SKSFS 2014 7 Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till Skogsvårdslagen

Villkoren i 5 § första och andra styckena skogsvårdslagen ska inte gälla för mark som disponeras av universitet, högskola eller annan forskningsinstitution under en tid av minst 10 år för vetenskapliga ändamål. (SKSFS 2014:7)

När det behövs för att få en tillfredsställande återväxt eller för att återväxten ska utvecklas väl, ska lämpliga skärm- eller fröträd i tillräckligt antal lämnas kvar vid avverkning. Av samma skäl ska avverkning av restskog, hyggesrensning, markberedning, åtgärder mot försumpning efter avverkning samt utglesning av skärm ske. (SKSFS 2014:7)

Längsta tillåtna tid för att få ett tillfredsställande plantuppslag genom naturlig föryngring är i södra Sverige utom Gotland 5 år räknat från det år då skyldigheten att anlägga ny skog uppkom. I norra Sverige och på Gotland är motsvarande tid 10 år och på de svagaste markerna i de inre delarna av norra Sverige 15 år.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till den lokala erfarenheten av naturlig föryngring och tillståndet på den aktuella föryngringsarealen vid den tillåtna tidens utgång, får Skogsstyrelsen besluta att tiden förlängs med högst 5 år.

Med södra Sverige avses Götaland samt Svealand utom Dalarnas län och Torsby kommun i Värmlands län. Till norra Sverige räknas Norrland samt Dalarnas län och Torsby kommun i Värmlands län.

Vid anläggning av ny skog ska sådana trädslag användas som med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion.

Vid senaste tidpunkt för hjälpplantering ska det i beståndet finnas minst så många huvudplantor som behövs för att trygga återväxten av en skog av tillfredsställande täthet. Plantorna ska vara i huvudsak jämnt fördelade över arealen.

Senaste tidpunkt för hjälpplantering är den tidpunkt då en skogsodling eller en naturlig föryngring senast kan kompletteras med plantor som bedöms ha förutsättningar att ge en tillfredsställande virkesproduktion.

Huvudplantor är plantor av för växtplatsen lämpliga trädslag som med hänsyn till kvalitet, utvecklingsstadium och skaderisk har förutsättningar att utvecklas väl och därför är lämpliga att ingå i det framtida beståndet.

När tallskog, granskog eller björkskog anläggs, ska det vid senaste tidpunkt för hjälpplantering finnas minst så många huvudplantor som anges i tabell 1 i bilaga 2.

Med tall-, gran- eller björkskog avses här bestånd vars plantantal till minst 7/10 består av tall, gran respektive björk.

För växtplatser med ståndortsindex mellan de i tabellen angivna värdena eller skog med annan trädslagsblandning än den angivna ska jämkning ske mellan värdena i tabell 1 i bilaga 2, där så kan ske.

Antalet huvudplantor per hektar och plantornas fördelning över arealen beräknas genom provytetaxering med cirkelytor om 10 m². Vid taxeringen godtas högst 5 huvudplantor per provyta. Minsta avstånd som godtas mellan huvudplantor är 0,6 meter.

Plantorna ska anses vara i huvudsak jämnt fördelade över arealen om andelen nollytor är högst 10 procent för ståndortsindex T14 respektive G22 och högre samt högst 20 procent för lägre ståndortsindex. Med nollyta avses en provyta med 3 meters radie som saknar huvudplantor.

Taxeringen ska utföras så att resultatet är statistiskt godtagbart.

Villkoren i 6 § första stycket skogsvårdslagen ska inte gälla för mark som disponeras av universitet, högskola eller annan forskningsinstitution under en tid av minst 10 år för vetenskapliga ändamål. (SKSFS 2014:7)

Om naturlig föryngring eller skogsodling inte uppfyller eller bedöms inte komma att uppfylla de krav som ställs i 6-13 §§, ska hjälpplantering snarast utföras.

