produktivitet avserbruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme.

2¶Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen av industrins lönsamhet under 1980-talet har avsevärtskilj t sig åt mellan olika branscher. För producenter av bearbetade varorvisar perioden efter devalveringarna i böljan av 1980-talet fram t.o.m.

1986 en god lönsamhetsutveckling. Basindustrin följde med i den kraftigauppgången från 1982, men fick problem 1985-1986, då vinsterna föll.Under perioden 1987-1989 steg basindustrins vinster igen, men övrigindustri drabbades av en försämring. Basindustrins vinstandel böljadefålla först 1990.

Rörelseresultatet efter finansnetto i svensk skogsindustri föll med nära70% förra året. Nedgången var också kraftig för den amerikanska ochfinska skogsindustrin. Positiva effekter av den finska devalveringen inovember förra året märks inte i resultatet för 1991, men bör komma iår. Den finska skogsindustrin har i viss mån vunnit marknadsandelarefter devalveringen.

Skogsindustrin har fortsatta problem med överkapacitet för både massaoch papper, och konkurrensen är hård. Medan efterfrågan från om-världen på massa och papper haft en tendens att öka, bidrog överkapa-citeten till att exportpriserna på massa sjönk 1991 med 22,5%. Vinst-marginalerna minskade därmed mycket kraftigt. Priset på pappersmassabedöms vara på väg uppåt, men från en låg nivå. Exportpriset för massaberäknas för helåret 1992 fålla med 2% jämfört med föregående år.Exportpriset på papper och papp kan väntas minska med över 5% i årfrån en uppgång förra året med knappt 1 %.

För järn-, stål- och metallverk föll exportpriserna också under 1991.Efterfrågan minskade, både från hemma- och exportmarknaden. Denglobala investeringsnedgången slog hårt mot branschen. För börsbolageninom metallindustrin föll resultatet efter finansnetto med drygt 65%förra året. Konjunkturuppgången på viktiga marknader väntas dessutomgå långsamt, men dock bidra till en successiv resultatförbättring förbranschen.

Basindustrins rörliga kostnader per producerad enhet beräknas fållamed drygt 1 % i år. De pressade priserna medför emellertid en nedgångi vinstmarginalen även i år, med 1/2 procentenhet. Först nästa år väntasmarginalerna förbättras, delvis till följd av en markant uppgång i försälj-ningspriserna. Dessutom bidrar slopandet av den allmänna energiskattenför industrin starkt till att dämpa uppgången i basindustrins förbruknings-kostnader 1993. De beräknas stiga med 2,6% medan lönekostnaden perproducerad enhet minskar med knappt 1 %. De rörliga kostnaderna totaltökar med knappt 2% medan produktpriserna stiger med ca 6 1/2%.Vinstmarginalen stiger då med ca 4 1/2 procentenheter. Bruttoöverskottetsom andel av förädlingsvärdet ökar till knappt 38%. Den senastetoppnivån 1989 låg vinstandelen på nära 43 %.

Den svaga efterfrågeutvecklingen för bilar och investeringsvaror harslagit hårt mot verkstadsindustrins export. Transportmedelsindustrinsvinster föll kraftigt förra året, vilket främst förklaras av den negativautvecklingen för personbilsförsäljningen, särskilt på de stora marknadernaUSA, Storbritannien och Sverige. Enligt Sveriges Verkstadsindustriersprognos för den totala verkstadsindustrin minskade avkastningen på totalt

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

kapital5 med tre procentenheter 1991 från föregående år, till 3,1% 1991.Rörelsemaiginalen6 blev negativ, -1,3%.

Trots den stora nedgången för verkstadsindustrin finns nu vissa positivatecken. Exportorderingången till branschen som helhet tycks vara på väguppåt, men tillväxten i år väntas bli svag. Lönekostnaderna per produce-rad enhet minskar med diygt 2% i år till följd av en markant uppgång iproduktivitetstillväxten. De totala rörliga kostnaderna väntas minska i årmed knappt 1/2%, vilket ger visst utiymme för en uppgång i vinst-marginalerna, trots att produktpriset i det närmaste förblir oförändrat.Nästa år beräknas marginalen växa snabbare, trots fortsatt pressadeproduktpriser. Produktivitetsökningen förblir stark och lönekostnaden perproducerad enhet minskar med ca 3 1/2%. Uppgången i förbruknings-kostnadema motverkas något av slopandet av energiskatten för industrin,men i betydligt mindre grad jämfört med effekten för basindustrin.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

5¶Resultat efter finansnetto plus räntekostnader som andel av totalt kapital.

6¶Resultat före finansnetto som andel av omsättningen.

41¶Den del av tjänstesektorn som riktas mot framför allt industri- ochbyggföretag märkte av en minskad efterfrågan 1991. Fortsatt fällandeindustriproduktion i år försvagar efterfrågan på dessa tjänster ytterligare,men under loppet av 1993 väntas en förbättring. För de tjänster somriktas mot hushållen är utvecklingen den motsatta. Produktionen avhushållstjänster fortsätter att stiga i år, men beräknas däremot gå tillbakanär den privata konsumtionen minskar 1993.

Under de senaste decennierna har tjänstesektorn passerat industrin ifråga om antalet sysselsatta och produktion, se diagram 5:1. År 1991arbetade ungefär 2/3 av de sysselsatta inom tjänstesektorn och ca 1/3inom den varuproducerande sektorn. Framväxten av ett "tjänstesamhälle"är en internationell företeelse och andelen sysselsatta inom tjänstesektornuppgick till 65% i genomsnitt inom OECD 1990.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 5:1

Produktionen i näringslivets olika delar iförhållande till BNP

Anm.: Till industrin har SNI 2-5 räknats, till tjänster SNI 6-9.Källa: Statistiska centralbyrån.

Produktion och sysselsättning i näringslivet

Sysselsatta i näringslivet i förhållande till totala antaletsysselsatta

Tjänsterna kan delas in beroende på var produktionen sker. En tjänstklassificeras som offentlig om den produceras inom en offentligmyndighet. De övriga tjänsterna produceras inom näringslivet förförsäljning på marknaden och utgör det som vanligen kallas för denprivata tjänstesektorn. Det innebär att även statliga och kommunala bolagsamt affärsdrivande verk räknas till den privata tjänstesektorn. År 1991svarande den för 35 % av totalt antal sysselsatta och 39% av produktioneni Sverige.

Den privata tjänstesektorn består i sin tur av en mängd ytterstheterogena branscher. Om branscherna indelas efter hur tjänsterna anv-änds utgör knappt hälften, 48% 1990, insats i annan produktion iSverige, s.k. företagstjänster. De övriga tjänsterna går till slutligförbrukning, till allra största del privat konsumtion (36%). Efterfråganpå företagstjänster följer närmast industri- och byggkonjunkturen, medanhushållstjänsternas utveckling främst kopplas till privat konsumtion.Därmed skiljer sig konjunkturkänsligheten mellan de olika tjänste-branschema väsentligen åt.

42¶Framväxten av tjänstesektorn förklaras delvis av att produktionsmeto-derna blivit alltmer kunskapsintensiva, vilket ställer större krav påkvalificerade tjänster. Dessutom sker s.k. sektorövergångar, vilketinnebär att verksamheter omklassificeras från t.ex. industri till tjänstesek-tor p.g.a. att den huvudsakliga verksamheten förändras eller att delar avföretag bolagiseras. Detta fenomen förklarar framför allt ökningen avuppdragsverksamhet under 1980-talet.

Tjänsternas andel av utrikeshandeln, exkl. finansiella tjänster, har vuxitfrån 15 till 20% under de två senaste decennierna. När kreditmark-nadema avreglerades har utbytet av finansiella tjänster mellan länderstigit markant. Betalningen för dessa sker emellertid främst genomräntemarginaler och registreras därmed inte i statistiken. EES-avtalet ochett framtida EG-medlemsskap medför att branscher som hittills varitskyddade nu utsätts för utländsk konkurrens. Tjänstehandeln förutsesdärför växa länder emellan.

Med utgångspunkt från svensk näringsgrensindelning (SNI) kanföljande indelning av den privata tjänstesektorn göras efter tjänsternasanvändningsområden:

Distributionstjänster består av parti- och detaljhandel tillsammans medrestaurang- och hotellverksamhet. Dessa är huvudsakligen hushålls-tjänster, men partihandeln riktas mot såväl hushåll som företag.Detaljhandeln redovisade en ökad försäljningsvolym 1991, men pris-utvecklingen var svag, vilket innebar krympande vinstmarginaler.Sårbarheten ökade därmed och konkurserna inom sällanköpsvaruhandelnsteg med drygt 60%. Utvecklingen inom partihandeln var splittrad. Dendel som levererar till detaljhandeln klarade sig bättre än den som riktasmot annan produktion. Inom partihandeln minskade såväl försäljnings-volymen som antalet anställda under 1991. Orderläget var svagt ochförsäljningspriserna i stort sett oförändrade. Mer än 60% av partihandels-företagen uppgav i konjunkturinstitutets tjänstebarometer (sista kvartalet1991) att lönsamheten var dålig, vilket också resulterade i en uppgång avantalet konkurser med 56%. Bruttoöverskottsandelen inom hela varu-handeln minskade från 9,8% 1990 till 8,2% i fjol och totalt 11 700personer varslades under 1991.

Person- och godstransporter samt post- och telekommunikation utgörtillsammans kommunikationstjänster. Tjänsterna riktas till både företagoch hushåll. Åkeriernas transportvolym gick tillbaka under 1991 ochprissänkningar var vanligare än prishöjningar enligt tjänstebarometem.Samfärdseltjänstema redovisade också en volymminskning förra året,medan post- och teletjänster steg. Sektorn är idag starkt reglerad, menkommer att utsättas för ökad konkurrens i och med EES-avtalet. Hårdaremiljökrav, liksom en ökad kostnadsmedvetenhet inom näringslivet, som

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

bl.a. påverkar företagens lagerhållningsbeteende, väntas medföra struk-turförändringar inom transportsektorn.

Finansiella tjänster består av bank- och forsäkringsverksamhet ochinriktas mot såväl företag som hushåll. Den snabba utvecklingen på definansiella marknaderna medförde att grändragningen mellan bank- ochforsäkringsverksamhet luckrades upp. Fr.o.m. den 1 augusti i fjol blevdet tillåtet för banker och försäkringsbolag att äga varandra. Produk-tionen ökade 1991 med 7 resp. 4% inom bank- och försäkringsverk-samhet. Bruttoöverskottsandelen, som för finansiella företag avspeglarräntenettot minus förvaltningskostnader, steg något under 1991. Andrahalvan av 1980-talet kännetecknades av en generös och expansiv kredit-givning. Lågkonjunkturen och betydande prisfall på kommersiella fastig-heter medförde att kreditinstituten under förra året drabbades av kraftigtökade kreditförluster. Tack vare den goda intjänandeförmågan begrän-sades dock det negativa resulatet till ca 10 miljarder kr i det svenskabanksystemet. Både bank- och försäkringsbranschen karaktäriserades avstarka koncentrationstendenser för att genom stordriftsfördelar hanteraden försämrade lönsamheten.

Tjänsteinnehållet inom branschen fastighetsförvaltning utgör en ytterstliten del av kostnaderna. De motsvaras i stället främst av kapitalkostnadersamt kostnader för reparationer, underhåll och energi. Antalet sysselsattainom branschen är därför mycket litet. Produktionen är på kort sikt intekonjunkturberoende utan utvecklas i den takt den befintliga bostads-stocken slits och underhålls. Prisfallet på kommersiella fastigheter underden senaste tiden samt förändringar av bostadssubventioner och ett lägrebostadsbyggande framöver m.m. torde på sikt leda till en svag utveck-ling.

Uppdragsverksamhet är den del av tjänstesektorn som vuxit snabbastunder de två gångna decennierna. Uppdragsverksamhet är i sig en ytterstheterogen bransch och återfinns inom områden som t. ex. ADB, teknik,reklam, informations- och skrivbyråer. Minsta gemensamma nämnare äratt det handlar om konsultverksamhet som nästan uteslutande inriktar sigmot företag. De skilda delsektorema påverkas ytterst olika av denrådande lågkonjunkturen. Värst drabbade enligt tjänstebarometem ärbyggkonsulter där omsättningen liksom orderingången föll märkbart,medan motpolen utgörs av juridisk uppdragsverksamhet där efterfråganvar fortsatt stark hela 1991. Totalt sett inom uppdragsverksamhet ökadeantalet arbetade timmar medan bristen på arbetskraft med branschspecifikkompetens upphörde helt. Den samlade produktionsvolymen böljadeockså fålla under loppet av 1991.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

44¶I övriga privata tjänster inkluderas renhållning, undervisning, rekreationm.m. som riktas mot såväl företag som hushåll. Produktionsvolymensjönk något under 1991, samtidigt som antalet arbetade timmar steg med1%. I den mån offentliga tjänster privatiseras kommer undervisnings-sektorn liksom hälso- och sjukvård att öka kraftigt.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Produktiviteten ökade med 0,9% i genomsnitt i tjänstesektorn underperioden 1980-1990 och steg med 1,0% i fjol. Den har dock fluktueratkraftigt och på ett ibland svårförklarligt sätt. Det är problematiskt attavgöra hur stor del av en värdemässig förändring som utgör ersättningför ökad kvalitet och som därmed skall betraktas som en volymökning.Det ligger ofta i tjänstens karaktär att kvaliteten inte är kvantifierbarsamtidigt som den är ett mycket viktigt konkurrensmedel. I produk-tivitetsdelegationens betänkande angavs att svårigheter att mäta kvalitets-förändringar sannolikt lett till att produktivitetsökningen underskattats idelar av tjänstesektorn.

När skattereformen genomfördes breddades basen för mervärdeskatt.Detta påverkade de tjänstesektorer som tidigare varit befriade eller hadereducerad skattesats och som vänder sig till hushåll. Enligt den utredningsom dåvarande Statens Industriverk (SIND) gjorde i samband med skatte-reformen leder den höjda mervärdeskattesatsen till en nedgång i turismen(hotell- och restaurangbranschen, vissa transportbranscher, nöjesfältm.m.) med 11% på lång sikt. Efter den partiella mervärdeskattesänk-ningen fr.o.m. 1992 begränsas nedgången i turism enligt SIND till ca5%. Sänkningen omfattar livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samtpersontransporter.

Diagram 5:2 Konjunkturläget i olika Ijänstebranscher

Nettotal

-10

-20

-30

-40

-50

-60

-70

-80

-90

1990/3 1990/4 1991/1 1991/2 1991/3 1991/4 1992/1

Anm.: Bilden visar ett nulägesomdöme av antalet företag som anger att konjunktur-läget förbättrats minus de som anser att det försämrats, under första kvartalet 1992.Källa: Konjunkturinstitutet.

45¶Konjunkturinstitutet publicerar sedan två år en konjunkturbarometer förtjänstesektorn motsvarande den som görs för industrin. Tjänstebarometemomfattar detalj- och partihandeln, åkerier och uppdragsverksamhet.Barometern för första kvartalet 1992 visar på ett splittrat konjunkturläge,se diagram 5:2. Detaljhandeln tror på en fortsatt ökad försäljningsvolym,men ett minskat antal anställda det kommande halvåret. Såväl parti-handeln som åkerierna väntar sig neddragningar av försäljningsvolym ochantalet anställda. Inom uppdragsverksamhet finns vissa sektorer varsförväntningar är positiva, men det stora flertalet tror på minskadfakturering och sysselsättning.

Fortsatt fallande industriproduktion i år förstärker de indikationer somframkommer ur tjänstebarometem om en negativ utveckling av produk-tionen av företagstjänstema, men en förbättring väntas under 1993 närindustriproduktionen vänder uppåt. En fortsatt positiv utveckling av denprivata konsumtionen i år bidrar till en ökning av hushållstjänsternasproduktion som kompenserar nedgången av företagstjänstema. Däremotförutses en försvagning 1993 när den privata konsumtionen väntas gåtillbaka. Rationaliseringar förväntas leda till en minskad sysselsättning iår främst inom företagstjänstema, men också inom hushållstjänsternaberäknas sysselsättningen gå tillbaka något. Sammantaget beräknasproduktionen stiga med 0,9% i år och med 1,8% 1993, samtidigt somsysselsättningen fäller med knappt 2% i år och ytterligare ca 1% 1993.Prognoserna över produktion och sysselsättning innebär att produk-tiviteten inom tjänstesektorn beräknas öka med 2 1/2 till 3 % per år underprognosperioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

46¶Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990, med stigandearbetslöshet mot slutet av året, fortsatte arbetsmarknadsläget att försämrasi ett snabbt tempo under 1991. Arbetslösheten steg med ca en procent-enhet från början av året till närmare 3,5% mot slutet av 1991. Syssel-sättningsnedgången var markant. Antalet minskade med närmare 80 000personer i genomsnitt under året. Nedgången var betydligt kraftigareunder senare delen av året. Ökningen av arbetslösheten dämpades av ettallt starkare fall i arbetskraftsutbudet.

Den fortsatt höga nivån på antalet varsel samt den svaga efterfrågan påarbetskraft som råder indikerar en fortsatt stigande arbetslöshet från denhöga nivån på 4,1% som uppnåddes under böljan av 1992. Årsgenom-snittet 1992 beräknas stiga till 4,4%. Sysselsättningen förutses fålla mednärmare 3,5% eller ca 150 000 personer. Också 1993 beräknas syssel-sättningen fortsätta att sjunka, om än i en avtagande takt, och arbetslös-heten stiger till ett årsgenomsnitt på ca 5%. Den öppna arbetslöshetenhålls tillbaka av de ytterligare åtgärder som föreslås sättas in. Orsakernatill det pressade arbetsmarknadsläget är en svag utveckling av produk-tionen med en minskning med 0,5% 1992 och endast 1% ökning nästaår. Dessutom tillkommer effekten av en ovanligt kraftig produktivitets-tillväxt med uppemot 3% per år. Det normala mönstret har varit attproduktiviteten stiger i en konjunkturuppgång i samband med attproduktionen åter tar iärt. I år sjunker istället produktionen samtidigt somen ännu starkare nedgång av sysselsättningen orsakar produktivitetsför-bättringen.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 6:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Nedgången i sysselsättningen, som inleddes i böljan av 1991 fortsatteunder året i en accelererande takt. I genomsnitt under 1991 sjönk

sysselsättningen med närmare 80 000 personer eller 1,7%. Antaletarbetade timmar föll med 2%, vilket innebar att medelarbetstidenreducerades något. Att medelarbetstiden avtog trots minskad sjukfrån-varo sammanhänger med att antalet lagstadgade semesterdagar utökadesmed två dagar för stor del av de sysselsatta.

Till sysselsättningsnedgången, som fortsatte i snabbt tempo i böljan av1992, bidrog främst industrin, men minskningar noterades inom samtligabranscher. Nedgången inom den konkurrensutsatta delen i ekonomin harpågått sedan böljan av 1990. Inom de privata och offentliga konkurrens-skyddade sektorerna noterades en stagnation eller tillbakagång först underandra hälften av 1991.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 6:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1991 1991 1992 1993

Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

-6

-5

-4

Industri

-62

-70

-15

Byggnadsverksamhet

-1

-38

-25

Privata tjänster

-14

-25

-7

Kommunal verksamhet

-9

-13

Statlig verksamhet

-4

-8

Totalt

-77

-151

-72

Arbetskraft, totalt

-25

-77

-48

Arbetslösa

% av arbetskraften

2,7

2,7

4,4

5,0

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den långsiktiga trenden mot minskad sysselsättning inom jord- ochskogsbruket förutses fortsätta. Under 1991 sjönk antalet med 6 000personer. I år och nästa år beräknas antalet gå ned ungefär lika mycket.Inom jordbruket är omställningen mer av strukturell art genom denjordbrukspolitiska reformen och närmandet till EG medan omställningenär mer konjunkturell inom skogsbruket.

Inom industrin fortsätter den starka neddragningen av sysselsättningen.Förra året sjönk antalet med över 60 000 personer. I år beräknasnedgången bli ännu större, 70 000 personer. Den starkt avtagande syssel-sättningen, i timmar räknat 7 %, samtidigt som produktionen fäller medendast ca 2% innebär en produktivitetsuppgång på hela 5,5%. Nästa årberäknas produktivitetsutvecklingen bli lika stark, till följd av attproduktionen växer med ca 4% samtidigt som sysselsättningen fortsätteratt fålla med ytterligare 1,5%. Trots att industriproduktionen vänderuppåt relativt kraftigt förutses således produktivitetsökningen blidensamma som i år. Detta förklaras av att de stora sysselsättningsned-dragningar som gjorts minskar potentialen för snabba produktivitets-ökningar när efterfrågan åter tar fart. Det innebär att arbetskraftsreservensom tidigare i motsvarande konjunkturfåser genererat en snabb produk-tivitetstillväxt i produktionsökningsfäser nu är mindre.

48¶Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln och syssel-sättningen böljade minska först mot slutet av 1991. Under 1992 och1993 förutses en stark neddragning av antalet sysselsatta, med ca 40 000resp. 25 000 personer. Förutom effekten av konjunkturnedgången samtoron på de finansiella marknaderna finns strukturella orsaker tillnedgången. Det innebär en anpassning till högre relativkostnader förboendet samt en lägre subventionering av byggandet. Den starka produk-tivitetstillväxt, år 1992 närmare 7%, som blir följden av den omfattandesysselsättningsneddragningen kan till viss del förklaras av effek-tivitetsförbättringar i samband med avvecklandet av subventioner ochregleringar.

Inom den privata tjänstesektorn avtog sysselsättningen alltmer underloppet av 1991. I genomsnitt under året föll sysselsättningen med 14 000personer. Det var varuhandeln som svarade för hela nedgången. Produk-tionen inom tjänstesektorn var relativt oförändrad. I år väntas däremotproduktionen stiga med närmare 1%, till följd av den positiva utveck-lingen av den privata konsumtionen, medan antalet sysselsatta faller med1,5%, eller med 25 000 personer. Ar 1993 beräknas sysselsättnings-nedgången bromsas upp samtidigt som produktionen stiger med närmare2% till följd av vändningen uppåt i industriproduktionen.

En stagnation av sysselsättningen inträffade under loppet av 1991 inomden kommunala sektorn. Under 1992 förutses en minskning med ca10 000 personer och 1993 ett ytterligare fall med 13 000 personer.Överföringen av antalet personer i beredskapsarbete och inskolnings-platser till de föreslagna s.k. ungdomspraktikplatsema innebär en ned-dragning i sig. Detta beror på att de som berörs av de förstnämnda typenav åtgärder räknas som sysselsatta, företrädelsevis inom kommunerna,medan deltagande i ungdomspraktik definieras som studerande ochdärmed inte ingår i arbetskraften.

Sysselsättningen inom staten böljade falla under loppet av 1991.Genomsnittet för året steg ändå enligt arbetskraftsundersökningen (AKU)med 5 000 personer jämfört med 1990. Det beror dock på statistiskamätfel. Enligt SCB:s årsstatistik för den statliga sysselsättningen varantalet istället ungefär oförändrat jämfört med 1990. Neddragningen avden statliga administrationen gör att antalet förutsätts minska både 1992och 1993 med sammanlagt 12 000 personer.

Sammanfattningsvis fortsätter den snabba nedgången av den totalasysselsättningen under 1992. Kostnadskrisen inom industrin under senaredelen av 1980-talet medförde att sysselsättningen där böljade anpassasnedåt redan 1989. Därefter har trycket på effektiviseringar stigit somföljd av de krav som ställs i samband med den allt starkare inter-nationella integrationen samt p.g.a. den desinflationsprocess somekonomin genomgår bl.a till följd av att devalveringsvägen är stängd.Denna anpassningsprocess, som förstärkts av konjunkturnedgången,beräknas fortsätta under prognosperioden. Under 1993 drar minskningeninom byggsektorn ned sysselsättningsutvecklingen medan fallet bromsasi industrin samt i den privata tjänstesektorn, där produktionsökningarförutses.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

49 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 6:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Ärlig procentuell förändring

1993 Näringslivet

Produktion

3,1

2,7

2,6

0,5

-1,9

-0,7

1,6

Sysselsättning

1,7

3,5

1,1

0,5

-3,6

-4,5

-1,8

Produktivitet

1,4

-0,8

1,5

-0,1

1,7

4,0

3,5

IndustriProduktion

2,5

2,3

1,7

-2,0

-5,3

-2,0

3,8

Sysselsättning

1,7

0,5

-0,6

-2,7

-6,2

-7,0

-1,4

Produktivitet

0,8

1,9

2,3

0,8

0,9

5,4

5,3

Byggnadsverksamhet

Produktion

3,9

0,7

5,7

0,2

-2,3

-4,0

-4,5

Sysselsättning

1,5

0,9

3,6

2,0

-2,3

-10,0

-7,5

Produktivitet

2,3

-0,2

2,0

-1,8

0,0

6,7

3,2

Privata tjänsterProduktion

5,0

3,8

2,6

2,2

-0,3

0,9

1,8

Sysselsättning

2,8

3,1

3,0

1,4

-1,3

-1,9

-0,8

Produktivitet

2,1

0,7

-0,4

0,8

1,0

2,8

2,6

Offentliga tjänster

-0,9

Produktion

0,8

0,7

2,1

1,3

0,8

0,0

Totalt

Produktion

2,6

2,3

2,4

0,7

-1,3

-0,5

1,0

Sysselsättning

1,1

2,7

1,5

0,7

-2,2

-3,2

-1,6

Produktivitet

1,5

-0,4

0,9

0,1

1,0

2,8

2,7

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För produktiviteten innebär detta förlopp att en kraftig uppgång sker1992 till följd av den starka sysselsättningsnedgången, trots att produk-tionen faller. Produktiviteten stiger med 2,8%. Det föreligger dock storatolkningsproblem av sambandet mellan produktions-, efterfråge- ochsysselsättningsutvecklingen i statistiken för 1991. Det får återverkningarockså under prognosperioden. År 1993 sker en lika stark produk-tivitetsförbättring. Större delen av den strukturella anpassningsprocessenbör då ha genomförts, åtminstone inom industrin. Dessutom böljarsannolikt företagen se en ljusning i ekonomin och benägenheten attytterligare dra ned på personal kan därmed komma att avta.

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkarsysselsättningen. Under 1991 sjönk medelarbetstiden trots att sjukfrån-varon minskade. Det är en följd främst av att antalet semesterdagarutökades bland vissa grupper. År 1992 och 1993 beräknas medelarbets-tiden stiga svagt, trots att det också finns ett antal faktorer som verkar imotsatt riktning. Det gäller t.ex. ett ökat antal permitteringar medkorttidsvecka och en högre andel deltidsarbetande. I uppdragande riktningverkar däremot den minskande frånvaron, främst sjukfrånvaron somhistoriskt tenderat att ha ett motkonjunkturellt förlopp. Ett antalförändringar i sjukförsäkringssystemet förstärker denna tendens. Detgäller t.ex. arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen som infördes fr.o.m.1 januari 1992, de ökade satsningarna på rehabilitering samt detaviserade införandet av två karensdagar 1993.

50¶I samband med att efterfrågan på arbetskraft blev allt starkare mot slutetav 1980-talet steg också antalet personer i arbetskraften i snabb takt.Under loppet av 1990 avtog ökningstakten och under 1991 inleddes ennedgång som gradvis accelererade. I genomsnitt föll antalet under åretmed 25 000 personer. Befolkningen ökade med ca 27 000 personer igenomsnitt under 1991 enligt AKU. Ett lägre arbetskraftsdeltagandesvarade därmed för hela minskningen av antalet i arbetskraften. Bakomnedgången av arbetskraftsdeltagandet ligger ett starkt fäll i de yngreåldersgrupperna. Bland de äldre i åldern 55-64 år fortsatte däremotdeltagandet att stiga något, främst bland kvinnorna. Det totala arbets-kraftsutbudet minskade av flera skäl. Antalet personer i arbetsmarknads-utbildning steg samtidigt som antalet platser i det reguljära utbildnings-väsendet utökades. Under 1991 ökade antalet studerande, som ej deltogi arbetskraften, med drygt 40 000 personer enligt AKU. Därav skulle,enligt AMS statistik, uppgången i antalet i arbetsmarknadsutbildningutgöra ca hälften. Motivationen att aktivt söka arbete minskas också i taktmed att arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k.latent arbetssökande, dvs. personer som kan och vill arbeta men inteaktivt sökt arbete och därmed inte inräknas i arbetskraften, bekräftardenna utveckling. En stor del av dessa är ungdomar. Noteras kan attockså studerande som egentligen vill arbeta kan klassas som latentarbetssökande. Under 1991 uppgick antalet latent arbetssökande till ca65 000 personer, att jämföra med ca 40 000 personer 1990.

Tabell 6:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Nivå Förändring från föregående år

16-19 år,

män

42,3

0,6

2,5

-0,4

-5,4

kvinnor

47,1

1,1

2,0

-0,8

-3,4

20-24 år,

män

82,8

2,3

0,7

-0,2

-2,0

kvinnor

77,5

0,9

1,2

-1,4

-3,1

25-54 år,

män

94,6

0,0

0,3

0,0

-0,5

kvinnor

90,5

0,4

0,1

0,3

-0,8

55-64 år,

män

75,5

0,0

-0,2

0,7

0,0

kvinnor

66,9

0,6

-0,6

2,0

0,6

Totalt

83,9

0,6

0,5

0,3

-0,9

-1,8

-1,1

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Det fortsatt försämrade arbetsmarknadsläget som förutses underprognosperioden medför att utbudet av arbetskraft sannolikt fortsätter attminska. Nedgången beräknas bli starkast 1992 då effekten av ökadearbetsmarknadspolitiska åtgärder är som störst. Utbudet väntas fålla mednästan 80 000 personer 1992. År 1993 förutses ytterligare en minskningmed närmare 50 000 personer. Utbudet minskar trots att befolkningenberäknas fortsätta stiga med ca 20 000 per år. Det är således arbets-

kraftsdeltagandet som svarar för tillbakagången. Mest markant väntasnedgången bland ungdomar bli. Till det medverkar den fortsattautvecklingen mot att alltfler studerar, främst genom arbets-marknadspolitiska insatser som praktikplatser. Den höga nivån på dettotala arbetskraftsdeltagandet som uppnåddes under överhettningsårenfram till 1990 berodde sannolikt på att grupper som tidigare haft svårtatt ta sig in på arbetsmarknaden i högre utsträckning kunde etablera sigdär. Ytterligare en orsak till att arbetskraftsdeltagandet sjunker, vilket detinte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, är att kvinnornas förvärvs-frekvens alltmer närmat sig männens varför bidraget från den trend-mässiga uppgången för kvinnorna avtagit.

För personer i åldern 65-74 år gör SCB en specialundersökning detsista kvartalet varje år, eftersom denna grupp inte täcks av de ordinariemånatliga arbetskraftsundersökningama. Efter en svacka 1990 stegarbetskraftsdeltagandet oväntat 1991 trots det försämrade arbets-marknadsläget. Andelen som deltar i arbetskraften i åldersgruppenuppgick till 9,6%, mot 8,5% ett år tidigare. Det var männen som svaradeför uppgången, medan deltagandet bland kvinnorna var oförändrat.Arbetskraftstalet bland männen uppgick till närmare 15%, mot drygt 12%för ett år sedan. Bland kvinnorna deltog endast 5% av befolkningen iarbetskraften. Det totala antalet sysselsatta i denna åldersgrupp uppgicktill 80 000 personer, vilket är 10 000 fler än året innan. En stor andel avde sysselsatta, 60%, utgörs av egna företagare eller medhjälpandefamiljemedlem. Denna grupp svarade också för större delen av ökningen.Under prognosperioden förutses arbetskraftsdeltagandet i denna gruppvara oförändrat.

Arbetslösheten böljade stiga under loppet av 1990 från, p.g.a. över-hettningen, en mycket låg nivå på drygt 1 % av arbetskraften. Ökningenfortsatte under 1991. Under det första halvåret uppgick arbetslösheten tilldrygt 2% och under det andra till drygt 3%. Genomsnittet för helåretblev 2,7% motsvarande ca 120 000 personer. Det var ca 50 000 fler änåret innan, då arbetslösheten uppgick till 1,5%. Nedgången i utbudet,ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt en minskad medelarbetstidbromsade uppgången i den öppna arbetslösheten.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 6:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

16-19 år

9,2

4,3

4,1

3,6

3,6

3,1

3,1

4,5

6,7

20-24 år

4,7

5,5

5,3

5,1

4,4

3,4

2,9

3,0

5,8

25-54 år

2,2

2,0

1,8

1,7

1,4

1,2

1,0

1,1

2,1

55-64 år

2,4

2,8

2,5

2,1

1,9

1,6

1,2

1,4

2,0

Totalt

2,9

2,6

2,4

2,2

1,9

1,6

1,4

1,5

2,7

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen avmätmetod i AKU.

Källa: Statistiska centralbyrån.

52¶En större utjämning av fördelningen av arbetslösheten mellan olikagrupper och regioner tycks ha skett under innevarande lågkonjunktur iförhållande till böijan av 1980-talet. Trots detta drabbas de som har ettsvagt fäste på arbetsmarknaden hårdast även vid denna konjunktur-nedgång. Det gäller t.ex. ungdomar och utländska medboigare. I åldern16-19 år uppgick arbetslösheten 1991 till närmare 7% och bland 20-24-åringama till närmare 6%. Relativt sett har 20-24-åringama drabbatshårdare än i förra lågkonjunkturen. Åldersgruppen 55-64 år har däremotklarat sig bättre. Bland utländska medborgare uppgick arbetslösheten till6,6% 1991. Det innebär ett relativt sett avsevärt sämre arbets-marknadsläge än i förra lågkonjunkturen.

Arbetslösheten bland männen är nu betydligt högre än bland kvinnor.Situationen var den motsatta i föregående lågkonjunktur. Ytterligare engrupp med försämrat relativt arbetsmarknadsläge är tjänstemännen somi allt högre grad har berörts av de strukturella förändringarna i närings-livet. Neddragningarna i den offentliga verksamheten väntas bidra till ettfortsatt besvärligt arbetsmarknadsläge för denna yrkeskategori.

Trots ökningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har enmarkant uppgång av antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa längre tid än 6månader) skett det senaste året. I andra länder har långtidsarbetslöshetenvarit en av faktorerna som lett till "hysteresis", dvs. en permanent högrearbetslöshet. En risk är då att överhettningstendenser kan uppstå vid enrelativt måttlig uppgång av produktionen. Antalet långtidsarbetslösa iSverige böljade stiga i slutet av 1990. Uppgången fortsatte under 1991och antalet uppgick till i genomsnitt ca 20 000 personer. Mot slutet avåret och böijan av 1992 hade antalet stigit till ca 35 000 personer. Avdessa hade ca 1/4 varit arbetslösa längre tid än ett år. Medeltiden iarbetslöshet har på ett år stigit med ca 3 veckor till 18 veckor.

Som årsgenomsnitt uppgick antalet långtidsarbetslösa som mest underföregående lågkonjunktur till ca 40 000 personer. Det motsvaradenärmare 30% av det totala antalet arbetslösa. Samma andel i böijan avdetta år var ca 20%. Eftersom andelen historiskt stiger med långeftersläpning är det sannolikt att den kommer att fortsätta att stiga ocksåunder denna prognosperiod. T.ex. har antalet arbetslösa som varitarbetslösa i 3-6 månader ökat markant. Jämfört med slutet av 1990 hade

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

antalet vid slutet av 1991 fördubblats till ca 35 000 personer. Enmotsvarande andel långtidsarbetslösa som under föregående lågkonjunkturinnebär ett genomsnitt på ca 70 000 långtidsarbetslösa 1993.

Lågkonjunkturen inverkar också på arbetstiderna som tenderar attförkortas inom vissa delar av arbetsmarknaden. Antalet personer somskulle vilja arbeta mer böljade stiga redan under 1990. Uppgångenfortsatte 1991 då 250 000 personer skulle ha velat arbeta mer än degjorde om de inte hade hindrats av arbetsmarknadsskäl. Enligt AMSstatistik över antalet deltidsarbetslösa består majoriteten av dessa avkvinnor. En stor del av de deltidsarbetslösa finns inom hälso- och

sjukvården.

Den vikande sysselsättningen gör att arbetslösheten bedöms fortsätta attstiga under 1992 för att under loppet av 1993 säsongrensat plana ut.

53¶Arbetslöshetsuppgången bromsas av att utbudet faller. Arbetslöshetenberäknas uppgå till i genomsnitt 4,4% 1992 och till 5,0% 1993. Detinnebär en uppgång med ca 75 000 personer till ca 195 000 arbetslösa1992. År 1993 förutses antalet stiga till 220 000 personer. Det innebären nästan dubbelt så hög andel öppet arbetslösa plus andelen i kon-junkturberoende åtgärder 1993 jämfört med den som uppnåddes underföregående lågkonjunktur. Då uppgick andelen som högst till ca 5,5 % avarbetskraften. Det kan jämföras med de 9% som förutses för 1993.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 6:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-marknadspolitiska åtgärder

Källor: Statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen och finansdepartementet.

Det finns ett antal risker i ovanstående bedömning. Svårfångadefaktorer som desinflationsprocessen samt strukturella förändringar somekonomin för närvarande genomgår inverkar, förutom konjunkturen, påförloppet. Historiska samband är därmed mer otillförlitliga än tidigare.Svårigheterna är stora när det gäller att bedöma arbetsgivarnas beteendeoch därmed produktivitetsutvecklingen. Dessutom tillkommer problemenmed statistiken vad gäller den bristande samstämmigheten mellanproduktions- och användningssida. Arbetslöshetsprognosen fäller ututifrån en kalkyl med många och osäkra poster.

De senaste åren har arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckninginriktats på att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Det innebären prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt enförstärkning av platsförmedlingen. Antalet personer som deltog i syssel-sättningsskapande åtgärder drogs successivt ned från toppåret 1984 till1990. Under samma period var antalet deltagande i arbetsmarknads-utbildning relativt oförändrat. Under 1991 steg antalet personer iarbetsmarknadsutbildning mycket starkt medan antalet personer i

sysselsättningsskapande åtgärder ökade i betydligt mindre omfattning. Iprognosen beräknas antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärderstiga till ca 4% av arbetskraften, motsvarande ca 180 000 personer,under första halvåret 1993. För resterande del av året görs ett be-räkningstekniskt antagande om oförändrad volym. Den föreslagna s.k.ungdomspraktiken som införs i halvårsskiftet 1992 beräknas innebära ettnettotillskott av antalet i åtgärder med ca 40 000 personer. Antalet somförutses delta i ungdomspraktiken uppgår till ca 60 000 personer, varav20 000 överförs från särskilda inskolningsplatser och beredskapsarbete.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 6:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

1991 Sysselsättnings-skapande åtgärder

- beredskapsarbete

- ungdomslag1/

särskild inskol-ningsplats

- avtalad inskol-

ningsplats

- rekryteringsstödArbetsmarknads-

utbildning (AMU)

57¶Utbildningsvikariat

1¶Företagsutbildning2

Åtgärder för arbets-

handikappade3

86 Totalt

179 Andel av arbets-kraften4

3,1

2,4

2,1

1,8

1,7

1,4

1,3

2,0

1¶Ungdomslagen avskaffandes den

1 jul>

1989 och

ersattes

med

särskilda

inskol-

ningsplatser.

2¶Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

3¶Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.

4¶Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

55¶Aktivitetsdämpningen i den svenska ekonomin har fört med sig en bety-dande nedväxling av löneökningstakten. Lönerna är historiskt sett mycketkänsliga för förändringar i arbetsmarknadsläget, men vid de arbetslös-hetsnivåer som nu förutses är känsligheten mer osäker. Prognosen försåväl 1992 som 1993 innebär att lönerna stiger med ca 3,5%. Dettamedför att de svenska lönerna stiger långsammare än i våra viktigastekonkurrentländer.

Prisökningstakten har avtagit mycket snabbt och är för närvarande ca2,6 %, från att så sent som vid årsskiftet ha legat kring 8 %. Inflationsför-väntningarna har radikalt dämpats och nu stabiliserats kring 2%. Dettaligger väl i linje med prognosen för såväl i år som för 1993. Konsument-prisutvecklingen hålls tillbaka, både 1992 och 1993, av omlättandeförändringar i den indirekta beskattningen. Prognosen för i år och nästaår innebär att konsumentpriserna stiger blygsamt, med 2 respektive diygt2%. Den underliggande prisökningstakten avtar från diygt 5% 1991 tillknappt 3% 1993. Detta innebär att de svenska konsumentpriserna stigerlångsammare än i nästan samtliga viktiga konkurrentländer.

Den genomsnittliga löneökningstakten dämpades från 10% 1990 till diygt5% 1991. Den allt kraftigare avmattningen av den svenska ekonominunder 1991, i kombination med en sämre lönsamhetsutveckling och ettstärkt förtroende för den fästa växelkurspolitiken, medförde en radikalomsvängning av beteendet hos såväl företag som löntagare. Företagenkom till insikt att höjda kostnader vare sig skulle ackommoderas genomingrepp från statsmakten eller kunde övervältras i form av höjda prisermed hänsyn till positionen på världsmarknaden. Detta skapade ett starktomvandlingstryck inom hela näringslivet. Hushållen å sin sida konfron-terades med snabbt stigande varsel, företagsutslagningar och höjdarbetslöshet. Tillsammans medförde detta en kraftig dämpning avinflationsförväntningarna och en snabb lönenedväxling till de lägstalöneökningstalen sedan 1960-talet.

De senaste årens forskning kring den svenska lönebildningen tyder påatt lönerna är mycket känsliga för förändringar i arbetsmarknadsläget.Andra viktiga förklaringsfäktorer är vinster, prisförväntningar ochproduktivitet. Problemet är emellertid att det inte med säkerhet går attfastställa hur lönebildningen fungerar vid de höga arbetslöshetsnivåer somnu förutses. Detta av den enkla anledningen att Sverige inte under efter-krigstiden upplevt en så hög arbetslöshet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

56¶Tabell 7:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Samtliga löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Avtal

Löne-glid-ning

Timför-tjänst

Socialakost-nader

Arbets-krafts-kostnader

7,8

1,7

9,5

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

6,3

2,8

9,1

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

4,6

1,7

6,3

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

4,6

1,9

6,5

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

5,6

2,3

7,9

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

4,1

3,4

7,5

3,8

3,7

7,5

0,2

7,7

6,0

2,6

8,6

3,9

3,5

7,4

0,0

7,4

3,5

2,9

6,4

6,4

0,6

7,0

4,2

2,3

6,5

3,4

5,0

8,4

0,0

8,4

6,3

3,7

10,0

4,5

5,6

10,1

0,6

10,8

6,1

3,9

10,0

2,8

6,7

9,5

1,0

10,6

2,8

2,5

5,3

2,3

3,1

5,4

1,6

7,1

2,5

1,0

3,5

3,5

-0,3

3,2

3,5

3,5

3,5

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetaregrundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfulluppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 7:1 Industriarbetarlön, utfall och skattningar

Årlig procentuell förändring

Anm.: Industriarbetarlön exkl. arbetstidsförkortningar.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I diagram 7:1 illustreras dilemmat. Bilden visar tre olika framskriv-ningar av industriarbetarlönen. Framskrivningama är gjorda med hjälp

av tre olika ekonometriska skattningar. Det enda som skiljer ekvationernaåt är den matematiska specificeringen av arbetslöshetsnivån. Ingen avestimeringarna är den andra överlägsen vid utvärdering utifrån historiskadata, utan ger näst intill identiska resultat. När arbetslösheten når upp tillnivåer på 3% eller däröver upphör följsamheten och istället erhålles tretämligen olika resultat. Ett gemensamt mönster finns dock i denbemärkelsen att alla tre skattningarna ger för svenska förhållandenhistoriskt sett mycket låga tal.

I bedömningen för innevarande år måste hänsyn också tas till gällandeavtalssituation. Parterna står i dagsläget inför stabiliseringsavtaletskontrollstation som har till uppgift att fastställa hur stor del av löneglid-ningen 1991 som skall avräknas från de avtalsmässiga löneökningarna1992. Hittills har bl.a. den offentliga sektorn och Verkstadsindustriema-metallarbetama avslutat detta arbete. I dessa fall har en avräkning sketti enlighet med Rehnbergavtalets anda. Detta tillsammans med attöverhänget från 1991 blev något mindre än vad som förutsågs i denpreliminära nationalbudgeten motiverar en nedjustering av löneprognosenfrån 4,5 till 3,5% för 1992. Den allmänna löneavgiften slopades vidårsskiftet vilket medför att den totala timkostnaden sjunker ytterligare0,3 procentenheter, till 3,2%.

Nästan samtliga, för lönebildningen 1993, viktiga förklaringsvariablerfortsätter att sträva åt ett och samma håll. Estimeringarna resulterardärför i lägre löneökningar under 1993 än under 1992.

I böijan av nästa år löper de nuvarande avtalen på arbetsmarknaden ut.Det kommer att firmas grupper med kompensationskrav för låga nomi-nella löneökningar 1991-1992. Detta i kombination med oenighet hosparterna vad gäller den framtida institutionella ramen för lönebildningenkan medföra en situation som inte bara styrs av det ekonomiska lägetutan också av organisationspolitiska förhållanden. Det mycket svagaarbetsmarknadsläget bedöms dock dominera lönebildningen. Sammantagetförutses löneökningarna 1993 uppgå till i genomsnitt 3,5%.

