Obeställd e-postreklam

Regeringens proposition 2003/04:43

Obeställd e-postreklam

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 november 2003

Göran Persson

Ann-Christin Nykvist

(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i marknadsföringslagen (1995:450) vilka avser att stärka skyddet mot obeställd e-postreklam.

Förslagets huvudregel innebär att en näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk person använda elektronisk post, bara om personen har samtyckt till det på förhand. Kravet på samtycke skall dock, under vissa angivna förutsättningar, inte gälla inom ramen för ett befintligt kundförhållande.

Förslaget innebär vidare att ett reklammeddelande som sänds med elektronisk post alltid måste innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Detta skall även gälla vid marknadsföring som riktas till juridiska personer.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

1¶Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).

3 3

2¶Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1995:450)

dels att 3, 13 b, 22 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast efter 13 § skall sättas närmast före 13 b §, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer,13 c och 13 d §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med produkter: varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra

nyttigheter,

marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter,

god marknadsföringssed: god god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter. vid marknadsföring av produkter,

elektronisk post: ett adresserat eller på annat sätt individualiserat elektroniskt meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett allmänt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning tills mottagaren hämtar det.

2 13 b § En näringsidkare får vid En näringsidkare får vid

marknadsföring till en fysisk marknadsföring till en fysisk person använda telefax eller person använda elektronisk post, sådana uppringningsautomater telefax eller sådana eller andra liknande automatiska uppringningsautomater eller andra system för individuell liknande automatiska system för kommunikation som inte betjänas individuell kommunikation som av någon enskild, bara om den inte betjänas av någon enskild, fysiska personen har samtyckt till bara om den fysiska personen har det på förhand. samtyckt till det på förhand.

Näringsidkaren får använda Har näringsidkaren fått den andra metoder för individuell fysiska personens uppgifter om

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37, Celex 32002L0058). 2 Senaste lydelse 2002:565 4 4

kommunikation på distans om inte elektronisk adress för elektronisk den fysiska personen tydligt post i samband med försäljning av motsatt sig att metoden används. en produkt till personen, gäller

En näringsidkare som använder inte kravet på samtycke enligt e-post vid icke begärd första stycket, om marknadsföring till fysiska 1. den fysiska personen inte personer skall respektera och motsatt sig att uppgiften om regelbundet kontrollera register elektronisk adress används i där personer som inte önskar få marknadsföringssyfte med sådan marknadsföring med e-post användande av elektronisk post, kan registrera sig. 2. marknadsföringen avser

näringsidkarens egna, likartade produkter och

3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

13 c §

Vid marknadsföring med elektronisk post skall meddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridisk person.

13 d §

En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 13 b §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.

3 22 § En näringsidkare får åläggas att En näringsidkare får åläggas att

betala en särskild avgift betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift), om (marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon som näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon bestämmelse har brutit mot någon bestämmelse i 5-13 §§. i 5-13 och 13 c §§.

3 Senaste lydelse 2002:812 5 5

Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i 14 § första stycket andra och tredje meningen tobakslagen (1993:581), 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio- och TV-lagen (1996:844).

Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

4

29 §

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14, 15 eller meddelats med stöd av 14, 15 eller 16 a § eller mot en föreskrift i 5– 16 a § eller mot en föreskrift i 5– 13 b §§, skall ersätta den skada 13 d §§, skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för en som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan konsument eller någon annan näringsidkare. näringsidkare.

Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

4 Senaste lydelse 2002:565

6 6

3¶Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 12 juli 2002 direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation). Direktivet finns som bilaga 1.

Regeringen beslutade den 19 april 2001 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå en ny lagstiftning och myndighetsorganisation inom området för elektronisk kommunikation. I uppdraget låg bl.a. att föreslå de författningsändringar som föranleds av bestämmelserna om s.k. icke begärd kommunikation i artikel 13 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation.

Utredningen, som antog namnet Utredningen om elektronisk kommunikation, överlämnade i januari 2003 delbetänkandet Myndighetsfrågor m.m. (SOU 2002:109). De lagförslag – som berör icke begärd kommunikation – som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Jo2003/832/KO).

I de delar direktivet om integritet och elektronisk kommunikation inte berör frågor om icke begärd kommunikation har direktivet genomförts i huvudsak genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som trädde i kraft den 25 juli 2003 (prop. 2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228).

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 oktober 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

4¶Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation

Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ersätter Europaparlamentet och rådets direktiv 97/66 av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet och det skall komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Syftet med direktivet om integritet och elektronisk kommunikation är bl.a. att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation.

7 7

Direktivets bestämmelser om icke begärd kommunikation i artikel 13 skall nu genomföras inom ramen för förevarande lagstiftningsärende.

Icke begärd kommunikation

Artikel 13 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation har rubriken icke begärd kommunikation. Enligt definitionen i artikel 2 i direktivet avses med ”kommunikation” all information som utbyts eller överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. Dock inbegrips inte information som överförs som del av en sändningstjänst för rundradio eller television till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät, utom i den mån informationen kan sättas i samband med den enskilde abonnenten eller användaren av informationen.

Artikel 13 reglerar endast vad som benämns som ”direkt marknadsföring”. Vad som avses med direkt marknadsföring i direktivets mening klargörs inte närmare. Av ingresspunkt 40 i direktivet följer emellertid att regleringen i artikel 13 gäller vissa former av icke begärd kommersiell kommunikation.

I artikel 13.1 föreskrivs att användningen av automatiska uppringningssystem utan mänsklig medverkan (automatisk uppringningsutrustning), telefaxapparater (fax) eller elektronisk post för direkt marknadsföring kan tillåtas bara i fråga om abonnenter som i förväg har gett sitt samtycke, en s.k. opt-in-lösning.

Med ”elektronisk post” förstås enligt definitionen i artikel 2 ett meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett allmänt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning tills mottagaren hämtar det. Begreppet omfattar enligt ingresspunkt 40 uttryckligen SMS-meddelanden, dvs. en mobil teletjänst som består i överföring av text. Även MMS-meddelanden, dvs. avancerade former av SMS-meddelanden som tillåter överföring av färgbilder, animationer samt ljud- och videosegment som ett komplement till textmeddelanden, omfattas av begreppet. Med den utformning som definitionen har är det klart att även vissa former av oadresserad kommunikation som sänds ut till allmänheten omfattas av begreppet. Exempel på sådana funktioner är text-TV och radiotidningar för synskadade. Genom direktivets definition av ”kommunikation” begränsas emellertid tillämpligheten av artikel 13 till sådan kommunikation som inte överförs som del av en sändningstjänst för rundradio eller television till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät. Kan den överförda informationen sättas i samband med den enskilde abonnenten eller användaren av informationen omfattas den dock av kommunikationsbegreppet (se även ingresspunkt 16 i direktivet).

