Statens jordbruksverks föreskrifter om åtgärder för att förhindra spridning av sjukdomen paratuberkulos hos nötkreatur i svenska anläggningar

Dessa föreskrifter innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) .

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om åtgärder som ska vidtas avseende sjukdomen paratuberkulos i samband med att en aktör för in nötkreatur (Bos taurus) inklusive bison (Bison bison) och vattenbuffel (Bubalus bubalis) i sin anläggning. Dessa föreskrifter gäller inte för aktörer som håller nötkreatur i en avgränsad anläggning enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 eller på cirkusar.

Ytterligare bestämmelser om förflyttning av hållna landlevande djur finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 och till denna förordning antagna genomförandeförordningar och delegerade förordningar samt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2021:XX) [om förflyttningar av djur].

Bestämmelser om vad som gäller vid misstanke om eller vid bekräftat fall av paratuberkulos finns i epizootilagen (1999:657), epizootiförordningen (1999:659) samt i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2021:XX) [om förebyggande och bekämpning av smittsamma djursjukdomar].

Bestämmelser om att en nationell övervakningsplan för epizootiska sjukdomar och zoonoser ska utformas av Statens veterinärmedicinska anstalt och fastställas av

Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1, Celex 32015L1535). 2 EUT L 84, 31.3.2016, s. 1, (Celex 32016R0429).

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

Jordbruksverket finns i 2 § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.

Bestämmelser om att förvaringsutrymmen för djur ska förprövas och godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt finns i 6 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192), 6 kap. 13 §§ djurskyddsförordningen (2019:66) samt i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:12) om förprövning.

Om inte något annat anges i andra stycket betyder ord och uttryck i dessa föreskrifter samma sak som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429. I dessa föreskrifter avses med:

3

EUT L 95, 7.4.2017, s. 1, (Celex 32017R0625).

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

Grundläggande bestämmelser om aktörers skyldighet att vidta biosäkerhetsåtgärder avseende hållna djur och produkter som de ansvarar för finns i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429.

Utöver de bestämmelser som anges i 1 § ska aktörer som tar emot nötkreatur som inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 § samt aktörer som tar emot nötkreatur för slakt enligt 3 kap. 18 § se till att det finns rutiner som förebygger att Mycobacterium avium ssp paratuberculosis sprids direkt eller indirekt till, från och inom anläggningen till exempel via djur, produkter, foder, fordon, utrustning och människor. Motsvarande rutiner ska också finnas för gödsel och annat avfall såsom överblivet strö, foder och spillvatten.

Varje gång en aktör för in nötkreatur avsedda för avel eller produktion i sin anläggning ska han eller hon 1. försäkra sig om att djuren sedan födseln endast har vistats i anläggningar med dokumenterat god status avseende paratuberkulos i enlighet med 2 §, eller 2. säkerställa att djuren från och med ankomsten till aktörens anläggning isoleras och provtas på det sätt som anges 4 §.

En aktör får i sin anläggning föra in nötkreatur avsedda för avel eller produktion direkt och utan att behöva vidta några ytterligare åtgärder avseende paratuberkulos under förutsättning att djuren sedan födseln endast har vistats i anläggningar med dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Med en anläggning med dokumenterat god status avseende paratuberkulos enligt första stycket avses en anläggning som ingår i ett system för övervakning och kontroll av paratuberkulos och som inom ramen för detta system har konstaterats ha dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Anläggningen eller, om det ingår flera anläggningar i systemet för övervakning och kontroll av paratuberkulos, samtliga anläggningar ska därmed uppfylla minst följande krav: 1. Det ska i anläggningen ha skett en regelbunden riskbaserad övervakning avseende paratuberkulos genom minst tre årliga besättningsprovtagningar på samtliga djur äldre än 24 månader. Resultaten från proverna ska vara negativa avseende paratuberkulos, vilket innebär att varken bakterier, genetiskt material från bakterier eller antikroppar avseende Mycobacterium avium ssp paratuberculosis har påvisats. Om det ingår flera anläggningar i systemet för övervakning och kontroll av paratuberkulos får den regelbundna riskbaserade övervakningen istället ha skett på ett sätt som kan säkerställa att samtliga anläggningar i systemet är fria från paratuberkulos med en sannolikhet om minst 95 % samt att övervakningen kan upptäcka en eventuell förekomst av 5 % infekterade anläggningar. Den regelbundna riskbaserade övervakningen av anläggningarna ska ha pågått sedan minst 24 månader. Övervakningen ska ha skett genom provtagning som är lämplig för analys för påvisande av bakterien, genetiskt material eller antikroppar avseende Mycobacterium avium ssp paratuberculosis. Analys av proverna ska ha utförts med