Riskfördelningen bedöms inte vara symmetrisk kring prognosen, utansannolikheten förutses vara större för högre löneökningar 1992 och förlägre under 1993.

Inom OECD-området steg lönerna med knappt 6% 1991 och öknings-takten väntas avta under såväl 1992 som 1993. I Tyskland, Sverigesviktigaste konkurrent på världmarknaden, steg lönerna med drygt 6%1991. Även här förutses löneökningarna avta, se diagram 7:2. För förstagången sedan 1982 steg den svenska timförtjänsten långsammare änkonkurrenternas.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

58 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 7:2 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenttill Sverige på världsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den fästa växelkurspolitiken medför att kostnadsanpassningen till enstörre del faller på lönebildningen. Åteigången kan komma att ta tideftersom nominallönema i Sverige inte anpassas nedåt. Samtidigt är vårakonkurrenters löneökningar relativt måttliga. En kraftig produktivitetstill-växt medför emellertid att den relativa enhetsarbetskraftskostnaden fallersåväl 1992 som 1993. Relativpriserna förutses dock inte sjunka i sammautsträckning, vilket speglar de svenska företagens behov att förbättralönsamheten, se vidare kapitel 4.

Under loppet av 1991 ökade konsumentprisindex (KPI) med 8%. Denunderliggande inflationen i konsumentledet (nettoprisindex, NPI, som ärKPI rensat från indirekta skatter och subventioner) steg under 1991 medlite drygt 5 %. I mars i år hade inflationen mätt som KPI i årstakt gåttned till 2,6% och NPI till 4,5%.

Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna, som föllkraftigt under 1991, tycks ha stabiliserats kring 2%-nivån, se diagram7:3. Detta ligger väl i linje med bedömningen nedan. Inflationsförvänt-ningar spelar en central roll i samhällsekonomin. På basis av dessa fattasen rad beslut i såväl företag som hushåll, t.ex. vad gäller lönsamhetskal-kyler, lagerhållning, inköpsmönster, konsumtionens fördelning i tiden.Detta i sin tur påverkar investeringsbeteendet hos ekonomins aktörer.Förväntningarna påverkar också nominallönemas utveckling och därmedkostnadstiycket i ekonomin.

59¶Diagram 7:3 Hushållens prisforväntningar de kommande 12 månaderna

Anm.: Den heldragna kurvan representerar endast de hushåll som i sina svar angiviten förväntad inflationstakt mellan 0-15%.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Inflationsförväntningarna är numera brutna och Sverige befinner sig ien desinflationsprocess, dvs. en period med avtagande prisökningar.Desinflationsprocessen ger upphov till en rad olika effekter i samhälls-ekonomin. Realräntorna stiger åtminstone till en böijan till en hög nivå,se diagram 1:1, vilket skärper avkastningskraven på reala tillgångar.Omfattande prisfall på t.ex. kommersiella fastigheter har medfört snabbtväxande kreditförluster. Detta har resulterat i en ytterligare åtstramningav kreditmarknaden. Lägre priser på t.ex. fastigheter har också medförtatt kostnadsgapet mellan nyproduktion och att köpa en befintlig lokalkrympt. Tillsammans leder detta till att investeringsaktiviteten hämmasoch att omfattande rationaliseringar görs inom företagssektorn, vilket isin tur resulterar i lägre produktion och högre arbetslöshet.

Konsumentprisprognosen för i år och nästa år återfinns i tabell 7:2.Arbetskraftskostnaden per producerad enhet (ULC) utgör den enskiltviktigaste förklaringsfaktom tillsammans med bedömningen av vinst-marginalerna inom framför allt handeln. Låga löneökningar tillsammansmed sänkta arbetsgivaravgifter (1992) och god produktivitetsutvecklingbidrar till att enhetsarbetskostnadens ökningstakt kraftigt reduceras. Detfaktum att vinstmaiginalema, så som de kommer till uttiyck här, harfallit alltsedan 1986 i kombination med svaga kostnadsökningar och enfortsatt växande privat konsumtion motiverar en viss återhämtning avmarginalerna i år. Tendensen förväntas hålla i sig även 1993, om än i enbetydligt mindre omfattning.

Vid årsskiftet reducerades mervärdeskattesatsen för livsmedel, hotelloch restaurang samt för inrikes resor. Vidare reducerades investerings-bidraget för bl.a. nybyggnation av bostäder. Sammantaget sänkte dettaKPI med drygt 1 %, men påverkade inte NPI. Nästa år avskaffas en rad

punktskatter, på bl.a. läskedrycker, konfektyr, kemisk-tekniska preparat,kasettband och videoapparater. Samtidigt föreslås eneigibeskattningen avbl.a. hushåll att öka. Vidare upphör den tillfälliga sänkningen avfastighetsskatten för småhus och investeringsbidraget slopas. Slutligensänks mervärdeskattesatsen från 25 till 22% för de nyttigheter som idagbelastas med 25 % mervärdeskatt. Sammantaget innebär detta att bidragetfrån indirekta skatter reducerar KPI:s ökningstakt 1993 med 1,1procentenheter. NPI påverkas inte. Fastighetsskatten för andra fastigheterän bostäder slopas fr.o.m. 1993. Detta påverkar konsumentprisernaindirekt, via lägre kostnader för företagen, och väntas 1993 reducerasåväl KPI som NPI med ca 0,1%. Som en konsekvens av reduceradesubventioner och ökad självfinansiering förväntas en fortsatt relativt starkprisstegring inom området "diverse taxor", se tabellens anm. Även inomboendet stiger kostnaderna snabbare än de genomsnittliga konsument-priserna, vilket delvis förklaras av sänkta räntesubventioner. Prishöj-ningarna för egnahemsboende är lägre än för boende i flerfamiljshus.Detta sammanhänger med att reducerad avdragsrätt för kapitalkostnaderinte påverkar KPI. Allmännyttans fastigheter schablontaxeras emellertidoch för att bibehålla neutralitet mellan boendeformerna minskasräntebidragen till flerfamiljshus (vilket påverkar KPI) när kapitalskattenoch därmed avdragsrätten för villaägare sänks.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 7:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1993 KPI dec.-dec.

8,0

2,0

2,2

Nettoprisindex

5,1

3,4

2,7

Importpriser, totalt

-0,7

0,2

2,7

Oljeprodukter

-26,0

-16,3

7,3

Övrigt

1,2

1,2

2,5

Bostäder, totalt

9,2

4,9

5,8

Flerfamiljshus

11,0

6,4

8,5

Egnahem

7,3

3,2

2,8

Indirekta skatter, bidrag i procentenheter

3,4

-1,3

-1,1

Diverse taxor

7,8

8,0

6,0

Konkurrensutsatt svensk produktion

5,3

2,0

2,0

Arbetskraftskostnad i näringslivet

7,4

2,0

1,3

Vinstmarginal, bidrag i procentenheter

-0,5

0,6

0,2

KPI årsgenomsnitt

9,4

2,5

2,2

Nettoprisindex

5,5

4,4

2,8

OECD

3,3

3,4

Implicitprisindex

10,2

3,1

2,5

Basbelopp

32 200

33 700

34 400

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.indirekta skatter och subventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-verk samt finansdepartementet.

61¶Vid internationella jämförelser av inflationstakten används oftakonsumentprisindex eller deflatom för privat konsumtion (IPI). Ingetderaspeglar det samlade inflationstrycket i en ekonomi. Dessutom föreliggericke obetydliga skillnader mellan ländernas sätt att beräkna KPI, vilketgivetvis försämrar jämförbarheten. Inflationstakten enligt konsumentpris-index är emellertid ett av de konvergensvillkor som kommer att ställasinom EMU. Inom kort beräknas harmoniseringsarbetet av KPI attinledas. Prognosen för 1992 och 1993 medför att de svenska konsument-priserna stiger långsammare än i nästan samtliga viktiga konkurrent-länder.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 7:4 Konsumentpriser

Ärlig procentuell förändring

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenttill Sverige på världsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

En implicit prisindex för privat konsumtion (IPI) framkommer urnationalräkenskapernas redovisning av den privata konsumtionen.Vikterna i IPI speglar den aktuella konsumtionssammansättningen, tillskillnad från KPI som baseras på föregående års värden. Under såväl1990 som 1991 resulterade skattereformen i omfattande relativprisför-skjutningar i konsumentledet. Både i år och nästa år ändras den indirektabeskattningen. Detta tillsammans med förskjutningar i konsumtions-sammansättningen och differensen mellan prisutvecklingen för lägenhets-och egnahemsboende förklarar till största delen skillnaden mellan KPIoch IPI.

62 Bilaga 1:1.1

De senaste två åren ökade hushållens realt disponibla inkomster medsammanlagt 7,5 % medan den privata konsumtionen steg med knappt 1 %.Hushållens sparkvot förbättrades därmed med inte mindre än 6,5procentenheter mellan 1989 och 1991. Även 1992 beräknas en positivinkomstutveckling för hushållssektom trots sjunkande sysselsättning ochstigande arbetslöshet. Inkomstökningen räcker till att både höja konsum-tionen och sparandet i år. Nästa år beräknas både inkomsterna ochkonsumtionen minska och sparkvoten sjunker något, se tabell 8:1.

Tabell 8:1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1993 Löpande priser

Löner

599,0

619,0

632,1

638,7

12,9

3,3

2,1

1,0

Företagar inkomster

62,1

62,3

62,2

64,3

8,1

0,3

-0,1

3,3

Räntor och utdelningar, netto

-31,1

-31,1

-30,7

-32,0

Inkomstöverföringar från

offentlig sektor

277,1

319,1

336,6

355,6

10,8

15,1

5,5

5,6

Övriga inkomster, netto

88,8

110,2

118,5

122,7

-1,3

24,1

7,5

3,6

Direkta skatter, avgifter m.m.

305,2

285,0

287,1

303,7

4,6

-6,6

0,7

5,8

Disponibel inkomst

690,7

794,4

831,6

845,7

13,0

15,0

4,7

1,7

Privat konsumtion

699,0

779,4

807,8

823,6

9,4

11,5

3,6

2,0

1985 års priser

Disponibel inkomst

504,8

526,7

534,7

530,6

3,1

4,3

1,5

-0,8

Privat konsumtion

510,9

516,8

519,4

516,8

-0,2

1,2

0,5

-0,5

Sparkvot, nivå i %

-1,2

1,9

2,9

2,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Förra året steg de realt disponibla inkomsterna med nära 4,5 % samtidigtsom den reala lönesumman före skatt minskade med ca 5,5%. Bakomden kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak skattereformen.Sänkningen av inkomstskatten beräknas ge ett bidrag med ca 6,5procentenheter till hushållens reala inkomstökning 1991. Även trans-fereringarna från den offentliga sektorn hade en expansiv inverkan. Iskattereformen ingick höjningar av barn- och bostadsbidragen samtpensionstillskotten. Även för 1992 medför skattesänkningar ochtransfereringsökningar en relativt god inkomstutveckling för hushållen.Nedväxlingen av inflationen är en starkt bidragande orsak till att de realtdisponibla inkomsterna kan öka med 1,5% i år trots att sysselsättningenfaller med ca 3 %.

Sysselsättningen minskar även 1993, vilket leder till en fortsatt nedgångav den reala lönesumman. Därtill kommer en ytterligare minskning av

löneinkomsterna (inkl, sjuklön) genom det föreslagna införandet av Prop. 1991/92:150karensdagar vid sjukdom. Effekterna på inkomstutvecklingen av Bilaga 1:1.1inflationsnedväxlingen avtar. De realt disponibla inkomsterna beräknasminska med 0,8%. Nedgången begränsas av att barnbidragen höjs.

Att hushållen inte får en sämre inkomstutveckling de närmaste åren,trots att arbetsmarknaden försvagas kraftigt under hela perioden, berorpå att bortfallet av löneinkomster till stor del kompenseras genom bidragtill personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa, se tabell 8:2.

Tabell 8:2 Hushållens inkomster

Miljarder kr. Procentuell utveckling Procentuellt bidrag tillLöpande priser 1985 års priser realinkomstutvecklingen

1993 Lönesumma exkl. sjuklön

619,0

-5,6

-2,1

-0,2

-4,9

-1,7

-0,2

därav timlön

-4,0

0,8

1,3

-3,5

0,6

1,0

sysselsättning

-1,8

-2,9

-1,5

-1,4

-2,3

-1,2

Inkomstöverföringar inkl, sjuklön

319,1

5,2

6,4

1,7

2,1

2,6

0,7

Pensioner från offentlig sektor

173,4

3,0

4,8

1,9

0,7

1,1

0,4

Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön

61,0

-7,6

-6,7

-11,2

-0,7

-0,5

-0,8

Arbetslöshetsbidrag m.m.

21,8

78,3

62,0

19,4

1,3

1,7

0,9

Övriga transfereringar

62,9

11,0

4,1

2,5

0,8

0,3

0,2

Övriga inkomster, netto

141,4

3,5

-0,2

-0,4

0,6

0,0

-0,1

Direkta skatter

285,0

-14,7

-1,7

3,5

6,6

0,6

-1,3

Disponibel inkomst

794,4

4,3

1,5

-0,8

4,3

1,5

-0,8

Tillfälligt sparande

2,8

1,2

0,3

-0,7

Inkomster inkl, tillfälligt sparande

797,2

5,6

1,8

-1,4

5,6

1,8

-1,4

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibelinkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnadenmellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990.Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräkenskaperna görsinget avdrag för det tillfälliga sparandet. Ej heller tillskrivs hushålls-sektom inkomster när sparandet återbetalas. Det tillfälliga sparandetunder 1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totala sparande ochi den utsträckning som återbetalningarna av sparandet konsumerasregistreras det som ett minskat hushållssparande. Förra året steghushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna med drygt 1procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och delsgenom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrar till att ökahushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet i år. Nästa år minskarköpkraften totalt med ca 1 1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet.

Som framgår av tabell 8:2 beräknas den reala timlönen före skatt stigamed 0,8% i år och med 1,3% nästa år. Den reala lönesumman minskardock till följd av sjunkande sysselsättning. Den fr.o.m. 1992 infördaarbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren övertar

betalningarna för sjukersättningen under de första 14 dagarna av ensjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 8:1 som lön, vilketdrar upp lönesumman i år med ca 11,5 miljarder kr. Införande avkarensdagar 1993 beräknas dra ned lönesumman (inkl, sjuklön) med ca6 miljarder kr.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn ökar realt med ca3% i år. Om konsekvenserna av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringenexkluderas (arbetsgivaren betalar sjuklön), stiger dock inkomstöver-föringama realt med nära 6,5%. Nästa år beräknas inkomstöver-föringama öka realt med ca 3,5%. Utbetalningarna av bidrag tillpersoner i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger kraftigt,särskilt i år men också nästa år, till följd av det gradvis försämradearbetsmarknadsläget. Barnbidragen höjs med 1020 kr. per barn och år1993, se tabell 8:3.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 8:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr. Procentuell förändring

Löpande priser 1985 års priser

1993 Pensioner

153,8

173,4

186,2

193,9

3,0

4,8

1,9

Folkpension inkl. KBToch delpension

68,9

76,5

80,5

81,6

1,4

2,7

-0,7

Allmän tilläggspension

77,4

87,9

96,2

102,1

3,7

6,8

3,9

Tjänstepensioner

7,5

9,1

9,6

10,2

10,0

3,1

4,3

Sjukförsäkring m.m.

60,4

61,0

47,0

47,2

-7,6

-24,8

-1,8

Sjukförsäkring

34,8

31,8

16,5

15,9

-16,4

-49,4

-5,6

Föräldraförsäkring

15,7

17,9

18,2

18,6

3,9

-0,7

0,1

Arbetsskadeförsäkring

9,8

11,3

12,3

12,6

4,9

6,5

0,4

Arbetslöshetsbidrag m.m.

11,2

21,8

36,2

44,2

78,3

62,0

19,4

AMU-bidrag

3,6

6,2

9,0

12,3

56,5

42,7

34,0

Arbetslöshetsförsäkring,

KAS och lönegaranti

7,6

15,6

27,2

31,8

88,6

69,6

14,6

Övriga transfereringar

51,8

62,9

67,1

70,3

11,0

4,1

2,5

Barnbidrag

12,3

16,4

16,5

18,7

21,8

-1,6

10,5

Studiebidrag m.m.

7,3

8,4

8,3

8,5

5,9

-3,7

0,3

Bostadsbidrag

3,7

6,0

6,4

6,8

46,5

3,6

4,9

Socialbidrag m.m.

6,8

8,1

9,5

10,2

8,2

14,9

4,6

Övrigt

21,6

24,0

26,4

26,1

1,4

7,2

-3,1

Summa inkomstöverföringar 277,1

319,1

336,6

355,6

5,2

2,9

3,4

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Över hälften av inkomstöverföringama utgörs av pensioner inkl,bostadstillägg. Pensionerna räknas upp med basbeloppet och stigerdessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer ini systemet. Basbeloppet uppgår till 33 700 kr. i år och beräknas för 1993till 34 400 kr. Nedväxlingen av inflationen medför att basbeloppet ökarrealt med drygt 2% i år. Nästa år blir basbeloppet realt oförändrat menvolymökningen i pensionssystemen leder dock till en fortsatt tillväxt avde totala pensionsutbetalningarna 1993.

5¶Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

65¶Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes från den 1 mars 1991 från90% till 65% de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80% mellan4 till 90 dagar. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänktes till 80%de första 14 dagarna per kalenderår. För 1992 medför den ovan nämndaarbetsgivarperioden i sjukförsäkringen sänkta utbetalningar från försäk-ringen med ca 11,5 miljarder kr. Dessa regeländringar och det försämra-de läget på arbetsmarknaden väntas medföra en en minskning avsjukfrånvaron de närmaste åren.

Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring avskattesystemet. Skatten på arbetsinkomster har sänkts kraftigt. Allakapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med enenhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inominkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapital-beskattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan.Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen förstatsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregåendeår (mellan oktober och oktober) plus 2 procentenheter. Det innebär för1992 att grundavdraget höjts med ca 4,5% och skiktgränsen med ca9,5%. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 200 000 kr. slipper istort sett statlig skatt. Genom att skatteskalan räknas upp med denhistoriska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löne-ökningarna och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen avlöner och priser i år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4miljarder kr. Med real sänkning avses skattebortfallet vid en jämförelsemed vad skatteintäkterna kan beräknas till om skatteskalan för i år iställetjusterats med 1992 års prisutveckling. När inflationen stabiliseras 1993medför justeringen av skatteskalan endast en mindre nedgång av det realaskatteutaget.

För 1992 har beslutats om vissa lindringar av kapitalbeskattningen ochför 1993 sänks skattesatsen för kapitalinkomster till 25%. Skattereduk-tionen för fackföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. Ar 1993 avskaffasschablonavdraget under inkomst av tjänst vid taxeringen. Endastresekostnader över 4 000 kr. och övriga kostnader över 1 000 kr.berättigar till avdrag. Detta beräknas medföra en skattehöjning på ca 7miljarder kr. Egenavgiften till arbetslöshetskassan fördubblades 1992 ochkommer att tredubblas fr.o.m. januari 1993.

Efter kreditmarknadens avreglering hösten 1985 steg den privatakonsumtionen kraftigt under en följd av år. Även inkomsterna ökade,men inte alls i samma takt och hushållen drog ned sitt sparande.Konsumtionsboomen kulminerade 1988. Då hade sparkvoten gått nedmed 7 procentenheter sedan 1985 och hushållens skulder som andel avdisponibel inkomst hade ökat från 103% 1985 till 135% 1988. Därefterdämpades konsumtionstillväxten och 1990 registrerades t.o.m. en svagtillbakagång till följd av ett kraftigt fall i bilinköpen. Sparandet förbättra-

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

des avsevärt, men var fortfarande negativt 1990, dvs. konsumtionsnivånfortsatte att överstiga inkomstnivån.

Diagram 8:1 Privat konsumtion

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Miljarder kr, 1985 års priser

Säsongrensat

Anm.: Diagrammet visar konsumtionsförloppet per kvartal.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Under 1991 ökade konsumtionen successivt efter en mycket svaginledning, se diagram 8:1. Mellan årsgenomsnitten 1990 och 1991 blevuppgången 1,2%. Inköpen av nya bilar sjönk för tredje året i rad, medanförändrade regler i skattereformen rörande leasingbil ledde till enuppgång av överföringar av begagnade bilar från företag till hushålls-sektom. Utlandsresandet föll kraftigt under det första kvartalet till följdav orolighetema kring Persiska viken, men en återhämtning kom senareunder året. Efterfrågan på tjänster exkl. bostäder minskade med 3%,vilket kan förklaras av den relativprisökning som skattereformenmedförde. Det var en ökad försäljning inom detaljhandeln samt en störreförbrukning av bensin och energi som höll uppe den totala privatakonsumtionen.

Under 1990 och 1991 steg sparkvoten med över 3 procentenheter perår till ca 2%. Hela sparkvotsförsämringen mellan 1985 och bottenåret1988 är därmed återhämtad. Det tillfälliga sparandet räknas in ihushållens sparkvot, vilket kan sägas överskatta hushållens egentliga egnasparande med drygt 1 procentenhet 1991.

Den dramatiska utveckling som sparkvoten uppvisat sedan 1980-taletsmitt framgår av diagram 8:2. Den kraftiga nedgången som följde efterkreditmarknadsavregleringen 1985 kan förklaras av förmånliga avdrags-regler i skattesystemet, relativt låga realräntor och optimistiska framtids-förväntningar. Hushållens tillgångar, såsom fastigheter och aktier, stegi värde och utgjorde ett växande belåningsunderlag som delvis kunde

ersätta ett eget sparande. De senaste årens förbättring i sparandet kanses som en "normalisering" efter en överanpassning till en avregleradkreditmarknad. Detta förstärks av skattereformens effekter, ett försämratkonjunkturläge med stigande arbetslöshet samt oron på de finansiellamarknaderna. De stora kreditförlusterna i banksystemet under senare århar fört med sig en mer restriktiv kreditpolitik och större räntemargi-naler. Den snabba nedväxlingen i inflationstakten har medfört en markanthöjning av realräntan.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 8:2 Hushållens sparkvot

Sparande i procent avdisponibel inkomst

Anm.: Den finansiella sparkvoten är beräknad exkl. kapitaltransfereringar 1987 och1989.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

En internationell jämförelse av sparkvotsutvecklingen visar att de storasvängningarna inte är en unik svensk företeelse, utan de har ocksåobserverats i bl.a. våra nordiska grannländer med en viss tidsförskjut-ning. En ökad "skuldbörda" hos hushållen under andra hälften av 1980-talet är också ett återkommande mönster, vilket framgår av diagram 8:3.När sparkvoten började gå upp i Sverige 1989 sjönk skuldernas andel avinkomsterna. Hushållens önskade skuldstock bör minska eftersomhushållens räntekänslighet ökat genom skattereformens effekter.Sänkningen av kapitalskatten från 30% till 25% fr.o.m. 1993 begränsarytterligare ränteavdragens värde. Högre realräntor förstärker incitamentetatt dra ned skuldsättningen ytterligare.

68¶Diagram 8:3 Hushållens skuldsättning

Hushållens skulder som andel avdisponibel inkomst, %

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Anm.: Nivåskillnaderna mellan länderna illustrerar dels skillnader i statistiskadefinitioner, dels olikheter i bostadsfinansieringssystem. Uppgifter för USA finnsendast t.o.m. tredje kvartalet 1991.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån samt respektive landsfinansdepartement.

Diagram 8:4 Hushållens förväntningar

Nettoandel

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättringav den egna resp. Sveriges ekonomi och andelen som tror på en försämring denärmaste 12 månaderna, säsongrensat.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

69¶Den minskade aktiviteten i Sverige har fått ett visst genomslag påhushållens förväntningar enligt den senaste undersökningen överhushållens inköpsplaner (jan. 1992). Av diagram 8:4 framgår att det ärfler hushåll som tror på en försämring än en förbättring av den egnaekonomin de närmaste 12 månaderna. Pessimismen är, enligt traditionellamönster, större för hela landets ekonomiska utveckling. Det är dock enbetydligt positivare bild jämfört med förväntningarna under lågkonjunk-turen vid 1980-talets början. Detta avspeglar troligen att de gynnsammafektorer som skattereformen medfört ännu överväger över de negativaeffekter som följer av det försämrade konjunkturläget.

Förmögenhetseffektema är idag de omvända mot de som rådde vid1980-talets slut. Börskurserna är fortfarande (april 1992) 29% lägre änsenaste "all timehigh" 1989. Bostadsprisema steg kraftigt under 1991 årsförsta kvartal, men har sedan stagnerat och visat tecken på en tillbaka-gång mot årets slut. Det finns en oro för att Sverige skall följa detmönster Danmark och Norge tidigare gått i genom med fallandebostadspriser. Belåningsunderlaget krymper, vilket medför att hushållenmåste öka sitt eget sparande för att nettoförmögenheten inte skall minska.Samtidigt stiger arbetslösheten till för Sverige ovanligt höga nivåer.Hushållen använder därför sannolikt huvuddelen av inkomstökningen i årtill att förbättra sparandet. Återbetalningen av det tillfälliga sparandetmed 5,6 miljarder kr. håller uppe konsumtionen under årets förstakvartal, men tillväxten bedöms därefter mattas av. Relativprisernaändrades vid årets böijan till följd av den partiella mervärdeskattesänk-ningen och förväntas leda till en viss förändring i konsumtionssamman-sättningen. Den nu föreslagna generella sänkningen av mervärdeskattenväntas medföra att en del inköp av kapitalvaror senareläggs till nästa år.Sammantaget beräknas den privata konsumtionen öka med 0,5% i år.

Ett svagt arbetsmarknadsläge, hög realränta, sänkt kapitalskatt och ettfortsatt behov av konsolidering håller tillbaka hushållens vilja att ökakonsumtionen på bekostnad av sparandet 1993. Under 1980-talets böijandrog hushållen ned sparandet när inkomsterna föll för att på så sättupprätthålla sin konsumtionsstandard. Sparincitamenten förväntas nu varaså starka att den beräknade nedgången av disponibelinkomsten ocksåresulterar i en minskning av konsumtionen, med 0,5 %, vilket innebär enmaiginell försämring av sparandet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

70¶Investeringarna kulminerade under senare delen av 1989 efter den starkaexpansionen under andra hälften av 1980-talet. Under 1990 vände utveck-lingen och investeringarna minskade med knappt 1 %, efter att ha stigitmed närmare 30% sedan 1985. Under 1991 accelererade nedgången ochblev hela 7,3%. Orsaken var avtagande ekonomisk aktivitet, sjunkandekapacitetsutnyttjande, högre ränteläge samt en stramare kreditgivning itakt med de allt större kreditförlusterna inom bank- och finanssektom.

Nedgången 1991 var koncentrerad till näringslivet. Bostadsinveste-ringama hölls uppe av den starka igångsättningen av nyproduktion under1990 samtidigt som det skedde en vändning uppåt i ombyggnadsin-vesteringama. En mycket stark investeringsexpansion noterades inomkommunerna. Det är dock troligen en förskjutning från 1990 p.g.a. attmervärdeskatten blev avdragsgill 1991.

Under prognosperioden förutses en fortsatt tillbakagång. Desinflations-processen dämpar investeringsaktiviteten genom bl.a. högre avkastnings-krav på fastigheter till följd av stigande realränta och fallande fastighets-priser. Nedgången i de totala investeringarna beräknas till 9% resp. 1,5%1992 och 1993. Näringslivets neddragande verkan avtar medan fallet ibostadsinvesteringama istället blir allt starkare.

Tabell 9:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Miljarderkr. 1991Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1993 Näringsliv

148,1

-1,7

-14,5

-10,8

4,2

Offentliga myndigheter

33,5

-3,2

11,8

6,4

3,0

Bostäder

88,7

3,0

4,1

-13,6

-19,4

Totalt

270,3

-0,9

-7,3

-9,0

-1,5

därav maskiner

103,3

-2,0

-12,3

-10,7

4,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1992 bromsas nedgången inom näringslivet upp något. Fallet iindustriinvesteringarna avtar samtidigt som affärsverkens investeringarstiger bl.a. till följd av infrastruktursatsningama. Dessa bidrar också tilluppgången av de statliga investeringarna. Trots markant stigandeombyggnadsvolym faller de totala bostadsinvesteringama genom ned-gången i nybyggandet.

År 1993 drar nyproduktionen av bostäder ned den totala investeringsut-vecklingen. En motverkande faktor är näringslivets investeringar.Orsaken är industriinvesteringarnas expansion, en vändning uppåt i övrigtnäringsliv samt en fortsatt ökning inom statliga affärsverk.

Trots en tillväxt inom anläggnings- och ombyggnadssektorema underprognosperioden fäller de totala byggnadsinvesteringana med ca 7,5% iår och över 6,5% 1993. Inräknas också reparationsverksamheten, som

expanderar bl.a. till följd av de nu föreslagna satsningarna på underhållav vägar, mildras nedgången till 4% per år.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Efter att ha stigit oavbrutet sedan 1982 vände utvecklingen av närings-livets investeringar under 1990 då volymen reducerades med över 1,5%.Under 1991 skedde sedan ett markant fall med 14,5%. Nedgångenberörde samtliga branscher. Minskningar med över 20% noterades inomfinans- och fastighetsförvaltning samt byggnadsindustri. Också inomvaruhandel m.m. samt industri föll investeringarna med mer än 15%.

Diagram 9:1 Näringslivets investeringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Inom industrin noterades en investeringsminskning 1990 för förstagången sedan 1982. År 1991 föll volymen med hela 16,4%. Dåliglönsamhet, lägre kapacitetsutnyttjande och produktion, räntehöjningarsamt en kontinuerligt försämrad konkurrenskraft sedan mitten av 1980-talet medverkade till ett betydligt mer dämpat investeringsklimat. Förehösten 1990 inverkade sannolikt också osäkerheten om Sveriges framtidarelationer till EG. Innan 1991 torde också osäkerheterna om industrinsenergiförsörjning ha haft betydelse. Basindustrin svarade för den starkastenedgången 1991. Även inom transportmedelsindustrin var fallet stort.Inom kemisk- och livsmedelsindustri noterades däremot svaga ökningstal.År 1992 beräknas nedgången inom industrin dämpas till 8%. Fallet inombasindustrin fortsätter, dock i något avtagande takt. Nedgången inomverkstadsindustrin bromsas genom att maskin- och transportmedels-industrin planerar för något ökande investeringar. Trots fåll tre år i rad,med en sammanlagd minskning med en tredjedel av volymen, överstigernivån på de totala industriinvesteringarna med god marginal den nivå sområdde under föregående lågkonjunktur. Nivån är ungefår densamma som

under 1986. Under 1980-talet har utvecklingen enligt produk- Prop. 1991/92:150tivitetsdelegationen gått mot allt fler sysselsatta i förhållande till Bilaga 1:1.1

investeringsvolymen. Efter devalveringarna i böijan av 1980-talet var intetiycket på att effektivisera verksamheten genom ökade kapital-investeringar tillräckligt starkt. Med tanke på bl.a. det låga kapacitets-utnyttjandet förutses investeringarna stiga relativt blygsamt 1993, med4%, då industriproduktionen åter beräknas öka och vinsterna stiger. Denföreslagna sänkningen av energiskatten medverkar här i positiv riktning.

Tabell 9:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarderkr. 1991Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1993 Industri

43,2

-4,0

-16,4

-8,0

4,0

Basindustri

8,3

-7,5

-36,5

-23,0

5,0

Verkstadsindustri

17,6

-2,1

-14,4

-7,0

5,5

Övrig industri

17,3

-3,5

-4,4

-1,9

2,1

Statliga affärsverk

19,7

5,9

-1,7

7,1

8,1

Övrigt näringsliv

85,2

-2,0

-16,3

-17,0

3,0

Totalt

148,1

-1,7

-14,5

-10,8

4,2

därav byggnader

53,8

-1,0

-12,5

-7,9

2,0

maskiner

94,3

-1,8

-15,4

-12,4

5,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Investeringar i övrigt näringsliv (exkl. affärsverken) föll i sammaomfattning som i industrin, dvs. med drygt 16% 1991. Vanligtvis ärutvecklingen av investeringarna jämnare inom övrigt näringsliv än inomindustrin till följd av att att denna sektor i mindre utsträckning är utsattför utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan gör dock attinvesteringsfallet beräknas bli mycket stort också 1992. Det stramakreditläget och högre realräntor, vilket höjer avkastningskraven påfastigheter, medverkar starkt till denna utveckling. Till detta kommer attnedgången i ekonomin dämpat efterfrågan på lokaler och att utbudet ärstort efter byggboomen i slutet på 1980-talet. De områden som utvecklasgynnsamt relativt sett är de som är minst konjunkturkänsliga, t.ex.varuhandel.

Näringslivets totala investeringar (inkl, statliga affärsverk) beräknassammanfattningsvis fortsätta att fälla 1992, med ca 11%. Därefterförutses en svag uppgång, med 4%, till följd av en återhämtning avindustriinvesteringarna och en vändning uppåt också inom övrigtnäringsliv. Till det senare bidrar de nu föreslagna åtgärderna som sänktmoms och borttagande av fastighetsskatten. Näringslivets investeringar,sett som andel av BNP, förutses därmed uppgå till drygt 11%. Nivånkommer då att vara ungefär densamma som den som rådde innan denstarka uppgången under andra hälften av 1980-talet.

73 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 9:2 Näringslivets investeringar

Procent av BNP

År 1991 svarade de kommunala investeringarna för uppgången av deoffentliga investeringarna. Den markanta ökningen inom kommunerna vartroligen en följd av att investeringarna förskjöts från 1990 till 1991 p.g.a.att mervärdesskatten blev avdragsgill 1991.

Under prognosperioden förutses istället de statliga myndigheterna ochaffärsverken svara för en fortsatt expansion av de offentliga investe-ringarna. Summan av de tidigareläggningar av infrastruktursatsningarsom beslutades under 1991 och hittills i år innebär ökade investeringarinom främst banverket och vägverket.

Tabell 9:3 Offentliga investeringar

Miljarderkr. 1991Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1993 Statliga myndigheter

9,8

9,9

-0,1

19,0

9,0

Statliga affärsverk

19,7

5,9

-1,7

7,1

8,1

Staten

29,4

7,2

-1,2

11,0

8,4

Kommunala myndigheter

23,8

-8,7

17,9

l,o

0,0

Kommunala affärsverk

4,2

-6,3

-8,2

9,0

0,1

Kommunerna

27,9

-8,3

13,4

2,1

0,0

Totalt

57,3

-0,2

5,1

6,8

4,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

74¶Bilaga 1:1.1Nybyggandet av bostäder har legat på en mycket hög nivå de senasteåren. Inte sedan det s.k. miljonprogammets dagar har volymen varit avsamma omfattning. Mellan 1986 och 1990 mer än fördubbladesnybyggandet. Ombyggnaderna av bostäder minskades under sammaperiod till följd av de restriktioner som infördes för att dämpa överhett-ningen. Den höga igångsättningen av nya lägenheter 1990 resulterade iökad investeringsvolym även 1991, med ca 4%. Dessutom steg ombyg-gnaderna av bostäder till följd av att regeringen i stor utsträckninganvände sig av möjligheten att av arbetsmarknadsskäl medge lägregaranterade räntor, dvs. ett högre räntebidrag, för enskilda projekt.

Diagram 9:3 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Nybyggandet av bostäder uppnådde en mycket hög nivå 1990 dånärmare 70 000 lägenheter påbörjades. Uppgången var särskilt starkunder andra halvåret. Bostadsproduktionen hindrades då inte längre avbrist på arbetskraft i och med den nedgång som skedde inom övrigasektorer. Under 1991 böljade påböljandet av antalet lägenheter falla. Igenomsnitt under året minskade antalet med 18%, eller med 12 000 till57 000 lägenheter, varav större delen av nedgången ligger på andrahalvåret. Tecken på sjunkande bostadsefterfrågan noterades hösten 1991.I september uppgick antalet outhyrda lägenheter i allmännyttiga bostads-företag till 11 000 lägenheter jämfört med 4 000 året innan. I förhållandetill antalet lägenheter i beståndet var andelen outhyrda lägenheter högrei de senare årgångarna. Antalsmässigt dominerade dock årgångarna 1940-1975. Låg efterfrågan på bostäder noterades framförallt utanför storstads-områdena. Kommuner med mindre än 70 000 invånare redovisade denstörsta andelen lediga lägenheter.

75¶Ett fortsatt fall i nybyggandet förutses under prognosperioden. Ned- Prop. 1991/92:150gången är en följd av såväl strukturella låktorer, som av det svaga kon- Bilaga 1:1.1junkturläget. De höga nivåerna på byggandet mot slutet av 1980-talet varen effekt av överhettningen i den totala ekonomin samtidigt som det varen politisk prioritering att gynna nyproduktionen av bostäder. Höjdarelativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande påefterfrågan de kommande åren. Det beror bl.a. på breddningen avmervärdeskatten, minskade subventioner, minskningen av ränteavdragensvärde samt borttagandet av investeringsbidraget. Detta tvingar fram ettmer effektivt användande av beståndet och därmed en minskad efter-frågan på nyinvesteringar. I kontraktiv riktning verkar också det stramarekreditläget och den fallande sysselsättningen. Investeringsvolymen för ny-byggandet av bostäder beräknas sjunka med runt 30% per år 1992 och1993. Antalet påböljade lägenheter beräknas fålla till närmare 40 0001992. Det är samma antal som 1987. Nedgången väntas sedan fortsättatill ca 25 000 lägenheter 1993. Det är en något lägre nivå än bottennivån

i mitten av 1980-talet.

Tabell 9:4 Bostadsinvesteringar

Miljarderkr. 1991Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1993 Nybyggnad

66,3

11,6

5,2

-29,0

-33,0

Flerbostadshus

37,9

16,9

9,4

-21,0

-32,0

Småhus

28,5

5,7

0,0

-39,8

-34,8

Ombyggnad

22,4

-13,0

1,6

25,0

0,0

Flerbostadshus

15,8

-13,8

-11,9

38,2

0,3

Småhus

6,5

-9,5

62,0

-7,3

-1,1

Totalt

88,7

3,0

4,1

-13,6

-19,4

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt underförsta hälften av 1980-talet till följd av subventionerna inom ROT-sektom (reparation, om- och tillbyggnad) och uppnådde därmed enhistoriskt mycket hög nivå. För att motverka den tilltagande över-hettningen på byggmarknaden infördes regleringar mot ombyggnads-verksamheten. Mellan 1987 och 1990 föll också volymen med hela 35%.Under 1991 inträffade emellertid ånyo en uppgång. Låneansökningamasteg mot slutet av året till följd av att den garanterade räntan för enskildaprojekt sänktes av arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mot tidigare 5,25%.Strax innan årsskiftet skedde en mycket stark uppgång av ansökningar tillföljd av att mindre förmånliga regler infördes 1 januari 1992. De nyareglerna innebar att den lägre räntenivån på 3,4% permanentades,samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade till ränte-subventioner. Detta bidrar starkt till den expansion på 25% i inve-steringsvolym som förutses 1992. Denna uppgång är dock en försiktigtolkning av utvecklingen enligt ansökningarna. Det finns sannolikt en

större del projekt som inte kommer igång jämfört med vad som ärhistoriskt brukligt, beroende bl.a. på att byggherrarna inte hunnit likalångt i planeringen som vanligt till följd av brådskan att skicka inansökningarna. Dessutom finns inte någon tidsgräns för när projektenmåste sättas igång.

Sammanfattningsvis faller de totala bostadsinvesteringama med närmareca 13,5% i år. Ar 1993 sker en ytterligare nedgång med över 19%.Bakom minskningen döljer det sig en omfördelning från ny- till ombygg-nad av bostäder. Själva anpassningen inom stocken till förändrade relativ-priser innebär att det uppstår ett behov av ombyggnader i beståndet.

Samtidigt som avvecklingen av subventionerna gradvis gör bådebyggande och boende dyrare så finns faktorer som verkar i motsattriktning. En närmare koppling mellan produktionskostnader och kundensegen betalningsförmåga verkar nedpressande på priserna. Eftersomsubventionerna sannolikt skapat ett rationaliseringsutrymme inombranschen bör en dämpning av kostnadsutvecklingen också vara möjlig.Kostnaderna för nyproduktion kan då stiga långsammare än KPI, imotsats till vad som varit fallet under 1980-talet. Under 1991 harpriserna också utvecklats i en sådan riktning.

Byggnadsinvesteringarna sjönk trendmässigt under 1970-talet ochinledningen av 1980-talet. Fallet orsakades dels av kontinuerligtavtagande nyproduktion av bostäder efter den topp som nåddes runt 1970till följd av det s.k. miljonprogrammet. Även industriinvesteringarnasjönk markant under perioden. En vändning i utvecklingen av de totalabyggnadsinvesteringarna skedde i mitten av 1980-talet då en starkexpansion inleddes. Uppgången böljade 1986. Byggnadsinvesteringarnai näringslivet böljade då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäderökade. Stigande fastighetspriser och låga realräntor ledde till spekula-tioner och överefterfrågan inom denna sektor. Den omfattande kredit-expansionen underblåste prisökningarna. I takt med en alltmer besvärandeöverhettning tillgreps successivt mer omfattande regleringar för att dämpabyggandet. Avsikten var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycketinom byggsektorn, dels att skapa utrymme för nyproduktion av bostäder.Förutom begränsningarna för ombyggnader av bostäder infördes bl.a.ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande utom bostadsbyggande)samt den s.k. investeringsskatten. Samtliga dessa regleringar avveckladesunder 1990 och 1991. Aktiviteten inom byggverksamheten började visatecken på avmattning under 1990 och nedgången fortsatte under 1991.

Arbetslösheten inom byggnadsarbetarnas kassa steg mycket starkt underloppet av 1991 och början av 1992. I mars i år uppgick andelen till 18%.Högst arbetslöshet noterades inom den grupp där de flesta saknaryrkesutbildning där nivåer på över 30% uppnåddes. Sysselsättningeninom branchen (SNI 5) har dock inte fallit längre än till den nivå sområdde under slutet av 1988. Hittills har nedgången inom industrin varitav större omfattning än inom byggsektorn. Inom industrin har sysselsätt-

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

ningen fallit med ca 14%, mot 11,5% i byggnadsverksamheten. Bygg-sektorn ligger dock sent i konjunkturfesen och sysselsättningsned-dragningama beräknas fortsätta i snabb takt. Enligt konjunkturinstitutetsbyggbarometer planeras nedskärningar på personalsidan av knappt tvåtredjedelar av företagen under sommarhalvåret i år.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 9:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970 - 1993

Miljarder kr., 1985 års priser.

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Byggnadsinvesteringarna stagnerade 1990 med en ökning med endast0,4% i genomsnitt. Ett fåll inleddes under andra halvåret och nedgångenfortsatte under 1991, med 2,5%. Det var näringslivets investeringar somsvarade för hela nedgången medan myndigheternas investeringar ochbostadsbyggandet fortsatte att stiga.

Tabell 9:5 Byggnadsverksamhet

Miljarderkr. 1991Löpandepriser

Årlig procentuell volymförändring

1993 Byggnadsinvesteringar

166,2

0,4

-2,5

-7,6

-6,7

därav näringslivet

53,8

-1,0

-12,5

-7,9

2,0

myndigheter

23,7

-2,5

5,8

8,7

4,1

bostäder

88,7

3,0

4,1

-13,6

-19,4

Reparationer och

underhåll

68,8

1,8

0,9

4,0

2,0

Totalt

235,0

0,8

-1,5

-4,1

-3,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under prognosperioden förutses nedgången av byggnadsinvesteringarnafortsätta, med runt 7% per år 1992 och 1993. Det är främst bostadsin-

vesteringarna som faller medan nedgången i näringslivet bromsas ochvänder uppåt mot slutet av perioden. Minskningen av den totala bygg-verksamheten, dvs. byggnadsinvesteringar inkl, också reparationer ochunderhåll av byggnader och anläggningar, dämpas av en ökning avunderhålls- och reparationssektom. De nu aviserade satsningarna påvägunderhåll medverkar till denna expansion. Nedgången av den totalabyggverksamheten stannar då på ca 4% per år under prognosperioden.Utvecklingen mot ett mer effektivt utnyttjande av fastighetsbeståndettorde dessutom medföra ett ökat behov av reparationsverksamhet.Sammantaget finns således några faktorer inom byggnadsverksamhetensom dämpar fallet såsom anläggnings-, ombyggnads- och underhålls-sektorema.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Lagerminskningama i den svenska ekonomin var under 1991 mycketstora. Totalt sett minskades lagren med närmare 21 miljarder kr. (1985års priser). Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1procentenheter. Inte sedan 1970-talet har lagerförändringar haft en såkraftig inverkan på tillväxten i ekonomin. I detta helårsutfäll har docknationalräkenskaperna lagt in en neddragande korrektionspost på 3,5miljarder kr., som ett led i svårigheterna med avstämningen mellananvändnings- och produktionssidan av ekonomin. Denna post har ianalysen betraktats som en allmän korrektion av användningssidan ochinte som en reell lageravveckling. Som en konsekvens av detta har enkorrektionspost av motsvarande storlek lagts in även under prognosåren.