I artikel 13.2 finns en undantagsbestämmelse från huvudregeln i artikel 13.1. Undantagsbestämmelsen innebär att det under vissa angivna förhållanden inte krävs samtycke på förhand vid användningen av elektronisk post inom ett befintligt kundförhållande.

Enligt artikel 13.5 skall bestämmelserna i artikel 13.1 och 13.2 gälla för abonnenter som är fysiska personer. Det finns ingen definition av begreppet abonnent i direktivet om integritet och elektronisk 8 8

kommunikation. I direktivets artikel 2 föreskrivs dock att om inte annat anges skall definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) gälla även i det förstnämnda direktivet. Med ”abonnent” avses enligt artikel 2 i ramdirektivet varje fysisk eller juridisk person som har ingått avtal med en leverantör av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster om tillhandahållande av sådana tjänster.

Enligt artikel 13.3 ges medlemsstaterna en valmöjlighet i fråga om vilken skyddsnivå som skall gälla vid användningen av andra former av icke begärd kommunikation som nyttjas för direkt marknadsföring. Den kommunikation det huvudsakligen är fråga om är telefonsamtal från en person till en annan (se även ingresspunkt 42 i direktivet). Enligt det ena alternativet är sådan marknadsföring inte tillåten om abonnenten har motsatt sig denna, en s.k. opt-out-lösning. Det andra alternativet innebär att marknadsföringen är tillåten endast om abonnenten gett sitt samtycke i förväg, d.v.s. en opt-in-lösning.

Artikel 13.4 innehåller en bestämmelse som innebär ett förbud mot att skicka icke begärd marknadsföring med hjälp av elektronisk post om identiteten på meddelandets avsändare döljs eller hemlighålls eller giltig adress saknas till vilken mottagaren kan anmäla sin önskan att marknadsföringen upphör. Bestämmelsen är även tillämplig på abonnenter som är juridiska personer.

Av artikel 13.5 följer att medlemsstaterna skall – inom ramen för gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning – säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärd kommunikation.

5¶Nuvarande ordning

5.1¶Personuppgiftslagen

Den som vill rikta direkt marknadsföring till enskilda personer har alltid att göra med personuppgifter. I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som reglerar frågor om integritetsskydd och behandling av personuppgifter. Lagen genomför i svensk rätt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Syftet med lagen är enligt dess 1 § att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Med personuppgifter avses enligt 3 § all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.

Personuppgifter får enligt 10 § behandlas endast om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen. Med samtycke avses enligt 3 § varje slag av frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne. Lagen innehåller dock ett

9 9

antal undantag från kravet på samtycke. Ett sådant undantag gäller när behandling av personuppgifter är nödvändig för att ett ändamål skall kunna tillgodoses som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut, om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten (10 § f).

Däremot följer av 11 § att personuppgifter inte får behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgiftsansvarige skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling. Det saknar betydelse om marknadsföringen sker via vanlig post, elektronisk post, telefon eller telefax och om marknadsföringen sker i kommersiellt eller ideellt syfte. Bestämmelsen i 11 § ger den enskilde rätt att när som helst avböja personuppgiftsbehandling för detta ändamål genom en skriftlig viljeförklaring, oavsett om den enskilde tidigare samtyckt till behandlingen.

5.2¶Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen (1995:450) syftar till att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Lagen är tillämplig på all marknadsföring som sker i näringsverksamhet. Med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Det spelar ingen roll i vilket medium eller i vilken form marknadsföringen uppträder, vilket innebär att den inte är knuten till användande av elektroniska kommunikationer. Det skall dock vara fråga om kommersiell marknadsföring. Med produkter avses varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. Marknadsföring skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Obeställd reklam

I 13 b § marknadsföringslagen finns bestämmelser om obeställd reklam till fysiska personer. Med obeställd reklam avses sådan reklam eller marknadsföring som förs vidare till mottagaren utan att denne varit aktiv för att få reklamen (prop. 1999/2000:40 s. 40). I paragrafens första stycke uppställs ett krav på samtycke i förhand för att en näringsidkare vid marknadsföringen till en fysisk person skall få använda telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild (optin-lösning). Enligt 13 b § andra stycket får en näringsidkare vid marknadsföringen till en fysisk person använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än de som anges i första stycket, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används (opt-out-lösning). De metoder som avses är bl.a. tryckt direktreklam, telefon med mänsklig betjäning och e-postreklam.

10 10

Bestämmelserna i 13 b § första och andra stycket genomför artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområde (teledataskyddsdirektivet) samt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet).

I artikel 12.1 i teledataskyddsdirektivet föreskrivs att användning av automatiska uppringningssystem utan mänsklig medverkan och telefax för direkt marknadsföring kan tillåtas bara i fråga om abonnenter som i förväg har gett sitt samtycke. När det gäller användningen av andra teletjänster för direkt marknadsföring ger direktivets artikel 12.2 medlemsstaterna en valmöjlighet. Enligt den ena lösningen är sådan marknadsföring inte tillåten, om abonnenten motsatt sig denna. Den andra lösningen innebär att marknadsföringen är tillåten endast om abonnenten har gett sitt samtycke i förväg. Enligt artikel 12.3 gäller rättigheterna abonnenter som är fysiska personer.

Distansavtalsdirektivet syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om distansavtal mellan konsumenter och näringsidkare. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv. Medlemsstaterna får således, inom de ramar som ges av EG-fördraget, bestämma ett starkare skydd för konsumenterna än det som direktivet ger. I artikel 10 finns bestämmelser om begränsningar i användningen av vissa tekniker för distansavtalskommunikation. Enligt artikel 10.1 förutsätter en leverantörs användning av automatiska uppringningssystem utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater) och telefax att konsumenten gett sitt samtycke på förhand. Enligt artikel 10.2 skall medlemsstaterna säkerställa att sådana andra tekniker för distanskommunikation än de som anges i artikel 10.1 och som möjliggör metoder för kommunikation mellan enskilda parter (individuell kommunikation) endast får användas när konsumenten inte klart motsätter sig detta. I en bilaga till direktivet finns en vägledande förteckning över de tekniker som omfattas av direktivet. Förteckningen innehåller bl.a. oadresserad trycksak, adresserad trycksak, standardbrev, telefon med mänsklig betjäning och elektronisk post.

Distansavtalsdirektivet skall enligt artikel 3.1 inte tillämpas på avtal som avser finansiella tjänster som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG. Det sistnämnda direktivet skall vara genomfört senast den 9 oktober 2004. Det pågår ett arbete i regeringskansliet med att upprätta en departementspromemoria som kommer att innehålla förslag till hur det nya direktivet skall genomföras i svensk rätt.