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

odling, PCR, ELISA-test eller med annan likvärdig metod i enlighet med kapitlet om paratuberkulos i OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals . 2. Det får i anläggningen inte pågå någon utredning av misstänkta fall av paratuberkulos. Misstänkta fall av paratuberkulos i anläggningen under de senaste fem åren ska ha utretts av veterinär och inget fall av paratuberkulos får ha bekräftats under denna tid. 3. Inga mottagliga djur i anläggningen får ha vaccinerats mot paratuberkulos eller vara avkommor till vaccinerade djur. 4. Från och med att övervakningen enligt 1 har påbörjats får det endast ha förts in djur i anläggningen från andra anläggningar med dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Den aktör som har fört in nötkreatur i sin anläggning i enlighet med första stycket ska vid en offentlig kontroll kunna visa att dessa djur uppfyllde samtliga krav i andra stycket vid tidpunkten för införandet.

En anläggning med dokumenterat god status avseende paratuberkulos i enlighet med 2 § där det förs in nötkreatur som inte har dokumenterat god status avseende paratuberkulos och därmed inte uppfyller kravet enligt 2 § andra stycket 4 kan återfå dokumenterat god status avseende paratuberkulos när 1. de införda djuren har isolerats och provtagits på det sätt som anges i 4, 5 och 7 §§ samt proverna har analyserats enligt 6 § med negativt resultat avseende paratuberkulos, och 2. de införda djuren har genomgått uppföljande provtagning på det sätt som anges i 8 § och i förekommande fall 9 § samt proverna har analyserats enligt 10 § med negativt resultat avseende paratuberkulos. Med negativt resultat avseende paratuberkulos enligt första stycket 1 och 2 avses att varken bakterier, genetiskt material från bakterier eller antikroppar avseende Mycobacterium avium ssp paratuberculosis har påvisats.

Nötkreatur avsedda för avel eller produktion från anläggningar som inte har dokumenterat god status avseende paratuberkulos

Provtagning i paratuberkulosisolering

En aktör får i sin anläggning föra in nötkreatur avsedda för avel eller produktion som inte kommer från en anläggning med dokumenterat god status avseende paratuberkulos enligt 2 § under förutsättning att djuren från och med ankomsten till anläggningen hålls i en paratuberkulosisolering som uppfyller kraven i 7 §. Samtliga djur i paratuberkulosisoleringen ska provtas i enlighet med 5 § och i denna provtagning ingår att proverna ska analyseras i enlighet med 6 §. Djuren får tas ut ur isoleringen först när provresultaten är negativa avseende paratuberkulos. Detta innebär att varken bakterier, genetiskt material från bakterier eller antikroppar avseende Mycobacterium avium ssp paratuberculosis har påvisats. För att djuren ska få tas ut ur isoleringen får de inte heller uppvisa några kliniska symtom som tyder på paratuberkulos. När djuren har tagits ur paratuberkulosisoleringen ska de genomgå uppföljande provtagningar på det sätt som anges i 8 § och i förekommande fall 9 § samt proverna ska analyseras enligt 10 §.

OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals finns publicerad på OIE:s webbplats www.oie.int.

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

Den aktör som har tagit in djuren i sin anläggning i enlighet med första stycket ska vid en offentlig kontroll kunna visa dokument som styrker att provtagningar enligt 5 §, 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyser enligt 6 och 10 §§ har utförts.

