SOU 1922:34 första serien
Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping
UTLÄTANDE
STOCKHOLM 1922 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
UTLÄTANDE
MED
FÖRSLAG TILL FÖRORDNING OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD MOT SÅ KALLAD VALUTADUMPING
STOCKHOLM 1922 ISAAC MARCUS" BOKTRYCKERI:-AKTIEBOLAG
UTLÅTANDE
MED
FÖRSLAG TILL FÖRORDNING OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD MOT SÅ KALLAD VALUTADUMPING
STOCKHOLM 1922 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
Innehållsförteckning.
Sid. TUI GAIA OT morse or srosesbienbegsrorekbos stina dans annen ennga Fran oas ANAR FUN aAa o Shea ed Arr grn RN 5 Särskilda yttranden och reservationer: SV BOK Mål SS0D Speer bar enten era OLLES NSP a arc ormar an pnalona pe beten Ted e sr ERA Era en EE 26 av: HOK VV OLD esssokursesostsasrneiss ene Rs öra nes ängs es ENS Ees sp Resa Rss Sr SRSS ANS SNs Nr SRES 26 av herrar Vennersten, Ericsson, Hjorth, Huldt och Ljungman ............... 28 av berrarp Björnsson och Sköld Cases nes socken i evastdssa stent As erik s ene 28 av herrar Björnsson, Insulander och Wohlin is ...seststsressrsssrssrssereserrenern sena sena 28 av Berrar Bachs och Sköld: ssscwe-bea stan sistsåssskis örENesyntns a rnA ANKARA AS Nakna VER 29 av herrar Heckscher, Höjer, Lembke, Rehn och Röing sosssesssssssssesersn 29 av Herr BngbOrS = mod mkutscWsksletsd nn äre Usns nin Er Mete sinn IN ste sär ogd RES SR NORA Ronge en 41 av Herr NilfS08 po sdkimsevssinostrsspvinoysosssessst sesNenkenn dennes Skog HeskNSKNNSNEFNENNNKs AES ANANAS 41 Bilagor: 1. Kortfattad översikt av den ekonomiska konjunkturutvecklingen sedan £9200a OC BUStröml ss sasestinsssssbevssessk son sär seen rs ap td setes ksesrR kens keNar sen 43 2. Tablå utvisande Sveriges totala införsel samt införseln från Tyskland åren 1913, 1920 och 1921 av vissa viktigare varuslag ............... 89
3. Förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valuta- dumping jämte tillhörande författningsförslag och motiv ............... 97
Tir, KONUNGEN.
I skrivelse den 25 juni 1921 anmodade dåvarande statsrådet och chefen för handelsdepartementet tull- och traktatkommittén, bland annat, att verkställa utredning angående möjligheten och lämpligheten att införa
differentialtullar mot valutasvaga länder till skydd för den för hemma- marknaden arbetande svenska industrien. I anledning därav avgav kom- mittén den 22 november samma år utlåtande i ämnet. Kommittén ytt- rade därvid, att kommittén ansett sig kunna utgå från att det sålunda erhållna uppdraget vore begränsat till att avse frågan om differential- tullar såsom skydd mot valutadumping och förklarade sig på anförda grunder icke kunna under förhandenvarande förhållanden tillstyrka in- förande av dylika tullar, men förordade däremot utarbetande av förslag till en beredskapslagstiftning att vid förändrade faktiska förhållanden eventuellt tjäna angivna syfte.
Efter avlämnandet av detta utlåtande mottog kommittén ett utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden den 2 december 1921, varav framgick, att Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att skyndsamt dels efter verkställd utredning avgiva utlåtande, huruvida i nuvarande situa- tion, med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande faktorer, hittills icke prövade statliga åtgärder av något slag — exempelvis sådana som falla inom importregleringens eller den allmänna valuta- och pen- ningpolitikens områden — lämpligen kunde vidtagas för att till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom, därest så skulle befinnas vara fallet, avgiva förslag i ämnet, dels ock, för den händelse kommittén skulle finna åtgärder i nyss antytt syfte icke för närvarande böra vidtagas, inkomma med närmare yttrande och förslag i fråga om den av kommittén i förberörda utlåtande av den 22 nästlidna november förordade beredskapslagstiftningen.
Senare hava till kommittén överlämnats ett stort antal handlingar för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén den 2 december 1921 lämnade uppdrag, nämligen dels genom chefen för handelsdeparte- mentet åtskilliga framställningar från industrisammanslutningar och en- skilda industriföretag ävensom vissa arbetaresammanslutningar angående åtgärders vidtagande för upphjälpande av ställningen inom särskilda in- dustrigrenar, dels genom chefen för jordbruksdepartementet framställningar från sammanslutningar och organisationer på jordbruksområdet, avseende i huvudsak åtgärder till befordrande av avsättningen av inhemsk bröd- spannmål. Nedan anförda tablå upptager förteckning över ifrågavarande remisser samt däri gjorda yrkanden.
samtliga i Stockholm. Internationella = litografför-| trycksaker med svensk text, såväl typo- bundet i Sverige, grafiska som litografiska, ävensom för kli- Svenska typografförbundet,| schéer.
lingens RE Sökandens namn och adress Hemställan datum St 1 2 | 8 | 4 Remisser från kungl. handelsdepartementet. 23/, 21 | 9/12 21 | Sveriges Industriförbund,Stock-| Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den/ | bolm. svenska margarinindustrien. I
Fn och | ?/12 21 | Svenska metallindustriarbetare-| Att sådana åtgärder måtte vidtagas, att de
/10 21 förbundet, Stockholm (70 000| — helt eller delvis nedlagda verkstäder inom organiserade järn- och metall-| — järn- och metallindustrien, som ifråga om arbetare). byggnader, maskiner, läge m. m. lämpa sig
| för rationell drift, övertagas av staten, samt att driften vid dessa verkstäder helt eller delvis överlåtes åt arbetarna samtidigt som| regeringen till förfogande ställer nödigt drift-| | kapital och ombesörjer avsättning för till-| verkade varor. I St8 a >/12 21 | A.-B. Sveriges förenade trikå-| Att för riksdagen måtte ånyo framläggas för-| | fabriker, Borås, slag till åtgärder för att upphjälpa trikå- A.-B. Norrköpings tricotfabrik,| industrien. Norrköping, Svenska trikåfabriksaktiebola- get, Malmö, Sigge Williamsons ylleindustri- aktiebolag, Borås samt Gårda = fabrikers aktiebolag, Göteborg, såsom represen- tanter för 22 firmor.
FPjoe ?/12 21 | A.-B. Tidan, Mariestad. Att förslag måtte framläggas för 1922 års! riksdag om höjning av tull satserna för vul- kanfiber och föremål därav.
| "ro 21 2/12 21 | Eldaren Johan Edvin Klasson,| Att regeringen måtte vidtaga åtgärder för att Alby. påskynda upptagandet av driften vid Alby nya kloratfabrik och Stockholms superfosfat- aktiebolags karbidfabrik i Alby.
20/10 21 ?/12 21 | A.-B. Colibrimotorer, Stock-| Att skydd mot den tyska konkurrensen måtte holm. införas för cykelmotorer.
?/a 21 | ?/12 21 I A.B. Rantens strå- och filthatt-| Att tullen å vissa slag av hattflätor måtte fabrik, Falköping-Ranten. borttagas. 9/1 21 | ?/12 21 | Landssekretariatet, Stockholm, Att alla lämpliga åtgärder måtte vidtagas, (med överlämnande av fram-| som kunna vara ägnade att åt de svenska ställning — från = Svenskal| arbetarna inom tryckeri- och bokbinderi- bokbindareförbundet, Inter-| branschen tillförsäkra arbete med produk- nationella litografförbundet i| — tion av arbeten för inhemskt behov. Sverige samt Svenska typo- grafförbundet angående skydd mot införseln av i utlandet producerade tryckeri- och bok- binderialster).
Ana ?/12 21 | Svenska bokbindareförbundet,| Att importförbud måtte införas för alla slags
| | I I
ST
22
183
1/3
22
22
22
20/12 21
2/12 21
20/12121
29/34 21
18/200G
18/3 22
22/3 22
Svenska pappersbruksförenin- gen, Stockholm.
Hälsingborgs gummifabriksaktie- bolag, Hälsingborg (skrivelsen ställd till utrikesdepartemen- tet och därifrån remitterad till handelsdepartementet).
A.-B. Förenade piano- och orgel- fabriker, Göteborg.
Korgvarufabrikanternas yrkes- förening, Stockholms korgmakeriarbetare- fackförening,
De blindas förening u. p. a. samtliga i Stockholm.
Kramfors fackligt organiserade arbetare genom Gust. Blixt, Kramfors.
Kemigrafiska aktiebolaget, Malmö.
A.-B. Solfarin, Sölvesborg, Fabriken Komps aktiebolag, Ystad, Nya A.-B. Fermia, Hälsingborg, Räppe stärkelsefabriksaktiebo- lag, Växjö,
Malmö choklad- och konfekt- fabriks aktiebolag, Malmö, A.-B. Svenska stärkelseintressen-
ter, Stockholm.
Svenska yllefabrikantföreningen, Norrköping.
A.-B. Pappersfilt, Halmstad, Wallbergs fabriks aktiebolag, Halmstad, Nordisk maskinfilt A.-B., Norr- köping, Schullström & Sjöströms Fabriks aktiebolag, Högsjö.
Avesta jernverks aktiebolag,
Avesta.
Att bestämmelse måtte utfärdas därom, att allt det papper och all den papp, som inom statsverkets olika förvaltningsgrenar samt inom av staten understödda institutioner användes, skall vara av svensk tillverkning. Att vederbörande svenska myndigheter måtte) förbjuda införseln av gummibollar från Tysk-| land till Sverige eller också medgiva de svenska gummifabrikerna rätt att exportera! sina gummibollar till Tyskland. |
|
Att vid uppgörandet till 1922 års riksdag] av eventuellt förslag till tullskydd i en eller annan form mot konkurrensen från valuta- svaga länder orgelindustriens behov av skydd måtte beaktas.
| Att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande i vad mån en reglering av importen av korg- makeriarbeten och barnvagnar skulle kunna genomföras. |
| Att regeringen måtte till hindrande av arbets- lösheten öppna handelsförbindelserna med | Ryssland.
Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den grafiska industrien.
Att Kungl. Maj:t täcktes, intill dess en allmän| revision av tulltaxan hinner företagas, alter- nativt besluta att antingen höja tullen å druvsocker och glykos från 23.5 till 35 öre eller snarast möjligt införa importförbud å glykos under priskontroll, samt att det måtte; tillses, att även den svenska karamellindu-' strien beredes möjlighet att existera.
Att åtgärder måtte vidtagas till förebyggande av! hotande driftstagnation inom ylleindustrien.
Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den) svenska maskinfiltindustrien.
Att vid statliga eller kommunala beställningar, | för vilka billigare utländskt anbud föreligger, de svenska fabrikanterna måtte lämnas till-; fälle att undersöka möjligheten av att redu- cera sitt pris och inkomma med nytt an-| bud. |
22/5 22
36/5 Ba
27/8 22
21/8 22
sla 29
Ja 22
2144 22
Sveriges tegelindustriförening, Stockholm.
Stockholms tapetseraremästare- förening och Stockholms ta- petserarefackförening, Stock- holm.
A.-B. Borås mek. gummiväveri, Borås.
Avesta jernverks aktiebolag, Avesta, Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag, Falun, Hellefors bruks aktiebolag, Hälle- fors, Horndals järnverks aktiebolag, Horndal, I Smedjebackens valsverks aktie- bolag, Smedjebacken, Klosters = aktiebolag, hyttan,
Ljusne-Voxna aktiebolag, Ljusne,
Surahammars bruks aktiebolag, Surahammar, Gimo-Österby bruks aktiebolag, Gimo, A.-B. Bofors, Bofors, Fagersta bruks aktiebolag, Fa- gersta, Uddeholms holm.
Långs-
aktiebolag, Udde-
Krag- och skjortfabrikanternas förenings styrelse, Linköping.
Klippans kromläderfabriks aktie- bolag, Klippan.
Svenska metallindustriarbetare- förbundet, Stockholm.
Att Kungl. Maj:t måtte utfärda förbud för import av mur- och taktegel från länder med deprecierad valuta eller föranstalta om skydd mot valutadumping; att vid behandling av tegelindustriens tullfråga hänsyn måtte tagas till vad föreningen i skrivelse under novem- ber 1921 till tull- och traktatkommittén anfört, samt att bestämmelser måtte ut- färdas, vari staten och kommunala verk samt personer och institutioner, vilka erhålla statshjälp för byggnadsföretag, förständigas att vid desammas utförande giva företräde åt svenskt material.
Att importförbud å möbler måtte utfärdas till skydd för den svenska möbelindustrien.
Att Kungl. Maj:t ånyo måtte överväga huru- vida icke skydd — exempelvis genom in- förandet av en valutadumpingavgift — kunde lämnas den svenska bandindustrien.
Att det måtte tagas under övervägande huru- vida icke numera de faktiska förhållandena åtminstone för järnindustriens vidkommande förändrat sig därhän, att den av tull- och traktatkommittén ifrågasatta beredskapslag- stiftningen borde omedelbart föreslås riks- dagen och lämpliga åtgärder även i övrigt vidtagas till skydd mot importen från valuta- svaga länder.
Att åtgärder måtte vidtagas till skydd mot konkurrensen från valutasvaga länder.
Att åtgärder måtte vidtagas till skydd för den inhemska fabrikationen av ovanläder.
Att åtgärder måtte vidtagas i syfte att, i fall av industriell vanhävd, arbetarna kunna med regeringens stöd övertaga driften.
1 2 20/30 21 | !8/1e 21 29/30 21 | 8/49 21 there 16/:0 21 2 217 | Fö 21 Sa 21 16/19; 21 Ha 21 | 18 91 12/0 21 1184 21 16/,1 21 | 18/12 21 19/33 21 | 28/;2 21 22/3; 21 | 18/40 21 20/10 21 | fa
Södra Kalmar läns lantmanna- klubb, Kalmar.
Dals och Lysings med Vadstena stad hushållningsgille, Vad- stena.
Gottlands läns hushållningssäll- skap, Visby.
Föreningen Sveriges spannmåls- intressenter, Stockholm.
Sveriges allmänna lantbruks- sällskap, Stockholm.
Blekinge läns hushållningssäll- skap, Karlskrona.
Norra Hallands lantbruksklubb, Kungsbacka.
Malmöhus läns hushållnings- sällskap, Malmö.
Öknebo härads gille, Södertälje.
hushållnings-
Östergötlands läns hushållnings- sällskap, Linköping.
Hölebo härads hushållningsgille, Trosa.
'
förseln av vete och vetemjöl tills vidare måtte förhindras.
vetemjöl.
för hämmande av importen särskilt av vete- mjöl. |
kammare och handelsattacheér i utlandet måtte anmodas att ofördröjligen undersöka möjligheterna för avsättning av svensk spann- mål, trindsäd och utsädesvaror och att även fortsättningsvis noga följa utvecklingsmöj- ligheterna i detta avseende, samt att vid eventuellt handelsavtal med Ryssland spann- målshandelns exportmöjligheter tagas i be- aktande.
vidtagas för att trygga avsättningen av 1921 års brödsädesskörd.
utfärdas, eller, om nämnda importförbud på grund av konstitutionella eller andra or- saker ej skulle kunna genomföras, en effek- tiv importreglering med i fråga om vete och vetemjöl strängt begränsade import- rättigheter vidtagas.
avsättning för 1921 års inhemska veteskörd måtte erhållas till priser, som åtminstone någorlunda motsvara produktionskostna- derna.
ländskt vetemjöl och att samtidigt på lämp- ligt sätt kvarnarna måtte förmås att omedel- bart återupptaga inköpen av svensk spann- mål till priser, som stå i rätt förhållande till utlandspriserna.
måtte utfärdas.
utländskt vetemjöl och att samtidigt på lämpligt sätt kvarnarna måtte förmås att omedelbart återupptaga inköpen av svensk spannmål till priser som stå i rätt förhål- lande till utlandspriserna,
29/24
30/11 30/11
1/12
112
?/12
12
19/12
21
21
21
21
21
21
21
21
18/12 16/12
26 (79
16/42
18/13
fr 22
AIR
$0j9
|
| I | I
Kristianstads läns hushållnings- sällskap, Kristianstad.
Kalmar läns södra hushållnings- sällskap, Kalmar,
Danderyds-Sollentuna hushåll- ningsgille, Stockholm.
Jönköpings länslantmannaklubb, Jönköping.
Södermanlands läns hushåll- ningssällskap, Nyköping.
Kullens lantbruksklubb, Höga- näs.
Stockholms läns hushållnings- sällskap, Stockholm,
Blekingelänslantmannaförening, Bräkne-Hoby.
Kopparbergs läns hushållnings- sällskap, Falun.
Skaraborgs läns hushållnings- sällskap, Skövde.
Kopparbergs läns hushållnings- sällskap, Falun.
Att jordbruksbefolkningens oerhörda svårig- heter måtte beaktas samt åtgärder vidtagas för beredande av avsättning åt det över- skott av brödsäd och potatis, som finnes | inom landet. |
I I I I I I
Att importförbud för vete och vetemjöl måtte | utfärdas, att en undersökning av storleken | utav inom landet förefintliga lager av im- | porterad spannmål måtte verkställas samt att en utredning för åstadkommande av | till brödsädesodlingens tryggande garante- rade minimipris, varom förslag borde före- läggas 1922 års riksdag, måtte föranstaltas.
Att importförbud för utländskt vetemjöl sna- rast måtte införas.
Att importförbud för vetemjöl snarast måtte utfärdas m. m.
Att åtgärder snarast måtte vidtagas för vinnande av en snabb avsättning för till avsalu avsedda partier vete och råg till i förhållande till odlingskostnaden skäliga priser. i Att importförbud för utländskt vete och vete- mjöl snarast måtte utfärdas samt att licens å införsel av utländskt socker måtte vägras. Att åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för att 1921 års höstsädesskörd måtte finna avsättning till skäligt pris samt att jord- brukets krav på trygghet för att en fort- satt brödsädesproduktion må bliva ekono- miskt lönande måtte beaktas.
Att tullsatserna för smör, ägg, fläsk och kött måtte höjas m, m,
Att erforderliga åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas till betryggande av avsättningen utav landets brödsädesskörd till priser, icke understigande kostnaderna för dess alstring.
Att åtgärder snarast måtte vidtagas, som verksamt skydda jordbraksnäringen mot övermäktig utländsk konkurrens, samt att dessa åtgärder måtte bliva av så varaktig beskaffenhet, att jordbruket och därige- nom vårt folks självförsörjning må kunna i görligaste mån erhålla för jordbruks- näringens fortbestånd erforderlig trygghet.
Att effektiva åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas till betryggande av goda avsätt- ningsmöjligheter för 1921 års brödsädes- skörd.
Till kommittén hava ock direkt ingivits ett antal framställningar rö- rande åtgärder, avsedda att för svenska industrigrenar bereda ökade av- sättningsmöjligheter, nämligen följande:
Hand- lingens Sökandens namn och adress datum | | ——
Hemställan
|
|
| 21/7
8/2
1/8
kg
2815
20/8
8/4
154
22
22
22
22
22
22
22
Skånes handelskammare, Malmö.
| Handelskammaren, Gävle.
I I
I
A.-B. J. 0. Öberg & Son, Eskilstuna.
A.-B. Borås mek. gummiväveri jämte 13 stycken vid bolaget anställda arbetare.
Stockholms vitvarufabrik, Stockholm (genom statsrådet och chefen för handelsdeparte- mentet).
Foto-kemiska verken, Stockholm.
Östergötlands och Södermanlands handels- kammare, Norrköping (i anslutning till en av Skånes handelskammare till kom- mittén den ? /1 22 insänd skrivelser.
|
Att därest provisorisk förhöjning av tull- skyddet kommer att beredas de industri- grenar, som äro hårdast utsatta för ojämn utländsk konkurrens, jämväl måtte beaktas ovanläders- och remindustriens trängande behov av ökat tullskydd.
Att tull- och traktatkommittén måtte lämna bolaget understöd: och råd beträffande viss leverans av brandautomobiler.
Att tull- och traktatkommittén omedelbart måtte taga initiativ till sådan provisorisk reglering av tullsystemet, att för landets näringsliv viktiga industrigrenar beredas möjlighet att bevara sin avsättning på den inhemska marknaden.
Att tull- och traktatkommittén måtte taga under allvarligt övervägande möjligheterna att i den av Skånes handelskammare an- visade riktning finna för näringslivet mer gagneliga utvägar till upphjälpande av den svenska industriens och arbetsmarknadens svåra läge.
den alltmera tilltagande Tyskland av skrivböcker.
importen från
Att tullarna å band och hängslen måtte ändras i förhållande till den tyska valutaförsämringen.
Att åtgärder ofördröjligen måtte vidtagas till skydd för den svenska vitvaruindustrien mot importen från valutasvaga länder.
| I I I
Svenska stålsolffabriken, Borås. |
den svenska fotokemiska industrien mot valutadumping.
Att åtgärder måtte vidtagas till åstadkom- mande av sådan provisorisk reglering av tullsystemet, att för landets näringsliv viktiga industrigrenar — däribland järn- hanteringen, metall- och järnmanufaktur- industrierna samt kardläderindustrien a må beredas möjlighet att bevara sin av- sättning på den inhemska marknaden. | Att tullskyddet för stålsolv måtte ökas.
Genom de från jordbruksdepartementet mottagna remisserna har kom- mitténs ursprungliga uppdrag av den 2 december 1921, vilket — utom vad beträffar beredskapslagstiftningen angående anstalter mot valuta- dumping — var begränsat till prövning av åtgärder för industriens
skyddande, utvidgats till att omfatta även skyddsåtgärder för jord- bruket.
Slutligen har till kommittén av kommerskollegium överlämnats en skrivelse från Skandinaviska Granitaktiebolaget, Göteborg, av innehåll, att kommerskollegium måtte taga under noggrann prövning av bolaget föreslagen åtgärd om införande av exportpremier å gat-, kant- och så kallad smågatsten av granit.
Kommittén har ansett lämpligt att i samband med handläggningen av de mottagna remisserna även behandla nyssnämnda till kommittén direkt ställda ansökningar, enär de avse frågor av liknande innebörd som de i remisserna berörda. I förevarande utlåtande ämnar kommittén alltså i ett sammanhang yttra sig såväl över de frågor, vartill hän- syftas i statsrådsprotokollet den 2 december 1921, som de i samt- liga ovan uppräknade remisser och framställningar framförda yrkanden.
Kommittén vill till en början framhålla, att kommittén — med ett viktigt undantag — funnit det lämnade uppdraget ävensom de särskilda remisserna och framställningarna påkalla yttrande och förslag rörande åtgärder av provisorisk natur, ägnade att bringa näringslivet lättnad och stöd i dess närvarande svåra betryck, och har kommittén alltså vid prövningen av de härför föreslagna botemedlen sökt att bedöma deras gagn och räckvidd med hänsyn härtill, icke till deras effekt under nor- mala förhållanden, ehuru kommittén naturligtvis icke kunnat undgå att beakta de förutsebara verkningarna för framtiden av de nödfallsåtgärder, det här gällt att taga ståndpunkt till.
Det nämnda undantaget utgöres av det i de lämnade direktiven ut- tryckligen framhävda spörsmålet om åtgärder på den allmänna valuta- och penningpolitikens område. Beträffande denna fråga har det redan från början stått klart för kommittén, att den ej kunnat behandlas en- bart eller ens huvudsakligen med hänsyn till önskan att bringa närings- livet lättnad i den närvarande depressionen, utan att den måste be- dömas på längre sikt. Detta är också den egentliga orsaken till att kommittén utbrutit valutaspörsmålet ur den grupp av frågor, som i detta sammanhang hänskjutits till kommitténs bedömande, och däröver avgivit ett särskilt utlåtande, vilket den 7 sistlidne februari avlåtits till Eders Kungl. Maj:t.
Vid sidan av valutafrågan föranleddes kommittén att redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet särskilt sysselsätta sig med problemet om en för näringslivet förmånligare reglering av de för många närings- grenar synnerligen betungande järnvägsfrakterna, och har kommittén jämväl i detta ämne avgivit underdånigt utlåtande, dagtecknat den 2 sistlidne mars. IGN
Då kommittén går att nu i vissa andra hänseenden angiva sin stånd- punkt till det i remissen den 2 december 1921 berörda frågekomplexet
ävensom till de i mängden av senare remisser och framställningar gjorda yrkandena, vill kommittén inledningsvis i största korthet söka antyda sin allmänna syn på det närvarande ekonomiska läget.
I den som bilaga till förevarande utlåtande fogade översikten angå- ende konjunkturutvecklingen sedan 1920 (bilaga 1) — vilken översikt utarbetats "på kommitténs föranstaltande men icke i detalj granskats av kommittén — hava sammanförts åtskilliga data, vilka med ganska stor tydlighet utvisa, vilken enorm tillbakagång som på alla områden av pro- duktion och varuomsättning inträtt under sistförflutet år såväl i vårt land som i de stora industriländerna. Man har velat uppskatta den totala inskränkningen i världsproduktionen på det industriella området under år 1921 till minst 30 eller 40 &Z av kvantiteten före kriget. De data, som föreligga rörande förhållandena under innevarande års första månader, visa icke, att någon tydlig förbättring i detta tillstånd inträtt. Särskilt är. det klart, att den i de flesta industriländer mycket omfattande arbets- lösheten alltjämt icke företer mera bestämda tecken till minskning.
Kommittén anförde i sitt utlåtande i valutafrågan, att kommittén an- såg två grundföreteelser hava samverkat att skapa det nuvarande elak- artade ekonomiska läget, nämligen dels en varaktig nedsättning av världshushållningens produktionsförmåga efter världskriget, dels en kon- junkturrörelse av mera normal typ, karaktäriserad i första hand av en utomordentligt svårartad och långvarig produktions- och avsättningskris, vilkens mest utmärkande drag är ett enastående häftigt prisfall.
I den mån prisfallet verkligen varit allmänt, föreligger tydligen ett penningpolitiskt spörsmål. Denna sida av depressionen och de åtgärder, vartill densamma synts böra giva anledning, har kommittén behandlat i sitt nyssnämnda utlåtande i valutafrågan.
Emellertid är det ej endast det allmänna prisfallet, som direkt vållat svårigheterna såväl för industrien som för jordbruket, utan i väsentlig mån även den bristande jämvikt, som uppstått mellan de olika slagen av priser inbördes. På sätt och vis kan denna bristande jämvikt sägas vara en följd av den starka förskjutningen i prisnivån, då, enligt vad er- farenheten ger vid handen, en del priser äro "trögare" än andra och sålunda icke lika hastigt följa med i prisförändringarna. Det är känt, att intill den tid, då prisstegringen nått sin höjdpunkt, förhållandet mellan de olika varornas priser i partihandeln förändrats högst avsevärt i jämförelse med läget före kriget ävensom att sedan dess en betydande utjämning härutinnan ägt rum. Beräkningar, som gjorts angående för- hållandet mellan parti- och detaljhandelspriser visa, att de sistnämnda i sitt fallande dröjt avsevärt efter de förra, men att, i samma mån parti- prisnivån begynt stabiliseras, detaljpriserna visat starkare tendens att närma sig partipriserna. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex (varå för- utom varjehanda detaljhandelspriser inverka även hyror och skatter)
visade för månadsskiftet september—oktober 1921 siffran 231 emot en partiindexssiffra för oktober samma år av 175; motsvarande siffror för månadsskiftet mars—april, respektive april månad innevarande år äro 195 och 164, vilket anger en ganska betydande utjämning.
Sistnämnda siffror äro i förevarande sammanhang av intresse framför allt ur den synpunkten, att de häntyda på en avsevärt förbättrad möj- lighet att återföra ett rimligt förhållande mellan varupriser och produk- tionskostnader och sålunda att undanröja den vid sidan av den all- männa prissänkningen säkerligen starkast verkande orsaken till den svenska industriens och det svenska jordbrukets oförmåga av lönande produktion. Dock är anpassningen, såsom närmare framgår av den i bilaga 1 meddelade översikten, i viktiga hänseenden ännu mycket ofull- ständigt genomförd.
Av det sagda framgår, att kommittén anser, att som huvudorsaker till till det svenska näringslivets nuvarande betryck kunna betraktas dels det för all företagsamhet förlamande allmänna prisfallet, dels oförmågan att tillräckligt snabbt anpassa de viktigare slagen av produktionsomkost- nader efter det förändrade prisläget å varumarknaden.
Kommittén har emellertid icke bortsett ifrån att även andra omstän- digheter förefinnas, vilka i hög grad bidragit att förvärra ställningen. I första rummet ifrågakommer därvid naturligtvis i avseende på industrien det redan förut påpekade fullkomligt abnorma läge, vari de svenska industriföretagen blivit försatta i förhållande till sina konkurrenter i vissa länder med starkt deprecierad valuta, i all synnerhet Tyskland. Nyligen publicerade uppgifter rörande den tyska exporten under de nio sista månaderna av år 1921 visa, att exporten till de skandinaviska länderna, varibland Sverige intager främsta rummet, även under nämnda år varit relativt mycket stark, om ock något minskad i förhållande till år 1920.
Av Tysklands totalexport uppgick exporten till Sverige, Norge och Dan- mark efter värdet räknat:
FR LS USS RARE SES EN Re till. 67 &X jr LOG ES SUS KT So ERNER NER er " 14:9 " 1921 (maj —december) sm.....nmnmmmmusssna SE ne
Absolut och som helhet betraktad kan den tyska exporten till Sverige under år 1921 och de första månaderna av 1922 icke sägas hava varit anmärkningsvärt stor i jämförelse med exporten under det sista freds- året. En mera betydande verklig ökning kan dock iakttagas beträffande bland annat följande varuslag: finpapper, böcker och andra trycksaker; strumpstolsarbeten av ylle och bomull; juteväv och säckar; konfektions- varor; diverse porslins- och glasvaror; järnplåt och andra slag av varm- eller kallvalsat samt draget järn och stål; bleckvaror; fackverk och järn- konstruktioner; diverse mekaniska verkstadsprodukter, elektriska maskiner,
järnvägsvagnar och automobiler; samt musikinstrument. Rörande ett flertal dylika varor har importen från Tyskland år 1921 varit större än år 1913, delvis avsevärt större, såsom närmare utvisas av den tabellariska uppställningen i bilaga 2. Den verkliga innebörden härav för svensk industri ur konkurrenssynpunkt har emellertid påtagligen varit betydligt större än som direkt framgår av där meddelade siffror, i det att, till följd av den utomordentligt nedsatta köpkraften och den under inflytande av de fallande priserna återhållna köplusten, konsumtionen inom landet på de flesta områden varit starkt inskränkt, varför en i konkurrens med svensk tillverkning skedd import av motsvarande eller kanske till och med mindre omfattning än 1913 i fertalet fall torde haft en relativt mycket större betydelse. Härtill kommer, att den från tysk sida ut- gående direkta priskonkurrensen ofta nog framträtt på sådant sätt, att det för svensk industri varit fullkomligt uteslutet att upptaga tävlan. Följden har varit, att de tyska industrialstren inträngt på områden, där förut den inhemska tillverkningen haft en obestridd marknad, och att på andra områden, där tävlan förekommit, det svenska fabrikatet för närvarande blivit mer eller mindre utkonkurrerat. Vissa upplysningar härutinnan inhämtas av den utredning angående förekomsten av valuta- dumping gentemot Sverige, som efter anmodan av tull- och traktatkom- mittén verkställts av Sveriges Industriförbund och av förbundet publi- cerats." I vilken utsträckning här valutadumping i egentlig mening spelat in, torde i de flesta fall vara omöjligt att exakt utreda. Att sådan i allmänhet medverkat och detta troligen i ganska hög grad, är enligt kommitténs mening ställt utom allt tvivel.
Till allt detta bör läggas, att, enligt vad från många håll vitsordats, blotta förekomsten av tyska anbud till priser understigande de svenska produktionskostnaderna, oavsett om leverans därpå följt till de utfästa villkoren, ofta verkat i hög grad oroande på den svenska marknaden och i följd därav haft mycket menlig påföljd för den svenska tillverk- ningen.
Det är vidare icke endast på den inhemska marknaden som den svenska industrien lidit kännbart avbräck genom. denna, av samverkande abnorma förhållanden premierade tyska varuimport. Detsamma har, enligt kom- mitténs åsikt, på tillfyllestgörande sätt visats vara fallet även på export- marknaden beträffande ett flertal svenska industrialster.
Vad jordbruket angår hava ävenledes, vid sidan av det allmänna pris- fallet, vissa särskilda omständigheter bidragit till det nuvarande betryckta läget. Sålunda hava priserna å ett flertal för jordbruksdriften behövliga förnödenheter stått och stå alltjämt i ett påtagligt missförhållande till priserna å såväl vegetabiliska som animaliska jordbruksprodukter. Det är vidare uppenbart, att avsättningsmöjligheterna för spannmål inom riket synnerligen ogynnsamt påverkats genom det oförutsedda sammanträffan-
det av en rekordartad brödsädesskörd och en under föregående konsum- tionsårs sista månader försiggående överflödigt stor spannmålsinförsel. Även den avsättning för animaliska produkter, Jordbruket tidigare nor- malt haft på vissa främmäånde marknader, har av flera skäl varit starkt hämmad. Härtill kommer den under en depressionstid som den nuva- rande särskilt kännbara avsaknaden av tillfredsställande anordningar för tillgodoseende av den sekundära fastighetskrediten och behovet av till- räcklig driftskredit. Slutligen vill kommittén ej underlåta att påpeka det särskilt oförmånliga läge, vari de jordbrukare blivit försatta, vilka till krigstidens relativt högt uppdrivna jordpriser förvärvat lantbruks- fastigheter, ehuruväl det icke får bortses ifrån att ett icke ringa antal av dessa torde hava inköpt fastigheterna i spekulativ avsikt. Likaledes hava naturligtvis de arrendatorer blivit särskilt hårt drabbade av depres- sionen, vilka vid förut rådande höga prisläge bundit sig vid arrenden på kortare eller längre tid framåt.
Då det för kommittén gällt att vinna en hållpunkt för bedömande av behovet och önskvärdheten av särskilda statsåtgärder till näringslivets hjälp, har det för kommittén varit angeläget söka vinna en uppfattning om det internationella konjunkturläget för närvarande och utsikterna där- utinnan för den närmaste framtiden. Det har därvid förefallit kommit- tén som vore, av flera tecken att döma, en viss förbättring under de senaste månaderna skönjbar särskilt i Förenta Staterna. Någon mera bestämd mening härutinnan vågar kommittén dock icke uttala.
Vad vårt land beträffar visar erfarenheten från föregående depressions- tider, att utvecklingen här i allmänhet rätt troget återspeglat konjunk- turrörelsen på de ledande utländska marknaderna, dock med någon för- sening och speciellt så att själva ansatsen till uppgång plägat inträda relativt sent. Det förefaller kommittén därför som om övervägande skäl talade för att någon mera märkbar lättnad icke under den närmaste tiden vore att förvänta för det svenska näringslivet i allmänhet taget, om ock för enskilda branscher en mer eller mindre varaktig förbättring naturligtvis icke bör anses utesluten.
Kommittén hyser den övertygelsen, att det icke finnes något medel, som är ägnat att i avgörande grad råda bot på de svårigheter, varmed vårt näringsliv har att kämpa, enär dessa väsentligen hava sin grund i förhållanden, vilka det icke står i vår makt ändra. Men det gäller dock att tillse, huruvida icke något kan göras för att förhindra, att förutsätt- ningar för viktiga delar av näringslivet ödeläggas.
Kommittén har därför — då krisen numera antagit proportioner, som man ännu för ett halvt år sedan icke ansåg möjliga, och då tecknen till verklig ljusning ännu äro så obestämda — känt sig uppfordrad att all- varligt överväga, om ej medel numera borde kunna tillstyrkas, vilka på grund av sin tveeggade natur ej ansetts tidigare böra rekommenderas,
men som kunde vara ägnade att som åtminstone tillfälligt stimulerande under en tid av ytterlig och, som man får hoppas, övergående kraftlös- het bereda någon lättnad. Härvid har kommittén funnit angeläget att beakta, att alla medel, som lämpligen kunna ifrågakomma för att i någon mån från det allmänna avlyfta bördan av den enorma arbetslöshetens finansiering, också, så vitt ej därigenom än större bördor påföras, böra komma till användning.
Kommittén har tidigare framhållit, att kommittén ansett det allmänna och brådstörtade prisfallet som depressionens huvudorsak, och har kom- mittén vidare uttalat som sin åsikt, att en verklig förbättring av närings- livets villkor vore möjligt först i den mån den allmänna prisnivån åter- vunne en åtminstone relativ stadga. Då återigen en dylik prisstabilise- ring icke synts praktiskt möjlig att åvägabringa på annat sätt än genom en definitiv återgång till guldmyntfoten, har kommittén i sitt utlåtande den 7 sistlidne februari förordat en lösning i denna riktning av vår valutafråga. j
Lämnas därför här de valutapolitiska åtgärderna åsido, vilka företrä- desvis syfta till att undanröja ofördelaktiga förskjutningar i själva den allmänna prisnivån, återstår att betrakta åtgärder, vilka i stället taga sikte på avhjälpandet av de tillfälliga svårigheterna för enskilda närings- grenar eller näringsföretag. Det är därvid måhända lämpligt att först något beröra vissa från ena eller andra hållet förordade anstalter av mera direkt understödjande karaktär.
Det har från industriens sida tidigare framförts önskemål, att svenska industriföretag i högre grad än vad tidigare varit fallet borde beredas fördelar framför utländska företag vid varuleveranser till statens verk och myndigheter och vid beställningar och entreprenader från det all- männas sida. Även bland de framställningar, över vilka kommittén nu till följd av remiss har att yttra sig, förekomma vissa yrkanden av detta slag.
Beträffande denna fråga vill kommittén anföra följande. Ovannämnda framställningar från industrien (framför allt från Sveriges Industriförbund och Sveriges Maskinindustriförening) angående åtgärder i syfte att, till förhindrande av ytterligare driftsinskränkningar inom industrien samt därav föranledd ökad arbetslöshet, företräde vid upphand- ling för statens behov måtte under rådande ekonomiska kris så vitt möjligt givas åt svensk vara, även om motsvarande utländska tillverk- ningar på grund av valutaförhållanden och billigare tillverkningskostnader m. m. utbjödes till betydligt lägre priser, föranledde utfärdandet av ett kungl. cirkulär den 15 april 1921 till de myndigheter, vilka hava att verkställa upphandling för statens behov, vari föreskrevs, att tills vidare, dock högst till och med den 31 mars 1922, myndighet, som har att verkställa upphandling för statens behov, ägde att, när upphandlingen
vore av beskaffenhet att kunna i avsevärdare mån medverka till uppe- hållande av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, giva företräde åt svensk vara, även om myndigheten skulle anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna i kungl. förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. icke vara därtill berättigad; ägande myndigheten, där skillnaden i pris mellan svensk och. utländsk vara vore så stor, att myndigheten trots förberörda medgivande icke funne sig böra träffa avtal om inköp av svensk vara, underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.
För att söka utröna verkningarna av ifrågavarande cirkulär har tull- och traktatkommittén hänvänt sig till de viktigaste bland de upphand- lande ämbetsverken med begäran om upplysning, till vilket ungefärligt belopp beställningar genom respektive verk eller dess särskilda byråer eller departement under år 1921 gjorts av svenska industrialster, huvudslagen av ifrågavarande varor samt i vilken omfattning ungefärligen det kunnat sägas, att dessa beställningar kommit att göras hos svenska företag i stället för hos utländska till följd av den utsträckta befogenhet, som i ovannämnda kungl. cirkulär givits de upphandlande myndigheterna att vid prövande av anbud lämna företräde åt svensk vara.