I 13 b § tredje stycket finns en bestämmelse som stadgar att om e-post används vid icke begärd marknadsföring, skall näringsidkaren respektera och regelbundet kontrollera register där personer som inte önskar få sådan marknadsföring med e-post kan registrera sig. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop. 2001/02:150, bet. 2001/02:LU29, rskr. 2001/02:306) och var en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt

11 11

elektronisk handel, på den inre marknaden (se artikel 7.2). I dagsläget finns det inget sådant opt-out-register för e-postreklam i Sverige.

En överträdelse av bestämmelserna om obeställd reklam i marknadsföringslagen kan medföra ett vitesförbud samt skadestånd.

6¶Överväganden och förslag

6.1¶Direkt marknadsföring med hjälp av elektronisk post

Regeringens förslag: En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk person använda elektronisk post bara om personen har samtyckt till det på förhand.

Har näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om hans eller hennes elektroniska adress för elektronisk post i samband med försäljning av en produkt till personen, skall kravet på samtycke inte gälla, om

– den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften om elektronisk adress används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk post,

– marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter och

– den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En övervägande majoritet tillstyrker utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag

Krav på samtycke vid användning av elektronisk post

Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation innebär i förhållande till teledataskyddsdirektivet inte någon förändrad reglering av icke begärd marknadsföring som förmedlas med hjälp av automatiska uppringningssystem och telefax. Den befintliga regleringen i 13 b § första stycket marknadsföringslagen uppfyller direktivets krav såvitt avser dessa kommunikationsmetoder.

Till gruppen av speciellt påträngande och därför känsliga förfaringssätt vid direkt marknadsföring har direktivet om integritet och elektronisk kommunikation fört upp distribution av icke begärd marknadsföring genom användning av elektronisk post. Genom direktivets artikel 13.1 föreskrivs ett krav på att en abonnent i förväg skall ha lämnat sitt samtycke till sådan marknadsföring med hjälp av elektronisk post. Det bör därför införas en opt-in-lösning även beträffande användningen av elektronisk post. Detta kan lämpligen göras genom att lägga till elektronisk post som en av de kommunikationsmetoder som enligt 13 b § första stycket marknadsföringslagen kräver samtycke på förhand. En 12 12

sådan bestämmelse står också i överensstämmelse med distansavtalsdirektivet (se avsnitt 5.2.). Genom den föreslagna regleringen kommer konsumenter och fysiska personer som är näringsidkare att skyddas mot obeställd reklam via elektronisk post (prop. 1999/2000:40 s. 18).

Eftersom det nu föreslås en opt-in-lösning för elektronisk post har bestämmelsen i 13 b § tredje stycket marknadsföringslagen avseende en näringsidkares skyldighet att respektera och kontrollera opt-out-register förlorat sin betydelse. Den bestämmelsen bör därför upphävas.

Undantag från kravet på samtycke

Artikel 13.2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation innehåller en undantagsbestämmelse från kravet på samtycke på förhand när det gäller användningen av elektronisk post. För att undantag från kravet på samtycke skall få göras, krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. För det första ställer regleringen upp ett grundläggande krav på att det skall finnas ett befintligt kundförhållande mellan den fysiska personen och den näringsidkare (en fysisk eller juridisk person) som reklamen härrör från. Den fysiska personen skall även i samband med en tidigare försäljning av en vara eller tjänst ha lämnat uppgifter om elektronisk adress för elektronisk post till näringsidkaren. Den fysiska personen får vidare inte inledningsvis ha motsatt sig att uppgiften om den elektroniska adressen används för direkt marknadsföring. Den direkta marknadsföringen får därutöver endast avse näringsidkarens egna, likartade varor och tjänster. Slutligen skall den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att, kostnadsfritt och enkelt, motsätta sig användningen av uppgiften om elektronisk adress används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

Undantagsbestämmelsen har i direktivets ingresspunkt 41 motiverats av att det inom ett befintligt kundförhållande är rimligt att tillåta användning av uppgifter om elektronisk adress för att erbjuda liknande produkter eller tjänster.

I samma ingresspunkt anges vidare att det skall vara ”samma företag” som har fått uppgifterna om elektronisk adress som använder uppgifterna vid marknadsföringen med hjälp av elektronisk post. Några remissinstanser anser att undantagsbestämmelsen inte bara skall kunna tillämpas av den juridiska person (säljbolaget) som kunden träffat avtal med, utan även av andra bolag inom samma koncern som säljbolaget. Artikel 13.2 och ingresspunktens ordalydelse torde dock begränsa möjligheterna att vidga undantagsmöjligheten till en vidare krets.

Direktivet ger inte någon vägledning i fråga om hur lång tid ett kundförhållande kan anses bestå. Denna fråga får därför överlämnas till rättstillämpningen och ytterst på EG-domstolen att avgöra. Det skall dock understrykas att kunden vid varje tillfälle kan hindra fortsatt marknadsföring via elektronisk post genom att informera säljaren om att man inte längre vill ha sådan marknadsföring.

En bestämmelse som motsvarar direktivets undantagsregel bör sålunda införas i marknadsföringslagen. Direktivet torde inte innebära något hinder mot att man i den nya bestämmelsen använder 13 13

marknadsföringslagens begrepp ”produkter” som enligt legaldefinitionen i lagens 3 § omfattar varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter.

6.2¶Begreppet elektronisk post

Regeringens förslag: En definition av begreppet elektronisk post införs i marknadsföringslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

har godtagit utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Definitionen av begreppet ”elektronisk post” som finns i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation är i förhållande till vanligt språkbruk relativt vid. Den egentligen enda avgränsningen från annan elektronisk kommunikation är kravet på att informationen skall kunna lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning. Emellertid skall märkas att tillämpningsområdet för artikel 13 begränsas av direktivets definition av termen ”kommunikation” (se avsnitt 4). Därigenom undantas bl.a. text-TVfunktionen och andra liknande funktioner där information skickas ut till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät utan att informationen kan sättas i samband med den enskilde abonnenten eller användaren av informationen.

Det finns mot den angivna bakgrunden skäl att tydliggöra den betydelse som termen ”elektronisk post” har i direktivet och regeringen anser därför att det bör tas in en definition av begreppet i marknadsföringslagen.

6.3¶Krav på giltig adress

Regeringens förslag: Vid marknadsföring med elektronisk post skall meddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Detta skall gälla även vid marknadsföring till en juridisk person.

