Prop. 1995/96:195

Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Marocko

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 maj 1996

Göran Persson

Björn von Sydow (Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett Europa-Medelhavs-avtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Konungariket Marocko å den andra. Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. politisk dialog, frihandel samt ekonomiskt och socialt samarbete. Syftet med avtalet är bl.a. att inom ramen för EG:s nya Medelhavspolitik bidra till stabilitet och en positiv ekonomisk och social utveckling i regionen. Genom avtalet inrättas vissa organ som skall övervaka avtalets tillämpning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Konungariket Marocko å andra sidan.

Ärendet och dess beredning

I enlighet med rådets beslut av den 6 december 1993 inledde kommissionen förhandlingar om ett nytt avtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Konungariket Marocko å den andra. Förhandlingarna fördes av kommissionen i samråd med medlemsstaterna. Sverige har deltagit aktivt i arbetet från och med medlemskapet den 1 januari 1995. Synpunkter har löpande inhämtats från de närmast berörda myndigheterna, nämligen Kommerskollegium och Statens jordbruksverk. Förhandlingarna avslutades under hösten 1995 och avtalet undertecknades den 26 februari 1996. Innan avtalet kan träda i kraft skall det godkännas av de avtalsslutande parterna.

Avtalet i svensk text fogas som bilaga till propositionen.

Bakgrund

Den ekonomiska utvecklingen i Marocko

Den ekonomiska utvecklingen i Marocko under 1990-talet har växlat mellan en relativt hög tillväxt på mellan 6 och 12 procent och stora bakslag med en nedgång i bruttonationalinkomsten på mellan 4 och 6 procent. Dessa kraftiga svängningar är typiska för landet och sammanhänger med variationer i väderleksförhållandena som påverkar skördeutfallet. För år 1996 förväntas en tillväxt på 7 procent. För att nå upp till samma nivå som 1994 års bruttonationalinkomst per capita behövs emellertid en tillväxt på 9 procent. Befolkningsökningen ligger på 2,2 procent per år.

En viss liberalisering av landets importregim har genomförts, men mycket återstår att göra. Ett privatiseringsprogram föreligger, och vissa statligt eller kommunalt ägda företag har privatiserats. Regeringen ämnar utge statliga privatiseringsobligationer på den internationella marknaden i syfte att både påskynda privatiseringsprocessen och få in kapital för de infrastrukturella projekt som man planerar att genomföra.

Marocko, som anslöt sig till Allmänna tull- och handelsavtalet, GATT på 1980-talet, är medlem av världshandelsorganisationen WTO.

I såväl Världsbankens som i gemenskapens analyser och i interna marockanska utredningar påpekas de påfrestningar som den marockanska lokala industrin kommer att utsättas för till följd av tullavvecklingen på industrivaruområdet visavi gemenskapen. Enligt marockanska regeringen förväntas den lokala industrin behöva över 500 miljoner US-dollar i investeringar för att den skall bli tillräckligt konkurrenskraftig. Under förutsättning att det nya avtalet leder till produktivitetsökningar i kombination med omfattande utlandsinvesteringar kan emellertid effekterna av avtalet bli gynnsamma på sikt. I sammanhanget kan nämnas att marockanska industrivaror har kunnat exporteras tullfritt till EG sedan slutet av 1970-talet inom ramen för EG:s samarbetsavtal med Marocko.

Sveriges och EG:s handelsförbindelser med

Marocko

Den svensk-marockanska handeln

Sverige har under hela 1990-talet haft ett handelsöverskott i handeln med Marocko. Vår export uppgick under åren 1993 och 1994 till 788 miljoner kronor respektive 720 miljoner kronor. Samtidigt uppgick den svenska importen från Marocko till bara 222 miljoner kronor respektive 282 miljoner kronor. Siffror för perioden januari t.o.m. september 1995 visar på en uppgång i den svenska exporten till Marocko samtidigt som importen har minskat något.

Den svenska exporten bestod till mer än hälften av trä, pappersmassa, papper och papp samt varor därav. Dessutom exporterade Sverige verkstadsprodukter, främst maskiner och apparater samt transportmedel. Ungefär 70 procent av importen från Marocko utgjordes av citrusfrukter. Övriga importvaror var gödselmedel, maskiner och apparater samt kläder.