Tabell 9:6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

1981-

1993 Jord- och skogsbruk

0,2

0,1

-0,7

-0,2

0,0

Industri

-31,1

1,1

-11,0

-7,5

-2,5

El- och vattenverk

-4,5

0,1

-0,6

-0,1

0,0

Partihandel

-20,4

-3,0

-4,1

-2,5

-0,4

Detaljhandel

1,0

0,6

-1,1

-1,2

-0,8

Totalt

-54,9

-1,0

-17,5

-11,8

-3,7

Korrektionspost

-3,5

-3,5

-3,5

Totalt inkl, korrektionspost

-21,0

-15,3

-7,2

BNP-b idrag

0,2

-2,1

0,6

0,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot minskandelagerkvoter. Totalt sett minskade lagren med närmare 55 miljarder kr.(1985 års priser). För industrins del innebar detta att lagerkvoten, dvs.kvoten mellan lager och produktion, i det närmaste halverades underdenna period. När industrikonjunkturen vände neråt under 1989avstannade denna utveckling. Sålunda ökade färdigvarulagren mednärmare 5 miljarder kr. från 1989 t.o.m. första halvåret 1991. Denna

lageruppbyggnad var emellertid blygsam vid en jämförelse medmotsvarande fes i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassadessnabbare till den svagare efterfrågan än vad som tidigare varit fellet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Diagram 9:6 Lagerinvesteringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Anm.: Lagerinvesteringar exkl. SCB:s korrektionspost.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De analyser av lagerutvecklingen som gjordes i den preliminäranationalbudgeten 1992 och i konjunkturinsitutets rapporter under 1991utgick, mot bakgrund av detta, från att lagren var tämligen väl trimmade.

80¶Potentialen för stora lagemeddragningar under perioden 1991-1993bedömdes därför vara begränsad. Nationalräkenskapernas preliminärautfall för 1991 reser frågan huruvida denna slutsats var riktig. En möjligtolkning av statistiken är att lagemeddragningar visserligen kom snabbareoch gjordes under en mer begränsad tid, men att lageravvecklingen nui det närmaste är avslutad. Därmed skulle lagrens positiva bidrag tilltillväxten i år och nästa år kunna bli dramatiskt stort.

En annan tolkning är att desinflationsprocessen och det höga realränte-läget driver fram en betydligt kraftigare lageravveckling än väntat. Dettakan i så fall ta sig uttryck genom olika mekanismer. En hög realräntainnebär en allmän press på alla typer av kapitalkostnader. Förväntningarom framtida prisökningar är mycket låga. För en stor del av devarugrupper som finns i lager är t.o.m. risken för prissänkningaruppenbar. Ett moment av prisspekulation har i tidigare konjunktur-uppgångar spelat en stor roll för lagerbeteendet. Detta har tagit siguttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan priserna varit låga ochsedan, genom lagerhållning, väntat in prisökningar. Denna typ avspekulation torde nu inte vara aktuell utan i viss mån ha vänts till sinmotsats. För lagerhållningen, speciellt i handelsledet, kan ocksååtstramningen på kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökandesvårigheter att lånefinansiera lager.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 9:7 Lagerstocken i förhållande till varuproduktionen

Index 1985=100

Anm.: Lagerstock exkl. SCB:s korrektionspost enligt ovan.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prognosen för 1992 och 1993 innebär i hög grad en avvägning mellandessa båda synsätt. Tämligen kraftiga lageravvecklingar förutses förinnevarande år men trots detta ger lagren ett betydande positivt bidrag tillBNP-tillväxten. Industrins avveckling av fardigvarulagren, som inleddes

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

andra halvåret 1991, väntas fortsätta i tilltagande takt. De kraftigaminskningarna av lagren i handelsledet innebar länge att industrin hadestora problem att avveckla sina färdigvarulager. Även lagren av insats-varor och varor i arbete fortsätter att minska något, främst till följd avatt industriproduktionen som årsmedeltal sjunker 1992. Även handels-lagren väntas i år fortsätta att avta, dock i långsammare takt än 1991.Totalt sett väntas lagerminskningar uppgå till 12 miljarder kr. i 1985 årspriser (exkluderat för NR:s korrektionspost enligt ovan). Trots dennakraftiga neddragning ger lagerposten alltså ett positivt bidrag till BNP-tillväxten på 0,6 procentenheter.

1993 väntas lagemeddragningarna bli betydligt mindre omfattande. Enviss justering nedåt av industrins färdigvarulager återstår även detta år,medan lagren av insatsvaror och varor i arbete väntas vara oförändrade.Detta innebär dock fortsatt fallande lagerkvoter eftersom industri-produktionen 1993 ökar för första gången sedan 1989. Bidraget till BNP-tillväxten blir detta år 0,9 procentenheter då lageravvecklingen stannarvid ca 4 miljarder kr. (7 om man inkluderar korrektionsposten).

Det är viktigt att notera att de bidrag till tillväxten som diskuterasgäller bruttosiffror, dvs. utan hänsyn taget till importinnehållet i lager-förändringarna. Den direkta påverkan på produktionen av en lager-förändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandetmellan lagerrörelsema och importens utveckling är egentligen mycketstarkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckningpå motsvarande lageravveckling. För 1992 och 1993 påverkas tillväxt-talen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromslagen.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

82¶Den offentliga sektorns finansiella sparande visade 1991 ett underskottmotsvarande 1,5% av BNP, efter fyra år av överskott. Jämfört med 1990försämrades sparandet med 74 miljarder kr. Nedgången i sparandetfortsätter 1992 och 1993, men i lägre takt. Det är statens finanser somförsämras medan kommunernas ekonomi förbättras. Kalkyler avkonjunkturnedgångens effekter på statens finanser visar att även rensatför effekterna av tillbakagången i ekonomin föll sparandet 1991. Hälftenav försämringen kan förklaras av den vikande konjunkturen och hälftenav effekterna av regelsystem och annan finanspolitik. Nedgången förstatens sparande motsvaras av en förbättring för hushåll och kommuner.Bakom den fortsatta försämringen av statens finanser ligger i huvudsakden svaga ekonomiska utvecklingen och 1992 även nedväxlingen avinflationstakten.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn ettfinansiellt sparandeöverskott motsvarande 3-5% av BNP. Den svagaekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första årenav 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektornsfinanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7%av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunk-turen och 1990 visade den offentliga sektorns finansiella sparande ettöverskott motsvarande ca 4% av BNP, se diagram 10:1.

Diagram 10:1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1991

Andel av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

83¶Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutomden goda konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- ochprisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddadeskatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna ochsocialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från50% 1985 till diygt 56% 1990.

Tillbakagången i ekonomin i kombination med skattereformen med-förde att skattekvoten sjönk 1991 med nära 3,5 procentenheter till ca53%. För 1992 och 1993 beräknas skattekvoten gå ned till ca 51,5%,se tabell 10:1.

Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållandetill BNP, dels på förändringar i skatteuttagen. Även betalningsrutiner ochredovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Mervärdeskatten på denkommunala sektorns inköp av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januarioch på den statliga sektorns inköp fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa avlyftbidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991och ytterligare ca 1/4 procentenhet 1992, efter beaktande av att ävennominella BNP reduceras till följd av avlyften.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 10:1 Skattekvoten

Procentandel av BNP

1993 Direkta skatter

23,7

20,0

20,6

21,5

Hushåll

21,7

19,1

18,9

19,3

Företag

2,1

0,9

1,6

2,2

Indirekta skatter

exkl. arbetsgivaravg.

15,1

15,8

15,0

13,6

Mervärdeskatt

8,3

8,9

8,5

7,4

Övrigt

6,8

6,9

6,5

6,2

Arbetsgivaravgifter

17,3

17,1

16,0

16,4

Social försäkringsavgifter

14,7

15,1

14,2

14,6

Övriga arbetsgivaravgifter

2,6

2,0

1,8

1,7

Skatter och avgifter

56,2

52,9

51,6

51,5

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån ochfinansdepartementet.

En del större skatteändringar har genomförts 1992 och föreslås för1993:

— Skatten på vissa kapitalinkomster har sänkts i år och den generellaskattesatsen på kapitalinkomster sänks 1993 till 25 %.

— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter har slopats fr.o.m. 1992.

— Schablonavdraget under inkomst av tjänst föreslås nu avskaffasfr.o.m. 1993 och endast resekostnader över 4 000 kr. och övrigautgifter över 1 000 kr. blir avdragsgilla.

— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurangoch hotell sänktes 1 januari 1992 från 25% till 18%. Nu föreslås attden generella skattesatsen sänks från 25% till 22% fr.o.m. den 1januari 1993. Mervärdeskatteintäkterna som andel av BNP skulle

därmed vara tillbaks på nivån före 1990, då det första steget i skatte-reformen genomfördes.

— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3procentenheter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för deni år införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. För 1993 haraviserats om införande av karensdagar vid sjukdom. För att arbets-givarens besparingar till följd av detta skall tillfalla staten har iföreliggande beräkningar uttaget av arbetsgivaravgifter räknats uppmed ca 1 procentenhet.

— Punktskatterna på en rad olika varor slopas fr.o.m. 1993.

— Den förändring av energibeskattningen som nu föreslås fr.o.m. 1993medför att skatten på energianvändningen inom industrin sänksmedan övriga sektorer får höjd skatt. Omläggningen beräknas varai stort sett neutral för de totala skatteinkomsterna.

— Fastighetsskatten för s.k. kommersiella lokaler föreslås slopas fr.o.m.1993.

— Förslag om ökad preliminärbeskattning av biinkomster samt omlägg-ning av uppbörden av preliminär B-skatt för hushåll och företagsnabbar upp skatteinbetalningarna fr.o.m. 1993. När regelföränd-ringarna genomförs erhålls en engångseffekt, som för 1993 beräknasöka skatteinkomsterna med ca 10 miljarder kr.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

De offentliga utgifterna steg realt med drygt 3,5 % 1991. Som andel avBNP var utgifterna 1991 ca 64%. Transfereringarna till hushåll ökade isamband med skattereformen men också genom det försvagade läget påarbetsmarknaden. Även transfereringarna till näringlivet ökade kraftigtförra året, vilket avspeglar ökade räntesubventioner till bostäder,investeringsbidrag till bostadsbyggande och omställningsstöd tilljordbruket, se tabell 10:2.

Tabell 10:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Miljarderkr. 1991

Procentuell förändring

1985 års priser

1993 Inkomster

897,1

-7,4

-1,8

-0,5

Utgifter

918,3

3,7

1,9

0,4

Transfereringar till hushåll

319,1

5,2

2,9

3,4

därav pensioner

173,4

3,0

4,8

1,9

sjukförsäkring m.m.

61,0

-7,6

-24,8

-1,8

arbetslöshetsbidrag m.m.

21,8

78,3

62,0

19,4

övrigt

62,9

11,0

4,1

2,5

Övriga transfereringar (subv.)

94,9

6,5

2,7

-6,0

Räntor

85,9

4,2

3,3

-0,4

Konsumtion

382,0

1,0

0,1

-0,8

Investeringar

36,4

11,8

6,4

3,0

Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex.Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

85¶För 1992 och 1993 dämpas ökningen i transfereringarna. Den i årinförda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen minskar de offentligautgifterna (och inkomsterna) 1992 med ca 10 miljarder kr. Investerings-bidraget till bostadsbyggandet sänktes i november 1991 från 9,3% till3,1% av byggnadskostnadema och slopas helt 1993. Tidseftersläpningoch övergångsregler gör att besparingseffekten begränsas under prognos-perioden. Subventioneringen av läkemedel och tandvård minskas från 1juli i år. Räntebidragen till bostäder reduceras. Besparingar ochnedskärningar inom den statliga och kommunala verksamheten drar nedden offentliga konsumtionen. Det motverkas dock i viss utsträckning avatt en del av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken registreras somoffentlig konsumtion. Ersättning till arbetslösa och satsningar påinfrastrukturinvesteringar bidrar också till att de totala utgifterna beräknasöka realt med nära 2% i år och med knappt 0,5% nästa år.

År 1991 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med74 miljarder kr. och visade ett underskott på ca 21 miljarder kr. Denåterhållsamma utvecklingen av de offentliga utgifterna räcker inte till attförhindra en fortsatt nedgång av det finansiella sparandet de närmaste tvååren. Inkomsterna ökar nämligen mycket svagt och realt sett (i förhål-lande till konsumentprisindex) är det en minskning på ca 2,5% underprognosperioden. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas tillca 57 miljarder kr. i år och till ca 73 miljarder kr. 1993. Underskottetmotsvarar då nära 5% av BNP , se tabell 10:3.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 10:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifterLöpande priser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1993 Inkomster

885,5

897,1

903,3

918,7

10,1

1,3

0,7

1,7

Skatter

559,8

541,6

540,5

547,3

8,1

-3,3

-0,2

1,3

S oc ial försäkr ingsavg ifter

198,7

216,3

205,6

217,5

12,9

8,8

-4,9

5,8

Övriga inkomster

126,9

139,2

157,2

153,8

14,6

9,7

12,9

-2,1

Utgifter

832,6

918,3

960,0

992,0

13,2

10,3

4,5

3,3

Transfereringar till hushåll

277,1

319,1

336,6

355,6

10,8

15,1

5,5

5,6

Övriga transfereringar

81,4

94,9

97,9

92,8

13,6

16,6

5,2

-4,0

Ränteutgifter

75,3

85,9

91,0

92,6

13,8

14,1

5,9

1,8

Konsumtion

366,5

382,0

393,0

404,4

15,5

4,2

2,9

2,9

Investeringar1

32,3

36,4

39,4

43,4

6,6

12,8

8,4

10,1

Finansiellt sparande

52,9

-21,2

-56,7

-73,3

Procent av BNP

Skatter och avgifter

56,2

52,9

51,6

51,5

Utgifter

61,7

64,2

66,4

66,8

Finansiellt sparande

3,9

-1,5

-3,9

-4,9

1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljningav fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

86¶Staten inkl, socialförsäkringarna omfattar, förutom den statliga sektorn,även allmänna sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt allmännatillägspensioneringen (AP-fonden). Sektorn är en konsolidering avnationalräkenskapssektorema staten och socialförsäkringssektorn, därtransaktionerna mellan sektorerna eliminerats.

Bakom försämringen av den offentliga sektorns finanser 1991 ligger enännu kraftigare nedgång för statens finansiella sparande. Det minskademed nästan 78 miljarder kr. och gick därmed från ett överskott på ca 15miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca 63 miljarder kr. 1991. Statensfinansiella sparande fortsätter att sjunka de närmaste två åren, men ilägre takt än 1991. För 1993 beräknas underskottet i statens finansiellasparande till ca 119 miljarder kr.

AP-fondens överskott beräknas krympa från ca 43,5 miljarder kr. 1991till 34,5 miljarder kr. 1993, se tabell 10:4.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 10:4 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr.

1993 Procentuell förändring

1993 InkomsterSkatter exkl.

649,5

629,1

593,9

602,7

-3,1

-5,6

1,5

arbetsgivaravgifter

319,7

280,2

244,2

251,9

-12,3

-12,8

3,1

Arbetsgivaravgifter

234,0

245,1

231,7

243,4

4,8

-5,5

5,0

Övriga inkomster

95,9

103,7

117,9

107,4

8,1

13,7

-9,0

Utgifter

588,2

648,5

666,6

687,3

10,2

2,8

3,1

Transfereringar till hushåll

251,6

288,2

303,6

323,0

14,5

5,3

6,4

Bidrag till kommuner1

82,1

80,9

72,1

68,3

-1,4

-10,8

-5,4

Övriga transfereringar

67,6

79,8

84,5

80,2

18,0

5,9

-5,1

Ränteutgifter

68,2

76,5

81,4

84,7

12,2

6,4

4,1

Konsumtion

104,9

109,1

109,5

113,3

4,0

0,4

3,4

Investeringar

Finansiellt sparandedärav

staten

AP-fonden

14,0

-19,4

-62,8

43,4

15,5

-72,7

-109,9

37,1

17,8

-84,6

-119,1

34,5

1,5

10,7

14,7

1¶I bidrag till kommuner är avräkningsskatten bortdragen.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Det statliga sparandet (liksom budgetsaldot) måste bedömas motbakgrund av det totala sparandet och kapacitetsutnytttjandet i ekonomin.Under andra hälften av 1980-talet förbättrades statens finanser starktmedan inflationen tilltog och bytesbalansen försämrades. Åren 1987 -1990 hade staten ett positivt finansiellt sparande medan hushållens ochkommunernas sparande var negativt. År 1991 minskade underskottet ibytesbalansen till motsvarande ca 1 % av BNP. Löneökningstaktenhalverades och den underliggande inflationen (nettoprisindex) sjönk.Hushållssparandet blev positivt och kommunernas finansiella sparandetvar i stort sett i balans.

87¶Arbetslösheten ökade snabbt under loppet av 1991. Den genomsnittligaarbetslösheten var dock inte större än 2,7%, vilket talar för att arbets-marknaden var i bättre balans 1991 än under den tidigare överhettningen.BNP minskade dock med drygt 1 % mellan 1990 och 1991 och kapacitets-utnyttjandet inom industrin var det lägsta sedan 1983.

Ovanstående diskussion pekar på att ekonomin var i bättre balans 1991än under slutet av 1980-talet och 1990. Produktionsnivån hade dockkunnat varit högre, om tillräcklig efterfrågan förelegat. Gapet mellan detfektiska och möjliga kapacitetsutnyttjandet med befintlig arbetsstyrkainom industrin var i genomsnitt 9 procentenheter 1991, vilket var enökning med 3 procentenheter jämfört med 1990. En högre produktionhade kommit till uttryck i höjd produktivitet. Med en högre BNP-nivå1991 hade statens finanser varit bättre, allt annat lika.

För att studera finanspolitiken är det primärt statens och socialför-säkringssektorns finanser som är av intresse. Det är dessa sektorer somdirekt kontrolleras av regering och riksdag. Till finanspolitiken räknas demedel som har en direkt effekt på statens (inkl, socialförsäkringarna)inkomster och utgifter.

Statens (inkl, socialförsäkringarna) inkomster och utgifter påverkas avregelsystemen för t.ex. skatter och pensioner, konjunkturläget och avunder den aktuella perioden vidtagna politiska åtgärder. Regelsystemenoch de politiska åtgärderna skulle kunna sägas utgöra finanspolitiken. Föratt kunna avgöra om finanspolitiken är expansiv eller kontraktiv(inriktning) måste konjunkturens inverkan på statens inkomster ochutgifter isoleras. Finanspolitiken verkar genom förändringar av inkomsteroch utgifter. En indikator på finanspolitikens inriktning (fiscal impulse)erhålls genom att beräkna förändringen av det konjunkturrensadefinansiella sparandet för staten (inkl, socialförsäkringarna). Nivån påsparandet har ingen betydelse i detta sammanhang.

Beräkningarna av konjunkturens inverkan på statens (inkl, socialför-säkringarna) inkomster och utgifter bygger på en metod som utarbetatsinom OECD. Metoden är dock modifierad och anpassad till svenskaförhållanden. Kalkylen visar hur statens (inkl, socialförsäkringarna)finansiella sparande påverkas när den reala BNP-tillväxten avviker från2% (BNP-gapet), vilket i stort sett motsvarar trenden under 1980-talet.Vidare bygger kalkylen på att arbetslöshet och arbetsmarknadspoltiskaåtgärder ligger kvar på föregående års nivå. Metoden bygger inte pånågot fast basår utan beräkningarna utgår från föregående års nivå påBNP, arbetslöshet, skatter och utgifter.

Det korrigerade finansiella sparandet beräknas enligt följande: Huvud-delen av skatteinkomsterna justeras proportionellt mot BNP-gapet, vilkettorde vara rättvisande med det nya skattesystemet. Löneanknutnatransfereringar, som sjukersättning, justeras på samma sätt. Ersättningartill arbetslösa och till personer i åtgärder räknas upp med timlöneutveck-lingen från föregående års nivå. Övriga kostnader för arbetsmarknads-

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

politiken, dvs. utbildningskostnader, statsbidrag till beredskapsarbete Prop. 1991/92:150m.m. antas ligga kvar på föregående års nivå. Ull skillnad från OECD:s Bilaga 1:1.1beräkningar justeras ej det finansiella sparandet för förändringar iinflationstakt och realränta.

Tabell 10:5 BNP-förändringens inverkan på staten och socialförsäkrings-sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor

1993 Finansiellt sparande

61,3

-19,4

-72,7

-84,6

förändring

-80,7

-53,3

-11,8

därav

BNP-beroende

-40,0

-32,0

-16,9

Inkomster

-29,4

-16,3

-10,4

Utgifter

10,6

15,8

6,5

BNP-korrigerat

-40,8

-21,2

5,0

därav

kommunalskatter1

-13,5

-27,2

kapitalinkomster, netto

-1,8

8,3

-12,7

övrigt

-25,5

-2,3

17,7

Andel av BNP i procent

Finansiellt sparande

4,5

-1,4

-5,0

-5,7

förändring2

-5,6

-3,7

-0,8

därav

BNP-beroende

-2,8

-2,2

-1,1

BNP-korrigerat

-2,8

-1,5

0,3

1¶Effekt av systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel.

2¶Beräknat på aktuellt års BNP-nivå.

Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att för 1991 hade skatteinkomsterna blivit ca 29miljarder kr. större om BNP ökat med 2% i stället för att minska med1,1%. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och bidrag till arbetslösahade blivit ca 11 miljarder kr. lägre om arbetslösheten legat kvar på 1990års nivå. Då BNP-tillväxten även för åren 1992 och 1993 ligger under2% och arbetslösheten stiger ger konjunkturen ett negativt bidrag tillstatens (inkl, socialförsäkringarna) finansiella sparande även de närmastetvå åren, se tabell 10:5.

Det BNP-korrigerade finansiella sparandet (dvs. det som styrs avregelsystem och annan finanspolitik) minskar 1991 med ca 41 miljarderkr. och 1992 med ca 19 miljarder kr. År 1993 ökar det justeradesparandet med 5 miljarder kr. Denna utveckling beror till en del påpolitiska beslut men också på automatiken i vissa regelsystem, enautomatik som på kort sikt är oberoende av den reala BNP-tillväxten.

Som tidigare nämnts beaktas ej konjunkturens inverkan på löner ochpriser. Nedväxlingen av löneökningstakten (till 5,5% 1991 från 10%1989 och 1990) får, främst genom den tvååriga eftesläpningen ochavräkningsförfarandet vid utbetalningarna av kommunala skattemedel, enkraftigt negativ effekt på statens sparande 1991 och 1992. Skatteutbetal-ningarna till kommunerna stiger kraftigt 1991 och 1992 till följd avlöneökningarna två år tidigare medan de totala skatteinkomsterna ökar

svagare. Medan de totala skatteinkomsterna konjunktuijusterat stiger meddrygt 3,5% 1991 och med endast 0,5% 1992 så ökar utbetalningarna avkommunalskatt (efter avdrag för avräkningskatt) med ca 10,5% 1991 ochca 12,5% 1992. Om kommunalskatteutbetalningama ökat i samma taktsom de justerade totala skatteinkomsterna samma år hade statenssparande blivit ca 14 miljarder kr. bättre 1991 och ca 27 miljarder kr.bättre 1992. A andra sidan hade nivån på statens sparande 1990 varitlägre om kommunalskatteutbetalningarna följt de totala skatteinkomsternade år då inflationen tilltog.

Pensionsutbetalningama beror också, genom kopplingen till bas-beloppet, på den historiska inflationen. I samband med skattereformensbåda steg 1990 och 1991 avräknades den del av prisuppgången, som varen följd av reformen. Basbeloppet steg dock med ca 3 % mer än timlönen1991. Om basbeloppet ökat som timlönen hade pensionsutbetalningamaefter skatt blivit ca 3 miljarder kr. lägre 1991.

I det nya skattesystemet ingår en årlig justering av skatteskalan. Genomatt skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkommer ettrealt skattebortfall när löneökningarna och inflationen avtar. För 1992beräknas skattebortfallet till ca 4 miljarder kr. jämfört med om skatte-skalan i stället hade justerats med prisutvecklingen under 1992.

Att den fortsatt kraftiga ökningen av kommunalskatteutbetalningama1992 inte får större genomslag på det BNP-korrigerade finansiellasparandet beror på att det motverkas av en rad andra faktorer. Företagensskatteinbetalningar ökar relativt starkt, mest beroende på att vissaskattehöjningar i skattereformen börjar komma in till staten först i år.Inleverenser från statliga affärsverk ökar tillfälligt. En tidigare beslutadindragning från kommunerna bidrar också till att stärka statens finanseri år.

År 1993 införs ett nytt system för utbetalning av kommunalskatt samtett nytt mer generellt statsbidragssystem till kommunerna. De totalautbetalningarna (skatter och bidrag) till kommunerna beräknas hamna påi stort sett samma nivå som 1992. Statens kapitalinkomster, netto,minskar efter den tillfälliga ökningen 1992. Tidigareläggning avuppbörden av preliminärskatt (se avsnitt 10.1) förstärker statens sparandemed ca 10 miljarder kr. 1993. Detta bidrar till att sparandet (exkl.kapitalinkomster, netto) beräknas öka med ca 18 miljarder kr. efterkorrigering för den svaga BNP-tillväxten.

Ovanstående diskussion, om bl.a. samspelet mellan regelsystemen förkommunalskatter, pensioner och den ekonomiska utvecklingen i stort,visar på svårigheterna att renodla konjunkturutvecklingens resp,finanspolitikens roll för de offentliga finanserna. De beräkningar somredovisas i tabell 10:5 bör därför tolkas med försiktighet.

Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt kyrko-kommuner och kommunalförbund. Nedan används ordet kommuner somen beteckning för hela sektorn. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn ett

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

negativt finansiellt sparande. Det ackumulerade underskottet uppgick till Prop. 1991/92:150

34,5 miljarder kr. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en Bilaga 1:1.1del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning avtillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

År 1991 förbättrades sektorns finanser även om det finansiellasparandet fortfarande var något negativt. Inkomsterna ökade starkt medanutgifterna bl.a. drogs ned av att kommunerna fr.o.m. förra året fick lyftaav mervärdesskatten på sina inköp.

Under 1992 och 1993 väntas en tillfällig men kraftig förbättring av denkommunala ekonomin. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 16,0miljarder kr. i år och till 11,3 miljarder kr. år 1993, under förutsättningatt verksamhetsvolymen inte ökar.

Den förbättrade finansiella situationen i år är huvudsakligen en följd avden tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfårandet vid utbetalningenfrån staten av kommunalskattemedel. Skatteinkomsterna stiger kraftigt tillföljd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt lederdämpningen av löneökningarna och inflationen till att de kommunalautgifterna inte växer i samma snabba takt.

Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn stod för ca 25% avkommunernas inkomster 1991. Statsbidragen bestod av allmänna ochspecialdestinerade bidrag. Skatteutjämningsbidraget uppgick till 10,5miljarder kr. netto och de specialdestinerade bidragen till 60,8 miljarderkr. 1991.

Till följd av den tillfälliga höjningen av kommunernas avgifter tillstaten för skatteutjämningsbidragen, minskar de allmänna statsbidragenmed 3 miljarder kr. i år. De specialdestinerade bidragen ökar dock medca 6,2 miljarder kr. Den kraftiga höjningen beror bl.a. på bidrag isamband med äldrereformen och vårdgarantin samt bidrag till upprust-ning av skolor, för sysselsättningsskapande åtgärder och ersättningar förmottagande av flyktingar.

För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunalaekonomin har fr.o.m. 1991 dels bidraget till kommunerna avseendegarantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräknings-skatt). Skatten baseras på kommunernas skatteunderlag och beräknasuppgå till 6,5 miljarder kr. 1991 och till 15,6 miljarder kr. 1992. Itabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp.

Från och med 1993 införs nya regler för hur staten betalar ut dekommunala skattemedlen till kommuner och landsting. Det nya systemetutformas så att kommunens resp, landstingets skatteinkomster för ett visstbudgetår betalas ut på grundval av skatteunderlaget två år tidigareuppräknat med en faktor, som motsvarar den beräknade ökningen avskatteunderlaget de två efterföljande åren. Avsikten är att harmonisera(skatte-) intäkternas ökning med tillväxttakten i utgifterna för budgetåret,genom att ta hänsyn till den aktuella nominella utvecklingen. Öveigångs-året 1993 sker dock en reducering av slutavräkningen avseende 1991 medca 60%, i syfte att uppnå ett budgetmässigt neutralt utfall av för-ändringarna för kalenderåret 1993.

91¶År 1993 införs också ett nytt system för statsbidragen till kommunerna.En stor del av de specialdestinerade statsbidragen avvecklas och ersättsav ett system efter mer generella principer. Avsikten med ett nytt stats-bidragssystem är att ge kommunerna ökad handlingsfrihet vad gällerverksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden. Nivånpå de allmänna statsbidragen har anpassats till ett samtidigt slopande avskatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. De allmänna stats-bidragen till kommuner och landsting uppgår till ca 48 miljarder kr. förår 1993. Utanför de allmänna statsbidragen ligger fortfarande en post förspecialdestinerade statsbidrag på drygt 12 miljarder kr. 1993, täckandebl.a. ersättningar för utförda tjänster åt staten (t.ex. flyktingmottagande)samt stimulansbidrag till investeringar m.m.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Tabell 10:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.

Procentuell utveckling

1993 Inkomster

328,4

361,5

398,5

396,9

11,6

10,1

10,3

-0,4

Skatter

204,9

232,5

270,1

269,5

13,1

13,5

16,2

-0,2

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

82,1

80,9

72,1

68,3

9,9

-1,4

-10,8

-5,4

Övriga inkomster

41,4

48,0

56,3

59,2

7,7

16,0

17,1

5,2

Utgifter

336,8

363,3

382,5

385,7

12,7

7,8

5,3

0,8

Transfereringar till hushåll

25,5

30,9

33,0

32,5

H.O

20,9

7,0

-1,5

Övriga transfereringar

31,3

37,1

42,0

36,3

11,3

18,6

13,3

-13,5

Konsumtion

261,6

272,9

283,5

291,1

15,1

4,3

3,9

2,7

Investeringar

18,5

22,4

24,0

25,6

-9,5

21,3

6,9

7,1

Finansiellt sparande

-8,5

-1,8

16,0

11,3

Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverksinvesteringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året stegkonsumtionen 2,3 % i volym. Konsumtionen drogs upp av att inköpenav varor och tjänster ökade relativt starkt. Sysselsättningen i kommunernastagnerade, trots en viss uppgång av sysselsättningsskapande åtgärder ikommunal regi. År 1992 och 1993 väntas den underliggande syssel-sättningen minska i kommunerna. Detta understöds av redan aviseradevarsel om uppsägningar och av enkäter bland kommunerna. Kommu-nemas förbättrade ekonomi 1992 och 1993 väntas därför inte i sig ledatill någon expansion av verksamheten. Förbättringen av kommunernasfinanser är nämligen tillfällig och regeringen har deklarerat att det intefinns något samhällsekonomiskt utrymme för kommunal expansion. Denav regeringen aviserade satsningen på ungdomspraktikplatser drar ocksåned antalet deltagare i sysselsättningsskapande åtgärder i kommunal regi.

Mot denna bakgrund beräknas den totala konsumtionsvolymen vara istort sett oförändrad år 1992 och minska med 0.8 % år 1993.

92¶Kreditmarknaden kännetecknades under 1991 av stora kreditförlustersamtidigt som utlåningsexpansionen dämpades betydligt.

Minskade inflationsförväntningar och ett återställt förtroende förväxelkurspolitiken resulterade i lägre räntor under inledningen av 1992.Utvecklingen i Sverige skiljde sig därmed från utvecklingen i våromvärld där räntorna, sammantaget sett, låg på en oförändrad nivå.

Under inledningen av 1992 har den internationella ränteutvecklingen varitnågot splittrad. Efter en längre tids nedgång vände de amerikanskaräntorna svagt uppåt under det första kvartalet i år. I Japan har räntornafallit, medan de i Västeuropa hålls uppe av den strama penningpolitikeni Tyskland.

Under 1991 förde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, enexpansiv penningpolitik och under perioden december 1990 till december1991 sänktes diskontot vid sex tillfällen med sammanlagt 3,5 procent-enheter till 3,5%. Den senaste sänkningen ägde rum i december ochuppgick till en procentenhet. Den amerikanska penningpolitikensinriktning skall ses mot bakgrund av den låga tillväxten i ekonomin under1990 och 1991. Den expansiva penningpolitiken har möjliggjorts av attinflationstakten successivt avtagit, vilket bidrog till att även obligations-räntorna föll i slutet av 1991. Trots lägre räntor har hushållen ochföretagen länge valt att inta en försiktig hållning till konsumtion ochinvesteringar och istället eftersträvat att minska skuldsättningen. Storakreditförluster för bl.a. bankerna har resulterat i höjda marginaler mellanin- och utlåningsräntoma varför låntagarna inte i full utsträckning har fåttta del av de sänkta officiella räntorna. Utmärkande för de senaste årensränteutveckling är att medan de korta räntorna fallit med ca 3,5procentenheter sedan slutet av 1989 så har den trettioåriga statsobliga-tionsräntan pendlat mellan 7,5% och 9%. Detta har begränsat den fördapenningpolitikens effekt på ekonomin, och är sannolikt en förklaring tillatt konjunkturåterhämtningen har dragit ut på tiden.

Under det första kvartalet 1992 observerades vissa tecken på enkonjunkturåterhämtning. Nedgången av marknadsräntorna bröts ochförbyttes i en mindre uppgång. Mot bakgrund av den långsammaåterhämtningen i ekonomin valde Federal Reserve att lätta på penning-politiken ytterligare i böijan av april, vilket även fick till följd attmarknadsräntorna föll. Räntorna bedöms ligga kvar på en relativt lågnivå under större delen av 1992.

Den ekonomiska aktiviteten i Japan fortsatte att dämpas under detförsta kvartalet. År 1991 avslutades med en diskontosänkning med enhalv procentenhet och i böijan av april sänktes diskontot med ytterligare3/4 procentenhet till 3,75%. Den lättnad av penningpolitiken som harskett det senaste året har varit avhängig dels lågkonjunkturen och dels de

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.1

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

växande problemen för de finansiella instituten. Fallande börskurser och Prop. 1991/92:150fastighetsvärden ökar bankernas kreditförluster och har i allt större Bilaga 1:1.1utsträckning upplevts som ett hot mot den ekonomiska tillväxten.

Utsikterna till en kraftig förstärkning av konjunkturen bedöms vara småoch penningpolitiken förväntas därför ha en expansiv inriktning ävenunder resten av året.

Diagram 11:1 6-månaders euromarknadsräntor 1990-1992

Enkla årsräntor

Procent

■

■---'”'XX

ecu |

'x/ --^-s.--_ 7.....

| DEM

V r

YEN |

.............................i...................

1¶USD j

.............................

o H---------------------------------------------------------------------1----------------------------------:----------------------------------i------

1990 1991 1992

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observation avser 9 april 1992.

Källa: Finansdepartementet.

Den västeuropeiska ränteutvecklingen tyngdes under 1991 av stram-heten i den tyska penningpolitiken. Den tyska återföreningen skapadeöverhettning i ekonomin med bl.a. stigande konsumentpriser som följd,samtidigt som underskotten i den offentliga sektorn ökade till 105-110miljarder D-mark. Trots tecken på avmattning i ekonomin valdeBundesbank så sent som i december att höja de administrativa räntorna.Den åtstramning av penningpolitiken som skedde skall ses i ljuset av ettfortsatt inflationstryck, snabb penningmängdsexpansion samt tendensertill höga löneökningar. Åtstramningen påverkade emellertid främst dekortaste penningmarknadsräntoma.

Signalerna om en uppgång i den amerikanska ekonomin och förvänt-ningar om stigande räntor har sedan årsskiftet ökat intresset för dollar-placeringar. Fram till början av april steg dollarkursen med närmare 10%gentemot såväl D-marken som yenen. I Japan har de fallande räntornaoch tveksamhet till placeringar i aktier och fastigheter medfört att kapitali första hand sökt sig till Förenta staterna. Skillnaden i räntor mellanJapan och Förenta staterna har minskat från ca en procentenhet vidårsskiftet till 0,5 procentenheter i böljan av april. Räntedifferensenmellan Tyskland och Förenta staterna ligger kvar på ca 5 procentenheter

och dollarkursens uppgång är i första hand ett uttryck för förväntningarom att denna marginal skall minska.

Intresset hos de internationella investerarna koncentreras till utveck-lingen för räntor och växelkurser i Förenta staterna, Japan och Tyskland.Utvecklingen i Västeuropa styrs i första hand av Tyskland. Den närakopplingen mellan de internationella kapitalmarknaderna medföremellertid att även utvecklingen i Förenta staterna och Japan kan påverkaövriga europeiska räntemarknader. Flertalet andra västeuropeiska länderhar till skillnad från Tyskland haft en svag ekonomisk utveckling underde senaste åren. EG:s valutasamarbete, EMS, sätter klara restriktionerpå de ingående ländernas penningpolitiska autonomi. Utrymmet för enavvikande räntepolitik är litet. Minskade inflationsförväntningar i bl.a.Frankrike och Storbritannien har emellertid skapat ett visst utrymme förlägre räntor i dessa länder. Räntorna i Europa närmade sig därförvarandra ytterligare något under 1991.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 11:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992

Procent

Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 8 april 1992.Källor: Financial Times och finansdepartementet.

Den tyska ekonomin går nu in i ett lugnare skede. Under normalaomständigheter skulle detta kunna möjliggöra en penningpolitisk lättnadi Tyskland, vilket övriga Västeuropa skulle kunna dra fördel av. Godköpkraft, bl.a. till följd av höga löneökningar och borttagandet avtillfälliga skattehöjningar, håller dock prisökningarna på en hög nivåsamtidigt som den offentliga sektorns underskott förblir betydande underde närmaste åren. Detta begränsar Bundesbanks manöverutrymme ochräntorna kommer därför sannolikt att ligga kvar på en hög nivå understörre delen av året, och först mot slutet av 1992 synes det finnasmöjligheter till en räntenedgång. Nedgången mot slutet av året bedöms

bli begränsad och främst beröra de korta räntorna. För övriga Västeuropa Prop. 1991/92:150blir konklusionen att räntorna i huvudsak kommer att ligga kvar på en Bilaga 1:1.1förhållandevis hög nivå. Utrymmet för en avvikande räntepolitikbegränsas av respektive valutas ställning inom växelkursmekanismen,ERM, där t.ex. både pundet och den franska francen tillhör de svagastevalutorna.

Bedömningen av den framtida ränteutvecklingen rymmer mångaosäkerheter. En sådan är styrkan i den konjunkturuppgång som inletts iFörenta staterna. En annan är huruvida utvecklingen i Tyskland kannormaliseras och därigenom avlasta penningpolitiken och skapa lägreräntor i övriga Europa.

Sammanfattningsvis är bedömningen att de amerikanska och japanskaräntorna fortsätter att ligga på en låg nivå under 1992. Den svagautvecklingen för den japanska ekonomin möjliggör en fortsatt expansivinriktning av penningpolitiken medan den amerikanska penningpolitikenkan antas stramas åt mot slutet av året och under 1993. Först mot slutetav 1992, när den ekonomiska avmattningen möjliggör en nedgång av detyska räntorna, torde det finnas förutsättningar för lägre räntor iVästeuropa. Nedgången av de europeiska räntorna bedöms dock bliförhållandevis liten. Sammantaget bedöms den negativa amerikanskaräntedifferensen minska under prognosperioden vilket talar för att dollarnkommer att apprecieras ytterligare.

Under år 1991 steg aktiekurserna på de fyra största börserna, Tokyo,New York, London och Frankfurt med i genomsnitt 11%. Kursutveck-lingen varierade dock mellan börserna. Investerarna reagerade mycketpositivt på de amerikanska och japanska räntesänkningarna i slutet avdecember. Detta ansågs öka möjligheterna till en återhämtning ivärldsekonomin som kan generera högre företagsvinster. Intresset föraktier har på flertalet håll varit stort även under inledningen av 1992, inteminst i Frankfurt där index steg med 10% fram till och med böljan avapril. D-markens försvagning gentemot dollarn är en förklaring tilluppgången.

Fram till år 1989 var intresset för japanska aktier omfattande. Högtillväxt i ekonomin i kombination med låga räntor lockade många hushålloch företag att för lånade pengar köpa aktier och fastigheter. Kursernapå Tokyobörsen steg kraftigt, närmare bestämt med 300 % underperioden 1986 till och med 1989, och värderingen ställde mycket högaförväntningar på företagens vinstutveckling. Stigande räntor och ett högreinhemskt kostnadstryck resulterade i en kraftig försämring av företagenslönsamhet förra året. Detta i kombination med den politiska oro somutmärkt Japan det senaste halvåret ledde till betydande kursfall. För dehögt skuldsatta hushållen och företagen blev det angeläget att säljatillgångar för att minska skuldbördan vilket har pressat aktiekursernaytterligare. Under 1992 har aktiekurserna fallit med 20% fram till börjanav april och sedan årsskiftet 1989/90 har aktiekurserna mer än halverats.

96 Bilaga 1:1.1

1991 blev ett händelserikt år på den svenska ränte- och valutamarknaden.Avtagande inflationsförväntningar och ett ökat förtroende för den festaväxelkursen i samband med ecu-anknytningen medförde att räntorna föllunder större delen av året. Efter ecu-anknytningen i maj föll räntediffe-rensen successivt från ca 4 procentenheter till mellan 0,5 och 1 procent-enhet under hösten. Mot slutet av året tvingades emellertid riksbankenstrama åt penningpolitiken i syfte att skingra den ökade osäkerhet sompräglade valutamarknaden efter den finska devalveringen i november.I samband med den finska devalveringen var den låga räntedifferenseninte tillräcklig för att upprätthålla balans i valutaflödena. Utflödena frånSverige uppstod i första hand genom att utländska investerare gick ursina positioner i kronor. Många investerare hade till följd av den finskadevalveringen gjort stora förluster på sina placeringar i finska mark ochvar inte benägna att beakta skillnaderna mellan Sveriges och Finlandsekonomiska läge och ekonomisk-politiska inriktning. Valutautflödet varbetydande under hösten och uppgick till ca 52 miljarder kr. underperioden juli t.o.m. första veckan av december. Under de tre sistarapportveckoma i november och under den första veckan i decemberredovisades ett utflöde på sammantaget 31,1 miljarder kr. Det totalautflödet var avsevärt mycket större. Statistiken över terminsmarknadeni utländsk valuta, vilken redovisas med tre månaders eftersläpning, visarnämligen att riksbanken under denna period valde att minska sinterminsposition i utländsk valuta med 18,5 miljarder kr.

Diagram 11:3 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1992

Anm.: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sistaobservationen avser 1-7 april 1992.

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

För att stävja utflödet och försvara kronans kurs höjde riksbankenräntorna kraftigt. Den 25 november höjde riksbanken marginalräntan

från 10,5 till 11,5 procent. Utflödena fortsatte och situationen bedömdesså allvarlig att maiginalräntan den 5 december höjdes till 17,5%.Chockhöjningen fick avsedd effekt. Räntedifferensen vidgades till somhögst 4,3 procentenheter mot ecun och 5,2 procentenheter mot D-marken, mätt på statsskuldväxlar respektive euromarknadsräntor med sexmånaders löptid. Vid dessa höga räntenivåer var köpintresset betydande.Valutaflödet vände och sedan dess och fram till och med första veckanav april har valutainflödet uppgått till ca 46 miljarder kr., varavmerparten uppstod under december och januari. Ett mått på det storaintresset för placeringar i svenska kronor var att under periodendecember till februari nettoköpte utländska investerare räntebärandekronpapper för 32 miljarder kr. Det ökade förtroendet för den fästaväxelkurspolitiken understryks av att kronan successivt apprecierats med0,7 procentenheter sedan böijan av december och noterades i böijan avapril nära sitt riktvärde, 7,40 kr. per ecu.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 11:4 Ränteutvecklingen 1990-1992

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.Sista observationen avser 9 april 1992.

Källa: Finansdepartementet.

Riksbankens agerande vid valutaoron lugnade således marknaden. Isamma riktning verkade regeringens budgetproposition som presenteradesi böijan av januari, vilken av investerarna bedömdes som tillräckligtstram. Det återställda förtroendet beträffande Sveriges intentioner attbehålla en fest växelkurs möjliggjorde för riksbanken att successivt sänkamaiginalräntan till 11% i böijan av april. Valutaoron i Finland i böijanav april smittade delvis av sig till Sverige med bl.a. valutautflöden ochstigande räntor som följd. För att demonstrera riksbankens beslutsamhetatt försvara kronans växelkurs höjdes maiginalräntan den 6 april från

11% till 13%. Den breda uppslutningen kring Finlands Banks politik atthålla växelkursen låst medförde att marknadsräntorna såväl i Finland somi Sverige snabbt föll tillbaka. Riksbanken kunde redan efter ett par dagarsänka maiginalräntan med en procentenhet till 12%.

