Prop. 1996/97:137

Nollvisionen och det trafiksäkra samhället

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1997

Göran Persson

Ines Uusmann

(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen en ny inriktning av trafiksäkerhets­ arbetet med utgångspunkt i den s.k. nollvisionen. Det långsiktiga målet för trafiksäkerheten föreslås vara att ingen skall dödas eller skadas allvar­ ligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet. För att nå detta mål föreslås att vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer av nollvisionen. Det yttersta ansvaret för att så sker bör åvila bl.a. väghållarna, fordonstillverkarna och de som ansvarar för yrkesmässiga vägtransporter. Regeringen redovisar en inriktning för det långsiktiga målinriktade trafiksäkerhetsarbetet som utgår från medborgarnas förutsättningar, behov och krav. Vidare redovisas en inriktning för de åtgärder som bör vidtas för att en säker vägtrafik skall kunna uppnås. I propositionen lyfter regeringen dessutom fram ett antal viktiga sakområden inom vilka åtgär­ der bör vidtas som ett första steg på väg mot nollvisionens trafiksäkra samhälle.

Sammanfattning av departementspromemorian På väg mot det trafiksäkra samhället (Ds 1997:13)

Dagens trafiksäkerhetsproblem

Trafikskadorna inom vägtransportsystemet är ett av våra största folkhälsoproblem. I jämförelse med andra transportslag förekommer generellt sett högre risker för människors liv och hälsa i vägtransport­ systemet. Även om vi under senare år upplevt en nedgång i antalet dödade och svårt skadade så kan en uppgång befaras då Sveriges ekonomi förbättras. Trafikskador medför även stora kostnader för samhället och beräknas årligen kosta cirka 15 miljarder kronor.

Risken att dödas och skadas i trafiken har hittills i huvudsak ansetts vara ett individrelaterat problem. Det vill säga att trafikosäkerhet beror på den enskilde trafikantens bristande förmåga och bristande vilja att bete sig på rätt sätt och att den enskilde trafikanten därför förorsakar trafikolyckor. De åtgärder som framför allt efterfrågas är information, utbildning, trafikövervakning m.m. Huvudansvaret för trafiksäkerheten ligger enligt ett sådant synsätt i huvudsak på den enskilde trafikanten vars beteende i första hand bör ändras.

Nollvisionens innebörd och konsekvens

Enligt nuvarande trafiksäkerhetsmål skall antalet dödade och skadade fortlöpande minskas. Detta innebär i sin yttersta konsekvens att inga människor skall dödas eller skadas. Den s.k. nollvisionen uttrycker detta på följande sätt: Ingen skall på sikt dödas eller allvarligt skadas inom

vägtransportsystemet. För att nollvisionen skall kunna uppnås krävs ett

delat ansvar för trafiksäkerheten enligt följande princip.

1. Systemutformarna har alltid det yttersta ansvaret för vägtransport­ systemets utformning, skötsel och användning och har därmed tillsammans ett ansvar för hela systemets säkerhetsnivå.

2. Trafikanterna har ansvar för att följa de spelregler som system­ utformarna ställer upp för användningen av vägtransportsystemet.

3. Om trafikanterna inte följer spelreglerna  på grund av t.ex. bristande kunskap, acceptans eller förmåga  eller om personskador uppstår, måste systemutformarna vidta ytterligare åtgärder i den mån detta krävs för att motverka att människor dödas eller allvarligt skadas.

Med nollvisionens synsätt blir omsorgen om människors liv och hälsa ett absolut krav vid vägtransportsystemets utformning och funktion. Detta gör att trafiksäkerhetstänkandet måste integreras på ett mycket tydligare sätt i alla de processer som påverkar vägtransportsystemets trafiksäkerhet. Människans tolerans mot yttre våld skall vara

dimensionerande vid utformningen av vägtransportsystemet.