Handeln mellan EG och Marocko

EG har ett handelsöverskott i handeln med Marocko. EG:s export till Marocko uppgick åren 1993 och 1994 till 4 182 miljoner ecu respektive 4 376 miljoner ecu. EG:s import från Marocko uppgick under samma tidsperiod till 3 206 miljoner ecu respektive 3 707 miljoner ecu.

EG:s export till Marocko består till mer än 90 procent av industriprodukter såsom textilvaror, maskiner och apparater, luftfartyg, fordon, oädla metaller och kemiska produkter. EG:s import från Marocko består till ca 40 procent av kläder och till drygt 20 procent av jordbruksvaror såsom fisk och kräftdjur, köksväxter, frukt, bär, nötter och livsmedel. Övriga produkter som importeras är bl.a. kemiska produkter, mineraliska

produkter, maskiner och apparater.

Förhandlingarnas bakgrund

EG:s handelspolitik mot länderna kring Medelhavet har länge baserats på en kombination av associerings- och frihandelsavtal samt samarbetsavtal med ensidiga handelspreferenser. Riktlinjerna för Medelhavspolitiken har återkommande sedan början av 70-talet presenterats i särskilda program. Avtalen har innehållit tre viktiga moment: upprättandet av institutioner för politiskt samarbete, handelsförmåner samt särskilda protokoll för tekniskt och ekonomiskt samarbete som återkommande förnyats. Inom ramen för dessa protokoll har ramkrediter och biståndsmedel angivits.

I oktober 1994 presenterade kommissionen riktlinjer för en ny fördjupad Medelhavsstrategi, vilka godkändes vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994. Strategin antogs av Europeiska unionens råd i april 1995. Medelhavsstrategin syftar till samarbete som skall säkra fred, säkerhet samt politisk och social stabilitet i Europa och i Medelhavsområdet. De föreslagna åtgärderna skall bidra till en balanserad relation och en ökad integration mellan länderna i regionen. Strategin vilar på tre pelare. Den första utgörs av nya former för en fördjupad politisk dialog som grundas på respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Den andra utgörs av ett särskilt frihandelsområde som skall kombineras med ökat finansiellt bistånd och den tredje av samarbete på det sociala och kulturella planet.

Det euromediterrana frihandelsområdet skall vara utbyggt till år 2010 och baseras på bilaterala avtal slutna mellan EG och följande Medelhavs-länder/områden (Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och de palestinska territorierna) samt mellan dessa inbördes. Förutom frihandel rymmer avtalen frågor om EGbistånd för modernisering av Medelhavsländernas ekonomier, bekämpandet av terrorism, organiserad brottslighet, narkotikasmuggling m.m. Bland annat nämns vikten av ökade utländska investeringar i finansiellt bistånd för att underlätta liberaliseringen av de berörda ländernas ekonomier och social utveckling.

Som delmål på väg mot etablerandet av frihandelsområdet ses bl.a. slutandet av associeringsavtal med de icke-europeiska länderna runt Medelhavet. Tidigare har Europa-Medelhavsavtal slutits med Tunisien (se prop. 1995/96:34, bet. 1995/96:UU10, rskr. 1995/96:48) och Israel (se prop. 1995/96:185). Dessutom pågår förhandlingar med Egypten, Jordanien och Libanon.

Innehållet i avtalet

Genom Europa-Medelhavsavtalet upprättas en associering mellan gemenskaperna och deras medlemsstater och Marocko. Avtalet omfattar 96 artiklar indelade i åtta avdelningar med följande rubriker: politisk dialog (I), fri rörlighet för varor (II), etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster (III), betalningar, kapital, konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser (IV), ekonomiskt samarbete (V), socialt och kulturellt samarbete (VI), ekonomiskt samarbete (VII), institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser (VIII). Avtalet omfattar även sju bilagor och fem protokoll. Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en integrerad del av avtalet. I slutakten återfinns parternas gemensamma deklarationer.

Ingressen

I avtalets ingress hänvisas bl.a. till de traditionella banden mellan parterna och önskan att stärka dessa och upprätta bestående förbindelser grundade på ömsesidighet, solidaritet, partnerskap och gemensam utveckling. Vidare erinras om parternas ekonomiska och politiska utveckling under senare år, om deras gemensamma ansvar avseende stabilitet, säkerhet och välstånd i Medelhavsregionen och om Marockos målsättning att integrera sin ekonomi i världsekonomin.

