Prop. 1997/98:42
Schengensamarbetet
Regeringens proposition
1997/98:42
Schengensamarbetet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 december 1997
Thage G Peterson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning
till Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k.
Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt sam-
arbetsavtalet mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å
den andra. Vidare föreslås att riksdagen godkänner en av regeringen
avgiven förklaring till Schengenkonventionen om tillämpning av bestäm-
melserna om fortsatt förföljande över landgräns av misstänkta personer i
vissa fall från en grannstat in på svenskt territorium, och att Sverige skall
avge en förklaring om huvudprincipen om hinderverkan av brott-
målsdomar som meddelats i Schengenstaterna.
Prop.
1997/98:42
1
Prop.1997/98:42
Bilaga 1
Regeringarna i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna,
nedan kallade ”parterna”,
som är medvetna om att den allt fastare sammanslutningen mellan folken i Europeiska gemenskapernas medlemsstater bör få sitt uttryck i rätten till fritt passerande av de inre gränserna för alla medborgare i medlemsstaterna och i den fria rörligheten för varor och tjänster,
som är angelägna om att stärka solidariteten mellan sina folk genom att avskaffa hindren för den fria rörligheten över de gemensamma gränserna mellan Beneluxstaterna, Tyskland och Frankrike,
som beaktar de framsteg som redan har gjorts inom Europeiska gemenskaperna för att säkerställa den fria rörligheten för personer, varor och tjänster,
som strävar efter att avskaffa kontroller vid de gemensamma gränserna av medborgarna i Europeiska gemenskaperna och att där underlätta rörligheten för varor och tjänster,
som beaktar att tillämpningen av detta avtal kan kräva lagstiftningsåtgärder som skall föreläggas de nationella parlamenten på grund av signatärstaternas författningar,
som beaktar Europeiska rådets förklaring i Fontainebleau den 25–26 juni 1984 om avskaffandet vid de inre gränserna av polis- och tullformaliteter för person- och varutrafik,
som beaktar det avtal som ingicks i Saarbrücken den 13 juli 1984 mellan Tyskland och Frankrike,
som beaktar de slutsatser som antogs den 31 maj 1984 till följd av mötet i Neustadt/Aisch mellan transportministrarna i Beneluxstaterna och Tyskland, och
som beaktar den promemoria av den 12 december 1984 från regeringarna i Beneluxstaterna som förelagts regeringarna i Tyskland och Frankrike,
har enats om följande.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
AVDELNING I
ÅTGÄRDER SOM SKALL VIDTAS PÅ KORT SIKT
Artikel 1
Från och med detta avtals ikraftträdande och till dess att alla kontroller har avskaffats skall formaliteterna vid de gemensamma gränserna mellan Beneluxstaterna, Tyskland och Frankrike ske på nedan angivna villkor för medborgare i Europeiska gemenskapernas medlemsstater.
Artikel 2
Beträffande personers fria rörlighet skall polis- och tullmyndigheter från och med den 15 juni 1985 i allmänhet endast visuellt och utan att stoppa dem kontrollera de privatfordon som med låg hastighet passerar den gemensamma gränsen.
De kan dock utföra mer långtgående stickprovskontroller. Dessa skall i möjligaste mån utföras på därför avsedda platser så att den övriga trafiken inte hindras vid gränsövergången.
Artikel 3
För att underlätta den visuella kontrollen kan medborgare i Europeiska gemenskapernas medlemsstater som i motorfordon kommer till en gemensam gräns på fordonets vindruta fästa en grön skiva med minst 8 cm i diameter. Denna skiva anger att de uppfyller gränspolisens föreskrifter, endast transporterar varor som är tillåtna inom ramen för tullbefrielse och respekterar valutabestämmelserna.
Artikel 4
Vid kontroll av yrkesmässiga persontransporter på väg skall parterna eftersträva att förkorta uppehållstiden vid de gemensamma gränserna till ett minimum.
Parterna skall söka lösningar som gör det möjligt att före den 1 januari 1986 vid de gemensamma gränserna avskaffa den systematiska kontrollen av färdblad och transporttillstånd för yrkesmässig persontrafik på väg.
Artikel 5
Före den första januari 1986 skall, i den mån detta låter sig göra, förenade kontroller införas vid de nationella tullkontor som ligger intill varandra, om detta inte redan har skett i praktiken. På ett senare stadium skall det undersökas huruvida det är möjligt att med hänsyn till de lokala betingelserna införa förenade tullstationer vid andra gränskontor.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
Artikel 6
Utan att det påverkar tillämpningen av mer förmånliga arrangemang mellan parterna, skall dessa vidta de åtgärder som är nödvändiga för att underlätta rörligheten för de medborgare i Europeiska gemenskapernas medlemsstater som är bosatta i kommuner vid de gemensamma gränserna, så att dessa kan passera gränserna utanför de godkända gränsövergångarna och på tider då gränskontoren inte är öppna.
De berörda personerna kan endast komma i åtnjutande av dessa fördelar under förutsättning att de inte transporterar andra varor än sådana som är tillåtna inom ramen för tullbefrielse och att de respekterar valutabestämmelserna.
Artikel 7
Parterna skall eftersträva att snarast möjligt tillnärma sin viseringspolitik för att undvika de negativa konsekvenser i fråga om invandring och säkerhet som kan uppstå på grund av de minskade kontrollerna vid de gemensamma gränserna. De skall, om möjligt före den 1 januari 1986, anta de bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa sina förfaranden i fråga om utfärdande av visum och inresetillstånd till sina respektive territorier under beaktande av nödvändigheten att säkerställa att samtliga fem medlemsstaters territorier skyddas mot olaglig invandring och aktiviteter som kan vara till men för säkerheten.
Artikel 8
Med hänsyn till de minskade kontrollerna vid de gemensamma gränserna och de betydande skillnaderna i Beneluxstaternas, Tysklands och Frankrikes lagstiftningar, förbinder sig parterna att på sina territorier kraftfullt bekämpa den olagliga narkotikahandeln och att effektivt samordna sina åtgärder på detta område.
Artikel 9
Parterna skall stärka samarbetet mellan sina tull- och polismyndigheter, bl.a i fråga om kampen mot brottsligheten, särskilt den illegala handeln med narkotika och vapen, mot personers olagliga inresa och vistelse, mot skatte- och tullbedrägerier samt mot smuggling. Parterna skall i detta syfte och i enlighet med sin nationella lagstiftning eftersträva att förbättra informationsutbytet och förstärka detta i fråga om upplysningar som kan vara av intresse för de övriga parterna i kampen mot brottsligheten.
Parterna skall inom ramen för sina nationella lagstiftningar stärka det ömsesidiga stödet mot olagliga kapitaltransaktioner.
Artikel 10
För att säkerställa det samarbete som föreskrivs i artikel 6–9 skall parternas behöriga myndigheter sammanträda regelbundet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
Artikel 11
I fråga om gränsöverskridande varutransporter på väg skall parterna från och med den 1 juli 1985 avstå från att vid de gemensamma gränserna systematiskt göra följande kontroller:
— Kontroll av körtid och viloperioder (rådets förordning [EEG] nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och AETR [Europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter]).
— Kontroll av vikten och dimensionerna hos yrkesfordon. Denna bestämmelse är inte till hinder för införandet av automatiska vägningssystem för viktkontroller vid stickprov.
— Kontroller av fordons tekniska skick.
Bestämmelser skall antas för att undvika dubbelkontroller inom parternas territorier.
Artikel 12
Från och med den 12 juli 1985 skall vid de gemensamma gränserna kontroll av handlingar som berättigar till transporter som genomförs utan tillstånd eller inte omfattas av kvoter i enlighet med gemenskapsbestämmelser eller bilaterala bestämmelser, ersättas med stickprovskontroller. De fordon som transporterar varor som omfattas av sådana system skall vid gränsövergången ge sig tillkänna med en optisk symbol. Parternas behöriga myndigheter skall gemensamt fastställa tekniska data för denna optiska symbol.
Artikel 13
Parterna skall eftersträva att före den 1 januari 1986 harmonisera de system för godkännande av yrkesmässig vägtransport som gäller för gränstrafik dem emellan i syfte att förenkla, underlätta och göra det möjligt att ersätta ”färdtillstånd” med ”tillstånd för viss tid” med visuell kontroll vid passerandet av gemensamma gränser.
Närmare bestämmelser för att omforma färdtillstånd till tillstånd för viss tid skall fastställas bilateralt med hänsyn till de olika berörda ländernas behov av vägtransporter.
Artikel 14
Parterna skall söka lösningar som gör det möjligt att vid de gemensamma gränserna förkorta den väntetid som till följd av gränsformaliteterna uppstår för järnvägstransporter.
Artikel 15
Parterna skall rekommendera sina respektive järnvägsbolag att
— anpassa de tekniska förfarandena så att väntetiden vid de gemensamma gränserna förkortas till ett minimum,
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
— vidta alla nödvändiga åtgärder för att i fråga om vissa godstransporter per järnväg som järnvägsbolagen själva skall fastställa, kunna tillämpa ett särskilt befordringssätt som gör det möjligt att snabbt passera de gemensamma gränserna utan nämnvärda uppehåll (godståg med förkortad väntetid vid gränserna).
Artikel 16
Parterna skall genomföra en harmonisering av öppethållandetiderna vid tullkontor för flodtrafik vid de gemensamma gränserna.
AVDELNING II
ÅTGÄRDER SOM SKALL VIDTAS PÅ LÅNG SIKT
Artikel 17
I fråga om personers fria rörlighet skall parterna söka att avskaffa kontrollerna vid de gemensamma gränserna och att överföra dessa till sina yttre gränser. I detta syfte skall de till en början, om så är nödvändigt, eftersträva en harmonisering av lagar och andra författningar rörande de förbud och begränsningar som ligger till grund för kontrollerna och vidta kompletterande åtgärder för att skydda säkerheten och hindra olaglig invandring av medborgare från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskaperna.
Artikel 18
Parterna skall inleda samråd om särskilt följande frågor, under beaktande av de resultat som åtgärderna på kort sikt medfört:
a) Utarbetandet av system för polisiärt samarbete i fråga om brottsförebyggande och efterspaning.
b) Granskning av eventuella svårigheter vid tillämpningen av avtal om internationell rättslig samverkan och utlämning i syfte att finna de lösningar som är bäst anpassade för att förbättra parternas samarbete på dessa områden.
c) Sökande efter medel som gör det möjligt att gemensamt bekämpa brottslighet, bl. a. utredning avseende eventuellt införande av rätt för poliser att efterforska, under beaktande av existerande kommunikationsmedel och internationell rättslig samverkan.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
Artikel 19
Parterna skall särskilt söka harmonisera lagstiftningar och bestämmelser om
— narkotika,
— skjutvapen och sprängämnen,
— den anmälan som resande skall göra på hotell.
Artikel 20
Parterna skall eftersträva en harmonisering av sin viseringspolitik och av de villkor som gäller för inresa till deras territorier. Om det visar sig vara nödvändigt skall de även, beträffande medborgare i länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskaperna, förbereda en harmonisering av sina bestämmelser om vissa aspekter av utlänningars rättigheter.
Artikel 21
Parterna skall inom ramen för Europeiska gemenskaperna ta gemensamma initiativ
a) för att uppnå en ökad tullbefrielse för resande,
b) för att inom ramen för gemenskapens tullbefrielser avskaffa de hinder som kan föreligga vid införsel från medlemsstaterna i fråga om varor vars innehav inte är förbjudet för de ifrågavarande staternas medborgare.
Parterna skall inom ramen för Europeiska gemenskaperna ta initiativ för att få till stånd en harmoniserad uppbörd i avreselandet av mervärdesskatt för turisttransportprestationer inom Europeiska gemenskaperna.
Artikel 22
Parterna skall sinsemellan och inom ramen för Europeiska gemenskaperna efterstäva att
— öka tullbefrielsen för motorfordonsbränsle så att den överensstämmer med den normala tankkapaciteten hos bussar och turistbussar (600 l),
— tillnärma skattesatserna för dieselbränsle och öka tullbefrielsen för den normala tankkapaciteten hos lastbilar.
Artikel 23
Parterna skall även beträffande varutransporter vid de nationella kontrollkontor som ligger intill varandra eftersträva en minskning av väntetiden antalet anhalter.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
Artikel 24
När det gäller varors rörlighet skall parterna söka tillvägagångssätt för att till de yttre gränserna eller inom landet förlägga de kontroller som för närvarande görs vid de gemensamma gränserna.
I detta syfte skall de sinsemellan och inom ramen för Europeiska gemenskaperna vidta gemensamma initiativ för harmonisering av de bestämmelser som ligger till grund för kontrollen av varor vid de gemensamma gränserna. De skall övervaka att dessa åtgärder inte är till men för det nödvändiga skyddet av människors, djurs eller växters hälsa.
Artikel 25
Parterna skall utveckla det samarbete som syftar till tullfrihet för varor som passerar gemensamma gränser med hjälp av ett systematiskt och automatiserat utbyte av de nödvändiga upplysningar som framkommer genom enhetsdokumentet.
Artikel 26
Parterna skall undersöka hur de indirekta skatterna (mervärdesskatt och punktskatter) kan harmoniseras inom ramen för Europeiska gemenskaperna. De skall i detta syfte understödja de initiativ som tas av Europeiska gemenskaperna.
Artikel 27
Parterna skall pröva om på basis av ömsesidighet de inskränkningar av tullbefrielse kan avskaffas som i enlighet med gemenskapslagstiftningen gäller för gränsinvånare vid de gemensamma gränserna.
Artikel 28
Varje ingående av bilaterala eller multilaterala överenskommelser som liknar detta avtal med stater som inte är parter i avtalet skall föregås av samråd mellan parterna.
Artikel 29
Detta avtal skall även gälla för Berlin, om inte Tysklands regering inom tre månader efter detta avtals ikraftträdande avger en förklaring med motsatt innehåll till regeringarna i Beneluxstaterna och Frankrike.
Artikel 30
De åtgärder som föreskrivs i detta avtal och som inte är tillämpliga från och med avtalets ikraftträdande skall börja tillämpas före den 1 januari 1986 i fråga om åtgärder enligt avdelning I och, om möjligt, före den 1 januari 1990 i fråga om åtgärder enligt avdelning II, om inte andra tidsfrister har fastställts i detta avtal.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
Artikel 31
Detta avtal skall tillämpas med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 5 och 6 samt 8– 16 i det avtal som ingicks i Saarbrücken den 13 juli 1984 mellan Tyskland och Frankrike.
Artikel 32
Detta avtal undertecknas utan förbehåll för ratifikation eller godkännande, eller med förbehåll för ratifikation eller godkännande, följt av ratifikation eller godkännande.
Detta avtal skall tillämpas interimistiskt från och med den dag som följer på undertecknandet.
Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter det att det sista ratifikations- eller godkännandeinstrumentet har deponerats.
Artikel 33
Luxemburgs regering skall vara depositarie för detta avtal. Den skall överlämna en bestyrkt kopia av avtalet till var och en av de övriga signatärstaternas regeringar.
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.
SOM SKEDDE I SCHENGEN den fjortonde juni nittonhundraåttiofem på tyska, franska och nederländska, vilka tre texter är lika giltiga.
Pour le Gouvernement du Royaume de Belgique Voor de Regering van het Koninkrijk Belië
Für die Regierung der Bundesrepublik Deutschland
Pour le Gouvernement de la République française
Pour le Gouvernement du Grand-Duché de Luxembourg
Voor de Regering van het Koninkrijk der Nederlanden
Prop.1997/98:42 Bilaga 2
KONVENTION
om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985
mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike
om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna.
Schengenavtalets tillämpningskonvention
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förklaring
AVDELNING I
Definitioner Artikel 1
AVDELNING II
Om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet
Kapitel 1
Passerandet av de inre gränserna Artikel 2
Kapitel 2
Passerandet av de yttre gränserna Artikel 3–8
Kapitel 3
Viseringar
Avsnitt 1
Viseringar för kortare vistelse Artikel 9–17
Avsnitt 2
Viseringar för längre vistelse Artikel 18
Kapitel 4
Villkor för utlänningars rörelsefrihet Artikel 19–24
Kapitel 5
Uppehållstillstånd och personer registrerade på spärrlista Artikel 25
Kapitel 6
Följdåtgärder Artikel 26–27
Kapitel 7
Ansvarighet i samband med behandling av asylansökan Artikel 28–38
AVDELNING III
Polis och säkerhet
Kapitel 1
Polisiärt samarbete Artikel 39–47
Kapitel 2
Inbördes rättshjälp i brottmål Artikel 48–53
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Kapitel 3
Principen ”non bis in idem” (icke två gånger för samma sak) Artikel 54–58
Kapitel 4
Utlämning Artikel 59–66
Kapitel 5
Överförande av verkställighet av brottmålsdom Artikel 67–69
Kapitel 6
Narkotika Artikel 70–76
Kapitel 7
Skjutvapen och ammunition Artikel 77–91
AVDELNING IV
Schengens informationssystem
Kapitel 1
Inrättandet av Schengens informationssystem Artikel 92
Kapitel 2
Utnyttjande och användning av Schengens informationssystem Artikel 93–101
Kapitel 3
Skydd av personuppgifter och säkerhet för uppgifter i Schengens informationssystem Artikel 102–118
Kapitel 4
Fördelning av kostnaderna för Schengens informationssystem Artikel 119
AVDELNING V
Transport av och rörlighet för varor Artikel 120–125
AVDELNING VI
Skydd av personuppgifter Artikel 126–130
AVDELNING VII
Verkställande kommittén Artikel 131–133
AVDELNING VIII
Slutbestämmelser Artikel 134–142
Slutdokument, protokoll och förklaringar
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna, nedan kallade ”de avtalsslutande parterna”,
som stöder sig på Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna,
som har beslutat att fullfölja det i det avtalet framförda önskemålet om att avskaffa kontroller vid de gemensamma gränserna vad gäller rörligheten för personer och att underlätta transporten och den fria rörligheten för varor över samma gränser,
som beaktar att Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna, som kompletteras av Europeiska enhetsakten, föreskriver att den inre marknaden skall medföra att det skapas ett område utan inre gränser,
som beaktar att det av avtalsparterna eftersträvade målet sammanfaller med detta syfte, dock utan att kunna förutse vilka åtgärder som kommer att vidtas i samband med tillämpningen av bestämmelserna i avtalet,
som beaktar att genomförandet av detta önskemål kräver en rad lämpliga åtgärder och ett nära samarbete mellan de avtalsslutande parterna
har enats om följande.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
AVDELNING I
Definitioner
Artikel 1
I denna konvention avses med
inre gränser: de avtalsslutande parternas gemensamma landgränser samt deras flygplatser för inrikes flyg och deras hamnar för reguljära färjeförbindelser endast vad gäller ankommande eller avgående trafik till andra flygplatser eller hamnar på de avtalsslutande parternas territorium utan angöring av hamnar eller mellanlandning på flygplatser utanför detta territorium,
yttre gränser: de avtalsslutande parternas land- och sjögränser samt flygplatser och hamnar, såvida de inte räknas som inre gränser,
inrikesflyg: all flygtrafik som uteslutande ankommer till eller avgår från de avtalsslutande parternas territorium utan landning på tredje lands territorium,
tredje land: alla andra stater än de avtalsslutande parterna,
utlänning: varje annan person än medborgare i Europeiska gemenskapernas medlemsstater,
utlänning registrerad varje utlänning som i Schengens informations-på spärrlista: system har registrerats för nekad inresa enligt vad som föreskrivs i artikel 96,
gränsövergångsställe: varje övergångsställe som de behöriga myndigheterna har godkänt för passerandet av de yttre gränserna,
gränskontroll: den kontroll vid gränserna som utan hänsyn till andra skäl enbart avser en avsikt att passera gränsen,
transportör: varje fysisk eller juridisk person som bedriver yrkesmässig persontrafik luft-, sjö- eller landvägen,
uppehållstillstånd: varje tillstånd av vilket slag det än är som utfärdats av någon av de avtalsslutande parterna och berättigar till vistelse på denna parts territorium; som sådant tillstånd räknas inte tillfälligt tillstånd att vistas på någon av de avtalsslutande parternas territorium i avvaktan på behandling av en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd,
asylansökan: varje ansökan som en utlänning lämnat skriftligen, muntligen eller på annat sätt, vid den yttre gränsen eller på någon av de avtalsslutande parternas territorium, för att bli erkänd som politisk flykting enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt få uppehållstillstånd,
asylsökande: varje utlänning som inkommit med en asylansökan enligt vad som avses i den här konventionen och om vilken ännu inte har fattats något avgörande beslut,
behandling av asylansökan: alla förfaranden som avser undersökningar, beslut och åtgärder som vidtas för att genomföra slutgiltiga beslut rörande en asylansökan, med undantag av fastställandet av vilken avtalsslutande part som skall ansvara för behandlingen av en asylansökan enligt bestämmelserna i denna konvention.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
AVDELNING II
om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna
och om personers rörlighet
KAPITEL 1
Passerandet av de inre gränserna
Artikel 2
1. De inre gränserna får passeras överallt utan att någon personkontroll genomförs.
2. Då den allmänna ordningen eller statens säkerhet så kräver, kan emellertid en avtalsslutande part, efter samråd med de övriga avtalsslutande parterna, besluta om att vid de inre gränserna, under en begränsad tidsperiod, genomföra nationella gränskontroller som är anpassade till det aktuella läget. Om den allmänna ordningen eller statens säkerhet kräver ett omedelbart ingripande, skall den berörda parten vidta nödvändiga åtgärder och snarast möjligt underrätta övriga avtalsparter om detta.
3. Avskaffandet av personkontrollen vid de inre gränserna skall inte inverka på bestämmelserna i artikel 22, inte heller på behöriga myndigheters rätt att i enlighet med respektive avtalsslutande parts lagstiftning utöva sina polisiära befogenheter på partens hela territorium och inte heller på skyldigheten att inneha, medföra och visa upp handlingar och dokument som föreskrivs i den avtalsslutande partens lag.
4. Kontrollen av varor skall ske i enlighet med relevanta bestämmelser i denna konvention.
KAPITEL 2
Passerandet av de yttre gränserna
Artikel 3
1. De yttre gränserna får passeras i princip endast vid gränsövergångsställen och under fastställda öppethållandetider. Närmare bestämmelser samt undantag och bestämmelser om lokal gränstrafik, liksom regler som gäller för särskilda kategorier av sjötrafik, såsom nöjesbåtar eller kustfiske, skall fastställas av den verkställande kommittén (Verkställande kommittén).
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. De avtalsslutande parterna förbinder sig att införa påföljder för passerande utan tillstånd av de yttre gränserna utanför gränsövergångsställena och de fastställda öppethållandetiderna.
Artikel 4
1. De avtalsslutande parterna garanterar att från och med 1993 kommer från tredje land ankommande flygpassagerare som ämnar fortsätta resan med inrikesflyg att dessförinnan underkastas såväl personkontroll som kontroll av handbagage vid ankomsten på den flygplats där det utifrån kommande flygplanet landat. Inrikes flygpassagerare som ämnar fortsätta resan med flyg till tredje land skall före utresan underkastas såväl personkontroll som kontroll av handbagage på den flygplats från vilken utresan sker.
2. De avtalsslutande parterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollerna skall kunna utföras i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 avser inte kontroll av inlämnat bagage; denna kontroll skall genomföras antingen på den flygplats som är resans slutmål eller på den flygplats där resan påbörjas.
4. Fram till den tidpunkt som föreskrivs i punkt 1 skall flygplatserna, trots definitionen av inre gränser, betraktas som yttre gränser vad gäller inrikes resor med flyg.
Artikel 5
1. I samband med vistelse som inte överskrider tre månader, kan inresa till de avtalsslutande parternas territorium beviljas en utlänning, som
a) är innehavare av ett eller flera giltiga dokument som tillåter passerande av
gränsen och som fastställts av Verkställande kommittén,
b) innehar giltig visering, om sådan krävs,
c) i förekommande fall kan uppvisa dokument som bevisar syftet med och
villkoren för den avsedda vistelsen samt har tillräckliga medel för sitt uppehälle vad gäller såväl den planerad vistelsens längd som återresan till ursprungslandet eller transitresa till ett tredje land som medger inresa, eller att han är i stånd att på laglig väg anskaffa dessa medel,
d) inte finns registrerad på spärrlista,
e) inte anses utgöra en risk för den allmänna ordningen, statens säkerhet eller någon av de avtalsslutande parternas internationella förbindelser.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. Inresa till de avtalsslutande parternas territorium skall vägras en utlänning som inte uppfyller samtliga dessa villkor, utom i de fall då en avtalsslutande part finner det nödvändigt att avvika från denna princip av humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av internationella förpliktelser. I sådana fall skall inresetillståndet begränsas till den berörda partens territorium varvid denna avtalsslutande part är skyldig att underrätta övriga avtalsslutande parter om detta.
Dessa regler påverkar inte tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om rätten till asyl eller bestämmelserna i artikel 18.
3. Genomresa skall beviljas en utlänning som innehar uppehållstillstånd eller visum utfärdat av någon av de avtalsslutande parterna eller, om så krävs, båda dessa dokument, varvid undantag skall göras om utlänningen finns upptagen på spärrlistan hos den avtalsslutande part vars yttre gräns han infunnit sig vid.
Artikel 6
1. Gränstrafiken vid de yttre gränserna skall underkastas kontroll av behöriga myndigheter. Denna kontroll skall utföras enligt gemensamma principer, inom ramen för de avtalsslutande parternas egna befogenheter och deras respektive lagar, varvid hänsyn skall tas till alla avtalsslutande parters intressen och territorium.