Svaren å dessa förfrågningar ha givit vid handen, att berörda cirkulär ingalunda kan anses ha varit verkningslöst med hänsyn till det syfte, som med detsamma avsetts. Cirkuläret, vilket, som framgår av ovan- stående, förlänats giltighet allenast till: den 1 april 1922, har numera ersatts av ett nytt av den 3 mars innevarande år, gällande tills vidare intill den 1 april 1923. Detta innehåller förutom ett förnyande av det förra cirkulärets bestämmelser vissa kompletterande föreskrifter, avsedda att mera verksamt befordra det därmed avsedda syftet. Det förefaller kommittén som skulle, vid riktig tillämpning av ifrågavarande cirkulärs bestämmel- ser, de från industriens sida framförda kraven kunna bliva i görligaste mån tillgodosedda, och borde. även det berättigade i Svenska pappersbruks- föreningens till kommittén remitterade framställning, att papper och papp, som inom statsverkets olika förvaltningsgrenar användes, skall vara av svensk tillverkning, bliva vederbörligen beaktat. Vad beträffar det av ett industriföretag (Avesta Jernverks Aktiebolag) i en likaledes till kom- mittén remitterad inlaga gjorda yrkandet, att vid statliga eller kommunala beställningar, för vilka billigare utländskt anbud föreligger, de svenska fabrikanterna måtte lämnas tillfälle att undersöka möjligheten av att redu- cera sitt pris och inkomma med nytt anbud, finner kommittén även i där berörda avseende, så vitt angår statsinstitutioner, förenämnda cirkulärs bestämmelser tillfyllestgörande. Spörsmålet i vad mån. jämväl vid kom- munala myndigheters beställningar företräde bör lämnas för svensk till- verkning anser sig kommittén däremot ej böra beröra, då detta faller
utanför de statliga åtgärderna, om vilka kommittén ensamt har att i detta sammanhang yttra sig. | ; ; ; > I avseende på de från olika håll framförda förslagen, att, företrädesvis genom statens affärsdrivande verk, beställningar för statsändamål skulle utöver de för tillfället nödvändiga, verkställas i direkt 'syfte att stödja den inhemska industrien och förebygga arbetslöshet, vill kommittén allenast anmärka, att förslag härutinnan redan framlagts vid nu pågå- ende riksdag, som alltså satts i tillfälle att i vederbörlig ordning taga ståndpunkt härtill. |
I viss mån på ett annat plan än dé nu senast berörda, stå sådana åtgär- der, vilka syfta till att återställa ett fördelaktigare förhållande mellan priser och produktionskostnader för den svenska produktionens alster och att så- lunda göra denna mera lönande. Åtgärder av detta slag kunna tydligen gå ut på antingen ett nedbringande av produktionskostnaderna, i vilket fall såväl exportnäringarna som de för den inhemska marknaden arbetande näringsgrenarna röna en fördelaktig inverkan, eller ock en höjning av produktpriserna, något som naturligtvis endast för hemmamarknadsnärin- garna är möjligt och knappast torde kunna varaktigt åstadkommas på annan väg än genom ett försvårande av konkurrensen från andra länder.
Vad beträffar produktionskostnadernas bättre anpassning efter varu- prisnivån är givetvis en reglering av lönerna i överensstämmelse härmed ett mål, vartill såväl industri som jordbruk har att sträva. Några di- rekta statsåtgärder härför äro helt naturligt uteslutna. Av vikt är emel- lertid, att staten ej genom åtgöranden av ena eller andra slaget ställer sig hindrande i vägen. |
Givet är, att de summor, som utgivas till arbetslöshetens bekämpande, äro ägnade att förhindra ett brådstörtat lönefall. Då emellertid inga delade meningar råda beträffande nödvändigheten av direkta statsanslag för detta ändamål, då vidare varje sådant anslag medför ovan -om- förmälda påföljd och då en diskussion i detta spörsmål sålunda endast kunde gälla den mer eller mindre godtyckliga gränsen för statsingri- pandet, har kommittén icke ansett sig ha anledning att härvidlag göra något uttalande. |
Rörande statsåtgärder i övrigt, som kunna tjäna till att mer eller mindre påverka produktionskostnaderna i sänkande riktning, har kom- mittén redan förut haft tillfälle att yttra sig angående den av närings- livet ivrigt åstundade nedsättningen av järnvägsfrakterna, och har kom- mittén därvid som sin mening uttalat, att en ytterligare kraftig nedsätt- ning i avgifterna för godsbefordran å såväl statens järnvägar som de enskilda järnvägarna skall stärka industriens och jordbrukets ställning "samt i hög grad underlätta strävandena från näringslivets sida till ökad produktion och sålunda bliva ett verksamt medel i kampen mot ar-
betslösheten.: Kommittén har därför på det livligaste tillstyrkt, att en dylik nedsättning måtte komma till stånd snarast möjligt.
Ifråga om de av:vissa. andra kommunikationsverk tillämpade taxesystem på områden, som öva inflytande å näringslivets produktionskostnader, har kommittén verkställt utredningar, varom kommittén emellertid icke torde i detta sammanhang behöva yttra sig. i
Vidkommande: slutligen den grupp av statsåtgärder, varigenom de för inlandsmarknaden arbetande näringarnas avsättningsmöjligheter skulle på det sättet förbättras, att konkurrensen från utlandet bleve begränsad eller eventuellt helt avstängd, så har i den kungl. remissen den 2 decem- ber 1921 pekats härpå med de orden, att kommittén, bland annat, hade att beakta statsåtgärder, fallande inom importregleringens område. Frågan om höjning 1 större omfattning av tullskyddet för svenska produkter synes däremot icke i nyssnämnda ' remiss hava åsyftats, enär, enligt de i statsrådsprotokollet angivna motiven härtill, efter redogörelsen för 1921 ärs riksdagsbehandling av Kungl. Maj:ts framställning i samma ämne kommitténs nya uppdrag angivits böra begränsas till frågan, huruvida under nuvarande förhållanden hittills icke av statsmakterna eller kom- mittén prövade statliga åtgärder lämpligen kunde eller borde vidtagas till befordrande av den svenska industriens ställning på hemmamarknaden.
Det återstår sålunda blott att behandla de i nyssnämnda remiss den 2 december 1921 omnämnda slag av statsåtgärder vilka åsyfta att till skydd. för svenskt näringsliv tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet samt i samband därmed det i samma remiss kommittén lämnade uppdraget att inkomma med förslag ifråga om 'den i kommitténs utlåtande den 22 november 1921 omnämnda beredskapslagstiftningen.
Det förslag "till förordning angående åtgärder mot så kallad valuta- dumping, som kommittén med anledning härav framlägger (bilaga 3), är avsett att, allt efter vad omständigheterna kräva, kunna omedelbart träda i kraft eller ock förbliva blott och bart en så kallad beredskapslagstift- ning. I detta syfte har föreslagits, att lagens trädande i kraft skulle ankomma på särskilt beslut av Kungl. Maj:t, som ock skulle äga för- ordna om lagens urkraftträdande.
Själva författningsförslaget åtföljes av vissa anvisningar angående förordningens tillämpning. Därjämte innefattas i bilaga 3 jämväl för- slag till instruktion för en så kallad valutanämnd (det organ, som enligt förordningen närmast skulle äga att handlägga frågor om skyddsåtgärder mot valutadumping), förslag till ursprungsbevis samt speciell motivering till såväl förordning som ursprungsbevis ävensom en av kommitténs leda- mot professor D. Davidson författad promemoria, angivande de principer, som legat till grund för utarbetandet av författningsförslaget, och speci- ellt. de avvikelser från de av kommittén i utlåtandet den 22 november 1921 uppställda kraven på bevisning angående förekomsten av valuta-
dumping, som kommittén ur praktisk synpunkt funnit nödvändiga och ändamålsenliga.
De åtgärder till skydd mot valutadumping, som kommittén ansett lämpliga, äro såväl särskilda avgifter (valutaavgifter) å varor från dum- pande länder, som ock importreglering i form av importförbud å dylika varor med möjlighet till licenser, eventuellt kombinerade med avgifter (importavgifter). Skälen härtill utvecklas närmare i anvisningarna och i motiven till dessa, sådana de framlagts i professor Davidsons prome- moria.
Det framhålles där, att verkan av eventuella valutaavgifter kan bliva beroende på det främmande landets exportprispolitik och att, för att det åsyftade skyddet skall bliva effektivt, det kan bliva nödvändigt att till- gripa ett så kraftigt vapen som importreglering. Har ett land statligt reglerat såväl sin export som sin import och har därvid valutadumpingen från den främmande statens sida formligen organiserats, äro gent emot en dylik reglering det enskilda initiativet och den enskilda verksamheten hos oss alldeles för svaga, varför ett förstärkande av dessa faktorer kan vara nödvändigt. Kan detta icke åstadkommas genom valutaavgifter, måste importreglering tillgripas. Därav följer enligt kommitténs åsikt, att ett skyddssystem emot valutadumping måste bygga på såväl import- reglering som valutaavgifter och så att den förra tillgripes i den mån det antingen från början eller under tidens lopp visar sig nödvändigt att använda densamma. Genom att på detta sätt under alla förhållanden ha importreglering åtminstone i beredskap ökas även utsikterna för att valutaavgifterna skola få åsyftad verkan.
Då importförbud utfärdas, torde böra tagas i övervägande, huruvida och i vilken omfattning prisreglerande åtgärder beträffande ifrågakommande varuslag kunna vara erforderliga till förhindrande av att förbudet ut- nyttjas till allmänhetens uppskörtning. I de fall då de inhemska produ- centerna äro någorlunda fast sammanslutna och samtidigt behärska jäm- väl detaljhandeln inom landet, synes en dylik prisreglering i sänkande riktning kunna åvägabringas genom överenskommelse mellan regeringen och vederbörande sammanslutningar. I andra fall torde en mer eller mindre vidsträckt tillämpning av licensförfarandet erbjuda tillräckliga möjligheter för Kungl. Maj:t att påverka prisförhållandena nedåt. TI vidare omfattning än här antytts bör, enligt kommitténs förmenande, ett på importförbud vilande importregleringssystem icke komma ifråga.
Såsom kommittén i sitt betänkande den 22 november 1921 framhållit, äro mycket stora tekniska svårigheter förenade med ett skydd mot valuta- dumping. Därvidlag spelar det en jämförelsevis mindre roll, att det i många fall kan vara svårt att avgöra, om överhuvud valutadumping från ett visst land föreligger, enär skydd endast skulle ifrågakomma mot valutadumping av mycket betydande styrka. Av större betydelse är,
att samma verkningar, som en valutadumping medför, även kunna fram- kallas av andra orsaker, vilka naturligtvis icke berättiga till använd- ningen av skyddsmedel mot valutadumping. På grund dels av detta förhållande, dels av andra skäl kan det ofta bli mycket svårt att rätt bestämma såväl i vilken grad valutadumping föreligger som ock av- gifternas storlek. Slutligen kommer valutanämnden ofta att behöva ett uppgiftsmaterial, som icke kan anskaffas, varjämte dess arbete kommer att kräva en betydande och kanske kostsam apparat.
Även stora olägenheter för näringslivet skulle komma att bli en följd av skyddet mot valutadumping. Bland dessa må här nämnas de svårig- heter, som nödvändigheten att fordra ursprungsbevis innebär, den spe- kulation i varuprisändringar, som kunna uppstå av skyddsmedlens an- vändning, samt eventuellt förstärkandet av monopolistiska sammanslut- ningars inverkan på prisbildningen. Härtill är att lägga, att export- näringarna, som på de utländska marknaderna utsättas för konkurrensen från valutadumpande länder, skulle i vissa fall få kostnaderna ökade genom den inhemska marknadens skyddande mot valutadumping, utan att det vore möjligt att i vederbörlig grad ge dem kompensation för denna kostnadsökning.
Så stora än olägenheterna äro, få de dock icke överdrivas. Så länge valutadumpingen endast utgår från ett ringa antal länder, är ju konkur- rensen från andra länder obehindrad, så att olägenheterna endast komma att gälla den import, med avseende å vilken Sverige är i övervägande grad hänvisat till de valutadumpande länderna.
Om man trots dessa och likartade olägenheter anser sig böra i den begränsning, som lagförslaget innebär, förorda skydd mot valutadumping, måste detta motiveras av att förhållandena kunna gestalta sig så, att nämnda olägenheter äro mindre än den skada vårt näringsliv skulle kunna komma att lida av en fullt obehindrad valutadumping. Vad som under nuvarande förhållanden skapar valutadumpingens farlighet för vårt näringsliv, är icke att denna valutadumping skulle vara den egentliga grunden till den pågående deflationen, vilken har en helt annan väsent- lig orsak, och ej heller att importen från valutadumpande länder är absolut eller relativt taget ökad eller att utländska varor säljas till abnormt låga priser i Sverige. Farligheten beror fastmer på att den från valutadumpande länder. gentemot Sverige tillämpade prispolitiken äger rum under en svår deflationsperiod, varigenom den verkar förla- mande på det svenska näringslivet, vilket icke under i övrigt oförändrat läge skulle ha varit fallet, om våra konjunkturförhållanden varit normala. Enligt kommitténs mening befinna vi oss nu i det läge, där skadan av valutadumpingen överväger betydelsen av en eventuell skyddslagstift- nings olägenheter. Detta beror icke på att valutadumpingen ökats, utan
därpå, att krisen och den därav följande arbetslösheten tilltagiti en icke väntad grad, varigenom näringslivets motståndskraft betydligt nedgått, varav följer, att man mer och mer måste tvivla på dess förmåga att av egen kraft rida ut stormen. Dessutom synes de valutadumpande län- dernas förmåga att fortsätta med valutadumpingen, som förliden höst tänktes begränsad till en jämförelsevis kort tidrymd, ännu länge kunna fortsätta.
Det är på grund. av dessa sistnämnda omständigheter och särskilt med hänsyn till att förordningen förutsättes bli av mycket kort varaktighet, som kommittén nu, ehuru efter ganska stor tvekan, anser sig böra från- falla sitt avstyrkande utlåtande av den 22 november 1921 och i stället tillstyrka Kungl. Maj:t att för innevarande års riksdag framlägga här vidfogade förslag till förordning om skydd mot valutadumping.
Vad beträffar de i utlåtandet den 22 november 1921 framhållna be- tänkligheterna av handelspolitisk art mot en differentialbehandling av importen från särskilda länder har kommittén icke ansett dem väga så tungt, att de under nuvarande tidsomständigheter böra stå i vägen för genomförandet av en dylik ordning.
Däremot har kommittén icke kunnat undgå att fästa avseende vid den återverkan, ett system av valutaavgifter eller importreglering kan komma att få på exportindustrierna. Kommittén är nämligen av den bestämda åsikten, att införandet av ett dylikt system 1 åtskilliga fall kan komma att medföra en viss fördyring av dessa industriers produktions- kostnader. Då de svenska exportindustrierna redan nu av kända orsaker arbeta under ogynnsamma förhållanden och en stegring av produktions- kostnaderna skulle ytterligare försvåra avsättningen av svenska produkter på världsmarknaden, vore det givetvis i hög grad önskvärt, om någon kompensation kunde beredas dessa industrier för den stegring av deras kostnader, som kan komma att förorsakas såväl genom fördyringen av importerade, för deras drift behövliga varor, vilka belagts med valuta- eller importavgift, som ock genom den fördyring, vilken kan förväntas inträda för motsvarande varor av svenskt ursprung.
Då emellertid ett system, åsyftande att i bägge nu nämnda hänseenden bereda exportindustrierna full ersättning för desamma åsamkade mer- kostnader, med nödvändighet måste bliva synnerligen komplicerat och svår- tillämpligt och dessutom, i den mån det gäller ersättning för fördyring av inhemska varor, i själva verket innebära införandet av verkliga ex- portpremier, vilket från flera synpunkter, ej minst handelspolitiska, måste anses olämpligt, har kommittén stannat vid att förorda allenast den mera begränsade kompensation, som består däri, att valuta- eller importavgift för införd vara må vid utförsel restitueras eller befrielse därifrån med- givas i samma fall och i samma ordning, som beträffande restitution av
celler befrielse från tullavgift finnes föreskrivet. Denna rätt bör givetvis iäven omfatta det så kallade handelsrestitutionsförfarandet.
Kostnaderna för den valutanämnd, som enligt förslaget skall hand- lägga ärenden rörande skyddsåtgärder mot valutadumping, har kommittén (tänkt sig kunna täckas genom inflytande valuta- och importavgifter. (Genom dessa böra även medel beredas för utbetalande i förekommande ;fall av restitution vid utförsel. Kommittén förutsätter alltså, att någon ny kostnad icke härigenom skulle drabba statsverket, utan att i bud- geten utgifterna för ifrågavarande ändamål upptagas till samma belopp. som de till följd av pålagda avgifter influtna inkomsterna.
I anledning av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet tillstyrka,
att proposition med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping i enlighet med av kommittén utarbetat förslag framlägges för innevarande riksdag; samt
att Kungl. Maj:t hos riksdagen begär anslag dels till be- stridande av kostnaden för en valutanämnd, dels ock till restitu- tioner av valuta- och importavgifter.
Ovan omnämnda till kommittén överlämnade remisser återgå härjämte.
I detta ärendes behandling hava deltagit, förutom undertecknad Themp- itander, herr vice ordföranden Vennersten samt herrar ledamöter Björns- son, Davidson, Engberg, Ericsson, Heckscher, Hjorth, Huldt, Höjer, Insulander, Lembke, Ljungman, Månsson, Nilsson, Rehn, Röing, Sachs, Sköld och Wohlin.
Särskilda yttranden och reservationer i anledning av detta utlåtande bifogas.
Stockholm den 28 april 1922.
Underdånigst
Tull- och traktatkommittén
H. THEMPTANDER
Karl Åmark.
Särskilda yttranden och reservationer:
av herr MÅNSSON, som anfört: «Då jag gått med på en beredskapslagstiftning som denna, får det på intet sätt tolkas som en eftergift för kraven på tullskydd för vårt näringslivs produktion mot konkurrens från länder med något så när normal valuta. Denna fråga är för mig endast frågan, om landets handlare skola kunna, på grund av valutans tillfälliga låga ställning i valutasvaga länder, från dessa länder inköpa varor till ett för våra förhållan- den onaturligt lågt pris, alltmedan de vid försäljningen av dessa varor inom vårt land för dem taga samma utförsäljningspris som för de varor, vilka äro tillverkade inom landet. Detta förhållande har synts mig inne- bära en högst illojal konkurrens mot inlandets arbetare och fabrikanter, utan att konsumenterna kunna på något sätt draga fördel av de billiga pris, till vilka dessa varor äro inköpta."
av herr WOHLIN, som anfört: Under arbetet å utformningen av det av kommittén här förordade förslaget till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valuta- dumping har jag stannat i allt större tvekan, huruvida detta förslags upphöjande till lag skulle komma att medföra verkliga fördelar för det svenska näringslivet. Då jag emellertid ansett mig böra tillstyrka, att förslaget jämte därtill hörande anvisningar av Kungl. Maj:t framlägges i proposition till innevarande riksdag, har jag gjort detta i känslan av att intet medel, om än bristfälligt, bör lämnas oförsökt för att tillfälligt- vis begränsa varuinförseln från länder med deprecierade valutor, i för- hoppning om att man härigenom skall kunna, om ock i ringa mån, för- hjälpa vissa näringsgrenar ur deras nuvarande nödläge och minska den nu rådande, som följd av driftsinställelserna uppkomna stora arbetslös- heten. Att en tillämpning av förordningen skall komma att medföra vissa rubbningar och osäkerhetsmoment för handeln och den produktiva verksamheten står även för mig klart. Jag kan emellertid icke taga på mitt ansvar att till följd av dessa otvivelaktigt förutsebara olägenheter förorda en fortsatt fullständig passivitet från statsmakternas sida ifråga
om skyddsåtgärder för vårt lands näringsliv. Även om författningen icke skulle komma att föranleda några åtgärder i form av valutadumping- tullars införande, kan dock tänkas, att författningens blotta förefintlighet skall tvinga valutadumpande länder att föra en för vårt näringsliv mindre skadlig exportprispolitik än hittills, vartill kommer, att författningen möjligen kan förväntas stimulera företagsamheten och eljest verka psyko- logiskt gynnsamt på företagarna inom åtminstone vissa områden av näringslivet. |
Givetvis måste jag fästa mig vid, att en lagstiftning som den före- varande måste få mindre praktisk betydelse för vårt jordbruk än för vår industri, och detta desto mera, som jag till kommitténs utlåtande den 22 november 1921 angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping tillsammans med en annan av kommitténs ledamöter i ett särskilt yttrande gav uttryck åt denna uppfattning. Jag hemställde i anledning härav, "att jämsides med sagda beredskapslagstiftnings utarbe- tande åtgärder av annat slag till vårt jordbruks skyddande böra tagas under övervägande". Förslag till sådana åtgärder hava emellertid icke hittills av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen, en omständighet, som på goda grunder kan antagas komma att föranleda många ledamöter av riksdagen att ställa sig föga välvilliga till en beredskapslagstiftning som den före- varande. Jämsides med överväganden av denna art bör emellertid upp- märksammas, att därest den industriella driftens återupptagande på vissa områden kan komma att bliva en följd av författningsförslagets upp- höjande till lag och av en eventuell tillämpning av detsamma, detta så- tillvida måste inverka gynnsamt även på jordbruket, att jordbrukets av- sättningsmöjligheter på den inhemska marknaden på vissa orter något förbättras och de för statsutgifternas täckande och särskilt för arbets- löshetens bekämpande nödvändiga skatterna i något mindre omfattning än eljest komma att läggas på de redan nu hårt tyngda jordbrukarnas skuldror.
Huruvida författningen, som till följd av hela sin natur öppnar möj- lighet till att tillämpas i ganska olika omfattning och på olika sätt, verkligen kommer att tillämpas i rätt anda, blir väsentligen beroende på de personers insiktsfullhet och omdömesförmåga, vilka komma att utses till medlemmar i den s. k. valutanämnden. Jag har emellertid icke an- ledning antaga annat än att Kungl. Maj:t kommer att på det noggran- naste överväga och tillse, att dessa personer bliva sådana, som besitta den högsta grad av opartiskhet vid bedömandet av våra ekonomiska och sociala frågor och de högsta kvalifikationer för utförandet av det åt dem anförtrodda mer än vanligt maktpåliggande värvet. Skulle det visa sig, att förordningen kommer att tillämpas i en riktning, som kommittén icke har förutsatt, utgår jag från att den allmänna opinionen i landet, om det icke sker densamma förutan, skall föranleda Kungl. Maj:t att
upphäva lagstiftningen, vartill Kungl. Maj:t enligt det av kommittén föreslagna slutstadgandet när som helst äger befogenhet.
Åtskilliga uttalanden i kommitténs motivering kan jag icke tillfullo dela, liksom jag även 'däri saknar flere synpunkter, vilka enligt min uppfattning varit av viss betydelse vid ärendets bedömande.”
av herrar VENNERSTEN, ERICSSON, HJORTH, HULDT och LJUNG- MAN, som anfört, att de dels i fråga om lagförslaget önskat en mindre stark begränsning av de fall, i vilka ett ingripande mot konkurrensen från valutasvaga länder skulle kunna äga rum, dels i avseende å motiveringen velat utesluta de däri förekommande uttrycken för tveksamhet angående lämpligheten av lagstiftning mot valutadumping.
av herrar BJÖRNSSON och SKÖLD, som anfört:
Om exportindustri i enlighet med kommittémajoritetens förslag erhåller rätt till restitution av erlagda valuta- eller importavgifter enligt de grunder, som gälla för vanliga tullavgifter, kan det befaras, att resultatet av den föreslagna beredskapslagstiftningen till stor del äventyras för viktiga inhemska näringsgrenar. En dylik restitution, vilken på grund av de täta växlingarna i dessa avgifters storlek kan bliva förknippad med åtskilliga olägenheter, synes ej heller vara nödvändig, så framt bestämmelserna i 2 $ av förslaget till förordning om åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping sorgfälligt iakttagas vid lagens tillämpning. Vi anse därför, att 1 mom. av 7 8 i nu nämnda förslag bör utgå.”
av herrar BJÖRNSSON, INSULANDER och WOHLIN, som anfört: «I kommittémajoritetens förslag förutsättes, att reglering av importen från valutadumpande länder får ske medelst importförbud endast för det fall, att nödigt skydd mot valutadumping icke kan vinnas medelst s. k. valutaavgifter.
Då det icke synes oss möjligt att på förhand bedöma, huruvida de menliga följderna av vidtagna skyddsåtgärder t. ex. för exportnäringar och med avseende å prisbildningen inom landet kunna verksammast be- kämpas vid användandet av valutaavgifter eller av importförbud med importlicenser, anse vi, att det bör utan förbehåll överlämnas åt Kungl. Maj:t att avgöra, vilkendera av dessa metoder, som i förekommande fall må tillgripas, och att därför orden: där skydd mot valutadwmping icke kan på mu angivet sätt vinnas i tredje stycket av 4 $ i förslag till förordning om åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping bör utgå".
Det måste givetvis erkännas, att syftet med en skyddslagstiftning mot valutadumping i mindre mån står att vinna, om endast valuta- avgifter användas som skyddsmedel än om möjligheten att kunna til- gripa importförbud jämväl hålles öppen. Men enligt vårt förmenande äro de fördelar, som stå att vinna med ett importförbud, vida mindre än de därmed förenade nackdelarna. Omöjligheten att i någon mån åtminstone beräkna de slutliga priserna, när licensavgifter sättas från fall till fall, inför ett fullkomligt olidligt tillstånd för handeln. I sam- band härmed är det klart, att ett sådant system gynnar spekulation, då den förslagne, om medlen föga nogräknade spekulanten alltid måste få ett försteg framom den lojale köpmannen. Ehuru valutanämndens beslut bli offentliga handlingar, liksom även Kungl. Maj:ts, kan likväl den all- männa opinionen icke bilda sig ett klart omdöme om den tillämpade politikens riktighet, varigenom det hela lätt får karaktären av hemlig- hetsmakeri och samma beskyllningar för partiskhet vid licensers bevil- jande komma att höjas, som ägt rum under kristidskommissionernas dagar.
Rent tekniskt sett kräver även importförbud med ty åtföljande licenser en vida större och dyrbarare organisation än införandet av valutaavgifter. Vid införandet av de senare skulle valutanämndens åtgörande inskränka sig, 1 vad dessa frågor beträffar, till att vidtaga det visserligen högst in- vecklade och svåra bestämmandet av avgifternas storlek, under det att handhavandet av bestämmelserna skulle ankomma på de vanliga tull- myndigheterna. I det förra fallet däremot finge valutanämnden även till uppgift att i de särskilda fallen bestämma importens storlek i förhållande till det antagliga behovet samt avgiva yttrande rörande de inkomna ansökningarna om införseltillstånd. Då bestämmandet av de avgitter, som skulle erläggas för rätten att införa varor, komme att i realiteten sammanfalla med beräknandet av valutaavgifter, skulle nämndens arbets- börda således komma att i mycket hög grad ökas, varigenom ett än större kansli säkerligen måste anställas. Det är på grund av ovan an- förda skäl vi inom kommittén yrkat, att kommittén icke måtte tillstyrka Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen de delar av ifrågavarande lagför- slag, som röra importförbud."
av herrar HECKSCHER, HÖJER, LEMBKE, REHN och RÖING, som anfört: &Det uppdrag, som tilldelats kommittén genom remiss den 2 december
1921, kräver hänsyn till hela det nuvarande ekonomiska läget. Det är därför omöjligt att med framgång taga ståndpunkt till olika åtgärder
utan en allmän uppfattning om huru staten bör bete sig i ett nödläge sådant som nuvarande.
Som första regel synes därvid böra uppställas, att inga åtgärder vid- tagas blott för att man någonting skall göra. Sambhällslivet har i sig "självt vissa egenskaper, som sätta det i stånd att, snabbare eller lång- sammare, med större eller mindre framgång, övervinna de svårigheter det möter. Ingripanden komma aldrig att lämna dessa krafter ostörda, de bliva alltid mer eller mindre ett hinder för utövningen av samhällets självläkande förmåga. Har man ingenting att föreslå, som i sig självt kan anses såsom en fördel eller åtminstone såsom ägnat att medföra större fördelar än olägenheter, så innebär själva ingripandet en olägenhet.
Kommittén har nu redan i föregående utlåtande väckt förslag om åt- gärder, vilkas positivt gagneliga verkan icke synes kunna vara föremål för allvarligt tvivel. Guldmyntfoten måste, under alla i någon mån rimliga förhållanden, både skapa en större prisstabilitet och mer normala "växelkurser än som uppstå vid pappersmyntfot, och så visst som det nuvarande lägets svårigheter i hög grad bero på penningvärdets växlingar och växelkursernas abnorma läge, skulle alltså genom denna åtgärd ett steg bli taget i riktning mot sundare ekonomiska förhållanden. ' Detta framhålles även med rätta i kommitténs nu föreliggande betänkande. "En annan av de grundläggande svårigheterna, nämligen det abnorma inbördes förhållandet mellan olika priser, har kommittén sökt avhjälpa eller åtminstone mildra genom sitt förslag om sänkta järnvägsfrakter, och därtill bör anslutas en sänkning i de övriga kommunikationsverkens taxor. Även andra av de steg, som nu äro i fråga, kunna väntas utöva en hälsosam inverkan, om än icke deras räckvidd är lika stor som de nu nämnda åtgärdernas.
Samtliga de nu berörda förslagen uppfylla det krav på åtgärder, som kanske främst måste uppställas, nämligen att vara icke blott klart genom- tänkta utan också till sina verkningar överskådliga. Ingenting synes viktigare i det nuvarande läget än att vidtagna åtgärder, även om räck- vidden av deras gagneliga verkan är begränsad, åtminstone icke tillföra läget nya osäkerhetsmoment. En av "de fundamentala anledningarna till näringslivets desorganisation sedan år 1914 synes nämligen vara, att det under dessa åtta år icke varit möjligt att genom förtänksamhet, planmässighet och över huvud framstående kommersiella egenskaper åstad- komma resultat, som varit gagneliga för såväl affärsmännen själva som landet. Vinsterna ha i stället tillfallit dem, som antingen kunnat för tillfället spekulera i venningvärdets fall och den ökade varuknappheten eller ock på ena eller andra sättet begagna statsverksamhetens stora och små misstag till sin egen fördel. På detta sätt har förutsättningen för ett fritt. näringsliv till stor del blivit undergrävd, och detta näringsliv
har knappast någon framtid, för den händelse dess nu antydda förut- sättning icke kan återinföras.
Därav följer, att även åtgärder, som både rikta sig emot obestridliga olägenheter och även teoretiskt äro konsekvent genomtänkta, måste av- visas, för den händelse de icke tillåta en klar, av alla förutsebar och enkel tillämpning. Tillgripas åtgärder av annat: slag, blir följden ofel- bart på nytt spekulation, hinder för legitim produktion och legitim handel samt vinster åt sådana, som äro skickligast att gissa sig till eller skaffa sig kännedom om de åtgöranden, som staten kan komma att besluta. ge .
Dessa faror synas vara desto mer överhängande, som den riktning statens positiva ingripande, i näringslivet tagit utgör ett tydligt tecken på att staten lagt sig ombord med uppgifter, som den icke förmår lösa. Statens verksamhet måste, även i bästa fall, på det ekonomiska området komma att präglas av en viss uniformitet och formalism, och om själva formen för ingripandet. då kräver något helt annat blir skadan stor. För närvarande synes det dock vara en annan fara som spelar större roll, nämligen att den laglydnad, som utgör en ofrånkomlig förut- sättning för statens förmåga att genomföra sina åtgärder, är på väg att undergrävas genom själva det faktum, att staten tagit sig före både för många och för svåra uppgifter. Den även offentligen från sak- kunnigt håll vitsordade tillväxten i smuggling utgör därvid ett allvarligt moment, ty detta missbruk har alltid visat sig uppstå, när staten trott sig om att kunna ingripa i utrikeshandeln över sin förmåga. Vad som därvid visat sig har särskilt gällt de mer eller mindre importförbjudna varorna tobak och sprit, men företeelsen kan säkerligen komma att sträcka sig även till andra varugrupper, främst för den händelse även de importförbjudas, men även om de bli föremål för ett så högt tullskydd, att frestelsen till vinst genom smuggling blir övermäktig.
Det borde kanske icke vara nödvändigt att utförligt uppehålla sig vid dessa olägenheter, då de äro väl kända sedan krigstiden. Men på visst sätt möta ingripanden av detta slag ännu större svårigheter nu än då. Ty hela utrikeshandeln var då förenad med så enorma risker, att sådana som inläto sig därpå måste bliva ett fåtal. De krigförande länderna med sina starka maktmedel sörjde alldeles särskilt för att kväva den handel, som då var dem ovälkommen. Samma handel är däremot nu de ifrågavarande länderna som regel högst välkommen och möter alltså 1 varje fall icke hinder från deras sida.
När krigstidskommissionerna under nästan enhälligt bifall. från alla håll försvunno, i huvudsak redan inom ett år efter krigets slut, så skedde det i medvetandet om att vägen till normala förhållanden och ekonomisk hälsa måste gå över fri samfärdsel. Orsaken var alltså ingalunda, att man ansåg alla svårigheter vara slut, och ej heller de, som förutsett
fredskrisens inträdande, föranleddes därav att söka bevara krigstidens ekonomiska tvångsorganisation. Vill man nu gå tillbaka från den då intagna ståndpunkten och på nytt söka hjälpen i ett godtyckligt, obe- räkneligt och störande ingrepp från statsmyndigheternas sida, så kommer man efter all sannolikhet att få göra om de erfarenheter, som gjordes under kriget, och därjämte att, kanske för alltid, hindra återgången till det slag av ekonomiskt system, som rådde före kriget.
Vad det nu närmast gäller är den positiva åtgärd, som kommittén tillstyrker, nämligen åtgärderna som skydd mot s. k. valutadumping, valutaavgifter för varor, vilkas import anses föranledd därav, ävensom importförbud med eller utan licensavgift för samma slags import. In- vändningarna mot åtgärder av detta slag föranledas alltså icke av att den ifrågavarande företeelsen skulle vara obefintlig. I likhet med kom- mittén mena nämligen också reservanterna, att valutadumping otvivel- aktigt förekommer. Betänkligheterna mot åtgärden ha en annan an- ledning, nämligen att botemedlet är skadligare än sjukdomen. Utan tvivel ter sig en särbehandling av detta slags import vid första påseende ganska lockande, ty själva importen är utan tvivel abnorm, och även 'om import av varor till billigt pris obestridligen i sig själv är en stor fördel, emedan den ger folket mer medel att täcka sina behov, så är dess desorganiserande verkan på produktionen 1 det nuvarande läget en tyngre vägande olägenhet. Det är först när man närmare börjar studera sättet för det praktiska utförandet av en dylik tanke, som de vittgående olägenheterna av åtgärden visa sig. Atgärderna mot valutadumping komma nämligen alla att få just den prägel, som här förut karaktäri- serats, de leda oundgängligen tillbaka till det slags kommissionsväsende, vi känna från kriget.
Vilka invändningar man kan hava mot vanligt tullskydd, och de äro icke få, äger detta dock åtminstone en förtjänst, nämligen att närings- livet kan inrätta sig därefter. Fabrikanten likaväl som köpmannen vet, hur hans varas pris kommer att påverkas av tullen, han kan använda sin förtänksamhet, inrätta sig efter det uppståndna läget. Men detta är uteslutet ifråga om valutadumpingtullar eller importförbud, sådana de "här tänkts. Prisläget blir helt .och hållet beroende på de oförutsebara beslut, statens organ kunna komma att fatta, och på huru länge de komma att vidhålla sina en gång fattade beslut. Det kan visserligen med rätta sägas, att själva valutadumpingen som sådan inför ett osäkerhetsmoment av största betydelse, och om de ifrågavarande åtgärderna verkligen vore i stånd att i varje ögonblick kompensera dessa rubbningar, så skulle läget tydligen genom dem förbättras. Men att ställa frågan så är väl detsamma som att besvara den. Ingen torde ens räkna med möjligheten, att något som helst organ och allra minst ett statsorgan vore i stånd att tillämpa en sådan, från dag till dag växlande och likväl alltid ofelbar
taktik. Verkliga förhållandet torde i stället bli, att till det osäkerhets- moment, som själva valutadumpingen medför, kommer det nya osäker- hetsmoment, som ligger i statens åtgöranden. Det är möjligt, att sådana affärsmän — och däribland säkerligen de minst nogräknade — som äro i stånd att på förhand få reda på eller gissa sig till statens blivande åtgärder, komma att göra vinster; men i stället komma andra att göra förluster; och prisstabilisering är vad man minst kan vänta som verkan härav. När förslag väntas om valutaavgift eller importförbud på en vara, har man alltid att befara en forcerad import därav, en spekulation i de blivande hindren för import, såsom visat sig vid alla tullhöjningar och med särskild styrka vid de nu avskaffade, växlande tullarna på spannmål. Komma statsåtgärderna sedan, mot förväntan, icke till stånd, inträder givetvis ett ännu starkare prisfall än eljest skulle ha inträffat, och kravet på skydd växer sig ännu starkare. Om åter statsingripandet kommer till stånd, uppnås sannolikt icke till en början den avsedda prisstegringen, och krav på skärpning av skyddet komma att framträda. Kommer stats- ingripandet däremot som en överraskning, blir verkan den motsatta, starkare prisstegring än som motsvarar läget. Den serie av varandra korsande inflytelser, som utsikterna till de olika åtgärderna och deras mer eller mindre försenade, mer eller mindre felriktade genomförande kommer att leda till, blir därför efter all sannolikhet en ny faktor i den ekonomiska desorganisation, som världen och nu närmast vårt land sedan åtta år undergått. Hur stark denna desorganiserande verkan blir, torde visserligen vara omöjligt att förutsäga, ty det beror på i vad mån åtgärden blir en icke infriad förhoppning; men i vilken riktning verk- ningarna komma att gå, förefaller knappast tvivelaktigt.
I själva verket är det svårt att ur kommitténs motivering till förslaget om valutaavgifter och importförbud utläsa någon verklig tilltro till gagnet av denna åtgärd. Men, såsom här ovan framhållits, verkar ett statsin- gripande, som icke i sig självt är gagneligt, genom sin blotta tillvaro till skada. Genom att väcka förhoppningar, som sedermera icke infrias, kan man dessutom komma att sänka näringslivet i ännu mer hopplös förtvivlan än den, vari det förut befinner sig.
Huruvida den ifrågavarande lagstiftningen, för den händelse densamma skulle bliva antagen, komme att förbli en död bokstav eller icke, är dessutom svårt att säga. För det förra alternativet talar, att såvitt be- kant ännu intet av de länder, som antagit en lagstiftning av detta slag, sett några gynnsamma verkningar därav. Schweiz, som tillämpat ett importregleringssystem, tävlar med Sverige om de högsta arbetslöshets- siffrorna i världen, och vad beträffar England, som antagit en lag med bl. a. bestämmelser om valutaavgifter, ha dessa bestämmelser tills dato över huvud icke kommit i tillämpning, trots ekonomiska svårigheter, vilkas räckvidd svårligen kan överskattas. Bleve nu verkan densamma 6566. TT. XX 3
här hos oss, kunde väl ingen mena, att något hade vunnits med saken. Man hade då blott ingivit falska förhoppningar och skulle därigenom, som nyss sagts, sannolikt skapa större missmod än förut.
Likväl är det fullt möjligt, att även motsatsen, en tillämpning av lagen, skulle bliva resultatet. Att lagens antagande skulle leda till ett otal ansökningar om införande av valutaavgifter eller importförbud, kan nämligen knappast anses tvivelaktigt, så ivrigt som industrien nu påkallar hjälp; och det bleve tämligen uteslutande beroende av de myndigheter, vilka finge saken om hand, huruvida denna påtryckning skulle leda till positiva resultat eller icke. Men en lagstiftning, som endast tillåter ett val mellan att väcka falska förhoppningar genom att ej tillämpas och att genom sin tillämpning ytterligare desorganisera näringslivet, kan knappast anses lockande. De utländska erfarenheterna peka i varje fall iriktning av att intet på denna väg är att vinna.
Vad som nu har sagts gäller en lagstiftning mot valutadumping över- huvud. Det torde också kunna sägas, att det nu framlagda förslaget till en dylik lagstiftning är så väl genomtänkt som en dylik åtgärd rimligtvis tillåter. När dess detaljer nu skola närmare granskas och nagelfaras, får detta alltså icke uppfattas så, som om förslaget enligt reservanternas mening borde ha formats på annat sätt. Det blir i stället en mera konkret framställning av olägenheterna hos detta slags lagstift- ning som sådan. Först efter längre tids sysslande med denna lösning, som vid första påseende haft lockelse för många, blir det fullt klart, till vilka konsekvenser den ofrånkomligt leder.
Till en början måste upprättas ett nytt ämbetsverk, som i förslaget fått det avväpnande namnet valutanämnd. Då man, såsom redan på- pekats och som torde vara obestridligt, har att räkna med en mängd ansökningar om åtgärder mot valutadumping, är det uppenbart, att ett synnerligen stort arbete kommer att falla på denna s. k. nämnd, som har att utreda och göra förslag rörande alla dessa uppkommande frågor. Vill man praktiskt tänka sig sakens utseende, torde statens handelskom- mission under kriget komma att utgöra den närmaste förebilden.