Det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet bör i högre utsträckning än tidigare utgå från människans begränsningar, hennes behov av att systemets utformning medger mänskliga misstag och hennes vilja och

förmåga att ställa krav på utformningen av vägtransportsystemet. Med

denna utgångspunkt formuleras nollvisionens verksamhetsstrategi som en beskrivning av det samspel som krävs mellan olika aktörer för att nå det trafiksäkra samhället. Ett framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete är beroende av att medborgaren ställer krav på vägtransportsystemets utformning och funktion.

Vidare formuleras en strategi för de åtgärder som bör vidtas för att uppnå en säker vägtrafik. Enligt åtgärdsstrategin är hastigheten den viktigaste reglerande faktorn för en säker vägtrafik, vilken bör bestämmas utifrån vägens och fordonens tekniska standard så att människors tolerans mot yttre våld inte överskrids. Hittills har trafiksäkerhetsåtgärderna till stor del inriktats mot att förebygga olyckor, mycket beroende på att olyckan och den enskilde trafikanten har fokuserats i problembeskrivningen. Nollvisionen innebär dock att olyckor i sig kan accepteras  bara de inte leder till allvarliga hälso­ förluster. Detta skapar en ökad efterfrågan på skadeförebyggande åtgärder, främst med inriktning mot bilens och vägmiljöns utformning. Vilken åtgärdstyp, eller kombination av åtgärdstyper, som bör användas varierar från fall till fall. Men klart är att tyngdpunkten kommer att förskjutas mot skadeförebyggande åtgärder som till stor del är inriktade mot att förbättra vägtransportsystemets utformning snarare än trafikantens förmåga.

Bedömningar och förslag

Den sammanlagda effekten av nedanstående bedömningar och förslag, förutsatt att de fullföljs och får genomslag i praktiken, bör på tio års sikt kunna medföra en tydlig minskning av antalet dödade och allvarligt skadade. En grov uppskattning är att antalet dödade bör kunna minskas med mellan en fjärdedel och en tredjedel jämfört med i dag. Till detta skall läggas effekten av andra åtgärder som för närvarande vidtas eller kommer att vidtas inom vägtransportsystemet.

Väjningsplikt för fordonsförare mot gående på övergångsställe bör

införas från och med den 1 maj 1998. Med denna utgångspunkt bör Vägverket under år 1997, i samarbete med bl.a. Svenska Kommun­ förbundet, Rikspolisstyrelsen och NTF, ta fram riktlinjer för en effektiv informationskampanj och en enhetlig och trafiksäker utformning och placering av passager för gående och cyklister. Riktlinjerna bör även kunna utgöra ett underlag vid fördelningen av det statliga stimulans­ bidrag som regeringen i propositionen Infrastrukturinriktning för framtida transporter (prop. 1996/97:53) föreslår skall reserveras för miljö­ och trafiksäkerhetsåtgärder inom det kommunala vägnätet.

Den verkliga hastigheten inom tättbebyggt område bör, med utgångspunkt från nollvisionens åtgärdsstrategi, uppgå till högst 30 kilometer i timmen i de delar av gatunätet där gående och cyklister

blandas med biltrafik, s.k. blandtrafik. Som ett första steg bör kommunerna ges rätt att inom tättbebyggt område besluta om en högsta tillåten hastighet om 30 kilometer i timmen för större sammanhängande områden och delar av huvudvägnätet där blandtrafik råder. Kommunernas behörighet att som första instans besluta om högsta tillåten hastighet bör gälla alla gator och vägar inom tättbebyggt område. Kommunerna bör även ges rätt att besluta om var gränsen skall gå för tättbebyggt område. Effekten av de ändrade bestämmelserna och kommunernas insatser bör kontinuerligt följas för att senast år 2003 utvärderas. Därefter bör ställning tas till om det finns förutsättningar för att införa en ny tätortshastighet om 30 kilometer i timmen med möjlighet att besluta högre hastighet inom de delar av gatunätet där blandtrafik inte råder.