2. De gemensamma principer som avses i punkt 1 är följande:
a) Personkontrollen skall inte endast omfatta granskning av resedokument och andra
villkor för inresa, vistelse, arbete och utresa, utan även efterspaning och förhindrande av hot mot de avtalsslutande parternas inre säkerhet och allmänna ordning. Dessutom skall fordon och föremål som medförs av personer vid passerandet av gränsen kontrolleras. Dessa kontroller skall verkställas av varje avtalsslutande part i enlighet med dennas lagstiftning, i synnerhet vad gäller kroppsvisitering.
b) Alla personer skall åtminstone underkastas en kontroll för fastställande av
identiteten genom uppvisande av resedokument.
c) Vid inresa skall utlänningar underkastas en mera noggrann kontroll i enlighet med
bestämmelserna i a.
d) Vid utresa skall i samtliga avtalsslutande parters intresse utföras nödvändig
kontroll i enlighet med utlänningars rättigheter och med hänsyn till behov av spaningsverksamhet och förhindrande av hot mot de avtalsslutande parternas inre säkerhet och allmänna ordning. Denna kontroll skall utföras i samtliga fall vad gäller utlänningar.
e) Om sådana kontroller inte kan utföras på grund av särskilda omständigheter, skall
en prioritering ske. I detta avseende skall i princip inresekontroll ges företräde framför kontroll vid utresa.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. De yttre gränsernas sträckning mellan gränsövergångsställena skall bevakas av rörliga enheter från behöriga myndigheter; detta skall även gälla gränsövergångsställena utanför normalt öppethållande. Denna kontroll skall genomföras på ett sådant sätt att den inte uppmuntrar någon att försöka undvika kontroll vid gränsövergångsställena. Tillvägagångssättet för denna bevakning skall vid behov fastställas av Verkställande kommittén.
4. De avtalsslutande parterna förbinder sig att sätta in lämplig personal i tillräckligt antal för genomförandet av denna kontroll och bevakningen av de yttre gränserna.
5. Samma grad av kontroll skall äga rum vid yttre gränserna.
Artikel 7
De avtalsslutande parterna skall bistå varandra och ha ett nära och fast samarbete för att uppnå en effektiv kontroll och bevakning. De skall särskilt inleda ett utbyte av relevant och betydelsefull information varvid, om inte annat föreskrivs i detta avtal, undantag skall göras för uppgifter av individuell karaktär. De skall, i den mån det är möjligt, harmonisera sina anvisningar till de myndigheter som ansvarar för kontrollen samt främja en enhetlig utbildning och fortbildning av den personal som ansvarar för kontrollernas genomförande. Detta samarbete kan ske i form av ett utbyte av kontaktpersoner.
Artikel 8
Verkställande kommittén skall fatta nödvändiga beslut om det praktiska tillvägagångssättet för genomförandet av kontroll och bevakning vid gränserna.
KAPITEL 3
Viseringar
Avsnitt I
Viseringar för kortare vistelse
Artikel 9
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att anta en gemensam politik vad gäller rörligheten för personer, i synnerhet i fråga om reglerna för beviljande av viseringar. För att uppnå detta mål skall de ge varandra ömsesidigt stöd. De avtalsslutande parterna förbinder sig att gemensamt eftersträva en harmonisering av viseringspolitiken.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. Gentemot tredje land för vars medborgare samtliga avtalsslutande parter vid tidpunkten för undertecknandet av denna konvention eller därefter kommit överens om gemensamma viseringsregler, får dessa regler ändras endast genom en gemensam överenskommelse mellan samtliga avtalsslutande parter. En avtalsslutande part kan i undantagsfall avvika från de gemensamma viseringsreglerna rörande tredje land vid tvingande skäl som beror på att den egna politiken kräver ett brådskande beslut. Denna part skall samråda i förväg med de övriga avtalsslutande parterna och i samband med sitt beslut ta hänsyn till såväl deras intressen som följderna av detta beslut.
Artikel 10
1. En enhetlig visering skall införas och gälla för samtliga avtalsslutande parters territorium. Denna visering, vars giltighetstid närmare behandlas i artikel 11, får beviljas för vistelse som omfattar högst tre månader.
2. De avtalsslutande parterna skall fram till införandet av denna visering erkänna varandras respektive viseringar, såvida dessa beviljats på gemensamma villkor och på grundval av gemensamma kriterier som fastställts inom ramen för i sammanhanget gällande bestämmelser enligt detta kapitel.
3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 skall varje avtalsslutande part förbehålla sig rätten att begränsa territoriet för en sådan viserings giltighet i enlighet med de gemensamma bestämmelser som fastställs inom ramen för relevanta bestämmelser i detta kapitel.
Artikel 11
1. Den visering som föreskrivs i artikel 10 kan vara
a) resevisering giltig för en eller flera inresor, varvid varken tidslängden för en
oavbruten vistelse eller den totala tidslängden för flera på varandra följande vistelser får överstiga tre månader per halvår räknat från det första inresedatumet,
b) transitvisering som tillåter innehavaren att resa genom de avtalsslutande parternas
territorium en, två eller i undantagsfall flera gånger för att ta sig till tredje lands territorium, varvid tidslängden för genomresan inte får överstiga fem dagar.
2. Bestämmelserna i punkt 1 hindrar inte att någon av de avtalsslutande parterna under loppet av det halvår som avses vid behov utfärdar en ny visering, vars giltighet begränsas till denna parts territorium.
Artikel 12
1. Den enhetliga visering som avses i artikel 10.1 skall utfärdas av de avtalsslutande parternas diplomatiska och konsulära myndigheter samt, i förekommande fall, av de myndigheter hos de avtalsslutande parterna som avses i artikel 17.
2. Avtalsslutande part med befogenhet att utfärda sådan visering är i princip den part som utgör resans huvudmål. Om detta inte kan fastställas, åligger utfärdandet av visering i allmänhet den diplomatiska eller konsulära representation för den avtalsslutande part på vars territorium den första inresan sker.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Verkställande kommittén skall fastställa genomförandebestämmelserna, särskilt kriterierna för fastställandet av resans huvudmål.
Artikel 13
1. Ingen visering får införas i ett resedokument som inte längre är giltigt.
2. Den i resedokumentet angivna giltighetstiden skall vara längre än den för en visering, varvid hänsyn skall tas till tidsramen för viseringens nyttjande. Resedokumentets giltighet skall tillåta en utlänning återresa till hans hemland eller inresa till tredje land.
Artikel 14
1. Ingen visering får införas i ett resedokument som inte betraktas som giltigt av någon av de avtalsslutande parterna. Om resedokumentet är giltigt endast hos en eller flera avtalsslutande parter, skall den införda viseringen begränsas till denna eller dessa.
2. I händelse av att resedokumentet betraktas som ogiltigt av en eller flera avtalsslutande parter, får visering utfärdas i form av ett tillstånd som ersätter visering.
Artikel 15
I princip får de viseringar som avses i artikel 10 endast utfärdas för utlänningar som uppfyller de inresevillkor som fastställs i artikel 5.1 a, 5.1 c, 5.1 d och 5.1 e.
Artikel 16
Om någon av de avtalsslutande parterna finner det nödvändigt att, av något av de skäl som anges i artikel 5.2, avvika från den i artikel 15 fastställda principen i samband med utfärdandet av visering för utlänningar som inte uppfyller samtliga i artikel 15.1 upptagna villkor för inresa, skall denna viserings giltighet begränsas till denna avtalsslutande parts territorium, varvid en part skall underrätta övriga avtalsslutande parter om detta.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 17
1. Verkställande kommittén skall anta gemensamma regler rörande granskningen av viseringsansökningar, övervaka att dessa regler följs samt anpassa dem till nya situationer och villkor.
2. Dessutom skall Verkställande kommittén definiera de fall då visering inte får utfärdas utan föregående hänvändelse till den berörda avtalsslutande partens centrala myndighet samt, i förekommande fall, till andra avtalsslutande parters centrala myndigheter.
3. Verkställande kommittén skall även fatta nödvändiga beslut som rör
a) för visering tillåtna typer av resedokument,
b) myndigheter med uppgift att utfärda visering,
c) villkor för utfärdande av visering vid gränsen,
d) en viserings form, innehåll och giltighetstid samt avgifter som skall tas ut i
samband med utfärdandet.
e) villkor för förlängning eller avslag av de viseringar som avses i c och d, varvid
hänsyn skall tas till samtliga avtalsslutande parters intressen,
f) villkor för begränsning av en viserings giltighet till en viss stats territorium,
g) principer för utarbetandet av en gemensam förteckning över utlänningar
registrerade på spärrlista, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 96.
Avsnitt 2
Viseringar för längre vistelse
Artikel 18
En visering för vistelse som överstiger tre månader skall betraktas som nationellt uppehållstillstånd som beviljats av någon av de avtalsslutande parterna i överensstämmelse med dennas lagstiftning. En sådan visering ger innehavaren tillstånd att passera genom de övriga avtalsslutande parternas territorium, i avsikt att komma till det territorium som hör till den avtalsslutande part som beviljat tillståndet, förutsatt att innehavaren uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a, 5.1 d och 5.1 e och förutsatt att han inte är upptagen på spärrlistan hos den avtalsslutande part vars territorium han önskar passera genom.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
KAPITEL 4
Villkor för utlänningars rörelsefrihet
Artikel 19
1. Utlänningar, som har en för de avtalsslutande parterna enhetlig visering och som på föreskrivet sätt inrest till ett territorium som tillhör någon av de avtalsslutande parterna, får röra sig fritt på samtliga avtalsslutande parters territorier under den giltighetstid som angivits i denna visering, såvida de uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a, 5.1 c, 5.1 d och 5.1 e.
2. Fram till införandet av enhetlig visering får utlänningar, som är innehavare av visering utfärdad av någon av de avtalsslutande parterna och som på föreskrivet sätt inrest till något av deras territorier, röra sig fritt på samtliga avtalsslutande parters territorier under den giltighetstid som anges i den utfärdade viseringen, dock högst tre månader räknat från första inresedag, såvida de uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a, 5.1 c, 5.1 d och 5.1 e.
3. Punkterna 1 och 2 avser inte visering vars giltighet begränsats till ett visst territorium i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 i denna avdelning.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22.
Artikel 20
1. Utlänningar utan skyldighet att inneha visering får röra sig fritt på de avtalsslutande parternas territorier under högst tre månader under en tidsperiod av sex månader räknat från första inresedag, såvida de uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a, 5.1 c, 5.1.d och 5.1 e.
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte påverka rätten för någon av de avtalsslutande parterna att låta förlänga utlänningars vistelse på dess territorium utöver tre månader med hänsyn till särskilda omständigheter eller gällande bestämmelser i en bilateral överenskommelse som slutits före ikraftträdandet av denna konvention.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 21
1. Utlänningar med av någon avtalsslutande part utfärdat uppehållstillstånd får, under förutsättning att såväl detta tillstånd som resedokumentet är giltiga, röra sig fritt under högst tre månader på övriga avtalsslutande parters territorier, såvida de uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a, 5.1 c och 5.1 e och inte finns registrerade på den berörda avtalsslutande partens spärrlista.
2. Punkt 1 avser även utlänningar med av någon avtalsslutande part utfärdat tidsbegränsat uppehållstillstånd och ett resedokument utfärdat av samma avtalsslutande part.
3. De avtalsslutande parterna skall tillställa Verkställande kommittén en förteckning över av dem utfärdade giltiga dokument i form av uppehållstillstånd eller tidsbegränsat uppehållstillstånd samt resedokument enligt denna artikel.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22.
Artikel 22
1. En utlänning, som inrest på föreskrivet sätt till någon av de avtalsslutande parternas territorium är skyldig att enligt de av varje avtalsslutande part fastställda villkoren anmäla sig hos den behöriga myndigheten hos den avtalsslutande part vars territorium han beträder. Undertecknandet av denna anmälan skall ske, allt efter vad varje avtalsslutande part finner lämpligt, antingen vid inresan eller inom en tidsfrist på tre arbetsdagar räknat från inresedag på den berörda partens territorium.
2. En utlänning, som är bosatt inom någon avtalsslutande parts territorium och som reser till en annan avtalsslutande parts territorium, är underkastad den anmälningsplikt som avses i 1.
3. Undantag från punkt 1 och 2 skall varje medlemsstat föreskriva och underrätta Verkställande kommittén om.
Artikel 23
1. En utlänning som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för kortare vistelse på någon avtalsslutande parts territorium, skall i princip utan dröjsmål lämna de avtalsslutande parternas territorium.
2. En utlänning med fortfarande giltigt uppehållstillstånd eller tidsbegränsat uppehållstillstånd utfärdat av en annan avtalsslutande part, skall ofördröjligen bege sig till den partens territorium.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Om en sådan utlänning inte frivilligt lämnar den avtalsslutande partens territorium, eller om det kan antas att han inte kommer att lämna territoriet, eller om det finns tvingande skäl för utlänningens utresa med hänsyn till inre säkerhet eller allmän ordning, måste utlänningen utvisas i enlighet med bestämmelserna i den avtalsslutande partens lagar från det territorium där han gripits. Om den berörda avtalsslutande partens lagar inte tillåter utvisning, får vistelse på territoriet medges.
4. Utvisning från den berörda statens territorium kan ske till utlänningens hemland eller någon annan stat där han tillåts resa in, varvid hänsyn framför allt skall tas till gällande bestämmelser i återtagandeavtal ingångna mellan de avtalsslutande parterna.
5. Bestämmelserna i punkt 4 får inte strida mot de avtalsslutande parternas egna bestämmelser rörande asylrätten eller mot Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, eller mot bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel och i artikel 33.1 den här konventionen.
Artikel 24
Om inte annat följer av Verkställande kommitténs definition av lämpliga kriterier och praktiska tillvägagångssätt skall de avtalsslutande parterna kompensera varandra för ekonomisk obalans som kan uppstå i samband med den utvisningsskyldighet som föreskrivs i artikel 23, om utvisningen inte kan verkställas på utlänningens bekostnad.
KAPITEL 5
Uppehållstillstånd och personer registrerade på spärrlista
Artikel 25
1. När en avtalsslutande part skall besluta om utfärdande av uppehållstillstånd för en utlänning som registrerats på spärrlista, skall den först rådgöra med den avtalsslutande part som verkställt registreringen, varvid hänsyn skall tas till denna stats intressen; uppehållstillstånd får endast beviljas om det finns skäl av allvarlig art, i synnerhet av humanitärt slag eller till följd av internationella förpliktelser.
Om uppehållstillstånd beviljas skall den avtalsslutande part som ansvarar för registreringen vidta åtgärder för återkallande av registreringen, men får dock låta registrera den aktuella utlänningen på sin egen spärrlista.
2. Om det visar sig att en utlänning, med av någon part utfärdat giltigt uppehållstillstånd, registrerats på spärrlista, skall den registrerande avtalsslutande parten kontakta den som beviljat uppehållstillståndet för att besluta om det finns tillräckliga skäl för att återkalla detta.
Om ingen återkallelse sker skall den registrerande parten vidta åtgärder för återkallande av registreringen, men får dock låta registrera den aktuella utlänningen på sin egen spärrlista.
KAPITEL 6
Följdåtgärder
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 26
1. Om inte annat följer av förpliktelser i samband med anslutning till Genèvekonventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, skall de avtalsslutande parterna förplikta sig att i sin egen lagstiftning införa följande regler:
a) Om en utlänning vägras inresa till någon avtalsslutande parts territorium, skall
den transportör som ombesörjt luft-, sjö- eller landtransport fram till den yttre gränsen vara skyldig att utan dröjsmål återtaga ansvaret för denne. På anmodan av gränsövervakande myndigheter skall transportören ombesörja utlänningens återresa till det tredje land där han påbörjat sin resa, eller det tredje land som utfärdat det resedokument med vilket resan företagits, eller något annat tredje land som med säkerhet tillåter inresa.
b) Transportören är skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig
om att en utlänning, som transporteras luft- eller sjövägen, är innehavare av de dokument som krävs för inresa till de avtalsslutande parternas territorium.
2. Om inte annat följer av förpliktelser i samband med anslutning till Genèvekonventionen den 28 juni 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, samt med hänsyn till sin egen grundlag skall de avtalsslutande parterna förbinda sig att införa sanktioner mot transportörer som luft- eller sjövägen från tredje land till deras territorium befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument.
3. Bestämmelserna i 1 b och 2 avser även transportörer som ansvarar för grupptransporter i samband med internationella bussförbindelser, gränstrafik undantagen.
Artikel 27
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att införa lämpliga sanktioner mot den som i vinstsyfte hjälper, eller försöker hjälpa, utlänningar att resa in till eller vistas på någon parts territorium i strid mot den berörda partens lagstiftning rörande utlänningars inresa och vistelse.
2. Om någon avtalsslutande part får kännedom om sådana förhållanden som avses i punkt 1, och som strider mot någon annan parts lagstiftning, skall den underrätta den andra parten om detta.
3. Den avtalsslutande part som på grund av brott mot sin egen lagstiftning anmodar en annan part att väcka åtal för sådana handlingar som avses i punkt 1, skall genom officiell anmälan eller intygande av behöriga myndigheter styrka vilka lagbestämmelser som har överträtts.
KAPITEL 7
Ansvarighet i samband med behandling av asylansökan
Artikel 28
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
De avtalsslutande parterna bekräftar åter sina förpliktelser enligt Genèvekonventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New Yorkprotokollet av den 31 januari 1967, utan någon som helst geografisk begränsning av tillämpningsområdet för dessa texter, och sin skyldighet att vad gäller tillämpningen av dessa instrument samarbeta med myndigheterna hos Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar.
Artikel 29
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att behandla alla asylansökningar som lämnas av utlänningar på något av sina territorium.
2. Denna skyldighet innebär inte att någon avtalsslutande part alltid måste ge den asylsökande inrese- eller uppehållstillstånd på sitt territorium.
Samtliga avtalsslutande parter förbehåller sig rätten att, på grundval av sina egna bestämmelser och i enlighet med sina internationella förpliktelser, avvisa eller utvisa en asylsökande till tredje land.
3. Oberoende av vilken avtalsslutande part den asylsökande riktar sin ansökan till skall endast en part ansvara för behandling av ansökan. Denna part fastställs enligt de i artikel 30 närmare beskrivna kriterierna.
4. Varje avtalsslutande part förbehåller sig trots punkt 3 rätten att, om det finns särskilda skäl enligt den egna lagstiftningen, behandla en asylansökan, även om ansvaret enligt detta avtal skulle ligga hos någon annan avtalsslutande part.
Artikel 30
1. Den avtalsslutande part som ansvarar för behandlingen av en asylansökan, skall fastställas enligt följande:
a) En avtalsslutande part som utfärdat något slag av visering eller uppehållstillstånd
till en asylsökande betraktas som ansvarig för behandlingen av ansökan. Om visering har beviljats av någon annan avtalsslutande part, är denna ansvarig.
b) Om flera avtalsslutande parter har beviljat den asylsökande visering av något slag
eller ett uppehållstillstånd skall ansvaret ligga hos den avtalsslutande part vars visering eller uppehållstillstånd har den längsta giltighetstiden.
c) Så länge den asylsökande inte lämnat de avtalsslutande parternas territorium,
skall det krav som fastställs i 1 a och 1 b kvarstå, även om hans visering, av vilket slag det än är, eller uppehållstillstånd inte längre är giltigt. Om den asylsökande lämnat de avtalsslutande parternas territorium efter det att visering eller uppehållstillstånd beviljats, skall dessa dokument medföra ansvar enligt punkterna 1 a och 1 b, utom när de inte längre är giltiga med hänsyn till vad som sägs i nationella bestämmelser.
d) Om den asylsökande befriats från viseringstvång av de avtalsslutande parterna
skall ansvaret ligga hos den part vars yttre gräns passerats av den asylsökande vid inresan till de avtalsslutande parternas territorium.
Så länge ingen fullständig politisk samordning skett inom området för visering, och om den asylsökande befriats från viseringstvånget av endast vissa avtalsslutande parter, skall ansvaret ligga hos den part vars yttre gräns den asylsökande vid inresan till de avtalsslutande parternas territorium kunnat passera på grund av befrielse från viseringstvång om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 1 a–c.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Om asylansökan inlämnas till någon avtalsslutande part som beviljat den sökande visering för genomresa – oavsett om den sökande har passerat någon passkontroll – och om denna visering utfärdats efter det att transitlandet hos konsulära eller diplomatiska myndigheter för den avtalsslutande part som är resans mål försäkrat sig om att den asylsökande uppfyller denna parts inresevillkor skall ansvaret för behandlingen av ansökan ligga hos den avtalsslutande part som är bestämmelseort.
e) Om en asylsökande inrest till de avtalsslutande parternas territorium och saknar
ett eller flera av de dokument som enligt Verkställande kommittén fordras för tillstånd att passera gränsen, skall den part vara ansvarig vars yttre gräns den asylsökande passerat vid inresan till de avtalsslutande parternas territorium.
f) Om en utlänning, vars asylansökan redan tagits upp för behandling av någon av de avtalsslutande parterna, inkommer med en ny ansökan, skall denna tas upp av samma part.
g) Om en utlänning, som tidigare meddelats ett slutgiltigt beslut rörande en till någon
av de avtalsslutande parterna inlämnad asylansökan, förnyar sin ansökan, skall denna tas upp av den part som behandlade den tidigare ansökan, såvida den sökande inte lämnat de avtalsslutande parternas territorium.
2. Om någon avtalsslutande part åtagit sig behandlingen av en asylansökan i enlighet med vad som sägs i artikel 29.4 skall den ansvariga avtalsslutande parten enligt punkt 1 i den här artikeln befrias från sina skyldigheter.
3. Om det skulle visa sig omöjligt att fastställa den ansvariga avtalsslutande parten på grundval av de kriterier som anges i punkterna 1 och 2 skall ansvaret ligga hos den avtalsslutande part till vilken asylansökan ställts.
Artikel 31
1. De avtalsslutande parterna skall snarast möjligt försöka fastställa vem av dem som skall ansvara för behandlingen av en asylansökan.
2. Om någon enligt artikel 30 icke ansvarig avtalsslutande part tillställs en asylansökan från en utlänning som vistas på dess territorium, kan denna part för att möjliggöra behandling av ansökan anmoda den ansvariga parten att åta sig den asylsökande.
3. Den ansvariga avtalsslutande parten är skyldig att ta emot en sådan asylsökande som avses i punkt 2, om anmodan sker inom sex månader räknat från inlämnandet av asylansökan. Om ingen anmodan har gjorts inom denna tidsfrist skall den part till vilken asylansökan inkommet ansvara för behandlingen av denna.
Artikel 32
Den avtalsslutande part som ansvarar för behandlingen av en asylansökan skall behandla den i enlighet med sin egen lagstiftning.
Artikel 33
1. Om en asylsökande vistas olagligen på en annan avtalsslutande parts territorium medan asylförfarandet pågår, skall den ansvariga avtalsslutande parten återta honom.
2. Punkt 1 skall inte tillämpas om den andra avtalsslutande parten beviljat den asylsökande uppehållstillstånd för en tidsperiod som överstiger eller motsvarar ett år. I
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
sådana fall skall ansvaret för behandlingen av ansökan överföras till den andra avtalsslutande parten.
Artikel 34
1. En ansvarig avtalsslutande part skall återta en utlänning vars asylansökan slutgiltigt avslagits och som rest till en annan avtalsslutande parts territorium utan tillstånd att vistas på detta.
2. Punkt 1 skall dock inte tillämpas om en ansvarig avtalsslutande part ombesörjt utvisning av utlänningen utanför de avtalsslutande parternas territorium.
Artikel 35
1. En avtalsslutande part som beviljat en utlänning flyktingstatus och uppehållstillstånd skall, under förutsättning att berörda parter överenskommit om detta, åta sig ansvaret för behandling av asylansökan från medlemmar av dennes familj.
2. Med familjemedlem avses i punkt 1 en flyktings make eller ogifta barn under 18 år eller, om flyktingen är ett ogift barn under 18 år, dennes far eller mor.
Artikel 36
En avtalsslutande part med ansvar för behandlingen av en asylansökan kan av humanitära skäl, i synnerhet vad gäller familjeförhållanden eller kulturell bakgrund, anmoda en annan avtalsslutande part att återta detta ansvar såvida den asylsökande önskar det. Den anmodade parten skall göra en bedömning av om den kan tillmötesgå begäran.
Artikel 37
1. Behöriga myndigheter hos de avtalsslutande parterna skall snarast möjligt informera varandra om följande:
a) Nya bestämmelser eller åtgärder avseende rätten till asyl eller behandlingen av
asylsökande, senast vid ikraftträdandet.
b) Statistiska uppgifter om det tillkomna antalet asylsökande varje månad samt
viktigaste ursprungsländer och, i den mån de är tillgängliga, påföljande beslut rörande asylansökningar.
c) Tillkomst eller betydande ökning vad avser vissa grupper av asylsökande samt
inhämtade uppgifter om dessa.
d) Grundläggande beslut rörande rätten till asyl.
2. För att få till stånd en gemensam utvärdering skall de avtalsslutande parterna dessutom svara för ett nära samarbete vad avser insamlandet av uppgifter om situationen i de asylsökandes ursprungsländer.
3. Varje påpekande från någon avtalsslutande parts sida om konfidentiell behandling av den lämnade informationen bör respekteras av övriga avtalsslutande parter.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 38
1. Varje avtalsslutande part skall till en annan part på dennas begäran vidarebefordra tillgängliga uppgifter om en asylsökande som är nödvändiga för
— fastställande av vilken avtalsslutande part som skall svara för behandling av
asylansökan,
— behandling av asylansökan,
— iakttagande av de skyldigheter som föreskrivs i detta kapitel.
2. Dessa uppgifter får endast avse
a) identitet (efternamn och förnamn, i förekommande fall tidigare namn, tillnamn
eller antagna namn, födelsedatum och -ort, nuvarande och tidigare medborgarskap vad avser den asylansökande samt, i förekommande fall, dennes familjemedlemmar),
b) legitimationshandlingar och resedokument (art, giltighetstid, datum för
utfärdande, utfärdande myndighet, plats för utfärdandet osv.),
c) övriga uppgifter som krävs för fastställande av den sökandes identitet,
d) vistelse på olika orter samt resvägar,
e) uppehållstillstånd eller visering utfärdade av någon avtalsslutande part,
f) plats för inlämnande av asylansökan,
g) i förekommande fall, datum för inlämnande av tidigare asylansökan, datum för
inlämnande av nuvarande ansökan, hur långt förfarandet framskridit, innebörd av fattade beslut.