För skogsodling får endast användas skogodlingsmaterial som kan ge skogsbestånd som har goda förutsättningar att utvecklas väl och som kan utnyttja marken för tillfredsställande virkesproduktion.

Bok (Fagus silvatica), vårtbjörk (Betula pendula) samt ek (Quercus pedunculata [robur] och Quercus sessiliflora [petrea]) av Europeisk härkomst får användas för skogsodling endast om skogsodlingsmaterialets härkomst är antingen nordligare än lat. 51° N eller ostligare än long 20° O.

Med ett skogsodlingsmaterials härkomst avses ortsangivelsen för det bestånd varifrån skogsodlingsmaterialet hämtats.

Skogsstyrelsen fastställer i särskild ordning vilka härkomstlatituder som skogsodlingsmaterial från tall- och granfröplantager ska anses ha vid användning.

Med fröplantage avses en särskilt anlagd plantering för fröproduktion.

När gran från östra Europa används enligt tabell 3 i bilaga 2 ska skogsodlingsmaterial från Lettland anses ha härkomstlatituden 56°30', Vitryssland 55°30', Nordöstra Polen 55°, Södra Polen 51° samt Slovakien och Rumänien 50°.

Tall och gran får i samband med skogsodling användas endast enligt tabellerna 2 och 3 i bilaga 2. Förflyttning i höjdled ska begränsas så att föryngringsresultatet inte riskeras.

Användning av vegetativt förökat skogsodlingsmaterial inom en brukningsenhet får inte, med det undantag som anges i 24 §, ske i sådan utsträckning att den areal som föryngrats med sådant material uppgår till mer än fem procent av arealen produktiv skogsmark.

Även om den begränsning som angetts i 23 § skulle överskridas får alltid inom en brukningsenhet vegetativt förökat skogsodlingsmaterial användas på en areal uppgående till högst 20 hektar.

Annat vegetativt förökat skogsodlingsmaterial än som kommer från en sådan godkänd frökälla som avses i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2002:2) till skogsvårdslagen (1979:429) angående produktion och saluföring m.m. får inte användas för skogsodling.

Plantering av vegetativt förökat skogsodlingsmaterial omfattande minst 0,5 hektar ska anmälas till Skogsstyrelsen minst sex veckor innan planteringen påbörjas. Anmälan ska innehålla karta utvisande var planteringen ska ske, samt uppgifter om fastighetsbeteckning, markägare och frökälla.

SKSFS 2011:7

Skogsmarkens ägare ska i förväg till Skogsstyrelsen anmäla när han eller hon avser att använda skogsodlingsmaterial av främmande trädarter på en areal om minst 0,5 hektar.

Contortatall får, med de undantag som anges nedan, inte användas för skogsodling på högre höjd mellan latitud 60° och 68° än vad som framgår av figuren i bilaga 3. Söder om latitud 60° får - med undantag för Värmlands och Örebro län - contortatall inte användas. Inom Värmlands och Örebro län får contortatall inte användas för skogsodling söder om 59°30'. Contortatall får vidare inte användas i sådana lägen där inhemska trädslag erfarenhetsmässigt inte har tillräcklig härdighet för skogsodling eller på marker med ståndortindex T24 eller G24 och högre index. Contortatall får dessutom inte användas närmare nationalparker och naturreservat än en kilometer. För skogsodling med contortatall söder om latitud 60° får Skogsstyrelsen medge undantag, om det finns särskilda skäl för sådan odling på starkt aspbemängda föryngringsytor med ståndortsindex T20 eller G20 och lägre index eller för försöksverksamhet som dokumenteras i en särskild plan. Vid avverkning ska, när contortatall avses användas vid föryngring, trädsamlingar och enstaka äldre, grövre träd av inhemska trädslag sparas för att ingå i det nya beståndet.

Reglerna i 16-28 §§ gäller inte sådan odling som sker för vetenskapligt ändamål vid universitet, högskolor och andra svenska forskningsinstitutioner.