Det är lika viktigt för cyklister att använda cykelhjälm som för bilister att använda bilbälte. Promemorian gör dock den bedömningen att det i dag inte är aktuellt att införa något krav på obligatorisk användning av cykelhjälm. Andelen cyklister som regelbundet använder cykelhjälm bör åtminstone fördubblas mot i dag innan det kan bli aktuellt att införa en tvingande bestämmelse. Användningen uppgår i dag till cirka 17 procent.

I syfte att minimera tiden till adekvat akutsjukvård av bl.a. trafikskadade över hela landet bör förutsättningarna för en rikstäckande

luftburen ambulanssjukvård närmare utredas. För att ett sådant system

skall kunna komma till stånd bör staten kunna bidra med en viss del av driftskostnaderna under exempelvis 5 år. Villkoret för statens engage­ mang bör bl.a. vara att ett sammanhängande nationellt system kan skapas som svarar mot i förväg uppställda minimikrav avseende bl.a. vårdkvalitet, insatstider och antal baser. Förslagsvis kan Socialstyrelsen få i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet klarlägga om förutsättningar finns för att introducera ett sådant system samt att precisera de krav som i så fall bör ställas på verksamheten.

Frågan om trafiklärarutbildningens innehåll och organisation bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Vägverket bör inom ramen för sitt sektorsansvar utreda ökade krav på handledare och elever i samband med privat övningskörning. Vägverket bör även utreda om och i så fall på vilket sätt en obligatorisk utbildning i första hjälpen kan samordnas med övrig utbildning vid trafikövningsplatser. Det är angeläget att långsiktigt väsentligt minska riskerna för nyblivna förare. Vägverket bör därför utreda förutsättningarna för att introducera en stegvis

körkortsutbildning som ger körkortsaspiranten möjlighet att erhålla

erfarenhet av bilkörning under trafiksäkra förhållanden.

Nollvisionens verksamhetsstrategi innebär bl.a. att de offentliga aktörerna bör ta ett betydligt större ansvar för att kvalitetssäkra sina

vägtransporter, tjänsteresor och arbetsresor från trafiksäkerhets­ och

miljösynpunkt. Om regeringen så önskar bör denna process kunna påskyndas genom att den på lämpligt sätt ställer krav på statliga myndigheter, verk och bolag att påbörja ett sådant arbete i de fall deras verksamhet genererar viss vägtrafik. Det kan dock vara lämpligt att avvakta resultatet av Vägverkets arbete inom detta område, vilket skall

vara klart senast vid utgången av år 1997, innan någon ytterligare åtgärd vidtas från regeringens sida.

Vägverket bör få i uppdrag att tillsammans med Närings­ och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Naturvårdsverket och Svenska Kommunförbundet upprätta en permanent projektorganisation med uppgift att stödja offentliga organ vid upphandling av fordon, system­ lösningar inom väginformatiken och annan ny teknik inom fordons­ området. Stödet bör i första hand avse introduktion av ny teknik och nya produkter som på kort eller lång sikt effektivt kan bidra till ett miljövänligt och trafiksäkert vägtransportsystem. Vidare bör Vägverket som sektorsansvarig myndighet samverka med NUTEK och fordons­ industrin för att precisera vilka krav som bör ställas på ett elektroniskt

körkort och kortläsare. Vägverket bör även inleda diskussioner med

medlemsländer inom EU för att underlätta det fortsatta EU­arbetet inom området.

Det är av stor betydelse för trafiksäkerheten och helt i överensstämmelse med nollvisionens verksamhetsstrategi att olika trafikantgrupper ges möjlighet att välja trafiksäkra produkter. Vägverket bör inom ramen för sitt sektorsansvar ansvara för att ett underlag tas fram för en opartisk och saklig konsumentupplysning i samarbete med bl.a. Konsumentverket. Vägverket bör ha huvudansvaret för samordning och finansiering av verksamheten. Det är av stor vikt att experter, producenter, konsumenter och andra intressenter ges möjlighet att på nära håll följa och lämna synpunkter på myndigheternas arbete och de metoder som används. Det underlag som tas fram bör vara lättillgängligt och fritt kunna användas, tolkas och spridas av berörda parter.