Den ifrågavarande "nämnden" får därvid uppgifter sig tilldelade, som mycket få personer torde kunna anses vuxna. Enligt 2 $i förslaget till förordning skall nämnden i verkligheten pröva alla återverkningar på landets näringsliv genom tillämpning av de ifrågasatta åtgärderna, och enligt 2 $ i förslaget till instruktion för nämnden skall den dessutom med uppmärksamhet följa förändringar i växelkurser och prisbildning samt därmed i samband stående förhållanden inom de främmande stater, från vilka införsel eller utbud av varor till riket i större omfattning äger rum, och dessutom även i övrigt skaffa sig noggrann kännedom om till- ståndet och förhållandena på näringslivets område inom sådana stater. Detta är endast i sin ordning, men likväl innebär det ingen överdrift
att säga, att all den sakkunskap, varöver vårt land i dessa hänseenden förfogar, kommer att mer eller mindre oavbrutet få ställas till nämndens förfogande, om den skall kunna fylla sin uppgift, och att detta knappast ens då kommer att lyckas. De kostnader, som bliva förenliga härmed, kunna knappast heller anses betydelselösa. Även om nämndens leda- möter av patriotisk offervillighet ställde sina krafter till förfogande mot otillräcklig ersättning, kunde i fråga om det stora kansliet och de till- kallade sakkunniga detta ej ens ifrågasättas. Visserligen äro de därav föranledda kostnaderna av ringa vikt i jämförelse med den nytta saken kunde göra, om den bragte vårt näringsliv på fötter; men få personer torde hysa en så optimistisk uppfattning om åtgärdens verkningar; och då kunna de ökade anspråken på den hårt beträngda statskassan icke lämnas obeaktade. Visserligen skola enligt kommitténs förslag själva de genom åtgärden skapade nya avgifterna komma att användas för täck- ning av nämnda kostnader; men dessa avgifter komma delvis också att tagas i anspråk för ett annat ändamål, och de inflytande beloppens storlek står dessutom ej i något på förhand bestämbart förhållande till nämndens kostnader. |
I händerna på den sålunda skapade nya myndigheten kommer makten över vår utrikeshandel i verkligheten att läggas, ty att Kungl. Maj:t annat än i undantagsfall skulle få tillfälle att mer ingående pröva de oerhört invecklade frågor det här gäller torde få anses uteslutet. När man betänker, att den sakkunskap, som här erfordras, i stor utsträckning är en ytterst intim kännedom om det faktiska näringslivet, blir det sannolikt omöjligt att undgå den verkan av anordningen, att makten måste läggas i stora affärsmäns händer; och även om dessa helt och hållet behärskas av osjälviska bevekelsegrunder, kan denna utveckling icke betraktas som lycklig.
Vad därnäst beträffar själva innebörden av valutadumpingen, sådan den utformats i det föreliggande förslaget, finnes ingen principiell an- märkning att göra däremot. Kunde lagstiftningen blott tillämpas i en- lighet med sitt syfte, vore den nämligen inriktad uteslutande på valuta- dumping. Men det nu skapade begreppet valutadumping är så svår- konstaterbart, att det är högst tvivelaktigt, om man därvid som regel skall lyckas träffa ens tillnärmelsevis rätt. Det är sålunda endast en sådan abnormitet i växelkurserna, som beror av börjande depreciering av den främmande statens valuta, som får tagas i betraktande. Om växelkursernas abnorma läge i stället beror av bl. a. en appreciering av vår egen valuta, exempelvis genom ökning av utländska kapitalplaceringar i vårt land, så får denna enligt förslaget icke föranleda några åtgärder. När man nu känner, vilka svårigheter det möter att blott fastställa till- varon och omfattningen av utländska kapitalplaceringar i Sverige, vilka ofta ske under svenskars namn, och sedan betänker, att dessa till existens
och omfattning okända faktorers ännu mera okända. inverkan på växel- kurserna dessutom måste tagas i betraktande, så inses utan vidare ut- siktslösheten av att bestämmelserna skola kunna fungera. Och detta är även i sak en särdeles betänklig situation, därför att hela systemet icke utan lagbrott kan tillämpas, om växelkursernas abnorma ställning har den nu senast angivna orsaken. Praktiskt är i varje fall icke ett sådant lagarbete.
Det torde kunna ifrågasättas, om det icke hade varit mer välbetänkt att under sådana förhållanden uppgiva tanken på lagstiftning särskilt mot valutadumping och i stället över huvud taget ingripa mot verkningarna av växelkurser, som icke stå i rätt förhållande till prisnivåerna. Det tillkommer dock icke reservanterna, som finna skälen även emot en sådan lagstiftning starkare än de motsatta, att göra förslag härom; men att den skulle undgå några av det nuvarande förslagets praktiska olägenheter, lär ej kunna förnekas.
Den svaghet, som utmärker systemet i dess helhet, ter sig något olika, i den mån det ena eller det andra av de två föreslagna alternativen skall komma till användning. Valutaavgifterna skulle ha det företräde, som ligger i att icke lämna utrymme för godtycke eller misstag vid be- handling av de särskilda näringsidkarna, i det att handeln skulle vara fri för var och en mot erläggande av de, visserligen växlande belopp, som bleve bestämda. Men däremot torde valutaavgifterna knappast ens i den skickligaste myndighets hand kunna ens tillnärmelsevis träffa det rätta. Så som växelkurser och utlandspriser f. n. fluktuera, blir det sannolikt ren lyckträff, om man når sitt avsedda mål. Redan under förberedelsearbetet har man att räkna med dylika växlingar, som kunna göra det fattade beslutet föråldrat, innan det ännu trätt i kraft. Vill man sedan upprätthålla avgiftsbeloppet någon rimlig tid, träffas systemet av alla förändringar, som inträda efter dess utfärdande. Detta om det första alternativet.
Vid det andra alternativet eller importförbud med licensavgifter skulle man åter ha i sin makt att genom växlingar i licensgivningens omfång reglera inverkan på det inhemska näringslivet och utan nytt princip- beslut kunna förstärka eller försvaga den vall, som rests emot importen. Men därför skulle också statens förmåga att rätt avväga tillgången av varan genom dess omhänderhavande av importen få en utslagsgivande karaktär vid prissättningen. Att staten även med tillgång till biträde från enskilda fackmän skulle äga förmåga att rätt fylla detta värv så, att icke vare sig konsumenterna eller den industri, som vore avsedd att skyddas, komme till korta, synes i högsta grad osannolikt. Erfarenheten från kriget rörande olägenheterna icke minst i moraliskt hänseende av en dylik lagstiftning och svårigheterna att göra den effektiv synes vara av den art, att redan av detta skäl tanken på införande av importförbud
hade bort övergivas. Rent tekniskt sett kräver även importförbud med ty åtföljande licenser en ännu större och dyrbarare organisation än valuta- avgifter. Vid införandet av de senare skulle nämligen valutanämndens atgörande inskränka sig till att vidtaga det visserligen högst invecklade och svåra bestämmandet av tullsatsernas höjd, under det att handhavandet av bestämmelserna skulle ankomma på de vanliga tullmyndigheterna. I det förra fallet däremot eller med importförbud och licensgivning finge valutanämnden även till uppgift att i de särskilda fallen bestämma im- portens storlek i förhållande till det antagliga behovet samt avgiva ytt- rande rörande de inkomna ansökningarna om införseltillstånd. Då be- stämmandet av de avgifter, som skulle erläggas för rätten att införa varor, komme att i realiteten sammanfalla med beräknandet av differential- tullar, skulle nämndens arbetsbörda således komma att i mycket hög grad ökas, varigenom ett synnerligen talrikt kansli redan av detta skäl skulle behöva anställas. Importregleringen bleve därför säkerligen ännu mindre än valutaavgifterna i stånd att lända näringslivet till verklig hjälp.
Man har visserligen velat motivera importförbudets behövlighet för Sverige därmed, att valutaavgifter skulle kunna komma att bliva overk- samma, för den händelse deras påläggande helt enkelt föranledde det valutadumpande landet att ytterligare sänka sina priser för att därigenom eventuellt få import till Sverige. Utan tvivel är detta en tänkbar möj- lighet, men konsekvensen av den intagna ståndpunkten måste beaktas. Den förutsätter nämligen uppenbart, att valutaavgifterna icke få sättas tillräckligt högt; ty så snart avgifterna höjas efter behov kommer man förr eller senare till den punkt, där det valutadumpande landet icke utan privat- ekonomisk förlust för exportörerna själva kan skicka varor till Sverige, och då upphör handeln givetvis genast. Så betraktat innebär argumentet därför helt enkelt, att den sexdubbling av tullen, som förslaget innebär, kan komma att visa sig otillräcklig; och i stället för att öppet angiva behovet av ett ännu starkare skydd anser man sig då böra gå importför- budsvägen. Men tydligen är detta endast att dölja vad som sker, ty importförbudet verkar då som en valutaavgift på mer än 500 «.
Vad som nu framhållits i fråga om importförbudens olämplighet vid sidan av valutaavgifter ändrar emellertid intet i reservanternas redan uttryckta fasta förvissning, att båda de föreslagna åtgärderna skulle komma att medföra mer skada än gagn.
Såväl vid valutaavgifter som än mer vid importförbud torde en ound- gänglig följd av åtgärden bliva en förstärkning av de inhemska monopol- bildningarna. Vad som företrädesvis håller dessa i schack är nämligen under alla förhållanden den fria importen; intet annat kan varaktigt skydda konsumenterna mot monopolistiska övergrepp. Men därtill kom- mer vidare, att själva statsingripandet så gott som alltid är ägnat att ge monopolbildningarna ett särskilt stöd, och den utveckling dessa tagit
på senare år såväl här som annorstädes sammanhänger sålunda på det närmaste just med krigstidens statsingripande. Staten söker alltid vid sin behandling av det för densamma mer eller mindre obekanta närings- livet hjälp och stöd hos dess egna bildningar och ger därför dessa en ryggrad, en hel- eller halvofficiell ställning, som ofantligt stärker deras makt. Av kommitténs utlåtande framgår, att den också tänkt sig en dylik konsekvens. Ingen som vill tänka sig in i sammanhanget torde exempelvis betvivla, att kvarntrustens nuvarande maktställning på det närmaste sammanhänger med den uppgift staten tilldelat densamma under och efter kriget.
Såsom redan antytts, blir denna verkan efter all beräkning starkast under förutsättning av importförbud med licenser. "Ty det torde vara praktiskt uteslutet att på något förnuftigt sätt fördela licensgivningen utan hjälp av aftärslivets egna organ; och dessa sammanslutningar bliva därmed i verkligheten herrar över importens fördelning samt därmed över alla de näringsidkare, som verka eller önska verka på det ifråga- varande området. Man skulle nästan kunna säga, att ju mer friktions- löst detta system fungerar, desto mer övertygad kan man vara, att det lagt en fast grund för monopolorganisationer, som inga trustkommissioner eller andra ingripanden från statens sida skola förmå rubba.
I den del, vari det föreliggande förslaget hittills berörts, har det lik- väl åtminstone förtjänsten att lämna det inre näringslivet fritt, sedan spärrningen emot import kommit till stånd. Av kommitténs förslag till betänkande framgår emellertid, att man icke tänkt sig kunna bliva stå- ende ens därvid, utan räknat med möjligheten -av direkt ingrepp i det inre näringslivet genom prisreglerande åtgärder. Även sedan varorna tillverkats eller importerats på de villkor importregleringen möjliggjort, skola de alltså eventuellt bliva föremål för fortsatt statsingripande. Verkan härav blir givetvis en ytterligare skärpning av alla de redan framhållna olägenheterna. Så till vida torde den ifrågavarande påpekningen i betän- kandet vara fullt berättigad, som (valutaavgifterna och) importförbuden säkerligen komma att leda till olyckliga resultat; men slutsatsen härur synes icke vara, att man ovanpå dem skall lägga ytterligare en ny reg- lering, om vars lyckligare resultat man intet vet, utan att hela den ifråga- varande vägen medför större skada än gagn.
Till de nu berörda, i viss mån inre svårigheterna komma sedan de yttre. Dessa följa av att man åsyftar ingripande emot importen från vissa särskilda länder och till följd därav måste företaga en prövning av varornas ursprung. Även härvid är läget nu ojämförligt svårare än under kriget. De maktmedel, som havens behärskare då hade till sitt förfogande, tvungo alla neutrala länder, vid straff av att lida brist på oum- bärliga varor, till en ytterst pinsam och ingående kontroll med varornas ursprung. Men därav följer ingalunda, att alla länder nu skulle vara
villiga att underkasta sig motsvarande besvär på grund av en svensk förordning. Man torde till och med nödgas påstå, att Sverige skulle få svårare att uppnå efterlevnad av sina bestämmelser i detta hänseende än som nu är fallet i fråga om andra, större och mäktigare länder.
Uppgiften försvåras särskilt och i hög grad genom den ändring i handelns riktning, som måste väntas bliva en följd av att varor från ett visst land få särskilda strafftullar sig pålagda eller — än mer — bliva importförbjudna. Varorna komma nämligen då att övergå till det eller de inringade ländernas grannländer för att därifrån överföras till vårt land. Man torde också nödgas räkna med att varorna i icke fullt färdigt skick komma att överföras till de ifrågavarande grannländerna och att en i och för sig betydelselös sammansättningsindustri där upp- står, enbart med syfte att kringgå de nya lagbestämmelserna. Om man tänker på exempelvis vissa slag av korta varor liksom på fordon, ma- skiner och andra metallvaror, vore detta säkerligen en mycket enkel sak.
Såsom skydd häremot ingår i förslaget bestämmelsen om ursprungs- bevis, och på dess effektivitet hänger, vilka medel man äger till att förekomma en dylik utveckling. Till en början beror saken därvid, så- som redan antytts, på villigheten, ansvarskänslan och intresset hos de till stor del utländska myndigheter och korporationer, till vilkas hjälp man är hänvisad. För den händelse det gäller att bestämma, om en vara helt och hållet härstammar från det ifrågavarande "grannlandet", blir saken visserligen enkel nog; men svårigheterna uppstå, när det gäller varor, som till större eller mindre del härstamma från andra länder och då eventuellt från de "inringade" länderna. Enligt det nu utarbetade förslaget till ursprungsbevis, som visserligen rimligt nog vid behov skall kunna ändras av Kungl. Maj:t, blir det avgörande säkerligen i flertalet fall, huruvida varan kommer att förklaras framställd "till övervägande del" av materialier från vad som här kallats grannlandet; och även reser- vanterna äro ur stånd att finna någon framkomlig bättre väg. Men tydligen är man därvid helt och hållet överlämnad åt de ifrågavarande myndigheternas godtycke eller omdömesförmåga vid tolkningen av det ifrågavarande uttrycket. För den händelse dessa myndigheter då icke anse sig i stånd att avge en sådan deklaration, torde prövningen i verk- ligheten komma att ligga hos de svenska tullmyndigheterna; och de be- vis, som då skulle komma att erfordras, bleve sannolikt så svåra att förebringa, att alla dylika varor komme att falla under valutaavgift (respektive högsta valutaavgift) eller importförbud.
Till vad som nu sagts komma sedan många olägenheter, vilka emellertid äro så utförligt framhållna i kommitténs tidigare, enhälliga betänkande om = differentialtullar, att de icke nu behöva upprepas. Svårigheterna för exportindustrien har kommittén endast i mycket ringa grad kunnat avhjälpa genom ett restitutionsförfarande, som i intet hänseende mot-
väger fördyringen av denna industris inhemska material. Den tröst man i detta sammanhang synes vara böjd att söka däri, att exportindustrierna samtidigt arbeta för inhemsk avsättning, kunna åtminstone reservanterna icke finna. Utvecklingen kommer nämligen att leda till en allt starkare omläggning av vårt näringsliv från avsättning på utlandet av vad vi med största fördel kunna producera, till en produktionsriktning, som för oss är mindre nationalekonomiskt lönande. ” Av det föregående följer, att de förhoppningar på det nu föreslagna lagarbetet, man på vissa håll synes göra sig i fråga om gynnsam åter- verkan på arbetslösheten, enligt reservanternas mening ha små utsikter att gå i uppfyllelse. Att sålunda exempelvis olägenheterna hos en rikt- ning hos arbetslöshetspolitiken, som i sig själv vore alltför betungande för statsfinanserna eller ett hinder för arbetskraftens återströmning till dess normala uppgifter, skulle kunna bliva mindre kännbara på detta sätt, förefaller knappast ens tänkbart.
En annan sak är, att arbetslösheten av andra skäl skulle kunna tänkas hava kulminerat och en förbättring snart vara förestående. <Reser- vanterna tilltro sig icke förmåga av-en dylik konjunkturbedömning och gilla därför kommitténs återhållsamhet i fråga om förutsägelser på denna punkt. Men det är oförnekligt, att tron på ett redan inträtt eller ome- delbart förestående konjunkturskifte är tämligen allmänt gängse i både Förenta Staterna och England; och i den mån depressionen beror av psykiska företeelser, blir själva denna nyuppståndna optimism i sig själv en faktor till förbättring. I den mån så är fallet, skulle även behovet av en lagstiftning av nu ifrågavarande slag vara mindre än man har velat antaga, ty den skulle i så fall kanske ej ens hinna träda i kraft före omslaget. Därav följer å andra sidan icke, att den icke skulle komma att tillämpas även i detta fall.
Såsom moment vid sidan av detta tillkommer, att produktions- och av- sättningsmöjligheterna från de valutadumpande ländernas sida enligt mångas uppfattning betydligt försvagats under de senaste månaderna. Det ligger också i själva valutadumpingens natur, såsom bl. a. fram- går av professor Davidsons utredning, att den på detta sätt måste upp- häva sig själv. Vad det gäller är särskilt den tilltagande svårigheten att importera råvaror till de av de abnormt höga utländska kurserna skapade priserna, en svårighet som måste sprida sig till allt flere områden.
Reservanterna vilja dock ej lägga huvudvikten vid någondera av de två senast berörda momenten, då enligt deras uppfattning det ifråga- varande medlet skulle göra mera skada än gagn, även om den olägenhet det gäller att bekämpa i sig själv skulle förbli obestridlig.
Reservanterna hava slutligen i sin kritik av kommitténs förslag lämnat åsido frågan, i vad mån konstitutionella betänkligheter till äventyrs
kunna göras gällande emot att bestämmanderätten över tullarnas höjd till stor del skulle komma att läggas i Kungl. Maj:ts hand.
På anförda grunder ha reservanterna velat hemställa, att kommittén hos Kungl. Maj:t skulle anmäla, att den anser det utarbetade förslaget till beredskapslagstiftning om åtgärder till skydd mot valutadumping icke vara av beskaffenhet att böra föreläggas årets riksdag".
av herr ENGBERG, som biträtt det i herr Heckschers m. fl:s reser- vation framställda yrkandet och i allt väsentligt de delar av dettas moti- vering, som rikta en direkt kritik mot det föreliggande kommittéför- slaget; samt
av herr NILSSON, som i huvudsak anslutit sig till herr Heckschers m. fl:s reservation.
Bilaga 1
KORTFATTAD ÖVERSIKT AV DEN EKONOMISKA KONJUNKTURUTVECKLINGEN SEDAN 1920
PÅ UPPDRA(G AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN
UTARBETAD AV
OLOF EDSTRÖM
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kap. Lo Produktioneh.. .. sc. ss sw svilse ser leo, sö ou ler sc) öl srrinn ser arjbtel er) se igs eni ie Eee tes svt on 0 SAS 2: ATDeEtsmarknadenl .. s.:cc sutcs por sr ins co, elin) avlisorlen on sm ect erdlgel sa. irl sales Ra ee len sr Les SR RNE 3 Utfikeshändell ss: cc om sc so 65 esi ise le) se) 0 ni se] sol es ey, ss) (es sriisel sn Tesen sosse ss sno sS LÖ
Kap: 4. « ITÄNSPOrtyasenUet ce sc cc bas ee os esi os iisrilocl ker da os os) Pesos ss) ss Eee or ag Fes i salg es sens Sd: 5 Kap. 5. PrIISTOrelSel) cd cs om so son cc oc isejljön, sö) er se, sv) (6sfiss) (ec) i selien, 60 esi gsiiss ken Linse se leg ilsa eskieni ss FÄLLS:
Kap. I. Produktionen.
Högkonjunkturen under krigsåren gav som bekant upphov till en be- tydande industriell expansion i vårt land. Expansionen tog sig dock mera uttryck i en ökning av produktionsmedlen inom ett flertal industri- grenar än uti en ökning av själva varuproduktionen. Visserligen är det mycket antagligt, att industriproduktionen under åren 1915 och 1916 till volymen varit större än under normalåret 1913. Däremot torde den under 1917 och 1918 hava varit avsevärt mindre än sistnämnda år, närmast på grund av den under krigets senare skede rådande svåra rå- varubristen. Hur stor produktionsminskningen varit, låter sig utan när- mare undersökning icke avgöra. Uppskattningsvis torde den kunna fixeras till 20 a 252 för år 1918 och något mindre för år 1917. Dessa siffror äro emellertid mycket osäkra.
Även efter fredsinbrottet uppvisar den svenska industriproduktionen trots relativt god råvarutillgång och i stort sett gynnsamma avsättnings- möjligheter en tillbakagång i jämförelse med år 1913. Att på ett något så när tillfredsställande sätt påvisa denna tillbakagång intill 1921 torde icke vara förenat med större vanskligheter.
I vidstående tabell 1 hava relationstal sammanställts rörande storleken av produktionen inom ett antal viktigare varugrupper åren 1913 och 1919—21. Det bör anmärkas, att sådana varugrupper icke medtagits, vilkas produktion redovisas efter värde i industristatistiken.
Aret 1913 har valts för att beteckna produktionens läge under nor- mala förhållanden och åren 1919—20 för att belysa ställningen under den uppåtgående efterkrigskonjunkturen.
Vid en granskning av tabellens siffror faller särskilt i ögonen den be- tydande produktionsminskningen för järn och stål. Produktionskvanti- teterna härav 1919—21, jämförda med motsvarande 1913, peka oför- tydbart hän på att efterkrigstidens högkonjunktur gjort sig föga bemärkt på detta område. TI själva verket inträdde en lågkonjunktur för denna industrigren redan i början av 1918, och under den tid, som sedan för- flutit, har läget varit mycket bekymmersamt.
Men även andra produktionsgrenar hava, särskilt för år 1919, att uppvisa betydande produktionsminskningar. Däribland må blott fram-
Sverige.
Tab. 1. Produktionen av vissa viktigare TN åren 1913 och 1919—21. Kvantitets- | = T2A8 - " a i Ö 1920 fn. | enl Kvantitet! Index [Kvantitet a Index I Kvantitet] Index | Index | Järnmalm soussksesaseoesas | 1000 ton 7 476, 100 4 981 67 re 4 519] 61 -— | EPAOKJULD botaor bios snosenrr | Ton 730 237! 100 | 495 980 68 | 472 550! 63 42 Smältstycken och rå-| | | |ETIStän gen ss sssoseres rar » 158 472! 100 | 63629) 40 | 60516) 38 | 16 | Göt samt smidbart gjut-| | | | POAÄS. messevsssproseassnrge | > | 590 887) 100 | 491266) 83 | 437474) 74 | — | Due Bessemer- och) | | Thomasgöt............... | > | 115839) 100 | 57593) 50 53340] 46 | 35 Raffinad- och elektolyt-| | | | | koppar ......ns.senn nn | >» | 4215) 100) 40380) 96) 1627| 39 /| 30 Smitt- och varmvalsat ; | | | | järn och stål.........:.:] > 857 752] 100 | 656283 77 | 610368) 71 | 30 Gjutgods (efter tackjärns| | I | | omsmältning) .......... 3 145 782! 100 | 130021] 89 | 125619 86 | — Metallgjutgods ............ » 2 902) 100 2456] 85 | 3041! 105 | — Annanmetallmanufaktur | | | (plåt, rör, tråd, skenor, | Kaba) oge rr rssusdnnt > | 10326 100 18 965) 184 | 20907) 2038 = [STBOTEOL ost usess Weser > 363 965! 100 | 429267) 118 | 439584 121 | 100 IBUteljer a sladd 30 243 100 16 740] 55 23 2981 ” 77 | 60 Fönsterglas ............... > 97121 100 7 990] 82 8 041 83 25 » Trävaror, såg och hyvl| 1000 kbm 7 810) 100 7 184 92 | 7 926] 102 601 Pappersmassa (torr vikt) 1000 ton / 1187) 100 949| 80 | 1298! 109 | 60 (EPBDPE oaser rldioes tas rs » 48591 100 32439! 108: 61752) 127 — Papper oossnnsssssssssssnna : 284 365 100 | 229227) 81 | 338321] 119 | — Kvarnprodukter ......... > 621097! 100 | 534350) 86 | 510218] 82| — Garn: och tråd :......s---- > 38495 100 26 254 68 | 28602 74 150 åa 60 | Vävnader (alla slag) ...| > 28268) 100 | 17387 62! 21906 78 150360 Sul- och bindsulläder...| > | 7900-100 | 6 973 88 | 8245 104 = Skodon av läder ......... | 1000 par! — 5862| 100! 4455) - 76 | 6860) 117 |-85 Färger och fernissor ...| TOR I 7.097 100 35221 74 9021] 127 Oljor och fett, icke mat-; | | Nyttiga oosssssssoneresres > 14 251 100 13558) 95 18378| 129 | — Såpa, tvål m, m,......... | > 28 748 100 28462) 991 26 079 91 80 Konstgjorda gödnings- | | APOPÖDN so ssp bon retro » 1: 266 413) 100 | 206187) 77 | 257 894] 97.) 60 SPPAROLS mörssnsselislesekene: 1600 hl | 14014 100 10113 72 | 10921 78 — Försåld el. energi (kon-| | | SVDA )jonsklegr nen reser än 1000 kwt | 710139) 100 11229 984! 173 |1404 526) 198 — D:0' (&tOrförst) ..s.-s-cser » 142 823! 100 | 469 466] 329 | 481 724) 337 — | KOlga8 menmsssnsnossoss ons 1000 kbm| 87613| 100 | 94422] 108 | 98951] 113 | —
De
varor och pappersmassa c:a 40 &, för textilvaror över huvud c:a 40 å 50 Zz och för skodon c:a 15 Z. Stenkolsproduktionen har i jämförelse med året 1913 icke undergått minskning; däremot uppvisar fönsterglas- och kopparproduktionen en minskning med omkring tre fjärdedelar av 1913 års motsvarande produktion.
ES
Värdet av den totala industriproduktionen utgjorde år 1913 enligt den officiella industristatistiken 2 163 milj. kr. år 1919 enligt samma statistik 5 618 milj. kr. och år 1920 6 990 milj. kr. För år 1921 saknas siffror. En jämförelse mellan de olika årens värdesiffror giver likväl föga ledning för bedömande av produktionens utveckling under ifrågavarande år. Hän- syn måste nämligen tagas till penningvärdets fall.
Med ledning av de i nämnda tabell upptagna varugrupperna, vilka representera omkring 60 Z av den totala industriproduktionen, hava för- sök gjorts att bestämma storleken av 1919 och 1920 års produktion i förhållande till produktionen år 1913. Det sistnämnda årets varuvärden hava därvid fått tjäna som utgångspunkt. För att emellertid förenkla räkneoperationen hava för de särskilda varugrupperna genomsnittspriser uträknats på basis av de i statistiken upptagna totalvärdena för respek- tive varugrupper år 1913. Härav följer, att hänsyn icke tagits till de många i varje varugrupp ingående specialiteterna med deras. sins- emellan olika priser. Den tillämpade beräkningsgrunden är som inses långt ifrån tillfredsställande, men torde i allt fall vara användbar, då det såsom här blott gäller att åstadkomma en överslagsberäkning.
Det i industristatistiken redovisade produktionsvärdet för de i tabellen uti 1913 års kolumn upptagna varuslagen utgjorde 1 249 milj. kr. Mot- svarande värden för de uti 1919—1920 års kolumner upptagna varu- grupperna, uträknade efter 1913 års priser enligt ovan angiven beräk- ningsgrund, belöpa sig till 1 056 resp. 1 176 milj. kr.
Av de anförda siffrorna framgår, att industriproduktionen under åren 1919—1920 varit mindre än under år 1913. Procentuellt utgör minsk- ningen för år 1919 15.4 Z och för år 1920 5.8 4!
De anförda talen giva icke uttryck för den totala industriproduk- tionens förändringar utan såsom nämnts för blott 60 & av densamma.
Produktionens omfattning 1921 kan ännu icke med någon större grad av tillförlitlighet beräknas. De uppgifter härom, som återfinnas i förut- berörda tabell, giva emellertid vid handen, att produktionen inom mera betydande industrigrenar rört sig mellan en tredjedel och två tredje- delar av normalproduktionen.
> Ehuru det kan antagas, att sistnämnda procenttal ligger inom »medelfelets» marginal, har det icke desto mindre medtagits för att angiva det siffermässiga resultatet av de gjorda beräkningarna.
De i det föregående lämnade uppgifterna peka rätt tydligt hän på, att industriproduktionen efter kriget understigit förkrigsproduktionen, sådan denna representeras av 1913 års siffror.
Trots detta har emellertid antalet inom industrien sysselsatta arbetare ökats efter kriget. Detta antal, som år 1913 enligt industristatistiken uppgick till 361 000, hade 1919 stigit till 393 000, alltså företett en ökning med nära 10 «. För 1920 och 1921 saknas ännu säkra upp- gifter. Dock torde arbetarantalet inom industrien 1920 ha belöpt sig till ett eller annat tiotusental mer än under 1919.! Från 1921 års abnorma förhållanden torde helt kunna bortses.
Den inom industrien för omedelbar drift av maskiner och apparater använda drivkraften åter uppgick 1913 till sammanlagt 895 303 eff. hkr och 1919 till 1306 509.” Den använda primära drivkraften belöpte sig 1913 till 1 138 904 och 1919 1641 915 eff. hkr. I det förra fallet var ökningen omkring 40 X, i det senare 44 Xx.
Huru tillväxten av dels arbetarantalet, dels den använda drivkraften inom de särskilda industrigrupperna gestaltat sig framgår av efterföljande tabeller.
Tab. 2. Vid industrianläggningarna sysselsatta arbetare vissa år. ,
- S - Gr i. pp | 1913 | 1918 | 1919
Kemisk-teknisk i0dustfl ..ssscsesessvovesone oense åkare sosse 3 Kraft-, belysnings- och vattenverk
14398 | 18147 17441 4083 | 6360, 6499,
Summal| 360 744 | 385 280 | 392 911 | Vad först beträffar arbetarantalet, är att observera, att detsamma år 1919 i jämförelse med 19138 uppvisar ökning för samtliga industri- grupper med undantag av jord- och stenindustri- samt textil- och be- klädnadsindustrigrupperna. Den största ökningen, om också icke relativt, har malmbrytnings- och metallindustrigruppen att uppvisa. För denna grupp redovisades 1913 ett arbetarantal av något över 110 000; år 1918 hade antalet ökats till över 139 000 för att under 1919 emellertid nedgå till omkring 135 000. Den kraftigaste ökningen inom de särskilda industrierna inom sist- nämnda grupp kommer på mekaniska verkstäder och skeppsvarv samt på fabriker för elektriska maskiner, apparater och ledningar. Sålunda
| | |
1... Malmbrytning och metallindustil ....-s.—:s.serssssssrarnessnstepnes | 110 651 | 139 750 | 134 714 2 JOFU= IOC Sben1nAUSCIL ss. ske ssse ss sjeees vä press r SKSSSS KS KN RRRS HENKE ES 44189 | 39911 | 39720 | 3. Träindustri ...... FEST T SE ES EET SO EN EEE SR RN SRS EN | 57680 | 56542 | 59160 4; Pappers- och grafisk industri.............sssserstorsroressessrssreren ..; 87285! 42550 | 43927 1| DV TiINSBAOdelSimduSstfiss sc. sonsssenss teps ven ser Aekss see 35868 | 33398 | 37252: 16. Textil- och beklädnadsindustri ........mssssssssersersrrr | 48755) 35216 | 39 963 | 7. Läder-, hår- o. gummivaruindustri 12835 | 13406/| 14235: 8.
9:
1 Sedan ovanstående skrivits och uppsatts, hava uppgifter för år 1920 blivit tillgängliga. enligt vilka arbetarantalet utgjort 417 381. > För år 1920 1358 752 eff. hkr,
Ungefär likartad,
A. För omedelbar drift av maskiner och apparater, B. För drivande av elektricitetsgeneratorer. I | 1913 1918 [9 9 | vg B. ÅA. B. Å. B. | Malmbrytning och metallindustri ...| 260 759 104645 434125 174335 451464 171998 Jord- och stenindustri .................. | 53360 8337 68203 21613: 74026 17 430 SESKTO us sä | 126.754] 17 899| 168964 24577) 183.734 27390 Pappers- och grafisk industri........ | 263661 84217 323848 135171 325042 143138 | Livsmedelsindustri............... --««e..-] 91892 11451! 106377! 13427: 121082) 14487 Textil- och beklädnadsindustri ...... 58 103! 20013 68106 15129 74272 19908 Läder-, hår- och gummivaruindustri 9 938 3097 135 260 3 561 16 382 2991 Kemisk-teknisk industri .............. 19278 28701) 33911] 34326 37989 35965 Kraft-, belysnings- och vattenverk 11558 396936 21955 682742 22518 785190 Summa 895303! 675 296 1 240 949/1 104 881 1306 509 I 218 492
(eff. hkr.)
Upp-
I tab. 4 har
13. Xx
samma medeltal för år
över
1913. Däremot redovisades för aår 4
och U.S.A.
England I . USA Stenkol | Tackjärn Stål Stenkol | Tackjärn Stål
| Rela-/ | Rela- | Rela- Rela- Rela- Rela-
1000 | tiva |! 000) tiva |1 000) tiva | 1000 tiva |1 000] tiva |1 0001 tiva
ton tal | ton | tal | ton | tal | ton tal | ton | tal | ton | tal
bred |
Månadsmedeltal 1913 24 342100 | 869100 | 639/100 |43 100100 |2 623100 1|2651/100 | > 1920) 19 4021 79.7| 678) 78.0! 767|116.4| 48 8251113.3/3 084'117.6 3 568/134.6 » 19211 13 760) 56.5) 221 25.4) 307) 45.11 38 090) 88.4/1 400) 53.3 1692! 63.s Oktober 1921/?17 251! 70.9) 239| 28.0] 412) 62.51 47 3821109.9)1 260) 48.0 1951] 73.6 | November 1921/218 174) 74:71 276 31.3] 450| 68.3 39 587) 91.8|1 4381 54.s12 003) 75.6
December 192122 973 94.4] 279 32.1 387) 58.7|/ 33 529) 77.811 675) 63.9)]1 722! 65 Januari 1922 17 990) 73.9] 2931 33.7 333| 50.51 40 468] 93.9|1 6651 63.511 9221 72.5 | Februari 192219 763] 81.2| 305) 35.1/ 422) 64 — | — |L 666] 63.511 768| 66.7 Mars 1922 219 921| 81.8! 395 45.5 558 84.7 — | — 2067) 78.8] — | —
1 Ur Monthly Bulletin of Statistics t. o. m. januari 1922, därefter ur Ekonomisk översikt aprilkomplementet. ? Avser 4 veckor. rr »
1921 ett månadsmedeltal, som ligger 12 2 under motsvarande för år 1913. Liksom i England förmärkes emellertid en ökning av stenkols- produktionen under årets sista månader.
Beträffande därefter tackjärnsproduktionen, uppgick densamma i England år 1920 till blott 78 2 av 1913 års produktion. Ar 1921 uppvisar en ytterligare nedgång. Under sistnämnda år utgjorde tackjärnsproduk- tionen endast 25.4 & av normalproduktionen (1913). En stigande tendens är emellertid skönjbar från och med oktober 1921.
Den industriella aktiviteten i Förenta Staterna efter kriget tog sig bl. a. uttryck i en stegring av tackjärnsproduktionen. För 1920 belöpte sig denna stegring i jämförelse med 1913 till 18 Z. Däremot förspordes en kraftig tillbakagång under år 1921. Sistberörda år uppgick 'produk- tionen allenast till något mer än hälften av normalproduktionen.
Stålproduktionen slutligen uppvisar såväl i England som Förenta Sta- terna en väsentlig stegring under högkonjunkturåret 1920, i England med 16.4 Z, i Förenta Staterna med 34.6 X.
Till belysande av produktionsinskränkningen inom järnindustrien i England må ytterligare anföras, att av det i England redovisade antalet masugnar, till antalet 487, voro i december 1920 274 i drift, i november 1921 85 och i december samma år 77 eller föga mer än en sjundedel (Labour Gazette, februari 1922). Till jämförelse med motsvarande svenska förhållanden må nämnas, att enligt järnverksföreningens statistik voro vid utgången av 1921 av 133 befintliga masugnar endast 22 i drift eller ea en sjättedel.
Att göra en något så när tillförlitlig uppskattning av produktions-
minskningen överhuvud i England under år 1921 är mycket vanskligt. Att den relativt taget icke varit så betydande som den svenska torde man vara berättigad att sluta till, bl. a. av den omständigheten att relations- talen för arbetslösheten varit betydligt lägre än motsvarande svenska. '
Vad beträffar den allmänna produktionsminskningen i Förenta Staterna, så innebära de siffror, som ur tillgängliga publikationer kunnat erhållas, åtskilligt av intresse. Av en verkställd undersökning, vars resultat åter- gives i novemberhäftet av den amerikanska tidskriften Monthly Review of Credit and Business Conditions, utgiven av Federal Reserve Bank, New York, framgår, att inom 13 utvalda industrier med utbredning över hela unionen produlktionsminskningen från produktionsmaximum 1919 —1920 till september 1921 uppgått till 26 Z och från december 1914 till sistnämnda tidpunkt till 7 Zz. De anförda siffrorna äro i viss mån ägnade att förvåna. I jämförelse med förkrigstidens produktion ter sig alltså den nuvarande produktionsinskränkningen synnerligen blygsam. Överraskande stor är däremot produktionsminskningen från toppunkten av senaste högkonjunktur. Siffrorna giva vidare vid handen, att pro- duktionsutvidgningen i Förenta Staterna under kriget varit utomordent- ligt stor.
Tab. 5. Produktionsminskningen i Förenta Staterna. Förändring från Förändring från
avd eo strike dec. 1914 fill maximum till s sept. 1921 sept. 1921 ge iZ BöÖmUullsin dUuStriC0-- =: ss ove eLörr nose nunnan en onTRRNE spe Re sen en + 11 — 1 Blekerier, färgerier etc. inom bomullsindustrien ............ . ... + 6 — 5 VIISID (US CIICH resp es synes ssner seen sa SUSAN MSN SSEk Nee rr + 5 — 19 SKOLA US BLIGI vo op lea do wejason sr notor ige bog Rå RN bo ln hk eine oas e SR Ras L en + 3 — 18 FJArn= OCh Iställndustriö 4ia omtsss ense vinge ssodshls tree besk NE SON — 5 — 49 SETT K GT CUSUPTON i ac ens sins SR Nr side er Br ee avis den sa a USS RISE SIS SEN Sena -— 7T — 21 IFÄPP ErsSin dUSTIIOR 7 =, «eder söker en sed es sense sn nns KR sö nn en aning LE RAA — 8 — 33 BEklädnadsindustieh masse sckes sussabesut IST NNReEr SAS ORsN AS — 12 — 20 Mekanisk industtib. sscecc-ssane mee — 12 — 46 Sidenindustrien ..... ...... GE SDR SE ok dere Sn Ar a ol Jä SA — 16 — 22 FäderinduStrien .::s weese sgyceissiosesv anis NR Dess rs SAN SENARE — 20 — 35 Automobilindustrien...,.....s..s+«seessssessröreosssresreserens ser nte sr enn nr — 20 — 54 CI SATIN USED svea sase resor ren O See ES SS SS Nea GR SS SES ee — 24 — 28 Samtliga industrier (vägt medeltalj.......ssessresrsrrsereserorerrr nr ra — 7 — 26
Produktionsminskningen inom de särskilda industrierna redovisas i tab. 5. Av densamma kan utläsas, att lågkonjukturen varit synnerligen kännbar inom jJärn- och stål- samt automobilindustrierna ävensom mekanisk industri. Dessa industrier uppvisa en produktionsminskning med omkring 50 2 från högkonjunkturen 1919—1920. Mindre påverkade synas där- emot de olika textilindustrierna hava varit. . Möjligen kan detta bero därpå, att de förstnämnda industrierna i stor utsträckning producera för världsmarknaden, de senare för hemmamarknaden.