För att en avverkning ska anses vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog genom naturlig föryngring ska normalt kvarlämnas lämpliga skärm- eller fröträd i tillräckligt antal. Avverkningen ska vidare utföras så att fröproduktion, frögroning och planttillväxt gynnas. För att vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog genom skogsodling ska avverkningen skapa lämpliga förutsättningar för frögroning eller plantetablering och planttillväxt.

Avverkning som främjar skogens utveckling ska gynna sådana trädslag som med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion. Stamantalet och virkesförrådet efter avverkning ska vara tillräckligt för att tillvarata markens virkesproducerande förmåga. De kvarlämnade träden ska i huvudsak vara jämnt fördelade över arealen. Skador på kvarlämnade träd ska så långt möjligt undvikas.

Föryngringsavverkning får inte ske i bestånd med lägre ålder än den som anges i tabellerna 4 och 5 i bilaga 2 samt i föreskrifterna nedan för lövträd.

Med föryngringsavverkning avses annan avverkning än sådan röjning eller gallring som främjar skogens utveckling och som inte har till syfte att skogsmarken ska tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning i bestånd som omfattas av 23 § skogsvårdslagen och vars virkesförråd till minst hälften består av ask är 50 år, av bok 80 år och av ek 90 år. För övriga bestånd som omfattas av 23 § skogsvårdslagen samt för bestånd vars virkesförråd till minst hälften består av björk, asp eller al är motsvarande åldersgräns 35 år.

För växtplatser med annat ståndortsindex eller bestånd med annan trädslagsblandning än ovan ska jämkning ske mellan de angivna åldrarna, där så kan ske.

Bestånd där det föreligger skyldighet att anlägga ny skog enligt 5 § skogsvårdslagen får avverkas även om det inte uppnått lägsta tillåtna ålder. Detsamma gäller, i samband med föryngringsavverkning på intilliggande mark, bestånd av ringa storlek som försvårar ett rationellt skogsbruk.

Med ålder avses grundytevägd medelålder. Vid åldersbestämningen räknas inte fröträd, överståndare och underväxt. Medelåldern bestäms genom att antalet årsringar räknas vid 1,3 meters höjd. För barrträd görs tillägg för normalt antal år till denna höjd enligt tabell 6 i bilaga 2. För lövträd görs motsvarande tillägg.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

SKSFS 2011:7

På brukningsenheter som är större än 1 000 hektar produktiv skogsmark gäller utöver den begränsning som anges i 12 § skogsvårdsförordningen att den areal som föryngringsavverkas under fem på varandra följande år sammanlagt inte får överstiga fem årsarealer. På brukningsenheter som är större än 5 000 hektar får vidare den areal som föryngringsavverkas under ett enskilt år inte överstiga 1,5 årsareal. Genom att fastställa en avverkningsplan för högst 10 år kan Skogsstyrelsen, efter ansökan av skogsmarkens ägare, medge att årsarealerna fördelas på annat sätt under den fastställda perioden. Årsarealen beräknas enligt följande: Årsareal = brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal x arealfaktor x korrektionsfaktor. Arealfaktorn och korrektionsfaktorn bestäms enligt tabellerna 7 och 8 i bilaga 2.

Anmälan ska göras även för föryngringsavverkning som ska ske på grund av att skogen skadats (5 § första stycket 1 skogsvårdslagen) eller för att skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande (5 § första stycket 3 skogsvårdslagen).