Syftet

Artiklarna 1 och 2

En associering upprättas mellan Marocko och EG med syfte att skapa en lämplig ram för politisk dialog, att gradvis liberalisera handeln med varor, tjänster och kapital, att främja Marockos utveckling och välstånd, att främja den maghrebinska integrationen samt att främja samarbete på de ekonomiska, sociala, kulturella och finansiella områdena. En viktig beståndsdel av avtalet är respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

Politisk dialog

Artiklarna 3–5

Genom avtalet etableras en regelbunden politisk dialog mellan parterna som skall behandla alla frågor av gemensamt intresse. Dialogen skall bl.a. underlätta parternas närmande till varandra, göra det möjligt att beakta varandras intressen och arbeta för att konsolidera säkerheten och stabiliteten i Medelhavsområdet. Dialogen skall föras på ministernivå, på högre tjänstemannanivå, genom utnyttjande av alla diplomatiska kanaler och vid behov med hjälp av alla medel som kan bidra till dialogens intensifiering och effektivisering.

Fri rörlighet för varor

Artiklarna 6–14

Ett frihandelsområde skall gradvis upprättas under en övergångsperiod på högst tolv år. För industriprodukter får inga nya importtullar, inklusive tullar av fiskal karaktär, eller åtgärder med motsvarande verkan införas. Industriprodukter med ursprung i Marocko importeras redan i dag till

gemenskapen utan att drabbas av tullar eller åtgärder med motsvarande verkan. Avtalet hindrar dock inte parterna från att behålla en jordbruksrelaterad del, dvs. ett skydd för jordbruksråvaran i vissa livsmedel, vid import av produkter som för gemenskapens del finns angivna i bilaga 1 och för Marockos del i bilaga 2.

Marocko skall vid avtalets ikraftträdande avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande verkan för industriprodukter med ursprung i gemenskapen, med undantag för de produkter som återfinns i bilagorna 2, 3, 4 och 6. Marocko skall gradvis avveckla importtullarna för produkterna i bilaga 3 samt den industrirelaterade delen av tullen för produkterna i förteckning 2 i bilaga 2 över en period på 3 år. Importtullarna för produkterna i bilaga 4 och den industrirelaterade delen av tullen för produkterna i förteckningarna 1 och 3 i bilaga 2 skall gradvis avvecklas över en period på tolv år. För produkterna i bilaga 6 skall det associeringsråd som inrättas mellan parterna göra upp en tidsplan för avskaffandet av avgifterna för dessa produkter. För vissa av produkterna i bilaga 6, t.ex. begagnade däck, kläder och fordon, behöver de kvantitativa restriktionerna inte avskaffas innan övergångsperiodens slut. Marocko skall dessutom avskaffa referenspriserna för produkterna i bilaga 5 senast tre år efter avtalets ikraftträdande.

Avtalet ger Marocko möjlighet att vidta undantagsåtgärder i form av höjda tullar. Detta gäller endast nyetablerade industrier eller vissa sektorer som står inför betydande svårigheter, särskilt om dessa medför allvarliga sociala problem. De tullar som införs får inte vara högre än 25 procent. De skall bevara en förmån för gemenskapen och de får inte täcka mer än 15 procent av den totala importen av industriprodukter. Dessa tullar får tillämpas för en produkt i högst fem år, och längst – med vissa undantag – till övergångsperiodens slut och får inte införas mer än tre år efter det att tullar, kvantitativa restriktioner o.d. har avskaffats för en produkt.

Jordbruks- och fiskeriprodukter

Artiklarna 15–18

Handelsutbytet med jordbruksprodukter och fiskeriprodukter skall gradvis liberaliseras. Bestämmelser för handeln med dessa produkter återfinns i protokollen 1–3. Parterna skall fr.o.m. den 1 januari 2000 undersöka situationen för att fastställa ytterligare liberaliseringar som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2001. Associeringsrådet skall dessutom undersöka möjligheten att bevilja ytterligare koncessioner.

Generella bestämmelser

Artiklarna 19–22

Enligt de gemensamma bestämmelserna i avtalet får inga nya kvantitativa restriktioner införas och redan existerande skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande. Vid export mellan parterna får varken tullar, avgifter med motsvarande verkan, kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan tillämpas. Om ändringar sker i någon av parternas jordbrukspolitik finns det möjlighet att ändra reglerna i avtalet. Produkter som importeras från Marocko får inte ges en mer gynnsam behandling än vad som tillämpas mellan medlemsstaterna. Inga åtgärder av intern fiskal karaktär får vidtas om det innebär att varor med ursprung på den andra partens område diskrimineras i förhållande till likadana varor från den andra parten.