Arbetslös- heten.
Sverige.
Kap. II. Arbetsmarknaden.
Hårdare än de flesta andra länder synes Sverige hava drabbats av den i den industriella krisens spår följande arbetslösheten. Anledningen härtill låter sig icke utan vidare påvisa, men torde i någon mån vara att söka dels i för snabb utveckling av vissa industrier under krigsåren och dels i den omständigheten, att vår industriproduktion i stort sett är inriktad på framställning av föremål, som tjäna produktionen av fast kapital. Dessa senare äro som bekant känsligare för konjunkturväxlingarna än de egentliga konsumtionsföremålen.
Några säkra uppgifter rörande arbetslöshetens omfång i vårt land i början av krisen förefinnas icke. Under våren 1921 uppskattades antalet arbetslösa till omkring 60 000. Vid utgången av juli beräknades detsamma hava stigit till 70 å 80000. Från och med oktober månad äro uppgifterna mera exakta. Den 31 oktober redovisade sålunda arbetslöshetskommissionen 96 000 arbetslösa, vilket antal under höstens och vinterns lopp successive ökas. Den 30 november är antalet uppe i 117 000, den 31 december, då säsongsarbetslösheten jämväl börjar göra sig gällande, uti 140000 och i februari detta år i nära 160 000. Sedan dess har en tillbakagång försports, orsakad företrädesvis av den med vårens inträde ökade livaktigheten inom säsongyrkena.
Såsom framgår av de anförda siffrorna, har arbetslösheten hos oss ända till februari detta år befunnit sig i oavbruten tillväxt. Detta är karaktäristiskt för vårt land och för Schweiz. För övriga länder, där arbetslösheten i början av 1921 ävenledes varit betydande, har lik- väl tidvis under senare halvåret 1921 kunnat förmärkas en ingalunda obetydlig nedgång i densamma. (Se tab. 6 sid. 55).
För samtliga fackförbund sammantagna utgjorde arbetslösheten i procent av antalet till fackförbunden anslutna medlemmar, såsom framgår av tabell 6, 44 Zz i december 1913, 15:g8 2 motsvarande månad 1920, 332 2 i december 1921 och 35:6 & 1 januari 1922, den sistnämnda den högsta arbetslöshetsprocent, som dittills såvitt bekant kunnat inregistreras
i vårt lands moderna ekonomiska historia. Beträffande arbetslösheten inom de olika fackförbunden hänvisas till den av ekonomisakkunniga utgivna översikten för februari månad innevarande år.
Av tillgängliga uppgifter rörande utvecklingen av arbetslösheten inom mera betydelsefulla industrigrenar må följande särskilt anföras.
Beträffande järnindustrien är att framhålla, att vid de för hemma- marknaden producerande järnmalmgruvorna hade av det normala arbetar- antalet (c:a 4600) den 1 april i år permitterats eller entledigats 67 XX. Motsvarande procentsiffra för den 1 april 1921 var 42. För de gruvor, som producerade för exportmarknaden, var läget gynnsammare. De per- mitterades och entledigades antal uppgick den 1 april 1922 till 26 &X av normalantalet (c:a 7400) mot 18 2 den 1 april 1921. Vid järn- verken, där normalt sysselsättas omkring 23 000 arbetare, har antalet arbetslösa sedan mitten av år 1921 till början av innevarande ir totalantalet arbetare. Under februari och mars har emellertid en svag tendens till minskning av arbetslösheten gjort sig gällande; den 1 april hade sålunda arbetslösheten nedgått till 47 2 av totalantalet arbetare.
Verkstadsindustrien har alltsedan krisens inträdande haft att uppvisa stor arbetslöshet. Enligt inhämtade uppgifter hade den 31 december 1921 ej mindre än 55 Z av de av uppgifterna berörda arbetarna, uppgående den 1 september 1920 till omkring 60 000, permitterats och entledigats. De per vecka vid förstnämnda tidpunkt utgjorda timverkena hade i jäm förelse med september 1920 minskats med 59 Z. Enligt senast erhålln rapporter hade den 1 april de arbetslösas antal ökats till 58 2 och tim verkena minskats, från september 1920 räknat, med 60 XX.
Inom sågverksindustrien är arbetslösheten alltjämt betydande. Enligt tillgängliga uppgifter, avseende förhållandena den 1 januari innevarande år, uppgick bland sågverksförbundets medlemmar de arbetslösas antal till 55 2 av den normala arbetsstyrkan (c:a 25 000). I jämförelse med förhållandena under höstmånaderna, då trävaruskeppningarna voro rätt livliga och ”arbetslöshetssiffran 36 å 40 &Z, innebar januariläget en märk- bar försämring. Sedan emellertid i början av året ett antal norrländska sågverk återupptagit driften, torde arbetslösheten ha gått något tillbaka. För närvarande råder som bekant lockout.
Tezxtilindustrien, som under större delen av föregående år arbetat med starkt reducerad arbetarstam, har mot slutet av året kunnat öka driften och arbetar för närvarande med i det närmaste full arbetsstyrka.
Det förefaller mycket antagligt, att bottenläget i avseende å arbets- lösheten nu nåtts och att, i motsats till vad som var fallet föregående år, en förändring till det bättre med den inträdande våren skall göra sig gällande. Här och var förspörjes också ett återupptagande av drif- ten i större eller mindre utsträckning. Huruvida denna ljusning kommer
Förenta Staterna.
England.
att bli stadigvarande, är svårt att förutsäga. Emellertid får icke för- glömmas, att vår konjunkturutveckling (åtminstone under ett ordnat penningsystem) är nära förbunden med och i mångt och mycket betingas av konjunkturutvecklingen i de ledande industriländerna, främst därvid Förenta Staterna och England. En återhämtning hos oss, som icke äger motsvarighet inom de nämnda ländernas näringsliv, lärer därför knap- past kunna bliva vare sig mera djupgående eller långvarig. Av särskild betydelse är det därför att lära känna lägesförändringarna på det ekono- miska området uti de ifrågavarande länderna. TI detta sammanhang är det emellertid närmast fråga om produktionsinskränkningarna med därav härflytande arbetslöshet.
Vad då till en början Förenta Staterna beträffar, är det förenat med avsevärda svårigheter att erhålla en någorlunda klar uppfattning om där företagna driftsinskränkningar. Då krisen var som kännbarast, beräk- nades antalet arbetslösa, ehuru säkerligen med en viss överdrift, till om- kring 9 miljoner. Denna siffra giver vid handen, att produktionsin- skränkningarna då måste hava varit högst betydande. Att märka är emellertid, att det normalt brukar finnas en å två miljoner "arbetslösa" inom den amerikanska unionen. Därest den förutnämnda arbetslöshets- siffran verkligen är riktig, något som ju dock kan sättas i fråga, före- faller det som om Förenta Staterna skulle drabbats vida hårdare av fredskrisen än något annat land, vårt eget icke undantaget.
Vissa försök att erhålla mått på arbetslöshetens nuvarande utbredning i Förenta Staterna hava gjorts av därvarande myndigheter. Även om de därvid framkomna resultaten lämna åtskilligt övrigt att önska, giva de dock en ungefärlig bild av läget. I september 1921 beräknades en- ligt rapporter från New York State Department of Labor antalet arbets- lösa fabriksarbetare i staten New York till omkring 25 Z av det antal, som sysselsattes i mars 1920, vid vilken tid driften var som störst. Under september och oktober månad 1921 minskades arbetslös- heten något för att under de sista månaderna av året och början av detta år hålla sig i stort sett oförändrad. Den omständigheten, att ar- betslösheten med vinterns inträde icke ökats, uttolkas såsom en avgjord förbättring av läget på arbetsmarknaden. Man är emellertid knappast berättigad att därav draga mera vittgående slutsatser. Utrikeshandeln uppvisar nämligen allt fortfarande ogynnsamma siffror, i det exporten de senaste månaderna gått betydligt tillbaka. Obestridligt torde emel- lertid vara, att ökade behov för inlandsmarknaden gjort sig gällande, särskilt inom sådana branscher som textil- och järnbranscherna.
Om de siffermässiga uppgifter rörande läget på arbetsmarknaden i Förenta Staterna, som stå till buds, äro synnerligen magra och icke er- bjuda säkra bedömningsgrunder, så är förhållandet för Englands del i detta avseende betydligt bättre.
| En gland SN 5 samtliga SA i y SKILL AV fackförbund Fackf. Försäkr, EN | SRS månaden SRS Far atet RA er > Jaa Tea de i AL OB ARE [SBI [AR EB ACT OB AA 1-B | | | | | | 1913 Juni ......... 58 |. 2,6 | 932 oIol — = 79 | 21 | 20101 27 | December ...| 60.) 4.4 | 9651 SE = 74 | 385! 19801] 4.8 1980: JUNI, serna 126 | 3.4 | 1608] 12] — — — — 1:5:600 | 3.9 | December ...| 146 | 15.8 | 1585 | 6.1/| 11900 | 5.8 546 | 17.4 | 5664 | 4.1 1921 Januari ...... | 155 | 20.2 | 1587) 6.9) 12000 | 82 | 609 | 19.3 | 5751 | 4.5 Februari ...| 147 | 20.8 | 1534| 85| 12000 | 9.5 | 621 | 22,7 | 5650! 4.7 Mars ......o0s 165 | 24.6 | 1528 | 10.0) 12000-1:11.3 | 668 | 31.5 | 5779) 3.7 | April ......... 145 | 24.2 | 1589 /|2?17.6 | 12000 | 15.0 | 617 | 31.2 | 55101 3.9 Maj o.ooe00s 144 | 25.8 | 18438 |? 22.2] 12000 | 17.6 | 687 | 32.38 | 5784) 3.7 Juni ......... 145 | 27.9 | 1279 |? 23.1) 12200 | 17.8 | 669 | 22.9 | 5841| 3.0 SU ss 151 | 27.8 | 1885| 16.7| 12200 | 14.85] 688 | 21.4.| 517531 2.6 Augusti ...... 153 | 26.s | 1420 | 16.3] 12200 | 13.1 | 738 | 21.7 | 5680) 22 September...| 154 | 26.2 | 1483 | 14.8| 12200 | 12.2 | 746 | 17.7 | 5965| 14 Oktober...... 149 | 26.8 | 1442 | 15.6 | 12200 | 12.s | 748 | 13.6 | 5960) 12 November...| — | 28.7 | 1433 | 15.9! 11900 | 15.7 755 | 13.9 | — 1.4 December ... — | 83.2 | — | - 16.5) 11900 | 16:2 — | la —- 1.6 1922 Januari ...... — | 185.6 | — 16.8 | 11900 | 16.2 ENG | Februari .... —) 821| — | 16.8] — | 157 TREE fr OM
1 Uppgifterna äro hämtade ur International Labour Review, februarihäftet, samt på vissa punkter kompletterade. >? Kolgruvearbetare ej medräknade.
Arbetslösheten inom de engelska fackföreningarna har, såsom framgår av ovanstående tabell, att uppvisa en mera betydande stegring först i början av år 1921, vilken stegring fortsätter ända till mitten av sagda år, då kulmen nås med 23.1 Z av sammanlagda arbetarantalet. Där- efter skönjes en tillbakagång, som dock fram på hösten brytes. I februari innevarande år är arbetslöshetssiffran 16.3 2, vilken, om ock hög, dock ej uppgår till mer än hälften av motsvarande svenska.
Arbetslöshetskurvan för de enligt den engelska arbetslöshetslagen (Unemployment Insurance Acts av 1920 och 1921) försäkrade arbe- tarna visar i stort sett samma rörelse som den för fackföreningarna (se tab. 6). Överensstämmelsen är slående särskilt för månaderna november —januari, då arbetslösheten håller sig omkring 16 Z. Sammanlagda antalet arbetslösa, vilka i början av innevarande år på grund av ovan- nämnda lag erhöllo understöd, uppgick till omkring 1.9 milj., därav omkring 375000 kvinnor. Vid samma tid åtnjöto omkring 300 000 arbetare understöd på grund av inskränkt arbetstid.
Arbetslösheten är givetvis olika inom olika fack. Mest betydande är den vid järngruvorna samt vid järnverken och skeppsvarven. Vid järn- gruvorna uppgick de arbetslösas antal i slutet av februari till inemot hälften av arbetarstammen (46.1 2), under det att vid järnverken och
Schweiz.
skeppsvarven redovisades en arbetslöshet av: omkring 35 & av arbets- styrkan. De resp. textilindustrierna uppvisa en arbetslöshet, växlande mellan 10 4 och 18 2. Vid kolgruvorna är arbetslöshetsprocenten lägre än man: vågat föreställa sig, nämligen blott 9.4 Z. Av tabell 7 att döma är emellertid arbetslösheten stadd i tillbakagång inom ett flertal viktiga industrigrenar.
Tab. 7. Arbetslösheten inom vissa av försäkringslagen berörda industrier i England. '
Antalet arbets- Ökning (4) eller minsk-
In d us tricsem lösa den 21 febr. ning (—) sedan 1088 1.95 31 jan. 1922 i 9 FO LORILVO TS ser et Läger gaerda SENSEA SANS es SLR na 94 — 10 Järn-, stål- och bleckplåtindustrien etc. 325 — 32 BöomullsindustMenh ....wm«ssinsssp seven sasse 171 + 12 YISINdUSbriG0: sm vsesonkts oa dens ankor sr 10: —1:3 MUtSINGUSELLÖG ++ 5208 045016 e MA hals Kna SAG Be 141 + 09 Linneindustrien etc, .....sss=..sssexe=i oinesrer 174 . — 08 Tä derInAdUS tl 1. severe baomense? sl uker essens "8 — 04 Skovaruindustrien ........ T — 04 Byggnadsindustrien — 07 Pappers- och tapetfabrikationen............ 112 — DOCkarbetarecm: fl; :scocinsciestes tot sskksre 241 : + 12 DJ ÖT NA öar ra TANT Sa sedel 261 — 23 I ULDOTUVOL- > sorvse börser ss ssk ss SS bes SANNA 461 — 64
Det land, som jämte Sverige synes hava lidit mest av depressionen, är Schweiz. Vad beträffar arbetslösheten i detta land, förmärkes där liksom hos oss, i den mån siffermaterial föreligger, en kontinuerlig ökning under hela 1921 ävensom innevarande år. Det synes anmärkningsvärt, att de olika åtgärder, som av statsmakterna i Schweiz vidtagits i handels- och tullpolitiskt avseende, att döma av tillgänglig statistik rörande arbetslösheten, icke förmått hindra dennas utbredning, låt vara att de vidtagna åtgärderna i detta avseende måhända haft verkningar, som icke äro statistiskt påvisbara.
Tab. 8. Arbetslösheten i Schweiz.”
Helt Partiellt arbetslösa arbetslösa FGLE TADMAIL ost osceress bss ee 34 652 71 922 FlÖbruäil rn oa Uentansism Mäbor dre sera 42 705 82 930 IGES oreda SE Ek sr a RA AT BUT 95119 LAPIIL «öcksssr ören kör enö seder Fa 47 949 95 374 SMS] Messoel ee Un tee ER cc tr SENS SSA 52 635 87 741 JIE (ras bniogker gents ren esesss esse eu 54 039 76 116 SU seder esees SaSELSöR SS Vs ENE 55 605 79 888 NT SUS Bas ser ör anodiserad harr a 63 182 74 309 DOP LEA DEL sa sa esse resa esse eh HSN 66 646 69 421 OÖR0ODÖR Arons resor bon sysslor dn een 74 238 59 835 INOMEMDOT Mota secs fre bg SSE ses sea 80 692 61 627 DOCEMH ORT ov.6 sge sor dses sko nns ns sik ne 88 967 53 970 TOGS TADVUATL oomsrsdesens se isens besk kb ng os åea 97 091 — POPTUALIA so dobsskis deres er N Asse 99 541 —
1 Sammanställt ur Labour Gazette, mars 19922. > Uppgifterna hämtade ur International Labour Review, februari 1922, samt kompletterade.
Vid utgången av år 1921 redovisades i Schweiz ett antal helt arbets- lösa uppgående till omkring 89 000 personer, vartill kom omkring 54 000 partiellt arbetslösa. De helt arbetslösas antal hade i februari innevarande år ökats till 99 541. Tab. 8 angiver tillväxten av arbetslösheten månad för månad år 1921. Frapperande är den jämna stegringen av de full- ständigt arbetslösas antal under hela föregående år.
Urfabrikationen har hårdast drabbats av depressionen. Antalet inom densamma helt sysslolösa arbetare överstiger 20 000. Metall- och maskin- industrien hava likaledes kännetecknats av stark arbetslöshet. Så är också förhållandet med textilindustrien, som på grund av sin lyxkaraktär i detta land är särskilt känslig för en konjunkturförsämring.
Hd
Efter inträdandet av konjunkturomslaget hösten 1920 var det uppen- bart, att de jämförelsevis höga arbetslöner, som under nämnda år genom- förts, icke kunde bliva beståndande någon längre tid. Också höjdes från och med ingången av 1921 från företagarhåll kraftiga röster för en ned- sättning av lönerna. Huruvida härmed avsågs en lönesänkning korrespon- derande med de vid tidpunkten ifråga sjunkande levnadskostnaderna eller en nedsättning av själva reallönen, framgick icke klart av den förda diskussionen. På fabrikanthåll ansågs emellertid, att reallönerna, särskilt timreallönerna, efter kriget stigit högst väsentligt, icke minst på grund av den kompensation, som åttatimmarsdagens genomförande givit upphov till, och att det därför kunde ifrågasättas, huruvida industrien under för- ändrade konjunkturer verkligen vore i stånd att bära denna ökning.
Det är nu konstaterat, att en verklig stegring av reallönerna inom så gott som alla yrkesgrenar ägt rum under år 1920. Av de undersökningar rörande bland annat dagsinkomsterna inom olika yrken under tiden 1913 —1920, som av socialstyrelsen företagits och för vilkas resultat redo- gjorts i n:r 6 och 7 av Sociala Meddelanden för år 1921, har beträf- fande reallönens växlingar under och efter kriget framgått följande. Dag- reallönen eller rättare dagrealinkomsten har under åren 1915—18 legat under 1913 års motsvarande inkomst med omkring 6 å 10 Zz. Redan 1919 har emellertid en stegring ägt rum upp till inemot 2 & över sista förkrigsårets nivå, vilken stegring fortsatt 1920 och då nått upp till omkring 15 Z. Den långvariga underkompensationen har därmed hastigt förbytts i en betydande överkompensation.
I tab. 9 återgivas de härför belysande siffrorna.
| | 1913 | 1914 | 1915 | 1916 | 1917 | 1918 | 1919 | 1920 | | | | |
Levnadskostnader issssessssrsersse sa | 100 | 102 | 115 | 130 | 162 | 225 | 261 | 269 | Löneinkomster per dagsverke ...... | 100 | 102 | 108 | 120 | 146 | 207 | 266 | 309 | | Realinkomstens höjning (+) resp. | | | 0 0 | —6.1] —7.7| — 9.9] — 8.0) + 1.9|4 14.9]
sänkning (—)i ZJ smmmsmsnsearerres
Arbets- lönerna. Real- lönens växlingar.
Understrykas bör, att indextalen gälla förtjänster per dagsverke. Lönestegringen, sådan den finner uttryck i 1920 års siffror, har givet- vis varit olika inom olika näringsgrenar, något som också framgår av efterföljande siffersammanställning, vartill materialet hämtats ur redo- görelsen för socialstyrelsens ovannämnda löneundersökning.
Tab. 10. Indextal utvisande den genomsnittliga dagsinkomsten inom olika näringsgrenar år 1920.
(Medellevnadskostnadsindex för 1920 = 269.)
Dags-
inkomsten 1913 =100: Malmbrytning och metallindustri ;......s:ssss:sassessssass pons synesss see 296 I OTA- OCH 8 tÖRLN US KEN «4 ecco te vr tonen onsnn os CRS gr AR a nte RoHS NARE SEDAN FEAR SEA 307 "PRÄIN GUSBIT 4 :$ svs spssbssden senere rang de kr roi RKA SINA RR Kn NA FAT SALEN BFA 304 Pappers-. och grafisk industri. ssc:sssoteunsiktnst > 5EPesie Rs ss rÖRS 298 TÄVSIN OCOLSLNC VISUELL - fa6edelen oh von SE Ee see 0 sb son an est rini tons ENADES VR FR N ARE 304 Dextil: :och. beklädnadsin dust +: sspsscssresteresösdrars utrett «stereo 346 Läder-, hår- och gummivaruindustri —.......cesssesssester nistertsessrrne 342 Kemisk-toknuyusk GNAUSSE ssd svar sees sese ra sola ngt ker kn n SAN KE 322 BYGERSUSVOLKS UID ÖL sc jrseg sk sige sons ka OR SN KEATSE Sr Stene sej Rsr Ar 273 Kraft-, belysnpings- och vattenverk ........»smssss a+ > isens ssdenennnsen 335 "Händel OCK vYarulAS ÖL >. njustssressssötoeseaserål srgan oss ser send SANS es re 306 PAM TäPASE]: fos svor operer så bögsb gar öre ease snel SSA ns EEK SAK HESSE 329
En stegring av reallönerna efter kriget är emellertid icke blott känne- tecknande för vårt land utan kan iakttagas i de flesta industriländer, undantagandes Tyskland och i valutaavseende därmed jämförliga länder. Efterföljande sammanställning, hämtad ur socialstyrelsens ovannämnda undersökning, avser att i viss mån klarlägga detta. Det bör emellertid framhållas, att internationella jämförelser uti ifrågavarande avseende i allmänhet äro behäftade med avsevärda brister. De angiva dock rikt- ningen av själva utvecklingen.
Tab. 11. Indextal utvisande arbetslönernas och levnadskostnadernas höjd år 1920 jämfört med 1914 (= 100).!
| Förenta England Staterna |
| | fat öda då td nan | |
| Sverige | Norge |Danmark
SVD BR ASKOStNAAOR 55 s 5: eesti nese ns ses senses | 269 | 314 | 256 | 250 | 205 | senomsnittlig dagsinkomst..........ssss-ssse rs | 809-11 B640) — 3087 1 2TS 216
1 För närmare detaljer rörande de uppgifter, på vilka indextalen bygga, hänvisas till Sociala meddelanden 1921, h. 6, sid. 505.
Såsom framgår av tabellen är reallönens stegring större i Danmark och Norge än hos oss. I England är den däremot något mindre än i Sverige, och i Förenta Staterna ligger reallönen år 1920 blott obetydligt över 1914 års reallön.
arbetslöner fingo snart aktualitet på grund av de snabbt sjunkande partipriserna. Successivt genomfördes också småningom lönesänkningar inom ett flertal industrigrenar. Inom vissa industrier svarade sänkningarna i stort sett mot den sjunkande levnadskostnadsnivån; men på sina håll, såsom inom järnindustrien och textilindustrien, gingo de längre. Inom många av de för hemmamarknaden arbetande industrierna, exempelvis livsmedelsindustrierna, genomfördes icke alls eller blott i obetydlig mån lönereduktioner, och till följd härav har den år 1920 inom dylika industrier rådande överkompensationen under år 1921 blivit ännu större.
Det är icke utan svårighet som den genomsnittliga lönesänkningen inom industrien år 1921 låter sig beräkna. Uppskattningsvis torde den för de industrigrupper, där lönereduktion förekommit, kunna fixeras till omkring 20 7 på under år 1920 utgående löner. Då levnadskostnaderna samtidigt sjunkit med omkring 18 &', förefaller lönenedsättningen — fort- farande med undantag för av lönenedsättningarna icke berörda industrier — att hava något inkräktat på reallönen. Arbetsinkomsten per dag eller per vecka har givetvis varit mindre i de fall då inskränkt drift före- legat.
Lönereduktionerna hava fortsatt under innevarande år, med den skill- naden likväl, att tempot nu ansenligt ökats. Då emellertid för när- varande läget å lönemarknaden kan betecknas som mycket svävande — nya kollektivavtal träffas, innebärande väsentliga lönereduktioner, och inom betydelsefulla industrigrenar, där arbetet bedrives utan avtal, företagas lönenedsättningar — är det uppenbarligen icke möjligt att lämna någon tillförlitlig bild av läget.
Vi bortse emellertid för ögonblicket härifrån för att i stället rikta uppmärksamheten på löneförhållandena inom de industrier, där nyregle- ringar genomförts avtalsvägen.
Med utgångspunkt från träffade kollektivavtal hava indextal uträknats och sammanställts i tab. 12.' Indextalen gälla dels topplönerna och dels lönerna sådana de bestämts efter avtalsmässig lönereduktion. Löneför- hållandena 1914 hava betecknats med 100. TI särskild kolumn har an- givits giltighetstiden för resp. löneavtal. Det torde böra anmärkas, att de anförda indextalen grunda sig på kollektivavtalens tidlönesatser, van- ligen timlönerna. Vid jämförelse med förkrigslönerna bör ihågkommas, att arbetsdagen då var en å två timmar längre än 1920 och senare; vid indextalens uträknande har nämligen ingen hänsyn tagits till den genom arbetstidsförkortningen minskade veckoinkomsten.
1 Indextalen äro hämtade ur en av amanuensen C. CuHr. ScHkmior för tull- och traktatkom- mittén utarbetad promemoria rörande lönenivån enligt kollektivavtal inom den svenska industrien.
ningar. Sverige.
Tab. 12. Ungefärliga och genomsnittliga indextal, utvisande tidlönernas stegring från år 1914 inom vissa näringsgrenar. ! (1914 == 1C0) Levnadskostnaderna 1920 = 269.
> 2:a kvart. 1922 = 195 (enligt Socialstyrelsens index). I Lönernas Index enl. ; E Index enl. | pA i i I Industrier 1920 års SKEALEnE senssta MlsR ns Sif STR giltighetstid j giltighetstid tuella avtal avtal nedgång | 1 2 3 4 5 6 | | | | KOISgTUVOR oossurensesansnnas 383 1/7 20—31/10 21 | 217 (Y/1—Yfe—3I 12) 438 | ; 29 Torvindustri os.scoscocss [Pers EDa "4 20—32/3 21 | 298—814 |! 21—3t/, 22 20 Stenindustri! socms.ces ass 259 1920—!/6 21 | 180 1/8 21—31/5 22 | al Småglasbruk 4. ...:..s...s: | 455 1920—2" 3 21 250 - | 1/2 29—8!/; 23 | 45 Buteljglasbruk + .. ol 440 1/7 20— sö nn 352 17, 21—239/6 22 | 20 RK Varmindustris ..ssiesspesrs [2 320 22/3 20—21/;2 21 || 224 f 5 —31g 22 30 | | N 211 1/9 —31/19 29 34 Sockerindustri ] | 192 | ta FA 23 1) 40 manlig arb......c.coc.... | 470 (21/3—)5/9 20—23/2 21 250 —30/9 92 47 kvinnlig + A.o.stysdren 1 440 235 | 47 IDGRH PS gester Sr | 235 la I 22—?5/2 231 — 50 kvinnlig > 220 U 50 | Textilindustri | | | manlig Farbridisseleed 385 1, 20-33 21 270 fo 1/,--31/3 22 30 | kvinnlig » | 415 290 | :0 | manlig > | 230 2 22 40 | kvinnlig » Sd 250 | 40 |SEGARVEReR ee | 360 Y,—9!/12 21 266" | 21—9je 22 26 | 240 Te f12 22 33 | Skoindustri | | | | | MADE BED:osssesneden ner | 335 1/7 20—31/;2 21 245 (10 Irbe RT | kvinnlig » .... an 400 265 | | 34 manlig » .... | 220 )| Y:—/i2 22 | 34 | kvinnlig > .... | | 236 UI | 41 | Gummiindustri | 415: 1/7 20—29/5 21 370 !'/7 21—20/6 22 I bl | Kem.-tekn industri ? | I | Manlig CaPD:.sssssckosesent | 364 1/4 20—3!/32 21 | 286 1/,—30/g 22 | 21
kvinnlig » ll 411 20
| | manlig >» | 250 | 1/7 —31/39 22 | 31 | kvinnlig » | | 350 UU vag
| Tändsticksindustri | | | | INANIIG TAN: oo teboses ssd san | 367 | april 20—2/:2 21 | dT fi 1, —31/3 z5 | 25 | | 262 1/4 —30/5 22 29 | | 248 | :0he 92 | 34 Tegel och kalkbruk...... | 400 | 24 20—2!/3 21 230 | 15/3—39/9 22 | 42
I
| | | 200 1/10-—23t/12 22 | 50
1 Alldenstund indextalen äro uträknade efter kollektivavtalens tidlönesatser, äga de giltighet blott under förutsättning att den under resp. år verkligen utbetalta arbetslönen överensstäm- mer med den stipulerade. Som bekant är detta långt ifrån fallet. -Ofta är den verkliga lönen större än vad lönesatserna angiva. Tabellen är sålunda icke ägnad för mera vitt- gående slutsatser. ? I åtskilliga av de under innevarande år träffade avtalen hava stipulerats successiva lönenedsättningar under avtalstiden. Där detta varit fallet, har såväl tidpunkten för in- trädande dylika nedsättningar som härtill hänförliga indextal (kol. 4) och procenttal (kol. 6) aSares i resp. kolumner. En klammer angiver, vilka avtal som avses. > Avser kant. och gatstensindustrierna i Bohuslän.
3 -sperakningen gjord efter grovarbetaretimlönen, 5 Avser fabriker i Stockholm.
| 1 || 3 | 5 ; | | I | | Trämasseindustri !......... | 390 | Fa | 2 I I | | | | | Pappersbruk ?............... | 500 | les | Snickeri- och möbelfabr.| 300 | 1/2 20- | | | Oljeslagerier | | | manlig arb....cccoccoc "300 1/1 20—2/12 21 222 t/1—20/4 22 26 | kvinnlig » | 333 233 | 30 | manlig >» 208 I 1/7-—3!/12 22 36 | — kvinnlig » 207 1388 | Gödningsämnes- o. svavel- syrefabr, ? | manlig arb. ......cocc0.... 370 1/; 20—2/;2 21 240 fl Yi—39/9 22 30 227 MH '/io—3ItY/i2 22 | 39 Kloratfäbrik "...scsscs 322 30/10 20—>3!/12 21 | | Bryggerier ' | | | | manlig arb,..ssccoccococ. 476 !/10 20—31/12 21 429 I (1/10 20—)'/1— 1) 10 | (—29/9, 22) 30/9 22
+ Indextalen hava beräknats efter utearbetarlön. Ingen hänsyn har tagits till utgående s. k. familjetillägg.
> Beräkningen gjord endast efter timlönerna för vanlig grovarbetare. 3 Avser företag i Skåne. + Avser endast ett företag. Indextalen hava beräknats efter utearbetarlön. Ingen hänsyn har tagits till utgående s. k. familjetillägg.
3 Avser Stockholm.
Såsom framgår av tabellen ifråga äro icke på långt när alla industri- grenar representerade. För mera betydelsefulla sådana, vilka arbeta utan avtal och icke äro upptagna i tabellen, skall redogörelse strax lämnas.
Den tabellariska sammanställningen ger vid handen, att lönestegringen, sådan den kan avläsas i indextalen för år 1920, varit mycket oenhetlig. Synnerligen betydande har den varit inom pappers-, socker- och bryggeri- industrierna, där stegringen i genomsnitt uppgått till mellan 3 och 400 2 av år 1914 utgående tidlöner. Endast i undantagsfall har stegringen för de i tabellen redovisade industrierna varit mindre än 20024. I allmänhet håller den sig mellan 2 och 300 4.
De företagna lönereduktionerna i procent av topplönerna hava även- ledes varit mycket varierande. I allmänhet uppvisa de industrier, vilkas produkter äro underkastade världsmarknadens prisväxlingar, avsevärda lönereduktioner. Bland dylika i nämnda tabell redovisade näringsgrenar äro att märka kolgruvorna, pappers- och pappersmasseindustrierna, sten- industrien, glasbruken m. fl., för vilka lönereduktionerna uppgå till 30 a 0
Till sistnämnda grupp äro också att hänföra de mellansvenska export-
malmgruvorna, vid vilka uppgörelse träffats om nedsättning av lönerna med 40 Z på topplönerna 1920. Vad de norrländska malmfälten angår, är att anteckna, att nytt avtal träffats i början av mars 1922, inne- bärande sänkning av topplönerna med omkring 25 Z.
r
Såsom förut är omnämnt, arbeta flera av våra storindustrier utan av- tal och tillämpa därvid löner, som i stort sett överensstämma med uti från arbetsgivaresidan överlämnade avtalsförslag erbjudna löner.
För järnindustrien gäller, att denna industri, som föregående år arbetat och alltjämt arbetar utan löneavtal, tid efter annan företagit lönereduk- tioner, senast den 1 mars innevarande år, vilka sammanlagt torde uppgå till omkring 45 Z av 1920 års topplöner.
Verkstadsindustrien arbetar sedan årsskiftet utan avtal. De inom denna industrigrupp under år 1921 tillämpade lönenedsättningarna torde i medeltal ha uppgått till 20 Z. Under innevarande år ha ytterligare reduktioner genomförts, så att den sammanlagda reduktionen å 1920 års topplöner efter den 1 april i genomsnitt torde kunna beräknas till om- kring 50 2.
Lönenivån inom sågverksindustrien har såväl för olika företag som för olika distrikt företett en ganska olikartad stegring, och år 1920, då topplönerna nåddes, kunde desamma betecknas med så vitt skilda index- tal, som 256 och 460. Enligt uppgift från sågverksförbundet hade den genomsnittliga arbetsinkomsten per timme 1920 legat omkring 340 Z över motsvarande år 1914. Under 1921 genomfördes som bekant en lönesänkning med omkring 15 Z. Efter det senaste avtalets utlöpande den 31 januari 1922 har under den avtalslösa tiden tillämpats en löne- sänkning av omkring 40 Z på 1921 års löner. Den totala lönenedsätt- ningen sedan 1920 skulle alltså, därest ej eventuella nya avtal medföra en omjustering, belöpa sig till omkring 50 2.
+
Såsom framgår av det anförda hava i ett flertal fall betydande löne- reduktioner åstadkommits avtalsvägen. För de industrier, såsom järn-, verkstads- och sågverksindustrierna, där man ännu icke kunnat enas om nya avtal, äro lönesänkningarna ännu avsevärdare. TI stort sett torde den genomsnittliga lönesänkningen sedan 1920 inom samtliga såväl i tab. 12 som i texten berörda industrier, med vederbörlig hänsyn tagen till resp. industriers arbetarantal, kunna uppskattas till 40 å 45 2.
Söker man bilda sig en föreställning om, huru de nuvarande reallö- nerna ställa sig till de före kriget gällande, erbjuda de framlagda siff-
rorna vissa, om än icke särdeles tillförlitliga hållpunkter. Enligt social- styrelsens indexberäkningar betecknas levnadskostnaderna för år 1920 i sin helhet med siffran 269 och för oktober sistnämnda år, då maximum nåddes, med siffran 281. Vid ingången av andra kvartalet innevarande år var motsvarande siffra 195.
Med utgångspunkt från de nämnda siffrorna skulle alltså levnadskost- naderna från maximum i oktober 1920 till april 1922 hava sjunkit med omkring 31 2. Nedgången stannar vid omkring 28 &Z, om till grund för beräkningarna läggas de genomsnittliga levnadskostnaderna för hela året 1920.
Förut är nämnt, att tarifflönernas sänkning inom de i det föregående omnämnda industrigrenarna, inom vilka torde sysselsättas omkring 200 000 arbetare, kan beräknas till i medeltal 40 å 45 Z. Emellertid är att märka, att tarifflönerna icke alltid äro identiska med de verkligen utbe- talta lönerna, och till följd härav kan det icke med visshet avgöras, huru stor den verkliga lönesänkningen varit.
Huru som helst, så torde man i allt fall av de anförda siffrorna kunna våga draga den slutsatsen, att 1920 års reallöner icke så litet minskats. Huruvida minskningen varit av den omfattning, att den uppvägt den av socialstyrelsen konstaterade realinkomststegringen efter kriget kan på grund av det framlagda siffermaterialet icke exakt avgöras. Troligt är emellertid, att de nuvarande dagreallönerna befinna sig i närheten av 1913 års motsvarande löner. Däremot torde, såsom av tabell 12 synes framgå, timreallönerna allt fortfarande vara större än de för år 1913 gällande, vilket torde sammanhänga med de till följd av åttatimmars- dagens införande vidtagna lönejämkningarna.
Det nu sagda är likväl icke att tolka så, som skulle arbetarna i ge- men hava fått sina realinkomster anpassade efter 1913 års inkomststan- dard. Tyvärr är lönesänkningen, liksom förut lönestegringen, så ojämn, att det med full visshet kan antagas och i åtskilliga fall även påvisas, att reallönen för vissa arbetarkategorier kommit att ligga betydligt under, för andra åter avsevärt över 1913 års nivå.
Vidkommande lönereduktionerna i utlandet är det självfallet, att de Utlandet. uppgifter, som härvidlag stå till buds, äro knapphändigare och ofullstän- digare än de, som röra våra egna förhållanden.
Av uti den officiella engelska tidskriften Labour Gazette publicerade England. uppgifter rörande arbetslönernas förändringar i England kunna vissa upplysningar erhållas beträffande lönereduktionerna föregående år.
Särskilt orienterande är en i Labour Gazette's januarihäfte för i år intagen detaljerad redogörelse för inom viktigare industrier intill januari 1922 företagna lönereduktioner. Däri förekommande procenttal rörande lönesänk- ningarnas storlek hava extraherats och sammanförts i efterföljande tabell.
Tab. 13. Inom vissa grenar av den engelska industrien företagna löne- reduktioner intill jan. 1922.
(Sänkningar i 2 av löner gällande vid årsskiftet 1920 —1921.)
Byggnadsverksamheten. Ackordsarbetare, kvinnliga ... ... 28 öken dGRa om snerleärra 12-16. örenier MRESNer rynkor ere. Trov 9—2; LÅ EG Grovarbetare ...... oss ss 19—23 Arbetare med timpenning «......... 20 Gruvdriften Ackordsarbetaré .:ss:«:ssesöessseesrs eds 19 TURVANH en: I Lancashire och Cheshire: KOIbrytarö ucssssenskesnernsi Nå RERSERSRSRES l Manliga arbetare al 3 DR Arbetare under jord Kvinnliga > 20 Trikåindustrien i Midlands ............- 19 Järn- och stålindustrien. Transportväsendet. Arbetare i masugnar... 33—46 Järnvägsanställda: Arbetare direkt sysselsatta med R LOKOMOYLÖTATE. Soctesrsbrerosansctrs T!/2—9?
järn- och stålfabrikation ............ 33—45 NILPAT Öde JOSE SEE LER bet ag ef ne 11—12"
GTOVArbetarö — .is.sssosentonskolss vare sees ke 30—45 Dockarbötarö svs.sssbldlsnslielses 12—13 Sjömän:
Mekanisk industri och skeppsbyggeri. Sjömän med månadslön ............ 17—27 Yrkesarbetare.......sssossososereorrrnsaner 14—18! i FRNAeKo roar sn 10—14 3rovarbetare «........ oas NOEN AKER SR FAS 16? Grafisk industri.
Textilindustrien. Bo SSI EE RS RA Bömullsmdustriel :s.»scsssqssse sr 22 Kvinnliga arbetärlöÖ... oss. ssscosrenasas 6—38 YlNleindustrien:
Arbetare med timpenning «........ 29 Möbelindustrien —mssoees oserrrsrsrrrrrna 12--13
Ackordsarbetare, manliga............ 27 Kemisk industri (tung sådan) ......... 19—21
Vidare hava i tab. 14 sammanställts indextal, baserade på tidigare uti Labour Gazette publicerade uppgifter rörande växlingarna i den genom- snittliga veckoförtjänsten för arbetare inom ett antal industrier i Stor- britannien och Irland vid vissa tidpunkter under åren 1920 och 1921. Då, såsom nämnts, dessa indextal hänföra sig till den genomsnittliga veckoförtjänsten och denna på grund av bl. a. inskränkt arbetstid sanno- likt minskats mera än vad t. ex. fallet varit med timlönerna, giver nämnda tabell intet troget uttryck för de verkliga lönenedsättningarna inom resp. industrier och är följaktligen ej heller direkt jämförbar med föregående tabell.