3. Dessutom kan en avtalsslutande part anmoda en annan part att meddela de skäl en asylsökande åberopat som stöd för sin ansökan samt, i förekommande fall, grunderna för beslut som fattats angående denne. Den anmodade parten skall avgöra om det är möjligt att följa anmodan. Vidarebefordran av sådan information får under alla förhållanden endast ske med den asylsökandes samtycke.
4. Utbyte av information skall ske på en avtalsslutande parts begäran och får endast förekomma mellan myndigheten som har utsetts av varje avtalsslutande part och som har meddelats till Verkställande kommittén.
5. Utlämnade uppgifter får endast användas för de syften som avses i punkt 1. Sådana uppgifter får endast förmedlas till myndigheter och domstolar med uppgift att
fastställa den avtalsslutande part som skall svara för behandling av asylansökan,
behandla asylansökan,
iaktta de skyldigheter som föreskrivs i detta kapitel
6. Den uppgiftslämnande avtalsslutande parten skall ansvara för uppgifternas riktighet och aktualitet.
Om det visar sig att en berörd avtalsslutande part lämnat oriktiga uppgifter, eller uppgifter som inte skulle ha lämnats ut, skall de mottagande avtalsslutande parterna
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
omedelbart underrättas om detta. De skall tillrättalägga dessa uppgifter eller låta förstöra dem.
7. En asylsökande har rätt att på begäran få kännedom om utväxlad information som rör honom under den tid den är tillgänglig.
Om han konstaterar att uppgifterna är oriktiga, eller inte borde ha vidarebefordrats, skall han ha rätt att kräva att de tillrättaläggs eller förstörs enligt de villkor som avses i punkt 6.
8. Utlämnande och mottagande av uppgifter i samband med informationsutbyte skall registreras hos varje berörd avtalsslutande part.
9. Vidarebefordrade uppgifter skall inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det ändamål för vilket utbytet har skett. Nödvändigheten av att bevara uppgifterna bör undersökas i sitt sammanhang av den berörda avtalsslutande parten.
10. Under alla förhållanden skall de vidarebefordrade uppgifterna ha samma rättsskydd hos den mottagande avtalsslutande parten som annan information av liknande karaktär.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
11. Om uppgifterna inte förs in i dataregister utan behandlas på annat sätt, skall samtliga avtalsslutande parter vidta lämpliga åtgärder för effektiv tillsyn av att denna artikel följs. Om någon avtalsslutande part förfogar över en avdelning av det slag som anges i punkt 12, kan denna få i uppdrag att sköta sådan säkerhetskontroll.
12. Om en eller flera avtalsslutande parter önskar föra in de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3, helt eller delvis, i dataregister, får automatisk databehandling användas endast om de berörda avtalsslutande parterna har antagit en datalag i enlighet med principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 rörande personskydd i samband med automatisk databehandling av uppgifter som avser enskild person, och om dessa parter har utsett en lämplig egen registeransvarig myndighet för databehandling och utnyttjande av uppgifter som vidarebefordrats i enlighet med den här konventionen.
AVDELNING III
Polis och säkerhet
KAPITEL 1
Polisiärt samarbete
Artikel 39
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att låta sina polismyndigheter bistå varandra inom ramen för staternas lagstiftning och sin behörighet i syfte att förhindra och upptäcka brottsliga handlingar, såvida staternas lagstiftning inte förbehåller rättsliga myndigheter rätten till framställning och framställningen eller dess tillämpning inte innebär att den mottagande avtalsslutande parten skall vidta tvångsåtgärder. Om de polismyndigheter som mottagit en framställning saknar behörighet att verkställa den, skall den överlämnas till behöriga myndigheter.
2. Skriftlig information, enligt bestämmelserna i punkt 1, som lämnats av den mottagande avtalsslutande parten får inte utnyttjas av den part som gjort en framställning i syfte att framlägga bevis för brottslig gärning annat än med samtycke av behöriga rättsliga myndigheter hos den part som mottagit framställningen.
3. De framställningar om bistånd som avses i punkt 1 samt bifallande av dessa får utväxas mellan centrala organ med uppgift att å respektive avtalsslutande parts vägnar genomföra det internationella samarbetet. Om framställningen inte kan ske i behörig tid på det sätt som anges ovan, kan polismyndigheterna på den framställande avtalsslutande partens sida rikta den direkt till behöriga myndigheter hos den mottagande parten, varvid dessa myndigheter får vidta direkta åtgärder. I sådana fall skall den polismyndighet som gör en direkt framställning snarast möjligt underrätta det centrala organ hos den mottagande parten som ansvarar för det internationella polisiära samarbetet, om att direkt framställning görs.
4. Avseende gränsområden kan överenskommelser om samarbete träffas mellan ansvariga ministrar hos respektive avtalsslutande part.
5. Bestämmelserna i denna artikel utgör inte något hinder för utförligare nuvarande och framtida bilaterala överenskommelser mellan avtalsslutande parter med gemensam gräns. De avtalsslutande parterna skall hålla varandra underrättade om sådana överenskommelser.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 40
1. Polismän i den ena avtalsslutande partens land vilka inom ramen för en förundersökning i sitt eget land håller någon under uppsikt som misstänks för delaktighet i ett brott som kan medföra utlämning, får fortsätta sin övervakning på den andra partens territorium, om denna samtyckt till övervakning över gränsen på grundval av en i förväg gjord framställning om rättsligt bistånd mellan staterna. Samtycket får vara förenat med vissa villkor.
På begäran skall övervakningen överlåtas till polismän hos den avtalsslutande part vars territorium berörs.
Den framställning om rättsligt bistånd som avses i första stycket skall ställas till en av de avtalsslutande parterna utsedd myndighet med behörighet att bevilja eller vidarebefordra framställningen om samtycke.
2. Om det på grund av synnerlig brådska för att en framställning om den andra avtalsslutande partens föregående samtycke inte kan göras, får övervakande polismän överskrida gränsen för fortsatt övervakning av en person misstänkt för de brottsliga handlingar som anges i punkt 7, om följande villkor uppfylls:
a) Överskridande av gränsen i samband med övervakningen skall amälas till den i
punkt 5 upptagna myndighet som utsetts av den avtalsslutande part på vars territorium övervakningen fortsätter.
b) Framställning om rättsligt bistånd i enlighet med punkt 1 och med uppgift om
skäl som berättigar till gränsöverskridande utan föregående samtycke, skall överlämnas utan dröjsmål.
Övervakningen skall genast upphöra, om den avtalsslutande part vars territorium berörs begär detta efter att ha mottagit en anmälan som avses i punkt 2 a eller en framställning som avses i punkt 2 b, eller om samtycke inte erhållits inom fem timmar efter gränsöverskridandet.
3. Den övervakning som avses i punkterna 1 och 2 får endast ske på följande allmänna villkor:
a) Övervakande polismän skall följa bestämmelserna i denna artikel och
lagbestämmelserna i den avtalsslutande parts land på vars territorium de opererar; de skall följa lokala behöriga myndigheters instruktioner.
b) Med undantag av de situationer som anges i punkt 2 skall polismännen i samband
med övervakningen ha ett dokument med uppgift om att samtycke givits.
c) Övervakande polismän skall hela tiden kunna styrka sin officiella behörighet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
d) Övervakande polismän får medföra tjänstevapen i samband med övervakningen,
om inte annat uttryckligen har beslutats av den anmodade parten; utnyttjande av tjänstevapen skall vara förbjudet utom i samband med nödvärn.
e) Beträdande av bostäder och platser som inte är öppna för allmänheten skall vara
förbjudet.
f) Övervakande polismän får inte utsätta den övervakade personen för
identitetskontroll eller gripa denne.
g) All verksamhet skall rapporteras till myndigheterna hos den avtalsslutande part på
vars territorium den sker; övervakande polismän kan åläggas att inställa sig personligen.
h) Myndigheterna hos den avtalsslutande part där polismännen har sitt hemvist skall,
på begäran av myndigheterna hos den part på vars territorium övervakningen skett, medverka vid den undersökning som följer efter den operation i vilken de deltagit, rättsliga förfaranden inbegripna.
4.De polismän som avses i punkterna 1 och 2 är
—vad gäller Belgien:
medlemmar av till allmän åklagarmyndighet knuten kriminalpolis, belgiskt gendarmeri och belgisk lokal polis samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 6, belgiska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
—vad gäller Tyskland:
tysk polis på förbunds- och delstatsnivå (Polizeien des Bundes und der Länder) samt, endast när det gäller områdena olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen och olaglig vapenhandel, tjänstemän i ”Zollfahndungsdienst” (tullens spaningsavdelning) i deras egenskap av biträdande polis till allmän åklagarmyndighet;
—vad gäller Frankrike:
polisbefäl och polismän tillhörande fransk rikskriminalpolis och franska gendarmeriet samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 6, franska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
—vad gäller Luxemburg:
polismän tillhörande luxemburgskt gendarmeri och luxemburgsk polis samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 6, luxemburgska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
— vad gäller Nederländerna:
polismän tillhörande ”Rijkspolitie” och ”Gemeentepolitie” (nederländsk polis på riks- och lokalnivå) samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 6, tjänstemän tillhörande de nederländska skattemyndigheternas avdelning för information och efterforskningar med behörighet på området för införselavgifter och punktskatter, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall.
5. Den myndighet som avses i punkterna 1 och 2 är
— vad gäller Belgien:
Commissariat Général de la Police judiciaire;
— vad gäller Tyskland:
Bundeskriminalamt;
— vad gäller Frankrike:
Direction centrale de la Police judiciaire;
— vad gäller Luxemburg:
Procureur général d'Etat;
— vad gäller Nederländerna:
Landelijk Officier van Justitie, med behörighet för övervakning utanför gränsen.
6. De avtalsslutande parterna får på bilateral nivå utvidga tillämpningsområdet för denna artikel och anta kompletterande bestämmelser i samband med verkställandet av den.
7. Den övervakning som avses i punkt 2 får endast ske i samband med någon av följande straffbara gärningar:
— mord — dråp — våldtäkt — mordbrand — penningförfalskning — grov stöld och grovt häleri — utpressning — människorov och tagande av gisslan — olaglig människohandel — olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen — brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen — ödeläggelse genom användande av sprängämnen — olaglig transport av giftigt och skadligt avfall
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 41
1. Polismän från den ena avtalsslutande partens land vilka i sitt eget land förföljer någon som tagits på bar gärning vid begående av något av de brott som avses i punkt 4 eller vid medhjälp till något av dessa brott har befogenhet att utan föregående samtycke fortsätta förföljande på den andra avtalsslutande partens territorium, när behöriga myndigheter hos den andra parten på grund av sakens brådskande natur inte kunnat underrättas i förväg genom något av de kommunikationsmedel som anges i artikel 44 om beträdandet av detta territorium, eller när dessa myndigheter inte kunnat bege sig till platsen i tid för att ta upp förföljandet.
Detsamma gäller om den som förföljs rymt från häkte eller avtjänande av frihetsstraff.
Senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet skall förföljande polismän anhålla om bistånd av behöriga myndigheter hos den part på vars territorium förföljandet äger rum. Förföljandet skall upphöra omedelbart, om den part på vars territorium förföljandet måste äga rum, begär detta. På de förföljande polismännens begäran skall lokala behöriga myndigheter ta fast den förföljde för att fastställa hans identitet eller gripa honom.
2. Förföljandet skall verkställas på något av följande villkor angivna i den förklaring som föreskrivs i punkt 9:
a) Förföljande polismän har inte rätt att beröva den förföljde friheten.
b) Om ingen framställning görs om avbrytande av förföljandet eller om lokala
behöriga myndigheter inte kan ingripa inom rimlig tid, får förföljande polismän beröva den förföljde friheten tills polismän hos den part på vars territorium förföljandet äger rum och som bör underrättas utan dröjsmål, kan fastställa den förföljdes identitet eller gripa honom.
3. Förföljandet skall verkställas i överensstämmelse med punkterna 1 och 2 på något av följande villkor, angivna i den förklaring som föreskrivs i punkt 9:
a) I en zon eller under en tidsfrist gällande från och med gränsöverskridandet, vilka
skall anges i förklaringen.
b) Utan områdes- eller tidsbegränsning.
4. I den förklaring som avses i punkt 9 skall de avtalsslutande parterna ange de brott som avses i punkt 1 på något av nedanstående sätt:
a) Följande brott:
— mord — dråp
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
— våldtäkt — mordbrand — penningförfalskning — grov stöld och grovt häleri — utpressning — människorov och tagande av gisslan — olaglig människohandel — olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen — brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen — ödeläggelse genom användande av sprängämnen — olaglig transport av giftigt och skadligt avfall — smitning från olycka som medfört dödsfall eller allvarliga skador.
b) Brott som kan leda till utlämning.
5. Förföljandet får endast verkställas på följande allmänna villkor:
a) Förföljande polismän skall följa bestämmelserna i denna artikel och gällande
lag hos den avtalsslutande part på vars territorium de opererar; de skall följa behöriga lokala myndigheters instruktioner.
b) Förföljandet skall endast ske över landgränserna.
c) Beträdande av bostäder och platser som inte är tillgängliga för allmänheten är
förbjudet.
d) Förföljande polismän skall vara lätt identifierbara, antingen genom att de bär
uniform eller genom armbindel eller genom extra anordningar placerade på fordonet; bärande av civil klädsel i förening med användande av fordon med borttagen beteckning och utan ovan nämnda anordningar är förbjudet; förföljande polismän skall hela tiden kunna styrka sin officiella befogenhet.
e) Förföljande polismän får medföra sitt tjänstevapen; det får inte användas
annat än i nödvärn.
f) När den förföljde väl tagits fast enligt bestämmelserna i punkt 2 b, får denne i
samband med förandet till lokala behöriga myndigheter endast kroppsvisiteras av säkerhetsskäl; handfängsel får användas under transport av den förföljde; föremål i den förföljdes ägo får beslagtas.
g) Efter samtliga operationer som anges i punkterna 1, 2 och 3 skall förföljande
polismän inställa sig hos behöriga lokala myndigheter hos den avtalsslutande part på vars territorium de opererat för att redovisa för sitt uppdrag; på dessa myndigheters anmodan skall polismännen vara skyldiga att stå till disposition ända tills omständigheterna kring deras ingripande klarlagts på ett tillfredsställande sätt: detta villkor gäller även när förföljandet inte lett till ett gripande av den förföljde.
h) Myndigheterna hos den avtalsslutande part där de förföljande polismännen har
sitt hemvist skall, på begäran av myndigheterna hos den avtalsslutande part på vars territorium förföljandet skett, medverka vid den undersökning som följer efter den operation i vilken de deltagit, rättsliga förfaranden inbegripna.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
6. Den som till följd av en sådan åtgärd som avses i punkt 2 gripits av lokala behöriga myndigheter kan, oberoende av nationalitet, kvarhållas för förhör. De nationella lagbestämmelserna skall gälla i tillämpliga delar.
Om personen inte är medborgare i den avtalsslutande parts land på vars territorium han gripits, skall han frisläppas senast sex timmar efter gripandet, timmarna från midnatt fram till klockan nio ej inräknade, såvida lokala behöriga myndigheter inte tidigare mottagit en framställning om tillfälligt omhändertagande för utlämning i någon form.
7. De polismän som avses i föregående punkter är
— vad gäller Belgien:
medlemmar av till allmän åklagarmyndighet knuten kriminalpolis, belgiskt gendarmeri och belgisk lokal polis samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 10, belgiska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
— vad gäller Tyskland:
tysk polis på förbunds- och delstatsnivå (Polizeien des Bundes und der Länder) samt, endast när det gäller områdena olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen och olaglig vapenhandel, tjänstemän i ”Zollfahndungsdienst” (tullens spaningsavdelning) i sin egenskap av biträdande polis till allmän åklagarmyndighet;
— vad gäller Frankrike:
polisbefäl och polismän tillhörande fransk rikskriminalpolis och franska gendarmeriet samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 10, franska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
— vad gäller Luxemburg:
polismän tillhörande luxemburgskt gendarmeri och luxemburgsk polis samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 10, luxemburgska tulltjänstemän, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall;
— vad gäller Nederländerna:
tjänstemän tillhörande ”Rijkspolitie” och ”Gemeentepolitie” (nederländsk polis på riks- och lokalnivå) samt, på de villkor som fastställs i de lämpliga bilaterala avtal som avses i punkt 10, tjänstemän tillhörande de nederländska skattemyndigheternas avdelning för information och efterforskningar med behörighet på området för införselavgifter och punktskatter, när det gäller deras åligganden i fråga om olaglig handel med narkotika och psykotropa
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
ämnen, olaglig handel med vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall.
8. Denna artikel strider inte vad berörda avtalsslutande parter beträffar mot artikel 27 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokollet av den 11 maj 1974.
9. Samtidigt med denna konventions undertecknande skall varje avtalsslutande part upprätta en förklaring i vilken den med ledning av bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 4 skall ange villkoren för utövande av förföljande på dess territorium för varje avtalsslutande part med vilken den har en gemensam gräns.
En avtalsslutande part kan när som helst ersätta sin förklaring med en ny på villkor att denna inte innebär en inskränkning av den föregående.
Varje förklaring skall upprättas efter samråd med var och en av de berörda de avtalsslutande parterna och i en anda av jämställdhet i fråga om de regler som skall tillämpas på båda sidor om de inre gränserna.
10. De avtalsslutande parterna kan på bilateral nivå utöka tillämpningsområdet för punkt 1 och anta kompletterande bestämmelser i samband med genomförandet av denna artikel.
Artikel 42
I samband med de operationer som avses i artiklarna 40 och 41 skall polismän som å tjänstens vägnar befinner sig på en annan avtalsslutande parts territorium likställas med denna stats polismän i händelse av att de skulle utsättas för eller begå brottsliga handlingar.
Artikel 43
1. När, i enlighet med artiklarna 40 och 41 i denna konvention, polismän från någon avtalsslutande part å tjänstens vägnar befinner sig på en annan parts territorium, skall den förstnämnda parten vara ansvarig enligt gällande lag hos den avtalsslutande part på vars territorium polismännen opererar, för skador vållade av dessa i samband med uppdragets utförande.
2. Den avtalsslutande part på vars territorium de skador som avses i punkt 1 uppstår, skall ersätta skadorna enligt de villkor som gäller för ersättande av skador som vållas av dess egna polismän.
3. Den avtalsslutande part vars polismän orsakat skada inom någon annan parts territorium, skall ersätta den senare för hela det belopp som denna utbetalat till offren eller dessas rättsinnehavare.
4. Utan att det påverkar utövandet av avtalsparternas rättigheter gentemot tredje man och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelsen i punkt 3, skall en avtalsslutande part i det fall som avses i punkt 1 avstå från att begära ekonomisk ersättning för skador denna orsakats av en annan avtalsslutande part.
Artikel 44
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
1. I överensstämmelse med relevanta internationella konventioner och med hänsyn till såväl lokala förhållanden som tekniska möjligheter skall de avtalsslutande parterna, i synnerhet vad gäller gränsområden, upprätta telefon-, radio-, telex- och andra direkta förbindelser för att underlätta polis- och tullsamarbetet, särskilt i fråga om vidarebefordran av information i rätt tid när det gäller övervakning och förföljande över gränserna.
2. Utöver vidtagandet av dessa kortsiktiga åtgärder skall de avtalsslutande parterna särskilt undersöka följande möjligheter:
a) Utbyte av materiel eller tilldelande av sambandspersonal försedd med lämplig
radioutrustning.
b) Utvidgning av de frekvensband som används i gränsområdena.
c) Inrättande av en gemensam förbindelse för de polis- och tullmyndigheter som
opererar i de aktuella områdena.
d) Samordning av de planerade inköpen av kommunikationsutrustning för att kunna
inrätta standardiserade och kompatibla kommunikationssystem.
Artikel 45
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att vidta nödvändiga åtgärder som garanterar att
a) den som driver hotell- eller pensionatrörelse eller av denne utsedd föreståndare skall se till att utländska gäster, till vilka även räknas övriga avtalsslutande parters medborgare samt medborgare i andra medlemsstater i Europeiska gemenskapen, varvid undantag skall göras för makar eller medföljande minderåriga samt medlemmar i gruppresor, personligen fyller i och undertecknar registreringskort och att de styrker sin identitet genom uppvisande av giltig identitetshandling,
b) de ifyllda registreringskorten skall bevaras för behöriga myndigheter eller
vidarebefordras till dessa, såvida dessa bedömer det vara nödvändigt för vidtagande av skyddsåtgärder mot hot, för straffsrättsliga förfaranden eller för att klargöra omständigheterna kring försvunna personer eller trafikolyckor, varvid undantag skall göras om nationella lagar stadgar annorlunda.
2. Punkt 1 skall också tillämpas i fråga om den som tillfälligt vistas på någon plats som utnyttjas för yrkesmässig uthyrningsverksamhet, i synnerhet den som bor i tält, husvagn eller båt.
Artikel 46
1. I särskilda fall får varje avtalsslutande part, med hänsyn till sin nationella lagstiftning och utan föregående anmodan, till en berörd avtalsslutande part förmedla uppgifter som kan vara av intresse för denna, för att på så sätt bistå denna i fråga om brottsbekämpning, förebyggande av brott eller vidtagande av skyddsåtgärder mot hot mot allmän ordning och säkerhet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. Bortsett från de regler för samarbete i gränsområdena som avses i artikel 39.4 skall utbyte av information ske genom förmedling av en utsedd central myndighet. I särskilt brådskande fall får informationsutbyte i enlighet med den här artikeln verkställas på direkt väg mellan berörda polismyndigheter, om detta inte strider mot staternas lagstiftning. Den centrala myndigheten skall snarast möjligt underrättas om detta.
Artikel 47
1. De avtalsslutande parterna får träffa bilaterala avtal som medger att en avtalsslutande part tillsätter kontaktpersoner med tjänstgöring under en viss tid eller tills vidare hos den andra partens polismyndigheter.
2. Tillsättandet av kontaktpersoner för en viss tid eller tills vidare avser att främja och påskynda samarbetet mellan de avtalsslutande parterna, särskilt när det gäller att lämna bistånd
a) i form av informationsutbyte avseende brottsbekämpning i såväl förebyggande
som förhindrande mening,
b) vid verkställandet av framställningar om inbördes polis- och rättshjälp i brottmål,
c) i samband med uppdrag som utförs av myndigheter med ansvar att övervaka de
yttre gränserna.
3. Kontaktpersonerna skall ha uppgifter av rådgivande och stödjande art. De skall inte ha befogenheter att självständigt genomföra polisiära åtgärder. De skall lämna information och utföra sina uppdrag inom ramen för de instruktioner de får från den egna avtalsslutande parten och från den part hos vilken de placerats. De skall lämna regelbundna rapporter till chefen för den polismyndighet hos vilken de placerats.
4. De avtalsslutande parterna kan träffa avtal på bilateral eller multilateral nivå om att en parts kontaktpersoner med placering i tredje land även skall företräda en eller flera avtalsslutande parters intressen. Med stöd av sådana avtal skall de kontaktpersoner som är placerade i tredje land, vid framställning eller på eget initiativ lämna information till andra avtalsslutande parter och inom ramen för sina befogenheter fullgöra uppdrag för dessa parters räkning. De avtalsslutande parterna skall hålla varandra underrättade om sina planer på placering av kontaktpersoner i tredje land.
KAPITEL 2
Inbördes rättshjälp i brottmål
Artikel 48
1. Bestämmelserna i detta kapitel avser att komplettera den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål samt, vad avser relationerna mellan de avtalsslutande parter som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, kapitel 2 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokoll av den 11 maj 1974, och att underlätta tillämpningen av dessa avtal.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. Punkt 1 påverkar inte tillämpningen av mer vittomfattande bestämmelser i gällande bilaterala avtal mellan de avtalsslutande parterna.
Artikel 49
Inbördes rättshjälp skall även beviljas
a) i ärenden där det är fråga om handlingar som är straffbara enligt nationell lag hos
en av två avtalsslutande parter, eller enligt båda de avtalsslutande parternas lagar, varvid avses överträdelser av bestämmelser som beivras av administrativa myndigheter vars beslut kan överklagas till en domstol som är behörig att handlägga brottmål,
b) i ärenden som gäller skadestånd för felaktigt väckt åtal eller felaktigt domslut,
c) i benådningsärenden,
d) i civilmål som handläggs gemensamt med brottmål så länge brottmålsdomstolen
ännu inte slutgiltigt avgjort brottmålet,
e) för delgivning av rättsligt meddelande som gäller verkställighet av straff eller
annan åtgärd, indrivning av böter eller rättegångskostnader,
f) i fråga om åtgärder som gäller uppskov med utdömande eller verkställighet av straff eller annan åtgärd, villkorlig frigivning eller uppskov med eller avbrott i verkställighet av straff eller annan åtgärd.
Artikel 50
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att i enlighet med den konvention och det avtal som avses i artikel 48 lämna varandra inbördes rättshjälp beträffande brott mot lagbestämmelser och förordningar om punktskatter, mervärdesskatter och tullavgifter. Med bestämmelser om tullavgifter förstås de särskilda reglerna i artikel 2 i konventionen av den 7 september 1967 mellan Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna om ömsesidigt administrativt bistånd mellan deras tullmyndigheter samt i artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1468 av den 19 maj 1981.
2. Framställningar om undandragande av punktskatter kan inte avslås med motiveringen att den mottagande staten inte belägger de varor som avses i framställningen med skatt.
3. Den avtalsslutande part som gör en framställning får inte utan mottagande parts föregående samtycke vare sig överlåta eller utnyttja uppgifter eller bevismaterial som den har fått av denna part för andra ändamål än de undersökningar, rättsliga åtgärder eller förfaranden som anges i framställningen.