Marknadsstörningsavgift skall kunna dömas ut om näringsidkaren inte iakttar sin skyldighet att ange giltig adress.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens

förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 13.4 ställer direktivet om integritet och elektronisk kommunikation upp en överordnad förbudsbestämmelse vad gäller användningen av elektronisk post för direkt marknadsföring. Av artikel 13.4 och 13.5 framgår att det under alla omständigheter skall vara förbjudet att skicka elektronisk post, till såväl fysiska som juridiska personer, om identiteten på den avsändare för vars räkning meddelandet skickas döljs eller hemlighålls eller om det inte

14 14

finns en giltig adress till vilken mottagaren kan skicka en begäran om att sådana meddelanden skall upphöra.

Direktivets reglering fångas till viss del upp av bestämmelsen i 5 § marknadsföringslagen om reklamidentifiering. I paragrafens andra stycke klargörs att det tydligt skall framgå vem som svarar för marknadsföringen. Vad som inte täcks av bestämmelsen är direktivets krav på att det skall finnas en giltig adress till vilken mottagaren, dvs. såväl fysiska som juridiska personer, kan skicka en begäran om att utskicken av reklammeddelanden skall upphöra (jmf. prop. 1994/95:123 s. 47). En sådan bestämmelse bör därför införas i marknadsföringslagen.

Enligt 22 § marknadsföringslagen får en näringsidkare åläggas att betala marknadstörningsavgift om näringsidkare eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot bl.a. bestämmelsen om reklamidentifiering i 5 §. Den nu föreslagna bestämmelsen om skyldigheten att ange giltig adress i ett marknadsföringsmeddelande som sänds med elektronisk post har stora likheter med de gällande bestämmelserna om reklamidentifiering. En överträdelse av den föreslagna bestämmelsen utgör vidare ett inte obetydligt hinder i en fysisk eller en juridisk persons möjligheter att få reklamöverförandet att upphöra. Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet att kunna sanktionera en överträdelse av bestämmelsen med marknadsstörningsavgift.

Marknadsföringslagens bestämmelse om skadestånd i 29 § bör även omfatta den nu föreslagna bestämmelsen.

6.4¶Andra metoder för individuell kommunikation på distans

Regeringens bedömning: De gällande bestämmelserna om andra metoder för individuell kommunikation på distans bör behållas.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ger en valmöjlighet i fråga om vilken skyddsnivå som skall gälla vid användningen av andra metoder av icke begärd kommunikation som nyttjas för direkt marknadsföring. Den kommunikation det huvudsakligen är fråga om är telefonsamtal från en person till en annan. Det står således öppet för varje medlemsstat att antingen välja en opt-in-lösning eller en opt-out-lösning för dessa kommunikationsmetoder.

I Sverige gäller enligt i 13 b § andra stycket marknadsföringslagen ett opt-out-system för andra metoder för individuell kommunikation på distans. Bestämmelsen genomför artikel 12 i teledataskyddsdirektivet och artikel 10 i distansavtalsdirektivet.

På telefonområdet finns spärregistret NIX-telefon. Registret är ett resultat av en överenskommelse som träffades år 1999 mellan Konsumentverket och Föreningen för konsumentskydd vid

15 15

marknadsföring per telefon (numera Föreningen NIX-telefon). I föreningen ingår bl.a. Swedish Direct Marketing Association, (SWEDMA), Försäkringsförbundet, Svenska Bankföreningen, Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund och Tidningsutgivarna. Genom spärregistret kan en konsument kostnadsfritt spärra sitt telefonnummer mot obeställd marknadsföring per telefon.

Utredningen gör bedömningen att det i dag finns ett väl fungerande och effektivt system som möjliggör för fysiska personer att motsätta sig direkt marknadsföring med hjälp av nu aktuella kommunikationsmetoder. Även remissutfallet ger vid handen att det nuvarande systemet fungerar väl. Det har således inte framkommit några skäl för att ändra den nuvarande regleringen och regeringen anser därför att den bör behållas.

6.5¶Skyddet för juridiska personer

Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte införas några ytterligare bestämmelser som skyddar juridiska personer mot icke begärd marknadsföring.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna har godtagit utredningens bedömning eller lämnar den utan erinran. Rikspolisstyrelsen anser att juridiska personer bör få samma skydd som fysiska personer.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 13.5 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation anges att medlemsstaterna skall, inom ramen för gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning, säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärd kommunikation. Motsvarande reglering finns i teledataskyddsdirektivet (artikel 12.3).

De problem som icke begärd marknadsföring medför är, speciellt vad gäller det intrång i den personliga integriteten som detta kan medföra, huvudsakligen av betydelse när det gäller fysiska personer. De problem som kan anses medföra ett behov av en reglering av icke begärd marknadsföring även till icke fysiska personer torde kunna hänföras huvudsakligen till användningen av telefax och elektronisk post. Sådana problem är olägenheter i form av tidsåtgång och kostnader för att hantera massutskicken av marknadsföring.

Som utredningen påtalat går utvecklingen mot en ökad användning av icke begärd marknadsföring via elektronisk post som riktas mot företag. I förhållande till vad som gäller i vissa andra länder, speciellt i USA, gör utredningen emellertid bedömningen att användningen av icke begärd marknadsföring riktad mot företag inte är särskilt stor i Sverige. Juridiska personer bör vidare, till skillnad från fysiska personer, ha större förutsättningar att skapa alternativa metoder för hantering av icke begärd marknadsföring. Detta kan bl.a. ske genom upprättande av spärregister m.m. för att blockera massutskick från datorer som är kända för att sända

16 16

ut den sortens e-post. De flesta remissinstanser som företräder näringslivet har inte heller framhållit att det finns ett behov av att stärka skyddet för företagen mot icke begärd marknadsföring. Det bör i detta sammanhang även understrykas att den av regeringen föreslagna bestämmelsen om krav på giltig adress (se avsnitt 6.3) torde ge de juridiska personerna bättre förutsättningar att komma till rätta med obeställd marknadsföring med elektronisk post. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att det för närvarande inte bör införas några ytterligare bestämmelser till skydd för juridiska personer. Skulle det i framtiden visa sig att de nuvarande bestämmelserna är otillräckliga kan dock regeringen få anledning att återkomma i frågan.

6.6¶Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna bestämmelserna kan komma att innebära att antalet tillsynsärenden hos tillsynsmyndigheten Konsumentverket ökar i omfattning. Eventuella merkostnader får rymmas inom befintliga anslagsramar.

De nya bestämmelserna om krav på samtycke vid marknadsföring med hjälp av elektronisk post innebär att företag lär bli tvungna att upprätta något slags internt register som måste aktualiseras kontinuerligt. Registrets omfattning och komplexitet torde styras av olika faktorer beroende bl.a. på avsändarens egen verksamhet. Detta kommer att innebära vissa merkostnader för företagen. Bestämmelsen om att det vid marknadsföring med elektronisk post skall finnas en giltig adress i meddelandet torde inte vara förenad med några särskilda kostnader för företagen.

7¶Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

3 § Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

13 c § Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.