Vid en granskning av den förstnämnda tabellens enskildheter faller i ögonen den synnerligen betydande reduktion av arbetslönerna, som ägt rum inom gruvdriften samt inom järn- och stålindustrierna. För kol- gruvearbetare hava lönenedsättningarna varierat högst väsentligt inom olika distrikt och uppgå, såsom framgår av tabellen, till 20 å 50 2 för kolbrytare (hewers) och 30 å 60 & för arbetare under jord. Järnindu- strien, som under 1921 arbetat under oerhört tryckta förhållanden (tack-
1 Om indragningen av dyrtidstillägg 1 januari 1922 medräknas 17—18 >.
2 a » » » » » > » 20105:
3 » » » » » » » > i 1 —14 Ho .
3 » » » » » >» » 17—18 2.
Tab. 14. Indextal utvisande arbetslönens (veckoförtjänstens) förändringar i Eng- land inom vissa industrier.
| | I "Procentuell förändring Juli | Dec. | Dec. + = (höjning, Trade tr | | Sa ERE TR | 1920 | 1920 | 1921 Juli 1920 tillJuli 1920. till) | | dec. 1920 | dec. 1921 | IB OmMUNISINdUStrien «cscocts öra sevsn ers sånn sr ans Les 305 217 211 = 0 | + SL + | IE YTIendUStrlöl: os: occccetresoksorvenessnkensN KN FNe VERSA 308 75 247 — 11 | — 20 TÄDNOLAA UStLIGD: 64 66.20 e 50000 00 NARE HENNE 246 21 221 — 14 | — 10 Juteindustrief .-os.....e.esseewessrrvovece orecesrsnes 244 163 191 — 33 | — 22 Annan textilindustri..............ssssosssesssererser 250 | 214 | 231 — 14 | — 8 Blekérier, fårgerler Mm, IM. ..scw.sso,,etesocrosees 288 | 247 | 232 — 14 | — 19 Skoindustrien.......ssssesesssersrsrserenrsssnrns nar aa 249 | 187 | 218 — 25 | —12 Vitvarvindustrien... ......sessissssssosisis oosra 225 | 200 | 222 ST Konfektionsindustrien (skrädd.)................++ 241 176 | 188 — 27 | —22 Papper och grafisk industri ..................... 252 | 261 | 232 + 4 | AS TIOTVALOR oss ac ros eYsuesen edra ee ssnkes SR ons är ser 273 274 219 0 | — 20 | Fr GHASVÄTOT ouskerenobeie Une ls = nn sven Ad T ere Bodarna 249 | 262 211 + 5 | — 15 TTögöllndustriöon...::s..ssersie0ecesessöönssed esse rr 279 297 219 + 6 — 22 | Cementindustrien .............sssisssisissenn na | 274 | 287 | 230 + 5 | -—16 | | Livsmedelsindustrien ..........s sessssssssisrrrna | 286 | 277 | 258 03 — 10 |
Järnsproduktionen nämnda år var den lägsta sedan 1850), har på grund härav och på grund av hård konkurrens utifrån sett sig nödsakad att väsentligt reducera lönerna. Förutnämnda tabell angiver lönenedsätt- ningarna för olika arbetarkategorier till 30 å 45 X.
Inom textilindustrien hava vid flera tillfällen under 1921 lönereduk- tioner företagits. De procenttal, som tabellen upptager, avse, såsom är nämnt, reduktioner av arbetslönen, sådan denna gestaltade sig i slutet av 1920. Då efter all sannolikhet lönenedsättningar företagits redan under 1920, äro de i tabellen anförda siffrorna att betrakta såsom något för låga.
I fråga om transportyrkena angivas lönenedsättningarna till i stort sett mellan 10 och 20 Z, med undantag för sjömän, för vilka på grund av de för sjöfarten dåliga konjunkturerna en större lönesänkning kunnat genomföras.
För den grafiska industrien synes lönenedsättningen varit obetydlig, i allmänhet understigande 10 &.
Utöver de i tabellen upptagna industrier hava ett stort antal andra genomfört större eller mindre lönesänkningar. Bland dessa må nämnas lin-, jute-, hamp-, pås-, knapp- och bleckburkindustrierna m. fl. Inom vissa industrier såsom tobaks-, pälsverks- m. fl. industrier hava inga lönenedsättningar intill utgången av 1921 förekommit.
I sin ovannämnda översikt framhåller Labour Gazette, att, med bort- seende från undantagsfall, den allmänna lönenedsättningen torde uppgå till mellan 10 och 30 Z på de den 1 januari 1921 utgående lönerna; 6566. T. T. KX, 5
Förenta Staterna,
med hänsyn tagen till de olika industriernas betydelse torde den allmänna lönenedsättningen kunna beräknas till omkring 20 2.
Denna lönereduktion uppväges i stort sett av de sjunkande levnads- omkostnaderna, som för Englands del under 1921 kunde uppskattas till omkring 21 X.
I Förenta Staterna hava under 1921 ansenliga lönenedsättningar inom alla mera betydande industrier förekommit. Emellertid saknas detalje- rade uppgifter härom, och det låter sig därför icke göra att uträkna vare sig den procentuella sänkningen för resp. industrigrupper eller den ge- nomsnittliga sänkningen för industrien i sin helhet. Emellertid torde med hänsyn till de betydande lönenedsättningar, som förekommit inom
varit mindre i Amerika än i England.
Kap. III. Varuomsättningen.
Till värdet var utrikeshandeln år 1920 den största vårt land någonsin kunnat inregistrera. Nämnda år uppgick nämligen importen i medeltal per månad till omkring 281 milj. kr. och exporten till 191 milj. kr. Den totala handelsomsättningen var, fortfarande efter värde räknat, år 1920 tre gånger större än år 1913.
Med inträdandet av konjunkturomslaget förmärkes en snabb tillbaka- gång. Den genomsnittliga importen per månad har under 1921 gått ned till 105 milj. kr. och exporten till 91 milj. kr. Fortfarande ligga dock dessa siffror över 1913 års månadsmedelvärden, vilka för importen utgjorde 70.5 milj. och för exporten 68.1 milj. kr. (Se tab. 17 sid. 71).
Nu anförda siffror giva emellertid en föga exakt bild av utrikeshan- delns volym. Söker man bestämma densamma genom att på varuom- sättningen 1920—21 tillämpa 1913 års varupriser, blir bilden en annan. Det visar sig då, att importen år 1920, jämförd med 1913, rätt betyd- ligt ökats, nämligen med omkring 23 72, medan däremot exporten trots det höga värdet uppvisat en minskning med ungefär samma procenttal. Vidkommande året 1921 har såväl import som export kvantitativt gått tillbaka både i förhållande till 1920 och till 1913. Såsom framgår av tab. 18 sid. 71 utgjorde år 1921 importen 77.6 Z och exporten 53 Z av importen resp. exporten 1913.
+
Om den utrikes handelsomsättningen i sin helhet uppvisar en markerad tillbakagång, så är detta helt naturligt även fallet med våra viktigare handelsartiklar.
Uti efterföljande tabeller 15 och 16 hava siffror rörande importen, resp. exporten av ett antal betydelsefulla varor sammanförts för åren 95 samt 1920 och 192. | :
Stenkolsimporten, som år 1920, trots det forcerade tempot under sommaren, blott uppgick till föga mer än hälften av 1913 års import, hade under 1921 ytterligare nedgått och: utgjorde sistnämnda år blott 31.5 2 av normalimporten: Det senare halvåret 1921 uppvisade emellertid gynn- sammare siffror (se tab. 15). Sar
Sverige.
; ; | | 1913 | 1920 | 1921 | Okt. Nov. | Dec. Jan. | Febr. | Mars | Månadsmedeltal 1921 | 1921 | 1921 | 1922 | 1922 |1922 Stenkol och koks] 1000 ton | 447.9, 264.838] 141.1] — 271 245 291 141 | 96 | 254 (41 A—D, F)|Relationstal 100 59 31.5 — — | — — — | — Tackjärn(T97A) Ton | 7890 | 2919 903 1002| 1248) 1124 — 883 280 | 1081! Relationstal 100 37 11.4 —— = = - — = Koppar, oarbe- Ton |. 765.2] 1514.1] 516.1 469 809 | 1259 785 01 631] tad (897 A) |Relationstal 100 197.9 67.4 —R — — — — | — Bomull, allaslag Ton 1796.7| 1927.6| 1063.2] 1419 857 | 3430 | 1752 302 |1558 (474, 475) |Relationstal! 100 107.3| 59.3 — — — — = — Mineraloljor Ton 14 994.1113 797 112 132.4| 180821 11927 | 29 667 | 9129 | 7894 | 8182 (1099) | Relationstal 100 105.4 80.9 — — — — = — Majs, omalen Ton 5 068.11 3 185.11| 8860.5| 10314 | 2704 887 217 | 1902 16283 (17) Relationstal' 100 62.8] 174.8 — = — — so = Vete, omalet (74 Ton 16 681.8/16 801.8:12 993.1] 56291! 8570! 6703) 5314 | 6182 |4855 B) Relationstal| 100 100.7 T1.9 = — — = NE Hud ar,oberedda Ton 1083.3] 991.838 787.1] 10391! 1687/| 1459 764 575 | 1029 (198 A—T) |Relationstal| 100 L:s 72.7 — — — — —] — | Olj2kakor (104/ Ton 113:271.8] 5490.4) 6 114.3] 5665) 5042! 2599: 2428 | 3924 | 4806; A—H) | Relationstal: 100 41.4 46.1 = — -- — — -—
Tackjärnsimporten illustrerar bjärt det tröstlösa läget inom vår verk- stadsindustri. Den utgjorde, såsom framgår av tabellen här ovan föga mer än 10 Zz av importen 1913. Däremot uppvisar kopparimporten gynn- sammare siffror för 1921 (67.4 2 av importen 1913), även om dessa Jämförda med 1920 års siffror angiva en anmärkningsvärd tillbakagång.
Importen av bomull år 1920 överträffade något normalimporten. Under 1921 sjönk den emellertid betydligt under 1913 års import.
Mineraloljeimporten har däremot rätt väl hävdat sin ställning. Ehuru även den nedgått under 1921, är dock denna nedgång (19 Zz på 1913 års siffror) i jämförelse med importminskningen för de flesta viktigare varuslag tämligen oansenlig.
Beträffande Ulvsmedel och foderämnen är att anteckna, att veteimporten, som år 1920 höll sig på 1913 års nivå, under 1921 minskats med en femtedel. Majsimporten uppvisar däremot en oerhörd ökning, medan im- porten av oljekakor såväl 1920 som 1921 nedgått till mindre än hälften av importen år 1913.
Gå vi att skärskåda exporten av våra standardartiklar, göra vil stort sett enahanda iakttagelser.
Järnmalmsexporten visar minskning för både 1920 och 1921 i jämförelse med 1913. Minskningen är dock mindre utpräglad för 1921. Järnindu- striens tryckta konjunkturer avspegla sig uti exportsiffrorna för tackjärn samt för annat järn. Efterkrigstidens högkonjunktur gjorde sig som bekant föga gällande inom järnindustrien. Det är därför icke ägnat att förvåna, att exporten av järn redan år 1920 låg ansenligt under ex- porten 1913. För tackjärn nådde den dock upp till inemot två tredje-
delar, medan den för annat järn stannade något under hälften. Däremot uppvisar år 1921 en till ett minimum inskränkt export av nämnda ar- tiklar.
Tab. 16. Exporten av vissa viktigare varor. | 1913 | 1920 | 1921 Okt. Nov. Dec. Jan. | Febr. | Mars | | Månadsmedeltal 1921 1921 1921 1922 | 1922 | 1922 | rn I | | I Järnmalm (2 Al 1000 ton | 336.7 | 308.8 | 361.1 | 399 303 272 | 159 1165 1336 BD) | Relationstal| 100 D7-5 67.3 — — = | — — — Tackjärn (707 | 1000 ton 16.27 9.72 6.89] 10.36 6.50 7.06 4.16! 2.48) 4.55 | A) I Relationstal| 100 59.7 42.3 — — — — — — Annat järn 1 000 ton 23.76] 11.40 4.81 3.05 D.87 8.86 0.04] 0.08) 0.27 Relationstal| 100 48 20.2 — — — — — —
Trävaror (230) 1000 kbm | 528.8 | 442.4 | 240.9 | 496 471 473 145 64 1148
A. B. D. H., Relationstal!| 100 89.8 45.6 — | 234 A—D, 234 G—V,
2057 A—F) 'Pappersmassa | 19000 ton | . 70.6 73.4 40 54.1 98.8 | 104.3 28.1 | 10:5 | 35.5 (torr vikt) |Relationstal| 100 104 56.7 — — — — — — | (803 B—I) Tidningspapper| 1000 ton 5.14 9.70 g:20 Il:44] fos 18:75) 10:86) B5er 66 (308) Relationstal| 100 188.7 | 180.7 — — — — = — Annat papper | 1000 ton 12.59] 14.15 5.96 9:23 8.37 9.20 7.98] 5 12.25 | samt papp |Relationstall| 100 119254 47.3 — — — — = — | (804—306 | 310—311) Motorer (förbr.| 1 000 kr. 760.8 |2150.1 | 884.8 | 414 785 571 642 384 589 0. expl.) Relationstal| 100 282.6 | 116.3 — — = — -— — | (992—996) Mjölkskum- 1000 kr. |1245.5 '2193.6 |1345.3 (1318 1035 841 686 |648 |651 | ningsmaskiner Relationstal) 100 176.1 | 108 = en a — SE pg
m. m. (1029— |
1032) |
Utlandet. England.
nedgått till omkring hälften av 1920 års volym och till 57 Z av 1913 års kvantitet.
Exporten av annat papper än tidningspapper samt papp utgjorde 1921 47.3 Zz av 1913 års volym, medan däremot tidningspappersexporten, som 1920 jämförd med 1913 nära nog fördubblats, i huvudsak bibehållit sin ställning. Exporten av sådana standardartiklar som motorer och separatorer har givetvis även rönt inverkan av de nedåtgående konjunk- turerna. Motorexporten, som redovisas efter värde, utgjorde 1921 vida mindre än hälften av 1920 års export, under det att separatorexporten uppgick till något mer än hälften.
Emellertid vill det synas, som om en tämligen utpräglad förändring till det bättre gjort sig gällande under 1921 års sista månader. Nästan undantagslöst uppvisar exporten för de i det föregående nämnda varu- slagen för månaderna oktober —december en icke obetydlig stegring i jämförelse med medelmånadsimporten för nämnda år. I viss mån, sär- skilt beträffande trävaror och pappersmassa, sammanhänger denna mar- kanta ökning med den avvaktande hållning, som de utländska köparna av nämnda varor iakttagit och som föranlett inköp först i sista stund, ävensom med skeppningarnas anhopning på årets sista månader.
I stort sett är utvecklingen i de större industriländerna i avseende å utrikeshandeln analog med vår egen. Såsom framgår av tab. 17 uppvisar den utrikes varuomsättningen i England, efter värde räknat, inemot en tredubbling från 1913 till år 1920 och därefter en tillbakagång till nära hälften av 1920 års siffror. :
Kvantitativt taget är emellertid den engelska handelsomsättningen både 1920 och 1921 mindre än 1913. Ar 1920 låg nämligen importen mer än 10 Z och exporten nära 30 Z under 1913 års motsvarande siffror.
Att den betydande regress, som följde med konjunkturomslaget, skulle sätta djupa spår i varuomsättningen för år 1921 var endast att vänta. Totalimporten sistnämnda år i jämförelse med 1913 och beräknad efter sistnämnda års priser uppgick allenast till tre fjärdedelar, under det att exporten uppgick: till omkring hälften. Någon förändring till det bättre under senare delen av året torde icke kunna utläsas ur tillgängliga siffror.
Såväl Englands export som import visar sig av de anförda siffrorna ha gått betydligt tillbaka kvantitativt i jämförelse med 1913. TI fråga om de viktigaste exportartiklarna, såsom stenkol, järn och stål samt textil- varor, var denna tillbakagång markant redan under högkonjunkturåret 1920. Ur decemberhäftet av Federal Reserve Bulletin ha hämtats några uppgifter rörande nedgången i Englands export av några av dess stan- dardartiklar, vilka återfinnas 1 tab. 19.
De anförda siffrorna giva vid handen, att stenkolsexporten i genomsnitt
|
| 1913 | 1920
Månadsmedeltal I I | |
103 | 108.1 | 61.0
Danmark Inf. | 64.8 | 241.7 (milj. kr.) Utf. | 53.1] 128.9 | 114.3] 112 | 145.091 118 | 105:8 1 = 90:9 | 100: 1], — 1 = Schweiz Inf. | 160 | 853.6| 191.4| — | 186.1| — | — Slo —-) (milj. fres) UtÉ) lan | 2784 | I8gh = 21020 1 — äl England (milj. £)| Inf. | 54.9 | 142.9 81.7) Tl.4| 78.6| 78.5 | TAA | 79.4) 76.1] 68.0] — Utf. | 43.8 | 111.8| 58.6] 43.21] 51.3] 55.2 | 62.8]: 62.9) 59.4 | 63.1] —
| | |
U. 5. A. (milj. $) Inf. | 146.4 | 427.6 | 201.1| 171.7 | 188.5| 172.8 | 181.6 | 211. | 237,4 [21621 Utf.| 204 | 673.4 | 365.9 | 318.7 | 360.6 | 319.3 | 337.1| 294.4 | 291.3 1279? | —
| I jan. —noV.) | I Utf.| 100: | 1077] 1092 | I | | (jan.—nov.) &
& Tu T |
140.9 | 119.9 | 117.6 | | | I I
[ I - vt A Ke | Jm - SET
Jäk[T nee 5 | Juli | Aug. | Sept. | Okt. | Nov. | Dec. | k95e | 1920 2 1921 | j021 | 1921 | 1921 | 1921 | 1921 | 1921 |
| | |
| | SS
| |
Sverige ........... Inf. | 100 | 123.4 | T:6 98 al 103.1! 89.2 | 80.8 | 104. | |Utf.|- 100 | 76.9 | 53 | 541 64.1 | 69.2). 73.1], 78:4 | SL |
England .......ssss (Inf. | 100 | 88.91 (EE RS | Utf.| 100 | TLL oo — 498 | — RN
US NÄ |Inf. | 100 | 168.4|] — 182.6 | —: | | I |
112.6 an 136 me 126.9 | 150.6 | |
i Ur Monthly Bulletin of Statistics. ? Uppgifterna baserade på månadsstatistiken rörande in- och utförsel och stämma ej exakt överens med årsstatistikens uppgifter.
3 Preliminär siffra. 4 Ur Ekonomisk översikt och Federal Reserve Bulletin. Månadstalen för Sverige sista halvåret 1921 äro i procent av månadsmedeltalet för 1913. Indextalen för U. S. A. äro baserade på 25 import- och 29 exportvaror.
under 1921 års nio första månader utgjort en fjärdedel av normalexpor- ten (1913). För 1920, kolbristens år, uppgick exporten till en tegljer del av 1913 års export. .
Järn- och stålindustrien, som under 1920 hade god avsättning på ut- landsmarknaden för sina produkter, nådde detta oaktat nämnda år icke upp till mer än två tredjedelar av normalexporten (1913). Under jan: — sept. 1921 har exporten i medeltal per månad nedgått till mindre än en tredjedel av den normala eller till 30.7 2.
Englands utan jämförelse viktigaste exportartiklar, textilvaror, uppvisa år 1921, såsom man kunde vänta, ur exportsynpunkt Sväksrleen ogynm- samma siffror. Men även siffrorna för 1920 äro förhållandevis låga, i betraktande av de lysande konjunkturer, varunder textilindustrien
Förenta Staterna.
in9r2
| I j 1 2 Å Kvanti- | SS | RS | (jan.—sept.) | tets- | Månadsmedeltal | BIUNder ST : ; RE | | Kvantitet | Index | Kvantitet | Index | Kvantitet | Index | Sas RER EEE UR | SER Ole aa are rs Ssd bode AS 1000 6 117 100 | 2 078 34 | 1484 24.3 | ton | | Järn och stål samt produk- | | | ter därav s-..ccscscc00s D:o 414 100 | 271 65.5 127 30.7 | Bomullsgarn ..dis..ssossseesvs 1000 17 508 100 | 12295 70.2 10 066 57.5 | skålpund | | Bomullsvävnader............ 1000 589 604 100 11369 713 62.7 11205 538 34.9 yards | | SAINT få rades ere cbe pen ef ål 1000 6 701 100 | 3220 48.1 2305 34.4 skålpund | Yllevävnader...... ören 000 14 031 100 | 122057 | 157.2 | 19332 66.5 | | | yards | | | |
1 Kvadratyards.
nämnda år arbetade. Exporten av bomullsgarn utgjorde nämligen år 1920 70.2 2 och exporten av bomullsvävnader 67.17 & av motsvarande export 1913. Det sista procenttalet är emellertid icke fullt exakt, ity att export- mängden vävnader år 1913 redovisats i yards men år 1920 i kvadratyards. Relationstalet torde därför böra något höjas. Exporten av kamgarn var även den 1920 ansenligt mindre än 1913, i det den blott uppgick till omkring 48 Z av sistnämnda års kamgarnsexport. Däremot företer yllevävnadsexporten under berörda högkonjunkturår en betydande utveck- ling. Den uppgick till mer än 50 Z över 1913 års export, varvid dock även här är att märka, att sistnämnda procenttal är uträknat på en exportkvantitet för 1920, vars beräkningsgrund är baserad på kvadrat- yards, under det att till grund för beräkningen 1913 ligger yards.
Jämföres medelexporten av textilvaror per månad under 1921 års nio första månader med medelexporten per månad år 1920, visar det sig, att för det förstnämnda årets vidkommande exporten av bomullsgarn gått till- baka med 20 Z och exporten av bomullsvävnader med omkring 45 «4. Exporten av kamgarn har minskats med omkring 30 2 och av ylleväv- nader med omkring 60 &. I förhållande till månadsmedelexporten 1913 är tillbakagången givetvis ännu ansenligare.
Om Englands utrikeshandel, kvantitativt taget, alltså visat sig vara betydligt mindre efter kriget än före detta, så är motsatta förhållandet rådande beträffande Förenta Staterna.
Efter värde räknat har Förenta Staternas utrikeshandel år 1920 mer än tredubblats. En betydlig minskning har emellertid inträtt år 1921.
svarande för 1913.
Även i kvantitativt avseende har Förenta Staternas utrikeshandel för 1920 och 1921 varit större än 1913. För närmare detaljer hänvisas till tab. 18, däri redovisas efter Federal Reserve Bulletin såväl export som im- port av ett antal viktigare handelsartiklar, uträknade efter 1913 års värden.
Även Schweiz, vars ekonomiska läge i vissa hänseenden påminner om vårt eget, uppvisar för 1920 en kraftigt ökad utrikeshandel, vilken under 1921 gått tillbaka med omkring 40 Z. För Schweiz' vidkommande kan emellertid den rätt intressanta iakttagelsen göras, att importöverskottet 1921, sannolikt genom de höjda tullarna och importrestriktionerna, gått hastigt tillbaka samt för tredje kvartalet förbytts i ett betydande export- överskott. In- och utförselsiffrorna för 1920 och 1921 äro följande.
Införsel- (—)
Införsel Utförsel resp. utförsel- överskott (+) Kvartal Mill. fres. Mill. fres. Mill. fres. JR KÖDO Es essensen 1043 866 — 177 SE IDEER kiefbon esim TES 1098 899 — 199 0: PR ferörsresepesser NA ee 1073 820 — 253 LO TER ÖN Tegart essens EN 1029 692 — 337 TLA IFOR Teres inna sosse der 783 496 — 28 VÄ OB beörrsarssennrrn ere 553 513 — 40 AR rr ork oco:rn sä AN 408 631 + 223 AES FER resa sele enes dona 552 501 — dl
Trots omsvängningen i förhållandet mellan import och export äro kon- Jjunkturerna i Schweiz som bekant allt fortfarande mycket bekymmer- samma och arbetslöshetens utbredning har månad efter månad under 1921 ökats samt synes ännu icke ha nått maximum.
RR
Av vad som i det föregående - anförts inhämtas, att den utrikes han- delsomsättningen, vad de redovisade länderna beträffar, under år 1920 till värdet varit synnerligen betydande i jämförelse med 1913, men att den under 1921 högst väsentligt gått tillbaka, i vissa fall med ända till 50 2 av 1920 års siffror. Ifråga om handelsbalansen är att märka, att denna för de europeiska ländernas vidkommande under såväl 1920 som 1921 varit passiv, för 1921 dock vida mindre än för år 1920. Förenta BStaternas handelsbalans å andra sidan har varit aktiv såväl 1920 som 1921. Siffrorna rörande handelsomsättningen månad för månad under sista halvåret 1921 i de ledande länderna uppvisa inga mera bestämda tecken till ökad livlighet.
Schweiz.
Världs- tonnaget.
Kap. IV. Transportväsendet.
Verkningarna av den betydande tonnageförstörelse, som följde med världskriget, ha fortare än man kunnat föreställa sig blivit undanröjda. Det underskott på tonnage i jämförelse med 1913, som den oinskränkta sjökrigföringen medförde, särskilt under 1917 och 1918, har blivit ersatt och är nu mer än ersatt. Främst är detta att tillskriva Förenta Staternas enorma fartygsbyggande under senare delen av kriget och första tiden efter detta, varigenom nämnda lands handelsflotta, som före kriget icke nådde upp till 2 milj. registerton, i mitten av 1921 kommit upp till över 12 milj. registerton.
Förändringarna ifråga om det maskindrivna världstonnagets storlek och fördelning på olika länder från mitten av 1914 till mitten av 1921 framgå av efterföljande, ur Kommersiella Meddelanden, häft. 19, 1921, hämtade tabell.
Tab. 20. Världstonnaget 1914 och 1921. (1 000-tal reg.-ton).
| Ång- och motordrivna järnfartyg över I I 100 ton vå ND d | | 30 juni 1914 +. 30 juni 1921 I England .....ssessssspor svens nesionr en | 18 877 19 288 | Brit. DOMINIONS este snesss skans | 1407 1950 I Förenta Staterna ..........see+:+++ 1 837 12314 Österrike-Ungern ..s«ss.ss5eseiarnes | 1 052 = IDEN al SSR SSR | 768 866 RPANKTIKÖO) ages evests cin ever ens 1918 3 046 IDYSKIAN To sgis in serndug badias os tie sn 5 098 654 (ITORLAMG. oc descr Hessen nsrs säs ne 820 576 12 Ha) ENAS Sad an ADD SG SRA I 1471 2 207 TLA ON rosen ovssgs drar snsnstesrs Sker | 1428 2378 | Japan .... 1 642 3 063 MÖR Oss osdrde reva ee dens ek nr ned | 1923 2285 SPANLON Ta od sor esse ense senses rr | 883 1 094 SVETT Bree SoS a bla sea SN ES | 992 10387 Övriga ländet ssss.csesnasskornnn er | 2 399 3459 Sammanlagti 42 515 | 54 217
Såsom av tabellen framgår, har det totala tonnaget ökats från 425 milj. reg.-ton till 54:2 milj. reg.-ton, alltså med 27:5 2. Härtill kommer vidare det tonnage, som var under byggnad ultimo juni 1921, och som uppgick till över 6 milj. ton.
Det torde utan vidsre stå klart att en så ansenlig mängd tonnage — låt vara att dettas effektivitet till följd av 8-timmarsdagen och andra omständigheter blivit nedsatt — blott under intensiva högkonjunkturer kan finna full sysselsättning. Också har under den snart tvååriga lågkonjunk- turen en del av tonnaget varit upplagt eller blott delvis utnyttjat. För Sveriges vidkommande har som bekant under 1921 betydande mängder tonnage varit utan sysselsättning. Omfattningen av det svenska handels-
tonnagets uppläggning under 1921 framgår av den på uppgifter från Sveriges redareförening baserade sammanställning härutinnan, som är in-
nomiska översikten, och som jämväl återges härnedan.
Upplagt tonnage brutto reg.-ton
1920 31 döcembör! .scbroseresssosesnrarvrswerier pare ven eos 380 262 3 15 24 [ES 3 ra Rn nn RR RE GA SR Rs 3135 278 3 SÖ JUNE 55ssesessiersseeesn ekar RRD ER 365 713 + 30 5BD OTID GR Not esssd ers bs dreads SoS rer 232 132 > Dl OKtObEL su sc cesnede elr FösSSEENKSee NR ers TEA 229113 > 30 NOVeEMDEL sossoseessresrsrerrtslererers ere gorsrr reser 204 882 SIE BT: FA OT ae fa SE RR TE AR rr La 204 466
Det bör anmärkas, att omkring två tredjedelar av den svenska handels- flottan tillhör Sveriges redareförening.
Trots den betydande tonnageuppläggning, nyssnämnda siffersammanställning, äro ansenliga mängder tonnage i rörelse, vilket närmare belyses av efterföljande tabell. Tab. 21. Sijöfarten till och från Sverige. (I tusentals nettoton) SS FR RR I Ankommande Avgående | | Lastat och barlastat Lastat och barlastat I Månadsmedel 1918 .............. | 1 147 | 1147 » JOSE desssteenesier | 1 045 ) 1047 | > III | 1197 | 1196 | » TOTGEASEEEEE 1 151 I 1159 u Ta ST - a > ERA FET Se 8 VOR ÅN I IST 3 I Lastat | Par Lasta Tastav | Bar lastat » TOLO sölissseadases 492 | 212 537 | 169 TÖS0 seen 677 282 ÖR 278 » LO2E mass 519 158 | 482 | 1938 Juli LOI esse 455 170 | 487 i lajäl Augusti EA Pre ns öra gäst Re EN 591 168 536 258 September »? sossscsssoneroress 609 178 536 | 309 Oktober BL ns Nera 670 191 594 | 249 November > mmsmsmsssssrin 601 233 3780 Aros December”, i mcboskhosnassösnten DID 182 582 | 226 Januari TO 442 | 76 409 | 142 I Februari FI ren ses LENA 285 I 27 255 | 54 I
till och från Sverige.
Järnvägs- trans- porter.
Siffrorna för 1920 och 1921, som hämtats ur månadsstatistiken, äro icke. direkt jämförliga med de för tidigare år angivna, vilka senare grunda sig på årsstatistikens omsorgsfullare beräkningar. Med den jäm- förbenkot de dock äga kan av desamma slutas till, att ifråga om såväl inkommet som utlöpt tonnage nedgången under 1920 och 1921 varit påtaglig. Under 1921 har det ankommande lastade tonnaget till om- fattningen varit omkring 85 & av det år 1920 inkomna, under det att differensen, då det gäller avgående tonnage, varit än större eller om- kring 30 XX.
Järnvägsgodstrafiken nådde sin höjdpunkt under 1916. Nämnda år belöpte sig godstrafiken vid samtliga svenska banor genomsnittligt per månad till 4472 000 ton mot 3 290000 ton år 1914 och företedde alltså en ökning med nära 40 «.
Under 1917 och 1918 förspörjes en tillbakagång, mindre beroende på avtagande ekonomisk livaktighet än på ransonering av godsbefordringarna. ren. 1919 och 1920 uppvisa transportsiffror, som laga varandra täm- ligen nära, men som äro något lägre än 1913 års siffror. Däremot är nedgången i godstrafiken under 1921 synnerligen påfallande.
Tab. 22. Godstransporter å de svenska järnvägarna. (Il- och fraktgods.)
| I | | I | | Statens järn- ig a SLS Samtliga järn- | | vägar (exkl. Glans 3 Art Statens Se Enskilda järn-| vägar (inkl. | | lapplands- ST (lapp: INSE (totar vägar | malmtrans- | Sn) andsmalm) | transporter) | porter) | 1000 ton | 1914 månadsmedeltal ...... = = 1218 2076 | 3294 | 1916 3 Ren = — 1605 2 867 4472
1917 BusflntnE faen = — 1444 2629 4 073 1918 » er = — 1374 2331 3 705 1919 Ao TE — — 1154 2030 | 3 184 1920 Fe Sense — — 1189 2091 | 3 280 1921 & REL Rn 602 413 1015 1231 2 246 Januari OL eek 607 289 896 1273 | 2169 | Februari Sn FO ST RSS 713 då 1050 1529 2010 Mars Fl I leerieernsker 668 380 1048 1417 2465 | April SEJE elen Aga 576 490 1 066 1288 2 354 Maj EL I bgteelerels es i 422 504 926 891 1 817 Juni FT [Re 466 482 948 865 1813 Juli 2 Ia NRA 503 491 994 910 1904 Augusti PES 574 456 1030 1 034 2 064 September » smssenesens 566 450 1016 1 126 2142 | Oktober Deras 691 438 120 1544 2673 | November =» mee 722 341 1063 1663 | 2726 I December » msseses 558 300 | 858 1158 2016 | Januari 1O30 orter eseker 484 200 684 924 1608 Februari ÄTS Anp 652 227 879 11 078 =
Av ovanstående tabell, som uppgjorts med ledning av uppgifter i Järnvägsstatistiska meddelanden, inhämtas, att godstrafiken på samtliga
Järnvägar, malmtransporterna däri inbegripna, nedgått från 3 280 000 ton i medeltal per månad 1920 till 2 246 000 1921. Särskilt ringa har trafiken varit under tiden maj—augusti 1921, då den hållit sig om- kring 1.8 å 2 milj. ton per månad. Höstmånaderna hava å andra sidan karaktäriserats av en betydande förbättring.
Underkasta vi de siffror, som hänföra sig till statsjärnvägarnas trans- porter, en granskning, göra vi den iakttagelsen, att minskningen i gods- transporterna, inklusive transporten av lapplandsmalm, varit mindre än man varit benägen att föreställa sig. Avsevärt mycket större är däremot nedgången "i de enskilda järnvägarnas transporter: från 2.1 milj. ton i medeltal per månad 1920 till 1.2 milj. ton för 1921, alltså en nedgång med omkring 40 Z. A andra sidan uppvisa godstransporterna å statens Järnvägar alltsedan november 1921 ogynnsamma siffror.
Telegramtrafiken ökades som bekant i betydande grad under krigsåren och ökningen fortsatte under de två närmaste åren efter kriget. Där- emot inträdde en betydande tillbakagång 1921 ifråga om inländska taxerade telegram, vilket närmare framgår av efterföljande uppställning.
1913! 1918 1919 1920 1921 Antal inländska taxerade telegram ... 2053647 49240311 4622426 4333050 3393 652 Antal avsända och ankomna utländska taxeéradé telegram .: ccs4stsserssrersresajs 13590 594 2096 107 2957215 3 204413 =
Aven i fråga om frekvensen av telefonsamtal mot särskild avgift har en minskning varit skönjbar, såsom man finner av siffersammanställ- ningen här nedan.
1913! 1918 1919 1920 1921
Antal telefonsamtal mot särskild SUV EIO = rrsbaresnte reor ren Får 19 826 353 38 100305 41074 723 37 802643 29 810529
1 Uppgifterna för år 1913 omfatta även aktiebolaget Stockholmstelefons verksamhet.
Telegraf och | telefon.
Kap. V. Prisrörelsen.
Hittills gjord erfarenhet på det ekonomiska området synes giva vid handen, att en synnerligen god överensstämmelse råder mellan de eko- nomiska konjunkturerna och prisrörelsen. Stigande varupriser angiva uppåtgående och fallande priser nedåtgående konjunkturer.
Krigstidens och efterkrigstidens konjunkturer låta sig därför genom ett studium av prisrörelsen rätt väl bestämma i avseende å såväl inten- siteten som tidpunkterna för inträdande förändringar.
Den våldsamma prisstegring, som för vårt lands vidkommande känne- tecknade åren 1917 och 1918 och i viss mån även 1920, svarar så- lunda direkt mot högkonjunkturen under denna tid. På samma sätt svarar prisfallet från hösten 1920 mot en tilltagande lågkonjunktur. Med det anförda är emellertid ej sagt, att prisfall och lågkonjunktur stå i ome- delbart kausalsammanhang med varandra, utan blott att en lågkonjunktur i allmänhet kännetecknas av prisfall och en högkonjunktur av pris- stegring samt att låg- resp. högkonjunkturens intensitet i regel är analog med prisfallets resp. prisstegringens styrka.
rer I de flesta länder av industriell typ, Tyskland och övriga central- " europeiska länder undantagna, betecknade mitten av 1920 en vändpunkt i prisstegringen inom grosshandeln. Uti England och Förenta Staterna nåddes denna vändpunkt några månader tidigare än i vårt land. Det från och med sommaren 1920 inträdda prisfallet, vars intensitet hittills saknat motstycke i den moderna ekonomiska historien, har för vårt lands vid- kommande från juni 1920 till december 1921 uppgått till ej mindre än 53 4. Ytterligare, ehuru obetydlig, nedgång har inträffat under första kvartalet innevarande år. Prisnedgången hos oss, procentuellt uttryckt, torde med undantag av Danmark icke ha sin motsvarighet i något land, där grosshandelsprisstatistik finnes. I England och Förenta Staterna, där läget i mångt och mycket påminner om vårt eget, har prisfallet från topp- punkten till december 1921 utgjort resp. 47.7 och 45.2 2, alltså varit 6
hade, då de stodo som högst, nått en betydligt högre punkt än i Eng- land och Amerika. Numera hava prisnivåerna i de tre berörda länderna kommit varandra rätt nära och kunna för mars månad innevarande år
Staterna. (Se tab. 23.)
Tab. 23. Indextal för grosshandelspriser. (1913 = 100, där ej annat angives.)
SS i
Procen-
M I tuell Et ad Juli | Aug.| Sept.| Okt.| Nov.| Dec.| Jan.| Febr /Mars nedg. fr.
I S 4 ÖRA ; max. året | 1920 | året 1921] 1921] 1921] 1921] 1921 1921 19221 1922 1922 1920
I t. mars | I | 1922
Sverige! (1/7 13—29/; I | 14 =100) (Svensk | Handelstidning) 347 366| 211| 211! 198) 182! 175 174 172! 170) 166) 164 55.2 juni I | Norge — (jan. —juni AN | | 1914=100)(Okon. | Revue) ............ 386] 425! 298 300) 297) 287) 286!) 276) 269) 260! 253) 240 43.51 (11 (sept.) | | i sista | i mån.) Danmark (juli 12— I ; juni 14=100) (Fi- | | nanstidende)...... 383| 403) 237) 256) 224 202) 186) 188) 178! 177) 182| 178) 55.8) (7 | (okt.) | | sista | mån.) | | England (priserna I I | | avse den sista i I | | I | månaden) (Eco-| | INISC)Nsso sne sestnt 283) 310! 181 178) 179) 183| 170) 166) 162) 159) 138) 160) 48.4 . (mars) | U. S. 4. (Bureau of/ I | I Labor) sss.seseser 244 272) 155) 148) 152) 152: 150) 149) 149) 148) 151) 152) 44.1 | (maj)! I | Tyskland — (Statis- I | I tisches = Reichs- | | | ÖN ÖJ ocbrganessn ser = — [191211 42511 90912 06712 46013 46113 48713 492 4 103] — — | | Frankrike = (Statis- | | tique Générale) 509 588) 345! 330) 331) 344| 331! 332) 326) 314| 306 307 47.8 april Schweiz (Neue Zä- Sen | | richer Zeitung) = I (191A4=190)--. — — 190] 177| 181| 184 182| 178) 176| 171| 171] — | —
Prisrörelsen i Förenta Staterna under senare halvåret 1921 uppvisar en anmärkningsvärd stabilitet och växlar endast med några poäng. Ifråga om England och vårt land är däremot nedgången tämligen påvisbar, om också i jämförelse med första halvåret 1921 betydligt retarderad.
Beträffande de olika varugrupperna har prisfallet varit mycket oenhet- ligt både i vårt land och annorstädes, något som för övrigt torde sam- manhänga med den tidigare synnerligen ojämna prisstegringen inom olika varugrupper. Sålunda har för Sveriges del stenkol och koks att uppvisa ett prisfall, som. från maximum till mars 1922 uppgick till ej mindre än 86.:4 Z, under det att den varugrupp, som företett det minsta pris-
+ Indextalet: för april månad innevarande år har stigit med 1 enhet till 165.
fallet, vegetabiliska livsmedel, stannat vid en prisnedgång av blott 36.6 2. Emellertid ha på grund härav indextalen för de olika grupperna kommit totalindexen betydligt mycket närmare, än vad som under högkonjunk- turen var fallet. Fortfarande befinner sig emellertid gruppen byggnads- materialier betydligt över generalindexen, nämligen med ej mindre än inemot 40 Z, medan övriga grupper variera mellan 10 å 20 2 över resp. under nyssnämnda index.