Sammantaget sett lägre marginalräntor i kombination med allt lägreinflationsförväntningar har ökat intresset för räntebärande placeringar.Räntan på sex-månaders statsskuldväxlar har fallit med drygt 3 procent-enheter sedan den 5 december och fram till böijan av april, varav drygt1 procentenhet under innevarande år. Räntan på femåriga statsobliga-tioner har fallit med ca 1 procentenhet varav ca 0,5 procentenheter i år.

Nedgången av de svenska räntorna är helt hänförlig till inhemskafaktorer. De europeiska räntorna, vilka efter ecu-anknytningen ärstyrande för den svenska ränteutvecklingen, har i det närmaste legatoförändrade under de senaste månaderna. Räntedifferensen har därigenomminskat betydligt och uppgick i böijan av april till 1,6 procentenhetergentemot ecun och 2,1 procentenheter gentemot D-marken. Det kan varavärt att notera att ränteskillnaden har minskat mer gentemot D-marks-placeringar än mot ecuplaceringar.

Ett annat tecken på det ökade intresset för räntebärande värdepapperär att omsättningen av statspapper stigit betydligt under det senaste året.Under tolvmånadersperioden april 1991 till och med mars 1992 uppgickden genomsnittliga dagsomsättningen till 36 miljarder kr. jämfört med18 miljarder kr. tolvmånadersperioden innan. Statens ökade budget-underskott medförde att riksgäldskontorets emissioner av obligationerökade från 20,7 miljarder kr. år 1990 till 81,2 miljarder kr. i fjol varvidden utestående stocken av statsobligationer ökade med 36 miljarder kr.till 269 miljarder kr.

Ecu-anknytningen har inneburit att kronans rörelser mot den amerikan-ska dollarn har ökat jämfört med tidigare medan rörelserna gentemot deeuropeiska valutorna numera är mycket små. Sedan årsskiftet och framtill och med böijan av april försvagades kronan med 7% gentemotdollarn till ca 5,90 kr. per dollar.

Kapital flödena under 1991 ändrade karaktär jämfört med tidigare år.Under några år har underskott i bytesbalansen, direktinvesteringar samthandeln med aktier genererat betydande utflöden. Dessa begränsadesunder 1991 till 32,5 miljarder kr. jämfört med 126,3 miljarder kr. år1990. De främsta förklaringarna till det minskade nettoutflödet är delslågkonjunkturen som bl.a. reducerade importen och minskade det finan-siella utrymmet för de svenska företagen att köpa företag, fastigheteroch aktier i utlandet, dels att utlandets förtroende för den ekonomiskapolitiken stärktes efter ecu-anknytningen och Sveriges ansökan ommedlemskap i EG. Utlandets ökade intresse för placeringar i svenskatillgångar märktes främst i handeln med räntebärande kronpapper. Underhelåret 1991 köpte utländska investerare sådana papper för 58 miljarderkr. Utlandets nettoplaceringar i andra tillgångar ökade också betydligtoch sammantaget genomfördes direktinvesteringar och köp av svenskaaktier för 52 miljarder kr. år 1991 jämfört med 15 miljarder kr. år 1990.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

99¶Det sammanlagda underskottet i handeln med aktier kunde därigenom Prop. 1991/92:150begränsas till 3 miljarder kr. jämfört med 19 miljarder kr. år 1990. Bilaga 1:1.1

Tabell 11:1 BetalningsbalansenMiljarder kr.

1991 Bytesbalans

-21,7

-37,9

-13,2

Direkta investeringar

i utlandet

-62,8

-83,8

-57,2

i Sverige

9,9

14,1

40,9

Handel med aktier

Svenska aktier

-1,9

1,2

11,2

Utländska aktier

-27,9

-19,8

-14,2

Lån/obl. m.m. i kronor

38,4

69,4

53,6

Lån/obl. m.m. i uti. valuta

123,3

116,8

-4,0

Övrigt inkl, restpost

-35,4

-2,5

-1,8

Kapitalbalans exkl. staten

43,5

95,4

28,5

Valutaflöde

21,8

57,5

15,3

Statens lån i uti. valuta

-13,5

-13,4

-18,0

Valutares. transförändringar

8,3

44,1

-2,6

Källa: Riksbanken.

Den under större delen av året relativt låga räntemarginalen minskadeintresset hos svenska aktörer för lån i utländsk valuta. Dessa amorteradesmed 4 miljarder kr. jämfört med en ökning på 117 miljarder kr. år 1990.Sammantaget genererade kapitalbalansen under år 1991 ett inflöde på

28,5 miljarder kr. vilket mer än väl uppvägde underskottet i bytes-balansen på 13 miljarder kr. Statens upplåning i utländsk valuta minskademed 18 miljarder kr. Vid årsskiftet uppgick valutareserven till knappt100 miljarder kr. Fram t.o.m. den första veckan av april hade den ökattill diygt 113 miljarder kr.

Den svenska räntenivån under de närmaste åren bestäms i huvudsak avden utländska utvecklingen. Efter ecu-anknytningen är det särskilt deeuropeiska räntorna som direkt påverkar den svenska ränteutvecklingen.Detta innebär dock inte att ränterörelser i Förenta staterna och Japansaknar betydelse. Ränteutvecklingen i dessa länder påverkar Sverigeindirekt, främst via den tyska marknaden.

Underskott i bytesbalansen och svenska aktörers omplacering iförmögenhetsportföljema mot större andel tillgångar i utländska valuta,som satte fart i samband med avregleringen 1989, har genereratbetydande utflöden under en följd av år. För att åstadkomma balanseradeflöden har en viss räntemarginal mot utlandet, i syfte att intresserautländska och svenska investerare för köp av räntebärande kronpapper,varit nödvändig. Under de senaste åren har den svenska ekonominkännetecknats av en svag utveckling och vid några tillfällen, bl. a. isamband med den finska devalveringen, har en ökad osäkerhet ommöjligheterna att upprätthålla den fasta växelkursen tvingat riksbankenatt chockhöja räntorna för att säkerställa förtroendet för kronan.

100¶Riksbankens agerande i kombination med regeringens fasta antiinflations-politik har stärkt förtroendet för växelkurspolitiken, vilket visar sig iminskad räntedifferens och en starkare krona. Genom att hålla låst vidden förda politiken skapas möjligheter för ett fortsatt starkt förtroende.

Lågkonjunkturen och fortsatta prisfåll på kommersiella fåstighetermedförde att kreditförlusterna ökade kraftigt för kreditinstituten under1991.

Ökade avkastningskrav, sjunkande hyror och stigande vakansgradledde till en betydande prisnedgång för kommersiella fastigheter under1991. Lågkonjunkturen och skattereformen har inneburit att intresset förköp av fåstigheter och lokaler minskat betydligt. Priserna för kommer-siella fastigheter med bästa läge i centrala Stockholm har fållit meduppskattningsvis 40 - 55% sedan våren 1990. Bidragande orsaker till§ olårets nedgång var överutbud efter flera års mycket omfåttandefåstighetsinvesteringar, bristen på riskvilligt kapital, höga realräntor ochkärvare kreditvillkor. Vakansgraden som historiskt sett varit mycket lågi Sverige steg betydligt, från ca 2% till mellan 7 % och 8 %. Efterfråganpå alla typer av lokaler är låg och hyresgästernas kostnadsmedvetenhethar ökat väsentligt.

Kreditinstitutens samlade befarade och konstaterade kreditförlusteruppgick till ca 48 miljarder kr. i fjol. Av detta belastade ca 35 miljarderkr. bankerna, vilket kan jämföras med 2,8 och 10,8 miljarder kr. åren1989 respektive 1990. Av bankernas kreditförluster härstammade ca 15%från finansbolagen och ca 7 % från hushållen. Uppskattningsvis ca 3/4 avkreditförlusterna var relaterade till fåstighetsfinansiering. De storakreditförlusterna medförde att bankerna, sammantaget sett, redovisadeförlust med uppskattningsvis 8 miljarder kr. i fjol jämfört med en vinstpå närmare 12 miljarder kr. år 1990. Förutom en mer varierande ränte-sättning, medförande bl.a. vidgade räntemarginaler, är bankernas verk-samhet för närvarande föremål för omfåttande kostnadsbesparingar.Åtgärderna förbättrade bankernas intjäningsförmåga under 1991, vilketbidrog till att dämpa resultatförsämringen. Under perioden 1982-1989uppgick kreditförlusterna till ca 0,5% av utlåningen, för att under 1990och 1991 stiga till 1,2% respektive 3,9%. Det bör dock poängteras attutvecklingen avseende kreditförluster och vinster skiljer sig kraftigt åtmellan olika banker.

Den snabba ökningen av bankernas kreditförluster är inte unik förSverige utan i stor utsträckning en internationell företeelse. Utvecklingenhar varit särskilt bekymmersam i de anglosaxiska länderna, Japan samti Norden. Ett gemensamt drag är att kreditförlusterna uppkommit genomprisfåll på fåstigheter i kombination med en konjunkturavmattning. Isåväl Norge som Finland har staten tvingats till omfattande kapitalinjek-tioner för att säkerställa bankernas kapitalbas.

Även bostadsinstitutens kreditförluster steg under 1991. De ökade dockfrån en mycket låg nivå och uppgick till ca 2 miljarder kr. eller 0,21%

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

av utlåningen jämfört med 225 miljoner kr., 0,03% av utlåningen, år1990. Bostadsinstituten har mött de ökade kreditförlusterna genom atthöja marginalerna. Rörelseresultatet kunde därmed i det närmaste hållasoförändrat under 1991. Detta har emellertid inte förhindrat att farhågoröver ökade kreditförluster medfört att investerare visat viss tveksamhettill placeringar i bostadsobligationer varvid bostadsinstitutens finan-sieringskostnader stigit. Räntedifferensen mellan bostads- och statsobliga-tioner (Stadshypotekets caisse-obligation) har vidgats från ca 0,5procentenheter vid årsskiftet 1989/90 till som högst 1,4 procentenheteri februari 1992. I början av april hade differensen minskat till ca 1,2procentenheter. För att stärka kapitalbasen och därigenom förebyggaeffekterna av stigande kreditförluster har instituten också valt att höjamarginalerna med ca en procentenhet sedan årsskiftet 1989/90. Medanräntan på statsobligationer fallit med drygt 3 procentenheter sedanårsskiftet 1989/90 så har den femåriga festa utlåningsräntan till bostads-institutens kunder sjunkit med endast 1,25 procentenheter fram till böijanav april.

De ökade kreditförlusterna har medfört att bankerna intar en meråterhållsam inställning till kreditgivning. Större krav ställs på säkerheteroch låntagarnas betalningsförmåga. Samtidigt har efterfrågan på krediterminskat. Lågkonjunkturen ökar osäkerheten hos företag och hushållsamtidigt som skattereformen har minskat ränteavdragens värde.Dessutom har realräntorna stigit markant. Redan för ett par år sedanminskade hushållen sin kreditefterfrågan och under det senaste året harföretagen följt efter. För banker och finansbolag har utlåningsökningenhelt avstannat och det är nu t.o.m. fråga om en minskning av utlånings-stocken.

Diagram 11:5 Utlåning till allmänheten 1986-1992

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

12-månaders förändring

Procent

102¶Bostadsinstitutens nettoutlåning har under de senaste åren fortsatt att Prop. 1991/92:150expandera i hög takt och har legat nära 20%. Först på sista tiden har den Bilaga 1:1.1sjunkit till drygt 15%. En förklaring till att bostadsinstituten har vunnitmarknadsandelar från banker och finansbolag är att utlåningen tillbeståndet av fastigheter ökat betydligt under de senaste åren. Stigandepriser på bostadsmarknaden ledde till en ökad rebelåning. Dessutom harbostadsinstituten sedan några år fått möjlighet att lämna krediter tillrörliga räntor, vilket ökat deras konkurrenskraft. Under de senaste årenhar det ökade bostadsbyggandet bidragit till utlåningsexpansionen.Sammantaget har kreditexpansionen dämpats från mellan 20-30% iökningstakt till ca 5% i ökningstakt under den senaste tolvmånaders-perioden fram till och med februari.

Det svaga konjunkturläget i Sverige, hushållens osäkerhet överarbetsmarknadsläget, försämrade ränteavdrag från 1993 i kombinationmed relativt sett höga utlåningsräntor talar för att kreditefterfrågan kankomma att falla ytterligare. Kreditinstitutens intjänandeförmåga har underde senaste åren förbättrats tack vare bl. a. de vidgade räntemarginalerna.En minskad utlåning och ett ökat inslag av ränteeftergifter leder sannolikttill att förbättringen i intjänandeförmågan avstannar. Samtidigt kommerkreditförlusterna att ligga kvar på en hög nivå. En låg total efterfrågani ekonomin innebär sannolikt att företagens finansiella ställning försvagasytterligare samtidigt som fortsatta prisfall på fastighetsmarknaden inte kanuteslutas. Ett slopande av fastighetsskatten på s.k. kommersiella lokaler,vilket nu föreslås av regeringen, torde emellertid utgöra en dämpandefaktor och kan därmed bidra till att mildra kreditförlusterna i denfastighetsrelaterade utlåningen.

Beträffande storleken på kreditförlusterna under de kommande årenutgör hushållens finansiella situation ett särskilt osäkerhetsmoment. Enfortsatt svag ekonomisk aktivitet och stigande arbetslöshet talar för attkreditförlusterna på utlåningen till hushållen kommer att öka, även omden negativa utvecklingen i år motverkas av en fortsatt positiv inkomst-utveckling. Inte minst ett kraftigt prisfall på bostadsmarknaden skulleutsätta hushållen för påfrestningar. Det står klart att efterfrågan påboendeyta kommer att minska. Bostadsytan har drivits upp av omfattandesubventioner. Under de senaste åren har boendet blivit förhållandevisdyrare. Den relativt många andra länder återhållsamma prisutvecklingenpå bostäder under 1980-talet kan dock utgöra en dämpande faktor isamband med en försvagning av bostadsprisema.

Sammanfattningsvis är bedömningen att kreditförlusterna kommer attfortsätta ligga på en hög nivå under år 1992 och sannolikt kommersomliga institut även under de närmaste åren att redovisa negativaresultat. Efter internationella överenskommelser kommer kreditinstitutenfrån och med årsskiftet 1992/93 att åsättas ett kapitaltäckningskrav på8 %. För bankkoncemema som helhet är den nuvarande kapitalsituationeni stort sett tillfredställande. För vissa institut medförde emellertidförlusterna under 1991 att kapitalbasen behövde förstärkas. Emissionernai Nordbanken och Östgöta Enskilda Bank samt de aviserade emissionernai GOTA, Sparbanksgruppen och Föreningsbanken liksom de statliga

insatserna i fallet Första Sparbanken skall ses mot denna bakgrund. Ävenunder de kommande åren behöver sannolikt vissa kreditinstitut förbättrasin kapitalbas med externt kapital. Regeringen har nyligen föreslagit attavskattningen av bankernas obeskattade reserver får senareläggas för debanker som redovisar ett negativt resultat. Reserver behöver därmed inteupplösas förrän vinst åter redovisas. Ändringen bidrar till att mildraeffekterna av ett negativt resultat på kapitalbasen.

Under år 1991 steg aktiekurserna på Stockholms fondbörs med igenomsnitt 5,6%. Kursutvecklingen styrdes i första hand av skiftandeomdömen om konjunkturutsiktema. Under det andra halvåret föllkurserna eftersom allt fler signaler tydde på att konjunkturåterhämtningenförsenats samtidigt som företagens delårsrapporter indikerade kraftigtfallande vinster för 1991. Börsbolagens vinster föll preliminärt med ca50% under 1991. Räntesänkningarna i Förenta staterna och Japan i slutetav december påverkade de internationella börserna positivt vilket ävenfick återverkningar på Stockholmsbörsen. Köpintresset förstärktes underdet första kvartalet i år efter att ekonomisk statistik i Förenta staternavisade att en återhämtning i ekonomin är på väg.

Den ökade optimismen i utlandet, de fällande räntorna och högreutdelningar än väntat medförde att aktiekurserna på Stockholmsbörsenfram t.o.m. böijan av april steg med i genomsnitt 6%. Den sänktakapitalbeskattningen för aktier, från 30% till 25%, har sannolikt ocksåbidragit till det ökade intresset. Trots de fällande vinsterna valdebörsbolagen, i genomsnitt, att hålla utdelningarna i stort sett oförändrade.Utdelningspolicyn har under de senaste åren fått en ökad betydelse förde svenska företagen. Tidigare har den svenska direktavkastningen, inteminst av skatteskäl, legat på en förhållandevis låg nivå. I takt med denökade internationaliseringen av kapitalmarknaderna anpassas den svenskautdelningsnivån till omvärldens. Den minskade dubbelbeskattningen avaktieutdelningar till följd av skattereformen har påskyndat anpassningen.De oförändrade utdelningarna kan även ses som en signal om attföretagen räknar med att nuvarande låga vinstnivå endast är tillfällig ochatt vinsterna snart stiger igen.

Köpintresset har koncentrerats till de större bolagen, främst inomexportindustrin. Förväntningarna är att det i första hand är dessa företagsom kommer att gynnas av konjunkturåterhämtningen. Index för desexton mest omsatta bolagen steg med 12% från årsskiftet och fram tillböijan av april. Intresset har vidare varit störst för de mer cykliskabranscherna, såsom verkstad och skog. Index för verkstadsindustrin ochskogsindustrin steg med 22% respektive 13%. Den sämsta utvecklingenåterfinns inom sektorerna bank och finans samt fästigheter och bygg.Index för dessa branscher föll med 23% respektive 20%. Sammantagethar kursutvecklingen i Stockholm varit något bättre än på flertalet andrabörser. Det skall dock ses mot bakgrund av att Stockholmsbörsen såväl1990 som 1991 visade en förhållandevis svag utveckling.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

104 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

Diagram 11:6 Börsutvecklingen 1990-1992

Index ultimo 1989 = 100

40-I------------------i-----------------i------------------:------------------i—

1990 1991 1992

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 9 april.

Källa: Finansdepartementet.

Utlandets intresse för svenska aktier ökade under 1991. Ecu-anknytningen och ansökan om medlemskap i EG minskade osäkerhetenför investeringar i svenska aktier. En annan viktig förklaring är attalltfler börsbolag aviserade omstämpling av bolagets bundna aktier tillfria. Därmed ökar tillgängligheten samtidigt som de svenska börsbolagenfår en ökad tyngd i internationella portföljindex. Sammantaget under1991 nettoköpte utländska investerare svenska aktier för motsvarande

11,2 miljarder kr., vilket kan jämföras med nettoköp för 1,2 miljarderkr. år 1990. Intresset har fokuserats till några större bolag såsom Astra,Ericsson, Volvo och Electrolux.

Intresset för aktier har således ökat. Detta märks också på omsätt-ningen. Under det första kvartalet i år uppgick omsättningen till 46,5miljarder kr. jämfört med 34,1 miljarder kr. för motsvarande period ifjol, dvs. en ökning med 36%. En viktig förklaring till omsättnings-ökningen är att omsättningsskatten på aktier slopades den 1 december ifjol. Därmed sänktes transaktionskostnaderna väsentligt.

1¶Sammanfattning 2

2¶Internationell utveckling 13

2.1¶Sammanfattande översikt 13

2.2¶Länderöversikter 17

3¶Utrikeshandel 25

3.1¶Export 25

3.2¶Import 28

3.3¶Bytesbalans 29

4¶Industri 34

4.1¶Produktion och konkurrenskraft 34

4.2¶Lönsamhet 38

5¶Näringslivets tjänster 42

6¶Arbetsmarknad 47

6.1¶Sysselsättning 47

6.2¶Utbud av arbetskraft 51

6.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 52

7¶Löner och konsumentpriser 56

7.1¶Löner 56

7.2¶Konsumentpriser 59

8¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion 63

8.1¶Hushållens inkomster 63

8.2¶Hushållens sparande och privat konsumtion 66

9¶Investeringar 71

9.1¶Näringslivets investeringar 72

9.2¶Offentliga investeringar 74

9.3¶Bostads investeringar 75

9.4¶Byggnadsverksamhet 77

9.5¶Lagerinvesteringar 79

10¶Offentlig sektor 83

10.1¶Konsoliderad offentlig sektor 83

10.2¶Statens inkl, socialförsäkringssektorns finanser 87

10.3¶Kommunernas finanser 90

11¶Kapitalmarknad 93

11.1¶Internationell ränte-och valutautveckling 93

11.2¶Räntor och valutaflöden i Sverige 97

11.3¶Läget på kreditmarknaden 101

11.4¶Utvecklingen på aktiemarknaden 104

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

1:1

Internationella förutsättningar

1:2

Löner och priser

1:3

Försöijningsbalans

1:4

Bidrag till BNP-tillväxten

1:5

Nyckeltal

1:6

Sparande

2:1

Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

2:2

Statens budgetutveckling i vissa OECD-länder

2:3

Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

3:1

Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelaroch export av bearbetade varor

3:2

Export av varor

3:3

Import av varor

3:4

Bytesbalans

4:1

Industriproduktion

4:2

Nyckeltal för industrin

4:3

Industrins rörliga kostnader, produktpriser, maiginaler perproducerad enhet samt bruttoöverskottsandel

6:1

Arbetsmarknad

6:2

Produktion och sysselsättning i timmar

6:3

Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

6:4

Relativ arbetslöshet i olika åldrar

6:5

Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

7:1

Timlöner och arbetskraftskostnader

7:2

Konsumentpriser

8:1

Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion ochsparande

8:2

Hushållens inkomster

8:3

Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

9:1

Bruttoinvesteringar efter näringsgren

9:2

Bruttoinvesteringar i näringslivet

9:3

Offentliga investeringar

9:4

Bostadsinvesteringar

9:5

Byggnadsverksamhet

9:6

Lagervolymförändringar

10:1

Skattekvoten

10:2

Real förändring av den offentliga sektorns inkomsteroch utgifter

10:3

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

10:4

Statens och socialförsäkringssektorns inkomsteroch utgifter

10:5

BNP-förändringens inverkan på staten och socialför-säkringssektorns finansiella sparande

10:6

Kommunernas inkomster och utgifter

11:1

Betalningsbalansen

100 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

1:1

Realräntan i Sverige 1980-1992

1:2

K- resp. S-sektoms utveckling 1980-1993

1:3

BNP och produktivitet i Sverige 1981-1993

3:1

Marknadsandel och relativpris för Sveriges export avbearbetade varor till 14 OECD-länder

3:2

Handelsbalans för några användningsområden

3:3

Sveriges bytesbalans, rullande tolvmånaderstal

4:1

Industriproduktion 1974-1991

4:2

Kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin (exkl. varv)

4:3

Industrins bruttovinst som andel av kapitalstocken

5:1

Produktion och sysselsättning i näringslivet

5:2

Konjunkturläget i olika tjänstebranscher

6:1

Antal varsel om uppsägningar per kvartal

6:2

Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoendearbetsmarknadspolitiska åtgärder

7:1

Industriarbetarlön utfall och skattningar

7:2

Nominell timlön inom industrin

7:3

Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna

7:4

Konsumentpriser

8:1

Privat konsumtion

8:2

Hushållens sparkvot

8:3

Hushållens skuldsättning

8:4

Hushållens förväntningar

9:1

Näringslivets investeringar

9:2

Näringslivets investeringar

9:3

Bostadsinvesteringar

9:4

Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1993

9:5

BNP-utveckling och lagerbidrag

9:6

Lagerinvesteringar

9:7

Lagerstocken i förhållande till varuproduktionen

10:1

Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1991

11:1

6 månaders euromarknadsräntor 1990-1992

11:2

10-åriga obligationsräntor 1991-1992

11:3

Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1992

11:4

Ränteutvecklingen 1990-1992

11:5

Utlåning till allmänheten 1986-1992

11:6

Börsutvecklingen 1990-1992

105 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.1

gotab Stockholm 1992

108 Bilaga 1:1.2

Långsiktig konsekvenskalkylför perioden

1992/93 — 1996/97

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK) för perioden 1992/93 - 1996/97som här presenteras består av två delar, dels en huvudtext dels enappendixdel.

I huvudtexten redovisas en samlad konsekvensbeskrivning av redanfattade beslut och gjorda åtaganden för den offentliga sektorns inkomsteroch utgifter. I appendixdelen redovisas utgiftsutvecklingen på mot-svarande sätt för respektive fäckdepartement.

LK:ns inriktning varierar år från år i syfte att belysa och analyseraaktuella frågeställningar för att LK:n på bästa sätt skall kunna tjäna somunderlag inför beslut som rör den offentliga sektorns utveckling.

Framställningen bygger på material från fackdepartement, olika verkoch institutioner. Finansdepartementets ekonomiska avdelning svarar förde bedömningar av den ekonomiska utvecklingen som ligger till grundför LK-beräkningama. LK:n har utarbetats inom finansdepartementetsbudgetavdelning.

Stockholm i april 1992

Inga-Britt Ahlenius

Budgetchef

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

1¶Sammanfattning och slutsatser.................. 1

1.1¶Inledning............................ 1

1.2¶Beräkningsresultat...................... 2

1.3¶Slutsatser............................ 5

2¶Samhällsekonomisk bakgrund.................. 8

2.1¶De internationella förutsättningarna............ 9

2.2¶Utgångsläget och utvecklingen 1992 - 1993 ...... 9

2.3¶Utvecklingen 1994 - 1997 ................. 10

3¶Beräkningsmetod..........................11

3.1¶Inkomster...........................12

3.2¶Utgifter.............................12

3.3¶Den samhällsekonomiska bakgrunden...........13

4¶Utgiftsstrategi och ny budgetberedning............14

4.1¶En långsiktig utgiftsstrategi.................14

4.2¶En ny budgetberedning...................15

4.3¶Rambudgetering........................16

5¶Statsbudgetens inkomster.....................17

5.1¶Utvecklingen 1986/87 - 1990/91 ............. 18

5.2¶Utvecklingen 1992/93 - 1996/97 ............. 19

5.2.1¶Fysiska personers inkomstskatt...........19

5.2.2¶Juridiska personers inkomstskatt..........20

5.2.3¶Lagstadgade socialavgifter..............20

5.2.4¶Skatt på egendom...................22

5.2.5¶Mervärdeskatt.....................22

5.2.6¶Övriga indirekta skatter...............22

5.2.7¶Avräkningsskatt....................22

5.2.8¶Övriga inkomster...................23

6¶Statsbudgetens utgifter......................24

6.1¶Utveckling för budgetåren 1986/87 - 1996/97...... 24

6.2¶Utgiftstyrande faktorer....................27

6.3¶Utgifterna fördelade på realekonomiska kategorier ... 28

6.3.1¶Konsumtion......................29

6.3.2¶Investeringar......................29

6.3.3¶Transfereringar.....................30

7¶Statsbudgetens saldo........................32

8¶Den offentliga sektorn......................

33 Prop. 1991/92:150

8.1¶Staten och socialförsäkringssektorn............

33 Bilaga 1:1.2

8.1.1¶Inkomster........................

8.1.2¶Utgifter.........................

8.1.3¶Statens finansiella sparande.............

8.1.4¶AP-fondens finansiella sparande..........

8.2¶Den kommunala sektorn...................

8.2.1¶Den kommunala sektorns utgifter.........

8.2.2¶Den kommunala sektorns skatteinkomster ....

8.2.3¶Statsbidragen till den kommunala sektorn.....

8.2.4¶Det samhällsekonomiska utrymmet

för kommunal verksamhet..................

8.2.5¶Den kommunala sektorns inkomster och utgifter

1992 - 1997 ..........................

8.2.6¶Den kommunala sektorns finansiella sparande1992 - 1997 ..........................

8.3¶Den konsoliderade offentliga sektorn...........

9¶Konsekvenser av en långsiktig utgiftsstrategi.........

9.1¶Beräkningsexempel......................

9.2¶Samhällsekonomiska effekter................

9.3¶Krav på strukturella förändringar.............

9.3.1¶Pågående förändringsarbete.............

9.3.2¶Ändamålsområden..................

9.3.3¶Slutsatser........................

10¶Känslighetsberäkning.......................

10.1¶Känslighetsanalys......................

10.2¶Den offentliga sektorns finansiella sparande......

55¶Appendix

Departementens verksamhetsområden

De första årens långtidsbudgetar i böijan av 1960-talet hade karaktärenav beskrivning av hur regeringen förutsåg att budgeten skulle utvecklas.Därav benämningen långtidsbudget. Denna modell övergavs sedermeratill förmån för den modell som idag används där beräkningarna avserkonsekvenserna av redan lättade beslut och gjorda åtaganden. Benäm-ningen långtidsbudget ändras dock inte när beräkningsmodellen ändrades.Det bör göras nu. Långsiktig konsekvenskalkyl (LK) är en mer adekvatbenämning på detta dokument och används därför i fortsättningen.

Syftet med den långsiktiga konsekvenskalkylen är att analysera stats-budgetens och offentliga sektorns finansiella utveckling för budgetåren1992/93 - 1996/97. Beräkningarna visar vilka konsekvenser stats-makternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får för utvecklingenav inkomster och utgifter i offentliga sektorn. Beräkningarna är alltsåinte en prognos för den troliga utvecklingen. Inte heller utgör den någotprogram för den önskvärda utvecklingen. I den utsträckning beslut fattassom förändrar denna utveckling kommer beräkningarna i den långsiktigakonsekvenskalkylen således alltid att avvika från det faktiska utfallet.

Regeringen har i olika sammanhang, senast i 1992 års finansplan, slagitfast att det behövs en samlad och långsiktig utgiftsstrategi (LUS) för attfå till stånd en begränsning av de offentliga utgifterna och en effek-tivisering av förvaltningen.

Enligt den reviderade finansplanen måste politiken inriktas på att,utöver en låg inflationstakt, undvika underskott i de offentliga finansernaöver en konjukturcykel, möta behovet av vissa strategiska skatte-sänkningar genom en mycket stram utgiftspolitik samt uppfylla de s.k.konvergenskraven inom EG:s ekonomiska och monetära union.

I årets LK analyseras mot denna bakgrund bl.a. vilka krav som kankomma att ställas på den offentliga utgiftsutvecklingen. Den inkomst- ochutgiftsutveckling som följer av redan fattade beslut ställs mot olikaalternativa långsiktiga krav på den offentliga utgiftsutvecklingen. Därefterdiskuteras konsekvenserna — dels för den reala ekonomin dels för deoffentliga utgiftsåtagandena — av en successiv sänkning av skatternas ochutgifternas andel av BNP.

Beräkningarna är gjorda utifrån antaganden om en ekonomiskutveckling enligt följande: Den internationella ekonomin utvecklasgynnsamt vilket ger dragkraft åt en inhemsk återhämtning under LK-perioden. BNP-tillväxten stiger från -0,4% 1992 till 2,5% per år underperioden 1994-97. Arbetslösheten sjunker långsamt, från en topp på5,0% 1993 ner till 3,5% 1997. Löne- och prisutvecklingstakten ligger påhistoriskt sett låga nivåer. Den privata konsumtionen ökar med drygt 2%

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

per år under tidsperioden 1994-1997. Prop. 1991/92:150

Som en känslighetsberäkning redovisas effekterna av att den ekono- Bilaga 1:1.2miska tillväxten antas bli lägre till följd av en förlängd internationellkonjunktursvacka. Den lägre tillväxttakten innebär bl.a. en väsentligthögre arbetslöshet än i huvudscenariet. Den finansiella utvecklingen ioffentlig sektor blir i detta scenarie väsentligt svagare än i huvud-scenariet.

Statsbudgetens inkomster (kapitel 5) ökar under LK-perioden med ca67 miljarder kronor, eller i genomsnitt 3,6% per år i löpande priser.Detta är mer än en halvering av ökningstakten jämfört med perioden1986/87 - 1990/91 då den uppgick till 7,2% per år. Den låga öknings-takten förklaras dels av låga pris- och löneökningar, dels av att vissaengångsinkomster som uppstår under 1992/93 bortfaller under resten avLK-perioden, dels av att avräkningsskatten och skatteutjämningsavgiftenupphör fr.o.m. år 1993 enligt regeringens förslag om kommunernasekonomi som läggs fram i kompletteringspropositionen. Det innebärsamtidigt att inkomstutvecklingen under periodens senare del, 1993/94 -1996/97, är snabbare och uppgår till i genomsnitt 6,5% per år. Stats-budgetens samlade inkomster, dvs skatter och övriga inkomster, iförhållande till BNP fäller från 30,4% 1992/93 till 28,2% 1996/97. Stats-budgetens skatteinkomster beräknade som andel av BNP, skattekvoten,beräknas under LK-perioden öka från 26,0% till 26,7%

Statsbudgetens utgifter (kapitel 6) som andel av BNP, utgiftskvoten,minskar under LK-perioden, från 32,6% 1992/93 till 28,0% 1996/97.

Den relativt långsamma utvecklingen av statsbudgetens utgifter berorbl.a. på antaganden om relativt långsam pris- och löneökningstakt underperioden. Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor ökar med igenomsnitt 1,9% under tidsperioden 1993/94-1996/97. Mellan budgetåren1992/93 och 1993/94 beräknas utgifterna minska med ca 15 miljarderkronor, vilket till stor del förklaras av regeringens förslag till omläggningav det kommunala bidragssystemet. Enligt förslaget slopas bådeavräknings- och skatteutjämningsavgifit. Detta inkomstbortfall komp-enseras genom minskade statsbidrag till kommunerna. I LK-kalkylen hardet generella statsbidraget till kommunerna beräknats vara nominelltoförändrat. Den långsamma utvecklingen av statsbudgetens utgifter berorvidare på att utgifterna för räntebidrag minskar kraftigt till följd avantaganden om minskande bostadsbyggande och sjunkande räntenivåerunder perioden. Med anledning av att statsbidragen till kommunernaminskar mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94, så ökar utgifternaexklusive statsskuldräntor endast med 1,6% i genomsnitt per år underLK-perioden. Utgifterna för ränta på statsskulden ökar med i genomsnitt10,0% per år under LK-perioden.

För 1992/93 beräknas statsbudgetens underskott (kapitel 7) uppgå till-101,8 miljarder kronor eller till 6,9% av BNP. Detta är en försämringmed drygt 2,2 procentenheter jämfört med 1991/92.

Den sammantagna inkomst- och utgiftsutvecklingen innebär attstatsbudgetens saldo nominellt sett förbättras under LK-perioden. Dettainnebär en förbättring även mätt som andel av BNP. Underskottet är förslutåret dock betydande, trots en gynnsam ekonomisk utveckling.

Diagram 1.1 Statsbudgetens saldo 1992/93 - 1996/97

Miljarder kronor, löpande priser

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

— Budget-saldo

För den offentliga sektorn (kapitel 8) minskar inkomsterna i för-hållande till BNP under hela LK-perioden. Skattekvoten i offentlig sektorsjunker från 51,5% till 49,5%. BNP ökar under samma tidsperiod med5,6% i genomsnitt per år.

De offentliga utgifternas andel av BNP sjunker under perioden från67,4% till 62,7%. På grund av de stora budgetunderskotten ökarutgifterna för statsskuldräntor med i genomsnitt 10,0% per år underperioden. Utvecklingen innebär sammantaget att det finansiella sparandeti den offentliga sektorn förbättras något, från -5,7 % av BNP 1992/93 till-5,1 % av BNP 1996/97. Huvuddelen av underskottet utgörs under helaperioden främst av de stora underskotten i statsbudgeten. Statsbudgetensutveckling svarar dock för den förbättring som sker i den samladeoffentliga sektorns finansiella sparande. Det finansiella sparande i kom-muner och i AP-fonden försämras under hela LK-perioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Andel av

BNP

Källa: Finansdepartementet

Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1992/93 - 1996/97

Procentandel av BNP

Det finansiella sparandet i den kommunala sektorn försämras med ca25 miljarder kronor under LK-perioden. De goda resultaten under inled-ningen av perioden förklaras av den nedväxling i löne- och prisöknings-takten som sker under 1992 i kombination med det nuvarande systemetför utbetalning av kommunalskatten från staten till kommunalsektom.För kommunernas del innebär detta en långsam utgiftsutvecklingsamtidigt som skatteinkomsterna stiger i takt med den historiskainflationen vilket resulterar i ett tillfälligt förbättrat sparande i denkommunala sektorn åren 1991 och 1992. Fr.o.m. år 1993 föreslås ettnytt statsbidragssystem för kommuner och landsting träda i kraft.Samtidigt ändras även systemet för utbetalning av kommunalskatt. Denkommunala sektorns inkomster ökar långsammare än BNP till följd av attstatsbidragen till kommuner och landsting sjunker realt med närmare25 % under perioden samtidigt som deras skatteinkomster stiger långsamt.Också utgifterna ökar långsammare än BNP under perioden, mensnabbare än inkomsterna. Under 1994-97 uppvisar kommunsektorn ettnegativt finansiellt sparande på drygt 11 miljarder kronor per år.

I AP-fonden ökar utgifterna snabbare än inkomsterna framför alltberoende på att lönesumman utvecklas i långsammare takt än ATP-pensionsutbetaningama. Som följd av detta försämras AP-fondensfinansiella sparande från 36,5 miljarder kronor i löpande priser 1992/93till 29,5 miljarder kronor 1996/97.

LK:n är ett av beslutsunderlagen för regeringen inför ett beslut omutformningen av en långsiktig utgiftsstrategi. Beräkningarna i denlångsiktiga konsekvenskalkylen visar bl.a. hur stor del av samhälletsresurser som kommer att tas i anspråk av den offentliga sektorn om inga

nya utgiftsbeslut fattas. Den utgiftsutveckling som följer i offentlig sektor Prop. 1991/92:150av redan fattade beslut och gjorda åtaganden ställs i LK:n mot den som Bilaga 1:1.2följer av att olika restriktioner fästställs för den offentliga utgifts-utvecklingen (kaptiel 9). Avsikten är att redovisa vilket totalt utgifts-utrymme den offentlig verksamheten får vid olika restriktioner förutgiftsutvecklingen.

Beräkningarna visar att det utgiftsutrymme som tas i anspråk föroffentliga åtaganden enligt LK-beräkningama i båda exemplen överstigerden önskvärda utgiftsnivån under hela LK-perioden. Med givna restrik-tioner för utgiftsutvecklingen krävs åtgärder som minskar de offentligautgifterna med som lägst ca 36 miljarder kronor under LK-perioden.

I en känslighetsanalys (kapitel 10) redovisas den inkomst- och utgifts-utveckling som följer av en betydligt sämre internationell utveckling änden i huvudscenariet. Tillväxten blir lägre, vilket bl. a. får till följd attarbetslösheten stiger under hela perioden. Därigenom blir inflationenlägre. Offentliga sektorns sparande blir betydligt svagare utifrån dessaförutsättningar. De större underskotten i staten leder dessutom till ökadupplåning vilket medför ännu högre utgifter för statsskuldräntor än ihuvudscenariet. Vid givna restriktioner för utgiftsutvecklingen medfördenna utveckling att kraftfullare åtgärder än i huvudscenariet måste vidtasför att minska de offentliga utgifterna.

Beräkningarna i årets långsiktiga konsekvenskalkyl visar att det finan-siella sparandet i offentlig sektor under hela LK-perioden uppvisarhistoriskt sett stora underskott. En viss förbättring sker dock underperioden, från -5,7% av BNP 1992/93 av BNP till -5,1% av BNP1996/97. I slutåret är underskottet dock fortfarande betydande trots att engynnsam internationell utveckling under perioden skapat goda förut-sättningar för en återhämtning för den svenska ekonomin.

Den ekonomiska tillväxten är av central betydelse för den offentligasektorns finansiering eftersom tillväxt genererar ökade reala resurser. Enstor del av de offentliga utgifterna räknas upp med prisutvecklingen menpåverkas inte direkt av realinkomstema. Det innebär att framföralltekonomisk tillväxt ger utrymme för att exempelvis sänka den offentligautgiftskvoten med bibehållen ambitionsnivå i de offentliga verksamhe-terna och transfereringarna. Ekonomisk tillväxt och låg inflationmöjliggör även att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn kanöka utan att skattetrycket behöver höjas. Genom anpassningsförmåga tillden internationella ekonomin och genom inhemska politiska beslut somförbättrar och effektiviserar marknadsstrukturer, ägandeformer, invest-eringsbenägenhet, utbildning, forskning, infrastruktur m.m. kan tillväxtenpåverkas positivt.

För budgetåret 1992/93 beräknas underskottet i offentlig sektor totalttill ca 84 miljarder kronor. Detta underskott kvarstår i stort settoförändrat över hela LK-perioden. Att det totala sparandet är negativt ärframför allt en konsekvens av det stora statliga budgetunderskottet. Den

förbättring som sker av detta neutraliserar det försämrade sparandet i denkommunala sektorn och AP-fonden.

LK-beräkningama visar att den offentliga sektorn kommer att habetydande finansiella underskott under hela LK-perioden. Skall resurserkunna prioriteras till nya åtaganden krävs omprövningar av gällandeutgiftsåtaganden för att inte det offentliga sparandet ytterligare skallförsämras.

Om skattetrycket skall sänkas eller nya satsningar och reformergenomföras, krävs motsvarande neddragningar av nuvarande offentligautgifter. Generella besparingar på maiginalen räcker inte for atttillräckligt begränsa utgifterna. I stället måste strukturella ingrepp iutgiftssystemen genomföras. En anpassning av de offentliga utgifternamåste ske långsiktigt och utifrån en samhällsekonomisk helhetssyn.Utgifternas effektivitet måste granskas från fördelningssynpunkt menockså utifrån deras eventuella negativa inverkan på arbete, sparande ochtillväxt. I detta perspektiv är beslut som rör transfereringarna av särskiltstor betydelse eftersom dessa sammantaget utgör ca två tredjedelar av deoffentliga utgifterna.

Skall det totala utgiftsutrymmet definieras i enlighet med något avexemplen i kapitel 9 visar LK- kalkylen att detta förutsätter att besp-aringar genomförs. Besparingarna behöver som lägst uppgå till ca 36miljarder kronor.

Arets långtidsutredning, LU 92, pekar på att skattebasernas rörlighetökar i och med EES-avtalet, oavsett Sveriges EG-anknytning. LU:sscenarier utgår från att skatterna sammanlagt sänks med 35 miljarderkronor 1997. För att inte den samhällsekonomiska balansen skalläventyras måste utgifterna sänkas ännu mer. Sammantaget kan dettakomma att innebära krav på betydande besparingar. LU 92 pekar ocksåpå att det största kravet för det offentliga utgiftsåtagandet i ett längreperspektiv följer av demografiska förändringar. Detta förklaras av att deframtida pensionärerna efter sekelskiftet dels blir fler, dels kommer attha högre pensionskrav till följd av att de har fler intjänandeår ochdärmed högre ATP. Den demografiska utvecklingen ställer dessutomstora krav på ökade resurser för bl.a. vård och omsorg. LU 92 visarockså att med den tillväxttakt som är att förutse och de krav på ökadkonkurrensförmåga och bättre balans i offentliga sektorn som den ökadeinternationella integrationen innebär, så måste utgiftsutvecklingen ioffentliga sektorn brytas och utgiftsnedskämingar genomföras.

LK-beräkningama visar att de offentliga utgiftsåtagandena under helaperioden är kraftigt underfinansierade. Därtill kommer att resurserbehöver frigöras för satsning på olika områden för att främja tillväxten.

Slutsatsen blir att betydande förändringar i den offentliga utgifts-strukturen är nödvändiga om behovet av tillväxtfrämjande investeringarskall kunna tillgodoses parallellt med att sparandet skall kunna höjas utanatt skatternas andel av BNP höjs. En önskvärd reformering av ett utgifts-system får ofta effekt först efter ett antal år. Det gör det särskiltangeläget att tidigt fatta beslut om hur utgiftsbegränsningama skall ske.Skall inkomst- och utgiftsutvecklingen förändras finns det i stort sett två

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

vägar att gå: att minska automatiken eller att genomföra strukturella Prop. 1991/92:150förändringar. Skall utgiftsutvecklingen radikalt påverkas skulle en Bilaga 1:1.2

minskning av automatiken vara alltför kortsiktig och dessutom en otill-räcklig åtgärd. I stället krävs att strukturella förändringar i utgifts-systemen genomförs och att ett konstant förändringstryck upprätthållsockså för att styra över utgifterna till prioriterade, ofta nya, områden. Iårets LK redovisas några exempel på hur arbetet med att styra utgifternagenomförs. Regeringen har initierat ett antal strukturprojekt/ översyner/-utredningar. Vissa av de redovisade strukturprojekten kan förutsesinnebära att utgiftstrycket ökar ytterligare inom områden som utbildning,vård och omsoig. För att åstadkomma dessa ompriorite-ringar inomramen för oförändrade resurser visar LK-beräkningama att den omför-delning av resurser som sker under perioden är otillräcklig. Skall vissaverksamheter prioriteras samtidigt som det totala utgiftsutrymmetbegränsas krävs det att arbetet med att åstadkomma strukturförändringarförs vidare på nya områden i syfte att begränsa utgiftsutvecklingen.