22 § Ändringen har behandlats i avsnitt 6.3.

Tillämpningsområde och syfte

samhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) ( ).

1. Genom detta direktiv harmoniseras medlemsstaternas

bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de (46) Funktioner för tillhandahållande av elektroniska kommu- grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till nikationstjänster kan integreras med nätet eller finnas i integritet, när det gäller behandling av personuppgifter inom någon del av användarens terminalutrustning, t.ex. i sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa programmen. Skyddet av personuppgifter och integritet fri rörlighet för sådana uppgifter samt för utrustning och för användare av allmänt tillgängliga elektroniska tjänster avseende elektronisk kommunikation inom gemenkommunikationstjänster bör vara fristående från konfi- skapen.

1 2 ( ) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. ( ) EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

31.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 201/43

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall precisera och Artikel 3 komplettera direktiv 95/46/EG för de ändamål som avses i punkt 1. Bestämmelserna är vidare avsedda att skydda berätti-

Berörda tjänster

gade intressen för de abonnenter som är juridiska personer.

3. Detta direktiv skall inte tillämpas på verksamheter som 1. Detta direktiv skall tillämpas på behandlingav personuppfaller utanför tillämpningsområdet för Fördraget om upprät- gifter i samband med att allmänt tillgängliga elektroniska tandet av Europeiska gemenskapen, t.ex. de som omfattas av kommunikationstjänster tillhandahålls i allmänna kommunikaavdelningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen, tionsnät inom gemenskapen. och inte i något fall på verksamheter som avser allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välstånd när verksamheten rör statens säkerhet) och 2. Artiklarna 8, 10 och 11 skall tillämpas på abonnentledstatens verksamhet på straffrättens område. ningar anslutna till digitala stationer och, där det är tekniskt

möjligt och inte krävs en oproportionerligt stor ekonomisk

insats, på abonnentledningar anslutna till analoga stationer.

Artikel 2

3. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om

sådana fall där det skulle vara tekniskt omöjligt eller krävas en

Definitioner

oproportionerligt stor ekonomisk insats för att uppfylla kraven

i artiklarna 8, 10 och 11. Om inte annat anges skall definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) ( ) gälla i

Artikel 4

detta direktiv.

Dessutom skall följande definitioner gälla: Säkerhet

a) användare: en fysisk person som använder en allmänt till-

gänglig elektronisk kommunikationstjänst för privat eller 1. Leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk kom-

affärsmässigt bruk utan att nödvändigtvis ha abonnerat på munikationstjänst skall vidta lämpliga tekniska och organisato-

denna tjänst. riska åtgärder för att säkerställa säkerheten i sina tjänster, om

nödvändigt tillsammans med leverantören av det allmänna b) trafikuppgifter: alla uppgifter som behandlas i syfte att över- kommunikationsnätet när det gäller nätsäkerhet. Dessa åtgärder

föra en kommunikation via ett elektroniskt kommunika- skall säkerställa en säkerhetsnivå som är anpassad till den risk

tionsnät eller för att fakturera den. som föreligger, med beaktande av dagens tillgängliga teknik

och kostnaderna för att genomföra åtgärderna. c) lokaliseringsuppgifter: alla uppgifter som behandlas i ett elek-

troniskt kommunikationsnät och som visar den geografiska

positionen för terminalutrustningen för en användare av en 2. Om det föreligger särskilda risker för brott mot nätsäker-

allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. heten, skall leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk

kommunikationstjänst informera abonnenterna om sådana d) kommunikation: all information som utbyts eller överförs risker och, om risken ligger utanför tillämpningsområdet för de

mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt åtgärder som tjänsteleverantören skall vidta, om hur de kan

tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. Detta inbe- avhjälpas, inbegripet en uppgift om de sannolika kostnader

griper inte information som överförs som del av en som detta kan medföra. sändningstjänst för rundradio eller TV till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät utom i den mån informationen kan sättas i samband med den enskilde abonnenten eller användaren av informationen. Artikel 5

e) samtal: en förbindelse som upprättas genom en allmänt

tillgänglig telefonitjänst och som tillåter tvåvägskommunika- Konfidentialitet vid kommunikation tion i realtid.

f) samtycke: en användares eller abonnents samtycke motsvarar 1. Medlemsstaterna skall genom nationell lagstiftning

den registrerades samtycke i direktiv 95/46/EG. säkerställa konfidentialitet vid kommunikation och därmed

förbundna trafikuppgifter via allmänna kommunikationsnät g) mervärdestjänst: alla tjänster som kräver behandlingav trafik- och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

eller lokaliseringsuppgifter utöver vad som är nödvändigt De skall särskilt förbjuda avlyssning, uppfångande med tekniskt

för överföringeller faktureringav en kommunikation. hjälpmedel, lagring eller andra metoder som innebär att

kommunikationen och de därmed förbundna trafikuppgifterna h) elektronisk post: ett meddelande i form av text, röst, ljud eller kan fångas upp eller övervakas av andra personer än använ-

bild som sänds via ett allmänt kommunikationsnät och som darna utan de berörda användarnas samtycke, utom när de har

kan lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning tills laglig rätt att göra detta i enlighet med artikel 15.1. Denna

mottagaren hämtar det. punkt får inte förhindra teknisk lagring som är nödvändig för

överföringav kommunikationen utan att det påverkar prin- ( ) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33. cipen om konfidentialitet.

L 201/44 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.7.2002

2. Punkt 1 får inte påverka sådan inspelningav kommunika- kationstjänster eller tillhandahållande av en mervärdestjänst, tion och därmed förbundna trafikuppgifter som är tillåten enligt och behandlingen skall begränsas till sådant som är nödvändigt lagnär den utförs i samband med lagligaffärsverksamhet för för dessa verksamheter. att tillhandahålla bevis på en affärstransaktion eller annan affärskommunikation.

6. Punkterna 1, 2, 3 och 5 skall tillämpas utan att det

påverkar behöriga organs möjlighet att få information om

trafikuppgifter, i enlighet med tillämplig lagstiftning, i syfte att 3. Medlemsstaterna skall säkerställa att användningen av

avgöra tvister, i synnerhet sådana som gäller samtrafik och elektroniska kommunikationsnät för att lagra information eller

fakturering. för att få tillgång till information som är lagrad i en abonnents eller användares terminalutrustningendast är tillåten på villkor att abonnenten eller användaren i fråga har tillgång till klar och fullständiginformation, bland annat om ändamålen med

Artikel 7

behandlingen, i enlighet med direktiv 95/46/EG, och erbjuds rätten att vägra sådan behandling av den dataregisteransvarige.