4. Inbördes rättshjälp som avses i denna artikel får vägras när den sannolika skatteavgift som tagits ut med för lågt belopp eller undanhållits motsvarar högst 25 000 ecu, eller när det sannolika värdet av varor som exporterats eller importerats utan tillstånd inte överstiger ett belopp av 100 000 ecu, såvida inte ärendet med
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
hänsyn till omständigheterna eller vem den anklagade är anses som mycket allvarligt av den avtalsslutande part som gör framställningen.
5. Bestämmelserna i denna artikel gäller även när den begärda inbördes rättshjälpen avser en gärning som endast bestraffas med böter för överträdelser av bestämmelser som beivras av administrativa myndigheter, om framställningen om inbördes rättshjälp härrör från en judiciell myndighet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 51
De avtalsslutande parterna får inte som villkor för att lämna biträde som avser husrannsakan och beslag ställa upp andra än följande:
a) För den gärning som har föranlett framställningen är enligt lagen hos båda
avtalsslutande parter stadgat frihetsstraff eller annan frihetsinskränkande åtgärd i sex månader eller mer, eller enligt lagstiftningen hos den ena av de två avtalsslutande parterna ett motsvarande straff och gärningen enligt den andra avtalsslutande partens lagstiftning hänförs till en överträdelse av föreskrifter som beivras av administrativa myndigheter, vars beslut kan överklagas till domstol som är behörig att handlägga brottmål.
b) Verkställandet av framställningen om biträde är förenlig med lagstiftningen hos
den avtalsslutande part till vilken framställningen görs.
Artikel 52
1. Varje avtalsslutande part kan översända delgivningshandlingar direkt med post till personer som vistas på en annan avtalsslutande parts territorium. De avtalsslutande parterna skall lämna den verkställande kommittén en förteckning över handlingar som får översändas på detta sätt.
2. När det finns skäl att anta att mottagaren inte förstår det språk handlingen är skriven på skall handlingen, eller åtminstone de viktiga delarna av den, översättas till det, eller ett av de språk som talas på den avtalsslutande parts territorium där mottagaren vistas. Om den myndighet som översänder handlingen känner till att mottagaren endast har kunskaper i ett annat språk, skall handlingen, eller åtminstone de viktiga delarna av den, översättas till detta andra språk.
3. En sakkunnig eller ett vittne som inte följt en kallelse, översänd med post, att inställa sig skall inte, även om kallelsen i fråga innehållit påföljd vid utevaro, utsättas för straff, vite eller tvångsåtgärder, såvida han inte därefter frivilligt infinner sig på den ansökande partens territorium och där lagligen kallas på nytt. Den myndighet som med post översänder kallelser skall se till att dessa inte innehåller någon påföljd vid utevaro. Denna bestämmelse skall inte påverka tillämpningen av artikel 34 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokoll av den 11 maj 1974.
4. Om en framställning om inbördes rättshjälp avser en gärning som är straffbar enligt båda avtalsslutande parters lagar och hänförs till överträdelser mot förordningar som beivras av administrativa myndigheter, vars beslut kan överklagas till domstol som är behörig att handlägga brottmål, gäller vid översändandet av delgivningshandlingar i princip samma förfarande som i punkt 1.
5. Trots punkt 1 kan delgivningshandlingar översändas genom den anmodade partens judiciella myndigheter, om mottagarens adress är okänd eller om den ansökande parten begär att handlingarna skall delges med den sökte personligen.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 53
1. Framställningar om inbördes rättshjälp kan översändas direkt mellan de judiciella myndigheterna och återsändas på samma sätt.
2. Punkt 1 innebär inte något hinder mot att framställningar översänds och återsänds mellan justitieministerier eller genom nationella centrala myndigheter för Interpol.
3. Framställningar om tillfällig överföring eller transitering av personer som är tillfälligt omhändertagna, anhållna eller frihetsberövade, samt löpande eller tillfälligt utbyte av uppgifter ur straffregister skall översändas genom de avtalsslutande parternas justitieministerier.
4. I enlighet med den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål avses med justitieministerium i Förbundsrepubliken Tyskland förbundsrepublikens justitieminister och delstaternas justitieministrar eller senatorer.
5. Information som syftar till lagföring för brott mot lagar om kör- och vilotider i enlighet med artikel 21 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål eller artikel 42 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokoll av den 11 maj 1974, kan översändas av den ansökande partens judiciella myndigheter direkt till den anmodade partens judiciella myndigheter.
KAPITEL 3
Principen ”Non bis in idem” (icke två gånger för samma sak)
Artikel 54
En person beträffande vilken fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom hos en avtalsslutande part, får inte åtalas för samma gärning av en annan part, under förutsättning att, vid fällande dom, straffet avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagarna hos den part hos vilken avkunnandet ägt rum.
Artikel 55
1. I samband med ratificering, antagande eller godkännande av denna konvention kan en avtalsslutande part förklara sig icke bunden av artikel 54 i ett eller flera av följande fall:
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
a) Om gärning som avses i en utländsk dom förövats helt eller delvis på den egna
avtalsslutande partens territorium; i det senare fallet skall dock inte detta undantag gälla om brottet i fråga delvis förövats på ett territorium som tillhör den avtalsslutande part hos vilken domen avkunnats.
b) Om gärning som avses i en utländsk dom omfattat brott mot statens säkerhet
eller andra för denna avtalsslutande part lika väsentliga intressen.
c) Om gärning som avses i en utländsk dom begåtts av en tjänsteman hos denna
avtalsslutande part och omfattat missbruk av tjänsteställning.
2. En avtalsslutande part som avgivit en förklaring angående de undantag som anges i punkt 1 b skall ange vilka brott som undantaget avser.
3. En avtalsslutande part kan när som helst återta en förklaring angående ett eller flera av undantagen i punkt 1.
4. En förklaring enligt punkt 1 skall inte tillämpas, om den berörda avtalsslutande parten avseende samma gärning gjort framställning om överförande av lagföring till den andra parten eller beviljat utlämning av den berörda personen.
Artikel 56
Om en avtalsslutande part väcker nytt åtal mot någon som dömts för samma gärning av en annan avtalsslutande part, skall vad han undergått av frihetsberövande på den senare partens territorium avräknas vid påföljdens bestämmande. I den utsträckning nationell lagstiftning så tillåter skall hänsyn även tas till andra påföljder han undergått förutom frihetsberövande.
Artikel 57
1. Om en avtalsslutande part åtalar en person för ett brott och de behöriga myndigheterna hos denna part har skäl att anta att åtalet avser samma gärning som personen redan dömts för av en annan part, skall myndigheterna i fråga, om skäl föreligger, göra en framställning om upplysningar av betydelse för ärendet till de behöriga myndigheterna hos den part på vars territorium den misstänkte redan dömts.
2. Den begärda informationen skall överlämnas snarast möjligt och skall beaktas när det gäller vilka fortsatta åtgärder som skall vidtas i den pågående rättegången.
3. I samband med ratificering, antagande eller godkännande av denna konvention skall var och en av de avtalsslutande parterna ange de myndigheter som är bemyndigade att begära och lämna de uppgifter som avses i denna artikel.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 58
Bestämmelserna ovan skall inte utesluta tillämpning av mer vittgående nationella bestämmelser avseende principen ”non bis in idem” i samband med rättsliga avgöranden som meddelats i främmande stat.
KAPITEL 4
Utlämning
Artikel 59
1. Bestämmelserna i detta kapitel avser att komplettera såväl den europeiska utlämningskonventionen av den 13 september 1957 som, vad gäller förbindelserna mellan de avtalsslutande parter som är medlemmar i den ekonomiska unionen Benelux, kapitel 1 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrad genom tilläggsprotokoll av den 21 maj 1974, samt att underlätta tillämpningen av dessa avtal.
2. Bestämmelserna i punkt 1 utgör inget hinder för tillämpningen av mer vittomfattande bestämmelser i gällande bilaterala avtal mellan de avtalsslutande parterna.
Artikel 60
Vad avser förbindelserna mellan två avtalsslutande parter, varav den ena inte tillträtt den europeiska konventionen av den 13 september 1957 om utlämning, skall bestämmelserna i den konventionen tillämpas med beaktande av gjorda förbehåll och avgivna förklaringar, antingen i samband med ratificeringen av konventionen eller, vad avser de avtalsslutande parter som inte tillträtt konventionen, i samband med ratificering, godkännande eller antagande av denna konvention.
Artikel 61
Frankrike förbinder sig att på en avtalsslutande parts begäran utlämna en person som dömts för en gärning, för vilken enligt fransk lag är stadgat ett längsta frihetsstraff eller annat omhändertagande upp till en tid av lägst två år, och enligt lagen hos den ansökande parten ett längsta frihetsstraff eller annat omhändertagande upp till en tid av lägst ett år.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 62
1. Beträffande preskriptionsavbrott skall endast den ansökande partens bestämmelser tillämpas.
2. Amnesti som meddelats av den anmodade parten skall endast utgöra hinder mot utlämning om brottet faller under denna parts domsrätt.
3. Frånvaron av angivelse eller annat officiellt meddelande som medger lagföring, och som endast krävs enligt den anmodade partens lagstiftning, påverkar inte skyldigheten att utlämna.
Artikel 63
De avtalsslutande parterna förbinder sig, i enlighet med den konvention och det avtal som anges i artikel 59, att sinsemellan utlämna de personer som av de rättsliga myndigheterna i den ansökande staten är åtalade för något av de brott som avses i artikel 50.1, eller som är efterlysta av dessa myndigheter för verkställighet av straff eller annan säkerhetsåtgärd för ett sådant brott.
Artikel 64
En registrering i ”Schengens informationssystem”, som gjorts i enlighet med artikel 95 skall ha samma verkan som en begäran om tillfälligt omhändertagande i enlighet med artikel 16 i den europeiska konventionen av den 13 september 1957 om utlämning eller i enlighet med artikel 15 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokoll av den 11 maj 1974.
Artikel 65
1. Utan att det påverkar möjligheten att anlita diplomatisk väg skall framställningar om utlämning och transitering översändas från det behöriga ministeriet hos den ansökande parten till det behöriga ministeriet hos den anmodade parten.
2. Behöriga ministerier är
– i Belgien: justitieministeriet,
– i Förbundsrepubliken Tyskland: förbundsrepublikens justitieministerium och
delstaternas ministrar eller senatorer,
– i Frankrike: utrikesministeriet,
– i Luxemburg: justitieministeriet,
– i Nederländerna: justitieministeriet.
Artikel 66
1. Om utlämning av en eftersökt person inte uttryckligen möter något hinder enligt lagen hos den anmodade parten, kan denna part medge utlämning utan något formellt förfarande, såvida den som begärs utlämnad ger sitt samtycke därtill i ett protokoll som upprättas i närvaro av en medlem av judiciell myndighet och efter att ha hörts av
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
denne i avsikt att informera om rätten till formellt utlämningsförfarande. Den som begärs utlämnad kan låta sig biträdas av juridiskt ombud i samband med hörandet.
2. Vid utlämning i enlighet med punkt 1 kan inte den eftersökte, som uttryckligen förklarar sig avstå från det skydd som specialitetsprincipen ger, återkalla denna förklaring.
KAPITEL 5
Överförande av verkställighet av brottmålsdom
Artikel 67
Följande bestämmelser avser att komplettera Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer mellan de avtalsslutande parter som tillträtt denna konvention.
Artikel 68
1. Om en medborgare i en avtalsslutande part som genom lagakraftvunnen dom dömts till frihetsstraff eller någon annan frihetsberövande åtgärd genom att fly till sitt eget land undandragit sig verkställighet av detta straff eller denna åtgärd, kan den avtalsslutande part som lagföringen ägt rum hos göra en framställning till den andra parten om verkställighet av straffet eller åtgärden, om den dömde påträffas på den senares territorium.
2. I avvaktan på de handlingar som åberopas i framställningen om verkställighet av frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd eller återstående del av straff och på beslut i samband med framställningen, kan den berörda anmodade parten på begäran av den ansökande parten kvarhålla den dömde eller vidta andra åtgärder för att säkra dennes närvaro på den anmodade partens territorium.
Artikel 69
Det överförande av verkställighet som avses i artikel 68 kräver inte samtycke av den som dömts till frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd. Övriga bestämmelser i Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer skall gälla i tillämpliga delar.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
KAPITEL 6
Narkotika
Artikel 70
1. De avtalsslutande parterna skall inrätta en ständig arbetsgrupp med uppgift att undersöka gemensamma problem i samband med bekämpandet av kriminalitet inom narkotikaområdet och att i förekommande fall utarbeta förslag för att förbättra de praktiska och tekniska sidorna av samarbetet mellan de avtalsslutande parterna. Arbetsgruppen skall lägga fram sina förslag i Verkställande kommittén.
2. Den arbetsgrupp som avses i punkt 1 och vars medlemmar skall utses av behöriga nationella myndigheter, skall inbegripa företrädare för polis- och tullmyndigheter.
Artikel 71
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig vad gäller direkt eller indirekt försäljning av varje slag av narkotika och psykotropa ämnen, även cannabis, samt innehav av sådana preparat och ämnen för försäljning eller export, att i enlighet med Förenta nationernas gällande konventioner* vidta alla erforderliga åtgärder för att förebygga och straffa olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.
2. Utöver bestämmelserna om detta i artiklarna 74–76 förbinder sig de avtalsslutande parterna att genom administrativa och straffrättsliga åtgärder förebygga och straffa olaglig export av narkotika och psykotropa ämnen, även cannabis, liksom försäljning, anskaffning och överlåtelse av sådana preparat och ämnen.
3. För att bekämpa olaglig import av narkotika och psykotropa ämnen, även cannabis, skall de avtalsslutande parterna förstärka sin kontroll av person- och varutrafiken samt transportmedel vid de yttre gränserna. Sådana åtgärder skall utarbetas av den arbetsgrupp som avses i artikel 70. Arbetsgruppen skall överväga bland annat andra uppdrag för viss polis- och tullpersonal som blivit fri från tjänstgöring vid de inre gränserna liksom tillämpning av moderna metoder för upptäckt av narkotika och användning av narkotikahundar.
*1961 års allmänna narkotikakonvention och 1972 års tilläggsprotokoll till denna; 1971 års konvention om psykotropa ämnen; Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
4. För att försäkra sig om att bestämmelserna i denna artikel följs skall de avtalsslutande parterna särskilt bevaka de platser som är kända för narkotikahandel.
5. De avtalsslutande parterna skall göra allt som står i deras makt för att förebygga och bekämpa de negativa effekterna av den illegala efterfrågan på varje slag av narkotika och psykotropa ämnen, även cannabis. De åtgärder som vidtas i detta syfte faller under de enskilda avtalsslutande parternas ansvar.
Artikel 72
Under hänsynstagande till sin konstitution och nationella lagstiftning skall de avtalsslutande parterna garantera att gällande lagstiftning medger beslag och förverkande av tillgångar som härrör från illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen.
Artikel 73
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att, i enlighet med sin konstitution och nationella lagstiftning, vidta åtgärder i syfte att tillåta kontrollerade leveranser inom den illegala handeln med narkotika och psykotropa ämnen.
2. Beslut om tillgripande av kontrollerade leveranser kommer att fattas i varje enskilt fall efter inhämtande av varje berörd parts tillstånd.
3. Varje part skall ansvara för ledning och övervakning av operationen på sitt territorium och skall bemyndigas att ingripa.
Artikel 74
Vad gäller laglig handel med narkotika och psykotropa ämnen är de avtalsslutande parterna eniga om att de kontroller som grundar sig på de av Förenta nationernas konventioner som anges i artikel 71 och som genomförs vid de inre gränserna, så mycket som möjligt skall överföras till det inre av landet.
Artikel 75
1. Vad gäller persontrafik till de avtalsslutande parternas områden eller inom sådant område får enskilda personer medföra narkotika och psykotropa ämnen inom ramen för medicinsk behandling, på villkor att de vid varje slag av kontroll kan visa ett intyg som utfärdats eller attesterats av behörig myndighet i hemlandet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. Verkställande kommittén skall besluta om utformningen av och innehållet i det intyg som avses i punkt 1 och som utfärdats av någon avtalsslutande part, och särskilt om uppgifter som avser art och mängd av preparat och ämnen samt resans tidslängd.
3. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om vilka myndigheter som har behörighet att utfärda eller attestera det intyg som avses i punkt 2.
Artikel 76
1. Om det står i överensstämmelse med egna medicinska, etiska och praktiska regler, skall de avtalsslutande parterna, om det visar sig nödvändigt, besluta om lämpliga kontrollåtgärder för de narkotiska preparat och psykotropa ämnen som hos någon eller flera av de avtalsslutande parterna är föremål för strängare kontroller än på det egna territoriet, för att på så sätt undvika att effektiviteten av dessa kontroller skadas.
2. Punkt 1 skall också gälla beträffande ämnen som ofta används för framställning av narkotika och psykotropa ämnen.
3. De avtalsslutande parterna skall hålla varandra underrättade om vilka åtgärder som vidtagits för att övervaka den legala handeln med de ämnen som avses i punkterna 1 och 2.
4. Problem som uppstår i detta sammanhang, skall behandlas regelbundet i Verkställande kommittén.
KAPITEL 7
Skjutvapen och ammunition
Artikel 77
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att anpassa sina lagar och andra författningar om förvärv, innehav, handel och överlåtelse av skjutvapen och ammunition till bestämmelserna i detta kapitel.
2. I detta kapitel behandlas fysiska och juridiska personers förvärv, innehav, handel och överlåtelse av skjutvapen och ammunition; här avses inte leveranser till centrala och territoriella myndigheter, väpnade styrkor och polis, inte heller dessas förvärv och innehav, inte heller statliga företags tillverkning av skjutvapen och ammunition.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 78
1. I detta kapitel klassificeras skjutvapen enligt följande:
a) förbjudna vapen,
b) vapen för vilka det krävs tillstånd,
c) vapen med anmälningsskyldighet.
2. Bestämmelserna om skjutvapen skall även tillämpas på slutstycken, magasin och pipor som utgör del av eller är avsedda att utgöra del av skjutvapen.
3. Med korta vapen avses i detta avtal skjutvapen vars pipa inte är längre än 30 cm och vars totala längd inte överstiger 60 cm; övriga skjutvapen är långa vapen.
Artikel 79
1. Till förbjudna skjutvapen och förbjuden ammunition skall räknas
a) skjutvapen som i vanliga fall används för militära ändamål,
b) helautomatiska skjutvapen, även om de inte är avsedda för militärt bruk,
c) skjutvapen som är kamouflerade som ett annat föremål,
d) pansarammunition, kulammunition med explosiva eller självantändande
laddningar samt projektiler för sådan ammunition,
e) ammunition för pistoler och revolvrar med dumdum- eller ihåliga spetskulor och
projektiler för sådan ammunition.
2. Behöriga myndigheter kan i särskilda fall bevilja tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition enligt punkt 1 om det inte medför någon fara för säkerheten och den allmänna ordningen.
Artikel 80
1. Till skjutvapen som får förvärvas eller innehas med tillstånd hör åtminstone följande, under förutsättning att de inte är förbjudna:
a) Korta halvautomatiska och korta repetervapen.
b) Korta enskottsvapen med centralt perkussionslås.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
c) Korta enskottsvapen med ringformigt perkussionslås med en total längd under 28
cm.
d) Långa halvautomatiska vapen med magasin och kammarstycke som rymmer fler
än tre patroner.
e) Långa halvautomatiska repetervapen med slätborrad pipa som inte är längre än
60 cm.
f) Civila halvautomatiska vapen som liknar militära automatvapen.
2. Till vapen för vilka fordras tillstånd till innehav hör inte
a) vapen för signalgivning, tårgas eller livräddning, under förutsättning att deras
tekniska konstruktion gör det omöjligt att med hjälp av vanliga verktyg ändra dem till vapen för kulammunition och att avskjutning av irriterande ämnen inte orsakar andra personer obotlig skada,
b) långa halvautomatiska vapen med magasin och kammarstycke som inte rymmer
fler än tre patroner utan omladdning, under förutsättning att laddstycket inte är löstagbart eller att vapnet inte kan ändras med hjälp av vanliga verktyg på ett sådant sätt att magasin och kammarstycke rymmer fler än tre patroner.
Artikel 81
Till skjutvapen med anmälningsskyldighet hör, såvida innehav av sådana inte är otillåtet eller fordrar tillstånd,
a) långa repetervapen,
b) långa enskottsvapen med en eller flera räfflade pipor,
c) korta enskottsvapen med ringformigt perkussionslås med en total längd över 28
cm,
d) de vapen som anges i artikel 80.2 b.
Artikel 82
Till de vapen som avses i artiklarna 79, 80 och 81 hör inte
a) skjutvapen av en modell eller tillverkning, utom i undantagsfall, från tiden före 1
januari 1870 förutsatt att de inte tillåter användning av ammunition avsedd för otillåtna vapen eller vapen som inte får innehas utan tillstånd,
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
b) efterbildningar av de vapen som anges i a, på villkor att de inte tillåter användning
av patron med metallhylsa,
c) skjutvapen som gjorts obrukbara för all slags ammunition genom tekniska
åtgärder som garanteras genom plombering av en officiell myndighet eller som godtas av en sådan myndighet.
Artikel 83
Tillstånd till förvärv och innehav av sådana skjutvapen som avses i artikel 80 får endast ges om
a) sökanden fyllt 18 år, med undantag av dispens för jakt eller för tävlings- och
övningsskjutning,
b) sökanden inte kan anses olämplig för förvärv eller innehav av skjutvapen på
grund av psykisk sjukdom eller någon annan mental eller kroppslig svaghet,
c) sökanden inte funnits skyldig till brott eller på annat sätt kan misstänkas utgöra
en fara för säkerheten eller den allmänna ordningen,
d) det skäl till förvärv eller innehav av skjutvapen som den sökande åberopar kan
anses som giltigt.
Artikel 84
1. Anmälningar om de vapen som avses i artikel 81 skall antecknas i ett register som förs av sådana personer som avses i artikel 85.
2. Om ett vapen överlåts av en annan person än den som avses i artikel 85 skall en anmälan om detta göras enligt bestämmelser som varje avtalsslutande part fastställer.
3. De anmälningar som avses i denna artikel skall innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att identifiera de berörda personerna och vapnen.
Artikel 85
1. De avtalsslutande parterna åtar sig att se till att den som tillverkar skjutvapen som det krävs tillstånd för och att den som bedriver handel med sådana vapen, ansöker om tillstånd och att den som tillverkar skjutvapen vars innehav måste anmälas, och den som bedriver handel med sådana, har anmälningsskyldighet. Tillstånd som avser skjutvapen för vilka sådant tillstånd krävs skall även täcka skjutvapen med anmälningsskyldighet. De avtalsslutande parterna skall övervaka de personer som tillverkar eller bedriver handel med vapen på ett sådant sätt att en effektiv kontroll garanteras.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
2. De avtalsslutande parterna förpliktar sig att anta bestämmelser om att alla skjutvapen åtminstone skall vara försedda med ett fast tillverkningsnummer för att underlätta identifiering och att de skall vara försedda med varumärke.
3. De avtalsslutande parterna skall föreskriva att tillverkare och handlare har skyldighet att låta registrera samtliga skjutvapen för vilka krävs tillstånd eller anmälan; registren skall göra det möjligt att på kort tid fastställa vapentyp, ursprung och köpare.
4. I fråga om de vapen för vilka krävs särskilt tillstånd enligt artiklarna 79 och 80 åtar sig de avtalsslutande parterna att anta bestämmelser om att sådana skjutvapens identifieringsnummer och beteckning skall finnas upptagna på det tillståndsbevis som utfärdas till innehavaren.
Artikel 86
1. De avtalsslutande parterna förbinder sig att anta bestämmelser som förbjuder den som genom tillståndsbevis eller anmälan har rätt att inneha skjutvapen att överlämna sådana vapen till personer som inte har tillstånd till förvärv eller innehav.
2. De avtalsslutande parterna kan bevilja tillfälligt överlämnande av sådana vapen enligt bestämmelser som de själva skall fastställa.
Artikel 87
1. De avtalsslutande parterna skall i sin nationella lagstiftning införa bestämmelser om återkallande av tillstånd, när innehavaren inte längre uppfyller de krav för beviljande av tillstånd som avses i artikel 83.
2. De avtalsslutande parterna förbinder sig att vidta tillräckliga åtgärder som särskilt skall omfatta beslag av vapen och återkallande av tillstånd, och att föreskriva lämpliga påföljder vid brott mot de bestämmelser i lagar och förordningar som avser skjutvapen. Sådana påföljder kan innebära beslag av skjutvapen.
Artikel 88
1. För den som beviljats tillstånd att förvärva skjutvapen skall inte krävas något särskilt tillstånd till förvärv av sådan ammunition som är avsedd för detta vapen.
2. För ammunition som förvärvas av personer utan tillstånd att förvärva vapen skall samma regler gälla som för det vapen ammunitionen är avsedd för. Tillstånd kan beviljas för endast en eller för alla typer av ammunition.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 89
Ändringar eller tillägg vad avser otillåtna typer av skjutvapen och de typer av skjutvapen för vilka krävs tillstånd eller anmälan kan göras av Verkställande kommittén med hänsyn till såväl den tekniska och ekonomiska utvecklingen som statens säkerhet.
Artikel 90
De avtalsslutande parterna skall ha möjlighet att anta strängare lagar eller bestämmelser vad gäller reglerna för skjutvapen och ammunition.
Artikel 91
1. Med stöd av den europeiska konventionen av den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen överenskommer de avtalsslutande parterna om att, inom ramen för sin nationella lagstiftning, skapa ett utbyte av upplysningar om förvärv av skjutvapen när det gäller personer, enskilda eller vapenhandlare, som har sitt vanliga hemvist eller sin verksamhet på en annan parts territorium. Med vapenhandlare avses den vars yrkesmässiga verksamhet helt eller delvis består i handel med skjutvapen.