SKSFS 2011:7

Av kartan/kartskissen ska framgå framgå de hänsynskrävande biotoper, de kulturmiljöer och kulturlämningar de lokaler för arter samt de skyddszoner där hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen planeras, enligt vad som angetts i hänsynsredovisningen på anmälningsblanketten. Anmälan om avverkning behöver inte göras, 1. när tillstånd till avverkning krävs enligt 15 § eller 27 § skogsvårdslagen, 2. om avverkningen syftar till att bevara och/eller utveckla naturvärden eller kulturmiljövärden enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. miljöbalken, 3. för avverkning inom område som omfattas av naturvårdsavtal enligt 7 kap. 3 § jordabalken och där markanvändningen enligt avtalet syftar till att bevara och/eller utveckla naturvärden, 4. om undantag medgetts enligt 10 § tredje stycket skogsvårdslagen, 5. om anmälan för samråd beträffande avverkningen gjorts enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, 6. om området ska användas för verksamhet, vars tillåtlighet i det enskilda fallet prövats enligt annan lag, t.ex. kraftledning, annan väg än skogsbilväg, järnväg, bostadsbebyggelse, industrimark, salutäkt, golfbana och skidanläggning, samt 7. om området ska användas för annat ändamål än virkesproduktion i enlighet med en gällande detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900). Inte heller behöver avverkning för annat ändamål än virkesproduktion anmälas inom område som disponeras av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets Materielverk eller Försvarets Radioanstalt. (SKSFS 2014:2)

Om ändamålet med marken ska ändras, ska i anmälan anges för vilket nytt ändamål marken kommer att tas i anspråk efter avverkningen.

Anmälningsskyldigheten vid uttag av skogsbränsle är begränsad till sådant uttag efter föryngringsavverkning som är avsett för användning eller vidareförädling i yrkesmässig verksamhet. (SKSFS 2012:5)

Anmälan ska göras skriftligt på blankett eller i elektronisk form i enlighet med vad Skogsstyrelsen fastställer. Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge att uppgifterna lämnas i annan skriftlig eller elektronisk form. Varje blankett med tillhörande karta/kartskiss och redovisning av återväxtåtgärder samt natur- och kulturmiljöhänsyn får inte innehålla mer än en behandlingsenhet. Med behandlingsenhet menas i dessa föreskrifter ett sammanhängande markområde, eller delområden belägna högst 100 meter från varandra. Skogsstyrelsen kan, om det finns särskilda skäl, medge att även delområden som är belägna mer än 100 meter från varandra får ingå i en och samma anmälan. (SKSFS 2012:5)

SKSFS 2011:7

För att en avverkning ska få påbörjas tidigare än sex veckor från tidpunkten från anmälan bör sådant undantag kunna antas leda till en påtaglig fördel för miljön eller för skogsskötseln samtidigt som det inte bör kunna antas medföra olägenhet av betydelse i andra former för naturmiljön, kulturmiljön eller rennäringen. De omständigheter som åberopas för undantag bör inte rimligen ha kunnat förutses. (SKSFS 2014:2)

Ansökan om avverkningstillstånd och redovisning av vad sökanden avser att göra för att tillgodose naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen ska göras skriftligt på blankett eller i elektronisk form i enlighet med vad Skogsstyrelsen fastställt. Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge att ansökningen och redovisningen sker i annan skriftlig eller elektronisk form.

Innan föryngringsavverkning eller avverkning för byggande av skogsbilväg påbörjas inom renskötselns året-runt-marker ska skogsmarkens ägare bereda berörd sameby tillfälle till samråd. Med berörd sameby avses den sameby inom vars betesområde avverkningen avses ske. Samrådet ska omfatta avverkningen med efterföljande skogsvårdsåtgärder.

Om brukningsenheten är mindre än 500 hektar produktiv skogsmark, behöver den berörda samebyn inte beredas tillfälle till samråd för hyggen som är mindre än 20 hektar, i fjällnära skog 10 hektar, produktiv skogsmark inom brukningsenheten. Samråd ska dock ske om avverkningen berör för rennäringen särskilt viktig hänglavbärande skog, rastbete, arbetshage, flyttled eller om hygget ansluter till kalmark eller plantskog som sammanlagt med det planerade hygget överstiger 20 hektar, i fjällnära skog 10 hektar, inom brukningsenheten. För större brukningsenheter än 500 hektar produktiv skogsmark kan parterna komma överens om motsvarande lättnad i samrådet.

Till ansökan om tillstånd eller anmälan om avverkning inom renskötselns åretrunt-marker ska, där samrådsskyldighet föreligger, fogas ett skriftligt bevis om att berörd sameby beretts tillfälle till samråd.

SKSFS 2011:7

Ansökan om avverkningstillstånd och redovisning av vad sökanden avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen ska göras skriftligt på blankett som Skogsstyrelsen fastställt. Om det finns särskilda skäl, får dock Skogsstyrelsen medge att ansökningen och redovisningen sker i annan skriftlig form.

För tillämpningen av föreskrifterna i detta kapitel har landet indelats i områdena Norr och Söder. Med område Norr avses Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands län och Västernorrlands län samt Transtrands, Särna och Idre socknar i Dalarnas län. Med område Söder avses Gävleborgs län, Dalarnas län utom Transtrands, Särna och Idre socknar samt alla län söder därom.

Föreskrifterna i detta kapitel gäller även på mark som inte är skogsmark. De gäller dock inte 1. i fjällnära skog enligt avgränsningen i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1991:3) om gränserna för fjällnära skog, 2. skadad skog på skogligt impediment. Med begreppet skogligt impediment avses detsamma som anges i definitionen i 2 § skogsvårdslagen (1979:429), 3. skog inom område som omfattas av naturvårdsavtal enligt 7 kap. 3 § jordabalken, om ett syfte med avtalet är att gynna förekomsten av död ved, 4. stubbar, högstubbar och stubbvältor.

Med skogsindustri avses i dessa föreskrifter fast anläggning för bearbetning eller förbränning av virke.

Med rått barrvirke avses i dessa föreskrifter och allmänna råd färskt stamvirke som är lämpligt som yngelmaterial för skadliga insekter.

Med stamvirke avses i dessa föreskrifter och allmänna råd hela eller delar av trädstammar, oavsett tilltänkt användningsområde.

Med skadliga insekter avses i dessa föreskrifter och allmänna råd större märgborre, åttatandad barkborre och sextandad barkborre.

Bestämmelserna gäller endast gran av släktet Picea med stamdiameter över 10 cm på bark, samt tall av arten Pinus silvestris med skorpbark.

Med skorpbark avses i dessa föreskrifter och allmänna råd längsgående oregelbundna fåror i uppsprucken gråaktig bark på nedre delen av tallstammar.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

När mer än 5 m³sk rått barrvirke avsiktligt eller oavsiktligt skadats inom ett hektar genom storm, snöbrott, avverkning, röjning eller på annat sätt, skall den volym skadat rått barrvirke som överstiger 5 m³sk utforslas eller göras otjänlig som yngelmaterial för skadliga insekter före de tidpunkter som anges under rubriken "Lagring av stamvirke".

Inom område Norr får rått barrvirke som avverkats före den 15 juni inte lagras efter den 15 juli. För gran gäller dessutom att rått stamvirke som avverkats under tiden 15 juni till 15 juli inte får lagras efter den 15 augusti.

Inom område Söder får rått barrvirke som avverkats före den 1 juni inte lagras efter den 1 juli. För gran gäller dessutom att rått stamvirke som avverkats under juni månad inte får lagras efter 1 augusti, samt att rått stamvirke som avverkats under juli månad inte får lagras efter 1 september.

Reglerna i 11 och 12 paragraferna gäller dock inte 1. rått barrvirke som före insekternas svärmning behandlas så att det inte kan tjäna som yngelmaterial för skadliga insekter, 2. då åtgärder vidtas efter insekternas svärmning så att inte någon ny generation av skadliga insekter kan lämna barrvirket, 3. rått tall- respektive granvirke som i område Norr den 15 juli eller i område Söder den 1 juli lagras i terminal som omfattar minst 5 000 m³f tallrespektive granvirke, 4. virke som lagras vid skogsindustri.

SKSFS 2011:7

Med lagring avses i dessa föreskrifter och allmänna råd att rått barrvirke lämnas kvar inom avverkningsområdet eller att det lagras längs bilväg eller på annan plats.

Åtgärder ska, enligt vad som anges nedan, vidtas för bekämpning av granbarkborre inom  Skåne län: Bromölla, Båstads, Eslövs, Hässleholms, Hörby, Höör, Klippans, Kristianstads, Osby, Perstorps, Svalövs, Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner,  Blekinge län: samtliga kommuner,  Hallands län: samtliga kommuner,  Kronobergs län: samtliga kommuner,  Kalmar län: Emmadoda, Nybro och Torsås kommuner,  Jönköpings län: den del av länet som ligger söder om riksväg 40,  Västra Götalands län: den del av länet som ligger söder om riksväg 40,

Vad som föreskrivs nedan gäller inom i 15 § angivna områden utöver vad som gäller enligt 1-14 §§.

har upphävts genom (SKSFS 2012:2)

När mer än 3 m sk råa granar inom ett hektar skadats före den 1 juni genom storm, snöbrott, brand eller på annat sätt, ska den volym som överstiger 3 m sk forslas till terminal, skogsindustri eller göras otjänlig som yngelmaterial för granbarkborrar senast den 1 juli. Om skadan inträffat från och med 1 juni till och med 15 september ska ovannämnda åtgärder ske senast inom 5 veckor från skadetidpunkten. Inom Östersunds kommun, Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommuner, de delar av Bergs och Härjedalens kommuner som ligger öster om väg E 45, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli.

(SKSFS 2012:2)

Rått granvirke, oavsett diameter, som inte omfattas av 20 § och som avverkats före den 1 juni ska senast den 1 juli samma år forslas till terminal, skogsindustri eller göras otjänligt som yngelmaterial. För rått granvirke som avverkats under juni månad ska ovannämnda åtgärder ske senast den 1 augusti och för rått granvirke som avverkats under juli månad ska ovannämnda åtgärder ske senast den 1 september samma år. Inom Östersund, Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommuner, de delar av Bergs och Härjedalens kommuner som ligger öster om väg E 45, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli. (SKSFS 2012:2)

Har råa granar, såväl stående och liggande träd som avverkat virke utsatts för angrepp av granbarkborre får Skogsstyrelsen besluta att skogsmarkens ägare, eller annan som förfogar över skog eller virke, senast den 1 juli, eller om angreppet skett från och med 1 juni till och med 15 september vid tidpunkt som Skogsstyrelsen bestämmer, ska ha avverkat angripna träd och ha transporterat allt angripet virke till terminal, industri eller behandlat det så att någon ny insektsgeneration inte kan lämna virket (sök- och plockmetoden). Detta gäller inte

SKSFS 2011:7

träd och virke som uppenbart saknar betydelse som yngelmaterial för granbarkborre. Inom Östersunds kommun, Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommuner, de delar av Bergs och Härjedalens kommuner som ligger öster om väg E 45, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli. Om det av särskilda skäl behövs av hänsyn till lokala förhållanden får Skogsstyrelsen besluta att åtgärderna ska vara vidtagna vid andra tidpunkter än de nämnda. (SKSFS 2012:2)

Avverkningen skall utföras så att bekämpningen inte försvåras. Om det behövs för att motverka ytterligare insektsangrepp, får Skogsstyrelsen besluta att avverkningar inom bekämpningsområdet skall ske på en tid eller ett sådant sätt som inte försvårar bekämpningen.

Dessa föreskrifter om den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen gäller vid all skötsel av skog på mark som omfattas av skogsvårdslagen. (SKSFS 2013:2)

Med uttrycket skador ska förhindras eller begränsas avses i föreskrifterna att skador ska förhindras helt, om det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram.

SKSFS 2011:7

I 2 kapitlet miljöbalken finns allmänna hänsynsregler.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

har upphävts genom (SKSFS 2013:2)

har upphävts genom (SKSFS 2013:2)

Vid skötsel av skog ska inslag av växtplatsens naturligt förekommande trädslag behållas och ges förutsättningar att utvecklas väl. Om förekomsten av vissa sådana trädslag är obetydlig, ska ett ökat inslag eftersträvas.

Vid all avverkning ska av hänsyn till arter, kulturmiljön och landskapsbilden buskar och enstaka träd, trädsamlingar och döda träd lämnas kvar.

(SKSFS 2013:2)

När det finns grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, hålträd, boträd och träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd, ska i första hand sådana träd lämnas kvar.

Hyggens storlek och utläggning ska anpassas till natur- och kulturmiljön. En begränsning av hyggenas storlek ska eftersträvas.

Med skogsbilväg avses här en väg huvudsakligen avsedd för skogsbrukets behov där virkestransport kan ske med lastbil.

Med traktorväg avses här en iordningställd väg av varaktig beskaffenhet huvudsakligen avsedd för skogsbrukets behov där virkestransport kan ske med terränggående motorfordon, men inte med lastbil.

SKSFS 2011:7

När skogsbilvägar och traktorvägar byggs, ska skador förhindras eller begränsas på natur- och kulturmiljön.

Passager över vattendrag ska utformas så att vandringshinder för vattenlevande organismer inte uppstår och att vattendraget behåller sin naturliga botten.

Regler om vattenverksamhet finns i 11 kap miljöbalken.

Vägdiken ska utformas så att de inte ansluter direkt till vattendrag eller sjö, eller åtgärder vidtas så att skadlig slamtransport förhindras.

Vid all skötsel av skog ska skador i och invid hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen förhindras eller begränsas.

För områden och kulturmiljöer (fornlämningar) som omfattas av 7 kap. miljöbalken (1998:808) respektive 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950) gäller nämnda bestämmelser i stället för dessa föreskrifter. (SKSFS 2013:2)

Skador till följd av skogsbruksåtgärder ska förhindras eller begränsas i livsmiljöer och på substrat där det förekommer prioriterade fågelarter, vilka framgår av bilaga 4, samt arter markerade med N och n i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) eller som betecknas som akut hotade, starkt hotade, sårbara eller nära hotade. I artskyddsförordningen finns regler om artskydd. (SKSFS 2013:2)

Med skyddszoner avses här ett område som behövs för att förhindra eller begränsa skadlig inverkan på angränsande miljöer vid skötsel av skog.

Skyddszoner med träd och buskar ska lämnas kvar vid skötsel av skog i sådan utsträckning som behövs av hänsyn till arter, vattenkvalitet, kulturmiljö, kulturlämningar och landskapsbild. (SKSFS 2013:2)

Vid skogsplantering på nedlagd jordbruksmark ska en skyddszon utmed sjöar, vattendrag, kulturmiljöer och öppen jordbruksmark samt bebyggelse lämnas oplanterad eller planteras med lövträd.

Skador till följd av skötsel av skog ska förhindras eller begränsas på mark och vatten.

SKSFS 2011:7

Vid skötsel av skog ska skadligt näringsläckage och skadlig slamtransport till sjöar och vattendrag förhindras och vattenkvaliteten bibehållas eller förbättras. Vid användning av bekämpningsmedel, drivmedel eller oljor ska det ske så att skador på miljön förhindras.

Framkomligheten på allmänt nyttjade stigar, stigar av kulturhistoriskt intresse samt permanenta spår och leder får inte försvåras genom att röjnings-, hyggesrensnings- eller avverkningsrester lämnas eller att körskador förorsakas. Markberedning och plantering får inte utföras på sådana stigar och leder.

När skogsgödsling utförs ska det ske så att skador förhindras eller begränsas.

(SKSFS 2013:2)

När träddelar utöver stamvirket tas ut ur skogen ska åtgärder vid behov vidtas så att skador inte uppstår på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans och buffringsförmåga mot försurning. Stubbskörd får inte ske i skyddszoner mot sjöar och vattendrag.