En aktör som håller nötkreatur i en paratuberkulosisolering enligt 4 § ska anlita en veterinär för att utföra provtagning på djuren. Provtagningen ska ske enligt följande: 1. Genom träckprov som ska analyseras för att påvisa eventuell förekomst av Mycobacterium avium ssp paratuberculosis eller genetiskt material från bakterien, och 2. genom blodprov som ska analyseras för att påvisa eventuell förekomst av antikroppar mot Mycobacterium avium ssp paratuberculosis.

Den veterinär som har anlitats för provtagningarna enligt 5 § ska skicka proverna till ett laboratorium för analys. Veterinären ska försäkra sig om att det laboratorium som utför analysen följer standarden EN ISO/IEC 17025 samt är ackrediterat för uppgiften i enlighet med samma standard. Veterinären ska också försäkra sig om att laboratoriet utför analyserna enligt följande: 1. Analys för att påvisa eventuell förekomst av Mycobacterium avium ssp paratuberculosis eller genetiskt material från bakterien ska ske med odling, PCR eller annan likvärdig metod i enlighet med kapitlet om paratuberkulos i OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals . 2. Analys för att påvisa eventuell förekomst av antikroppar mot Mycobacterium avium ssp paratuberculosis ska ske med ELISA-test eller annan likvärdig metod i enlighet med kapitlet om paratuberkulos i OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals .

En paratuberkulosisolering ska utformas i samråd med en veterinär samt uppfylla följande krav: 1. Isoleringen ska vara utformad så att a) det inte kan förekomma någon direkt eller indirekt kontakt mellan de isolerade djuren och andra tama eller vilda mottagliga djur, och b) den kan rengöras och desinficeras. 2. Isoleringen ska ha separat gödsel- och avfallshantering. Med separat gödseloch avfallshantering avses att all gödsel och annat avfall såsom överblivet strö, foder och spillvatten från de isolerade djuren samlas i en sluten behållare till dess att provtagningarna enligt 5 § och analyserna enligt 6 § har slutförts med negativt resultat avseende paratuberkulos. Därefter ska gödseln hanteras på något av de sätt som anges i 15 § 1 och 2. 3. Redskap och utrustning som används i isoleringen får inte användas någon annanstans i anläggningen eller i någon annan anläggning. Redskapen och utrustningen ska förvaras i isoleringen till dess att provtagningarna enligt 5 § och analyserna enligt 6 § har visat negativt resultat avseende paratuberkulos. 4. I anslutning till ingången till isoleringen ska det finnas ett utrymme med tillgång till kall- och varmvatten, tvål och desinfektionsmedel. I utrymmet ska det även finnas en tydligt markerad gräns mellan ren och oren sida.

OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals finns publicerad på OIE:s webbplats www.oie.int. 7 OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals finns publicerad på OIE:s webbplats www.oie.int.

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

5. Den som arbetar i isoleringen ska rengöra och desinficera händerna före och efter arbetet. De kläder och skodon som används vid arbetet i isoleringen får inte användas för arbete någon annanstans i anläggningen eller i någon annan anläggning. Byte av kläder och skodon ska ske på respektive sida av gränsen mellan ren och oren sida. 6. Nya djur får sättas in i isoleringen först när utrymmet har tömts helt på djur samt har rengjorts och desinficerats.

Uppföljande provtagning

En aktör som har tagit ut nötkreatur ur en paratuberkulosisolering enligt 4 § ska anlita en veterinär för årlig uppföljande provtagning av dessa djur i syfte att påvisa eventuell förekomst av antikroppar mot Mycobacterium avium ssp paratuberculosis. Provtagningen ska ske genom blodprov enligt följande: 1. Djur som vid ankomsten till anläggningen är äldre än 24 månader ska provtas vid minst två tillfällen. Provtagningen ska ske ett respektive två år efter provtagningen i paratuberkulosisoleringen. 2. Djur som vid ankomsten till anläggningen är yngre än 24 månader men äldre än 12 månader ska provtas vid minst tre tillfällen. Provtagningen ska ske ett, två respektive tre år efter provtagningen i paratuberkulosisoleringen. 3. Djur som vid ankomsten till anläggningen är yngre än 12 månader ska provtas vid minst fyra tillfällen. Provtagningen ska ske ett, två, tre respektive fyra år efter provtagningen i paratuberkulosisoleringen. De djur som genomgår en uppföljande provtagning enligt första stycket får inte flyttas från anläggningen förrän provresultatet för en provtagningsomgång har konstaterats vara negativt avseende paratuberkulos. Detta innebär att varken bakterier, genetiskt material från bakterier eller antikroppar avseende Mycobacterium avium ssp paratuberculosis har påvisats.

