RPSFS 2012:28
Rikspolisstyrelsens allmänna råd om organisationen för identifiering av omkomna
1
Rikspolisstyrelsens författningssamling
ISSN 0347-545X Utgivare: chefsjuristen Eva-Lotta Hedin
Rikspolisstyrelsens allmänna råd om organisationen för identifiering av omkomna;
beslutade den 24 september 2012.
Rikspolisstyrelsen meddelar efter samråd med Rättsmedicinalverket följande allmänna råd med stöd av 12 § förordningen ( 1989:773 ) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
1. Identifieringsorganisationen m.m.
Bakgrund
Till polisens uppgifter hör att identifiera personer som omkommit till följd av större olyckshändelser, naturkatastrofer eller andra händelser av större omfattning.
Enligt 6 § 9 p förordningen ( 1989:773 ) med instruktion för Rikspolisstyrelsen får Rikspolisstyrelsen leda sådan polisverksamhet som föranleds av händelser utomlands där kravet på nationell enhetlighet är särskilt framträdande.
Organisationen
I förordningen ( 1988:530 ) om expertgrupp för identifiering vid katastroffall (id-kommissionen) finns bestämmelser om expertgruppens organisation och verksamhet. Som ett komplement till expertgruppen finns en organisation för identifiering av omkomna inom landet i sådana fall där uppgiften är särskilt omfattande.
I landet finns fyra identifieringslag (id-lag). Id-lagen, som består av kriminaltekniker, rättsläkare, rättstandläkare och obduktionsassistenter, finns organiserade i Umeå, Stockholm, Göteborg och Malmö.
Id-lagen har i första hand följande verksamhetsområden –
Umeå: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, –
Stockholm: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län, –
Göteborg: Hallands, Västra Götalands och Värmlands län, och –
Malmö: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Skåne län.
2. Begäran om biträde vid identifieringsarbete
En polismyndighet bör, om resurserna för identifieringsarbete inom den egna myndigheten inte är tillräckliga, begära biträde av ett eller flera id-lag eller av id-kommissionen.
RPSFS 2012:28 FAP 201-4
Utkom från trycket den 19 oktober 2012
1
Rikspolisstyrelsens författningssamling
ISSN 0347-545X Utgivare: chefsjuristen Eva-Lotta Hedin
Rikspolisstyrelsens allmänna råd om organisationen för identifiering av omkomna;
beslutade den 24 september 2012.
Rikspolisstyrelsen meddelar efter samråd med Rättsmedicinalverket följande allmänna råd med stöd av 12 § förordningen ( 1989:773 ) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
1. Identifieringsorganisationen m.m.
Bakgrund
Till polisens uppgifter hör att identifiera personer som omkommit till följd av större olyckshändelser, naturkatastrofer eller andra händelser av större omfattning.
Enligt 6 § 9 p förordningen ( 1989:773 ) med instruktion för Rikspolisstyrelsen får Rikspolisstyrelsen leda sådan polisverksamhet som föranleds av händelser utomlands där kravet på nationell enhetlighet är särskilt framträdande.
Organisationen
I förordningen ( 1988:530 ) om expertgrupp för identifiering vid katastroffall (id-kommissionen) finns bestämmelser om expertgruppens organisation och verksamhet. Som ett komplement till expertgruppen finns en organisation för identifiering av omkomna inom landet i sådana fall där uppgiften är särskilt omfattande.
I landet finns fyra identifieringslag (id-lag). Id-lagen, som består av kriminaltekniker, rättsläkare, rättstandläkare och obduktionsassistenter, finns organiserade i Umeå, Stockholm, Göteborg och Malmö.
Id-lagen har i första hand följande verksamhetsområden –
Umeå: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, –
Stockholm: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län, –
Göteborg: Hallands, Västra Götalands och Värmlands län, och –
Malmö: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Skåne län.
2. Begäran om biträde vid identifieringsarbete
En polismyndighet bör, om resurserna för identifieringsarbete inom den egna myndigheten inte är tillräckliga, begära biträde av ett eller flera id-lag eller av id-kommissionen.