Tab. 24. Indextal utvisande grosshandelsprisernas förändringar i Sverige inom vissa varugrupper (Sv. H. T.)
| Procentuell Maximum 1920 | Mars 1922 (FoB ttrn | mars 1922 Vegetabiliska livsmedel ...........s+ssesesesssseo0se 273 (febr. o. sept.) 173 | 36.6 Animäaliska IVSmMOdel...c..osscesssns css sosornese bese 312 (sept.) | 153 | 51.0 Jordbruksförnödenheter /...s..«.ss-«ss=smssbsressses ses 320 (april) 168 47.5 Stenkol, köks — oc» ssssssesrs0rsrrkrens Nr NR 1252 (juni, juli) | 170 | 86.5 BEEN NOHOE ovodecdenrvarnsrokt ss rön T Ren öns N ARTNR ers 340 (sept., okt.) 179 | 47.4 Mötaller...bsse a 324 (maj) 129 | 60.2 BYggDSdSMmAtCOLial «ös aesece sv srrsnset era nn nosen RKS 390 (okt.) | 225 42.3 | POE GIÄMNÖN vo srsaee ortens vista sn sei aerial sg ren 380 (febr., mars) 140 63.2 | itludar och IädeP cö.::s:sssssnsssovnssnsnsessssnen es see 269 (febr.) | SI 66.2 | UPTNIRASER. socnenornotlböde vaden Rone Neo KrR FER pe NenR NR 788 (maj) | 167 | 78.8
En granskning av prisnoteringarna, såväl svenska som utländska, för enskilda wvaruslag, bekräftar i allt väsentligt den betydande variation, som kunnat påvisas ifråga om prisnedgången för de olika i resp. parti- prisindices ingående varugrupperna. Av svenska partiprisnoteringar har, såsom framgår av tab. 25, pappersmassa undergått den starkaste pris- reduktionen: till december 1921 med ej mindre än tre fjärdedelar eller närmare bestämt 76.8 Zz av toppriset. En synnerligen betydande pris- sänkning förmärkes även för hudar och skinn.
Det svenska vetets pris har fallit katastrofalt. Medelnoteringen per 100 kg i juli 1920 var 65.37 kr., i december 1921 21.35 kr., vilket inne- bär en prisreduktion med 67.3 Z. Noteringen innevarande år före- ter emellertid någon stegring. Rågpriset har sedan toppunkten min- skats med omkring 50 Z. Ungefär ensartat är prisfallet ifråga om bräder och plank (47.1 Z.) Ezxporttackjärnet hade till december 1921 nedgått med 56.9 Z på högsta noterade pris 1920. Fortfarande be- finner sig priset å denna vara, såsom framgår av nämnda tabell, i ned- åtgående.
De utländska prisnoteringarna för viktigare varor uppvisa även ett betydande prisfall. Rekordet innehaves av stenkol (Newcastle), som från senare delen av 1920 till december 1921 fallit med över 83 Z. Lika ansenligt har prisfallet på socker i utlandet varit. Noteringen härför (Centrifugal 96 Z New York) föll till 3.87 cents per skålpund i december
Tab. 25. Svenska partiprisnoteringar. (Kr. per angiven kvantitetsenhet.)
| | Procen-|
1913 I å | tuell- Medel-' 19201) Okt. | Nov. | Dec. nedg. fr.) Jan. | Febr. | Mars
pris | mum | | | 1920 till | I dee. 21
Exporttackjärn | | (fob svensk hamn). ........ ton 93.3 360 1165 1160 157 (juni) | Bräder och plank | | (Härnösands distr.
56.9] 149 |145 |145
[| ät
| fob furu 3 x 9 III... std(4.67 my) 200 | 756 1360 373 400 47.1| 425 430 | 430 (juli-okt.) | | (stark, sulfit, torr, prima, | [ föb GötebOrS).s.«sssrensese ton| 130 966 | 218 214 224 76.8] 218 212 — I (sept.) I
i Pappersmassa | | Färska hudar och skinn (nöt-, ej tjur-, vägande | | Hist 14 Ko) nedre kg.| 0.85] 3 I 108] 0:86 0:81) - 73.0] 0:96) 0.81 0:75 I I | 4
(mars-april)
| | I (juli) RO; SVeNsR socks sorssssea > 12.82
(febr.-juni) Bomulls/rökakor, | | | (RÖgPTOCD: ess seten » — 52.15] 26.911 26.18) 26.75] 48.7| 27.00] 27.17) 23 (febr.) | | från att i maj 1920 hava utgjort 21.1 cents, alltså ett prisfall på 81.172. Beträffande spammnål är att anteckna en nedgång 1i priset för majs med 74 2 (Chikagonotering) och för vete med 60.6 Z (New-York-notering). Priset på engelskt tackjärn hade intill oktober 1920 fallit med 47.5 &X och kopparpriset vid utgången av föregående år med 44.4 2. Bomulls- noteringen har att uppvisa ett fall med 56.4 2 i december 1921, räknat på toppriserna i april 1920. Uillpriset hade i december 1921 nedgått med 70.1 2 på marspriserna 1920.
Det är ett känt förhållande, att vid en förändring av penningvärdet vare sig i uppåtgående eller nedåtgående riktning giva grosshandels-
Detalj- handels- priser å
priserna och sist levnadskostnaderna. Den ekonomiska utvecklingen under och efter kriget har till fullo bekräftat detta.
I avseende å grosshandelspriserna har, såsom i det föregående nämnts, | prisfallet uppgått till över 55 2 på 1920 års toppriser. Ifråga om detalj- handelspriserna för livsmedel, vilkas förändringar 1 ett antal länder åter- givas i tab. 27, redovisas för Sveriges del en prissänkning, som från toppunkten (augusti 1920) till mars innevarande år uppgått till 39.9 2.
1 Högsta noterade pris under 1920. 6ö66. TT. PT KX,
| | | | | Procen- | | 1913 | | | tneil | . | Medel-| 1920!) | Okt. | Nov. | Dec. RT Jan. | Febr. | Mars | | pris | | 1921 |1921 | 1921 | Mum | 1922 [1922 | 1922] | | | | | 1920 t. | I | dec. 21 | I | | | Vete, n:o 2, Red winter, Cents pr | | I NOW | YOTK stevensvrsbosas | 60 1bs 108 | 322,5) 121 119.2 |127.1 | 60.6 |123 |145.22/145.1 | | (maj) | ; | | Majs, noteringskvalitet, Cents pr | | | Chicago ...... ...........] 56 lbs | 62.4 | 189.3| 47.9 | 47.5 | 47.6 | 74.9 | 53.4 | 61.56) 61.78 I maj I Bomull, midl. upland, Cents pr/ | SA | | New York s..sssnsnn cases 157 JE SERier] 42.1] 19.6 | 17.97) 18.35] 56.4 | 18.06) 17.98| 18.31 | (april) | | I Tackjärn, Cleveland n:o Long ton] | | 1, foundry England...) sb i BLA 238 | 125 1115 1108 55.9 | 98 198 93 I | | (sept.-dec.)) | | | | Koppar standard London Long ton! 68.4 | 119.7| 67.8 | 66.7 | 66.6 | 44.4 | 65 | 60.3 | 59.3 | | SE | (febr.) | | | Stenkol Best Great Steam Long ton| | | | | | (Dawison Cowpen) sh | 15.4 | 155.0] 27 24 25 1 83.9 | 24 | 25.5 | 246 Newcastle ............... | (juli-nov.) i i I I | Petroleum (Standard Cents pr | | | | | white New York)...... | 6.5 lbs | 863 24.5] 13.4 | 15 15 38.s | 14 | 13.0 | 13 | (sept.-dec.), | | Ull (tops) (kamull) ceross-|Pence pr I | | | bred colonial carded ID | | | | lg = | Bradford..........ssss002 | 20 | 73 | 21.8 | 20.6 | 20.4 | 72.1 | 21.8 | 21.6 | 21.1 | | | (mars) | | | | Hudar (australiska, våt-/Pence pr|/ | | I | saltade England) ...... 1 SO ERT 20.5] 6 | 6.9 6.1 | 70.2 6.4 | 6.4 6.4 I | | (febr.-apr.) | | I Socker (Centrifugal 962; Cents pr| | | | | New York) :scscqrs <c | Ib 30 | 21.1] 4.06] 3.99] 3.87) 8171 367) dT 3.91] I (maj) |
Högsta noterade indexsiffran var 308 (augusti 1920), senaste siffran 185 (mars 1922). Beträffande England är att inregistrera ett prisfall, som från toppunkten till mars innevarande år uppgår till 39.2 Z. Högsta indexsiffran för detta land uppnåddes i november 1920 och var då 291. Marssiffran 1 år är enligt en officiell index 177.
För Förenta Staternas vidkommande är att anteckna en prissänkning från juli 1920 (index 215) till februari 1922 (index 139) med sam- manlagt 35.3 X.
Av det framlagda siffermaterialet inhämtas, att i de nämnda tre län- derna en viss överensstämmelse gjort sig gällande beträffande prisfallets styrka såväl ifråga om förut berörda grosshandelspriser som nu behandlade detaljhandelspriser för livsmedel. Emellertid är att observera, att detaljpris- nivåerna i Sverige och England, som i stort sett för närvarande stämma överens, jämförda med 1913 befinna sig betydligt över motsvarande prisnivå
1 Högsta noterade pris under 1920.
länder. (Juli 1914 = 100.)
| | eten Tyskland | Norge | en | U. 8. A.| (1913— | Schweiz Sverige Det. Stat. | Danmark] Finland | Tfrland Brreau | Sa | | Social- Centr. | Det Stat. | Social- | Ministry of Labor stat. | = 100) | styrelsen | byrå | Dep. styrelsen lof Labour) Stat. Reichsamt | | Antal varor ..... 40 44 | 48 — | 21 22 | -— — | (äv. lyse | | & bränsle) | | I | | Antal orter ...... 49 30 | 182 I 21 | 600 öl | 47 23 11920 hela året... — 298 321 253 1036 | 258 200 | 1101 — (1 mån.) | | Maximum 1920...| 308 342 | 253 1 233 291 215 | — Si | (aug.) .| (mov. | (Guli) | (dec.) (nov.) (juni | dee) | | | juli) 1921 hela året... 237 293 | 2356 | 1218 | 230 150 | 1397 == | (2 mån.)| | | 1 1921 Juli sc... 232 292-11 286 | 1278 | 220 145 1 274 207 1 > Augusti .... 234 | 297 — | 1324 226 132 1399 204 » September..! 2928 290 | — 1359 225 150 1418 198 » Oktober ... 218 288 i — 1357 | 210 1530 1532 196 » November... 211 | 9281 | — 1 286 200 149 1 914 189 December...' 202 263 | — 1198 195 | 147 2088 187 1922 Januari ...| 190 | 257 | 197 | ? 185 203219 176 | > Februari...| 189 | — | — 1113 179 139 | 2727 = | » Mars......... | 185 | I — — 177 — | ' Procentuell ned- | | | | gång från maxi-! | | | | mum 1920...... 39.9 | 24.9 | 92241 9.6 39.2 J0.3 | — = | | (mars) | (jan.) | (jan. (febr.) | (mars) | (febr) | |
i Förenta Staterna. Siffror rörande utvecklingen i det sistnämnda landet finnas icke av senare datum än februari. Vid sistnämnda tidpunkt uppgick emellertid skillnaden mellan å ena sidan Förenta Staternas prisnivå och å andra sidan Englands och Sveriges till icke mindre än 40 å 45 enheter, eller med andra ord, Förenta Sbatornas prisnivå låg i jämförelse med 1913 omkring 252 deg de båda nyssnämnda ländernas; a detaljhandelspriser på livsmedel.
I våra grannländer Norge och Danmark har prisfallet å livsmedel varit mindre markerat än hos oss, I Norge ha priserna från november — december 1920 (toppunkten) till och ed Januari 1 år nedgått med 24.92 och i Danmark från juli 1920 (toppunkten) till och ned januari i år med 22.1 Z.
Finland uppvisar ett ytterst obetydligt prisfall, och vad Tyskland slut- ligen angår, så hava livsmedelspriserna särskilt under det senare halvåret 1921 varit stadda i snabbt uppåtgående.
detta i avseende
inträdande framgå av tab. 22.
kostna- derna.
| Storbri- |.. | Tyskland | : Norge | Ifann ende 21 ee Sverige Det Stat. Danmark | Finland | Trland | Tndustr. | ER ON | Schweiz Social- | Central- | Det Stat. | Social- | Ministry | Confer. | stat. i styrelsen | byrå Dep. |styrelsen of Labour| Board |Rkeichsamt | SE | | | | Antal orter ...... AOL ESD TRA 21 na 47 23 1920 hela året... 272 315 | 262 934 201 | 198 813 253 Maximum 1920... 281 335 262 1103 | 276 | 203 216 | (okt.) (dee.) | (juli) (dec.) (nov.) | (juli) (dec) 1921 hela året...| 247 300 | 251 1090 | 226 | 166 | 1001 209 1921 Juli +... 236 — bk 287 | 1189 | 219 | 168 963 209 >» Augusti ... 5 = =) 1178) 222 0 EE 1 1045 206 » September. — 296 | — | 1205 | 220 | ER 1062 200 >» Oktober ... 231 - — | 1208 | 210 | — 1 146 198 » November.. — = — | 1162 | 2038 | 168 1397 192 >» December... — — 283 | o— | 1103 | 199 — | 1550 189 1922 Januari ...| 216 — 212 1055, | 192 — 1 640 179 Februari ...| — I — | — | 1049 188 158 1989 177 > Mars omr — 0 — | -— I 186 | — — — Aprile | 195 SS" — | = = = = = Procentuell ned-! | | | gång från maxi-| | i | | -- mum 1920...... 1 308 13.5 | 191 | 4.9 | 32.6 | 229 | Ökning | I (april | (dec. | (jan. | (febr. (mars | (febr. TAN | | 1922) | 1921) | 1922) 1922) | 1922 1922) | (febr. |
| | | | 1922
Av densamma inhämtas, att prisfallet räknat från den tidpunkt, då levnadskostnadsnivån låg som högst till början av innevarande år i Sverige utgjort 30.6 2, i England 32.6 och i Förenta Staterna 22.9 2. Levnadskostnaderna hava alltså procentuellt taget sjunkit snabbare i Eng- land än hos oss och i Förenta Staterna. Vad Förenta Staterna beträffar låter sig detta tillfredsställande förklara därigenom, att prisnivån i detta land vid prisfallets början låg betydligt närmare förkrigsnivån än vad fallet var beträffande England och Sverige. De båda sistnämnda ländernas levnadskostnadsnivåer lågo emellertid varandra rätt nära vid lågkonjunk- turens inträde, och ehuru skillnaden numera är något vidgad, består allt fortfarande en jämförelsevis god överensstämmelse 1 nämnda avseende mellan de båda länderna.
I Norge hava levnadskostnaderna från maximum till december 1921 sjunkit med 15.5 2 och i Danmark (till januari 1922) med 19.1 X.
Av de uti de olika tabellerna återgivna siffrorna finner man, att pris- fallet från och med senaste halvåret 1921, vad Förenta Staterna beträffar, så gott som upphört. Grosshandelspriserna där hava alltsedan mitten av nämnda år rört sig omkring indextalet 150, detaljpriserna å livsmedel hava ävenledes oscillerat omkring talet 150; de senare hava emellertid fallit
med ett 10-tal enheter innevarande år. För levnadskostnadernas vid- kommande kan ej heller påvisas någon mera betydande variation.
Vad vårt eget land beträffar, är däremot i fråga om partiprisnoteringarna allt fortfarande ett prisfall att anteckna, vilket visserligen i jämförelse med första halvårets betydande prisnedgång är ansenligt retarderat men i allt fall t. o. m. mars 1922 fullt påvisbart. Mera utpräglat är å andra sidan prisfallet å livsmedel. Vad levnadskostnaderna angår, så synes den under lågkonjunkturens första skede tröga utvecklingen nedåt ha givit vika våren 1921 och utlöst sig uti ett snabbt prisfall.
Beträffande England förmärkes i fråga om grosshandelsprisernas ned- gång under senare halvåret visserligen en högst betydlig retardation, ja för vissa månader under 1921 till och med en prisstegring. Alltsedan hösten sistnämnda år har dock en icke oväsentlig nedgång tagit vid — en nedgång, som ännu icke synes vara avslutad. Även i fråga om livs- medelspriserna och levnadskostnaderna har en markerad nedgång sedan sensommaren 1921, då en stagnation inträdde, gjort sig gällande.
Det vill alltså synas, som om, med undantag av Förenta Staterna, prisfallet på alla områden fortginge, om också, åtminstone beträffande grosshandelspriserna, i betydligt långsammare takt än för ett år sedan. Av den påvisbara retardationen ifråga om grosshandelspriserna skulle man emellertid kunna sluta till, att bottenpunkten för desamma inom de närmaste månaderna komme att nås.
Det är ett känt förhållande, att järnvägsfrakterna ofullständigt och blott långsamt anpassa sig efter den allmänna prisnivåns växlingar. De 5 S Pp S i Sverige under krigsåren successivt genomförda taxehöjningarna svarade
5S D S S
i regel icke mot prisstegringen, med undantag möjligen för år 1918, utan lågo 1 allmänhet mer eller mindre under. De efter 1918 vidtagna taxeändringarna däremot bragte fraktsatserna i vissa fall väsentligt över den allmänna prisnivån. Efter kriget har, oberoende av prisväxlingarna, S o Fen Vos -” + 5 . .” - --
nivån för järnvägsfrakterna 1 stort sett legat icke oväsentligt över varu- prisnivån. Uti tull- och traktatkommitténs utlåtande den 2 mars 1922 rörande järnvägsfrakternas reglering har utförligt redogjorts för järn- vägsfrakternas fluktuationer under och efter kriget, och hänvisas för när- mare detaljer till detta utlåtande.
Krigstidens och det första fredsårets oerhört uppdrivna sjöfrakter kunde, sedan en avmattning i det ekonomiska livet gjort sig gällande, icke upp- rätthållas. Med ingången av 1920 förspordes också en tillbakagång, som vid årets slut torde kunna uppskattas till omkring 50 Z. Under 1921 fortsatte fraktfallet med ytterst få och betydelselösa avbrott.
Fraktprisfallet på Atlantrouten framgår av efterföljande tabell, som hämtats ur Federal Reserve Bulletins aprilhäfte.
Järnväys- frakterna.
Sjöfrak- terna.
Tab. 29. Indextal utvisande sjöfrakternas förändringar 1920—21. (Januari 1920 = 100.) Från Förenta Staternas Atlanthamnar till I E | Frankrike SNEdE: / Skandi- |Medelhavs-| Europa i England Atlant- | länderna > : hannar |o. Beleien| PSVieM hamnar |sin helhet é gien | I I 1920 Januari o.....sss.ssseoveose0s 100 100 100 100 160 SJU Torer vsisers resas Re 96 85.6 82.1 82 86.3 I December T2.8 38.35 47 I 51.6 53.6 | 1921 Januari 60.7 30.2 34.1 42.9 43.3 I Februari 54.7 27.1 29.3 30.9 38.0 49.3 24.6 28.3 30.8 35 50.1 32.6 36.6 29.4 | 50.6 35.0 38.2 31.8 | 42.7 34.7 38.3 31.3 42.35 39.2 37.0 29.0 AUPUSCL voce secs övaskavienenas 42.9 33.4 36.7 28.4 September .::«ssspseso dess 41.8 32.1 30.8 28.2 | ÖKf(ODSE NE fusk nurse öra 37.0 28.5 30.7 26.7 November s.ssmsossereresent 33.5 25.0 25.3 24.0 | TJGCEMDGL «ossssee ooerssssen 32.4 20 22:9 23.3 | 1922 Januari ssmssssscvssersserens 31.7 22.7 23.3 204 FOÖLUAT: sc vev fossss va dd.7 20:17 25.2 20.3 MATS" föceere ss ER DJ 26.5 24.9 23.4
De inländska sjöfrakterna hava ävenledes gått tillbaka efter lågkon- Junkturens inträdande. Tillbakagången är dock påfallande liten, vilket möjligen torde kunna förklaras därigenom, att järnvägsfrakterna öva in- flytande på den inrikes fraktprisbildningen.
Tab. 30. Indextal utvisande sjöfrakternas i viss inrikes frakt förändringar. — nn Intill 2 500 kg. Minst 2 500 kg. Minst 5 000 kg. | Sthlm— | Sthlm— | Sthlm— | Sthlm— | Sthlm— | Sthlm— | | Göteborg | Sundsvall Göteborg | Sundsvall| Göteborg] Sundsvall | | I | Kaffe: Höret kriget oc sssspssmss else 100 100 | 100 100 100 | 100 | under » osmsesecs 200 222 I 17 1953 > 280 | 193 | för närvarande ... 175 169 | 140 135 200 140 Gryn av spannmål: före kriget ...... 100 100 | 100 100 1001 100 under » sc. 233 264 | 250 290 160 | 200 för närvarande... — 177 192 | 200 210 | 123 | 143 Cement: före kriget .................++ sl 001-100 23-100 100 1; 100 100 under » scn. | 350 | 264 | 287 22900-1EIRSLT | 142 för närvarande 265 | 192 | 217 167 | 158 | 122 Styckegods, ej särsk, spec.: | | | | | I före kriget ...... 100. | 100 | 100 100 | 100 | 100 ; under » oc | 200 | 286 | 200 | 267 | 207 | 258 för närvarande. | 175 | 200 | 140 Vr ko 138 140
Medeltal för samtliga varor. Före kriget Under kriget För närv.
Stockholm— Göteborg sssmmsssssreserersrsaresrsnrner er er nr rena 100 228 175 Stockholm —SUMGSVälL sc. ..4ssserssensesserabnos pen sr sprionase 100 236 165 Medeltal för båda sträckOroa -m:s.sscssisssesissssarnsntps 100 232 170
traktatkommittén med ledning av uppgifter å sjöfrakter från Svea-bolaget,
anmärkningsvärt stor.
Bilaga 2
TABLÅ,
UTVISANDE SVERIGES TOTALA INFÖRSEL” SAMT IN: FÖRSELN FRÅN TYSKLAND ÅREN 1913, 1920 OCH 1921 AV VISSA VIKTIGARE VARUSLAG
A. Absoluta tal.
J i Därav import från Tyskland Stat. Totalimport i ton Dt
ur Varuslag | i ton i 25 av totalimp.
1913 | 1920 | 1921 | 1913 | 1920 | 1921 |1918] 1920] 1921
I
| | | | Papper och tryckalster. | | | I
|
308 Tidningspapper ..............+ | — 376 2865 — — 80) — | — 2.8 310/311 | Papper (ej färg. annorl. än! I i massan el. förg., im-. | | pregn. etc. el. groft, ofärg. | I | — omslags-) ......v.vvornssn | 1207) 2365) 2556] 804) 1162) 1351 66.6) 49.1] 32.9 | Böcker (ej biblar och psalm-| | | | böcker): | | I | | på svenska språket: | | | | 342 A | burdna ... - sooseberennr 9 TTT 164 2 106/ 136) 22.0! 95.5) 82.9 B oinbundna ....ssse=sssesa i 37| 69) 156 12/ 23, 738|| 32.4| 33.8) 46.7 I | I | I
Textilvaror. | | | I) | Ull och andra djurhår: | |
381/388 | Garn (ej effektgarn el. de-|
daljhandelsuppläggningar) 2070 2888) 10359] 1215 1073 238) 58.7| 37.1] 24.4 Vävnader: | | | I andra än pressduk, ma-| | | | skinfilt, mattor, sam-| I | | | | mets- och avpass. vävn.,| | | | | kostymvävn. innehål-/ | | | I | lande silke: | | | | | | 405 I väg. 201—700 gr. per | | i | i | kyYM. sion sresessansa 504 3269 417| 311 161 — 1091 61.7) 4.9 26.1 406 | väg. 200 gr. och där- | | | | | under per kvm, .. 335) — 975| 164 261) 68 72) 77.9] 7.0] 48.9 412/413 | Strumpstolsarbeten ......... 136) — 678) 321 69) -- 79 1321 50.8) 11.6| 41.1
Lin och andra vegetabiliska | spånadsämnen med undan- | teg av bomull: I
Vävnader: I | | 446/447 säck- och packväv av jute, | | | OPI- OCh Ofärgs s:vss ssp 1032) 635 527 17: 132| 196) 1.6) 20.8) 37.2 Linne- m. fl. vävn., ej s. n., | | icke mönstervävda: | I | 456/464 | blekta, färg. och tryckta; | | | ävensom obl. och | | | I ofärg. över 500 gr. | | | | | per kYM. socossoso0s 558| 495] 262 409/ 109! 721; 73.9) 22.01 27.5 I | | | Bomull: I | 478/495 | GarM sommmnsssssssss ia saa ere 1 306) 2 845] 532 393 107 751 30.1] 3.8] 14.1 510/530 | Vävnader (ej maskinfilt, viss' | | | segelduk, bokbindarklot, | | | sammets- och avpass. | MÄVD:] Cosersensesestssnenent 1881 9327 1561 465 183/ 119j| 24.7] 1.9] 7.6 536/539 |Strumpetolsarbeten ses 154| 769 302 141 161 191! 91.3] 20.9] 63.2
. . Dar ImporE fran Foskland I Totalimport i ton ES Varuslag | i ton i i 2 av totalimp. I |
1913 | 1920 | 1921 | 1913 | 1920 | 1921 | 1913] 1920] 1921
a | | | | | | | |
Spånadsvaror, vattentäta | | |
etce.: |
546 Linoleum- m. fl. dyl. mattor! 2548) 6788 3461] 1 073] 318/ 676!) 42.1 | 4.71 19.5
Kläder och andra sömnads-| | arbeten: I | I
| | 556 B | Säckar, ej använda ..... .-. 506] 2716] 2366) 86) 1680) 1471||17.0 | 61.8 | 62.2 Mans- och gosskläder: | | | | | 591 A av yllevävn. (ej förseddal | med foder el. "Epsteg | | | ete., inneh, silke)... . | 15 82 128 13) 28 75186.6 | 34.0 | 38.5
Andra slag, ej s. n.: | med broderier el. spetsar,| | ävensom med foder, uppslag etc. innehål-| | lande silke: I | | 601 | av yllevävnad ...... | 23| 49] 118 20! 19 101 86.9 38.8 85.6
| andra: | | I | | | 604 A | av yllevävnad .....-- 15] 70 80 12/ 16. 56,80.0 | 22.8 | 70.0 | 604 B, C| av bomullsvävnad, Väg. I | | | under 200 gr. per st.; | | ävensom av linne] | i | | | vävn. | 17| 67 28 14] 9 16) 82. 8; | 13:4 [BT] I I I Lervaror, | | | | | 673/674 | Arbeten, ej s. n., av äktal | | | | | | | Porslin ser ses oroknra | 335] 1690) - 867 272) 1480! = 719181.2 | 84.6 |82.nv | 675/676 | Arbeten, ej s. n., av oäkta; | | | | i i | porslin, krukmakaregods | I 4 : | och lervaror, ej 8. n. ...| 1330) 1766 635 837) 1026) — 451162.9 | 58:1 | 71.0 | Glasvaror. | | | 682/686 | Fönster- och spegelgtas, ofo- | I II la " MELBU sossocser surr nr 1548) 35 053] 3 104 91 593) 668) 3.3 [IL | 215 692/696 | Flaskor och burkar ......... | 298 3568) 2518) 241 2742) 1504) 180.9 | 76.5 | 59.7, 703/705 Hushålls- och prydnadsglas,| I I | lampkupor, lampglas samt! | | | | | | andra glas- och emalj-| | | | | varor, ej 8. MM ..cccssn ven | 269 563) — 380 192 3001 264/71.4 1 63.0 1 69.4 | | | | Arbeten av järn. | | | | | | 711/713 B| Rör och rördelar av icke | | | | | | smidbart gjutgods ...... | 16 937! 14 882] 7064] 7127) 5871) 5634/42.1 | 39.5 | 79.5 | 716 C | Radiatorer...........-. od 1416 868) 1448 133) 5081 1 273) 9.4 |157.9 | 87.9 | | 725/727 | Balk-, hörn- och an. varm- I | I il | I | vals. järn, ej 8. D. -....c 49 630166 761| 33 902] 44 358! 38 37.0 | 86.5 | 729/733 | Kallvals. el. kalldrag. järn i i | | | | | I stänger, knippor etc. -... 954] 2128) 1198 869, 1807 116891.1 84.9 97.5] 734/735 | Plåtar, utan slipn., pol. | i | | | | | ete., av 0.6 mm. tjocklek | I I I | I Och däröver. sons ss | 13 175| 44 005) 21024] 9693) 22 668) 17 246) 73.6) 51.5 | 82.0 | | 750/753 | Plåt-- och bleckvaror ej s. n., | | - | | | | | | ej emalj., förnickl., för- | | | I | koppr., förmäss., brons. el.| | | | | | Jack: | | | | I väg. 1 kg el. däröver| I | | | | I | PO Bb opens unonnånenn | 1314] 43572] 3272] 894) 3223) 2781 68.0] 70.4] la. 9 |
. Y Därav import från Tyskland | Totalimport i ton re - |
Stat. - S I V ar uu slag i 1 OZ av : nr | g i ton 1 20 av totalimp. |
| | | 1913 | 1920 | 1921 | 1913 | 1920 | 1921 | 1913] 1920| 1921
55/756 | Rör, vals. el. varmdragna 11479) 14763 7659] 3833 8360 4685 33.4 56.6) 61.2i rå kallvals. el. dragen 3419) 4054 3204] 2881! 2581! 2582) 84.3! 63.6] 80.5
| 789/796 | Järnvägsmateriel, såsom bot-
tenplåtar, syllar, vänd- |
skivor, centralställverk,
hjul, m, m, (ej järnvägs- I I I skenor el. vagnar) -...... 6141! 9391) 6674] 55438) 6653) 55411 90.3) 70.8! 83.0
797 Fackverk och andra dyl | | | järnkonstruktioner......... 269! 3130) 7200 127! 2254) 5943) 47.0) 72.0) 82.5 875/879 | Varor av icke smidb. gjut- | | | gods, ej s. n., icke bearb. 244; 305 493 142 186 4541 58.21 61.0] 92.0 Arbeten av koppar och kopparlegeringar. | 908/912 | Tråd, vals. el. dragen, utan | | | isolering 972 568 H27 855 203 4491 87.9) 35.7) 85.2 923 IS. k. viror (ändlösa) samt | I | | duk över 1 m. bredd ... 73 146 91 39 103 62) 80.9] 71.0 68.1] 2 I I I I Maskiner, apparater och | | I | fordon. | 983/984 | Ångpannor och förvärmare) | (ej vissa med tuber för- | sedda), cylindrar för fabri-' | | ker, kokare (ej roterande), I | | | |. gasbehållare m, Mm. ...... | 1106) 3 310 3339 654 2909 29511 59.1] 87.9 88.4) 992 A | Fotogen- och bensinmotorer, | | | | | väg. per st. högst 500 kg 70! 178; 82 5 T5| 37 7.21 42.1] 45.1] 9935 A | Dieselmotorer väg. per st. | | I | 5 000—25 000 kg......... = 29-30 — 29| 22 — 1007 | 78.8 :1006/1011 | Metallbearbetningsmaskiner | | I | | i (ej borrmaskiner under | I | | 500 Kg) .ssssoserersnrerr rear | 2578] 2 972 1008] 1620 2262! 7821 62 9 76.1] 77.61 | 1034 A | För trämasseindustrien av-| I | i I | I sedda bark,- klyv- och) | | | | huggmaskiner samt slip-! | | | | | verk, raffinörer, hollän-]| | | I | | dare och defibrörer ......| 170. 148 5311 — 64 180 509 37.7 87.s| 95.9 | 1034 L | Hissmaskinerier, lyftkranar, | | | | An vinsclar och spel. 636) 1762] 2442] 153) 1177) 2290| 24.0) 66.s| 93.s| 11063 A o. | Elektriska generatorer och | | | I | | 1064 A motorer över 500 kg ... 255 415 968 156) 328 — 838 61.2] 79.0) 86.6] | 1096 B | Järnvägsgodsvagnar, andra | | | | | | än s, k. tippvagnar ... ton! 62! 4807) 1606 62) 49221) 1421:100 | 87.8) 88.4 | st.| 56 667/ 248 56; 594 236100 | 89.0) 95.1 | Automobiler (ej underreden/ | | | | | därtill): | | | I I | | 1098 G för personbefordran... st. 684) 9453) 4659 256] 1821/ 667|| 37.5) 19.3| 14.3! ; | 1098 H för godsbefordran ... » | 9) 2437) 112 a 1420 223) 66.5) 58.3) 20.0/ | | | | | | Varor, ej annorstädes upp- | | | | | | | | tagna. | | | | I | | | 1270 Tafflar och pianinon ... st. 418 5 020] 3 171 376/ 4 288' 2 948, 89.9) 85.4 92.9 | 1277 B | Orglar och harmonier... »| 11 471] 426 4l 426| 417|| 36.4| 90.4] 97.8
94 B. Relativa tal. | al ve RI | | Totalimport | Stat. Fo skade ar Mia rus lag
310/311
342 A
381/388
405 406
412/413
446/447
456/464
478/495 510/530
536/539
5346
| |
I | |
|
1920 | 1921
Papper och tryckalster. |
Papper (ej färgat annorlunda än i massan eller förg., impregn. etc.| eller groft, ofärgat omslags-) ...| 196) 212 Böcker (ej biblar och psalmböcker): | I på svenska språket: |
DUNANG 50 ssensseses bars ren 1240 1820 OINDUNÄRA ss csodevennoe könen sense | 187) 422 Textilvaror. Ull och andra djurhår: Garn (ej effektgarn el. detaljhan-| | delsuppläggningar) «............0-+ 139| 51 Vävnader: | I
andra än pressduk, maskinfilt, I mattor, sammets- och avpass. I vävn., kostymvävn, inneh. silke:
väg. 201—700 gr. per kvm. 649! 83! > 200 gr. o. därunder per|
KVD baron RE RS TEE i 291, 49 Strumpstolsarbeten ...... .....s..-++ 499!) 236)
Lin och andra vegetabiliska | | spånadsämnen med undantag | av bomull: | |
Vävnader: | säck- och packväv av jute, obl. | och Ofärgs scs.sscsserereren er enn ra 62 51 Linne-m. fl. vävn. ej s. n., icke möns- tervävda: blekta, färg. och tryckta; även- |
som obl. och ofärg. över | I HUO gr Per KVI oroeseseosen | 89 47
| |
Bomull : | |
(KÄLLAN DRA lö os star slklrs oy öls ofri Leter or 218/ 41 | Vävnader (ej maskinfilt, viss segel-
duk, bokbindarklot, sammets- | I OCK AVPAST: VÄVNN I vessessseseskas 496 83) Strumpstolsarbeten ..... s.s....s.+cs | 500 197||
Spånadsvaror, vattentäta etc.: | 136) dyl. mattor ...... | 266)
1920
1435
192
88
dt Do
Do CQ: 115
39] 114
| 30]
1921
168
6 800 609
va ot
] ND 2
26 136
63
Import från Tyskland | i 23 av 1913 års total-| import |
Totalimport 1913 = | 100 | | 1913 | 1920 | 1921 67 96) — 112/
22) 1178) 1511 32) 62) 197)
62) - 32 22
78) 200 22 51 58 97 I
2 18 19
30 8 6 25 10 6 92 105 124
| Import från Tyskland
Import
| ” Z 4 ; or å IS | Totalimport | från Tyskland 1 av ER total Stat | import sole Varuslag | | Totalimport 1913 — a | 1913 = 100 | 1913 = 100 00 Sr
| 1920 | 1921 | 1920 | 1921 | 1913 | 1920 | 1921 LL
| Kläder och andra sömnadsarbeten: I
556 B | Säckar, ej använda .................. | 587) 468) 1960) 1710 17) 83821 291) Mans- och gosskläder: | | | | 591 A av yllevävn. (ej förs. med foder I | | | el. uppslag etc., inneh. silke) 547) — 854) 216 571 :87| 187 300 | Andra slag, ej s. n: | | | | | | med broderier el. spetsar, även-| II | | som med foder, uppslag etc. I | R inneh. silke: | | | I ] 601 | av yllevävnad ....eeosee0s 213] — 5ld| 95) 505 87 83 439 andra: | I I 604 A av yllevävnad ............ 467) 5383) 1384) 467 80) 107) 373 | 604 B, C| av bomullsvävn.,väg.under | I | 200 gr.per st; ävensom | | | | av linneVäVl............ | 395-165) 65 114 82 53) 94) | | | | Lervaror. | | | | 673/674 | Arbeten, ej s. n., av äkta porslin 505! — 259 526 265 81 427 215 675/676 | Arbeten, ej s. n., av oäkta porslin, | | |: krukmakaregods och lervaror, ej I | Ho Ny Clan sr sent eRs 183 48) 123] 54 638 77 34 I | I Glasvaror. | 682/686 | Fönster- och spegelglas, ofolierat... 326 201! — 652 735 6 38 43 | 692/696 | Flaskor och burkar ..............-.-+ 1198! — 845 1137) 624 81! 9201 3505 | 703/703 | Hushålls- och prydnadsglas, lamp-| kupor, lampglas samt andra glas- | och emaljvaror, ej 8. nm. ......... 209) 141) 185 138) vil 1821 — 98
| | | Arbeten av järn. |
ell /vIa B Rör och rördelar av icke smidbart
| | SJUlgOAS mek. skans seder Ssosnsnt on 88 42/ 82 79 42 34 33 | 716 C | Radiatorer.......sssrsosssnnenarns ones | 61 1021 379) 957 9 36! 90 | 725/727 | Balk-, hörn- och annat varmvalsat| | | I | jäFH, 8 8 H........sossossosenos 0 rnns 135 68 86 66 89 77 59 | 7T29/733 | Kallvalsat el. kalldraget järn i | | I | Stänger, knippor etc -...ccwsssse | 2281 1251 208) 134 Jil 189] 122
734/735 | Plåtar, utan slipn., pol., ete., av 0:6 | | mm. tjockl. och dläröver ......... | 334 160) 234 178 74 172 30 | 750/753 | Plåt- och bleckvaror, ej s. n., ej) emalj., förnickl., förkoppr., för-
| mäss., brons. el. lack.: | väg. 1 kg. el. däröver pr. st. 348 249! 361 Jli 68) 245) 212i
755/756 | Rör, valsade eller varmdragna ...| 1929 67 218 122 33 73 41/ 760/766 !/2| Tråd, kallvalsad eller dragen ...... 119| 94 90 90 84 76 76
789/796 | Järnvägsmateriel, såsom = botten-| | | | plåtar, syllar, vändskivor, central-/ | | |
ställverk, hjul m. m (ej järn- I vägsskenor el. vagnar)............ 153 109 120 100 90 108 20 797 Fackverk och andra dyl. järn-| | I | konstruktioner sssmsssssosssessess sa 1164] 2677) 1775! 4680 30 838| 2209
IH
| 1920 | 1921 | 1920 | 1921 | 1913 | 1920 | 1921 FR nn rn nanm RR mn rr . | ” T | 875/879 | Varor av icke smidbart gjutgods, | | | | ej & n., icke bearbetade......... 125 202 131]
100 | Arbeten av koppar och koppar-
96 | | | Ip oE Import från Tyskland I : 1 of r Ars ag! | | Totalimport från Tyskland 196 av Se total Star | Varuslag | | Totalim KR 1913 = Mine | 1913 = 100 | 1913 = 100 I Ät d
| legeringar. | | 908/912 | Tråd, valsad el. dragen, utan iso- | — I6rilg..ssesesesenocsroserssnersrrnnner 59 54 24 88 211 46) | 923 | Bik. viror (ändlösa) samt duk över | | | | - | | | Ii m, bredd ....sssessosesevonsorn0v 200 125 174 81 — 141| 85) | | I Maskiner, apparater och fordon. | | 983/984 | Ångpannor och förvärmare (ej vissa | | | med tuber försedda), cylindrar | | för fabriker, kokare (ej roterande), | | gasbehållare m. Mm, ...css0es0 50000 299 3021 — 445| 59 263] — 267 992 A | Fotogen- och bensinmotorer, väg. | | per st. högst 500 kg. ...........- 254F — 117|| 1500| 72 107 53 1006/1011 Metallbearbetningsmaskiner(ej borr- | | | maskiner under 500 kg.)........- 115] 39) 140; 63 88 30 1034 A | För trämasseindustrien avsedda! i | | bark-, klyv- och huggmaskiner| | | samt slipverk, raffinörer, hollän-| | I | dare och defibrörer .......«.:s++=+ 87) 312 204 381 Ti 299 | 1084 L Hissmaskinerier,lyftkranar,vinschar, | | | I OCK POL ses ssstensspsr Sörspr ASL | 277) 3884) 769 24| 185 — 360 1063 A o.| Elektriska generatorer och motorer| | | | 1064 A Över 500) KB ns resssesererer nassar | 163) 380 210 61 129 329 1096 B | Järnvägsgodsvagnar, andra än s. k.j | | tippvagnar s...sssssssereer aa (ton) 7754) 2591) 6809 100! 6 809) 2292 (st.)) 1191) 443) 1061 100! 1061] 422 Automobiler (ej underreden därtill):| | | 1098 G | — för personbefordran .. ..........++ | 1 382) 681! 711 38 266 98 1098 H TÖr SOA 5DOforUC AW --s«ssnsnse rinner | 21 080] 12 360 || 23 667 67| 15 780! 2480 | | | Varor, ej annorstädes upptagna. | | | 1270 Tafflar och pianinon «........s.=++++ 1 201) 759! 1140 901 1 026] 705 1277 B | Orglar och harmonier ..........--+++ 4 2821 3 873) 10 650 36! 3 873) 3791
Bilaga 3
FÖRSLAG TILL FÖRORDNING OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD MOT SÅ KALLAD VALUTADUMPING
JÄMTE
TILLHÖRANDE FÖRFATTNINGSFÖRSLAG OCH MOTIV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid. Förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping .. .. .. . . . 99 Förslag till anvisningar för tillämpning av förordningen om åtgärder till skydd mot så kallad valuta dUumpingö. «cc ss so ke teve ös sel 65 se lesy se sal ae: sn) se) Böle los) öl les) en) sarigen sej ss Anse LÖR
Förslag till instruktion för valutanämnden .. somm se cm se em a om em om oa om or ov ov sv ov 106 Hörslag till TÖTSPrUNgSDEVIS a «os cc ss <c så vålss se döps lär, €ö sö sr se. Sa sel se) sö eg a) a soker) an sets AUD
Speciell motivering till förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valuta- dUMPINE ES i. sc ccs öcliec es Marlies es selj se ie ss bes I sek sp ss bas ilos as lasa ses sl as öst sell sekel löss Heskise) KLO
Motivering till förslag: till uTSPrungsbeviS .>oc. ss se eg: sees sv sel se se del ss liga Jap iee lor on 40 sale LD.