Om något av de nötkreatur som har tagits ut ur en paratuberkulosisolering enligt 4 § slaktas, flyttas till en anläggning i ett annat land, avlider eller avlivas innan samtliga provtagningar enligt 8 § är genomförda ska aktören anlita en veterinär för uppföljande provtagning av aktuella djur i syfte att påvisa eventuell förekomst av Mycobacterium avium ssp paratuberculosis eller genetiskt material från bakterien. Provtagningen ska ske enligt följande: 1. Djur som ska slaktas ska provtas genom ett träckprov. Provtagningen ska ske tidigast 6 veckor innan planerad slakt. 2. Djur som ska sändas till en anläggning i ett annat land ska provtas genom ett träckprov. Denna provtagning ska ske tidigast 6 veckor innan planerad utförsel. 3. Djur som avlider eller avlivas ska provtas genom ett träckprov eller vid obduktion.

Den veterinär som har anlitats för uppföljande provtagningar enligt 8 § eller 9 § ska skicka proverna till ett laboratorium för analys. Veterinären ska försäkra sig om att det laboratorium som utför analysen följer standarden EN ISO/IEC 17025 samt är ackrediterat för uppgiften i enlighet med samma standard. Veterinären ska också försäkra sig om att laboratoriet utför analyserna enligt följande:

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

1. Analys för att påvisa eventuell förekomst av antikroppar mot Mycobacterium avium ssp paratuberculosis ska ske med ELISA-test eller annan likvärdig metod i enlighet med kapitlet om paratuberkulos i OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals . 2. Analys för att påvisa eventuell förekomst av Mycobacterium avium ssp paratuberculosis eller genetiskt material från bakterien ska ske med odling, PCR eller annan likvärdig metod i enlighet med kapitlet om paratuberkulos i OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals .

Skyldigheter vid förflyttning av nötkreatur till en annan anläggning

En aktör som har tagit ut nötkreatur ur en paratuberkulosisolering enligt 4 § och som flyttar något av dessa djur från den egna anläggningen till en annan anläggning innan samtliga uppföljande provtagningar enligt 8 § samt analyser enligt 10 § har slutförts, ska informera mottagaren om vilka uppföljande provtagningar enligt 8 § samt analyser enligt 10 § som inte är genomförda.

Den aktör som tar emot nötkreatur enligt 11 § ansvarar för att de uppföljande provtagningarna enligt 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyserna enligt 10 § fortsätter och slutförs.

En aktör som från den egna anläggningen till en annan anläggning flyttar andra nötkreatur än sådana nötkreatur som ska genomgå uppföljande provtagningar enligt 8 § och i förekommande fall 9 § innan dessa provtagningar har slutförts, ska informera den aktör som tar emot djuren om följande: 1. Att djuren ska isoleras och provtas i enlighet med 4 § innan djuren sammanförs med andra nötkreatur i den mottagande anläggningen. 2. Att uppföljande provtagningar enligt 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyser enligt 10 § måste utföras.

Den aktör som tar emot nötkreatur enligt 13 § ansvarar för att isolering och provtagning enligt 4 §, uppföljande provtagningar enligt 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyser enligt 10 § utförs.

Biosäkerhetsåtgärder i samband med uppföljande provtagning

För att minimera risken för eventuell spridning av paratuberkulos från anläggningen via gödsel ska aktören fram till dess att uppföljande provtagningar enligt 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyser enligt 10 § är slutförda med negativt resultat säkerställa att följande biosäkerhetsåtgärder vidtas i samband med hanteringen av all gödsel som produceras av samtliga nötkreatur på anläggningen: 1. Obehandlad gödsel från anläggningen får endast spridas på mark som tillhör anläggningen. Foder och halm som har odlats på mark där det har spridits obehandlad gödsel får endast ges till anläggningens egna djur. Endast anläggningens egna djur får beta på mark där det har spridits obehandlad gödsel. 2. Gödsel får spridas på annan mark än den som avses i 1 under förutsättning att den har behandlats på något av följande sätt:

OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals finns publicerad på OIE:s webbplats www.oie.int. 9 OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals finns publicerad på OIE:s webbplats www.oie.int.