RPSFS 2012:28 FAP 201-4
Utkom från trycket den 19 oktober 2012
2
Elanders Sverige AB, 2012
RPSFS 2012:28
Begäran om biträde av id-lag eller id-kommissionen bör göras till Rikskommunikationscentralen vid Rikskriminalpolisen.
Rikskriminalpolisen samordnar identifieringsverksamheten.
3. Dokumentation vid identifieringsarbete
Vid fastställande av identitet på försvunna och omkomna personer bör Interpols blankett Disaster Victim Identification (DVI) användas. Information gällande en saknad person bör inhämtas från anhöriga till denne och doku- menteras på ante mortem -blanketten. Information om kännetecken på en skadad eller död kropp bör dokumenteras på post mortem -blanketten.
4. Ansvar för metodutveckling m.m.
Rikskriminalpolisen svarar för metodutveckling avseende identifieringsverksamheten. Metodutveckling kan ske i samverkan med motsvarande organisationer utom riket. Rikskriminalpolisen tillhandahåller information, utbildning och övning för id-lagen samt ser till att det finns utrustning för identifieringsarbetet.
Id-lagen biträder inom respektive region polismyndigheterna med information och viss utbildning rörande identifieringsarbetet.
Om en händelse berör SAS luftfartstrafik, placerar Rikskriminalpolisen, när så bedöms lämpligt, en polisiär sambandsman på SAS huvudkontor i Stockholm. Denna sambandsman ansvarar för polisiär samverkan även för de övriga nordiska länderna.
5. Behov av bistånd från utomnordiskt land m.m.
Om en polismyndighet behöver bistånd av polismyndighet i ett land utanför Norden eller av en internationell polisorganisation, ska ärendet enligt FAP 063-2 anhängiggöras hos Rikspolisstyrelsen (RKP).
Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 november 2012, då Rikspolisstyrelsens allmänna råd om organisationen för identifiering av omkomna (RPSFS 2004:7, FAP 201-4) ska upphöra att gälla.
På Rikspolisstyrelsens vägnar
BENGT SVENSON
Joel Mård Larsson (Polisavdelningen)
2
Elanders Sverige AB, 2012
RPSFS 2012:28
Begäran om biträde av id-lag eller id-kommissionen bör göras till Rikskommunikationscentralen vid Rikskriminalpolisen.
Rikskriminalpolisen samordnar identifieringsverksamheten.
3. Dokumentation vid identifieringsarbete
Vid fastställande av identitet på försvunna och omkomna personer bör Interpols blankett Disaster Victim Identification (DVI) användas. Information gällande en saknad person bör inhämtas från anhöriga till denne och doku- menteras på ante mortem -blanketten. Information om kännetecken på en skadad eller död kropp bör dokumenteras på post mortem -blanketten.
4. Ansvar för metodutveckling m.m.
Rikskriminalpolisen svarar för metodutveckling avseende identifieringsverksamheten. Metodutveckling kan ske i samverkan med motsvarande organisationer utom riket. Rikskriminalpolisen tillhandahåller information, utbildning och övning för id-lagen samt ser till att det finns utrustning för identifieringsarbetet.
Id-lagen biträder inom respektive region polismyndigheterna med information och viss utbildning rörande identifieringsarbetet.
Om en händelse berör SAS luftfartstrafik, placerar Rikskriminalpolisen, när så bedöms lämpligt, en polisiär sambandsman på SAS huvudkontor i Stockholm. Denna sambandsman ansvarar för polisiär samverkan även för de övriga nordiska länderna.
5. Behov av bistånd från utomnordiskt land m.m.
Om en polismyndighet behöver bistånd av polismyndighet i ett land utanför Norden eller av en internationell polisorganisation, ska ärendet enligt FAP 063-2 anhängiggöras hos Rikspolisstyrelsen (RKP).
Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 november 2012, då Rikspolisstyrelsens allmänna råd om organisationen för identifiering av omkomna (RPSFS 2004:7, FAP 201-4) ska upphöra att gälla.