Specificerade räkningar

Detta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast sker för att utföra eller underlätta överföringen av en kommunikation via ett elektroniskt kommunikationsnät eller 1. Abonnenter skall ha rätt att få ospecificerade räkningar. som är absolut nödvändigt för att leverera en av informationssamhällets tjänster som användaren eller abonnenten uttryck- 2. Medlemsstaterna skall tillämpa nationella bestämmelser ligen har begärt. för att jämka samman abonnenternas rätt till specificerade

räkningar och uppringande användares och uppringda abon-

nenters rätt till integritet, t.ex. genom att säkerställa att det för

sådana användare och abonnenter finns tillgängligt tillräckligt

Artikel 6 med andra möjligheter till kommunikation eller betalning, för

att öka integritetsskyddet.

Trafikuppgifter

Artikel 8

1. Trafikuppgifter om abonnenter och användare som behandlas och lagras av leverantören av ett allmänt kommuni-

Presentation och skydd när det gäller identifiering av det

kationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunika-

anropande och uppkopplade numret

tionstjänst skall utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för sitt syfte att överföra en kommunikation, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2, 3 och 5 i den här 1. Om nummerpresentation erbjuds skall tjänsteleverantören artikeln samt artikel 15.1. erbjuda den användare som ringer upp möjlighet att på ett

enkelt sätt och kostnadsfritt förhindra presentation per samtal.

Den abonnent som ringer upp skall ha denna möjlighet perma- 2. Trafikuppgifter som krävs för abonnentfakturering och

nent för alla samtal. betalningav samtrafikavgifter får behandlas. Sådan behandling är tillåten endast fram till utgången av den period under vilken

2. Om nummerpresentation erbjuds skall tjänsteleverantören det lagligen går att göra invändningar mot fakturan eller kräva

erbjuda den uppringda abonnenten möjlighet att på ett enkelt betalning.

sätt och kostnadsfritt, vid rimliganvändningav denna funktion,

förhindra nummerpresentationen vid inkommande samtal. 3. I syfte att saluföra elektroniska kommunikationstjänster eller i syfte att tillhandahålla mervärdestjänster får en leverantör

3. Om nummerpresentation erbjuds och numret visas innan av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst

samtalet etableras skall tjänsteleverantören erbjuda den behandla de uppgifter som avses i punkt 1 i den utsträckning

uppringda abonnenten möjlighet att på ett enkelt sätt avvisa och under den tidsperiod som är nödvändigför sådana tjänster

inkommande samtal, om skydd mot nummerpresentationen eller sådan marknadsföring, om den abonnent eller användare

används av uppringande användare eller abonnent. som uppgifterna gäller har samtyckt till detta. Användare eller abonnenter skall ha möjlighet att när som helst dra tillbaka sitt

4. Om presentation av det uppkopplade numret erbjuds skall samtycke till behandlingav trafikuppgifter.

tjänsteleverantören erbjuda den uppringda abonnenten

möjlighet att på ett enkelt sätt och kostnadsfritt förhindra 4. Tjänsteleverantören skall informera abonnenten eller presentationen av det uppkopplade numret för den uppringanvändaren om de typer av trafikuppgifter som behandlas och ande användaren. om behandlingens varaktighet för de ändamål som anges i punkt 2 och, innan samtycke erhålles, för de ändamål som

5. Punkt 1 skall också gälla för samtal från gemenskapen till anges i punkt 3.

tredje land. Punkterna 2, 3 och 4 skall också gälla för inkom-

mande samtal från tredje land. 5. Behandlingen av trafikuppgifter skall, i enlighet med punkterna 1, 2, 3 och 4, begränsas till sådana personer som av 6. Om nummerpresentation och/eller presentation av det leverantören av allmänna kommunikationsnät och allmänt till- uppkopplade numret erbjuds skall medlemsstaterna säkerställa gängliga elektroniska kommunikationstjänster getts i uppdrag att leverantörerna av allmänt tillgängliga elektroniska kommuatt sköta fakturering, trafikstyrning, kundförfrågningar, spår- nikationstjänster informerar allmänheten om detta och om de ningav bedrägerier, marknadsföringav elektroniska kommuni- möjligheter som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4.

31.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 201/45

Artikel 9 tisk omstyrningsom görs av tredje part till abonnentens

terminal.

Andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter

1. Om andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter som rör användare eller abonnenter av allmänna kommunika- Artikel 12 tionsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster kan behandlas, får dessa uppgifter endast

Abonnentförteckningar

behandlas sedan de har avidentifierats eller om användarna eller abonnenterna givit sitt samtycke, i den utsträckning och för den tid som krävs för tillhandahållandet av en mervärdestjänst. 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att abonnenterna kost- Innan användaren eller abonnenten ger sitt samtycke skall nadsfritt och innan de tas med i abonnentförteckningen infortjänsteleverantören informera denne om vilken typ av andra meras om ändamålen med tryckta eller elektroniska abonlokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter som kommer att nentförteckningar som är tillgängliga för allmänheten eller kan behandlas, behandlingens syfte och varaktighet samt om erhållas genom en nummerupplysningstjänst, där abonnenuppgifterna kommer att vidarebefordras till tredje part för till- ternas personuppgifter kan finnas med, och om varje ytterligare handahållande av mervärdestjänsten. Användare eller abon- användningsmöjlighet som bygger på sökfunktioner som finns i nenter skall ha möjlighet att när som helst dra tillbaka sitt sam- de elektroniska versionerna av abonnentförteckningen. tycke till behandling av andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att abonnenterna ges

möjlighet att avgöra om deras personuppgifter skall finnas med 2. Om användaren eller abonnenten samtyckt till behandling

i en allmän abonnentförteckningoch i så fall vilka personuppav andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter skall denne

gifter, i den utsträckning uppgifterna är relevanta för det även fortsättningsvis ha möjlighet att på ett enkelt sätt och

ändamål med abonnentförteckningen som fastställts av den kostnadsfritt tillfälligt kunna motsätta sig behandlingen av

som tillhandahåller förteckningen, och att bekräfta, rätta eller sådana uppgifter för varje uppkoppling eller för varje över-

dra tillbaka sådana uppgifter. Det skall vara kostnadsfritt att inte föringav kommunikation.

förtecknas i allmänna abonnentförteckningar eller att kontrol-

lera, rätta eller dra tillbaka personuppgifter från dem. 3. Behandlingen av andra lokaliseringsuppgifter än trafikuppgifter i enlighet med punkterna 1 och 2 skall begränsas till personer som handlar på uppdragav leverantören av ett 3. Medlemsstaterna får begära att abonnenterna ombedes allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektro- lämna kompletterande samtycke för alla andra ändamål med en nisk kommunikationstjänst eller den tredje part som tillhanda- allmän abonnentförteckningän sökningav adressuppgifter för håller mervärdestjänsten, och den skall begränsas till det som är personer grundade på deras namn och, vid behov, ett minimum nödvändigt för att tillhandahålla mervärdestjänsten. av andra identifieringsuppgifter.