2. Detta utbyte av upplysningar avser,
a) mellan två avtalsslutande parter som ratificerat den konvention som anges i punkt
1, de skjutvapen som upptagits i bilaga 1, avdelning A.1 a–h i den konventionen,
b) mellan två avtalsslutande parter av vilka åtminstone den ena inte har ratificerat
den konvention som anges i punkt 1, de vapen för vilka tillstånd och anmälan regleras genom bestämmelser hos var och en av de avtalsslutande parterna.
3. Upplysningar om förvärv av skjutvapen skall lämnas utan dröjsmål och innehålla följande uppgifter:
a) Datum för införskaffandet och följande personuppgifter om den som förvärvat
vapen:
– I fråga om fysiska personer, efternamn, förnamn, födelsedatum och födelseort,
adress och passnummer eller nummer på identitetshandling, samt datum för meddelandets lämnande och uppgift om verkställande myndighet, oberoende av om denna är vapenhandlare eller inte.
– I fråga om juridiska personer, företagsnamn och säte samt beträffande den
person som är bemyndigad att företräda den juridiska personen efternamn, förnamn, födelsedatum och födelseort, adress och passnummer eller nummer på identitetshandling.
b) Vapentyp, tillverkningsnummer, kaliber och övriga kännetecken för skjutvapnet i
fråga samt identifieringsnummer.
4. Varje avtalsslutande part skall utse en nationell myndighet som ansvarar för översändande och mottagande av de upplysningar som avses i punkterna 2 och 3, samt
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
utan dröjsmål underrätta övriga avtalsslutande parter om varje ändring vad gäller den utsedda myndigheten.
5. Den myndighet som är utsedd av varje part får förmedla de mottagna upplysningarna till behöriga lokala polismyndigheter och gränsbevakningsmyndigheter för att på så sätt kunna förhindra eller åtala straffbara gärningar och brott mot bestämmelserna.
AVDELNING IV
Schengens informationssystem
KAPITEL 1
Inrättandet av Schengens informationssystem
Artikel 92
1. De avtalsslutande parterna skall upprätta och underhålla ett gemensamt informationssystem, nedan kallat ”Schengens informationssystem”, som skall bestå av en nationell enhet för varje part och en teknisk stödfunktion. Med hjälp av ett automatiskt sökningsförfarande skall varje part genom Schengens informationssystem kunna få rapporter om personer och föremål för gränskontroller, undersökningar och andra kontroller som utförs av polis och tullmyndigheter inom landets gränser i överensstämmelse med nationell lagstiftning samt, vad beträffar den särskilt rapporterade grupp som avses i artikel 96, vid utfärdande av viseringar, uppehållstillstånd och handhavande av utlänningar inom ramen för tillämpningen av bestämmelserna om rörlighet för personer i denna konvention.
2. I Schengens informationssystem skall varje avtalsslutande part för egen räkning och på eget ansvar upprätta och underhålla en nationell enhet vars dataregister skall innehålla uppgifter som är identiska med uppgifterna i de dataregister som finns vid de övriga avtalsslutande parternas nationella enheter; detta skall åstadkommas med hjälp av den tekniska stödfunktionen. För att en sådan överföring av uppgifter som avses i punkt 3 skall kunna ske utan dröjsmål och så effektivt som möjligt skall varje part, i samband med upprättandet av den nationella enheten, följa gemensamt fastställda protokoll och förfaranden vad gäller den tekniska stödfunktionen. Det nationella dataregistret hos var en och av parterna skall kunna användas för automatisk sökning på varje avtalsslutande parts territorium. Sökning i dataregister vid andra avtalsslutande parters nationella enheter skall inte kunna göras.
3. De avtalsslutande parterna skall för gemensam räkning och under gemensamt ansvar upprätta och underhålla den tekniska stödfunktionen i Schengens informationssystem, för vilken Frankrike skall ha ansvaret; detta stödsystem skall placeras i Strasbourg. Den tekniska stödfunktionen skall innehålla ett dataregister som genom serieöverföring av uppgifter garanterar att de nationella enheternas dataregister är identiska. Den tekniska stödfunktionens dataregister skall innehålla rapporter om personer och föremål, såvida de är av intresse för samtliga avtalsslutande parter. Den
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
tekniska stödfunktionens dataregister skall inte uppta andra uppgifter, förutom dem som anges i denna punkt och i artikel 113.2.
KAPITEL 2
Utnyttjande och användning av Schengens informationssystem
Artikel 93
I enlighet med bestämmelserna i denna konvention skall syftet med Schengens informationssystem vara att på de avtalsslutande parternas territorium med hjälp av information som överförs via detta system bevara ordning och allmän säkerhet, inbegripet statens säkerhet, samt tillämpa denna konventions bestämmelser om rörlighet för personer.
Artikel 94
1. Schengens informationssystem skall endast innehålla sådana uppgiftskategorier som lämnas av var och en av de avtalsslutande parterna och som är nödvändiga för de ändamål som avses i artikel 95–100. Den rapporterande avtalsslutande parten skall pröva om ärendet är av sådan vikt att en registrering av rapporten i Schengens informationssystem är berättigad.
2. Uppgiftskategorierna är följande:
a) Rapporterade personer.
b) De föremål som avses i artikel 100 och de fordon som avses i artikel 99.
3. För personer får inga andra uppgifter registreras än följande:
a) Efternamn och förnamn, eventuellt separat registrering av alias.
b) Särskilda yttre oföränderliga fysiska kännemärken.
c) Andra förnamnets initialbokstav.
d) Födelsedatum och födelseort.
e) Kön. f) Nationalitet.
g) Uppgift om huruvida personen är beväpnad.
h) Uppgift om huruvida personen kan tillgripa våld. i) Syftet med registreringen. j) Begärt förfarande.
Anmärkningar av annat slag, särskilt de uppgifter som nämns i första meningen i artikel 6 i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, är inte tillåtna.
4. I den mån någon part bedömer att en rapport i enlighet med artiklarna 95, 97 eller 99 inte är förenligt med dess nationella lagstiftning, internationella förpliktelser eller viktiga nationella intressen, kan denna part låta rapporten i den nationella delen av
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Schengens informationssystem åtföljas av ett påpekande om att verkställighet av det begärda förfarandet inte kommer att ske på dess territorium på grundval av rapporten. Överläggningar om detta bör ske med övriga avtalsslutande parter. Om den rapporterande parten inte återkallar den gjorda rapporten skall den tillämpas fullt ut för övriga avtalsslutande parter.
Artikel 95
1. Uppgifter angående personer som har efterlysts för förvarstagande för utlämning skall tas med på begäran av den ansökande partens rättsliga myndigheter.
2. Före rapporten skall den rapporterande avtalsslutande parten undersöka om förvarstagandet sker i överensstämmelse med den anmodade partens nationella lagstiftning. Om den rapporterande avtalsslutande parten är tveksam, skall den rådgöra med övriga berörda avtalsslutande parter.
Samtidigt med sin rapport skall den avtalsslutande parten utan dröjsmål skicka följande uppgifter av betydelse för ärendet till de anmodade avtalsslutande parterna:
a) Vilken myndighet som begär förvarstagande.
b) Huruvida det finns häktningsbeslut eller någon annan handling med samma
innebörd eller en lagakraftvunnen dom.
c) Brottets art och tillämpliga straffbestämmelser.
d) Beskrivning av omständigheterna kring brottets begående, inbegripet tidpunkt,
plats och i vilken grad den rapporterade personen varit delaktig i gärningen.
e) Sannolik brottspåföljd.
3. En anmodad avtalsslutande part kan i dataregistret i den nationella delen hos Schengens informationssystem låta rapporten åtföljas av en uppgift som avser förbud, under tiden fram till det att denna uppgift raderas, att verkställa förvarstagande på grundval av rapporten. Radering av en sådan uppgift skall ske inom tjugofyra timmar efter registrering av rapporten, såvida den berörda parten inte avslår begäran om förvarstagande på rättsliga grunder eller av särskilda lämplighetsskäl. Om det finns synnerliga skäl med anledning av den sammansatta arten hos de sakförhållanden rapporten grundas på, kan tidigare nämnda tidsfrist förlängas till att omfatta högst en vecka. Utan att det påverkar en sådan uppgift eller beslut om avslag kan övriga avtalsslutande parter låta verkställa det begärda förvarstagandet.
4. Om någon part av särskilt brådskande skäl begär omedelbar efterspaning skall den anmodade parten undersöka om den kan avstå från uppgiften. Den anmodade parten skall vidta de åtgärder som krävs för omedelbar verkställighet av det begärda förfarandet, om rapporten godtas.
5. Om förvarstagande inte kan verkställas på grund av att någon undersökning ännu inte avslutats eller på grundval av beslut om avslag hos någon anmodad part, skall den sistnämnda parten behandla rapporten som en rapport i syfte att få meddelande om vistelseort.
6. De anmodade avtalsslutande parterna skall verkställa det begärda förfarandet i enlighet med gällande konventioner om utlämning och nationell lagstiftning. De är inte
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
skyldiga att verkställa det begärda förfarandet om det avser någon av deras egna medborgare, dock utan att detta påverkar möjligheten att verkställa förvarstagandet enligt nationell lagstiftning.
Artikel 96
1. Uppgifter angående utlänningar som rapporteras för införande på spärrlista skall registreras på grundval av en nationell rapport till följd av beslut som fattats av administrativa myndigheter eller behörig domstol i enlighet med processuella regler i nationell lagstiftning.
2. Besluten kan grundas på det hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten och statens säkerhet som en utlännings vistelse på statens territorium kan medföra.
Till sådana fall kan framför allt räknas
a) en utlänning som dömts till ansvar för en gärning för vilken föreskrivs
frihetsberövande påföljd i minst ett år,
b) en utlänning om vilken det finns grundad anledning att anta att han begått grova
brott, till vilka även räknas de som avses i artikel 71 eller om vilken det skäligen kan befaras att han kommer att begå sådana handlingar på någon avtalsslutande parts territorium.
3. Beslut kan även grundas på att utlänningen varit föremål för en åtgärd som innebär avlägsnande, avvisning eller utvisning som vare sig återkallats eller varit förenad med viss tidsbegränsning, eller som åtföljts av inreseförbud eller, i förekommande fall, av vägrat uppehållstillstånd som grundats på överträdelse av nationella bestämmelser om inresa eller uppehållstillstånd för utlänningar.
Artikel 97
Vad avser försvunna personer eller personer som med hänsyn till sin egen säkerhet eller i syfte att förebygga hot tillfälligt bör omhändertas på begäran av en behörig myndighet eller en behörig rättslig myndighet hos den rapporterande parten, skall deras personuppgifter registreras för att de polisiära myndigheterna skall kunna underrätta den rapporterande parten om uppehållsort eller omhänderta personen för förhindrande av fortsatt resa, om det inte strider mot nationell lag. Detta gäller särskilt minderåriga och personer som enligt beslut av en behörig myndighet bör ges sluten vård. Meddelande får inte lämnas utan den försvunnes samtycke, om han är myndig.
Artikel 98
1. På framställning av behöriga rättsliga myndigheter om meddelande om uppehållsort eller hemvist skall det registreras personuppgifter rörande vittnen, åtalade som förelagts att infinna sig för hörande vid domstolsförhandling i samband med brottmål eller personer som skall dömas till påföljd för brott eller inställa sig för verkställighet av frihetsberövande.
2. Den avtalsslutande part som gör en framställning skall lämnas begärda uppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gällande konventioner om inbördes rättshjälp i brottmål.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 99
1. Med hänsyn till nationell lagstiftning hos den rapporterande avtalsslutande parten skall uppgifter registreras om personer eller fordon för hemlig övervakning eller särskild kontroll i enlighet med punkt 5.
2. En sådan rapport får ske i syfte att bekämpa brottslighet och förebygga hot mot den allmänna säkerheten
a) om det finns sannolika skäl till misstanke om att personen avser att begå, eller
redan begår, ett stort antal synnerligen grova brott, eller
b) om den allmänna uppfattning om personen, särskilt på grundval av redan
begångna brott, leder till misstanke om att han även i framtiden kommer att begå synnerligen grova brott.
3. På begäran av myndigheter som ansvarar för statens säkerhet kan en rapport dessutom göras i enlighet med nationell lagstiftning, om det finns synnerliga skäl till misstanke om att de uppgifter som avses i punkt 4 är nödvändiga för vidtagande av skyddsåtgärder för avvärjande av den allvarliga fara någon utgör, eller av någon annan allvarlig fara för statens inre och yttre säkerhet. Den rapporterande avtalsslutande parten är skyldig att först rådgöra med övriga avtalsslutande parter.
4. I syfte att utföra hemlig övervakning genom av polis och tullmyndigheter verkställda gränskontroller eller andra kontroller inom landet, kan nedanstående uppgifter, helt eller delvis, inhämtas och översändas till den rapporterande myndigheten:
a) Påträffande av en rapporterad person eller ett rapporterat fordon.
b) Plats, tidpunkt eller skäl för undersökningen.
c) Resväg och målet för resan.
d) Personer i den övervakades sällskap eller passagerare i fordonet.
e) Använt fordon.
f) Transporterade föremål.
g) Omständigheter kring påträffandet av personen eller fordonet.
Inhämtandet av uppgifter bör ske på ett sådant sätt att det inte skadar övervakningens hemliga karaktär.
5. Inom ramen för den särskilda kontroll som avses i punkt 1 får personer, fordon och medförda föremål kroppsvisiteras eller genomsökas i enlighet med nationell lagstiftning för uppnående av de mål som avses i punkterna 2 och 3. Om någon parts lagar inte tillåter denna särskilda kontroll, skall den i den berörda partens fall ändras till hemlig övervakning.
6. En anmodad avtalsslutande part kan i dataregistret i den nationella enheten hos Schengens informationssystem låta denna rapport åtföljas av en uppgift som avser
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
förbud, under tiden fram till att denna uppgift raderas, att verkställa det begärda förfarandet avseende hemlig övervakning eller särskild kontroll. Radering av en sådan uppgift skall ske inom tjugofyra timmar efter det att rapporten registrerats, såvida den berörda parten inte avslår förfarandet på rättsliga grunder eller av särskilda lämplighetsskäl. Utan att det påverkar en sådan uppgift eller beslut om avslag kan övriga avtalsslutande parter låta verkställa det begärda förfarandet.
Artikel 100
1. Uppgifter om föremål som efterlysts för beslag eller för att användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål skall registreras i Schengens informationssystem.
2. Om en efterforskning visar att det föreligger en rapport om ett påträffat föremål, skall den myndighet som har observerat rapporten kontakta den rapporterande för att överenskomma om vilka åtgärder som behöver vidtas. För detta ändamål kan i enlighet med denna konvention även personuppgifter översändas. De åtgärder som skall vidtas av den part som påträffat föremålet skall vara förenliga med dennas nationella lagstiftning.
3. Följande kategorier av föremål skall registreras:
a) Stulna, bortförda eller försvunna motorfordon med en cylindervolym överstigande
50 cc.
b) Stulna, bortförda eller försvunna släpvagnar och husvagnar med en tjänstevikt
överstigande 750 kg.
c) Stulna, bortförda eller försvunna skjutvapen.
d) Stulna, bortförda eller försvunna blankodokument.
e) Stulna, bortförda eller försvunna utfärdade legitimationshandlingar (pass, ID-
kort, körkort).
f) Sedlar (registrerade sedlar).
Artikel 101
1. Tillgång till i Schengens informationssystem registrerade uppgifter och rätt att söka fram dessa direkt har endast myndigheter som har behörighet för
a) gränskontroller,
b) andra undersökningar inom landet som verkställs av polis och tullmyndigheter
samt samordning av sådana undersökningar.
2. Därutöver skall tillgång till uppgifter som är registrerade enligt artikel 96 samt rätt att söka fram dessa direkt beviljas myndigheter med behörighet att utfärda viseringar, centrala myndigheter med behörighet att granska viseringsansökningar samt myndigheter med behörighet att bevilja uppehållstillstånd och handha utlänningsärenden inom ramen för tillämpningen av denna konventions bestämmelser om rörlighet för personer. Tillgången till uppgifterna skall regleras i varje avtalsslutande parts nationella lagstiftning.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Användarna får endast hämta de uppgifter som krävs för att de skall kunna fullgöra sina förpliktelser.
4. Varje part skall till Verkställande kommittén överlämna en förteckning över de behöriga myndigheter som har tillstånd att direkt hämta uppgifter som är registrerade i Schengens informationssystem. I förteckningen skall det för varje myndighet anges vilka uppgifter den får hämta och för vilket syfte.
KAPITEL 3
Skydd av personuppgifter och säkerhet för uppgifter i Schengens
informationssystem
Artikel 102
1. De uppgifter som föreskrivs i artikel 95–100 får av de avtalsslutande parterna endast utnyttjas för de ändamål som angivits för var och en av de rapporter som avses i dessa artiklar.
2. Kopiering av registrerade uppgifter får endast ske i tekniskt syfte, i den mån sådan kopiering krävs för direkt hämtande av uppgifter av de myndigheter som avses i artikel 101. Rapporter från andra avtalsslutande parter får inte kopieras från Schengens informationssystems nationella del till andra nationella datafiler.
3. I samband med de rapporter som föreskrivs i artiklarna 95–100 i denna konvention skall, vid varje avvikelse från punkt 1 i avsikt att gå från ett slag av rapport till en annan, finnas grundad anledning att avvärja en omedelbart förestående allvarlig fara för den allmänna ordningen och säkerheten, en stor risk för statens säkerhet eller grovt brott. För detta ändamål skall tillstånd ges i förväg av den rapporterande parten.
4. Registrerade uppgifter får inte användas för administrativa ändamål. Härav följer att de uppgifter som avses i artikel 96 i enlighet med varje parts nationella lagstiftning inte kan användas för andra ändamål än vad som avses i artikel 101.2.
5. All användning av uppgifterna som inte är förenlig med punkt 1–4 skall betraktas som åsidosättande av varje parts lagar.
Artikel 103
För att kunna kontrollera utlämnandet av uppgifterna skall varje part se till att i genomsnitt var tionde överföring av personuppgifter registreras i Schengens informationssystems nationella del av den myndighet som ansvarar för registret. Registreringen kan endast användas för detta ändamål och skall raderas efter sex månader.
Artikel 104
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
1. Den nationella lagstiftning som gäller hos den rapporterande avtalsslutande parten skall tillämpas på rapporten, med undantag för vad som särskilt föreskrivs i denna konvention.
2. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konvention, skall varje avtalsslutande parts lagar gälla i fråga om de uppgifter som registreras i den nationella delen av Schengens informationssystem.
3. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konvention om verkställighet av det förfarande som begärs i en rapport, skall nationell lag hos den avtalsslutande part som verkställer det begärda förfarandet tillämpas. I den mån det föreskrivs annorlunda i denna konvention om verkställighet av förfarande som begärts i rapporten, skall befogenheterna vid förfarandet regleras av nationell lag hos den anmodade parten. Om det begärda förfarandet inte kan verkställas, skall den anmodade parten omedelbart underrätta den rapporterande parten.
Artikel 105
Den rapporterande avtalsslutande parten skall ansvara för uppgifternas riktighet, aktualitet och laglighet vid registreringen i Schengens informationssystem.
Artikel 106
1. Endast den rapporterande avtalsslutande parten skall vara berättigad att göra ändringar, komplettera, korrigera eller radera de uppgifter som den låtit införa.
2. Om en part som inte gjort rapporten, känner till omständigheter som föranleder misstanke om att någon uppgift är felaktig ur rättslig eller saklig synpunkt, skall den omedelbart underrätta den rapporterande parten om detta, vilken i sin tur är skyldig att kontrollera den meddelade uppgiften och, om det visar sig nödvändigt, omedelbart rätta eller radera uppgiften.
3. Om de avtalsslutande parterna inte kan komma överens, skall den part som inte är upphov till rapporten remittera ärendet för yttrande till den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 115.1.
Artikel 107
Om en person redan varit föremål för en rapport i Schengens informationssystem, skall den part som låter införa en ny rapport, träffa överenskommelse med den part som har fört in den första rapporten om hur rapporterna skall kombineras. För detta ändamål kan de avtalsslutande parterna även fastställa allmänna bestämmelser.
Artikel 108
1. Varje avtalsslutande part skall utse en myndighet som har huvudansvaret för den nationella delen av Schengens informationssystem.
2. Varje avtalsslutande part skall göra sina rapporter genom denna myndighet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Denna myndighet skall ansvara för att den nationella delen fungerar på ett tillfredsställande sätt och vidta åtgärder som garanterar att bestämmelserna i denna konvention följs.
4. De avtalsslutande parterna skall meddela sig med varandra genom depositarien om den myndighet som avses i punkt 1.
Artikel 109
1. En enskild persons rättighet att få tillträde till de uppgifter som finns registrerade om honom i Schengens informationssystem skall höra under lagen hos den part som han vänder sig till. Om det föreskrivs i den nationella lagen, skall den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 114.1 avgöra om uppgifterna får lämnas ut och på vilka villkor. En part som inte har lämnat rapporten får endast lämna ut information om sådana uppgifter efter att den rapporterande avtalsslutande parten givits tillfälle till ställningstagande.
2. Utlämnande av information till den berörda personen skall avslås, om det kan skada verkställigheten av rättsliga uppdrag som rapporten avser, eller om någon annan persons rätt och frihet måste skyddas. Information får aldrig lämnas ut under pågående begärd hemlig övervakning.
Artikel 110
Vem som helst kan begära rättelse av felaktiga sakuppgifter som berör honom själv, eller låta radera uppgifter om honom som är felaktiga ur rättslig synpunkt.
Artikel 111
1. På varje avtalsslutande parts territorium skall enskilda personer kunna vända sig till domstol eller enligt nationell lag behöriga myndigheter med talan om framför allt rättelse, radering, upplysningar eller gottgörelse i samband med en rapport som berör honom.
2. Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 116 förbinder sig de avtalsslutande parterna inbördes att verkställa slutliga beslut som fattats av en domstol eller myndigheter som avses i punkt 1.
Artikel 112
1. Personuppgifter som registrerats i Schengens informationssystem för personefterlysning, skall inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för det syfte i vilket de lämnats. Senast tre år efter registreringen skall den rapporterande avtalsslutande parten undersöka om uppgifterna måste bevaras. För de rapporter som avses i artikel 99 är denna tidsfrist ett år.
2. I förekommande fall skall varje avtalsslutande part i enlighet med sin nationella lagstiftning bestämma kortare tidsfrister för undersökning.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Schengens informationssystems tekniska stödfunktion skall automatiskt underrätta de avtalsslutande parterna med en månads varsel om raderingar som har programmerats in i systemet.
4. En rapporterande avtalsslutande part kan, inom tidsfristen för undersökningen, besluta att rapporten skall kvarstå, om detta visar sig nödvändigt för det syfte som ligger till grund för denna. Förlängd tidsfrist för en rapport måste meddelas till den tekniska stödfunktionen. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla vid förlängd rapport.
Artikel 113
1. Andra uppgifter än de som avses i artikel 112 skall bevaras i högst tio år, uppgifter angående utfärdade legitimationshandlingar och registrerade sedlar i högst fem år och uppgifter angående motorfordon, släpvagnar och husvagnar i högst tre år.
2. Raderade uppgifter skall bevaras under ytterligare ett år vid den tekniska stödfunktionen. Under denna tidsfrist skall de inte kunna utnyttjas för annat än för att i efterhand kontrollera deras riktighet och att registreringen skett i överensstämmelse med lagen. Därefter skall de förstöras.
Artikel 114
1. Varje avtalsslutande part skall utse en tillsynsmyndighet med uppgift att med beaktande av den nationella lagen utöva självständig tillsyn över det nationella registret i Schengens informationssystem och att kontrollera att behandling och utnyttjande av uppgifter som upptagits i Schengens informationssystem inte skadar den enskildes rättigheter. För detta ändamål skall tillsynsmyndigheten ha tillträde till registret i den nationella delen av Schengens informationssystem.
2. Enskilda personer har rätt att begära att tillsynsmyndigheterna skall granska registrerade uppgifter som berör dem i Schengens informationssystem och hur dessa uppgifter används. Denna rättighet skall regleras i den nationella lagen hos den part till vilken begäran lämnas. Om uppgifterna har registrerats av en annan part, skall kontrollen utföras i nära samarbete med den senare partens tillsynsmyndighet.
Artikel 115
1. En gemensam tillsynsmyndighet skall bildas med uppgift att utöva tillsyn över den tekniska stödfunktionen i Schengens informationssystem. Denna myndighet skall vara sammansatt av två representanter från varje nationell tillsynsmyndighet. Varje part skall ha rätt att delta i överläggningar och beslut. Denna tillsyn skall utövas i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation R (87) 15 av den 17 september 1987 avseende reglering av utnyttjandet av personuppgifter inom den polisiära sektorn samt i enlighet med nationell lag hos den part som har ansvar för den tekniska stödfunktionen.
2. Vad beträffar Schengens informationssystems tekniska stödfunktion skall den gemensamma tillsynsmyndigheten ha till uppgift att granska tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention. För detta ändamål skall den ha tillträde till den tekniska stödfunktionen.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall även ha behörighet att analysera de svårigheter i samband med tillämpning eller tolkning som kan uppkomma vid användningen av Schengens informationssystem, studera de problem som kan komma att uppstå i samband med den självständiga tillsyn som utövas av nationella tillsynsmyndigheter hos de avtalsslutande parterna eller i samband med utövandet av rätten till tillträde till systemet, samt att utarbeta harmoniserade förslag för att komma fram till gemensamma lösningar på befintliga problem.
4. Redogörelser som upprättats av den gemensamma tillsynsmyndigheten skall översändas till de myndigheter som de nationella tillsynsmyndigheterna översänder sina redogörelser till.
