Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om rapporteftergift
Bemyndigande
Bestämmelser om rapporteringsskyldighet och rapporteftergift finns i 9 § polislagen (1984:387).
Kretsen av personer som kan få rapporteftergift
Rapporteftergift får lämnas till envar. Av förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. följer dock att rapporteftergift inte får lämnas till anställda inom Polisen.
Förutsättningar för beslut om rapporteftergift
Av 9 § andra stycket polislagen (1984:387) framgår att rapporteftergift får lämnas endast om 1. brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och 2. det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.
Allmänna råd Obetydligt brott
Vid en bedömning av om ett brott är obetydligt bör hänsyn tas till samtliga föreliggande omständigheter. Ett brott bör bedömas som
359548 RPSFS 7 2012.fm Page 2 Monday, January 30, 2012 8:49 AM
obetydligt bl.a. om det framstår som bagatellartat och föga straffvärt. Det bör också beaktas vilka resurser som bedöms åtgå för att lagföra den misstänkte. Om lagföring är påkallad från allmän synpunkt, bör brottet inte anses obetydligt. Brott som har inneburit påtaglig fara för någons liv eller hälsa eller för värdefull egendom bör inte anses som obetydligt. Exempel på brott för vilka rapporteftergift bör kunna lämnas är mycket lindriga former av bedrägligt beteende, egenmäktigt förfarande, snatteri samt obetydliga överträdelser av vissa specialstraffrättsliga bestämmelser.
Brott som bedöms uppenbart föranleda böter
Rekvisitet att det, i händelse av lagföring, ska vara uppenbart att brottet inte kommer att föranleda annan påföljd än böter bör tillämpas så att det för den beslutande polisen ska stå klart att endast böter kan komma i fråga.
Inget krav på fullständig utredning om brottet
Av 9 § polislagen (1984:387) följer att rapporteftergift kan lämnas endast i sådana fall där en rapporteringsskyldighet annars skulle ha förelegat. Rapporteftergift bör kunna lämnas även om det inte har klarlagts att ett brott har begåtts eller vem som har begått det. I dessa fall krävs det dock att det redan av de kända omständigheterna framgår att förutsättningarna i övrigt för rapporteftergift är uppfyllda.
I vissa fall bör rapporteftergift inte lämnas
Utrymmet för rapporteftergift är mindre än för åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken. Enbart den omständigheten att en polis anser sig kunna utgå ifrån att åtal inte kommer att väckas eller att förundersökning inte kommer att inledas är inte skäl för beslut om rapporteftergift. En förundersökning kan endast avslutas med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken. Har en förundersökning om brott inletts kan ett beslut om rapporteftergift inte fattas. Om den misstänkte har använt hjälpmedel, samarbetat med andra personer eller om tillvägagångssättet på annat sätt varit förslaget bör rapporteftergift inte lämnas. Detsamma gäller om det inte är fråga om en engångsföreteelse eller ett tillfällighetsbrott. Kontroll i Polisens register bör därför som huvudregel ske innan rapporteftergift beslutas. Har gärningsmannen tidigare gjort sig skyldig till liknande eller allvarlig brottslighet bör rapporteftergift inte lämnas. Hänsyn bör inte tas till brott som ligger långt tillbaka i tiden. Om brottet har orsakat ekonomisk skada eller personskada, bör rapporteftergift lämnas endast om skadan är ringa och oenighet inte finns i ersättningsfrågan.
359548 RPSFS 7 2012.fm Page 3 Monday, January 30, 2012 8:49 AM
Beslut om rapporteftergift
Rapporteftergift i nära anslutning till brottet får beslutas av den som enligt 1 kap. 4 § polisförordningen (1998:1558) är polis (omedelbar rapporteftergift). Rapporteftergift efter viss utredning i frågan får beslutas av en polis med befogenhet att fullgöra arbetsuppgifter som ankommer på förundersökningsledare (rapporteftergift i efterhand).
Underrättelse och dokumentation
En polis som har beslutat om rapporteftergift ska dokumentera detta. När en viss person misstänks för att ha begått brottet ska han eller hon på lämpligt sätt underrättas om vad beslutet om rapporteftergift innebär. Ett beslut om omedelbar rapporteftergift behöver dock endast dokumenteras när en målsägande finns. Undantag från skyldigheten att dokumentera och underrätta får göras när intresset av detta inte står i rimlig proportion till den insats som krävs för att genomföra åtgärderna eller det annars finns särskilda skäl.
Anmälan om missnöje
Om den som fått rapporteftergift anmäler missnöje över detta ska beslutet återkallas och ärendet hanteras i vanlig ordning.
359548 RPSFS 7 2012.fm Page 4 Monday, January 30, 2012 8:49 AM
Anmäler en målsägande missnöje över ett beslut om rapporteftergift ska frågan hänskjutas till polismyndigheten. Är målsäganden missnöjd med polismyndighetens beslut ska frågan överlämnas till åklagarmyndigheten.
Denna författning träder i kraft den 1 mars 2012, då Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om rapporteftergift (RPSFS 2000:36, FAP 101-2) ska upphöra att gälla.
På Rikspolisstyrelsens vägnar
BENGT SVENSON Bo Hägglund (Polisavdelningen)