4. Punkterna 1 och 2 skall gälla för abonnenter som är

Artikel 10

fysiska personer. Medlemsstaterna skall också, inom ramen för

gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning,

Undantag

säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns öppna förfa- fysiska personer är tillräckligt skyddade när det gäller införande randen som reglerar det sätt på vilket den som tillhandahåller av dem i allmänna abonnentförteckningar. ett allmänt kommunikationsnät och/eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst har möjlighet att

a) temporärt åsidosätta skydd mot nummerpresentation om en Artikel 13

abonnent begär spårning av hotfulla samtal eller okynnessamtal; i så fall skall, i enlighet med nationell lagstiftning, de

Icke begärd kommunikation

uppgifter som identifierar den uppringande abonnenten lagras och hållas tillgängliga av den som tillhandahåller ett

allmänt kommunikationsnät och/eller en allmänt tillgänglig 1. Användningen av automatiska uppringningssystem utan

elektronisk kommunikationstjänst, mänsklig medverkan (automatisk uppringningsutrustning), tele-

faxapparater (fax) eller elektronisk post för direkt markb) avseende vissa nummer åsidosätta skydd mot nummerpre-

nadsföringfår bara tillåtas i fråga om abonnenter som i förväg

sentation och abonnenters eller användares tillfälliga vägran

har gett sitt samtycke. eller avsaknad av samtycke när det gäller behandling av lokaliseringsuppgifter, för organisationer som handhar nöd-

samtal och som av en medlemsstat erkänts som en sådan 2. Utan hinder av punkt 1 får en fysisk eller juridisk person,

organisation, bland annat rättsvårdande myndigheter, ambu- som från sina kunder fått deras uppgifter om elektronisk adress

lanscentraler och brandkårer, för att ta emot sådana samtal. för elektronisk post i samband med försäljningav en vara eller

en tjänst, i enlighet med direktiv 95/46/EG, använda dessa

uppgifter om elektronisk adress för direkt marknadsföring av

Artikel 11 sina egna, likartade varor eller tjänster, under förutsättning att

kunderna klart och tydligt ges möjlighet att, kostnadsfritt och

Automatisk omstyrning enkelt, motsätta sigsådan användningav uppgifter om elektro-

nisk adress, när de samlas in och i samband med varje med- Medlemsstaterna skall säkerställa att alla abonnenter har delande om kunden inte inledningsvis har motsatt sig sådan möjlighet att på ett enkelt sätt och kostnadsfritt stoppa automa- användning.

L 201/46 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 31.7.2002

3. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att kratiskt samhälle är nödvändig, lämplig och proportionell för säkerställa att, kostnadsfritt, icke begärd kommunikation för att skydda nationell säkerhet (dvs. statens säkerhet), försvaret direkt marknadsföring, som sker i andra fall än de som anges i och allmän säkerhet samt för förebyggande, undersökning, punkterna 1 och 2, inte tillåts utan den berörda abonnentens avslöjande av och åtal för brott eller vid obehöriganvändning samtycke eller till abonnenter som inte önskar få sådan av ett elektroniskt kommunikationssystem enligt artikel 13.1 i kommunikation; vilken av dessa möjligheter som väljs skall direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna får för detta ändamål bland avgöras enligt nationell lagstiftning. annat vidta lagstiftningsåtgärder som innebär att uppgifter får

bevaras under en begränsad period som motiveras av de skäl 4. Under alla omständigheter skall det vara förbjudet att som fastställs i denna punkt. Alla åtgärder som avses i denna skicka elektronisk post för direkt marknadsföringom identi- punkt skall vara i enlighet med de allmänna principerna i teten på den avsändare för vars räkningmeddelandet skickas gemenskapslagstiftningen, inklusive principerna i artikel 6.1 döljs eller hemlighålls eller om det inte finns en giltig adress till och 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen. vilken mottagaren kan skicka en begäran om att sådana meddelanden upphör.

2. Bestämmelserna om rättsligprövning, ansvar och sank-

tioner i kapitel III i direktiv 95/46/EG skall gälla för de natio- 5. Punkterna 1 och 3 skall gälla för abonnenter som är

nella bestämmelser som antas i enlighet med det här direktivet fysiska personer. Medlemsstaterna skall också, inom ramen för

och för de individuella rättigheter som kan härledas från det gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning,

här direktivet. säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärd kommunikation. 3. Den arbetsgrupp för skydd av enskilda med avseende på

behandling av personuppgifter som inrättades genom artikel 29

i direktiv 95/46/EG skall också utföra de uppgifter som avses i

artikel 30 i det direktivet när det gäller frågor som omfattas av

Artikel 14

det här direktivet, nämligen skyddet av de grundläggande fri-

och rättigheterna samt berättigade intressen inom sektorn för

Tekniska egenskaper och standardisering

elektronisk kommunikation.

1. Vid genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna, med förbehåll för punkterna 2 och 3, säkerställa att inga tvingande krav på särskilda tekniska egenskaper uppställs för terminalutrustningeller annan utrustning Artikel 16 för elektronisk kommunikation som kan hindra att utrustningen släpps ut på marknaden och hindra den fria rörligheten för sådan utrustninginom och mellan medlemsstaterna. Övergångsbestämmelser

2. Om bestämmelserna i detta direktiv kan genomföras

1. Artikel 12 skall inte tillämpas på upplagor av abonendast genom att krav uppställs på särskilda tekniska egen-

nentförteckningar som redan framställts eller släppts ut på skaper i elektroniska kommunikationsnät, skall medlemssta-

marknaden i tryckt eller ej via nät uppkopplad elektronisk form terna informera kommissionen i enlighet med förfarandet i

innan de nationella bestämmelser som antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22

detta direktiv har trätt i kraft. juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster ( ).

2. Om personuppgifter rörande abonnenter av fasta eller

mobila allmänna taltelefonitjänster har inkluderats i en allmän 3. När så krävs får åtgärder vidtas för att säkerställa att abonnentförteckningi enlighet med bestämmelserna i direktiv terminalutrustningär konstruerad så att den är förenligmed 95/46/EG och artikel 11 i direktiv 97/66/EG innan de natioanvändarnas rätt till skydd och kontroll av sina personuppgifter nella bestämmelser som antas i enlighet med det här direktivet i enlighet med direktiv 1999/5/EG och rådets beslut 87/95/EEG har trätt i kraft, får personuppgifterna om dessa abonnenter stå av den 22 december 1986 om standardiseringinom området kvar i den allmänna abonnentförteckningen i tryckt eller elekinformationsteknologi och telekommunikation ( ). tronisk form, inklusive i versioner med funktioner för sökningi

omvänd riktning, såvida inte abonnenterna meddelar annat

efter att ha fått fullständiginformation om ändamål och alter-

nativ i enlighet med artikel 12 i det här direktivet.

