1 §  Statens veterinärmedicinska anstalt har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda.

1 a §  Statens veterinärmedicinska anstalt är beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Förordning (2022:548).

2 §  Myndigheten ska som riskvärderande myndighet och beredskapsmyndighet

1. utreda smittsamma djursjukdomars, inklusive zoonosers, uppkomst, orsak och spridningssätt samt medverka i förebyggandet och bekämpandet av dessa sjukdomar,
2. upprätthålla en effektiv vaccinberedskap för smittsamma djursjukdomar inklusive zoonoser,
3. vara nationellt veterinärmedicinskt laboratorium,
4. utföra diagnostik av zoonoser, epizootiska och övriga anmälningspliktiga sjukdomar hos djur inklusive diagnostik som föreskrivs i EU:s regelverk,
5. utreda spridning av smittämnen och kemiska risksubstanser i foder samt arbeta förebyggande med fodersäkerhet,
6. utföra diagnostik av smittämnen och kemiska risksubstanser i foder,
7. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde,
8. följa och analysera utvecklingen av sjukdomstillstånd hos domesticerade och vilda djur,
9. följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika och andra antimikrobiella medel bland mikroorganismer hos djur och i livsmedel,
10. verka för en rationell användning av antibiotika till djur,
11. inom ramen för sitt verksamhetsområde tillhandahålla tjänster inom veterinärmedicinsk forensik, och
12. utforma en nationell övervakningsplan för epizootiska sjukdomar och zoonoser, vilken fastställs av Jordbruksverket. Förordning (2019:709).

2 a §  Den uppdragsverksamhet som utförs vid myndigheten ska ske i enlighet med myndighetens uppdrag och ansvar. Finns det privata utförare som tillhandahåller samma varor och tjänster, ska uppdragsverksamheten bedrivas i begränsad omfattning för att inte hämma förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Behovet av att utföra uppdragsverksamhet ska löpande analyseras och dokumenteras. Förordning (2014:868).

2 b §  Vid myndigheten ska det finnas en nationell expertgrupp för att upprätthålla sakkunskap

1. om hur sjukdomar uppträder och sprids,
2. när det gäller att bistå Jordbruksverket med att säkerställa beredskapen inför utbrott av epizootiska sjukdomar och zoonoser, och
3. för kontroll och bekämpning av epizootiska sjukdomar och zoonoser.

Den nationella expertgruppen ska bestå av bland andra epidemiologer, forskare och diagnostiker. Förordning (2014:868).

2 c §  Myndigheten ska inom sitt verksamhetsområde vara nationellt referenslaboratorium enligt artikel 100.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), med undantag för

1. bekämpningsmedel i foder,
2. halogenerade långlivade organiska föroreningar i foder,
3. metaller och kvävehaltiga föreningar i foder,
4. restsubstanser i foder, och
5. bihälsa.

Myndigheten ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 100.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625. Förordning (2019:709).

2 d §  Myndigheten får under en fredstida krissituation eller vid höjd beredskap utföra diagnostik av humanprover i fråga om sjukdomar

1. som anges som samhällsfarliga sjukdomar i bilaga 2 till smittskyddslagen (2004:168), eller
2. på vilka bestämmelserna om samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas enligt föreskrifter som har meddelats av regeringen i enlighet med 9 kap. 2 § smittskyddslagen.

Sådana uppgifter får utföras endast om det inte påverkar myndighetens möjlighet att fullgöra sina övriga uppdrag. Förordning (2021:1058).

3 §  Myndigheten ska i första hand utföra de undersökningar och utredningar som Jordbruksverket begär. Dessa ska planeras och genomföras efter samråd med Jordbruksverket. Myndigheten ska om möjligt också med förtur utföra de undersökningar som andra statliga myndigheter begär. Förordning (2014:868).

4 §  Myndigheten ska inom ramen för den egna verksamheten, och i samarbete med andra aktörer, bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling.

5 §  Myndigheten leds av en myndighetschef.

6 §  Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst åtta ledamöter.

6 a §  I 2 kap. 3 § förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet finns bestämmelser om ett vetenskapligt bibliotek som är gemensamt för Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Förordning (2010:1489).

7 §  Generaldirektören är myndighetschef.

8 §  Vid myndigheten ska det finnas en statsepizootolog. Statsepizootologen ska ansvara för frågor som rör epizootiska och andra allvarliga infektionssjukdomar.

9 §  En anställning som statsepizootolog eller professor beslutas av regeringen efter förslag av myndigheten.

10 §  I ett ärende om anställning som statsepizootolog, statsveterinär eller laborator ska myndigheten hämta in yttrande från tre sakkunniga. Om anställningen är som professor, tillämpas i stället 13 §.

I fråga om anställning som statsepizootolog ska myndigheten även samråda med Jordbruksverket.

11 §  Behörig för anställning som statsepizootolog, statsveterinär eller laborator är den som har den vetenskapliga skicklighet samt de kunskaper och erfarenheter och den förmåga i övrigt som behövs med hänsyn till arbetsuppgifterna.

För behörighet för anställning som statsepizootolog eller laborator vid epizootologisk enhet krävs dessutom legitimation som veterinär, beprövad erfarenhet i ett ämne som tillhör epizootologins verksamhetsområde samt praktisk erfarenhet av fältepizootologiskt arbete.

12 §  Som bedömningsgrund vid beslut om sådana anställningar som avses i 10 § gäller graden av sådan vetenskaplig och annan skicklighet som är av betydelse för arbetsuppgifterna.

Särskild vikt ska fästas vid dels vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning och försöksverksamhet samt genom planering och ledning av forskning och försöksverksamhet, dels skicklighet som visats genom självständigt arbete inom anställningens ämnesområde.

Om anställningens art kräver det, ska särskild vikt även fästas vid andra egenskaper än som anges i första stycket, såsom pedagogisk, klinisk eller praktisk skicklighet, administrativ och arbetsledande förmåga eller andra erfarenheter av betydelse för anställningen.

13 §  Innan myndigheten överlämnar sitt förslag till regeringen i ett ärende om anställning som professor ska den

• hämta in yttrande över de sökande till anställningen från ett universitet eller en högskola som är verksamt inom området för anställningen, samt
• ge de sökande till anställningen tillfälle att yttra sig över myndighetens förslag. Förordning (2010:1489).

14 §  En professor vid myndigheten ska undervisa vid Lantbruksuniversitetet eller andra högskolor inom området för sin kompetens i den omfattning myndigheten bestämmer. Även andra tjänstemän vid myndigheten ska inom sitt ämnesområde undervisa vid högskolor i den omfattning och på de villkor som myndigheten bestämmer.

15 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

16 §  Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101).

17 §  Myndigheten får ta ut avgifter för utförda undersökningar och utredningar samt tillhandahållna vacciner, diagnostika och laboratorieprodukter, om inte annat är föreskrivet.

Myndigheten får besluta om avgifternas storlek. Förordning (2010:1489).