Allvarliga körskador ska förhindras.

Markberedning som orsakar skador ska inte ske i skyddszoner mot sjöar, vattendrag och våtmarker.

Markberedning ska ske så att kulturlämningar, allmänt nyttjade stigar samt permanenta spår och leder inte skadas.

SKSFS 2011:7

Skyddsdikning och rensning av diken ska avslutas innan de når sjöar och vattendrag eller åtgärder vidtas så att skadlig slamtransport förhindras.

(SKSFS 2013:2)

Bestämmelser om dikesrensning finns i 11 kap 15 § miljöbalken.

Med skyddsdikning avses vad som framgår av 14 § skogsvårdslagen.

En prioritering får endast göras om det inte är möjligt att inom intrångsbegränsningen ta all den hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen som krävs under 7 kap. dessa föreskrifter. Vid förekomst av prioriterade fågelarter enligt bilaga 4 eller arter som är markerade med N eller n på bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) ska hänsynen anpassas till arternas särskilda behov. 3 4 För att bevara livsmiljöer, vilda djur, växter samt vilda fåglar och för att bibehålla eller förbättra vattenkvalitén i sjöar och vattendrag ska följande prioriteras.  hänsynskrävande biotoper  gamla och/eller grova träd, äldre döda träd, samt äldre lövträd i barrdominerade bestånd  skyddszoner mot sjöar och vattendrag.

(SKSFS 2013:2)

Om föreskrifterna inte har följts och detta medför skada ska följande åtgärder vidtas.

2 Miljöbalken (1998:808) och skogsvårdslagen (1979:429) 3 Artskyddsförordningen (2007:845) 4 Miljöbalken (1998:808) och förordning (2004:660) om förvaltning av kvalitén på vattenmiljön

SKSFS 2011:7

1. Kulturmiljöer och kulturlämningar som omfattas av skogsvårdslagen ska om möjligt återställas om körskador och spår efter markberedning uppstått. Kulturmiljöer och kulturlämningar ska rensas från täckande röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester, så att lämningarna är väl synliga vid kommande åtgärder. 2. Allmänt nyttjade stigar samt permanenta spår och leder ska lagas och rensas från röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester samt planterade plantor. 3. Vattendrag och diken ska rensas från röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester och deras naturliga lopp återställas efter körskada om återställandet inte innebär en ökad negativ påverkan på vattenkvaliteten. Diken ska rensas från virke som lagts i för överfart och felaktigt avslutade diken som orsakar skadlig slamtransport ska åtgärdas. 4. Barrträdsplantor som planterats ska tas bort från skyddszoner på nedlagd jordbruksmark. 5. Allvarliga körskador ska återställas om återställandet inte innebär en ökad negativ påverkan på vattenkvaliteten. Detsamma ska gälla andra skador på mark och vatten som innebär skadligt läckage av slam, näring eller tungmetaller till sjöar, vattendrag eller diken, till följd av skötsel av skog.

(SKSFS 3013:2)

För förhandsbeslut enligt 13 § skogsvårdslagen ska den som begärt beslutet betala en avgift som motsvarar full kostnadstäckning för Skogsstyrelsens handläggning av ärendet.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 2012.

Genom denna författning upphävs

1. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429).

10 § skogsvårdslagen Lägsta virkesförråd efter en avverkning i barrskog som syftar till att främja skogens utveckling.

5 § första stycket 1 skogsvårdslagen Virkesförråd i barrskog, björkskog och blandskog av barrträd och björk som anger den nivå där skyldighet att anlägga ny skog normalt inträder. Med barrskog avses bestånd som till minst 7/10 består av tall och/eller gran. Med björkskog avses bestånd som till minst 7/10 består av björk. Med blandskog av barrträd och björk avses bestånd som till minst 7/10 består av sådana trädslag.

SKSFS 2011:7

Bilaga 2