Artikel 23

Upprätthållandet eller upprättandet av tullunioner, frihandelsområden eller ordningar för gränstrafikhandel hindras inte av avtalet så länge de inte ändrar handelsordningen som har fastställts i avtalet.

Undantag och skyddsåtgärder

Artiklarna 24–28

Vid dumpning kan lämpliga åtgärder vidtas i enlighet med artikel VI i GATT. Om en ökning av importen av en produkt orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för tillverkare av liknande varor hos den importerande motparten kan denna vidta lämpliga åtgärder. Detsamma gäller om en ökning av importen av en viss vara orsakar allvarliga störningar i en ekonomisk sektor eller en allvarlig försämring av det ekonomiska läget i en region. Parterna får också vidta skyddsåtgärder om en vara som exporteras riskerar att vidareexporteras till ett land gentemot vilket den part som ursprungligen exporterade varan har export-begränsningar eller om det exporterande landet riskerar en allvarlig brist av varan. Avtalet hindrar inte heller parterna från att tillämpa förbud eller restriktioner som motiveras av bl.a. hänsyn till allmän moral, ordning och säkerhet, skydd för människors och djurs hälsa och liv, bevarande av växter, skydd för vissa nationella kulturella tillgångar samt skydd för immaterialrättigheter.

Ursprungsregler

Artiklarna 29 och 30

De ursprungsregler som gäller finns i protokoll 4. För klassificering av varor mellan parterna används den kombinerade nomenklaturen.

Etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster

Artiklarna 31 och 32

Avtalet skall omfatta fri etableringsrätt och liberalisering av tjänstehandel. Rekommendationer för hur detta skall genomföras kommer att utfärdas av associeringsrådet. Senast fem år efter avtalets ikraftträdande skall associeringsrådet granska hur detta har förverkligats. Vid utfärdandet av rekommendationerna skall hänsyn tas till erfarenheterna av ömsesidigt beviljande av behandling som mest gynnad nation och parternas skyldigheter enligt Allmänna tjänstehandelsavtalet, GATS, särskilt de i artikel V. Associeringsrådet skall också rekommendera liberaliseringsåtgärder för sjötransportsektorn. Parterna skall i ett första steg bekräfta sina respektive skyldigheter enligt GATS.

Betalningar, kapital, konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser

Artiklarna 33–35

Löpande betalningar som avser löpande transaktioner och som sker i fritt konvertibel valuta skall tillåtas. Skyddsåtgärder för löpande transaktioner får dock vidtas för en begränsad tidsperiod om någon av parterna har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter med avseende på sin betalningsbalans. De åtgärder som vidtas skall vara i överensstämmelse med de villkor som fastställs inom GATT och inom artiklarna VIII och XIV i stadgan för Internationella valutafonden.

För transaktioner på betalningsbalansens kapitalräkning skall fri rörlighet för kapital garanteras för direkta investeringar i Marocko samt avveckling eller repatriering av investeringarna och eventuell vinst.

Konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser

Artiklarna 36–41

Enligt avtalet är konkurrensbegränsande avtal, missbruk av en dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga stödåtgärder inte förenliga med avtalets funktion, om handeln mellan gemenskapen och Marocko kan påverkas. Undantag görs dock för offentliga stödåtgärder som har beviljats med stöd av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Associeringsrådet skall anta nödvändiga

regler inom fem år efter avtalets ikraftträdande. Under de första fem åren skall dessutom Marocko betraktas som en region där levnadsstandarden är förhållandevis låg eller där allvarlig brist på sysselsättning råder. Stöd med syfte att främja den ekonomiska utvecklingen är därför tillåtet. Femårsperioden kan förlängas med fem år i taget efter beslut av associeringsrådet.

Fem år efter avtalets ikraftträdande skall medlemsstaterna och Marocko gradvis ha anpassat samtliga statliga handelsmonopol så att deras verksamhet inte bedrivs på ett diskriminerande sätt. Efter den tidpunkten får inte heller offentliga företag eller företag med särskilda rättigheter vidta eller bibehålla åtgärder som stör handeln mellan parterna.