Artikel 116
1. Varje avtalsslutande part skall i enlighet med sin nationella lagstiftning vara ansvarig för varje skada som tillfogas en person genom utnyttjande av det nationella registret i Schengens informationssystem. Detta skall även gälla när skador förorsakats av den rapporterande parten, därför att denne låtit registrera uppgifter som varit felaktiga ur rättslig eller saklig synpunkt.
2. Om den part mot vilken talan väcks inte är rapporterande part, skall den senare på begäran ersätta utbetalade skadeståndsbelopp, såvida den anmodade parten inte använt uppgifterna på ett sätt som strider mot denna konvention.
Artikel 117
1. Vad avser automatisk databehandling av personuppgifter som överförs i enlighet med vad som föreskrivs i denna avdelning, skall varje part senast vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande vidta de nationella åtgärder som krävs för att uppnå en skyddsnivå för personuppgifter som åtminstone motsvarar den som följer av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och är förenlig med Europarådets ministerkommittés rekommendation R (87) 15 av den 17 september 1987 avseende reglering av användningen av personuppgifter inom den polisiära sektorn.
2. Sådan överföring av personuppgifter som avses i denna avdelning skall inte kunna äga rum förrän de bestämmelser om skydd av personuppgifter som avses i punkt 1 trätt i kraft på det territorium som innehas av de avtalsslutande parter som berörs av överföringen.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 118
1. Varje avtalsslutande part förbinder sig att vad gäller den nationella delen av Schengens informationssystem vidta åtgärder för att
a) hindra obehöriga från tillträde till de anläggningar som används för
databehandling av personuppgifter (kontroll vid ingången till anläggningarna),
b) hindra obehöriga från att läsa, kopiera, ändra eller avlägsna datamedier (kontroll
av datamedier),
c) hindra obehörigt införande av uppgifter i registret och hindra obehöriga från att
skaffa sig kännedom om, ändra eller radera registrerade personuppgifter (kontroll av införande av uppgifter),
d) hindra att system för automatisk databehandling används av obehöriga personer
via anläggningar för överföring av data (kontroll av användningen),
e) hindra behöriga från att i samband med användningen av ett automatiskt
databehandlingssystem skaffa sig tillträde till andra uppgifter än dem som ingår i deras befogenheter (kontroll av tillgången till uppgifter),
f) garantera möjlighet till kontroll och granskning av vilka myndigheter som personuppgifter kan överföras till via anläggningar för överföring av data (kontroll av dataöverföring),
g) garantera möjlighet till efterföljande kontroll och granskning av vilka
personuppgifter som förts in i ett automatiskt databehandlingssystem, tidpunkt för införandet och vem som infört sådana uppgifter (kontroll av registrering),
h) hindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller radering i samband med såväl
överföring av personuppgifter som transport av datamedier (kontroll av transport).
2. Varje avtalsslutande part skall vidta särskilda åtgärder för att garantera säkerheten vid överföring av uppgifter till myndigheter utanför de avtalsslutande parternas territorium. Underrättelse om sådana åtgärder skall ske till den gemensamma tillsynsmyndigheten.
3. Varje part får för databehandlingen vid sin nationella del av Schengens informationssystem endast utse särskilt kvalificerade personer som skall underkastas säkerhetskontroll.
4. Den part som ansvarar för Schengens informationssystems tekniska stödfunktion skall med avseende på denna vidta de åtgärder som föreskrivs i punkt 1–3.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
KAPITEL 4
Fördelning av kostnaderna för Schengens informationssystem
Artikel 119
1. Kostnaderna för inrättandet och användningen av den tekniska stödfunktion som avses i artikel 92.3 inbegripet kostnader för de ledningar som förbinder de nationella delarna av Schengens informationssystem med den tekniska stödfunktionen skall delas av de avtalsslutande parterna. Varje parts andel skall bestämmas på grundval av varje parts skattesats i beräkningsunderlaget för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 c i Europeiska gemenskapernas råds beslut av den 24 juni 1988 om systemet för medlemmarnas egna medel.
2. Kostnaderna för inrättande och användning av den nationella delen av Schengens informationssystem skall bäras individuellt av varje part.
AVDELNING V
Transport av och rörlighet för varor
Artikel 120
1. De avtalsslutande parterna skall gemensamt vaka över att deras lagar och andra författningar inte medför orättmätigt hinder för varors rörlighet över de inre gränserna.
2. De avtalsslutande parterna skall underlätta varors rörlighet över de inre gränserna vid verkställighet av formaliteter som är förbundna med förbud och restriktioner i samband med förtullning av konsumtionsvaror. Verkställighet av sådan förtullning kan ske efter eget val antingen inom landet eller vid inre gränser. De avtalsslutande parterna skall sträva efter att förlägga förtullningen inom landet.
3. I den mån det underlättande som avses i punkt 2 inte kan åstadkommas, helt eller delvis, på vissa områden, skall de avtalsslutande parterna sinsemellan eller inom ramen för Europeiska gemenskaperna försöka skapa förutsättningar för att underlätta varors rörlighet.
I denna punkt avses särskilt kontroll av att bestämmelser om transporttillstånd och tekniska kontroller av transportmedel efterlevs, kontroller som genomförs av veterinär och polis, hälsokontroller som genomförs av veterinär, kontroller av växter samt kontroller av transporter av farligt gods och avfall.
4. De avtalsslutande parterna skall bemöda sig om att harmonisera formaliteterna vad gäller varors rörlighet över de yttre gränserna och genom tillämpning av enhetliga principer övervaka att dessa följs. För detta ändamål skall ett nära samarbete mellan de avtalsslutande parterna ske i Verkställande kommittén, inom ramen för Europeiska gemenskaperna och i andra internationella sammanslutningar.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 121
1. De avtalsslutande parterna skall med beaktande av gemenskapsrätten avstå från kontroller och inte längre kräva de sundhetsintyg för växter som i gemenskapsrätten föreskrivs för vissa växter och växtprodukter.
Verkställande kommittén skall anta en förteckning över de växter och växtprodukter som skall omfattas av den förenkling som anges i föregående mening. Den kan göra ändringar i denna förteckning och skall fastställa dagen för ikraftträdande av sådana ändringar. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om vidtagna åtgärder.
2. Om det föreligger risk för att skadliga organismer förs in eller sprids får en avtalsslutande part begära ett tillfälligt återinförande av de kontrollåtgärder som föreskrivs i gemenskapsrätten och tillämpa dem. Den skall omedelbart skriftligen informera de övriga avtalsslutande parterna om detta och ange orsakerna till sitt beslut.
3. Sundhetsintyg för växter får även fortsättningsvis användas som det intyg som krävs enligt lagstiftningen om artskydd.
4. Den behöriga myndigheten skall på begäran utfärda ett sundhetsintyg för växter när ett parti helt eller delvist är avsett för återexport, under förutsättning att växtskyddskraven är uppfyllda för de berörda växterna eller växtprodukterna.
Artikel 122
1. De avtalsslutande parterna skall utvidga sitt samarbete avseende säkerheten i samband med transport av farligt gods och förbinder sig att harmonisera de nationella bestämmelser som utfärdats med hänsyn till gällande internationella konventioner. Dessutom förbinder de sig särskilt att bevara säkerhetsnivån genom att
a) harmonisera kraven vad avser yrkesutbildning av förare,
b) harmonisera villkoren för och omfattningen av kontroller som verkställs under
pågående transport och på företag,
c) harmonisera brottsrubriceringarna och lagbestämmelserna om tillämpliga
straff,
d) upprätthålla ett ständigt utbyte av information och av erfarenheter som vunnits
i samband med vidtagna åtgärder och verkställda kontroller.
2. De avtalsslutande parterna skall utvidga sitt samarbete i fråga om kontrollerna av transporterna över de inre gränserna av farligt och icke-farligt avfall.
För detta ändamål skall de sträva efter att inta en gemensam hållning i fråga om ändringar av gemenskapens direktiv vad avser kontroll och administration av transporter av farligt avfall och vid upprättandet av gemensamma dokument om ickefarligt avfall, för att på så sätt skapa en tillräcklig infrastruktur för omhändertagande och kunna fastställa så harmoniserade normer som möjligt för omhändertagandet.
I avvaktan på gemensamma bestämmelser angående icke-farligt avfall skall kontroller i samband med transporter av sådant avfall verkställas på grundval av ett särskilt
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
förfarande som tillåter kontroll av transport till bestämmelseorten under pågående behandling.
Bestämmelserna i punkt 1 andra meningen gäller även denna punkt.
Artikel 123
1. De avtalsslutande parterna åtar sig att samråda om ett upphävande av den ömsesidiga skyldighet de för närvarande har att skaffa exporttillstånd för strategiska industriella och tekniska produkter och att, om det visar sig nödvändigt, ersätta dessa tillstånd med ett smidigt förfarande, under förutsättning att det första och det slutliga bestämmelselandet är någon av de avtalsslutande parterna.
Utöver detta samråd och för att garantera effektiviteten av de kontroller som kan visa sig nödvändiga, skall de avtalsslutande parterna genom ett nära samarbete på grundval av en samordningsmekanism och med beaktande av nationella bestämmelser sträva efter att åstadkomma ett utbyte av ändamålsenlig information.
2. Vad avser andra varor än de strategiska industriella och tekniska produkter som avses i punkt 1 skall de avtalsslutande parterna inrikta sig på att å ena sidan verkställa exportformaliteterna inom landet och å andra sidan harmonisera sina kontrollförfaranden.
3. Inom ramen för de mål som beskrivits i punkterna 1 och 2 ovan skall de avtalsslutande parterna inleda samråd med andra berörda partnerstater.
Artikel 124
Varukontrollernas antal och omfattning i samband med persontrafiken över de inre gränserna skall minskas till lägsta möjliga nivå. Fortsatt minskning och slutlig avveckling är beroende av en gradvis ökande avgiftsbefrielse för resande och av den framtida utvecklingen vad gäller bestämmelserna om personers rörlighet över gränserna.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 125
1. De avtalsslutande parterna skall träffa överenskommelser om tillsättande av kontaktpersoner hos sina tullmyndigheter.
2. Tillsättandet av kontaktpersoner skall syfta till att främja och påskynda samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i allmänhet, framför allt inom ramen för redan befintliga konventioner och gemenskapsdokument om ömsesidigt bistånd.
3. Kontaktpersonerna skall ha en rådgivande och stödjande funktion. De skall inte ha befogenhet att på eget initiativ vidta några åtgärder i samband med tullmyndigheternas administrativa verksamhet. De skall lämna information och utföra sina uppgifter inom ramen för de instruktioner de får från sin egen avtalsslutande part.
AVDELNING VI
Skydd av personuppgifter
Artikel 126
1. Vad gäller automatisk databehandling av personuppgifter som skall överföras i enlighet med denna konvention, skall varje avtalsslutande part senast vid denna konventions ikraftträdande anta de nationella bestämmelser som krävs för att skyddsnivån för personuppgifterna minst skall motsvara den som följer av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter.
2. Överföring av personuppgifter enligt vad som föreskrivs i denna konvention får inte äga rum förrän de bestämmelser om skydd av personuppgifter som avses i punkt 1 har trätt i kraft på det territorium som innehas av de avtalsslutande parter som överföringen berör.
3. Vad gäller automatisk databehandling av personuppgifter som överförs genom tillämpning av denna konvention, skall dessutom följande bestämmelser gälla:
a) Uppgifterna får av den mottagande avtalsslutande parten inte användas för andra
ändamål än de som föreskrivs i denna konvention vad gäller överföring av sådana uppgifter. Användning av uppgifterna för andra ändamål får endast ske efter föregående tillstånd av den part som ombesörjer överföringen och med hänsyn tagen till den mottagande partens lagstiftning. Tillstånd får beviljas på villkor att nationell lag hos den part som låter överföra uppgifterna medger detta.
b) Uppgifterna får endast användas av domstolar, förvaltningar och organ som utför
sådana uppgifter eller fyller en funktion inom ramen för de mål som avses i a.
c) Den avtalsslutande part som överför uppgifterna, skall vara skyldig att se till att
de är riktiga. Om denna part, antingen genom eget initiativ eller på begäran av en berörd person, konstaterar att felaktiga uppgifter, eller uppgifter som inte skulle ha överförts, har lämnats ut, skall den mottagande parten, eller parterna, omedelbart underrättas om detta. Denna, eller dessa, är skyldiga att se till att
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
sådana uppgifter rättas eller förstörs, eller låta meddela att uppgifterna är felaktiga eller inte borde ha överförts.
d) Om en person har tillfogats skada, kan en avtalsslutande part inte åberopa att en
annan avtalsslutande part låtit överföra felaktiga uppgifter för att på så sätt frita sig från ansvar enligt nationell lag. Om den mottagande avtalsslutande parten är skyldig att gottgöra användning av överförda felaktiga uppgifter, skall den avtalsslutande part som var ansvarig för överföringen ersätta den mottagande avtalsslutande parten utbetalade skadeståndsbelopp i sin helhet.
e) Överföring och mottagande av personuppgifter skall införas i såväl det
ursprungliga som i det mottagande dataregistret.
f) Den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 115 kan på en avtalsslutande parts begäran yttra sig om svårigheter i samband med tillämpning och tolkning av denna artikel.
4. Denna artikel gäller inte sådana överföringar av uppgifter som avses i avdelning II kapitel 7 och i avdelning IV. Punkt 3 gäller inte sådan överföring av uppgifter som avses i avdelning III kapitel 2–5.
Artikel 127
1. Vid överföring av personuppgifter till någon annan part med tillämpning av bestämmelserna i denna konvention, gäller bestämmelserna i artikel 126 för överföring av uppgifter från ett icke-automatiskt dataregister och deras införande i ett sådant dataregister.
2. Vid överföring av personuppgifter till en annan avtalsslutande part med tillämpning av denna konvention skall, i andra fall än de som regleras i artikel 126.1 och punkt 1 i den här artikeln, artikel 126.3, med undantag av punkt e, tillämpas. Dessutom gäller följande:
a) Överföring och mottagande av personuppgifter skall registreras skriftligt.
Denna skyldighet gäller inte om inte registrering krävs för användningen av uppgifterna, i synnerhet om de inte används eller endast används i mycket begränsad omfattning.
b) Vid användningen av uppgifterna skall den mottagande parten garantera minst
samma skyddsnivå som föreskrivs i dess egna lagar vid användningen av uppgifter av liknande slag.
c) Tillträde till uppgifter och villkor för dess beviljande skall regleras i nationell
lag hos den part hos vilken den berörda personen anhåller om detta.
3. Denna artikel skall inte tillämpas på sådan överföring av uppgifter som avses i avdelning II kapitel 7, avdelning III kapitel 2–5 samt i avdelning IV.
Artikel 128
1. Sådan överföring av personuppgifter som avses i denna konvention får endast ske, om de avtalsslutande parter som berörs av överföringen ålagt en nationell tillsynsmyndighet att genomföra en fristående granskning av att bestämmelserna i
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
artiklarna 126 och 127 följs, liksom de bestämmelser som antagits för tillämpningen av dessa artiklar, i samband med behandlingen av personuppgifterna i dataregistren.
2. I den mån en part i enlighet med nationell lag uppdragit åt en tillsynsmyndighet att inom ett eller flera områden genomföra en fristående granskning av att bestämmelserna om skydd för personuppgifter som inte införts i dataregister följs, skall denna part ålägga samma myndighet att övervaka att bestämmelserna i denna avdelning följs inom dessa områden.
3. Denna artikel skall inte tillämpas på överföring av uppgifter som avses i avdelning II kapitel 7 och i avdelning III kapitlen 2–5.
Artikel 129
Vad gäller överföring av personuppgifter i enlighet med avdelning III kapitel 1 förbinder sig de avtalsslutande parterna att, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 126 och 127, införa en skyddsnivå i fråga om personuppgifter som tar hänsyn till principerna i Europarådets ministerkommittés rekommendation R (87) 15 av den 17 september 1987 avseende reglering av användningen av personuppgifter inom den polisiära sektorn. I fråga om överföring av uppgifter enligt artikel 46 gäller dessutom följande :
a) Uppgifterna får av den mottagande avtalsslutande parten endast användas för de
ändamål som anges av den utlämnande avtalsslutande parten och med hänsyn tagen till de villkor som ställts av denna part.
b) Uppgifterna får endast utlämnas till polisiära myndigheter; förmedling av
uppgifter till andra myndigheter får endast ske efter föregående tillstånd av den part som lämnar ut uppgifter.
c) På begäran skall den mottagande avtalsslutande parten underrätta den part som
överförde uppgifterna om hur dessa använts och vilka resultat som uppnåtts på grundval av dem.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 130
Vid utlämnande av personuppgifter genom en sådan kontaktperson som avses i artikel 47 eller artikel 125, gäller bestämmelserna i denna avdelning endast om kontaktpersonen i fråga överför uppgifterna till den avtalsslutande part som tillsatt honom på den andra avtalsslutande partens territorium.
AVDELNING VII
Verkställande kommittén
Artikel 131
1. En verkställande kommitté (Verkställande kommittén) skall inrättas för tillämpningen av denna konvention.
2. Utan att det påverkar de särskilda befogenheter som Verkställande kommittén tilldelas i denna konvention, skall dess huvudsakliga uppgift bestå i att utöva tillsyn över att denna konvention tillämpas på ett korrekt sätt.
Artikel 132
1. Varje avtalsslutande part skall ha en plats i Verkställande kommittén. I Verkställande kommittén skall de avtalsslutande parterna företrädas av en minister som ansvarar för genomförandet av denna konvention; denna företrädare får kalla erforderliga sakkunniga som får delta i överläggningarna.
2. Verkställande kommittén skall fatta enhälliga beslut. Den skall själv fastställa sin arbetsordning; i detta avseende får den föreskriva ett skriftligt förfarande för beslutsfattandet.
3. På begäran av företrädaren för någon avtalsslutande part kan det slutliga beslutet rörande ett förslag om vilket Verkställande kommittén beslutat uppskjutas i högst två månader efter framläggandet av förslaget.
4. Verkställande kommittén kan låta bilda arbetsgrupper, som är sammansatta av företrädare för de avtalsslutande parternas administrativa myndigheter, för att förbereda beslut eller för andra arbetsuppgifter.
Artikel 133
Verkställande kommitténs sammanträden skall alternerande äga rum på varje avtalsslutande parts territorium. Den skall sammanträda så ofta som det behövs för att kunna utföra sina uppgifter.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
AVDELNING VIII
Slutbestämmelser
Artikel 134
Bestämmelserna i denna konvention skall endast tillämpas i den mån de är förenliga med gemenskapsrätten.
Artikel 135
Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas om inte annat följer av bestämmelserna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.
Artikel 136
1. En avtalsslutande part som avser att inleda förhandlingar med tredje land om gränskontrollerna skall i god tid underrätta de övriga avtalsslutande parterna om detta.
2. Om inte annat följer av den rätt som medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna har att gemensamt träffa sådana avtal, får inte någon part utan föregående medgivande av övriga avtalsslutande parter träffa avtal med ett eller flera tredje länder om förenkling eller avskaffande av gränskontrollerna.
3. Bestämmelserna i punkt 2 skall inte tillämpas på avtal om lokal gränstrafik, eftersom dessa avtal följer de undantag och villkor som fastställs i artikel 3.1.
Artikel 137
Denna konvention kan inte vara föremål för reservationer, med undantag för dem som anges i artikel 60.
Artikel 138
Bestämmelserna i denna konvention skall vad beträffar Frankrike endast tillämpas på dess europeiska territorium.
Bestämmelserna i denna konvention skall vad beträffar Nederländerna endast tillämpas på dess europeiska territorium.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 139
1. Denna konvention skall läggas fram för ratificering, godkännande eller antagande. Ratificerade, godkända eller antagna handlingar skall deponeras hos regeringen i Luxemburg, som skall underrätta samtliga avtalsslutande parter om detta.
2. Denna konvention skall träda i kraft första dagen i andra månaden efter deposition av den handling som sist ratificerats, godkänts eller antagits. Bestämmelserna angående Verkställande kommitténs bildande, verksamhet och befogenheter skall gälla från och med ikraftträdandet av denna konvention. Övriga bestämmelser skall gälla från och med första dagen i tredje månaden efter denna konventions ikraftträdande.
3. Luxemburg skall underrätta samtliga avtalsslutande parter om datum för ikraftträdandet.
Artikel 140
1. Varje stat som är medlem i Europeiska gemenskaperna kan bli part i denna konvention. Anslutningen skall vara föremål för ett avtal mellan staten i fråga och de avtalsslutande parterna.
2. Ett sådant avtal skall läggas fram för ratificering, godkännande eller antagande av den anslutande staten och var och en av de avtalsslutande parterna. Det skall träda i kraft första dagen i andra månaden efter deposition av den sist ratificerade, godkända eller antagna handlingen.
Artikel 141
1. Varje avtalsslutande part kan till depositarien lägga fram förslag om ändring av denna konvention. Depositarien skall översända förslaget till övriga avtalsslutande parter. På en parts begäran skall bestämmelserna i denna konvention omprövas av de avtalsslutande parterna, om de finner att något förhållande innebär en väsentlig förändring av de villkor som förelåg vid tidpunkten för denna konventions ikraftträdande.
2. De avtalsslutande parterna skall besluta enhälligt om ändringar i denna konvention.
3. Ändringarna skall träda i kraft första dagen i andra månaden efter depositionsdatum för den sist ratificerade, godkända eller antagna handlingen.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Artikel 142
1. Då konventioner ingås mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna avseende förverkligandet av ett område utan inre gränser, skall de avtalsslutande parterna komma överens om de villkor på vilka bestämmelserna i denna konvention skall ersättas eller ändras med hänsyn till motsvarande bestämmelser i de konventionerna.
De avtalsslutande parterna skall i detta avseende beakta att bestämmelserna i denna konvention kan föreskriva ett mer vittgående samarbete än det som följer av bestämmelserna i de konventionerna.
Bestämmelser som strider mot dem som medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna överenskommit om skall under alla omständigheter anpassas.
2. Ändringar i denna konvention som av de avtalsslutande parterna bedöms som nödvändiga, skall läggas fram för ratificering, godkännande eller antagande. Bestämmelserna i artikel 141.3 skall tillämpas under förutsättning att ändringarna inte träder i kraft före ikraftträdandet av de ovan nämnda konventionerna mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat denna konvention.
Upprättad i Schengen den nittonde juni nittonhundranittio i ett enda original på franska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga tre texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Luxemburgs regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Franska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
SLUTAKT
I samband med undertecknandet av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna har de avtalsslutande parterna antagit följande förklaringar:
1. Gemensam förklaring i anslutning till artikel 139
Signatärstaterna skall underrätta varandra redan före konventionens ikraftträdande om alla omständigheter av betydelse för de frågor som avses i konventionen och för ikraftträdandet av denna.
Konventionen skall inte träda i kraft förrän villkoren för dess tillämpning uppfyllts i signatärstaterna och bevakningen av de yttre gränserna blivit genomförd.
2. Gemensam förklaring i anslutning till artikel 4
De avtalsslutande parterna förbinder sig att så långt möjligt samtidigt iaktta denna tidsfrist och att förebygga varje svaghet i samband med säkerhetskontroller. Före den 31 december 1992 skall Verkställande kommittén undersöka vilka framsteg som gjorts. Nederländerna understryker att det kan uppstå svårigheter i samband med iakttagandet av tidsfristen vad gäller en viss flygplats, men att dessa dock inte skall ge upphov till brister ur säkerhetssynpunkt. Övriga avtalsslutande parter kommer att ta hänsyn till denna situation, utan att detta får resultera i svårigheter för den inre marknaden.
I händelse av svårigheter skall Verkställande kommittén undersöka vilka de bästa förhållandena är för ett samtidigt vidtagande av dessa åtgärder på flygplatserna.
3. Gemensam förklaring i anslutning till artikel 71.2
Om någon avtalsslutande part inom ramen för sin nationella politik vad gäller att förebygga och behandla beroende av narkotika och psykotropa ämnen, avviker från den princip som avses i artikel 71.2, skall samtliga avtalsslutande parter vidta de administrativa och straffrättsliga åtgärder som krävs för att förebygga och bekämpa olaglig import och export av dessa produkter och ämnen, särskilt sådan som är avsedd för övriga avtalsslutande parters territorium.
4. Gemensam förklaring i anslutning till artikel 121
De avtalsslutande parterna skall i överensstämmelse med gemenskapsrätten avstå från kontroller och inte längre kräva de sundhetsintyg för växter som i gemenskapsrätten föreskrivs för de växter och växtprodukter som
a) förtecknas i punkt 1 nedan, eller
b) förtecknas i punkt 2–6 nedan och som har sitt ursprung hos en av de avtalsslutande parterna.
1. Snittblommor och växtdelar för prydnadsändamål av arterna
Castanea Chrysanthemum
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Dendranthema Dianthus Gladiolus Gypsophila Prunus Quercus Rosa Salix Syringa Vitis
2. Färska frukter av arterna
Citrus Cydonia Malus Prunus Pyrus
3. Träslag av arterna
Castanea Quercus
4. Odlingssubstrat som helt eller delvist består av jord eller kompakt organiskt stoff som exempelvis växtdelar, torv och bark med mull, men som inte helt utgörs av torv.
5. Frön
6. Sådana levande växter som förtecknas nedan och som omfattas av nedan angivna KN-nummer ur den tullnomenklatur som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 7 september 1987.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
KN-nr Varuslag
0601 20 30 Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, under tillväxt eller i blomning: orkidéer, hyacinter, narcisser och tulpaner
0601 20 90 Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, under tillväxt eller i blomning: andra
0602 30 10 Rhododendron simsii (Azalea indica)
0602 99 51 Frilandsplantor: perenna växter
0602 99 59 Frilandsplantor: andra
0602 99 91 Krukväxter: blomväxter med knoppar eller blommor, med undantag av kaktusar
0602 99 99 Krukväxter: andra
5. Gemensam förklaring avseende nationell asylpolitik
De avtalsslutande parterna skall granska sin nationella politik i asylfrågor i syfte att harmonisera denna.