Godkänd 2021-07-01 av Christina Nordin

a) Gödseln har lagrats i minst 12 månader. b) Gödseln har behandlats på en komposterings- eller rötningsanläggning som är godkänd av en behörig myndighet enligt artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) eller enligt annan likvärdig metod.

För att minimera risken för eventuell spridning av paratuberkulos från anläggningen via bete ska aktören fram till dess att uppföljande provtagningar enligt 8 § och i förekommande fall 9 § samt analyser enligt 10 § är slutförda med negativt resultat säkerställa att följande biosäkerhetsåtgärder vidtas i samband med bete: 1. Mottagliga djur från andra anläggningar får inte släppas på bete tillsammans med nötkreatur från den aktuella anläggningen. 2. Mottagliga djur från andra anläggningar får inte släppas på bete där nötkreatur från den aktuella anläggningen har gått. 3. Åtgärder som förhindrar att anläggningens djur kan ta sig in på beten som tillhör andra anläggningar samt att djur från andra anläggningar kan ta sig in på anläggningens beten. Åtgärderna enligt första stycket gäller för samtliga nötkreatur i anläggningen och inte endast för de djur som har förts in i anläggningen enligt 4 §.

En aktör som införskaffar nötkreatur avsedda för sällskap eller hobby ska följa bestämmelserna om nötkreatur för avel eller produktion i 116 §§.

En aktör som driver ett slakteri och som tar emot nötkreatur för slakt som inte sedan födseln har vistats i anläggningar med dokumenterat god status avseende paratuberkulos i enlighet med 2 § ska se till att följande krav uppfylls: 1. Djuren ska transporteras direkt från den avsändande anläggningen till slakteriet för omedelbar slakt. Djuren får under transporten till slakteriet inte komma i direkt eller indirekt kontakt med andra nötkreatur. 2. Den gödsel som aktuella nötkreatur producerar på slakteriet, inklusive strö, ska omhändertas enligt artikel 13 ad, e i, och h i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009. Om aktören enligt första stycket avyttrar sådan gödsel som avses i första stycket 2 ska han eller hon informera mottagaren om de krav som gäller för omhändertagande av gödseln .

Den som tar emot gödsel enligt 18 § andra stycket ska se till att gödseln omhändertas på det sätt som anges i 18 § första stycket 2.

Grundläggande bestämmelser om transportörers skyldighet att vidta sjukdomsförebyggande åtgärder, inklusive rengöring och desinfektion av utrustning och transportmedel, när det gäller transport av landlevande djur finns i artikel 125 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429.

En transportör som transporterar nötkreatur som inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 § ska vid ankomsten till den mottagande anläggningen se till att gödseln från nötkreaturen, inklusive strö, i transportfordonet omhändertas av den mottagande anläggningen.

Om den mottagande anläggningen är ett slakteri ska den aktör som driver slakteriet se till att gödseln från transportfordonet, inklusive strö, hanteras enligt 3 kap. 18 § 2.

Om den mottagande anläggningen inte är ett slakteri ska aktören på anläggningen se till att gödseln från transportfordonet, inklusive strö, placeras i den slutna behållare som ska användas för gödseln från paratuberkulosisoleringen enligt 3 kap. 7 § 2.

Dokumentationen enligt 3 kap. 4 § tredje stycket och övrig dokumentation med koppling till kraven i 3 kap. 2 § andra stycket ska sparas enligt X kap. Y § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2021:XX) [om registrering, godkännande, spårbarhet, förflyttning, införsel samt export med avseende på djurhälsa].

Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från bestämmelserna i 2–4 kap. i denna författning under förutsättning att det inte strider mot någon bindande överordnad lagstiftning.