P. M. angående principerna för en beredskapslagstiftning rörande åtgärder till skydd mot valutadumping av professor D. DavidSsOnD « sc: se sc se a tat sars sel ös dn erior en är se LA
-
6566. T. T; X.
1 - Je Led re 5 Ra
NUR Rd a
Förslag till
förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.
Härigenom förordnas som följer:
I 8:
Har i främmande stat kursen å växlar i svenskt mynt stigit mer än som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft inom nämnda stat hos en enhet av den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därutinnan den 1 augusti 1914, och prövas svåra olägen- heter till följd härav uppkomma för det svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska marknaden; då skall så kallad valutadumping anses föreligga, och må, där omständigheterna i övrigt ej annat föranleda, skyddsåtgärder däremot vidtagas efter ty i denna förordning närmare bestämmes.
2 8.
Vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd mot valuta- dumping skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden kan medföra, samt därvid särskilt tillses
om viss vara från den främmande staten i Sverige i allmänhet försäljes eller utbjudes till pris, understigande det pris, till vilket här i riket till- verkad dylik vara av enahanda godhet kan i den svenska marknaden utan förlust försäljas,
om försäljningen till det lägre priset av den utländska varan är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige, samt
om sannolikhet förefinnes att, därest skyddsåtgärd, varom i ärendet är fråga, vidtages, levnadskostnaderna i riket komma att därav väsentligen påverkas.
3 8. För handläggning, på sätt nedan sägs, av frågor om skyddsåtgärder mot valutadumping skall finnas en valutanämnd. Denna nämnd utgöres
av högst fem av Konungen förordnade ledamöter, vilka skola vara i ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Konungen utser tillika suppleanter till samma antal som ledamöterna. Uppdrag att vara ledamot av valutanämnden eller suppleant för sådan ledamot må när som helst återkallas.
Valutanämnden åligger att hos Konungen göra de framställningar i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, vartill nämnden jämlikt denna förordning samt i övrigt gällande fövaskeifter må finna förhållan- dena föranleda.
Närmare bestämmelser om valutanämnden och dess verksamhet med- delas av Konungen.
4 8.
Prövar Konungen efter hemställan av valutanämnden eller efter dess hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må Konungen därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift
amtingen att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag och härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att densamma ej är tullpliktig, eller, i annat fall, utöver den tull, som enligt gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift),
eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nu angivet sätt vinnas, att införsel till riket från utlandet eller från viss främmande stat av vara av sådant slag, varom i ärendet är fråga, må äga rum allenast efter av Konungen för varje särskilt fall meddelat tillstånd (im- portlicens).
Valutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån annat ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av den för samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift. Beslut om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av Konungen meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess hörande.
Vid meddelande av importlicens må stadgas, att för vara, vilken jämlikt meddelad importlicens införes till riket, skall erläggas importavgift, vilken, där ej nedan annorlunda sägs, skall bestämmas till högst 500 procent av den för varan enligt gällande tulltaxa utgående tullavgift.
Är fråga om vara, ör vilken tullavgift icke utgår, skall valutaavgift eller importavgift utgå med högst 100 procent av varans värde.
Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken vara skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.
DNS: Prövas de omständigheter, som föranlett meddelande av förordnande, varom i 4 $ sägs, ej vidare vara för handen, må Konungen på fram-
ställning av valutanämnden eller efter dess hörande förklara förordnandet skola upphöra att gälla.
6 8.
Valutaavgift och importavgift uppbäras i den för upptagande av tull- avgift stadgade ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, 1 samman- hang med tullavgiften, men skola särskilt för sig redovisas på sätt general- tullstyrelsen närmare bestämmer.
78.
1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller import- avgift, varom i denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan må meddelas av Konungen.
2 mom. Jämväl i övrigt må, där synnerliga skäl därtill prövas före- ligga, befrielse helt eller delvis från erläggande av valutaavgift för viss vara eller visst varuparti, så ock återfående av erlagd valutaavgift eller del därav medgivas av Konungen efter valutanämndens hörande.
Denna förordning skall träda i kraft å dag, som av Konungen be- stämmes, och skall därefter gälla till den 1 april 1923, dock att Konungen, där skäl därtill prövas föreligga, må förklara förordningen skola jämväl tidigare upphöra att gälla.
Förslag till anvisningar för tillämpning av förordningen om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.
I. Valutadumping.
Den brist på överensstämmelse i främmande stat mellan stegringen av kursen på växlar i svenskt mynt och minskningen i köpkraft inom nämnda stat hos den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därut- innan den 1 augusti 1914, som enligt 1 $ i förordningen är en av förutsättningarna för att valutadumping från nämnda stats sida skall anses föreligga, skall vara av den art, att den främjar exporten från den främmande staten till Sverige och hindrar importen från Sverige till den främmande staten. Denna brist på vederbörlig överensstämmelse mellan nämnda faktorer får icke ett alltid tillförlitligt uttryck i det för- hållande, som därigenom uppstår mellan å ena sidan kursen på svenskt mynt i den främmande staten och å andra sidan relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer. Detta beror icke blott på brister i metoderna för och utförandet av prisnivåns beräknande, utan ock därpå, att för att valutadumping skall anses föreligga måste for- dras, att den angivna bristande överensstämmelsen skall vara ett uttryck för en börjande depreciering av den främmande statens valuta.
Om sålunda grunden till den ensidiga stegringen av kursen på svenskt mynt i främmande stat enbart är, att den svenska valutans godhet föran- leder en avsevärd ökning av placering av utländskt kapital i Sverige eller svenska värden, får valutadumping icke anses föreligga. Ej heller föreligger enligt förordningen valutadumping i det fall, att till följd av att Sveriges valuta deprecieras (i form av en stegring av Sveriges pris- nivå) kursen på svenskt mynt i främmande stat blir för hög i förhål- lande till relationen mellan den främmande statens och Sveriges pris- nivåer.
Även om bristen på behörig överensstämmelse mellan kursen på svenskt mynt i främmande stat och relationen mellan denna stats och Sveriges prisnivåer uppstått på i förordningen avsett sätt, får valutadumping dock icke anses föreligga, ifall sådana omständigheter äro för handen, som överhuvud hindra berörda brist på överensstämmelse att framkalla olägenheter för det svenska näringslivet av i förordningen angiven art,
eller, om sådana hinder ej föreligga, de olägenheter som framkallas ej äro av den i förordningen avsedda svåra art.
I de fall då på grund av den förut omnämnda bristfälligheten vid prisnivåernas beräknande tillvaron av valutadumping ej kan på direkt sätt utrönas, måste andra metoder användas.
Om svåra olägenheter för svenska näringslivet i form av minskade möjligheter att avsätta framställda produkter föreligga, måste, för att dessa olägenheter skola kunna anses vara följd av valutadumping i främmande stat, i nämnda stat vissa företeelser uppkomma. Antingen måste i övriga stater en stark ökning av efterfrågan efter nämnda stats varor, uppkomma, vilken, om den får obehindrat göra sig gällande, har till följd en stark ökning av exporten från nämnda stat och en stark stegring av varupriserna inom nämnda stat, och i så fall äro dessa före- teelser bevis på tillvaron av valutadumping. Eller ock vidtager nämnda stat åtgärder för att försvaga nämnda verkningar, men då ligga i dessa åtgärder säkra kännetecken på tillvaron av valutadumping från nämnda stat.
Även om beträffande växelkurs och prisnivåer förutsättningarna för valutadumping från främmande stat föreligga och samtidigt svåra olägen- heter av förut angiven art uppkomma för det svenska näringslivet, åter- står att utreda om och i vad mån dessa svåra olägenheter äro en följd av valutadumpingen.
Därvid bör undersökas, om ej andra omständigheter föreligga, som kunna framkalla dylika olägenheter.
Dessa andra omständigheter kunna vara sådana, vilkas verkningar äro av samma generella inverkan på varupriserna i Sverige som en obehindrad valutadumping. Hit höra bl. a. dels den allmänna deflation, som be- härskat större delen av världen under de sista åren, dels en relativt hög uppskattning i utlandet av den svenska valutans godhet.
Men med valutadumping kunna även samverka omständigheter, som direkt beröra blott vissa varors priser, t. ex. väsentliga förbättringar inom någon näringsgren i den främmande staten, vanlig dumping där- städes eller premiering av exporten av vissa varor från den främmande staten.
Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs och prisnivåer föreligga, kunna dock verkningarna av denna valutadump- ing utebli på grund av åtgärder, vidtagna av den främmande stat, hos vilken dessa förutsättningar uppkommit, t. ex. genom att denna stat på- lägger exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek och där- igenom hindrar stegringen av växelkursen på Sverige att utöva sin verkan i valutadumpande riktning. Men åtgärder av sistnämnda art kunna ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan blott att reglera valutadumpingen, så att denna i det hela främjar den främmande sta-
tens valutadumpande syfte bättre än om den hade fått göra sig -obe- hindrat gällande.
Genom denna anordning, som innebär, att det uppkommer två pris- nivåer i den främmande staten, en lägre för köp och försäljning inom nämnda stat och en högre för export till utlandet, kunna exportpriserna avpassas så, att den främmande statens exportvaror alltid kunna på den svenska marknaden säljas till billigare priser än vartill motsvarande varor kunna 1 Sverige med vinst tillverkas, men utan att dessa exportpriser bliva lägre än som för detta ändamål är oundgängligen nödigt.
Härigenom ändras i viss mån valutadumpingens karaktär och detta i två hänseenden. Det blir ej längre storleken av den bristande behöriga överensstämmelsen mellan den främmande statens växelkurs på Sve- rige och relationen mellan den främmande statens och Sveriges pris- nivåer, som blir direkt bestämmande, utan denna kommer blott att ut- göra den marginal, inom vilken valutadumpingen kommer att hålla sig. Vidare kan denna anordning avsiktligt eller oavsiktligt föranleda, att vissa varors export till Sverige särskilt främjas, d. v. s. åstadkomma samma resultat, som vinnes genom särskilda premier för export av vissa varor. Därigenom uppkommer en sådan kombination mellan å ena sidan ren valutadumping och å andra sidan förhållanden eller åtgärder, som direkt blott beröra vissa varors priser, som nyss omnämndes.
I. Skydd mot valutadumping.
Skydd får endast lämnas, om alla de i förordningen 1 8 angivna förutsättningarna för valutadumping föreligga, nämligen:
a) att den där angivna bristande överensstämmelsen mellan stegringen i den främmande statens växelkurs på Sverige och förskjutningen mellan denna stats och Sveriges prisnivåer är för handen,
b) att svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av min- skade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den in- hemska marknaden uppkommit och
ce) att sistnämnda olägenheter äro en följd av den under a) angivna förändringen.
Skyddets storlek skall såvitt möjligt så avpassas, att det icke över- stiger vad som behövs för att förhindra de under b) upptagna olägen- heterna. i
Är det uppenbart eller kan påvisas, att jämte de under a) angivna förhållandena även andra förhållanden föreligga, som kunna framkalla de under b) omnämnda olägenheterna, må skydd mot valutadumping lämnas endast i den mån berörda olägenheter sannolikt äro en följd av förhållandena under a).
Om från främmande stat jämte valutadumping även annat förhållande föreligger, som är ägnat att öka de under b) angivna olägenheterna, och detta andra förhållande står i samband med valutadumpingen från den främmande staten, må skydd lämnas även mot verkan av detta för- hållande. Ett dylikt fall kan föreligga, om från den främmande stat, från vilken valutadumping utgår, kapital i avsevärt ökad mängd placeras i Sverige eller i svenska värden.
Ändock att de under a), b) och c) här ovan angivna förhållandena föreligga, får, där särskilda förhållanden sådant föranleda, skydd mot valutadumping icke äga rum. Till sådana särskilda förhållanden höra ej blott förhållanden av handelspolitisk art utan även andra, t. ex. en del av dem som äro omnämnda i förordningen 2 8, vilken föreskriver, att vid fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping skall tagas i be- traktande den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, som ej blott valutadumpingen utan även skyddsåtgärd mot densamma kan medföra.
II. Skyddsmedlen mot valutadumping.
Dessa äro valutaavgifter och importreglering. Om båda dessa skyddsmedel gäller, dels att de skola avpassas efter valutadumpingen och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft ändras, dels att verkan av deras användande på det inhemska närings- livet i dess helhet skall noga beaktas. ;
Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de främ- mande stater, i vilka valutadumping äger rum. Även importregleringen avser egentligen endast samma syfte, men där detta syfte ej kan veder- börligen ernås genom att reglera blott importen från nämnda stater, må den utsträckas även till importen från övriga stater, därvid dock för omfattningen och arten av denna senare reglering blir bestämmande, att den endast avser att möjliggöra en fullt verksam reglering av importen från valutadumpande stater.
Vid användning av valutaavgifter bör uppmärksammas, dels att det är förenat med mycket stora svårigheter att avpassa dessa avgifter, så att de bli just av den storlek, som behövs för att förhindra valutadumpingens verkningar, dels att vid obehindrad valutadumping valutaavgifterna måste ofta ändras och att vid reglerad valutadumping valutaavgifternas verkan kan helt elimineras genom att den valutadumpande staten sänker export- priserna.
Vid användning av importreglering bör noga beaktas, att denna inne- bär större fara än valutaavgifter för att inverkan — direkt eller indirekt — i prisstegrande riktning skall bli större än som avsetts, och bör denna inverkan följas med noggrann uppmärksamhet samt vederbörliga rättelser i tid vidtagas.
Förslag till instruktion för valutanämnden.
18:
Valutanämnden åligger att med ärenden angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping taga den befattning, varom i förordningen FRAS 1922 om dylika åtgärder samt i denna instruktion förmäles.
2.8.
Valutanämnden har att med uppmärksamhet följa förändringar i växel- kurser och prisbildning samt därmed i samband stående förhållanden inom de främmande stater, från vilka införsel eller utbud av varor till riket i större omfattning äger rum, och bör nämnden jämväl i övrigt förskaffa sig noggrann kännedom om tillståndet och förhållandena på näringslivets område inom sådana stater. Nämnden äger att från svenska diplomatiska och konsulära myndigheter i utlandet infordra de upplys- ningar, nämnden må finna för sin verksamhet erforderliga.
3 8.
Valutanämnden har att hålla sig noga underrättad om näringslivets tillstånd inom riket, särskilt beträffande tillverknings- och avsättnings- möjligheter för sådana grenar av industri eller hantverk, vilka företrädes- vis ägna sig åt arbete för den inhemska marknadens behov, ägande nämnden att för nu omförmälda ändamål påkalla biträde av vederbörande myndigheter och ämbetsverk.
4 8.
Valutanämnden må från enskilda personer och korporationer mottaga ansökningar och framställningar beträffande frågor, med vilka nämnden jämlikt förordningen den . ..... 1922 samt denna instruktion har att taga befattning. Finner nämnden ansökning eller framställning, varom nu är sagt, böra föranleda annan åtgärd än inhämtande av upplysning eller föranstaltande av på valutanämnden själv ankommande utredning, har nämnden att hos Konungen göra den hemställan, nämnden må finna av omständigheterna påkallad.
Valutanämnden äger ock att till vederbörande myndigheter meddela upplysning rörande tillämpningen av de med stöd av förordningen om åtgärder till skydd mot valutadumping vidtagna beslut.
5 8. Av valutanämndens ledamöter förordnar Konungen en att såsom ord- förande leda nämndens förhandlingar. Bland suppleanterna utser Konungen
tillika en att vid förfall för ordföranden i dennes ställe tjänstgöra såsom nämndens ordförande.
6 8.
Valutanämnden sammanträder minst en gång i månaden å tid, som nämnden själv äger bestämma. I övrigt sammanträder nämnden på kallelse av ordföranden, så ofta denne finner nödigt. Där minst två av nämndens ledamöter därom hos ordföranden göra framställning, är denne pliktig att genast utsätta sammanträde med nämnden att hållas inom sex dagar från det framställningen kommit ordföranden tillhanda.
Kallelse till sammanträde, om vars hållande beslut ej fattats vid tidi- gare sammanträde, skall ske genom tjänsteskrivelse, som försändes under rekommendation.
TS: Finner valutanämnden, att för bedömande av på nämndens handlägg- ning ankommande fråga erfordras särskild fackkunskap, som icke annor- ledes är tillgänglig för nämnden, göre nämnden hos chefen för handels-
departementet framställning om erhållande av biträde av i sådant ämne sakkunnig person.
38. Hos valutanämnden skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Konungen. I övrigt äger nämnden att i mån av behov antaga kansli- och skriv- biträden ävensom vaktbetjäning.
rs:
Vid valutanämndens sammanträden böra, så vitt ske kan, förutom ledamöterna jämväl suppleanterna närvara, dock utan rätt för suppleant, som ej tjänstgör i stället för ledamot, att deltaga i besluten. Om utsatt sammanträde med nämnden skall underrättelse meddelas suppleanterna.
Ledamot av valutanämnden, vilken av förfall varder hindrad att be- vista sammanträde, bör hos sekreteraren göra anmälan därom så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe inkallas.
10 8.
Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom valuta- nämnden, vara av beskaffenhet att lända till nytta eller skada för leda- mot av nämnden eller för någon, som med ledamot av nämnden är i den skyldskap eller det svågerlag, varom i 13 kap. 1 $ rättegångsbalken om jäv emot domare sagt är, må den ledamot ej deltaga i handlägg- ningen av frågan.
Vet ledamot, att emot honom föreligger jäv, varom nu är sagt, göre så fort ske kan anmälan om jävet hos valutanämnden eller dess ord- förande.
IKEAs:
Beslut må ej av valutanämnden fattas med mindre fem däri deltaga. Uppkomma, då beslut skall av nämnden fattas, skiljaktiga meningar, gånge efter vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle ordförandens såsom nämndens beslut. Äro eljest röstetalen för särskilda meningar lika, gälle den mening, vilken ordföranden eller, där han är ensam om sin mening, den äldste av nämndens övriga ledamöter biträder.
1218:
Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande förteck- ning å närvarande ledamöter samt handlagda ärenden. Förekomma skilj- aktiga meningar, skola dessa i protokollet införas.
Förslag till ursprungsbevis (att utfärdas av tullmyndighet, handelskammare eller svensk konsul i respektive
avsändningsland).
enligt vad mig är bekant
Härmed Intygsn Tatt enligt företedda, fullt trovärdiga handlingar
nedan angivna Varor, SOm den muecnss..sssesisssrrrsnss avsänts med AN STATLYGOC ocssossseseser ad orsa andre saesee dine EFA SORAN RNA SSR RAT bantåg för vidare befordran med ångfartyget m.ssmmssmesr ssesersesrsrerenesrsnnn nana 2 I INRE se AS ARE SR AE SOA OCK | MÖtLtARANAG AV iorsrosskersds Soran eo kie deres end äro ': aj TESPVLSTTaGO a SRS RSS Sa Be ER NS sr RAG I sa Fr dh RO RA (rs re RR Dj: tillVOrkade It moster essens Jern av materialier, som till övervägande del härstamma från nämnda land C) -UUlvÖrkadettt Oo disse Bri. Uuseboslsn fonter te NÄE En av materialier, som härstamma från ........ ENN egrå ed ska elerssa era NERON rss one le are LIE AS Kr ollinas Varans märke och nummer | antal slag bruttovikt | nettovikt | benämning | | | SeSR SA Re ss elbskd SipRAr SR EINES EN Sass SFROO N. N. Stämpel
1 Den som utfärdar ursprungsbeviset har att av alternativen a), b) och c) välja det, som ansluter sig till föreliggande förhållanden. De övriga alternativen överstrykas. Är varan tillverkad av materialier, som härstamma från andra länder än det, i vilket varan är tillverkad, bör såvitt möjligt angivas såväl de olika materialiernas art och det för- hållande, vari värdet av de olika materialierna står till varans försäljningsvärde, som ock de länder, från vilka de olika materialierna härstamma och där de undergått bearbetning. Med »materialier» under b) och c) avses icke oarbetade mineraliska råämnen.
Speciell motivering till
förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.
108:
Den nationalekonomiska innebörden av begreppet valutadumping har kommittén sökt utreda i sitt utlåtande den 22 november 1921 sid. 2 ff. Av skäl. som där anföras kan en härpå fotad, vetenskapligt noggrann definition icke läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Det är därför nödvändigt, för att begreppet valutadumping skall bliva juridiskt gripbart, att det gives en förenklad och mera påtaglig innebörd. En sådan för praktisk-juridiskt syfte skedd avgränsning är gjord i föreva- rande paragraf.
Den närmare innebörden av det här skapade valutadumpingbegreppet klargöres i de vid förslaget till förordning fogade anvisningarna.
I dessa framhålles, att för att valutadumping skall få anses föreligga stegringen i den främmande staten av växelkursen på Sverige skall vara ett uttryck för en börjande depreciering av den främmande statens mynt.
Innebörden av denna fordran belyses genom följande exempel, som äro avfattade under förutsättning att det vore möjligt att enligt fullt riktiga metoder beräkna de olika staternas prisnivåer och på rätt sätt utföra dessa beräkningar. Betecknas läget den 1 augusti 1914 genom följande bild:
Pi =100 Pi = 100
Vv =100 där P, betyder prisnivån i främmande stat, P, prisnivån i Sverige och
V kursen i den främmande staten på växlar i svenskt mynt, så blir bilden för en börjande valutadumping:
PIE 1008 Pe L00
Vv = 200.
Men denna bild kan ock vara uttryck för något helt annat, nämligen för en inträdd ökning i uppskattningen av den svenska valutan, ty även denna yttrar sig i att kursen i främmande stater å svenskt mynt stiger.
Föreligger emellertid början till valutadumping, kommer denna att om- sider inverka på den främmande statens prisnivå, ehuru detta kan för- siggå med större eller mindre fart, och utvecklingen får ett bilduttryck 1 följande riktning:
P,=200 P, = 100 V — 300
P, =400 P,=100 Vv = 600
P=2000 "P2 100
Vv — 4 000.
Om växelkursstegringen därefter avstannar, försvinner så småningom valutadumpingen, och den har helt försvunnit, då bilden fått följande utseende:
P, =4000 P, = 100 Vv = 4000.
Om nu därefter Sveriges valuta skulle undergå en depreciering, som först framträdde i prisnivån, skulle bilden t. ex. bli:
P =4000 Pi 200
Vv — 4 000.
Detta skulle icke vara valutadumping. Men precis samma bild kan vara uttryck för valutadumping, nämligen om utvecklingen varit denna:
Pi 100 Po 100 V = 100 PP —=200 PP = 200
V = 100.
Här ha båda staternas prisnivåer genom depreciering i båda staterna stigit i samma grad. Om därefter valutadumping i den främmande staten inträder, blir bilden: PrE0005 P= 200
Vv = 200 P =4000 P, 200
Vv = 4 000.
Här är denna bild uttryck för valutadumping.
Samma bild kan ock vara uttryck för en tredje företeelse, nämligen om rubbningen i förhållandet mellan växelkurs och relationen mellan prisnivåerna förhindras att inverka förskjutande på förhållandet mellan export och import. I så fall blir övergången från bilden
P —=4000 P,=100 Vv = 4000 till P,=4000 P,=200 Vv =4000
ej valutadumping; och icke heller övergången från den första delen av bilden till P =4000 P,=100
V—= 6 000 blir valutadumping.
(Detta var som bekant Sveriges ställning under åren 1917—1918 under avstängningen med hänsyn till importen till Sverige, medan €ex- porten från Sverige var väsentligen friare). Om valutadumpingen från den främmande staten får obehindrat verka och sålunda har till följd svåra olägenheter genom väsentlig minskning av avsättningsmöjligheterna för svenska varor i Sverige, framkallar den en fortgående sänkning av den svenska prisnivån. Den förut använda bilden bör därför kompletteras på följande sätt:
Om bilden P =100 P,=100
V = 100 anger förhållandena den 1 augusti 1914, blir utvecklingen: P, =100 P,=100 Vv = 200
HE HM0 Aa
V=— 200 PÖEL20 Bee Vv = 200 OESEO V
Skulle i Sverige av annan orsak uppstå en prisnivåsänkning, har denna till följd, att kursen på svenskt mynt i den främmande staten stiger, och bilden för denna förändring blir:
BET 00 RET 00 Vv =100
Pr 1007 PP, ="90 Vv = 103
PLO El
iv = 120 ÖSK Va Dessa två bilder ha vissa likheter -—— P, sjunker och V stiger — men
skilja sig från varandra genom att kausalsammanhanget mellan ändringen av V och ändringen av P, icke är detsamma i båda fallen. Denna skillnad beträffande kausalsammanhanget får sitt uttryck dels i tidsföljden mellan de båda företeelserna, dels i olikheten i deras relativa styrka i de båda fallen, vilken beror på deras olika ställning i kausalsamman- hanget i de olika fallen. Då emellertid tidsföljden ej är lätt att fast-
6566. TT; P. ACL 8
ställa, blir det egentligen den senare skillnaden, som lämnar ledning för avgörandet av vilketdera fallet förligger.
Det möter sålunda ej större svårighet att avgöra detta, när prisnivå- sänkningen i Sverige uppstått blott av den ena eller blott av den andra orsaken. Men ha båda orsakerna samtidigt verkat, blir uppgiften svå- rare. T. ex. bilden
som ju är bilden för en ren valutadumping, kan ha uppkommit så, att först en av valutadumping alldeles oberoende prisnivåsänkning i Sverige ägt rum och givit bilden
men därefter, på grund av valutadumping, V stigit till 200 och P, till 120 samt P, sjunkit till 75, då bilden blir:
P,=120 P,—=75 Ve 00
I regel föreligger det därvid visserligen ej praktiskt sett någon fara för att denna bild skall förblandas med ren valutadumping, då den eller de andra orsakerna till deflation, som verkat, ej gärna kunna förbises, om de varit av någon större styrka, utan svårigheten ligger i att av- göra, om så stor del av deflationen är att tillskriva faktorer av valuta- dumpande art, att dessa kunna anses ha framkallat svåra olägenheter för Sveriges näringsliv.
Även ännu mer komplicerade fall kunna uppkomma. Av dessa må dock blott ett dylikt beröras, på grund av att det ansågs föreligga i början av år 1922 beträffande Sverige, nämligen att jämte den allmänna deflation, som behärskat större delen av världen under de sista åren, och valutadumping även utländskt kapital i ökad mängd placerats i Sverige på grund av den höga uppskattningen i utlandet av den svenska valu- tans godhet.
Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs och prisnivåer föreligga, kan dock valutadumping utebli på grund av åtgärder vidtagna av den främmande stat, hos vilken dessa förutsätt-
ningar uppkommit. I sådant fall blir bilden av samma art som den å sid. 112 angivna eller:
TESTO OREP Nd0 Vv = 100 BE =100- -P=— 100
KE 200
i det att stegringen av växelkursen på Sverige i den främmande staten hindras att utöva sin verkan i valutadumpande riktning t. ex. genom att den främmande staten pålägger exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek.
Men, såsom anvisningarna ge vid handen, kunna sistnämnda åtgärder även ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan tvärtom att reglera valutadumpingen, så att den för den främmande staten blir i det hela förmånligare än om den finge obehindrat göra sig gällande.
De olägenheter, som skola hava uppstått för svenskt näringsliv, för att valutadumping skall anses föreligga, har kommittén funnit böra be- gränsas till att avse ett försvårande av avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden. Det har ansetts skola möta alltför stora vansklig- heter att härjämte taga hänsyn till förhållandena på främmande mark- nader.
Orden där omständigheterna ej annat föranleda avse att generellt in- skärpa vikten av att vid prövningen av hithörande frågor klart hålles i sikte, att i förekommande fall det allmänna gagnet av skyddsåtgärderna väges emot därmed eventuellt förknippade nackdelar, vare sig det här gäller konsumtionens krav, hänsyn till handelstraktater eller handelspo- litiska förhållanden i allmänhet eller andra omständigheter.
205:
I denna paragraf betonas ytterligare, att vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd emot valutadumping ej endast den härav i varje särskilt fall träffade näringens behov skall tagas i betraktande utan saken bedömas ur allmännare synpunkter. För övrigt innehåller para- grafen ett påpekande av vilka omständigheter, som företrädesvis böra vara avgörande vid bedömandet av skyddsåtgärders behövlighet. Det har ansetts, att härvid hänsyn må kunna tagas ej allenast till verklig försälj- ning utan även till vederhäftiga anbud till dumpingpriser. Dock bör det i intet fall gälla endast enstaka försäljningar och anbud, vilket utmärkes
genom uttrycket i allmänhet försäljas etc. Bestämmelsen i tredje stycket, att hänsyn skall tagas till om försäljningen till dumpingpris är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige, bör anses omfatta även det fall, att det lägre priset kan vara av väsentlig betydelse för svensk näringsgren, vilken för sin drift är beroende av inköp av varan i fråga.
308
De närmare bestämmelserna angående valutanämndens organisation och arbetssätt har kommittén ansett böra meddelas i en för nämnden utfär- dad instruktion, och har kommittén ock utarbetat förslag härtill (sid. 106.
4 8.
Initiativ till vidtagande av skyddsåtgärder kan tagas såväl av Kungl. Maj:t direkt som av valutanämnden, men yttrande från nämnden måste i förra fallet inhämtas. De skyddsåtgärder, som kunna ifrågakomma, äro dels importens beläggande med en särskild avgift (valutaavgift), dels förbud mot införsel av resp. varuslag antingen från visst land, varifrån valutadumping anses äga rum, eller från alla länder. TI fall av import- förbud må alltså införsel av varan ifråga från land, som importförbudet gäller, äga rum allenast efter av Konungen för varje särskilt fall eller enligt generella grunder meddelad licens, varvid, i den mån så finnes nödigt, en avgift (importavgift) erlägges enligt för varje särskilt fall fastställd taxa. Importreglering får med hänsyn till de särskilda olägen- heter, som därmed äro förknippade, endast tillgripas i händelse skydd mot valutadumping genom valutaavgifter ej kan vinnas.
Beträffande bestämmandet av valuta- och importavgifternas storlek har kommittén funnit ändamålsenligt, att de sättas i viss relation till de i gällande tulltaxa stadgade tullsatser. Det har ifrågasatts, att dessa avgifter i stället borde bestämmas i förhållande till varornas värde. Emot ett sådant system uppresa sig dock bland annat stora praktiska betänklig- heter, i det att det är förknippat med synnerliga svårigheter att finna en tillförlitlig metod för bestämmande av de olika varornas värde, som kan läggas till grund för avgifternas beräkning. Vare sig man utginge från fakturabeloppen eller från intyg angående försäljningsprisen, skulle följden säkerligen bliva, att andra försäljningspris än de verkliga i stor utsträckning komme att uppgivas. Icke heller torde det låta sig göra att tillräckligt snabbt och säkert införskaffa uppgifter angående försäljnings- priset i ursprungslandet å varje särskilt varuslag. Väl är det sant, att i gällande tulltaxa tullsatserna för en del varuslag äro bestämda till vissa procent av varans värde — närmare bestämmelser angående tillväga- gåendet vid förtullningen i dessa fall återfinnas i tulltaxeunderrättelserna 3 $ samt kungl. kungörelsen den 10 november 1911 4 $ — och att i
allmänhet, åtminstone efter 1911 års tulltaxas tillkomst, allvarligare olägenheter ej försports härutinnan. Då emellertid valuta- och importav- gifterna böra förutsättas komma att uppgå till avsevärt högre belopp än ifrågavarande värdetullar, blir frestelsen till bedrägligt förfarande från importörernas sida givetvis i samma mån ökad. Kommittén har därför stannat vid att föreslå, att avgifterna bestämmas i förhållande till tull- satserna. Endast för de fall då det gäller tullfria varor har det ansetts böra ifrågakomma, att avgifternas storlek sättes i relation till varuvärdet. Dessa fall komma dock antagligen att bliva rätt fåtaliga.
Givet är, att den maximigräns av 500 & av gällande tullavgift, som föreslagits beträffande såväl valuta- som importavgifter, kommer att få en något annan innebörd ifråga om varor med specifik tull än ifråga om det jämförelsevis mindre antalet varor med värdetull. Det har dock icke ansetts nödigt att för dessa båda fall meddela särskilda föreskrifter, utan bör det bliva lagtillämpningen förbehållet att här göra en lämplig åtskillnad.
6 8.
Bestämmelsen att influtna valuta- och importavgifter skola redovisas särskilt för sig åsyftar att förebygga, att dessa medel komma till använd- ning för statens löpande utgifter för andra ändamål än som äro förknippade med denna lagstiftnings genomförande och statsmakterna därigenom bliva faktiskt bundna i sin handlingsfrihet i avseende på borttagande och sänkning av införda avgifter. Om betalningsanstånd, ställande en säker- het, påföljd för fördröjd eller utebliven betalning samt återbetalning av erlagt belopp bör beträffande valuta- och importavgifter gälla vad i tull- författningarna föreskrives ifråga om tullavgift.
7 8.
I 1 mom. stadgas, att rätt till restitution av erlagd valuta- eller im- portavgift eller befrielse från dess gäldande bör åtnjutas i sådana fall, då enligt nu gällande bestämmelser motsvarande lättnader äro medgivna ifråga om tullavgifter, varunder inbegripas olika former av industriresti- tution ävensom s. k. handelsrestitution. Det har synts kommittén påtagligt, att även i andra fall sådana omständigheter kunna föreligga, då en befrielse från erläggande av valuta- eller importavgift eller, där sådan redan erlagts, dess återbärande kan anses vara skälig, varför bestämmelse härom intagits i 2 mom. Särskilt torde vad här nämnts gälla beträffande varupartier, som inköpts eller beställts före den dag, då beslut angående atgärd enligt förordningen trätt i kraft.
Beträffande ikraftträdandet av de fattade besluten angående åtgärder i enlighet med förordningen har kommittén tänkt sig, att dessa åtgärder — till förekommande av uppenbara orättvisor för den lojala handeln — ej skola träda i tillämpning ifråga om varupartier, som avsänts från ut- rikes ort, innan valutanämndens utlåtande med förslag till införande av valutaavgift eller importförbud i avseende på varuslaget i fråga blivit offentliggjort. Föreskrifter härom torde böra meddelas i samband med kungörandet av Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall. A andra sidan torde — till förhindrande av en spekulativ införsel — den anordningen böra genomföras, att beträffande varor av sådant slag, som avses i dylikt utlåtande och som ankomma till riket efter sedan utlåtandet avgivits, därest icke säkerhet ställes för eventuellt inträdande valutaavgift, tull- behandlingen må anstå, till dess Kungl. Maj:ts beslut i ärendet utfärdats.
Motivering till
förslag till ursprungsbevis.
Tillämpningen av åtgärder av sådant slag, som avses 1 förslaget till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping, kräver, att från utlandet inkommande varor, beträffande vilka anspråk göres på fritagande från dylik åtgärd eller åtnjutande av lägre avgift än som för införseln från visst land är stadgad, åtföljas av ursprungsbevis, vari- genom på betryggande sätt kan konstateras, i vilket land och på hurudant sätt desamma frambragts. Sådant ursprungsbevis bör fordras dels vid införsel av vara belagd med valutaavgift, därest importören gör anspråk på befrielse därifrån eller — i händelse olika valutaavgift bestämts för olika länder — därest han gör anspråk på antingen befrielse från avgift eller åtnjutande av lägre avgift än den högsta fastställda, dels beträffande sådan vara, för vilken utfärdats importförbud, gällande endast visst land eller vissa länder, vid införsel från annat land samt — i händelse im- portförbudet gäller flera länder och för åtnjutande av importlicens stad- gats olika höga importavgifter för olika länder — därest importören gör anspråk på att få införa varan antingen utan avgift eller med erläg- gande av lägre avgift än den högsta fastställda. Ursprungsbevis torde möjligen ock i vissa fall böra krävas för varuparti, som införes på grund av särskild importlicens.
I avseende på ursprungsbevisens allmänna beskaffenhet och sättet för deras utfärdande bör den fordran uppställas, att de besitta den högsta möjliga grad av tillförlitlighet, som kan ernås utan att allt för mycket betunga den lojala handeln. Kommittén har, efter prövning av olika alternativ, funnit sig böra föreslå, att ursprungsbevisen utfärdas antingen av tullmyndighet eller handelskammare i avsändningslandet eller ock av svensk konsul därstädes. Genom att, vad utländska myndigheter och institutioner beträffar, behörigheten att utfärda dylika bevis inskränkes till allenast de två nämnda grupperna, vilka i allmänhet torde besitta till- börlig kännedom om. resp. lands näringsliv samt vederhäftigheten hos exportörerna, har kommittén ansett, att fordran på visering av svensk konsul kan bortfalla.
Ifråga om de varuslag, för vilka ursprungsbevis kan komma att er- fordras, har det synts kommittén nödigt, att tre olika kategorier åtskiljas, och hava dessa å formulärförslaget upptagits under beteckningarna a), b) och c), nämligen a) naturprodukter, alstrade i visst land, som i beviset angives, b) bearbetade varor, som tillverkats i det uppgivna landet av materialier, till övervägande del härstammande från samma land, och c) tillverkningar, som i det uppgivna landet undergått viss bearbetning men som bestå av materialier, helt eller delvis härstammande från annat land. Innehåller beviset intyg rörande förhållande, som avses i a) eller b), bör det tydligen utan vidare godtagas som tillfyllestgörande vittnes- börd om varans rätta ursprung. TI fallet c) åter kräves en särskild pröv- ning av vederbörande lokala tullmyndighet, inför vilken importören har att prestera nödig bevisning. TI och för nämnda prövning angående varans rätta ursprung har det ansetts behövligt, att en jämförelsevis ingående deklaration avgives till förhindrande av att de mot valutadum- pingen riktade åtgärderna kringgås. Några mera detaljerade normer att tillämpas vid ifrågavarande prövning har kommittén icke trott sig böra föreslå för närvarande, utan torde erfarenheten få giva vid handen, huruvida särskilda bestämmelser i ämnet må av Kungl. Maj:t utfärdas.