6. Gemensam förklaring i anslutning till artikel 132
De avtalsslutande parterna skall underrätta sina nationella parlament om denna konventions genomförande.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Upprättad i Schengen den nittonde juni nittonhundranittio, i ett enda original på franska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga tre texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Luxemburgs regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Franska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Protokoll
För komplettering av slutakten till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, har de avtalsslutande parterna avgivit följande gemensamma förklaring samt tagit del av nedanstående ensidiga förklaringar gjorts i samband med nämnda konvention:
I. Förklaring avseende konventionens tillämpningsområde
De avtalsslutande parterna fastställer att efter enandet av de båda tyska staterna skall konventionens folkrättsliga tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta Tyska demokratiska republikens nuvarande territorium.
II. Förklaringar av Förbundsrepubliken Tyskland rörande tolkningen av denna
konvention
1. Konventionen ingås i perspektivet av de båda tyska staternas enande.
Tyska demokratiska republiken betraktas inte som främmande land i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland.
Artikel 136 skall inte tillämpas i fråga om förbindelserna mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska demokratiska republiken.
2. Denna konvention strider inte mot de bestämmelser som antagits i skriftväxlingen av den 20 augusti 1984 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike angående minskade kontroller vid de gemensamma gränserna för de båda staternas medborgare. Dessa bestämmelser skall dock, med hänsyn till de oeftergivliga krav avseende säkerhet och inresa som ställs av de avtalsslutande parterna i Schengen, tillämpas på ett sådant sätt att dessa lättnader i praktiken kommer att begränsas till att endast omfatta österrikiska medborgare.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
III. Förklaring av Konungariket Belgien i anslutning till artikel 67
Det förfarande som skall tillämpas inom landet vad gäller övertagande av verkställighet av utländska domar skall inte vara det som föreskrivs i belgisk lag om mellanstatlig överföring av dömda, utan ett särskilt förfarande som kommer att beslutas om i samband med ratificeringen av denna konvention.
Upprättat i Schengen den nittonde juni nittonhundranittio i ett enda original på franska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga tre texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Luxemburgs regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Franska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
GEMENSAM FÖRKLARING
av ministrar och statssekreterare
vid möte den 19 juni 1990 i Schengen
Regeringarna hos de avtalsslutande parter som slutit Schengenavtalet skall inleda eller fullfölja diskussioner som särskilt berör följande områden:
— Förbättring och förenkling vad gäller tillvägagångssättet vid utlämning.
— Förbättrat samarbete vad gäller åtal för brott som rör vägtrafiken.
— Bestämmelser angående ömsesidigt erkännande av förverkande av rätten att
framföra motorfordon.
— Möjliggörande av ömsesidig verkställighet av bötesstraff.
— Fastställande av regler för ömsesidig överföring av åtal, inbegripet möjlighet till
överföring av den tilltalade till hans ursprungsland.
— Fastställande av regler för återförande till hemlandet av minderåriga som
obehörigen skilts från vårdnad av den person som med stöd av lagen har vårdnaden.
— Fortsatt förenkling av kontroller i samband med kommersiell rörlighet för varor.
Upprättad i Schengen den nittonde juni nittonhundranittio i ett enda original på franska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga tre texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Luxemburgs regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Franska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
FÖRKLARING AV MINISTRAR OCH STATSSEKRETERARE
Den 19 juni 1990 undertecknade företrädare för regeringarna i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Kungariket Nederländerna i Schengen en konvention om tillämpning av det den 14 juni 1985 i Schengen ingångna avtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna.
I samband med undertecknandet avgav de följande förklaring:
— Enligt de avtalsslutande parternas mening utgör denna konvention en viktig etapp
i förverkligandet av ett område utan inre gränser och inspirerar till fortsatt samarbete mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.
— Med beaktande av riskerna vad gäller säkerhet och olaglig invandring betonar
ministrarna och statssekreterarna nödvändigheten av att införa en effektiv kontroll vid de yttre gränserna enligt de enhetliga principer som avses i artikel 6. De avtalsslutande parterna skall särskilt bemöda sig om en harmonisering av arbetsmetoderna för kontroll och bevakning av gränserna i samband med genomförandet av dessa enhetliga principer.
— För övrigt kommer Verkställande kommittén att undersöka såväl alla åtgärder av
betydelse för införandet av en enhetlig och effektiv kontroll vid de yttre gränserna som den konkreta tillämpningen av dessa. Till sådana åtgärder hör åtgärder för att kontrollera de omständigheter under vilka en utlänning har rest in på de avtalsslutande parternas territorium samt åtgärder för tillämpning av samma regler för vägrad inresa, utarbetande av en gemensam handbok för tjänstemän med uppgift att bevaka gränserna och skapande av gemensamma normer rörande kontrollen vid de yttre gränserna genom utbyten och arbetsbesök sinsemellan.
I samband med undertecknandet bekräftades dessutom det av den centrala förhandlingsgruppen fattade beslutet att skapa en arbetsgrupp med uppgift att
— redan före konventionens ikraftträdande underrätta den centrala
förhandlingsgruppen om alla omständigheter av betydelse för de områden som avses i konventionen och för dennas ikraftträdande, särskilt i fråga om gjorda framsteg beträffande en harmonisering av lagbestämmelserna inom ramen för enandet av de båda tyska staterna,
— samråda om denna harmoniserings och dessa omständigheters inverkan på
genomförandet av avtalet,
— redan före konventionens ikraftträdande utarbeta konkreta åtgärder inför
perspektivet av inresa av utlänningar som inte underkastats viseringstvång och framlägga förslag angående harmoniseringen av tillvägagångssättet i samband med personkontroll vid de framtida yttre gränserna.
Prop.1997/98:42 Bilaga 3
Avtal om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990
Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna, som är parter i tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken, nedan kallad ”1990 års konvention”, och Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike, som anslutit sig till 1990 års konvention genom avtal undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995,
å ena sidan,
och Konungariket Sverige å andra sidan,
som beaktar att Konungariket Sveriges regering den 19 december 1996 i Luxemburg undertecknat protokoll om anslutning till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken, ändrat genom Italienska republikens, Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens, Hellenska republikens och Republiken Österrikes anslutningsprotokoll, undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995,
som stöder sig på artikel 140 i 1990 års konvention,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Genom detta avtal ansluter sig Konungariket Sverige till 1990 års konvention.
Artikel 2
1. De polismän som avses i artikel 40.4 i 1990 års konvention är, vad gäller Konungariket Sverige, dagen för undertecknandet av detta avtal följande:
a) Polismän som är anställda vid svenska polismyndigheter.
b) Tulltjänstemän, som är anställda vid svenska tullmyndigheter i de fall de har polisiära befogenheter, dvs. främst i samband med smugglingsbrott och andra brott i samband med inresa och utresa till och från riket.
c) Tjänstemän anställda vid den svenska Kustbevakningen i samband med övervakning till sjöss.
2. Den myndighet som avses i artikel 40.5 i 1990 års konvention är, vad gäller Konungariket Sverige, dagen för undertecknandet av detta avtal: Rikspolisstyrelsen.
Artikel 3
De polismän som avses i artikel 41.7 i 1990 års konvention är, vad gäller Konungariket Sverige, dagen för undertecknandet av detta avtal följande:
1. Polismän som är anställda vid svenska polismyndigheter.
2. Tulltjänstemän, som är anställda vid svenska tullmyndigheter i de fall de har polisiära befogenheter, dvs. främst i samband med smugglingsbrott och andra brott i samband med inresa och utresa till och från riket.
Artikel 4
Det behöriga departement som avses i artikel 65.2 i 1990 års konvention är, vad gäller Konungariket Sverige, dagen för undertecknandet av detta avtal: Utrikesdepartementet.
Artikel 5
Bestämmelserna i detta avtal skall inte utgöra hinder för samarbetet inom ramen för den nordiska passunionen i den mån detta inte står i motsatsställning till eller hindrar tillämpningen av detta avtal.
Artikel 6
1. Detta avtal skall ratificeras, godkännas eller godtas. Ratifikations-, godkännandeeller godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall meddela de avtalsslutande parterna om deponeringen.
2. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att de stater för vilka 1990 års konvention har trätt i kraft och Konungariket Sverige har deponerat sina ratifikations-, godkännande- eller godtagandeinstrument.
För de övriga staterna skall avtalet träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att dessa stater har deponerat sina ratifikations-, godkännandeeller godtagandeinstrument, under förutsättning att det har trätt i kraft enligt bestämmelserna i föregående stycke.
3. Storhertigdömet Luxemburgs regering skall meddela var och en av de övriga avtalsslutande parterna om dagen för ikraftträdandet.
Artikel 7
1. Storhertigdömet Luxemburgs regering skall till Konungariket Sveriges regering överlämna en bestyrkt kopia av 1990 års konvention på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska.
2. Texten till 1990 års konvention upprättad på svenska bifogas detta avtal och gäller på samma villkor som de texter till 1990 års konvention som är upprättade på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska. Till bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.
Upprättat i Luxemburg den 19 december 1996 i ett original på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga åtta texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall överlämna bestyrkta kopior därav till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Hellenska republikens regering
För Konungariket Spaniens regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 4
För Franska republikens regering
För Italienska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
För Republiken Österrikes regering
För Portugisiska republikens regering
För Konungariket Sveriges regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 4
Slutakt
I. Vid undertecknandet av avtalet om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken, till vilket Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike anslutit sig genom avtal av den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995, har Konungariket Sveriges regering antagit slutakten, protokollet och den gemensamma förklaringen av ministrar och statssekreterare som undertecknades i samband med undertecknandet av 1990 års konvention.
Konungariket Sveriges regering ansluter sig till de gemensamma förklaringarna och beaktar de ensidiga förklaringarna i dessa.
Storhertigdömet Luxemburgs regering skall till Konungariket Sveriges regering överlämna bestyrkta kopior av slutakten, protokollet och den gemensamma förklaringen av ministrar och statssekreterare som undertecknades i samband med undertecknandet av 1990 års konvention på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska.
II. Vid undertecknandet av avtalet om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken, till vilken Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike anslutit sig genom avtal av den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995, har de avtalsslutande parterna antagit följande förklaringar:
1. Gemensam förklaring avseende artikel 6 i anslutningsavtalet
De avtalsslutande parterna skall redan före anslutningsavtalets ikraftträdande underrätta varandra om alla omständigheter av betydelse för de frågor som avses i 1990 års konvention och för ikraftsättandet av anslutningsavtalet.
Detta avtal skall sättas i kraft mellan de stater för vilka 1990 års konvention har satts i kraft och för Konungariket Sverige när villkoren för tillämpning av 1990 års konvention har uppfyllts i samtliga dessa stater och när kontrollerna vid de yttre gränserna har trätt i funktion.
För var och en av de övriga staterna skall detta anslutningsavtal sättas i kraft när villkoren för tillämpning av 1990 års konvention är uppfyllda i respektive stat och när kontrollerna vid de yttre gränserna har trätt i funktion.
2. Gemensam förklaring avseende artikel 9.2 i 1990 års konvention
De avtalsslutande parterna fastställer att, vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Konungariket Sveriges anslutning till 1990 års konvention, det gemensamma regelsystem på visumområdet som åsyftas i artikel 9.2 i 1990 års konvention är det system som från och med den 19 juni 1990 tillämpas mellan signatärstaterna av 1990 års konvention.
3. Gemensam förklaring avseende konventionen om utlämning upprättad med stöd av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen
Signatärstaterna av 1990 års konvention bekräftar att artikel 5.4 i konventionen om utlämning, upprättad med stöd av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen
Prop.1997/98:42 Bilaga 4
mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen undertecknad i Dublin den 27 september 1996, liksom deras respektive förklaringar som fogats till nämnda konvention, skall gälla inom ramen för 1990 års konvention.
III. De avtalsslutande parterna beaktar Konungariket Sveriges förklaring angående Italienska republikens, Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens, Hellenska republikens och Republiken Österrikes anslutningsavtal.
Konungariket Sveriges regering beaktar innehållet i anslutningsavtalen för Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike till 1990 års konvention, undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995, liksom innehållet i de till dessa avtal fogade slutakterna och förklaringarna.
Storhertigdömet Luxemburgs regering skall till Konungariket Sveriges regering överlämna bestyrkta kopior av dessa handlingar.
Förklaring av Konungariket Sverige avseende Konungariket Danmarks och Republiken Finlands anslutningsavtal till 1990 års konvention
Vid undertecknandet av detta avtal beaktar Konungariket Sverige innehållet i Konungariket Danmarks och Republiken Finlands anslutningsavtal till 1990 års konvention jämte de till dessa avtal fogade slutakterna och förklaringarna.
Upprättad i Luxemburg den 19 december 1996 i ett original på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga åtta texter är lika giltiga, som skall deponeras i arkiven hos Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall överlämna bestyrkta kopior därav till varje avtalsslutande part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Hellenska republikens regering
För Konungariket Spaniens regering
För Franska republikens regering
För Italienska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
För Republiken Österrikes regering
För Portugisiska republikens regering
För Konungariket Sveriges regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 4
Protokoll om Konungariket Sveriges regerings anslutning till avtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna undertecknat i Schengen den 14 juni 1985
Regeringarna i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna,
som är parter i det avtal som undertecknades i Schengen den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, nedan kallat ”avtalet”, liksom regeringarna i Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike, vilka har anslutit sig till avtalet genom protokoll undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995, å ena sidan,
och Konungariket Sveriges regering, å andra sidan,
som beaktar de framsteg som redan gjorts inom Europeiska unionen avseende den fria rörligheten för personer, varor och tjänster,
som beaktar att även Konungariket Sveriges regering vill avskaffa inre gränskontroller för persontrafik,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Genom detta protokoll ansluter sig Konungariket Sveriges regering till avtalet i dess lydelse enligt protokollen om Italienska republikens, Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens, Hellenska republikens och Republiken Österrikes anslutning undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995.
Artikel 2
I artikel 1 i avtalet skall orden ”Konungariket Sverige” läggas till efter ”Portugisiska republiken”.
Artikel 3
I artikel 8 i avtalet skall orden ”Konungariket Sverige” läggas till efter ”Portugisiska republiken”.
Artikel 4
1. Detta protokoll skall undertecknas antingen utan eller med förbehåll för ratifikation eller godkännande.
2. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då regeringarna i de stater för vilka avtalet har trätt i kraft och Konungariket Sveriges regering har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet.
För de övriga staterna träder protokollet i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då var och en av dessa stater har uttryckt sitt samtycke till att vara bunden av protokollet, förutsatt att det har trätt i kraft enligt bestämmelserna i föregående stycke.
3. Storhertigdömet Luxemburgs regering är depositarie för detta protokoll och skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de övriga signatärstaternas regeringar. Den skall även meddela dem om dagen för ikraftträdandet.
Artikel 5
1. Storhertigdömet Luxemburgs regering skall till Konungariket Sveriges regering överlämna en bestyrkt kopia av avtalet på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska.
2. Texten till avtalet, upprättad på svenska, bifogas detta protokoll och gäller på samma villkor som de texter till avtalet som upprättats på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Luxemburg den 19 december 1996 på franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga åtta texter är lika giltiga.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Hellenska republikens regering
För Konungariket Spaniens regering
För Franska republikens regering
För Italienska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
För Republiken Österrikes regering
För Portugisiska republikens regering
För Konungariket Sveriges regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 5
Förklaring av Konungariket Sveriges regering om Konungariket Danmarks och Republiken Finlands regeringars anslutningsprotokoll
Vid undertecknandet av detta protokoll beaktar Konungariket Sveriges regering innehållet i Konungariket Danmarks och Republiken Finlands regeringars anslutningsprotokoll till Schengenavtalet och bifogade förklaringar.
Förklaring av ministrarna och statssekreterarna
Den 19 december 1996 har företrädare för regeringarna i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Portugisiska republiken och Konungariket Sverige i Luxemburg undertecknat avtalet om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken, till vilket Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike anslutit sig genom avtal av den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992 respektive den 28 april 1995.
De har beaktat den förklaring varigenom företrädaren för Konungariket Sveriges regering ansluter sig till den förklaring som de ministrar och statssekreterare som företrädde regeringarna i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna avgav i Schengen den 19 juni 1990 och till det beslut som bekräftades samma dag i samband med undertecknandet av tillämpningskonventionen till Schengenavtalet, till vilket beslut och vilken förklaring regeringarna i Italienska republiken, Konungariket Spanien, Portugisiska republiken, Hellenska republiken och Republiken Österrike har anslutit sig.
Prop.1997/98:42 Bilaga 5
Samarbetsavtal mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Italienska republiken, Konungariket Spanien, Portugisiska republiken, Hellenska republiken, Republiken Österrike, Konungariket Danmark, Republiken Finland och Konungariket Sverige, som är avtalsslutande parter i Schengenavtalet och Schengenkonventionen, och Republiken Island och Konungariket Norge om gradvis avskaffande av personkontroller vid de gemensamma gränserna
Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Italienska republiken, Konungariket Spanien, Portugisiska republiken, Hellenska republiken, Republiken Österrike, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Republiken Island och Konungariket Norge, nedan kallade ”parterna”,
med stöd av avtalet mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 14 juni 1985, nedan kallat ”Schengenavtalet”, och tillämpningskonventionen till detta avtal, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, nedan kallad ”Schengenkonventionen”, i deras ändrade lydelse enligt Italienska republikens, Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens, Hellenska republikens, Republiken Österrikes och Konungariket Danmarks, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutningsprotokoll och anslutningsavtal, undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991, den 6 november 1992, den 28 april 1995 respektive den 19 december 1996,
som åberopar protokollet av den 22 maj 1954 angående befrielse för medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige från att under uppehåll i annat nordiskt land än hemlandet inneha pass och uppehållstillstånd, samt överenskommelsen undertecknad i Köpenhamn den 12 juli 1957 av Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om passkontroll, nedan kallad ”nordiska passunionen”,
som åberopar avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av den 2 maj 1992, och som beaktar att parterna i det avtalet är beslutna, bl.a., att, så långt det är möjligt, förverkliga fri rörlighet för personer i hela EES,
som beaktar den förklaring av regeringarna i medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna och staterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) som antogs vid mötet i Oporto den 2 maj 1992, som fogats till avtalet om EES, enligt vilken EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna, för att främja den fria rörligheten för personer, skall samarbeta inom ramen för den ordning som skall bestämmas i vederbörliga organ i syfte att för varandras medborgare och deras familjemedlemmar underlätta kontrollerna vid gränserna mellan sina territorier,
som beaktar att Schengenavtalet, Schengenkonventionen och den nordiska passunionen föreskriver att personkontrollerna mellan de avtalsslutande parterna skall avskaffas vid de gemensamma gränserna,
som beaktar att Konungariket Danmark, Republiken Finland och Konungariket Sverige, som är medlemmar i Europeiska unionen, har undertecknat protokollen om anslutning till Schengenavtalet och avtalen om anslutning till Schengenkonventionen den 19 december 1996 i Luxemburg,
som beaktar att det, för att vara part i Schengenkonventionen, fordras medlemskap i Europeiska gemenskaperna; att så länge som Republiken Island och Konungariket Norge inte är medlemmar i Europeiska gemenskaperna, de inte kan tillträda Schengenkonventionen,
som önskar bidra till avskaffandet av kontrollerna av persontrafik vid parternas gemensamma gränser, och som anser att detta samarbete omfattar de nödvändiga kompensatoriska åtgärderna; att, för att uppnå detta mål, det är nödvändigt att sluta ett samarbetsavtal mellan parterna,
som beaktar att detta avtal inte gäller varor; att varor täcks av avtalet om EES; att de åtgärder som syftar till att reglera kontrollen av handbagage måste sökas utanför detta avtal,
som beaktar att vissa av Europeiska gemenskapens bestämmelser eller bestämmelser som antagits inom ramen för Europeiska unionen och som ersätter bestämmelser i Schengenkonventionen, för att kunna utsträckas till att omfatta Republiken Island och Konungariket Norge, kan medföra behov av att träffa arrangemang mellan Republiken Island och Konungariket Norge och Europeiska gemenskapen eller medlemsstaterna i Europeiska unionen; att det är nödvändigt att, i förekommande fall, införa övergångsbestämmelser,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Schengenavtalet, Schengenkonventionen inklusive slutakten, protokollen och de gemensamma förklaringar som fogats till Schengenkonventionen, de beslut som fattats och de förklaringar som gjorts av verkställande kommittén eller på dess vägnar enligt bestämmelserna i Schengenkonventionen, liksom de avtal som träffats i samband med Schengenkonventionen, skall gälla mellan parterna i detta avtal, om inte annat sägs i detta avtal. I avtalets bilaga finns en förteckning över de bestämmelser som gäller dagen för undertecknandet av avtalet.
Artikel 2
1. Republiken Island och Konungariket Norge skall delta i alla möten med verkställande kommittén, gemensamma övervakningsmyndigheten, centralgruppen samt alla övriga arbetsgrupper som har inrättats för att bereda beslut eller för annan verksamhet.
2. Republiken Island och Konungariket Norge får framföra sina ståndpunkter och problem samt framlägga förslag, men skall inte delta i omröstningar.
3. De stater som är parter i Schengenkonventionen skall utbyta synpunkter med Republiken Island och Konungariket Norge om frågor som behandlas i Europeiska unionens organ och som har samband med detta avtal.
Artikel 3
1. Republiken Island och Konungariket Norge skall självständigt besluta om de vill godta:
a) beslut som fattats och förklaringar som avgivits av verkställande kommittén eller på dess vägnar,
b) bestämmelser i gemenskapsrätten som verkställande kommittén har förklarat medföra att bestämmelser i Schengenkonventionen inte längre är tillämpliga enligt dess artikel 134,
c) bestämmelser antagna av medlemsstaterna i Europeiska unionen som verkställande kommittén har förklarat ersätter bestämmelser i Schengenkonventionen enligt dess artikel 142.1,
d) ändringar i Schengenkonventionen enligt dess artiklar 141 och 142.2, och
Prop.1997/98:42 Bilaga 6
e) avtal som kan komma att ingås mellan samtliga parter i Schengenkonventionen och tredje land, vilka träder i kraft efter dagen för undertecknandet av detta avtal.
De förklaringar som avses i 1 b och 1 c ovan utgör beslut av verkställande kommittén enligt innebörden i artikel 132.2 i Schengenkonventionen. Kommittén skall bestämma vilka av bestämmelserna i 1 b och 1 c ovan som skall göras till föremål för arrangemang mellan Republiken Island och Konungariket Norge och Europeiska gemenskapen eller medlemsstaterna i Europeiska unionen. Om målsättningen att ovannämnda arrangemang och ersättningsbestämmelser skall träda i kraft samtidigt inte kan uppnås, skall verkställande kommittén, inom ramen för sin behörighet, anta de övergångsbestämmelser som eventuellt kan behövas.
2. Republiken Islands och Konungariket Norges godtagande av beslut, förklaringar, bestämmelser, ändringar eller avtal som åsyftas i punkt 1 skapar rättigheter och skyldigheter mellan parterna. Verkställande kommittén skall formellt notera detta godtagande och införa det i sitt mötesprotokoll.
3. Om verkställande kommitténs dagordning innehåller antagande av ett beslut som avses i punkt 1 ovan och om diskussionen i en arbetsgrupp och därefter i centralgruppen har givit anledning förmoda att Republiken Island och/eller Konungariket Norge inte kan instämma i detta beslut, skall de båda länderna ges tillfälle att uttrycka sin ståndpunkt i verkställande kommittén. Denna skall inte fatta beslut i frågan förrän den uttryckligen har beaktat Republiken Islands och/eller Konungariket Norges ståndpunkt.
Artikel 4
Bestämmelserna i detta avtal skall inte utgöra hinder för samarbetet inom ramen för den nordiska passunionen i den mån detta inte står i motsatsställning till eller hindrar tillämpningen av detta avtal.
Artikel 5
Detta avtal skall inte tillämpas på Svalbard (Spetsbergen).
Artikel 6
Artikel 2.4 och avdelning V i Schengenkonventionen faller inte inom detta avtals tillämpningsområde.
Artikel 7
1. Republiken Island och Konungariket Norge skall vid undertecknandet av detta avtal anmäla följande uppgifter:
– Vilka polismän som avses i artikel 40.4 i Schengenkonventionen.
– Vilken myndighet som avses i artikel 40.5 i Schengenkonventionen.
– Vilket departement som avses i artikel 65.2 i Schengenkonventionen.
2. Samtidigt skall Konungariket Norge anmäla följande uppgifter:
– Vilka polismän som avses i artikel 41.7 i Schengenkonventionen.
– Vilka polismän som avses enligt bilateralt avtalade villkor enligt artikel 41.10 i Schengenkonventionen i fråga om behörighet vad gäller olaglig hantering av
Prop.1997/98:42 Bilaga 6
narkotika och psykotropa ämnen, vapen och sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall.
3. De anmälningar som avses i punkterna 1 och 2 skall lämnas till Storhertigdömet Luxemburgs regering, som är depositarie för detta avtal och som skall meddela de övriga parterna. Detsamma gäller för ändringar som kan komma att göras avseende förordnanden av de polismän, myndigheter och departement som avses i punkterna 1 och 2 ovan.
Artikel 8
Detta avtal skall ratificeras, godkännas eller godtas. Ratifikations-, godkännandeeller godtagandeinstrumenten skall deponeras hos Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall meddela alla övriga parter.