Artikel 15

Tillämpningen av vissa bestämmelser i direktiv 95/46/EG

1. Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för Artikel 17 att begränsa omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som anges i artikel 5, artikel 6, artikel 8.1, 8.2, 8.3 och 8.4 och

Införlivande

artikel 9 i detta direktiv när en sådan begränsning i ett demo-

( ) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet ändrat genom direktiv 98/

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som

48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18). 2 är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 31 oktober ( ) EGT L 36, 7.2.1987, s. 31. Beslutet senast ändrat genom 1994 års

anslutningsakt. 2003. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

31.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 201/47

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla Artikel 19 en hänvisningtill detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis-

Upphävande

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. Direktiv 97/66/EG skall upphöra att gälla med verkan från och

med den dagsom avses i artikel 17.1. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom

hänvisningar till det här direktivet. det område som omfattas av detta direktiv och texten till eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 20

Ikraftträdande

Artikel 18 Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Översyn

Artikel 21

Kommissionen skall senast tre år efter den dagsom avses i

Adressater

artikel 17.1 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om detta direktivs tillämpningoch dess inverkan på Detta direktiv riktar sigtill medlemsstaterna. ekonomiska aktörer och konsumenter, särskilt med avseende på bestämmelserna om icke begärda kommunikationer, och då ta hänsyn till den internationella miljön. I detta syfte får kommis-

Utfärdat i Bryssel den 12 juli 2002. sionen begära information från medlemsstaterna som skall tillhandahålla denna utan onödigt dröjsmål. Vid behov skall kommissionen lägga fram förslag för att ändra detta direktiv,

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

med beaktande av denna rapport, eventuella förändringar i

P. COX T. PEDERSEN sektorn samt eventuella andra förslagsom den bedömer som nödvändiga för att förbättra direktivets effektivitet. Ordförande Ordförande

Utredningens lagförslag

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1995:450)

dels att 3, 13 b, 22 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer,13 c § och 13 d §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 b § En näringsidkare får vid En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk marknadsföring till en fysisk person använda telefax eller person använda elektronisk post, sådana uppringningsautomater telefax eller sådana eller andra liknande automatiska uppringningsautomater eller andra system för individuell liknande automatiska system för kommunikation som inte betjänas individuell kommunikation som av någon enskild, bara om den inte betjänas av någon enskild, fysiska personen har samtyckt till bara om den fysiska personen har det på förhand. samtyckt till det på förhand.

Näringsidkaren får använda Har näringsidkaren fått den andra metoder för individuell fysiska personens uppgifter om kommunikation på distans om inte elektronisk adress för elektronisk den fysiska personen tydligt post i samband med försäljning av motsatt sig att metoden används. en vara eller en tjänst till denne,

En näringsidkare som använder gäller inte kravet på samtycke e-post vid icke begärd enligt första stycket, om marknadsföring till fysiska 1. den fysiska personen inte personer skall respektera och motsatt sig att uppgiften om 31

regelbundet kontrollera register elektronisk adress används i där personer som inte önskar få marknadsföringssyfte med Bilaga 2 sådan marknadsföring med e-post användande av elektronisk post, kan registrera sig. 2. marknadsföringen avser

näringsidkarens egna med den sålda varan eller tjänsten likartade varor eller tjänster, och

3. den fysiska personen ges möjlighet att kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

13 c § Näringsidkaren får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 13 b §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används

13 d § En näringsidkare får, oaktat vad som sägs i 13 b §, använda elektronisk post vid icke begärd marknadsföring endast om meddelandet innehåller en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridisk person

29 § Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14, 15 eller meddelats med stöd av 14, 15 eller 16 a § eller mot en föreskrift i 5– 16 a § eller mot en föreskrift i 5– 13 b §§, skall ersätta den skada 13 d §§, skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för en som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan konsument eller någon annan näringsidkare. näringsidkare.

Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.

Denna lag träder i kraft den 31 oktober 2003.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Följande remissinstanser har beretts tillfälle att avge synpunkter på delbetänkandet Myndighetsfrågor m.m. (SOU 2002:109).

Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Datainspektionen, Statskontoret, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Finansinspektionen, Institutionen för hushållsvetenskap vid Uppsala universitet, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, Institutionen för konsumentteknik vid Chalmers tekniska högskola, Delegationen för utländska investeringar i Sverige, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Uppsala län, Radio- och TV-verket, Post- och telestyrelsen, Banverket, Luftfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys, Konkurrensverket, Glesbygdsverket, NUTEK, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Handikappsombudsmannen, IT-kommissionen, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, SOS Alarm Sverige AB, Svenska Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, Annonsörsföreningen, Fondbolagens Förening, Företagarförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Konsumenternas bank- och finansbyrå, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, Landsorganisationen, Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholms Handelskammare, Swedish Direct Marketing Association, Svensk Handel, Svensk direktreklam, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlarföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Konsumenter i Samverkan, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Reklamförbund, Näringslivets nämnd för regelgranskning, Svenska Tidningsutgivarföreningen, Branschföreningen för innehålls- och tjänsteleverantörer, Gemenskapen för elektroniska affärer, Näringslivets telekomförening, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, Svenska ITföretagens Organisation, Tekniska nomenklaturcentralen, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Posten AB, Teracom AB, AB Stokab, CallMedia CMT AB, DigiDoc Open IP AB, Glocalnet AB, Hi3G Access AB, ICC Sweden, Orange Sverige AB, Sydkraft AB, Swefour AB, Tele2 Sverige AB, TeliaSonera AB, TV4 AB, Vodafone Sverige AB, Telenor Business Solutions AB och American Chamber of Commerce in Sweden.

Yttrande har dessutom avgetts av Bonnier AB, NIX-Telefon och Claes Tullbrink.

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1995:450)

dels att 3, 13 b, 22 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast efter 13 § skall sättas närmast före 13 b §, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer,13 c och 13 d §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 13 b § En näringsidkare får vid En näringsidkare får vid

5 Senaste lydelse 2002:565 35

6 22 § En näringsidkare får åläggas att En näringsidkare får åläggas att

6 Senaste lydelse 2002:812 36

7

7 Senaste lydelse 2002:565

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 november 2003 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Freivalds, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Sommestad, Karlsson H., Nykvist, Lund, Andnor, Nuder, Johansson, Hallengren, Björklund. Föredragande: statsrådet Nykvist

Regeringen beslutar proposition 2003/04:43 Obeställd e-postreklam

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för

inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-

häver eller upprepar regler

ett normgivnings-

bemyndigande

Marknadsföringslagen Celex 32002L0058 (1995:450)