Inriktningen av dessa bör dels röra marknadens funktionssätt i syfte attpåverka tillväxten positivt, dels inriktas på att förändra utgiftsautomatikeni de automatiskt verkande regelsystemen.

Den offentliga sektoms finansiella utveckling bestäms dels av beslut omförändringar i de offentliga systemen, dels av den samhällsekonomiskautvecklingen. För LK-beräkningama måste därför en bedömning av densamhällsekonomiska utvecklingen under kalkylperioden göras.

Det finns en rad kopplingar mellan samhällsekonomin och de offentligautgifterna och inkomsterna. En svag sysselsättningsutveckling ger upphovtill ökade offentliga utgifter via t.ex. arbetsmarknadsåtgärder och arbets-löshetsersättningar. Inflationen ger den offentliga sektom ökade nominellainkomster men slår samtidigt igenom på utgiftssidan genom pris-uppräkning av transfereringar etc. Skatteinkomsterna bestäms ytterst avden ekonomiska tillväxten. Lönesumman som är produkten av syssel-sättningen och lönenivån är, jämte den privata konsumtionen, denviktigaste skattebasen.

Ekonomisk tillväxt ger den offentliga sektom ökade reala inkomster.De offentliga utgifterna räknas till stor del upp med prisutvecklingen,men påverkas inte direkt av realinkomstema. Det innebär att ekonomisktillväxt ger utrymme för att antingen öka den offentliga verksamheteneller att med bibehållen ambitionsnivå sänka den offentliga utgiftskvoten.Den ekonomiska tillväxten är alltså av central betydelse för den offentligasektoms utveckling.

Tillväxten påverkas i sin tur av den ekonomiska politiken. För en litenöppen ekonomi som Sverige är BNP-utvecklingen på kort sikt i hög gradberoende av utvecklingen på våra exportmarknader och den svenskaindustrins relativa kostnadsläge. På lång sikt är emellertid produktivitets-utvecklingen och arbetskraftsutbudet de avgörande faktorerna bakomtillväxten. Produktivitetens utveckling bestäms av ett komplext samspelmellan storleken på kapitalstocken, utbildningsnivån och den tekniskautvecklingen. Även institutionella faktorer av typen marknadsstrukturer,ägandeformer m.m. spelar en stor roll. Den ekonomiska politikenpåverkar dessa faktorer. Offentliga utgifter inom utbildning ochinfrastruktur är viktiga, eftersom de kan bidra till ökad tillväxt.Skattepolitiken kan påverka investeringsbenägenheten, arbetsutbudet ochforsknings- och utvecklingsarbete.

I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av den bedömning av densamhällsekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarnai årets LK. Bedömningen överensstämmer med den som görs i denreviderade nationalbudgeten för åren 1992-1993.

I känslighetsanalysen i kapitel 10 undersöks effekterna av en sämreekonomisk utveckling efter 1992. Detta scenario baseras på antagandetom en förlängd internationell konjunktursvacka.

Det bör särskilt framhållas att inget av scenarierna tar särskild hänsyntill positiva effekter av den internationella integrationen på svenskekonomi. Produktiviteten i näringslivet ökar på ett sätt som är represen-tativt för de senaste femton åren. Det finns dock goda aigument för attproduktivitetsutvecklingen under 1990-talet kan bli gynsammare. EES-avtalet och den fortsatta internationella integrationen kan redan i det

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

aktuella tidsperspektivet innebära möjligheter till effektivisering av Prop. 1991/92:150ekonomin och därmed en högre produktivitetstillväxt. På grund av den Bilaga 1:1.2stora osäkerheten om när och i vilken omfattning dessa effekter kantänkas uppträda har de emellertid inte beaktats i denna kalkyl.

Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden bedöms bli gynnsam underkalkylperioden. Konjunkturen i OECD-området nådde sin botten i mittenav 1991. I flertalet industriländer väntas tillväxten tillta under loppet av1992 och 1993. Den internationella återhämtningen blir dock samman-taget betydligt svagare än under tidigare uppgångsfäser. För hela OECD-området bedöms tillväxttakten stiga från knappt 1 % 1991 till ca 2% 1992och 3% 1993.

En viktig osäkerhetsfaktor i bedömningen är styrkan i den ameri-kanska konjunkturuppgången. Ytterligare osäkerhet är förknippad medden tyska och den japanska utvecklingen.

Den goda utvecklingen i omvärlden förutses fortsätta under resten avkalkylperioden. BNP-tillväxten i OECD-området beräknas ligga omkring3% årligen under perioden 1994-97.

För svensk del innebär detta att utvecklingen på våra exportmarknaderförväntas bli tämligen god under kalkylperioden med tillväxttal pånärmare 7% per år för bearbetade exportvaror efter 1992. Detta kanjämföras med högkonjunkturen 1984-86 då exportmarknaderna igenomsnitt växte med 10% per år och med bottenåret 1991 då export-marknadstillväxten var endast drygt 0,5%.

Den svenska ekonomin utvecklas för närvarande mycket svagt. Efter-frågan viker inom de flesta sektorer och produktionen faller. Trotsomfattande arbetsmarknadspolitiska insatser ökar arbetslösheten ochligger för närvarande på 4% (AKU februari 1992).

Den ekonomiska tillbakagången orsakas av en kombination av konjunk-turella och strukturella faktorer. Avmattningen i omvärlden har storbetydelse. Till övervägande del förklaras dock tillbakagången avinhemska faktorer. Överhettningen i svensk ekonomi under 80-talets sistaår drev upp lönekostnaderna på ett sätt som var oförenligt med produkti-vitetsutvecklingen. Följden blev att konkurrenskraften urholkades ochsvenska företag böljade tappa marknadsandelar på världsmarknadensamtidigt som vinstmaiginalema krympte.

Efter att BNP enligt nationalräkenskaperna sjönk med 1,1% 1991beräknas nedgången stanna på 0,4% under 1992. Under 1993 förutsesförbättrad internationell draghjälp och en viss återhämtning av deninhemska efterfrågan leda till en uppgång i BNP på drygt 0,8%.Ökningen av arbetslösheten väntas dock fortsätta under 1992 och 1993till en för svenska förhållanden mycket hög nivå.

Avmattningen i den svenska ekonomin medför en markant nedväxlingav lönestegringstakten. Så gott som samtliga lönepåverkande faktorer

verkar i samma riktning. Arbetslösheten stiger, inflationstakten avtar, Prop. 1991/92:150vinsterna pressas ned och kapacitetsutnyttjandet fäller. Lönedämpningen Bilaga 1:1.2i kombination med en svag efterfrågan och ledig produktionskapacitetmedför att konsumentpriserna stiger mycket långsamt. Inflationen väntasnå en botten på 2,1 % under 1993.

De svenska räntorna föll förhållandevis kraftigt under större delen av1991. I november tvingades Riksbanken emellertid strama åt penning-politiken sedan stora valutaflöden uppkommit. Under 1992 och 1993förväntas räntenivån fortsätta att sjunka något.

Hushållens reala disponibla inkomster väntas öka med 1,7% 1992 föratt sedan minska med ca 0,8% 1993. Förbättringen under 1992 berortill en del på den kraftiga nedväxlingen av inflationen jämfört med 1991.Eftersom många transfereringar räknas upp med föregående års inflationinnebär minskningen av inflationen att realvärdet av transfereringarnaökar. Den privata konsumtionen ökar realt med 0,5 % 1992 för att sedanfälla tillbaka med 0,5% 1993.

De positiva dragen i utvecklingen förstärks efter 1993. En årligexporttillväxt kring 6% ger näring åt den inhemska återhämtningen.BNP-tillväxten stiger från 0,8% 1993 till drygt ca 2,5% per år underperioden 1994-97. Investeringarna växer med ca 4% per år som en följdav förbättrad lönsamhet i industrin och bidrar därmed till återhämtningen.

Tabell 2.1 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1991-97

Procentuell förändringfrån föregående år

1997 BNP, volym

-1,1

-0,4

0,8

2,6

2,6

2,3

2,3

Export, volym

-2,7

1,0

4,5

7,0

6,0

5,7

5,7

Timlön

5,3

3,5

3,5

4,0

4,5

5,0

5,0

Utbetald lönesumma

3,3

2,1

1,0

5,1

5,6

6,4

6,4

KPI (årsgenomsnitt)

9,4

2,5

2,2

3,5

3,6

3,8

3,8

Arbetslöshet, nivå

2,7

4,4

5,0

4,8

4,4

4,0

3,5

Källa: Finansdepartementet

Arbetslösheten sjunker långsamt från en topp på 5,0% 1993 ner till3,5% 1997. En ökad efterfrågan på arbetskraft gör att lönerna stigernågot snabbare efter 1993, men p.g.a. det fortsatt kärva arbetsmarknads-läget ligger ökningstakten fortfärande på en historiskt låg nivå. Tack varede låga nominella löneökningarna och en god produktivitetsutvecklingbegränsas inflationen till 3-4% per år och reallönerna kan öka något. Delåga nominella löneökningarna i kombination med den goda produktivi-tetstillväxten innebär också att konkurrenskraften för svensk export-industri förbättras och förlorade marknadsandelar böijar återtas.

Räntenivån fortsätter att sjunka något under perioden. Detta innebär enviss nedgång i realräntorna eftersom inflationen förväntas bli i stort settoförändrad under perioden.

10¶Den privata konsumtionen ökar realt med ca 2% per år 1994-97.Tillsammans med en real ökning av lönesumman på knappt 4% underperioden 1994-1997 innebär detta att de viktigaste skattebaserna ökarrealt under perioden.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

11¶I det följande redovisas de beräkningsmässiga förutsättningarna för LK-beräkningama.

Inkomstberäkningarna baseras på riksrevisionsverkets (RRV) beräkningarmed utgångspunkt i den ekonomiska utveckling som redovisats itabellerna 2.1 och 10.1.

Den inkomstnivå vid vilken skyldighet föreligger för fysiska personeratt betala statlig inkomstskatt skrivs upp med utvecklingen av konsument-prisindex plus två procentenheter.

Beräkningarna av inkomstskatter för juridiska personer baseras påantaganden om bruttodriftsöverskott i näringslivet exkl. egna hem.

Den kommunala utdebiteringen, dvs. kommunalskatten, antas varaoförändrad under LK-perioden.

Utgångspunkten är att beräkna utgifter till följd av redan lättade beslutoch gjorda åtaganden. En konsekvens av beräkningsmetoden är att mångaanslag antas ha realt oförändrad nivå under perioden.

Transfereringarna antas komma att utvecklas i enlighet med beräk-ningar av volymförändringar. För dessa anslag har den demografiskautvecklingen stor betydelse, t.ex. antalet födda barn och antalet pension-ärer.

De anslag som styrs av den s.k. forskningsramen ligger kvar påoförändrad nivå under LK-perioden trots att inga beslut ännu lättats förtiden efter 1992/93. Utgifter för investeringar har behandlats på likartatsätt.

Vissa inkomst- och utgiftsförändringar redovisas som tillkommandeutgiftsbehov, netto. Bland dessa kan nämnas i princip beslutandeinfrastrukturinvesteringar om totalt tio miljarder kronor under LK-perioden. Vidare har beräkningsmässigt antagits en uppjustering avbarnbidraget. Detta syftar till att ge en så rättvisande bild av statsbudget-ens utveckling som möjligt.

Antalet sjukdagar (inom sjukförsäkringssystemet) antas under LK-perioden ligga kvar på 1993 års nivå.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas ligga kvar på 1992/93 års nivåunder LK-perioden.

Minskningen av anslagsbehållningarna antas schablonmässigt uppgå till1,5 miljarder kronor per år.

För LK-perioden är beräkningar i fästa priser gjorda i 1992/93 årsprisnivå. För den historiska perioden avser fästa priser 1985 års priser.

Beräkningen av statsskuldräntor för budgetåret 1992/93 grundas pågällande räntenivåer vid beräkningstillfället. För perioden därefter baserasränteberäkningama på antagen räntenivå. I beräkningarna antas netto-upplåningen i utlandet vara oförändrad.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

12¶Uppräkningen av utgifterna från fästa till löpande priser har gjortsenligt de antaganden om pris- och löneutvecklingen som redovisas itabellerna 2.1 och 10.1.

K'

I den prognos för den samhällsekonomiska utvecklingen som ligger tillgrund för LK-beräkningama ingår också en bedömning av den offentligasektoms utveckling. Detta är nödvändigt för att kunna ta fram prognoserför BNP, inflation, löneutveckling etc. När detta underlag sedan användsi LK:n kan en annan bild av den offentliga sektoms utgifts-, inkomst-och sparandeutveckling än den ursprungliga framkomma. Detta innebäratt de förutsättningar som låg till grund för den ursprungliga prognosenförändras. Följaktligen skulle LK:ns resultat behöva användas för att tafram en ny samhällsekonomisk prognos, vilken i sin tur ligger till grundför en ny LK osv. En sådan iterativ process har inte kunnat genomförastill sitt slut men en preliminär LK-beräkning ligger dock till grund förden samhällsekonomiska bild som används som utgångspunkt för dennaLK.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

13 Bilaga 1:1.2

Den ekonomiska tillväxten blir enligt tillgängliga prognoser betydligtlägre framöver än den var t ex under 1960-talet, dä den offentligasektorns system för social trygghet och omsorg huvudsakligen böljadebyggas upp. Generellt kan sägas att ju lägre tillväxttakten är, desto störredel av de samlade resurserna kommer de offentliga utgifterna att ta ianspråk givet ambitionsnivåer och systemens konstruktion. Den offentligasektorn kan således inte tillåtas växa i samma takt framöver som dengjort under tidigare decennier, särskilt inte om dess andel i ekonomin inteskall öka.

Bland de offentliga utgiftssystemen finns idag ett stort antal som ärbehäftade med strukturella problem. Konstruktionen medför att deuppsatta målen inte nås. Parallellt uppstår icke önskvärda konsekvenseri ekonomin vad gäller utveckling av t.ex. arbetskraftsutbud och sparande.Som exempel kan systemen för pensioner, stöd till bostadsfinansieringoch arbetsskadeförsäkring nämnas. Skattereformens syfte var framför alltatt eliminera sådana, icke önskvärda effekter.

Att bringa kontroll över de offentliga utgifternas utveckling och sänkautgiftstrycket i ekonomin kräver såväl långsiktighet som helhetssyn. Skalldessutom skattetrycket sänkas eller nya satsningar och reformergenomföras krävs motsvarande neddragningar av nuvarande utgifter.Generella besparingar på marginalen räcker inte för att tillräckligtbegränsa utgifterna. Strukturella ingrepp i utgiftssystemen måstegenomföras.

Mot bakgrund av ovanstående har regering och riksdag beslutat om enlångsiktig strategi för de offentliga utgifterna.

Enligt den reviderade finansplanen måste politiken inriktas på att,utöver en låg inflationstakt, undvika underskott i de offentliga finansernaöver en konjukturcykel, möta behovet av vissa strategiska skatte-sänkningar genom en mycket stram utgiftspolitik samt uppfylla de s.k.konvergenskraven inom EG:s ekonomiska och monetära union. Utifråndessa långsiktiga mål har en strategi för de offentliga utgifterna lagts fast.Strategin omfattar följande tre steg:

1¶Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.

2¶Att fastställa det totala utgiffsutrymmet och fördela det dels övertiden, dels enligt politiska prioriteringar.

3¶Att göra avstämningar varje år för att bestämma utgiftsutrymmet fören ny treårsperiod.

Det totala utgiftsutrymmet måste fästställas mot bakgrund av vad somkrävs för att uppnå eftersträvad ekonomisk utveckling på längre sikt.

Syftet med en långsiktig utgiftsstrategi är att det nu, när de offentligautgifterna inte längre kan tillåtas öka som vid uppbyggnad och expansion,är angeläget att tydliggöra de samhällsekonomiska restriktionerna och att

ange vilket det långsiktiga, politiskt definierade, målet är.

En utgångspunkt för besluten enligt strategin är bl.a. beräkningarna iden långsiktiga konsekvenskalkylen. Dessa visar hur stor del avsamhällets resurser som kommer att tas i anspråk av den offentligasektorn om inga nya beslut fattas. Denna utveckling ställs sedan mot vadsom kan tillåtas om det långsiktiga målet för de offentliga utgifternasutveckling skall kunna nås. Mot bakgrund härav beslutas om ett utrymmeför offentliga utgifter. Det innebär att budgeteringen av de offentligautgifterna i första hand tar sin utgångspunkt i prognoser av den ekonomi-ska utvecklingen och bedömningar av vilken storlek den offentligasektorn bör få ha. Den additiva process där myndigheternas behov avytterligare resurser summeras som utgångspunkt för budgeteringenöverges därmed.

I samband med att det totala utgiftsutrymmet fastställs bör det ocksåklargöras vilka områden som skall ges hög respektive lägre prioritet inomdet utrymme som bedöms finnas tillgängligt i ekonomin för den offentligasektorn. Likaså måste en bedömning göras av vilka år nödvändigastrukturella förändringar får effekt, vilket avgör fördelningen avutgiftsutrymmet över tiden.

Även för prioriteringarna mellan olika områden utgör beräkningarna iden långsiktiga konsekvenskalkylen en utgångspunkt. Utgiftsutvecklingeni enlighet med redan fattade beslut redovisas i såväl realekonomiskatermer som i ändamål sområden.

För att främja långsiktighet i beslutsfattandet och ge bättre förutsättningaratt uppfylla de budgetpolitiska målsättningarna genomförs i enlighethärmed vissa förändringar i regeringens interna budgetberedning.

Den långsiktiga utgiftsstrategin utgör basen för en ny budgetbered-ning. I enlighet med denna fästställs det totala utgiftsutrymmet för denoffentliga sektorn samtidigt som prioriteringar görs inom detta utrymme.

Avsikten är vidare att analyser av verksamheter och granskning avmåluppfyllelse och resultat skall få allt större utrymme i budget-beredningen inom regeringen och dess kansli.

Den nya budgetberedningen kan ses som tre faser vilka alla avslutasmed att specifika beslut fattas av regeringen. Faserna speglar ensuccessivt ökad grad av detaljeringsnivå i budgeteringen.

Den första fäsen motsvarar i stort sett de tre steg som innefattas i denlångsiktiga utgiftsstrategin. Utifrån en bedömning av den ekonomiskautvecklingen och den långsiktiga konsekvenskalkylen tar regeringenställning till utgiftsnivån för kommande år. Regeringen tar samtidigtställning till hur olika ändamål skall prioriteras samt till en fördelning avutgiftsutrymmet mellan staten, AP-fonden och kommunerna.

Den andra fäsen i budgetberedningen innebär ytterligare konkretiseringoch operationalisering av beslutet om det totala utgiftsutrymmet. I dennafäs arbetas en departementsvis fördelning fram för statsbudgeten ikonsekvens med regeringens tidigare prioriteringar. Utgångspunkten är

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

de långsiktiga konsekvenskalkyler som görs för varje departement.

I den sista fasen arbetas de enskilda anslagen fram for att presenterasi budgetpropositionens tabellverk.

För att operationalisera de krav den långsiktiga utgiftsstrategin och en nybudgetberedning ställer krävs en fäst administrativ process. Ram-budgetering är ett lämpligt arbetsinstrument i detta syfte. En ram angervilket utrymme som finns att budgetera inom. Applicerad på den nyabudgetberedningen innebär festställandet av det totala utgiftsutrymmet förden offentliga sektorn och de prioriteringar som görs i samband meddetta, att även utrymmet for statsbudgetens sammanlagda utgifter anges.Utifrån regeringens beslut om hur olika ändamålsområden skall priori-teras görs en departementsvis fördelning av utgiftsutrymmet. Dennafördelning innebär att departementsramar slås fest. Inom sin departe-mentsram har sedan respektive minister att fördela utgifterna på anslagi enlighet med de riktlinjer som tidigare beslutats. Kopplingen mellanverksamhetsansvar och finansiellt ansvar blir på detta sätt tydligare.Rambudgetering innebär inte att de fektiska utgifterna inte får översigabudgeterat belopp. Med andra ord gäller inte en "cash limit" beträffendeutfellet. Rambudgetering är en metod att budgetera utifrån helhetssyn ochlångsiktighet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

16 Bilaga 1:1.2

Statsbudgetens inkomster indelas i skatter, inkomster av statens verksam-het, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån samt kalkyl-mässiga inkomster. Skatteinkomsterna utgörs av fysiska och juridiskapersoners inkomstskatter, lagstadgade socialavgifter, skatt på egendomsamt skatt på varor och tjänster. Budgetåret 1992/93 beräknas skatternautgöra ca 85 % av statsbudgetens inkomster.

På kort sikt leder hög nominell pris- och löneökningstakt till snabbtstigande inkomster, även om den reala tillväxten är låg. Om löneöknings-takten, utan motsvarande ökning av produktiviteten, varaktigt ligger påen högre nivå än i våra konkurrentländer, leder detta till försämradkonkurrenskraft. På sikt leder en sådan utveckling till försämrad tillväxtoch påverkar därmed inkomstutvecklingen negativt.

På lång sikt är det utvecklingen av produktivitet och sysselsättning somavgör den ekonomiska tillväxten och därmed utvecklingen av inkom-sterna.

Diagram 5.1 Statsbudgetens inkomster 1992/93

2%

I | Skatt påinkomst

Skatt påegendomsocialavg.brutto

mervärde-skatt

Y//\ övrindir.skatter

M Avräkningsskatt

Övrigainkomster

Källa: Finansdepartementet

17 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Tabell 5.1 Statsbudgetens inkomster

Miljarder kronor, löpande priser

1992/93

Genomsnittlig procentuell förändringper år

1992/93-1996/97

1986/87-1990/91

Fysiska personers skatt

-8,3

9,1

Juridiska personers skatt

28,4

-1,6

-4,3

Socialavgifter, brutto

144,7

4,1

7,0

Skatt på egendom

26,0

-2,0

16,4

Mervärdeskatt

114,4

3,3

14,3

Övriga indirekta skatter

71,6

3,7

6,7

Avräkningsskatt

7,8

-

-

Övriga inkomster

61,1

-11,0

0,6

Summa inkomster

445,7

3,6

7,2

som andel av BNP1

30,4

Nyckeltal:

Lönesumma

621,8

5,2

9,7

Privat konsumtion

815,3

5,4

9,2

BNP

1 466,0

5,6

9,1

'Andelen var 37,0% 1986/87 och beräknas för 1996/97 till 28,2%.

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

Under de senaste fem åren har statsbudgetens bruttoinkomster ökat med117 miljarder kronor. Detta motsvarar en genomsnittlig ökningstakt på7,2% per år i löpande priser. Inkomsterna som andel av BNP minskadeunder samma period med ca 3 procentenheter, från 37% till 34%. Stats-budgetens skatteinkomster mätt som andel av BNP ökade från 32,0% till32,7% under perioden 1986/87 till 1989/90, för att falla till 30,6%budgetåret 1990/91. Att skatteinkomsterna, mätt som andel av BNP, föllbudgetåret 1990/91 förklaras främst av att inkomsterna av fysiskapersoners inkomstskatt minskade år 1991 till följd av skattereformen.Denna sänkning finansierades huvudsakligen av breddad skattebas förmervärdeskatten redan år 1990. Ytterligare en viktig förklaring tillminskande skatteinkomster 1990/91 är det försämrade konjunkturläget.

Den inkomstgrupp som ökat snabbast under den senaste femårsperiodenär egendomsskattema. Ökningen uppgick i genomsnitt till 16% per år.Den kraftiga ökningen förklaras främst av att inkomsterna av fastighets-skatt överförts från kommunerna till staten fr. o. m. år 1987 samt av attsåväl stämpelskatten som omsättningsskatten på värdepapper höjts underperioden. Inkomsterna från mervärdeskatten ökade med 14% per år igenomsnitt. Detta förklaras, förutom av en snabb nominell ökning av denprivata konsumtionen, av den breddning av mervärdeskattebasen som varen del av skattereformen och den tillfälliga höjningen av mervärde-skatten. Mer än hälften av statsbudgetens totala inkomstökning under densenaste femårsperioden utgjordes av mervärdeskatt.

18¶Statsbudgetens bruttoinkomster beräknas under LK-perioden öka med ca67 miljarder kronor eller i genomsnitt 3,6% per år. Budgetåret 1993/94minskar inkomsterna med ca 21 miljarder kronor, främst till följd av attskatteutjämningsavgift och avräkningsskatt slopas samt att engångs-inkomster om ca 13 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 bortfaller.Under perioden 1993/94 - 1996/97 ökar inkomsterna med i genomsnitt6,5% per år. Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med ca 50miljarder kronor, vilket motsvarar tre fjärdedelar av den totala ökningen.Inkomster av lagstadgade socialavgifter svarar för 25 miljarder kronoreller nära två femtedelar av inkomstökningen. Inkomsterna av mervärde-skatt beräknas öka med ca 16 miljarder kronor, vilket motsvarar nästanen fjärdedel av den totala inkomstökningen. Inkomsterna av övrigaindirekta skatter beräknas öka med ca 11 miljarder. Inkomster av statensverksamhet samt återbetalning av lån beräknas minska med ca 18miljarder kronor. Juridiska personers inkomstskatt och övriga inkomsterberäknas minska med tillsammans ca 16 miljarder kronor. Statsbudgetensskatteinkomster, brutto, beräknas öka med ca 90 miljarder kronor elleri genomsnitt 6,4% per år under LK-perioden. BNP ökar under sammaperiod med i genomsnitt 5,6% per år. Därmed beräknas statsbudgetensskattekvot öka med 0,7 procentenheter.

Inkomsterna av fysiska personers inkomstskatt är främst beroende avnominell löneutveckling.

Inkomstgränsen över vilken statlig skatt utgår är reallöneskyddad med2%. En lägre reallönetillväxt än 2% bidrar till en sänkning av skatte-kvoten genom att färre personer träffas av den högre skattesatsen ovanförinkomstgränsen. Vid högre reallöneökning ökar det reala skatteuttaget.Under LK-perioden överstiger den årliga reallöneökningen inte 2 % någotår.

Fysiska personers inkomstskatt består av två delar, statlig ochkommunal skatt. Dessa uppbärs tillsammans, nettot av uppbörd ochkommunalskatteutbetalningar redovisas över statsbudgeten. Utbetalningav kommunalskatt till kommunerna sker i två steg. Ett givet år utbetalasett förskott till kommunerna, som baseras på den beskattningsbara inkom-sten två år tidigare. Två år efter förskottutbetalningen slutregleraskommunalskatten. Detta innebär att statsbudgetens redovisning av fysiskapersoners inkomstskatt avser ett nettobelopp av bl.a. uppbörd av statligoch kommunal skatt samt förskottsutbetalning och slutreglering avkommunal skatt. Nettobeloppet på statsbudgeten blir därmed ocksåberoende av nominell löneutveckling två till fyra år tidigare.

Budgetåret 1992/93 beräknas nettoinkomsten av fysiska personersinkomstskatt bli negativ och uppgå till -8,3 miljarder kronor. Attnettobeloppet beräknas bli negativt beror på att bruttouppbörden ökarrelativt långsamt till följd av den måttliga löneökningstakten, samtidigtsom utbetalningarna av kommunalskatt ökar kraftigt till följd av den

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

högre löneökningstakten två år tidigare. Budgetåret 1996/97 beräknas Prop. 1991/92:150nettobeloppet till 41,3 miljarder kronor. Ökningen är en effekt av en Bilaga 1:1.2genomsnittlig årlig ökning på ca 4,8% för bruttouppbörden och ca 1,2%för kommunalskatteutbetalningama. Nettoinkomsterna ökar snabbare iböijan av perioden och stagnerar senare, framförallt pga att kommunal-skatteutbetalningama ökar slutåret som en följd av utbetalningssystemetför dessa. I det förslag om kommunernas ekonomi som läggs fram ibilaga II till kompletteringspropositionen, föreslås ett nytt system förutbetalning av kommunalskatt. Med givna beräkningsförutsättningarmedför det nya systemet att ut-

betalningarna av kommunalskattemedel blir 13 miljarder kronor högrebudgetåret 1996/97.

Inkomsterna av juridiska personers inkomstskatt beror främst på vinstenefter bokslutsdispositioner i näringslivet. I LK-beräkningama baserasutvecklingen av inkomsterna från juridiska personers inkomstskatt påantaganden om utvecklingen av bruttodriftsöverskottet i näringslivet(exkl. egna hem). Därmed är dessa inkomster i hög grad beroende avden ekonomiska utvecklingen. Under inkomstgruppen juridiska personersinkomstskatt redovisas även effekter av upplösning av företagensreserver, s.k. avskattning, och beskattning av tjänstegrupplivförsäkringar.Avskattningen beräknas till 3,5 miljarder kronor för 1991 och till knappt6 miljarder kronor per år under åren 1992 - 1994.

Budgetåret 1992/93 beräknas juridiska personers inkomstskatt uppgå tillca 28 miljarder kronor och utgöra ca 6% av statsbudgetens inkomster.Inkomsterna av juridiska personers inkomstskatt beräknas under LK-perioden minska med ca 1,8 miljarder kronor eller i genomsnitt 1,6%per år. Minskningen förklaras främst av att avskattningen av företagensreserver upphör 1995.

5.2.3¶Lagstadgade socialavgifter

Tabell 5.2 Inkomster av lagstadgade socialavgifter

Miljarder kronor, löpande priser

Genomsnittlig procentuell förändringper år

1992/93 1992/93-1996/97 1986/87-1990/91

Socialavgifter, brutto

144,7

4,1

11,4

Sjukförsäkringsutgifter1

51,3

2,6

13,1

Arbetsskadeförsäkrings-

utgifter

12,6

5,0

32,3

Socialavgifter, netto

80,8

4,9

7,0

*1 detta belopp ingår föräldraförsäkring och administrationskostnader

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

Anm.: I socialavifter brutto ingår överföring från delpensionsfonden(7 miljarder kronor 1992/93) och årliga överföringar från arbetslivsfonden(3,7 - 4,1 miljarder kronor under LK-perioden)

20 Prop. 1991/92:150

Tabell 5.3 Lagstadgade socialavgifter

Procent av avgiftsunderlag

Avgiftsuttag

antaget

1993-1996

Avgifter vilka helt redovisas pä statsbudgeten

Folkpensionavgift

7,45

7,45

Barnomsorgsavgift

2,20

2,20

Utbildningsavgift1

0,31

0,35

Särskild löneskatt2

21,85

21,85

Avgifter vilka nettoredovisas på statsbudgeten

Sjukförsäkringsavgift

7,80

7,80

Arbetsskadeförsäkringsavgift3

0,90

1,58

Avgifter vilka ej redovisas på statsbudgeten

ATP-avgift

13,00

13,00

Delpensionsavgift4

0,50

-

Arbetsmarknadsavgift5

2,16

2,16

Lönegarantiavgift

0,20

0,20

Arbetarskyddsavgift

0,35

0,17

Avgift för sjöfolks pensionering6

1,20

1,20

Summa

34,83

34,83

1Vuxenutbildningsavgift uppgår till 0,31% fr.o.m. 1 juli 1992. 1 juli 1993t.o.m. 30 juni 1994 är avgiften 0,35%. Fr.o.m. 1 juli 1994 höjs avgiftentill 0,39%.

2Särskild löneskatt utgår på passiv näringsverksamhet, för lön och aktivnäringsverksamhet efter 65 års ålder samt för arbetsgivares pensionspremier.Ingår inte i "summan".

3Arbetsskadeförsäkringsavgift uppgår till 0,9% t.o.m. 30 juni 1992. 1,4%

1 juli 1992 t.o.m. 31 december 1992. 1,58% fr.o.m. 1 januari 1993.4Delpensionsavgift uppgår till 0,50% t.o.m. 30 juni 1992. Slopas fr.o.m.

1 juli 1992.

■'Arbetsmarknadsavgift uppgår till 2,12% fr.o.m. 1 juli 1992. 1 juli 1993t.o.m. 30 juli 1994 är avgiften 2,08%. Fr.o.m. 1 juli 1994 sänks avgiftentill 2,04%

6Avgift för sjöfolks pensionering betalas endast av arbetsgivare somsysselsätter sjömansskattepliktig personal. Ingår inte i "summa".

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

De lagstadgade socialavgifterna följer, vid oförändrat avgiftsuttag,lönesummans utveckling. Denna beror på timlön och sysselsättnings-graden i ekonomin. Socialavgiftsinkomstema styrs således i mycket höggrad av den nominella och reala tillväxten i ekonomin. Det totalaavgiftsuttaget framgår av tabell 5.3. En knapp tredjedel av avgifts-inkomsterna redovisas på statsbudgeten. Resten redovisas direkt tillfonder utanför statsbudgeten. Den största av dessa är AP-fonden.Sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgiftema redovisas netto på stats-budgetens inkomstsida, dvs med avdrag för de utgifter som de avsesfinansiera. Detta betyder att underskott kan uppstå på respektive inkomst-titel om utgifterna överstiger avgiftsinkomsterna.

Statsbudgetens inkomster av lagstadgade socialavgifter beräknas uppgåtill ca 145 miljarder kronor brutto budgetåret 1992/93. De utgör därmeden tredjedel av statsbudgetens inkomster. I beloppet ingår en engångs-överföring från delpensionsfonden på sju miljarder kronor som skall för-stärka finansieringen av arbetsskadefonden och folkpensionssystemet samten överföring från arbetsmarknadsfonden om knappt fyra miljarder

kronor, avsedd att bidra till finansieringen av utbildningsbidragen inom Prop. 1991/92:150arbetsmarknadsutbildningen. Bilaga 1:1.2

Under LK-perioden beräknas inkomsterna av lagstadgade socialavgifter,brutto, öka med ca 25 miljarder kronor eller i genomsnitt 4,1% per år.Lönesumman antas under samma period öka med i genomsnitt 5,2% perår. Att avgiftsinkomsterna ökar långsammare än lönesumman beror på attengångsinkomsten från delpensionsfonden försvinner efter 1992/93.

Skatt på egendom utgörs av skatt på fäst egendom, förmögenhetsskatt,arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. Under budgetåret 1992/93beräknas dessa skatter inbringa 26 miljarder kronor. Under LK-periodenberäknas inkomsterna av dessa skatter minska med ca 2,0 miljarderkronor eller i genomsnitt 2,0% per år. Minskningen förklaras av attförmögenhetsskatten slopas under perioden.

Inkomsterna av mervärdeskatt styrs främst av den privata konsumtionensutveckling samt investeringarnas utveckling i löpande priser. Därmed ärde i hög grad beroende av den ekonomiska utvecklingen.

Mervärdeskatt utgår med 25 % på konsumtionen av de flesta varor ochtjänster. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att skatte-satsen ska sänkas till 22% 1 januari 1993. För livsmedel, inrikestransporter samt hotell och restaurangtjänster utgår fr. o. m. år 1992 enreducerad mervärdeskatt på 18%.

Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna av mervärdeskatt uppgå till114,4 miljarder kronor. Under LK-perioden beräknas inkomsterna avmervärdeskatt öka med 15,7 miljarder kronor eller 3,3% per år. Denprivata konsumtionen antas under samma period öka med i genomsnitt5,4% per år. Att inkomsterna av mervärdeskatt ökar långsammare än denprivata konsumtionen förklaras av förslaget om sänkt skattesats fr.o.m.1 januari 1993.

Flertalet av de övriga indirekta skatterna utgår med fästa belopp för vissvolym eller per enhet. Detta innebär att den reala beskattningen minskarvid prisökningar. Under LK-perioden beräknas inkomsterna av övrigaindirekta skatter öka med ca 11,2 miljarder kronor eller i genomsnitt3,7% per år.

Avräkningsskatten, som uttas sedan 1990/91, tillkom som ett led iskattereformen för att neutralisera effekten för kommunerna av breddadeskattebaser och för kommunernas avdrag för mervärdeskatt. Skattenupphör fr.o.m. 1 januari 1993 som en följd av regeringens förslag om ettnytt system för statsbidrag till kommuner och landsting. För budgetåret

1992/93 beräknas inkomsterna (avseende år 1992) till ca 7,8 miljarder Prop. 1991/92:150kronor. Bilaga 1:1.2

Övriga inkomster består av inkomster från statens verksamhet (bl. a.rörelseöverskott, ränteinkomster, inkomster av statens aktier ochoffentligrättsliga avgifter), inkomster av försåld egendom och åter-betalning av lån m. m. Dessa inkomster utgör tillsammans ca 58miljarder kronor eller knappt 15% av statsbudgetens inkomster. UnderLK-perioden beräknas dessa inkomster minska med ca 23 miljarderkronor eller i genomsnitt 11,1% per år. Minskningen beror på attskattutjämningsavgiften för kommunerna tas bort år 1993 och att vissaengångsinkomster 1992/93 bortfaller, liksom ränteinkomster ochamortering avseende statslån för affärsverk som bolagiseras.

23¶Under budgetåret 1992/93 beräknas statsbudgetens utgifter uppgå till547,5 miljarder kronor. Av dessa utgifter redovisas 85 % av utgifternaför sjuk- och föräldraförsäkringen samt de totala utgifterna för arbets-skadeförsäkringen på statsbudgetens inkomstsida. Sammanlagt uppgårdessa utgifter till 63,9 miljarder kronor. I det följande avses statsbud-getens bruttoutgifter, dvs inklusive utgifter som redovisas på inkomst-sidan, såvida inte annat anges.

Statsbudgetens utgifter inkl, statsskuldräntor minskade med ca 0,6% perår i lästa priser under perioden 1986/87-1990/91. Detta speglar defällande ränteutgifterna som under samma tidsperiod minskade realt medi genomsnitt 7,9% per år. De minskade ränteutgifterna beror påsuccessivt förbättrade statsfinanser under tidsperioden ifråga med undan-tag för budgetåret 1990/91 då budgetunderskottet uppgick till 34,5miljarder kronor. Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor ökadedäremot realt under perioden 1986/87 - 1990/91 med i genomsnitt ca0,9% per år. Den reala BNP-tillväxten var samtidigt i genomsnitt 1,5%per år. Statsbudgetens utgifter som andel av BNP, utgiftskvoten,minskade därmed från 38,5% 1986/87 till 37,0% 1990/91.

De utgifter som har ökat mest är utgifter för räntebidrag, bidrag tillkommuner för flyktingar, försvar, internationellt utvecklingsarbete,sjukförsäkring samt utgifter för arbetsskador. Vidare har utgifternaökat för skatteutjämningssystemet. Detta system finansieras dels genomskatteutjämningsavgifter, dels genom bidrag från staten. I regeringensförslag till förändrat kommunalt bidragssystem förslås att skatteut-jämningsavgiften avskaffäs.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

24 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Diagram 6.1 Statsbudgetens utgifter, brutto, inkl. resp. exkl. statsskuldräntor1986/87 - 1990/91

Miljarder kronor, fasta priser

Källa: Finansdepartementet

Att utgifterna totalt sett inte ökat mer förklaras av att ut-giftsminskningar skett inom vissa områden. Vissa affärsverks investe-ringsanslag har lyfts ut från statsbudgeten. Minskade utgifter försysselsättningsskapande åtgärder har kunnat ske till följd av positivkonjunkturutveckling samtidigt som företagsstöden dragits ner. Slutligenhar utgifterna för statsskuldräntor minskat. Vid utgången av budgetåret1990/91 uppgick statsskulden till 627 miljarder kronor.

Även under LK-perioden, dvs. 1992/93 - 1996/97, beräknas stats-budgetens utgifter exkl. statsskuldräntor minska ~ med i genomsnitt1,9% per år i fästa priser, vilket innebär att utgiftsnivån sjunker meddrygt 36 miljarder kronor 1996/97 jämfört med 1992/93. En väsentligförklaring till att utgifterna minskar totalt sett sammanhänger med detförslag som presenteras i del II i kompletteringspropositionen. Som ettled i omläggningen avskaffas både skatteutjämningsavgift och avräknings-skatt vilket medför minskade inkomster för staten. För att neutraliseradenna effekt minskas de totala statsbidragen till kommunerna. I 1992 årsbudgetproposition beräknades avräkningsskatt och skattutjämningsavgifttill sammanslagt 33,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93.

En viktig förklaring till utgiftsminskningen är att bostadssubven-tionerna minskar kraftigt under LK-perioden. Räntebidrag och investe-ringsbidrag minskar med sammanlagt 15,8 miljarder kronor i fästa priserunder LK-perioden. Denna nedgång beror framförallt på beräkningsförut-sättningarna. Således antas en kraftig minskning i lägenhetsbyggandet.Vidare förutsätts en sjunkande räntenivå. Beräkningarna utgår från attinvesteringsbidraget avskaffäs fr.o.m. 1 januari 1993.

25¶Ytterligare förklaringar till utgiftsnedgången är att programmet medomställningsåtgärder inom jordbruket och östeuropaprogrammet fallerbort under perioden. Pensionsutbetalningama för folkpension och förtids-pensioner minskar realt som en följd av stigande pensionspoäng förnybeviljade ATP-pensioner. En motsvarande merbelastning sker alltsåpå utgifterna i AP-fonden.

Diagram 6.2 Statsbudgetens utgifter, brutto, inkl, resp exkl. statsskuldräntor1992/93 - 1996/97

Miljarder kronor, fasta priser

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

--- Totala

utgifter

Källa: Finansdepartementet

Utgifterna växer å andra sidan till följd av att utlandsbiståndet ökar itakt med utvecklingen av BNI. Inom socialdepartementets område ökarutgifterna för barnbidrag beroene på ökat antal bidragstagare under LK-perioden. Inom utbildningsdepartementets område ökar utgifterna till följdav ökat antal högskoleplatser.

På grund av de fortsatt stora underskotten i statsbudgeten under LK-perioden ökar statsskulden vaije år och därmed även utgifterna förstatsskuldräntor. Dessa beräknas öka från 69 miljarder kronor budgetåret1992/93 till 101 miljarder kronor 1996/97, vilket motsvarar en årliggenomsnittlig ökning med 10,0%. Som jämförelse kan nämnas attutvecklingen av BNP under samma tidsperiod uppgår till 5,6%. Detallmänna ränteläget antas sjunka under LK-perioden vilket innebär attutgifterna för statsskuldräntoma skulle ha varit ännu högre om nuvaranderäntenivå skulle gälla under LK-perioden.

26¶Tabell 6.1 Utgifter för statsskuldräntor m.m. Prop. 1991/92:150

Miljarder kronor, löpande priser Bilaga 1’1 2

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1996/97

Totalt

69,0

80,0

89,0

94,0

101,0

Räntor på lån i svenska kronor

64,0

75,2

84,7

89,8

97,4

Räntor på lån i utländsk valuta

5,1

4,0

3,7

3,6

3,6

Valutakursdifferenser

-0,1

0,8

0,6

0,6

0,0

Källa: Riksgäldskontoret

I löpande priser beräknas statsbudgetens totala utgifter öka med igenomsnitt 2,8% per år.

En konsekvens av att utgifterna ökar långsammare än BNP är att stats-budgetens utgiftskvot minskar. Under budgetåret 1992/93 beräknasutgifternas andel av BNP uppgå till 37,3% och minska till 33,5%1996/97. Orsaken till den förhållandevis långsamma utgiftsutvecklingenär antaganden om en relativt långsam pris- och löneökningstakt underperioden. Detta medför att även indexbundna transfereringar sompensioner, sjukförsäkring och arbetsskador ökar relativt långsamt.

Närmare 60% av utgifterna på statsbudgeten, vilket 1992/93 motsvarar320 miljarder kronor, styrs av automatiskt verkande regelsystem. Dessautgifter ökar automatiskt i takt med t.ex. inflation, räntenivå eller volym,om inga nya politiska beslut fattas. Exempel på stora utgifter, vilka styrsav sådan automatik, är sjukförsäkring, folkpensioner och räntebidrag tillbostäder. Sammantaget kan ovan nämnda utgifter sägas vara föremål förbeslutad automatik.

Därtill kommer knappt 17 % eller 93 miljarder kronor för verksamhetersom i efterhand kompenseras enligt praxis för historisk prisutveckling.Till denna kategori hänförs främst utgifter för den statliga förvaltningen.

Utgifter för räntor pä statsskulden svarar för drygt 12% och beräknasuppgå till 69 miljarder kronor. Dessa utgifter styrs av den historiskautvecklingen av statsbudgetens saldo, vilket avspeglas i statsskulden, samtav räntenivån. Drygt 70 miljarder kronor eller drygt 13% av stats-budgetens utgifter bestäms av separata beslut. De två största utgifts-posterna i denna kategori är allmänna barnbidrag och utgifter förarbetsmarknadspolitiska åtgärder.

27¶Diagram 6.3 Utgiftsstyrande faktorer

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

16.8% Komp enlpraxis

57.4% Beslutad

automatik

12.4% Statskuld-räntor

13.4% Separatabeslut

Källa: Finansdepartementet

Sammanfattningsvis kan sägas att endast en liten del av utgifterna styrsgenom separata beslut, medan merparten endast kan påverkas genomändringar i befintliga regelsystem. Huvuddelen av utgifterna bestäms avpris- och löneutvecklingen. Detta innebär att en ekonomisk utvecklingmed hög BNP-tillväxt och måttliga pris- och löneökningar ger en långsamökning av statsutgifterna och fallande statlig utgiftskvot.