Ett effektivt skydd för immateriella, industriella och kommersiella rättigheter i enlighet med högsta internationella standard skall säkerställas av parterna. Bestämmelser skall också antas för att främja Marockos användning av tekniska regler och europeiska normer rörande produkt-kvaliteten och certifieringsförfaranden.

Vad gäller den offentliga upphandlingen är målsättning att den gradvis skall liberaliseras.

Ekonomiskt samarbete

Artiklarna 42–63

Det ekonomiska samarbetet skall stödja Marockos ekonomiska och sociala utveckling och bl.a. gynna områden som påverkas av liberaliseringen av Marockos ekonomi och av handeln med gemenskapen. Samarbetet skall särskilt gälla sektorer som kan underlätta ett närmande mellan parternas ekonomier och som skapar tillväxt och sysselsättning. Det skall också uppmuntra den ekonomiska integrationen mellan Maghreb-länderna. Som ett väsentligt inslag i samarbetet skall dessutom skydd av miljön och den ekologiska jämvikten ingå. Samarbetet skall bl.a. bestå av regelbunden ekonomisk dialog, utbyte av information, utförande av gemensamma åtgärder samt tekniskt, administrativt och juridiskt bistånd. De samarbetsområden som räknas upp i avtalet är: regionalt samarbete, utbildning, vetenskapligt, tekniskt och teknologiskt samarbete, miljö, industriellt samarbete, främjande och skydd av investeringar, samarbete om standardisering och bedömning av överensstämmelse, tillnärmning av lagstiftning, finansiella tjänster, jordbruk och fiske, transport, telekommunikation och informationsteknik, energi, turism, samarbete i tullfrågor, samarbete inom statistikområdet, penningtvätt samt narkotika-bekämpning.

Socialt och kulturellt samarbete

Artiklarna 64–68

Marockanska medborgare som har tillstånd att arbeta i en medlemsstat får inte diskrimineras på grund av sin nationalitet vad gäller arbetsvillkor, lön och uppsägning. Arbetare med marockanskt medborgarskap och deras familjemedlemmar som är bosatta i en medlemsstat får inte behandlas diskriminerande i fråga om social trygghet, dvs. sociala förmåner vid sjukdom, graviditet, invaliditet, ålderdom, till efterlevande, vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, dödsfall, arbetslöshet samt familjebidrag. Försäkrings-, anställningseller bosättningsperioder i olika medlemsstater skall läggas ihop vid beräkning av de sociala förmånerna. Pensioner och olika former av livräntor skall kunna överföras till Marocko. Marocko skall ge medborgare från medlemsstaterna, som arbetar inom Marockos territorium, och deras familjer motsvarande behandling. Associeringsrådet skall under det första året avtalet är i kraft anta bestämmelser för att ovanstående principer skall kunna tillämpas.

Artiklarna 69–74

En regelbunden dialog rörande frågor inom det sociala området skall upprättas mellan parterna. Dialogen skall särskilt behandla problem som rör levnads- och arbetsvillkor för utvandrad arbetskraft, migration, illegal invandring samt åtgärder och program som gynnar förståelsen för varandras kulturer och icke-diskriminering.

Åtgärder och program för intressanta samarbetsområden på det sociala området skall fastställas. Minskning av migrationstrycket, återanpassning av personer som repatrieras, stärkandet av kvinnans roll, utveckling och stärkande av familjeplaneringsprogram, förbättring av trygghetssystemet och hälsovårdssystemet samt genomförandet av utbytes- och fritids-program för ungdomar är prioriterade åtgärder.

Den ömsesidiga kunskapen och förståelsen för varandras kulturer skall förbättras. I samarbetsåtgärder och samarbetsprogram skall särskild uppmärksamhet ägnas ungdomen, skriftliga och audiovisuella uttrycks- och kommunikationsmedel, skydd för kulturarvet samt kulturspridning.

Ekonomiskt samarbete

Artiklarna 75–77

Ett ekonomiskt samarbete till förmån för Marocko skall inledas

för att bidra till att avtalets mål uppfylls. Samarbetet skall, förutom det tidigare nämnda ekonomiska, sociala och kulturella samarbetet, särskilt behandla: underlättandet av reformer för att modernisera ekonomin, en nivåhöjning av de ekonomiska infrastrukturerna, främjandet av privata investeringar och sysselsättningsskapande åtgärder, hänsynstagande till konsekvenserna och då särskilt för industrin av genomförandet av ett frihandelsområde samt följdåtgärder inom de sociala sektorerna.