I avseende härå vill kommittén särskilt framhålla, att, skulle tvekan rörande tillämpningen av lagen i denna punkt alltför ofta uppstå hos de lokala tullmyndigheterna och dessa behöva underställa frågorna prövning av generaltullstyrelsen, vilken i sin tur skulle finna sig böra inhämta upplysningar hos valutanämnden, samt skulle sålunda i större om- fattning uppkomma dröjsmål för trafiken, torde det måhända visa sig lämpligt, att Kungl. Maj:t utfärdade föreskrift om mera specificerade uppgifter i ursprungsbevisen exempelvis rörande prisförhållandena. Förr än det verkligen visat sig nödigt, torde dock, såsom redan antytts, en sådan åtgärd icke böra tillgripas.
P. M.
angående principerna för en beredskapslagstiftning rörande åtgärder till skydd mot valutadumping.
Sedan tull- och traktatkommittén erhållit i uppdrag bl. a. att eventu- ellt inkomma med närmare yttrande och förslag i fråga om den av kommittén i dess utlåtande den 22 november 1921 förordade beredskaps- lagstiftningen och kommittén utsett herrar Sachs, Vennersten och under- tecknad att till kommittén avgiva yttrande i detta ärende, har till mig överlämnats uppdraget att verkställa en utredning av denna fråga. Med anledning härav får jag anföra följande.
I kommitténs utlåtande den 22 november 1921 förklarade kommittén, att den under dåvarande förhållanden icke ansåg sig kunna tillstyrka införande av differentialtullar till skydd mot valutadumping, men att förändrade faktiska förhållanden kunde göra dylikt skydd nödvändigt och att på grund härav åtgärder borde vidtagas för utarbetande av för- slag till en beredskapslagstiftning avsedd att tjäna berörda syfte.
Kommitténs avstyrkande av ett omedelbart införande av skydd mot valutadumping i form av differentialtullar grundade sig på förhållanden av olika beskaffenhet.
A) En del av dessa förhållanden sammanhänga med valutadumpingens karaktär, och dessa ha sålunda sin betydelse oberoende av vilka slags medel som användas till skydd mot valutadumping.
Dessa förhållanden äro: 1:o0) Det är förenat med stora svårigheter att utröna, om överhuvud- taget valutadumping föreligger. Detta beror på dels att de verkningar, som valutadumpingen framkallar, också kunna förorsakas av helt andra omständigheter, dels att, även om tillvaron av, sådana faktorer, som, om de ensamma finge verka, skulle framkalla valutadumping, är konstaterad, detta dock icke är tillräckligt bevis för tillvaron av valutadumping, enär alldeles oberoende av åtgärder från Sveriges sida andra faktorer kunna föreligga, som hindra förstnämnda faktorer att framkalla valutadumping, vare sig dessa andra faktorer skapats i syfte att hindra valutadumping eller uppstått oberoende härav.
2:0) Även om tillvaron av valutadumping är nöjaktigt konstaterad, kunna samtidigt föreligga andra förhållanden, som äro ägnade att fram- kalla med valutadumpingens verkningar likartade sådana, och därvid är . det förenat med svårigheter att avgöra huru stor del av dessa verkningar är att tillskriva valutadumpingen.
3:0) Verkan av en konkret valutadumping är merendels icke av konstant storlek, utan undergår mer eller mindre täta, respektive mer eller mindre stora förändringar. Dessa förändringar bero dels på valutadumpingens natur, enär den av valutadumpingen framkallade ökningen av exporten från och minskningen av importen till det land, varifrån valutadumpingen utgår, är ägnad att försvaga och slutligen häva densamma, men dels också på åtgärder från berörda lands eller andra länders sida.
4:0) Dessa sistnämnda åtgärder kunna i olika grad försvaga valuta- dumpingens inverkan på olika varors försäljningspris.
5:o) På grund av allt detta måste man ställa sig tveksam mot möj- ligheten att på tillfredsställande sätt avgöra om och i huru stor grad valutadumping i särskilda fall förekommer.
B) Andra förhållanden som legat till grund för kommitténs av- styrkande utlåtande sammanhänga med naturen och verkningarna av differentialtullar (valutatullar) såsom medel mot valutadumping. Dessa förhållanden äro: |
1:o0) Om valutatullarna skola fylla sin uppgift att lämna skydd mot valutadumping, men blott mot denna, måste de bliva mycket olika för olika fall, respektive olika varor, varjämte deras storlek måste under- kastas förändringar, som eventuellt måste ofta vidtagas.
2:0) Därigenom uppstå högst betydande lagstiftnings- och förvaltnings- tekniska svårigheter i avseende å handhavandet av dessa tullar.
3:o) En ofrånkomlig följd härav är att dessa tullar ofta bliva antingen för höga eller för låga.
4:0) Dessa förhållanden äro ägnade att i näringslivet införa ett moment av osäkerhet, som kunde framkalla dels en osund spekulation i pris- förhöjningar med påföljd att större mängd varor kunde införas än som lämpligen funne avsättning inom landet, dels tendenser att kringgå valuta- tullarna, vilka skulle nödvändiggöra besvärliga, men dock icke effektiva kontrollåtgärder.
5:0) Därtill kommer, att valutatullar i bästa fall blott kunna avhjälpa en del av olägenheterna av valutadumping, nämligen dem som träffa sådana näringar, som helt och hållet eller företrädesvis arbeta för in- hemsk avsättning och äro utsatta för den genom valutadumpingen för- stärkta utländska konkurrensen. Andra näringsgrenar — särskilt de huvudsakligen för export arbetande — skulle icke skyddas och kanske till och med ytterligare betungas genom valutatullarnas verkningar. Jordbruks- näringens ställning kräver därvid särskilt beaktande, enär denna näring,
som också lider av prisdepression, ej skulle erhålla skydd genom valuta- tullar och sålunda ensidigt betungas genom verkningarna av dessa tullar.
Kommittén har emellertid erkänt, att förhållandena möjligen framdeles kunna bliva sådana, att behovet av skydd mot valutadumping komme att göra sig starkare gällande och att då de här anförda betänkligheterna borde få vika för högre hänsyn, och i kommitténs hemställan ingick därför, som sagt, att åtgärder eventuellt borde vidtagas för utarbetande av förslag till en beredskapslagstiftning mot valutadumping.
Då det nu gäller att framlägga förslag till en dylik lagstiftning, torde första uppgiften vara att ange vilka avprutningar, som kunna och böra ske beträffande de krav, som kommittén i sitt förra betänkande enligt den här ovan lämnade sammanfattningen ansett sig böra uppställa.
Förutsättning är därvid, att inom svenska näringslivet uppstått miss- förhållanden, som framkallats av inflytelser från annat land och kunna vara verkan av valutadumping samt äro av den svåra beskaffenhet, att deras avhjälpande är av vital betydelse.
Det är då först oeftergivligt, att det i det land, från vilka nämnda inflytelser utgå, kan påvisas tillvaron av sådana förhållanden, som äro ägnade att framkalla valutadumping gent emot Sverige. Då för när- varande Tyskland är det enda högindustriella land, beträffande vilket det allmänt antages, att från detsamma valutadumping 1 någon större omfattning äger rum, skall, för att vinna ett ledigare framställningssätt, detta land här tagas såsom exempel. Uppgiften blir sålunda närmast att bevisa, att valutadumping äger rum från Tyskland.
Första punkten i denna bevisföring blir att uppvisa, att Tysklands växelkurs på Sverige väsentligt stigit, utan att denna stegring föror- sakats av en ändring av relationen mellan de båda ländernas prisnivåer, d. v. s. utan att denna stegring av Tysklands växelkurs föregåtts av antingen en motsvarande stegring av Tysklands prisnivå eller en mot- svarande sänkning av Sveriges prisnivå eller en motsvarande kombination av prisnivåstegring i Tyskland och prisnivåsänkning i Sverige. Då det här är fråga om en valutadumping med mycket starka verkningar på Sveriges näringsliv och sålunda om en mycket stark stegring av växel- kursen, möter en dylik bevisföring inga oöverstigliga hinder.
Emellertid, även en dylik i förhållande till prisnivåerna primär stegring av den tyska växelkursen på Sverige står i ett visst slags sammanhang med prisnivåerna, enär en dylik växelkursstegring har sin orsak i en valutaspekulation, nämligen en valutaspekulation som är baserad antingen på ett antagande av att den tyska valutan skall komma att sjunka i värde eller på ett antagande av att den svenska valutan skall komma att stiga i värde. Denna valutaspekulation är sålunda grundad på en antecipering av en framtida prisnivåstegring i Tyskland eller en framtida prisnivåsänkning i Sverige.
Enligt den karaktäristik av valutadumping, som kommittén i sitt utlåtande den 22 november 1921 givit, skulle valutadumping från Tysklands sida endast föreligga 1 det förra fallet, men ej i det senare. Sveriges näringsliv påverkas emellertid på samma sätt 1 båda fallen, enär det är den tyska växelkursens starka stegring, som framkallar denna inverkan, oberoende av om denna stegring förorsakats av en valutaspekulation av den ena eller andra arten.
En spekulation på att en valuta skall stiga har emellertid relativt svag inverkan på växelkursen. Framkallar valutaspekulationen en rela- tivt stark stegring av Tysklands växelkurs kan det därför med största sannolikhet antagas, att spekulationen huvudsakligast är en baissespeku- lation med avseende å den tyska valutan. Samtidigt kan emellertid då även en haussespekulation å den svenska valutan ha medverkat till den tyska växelkursens stegring. Då det därvid oftast är omöjligt att av- göra, huru stor del av den tyska växelkursens stegring är att tillskriva sistnämnda spekulation, föreligger alltså ett fall av den art, som om- nämnes ovan i punkt A 2:0), eller att det jämte valutadumping före- ligger annat förhållande, som är ägnat att framkalla likartade verkningar, utan att det är möjligt att avgöra, huru stor del av dessa verkningar är att tillskriva den ena eller andra av dessa olika orsaker.
Valet står alltså mellan att antingen ej lämna något skydd mot va- lutadumpingen eller ock att lämna ett skydd, vars verkan kan komma att sträcka sig längre. Är nu skyddet mot valutadumping av vital vikt, bör sistnämnda möjlighet ej tillmätas någon betydelse och detta särskilt på den grund, att det icke föreligger någon skillnad alls mellan den inverkan på Sveriges näringsliv, som valutadumpingen utövar, och den inverkan som den här ifrågavarande andra faktorn framkallar.
De nu behandlade förutsättningarna kunna vara tillräckliga för att framkalla valutadumping. Får denna fritt göra sig gällande, blir den, varje gång växelkursen stiger, relativt kraftig men också av relativt kort varaktighet, enär .den leder till en relativt hastig stegring av varu- prisen på den tyska inre marknaden.
Ett skydd åt Sveriges näringar mot en dylik valutadumping borde, om skyddets storlek skall stricte avpassas efter valutadumpingens styrka, bli av avtagande storlek och upphöra, när de tyska inre priserna komma i paritet med växelkursen. I den mån detta visar sig vara praktiskt taget omöjligt att utföra, men skydd är oundgängligt, måste avprutning ske på kravet, att skyddets storlek skall stricte avpassas efter valuta- dumpingens styrka, varom mera längre fram.
Men tillvaron av de förut behandlade förutsättningarna är ej alltid tillräckligt bevis för tillvaron av en valutadumping överhuvud eller av den styrka, som dessa förutsättningar äro i och för sig ägnade att fram- kalla, och detta beror på att det land, varifrån valutadumpingen skulle
utgå, genom särskilda åtgärder kan hindra denna att uppstå, respektive att verka med sin fulla kraft.
Dessa åtgärder — exporttullar, exportförbud med licenser, obligatoriska exportpriser, importpremier, skyldighet för exportör att införa en viss mängd råämnen eller andra varor m. m. — kunna vara av den art och dimension, att valutadumping alldeles förhindras. Detta sker t. ex. genom ett rationellt ordnat system av exporttullar och importpremier, till sin storlek avpassade så att exportens och importens storlek icke påverkas av inkongruensen mellan den tyska växelkursen och den tyska inre prisnivån, vilken senare i följd därav icke heller förändrats i följd av nämnda inkongruens. TI själva verket uppstå härigenom två prisnivåer i Tyskland: den ena, den lägre, gällande för köp och försäljningar inom Tyskland, den andra, den högre, gällande för försäljning till utlandet och inköp därifrån.
Genom att Tyskland tillämpar ett sådant system på vederbörligt sätt och med vederbörlig stränghet försvinner behovet av skydd för det svenska näringslivet.
Men å andra sidan kan en dylik reglering från Tysklands sida tjäna ett helt annat intresse, nämligen att reglera valutadumpingen i Tysklands verkliga eller förmenta intresse.
Om inkongruensen mellan Tysklands växelkurs och dess prisnivå får göra sig obehindrat gällande, blir, som redan nämnts, den av en given växelkursstegring framkallade valutadumpingen kraftigare, men kortvari- gare, vilket innebär, att valutadumpingpriserna kunna bli synnerligen låga, men att å andra sidan det blir en kortare tids tysk produktion, som kommer att påverkas av valutadumpingen.
Detta kan ändras med användning av nyssberörda regleringssystem, nämligen om exporttullar och importpremier, resp. andra motsvarande anordningar, göras på vissa sätt variabla.
Sålunda kunna exporttullarna avpassas så, att de tyska varornas ex- portpriser icke förbli så låga som om växelkursstegringen finge obe- hindrat göra sig gällande, men dock vid varje tidpunkt bli så låga som behövs för att de skola kunna undantränga motsvarande utländska varor på de utländska marknaderna. Det är vidare möjligt att koncentrera va- lutadumpingen på vissa varuslag genom att efter olika grunder reglera de olika tyska varornas exportpriser och sålunda hindra ökningen av exporten av vissa varor för att främja ökningen av exporten av andra varor.
Det har här antagits, att dessa anordningar ske fullt medvetet och avsiktligt. Men det kan också hända, att de mer oavsiktligt bli följden av detta systems sätt att reglera exportpriserna, en reglering vilken som bekant ej är lätt att på rätt sätt ordna. Det finnes ock anledning 'att antaga, att regleringen i Tyskland, som sker dels genom staten, dels
genom de halvpublika "Aussenhandelsstellen" är behäftad med en viss planlöshet och godtycklighet.
Tillvaron av detta regleringssystem i ett land, där de allmänna förut- sättningarna för valutadumping föreligga, är sålunda icke tillräckligt skäl för andra länder att betrakta valutadumpingskydd mot detta land som obehövligt.
Detta regleringssystem är ägnat att försvåra åstadkommandet av ett dylikt skydd, som är tillräckligt effektivt emot valutadumpingen utan att dock sträcka sina verkningar härutöver. Som bekant och såsom nyss antyddes, tillämpar Tyskland ett ganska kombinerat dylikt regle- ringssystem, vars såväl allmänna karaktär och väsentliga detaljer icke torde vara på långt när tillräckligt kända i Sverige. Denna brist kan ju till en viss grad hävas t. ex. genom ett i Tyskland stationerat sär- skilt organ med uppgift att kontinuerligt följa med utvecklingen av detta system. Men även om ett dylikt organ upprättades och kompletterades med här i Sverige förefintliga organ, torde det dock bli omöjligt att ordna skyddet mot valutadumping så, att det blir fritt från de brister, som här ovan i punkterna A 3:0) och 4:0) samt B 1:0), 2:0) och 3:0) omnämnts. Om nu, såsom den allmänna förutsättningen för denna ut- redning är, skydd mot valutadumping är för det svenska näringslivet oundgängligt, måste alltså i förevarande fall avprutning ske på det prin- cipiella kravet på exakthet vid detta skydds bestämmande, så att man måste finna sig i att detta skydd ibland kan bli för högt och ibland möjligen för lågt. Det är därvid av betydelse, att god anledning ej saknas för antagandet, att ett för högt skydd från svensk sida skulle komma att från tysk sida kompenseras genom vederbörlig omreglering av exportpriserna. (Mer om denna punkt längre fram.)
I det föregående har jag haft till behandling ett fall, där jämte va- lutadumping förelegat en annan företeelse, som kan framkalla med valutadumping likartade verkningar. Även andra dylika fall kunna före- finnas, och å sid. 3 i kommitténs utlåtande av den 22 sistlidne november omnämnas flera sådana, som av kommittén sammanfattande karaktäri- seras såsom av valutadumping oberoende ändringar av produktions och handelsförhållandena i världen. Och i sammanhang härmed har kom- mittén en del uttalanden, som lida av en viss otydlighet.
Om det är påvisat, att förutsättningarna för valutadumping från ett visst land, t. ex. Tyskland, föreligga och att i Sverige uppträda miss- förhållanden, som äro av den art att de kunna vara följden av denna valutadumping, samt det gäller att avgöra, om dessa missförhållanden äro att betrakta såsom verkan av berörda valutadumping, kunna olika stränga krav på bevisningen uppställas. Då denna fråga är av bety- delse för frågan om möjligheten att åstadkomma en tillräckligt väg- ledande instruktion angående valutadumping, vilket under diskussionen
inom kommittén under sistlidne oktober månad ansågs vara en ound- gänglig förutsättning för vidtagande av åtgärder mot valutadumping, och det i mitt uppdrag alltså ingår att utarbeta en dylik instruktion, nödgas jag här behandla denna punkt tämligen utförligt.
Om en verkan x föreligger och denna verkan kan vara en följd såväl av företeelsen a som av företeelsen b, så är den omständigheten, att företeelsen a föreligger, ej något fullt bindande bevis för att x är verkan av a. När det då gäller att bestämma, vilken grad av bindande bevisning skall krävas, äro två möjligheter tänkbara. Den ena är, att x antas härröra från a, så länge det ej bevisats, att även b föreligger. Den andra är, att det härför fordras en bevisning även om att b ej förelegat. Samma gäller, om x kan vara verkan utom av a och b även av andra företeelser c, d, e. I detta fall skulle, om det senare, strängare kravet uppställes, bevisningen för att x härrör av a ytterligare försvåras, men denna bevisning ligger dock icke utom möjlighetens gräns, ity att dels det blott är fråga om ett bestämt antal andra företeelser Jämte a, dels det är notoriskt, att dessa andra företeelser ha x till verkan. Det är dock tydligt, att om det av praktiska skäl är oundgängligt att komma till ett avgörande, om x är följden av a eller icke, det blir nödvändigt att avpruta på kravet på exakthet i bevisningen, d. v. s. att man måste handla efter presumtioner. Så sker enligt det förra, svagare kravet på bevisningen för att a är orsak till x, i det att detta antas vara fallet, så snart tillvaron av a men icke tillvaron av b; ce, d är bevisad.
Men man kan gå ännu längre i anspråk på stränghet i bevisningen än det senare av de ovan berörda kraven innebär. Antag att det icke är utrett, vilka andra företelser än a kunna ha x till verkan, icke heller om dessa alltid ha x till verkan och slutligen icke heller när dessa andra företeelser föreligga. Skulle nu x icke kunna anses vara verkan av a, förr än det uttömmande utretts 1) vilka andra företeelser kunna ha x till verkan, 2) under vilka förutsättningar de kunna ha x till verkan och 3) att antingen ingen av dessa andra företeelser existerar eller, om några sådana existera, förutsättningarna för att de skola ha x till verkan icke föreligga, då har man uppställt så stränga krav på bevisningen, att den under alla förhållanden är omöjlig att prestera.
Å sid. 2—3 i sitt ovannämnda utlåtande har kommittén några uttalanden, som åtminstone kunna synas göra gällande för normala fall de sistnämnda strängaste kraven på bevisningen för att föreliggande missförhållanden äro verkan av valutadumping. Att så stränga krav uppställas för normala fall, har jag intet att anmärka emot, då enligt min mening skydd mot valutadumping icke bör ifrågakomma under normala förhållanden. Att jag här anser mig böra beröra dessa kommitténs uttalanden, sker ute- slutande i syfte att på förhand bemöta invändningar, som skulle kunna göras även för icke normala fall. Kommittén uppställer det kravet, att
man måste angiva skillnaden mellan valutadumping och sådan export, som betingas av därav oberoende ändrade produktions- och handelsför- hållanden i världen, och anför såsom exempel på dessa senare, att en omläggning ägt rum i andra länders och närmast Tysklands produktions- och handelsförutsättningar, det tyska jordbrukets försämring under kriget, folkets uthungring, hela det tillstånd som skapats genom Versaillesfreden, det allmänna politiska läget m. m. <Ändrade produktions- och handels- förhållanden i världen" omfattar ett mycket stort antal företeelser, vilkas verkningar kunna vara olika under olika förutsättningar och vilkas före- komst i verkligheten är mer eller mindre svår att utröna. Men i en in- struktion angående valutadumping kan ju ej lämnas en i detalj gående utredning av den i många väsentliga punkter osäkra teorin om den in- ternationella handeln och de senaste viktigare ändringarna av världens produktions- och handelsförhållanden.
Beträffande den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen, med hänsyn till vilken enligt kommitténs mening de av kommittén för normala för- hållanden framförda betänkligheterna mot skydd mot valutadumping böra vika för högre hänsyn, kunna sålunda dessa stränga krav icke upprätt- hållas. När valutadumping är konstaterad, bör sålunda hänsyn till möj- ligheten, att de föreliggande missförhållandena inom näringslivet även kunna bero på andra företeelser, i regeln endast behöva tagas, ifall till- varon av dessa företeelser åtminstone gjorts sannolik. Mot tillämpande av en sådan regel bör så mycket mindre betänkligheter möta som det är sannolikt, att målsmännen för de intressen, som menligt påverkas av skyddsmedlen mot valutadumping, skola anskaffa all för dem förmånlig utredning. Det land, från vilket nu valutadumping notoriskt utgår, har ju redan här i landet ett organ bl. a. härför.
Emellertid kan det alltså hända, att det kunde komma att påvisas, att det jämte valutadumping från Tyskland verkligen förelåge även andra förhållanden, som äro ägnade att framkalla verkningar, likartade med dem som valutadumpingen åstadkommer.
Men först och främst bör härvid noga beaktas, att det måste, såsom kommittén också sid. 3 framhåller, vara fråga om företeelser, som äro oberoende av valutadumpingen. Därvid får ej förbises, att de konkreta exempel på ändrade produktions- och handelsförhållanden, som kommittén sid. 3 anför, ingalunda behöva vara oberoende av och sannolikt varit beroende på valutadumping. Om Tyskland har väldiga importbehov på grund av att dess jordbruk försämrats, folket uthungrats, freden ålagt Tyskland stora betalningar m. m. och allt detta framtvingat en ökning av exporten, så kan dock, och så har sannolikt också skett, denna ök- ning av exporten möjliggöras just genom valutadumping. T. ex. Tysk- land betalar sin importökning genom export av Marksedlar eller avista-
tillgodohavanden i tyska banker i Mark, detta driver upp Tysklands växelkurser och detta möjliggör ökningen av Tysklands export.
Men det är naturligtvis tänkbart, att det jämte valutadumpingen från Tyskland komme att föreligga förhållanden, som sannolikt äro av den art, att de under normala omständigheter skulle framkalla en om- läggning av Tysklands näringsverksamhet, som är ägnad att undantränga svensk näringsgren på dess inhemska marknad eller på utlandets mark- nader. I sådant fall skulle det ju kunna i längden vara för Sverige skadligt att hindra denna verkan genom tullar eller andra medel. I sådant fall skulle det strängt taget bli nödvändigt att avgöra, huru stor del av Tysklands stärkta konkurrens beror på dessa förhållanden och huru stor del på valutadumping.
Under sådana omständigheter föreligger fara för att valutadumpings- skyddet blir för högt tilltaget och sålunda hindrar berörda omläggning. Men om det är en livsfråga för Sverige att åstadkomma skydd mot valutadumping, bör ej denna fara väcka betänkligheter, och detta så mycket mindre som även under normala förhållanden det ej är lämpligt, att den ifrågavarande omläggningen inom den svenska industrien sker brådstörtat och ännu mindre att detta sker under abnorma omständig- heter.
Samma regler böra tillämpas i princip beträffande det fall, då jämte valutadumping vanlig dumping föreligger beträffande en viss vara. Ofta, ja väl oftast blir det dock mycket svårt att avgöra, om så är fallet, resp. vilken andel i det för låga priset faller på envar av dessa faktorer.
Av vad hittills anförts torde bl. a. framgå, att om skydd mot valuta- dumping är av vital betydelse för Sverige, möjligheten att skyddet icke kan bli av exakt riktig storlek icke spelar någon avgörande roll. Blir det för lågt, gör det ju alltid dock nytta, blir det för högt, är skadan relativt sett ej stor; med hänsyn till det senare fallet är att beakta, att det är importen endast från valutadumpande land som skulle obehörigt hindras, vilket ju mildrar verkan.
Detta jämte andra här ovan berörda omständigheter innebär, att skyddet ej behöver bli av så växlande storlek, som enligt kommitténs stränga krav skulle bli nödvändigt, utan om t. ex. tullar användas så- som skyddsmedel, kunde de göras relativt litet variabla. Därigenom undanröjes en del av de lagstiftnings- och förvaltningstekniska SVårIg- heter, som äro förenade med skydd mot valutadumping.
Valutadumpingens menliga verkningar drabba dels för hemmamarkna- den arbetande svenska näringsgrenar, dels exportindustrierna. Det är emellertid icke lika lätt att ge skydd åt exportindustrierna mot valutadumping på andra länders marknader som att skydda de för hemmamarknaden 6566. T I. KX, 9
arbetande svenska närimgsgrenarna. Det senare sker lämpligast genom att hindra valutadumpingens prissänkande verkan att göra sig gällande på den svenska hemmamarknaden.
Skydd för exportindustrierna mot valutadumping på de utländska im- portmarknaderna kan endast ske genom exportpremier, direkta eller indi- rekta. Men exportpremier kunna ibland framkalla repressalier och äro i allmänhet ej väl sedda. De äro ej heller fullt lämpliga skyddsmedel mot valutadumping. Detta framgår tydligt av en jämförelse med sättet för skyddet av den svenska hemmamarknaden. Ett tänkbart sätt att skydda denna mot valutadumping vore ju att ge de för denna marknad arbetande svenska näringsgrenarna produktionspremier, men detta vore ett olämpligt medel, enär det bl. a. skulle påskynda den av valuta- dumpingen framkallade allmänna prissänkningen. Exportpremier verka emellertid beträffande de utländska marknaderna i samma riktning som nyssnämnda produktionspremier.
Om intet skydd mot valutadumpingen äger rum, kommer de svenska exportindustriernas ställning att bli följande. Valutadumpingen försvårar avsättningen av deras produkter i utlandet och leder till en prissänkning på dessa men minskar deras produktionskostnader.
Införes nu i Sverige skydd för hemmamarknaden utan att export- industriernas av valutadumpingen förorsakade avsättningssvårigheter i utlandet avhjälpas, komma exportindustrierna i ett sämre läge än de för” hemmamarknaden arbetande industrierna. Det är därför påkallat, att exportindustrierna åtminstone erhålla kompensation för den ökade belastning, som genom skyddet för hemmamarknaden beredes dem, så att deras ställning blir densamma som innan nämnda skydd infördes.
Detta kan ske på olika sätt, och medel till kompensationens betridande skulle ytterst tagas ur intäkten av valutatullarna. Såsom kompensations- former kunna ifrågakomma lägre exportfrakter till lands och sjöss (med ersättning till fraktförarna), exportkrediter på lämpliga och billiga villkor m. m.
Jordbrukets ställning bildar ett särskilt problem. Prissänkningen där beror ju endast i mindre grad på valutadumping (från Finland har dock utgått en sådan), men huvudsakligen beror denna, utom på den allmänna deflationen, på produktionsökningen samt indirekt på valutadumpingen, i den mån denna medverkat till depressionen, vilken ju bidragit till att minska avsättningen av jordbrukets alster. Sistnämnda inverkan skulle försvagas genom införande av skydd mot valutadumping (vilket då ock skulle gälla Finland). Men valutadumpingsskyddet för industrien skulle inverka försämrande på jordbruket liksom på exportindustrierna. En kompensation för jordbruket vore därför motiverad.
Den beredskapslagstiftning, som här är i fråga, skulle träda i kraft först i den mån det befunnes, att skydd mot valutadumping är för Sveriges näringsliv av vital betydelse.
Om detta redan nu är fallet, är en omtvistad fråga. Med hänsyn till denna punkt må följande anföras.
Betydelsen av valutadumpingens inverkan på ett lands näringsliv är mycket olika under olika förhållanden. Den kan vara i det hela nyttig, den kan vara betydelselös och den kan vara skadlig, ja, verka rent förödande.
Utan att kunna eller ämna försöka uttömmande behandla detta ämne, vill jag här beröra några relevanta förhållanden.
En viktig faktor är i vad mån andra länder skyddat sig mot valuta- dumpingen, enär i samma mån valutadumpingens verkningar allt mer inriktas mot de länder, som ej vidtagit skyddsåtgärder. I detta fall kan valutadumpingen även under normala konjunkturer verka högst skadligt.
Om ett lands näringsliv befinner sig i en stark högkonjunktur, kan valutadumping verka välgörande genom att hejda högkonjunkturens ut- veckling och få denna att tidigare avstanna.
Om åter depression råder i ett lands näringsliv, kan en även icke så stark valutadumping inverka mycket skadligt genom att skärpa och för- länga depressionen med dess följder: inskränkning eller inställande av näringsdriften, deflation m. m.
Är en depression förenad med en stark deflation, skärpes den menliga verkan av valutadumpingen, och detta är synnerligen betänkligt, då i och för sig deflationen är ett mycket större ont än inflationen, enär den är ägnad att förlama företagsamheten. När en deflation inträder, är det därför överhuvud av största betydelse att få densamma avstannad. Men då är också påkallat, att alla medel som kunna bidraga till detta måls vinnande användas, även om verkan av vart och ett av dessa medel för sig icke är stark. Sett ur den synpunkten, d. v. s. såsom ett led i en mångfald medel mot deflationen, är skyddet mot valuta- dumpingen icke någon quantité negligeable.
Därvid är att erinra om att valutadumpingen främjar deflationen icke blott genom storleken av den import som den framkallar, utan, såsom kommittén i sitt utlåtande den 22 november 1921 sid. 16—17 om- nämner, redan genom sin psykiska inverkan på köparna, genom den förväntan om lägre framtida priser, som valutadumpingen framkallar. Även när denna förväntan ej uppfylles, har den dock hunnit utöva sin inverkan i prissänkande riktning. z
Det återstår att behandla frågan om skyddsmedlen mot valutadumping och dessas handhavande.
Såsom, sådana huvudmedel kunna komma ifråga valutatullar och import- reglering.
I det föregående har redan, ehuru mer i förbigående och antydningsvis, berörts, att valutadumpingen kan ha trenne verkningar.
Den leder till en sänkning av varupriserna. Den kan leda till att importen av de utländska varorna ökas och på detta sätt undantränger svenska varor och framkallar en inskränkning av näringsdriften.
Även om importen av utländska varor ej ökas, kan valutadumpingen leda till att svenska näringsgrenar måste på grund av de utländska varornas låga priser inskränka sin verksamhet, emedan avnämarna upp- skjuta sina inköp i avvaktan på att de låga priserna på de utländska varorna skola komma att nedtrycka priserna även på de svenska varorna. Men när de svenska varornas priser därefter sjunkit, inträder en ny sänkning av de utländska varornas priser 0. s. V.
Såsom ovan nämnts, avspeglas valutadumpingens verkningar på olika sätt, alltefter som den är oreglerad eller reglerad.
Är den oreglerad, så att den starka växelkursstegringen får framkalla en hastig stegring av varupriserna i landet med valutadumpingen, bliva till en början inköp av landets varor i synnerligen hög grad förmånliga för utlandet, vilken förmånlighet dock relativt hastigt försvinner genom att berörda varupriser hastigt stiga. Men i allmänhet har detta till följd, att exporten till de mycket låga priserna ej blir så stor, 1 det att dels inom landet uppstår en spekulation på prisstegring och placering av kapital 1 varor, vilket leder till lagring av varor och hastigt minskar utförseln, dels staten inskränker utförseln för att landet ej måtte alltför mycket blottas på varor.
Att eliminera verkan av en dylik katastrofal händelse genom valuta- tullar är en kinkig uppgift, emedan dessa tullar då borde bli av mycket växlande storlek och regleringen av dessa för övrigt skulle bli svår att verkställa. Här skulle troligen ett temporärt importförbud mot vissa varor visa sig vara lämpligare än tullar, om överhuvud skydd mot denna valutadumping anses behövlig.
Ar valutadumpingen reglerad såsom i Tyskland — och detta fall är det som huvudsakligen är att lägga till grund för ordnandet av skyddet mot valutadumping — kunna båda dessa medel — importreglering och valutatullar — komma ifråga.
För bestämmande av valet mellan dessa båda medel är det lämpligt att undersöka, huru användningen av vart och ett av dem i detalj skulle te sig.
I. Valwutatullar.
Initiativet till påläggande, ändring eller avskaffande av dessa tullar tages av valutanämnden, ehuru naturligtvis detta initiativ kan föranledas av framställningar från intresserade, men utan rätt för dessa att fordra något beslut av nämnden, enär detta skulle kunna bli allt för betungande och även i andra avseenden vore olämpligt.
Tullarnas storlek utmätes med hänsyn till de här ovan omnämnda grunderna och med beaktande därvid dels av gällande priser i Sverige på dessa varor, dessa prisers betydelse i fråga om upprätthållande av näringsgrenens drift och räntabilitet samt med hänsyn tagen till de in- tressen, som menligt beröras av dessa prisers höjning.
Nämnden behöver naturligtvis ett omfattande underlag av uppgifter beträffande priser och deras tillräcklighet, varuinförselns ändringar under föregaende tid och i förhållande till tiden före kriget. Närmare an- givande av detaljer angående denna punkt och sättet för dessa upp- gifters anskaffande torde icke vara här behövligt.
Då jag härefter övergår till frågan om förutsättningarna för valuta- tullarnas förmåga att fylla sin uppgift att hindra dels att varor från valutadumpande länder säljas till för låga priser, dels eventuellt att im- porten av dessa varor blir för stor, tar Jag fortfarande Tyskland, såsom varande det enda landet med valutadumping i större skala, som exempel. Jag erinrar därvid om, att Tyskland har två prisnivåer, en inre, lägre prisnivå för försäljning inom Tyskland och en högre exportprisnivå för försäljning till utlandet, och att de resp. exportvarornas priser därvid kunna hållas så pass låga, som erfordras för att få vederbörlig avsättning i utlandet, d. v. s. desto lägre ju större avsättning av resp. vara önskas. Därvid kan önskningsmålet beträffande avsättningen i utlandet vara olika för olika varor och sålunda exportprisernas höjd regleras därefter. Ett ytterligare moment i denna reglering är, att exportmängden begränsas; annars skulle de högre exportpriserna öka exporten och leda till höjning av den inre prisnivån, vilket man vill undvika.
Valutatullarna borde, för att fylla sin uppgift, tilltagas så stora, att de tillvägabragte dels erforderlig prishöjd på resp. tyska varor i Sverige, dels önskvärd begränsning av importen av resp. tyska varor till Sverige.
Lyckas det att avpassa valutatullarna, så att de fylla dessa uppgifter, är det emellertid möjligt, att Tyskland ändrar sin prispolitik, d. v. s. sän- ker sina exportpriser för att eliminera verkan av de svenska valutatul- larna på de tyska varornas priser och avsättning 1 Sverige. Det kan även hända, att, oberoende härav, de tyska varornas exportpriser ändras. I båda fallen borde de svenska valutatullarnas storlek ändras i vederbörlig riktning.
Kriterier på behovet därav äro dels de tyska exportprisernas ändringar, ifall kännedom om dessa kan ernås vare sig genom organet i Tyskland eller eventuellt genom åläggande för importör att uppge inköpspriset i Mark på de av honom införda varorna, dels den tyska importens storlek och de tyska varornas försäljningspriser i Sverige.
bleve alltför variabla.
Valutatullarnas vanskligheter kunna emellertid aldrig till fullo över- vinnas, men, om det är oundgängligt att skydd mot valutadumping be- redes den svenska näringsverksamheten och detta mål ej kan nås utan valutatullar, är tillvaron av dessa brister ej giltigt skäl för att förkasta dessa tullar,
II. Importreglering.
Dennas huvudsakliga innebörd är, att den direkt begränsar importen från härdarna för valutadumping och därigenom avser att hindra de- moraliseringen, av prisbildningen på den svenska marknaden. För detta ändamål måste importens begränsning tilltagas så, att detta syfte nås, varken mer eller mindre.
Skillnaden mot valutatullar är sålunda den, att importreglering reglerar importens storlek och därigenom prisbildningen, under det att valuta- tullarna reglera prisbildningen och därigenom importens storlek. Kriteriet på att en importreglering uppnått sitt syfte ligger i verkan på prisbild- ningen, medan beträffande valutatullarna hänsyn måste tagas ej blott till denna, utan ock till importens storlek.
I det nu nämnda avseendet finnes det sålunda icke någon väsentlig olikhet mellan de båda medlen.
Men i avseende å förmågan att lösa sin uppgift föreligger en väsentlig skillnad till importregleringens favör, i det att dennas verkan icke är beroende av Tysklands exportprispolitik. Skulle Tyskland sänka sina exportpriser, innebure detta under en ordentligt skött importreglering blott fördel för Sverige, enär importregleringen hindrar, att denna prissänkning linge inflytande på den svenska prisnivån. Visserligen kan det ej, såsom redan nämnts, bestridas, att redan tyska anbud av varor till låga priser kunna påverka prisbildningen på den svenska marknaden, men detta är möjligt endast under förutsättning, att allmänheten bibringas den tron, att dessa anbud skola komma att leda till verkliga leveranser; men import- regleringen hindrar denna tro att uppstå.
Importregleringen är sålunda ett starkt vapen mot en för Sverige fördärvlig prispolitik från de tyska Aussenhandelsstellen's sida, vilket saknas då valutatullar enbart komma till användning.
Men importregleringen är i jämförelse med valutatullarna behäftad med en betydande svaghet därigenom att den positivt ingriper i näringslivets frihet. Valutatullarnas ingripande består blott i att påverka motiverna för de enskildes handlingar men lämnar dessas formella frihet fullt intakt. Importregleringen åter ingriper alltid i denna senare och kan gå ännu längre, så att den anordnar en statsverksamhet, som ej blott begränsar utan även delvis undantränger de enskildes verksamhet.
Ämnet är alldeles för vidlyftigt för att det skulle kunna ens närmelse- vis uttömmande här behandlas. Blott några synpunkter må här beröras.
Det får aldrig vid detta ämnes behandling lämnas ur sikte, att Tyskland statligt reglerat såväl sin export som import, 1 vilken reglering valuta- dumpingen ingår såsom ett viktigt led. Gentemot denna reglering äro det enskilda initiativet och den enskilda verksamheten i Sverige alldeles för svaga. Ett förstärkande av dessa faktorer är därför nödvändigt. Kan detta icke åstadkommas genom valutatullar, måste importreglering tillgripas. Men naturligtvis bör detta endast ske i den utsträckning, som är erforderligt. Härom torde full visshet endast kunna nås genom den praktiska erfarenheten, men denna återstår ännu att förvärva.
Härav torde följa, att den blivande beredskapslagstiftningen bör byggas på båda medlen, importreglering och valutatullar, och så att den förra tillgripes i den mån det antingen från början eller under tidens lopp visar sig nödvändigt att använda densamma. Genom att på detta sätt under alla förhållanden ha importreglering åtminstone i bakhåll, ökas utsikterna för att valutatullarna skola få åsyftad verkan.
Icke utan betydelse är därvid, att med hänsyn till att Tyskland även reglerar importen till sig och sålunda exporten från Sverige, den svenska importregleringen kan användas för att avvärja för Sverige skadliga verkningar av Tysklands importpolitik.
Då jag här ställt importreglering och valutatullar i motsats mot var- andra, har jag ej förbisett, att med importregleringen alltid måste för- enas avgifter för importörerna, men dessa avgifter spela en annan roll än valutatullarna, såsom av den här förut lämnade framställningen fram- går. Dessa avgifter motiveras förnämligast av att importen i fråga ej skulle stå fri för envar men kunna bereda importörerna fördelar på grund av deras importprivilegium.
David Davidson.
VII IX;
Nr a
Svensk Sulo 1816 —1911 av AG MeRsö RE. ; ä Bomnllsindustriens- produktionsförhållanden av KG: atom
av spannmål av E: iHöjjer:.
Jämförelse mellan jordbrukets utveckling. i 2 vissa delar; av Sverige & Danmark; och Norge av E. Hötjer, NR ; ; |
jämte anmärkningar av E: Höijer.
dumping. ; Utlåtande i valutafrågan. Utlåtande angående jär nvägsfrakternas: reglering.
valutadumping,