I följande avsnitt görs en uppdelning av utgifterna i realekonomiskakategorier innebärande att utgifterna indelas i konsumtion, investeringar,transfereringar och finansiella transaktioner. Denna uppdelning stämmeri stort sett överens med det internationella nationalräkenskapssystemetSNA (System of National Accounts).

28¶Tabell 6.2 Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter

Miljarder kronor, fasta priser (fp), och löpande priser (lp)

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

1992/93 Genomsnittlig procentuellförändring per år 1986/87

1992/93-1996/97 1990/91

lp fp fp

Konsumtion

126,9

3,0

-1,3

2,6

Investeringar

14,3

-1,2

-4,7

-8,9

Transfereringar, brutto

366,2

0,5

-3,7

1,3

till hushåll

176,7

2,7

-0,6

0,4

till kommunerna

111,4

-7,1

-10,4

3,0

till utlandet

15,1

4,5

1,3

8,1

till företag m.m.

63,0

-5,9

-9,1

4,1

Finansiella transaktioner

1,1

-7,7

-7,7

-27,3

Statsskuldräntor

69,0

10,0

6,3

-7,9

Summa utgifter*

577,5

1,2

-2,4

-0,6

varav transfereringar fråninkomstsidan

60,2

2,9

-0,5

7,9

'inklusive tillkommande utgiftsbehov

Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret

Utgifterna för statlig konsumtion beräknas 1992/93 utgöra en femtedel avstatsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter förframför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan. Under perioden1986/87 - 1990/91 ökade den statliga konsumtionen med i medeltal 2,6%per år realt. De konsumtionsutgifter som ökat mest avser drift av vägaroch järnvägar, arbetsmarknadsutbildning samt utgifter för förläggnings-kostnader för flyktingar.

Under perioden 1992/93 - 1996/97 beräknas de statliga konsumtions-utgifterna i fasta priser minska med i genomsnitt 1,3% per år. Utgifts-minskningen beror bl.a. på minskade kostnader för flyktingförläggningarp.g.a antagen minskning av antalet asylsökande.

Investeringsutgiftema beräknas 1992/93 utgöra drygt 2,5% av stats-budgetens utgifter. De investeringar som finansieras över statsbudgetenbestår främst i vägar och järnvägar. Investeringarna inom affärsverkenuppgår till omkring 15 miljarder kronor. Dessa finansieras inte överstatsbudgeten utan genom upplåning bl.a. i Riksgäldskontoret.

Utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civilaändamål betraktas som investeringar. Endast de av statens egna inves-teringar som finansieras över statsbudgeten redovisas i denna kategori.Investeringar som finansieras över statsbudgeten och som går till andrasektorer i ekonomin redovisas som transfereringar till respektive sektor.

Investeringarna minskade under perioden 1986/87 - 1990/91 i fastapriser med i genomsnitt 8,9% per år. Att investeringarna minskat

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

förklaras av främst två finansieringstekniska förändringar. Statens vatten-fallsverks investeringsanslag lyftes av från statsbudgeten 1988/89. Vidareavvecklades byggnadsstyrelsens investeringsanslag fr.o.m budgetåret1990/91. De sistnämnda investeringarna finansieras numera genom låni Riksgäldskontoret.

De sammanlagda transfereringarna beräknas 1992/93 motsvara knappttvå tredjedelar av statsbudgetens utgifter. Transfereringarna går främsttill hushåll, kommuner, företag och som bistånd till utlandet.

Under budgetåren 1986/87 - 1990/91 minskade utgifterna för företags-stöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som transfereringarnatill hushåll ökade kraftigt. De hushållstransfereringar som ökat mest ärutgifter för sjukförsäkring och studiemedel. Räntebidrag till bostäder,vilka klassificeras som transfereringar till företag, ökade också relativtkraftigt.

Hushållstransfereringar svarar för knappt hälften av statsbudgetenstransfereringsutgifter. De största hushållstransfereringarna på stats-budgeten är folkpensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, allmännabarnbidrag, arbetsskadeersättningar och studiestöd. Hushållstrans-fereringarna minskar något i fästa priser under LK-perioden, främst pågrund av minskade utgifter för folkpensioner. Denna minskning beror tillviss del på ökade intjänandepoäng i ATP-systemet vilket i sin tur ökarutgifterna inom ATP-systemet utanför statsbudgeten.

Hushållstransfereringar redovisas även på statsbudgetens inkomstsida.Dessa gäller sjuk- och föräldraförsäkringen (85 % redovisas på inkomst-sidan) samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen. Utgifterna för sjuk-och arbetsskadeförsäkringen beräknas öka med i genomsnitt 2,7% perår under LK-perioden i löpande priser. Sedan 1990 har sjukfrånvaronminskat, vilket till en del kan antas bero på lägre ersättningsnivåer isjukförsäkringen men också reflekterar ett försämrat arbetsmarknadsläge.

Tabell 6.3 Transfereringar till hushåll

Miljarder kronor, fasta priser (fp), och löpande priser (lp)

1992/93 Genomsnittlig procentuellförändring per år 1986/87

1992/93-1996/97 1990/91

lp fp fp

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Summa transfereringartill hushåll

176,7

2,7

-0,6

0,4

varav:

Folkpensioner

68,5

2,2

-0,9

1,1

Sjukförsäkringar

22,4

1,5

-1,8

1,1

Föräldraförsäkringar

18,2

4,1

0,6

13,4

Arbetsskadeförsäkringar

12,6

5,0

1,5

21,8

Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret

30¶Transfereringar till kommuner, minskar under LK-perioden realt medca 10,4% per år. De minskade reala utgifterna sammanhänger medregeringens förslag till förändrat kommunalt bidragssystem. Enligtförslaget minskas statsbidragen bl.a. som en följd av avveckling av av-räkningsskatt och skatteutjämningsavgift.

Transfereringar till utlandet består huvudsakligen av anslag till ut-vecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet uppgår till 1% av BNI. Underden kommande femårsperioden beräknas transfereringarna till utlandet attöka med i genomsnitt 1,3% per år.

Transfereringar till företag m.m. förväntas minska kraftigt i fastapriser. Den främsta orsaken är att de tillfälliga utgifterna för om-ställningsåtgärder inom jordbruket försvinner under perioden. Antagan-det om minskat bostadsbyggande medför vidare kraftigt minskade utgifterför ränte- och investeringsbidrag vilka klassificeras som transfereringartill företag.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

31¶Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1986/87 - 1996/97framgår av tabell 7.1. Under budgetåren 1986/87 - 1988/89 skedde ensuccessiv förbättring av saldot. Detta förklaras framförallt av en snabbinkomstökning 1988/89. Till följd av saldoförbättringen minskade ävenutgifterna för statsskuldräntor.

Under perioden 1989/90 till 1992/93 sker en mycket kraftig försämringav budgetsaldot, därefter sker en viss återhämtning. 1996/97 är under-skottet fortfarande betydande.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Tabell 7.1 Budgetsaldo 1986/87 - 1996/97

Miljarder kronor, löpande priser

Budgetår

Inkomster

Utgifterexkl.stads-skuld-räntor

Stats-skuld-räntor

Budget-saldo

Saldo somandel av

BNP

Utfall

1986/87

320,1

271,5

63,8

-15,2

-1,6%

1987/88

332,6

283,3

53,4

- 4,1

-0,4%

1988/89

367,7

296,4

53,2

18,1

1,6%

1989/90

401,5

334,4

63,7

3,4

0,3%

1990/91

403,5

377,0

61,0

-34,5

-2,5%

Nuvarande beräkning

1991/92

416,5

422,8

61,3

- 67,6

-4,7%

1992/93

381,8

414,6

69,0

-101,8

-6,9%

1993/94

362,7

401,5

80,0

-118,8

-7,8%

1994/95

396,8

411,6

89,0

-103,8

-6,4%

1995/96

422,8

431,8

94,0

-103,0

-6,0%

1996/97

440,9

437,9

101,0

- 98,0

-5,4%

Källa: Finansdepartementet

32¶Den offentliga sektorn omfattar staten, socialförsäkringssektorn samtkommunsektorn (kommuner, landsting, kyrkokommuner och kommunal-förbund). De samlade offentliga utgifterna beräknas 1992/93 uppgå tillca 67% av BNP. Av detta belopp svarar staten för hälften, den kom-munala sektorn för ca 40%. Resterande 10% utgörs av utgifter för ATP-systemet.

Regeringens och riksdagens beslutsfattande är inte avgränsat enbart tillstatsbudgeten. Gränserna mellan delsektorema är inte för alltid givna -både finansierings- och verksamhetsansvar har över tiden ändrats. Somexempel kan nämnas förstatligandet av den kommunala polisen under1960-talet och den överflyttning av arbetsgivaransvaret för lärare frånstaten till kommunerna som skedde 1991. Skatter och avgifter flyttasockså mellan delsektorema. Detta gäller t.ex. avvecklingen av denkommunala företagsbeskattningen och fastighetsbeskattningen. Ytterligareexempel utgör växlingen av inkomster av arbetsgivaravgifter med tvåprocentenheter från statsbudgeten till AP-fonden fr.o.m. den 1 januari1990.

LK-beräkningama avser i första hand statsbudgeten. LK-kalkylemaskall emellertid ligga till grund för regeringens långsiktiga utgiftsstrategiför hela den offentliga sektom. Detta nödvändiggör en sammanställningoch konsolidering av offentlig sektor, vilket ger en heltäckande bild avde offentliga finanserna och den offentliga sektoms resursanspråk.

Statsbudgetens inkomster och utgifter har redan redovisats i avsnitten5 och 6. I detta avsnitt redovisas utvecklingen av inkomster och utgifterför statsbudgeten samt AP-fonden, arbetsmarknadsfonden, delpensions-fonden, arbetarskyddsfonden, lönegaranti fonden och arbetslivsfonden.

De inkomster som inte redovisas på statsbudgeten består främst avarbetsgivaravgifter samt AP-fondens ränteinkomster. Arbetsgivarav-gifternas utveckling styrs, vid oförändrat avgiftsuttag, av lönesummansutveckling. Lönesumman beror av timlön och sysselsättning i ekonomin.Utvecklingen av inkomster från arbetsgivaravgifter är således i hög gradberoende av den nominella och reala tillväxten i ekonomin. Ränte-inkomsterna bestäms främst av räntenivån samt fondstorleken.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

33 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Tabell 8.1 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster

Miljarder kronor, löpande priser

1992/93

Genomsnittlig procentuell förändringper år

1992/93-1996/97

1986/87-1990/91

Statsbudgetens inkomster

381,8

3,7

6,0

Nettoredovisade inkomster1

63,9

3,1

15,0

ATP-avgifter

85,4

5,4

17,2

Övriga avgiftsinkomster

16,7

6,8

23,2

AP-fondens ränteinkomster

50,9

- 0,1

7,3

Övrigt

1,6

-13,1

181,7

Summa totalt

Som andel av BNP2

600,3

41,1%

3,6

8,9

'Avser inkomster som nettoredovisas mot sjuk- och arbetsskadeförsäkringsutgifter2Andelen var 41,6% 1986/87 och beräknas för 1996/97 till 38,1%

Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet

Under perioden 1986/87 -1990/91 ökade statens och socialförsäkrings-sektorns inkomster totalt med ca 184 miljarder kronor eller i genomsnitt8,9% per år. BNP ökade under samma period med i genomsnitt 9,1%per år. Statsinkomsternas andel av BNP minskade därmed från 46,1% till45,7%. Trots en minskning av de samlade inkomsterna, ökade sektornsskatter och avgifter med ca 164 miljarder kronor vilket bidrog till enhöjning av skattekvoten med 0,7 procentenheter. Ca 67 miljarder kronorav inkomstökningen avser inkomster utanför statsbudgeten. Tre fjärde-delar av denna ökning har skett i ATP-systemet, bl.a. till följd av enhöjning av ATP-avgiften med två procentenheter 1 januari 1990.

Under LK-perioden beräknas statsbudgetens inkomster, bruttoredovisat,öka med i genomsnitt 3,6% per år.

Av statens inkomster utanför statsbudgeten beräknas arbetsgivarav-gifterna öka med i genomsnitt 6,9% per år. Lönesumman antas öka medi genomsnitt 5,4% per år under samma period. Att inkomsterna avarbetsgivaravgifter beräknas öka snabbare förklaras av att arbetsgivare fårgöra avdrag för kostnader för utbildningsvikariat under budgetåret1992/93. Denna avdragsmöjlighet antas upphöra fr.o.m. 1993/94.

AP-fondens ränteinkomster beräknas ligga kvar på i stort sett sammanominella nivå 1996/97 som 1992/93.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras i huvudsak genom arbets-marknadsavgiften, vilken för närvarande uppgår till 2,16% av löne-summan. Avgiften skall sänkas med 0,04 procentenheter per år underperioden 1992/93 - 1994/95. En motsvarande höjning sker av vuxenut-bildningsavgiften. Därutöver betalar medlemmar i a-kassan en s.k.egenavgift som för närvarande utgör ca 5 % av arbetslöshetsförsäkringensinkomster. Egenavgiften kommer att höjas och beräknas utgöra ca 30%av inkomsterna fr.o.m. år 1993.

Delpensionsfondens behållning uppgick vid utgången av år 1991 till ca12 miljarder kronor. Delpensionsfonden har finansierats med en del-pensionsavgift som för närvarande uppgår till 0,5 % av lönesumman. 1juli 1992 avvecklas delpensionsavgiften och växlas mot en lika stor

höjning av avgiften för arbetsskadeförsäkringen. Fr.o.m. 1 juni 1992upphör också möjligheten att ansöka om delpension. Under 1992/93 skall7 miljarder kronor av delpensionsfondens behållning överföras tillstatsbudgeten för att förstärka arbetsskadeförsäkringen och folkpensions-systemet. Delpensionsfondens inkomster under LK-perioden består avränteinkomster på det återstående fondkapitalet.

Statens och socialförsäkringssektorns inkomster beräknas under LK-perioden öka med ca 92 miljarder kronor eller i genomsnitt 3,6% perår. Mätt som andel av BNP innebär detta en minskning med 3,0 procent-enheter från 41,1% till 38,1%. Staten och socialförsäkringssektorn bidrarsamtidigt till en sänkning av skattekvoten med 0,6 procentenheter.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Utgifterna i staten och socialförsäkringssektorn redovisas i tabell 8.2.

Tabell 8.2 Statens och socialförsäkringssektorns utgifter

Miljarder kronor, löpande priser

1992/93 Genomsnittlig procentuellförändring per år 1986/87

1992/93-1996/97 1990/91

lp fp fp

Stadsbudgeten utgifter

Utgifter på inkomstsidan1

483,6

2,7

-0,8

-0,6

63,9

3,1

-0,4

7,1

Allmän tilläggspension

99,8

5,9

2,4

5,1

Arbetslöshetsförsäkring2

29,0

-0,8

-4,1

-

Delpension

2,0

-44,7

-46,5

15,5

Övriga utgifter3

6,4

1,9

-1,6

-

Summa totalt

684,7

3,0

-0,5

Som andel av BNP4

46,7

-

-

-

'innefattar 85% av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkring och 100% av utgifternaför arbetsskadeförsäkring

2Historiska uppgifter för arbetslöshetsförsäkringens utgifter är inte jämförbara meddagens system

3Innefattar utgifter för lönegaranti, arbetslivsfonden och arbetarskyddsfondensutgifter

4Andelen beräknas till 42,4% för budgetåret 1996/97

Källor: Finansdepartementet, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket

I tabellen redovisas statsbudgetens totala utgifter som summan av"statsbudgetens utgifter" och "utgifter på inkomstsidan" samt utgifternaför ATP-pensionsutbetalningar, arbetslöshetsförsäkring, delpension samten övrig post.

Statsbudgetens utgiftsutveckling har beskrivits i kapitel 6. I detta avsnittbeskrivs utvecklingen av övriga poster.

Av tabellen framgår att de samlade statliga utgifterna ökar med igenomsnitt 3,0% per år under LK-perioden. I festa priser minskarutgifterna med ca 0,5% per år i genomsnitt .vilket är en återspegling avstatsbudgetens utveckling. Inom ATP-systemet ökar pensionsut-betalningama. ATP-pensionsutbetalningama ökar i genomsnitt med 5,9%per år under LK-perioden. Ökningen överstiger den antagna inflationstak-

ten beroende på att antalet ATP-pensionärer ökar samt att den genom-snittliga pensionspoängen stiger. Denna utveckling fortgår även efter LK-perioden.

Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen minskar både i löpande och ifasta priser, till följd av den minskade arbetslösheten under LK-periodensom i sin tur är en konsekvens av det förbättrade konjukturläget underden kommande femårsperioden. I LK-beräkningama når arbetslöshetensin kulmen 1993 och uppgår då till 5,0% och sjunker sedan successivttill 3,5 % år 1997. Utgifterna minskar med ca 0,8 % per år i genomsnitt.

Utgifterna för delpension minskar kraftigt under LK-perioden vilketberor på den successiva avvecklingen av delpensionssystemet. Enligtregeringens förslag upphör möjligheten att ansöka om delpension fr.o.m.1 juni 1992. Delpensionsutgiftema minskar därför kraftigt under LK-perioden.

I tabell 8.3 finns folkpension, ATP och delpension sammanställda.

Tabell 8.3 Statens och socialförsäkringssektorns pensionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp)

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

1992/93 Genomsnittlig procentuellförändring per år 1986/87

1992/93-1996/97 1990/91

lp fp fp

Folkpension1

68,4

2,2

-0,9

1,1

Allmän tilläggspension

99,8

5,9

2,4

5,1

Delpension

2,0

-44,7

-46,5

15,5

Summa totalt

170,2

4,2

0,7

2,8

Som andel av BNP2

11,6

ålderspension, förtidspension och efterlevandepension

2Andelen beräknas för 1996/97 till 11,0%

Källor: Finansdepartementet, Riksförsäkringsverket och Riksrevisionsverket

Av tabellen framgår att de samlade pensionsutgiftema ökar med 4,2%per år i genomsnitt. Utgifterna för folkpension ökar med 2,2% per år.Denna relativt långsamma ökning är en återspegling av utvecklingen iATP-systemet där utgifterna ökar betydligt snabbare.

Statens1 finansiella sparande består i huvudsak av budgetsaldot, korrigeratför vissa inkomster och utgifter som inte påverkar det finansiellasparandet, samt arbetsmarknadsfondens finansiella netto.

Budgetåret 1992/93 beräknas det finansiella sparandet i staten uppgå tillca -135 miljarder kronor eller -9,2% av BNP. Av det totala sparande-underskottet svarar arbetsmarknadsfonden för 16 miljarder kronor.Eftersom delpensionsavgiften avskaffas den 1 juli 1992, samtidigt somarbetsskadeavgiften höjs i motsvarande mån, upphör inkomster av

'Som staten räknas här stat och socialförsäkringssektor exkl. AP-fonden

delpensionsavgifter under 1992/93. Samtidigt är delpensionsutgiftema Prop. 1991/92:150fortfarande betydande. Detta tillsammans med överföringen från Bilaga 1:1.2delpensionsfonden till statsbudgeten gör att ett sparandeunderskott om ca

9 miljarder kronor uppstår i delpensionsfonden. Till följd av det storaantalet konkurser i lågkonjunkturens spår uppvisar lönegarantifonden ettsparandeunderskott om 2 miljarder kronor. Resterande del förklaras avbudgetunderskottet.

Under LK-perioden förbättras sparandet med 24 miljarder kronor, föratt slutåret vara ett underskott om 111 miljarder kronor eller 6,1% avBNP. Statens budgetsaldo förbättras med ca 4 miljarder kronor. Somföljd av minskande arbetslöshet beräknas sparandet i arbetsmarknads-fonden förbättras med ca 8 miljarder och uppgå till ca -8 miljarderkronor. 1996/97 beräknas även ett sparandeunderskott på ca 2 miljarderkronor i arbetslivsfonden. Delpensionsfondens sparande är i balans, vilketinnebär en förbättring med ca 9 miljarder kronor jämfört med budgetåret1992/93. Resterande del av statens sparandeunderskott förklaras avbudgetsaldot.

Den svaga reallöneutvecklingen under slutet av 1980-talet innebar attpensionsutbetalningama ökade snabbare än de inbetalda ATP-avgiftema.En följd av detta var att ränteinkomsterna togs i anspråk för de löpandepensionsutgiftema. För att förstärka ATP-systemet höjdes ATP-avgiftenmed två procentenheter till 13,0% den 1 januari 1990. Pensions-utbetalningama ökar fortfarande i snabbare takt än avgiftsinkomsternaoch de årliga pensionsutbetalningama är större än avgiftsinkomsterna.

Under hela LK-perioden fortsätter pensionsutbetalningama att ökasnabbare än avgiftsinkomsterna. Denna utveckling väntas bestå fram tillsekelskiftet, bl.a. till följd av att de pensionärer som successivt inträderi systemet har högre ATP-poäng än de som utträder. På sikt innebärdenna utveckling, med allt långsammare tillväxt av fondkapitalet, attATP-systemet riskerar ett inkomstunderskott som kan bli större och merlångvarigt än vad AP-fonden kan klara.

Den kommunala sektom omfattar kommuner, landsting, kyrkokommunersamt kommunalförbund. Av sektoms totala utgifter svarar kommunernaför knappt två tredjedelar och landstingen för drygt en tredjedel. I tabell

8.4 redovisas den kommunala sektoms inkomster och utgifter 1991.

37¶Tabell 8.4 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter 19912Miljarder kronor

Inkomster

361 Utgifter

363 Skatter

232 Konsumtion

273 Transfereringar

81¶Löner

220 Allmänna statsbidrag

11¶Försäljning

-22

Specialdestinerade statsbidrag

61¶Övriga kostnader

75¶Bidrag från socialförsäkringen

15¶Investeringar

22 Avräkningsskatt

-6

Bruttoinv.

28¶Räntor

6¶Nettoköp av

Övriga inkomster

fastigheter

Transfereringar

Transfereringar

till hushåll

Övriga transfereringarFinansiellt sparande

-6

-2

Källor: Finansdepartementet och Konjukturinstitutet

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Liksom för övriga delar av den offentliga sektorn påverkas denkommunala sektorns utgifter och inkomster av den samhällsekonomiskautvecklingen. Dessa samband beskrivs mer utförligt i det följande.

Den kommunala sektorns totala utgifter motsvarar ungefär 25 % av BNP(1991). Den övervägande delen av utgifterna avser kommunal konsum-tion, framförallt inom utbildning, vård och omsoig. Av tabell 8.5framgår hur utgifterna fördelar sig på olika typer av verksamheter.

Tabell 8.5 Den kommunala sektorns utgifter fördelad på olika verksamhets-områden 19903

Procent

Hälso- och sjukvård

27¶Social verksamhet

19¶Utbildning

16¶Energi, vatten och avfall

6¶Administration

6¶Kommunikationer

5¶Fritid och kultur

5¶Övrigt

16¶Källa: Kommunernas finanser 1990, SCB

Den kommunala konsumtionsvolymen, dvs den reala konsumtionen,påverkas bl.a. av demografiska faktorer. Konsumtionens värde i löpandepriser påverkas av den reala konsumtionstillväxten samt av pris- och

2Uppgifterna bygger på nationalräkenskaperna. Det innebär att utgifternaoch inkomsterna i affärsdrivande kommunal verksamhet inte ingår iomslutningen. Däremot ingår driftöverskott från och subventioner tillaffärsdrivande verksamhet. I nationalräkenskaperna avräknas ävenförsäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg från utgifterna. Som enföljd av detta är såväl utgifter som inkomster enligt nationalräkenskapernalägre än de kommuner och landsting redovisar i sina räkenskaper.

3¶Uppgifterna inkluderar affärsdrivande verksamhet. Däremot ingår inteverksamhet som bedrivs av kommunägda bolag.

löneutvecklingen. Huvuddelen av utgifterna (ca 75%) för konsumtion Prop. 1991/92:150består av löner, vilka normalt ökar i snabbare takt än priserna. Utgifterna Bilaga 1:1.2för den kommunala konsumtionen tenderar därför att växa snabbare ännominell BNP även om den reala tillväxten är densamma för båda aggre-gaten.

Transfereringarna omfattar bl.a. bostadsbidrag, kommunalt bostads-tillägg (KBT), socialbidrag m.m. till hushållen och subventioner tillföretagen samt ränteutgifter. De påverkas delvis av den samhälls-ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att en sämre inkomstutveckling förhushållen medför en ökning i antalet bidragssökanden vid givnabidragsnormer.

Kommunalskatten är den kommunala sektorns största inkomstkälla. Densvarar för drygt hälften av kommunernas och knappt tre fjärdedelar avlandstingens inkomster. Underlaget för kommunalskatten utgörs till ca75% av den samlade lönesumman och transfereringar knutna till denna(t.ex. sjukpenning). Resterande del utgörs i huvudsak av pensioner. Denkommunala sektorns inkomster är således nära knutna till hur löner ochsysselsättning utvecklas.

Staten står för uppbörden av all skatt inklusive kommunalskatten.Utbetalningen av skatteinkomster till den kommunala sektorn sker i dagmed två års eftersläpning. Genom systemet med förskott och slutav-räkning påverkas utbetalningarna även av skatteunderlaget fyra år bakåti tiden4. Denna eftersläpning i utbetalning av skatteinkomsterna har storbetydelse för den kommunala sektorns finansiella sparande på kort sikt.Detta illustreras särskilt av situationen 1991 och 1992. När löne- ochprisökningstakten dämpas under 1991 och 1992 begränsas ökningen avutgifterna för löner och inköp. Skatteintäkternas ökning bestämsemellertid av den jämförelsevis kraftiga ökningen av lönesumman somskedde under 1989 och 1990. Detta bidrar till en kraftig tillfällig för-bättring av den kommunala sektorns finanser under 1991 och 1992.

Nytt system för utbetalning av kommunalskatt

Regeringen föreslår i bilaga II till kompletteringspropositionen att ett nyttsystem för utbetalning av kommunernas och landstingens skatteinkomsterskall införas den 1 januari 1993. I det nya systemet skall utbetalningenav förskott baseras på en prognos över skatteunderlaget det år utbetal-ningen avser istället för på skatteunderlaget två år bakåt i tiden.Dessutom föreslås systemet med slutavräkning på kommunnivå försvinna.Omläggningen innebär i princip att kommunernas och landstingens

Utbetalningen under 1992 bestäms som summan av två komponenter.Den första är 1992 års förskott, vilket baseras på skatteunderlaget 1990.Den andra är slutskatten för 1990 minus det förskott som utbetalades 1990.Detta förskott i sin tur baserade sig på skatteunderlaget 1988. Därförpåverkas utbetalningen i år av underlaget fyra år bakåt i tiden.

inkomster i framtiden kommer att räknas i samma penningvärde som Prop. 1991/92:150deras utgifter. Därmed försvinner problemet med kraftiga förändringar Bilaga 1:1.2i det finansiella sparandet vid en nedväxling av pris- och löneöknings-takten.

Transfereringar från stat och socialförsäkring till den kommunalasektorn uppgick 1991 till 81 miljarder kr och svarade därmed för 22%av sektorns inkomster. Det bör understrykas att även dessa finansierasmed skatter. Sammantaget uppgick därmed skatternas andel av den kom-munala sektorns inkomster till 87 %. Transfereringarna indelas i allmännarespektive specialdestinerade statsbidrag samt ersättning från socialför-säkringssektorn.

De allmänna statsbidragen utgörs framförallt av skatteutjämnings-bidraget vars syfte är att utjämna skillnader mellan kommuner, dels ifråga om skattekraft, dels vad gäller kostnader som beror på strukturellafaktorer såsom befolkningssammansättning. Nettobidraget från staten varca 11 miljarder kronor 1991.

Huvuddelen av statsbidragen är s.k. specialdestinerade bidrag. Dessauppgick till 61 miljarder kronor 1991. De största bidragen avser skolan(29 miljarder kronor) och bamomsoigen (13 miljarder kronor). Detnuvarande regelsystemet för de specialdestinerade statsbidragen ärutformat så att en del (ca 60%) av bidragen är indexerade, dvs påverkasav prisutvecklingen, medan resterande del inte är det.

Det bidrag som sjukvårdshuvudmännen får från socialförsäkringen inomramen för den s.k. Dagmaröverenskommelsen uppgick 1991 till 15miljarder kronor.

I syfte att neutralisera skattereformens effekter på den kommunalasektorns ekonomi har kommunerna från och med 1991 betalat enavräkningsskatt baserad på deras skatteunderlag.

Nytt statsbidragssystem

Det finns idag ett 60-tal olika statsbidrag, varav huvuddelen är special-destinerade bidrag till kommunal konsumtion. Regeringen har i förslagom kommunernas ekonomi som läggs fram i bilaga II till kompletterings-propositionen föreslagit att ett 20-tal av de specialdestinerade stats-bidragen avvecklas tillsammans med skatteutjämningsystemet ochavräkningsskatten. Sammantaget svarar dessa för ca 65% av netto-bidragen till den kommunala sektorn (1991). Ett nytt statsbidragssystemföreslås införas fr.o.m 1993. Det nya systemet ges en utformning sominnebär att regeringen i princip festställer en generell bidragsram medutgångspunkt i vad som bedöms vara förenligt med det samhälls-ekonomiska utrymmet för den kommunala sektorn. Det innebär att i stortsett all automatik i statsbidragen försvinner.

40¶De principiella utgångspunkterna för det nya systemet är att kommuneroch landsting ges det fulla ansvaret för sin verksamhet samt ansvaret föratt prioritera mellan olika verksamhetsområden. Den statliga styrningenskall ske med andra medel än bidragsregler.

Medan statens och socialförsäkringssektorns utgifter till största delenutgörs av transfereringar, ställer huvuddelen av de kommunala utgifternadirekt anspråk på ekonomins reala resurser, framförallt arbetskraften. Dekommunala verksamheterna påverkar direkt både ekonomins utbudssidaoch dess efterfrågesida. Drygt 80% av den kommunala sektorns utgifteravser konsumtion och investeringar, vilket innebär att ca 21 % av brutto-nationalprodukten används i den kommunala sektorn (1991). Denkommunala produktionen utgör ca 16% av BNP (1991). Skillnadenmellan konsumtion och produktion utgörs av två komponenter. Den enaär värdet av de varor och tjänster som den kommunala sektorn köper indirekt. Dessa ingår i den kommunal konsumtion men inte i den kom-munala produktionen. Den andra är sådana kommunala verksamheter somfinansieras med avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Dessa ingår iden kommunala produktionen men räknas som privat konsumtion på an-vändningssidan.

Men kommunernas betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingenär större än vad som framgår enbart av uppgifterna om dess andel iekonomin. Under de två senaste decennierna har kommunsektornexpanderat mycket kraftigt. Under perioden 1970-1990 ökade antaletsysselsatta i den kommunala sektorn med nära 600 000 personer, medanden totala sysselsättningsökningen uppgick till knappt 640 000 personer.Bristen på konkurrens i de sektorer kommunerna ansvarar för har imånga fall inneburit att resurserna inte utnyttjats effektivt.

Under de närmaste decennierna måste den kommunala sektorn i likhetmed övrig offentlig sektor ställa om från expanderande till stagnerandeverksamhetsvolym. Den kommunala sektorns samhällsekonomiskautrymme begränsas av:

- kravet att de för internationell konkurrens utsatta delarna av svenskekonomi skall ha tillgång till arbetskraft och andra resurser till inter-nationellt konkurrenskraftiga priser;

- kravet på en begränsning av den offentliga sektorns skattekvotsamtidigt som en långsiktig finansiell balans upprätthålls i den offentligasektorn. Kravet på den samlade skattekvotens utveckling måste äveninnefatta en restriktion på den kommunala sektorns ianspråktagande avskattemedel, definierat som summan av kommunalskatter och statsbidragtill kommunsektorn. Utveckling av statsbidrag och kommunalskatter irelation till BNP under 1970- och 1980-talen framgår av tabell 8.6.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

41¶Tabell 8.6 Den kommunala sektorns skatteinkomster och statsbidrag 1970-1991procent av BNP

År

1991 Kommunalskatt + statsbidrag

15,8

17,6

23,4

21,7

20,9

21,4

21,9

Källa: Finansdepartementet

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

I kompletteringspropositionen föreslås också att statsmakterna angerriktlinjer för omfattningen på den skattefmansierade verksamheten i denkommunala sektorn. Det innebär att riktlinjer anges för den kommunalaskattesatsen och statsbidragen.

Den kommunala konsumtionen antas förbli realt, dvs volymmässigtoförändrad under hela LK-perioden, utom vad gäller 1993 då en realminskning med 0,8% förutses. Detta innebär en fortsättning av den trendmot minskande konsumtionsökningar som inleddes under 1980-talet.Under första hälften av 1980-talet ökade den kommunala konsumtionenrealt med mer än 2,5 % per år i genomsnitt. Sedan 1985 har ökningenuppgått till i genomsnitt 1,5% per år. Antagandet om oförändradkonsumtionsvolym skiljer sig från kommun- och landstingsförbundenss.k. baskalkyler, där en genomsnittlig ökning av konsumtionsvolymen pånästan 2% per år förutses under 1992-97. Syftet med baskalkylema är attbeskriva den förändring av den kommunala konsumtionen som följer närgjorda åtaganden infrias och befolkningens storlek och ålders-sammansättning förändras. Det bör dock framhållas att baskalkylema intebeaktar möjligheterna till en ökad avgiftsfinansiering eller en effektivi-sering av den kommunala verksamheten, vilket skulle möjliggöra ökadkommunal service också vid oförändrad kommunal konsumtionsvolym.5Givet antagandet om oförändrad konsumtionvolym bestäms den nominellakonsumtionsökningen under kalkylperioden av ett kommunalt prisindexsom utvecklas i takt med ett vägt genomsnitt av löne- och prisöknings-takten.

För den kommunala sektoms investeringar antas en volymökning på1% per år 1993-1997, medan kostnaden per enhet antas följa löneut-vecklingen. Detta ska jämföras med utvecklingen under 80-talet dåinvesteringarna uppvisade en mycket svag utveckling med nominellaminskningar vissa år. I böijan av 80-talet utgjorde investeringar ifåstigheter och maskiner mer än 10% av den kommunala sektomsutgifter. Motsvarande siffra 1991 var ca 6%.

Den kommunala sektoms utgifter för transfereringar till hushåll ochföretag utvecklades under 1980-talet i takt med övriga kommunalautgifter. Under LK-perioden antas dessa transfereringar växa i takt med

5En ökad avgiftsfinansiering innebär en minskning av kommunalkonsumtion, vilken motsvaras av en lika stor ökning av den privatakonsumtionen.

prisutvecklingen, utom vad gäller bostadsbidrag och KBT. I beräkning-arna har antagits att ansvaret for dessa bidrag kommer att överföras frånkommunerna till staten fr.o.m. 1993. Överföringen har dock inte antagitspåverka kommunernas finansiella sparande.

I beräkningarna av den kommunala sektorns skatteinkomster har detantagits att den genomsnittliga kommunala skattesatsen ligger oförändradpå 31,04 kronor per skattekrona under hela kalkylperioden. Hänsyn hartagits till effekterna av det nya system för utbetalning av kommunernasoch landstingens skatteinkomster som föreslås i den kommunal-ekonomiska propositionen.

I beräkningarna har hänsyn också tagits till effekterna av det nya stats-bidragssystem som föreslås träda i kraft från och med 1 januari 1993.Det statliga utjämningsbidraget till kommunerna har antagits ligga pånominellt oförändrad nivå under hela perioden 1993-97. Detsamma gällerskatteutjämningsbidraget till landstingen. Båda dessa belopp inkluderareffekten av en indragning. Den förra regeringen beslutade om en tillfällighöjning av skatteutjämningsavgiften 1992 i syfte att neutralisera en delav den förbättring i den kommunala sektorns finanser som uppstår p.g.a.ovan nämnda eftersläpning i utbetalningen av skatteinkomsterna.Regeringens förslag om den kommunala ekonomin innefattar också en nyindragning från kommunsektorn. I kalkylen har antagits en indragning på

7,5 miljarder 1993, i förhållande till den nivå som det gamla statsbidrags-systemet skulle ha gett och en indragning 1994-97 på samma nivå menuppräknat med den årliga procentuella ökningen av skatteunderlaget. Medde antaganden gjorts minskar transfereringarna från stat och socialför-säkring realt med nästan 30% under kalkylperioden.

Summan av kommunalskatter och statsbidrag till kommuner i för-hållande till BNP sjunker från en topp på 23,6% 1992 till 20% 1997.Detta innebär att den ökning som noterades under 90-talets första år nubryts. Nedgången förklaras till mer än hälften av de effekter dennuvarande eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskatten får vid ennedväxling av löne- och prisökningstakten. Under 1991 och 1992 innebärdenna nedväxlingen att nominell BNP ökar långsammare än tidigare. Denkommunala sektorns skatteintäkter ökar däremot fortfarande i takt medden historiska löneutvecklingen. Därför ökar kommunernas skatteintäkteri förhållande till BNP under 1991 och 1992. Om anpassningen av denkommunala sektorns skatteintäkter skett omedelbart skulle summan avskatteinkomster och statsbidrag i förhållande till BNP varit lägre 1991och 1992 och minskningen därmed mindre under kalkylperioden.Samtidigt sker en real urholkning av statsbidragen under perioden vilkensvarar för en betydande del av minskningen.

Transfereringarna från stat och socialförsäkring har minskat i betydelseunder 1980-talet. I böijan av 1980-talet utgjorde de 30% av inkomsterna,jämfört med 23% 1991. Med de bedömningar som görs i den långsiktigakonsekvenskalkylen kommer denna utveckling att fortsätta. År 1997utgör nettotransfereringama 14% av den kommunala sektorns totalainkomster.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

43¶De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker också från en topp på Prop. 1991 /92:15026,4% 1992 till 24,2% 1997. Under 1970-talet ökade de kommunala Bilaga 1:1.2utgifterna snabbare än BNP. De kommunala utgifternas andel av BNPsteg från 22% 1970 till 28% 1980. Under 1980-talet begränsades denkommunala utgiftsexpansionen och andelen reducerades till 25% 1991,trots att volymtillväxten för den kommunala konsumtionen översteg denreala BNP-tillväxten. En viktig förklaring till att detta är att det relativapriset för den kommunala konsumtionen reducerades. Under LK-perioden förutses alltså en fortsatt minskning av de kommunala ut-gifternas andel av BNP. Förklaringen ligger i antagandet om oförändradkonsumtionsvolym, medan relativpriset för kommunal konsumtion ökartill följd av att lönerna ökar snabbare än den allmänna prisutvecklingenunder perioden. Utvecklingen av den kommunala sektorns inkomster ochutgifter illustreras i tabell 8.7

Tabell 8.7 Den kommunala sektorns utgifter och inkomster i procent förhållandetill BNP 1991-1997

År

1997 Kommunalskatt + statsbidragUtgifter

21,9

25,4

23,6

26,4

22,6

25,7

20,7

25,3

20,4

24,9

20,2

24,6

20,1

24,2

Källa: Finansdepartementet

Efter att ha uppvisat ett underskott på mellan 5-8 miljarder kronor perår mellan 1985 och 1990 förbättrades den kommunala sektorns finansiellasparande kraftigt under 1991. Med ovanstående antaganden förstärksdenna positiva effekt under 1992 då ett finansiellt överskott på ca 16miljarder uppstår. De positiva resultaten är emellertid tillfälliga ochförklaras till största delen av den nedväxling av pris- och löneökningstak-ten som äger rum under 1991 i kombination med det nuvarande systemetför utbetalning av den kommunala sektorns skatteinkomster. Denunderliggande finansiella utvecklingen är mer bekymmersam. Under 1993försämras det finansiella sparandet något, men är fortfarande positivt.Under resten av kalkylperioden uppvisar kommunsektorn ett negativtfinansiellt sparande på 10-13 miljarder. Det är framförallt under 1994som det sker en kraftig försämring. Till stor del förklaras försämringenav skatteinkomsternas dåliga utveckling. År 1994 minskar skat-teinkomsterna jämfört med föregående år. I tabell 8.8 redovisas denkommunala sektorns finansiella sparande 1992-97 enligt LK:n.

Tabell 8.8 Den kommunala sektorns finansiella sparandeMiljarder kronor i löpande priser

År

1997 Finansiellt sparande

16,0

11,3

-11,2

-12,9

-12,3

-10,2

Källa: Finansdepartementet

44¶Försämringen i finansiellt sparande motsvaras inte av en ökad upp- Prop. 1991/92:150byggnad av den kommunala sektorns reala tillgångar. Netto- Bilaga 1:1.2investeringarna ökar något under perioden men inte lika snabbt som detfinansiella sparandet försämras. Fortfarande är dock investeringarnastörre än det finansiella sparandeunderskottet år 1997, dvs brutto-sparandet är positivt.

Som redan framgått är kommunsektorns finansiella sparande enligtLK:n endast tillfälligt bra under 1992-93 medan siffrorna för 1994-97 ären återgång till den underliggande finansiella utvecklingen. Denna präglasav avsevärda underskott, trots att den kommunala konsumtionen antasförbli realt oförändrad under perioden.

Givet att det kommunala skatteuttaget inte kan höjas och att de statligatransfereringarna inte kan förväntas öka måste slutsatsen bli att denkommunala sektorn står inför ett krav på betydande anpassning av sinverksamhet.

Budgetåret 1992/93 beräknas den offentliga sektorns sammantagnainkomster uppgå till ca 904 miljarder kronor eller 61,7% av BNP.Utgifterna beräknas uppgå till ca 988 miljarder kronor eller 67,4% avBNP. Den offentliga sektorn har därmed ett underskott i finansielltsparande, som uppgår till 84 miljarder kronor eller 5,7% av BNP.

Under LK-perioden försämras det finansiella sparandet budgetåret1993/94, då underskottet uppgår till ca 106 miljarder kronor eller 7,0%av BNP. Därefter sker en succesiv förbättring, men sparandeunderskottetär vid LK-periodens slut fortfarande betydande.

Tabell 8.9 Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter.Andel av BNP

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

Transfereringar till

hushåll

23,5%

23,7%

22,7%

22,2%

21,6%

Konsumtion, investering

31,0%

30,4%

29,9%

29,5%

28,9%

Övriga utgifter

13,0%

12,9%

12,6%

12,3%

12,2%

Summa utgifter

67,4%

67,1%

65,2%

63,9%

62,7%

Skatter och avgifter

51,5%

50,8%

50,0%

49,6%

49,5%

Övriga inkomster

6,7%

6,0%

5,8%

5,6%

5,4%

Räntor (AP-fonden)

3,5%

3,3%

3,0%

2,9%

2,7%

Summa inkomster

61,7%

60,1%

58,8%

58,0%

57,6%

Finansiellt sparande

-5,7%

-7,0%

-6,4%

-5,9%

-5,1%

Källa: Finansdepartementet

Skattekvoten beräknas under LK-perioden falla med två procentenheter.Bruttouppbörden av fysiska personers inkomstskatt ökar under LK-perioden i genomsnitt med 4,8% per år. BNP antas under samma periodöka med i genomsnitt 5,6% per år. Detta medför att utvecklingen avfysiska personers inkomstskatt och kommunalskatteuppbörd tillsammans

4 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

bidrar till en minskning av skattekvoten med 0,6 procentenheter. Blandövriga faktorer som bidrar till att skattekvoten fäller kan nämnasslopandet av förmögenhetsskatten, sänkningen av den högsta skattesatsenför mervärdeskatt från 25 % till 22 % och en låg ökningstakt av inkomsterfrån juridiska personers inkomstskatt, bl.a. på grund av att avskattningenav företagens reserver upphör år 1995.

Regeringen har uttalat som målsättning att sänka de skatter som verkartillväxthämmande. Huvuddelen av skattkvotssänkningen förklaras dockav andra faktorer.

Den offentliga sektorns inkomster exkl. skatter beräknas under LK-perioden ligga kvar på en oförändrad nominell nivå. Mätt som andel avBNP innebär detta en minskning med två procentenheter. Utvecklingenav AP-fondens ränteinkomster förklarar 0,8 procentenheter av dennaminskning. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 bortfaller vissa engångs-inkomster på statsbudgeten, samtidigt upphör återbetalning och ränteinbe-talning till statslån från de affärsverk som bolagiseras. Detta bidrar tillen sänkning av inkomstkvoten med ca 0,6 procentenheter. Vidare bidrarutvecklingen av kommunernas inkomster exkl. skatter och statsbidrag tillen sänkning med 0,3 procentenheter.

Utgiftskvoten beräknas under LK-perioden fälla med 4,7 procenten-heter. Därav svarar den offentliga konsumtionen för en minskning om ca

1,8 procentenheter. De offentliga investeringarnas andel av BNP fällermed ca 0,3 procentenheter över perioden. Detta innebär att den offentligasektorn ianspråktar en mindre andel av de reala resurserna i samhället1996/97 än 1992/93. Transfereringar till hushåll minskar som andel avBNP med 1,9 procentenheter. Övriga utgifter minskar som andel av BNPmed 0,8 procentenheter.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

46 Bilaga 1:1.2

Som framgår av avsnitt 4 har regeringen beslutat att arbeta utifrån enlångsiktig strategi for de offentliga utgifterna. Nedan redovisas tvåberäkningsexempel i syfte att visa hur den offentliga sektorns totalautgiftsutrymme påverkas vid olika restriktioner för den offentliga utgifts-utvecklingen. Trots en relativt god ekonomisk tillväxt under periodenberäknas utgiftsutrymmet för den offentliga sektorn i båda dessa exempelunderstiga den som följer av redan fattade beslut och gjorda åtaganden.

Det första beräkningsexemplet bygger på regeringens bedömning i 1992års reviderade finansplan om behovet av minskade offentliga utgifter.Denna bedömning innebär att det tillgängliga utgiftsutrymmet undertidsperioden 1993/94 - 1995/96 minskar realt med drygt 30 miljarderkronor. Det tillgängliga utgiftsutrymmet budgetåret 1995/96 enligt dettaalternativ, understiger den beräknade utgiftsnivån enligt LK-kalylen med36 miljarder kronor i löpande priser. Den årliga ökningen av besparings-kravet har med utgångspunkt från detta fördelats med lika belopp underbudgetåren 1993/94 - 1995/96 och uppgår därmed till 12 miljarderkronor. Beräkningen visas i tabell 9.1.

Tabell 9.1 LUS-beräkningar, exempel 1

Miljarder kronor

92/93

93/94

94/95

95/96

Totalt

Utgiftsnivå enligt LK

988,3

1023,5

1052,9

1094,6

Utgiftsutrymme enligt LUS

988,3

1011,5

1028,9

1058,6

Sparkrav respektive år

12,0

24,0

36,0

36,0

Sparkrav jämfört med

föregående år

12,0

12,0

12,0

36,0

Källa: Finansdepartementet

I detta exempel uppgår underskottet i offentlig sektor budgetåret 1995/96fortfarande till ca 65,2 miljarder kronor eller 3,8% av BNP.

Ett andra exempel bygger på att EG:s konvergenskrav avseende detoffentliga sparandet skall vara uppfyllt budgetåret 1996/97. Detta betyderatt sparandeunderskottet i offentlig sektor inte får vara större än 3 % avBNP.

Tabell 9.2 LUS-beräkningar, exempel 2

Miljarder kronor

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

Totalt

Utgiftsnivå enligt LK

988,3

1023,5

1052,9

1094,6

1141,6

Utgiftsutrymme enligt LUS

988,3

1014,1

1034,1

1066,4

1104,0

Sparkrav respektive år

9,4

18,8

28,2

37,6

37,6

Sparkrav jämfört med

föregående år

9,4

9,4

9,4

9,4

37,6

Källa: Finansdepartementet

47¶Detta exempel ger ett utgiftsutrymme som medför krav på utgifts- Prop. 1991/92:150minskningar om sammanlagt 37,6 miljarder kronor. I exemplet har dessa Bilaga 1:1.2fördelats så att kravet på utgiftsminskningar ökar med 9,4 miljarderkronor per år. Om utgifterna utvecklas i enlighet med detta exempelkvarstår ett underskott i offentlig sektor om 54,6 miljarder kronor eller3,0% av BNP slutåret.

Offentliga underskott av den storleksordning som redovisas under LK-perioden skulle ha negativ inverkan på räntor, prisutveckling och därmedkonkurrensförmågan och de långsiktiga tillväxtförutsättningama.

Besparingar i de offentliga utgiftsåtagandena i syfte att förbättra detoffentliga finansiella sparandet får återverkningar på samhällsekonomin,dvs på produktion, sysselsättning inflation, bytesbalans, räntor m.m.

De positiva effekterna av att besparingar genomförs blir tydliga iekonomin framför allt i ett längre perspektiv. Även om enskilda positivaeffekter är svåra att kvantifiera är följande aspekter dock av storbetydelse.

En besparing i de offentliga utgifterna kan genomföras på olika sätt.Vilka effekter som uppstår i produktion och sysselsättning beror bl.a. påvar inom de offentliga utgifterna, som besparingarna genomförs. Enförsta distinktion måste göras mellan offentlig konsumtion och offentligatransfereringar. Det är också viktigt att skilja på effekter på kort och långsikt.

Underskotten i de offentliga finanserna kan skapa ett tryck uppåt påräntorna. Den offentliga sektorns upplåningsbehov orsakar påfrestningarpå kreditmarknaden och ett högre inhemskt ränteläge. Detta innebär attinvesteringar trängs undan, vilket i sin tur leder till långsammare tillväxt.Utgiftsnedskämingar skapar förutsättningar för låg inflation och ettinternationellt konkurrenskraftigt ränteläge och därmed bättre tillväxt-möjligheter. Utbyggnaden av den konkurrensutsatta sektorn hämmas aven alltför stor offentlig sektor. Den konkurrensutsatta sektorns behov avreala resurser måste tillgodoses när den internationella efterfrågan växer.Sådant utrymme skapas för den konkurrensutsatta sektorn framföralltgenom besparingar i den offentliga sektorn. Avgörande for möjlighetentill låg arbetslöshet är ekonomins anpassningsförmåga.

På längre sikt är det rimligt att anta att expansionen av den konkurrens-utsatta sektorn leder till en högre total tillväxt p.g.a. en snabbareproduktivitetstillväxt i denna sektor jämfört med offentlig sektor.Återigen är det viktigt att skilja på effekterna av en minskning i denoffentliga konsumtionen å ena sidan och en minskning av de offentligatransfereringarna å andra sidan. En nedskärning i offentlig konsumtionskapar ett större utrymme för expansion av den konkurrensutsatta sektornän motsvarande nedskärning av transfereringarna. En minskning av denoffentliga konsumtionen har i allmänhet en större effekt på efterfråganoch därmed på produktion och sysselsättning, än motsvarande ned-dragning av hushållstransfereringarna. I ett kortsiktigt perspektiv kan

såväl sysselsättningen som produktion minska till följd av en utgifts- Prop. 1991/92:150minskning. Sysselsättningen kan på kort sikt beräknas minska i ungelär Bilaga 1:1.2samma storleksordning som BNP, dvs en procentenhet lägre BNPmotsvarar i runda tal en ökning av arbetslösheten med en procentenhet.

Den kortsiktiga negativa effekten på sysselsättningen blir mindre omutgiftsnedskämingen görs i transfereringarna. Därmed blir ocksåbesparingens nettoeffekt på statsbudgeten större i detta fall.

Av LK-beräkningama framgår att offentliga sektoms finansiella sparandeunder hela LK-perioden visar betydande underskott. Om resurser skallkunna omfördelas för åtgärder för att främja den allmänekonomiskatillväxten samtidigt som den offentliga utgiftsutvecklingen begränsasbetyder detta att det finns behov av att, genom explicita beslut, styrautgifter till dessa prioriterade områden och att minska dem på andra.

I 1992 års reviderade finansplan lägger regeringen fast strategin för denekonomiska politiken:

* Öka den ekonomiska tillväxten genom strategiska skattesänkningar,infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning- och utbildning ochandra åtgärder som stimulerar till investering och sysselsättning iSverige.

* Sanera de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och lågränta, bereda utrymme på kapitalmarknaden för investeringar ochuppfylla EG:s konvergensregler.

* Skärpa konkurrenstryck och förändringstryck inom hela den svenskaekonomin. Det innebär samtidigt en valfrihetsrevolution för med-borgarna.

I bilaga 10 till LU 92 sägs bl.a. att den begränsade tillväxttakt som äratt vänta och de krav som den internationella integrationen ställer, göratt utvecklingen av de offentliga utgifterna inte kan fortsätta enligt nugällande beslut och gjorda åtaganden. Om målet för finanspolitikendessutom är att sänka skattetrycket och minska de offentliga utgifternasom andel av BNP, krävs omfåttande åtgärder.

Enligt samma bilaga finns det två vägar att gå för att ändra utgiftsut-vecklingen: minska automatiken eller att genomföra strukturellaförändringar i de automatiskt löpande systemen. Det är särskilt angelägetatt genomlysa och förändra de utgiftssystem vars måluppfyllelse är låg.I det sammanhanget bör även automatikens inverkan genomlysas. Förflera system gäller dessutom att de till sin konstruktion negativt påverkarsparande och arbetskraftsutbud och därmed inte bidrar till den allmän-ekonomiska tillväxten.

9.3.1¶Pågående förändringsarbete Prop. 1991/92:150

n ■ . , ■ • • Bilaga 1:1.2

Regeringen visar i den reviderade finansplanen att viktiga steg i enomläggning av den ekonomiska politiken redan tagits genom enomlättande genomgång och omprövning av olika system, t.ex. om-vandling av socialförsäkringssystem, kommunernas omvandling,reformering av stödet till bostadsfinansieringen samt avregleringar ochprivatiseringar. Några exempel på dessa redovisas nedan.

1. Infrastruktur och avreglering på kommunikationsområdet

På kommunikationsområdet pågår ett arbete för att åstadkommaefffektivare utnyttjande av befintliga resurser.

Regeringens inriktning att öka utbyggnaden av infrastrukturen, särskiltvad gäller vägar och järnvägar, uppnås dels genom den pågåendenivåhöjningen av tillgängliga investeringsmedel och dels genom etteffektivare utnyttjande av befintliga resurser. Denna effektiviseringkommer bl.a. att ske genom förbättrad upphandling och som följd av enreformerad investeringsplanering.

Åtgärder för ett effektivare resursutnyttjande på kommunikations-området gäller också avskaffandet av konkurrensbegränsningar genomavreglering och avmonopolisering. En stor del av pågående översynersyftar därför till effektivisering genom ökad konkurrens och fungerandemarknader. Det gäller bl.a. luftfarten, sjöfarten, fordonskontrollen samtposten och teleområdet.

2. Fria universitet och högskolor

Enligt en departementspromemoria (Fria universitet och högskolor, Ds1992:1) skall styrningen av högskoleområdet ändras från nuvarandedetaljstyrning och detaljreglering till en mera mål- och resultatorienteradstyrning med uppföljning och utvärdering för att säkra kvaliteten iverksamheten.

Nedanstående principer presenteras i promemorian:

— genom öppen konkurrens nås högre kvalitet

— det skall finnas ett starkt samband mellan utbildningsuppdrag,studenttillströmning och resurstilldelning

— statsmakternas dimensionering uttrycks i mer övergripande termer

Utgångspunkten är en garanterad bastilldelning av medel till högskol-orna som knyts till utbildningsuppdraget. Studenternas val av högskolaoch utbildningsprogram bör därutöver påverka resurstilldelningen.

3. Livsmedelspolitisk reform

Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop.1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Den livsmedelspolitiska reformenfullföljs nu i enlighet med detta beslut. Detta innebär en successivavreglering av jordbruket med en övergång till ett mer marknadsinriktat

system. En viktig utgångspunkt i riksdagsbeslutet är att samma villkor Prop. 1991/92:150ska gälla för jordbruket som for andra näringar. Bilaga 1:1.2

I den nya livsmedelspolitiken lyfts konsumentperspektivet fram. Konsu-menternas krav på tillgång till ett varierat utbud av livsmedel av godkvalitet och till rimliga priser bör tillgodoses.

4. Utförsäljning av statligt ägda företag

Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att säljastatens aktier i 35 helt eller delvis ägda statliga bolag (prop. 1991/92:69).

Försäljningen av de 35 företagen bör ses som ett långsiktigt program.Medan programmet pågår kan nya företag förutses tillkomma somkvalificerade för privatisering.

Försäljningen skall inledas snarast och successivt inriktas på en volymav ca 10 miljarder kronor per år. Intäkterna kommer att minska behovetav upplåning och sänka ränteutgifterna och därmed långsiktigt förstärkastatsbudgeten.

Den första försäljningen kommer att genomföras under 1992. Ett antalförsäljningar är under förberedelse. Regeringen kommer i budget-propositionen 1993 att redovisa försälj ningsutfållet för år 1992.

5. Pensioner

Påfrestningarna på pensionssystemen väntas framöver bli stora. Dettaförklaras av att de framtida pensionärerna efter sekelskiftet dels blir fler,dels kommer att ha högre pensionskrav till följd av att de har flerintjänandeår och därmed högre ATP.

Det nuvarande systemet är behäftat med ett antal allvarliga systemfel.Det är starkt beroende av en real tillväxt i ekonomin och av hög produk-tivitet. Systemet ger vidare låga incitament för ett ökat hushållssparande.Ett ökat hushållssparande är en viktig förutsättning för ökade in-vesteringar och därmed högre tillväxt i ekonomin. Kopplingen mellanavgifter och förmåner är svag vilket är negativt för arbetskraftsutbudet.I perspektivet av begränsad ekonomisk tillväxt framöver och demo-grafiska förskjutningar, där den förvärvsarbetande befolkningens relativaandel sjunker, kommer pensionssystemet att utsättas för stora påfrest-ningar.

Regeringen har därför tillsatt en arbetsgrupp som har i uppdrag attlämna förslag till ett nytt pensionssystem utifrån följande utgångspunkter:

— hur skapa bättre stabilitet i systemet?

— hur öka det totala sparandet i samhället?

— hur skapa ett större samband mellan avgifter och förmåner?

6. Stödet till bostadsfinansieringen

Statens kostnader för bostadsstödet har ökat snabbt under senare år tillföljd av ökade byggkostnader i förening med ett högt ränteläge och ettkraftigt ökat bostadsbyggande. Framför allt byggkostnaderna har kraftigt

ökat bl.a. till följd av den höga subventioneringen.

Regeringen har mot bakgrund av ovanstående tillsatt en utredare i syfteatt presentera ett nytt system för det framtida bostadsstödet. I komplet-teringspropositionen presenterar regeringen ett förslag som bl.a. innebären successiv minskning av bostadssubventionerna.

7. Sjukförsäkring

Från och med den 1 januari 1992 gäller nya regler inom sjukför-säkringen. En sjuklöneperiod på 14 dagar införs och arbetsgivaren åläggsett rehabiliteringsansvar för de anställda. Dessutom har aviserats att tvåkarensdagar skall införas fr.o.m. 1 januari 1993.

8. Arbetsskadeförsäkring

Arbetsskadeförsäkringen finansieras av en socialavgift samt via avkast-ningen från arbetsskadefonden. Det ackumulerade underskottet per den31 december 1991 uppgick till drygt 20 miljarder kronor.

I tilläggsdirektiv till utredningen för översyn av vissa frågor inomarbetsskadeförsäkringen har regeringen begärt en genomgripande översynav hela arbetsskadeförsäkringen (1991:109). Utredningen skall se övergrunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada. Ett delbetänkandeskall avlämnas 30 april 1992 i denna delfråga. Vid översynen skall ävenmöjligheten prövas att införa en för arbetsgivare obligatorisk arbetsskade-försäkring som tecknas i privat försäkringsbolag. Även förutsättningarnaför ett avgiftsuttag som differentieras med hänsyn till skaderisken skallövervägas. Slutbetänkande skall redovisas senast 31 december 1992.

9. Kommunalekonomisk proposition

Regeringen föreslår i en kommunalekonomisk proposition att ett 20-talav de specialdestinerade statsbidragen avvecklas tillsammans medskatteutjämningssystemet och avräkningsskatten. Sammantaget svarardessa för ca 65% av nettobidragen till den kommunala sektom (1991).Ett nytt statsbidragsystem föreslås genomföras fr.o.m. år 1993. Det nyas.k. statliga utjämningsbidraget för kommunerna föreslås få en ut-formning som innebär att regeringen i princip festställer en generellbidragsram med utgångspunkt i vad som bedöms vara förenligt med detsamhällsekonomiska utrymmet för den kommunala sektom. Det innebäratt i stort sett all automatik i statsbidragen försvinner.

10. Ramar för förvaltningskostnader

I budgetpropositionen 1992 föreslår regeringen att ett nytt system förbudgetering av myndigheternas ramanslag m.m. skall införas fr.o.m.budgetåret 1993/94. Syftet med förändringen är bl.a. att öka myndig-heternas inflytande på lönebildningen, förändra styrningen av myndig-heterna mot en minskad detaljreglering samt ge myndigheterna klaraekonomiska ramar för verksamheten. Det nya systemet innebär attmyndigheternas ramanslag skall vara beräknade med beaktande av

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

samtliga resursslag och prisökningar. Inom anslaget skall ett utrymmeberäknas för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkost-nader. Anslagsnivån blir därmed ett uttryck för det likviditetsutrymmesom myndigheterna har tillgång till under det löpande budgetåret.Merutgifter eller överskridanden för löneökningar kommer därmed inte,som i dagens system, att medges under budgetåret. För att täcka dennatyp av merkostnader under verksamhetsåret kan myndigheterna iställetutnyttja den möjlighet till anslagssparande och anslagskredit somramanslaget medger. En särskild utredare har tillkallats med uppgift attföreslå hur systemet i detalj skall utformas.

11. Mottagande av asylsökande och flyktingar

En utredning har tillsatts under våren 1992 med uppgift att se över detnuvarande systemet för mottagande av asylsökande och flyktingar. Syftetär att motverka långa vistelser i flyktingförläggningar och att göramottagandet mer flexibelt och mindre kostnadskrävande.

12. Sjukvårdens finansiering och organisation

De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården uppgick 1990 till 116miljarder kr. Dessa påverkas till stor del av befolkningsutvecklingen.Under hela 1980-talet har personer i åldern 75 år och däröver ökat sinandel av hälso- och sjukvårdens kostnader. Under 1990-talet kommerantalet personer över 75 år att fortsätta öka.

Den kommunalekonomiska kommittén framhåller att nya resurskravinom den samlade kommunala sektorn under 1990-talet måste mötasgenom effektiviseringar. Produktivitetsdelegationen har uppmärksammatden svaga produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården.

Regeringen har därför tillsatt en kommitté som skall se över hälso- ochsjukvårdens resursbehov, modeller för finansiering, oiganisation m.m.

13. Arbetslöshetsförsäkring

En utredning har tillsatts för att föreslå utformning och finansiering aven obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Syftet är bl.a. att alla påarbetsmarknaden skall tillhöra försäkringen, att avgiften till försäkringenskall kopplas till lönebildningen och att de totala kostnaderna skall hållasoförändrade.

14. Handikapputredningen

Utgångspunkten för regeringens handikappolitik är att människor medfunktionshinder skall få möjlighet till ett liv på samma villkor som övrigamedborgare. Ekonomisk trygghet, inflytande över den egna situationenoch ett samhälle som utformas med hänsyn tagen till människor medfunktionshinder är viktiga mål.

Under hösten 1992 avser regeringen att lägga fram ett förslag till ökatstöd för personer med handikapp grundat på förslaget från handikapput-redningen (SoU 1991:46).

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

53¶För att underlätta en prioriteringsdiskussion kan statsbudgetens utgifterredovisas på olika sätt. Ett sådant sätt kan vara att dela in budgetensutgifter i olika ändamål. En sådan ändamålsindelning finns enligtinternationellt vedertagna principer. Nedan redovisas en annan som bättrebör kunna tjäna som underlag för ställningstagande till fördelningen avstatsutgifterna:

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

— försvar

— utbildning och forskning

— stöd till barnfamiljer

— pensioner

-• åldringsvård och handikappomsorg

— bostadsförsörjning

— näring

— infrastruktur

— åtgärder inom arbetsmarknadsområdet

— statsskuldräntor

— övrigt

Om resultatet av de ovan redovisade förändringsprojekten blir till-räckliga för att uppfylla kraven i en långsiktig utgiftsstrategi är svårt attuppskatta. Däremot är det möjligt att att få en uppfattning om för-delningen av beslutade resurser, och dess konsekvenser under femårs-perioden, i LK:n genom att dessa fördelas enligt ändamålsområdena ovan(se tabell 9.4).

Tabell 9.4 Ändamålsindelning av statsbudgetens utgifter

Fasta priser, miljarder kronor

Ändamål

92/93

93/94

94/95

95/96

96/97

Genomsnittlig

Procentuellförändring per år

Försvar

39,9

38,9

39,1

39,3

39,5

-0,3

Utbildning och forskning

51,2

32,4

32,5

33,2

33,4

-10,1

Stöd till barnfamiljer

45,1

46,2

46,2

46,4

46,8

0,9

Pensioner, åldrings- och

handikappomsorg

92,7

86,1

85,0

83,8

82,6

-2,8

Bostadsförsörjning

37,8

34,6

28,1

24,6

22,3

-12,4

Näring

11,4

6,1

5,4

4,9

6,3

-13,8

Infrastruktur

22,1

19,4

19,4

19,5

17,4

-5,8

Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet

24,8

24,7

24,7

24,5

24,5

-0,3

Statsskuldräntor

69,0

77,8

83,6

85,2

88,1

6,3

Övrigt

183,5

169,9

165,9

164,1

163,5

-2,8

Källa: Finansdepartementet

54¶Flera av de hittills initierade strukturprojekten finns inom de områdensom enligt regeringens uttalade strategi är viktiga att analysera och göraförändringar i. En direkt uttalad överensstämmelse kan emellertid inteutläsas mellan de formulerade prioriteringarna, de strukturprojekt som ärunder genomförande och de resurser, med åtföljande konsekvenser underperioden, statsmakternas hittills nuvarande beslut innebär (tabell 9.4). Attprioriterade områden, utifrån tillväxtmålet, som t.ex. högskola ochforskning (exkl. skolan vilket delvis påverkas av minskade sektorsbidragtill kommunerna) får ett realt tillskott. Andra mindre prioriteradeområden får däremot minskade tillskott under LK-perioden vilket delvisframgår av tabellen. Vissa områden borde, utifrån igångsatta projekt medsyfte att minska utgifterna, få minskade resurser under LK-perioden. Ivissa fall får dessa reformer en besparingseffekt på statsbudgeten förstom några år. Detta kan exemplifieras med bostadssektorn. Dettaunderstryker behovet av att beslut om strukturförändringar fattas tidigt.Vissa av de redovisade strukturprojekten kan förutses innebära attutgiftsstrycket ökar ytterligare inom områden såsom utbildning, vård ochomsorg samt infrastruktur. För att åstadkomma dessa omprioriteringarinom ramen för oförändrade resurser är ytterligare utgiftsminskningarnödvändiga för att bl.a. främja tillväxten och upprätthålla den svenskakonkurrenskraften i samband med den internationella integrationen.

Om det skall vara möjligt att styra de begränsade offentliga utgifternatill prioriterade områden är det nödvändigt att upprätthålla ett konstantförändringstryck inom den offentliga sektorns samtliga områden. Dettamåste ske främst via kontinuerliga analyser och strukturförändringarinom ramen för en långsiktig utgiftsstrategi.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

55¶I syfte att analysera den samhällsekonomiska utvecklingens betydelse förden offentliga sektoms finansiella utveckling har kalkyler gjorts medutgångspunkt i en sämre internationell ekonomisk utveckling.

Utvecklingen för svensk ekonomi beror till en del på den ekonomiskautvecklingen i vår omvärld. I huvudscenariet sker en gradvis åter-hämtning under perioden, vilket bidrar till en god svensk utvecklinggenom förbättrade exportmöjligheter. Osäkerheten kring den interna-tionella konjunkturens utveckling är dock betydande i synnerhet vadgäller viktiga länder som USA, Tyskland och Japan.

I det alternativa scenariet antas den internationella utvecklingen underperioden 1993-97 bli betydligt sämre än i huvudscenariet. BNP-tillväxteni OECD-området stannar på 1,5% per år och marknadstillväxten försvensk export begränsas till 3 % per år.

Till skillnad från huvudscenariet bygger detta scenarie inte på enbedömning av en trolig utveckling. Det ska istället betraktas somunderlag för en känslighetsanalys av hur statsfinanserna påverkas av ettalternativt samhällsekonominskt scenarie.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Tabell 10.1 Nyckeltal for den samhällsekonomiska utvecklingen i känslig-hetsanalysen

Procentuell förändringfrån föregående år

1997 BNP, volym

-1,1

-0,4

0,5

1,5

1,5

1,2

1,2

Export, volym

-2,7

1,0

3,0

4,0

3,0

3,0

3,0

Timlön

5,3

3,5

3,0

3,0

3,0

3,0

3,0

Utbetald lönesumma

3,3

2,1

0,3

3,2

3,3

3,4

3,4

KPI (årsgenomsnitt)

9,4

2,5

1,9

2,5

2,0

2,0

2,0

Arbetslöshet, nivå

2,7

4,4

5,3

5,7

6,0

6,3

6,5

Källa: Finansdepartementet

Som en följd av den sämre internationella utvecklingen blir BNP-tillväxten en dryg procentenhet lägre per år än i huvudscenariet under1994-97. Arbetslösheten fortsätter att stiga under hela perioden, vilketbidrar till att hålla tillbaka löneökningarna ännu mer än i huvudscenariet.Därigenom blir också inflationen lägre.

Den privata konsumtionen växer långsammare, såväl nominellt somrealt än i huvudscenariet. Detsamma gäller för den totala lönesumman.Ur den offentliga sektorns synvinkel innebär detta att de viktigaste skatte-baserna utvecklas svagare än i huvudscenariet.

Utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande blir betydligtsvagare i denna kalkyl och ställer högre krav på åtgärder jämfört medhuvudscenariet vid en given målsättning för den offentliga sektorns

finansiella utveckling. Som jämförelse kan nämnas att den offentliga Prop. 1991/92:150sektorns sparandeunderskott enligt denna beräkning uppgår till 141 Bilaga 1:1.2miljarder kronor vid slutåret 1996/97. Detta kan jämföras med underskot-tet enligt huvudscenariet som uppgår till 92 miljarder kronor vid sammatidpunkt. Anledningen till att utvecklingen enligt denna beräkning ärsämre jämfört med huvudscenariet förklaras främst av en svagare tillväxt-och inkomstutveckling i kombination med en högre arbetslöshet.

Inkomsterna ökar i långsammare takt beroende på högre arbetslöshetoch långsammare pris- och löneutveckling. Den högre arbetslöshetenleder dessutom till ökade utgifter for arbetslöshetsunderstöd. Vissa index-bundna transfereringar ökar i långsammare takt till följd av denlångsammare prisutvecklingen. Det ökade finansieringsbehovet kan ävenkomma att påverka kapitalmarknaderna och därmed bidra till en tillränteuppgång. Denna sistnämnda (eventuella) effekt har inte beaktats ikalkylen.

Det finansiella sparandet i den kommunala sektorn utvecklas någotsämre än i huvudscenariet. Ar 1997 beräknas underskottet vara ca 3miljarder kronor större i löpande priser än i huvudscenariet. Skillnadenförklaras framförallt av att skatteinkomsterna utvecklas bättre i huvudsce-nariet p.g.a. den bättre tillväxten och sysselsättningsutvecklingen. I övrigtär likheten mellan scenarierna stor. I båda fellen sker en kraftigförbättring 1992 jämfört med föregående år och en kraftig försämring1994.

56 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1.2

I följande appendix ges en beskrivning av den reala utvecklingen inomde olika departementens verksamhetsområden.

Tabell 1. Utgiftsutvecklingen, miljoner kronor

92/93

Förändring till

Genomsnittlig procentuellförändring per år92/93- 86/87-”

96/97 90/91

93/94

94/95

95/96

96/97

1. Justitiedepartementet

0,7

2. Utrikesdepartementet

-573

-614

-0,6

5,2

3. Försvarsdepartementet

0,6

2,9

4. Socialdepartementet

-20 401

-1

-1 209

-649

-4,9

0,9

5. Kommunikationsdepartementet

-2 646

-9

-40

-3,8

-0,1

6. Finansdepartementet

2 544

-9

-5 025

-3 773

-4,7

7. Utbildningsdepartementet

-18 779

-10,1

8. Jordbruksdepartementet

-2 435

-601

-291

-253

-14,4

-2,5

9. Arbetsmarknadsdepartementet

-226

-200

-246

-125

-0,5

10. Kulturdepartementet

-1 505

-887

-5,3

11. Näringsdepartementet

-67

-104

-321

-3,0

12. Civildepartementet

-121

-18

-18

-18

-2,0

13. Miljö- och natur-

resursdepartementet

-278

-1

-25

-35

-4,4

14. Övrigt

26 345

12 918

-428

18,1

Summa utgifter

i 1992/93 års prisnivå

-17 732

6 465

-4 832

-0,8

Källor: Riksrevisionsverket, Finansdepartementet och respektive departement.

* Fr.o.m. kalenderåret 1993 ingår vissa statsbidrag till kommunerna i det nya generella statsbidragssystemet.“ P.g.a förändringar i regeringskansliets organisation fr.o.m. budgetåret 1991/92 har historiska siffror förvissa huvudtitlar enbart varit möjliga att ta fram på litteranivå.

Bilaga 1:1.2

Miljoner kronor 1992/93 års prisnivå

92/93

Förändring till

Genomsnittlig procentuellförändring per år

93/94

94/95

95/96

96/97

92/93-

96/97

86/87-

90/91

Totala utgifterdärav:

17 849

0,7

-

Polisväsendet

10 254

0,9

3,0

Domstols- och åklagarväsendet

2 996

-41

-31

-2

-0,6*

0,1

Kriminalvård

3 312

0,7

3.0¶Källor: Riksrevisionsverket och Justitiedepartementet

* Minussiffrorna på domstols- och åklagarsidan beror på vissa tidsbegränsade åtgärder på D 2 anslaget underbudgetåren 1992/93 och 1993/94.

Resursförbrukningen inom området styrs till största delen av mål- ochärendeutvecklingen samt löneutvecklingen. Huvuddelen av verksamheteninom Justitiedepartementets område styrs av läktorer som direkt ellerindirekt regleras genom lagstiftning. Brottsutvecklingen, anmälda brott,mängden mål och dess svårighetsgrad samt, inom kriminalvården, antaletutdömda frihetsstraff och strafftidens längd, är exempel på sådanafaktorer inom brottmålsområdet. Antalet brott mot brottsbalken somkommit till polisens kännedom har under åren 1986-1990 ökat med igenomsnitt 2,9 % per år medan anmälda brott mot annan lagstiftning harökat med i genomsnitt 1,3 % per år för motsvarande period.

Myndigheterna inom rättsväsendet går nu successivt över till den nyabudgetprocessen där mål- och resultatstyrning sätts i förgrunden. Medanledning därav pågår arbete med att utveckla metoder för att tillämpaprinciperna om mål- och resultatstyrning på rättsväsendets myndigheter.Ett led i arbetet är att räkna fram kostnaden för tjänster produceradeinom de olika myndigheterna.

Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93-1994/95 beräknat kostnaden för den vanligaste patrulleringsformen förövervakning — bilpatrull. Kostnaden för att ha en polisbil med tvåpolismän bemannad dygnet runt kan beräknas till 4,5 milj. kr. per år.

Domstolsverket har i sin treårsrapport för 1992/93 - 1994/95 redovisatvad det kan antas kosta att handlägga skilda typer av mål vid olika slagav domstolar. Siffrorna i det följande avser domstolsväsendets egnakostnader (inkl, administration), däremot inte kostnaderna för t.ex.parter, vittnen och offentliga försvarare. Enligt siffrorna — som givetvismåste anges med en rad reservationer — kostar exempelvis ett brottmåli en tingsrätt, genomsnittligt 6.000 kr och ett tvistemål i tingsrätt ca7.000 kr.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

För polisens dels styrs resursförbrukningen i första hand av brotts-utvecklingen och av de mål som regering och riksdag anger förpolisverksamheten. I årets budgetproposition har angivits att målen förpolisens verksamhet skall vara att minska brottsligheten och ökamänniskomas trygghet i samhället.

Av det föregående har framgått att den långsiktiga trenden när detgäller brottsutvecklingen är stigande. Den internationella integrationenkommer att innebära att Sverige i ökad utsträckning blir exponerad forbrottslighet med internationell anknytning.

Regeringen har i årets budgetproposition satt som mål att polisbristenskall vara avhjälpt senast år 1995. I den långsiktiga konsekvenskalkylenhar beräknats ett successivt tillskott av medel för polismanslöner i taktmed att antalet utbildade polismän ökar t.o.m. år 1995.

I övrigt måste behövliga reformer på polisens område finansieras inombefintliga ramar genom omprioriteringar, rationaliseringar och effektivi-seringar. Möjligheterna härvidlag kommer att öka genom att polisor-ganisationen fr.o.m. den 1 juli 1992 läggs om till en enhetlig regionalledningsorganisation och ett nytt budgetsystem (se prop. 1991/92:52,JuU19, rskr. 124 och prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 68 ff).

Resursförbrukningen inom domstols- och åklagarsektorema är somnämnts i mycket hög grad beroende av tillflödet av mål och ärenden. Denallmänna tendensen under den senaste tioårsperioden har varit att antaletinkommande mål och ärenden har ökat, om än i varierande grad mellanolika domstolsinstanser och olika delar av landet.

Vid bedömningen av utvecklingen bör särskild uppmärksamhet ägnasåt vissa viktiga, övergripande strukturprojekt som pågår. Dessa berörbåde domstolsväsendet och åklagarväsendet och avser såväl frågan vilkauppgifter som skall hanteras inom respektive sektor som frågan hurverksamheten skall vara organiserad för att bedrivas så rationellt sommöjligt. För domstolsväsendets del har reformarbetet bedrivits idomstolsutredningen (Ju 1989:06), vars betänkande nu är föremål förremissbehandling. Vidare pågår för närvarande inom justitiedepartementeten översyn som tar sikte på domstolsväsendets framtida organisation ochadministration. När det gäller åklagarväsendet bedrivs reformarbetet ihuvudsak inom ramen för åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04), varsslutbetänkande väntas kring halvårsskiftet 1992.

I fråga om brottmålen, som genererar i princip hela verksamheten vidåklagarmyndigheterna och en viktig del av verksamheten vid de allmännadomstolarna, finns inga tydliga tecken på någon generell förändring avden långsiktiga ökningen av antalet brott. När det gäller bl.a. narkotika-brott och rattfylleribrott har lagändringar aviserats som kan tänkas ledatill ökad arbetsbelastning för såväl åklagare som domstolar. Det bör

också betonas att åklagarutredningens arbete kan få positiva effekter förarbetsbelastningen inom brottmålsområdet. Utredningen har bl.a. tilluppgift att överväga hur man i högre grad skall uppnå att brottmålhandläggs i så enkla och ändamålsenliga former som möjligt. Utred-ningens uppdrag innefattar bl.a. en översyn av reglerna om åtalsunder-låtelse och förundersökningsbegränsning samt reglerna för strafföre-läggande och ordningsbot. Vidare gör utredningen en allmän genomgångav möjligheterna till avkriminalisering eller s.k. depenalisering, vilketinnebär att straffet ersätts med en annan sanktionsform.

För de allmänna domstolarnas del är — vid sidan av brottmålen —tvistemålshanteringen en huvuduppgift. Det finns mycket lite som tyderpå att tillströmningen av tvistemål inom ramen för nuvarande lagstiftningkommer att förändras i någon nämnvärd utsträckning. Samtidigt börpåpekas att måltillströmningen är i hög grad beroende av kommandeförändringar i den materiella lagstiftningen. I sammanhanget bör ävenbeaktas strävandena att integrera Sverige i Europasamarbetet. Dettaresulterar sannolikt i att de svenska domstolarna tillförs fler mål av delvisnya typer och med delvis nya handläggningsformer.

När det gäller tingsrätternas uppgifter i övrigt har domstolsutredningeni sitt tidigare nämnda betänkande föreslagit att ett flertal s.k. sidofunk-tioner — t.ex. ärenden angående bouppteckning och arvsskatt samtförmynderskap — överförs till andra myndigheter. Detta bortfall avuppgifter skulle emellertid åtminstone delvis uppvägas av ett annatförslag av utredningen, nämligen att tingsrätterna skulle överta över-vakningsnämndemas uppgifter. Ett genomförande av dessa förslag kanfå effekter tidigast från den 1 juli 1994.

I fråga om de allmänna förvaltningsdomstolarna kan flera faktorerväntas inverka på måltillströmningen framöver. Det är sannolikt attantalet skattemål som kommer in till länsrätterna kommer att minska tillföljd av det nya taxeringsförfärandet med obligatorisk omprövning, mendet är för tidigt att nu bedöma vilka effekterna blir på sikt. Genomförsdomstolsutredningens förslag, kommer länsrätternas befattning medkörkortsmål att minska radikalt till följd av att beslutsbefogenheternaöverförs till länsstyrelserna. Ett stort antal s.k. övriga mål kommer meddomstolsutredningens förslag att överklagas från förvaltningsmyndighettill länsrätt som domstol i första instans i stället för som idag till kam-marrätt.

Som nyss nämndes pågår för såväl domstolsväsendet som åklagar-väsendets del överväganden rörande organisationen och administrationen.Det gäller bl.a. hur den lokala organisationen inom respektive områdeskall vara utformad och vilka administrativa uppgifter som skallhandläggas centralt, regionalt eller lokalt. Det är sannolikt att eventuellaförändringar kan böija genomföras under år 1994.

För justitiekanslems, datainspektionens och de allmänna advokat-byråernas del pågår utredningar som på några års sikt kan få betydelseför inriktningen av och organisationen av dessa myndigheters verksam-het.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

Rättshjälp Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Statlig rättshjälp ges i fyra former: allmän rättshjälp, rättshjälp åtmisstänkt i brottmål, offentligt biträde och rådgivning. Sedan rättshjälps-lagens ikraftträdande år 1972 har det allmännas utgifter for rättshjälpensuccessivt ökat kraftigt. Ett flertal lagstiftningsåtgärder i syfte att brytakostnadsutvecklingen har vidtagits under årens lopp, men någonavgörande effekt har dessa inte haft.

Det nu sagda understryks i en rapport angående rättshjälpens effek-tivitet som riksrevisionsverket (RRV F 1992:6) nyligen avlämnat efter enpå regeringens uppdrag genomförd analys. RRV förordar flera åtgärderför att uppnå ett effektivare och billigare rättshjälpssystem.

I 1992 år budgetproposition konstateras att rättshjälpskostnadema nustigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter sigförsvarlig. Därför aviseras åtgärder för att bryta kostnadsutvecklingen itre hänseenden. I ett av dessa hänseenden — sänkning av den högstainkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp — har regeringen lämnatförslag till lagändringar till riksdagen (prop. 1991/92:157). I övrigtövervägs nu de aviserade åtgärderna inom justitiedepartementet motbakgrund av RRV:s rapport.

Utgifterna för de ersättningar för skador på grund av brott som betalasut av brottsskadenämnden beräknas öka med omkring 2 milj. kr. per årunder perioden, till följd av det ökande antalet personskadeärenden.

Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårdsanstaltemamed sammanlagt 13% och vid häktena med sammanlagt 25%. Därefterhar beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit i stort sett oför-ändrad. Beläggningen på de slutna riksanstaltema har dock under desenaste åren varit hög. Antalet långtidsdömda ökar dessutom stadigt. Avde intagna den 1 mars åren 1988-1991 var 406, 420, 470 resp. 528dömda till fängelse fem år eller mer.

Sedan budgetåret 1985/86 har kostnaderna för kriminalvårdenstransportverksamhet mer än fördubblats. En stor del av kostnadsökningenavser transporter som sker med stöd av utlänningslagen (1989:529).Kostnaderna uppgick under budgetåret 1990/91 till 223 milj. kr. ochberäknas för 1991/92 till omkring 250 milj. kr.. Kostnaderna kan antasfortsätta att öka med ca 20 milj. kr. per år under perioden 1993/94-1996/97.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn avkriminalvårdens transportorganisation. RRV redovisar i sin rapport (Fu1991:10) ett antal förslag till åtgärder för att uppnå en högre kostnads-effektivitet i transportorganisationen samt ett bättre utnyttjande avkriminalvårdens samlade resurser. Transportorganisations ledning ochorganisation skall behandlas i 1993 års budgetproposition.

Miljoner kronor 1992/93 års prisnivå

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

92/93 Förändring till Genomsnittlig procentuell

------------------------------- förändring per år

93/94 94/95 95/96 96/97 92/93- 86/87-

96/97 90/91

Totala utgifterdärav:

17 535

-573

-614

-0,6

5,2

Internationellt utvecklings-samarbete

13 606

-156

1,8

6,5

Källor: Riksrevisionsverket och Utrikesdepartementet

Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde utgör internationelltutvecklingssamarbete den största enskilda posten. Biståndsramen skallenligt riksdagsbeslut uppgå till 1 % av BNI. Detta innebär att omtillväxten ökar med 0,1% sker en motsvarande ökning av biståndsramenoch belastningen på statsbudgeten, d.v.s. ca 15 milj. kr. BNI:s utvecklingär därmed den viktigaste utgiftsstyrande faktorn inom utrikesdepartemen-tets område. I enlighet med regeringsförklaringen skall de asylkostnadersom för närvarande täcks av biståndsmedel successivt lyftas ut urenprocentsramen. Konsekvensen av detta blir en successiv ökning avbiståndsanslaget över planeringsperioden som inte avspeglas i ovan-stående tabell.

Karaktärisktiskt för många av anslagen som faller inom utrikesdeparte-mentets ansvarsområde är att deras storlek beror på faktorer och beslutöver vilka Sverige har ett begränsat inflytande. Av detta följer att det oftainte heller är möjligt att mer precist förutsäga utvecklingen av anslagen.Detta gäller inte minst anslagen för deltagande i internationella organisa-tioner. Sålunda har Sverige, genom sitt beslut att vara medlem i FN,ESK, OECD, Europarådet m.fl. organisationer, åtagit sig att bidra tilldessa organisationers budget enligt fastställda fördelningsnycklar.Utvecklingen av olika internationella organisationers budgetar blir därmedytterligare en viktig utgiftsstyrande faktor inom utrikesdepartementetsområde.

Utrikespolitik

Den Europeiska Gemenskapens (EG) toppmöte i Maastricht i december1991 innebar ett viktigt steg mot förverkligandet av en europeisk union.Sverige strävar efter att snarast möjligt bli medlem av EG och det ter sigsannolikt att medlemskapsförhandlingama kan inledas kring årsskiftet1992/93, med sikte på medlemskap 1 januari 1995. Vid ett medlemskap

kommer ett svenskt bidrag till Gemenskapens budget att uttaxeras. Såvälde kommande medlemskapsförhandlingama som ett framtida medlemskapkommer att ställa större krav på utrikesförvaltningen. Ett medlemskapställer även krav på den inhemska ekonomin.

Genom att den politiska utvecklingen i världen inte längre dominerasav motsättningarna mellan två rivaliserande maktblock har nya förutsätt-ningar skapats för Förenta nationerna (FN) att värna om internationellfred och säkerhet. FN förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverigeverkar, tillsammans med bl.a. de övriga nordiska länderna, för att stärkaFN:s konfliktförebyggande förmåga. FN:s utvidgade mandat, inte minstpå det fredsskapande och fredsbevarande området, kommer att ställa kravpå en utökad budget och därmed större bidrag från de enskilda medlems-staternas sida. Detta beror på att varje medlemsstat är folkrättsligtförpliktad att betala sin andel av FN:s budget. Sverige kandiderar till enplats i FN:s säkerhetsråd under perioden 1993-1994. Ett medlemskap isäkerhetsrådet skulle ytterligare understryka Sveriges aktiva roll i FN.

De fredsbevarande operationerna i FN:s regi kommer med storsannolikhet att öka i antal och omfattning under de närmaste åren.

Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) söker effek-tivisera och bygga ut sina mekanismer på olika områden. Samtidigt harorganisationen kraftigt utvidgats, genom att bl.a. de nya självständigastaterna i det forna Sovjetunionen beviljats inträde. Sverige verkar aktivtför att ytterligare stärka ESK:s mekanismer. Sverige har också föreslagitinrättandet av ett särskilt stödprogram för de nya deltagarländerna.Sverige kommer vidare att stå värd för ESK:s tredje ministerrådsmöte idecember 1992 och övertar i samband därmed ordförandeskapet i ESKför en period av 6-10 månader. Såväl ordförandeskapet som initiativet tillett stödprogram kommer att ställa krav på särskilda insatser frånutrikesförvaltningens sida.

Europarådet har blivit en viktig mötesplats för länderna i Västeuropaoch de nya demokratierna i Östeuropa. Rådet kan förväntas ytterligareutöka sin redan mångskiftande verksamhet i bl.a. Central- och Östeuropa,i syfte att främja de demokratiska principerna och respekten for demänskliga rättigheterna. Europarådet ställs, i likhet med EKS, inför kravpå ytterligare resurser, i takt med att dess arbetsuppgifter utökas ochmedlemskapskretsen utvidgas med resurssvaga stater från central- ochÖsteuropa.

Efter det kalla krigets slut bedrivs också det internationella nedrust-ningsarbetet i en ny atmosfär. Verklig nedrustning har inletts på områdendär utsikterna till framgång endast för några år sedan tedde sig mycketsmå. Det är i denna förändrade miljö, med bl.a. ökade krav på kunska-per och analyser, som den svenska nedrustningspolitiken skall verkaunder de kommande åren.

Det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att värna om folkrättensregler om respekt för statens suveränitet och territoriella integritet.Främjandet av de mänskliga rättigheterna är ett annat grundläggandeelement i vår utrikespolitik. Frågor om mänskliga rättigheter har fått enökad uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Sverige måste

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

också uppfylla de åtaganden som görs från svensk sida genom att viansluter oss till de internationella överenskommelserna på området. Enomlättande rapporteringsskyldighet skall fullgöras till internationellaorgan. Andra för Sverige viktiga folkrättsliga frågor är havsrätten medtillhörande avgränsningsfrågor, miljörätten och rymdrätten.

Handläggningen av utlänningsärenden tar oförändrat i anspråk storaresurser vid utlandsmyndigheterna. Detta kommer särskilt till uttryck ien kraftig ökning av ärenden som rör uppehållstillstånd på grund avanknytning. Viseringsverksamheten ställer liksom tidigare år krav påstora arbetsinsatser från utlandsmyndigheternas sida. Så är t.ex. alltjämtfallet på olika håll i Östeuropa. Förhållandet är likartat vid utlands-myndigheterna i flera utomeuropeiska flyktinggenererande regioner.Fortlöpande samråd sker med statens invandrarverk i syfte att genomutökad delegering och andra åtgärder effektivisera ärendehanteringen.

Som högt industrialiserat land med relativt liten hemmamarknad ärSverige för sitt välstånd beroende av ett omfattande och fritt handelsut-byte med omvärlden. Därför är det ett centralt mål för vår handelspolitikatt bidra till att bevara och vidareutveckla en ordning för världshandelnsom bygger på frihandelns principer.

Sverige deltar aktivt i den världsomspännande s.k. Urugay-rundaninom GATT. Rundan, vars syfte är att minska handel shindren, stärkareglerna för internationell handel samt att utsträcka dem till nya områden,skulle ha avslutats i december 1990. Emellertid kunde då ingen enighetuppnås i centrala förhandlingsfrågor. Förhandlingsarbetet har fortsattunder år 1991.

Avtalet mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomisktsamarbetsområde (EES) framförhandlades i februari 1992. Ett omfattandelagstiftningsarbete kommer att krävas inför avtalets ikraftträdande.Arbetet med att implementera ett framtida EES-avtal kommer också attkräva omfattande insatser.

En svensk ansökan om medlemskap i EG inlämnades den 1 juli 1991.Det förberedande arbetet inför medlemskapsförhandlingama inleddesvåren 1992 genom arbetet med EG-kommissionens rapport om Sverigesom väntas föreligga under sommaren 1992.

Förändringarna i Central- och Östeuropa skapar nya förutsättningar förett utökat ekonomiskt samarbete mellan Sverige och dessa länder.Undanröjandet av handelshinder har en viktig roll att spela för att främjaen positiv utveckling. Sverige har aktivt bidragit till att få till ståndfrihandelsavtal mellan EFTA och respektive Polen, Tjeckoslovakien ochUngern. Ett sådant avtal underteknades med Tjeckoslovakien den 20mars 1992. Frihandelsavtal mellan Sverige och de tre baltiska staternahar också undertecknats under mars månad.

Det är väsentligt att ytterligare söka utveckla handeln också med länderutanför Europa. Detta gäller inte minst Nordamerika, Japan och deövriga snabbt växande ekonomierna i Stilla havsområdet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa syftar till att stödjadessa länder att bygga demokratiska institutioner och att utvecklamarknadsekonomi ska strukturer. För de baltiska staterna är syftet ocksåatt bistå dem att befästa sin nationella suveränitet. Samtidigt finnsbetydande svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, näringspolitiska ochkommersiella intressen att tillgodose.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit en kraftig ökningav stödet till länderna i Central- och Östeuropa. Tre miljarder kronoröver tre år föreslås satsas på samarbetet med dessa länder. Sverigesnärområde med tonvikt på de baltiska staterna kommer att prioriteras idet bilaterala samarbetet. Med övriga länder i regionen kommersamarbetet till största delen att kanaliseras via multilaterala kanaler.Kunskapsöverföring på i stort sett alla områden kommer att vara denfrämsta stödformen i vårt bilaterala samarbete.

Sverige deltar aktivt i det multilaterala samarbetet till stöd för ländernai Central- och Östeuropa. Här kan främst nämnas den s.k. G24-gruppen,OECD, Europarådet, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken(IBRD) och den nya europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken(EBRD).

I enlighet med riksdagens beslut uppgår biståndsramen till 1 % av BNI.För budgetåret 1992/93 fördelas ramen enligt regeringens förslag med24 % till bidrag till internationella biståndsprogram, 53 % till utveck-lingssamarbete genom SIDA samt 15 % till andra biståndsprogram bl.a.u-krediter, forskningsstöd, stöd till ekonomiska reformprogram,skuldlättnadsåtgärder och projektbistånd till vissa länder. För administra-tion av biståndet beräknas 2,6 % av totalramen.

De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna iu-ländemas utveckling under loppet av 1980-talet och det växandeömsesidiga beroendet mellan u- och i-länder har ställt det internationellasamarbetet inför ofta svåra nya utmaningar.

Angelägna uppgifter är nu att återupprätta tillväxten i svårt krisdrab-bade länder och att få till stånd en mer öppen, stabil och gynnsam inter-nationell ekonomisk omgivning. Som en betydelsefull hjälp till självhjälpprioriteras sådana åtgärder som stimulerar den marknadskonomiskatillväxten, demokrati och skydd av mänskliga rättigheter. Det krävs ocksåintensifierade insatser i syfte att finna lösningar till den fortsattaskuldkrisen i en stor del av främst Afrika och Latinamerika.

Miljöfrågorna har fått ökad internationell uppmärksamhet. I u-ländemaär de stora miljöhoten ofta direkt fattigdomsorienterade. Markförstöring,skogsskövling, vattenbrist samt en alltför hög befolkningstillväxt ochurbanisering påverkar utvecklingen i en stor del av den tredje världen.Även på detta område krävs samlade insatser inom utvecklingssam-arbetet.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

Bistånd genom enskilda organisationer, kyrkor och missioner utgör ett Prop. 1991/92:150viktigt komplement till det multilaterala biståndet och stat-till-stat Bilaga 1:1.2biståndet och bör få ett allt större ansvar för det svenska biståndet. Dettabistånd har ofta en stor folklig förankring och är till sin natur bådeobyråkratiskt och effektivt.

Om Sverige i dag vore medlem i EG skulle det på biståndssidaninnebära att Sverige skulle bidra med omkring 1 miljard kronor till EGsolika biståndsprogram.

Grovt räknat skulle hälften utgöras av utbetalningar till EuropeanDevelopment Fund, genom vilken biståndet under Lomé-konventionenfinansieras. Dessa bidrag skulle enligt nuvarande ordning betalas ut överden svenska statsbudgeten och därmed från biståndsanslaget.

EGs övriga bistånd finansieras över EGs ordinarie budget, till vilkenrespektive medlemsland bidrar med en fastställd andel av mervärdesskat-ten. Den del av detta bidrag som avser u-landsbistånd förutses blifinansierad inom enprocentsramen för biståndet.

10 Bilaga 1:1.2

Miljoner kronor 1992/93 års prisnivå

92/93

Förändring till

Genomsnittlig procentuellförändring per år

93/94

94/95

95/96

96/97

92/93-

96/97

86/87-

90/91

Totala utgifterdärav:

37 745

0,6

2,9

Militär utgiftsram

34 605

0,6

2,2

Civila sektorer

1 833

0,9

Övrigt

1 307

-11

-0,2

Källor: Riksrevisionsverket och Försvarsdepartementet

* P.g.a. anslagsförändringar har relevanta historiska siffror inte kunnat tas fram.

Utgifterna styrs av femåriga försvarsbeslut. Regeringen föreslår i prop1991/92:102 att totalförsvarets militära del tilldelas 173 330 milj. kr.för perioden 1992/93 - 1996/97 (1992/93 års prisläge). Försvars-beslutsperiodens årliga militära planeringsramar blir då 34 666 milj. kr.,vilket är en höjning med 900 milj. kr. För försvarsbeslutsperioden1992/93 - 1996/97 bedöms de årliga planeringsramarna för total-försvarets civila del bli 2 079,8 milj. kr. (1992/93 års prisläge).

De realtillskott till det militära försvarets utgiftsram som här föreslåsger uttryck för en dubbel strävan från regeringens sida att dels till-handahålla förutsättningar för en satsning på kvalitetsutveckling,personellt och materiellt, dels dämpa omfattningen av de struktur-förändringar som följer av förändringarna i övrigt.

Såsom en metod primärt ämnad att säkerställa en fortsatt kvalitets-utveckling på det högteknologiska området och gardera för förväntadkostnadsökning inom försvarsmaterielområdet föreslås den ekonomiskaramen årligen räknas upp med ett belopp motsvarande 1,5 % avmaterielanskaffningskostnadema. Priskompensationssystemet kommeratt förändras för att med största möjliga precision ta hänsyn till pris-utvecklingen på olika typer av varor och tjänster som försvaret utnytt-jar.

I proposition 1991/92:102 lämnar regeringen förslag avseende total-försvarets utveckling under perioden 1992-1997 och en planerings-inriktning för utvecklingen under den därpå följande femårsperioden.

I propositionen redovisas regeringens säkerhetspolitiska överväganden.Utifrån detta anges mål och uppgifter för de militära och civila delarnaav totalförsvaret.

Stora förändringar föreslås inom försvarsmakten, i syfte att uppnå entill de säkerhets- och försvarspolitiska målen anpassad balans mellan

uppgifter och resurser och mellan kvalitet och kvantitet. Under de Prop. 1991/92:150ekonomiska förutsättningar som anges innebär detta förslag förändringar Bilaga 1:1.2såväl i krigs- och grundorganisationen som i ledningsorganisationen ochbeträffande vämpliktssystemets utformning.

Utgående från angivna uppgifter redovisas regeringens förslag tillkrigsorganisation omfåttande bl.a. 16 brigader inom armén och på sikt16 divisioner inom flygvapnet efter JAS-systemets införande. Konsek-vensen av dessa krigsoiganisationsförändringar är att ett mindre antalvärnpliktiga än hela årskullen behöver ges grundutbildning, vilket i sintur minskar behovet av utbildningsetablissemang. I propositionen föreslåsatt tre regementen och en flygflottilj avvecklas, samtidigt som ett antalförband berörs av förändringen genom bl.a. samlokalisering mellan ochinom gamisonsorter.

Planeringsinriktningen innebär en omfåttande förändringsprocess i olikasteg. Sålunda förutses föreslagna förändringar i försvarets ledningssystempå central nivå vara genomförda och träda i kraft per den 1 juli 1994 ochpå regional nivå redan den 1 juli 1993. Den 1 juli 1994 avses för-ändringarna i försvarsmaktens grundorganisation vara genomförda. 1995föreslås som inriktning för ställningstagande rörande ytterligare reduce-ringar inom flygvapnets grundorganisation, utgående från det underlagsom då förväntas föreligga beträffånde möjlig lokalisering av s.k.storflottiljer. Under de kommande åren skall vidare den personalavveck-ling genomföras som utgör en besparingsförutsättning för planeringen iövrigt. Övertalig militär och civil personal (ca 15%) inom försvars-makten kommer att behöva avvecklas snarast möjligt. Avvecklingen skallgenomföras inom ramen för det statliga trygghetssystemet och med deåtgärder i övrigt som parterna finner lämpliga.

Planeringssituationen i och med 1992 års försvarsbeslut förutsätter ettaktivt åtagande från statsmakternas sida att med hjälp av nya och flexiblainstrument för finansiell styrning utöva en kontinuerlig uppföljning ochkontroll över planeringens genomförande. Med införande av genom-förandeprisbudgetsystem, ramanslag och kapi tal tjänstkostnader skapasmöjligheter till en mer flexibel hantering av ev. uppkommande likviditets-problem, m.m. under genomförandeprocessen.

Regeringen konstaterar i propositionen att det inför nästa total-försvarsbeslut kommer att bli aktuellt att överväga huruvida densäkerhetspolitiska utvecklingen medger att ytterligare besparingar kanske genom minskningar utöver vad som här föreslås i försvarsmaktenskrigs- och grundorganisation, eller om tvärtom omvärldsutvecklingennödvändiggör på nytt ökade satsningar.

12 Bilaga 1:1.2

Miljoner kronor 1992/93 års prisnivå

92/93

Förändring till

Genomsnittlig procentuellförändring per år92/93-

96/97

93/94

94/95

95/96

96/97

Totala statliga utgifterinkl, socialförsäkringdärav:

298 762

-19 745

2 411

3 537

-1,0

Allmän tillägspension*Folkpensioner exkl.

99 591

3 649

3 170

2 830

2 690

3,0

förtidspension

55 527

-282

-424

-436

-467

-0,7

Kommunalt bostadstillägg

1 655

-75

-75

-70

-70

-4,7

Delpension*

2 050

-627

-465

-493

-293

-46,2

Förtidspension

13 920

-142

-314

-324

-1,4

Sjukförsäkring#

37 875

-3 367

-564

1 270

1 391

-0,8

Ärbetsskade försäkring*Ekonomiskt stöd till barn-familjer inkl, föräldra-

13 660

3,1

försäkring#

Socialförsäkrings-

43 391

1 279

-238

-167

-80

0,5

administration#

5 397

-255

-168

-30

-2,2

Bidrag till barnomsorg

11 206

-11 189

-80,3

Hälso- och sjukvård

Äldre- och handikappomsorg

3 570

-1 661

-510

-20,9

och närståendevård#Socialt behandlingsarbete,

9 460

-7 676

-189

-248

-38,5

alkohol- och narkotikapolitk

1 016

0,0

Övrigt

0,0

Not:* finansiering utanför statsbudgeten. Arbetsskadeförsäkringen även de facto på inkomstsidan.

tt finansiering såväl på statsbudgetens utgifts- som inkomstsida.

Om ingen markering finns sker finansiering helt på statsbudgetens utgiftssida.

Källor: Riksrevisionsverket och Socialdepartementet

Kommentar: Den stora förändringen av de totala statliga utgifterna inom det sociala området beror till störstadelen på de förslag rörande den kommunala ekonomin som behandlas på annat håll i föreliggande proposition.Berörda områden i tabellen ovan är sjukförsäkring, bidrag till barnomsorg, hälso- och sjukvård samt äldre-och handikappomsorg.

En omfattande reformering och omprövning av det stora social-försäkringssystemen har påbörjats och ko mer att fortsätta under LK-perioden.

Sammantagna kommer resultaten av dessa insatser att få effekter påsocialförsäkringsutgiftema utöver vad som redovisas i den samman-fattande tabellen.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 har en sjuklöneperiod på 14 dagar införts.Under denna period erhåller arbetstagaren vid sjukdom ersättning i formav sjuklön. Samtidigt böljar nya regler vad gäller rehabilitering att gälla.Ett ytterligare led i förändringen av sjukförsäkringen är införande av tvåkarensdagar år 1993.

I tilläggsdirektiv till utredningen för översyn av vissa frågor inomarbetsskadeförsäkringen har regeringen begärt en genomgripande översynav hela arbetsskadeförsäkringen. Utredningen kommer under våren 1992att lämna förslag till nya grunder för vad som ska betraktas som

arbetsskada. Vid denna översyn skall vidare prövas möjligheten att införaen obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i privata försäkrings-bolag. Delpensionsförsäkringen föreslås upphöra 1 juli 1992. En del avbehållningen i delpensionsfonden föreslås användas för att finansieraunderskottet i arbetsskadeförsäkringen och förstärka finansieringen avfolkpensionsförsäkringen.

Befolkningsutvecklingen utgör den mest betydande utgiftspåverkandefaktorn tillsammans med konstruktionen för de regelverk som styr utfalletav olika förmåner inom det sociala området.

Även utvecklingen på arbetsmarknaden påverkar utgifterna inom densociala sektorn, såväl i kommunerna som för staten.

De flesta utgifterna inom socialförsäkringsområdet är knutna tillbasbeloppet och därmed till pris- och löneutvecklingen i samhället. Enhöjning av basbeloppet med 100 kronor motsvarar en ökning avsocialförsäkringens utgifter med ca 540 miljoner kronor.

Vad gäller befolkningsutvecklingen är det främst antalet små barn samtantalet ålderspensionärer totalt sett resp, antalet äldre äldre som ger stortutslag på statens utgifter.

En höjning med 100 kronor av bambidrag/flerbamtillägg, förlängtbarnbidrag och studiebidrag ökar statens utgifter med omkring 112milj. kr.

Det totala antalet personer som är 65 år och äldre blir visserligen istort sett oförändrat under hela 1990-talet, men eftersom de äldstaålderspensionärerna, 80 år och äldre, stadigt blir fler så ökar ändåbehovet av vård och omsorg för de äldre totalt sett. De äldsta pensionä-rerna svarar för en mycket stor del av vårdkonsumtionen jämfört med deyngre pensionärerna.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

14 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

BEHOLKJMINGSrROGNOS 1992-1998

Befolkning i slutet av 1992= index 100

0-6- åringar

65-79- åringar

80 år och äldre

KiiU. SCH

De utgiftsstyrande faktorerna kommenteras utförligare under varjerubrik på följande sidor.

Hälso- och sjukvård

De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården uppgick enligt national-räkenskaperna, under år 1989 till drygt 99 miljarder kr. Detta motsvararca 8,5 % av BNP. Genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen ochskatteutjämningsbidrag m.m. bidrar staten med ca en fjärdedel av dessakostnader.

Utgiftsökningarna inom hälso- och sjukvården kan till stor del hänförastill befolkningsutvecklingen. Beräkningar inom socialdepartementet visarbl.a. att något mer än hälften av de ökade driftkostnaderna för hälso- ochsjukvården under 1980-talet, uttryckt i fasta priser, kan hänföras tillbefolkningsförändringar (10,3 % av totalt 19,2 %).

Personer i åldern 75 år och däröver ökade under denna tid sin andel avhälso- och sjukvårdens totala driftkostnader med 26,6 %, medan barn iåldrarna 0 - 14 år minskade sin andel med 5,8 %. Bland övrigaåldersgrupper var det en blygsam ökning med mellan 0,8 - 3,8 %.

Den kommunalekonomiska kommittén framhåller att nya resurskravinom den samlade kommunala sektorn under 1990-talet måste mötasgenom effektiviseringar och anpassningar av verksamheten. Ett flertalutredningar visar på betydande möjligheter till besparingar och bättreresursutnyttjande. Produktivitetsdelegationen har t.ex. i sitt huvud-betänkande uppmärksammat den svaga produktivitetsutvecklingen inomhälso- och sjukvården.

Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen under våren 1992 tillkallaten kommitté med uppdrag att se över och ge förslag till hälso- ochsjukvårdens finansiering och organisation, kommittén skall övervägahälso- och sjukvårdens resursbehov och olika modeller för finansieringoch organisation med hänsyn bl.a. till deras kostnadseffektivitet, till

förutsättningarna för kostnadskontroll, till vårdens tillgänglighet ochkvalitet, till möjligheten till demokratiskt inflytande samt till möjlighetenav förnyelse och utveckling med utgångspunkt i allas rätt till en godhälso- och sjukvård och valfrihet för patienterna.

I samband med förhandlingarna om ersättning från sjukförsäkringen tillsjukvårdshuvudmännen för år 1992 - Dagmaröverenskommelsen - slötsen överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet ominriktningen för det fortsatta förändrings- och utvecklingsarbetet inomhälso- och sjukvården. Enligt överenskommelsen skall utvecklingsarbetet,som har ett flerårsperspektiv, ha som mål att säkra ett effektivt utnytt-jande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser, att kontinuerligtförbättra hälso- och sjukvården och att öka patienternas möjligheter attfritt välja vårdgivare. Syftet med utredningsarbetet är att skapa bättrestyrning av verksamheten och underlätta resultatuppföljningen. I arbetetingår bl.a. att utveckla former för att mäta och värdera vårdens kvalitet.

Den offentliga sektorn kommer i framtiden att präglas av en än störreflexibilitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Styrning,ledning och organisation kommer att successivt ses över och revideras.Insatser som bidrar till en bättre hälsa och ett mer aktivt liv för denenskilde samtidigt som belastningen på samhällsekonomin minskar bördärför prioriteras. Regeringen har under våren 1992 i enlighet härmedlagts fram ett förslag för riksdagen om en lokal försöksverksamhet medfinansiell samordning mellan socialförsäkringen och hälso- och sjuk-vården.

Det är angeläget att öka kontinuiteten och närheten i kontakternamellan läkare och patient. Regeringen avser att i en proposition under år1992 lägga fram förslag om åtgärder som skall underlätta och stimulerainrättandet av husläkare. Ett husläkarsystem innefattar också en frietableringsrätt för den som uppfyller kraven som ställs på husläkare isyfte att ökar valfriheten för både patienter och läkare. Vidare harnyligen en särskild utredare tillsatts med uppgift att göra en översyn avläkarvårds taxan.

Skillnaderna i hälsoläge mellan olika sociala grupper är fortforandestora och tycks i vissa fall öka. För att utjämna skillnaderna ochvidmakthålla den generellt sett mycket positiva hälsoutvecklingen iSverige skall de förebyggande och hälsofrämjande insatserna vidareut-vecklas. Inrättandet av ett folkhälsoinstitut i enlighet med riksdagensbeslut (prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376) är ett viktigt led i dettaarbete.

Regeringen har också tillsatt en parlamentarisk utredning om priorite-ringar inom hälso- och sjukvården med uppdrag att bl.a. överväga hälso-och sjukvårdens uppgift i det moderna välfärdssamhället och lämnaförslag om vilka etiska priciper som bör ligga till grund för priorite-ringarna inom hälso- och sjukvården.

Det intensiva förändringsarbete som pågår inom hälso- och sjukvårdenoch som bl.a. innebär att nya organisations- och styrformer prövas kanförväntas fortsätta och accentueras. Utmärkande för arbetet är bl.a. attpatienternas valfrihet skall öka, ansvaret för såväl verksamhetens

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

utformning som ekonomi decentraliseras, beställar- resp, producentrol- Prop. 1991/92:150lema renodlas samt effektiva informations- och uppföljningssystem Bilaga 1:1.2utformas.

Sjukförsäkringen innebär ett skydd mot inkomstbortfall när den försäkra-des arbetsförmåga är helt eller delvis nedsatt på grund av sjukdom.Fr.o.m. den 1 januari 1992 har en arbetstagare rätt till sjuklön från sinarbetsgivare under de första 14 dagarna vid vaije sjukfåll. Sjuklönenskall utgöra 75 % av inkomstbortfallet under de tre första dagarna och90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagarna i sjuklöneperioden.Därefter utges sjukpenning från försäkringskassan. Sjukförsäkringen geräven rätt till ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdandebehandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor.

Sjukfrånvarons utveckling i termer av sjuktal, antal ersatta sjukdagar ochsjukperiodens längd är de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Ävenlöneutvecklingen spelar roll eftersom den påverkar den sjukpenning-grundande inkomsten. Om sjukfrånvaron ökar med 10% ökar utgifternamed ca 10% varav ca 1/3 finansieras av arbetsgivarna genom sjuklön och2/3 av socialförsäkringssektorn. De korta sjukfållen är betydligt fler änlångtidssjukskrivningarna. Eftersom de korta sjukfållen summerar tillbetydligt färre antal dagar utgör deras andel av de totala sjukpen-ningkostnadema endast en mindre del.

Vid en utvärdering av sjuklönereformen kommer särskild uppmärksam-het att riktas mot eventuella förändringar av korttidsfrånvaron.

En annan faktor som påverkar sjukpenningutgiftema är förändringar påarbetsmarknaden och då främst arbetslöshetsnivån. Vid hög arbetslöshettenderar sjukpenningutgiftema att minska för de korta sjukfållen och ökaför de långa sjukfållen. Fr.o.m 1992 har en förändring av reglerna gjortsför att motverka att sjukskrivningar överstiger ett år. Om nedsättningenav arbetsförmågan fortfårande består efter ett år skall individen i ställetbeviljas sjukbidrag/förtidspension.

Sjuklönen finansieras av arbetsgivarna. För att övergången till sjuklönskall vara kostnadsneutral sänktes sjukförsäkringsavgiften med 2.3procentenheter till 7,8% fr.o.m. 1 jan 1992.

Ett arbete pågår f.n. med att ta fram ett förslag om införande avkarensdagar i sjukförsäkringen.

Det är viktigt att utforma ett högriskskydd i ett system med karens-dagar bl.a. så att inte den sänkta kompensationen drabbar personer somav medicinska skäl har hög sjukfrånvaro. En översyn av omfåttningen avden sjukpenninggrundande inkomsten pågår också. Denna väntas leda till

en renodling av vad som är att betrakta som sjukpenninggrundandeinkomst. Vidare behandlas frågan om hur länge en fästställd sjukpenning-grundande inkomst skall gälla.

Inom rehabiliteringsområdet finns sedan 1 januari 1982 främst treutgiftsslag: rehabiliteringsersättning, medel for köp av yrkesinriktaderehabiliteringstjänster och ersättning för medicinsk rehabilitering.Beräkningarna hittills beträffande utgifterna är preliminära. 1992 årsutfall kommer att ge förbättrat underlag för att bedöma resursinsatsernapå längre sikt.

Utgifterna för rehabilitering är också beroende av i vilken utsträckningarbetsgivarna kommer att ta ett ekonomiskt ansvar för de anställda vadgäller kostnader för olika åtgärder under rehabiliteringen. En annanutgiftsstyrande faktor for rehabiliteringspenningen är tillgången påsärskilda resurser och då inte enbart medicinska och arbetslivsinriktadeåtgärder som kommun, landsting och stat producerar utan även privataoch kooperativa alternativ.

Även om det tar några år innan effekterna av satsningen på rehabilite-ring kan avläsas är det viktigt att följa upp verksamheten för att se attrehabiliteringsarbetet bedrivs på ett effektivt sätt. De nya reglerna förrehabilitering innebär tidigare och bättre samordnade insatser vilketförväntas leda till bättre resultat av rehabiliteringen. Det gäller också attbedöma effekten av riksdagens beslut att förlänga samordningstidenfr.o.m 1 januari 1992 från 90 till 180 dagar vad gäller arbetsskade-försäkringen.

Arbetsgivarnas ökade ansvar för rehabilitering innebär även ett ökatekonomiskt ansvar. Netto förväntas dock de ökade utgifterna förarbetsgivaren understiga den produktionsvinst som följer av en minskadsjukfrånvaro.

Regeringen har nyligen i en proposition (1991/92:105) föreslagitriksdagen att lokala försök med finansiell samordning mellan social-försäkring och hälso- och sjukvård ska inledas. Vidare kommer underhösten 1992 regeringen att lägga förslag rörande den framtida ut-formningen av de grundläggande reglerna för vad som skall betraktassom arbetsskada.

Utgiftsutvecklingen för läkemedelsförmånerna har varit otillfredställandeunder flera år trots att vissa åtgärder vidtagits för att motverka kostnad-sutvecklingen. I syfte att påverka kostnadsutvecklingen har bl.a.läkemedelsavgiften höjts betydligt under senare år. Utgiftsökningen berorpå ett flertal faktorer, bl.a. prisutvecklingen på läkemedel och volym-och pristillväxt på kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Motdenna bakgrund utgår utgiftsberäkningama för budgetperioden från enextra prisökning med 5 % per år.

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

18¶Regeringen har lämnat förslag om att genomföra större förändringar Prop. 1991/92:150i förmånssystemet för läkemedel under budgetåret 1992/93. En gynn- Bilaga 1:1.2sammare prisutveckling och en minskad försäljningsvolym av deläkemedel som omfattas av förmånssystemet kan förväntas och därmedberäknas utgiftsutvecklingen under budgetperioden att dämpas.

Fr.o.m. den 1 juli ändras avgiftssystemet för prisnedsatta läkemedelgenom att en avgift tas ut for vaije läkemedel som köps vid ett ochsamma inköpstillfälle. Regeringen har också aviserat ett införande av ettsystem med ett särskilt rabattgrundande pris för de läkemedel därlikvärdiga synonympreparat finns fr.o.m. år 1993. Regeringen kommerunder våren 1992 att förelägga riksdagen ett förslag om utformning avett sådant system.

Även inom tandvårdsområdet har försäkringsutgiftema ökat mer än vadsom beräknats med hänsyn till de årliga justeringarna av tandvårdstaxansnivå och den allt bättre tandhälsan för större delen av befolkningen.Taxans nivå fastställs av regeringen efter förslag från riksförsäkringsver-ket varvid hänsyn tas till bl.a. löne- och prisutvecklingen.

Utgiftsutvecklingen påverkas — bortsett från ändringar i taxenivån —av patienttillströmningen och antalet tandläkare som är verksamma inomtandvårdsförsäkringens ram. En annan viktig orsak till utgiftsutvecklingenär det prestationsinriktade ersättningsystemet. Utformningen av dettasystem stimulerar till en hög vårdproduktion och styr dessutom mot enhög ambitionsnivå vad gäller reparativa och rehabiliterande tandvårdsbe-handlingar. Detta skall ses mot bakgrund av att tandvårdslagen läggersärskild vikt vid de förebyggande insatserna. Mot denna bakgrund harberäkningarna i den långsiktiga konsekvenskalkylen utgått från envolymtillväxt med 1 % per år.

För att motverka utgiftsutvecklingen har ett flertal åtgärder vidtagits avregeringen och riksförsäkringsverket under de senaste åren. Regeringenhar dessutom i 1992 års budget proposition (1991/92:100 bil. 6.) aviseratvissa ändringar i ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan fr.o.m. den 1 juli1992 för att på årsbasis minska försäkringsutgiftema med ca 580 milj,kr. De förändringar som härmed avses är dels en sänkning av ersätt-ningsnivån i kostnadsintervallet 0 -2 999 kr. från 40% till 30%, dels ensänkning av försäkringens ersättning för ädla metaller som ingår itandtekniskt arbete till hälften.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs, förutom av pris- och löneutveck-lingen, av antalet personer som skadas, den ersättning dessa beviljas samtutvecklingen av rättspraxis.

Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet.Under åren 1985 - 1988 ökade antalet ärenden för prövning hosförsäkringskassorna från drygt 64 000 till närmare 118 000. Antaletinkommande ärenden för prövning har därefter avstannat. År 1990

skedde t.o.m. en minskning med 4 % jämfört med året innan. Denstadigt ökande ärendemängden har medfört administrativa belastningar förförsäkringskassorna, som trots betydande resurstillskott inte har kunnatavverka ärendena i den takt de kommit in. Vid utgången av år 1990uppgick ärendebalansen till drygt 113 000 ärenden.

Arbetsskadefondens inkomster var år 1991 2 990 milj.kr. ochutgifterna 11 295 milj.kr. Den 31 december 1991 var det ackumuleradeunderskottet i fonden drygt 20 000 milj.kr.

Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras av en socialavgift ochavkastningen på arbetsskadefonden. Arbetsskadeavgiften höjdes år 1988från 0,6 till 0,9 % av avgiftsunderlaget. Mot bakgrund av att arbets-skadeavgiften är otillräcklig för att finansiera arbetsskadeförsäkringensutgifter har regeringen i proposition om avskaffande av delpensionsför-säkringen (prop 1991/92:149) föreslagit att delpensionsavgiften på 0,5 %skall upphöra och att motsvarande höjning skall ske av arbetsskadeav-giften. Vidare föreslås att en del av delpensionens behållning användsför att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen. Slutligen har regeringen i1992 års budgetproposition (prop 1991/92:100 bil 11) föreslagit att ensänkning av arbetarskyddsavgiften med 0.18 procentenheter utnyttjas föratt höja arbetsskadeavgiften.

Den s.k. samordningstiden i arbetsskadeförsäkringen har förlängts från90 till 180 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Denna åtgärd utgör ettförsta steg att komma till rätta med problemen med arbetsskadeförsäk-ringen. Ytterligare åtgärder kommer att vidtas när utredningen föröversyn av vissa frågor inom arbetsskadeförsäkringen (Dir. 1991:109) ärklar med sitt arbete. Den ena delen av arbetet, som rör avgränsningenmellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador, skall varaslutförd senast den 30 april 1992. Nya regler beräknas kunna träda i kraftden 1 januari 1993. Den återstående delen — med bl.a. en prövning avförutsättningarna för en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknasi privata försäkringsbolag — skall vara klar senast vid utgången av år1992.

Utgifterna för pensionssystemet kommer de närmaste åren i första handatt öka på grund av att de som blir pensionärer har allt högre ATP-poäng. På längre sikt kommer även det totala antalet pensionärer att öka.När de stora 40-talskullama pensioneras efter år 2005 kommer påfrest-ningarna på pensionssystemen att bli stora.

Hur stora påfrestningarna på pensionssystemet blir har till största delenatt göra med den reala tillväxten i ekonomin. Kombinationen ett stortantal pensionärer och låg real tillväxt innebär stora påfrestningar påpensionssystemet.

Den beräknade utvecklingen av ATP-utgiftema från år 1992 till år2025 och summan av de allmänna pensionerna budgetåren 1992/93—1996/97 framgår av nedanstående figurer.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 150 Bil. 1:1.2

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

20 Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

PENS1ONSUTG1F1ERNAS UTVECKLING

MDjandcr kr. i fast pris (budgetåret 1992/93)

AlT-UTGlEtERNAS UTVECKLING

För närvarande pågår en diskussion om pensionssystemets samhälls-ekonomiska effekter.

Det totala sparandet i Sverige är för lågt. Ökad tillväxt förutsätterökade investeringar. För att garantera investeringskapital måste detinhemska sparandet öka för att undvika alltför stora underskott, ochdärmed dyra räntebetalningar gentemot utlandet. En varaktigt högretillväxttakt kräver på sikt en investeringsandel av BNP som ligger påungefär samma nivå som 1989. Dagens pensionsystem har minskathushållens motiv för pensionssparande. Det är bl.a i ljuset av detta somreformarbetet av pensionssystemet måste ses.

21¶En parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp har fått i uppdrag att lämna Prop. 1991/92:150förslag till ett nytt pensionssystem. Arbetet koncentreras kring tre Bilaga 1:1.2huvudfrågor:

- Hur skall man åstadkomma bättre stabilitet i systemet?

- Hur skall man öka sparandet i samhället?

- Hur bör ett system med ett större samband mellan avgifter ochförmåner se ut?

Viktiga kommande riksdags-/regeringsbeslut är bl.a

- Delpensionsförsäkringen föreslås avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992(prop. 1991/92:149).

- Den parlamentariska kommitté som arbetar med ett reformeratpensionssystem har arbetet inriktat mot en proposition med förslag attnya regler träder i kraft den 1 januari år 1993.

- En översyn av KBT-reglema pågår. Nya regler avses träda i kraft den

1 juli år 1993.

- Åtgärder för de sämst ställda pensionärerna utreds.

- Merkostnadsutredningen behandlar frågor som bl.a innebär enytterligare lägre nivå för handikappersättningen.

- Vårdbidragen föreslås förbättrade fr.o.m 1 juli 1992

(prop. 1991/92:106).

- Fler nivåer for det särskilda pensionstillägget för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn införs (prop. 1991/92:106).

- Kvalifikationsreglerna inom folkpensioneringen förändras bl.a för attmöjliggöra en anpassning till den nya situation som EEs-avtaletinnebär.

Statens del av familj epolitiken omfattar dels det ekonomiska stödet tillbarnfamiljerna i form av barnbidrag med flerbarnstillägg, bostadsbidrag,bidragsförskott, vårdbidrag, barnpensioner och föräldraförsäkring, delsstatsbidragen för barnomsorg samt bidrag till invandrar- och flyktingbarni förskolan. De totala utgifterna beräknas för budgetåret 1992/93 till ca55 miljarder kronor. Genom förslaget rörande den kommunala ekonomin,vilket behandlades på annat håll i föreliggande proposition, avskaffades1993 de specialdestinerade statsbidragen för barnomsorg samt invandrar-och flyktingbarn i förskolan. Medlen inordnas istället i det nya generellastatsbidraget.

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är det totala antaletbarn, antalet barn i vaije familj samt barnbidragets storlek. Vid ingångenav år 1991 fanns det totalt ca 1 655 000 barn under 16 år. Antaletberäknas öka den närmaste femårsperioden med ca 110 000.

Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut. I anslut-ning till förslaget om ett nytt skattesystem föreslogs en kraftig höjning avbarnbidraget. Höjningen genomföra i två steg. Den 1 januari 1991 höjdes

barnbidraget med 2 280 kr. till 9 000 kr och den 1 januari 1993 höjs detmed ytterligare 1 020 kr. till 10 020 kr. per barn och år. Om någonuppbär barnbidrag för tre eller flera barn lämnas också flerbarnstillägg.Studerande som uppbär studiehjälp inräknas vid beräkningen avflerbarnstillägg.

Bostadsbidrag lämnas till barnfamiljer, ungdomar och studerande samt tillvissa andra hushåll utan barn. Bidragsgivningen sköts av kommunernasom både beslutar och betalar ut bidrag. Kostnaderna för bostadsbidragdelas mellan stat och kommun. Staten lämnar årligen ett bidrag motsva-rande 50% av kommunernas kostnader. Statsbidraget utbetalas kalender-årsvis i efterskott. Kostnaderna för bostadsbidrag påverkas framförallt avinkomst- och bostadskostnadsutvecklingen.

Kommunalekonomiska kommittén har i sitt betänkande (SOU 1991:98)föreslagit att bostadsbidragen helt finansieras av staten. En översyn avbostadsbidragssystemet kommer att göras inom regeringskansliet ianslutning till det beredningsarbete som pågår när det gäller ett nyttensamförälderstöd.

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Bidraget utgörsav 40 % av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidraget beror främst pådet totala antalet barn som lever åtskilda från någon eller båda föräld-rarna samt underhållsbidragets nivå. Under perioden beräknas antaletbarn med bidragsförskott öka med ca 2 000 per år bl a beroende på attdet totala antalet barn ökar.

Underhållsbidragskommittén pekar i sitt betänkande (SOU 1990:8)Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn på flera problem mednuvarande bidragsförskottssystem.

Nuvarande system ger en sammanblandning mellan underhållsbidragoch bidragsförskott som ger icke önskvärda effekter. Om underhålls-bidraget understiger garantinivån saknar vårdnadshavaren intresse attmedverka till att underhållsbidraget höjs. Olika manipulationer för atthålla underhållsbidraget nere kan förekomma i syfte att maximerasamhällsstödet. Detta leder till att nuvarande system delvis är okontroller-bart ur kostnadssynpunkt.

En arbetsgrupp har tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att medutgångspunkt i underhållsbidragskommitténs betänkande arbeta framförslag till ett system för stöd till särlevande föräldrars barn.

Statsbidrag lämnas idag till kommunerna för driften av olika former avbarnomsorg. Statsbidragsberättigade är kommunala daghem, fritidshem,familjedaghem, föräldrakooperativ, personalkooperativ samt daghem medsärskild pedagogik. Fr.o.m. den 1 januari 1992 lämnas statsbidrag även

Prop. 1991/92:150

Bilaga 1:1.2

till privata daghem och fritidshem. År 1985 lättade riksdagen ett Prop. 1991/92:150principbeslut att alla barn över ett och ett halvt år skall beredas plats i en Bilaga 1:1.2

organiserad förskoleverksamhet.

Fr.o.m. 1993 föreslås detta statsbidrag ingå i det generella statsbidragettill kommunerna.

Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättningför vård av barn. Utgifterna för försäkringen är huvudsakligen beroendeav antalet födda barn, basbeloppets storlek respektive löneutvecklingen.Trots att födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen under år 1990 beräknasantalet ersatta dagar med föräldrapenning och havandeskapspenning inteminska före år 1992.

Föräldraförsäkringen ger en ekonomisk ersättning för det inkomstbort-fall som ledighet för vård av barn för med sig. Försäkringen ger bådaföräldrarna möjlighet att förena föräldraskap och yrkesliv.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet.Detta gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen.Kostnaderna för förmånerna finansieras således till 15 % genomstatsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter frånarbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.

De viktigaste utgiftsstyrande faktorerna för såväl vårdbidrag sombarnpension är antalet barn som är berättigade till förmånerna ochbasbeloppets utveckling. Vidare har för barnpensionens del de nyareglerna för efterlevandepension från den 1 januari 1990 medfört att endel barn över 18 år, som tidigare inte hade rätt till barnpension, har fåtträtt till förmånen.

Konstruktionen av vårdbidraget med en omvårdnadsdel och en merkost-nadsdel som inte är pensionsgrundande men skattefri, har medfört attföräldrar vars barn har stort behov av omvårdnad och höga merkostnadermissgynnas ur pensionssynpunkt. Regeringen har därför beslutat om enproposition (prop 1991/92:106) till riksdagen med förslag till förbätt-ringar på dennna punkt. De ändrade reglerna medför att större delen avvårdbidraget görs pensionsgrundande samtidigt som vårdbidragsnivånhöjs.

För socialförsäkringsadministrationen utgör lönekostnaderna den störstautgiftsposten. Det betyder att såväl löneavtal (pris) som verksamhetsfö-rändringar med personella effekter (volym) har stor betydelse.

Även oiganisatoriska förändringar kommer att påverka administratio-nen, t.ex. de i budgetpropositionen angivna rekommendationerna omökad flexibilitet vad gäller antalet lokalkontor i storstadsområdena.

För försäkringskassorna är tillströmningen av individuella ärenden

avgörande för deras arbetsbelastning. Antal ärenden (t.ex. pensioner och Prop. 1991/92:150föräldraförsäkring) styrs i hög grad av demografiska faktorer. Även Bilaga 1:1.2arbetsmarknadsläget påverkar tillströmningen av vissa ärenden (t.ex KASoch utbildningsbidrag). Den nya inriktningen på rehabilitering innebär attresursdimensioneringen delvis styrs bort från ärendehandläggning ochmot ett övergripande mål att sänka ohälsotalet.

RFVs uppgift är att överföra riksdagsbeslut till praktisk handling utepå försäkringskassorna. I arbetet ingår dessutom att utforma föreskrifteroch allmänna råd till försäkringskassorna, information till allmänhetensamt att utarbeta nya rutiner för utbetalningar från ADB-systemet. RFVhar också till uppgift att bedriva utvecklingsarbete samt att följa upp ochutvärdera verksamheten både vad gäller försäkringen i sig och dessadministration.

Behovet av äldreomsoig beräknas öka under långtidsperioden. Denfrämsta orsaken är att antalet personer i gruppen 80 år och äldre, somhar ett genomsnittligt stort omsorgsbehov, kommer att öka. Även antaletensamboende äldre beräknas öka.

Genom den så kallade Ädelreformen har kommunerna fr.o.m. den 1januari 1992 ålagts ett samlat ansvar för långvarig service och vård tilläldre och handikappade (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97). Reformeninnebär bl.a. att kommunerna fått en skyldighet att inrätta särskildaboendeformer för service och omvårdnad, bostäder med särskild servicesamt dagverksamheter. Vidare har kommunerna övertagit ansvaret försjukhemsvården dels genom att ca 500 enheter för långtidssjukvård medsammanlagt omkring 31 000 platser har förts över från landstingen tillkommunerna och dels genom ett kommunalt betalningsansvar förytterligare ca 3 400 vårdplatser för vilka landstingen har ett fortsattverksamhetsansvar. Ett kommunalt betalningsansvar har också införts förmedicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård ochgeriatrisk vård. Kommunerna har därutöver fått en skyldighet att bedrivasjukvård i de särskilda boendeformerna samt en befogenhet att erbjudahemsjukvård i ordinärt boende.

Den ekonomiska regleringen av äldrereformen innebär att totalt 20,3miljarder kr. har förts över från landstingen till kommunerna (prop.1990/91:150, bil. 1:3, SoU25, rskr. 384). Regleringsinstrumenten harbestått av en kombination av skatteväxling, förändringar i statsbidrags-och skatteutjämningssystemen samt ett system för kostnadsutjämningmellan kommunerna.

Riksdagen har i anslutning till behandlingen av frågan om denekonomiska regleringen fattat beslut om ett utökat statligt stöd inomäldreomsorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kr under enfemårsperiod. Av medlen skall 2 miljarder kr utges som stimulansbidragtill gruppboende för åldersdementa, psykiskt utvecklingsstörda, psykisktsjuka och fysiskt handikappade. För utbyggnad och ombyggnad avinstitutioner avsätts 1 miljard kr så att alla som önskar det skall få bo i

ett eget rum. Kommunerna kompenseras under en treårsperiod med ettstatsbidrag om 1,5 miljarder kr för att täcka viss del av kostnaden förmedicinskt färdigbehandlade inom den somatiska korttidssjukvården ochden geriatriska vården.

Ett särskilt statligt stöd till utbildningsinsatser och information harunder 1991 utbetalats med 500 milj. kr. Landstingen och de landstings-fria kommunerna tillförs ett särskilt statsbidrag på 500 milj. kr under år1992 med syfte att bl.a. förkorta kötiderna inom den somatiska korttids-sjukvården.

Som en följd av Adelreformen infördes ett nytt behovsrelateratstatsbidrag till kommunerna — Bidrag till service och vård —. Från ochmed 1993 föreslås att detta statsbidrag skall inordnas i ett nytt generelltstatsbidrag.

Statsbidrag till färdtjänst utges, med vissa begränsningsregler, med35 % av kommunernas bruttodriftskostnader. Även detta bidrag föreslåsinordnas i det generella statsbidraget.