Marockos strukturpolitik skall stödjas med syfte att återupprätta ekonomisk balans och skapa ett gynnsamt ekonomiskt klimat och samtidigt förbättra befolkningens sociala välfärd. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt utvecklingen av handelsutbytet och de finansiella förbindelserna mellan gemenskapen och Marocko.

Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser

Artiklarna 78–86

Ett associeringsråd inrättas som skall sammanträda på ministernivå minst en gång om året. Associeringsrådet skall undersöka de problem som kommer upp inom ramen för avtalet och kan dessutom ta upp andra problem av gemensamt intresse. Det har befogenhet att fatta bindande beslut och kan avge rekommendationer i syfte att förverkliga avtalets mål. En associeringskommitté på tjänstemannanivå med uppgift att förvalta avtalet inrättas. Associeringsrådet kan delegera uppgifter till associerings-kommittén.

Artiklarna 87–92

Avtalet tar också upp frågor som bl.a. rör parternas säkerhetsintressen, produktion och handel med krigsmateriel, ickediskriminering och underlåtenhet att fullgöra åtaganden enligt avtalet.

Artiklarna 93–96

Associeringsavtalet gäller för obestämd tid, med en uppsägningstid på sex månader. Det träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att alla parter har godkänt det. Det ersätter då samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Marocko och avtalet mellan Europeiska kol- och stålgemenskapen och Marocko, vilka undertecknades den 25 april 1976.

Godkännande av avtalet

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Europa-

Medelhavs-avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Konungariket Marocko å den andra.

Skälen för regeringens förslag: I avtalet är det Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen (i avtalet kallade gemenskapen) och medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal.

Europa-Medelhavsavtalet är ett associeringsavtal. Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma handelspolitikens område.

Av artikel 113 i Fördraget om upprättande av Europeiska

gemenskapen och EG-domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också förhållanden som ligger utanför gemenskapernas kompetens och därmed inom ramen för medlemsstaternas kompetens (t.ex. politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning).

Medelhavsområdet har sedan Sveriges EU-inträde fått en ökad betydelse för vårt land. Gemenskapens Medelhavsstrategi syftar till att ge en ny dimension till relationerna med de ickeeuropeiska Medelhavsländerna och understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Målsättningen är att säkerställa en fredlig utveckling i Medelhavs-området samt att främja stabilitet och en positiv ekonomisk och social utveckling. Inom ramen för den nya Medelhavsstrategin är associerings-avtalet med Marocko det tredje avtal som sluts med ett icke-europeiskt Medelhavsland. Avtalet ger ramar för en politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområdet och öppnar vägen för frihandel med industriprodukter och en liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Genom frihandelskomponenten i avtalet kommer ytterligare impulser att ges i den pågående omstruktureringen och moderniseringen av den marockanska ekonomin.

Associeringsavtalet med Marocko utgör ytterligare ett steg på vägen mot ett utökat partnerskap mellan EG och länderna kring Medelhavets östra och södra strand, och kommer på ett positivt sätt att fördjupa och utöka de europeisk-marockanska förbindelserna.

Som har framgått av det föregående reglerar det nu aktuella Medelhavsavtalet med Marocko också förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsstaternas kompetens. Sålunda innehåller avtalet regler som innebär åtaganden för medlems-staterna och därmed också för Sverige. Detta gäller bl.a. inom det sociala området.

Som har redovisats tidigare innehåller avtalet bestämmelser om olika sociala frågor (artiklarna 64–73). De innehåller bl.a. en samordning av de sociala trygghetssystemen för de medborgare i avtalsparternas länder som är anställda inom en medlemsstats eller Marockos territorium. Det finns redan ett samarbetsavtal mellan EG och Marocko. Bestämmelserna om social trygghet i detta avtal överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i det nya avtalet. Mellan Sverige och Marocko gäller vidare sedan år 1982 en bilateral konvention om social trygghet. För Sveriges del innebär avtalet därför inga nya åtaganden på området.

Eftersom avtalet på de områden som ligger inom medlemsstaternas kompetens enligt regeringens bedömning är av större vikt skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen

godkännas av riksdagen.