Vägverket bör inom ramen för sitt sektorsansvar fortsätta att aktivt driva frågor som rör kommunal trafik­ och bebyggelseplanering i samarbete med berörda aktörer. Det är av stor vikt att länsstyrelserna har den kompetens och avsätter de resurser som krävs för att statens intressen avseende bl.a. de nationella trafiksäkerhetsmålen skall kunna tillgodoses på ett tidigt stadium i planprocessen. Länsstyrelserna bör i lämplig utsträckning använda sig av sin möjlighet att överpröva detaljplaner så att länsstyrelsen aktivt bidrar till att de nationella miljö­ och trafiksäkerhetsmålen på sikt kan uppnås.

De miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas i samband med kommunala planer bör omfatta en trafikkonsekvensbeskrivning där framför allt risken för dödsfall och allvarliga skadefall till följd av trafikolyckor tydligt framgår. Det är även angeläget att Boverket, Vägverket och Svenska Kommunförbundet gemensamt ser över de dokument som ger allmänna råd om gators och vägars utformning och standard med utgångspunkt från bl.a. nollvisionens åtgärdsstrategi.

Det är angeläget att på ett mer nyanserat och adekvat sätt kunna beskriva de verkliga hälsoförluster som uppstår inom vägtransport­ systemet i samband med trafikolyckor. Vägverket bör därför utarbeta ett

nytt hälsomått för trafikskadefall som bygger på sjukvårdens diagnos­

och prognossystem för personskador. Det är viktigt att samordning sker med införandet av ett nytt informationssystem för skador och olyckor inom vägtransportsystemet.

Remissinstanser som har yttrat sig över departements­promemorian På väg mot det trafiksäkra samhället (Ds 1997:13)

Statliga myndigheter Göteborgs tingsrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Malmö, Riks­ polisstyrelsen, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Polis­ myndigheten i Östergötlands län, Polismyndigheten i Västernorrlands län, Länspolismästaren i Västerbottens län, Försvarsmakten, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Barnombudsmannen, Vägverket, Statens väg­ och transportforskningsinstitut (VTI), Kommu­ nikationsforskningsberedningen, Statens skolverk, Högskoleverket, Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Karolinska institutet, Lunds Tekniska högskola, Högskolan i Dalarna, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings­ och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Boverket, Konsument­ verket, Ungdomsstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens naturvårdsverk.

Kommuner och landsting Stockholms kommun, Täby kommun, Norrköpings kommun, Växjö kommun, Helsingborgs kommun, Göteborgs kommun, Karlstads kommun, Gävle kommun, Luleå kommun, Stockholms läns landsting, Östergötlands läns landsting, Kristianstads läns landsting, Örebro läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting.

Övriga SOS Alarm Sverige AB, Helsingborgs lasarett och Helsingborgs Brand­ försvar, Akademiska Sjukhuset Uppsala, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Sveriges Pensio­ närsförbund, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska vägföreningen, Svenska Läkaresällskapet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Transportindustriförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Cykelfrämjandet, Bilindustriföreningen, Facket för Service och Kommunikation, Föreningen för de Oskyddade Trafikan­ terna, Försvarets Motorklubb, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Motormännens Riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Riksför­ bundet för Trafik­ och Polioskadade, Svenska Bussbranschens Riksför­ bund, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Taxiförbundet, Svenska

Transportarbetareförbundet, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Motor­ cyklisters Centralorganisation, Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR), Helikopterföretagens Riksförbund, Frivilliga Motorcykelkårernas Riksförbund, Caravan Club of Sweden, Doktorandkurs i vägtrafiksäker­ het Chalmers Tekniska högskola, Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade (Hjärnkraft), Svensk förening för anestesi och intensivvård, Svenska Hjälminitiativgruppen, Norrlandsflyg.

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafik­ säkra samhället.