Artikel 9
1. För detta avtals ikraftträdande skall följande villkor gälla:
a) Att alla stater som är parter i detta avtal skall ha deponerat sina ratifikations-, godkännande- eller godtagandeinstrument.
b) Att Konungariket Danmarks, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges avtal om anslutning till Schengenkonventionen har trätt i kraft.
c) Att de särskilda avtal med Europeiska gemenskapen har trätt i kraft som, enligt beslut av verkställande kommittén, fordras för att Republiken Island och Konungariket Norge skall kunna anta de gemenskapsbestämmelser som har medfört att bestämmelser i Schengenkonventionen vid dagen för undertecknandet av detta avtal inte längre är tillämpliga enligt dess artikel 134.
d) Att de särskilda avtal med medlemsstaterna i unionen har trätt i kraft som, enligt beslut av verkställande kommittén, fordras för att Republiken Island och Konungariket Norge skall kunna anta de unionens bestämmelser som vid dagen för undertecknandet av detta avtal har ersatt Schengenkonventionens bestämmelser enligt dess artikel 142.1.
e) Att de särskilda avtal med tredje land har trätt i kraft som, enligt beslut av verkställande kommittén, fordras för att Republiken Island och Konungariket Norge skall kunna ansluta sig till bestämmelserna i de avtal som vid dagen för undertecknandet av detta avtal har träffats mellan medlemsstaterna i Schengenkonventionen och tredje land.
2. Verkställande kommittén skall försäkra sig om att villkoren för ikraftträdandet har uppfyllts och meddela depositarien, Storhertigdömet Luxemburgs regering. Detta avtal skall träda i kraft första dagen i andra månaden efter det att ratifikations-, godkännande- eller godtagandeinstrumenten har deponerats, med förbehåll för att de villkor som anges i punkt 1 b, c, d och e ovan har uppfyllts. Storhertigdömet Luxemburgs regering skall meddela alla parter om dagen för ikraftträdandet.
3. Detta avtal skall sättas i kraft mellan de stater för vilka Schengenkonventionen har satts i kraft och för Republiken Island och Konungariket Norge när villkoren för tillämpning av Schengenkonventionen har uppfyllts i samtliga dessa stater och när kontrollerna vid de yttre gränserna har trätt i funktion.
Artikel 10
1. Om allvarliga meningsskiljaktigheter skulle uppstå mellan Republiken Island och/eller Konungariket Norge, å ena sidan, och de övriga parterna i detta avtal, å andra sidan, kan avtalet sägas upp av de stater som är parter i
Prop.1997/98:42 Bilaga 6
Schengenkonventionen gemensamt och av Republiken Island och/eller Konungariket Norge var för sig.
2. Om Republiken Island och/eller Konungariket Norge inte godtar ett beslut enligt artikel 3.1, skall det betraktas som en uppsägning och ordförandeskapet i verkställande kommittén skall inom 30 dagar underrätta Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall meddela de övriga parterna. Republiken Island och/eller Konungariket Norge skall upphöra att vara parter i detta avtal sex månader efter detta meddelande.
3. Detta avtal skall upphöra att gälla när Republiken Island och Konungariket Norge eller när de stater som är parter i Schengenkonventionen upphör att vara parter i avtalet.
4. Följderna av en uppsägning av detta avtal skall göras till föremål för en överenskommelse mellan de återstående parterna och den part som gör uppsägningen. I avsaknad av överenskommelse skall verkställande kommittén, inom gränserna för sin behörighet, vidta nödvändiga åtgärder.
Till bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.
Upprättat i Luxemburg den 19 december 1996 på danska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka samtliga tolv texter är lika giltiga, i ett originalexemplar som skall deponeras i arkiven hos Storhertigdömet Luxemburgs regering, som skall överlämna bestyrkta kopior därav till varje part.
För Konungariket Belgiens regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Franska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
För Italienska republikens regering
För Konungariket Spaniens regering
För Portugisiska republikens regering
För Hellenska republikens regering
För Republiken Österrikes regering
För Konungariket Danmarks regering
För Republiken Finlands regering
För Konungariket Sveriges regering
För Republiken Islands regering
För Konungariket Norges regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 6
Protokoll om ändring av artiklarna 40, 41 och 65 i Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990
.
Regeringarna i Kungariket Belgien, Kungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Kungariket Spanien, Franska republiken, Italienska republiken, Stor-hertigdömet Luxemburg, Kungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland och Kungariket Sverige (nedan kallade avtalsparterna), som är parter i Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 (nedan kallad Schengenkonvenventionen),
som beaktar artikel 141 i Schengenkonventionen,
som beaktar att av avtalsparterna utsedda behöriga polismän, myndigheter och ministerier enligt artikel 40.4 och 40.5 samt artiklarna 41.7 och 65.2 i Schengenkonventionen anges uttryckligen i konventionen, och att ändringar av dessa uppgifter till följd av förändringar i en avtalsparts nationella organisation därför kräver att konventionen ändras,
som beaktar att det, för att undvika framtida ändringar av konventionen, är nödvändigt att förenkla detta förfarande, med bevarande av principen att det, under förutsättning av samtycke från de övriga avtalsparter där polismännen i fråga kan komma att genomföra operationer, är upp till var och en av avtalsparterna att utse sina egna polismän, myndigheter och ministerier,
som beaktar att införandet av detta förenklade förfarande innebär att nya punkter måste läggas till i artiklarna 40, 41 och 65 i Schengenkonventionen, i vilka de utsedda behöriga polismännen, myndigheterna och ministerierna anges,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
l. Följande punkt skall läggas till i artikel 40.4 i Schengenkonventionen:
”Avtalsparterna får ändra sina uppgifter om vilka polismän som de har utsett. Varje sådan ändring skall anmälas av den berörda avtalsparten och bekräftas genom en förklaring från Verkställande kommittén. Ändringen skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter denna förklaring.”
2. Följande punkt skall läggas till i artikel 40.5 i Schengenkonventionen:
”Avtalsparterna får ändra sina uppgifter om vilka myndigheter som de har utsett. Varje sådan ändring skall anmälas av den berörda avtalsparten och skall bekräftas genom en förklaring från Verkställande kommittén. Ändringen skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter denna förklaring.”
3. Följande punkt skall läggas till i artikel 41.7 i Schengenkonventionen:
”Avtalsparterna får ändra sina uppgifter om vilka polismän de har utsett. Varje sådan ändring skall anmälas av den berörda avtalsparten och bekräftas genom en förklaring från Verkställande kommittén. Ändringen skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter denna förklaring.”
4, Följande punkt skall läggas till i artikel 65.2 i Schengenkonventionen:
”Avtalsparterna får ändra sina uppgifter om vilka behöriga ministerier de har utsett. Varje sådan ändring skall anmälas av den berörda avtalsparten och skall bekräftas genom en förklaring från Verkställande kommittén. Ändringen skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter denna förklaring”
Artikel 2
1. Detta protokoll skall ratificeras, godtagas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos regeringen i Storhertigdömet Luxemburg, som skall underrätta alla avtalsparter om detta.
2. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att det sista ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet har deponerats.
3. Storhertigdömet Luxemburg skall underrätta alla avtalsparter om dagen för dess ikraftträdande.
Till bekräftelse härav har nedanstående befulmäktigade personer undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Lissabon den 24 juni nittonhundranittiosju på danska, holländska, finska, franska, tyska, grekiska, italienska, portugisiska, spanska och svenska språken, vilka alla texter är lika giltiga, i ett enda original som skall deponeras i arkiven i Storhertigdömet Luxemburg, som skall översända bestyrkta kopior därav till varje avtalspart.
För Kungariket Belgiens regering
För Kungariket Danmarks regering
För Förbundsrepubliken Tysklands regering
För Hellenska republikens regering
För Konungariket Spaniens regering
För Franska republikens regering
För Italienska republikens regering
För Storhertigdömet Luxemburgs regering
För Konungariket Nederländernas regering
För Republiken Österrikes regering
För Portugisiska republikens regering
För Republiken Finlands regering
För Konungariket Sveriges regering
Prop.1997/98:42 Bilaga 7
Ur Statskontorets PM Schengenavtalets konsekvenser för – Yttre gränskontroll – Flygplatser – SIS och SIRENE (Dnr 62/97-5)
Sammanfattande bedömningar
Promemorians tre kapitel om yttre gränskontroll (kap 3), flygplatser (kap 4) och SIS och SIRENE (kap 5) avslutas med en sammanfattande bedömning. Nedan ges en sammanfattning av dessa bedömningar.
Yttre gränskontroll
Konsekvenserna är beroende av flera svårbedömda faktorer – som inte direkt kan relateras till Schengen
Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vilka förändringar av gränskontrollmyndigheternas organisation och arbetsformer som kommer att krävas vid ett Schengenmedlemskap. Det beror bl.a. på att konsekvenserna av medlemskapet är beroende av en rad svårbedömda faktorer – t.ex. övriga medlemsländers insatser, myndigheternas nuvarande resurser, och förändringar i omvärlden – som tillsammans med Schengen utgör villkoren för den svenska gränskontrollen.
En bedömning av omfattningen på de organisatoriska förändringar som följer av Schengen måste därför grundas på en samlad politisk bedömning av Schengenavtalet som sådant och de specifika förutsättningar som gäller för varje myndighet. Detta innebär att det är svårt att utifrån objektiva utgångspunkter bedöma rimligheten i de svenska gränskontrollmyndig-heternas krav. De iakttagelser, som redovisas i promemorian, kan dock ge vägledning vid en sådan bedömning.
Schengenavtalets krav är en tolkningsfråga
Personkontrollen vid de yttre gränserna ska enligt tillämpningskonventionen utföras av behörig myndighet i enlighet med respektive avtalsparts nationella lagstiftning. Någon enhetlig uppfattning om styrkan på kontrollen eller ”praxis” på området är dock svår att finna. Att mer konkret definiera vad som menas med en stark och effektiv kontroll samt hur den praktiskt ska utföras är därför problematiskt. Medlemsländerna åtar sig också att övervaka den yttre gränsen mellan gränsövergångsställena med mobila bevakningsenheter. Hur övervakningen i praktiken ska gå till regleras inte närmare i konventionen.
Det finns därför också relativt stora skillnader mellan hur olika svenska aktörer tolkar kraven. Av gränskontrollmyndigheterna är det i första hand polisen som förespråkar en strikt tillämpning av Schengenkonventionen. Men även Kustbevakningen och Generaltullstyrelsen har framfört att en svensk anslutning till Schengen kräver en mer omfattande och effektiv kontrollverksamhet inom respektive myndighets ansvarsområde.
Flera intervjuade menar att Schengen inte motiverar de förslag som myndigheterna har presenterat. Myndigheternas tolkningar sägs i stora stycken sakna grund i tillämpningskonventionen. Det förefaller också finnas skillnader mellan hur tjänstemän i olika länder tolkar kraven, och de praktiska konsekvenser som följer därav.
Sammantaget innebär de oklarheter som finns i tillämpningskonventionen, samt de skilda uppfattningar som finns mellan svenska aktörer å ena sidan, och mellan olika länder å den andra, att det enligt vår mening är svårt att ge några entydiga svar på frågan om vilka krav Schengenavtalet ställer på gränskontrollen – det är i stor utsträckning en tolkningsfråga.
Finns skäl att avvakta med beslut om stora förändringar?
Sverige har förklarat sig berett att vidta de kompensatoriska åtgärder, bl.a. en effektiv yttre gränskontroll, som anges i tillämpningskonventionen. Detta åtagande kommer att innebära förändringar för gränskontrollmyndigheterna. Flera av dessa åtgärder är dock av sådan karaktär att de bör bedömas från fall till fall och grundas
på en värdering av de särskilda förhållanden som råder i de berörda länderna och deras omgivningar. Enligt vår mening är det därför inte rimligt att, med ensidig hänvisning till Schengenanslutningen, hävda att de åtgärder Sverige ska vidta måste vara av den rigorösa karaktär som t.ex. polisen menar.
Det finns idag inte finns några tydliga indikationer på att den svenska gränskontrollen skulle vara otillräcklig. Mot den bakgrunden anser vi att det förefaller väl tidigt, att på grundval av Schengenavtalets krav, redan i dag besluta om några stora förändringar av gränskontrollmyndigheternas organisation. Ett sådant beslut bör enligt vår uppfattning anstå tills vi vet mer om vilken ambitionsnivå samarbetet kräver. Målsättningen måste vara en ambitionsnivå som motsvarar svenska, såväl som andra Schengenländers krav.
Myndigheternas planerade ambitionsnivåer är överdrivna
De tre gränskontrollmyndigheternas sammanlagda förslag till personalförstärkningar uppgår till 747 personer. Idag finns enligt myndigheterna cirka 811 personer i den samlade nationella gränskontrollen. Myndigheternas samlade förslag innebär därmed en personalutökning med drygt 90 %. Det sammanlagda resursanspråket beträffande gränskontrollen uppgår till ungefär 225 mkr/år för personal och drygt 243 mkr för investeringar.
Det ska inte förnekas att Schengenanslutningen kommer medföra en rad anpassningskostnader. Schengen kan också komma att medföra vissa kostnader av mer beständig natur. Enligt vår bedömning behöver dock inte de resursmässiga konsekvenserna på långt när bli i den storleksordning som myndigheterna menar.
Samtliga myndigheter förefaller också mena att det inte i första hand är Schengen som motiverar resursförstärkningarna. Exempelvis har alla myndigheter påtalat att behovet av resursförstärkningar framför allt motiveras av att man redan idag har stora resursmässiga brister i kontrollverksamheten. Myndigheterna framhåller även de stora förändringarna i omvärlden, bl.a. EU-medlemskapet, Sovjetunionens sönderfall och utvecklingen i Östeuropa.
Utrymme för effektiviseringar bör finnas
I de bedömningar som de tre gränskontrollmyndigheterna presenterat finns flera till synes överlappande förslag. Denna iakttagelse väcker frågan om inte myndigheternas bedömningar borde gjorts utifrån en helhetssyn på de samlade nationella gränskontrollresurserna. Mot denna bakgrund finns det enligt vår mening också skäl att under det fortsatta planerings- och implementeringsarbetet utvidga samarbetet. Enligt vår uppfattning torde detta kunna innebära betydande samordningsvinster. Det torde även finnas möjligheter att såväl rationalisera som effektivisera den praktiska gränskontrollverksamheten genom en ökad samverkan såväl nationellt som internationellt.
Flygplatser
Inte praktiskt möjligt att ersätta ombyggnader med kontrollpersonal
Frågan har på uppdrag av Luftfartsverket studerats i olika projektgrupper på Arlanda, Landvetter och Sturup. Projektgruppernas bedömning var att om inte stora olägenheter skulle uppstå för bl.a. flygbolag och passagerare måste en ombyggnad göras. Erfarenheterna från andra flygplatser bekräftar projektgruppernas ställningstagande. Sammantaget pekar detta på att en ombyggnad på Arlanda inte kan ersättas med ett ökat antal kontrollpersoner eftersom konsekvenserna är alltför omfattande.
Ombyggnaderna bedöms medföra relativt få negativa konsekvenser för flygplatsens aktörer
Polis, tull, flygbolag m.fl. aktörer på Arlanda, Kastrup och Vanda har fortlöpande kunnat lämna synpunkter på ombyggnadsförslag. Aktörerna är överens om att de förslag till ombyggnader på flygplatserna, som nu tagits fram, sammantaget ger så få negativa konsekvenser som möjligt för inblandade aktörer.
Prop.1997/98:42 Bilaga 8
Ombyggnader finansieras i allmänhet av flygplatsen
De utländska flygplatserna vi studerat har olika typer av huvudmän. Skillnaderna i associationsform påverkar inte finansieringen utan ombyggnaderna på Vanda, Kastrup och Zaventem ska finansieras/-des i sin helhet av flygplatserna. Ombyggnadskostnaderna för Schengenanpassningen på dessa flygplatser är emellertid betydligt mer begränsade än för Arlanda.
Polisen får ökad kontrollbörda efter Schengenanslutningen
Enligt Schengenavtalet ska personkontrollen omfatta dels utresekontroll, dels utökad inresekontroll för tredjelandsresenärer. Schengenmedlemskapet innebär också att passkontrollen ska upphöra för Schengenresenärer. Utifrån en schablonmässig beräkning kan vi konstatera att kontrollättnaden inte motsvarar ökningen utan den totala kontrolltiden ökar med cirka 20 procent. Denna beräkning visar dock endast att personkontrollen totalt kan ta längre tid. Det är inte möjligt att utifrån denna beräkning bedöma om utökade resurser behövs eftersom antalet resurser för kontrollen är nära knutet till passagerarströmmar, antal passagerare i hög och lågtrafik etc. För att avgöra resursbehovet erfordras noggrannare studier. Klart är dock att inga egentliga besparingar torde kunna göras i personkontrollen sett utifrån Schengenperspektivet.
Prop.1997/98:42 Bilaga 8
Ur sammanfattningen i Riksrevisionsverkets rapport Schengenavtalet konsekvenser för gränskongrollmyndigheterna (RRV 1997:43)
Gränskontrollmyndigheternas beräkningar
De tre gränskontrollmyndigheternas har beräknat att Schengensamarbetet kommer att kräva ökade resurser. I nedanstående tabell har en sammanställning gjorts av myndigheternas krav på ökade personella resurser. Uppgifterna för hösten 1996 är hämtade från Statskontorets rapport. Uppgifterna för juni 1997 är hämtade från myndigheternas redovisningar till regeringen. För Polisens del avser det angivna resursbehovet för juli 1997 de uppgifter som P-G Näss redovisat i en diskussionspromemoria efter det att Riksrevisionsverket begärt att få en specificering av de 140 årsarbetskrafter som Rikspolisstyrelsen redovisat i junirapporten.
Gränskontrollmyndigheternas behov av personella resurser
Polisen Tullverket Kustbevakningen
hösten 96 juni 97 juli 97 hösten 96 juni 97 hösten 96 juni 97
Yttre gränskontroll
90 – 140 156 88
Yttre gränsbevakning
153 – 18 40 40 52 75 (+85)
Inrikeskontroll
256 – 65
Totalt 499 140 223 196 128 52 75
För Kustbevakningens del avser parentesen de 85 årsarbetskrafter som myndigheten anser krävs för EU-anpassningen.
Riksrevisionsverkets granskning
I Statskontorets rapport anges att Schengensamarbetet för flygplatspolisen på Arlanda kommer att medföra en ökad arbetsbelastning på ca 20 % och ett ökat personalbehov från 74 till 84 årsarbetskrafter. Denna bedömning baseras på att
a) tredjelands trafiken utgör ca 50 % av den totala utrikestrafiken,
b) de genomsnittliga kontrolltiderna vad gäller tredjelandstrafiken skulle komma att bli 20 sekunder för EU-medborgare och 40 sekunder för icke EU-medborgare vad gäller såväl in- som utresekontrollen samt
c) i tredjelandstrafiken utgör icke EU-medborgare 40 % av den totala passagerarantalet.
Riksrevisionsverkets har vid sin granskning av dessa beräkningar funnit att tredjelandstrafiken bara utgör ca 30 % av den totala utrikestrafiken, att mätningar från bl a Schiphol visar att de genomsnittliga kontrolltiderna vad gäller både EUmedborgare och icke EU-medborgare går att pressa samt att andelen EUmedborgare i tredjelandstrafiken sannolikt är lägre än 40 %. Schengenavtalet medför således enligt Riksrevisionsverkets bedömning i sig inte något behov av ökade resurser på Arlanda och inte heller vid någon annan flygplats.
Då det gäller färjetrafiken kommer Schengenavtalet att leda till ett ökat kontrollbehov vad gäller främst trafiken till Polen och de baltiska staterna, men samtidigt bortfaller passkontrollen för den omfattande tysklandstrafiken. Kraven i Schengenkonventionen kan således tillgodoses genom att Polisen omfördelar resurser.
Ombyggnaden av Arlanda och Landvetter med ett nytt övre plan reserverat för tredjelandstrafik medför enligt Generaltullstyrelsen behov av ökade resurser för
gatekontroll, dold spaning och identifiering samt bemanning av s k röda punkter. Den granskning som Riksrevisionsverket gjort av hur Luftfartsverket planerar att bygga om de båda flygplatserna, visar dock att behovet av ökade resurser främst är en konsekvens av EUs tullregler. Ombyggnaden av Arlanda och Landvetter påverkar endast marginellt tullens resursbehov.
Polisens, Kustbevakningens och Tullverkets redovisning av mobila resurser för att bevaka den svenska kusten för att förhindra otillåten gränsövergång mellan de auktoriserade gränsövergångarna, är inte baserade på några beräkningar, utan endast på en operativ bedömning. Riksrevisionsverket har vid genomgången av de inspektionsrapporter som Schengenländernas besöksgrupp gjort i olika länder inte funnit något klart stöd för gränskontrollmyndigheternas bedömning. I inspektionsrapporterna har inte frågan om utformningen av inrikeskontrollen behandlats.
Rikrevisionsverkets bedömning
Schengenavtalet förutsätter att vissa investeringar görs inom Polisen. Rikspolisstyrelsen har beräknat det totala investeringsbehovet till 90 mkr. Riksrevisionsverkets bedömning är att detta belopp torde kunna nedbringas genom att upphandlingen av teknisk utrustning samordnas med andra länder. När förfrågningsunderlag för anskaffningen tagits fram har Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet bättre förutsättningar att bedöma resursbehovet.
Riksrevisionsverket anser att det finns motiv för att förstärka Polisens gränskontroll med totalt 47 årsarbetskrafter motsvarande en årlig kostnad på ca 18 mkr. Enligt verkets uppfattning är detta personalbehov inte en konsekvens av Schengenavtalet, utan motiverade för att få tillräcklig kvalitet i gränskontrollen vid Arlanda och Landvetter. Resurserna torde behövas även om Sverige inte skulle inträda i Schengensamarbetet före utgången av år 1999.
Utbildning av personal för att klara den mer noggranna kontroll av tredjelandsresenärer, som föreskrivs i Schengenkonventionen, bör ske successivt så att, när Sverige inträder i det operativa Schengensamarbetet, Polisen har en väl fungerande och trimmad organisation vad gäller både in- och utresekontrollen. I enlighet med vad Schengenländernas besöksgrupp rekommenderat bör utresekontroll, där det är praktiskt möjligt, påbörjas redan innan Sverige inträder i det operativa samarbetet.
Riksrevisionsverket anser att Kustbevakningen bör tillföras 3 mkr för återbemanning av sjöbevakningsstationen Understen. Denna åtgärd är inte något som följer av Schengenkonventionen, utan är ett kostnadseffektivt sätt att klara bevakningen av den långa Norrlanskusten, eftersom det finska och svenska territorialområdet går samman vid Ålandshav. Kustbevakningen bör enligt Riksrevisionsverkets uppfattning härutöver inte nu tillföras några särskilda resurser till följd av Schengenavtalet, utan resursbehovet för bevakning av främst området Ålands hav – Öresund får prövas i den normala budgetprocessen.
Riksrevisionsverket anser att inte heller Tullverket nu bör tillföras några resurser som konsekvens av Schengenavtalet. Däremot kan det behövas ett resurstillskott främst på Arlanda för att bättre uppfylla EUs krav på tullkontroll och för att klara de kraftiga volymökningarna vad gäller både passagerare och gods. Den ändrade hotbilden motiverar också en resursökning och då särskilt inom området dold spaning. Frågan om en eventuell resursökning bör prövas i samband med den nu pågående utvärderingen av EU-medlemskapets effekter på Tullverkets organisation och dimensionering.
För att minska kostnaderna för den samlade gränskontrollen bör samarbetet mellan myndigheterna utvecklas. Vid sidan av vad det egentliga uppdraget omfattar vill Riksrevisionsverket med anledning av den genomförda granskningen föreslå därför följande:
– att Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och Luftfartsverket ges i uppdrag att utreda vid vilka mindre flygplatser som det är kostnadseffektivt att låta Polisen respektive Tullpersonal ensam svara för både pass- och tullkontrollen,
– att Polisen formella ansvar vad gäller kontroll av handelsfartyg i hamnar överförs till Tullverket,
– att en samverkan både på central och lokal nivå utvecklas mellan gränskontrollmyndigheternas underrättelseenheter och att det härvid övervägs att ge
Prop.1997/98:42 Bilaga 9
Polisen samma möjligheter som Tullverket idag har att ta del av uppgifter från flygbolagens databokningssystem,
– att sampatrullering mellan polismän och tullare prövas i ökad utsträckning samt att gränskontrollmyndigheternas fordon och resurser utnyttjas mer flexibelt vid bevakningen av den svenska kusten som utgör yttre gräns för Schengenområdet.
Riksrevisionsverket har vid bedömningen av gränskontrollmyndigheternas resursbehov utgått från att myndigheterna kommer att ha ett väl utvecklat samarbete då Sverige operativt inträder i Schengensamarbetet. För att stimulera till ett ökat samarbete mellan gränskontrollmyndigheterna anser verket att de vinster som uppnås genom ett bättre samarbete i första hand bör användas för att förstärka gränskontrollen i syfte att förhindra otillåten införsel av narkotika och vapen samt illegal inresa och människosmuggling till Sverige.
Prop.1997/98:42 Bilaga 9
Sveriges förklaring i enlighet med artikel 41.9 i Schengenkonventionen
Med hänvisning till Anslutningsavtalet för Konungariket Sverige av den 19 december 1996 till Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen), undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, har den svenska regeringen äran att underrätta Storhertigdömet Luxemburg om att, efter samråd med Finland och Norge, med beaktande av artikel 41.9 i Schengenkonventionen, följande villkor gäller för verkställande av förföljande på svenskt territorium för polismän från de två nämnda staterna, med vilka Sverige har gemensamma gränser:
Avseende artikel 41.2 i Schengenkonventionen:
– Polismän som verkställer förföljande får gripa den förföljda misstänkta personen på de villkor som beskrivs i artikel 41.2 b).
Avseende artikel 41.3 i Schengenkonventionen:
– Det skall inte finnas någon tids- eller områdesbegränsning för verkställandet av förföljandet, punkt 3 b).
Avseende artikel 41.4 i Schengenkonventionen:
– Förföljande enligt artikel 41 får ske beträffande alla brott som kan leda till utlämning, punkt 4 b.
Skiss över Schengens organisation
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 december 1997
Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Johansson, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet.