SOU 1923:4

Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m

Till Statsrådet och chefen för kungl. eeklesiastikdepartementet.

Den 31 december 1918 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning, huruvida och i vad mån representativt system må kunna införas jämväl i den kyrkliga kommunen. Med anledning härav tillkallades den 9 januari 1919 för ändamålet såsom

sakkunniga d1'1V1'11a11dc landshövdingen ( F. Holmquist, ledamoten av riks- dagens första kammare, hovrätts1adet K. J. Ekman, ledamöterna av riks-- dagens andra kammare lantbrukaren J. Jönsson i Boa och K. E. Magnus- son i Kalmar, tilosotie lieentiateu J. R. Nilsson samt då'arande ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. Zander, och uppdrogs åt landshövdingen Holmquist att i egenskap av ordfö 'ande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Genom beslut den 23 maj 1919 uppdrog Kungl. Maj:t ut dessa sak— kunniga att verkställa utredning och avgiva förslag jämväl rörande frågan, huruvida och i vilken utsträckning ekonomiska angelägenheter, även i vad de avsåge kyrkliga ändamål, må handläggas av den myndighet, som äger besluta 0111 den borgerliga kommunens ekonomisk 11 angelägenheter och till— kallade departementschefen samma dag såsom ytter'ligaie sakkunnig lexi— sionssekreteraren Nils Andersson.

Sedan landshövding Holmquist av hälsoskäl begärt och erhållit ent- ledigande fran ordförandeskap och medlemskap i kommissionen, uppdrog departementschefen genom skrivelse den 27 september 1920 åt revisions— sekreteraren Andersson att vara de sakkunnigas ordfö'ande.

Den 12 mars 1921 kallade departementschefen förste aktuarien Sven Odén, vilken dessförinnan tjänstgjort såsom de sakkunnigas sekreterare, att. såsom ledamot deltaga i de sakkunnigas arbete.

Efter det revisionssekreter-aren Andersson den 31 mars 1921 avlidit, uppdrog departementschefen den 2 juni samma år åt undertecknad Ekman att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Såsom sekreterare hos de sakkunniga hava, efter det förste aktuarien Oden frånt'ätt nämnda befattning, tjänstgjort f 'ån och med den 1 juli till och med den 31 december 1921 t. f. aktuarien Sverker Groth samt f'ån och med den 1 april 1922 filosofie doktorn Arne Forssell.

Förutom de frågor, som genom Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 81 december 1918 o( 11 den 23 maj "1919 anförtrotts at de sakkunnigas behandling, hava till de sakkunniga tör 11vg1v 111th av yttrande och förslag överlämnats genom departementsskrivelse den 20 november 1919 en den 19 i samma månad av kyrkoherden Per Pelnsson till eeklesiastikdcparte- mentet ingiveu skrivelse med hemställan om viss: ändringar i förordningen den 5 maj 1882 angaende l1)1l1ofullmal1t1fve och kyrkonämnd i Göteborg; genom nadig remiss den 9 april 1920 en av riksdagen den 19 nästfölut- gångne mars avlaten. underdanig skrivelse beträffande frågan om infö' ande

vproportionellt val till och inOm kyrkofullmäktige i Göteborcr; samt- ge- nom nådig remiss den 3 febr'uaii 1922 en av riksdagen i skrivelse den

23 mars 1917 gjord underdånig framställning om vidtag ande av åtgärder för astadkommande av bestämmelser därom, bara i pastorat, bestående av mer än en församling, skulle förfaras med de funktioner, som dels 1 lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 $$ 11, 22 och 26, dels i nådiga kungörelsen (len 24 juli 1914 angående utbetalning fran kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning och redovis- ning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd, alagts kyrkorådoet, jämte ett av kammarkollegium i underdånigt utlåtande (len 11 februari 1921 i ämnet avgivet förslag.

De sakkunnigas förevarande betänkande innefattar, jämte motivering, förslag till:

1) Lag om församlingsstyrelse;

2) Lag angaende ändrad lydelse av vissa delar av förordningen 0111 kommunalstyrelse pa landet; '

3) Lag angaende ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad;

4) Lag om församlingsstyrelse i Stockholm; 5) Lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena i Göteborg,

13) Lag angående ändrad lydelse av 1, 17 och 33 $$ i lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund;

7) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 0111 ord— ning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

8) Lag om ändrad lydelse av 33 $ i lagen den 26 november 1920 om 111 tillb riksdagen; -

9) Kungörelse innefattande ändring i vissa delar av kungörelsen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare m. m.;

10) Lag om ändrad lydelse av 1 $ 1 stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val mom landsting Doch stadsfullmäktige m.m.

11) Lag innefattande ändring uti och tillägg till lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fraga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän,

12) Lag om änd'ad lydelse av 9 $ 1 lagen den 9 december 1910 om reglering av p'ästerskapets avlöning;

13) Kungörelse om ändrad lydelse av 3 $ 1 kungörelsen den 11 (le- eember 1914 angående tillämpning av lagen den 9 december 1910 om

11— 'anna'.

indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför;

14) Kungörelse innefattande ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket;

15) Kungörelse om ändrad lydelse av %% 1 och 47 i stadgan för fortsättningsskolan den 16 september 1918;

16) Lag om upphävande av viss bestämmelse i lagen den 6 april 1894 angående ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist— ooh klockarbefattningar;

17) Stadga huru förfaras skall vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist-, kyrkosångare- och klockarbefattningar;

18) Kungörelse om upphävande av viss bestämmelse i kungörelsen den 26 april 1895 angående ordningen för meddelande av antagningsbevis för innehavare av klockartjänster m. m.;

19) Lag om ändrad lydelse av %% 2, 5 och 7 i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm;

20) Kungörelse innefattande ändring i vissa delar av stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901;

21) Kungörelse med föreskrifter angående val till vissa kommunala representationer i det fall att valen förrättas samtidigt.

Rörande vissa delar av de sakkunnigas förslag hava särskilda me— ningar uttalats av undertecknade Jönsson, Odén och Zander.

Stockholm den 30 december 1922.

K. J. EKMAN.

J. JÖNSSON. K. E. MAGNUSSON. J. R. NiLssoN. SVEN ODEN. J. A. ZANDER.

// Arne Forssell.

FÖ lå FATTN I N (i S FÖ R S LAG M ()TIVERING SÄRSKILDA M ENINGAR INNEHÅHÅl*”(")R'1”ECKNIN(i

1.

Förslag till LA G

Om församlingsstyrelse.

I. Allmänna stadganden.

% 1.

Varje kyrkoförsamling, så i stad som på landet, äger att själv, efter vad denna lag närmare bestämmer, värda de för församlingens medlemmar gemensamma kyrkliga angelägenheter-na, såvitt icke, enligt gällande författ— ningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava.

Förordnar Konungen, att två eller flera församlingar skola för vården av samtliga i denna lag avsedda kyrkliga angelägenheter eller av samtliga hithörande angelägenheter av ekonomisk natur utgöra en kyrklig samfällig— het, skall, där ej för dylikt fall särskilda föreskrifter här nedan givits, beträffande sådan samfällighet i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är om kyrkoförsamling stadgat. Förordnande, varom nu är sagt, må ej av Konungen meddelas utan att vederbörande församlingar därtill samtycka eller åtgärden eljest finnes vara av betydande allmänt behov påkallad.

ga.

Med kyrkliga angelägenheter avses i denna lag frågor om:

1. bygg nad och underhåll av kyrka med vad därtill hör

2. anskaffande och ordnande av begravningsplats samt bestämmande av avgifter för gravplatser, där ej Konungen för särskilt fall förordnat, att vården av dessa angelägenheter skall tillkomma den borgerliga kommunen;

p'ästersk. aps o('h l1'_vrk(ibetjänings lö11ef('3rn11111e1',(lärej 111111o1'1.l1111d1 är stadgat; 4. bbvggnad och underhall av 111 lstgard samt av boställe för kyrko— betjäning, där sådant av församlingen upplåtes; 5. hushållning med och vård om kyrkans oeh förs-.unlingens egendom; (i. bestämmande av avgifter till kyrka jämte dithörande anstalter; 7. avgifter för begagnande 111' 'l1'1'r1'1b1ekor och annan kyrkans eller församlingens egendom; _ 8. fördelning av bänkrum i ky ikan; 9 atgärder till vidmakthallande av ordning under gndstj1'1nsten; 10. ky rkomedels användande samt granskning 111 kyrko ads ell('1 annan församlingen tillsatt styrelses räkenskaper och förvaltning; kyrkobetjänings tillsättande oeh avskedande; 12. 1111 kyrkoförsainlingen ankommande ".1l.

& 3 .b

Församlingens beslutanderätt utövas, pa sätt här nedan sägs, i kyrko- stämma eller genom kyrkofullmäktige.

Ärende, som rör två eller flera församlingar och fordrar gemensam överläggning, skall handläggas 1'1 gemensam kyrkostämma med dessa för- samlingar, såvida ieke, där församlingarna utgöra en kyrklig samfällighet, var0111 i % 1 and '11 styeket sägs, samfällighet ens beslutanderätt ä' ät kyrko- fullmäktige uppd'agen, eller oel1 församlingarna för handhavande a1 för— 'altningsangelägenhet, som har avses, sannnanslutit sig till kommunalför— bund, pä sätt därom är särskilt stadgat.

Verkställighet och förvaltning tillkomma kyrkoriulet eller andra för särskilda verkställiglietsätgärder utsedda styrelser eller personer.

Ej mä församlingsmyndighet befatta sig med verkställighetsatgärd, som tillhör offentlig myndighet.

II. Om kyrkostämma. % 4.

Mom. 1. Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut, tillkommer, på landet, den som på kommunalstämma, och i stad, (len som vid allmän rädstuga ager rösträtt.

Härifrån äro dock undantagna: 11) främmande religim1sbekännare; och

b) de som anmält sig till utträde 111' svenska kyrkan. Mom. 2. Inom försandingen tjänstförrättande prästman ma, även Om han icke är röstberättigad, äga rätt att närvara och yttra sig vid kyrko— stämma.

5 5.

l avseende pa rösträtts utövning och överlåtande på. annan perSon skall 'ad som är stadgat för kommunalstämma pä landet sä ock fö' allmän radstuga i stad vid and "1. avgöranden än val av stadsfullmäktige jämväl tillämpas i får iga om l1_1'rl1ostäm111a.

Vid omröstning skall den för vederbörande kommun pa landet eller för stad senast fastställda röstlängd ligga till grund På Konungen an- kommer att i f1r1 ga om sadan längd meddela de särskilda föreskrifter, som erfordras för iakttagande. av vad i % 4 stadgas om vissa personers undan— tagande f1r1n rösträtt, samt att, d.. 'aldistrikt omfattar två. eller flera för- samlingar eller delar av församlingar, förordna 0111 röstlängds uppläggande i särskilda delar, en for varje församling eller del av församling.

(i.

f/ID

Mom. 1. l församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, utser l1'_vrkostäm111an bland de inom församlingen röstberättigade, som uppnått tjugufem års alder, en ordförande och en vice ordförande för fyra år.

Inom församlingen tjänstför' ättande prästman 11111, även om han ieke är röstberättigad ä kyrkostämma, kunna väljas till dess ordförande

l. kyrkostämma, som är gemensam for moder- och annexförsamling, föres ordet av ordföranden, eller vid förfall för honom, vice ordföranden i moderförsamlingens kyrkostämma. Vid gemensam kyrkostämma i andra fall föres ordet av den till levnadsåren äldste av ordförandena i dessa. för— samlingars ky rkostämmor.

Vid förfall för någon av de här 0 'an nämnda föres ordet av den, som stämman för tillfället därtill utser

Uppdrag, som ovan omförmälas, mä ej annan avsäga sig än:

kvinna;

ämbets-v eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att full- göra uppdraget;

den som efter de fyra sistförtlutna ärens tjänstgöring såsom ordförande eller vice ordförande är i ordning att avgå därifrån;

den Som uppnått sextio års ålder; samt den som eljest uppgiver förhinder, vilket av kvrkostämman godkännes. Ordförande eller vice ordförande kan ej vara: den som icke råder över sig och sitt gods; den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd stratfpåföljd icke mä utöva allmän be- fattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under fram- tiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Mom. 2. I församling, där kyrkofullmäktige finnas, äro fullmäktiges ordförande och vice ordförande tillika ordförande och vice ordförande i kyrkostämman.

7.

”JR

Vid behandling av ärende, för vilket kontraktsprost eller annan sär- skilt förordnad prästman utlyst kyrkostämma, är denne ordförande."

gs.

Mom. 1. i församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen hållas två ordinarie kyrkostämmor: en före utgången av maj månad för att besluta i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och för- valtning, och en mellan den 15 november och årets slut för bestämmande av församlingens utgifts- och inkomststat samt för anställande av val till de under kyrkostämma hörande befattningar, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Dessa stämmor böra hållas kortast möjliga tid före eller efter motsva- rande stämmor eller fullmäktigsammanträden inom den borgerliga kommunen.

Mom. 2. I församling, där kyrkofullmäktige finnas, hälles kyrko- stämma när sådant är." nödigt för behandling av ärende, i vilket beslutande- rätten är förbehållen stämman. '

Mom. 3. Kyrkostämma hålles, förutom i de 1 mom. 1 och 2 nämnda fall, även när länsstyrelsen, domkapitlet, visitationsförrättare, magistraten eller kyrkorådet äskar det, eller då ordföranden finner det nödigt.

Enskild man, som är berättigad till talan i kyrkostämma, äger ock

för uppgivet ärende begära kyrkostämmas sammankallande. Avslar ord— föranden sådan begäran, meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen därtill; och äger sökanden däröver föra klagan på sätt i g 68 stadgas om besvär över kyrkostämmas beslut.

Mom. 4 Kyrkostämma i församling, varom i mom. .l förmäles, må kunna beträffande församlingens kyrkostämmor besluta, att dessa skola, tills vidare och intill dess kyrkostämman annorlunda beslutar, hållas 11 sön— eller helgdag eller 11 viss annan veckodag.

Kyrkostämma för behandling av ärende, som fordrar skyndsam hand- läggning, må likväl kunna hållas & annan veckodag än som för försam— lingens stämmor eljest kan va 11 bestämd

Mom. 5. Den, vilken såsom ledamot av kyrkoråd eller eljest är redovisningsskyldig till församlingen, må icke 'äljas till revisor av förvalt- ning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda förvaltning.

9.

7/21

Kyrkostämma 11111 hållas i kyrka, sockenstuga eller på annat lämp- ligt ställe.

fll—3

10.

Kungörelse om kyrkostämma skall utfärdas av ordföranden eller, händelse av förhinder för honom, av vice ordföranden. Har domkapitlet förordnat kontraktsprost eller annan särskild prästman att hälla kyrko- stämma, då må han kungörelse om stämman utfärda.

Kungörelsen skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och över— läggningsämne för sammanträdet och uppläses minst fjorton dagar därförut f11'111 predikstolen i ky rkau. Är kyrkostämma utsatt till dag, da gudstjänst hälles före stämman, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar sä. skyndsam handläggning, att kungörelse icke medhinnes så tidigt, som i första stycket föreskrives, mä kyrkostämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och även samma dag, då. den på— lyses; dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill, ej heller om avhändande av församlingen till— hörig egendom eller efterskänkande av nagon församlingens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås 11 plats eller platser i.uom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet bestämmer.

Tillkännagi'ande om tid och ställe för kyrkostämma bör, där k_1rko- stämman icke med minst t 11 tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster annorlunda beslutar, införas i en eller fiera tidningar inom oiten, sävida ej, beträffande stämma för ärende, som fordrar skvndsam hand- läggning, hinder däremot möter. kyrkostämma beslutar, i vilken eller vilka tidningar sadant tillkännagivande sk 1111 införas, därvid sådana tidningar böra äljas, som genom spridning mom olika grupper av församlingens medlemmar bringa t1111.1nn.101v11ndet till de flestas kännedom. Har vid fattandet av sistnämnda beslut förslag om tillkännagivandets införande i annan ortstidning än de salunda bestämda varit under omlöstning och där- vid erhallit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster sl 111 tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Tillkännagivandet skall, sävida ej 11 kv rkostämma annorledes beslutits, innehålla under" ättelse allenast om de viktigare ärenden, vilka icke enligt lag skola förekomma 11 kvrkostämman

På kyrkostämma ankommande beslut som här 01.111 omförm älas, skola _:älla tillsvidare och till dess stämman annorlunda beslutar, dock minst ett 111'.

Ordföranden skall i god tid avsända tillkännagivande, som ovan sagts, för intagande i vederbörlig "tidnine, om möjligt minst ätta dagar före stämman.

Den omständigheten, att kungörelse om stämma ej bli1it .111s11oe11 eller att tillkännagivande ej blivit i tidning infört, ma icke utgöra hinder för stämmans hallande.

; 11.

De är,enden Sun] 11 kj'ikostämma till a1görande företagas, skola förut 1111'11 vederbörligen beredda 111 kvrkO' ådet eller annan av församlingen till- satt nämnd eller stvrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, elle1 111 en eller flera särskilt för sadan beredning utsedda personer.

Val ma dock kunna av kyrkostämma forr1ttas utan föregående bered— ning. Lag samma vare, där ärendet kräver skyndsam handläggning 0111 icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av nagon församlingens rättighet.

Innan ärende, som beretts annorledes än genom k1 11101' ul företages till avgörande a kvrkostämma, skall kyrkoradet lämnas tillfälle att däröve1 avgiva yttrande. '

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom ovan förmäles, sker valet proportionellt, pa sätt därom är särskilt stadgat, därest

sadant äskas av minst sa nmnga väljande som motsva'a det tal, vilket erhälles, om samtliga fäljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med 1; och har i sådant fall stäm— man att bland de närvarande röstberättigade utse erforderligt antal personer att vid valför'ätt11inge11 biträda ordföranden.

; 12.

Mom. 1.. Kan ärende som avkyrkostämma handlägge ' a den ut- satta dagen ieke bringas till slut skall stämman fortsättas a annan dag och, därest stämman S'1 beslutar, kungörelse härom i vederbörlig ordning utfärdas. Beslutes icke kungörelse, har ordföranden att innan samman- komsten upplöses, bestämma och för de 11ä1' '11'ande tillkännagiva dagen för stämmans fortsättande.

Mom. 2. Da jämlikt % I]. eller % 43 val sker proportionellt, äger ordföranden, om han med avseende a befarad tidsutdräkt eller av annan anledning så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats och innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande och avslutande. l sådant fall skola vid stämman utses minst två personer att såsom kontrollanter närva'a vid den fortsatta valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst t"'1 närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert för'a lnnan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, skall ordföran— den i kontrollanternas närvaro Öförvissa sig om att sigillen äro obrutna

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras ej. Mom. 3 Om vid ärendes behandling ä stämma begäres uppskov med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig, då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med iakttagande av dei ' %]0 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov som nu är sagt ma ej ske i fråga om val eller mer än en gång i nagot ärende, .åvida icke uppskovet beslutes av pluraliteten i vanlig ordning.

% 1,3.

Ordföranden åligger att f 'amställa ärendena till. överläggning samt tillse, att ej andra frågor företagas än de som äro upptagna i kungörelsen.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas, men icke förrän vid annan stämma och efter vederbörlig palysning avgöras.

10 g 14.

Mom. 1. För varje fraga, som till behandling förekommit, skall or(-l föranden, sedan överläggningen förklarats avslutad, framställa proposition så avfattad, att den ma kunna besvaras med ja eller nej Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning cj begäres,.med klubbslag.

Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest icke sluten omröstning begäres, ske öppet. l).ir ej för särskilda fall annorlunda stad- gas, bestämmes utgangen genom enkel pluralitet av de a1 givna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, under den mening beslut som ord- föranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser:

A) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller inköp av sådan eg;endom

B) beviljande av anslag till nva ändamål eller behov; C) beviljande av anslag för ändamål eller beho1,so1n icke .1r nytt men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i församling pa lan- det, där högsta kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger 9 kronor, i 8tad3församlMg, där högsta kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger 10 kronor, samt i förenade stads- och lan(lsfä)'scmzlingar, där högsta kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital och arbete inågon av församlingarna över- stiger 10 kronor,

D) höjande av visst under det löpande året utgående anslag

a) i församling på landet, så, vitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än 25 % , därest högsta kommunalskatten överstiger 9 kronor men icke 12 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2) mer än 15 %, därest högsta kommunalskatten överstiger 12kro11or men icke 15 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3) mer än 10 %, därest högsta kommunalskatten överstiger 15 kro- nor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

b) i stadsförsamling, så vitt höjningen skulle utgöra: 1) mer än 25 % i församling, där högsta kommunalskatten överstiger 10 kronor men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2.) mer än 15 % i församling, där högsta kommunalskatten översti- ger 13 kronor men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3) mer än 10 % i församling, där högsta kommunalskatten översti— ger 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete; samt

e) i förenade stads- och Iunds/'()"rmmli";(/(11', så Vitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än 25 %, därest högsta kommunalskatten i någon av försam— lingarna överstiger 10 kronor men icke 13 kronor för 100 kronors in— komst av kapital och arbete,

2) mer än 15 %, därest högsta kommunalskatten i någon av försam- lingarna överstiger 1.3 kronor men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3) mer än 10 %, därest högsta kommunalskatten i någon av försam- lingarna överstiger 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

E) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning; 11”) upptagande eller förnyande av 11111 eller förlängning av tiden för ('rhallet läns återbetalande eller ingående av borgen;

Gr) cfterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses 1 mom. 2 C) och l)) utskylder till kommunen, vare sig de beslutits å kommunalstämma eller 11 kyrko- stämma.

Mom. 4. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder mä ske allenast, där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande om- ständigheter befunnits föreligga.

Mom. 5. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huru- vida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp ut— taxeras eller upplåning därav ske.

g13.

Val skall, (lär omröstning förekommer, ske öppet, såvida icke sluten

omröstning begares; mellan lika röstetal skiljer lotten.

så 16.

Ordföranden skall vid kyrkostämma fö '11 eller på eget ansvar låta föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet. Sedan

förhandlingarna äro avslutade, bör, där sa kan ske, protokollet i dess helhet, eller delar dä "11' genast justeras. Där justering ej genast ägt rum, skall den senast fjorton dagar därefter 11 dag, varom vid tillfället underrät— telsc meddelas, verkställas antingen av ordföranden jämte dartill för varje gång .11 stämman utsedda ledamöter, eller ock 1'1d k) rkostamma. _.11'skild kungörelse om sådan stämma erfordras ej. Protokollet undertecknas 111" ordföranden samt dessutom minst två vid stämman närvarande ledamöter eller de särskilda justeringsmännen, om sådana varit. utsedda.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagi'ande därom ske frun predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, da gudstjänst hälles.

517.

Den som deltagit i '.11' 'örandet av ett ärende kan aren-ast ('ller sist ). 23 g ? (*

1'1d justermgen av protokollet avgiva reservation emot det fattade be- slutet.

% 18.

Ordföranden åligger tillse, att utdrag av kyrkosti'unnmns protokoll tillställes kyrkorådet eller de särskilda styrelser eller personer, ut vilka verkställighet av stämmans beslut nppdrages. För övrigt äger en var, som det ästundar, att taga avskrift av protokollet och att utan lösen fu avskriftens riktighet bestyrkt av ordföranden.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor, skola av (n'(.lföran- den förvaras pa sätt och ställe, som kyrkostämman beslutar; dock att så snart ky rkostämman finner protokollen ej längre 1'1111'1 för de löpande ären- (lenas handläggning erforde1liga, desamma skola jämte tillhörande handlingar och bilagor ö1erlämnas till församlingens kyrkoarkiv

; 19.

Ordföranden vakar över ordningen i kyrkostämmau. Han kan efter varning låta utvisa en var, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke förmår avstv ':1, äger han upplösa stämman.

III. Om kyrkofullmäktige.

_s 20. . , Vill församling .11 fullmäktige överlata den församlingen tillkommande

1eslutande ätten, da 11111, med de undantag här nedan i S 28 sägs, sadant

vara tillatet. ' löislag om upphävande av sadant beslut 11111 icke 1.1ekas ti1i”"1nf'e111 111' efte1 beslutets fattande. * Beslut i omförmälda fr." "or skall hos liviusstyrelsen oeh do111kapitlet

ofördröjligen anmälas.

21.

...

jur.

Mom. ]. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folk— mängden sal1111d11,11tt:

försa111ling med 2,000 inv. eller därunder utser lU—lö » > över 2,000 t. 0. 111. 5,000 inv. » 1.0—20 » » » 5,000 » 10,000 ? >> 15—25 » » » l.0,000 » 20,000 >> » 20—30 i » 20,000 » 40,000 » 211-35 ' » » » 40,000 inv. » 50. Det antal kyrkofullmäktige, som bör för församlingen utses, bestäm; mes, inom 1111 stadgade beg änsning, 111 'kvrkostämman. .

Beträffande antalet fullmäktige i 111 iklig samfällighet i Göteborg är särskilt stadgat.

Mom. 2. Skola fullmäktige utses för kyrklig samfällighet skall varje i samfälligheten ingående församling av det för samfälligheten bestämda antalet fullmäktige utse en samt därutöver det antal fullmäktige, som 1111 församlingen belöper efter den be' äkningsgrund, att i allmänhet en kyrko- fullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles, da försam- lingarnas sammanlagda invånareantal delas med det återstående antalet f-ull 1111'1ktige för hela samfalligheten

Antalet fullmäktige, som i enlighet härmed skola av varje församling utses, bestämmes i god tid före valet av länsstyrelsen.

% 22. , Kyrkofullmäktige väljas av församlingens å kyrkostämma röstberät- tigade medlemmar för en tid av fyra ar, räknade fran och med den 1

januari året näst efter det, då valet skett. I församling, där val sker första gången, skall valet dock icke avse längre tid än till början av den tidsperiod, för vilken allmänna val av kyrkofullmäktige i rikets försam- lingar skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skola församlingens förut- varande fullmäktige företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken de blivit valda. Lag samma vare, då ändring i fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

Om val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i eoklesiastik in- delning är särskilt stadgat.

;” 23.

Mom. 1. För val av kyrkofullmäktige skall församling med mer än 1.0,000 invånare indelas i valkretsar; dock att vid val av fullmäktige för kyrklig samfällighet, varje församling för sig alltid skall utgöra en valkrets.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse minst åtta, högst aderton kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles, då församlingens invånarantal delas med antalet fullmäktige för hela församlingen; att delar av samma by eller hemman ej utan synner- liga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna om- slutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen varder, i den mån utan olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarne.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets bestämmes, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, av kyrkostämman.

Beslut om sådan indelning skall på landet fattas senast två månader före ingången av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.

Om beslutet skall på landet, ävensom i stad, där magistrat ej fin— nes, länsstyrelsen och i annan stad magistraten ofördröjligen underrättas.

Är församling delad i valkretsar, är valbarheten ej inskränkt inom sådan valkrets.

Mom. 2. Varje församling, eller, om församling är delad i valkretsar, varje sådan valkrets, utgör ett valdistrikt; dock att, därest inom församling eller valkrets på landet flera distrikt eller delar av distrikt finnas för val till riksdagens andra kammare, varje sådant distrikt eller sådan del skall utgöra eget distrikt för val av kyrkofullmäktige. Enligt lagen om val till

riksdagen meddelat beslut om distriktsindelning på landet skall, där det icke på anförda besvär undanröjts, träda itillämpning beträffande kyrkofullmäktig- val, som förrättas enligt den unde1 nästpåföljande år upprättade röstlängden.

Mom. 3. Äro i församling flera valdistrikt, äger röstberättigad utöva valrätt allenast vid valförrättning inom det valdistrikt, där han är mantals-

l skriven. '

l s 24.

i På landet förrättas val av kyrkofullmäktige i varje valdistrikt inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val till riksdagens andra kammare med iakttagande att, där det kyrkliga valdistriktet ej sammanfaller med distriktet för val till riksdagens andra kammare, kyrkofullmäktigvalet skall fö11'ättas inför valnämnden i det distrikt föl val till riksdagens andra kammare, varav det kyrkliga valdistriktet utgör del.

I stad förrättas valen inför magistraten enligt ordning, som magistra- ten äger bestämma.

Valen skola förrättas under tiden från och med den 16 september till och med den 30 november å dag, som det år val skall förrättas bestämmes på landet första gången av kyrkostämma men därefter av kyrkofullmäktige, samt i stad av magistraten. Val må dock icke äga rum å dag, då lands- tingsmannaval för valdistriktet förrättas. Vid valet skall gälla till efter- rättelse den i g 5 omförmälda röstlängd eller del av röstlängd. Med av- seende å valen, deras kungörande och förrättande, röstning utan personlig inställelse inför valförrättare, utseende av efterträdare åt bfullmäktig, som avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång samt besvär över val skall lända till efterrättelse på landet vad för val av kommunalfullmäktige och i stad vad för val av stadsfullmäktige är eller varder stadgat.

Huru förfaras skall i det fall, att val av kyrkofullmäktige utsatts att äga rum samtidigt med val av andra kyrkofullmäktige eller av kommunal— eller stadsfullmäktige inför samma valförrättare, därom förordnar Konungen.

% 25. I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, ävensom angående rätt att avsäga sig uppdraget, gäller vad i S 6 är stadgat om ordförande i kyrkostämma. % 26.

Kyrkofullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en vice ordförande. Dessa val skola förrättas i december månad och avse det på-

följande året; dock att ifrågavz 'ande ”al året efter det under vilket kyrko— fullmäktige utsetts skola företagas snarast möjligt under januari månad och avse det löpande året.

27.

dfu

Mom. ]. Ordinarie. sammant'äden skola av kyrkofullmäktige årligen hållas å de tider och' för de ändamål, som i g 8 mom. ] äro bestämda för ordinarie kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige icke finnas.

liyrkofullmäktige sammanträda ock så ofta länsstyrelsen, domkapitlet, visitationsförrättare, magistraten, kyrkorådet eller de flesta av fullmäktige det äska, eller då ordföranden så nödigt finner.

Kyrkofullmäktige äga att själ 'a besluta om platsen för sina sam- manträden.

Mom. 2. Vad i % H mom. 5 är stat gat i fråga om valbarhet till revisor samt om rätt att deltaga i val av revisor eller i beslut i anled- ning av revisorernas granskning av förvaltning skall jämväl av kyrko- fullmäktige iakttagas.

s 2s.

Mom. 1. Följande ärenden må ej av kyrkofullmäktige. upptagas: af) val av kyrkofullmäktige, vilka val skola förrättas på landet inför valnämnden och i stad inför magistraten, i den ordning som i S% 23 och 24 sägs.

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kyrkostämma, nämligen:

ärenden, som i enlighet med bestämmelsen i ; 3 andra stycket skola handläggas av t'å eller flera församlingar gemensamt,

ärenden, för vilka i enlighet med bestämmelsen i % 10 kontraktsprost eller annan särskilt förordnad prästman utlyst kyrkostämma,

beslut i frågor, varom i %% 20 och 21 sägs. Mom. 2. Där annorstädes än i denna lag stadgas, att beslutanderätt i ärende tillkommer församling eller kyrkostämma, utan att därvid tillika föreskrives, att sådant ärende icke må av kyrkofullmäktige behandlas, skall beslutanderätten utövas av fullmäktige, där sådana finnas.

% 29.

Där kyrkofullmäktige på sätt i % 20 sägs skola övertaga kyrkostäm- mas beslutanderätt, skall kungörelse om fullmäktiges sammanträde första

gängen utfärdas av stämmans ordförande eller, i händelse av hinder för honom, av vice ordföranden. Därefter aligger det fullmäktiges ordförande eller, om han är hindrad, fullmäktiges vice ordförande att kungöra full- 1115'1ktiges sammanträden ; skolande fullmäktiges första sammanträde aret ef'tei det under vilket nytt (111 av fullmäktige skett, kungöras av den som under det nastfoiee' 1ende aret 'arit fullmäktiges ordförande.

Kuugöielse skall innehålla bestämd uppg (Fift- om tid, ställe och överlägg- ningsämne for sammanträdet samt uppläsas minst en vecka därförut=> i kyrkan. Är sammanträdet utsatt till dag, (111 gudstjänst hälles före samman- trädet, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. Sammanträde av full- 111.1ktige för kyrklig samfällighet,varom i _S 1 andra stycket sägs, skall kungöras i samtliga de till s(11111fälligheten hörande församlingarnasb kyrkor.

lör ärende, som for'd1a1 sa skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som här ovan i andra stycket föreskrives, mä samman- träde kunna hållas efter kortare kallelsetid och även samma dag det på— lyses; dock må vid salunda utlysts ammanträde beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill, ej heller 0111 avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av nagon församlingens rättighet.

Tillkännagi ande 0111 sammanträdet- böi jäm äl anslas' inom församlingen samt införas i en eller fiera tidningar inom orten; och skall 1 f aga härom i tillämpliga delar gälla vad rörande kyrkostämmas kungörande på sådant sätt är i % 10 stadgat.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sadan uppgift som ovan i andra stycket s1ig's,bör ock i landsförsamling, så vitt möjligt, genom. ordförandens försorg senast fyra dagar förut delgivas en var full— mäktig eller med posten till honom översändas. I stad skall kallelsen senast en (lag förut delgi vas en var fullmäktig

Underrättelse om sammanträdet skall inom tid som nyss 1i1'sag(lmed- delas de personer som, utan att ara ledamötei av fullmäktige, jämlikt 30 äga att deltaga i fullmäktiges förhandlingar.

30.

Vid kyrkofullmäktiges sannnanträden äga ordföranden och vice ord- föranden i kyrkorådet, ändock de icke äro kyrkofullmäktige, att vara till—' städes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

Är i kyrklig samfällig,het som omfattar tva eller flera pastorat, ingen av kyrkoherdarna ordförande eller vice ordförande 1 det gemensamma kyrko- rådet och ej heller vald ledamot av fullmäktige, äger domkapitlet utse (1111

av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes med den befogenhet, som här ovan är sagd.

;( 31.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att överläggningarna skola hållas inom lyckta dörrar.

7 | 5 52.

Kyrkofullmäktige mä ej ärende företaga eller däri besluta, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Ar till följd av stadgandet ig 27 mom. 2 tillstädesvarande fullmäktig hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende, må den omständigheten, att antalet av de övriga tillstädes- varande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige god- känt förhinder avhåller sig från sammankomst, skall böta till församlingens kassa två kronor, men dubbelt så mycket om sammanträdet måste, i an- seende till de närvarandes fätalighet, inställas eller upplösas.

33.

Ull

De ärenden, som av kyrkofullmäktige till avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller annan av församlingen tillsatt nämnd eller styrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val mä dock kunna av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående beredning. Lag samma vare, där ärendet kräver skyndsam handläggning och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

lnnan ärende, som beretts annorledes än genom kyrkoråd, företages till avgörande av kyrkofullmäktige, skall kyrkorådet lämnas tillfälle att däröver avgiva yttrande.

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom ovan förmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande som motsvara det tal, vilket er- hålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer,

när antalet personer, valet avser, ökas med 1; och hava i sadant fall kyrko- fullmäktige att bland de närvarande fullmäktige utse erforderligt antal per- soner att vid valförrättningen biträda ordföranden.

[ l ' ,S34. l

(ha vid ärendes behandling inom kyrkofullmäktige begäres uppskov med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med iakttagande av de i & 29 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov, som nu är sagt, må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende, såvida icke uppskovet _beslutes av pluraliteten ivan- lig ordning.

;" 35.

Ordföranden åligger att framställa ärendena till överläggning samt tillse, att ej andra frågor företagas än de som äro upptagna i kungörelsen. N_v fråga kan vid fullmäktiges sammanträde väckas men icke förr än vid annat fullmäktigsammanträde och efter vederbörlig pålysning avgöras.

&, 36.

För varje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden, sedan överläggningen förklarats avslutad, framställa proposition, så avfattad, att den mä kunna besvaras med ja eller nej. Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster det- samma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Äskas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, då den bör ske med slutna sedlar. Rösterna avlämnas efter upprop. Varje kyrko- fullmäktig äger en röst.

Till beslut i de uti % 14 mom. 2 angivna fall erfordras två tredje- delar av de i omröstningen deltagandes röster.

I övriga frågor bestämmes, där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, utgången genom enkel röstpluralitet. Utfalla vid öppen omröstning rösterna lika å bägge sidor, gäller den mening som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes företrädet mellan dem, som vid val erhållit lika antal röster.

Vad i S 14 mom. 3, 4 och 5 är för kyrkostämma stadgat skall äga motsvarande tillämpning i avseende å kyrkofullmäktige.

& 37.

(.)rdföranden skall vid l1'_1'rkofullmäktiges sammanträde föra eller på eget ansvar låta föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet. Sedan förhandlingarna äro avslutade, bör, där sa kan ske, proto— kollet i dess helhet, eller delar därav, genast justeras. Där justering (j genast ägt rum, skall den senast fjorton dagar därefter å den dag, full- mäktige därtill bestämma, verkställas antingen av ordföranden jämte bdältlll för varje gång av kyikofullmäktige utsedda ledamöter ellei ock vid sammanträde med fullmäktige. Säiskild kungörelse om sädiint sammanträde erfordras ej.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i l111kan nästa sön- eller helgdag da gudstjänst hälles. Äro t1a elle1 flera församlingar förenade till k1rklig samfällighet, vaiom i ; ] andia st_1cket sags, skall tillkännagivandet ske i samtliga de till samfällig- heten hörande församlingarnas ky ikor.

% 38.

Den som deltagit i avgörandet av ett ärende kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation emot det fattade beslutet.

% 39.

Ordföranden åligger tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges protokoll tillställes kyrkorådet eller de särskilda styrelser eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdrages. För övrigt äger en var, som det åstundar, "att taga avskrift av protokollet och att utan lösen fä avskriftens riktighet bestyrkt av ordföranden.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola av ordföran- den förvaras på sätt och ställe, som kyrkofullmäktige besluta; dock att så snart fullmäktige finna protokollen ej längre vara för de löpande ären- denas handläggning erforderliga, desamma skola jämte tillhörande handlingar och bilagor överlämnas till församlingens kyrkoarkiv.

s 10.

Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktiges sammanträde. Han kan efter varning lata utvisa ahörare, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke förmår avstyra, äger han upplösa sammanträdet.

IV. Om kyrkoråd.

41.

”_l/c

I varje församling skall finnas ett kyrkorad. Inom samma pastorat eller stad ma tva eller den församlingar kunna, med bibehållande av de särskilda kyrkoraden, utse ett gemensamt kyrko- råd för handläggning av visst eller vissa ärenden av ekonomisk natur.

Har Konungen, jämlikt stat gandet i S 1 andra stycket, förordnat, att tvä eller tle'a församlingar skola utgöra en kyrklig samfällighet, skall för samfälligheten utses ett gemensamt kyrkoråd (kyrkonämnd), varvid, då gemenskapen omfattar samtliga kyrkliga angelägenheter, kyrkoråd för de särskilda församlingarna icke utses.

&_ 12.

Kyrkorådet tillkommer:

0

a) att varda kyrkans angelägenheter;

b) att ombesörja verkställighet av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges beslut i alla de fall, där ej sadan verkställighet blivit uppdragen at sär- skilt därtill utsedda styrelser eller personer;

0) att hava överinseende över de för särskilda verkställigl1etsbestyr utsedda styrelsers eller personers förvaltning;

(1) att ombesörja vården. och förvaltningen av församlingens gemen- samma egendom, kassor och tillgångar;

e) att till kyrkostämma eller kyrkofullmäktige göra de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla,

f) att verkställa beredning, varom i %% 11 och 33 förmäles, av ären- den, som skola förekomma till behandling .1 kyrkostämma eller i kyrko- fullmäktige;

g) att inom sig utse kyrkovärdar;

h) att i avseende 51 vad till religionens och sedernas värd hör, vaka över efterlevnaden av därom gällande författningar; samt

i) att upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten. i övrigt åligger det kyrkorådet att i avseende ä ärenden, 0111 vilka särskilda föreskrifter i lag eller författning äro eller varda givna, ställa sig till efterrättelse vad därutinnan för kyrkorådet föreskrives.

s 43.

Kyrkoherden, eller den hans ämbete förestår, är ledamot i försam- lingens kyrkoräd, så ock i kyrkoråd, som är gemensamt för tvä eller flera församlingar tillhörande samma pastorat.

Till ledamöter i församlingens kyrkoråd skola dessutom kyrkostämman eller kyrkofullmäktige, där sådana finnas, utse till det antal, som med hän- syn till församlingens vidd och folkmängd befinnes lämpligt., minst fyra högst åtta personer.

Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika antal suppleanter. Val av ledamöter och suppleanter i gemensamt kyrkoråd verkställas av gemensam kyrkostämma eller av gemensamma kyrkofullmäktige, där sådana finnas, sålunda att för en var av församlingarna genom särskilda val utses ett lika antal, högst tre, personer bland dem, som tillhöra för— samlingens kyrkoråd, där sådant finnes, men eljest bland dem, som jämlikt % 44 äro inom församlingen till kyrkorådsledamöter valbara, med iaktta— gande att sammanlagda antalet valda ledamöter i det gemensamma kyrko- rådet ej mä understiga fyra.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd sker proportionellt pä sätt därom ä1 särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många välj-ande som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet ordinarie ledamöter, valet avser, ökas med 1; och skall i sådant fall vid valtillfället bland de närvarande röstberättigade utses erforderligt antal personer att vid valförrättningen bi- träda ordföranden.

Sker ej valet proportionellt, skall därvid tillika bestämmas den ord— ning, i vilken suppleanterna böra inkallas till tjänstgöring.

% 44.

Den som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte mä ej vara ledamot eller suppleant i kyrkoråd.

l avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller supple— ant ävensom angående rättighet att avsäga sig uppdraget gäller vad i % 6 om ordförande i kyrkostämma är stadgat.

Ledamöter och suppleanter i kyrkoråd väljas för en tid av fy1a å1' räknade från och med den 1 januari året näst efter det då valet skett.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och decembei månads slut året efte1 de ,, då allmänna val till kyrkofullmäktige i rikets församlingar ägt rum.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden, och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval , och bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum mel- lan den 15 novembei och årets slut. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgående återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till o1dina1ie ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör i stället in- träda.

% 46.

Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete före- står. I annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild ständig prästman finnes anställd, skall denne vara ordförande, när kyrkoherden eller den, som hans ämbete förestår, ej är tillstädes. I gemensamt kyrkoråd föres ordet, då församlingarna tillhöra samma pastorat, av kyrkoherden eller den hans ämbete förestår, men i annat fall av den, som kyrkorådet för varje år bland sina ordinarie ledamöter därtill utser.

Kyrkorådet utser för varje år bland sina ordinarie ledamöter en vice ordförande.

5 47.

Är i kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar till- hörande olika pastorat, ingen av kyrkoherdarna ledamot, äger domkapitlet utse en av kyrkoherdarna att vid kyrkorådets sammanträden vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

= 48 S . Till kyrkovärdar utser kyrkorådet minst två av sina ordinarie leda- möter att tjänstgöra för den tid de blivit såsom ledamöter invalda.

g 49.

liyrkorådet sammanträder, på ordförandens kallelse, å det ställe och å de tider, kyrkorådet bestämmer, samt i övrigt så ofta ordföranden finner nödigt, eller då minst hal 'a antalet av kyrkorådets valda ledamöter därom gör framställning.

Suppleant bör kallas till tjänstgöring, när sådant, i händelse av ordi- narie ledamots avgång eller hinder, erfordras.

”JD

51.

Kyrkorådet må ej handlägga ärende, där icke mer än hälften av leda- möternas hela antal, ordföranden inberäknad, är tillstädes.

VI:»

52.

Vald ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält av kyrkorådet godkänt förhinder avhåller sig från sammankomst, skall böta till församlingens kassa två kronor, men dubbelt så' mycket om samman- trädet måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

% 53.

Äro både ordförande och vice ordförande förhindrade att inställa sig vid kyrkorådets sammanträde, äger kyrkorådet utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

% 54.

Om framställandet av proposition och om ordningen för fattande av beslut gäller vad i S 14 mom. 1 första stycket beträffande kyrkostämma är stadgat.

Val skall, där omröstning förekommer, ske öppet, såvida icke sluten omröstning begäres; mellan lika röstetal skiljer lotten.

Omröstning i övriga fall sker öppet, och tillkommer varje röstande 'en röst; ' äro rösterna lika delade å båda sidor, gäller den mening ord- föranden biträder.

57).

”JR

Kyrkorådet 11111 i frågor, som röia religionens ()(ll sedernas helgd, ej annorledes än genom all 1rliga telestallning 11 och varningar söka förmå den felande till bättring. Later sig den felande härigenom icke rättas, då äger kyrkO'ådet att efter saken.: beskaffenhet vidtaga (len ytterliga1e. åtgärd, som med lag och författningar överensstämmer.

; 511.

Kallar kyrkorådet någon, som bor eller uppehåller sig inom försam- lingen, till inställelse för att i de på kyrkoradets (1111v1rd11ad beroende ordnings— och sedlighetsmal höras, är han pliktig att hörsamma kallelsen, sa vida han fyra dagar förut erhållit del dä' av. Utebliver (len sålunda kallade utan laga förfall skall han böta en krona till församlingens kassa och tillhållas av kyrkorådet genom foiny ade viten, som doek tillsammans ej må överstiga femton kronor, att inställa sig. Kan den tredskande än- dock ej förmås till inställelse, äger kyrkoradet att anlita länsstyrelsen.

57.

”111

Vid kyrkorådets sammanträden förer ordföra11den protokoll eller är för dess ordentliga förande ansvarig. Han ombesörjer skriftväxlingen, emot- tager alla till kyrkorådet ställda skrivelser och framställningar samt tillser att räkenskaperna över de medel, som kyrkorådet omhänderhar, ordentligen föras i enlighet med de föreskrifter, som blivit av kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa meddelade. Ordföranden är ock skyldig att vårda kyrkO'ådets handlingar samt över dem halla register.

Protokoll och beslut skola antingen genast eller sist vid kyrkorådets nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för varje gång, uppdr(a as at två eller flera av ledamöterna att, jämte ordfö1',anden verkställa justeringen-

Sedan protokollet blivit justerat skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles. Är det gemensamt kyrkO'åd, skall tillkännagivandet ske i samtliga försam— lingarnas kyrkor.

g 59.

Kyrkorådet utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare. En var ledamot av kyrkorådet ansvarar gemensamt med de övriga för de medel, detsamma haft under sin förvaltning, ävensom för de säker— hetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit av församlingen, eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

% 60.

Om vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som äro ställda under domkapitlets inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egen- dom, gäller vad i tv fall är särskilt föreskrivet.

V. Om avgifter för kyrkliga ändamål samt om dithörande räkenskaper.

; 61.

De avgifter, om vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola, utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning före— skrivet, utgå på sätt om bidrag till kommunens gemensamma utgifter är stadgat i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning, som tillkommer vissa främmande tros- bekännare, är särskilt stadgat.

% 62.

Mom. 1. Kyrkorådet åligger att varje år före den 20 oktober för församlingen uppgöra ett utgiftsförslag och ett inkomstförslag. I utgiftsförslaget upptagas: de församlingens skulder, som, antingen till hela beloppet eller till viss del därav, förfalla till betalning under det nästföljande året;

27 alla de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande året; de utgifter, som ytterligare, enligt kyrkorådets framställning, kunna

av församlingens gemensamma behov för det nästföljande året påkallas; och ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov av kvrkorådet användas.

] inkomstförslaget böra upptagas: det löpande årets möjliga behållning;

de inkomster, som för det nästföljande aret äro elle' anses va '11 att pa 'äkna; och

den summa, som ytterligare kan erfordras, jämte förslag till sättet för dess anskaffande, varvid, där uttaxering föreslås, tillika skall angivas storleken av det belopp, som anses böra belöpa på varje till grund för fördelningen liggande kommunal skatteenhet.

Mom. 2. För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrelser, vilka församlingen för vissa bestämda förvaltningsbestyr kan hava tillsatt, att till kyrkorådet före den 1. oktober ingiva sina specialförslag över utgifterna för det nästföljande året.

Vad sålunda är för särskilda styrelser stadgat, skall i kyrklig sam— fällighet gälla även för de särskilda församlingarnas kyrkoråd, där sådana finnas.

Mom. 3. Ett exemplar av utgifts- och inkomstförslagen skola, för det ändamål, som omförmäles i % 79 mom. 3 av förordningen 0111 kommunal- styrelse på landet och % 82 inom. 3 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, senast den 20 oktober genom kyrkorådets försorg överlämnas på landet till vederbörande kommunalnämnd och i stad till drätselkammaren.

s (13.

Utgifts- och inkomstförslagen skol-11 från dagen för kungörandet av den ordinarie kyrkostämma eller det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde då, enligt vad i ,S 8 mom. 1 och % 27 mom. 1 första stycket sägs, utgifts- ooh inkomststaten för det nästföljande året skall bestämmas, hållas till— gängliga på lämplig ort, som i kungörelsen tillkännagives.

I enahanda ordning skola jämväl hållas tillgängliga såväl den i & 79 av förordningen om kommunalstyrelse på landet och % 82 av förordningen om kommunalstyrelse i stad omförmälda summariska översikt av vad som för olika behov inom den borgerliga kommunen och inom kyrkoförsam-

lingen för det nästföljande året äskas, som ook det till nämnda översikt hörande utlåtande angående verkningarna av ett bifall därtill med hänsyn till samma års utskylder för den borgerliga kommunens och för kyrko- församlingens bel10v. '

g 61.

Mom. 1. Sedan inkomst— och utgiftsstaten blivit bestämd, skall vad därvid till uttaxering beslutits genom kyrkorådets försorg delgivas på landet vederbörande kommunalnämnd och i stad drätselkammaren, vilka det, var i sin ort, åligger att verkställa debitering oeh upphörd av de beslutade avgifterna i den för debitering och uppbörd av kommunalutskylder i all- mänhet stadgade ordning samt avlämna medlen till kyrkO'adet.

Skulle, till följd av särskilda förhållanden, annan ordning för upp- bördens verkställande finnas vara lämplig eller nödig, må församlingen kunna därom besluta.

Att i visst fall avåkning för tillskott av skogsaecismedel skall ske å vad församlingen till uttaxering beslutit, därom är särskilt stadgat.

Mom. 2. Vad i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad är stadgat om granskning av och klander mot debiterings- och uppbördslängd skall äga tillämpning jäm väl i avseende å de i mom. 1 omförmälda, för kyrkoförsamlingens behov till nttaxering beslutade, i längden upptagna avgifter.

UL

G.".

De räkenskaper, vilka det åligger kyrkmådet eller annan av fö1sam- lingen tillsatt förvaltningsmyndighet att föia, skola ställas på kalenderår. Särskilda av församlingen tillsatta styrelser skola före den 1 februari varje år till ky rko1ådet avlämna redovisning för de medel, desamma om- händerhaft under näst föregående året Kyrkorådet upptager denna redo— visning i församlingens allmänna räkenskaper, vilka årligen böra före den 1. mars av kyrkorådet tillställas kyrkostämmans ordförande eller, i för- samling, där kyrkofullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande att hållas för revisorerna tillgängliga. Vad sålunda är för särskilda styrelser stadgat, skall i kyrklig sam- fällighet gälla även för de särskilda församlingarnas kyrkoråd, där sådana finnas.

s 1115.

Till granskning av kyrkorådets och andra av församlingen tillsatta styrelsers räkenskaper och förvaltning utses revisorer, vilka senast (len ! april böra avlämna sin berättelse. till kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande. Ordföranden åligger att över gjorda anmärkningar inford'a vederbörandes förklaringar, 'arefter det tillkomme1,i förra fallet stämman oell i senare fallet fullmäktige att å det ordinarie sammanträde, som enligt vad i denna förordning % 8 mom I och S 27 mom. 1, första stycket sägs skall före utO 111001] ax maj manad hållas, besluta huruvida anmärk— ning ma förfalla, eller laglig atgärd för bevai'ande av församlingens rätt skall vidtagas.

Vad 1111 om räkenskapernas granskning är sagt, gör icke någon ändring i vad om särskild revision av kyrkoräkenskaper finnes stadgat.

VI. Om underställning och besvär.

67.

"ll?

För att vinna bindande kraft skola l1'yrkostä1nmas och kyrkofullmäktiges beslut underställas Konungens prövning oeh fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan kyrko— församlingen tillhörig fastighet, som, utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för nagot församlingens gemensamma nytta avseende ändamål ge- nom gav: eller testamente tillfallit densamma, ävensom överenskommelse, vilken medför förändring i de 'attigheter, kyrkoförsamlingen äger till sådan fastighet;

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften av den summa, som för det sistförtlutna kalende'året beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxerine; samt

e) påläggande av avgifter, vilk: erford'a uttaxering för längre tid än fem år,

Beslut, som bör underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att handlingarna jämte eget utlåtande till Konungen överlämna.

311 5 se.

Den, som åt kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges beslut i försam- lingens gemensamma angelägenheter ej nöjes, äger rätt att, där han till- tror sig kunna vis1, att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes över- skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, därnti sök1 rättelse genom bes *är, vilka, jämte det överklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det. tillkännagivande om verkställd justering av det över beslutet förda protokoll enligt % 16 eller % 37 ägt rum, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas, i mål, som uti % 2 punkt. 8, 9, 10, 1] och 12 (110 nämnda, till det domkapitel, aiunder kyrkoförsmnlingen hör, men i andra mål till länsstyrelsen, och åligger det klaganden därjämte säväl att vid beS'ären foga bevis om dagen, da berörda tillkännagivande ägde rum, som ock att, inom fjorton dagar efter det tiden för bes'ärs inlämnande utgått, till ky rkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande ingiva diarie- utdrag däröver, att han inlämnat sina besvär ä ort, som vederbör.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, må beslutet kunna gå i verkställighet.

Länsstyrelsen och domkapitlet böra giva varandra del av bes'ären, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

Om besvär över val av kyrkofullmäktige nämnes i & 24.

69.

"II:

Den, som vill styrkz, att kyrkorads beslut i församlingens gemen- samma angelägenheter vilar på orättvis grund, eller icke är i laga ord- ning tillkommet, eller står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras befogenhet, sorn fattat beslutet, ävensom den, som tilltror sig kunna visa, att något av kyrkoråd fattat beslut kränker hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande art eller med avseende 51 överklagandet därav i lag eller författning annorlunda är stadgat, fullfölja talan mot beslutet i enahanda ordning som i S (#8 bestämts för klagan över kyrkostämmas eller kyrko- fullmäktiges beslut; dock att, där beslutet uteslutande rör enskild persons förhållande, tiden för talans fullföljande skall beräknas från den dag, då beslutet blivit klaganden genom utdrag av protokollet delgivet, dagen då

det skedde likväl oräknad; skolande diarieutdrag, varom i % 68 t'örmäles, inom där bestämd tid ingivas till kyrkorådets ordförande.

Utan hinder av förd klagan mä beslutet gå. i verkställighet, därest icke den prövande myndigheten annorledes förordnar.

s” 70,

(3111 besvären därpå ut, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras. befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myn- digheten, där den finner skäl godkänna besvären, att förbjuda beslutets verkställighet

Grundas besvären därpa, att klagandens enskilda rätt bliv it kränkt genom beslutet, och vaida besvären godkända, galler rättelsen till fö1mån för den, som klagat, men beslutet står i öviigt fast, utan så är att det tinnes strida mot tSallmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande myndigheten ock må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

& 71.

1 avseende pa tiden och sättet för sökande av ändring i utslag, som domkapitlet eller länsstj relsen giv it, gäller, efter varje måls beskaffenhet, vad särskilt är stadgat

Rörande värden av kyrkliga angelägenheter i Stockholm är särskilt stadgat.

Övergångsstadganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925, skolande därvid föl- jande bestämmelser iakttagas:

1. I församling eller kyrklig samfällighet, som beslutit tillsätta kyrko- fullmäktige, skall val av fullmäktige äga rum första gången år 1926 samt därefter vart fjärde år; församling obetaget att redan är 1924, i enlighet med bestämmelserna i denna lag, välja kyrkofullmäktige för tiden intill 1926 års utgång.

2. Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd skola, i enlighet med denna lags bestämmelser, äga rum första gången är 1924 och gälla intill utgången av är 1927. Ledamot eller suppleant i kyrkoråd eller i gemensamt kyrko- och skol— råd, Vilken är vald tidigare än 1111 är sagt, må ej med befattningen fort- fara längre än till utgången av år 1924.

3. Beträffande den i % (37 församling förbehållna rätt att utan under— ställning upptaga län skall i avseende a län, som under är 1925 beslutes, gälla, att underställning icke erfordras, där genom beslutet sannuanlagda beloppet av församlingens utan underställning skedda upplåning icke över- stiger hälften av den summa, som för det sistförfiutna kalenderåret be-. slutits skola i församlingen för kyrkliga ändamål anskaffas genom ut- taxering.

4. Vad i % 6—1 stadgas om ordningen för klander mot debiterings— och uppbördslängd skall ieke tillämpas i fråga om den å deeemberstämman 1924 till granskning framlagda längden, utan skall i avseende ;. denna hittills gällande bestämmelser härutinnan tillämpas.

2. Förslag till LAG

angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1. Allmänna stadganden.

] .

"jf-

Varje socken på landet utgör för sig en särskild kommun, vars medlem— mar äga att själva, efter vad denna förordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma ordnings- och hushallningsangelägenheter, såvitt icke, en- ligt gällande författningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava.

"Vad här ovan sägs gä ler även fragor om folkskole— och fortsättnings- skoleväseudet, om uppfostran at vanartade och i sedligt avseende försum- made barn, samt om folk— och skolbibliotek; sa oek frågor om anskathde oeh ordnande av begravningsplats samt bestämmande av avgifter för grav— platser, där Konungen för särskilt fall förordnat, att värden av dessa an- gelägenheter skall tillkomma den borgerliga kommunen.

,lluruledes vården av kyrkliga angelägenheter tillkommer kyrkoförsam- lingen, därom stadgas i lag om församlingsstvrelse.

(Lika med 1111 'arande lydelsen.)

11. Om kommunalstämman.

ss 7—15.

(_Lik'. med nuvarande lydelsen»

s 16.

Kungörelse om konnnunalstämma utfärdas av ordföraiulen eller, i bön- delse av hans förhinder, av vice ordföranden och ska ll innehalla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne för samnmut'ädet. Kungörel- sen uppläses minst fjorton dagar därförut i kyrkan. llör till kommun jäm'äl annex- eller kapellförsamling och hålles i dess kyrka gudstjänst inom nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas jämväl därstädes. År kom- munalstämma utsatt till dag, då gudstjänst halles före stämman, skall kun- görelsen den dagen anyo uppläsas.

För ärende, som fordrar sa skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som 1111 är föreskrivet, ma kommunalstämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och även samma (law, du den palj'ses; dock ma vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill, ej heller om avhz'indande av konnnuncn tillhörig egen- dom eller efterskänkande av någon kommunens rättighet.

lv'uugörelsen skall pa ordförandens föranstaltande jämväl anslas a plats eller platser inom kommunen, som lmnnnunalstämman för ändamalet he- stämmer.

Tillkännagivande om tid och ställe för kommunalstämiua bör, där kommunalstämman icke med minst tva tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster annorlunda beslutar, infö'as i en eller flera tidningar inom orten, såvida ej, beträffande stämma för ärende, som fordrar skynd— sam handläggning, hinder däremot möter. Kommunalstämma beslutar, i vilken eller vilka tidningar sådant tillkänuagivande skall införas, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom olika grupper av kommunens medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas känne— dom. Uar vid fattandet av sistnämnda beslut förslag om tillkännagivan- dets införande i annan ortstiduing än de saluuda bestämda varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Tillkäunagivandet skall, såvida ej 11 kommunalstämma annorledes be-

slutits, innehalla underrättelse allenast om de viktigare ärenden vilka ieke enligt lag skola & kommunalstännnan förekomma. .

På kommunalstämma ankommande beslut, som här ovan förmälas, skola gälla tillsvidare oeh till dess stämman annorlunda beslutar, doek minst ett

(,)rdförandeu skall i god tid avsända tillkännagivande, som ovan sagts, för intagande i vederbörlig tidning, om möjligt minst atta dagar före stämman.

Den omständigheten, att kungörelse om stämma ej blivit anslagen (llOI att tillkännagiö' ande ej blivit i tidning infört eller att kungörelse om stämma, som blivit utsatt till dag, da gudstjänst hälles 1 annex— eller k( 1pell- tö1samlings kyrl a, ieke blivit berö1da dag därstädes uppläst, ma ieke ut- göra hinder för stämmans hallande.

1.7.

'In

Mom. 1. l kommun, där ko111mu11alfullmäktige ieke finnas, skola arligen hallas två ordinarie kommunalstämmor; en före utg-(ingen av maj 111-("111ad för att besluta i anledning av berättelsen om toreo' 1ende arets räken— skape1 och föivaltning samt föi val av ledamöter i valnämnd, enligt vad därom är särskilt stadgat, och en mellan den 15 november och årets slut för bestämmande av kommunens utgifts- och inkomststat samt för anstäl— lande av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

I kommun, där kommunalt'ullmi'iktige finnas, hälles kommunalstämma när sådant är. nödigt för behandling av ärende, i vilket lreslutanderätten är förbehållen stämman.

Kommunalstämma ma kunna beträffande kommunens stämmor besluta, att dessa skola tillsvidare och till dess kommun-alstämman annorlunda be- slutar hållas 51 sön- eller helgdag eller a viss annan veckodag; kommunal- stämma för behandling av ärende, som fordrar skyndsam handläggning, ma likväl kunna hållas ä annan veckodag än som för kommunens stämmor eljest kan vara bestämd.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat. Den, vilken säsom ledamot av kommunalnämnd eller eljest är redo— visningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av

sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda förvaltning.

Mom. 2. Konnnunalstämma hålles även när Konungens befallnings- havande eller kommunalnämnden det äskar, eller du ordföranden finner sådant nödigt. '

Enskild man, som är berättigad till talan i kommunalstämma, även- som vederbörande kronobetjänt, äger ock kommunalstämmas sammankallande för uppgivet ärende begära. Varder denna begäran av ordföranden av- slagen, meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen med skälen där- till, och äger sökanden att däröver föra klagan inom den tid och på den ort, som för besvärs anförande i _S 91 stadgas.

så is.

De ärenden, som (1 kommunalstämma till avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden eller annan av kommunen tillsatt nämnd eller styrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val mä dock kunna av kommunalstämma förrättas utan föregående beredning. Lag samma vare, där ärende kräver skyndsam handläggning och icke avser utgift eller avhändande av kommunen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon kommunens rättighet.

lnnan ärende, som beretts annorledes än genom kommunalnämnd, företages till avgö'ande a kommunalstämma, skall kommunalnämnden läm— nas tillfälle att däröver avgiva _vttrande.

Skola tva eller flera personer utses för särskild beredning, varom o "(111 t'örmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest sadant äskas av minst si manga väljande, som motS'ara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med 1; och har i sådant fall stäm- man att bland de närvarande röstberättigade kommunmedlemmarna utse erforderligt antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

% 19. Mom. ]. Kan ärende etc.. (lika med nuvarande lydelsen:) —— #

fortsättande. _ Mom. 2. 1111 jämlikt & 18, S 40 mom. 2 eller & 62 val sker pro-

portionellt äger ordföranden om han med avseende a befa'ad tidsutdräkt eller av annan anledning sa finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats och ilman sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande och avslutande. ] sadant, fall skola vid stäm'man utses minst tva personer att såsom kontrollanter närvara vid den fortsatta 'alförrättningen, och skall valurnan i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst tva närvarandes sigill samt därefter sättas 1 säkert förvar l11n.111 förseglingen vid förrättningens fortsättande. borttages, skall ordföran- den i kontrollanternas närvaro föivissa sig om att sigillen äro obrutna.

Sälskild kungörelse om dag för nlfouattmnuens fortsättande erfor- dras ej.

Älom. E%. ()111 vid etc. (_lika med nuva 'ande lydelsen) _ — — — ordning.

;; 20——2ö.

(Lika med nuvarande lydelsen.)

III. Om kommunalfullmäktige.

; 27——34. "If

(Lika med nuvarande lydelsen.)

S:".

*JR

Mom. 1. Följande ärenden mä ej av kommunalfullmäktige upptagas: ' a)v .11 av kommunalfullmäktige, vilka .11 skola förrättas inför val- nämnden i den ordning, som i & 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunal- stämma, nämligen

ärenden, varom förmäles i % 10 mom. 2 och % 11 mom. 2, val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma, beslut i frågor, varom i %% 16, 27 och. 28 sägs, ävensom beslut en- ligt g 17 angående dag för kommunalstämma.

Mom. 2. Där annorstädes ete. (lika med nuvarande lydelsen) —— —— — kommunalfullmäktige.

; se

(Lika med nuvarande lydelsen.)

IV. Om kommunalnämnden. %% 37—39.

(Lika med nuvarande lydelsen.) % 40.

Mom. 1. Kommunalstämman utser etc. (lika med 1111 farande lydel- sen) — — — suppleanter.

Mom. 2. Val av ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd sker porportionellt på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många 'äljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samt— liga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet ordi- narie ledamöter, valet avser, ökas med 1; och har i sådant fall stämman att bland de närvarande röstberättigade kommunmedlemmarna utse erfor- derligt antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

;; 41——56.

(Lika med nuvarande lydelsen.)

V. Om folkskolestyrelsen.

; 51

Mom. 1. Varje kommun utgör ett skoldistrikt; dock mä Konungen, när synnerliga skäl därtill äro, såsom att en väsentlig lättnad uti eller en jämnare fördelning av utgifterna för skolväsendet kan vinnas eller att be- folkningen inom någon del av kommunen har nära förbindelse med be-

folkningen 9. plats inom annan kommun, kunna förordna, att två eller flera kommuner skola i deras helhet eller beträffande vissa delar av desamma

utgöra ett skoldistrikt ()(ll aligger det i sådant fall kommunerna att för ändamalet sammansluta sig till bkommunalförbund, pa sätt i lag däiom äl särskilt stadgat

Mom. 2. I varje skoldistrikt skall finnas en folkskolestyrelse. Mom. 3. Folkundervisningen inom skoldistriktet ordnas enligt be- stämmelser, som Konungen utfärdar.

l"("11' varden om och befattningen med fortsättningsskol1111 ma, där kom- munen finner det vara till fördel för skol 'äsendet, utses särskild fortsätt- ningsskolestyrelsc pa sätt i S (14 sägs.

För förvaltning och värd av folkbibliotek, jämväls sadant som i sig innefatta1' skolbibliotek, mä. där kommunen finner sadant lämpligt, utses särskild biblioteksstyrelse i den ordning ; 61”) stadgar.

Mom. 1. 1'olksk()lestyrelsen har att ombesörja varden om och befatt- ningen med saväl folkskolans som ock, därest icke särskild fortsättnings- skolestyrelse finnes utsedd, fortsättningsskolans angelägenheter.

l dessa hänseenden tillkommer det folkskolestyrelsei1 särskilt: 11) att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen;

b) att tillsätta och avskeda lä 'are och tjänstebiträden; () att omhänderhava och förvalta de medel och tillgångar, som ställas till sty relsens fö1fogande, samt hava tills1n över och vård om de för skol- 1äsendet upplatna lokaler och fastigheter;

(1) att va1je ar avlämna utgif'ts- och inkomstförslag för det nästföl- jande aret, pa sätt i ål 79 mom. 2 sägs samt föra fullständiga räkenska- pe1 öve1 omhänderhavda medel (1(11 a1 g1v.1 redovisning för fö1'1altningen;

e) att till kommunalstämman elle1 kommunalfullmäktige, där sadana finnas, göra de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla;

f) att verkställa beredning av de. till styrelsens verksamhetsområde hörande ärenden, vilka skola förekonnna till behandlingä akommunalstämma eller i kommunalfullmaktige; samt

g) att ombesörja verkställighet a1 de beslut, som av konnnunalstäm- man eller kommunalfullinaktige till styrelsens åtgärd överlämnas

1, övrigt aligger det folkskolestyrelsen att i avseende a ärenden, om vilka särskilda föreskrifter i lag eller författning äro eller varda givna, ställa sig till efterrättelse 'ad därutinnan för styrelsen föreskrives.

Mom. 2. Fo]ksl1'olestyrelscn tillkommer därjämte att handhava värden om och befattningen med kommunens blbhoteksv 1sende iden mån be- styret därmed icke, pa sätt i % 118 omförmäles, överlämnats at särskild biblioteksstyrelse; och skall i avseende å folkskolestvrelsens åligganden härutinnan i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad här ovan i mom. 1 är stadgat.

Mom. 3. Angacnde folkskolestyrelsens skyldigheter med avseende a uppfostran ät 'anartade och i sedligt avseende försummade barn, där ej särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, är särskilt stadgat

% 60.

Där s.i1skild fortsättningsskolestv 'relse eller särskild biblioteksstvrelse finnes, skall, i vad pa vardera styrelsens befattning ankommer lända till efterrättelse vad i % 59 är för folkskolestyrelsc stadgat med avseende a 'arden om och befattningen med fortsättningsskole— och biblioteksväsendet.

& 61.

Mom. 1. Kyrkoherden är ledamot i folkskolestyrelsen. Är, iannex- eller kapellförsamling, särskild prästman anställd, äger denne att såsom ledamot deltaga i folkskolestyrelsens förhandlingar och beslut, när kyrko- herden ej själv är tillstädes.

I kommun, som består av två eller flera församlingar, eller delar av församlingar med särskilda kyrkoherdar, skall den bland dessa, som 'dom- kapitlet utser, vara ledamot i folkskolestyrelsen. '

I övrigt utser kommunen ledamöter i folkskolestyrelsen till så stort antal, som kommunen finner lämpligt, dock mä detta antal icke under— stiga sex.

Vid samma tillfälle utses jam 'äl suppleanter till lika antal som de valda ledamöternas. ,

Mom. 2. V id folkskolestyrelsens sammanträden äger av de inom skoldistriktet anställda lärarna, förutom den eller dem, som tilläventyrs

ma vara valda till ledamöter i folkskolestj'relsen, ytterligare en lärare vara tillstädes och i överläggningarna men ej i besluten deltaga, med rätt för honom att, där han så önskar, fa sin uttalade mening antecknad i folk— skolestyrelsens protokoll; dock att sadan lä 'are ej ma deltaga i behandling av frågor rörande lärares tillsättande och avskedande eller utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare eller meddelande åt lärare av varning för oskicklighet eller försummelse i tjänsten eller för mindre gott uppförande.

Val av representant för lärarekaren, varom nu nämnts, ävensom av suppleant för denne., sker i enlighet med därom i folkskolestadgan medde- lade föreslx'rifter.

; (52.

Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelse sker proportionellt pa sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhalles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet ordinarie ledamöter, valet avser, ökas med 1; och skall i sådant fall vid valtillfället, bland de när- varande röstberättigade, utses erforderligt antal personer att vid valförrätt- ningen biträda ordfö'anden.

Vid val, som ej sker proportionellt, skall tillika bestämmas den ord— ning, i vilken suppleanterna böra inkallas till tjänstgöring.

% 63.

Ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelse *äljas fören tid av fyra ar, räknade från och med den 1. januari året näst efter det, då valet skett.

Avgår vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänst- göringstiden, och har valet- ej skett proportionellt, anställes fyllnads ”al; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgående återstatt. Avgår vald ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt den mellan sup- pleanterna bestämda ordningen bör i stället inträda.

% 6—1.

Ledamöter i särskild fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som kommunen finner lämpligt, av kommunen och folkskolestyrelsen så-

lunda, att kommunen väljer det antal ledamöter, som är närmast under hälften, och folkskolestyrelsen övriga ledamöter.

1 enahanda ordning utses jämväl ett lika antal suppleanter för leda- möterna; och skall därvid tillika bestämmas den ordning, i vilken supple- anterna böra inkallas till tjänstgöring.

Vid val av ledamöter och suppleanter i särskild fortsättningsskole styrelse skall tillses, att det praktiska arbetets intressen bliva 1 vederborlin män tillgodosedda.

Valet gäller för fyra är, räknade f'än och med den 1 januari aret näst efter det, da. valet skett.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöring;— tiden, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda .valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstätt.

.,.

Go.

fll—7

Kommunen utser ledamöter i särskild biblioteksstyrelse till så stort antal, som kommunen n'nner lämpligt.

Yid samma tillfälle utses jämväl ett lika antal suppleanter; och skall därvid tillika bestämmas (len ordning, i vilken suppleanterna böra in— kallas till tjänstgöring.

Valet gäller för fya är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, dä valet skett.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

s 66.

Den som tillhör kommunens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte ma ej vara ledamot eller suppleant i folkskolesty relse.

I avseende pa villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller sup- pleant i folkskolestyrelse ävensom angaende lättighet att avsäga sig upp- draget gäller vad i 5 13 om ordförande i kommunalstämma är stadgat.

% 67. _

Folkskolestyrelsen utser inom sig för varje kalenderår en ordförande och en vice ordförande.

435 s 68.

Folkskolestyrelseu sammanträder, pä ordförandens kallelse, & det ställe och a de tider, som styrelsen bestämmer, samt i övrigt så ofta ordföran- den finncr nödigt, eller da minst halva antalet av styrelsens ledamöter därom gör framställning,

'] !( ; e..).

[ folkskolestyrelsens överläggningar och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen, mä icke deltaga ledamot eller suppleant, som är av främmande trosbekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Folkskolestyrelsens protokoll och beslut skola antingen genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för varje gång, uppdrag-as åt två eller flera av ledamöterna att jämte ordföranden verkställa justeringen. *

Sedan protokollet blivit justerat skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, da gudstjänst hälles.

sn.

Folkskolestyrelsen utser för varje är inom eller utom sig en kassa- förvaltare.

En var ledamot av folkskolestyrelsen ansvarar gemensamt med de övriga för de medel, densamma haft under sin förvaltning ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit an- tingen av kommunen eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

72.

'IÄ

I övrigt gäller för folkskolestyrelse i tillämpliga delar vad i denna förordning är stadgat om kommunalnämnd.

% 73.

Vad i denna förordning är stadgat om folkskolestyrelse skall i till— lämpliga delar gälla även om särskild fortsättningsskolestyrelse och biblio— teksstyrelse.

VI. Om kommunalutskylder, deras uppbörd och redovisning.

ss 71476.

-)

(Lika med nuvarande lydelsen av S% 5

77.

”va

Där i lag eller allmän författning 1i.r stadgat, att kommunalutskyld endast från vissa av de i % 74 omförmälda etc. (lika med nuvarande l_v- delsen av s 60) — — — från de i SS 74, 75 och 76 föi kommun 1] utskylders utgörande stadgade grunder.

78.

cl)?»

Då fraga om ny utskyld förekommer, skall grunden för dess utt-axe— ring först bestämmas i enlighet med vad i %% 74, 75, 76 och 77 stadgas.

% 79.

Mom. 1. Kommunalnämnden åligger att varje år före den 1 novem- ber för kommunen uppgöra ett utgiftsförslag och ett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget upptagas: de kommunens skulder, som antingen till hela beloppet eller till viss del därav, förfalla till betalning under det nästföljande året; de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande året, de utgifter, som ytterligare, enligt kommunalnämndens framställning,

kunna av kommunens gemensamma behov för det nästföljande aret pa— kallas; och ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov användas.

[ inkomstförslaget böra upptagas: det löpande årets möjliga behallning; alla då redan för kommunalbehov beviljade anslag, som förfalla till uppbörd under det nästföljande uret",

de inkomster, som pa annan grund beräknas böra under det nästföl- jande året tillgodokonnna kommunen; samt

den smnma, som ytterligare kan erfordras,jämte förslag till sättet för dess anskaffande, varvid, där uttaxering föreslas, tillika stall angivas storleken av det belopp, som anses böra belöpa pa varje till grund för fördelningen liggande kommunal skatteenhet.

Mom. 2. För ovannämnda ändamål aligger det oek de särskilda st_v- relser, vilka kommunen för vissa bestämda förvaltningsbestyr tillsatt, att till kommunalnämnden före den 1 oktober ingiva sina specialförslag över utgifter oeh inkomster för det nästföljande året.

Mom. 3. Sedan, jämlikt stadgandet i lagen 0111 församlingsstyrelse & (52 mom. 3, ett exemplar av församlingens utgifts- och inkmnstförslag blivit till kommunalnämnden överlämnat, åligger det kommunalnämnden att, med ledning därav ävensom av kommunens här ovan imom. ] omför- mälda utgifts- och inkomstförslag, i en särskild tablå meddela en summa- risk översikt av vad som för saväl kommunens som församlingens behov för det nästföljande året äskas jämte utlatande angående verkningarna av ett bifall därtill med hänsyn till samma års kommunalskatt.

Av tablån skall ett exemplar tillställas kyrkostämmans eller, där kyrkofulhnäktige finnas, dessas ordföramle före den I november.

; 811.

Utgifts— och inkomstförslagen skola, jämte den i % 79 mom. 3 om- förmälda tablå, från dagen för kungörandet av (len mellan den .15110ve1n- ber och arets slut sammant'ädande ordinarie kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas, från dagen för kungörandet av fullmäktiges motsvarande sammanträde, hållas tillgängliga på lämplig ort, som i kan- görelsen tillkännagives; och skola på nämnda stämma eller fullnu'iktigsam- manträde särskilt de i utgiftsförslaget upptagna utgifter, som enligt % 79

först da till beviljande föreslas, jamte de fragm och behov, av vilka de- samma pakallas, till överläggning och avgörande företagas

]*fter fulländad granskning skola förslagen, jämte de 1 anledning därav fattade beslut., aterlamnas till 110111innnalnämndeii,som daruti infor beslutade ändringar och tillägg och därefter oförtövat ombesörjer upprättande av 111- dentlig debiterings— och uppbördslängd.

De bidrag, vilka salunda blivit beviljade att under det nästföljande aret utgå, anses för det löpande årets kommunalutskylder och skola till utgörande fördelas på dem, som under det löpande aret varit till kommunen skattskyldiga.

; 81.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogadeformulär litt. B., skall innehalla hanvisning till de beslut, pa vill1 11 arets ntdebi- tering grundar sig, samt upptaga: 'arje skattskyldig till namn och bostad; antalet av de hos honom mantalsskrivna personer; taxeringsvärdet 51 fast egendom, särskilt för i mantal satt jord, särskilt för jordbruksfastighet utan mantal och särskilt för annan fastighet; beräknade inkomsten av v1'_11je särskilt slag av fastighet samt av kapital och arbete; ävensom beloppet av den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter annan grund påförda utskylder till kommunen och församlingen. Till bestyrkande av uppbörden skall langden slutligen innehalla sarskilda kolumner fö' anteck- ning om inbetalningar, restantier o1h avkortningar.

s s2.

Mom. 1. Sedan debiterings- och uppliördslängden blivit upprättad, kungör kommunalnämnden på enahanda sätt, som i g 16 om kallelse till komumnalstamma är stadgat, att längden p11 lämplig ort, som uttryckligen utsättes, halles de skattskyldiga för :granskning tillgänglig under viss tid, minst fjorton dagar, äknade f1'1'1n dagen för kungörelsens avkunnande.

Mom. 2. Anmärkning, vartill någon emot debiterings— och uppbörds— längden tror sig äga fog, skall göras, muntligen eller skriftligen, hos kom- munalnämnden eller, skriftligen, hos dess ordförande. Över framställd an- märkning beslutar kom1111111alnämnden. Tillkännagivande om tid och ort

* Här utelämnat.

för det salnnianträde, da nämnden till prövning företager anmärkningarna, skall intagas i den i mom. 1 omförmälda kungörelse; och skall därvid til- lika meddelas, att anmärkning mot längden, föratt komma under pröv— ning, skall göras sist & nämnda sammanträde.

Mom. 3. Om efter gjord anmärkning någon befrias från honom i debiterings- och uppbördslängden påförda utskylder på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande av desamma, må. kom1n111111lnän1nden, efter vederbörandes hörande, överilytta skattskyldigheten på denne.

Protokoll över kom11111n11lnä1n11dens beslut i ärende, varom i g 82 sägs, skall genast eller sist inom fjorton dagar uppsättas och justeras, varefter tillkännagivande därom sker från predikstolen i kyrkan nästa sön— eller helgdag, da Dgudstjänst halles. Hör till kommunen jämväl annex- eller kapellförsamling skall dylikt tillkännagi'ande ske allenast i kommunens huvudkyrka.

% 1111.

Skattskyldig, som försummat att inom den i % 82 besämda tid göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden_ i vad den honom rörer, äger vidare ej rätt att föra klagan däröver.

Rö 'ande besvär över kommunalnämnds beslut i hithörande fragor g aller vad i % 92 bestämts för klagan över kommunalstämnms eller kommunal- fullmäktiges beslut med iakttag,ande att besv1'1rstide11 räknas f' 1111 det till- kännagivande om verkställd justering av kommunalnanmdens protokoll enligt 'g' 83 ägt r,um samt att diarieutdrag, 'arom i % 92 förmäles, inom där bestämd tid ingives till konnnunalnämndens ordfö ande,

Skattskyldig, som besvärat sig däröver att av honom framställd an- märkning mot debiterings- och uppbin'dsh'ingden, i vad den honom rörer ej blivit godkänd, är icke dess mindre pliktig att vid uppbördsstämman erlägga det honom påförda. utskyldsbeloplnä, mot honom förbehällen rätt att få det åter, därest hans besvär godkännas.

Kommunalnämnden äger att hos Konungens befallningshavande gora framställning om rättelse av debiterings— och uppbördslangden pa den griind,

att debitering underlåtits eller skett till för lågt belopp; skolande sådan framställning, för att upptagas till prövning, till Konungens befallning» liavande. inkomma. inom ett år efter avkunnandet av den i _S 82 omför- miilda kungörelsen.

Efter det debiterings— och uppbördslängden i ovan stadgad ordning blivit slutligen granskad, åligger det kommunalnämnden att ofin'dröjligen utfärda och låta tillställa de skattskyldiga behöriga debetsedlar.

Stämma för uppbörd av salunda debiterade ntskylder skall kungöras fjorton dagar förut och på lämplig ort inom kommunen snarast möjligt förrättas av kommunalnäinnden eller vissa dess medlemmar, savida icke kommunalstämman finner skäligt att om tiden eller sättet för uppbörden annorlunda förordna.

; se.

1

(lika med nuvarande lydelsen av ; 68.)

55 87—88. (Lika med nu farande lydelse av &; 70—7—7l.) ; 89. Till granskning etc. (lika med nuvarande lydelsen av S 72.) ,,, — ,,,

. som enligt 5 17 före utgangen av maj månad sammanträder — ' — vid- tagas skall.

VII. Om underställning och besvär.

&; 90.

(

fl'ör att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut under— ställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning oeh fastställelse, då besluten angå:

aj försäljning, pantförskrivning eller utbyte av 1121ng sadan kom— munen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta avseende ändamål genom gäva eller tt,-staniente kommunen tillfallit, ävensom över— enskommelse, som medför föräinlring i de rättigheter, kommunen till sådan fastighet äger; och

b) upptagande av lan; doek att underställning ieke erfordras i fraga om beslut att upptaga län, där genom sådant beslut sannnanlagda beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning ieke överstiger skill- naden mellan, a ena sidan, en tiondel av den sannnanlagda inkomst, för vilken enligt & 75 kommunalutskylder skolat för sistförflutna aret utgöras, och, a andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola. i kom- munen anskatfas genom uttaxering; skolande i sistnämnda summa icke in- räknas de belopp, som avse folkskole'äsendet och uppfostran at vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Kungl. Maj:ts nadiga prövning skola eek underställas de av kom- munalstämman antagna förslag till nya eller förhöjda avgifter 51 den all- männa rörelsen, såsom väg-, bro- och fär-jpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga prövning under— ställas, skall inSändas till Konungens befallningsha”ande, vilken det åligger att handlingarna, jämte eget utlatande, till Kungl. Maj:t överlämna.

.) l,—92.

Elf; ”If—1

(Lika med nuvarande lydelsen av Så 74——751).

& 93.

Medlem av kommunen, som vill styrka, att felkskolestyrelsens beslut vilar på e'ättvis grund, eller icke är i laga ordning tillkommet, eller står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, ävensom den, som tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande art eller med avseende & överklagandet därav i lag eller författning annorlunda är stadgat, däruti söka rättelse genom besvär, vilka, jämte det överklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det tillkännagivamle om verkställd justering av det över be- slutet förda protokoll enligt % 70 ägt rum, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål, som avses i _S 59 mom. 1 a) och b) till det dom-

kapitel, varunder skoldistriktet hör, men i andra mål, till Konungens befall— ningshavande i länet; dock att, där beslutet uteslutande rör enskild persons förhållande, tiden för talans fullföljande skall räknas från den dag, då beslutet blivit klaganden genom utdrag av protokollet delgivet,dage1i då det skedde lik äl oräknad; oeh aligger det klaganden därjämte sa "i'äl att vid besvären foga bevis om dagen, då ovanberörda tillkännagivande. ägt rum, eller beslutet genom utdrag av protokollet delgivits klaganden, som ook att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärs inlämnande utgått till folkskolestyrelsens ordförande ingiva diarieutdrag däröver, att han in— lämnat sina besvär a ort, som vederbör.

Konungens befallningshavande och domkapitlet böra giva varandra del av bes siviren när ärendet kan anses höia till gemensam behandling.

Utan hinder av förd klagan mä beslutet gå i verkställighet däiest icke den prövande myndigheten annorledes förordnar

% 94.

(få bes 'ären därpå ut, att beslutet icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myn- digheten, där den finner skäl godkänna besvären, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet k 'änkt, och 'arda besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den, som klagat, men beslutet står i övrigt fast, utan så. är, att det finnes strida emot allmän lag eller författning eller eljest vila på eiättvis grund, då den prövande myndigheten ook må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

Om Konungens befallningshavande vid prövning av anförda besvär över kommunalnämndens beslut i fråga om framställd anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden eller på framställning av kommunalnämn- den finner, att debitering underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger Konungens befallningshavande, efte1 vederbörandes hörande, vidtaga e1f01- derlig iättelse i debiteringen Jämväl 111å,om någon av Konungens be- fallningshavande befrias från honom i debite1ings— och uppbördslängden påförda utskylder på den grund, att annan person bort uppföras till utgö- rande av desamma, Konungens befallningshav ande, efter vederbörandes hö- rande, överflytta skattskyldigheten på denne.

;" 95.

I Konungens betallningshavandes utslag 1n11,(l1i1'ieke föl vissa f1agor annan ordning uttryckligen är stadgad, ändring sökas hos Kungl. Maj:t senast före klockan tolv '.'1 trettionde dagen efter delfaendet, dagen da det _kedde likväl oräknad; dock att menighet, som klagar, a'ger tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än ovan sägs.

I avseende på tiden och sättet för ändrings sökande i utslag, som domkapitlet givit, gäller vad särskilt är stadgat.

;; 96——98.

(Lika med nuvarande lydelsen av %% 78 80.)

Övergångsstadganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925; skolande därvid föl jande bestämmelser iakttagas:

1. Då" denna lag träder i kraft skall, för såvitt ej, på därom gjord framställning, Konungen annorlunda förordnar, kommunen omedelbart över- taga de rättigheter, vederbörande församling, församlingar eller skoldistrikt hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas för folk— skole- och fortsättningsskoleväsendet, uppfostran åt vanartade och i sedligt av— seende försummade barn, ävensom biblioteksväsendet, samt vara pliktig att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa angelägenheter, för Vilka veder- börande församling eller 'skoldistrikt häftar.

2. Närmare bestämmelser rörande kommuns övertagande av nyss om- förmälda rättigheter och skyldigheter, där ieke kommunens område sam- manfaller med vederbörande församlings, församlingars eller skoldistrikts område, meddelas av Konungen.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å de ipunkt 1 omförmälda ändamål, vilka före den 1 januari 1925 blivit eller därefter bliva ställda under förvaltning av Skolråd eller folkskole- styrelse eller särskild fortsättningsskolestyrelse eller särskild barnavårds- nämnd eller sarskild styrelse för folkbibliotek, gäller vad särskilt är eller bliver stadgat.

4. De före tidpunkten för denna lags trädande i tillämpning i veder- börlig ordning fattade beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet, som om besluten fattats av vederbörande kommun. 5 låestar vid denna lags ikraftträdande kommun av tva eller fiera sär— skilda skoldistrikt, dä skola dessa skoldistrikt från och med utgången av femte kalenderåret fran lagens ikraftträdande, eller det tidigare är kommunen bestämmer, utgöra ett skoldistrikt. lntill dess denna förening skett, gälle i vartde'a skoldistriktet i avseende a 'arden av de i punkt 1 omförmälda angelägenheter vad i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 18152, med däri sedermera gjorda ändringar, är rörande varden av folkskolans och därmed sammanhängand' angelägenheter stadgat. G. Består vid denna lags ikraftträdande ett skoldistrikt av tva eller fiera kommuner, eller av delar utav skilda kommuner, dä skola dessa kommuner, därest de önska bibehålla gemenskapen, hava inom fem är från ikraftträdandet för ändamålet sammanslutit sig till kommunalförbund pa Sätt därom är särskilt stadgat. Intill dess denna sannnanslutning skett eller gemenskapen efter utgången av nämnda tid upphört, gälle om sådant skoldistrikt i avseende 1"1 värden av de i punkt 1 omförmälda angelägen- heter vad i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolrad den 21 mars 1862, med däri sedermera gjorda ändringar, är rörande värden av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter star gat.

7. Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelse, så ock, där så erfordras, av ledamöter och suppleanter i särskild fortsättningsskole- styrelse och i särskild biblioteksstyrelse skola, i andra fall än de i punkt 5 och 6 omnämnda, i enlighet med denna lags bestämmelser äga rum första "gången är 1924. Ledamot eller suppleant i skolrad eller i gemensamt kyrko- och skol- råd, vilken är vald tidigare. än nu är sagt, mä ej med befattningen fort— fara längre än till utgången av år 1924.

8. Med granskning av och beslut om 1924 ars räkenskaper och förvaltning i vad angår folkskole-, fortsättningsskole- och biblioteks- väsendet ävensom uppfostran ät vanartade och i sedligt avseende för- summade bara skall förfaras i enlighet med hittills gällande bestäm— melser.

9. Vad i % 84. stadgas om ordningen för sökande av 'ättelsei de—

biterings— eeh uppbördslängd skall ieke tillämpas i fraga om den i decem— berstämman 1924 till granskning framlagda längden, utan skall i avseende '."1 denna hittills gällande bestämmelser tillämpas.

10. Vad rörande folkskoleväsendet och därmed sammanhängande an— gelägenheter är i lag eller författning sagt om kyrkostämma och skolräd skall hädanefter, så vitt angar landskonnnun, tillämpas på kommunal- stämma eller kommunalfullmäktige samt folkskolestyrelse.

3.

Förslag till L A G

angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad.

1. Allmänna stadganden. $, 1.

Varje stad, med därunder lydande område, utgör för sig en sarskild kommun, vars medlemmar äga att själva, efter vad bdenna föi'01dning näi- mare bestämmer, vårda sina gemensamma ordnings- och hushallningsange— lägenheter såvitt icke, enligt gällande författningar det tillkommer offentlig iimbetsmyndighet att (lem handhava.

Vad här ovan sags gälle1 även fragor om folkskole— och fortsättnings- skoleväsendet, om uppfostran at vanartade och i sedligt avseende försum— made barn, samt om folk- och skolbibliotek; sa ock fragor om anskaffande och ordnande av begravningSplats samt bestämmande av avgifter för grav- platser, där Konungen för särskilt fall förordnat, att v uden av dessa an— gelägenheter skall tillkomma den beinge1liga kommunen.

Huruledes vården av kyrkliga angelägenheter tillkommer kyrkoförsam- lingen, därom stadgas i lag om församlingsstyrelse.

8,5 2—7.

(

(Lika med nuvarande lydelsen.)

11. Om allmänna rådstugan. _ss H—v—lå. lika med nuvarande lydelsen.) s 11.

Mom. 1. Allmän radstuga ete. llika med nuvarande lydelsen) —1---' 1 1111 'ntliga .

Mom. 2. I stad, där stadsfullmäktige finnas, hälles allmän radstuga när sadant är nödigt för val av fullmäktige eller eljest för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten är förbehållen allmänna rådstugan. Val, som nu är sagt, skall förrättas inom tiden f 'än och med den lö september till och med den 30 november.

1 stad, där stadsfullmäktige ieke finnas, skall allmän rådstuga hållas varje är före utgången av maj manad för att besluta i anledning av be- rättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, samt mellan den 15 november och årets slut för bestämmande av stadens utgifts- och in— komststat och för anställande av val till de befattningar inom konnnunen, vilka vid årets slut bli '11 lediga, ävensom för val av revisorer. ,

Den, vilken sasom ledamot av drätselkammare eller eljest är redovis- ningsskyldigltill kommunen, ma icke väljas till revisor av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av sådan förvalt— ning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda förvaltning.

Mom. 3. Allmän rådstuga etc. [lika med nuvarande lydelsen) —— _ _ nödigt.

& 15.

Kallelse till allmän rädstuga skall av magistraten utfärdas samt kun» göras minst fjorton dagar förut genom offentligt anslag. Kallelsen bör ock, om möjligt, minst åtta dagar föl'e sammanträdet, införas i en eller flera orts— tidningar, därvid sådana tidningar bö 'a väljas, som genom spridning inom olik: grupper av stadens invånare bringa kallelsen till de flestas kännedom.

Det tillkommer allmän rådstuga eller i stad, där stadsfullmäktige lin— nas, fullmäktige att besluta, i vilken eller vilka tidningar sadan kallelse skall införas. Beslut, "arom 1111 är sagt, skall gälla tillsvidare och till dess allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige annorlunda besluta, dock minst ett .11—. Har vid beslutets fattande förslag om kallelsens införande i annan

ortstidning än de salunda bestämda varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall kallelsen införas jämväl i denna tidning.

Kallelsen skall innehålla förteckning på de ärenden, som vid samman- trädet skola till överläggning förekomma.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse ieke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet, må allmän rådstuga kunna hållas efter kortare kallelsetid, men icke förr än dagen efter den, då kal- lelsen kungjordes, vilket i sådana fall ma ske genom offentligt anslag och på. annat lämpligt sätt, som vid allmän rådstuga på förhand blivit bestämt. Ej må ä sådan rådstuga beslut fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill, ej heller om avhändande av staden tillhörig egendom eller efter- skänkande av någon stadens rättighet.

; 16.

lÖj nia ärende a allmän 'ådstuga till behandling företagas förr, än det blivit vederbörligen berett av magistraten eller stadens drätselkammare eller annan av allmän rådstuga tillsatt styrelse, dit detsamma efter ärendets be- skaffenhet hör, eller av särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Skola två eller flera personer utses för beredning, varom ovan förmä- les, sker 'alet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest sa- dant äskas av minst sf mänga 'äljande, som motsva'a det tal, vilket er- hålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med !.

517—2o

(_Lika med nuvarande lydelsen.)

J/J

|

[II. Om stadsfullmäktige.

gg 21__35_

(Lika med nuvarande lydelsen.) % 36.

Vid stadsfulliiiäktiges sammanträde är en var bland dem be 'ättigad att väcka förslag rörande stadens gemensamma angelägenheter , dock må sålunda

väckt förslag ej till omedelbart avgörande företagas, utan smll det först för utredning överlämnas till stadens drätselkammare eller annan av stads- kommunen tillsatt styrelse, dit detsamma efter ärendets beskaffenhet hör, eller till särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Skola trä eller flera personer för dylik beredning utses, sker valet proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat, därest sadant äskas av minst så många Väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väl- jandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med ].

gs arme").

(Lika med nuvarande lydelsen.)

lV. Om stadens magistrat. && 413—54.

(Lika med nuvarande lydelsen.)

V. Om folkskolestyrelsen.

Mom. 1. Varje stad utgör ett skoldistrikt; dock ma. Konungen, när synnerliga skäl därtill äro, såsom att en väsentlig lättnad uti eller en jäm- nare fördelning av utgifterna för skolväsendet kan vinnas eller att befolk- ningen inom någon del av kommunen har nära förbindelse med befolk— ningen å plats inom annan kommun, kunna förordna, att trä eller flera kommuner skola i deras helhet eller beträffande vissa delar av desamma utgöra ett skoldistrikt, och åligger det i sådant fall kommunerna att för ändamålet sammansluta sig till kommuualförbund, på sätt i lag därom är särskskilt stadgat.

Mom. 2. I varje skoldistrikt skall finnas en folskolestyrelse. Mom. 3. Folkundervisningen inom skoldistriktet ordnas enligt bestäm- melser, som Konungen utfärdar.

_s 56.

För vården om och befattningen med fortsättningsskolan ma, där kom— munen finner det vara till fördel för skol 'äsendet, utses-särskild fortsätt- ningsskolestyrelse, på sätt i S 62 sägs.

S—rzjma

För förvaltning och vård av folkbibliotek, jämväl sadant som i sig innefattar skolbibliotek, mä, där kommunen finner sådant lämpligt, utses särskild biblioteksstyrelse i den ordning 5 63 stadgu

557.

Mom. ]. l'olkskolestvrelsen har att ombesörja vården 0111 och befatt— ningen med såväl folkskolans som ock, därest icke särskild fortsättnings- skolestvrelse finnes utsedd, fortsättningsskolans angelägenheter.

l dessa hänseenden tillkommer det folkskolestyrelsen särskilt:

a) att i enlighet med gällande författningar O(ll reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen;

bi att tillsätta oeh avskeda lära1e och tjänstebiträden;

e) att omhänderhava och förvalta de medel och tillgångar, som stäl— las till styrelsens förfogande, samt ha 'a tillsyn över och vård 0111 de för skolväsendet upplatna lokaler och fastigheter;

(li att varje år avlämna utgifts- och inkmnstförslag för det nästföl— jande aret, på sätt i g 82 mom. 2 sägs,s samt föra fullständiga räkenski- per över omhänderhavda medel och avgiva redovisning för förvaltningen;

e) att till stadsfullmäktige (ller allmänna rådstugan göra de framställ— 11111(r11(1(h förslag, vilka omstandi 1'heteina kunna pakalla;

fl att verkställa beredning av de till styrelsens verksamhetsomrade hörande ärenden, vilka skola t'örekmn-m.1 till behandling i stadsfullmäktige eller .1 allmänna rådstugan; samt

gl att ombesörja verkställigheten av de beslut, som av stadsfullmäk- tige eller allmänna rådstugan till styrelsens åtgärd överlämnas.

I övrigt aligger det folkskolestyrclsen att i avseende 11 ärenden, om vilka särskilda föreskrifter i lag eller författningar äro eller varda givna, ställa sig till efter 'ättelse vad därutinnan för styrelsen föreskrives.

Niom 2. Folkskolestyrelsen tillkommer därjämte att handhava värden om och befattningen med kommunens blbhoteksv 1se11de i den man bestv- ret däimed icke, pa sätt i S .)6 omförmäles, överlämnats at särskild biblio- teksstvrelse; och skall i avseende .1 folkskolestjielsens åligganden härut- innan i tillämpliga delar lända till efterrättelse. vad här ovan i mom. i. är stadgat

Mom. 3. Angående. folkskolestyrelsens skyldigheter med avseende a uppfostran at vanartade och i sedligt avseende försummade barn, där ej särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, är särskilt stadgat.

Där si'rskild f'ortsättningsskolestyrelse eller särskild biblioteksstyrelse finnes, skall i vad pa. vardei r.1 st1relscns befattning ankommer, lända till ef'terrättelse .1d i g 57 är föi folkskolestj relse stadgat med avseende .1 värden om och befattningen med fortsättningsskole- och biblioteks1 aseudet.

59.

vn

Mom. 1. Kyrkoherden eller, där flera kyrkoherdar i staden finnas, den bland dess: som domkapitlet utser, är ledamot i folkskolestvrelsen

[ övrigt skola till ledamötei i folkskolestyrelseu av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, allmänna 'adstugan utses personer till s.1 st01t antal, som befinnes lämpligt, dock ma detta antal icke understiga sex. Vid samma tillfälle utses jämväl suppleanter till lika antal som de valda leda- möternas.

Mom. 2. Vid folkskolestyrelsens sammanträden äger av de inom skol- distriktet anställda lärarna, förutom den eller dem, som tilläventyrs må vara valda till ledamöter i folkskolestvrelsen, ytterligare en lärare vara tillstädes och i överläggningarna men ej i besluten deltaga, med rätt för honom att, där han sä önskar, f.1 sin uttalade. mening antecknad i folkskolestyrelsens protokoll; dock att sådan lärare ej må deltaga i behandling av frågor rö- rande lärares tillsättande och avskedande eller utfäidande av tjänstgörings- betyg för lärare eller meddelande .it lär'aie av varning för oskicklighet eller försummelse i tjänsten eller för mindre gott uppförande.

Vad nu sagts skall gälla även beträffande sammanträden av nämnd, varom i & ö?) stadgas.

Val av representant för lä 'arekz'n'en, varom 1111 nämnts, ävensom av suppleant för denne, sker i enlighet med därom i folkskolestadgan medde- lade föreskrifter.

s 60.

Val av ledamöter och s1.1ppleanter i folkskolestyrelse sker proportionellt pa sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet ordinarie ledamöter, valet avser, ökas med 1.

Vid val, som ej sker proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna böra inkallas till tjänstgöring.

s 6].

Ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelsc väljas för en tid av fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, da valet skett.

Avgår vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänst— göringstideu, Och har valet ej skett proportionellt, anställes fvllnadsval; oeli bör den sålunda 'alde tjänstgöra under den tid, som för den avgående äterstätt. Avgår vald ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt den mellan supp- leanterna bestämda ordningen bör i stället inträda.

(52.

IIH—

Ledamöter i särskild fortsättningsskolestyrelse utses till så stort antal, som befinnes lämpligt, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, all- männa rådstugan och folkskolestyrelsen sålunda, att stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan 'älja det antal ledamöter, som är närmast under hälf- ten, och folkskolestyrelsen övriga ledamöter.

.l enahanda ordning utses jämväl ett lika antal suppleanter för leda- möterna; och skall därvid tillika bestämmas den ordning, i vilken supple— anterna böra inkallas till tjänstgöring.

Vid val av ledamöter och suppleanter i särskild fortsättningsskolesty- relse skall tillses, att det praktiska arbetets intressen bliva i vederbörlig män tillgodosedda.

Valet gäller för fyrz är, 'äknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden, anställes fyllnadsval; och bör den salunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne äterstätt.

% (33.

Stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna 'ädstngan utse ledamöter i särskild biblioteksstyrelse till sä stort antal, som beiinues lämpligt.

Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika antal suppleanter; och skall därvid tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna böra inkallas till tjänstgöring.

Valet galler fö1 f11.1 111,1'5'1knade från och med den 1 Januari aret niist efter det, då 1alet skett.

hgål ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden anställes fyllnadsval; (1(11 bör den sålunda valde tjänstgö 'a under den tid, som för den .11(11n(1ne aterstått

% 64.

Ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse kan ej vara den, som icke iir röstberättigad i kommunens angelägenheter; den, som icke uppnått tjun'ufem ars alder' den, som icke rader övei sig och sitt gods; den, som är förkln'ad ovärdig att i rikets tjänst vida1e nyttjas eller eljest pa grund av honom adömd straffpaföljd icke ma utö1a allmän befatt— ning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till stratfpåföljd, varom sist förmäles, eller som är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd,

den, som är förklarad ovärdig att inför rätta för'1 andras talan' den, som tillhör stadens redovisningsskyldiga O(h a1lönade betjante Uppdrag att vara ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse ma eJ' annan avsäga sig än

kv 1nn.1, ambets- eller tJänsteman, som av sin befattning är hindrad att full- göra uppdraget

den, som efter de fy1 1a sistförtlutna arens tJanstgöring sasom ledamot eller suppleant i folkskolestyrelse ar i ordning av '11ga darifanr

den, som uppnått sextio ars ålder; den, som eljest uppgiver hinder, som av stadsfullmäktige eller allmänna r.1dst11(1'a11 godkännes.

65. Folkskolestyrelsen utser inom sig för varje kalenderår en ordföramle ()(:h en vice ordförande. ; 66. Folkskolestyrelsen sammanträder, på ordförandens kallelse, å det ställe och (”1 de tider, som styrelsen bestämmer, samt iövrigt så ofta ordföranden lianer nödigt, eller da minst halva antalet av styrelsens ledamöter darom gör framställning.

g 67.

I folkskolestyrelsens överläggningar och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen, må icke deltaga ledamot eller suppleant, som är av f 'ämmande trosbekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

% (as.

I händelse av ordinarie ledamots avgång eller hinder inkallas supple- ant till tjänstgöring. Därvid skall, så vitt ske kan, iakttagas den ordning. som för suppleanternas inkallande till tjänstgöring blivit bestämd.

% 69.

Folkskolestyrelsen 111-."1 ej handlägga ärende, där icke mer än hälften av ledamöternas hela antal är tillstädes. ])ock äger styrelsen att ät sär— skilda, inom densamma för handläggning av nedan angivna ärenden ut- sedda nämnder, en var bestående av minst fyra personer, överlämna att enligt de närmare föreskrifter, som av styrelsen meddelas, med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande av tjänstledighet .11. och förord- nande av vikarier för lärare, om tillämpning på. enskilda fall av bestäm- melser, antagna av styrelsen, om åtgärder, enligt gällande folkskolestadga, * mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsman, samt för övrigt i mindre ärenden av ekonomisk natur; skolande dock för giltig- heten av dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre av dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit om detsamma ense.

Av ovanberörda nämnder vidtagna atgärder skola vid folkskolestyrel- sens näst—följande sammanträde anmälas för styrelsen.

% 70.

Vald ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält, av folkskolestyrelsen godkänt förhinder avhåller sig från sammankomst, skall böta till kommunens kassa tvåkronor, men dubbelt så mycket, om sammanträdet måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

71,.

”IK

Aro bade ordförande och vice ordförande förhindrade att inställa sig vid folkskolestyrelsens sannnanträde, äger folkskolestyrelsen utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

72.

"JK

Sedan överläggningen förklarats avslutad, framställer ordföranden pro- position, s1." avfattad, att den ma kunna besvaras med ja eller nej. Ord- föranden tillkännagiver därefter, hur enligt hans uppfattning beslutet nt- fallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Val skall, där omröstning förekommer, ske öppet, såvida icke sluten omröstning begäres; mellan lika röstetal skiljer lotten.

(')mröstning i övriga fall sker öppet, och tillkommer varje röstande en röst, äro rösterna lika delade 11 båda sidor, gäller den mening ord- föranden biträder.

73.

”IK

Yid folkskolestyrelsens sammanträden förer ordföranden protokoll eller är för dess ordentliga förande ansvarig. Han har att själv eller med tjänstebiträden, därest sadana av kommunen ställas till styrelsens förfogande, ombesörja sln'iftväxlingen, mottaga alla till styrelsen ställda skrivelser och f "amställningar, tillse att 'äkenskaperna över de medel, som styrelsen om- händerhar, ordentligt föras i enlighet med givna föreskrifter, saint värda styrelsens handlingar och hålla register över dem.

s 74.

Folkskolestyrelsens protokoll och beslut skola antingen genast eller sist vid styrelsens nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för varje gång, uppdragas åt två eller flera av ledamöterna att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske genom anslag hos folkskolestyrelsen.

En var, som det åstundar, äger att av protokollet taga avskrift och att utan lösen få avskriftens riktighet av ordföranden bestyrkt.

; 75.

-..

1301kskolestyrelsen utser for varje år inom eller utom sig en kassa- förvaltare.

En var ledamot av folkskolestyrelsen ansvarar gemensamt med de övriga för de medel, densamma haft under sin förvaltning, ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighct han icke till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förliutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

; 75.

”Vad i denna fin-ordning är stadgat. om folkskolestyrelse skall i tillämpliga delar gälla även om särskild fortsättningsskolestvrelse och liiblioteksstyrelse.

VI. Om stadens drätsel, uppbörd och redovisning därför.

77.

Ull

(Lika med nuvarande lydelsen av ,S 75.)

_s 78.

Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens röstberät— tigade medlemmar, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av all- männa rådstugan.

Sådant val sker, där tal eller flera personer skola utses, proportio- nellt, pa sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så mänga 'äljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljan- des antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med 1.

l stad, där magistrat ej finnes, mä stadsfullmäktige kunna bestämma, att drätselkammaren skall utgöras, utom av de särskilt valda ledamöterna,

jämväl av kommunalborgmästaren eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande.

s 79.

(Lika med nuvarande lydelsen av S 57.)

; so.

Mom. i.. De i nästföregaende etc. (lika med nuvarande lydelsen av % 58) — _ —— utgöras.

Mom. 2. Där i lag etc. (lika med nuvarande lydelsen) — — — förordnat är. I övrigt ma avvikelse från sagda grund icke i annan man ske än & 81 medgiver.

; 81. Skulle i andra fall än dem, som genom ; 80 bestämmas, förslag etc. (lika med nuvarande lydelsen) — —— —— kräver.

% 82.

Mom. 1. Magistraten åligger att, med ledning av de från drätsel- kammaren infordrade upplysningar, årligen uppgöra ett utgifts— och ett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget upptagas: de skulder, som, antingen till hela beloppet eller till viss del därav, förfalla till betalning under det nästföljande året;

de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande året; de. utgifter, som ytterligare, enligt magistratens framställning, kunna av stadens gemensamma behov för det nästföljande äret påkallas; och

ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov an- vändas.

l inkomstförslaget bör upptagas: det löpande årets möjliga behållning; alla då redan för kommunalbehov beviljade anslag, som förfalla till uppbörd under det nästföljande året;

de inkomster, som på annan grund beräknas böra under det näst— följande året tillgodokomma staden, samt

den summa, som ytterligare erfordras, jämte förslag till sättet för dess anskaffande, varvid, där nttaxering föreslas, tillika skall angivas stor- leken av det belopp, som anses bö1a belöpa på varje till grund för fördel- ningen liggande kommunal skattcenhet.

Mom. 2. För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrelser, som staden föl vissa bestämda förvaltningsbestyi tillsatt, att .1 tid, som utsättes av magistraten, dit ingiva sina specialförslag öv er utgif- ter och inkomster för det nästföljande året.

Mom. 3. Sedan, jämlikt stadgandet i lagen om församlingsstyrelse % 62 mom. 3, ett exemplar av församlingens utgifts- och inkomstförslag blivit till drätselkammaren överlämnat, samt drätselkammaren genom magi- stratens försorg satts i tillfälle att taga del av de för staden enligt mom. 1. här ovan uppgjorda utgifts— och inkomstförslag, åligger det drätselkammaren att med ledning av dessa utgifts- och inkomstförslag i en särskild tablå meddela en summarisk översikt av vad som för såväl stadens som försam- lingens behov för det nästföljande året äskas jämte utlåtande angående verkningarna av ett bifall därtill med hänsyn till samma års kommunalskatt.

Av tablån skall ett exemplar ofördröjligen tillställas kyrkostämmans eller, där kyrkofullmäktige finnas, dessas ordförande.

% 83.

De av magistraten uppgjorda utgifts- och inkomstförslagen, jämte den i g 82 mom. 3. omförmälda tablå, skola överlämnas till granskning av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan vid det sammanträde, som skall hållas mellan den 15 november och årets slut; skolande däivid särskilt de i utgiftsförslaget upptagna avgifter, som först då till beviljande föreslas, jämte de fragor och behov av vilka desamma pakallas, till överläggning och avgörande företagas.

ss 84—85. (Lika med nuvarande lydelsen av %% 62—63.)

'N 86.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: varje skattskyldig till namn och bostad; taxeringsvärdet å fast egendom, särskilt för jordbruks- fastighet och särskilt för annan fastighet, beräknade inkomsten av varje

särskilt slag av fastighet samt. av kapital och arbete; ävensom beloppet av den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter annan grund påförda utskylder till staden och församlingen; och bör längden i övrigt vara inrättad i enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar.

Till bestyrkande av uppbörden skall längden innehålla särskilda kolum- ner för anteckning om inbetalningar, restantier och avkortningar.

_s 87.

Befinnes, att någon uti debiterings— och uppbördslängden upptagen, till utskyld förpliktad medlem av staden under årets lopp utflyttat, är han icke dessmindre skyldig att den honom i längden påförda utskyld erlägga, men däremot fri från all utskyld för samma år till den kommun, dit han inflyttat, så vida ej sistnämnda utskyld är sådan, att. den bör utgå, e*ad han *arit i kommunen bosatt eller icke.

% ss.

(Lika med nuvarande lydelsen av % 66.)

s 89.

Anmärkning, vartill någon emot debiterings— och uppbördslängden tror sig äga fog, skall, under loppet av den i nästföregaende paragraf utsatta tid, ingivas till magistraten, som har att över framställd anmärkning meddela utslag.

()m efter gjord anmärkning någon befrias från honom i debiteringSJ och uppbördslängden påförda utskylder på den grund, att annan person bort uppfö'as till utgörande av desamma, ma magistraten, efter veder- börandes hörande, överflytta skattskyldigheten på denne.

% 90.

Skattskyldig, som försummat att, inom den i % 88 bestämda tid, an- märkning emot debiterings- och uppbördslängden, i vad den honom rörer, hos magistraten anmäla, äger vidare ej 'ätt att fö 'a klagan däröver. Har han framställt sådan anmärkninv, men densamma ej blivit godkänd, må. han däremot anföra besvär i den ordning % 98 stadgar, men är icke dessmindre pliktig att vid uppbördsstämman erlägga det honom påförda

utskyldsbeloppet, mot honom förbehållen rätt att få det åter, därest hans besvär godkännas.

Drätselkammaren ävensom magistraten äga att hos Konungens be- fallningshavande göra framställning om rättelse av debiterings- och uppbörds- längden på den grund, att debitering underlåtits eller skett till för lågt belopp; skolande sådan framställning, för att upptagas till prövning, till Konungens befallningshavande inkomma inom ett år efter kungörande, som i % 88 sägs.

_s 91.

(Lika med nuvarande lydelsen av % 69.)

g 99.

Efter slutad uppbördsstämma ingiver drätselkammaren till magistraten berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar därvid restlängd över oguldna utskylder.

Magistraten låter i laga ordning uttaga och till drätselkammaren av— lämna de oguldna utskylderna. Vid indrivandet av sådana medel må där- utöver hos den restskyldige uttagas tre procent av det resterande beloppet.

& 93.

(Lika med nuvarande lydelsen av % 71.)

”II:!

94.

Revisionsberättelsen avgives till magistraten, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de, jämte revisionsberättelsen, må kunna framläggas till granskning hos stadsfullmäk- tige eller, där sådana ej finnas, å allmänna rådstugan vid det sammanträde, som skall hållas före utgången av maj månad.

5 95.

(Lika med nuvarande lydelsen av % 73.)

VII. Om under-ställning och besvär.

% 96.

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges ävensom allmänna rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fast— ställelse, då de angå:

a) försäljning etc. (lika med nuvarande lydelsen) ; _ — äger; och

b) upptagande av lån, dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av kommunens utan underställning skedda. upplåning icke överstiger skill- naden mellan, å ena sidan, en tiondel av den sammanlagda inkomst, för vilken enligt % 80 inom. 1. stadsutskylder skolat för sistföriiutna året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering; skolande isistnämnda summa icke inräknas de belopp, som avse folkskoleväsendet och uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Kungl. Maj:ts nådiga förordning etc. (lika med nuvarande lydelsen) — —— # med mera.

Beslut eller förslag etc. (lika med nuvarande lydelsen) _ — — överlämna.

%% 97—98.

(Lika med nuvarande lydelsen av %% 75—76.)

% 99.

Medlem av stadskommun, som vill styrka, att folkskolestyrelsens be- slut vilar på orättvis grund, eller icke är i laga ordning tillkommet, eller står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, ävensom den, som tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkställande art eller med avseende å överklagan- det därav i lag eller författning annorlunda är stadgat, däruti söka rättelse genom besvär, vilka, jämte det överklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det tillkännagivande om verkställd justering av det över be- slutet förda protokoll enligt % 74 äga rum, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas, i mål, som avses i % 57 mom. 1 a) och b) till det domka— pitel, varunder skoldistriktet hör, men i andra mål till Konungens befallnings-

havande i länet, dock att, där beslutet uteslutande rör enskild persons förhållande, tiden för talans fullföljande skall räknas från den dag, då beslutet blivit klaganden genom utdrag av protokollet delgivet, dagen då det skedde likväl oräknad; och åligger det klaganden därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då ovauberörda tillkännagivande ägt rum, eller beslutet genom utdrag av protokollet delgivits klaganden, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärs inlämuande utgatt, till folkskolestyrelsens ordförande ingiva diarieutdrag däröver, att han in— lämnat sina besvär å ort, som vederbör.

Konungens befallningshavande och domkapitlet böra giva varandra del av besvär,en när ärendet hkan anses höra till gemensam behandling.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, därest icke den prövande myndigheten annorledes förordnar.

% 100.

Gå besvären därpå ut, att beslutet icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myn- digheten, där den finner skäl godkänna besvären, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet kränkt, och varda besvären godkända, gäller rättelsen till förman för den, som klagat; men beslutet står i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande myndigheten ock må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

()m Konungens befallningshavande vid prövning av anförda besväi över magistratens beslut i fråga om framställd anmärkning mot debiteringe- och uppbördslängden eller på framställning av drätselkamma1en eller magi- straten finner, att debitering underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger Konungens befallningshavande, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i debiteringen. Jämväl må, om någon av Konungens befallningshavande befrias från honom i debiterings- och uppbördslängden påförda utskylder på den grund, att annan person bort uppföras till utgö— rande av desamma, Konungens befallningshavande, efter vederbörandes hö- rande, överflytta skattskyldigheten på denne.

; 101.

l. Konungens befallninwshavandes utslag ma, där icke för vissa frågor annan ordning uttryckligen är stadgad, ändring sökas hos Kungl. Maj:t senast före l1101k'111 tolv 11 trettionde dagen efter delfaendet, dagen då det skedde likväl oräknad; dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid 1111 ovan sägs.

l avseende på tiden och sättet för ändrings sökande i utslag, som 1111111l1'apitlet givit, gäller vad särskilt 1'11 stadgat.

()m kommunalstyrelse i Stockholm är särskilt stadgat.

Övergångsstadganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925, skolande därvid föl- jande bestämmelsel iakttagas.

1) Då denna lag träder i kraft skall, för såvitt ej, på därom gjord framställning, Konungen annorlunda för'o1d1iar, stadskommunen omedelbart övertaga de rättigheter, vederbörande församling, församlingar eller skol- distrikt hava till egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskole- och fo1tsattningsskolev1sendet uppfostran åt vanartade ochi sedligt av seende försummade barn, ävensom biblioteksväsendet, samt vara pliktig att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa angelägenheter, för vilka vederbörande församling eller skoldistrikt häftar.

2) Närmare bestätmnelser rörande stadskommunens övertagande av nyss omförmälda rättigheter och skyldigheter, där icke stadskommunens område sammanfaller med vederbörande församlings, församlingars eller skol- distrikts område, meddelas av Konungen.

3) lngående dispositioner och testamentsanslag med anseende å de i punkt 1 omförmälda ändamål, vilka före den 1 januari 1925 blivit, eller därefter bliva ställda under förvaltning 111 Skolråd eller folkskolestyrelse, eller särskild fortsättaingsskolestyrelse, eller särskild barnavårdsnämnd eller särskild styrelse för folkbibliotek, gäller vad särskilt är eller bliver stadgat.

4) De före tidpunkten för denna lags trädande i tillämpning iveder- börlig ordning fattade beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden

skola äga samma giltighet, som om besluten fattats av vederbörande stadskommun. . 5) Består vid denna lags ikraftträdande ett skoldistrikt av stads- kommun jämte landskommun eller del av sådan, då skola de olika kommu- nerna, därest de önska bibehålla gemenskapen, hava inom fem år från ikraftträdandet för ändamålet sammanslutit sig till kommunalförbund på sätt därom är särskilt stadgat. Intill dess denna sammanslutning skett eller gemenskapen efter utgången av nämnda tid upphört, gälle om sådant skoldistrikt i avseende a vården av de i punkt 1 omförmälda angelägen- heter vad i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, med däri sedermera gjorda ändringar, är rörande vården av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter stadgat.

6) Val av ledamöter och suppleanter i folkskolestyrelse så. ock, där så erfordras, av ledamöter och suppleanter i särskild fortsättningsskole- styrelse och i särskild biblioteksstyrelse, skola,, i andra fall än det i punkt 7) omnämnda, i enlighet med denna lags bestämmelser äga rum första gången år 1924.

Ledamot eller suppleant i skolråd eller i gemnnsamt kyrko- och skol- råd, vilken är vald tidigare än nu är sagt, må ej med befattningen fort— fara längre än till utgången av år 1.924.

7) Med granskning av och beslut om 1924 års räkenskaper och för— valtning i vad angår folkskole-, fortsättningsskole- och biblioteksväsendet ävensom uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn skall förfaras i enlighet med hittills gällande bestämmelser.

8) Vad rörande folkskoleväsendet och därmed sammanhängande ange— lägenheter är i lag eller författning sagt om kyrkostämma och Skolråd skall hädanefter, så vitt angår stad, tillämpas på allmän rådstuga eller stadsfullmäktige samt folkskolestyrelse.

4.

Förslag till LAG

om församlingsstyrelse i Stockholm.

I. Allmänna stadganden. & ].

Mom. 1. En var av huvudstadens territoriella församlingar äger att själv, efter vad denna lag närmare bestämmer, värda de för församlingens medlemmar gemensamma kyrkliga angelägenheterna, såvitt icke, enligt gäl- lande författningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava.

Mom. 2. För stadens icke territoriella församlingar uti deras enskilda angelägenheter ma denna lag, där den är tillämplig, tjäna till efterrättelse, om församling så önskar. I annat fall följes den ordning, som förut varit övlig.

52

Med kyrkliga angelägenheter avses i denna lag frågor om: ]. byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör;

2. prästerskaps och kyrkobetjänings löneförmåner, där ej annorlunda är stadgat;

3. byggnad och underhåll av prästgård samt av boställe för kyrko- betjäning, där sådant av församlingen upplåtes;

4. hushållning med och vård om kyrkans och församlingens egendom,

5. bestämmande av avgifter till kyrka jämte dithörande anstalter,

6. avgifter för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans eller församlingens egendom;

7. fördelning av bänkrum i kyrkan; H. åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

9. kyrkomedels användande samt granskning av kyrkoråds eller annan av församlingen tillsatt styrelses räkenskaper .och förvaltning;

10. kyrkobetjänings tillsättande och avskedande; 11. på kyrkoförsamlingen ankommande val. Om vård och förvaltning av vissa kyrkogårdar genom kyrkogårds- nämnd är särskilt stadgat.

sa

Församlingens beslutanderätt utövas, på sätt här nedan sägs, ikyrko- stämma eller genom kyrkofullmäktige.

Huruledes frågor, som angå huvudstadens församlingar eller vissa av dem samfällt, mä handläggas av särskilda delegerade, därom stadgas i % 19.

Verkställighet och förvaltning tillkomma kyrkorådet eller andra för särskilda verkställighetsåtgärder utsedda styrelser eller personer.

Ej må församlingsmyndighet befatta sig med verkställighetsätgärd, som tillhör offentlig myndighet.

II. Om kyrkostämma. % 4.

Mom. 1. Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer den, som är inom församlingen mantalsskriven och vid val av stadsfullmäktige i Stockholm äger rösträtt.

Ällärifrän äro dock undantagna:

a) främmande religionsbekännare; och I)) de som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan. Mom. 2. Inom församlingen tjänstförrättande prästman må, även om han icke är röstberättigad, äga rätt att närvara och yttra. sig vid kyrko- stämma.

Mom. ]. Varje röstberättigad äger en röst. Mom. 2. Vid omröstning ä kyrkostämma skall den för stadsfull- iii-.iktigval gällande röstlängd ligga till grund, och skall för sådant ändamål utdrag av längden, i vad den avser varje särskild församling,1 varje år ofördröjligen efter det längden av magistraten fastställts, genom överståt- liållarämbetets försorg tillställas kyrkostämmans ordförande. Intill (less så skett, skall det nästföregående år överlämnade utdrag av då fastställda röstlängd lända till efterrättelse.

lå Konungen ankommer .1tt,i fråga om längd för stadsfullmäktigval samt om vederbörande myndigheters skyldighet att lämna uppgifter att införas i längden, meddela. de för'eskiifter som erfordras för iakttagande av 11111 i , 4 stadgas om vissa personers undantag ande från rösträtt.

6.

UI:

Mom. 1. Frånvarande må ej till kyrkostämma ingiva skriftligt an- förande utan att församlingen det äskat; dock är röstägande berättigad att överlåta sin rösträtt på annan röstägande. Ej må någon på grund av full- makt utöva rösträtt för mer än en röstberättigad.

Mom. 2. Fullmakten skall vara ställd till viss person samt av ut— stallaren underskriven med angivande av den dag underskriv andet skett. Å fullmakten skall tillika av t1.1 vittnen tecknas bev rs, att densamma egenhändigt underskrivits av utställaren å den dag, fullinakten utvisar, samt att namnet på den person, till vilken fullmakten är ställd, då fanns 51 fullmakten utsatt.

Fullmakt äge icke giltighet under längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Mom. 3. Angående röstning vid val av kyrkofullmäktige stadgas

iå24.

"JT—'

r-v I

Mom. 1. I församling, däi' kyrkofullmäktige icke finnas, utser kyrkostämman bland de inom församlingen röstberättigade, som upp- nått tjugofem års ålder, en ordförande och en vice ordförande för fvra år.

Inom församlingen tjänstförrättande prästman må, även om han icke är röstberättigad å kyrkostämma, kunna väljas till dess ordförande.

Uppdrag, som ovan förmälas, må ej annan avsäga sig än

kvinna;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att full- göra uppdraget;

den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom ordförande eller vice ordförande äi' i ordning att avgå därifrån;

den som uppnått sextio års ålder; samt

den som eljest uppgiver förhinder, vilket av kyrkostämman godkännes.

Ordförande eller vice ordförande kan ej vara: den som icke råder över sig och sitt gods; den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän be- fattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som .11 ställd under fram- tiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Mom. 2. I församling, där kyrkofullmäktige finnas, äro fullmäktiges ordförande och vice ordförande tillika ordförande och vice ordförandei kyrkostämman.

Mom. 3. Vid behandling av ärende, för vilket visitationsförrättare utlyst kyrkostämma, är denne ordförande.

% 8.

Mom 1. I församling, där kvrkofullmäktige icke finnas, skola arligen hållas två ordinarie kyrkostämmor: en före utgången av maj månad för att besluta i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och för- valtning, och en mellan den 15 november och årets slut för bestämmande av församlingens utgifts- och inkomststat samt för anställande av val till de under kyrkostämma hörande befattningar, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Mom. 2. I församling, där kyrkofullmäktige finnas, hålles kyrko— stämma rrär sådant är nödigt för behandling av ärende, i' vilket beslutande- rätten är förbehållen stämman.

Mom. 3. Kyrkostämma hålles, förutom i de 1 mom. 1 och 2 nämnda fall, även när överståthållarämbetet, konsistorium, visitationsförrättare eller- kyrkorådet äskar det, eller då ordföranden finner det nödigt.

Enskild man, som är berättigad till talan i kyrkostämma, äger ock för uppgivet ärende begä'a kyrkostämmas sammankallande. Avslår ord- föranden sådan begäran, rneddelar han, om så önskas, sitt beslut skrift- ligen med skälen därtill; och äger sökanden däröver föra klagan på sätt i & 68 stadgas om besvär över kyrkostämmas beslut.

Mom. 4. Den, vilken såsom ledamot av kyrkoråd eller eljest är redo- visrringsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor av sådan förvaltning eller i beslut i anledning av revisorernas granskning av sagda förvaltning.

9.

”JR

Kyrkostämma ma hållas i kyrka eller på annat lämpligt ställe.

% 10.

Mom. 1. Kungörelse 0111 kyrkostämma skall utfärdas av ordföranden eller, i händelse av förhinder för honom, av vice ordföranden. Kungörelse. om visitationsstämma må av visitationsförrättaren utfärdas.

Kungörelsen skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och över- läggningsämne för sammanträdet.

Mom. 2. Kungörelsen skall minst en vecka före stämman anslås vid församlingens pastorsexpedition.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kungörelsen icke hinner anslås inom den tid, som nu är föreskriven, må kyrkostämma hållas efter kortare anslagstid med iakttagande, att i sådant fall kungörel- sen anslås icke allenast vid församlingens pastorsexpedition utan jämväl å kyrkodörr; dock må vid sålunda kungjord stämma beslut ej fattas om ut- gift eller erläggande av bidrag därtill, ej heller 0111 avhändande av för- samlingen tillhörig egendom eller efterskänkandc av någon församlingens rättighet. "

Mom. 3. Kungörelse om stämma skall tre gånger, om det medhinnes, men minst en gång införas i den tidning," vari överståthållarämbetets kun- görelser vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dag- liga tidningar. '

.;

11.

.—

De ärenden, som å kyrkostämma till avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller annan av församlingen till-

satt nämnd eller styrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller,fiera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkostämma förrättas utan föregående bered- ning. Lag samma vare, där ärendet kräver skyndsam handläggning och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens 'ättighet.

Innan ärende, som beretts annorledes än genom kyrkoråd, företages till avgörande å kyrkostämma, skall kyrkorådet lämnas tillfälle att däröver avgiva yttrande.

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom ovan förmäles, sker 'alet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med 1; och har i sådant fall stäm— man att bland de närvarande röstberättigade utse erforderligt antal personer att vid valför'ättningen biträda ordföranden.

Mom. 1. Kan ärende, som av kyrkostämma lrandlägges, å den ut— satta dagen icke bringas till slut, skall stämman fortsättas å. annan dag och, därest stämman så beslutar, kungörelse härom i vederbörlig ordning ut— färdas. Beslutes icke kungörelse, har ordföranden att, innan samman— komsten upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva dagen för stämmans fortsättande.

Mom. 2. Då jämlikt % 11 eller % 44 val sker proportionellt, äger ordföranden, om han med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats och innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsät- tande och avslutande. I sådant fall skola vid stämman utses minst två personer att såsom kontrollanter närvara vid den fortsatta valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid för 'ättningens fortsättande borttages, skall orföranden i korrtrollanternas närvaro förvissa sig om att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande er- fordras ej.

Mom. 3. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov med

detsammas avgörande och minst. en tredjedel av de närvarande därom förena sig, då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med iakttagande av de i % ]O givna föreskrifter kungöra.

Uppskov som nu är'sagt må ej ske i fråga om *al eller mer än en gång i något ärende, savida icke uppskovet beslutes av pluraliteten i vanlig ordning.

13.

Ufa

(_)rdföranden åligger att framställa ärendena till överläggning samt tillse, att ej andra frågor företagas än de som äro upptagna i kungörelsen.

Ny fråga kan vid kyrkostämma väckas, men icke förrän vid annan stämma och efter vederbörlig palvsning avgö'as.

514.

Mom. 1. För varje fråga, som till behandling förekommit, skall ord- föranden, sedan överläggningen förklarats avslutad, framställa proposition, så avfattad att den må kunna besvaras med ja eller nej. Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Omröstning skall verkställas efter upprop, och, därest icke sluten omröstning begäres, ske öppet.

Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången. genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, varder den mening beslut, som ordföranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser

a) avhändande av fast egendom eller därifrån häl-flytande *ättighet, eller inköp av sådan egendom;

b) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom uppl-aning;

d) upptagande eller förnyande av län eller förlängning av tiden för erhållet läns äterbetalande, eller ingående av borgen.

e) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Mom. 3. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder ma ske alle- nast, där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omstän- digheter befunnits föreligga.

Mom. 4. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huru-

80 vida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp ut- taxeras eller upplåning därav ske.

515.

Val skall, där omröstning förekommer, ske öppet, såvida icke sluten omröstning begäres; mellan lika röstetal skiljer lotten.

%16.

Mom. 1. Vid kyrkostämma föres av kyrkonotarien eller, vid förfall för denne, av annan därtill av ordföranden utsedd person, under ordföran- dens inseende, protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet. Sedan förhandlingarna äro avslutade bör, där så kan ske, protokollet i dess helhet, eller delar därav, genast justeras. Där justering ej genast ägt rum, skall den senast fjorton dagar därefter å dag, varom vid tillfället under- rättelse meddelas, verkställas antingen av ordföranden jämte därtill för varje gång av stämman utsedda ledamöter, eller ock vid kyrkostämma. Särskild kungörelse om sådan stämma erfordras ej. Protokollet under- tecknas av protokollsföranden och bestyrkes av ordföranden samt minst två vid stämman närvarande ledamöter eller de särskilda justeringsmännen, om sådana varit utsedda.

Mom. 2. Den, som deltagit i avgörandet av ett ärende, kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation emot det fattade beslutet.

Mom. 3. Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, varjämte en förteckning över de vid stämman fattade beslut anslås vid församlingens pastorsexpedition och införes i den tidning, vari över- ståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

% 17.

Ordföranden åligger tillse, att utdrag av kyrkostämmans protokoll tillställes kyrkorådet eller de särskilda styrelser eller personer, åt vilka verkställighet av stämmans beslut uppdrages. För övrigt äger en var, som det åstundar, att taga avskrift av protokollet och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt av kyrkonotarien.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola av ordföran- den förvaras på sätt och ställe, som kyrkostämman beslutar; dock att så

snart kyrkostämman finner protokollen ej längre vara för de löpande ären- denas handläggning erforderliga, desamma skola jämte tillhörande handlingar och bilagor Överlämnas till församlingens kyrkoarkiv.

lt".

UI:

4

Ordföranden vakar över ordningen i kyrkostämman. Han kan efter varning låta utvisa en var, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke förmår avstyra, äger han upplösa stämman.

_s 19.

Mom. 1. Fraga, som hör till kyrkostämmas handläggning och ä' av den allmänna beskaffenhet, att den angår hela huvudstaden samfällt, så att för dess avgörande erfordras församlingarnas gemensamma beslut, skall, sedan ärendet blivit av överståthållarämbetet eller stadens konsistorium överlämnat till församlingarnas handläggning, i stadens alla territoriella för— samlingar på en och samma dag, som av konsistorium bestämmes, behandlas vid kyrkostämmor med de särskilda församlingarna. Om de sålunda fattade besluten skall konsistorium underrättas. Hava olika beslut fattats, skall den fråga, i vilken skiljaktighet- förekommit, avgöras av delegerade, utsedda på sätt och till antal här nedan sägs. Delegerade utses å kyrkostämma med varje. församling bland dess å kyrkostämma röstberättigade ledamöter till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver ytterligare en för varje vid nästföregående års utgång påbörjat tiotusental invånare iförsam- lingen. Suppleanter utses till lika antal som delegerade.

Val av delegerade och suppleanter sker å dag, som konsistorium be- stämmer. Så snart ske kan efter valet skola delegerade på kallelse av ordföranden i konsistorium sammanträda å plats, som av denne bestämmes, för att utöva församlingarnas beslutanderätt i den fråga, för vars avgörande de blivit utsedda. Delegerade utse inom sig ordförande. Protokollet föres av notarien hos konsistorium. I övrigt gälle i avseende å sammanträdet och därvid fattade beslut, med nedan angivna undantag, i tillämpliga delar vad i fråga om kyrkostämma finnes i denna lag föreskrivet.

Mom. 2. Delegerad eller för delegerad behövlig suppleant, som blivit kallad till sammanträde men avhåller sig därifrån utan anmält förfall, som av delegerade godkännes, skall till stadens kassa böta två kronor, men dubbelt så mycket, om sammanträdet måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

Mom. 3. Vid sammanträde föreliggande fråga avgöres genom öppen omröstning efter huvudtalet. Finnas därförinnan upplysningar av nöden, må delegerade till sådana upplysningars erhållande anmäla sig, efte' ären- dets beskaffenhet, hos överståthållarämbetet eller konsistorium. I frågor av beskaffenhet, varom i S 14 mom. 2 sägs, erfordras bifall av två tredje- delar bland dem, vilka deltaga i beslutet; i annat fall anses dylik fraga avslagen. I alla andra frågor bestämmes utgången genom enkel röstplu- ralitet. Vid lika röstetal för två olika meningar bliver den gällande, som av ordföranden biträdes. Medhinnes icke ett för dagen till avgörande förekommande ärende, må delegerade, innan sammankomsten upplöses, be- stämma ny dag för fortsättningen därav utan särskild kallelse till när- varande delegerade eller suppleanter, av vilka senare de, som då inträtt i röstägande delegerades ställe, skola, där ej hinder möter, jämväl fortfarande deltaga uti det sålunda uppskjutna ärendets behandling och avgörande; dock må dylik sammankomst ej uppskjutas längre än högst fjorton dagar. Vid sammankomsten frånvarande delegerade oeh suppleanter varda om fort- sättningen av sammanträdet underrättade för att kunna, i händelse av be- hov, inträda såsom röstägande delegerade.

Mom. 4. Ej må vid sammanträde definitivt beslut om nya eller ökade avgifters beviljande eller besvärs utgörande kunna fattas, utan att minst fyra femtedelar av delegerades hela antal äro tillstädes.

Mom. 5. Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i vederbörande kyrkor nästa sön- eller helgdag, då guds- tjänst hålles, varjämte en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten införes i den tidning, vari överståthålla ämbetets kungörelser van- ligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar. Beslut jämte meddelad besvärshänvisning skall' genom protokollsutdrag och skrivelse, som ordföranden på delegerades vägnar undertecknar, till- ställas församlingarnas kyrkoherdar rned anmodan att låta vid pastors- expeditionerna anslå tillkännagivande om beslutet. (,)m delegerades beslut bör ämbetsmyndighet, som äskat ärendets handläggning av församlingarna, jämväl erhålla underrättelse. _

Mom. 6. Delegerades förhandlingar skola vara offentliga, dock kunna delegerade för någon särskild fråga besluta, att överläggningen skall hållas inom lyckta dörrar.

Mom. 7. Sådant ärende, som rör icke alla utan endast några av huvudstadens församlingar gemensamt, skall, därest dessa församlingar vid frågans behandling är kyrkostämma stanna i olika beslut, avgöras vid sam-

manträde med delegerade från de församlingar, vilka frågan angår, därvid stadgandena här ovan i mom. 1—6 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

III. Om kyrkofullmäktige.

20.

C/ID

Vill församling åt fullmäktige överlåta den församlingen tillkommande beslutanderätten, då må, med de undantag här nedan i % 28 sägs, sådant vara tillåtet.

Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förr än fem år efter beslutets fattande.

Beslut i omförmälda frågor skall hos överståthållarämbetet och konsi- storium ofördröjligen anmälas.

% 21.

Mom. 1. Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folk- mängden sålunda, att:

församling med 10,000 inv. eller därunder utser 15—25 » _ » över 10,000 t. o. m. 20,000 inv. >> 20—30 » » :: 20,000 » 40,000 » » 25—35 » >> » 40,000 inv. >> 30—50.

Det antal kyrkofullmäktige, som bör för församlingen utses, bestämmes, inom nu stadgad begränsning, av kyrkostämman.

22.

GIT-**

Kyrkofullmäktige väljas av församlingens ä kyrkostämma röstberätti- gade medlemmar för en tid av fyra är, räknade från och med den 1 april det år, då valet skett. I församling, där val sker första gången, skall valet dock icke avse längre tid än till början av den tidsperiod, för vilken nästa gang val av stadsfullmäktige i Stockholm skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning

därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skola församlingens förut— varande fullmäktige företräda densamma intill utgången av den tid, för vilken de blivit valda. Lag samma vare, då ändring i fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning eller minskning.

()m val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ccklesiastik in- delning är särskilt stadgat. '

g 23.

Mom. 1. För val av kyrkofullmäktige skall församling, då mer än trettio fullmäktige skola väljas, indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iak'ttages, att varje krets kommer att utse minst tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet en kyrkofullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som er— hålles, då församlingens invånarantal delas med antalet fullmäktige för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med en sam- manhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen varder, i den mån utan olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets bestämmes, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, av kyrkostämman.

( )m beslutet skall magistraten ofördröjligen underrättas. Är församling delad i valkretsar, är valbarheten ej inskränkt inom sådan valkrets.

Mom. 2. Varje församling, eller, om församling är delaftl i valkretsar, varje sådan valkrets, utgör ett valdistrikt.

Mom. 3. Är församling delad i valkretsar, äger röstberättigad utöva valrätt allenast vid valförrättning inom den valkrets, där han är mantals- skriven.

g 24.

Valet förrättas inför magistraten i mars månad å dag och enligt ord- ning, som magistraten äger bestämma. Vid valet skall gälla till efterrät- telse den i % 5 omförmälda röstlängd eller del av röstlängd. Med avseende & valet, dess kungörande och förrättande, röstning utan personlig inställelse inför valförrättare, utseende av efterträdare åt fullmäktig, som avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, samt besvär över valet skall lända till efterrättelse vad för val av stadsfullmäktige är eller varder stadgat.

% 25

I avseende å valbarhet till kyrkofullmäktig, ävensom angående rätt att avsäga sig uppdraget, gäller vad i % 7 är stadgat om ordförande i kyrkostämma.

; 26.

liyrkofullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en vice ordförande.

% 27.

Mom. 1. Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige årligen hållas å de tider och för de ändamål, som i g 8 mom. 1 äro bestämda för ordinarie kyrkostämmor i församling, där kyrkofullmäktige icke finnas.

Kyrkofullmäktige sammanträda ock så ofta överståthållarämbetet, konsi— storium, visitationsförrättare, kyrkorådet eller de flesta av fullmäktige det äska, eller då ordföranden så nödigt finner.

Kyrkofullmäktige äga att själva besluta om platsen för sina samman— träden.

Mom. 2. Vad i & 8 mom. 4 är stadgat i fråga om valbarhet till revisor samt om rätt att deltaga i val av revisor eller i beslut i anled- ning av revisorernas granskning av förvaltning skall jämväl av kyrkofull- mäktige iakttagas.

'JL

28.

Mom [. Följande ärenden må ej av kyrkofullmäktige upptagas:

a) val av kyrkofullmäktige, vilka val skola förrättas inför magistraten, i den ordning som i %% 23 och 24 sägs.

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kyrkostämma, nämligen:

ärenden, för vilka i enlighet med bestämmelsen i % 10 visitations- förrättare utlyst kyrkostämma,

beslut i frågor, varom i %% 20 och 21. sägs. Mom. 2. Där annorstädes än i denna lag stadgas, att beslutanderätt i ärende tillkommer församling eller kyrkostämma, utan att därvid tillika föreskrives, att sådant ärende icke må av kyrkofullmäktige behandlas, skall beslutanderätten utövas av fullmäktige, där sådana finnas.

g 29.

Mom. 1. Där kyrkofullmäktige på sätt i _S 20 sägs skola övertaga kyrkostämmas beslutanderätt, skall kungörelse om fullmäktiges samman- träde första gången utfärdas av stämmans ordförande eller, i händelse av hinder för honom, av vice ordföranden. Därefter åligger det fullmäktiges ordförande eller, om han är hindrad, fullmäktiges vice ordförande att kun- göra fullmäktiges sammanträden, skolande fullmäktiges första sammanträde efter det ny tt val av fullmäktige skett, kungöras av den som senast varit fullmäktiges ordförande

Mom. 2. Kallelse till sammanträde, innehållande bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet, skall genom ord- förandens försorg skriftligen utfärdas och senast dagen förut, så vitt möj- ligt är, en var Öfullmäktig delgivas. Åtta dagar före sammanträdet eller, där saken ej tål sådant uppskov, minst tre dagar förut, bör ock tillkänna- givande därom, med uppgift å ärenden, som skola förekomma, införas i den tidning, varuti Överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.

Underrättelse om sammanträdet skall inom tid, som nyss är sagd, med- delas de personer, som, utan att vara ledamöter av fullmäktige, jämlikt _S 30 äga att deltaga i fullmäktiges förhandlingar.

% 30.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträden äga ordföranden och vice ord- föranden i kyrkorådet, ändock de icke äro kyrkofullmäktige, att vara till- städes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten

% 31.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att överläggningarna skola hållas inom lyckta dörrar.

% 32.

Kyrkofullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida icke

fiera än hälften av dem äro tillstädes. År till följd av stadgandet i % 27 mom. 2 tillstädesvarande full- mäktig hindrad att deltagai handläggningen av visst ärende, må den om—

ständighet, att antalet av de övriga tillstädesvarande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kyrkofullmäktige god- känt förhinder avhåller sig från sammankomst. skall böta till församlingens kassa två kronor, men dubbelt så mycket om sammanträdet måste, i an- seende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

% 33.

De ärenden, som av kyrkofullmäktige till avgörande företagas, skola förut vara vederbörligen beredda av kyrkorådet eller annan av församlingen tillsatt nämnd eller styrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Val må dock kunna av kyrkofullmäktige för 'ättas utan föregående beredning. Lag samma vare, där ärendet kräver skyndsam handläggning och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Innan ärende, som beretts annorledes än genom kyrkoråd, företages till avgörande av kyrkofullmäktige, skall kyrkorådet lämnas tillfälle att däröver avgiva yttrande.

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom ovan förmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande som motsvara det tal, vilket er- hålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet personer, valet avser, ökas med ]; och hava i sådant fall kyrko- fullmäktige att bland de närvarande fullmäktige utse erforderligt antal per- soner att vid valförrättningen biträda ordföranden.

s 34.

Om vid ärendets behandling inom kyrkofullmäktige begäres uppskov med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med iakttagande av de i % 29 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov som nu är sagt må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende, såvida icke uppskovet beslutes av pluraliteten ivan- lig ordning,

35.

Ordföranden åligger att framställa ärendena till överläggning samt tillse, att ej andra frågor företagas än de som äro upptagna i kungörelsen. Ny fråga kan vid fullmäktiges sammanträde väckas men icke förr än vid annat fullmäktigsammanträde och efter vederbörlig pålysning avgöras.

% 36.

För varje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden, sedan överläggningen förklarats avslutad, framställa proposition, så. avfattad, att den mä kunna besvaras med ja eller nej. Ordföranden tillkännagiver därefte1,hu1u enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster det- samma, där omröstning ej begäres, med klubbslag.

Åskas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, då den bör ske med slutna sedlar. Rösterna avlämnas efter uppr.op Varje kyrko- fullmäktig äger en röst.

Till beslut i de uti % 14 mom. 2 angivna fall erfordras två tredje- delar av de i omiöstningen deltagandes röster.

I övriga frågor bestämmes, däi ej för särskilda fall aniioilunda stadgas, utgången genom enkel löstpluralitet. Utfalla vid öppen omröstning r:östern1 lika ä bägge sidor, gällei den mening som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes företrädet mellan dem, som vid val erhållit lika antal röster. .

Vad i % 14 mom. 3 och 4 är för kyrkostämma stadgat, skall äga motsvarande tillämpning i avseende å kyrkofullmäktige.

37.

till

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde föres av kyrkonotarien eller, vid förfall för denne, av annan därtill av ordföranden utsedd person, under ordförandens inseende, protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet. Sedan förhandlingarna äro! avslutade, bör, där så kan ske, protokollet i dess helhet, eller delar därav, genast justeras. Där juste- ring ej genast ägt rum, skall den senast fjorton dagar därefter å den dag, fullmäktige därtill bestämma, verkställas antingen av ordföranden jämte därtill för varje gång av kyrkofullmäktige utsedda ledamöter, eller oek vid

sammanträde med fullmäktige. Särskild kungörelse om sådant sammanträde erfordras ej.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa söu- eller helgdag, dä gudstjänst hålles, var- jämte en förteckning över de vid sammanträdet fattade beslut införes i den tidning, vari överståthällarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

% 38.

Den, som deltagit i avgörandet av ett ärende, kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation emot det fattade beslutet.

g39.

Ordföranden åligger tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges protokoll tillställes kyrkorådet eller de särskilda styrelser eller personer, ät vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdrages. För övrigt äger en var, som det åstundar, att taga avskrift av protokollet och att utan lösen få avskriftens riktighet bestyrkt av ordföranden.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola av ordföran- den förvaras pä sätt och ställe, som kyrkofullmäktige besluta; dock att så snart fullmäktige finna protokollen ej längre vara för de löpande ären- denas handläggning erforderliga, desamma skola jämte tillhörande handlingar och bilagor överlämnas till församlingens kyrkoarkiv.

% 40. (_)rdföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktiges sammanträde. Han kan efter varning låta utvisa åhörare, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke förmår avstyra, äger han upplösa sam manträdet.

IV. Om kyrkoråd. % 41.

I varje församling skall finnas ett kyrkoråd.

% 42.

Kyrkorådet tillkommer:

a) att vårda kyrkans angelägenheter;

b) att ombesörja verkställighet av kyrkostämmans eller kyrkofullmäk- tiges beslut i alla de fall, där ej sådan verkställighet blivit uppdragen åt särskilt därtill utsedda styrelser eller personer;

0) att hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr utsedda styrelsers eller personers förvaltning;

d) att ombesörja värden och förvaltningen av församlingens gemen- samma egendom, kassor och tillgångar, samt att i alla frågor, som för- samlingens egendom eller eljest dess gemensamma rätt angå, bevaka och utföra församlingens talan vid alla de tillfällen, då icke särskilt ombud finnes vara av församlingen för sådant ändamål förordnat;

e) att till kyrkostämma eller kyrkofullmäktige göra de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla;

f) att verkställa beredning, varom i S% 11 och 33 förmäles, av ären- den, som skola förekomma till behandling å kyrkostämma eller i kyrko- fullmäktige ; '

g) att inom sig utse kyrkovärdar;

h) att i avseende å vad till religionens och sedernas vård hör, vaka över efterlevnaden av därom gällande författningar; samt

i) att upptaga frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten. I övrigt åligger det kyrkorådet att i avseende å ärenden, om vilka särskilda föreskrifter i lag eller författning äro eller varda givna, ställa sig till efterrättelse vad därutinnan för kyrkorådet föreskrives.

% 43.

Kyrkoherden, eller den hans ämbete förestår, är ledamot i försam- lingens kyrkoråd.

Till ledamöter i församlingens kyrkoråd skola dessutom kyrkostämman eller kyrkofullmäktige, där sådana 'Hnnas, utse lämpligt antal personer, dock minst fyra.

"Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika antal suppleanter.

% 44.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd sker proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många

väljande som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det tal, som uppkommer, när antalet ordinarie ledamöter, valet avser, ökas med 1; och skall i sådant fall vid valtillfället bland de när- varande röstberättigade utses erforderligt antal personer att vid valförrätt- ningen biträda ordföranden.

Sker ej valet proportionellt, skall därvid tillika bestämmas den ord— ning, i vilken suppleanterna böra inkallas till tjänstgöring.

% 45. Den som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte må ej vara ledamot eller suppleant i kyrkoråd. I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller supple- ant ävensom angående rättighet att avsäga sig uppdraget gäller vad i S 7 om ordförande i kyrkostämma är stadgat.

& 46.

Ledamöter och suppleanter i kyrkoråd väljas för en tid av fyra är räknade från och med den 1 januari året näst efter det då valet skett.

Valet skall förrättas under tiden mellan den 15 november och de- cember månads slut det år, då val av kyrkofullmäktige iStockholm enligt % 22 böra äga rum.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden, och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval; och bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum _mel- lan den 15 november och årets slut. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgående återstått. Avgår ordinarie ledamot, som ut— setts vid propotionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör i stället inträda.

% 47.

Ordförande i kyrkorådet är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår. Kyrkorådet utser för varje år bland sina ordinarie ledamöter en vice ordförande. % 4.8.

Till kyrkovärdar utser kyrkorådet minst två av sina ordinarie leda— möter att tjänstgöra för den tid de blivit såsom ledamöter invalda.

i)? g 49. Kyrkorådet sammanträder, på ordförandens kallelse, å det ställe och å de tider, kyrkorådet bestämmer, samt i övrigt så ofta ordföranden finner

nödigt, eller då minst halva antalet av kyrkorådets valda ledamöter därom gör framställning.

50.

fll;

Suppleant bör kallas till tjänstgöring när sådant, i händelse av ordi- narie ledamots avgång eller hinder, erfordras.

fil.?

51.

Kyrkorådet må ej handlägga ärende, där icke mer än hälften av leda- möternas hela antal, ordföranden inberäknad, är tillstädes.

52.

”:l/&

Vald ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält av kyrkorådet godkänt förhinder avhåller sig från sammankomst, skall böta till församlingens kassa två kronor, men dubbelt så mycket om samman- trädet måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.

% 53.

Äro både ordförande och vice ordförande förhindrade att inställa sig vid kyrkorådets sammanträde, äger kyrkorådet utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

% 54.

Om framställandet av proposition och om ordningen för fattande av beslut gäller vad i & 1.4 mom. 1 första stycket beträffande kyrkostämma är stadgat.

Val skall, där omröstning förekommer, ske öppet, såvida icke sluten omröstning begäres; mellan lika röstetal skiljer lotten.

Omröstning i övriga fall sker öppet, och tillkommer varje röstande en röst; äro rösterna lika delade å båda sidor, gäller den mening ord- föranden biträder.

Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas helgd, ej annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Låter sig den felande härigenom icke rättas, då äger kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd som med lag och författningar överensstämmer.

Kallar kyrkorådet någon, som bor eller uppehåller sig inom försam- lingen, till inställelse för att i de på kyrkorådets omvårdnad beroende ordnings- och sedlighetsmål höras, är han pliktig att hörsamma kallelsen, så vida han fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver den sålunda kallade utan laga förfall, skall han böta en krona till församlingens kassa och tillhållas av kyrkorådet genom förnyade viten, som dock tillsammans ej må överstiga femton kronor, att inställa sig. Kan den tredskande än— dock ej förmås till inställelse, äger kyrkorådet att anlita Överståthållarämbetet.

(S 57. Protokollsföringen vid kyrkorådets sammanträden likasom kyrkorådets

skriftväxling ombesörjes, under ordförandens inseende, av kyrkonotarien eller, vid förfall för denne, av annan därtill av ordföranden utsedd person. Ordföranden emottager alla till kyrkorådet ställda skrivelser och framställ- ningar, samt tillser, att räkenskaperna över de medel kyrkorådet omhänder- haver, ordentligen föras i enlighet med de föreskrifter, som blivit av kyrko- stämman eller, där kyrkofullmäktige"finnas, av dessa meddelade. Ordföranden är ock skyldig att vårda kyrkorådets handlingar samt låta över dem hålla register.

% 58.

Protokoll och beslut skola antingen genast eller sist vid kyrkorådets nästa sammanträde justeras; dock kan, särskilt för varje gång, uppdragas åt två eller Hera av ledamöterna att, jämte ordföranden, verkställa justeringen.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles.

tll-7

59.

Kyrkorådet utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare. En var ledamot av kyrkorådet ansvarar gemensamt med de övriga för de medel, detsamma haft under sin förvaltning, ävensom för de säker- hetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit av församlingen, eller om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt.

% 60.

Om vård av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som äro ställda under konsistoriets inseende, ävensom i fråga om föryttring av sådan egen- dom gäller vad i ty fall är särskilt föreskrivet.

V. Om avgifter för kyrkliga ändamål samt om dithörande räkenskaper. % 61.

De avgifter, om vilka kyrkostämma eller kyrkofullmäktige besluta, skola, utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning före- skrivet, utgå på sätt om bidrag till stadens gemensamma utgifter är stadgat i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Åmbets- eller tjänstemän, som vid Sveriges beskickningar hos utländska makter äro tjänstgörande, ävensom svenska konsule1 eller andra å utländska orter anställda tjänstemän skola, fastän mantalsskrivna i Stockholm, vara fria från att för sina löneinkomster erlägga sådana avgifter, om vilkas utgörande kyrkoförsamling beslutar.

Personer, tillhö1ande huvudstadens icke ter"1it01iella föisamlingar, näm- ligen hovförsamlingen, tyska och linska samt garnisonsfö1samlinga1na, äro icke skyldiga aatt för sina pelsoner eller för inkomst av arbete eller kapital erlägga avgifter till kyrka och prästerskap i den ter1ito1iella församling, där de äro mantalsskrivna.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt

hennes prästerskap och betjäning, som tillkommer vissa främmande tros— bekännare, är särskilt stadgat.

62.

UR

Mom. 1. Kyrkor-&det åligger att varje år före den ]. november för församlingen uppgöra ett utgiftsförslag och ett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget upptagas:

de församlingens skulder, som, antingen till hela beloppet eller till viss del därav, förfalla till betalning under det nästföljande året;

alla de utgifter, som redan äro beslutade för det nästföljande året; de utgifter, som ytterligare, enligt kyrkorådets framställning, kunna av församlingens gemensamma behov för det nästföljande året påkallas; och

ett förslagsbelopp i penningar, att kunna för oförutsedda behov av kyrkorådet användas.

I inkomstförslaget böra upptagas: det löpande årets möjliga behållning;

de inkomster, som för det nästföljandet året äro eller anses vara att påräkna; och

den summa, som ytterligare kan erfordras, jämte förslag till sättet för dess anskaffande, varvid, där uttaxering föreslås, tillika skall angivas storleken av det belopp, som anses böra belöpa på varje till grund för fördelningen liggande kommunal skatteenhet.

Mom. 2. För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrel- ser, vilka församlingen för vissa bestämda förvaltningsbestyr kan hava till- satt, att till kyrkorådet före den 1 oktober ingiva sina specialförslag över utgifterna för det nästföljande året.

s 63.

Utgifts— och inkomstförslagen skola från dagen för kungörandet av den ordinarie kyrkostämma eller det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde då, enligt vad i % 8 mom. 1 och % 27 mom. 1 första stycket sägs, ut- gifts- och inkomststaten för det nästföljande året skall bestämmas, hållas tillgängliga på lämplig ort, som i kungörelsen tillkännagives.

s 64.

Mom. 1. Sedan inkomst- och utgiftsstaten blivit bestämd, skall vad därvid till uttaxering beslutits genom kyrkorådets förso1gdelgivas överståt- hållarämbetet, som har att verkställa debitering och uppbörd av de be- slutade avgifterna i den för debitering och uppbörd av kommunalutsky'lde1 i allmänhet stadgade ordning samt avlämna medlen till kyrkorådet.

Skulle, till följd av särskilda förhållanden, annan ordning för upp— bördens verkställande finnas vara lämplig eller nödig, må församlingen kunna därom besluta. Sådant beslut skall, för att bliva gällande, av överståt- hållarämbetet godkännas.

Mom. 2. Vad i förordningen 0111 kommunalstyrelse i Stockholm är stadgat om klander mot debitering av kommunalutskylder skall äga till- lämpning jämväl i avseende a de 1 mom. 1 omförmälda, för ky rkoförsam- lingens behov till uttaxering beslutade avgifter.

s 65.

De räkenskaper, vilka det åligger kyrkorådet eller annan av försam- lingen tillsatt förvaltningsmyndighet att föra, skola ställas på kalenderår.

Särskilda av församlingen tillsatta styrelser skola före den 1 februari varje år till kyrkorådet avlämna redovisning för de medel, desamma om- händerhaft under näst föregående året. Kyrkorådet upptager denna 1edo- visning i församlingens allmänna räkenskaper, vilka årligen böra före den 1 mars av kyrkorådet tillställas kyrkostämmans ordförande eller, i för- samling, där kyrkofullmäktige finnas, fullmäktiges ordförande att hållas föi revisorerna tillgängliga.

& 66.

Till granskning av kyrkorådets och andra av församlingen tillsatta styrelsers räkenskaper och förvaltning utses revisorer, vilka senast den 1 april böra avlämna sin berättelse till kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande. Ordföranden åligger att över gjorda anmärkningar infordra vederbörandes förklaringar, varefter det tillkommer, i förra fallet stämman och i senare fallet fullmäktige att å det ordinarie sammanträde, som enligt vad i denna förordning % 8 mom. 1 och % 27 mom. 1 första stycket sägs skall före utgången av maj månad hållas, besluta huruvida anmärkning må förfalla, eller laglig åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas.

Vad nu om räkenskapernas granskning är sagt, gör icke någon änd- ring i vad om särskild revision av kyrkoräkenskaper finnes stadgat.

VI. Om underställning och besvär.

; ('7.

För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas, kyrkofullmäktiges ovh delegerades beslut underställas Konungens prövning oeh fastställelse, da besluten ang:":

a) försäljning, pantförsln'ivning eller utbyte av någon sådan kyrko- församlingen tillhörig fastighet. som, utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för något församlingens gemensamma nytta avseende ändamål ge- nom gåva eller testamente tillfallit densamma, ävensom överenskommelse, vilken medför förändring i de 'ättigheter, kyrkoförsamlingen äger till sadan fastighet;

b) upptagande av lan; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga län, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av församlingens utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften av den summa, som för det sistförtlutna kalenderåret beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering; samt .”) paläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem ar. ' '

Beslut, som bör underställas Konungens prövning, skall insändas till överstathållarämbetet, som det åligger att handlingarna. jämte eget utlåtande till Konungen överlämna.

g (58.

Den, som åt kyrkostämmas, kyrkofullmäktiges eller delegerades beslut i församlingens gemensamma angelägenheter ej nöjes, äger rätt att, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes över- skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, däruti söka rättelse genom besvär, vilka, jämte det överklagade beslutet, böra före klockan tolv a fjortonde dagen efter den, da tillkännagivande i kyrkan om verkställd juste- ring av det över beslutet förda protokoll enligt % 16, % 19 eller % 37 ägt rum, dagen då det skedde lik 'äl oräknad, ingivas, i mål, som uti % 2 punkt 7, 8, 9, 10 och 11 äro nämnda, till stadens konsistorium, men i andra mål till överståthållarämbetet; oeh åligger det klaganden därjämte säväl att vid

besvären foga bevis om dagen, då berörda tillkännagivande ägde rum, som ock att, inom åtta dagar efter det tiden för besvärs inlämnande utgått, till kyrkostämmans, kyrkofullmäktiges eller delegerades ordförande ingiva diarieutdrag däröver, att han inlämnat sina besvär ä ort, som vederbör.

Försummar klaganden något av vad sålunda är föreskrivet, mä beslutet kunna gå i verkställighet.

Överståthållarämbetet och konsistorium böra giva varandra del av be— svären, när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

Om besvär över 'al av kyrkofullmäktige nämnes i S 24.

s 69.

Den, som vill styrka, att kyrkorads beslut i församlingens gemen- samma angelägenheter vilar på orättvis grund, eller icke är ilaga ordning tillkommet, eller står i strid med allmän lag eller författning, eller annor— ledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, ävensom den, som tilltror sig kunna visa, att något av kyrkoråd fattat beslut kränker hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet är av rent förberedande eller verkstäl— lande art eller med avseende å överklagandet därav i lag eller författning annorlunda är stadgat, fullfölja talan mot beslutet i enahanda ordning som i % 68 bestämts för klagan över kyrkostämmas, kyrkofullmäktiges eller delege- rades beslut; doek att, där beslutet uteslutande rör enskild persons förhållande, tiden för talans fullföljande skall beräknas från den dag, då beslutet blivit klaganden genom utdrag av protokollet delgivet, dagen då det skedde lik- väl oräknad; skolande diarieutdrag, varom i S 68 förmäles, inom där be- stämd tid ingivas till kyrkorådets ordförande.

Utan hinder av förd klagan mä beslutet gå i verkställighet, därest ieke den prövande myndigheten annorledes förordnar.

% 70.

Gå besvären därpå ut, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid med allmän lag eller författning, eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger den prövande myn- digheten, där den finner skäl godkänna besvären, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit kränkt genom beslutet, och varda besvären godkända, gäller rättelsen till förmån

för den, som klagat, men beslutet står i övrigt fast, utan så är att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande myndigheten ock må fi'irordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

_s 71.

l avseende pa tiden. och sättet för sökande av ändring i utslag, som konsistorium eller överstathållarämbetet givit, gäller, efter varje måls be- skaffenhet, vad särskilt är stadgat.

Övergångsstadganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925; skolande därvid iakt- tagas,

att val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd skola, i enlighet med denna lags bestämmelser, äga rum första gången år 1924; samt

att ledamot eller suppleant i kyrkoråd, vilken är vald tidigare än nu är sagt, ej mä med befattningen t'ortfara längre än till utgången av sist- nämnda år. '

5.

Försläg till LAG

med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena i Göteborg.

Med upphävande av förordningen den 5 maj 1882 angående kyrko- fullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg förordnas härmed:

att Göteborgs stads territoriella församlingar skola för vården av de i lagen om församlingsstyrelse % 2 punkt. 1, 2, 3, 4, 5, (i, 7 och 10 omförmälda kyrkliga angelägenheter utgöra en sadan kyrklig samfällighet, varom i % 1 andra stycket i nämnda lag sägs;

att samfällighetens beslutanderätt skall utövas av kyrkofullmäktige till ett antal av femtio;

samt att såväl beträffande valet av fullmäktige som jämväl i övrigt bestämmelserna i lagen 0111 församlingsstyrelse skola i tillämpliga delar för staden lända till efterrättelse.

Övergångsstadganden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925; skolande därvid iakttagas, att val av fullmäktige, enligt denna lag, första gången skall ske år 1924 och gälla för tiden intill 1926 års utgång;

att tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som utsetts enligt hittills gäl- lande bestämmelser, skall upphöra den 31 december 1924; '

samt att val av ledamötei och suppleanter i kyrkonämnden, enligt de nya bestämmelserna, skola ske fö1sta gangen år 1925 för tiden intill 1927 ars utgång ; skolande hittillsvarande ledamöte1 och suppleanter i ky rkon1mn- den med sina befattningar fortfara intill utgången av år 192 )., oavsett för vilken tid de blivit valda.

6.

Förslag till L A G

angående ändrad lydelse av 1, 17 och 33 Så i lagen den lBjunl 1919 om kommunalförbund.

ärigenom förordnas, att 1, 17 och 33 SS 1 lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund skola erhålla följande ändrade lydelse: 1 %.

Jf'ör handha rande av kommunal förvaltningsuppgift må städer, lands- kommuner, köpingar och municipalsamhällen sammansluta sig till kommunal- förbund i den ordning, denna lag stadgar. Fattigvårdssamhälle, som ut— göres av flera kommuner, är i fråga om rätt att. ingå i kommunalförbund likställt med kommun.

Sammanslutning för ändamål, som nyss är sagt, må jämväl kunna ske mellan landstingskommuner samt mellan landstingskommun och stad; så ock mellan kyrkoförsamlingar inbördes.

()m skyldighet för kommuner att i vissa fall sammansluta sig till kom- munalförbund för vårdande av förvaltningsuppgift rörande folkskoleväsendet stadgas i & 57 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och % 551 förordningen om kommunalstyrelse i stad.

11%.

Hava samhällena enats om antagande av förbundsordning etc. (lika med nuvarande lydelsen) —— w _ verksamhet.

Är fråga om bildande av kommunalförbund med anledning därav, att Konungen förordnat att två eller flera kommuner skola, i deras helhet eller beträffande vissa delar av desamma, utgöra ett skoldistrikt, och kunna

kommunerna ej enas 0111 innehållet i förbundsordning, som med anledning därav skall upprättas, ankommer på Konungen att, efter kommunernas hörande, därom besluta ävensom att bestämma tiden, då förbundet skall träda i verksamhet.

; 33.

Åtgärd, som enligt denna lag ankommer på Konungens befallnings— havande skall, då fråga är om kommunalförbund mellan kyrkoförsamlingar, vidtagas av Konungens befallningshavande och domkapitlet gemensamt.

Ar fråga om sammanslutning av olika kommuner för vårdande av angelägenhet, som rör folkskole- eller fortsättningsskoleväsendet, biblioteks- väsendet eller uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, åligger det Konungens befallningshavande att i ärendet inhämta ytt- rande av skolöverstyrelsen.

' Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

7.

Förslag till LA G

Om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

Härigenom förordnas, att 45 % i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall upp- höra att gälla, samt att 19, 22, 24, 26, 42 och 44 %% isamma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

19 g

1 landskommun eller köping, som ändras eller nybildas, må med upp- görande av utgifts- och inkomstförslag för första året efter indelnings- ändringens ikraftträdande anstå utöver_den i 79 % förordningen om kom- munalstyrelse på landet stadgade tid, dock att utgifts- och inkomststatens bestämmande skall ske inom november månads utgång.

22

qra

Konungen må efter därom gjord framställning bestämma beloppet av den upplåning, som av nybildad kommun må beslutas utan underställning, intill dess de i 90 % förordningen om kommunalstyrelse på landet och 96 % förordningen om kommunalstyrelse i stad i sådant hänseende med- delade bestämmelser kunna tillämpas.

24 %

Vill kommun eller medlem av kommun väcka fråga om ändring'i kommunal indelning, som berör kommunen, ingive till kammarkollegium

ansökan i ärendet. Vid ansökningen skall fogas den förberedande utred- ning, som sökanden kan Vilja åberopa.

Sådan fråga kan ock väckas av kammarkollegium; så ock, efter au- mälau hos kammarkollegium, av Konungens befallningshavande samt, da ändringen berör kommunen i dess egenskap av skoldistrikt, jämväl av skolöverstyrelsen.

26 %. Utredning _ —— (lika med nuvarande lydelsen) — — indelning. Vid utredningen bör kommun eller kommundel samt såvitt möjligt i övrigt en var, vilkens 'att kan beröras av if 'ågasatt indelningsändring, beredas tillfälle att uttala sig i ärendet. I den man utredningen berör kommunen i dess egenskap av skoldistrikt, skall utredningen äga rum under vederbörlig samverkan med skolöverstyrelsen.

42 s.

Stadgandet i 22 % skall hava motsvarande tillämpning i fråga om

församlinc intill dess den i 67 % la en om församlin sstvrelse meddelade av 5 v bestämmelse om lån, som må beslutas utan underställnmg, kan tillämpas.

4.4 g.

]. fråga om förfarandet i ärende angående ändring i församlingsindela ning samt kostnad för utredning i sådant ärende sköla stadgandena i 24 —32 %% i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande, att vad i nämnda paragrafer sägs om kommun och medlem av kommun skall gälla församling och medlem av församling; att domkapitlet skall äga samma befogenhet att 'iicka fråga om ändring i församlingsindelning, som Konungens befallningshavande; samt att utredning, som här avses, skall äga rum under vederbörlig samverkan med domkapitlet.

Denna lag träder i kraft den ]. januari 1927.

8.

Förslag till L A G

om ändrad lydelse av 83 å i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 33 % i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skall erhålla följande ändrade lydelse: '

33 &

För varje _ — (lika med nuvarande lydelsen) - -- —— a den ordi- narie kommunalstämma, som skall hållas före utgången av maj månad, eller i kommun, där fullmäktige finnas, a fullmäktiges motsvarande sammanträde. Det åligger — —— (lika med nuvarande lydelsen) —— —— meddela under- rättelse.

l,)enna lag träder i kraft. den I januari 1925.

9. Förslag

till KUNGÖRELSE

innefattande ändring i vissa delar av kungörelsen den 29 januari l92l om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare m. m.

%1.

Röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt röstlängd för val av kommunal-, municipal-, stads- och kyrkofullmäktige samt av landstings- män — — -_ _ (lika med nuvarande lydelsen) —— —— _ formulär utvisar.

Ingå i valdistrikt på landet för val till riksdagens andra kammare två eller flera församlingar eller valdistrikt för val av kyrkofullmäktige eller del av församling eller av sådant valdistrikt, skall längden uppläggas i särskilda delar, en för varje församling, valdistrikt för kyrkofullmäktige- val eller del av församling eller av sådant valdistrikt. Tillhör _ . (lika med nuvarande lydelsen) — _ gemensamt. % 9.

Röstlängd upprättas i enlighet med det vid denna kungörelse fogade formulär nr 6; och skall därvid iakttagas,

att _ _ beröres,

att därest en person i enlighet med % 4 i lagen om församlingsstyrelse _ eller % 4 i lagen om församlingsstyrelse i Stockholm saknar rösträtt a kyrko- stämma pä grund av att han är främmande religionsbekännare eller anmält utträde ur svenska kyrkan, därom göres anteckning i längden,

att _— utsättas.

Form-ulär nr Ii.

_._.___._._.____.________,_..___ .____. ,

4. Om person _ _ (lika med nuvarande lydelsen) — _ i enlig- het med % 4 i lagen om församlingsstyrelse eller % 4 i lagen om försam- lingsstyrelse i Stockholm, saknar rösträtt ä kyrkostämma göres därom an- teckning i kol. 23.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1925.

10.

Förslag till LA G

om ändrad lydelse av 1 % i stadgan den 18 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m.

Härigenom förordnas, att 1. % i stadgan den 13 juni 1913 om propor- tionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 %.

Då val av kommunalnämnd, drätselkammare, kommunalrädmän, leda— möter i stadsstyrelse, folkskolestyrelse, kyrkoråd samt landstings förvaltnings- utskott, så ock val av två eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande å kommunalstämma, inom kommunalfullmäktige, ä allmän rådstuga, inom stadsfullmäktige, å kyrko- stämma, inom kyrkofullmäktige eller inom landsting, äro proportionella, skall vid valens förrätt-ande iakttagas, vad här nedan i 2»_7 %% är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924”).

11.

Förslag till LAG

innefattande ändring uti och tillägg till lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal—, muni- cipal— och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

Härigenom förordnas, att till lagen den 20 maj 1921 med vissa före- skrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän, vilken lag hädanefter skall benämnas lag med rissafäre— skrifter i fråga om ml av kommunal-, municipal-, stads- och lr;1/1'7.folellr)z((Ir— rif/e samt az: Zandstingsnzän, skall fogas följande tillägg:

10 %. Vad i denna lag föreskrives skall i tillämpliga delar gälla även vid

val av kyrkofullmäktige.

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

12.

» Förslag till L A G

om ändrad lydelse av 9 % i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 9 % i lagen den i) december 1910 om regle— ring av prästerskapets avlöning skall erhålla följande ändrade lydelse:

51%.

Finner Konungen prästerlig tjänst, om vars bibehållande eller inrät- tande framställning blivit gjord, icke vara för själavårdens behöriga hand— havande nödig, mä Konungen likväl medgiva, att sådan tjänst bibehålles eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar av dess hela rösttal heslutit utgöra vad utöver de i 19 % 2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande av den lön, Konungen enligt denna lag bestämmer. Ej. må i sådan. fråga församlingens beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige.

1 fall, varom nu är sagt, må, där så skäligt prövas, det i lönen för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19215.

13.

Förslag till KUNGÖRELSE

om ändrad lydelse av 3 % i kungörelsen den 1 1 december 1914 angående tillämpning av lagen den 9 december 1910 om indrag— ning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför.

Den verkställda uträkningen översändes till kyrkostämmans ordförande, som har att delgiva församlingens medlemmar densamma genom uppläsning ii kyrkostämma. I församling, där kyrkofullmäktige finnas, skall delgiv- ningen iindock ske a sadan stämma. Efter skedd delgivning återställes uträkningen ofördröjligen till Kungl. Maj:ts befallningshavande tillika med utdrag av kyrkostämmans protokoll så vitt angår delgivningen och vad i sammanhang därmed ma hava förekommit.

Denna kungörelse träder i kraft den l januari 1927).

14. Förslag

till KUNGÖRELSE

innefattande ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket. '; 6.

Varje kommun, sa i stad som pa landet, utgör ett skoldistrikt; doek ma Konungen kunna, på sätt i förordningarna 0111 kommunalstyrelse pä lan- det och i stad stadgas, förordna, att två eller flera. kommuner skola i deras helhet elle1 beträffande vissa delar av desamma utgöra ett skoldistrikt.

Angående vad iakttagas skall, då, pa grund av förut gällande stad- ganden, Ökommun bestar av tva eller flera saiskilda skoldistrikt eller skol- distrikt bestar av tva eller flera kommuner eller av delar utav skilda kom- muner, därom är i tilläggsbestämmelser till nämnda förordningar särskilt stadgat.

; 19.

If?» (Lika med nuvarande lydelsen.)

4. Sökande till ordinarie lärartjänst mä ej, förrän tjänsten blivit till— satt, anmäla sig säsom sökande till sådan tjänst inom annat skoldistrikt, vid äventyr att, därest han ej inom nämnda tid skriftligen återkallar" sin anmälan till den först sökta tjänsten, anses obehörig till varje av dessa tjänster.

5. (Lika med nuvarande lydelsen.) (3. Senast inom trettio dagar efter det ansökningstiden utgatt eller, då undervisningsprov va1it de sökande f,örelagt den för provs avläggande bestämda tiden gatt till .inda, skall tjänsten tillsättas. lIälvid bör, föi bedömande av de sökandes lämplighet föi tjänsten, hänsyn tagas till saväl de egenskaper, som i % ]8 omförm.'11.1s, nit samt för'.m1ga att upprätthålla ordning i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostian som ock under- visningsskicklighet, kunskaper och färdigheter samt under föregående tjänst- göring förväi v1d er'fa1enhet.

Innan tillsättningen sker, skall .irendet förut vara pa lämpligt sätt ber.ett I skoldistrikt, där särskild folkskoleinspektör .1r anställd, skall denne vid ärendets beredning och slutliga för'ed1agning deltaga 1 överläggningarna därom, men ej i besluten

11-2 20.

1. Om ingen behörig sökande anmält sig till ledig förklarad tjänst, skall tjänsten ånyo ofördröjligen kungöras ledig. 2. Om endast en eller två behöriga sökande anmält sig till en tjänst vid folkskola eller vid småskola, skall där folkskolestyrelsen sa anser er'fo1— derligt, lika lång ansökningstid ånjo utsättas och på ovannämnda satt kun- göras samt därefter vidare förfaras såsom ovan är sagt. I annat fall antages den som är ensam sökande eller, om tV'1 sökt, den av dessa som där1id,

efter vad i % ]9 mom. 6 är sagt, bör främst komma i atanke.

tll?

; 21.

Omedelbart efter tjänstens tillsättande skall skriftligt meddelande där- om lämnas samtliga sökande.

I övrigt ma beträffande sättet för kungörande, huru tillsättning av lärare utfallit, bestämmelser meddelas i distriktets reglemente.

Ozeigjdnf/ssfatfr/ande (Lika med nuvarande l_1delsen).

% 22.

i. Över folkskolestj relsens beslut angående tjänstens tillsättande ma besvär anföras på sätt i förordningmna om k0111mu11alsty'r11se pa landet. och i stad är om besvär över folkskolesty relses beslut stadgat.

V alet ma ej ga i verkställighet, förrän beslutet därom vunnit laga kraft

2. Om den, som anfört bes är över tjänstens tillsättande, anmäler siu' som sökande till (I) lik tjänst inom annat skoldistrikt, för1än besvären blivit genom laga k' aft ägande utslag a1'gjord.1,".1re samma paföljd, som i %]5) mom. 4 stadgats för samtidigt sökande av sådana tjänster inom ha eller flera skoldistrikt. 3 4. (Lika med nuva'ande lydelsen.) "). När i skoldistrikt på landsbygden skolväsendet blivit i behörig ordning omorganiserat, äger folkskolestvrelsen under enahanda förutsättning som i mom. 4 av denna.(5 paragraf s.igs, att, om sa befinnes nödigt för orga— nisationens genomförande, förflytta en ordinarie lä' are f' an en skola till en annan inom distriktet utan iakttagande av de i %% 19—7—2] givna bestäm- melser; dock endast under förutsättning att kommunalstämman eller kom- munalfullmäktige, där sådana finnas, besluta bestrida kostnaderna för flytt- ningen samt att lärarens löneförmåner genom förflyttningen icke förminskas.

Beslutet — —— (lika med nuvarande lydelsen) —— —- godkännas.

6. (Lika med nuvarande lydelsen.)

l.. (Lika med nuvarande lydelsen.»

2. Där biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folk— skola skall anställas tills vidare, skola gälla samma bestämmelser som de, vilka enligt %% ]..9—f22 äro stadgade beträffande tillsättning av ordinarie. lärare vid smaskola, dock med. undantag därav att anställning ma, utan iakttagande av den ordning, som i %% ]9—2] stadgas, givas tills vidare at lärare, som under minst tva är innehaft anställning på viss tid inom distriktet och därunder tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande 'andel. n.. biträdande lä "are vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola skall anställas på viss tid och fråga ej är 0111 förnyad anställning av lärare, som redan är anställd inom distriktet, bör befattningen, såvida hinder ej möter, på lämpligt sätt ledigkungöras och de grunder, som enligt % ]..9 mom. 6 skola följas vid tillsättning av lärarebefattning, tillämpas.

3 Extra ordinarie lärare — — _— (lika med nuvarande lydelsen) in. 1—— —de grunder, som enligt % 1.9 mom. 6 skola följas vid tillsätt— ninu av lararebefattning, tillämpas.

4——ö. (Lika med nuvarande 11 delsen)

27

”If..

]. Ena sig den borgerliga. kommunen och församlingen därom, att. inne— havare av lärarebefattning i folkskola tillika må kunna innehava organist-, kvrkosangare- eller klockarsyssla, skola därom fattade beslut, jämte full- ständig upplysning om de för organist-, kyrkosångare- och klockarsj'ss— lorna anslagna löneförmäner, genom kyrkorådets försorg anmälas hos dom- l'apitlet; åliggande det domkapitlet att, med fästat avseende 11 de krav, som pa ifråga '.'nande befattningar böra ställas, och (lä'11,huruvid11 de för org o'anist-, l11rkosangare— och klockarebefattningarna anslagna löneförmaner äro tillrack- liga till .11 lönande av bit .tde, varom i mom. 2 förmäles, prö1a och avgöra, om sådan tjänsteförening må, så. länge de uppgivna löneförmånerna utgå, äga rum.

2. Lärare, som tillika innehar organist-, kyi'kosangare- eller klockar- befattning, bör i första rummet ägna sin tid och sina krafter åt skollärar- tjänsten samt, sa vitt nödigt prövas genom särskild med kyrkoherdens och församlingens samtycke utsedd persons biträde uträtta förefallande, till de andra befattningarna hörande göromal.

114 % 51.

I händelse föräldrar eller målsman skulle tredskas att efterkomma de föreskrifter, vilka i avseende på barnens 'skolgångsskyldighet blivit meddeladt, elle1 visa sig sa försumliga, att de ej tillhålla barnen att besöka skolan skola de tredbkande elle1 försurnliga undergå varning av folkskolestx 1elsen

Bli1 varningen fruktlös,1na barnen kunna genom folkskolestyrelsens försorg från föräldrarna eller målsmimnen skil_]as och till vårdande åt and1a per-

soner Överlämnas samt kostnaden för barnens underhåll hos foraldrarna eller målsmännen i laga ordning utmätas.

,s 58,

För att bereda tillgång till kostnaderna för skolväsendet skall, där ej andra medel härtill finnas, det erforderliga beloppet sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.

Denna förordning träder i kraft den ]. januari 1925.

15. Förslag till KUNGÖRELSE

om ändrad lydelse av %% 1 och 47 i stadgan för fortsättnings— skolan den 16 september 1918.

1.

Cila

1. (Lika med nuvarande lydelsen).

2. I varje skoldistrikt —— _ (lika med nuvarande lydelsen) —— —- fortsättningsskolor.

Undantagsvis må två eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola på sätt och i den ordning, som i lagen om kommunalförbund stadgas.

s 47.

1. Inom varje skoldistrikt skall, såvida ej sadan anordning träffats, som i inom. 2 av denna paragraf sägs, folkskolestyrelsen utgöra styrelse för distriktets fortsättningsskolor.

2. Där i fråga om visst skoldistrikt kommunen så beslutit, må led— ningen av fortsättningsskolorna i distriktet kunna handhavas av en sär- skild fortsättningsskolestyrelse. ()m val av dylik fortsiittningsskolestyrelse samt om sådan styrelses sammansättning och allmänna åligganden är särskilt stadgat. 3an4. (Lika med nuvarande lydelsen).

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1925.

16.

Förslag till LAG

om upphävande av viss bestämmelse i lagen den 6 april 1894 angående. ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist— och klockarbefattningar.

Härigenom förordnas, att bestämmelsen i lagen den 6 april 1894 an— gående ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefattningar därom, att, där organist— eller klockarbefattning eller båda dessa befattningar enligt fattat beslut skola vara med folkskollärar- tjänst förenade, förslag till de förenade tjänsterna skall upprättas av för- samlingens kyrkoråd och skolråd såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd, skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

1113 17.

Förslag till STADGA

huru förfaras skall vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist—, kyrkosångare— och klockar— befattningar.

] .

Har i vederbörlig ordning blivit bestämt, att inneha 'are av folkskol— lärarebefattning tillika må kunna innehava organist-, kyrkosangare- eller klockarsyssla, och äro befattningarna samtidigt till ansökning lediga; da skola, där tjänsterna fortfarande anses böra vara förenade, folkskolestyrelsen och kyrkorådet gemensamt vidtaga de åtgärder, som för tjänsternas tillsätt- ning erfordras.

"JR

9

"II:;

1. Kungörelse om ledigheten skall av folkskolestyrelsen oeh kyrko- 'adet gemensamt utfärdas och genom folkskolestyrelsens försorg införas tre ganger i den tidning, genom vilken officiella meddelanden tillkännagivas. Kungörelsen skall innehålla tydlig underrättelse därom, att frågan, huruvida den, som 'arder till folkskollärarbefattningen utsedd, tillika skall erhålla organist-, kyrkosångare- och klockarbefattningarna, är beroende på vederbörande kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges efterföljande 'al till sistnämnda befattningar.

2. Ansökning ställes till folkskolestyrelsen; och bör sökanden inom sextio dagar från ledighetens första kungörande i nämnda tidning till folkskolestyrelsens ordförande ingi'a sin ansökan och därvid foga de betyg, vilka, enligt vad särskilt är stadgat, erfordras för styrkande av sökandens behörighet till en var av ifrågavarande befattningar. 3 Sökande, om vilken nu är sagt, må ej samtidigt vara sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, vilken är av lika beskaffenhet med någon av de tjänster, varom fråga är. Sker det, skall han anses obehörig till varje av de sökta tjänsterna.

4. Där folkskolestyrelsen så finner nödigt, äger den att för folk- skollärarbefattningeu förelägga de sökande undervisningsprov efter ty sär-

skilt är stadgat; och skola de, vilka. det salunda aliggcr att fullgöra. under— visningsprov, jämväl avlägga prov för organist—, kyrkosångare— och klockar- befattningarna. I annat fall äger prov för sistnämnda befattningar rum endast da kyrkorådet det äskar.

Prov för organist—, kyrkosangare- och klockarbefattningarna skola av- läggas under allmän gudstjänst i församlingens kyrka & de dagar, kyrko- radet utsätter. l'ndervisuingsprov skola utsättas till de närmaste dagarna före eller efter den dag, då vederbörande sökande har att avlägga prov för organist—, kyrkosångare- och klockarbefattningarna.

& 3. 0111 endast en eller tva behöriga sökande anmält sig, ma folkskole—

styrelsen, om den så finner nödigt, utsätta och kungöra ny ansökningstid, för den händelse ytterligare sökande skulle vilja anmäla sig. & 4.

Senast inom trettio dagar efter det den för avläggande av de i % 2 mom. 1 omförmälda prov bestämda tid förflutit, skall folkskollärarbefatt- ningen av folkskolestyrelsen tillsättas.

Meddelande om tillsättningen skall omedelbart göras till kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, till dessa; och ankommer det på kyrko— stämman eller kyrkofullmäktige att besluta, huruvida den till lärarebefatt- ningen valde tillika skall vara innehavare av organist-, kyrkosångare- och klockarsysslorna eller icke. I senare fallet skola organist-, kyrkosångare— oeh klockarsysslorim för sig i vanlig ordning kungöras till ansökning lediga och utan samband med folkskolelärarbefattningen tillsättas.

s.")

1. Över atgärder, om vilka här ovan sägs, ma, sedan besluten anga- cnde befattningarnas tillsättande blivit behörigen kungjorda, besvär kunna hos vederbörande domkapitel i vanlig ordning anföras. Klagan över till- sättningen av endera av de förenade befattningarna skall anses gälla jäm- väl de övriga.

2. Om någon, innan av honom anförda beSVär, om vilka i mom. 1 sägs, blivit genom laga kraft ägande utslag avgjorda, anmäler sig som sökande till tjänst inom annat skoldistrikt, vilken är av lika beskaffenhet med de först sökta eller med någon av dem, vare samma påföljd, som i % 2 mom. 3 stadgas.

118 's e.

Där den, som antagits till tjänst, varom i denna stadga sägs, avgår fran en av de förenade befattningarna, vare han pliktig att samtidigt från- träda den eller de övriga.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1925.

18.

Förslag till KUNGÖRELSE

om upphävande av viss bestämmelse i kungörelsen den 26 april 1895 angående ordningen för meddelande av antagningsbevis för innehavare av klockartjänster m. m.

Härigenom förordnas att bestämmelsen i kungörelsen den 26 april 1895 angående ordningen för meddelande av antagningsbevis för innehavare av klockartjänster m. m. därom, att, där organist- ell(1 klocka1befattning elle1 bada dessa befattningai enligt fattat beslut skola vana med folkskol- läraitjänst förenade, antagningsbevis föi innehavare av de föienade tjän- steina skall meddelas av föisamlingens kyrkoråd och skohäd såsom ett gemensamt kyrko- och Skolråd, skall upphöia att gälla.

Denna kungörelse träder i kraft den i. januari 1.925.

Förslag * till LAG

Om ändrad lydelse av gå 2, 5 och 7 i lagen den 15 maj l903 angående folkskoleväsendet i Stockholm.

Härigenom förordnas, att gå 2, 5 och 7 i lagen den 15 maj 1903 anga-

eude folkskoleväsendet i Stockholm skola erhalla följande ändrade lydelse:

')

'JR

l'olkskoleväsendet handhaves av Stockholms folkskoledirektion jämte särskilda av stadsfullmäktige utsedda skolnämnder, en för varje till Stock- holms stad hö 'ande territoriell kyrkoförsamling.

Till ledamöter i Skolnämnd utse stadsfullmäktige för fyra är i sänder lämpligt antal personer bland vederbörande församlings kommunalt röst- berättigade medlemmar.

Skolnämnd utser inom sig ordförande och vice ordfö a.nde Skolnämnderna, Vilka närmast lyda under folkskoledirektionen, ha'1 att ställa sig till efterrättelse. den stadga, v arom i % 1 mom. 2 sägs.

7.

”JR

()m anskaffande —— _ närmast är avsett.

Innan f' äga om nybyggnad eller ombyggnad av skolhus till avgörande företages, skall ytt" ande av folkskoledirektionen infordras från skolnämnden i församling, för vilken skolhuset ä' avsett.

Denna laot "idei i kraft den 1 januari 1925; skolande vad i lag eller författning är sagt om sl1ol11'1d i Stockholm där'eftei tillämpas på Skolnämnd.

Val av ledamöter och suppleanter i skolnämnd skola, i enlighet med bestämmelserna i denna lag, äga rum första gangen är 1924 för tiden fran och med den 1 januari 1925.

Ledamot eller suppleant i skolrad, vilken är ald tidigar än 1111 är ' sagt, ma ej med befattningen fortfa '11 längre än till utgangen0 av år 1921.

20.

Förslag 1111 KUNGÖRELSE

innefattande ändring i vissa delar av stadgan rörande folkunder— visningen i Stockholm den 8 november 1901.

Härigenom förordnas, att &; 3 eeh ?) ävensom överskriften till kap. 2 i stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1171)». .'.). FnlÅ'S'lfoZedirektion 01-11 .s'lrohu'imm/m: & 3.

Folkskoleväsendet handhaves av Stockholms folkskoledirektion jämte

de territoriella församlingarnas skolnämnder. % 9.

Församlings Skolnämnd har till uppgift: att genom framställning till folkskoledirektionen i frågor, som på direktionens prövning eller åtgärd bero, söka främja folkskoleväsendets nt- veekling och förbättring såväl inom staden i dess helhet som särskilt inom församlingen ;

att till direktionen avgiva yttrande i frågor, som till skolnämnden hänskjutas ;

att tillse, att skolgången ej försummas, och för övrigt med omsorgs- full uppmärksamhet följa skolans arbete och övervaka dess angelägenheter samt hos direktionen anmäla sådana förhållanden, i vilka rättelse icke genom skolnämndens egen åtgärd kan vinnas;

att vaka över den undervisning i hemmen, som här nedan i ; 38 omförmäles; samt

att utöva de särskilda bestyr, som på grund av denna stadga aligga skolnämnden eller eljest enligt lag eller författning tillkomma nämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1925.

21. Förslag till KUNGÖRELSE

med föreskrifter angående val till vissa kommunala representa— tioner i det fall att flera val förrättas samtidigt inför samma valförrättare.

si.

Val av kyrkofullmäktiue ma kunna utsättas att äga man samtidigt med val av kommunal- elle1 stadsfullmäktige inföl samma valförrättare.

Där i valdistrikt för 111 till riksdagens andra kammare inga tva eller flera valdistrikt för val av 111 ikofullmaktlge må likaledes valen av kyrko- fullmäktige i dessa valdistrikt inför valföirättaren förrättas samtidigt av en- som samtidigt med val av kommunal- eller stadsfullmäktige.

& 2.

Då val som i % 1 sägs förrättas samtidigt inför samma valförrättare, skola "för vartdera valet användas särskild valsedel och särskilt valkuvert.

Å sadant valkuvert skall genom anbringande av lämplig överskrift såsom »Kyrkofullmäktigval>>, >> 11"ommunalfullmäktifrval>> »Kyrkofullmäktig- val för X församling», »Kyrkofullmäktigval för Y församling» angivas det val, för vilket valkuvertet är avsett.

Sådan överskrift ma jämväl vara anbragt '11 de valsedlar, som vid valen användas Dylik anvisning 11111 ej anses utgöra partibeteckning eller del av sådan.

% 3.

Utövas vid sadan samtidig valförrättning rösträtt beträffande såväl kyrkofullmäktigvalet som kommunal- eller stadsfullmäktigvalet, skall den röstande inlägga vaid'eia valsedeln i dess särskilda valkuvert.

41.

tll:

Sedan ordföranden på vanligt sätt förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet eller valkuverten, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad vid det val eller de '111 som avses, ävensom tillsett att kuvertet eller kuverten äro vederbörligen stämplade och försedda med över- skrift som i % 2 sägs, men eljest på utsidan omärkta, nedlägger ordföran- den kuvertet eller kuverten i valurnan, i sammanhang varmed i röstläng— den vid namnet på den, vars röst 'ätt utövats, göres anteckning, att röst— rätten begagnats och vid vilket val så skett.

Om valförrättaren finner lämpligt, må för vart och ett av de olil11 valen användas särskild valurna.

»

i).

"I/I

När vid sadan valför'ättning pa landet röstningen är avslutad, ut- tagas valkuverten omedelbart ur valurnan och räknas oöppnade med för— delning efter det val de avse. I det protokoll, som skall föras vid (len gemensamma valförrättningen, antecknas det antal kuvert, som vid vart och ett av valen avgivits. Valkuverten för varje 'al inläggas härefter i var sitt hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst 1111 närvaran- des sigill.

I övrigt förfares vid sadan gemensam valförrättning och vid de därpa följande röstsammanräkningarna såsom vid enkla val.

Denna kungörelse träder i kraft den ,I, januari 1925.

Allmän motivering.

A) Översikt av den historiska utvecklingen.

De frågor, som åt sakkunniga för representativt system i den kyrkliga 31) Den kyrk- kommunen m. m. överlämnats till behandling, äro för sin lösning i viss män"—q” ”7” ;?m' beroende av förhållandet mellan kyrka och stat i allmänhet i vårt land. Det [Tillägg:/:. har därför synts riktigt att här giva en översikt över de sidor i statens och intill 1817. kyrkans inbördes förbindelser, som med sagda frågor hava närmare gemenskap.

Under den katolska tiden var kyrkan i Sverige principiellt att anse såsom

en avdelning eller »provins» av den hela kristenheten i de västeuropeiska länderna omfattande, från staten fristående romersk-katolska kyrkan, om ock faktiskt hos oss en närmare förbindelse mellan kyrka och folk ägde rum än i åtskilliga andra katolska länder. I och med reformationen framträdde detta nationella drag hos den svenska kyrkan än starkare, i det att, efter frigörelsen från påve- makten i Rom, högsta befogenheten i kyrkliga ärenden kom att överflyttas i första hand till konungen, men även jämte honom till rikets ständer, bland vilka emellertid prästerskapet såsom ett av riksstånden hade säte och stämma. Kyrkan utvecklade sig därefter hos oss mer och mer till vad man i egentlig mening kallar »statskyrka» med en därav följande nära sammanblandning mel- lan å ena sidan rent kyrkliga ärenden och å andra sidan ärenden, vilkas borger— liga karaktär numera är uppenbar.

Då det emellertid är förhållandena inom 121inzärkonmzmzen som här sär— Kyrksocknen. skilt äro av intresse, enär det åt de sakkunniga givna uppdraget helt och hållet faller inom denna kommuns ram, torde en framställning av de uppgifter, som undan för undan tillkommit densamma liksom över dess huvudsakliga organisa- tionsformer vara ägnad att belysa de historiska förutsättningarna för det utred- ningsarbete, som anförtrotts åt de sakkunniga.

Vårt nuvarande kommunala liv har några av sina djupaste rötter i de Airplane/.'— samhällen, socknar, som redan på landskapslagarnas tid hade utkristalliserat sig ”077105 UPP— kring »gudshusen» eller kyrkorna. Då en kyrkobyggnad iregel var medelpunk-Håfi'lislioc'i')P ten för det område, inom vilket den var belägen, kallades den menighet, som' €,,if.,i,,._"11 för gemensam religionsövning sökte till eller besökte samma kyrka, »sokn» (soc- ' ken). Detta ord, vilket således från början betecknade en verklig kyrkoförsamling, användes sedermera, i överflyttad bemärkelse, huvudsakligen såsom benämning för det område, till vilket den menighet hörde, som begagnade samma kyrka.

Rikets indelning i socknar var alltså ursprungligen dess indelning i kyrk-

Hockenmenig— heternasjim/c- tioner från 0, in. är "IUI/I).

Socken- stäm nmr.

ligt avseende. Det förutsattes. att varje socken skulle hava sin egen kyrka. Val av kyrkoherde, byggnad och underhåll av kyrka ävensom av prästgård torde, jämte vården av kyrkans övriga egendom, till en början hava varit det huvudsakliga föremålet för sockenmenighetens överläggningar och beslut. Såsom biträden åt kyrkoherden vid de skiftande bestyren h_a snart nog trätt några »socknens äm- betsmän», såsom »kyrkovärdar», »äldste» och »sexmän». Sockenstämman, där prästen förde ordet och vars ursprung kan spåras långt tillbaka i tiden, omnäm- .nes, såvitt man vet, uttryckligen första gången i Gustav Vasas s. k. ucta eccle— siastica av år 1554. Här talas nämligen om tvenne olika slag av sockensam- manträden, som båda plägade förrättas vid sockenkyrkan, det ena på föranstal- tande av värdsliga myndigheter, och härom säges, att möten av denna art skulle hållas utanför kyrkogården; det andra slaget av sammankomster skulle åter äga rum till bevarande av, ordning och gott skick i kyrkan (ad conservationem ordinis bonique status in ecclesia) och till sådana möten skulle menigheten sam- las i ett särskilt, nära kyrkogården beläget och kyrkan tillhörigt hus. På sistnämnda slag av möte användes i den från 1600-talet härstammande edition av nämnda »acta», som här åberopas, just beteckningen sockenstämma (»conven— tus ecclesiac publicus, dictus parochialis (sochnastemna)».

Emellertid får man icke överdriva räckvidden av vad dessa »acta ecclesia- stica» innehålla rörande föremålet för sockenstämmas överläggningar och beslut. Reformationen i det lözde seklet har nog fast mera till en början vållat en be- gränsning av sockenmenigheternas verksamhetsfält. Den förstärkta konunga- maktens anspråk på rätten att tillsätta prästtjänster å ena sidan och godsindrag— ningens faktiska utvidgning till att omfatta även sockenkyrkors egendom å den andra hava givetvis inneburit en sådan begränsning. Men de nya förhållandena medförde icke desto mindre i sinom tid en utveckling i rakt motsatt riktning. Det dröjde nämligen icke särdeles lång tid, förrän det protestantiska präster- skapet började kalla lekmännen till medarbetare vid kyrkotuktens upprätthållande.

Det har förefallit de sakkunniga vara riktigt att något utförligare dröja vid en del förhållanden, som i samband härmed utvecklade sig, enär härigenom kan givas en klarare bild av vad med sockenstämmoinstitutionen från präster- skapets egen sida synes ha åsyftats under den svenska statskyrkans blomstringstid.

Det finnes sålunda, bevarad en överenskommelse, träffad i Nyköping år 1612 mellan samtliga biskopar och hela prästerskapet, vari det heter, att obot- färdiga syndare skulle sättas ut ur kyrkan med »prmpositi, pastoris och församli- lingens domb och samptycke eftter Pauli förmaning». Denna grundsats torde emel— lertid hava tillämpats på olika sätt. antingen genom hela menighetens medverkan eller genom vissa dess ombud. I en stadga från år 1617 förekommer även föreskriften, att sexmännen skulle bistå Guds ords tjänare i kyrkodisciplinen. Annars omtalas dessa sockenämbetsmän vid denna tid såsom havande befattning med uppbörden (i en kungl. instruktion från 1603), medan det om kyrkovär— darna i nyssnämnda stadga av 1617 heter, att de hade uppsikten över kyrkans Vinsäd och inköpet av kommunionvin.

På ett mera utförligt sätt angivas sockenmenigheternas funktioner för första gången i prästerskapets privilegier av år 1650. Där stadgas i 23:dje

punkten, att prästerskapet skall hava makt att hålla sat-kcnstitfmnzor med deras råd som vederbör och socknens nödtorft fordrar, varvid församlingen anten i gemen eller dess fullmäktige, kyrkovärdar och sexmän, utan någon undskyllan, skola efter kyrkoherdens kallelse komma tillsammans». Det skulle rådslås och beställas om kyrkans inkomster, räkenskaper, byggnader o. s. v. och »hvad mera förefalla kan i kyrkodisciplinen och andra församlingens åliggande tarfver. »Särdeles», heter det. »skall prästerskapet då hava makt. att ställa dem för rätta, som genom grova eder, svärjande och hånande sig försett, eller eljest genom sabbatsbrott, Guds ords förakt förargelse åstadkomma, vilka, efter som de skyl— diga finnas och deras leverne tillförene varit haver, måtte tillbörligen plikta och straffas.» '

I den skillnad, som här göres mellan å ena sidan »församlingen igemen» och å den andra sidan adess fullmäktige, kyrkovärdar och sexmän» skymtar redan den arbetsfördelning, som framdeles skulle uppkomma mellan stämma och »kyrkoråd», ehuru den senare benämningen först något senare skulle börja nytt— jas. Biskop Laurelius i Västerås lät nämligen efter nyss berörda privilegiers utfärdande i sitt stift upprätta »kyrkoråd», som skulle upptaga kyrokotuktsmål och även med penningeböter straffa de brottsliga. I en stadga för Abo stift av år 1673 omtalar likaledes biskop Gezelius »kyrkoråd». Men i 1686 års kyrko- lag, som utgör resultatet av utvecklingen på detta område under 1600-talet, an- vändes icke beteckningen kyrkoråd.

Den hållning, som kyrkolagen i denna punkt intager. sammanhänger tvi- velsutan med det motstånd, som från regeringsmaktens sida restes gentemot prä- sterskapets strävanden att för sin egen och för sockenmenigheternas räkning på det kyrkliga området skapa en omfattande maktsfär. Redan då biskop Laure- lius, såsom nyss nämnts, vidtog åtgärden att upprätta kyrkoråd, avgick till ho- nom ett brev från rådet (den 23 okt. 1667), i vilket detsamma uttalade sitt ogil- lande därav. >>Emedan>>, heter det i detta brev. »biskop och domkapitel funnit för gott att inrätta vissa kyrkoråd, som icke allenast de saker, som kyrkodisci- plinen angå. utan ock ärenden, som emot eder— och sabbatsbrottsplakaten kunna förelupne vara och för detta under världslig dom legat hava, avhjälpa skola således, att de ock de brottslige med penningböter belägga . .. så äre tu ting, som något anstötliga synas, det ena, att de det (samma) kalla kyrkoråd, som nytt och ovanligt är, i st. f. de gamla benämningarna äldste, kyrkiones sexmän, kyrkovärdar. Det andra, att de göra ingrepp uti det världsliga ämbetet.»

Om denna sistnämnda fråga eller om kyrkligt intrång på det världsliga ämbetets område stod vid denna tid en långvarig strid. Och under statsmak- tens omsorger att avvisa alla sådana yttringar av kyrkotukt, som kunde sägas medföra ett sådant ingrepp eller intrång, har den även lämnat åsido en rad från prästerligt håll uppgjorda förslag just om ett utförligare regelbindande av sockenmenigheternas medverkan vid kyrkotuktens utövande. Sålunda hade den ovannämnde biskop Laurelius år 1659 avgivit ett förslag till kyrkolag, vari dessa spörsmål utförligt behandlades; vid samma tillfälle avgavs även ett kyrkolagsför- slag av pastor primarius i Stockholm Emporagrius, som också ingående berörde sockenstämmornas verksamhet. Av vikt för denna sak var dessutom den likaledes

Ilii/l'kni'dli,

Sfatsnzchn och de kyrk-

liga reform- krarcn.

1686 års kyrkolag.

]l'yrksoc/men

och de borger-

liga uppgif- terna.

nyss omtalade Äbobiskopen Gezelii stiftstadga av 1673. Vid 1682 års riksdag utar- betade prästeståndet ett förslag i ämnet, stött på Laurelii och Emporagrii projekt. Slutligen var också sockenstämmoproblemet behandlat i ett betänkande, avgivet av en kommission, vilken under åren1683—86 slutbehandlade prästeståndets berörda förslag av 1682. Denna kommission, till största delen bestående av kungliga ämbetsmän, blev mot slutet av sin verksamhet förstärkt med några prästerliga krafter. I alla dessa förslag förordas ett mer eller mindre vidlyftigt lagfästande av sockenstämmornas och deras »ämbetsmäns» existens och verksam- het och enligt dem alla skulle stämmornas resp. deras ämbetsmäns uppgifter så gott som uteslutande inriktas på kyrkotukten och vad därmed sammanhängde. Men trots allt detta blev det särskilda kapitel om sockenstämma, som både 1682 års och kommissionens förslag innefattade, i kyrkolagen av 1686 utelämnat; och sexmannainstitutionen, som samma två förslag togo vara på och utvecklade. blev av kyrkolagen starkt beskuren.

Det var givetvis icke kyrkolagens mening att upphäva sockenstämman. Dess tillvaro var ju f. ö. tryggad redan genom 1650 års privilegier, ochi de förnyade privilegier, som år 1675 hade givits prästerskapet, hade det rent av tillagts, att landshövding skulle vara pliktig att låta exekvera vad å socken— stämma beslutas, genom borgmästare och råd i städerna, genom länsman och fjärdingsmän på landet. Själva kyrkolagen förutsatte också sockenstämmans existens; enligt kap. 18 ä 8 hade sålunda stämman rätt att med straff belägga den, som ej ville utgöra vad till kyrkogårds ordentliga underhåll behövdes. Likväl har enväldets lagstiftning i denna del dragit ett brett streck över präs- terskapets önskemål och förhoppningar. Och det som härvidlag synes vara av ett alldeles särskilt intresse är, att de mål, som prästerskapet velat företrä- desvis inrikta sockenmenigheternas arbete på. varit uppgifter fallande helt inom det kyrkliga församlingslivets ram, särskilt då kyrkotukten.

Trots detta betydelsefulla avgörande i den långvariga spänningen mellan kyrka och stat, lades emellertid just mot slutet av det 17zde seklet grunden till en stark och egenartad utveckling av sockenmenigheternas liv. Detta stod i sam- band med förhållanden, som här korteligen måste beröras.

Socknarnas på de kyrkliga frågorna inriktade samhällsliv hade under me- deltiden vuxit fram vid sidan av den folkliga självstyrelse, som alltjämt blomst— rat å landskaps och häradsting. Vid riksenhetens klarare framträdande och under trycket av den under Vasarnes kungadöme allt starkare genomförda cen- tralisationen inom förvaltning och rättskipning kommo landskapstingen likväl att mer och mer ställas på avskrivning. Hos häradstingen kvarblevo å andra sidan under en avsevärd tidrymd betydelsefulla förvaltningsuppgifter. Men mot slutet av 1600-talet nåddes även dessa ting av den kungliga administrationens ingripanden. En utskiftning började ske av deras förvaltningsåligganden Och en väsentlig anpart därav anförtroddes åt de relativt unga landshövdingeämbetena. Häradstinget förlorade allt mer av sin position såsom centralpunkt för hä— radsmenighetens förvaltningsangelägenheter. Sockenmenigbeterna däremot bör- jade i själva verket så småningom framträda såsom den kommunala självstyrel- sens främsta förvaltningsorgan, även om de gamla byalagen alltjämt levde ett

kraftigt liv inom sockensamfälligheternas ram. Den egendomliga utveckling, som här åsyftas, har förvisso betingats av vid denna tid inträffande djupgående förändringar i hela det svenska samhällets sociala struktur, men den har säker- ligen ocksä haft en pådrivande kraft i prästerskapet, som i sockensjälvstyrelsens förkovran utan tvivel sett ett betydelsefullt led i strävandena för kyrkans frihet gentemot staten. På detta sätt kommo under tidernas lopp allt flera rent bor- gerliga ärenden att falla under sockenmenigheternas domvärjo. Det skulle föra för långt att här söka göra en uppräkning av de rent borgerliga uppgifter, som kommo att åläggas sockenmenigheterna. Det torde även för de sakkunniges syfte vara överflödigt. Det må vara tillfyllest att påpeka. hurusoni exempelvis byggningabalken i 1734 års lag upptog föreskrifter om socknemännens samman- kallande för gemensamma utskylders fastställande; huru granskningen av avkort- ningslängder och restlängder senare överflyttades till sockenstämman. Under 1700-talet kom sockenstämman också. att spela en allt större roll vid handlägg— ningen av fattigvårds- och sjukvårdsärenden o. s. v.

Sockenmenigheternas organisation förblev emellertid ganska obestämd. Någon formlig förordning rörande sockenstämmor samt angående rösträtten och förfaringssättet därvid förekom icke på lång tid ännu. Väl hade en sådan utlovats redan uti resolutionen pä prästerskapets besvär den 1 september 1664, 9” 9; men saken stannade tillsvidare därvid, och endast de allmänna grunder angående sockenstämmor. vilka intogos uti de år 1650 och även är 1675 för prästerskapet utfärdade privilegierna, tjänade till ledning i avseende åt dem. Dessa grunder eller bestämmelser blevo ånyo bekräftade uti präster- skapets privilegier av den 16 oktober 1723, & 23. Men då dessa privilegier utformades, har man uppenbarligen icke kunnat undgå att taga hänsyn till den praxis som alltmer började att slå igenom. Ty bland dem förekommer även det stadgandet, att, mist de kyrkliga ärendena, på sockenstämma även skulle företagas de »dera enskilda ekonomiska mål, som kyrkoherden eller för- samlingen hava att föredraga, församlingens tarvor och beställningar angående». — Genom prästvalsförordningarna av 1731 och 1739 ordnades också rösträtten på sockenstämmorna. #

Det var likväl egentligen förhållandena på landsbygden som dessa bestäm- melser avsågo. Beträtfande städerna förhöll det sig åter så. att, ehuru de voro utbrutna ur lagsagorna samt i förvaltning och rättskipning skilt sig från dem, den kyrkliga indelningen dock såtillvida gällde för dem, som de voro under— ordnade indelningen i biskopsdömen. Atskillnaden mellan stad och land med avseende å behandlingen av kyrkliga ärenden var också mindre framträdande än när det gällde styrelse och förvaltning. vilka, som bekant, uti städerna rörde sig i helt andra former än på landsbygden. Så höllos i en del städer socken- stämmor i ungefärlig överensstämmelse med förfarandet vid motsvarande möten å landsbygden. Men väsentliga avvikelser från denna typ förekommo även och det i ganska stor omfattning. Härom skiiva de kommitterade för utarbetande av förslag till de nu gällande kommunalförfattningarna i sitt den 31 oktober 1859 avgivna betänkande:

Städernas kommunal- förvaltning.

1817 års soc— kenstämmo- förordning.

Sko/frågorna.

Undervis- ningen först en prästerlig aaigcliilr/cnlu'f.

»De särskilda författningar och privilegier, efter vilkas föreskrifter städerna ända från forna tider styrdes och förvaltades och som tjänade till mönster även för de under en jämförelsevis senare tid anlagda städer, bibehöllo ät städerna deras gamla karak- tär av stadskommuner jämte därav följande väsentliga rättigheter. Och som under de tider, om vilka nu är fråga (1500-talet), nagra allmänna möten till gemensamma överläggningar och rådslag mellan stadens erkända medlemmar eller mellan dem och dess styrelse icke vore — åtminstone icke mera allmänt — brukliga, utan ärendena inom städerna behandlades efter andra former, till vilka bland andra även förvaltningsutskott för olika ärenden hörde, så förklaras härigenom, varför efter reformationen, vid ordnandet inom städerna av den kyrkliga förvaltningen, icke allmänna kyrkostämmor utan i stället utskott av församlin— garna där företrädesvis tillsattes att handhava den medverksamhet och tillsyn över kyrko- församlingens egendom, som efter de nya kyrkliga grundsatserna borde äga rum. Dessa utskott benämndes kyrkoråd; och med avseende härå är det, som uti prästerskapets privilegier av är 1723 det ännu säges, att 'i städerna, där antingen kyrkoråd eller socken- stämma hålles, förfares därmed efter vanligheten'.»

På den ståndpunkt, som sålunda till sina grunddrag angivits, var det som kommunalväsendet i början av 1700-talet hos oss befann sig; och det förblev därvid ända in i början av 1800 talet. Dä utkom kungl. förordningen om socken— stämmor och kyrkoråd den 26 februari 1817, sedermera försedd med några till— lägg och förklaringar genom kungl. förordningarna den 24 mars 1824 och den 27 februari 1828. Aven denna förordning av år 1817 avsåg förnämligast lands- bygden; den yttrar i avseende ä städerna att >>i de städer. där sockenstämmor förut varit brukliga, fingo de ock därefter på lika sätt hållas». Kyrkorådet skulle enligt denna förordning endast få befattning med kyrkotukten. Det synes förtjäna ett särskilt intresse, att, då kyrkorådsinstitutionen här för första gängen regleras genom en allmän författning, den alltjämt begränsas till handläggning av rent kyrkliga frågor. Det finnes sålunda här icke föreskrivet, att under kyrko— rådet skulle ligga de viktiga skolfrågorna. -

Vad nu undervisningsfrägorna beträffar, bör det observeras. att den befatt- ning. som sockenmenigheterna kommit att taga med dem, givetvis är av ganska sent datum. Omsorgen om_undervisningen har ursprungligen varit en präs- terskapets angelägenhet. Till en början synes också, bortsett från skolväsendet i städerna (jmfr nedan sid. 131) den undervisning för folket, som förekommit, hava i väsentligaste grad lämnats av kyrkan, vilket ju icke utesluter. att även i hemmen barnundervisning ägde rum. Med vaknande kulturella behov och med växande anspråk från det allmännas sida på en förbättrad folkbildning, befanns det snart, att kyrkoherdarnes krafter icke räckte till. Kapellaner ställ- des vid deras sida för att biträda bl. a. vid undervisningen och lärarekallet lades även & klockarne. Skoldjäknar blevo likaledes anlitade för spridande av bokliga kunskaper. Från den stund, dä nitiske kyrkans män började arbeta för att vinna folkets eget bistånd vid undervisningens befrämjande, var ett uppslag givet, som i sinom tid skulle leda fram till alldeles nya åsikter om skolväsendets riktiga anordning. Ooh isamma mån, som statsmakten själv började mera följd—

riktigt vinnlägga sig om undervisningsspörsmålen, begynte från en annan sida en utveckling, som i sina konsekvenser skulle leda fram till liknande resultat.

Det skulle emellertid dröja lång tid, innan skolväsendet uppfattades såsom en folkets egen sak vid sidan av kyrkans och statens befattning därmed. All— mogen ställde sig ännu ganska avog mot en utvidgning av undervisningen, vars omedelbara följder i form av ökade bördor den genast genomskådade, men vars fördelar den endast långsamt kunde uppskatta. De glimtar, som någon gång läto sig förspörjas om en vaknande insikt inom allmogens egna led om vikten av en förbättrad folkundervisning, röja likväl icke någon ny uppfattning av menig— heternas rätt eller plikt att direkt medverka till skolväsendets förkovran och något sådant var ju icke heller vid denna tid att förvänta. Vid 1682 års riksdag togs visserligen frågan upp av bondeståndet. Men dess anhållan gick ut på, att Kungl. Maj:t täcktes »på några orter förordna små barnskolor och till deras przeceptorer förordna något underhåll»; en liknande anhållan gjor- des av Västerbottens allmoge år 1686. Den s. å. utfärdade kyrkolagen inne- håller ingen bestämmelse om upprättandet av folkskolor eller om särskilda in- rättningar för barnundervisningen, men den ålade prästerskapet att se till, att nödig undervisning i kristendomsläran och bokläsning bereddes allmogens barn (kap. 24, g 22). Det stadgades ytterligare. att vid visitationer föräldrarna skulle »troligen» förmanas att låta sina barn i deras kristendomsstycken väl och fiiteligen underrättas; och de, som den omsorgen i församlingen ålåge, vare sig kapellan eller klockare, skulle tillhållas med flit att driva barnaläran och under— visa barnen att läsa i bok. Aven om, vid sidan härav. enskilda församlingar vidtogo åtgärder för en förbättrad folkundervisning och även om det hände, att personer anställdes i socknarna, som gingo föräldrarna tillhanda vid barnens undervisning, varigenom ett slags byskola av mer eller mindre tillfällig natur kunde framväxa, så innebar detta ingen principiell brytning med den gamla åskådningen, att undervisningen var en sak, som prästerskapet eller statsmakten i främsta rummet hade att handhava. Och det synes vara påtagligt, att först i och med en mera stadigvarande medverkan från allmogens sida. för uppförande av skolor och underhåll åt lärare anspråk kunde resas på. ett medindytande vid skolärendenas handläggning.

Från frihetstidens början föreligga vittnesbörd om att numera även andra lärare än kapellaner och klockare ansågos såsom lagliga och normala länkar i undervisningsväsendet. En kungl. resolution av 22 oktober 1723 ålade uttryck- ligen föräldrar, som ej själva mäktade giva sina barn den undervisning, som i resolutionen föreskrevs, att hålla dem hos klockare eller skolmästare. Regeringen räknade på att församlingarna skulle genom sammanskott av nödiga medel göra det möjligt även för de fattigaste barnen att draga fördel av anställda lärares undervisning. Här synes ligga ett ganska otvetydigt tecken på den roll, som sockenmenigheterna nu börjat spela vid vården om skolans angelägenheter. Om denna deras verksamhet, som undan för undan utvidgats, lämnas också en föreställning genom en kunglig resolution från frihetstidens sista årtionde. Vid riksdagen 1760—62 tog nämligen prästeståndet upp skolfrågan och an- drog inför Kungl. Maj:t sin önskan, att Kungl. Maj:t ville vidtaga tjänliga

Sackenmenig- heterna och _u-mlerrism'ngs— frågorna.

åtgärder till folkundervisningens förbättrande. Prästeständet synes ha tänkt sig, att den nödiga förbättringen väsentligen skulle bestå däri, att den nyss anförda kungl. resolutionen av den 22 oktober 1723 bleve allestädes genomförd. Kungl. Maj:t resolverade, att på de orter. varest församlingarnas vidsträckta belägenhet sådant fordrade och klockare icke kunde enligt kyrkolagen vederbörligen sköta undervisningen för socknens barn. församlingarna borde vara omtänkta att be— sörja barnalärare. Beträffande undervisningstid, avlöning, skolstationer m.m. borde enligt den kungl. resolutionen sockenslå'mmorna fatta beslut. Kyrkoherdar och kontraktsprostar skulle dock vaka över att dessa beslut komme till utförande. Med denna kungl. förordning synes sockenmenigheternas befattning med skol- väsendet vara definitivt stadgad. Det ligger nära till hands att betrakta denna nya uppgift för menigheten som ett led i raden av de många andra värv av olika slag, som under denna tid kommo att överlämnas åt densamma.

Sedan detta steg var taget, låg det i sakens natur, att menigheternas för- bindelser med skolväsendet skulle vid mer än ett tillfälle komma att framhävas. Vid 1778 års riksdag föreslog prästeståndet att pastor och församling skulle till- sammans fastställa den plikt, vartill de föräldrar gjorde sig skyldiga, vilka under- läto att hålla sina barn i skolan. Böterna skulle indrivas av sexmännen och användas till inköp av böcker åt fattiga barn. Detta förslag utgick i själva verket från en sedvänja, som flerstädes slagit igenom. I Rinna socken av Lin- köpings stift hade socknemännen enat sig om en plikt av 10 dlr smt för den far, som ej lärt sina barn- >>kristendom». De av sexmännen upptagna böterna skulle användas till en skolkassa och för att köpa böcker åt fattiga barn. 1798 föreslog samfundet »Pro fide et christianisme» i ett projekt, som utövat en väl- görande inverkan på folkundervisningen, bl. a. att skolmästarne borde väljas av pastor tillsammans med församlingarnas äldste och sexmän, vilka senare för övrigt voro utsedda för att hålla tillsyn över kyrkodisciplinen samt tillse, att folket bevistade katekesförhören m. m. Vad angår uppsikten över skolorna, så tillkom densamma enligt kyrkolagens bud kyrkoherden. Likväl hade vid denna tid pastor flerstädes vid sin sida fått en skolstyrelse, en anordning, som givetvis är att betrakta såsom fröet till den senare skolrådsinstitutionen. Om skolorna voro grundade av enskilda personer, utövade dessa eller ock i gåvobreven angivna myndigheter inflytande på skolorna och deras organisation. — Overhuvudtaget synes skolväsendet på sina håll hava ganska djupt förankrats i sockenmenig— .heternas liv. Varjehanda sammanskott, gåvor och avgifter bereddes skolorna

Eirändringm' i uppfatt— ningen av undervis- ningens mål.

och prov på vaknande lekmannaintresse för dem gåvos redan tidigt. Det hände t. ex.. att vid sockenstämma beslut fattades om förmaningar till ungdomen att öva sig i innan- och utanläsning.

Å ena sidan växte på så sätt fram ett allt livligare folkligt deltagande vid handläggningen av skolans angelägenheter. Prästerskapet stod alltså ickelängre ensamt vid" vården av folkundervisningen. _Vid dess sida började menigheterna själva att på ett mer verksamt sätt träda fram.

Å andra sidan begynte vid denna tidpunkt också en förskjutning att äga rum i den gängse uppfattningen om vad som borde vara undervisningens innehåll och mål. Denna sistnämnda företeelse, som här endast kan om-

nämnas, har varit av den mest ingripande betydelse i skolväsendets senare histo- ria. Intresset för de s. k. realämnenas införande i folkundervisningen började yppa sig inom åtskilliga kretsar. Härav blev en följd, att kristendomskun- skapen ej längre kunde anses helt fylla menige mans bildningsbshov. Från dessa utgångspunkter inleddes debatten om folkundervisningen småningom på alldeles nya banor.

I detta sammanhang får icke heller förbises, att i fråga om skolväsendet i städerna sedan gammalt en vidare uppfattning gjort sig gällande såväl ifråga om det kunskapsinnehåll, som borde meddelas lärjungarna. som beträffande det borgerliga samhällets befattning med undervisningen. Detta gällde givetvis i främsta rummet de högre skolformerna men även de skolor, som närmast skulle motsvara vår tids folkskolor. låekant är Gustaf II Adolfs stadga för Jönköpings stad av år 1625, i vilken det bl. a. bestämdes, att varje barn skulle från och med sjunde året hållas i skola att lära läsa och skriva och där— efter undervisas i räknekonst, bokhålleri och redlig köpenskap eller ock inågot hantverk. Böter för försumliga föräldrar utsattes. — I regel lämnades den lägsta barnaundervisningen åt städerna själva att besörja. Men 1652 upptogs dock på kronans egen stat ett anslag för barnskolor (S:a 40) i olika städer. Dessutom före— kommo s. k. trivialskolor, vilkas första klass tjänade till barnskola (på ytterligare 20 platser). Undervisningen i dessa barnskolor var omfångsrikare än den som kom att meddelas på landsbygden, ehuru den ingalunda fyllde de praktiska syf— ten, som angivits t. ex. i nyssnämnda stadga för Jönköping av 1625. »— Av de barnskolor, som omnämnas i 1652 års stat, föllo tre på huvudstadens lott. De blevo upphovet till de s. k. kyrkoskolorna, som spelade en så stor roll för utveck— lingen av Stockholms undervisningsväsende. Beträffande dessa skolors organisation kan det hava sitt intresse att nämna, att, sedan till en början kyrkoherden i den församling, där en kyrkoskola var inrättad, varit dennas inspektor och ägt att efter ärkebiskopens hörande tillsätta lärare, sedermera även pastor primarius och stadens justitieborgmästare kommo att deltaga uti inspektionen och vid lä- rarnas tillsättande. Emellertid förblev den allmänna folkundervisningen i stå— derna alltjämt i mycket bristfälligt skick. Intresset inriktades här företrädesvis på de högre lärdomsskolorna. Dock är det, rent principiellt sett, att obser- vera, dels att statsmakten här betygat sitt direkta intresse för även den all— männa folkundervisningen, dels att redan under ett tidigt skede det program för undervisningen, som för stadsbarnens del uppställdes, gick utöver religions- undervisningens ram.

Dessa omständigheter ha förvisso icke saknat sin vikt, då efter 1809 den stora diskussionen om hela landets folkundervisningsväsende på allvar tog sin början. Hithörande frågor dryftades sedan oavlåtligen dels vid en rad riksmöten, dels i föreningar och kommittéer, dels i pressen och varjehanda pu— blikationer. I denna situation var det som 1817 års förordning om socken— stämma och kyrkoråd utfärdades, vari det, som sagt, stadgades, att kyrkorådets uttryckligen angivna uppgift skulle vara begränsad till kyrkotukten. Denna be- gränsning av kyrkorådets funktioner föranleder till en fråga, huru skolärendena vid sådant förhållande skulle handhavas. Med dessa frågor torde det som regel

Städernas skolväsende. * Stats- mrlktcn och skolan.

»S'Å'olf'rdgorna efter 1809.

bj, Utvecklingen 1817— 1843.

Utvecklingen

på det Imm—

munala om- rådet.

1843 (er soc- kanel/imma— författningar.

hava förhållit sig så, att församlingarna för sina resp. sockenskolor föreslogo instruktioner, vilka av domkapitlen prövades; i dessa instruktioner föreskrevs vanligen, att sockenskolan skulle stå under uppsikt av en särskild skolkommitté. I denna kommitté var pastor ordförande. Medlemmarna av denna kommitté voro i regel desamma som medlemmarna i kyrkorådet, som på detta sätt faktiskt kom att stå i nära kontakt med skolfrågorna. Men det torde likväl vara av ett visst intresse att konstatera, att lagstiftningen icke uttryckligen erkände kyrko— rådet såsom verkställande organ för skolväsendet.

Det skulle dock snart visa sig, att 1817 års K. F. om sockenstämmor och kyrkoråd icke motsvarade de reformkrav, som redan den tiden vunnit många anhängare. En långvarig debatt uppstod rörande dessa frågor. Parallellt härmed löpte diskussionen om folkskoleväsendets ordnande. Som båda dessa spörsmål i lika mån ha betydelse för de sakkunnigas uppdrag, återstår det ännu att anföra några data angående bägge frågornas vidare utvecklingsgång.

:=:

Vad då först angår kommunallagstiftningsfrågan, kom densamma un- der riksdagen 1834—35 till en betydelsefull överläggning hos rikets ständer. Såsom en brist uti den då gällande förordningen i ämnet anmärktes, bland annat, saknaden av bestämd föreskrift om sockenstämmors hållande även i städerna. I anledning härav anhöllo rikets ständer i skrivelse den 9 februari 1835, det måtte Kungl. Maj:t, efter städernas hörande, låta utarbeta och till rikets ständers ' bedömande vid nästkommande riksdag överlämna förslag till fullständig författ- ning om sockenstämmor och kyrkoråd såväl i städerna, med undantag av Stock— holm, som på landet. Detta ledde till utfärdande den 29 augusti 1843 av sär- skilda förordningar om sockenstämmor, om kyrkoråd samt om sockennämnd, de två förstnämnda gällande både för städerna, med undantag av Stockholm, och landsbygden, den tredje allenast för socknarna på landet. För Stockholm ut— färdades sedermera den 16 maj 1847 en särskild förordning om sockenstämmor, byggd huvudsakligen på samma grundsatser som 1843 års förordning.

Den nämnda förordningen >>om sockenstämmor i riket» den 29 augusti 1843 innehöll, bland annat, att sockenstämma skulle hållas ivarje socken tvenne gån— ger om året, nämligen i maj eller juni samt oktober eller november månader, och eljest när nödvändigheten det fordrade. Ordföranden istämman var kyrko— herden eller den hans ämbete förestod eller i vissa fall någon annan av försam— lingens präster. Beträffande sockenstämmans verksamhetsområde innehöll för— ordningens 9 % följande:

Mom. 1. Till sockenstämmas handläggning höra de mål, som röra kyrkans vård samt socknens hushållning och allmänna angelägenheter, såsom:

1. Frågor rörande folkundervisningen och därtill hörande anstalter.

2. Kyrkovärdars, skoldirekiioners, skollärares, klockares, organists och annan kyrko- betjänings tillsättande och avskedande, där ej annorlunda stadgat eller övligt äl.

3. Granskning av kyrko- och skolräkenskaper, samt frågor om kyrkomedlens an— vändande.

4. Överenskommelser om gravställen.

5. Utväljande och entledigande av sexmän och andra ordningsmän'samt av de styrelser, åt vilka socknen uppdragit förvaltning av dess enskilda angelägenheter.

6. Nämndemäns utväljande, enligt nådiga förordningen av den 18 december 1823.

7. Hushållning med och vård om kyrkoegendomar.

8. Byggnad och underhåll av kyrkan och vad därtill hörer jämte alla socknens hus och lägenheter, såsom: prästgård, skolhus, skolmästares boning, sockenstuga, fattig- stuga m. fl.

9. Överenskommelser rörande prästerskapets, skollärares samt kyrkobetjänings löne- förmåner. 10. Avgifters bestämmande till kyrka, skola, fattig- och hälsovård samt andra fromma ändamål. 11. llänkfördelningar. 12. Frågor om sockens fattiges försörjande, samt vad därmed sammanhang äger. 13. Frågor om sockenmagasins anläggande _och vård. 1-1. Allmänna hälsovården, koppympningens befrämjande och barnmorskor-s an- tagande. 15. Brandstodsföreningar. 16. Overkommelser om väghållning, snöplogning och brobyggnad med mera dylikt. 17. Överenskommelser till sedlighets och allmän ordnings befrämjande. 18. Bestyrkande av mantals-, rest- och avkortningslängder samt granskning av längder i avseende å kronoskjuts och därför erlagd betalning. 19. ITtväljande av fullmäktige för socknen, när sådana erfordras. 20. Intyg om personer, vilka anmälas till allmänna belöningar, ävensom yttranden om gjorda uppodlingar m. m. 21. Sockenhantverkares antagande. Mom. :a. I alla dessa ärenden äger sockenstämma jämväl att meddela föreskrifter om de var och en tillhörande göromål, med iakttagande av vad för särskilda fall genom denna förordning eller eljest gällande lagbud finnes stadgat; ävensom sockenstämman för noggrann efterlevnad av dess beslut, där så nödigt finnes, äger att hos vederbörande äm- betsmyndighet begära föreläggande av vite, efter dess beprövande.»

Besvär över sockenstämmas beslut anfördes i vissa fall hos domkapitlet, i andra fall hos Konungens befallningshavande ilänet.

Enligt kungl. förordningen om »kyrkoråd » hade denna myndighet att sörja för kyrkotuktens upprätthållande, och kyrkorådet ägde således att upptaga frågor om »oordentligheter och oseder vid gudstjänst, försummelse av gudstjänsten, utebli- vande från katekesförhör. oenighet i äktenskap, olydnad mot föräldrar samt vårdslösad barnauppfostran»; dock att kyrkorådet ej finge befatta sig med egent- liga lagbrott eller sådana mål, som tillhörde domstols handläggning. Ledamöterna av kyrkorådet skulle utgöras av kyrkovärdarna samt, efter socknens vidsträckt- het och folkrikhet, av minst fyra och högst åtta av socknens å sockenstämma valda välfrejdade medlemmar. Prästen var sjäIVSkriven ordförande. Besvär över kyrkorådets beslut fingo anföras hos domkapitlet.

Den tredje av ifrågavarande 1843 års kommunalförfattningar handlade »om sockennämnder å landet», förebilderna och första upphovet till de nuvarande kommunalnämnderna. I varje socken på landet skulle utses en sockennämnd.

Utvecklingen på undervis-

ningens om- råde.

Anders Danielssons m of?" 091 .

Flera socknar, som tillhörde ett och samma pastorat, kunde likväl förena sig . om en för dem gemensam sockennämnd.

Nämndens huvuduppgift var ordningens och sedlighetens upprätthållande; de ekonomiska uppgifterna kommo först i andra hand. Härom stadgas i för- ordningens % 2 följande:

»1 mom. Sockennämnd tillkommer att, var inom sitt samhälle, hava inseende över allmänna hälsovården, varvid sockennämnden bör iakttaga de föreskrifter, vilka en- ligt Vår nådiga kungörelse den 27 februari 1828 hittills ålegat kyrkorådet, vars befatt- ning med allmänna hälsovården bliver pä sockennämnden överflyttad. Den äger tillika att anställa undersökning om mödrar, vilka av våda förkvävt sina barn, att upptaga frå- gor om ovarsamt umgående med eld och om tjänstefolks olydnad mot husbönder, samt handhava och tillämpa de överenskommelser till befordrande av allmän ordning och sed- lighet, som i sockenstämma blivit fattade; men ej må sockennämnd befatta sig med egent- liga lagbrott, eller sådana mäl som till domstols handläggning höra.

2 mom. Om menighet vill, utöver vad nu är förordnat, åt sockennämnd uppdraga sådana gemensamma ekonomiska angelägenheter, vilka icke tillhöra ämbets— och tjänste— mäns befattning, må därom å sockenstämma beslutas, och då tillika förordnas om vad nämnden därvid har att iakttaga.»

Sockennämnden skulle bestå av en å sockenstämma vald ordförande samt det antal likaledes å stämman valda ledamöter, som med hänsyn till socknens större eller mindre omfång och behov prövades nödigt och lämpligt. Uti de ärenden, som voro åt sockennämnden uppdragna, skulle alla förvaltnings och verkställighetsåtgärder tillkomma denna nämnd, som därvid utövade »församlin- gens myndighet och rätt»; dock ägde icke nämnden att för dessa eller andra ändamål påbjuda några avgifter, utan skulle sockenstämman därom besluta. Be- svär över sockennämndens beslut anfördes hos Konungens befallningshavande.

:!:

När 1813 års kommunalförordningar utfärdades, hade redan den ovan be— rörda diskussionen om folkundervisningens rätta ordnande avsatt ett betydelse- fullt resultat i Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående folkundervisningen iriket av den 18 juni 1812. Med avseende på de olika skeden, som denna diskussion hade genomgått, må det här vara nog att framhäva, att vid samma riksdag, 1834—1835, som gav det närmaste uppslaget till det lagstiftningsarbete, vilket utmynnade i 1843 års kommunalförfattningar, gjordes också undervisningsspörs- målen till föremål för överläggningar, vilkas slutliga resultat blev 1842 års folkskolestadga.

Från nämnda riksdags livliga förhandlingar angående skolväsendet må här något utförligare behandlas en motion av den bekante allmogerepresentanten Anders Danielsson från Alvsborgs län.

Motionären säger sig hava funnit, »att en allmännare mening utbrett sig, angående så väl behovet av sådana folkskolor (sockenskolor) som möjligheten att fylla det genom samma tillgångar, vilka först erbjudit folket den ringa odling. det då troddes tarva. Prästerskapet har nämligen, fortsätter han, ansetts äga

åliggandet att undervisa folket, och vi kunna ej betvivla. att det är detta viktiga värv, som även föranlett de i allmänhet ovanligt stora uppoffringar som menig— heterna åtagit sig för prästerskapets avlöning. Då numera detta prästerskap icke motsvarar det stigande behovet hos folket av barnaundervisningens utsträc- kande utöver kristendomskunskapen. samt sedan denna senare, till följd av en hos barnen nu för tiden tidigare anskaffad privat övningi läsning och skrivning, blivit vida lättare för prästen att på kortare tid än fordom inplanta hos natt- vardsbarnen, synes det mig, heter det vidare, vara naturligt och billigt, att man söker en förändring i dessa prästerliga förhållanden, helst i flera orter det är påtagligen sant, att de tättliggande kyrkorna icke äro en ensam följd av predikoämbetets nödvändiga talrikhet utan fasthellre av folkundervisningens behov i de flydda tiderna.»

Med stöd härav föreslog nu Danielsson, att. distriktsskolor borde inrättas på allmän bekostnad för en eller Hera socknar, allt som läget medgav. samt att medlen därtill borde sökas genom de indragningar, som kunde åstadkommas i prästerskapets avlöning.

Vida större intresse än Danielssons förslag, huru de nya distriktsskolorna skulle finansieras, ett förslag, som kanske hade sin främsta rot i en stark mot- vilja mot varje slag av ekonomiska bördor, lagda på sockenmenigheterna, äga likväl hans tankar om folkskoleväsendets principiella ställning till stat och kyrka. Härom skriver Danielsson:

»Jag tror det vara av stor vikt, att regeringens och prästerskapets inbland— ning i denna allmänna angelägenhet- endast kan äga rum för dess första organi— serande samt för det formella därav och att det bör bero av menigheterna själva att bestämma vad de anse vara nödigt för fortgåendet av utbildningen av skol- inrättningarna.» I den rad av punkter, i vilka Danielsson formulerade sina positiva förslag, yrkade han därför bl. a.

>>8:o Att förvaltningen av de folkskolorna inom varje län tillfallande medel över- lämnas till en direktion, som har sitt säte i landets residensstad samt för 3 år utväljas sålunda att distriktsdirektionerna utvälja 3 till "). landshövdingeämbetet en samt (residens)- stadens borgerskap 1 ledamot.

ézo Att överseendet över varje distriktsskola samt förvaltningen av dess medel nppdragas åt en av församlingarna vald direktion, bestående av 3 eller 5 personer.

özo Att så väl läns— som distriktsskoledirektionerna själva utse ibland sig den, som skall föra ordet samt att denne äger utse den person, som emot en årlig ersättning bör föra direktionens protokoll och räkenskaperna —— kassan förvaras under gemensam an- svarighet för hela direktionen.

720 Att distriktsdirektionerna tillsätta och avskeda skollärare, besluta om alla skolan rörande angelägenheter samt raka över god ordning och undervisning; och höra de till länsdirektionerna anmäla namnet a den lärare de ämna till- eller avsätta, beloppet av den lön de ämna anslå, alla tillämnade uppköp av nya skolböcker samt förändringar i läro- metoder eller läroämnen; varom allt länsdirektionerna böra vara skyldiga att inom en månad efter erhållen del meddela distriktdirektionerna deras råd och upplysningar. Skulle något av distriktdirektionerna tillämnat mått och steg synas länsdirektionen

1842 års folk- akolestadga.

vara av den beskaffenhet, att det måste bestämt avrådes, utnämner den fyra i distriktet boende personer att förstärka distriktdirektionen i och för beslutet om denna angelägen— het, varpå detsamma må definitivt avgöras. '

910 Att räkenskaperna böra granskas av revisorer, som utväljas vid allmän socken- stämma för varje år. 10:e Att en berättelse över skolans tillstånd och förvaltning bör varje år, efter föregången revision av distriktdirektionen, genom liinsdirektionen insändas till statssekrete- raren för undervisningsären'dena. — — — 11:0 Att folkskolorna i övrigt icke stå under någon ämbetsmanna- eller eckle- siastik myndighet.» — När de sakkunnige hava ägnat Danielssons motion ett så utförligt referat. har det delvis skett med hänsyn till den roll motionen tvivelsutan spelat för ävägabringandet av ett riksdagsbeslut i frågan vid nämnda riksdag. Ehuru de utskott, som hade motionen under behandling, ogillade dess yrkanden, tillstyrkte de dock riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala. att den vore övertygad om nyttan av folkskolor i orter, där sådana vore behövliga. Men upprättandet av skolor borde dock betraktas som en kommunens frivilliga sak. som borde uppmuntras men ej framtvingas. Kungl. Maj:t skulle därför anmodas att främja församlingars bemödanden att bringa folkskolor till stånd. l'tskottets förslag blev också omsider av riksdagen godkänt. Därefter begynte en rad av under- sökningar, vilka till slut ledde fram till den kungl. propositionen vid 1840 års riksdag, varpå följde utfärdandet av folkskolestadgan av 1842. Men framförallt har Danielssons motion synts förtjäna beaktande med hänsyn till dess principiella. uppfattning och vidare på grund av vissa av de praktiska reformer den förordade. Ty oavsett att hela detta förslag var byggt på en ohållbar finansierings— plan. synes det dock vara värt uppmärksamhet såsom ett uttryck för en upp— fattning rörande prästerskapets förhållande till folkundervisningen, som då började framträda. Det påkallar också uppmärksamhet, att den frigörelse från »prästerskapets inblandning» idessa angelägenheter, som Danielssons motion åsyftade, ansågsokunna vinnas helt enkelt genom prästerskapets skiljande från skolstyrelserna. At sockenstämmorna hade motionären däremot uttryckligen bibe- hållit den befattning med skolväsendet, som direkt skulle tillkomma menigheterna, ett vittnesbörd i sin mån om den borgerliga karaktär, som både skolärendena och sagda stämmor i övervägande grad av denna motionär ansågos besitta. Utan att underskatta den betydelse, som Danielssons motion kan ha haft i friktionerna mellan präste- och bondestånden, måste det dock sägas, att dess sakliga innehåll ägde en med hänsyn till dåvarande tidsläge utopisk natur. Både på grund därav, att prästerskapet, synnerligast på landsbygden, ännu så gott som ensamt företrädde den högre bokliga bildningen och därför att hos detsamma fanns samlad den huvudsakliga erfarenheten om just undervisnings- frågor, måste detta prästerskap alltjämt under lång tid förbliva ett omistligt element i den nya skolorganisation, som höll på att växa fram. Ät detta sakförhållande gav också 1842 års folkskolestadga uttryck. Däri förordnades, att i varje stadsförsamling eller socken på. landet borde finnas en,

helst fast skola. Aven här nyttjades — liksom i Danielssons motion — termen »skoldistrikt», varmed betecknades antingen en stadsförsamling eller en socken på landet med en eller fiera skolor eller också tvenne eller flera stadsförsamlingar eller socknar, vilka sig om en skola förenat. Det högsta organet inom skol- distriktet blev, såsom redan framgått av den förut lämnade redogörelsen för innehållet i 5 9 i sockenstämmoförordningen av den 29 augusti 1843, socken- stämman. Den närmaste omsorgen om folkskolans angelägenheter lämnades av folkskolestadgan åt de av stämman valda s. k. skolstyrelserpa, i vilka försam- lingarnas pastorer insattes såsom självskrivna ordförande. Over skoldistriktets lokala myndigheter ställde stadgan biskop och konsistorier, medan högsta vården om folkskoleväsendet i riket givetvis tillkom Kungl. Maj:t, som genom ecklesia- stikdepartementet såsom organ utövade densamma.

*

Betraktar man förhållandet mellan 1842 års folkskolestadga å ena sidan c) Utvecklingen och 1843 års kommunalförfattningar å den andra, så torde det kunna sägas. att effel'7842'43 den förra endast inneburit ett närmare reglerande av en viss sida inom socken- "3 'efofme'” samfälligheternas liv. Det måste noga fasthållas, att stadgan ingalunda kan påstås hava lagt grunden till en utbrytning av skolans värld ur den gemensamma kommunala ramen. Det intima sambandet mellan skolan och kommunalt liv i övrigt skulle alltjämt bestå. Om detta allmänna kommunala livs huvudupp— gifter och verksamhetsformer givas bestämmelser genom 1843 års författningar.

Dessa författningar, vilkas innehåll förut återgivits, utgöra, historiskt sett, krönet av den utveckling, vars första början inledningsvis korteligen tecknats. Den ursprungligen för rent kyrkliga ändamål verksamma sockenmenigheten fram- träder i 1843 års förordningar utrustad med en mångfald andra (>>borgerliga») uppgifter, vilka den under loppet av halvtannat sekel påtagit sig eller fått sig ålagda.

Men just på höjdpunkten i denna historiska utveckling förspörjas tydliga tecken till en begynnande kraftig reaktion mot det härigenom skapade läget. I det betänkande, som kommitterade för kyrkolagens överseende den 29 december 1846 avgåvo till Kungl. Maj:t. finner man sålunda idetalj utformade förslag till ett boskifte mellan en kyrklig och en borgerlig sockenstämma, och, vad mera är, i detta förslag hänföras skoljö'ägm'na uttryckligen till den borgerliga stämmans kompetensområde. även om kyrkans medintlytande vid dessa ärendena avgörande här alltjämt lagfästes.

Till den kyrkliga sockenstämmans handläggning skulle enligt kyrkolagsför- slaget följande frågor höra (kap. 4, % 2):

l,. Overenskommelse till befordrande av kristendomskunskap och guds- fruktan inom församlingen;

2. Overenskommelse om timme för gudstjänstens början, om dag för sådan gudstjänst, som i 2 kap. 3 % 2 mom. är sagd (i detta lagrum stadgades, att >>i fastlagen skall ock över Kristi lidandes historia en gång i veckan predikas å dag, som kyrkoherde och församling bestämma»). om sådan gudstjänsts in- förande eller indragning, som i 2 kap. 3 % 4 mom. är sagd (i detta lagrum åter bestämdes, sedan i föregående moment talats, utom om fastlagsgudstjänster, även

1846 dTS kyrkolag s- förslag.

om högmässor och domstolspredikningar, att annan gudstjänst hålles i församling, där' sådan hittills skett), så ock om ordning för ringning med kyrkoklockor;

3. Kyrkoråds, kyrkoförvaltares eller sexmäns tillsättning eller entledigande;

4. Klockares, organists eller annan kyrkobetjänings antagande eller av- skedande; ."). Bestämmande av sammanskott eller avgift till kyrka, bibelspridning eller annat fromt ändamål, så ock av betalning för bruket av kyrkoklockor eller annan kyrkans tillhörighet, eller för lägerstad å kyrkogård;

6. Fråga om byggande eller förbättrande av kyrka eller vad därtill hörer, om vård av kyrkans egendom och lägenheter, så ock om kyrkomedels anordning för kyrkans behov;

7. Granskning av kyrkoräkenskaper;

8. Kyrkobänkars fördelning eller utlegande; £). Overenskommelse rörande gravställen; så ock

10. annat kyrkoärende, som, efter särskild stadga eller vederbörandes befall— . ning, kan bero på sockenstämmans utlåtande eller avgörande.

I % 3 stadgades, att det tillkom kyrkoherde att till sockenstämma kalla och utfärda pålysning. I & 9 bestämdes, att rättighet att i sockenstämman föra talan och avgiva röst tillkom den som hörde till svenska kyrkan och dessutom upp- fyllde Vissa rösträttsvillkor (nyttjande av jord o. s. v.) Aven Konungens befall- ningshavande, domkapitel eller visitationsförrrättare ägde enligt % 4 makt att befalla sockenstämmas hållande. Begärdes sockenstämma av annan, ägde kyrko- herde prövningsrätt. dock med besvärsrätt för den sökande.

Vid stämman skulle ordet föras av kyrkoherden eller av den präst, dom- kapitlet eller kyrkoherden förordnat, eller eljest av den präst. som inom för- samlingen var kyrkoherden närmast i ämbetet (& 16).

Regler givas även för gemensamma kyrkosockenstämmor för olika försam— lingar vare sig inom samma gäll eller inom olika (%% ö och 7). l 5 8 stadgades, att, om en fråga rörde en del av en församling allena, så finge denna del för sig till överläggning och beslut sammanträda. Besvär över sockenstämmas beslut skulle i mål, som fölle under punkterna 1 t. o. m. 4 i ovan återgivna % 2 in- givas till domkapitlet; i annat mål till Konungens befallningshavande.

De kommitterade avgåvo dessutom ett särskilt förslag till »förordning om sockenstämma i borgerliga mål». % 1 i detta förslag löd:

»Var församling, som särskilt område i stad eller på landet haver, skall å sockenstämma, när nödigt är, överlägga och besluta i mål, som församlingen enskilt rörer och här nedan sägs, nämligen:

Overenskommelse till sedlighets och allmän ordnings befrämjande; Fråga om folkundervisning; Fråga om fattigförsörjning; Fråga om hälsovård, samt särskilt koppympnings befrämjande; Sockenmagasins anläggande och vård;

Brandstodsförening;

. Overenskommelse om väghållning, snöplogning, brobyggnad eller vad därtill hörer;

sawewue

8. Byggnad och underhåll av prästgård, skolhus, skolmästares boställe, sockenstuga, fattigstuga, tiondelada, sockenmagasin eller annat församlingens hus, som ej till kyrka hörer; .

9. överenskommelse rörande prästerskaps, så ock skollärares, kyrkobetjä— nings, vaccinatörs eller annan i församlingen anställd persons löneförmåner;

10. bestämmande av sammanskott eller avgift till skola, hälsovård, fattig— vård eller annan nödig eller gagnelig inrättning inom församlingen;

11. granskning av skolräkenskaper, fattigräkenskaper, så ock_av annan redogörelse för medel. som till församlingens borgerliga ändamål anwsta äro;

12. bestyrkande av mantals, rest— och avkortningslängder. så ock gransk- ning av längder över kronoskjuts och inkvartering, samt över betalning för för- plägning, som tågande trupp och för utfordring som dess hästar 1 kvarteren erhållit; .

13. utväljande av nämndemän, så ock av gode män, som vid lantmätare— förrättning å landet skola biträda; _

14. sockennämnds. skolstyrelses. fattigstyrelses eller annan för borgerlig angelägenhet nödig styrelses. så ock fjärdingsmans eller annan ordningsmans tillsättning eller entledigande;

lö. skollärares, vaccinatörs eller barnmorskas tillsättning eller avskedande, så ock sockenhantverkares antagande på landet;

lö. utväljande av sockenfullmäktige i beskattningsmål eller annat borger- ligt mål;

17. val av sockenstämmans ordförande; _

18. intyg om persons förhållande, vilken anmäles till allmän belöunlg; 19. utlåtande om verkställd uppodling av jord; så ock 20. annat borgerligt mål, som, efter särskild stadga eller vederbörandes befallning, kan bero på sockenstämmas utlåtande eller avgörande.»

Enligt % 6 skulle ordförande i januari månad väljas å sockenstämma för två år bland församlingens röstägande ledamöter. Sockennämndens ordförande fick ej väljas till stämmans ordförande. — I mål. som rörer folkundervisningen eller skolstyrelseledamots tillsättning eller entledigande eller skollärares tillsätt- ning, avlöning eller avskedande skulle dock, enligt 5 4, den vara ordförande, som enligt 4 kap. 16 å i förslaget till kyrkolag hade att föra ordet å sockenstämma om kyrkoårende.

I fråga om rösträtten märkes bestämmelsen i & 12, 2 inom. att å socken- stämma fick ej den, som ej tillhörde svenska kyrkan, rösta i fråga, som om- talades i g 4. Beträffande besvärsrätten stadgades (% 19) att besvär i ärende. som i g» 4. omförmäldes, skulle ingivas till »skolkonsistorium»; i annat mål till Konungens befallningshavande.

1 de förslag, som kommitterade sålunda avgivit, lägger man i första hand märke till deras strävan att återställa sockenmenigheternas ursprungliga rent kyrkliga karaktär. Från den kyrkliga sockenstämman ha t. o. in. alla skol- ärenden avförts, om också vid deras handläggning å den borgerliga stämman vissa garantier skapats för bevarandet av det kyrkliga inflytandet. Man fäster sig också vid den uppdelning av de röstberättigade vid den borgerliga socken-

Statsborgcr- skap och med- lemskap av kyrkan.

stämman i sådana ledamöter, som tillhöra den svenska kyrkan och sådana, som icke tillhöra densamma. Endast den förra gruppen skulle givetvis äga rösträtt i den kyrkliga sockenstämman.

Denna indelning sammanhänger självfallet på det närmaste med den betydelsefulla förändring, som vid denna tid hade börjat framträda inom det svenska samhället.

Annu 1843 års kommunalförfattningar med sitt konsekventa sammanhål- lande hos en och samma primärförsamling av borgerliga och religiösa uppgifter vittnade om den nära förbindelse som bestått mellan det kyrkliga och det bor- gerliga samfundet. Denna förbindelse hade endast varit möjlig under en tid, då kyrka och stat i det allmänna medvetandet till grund och syfte i väsentlig mån sammanföllo, då alla statens medborgare voro och även kände sig vara förpliktade att omfatta den religion, som av staten hyllades och ansågs böra ligga till grund för det offentliga såväl som för det enskilda livet. Men där- ntinnan har under det 19:e århundradet en väsentlig förändring inträffat. Re— ligionsfrihetens grundsats, först uttalad i det bekanta stadgandet i 1809 års regeringsform % 16, att »Konungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han däri— genom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer», har mer och mer inträngt i vårt folks medvetande; men i samma mån har ock den nära förbindelsen mellan stat och kyrka börjat lossas. Åtskilliga exempel härpå kunna anföras. Ehuru redan reformationen till sin idé innebar samvetsfri- hetens proklamerande, hade såväl kyrkliga som politiska hänsyn, såväl om— sorgen om lärans renhet som övertygelsen därom, att >>enigheten i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundval till ett lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente» (1634 års regeringsform, ä 1), föranlett att man medelst ofta. stränga lagbud sökte upprätthålla svenska kyrkans bekännelse såsom den enda tillåtna. Avfall från statskyrkan bestraffades med landsförvisning och arvsrättens förlust, såsom framgår av stadgandena i 1686 års kyrkolag kap. 1 % 2, miss- gärningsbalken i 1734 års lag kap. 1 ä 3 samt ärvdabalken kap. 7 % 4. Då konung Gustaf Ill i det bekanta toleransediktet av den 24 januari 1781 för- klarade sig hava »över hela riket med dess underliggande provinser tillåtit, under en fri och otvungen religionsövning, en fullkomlig samvetsfrihet», så av- sågs därmed endast »dem av främmande religioner, som antingen sig här i riket nedsatt eller framdeles sig härstädes nedsätta». Och även om det ovan an— förda stadgaudet om samvetsfriheten i regeringsformens 16 & fick en sådan formulering, att däruti kunde inrymmas den fulla religions- och samvetsfrihetens grundsats jämväl för landets egna inbyggare, så uppfattades det dock länge, som om det avsett blott från utlandet inflyttade, främmande trosbekännare. De förra ansågos däremot alltjämt vara förpliktade till den evangelisk-lutherska bekännelsen, som även var statens, och det var först från och med år 1860 som detta fasta band mellan medlemskap i kyrka och statsborgarskap bröts. Med nämnda år upphörde nämligen giltigheten även i formellt hänseende av de allt mera ur bruk komna straHbestämmelserna för avfall från den rena evangeliska läran. Samtidigt togs ett viktigt steg till lossande av bandet mellan statsborgarskap

och medlemskap i statskyrkan i det att genom kungl. förordningen den 23 ok-

tober 1860 —— vår första verkliga dissenterlag—stadgades rätt även för svenska IWI (lis dis

medborgare att utträda ur statskyrkan likväl under förutsättning att övergång skedde till annat kristet trossamfund. Utvecklingen har därefter fortsatt på den sålunda inslagna banan. I en senare tid — i skrivelse av den 9 mars 1909 — har riksdagen begärt, att denna rätt måtte än ytterligare utsträckas, så att det må bliva tillåtet att utträda ur statskyrkan utan uppgivande av annat trossam- fund, till vilket man önskar övergå.

En annan åtgärd, likaledes i riktning av ett friare förhållande mellan stat och kyrka, var upprättandet av kyrkomötet år 1863. Förslaget därom framlades i samband med representationsreformen men antogs oberoende av denna. Be- hovet av en säiskild representation för kyrkan hade nämligen redan länge gjort sig gällande. Ä1 1844 förekom fiågan för första gången inom prästeståndet vid riksdagen. Den upptogs vidare av 1846 års kyrkolagskommitté; framfördes åter vid riksdagarna 1853—54, 1856—58 och 1859—60. Det var emellertid först vid 1862—63 års riksdag förslaget, gynnat av det allmänna politiska läget, vann statsmakternas bifall. Kungl. förordningen om allmänt kyrkomöte utfärdades den 16 november 1863. Förslag hava sedermera upprepade gånger väckts såväl inom riksdagen som i kyrkomötet om ett mera aktivt deltagande och ett förökat infiytande åt kyrkans lekmannamedlemmar förmedelst en fullständigare tillämp ning av de grundsatser, på vilka kyrkomötesinstitutionen är byggd

Det var sålunda i överensstämmelse med hela tidsriktningen, då kommunal- lagstiftningskommittén i sitt å1 1859 avgivna betänkande upptog tanken från 1846 års ovan berörda kommittébetänkande och föieslog en skilsmässa mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen.

»Kommitterade hava därvid» —— säga de —— >>ansett den borgerliga kommunal-. stänmian och den kyrkliga stämman böra särskiljas. Värdera av dessa stämmor», fort- sätter kommittén, »båda utgående från alldeles olika grunder, kan därigenom utbildas i överensstämmelse med sin särskilda princip. Den kyrkliga stämman», tillägger den, »har i själva verket med den borgerliga kommunens till sin princip så litet gemensamt, att den förening eller korporation, vars organ den är, icke ens rätteligen uppfattad själv utgör någon kommun, utan däremot endast en kyrkoförsamling utan något nödvändigt territoriellt samband. Intet bevisar detta bättre eller gör det åskådligare än det förhål- lande, att inom samma borgerliga kommun flera självständiga kyrkoförsamlingar kunna finnas och i verkligheten finnas, en var, enligt den protestantiska kyrkans fordringar, med sin särskilda kyrkostämma såsom organ för lekmännens deltagande i vården om kyrkans angelägenheter. Just detta, av reformatorerna fordrade, deltagande utgör grunden för kyrkostämmans tillvaro, då däremot den borgerliga kommunalstämman äger sin grund och sitt berättigande uti själva statsförvaltningens behov. Att kommunen och kyrkoför- samlingen i de jämförelsevis flesta fall sammanfalla i ett, är visserligen en faktisk san- ning, men ändrar ej i något avseende den anförda olikheten i deras princip och bety- delse; och även om kommunen och kyrkoförsamlingen, vad området angår, skulle sam- manfalla i ett, följer dock därav ej, att alla medlemmar av den ena även kunna vara medlemmar av den andra. Särskiljande är emellertid ej upphävande; och lika viktigt det är, att den borgerliga kommunens verksamhet får utveckla sig för sig och på sin

sr nferlag.

1863 års kyrkomötets- förordning.

dl 1859 års kommittéför- slag och 1862 års kommunal—

lagar.

egen väg, lika mycket av vikt ur kyrklig synpunkt är det, att kyrkostämman bibehållas för sig. Den är till sin grund ett väsentligt moment i vår kyrkoförfattning, som, i likhet med ([en protestantiska kyrkans grundsatser i avseende å de henne tillhörande kyrkliga samfunds organisation i allmänhet, fordrar församlingarnas samverkan med prästerskapet vid vården av deras religiösa och kyrkliga angelägenheter, och väl tillåter förverkligandet av denna samverkan under olika former, men icke frånvaron av all sådan. Den är dess- utom till sin tillvaro uti de för prästerskapet utfärdade privilegier bekräftad, och torde så mycket hellre böra upprätthållas, som den uti sig innesluter frön, ur vilka ytterligare bildningar för kyrkans väl och förkovran kunna uppdragas.»

I de på grundvalen av 1859 års kommittéförslag den 21. mars 1862 ut- färdade, i huvudsak ännu gällande förordningarna »om kommunalstyrelse på landet», »om kommunalstyrelse i stad» och »om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd» hade också det av kommitterade förordade särskiljandet av kyrkliga och borgerliga angelägenheter genomförts i den mån uppfattningen av förhål- landet mellan kyrka och stat dittills fordrat. Beträffande omfattningen av den kommunala och kyrkliga självstyrelse. som sålunda genom de nämnda för— fattniugarna konstituerats, stadgas i förordningen om kommunalstyrelse på, lan- det i g 1, såsom en huvudregel, att varje socken på landet utgör för sig en särskild kommun, vars medlemmar äga att själva, efter vad nämnda förordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsange- lägenheter, så vitt icke enligt gällande författningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava. Något uppräknande av de ärenden, som skola vara föremål för den borgerliga kommunens handläggning, såsom i 1843 års författning beträffande sockenstämman och i 1846 års förslag hade skett, förekommer icke, utan säges endast i 5 7 helt allmänt: »Alla de ärenden, som _enligt särskilda författningar nu äro till sockenstämmans handläggning hänvisade, ävensom de övriga angelägenheter, vilka kommunen såsom sådan äger att vårda, skola till överläggning och beslut i kommunalstämma upptagas, dock med un- _ dantag av sådana angelägenheter, om vilka särskilt stadgas, att de till behand- ling å kyrkostämma skola upptagas». I förordningen om kommunalstyrelsei stad stadgas i nu förevarande hänseende i 5 1, »att varje stad med därunder lydande område, utgör för sig en särskild kommun, vars medlemmar äga att själva, efter vad denna förordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, så vitt icke, enligt gällande författ— ningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava». Icke heller i denna författning förekommer något uppräknande av de ärenden, som tillhöra området för stadskommunens självstyrelserätt. 1 förordningen om kyrko- stämma samt kyrkoråd och Skolråd däremot är en sådan uppräkning given. Hithörande stadganden lyda, efter senast antagna förändringar, sålunda:

»ä 1. Varje kyrkoförsamling, så i stad som på landet, äger att för vården av kyrkans, folkskolans och fortsättningsskolans samt därmed sammanhängande angelägen- heter i kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till överläggning och beslut, på sätt denna förordning stadgar. Har Kungl. Maj:t förordnat, att för vården av folkskolans och fortsättningsskolans samt därmed sammanhängande angelägenheter församling skall vara delad i skilda skoldistrikt, eller att församlingar eller delar därav skola vara före-

nade i ett skoldistrikt, gälle om sådant skoldistrikt, i avseende å värden av nämnda an— gelägenheter, vad i denna förordning är om kyrkoförsamling stadgat. _ Angående vården av folkskolans och fortsättningsskolans samt därmed sammanhängande angelägenheter i vissa städer är särskilt stadgat.»

>>å 2. Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

1. åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

2. folkskol- och fortsättningsskolundervisningen samt dithörande anstalter jämte för- samlingsbibliotek, vilka kunna utgöras av eller i sig innefatta skolbibliotek, samt upp- fostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn;

3. val av ledamöter i kyrkoråd samt ledamöter i Skolråd, särskild fortsättnings- skolestyrelse på sätt i % 23 sägs, särskild styrelse för församlingsbibliotek och särskild barnavårdsnämnd ävensom skollärares, organisters, klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avskedande, där ej annat stadgat är;

i. kyrkomedels användande samt granskning av kyrko- och skolråds, särskild fortsätt- ningsskolestyrelses ävensom särskild för församlingsbibliotek utsedd styrelses räkenskaper;

5. hushållning med och vård om kyrkans egendom; ö. byggnad och underhåll av kyrkan, med vad därtill börer, skolhus, lokaler för t'örsamlingsbibliotek, samt boställen för präst, skollärare, klockare och andra kyrko- betjänte;

7. bestämmande av avgifter till kyrka och skola jämte dithörande anstalter, till församlingsbibliotck samt för uppfostran åt vanartade och isedligt avseende försum- made barn;

8. fördelning av bänkrum i kyrkan;

9. ordnande och fördelning av begravningsplatser, samt avgifter för dem och för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrkans egendom; ävensom

10. överenskommelser rörande prästerskaps, skollärares och kyrkobetjänings löne— förmåner.»

De grundsatser, som ledde 1859 års kommitterade vid avfattandet av dessa stadganden, angivas i betänkandet sålunda:

»Någon annan eller närmare bestämning av de särskilda angelägenheter, som borde kunna bliva föremål för kommunernas självverksamhet och beslutanderätt än den, som ligger uti de tre orden lgemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter', hava kom- mitterade icke funnit lämpligt att bland de allmänna stadgandena intaga. Att inskränka dessa angelägenheter till endast sådana ärenden av borgerlig natur, som uti 1843 års förordning punktvis uppräknas och till sockenstämmas handläggning överlämnas, hade varit att alltför mycket missförstå de billiga anspråk, kommunalfriheten, under en väl avvägd kontroll från statens sida, på självverksamhet med skäl kan göra, och ett försök till ett sådant uppräknande skulle dessutom icke hava lyckats, emedan det i följd av själva den mångsidighet, som ligger uti allt slags förvaltande verksamhets natur, varken hade kunnat bliva fullständigt eller omfatta alla de särskildheter, som därmed ägde sam- band. De här ovan anförda orden däremot hava synts kommitterade bäst uttrycka kom— munalverksamhetens både omfång och begränsning. De påtrycka denna verksamhet en uteslutande administrativ karaktär och förutsätta, att de angelägenheter inom kommunen, med vilka den äger taga befattning, skola hava sin rot och sin uppkomst uti och från de gemensamma intressen, dem kommunen såsom personlighet äger att vårda. Vad kom-

munen vid utövandet av denna vård så väl i allmänhet som i särskilda fall har att iakt» taga; den lydnad och aktning den därvid är skyldig att visa de lagar, staten beslutat och utfärdat; den högre prövning, vissa av dess beslut skola underställas innan de få bringas till verkställighet; och den rättsutväg, som bör vara varje enskild medlem av kommunen förbehållen till vinnande av rättelse, därest han funne sin enskilda rätt bliva för nära trädd genom kommunens beslut; om detta allt finnes i förslaget på sina ställen särskilda bestämmelser, och torde vid sådant förhållande något äventyr ej vara att befara vid godkännande av den elasticitet i avseende å kommunens verksamhet, som ligger uti de ifrågavarande orden.)

Det nu anförda gäller den borgerliga kommunen. I fråga om kyrkostäm— mans befogenhet däremot yttras:

»Så betänkligt det än må vara, att punktvis söka uppställa de ärenden och frågor, som må göras till föremål för överläggningar på ett lagligen organiserat möte, vars all- männa karaktär är bestämd, hava kommitterade likväl i betraktande av omständigheterna funnit sig icke kunna undgå att här välja en sådan form för sakbestämmandet, enär de ärenden av dels borgerlig dels kyrklig natur, som hittills tillhört sockenstämman, nu på särskilda fält borde överföras. De ärenden, vilka sålunda uppställda under 2 åupptagas, torde likväl alla befinnas vara sådana, som från kyrkan hava sin upprinnelse och avse församlingen såsom ett yttre kyrkosamfund. De överensstämma huvudsakligen ock med dem av ifrågavarande beskaffenhet, som hittills varit såsom sådana betraktade och därför även uti 1843 års förordning om sockenstämmor, med anledning av dessa stämmors ur— sprungliga betydelse, främst bland dithörande frågor uppräknas.»

Bland ärenden, som i enlighet härmed i2 Si l862 års förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd uppräknas såsom tillhörande kyrko- stämmas handläggning, äro emellertid även frågor rörande folkskolundervisningen och dithörande anstalter. I denna punkt skilde sig 1859 års kommitté likasom 1862 års lagstiftare från 1846 års kyrkolagkommitterade, vilka ju principiellt hade erkänt skolfrågornas borgerliga natur. Den följande utvecklingen har lik- väl alltmera kommit att åter skjuta den senare uppfattningen i förgrunden av det allmänna medvetandet och lagstiftningen själv har redan tagit djupa in- tryck därav. '

*

&) Utvecklingen Det område, där dessa nya tendenser först gjorde sig påminta, var Stock— ;Zzzngffi; holms folkskoleväsende. Då denna gren av vår skolorganisation även varit ningsfråga” föremål för de sakkunniges uppmärksamhet, har det synts lämpligt att något istäderna. utförligare dröja vid den nuvarande ordningens uppkomst och utveckling. Stockholm. Det visade sig snart, att tillämpningen av 1842 års folkskolestadga för uvudstadens skolväsende mötte ganska stora svårigheter. Sedan var och en av huvudstadens församlingar i enlighet med stadgans innehåll infört skolstyrelse- institutionen befanns det, att en mycket olika praxis i följd av förordningens ofullständighet hastigt utvecklade sig inom olika församlingar. Detta gällde såväl skolstyrelsernas egen organisation som även. vilket var viktigare, den kommunala beskattningen för skoländamål och slutligen själva undervisningens

anordnande. Skattebördorna varierade sålunda betydligt mellan de olika försam— lingarna. Olika terminsindelning, olika indelning av arbetsdagen, olika ålders— bestämmelser för inträdet i skolorna, olika__klassindelning o. s. v. kunde lika- ledes förekomma inom olika församlingar. Aven undervisningens art företedde starkt skiftande ståndpunkter. Det är påtagligt. att inom en stad, där cirkula- tionen mellan de olika stadsdelarna genom in- och utflyttning måste vara myc- ket livlig, dessa förhållanden skulle skapa de mest uppenbara olägenheter.

Frågan förapledde livliga debatter både inom pressen och ide kommunala institutionerna. Ar 1853 tillsatte överståthållaren en kommitté, som fick i upp- drag att avgiva förslag till ett ändamålsenligt ordnande av huvudstadens folk- skoleväseu; och den 21 maj 1855) var kommittén färdig med sitt betänkande. Dess huvudsakliga innehåll var följande: .

Folkskoleväsendet i Stockholm skulle betraktas och behandlas såsom en för hela huvudstaden gemensam angelägenhet. För detta ändamål skulle för samtliga folkskolorna i Stockholm tillsättas en överstyrelse, bestående av överståthållaren eller den han i sitt ställe utser såsom ordförande, samt tio ledamöter, nämligen en av Stockholms stads konsistorium, en av den s. k. stadsnämnden, som var det gemensamma organet för huvudstadens fattigvårdsväsen, samt en av vardera utav huvudstadens 8 territorialförsamlingar å allmän sockenstämma för ett år i sänder vald ledamot. Overstyrelsen hade att till sitt biträde utse en kunnig och erfaren person till inspektör över folkskoleväsendet.

Overstyrelsens förnämsta åligganden skulle vara att meddela de för under— visningen och disciplinen erforderliga föreskrifterna, bestämma om skolåldern, antaga och avskeda lärare och lärarinnor och bestämma deras och inspektörens 'avlöning och övriga förmåner, anskaffa nödig materiel, emottaga och förvalta de för folkskolorna i huvudstaden gemensamt influtna medlen och till försam— lingarnas folkskolestyrelser utbetala för de särskilda folkskolorna nödiga anslag, att varje år hos den genom 1847 års författning skapade sockenstämmonämnden, vilken fungerade såsom ett gemensamt organ för huvudstadens sockenstämmor, föreslå den summa, som, utöver den allmänna avgiften för folkundervisningens främjande (enl. kungl. kung. 13 mars 1846), behövdes för folkskoleväsendet i Stockholm för följande år samt att årligen offentliggöra berättelse om folksko- lornas verksamhet under föregående år.

_ Angående skolhusbyggnader framställde kommittén två alternativ. Enligt det ena skulle överstyrelsen, i mån av för ändamålet anvisade tillgångar. besluta om uppförande av nya skolhus och deras inredning. Omkostnaderna för dessa ävensom ränta och amortering å församlingarnas skulder för redan uppförda eller under byggnad varande skolhus skulle utgå av hela huvudstaden. Det andra alternativet innehöll, att överstyrelsen endast skulle äga det allmänna inseendet över de inom församlingarna befintliga skollokalerna, vilka av varje församling enskilt bekostades, och tillse, att dessa lokaler blevo ändamålsenligt ordnade med avseende på både utrymme och inredning

Folkskolestyrelserna inom de särskilda församlingarna skulle bestrida de för skolan erforderliga utgifterna av de under deras förvaltning ställda dispo— sitioner och testamentsanslag samt andra inkomster jämte de tillskottsbelopp,

1861 års sla/lga.

som från överstyrelsen erhölles. Skolstyrelserna skulle hava vård om skolloka- lerna och deras tillhörigheter, tillse, att skolgången ej försummades samt för övrigt följa skolans gång och vårda dess angelägenheter.

De revisorer, som hade att granska fattigvärdsstyrelsernas och stadsnamn- dens räkenskaper, skulle tillika granska skolöverstyrelsens och de särskilda skol- styrelsernas. räkenskaper och förvaltning.

Kommitténs förslag granskades och i stort sett godkändes av de olika soc— kenstämmorna samt av sockenstämmonämnden, varpå förslaget av överståthålla— ren överlämnades till Kungl. Maj:t i december 1855). Kungl. Maj:t remitterade detsamma till Stockholms stads konsistorium, som däröver avgav utlåtande ija- nuari 1857. Konsistoriet ställde sig avvisande mot förslaget. Dess främsta syn- punkt var. att detsamma skulle innebära ett »upphävande av den nuvarande innerliga förbindelsen mellan kyrkan och folkskolan». En detaljanmärkning av intresse var, att konsistoriet ansåg det ändamålsvidrigt, att de ledamöter i över- styrelsen, som skulle företräda de särskilda församlingarna, icke skulle väljas av eller åtminstone bland församlingarnas egna skolstyrelser. Likaså polemiserade konsistoriet mot överståthållarcns självskrivenhet såsom ordförande i överstyrelsen.

I april 1859 återförvisade Kungl. Maj:t ärendet till överståthållareämbetet till förnyad omprövning. En ny kommitté tillsattes, som emellertid i stort sett på nytt framförde ovan återgivna kommittéförslag. Den föreslog likväl, ienlig— het med direktiv från Kungl. Maj:t, att församlingarnas representanter i över- styrelsen icke skulle utses av sockenstämmorna utan av de särskilda skolstyrel- serna, dock icke nödvändigtvis inom dessa.

Sedan sockenstämmor och sockennämnd åter blivit hörda och konsistoriet ävenledes avgivit nytt utlåtande, vari det nu uppgav sitt tidigare motstånd, blev. på grundval av det senare kommittéförslaget, den 27 september 1861 utfärdad en kunglig »stadga angående folkundervisningen i Stockholms stad».

Enligt denna stadgas % 1, skulle folkskoleväsendet i huvudstaden utgöra en detta samhälles gemensamma angelägenhet och ombesörjas dels av en över- styrelse dels av åtta särskilda skolstyrelser, en för vardera av stadens territorial- församlingar.

Såsom ett undantag från nämnda gemensamhet i fråga om folkskoleväsen- det bestämdes i % 6 av samma stadga, att det ålåg varje församling att på sin enskilda bekostnad anskaffa och underhålla tjänliga lokaler för sina folkskolor. Det föreskrevs dock tillika, att överstyrelsen hade det allmänna inseendet över de inom församlingarna befintliga skollokalerna; den hade vidare att tillse, att dessa bleve ändamålsenligt inrättade ävensom pröva och godkänna förslag till nybyggnad eller ombyggnad av dylika lokaler, såvitt fråga vore om sådana an- ordningar, av vilka undervisningen, ordningen och sanitära förhållanden inom skolan_ kunde vara beroende.

Överstyrelsen utgjordes av en ordförande samt elva ledamöter, nämligen en vald av Stockholms stads konsistorium, en av den s. k. stadsnämnden (seder- mera ersatt av fattigvårdsnämnden), en av varje församlings skolstyrelse och en slutligen vald av överstyrelsen själv; den sistnämnde skulle företrädes utses bland huvudstadens läkare. — Överstyrelsen ägde rätt att själv välja sin ord- förande.

Till överstyrelsens disposition skulle ställas de medel, som för folkskole- väsendets ordnande och upprätthållande vore erforderliga. Beloppet härav jämte grunderna för dess utgörande skulle varje år, på överstyrelsens förslag, bestäm- mas av den enligt 1847 års förordning om kommunalstyrelse i Stockholm inrät— tade sockenstämmonämnden. Före avgörandet i nämnden skulle dock försam- ' lingarna hava hörts över överstyrelsens nämnda förslag. På överstyrelsens för— slag och efter församlingarnas hörande bestämde sagda nämnd jämväl skolin— spektörs och lärares och lärarinnors avlöning och övriga förmåner.

Skolstyrelsen i varje församling skulle bestå av kyrkoherden såsom själv- skriven ordförande och av ledamöter, som församlingen valt. Ordförande i skol— styrelse hade till särskilt åliggande att vårda sig om religionsundervisningen i skolorna. Honom tillhörde även att enskilt varna de föräldrar eller målsmän, som tredskades i fråga om barnens skolgång. — I övrigt torde det kunna sägas, att stadgan överensstämde med det 1855 uppgjorda förslaget.

Den befattning, som enligt 1861 års stadga tillkom sockenstämmonämn- den, gavs enligt förordningen den 20 nov. 1863 om kyrkostämma in. m. i Stockholm, åt kyrkofullmäktige. Enligt denna förordning hörde visserligen frå- gor om folkundervisningen och dithörande anstalter till kyrkostämmans handlägg- ning. Men spörsmål av den allmänna natur, att de anginge hela huvudstaden samfällt gingo även till behandling i- de för församlingarna gemensamma kyrko— fullmäktige.

1861 års stadga ang. folkundervisningen i Stockholm bestod ända till år 1903, då en ny lag i detta ämne antogs. Men redan tidigt restes krav'på änd- ringar i den förra, krav, Vilka närmast togo sikte på en ändring i bestämmel- serna om församlingarnas plikt att på sin egen bekostnad anskaffa och under- hålla tjänliga lokaler för sina folkskolor.

l skrivelse till överstyrelsen för huvudstadens folkskolor den 21 februari år 1877 anhöll sålunda Hedvig Eleonora församlings skolråd, att överstyrel— sen måtte taga initiativet till ett upphävande av nyssberörda förpliktelse och i stället söka få stadgat, att skyldigheten att anskaffa och underhålla skollokaler bleve en stadens gemensamma angelägenhet, varigenom även i detta hänseende den likställighet, som utgjorde grunden för Stockholms invånares beskattning för gemensamma angelägenheter, bleve tillämpad. Samma år, den 11 okt. 1877, ingick Adolf Fredriks församlings skolråd till Kungl. Maj:t med en underdånig framställning av likartat innehåll, varefter överstyrelsen erhöll nådigt uppdrag att häröver inkomma med utlåtande. Vid samma tid erhöll överstyrelsen även anmodan från överståthållareämbetet att yttra sig i ämnet med anledning av en den 19 dec. 1877 daterad skrivelse i frågan från Hedvig Eleonoras församlings kyrkoråd. vars första, nyss omtalade initiativ strandat på motstånd från skol- råden i tre Stockholmsförsamlingar.

Härigenom var i själva verket uppslaget givet till en diskussion, som skulle komma att räcka genom mer än två årtionden och av vilken det givetvis här icke är möjligt att mer än angiva några huvudpunkter.

I sitt utlåtande till överståthållareämbetet av den 13 dec. 1879 framhävde överstyrelsen med särskilt eftertryck två moment i det föreliggande problemet,

( 't reclrlingen 1861— 1903.

vilka också allt framgent skulle komma. att utgöra huvudpunkter vid frågans fortsatta behandling.

För det första betonade överstyrelsen, att den önskvärda jämnare fördel— ningen av bördorna för folkskolebyggnader icke rättvisligen borde påverka retro- aktivt till fördel för de församlingar, som dittills tilläventyrs ej fullgjort sina skyldigheter härvidlag så tillfredsställande som andra. En uppgörelse måste där- för föregå införandet av gemensamheten _i denna punkt.

För det andra uppställde överstyrelsen också frågan. vilken myndighet som hädanefter rätteligen borde omhändertaga folkskolebyggnadsuppgifterna. Den enk- laste utvägen bestod enligt överstyrelsens mening däri, att hela bestyret därmed lämnades åt Stockholms kommun. Men då en tidsödande strid härom kunde vara att vänta, vill överstyrelsen i stället föreslå, att åliggandet att bygga och under— hålla folkskolehusen skulle bliva en alla de territoriella församlingarnas gemen- samma angelägenhet. Anslagen för uppförande och för underhåll av folkskole- hus samt eventuellt för förhyrande av skollokaler skulle, likasom övriga anslag för folkskolornas behov, heslptas av församlingarna på kyrkostämma och seder- mera av kyrkofullmäktige. ()verstyrelsen skulle sedan förfoga över de anslagna medlen, likasom densamma hade att framställa erforderliga anslagsäskanden, göra förslag och ritningar till nödiga byggnadsarbeten samt pröva och fastställa dessa. Själva utförandet av arbetena skulle åter efter överenskommelse anför- tros åt Stockholms kommun; arbetena borde sålunda utföras under drätselnämn— dens överinseende, under tillsyn av byggnadskontoret. — Enahanda synpunkter utvecklade överstyrelsen även i sitt infordrade underdåniga utlåtande till Kungl. Maj:t. — Sedan överståthållareämbetet remitterat överstyrelsens förslag till för; samlingarna. befanns, att två av dessa (Storkyrkoförsamlingen samt Jakob och Johannes) alldeles förkastade projektet ifråga; tre församlingar (näml Maria, Katarina och Hedvig Eleonora) uttalade sig för att skolhusbyggnadsfrågorna skulle helt överlämnas åt den borgerliga kommunen, medan de övriga tre (Klara, Kungsholms och Adolf Fredrik) förordade, att befattningen härmed skulle i sista hand tillkomma stadens kyrkofullmäktige. —— I fråga om den av överstyrelsen förordade uppgörelsen med församlingarna ang. deras resp. skolhusbyggnader, blev densamma förknstad av alla utom av Maria församling, som förbehöll sig, att denna fråga framdeles skulle underställas församlingens prövning och beslut.

Ehuru frågan under 1880-talet åter och åter dryftades av de intresserade myndigheterna, uppnåddes likväl icke någon enighet. At en kommitté. som år 1891 tillsattes med uppdrag att utreda frågan om omreglering av huvudstadens territoriella församlingar, uppdrogs därjämte att avgiva yttrande 1 den vilande frågan om överflyttande på Stockholms samtliga församlingar av skyldigheten att bygga och underhålla folkskolehus. Kommitténs förslag, som förutsatte, att ifrågavarande skyldighet skulle övertagas av en för samhället gemensam myn- dighet och för övrigt i viktiga punkter avvek från överstyrelsens ovan refererade grundprinciper, rönte likväl icke bifall å kyrkostämmorna. Det är dock att märka, att nu (1892) både Maria, Kungsholms, Hedvig Eleonora och Adolf Fre— driks församlingar uttalade sig för att stadsfullmäktige borde åtaga sig att an- skaffa och underhålla folkskolelokaler.

Överstyrelsen, som nu på nytt hade att yttra sig i detta segslitna ämne, anförde den 20 april 1894 bl. a. följande:

Av församlingarnas yttrande syntes framgå, att bland deras medlemmar den me- ningen vunne allt större insteg, att den åt varje församling vilande skyldigheten att an- skal'l'a och underhålla nödiga folkskolelokaler borde överflyttas, icke på den kyrkliga utan på den borgerliga kommunen. Överstyrelsen hade visserligen förut uttalat en motsatt åsikt. Men då utsikt ej förefunnes att få till stånd en sådan representation för den kyrkliga kommunen som kommittén förordat, då vidare stadsfullmäktige redan hade att ombesörja byggnaders uppförande och underhåll i stor utsträckning samt för sådant ända- mål ägde både materialförråd och ett särskilt byggnadskontor och då slutligen staden ägde en mängd tomter, hemställde överstyrelsen, att skyldigheten att anskaffa och under- hålla lokaler för folkskolorna skulle överflyttas är Stockholms stad såsom borgerlig kom— mun. Emellertid borde skolrådens sakkunskap alltjämt i viss mån anlitas. — I fråga om uppgörelse mellan staden och församlingarna ang. villkoren för kommunens över- tagande av folkskolebyggnaderna, avstod överstyrelsen nu från att framlägga bestämt för— slag, ehuru den antydde det enligt dess mening lämpligaste sättet för en sådan upp- görelse.

Sex församlingar biträdde nu dessa överstyrelsens synpunkter. __Men Klara och Storkyrkoförsamlingens stämmor förkastade dem (nov. 1894). Overståthäl- lareämbetet överlämnade nu handlingarna i ärendet till stadsfullmäktige, som den 25 april 1899 avgåvo ett ganska märkligt betänkande över frågan.

Det borde, framhölls det här, vid närmare eftertanke finnas helt naturligt, att en centralisation av ärenden rörande folkskolelokaler inom huvudstaden vore ett önskemål, som vederbörande myndigheter borde sträva att så snart som möjligt uppnå. Fattigvårds- förvaltningen hade redan länge varit en för hela staden gemensam angelägenhet. Bestyret med anskaffandet och underhållet av allmänna läroverkshns hade staden övertagit iföljd av nådiga brevet den 24 maj 1867. Likaså hade under loppet av år 1886 vården och förvaltningen av de för alla församlingar gemensamma begravningsplatserna anförtrotts åt en under stadsfullmäktige lydande nämnd. Aven folkskoleväsendet utgjorde, utom i vad anginge byggnaderna, en huvudstadens gemensamma angelägenhet, som i högsta hand ombesörjdes av överstyrelsen, varför ock den beskattning som fordrades för att bekosta lärarekrafter o. s. v. vore likadan över hela staden. Det dittillsvarande undantageti fråga om skolbyggnader vore icke ur principiell synpunkt berättigat. Svårigheterna att lösa denna fråga hade emellertid huvudsakligen uppkommit som följd av den utväg man velat välja, i det man önskat göra ärendet till en gemensam angelägenhet för den kyrkliga kommunen. På grund av dessa svårigheter hade nu emellertid överstyrelsen övergått till och hyllade numera sex församlingar den åsikten att ärendet borde anförtros åt den borgerliga kommunen. Under hänvisning till den erfarenhet stadsfullmäktige vunnit av likartade frågors behandling och med hänsyn till stadens möjligheter att anskaffa tomter, ansågo stadsfullmäktige denna utväg vara den rätta. — I övrigt berörde betänkandet villkoren för skolhusens övertagande, vilka i detta sammanhang sakna intresse.

I utlåtande av 19 maj 1899 instämde överståthållareämbetet i överstyrel- sens och stadsfullmäktiges synpunkter. Sedan överstyrelsen efter förnyad remiss ävenledes (den 28 november 1899) godtagit stadsfullmäktiges uppfattning. gick frågan på nytt till församlingarna. Den 26 februari 1900 lämnade sex försam

lingar de medgivanden, som på dem ankommo. Klara församling vidhöll sin den 26 november 1894 intagna ståndpunkt. Storkyrkoförsamlingen förklarade sig icke hava något att invända däremot att skyldighet att bygga och underhålla skollokaler bleve en Stockholms stads gemensamma angelägenhet, men uppställde dock en rad villkor, genom vilka församlingens intressen skulle tillgodoses.

I denna situation inkom överstyrelsen med ett nytt förslag till Kungl. Maj:t av den 1-1 december 1900, vari frågan med ett slag vidgades till att be- röra frågan om folkskoleväsendets ställning över huvud taget.

Överstyrelsen framhöll sålunda, att de utgifter för folkundervisningen i Stockholm, vilka icke avsåge byggande och underhåll av folkskolelokaler, blevo fördelade å stadens skattskyldige invånare utan avseende å församlingsindelningen efter samma grunder som stadsutskylderna. Dessa utgifter beslutades av församlingarna på kyrkostämmor eller, om dessa stannade i olika meningar, av kyrkofullmäktige. Det vore emellertid nu- mera erkänt, att kyrkostämmor-na icke vore lämpliga att utöva denna beslutanderätt. De röstberättigades antal, 5,400 till 17,000, inom varje församling vore alltför stort, och intresset för skolfrågor hos de flesta av dem alltför litet. Besluten berodde av tillfällig— heter och kunde dikteras av ett fåtal.

Enligt överstyrelsens mening borde beslutanderätten i dessa frågor överlämnas åt stadsfullmäktige. Överstyrelsen hade i följd härav uppgjort lagförslag, enligt vilka be- slutanderätten över folkskolebudgeten i dess helhet skulle tillkomma stadsfullmäktige. Överstyrelsen berörde även den omstridda frågan angående villkoren för skolhusens över- tagande samt uttalade, att, då överenskommelser icke syntes kunna träffas emellan full- mäktige och samtliga församlingar om rätt för staden att på erbjudna villkor övertaga be— fintliga skolhus, denna rätt borde fastställas genom lag.

Överstyrelsens förslag innefattade dels förslag till förordning angående folkskole- väsendet i Stockholm, dels ändringsförslag i förordningen om kommunalstyrelse i sagda stad, dels också förslag till nådig instruktion för överstyrelsen för Stockholms stads folk- skolor. I förstnämnda förslag föreskrevs, att folkskoleväsendet i Stockholm skulle utgöra en angelägenhet, vilken staden såsom kommun hade att vårda (% 1, punkt 1). Verk- ställighet och förvaltning i fråga om folkskoleväsendet skulle tillkomma en särskild sty- relse under benämning »överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor» (% 3). Överstyrelsen skulle bestå av ledamöter, utsedda dels av de territoriella församlingarnas skolråd, dels av Stockholms stads konsistorium och dels av stadsfullmäktige. Varje skolråd ävensom konsistoriet skulle utse en ledamot. Stadsfullmäktige skulle utse bland staden till full— mäktige valbara inbyggare lika många ledamöter, som församlingarna tillsammans välja. Ledamöterna utsågos för 2 år 1 sänder och kunde återväljas (& 4). _ Folkundervisningen skulle ordnas på det sätt, som i särskild av Konungen utfärdad stadga bestämdes (% 1, punkt 2). I denna stadga skulle bestämmas, vilket biträde skolråden hade att lämna överstyrelsen vid vården av folkskoleväsendet.

Vid behandlingen av detta förslag å kyrkostämmorna, till vilka det remit- terades, inträffade, att Kungsholms församling avslog detsamma. Klara försam- ling vidhöll sin ståndpunkt av den 26 februari 1900 och Storkyrkoförsamlingen de villkor den sagda dag uppställt. Storkyrkoförsamlingen inlade tillika sin allvarliga gensaga mot överstyrelsens förslag, att stadens rätt att på erbjudna villkor övertaga skolhusen skulle fastställas genom lag.

Märkligt är det yttrande, som Stockholms stads konsistorium den 23 april 1901 avgav. Däri anfördes, att konsistoriet icke hade något att erinra vid de av överstyrelsen föreslagna förändrade anordningarna i fråga om huvudstadens folkskoleväsende med hänsyn till de praktiska olägenheter, som verkligen vore förbundna med dåvarande föreskrifter i detta ämne.

Bland övriga utlåtanden, som nu avgåvos, märkes särskilt kyrkofullmäktiges underdåniga skrivelse av den 15 april 1901.

Sedan kyrkofullmäktige inledningsvis framhållit, att förhållandena ihuvudstaden såväl i folkmängds- som budgethänseende betydligt förändrats, sedan 1861 års stadga angående folkskoleväsendet i densamma utfärdades, anförde de, att under de senaste decennierna den uppfattningen alltmera gjort sig gällande, att beslutanderätten i en ange— lägenhet av så allmänt intresse som folkskolebudgetens bestämmande icke lämpligen kunde vara fördelad mellan flera, med varandra sidoordnade kyrkostämmor utan borde tillkomma en enda, för kommunen gemensam myndighet. Förslag härom hade också gång efter annan blivit framställda. I sådant hänseende erinrade kyrkofullmäktige bland annat om ett förslag rörande införande av skolfullmäktige i rikets större städer, som ut- arbetats av en av Kungl. Maj:t 1895) tillsatt kommitté. Efter att hava omnämnt, att detta kommittéförslag icke vunnit Kungl. Maj:ts bifall, skildrade kyrkofullmäktige de stora praktiska svårigheter, som häftade vid kyrkostämmorna såsom beslutande organ. Det kunde inträffa, beroende av tillfälliga omständigheter, mztingen att tillströmningen av del- tagare i en stämma vore så stark, att icke ens den största lokal kunde rymma dem med ty åtföljande akustiska, disknssions- och voteringssvårigheter, eller också att stämma bleve så fåtaligt besökt, att förekommande ärenden kunde avgöras av ett påpassligt mindretal.

Kyrkofullmäktige övergingo därefter till att utreda frågan, till vilken myndighet beslutanderätten över skolbudgeten borde överlämnas. De erinrade härvid om, atti Göteborg alltsedan kommunalförfattningarnas införande beslutanderätten över folkskole- budgeten tillkommit stadsfullmäktige, utan att, såvitt kyrkofullmäktige hade sig bekant, något avsevärt missnöje förekommit mot folkundervisningen därstädes. IKöpenhamn, Kristiania och Helsingfors samt i de större städerna i Tyskland och Frankrike tillkomme det stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet att besluta över folkskolebudgeten. Det vore en fördel, om beslutanderätten över hela den budget, som vore för stadens invånare gemensam, tillades en enda myndighet. Atminstone i Stockholm vore de skatt- dragandes åsikter på ett sannare sätt representerade hos stadsfullmäktige än hos kyrko- stämmorna, där känslan av ansvar icke torde hos flertalet göra sig i samma grad gäl— lande som hos kommunens valda representanter.

Kyrkofullmäktige övergingo därefter till ett bemötande av de skäl, som anförts mot ett överflyttande av den gemensamma folkskolebudgeten från de kyrkliga myndigheterna till stadsfullmäktige.

Bland skäl som anförts mot nämnda överflyttning vore även, att denna åt- gärd skulle stå i bestämd motsats mot den princip, som dittills varit gällande, näm- ligen att omvårdnaden om folkskolan skulle tillkomma den kyrkliga kommunen samt att något sakligt skäl att frångå denna princip så mycket mindre funnes, som folk— skolväsendet i vårt land just under den kyrkliga kommunens omvårdnad om dess ange—

lägenheter nått den utveckling och höga ståndpunkt, som detsamma intoge. Principen borde dock enligt kyrkofullmäktiges åsikt vika för övervägande praktiska skäl och vore redan bruten i Göteborg, utan att därstädes visat sig någon olägenhet därav.

Slutligen hade, säga kyrkofullmäktige, anmärkts, att, då valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige tillkomme jämväl främmande religionsbekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, men dessa däremot icke hade rösträtt å kyrkostämma, det jämväl av detta skäl vore olämpligt, icke endast med avseende ä kristendomsunder- visningen, att å stadsfullmäktige överflytta någon befogenhet över folkskolans angelägen- heter. Häremot vill kyrkofullmäktige invända, att då i Stockholm de främmande tros- förvanterna vore mycket fåtaliga i förhållande till dem, som tillhörde statskyrkan, de främmande trosförvanterna i fråga om allmänna val torde sakna betydelse, vilket jämväl framginge därav, att av stadsfullmäktige för närvarande endast fem tillhörde främmande religionssamfund. Olikheten mellan den valmanskår, som utsåge stadsfullmäktige, och de å kyrkostämma röstberättigade vore alltför ringa för att ens någon betydelse skulle kunna tillläggas denna olikhet.

Vissa garantier borde dock finnas för, att även efter en överflyttning av folkskole- budgeten till stadsfullmäktige, det kyrkliga element borde hava tillbörligt inflytande å folkskoleväsendet. Rätten att tillsätta medlemmar i överstyrelsen borde därför lika för- delas mellan församlingarnas skolråd och stadsfullmäktige, varjämte Stockholms stads konsistorium skulle äga utse en ledamot av överstyrelsen.

Med anledning av allt detta hemställde kyrkofullmäktige, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att den bestämmanderätt över folk- skolebudgeten, som dittills tillkommit församlingarna gemensamt och kyrkofull- mäktige, måtte överflyttas å stadsfullmäktige.

Den 30 maj 1901 avgav slutligen överstyrelsen en ny skrivelse, vari deni vissa viktiga punkter frångick sitt tidigare förslag.

Överstyrelsen hade nämligen fått sin uppmärksamhet fästad därvid, att de territo— riella församlingarna utom för byggnad och underhåll av skolhus dittills anvisat medel jämväl för andra ändamål, som avsågs folkskoleväsendet eller därmed ägde sammanhang, såsom till inrättande och underhåll av församlingsbibliotek, till barnkrubbor, arbetsstugor för barn, skollovskolonier, mathållning, skodon och kläder åt fattiga. Överstyrelsen hade observerat, att denna praxis möjligen skulle .upphöra, därest den gemensamma folkskole- budgeten överflyttades å den borgerliga kommunen utan att i samband därmed bestäm- melser givas om rätt för församlingarna att uttaxera avgifter och anslå medel för sådana ändamål som de nu angivna.

Överstyrelsen hade kommit till den övertygelsen, att underhåll av församlingens bibliotek borde vara en församlingens angelägenhet. Beträffande bespisning och bekläd— nad av skolbarn, som därav vore i behov, trodde överstyrelsen, att det icke borde för- vägras den kyrkliga kommunen att under en mildare form än den den borgerliga fattig- vården kunde bereda, lämna sådant understöd. För underhåll av barnkrubbor, arbets- stugor för barn och skollovskolonier ansåg överstyrelsen, att församlingen borde samverka med den borgerliga kommunen likaväl som med enskilde. Då slutligen på enskilda för- samlingars initiativ tillkommit så förträffliga anordningar som skolkök och skolbad, tve- kade överstyrelsen ej att föreslå ett generellt stadgande, varigenom åt församling gåves

rätt att genom anslag befrämja sådana förbättringar i en församlings folkskoleväsende, till vilka staden icke anvisade medel.

Efter remiss godkändes detta förslag av Stockholms stads konsistorium (den 13 september 1901) och av kyrkostämmorna (den 9 september 1901) utom en, Hedvig Elenora, som ansåg att sistnämnda generella fullmakt borde utgå. Häri instämde stadsfullmäktige (den 1 oktober 1901) och överståthållarämbetet den 14 oktober 1901. '

l'nder år 1902 uppgjordes nu inom ecklesiastikdepartementet ett förslag till lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, som efter inhämtade utlåtanden från huvudstadens vederbörliga myndigheter omarbetades i vissa punkter och slutligen framlades såsom kungl. proposition vid 1903 års riksdag, av vilken denna proposition godkändes, varpå den nya lagen utfärdades den 15 maj samma år. I den kungl. propositionen upptogos överhuvud taget icke de tilläggsförslag, som överstyrelsen i sin sista skrivelse framlagt.

[ kraft av denna lag skall folkskoleväsendet i Stockholm med vissa undantag ut- göra en för hela staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom kommun har att vårda; i följd härav skola kostnaderna för folkskoleväsendet, med berörda undantag, beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgat. Folkundervisningen i staden ordnas i enlighet med särskild av Konungen utfärdad stadga. (% 1.) De nämnda undantagen regleras dels i & 0 mom. 3, där det heter, att angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å folkskoleväsendet, vilka före denna lags ikraftträdande eller därefter bleve ställda under överstyrelsens eller skolråds förvaltning, gäller vad sär- skilt är eller blir stadgat; dels reglerades dessa undantag även i % 10, där det stad- gas, att församling, som icke till staden överlåtit sina för folkskoleväsendets behov vid 1902 års slut upplåtna" eller till upplåtelse avsedda fastigheter och byggnader, var skyldig att fortfarande, intill dess en dylik överlåtelse komme till stånd, för enahanda ändamål upplåta och underhålla samma fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen önskade använda dem för annat ändamål, tillhandahålla andra, av stadsfullmäktige god- kända lokaler av motsvarande storlek. (5 10).

Folkskoleväsendet skulle handhavas av överstyrelsen för Stockholms stads folk- skolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd (% 2). Den förra utgjordes av leda— möter, utsedda av skolråden, Stockholms stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att varje skolråd ävensom konsistorium valde en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens till fullmäktige valbara inbyggare valde lika många ledamöter som hela antalet av de av skolråden valda. (& 3). Överstyrelsen skulle med avseende å folkskoleväsen— det intaga enahanda ställning som åt de i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder anvisats. (% 4.) —— Skolråden hade att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 21 mars 1863 ävensom den stadga, varom förmäles i g 1 av 1903 års lag.

Den ordning för folkSkoleväsendet i Stockholm, som genom 1903 års lag- stiftning grundlades, har emellertid senare undergått vissa förändringar. 1918 vid— togos sålunda några modifikationer med anledning av fortsättningsskolornas till- komst (K. F. 16 september 1918) och år 1920 beslötos förändringar i samband med den helt nya organisation, som Stockholms stads kommunalförvaltning vid sist-

nämnda tidpunkt erhöll (K. F. 14 februari 1920). I enlighet härmed handhaves nu folkskoleväsendet i huvudstaden av Stockholms folkskoledirektion jämte de territo- riella församlingarnas skolråd, vilkas funktioner principiellt sett, fortfarande äro reglerade såsom 1903 års lagstiftning angiver. Staden äger dock rätt, att, därest den så finner vara till fördel för skolväsendet, för vården om och befattningen med fortsättningsskolan utse en särskild fortsättningsskolestyrelse. Beträffande denna sistnämnda skall, i den mån ej lagen annorledes föreskriver, itillämpliga delar gälla vad angående direktionen är stadgat.

Direktionen, som med avseende å folk- och fortsättningsskoleväsendet intager enahanda ställning, som åt de i gällande förordning om kommunalstyrelsei Stockholm omförmälda nämnder, var inom sitt område, finnes anvisad, utgöres, efter stadsfullmäktiges beprövande. av minst nio, högst tjuguen ledamöter. Av dessa utses en av Stockholms stads konsistorium, en. tillika ordförande, av stads— kollegiet i Stockholm bland borgarråden, en, tillika vice ordförande, av stads— kollegiet bland dess övriga valda ledamöter, samt de övriga av stadsfullmäktige bland stadens vid fullmäktigval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugufem års ålder. Genom dessa bestämmelser ha alltså skolråden och därmed indirekt kyrkostämmorna i de olika församlingarna skilts från det inflytande ä direktio— nens sammansättning, som ännu 1903 års lagstiftning beredde dem. Ledamöter i särskild fortsättningsskolestyrelse utses, till så stort antal, som staden finner lämpligt. av stadsfullmäktige och direktionen sålunda, att stadsfullmäktige välja det antal ledamöter, som är närmast under hälften, och direktionen övriga ledamöter.

Direktionen äger att åt särskilda, inom densamma för handläggning av Vissa ärenden utsedda nämnder, en var bestående av minst fem personer, över- lämna att enligt de närmare föreskrifter, som av direktionen meddelas, med direktionens rätt och befogenhet besluta rörande samma ärenden. Härvid gäller emellertid den bestämmelsen, att av ifrågavarande nämnder vidtagna åtgärder skola vid direktionens nästföljande sammanträde för direktionen anmälas.

Bland de av folkskoledirektionen tillsatta nämnder må här företrädesvis barnavårdsnämnden observeras. Enligt lag av den 25 juni 1909 äger folkskole- styrelse i stad att uppdraga handläggningen av de ärenden, som avses i lagen av den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, åt en särskild nämnd, bestående, förutom av den självskrivne eller den av domkapitlet eller i Stockholm av stadens konsistorium utsedde leda- moten, av minst fyra av styrelsens övriga ledamöter. Dock skola alla framställ- ningar till stadsfullmäktige göras av folkskolestyrelsen i dess helhet. Den 4 januari 1909 hade överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor beslutat utse fyra. nämnder, bland dem en barnavårdsnämnd, och den 16 december 1910 antog samma överstyrelse en instruktion för dessa nämnder, i vilken det angående barnavårdsnämnden föreskrevs, att densamma hade att handlägga:

1:o ärenden, som avses i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt van- artade och i sedligt avseende försummade barn;

2:0 ärenden rörande åtgärder enligt gällande folkskolestadga i fråga om försumliga skol- barn eller tredskande föräldrar och målsmän.

Barnavårdsnämnden äger jämlikt samma instruktion att i enlighet med lagen av

den 25 juni 1909 med överstyrelsens rätt och befogenhet besluta i nyss nämnda ären- den, dock med undantag av följande, vilka skola av nämnden beredas för föredragning inför styrelsen:

1. Framställningar till sladsfullmäktige; Byggnadsfragor ; l'pprättande eller indragning av barnhem och skvddshem; |-. Tillsättande av föreståndare eller föreståndarinna ävensom lärarepersonal vid barnhem och skyddshem; ;

5. Den allmänna anordningen av skolundervisningen i dylika fall. 2.

Enligt tillägg till instruktionen av 31 maj 1911 äger nämndens ordförande, då så många av dess ledamöter anmält förhinder, att nämnden icke bliver be— slutmässig och ärendenas natur icke medgiver uppskov, att till adjungerade med— lemmar av densamma inkalla behövligt antal ledamöter av överstyrelsen. Detta tillägg i instruktionen avser samtliga av överstyrelsen tillsatta nämnder.

Den utvidgning, som barnavårdsnämndens verksamhet fått genom 1917 års lagstiftning angående utomäktenskapliga barn har icke inverkat på nämndens principiella ställning till sin uppdragsgivare.

Efter denna översikt över tillkomsten av och innehållet i 1903 års lag- stiftning rörande folkskoleväsendet i huvudstaden och därmed i nära samman— hang stående frågor, övergå de sakkunniga nu till en framställning av de följder, som sagda lagstiftning hade för lagstiftningen i fråga om folkskoleväsendet i rikets städer i allmänhet.

Ty i följd av den för huvudstaden tillkomna lagstiftningen inkommo under åren 1906 och 1907 kyrkostämmorna i åtskilliga städer var för sig med under- dåniga ansökningar avseende folkskoleväsendets överHyttande från kyrkostämma till stadsfullmäktige.

Innan en skildring gives av de åtgärder. till vilka dessa ansökningar ledde, Fulkumlerz-is-

bör dock ett omnämnande göras av några omständigheter, som förekommit redan tidigare och parallellt med den långvariga diskussionen angående en reform av huvudstadens folkskoleväsende.

Frågan om kyrkostämmornas skiljande — åtminstone i de större städerna _ från den direkta befattningen med folkskoleärendena hade nämligen av förhållan- dena gjorts aktuell även annorstädes än i huvudstaden. I själva verket funnos i vissa städer särskilda bestämmelser rörande folkskoleväsendet redan vid tiden för kommunallagarnas tillkomst eller infördes i andra städer kort därefter. Så var i Göteborg enligt kungl. stadgan av 11 december 1857 folkskoleväsendet en gemensam kommunal angelägenhet, oberoende av den kyrkliga församlingsindel- ningen. Kostnaderna för folkskoleväsendet bestredos av medel, som anvisades av stadsfullmäktige, och de kyrkostämma och skolråd eljest tillkommande ålig— ganden handhades av en allmän folkskolestyrelse, bestående ay stadens kyrko- herdar samt minst sju av stadsfullmäktige valda medlemmar. Aven för Malmö,

wings/råga» % m'ssa andra städer.

Norrköping, Uppsala och Lund förefunnos vissa bestämmelser, ägnade att giva större fasthet åt folkskoleorganisationen och åt de institutioner, som hade att besluta i skolfrågor. Genom kungl. brevet av den 8 april 1851 erhöll sålunda Malmö tillstånd att i avseende på folkundervisningen utgöra ett enda skolområde med ett för staden gemensamt skolråd och genom kungl. brev den 30 oktober 1874 medgavs, att lärare och lärarinnor vid folkskolorna fingo tillsättas av det gemensamma skolrådet. För Norrköping gällde kungl. resolutionen av den 19 februari 1864, enligt vilken stadens folkskoleangelägenheter behandlades på en för församlingarna gemensam kyrkostämma. Sedan en av stadens kyrkoherdar blivit av domkapitlet förordnad till ordförande vid den gemensamma kyrko— stämman, valde denna en av stadens övriga kyrkoherdar till ordförande i skol- rådet, och den tredje blev vice ordförande i detta. Enligt kungl. brev av den 11 april 1867 hade skolrådet fått rätt att tillsätta lärare och lärarinnor vid folk- skolorna. Genom kungl. brev av den -l sept. 1863 gåvos också särskilda före- skrifter rörande tillsynen och vården av allmänna barnskolan i Lund. Uppsala stads folkskoleväsende slutligen är grundat på den s. k. Prins Gustafs folkskola, för vilken stadgar av Kungl. Maj:t blevo stadfästade den 4 september 1829. Enligt dessa stadgar med däri gjorda förändringar av 16 maj 1835 och 10 juli 1843 styres skolan av en direktion, som utgöres av ärkebiskopen, landshövdingen, domprosten, tvenne av akademistaten inom dess medlemmar valda personer, borgmästaren, en rådman och trenne borgare samt tvenne (å sockenstämma), utan avseende å stånd, valda ledamöter. Direktionen utnämner och avskedar lärare vid skolan.

Alla dessa särskilda bestämmelser för vissa städer bevarade sin giltighet i följd av en i slutet av den allmänna folkskolestadgan inryckt föreskrift, att utan hinder av dess bestämmelser skulle gälla vad för särskilda orter var eller kunde bliva föreskrivet.

Under den starka utveckling, vari den svenska folkskolan alltjämt var stadd, blev det emellertid för allt vidare kretsar mer och mer tydligt. att kyrko- stämman, särskilt i de större städerna, var mindre lämplig att i första hand besluta i skolfrågor. Ej blott iStockholm, där, såsom av ovanstående redo- görelse för förarbetena till 1903 års lagstiftning torde framgå, denna synpunkt med skärpa fördes fram, hade man erfarenhet av kyrkostämmans olämplighet i förevarande avseende.

Frågan bragtes på tal vid 1893 års riksdag av E. Hammarlund, vilken i en motion hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av en fullständig folkskolestadga, avpassad för våra större städer samt avsedd att tillämpas i de städer samt möjligen större landskommuner, som därav ville begagna sig. Motionären framhöll bl. a., att de olägenheter, som före- komme, icke lämpligen kunde botas genom särskilda stadgar för olika orter. Motionen föll, sedan lagutskottet avstyrkt densamma. Emellertid uttalade sig även det åttonde folkskoleinspektörsmötet 1894 för behovet av en dylik stadga. Den 26 april 1895 uppdrog också Kungl. Maj:t åt särskilda kommitterade att uppgöra förslag till särskild folkskolestadga för rikets större städer. Dessa kom- mitterade avgåvo samma år förslag till förordning angående skolfullmäktige och

skolstyrelse i vissa städer. Förslaget gick, som sagt, ut på inrättandet av en ny myn- dighet, skolfullmäktige, vilka _ på lika sätt som stadsfullmäktige utövade all— männa rådstugans bestämmanderätt i rent borgerliga ärenden — skulle i avseende på folkskolans angelägenheter i huvudsak komma att utöva den beslutanderätt, som tillhörde kyrkostämman. Dennas befattning med hithörande ärenden skulle liksom allmänna rådstugans i de städer, där stadsfullmäktige väljas, med visst angivet undantag inskränkas till val av skolfullmäktige. Den närmaste förvaltq ningen av skolväsendet skulle enligt kommitténs förslag utövas av en skolstyrelse med ungefär samma åligganden, som eljest tillkomme skolråd, samt med rätt tillika att tillsätta ordinarie lärare. Kommitténs förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Redan vid denna punkt i historiken över de ärenden, som falla under de sakkunniges uppdrag, torde det vara påkallat att framhålla, hurusom frågan om fullmäktige inom den kyrkliga kommunen från och med avgivandet av 1895 års kommittébetänkande kom att bliva alltmer aktuell vid sidan av frågan om själva folkskoleväsendets lämpliga ordnande. Frågan om införandet av en fullmäktige- institution i kyrkokommunen hade visserligen fått en särskild betydelse med anledning av och i direkt samband med folkskoleproblemet. Men den först— nämnda frågan kom i sinom tid att intaga en självständig ställning, oberoende av spörsmålet huru folkskoleangelägenheterna skulle handläggas. Under den när- mast följande tiden voro likväl de båda spörsmålen så förknippade med var— andra. att de här måste samtidigt behandlas.

Vid 1896 års riksdag kommo dessa frågor åter före. Då väcktes i före— varande ämne två motioner, den ena av L. A. Eklund, åsyftande sådan ändring i kyrkostämmoförordningen, att inom rikets större städer kyrkostämmans be— slutanderätt i alla ekonomiska ärenden, således icke endast folkskoleärenden, finge. om kyrkostämman så beslutade. överlåtas åt en särskild institution, be- nämnd kyrkqfullmäktige, och den andra, av E. Hammarlund, avseende sådan änd— ring i gällande författningar, att inom rikets större städer kyrkostämma finge, om sådant av densamma beslutades, å stadsfullmäktige överlåta sin beslutande- rätt i alla sådana ärenden, som rörde folkskolebudgeten. Lagutskottet förordade en förändring i den av motionärerna angivna, riktningen, men fann sig icke böra ingå i närmare bedömande, huruvida eller i vad omfång de till kyrkostämmans avgörande nu hörande frågor borde överlämnas till kyrkofullmäktige eller om _ särskilt frågor rörande folkskolan lämpligen kunde överlämnas till stadsfullmäk- tige eller till särskilda skolfullmäktige. varför utskottet inskränkte sig till att föreslå, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla. att Kungl. Maj:t ville underkasta frågan en allsidig utredning samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning gåve anledning.

Riksdagens kamrar kunde emellertid icke ena sig om något uttalandei frågan, vilken således förföll.

Efter år 1896 dröjde det ända till 1903. innan frågan om folkskoleväsendets ställning i rikets större städer kom före i riksdagen. Sistnämnda år ordnades. som sagt, huvudstadens folkskoleväsende genom den särskilda lagstiftning, för

Fullmäktig- problemets förebud.

1908 års kungl. pru- position.

vilken ovan utförligt redogjorts. Därefter inträffade. vad också förut omnämnts, att kyrkostämmorna i åtskilliga städer var för sig inkommo till Kungl. Maj:t med ansökningar, avseende folkskoleväsendets överiiyttande från kyrkostämma till stadsfullmäktige. ()ver dessa framställningar avgåvos yttranden av veder- börande myndigheter, och då behovet av ändrade bestämmelser på detta område syntes uppenbart, tillkallades år 1907 inom ecklesiastikdepartementet sakkunniga för att biträda vid utredningen av frågan om överflyttning på stadsfullmäktige av vården om folkskoleväsendet. Efter remiss till myndigheterna och i huvud— saklig överensstämmelse med av de sakkunniga uppgjort förslag framlade Kungl. Maj:t till 1908 års riksdag förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer jämte av denna lag föranledda ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och i lagen om vanartade och i sedligt avseende för- summade barn.

Enligt förstnämnda lagförslag skulle i stad, där stadsfullmäktige finnas, och Konungen på framställning av stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, folkskoleväsendet samt frågan om uppfostran av vanartade och ised— ligt avseende försummade barn utgöra en för hela staden gemensam angelägen— het, vilken staden såsom kommun hade att vårda, och värden om folkskolan närmast handhavas av en folkskolestyrelse, bestående av kyrkoherden i försam- lingen eller, där i en stad fiera församlingar med särskilda kyrkoherdar funnes. den bland dessa, som domkapitlet utser, samt efter stadsfullmäktiges beprövande av ett jämnt antal ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften av stadsfullmäktige, till hälften av kyrkostämma.

L'r förarbetena till detta 1908 års lagförslag torde följande omständigheter förtjäna särskilt beaktande.

De förslag rörande en nyordning av folkskoleväsendet-. vilka, såsom nyss nämnts, under åren 1906 och 1907 inkommo från olika städer, kunna i avse— ende på den viktiga frågan om Skolrådets ställning indelas i olika kategorier.

Längst gick förslaget från Jlalmö stad, som innehöll, att skolrådet skulle bestå av minst tolv av stmls/irllmiiktige valda personer, som inom sin krets hade att utse ordförande och vice ordförande. En grupp av städer föreslog åter, att skolrådet skulle bestå dels av personer, valda av stadsfullmäktige, dels av prästerliga element; så Norrköping, Jön- köping och Lund. Linköping föreslog däremot, att skolrådet skulle bestå av stadsför— samlingens kyrkoherde eller hans vikarie såsom självskriven ledamot och minst tio andra ledamöter, valda till hälften av stadsfullmäktige, till hälften av kyrkostämman. Gävle föreslog slutligen, att åtta personer skulle utgöra skolrådet, fyra valda av stadsfullmäktige och fyra av kyrkostämman; här synes man alltså, likasom i Malmö, icke ha tänkt sig någon självskrivenhet för prästerlig ledamot. Till den lösning av detta problem, som förordades av Gävle, anslöt sig senare Halmstad i en hemställan av november 1907.

Av de yttranden, som myndigheterna, på ovan berört sätt, avgåvo om nämnda städers framställningar, må några här framhävas.

Domkapitlet i Iain/( ansåg visserligen principiellt, att kyrkostämmans alla angelä— gcnheter borde överflyttas till särskilda fullmäktige, men tillstyrkte likväl, cnär en sådan anordning sannolikt icke på lång tid kunde komma till stånd, de i fråga om qulmä och Luml framställda förslagen, dock med ändring beträffande skolrådens sammansättning, särskilt i den riktningen, att .s'Hle/fl/II ledamöterna i skolrådet borde utses av kyrkostämma. Domkapitleni Vär/ii, .S'h'r'ingm'is och ('ppsulu togo däremot upp spörsmålet till en mera allmänt principiell behandling. De avstyrkte helt och hållet den föreslagna över— llyttningen av folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. De framhöllo huvudsak— ligen, rttt genom en dylik åtgärd början vore gjord till en skilsmässa mellan kyrkan och skolan; att överflyttningen även skulle menligt inverka på föräldraintresset för skolan, vilkat icke skulle få tillfälle att såsom förut direkt göra sig gällande; att dissenters skulle enligt förslagen kunna deltaga i behandlingen av frågor rörande skolan och särskilt kri- stendomsundervisningen; samt att bestämmelser saknades om sättet för åstadkommande av samarbete mellan stadsfullmäktige och skolrådet. I stället föreslogs en utredning rö- rande införande av församlings eller kyrkofullmäktige.

De särskilda sakkunnige. vilka är 1907 avgåvo ovan omnämnda betänkande och som utgjordes av kammarrättsrådet J. Ostberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspektören A. Fridén, framhöllo inledningsvis kyrkostämmans olämp- lighet, särskilt i större stadssamhällen. såsom handhavare av folkskolans ange— lägenheter.

I fråga om de utvägar, som i stället kunde erbjuda sig, höllo de före, att, även om en kyrkofullmäktigeinstitution skulle införas, så torde dock den allmänna opinionen gå i den riktningen, att densamma borde anordnas enbart för kyrkliga frågor. Det syntes också, ansågo de sakkunniga, som om, vid en fullständigt fri prövning av alla hithörande omständigheter, de övervägande skälen talade för att stadsfullmäktige gjordes till högsta lokala myndighet över folkskolan i de fall, där denna myndighet icke ansåges längre böra ligga hos kyrkostämman. Folkskolans egen utveckling från en mera uteslutande kyrklig till en alltmer borgerlig karaktär, liksom även angelägenheten därav, att i de samhällen, där folkskolans budget spelade en stor och alltmera betydande roll, frågor om folkskole— budgeten behandlades i ett sammanhang och med hänsyn till den kommunala budgeten i övrigt, talade avgjort för, att folkskoleväsendet borde, liksom andra närbesläktade frå- gor, i de större stadssamhällena läggas under stadsfullmäktiges beslutanderätt.

1907 års sakkunnige förordade vidare, att skolrådet skulle till hälften utses av stadsfullmäktige, till hälften av kyrkostämma; att skolrådet skulle själv välja ordförande och vice ordförande; att i stad med en kyrkoherde denne skulle vara självskriven ledamot av skolrådet; att i stad med Hera kyrkoherdar domkapitlet hade att utse en av dem till prästerlig skolrådsledamot. I sistnämnda punkt reserverade sig dock kontraktsprosten Edlund, som ansåg, att i sådan stad dom— kapitlet borde utse minst tre kyrkoherdar till medlemmar av skolrådet.

Principiella betänkligheter, liknande dem, vilka, som ovan nämnts, av dom-

- kapitlen i Växjö, Strängnäs och Uppsala framfördes mot åtskilliga städers fram-

ställningar åren 1906 och 1907, restes även nu av åtskilliga domkapitel, ett par biskopar, nio kyrkostämmor och fullmäktige i en stad.

I fråga om skolrådens sammansättning yppade sig bland de hörda myndig- heterna olika meningar.

Enligt en uppfattning borde skolstyrelsen, då stadsfullmäktige skulle övertaga an— svaret för folkskoleväsendet,först och främst betraktas såsom en stadsfullmäktige under— lydande nämnd. Enligt denna åsikt borde stadsfullmäktige äga att utse samtliga leda- möter i denna nämnd. Till denna uppfattning anslöto sig & länsstyrelser, 4 kyrkostäm— mor och stadsfullmäktige i 9 städer. Men även åsikter, syftande till att tillvarataga även andra intressen, trädde fram. Sålunda föreslogs å ena sidan, att stadsfullmäktige, som borde utse sanltliga. de valda ledamöterna i skolstyrelsen, därvid skulle vara skyldiga att på ett eller annat sätt tillgodose deras intressenpsom hade barn i skolåldern, såsom genom inval av sådana personer i skolstyrelsen, Å andra sidan föreslogs, att nämnda valrätt skulle utövas å allmän rådstuga i stället för a kyrkostämma. Ett tredje förslag gick ut på, att valrätt skulle å kyrkostämma utövas allenast av föräldrar eller målsmän för barn i skolåldem, eventuellt genom omröstning pr capita.

I f12iga om kyrkoheihdamas självskrivenhet hade på sina håll förord före kommit för kontraktsprosten Edlunds nyssberö1da ieservation. Men å andra sidan hade ej heller röster saknats, som ansett skäl icke föreligga att låta under- visningen i kristendom mer än andra Specialämnen i Skolstyrelsen representeras av särskilda målsmän.

Slutligen må den principiella uppfattning; av ämnet som departements. chefen utvecklade i den kungl. propositionen till 1908 års riksdag, här återgivas

»Genom att låta stadsfullmäktige», anförde departementschefen bl.a a., »öveltaga huvudparten av de bestyr med folkskolan, som nu åligga kyrkostämman, skulle på ett håll samlas beslutanderätten angående samtliga de ärenden —— rent kyrkliga frånräknade — som äro staden såsom sådan uppdragna. Att härigenom de finansiella spörsmålen skulle vinna en väsentligen förenklad och förbättrad handläggning samt en bättre över- blick erhållas över stadens budget i allmänhet och de krav, som behövde ställas på sta- dens skattskyldiga invånare, torde vara otvivelaktigt. Det synes ock, som om allt talade för, att även de rena undervisningsfrågorna skulle, genom skolväsendets överflyttning på stadsfullmäktige jämte en skolstyrelse med i åtskilliga hänseenden större befogenhet än det nuvarande skolrådet erhålla ett mera jämt och från tillfälliga intlytelser fritt bedömande.»

Departementschefen upptog därefter till bemötande de olika invändningar som rests mot förslaget att till stadsfullmäktige överflytta folkskoleärendena. [ r denna del av hans yttrande till stats1ådsprotokollet må följande andragas:

Det hade framhållits, att stadfullmäktige ej valdes med särskild hänsyn till under- visningsfrågor och att, då stadsfullmäktige i främsta rummet vore upptagna av en stor mängd borgerliga ärenden, som hörde till deras handläggning, man kunde befara, att skolans angelägenheter lätt skulle bliva tillbakasatta. Häremot anförde dej'iartementschefen, att stadsfullmäktige ju valdes med hänsyn till samtliga de ärenden, som de hade att handlägga och att otvivelaktigt även skolfrågorna, för vilka de väljande i allmänhet vore ganska intresserade, skulle få sitt tillbörliga beaktande vid valen.

En annan invändning hade varit, att det ej skulle vara lämpligt att åt stadsfull- mäktige överlåta skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skol- frågorna, enär de ekonomiska och pedagogiska frågorna ej borde skiljas åt utan behand- las av samma myndighet. Häremot påpekade departementschefen, att denna anmärkning.

i minst lika hög grad gällde den dåvarande anordningen med avgörandets fördelning mel- lan kyrkostämma och skolråd.

Det hade vidare sagts, att överliyttandet av folkskoleväsendet inom stadsfullmäktiges maktområde skulle innebära en brytning med en hittills i vårt land gällande princip, en brytning, vartill skäl så mycket mindre förelåge, som folkskolan nått sin höga ståndpunkt just under den kyrkliga kommunens hägn. Föl-nekas kunde ju icke heller, att genom det föreliggande förslaget den borgerliga kommunen finge sin maktsfär ökad och flyttad in på ett område, som förut ansetts tillhöra den kyrkliga kommunen. Men härvidlag betonade departementschefen i första hand, att stadsfullmäktige ju valdes av i det när- maste samma valmanskår, som bildade kyrkostämma. Han framhöll dessutom, att skol- styrelsen enligt den då föreliggande propositionen skulle till hälften utses av kyrkostäm- man 0. s. v.

Slutligen, fortsatte departementschefen, hade såsom skäl mot överflyttningen anförts, att valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religions- bekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, i följd varav sådana personer kunde komma att såsom ledamöter av stadsfullmäktige och även av skolstyrel- sen utöva inflytande på folkskoleärendenas avgörande. Ej heller detta skäl kunde de- partementschefen finna avgörande. Han framhöll, att folkskolan ju vore en skola även för deras barn, som icke tillhörde svenska statskyrkan. Det funnes intet skäl, varför icke dessa utomstående, från vilka man dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och om- vårdnad om den svenska folkundervisningen, skulle få hava ett ord med i frågor rörande denna undervisning. Dock tillfogade departementschefen härvidlag, att han fann det uppenbart, att en inskränkning måste göras beträffande dessa personers deltagandei ärenden rörande kristendomsundervisningen.

I fråga om skolstyrelses sammansättning, dess rätt. att välja ordförande och beträffande kyrkoherdes egenskap av självskriven ledamot följde departe- mentschefen 1907 års sakkunniges linjer.

Frågan om folkskoleärendenas överflyttning till stadsfullmäktige vann emd-1908 års riks- lertid icke sin lösning vid 1908 års riksdag. Lagutskottet hemställde om avslag, dags (”SM- och första kammaren biföll denna utskottets hemställan, medan andra kamma- ren åter biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Vid 1908 års riksdag förekommo även några motioner av ett visst intresse. Dels sammanknöts på nytt den i den kungl. propositionen behandlade frågan 'med problemet om kyrkofullmäktige. Sålunda väcktes iförsta kammaren av 'hr Clason m. 8. motion, att riksdagen, med förklarande, att den kungl. propo- sitionen icke kunde av riksdagen bifalles, måtte i skrivelse till. Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående sådan ändring i kyrkostämmoförordningen av den 21 mars 1862, att kyrkostämmas beslutanderätt måtte, om sådant av stäm— man beslutades, kunna överlåtas åt särskilda fullmäktige, samt för riksdagen framlägga det, förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. — Dels fram- fördes även motioner, som togo sikte på andra sidor av skolproblemet, i det att förslag, som kunna sägas ha gått ut på en begynnande sekularisation av folk- skoleväsendet, framställdes.

”.it

1908 års kyrkomöte.

Inom andra kammaren väcktes nämligen samma år motioner: dels av hr Rydén i syfte att folkskolestyrelse skulle bestå av ett udda an- tal ledamöter, av vilka stadsfullmäktige skulle utse det antal, som närmast iver- stege hälften, och återstoden väljas enligt de bestämmelser, som gällde för val av stadsfullmäktige, dock så, att vid detta val varje röstberättigad skulle äga endast en röst; pastors självskrivenhet skulle upphöra;

dels ock av hr Byström 111. fl. med förslag, att den i det kungl. lagförslaget upptagna bestämmelsen om att i överläggning och beslut inom folkskolestyrelse beträffande ärende, som rörde kristendomsundervisningen. icke finge detaga ledamot, som vore av främmande trosbekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, måtte utgå.

Idet skede av frågans utveckling, som nu inträdde, kom ärendet till behandling även vid det på. hösten är 1908 sammanträdande kyrkomötet. Under den livliga diskussion, som vid sagda möte uppkom rörande denna sak, visade sig också det ovanberörda starka samband, som spörsmålet om rätt forum för tkOl- ärendenas handläggning alltjämt hade med frågan om införandet av fullmärtige i den kyrkliga kemmunen. Det var nämligen närmast med anledning arten vid mötet väckt motion rörande skrivelse till Kungl. Maj:t om beredande av möjlighet för kyrkostämma att & särskilda fullmäktige överlåta sin beslutande- rätt, som även frågan om skolärendenas ställning i hela dess vidd kom uider överläggning vid kyrkomötet. Då åtskilliga av de synpunkter, som häruider framfördes, voro av ett ganska allmänt intresse, har det synts lämpligt att här något utförligare återgiva vissa drag av den debatt, som då fördes härom.

I nyss berörda motion, som väcktes av biskop H. W. Tottie under instämimnde av biskop J. Lindström och domprosten O. Norberg, framhölls, att den utredning rörande fullmäktigeinstitutionen, som 1896 års lagutskott _— såsom ovan nämnts — förorda: och som första kammaren då bifallit, icke kommit till stånd. Det oaktat hade, anförde mo- tionären, förberedande åtgärder vidtagits till en i den kommunala förvaltningen så ljupt ingripande förändring som den om folkskolebudgetens överflyttande från kyrkostänman till stadsfullmäktige. Motionären erinrade här. om 1908 års kungl. proposition i letta ämne samt utvecklade därpå det )kända argumentet, att den ifrågasatta överflyttnngen skulle uppriva den gällande gränslinjen mellan kyrkoförsamlingen och den borgerliga kommunen och stode i motsats till principen om folkundervisningens utveckling an- slutning till kyrkan. Denna princip borde ej rubbas utan en föregående allsidig )röv- ning av principens bärkraft och förändringens konsekvenser.

Under polemik mot 1908 års ovan refererade kungl. proposition'och ian— slutning till den av hr Clason vid sagda års riksdag väckta motionen angående införande av kyrkofullmäktige tillstyrkte kyrkomötets första tillfälliga utskott hr Totties motion. _Till betänkandet var fogad en inblankoreservation av biskop von Schéele och hr Beckman.

Debatten i kyrkomötets plenum inleddes av herr Beckman, som utvecklade innebörden av sin reservation.

Tal. framhöll, att de stora krav, som folkskoleväsendet ställde särskilt på de större kommunerna, allt mer skulle nödvändiggöra skolbudgetens överflyttande på den kom- munala myndighet, som hade att besluta om de flesta och största andra posterna i de kommunala utgifterna. Förslaget om kyrkofullmäktige hade kommit för sent. Förde- larna av en enhetlig ledning av kommunernas ekonomi vore alltför stora för att icke över— väga, när man jämförde dem med förhållandena under den dualism ikommunalväsendet, som ännu beslode och som skulle skärpas, om kyrkofullmäktigeinstitutionen komme till stånd.

Under polemik mot förslaget om folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen yrkade lektor Säve bifall till utskottets hemställan. Dom- prosten Norberg framhöll att, även om folkskoleväsendet skildes från kyrkostäm- man, så kvarstode likväl behovet av en bättre ordning vid handläggningen av de ärenden, som kvarbleve hos stämman. Hr Sigfrid Wieselgren betonade, att man kunde tvista om det lämpligai att förlägga skolan under den borgerliga eller under den kyrkliga representationens forum.

Tal. trodde, att resultaten i vilketdera fallet som helst kunde bli gott nog. Det berodde på de personliga krafter, som ägnade sig åt skolärendenas behandling. Om det frågades i vilketdera fallet chanserna vore de bästa. så finge man observera, att i båda fallen representationernas sammansättning bestämdes av samma valmån. Därför borde man ej lägga alltför stor vikt vid det ena eller det andra alternativet. Man borde ej anse, att det i ena fallet skulle gå väl och i det andra illa. Det kunde gå väl i bägge fallen och illa i bägge fallen. Det berodde på, huru valmännen skötte sina plikter. Tal. tillstyrkte bifall till utskottets hemställan under betonande av kommunernas valfrihet i fråga om skolärendenas överflyttning.

Åtskilliga talare förordade utskottets hemställan.

Det påpekades ytterligare, att även för kyrkostämmans övriga ärenden (utom skol- frågorna) vore en fullmäktiginstitution behövlig. »Vi hava i **3 nyligen haft ett exem- pel på att en kyrkostämmomajoritet beslutit en fullständig ombyggnad av en under kyrko- stämmans omvårdnad hörande lokal och att vederbörande kyrkoråd i förlitande härpå gjorde upp kontrakt om byggnaden med en entreprenör. Men det fanns en minoritet, som var missnöjd med beslutet, och denna agiterade sig upp till majoritet. Det blev en ny kyrkostämma, och det förra beslutet omkullkastades, vartill kom ersättningsanspräk från-entreprenörens sida 0. s. v. Sådant är ju orimligt . . .» (Kjellin).

Från en del håll varnades dock mot överdrivet klander mot kyrkostämmor- nas sätt att fungera och deras roll (Rosengren, Holmquist, Johansson, Boethius).

I fråga om skolärendenas ställning framhölls av prof. Johansson några syn— punkter av intresse:

Kyrkan, framhöll talaren, hade under gångna tider haft en hel del uppgifter i förhål- lande till både det ena och det andra inom samfundet, som den nu måste lämna ifrån sig, åtminstone på det sättet, att den icke längre omedelbart hade dem om hand. Talaren trodde, att det vore förmånligt för samhället i dess helhet, att en arbetsfördelning genom- fördes på lämpligt sätt, och han trodde också, att det vore förmånligt för kyrkan och för dess inflytande på samhället i dess helhet, att hon så mycket som möjligt kunde

koncentrera sig på sig själv till att utveckla sig till ett religiöst och etiskt samfund, som sedan kunde visa sin kraft åt alla håll. '

Kyrkomötets beslut kom emellertid att utfalla efter ett av biskop G. Billing under debatten väckt förslag, att kyrkomötet skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, »om "och i vad mån kyrkostämmas beslutanderätt kunde över- låtas åt eller fördelas emellan särskilda av kyrkostämma valda fullmäktige och i vissa fall åt stads- eller kommunalfullmäktige». Detta förslag antogs med 29 röster mot 27.

1909 och 1.018 Kyrkomötets beslut hade likväl ingen inverkan på regeringens hållning.

års Miu?— Vid 1909 års riksdag framlades lagförslagen från 1908 rörande folkskoleären— denas överflyttning till stadsfullmäktige åter av Kungl. Maj:t. De vunno denna gång riksdagens godkännande.

Den då antagna lagen, som utfärdades den 25 juni 1909, har är 1918 undergått vissa förändringar i samband med upprättandet av fortsättningssko— lorna. I lagen av den 16 sept. 1918 stadgades sålunda, att, där stad finner det vara till fördel för skolväsendet, må åt särskild fortsättningsskolestyrelse anförtros vården om och befattningen med fortsättningsskolan. Om sådan styrelse utses, väljes den, till så stort antal som staden finner lämpligt, på så sätt, att stads- fullmäktige utse det antal ledamöter, som är närmast under hälften, medan folk- skolestyrelsen utser övriga ledamöter.

Med 1909 års lagstiftning hade debatten om skolväsendet nått en lösning, som, frånsett 1918 års tillägg, blivit av varaktig natur. Vid början av 1921 till- lämpades lagen i fråga med de 1918 vidtagna förändringarna i 82 av rikets städer.

Fullmäktig_ , Medan frågan om införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen till år 1909 frågan. varit på det närmaste förbunden med folkskoleproblemets lösning, kom den efter denna tid att intaga en mer självständig ställning. Det torde då vara lämpligt att här kasta en återblick på fullmäktigeinstitutionens allmänna ställning i den

svenska kommunallagstiftningens historia.

Emellan å ena sidan förordningarna av 1862 om kommunalstyrelse på landet och i stad och å andra sidan kyrkostämmoförordningen, består en olikhet däruti, att enligt de förra författningarna den kommunen eller staden i kom- munala angelägenheter tillkommande beslutanderätt kan och, i vissa fall, även skall uppdragas åt fullmäktige, under det att inom kyrkoförsamlingen någon motsvarande institution icke Hnnes. utan församlingens beslutanderätt utövas allenast å kyrkostämma. Senare infördes emellertid kyrkofullmäktigeinstitu- tionen i två kommuner, Stockholm och Göteborg. För Stockholms del gällde enligt förordningen av den 20'november 1863, att frågor. som hörde till kyrko- stämmas handläggning och voro av den allmänna beskaffenhet, att de anginge hela huvudstaden samfällt, så att för deras avgörande erfordrades församlingarnas gemensamma beslut, skulle behandlas av särskilda kyrkofullmäktige. Emellertid saknade denna institution faktiskt nästan all betydelse och är numera ersatt ge— nom en bestämmelse om besluts fattande genom särskilda delegerade i de fall,

då i frågor, som röra flera församlingar, dessa stannat i olika beslut. I Göteborg åter utövas jämlikt kungl. förordningen den 5 maj 1882 församlingarnas be- slutanderätt i gemensamma ärenden, till vilka räknas de fiesta till kyrkostäm- mas avgörande hörande ärenden, av kyrkofullmäktige, vilka utses av församlin- garnas vid kyrkostämma röstägande ledamöter.

Fullmäktigeinstitutionen torde hava sin inhemska förebild uti det de »äldstes råd», som i förslaget till stadga om städernas administration av den 26 december 1619 omtalas under uttalad avsikt från regeringens sida att förekomma »de olägenheter, som därigenom uppstå att, såsom förut varit brukligt, menige man fordras tillsammans och svaras således på stadens vårdande utan något betän— kande och mest av dem, som minst förstå och minst hava i saken att säga». Detta stadgeförslag blev visserligen aldrig utfärdat, men det blev likväl i stort sett normerande för de särskilda stadsprivilegier, som senare kommo att givas. De här åsyftade »äldste» utgjorde ett slags fullmäktige för kommunen, med vilka magistraten i stadens kommunala angelägenheter ägde samråda och ge- mensamt besluta. Institutionen, vars befogenheter emellertid voro ganska svä- vande, bestod i det hela oförändrad ända till dess 1862 års kommunallagar trädde i kraft. För landssocknarna finns ej någon motsvarande anordning. All beslutanderätt låg där hos sockenstämmorna. I 1862 års förordning om kom— munalstyrelse på landet infördes emellertid — på enahanda sätt som skedde för städerna — även för landsbygdens kommuner en, för dessa dock uteslutande fakultativ, rättighet att med vissa begränsningar överlåta kommunens beslutande- rätt till fullmäktige, benämnda kommunalfullmäktige.

Vid överläggningarna om detta moment i kommunalförfattningen för landsbygden — yttra 1859 års kommitterade _ >>utgjorde frågan, huruvida kommunalstämman borde ordnas på representativ grund eller bibehållas på den utsträckta basis, den för det när- varande på landsbygden innebar, ett bland föremålen för dem, och kommitterade funno då, att det som i detta avseende i synnerhet borde inverka på frågans lösning, nämligen folkmängden inom de olika kommunerna, företedde en mycket stor olikhet. Om inom en del av dem folkmängden uppgår till så stort belopp, att alla de röstberättigade svår- ligen skulle kunna på ett rum samlas för att deltaga i överläggningarna och besluten, finnas åter en stor mängd andra, där efter det approximativt beräknade förhållandet mellan folkmängden och de röstberättigade inom denna en sådan svårighet icke kan vara att befara. Det representativa systemet är också i sig självt ej annat än ett medel, som måste begagnas där primärförsamlingarnas sammankallande bleve antingen en omöjlighet eller verkställbart endast under stora svårigheter. Att representanter eller fullmäktige kunna inom sig till följd av i sakförhållandet liggande skäl förena större insikt i sak, större förmåga vid prövningen och en på klarare medvetande byggd större kraft i viljan än stora primärförsamlingar är emellertid en sanning; och vid övervägande av allt detta och då, på ena sidan, det representativa systemet ännu ingenstädes inom kommunerna på landet är infört eller ens veterligen efterlängtat, men, på den andra, fördelarna därav i synnerhet inom större kommuner likväl måste erkännas, hava kommitterade trott sig härvid handla med största omtänksamhet, då de löst frågan så, att det må varda över- lämnat åt varje kommuns egen prövning och mogna beslut, vilketdera av de två syste- merna, det primära eller det representativa, den hellre önskar få hos sig infört».

[ 'r förhisto- récit.

fw! års riks- (lagsdcbr/tf.

1910 års kyrkomöte.

1.917 års riksdag.

Under den långvariga diskussion, som kom att föras rörande en reform av den kommunala rösträtten, framfördes också med stigande intresse förslag om en utsträckt användning av den kommunala fullmäktigeinstitutionen. Parallellt med denna utveckling på det borgerliga området ha kraven på skapandet av en kyrko- fullmäktigeinstitution uppenbarligen vuxit fram.

Det kan förtjäna erinras därom, att redan vid debatten i första kammaren år 1881 rörande det kungl. förslaget om kyrkofullmäktige i Göteborg, uttalade lagutskottets dåvarande ordförande, t'. statsrådet Lagerstråle, att »lämpligaste sät- tet att ordna dessa förhållanden på en gång varit att föreslå ett så beskaEat tillägg till gällande kyrkostämmoförordning, varigenom i allmänhet medgåves, att städer av den omfattning, att flera territoriella församlingar där förefunnes, och varest dessa vore benägna att överlåta åt en särskild institution att handlägga deras ekonomiska angelägenheter, åt kyrkofullmäktige överlämna en så beskaffad beslutanderätt». Talaren hemställde till regeringen att den, utan att någon ytter- ligare fråga därom väcktes, dock, med insikt därom. att den snart skulle komma under behandling, måtte bereda ett tillägg till kyrkostämmoförordningen, som möjliggjorde för kommande tider att inom denna förordning inrymma sådana för- fattningar som den. varom då vore fråga».

:i: * :i:

Vid 1908 års kyrkomöte hade, som sagt, frågan om kyrkofullmäktige- institutionen dryftats i närmaste samband med spörsmålet om skolärendenas handläggning. Två år senare, vid 1910 års kyrkomöte, kom den förra frå— gan äter upp, men nu med en mera självständig prägel. I en ny motion framhöll biskop Tottie, att en utredning av kyrkostämmas befogenhet att å valda fullmäktige överlåta sin beslutanderätt vore, oberoende av folksko- lans angelägenheter och ur rent kyrklig synpunkt, av ett djupt känt behov påkallad. — Kyrkomötets andra tillfälliga utskott tillstyrkte en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om en sådan utredning. Utskottet betonade. att motionen hade en räckvidd och betydelse långt utöver frågan om folkskolebud- getens förbindelse med eller frigörelse från kyrkostämman. Kyrkostämman, säges det, har att handlägga även andra ärenden än skolärenden, ärenden, som öva ett djupgående inflytande på församlingslivet i dess olika grenar. För dessa ärendens handläggning kräves kyrkofullmäktigeinstitutionens säkrare former. — Kyrkomötet godkände utan debatt utskottets hemställan.

Vid 1917 års riksdag hemställde herr K. J. Ekman i en inom första kam— maren väckt motion om utredning, huruvida icke-kyrkofullmäktigeinstitutionen måtte kunna införas i Stockholm. '

I sitt utlåtande över denna motion framhöll konstitutionsutskottet bland annat, att frågan om kyrkofullmäktige vore värd all uppmärksamhet.

Vissa skäl, så utvecklade utskottet sin åsikt, syntes nämligen tala för en sådan anordning, att åtminstone åt större församlingar medgåves rätt att, på sätt som i fråga om kommunalfullmäktige vore stadgat, åt särskilt valda fullmäktige överlåta kyrkostämmas beslutanderätt. Det vore sannolikt, att därigenom i många fall ökade garantier skulle

vinnas för kontinuitet och sakkunskap särskilt vid de kyrkligt—ekonomiska ärendenas hand— läggning. - Utskottet hemställde emellertid om avslag å motionen, enär densamma rörde alle- nast en detalj av frågan, och enär inga giltiga skäl förebragts för dess upptagande i den begränsade form, vari den framlagts. Det funnes enligt utskottets mening ingen anledning för statsmakterna att _ med avvikelse från gällande principer för den kyrkliga kommu- nala självstyrelsen — på eget initiativ genomföra en särskild ordning på detta område, gällande blott för en enda stad. Med avseende på den väg för frågans lösning, som motionären i främsta rummet anvisat, nämligen gemensamma kyrkofullmäktige för hela staden, framhöll utskottet, att en dylik ordning förutsatte, att till gemensam behandling skulle överflyttas vissa ärenden, som nu vore församlingarnas enskilda angelägenheter. Ett dylikt kringskärande av församlingarnas befogenheter borde enligt utskottets uppfatt- ning ej utan en från deras sida uttalad önskan komma ifråga.

Utskottets hemställan om avslag å motionen bifölls av båda kamrarna. År 1917 tillkallades inom civildepartementet sakkunniga för att biträda vid utarbetande av förslag till kommunal rösträttsreform.

Vid behandling av frågan om kommunalfullmäktige diskuterades bland de sakkun— niga, som dock icke ansågo sig äga befogenhet att härutinnan framlägga förslag, även spörsmålet, huruvida icke i samband med den lika rösträttens införande också den kyrk- liga kommunen borde sättas i tillfälle att överlåta stämmas beslutanderätt åt särskilda fullmäktige, eller om på annat sätt framför allt skolärendena, som vore av synnerligen stor ekonomisk innebörd, kunde, åtminstone i större kommuner, tillförsäkras en mera betryggande handläggning än den, som kan komma dem till del på kyrkostämman.

Enligt den mening, som hystes av majoriteten av de sakkunniga, kunde starka betänkligheter framföras mot en lösning av ifrågavarande spörsmål medelst antagande av bestämmelser, som framtvingade eller underlättade införandet av särskilda kyrko- och skolfullmäktige. Systemet med tvenne beslutande kommunala institutioner, en för rent borgerliga ärenden och en för ärenden rörande kyrka och skola, vilket system med 1862 års kommunallagar avlöste det förutvarande med en för samtliga kommunala ärenden gemensam sockenstämma, hade icke varit ägnatatt främja en klok och målmedveten kommunal finanspolitik, utan den dubbla, av olika beslutande och administrativa organ beroende kommunala budgeten hade utan gensägelse varit till skada; de sakkunniga ville för sin del i sagda dualism se en av orsakerna till abnormt höga skatter i vissa kom- muner. I stort sett hade dock samma personer att besluta på kommunalstämma och på kyrkostämma, och härigenom hade en viss enhetlighet kunnat bibehållas inom det kommunala livet trots de dubbla stämmorna och den dubbla budgeten. Men, om den borgerliga kommunens ärenden skulle handhavas av vissa för ändamålet valda fullmäktige och den kyrkliga och skolkommunens ärenden av andra fullmäktige utan någon beröring med varandra och utan något gemensamt och verkställande organ, då låge den fara nära till hands, att sagda dualism skulle medföra betydande skada. Faran kunde undvikas genom att gemensamma fullmäktige valdes för kyrklig och för borgerlig kommun eller genom att den kyrkliga kommunens viktigare ärenden, d. v. s. skolärendena, lades under kommunalfullmäktige i analogi med vad som flerstädes praktiserades i städerna, eller kanske ännu bättre genom att de båda kommunerna, den kyrkliga och den borgerliga, helt sammansloges och därmed även deras beslutande samt beredande och verkställande organ.

1917 års sakkunnige.

Urtima riks- dagen 1.918.

Gräns/injerna

mellan borger- lig och kyrklig kommun.

De sakkunniga framhöllo emellertid uttryckligen, att ett fullmäktigesystem vore mindre av behovet påkallat för den kyrkliga än för den borgerliga kommunen såsom garanti mot missbruk av den kommunala självstyrelsen efter införande av lika kommunal rösträtt. Bland de ärenden, som kyrkostämman har att behandla vore de som rörde folkskolan utan jämförelse de viktigaste. Bland de av kyrkostämman beslutade utgifterna komme sålunda i landskommunerna ej mindre är 71,60 % på skolväsendet. Men skol— väsendet vore, till skillnad från flertalet övriga kommunala angelägenheter, noga bestimt och reglerat genom av statsmakterna antagna lagar och förordningar och övervakades genom en statlig inspektionsmyndighet. På så sätt förelåge redan en kraftig garanti för en klok kommunal skolpolitik, vadan sålunda enligt de sakkunnigas mening en ytterligare garanti i form av kyrko- och skolfullmäktige eller skolärendenas överflyttning från kyrko- stämma på annat sätt vore mindre av behovet påkallat.

Vid urtima riksdagen 1918 föreslog Kungl. Maj:t en utsträckt användning av kommunalfullmäktigeinstitutionen, och särskilda utskottet nr 3 föreslog ytzer— ligare utvidgning därav. Genom lag den 23 december 1918 blev också stadgat, att i kommuner med över 1,500 invånare inrättandet av fullmäktige är obligato- riskt, under det att kommuner med 1,500 invånare eller därunder fortfarande ha att välja, om de vilja överlåta sin beslutanderätt åt fullmäktige eller ej.

Frågan om kyrkofullmäktige upptogs däremot icke i den kungl. propositio- nen vid nämnda riksdag. Men genom motion i första kammaren av herr K. J. Ekman kom frågan likväl då under behandling.

Särskilda utskottet fann åtskilliga skäl tala för att — liksom inom den borgerliga kommunen — genom införande av representativt system även för den kyrkliga kommunens vidkommande otrygga en god handläggning av de inom denna förekommande ärendena. A andra sidan hade även de svårig- heter, med vilka en sådan reform vore förenad, varit under övervägande iut— skottet, varjämte det erinrades. att detta spörsmåls upptagande nödvändigtvis måste föranleda en närmare granskning av tidsenligheten att vissa grupper ärenden, särskilt de med skolväsendet sammanhängande, falla under den kyrk— liga kommunens beslutanderätt. Det hemställdes med hänsyn härtill, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning, huruvida och i vad mån representativt system måtte kunna införas jämväl inom den kyrkliga kommunen. Riksdagen beslöt därefter i enlighet med utskottets förslag.

Jämlikt av K. M:t den 31 december 1918 i anledning av riksdagens anhållan erhållet bemyndigande uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen— tet den 9 januari 1919 åt de sakkunniga att inom departementet biträda med ut— redning av berörda fråga om införande av representativt system jämväl i den kyrkliga kommunen.

*

Frågan om fullmäktige i den kyrkliga kommunneu hade sålunda förts ett gott stycke fram i det allmänna medvetandet. Men liksom detta spörsmål ur- sprungligen väckts i samband med folkskolefrågorna. så drog det, sedan dessa senare nått en viss lösning, andra spörsmål med sig, spörsmål, som vidgade frågan om kyrkofullmäktige till att gälla gränserna mellan den borgerliga och

den kyrkliga kommunen överhuvudtaget. De sakkunniga hade sålunda nyss börjat sitt arbete, då genom motion i riksdagen frågor väcktes, som skulle på det närmaste beröra hela deras arbete. Inom andra kammaren väcktes nämligen vid 1919 års riksdag motioner dels av herrar Leander och Jeppsson med hemställan »det riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om, att det i samband med utredningen, huruvida och i vad mån representativt system må kunna in- föras jämväl i den kyrkliga kommunen, måtte tagas i övervägande, huruvida icke alla kostnader för kyrkliga ändamål ävensom för folkskoleväsendet böra beslutas och band- havas av den myndighet som har sig anförtrott att besluta om kommunens ekonomiska angelägenheter i övrigt, samt huruvida icke för dylikt fall kyrkorådsinstitntionen bör i sina huvuddrag bibehållas»,

dels av herr Berglund med hemställan »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vilka grunder ärendena rörande folkskoleväsendet, skolbiblioteken och värden av vanartade och i sedligt avseende försummade barn skola överföras till den borgerliga kommunen och om förslag i nämnda syfte».

Konstitutiousutskottet avstyrkte sistnämnda motion under hänvisning till att de sakkunniga angående införande av representativt system i den kyrkliga kommunen redan hade det i motionen berörda spörsmålet under behandling och torde framkomma med förslag i syfte att överföra folkskole- och därmed i sam- band stående ärenden till den borgerliga kommunen även i de fall då detta icke efter gällande lagstiftning'ägt rum.

Herrar Leander och Jeppsons motion däremot tillstyrktes av utskotteti så måtto, att det hemställde om riksdagsskrivelse med anhållan om utredning, huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter jämväl i vad de avsåge kyrkliga ändamål måtte kunna handläggas av den myndighet som ägde besluta om den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

I utskottsutlåtandet angående denna motion framhölls bl. a. hurusom den förefintliga dualismen mellan borgerlig och kyrklig kommun åstadkommer svårig- heter att avväga kommunens utgifter med hänsyn till kommunmedlemmarnas skatteförmåga, och anfördes vidare:

»Granskas närmare de utgifter, vilka äro av kyrklig natur, synes uppenbart, att grundade skäl knappast kunna göras gällande mot att överföra beslutanderätten över vissa sådana utgifter till den borgerliga kommunen. Sålunda torde bland annat frågor om ut- gifter för anläggning och underhåll av kyrkogård, vilka icke endast beröra medlemmar av statskyrkan utan även övriga statsmedborgare, böra handläggas och avgöras av de borgerliga myndigheterna. I ännu högre grad gör sig nödvändigheten att överföra be- slutanderätten över utgifter av denna art gällande, om rätt till _utträde ur statskyrkan utan att anmäla övergång till annat kyrkosamfund kommer att medgivas. Skulle i detta fall de kyrkliga kommunerna komma att bestå av ett väsentligt färre antal medlemmar än de borgerliga kommunerna, vore det tydligen en orättvisa mot de kyrkliga kommu- nernas medlemmar, att de medlemmar i borgerlig kommun, som icke samtidigt tillhörde statskyrkan, helt eller delvis voro befriade från att deltaga i anläggning och underhåll av kyrkogård. Var gränsen skall sättas mellan de kyrkliga utgifter, som böra överföras

1.915) års rz' lrsday .

Ix'unylfqa bre- ref av den 2.5” maj 1919.

[(yrlra- ful/mäktige i Göteborg.

till den borgerliga kommunen, och de kyrkliga utgifter, som uteslutande böra vara en den kyrkliga kommunens angelägenhet, torde it-ke utan en mera ingående undersökning kunna avgöras. En dylik undersökning torde böra verkställas av Kungl. Maj:t. Utskottet anser sig därför böra föreslå skrivelse i detta syfte. För att utredningen måtte läggas fullständigt förutsättningslös, torde den lämpligen böra» omfatta frågan, huruvida och i vilken omfattning beslutanderätten över kyrkliga utgifter må kunna överföras till den borgerliga kommunen. Vad slutligen angår det i herrar Leanders och Jeppssons motion framställda yrkandet, att, för den händelse övriga yrkanden i motionen vinna beaktande, det måtte tagas i övervägande, huruvida icke kyrkorådsinstitutionen borde i sina huvud- drag bibehållas, torde därmed av motionärerna endast avsetts, att, om beslutanderätten över de kyrkliga utgifterna förlades från den kyrkliga till borgerliga kommunen, kyrko— fullmäktige skulle erhålla så få uppgifter, att de endast behövde väljas till så stort antal, som det nuvarande kyrkorådet omfattar. Vid dylikt förhållande har utskottet ansett detta yrkande helt falla inom ramen för den vid 1918 års urtima riksdag begärda utredningen om införande av representativt system i den kyrkliga kommunen och alltså icke behöva föranleda till någon vidare riksdagens åtgärd.» '

I fråga om herr Berglunds motion beslöto bådakamrarna i enlighet med utskottets förslag. I fråga om herrar Leander och Jeppssons motion däremot. stannade kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren beslöt att avslå motion och utskottsförslag, medan andra kammaren antog utskottsförslaget.

De spörsmål, som berörts -i dessa motioner, upptogos emellertid av de sak— kunniga själva. Med anledning av en av dem gjord framställning utvidgades genom nådigt beslut den 23 maj 1919 deras uppdrag till att omfatta jämväl verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande frågan, huruvida och i vilken utsträckning ekonomiska angelägenheter, även i vad de avse kyrkliga ändamål, må böra handläggas av den myndighet, som äger besluta om den borgerliga kommunens angelägenheter. På grund av samtidigt givet nådigt bemyndigande tillkallades av statsrådet och chefen för ecklesiastik- departementet sistnämnda dag ytterligare en sakkunnig att deltaga i de sak- kunnigas arbeten.

:i: :i: :E:

Med hänsyn till den allmänna utveckling, som på kommunallagstiftnjngens område ägt rum under de senaste åren, har i visst avseende en reform befunnits nödvändig även i fråga om ovanherörda kungl. förordning av den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Vid den år 1918 beslutade reformen av de kommunala valen infördes bl. a. den ändringen i 1862 års kyrko- stämmoförordning, att valen av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och skol- råd skulle på därom framställd begäran ske proportionellt. Vad Göteborgs stad beträffar medför detta, att endast vissa val inom stadens primära kyrkliga kom- muner, kyrkoförsamlingarna, kunna ske proportionellt, medan de gemensamma och överordnade kyrkliga myndigheterna, kyrkofullmäktige och den av dessa utsedda kyrkonämnden, alltjämt enligt 1882 års författning tillsättas medelst majoritetsval. Med anledning av i ämnet väckt motion har riksdagen i skrivelse den 19 mars 1920 förklarat sig finna detta förhållande, i betraktande av de stora

o

befogenheter, ej minst med avseende a ekonomiska angelägenheter, som tillagts kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg, vara ett missförhållande, som även ur enhetlighetens synpunkt bör rättas, samt anhållit om denna frågas upptagande i samband med utredningen rörande införandet av representativt system i den kyrkliga kommunen.

Arendet är genom nådig remiss den 9 april 1920 överlämnat till de sak- Kungl. Maj:ts

kunnigas behandling. *

.:»

Sedan det uppdrag, som den 9 januari 1919 givits de sakkunniga att bi— Frågan om

träda med utredning av frågan om införande av representativt system i den kyrkliga kommunen, på anfört sätt utvidgats. har åt de sakkunniga dessutom genom nådig remiss den 3 februari 1922 uppdragits att lämna förslag om kyrk- liga samfälligheter.

Detta ärendes förhistoria är följande:

kyrkliga sam-

Vid 1917 års riksdag väcktes av hr Rydholm en motion, i vilken blandKlmgl-Mai—"fs

annat anfördes, att redan tillämpningen av 19 å i lagen den 9 decem- ber 1910 angående reglering av prästerskapets avlöning vållade pastorat, som bestode av flera församlingar med särskilda kyrkoråd, vissa svårigheter, enär ut— räkningen av lönetillgångarna måste ske gemensamt för alla församlingarna, men ingen hade vare sig skyldighet eller befogenhet att handla å pastoratets vägnar. Vidare, framhölls det i sagda motion, mötte det hart när oöverkomliga hinder att ! pastorat med flera församlingar tillämpa & 11 mom. 1 samt 55 20 och 22 i berörda lag ävensom nådiga kungörelsen den 24- juli 1914.1 Visserligen vore det genom kyrko— stämmoförordningens & 21 tillåtet för flera församlingar i samma pastorat att välja ge— mensamt kyrkoråd. Men regeln vore, att varje församling hade sitt särskilda kyrkoråd. Funnes i här avsett pastorat sådana särskilda kyrkoråd, så komme det i % 20 av lagen den 9 december 1910 meddelade stadgandet, att med uppbörden skulle förfaras såsom med uppbörden av avgifter till kyrka och skola, att innebära, att varje församlings kyrko- råd skulle till sin kommuns kommunalnämnd meddela det" belopp, som skulle uttaxeras, varefter de uppburna medlen skulle av kommunalnämnden redovisas till kyrkorådet. Vederbörande kyrkoråd skulle enligt & 22 i nämnda lag förvalta och göra räntebärande de influtna medlen samt enligt 5 11 av dem utbetala lönen. I ett pastorat, bestående av fem församlingar med tre präster, skulle sålunda varje pråstkvartalsvis lyfta sin lön hos fem olika kyrkoråd. Detta betydde, att 60 utbetalningar av lön årligen skulle äga rum. Varje sådant kyrkoråd finge nämligen anses som »vederbörande kyrkoråd», det ena lika mycket som det andra. Men intetdera av dessa kyrkoråd ägde laglig skyldighet eller befogenhet att lägga sig i andra församlingars angelägenheter än sin egen. Likaledes vållade tillämpningen av kungörelsen den 24 juli 1914 praktiska svårig- heter inom här ifrågavarande pastorat med särskilda kyrkoråd, enär däri föreskrifna upp- gifter skulle lämnas av kyrkorådet men dock avse hela pastoratet. För övervinnande av dessa svårigheter hade somliga pastorat tagit sig för att, jämte de för varje församling valda kyrkoråd, är gemensam kyrkostämma välja ett s. k. pastor-atakyrkoråd med uteslu- 1 Enligt 5 11 utbetalas prästlönen kvartalsvis av >vederbörande kyrkoråd». Enligt & 20 skola

avgifterna för prästlönerna uppbåras och debiteras i samma ordning som avgifter till kyrka. och skola.. ä 22 innehåller, att avlöningsmedel skola av vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande.

tande uppdrag att handhava frågorna angående prästlönerna. En sådan ordning stode emellertid uppenbarligen utanför gällande författningar. Redan den omständigheten, att församlingarna funnit det nödvändigt att själva finna en utväg att lösa de svårigheter, som författningarnas ordalydelse åstadkommit, vore ett tillfyllestgörande bevis för, att ett lagligt ordnande av denna sak vore av behovet påkallat. En utväg, som kunde synas enkel nog, vore att bestämma, att vad som i nämnda författningar ålades kyrkorådet, skulle i pastorat, bestående av flera församlingar, utföras av moderförsamlingens kyrko- råd. Man kunde också tänka sig en anordning i huvudsak liknande den, som funnes i städer med gemensam kyrkoekonomi, eller med den, som, enligt vad ovan sagts, av vissa församlingar på egen hand införts.

De synpunkter, som utvecklats i här refererade motion, vunno riksdagens godkännande. I skrivelse av den 23 mars 1917 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av bestämmelser därom, huru i pastorat, bestående av mer än en församling, skulle förfaras med de funktioner, som dels i lagen om reglering av prästerskapets löner den 9 decem— ber 1910 %% 11, 22 och 261, dels i nådiga kungörelsen den 24 juli 1914 — an- gående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda medel, som upp- bäras av vederbörande kyrkoråd — ålagts kyrkorådet.

Sedan Kungl. Maj:t infordrat utlåtande från samtliga domkapitel och läns- styrelser, anbefalldes kammarkollegium att i ärendet avgiva utlåtande, som, daterat den 11 februari 1921, är av följande innehåll:

Enligt 11 5 1 mom. av lagen om reglering av prästerskapets avlöning skall lön till kyrkoherde och komminister gäldas av pastoratet och kvartalsvis utbetalas av veder- börande kyrkoråd. Avlöningsmedlen för kyrkoherdar och komministrar ävensom vissa adjunkter skola, i den mån de ej omedelbart till tjänsteinnehavare betalas, jämlikt & 22 i berörda lag, särskilt för sig av vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras ränte— bärande. För medlens bibehållande till avsett ändamål är pastoratet ansvarigt. Arrenden av boställen, anslagna till avlöning av prästerskapet i pastoratet, samt för samma ända— mål disponibla avgälds-, ränte- och andra medel skola, enligt 26 % av mer—berörda lag, uppbäras av vederbörande kyrkoråd, som även, enligt kungörelsen den 24 juli 1914, äger mottaga vissa bidrag från kyrkofonden till prästerskapets avlöning samt har viss skyldighet i fråga om redovisning av avlöningsmedel och inleverering av överskott dårå.

I det den 14 december 1909 av särskilda sakkunniga avgivna betänkande om förslag angående reglering av prästerskapets avlöning var såsom-å 23 i förslaget till lag om reglering av prästerskapets avlöning intaget ett stadgande av följande innehåll: »Består pastoratet av två eller flera församlingar, må de särskilda församlingarnas kyrkoråd kunna för behandling av ärenden, som i denna lag avses, till gemensamt kyrkoråd sammanträda.» I motiveringen för stadgandet förekommer (sid. 56) följande: »Då pastoratet i dess hel— het hädanefter skulle bliva ansvarigt för lönernas gäldande och äga att till bestridande av dessa använda inom pastoratet befintliga avlöningstillgångar, lärer ej sällan, då ett pastorat består av två eller flera församlingar, visa sig ändamålsenligt, att den medels- förvaltning, varom i 22 & sägs, blir för hela pastoratet gemensam, i vilken händelse de särskilda församlingarnas kyrkoråd böra kunna till gemensamt kyrkoråd sammanträda för be-

1 Enligt % 26 skola avlöningsinedel uppbäras av vederbörande kyrkoråd.

handling av därmed sammanhängande ärenden. En ovillkorlig föreskrift därom torde emel— lertid icke vara erforderlig, utan synes frihet böra lämnas församlingarna att härutinnan för- fara efter omständigheterna på varje ort». — Det föreslagna stadgandet upptogs ej heller i den nådiga propositionen med förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning.

Att de i riksdagens skrivelse påtalade olägenheterna vid tillämpningen av gällande bestämmelser rörande förvaltning, utbetalning och redovisning av för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd, göra sig på ett kännbart sätt gällande, torde framgå av de i ärendet avgivna yttranden. De flesta länsstyrelser (16 st.) och domkapitel (9 st.) hava för olägenheternas avhjälpande föreslagit tillsättande av ett organ, än kallat pastoratskyrkoråd, än prästlönenämnd, sammansatt av ett begränsat an- tal representanter för de olika församlingarna eller kyrkoråden, antingen valda å kyrko- stämma eller av kyrkoråden eller ock självskrivna ledamöter av kyrkoråden (kyrkovär- darne). Denna representation skulle, under ordförandeskap av kyrkoherden, övertaga de uppgifter, som enligt ovan omförmälda författningsrum ankomme på kyrkorådet. Fem länsstyrelser och tre domkapitel hava däremot förordat, att de ifrågavarande funktionerna måtte uppdragas åt moderförsamlingens kyrkoråd. Av de återstående tre länsstyrelserna har en (Karlskrona) ej ansett skäl föreligga för ändring av gällande bestämmelser och en annan (Malmö) ej funnit skäl till ändring iprästlöneregleringslagens bestämmelser men ansett uppgifterna enligt 1914 års förordning böra åligga kyrkorådet i moderförsamlingen, under det en tredje (Falun) åtnöjt sig med att tillstyrka bifall till riksdagens framställning.

Rent förvaltningsmässigt enklast, fortsätter kammarkollegiet, skulle helt visst vara, att moderförsamlingens kyrkoråd pålades de åligganden, som enligt nyssberörda författ— ningar tillagts vederbörande kyrkoråd. Då emellertid nödig sakkännedom i fråga om annexförsamlingarnas förhållanden ej alltid kan förutsättas hos moderförsamlingens kyrko- råd, som dessutom kan tänkas stundom bliva oskäligt betungat genom berörda åliggan- den, och det vidare icke kan anses överensstämma med principerna för självförvaltningen, att vissa församlingar uteslutas från möjligheten att inverka på dess handhavande, för vilket de ändå såsom medlemmar av pastoratsorganisationen komme att stå i ansvar, torde nu berörda utväg icke vara att förorda.

Att för tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter sammanföra 'de olika församlingar- nas kyrkorådsledamöter till ett gemensamt kyrkoråd skulle bliva en, i förhållande till uppgifternas jämförelsevis enkla beskaffenhet alltför tung organisation och synes på grund därav ej böra ifrågakomma. "

*lnligt 21 å i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd . den 21 mars 1862 står det väl öppet för församlingar inom samma pastorat att förena sig om gemensamt kyrkoråd. Ett dylikt kyrkoråd torde emellertid utesluta tillvaron av särskilda församlingskyrkoråd (jfr Hagman, Sveriges kommunallagar, Stockholm 1911, sid. 438). Anlitande av berörda utväg för ernående av nu föreliggande syftemål torde därför ej alltid vara lämpligt, då ju inom varje församling i regel förekommer en mång- fald andra angelägenheter, för' vilkasbesörjande Särskilt kyrkoråd måste anses erforderligt.

För de prästerskapet tillkommande avlöningsmedels bibehållande för avsett ändamål är, såsom' ovan nämnts, varje pastorat beträffande för dess prästerskap" avsedda medel: ansvarigt, liksom ock för de överskottsmedel, som på grund av bestämmelsen i 3 få 5 mom. i lagen om kyrkofond den 9 december 1910 skola ingå till kyrkofonden. Hela . pastoratet synes därför böra å gemensam kyrkostämma utse "den nämnd eller det råd,

som övertager de på kyrkorådet i varje församling nu ankommande uppgifter beträffande prästlönemedlen (jmfr ock nådiga förordningen den 4 febr. 1921 angående avlämnande av uppgift till ledning vid statens taxering till bevillning m. m. 2 5 a). Denna form mot- svarar i realiteten det förfaringssätt, som vid sidan av gällande författningar tillämpats i vissa pastorat, nämligen att, jämte—de för varje församling valda kyrkoråden, av försam- lingarna väljes ett särskilt »pastoratskyrkoråd», ehuru ledamöterna i detta stundom utses av de olika församlingarna var för sig. Ett dylikt pastoratskyrkoråd synes ock lämp- ligen böra handlägga för pastoratet gemensamma frågor rörande byggnadsskyldigheten å prästerskapet anslagna boställen och prästgårdar. Då i regel de enda ekonomiska frågor, som angå pastoratet gemensamt, röra just förvaltningen av prästerliga avlöningsmedel och berörda byggnadsskyldighet, vore det kanske riktigare att för dylikt organ införa benäm- ningen pastoratsnämnd (jfr kyrkonämnden i Göteborg'och Norrköping), men, för att bibe- hålla anknytningen till den redan existerande kyrkorådsinstitutionen och därigenom, så vitt möjligt är, undvika författningsändringar, torde benämningen kyrkoråd böra bibe— hållas.

Ett dyliktför pastoratet gemensamt kyrkoråd med särskilda uppgifter av ekonomisk natur skulle sålunda existera vid sidan av de särskilda församlingarnas kyrkoråd. Då emellertid tillskapandet av gemensamt kyrkoråd, varom förmäles i 21 % 3 st. kyrko- stämmoförordningen, för handhavande av alla på kyrkoråd ankommande uppgifter, så- lunda även frågor av ovan berörda natur, ej synes böra omöjliggöras, torde, enligt kolle- giets mening, den ifrågasatta bestämmelsen böra givas den form, att, där i pastorat med flera församlingar för dessa gemensamt kyrkoråd icke finnes, församlingarna skola å gemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för ovan angivna och andra för för- samlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter, dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet, därvid skall förbliva.

[ följd av allt detta hemställer kammarkollegiet, att för riksdagen skulle framläg- gas förslag till ett tillägg till g 21 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrko- råd och skolråd den 21 mars 1862:

»Där pastorat består av flera församlingar och dessa icke förenat sig om gemen- samt kyrkoråd, skola församlingarna ågemensam kyrkostämma utse ett särskilt kyrkoråd för handhavande av för församlingarna gemensamma ekonomiska angelägenheter, dock att, i den mån dessa redan anförtrotts åt särskild myndighet, därvid skall förbliva.»

Genom remissen den 3 febr. 1922 har Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, givit de sakkunniga i uppdrag att i detta ärende avgiva utlåtande. Detta ut— låtande avgives här nedan i samband med betänkande i de övriga frågor, som hänskjutits till de sakkunnigas prövning.

B) De sakkunnigas förslag.

rörde/”inge" Sedan de sakkunniga sålunda tecknat grunddragen i den utveckling, som "ÄEZZZMZT de huvudfrågor, vilka hänskjutits till deras övervägande, under tidernas lopp ”,,,/iga ac,, ha genomgått, återstår det att angiva och motivera den ståndpunkt, till vilken de den borgerliga sakkunniga vid nämnda övervägande kommit. kommunen.

Med anledning av de inom riksdagen uttalade önskemålen om en enhet—

Frågan ont

ligare behandling av frågor rörande kommunernas finanser och med stöd av den sammamzag' vidsträckta omfattningen av det ovan omförmälda, åt de sakkunniga den 23 maj 1919 givna uppdraget, hava de sakkunniga haft under övervägande, huruvida icke primärkommunernas samtliga ekonomiska angelägenheter och däribland även sådana, som anginge de kyrkliga församlingarnas behov, borde handläggas av den myndighet, som ägde att besluta om den borgerliga kommunens ekono- miska ärenden. De sakkunniga hava jämväl på ett förberedande stadium av sitt arbete sökt sammanfatta de bestämmelser, som i sådant fall borde bliva gällande, uti ett utkast till särskilda lagar om kommunal— och församlingsstyrelse på län- det samt kommunal- och församlingsstyrelse i stad.

Det visade sig likväl, att vid en sådan anordning i flera hänseenden bety— dande svårigheter skulle komma att inställa sig. Historiskt och principiellt skulle nämnda anordning betyda ingenting mindre än en fullständig återgång till förhållandena inom primärkommunerna före 1862 års stora reform: de kyrka liga och de borgerliga ärendena skulle liksom enligt 1817 och 1843 års författ- ningar på nytt sammanföras hos en och samma kommunala korporation. De omständigheter, som just bidrogo till att göra den ordning, som 1817 och 1843 års författningar i här åsyftade hänseenden inneburo, ohållbar, och i stället med- verkade till att åvägabringa den skilsmässa mellan'kyrklig och borgerlig kommun, som 1862 kom till stånd, hava icke i någon mån försvagats utan fastmera allt mer tillväxt i styrka. Vid sådant förhållande har det synts de sakkunniga betänkligt att föreslå en åtgärd, som kunde sägas innebära ett överkorsande av mödosamt "vunna resultat, resultat, Vilka för stora delar-av vårt folk framstå såsom ideella-och praktiska vinster och dessutom hunnit på sin sida. få den starka makt, som en 'mångårlg hävd alltid innebär. Så mycket mindre har det synts de sakkunniga skäligt att förorda en sådan anordning, som den av riksdagen begärda rättig- heten till fritt utträde ur statskyrkan snart nog kan förmodas bliva verklighet. Att vid en tidpunkt, då. den rörelse till förmån för lossandet av sambandet mel- lan statsborgarskap och medlemsskap i statskyrkan,.som av de sakkunniga ovan skildrats, synes stå inför ett vidsträckt förverkligande av sina. önskemål, ifråga— sätta ett övergivande av de positioner, som nämnda rörelse tidigare vunnit, synes de sakkunniga varken ur historisk eller ur logisk synpunkt vara att förorda.

Jämväl betydande praktiska svårigheter skulle resa sig mot varje försök att till ett organ sammanföra den borgerliga och den kyrkliga kommunens eko- nomiska angelägenheter. Till en början må därvid erinras, att på många stäl- len kyrklig och borgerlig kommun icke sammanfalla, i följd varav ett sådant sammanförande skulle nödvändiggöra en omfattande omreglering av den admi- nistrativa indelningen. Därtill kommer, att enligt nu gällande ordning äro främ- mande trosbekännare och de som anmält sig till utträde ur kyrkan icke berättigade att deltaga i överläggningar och beslut, som röra kyrkliga angelägenheter. Den olikhet, som i detta avseende kan bestå mellan medlemmar i ett och samma beslutande organ, skulle komma att än skarpare framträda, därest rätten till ut- träde ur statskyrkan bleve vidgad och om dessutom — såsom sannolikt är —

_m'ng av kyrk- lig och borger-

lig kommun.

Frågor om folkskola och fortsätta lings- slmleräscndet.

för de ur kyrkan utträdda skulle komma att medgivas en begränsning eller rent av enhbefrielse från skattskyldigheten för kyrkliga ändamål. '

An vidare måste tagas i betraktande, att i ett stort antal kommuner nu- mera kommunalfullmäktigeinstitutionen införts och att sålunda den frågan till äventyrs skulle kunna uppstå, huruvida samtliga medlemmar av en kommun _— alltså även de som utträtt ur kyrkan — skola. vara berättigade att deltaga ivalet av alla kommunalfullmäktiges medlemmar, eller om de väljare, som tillhöra kyrkan, skulle vara berättigade att särskilt utse vissa fullmäktige, som skulle hava att deltaga i behandlingen av kyrkliga angelägenheter i stället för dem bland fullmäktige, som tilläventyrs stode utanför densamma. Men en dylik anordning måste under alla förhållanden anses synnerligen olämplig. Skall emellertid valet alltid avse samtliga fullmäktige, uppstår den möjligheten, att flera eller färre utanför kyrkan stående medlemmar av kommunen inväljas i den gemensamma kommunalfullmäktigeinstitutionen. Enär dessa icke kunna deltaga i avgörandet av kyrkliga angelägenheter, uppstår frågan, huruvida deras platser skola vid kyrkliga angelägenheters behandling stå tomma med risk att styrke- förhållandena inom fullmäktige kunna avsevärt förskjutas, eller i annat fall på vad sätt i kyrkliga angelägenheter behöriga ersättare skola kunna tillkallas och efter vilka grunder sådana skola utses, vilket icke lärer kunna ske utan bety— dande rubbning i de grunder, efter vilka fullmäktige i allmänhet sammansättas.

De sakkunniga hava därför vid besvarandet av frågan, huruvida ochi vilken utsträckning ekonomiska angelägenheter, även i vadAde avsåge vad som för närvarande räknas till kyrkliga ändamål, borde handläggas av den myndig— het, som äger besluta om den borgerliga kommunens angelägenheter, ansett rik- tigast och lämpligast samt mest motsvarande behoven och önskningarna inom såväl kommunerna som kyrkoförsamlingarna, att någon sådan allmän överflytt— ning av ärenden från kyrklig till borgerlig kommunalmyndighet icke borde äga rum. Men detta utesluter å andra sidan icke, att de sakkunniga vilja förorda en annan fördelning av arbetsuppgifterna än den nu gällande mellan den kyrk- liga och den borgerliga kommunen. * ' i

I detta avseende föreslå de sakkunniga en överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen av sådana ärenden, som, med hänsyn till den nu- varande uppfattningen av förhållandet mellandet borgerliga "samhället och kyr— kan, med rätta måstelanses tillkomma det förra. Hit höra i främsta rummet ärenden rörande folkskola och fortsättningsskoleundervisningen samt dithörande anstalter. 4 . ' , .: .,».

Av den föregående, framställningen torde med all tydlighet framgå, att folk- undervisningen i värtland till övervägande del är av kyrkligt ursprung, och det lärer icke kunna förnekas, att den storartade utveckling,”folkskoleväsendet hos oss uppvisat, i mycket hög grad är” att tillskriva kyrkan, dess prästerskaps och församlingars intre'Sse, arbete och uppoffringar. _Men därav följer icke, att irskolan för all framtid bör förbliva under kyrkans vård. Folkundervis- ningen är en hela-folkets gemensamma angelägenhet, oberoende av religiös åskådning. Om också kyrkan under gångna tider varit bäst skickadvatt vårda denna angelägenhet, så måste likväl medgivas, att det borgerliga samhället nu-

mera vunnit den utveckling, att det icke kan eller bör förmenas detsamma att självt därom draga försorg. Parallellt härmed har även gått en utveckling, som medfört en allt starkare betoning av de icke religiösa beståndsdelarna 1 den åt barnen meddelade undervisningen. Dessa båda omständigheter: att prästerska- pet icke vidare intager en ställning såsom ensamt eller tongivande bildnings— element ' samt att undervisningen mer och mer sekulariserats, synas nödvändigt leda fram mot överflyttnin'gen av skolärendena' till den borgerliga kommunen.

Ju mera den ur principiell synpunkt frivilliga karaktären i anslutningen till kyrkan framträder dess mera ofrånkomligt blir också kravet, att vården om den allma'mm barnundervisningen förlägges till organ för den gemenskap, till vilken alla och envar, oavsett bekännelse eller religiösa ståndenkter, äro plik— tiga att höra, nämligen till den borgerliga kommunen Inom ramen av denna kommun och i de former, som lagstiftningen rörande densamma anvisar, har, enligt nutida uppfattning, det kyrkliga intresset för skolfrågorna att göra sig gällande och såmedelst vinna det inflytande, som kan tillkomma detsamma i kraft av dess utbredning bland kommunens medlemmar

I detta sammanhang vilja de sakkunniga jämväl erinra därem, att sättet för” hithörande frågors handläggning dock ytterst beror på'int'resseriktningen hos folket självt. Sannolikt torde nämligen de väljandei stort sett komma att förbli desamma inom den kommunala gemenskapen och i den kyrkliga församlingen och sålunda föga vikt böra fästas vid Vilket organ,- som i dessa frågor blir det bestämmande.

Skulle åter denna förmodan icke besannas, utan en starkare frekvens av utträde ur kyrkan komma att äga rum, med ty åtföljande skarpare skiljaktig- heter mellan den borgerliga kommunens och den kyrkliga församlingens medlems stock än här antagits, så torde med all sannolikhet ett kvarhållande av skol- ärendena hos de kyrkliga organen snart nög komma att erbjuda mycket stora, att icke säga oövervinneliga svårigheter-

V'id sådant förhållande synas alla skal av mera principiell eller allmän natur tala för det överflyttande av skolärendena, som de sakkunniga föreslå. Härtill komma ytterligare de betydande fördelar ur ',budgetssynpunkt som denna överflyttning komme att medföra Sedan skolärendena överförts till den bor- erliga kommunen, komme nämligen den vida övervägande delen av utgifterna inom primärkomm'unen att behandlas av ett och samma organ. De större möj- ligheter, som härigenom erbjuda sig till ett bättre avvägande av olika utgifts- poster mot varandra och till en klarare överblick över den totala utgiftsbördyan äro givetvis av mycket högt värde. Sådana synpunkter' hava otvivelaktigt även varit avgörande föl den övertiyttning av folkskoleärenden från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, som redan med stöd av lagen den 25 juni 1909 med fördel ägt rum i flertalet av rikets städer. ; Till slut må beträffande den sålunda föreslagna begränsningen av de kyrk liga Olgan'ens kompetensområde endast erinras därom, att vad som här ifråga- satts i avseende på skolväsendet, i själva verket endast är en motsvarighet till vad som redan har åtgjortst. ex. på fattigvårdens område. Även sist-nämnda funktion har, under utvecklingens gång, blivit i organisatoriskt avseende skild

Barnavårds- jrägor.

Biblioteks- häger.

från kyrkan, med vilken den dock under långa tider varit nära förbunden. Den utvidgning av den borgerliga kommunens verksamhetssfär, som nu av de sakkunniga föreslås. innebär därför, ur principiell eller allmänt historisk syn— punkt, ingenting radikalt nytt.

Det är uppenbart, att överflyttandet av folkundervisningsärendena till den borgerliga kommunen måste medföra, att även handläggningen av en del frå— gor, som med dessa stå i samband, bör dit förläggas.

Härvid må först nämnas ärenden, som angå uppfostran åt vanartade och ;" sedligt avseende försummade barn. Rörande dessa ärenden föreligger emellertid re- dan ett förslag, som den 19 april 1921 avgivits av fattigvårdslagstiftningskom— mittén. I motiveringen till detta sitt förslag yttrar sagda kommitté bl. a.:

»Under det att enligt fattigvårdslagen samt lagen om fosterbarns vård den borger— liga kommunen utgör den enhet, som har att ombesörja de i författningarna angivna ärenden, bildar enligt lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende för— summade barn kyrkoförsamlingen denna enhet. Barnavårdsnämndens verksamhet är enligt sistnämnda lag bestämd att omfatta skoldistriktet, som i regel sammanfaller med kyrko— församlingen. Då även kommuner och kyrkoförsamlingar i de flesta fall sammanfalla, bör emellertid vid en av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagen förening av barna- vårdsärendena ingen svårighet möta i den omständigheten, att verksamheten i dess helhet förlägges till ett av dessa områden. Med det av kommittén föreslagna sammanförandet av den offentliga barnavården till en myndighet synes verksamheten böra förläggas till den borgerliga kommunen. Några betänkligheter härutinnan böra så mycket mindre före— finnas, som folkskoleväsendet och därmed även ärenden angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn i flera städer redan överflyttats dit.:

Fattigvårdslagstiftningskommittén understryker med skärpa »det nära sam- bandet mellan folkskolan och barnavårdsnämuden» saint exemplifierar detta med att framhålla, hurusom »många av de anmälningar, som ingå till barna— vårdsnämnden, komma från folkskolan.» Kommittén påpekar också, att i en del fall utredningar måste hämtas från folkskolan.

Till markerande av detta samband föreslår fattigvårdslagstiftningskommit- ten i sagda betänkande, att någon vid folkskolan anställd lärare eller lärarinna lämpligen bör vara ledamot av barnavårdsnämnden. Genom de sakkunnigas före- varande förslag om överflyttning av såväl folkskoleärendena som dessa ärenden till den borgerliga kommunen vinnes på ett effektivt sätt den av fattigvårdslag- stiftningskommittén åsyftade enhetligheten i fråga om behandlingen av folkskole- och barnavårdsärenden.

En annan grupp av ärenden, vilkas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen varit föremål för undersökning, utgöres av frågorna om församlings- och skolbiblioteksväsendet.

Kyrkostämmoförordningen omnämner såsom hörande till kyrkostämmans handläggning frågor om »församlingsbibliotek, vilka kunna utgöras av eller i sig innefatta skolbibliotek». Att dylika bibliotek, när de uteslutande utgöras av skolbibliotek, böra i sammanhang med folkskoleärendena överflyttas till den bor-

gerliga kommunen, torde utan vidare vara klart. Mera invecklad är frågan, när det gäller församlingsbibliotek i egentlig bemärkelse eller sammansatta för- samlings— och skolbibliotek. Dessa hava i de flesta fall vuxit upp ur de 5. k. sockenbiblioteken, som sedan lång tid tillbaka funnits hos oss, och sammanhänga på det närmaste med kyrkans folkbildningssträvanden. När folkundervisningen i vårt land för första gången på ett mera rationellt sätt ordnades genom kungl. stadgan angående folkundervisningen i riket den 18 juni 1842, föreskrevs ock- så i 10 % 2 mom., att »för underhållandet av de i skolan förvärvade kun— skaper och synnerligen för befrämjandet av en sann kristlig bildning» ålåge det prästerskapet att uppmuntra till inrättande och begagnande av socken— bibliotek, samt att föreslå därtill tjänliga böcker. Under inverkan av engelska och amerikanska förebilder har sedermera folkbiblioteksväsendet hos oss utvecklat sig på en mera bred kulturell basis, varvid jämte församlingsbiblioteken, ekono- miskt understödda av kyrkostämman, även bildats kommunbibliotek. understödda av kommunalstämman eller stadsfullmäktige, samt föreningsbibliotek för folkbild- ningsändamål, upprätthållna av i sådant syfte bildade föreningar eller ock arbe- tareföreningar, nykterhetsföreningar, studiecirklar eller andra dylika sammanslut- ningar. Samtliga dessa tre slag av bibliotek åtnjuta sedan 1900-talets början under vissa förutsättningar bidrag av statsmedel. Den därom gällande författ- ningen, kungl. kungörelsen angående understödjande av folkbiblioteksväsendet den 25 september 1912, har emellertid, med hänsyn till villkoren för statsunder— stödets utgående, en annan indelning av biblioteken, nämligen ifolkbibliotek varunder kunna innefattas såväl församlingsbibliotek i egentlig mening som kommunbibliotek och föreningsbibliotek, samt skolbibliotek såsom en avdelning för sig, skild från församlingsbiblioteken, och studiecirkelbibliotek.

Till en nämnare detaljbelysning av de ifrågavarande biblioteksangelä— genheterna återkomma de sakkunnige i den speciella motiveringen. Här må det vara till fyllest, att principiellt uttala, att de sakkunnige ansett sig böra förorda, att samtliga ärenden rörande biblioteksväsendet, iden mån de för närvarande tillhöra kyrkostämmans handläggning, därifrån överflyttas till den borgerliga kommunen. När de sakkunnige föreslå en sådan anordning, sker det dels i betraktande av. att såväl församlingsbiblioteken i egentlig mening som skolbiblioteken i sin första början närmast tillkommit under omsorgen om att göra skolans undervisning så fruktbärande som möjligt, dels också med hänsyn till det nära samband, som alltjämt består mellan nämnda församlings och skolbibliotek. Härtill kommer också det uppenbara gagnet av att om möj- ligt kommunernas biblioteksväsen må komma under en mera enhetlig ledning än nu är fallet.

Ytterligare hava de sakkunnige haft under övervägande, huruvida och i vad mån ett överflyttande till den borgerliga kommunen av frågor rörande ord— nande av begravningsplatser skulle kunna ifrågasättas.

Enligt den mening, som omfattas av de sakkunniges flertal, bör frågan om begravningsplats principiellt anses vara av borgerlig natur. Såsom grund för ett sådant betraktelsesätt kan ett flertal omständigheter andragas. Närmast

Frågan om begravnings— platser.

till hands ligger att påpeka det sakförhållandet, atten begravningsplats är be- hövlig för alla utan anseende till religiös uppfattning. Vidare kan erinras om

_det intima samband, som frågan om begravningsplats har med allmänt hygieniska spörsmål, vilkas borgerliga karaktär av ingen torde förnekas. Slutligen må ihågkommas, att främmande trosbekännare tillika med de personer, som utträtt ur kyrkan, fortfarande till viss del erlägga avgifter för kyrkliga behov, däribland även för begravningsplatsers anläggning och underhåll. Inom kyrko— församlingen äga de dock icke inflytande vid avgörandet av hithörande frågor, vilket däremot bleve fallet, om dessa frågor flyttades över till den borgerliga kommunen.

Av de synpunkter, som kunna andragas mot nyss anförda argument, torde visserligen pieteten mot hävdvunnen ordning, enligt vilken begravningsplatserna ansetts * böra falla under den kyrkliga församlingens vård, förtjäna allt möjligt beaktande. Men av avgörande vikt torde vara, att betydande praktiska svårig- heter resa sig mot en allmän överflyttning av ärenden av ifrågavarande natur till den borgerliga kommunen.

I flertalet fall, särskilt på landsbygden, lärer man kunna utgå ifrån,.att begravningsplatsen tillika utgör kyrkans tomtplats. Kyrkan och tomten varpå den är byggd, tillhöra den kyrkliga organisationen. Ett överförande av ägande- rätten till enbart tomtplatsen från den kyrkliga till den borgerliga kommunen kan icke ifrågasättas; kyrkan och dess tomt höra oskiljaktigt tillsammans. Men om så är förhållandet, lärer även vården om och dispositionsrätten över den å kyrkotomten befintliga begravningsplatsen böra fÖl'bllVH. hos de kyrkliga styrelse- och förvaltningsorganen. I annat fall skulle lätt förvecklingar, jämväl , av rättslig art, kunna uppstå, när frågor uppkomme om platsens ordnande, om ny- eller tillbyggnad av kyrka eller klockstapel, om inhägnad, om ledningar för belysning, vatten 0. d. för antingen kyrkans eller begravningsplatsens behov med flera liknande angelägenheter. Kyrka, tomt och begravningsplats hörai många, kanske de flesta fall, särskilt på landsbygden, så nära tillsammans, att ett särskiljande av ägande- och dispositionsrätten och dessas fördelande på kyrk— lig och borgerlig kommun och skilda kommunala styrelse- och förvaltningsorgan icke ur vare sig juridisk eller praktisk synpunkt i allmänhet torde kunna äga rum.

Naturligt är, att i städer, där begravningsplatsen är belägen utanför stadens planlagda område och således skild från dess kyrka eller kyrkor, en sådan för sig belägen begravningsplats ställes under förvaltning av den borgerliga kom! munen. Denna anordning innebär ingenting nytt. I vissa större städer tilläm— pas redan nu ett sådant förfaringssätt. För huvudstadens del vilja de sakkun- niga härutinnan hänvisa till kungl. förordningen om kyrkogårdsnämnd i Stock— holm _den 29 april 1886 med därtill hörande tilläggsförfattningar. _

Aven i en eller annan landskommun, som har en särskild, från kyrkan avlägset belägen begravningsplats, exempelvis vid ett i församlingens utkant beläget industrisamhälle, kunna förhållandena vara sådana, att motsvarande anordningar böra vidtagas. De sakkunniga hava därför, med bibehållandei övrigt av bestämmelsen, att hithörandefrågor skola handläggas av kyrkostäm- man, i sitt förslag infört det stadgandet, att Kungl. Maj:t skall kunde? för

särskilt fall förordna, att vården om dessa angelägenheter skall tillkomma den: borgerliga kommunen. ' *

Beträffande den till de sakkunniges behandling överlämnade frågan, huru- Represerrfafivt vida och i vad mån representativt systern må kunna införas jämväl i'den kyrk- ”Stem ' de" liga kommunen, kunna de sakkunniga åberopa samma skäl, som föranlett, att fullmäktigeinstitutionen införts i de borgerliga kommunerna och där senast genom de vid 1918 års urtima riksdag fattade besluten än ytterligare utveck- lats och befästats. I detta hänseende yttra de för den senaste kommunala röst— rättsreformens förberedande tillkallade sakkunniga i sitt den 10 april 1918 av! givna betänkande följande:

»I vårt land liksom i andra länder med kommunal självstyrelse har man ansett nödigt att uppställa vissa garantier mot densainmas missbrukande, garantier mot majoritetsförtryck, mot en äventyrlig finanspolitik eller eljest okloka .eller förhastade beslut av de komma-. nala primärförsamlingarna ,och representationerna. — Bland dessa garantier höra även- räknas bestämmelser om kommunal representation. Representationssystemet innebär, att den kommunala beslutanderätten anförtros till dem, som besitta kommunmedlemmarnas förtroende. Det torde kunna förutsättas, att dessa kommunala representanter besluta och handla i kommunala frågor under särskilt ansvar i vida högre grad än de enskilda del- tagarna i en stämma. Överraskningar och överrumplingar måste bliva långt mera såll-. synta inom en till sin sammansättning bestämd representation än inom en primärstämma, där, allt efter omständigheternas och tillfälligheternas makt, än det ena än ,det andra elementet är starkast representerat. — Ju större kommunen är, desto tyngre arbeta dess stämmor, desto större spelrum lämnas åt tillfälligheter och kupper vid avgörandet av kommunala ärenden. -— Inom vidsträcktare kommuner innebär för övrigt systemet med primärstämmor en stor olägenhet för och en orättvisa mot de medlemmar av kommunen, som hava sitt hem i dess utkanter. Erfarenheten har .visat, att det i större kommuner endast är ett fåtal av kommunens medlemmar, vanligen de som hava sin bostad i själva »kyrkbyn», som bevista stämmorna och där utan något särskilt uppdrag .besluta å. hela kommunens vägnar.»

Av nämnda sakkunniga införskaffade uppgifter angående omröstnings före- komst å kommunalstämma samt angående antalet vid dylika omröstningar avgivna röster lämna också ett tydligt bevis för, huru fåtaligt besökta stämmorna isjälva verket äro. Antalet deltagare i dessa stämmor belöpte sig nämligen i genomsnitt till allenast 9 % av de röstberättigade, medan motsvarande siära för deltagandet i landstingsmannavalen år 1919 i landskommunerna utgjorde ej mindre än 65,4 %. Och någon anledning att antaga, att kyrkostämmorna i, regeln äro flitigare be- sökta äu vad fallet är med kommunalstämmorna förefinnes icke. ,

Urtima riksdagen uttalade i skrivelse den 19 december 1918 ——ilikhet med, det särskilda utskott,_som haft frågan till förberedande behandling —.—, att åtskila liga skäl talade för att, i likhet. med vad som vore fallet inom den borgerliga kommunen, genom införandet av ett representativt system även för den kyrkliga kommunens vidkommande trygga en god handläggning av de inom denna, förekommande ärendena, ,och. påpekade i sammanhang därmed, att detta SpÖI'Sr.

kyrk/iga kom-

måls upptagande nödvändigtvis måste föranleda en närmare granskning av tids- enligbeten i att vissa grupper ärenden, särskilt de med skolväsendet samman— hängande, fölle under den kyrkliga kommunens beslutanderätt.

I överensstämmelse härmed gå också nu de sakkunniges förslag ut på att för den kyrkliga kommunen representativt system införes, dock endast om för— samlingen så beslutar (fakultativt).

I detta sammanhang vilja de sakkunnige till granskning upptaga spörs- målet, huruvida, efter folkskoleärendenas överdyttning till den borgerliga kom— munen, eventuella kyrkofullmäktige tilläventyrs skulle få ett alltför begränsat verksamhetsfält och att följaktligen fullmåktigsystem för den kyrkliga kommunen knappast kunde anses vara av behovet påkallat.

För utredning av denna fråga hava de sakkunnige till en början infordrat såväl kyrkostämmo- som kommunalstämmo— och stadsfullmäktigeprotokoll från inemot ett femtiotal representativa kommuner av olika typer och storleksgrupper och belägna i olika delar av landet. Av de ifrågavarande kommunerna äro trettiofyra landskommuner och återstoden städer, där oftast redan vid den tid, undersökningen avser, skolan var en den borgerliga kommunens angelägenhet. Två årgångar av dessa protokoll — i allmänhet 1915 och 1916 — hava seder- mera bearbetats därhän, att i desamma förekommande ärenden allt efter sin art uppdelats i grupper. Härvid har som regel varje paragraf i protokollet behand— lats såsom ett ärende, dock att paragrafer, som avhandla allenast protokolls- justering, ej medräknats. Denna gruppering har bland annat givit de slut- resultat, som meddelas i nedanstående tablå:

Antal ärenden

Absoluta tal I % av samtliga Lb. St. Lb. 0. St. Lb. St. Lb. 0. St. I. Enligt nuvarande fördelning. I den kyrkliga kommunen... 1,718 614 2,332 33,2 11,2 21,9 I den borgerliga » 3.461 4.854 8,315 66,8 88,8 78,1

Summa 5,179 5,468 10,647 100,0 100,0 100,0

II. Efter föreslagen övenfiyttning. I den kyrkliga kommunen... 1.184") 502 1,687 22,9 9,2 15,8 I den borgerliga » .. 3,994 4966 8.960 77.] 90.8 84.2

Summa 5,179 5,468 10,647 100,0 100,0 100,0

Denna tablå angiver tydligt nog, att med hänsyn till antalet ärenden den av de sakkunnige föreslagna överfiyttningen av skolan och därmed samman- hängande frågor från den kyrkliga till den borgerliga kommunen icke skulle åstadkomma en så stor verkan, som man å priori torde vara böjd att antaga. Dessa frågor utgöra sålunda allenast i landsförsamlingarna omkring 31 % av samtliga å kyrkostämmorna i dessa församlingar handlagda ärenden och i stads- församlingarna omkring 18 % av samtliga ärenden, som å kyrkostämmorna där-,_ städes förekommit. Under det att'för närvarande de å kyrkostämma handlagda

ärendena synas utgöra på landet omkring 33 % och i stad omkring 11 % av samtliga i den kyrkliga och den borgerliga kommunen förekommande ärenden, så skulle efter överflyttningen antalet ärenden inom den kyrkliga kommunen nedsjunka till på langlet omkring 28 % och i stad omkring 9 % av samtliga kommunala ärenden. Atminstone inom de större och medelstora församlingarna komme alltjämt för det beslutade organet att återstå ett så avsevärt antal ären- den, att ett inrättande av fullmäktigsystem därstädes kunde anses ändamåls— enligt eller lämpligt. I fråga om de mindre församlingarna däremot torde ären- denas fåtalighet tala för en fortsatt tillämpning av stämmosystemet.

Anlägger man vid sidan av denna måttstock en annan och prövar de kom- munala utgifternas relativa fördelning mellan borgerlig och kyrklig kommun dels efter nu gällande ordning, dels också i det tänkta fallet, att skolärendena över- flyttas till den borgerliga kommunen, så ter sig effekten av den av de sakkun- nige föreslagna reformen långt kraftigare. Förhållandet torde framgå; av trenne tabeller (sid. 185—187). som de sakkunnige låtit uppgöra med stöd av 'siffror, till- gängliga i Bidrag till Sveriges officiella statistik, U) Kommunernas fattigvård och finanser, för år 1917. Den första tabellen (A) åskådliggör länsvis de absoluta siärorna för landskommunernas borgerliga och kyrkliga utgiftsposter nämnda år.- Den andra tabellen (B) utvisar den procentuella fördelningen mellan dessa utgifts- poster och den tredje tablån slutligen (C) visar utgiftsproportionerna, för den händelse skolärendena redan år 19l7 tillhört den borgerliga kommunen. Det framgår av dessa tabeller, att, medan den kyrkliga utgiftsSidan enligt den nu- varande ordningen i medeltal omfattar något mera än 53 % av de sammanlagda utgifterna för den kyrkliga och den borgerliga kommunen, så. skulle densamma, om en förändring sådan som den de sakkunnige föreslagit ägt rum, utgöra allenast något över 14 % av totalutgiftssumman.

Det skulle likväl med all säkerhet vara ett misstag, om man av dessa siffror ville draga den slutsatsen, att den kyrkliga kommunens verksamhet hädan- efter skulle bliva så reducerad till sin betydelse, att kyrkofullmäktigeinstitutionen skulle vara överflödig för densamma. De frågor, som inom kyrkoförsa—mlingarna, särskilt de större, förekomma, äro även efter skolärendenas frånskiljande av den betydelsefulla karaktär, att det bör skapas tillfälle att, där så anses önskligt, handlägga även de rent kyrkliga ärendena genom fullmäktige. :l! * *

Slutligen hava de sakkunniga ansett sig böra taga ställning till de syn-Åtgärdwtme” punkter. som vid 1919 års riksdag framfördes i hrr Leanders och Jeppsons ovan mera enhet/ig (sid. 169) berörda motion i den del av densamma, där förslag framställdes om en ÖUdQGfs'fe' fullständig sammanslagning av den borgerliga och den kyrkliga kommunen. har:/rim”???

Sistnämnda förslag har, såsom framgår av ovanstående, icke kunnat för- ' ordas av de sakkunnige. Men detta utesluter ej, att de—synpunkter rörande vik- ten av en större enhetlighet i den borgerliga och den kyrkliga kommunens bud— getbehandling, som av motionärerna framförts, förtjäna stort beaktande. .

I detta aVSeende åberopa sig de båda motionärerna på vad den ene av dem, hr Leander, redan vid A-riksdagen 1914 i en motion i samma syfte anfört.

Han yttrar: —

»Sedan rätten för kyrkostämma att upptaga lån numera gjorts beroende av Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse, föreiinnes viss garanti för, att inga utgifter, för vilka lånevägen måste anlitas, skola ”kunna genomdrivas, där icke utgifternas behövlighet kan påvisas. Såsom en oformlighet kvarstår i allt fall, att bestyret med ett samhälles bud- get skulle handhavas av två representationer, vilka icke äga någon beröring med varandra utan var för sig besluta om utskylder, som därför icke bliva avvägda med hänsyn till behoven, å ena sidan, eller, å den andra, den slutsumma, skatten i sin helhet belöper sig till.»

1919 års konstitutionsutskott biträdde icke det förslag till lösning av här berörda svårigheter, som av hrr Leander och Jeppson blivit väckt. Såsom förut omtalats (sid. 169—170), hemställde utskottet om en riksdagsskrivelse med an- hållan om utredning, huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägen— heter. jämväl i vad de avsåge kyrkliga ändamål måtte kunna handläggas av den myndighet, som ägde besluta om den borgerliga kommunens ekonomiska ange— lägenheter. I motiveringen till detta utskottets uttalande framhöllos även olägen4 heterna av den bristande enhetligheten i den borgerliga och kyrkliga kommunens budgetbehandling. I detta hänseende yttrar utskottet-, bland annat: »Att den nu» varande lagstiftningen på ifrågavarande område icke är tillfredsställande är uppen- bart. Enär ofta deltagandet i kyrkostämmorna, jcke minst vad det gäller stä- derna, visar sig vara ganska ringa, särskilt vid behnndlingen av rent kyrkliga frågor, kan kyrkostämman icke alltid betraktas som representativ för den kom— munala majoritetens vilja. Faran för att ofta betydande poster av den kommu— nala budgeten beslutas, bakom vilka endast s_tår'en minoritet av kommunalmed4 lemmarna, ligger därför ”tydligen nära till hands. _I sin _tur är detta förhållande ägnat att i väsentlig grad öka de svårigheter att avväga kommunens utgifter med hänsyn till kommunmedlemmarnes skatteförmåga, som. redan den f_ör'efinti liga d_ualismen mellan borgerlig och kyrklig kommun åstadkommer»

, _ id den behandling av förevarande spörsmål,,som,anbefallts genom (Kungl. Maj:ts brev den 23 [maj 1919 (se sid. 170) hava de sakkunnige, för åstadkom- mande av en så tillfredsställande anordning härutinnan, som med hänsyn till föreliggande förhållanden är möjlig, föreslagit en viss gemensamhet mellanden kyrkliga och den borgerliga kommunen vid budgetsärendens behandling. för vilket förslag'i den —,spec_iella motiveringen närmare redogöres (se _sid. 210, 233, 261 och 269). Visserligen medför skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen redan i och för sig en mycket väsentlig koncentration i budget—

*._behandlingen,,alldenstugd ,utgifterna för folkskoleväsendet", såsom av ovanstående tablåer framgår, utgöra icke mindre än:;emkring;_7&, % av; alla utgifter, som, för närvarande beslutas å kyrkostämma. Men otvivelaktigt—.Ekan ändock, ett,-behoy,

"' :*komma att förefinnas- av en än närmare gemensamhet i budgetsväsendet; och ' säkerligen skall vad de sakkunniga härutinnan föreslå visasig tillräckligtverk—

samt för— att åstadkomma vad härutinnan rimligen, kan'begäras.

* Rörande de närmare _aznordniiigarna vid dei det,för,_egående omförmälda särskilda reformförslagens genomförande samt angående övriga i— samband med utredningen behandladefrågor hänvisas till ,den följande speciella motiveringen..

A. Tablå över Iandskommunernas utgifter år 1917 " — sammandrag länsvis —— ' '

Utgifter beslutade å kyrkostämma

4

ll Utgifter be-

L ä n slutade å S 11 m m 3 För kyrkliga För folkskolan För andra kommunal- ändamål ändamål ; stamma l Stockholms..................... 710 245 1930 475 14 844 , 2499 749 5 155 314 Uppsala 483375 950 754 7154 l 859 050 2310 344 Södermanlands 485 217 1357 429 7 992 1481 205 3 332 843 Östergötlands 753 259 1 750 258 37 098 2 555 571 ' 5 107 285 Jönköpings . 523 290 1245 559 5 599 1 550 907 3 425 455 Kronobergs 408 938 1275 558 7 466 1 416 506 3 108 458 Kalmar 594 254 1 497 588 12 391 2044 218 4 148 451 Gottlands 173 457 458 954 1 727 1 407 537 1041 595 Blekinge 177581 809 052 9014 * 1 153 359 2149 005 Kristianstads 752 783 2 225 553 32 018 2 223 222 5 233 575, Malmöhus . 1 248 598 3 375 533 12151 3 488 251 , 8124 543 Hallands........................ 555157 1010 292 10 339 "1203 050 2 779 848" Göteborgs och Bohus ...... 554 352 1 575 433 22 445 2 709 858 4 973 099 Älvsborgs 585 231 1 807 085 12551 2 415 955 4 921 933 Skaraborgs 705 311 1340 070 8871 1510 015 3555 257 Värmlands 712 826 2 231561 14 383 3 040 079 5 999449 Orebro 548 957 1 742 444 13 147 2017 391 4321949 Västmanlands.................. 512 842 1 403 204 8 341 1303 802 "3 228 189 Kopparbergs 955151 2 547 359 18 333 3 534 703 7 155 555 Gävleborgs 587433 2142 211 22 444 2 519 581 5 371759 Västernorrlands 759 980 2 341429 31085 2 929 270 ' 5 071 755 Jämtlands 314 327 1 153 087 17 985 1 287058 2 772 _457 Västerbottens 397100 1 375 241 12154 1 337 319 3,121824 Norrbottens..................... 355 790 i 2272 349 33 402 ' 2 508 512" '5'1'8'i 053" Summa 14 190 505 40 029 699 373 046 48 108 989

. 157.534

186 B. Relativa beloppen av Iandskommunernas utgifter år'1917 _ sammandrag länsvis — . . l Utgifter beslutade av kyrkostämma 1 procent av samt- l Dito

I. 5 ” liga av kyrkost. och kommunalst. beslutade utgifter la beträffande

För kyrkliga Övriga ända- " kommunal—

a 11 d 5 m ål Folkskolan mål Summa L stumma

Stockholms..................... 13'8 37'4 O's 51'5 l 48'5 Uppsala 20'9 41'2 0':: om l 37'5 Södermanlands 1415 40? 0'3 55'0 441 Östergötlands 14'7 345 07 499 ; 50'1 Jönköpings ]8'2 36'4 0'1 64'7 l 45'3 Kronobergs 13'2 41'0 0'2 54'4 ? 45'6 Kalmar 14'3 36'1 0'3 50'7 ' 49'3 Gottlands 16'6 44'1 0'3 60'9 ' 39'1 Blekinge........................ 83 3713 0'4 46'3 . 53'7 Kristianstads 14'4 42'5 0'5 57'5 ? 42'5 Malmöhus 154 415 0-2 574 f 429 Hallands 20 0 36'3 0'4 56'7 43'3 Göteborgs och Bohus ...... 11'3 33"? 05 465 ' 54'5 Älvsborgs 13'9 36'7 0'3 50'9 ' 49'1 ' Skaraborgs 19'3 300 02 66'1 43'0 Värmlands 119 37"). 02 495 50'7 Orebro 127 403 . 0-9 533 45'7 Västmanlands.................. _ 15'9 43'5 0'2 69'0 % 40'4 Kopparbergs 13'4 37'0 02 505 ' 49'4 Gävleborgs ..................... 12'8 39'9 0'4 53'1 l 46.9 Västernorrlands ............... 12'7 38'5 05 61'8 ' l 48'2 Jämtlands 11'3 41'6 0'7 53'6 46'4 Västerbottens 12'7 441 04 572 " 42'8 Norrbotten's..................... 'N 439 05 515 l 48'4 Mcdeltal 135 397) 0-4 534 l 45-41

C. Relativa beloppen av landskommunernas utgifter år19l7 under förutsättning att skolärendena fråntagits den kyrk— liga och lämnats åt den borgerliga kommunen:

L l'l ]]

Utgifter beslutade av kyrko- stämma. i procent av samt- liga av kyrkost. och kommu- nalst. beslutade utgifter

Dito beträffande kommunalstämma

Stockholms Uppsala .............................. Södermanlands Östergötlands........................ Jönköpings...................... ... Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge.............................. Kristianstads........................ Malmöhus .. Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs........................... Värmlands........................... Örebro

Västmanlands

Kopparbergs Gävleborgs ........................... Västernorrlands..................... Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Medeltal

51'5 — 37'4 =14'1 62'4 —— 41'2 = 21": 65'6 — 40'7 =14'9 49'9 — 34'5 = 15'4 54'7 — 36'4 = 183 54'4 — 41'0 = 13'4 507 — 36'1 : 14'o 60'9 — 441 = 16's 46'3 —— 37'6 : 8'7

.37'5 _ 4213 = 15'0 57'1— 415 = 15'6 56'7 —— 36'3 = 204 4515 — 33'7 = 11'8 50'9 — 36'7 = 141» 56'1 — 36'6 = 19'5 49'5 — 37'2 = 12'1 53'8 — 40'3 = 13'0 591; — 43'5 = 16'1 50'6 — 37'0 = 13'6 53'1— 39'n=13'2 51'8 -— 38'0 = 13'2 53'6 —— 41'6 = 12'0 57.2 —— 44'1 = 13'1 51'6 — 43"?! = 7.7

53'2 — 390 = 142

48'5 + 37'4 : 85'9 371: + 41'2 : 78'6 44'4 + 40'7 = 85'1 501 + 34'5 = 8411 453 + 364 : 81'7 450 + 41'0 = 80'6 493 + 36'1 = 85'4 39'1 + 441 = 83'2 53'7 + 37'6 = 91'3 425 + 425 = 8511 421: + 41'5 : 84'4 43'3 + 36'3 : 79'6 54'5 + 33'7 = 88'2 491 + 36"? : 85'8 43'9 + 36'6 = 80'5 507 + 37'2 = 87'9 . 467 + 407; : 87'0 404 + 43'5 = 83'9 49'4 + 37'0 : 86'4 46'9 + 399 = 86'3 38'2 + 38 G = 86'8 46'4 + 4113 : 88'0 42'5 + 441 = 86'9 48'4 + 43'9 = 92'3 46'8 + 39'0 = 85'8

_)

i _ . . x..

Speciell motiver—ing.

]) Lag om församlingsstyrelse.

1. Allmänna stadganden.

Den omgestaltniug av den lokala kyrkliga självstyrelsen, som av de sak- Inledning.

kunniga föreslås, medför lagändring i två huvudsakliga” riktningar: dels böra ur förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd borttagas alla stad- ganden rörande folkskoleväsendet och därmed sammanhängande ämnen för att i stället överföras till de lagar, genom vilka den borgerliga kommunens-' själv- styrelse regleras, dels böra bland stadgandena rörande den kyrkliga kommunens självstyrelse "upptagas fakultativa bestämmelser angående representativt styrelse- sätt genom införande av kyrkofullmäktige

De reformförslag, om vilka de sakkunnige enat sig, äro ur saklig synpunkt Omrediggriny av ingripande natur. Ej mindre omfattande är den formella omredigering av?" %* tlf”??? de på dessa områden nu gällande lagar som de berörda ändringarna måsteel'llgroåf'låå, medföra. [nder förutsättning, att desamma skulle inpassas inom ramen av ' den” nuvarande förordningen av den 21 mars 1862 rörande kyrkostämma samt kyrkoråd" och skolråd, skulle redan den föreslagna överflyttningen av folkskole- väsendet till den borgerliga kommunens kompetensområde nödvändiggöra vä sentliga ändringar i åtminstone tjugotvå av sagda förordnings fyrtiofyra para-- gra'zfei En vittgående omredigering skulle sålunda vara erforderlig i de nu- varande åä 1 och 2, vilka uppdraga gränslinjerna för kyrkostämmas verksam- hetsfält. Jämväl % 8, som bland annat omtalar vad som i visst hänsoende är att iakttaga, om församlingar, tillhörande olika pastorat,» eller om delar av sådana församlingar äro förenade till ett skoldistrikt, bleve i behov av" revision. Sam- malunda är förhållandet med l:a punkten i & 9, där det talas om särskild kyrkostämma för bestämmande av utgifts— och inkofnsstat för kyrka och skola, för församlingsbibliotek samt fö1 uppfostian åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Jämväl tredje punkten av samma paragraf skulle kräva en förändring, enär där givas regler om skolrådsledamots behörighet att Väljas till eller deltaga i val av revisor. Bestämmelsen i % 10, att kyrkostämma skall hållas på Skolrådets äskande kunde självfallet icke kvarstå, ej heller bestäm melsen l % 11 om beredning genom samma råd av vissa ärenden före deras företagande till avgörande på kyrkostämma. Förpliktelseu enligt % 19 för kyrko- stämmans ordförande att tillställa skolrådet utdrag ur stämmans protokoll för- lorar vid den nya anordning de sakkunniga föreslå allt berättigande och borde därför utgå. De mest i ögonen fallande förändringarna komme emellertid att inträda i Ökyrkostämmoförordningens andra kapitel, som handlar om kyrko- och

Den nya för. r'uttmngens "(| in 71 .

Försam- lingslagens uppställning.

skolråd. I var och en av %% 21 t. o. m. 27 och 30 t. 0. m. 33 skulle ett syn- nerligen omfattande omredigeringsarbete bliva oundgängligt. Detsamma gäller om % 36 med dess åläggande för skolrådet att årligen uppgöra vissa. inkomst- och utgiftsförslag samt om 5 38, vilken stadgar förpliktelse för skolrådet att delgiva kommunalnämnd, vad kyrkostämma till uttaxering beslutat. Orörd kunde icke heller & 39 få förbliva, som talar om skolrådens räkenskaper och revisionen av dem, och slutligen måste också 5 42 omredigeras, vilken reglerar formerna för talan mot skolråds beslut.

Till allt detta kommer å ena sidan att åtskilligt i kyrkostämmoförordningens återstående paragrafer behövde förändras med hänsyn till den reform de sak— kunniga föreslå i fråga om ordförandeskapet å kyrkostämma m. m. samt å andra sidan att en hel rad nya paragrafer måste tillkomma för införandeti lagen av bestämmelserna rörande den föreslagna kyrkofullmäktigeinstitutionen.

Vid sådant förhållande och då de föreslagna förändringarna äro av så. be- tydande omfång och tillika så väsentligt förändra kyrkostämmoförordningens innehåll ej mindre än dess formella disposition, har det synts de sakkunniga riktigast och lämpligast, att en helt ny författning uppgjordes att träda i den nu gällande kyrkostämmoförordningens ställe. Endast på den vägen har ifråga om uppställningen och utformningen av den nya. författningen den frihet kunnat vinnas, som vid det föreslagna nya boskiftet mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen varit av behovet påkallad.

Även ifråga om författningens benämning hava de sakkunniga före- slagit en förändring. Då nämligen kyrkostämman icke längre skulle uteslutande bliva organet för kyrkoförsamlingens beslutanderätt, utan denna kunna. uppdragas åt fullmäktige, har den nya författningen ansetts höra, i analogi med förord- ningarna om »kommunalstyrelse» på landet och i stad, betecknas såsom hand- lande om »församlingsstyrelse».

Den nuvarande kyrkostämmoförordningen är den 21 mars 1862 utfärdad av Kungl. Maj:t i administrativ väg, om ock efter Rikets ständers hörande. Genom den vid riksdagen 1865—66 vidtagna förändringen i 57 % regeringsfor- men blev emellertid fastslaget, att kommunallagarna, till vilka jämväl kyrko- stämmoförordningen är att räkna, skola av konungen och riksdagen gemen- samt stiftas. Med hänsyn härtill och till innehållet i den nya författning till reglering av den kyrkliga självstyrelsen, som de sakkunniga uppgjort, har före- slagits, att denna nya författning skall benämnas »Lag om församlingsstyrelse».

I fråga om uppställningen av lagen om församlingsstyrelse hava de sak- kunniga föreslagit en viss avvikelse från nu gällande kyrkostämmoförord- ning. Denna senare börjar omedelbart med en avdelning >Om kyrkostäm- ma». I de bägge motsvarande förordningar, som reglera den kommunala självstyrelsen på landet och i stad, föregås däremot bestämmelserna om kommu— nalstämma och om allmän rådstuga av en särskild avdelning, innehållande vissa »allmänna stadganden». En sådan anordning är där uppenbarligen be- tingad av den inom den borgerliga kommunen redan nu förefintliga möjligheten till utövning av den kommunala beslutanderätten antingen i stämma eller genom

fullmäktige; de i omförmälda »allmänna stadganden» givna bestämmelserna äro nämligen för bägge fallen gemensamma. På samma sätt bliva inom den kyrk- liga kommunen vissa grundläggande bestämmelser gemensamma, om skilda anordningar rörande självstyrelsens utövning även där införas. Det har där- för ansetts lämpligt, att den nya författning, som skall reglera den kyrkliga självstyrelsen, inledes med en särskild avdelning, innehållande sådana »allmänna stadganden » .

5 1. Vid avfattningen av första stycket i förevarande paragraf ha de sakkun- 5 '- niga sökt dels att finna ett kort och exakt uttryck för innehållet i och be- skaffenheten av den uppgift. som tillkommer församlingen, dels att i formellt avseende framhäva den självständighet och självstyrelserätt, som därvid böra tillkomma densamma.

I förstnämnda avseende uttalas, att det är de för församlingens medlemmar lf'örsamlin- gemensamma kyrkliga angelägenheterna, som äro föremål för dess Vård. I och 9843 "RPM? med skolärendenas fullständiga överförande till den borgerliga kommunen, för "Ziggy???” vilken åtgärd skäl angivits i den allmänna motiveringen, har nämligen försam- ” g ' lingen att koncentrera sig på det religiösa och kyrkliga verksamhetsfältet. Orden äro valda närmast i analogi med orden i 5 1 av förordningen om kommunal- styrelse på landet rörande den borgerliga kommunens gemensamma angelägen- heter. Om vad som enligt församlingslagen skall förstås med kyrkliga ange- lägenheter handlar närmare % 2.

I fråga åter om formerna för självstyrelserättens utövning ha de sakkun- självstyrel- niga utgått från att kyrkoherdens självskrivenhet såsom ordförande i den be- sms farm?"- slutande korporationen skulle upphöra. I motsats till ä 1 i nu gällande kyrko- stämmoförordning, som säger, att >>varje kyrkoförsamling äger att . . . i kyrko— stämma med kyrkoherden sammanträda till överläggning och beslut», ha de sak- kunniga velat framhäva, att församlingen hädanefter utan en sådan självskriven- het skall äga att vårda sina kyrkliga angelägenheter.

De sakkunniga hava icke förbisett. att prästerskapets hittillsvarande ställning inom den lokala församlingsstyrelsen historiskt sett kan sägas grunda sig på det i prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, & 23 förekommande stadgandet, att prästerskapet skall »hava makt att hålla allmänneliga sockenstämmor» med skyldighet för socknemännen att därvid komma tillstädes för gemensamma råd— slag och beslut, och att det i följd därav möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke för en förändring härutinnan erfordras kyrkomötets samtycke. Men då nämnda stadgande numera är ersatt med förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och sålunda överfört till det lagstift— ningsområde, som regleras av de allmänna kommunallagarna, vilka stiftas av konung och riksdag utan kyrkomötets medverkan, lärer något godkännande av förändringen från kyrkomötets sida icke vara behövlig.

% 1_ Det; torde” vara otvivelaktigt, att församlingens fria valrätt ifråga om ord- ,,,.(lj=ö,.a,,(le_ förandeskapet i kyrkostämma och kyrkofullmäktige påfordras av _det åskådninge- skapi sätt, som på författnmgsllvets övriga områden faktiskt brutit igenom.. .Detta stämma och utesluter givetvis på intet sätt, att en församling själv, på eget initiativ, till c?,/läg"? kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges ordförande väljer sin kyrkoherde. Tvärt- ”' om torde det kunna förutsättas, att ett sådant val ofta, ja, kanske i regel, kom- mer att äga rum. Den ställning, som hans ämbete skänker, den erfarenhet om församlingen hans själavårdande verksamhet bereder honom, de förbindelser med dess olika kretsar, som han härunder knyter, allt detta torde förläna honom stort förtroende även i de frågor, som falla under kyrkostämmans eller kyrko— fullmäktiges omprövning och avgörande, och väl motivera hans val, däresthan i övrigt lämpar sig för befattningen. , , . - ,

Förhållandet Att den kyrkliga självstyrelsen icke kan omfatta ärenden, vilka det enligt fill-hafentlig gällande författningar tillkommer offentlig ämbetsmyndighet, såsom t. ex. kyrko- ”åxå??” herde, kontraktsprost, visitator, synerätt m. fl., att handhava, är självfallet och ' " " har, för vinnande av överensstämmelse med motsvarande stadganden i förord— ningarna om kommunalstyrelsepå landet och i stad, i förslaget uttryckligen ut— talats genom införande av de ur nämnda författningar hämtade orden »sävitt icke, enligt gällande författningar, det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att

dem hand—hava». v »

Ang. kyrkliga Innehållet i g 1, andra stycket, torde kräva en något utförligare motivering. Smnfälliq- Någon motsvarande bestämmelseiförefinnes icke i nu gällande kyrkostämmo— l'ete'"' förordning. Den” innehåller allenast i % "21, punkt 3, att inom Samma pastorat

eller stad Hera församlingar må kunna förena sig om gemensamt—kyrkoråd. Därvid förutsättes, att de särskilda församlingarna i övrigt bibehålla sin själv- ständiga karaktär och sina särskilda beslutande organ. _!

Jönköpings . Emellertid har faktiskt i vissa fall en ännu [närmare förening av skilda Staflem'sam församlingar kommit att äga rum. Så är bland annat förhållandeti Jönköping, IDVaI'. .. - ' .. ' — .. - . *” dar ,v1sser11gen tre forsamhngar finnas men där dessa 1 verkhgheten samman-

smält till en enda kyrklig primärkommun med icke blott gemensamt kyrkoråd

utan även gemensam kyrkostämma. '

Gävle stads . 'Även på andra håll hava former av vittgående gemenskap mellan olika ”"'”"lhngar- församlingar utkristalliserat sig. Sålunda hava Staffans och Heliga Trefaldig— hets församlingar i Gävle 'i samband med ny lönereglerings införande för prästerskapet därstädes av Kungl. Maj:t förklarats skola iekonomiskt hänseende utgöra en enhet. De närmare bestämmelserna härutinnnan innehållas i ett av församlingarna år 1916 antaget »Reglemente angående Gävle stads församlingars gemensammaangelägenheter» av följande innehåll: . ' . . '

Om gemensamnm kyrkostr'imman och föremule kyrkorådet. ' s" 1. ' . Gävle stads församlingar utgöra i ekonomiskt hänseende en enhet, såsom följd varav församlingarnas alla fastigheter, inventarier, fonder "och övriga tillhörigheter stå under gemensam förvaltning.

Alla avgifter, vilka för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inilyta, skola ingå till en för församlingarna gemensam kyrkokassa, som ock bestrider alla utgifter för församlingarna.

Kostnaderna för den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobe— lji'mingens avlönands gäldas av stadens avgiftspliktiga invånare samfällt.

& 2.

Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt detta reglemente behand- las frågor om

1) kyrkomedels användande samt kyrkoräkenskapernas granskning; 2) hushållning med och vård om församlingarnas kyrkliga egendom; 3) byggnad och underhåll av kyrkor med vad därtill hörer, församlingshus, som l'i'n'smnlingarna äga eller som äro till församlingarna upplåtna mot nndcrhållsskyldighet, prästboställen och församlingarnas övriga fastigheter;

i) anskaffning och underhåll av inventarier; 5) bestämmande av avgifter till kyrkor jämte dithörande anstalter ävensom fast- ställande av utgifts- och inkomststat för församlingarna:

ö) ordnande och fördelning av begravningsplatser samt avgifter för dem ävensom kostnader för begravningsplatsers och kyrkoplaners nyanläggning, vård och ans;

7) avgifter för begagnande av kyrkklockor eller annan kyrklig egendom; 8) överenskommelser rörande prästerskaps och kyrkobetjäniugs löneförmåner; 9) val av ombud vid laga syner och ekonomiska besiktningar å boställen.

l4'örsamlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas å gemensam kyrka— stil/mna under ordförandeskap av den bland stadens kyrkoherdar, som domkapitlet där- till förordnar.

% fi.

li'örsamlingarnas förenar/c kyrkoråd, som utgöres av bägge församlingarnas kyrkoråd under ordförandeskap av ordföranden i gemensamma kyrkostämman, är gemensamma kyrkostämmans förvaltande, förberedande och verkställande myndighet. Förenade kyrko— rådet åligger särskilt

1) att förbereda alla ärenden. som skola föreläggas gemensamma kyrkostämman till avgörande;

2) att avgiva utlåtanden, som av gemensamma kyrkostämman infordras; 3) att ombesörja' verkställighet av gemensamma kyrkoslämmans beslut i alla du fall, där ej sådan verkställighet åt annan uppdrages;

4) att förvalta församlingarnas fastigheter, fonder och övriga tillhörigheter; 5) att förvalta och till vederbörlig myndighet redovisa för de medel, som enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning utdebiteras;

6) att granska inkommande förslag om utgifter för de särskilda församlingarna; 7) att årligen före den 10 oktober uppgöra förslag till det kommande årets utgifter (mh inkomster för församlingarna;

8) att till gemensamma kyrkostämman i övrigt göra de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla. '

tlf- _.-

Norrköpings- stadsförsam- lingar.

194. g 5.

Vid de kyrkostämmor, som inom de särskilda församlingarna förekomma, mä i de ärenden, som i % 2 omförmälas, inga andra beslut fattas, än som avse framställningar till den gemensamma kyrkostämman eller det förenade kyrkorådet.

% 6. Det förenade kyrkorådet skall inom sig årligen utse en ekonominänmcl, bestående av två personer från vardera församlingens kyrkoråd, med åliggande att förbereda ärenden av ekonomisk natur, såsom angelägenheter rörande nybyggnader, reparationer, inköp av inventarier, bränsle m. ni.; en kyrkogårdsm'imml av 2 ledamöter från vardera församlingens kyrkoråd för be- handling av ärenden rörande begravningsplatser och kyrkoplaner. För dessa nämnder gälla till efterrättelse de instruktioner, som av förenade kyrko— rådet utfärdas. 5 7. Till biträde vid förvaltningen och för göromålens obehindrade gång antager förenade kyrkorådet en kyrkosyssloman, en sekreterare och en raktmästare, vilka hava att ställa sig till efterrättelse de instruktioner, som för befattningarna av förenade kyrkorådet utfärdas.

58.

Alla utbetalningar för den gemensamma kyrkokassans räkning verkställas av kyrko- sysslomannen efter fasställd stat eller särskild anordning av förenade kyrkorådet. Kyrko- kassans kontanta medel skola för kassans räkning i bank insättas och uttagningar ske i mån av behov medels anvisningar, ställda till kyrkosysslomannen och underskrivna av den bland förenade kyrkorådets ledamöter, som kyrkorådet utser till kassaförvaltare.

se.

Ändringar i detta reglemente ske efter samstämmiga beslut av de olika försam— lingarnas kyrkostämmor.

Beträffande Norrköpings stad har sedan gammalt en viss ekonomisk ge- mensamhet ägt rum emellan stadens olika församlingar. Denna gemensamhet har, i samband med ny lönereglering för prästerskapet i församlingarna, ytter- ligare befästats och reglerats genom Kungl. Maj:ts den 21 oktober 1921 utfär- dade nådiga »Stadga om gemensam kyrkostämma och kyrkonämnd för Norr- köpings församlingar», vilken är av följande innehåll: *

I, Om. gemensam kyrkostämma.

% 1. Norrköpings stadssamhälle fördelas i kyrkligt hänseende uti särskilda territorialför- samlingar, vilka för närvarande äro fem, nämligen S:t Olai församling, Hedvigs försam— ling, Norra församlingen, Ostra Eneby församling och S:t Johannes församling. Varje

församlingsmedlem, som är skyldig att vara kyrkoskriven i någon av stadens församlingar, skall tillhöra den församling, inom vars område han är boende. Ändring i församlingar— nas nuvarande gränser fastställas av Konungen.

sz.

De territoriella församlingarna, som i övrigt äro av varandra helt och hållet obe— roende, äro i ekonomiskt hänseende att betrakta såsom en enda församling, så att till en gemensam kassa ingå församlingarnas tillhörigheter samt alla för kyrkoväsendets behov utdebiterade eller eljest inflytande avgifter, varjämte kostnaden för hela den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets orh kyrkobetjäningens avlönande blir en hela sam- hällets gemensamma angelägenhet.

53.

De uti ;” 2 omförmälda ärendena, samt alla övriga till kyrkostämma hörande frågor, som äro av gemensam natur eller som röra beskattning, behandlas på gemensam kyrko— stämma, (lärvid alla församlingarnas ledamöter äro lika berättigade till talan och rösträtt efter de grunder, allmänna författningar bestämma. Vid de enskilda stämmor, som inom någon av territorialförsamlingarna kunna förekomma, må ärenden, som röra beskattning, icke föredragas eller beslut därom fattas. Enskild församlings kyrkostämma för besluts fattande om föregående årets räkenskaper och förvaltning bör hållas senast den 20 maj.

5 —l-.

Församlingarnas gemensamma medel och egendom förvaltas av en kyrkonämnd, vilken tillika avgiver betänkanden i frågor, som angå de kyrkliga angelägenheterna, och verkställer de beslut, som på gemensam kyrkostämma blivit fattade och till nämndens åtgärd överlämnas. Till ledamöter i nämnden utser varje församling inom sig två på kyrkostämma röstberättigade personer. Ledamot av nämnden är även den församlings pastor, vilken enligt nästföljande paragraf är nämndens ordförande.

% 0. Ordförande vid gemensam kyrkostämma och i kyrkonämnden är den av stadens

pastorer, som domkapitlet i Linköping därtill förordnar. Domkapitlet förordnar även suppleant för ordföranden vid gemensam kyrkostämma.

'll. Om kyrkomimmlen.

ä 6.

[Norrköpings stad skall finnas en för stadens territorialförsamlingar gemensam kyrkonämnd, vilken det åligger att förvalta församlingarnas medel, granska inkommande förslag om utgifter för de särskilda församlingarna, uppgöra förslag till det kommande årets inkomster och utgifter för kyrkliga ändamål samt i allmänhet besörja kyrkornas och församlingarnas ekonomiska angelägenheter. Kyrkonämnden åligger ock att avgiva betänkanden i sådana kyrkliga frågor, som ifrån myndigheter, korporationer eller enskilda personer hänskjutas till avgörande å gemensam kyrkostämma och äro av beskaffenhet

ål

att erfordra förberedande granskning och utredning. varförutom ock kyrkonämnden, verk- ställer de beslut, som icke överlämnas åt vissa därtill utsedda personer för verkställighet.

% 7.

Kyrkonämndens ledamöter skola utgöras av, förutom den av domkapitlet förordnade ordföranden, tio på kyrkostämma röstberättigade och av densamma valda personer. Valen förrättas på de territoriella församlingarnas enskilda stämmor och så, att vardera försam- lingen utser två ledamöter. Ledamöterna väljas för fyra års tid. Utom de ordinarie ledamöterna väljes en suppleant för vardera församlingen. Vice ordföranden för det löpande året väljes av nämndens ledamöter vid första sammanträdet varje år.

se.

Kyrkonämnden sammanträder på ordförandens kallelse så ofta han finner det nödigt, eller då minst tre ledamöter sådant begära för visst ärende. Ej må något ärende till avgörande företagas, därest icke minst sex ledamöter, ordföranden inberäknad, äro när— varande. Äro vid besluts fattande meningarna lika delade, gälle den mening, ordföran- den biträder.

se.

Kyrkonämnden utser en sekreterare, som även vid gemensam kyrkostämma törer protokollet, samt för varje år en räkenskapsförare, som tillika år kassaförvaltare. Övriga göromål fördelas efter nämndens eget omprövande. För omhänder havande medel ansvara nämndens ledamöter gemensamt. dock att för den egentliga kassarörelsen kassaförvaltaren är ensam ansvarig. Ansvarigheten fortfar till dess förvaltningen blivit antingen av gemen- samma kyrkostämman eller, om klander anställes, av vederbörande domstol godkänd. Räkenskapsföraren åligger att föra fullständiga räkenskaper över kyrkornas tillhörigheter samt den gemensamma kyrkokassans inkomster och utgifter. Räkenskaperna, som av— slutas med kalenderår, skola vara till de av kyrkostämman valda revisorerna avlämnade senast den 1 april påföljande år, och skall revisorernas berättelse vara avlämnad före utgången av samma månad.

% 10.

De särskilda kyrkoråden skola årligen var för sin församling upprätta motiverade förslag om utgifter och inkomster för följande året, och skola dessa förslag avlämnas till kyrkonämnden före utgången av september månad. Sedan kyrkonämnden granskat dessa förslag, upprättar nämnden det i år 6 omförmälda förslag till kyrkoförvaltningens inkomst- och utgiftsstat för det följande året så tidigt, att förslaget kan till den gemensamma kyrko- stämmans ordförande överlämnas senast den 15 oktober varje år.

g— 11.

Församlingarnas på taxering beroende inkomster skola ingå direkt till drätselkam— maren i Norrköping i sammanhang med övriga stadsskatter, och åligger det kyrkonämn—

den att årligen från drätselkammaren infordra och granska den summariska redogörelsen för dessa inkomster. ; 12.

liyrkonämnden äger hos drätselkammaren lyfta nödiga medel till bestridande av de Ull kyrkoförvaltningens stat upptagna utgifter mot anvisningar, undertecknade av ordföran- den och kassaförvaltaren.

% 133.

Tillfälliga inkomster vid de särskilda kyrkorna uppbäras av varje församlings kyrko— råd, som därför årligen redovisar.

l—i'.

CI].

Har kyrkonämnden av den gemensamma kyrkostämman fått sig uppdraget att verk- ställa beslut om reparation av eller om inventariers anskaffande till någon av de sär— skilda kyrkorna eller annan av församlingarna disponerad egendom, pröve nämnden lämp- ligaste sättet för åtgärdens verkställande och må därefter kunna överlämna åt den respek- tive församlingens kyrkoråd att utföra uppdraget.

Järnväl för Malmö stad förelinnas bestämmelser angående en kyrklig gemen- skap. Genom kungl. brevet av den 18 april 1878 föreskrevs sålunda, att staden skulle indelas uti tre territoriella församlingar vardera med kyrkoherde och kommi- nister samt särskild kyrka men med gemensam kyrklig ekonomi. Beslutande organ är den gemensamma kyrkostämman, och hithörande medel ingå uti en för försam— lingarna gemensam kassa. I samband med Kungl. Maj:ts den 13 okt. 1915) ut- färdade bestämmelser rörande Västra Skrevlinge församlings införlivande med Malmö stad stadgades ytterligare bland annat, att samtliga de löneavgifter, som enligt den för Västra Skrevlinge den 23 nov. 1869 fastställda löneregleringen skulle utdebiteras inom sistnämnda församling, skulle ingå. till Malmö stads församlingars gemensamma kassa. vilken det skulle åligga att bestrida avlö— ningeu åt prästerskapet i det nya pastoratet. Vidare bestämdes, att Västra Skrevlinge församlings samtliga tillhörigheter och inkomster av vad slag de vara må skulle tillfalla Malmö stads församlingars gemensamma kassa, som övertoge ansvarsskyldigheten för Västra Skrevlinge församlings samtliga skulder efter vissa avdrag.

Förvaltningen av nämnda kassa hör under det »sammansatta kyrkorådet». Revisorer utses och ansvarsfrihet beviljas av gemensamma kyrkostämman.

Vid sidan av den sålunda anordnade gemensamma kyrkliga ekonomien finnas emellertid fonder tillhörande de enskilda församlingarna. S:t Petri för- samling har sålunda donationer till belopp överstigande 100 000 kronor. Dessa enskilda medel förvaltas av de särskilda kyrkoråden, och den särskilda kyrko- stämman utser beträffande dem revisorer och beslutar om ansvarsfrihet.

äl.

Malmö stads församlingar.

Genom kungligt brev av den 7 nov. 1919 bestämdes, att Örebro pastorat

Örebro stads skulle. utan rubbning i då bestående ekonomiska förhållanden, delas i två föl-samlingar,pastorat, Nicolai och Olaus Petri. Det skulle åligga de blivande pastoraten

Goteborg.

Kyrkoråds- gemenskap.

gemensamt att åt kyrkoherdarna i pastoraten uppföra boställshus ienlighet med föreskrifterna i ecklesiastik boställsordning och med iakttagande av vissa för- hållningsregler. Gemensamma kyrkorådet skulle vidare äga att för pastoratens gemensamma räkning uppbära inom desamma utgående prästlöneavgifter, av vissa angivna löningsjordar inflytande arrendemedel, räntan å expropriations- medel för jord, som varit anslagen prästerskapet i det odelade pastoratet, till kyrkoherden i detta utgående indelningsersättning, övriga till prästerskapeti pastoratet utgående. icke särskilt utdebiterade lönemedel samt ränta 51 vissa möj- ligen uppkommande överskottsmedel å försäljningssumman för vissa delar av den dåvarande kyrkoherdeboställsgården. Dessa avlöningsmedel skulle i första hand användas till gäldande av till prästerskapet i pastoratet utgående löner. ersättningar och dyrtidsunderstöd; vad därutöver för sagda ändamål erfordrades, skulle utdebiteras inom pastoraten. — De nyssberörda överskottsmedlen skulle av gemensamma kyrkorådet tillsvidare under församlingarnas ansvar förvaltas efter samma grunder som för förvaltningen av kyrkokassas medel äro veder- tagna med rätt för pastoraten att under löneregleringsperioden använda viss del av räntan till bestridande av ovan angivna löner, ersättningar och dyr-tidsunder- stöd åt prästerskapet i pastoraten.

Även Göteborgs territoriella församlingar utgöra i ekonomiskt hänseende en enhet, reglerad genom en särskild den 5 maj 1882 utfärdad kungl. förord— ning angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd därstädes, till vilken de sak— kunniga längre fram skola återkomma.

Såsom av det anförda framgår, finns det, trots saknaden av bestämmelser därom i kyrkostämmoförordningen, faktiskt exempel dels på en gemenskap mellan olika församlingar, vilken i realiteten lett fram till en fullständig förvaltningsenhet (Jönköping), dels på en gemenskap, som utan att gå så långt likväl är av mycket omfattande beskaffenhet (Gävle, Norrköping, Malmö, Orebro, Göteborg).

I detta sammanhang har det synts de sakkunniga lämpligt att meddela ett par tablåer, belysande förekomsten av kyrkorådsgemenskap i enlighet med kyrko— stämmoförordningens % 21 mellan församlingar i de fall, som äro för de sak- kunniga kända. Den första tablån här nedan (l) tar sikte uteslutande pa'gemen— samhet i kyrkoråd; den andra (II) avser gemenskap i fråga om sammansatt kyrko- och skolråd.

lf'örsamlingar, vilka är 1918 hade kyrkoråd gemensamt med annan församling.

A. Lan(lsförsamlingar. (l.s'tcv'götlands län: ' Brunneby gemensamt med Klockrike. Kronobergs län : Almhult gemensamt med Stenbrolmlt. Älvsborgs lim.- Tarsled gemensamt med Herrljunga.

Södra Säm » » Gällstad. Bergstena » » Lena, Ullasjö » » Svenljunga,

Skaraborgs län: Bjärka gemensamt. med Härlunda,

Bj ärl)y » » Särestad. Malma » » Hyringa, Vara » » Onum.

li. Stads— och landsförsamlingar: b'toclrltglms [än : ()stortälje ] Västertälje [ Södermanlands län: Torshälla landsf. gemensamt med Torshälla stadsf.

gemensamt med Södertälje,

Jönköpings län:

Gränna landsf. gemensamt med Gränna stadsf. Blekinge län:

Sölvesborgs landsf. gemensamt med Sölvesborgs stadsf.

JlIaZ-möhus [än : Hälsingborgs landsf. gemensamt med Hälsingsborgs stadsf. Göteborgs och Bohus län:

Bäve gemensamt med Uddevalla. ;llvsborgs län : &

Amåls landsf. gemensamt med Amåls stadsf. Skaraborgs län;

Agnetorp gemensamt med Tidaholm. Värmlands län :

Färnebo gemensamt med Filipstad. Kopparbergs län :

Säters landsf. gemensamt med Säters stadsf.

Församlingar-, vilka är 1918 hade sammansatt kyrko- och skolråd gemensamt ' med annan församling. A. Landsförsamlingar :

Södermanlands län: Spelvik gemensamt med Ludgo, Hammarby » » Vallby. Kronobergs län:

Hornaryd gemensamt med Drev,

Dänningelanda » » Vederslöv,

Kvenneberga » Hjortsberga.

]lIalmöhus län:

Skeglinge gemensamt med Borrlunda. Älvsborgs län:

Tunberg gemensamt med Kullings—Skövde,

Skogsbygden » » Nårunga, Bälinge » » Alingsås landsf. och Rödene, Norra Säm » » Skölvene, Ljur » » Nårunga, assa”) » » Omg Varnum » » Tärby, Grovare » > Tänneslanda, Kattunge » » Surteby, Smula » » Norra Åsarp, Hulared » Dalstorp. Möne » » Södra Vånga.

Skaraborgs län: __ Ugglum gemensamt med Ostra Tunhem, Friggeråker » » Torbjörnstorp, Hornborgat Bolum » » Broddetorp, Sätuna | , S:a. K rrketor _, Brunnliem p] ” ' btenstorp, Rådene » » Sjögerstad, IJllmghem » » Edåsa, Ottravad, » >: Dimbo, Eggby » » Istrum. Kareby _

Friel ; » Tun,

Längnum » » Hyringa,

Slödene gemensamt med Sparlösa.

Hällum » » Skärstad, Västerplana » » Medelplana, Kestad » » Osterplana, Sil » » Kin nekleva.

Värmlands län : Säffle gemensamt med By.

Örebrq län: Ansta gemensamt med Längbro.

B. Slads— och landsförsamlingar:

Stockholms län : S:t Olof och S:t Per gemensamt med Sigtuna.

Södermanlands län: Kärnbo gemensamt med Mariefred.

Östergötlands län: S:t Per gemensamt med Vadstena.

Goltlands län: Visby landsf. gemensamt med Visby stadsf. Skaraborgs län.- Falköpings landsf. gemensamt med Falköpings stadsf.

Skara landsf. = » Skara stadsf. Örebro län:

Nora landsf. gemensamt med Nora stadsf. Lindesberg landsf. » » Lindesbergs stadsf.

Kopparbergs län: Hedemora landsf. gemensamt med Hedemora stadsf. Västerbottens län: Bureå gemensamt med Skellefteå stadsf. Norrbottens län.- Haparanda gemensamt med Nedertorneå.

Vid utarbetandet av sina förslag ha de sakkunniga funnit det nödvändigt '.)” sakkun-

att taga hänsyn till de former för gemenskap mellan församlingar, som på ovan "lg” angivet sätt faktiskt kommit till användning. De sakkunniga ha i konsekvens med den utveckling, som ägt rum. ansett sig böra föreslå införandet i lagen av ett nytt institut, »kyrklig samfällighet», avsett att täcka de företeelser, vilka härvidlag kunna vara i behov av reglering. Begreppet »kyrklig samfällighet» uttrycker sålunda en gemenskap, som kan omfatta antingen alla kyrkliga ange- lägenheter eller alla kyrkliga angelägenheter av ekonomisk natur. Någon tvekan

förslagr

ang. kyrklig szunfiil ligln-t.

om vilka kyrkliga angelägenheter, som. skola anses höra till den sistnämnda kategorien, torde i regel icke kunna uppstå. Skulle emellertid behov yppa sig av en närmare precisering härutinnan, torde platsen för en sådan lämpligen vara i det Kungl. Maj:ts förordnande, varigenom i det särskilda fallet den kyrkliga samfälligheten konstitueras (jfr t. ex. % 2 i kungl. stadgan den 21 oktober 1921 om' gemensam kyrkostämma och kyrkonämnd för Norrköpings församlingar å sid. 194—195 här ovan). I lagtexten bör den ifrågavarande gruppen av ärenden endast. på sätt som skett. i allmänna ordalag angivas.

Beträffande det fall. att mellan olika församlingar gemenskap av mindre omfattande art än nu nämnts äger rum, hänvisas till de sakkunnigas yttrande vid & 3 här nedan.

Att uti en sådan gemenskap. som i förevarande mom. avses, icke inbegri- pes förvaltningen av fonder 0. d.. som för enskilda ändamål upprättats och ställts under kyrkoråds inseende torde vara tydligt. De förvaltas enligt därom givna bestämmelser av det särskilda församlingskyrkorådet eller, om sådant icke finnes, av det gemensamma kyrkorådet.

På en samfällighet. sådan som i förevarande paragraf avses. tillämpas samma bestämmelser som för församling. Den kyrkliga samfälligheten är näm- ligen likasom församlingen att anse såsom en kyrklig primärkommun. Blott i undantagsfall hava för den »kyrkliga samfälligheten» erfordrats särskilda, kom— pletterande bestämmelser. En samfällighet av här avsett slag skall, likasom för— samlingen, hava sitt kyrkoråd. som är dess förvaltande organ. Omfattar sam- fälligheten alla kyrkliga ärenden. sä behöves blott detta »gemensamma» kyrkoråd (Jönköping). Omfattar samfälligheten åter blott de ekonomiska angelägenheterna, måste däremot för de övriga, icke gemensamma angelägenheterna varje försam- ling hava sitt särskilda kyrkoräd, vid sidan av det gemensamma (Gävle, Norr— köping o.s.v.). Dessa särskilda kyrkoråd kunna iekonomiskt hänseende komma att till det gemensamma kyrkorådet stå i enahanda förhållande som särskilt till— satta styrelser till ett vanligt församlingskyrkoråd. Jfr % 62 inom. 2 andra stvcket.

Anmärkas bör, att i de fall. då en kyrklig gemenskap av ifrågavarande art faktiskt redan förefinnes, det torde vara lämpligt, att Kungl. Maj:t i samband med församlingslagens utfärdande genom särskilda nådiga brev förklarar de så- lunda förenade församlingarna skola utgöra en »kyrklig samfällighet», varvid tillika bör angivas, huruvida för framtiden denna gemenskap skall omfatta alla ärenden eller blott de ekonomiska.

Att förordnanden. som i paragrafens andra stycke avees. icke böra före- komma ntan församlingens hörande och i regel icke emot deras vilja, torde vara självfallet, men har detta dock av de sakkunniga ansetts lämpligen böra i paragra— fen utsägas; och hava de sakkunniga avfattat bestämmelserna härom inära anslut- ning till det stadgande av liknande art, som förefinnes i lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning den 13 juni 1919 s 3.

& 1.. s 2. .s 2.

I den nuvarande kyrkostämmoförordningen förekommer i & 2 en uppräk- UHF/”mi?!” ning av vad till kyrkostämmans handläggning hörer. Någon sådan uppräkning” 'fylfffff'9'fl'7” förekommer däremot icke i de bägge förordningar, som reglera den borgerliga mm "mm" kommunens självstyrelse. Men då i förevarande fall är fråga omen kommun av mera speciell karaktär, torde en uppräkning av de ärenden, som falla inom området för dennas verksamhet, alltjämt vara av behovet påkallad. [ överens- stämmelse härmed och såsom en närmare förklaring till vad som i & 1 avses med uttrycket >>kyrkliga angelägenheter» har i förevarande paragraf införts en uppräkning av vad med kyrkliga angelägenheter skall förstås. I övrigt hänvisas härutinnan till vad här ovan å sid. 142—144 anförts.

I fråga om grupperingen av de ärenden, vilkas handläggning enligt de sak- Åren—dem? kunnigas förslag skulle tillkomma den kyrkliga kommunen, har i jämförelse med ?”?)Pef'z'fl” " nuvarande kyrkostämmoförordnings % 2 en ändring vidtagits till åstadkommande ”"Hymn” av större äskädlighet och reda. I främsta rummet ha sålunda upptagits de i för- samlingarnas ekonomi djupt ingripande frågorna om byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, om begravningsplats, om prästerskaps och kyrko— betjänings löneförmäner. om boställen för dem samt om hushållning med och vård om kyrkans och församlingens egendom i allmänhet. Därvid har jämväl ansetts lämpligt.- med hänsyn till vad i % 68 stadgas om den myndighet, hos vilken överklagande av beslut bör ske, att de ärenden, rörande vilka klagan sker hos en och samma myndighet, ställas intill varandra.

Beträffande punkt 2 hänvisas till vad de sakkunniga i sin allmänna moti- vering anfört rörande frågan om begravningsplatser.

I punkterna 5 och 7, som motsvara den nuvarande kyrkostämmoförord- ningens 5 2 punkt 5 samt punkt 9, senare delen, har det hittills begagnade ut- trycket »kyrkans egendom». vilket otvivelaktigt avsetts att innefatta även sådan församlingens egendom, som icke är knuten omedelbart till kyrkan, såsom vissa byggnader, kyrkogårdsinventarier, likvagnar o. d., utbytte mot det mera om— fattande uttrycket »kyrkans och församlingens egendom».

Bestämmelserna i denna paragraf äro avfattade i enlighet med motsvarande Ärenden stadganden i förordningen om kommunalstyrelse på landet med tillägg av vissa qgmensaqua nya bestämmelser rörande handläggningen av ärenden, som äro gemensammafog'mflffffor" för två eller flera församlingar. ' "Um"

I % 7 av nuvarande kyrkostämmoförordning förutsättes, att stads- och Zandsfärsamlz'ngar kunna vara i kyrkligt avseende helt eller delvis förenade med varandra, varvid de äga att på kyrkostämma samfällt överlägga och besluta i gemensamma angelägenheter. Och i samma förordning % 11 stadgas, att, om vid kyrkostämma i moderförsamling ärende skall företagas, som annexförsamlings rätt eller skyldighet tillika angår och gemensam överläggning fordrar, kyrkoherden

skall kalla annexförsamlingen till sammanträde med moderförsamlingen, ävensom att, därest i städer, som bestå av fiera församlingar, fråga till avgörande förekom- mer, som alla eller flera av dessa församlingar angår, sådan fråga skall hand- läggas å gemensam kyrkostämma. Vad som i detta avseende av de sakkunniga i paragrafens andra stycke föreslås är sålunda för den kyrkliga kommunen ingen nyhet.

Den gemensamma kyrkostämman är den sedan gammalt brukliga och när- mast till hands liggande formen för handläggningen av ärenden, som äro för flera församlingar gemensamma. Aven i det fall, att Konungen jämlikt förslagets % 1 andra stycket förordnar, att två eller flera församlingar skola utgöra en »kyrklig samfällighet», blir den gemensamma kyrkostämman organet för utövande av samfällighetens beslutanderätt, så framt icke samfälligheten. jämlikt & 20 jämförd med g 1 andra stycket. på sådan gemensam stämma beslutar överlåta sin rätt härutinnan på fullmäktige. Det sist sagda gäller dock endast de i samfällig- heten ingående församlingarna inbördes. Skulle något ärende uppkomma, som berör samfälligheten eller någon däri ingående församling å. ena sidan och en utom samfälligheten stående församling å andra sidan, måste, därest gemensam överläggning erfordras, ärendet upptagas å gemensam kyrkostämma med de så— lunda av frågan berörda församlingarna.

Emellertid torde i många fall den gemensamma kyrkostämman med sina tunga former och beredningen av ärendena genom de olika kyrkoråden bliva en alltför besvärlig apparat för behandlingen av frågor av mera konstant natur, som beröra olika församlingar. Dylika frågor, ofta synnerligen om- fattande och invecklade, kunna, i mån som de nya prästlöneregleringslagarna bliva genomförda, förväntas i allt större antal förekomma. Dessa lagar förut— sätta nämligen, att pastoratet, även där det består av flera olika försam- lingar, framträder såsom den primära enheten i fråga om såväl gäldandet av prästerskapets löner och förvaltningen av därtill anslagna medel som byggande och underhåll av bostäder åt samtliga inom pastoratet anställda ordinarie präst- män. Härigenom uppkommer mellan de olika församlingarna inom ett pastorat en ekonomisk gemenskap, för vilken —— såsom jämväl i de till den i det före- gående (sid. 171—174) omnämnda nådiga remissen den 3 februari 1922 hörande handlingarna med fog anmärkes — tillräckliga gemensamma förvaltningsorgan ännu saknas. Att endast för detta ändamål anlita den i % 1 andra stycket an- visade utvägen att med upphävande av vardera församlingens ekonomiska själv- ständighet jämväl i övrigt låta dem förenas till en »kyrklig samfällighet», torde i många fall, särskilt på landsbygden, möta betänkligheter. De sakkunniga hava därför, under förutsättning att den gemensamma kyrkostämman bibehålles så- som beslutande organ i dessa frågor, genom vad som föreslås i % 41 velat öppna utväg för två eller flera församlingar inom samma pastorat eller stad att kunna, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden för handläggning av ärenden. som. uteslutande avse den egna församlingen, därjämte utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av ärenden av ekonomisk natur, som, på sätt nyss nämnts, äro för församlingarna gemensamma.

Men även en sådan utväg — som ju dock förutsätter bibehållandet av den gemensamma stämman — kan i vissa fall behöva ersättas med en mindre tung och mera effektiv. Vid övervägandet härav hava de sakkunniga stan— nat vid frågan, huruvida icke den nya lagstiftningen om kommunalförbund skulle kunna göras tillämplig även på det kyrkligt—kommunala området. Lagen om kommunalförbund den 13 juni 1919, som medgiver olika kommuner att för handhavande av kommunal förvaltningsuppgift sammansluta sig till kommunal— förbund i viss i nämnda lag stadgad ordning, gäller nämligen endast städer, landskommuner, köpingar, municipalsamhällen, fattigvårdssamhällen, som utgöras av flera kommuner, landstingskommuner, för sammanslutning sinsemellan och med stad, samt skoldistrikt. ' Men otvivelaktigt är, att även för den kyrkliga kommunen ett behov förefinnes att kunna i vissa fall, utan uppgivande av den egna självständigheten, i kommunalförbundets former med annan kyrklig kom- mun förena sig om handhavandet av gemensam förvaltningsangelägenhet. Något principiellt hinder däremot synes icke förelinnas, om blott den begränsning iakt- tages, som redan av kommitterade för utredning av frågan om kommunala ny- bildningar i deras den 12 december 1917 avgivna betänkande antytts, då de uttala (sid. 356). att med hänsyn därtill, att den borgerliga och den kyrkliga kommunens verksamhetsområden äro avsedda att vara bestämt avgränsade från varandra, något behov icke borde kunna förekomma av sammanslutning mellan borgerlig kommu'n och kyrkoförsamlhzg. Ett undantag gjordes visserligen för skolärenden, men då dessa enligt de sakkunnigas förevarande förslag skola över- föras till den borgerliga kommunen, framstår kommitterades nämnda uttalande såsom så mycket mera omotsägligt. .

I enlighet med vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå sådan ändring i lagen om kommunalförbund, att det må. vara tillåtet jämväl för olika församlingar, tillhörande samma eller skilda pastorat, att ingå. sådant förbund, dock med den antydda begränsningen, att »kyrkligt kommunal- förbund» icke mä ingås med borgerlig kommun, utan allenast mellan kyrkliga kommuner inbördes. Rörande de närmare bestämmelserna härom hänvisas till de sakkunnigas förslag till »Lag angående ändrad lydelse av 1, 17 och 33 ååi lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund».

til-* .»

Genom vad de'sakkunniga sålunda i olika hänseenden föreslagit torde jäm— Syaräkungl. väl de spörsmål, som beröras i den kungl. remissen till de sakkunniga av den Mai-"Sfem'sft

23 februari 1922, få anses besvarade. den 3 febr 1922.

Till underlättande av uppfattningen utav de olika förslagen till anordnande Översikt över för skilda behov av formerna för församlingarnas utövning av den dem tillkom- formerna föi' mande självstyrelserätten i kyrkliga angelägenheter, vare sig de angå en för- samling ensam eller två eller flera församlingar gemensamt, hava de sakkunniga ansett sig böra lämna efterföljande sammanfattande

den kyrkliga självstyrelsens

utövning.

(NZ

Q!

Översikt (åå 1, 3 och 41. i Lag om församlingsstyrelse).

I regel är varje församling för sig en självständig kyrkokommun. Beslutanderätten utövas å kyrkostämma eller genom kyrkofullmäktige. 'Beredande och verkställande organ är kyrkorådet. Två eller fiera församlingar kunna för vården av samtliga kyrkliga angeläg- enheter förenas till en (fullständig) kyrklig samfällighet. De däri ingående församlingarna bibehålla visserligen i visst hänseende karaktären av skilda församlingar, men det är i detta fall endast den kyrkliga samfälligheten som utgör kyrkokommimen.

All beslutanderätt i de i förslagets % 2 avsedda kyrkliga angelägenheterna utövas å kyrkostämma med samfälligheten eller av för samfälligheten utsedda kyrkofullmc'lktige.

Beredande och verkställande organ är kyrkonämnden. Två eller flera församlingar kunna för vården av samtliga kyrkliga ange- lägenheter av ekonomisk natur förenas till en (partiell) kyrklig samfällighet. Den bildar för sig en självständig kyrkokommun, på samma gång som de däri ingående församlingarna, med hänsyn till de ärenden, som icke äro av ekonomisk natur, var för sig bilda självständiga kyrkokonmmner.

I samfällighetskommunen utövas beslutanderätten av kyrkostämma eller kyrkofullmriktige; beredande och verkställande organ är samfällighetens kyr- konc'iinnd. . -

I de särskilda församlingarna utövas beslutanderätten av varje försam— lings kyrkostämma (eller kyrkofullmäktige, i fall sådana mot förmodan skulle komma att i dylik församling utses). Beredande och verkställande organ äro de för varje församling för sig utsedda kyrkoråden. Arenden, som eljest äro gemensamma för två eller flera församlingar, hand— läggas å gemensam kyrkostämma (utan att därigenom någon ny kyrkokom- mun uppkommer).

Beredande och verkställande organ äro de särskilda kyrkoråden var för sig. Dock kunna inom samma pastorat eller stad två eller flera församlin- gar —- med bibehållande av de särskilda kyrkoråden '— utse ett gemensamt kyrkoråd för handläggning av visst eller vissa dylika gemensamma ärenden av ekonomisk natur (t. ex. ärenden enligt prefstlöner'egleringslagarna). En annan utväg för behandling av gemensamma kyrkliga ärenden är, att de skilda församlingarna (resp. kyrklig samfällighet å ena och församling å andra sidan) ingå kyrkligt kommunalförbund, i enlighet med vad de sak-

kunniga därom föreslagit.

Beslutanderätten utövas därvid, inom dei förbundsakten uppdragna grän- ser, av förbundsdirektionen. Erfordras något särskilt beredande och verk- ställande organ, stadgas därom iförbundsakten. (För förvaltande av ge- mensamma prästerliga avlöningstillgångar e. d. kan denna form av gemen- sam kyrklig kommunalförvaltning säkerligen i vissa fall befinnas lämplig.)

*

Med avseende å det i slutet av förevarande Q' 3 tillagda stadgandet, att församlingsmyndighet ej mä befatta sig med verkställighetsätgärd, som tillhör offentlig myndighet, vilket stadgande avfattats i enlighet med motsvarande stad— gande i förordningen om kommunalstyrelse på landet & 6, hänvisas till vad därom yttrats rörande det liknande tillägget till 9” 1 första stycket.

:E:

Efter ovanstående redogörelse för motiven till de »allmänna stadgandcna» i den föreslagna nya församlingslagen övergå de sakkunniga till de följande de— larna därav.

11. Om kyrkostämma.

si.

Paragrafens mom. 1 är av samma innehåll som % 4 i nu gällande kyrko- stämmoförordning.

I % 5 av sistnämnda förordning stadgas, att i överläggningar och beslut, som angä ärenden, gemensamma för hela församlingen, samtliga röstberättigade deltaga, men att i överläggningar och beslut om ärenden, som förutsätta avgifter, vilka enligt gällande författning böra utgå. endast av i mantal satt jord eller av annan fastighet, ej andra mä deltaga än de, som innehava sådan jord och fastighet. Denna paragraf har — säsom även i den av Hj. L. Hammarskjöld utgivna edition av kommunallagarna påpekas —— haft särskilt avseende å beslut om byggande av kyrka och prästgård. Sedan emellertid numera skyldighet att deltaga i sådant byggande blivit även å landet utsträckt till andra än ägare och innehavare av fastigheter, har paragrafen förlorat all betydelse och har därför ur de sakkunnigas förslag uteslutits.

Stadgaudet i mom. 2 har tillkommit för avhjälpande av det förhållandet, att en nyutnämnd kyrkoherde eller annan inom församlingen tjänstgörande präst- man, som icke förvärvat rösträtt i församlingen, eljest skulle komma att sakna i lag grundad rätt att närvara och yttra sig vid kyrkostämma beträffande ären- den, vilka han så tjänstens vägnar handlagt eller kunde komma att handlägga.

I fall av diskvalitikationsanledning — varvid ej lärer kunna. för en präst, som äger kvarstå i ämbetet, förutsättas annan diskvaliiikationsgrund än iräkad konkurs —— torde någon betänklighet mot att låta prästen närvara och yttra sig vid stämman icke behöva förekomma, då redan nu präst, som är i konkurstill- stånd, kan äga denna rätt.

% 5. Paragrafen är till innehållet sammanfallande med g 6 i den nuvarande kyrkostämmoförordningen.

I): 3

..

l'urks til ll ig- hetså tgärfl tillhöra nda

offentlig nig/(lighet.

#4.

Jim".

Mom.

].

»)

55.

å 5». I % 7 av sistnämnda förordning lämnas föreskrifter om röstning för det fall. att stads- och landsförsamlingar äro i kyrkligt avseende förenade. Dä likväl i % 3 av de sakkunnigas förslag redan givits föreskrifter om ordnandet i allmänhet av hithörande förhållanden, och då några särskilda bestämmelser där- utöver numera, då de olika röstskalorna för land och stad äro upphävda, icke synas vara erforderliga, har paragrafen uteslutits ur de sakkunnigas förslag.

s" 6- & 6.

|

Mum. I. Denna paragraf är, jämte den nästföljande % 7, avsedd att motsvara den 'i" ”.'l'lfff- nu gällande kyrkostämmoförordningens % 8. Olikheterna äro dock väsentliga. Sålunda är enligt sistnämnda förordning kyrkoherden eller annan vederbörlig prästman ordförande å kyrkostämma. Såsom redan förut framhållits, anse där- emot de sakkunniga, att självskrivenhet till ordförandeplatsen i den beslutande församlingen icke är förenlig med den kommunala självstyrelsens grundsats.

?:u Myr/(rl. Till stöd för andra stycket av denna paragraf kan åberopas vad som redan anförts vid g- 4 inom. 2. Därest icke den utväg öppnas, som här föreslås, skulle det i vissa fall kunna inträffa, att en församling, som önskade välja sin ordi- narie eller tillförordnade kyrkoherde till ordförande, hindrades därifrån under en avsevärd tid.

.'.-;p m-h -t:r' Vad ordförandeskapet i kyrkostämma som är gemensam för moder— och

*f.'/""'*”'"'- annexförsamling beträffar, hava de sakkunniga ansett lämpligt, att detsamma tillkomme ordföranden i moderförsamlings kyrkostämma eller vid förfall för honom vice ordföranden i samma stämma. Genom denna ändring vinnes, att det redan innan gemensam stämma med flera församlingar sammanträder är kunnigt, vem som därvid skall föra ordet, så att denne på förhand kan sätta sig in i och bereda de ärenden, som vid stämman skola förekomma till behandling. Att härutinnan gå längre i detaljföreskrifter än som iförslaget har skett, har ej ansetts nödvändigt eller lämpligt. Finnes ingen vid stämman närvarande, som enligt de i paragrafen givna reglerna är berättigad och pliktig att föra ordet, torde det vara enklast och naturligast, att stämman för tillfället utser en ordförande.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att de i förordningen angående allmänt kyrkomöte den lö november 1863, »? ö, föreskrivna elektorsvalen, vilka skola ske inför »kyrkostämmans ordförande», varmed nu förstås vederbörande pastor, "därest förevarande förslag upphöjes till lag komma att förrättas i försam- ling, som utgör eget pastorat, inför den valde ordföranden och i pastorat, som bestå av två eller flera församlingar, inför den som enligt samma förslag skall föra ordet i den för dessa församlingar gemensamma kyrkostämman.

M'W- "1 Bestämmelsen i inom. 2, att fullmäktiges ordförande och vice ordförande tillika skola vara resp. ordförande och vice ordförande i stämman, motiveras därmed, att, där fullmäktige finnas, stämma i regel icke skulle förekomma annat än då fråga uppstode om upphävande av fullmäktiginstitutionen eller ändring av fullmäktiges antal. För den händelse stämman har några ärenden att besluta

om, kunna lämpligen fullmäktiges ordförande och vice ordförande tjänstgöra även vid stämman. Från självstyrelseprincipens synpunkt kan en sådan anord- ning icke innebära något stötande, då ju även dessa funktionärer äro utsedda av församlingen. fastän indirekt genom dess valda fullmäktige.

"qu

7.

Att vid behandlingen av ärende, för vilket kontraktsprost eller annan sär- skilt förordnad prästman utlyst stämma, denne är ordförande, är redan nu stad- gat och någon ändring härutinnan lärer icke utan förryckande av ändamålet med en sådan stämma kunna vidtagas.

ss.

De ordinarie kyrkostämmorna äro för närvarande tre och hållas: en inom maj månads utgång för besluts fattande om föregående årets räkenskaper och förvaltning; en i oktober för bestämmandet av utgifts- och inkomststaten; och en inom utgången av december månad för debiteringslängdens granskning samt för anställande av val till de under kyrkostämma hörande befattningar, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

I fråga om antalet ordinarie stämmor och tidpunkten för deras hållande anse sig de sakkunniga böra föreslå åtskilliga förändringar. Den granskning av debiteringslängden, som enligt nu gällande kyrkostämmoförordning skall ske på decemberstämman, har mestadels icke blivit annat än en tom formalitet. Vad kyrkostämman till uttaxering beslutat. anmäles nämligen allenast, i kyrko- församling på landet hos vederbörande kommunalnämnd och i stad hos drätsel— kammaren, vilka det, var på sin ort, åligger att verkställa debitering och uppbörd av avgifterna samt till kyrkorådet avlämna medlen. Denna debii tering och uppbörd sker i samband med debitering och uppbörd av de för den borgerliga kommunens behov uttaxerade medel. Någon särskild debite— ringslängd för den kyrkliga kommunen uppgöres icke, utan denna är gemen- sam för den borgerliga kommunen och församlingen. Visserligen har i kyrko- stämmoförordningen (& 38) antytts, att kyrkostämma skall kunna besluta annan ordning för uppbördens verkställande än den ovan omförmälda, såsom regel föreskrivna. Men någon tillämpning av detta stadgande torde ingenstädes före- komma, så mycket mindre som kommunalnämnd och drätselkammare icke hava skyldighet att, efter anmaning av kyrkostämma, uppgöra extra debiterings- längd eller hålla extra uppbördsstämma. Vid sådant förhållande torde den ju— stering av debiterings— och uppbördslängden, som sker inom den borgerliga kom- munen. vara tillfyllestgörande även för den kyrkliga kommunens räkning. I enlighet härmed hava också de sakkunniga i % 64 föreslagit införande av en bestämmelse därom, att vad i förordningarna om kommunalstyrelse på lan- det och .ni stad är stadgat om granskning av och klander mot debiterings— och uppbördslängd skall äga tillämpning jämväl i avseende å de för kyrkoför- samlingens behov till uttaxering beslutade, i längden upptagna avgifter. Vad åter justeringen av debiterings- och uppbördslängden inom den borgerliga kom-

g 7.

58.

.llom. 1.

"J!?

munen beträffar, bara de sakkunniga — såsom längre fram kommer att närmare utvecklas (sid. 262 ff.) — ansett justeringsförfarandet i landskommunerna böra bringas till närmare överensstämmelse med förhållandet härutinnan i städerna och i enlighet härmed föreslagit justeringens förläggande på landet till kommunal- nämnden, varigenom även för landskommunernas del den särskilda justerings- stämman i december blir överflödig och kan avskaffas.

Då sålunda justeringsstämmorna bortfalla, blir det möjligt att i stad som på landet hålla stämma för uppgörande av den kyrkliga kommunens utgifts- och inkomststat ungefär samtidigt med att den borgerliga kommunens utgifts- och inkomststat uppgöres. En sådan samtidighet vid besluts fattande om bud— geten är den nödvändiga förutsättningen för att den anordning de sakkunniga tänkt sig för åstadkommande av större enhetlighet vid behandlingen av kom- munala budgetsfrågor skall kunna bliva effektiv. Såsom redan i den all— männa motiveringen antytts, skulle detta syfte enligt de sakkunnigas mening vinnas genom framläggande i sammanhang med förslagen till utgifts— och inkomststater för den kyrkliga och borgerliga kommunen av en såvitt möjligt fullständig översikt över samtliga inom de särskilda kommunerna ifrågasatta ut- gifter och över utvägarna till deras täckande samt över verkan av ett beslut i ena eller andra riktningen för de skattdragande. Kunde därjämte föreskrivas. att vissa större utgifter icke finge beslutas utom på ordinarie stämma i sam- band med statens fastställande, skulle effekten bliva än större, men något förslag härutinnan hava de sakkunniga, med hänsyn till de praktiska svårigheter, som därav kunde följa, icke ansett sig nu böra framställa.

En annan fördel av justeringsstämmans bortfallande är, att budgetsbehand- lingen i såväl kyrkoförsamlingen som den borgerliga kommunen på landet kan —— såsom redan nu är förhållandet i stad — förläggas närmare årsskiftet. Att ovillkorligen föreskriva dess företagande i december torde dock möta vissa be— tänkligheter ur den synpunkten, att det särskilt på landsbygden i många fall kan vid en sen hudgetsbehandling, med därvarande mera begränsade resurser, bliva svårt att därefter i tillräckligt god tid medhiuna upprättande av debite— rings- och uppbördslängden, dennas granskning, utskrivningen av skattsedlarna och uppbördens förrättande. De sakkunniga hava ansett tillfyllest, att tillfälle gives att utsätta budgetsstämman, som sålunda blir årets andra och sista ordi- narie stämma, till den dag vederbörande själva finna lämpligt under tiden mellan den 15 november och årets slut.

Vad angår den nu på våren förekommande stämman för beslut om före- gående årets räkenskaper och förvaltning, hava de sakkunniga ansett denna utan olägenhet kunna, såsom för närvarande är förhållandet, sättas till vilken tid som helst före maj månads utgång, vilken anordning de sakkunniga ämna föreslå även för den borgerliga kommunen.

I enlighet härmed föreslå alltså de sakkunniga, vad den kyrkliga kom- munen beträffar, att i församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen hållas två ordinarie kyrkostämmor, en före utgången av maj månad för beslut i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, och en mellan den 15 november och årets slut för bestämmande av församlingens

utgifts- och inkomststat samt för anställande av val "till de under kyrkostämma hörande befattningar, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer. Att dessa stämmor böra hållas så nära som möjligt intill den borger— liga kommunens motsvarande stämmor eller fullmäktigsammanträden har i para- grafen uttryckligen föreskrivits.

l församling, där kyrkofullmäktige finnas, erfordras icke några regelbundet återkommande kyrkostämmor. De uppgifter, som ännu återstå för stämman (se & 28 b), äro ej av den beskaffenhet, att några regelbundet återkommande stäm- mer för dem behövas. Kyrkostämma bör därför i sådana församlingar hållas allenast när sådant är nödigt för behandling av ärende, vari beslutanderätten är förbehållen stämman.

Mom. 3 motsvarar % 10 i förordningen om kyrkostämma med de för- ändringar, som betingas av förslaget om skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen.

Från % il i kyrkostämmoförordningen har bibehållits stadgandet, att ordi— narie kyrkostämma må kunna besluta om dagar för församlingens kyrkostämmor. Dock har den av de sakkunniga föreslagna omläggningen av de ordinarie stäm- morna föranlett en ändring, som väl borttager den säkerligen lika betydelselösa som opraktiska bestämmelsen att visst datum för stämma skall kunna långt i för- väg utan hänsyn till föreliggande ärenden fastställas, men i övrigt giver stad— gandet en i viss mån vidsträcktare tillämplighet än förr. Vilken stämma som helst skall sålunda kunna besluta i förevarande fråga. medan enligt nu gällande ord— ning sådan rätt endast tillkommer den ordinarie decemberstämman; beslutet kan avse icke blott ordinarie stämma utan alla stämmor; dagen kan bestämmas även till viss annan veckodag än sön— eller helgdag. Denna förändring nödvändiggör förbehållet för brådskande ärenden i inom 4, andra stycket.

De förändringar. som i första och andra momenten av denna paragraf före— slagits. ansluta sig till vissa förändringar i fråga om församlingens budgetsväsende (kap. V) och motsvaras av liknande förändringar i förordningarna om kommu- nalstyrelse på landet och i stad. För dessa förändringar kommer att redogöras vid de särskilda paragrafer, som handla därom. Redan nu torde emellertid för vinnande av en enhetlig översikt över den allmänna gången av de kommunala ärendenas behandling i såväl den kyrkliga som den borgerliga kommunen, sådan de sakkunniga tänkt sig densamma, vara lämpligt att intaga vidstående tablå (sid. 212).

5 9.

Denna paragraf motsvarar l:a stycket i kyrkostämmoförordningeus & 11.

g 10. En följd därav, att prästen icke längre är självskriven ordförande i kyrko- stämma, blir, att kungörelse om stämma skall utfärdas. icke av kyrkoherden å

*II. [

Mom.

dfu/n,

.Monl. 4.

Tal/hi.

äg.

,s 10.

-. .),

TABLÅ

över de av de sakkunniga föreslagna tiderna för de viktigare kommunala funktionerna.

Omkring Före 15 Före 1 Före lFöre 1 I””? mfl-] Före 1 Före 20 Före 1 U_nde . .. , . . . manads _ tiden arssklttet Januari febr. mars april _. okt. okt. nov .5 3, utgang /,,— I borgerlig kommun på = landet ......... Upprättar Avlämnas Avlämnasi — —— Hålles ordi- Avlämnas — l'ppgör Hälle kommunal- specialrä- huvudrä— narie stämma, specialför— kommu- ordinar nämnden de- kenskaper. kenskaper. resp. fullm. slag över nalnämn- stämm biterings— och sammanträde, utgifter den ut— resp.ful upph. langd, för beslut iocliinkom— gitts- och samma framlägger decliarge- ster. inkomst- träde, f (len till frågan. förslag utg. oc granskning samt bud- ink. st under 14 da- getstablå. tens fa gar, prövar ställen gjorda an- samt märkningar, val. utfärdar de- betsedlar samt verkställer uppbörd. I stadskom- ' mun(med und. Dzo —— * Avläm— Avläm— Dzo — "* -— — "1 Dzo av Stockholm) (magistraten, nas nas (stadsf., resp. (stads ' resp. drätsel— special- liuvud- allm.rådstugal resp. al kammaren). räken— räken— rådstu [ kyrkoför- skaper. skaper. samling (med und. av Stock- holm) ......... — Avlämnas Avlz'im- — Dzo Avlänmas Uppgör — Dzo specialrä- nas (kyrkost..resp. specialför- kyrkorådet (kyrko kenskaper. huvud- kyrkofullm.) slag över utgifts-och resp. räken- utgifter inkomst- kofull skaper. och inkom- förslag. ster.

' Vissa av de i denna kolumn angivna åtgärder böra kunna företagas redan i december månad, beroende på. tiden, då ordinarie budgetsstämma (resp. budgetssammanträde) hålles. *” Tiden bestämmes av magistraten.

tjänstens vägnar utan av stämmans valde ordförande eller, ihändelse av förhin- der för honom, av vice ordföranden. Kallelse till stämma, som efter domkapitlets förordnande hålles, bör dock utfärdas av den utav domkapitlet till stämmans hållande förordnade prästmaunen; och har stadgande därom intagits i paragrafen.

För övrigt har paragrafen redigerats till huvudsaklig överensstämmelse med vad som är stadgat om kallelse till kommunalstämma (% 16 F. K. L.).

Enligt nuvarande kyrkostämmoförordning, % 12, är medgivet, att stämmas kungörande i kyrkan mä kunna ske 14 dagar »eller minst en vecka>> före stäm— man. Då. emellertid kyrkostämma stundom kan hava att besluta om betydande utgifter eller eljest i ärenden, som på ett ingripande sätt beröra församlingen, och dä någon olägenhet icke försports av den kallelsetid å. 14 dagar, som alltid skall iakttagas ifråga om kommunalstämma, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att kallelsetiden även för kyrkostämma sättes till 14 dagar, där ej bråd— skande ärende föreligger.

I tredje stycket har föreslagits, att vid stämma efter kortare kallelsetid skola från beslutanderätten undantagas, utöver vad som nu gäller, även ärenden rörande avhändande av egendom eller efterskänkande av någon rättighet. Dessa ärenden synas vara lika viktiga som de, vilka röra utgift eller erläggande av bidrag därtill. Sistnämnda ärenden få redan nu jämlikt kyrkostämmoförord- ningens % 13 icke företagas utan föregående beredning.

I & 12 av gällande kyrkostämmoförordning är föreskrivet, att kyrkostämmas beslut i fråga om plats för kungörelses anslående samt rörande bestämmandet av de tidningar, i vilka kallelse till stämman skall införas, skola fattas å den tredje ordinarie kyrkostämman under året och avse nästföljande kalenderår. En- ligt de sakkunnigas förslag skola emellertid endast två ordinare kyrkostämmor förekomma och detta endast i de församlingar, där icke kyrkofullmäktige finnas, varemot i församlingar, där kyrkofullmäktige finnas, stämmor skola hållas endast då något särskilt ärende därtill föranleder. Vid sådant förhållande har det varit nödvändigt att föreslå ändring i kyrkostämmoförordningens nämnda stadgande. De sakkunniga hava därvid ansett, att beslut, varom här är fråga.,böra kunna fattas å vilken stämma som helst, så snart anledning därtill yppar sig, dock med iakttagande att. med hänsyn till olägenheterna av att alltför ofta rubba på ordningen för publicering av kungörelse om stämmas hållande, därom fattat beslut bör förbliva gällande minst ett år.

Att kungörande av stämma, som är gemensam för två eller flera försam— lingar, bör, på sätt i paragrafen angives, äga rum inom samtliga de ifråga— varande församlingarna är självfallet. Något särskilt uttalande därom i lagtexten har icke ansetts behövligt, helst som något sådant icke förekommer i den nu- varande kyrkostämmoförordningen beträffande däri omnämnda gemensamma kyrkostämmor.

& 11.

Denna paragraf är av huvudsakligen samma innehåll som mom. 1 av & 13 i nu gällande kyrkostämmoförordning, dock med uteslutande av vad som rör folkskoleväsendet och därmed sammanhängande angelägenheter. Med hänsyn till

g 17.

# 12.

_s 13.

,s 14.

_,x' 15.

önskvärdheten av enhetlig översikt av frågorna, särskilt då de gälla ekonomier], samt i avsikt att skapa en motsvarighet till vad som inom den borgerliga kom- munen gäller om kommunalnämnden, ha de sakkunniga ansett det nödvändigt, att kyrkorådet finge tillfälle att yttra sig över ärende, som beretts annorledes än genom kyrkorådet, innan sådant ärende förelägges kyrkostämman till avgörande. Vad sista stycket angår, har en mindre omredigering företagits i syfte att tydligt utmärka, att orden »ökat med 1.» hänför sig till »det antal personer-valet av— ser» och icke till något större eller mindre antal av de väljande. Andringen är så mycket mer av behovet påkallad, som det nuvarande stadgandet stun- dom missuppfattats.

11..

205

Innehållet i denna paragraf är överensstämmande med vad som nu är stadgat i kyrkostämmoförordningens % 13 inom. 2—4.

Formuleringen av stadgandet i sista stycket av mom. 3: »Uppskov som nu är sagt må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende, såvida icke uppskovet beslutes av pluraliteten i vanlig ordning», synes ur språklig synpunkt icke fullt tillfredsställande; men de sakkunniga hava icke ansett sig böra föreslå någon ändring i den nuvarande lydelsen, då den icke veterligen givit anledning till missförstånd. Det är endast minoritetens rätt att framtvinga ett uppskov, som i fråga om val är helt utesluten och i övriga ärenden begränsad till en enda gång; plm'alz'telen kan alltid såväl i det ena som i det andra fallet besluta uppskov i vanlig ordning, så snart den finner anledning därtill föreligga.

s 13.

Denna paragraf motsvarar ;” 14 i nu gällande kyrkostämmoförordning.

s 14.

Förevarande paragraf är avfattad i överensstämmelse med motsvarande % 15) i nu gällande kyrkostämmoförordning jämförd med & 18 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, endast med den förändring, att i inom. 2 för vin— nande av större överskådlighet och för underlättande av hänvisningar till olika bestämmelser i momentet jämväl de särskilda huvudavdelningarna under punkt D) försetts med särskilda bokstavsbeteckningar, varvid den skillnad gjorts att momentets huvudpunkter betecknats med stora bokstäver och de olika avdel- ningarna under punkt D) med små bokstäver.

Uppflyttningen av punkten »Ordföranden —— —— — klubbslag» från andra till första stycket har vidtagits med hänsyn till den hänvisning till »5 14 mom. 1 första stycket», som förekommer i & 54.

ff ; 15.

Denna paragraf motsvaras av % 16 i förordningen om kyrkostämma. Den förändrade ordalydelsen avser endast att tydliggöra, att val må kunna ske även utan omröstning, med acklamation.

De bestämmelser, som här förekomma om protokollet och dess justering, skilja sig i viss män från vad som nu är föreskrivet i kyrkostämmoförordningens ; 17. Där stadgas, att protokollet skall upptaga ämnet för överläggningen och beslutet »med skälen därtill». Det sistnämnda tillägget är i förslaget uteslutet. Det torde nämligen kunna antagas, att därest skälen till beslutet äro av särskild vikt eller nödvändiga för en rätt uppfattning av beslutets innebörd desamma, även utan särskild föreskrift därom, bliva i protokollet införda. Men i andra fall synes det vara obehövligt att belasta protokollet med ett uppräknande av de olika skäl, ur vilka ett beslut framgått, helst som en dylik framställning ofta kan befaras bliva ofullständig eller rent av vilseledande, (lä olika skäl från olika deltagare i stämman gjorts gällande och omröstningen icke inriktats på godkän- nande av den ena eller andra motiveringen. Drages ett å stämman fattat beslut under högre myndighets prövning, lärer i besvärsskriften ävensom i däröver infordrade förklaringar och yttranden tillräcklig upplysning kunna vinnas om de skäl, på vilka beslutet grundats. Innebörden av förändringen är sålunda den rent praktiska, att protokollet ej mätte onödigtvis avfattas med allför stor vid— lyftighet. Kommunalförfattningssakkunniga hava också på liknande skäl i ett år 1921 avgivet betänkande föreslagit enahanda förändring beträffande avfatt— ningen av kommunalstämmans protokoll.

En annan förändring, också av övervägande praktisk art, angår protokollets justering. Nu gällande stadganden innehålla såsom en huvudregel, att proto- kollet bör i sin helhet genast justeras; kan det ej ske, bör det justeras vid kyrko- stämma senast fjorton dagar därefter. Endast om ärende fordrar skyndsamhet, må justeringen, där den ej genast skett, kunna uppdragas åt särskilda justerings— män. Praxis har gjort det sistnämnda undantagsstadgandet till huvudregel. Någon olägenhet därav har icke försports, utan tvärtom torde denna form för justeringen i de flesta fall vara den med det praktiska behovet bäst överens— stämmande. I enlighet härmed har paragrafen så avfattats, att justering, som ej genast ägt rum, skall verkställas senast fjorton dagar efter stämman antingen

——— och detta i främsta rummet — av ordföranden jämte därtill för varje gång av stämman utsedda ledamöter, eller ock _ om nyssnämnda anordning för ju- steringen ej anlitats — vid kyrkostämma.

För övrigt hava de sakkunniga genom den föreslagna formuleringen av paragrafen velat tydligt angiva. att den justering, som i brådskande fall företages omedelbart av stämman, icke behöver omfatta hela protokollet, utan att den, såsom väl i praktiken torde vara regeln, kan omfatta allenast delar av protokollet.

Att tillkännagivande om justering av protokoll, fört vid kyrkostämma, som är gemensam för två eller flera församlingar, bör äga rum i samtliga försam- lingarnas kyrkor är självskrivet. Något särskilt uttalande därom i lagtexten har tcke ansetts behövligt.

_s 17. 8 Denna paragraf svarar mot 5 1 i kyrkostämmoförordningen.

5 17.

216 s 18.

Första stycket av förevarande paragraf överensstämmer med motsvarande stadgande i % 19 kyrkostämmoförordningen, endast med den förändring, som betingas av folkskoleärendenas och därmed sammanhängande frågors överflytt- ning till den borgerliga kommunen.

I andra stycket däremot möta helt nya bestämmelser. I nuvarande % 19 sista stycket föreskrives, att »protokollen med bilagor skola bland kyrkans övriga handlingar förvaras». Dessa handlingar omhänderhavas av pastor under ämbets- ansvar. I stadgan angående vissa offentliga arkiv den 31 december 1900 stad- gas, att arkiv bör omsorgsfullt vårdas av den, under vilkens närmaste tillsyn det är ställt. I enskild bostad må arkiv inrymmas endast om och i den mån sådant på grund av särskilda förhållanden befinnes nödvändigt samt under de villkor, som beträffande kyrkoarkiv av vederbörande konsistorium bestämmas, efter framställning av arkivets vårdare och sedan, där så anses behövligt, riks- arkivariens yttrande inhämtats. I ecklesiastika boställsordningen den 9 december 1910 är i anslutning härtill i 6 g föreskrivet, att, där vid ny- eller ombyggnad av sätesbyggning för kyrkoherde för ifrågavarande ändamål brandfritt valv finnes vara av behovet påkallat, sådant skall inrättas.

Emellertid hava de sakkunniga, såsom vid % 6 närmare angivits, före- slagit, att pastor icke längre skall vara självskriven ordförande i kyrkostäm- man, utan att denna skall, på lika sätt som kommunalstämman inom den bor- gerliga kommunen, själv utse ordförande och vice ordförande. Såsom en konsekvens härav har i förevarande paragraf — i överenstämmelse med vad som beträffande förvaringen av kommunalstämmans protokoll och handlingar är i &; 25 av förordningen om kommunalstyrelse på landet föreskrivet — beträffande kyrko- stämmans protokoll med tillhörande handlingar och bilagor föreslagits, att de skola av ordföranden förvaras på sätt och ställe, som kyrkostämman beslutar. Då emellertid kyrkoförsamlingarna framför flertalet. borgerliga kommuner på lands- bygden hava fördelen att redan äga ett ordnat arkivväsende och dessutom kyrko— stämmans protokoll och handlingar, sedan de icke längre äro behövliga för de löpande ärendenas handläggning, lämpligen böra förvaras tillsammans med de handlingar, som angå kyrkoväsendet i övrigt inom församlingen, hava de sak- kunniga ansett det böra genom en allmän föreskrift stadgas, att ej längre omedel- bart behövliga protokoll och handlingar skola överlämnas till församlingens kyrkoarkiv för framtida förvaring. Därvid har övervägts, huruvida någon viss tidsfrist borde fastställas, så att vederbörande stämmoordförande skulle vara pliktig att efter exempelvis fem eller tio år överlämna handlingarna till kyrko- arkivet; men i betraktande av de skiftande förhållandena på olika orter hava de sakkunniga ansett rådligast att i detta avseende stanna vid att låta kyrko- stämman själv bestämma, när handlingarna må kunna. utan olägenhet överflyttas från ordförandens förvar till kyrkoarkivet.

& 19.

Denna paragraf svarar mot % 20 i kyrkostämmoförordningen.

III. Om kyrkofullmäktige. % 20_ g 20.

Den avdelning av lagförslaget, som börjar med € 20, handlar om kyrko- fullmäktige. De sakkunniga hava till övervägande förehaft frågan, huruvida fullmäktiginstitutionen skulle för den kyrkliga församlingen liksom för den borgerliga kommunen vara obligatorisk vid viss folkmängdssifl'ra, eller då för- samlingen räknade visst antal densamma i egentlig mening tillhörande med— lemmar. Den sistnämnda beräkningsgrunden skulle i sådant fall otvivelaktigt vara den riktigaste. Men ur praktisk synpunkt möter därvid den olägenheten, att någon officiell statistik över antalet egentliga församlingsmedlemniar icke finnes och att det mången gång skulle vålla svårighet att exakt angiva för- samlingens medlemsantal. Man skulle sålunda vara hänvisad till att vid bestämmandet, huruvida. fullmäktige borde finnas eller icke, följa siffrorna rörande folkmängden. En sådan, från det egentliga medlemsantalet måhända betydligt avvikande beräkningsgrund vore såsom underlag för ett obligatoriskt införande av fullmäktiginstitutionen mindre tillfredsställande och skulle säker- ligen, om rätten till utträde ur kyrkan — såsom avsett är — ytterligare ut— vidgas, bliva än mer ohållbar. Men därtill kommer, att det beträHande den kyrkliga kommunen är långt svårare än i fråga om den borgerliga att be- stämt fastslå, att vid ett visst medlems— eller invånareantal behov inträder av fullmäktiginstitutionens införande. Aven om det är tydligt nog, att, efter över- flyttandet av folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter till den borgerliga kommunen, i de större församlingarna en tillräckligt stor mängd ären- den återstår för handläggning inom församlingen för att motivera införandet av särskilda fullmäktige för deras behandling, så kan dock icke behovet av full- mäktige alltid mätas efter invånareantalet allena. Ett sådant behov kan näm— ligen också inställa sig där långa avstånd eller eljest obekväma kommunikationer inom en församling, oberoende av större eller mindre folkmängd, försvåra besök vid stämmor. An vidare kan intresset för församlingsangelägenheterna vara olika på olika orter. Där intresset är starkt och levande, kan, åtminstone i mindre församlingar, den allmänna stämman hava berättigande; där intresset åter är mindre utpräglat eller mera ojämnt fördelat, är fullmäktiginstitutionen att före— draga.

Det har vid dessa förhållanden synts de sakkunniga riktigast, att åt för— samlingarna själva överlåtes att avgöra, om och när de önska åt fullmäktige överlämna sin beslutanderätt i kyrkliga angelägenheter. I förevarande paragraf, som, frånsett denna avvikelse, är avfattad i närmaste överensstämmelse med % 27 mom. 2 i nu gällande förordning om kommunalstyrelse på landet, föreslås sålunda endast fakultativt införande av fullmäktiginstitutionen för den kyrkliga kommunen, utan avseende å församlingens medlemsantal.

_s' 27.

illum I.

JIom. '.. )

s 21.

Antalet kyrkofullmäktige har av de sakkunniga ansetts böra, likasom an- talet kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige, bestämmas i visst förhållande till folkmängden. Den minskning i antalet ärenden, vilken för församlingens del inträder efter folkundervisningsfrägornas överflyttande till den borgerliga kommunen jämte den mera ensartade karaktären av de ärenden kyrkofullmäk- tige skulle komma att handlägga, motivera emellertid, enligt de sakkunnigas mening, ett proportionsvis mindre antal ledamöter av fullmäktige i kyrkoförsam— lingen än i den borgerliga kommunen.

Den tämligen vidlyftiga marginal. inom vilken församling tillhörande en viss folkmängdsgrupp äger att fritt bestämma antalet fullmäktige, torde befinnas erforderlig och lämplig, särskilt med hänsyn till det vid föregående paragraf omnämnda förhållandet. att mången gång antalet egentliga församlingsmedlem- mar icke motsvarar befolkningssiffran utan understiger denna. Om skillnaden, till följd av ett mera allmänt utträde ur kyrkan, är mera betydande, så att antalet egentliga församlingsmedlemmar väsentligen understiger befolkningssiffran, kan församlingen nöja sig med att, inom de i lagen angivna maximi- och mi- nimigränserna, utse ett mindre antal fullmäktige, under det att däremot, om antalet egentliga församlingsmedlemmar närmare sammanfaller med befolknings- siffran, ett större antal fullmäktiga kunna väljas.

Beträäande antalet fullmäktige i kyrklig samfällighet i Göteborg hänvisas till vad därom yttras å sid. 276.

I fråga om kyrklig samfällighet är i % 1 andra stycket sagt, att därom skall i tilllämpliga delar gälla vad i förevarande lagförslag är om kyrkoförsam- ling stadgat. En kyrklig samfällighet äger alltså, jämlikt % 20, besluta inrät— tandet av kyrkofullmäktige. Beslutet fattasoå gemensam kyrkostämma med de i samfälligheten ingående församlingarna. A sådan stämma skall även, jämlikt »; 21 inom. 1 andra stycket, beslut fattas om det antal fullmäktige, som bör för den kyrkliga samfälligheten utses.

Stadgandet i g 21 mom. 2 avser endast att fastställa Vissa grunder för fördelningen av det sålunda bestämda antalet fullmäktige på de särskilda i sam- fälligheten ingående församlingarna i syfte att skapa en garanti för att varje församling blir i mån av sin storlek behörigen representerad. Därvid har, för säkerställandet av andel i representationen åt varje i samfälligheten ingående församling, följts den redan nu vid laudstingsmannaval gällande regeln, att varje valkrets, d. v. s. i detta fall varje församling, oavsett dess folkmängd, skall utse en representant. Men beträffande fördelningen i övrigt av representanterna mellan de olika församlingarna har —— i likhet med vad som gäller i fråga om representanternas fördelning på olika valkretsar vid val av kommunalfullmäktige »— stadgats, att varje församling skall, utöver den redan nämnde fullmäktigen, utse det antal fullmäktige, som på församlingen belöper efter den beräknings- grund, att, i allmänhet en kyrkofullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som erhålles, då församlingarnas sammanlagda invånareantal delas med det åter- stående antalet fullmäktige för hela samfälligheten, eller alltså med ett tal, mot-

svarande antalet av de fullmäktige, som för samfälligheten skola väljas utöver det antal, som erfordras för att varje församling skall erhålla en fullmäktig.

Att sedermera, i enlighet med dessa grunder bestämma, huru många full— mäktige som skola av varje församling utses, är en enkel räkneuppgift, som lämpligast kan anförtros åt länsstyrelsen. Att endast för detta ändamål sam- mankalla gemensam kyrkostämma har av de sakkunniga ansetts vara en alltför omständlig procedur.

%% 22—25.

Om innehållet i dessa paragrafer gäller, att det är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som är stadgat rörande val av fullmäktige inom den borgerliga kommunen. Särskilt beaktande kräver emellertid andra momentet av & 23. Där stadgas, att det kyrkliga valdistriktets gränser skola rättas efter det borgerligas. Föreskriften härom är nödvändig för att ej bestämmelserna om valkretsindelning för olika slag av val (riksdagsmannaval, kommunalfull— mäktigval och kyrkofullmäktigval) måtte allt för mycket invecklas. Understun- dom kan dock inträffa, att församlingsdistriktet ej helt sammanfaller med det borgerliga valdistriktet. Därest någon, vanligen mindre, del av en församling ingår uti en angränsande, till annan församling i övrigt hörande kommun, måste någon regel givas för, varest de röstberättigade i det särskilda valdistrikt för kyrkofullmäktigevalet, som därigenom uppkommer, skola avlämna sina röster. Därom stadgas i % 24, att det skall ske inför valnämnden i det distrikt för val till riksdagens andra kammare, varav det kyrkliga valdistriktet utgör del.

Bestämmelserna i paragrafens tredje stycke därom, att ifrågavarande val skola förrättas under tiden mellan den 16 september och den 30 november samt att val icke må äga rum å dag, då landstingsmannaval för valdistriktet förrättas, överensstämma med motsvarande bestämmelser rörande val av kommunalfull— mäktige.

Men om det sålunda ansetts önskvärt, att kyrkofullmäktigvalen hållas skilda från landstingsmannavalen, hava de sakkunniga däremot ansett det särdeles lämpligt, att kyrkofullmäktigevalen, där så låter sig göra, utsättas att äga rum samtidigt med kommunal—, resp. stadsfullmäktigvalen, med Vilka de äro av mera likartad karaktär, och därför låtit tillfället därtill stå öppet. Genom en sådan anordning uppnås den avsevärda fördelen, att valmännen mindre ofta behöva besväras med särskilda, nära varandra påkommande valförrättningar. I enstaka fall skulle också, till följd av bestämmelserna om valdistriktsindelningen och röstningen inför valnämnd, kunna inträffa, att en församling jämte del av en annan församling hade att samtidigt förrätta var sitt fullmäktigeval inför samma valförrättare. För alla dessa fall av samtidig röstning inför samma valförrättare erfordras särskilda föreskrifter angående de närmare anordningarna vid valet. I sista stycket av & 24 har uttalats, att dylika föreskrifter böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Särskilt förslag därtill har av de sakkunniga uppgjorts (se sid. 121).

Den i % 24 tredje stycket i fråga om kyrkofullmäktigvalets förrättande givna hänvisningen till vad som gäller om val av kommunalfullmäktige innebär jämväl, att beträffande kyrkofullmäktigevalet skall iakttagas vad i lagen den 20 maj 1921 stadgas om valets utsättande till på varandra följande dagar 111. m.

ss 22" 25

_s 26.

_s 27.

g 28.

220 g 26.

Då, såsom vid % 6 blivit anmärkt, de sakkunniga. med hänsyn till själv- styrelsens krav anse det vara riktigast, att kyrkostämma själv utser sin ord- förande. fordrar följdriktigheten, att samma rätt bör tillkomma kyrkofullmäktige. Stadgandet i slutet av paragrafen, att ordförandevalet, efter det att nya fullmäktige blivit utsedda, skall företagas nästpåföljande januari månad och gälla det då påbegynta året, avser att åt de nya fullmäktige tillförsäkra rätten att själva utse ordförande och vice ordförande.

5 27.

Ett uttryckligt stadgande därom, att ordinarie sammanträden av fullmäk— tige skola hållas årligen å de tider och för de ändamål som äro bestämda för ordinarie kyrkostämmor i församlingar, där kyrkofullmäktige icke finnas, har av de sakkunniga ansetts erforderligt.

De sakkunniga vilja här framhålla, att ifråga om denna och efterföljande paragrafer i förevarande avdelning ansetts lämpligt att- icke stanna allenast vid hänvisning till motsvarande stadganden om kyrkostämma. I församlingar med fullmäktige hållas i regel ej några stämmor, vadan bestämmelserna om dessa komma att ligga utanför vederbörande församlingsmedlemmars praktiska erfaren- het. Det har därför ansetts riktigt att direkt uttala vad som gäller för full- mäktige, åtminstone i de viktigaste delarna. För övrigt har denna metod redan kommit till användning i förordningen om kommunalstyrelse i stad. Att åter i förordningen om kommunalstyrelse på landet hänvisning sker till vad om kommunalstämma är stadgat, torde ha berott på den före 1918 års lagändring mera sällan förekommande användningen av kommunalfullmäktigeinstitutimen därstädes, ävensom därpå att i alla händelser då. vissa betydande ärenden alltid voro undantagna från fullmäktiges handläggning och föranledde stämmors hål— lande, i följd varav verklig erfarenhet av föreskrifterna om stämma alltid ktnde påräknas bland kommunernas medlemmar. Kommunalförfattningssakkunniga hava emellertid beträffande sistnämnda förordning i sitt betänkande II förordat en liknande anordning med den av de sakkunniga nu föreslagna.

% 28.

Denna paragraf ansluter sig till vad som i motsvarande hänseende är stadgat i fråga om gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäk- tiges befogenhet, med beaktande av de särskilda förhållandena i den kyrkliga kommunen. Att justering av debiteringslängd icke längre förekommer band de ärenden, som förbehållas kyrkostämman, framgår av förklaringen vid ä 8.

Beträffande innebörden av paragrafens mom. 2 kan hänvisas till det för- slag till ändrad lydelse av 9 5 i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, som av de sakkunniga uppgjorts, och vad därom yitras (sid. 278). Till nämnda paragraf, som handlar om församlings rätt att i visst

fall med tre fjärdedelar av dess hela rösttal besluta om lön till uppehållande av prästerlig tjänst, som eljest icke ansetts oundgängligen behövlig, har av de —sakkunniga fogats ett stadgande av innehåll, att i sådan fråga församlingens beslutanderätt ej må utövas av kyrkofullmäktige. Anledningen är, att den i detta fall föreskrivna särskilda röstövervikten icke kan inom fullmäktige reali— seras. Den röstövervikt däremot, som är föreskriven i 10 % prästlönereglerings- lagen för beslut om höjning av lön till prästerlig befattningshavare, kan åstad- kommas lika väl inom fullmäktige som i stämma, och de sakkunniga hava därför icke haft anledning föreslå något undantag i detta fall från regeln att försam- lingens beslutanderätt, då fullmäktige finnas, skall utövas av dessa.

5 29.

Första stycket av denna paragraf har formulerats i anslutning till mot— svarande stycke av % 36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Dock har här ett tillägg gjorts i syfte att fastslå vem som efter nyval äger att ut- färda kallelse till det första sammanträdet. Det föreslagna stadgandet över- ensstämmer med den praxis, som redan nu ofta tillämpas inom den borgerliga kommunen. Förhållandet synes likväl böra lagfästas, helst som här och var tvekan om saken förekommit.

Andra stycket svarar mot andra punkten av första stycket i & 36 i för- ordningen om kommunalstyrelse på landet. I enlighet härmed skall jämväl för stad fullmäktiges sammanträde kungöras i kyrkan,'vilket med hänsyn till beskaffenheten av de ärenden det gäller ansetts lämpligt. Bestämmelsen i nämnda förordning om kapell- och annexförsamling har av de sakkunniga uteslutits såsom icke tillämplig. I andra punkten ha de sakkunniga för tydlighetens skull infört orden »före sammanträdet».

Stadgandet i sista punkten av andra stycket, att sammanträde av full— mäktige för kyrklig samfällighet skall kungöras i samtliga de till samfälligheten hörande församlingarnas kyrkor, kan måhända anses överflödigt, då lika väl i fråga om sammanträde av gemensamma fullmäktige som i fråga om gemensam stämma är självklart, att kungörandet bör ske i samtliga kyrkorna, men har detsamma likväl till förekommande av all tvekan medtagits. Ett motsvarande stadgande beträffande ordningen för tillkännagivande inom kyrklig samfällighet av verkställd protokollsjustering har intagits i & 37. De sakkunniga hava ansett sig knappast kunna undgå att framställa förslag härom, då en liknande bestäm- melse redan nu förekommer i gällande förordning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg, 5 16.

Tredje stycket av denna paragraf är en motsvarighet till andra stycket i nyssnämnda % 36. Mot slutet har likväl tillfogats en bestämmelse om undan— tagande från här avsett fullmäktigsammanträdes beslutanderätt beträffande ären— den, som avse »avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskän— kande av någon församlingens rättighet». I fråga om motiven för detta tillägg hänvisas till vad som därom nämnts här ovan vid % 10.

Fjärde stycket av paragrafen handlar om annonsering i tidning eller anslag av kungörelse rörande fullmäktigsammanträde. I fråga om annonseringen bör

g 29.

"If— l..

,s— 30.

_a 37.

_a 32.

55 33 _ 40.

en minoritet i fullmäktige likaväl som å en stämma kunna göra anspråk på. att få sina särskilda önskemål beaktade.

Femte stycket överensstämmer i tillämpliga delar med fjärde stycket i' mom. 1, % 36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och första stycket av & 35 i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

För att giva eHekt åt bestämmelsen i % 30 därom, att ordföranden och vice ordföranden i församlingens kyrkoråd eller, i vissa fall, en av domkapitlet uttedd prästman, äga att vid kyrkofullmäktiges sammanträden vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, har i sista stycket av % 29 stadgats, att under— rättelse om fullmäktiges sammanträden skall meddelas nämnda personer. För- ordningen om kommunalstyrelse i stad innehåller i % 35 ett motsvarande stad- gande angående underrättelse till magistraten om stadsfullmäktiges samman— träden.

å 30.

Innehållet i denna paragraf bör jämföras med bestämmelserna i inom. 3. % 36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, varest stadgas, att vid kommunalfullmäktiges sammanträden ordföranden och vice ordföranden i kom— munalstämman samt ordföranden och vice ordföranden i kommunalnämnden, ändock att de icke äro kommunalfullmäktige, äga att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. På motsvarande sätt bör enligt de sak- kunnigas mening för kyrkofullmäktige beredas tillgång till prästens sakkunskap och till den kännedom om ärendenas förberedande behandling, som han och den valde vice ordföranden besitta.

Paragrafens andra stycke har avseende på de särskilda förhållandenai kyrklig samfällighet, som består av två eller flera pastorat. Såsom av %% 43 och 46 "framgår, är i sådan händelse ingen av kyrkoherdarna självskriven till ledamot eller ordförande i kyrkorådet. Ar ej heller någon av dem invald till ledamot av samfällighetens fullmäktige skulle det kunna inträffa, att dessa all- deles komme att sakna prästerlig sakkunskap. Med anledning härav har stad- gats, att i dyikt fall domkapitlet äger utse en av kyrkoherdarna att vid full— mäktiges sammanträden vara tillstädes och deltaga i överläggningarna. men ej i besluten.

% 31.

Denna paragraf överensstämmer med % 36 mom. 4 första stycket i förord- ningen om kommunalstyrelse på landet.

5 32.

Paragrafen är avfattad i överensstämmelse med % 36 mom. 2 i nyssnämnda förordning. %& 33—40. I dessa paragrafer äro upptagna vissa bestämmelser för kyrkofullmäktige, motsvarande dem, som i fråga om kyrkostämma finnas upptagna i förslagets %% 11—19.

IV. Om kyrkoråd.

% 41.

Under beaktande av de förändringar, som blivit erforderligai följd av skol— ärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen, har paragrafen utformats i anslutning till % 21 i nu gällande kyrkostämmoförordning.

I fråga om innebörden av andra och tredje styckena hänvisas till vad som därom anförts vid %% t och 3 här ovan ävensom till den vid & 3 intagna »över— sikt» över de olika formerna för den kyrkliga självstyrelsens utövning enligt de sakkunnigas förslag (sid. 206).

s 42.

Kyrkorådets befogenheter äro i gällande kyrkostämmoförordning avhandlade tillsammans med Skolrådets i % 22. Utbrytningen av skolärendena och deras överflyttning till den borgerliga kommunen nödvändiggör givetvis en annan uppställning än den nuvarande av förevarande stadganden. Uppenbart är, att det fortfarande såsom hittills bör tillkomma kyrkorådet att vårda kyrkans an- gelägenheter; att ombesörja verkställighet av kyrkostämmans —— och sålunda. där stämmans beslutanderätt hädanefter kommer att uppdragas ät kyrkofull- mäktige, även dessas —— beslut i alla de fall, där ej sådan verkställighet blivit uppdragen ät särskilt därtill utsedda styrelser eller personer; att hava över— inseendet över de för dylika verkställighetsbestyr utsedda styrelsers eller perso- ners' förvaltning; samt att i allmänhet ombesörja värden och förvaltningen av församlingens gemensamma egendom, kassor och tillgångar, något som ej förut uttryckligen utsagts men som liggeri sakens natur; att vidare till kyrkostämma eller kyrkofullmäktige göra de framställningar och förslag, vilka omständigheterna kunna påkalla; samt att verkställa erforderlig beredning av de ärenden, som skola förekomma till behandling ä kyrkostämma eller i kyrkofullmäktige. Här- förutom tillkommer, enligt 1918 års urtima riksdags beslut, utseendet av kyrko- värdar. Mera tvivelaktigt är, i vad mån de åtgöranden i avseende ä kyrko— tuktens upprätthållande, som 1862 års kyrkostämmoförordning tillägger kyrko- rådet, fortfarande skola tillkomma detsamma. De sakkunniga hava i sådant hänseende upptagit allenast befogenheten att i avseende å vad till religionens och sedernas vård hör övervaka efterlevnaden av därom gällande författningar ävensom att behandla frågor om oordning och oskick vid gudstjänsten. De i gällande kyrkostämmoförordning i övrigt kyrkorådet tillagda befogenheter här- utinnan hava snarast ansetts tillhöra den prästen påvilande församlings och själavården, så framt ej därom särskilt stadgats. i vilket fall kyrkorådet alltid har skyldighet enligt sista stycket i paragrafen att fullgöra vad i sådan författ- ning kan vara eller bliva ät kyrkorädet uppdraget. l enlighet härmed hava ur

_s 41.

5 43.

paragrafen uteslutits de nu förekommande bestämmelserna om kyrkorådets be- fattning med frågor om uteblivande från läsförhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot föräldrar m. m.

Genom dessa förändringar har kyrkorådet mera än hittills varit fallet lik— ställts med kommunalnämnden, vilken inom den borgerliga kommunen på lan— det intager ungefär enahanda ställning som kyrkorådet inom den kyrkliga kommunen, dock med bevarande åt kyrkorådet av en viss befogenhet i kyrko— disciplinära frågor av sådan beskaffenhet, att de kunna sägas angå församlingen i dess helhet.

& 43.

De sakkunniga föreslå i första stycket av 5 43, att kyrkoherden, eller den hans ämbete förestår, skall vara ledamot av kyrkorådet i sin församling eller av kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar, i vilka han är kyrkoherde.

Omfattar en kyrklig gemenskap eller samfällighet skilda pastorat med olika kyrkoherdar, så kan ingen av kyrkoherdarne anses framför den andre själv- skriven till att vara ledamot i det för pastoraten gemensamma kyrkorådet. I stället har — i analogi med vad som i % 30 andra stycket föreskrivits i fråga om kyrkofullmäktige —— i & 47 stadgats, att i sådant fall domkapitlet skall äga utse en av kyrkoherdarna att vid kyrkorådets sammanträden vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, varigenom erforderlig prästerlig sakkunskap under alla förhållanden tillförsäkrats kyrkorådet.

Enligt nuvarande kyrkostämmoförordningen % 23 må antalet ledamöter i kyrkorådet, ordföranden inberäknad, icke understiga fem. Något maximiantal är ej stadgat. De sakkunniga hava likväl —— med tanke på. bland annat önsk— värdheten av ett lämpligt avvägt förhållande mellan antalet ledamöter i kyrko- rådet och antalet kyrkofullmäktige, vilket senare kan komma att sättas så" lågt som till 10 — ansett riktigast, att, såsom redan finnes stadgat i fråga om kommunalnämnd, jämväl beträffande ledamotsantalet i kyrkoråd fastställa såväl en minimigräns som en maximigräns. I enlighet härmed har föreslagits, att de valda ledamöternas antal skall utgöra minst 4, högst 8.

I fråga om kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar, erfordras dock såväl härutinnan som i fråga om själva valet särskilda bestäm— melser. Det synes sålunda nödvändigt, att valet å den gemensamma kyrkostäm- man eller av de gemensamma kyrkofullmäktige, där sådana finnas, förrättas så- lunda, att särskilda val företagas för varje församling, så att säkerhet vinnes för att var och en i gemenskapen ingående församling blir företrädd i det gemen- samma kyrkorådet. Därvid bör ett lika antal representanter utses för var för— samling, oberoende av folkmängd. En förebild därtill finnes redan i Göteborg, där kyrkofullmäktige till ledamöter i kyrkonämnden .utse en ledamot från varje församling, vald bland församlingens kyrkorådsledamöter. En sådan anordning kan emellertid icke utan vidare föreskrivas för alla de fall, varom här är fråga, enär dels i många fall, nämligen då kyrklig samfällighet avser gemenskap be- träffande samtliga kyrkliga angelägenheter. kyrkoråd i de särskilda församlingarna

icke finnas, och dels antalet församlingar, för vilka gemensamt kyrkoråd skulle utses, i de flesta fall är allt för ringa för att en ledamot från varje skulle utgöra ett tillräckligt talrikt kyrkoråd. Att å andra sidan bestämma ett olika antal för olika församlingar, beroende på deras folkmängd, låter sig icke göra, enär däri— genom skulle riskeras, att stundom kyrkoråden skulle erhålla ett alltför stort medlemsantal; och att såsom bot häremot föreskriva ett visst maximiantal torde få anses uteslutet, enär för de folkrikare församlingarna därigenom rätten till repre- sentation efter invånarantal skulle på ett godtyckligt och oberäkneligt sätt be- gränsas. Dessa svårigheter hava gjort, att de sakkunniga stannat vid förslagets föreskrift, att ledamöterna i gemensamt kyrkoråd skola sålunda väljas, att för en var av församlingarna utses ett lika antal, högst tre, personer bland dem, som tillhöra församlingens kyrkoråd, där sådant finnes, men eljest bland dem, som jämlikt % 44 äro inom församlingen till kyrkorådsladamöter valbara, med iakttagande att sammanlagda antalet valda ledamöter i det gemensamma kyrko— rådet ej må understiga fyra. Några principiella betänkligheter häremot böra ej möta. Vid den handläggning av ärendena, som kan förekomma inom det gemensamma kyrkorådet, synes naturligen samma- hänsyn böra tagas till en mindre församlinas önskemål och behov som till en störres. Vid avgörandena på gemensamma stämman eller i fullmäktige har ju dock alltid den större för- samlingen sin större representation med däremot svarande större inflytande, iföljd varav obehöriga anspråk från en minoritet icke kunna göra sig gäl- lande. Likheten mellan församlingarna ifråga om rösttalet inom det gemen- samma kyrkorådet utgör en garanti för att vid utredningsarbetet inom det- samma de olika lokala skäl och synpunkter, som kunna finnas, också komma till beaktande.

Då sålunda -i det gemensamma kyrkorådetyar församling för sig skall vara representerad, kan ifrågasättas, huruvida icke församlingarna själva borde var för sig välja sina ledamöter. Då emellertid det gemensamma kyrkorådet är den gemensamma kyrkostämmans, resp. kyrkofullmäktiges, beredande och verk- ställande organ, har det ansetts principiellt riktigast, att denna stämma, eller dessa fullmäktige, utse det gemensamma kyrkorådet. Härtill kommer, att det ur praktisk synpunkt skulle vara mindre lämpligt att i församlingar, som eljest icke hava egen kyrkostämma, vart fjärde år hålla sådan allenast för val av ifrågavarande kyrkorådsladamöter. De sakkunniga hava så mycket mera kunnat förorda en dylik anordning, som densamma sedan lång tid tillbaka tillämpats i Göteborg.

Antalet ledamöter i det gemensamma kyrkorådet har liksom för enskild församling, blivit satt till minst fyra. Men medan för den enskilda församlingen ett visst maximum, 8 medlemmar, är stipulerat, är för gemensamt kyrkoråd maximum rörligt, beroende därpå, att det icke är möjligt att fastställa ett visst sådant, då man icke känner maximum av antalet församlingar, som kunna komma att tillsammans utgöra samfälligheten. Med tillämpning av de regler för maximiantalets bestämmande, som av de sakkunniga föreslagits, skullei en samfällighet, bestående av två församlingar, komma att sitta i det gemen— samma kyrkorådet minst två medlemmar från vardera församlingen. I en

% 43.

Q' 44.

samfällighet med tre församlingar (t. ex. Jönköping med de tre församlingarna Kristina, Sofia och Ljungarum) komme kyrkorådet att bestå av högst nio per- soner. I en samfällighet med fyra eller fem församlingar kan minimiantalet bliva resp. fyra och fem, maximiantalet resp. tolv och femton. Vad Göteborg angår finnes intet hinder för att fortfarande i kyrkonämnden invälja samma antal ledamöter som i den nuvarande kyrkonämnden. Skulle emellertid en ut- ökning av antalet ledamöter till det dubbla anses önskvärd, kan så ske; någon ökning därutöver synes icke kunna ifrågasättas.

Beträffande formuleringen av näst sista stycket hänvisas till vad förut yttrats vid % 11.

I fråga om sista stycket vilja de sakkunniga framhålla, hurusom vid pro- portionella val ledamot av vald korporation. tillhörande visst parti eller viss meningsgrupp, i regel kommer att få suppleant från samma parti eller grupp. Först om ingen sådan suppleant finnes att tillgå, inkallas suppleant från annat parti. Inom de sakkunniga har diskuterats frågan, huruvida, i de fall, då valet icke är proportionellt, varje ordinarie ledamot borde hava viss suppleant, som skulle inkallas, innan annan suppleant finge anlitas, eller om någon annan viss ordning borde fastställas. De sakkunniga hava likväl, med hänsyn till de lokala olikheterna i vårt land icke velat förorda några som helst bestämmelser i detta avseende, utan hava ansett det böra överlåtas åt församlingarnas beslutande organ att själva bestämma den ordning, som bäst kan passa på varje ort.

% 44.

Första stycket av paragrafen motsvarar punkt f) i 24 & _av nu gällande för- ordning om kyrkostämma. Övriga i samma paragraf upptagna diskvalifikations- grunder återfinnas i lagförslagets & 6, dit även hänvisning skett.

I femte stycket av nu gällande kyrkostämmoförordnings % 23 föreskrives, att »till ledamöter i kyrkorådet äger församlingen att å kyrkostämma utse, till det antal den finner lämpligt, för gudsfruktan och nit kända män eller kvinnor». De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida denna anvisning på egenskaperna hos de män eller kvinnor, som kunna ifrågakomma vid kyrkoråds- val, alltjämt borde bibehållas, och hava stannat vid den meningen, att ifråga- varande anvisning bör utgå. Karaktären av detta stadgande är svävande och har uppfattats på. olika sätt. Stundom har det tolkats såsom innefattande ett särskilt villkor för valbarhetutöver de eljest i sådant avseende gällande valbar- hetsbeståmmelserna. Stundom har det uppfattats allenast såsom ett råd eller ett påpekande. Enligt de sakkunnigas mening torde sistnämnda åsikt vara den riktiga. Från denna utgångspunkt anse de sakkunniga, att det, utan särskilt stadgande därom i lagen, kan anförtros åt de väljande att själva tillse, att den fullt naturliga fordran, som uttalas i nyss åberopade stadgande i % 23 av kyrko- stämmoförordningen, vid valet blir beaktad.

s 45.

Den avvikelse från hittills gällande föreskrifter, som av de sakkunniga här föreslås, nämligen att kyrkorådets förnyelse efter utlupen mandattid ej skulle komma att ske successivt utan så, att dess samtliga ledamöter på en gång avgå och att därför nyvalen gälla kyrkorådets samtliga platser, är en konsekvens utav vad i liknande fall numera enligt lag den 9 juni 1922 gäller beträffande kom- munalnämnd.

Bestämmelsen, att valet skall förrättas året efter det, då allmänna val till kyrkofullmäktige ägt rum, avser att bereda de nyvalda fullmäktige tillfälle att så snart som möjligt välja kyrkorådsledamöter med hänsyn till fullmäktiges egen sammansättning. Stadgandet har sålunda närmast avseende på de församlingar, där fullmäktiginstitutionen är införd; och det kan därför ifrågasättas, huruvida icke stadgandets tillämplighet borde inskränkas till dessa. I sådant fall skulle emellertid, i de församlingar, som icke från början införde fullmäktige, erfordras icke blott övergångsbestämmelser för reglerande av övergången från den succes- siva förnyelsen av kyrkorådet till det nya systemet av alla ledamöternas sam— tidiga val, utan även särskilda stadganden, som reglerade valet av och mandat— tiden för kyrkorådets ledamöter för varje kommande tillfälle, då en övergång skulle ske från stämma till representativt system inom en församling, med därav följande nödvändighet att sedermera förrätta kyrkorådsvalen året efter de all— männa kyrkofullmäktigevalen. Inför utsikten till en sådan inveckling av val- bestämmelserna hava de sakkunniga ansett det vara att föredraga, att samtliga församlingar med ens vid övergången till den nya lagstiftningen ålades att in- passa sig i den ordning för kyrkorådsvalens företagande, som i allt fall måste bliva den gällande, så snart församlingen bestämmer sig för fullmäktiginstitu- tionens införande, helst som det synes endast vara till gagn, att härigenom även en närmare överensstämmelse till tiden kommer att äga rum beträffande valen av de viktigaste beredande organen inom såväl den kyrkliga som den borgerliga kommunen. (Jfr för övrigt övergångsbestämmelserna.)

& 46.

Till stöd för kyrkoherdes självskrivenhet till ordförandeskapet i kyrkoråd må, utöver de historiska skäl som tala härför, åberopas & 42 punkterna b) och i), enligt vilka kyrkorådet äger att utöva sådana funktioner, att kyrkoherdens ledning av dess arbeten synes i hög grad påkallad. Av enahanda skäl bör i annex- eller kapellförsamling, i vilken särskild ständig prästman finnes anställd, denne inträda såsom ordförande i kyrkorådet, när kyrkoherdetjänstens ordinarie eller tillfällige innehavare ej är tillstädes.

Beträffande kyrkoråd, som är gemensamt för två eller fiera församlingar, har, i konsekvens med vad som gäller för enskild församling, stadgats, att kyrko- herden eller den hans ämbete förestår skall i kyrkorådet föra ordet, så snart församlingarna tillhöra ett och samma pastorat. Tillhöra de däremot skilda pastorat med olika kyrkoherdar, måste ordförande väljas, enär i sådant fall ingen

# 45.

,s 46.

5 47.

g 48.

av kyrkoherdarna är självskriven ledamot av kyrkorådet och sålunda ej heller självskriven till ordförandeplatsen. De sakkunniga hava därvid övervägt, huru- vida valet borde förrättas direkt av stämma eller fullmäktige, i likhet med vad som för närvarande äger rum i fråga om val av ordförande i kommunalnämnd och fattigvårdsstyrelse, eller om det borde överlåtas åt kyrkorådet att, när val av ordförande ifrågakommer, självt utse denne såsom enligt gällande bestäm- melser sker i fråga om övriga nämnder och styrelser i stad samt beträffande skolråd så i stad som på landet. Med hänsyn till kyrkorådets allmänna karak— tär, som närmast överensstämmer, särskilt med det hittillsvarande skolrådets, hava de sakkunniga ansett den senare utvägen vara att föredraga och således givit lagtexten en sådan formulering. att därav framgår, att, då kyrkoråd är gemen- samt för två eller flera församlingar tillhörande olika pastorat, kyrkorådet skall äga att självt bland sina ordinarie ledamöter utse ordförande.

I sista stycket av paragrafen har införts den nyheten, att kyrkorådet, jämte den självskrivne eller i vissa fall valde ordföranden, skall hava jämväl en vice ordförande. Det torde nämligen få anses lämpligt, att en sådan finnes till hands för den händelse att den ordinarie ordföranden tillfälligtvis skulle vara hindrad att närvara. Av samma skäl, som nyss anförts i fråga om ordförandens ut— korande i vissa fall genom val av kyrkorådet, hava de sakkunniga ansett vice ordförande i kyrkoråd, vare sig detta är tillsatt för en eller flera församlingar, böra utses genom val av kyrkorådet självt bland dess ordinarie ledamöter. Att valet skall för varje gång gälla endast ett kalenderår överensstämmer med vad som i liknande fall redan nu är stadgat t. ex. i fråga om skolråd.

% 47.

I & 30 andra stycket hava de sakkunniga, i ändamål att under alla för- hållanden för fullmäktige i kyrklig samfällighet, som omfattar olika pastorat, säkerställa tillgången till prästerlig sakkunskap, infört bestämmelse om rätt för domkapitlet att, då ingen av kyrkoherdarna är vald ledamot av samfällighetens fullmäktige eller ordförande eller vice ordförande i dess kyrkoråd, utse en av kyrkoherdarna att vid fullmäktiges sammanträden vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. Av enahanda skäl hava de sakkunniga även i fråga om kyrkoråd, som är gemensamt för två eller flera församlingar tillhörande olika pastorat, i vilken händelse ingen av kyrkoherdarna är själv- skriven ledamot av det gemensamma kyrkorådet, föreslagit, att, om ej på grund av val någon av kyrkoherdarna är ledamot av detsamma, domkapitlet skall äga utse en av dem att vid kyrkorådets sammanträden vara tillstädes med den be- fogenhet, som nyss är nämnd.

% 48.

Nu gällande kyrkostämmoförordning föreskriver (% 23), att kyrkovärdar skola väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av två år. Detta stadgande skulle kunna tolkas så, att en kyrkorådsledamot kunde komma att fungera såsom kyrkovärd även efter det att han upphört att vara ledamot av

kyrkorådet. Olämpligheten härav ligger i öppen dag, alldenstund kyrkorådet är ansvarigt jämväl för den egendom, som kyrkovärdarne hava under sin upp- sikt. De sakkunniga hava därför ansett lämpligast, att tiden för utövandet av befattningen såsom kyrkovärd så bestämmes, att den sammanfaller med den tid, för vilken valet till ledamot av kyrkorådet gäller.

s 49.

Paragrafen överensstämmer med & 25 i nuvarande förordning om kyrko- stämma, dock med den förändring, att kyrkorådet. i likhet med vad för när varande är fallet beträffande kommunalnämnd, tillerkänts rätt att självt be- stämma om platsen för sina sammankomster och om tiden för de ordinarie sammanträdena.

& 50.

Något uttryckligt stadgande om inkallande av suppleant finnes icke i den nu gällande kyrkostämmoförordningen. Nu förevarande paragraf är avfattad lika med 5 46 i förordningen angående kommunalstyrelse på landet. De sak- kunniga hava icke ansett tillträokligt skäl föreligga att frångå denna hävdvunna formulering, ehuru måhända invändningar däremot kunna göras. Dess obe- stämdhet kan möjligen vålla tvekan. Dock synes det å andra sidan icke vara tillrådligt att formulera bestämmelserna angående inkallandet av suppleant allt- för snävt eller kategoriskt. En garanti mot försummelser från ordförandens sida att inkalla suppleant ligger alltid däri, att den ordinarie ledamot, som fått förhinder, själv underrättar suppleant och att denne då infinner sig vid samman- trädet, i vilket han i sådant fall givetvis icke nekas att deltaga. Paragrafen har för övrigt även i sin nuvarande avfattning tolkats så, att suppleant skall inkallas.

& 51.

Paragrafen motsvarar 5 26 i nuvarande förordning om kyrkostämma. Den förändring av ordalagen, som ägt rum, avser endast ett förtydligande av nu gällande bestämmelser.

% 52.

Denna bestämmelse är hämtad från motsvarande stadgande rörande kom- munalnämnd i 5 47 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Att den självskrivne ordföranden här ej nämnes, har sin grund däri, att en försummelse av honom uti förevarande avseende är att betrakta som tjänstefel, vilket be- dömes i enlighet med därom givna bestämmelser.

5 49.

,s 50.

,s 51.

5 52.

,s 53.

5 54.

$$ 55 och 56.

5,3 57—60.

5 61.

230 s 53.

Paragrafen har sin förebild i 5 49 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

5 54.

Förevarande paragraf är avfattad i anslutning till motsvarande stadganden i % 27 i nu gällande kyrkostämmoförordning samt % 50 iförordningen om kom- munalstyrelse på landet. I fråga om viss ändring i formuleringen hänvisas till vad därom yttrats vid 5 15 här ovan.

åå 5.7) och 56.

Dessa båda paragrafer motsvara paragraferna 28 och 29 i nuvarande för- ordning om kyrkostämma.

Att de sakkunniga sålunda ansett sig böra förorda paragrafernas bibehål- lande motiveras därmed, att stadgandena i fråga få betraktas såsom nödvändiga för utövandet av kyrkorådets befogenheter jämlikt % 42 punkterna 11) och i). Om icke dessa bestämmelser stode till buds, funnes ingen annan utväg för kyrko- rådet än att anmäla felande till åtal, vilket stundom måhända vore mindre lämpligt och särskilt i fråga om ungdom lätt kunde medföra större skada än gagn.

Efter skolärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen hava de i % 56 stadgade böter ansetts böra tillfalla församlingens kassa i stället för såsom förut varit fallet skolkassan.

gg 57—60. '

Dessa paragrafer motsvara %% 31 t. o. m. 34 i nuvarande kyrkostämmo- förordning.

V. Om avgifter för kyrkliga ändamål samt om dithörande räkenskaper.

% 61.

Med denna paragraf börjar den avdelning av lagförslaget, som handlar om avgifter till kyrka eller, såsom det i lagförslaget heter, till »kyrkliga ändamål» samt om dithörande räkenskaper.

Första stycket i paragrafen överensstämmer med förra hälften av första punkten av % 35 i nu gällande förordning om kyrkostämma.

Andra stycket i paragrafen överensstämmer med sista punkten inyss- nämnda % 35. Däremot ha de sakkunnige ansett sig böra föreslå, att övriga delar av denna % 35 måtte ur lagstiftningen utgå. I paragrafen i fråga var tidigare stadgat, att avgifter, varom för stads- och landsförsamlingar, eller delar

därav, gemensam kyrkostämma beslutar, först skulle vardera församlingen på- föras efter förhållandet, i varje förekommande fall, mellan varderas sammanlagda röstetal vid gemensam kyrkostämma. Beslutade avgifter skulle nämligen utgå efter den för rösträtt på kyrkostämma bestämda grund, vilken var olika för land och stad. Däremot fanns ingen bestämmelse om, att fördelning efter nämnda grund skulle ske mellan två landsförsamlingar eller mellan två stadsjörsamlingar av det naturliga skälet, att röst- såväl som beskattningsgrunden där var lika de bägge församlingarna emellan. Genom 1918 års urtima riksdagsbeslut upphörde denna olikhet mellan land och stad. I följd härav erhöll % 35 genom lag den 19 juni 1919 sin nuvarande lydelse, varigenom stadgades, att »avgifter, varom för stads- och landsförsamlingar eller delar därav gemensam kyrkostämma be— slutar, först skola vardera församlingen påföras efter förhållandet, i varje före— kommande fall, mellan summorna av de inom församlingarna senast beräknade inkomstbelopp, efter vilka kommunalutskylder skola utgöras.» De sakkunniga föreslå nu, att hela detta stadgande skall utgå. Stadgandet i fråga synes nämligen, sedan skattegrunden blivit densamma, icke vidare behövligt. Då landsförsamling haft gemensam utgift med annan landsförsamling eller stadsförsamling med annan stadsförsamling har någon motsvarande bestämmelse hittills icke förekom- mit eller något behov därav gjort sig påmint. Antingen borde stadgandet ut- sträckas till att gälla alla kombinationer av församlingar, som i något avseende hava att besluta om gemensamma avgifter, eller också bör det alldeles försvinna. Och då, som sagt, det hittills varit överflödigt i de fall, då (röst- och) beskatt- ningsgrunden varit lika förenade församlingar emellan, torde det få anses ohe- hövligt nu, då denna grund generellt gjorts lika mellan alla församlingar. De sakkunniga hava icke förbisett, att genom. denna mera formella ändring i fråga om förenade stads- och landsförsamlingar i visst fall även en ändring i sak kan komma att äga rum. Så länge nämligen ifrågavarande avgifter först skulle vardera församlingen påföras och uttaxering därefter inom vardera församlingen för sig ske, kunde uppkommande restantier komma att olika belasta de olika församlingarna. Efter det att denna förhandsfördelning borttagits, bör i dessa liksom i andra församlingar viss inom de särskilda församlingarna lika uttaxe— ring per hundra kronors beskattningsbar inkomst för ifrågavarande ändamål omedelbart beslutas, i vilket fall restantier också komma att drabba de skat-t- dragande i de olika församlingarna lika, något som måste anses rättvist, då dessa i avseende å gemensamt beslutade utgifter böra vara att anse såsom en primärkommun.

Därest stadgandet utgår, borde måhända även upphävas % 60 i ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910, som innehåller, att i pastorat, bestående av både lands- och stadsförsamling, den pastoratet åliggande nybyggnads— och underhållsskyldighet beträffande prästgård skall utgöras av de särskilda försam- lingarna. så, som i lag är stadgat i fråga om avgifter, varom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar. Men då föreskriften i nämnda % 60 icke innehåller något som i sak strider mot vad, enligt de sakkunnigas föreliggande förslag skulle komma att gälla, och då till en förändring iboställs- ordningen skulle erfordras kyrkomötets samtycke, vilket icke utan avsevärd tids-

g— 61.

utdräkt kan inhämtas, hava de sakkunniga ansett frågan om nämnda förändring i den ecklesiastika boställsordningen kunna tillsvidare anstå.

Vad därefter angår det i % 35 i kyrkostämmoförordningen förekommande förbudet mot att, utöver vad i lag uttryckligen kan varda medgivet, besluta per- sonliga församlingsavgifter, bör detsamma utgå, enär, även om personliga av— gifter för folkskolans behov fortfarande skulle komma att bibehållas, desamma då borde beslutas av den borgerliga kommunen och några andra avgifter av ifrågavarande slag icke för närvarande kunna beslutas. De sakkunniga komma emellertid att föreslå dessa personliga avgifters fullständiga avskaffande för kom- munala behov. Omnämnandet i detta sammanhang av »matlagsavgifter» har ävenledes ansetts böra utgå, då dylika ej mera förekomma.

Likaså torde stadgandet därom, att genom kyrkostämmoförordningen ingen ändring göres i fråga om avgifter och personliga tjänstbarheter, vilka enligt gällande författningar åligga medlemmar av en kyrkoförsamling. oaktat c'ei kyrkostämma icke äga rösträtt, kunna såsom överflödigt utgå. Med dessa av- gifter och personliga tjänstbarheter torde nämligen numera avses endast av- gifter, som utgå till prästerskapets avlöning, samt tjänstbarheter till församlingens prästerskap på grund av äldre bestämmelser, vilka tillämpas, intill dess ny line- reglering träder i kraft. Dessa äldre bestämmelser torde numera för sin giltig- het icke behöva någon särskild bekräftelse i kyrkostämmoförordningen. Annor- lunda ställde sig måhända förhållandet då kyrkostämmoförordningen först träide i kraft och det gällde att förebygga den missuppfattning, att dessa äldre be— stämmelser tilläventyrs vore ämnade att ersättas av kyrkostämmoförordningens bestämmelser om skattskyldighet för kyrkliga ändamål.

% 62.

Bestämmelserna i nu gällande kyrkostämmoförordning rörande utgifts- )ch inkomstförslagens upprättande (åå 36 och 37) äro ganska kortfattade. De hava av de sakkunniga omarbetats till närmare överensstämmelse med motsvarande stadganden i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad (jnfr %% 62 och 63 F.K.L. samt 55 60 och 61 F.K.S.) varjämte vissa andra ändringar befunnits nödiga.

I första punkten av mom. 1 har stadgats, att kyrkorådet skall före den 20 oktober uppgöra ett utgiftsförslag och ett inkomstförslag. Att en termin ut- tryckligen fastställts, inom vilken sagda förslag skola vara uppgjorda, samnan— hänger med de anordningar, som av de sakkunniga föreslås till vinnande av den enhetliga budgetbehandling, vilken i den allmänna motiveringen redan )m— talats såsom ett av förevarande förslags syftemål.

I den del av mom. 1, som handlar om inkomstförslaget, har ett tillägg gjorts av innehåll, att, där uttaxering föreslås, tillika skall angivas storleken av det belopp, som anses böra belöpa på varje till grund för fördelningen liggande kommunal skatteenhet. De sakkunniga hava nämligen icke ansett tillräckigt, att, såsom stundom sker, i staten upptages blott den summa, som erfordras i bidrag från församlingen; även skatteprocenten pr skatteenhet bör angivas och

' göras till föremål för beslut. Ur synpunkten av större enhetlighet och över- % U'!- skådlighet i fråga om budgetsbehandlingen är det nämligen av vikt, att de som besluta om utgifts— och inkomststaten omedelbart må kunna för sig klargöra, huru en uttaxering, som de stå i begrepp att besluta, förhåller sig till skatte- krafteu. I fråga om den kyrkliga kommunen framträder dessutom särskilt be- tydelsen av ett sådant sätt för besluts fattande med hänsyn till den skattelind— ring, som redan nu tillkommer främmande trosbekännare och som kan förväntas bliva än vidare utsträckt. Uttrycket )kommunal skatteenhet» är valt med hän— syn till, att skatteenheten kan växla. Nu är den, som bekant, hundra kronor av den beskattningsbara inkomsten.

I andra punkten av mom. 2 hava de sakkunniga intagit en uttrycklig före- skrift därom, att de särskilda kyrkoråden ien kyrklig samfällighet skola till kyrkonämnden ingiva sina specialförslag över förekommande utgifter och in-' komster. (Jfr K. F. den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg % 25.)

Att icke allenast kyrkonämnden utan även sådant gemensamt kyrkoråd, som omnämnes i 5 41 andra stycket, skall uppgöra eget självständigt budget- förslag att föreläggas den gemensamma kyrkostämman, resp. kyrkofullmäktige. ligger i sakens natur.

I det ovanberörda syftet att åstadkomma en större enhetlighet vid behand- lingen av församlingens och den borgerliga kommunens budgetfrågor ligger för— klaringen till mom. 3 av förevarande paragraf. Momentet innehåller, att ett exemplar av kyrkorådets utgifts— och inkomstförslag skall senast den 20 oktober genom kyrkorådets försorg överlämnas på landet till vederbörande kommunal- nämnd och i stad till drätselkammaren. "Sistnämnda organ hava sedermera att, med ledning såväl av de till dem sålunda överlämnade kyrkliga utgifts- och inkomstförslagen som av motsvarande för den borgerliga kommunen uppgjorda förslag, i en särskild tablå framlägga en summarisk översikt över vad som för olika behov inom de särskilda kommunerna -— den borgerliga och den kyrkliga — äskas för det kommande året. I samma tablå bör även en framställning givas av verkningarna av ett bifall därtill med hänsyn till samma års totala utskylder inom den kyrkliga och den borgerliga kommunen. Denna tablå skall sedermera enligt de sakkunnigas förslag såväl i den borgerliga som i den kyrk- liga kommunen framläggas i sammanhang med utgifts- och inkomstförslagen för att tjäna till ledning vid fastställandet av dessa.

5 63. 5 63.

Första stycket av denna paragraf svarar mot % 37 i nuvarande kyrkostämmo- förordningen med de modifikationer, som betingas av de sakkunnigas förslag till ändringar i bestämmelserna om antalet ordinarie kyrkostämmor, deras karak— tär och uppgifter. '

Andra stycket av paragrafen innefattar endast ett fullföljande av de sak- kunnigas syfte att åvägabringa en mer enhetlig budgetbehandling för den borger- liga och den kyrkliga kommunen. Här stadgas sålunda, att den förut omtalade tablån över den kyrkliga och den borgerliga kommunens inkomst- och utgifts—

5 (33.

5 64.

5,8 65 och 66.

förslag jämte tillhörande utlåtande om dessas verkningar med hänsyn till ut- skylderna skall under viss tid hållas för allmänheten tillgänglig.

% 64.

Innehållet är i huvudsak detsamma som i & 38 av gällande kyrkostämmo- förordning. Dock har i första stycket i förtydligande syfte tillagts, att debite- ring och uppbörd av här berörda avgifter skola ske i den för debitering och upp- börd av kommunalutskylder i allmänhet stadgade ordning.

Vad i paragrafen är stadgat om kyrkoråds befogenhet att hos kommunal- nämnd, resp. drätselkammare, påfordra debitering och uppbörd av till uttaxering beslutade medel ävensom att få medlen till sig överlämnade, gäller givetvis även kyrkonämnd och sådant gemensamt kyrkoråd, som omnämnes i % 41 andra stycket, i avseende å medel, med vilka dessa slags kyrkoråd hava att skaffa.

Såsom redan vid & 8 omnämnts, har här i mom. 2 tillagts en bestämmelse, att vad i förordningarna om kommunalstyrelse på land och i stad är stadgat om granskning av och klander mot debiterings- och uppbördslängden skall anses gälla även för den del av densamma, som innehåller kyrkliga avgifter.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle justeringen av debiterings— och upp- bördslängden verkställas, icke av de skattskyldiga själva å justeringsstämma, utan av kommunalnämnden, likasom redan nu motsvarande justering av debi- terings- och uppbördslängden i stad sker genom magistraten. Såväl kommunal- nämnden som magistraten fungera därvid såsom granskande och beslutande myndigheter, vadan någon betänklighet icke bör möta mot att dit överflytta ju- steringen av jämväl den kyrkliga kommunens debiterings- och uppbördslängd.

%% 65 och 66.

Dessa båda paragrafer äro avsedda att ersätta % 39 i nuvarande kyrkostämmo— förordningen. De hava emellertid utformats ihuvudsaklig överensstämmelse med respektive %% 71 och 72 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, dock mad bibehållande av de nuvarande tiderna för tillhandahållande åt revi- sorerna av kyrkorådets räkenskaper och för revisionsberättelsens avlämnande. I anslutning därtill har tiden för specialräkeuskapernas avlämnande satts till den 1 februari.

Till % 65 har fogats ett tillägg, av innehåll, att vad'i paragrafen är för särskilda styrelser stadgat skall i kyrklig samfällighet gälla även för de särskilda församlingarnas kyrkoråd, där sådana finnas. De sakkunniga vilja härvid betona, att —— såsom redan föreskrives i förordningen om kyrkofullmäktige och kyrko- nämnd i Göteborg av den 5 maj 1882 — alla, även tillfälliga inkomster vid de särskilda kyrkorna skola i redovisningen upptagas, såsom avgifter för begagnande av kyrkklockor, bänkhyror, avgifter för kyrkas upplåtande till konserter, före- drag eller dylikt eller för motsvarande användning av församlingssal 0. s. v. Likaså upptagas alla utgifter, även smärre oförutsedda sådana, vare sig de be-

talas ur anslaget för oförutsedda utgifter eller av nämnda tillfälliga mindre in—åå 65 "ch 66- komster. Sista stycket av & 66 överensstämmer med motsvarande stadgande i kyrko- stämmoförordningens % 39.

VI. Om underställning och besvär.

gg 67—71.

Dessa paragrafer äro i huvudsak av enahanda innehåll som motsvarande 55 40—44 i nu gällande kyrkostämmoförordning med de ändringar, som be- tingas 'av folkskoleärendenas och därmed sammanhängande angelägenheters över- flyttning till den borgerliga kommunen.

I %% 68 och 69 hava orden »medlem av församlingen, som» etc. utbytts mot orden »den, som» etc. av den anledning, att i vissa fall sådana, som för sina personer icke äro medlemmar av församlingen, likväl kunna böra äga rätt att överklaga av församlingen (resp. kyrkorådet) fattade beslut. (Jfr den av Hj. L. Hammarskjöld utgivna edition av kommunallagarna, vid % 41 kyrkostämmoför- ordningen). Vad angår beräkningen av den i så 68 stadgade besvärstiden av trettio dagar efter det tillkännagivande ägt rum om verkställd justering av det protokoll, som innehåller det överklagade beslutet, torde böra framhållas, att, då beslutet är fattat av för två eller Hera församlingar gemensam kyrkostämma eller gemensamma fullmäktige, tiden kan komma att utlöpa på olika dagar för de olika församlingarnas invånare, beroende på när tillkännagivandet i de sär- skilda kyrkorna skett. För klagande, som äro bosatta utom församlingarna, torde besvärstiden få anses stå öppen tills den sista av de sålunda uppkommande olika besvärstiderna är till ända, så framt icke, i fall som i % 69 sägs, tiden skall räknas från erhållen personlig del av beslutet.

Övergångsstadganden.

Stadgandena i punkterna ] och 2 avse sammanförande till ett och samma år av å ena sidan val av kyrkofullmäktige samt kommunal— och stadsfullmäktige, å andra sidan val av kyrkoråd och kommunalnämnd.

Bestämmelsen om nyval beträffande samtliga kyrkoråd år 1924 samman- hänger med dels den successiva förnyelsens borttagande och önskvärdheten av en viss korrespondens mellan tiden för fullmäktigval och för val av kyrkoråds- ledamöter (jfr uttalandet i avseende härå vid % 45), dels ock nödvändigheten av nytt val av kyrkorådsledamöter i de många fall, då församlingar hava gemen— samt kyrko- och skolråd.

Punkt 3 avser att reglera den underställningsfria lånerätten under över- gångsåret, sedan budgetens för skolan överfiyttats till den borgerliga kommunen.

Punkt 4 innebär rätt till klagan enligt nu gällande ordning över sista justeringsstämmans beslut.

gg 6'7— 71.

Inledning.

2) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förord— ningen om kommunalstyrelse på landet.

Innan de sakkunniga övergå till den speciella motiveringen av de ändringar, som föreslås i förordningen om kommunalstyrelse på landet av den 21 mars 1862, må några ord förutskickas angående de överläggningar, som mellan de sakkunniga förekommit rörande den allmänna dispositionen av de, nya be- stämmelserna om de borgerligt kommunala organens verksamhet.

Det har sålunda varit ifrågasatt, att stadgandena om vården av folkskole- väsendet skulle i den mån densamma utgjorde en kommunal angelägenhet sam— manföras i en särskild lag. De sakkunniga hava också under ett förberedande stadium av arbetet uppgjort utkast till en sådan lag, anslutande sig till den nu gällande lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i Vissa städer. Såsom redan i den allmänna motiveringen utvecklats, bör enligt de sakkunnigas mening vården om folkskoleväsendet i stad och på land tillkomma den borger- liga kommunen. Den nya lag, som ifrågasattes, var avsedd att gälla för alla såväl lands- som stadskommuner. Undantag borde dock göras för Stockholms stad, där nuvarande bestämmelser av år 1903 ansågos alltjämt kunna i huvud- sak förbliva gällande.

Emellertid hava de sakkunniga vid närmare övervägande funnit, att det, ur kommunernas egen synpunkt, måste vara mera praktiskt att såsom hittills få bestämmelserna om vården av folkskolan och dithörande angelägenheter sam- manförda med övriga bestämmelser, som röra den kommunala självstyrelsen och vården av de angelägenheter, vilka falla under densamma. Genom att hit- hörande bestämmelser införas på sina vederbörliga platser i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad, ntmärkes på ett otvetydigt sätt, att folkskoleväsendet är en kommunens allmänna angelägenhet på alldeles samma sätt som övriga kommunens angelägenheter och att samma kommunala organ, som äga besluta om den borgerliga kommunens angelägenheter i övrigt, jämväl hava att taga befattning med de frågor, som röra folkskolan med vad dit hör.

Medan det med detta tillvägagångssätt vinnes, att den organiska enheten mellan de olika sidorna av kommunens liv skarpare framhålles, skulle däremot, enligt de sakkunnigas mening, en särskild lag alltför lätt kunna medföra konse- kvenser i rakt motsatt och icke önskvärd riktning. En dylik lag skulle näm— ligen kunna giva näring åt den oriktiga föreställningen, att skolfrågorna hava

en annan karaktär än övriga angelägenheter, med vilka de kommunala organen hava befattning. Detta kunde måhända och icke osannolikt leda till framträ— dandet av krav på särskilda skolkommuner och på särskilda i skolärenden be- slutande kommunala myndigheter. Men om sådana krav bleve i vidsträcktare män förverkligade, äventyrades den enhetlighet inom det kommunala budgeisväsendet, som är ett allmänt och djupt berättigat önskemål inom de vidaste kretsar, och på vars uppnående också de sakkunnigas förslag i viktiga delar är inriktat. De sakkunniga vilja i detta sammanhang ytterligare betona, att här är tal om stadgandena rörande utövningen av den kommunala vården om folkskole- väsendet och vad dit hörer. Härjämte finnas bestämmelser av så att säga undervisningsteknisk natur, vilka nu äro upptagna i särskilda administrativa för- fattningar (folkskolestadgan m. fl.). För dessa olika bestämmelsers samman- förande i en enda lag skulle möjlgen kunna åberopas _det förhållandet, att fattigvården redan regleras genom en sådan särskild lag. Atgärden att på detta sätt reglera fattigvårdsväsendet kan emellertid äga en motivering, som icke är tillämplig för skolärendenas del. Vid ordandet av fattigvårdsväsendet ansågs nämligen ett sammanförande böra ske av kommunalorganisatoriska och fattig- vårdstekniska spörsmål; men att inrycka bestämmelserna om de senare i förord- ningarna om kommunalstyrelse på land och i stad kunde icke gärna låta sig göra. Praktiska hänsyn framkallade sålunda på fattigvårdslagstiftningens om- råde en lag, i vilken nämnda olika slag av bestämmelser sammanfördes.

Ett sådant sammanförande av kommunalt organisatoriska och tekniska be- stämmelser i en av konung och riksdag stiftad lag torde på undervisningsväsen- (lets område icke vara att tillråda. Medan lagfästandet av de fattigvårdstekniska bestämmelserna får anses vara påkallat av den betydelse de kunna äga för en— skild rätt och välfärd, torde däremot de undervisningstekniska bestämmelserna fortfarande lämpligen böra falla under Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftnings— makt. Endast på så sätt torde de kunna tillräckligt smidigt anpassas efter undervisningens utveckling och behov. De kommunalt organisatoriska och un- dervisningstekniska bestämmelserna böra därför hållas åtskilda. Men då så är, finnes ingen som helst anledning att utbryta de kommunala självstyrelsebestäm- melserna i denna fråga ur kommunallagarna.

Ett ytterligare skäl för dessa bestämmelsers infogande inämnda lagar ligger däri, att en viss olikhet måste kvarstå i bestämmelserna om undervis— ningsväsendet på land och i stad (liksom även i fråga om självstyrelsens utövning i allmänhet). Och bättre än att i en särskild lag intaga olika bestämmelser för land och stad, synes det vara att sammanföra vad som skall gälla för landet med övriga föreskrifter om den kommunala självstyrelsen på landet, och vad som skall gälla för stad med kommunallagstiftningen för stad. Därigenom blir, för dem som i ena eller andra fallet hava att tillämpa lagen, översikten och det praktiska handhavandet av densamma lättare.

Mot tanken på en särskild lag rörande folkundervisningsväsendet kan även anföras, att en sådan med nödvändighet skulle medföra upprepningar och om- sägningar. I densamma måste mycket medtagas, som redan finnes angiveti kommunallagarna. Ett kapitel i kommunalförordningarna blir väsentligt kortare än en hel särskild lag.

Lagens över- skrift.

_s1.

Biblioteks- fritt/or.

Utom de ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad, som följa av överförandet till desamma av bestämmelserna om vården av folkskoleväsendet och dithörande angelägenheter, hava även vidtagits åtskilliga förändringar. som sammanhänga med de sakkunnigas strävanden att söka åstad— komma större enhetlighet i den kommunala budgetsbehandlingen.

För vinnande av större översiktlighet över innehållet i kommunalförord- ningarna i deras nya gestalt hava i förslaget upptagits icke blott de paragrafer, i vilka ändringar föreslås, utan samtliga paragrafer i den följd de i förordningarnas nya skick böra hava; dock i fråga om de oförändrade lagrummen blott med ett kort angivande, att stadgandet är oförändrat utan upprepande av texten.

Då de sakkunniga endast, efter vad ovan sagts, föreslå ändringar ide gäl- lande förordningarna om kommunalstyrelse, har det icke ansetts lämpligt att föreslå något utbyte av benämningen >>förordning» mot >>lag». Vid en blivande allmän revision av kommunallagarna torde emellertid böra iakttagas, att författ- ningen såväl i överskriften som vid dess omnämnande i särskilda paragrafer får den benämning, som överensstämmer med dess verkliga karaktär.

51.

Paragrafens första stycke är oförändrat. Andra stycket angiver, vilka ärenden, som nu överHyttas från den kyrk- liga till den borgerliga kommunen. Dessa ärenden äro desamma, som redan nu med tillämpning av lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer kunna handhavas av den borgerliga kommunen, samt därjämte alla de ärenden, som angå folkbibliotek, så ock frågor angående begravningsplatser, där Konungen förordnat, att sistnämnda slags angelägenheter skola vårdas av den borgerliga kommunen. I allmänna motiveringen har redan utvecklats skälen för en sådan överflyttning. Vad särskilt biblioteksärendena angår, gör sam— bandet mellan skolan och de allmänna folkbildningssträvandena det naturligt, att vid en överflyttning till den borgerliga kommunen av folkskoleärendena även biblioteksärendena flyttas över, varigenom tillika en större enhetligheti biblioteksväsendets anordnande och vård kan vinnas.

Med avseende härå har Förste bibliotekskonsulenten Fil. Dzr Fredrik Hjelm- qvist på de sakkunniges uppdrag sammanställt en redogörelse av i huvudsak följande innehåll:

Bortser man från de 5. k. vandringsbiblioteken, vilka i detta sammanhang ej hava något intresse, är det tre slag av bibliotek, som omnämnas i 1912 års, i den allmänna motiveringen omtalade kungörelse, nämligen folkbibliotek, skol- bibliotek och studiecirkelbibliotek. Folkbibliolek kunna ägas av kyrklig eller borgerlig kommun eller av lokal förening; men endast ett folkbibliotek av vad slag detta än må vara, får erhålla statsunderstöd inom en och samma kommun. Folkbibliotek kunna avse antingen endast vuxna personer eller både vuxna och ungdom. I det senare fallet brukar boksamlingen innehålla en särskild avdelning

för ungdom. Trots det att sålunda den kungl. kungörelsen endast känner en be- teckning för detta slag av bibliotek, är det intet som hindrar, att varje särskilt bzbliotek behåller sitt traditionella namn. Man finner därför bland de statsunder- slödda folkbiblioteken växlande benämningar: »församlingsbibliotek», »kommun- biblioteka, »föreningsbibliotek» o.s.v. jämte »folkbibliotek». Skolbibliotek kunna höra under olika myndigheter, allt efter det slag av skolor, de äro avsedda för. Avse de folkskolorna, måste de dock alltid höra till skoldistriktet och stå under dess myndigheter: kyrkostämma och skolråd. Dessa bibliotek avse i främsta rum- met skolbarnen och i andra hand lärarna. De böcker, som anskaffas till folkskolor- nas bibliotek, utgöras i huvudsak av barnböcker för nöjesläsning eller utfyllande av skolans undervisning på något område, s. k. bredvidläsning, varjämte även en och annan bok förvärvas, som kan behövas för lärarnas förberedande av lektionerna. Då det är föreskrivet, att statsunderstött folkbibliotek får förvaras i för undervisningen avsedd lokal endast om särskilt skolbibliotek även finnes, har man emellertid i vissa kommuner sökt komma ifrån den, som det tyckes, dem besvärliga uppgiften att dela upp ett i skolrum förvarat bibliotek i ett folk- och ett skolbibliotek och därför givit biblioteket namn av skolbibliotek. fastän dess bokbestånd till stor del avsett vuxna. För att hindra, att barnen skulle bliva lidande genom ett dylikt förfaringssätt, har det föreskrivits, att endast sådan skönlitteratur, som kan anses vara lämplig för ungdom, får med ett statsunderstött skolbibliotek införlivas, samt att beträffande övrig litteratur man alltid vid bokurvalet främst skall taga hänsyn till lärjungarnas behov. — Sludieclrkelbibliotek tillhöra en studiecirkel eller annan förening, ansluten till ett riksförbund. Dessa bibliotek hava intet att göra med kommunen. Under det att den borgerliga kommunen måste ha utsett en ledamot av styrelsen och en revisor, för att ett föreningsbibliotek skall kunna erhålla statsunderstöd såsom »folkbibliotek», har den ej att taga någon befattning alls med sådana förenings— bibliotek, som söka statsbidrag i egenskap av studiecirkelbibliotek. Huru många studiecirkelbibliotek som helst kunna erhålla statsbidrag inom en och samma kommun, men statsbidragsvillkoren äro i övrigt ogynsammare för studiecirkel- bibliotek än för folkbiblioteken. Aven de förstnämnda biblioteken skola hållas öppna för allmänheten, men i olikhet med folkbiblioteken hava. de rätt att taga upp avgift för boklån. Med avseende på bokförvärvets karaktär är det i det hela ingen större skilnad emellan de nämnda båda slagen av bibliotek. — Så- som av det föregående torde framgå, äro de nuvarande s. k. församlingsbiblio- teken helt att betrakta såsom folkbibliotek. Det finnes ingen skillnad mellan dem och sådana folkbibliotek, som stå under den borgerliga kommunens för- valtning. Sådana böcker, som anskaffas i ett större antal för att användas vid gudstjänster och andra kyrkliga andaktsstunder, t. ex. sångböcker. bruka alltid, såvitt känt är, räknas till kyrkans eller församlingssalens materiell och ej till biblioteket. Och i fråga om skolorna torde det likaledes vara regel att skilja mellan sådana böcker, som anskaffas direkt för att användas i undervisningen och vilka räknas till skolans materiell, och sådana som förvärvas till biblioteket. I fråga om församlingsbiblioteken skulle det sålunda ej innebära någon ändring, om det föreskreves, att alla ärenden rörande folkbibliotek skulle överflyttas på

(I!)

den borgerliga kommunen. För utvecklingen av en kommuns biblioteksväsende är det dessutom av den allra största vikt, att ledningen är enhetlig och att ej de ofta små summor, som kunna anslås för dylik verksamhet, splittras på kon- kurrerande institutioner. Det mest rationella är, att alla för allmänheten till- gängliga bibliotek inom en kommun i en eller annan form föras samman till ett gemensamt bibliotekssystem. Samverkan bör sålunda vara given emellan folk- och skolbiblioteken, om båda ställas under samma kommunala myndighet; och även emellan folkbiblioteket och studiecirkelbiblioteken skall det möjligen låta sig genomföra att etablera ett samarbete. Skulle det av något skäl kunna förmodas, att en del av bibliotekets böcker skulle göra mera nytta, om de pla— cerades ut som en filial i någon annan del av kommunen, bör givetvis så också ske. Det kan också vara tänkbart, att man söker nå en speciell grupp av kom— munens medlemmar — t. ex. en ungdomskrets — genom att på den lokal, där denna grupp har sina sammankomster, låta ställa upp sådana av folkbiblio- tekets böcker, som beröra denna grupps speciella intressen.

Till belysning av den nära förbindelsen emellan folkbiblioteken i allmän- het och skolbiblioteken har Dzr Hjelmqvist meddelat, att i cirka 362 landskom- muner åtnjuta, enligt senast tillgängliga uppgifter, både folk- och skolbibliotek stadsunderstöd; och av dessa kommuner hava omkring 257 gemensam biblio- tekarie, alltså över 70 % av hela antalet. I de flesta fall administreras sålunda folk- och skolbiblioteken tillsammans i landskommunerna. Vad städerna angår synes förhållandet vara det motsatta; 55 städer hava för närvarande statsunder- stött både folk- och skolbibliotek, men i endast tolv av dessa finnes gemensam bibliotekarie. Saken har sin naturliga förklaring däri, att biblioteksväsendet är så mycket mera utvecklat i städerna, varför därstädes i mycket större utsträck- ning kräves olika personal för de olika biblioteken. I cirka 280 kommuner med både folk- och skolbibliotek förvaras även folkbiblioteket i folkskolan. I den anförda siffran ingår även ett mindre antal städer, i allt endast sexton. Av hela antalet statsunderstödda folkbibliotek på landsbygden, 793 stycken, förvaras 418 i folkskolor. — I vilken utsträckning kyrkostämma beviljat anslag till folk- bibliotek — med eller utan namnet församlingsbibliotek —— dels för år 1913, det första året då nu gällande författning om understödjande av folkbiblioteksväsen- det tillämpades, dels för år 1920, visas av följande tablå:

Bibliotek. År 1913 År 1920 . . i stad på land i stad på land Med anslag från kyrkostämma 9 231 16 403 både kyrkostämma och kommunalstämma (resp. stadsfullm.) 1 17 2 23 utan anslag från kyrkostämma ............ 32 266 65 367 Summa 42 514 83 793

Av de bibliotek, som år 1920 åtnjöto understöd från både kyrklig och

borgerlig kommun och som vore belägna i landskommuner, lydde 16 under den

kyrkliga kommunen, 6 under den borgerliga och 1 hörde till enskild förening: Av de till samma grupp hörande 2 stadsbiblioteken hörde 1 till den borgerliga

k)mmiunen och 1 till enskild förening. Dessutom kan omnämnas, att av de 367 bzblioteken på landsbygden, som hade anslag från annat håll än kyrkostämma, -1 likväl hörde under den kyrkliga kommunen. A andra sidan har kyrkostämma beviljat anslag till - 1 bibliotek i stad och 5 på landsbygden, som tillhöra en- skilda föreningar.

Den gjorda jämförelsen emellan åren 1913 och 1920 Visar att förhållan— dena i förevarande avseende utvecklat sig ganska olika istad och på landsbygd. l'nder det att år 1913 av stadsbiblioteken 76 % hade anslag från annat håll än kyrkostämma, hade år 1920 antalet stigit till 78 %. I fråga om landsbygdsbiblio- teken däremot faller en avgjord stegring på gruppen: bibliotek understödda av kyrkostämma. De olika procenttalen visas av följande tablå:

Bibliotek. 1.913 1.920

% %

Med anslag från kyrkostännnu 45 50,3 från både kyrkostämma och kommunalstämma 3,3 2,9 (resp. stadsfullm.) _ utan anslag från kyrkostämma 51,7 46,3

Förklaringen till den sålunda framträdande olikheten mellan stad och lands- bygd torde med all säkerhet vara att söka iden nära förbindelsen mellan biblio- teks— och skolväsendet samt i det förhållandet, att skolfrågor i städerna i stor utsträckning — med tillämpning av lagen om folkskoleväsendet i vissa städer den 25 juni 1909 —— föras till den borgerliga kommunen, under det att de på landsbygden alltjämt höra till den kyrkliga kommunen.

D:r Hjelmqvists redogörelse slutar med det uttalandet, att lika litet som man kan finna någon olikhet emellan de bibliotek, som sortera under kyrkostämma och dem, som höra under den borgerliga kommunen, lika litet finnes det någon anledning att förmoda, att en överflyttning av alla ärenden rörande folk— och skolbiblioteken till den borgerliga kommunen skulle-i något avseende komma att inverka menligt på något levande intresse inom kommunen; och vad som alldeles säkert måste anses vara en stor fördel är, att alla frågor angående såväl skolväsende som bibliotek föras in under en och samma myndighet.

Att i särskilda fall Kungl. Maj:t må kunna, på vederbörandes framställv ning, medgiva jämkningar beträffande överfiyttningen av bibliotek av ifråga— varande slag eller delar därav från den kyrkliga till den borgerliga kommunen framgår av övergångsstadgandena, punkt 1.

Om vården av ärenden rörande begravningsplats är förut talat dels i den allmänna motiveringen (sid. 179), dels vid lagen om församlingsstyrelse % 2 punkt 2, till vilket stadgande det nu förevarande ordagrant anknyter sig.

5 16.

I sista punkten av första stycket ha tillagts orden »före stämman». Till andra stycket ha fogats orden »ej heller om avhändande av kommunen tillhörig

Om bcyi'a ov ningspla ts.

_S 16.

s” 17.

egendom eller efterskänkande av någon kommunens rättighet». Bägge dessa tillägg äro gjorda med anledning av införandet av motsvarande bestämmelser i % 10 i lagen om församlingsstyrelse och på de vid nämnda paragraf anförda skäl.

I sjätte stycket av förevarande % 16 är en ändring vidtagen, likasom i s 10 av församlingslagen, beroende på, att tiden för de ordinarie stämmorna ha omlagts och att, såsom framgår av följande % 17, i kommuner, där fullmäktige finnas, ordinarie stämmor ej hållas.

& 17.

I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola enligt nu gällande bestämmelser i regel tre ordinarie stämmor under året hållas: en under senare hälften av mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om fire- gående årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i valnämnd. enligt vad därom är särskilt stadgat; en i oktober för bestämmande av k(m- munens utgifts— och inkomsstat; och slutligen en i december månad för gramk- ning av debiterings— och uppbördsläugden samt för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga.

Såsom förut i allmänna motiveringen och vid & 8 i förslaget till lag )m församlingsstyrelse blivit närmare utvecklat, föreslå de sakkunniga, för vin— nande av en mera enhetlig budgetsbehandling, en omläggning av tiden för de ordinarie stämmornas hållande samt införande, för den kyrkliga kommuren och den borgerliga kommunen på landet, av ett justeringsförfarande, liknande det för stad nu gällande, varigenom de ordinarie stämmornas antal kan in- skränkas till två.

Utom de fördelar, som sålunda uppnås, vinnes genom denna anordmng även, att i och med förläggandet av den andra ordinarie stämman till tiden 15 november—31 december staten kan uppgöres närmare årsskiftet och sålunda '.ill- godose även de behov för det kommande året, som under det löpande årets sista månader bliva kända. Givetvis är det också en fördel, att första stämnan fritt kan hållas under tiden från årets början till den 31 maj, enär dechargestim— man kan önskas hållen på mycket skilda tider i olika kommuner. I de stirre kommunerna kunna svårigheter yppa sig att få granskningen av det föregåeide årets förvaltning färdig till mitten av mars, och det kan vara en fördel, att revisionen ej får så kort tid på sig som nu är fallet. I mindre kommuner kan det däremot vara önskvärt och lämpligt, att dechargestämman hålles tidigire.

Vad beträffar val av ledamöter i valnämnd, vilka skola utses på dechaige- stämman, är det ej nödvändigt, att sådant va1, såsom nu är föreskrivet, sker redan i mars månad, enär ledamöterna ej träda i funktion förr än i juli. (rd- föranden i valnämnden, vilken är den inom nämnden, som fungerar före in- gången av sistnämnda månad (han mottager handlingar o. s. v.) är oberoeide av tidpunkten för valet, ty han skall i god tid utses av länsstyrelsen.

Det förslag till omläggning av de ordinarie kommunalstämmorna, som av de sakkunniga förordas, överensstämmer också med önskemål, som på en del områden gjort sig hörda. Av den vid 1922 års riksdag beslutade ändringen i

fråga om tiden för prövningsnämnds arbete följer, att nämndens beslut komma kommunerna tillhanda först vid en senare tidpunkt av året än vad hittills varit fallet. En sådan försening medför svårigheter, så länge förslaget till stat skall uppgöras redan i september månad. Dessa svårigheter undgås, om, såsom de sakkunniga förslagit, inkomst- och utgiftsstaterna icke behöva vara uppgjorda förr än den 1 november.

Genom de sakkunnigas förslag synes det särskilda stadgandet om rätt för de norrländska länen att inom vissa gränser skjuta på" tiden för stämmans hål- lande obehövligt "och har därför uteslutits.

I kommun, där fullmäktige finnas, blir — sedan justeringsstämman bort- tagits _ ej längre någon ordinarie årligen återkommande stämma behövlig, utan höra i sådana kommuner stämmor hållas allenast när särskilt behov därtill för— anleder.

Ifrågasättas kan om — såsom enligt % 6 mom. 2 i lagen om församlings- styrelse är föreslaget — fullmäktiges ordförande tillika skall vara ordförande i stämman, sedan dennas uppgifter ytterligare inskränkts. Sakkunniga hava icke ansett sig böra framställa förslag därom i fråga om den borgerliga kommunen; men frågan bör måhända tagas under övervägande vid en blivande allmän revision av kommunallagarna.

Då tiden för årets sista ordinarie stämma hädanefter ej blir begränsad till december månad, måste en ändring ske av stadgandet i tredje stycket; och före- slås härutinnan samma bestämmelser som i % 8, mom. 4 i lagen om försam- lingsstyrelse.

% 18.

I förevarande paragraf har sista stycket ändrats till överensstämmelse med vad som föreslagits vid sista stycket % 11 i lagen om församlingsstyrelse och på skäl, som vid sagda paragraf blivit anförda.

s 19.

I första stycket av mom. 2 har med anledning av folkskoleärendenas över- flyttning till den borgerliga kommunen en hänvisning införts till innehållet i g 62, som handlar om val av folkskole- och fortsättningsskolestyrelse.

& 35.

Den här föreslagna ändringen, enligt vilken bestämmelsen i nuvarande »mom. 1 h) om att justering av debiterings— och uppbördslängd ankommer på kom— munalstämman borttagits, betingas av de sakkunnigas förslag att denna justering skall besörjas av kommunalnämnden (se % 82 mom. 2).

s 40.

I mom. 2 av denna paragraf har gjorts enahanda ändring som i sista stycket av 5 18 och med samma motivering.

& 18.

,s 35.

_s 40.

m4 gm.

Med denna paragraf börjar den nya avdelning av förordningen om kom- munalstyrelse på landet, som handlar om folkskolestyrelsen. I och med över— flyttningen av folkskoleangelägenheterna till den borgerliga kommunen framstår det såsom en given sak. att varje kommun för sig bör utgöra ett eget skol- distrikt. För närvarande, då folkskoleärendena tillhöra den kyrkliga kommunen, sammanfaller i regeln skoldistriktet med församlingen, ehuru åtskilliga undantag förekomma. -

Det har ej synts de sakunniga möjligt att företaga någon detaljerad ander- sökning av alla de olika anledningarna till de avvikelser, som sålunda förekomma från regeln, att församling skall vara skoldistrikt. Resultatet av en så vittgående undersökning skulle helt visst icke motsvara den möda, tidsförlust och kostnad en sådan efterforskning skulle kräva. Det står emellertid fast, att skoldistrikt ej sällan sammanfalla med kommunerna i stället för med församlingarna. Det kan tänkas, att om moder- och annexförsamling ingå i samma kommun eller om en församling i sig innefattar flera kommuner, det funnits lämpligt att an— ordna skoldistrikten så, att de sammanfalla med kommunerna och icke med för- samlingen. _

Till belysning av skoldistriktens förhållande till de borgerliga kommunerna införes här en på de sakkunnigas föranstaltande uppgjord så vitt möjligt fullstän— dig förteckning över oregelbundenheter i rikets indelning i fråga om borgerliga kommuner och skoldistrikt:

Förteckning över oregelbundenheter i rikets indelningar beträffande borgerliga kommuner och skoldistrikt.

I. Skoldistrikt, vari stad ingår som en del.

Sigtuna + S:t Olof och S:t Per (Stockholms län). Mariefred + Kärnbo (Södermanlands län). Vadstena + S:t Per (Östergötlands län). Visby stad + Visby landskommun (Gottlands län). Skara stad + Skara landskommun (Skaraborgs län). Falköpings stad + Falköpings östra landskommun + Falköpings västra lands- kommun (Skaraborgs län).

Nässjö stad + Nässjö landskommun (Jönköpings län). Värnamo stad + Värnamo landskommun (Jönköpings län). Sollefteå stad + Sollefteå landskommun (Västernorrlands län).

_GDU'rP—QDNJI—l

599051

II. Skoldistrikt, vari köping ingår som en del.

Tierps köping + Tierps kommun (Uppsala län). Malmköpings köping + Lilla Malma kommun (Södermanlands län). Ahus köping + Ahus kommun (Kristianstads län). Skurups köping + Skurups kommun (Malmöhus län). Vara köping + Vara kommun (Skaraborgs län).

sasse

sms?

_. P

Sunne köping + Sunne kommun (Värmlands län). % 571 Säffle köping + By kommun (Värmlands län). Hallsbergs köping + Hallsbergs kommun (Orebro län). Kungsörs köping + Kung Karl kommun (Västmanlands län). Ljusdals köping + Ljusdals kommun (Gävleborgs län).

III. Skoldistrikt bestående ar mer än en landskommun.

Markim + Orkesta (Stockholms län). Håtuna + Håbo-Tibble (Uppsala län). Vänge + Läby (Uppsala län). Råby-Rönö + Bärbo (Södermanlands län). Vallby + Hammarby (Södermanlands län). Gåsinge + Dillnäs (Södermanlands län). Östra Skrukeby + Lillkyrka (Östergötlands län). Herrestad + Källstad (Östergötlands län).

Örberga + Nässja (Östergötlands län).

Varvs + Styra (Östergötlands län). Drev + Hornaryd (Kronobergs län). Vederslöv + Dänningelanda (Kronobergs län). Hjortsberga + Kvenneberga (Kronobergs län). Hemmesjö + Tegnaby (Kronobergs län). Endre + Hejdeby (Gottlands län). Källunge + Vallstena (Gottlands län). Skaftö + Fiskebäckskil + Grundsund (Göteborgs län). Kullings— Skövde + Tumberg (Älvsborgs län). Alingsås landsfölsamling och Rödene + Bälinge (Älvsborgs län). Södla Björke + Grude + Jällby (Älvsborgs län). Skölvene + Norra Säm (Älvsborgs län). Nårunga + Skogsbygden + Ljur (Älvsborgs län). Asklanda + Kvinnestad + Örnunga (Älvsborgs län). Varnum + Tärby (Älvsborgs län). Fänneslunda + Grovare (Älvsborgs län). Södra Vånga + Möne (Älvsborgs län).

Surtebyo + Kattunga (Älvsborgs län). Norra Åsarp + Smula (Älvsborgs län). Blidsberg + Humla (Älvsborgs län). Dalsto1p + Hulared (Älvsborgs län). Tösse + Tydje (Älvsborgs län).

Odensåker + Tidavad (Skaraborgs län). Hagelberg + Norra Kyrketo1p (Skaraborgs län). S_ventorp + Forsby (Skaraborgs län). Östra Tunhem + Ugglum (Skaraborgs län). Torbjörntorp + Friggeråker (Skaraborgs län). Broddetorp + Hornborga + Sätuna + Bolum (Skaraborgs län). Segerstad + Håkantorp (Skaraborgs län).

5 57. 39. Stenstorp + Brunnhem + Södra Kyrketorp (Skaraborgs län). 40. Sjogerstad + Rådene (Skaraborgs län). 41. Ljunghem + Edåsa (Skaraborgs län). 42. Asele + Mularp + Tiarp (Skaraborgs län). 43. Dimbo + Ottravad (Skaraborgs län). 44. Hångsdala + Skörstorp + Östra Gerum (Skaraborgs län). 45. Kinneved + Vårkumla (Skaraborgs län). 46. Eggby + Istrum + Öglunda (Skaraborgs län). 47. Tun + Friel + Karaby (Skaraborgs län). 48. Hyringa + Längnum (Skaraborgs län). 49. Sparlösa + Slädene (Skaraborgs län). 50. Skarstad + Hällum (Skaraborgs län). 51. Skälvum + Ova (Skaraborgs län). 52. Medelplana + Västerplana (Skaraborgs län). 53. Osterplana + Kestad (Skaraborgs län). 54. Tådene + Tranum (Skaraborgs län). 55. Väla + Gillstad (Skaraborgs län). 56. Backeby + Skalunda (Skaraborgs län). 57. Ansta + Längbro (Örebro län).

IV. Stadskonmzun bestående av mer än ett skoldistrikt.

Skanör med Falsterbo: Skanörs skoldistrikt + Falsterbo skoldistrikt.

V. Landskommuner bestående av mer än ett skoldistrikt.

1. Björlanda kommun (Göteborgs och Bohus län): Björlanda skoldstrikt +Vikens skoldistrikt. Tanums kommun (Göteborgs och Bohus län): Tanums skoldistrikt+ Grebbestad skoldistrikt.

3. Hasslö och Aspö kommun (Blekinge län): Hasslö skoldistrikt + Aspö skoldistrikt.

4. Grava kommun (Värmlands län): Grava skoldistrikt + Forshaga skoldistrikt.

5. Lindesbergs landskommun (Örebro län): Lindesbergs skoldistrikt + Guldsmedshyttans skoldistrikt. Byske (Västerbottens län): Byske skoldistrikt + Fällfors skoldistrikt. Nederkalix (Norrbottens län): Nederkalix skoldistrikt + Töne skoldistrikt. Svärdsjö kommun (Kopparbergs län): Svärdsjö skoldistrikt + Svartnäs skoldistrikt. Vika kommun (Kopparbergs län): Vika skoldistrikt + Hosjöoskoldistrikt. Ockelbo kommun (Gävleborgs län): Ockelbo skoldistrikt + Amots skoldistrikt. Alfta kommun (Gävleborgs län): Alfta skoldistrikt + Svabensverks skoldistrikt. Skogs kommun (Gävleborgs län): Skogs skoldistrikt + Lingbo skoldistrikt. Tännäs kommun (Jämtlands län): Tännäs skoldistrikt + Ljusnedals skoldistrikt. Dorotea kommun (Västerbottens län): Dorotea skoldistrikt + Risbäcks skoldistrikt.

N)

HHHHH gegnpog—tpgopogga

]. Värmdö kommun (Stockholms län) omfattar hela Värmdö skoldistrikt och en del av Vaxholms skoldistrikt. 2. Bälinge kommun (Uppsala län) omfattar hela Bälinge skoldistrikt och en del av Harbo skoldistrikt. 3. Köpings kommun (Kalmar län) omfattar hela Köpings skoldistrikt samt delar av Alböke och Löts skoldistrikt. i. Lunds landskommun (Malmöhus län) omfattar hela Lunds landsförsamlings skoldistrikt och en del av Hardeberga skoldistrikt. :). Billeberga kommun och Saxtorps kommun (Malmöhus län) omfatta Billeberga skol- distrikt, Saxtorps skoldistrikt och Södra Möinge skoldistrikt. 6. En del av Mörarps församling (Malmöhus län) hör till Kropps skoldistrikt. 7. En del av Vitaby församling (Kristianstads län) hör till Södra Mellby skoldistrikt. 8. Bråttensby och Landa kommun (Älvsborgs län) omfattar hela Bråttensby och Landa skoldistrikt samt en del av Hällestads skoldistrikt. 9. Flistads kommun (Skaraborgs län) omfattar hela Flistads skoldistrikt och en del av Götlunda skoldistrikt. 10. Hammars kommun (Örebro län) omfattar hela Hammars skoldistrikt och en del av _ Västra Ny skoldistrikt. .. 11. Als kommun (Kopparbergs län) omfattar hela Als skoldistrikt och en del av Bjursås skoldistrikt. 12. Hedesunda kommun (Gävleborgs län) omfattar hela Hedesunda skoldistrikt och en del av Söderfors skoldistrikt.

Därest, såsom de sakkunnige föreslå, kommunen blir skoldistrikt, torde endast mera sällan någon avvikelse från denna regel behöva äga rum. Därmed stärkes ock känslan av, att skoldistriktet principiellt bör sammanfalla med viss primärkommun. De sakkunniga anse det nämligen vara av vikt, att- den tanken klart fasthålles, att vården av folkskoleväsendet skall vara en kommunal ange— lägenhet av samma art som de övriga kommunala angelägenheter, vilka kom- munen enligt kommunallagarna har att vårda. De sakkunniga hava därför vid uppgörandet av sina förslag omsorgsfullt sökt att undvika allt, som kunde giva anledning till uppkomsten av fristående skolkommuner med egna beslutande och för- valtande organ. Visserligen är den nuvarande kyrkostämmoförordningen icke främmande för en sådan anordning, i det att den medgiver, att, där Kungl. Maj:t förordnat, att för vården av folkskolans och fortsättningsskolans samt där- med sammanhängande angelägenheter församling skall vara delad i skilda skol- distrikt eller att församlingar eller delar därav skola vara förenade i ett skol- distrikt, för sådant skoldistrikt skall i avseende å vården av nämnda angelägen— heter gälla vad i nämnda förordning är om kyrkoförsamling stadgat. Men ett fortgående på den vägen är icke önskvärt; och med skoldistriktets anknytande till den borgerliga primärkommunen är det, enligt de sakkunnigas mening, även obehövligt. Det är icke önskvärt, ty genom en sådan anordning skulle den en— hetlighet i den kommunala förvaltningen och särskilt i budgetsbehandlingen, som

från skilda håll så starkt påyrkas och som även de sakkuniga sökt imöjligastei mån realisera, i betänklig grad äventyras; och något ovillkorligt behov att för vårdenk om folkskoleväsendet -— låt vara i undantagsfall — tillskap'aijsärskilda fristående skolkommuner torde icke förefinnas. Att åtskilliga smärre kommuner nu äro förenade till gemensamt skoldistrikt torde i de flesta fall snarare bero på att de tillhöra en och samma församling än därpå, att de icke skulle varai stånd att var för sig vårda sitt skolväsende. När skoldistriktets bundenhet till församlingen upphör, finnes därför ingen anledning att icke dessa kommuner för framtiden var för sig vårda sitt skolväsende.

Skulle likväl behov yppas av någon anordning av skoldistriktet, som icke sammanfaller med kommunindelningen, lärer så kunna ske utan upprättandet av särskilda skolkommuner. De sakkunniga utgå därvid ifrån att delning av en kommun, för detta ändamål icke skall vara behövlig. Yppas behov av i viss mån skild förvaltning av skolorna inom olika delar av en och samma kom- mun, lärer detta behov kunna tillgodoses genom utseende för dessa skolor, jäm— likt 5 6 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, av en särskild under folkskolestyrelsen sorterande lokalstyrelse. Därest återigen två eller flera kom— muner finnas böra vara helt eller delvis förenade om gemensamma skolor på sådant sätt, att ett nytt självständigt skoldistrikt uppkommer, hava de sakkun- niga ansett en sammanslutning för detta ändamål kommunerna emellan i kom— munalförbundets form vara ur ovan angivna synpunkter att föredraga framför upprättandet av fristående skolkommuner. Fasthållandet av principen om skol- distriktets sammanfallande med kommunen är nämligen, enligt de sakkunnigas mening, av den vikt, att ett frångående därav på sätt nu nämnts icke bör kunna ske utan att Kungl. Maj:t därom förordnat.

Har sådant förordnande meddelats, vilket väl knappast kan tänkas komma ifråga utan kommunernas egen begäran eller i alla händelser med deras bifall, följer — såsom en konsekvens 'av den utav de sakkunniga intagna ståndpunkten att sammanslutningen. skall ske under kommunalförbundets form — att de ifråga- varande kommunerna skola vara skyldiga att med varandra ingå sådant förbund. Den beslutande myndigheten däri blir förbundsdirektionen, och denna väljer alltså folkskolestyrelse på alldeles samma sätt som kommunalfullmäktige (respek- tive kommunalstämman) skulle gjort.

Lagen om kommunalförbund den 13 juni 1919 förutsätter, att bestämmel- serna i förbundsakten skola hava karaktären av ett frivilligt avtal. Men i före- varande fall, då kommunerna äro pliktiga att med varandra ingå sådant förbund, måste finnas ett sätt att få förbundsordning till stånd, även om kommunerna icke kunna enas om innehållet. Den avvikelse, som härigenom sker från de principer, som i övrigt böra gälla enligt lagen om kommunalförbund, synes dock ej medföra större tvång på. kommunerna. än om för ordnandet av gemensamma skoldistrikt en särskild författning utfärdades. En sådan framtvingad förbunds- ordning får närmast karaktären av en administrativ författning, utfärdad av Kungl. Maj:t på grund av därtill i den allmänna lagstiftningen givet bemyndi- gande. Ett sådant bemyndigande bör äga sin plats i lagen om kommunalförbund. Till de närmare bestämmelserna härom återkomma de sakkunniga längre fram.

Att tanken på en tvångssammanslutning av kommuner i kommunalförbund för visst ändamål icke strider mot de grundprinciper, på vilka 1919 års lag om kommunalförbund vilar, framgår därav, att de kommitterade, som förberedde nämnda lag. i sitt den 12 december 1917 avgivna betänkande (sid. 346) icke ställa sig principiellt avvisande däremot, utan tvärtom uttala, att under Vissa omständigheter befogenhet för offentlig myndighet att förordna därom skulle kunna visa sig gagnelig, särskilt för åstadkommande av anordningar för skol- undervisningens främjande och för fattigvårdens tillgodoseende, ehuru de kom- mitterade av praktiska skäl ansett, att dylika bestämmelser icke borde infiyta i nämnda lag och att i allt fall frågan om deras upptagande ilagstiftningen, med hänsyn till angelägenheten av att den nya lagstiftningen om kommunalför- bund redan från början måtte bliva omfattad med förtroende, lämpligen borde någon tid anstå och frågan om tvångsanslutning ej upptages förr, än den nya lagstiftningen blivit under någon tid försökt och lämnat tillfälle till erfarenhetsrön.

Vad här ovan sagts om kommunalförbund av dylik tvingande karaktär för åstadkommande av självständigt, med den kommunala indelningen ej samman- fallande skoldistrikt — en utväg, som säkerligen endast imycket sällsynta undantagsfall kan behöva komma att anlitas — utesluter ingalunda, att kom- munerna, på enahanda sätt som hittills om skoldistrikt varit stadgat, kunna med varandra frivilligt ingå kommunalförbund för vårdande av hithörande angelägen- heter, vare sig det gäller en eller fiera enstaka för de föredragsslutande kom- munerna gemensam skola eller en viss kategori av skolärenden, exempelvis de som avse fortsättningsskolor, kommunala mellanskolor a. d., eller ock de ifråga- varande kommunernas skolväsende i dess helhet. I sistnämnda fall, då'tydligtvis uppkomsten av ett nytt skoldistrikt avses, måste dock, på sätt i förslagets % 57 stadgas, Kungl. Majtzs samtycke och förordnande inhämtas.

Givet är att, därest på ena eller andra sättet ett kommunalförbund för skolväsendets vårdande kommer till stånd, åt detta förbund jämväl andra kom— munala förvaltningsuppgifter kunna uppdragas, eller att ett redan bestående, för annat ändamål bildat kommunalförbund kan få sin befogenhet utvidgad till att omfatta även skolärenden. .

Vad de sakkunniga här ovan uttalat utgör naturligtvis intet hinder för att fortfarande såsom hittills i vissa fall överenskommelser mellan skilda skoldistrikt (kommuner) fritt kunna träffas därom, att barn från det ena skoldisriktet må få, mot viss ersättning, besöka en skola i det andra distriktet, vilken ligger dess hemvist närmare än skolan i det egna distriktet.

I detta sammanhang kan framhållas, att hittills hava för vårdande i större eller mindre utsträckning av folkskolans angelägenheter kommunalförbund, med stöd av 33 å i lagen om kommunalförbund, ingåtts mellan dels Myresjö och Lannaskede skoldistrikt i Jönköpings län, dels Töreboda och Björkängs skol- distrikt i Skaraborgs län, dels ock Grästorps köping och Tengene församling ävenledes i Skaraborgs län, varförutom sådant förbund är ifrågasatt mellan Sala stad, Sala landsförsamling och Möklinta skoldistrikt i Västmanlands län.

Såsom ett bidrag till kännedomen om den praxis, som sålunda är på väg att utbilda sig, avtryckas här dels, in extenso, två förbundsordningar, en för

250 Myresjö—Lannaskede skolförbund, fastställd av konungens befallningshavande i Jönköpings län den 11 mars 1922, och en för Töreboda—Björkängs skolförbund, fastställd av konungens befallningshavande i Skaraborgs län den 29 juni 1921; dels, i utdrag, förslag till förbundsordning för Broddbo skolförbund.

Förbundsordning för Myresjö—Lannaskede förbund.

1. För vårdandet av folkskoleväsendet inom Myresjö och Lannaskede skoldistrikts södra Skolområden, omfattande, det förra omrädet gårdarna Bjädesjö säteri, Bjädesjöholm — med undantag av lägenheterna Gröple, Gröplekvarn och Johannelund -— Tåndemåla, Abbemåla, Kyrkolid och Sjögle, samt det senare området gårdarna Högaberg, Kullebo, Skräppebo, Ulvebo, Pukås, Laduslätt, Hjelmhester ävensom Rosenholm och Trishult under— lydande gårdar, bilda nämnda skoldistrikt ett skolförband, benämnt Myresjö—Lannaskede skolförbund, med säte i Myresjö.

2. Förbundets angelägenheter handhavas av en direktion, bestående av förutom skolrådets ordförande i de båda skoldistrikten fyra ledamöter och fyra suppleanter, valda av respektive kyrkostämma med hälften från vardera skoldistriktet för en tid av fyra år. Vid slutet av andra året efter det detta förbund trätt i verksamhet utlottas av direktio- nens valda medlemmar en ledamot och en suppleant från vardera skoldistriktet. Medde- lande härom lämnas skolråden för föranstaltande av val i de utlottades ställe förde kommande fyra åren. Avgår vald ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgörings- tiden, lämnar direktionen meddelande därom till vederbörande skolråd för val av ledamot eller suppleant för den tid, som återstått för den avgångne. Ordförandeskapet i direktionen utövas av Skolrådets ordförande. Vice ordförande i direktionen utses av direktionen för ett år i sänder.

3. Direktionen skall på kallelse av dess ordförande sammanträda minst en gång under varje lästermin. Därjämte är ordföranden skyldig kalla till direktionssammanträde, när detta skriftligen begäres av minst tre ledamöter eller av ettdera av skolråden.

4. Direktionen äger att med skolväsendet inom förbundsområdet taga samma be- fattning, som eljest tillkommer skolråd.

5. Direktionens ledamöter ansvara, en för alla och alla för en, för de medel samt för de säkerhets- och värdehandlingar, som direktionen har under sin förvaltning, även- som för den skada och förlust, som genom direktionens vårdslöshet och försummelse kan tillskyndas förbundet.

6. För fullgörande av sin i mom. 1 omförmälda uppgift låter förbundet. å lämplig tomt vid gården Kyrkolid i Myresjö skoldistrikt uppföra skollokal och tjänstebostad för lärare jämte nödiga uthus. Skolan skall tills vidare vara ordnad enligt tredje B-formen i undervisningsplanen för rikets folkskolor den 31 oktober 1919 samt förses med nödig undervisningsmateriell.

7. Kostnaderna för tomtens förvärvande, byggnaders uppförande samt för såväl fast som lös materiell skall bestridas med hälften av vardera skoldistriktet, som sålunda blir ägare till hälften av nämnda fastighet och övrig egendom.

8. Skoldistrikten skola till hälften vardera bidraga med de medel, som efter direk- tionens förslag och beslut å gemensam kyrkostämma erfordras till uppehållande av för-

bundets verksamhet. Därest upplåning av medel är nödvändig, skall beslut därom fattas å gemensam kyrkostämma. Val av lärare vid skolan skall likaledes ske är gemensam kyrkostämma.

9. Förbundsdirektionens räkenskaper granskas varje år av två revisorer, valda å kyrkostämmor i december, den ene för Myresjö och den andre för Lannaskede skol- distrikt. Räkenskaperna skola i avslutat skick hållas revisorerna tillhanda senast den 1 mars året efter det revisionen avser. Revisionsberättelsen skall vara den gemensamma kyrkostämmans ordförande tillhanda senast den 1 april för att i maj månad föredragas för kyrkostämman, som beslutar i fråga om ansvarsfrihet. 10. Därest fullgoda skäl därtill föreligga, äger ettdera skoldistriktet efter i veder— börlig ordning fattat beslut uppsäga detta förbund. Upplösningen av förbundet må, därest annan överenskommelse ej träffats, ske först vid utgången av det kalenderår, som in- faller tredje året efter det uppsägning skett. Myresjö skoldistrikt har därvid att dels till belopp, som bestämmes av en skiljenämnd, utsedd i enlighet med lagen om skilje- mån den 28 oktober 1887, inlösa Lannaskede skoldistrikts hälft i tomt— och byggnader ävensom skolans undervisningsmateriell, dels ock övertaga ansvaret gent emot vid skolan anställda lärare. Av Myresjö församlings kyrkostämma har gjorts det uttalandet, att vid eventuell upplösning av förbundet hänsyn måtte tagas därtill, att sammanslagningen skett i den ena församlingens intresse såväl som i den andras, och att skolan, såsom för samman- slagningens skull förlagd till socknens kant i fall av upplösning ej skulle få samma värde för församlingen, som om den förlagts till mera central plats inom densamma. 11. Utöver vad i denna förbundsordning är föreskrivet, skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen angående kommunalförbund den 13 juni 1919 (nr 294) samt kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd (nr 15) finnes stadgat. . 12. Det sålunda bildade förbundet skall träda i verksamhet den 1 april 1922, dock att Myresjö och Lannaskede skoldistrikts vårdnad om skolväsendet i de Skolområden, som beröras av förevarande förbund, icke skall upphöra, förrän förbundets skola vid Kyrkolid tagits i bruk för sitt ändamål.

Förbundsordning för Töreboda—Björkängs skolförbund.

]. För vårdande av sådan angelägenhet., som avses i folkskolestadgan, bilda Töre— boda och Björkängs skoldistrikt tillsammans ett förbund, benämnt Töreboda-Björkängs skolförband med säte i Töreboda köping.

2. Förbundet låter å lämplig tomt, som förvärvas å Töreboda köpings område i närheten av kyrkan, uppföra ett gemensamt skolhus, inrymmande i två våningar 8 läro- salar med kapprum samt slöjd- och materiellrum, jämte därtill hörande nödigt uthus.

3. Kostnaderna för byggnadernas uppförande och inredning samt förseende med fast materiell bestridas av båda skoldistrikten med hälften vartdera. Vart och ett av distrikten är sålunda ägare till hälften i tomten och de uppförda byggnaderna.

4. Till skolans förseende med undervisningsmateriell, dess uppvärmning, belysning och renhållning ävensom byggnadernas underhåll anslås ett årligt belopp, som bestrides av vartdera skoldistriktet i förhållande till antalet av dess i den gemensamma skolan

Cm

En

inskrivna barn. Till grund för denna beräkning lägges lärjungeantalet vid slutet av när- mast föregående vårtermin.

5. Vid skolan äro anställda 8 — i början eventuellt '] — lärarkrafter, av vilka i vederbörlig ordning 4 tillsättas av Töreboda och 4 — i början eventuellt 3 — av Björkängs skoldistrikt. Vid uppkommande vakans ombesörjas behövliga tillsättningsåtgärder av det skoldistrikt, till vilket den lediga tjänsten hör.

6. Skulle i framtiden lärarpersonalens antal behöva ökas utöver 8, åligger det för varje gång det skoldistrikt, vars i den gemensamma skolan inskrivna barn för tillfället är det högsta, att förse skolan med den behövliga lärarkraften.

7. Vartdera skoldistriktet avlönar ensamt sina lärare och förser dem med de i lag föreskrivna naturaförmånerna.

8. Utöver vad i punkterna 3—7 säges samt gällande författningar i övrigt före- skriva med avseende på skolväsendets ordnande och villkor för statsbidrags erhållande är vartdera skoldistriktet ej skyldigt tillhandahålla medel för förbundsverksamhetens fort- satta bedrivande. ,

9. Angående förbundets rätt att upptaga lån gäller vad i fråga om kyrkostämma är föreskrivet. 10. I det gemensamma skolhuset undervisas samtliga skolpliktiga barn, tillhörande Töreboda köping samt Björkängs västra skolområde. 11. Undervisningen i skolan ordnas i överensstämmelse med A-formen i gällande undervisningsplan för rikets folkskolor. Härvid tillämpas full gemensamhet, som om samtliga barn tillhörde ett enda skoldistrikt. 12. Alla frågor, som hava avseende på skolans klasslärare och lärjungar, avgöras av vartdera skoldistriktet för sig på sätt därom är i lag stadgat. 13. Övriga ärenden, som angå skolan, avgöras av distriktens båda skolråd till- sammans såsom en styrelse, benämnd Töreboda—Björkängs skolförbundsstyrelse, under ledning av och på föredragning av skolrådens gemensamma ordförande. Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder. 14. Vice ordföranden vid de gemensamma sammanträdena utses av skolförbunds— styrelsen för en tid av ett år i sänder. 15. De gemensamma ärendena förberedas av en skolnämnd, sammansatt av för- bundsstyrelsens ordförande samt två ledamöter från vartdera skolrådet. Avgörandet av smärre ärenden angående reparationer o. d. kan av förbundsstyrelsen anförtros åt denna nämnd. , 16. Skolförbundsstyrelsen sammanträder minst en gång under varje lästermin samt i övrigt så ofta ordföranden därtill kallar. Ordföranden är ock skyldig att, när ettdera av skolråden det begär, utfärda kallelse till förbundsstyrelsesammanträde. "17. Skolförbundsstyrelsens räkenskaper granskas varje år av tvenne revisorer, valda en av Töreboda och en av Björkängs skoldistrikt vid kyrkostämma i december. Räkenskaperna skola hållas revisorerna till handa efter den 1 mars, och revisionsberättelsen skall senast den 1 april samma år överlämnas till kyrkostämmornas gemensamma ord- förande, varefter vederbörande kyrkostämmor imaj månad fatta beslut rörande ansvarsfrihet. 18. Det förbund, de båda skoldistrikten enligt ovanstående ingått med varandra, upplöses efter tre läsår från det ettdera av distrikten efter å kyrkostämma fattat beslut uppsagt detsamma. Det distrikt, som verkställt uppsägningen, har därvid att till det ur—

sprungliga kostnadspriset av det andra distriktet inlösa dess hälft i tomt och bygg- nader.»

Det sålunda bildade förbundet skall träda i verksamhet den 1 januari 1922. Den, som med detta beslut icke åtnöjes, äger hos Kungl. Maj:t däröver anföra nnderdåniga besvär, vilka till kungl. ecklesiastikdepartementet böra ingivas, eller må, på klagandens eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten dit insändas; och bör därvid iakttagas: att besvären, som böra bifogas behörigen styrkt bevis, vid vad tid klaganden undfått del av beslutet, inkomma till nämnda departement, om enskild part är klagande, innan klockan tolv å trettionde dagen, och, om klagan föres av menighet, innan klockan tolv år fyrtiofemte dagen efter av beslutet erhållen del, delgivningsdagen oräknad, eller, i båda fallen, om besvärstiden tilländagår på helgdag, å nästföljande söckendag före klockan tolv; att besvären, därest de icke äro av klaganden egenhändigt undertecknade, höra av behörig fullmakt för ingivandet eller insändandet åtföljas; samt att besvären, när klagan— den icke själv kan skriva, böra av författaren med utsättande av namn, syssla och bonings- ort underskrivas, men försummas något av vad sålunda är föreskrivet, har den klagande förlorat sin talan, och beslutet kommer att emot honom för laga kraftvunnet anses.

Utdrag ur förslag till förbundsordning för Broddbo skolförbund.1

5].

Sala stads, Sala landsförsamlings och Möklinta skoldistrikt äro sammanslutna till ett kommunalförbund, benämnt Broddbo skolförbund, vars ändamål är att i Broddbo och kringliggande områden inom de till förbundet anslutna skoldistrikten handhava vår- den om folk- och fortsättningsskoleväsendet samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

52.

Förbundet har sitt säte i Sala stad.

åå.

Förbundets angelägenheter handhavas av en direktion, bestående av fem ledamöter jämte lika många suppleanter. —————————————————

54.

Vid ordinarie sammanträde, som skall hållas under tiden mellan den 15 augusti och 15 september, fastställer direktionen förbundets utgifts- och inkomststat för näst- följande kalenderår.

Om tider för direktionens övriga ordinarie sammanträden och om ärenden, som

* 'det detta förslag till förbundsordning lära emellertid åtskilliga anmärkningar hava framställts.

*I

Cu

därvid skola företagas, så ock om sättet för kallelse till sammanträde äger direktionen att bestämma. % 5.

Direktionen utövar den myndighet, som jämlikt lagen den 25 juni 1909 angåeide folkskoleväsendet i vissa städer tillkommer folkskolestyrelse i stad.

56.

Utan skoldistriktens samtycke må icke direktionen avyttra förbundet tillhörig fast egendom eller byggnader.

57.

Direktionens ledamöter ansvara, en för alla och alla för en, för de medel srmt för de säkerhets- och värdehandlingar, som direktionen har under sin förvaltning, äten- som för den skada och förlust, som genom direktionens vårdslöshet och försummelse kan tillskyndas förbundet.

58.

Direktionen äger att inom eller utom sig utse kassaförvaltare och sekreterare, be- stämma det arvode, som åt dessa bör utgå, samt för dem utfärda instruktioner.

se.

Förbundets räkenskaper och förvaltning granskas av revisorer, av vilka varje till förbundet anslutet skoldistrikt årligen utser en jämte en suppleant för honom. Det åligger revisorerna att senast den 1 april till skoldistrikten avlämna sin berättelse iver föregående årets räkenskaper och förvaltning.

ja 11.

I nästföregående paragraf omförmälda utgifter för förbundsverksamhetens ordnande (anläggningskostnader) ävensom framdeles förekommande utgifter för inköp av fast egen- dom, för nybyggnad samt för till- eller ombyggnad skola bestridas av Sala stads stol- distrikt med 51 procent, av Sala landsförsamlings skoldistrikt med 41 procent och av Möklinta skoldistrikt med 8 procent.

% 13.

Mom. 1. Utan samtliga skoldistriktens samtycke må förbundet icke förvärva fast egendom eller byggnad å annans mark samt ej heller vidtaga nybyggnads-, till- aller ombyggnadsarbeten.

Mom. 2. För bestridande av sådana löpande utgifter, som i g 12 finnas om-

nämnda, må icke utan skoldistriktens medgivande utöver statsbidragen användas mera än vad som motsvarar sjuttiofem kronor per år för varje barn, som under det senast förflutna läsåret erhållit undervisning i förbundets folk- och småskolor.

% 15.

Därest till förbundet anslutet skoldistrikt underlåter att inom föreskriven tid er- lägga bidrag, som distriktet enligt denna förbundsordning är pliktigt tillhandahålla, äger direktionen att upptaga lån till motsvarande belopp. I sådant fall åligger det det för- sumliga skoldistriktet att ansvara för den ränteförlust, som förbundet genom försummel- sen kan tillskyndas.

I övrigt äger direktionen att för löpande utgifter upptaga tillfälliga lån till ett sammanlagt belopp av högst 2.000 kronor.

% 17.

Mom. 1. Skoldistrikten äga andel i förbundets fasta egendom, i dess byggnader, planteringar och hägnader å annans mark ävensom i förbundet tillkommande nyttjande- rätt till fast egendom enligt de grunder, som finnas angivna i g 11. _____

5 19.

Skoldistrikt vare berättigat att utan övriga medlemmars samtycke utträda ur för- bundet:

1) då sådant förhållande inträffat, som på framställning av det skoldistrikt, som söker utträde, kan föranleda förbundets upplösning;

2) då tjugu år förflutit efter det förbundet trätt i verksamhet.

5 21.

På framställning av skoldistrikt skall förbundet upplösas: 1) om annat skoldistrikt i strid med övriga medlemmars sammanstämmande beslut vägrar att bevilja av direktionen äskade bidrag för anskaffande av sådan egendom eller utförande av sådana byggnadsarbeten, som i 13 % 1 mom. finnas omförmälda, eller till löpande utgifter utöver den i 13 ä 2 mom. bestämda gränsen;

2) om annat skoldistrikt begär utträde ur förbundet och laga skäl därtill föreligger; 3) om de till Sala landsförsamling hörande byarna Broddbo, Ulvsbo och Bolandet inkorporeras med Sala stad.

Att dylika förbundsordningar, därest de efter de nu föreslagna lag- ändringarnas trädande i kraft. fortfarande skola tillämpas, måste jämkas efter de nya bestämmelserna är givet; och synes länsstyrelsen, där frågan ej i annan

Cl *!

*I

:IIJ en

_s 58.

256 ordning uppkommer, böra, jämlikt 12 och 13 %% i lagen om kommunalförbund väcka förslag därom.

% 58.

Första stycket av denna paragraf är hämtad från första punkten i andra stycket av 9" 21 i nuvarande förordningen om kyrkostämma, dock med den får- ändring, att medan nuvarande kyrkostämmoförordningen stadgar, att särskild fortsättningsskolestyrelse skall tillsättas, där skoldistriktet finner det vara till fördel för skolväsendet, det i förslaget heter, att så skall ske, där kommunen så finner lämpligt.

Bestämmelsen i andra stycket utgör en motsvarighet till stadgandet i sjätte stycket av 5 21 i nuvarande kyrkostämmoförordning med de förändringar, som betingas av de sakkunnigas förslag angående biblioteksväsendets överflyttning till den borgerliga kommunen.

& 59.

För att klargöra innebörden i de bestämmelser, som i denna paragraf givas om folkskolestyrelsens åligganden och befogenheter, vilja de sakkunniga inlednings- vis påpeka, att styrelsen ifråga icke kommer att intaga alldeles samma ställning inom den borgerliga kommunen, som den, vilken hittills tillkommit skolrådet inom den kyrkliga. Förändringen beror därpå, att i'den sistnämnda kommuren icke funnits någon myndighet, motsvarande kommunalnämnden inom den tor- gerliga. Hela den ekonomiska förvaltning, som kunnat komma i fråga, har (är- för helt naturligt tillhört folkskolestyrelsens föregångare, skolrådet. '

Den centrala förvaltande och beredande ekonomiska borgerliga myndigheten är kommunalnämnden på landet och drätselkammaren i stad. Medan skolrålet på sitt område även i fråga om ekonomien var den högsta förvaltande myn- digheten, måste folkskolestyrelsen i nämnda hänseende principiellt inordnas under endera av de två sist omtalade myndigheterna inom den borgerliga ktm- munen. Detta blir en ofrånkomlig konsekvens av åtgärden att överfljtta folkskoleväsendet från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

Denna reform måste även medföra, att folkskolestyrelsens ställning ide städer, i vilka folkundervisningsväsendet redan i kraft av 1909 års lagstiftnng i de flesta avseenden lagts under den borgerliga kommunens kompetensområde, tydligare än vad nu är fallet i ekonomiskt hänseende kännetecknas såsom en specialstyrelse under stadens högsta förvaltande ekonomiska myndighet. drätsel- kammaren. Folkskolestyrelsens ställning härutinnan i dessa städer har icke vrrit med full klarhet preciserad. Den uppfattning ligger nära tillhands, att folkskile— styrelsen skulle äga en gentemot drätselkammaren fullt oberoende ställning ä'en i ekonomiskt hänseende, och lagens otydlighet i denna punkt kan tvivelsuzan göra en sådan uppfattning försvarlig. Folkskolestyrelsens stora befogenhcti fråga om den ekonomiska förvaltningen i de städer, där 1909 års lag tillämjas, kan också förklaras av dess mellanställning såsom ett organ både för den borger- liga och för den kyrkliga kommunen. I det förslag till lag angående folkskile-

väsendet i vissa städer, som sakkunniga för denna frågas utredning den 30 okt. 1907 avgåvo, heter det nämligen i g 11:

»Skolstyrelsen intager med avseende på handhavandet av densamma tillhörande ärenden till stadsfullmäktige enahanda ställning, som åt de av fullmäktige utsedda för- valtande verk och styrelser, var inom sitt område finnes anvisad.»

Mot denna bestämmelse gjordes av flera av de granskande myndigheterna åtskilliga invändningar. En biskop anmärkte sålunda, att den ställning, som -i sagda paragraf tilldelades Skolstyrelsen i förhållande till stadsfullmäktige väl knappast vore riktig. Skolstyrelsen skulle få vara självständigt ansvarig för sina åtgärder och det delvis inför myndighet, varunder stadsfullmäktigeinstitutionen alls icke sorterade. Dess medlemmar vore ju ock delvis insatta av annan val- korporation än stadsfullmäktige. En länsstyrelse fann det osäkert, om det kunde låta sig göra att likställa skolstyrelse i dess förhållande till stadsfullmäktige med de för olika ändamål tillsatt-a förvaltande verk och styrelser, som kunna finnasi städerna, såsom drätselkammare, hamndirektioner, sjukhusstyrelser, fattigvårds— styrelser in. fl. Ett domkapitel uttalade, att kommitterade tydligen icke gjort sig fullt förtrogna med konsekvenserna av förslaget att låta stadsfullmäktige övertaga kyrkostämmans funktioner. Man sköte, hette det, helt enkelt in stads- fullmäktige på kyrkostämmans plats i kedjan av kyrkliga förvaltningsmyndig- heter men förbisåge. att stadsfullmäktige enligt gällande författningar icke hade någon kommunikation med de kyrkliga myndigheterna o. s. v.

Departementschefen lät därefter utarbeta ett nytt förslag till lag i här berörda fråga, ett förslag, som 1909 blev upphöjt till lag. 5 11 i 1907 års sakkunnigas förslag ersattes med & 3 i 1909 års lag. I denna % 3 har emellertid varje prin- cipiell förklaring om folkskolestyrelsens ställning i jämförelse med andra styrel- sers uteslutits. Dess funktioner ha i stället mera i detalj specificerats. Här- om yttrar departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet allenast, att genom det stadgande, varom han under % 3 hemställt, hade den ställning folkskolestyrelsen skulle komma att intaga gent emot stadsfullmäktige, bliVit >>närmare angiven». Härvid kan departementschefen knappast ha åsyftat något annat än den mer specificerade uppgift å styrelsens funktioner, vilken han. som sagt, låtit införa i paragrafen.

Då hädanefter folskolestyrelsen klart och otvetydigt skall vara ett den bor- gerliga kommunens organ, bör den, enligt de sakkunnigas mening, såsom andra sådana organ sortera under det centrala förvaltningsorganet i allt som rör den ekonomiska förvaltningen (kommunalnämnden, resp. drätselkammaren).

Att härvid den närmaste tillsynen över och värden om skolans egendom samt dispositionen över dess lokaler böra tillkomma folkskolestyrelsen, är själv- klart. Vad åter den egentliga fastighetsförvaltningen vidkommer. såsom köp, försäljningar, utarrendering, förvaring och vård av tomtkaitor, lagfartshand— lingar och dylikt, bör allt sådant handhavas, ifråga om skolan liksom ifråga om kommunens övriga egendom. av kommunalnämnden, resp. drätselkam— maren. Dock bör det medgivas, att förhållandena kunna göra det önskvärt, att även denna mera omfattande förvaltning må tillkomma folkskolestyrelsen. Men i sådant fall bör fordras särskilt uppdrag därtill, av stämman eller kom—

_' 59.

munalfullmäktige, resp. stadsfullmäktige, lämnat åt folkskolestyrelsen. I skoll- tekniskt hänseende är folkskolestyrelsen däremot gent emot kommunalnämnden, resp. drätselkammaren, fullt självständig.

I likhet med vad som stadgas i lagen den 25 juni 1909 hava de sakkun- niga föreslagit, att folkskolestyrelsen, jämväl i landskommunerna, skall hava befogenhet att tillsätta lärare och betjäning.

I fråga om folkskolestyrelses befogenhet härutinnan kan det förtjäna på— pekas, att under de diskussioner, som föregingo antagandet av 1909 års lag, någon annan anordning i detta avseende knappast varit på allvar ifrågasatt. Stadsfullmäktige i en stad uttalade visserligen, under instämmande från Ko- nungens befallningshavande i länet, att folkskollärare borde, efter förslag av skolstyrelsen, tillsättas av stadsfullmäktige. Men i övrigt synes lämpligheten av den här föreslagna och 1909 för vissa städers del beslutade befogenheten för Skolstyrelsen ha varit höjd över allt tvivel. *

Till stöd för denna befogenhet tordegendast behöva åberopas den gamla erfarenheten av det olämpliga i. att förlägga avgörandet vid tjänstetillsättningar till en månghövdad beslutande församling. Folkskolestyrelsen är otvivelaktigt bättre ägnad att handhava denna angelägenhet, då dess medlemmar mer än några andra inom kommunen kunna förutsättas vara inne i alla de till en föreliggande utnämningsfråga hörande förhållanden och dessutom handla under större känsla av personligt ansvar. Garantier mot missbruk av styrelsens be— fogenhet ligga för övrigt i besvärsrätten för en förfördelad och i det ansvar, som utkräves vid nyval till styrelsen. '

I 5 3 av 1909 års lag om folkskoleväsendet i vissa städer stadgas, att folk- skolestyrelsen har att »tillsätta och avskeda lärare [iz-ensam de tjänstebitrmlen, vilka ställas till styrelsens förfogande». De sakkunniga föreslåi stället den formu- leringen, att det tillkommer folkskolestyrelsen »att tillsätta och avskeda lärare och ljänstebiträ-den». Andringen har vidtagits därför, att det förra stadgandet skulle kunna tolkas. så, att kommunen skulle ha skyldighet att alltid ställa tjänstebiträden till styrelsens förfogande.

] punkten om inkomst- och utgiftsförslagen har hänvisning gjorts till mom. 2 5 79, som stadgar, att det åligger de särskilda styrelser, vilka kommunen för vissa bestämda förvaltningsbestyr tillsatt, att till kommunalnämnden före den 1 oktober ingiva sina specialförslag över utgifter och inkomster för det nästföljande året. Denna hänvisning har skett för att understryka, att folkskolestyrelsens förslag i detta hänseende icke är ett självständigt förslag, som går in direkt till stämman eller fullmäktige, utan ett specialförslag, som är ämnat att läggas till grund för kommunalnämndens inkomst— och utgiftsförslag i förevarande hän— seende.

Som exempel på de i sista stycket av mom. 1 omnämnda åligganden för folkskolestyrelsen, varom i lag eller författning särskilt stadgas, kan erinras om skyldigheten att avlämna statistiska uppgifter, att söka och uppbära statsbidrag till skolväsendet, att utbetala löner med mera sådant enligt i dessa specialför— fattningar angivna grunder.

s 60.

Förevarande paragraf motsvarar andra och sjätte styckena av 5 21 i nu- varande kyrkostämmoförordningen.

% 61.

Vid motiveringen av det i första momentet införda stadgandet att kyrko- herden skall vara ledamot av folkskolestyrelsen torde det måhända vara skäl att inledningsvis påpeka, att det icke föreslås, att kyrkoherde tillika skall vara i folk- skolestyrelse självskriven till ordförandeskapet. Ordförande- eller vice ordförande- posten övertager han endast. om han därtill utses genom folkskolestyrelsens val. Se härom närmare vid % 67 här nedan.

Frågan om kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i folkskolestyrelsen har från olika håll inom sakkunnigkommissionen varit föremål för mycken tvekan. Ur praktiska synpunkter hava dock de sakkunniga enat sig om att föreslå, att kyrkoherden skall vara ledamot av sagda styrelse. En sådan anordning behöver icke anses strida mot den kommunala självstyrelsen. Bestämmelsen i fråga av- ser endast att skapa en garanti för, att vid arbetet inom folkskolestyrelsen alltid skall finnas tillgänglig den fond av erfarenhet iuppfostrings- och undervisnings— frågor, som kyrkoherden måste förutsättas innehava. Bland annat synes det på religionsundervisningens område, där efter den nyligen skedda omläggningen av folkskolans läroplan mer än förr mycket beror på personligt omdöme och insikt i ämnet, vara av vikt att prästens erfarenhet och sakkunskap är att tillgå vid undervisningens anordning. Jämväl i fråga om upprättandet av den vidlyftiga statistik, som numera åligger skolmyndigheterna, är det av värde för skolstyrel— sen, särskilt på landsbygden, att hava till sitt förfogande den praktiska för— ' farenhet prästen i rikt matt besitter från liknande uppgifter inom sitt verksam- hetsområde. De sakkunniga hava så. mycket mer ansett sig kunna intaga denna ståndpunkt i fråga om prästens självskrivenhet, som vid folkskoleärendenas överflyttning till stadsfullmäktige i vissa städer enligt lagen den 25 juni 1909 stadgats, att prästen skall vara självskriven ledamot i folkskolestyrelsen.

I mom. 2 av paragrafen är från folkskolestadgan inryekt bestämmelsen om rätt för lärarekåren att hava en representant närvarande vid folkskolestyrelsens förhandlingar. Detta stadgande har givetvis sin riktiga plats i själva lagen om styrelsens sammansättning. Föreskrifterna om på vad sätt valet i fråga skall ske torde däremot lämpligast böra kvarstå i folkskolestadgan, enär frågan där- om icke är någon kommunal angelägenhet.

I fråga om tredje stycket av första momentet i denna paragraf kan påpekas, att i det nuvarande skolrådet minsta antalet ledamöter, den sjalvskrivne kyrko- herden inberäknad, är fem (se % 23 elfte stycket i nu gällande kyrkostämmo- förordning). l folkskolestyrelse i stad, enligt lagen av den 25 juni 1909, S 4, är minimiantalet, inklusive kyrkoherden, nio. Enligt de sakkunnigas mening är i många landskommuner ett så högt minimiantal som nio ej erforderligt. A andra sidan synes ett minimiantal av fem vara väl litet. då folkskolestyrelsen

,s 60.

5 61.

UI-

,s 62.

5 63—65.

5 66.

5 67.

nu erhåller den viktiga befogenheten att tillsätta lärare. De sakkunniga hava ansett. att minsta antalet mlda ledamöter. även i de mindre kommunerna, bör bliva sex.

; 62.

Bestämmelserna i denna paragraf äro redigerade i enlighet med stadgan- dena i sista stycket av ; 18 i förevarande lagförslag.

; (S:t—m").

Dessa paragrafer äro avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med mot- svarande nu gällande stadganden rörande val av skolråd.

'å' öö.

Paragrafen är avfattad i överensstämmelse med motsvarande stadgande i g 42 i förevarande förordning.

; 67.

Enligt nu gällande kyrkostämmoförordning är kyrkoherden eller den hans ämbete förestår ordförande i skolrådet. Från den sålunda uttalade principen om prästens självskrivenhet såsom skolrådsordförande har dock det undantag sedermera gjorts, att i de städer, där lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer den 25 _juni 1909 tillämpas. den enligt nämnda lag valda folkskolestyrelsen själv inom sig för varje kalenderår utser ordförande och vice ordförande. De sakkunniga hava ansett, att efter skolärendenas allmänna överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen samma rätt, som nu tillkommer folk— skolestyrelse i stad, varom nyss nämnts, bör tillkomma den folkskolestyrelse, som enligt de sakkunnigas förslag bör av kommunerna så i stad som på landet väljas. Den sakkunskap och erfarenhet, som på undervisningens och barnuppfostrans område bör kunna förutsättas hos prästen, blir folkskolestyrelsen tillförsäkrad genom stadgandet i förslagets % 61 därom, att kyrkoherden eller den hans ämbete förestår skall vara självskriven ledamot av folkskolestyrelsen. Men något av- görande skäl, varför prästen tillika skulle vara självskriven till owl/b'randeskapet inom styrelsen, hava de sakkunniga icke kunnat finna. Tvärtom torde för— hållandena stundom vara sådana, att prästen, t. ex. till följd av hög ålder eller eljest bristande förutsättningar, alls icke passar till ordförande; och isådant fall kan det endast vara till gagn för vården om skolan, att" styrelsen skall kunna utse någon annan av sina ledamöter att föra ordet. Ar prästen skickad för uppgiften. lärer det väl på landsbygden bliva vanligt, att prästen utses till ord- förande.

En konsekvens av de sakkunnigas förslag i förevarande avseende är, att prästens självskrivenhet såsom ordförande i särskild barnavårdsnämnd bör upp- höra och i stället i 27 & barnavårdslagen införas bestämmelser angående rätt för barnavårdsnämnd att själv inom sig utse ordförande.

s es.

Paragrafen överensstämmer med & 45 i förevarande förordning. ;; 69.

Innehållet i förevarande paragraf överensstämmer med vad som hittills varit stadgat i andra stycket av % ö i lagen den 25 juni 1909 angående folkskole- väsendet i vissa städer.

jq' 70.

Paragrafen har sin motsvarighet uti iq” 32 i nuvarande kyrkostämmoför- ordningen. å 71.

Paragrafen överensstämmer med % 33 i nuvarande kyrkostämmoförordningen. En hänvisning till vad som gäller för kommunalnämnden i, förevarande avse— ende har ej ansetts vara tillfyllestgörande. utan har ett särskilt stadgande om folkskolestyrelsens ansvarighet för omhänderhavda medel ansetts nödigt.

sg” 72 73.

Med de i dessa paragrafer givna hänvisningar torde ytterligare detaljstad— ganden angående folkskola. fortsättningsskole— och biblioteksstyrelserna vara överflödiga.

ss 77—7s.

Dessa paragrafer motsvara resp. åå 60 och öl i nuvarande förordningen om kommunalstämma på landet; endast de nödiga förändringarna i paragrafhänvis- ningarna ha vidtagits.

Såsom vid & 61 i förslaget till lag om församlingsstyrelse blivit anmärkt skulle, efter folkskoleärendenas överflyttning till den borgerliga kommunen. denna senare för framtiden komma att besluta om de personliga avgifter, som hittills plägat utgöras för skoländamål. De sakkunniga hava emellertid ansett önskligt, om denna form av beskattning för kommunala behov nu kunde alldeles upp- höra, och hava därför ansett bestämmelser därom icke vidare böra förekomma i kommunallagarna eller i stadgandena rörande folkskolan. Angående de när- mare skälen härför hänvisas till vad därom anföres i samband med föreslagna ändringar i folkskolestadgan, sid. 280.

; 79.

Bestämmelserna i första punkten av mom. 1 och i mom. 3 äro led i de sakkunnigas förslag till åtgärder för vinnande av ett närmare samband mellan budgetbehandlingen i den borgerliga och den kyrkliga kommunen, om vilka talats i den speciella motiveringen till församlingslagen, se sid. 233.

g 69.

s 70.

_s 71.

55 72—73.

$$ 77—78.

; 79.

% 79.

9 80.

5 81.

I enlighet härmed har i första punkten av mom. 1 införts en bestämmelse därom, att utgifts- och inkomstförslagen, vilka nu skola vara upprättade senast den 1 oktober, hädanefter skola vara uppgjorda senast den 1 november.

Tiden, inom vilken den gemensamma tablån över den kyrkliga och den borgerliga kommunens stater sist skall vara avlämnad är densamma som den, inom vilken kommunens utgifts- och inkomstförslag skola vara färdiga. Det förutsättes nämligen, att tablån nppgöres i samband med sagda förslag, så att de bägge handlingarna, innehållande statförslagen och tablån, kunna samtidigt föreligga. Någon särskild ytterligare frist för tablåns uppgörande har ej ansetts erforderlig.

s 80.

Paragrafen överansstämmer i huvudsak med % 63 i nuvarande kommunal- stämmoförordningen. Bestämmelsen om tiden, inom vilken utgifts- och inkomst- förslagen skola vara uppgjorda, är dock Hyttad till 5 79. Den ovan omförmälda gemensamma tablån skall samtidigt med statförslagen framläggas till gransk— ning. Syftet härmed är det förut omtalade, att bidraga till en enhetlig budget— behandling.

Den ändrade tiden för hållandet av budgetstämmau föranleder självfallet till motsvarande lagbestämmelse i denna paragraf (jmfr % 17 i denna lag). Det har ansetts lämpligt att, för det fall att fullmäktige finnas, även omnämna dessas budgetssammanträde på enahanda sätt som stämman omnämnes.

Uteslutningen i andra stycket av orden »de av stämman» beslutade etc., vilka förekomma i nuvarande % 63, är beroende därpå, att fullmäktigesamman- trädet, såsom nyss sagts, i paragrafen uttryckligen omnämnes jämte stämman.

s 81.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med & 64 i förordningen om kom- munalstyrelse på landet. I stället för termen »kommunalutskylder» begagnas här uttrycket» »utskylder till kommunen och församlingen». Avsikten härmed är att understryka, att den borgerliga kommunens debiterings- och uppbörds- längd skall upptaga även avgifterna för den kyrkliga kommunen, i följd varav för de senare ingen särskild längd upprättas. Detta förfaringssätt tillämpas visserligen redan nu, men det bör här uttryckligen uttalas.

Sist-a stycket i nuvarande % 64 är, såsom numera öv'ertiödigt, ur förslaget uteslutet.

& 82.

I nu gällande förordning om kommunalstyrelse på landet föreskrives i % 65, att debiterings— och uppbördslängden skall tillställas kommunalstämmans ord- förande, vilken genom kungörelse, som i församlingens kyrka från predikstolen .uppläses, giver tillkänna, att längden på. lämplig ort, som uttryckligen bör ut- sättas, hålles dem av kommunens till utskylder förpliktade medlemmar, vilka det önska, för granskning tillgänglig under fjorton dagar, räknade från dagen

får kungörelsens avkunnande, samt att efter förloppet av dessa fjorton dagar kommunalstämma (den s. k. decemberstämman) skall hållas och å densamma längden till justering företagas samt en var skattskyldig lämnas tillfälle att'mot den göra de anmärkningar, till vilka han funnit fog. Over de anmärkningar, som då mot längden framställas, åligger det, enligt & 66, kommunalstämman att genast besluta och i längden låta införa därvid godkända ändringar, varefter längden, sålunda granskad och avslutad, skall, försedd med intyg därom av ord- föranden och två medlemmar av stämman. återlämnas till kommunalnämnden, vzlken det åligger att utfärda och låta tillställa de skattskyldiga behöriga debet— sedlar samt verkställa uppbörden.

I detta förfaringssätt föreslå. de sakkunniga betydande förändringar. Såsom vzd % 17 anförts, hava de sakkunniga ansett den särskilda justeringsstämman kanna bortfalla, varigenom åtskilliga fördelar i riktning mot en mera enhetlig och effektiv budgetsbehandling kunna uppnås. I stället hava de sakkunniga tänkt sig, att granskningen och jUsteringen av debiterings- och uppbördslängden, såsom avseende snarare ett verkställighetsförfarande än en kommunal själv- styrelseåtgärd, skulle kunna anordnas i landskommunerna på ungefär ena— handa sätt, som redan nu är föreskrivet för städerna, sålunda, att längden under viss tid, minst fjorton dagar, offentligen framlägges för att av de skattskyldiga granskas; att anmärkning, vartill någon anser sig äga fog, göres, icke längre å stämma, utan hos kommunalnämnden eller dess ordförande; att beslut över gjorda anmärkningar fattas av kommunalnämnden vid särskilt för ändamålet anordnat sammanträde, vilket skall hållas å dag, som i samband med lång- dens framläggande till granskning tillkännagives; samt att besvärsrätt emot nämndens beslut tillförsäkras den, som därmed är missnöjd (se % 84). Enligt bestämmelserna i förordningen om kommunalstyrelse i stad, 5 67, skall anmärk- ning mot debiterings- och uppbördslängden »ingivas» till magistraten, som har att över framställd anmärkning meddela utslag. Den skall sålunda vara skrift- ligen avfattad. En sådan fordran kan icke lämpligen uppställas, när det gäller landsbygden, utan hava de sakkunniga föreslagit, att anmärkning skall få göras antingen muntligen eller skriftligen hos kommunalnämnden. Då emel- lertid anmärkning bör få framställas icke allenast vid det sammanträde, då nämnden företager gjorda anmärkningar till avgörande, utan även dessförinnan under hela tiden från'längdens framläggande till granskning till och med nämnda sammanträde, har det varit nödvändigt att stadga, att anmärkningar få mot- tagas jämväl av nämndens ordförande; och att i sådant fall anmärkningen måste göras skriftligen för att sedan kunna av ordföranden överlämnas till nämndens avgörande ligger i sakens natur.

Någon viss tid, inom vilken prövningssammanträdet skall hållas, är icke utsatt. Men att det ej blir bestämt till obehörig eller olämplig tid, därför ligger en säkerhet dels däri, att dagen för sammanträdet skall oäentligen kungöras i samband med längdens framläggande, dels också. däri att nämndens behov att få penningar att röra sig med för kommunens räkning av sig självt är en sporre att snarast möjligt ordna allt, som har samband med uppbörden. Det bör an- märkas, att ej heller i stad någon viss tid finnes utsatt, inom vilken motsva- rande prövning skall ske.

s 83.

; 84.

s 85.

Att en person såsom medlem av kyrkoförsamlingen skall göra anmärkning i samma ordning och på samma gång som han har att göra det i sin egenskap av _medlem av den borgerliga kommunen synes naturligt och ändamålsenligt och är uttryckligen stadgat i församlingslagen & 64 mom. 2. Någon betänklighet därvid torde icke behöva yppas, alldenstund kommunalnämnden vid anmärk- ningarnas prövning mera är att betrakta såsom en granskande och lies-lulande myndighet (likasom i motsvarande fall magistraten istad) än som. ett kommunalt förvaltningsorgan.

Stadgandet i mom. 3 är hämtat från förordningen om kommunalstyrelse i stad & 67 andra stycket och måste här införas, då ej längre justeringsstämma hålles, vilken eljest kunnat i frågan besluta.

; 83.

Stadgandet har sin förebild i g 23 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Genom tillkännagivandet om protokollets justering får den klagande- underrättelse om, att hans anmärkning avgjorts. Han har då att själv hos kommunalnämndens ordförande taga del av protokollet, som innehåller beslutet i frågan.

Vill han klaga, räknas besvärstiden från det i paragrafen stadgade till- kännagivandet i kyrkan (se 35,— 84).

:. % 84.

Stadgandet i förevarande paragraf är så till vida en nyhet, som klagan över kommunalnämnds beslut hittills icke varit medgiven i ärenden som avses i kommunallagarna (jfr nuv. Q' 78). Att sådan rätt nu införes i det i före- varande paragraf angivna hänseende sammanhänger med den anordning be— träffande debiteringsv och uppbördslängdens granskning och justering. som av de sakkunniga föreslås (se ovan & 82).

s 85.

Denna paragraf ersätter slutet av s 66 och hela % 67 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Enligt nuvarande % 66 skola debetsedlarna vara utskrivna och till de skatt— skyldige utdelade före januari månads utgång. Någon sådan bestämd tidpunkt för debetsedlarnes utdelande har det icke ansetts behövligt att utsätta lika litet som någon bestämd tid för uppbördsstämmans hållande. Dylika tidsbesäm- melser finnas ej i förordningen om kommunalstyrelse i stad, till likhet varmed uppbördsanordningarna på landet ansetts böra närmas. Och mot obehörigt upp- skov med uppbörden finnes för övrigt alltid den garantien, att stämman (resp. fullmäktige) enligt paragrafens sista' stycke kan besluta viss tid, inom vilken uppbörden skall vara verkställd.

'llidsfristen mellan beslutet om budgeten och uppbörden behöver icke enligt de sakkunnigas förslag bliva nämnvärt kortare än nu faktiskt är förhållandet, om man 'beaktar, att för närvarande i regeln budgetsstämmorna på landet icke hållas förr än de sista dagarna i oktober, och enligt de sakkunnigas förslag budgets— stämma kan hållas redan i mitten av november, om så skulle visa sig behövligt.

& 89.

Lika med nuv. ; 72 med ändring av bestämmelsen om tiden för decharge- stämman i överensstämmelse med den nya lydelsen av & 17.

s 90.

Den nuvarande förordningen om kommunalstyrelse på landet innehåller i Q' 73, som motsvarar förslagets [& 90, bland annat, att kommunalstämmans beslut för att vinna bindande kraft skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och fast— ställelse, då beslutet angår upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga län, där genom sådant beslut samman- lagda beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning icke över— stiger skillnaden mellan. å ena sidan en tiondel av den sammanlagda inkomst för vilken kommunalutskylder skolat för sistförllntna året uttaxeras och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Efter det skolärendena överdyttats från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, kan det synas som om en ändring i bestämmelserna angående den fria lånerätten borde ske därhän, att densamma för den borgerliga kommunens räkning utsträcktes till mötande av de ökade krav på kommunens kassa. som av nämnda överflyttning följa. Emellertid torde i verkligheten något behov i sådant hänseende icke föreligga. Enligt ;” 21 i kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. såsom nämnda paragraf lyder enligt k. k. den 28 oktober 1921. skall nämligen till vederbörande skoldistrikt varje år snarast möjligt efter januari månads ingång av statskontoret eller länsstyrelsen i förskott på årets statsbidrag utan särskild rekvisition utbetalas elva tolftedelar av det belopp, som statskon— toret eller länsstyrelsen på grund av skoldistriktets för föregående är gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgiften utbetalts. Härigenom är det medel— behov för folkskollärarelönernas täckande. som eljest kunnat behöva mötas me— delst en tillfällig upplåning, tillgodosett. Och vad beträffar övriga större utgifter för folkskolans behov anskaffas medel därtill i regel genom amorteringslån på längre tid, vilka icke beröras av den i förevarande lagrum stadgade fria låne— rätten.

Men om sålunda i nämnda hänseende någon ändring ej erfordras, blir en sådan nödvändig av en annan anledning. Genom folkskolebudgetens överflytt— ning till den borgerliga kommunen ökas nämligen det årliga behovet av uttaxe— ring och på detta sätt minskas marginalen för den fria lånerätten. För dennas bibehållande i hittillsvarande utsträckning erfordras alltså, att vid beräkning av

,S 89.

,s 90.

5 93.

5 94.

5 95.

Över-gångs- stadganden.

den summa, som beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering, ute- slutas de belopp som avse folkskoleväsendet och därmed sammanhängande ange- lägenheter. Beträffande städerna, där i stor utsträckning folkskoleväsendet'med stöd av lagen den 25 juni 1909 redan överflyttats till stadsfullmäktiges hand— läggning, finnes redan ett stadgande av sådant innehåll, och i enlighet därmed har även i kommunalförordningen för landet nu föreslagits ett motsvarande tillägg.

Det särskiljande av uttaxeringen för olika behov, som härav blir en följd, är en olägenhet. Men de sakkunniga hava icke ansett sig böra söka framställa något annat förslag till lånerättens begränsning, helst som vid en blivande all- män revision av kommunallagarna. en ändring av bestämmelserna härutinnan även ur andra synpunkter synes vara önsklig.

% 93.

Paragrafen bör jämföras med % 42 i nuvarande förordningen om kyrko- stämma och med % 12 i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer. *

I sak innebär stadgandet ingen utvidgning utöver vad som nu gäller för skolråd (resp. skolstyrelse i vissa städer).

% 94,

Uttrycket »Konungens befallningshavande» har i paragrafens två. första stycken utbytts mot »den prövande myndigheten». (Jmfr % 43, kyrkostämmo— förordningen.) Detta har skett, alldenstund enligt & 93 även domkapitlet kan komma att utöva prövning av besvär i hithörande mål. I sista stycket av para- grafen hava däremot orden >Konungens befallningshavande» bibehållits, enär här avsedda mål endast få fullföljas hos denna myndighet.

s 95.

Andra stycket i denna paragraf har tillagts med hänsyn till domkapitlets rätt till prövning av vissa besvär enligt & 93. (Jmfr & 44 i förordningen om kyrkostämma.)

Övergångsstadganden.

Stadgandet i punkt 1 är avfattat ihuvudsaklig överensstämmelse med % 13 i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer.

I nämnda lagrum förekommer uttrycket: »ikläda sig skyldighet att» etc. Dessa ord hava utbytts mot uttrycket: »vara pliktig att» etc., som av de sak- kunniga ansetts såsom mera omfattande och betryggande, enär därmed faststäl— les en automatiskt inträdande förpliktelse.

I det sakkunnigbetänkande, som låg till grund för nämnda lag, var stad— gandet ovillkorligt utan någon rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall med- giva undantag i större eller mindre omfattning från detsammas tillämpning. Vid förslagets framläggande för riksdagen föreslog emellertid Kungl. Maj:t införandet i lagtexten av orden »för såvitt ej, på därom gjord framställning, Konungen annorlunda förordnar». Till stöd härför anförde vederbörande departementschef (K. prop. 1909 nr 103 sid. 72): »Vad mom. 1 angår har, som det synes, med fog anmärkts mot de sakkunnigas förslag härutinnan, att en annan uppgörelse rörande församlingarnas här ifrågavarande egendom och medel än den lagför— slaget uppställer såsom regel i särskilda fall kunde befinnas lämplig, varför stadgandet icke borde göras ovillkorligt. Med anledning härav har införts en bestämmelse, som innefattar rätt för Kungl. Maj:t att på vederbörandes fram- ställning ordna dessa förhållanden efter omständigheterna.»

Stadgandet i punkt .? avser att bereda möjlighet för ett ordnande av rätts— förhållanden i de fall, då gränserna för kommuner, församlingar eller förutva- rande skoldistrikt icke sammanfalla.

Punkterna 3 och 4 motsvara mom. 2 och 3 i & 13 av ovan åberopade lag av den 25) juni 1909.

Vid punkt () må följande anmärkes: Enligt % 57 av de sakkunnigas före- liggande förslag skall kommun utgöra skoldistrikt. Här medgives nu under över- gångstiden bibehållandet av kommuns uppdelning i två eller Hera skoldistrikt. Detta undantagsförhållande skall dock ovillkorligen, utan någon Konungen med- given rätt att giva dispens, upphöra senast med utgången av femte året efter lagens ikraftträdande. Intill dess gäller den gamla ordningen'med kyrkostämma såsom beslutande organ.

I punkt 6 avses det motsatta förhållandet, att ett skoldistrikt nu omfattar två eller flera kommuner. Skall dylikt förhållande få fortfara, måste den all- männa anvisning som lagen lämnar efterföljas, nämligen att kommunerna enligt mom. 1 5 57 av föreliggande lag bilda kommunalförbund för ändamålet. Intill dess sådant kommunalförbund bildats, eller den hittillsvarande gemenskapen upphört, är kyrkostämman fortfarande skoldistriktets beslutande organ.

_6 55.

så 6st 73.

3) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Beträffande innebörden av de förändringar, vilka föreslås i förevarande för- ordning, hänvisas till vad därom anförts i motiveringen till motsvarande för- ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet. I mån som de olika förslagen icke sammanfalla, torde dock några närmare förklaringar vara nödiga, varvid följes den ordning paragraferna i förevarande lagförslag angiva.

Formuleringen av andra stycket överensstämmer med avfattningen av mot- svarande stadganden i lagen om församlingsstyrelse % 10 och iförordningen om kommunalstyrelse på landet % 16 i dess av de sakkunniga föreslagna lydelse och motiveras av enahanda skäl, som för de därstädes företagna ändringarna anförts.

Beträffande 'tillägget'i sista stycket av paragrafen hänvisas till vad därom anförts vid införandet av motsvarande tillägg i lagen om församlingsstyrelse ;” 10 tredje stycket.

s 55.

Avfattningen av paragrafen ansluter sig till avfattningen av motsvarande 9" 57 i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av förordningen om kommu— nalstyrelse på landet.

&& (38—723.

Till dessa paragrafer finnes ingen motsvarighet i det kapitel iförslaget till ändrad lydelse av förordningen om kommunalstyrelse på landet, som handlar om folk- skolestyrelsen. Detta sammanhänger därmed, att rörande de ämnen, som avhandlas i g (38 samt i %& Tll—73, stadganden av enahanda innehåll finnas i förordningen om kommunalstyrelse på landet intagna rörande kommunalnämnden; och man har sålunda kunnat i sistnämnda förordning för folkskolestyrelsens räkning nöja sig med en allmän hänvisning (% 72) till vad härutinnan gäller för kommunal- nämnd. Vad städerna angår förekomma hithörande bestämmelser (för drätsel- kammaren) icke uti själva förordningen, utan i de för drätselkammaren i de olika

städerna utfärdade särskilda reglementen. ]. följd härav har det blivit nödvän- digt att i förordningen om kommunalstyrelse för stad i kapitlet om folkskole- styrelsen intaga dessa bestämmelser, vilka för övrigt äro avfattade i full överens— stämmelse med innehållet i motsvarande för kommunalnämnden gällande bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Vidkommande särskilt stadgandena i ;” 69, vartill någon motsvarighet icke finnes för landskommunernas del — utom beträffande. det beslutmässiga antalet ledamöter _ så äro desamma hämtade ur lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer, & 6. Den folkskolestyrelsen därigenom givna befogenheten att överlämna avgöranderätten i vissa ärenden åt särskilda nämn— der äri städerna med deras i allmänhet mera utvecklade folkskoleväsendei många fall en nödvändighet, men torde såsom en av särskilda förhållanden fram— kallad undantagsåtgärd icke böra utsträckas till landsbygden, åtminstone icke förr än ett mera allmänt behov därav yppar sig.

; 74.

Det enklare förfarande för tillkännagivande av folkskolestyrelsens beslut i städerna jämfört med vad eljest i motsvarande fall gäller _ vilketi andra stycket av förevarande paragraf stadgas, har ansetts kunna vara tillfyllestgörando, helst som det redan äger stöd av en bestämmelse av motsvarande innehåll i & 12 i lagen den 2.5 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer. För lands” bygden vore däremot ett dylikt förfarande säkerligen icke tillfyllestgörande.

% 80.

Andi—ingen i paragrafen avser endast paragrafhänvisningen. I övrigt åbe— ropas vid denna paragraf vad som vid 5 77 i förslaget till ändring av förord- ningen om kommunalstyrelse på landet anförts angående upphörandet av de personliga avgifterna för skoländamål.

;” 82.

Enligt gällande förordning om kommunalstyrelse i stad & Gt) åligger det magistraten att uppgöra de årliga utgifts- och inkomstförslagen för staden. Faktiskt utföres detta åliggande av drätselkammaren, som ju också ensam är i besittning av den härför nödiga detaljerade kännedomen om stadens tillgångar och behov. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig befogade att härut— innan föreslå någon ändring, varför också i förslagets % 82 magistraten angivits såsom den myndighet, vilken det alltjämt åligger, om ock med ledning av från drätselkammaren infordrade upplysningar, att uppgöra utgifts- och inkomstför— slagen. Därav har blivit en följd, att i paragrafens mom. 3, som innehåller åläggande för drätselkammaren att uppgöra den tablå över stadens och dit— hörande kyrkoförsamlings eller kyrkoförsamlingars anslagsäskanden, varigenom en mera enhetlig översikt över stadens ekonomi skall kunna åstadkommas, magi- straten måste formellt förpliktas att draga försorg därom, att drätselkammaren

% (38—73.

,xN' 74.

a' 82.

_s, 82.

55 86—92.

för nämnda ändamål sättes i tillfälle att taga del av det utav »magistraten» upp— rättade ut-gifts- och inkomstförslaget.

gg 86—92.

I % 86 har, liksom i motsvarande paragraf i förslaget till ändringar i för- ordningen om kommunalstyrelse på. landet, gjorts ett uttryckligt uttalande, att i debiterings- och uppbördslängden skola upptagas jämväl utskylderna till för— samlingen. Därav har blivit en följd att såväl i denna som i några följande paragrafer uttrycket »stadsutskylder» (till »stadsutskyld» förpliktad) måst utbytas mot ett uttryck, som kan omfatta icke blott »stadsutskyld» i egentlig bemär— kelse utan även utskylder till församlingen.

& 96.

Stadgandet i förevarande paragraf (nuv. % 74) har bibehållits utan annan ändring än en jämkning av paragrafhänvisningen i mom. b) till överensstäm— melse med paragrafföljden i de sakkunnigas förslag. '

Rörande ifrågasatt ändring av bestämmelserna om den fria lånerättens begränsning-hänvisas till vad de sakkunniga därom yttrat vid % 90 iförslag till ändrad lydelse av förordningen om kommunalstyrelse på landet.

4) Lag om församlingsstyrelse i Stockholm.

För Stockholm har allt sedan kommunallagarnas tillkomst funnits särsklda förordningar såväl om kommunalstyrelsen därstädes som om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd. Folkskoleärendena hava emellertid, såsom i den allmänna motiveringen utförligt omnämnts, redan tidigt utbrutits från den kyrkliga knn— munens handläggning och sortera nu iallt väsentligt under stadsfullmäktige. I fråga om kyrkostämmoförordningen för Stockholm, vilken är daterad den 20 november 1863, inskränka sig förändringarna sålunda närmast till införande av fullmäktiginstitutionen i de särskilda församlingarna. För ärenden, som äro gemensamma för två eller flera av huvudstadens församlingar, finnas redan före- skrifter, vilka fortfarande kunna bliva gällande. Ehuru sålunda förändringarna vad den kyrkliga kommunen beträffar för huvudstaden äro mindre omfattande än för rikets övriga församlingar, för vilka den allmänna kyrkostämmoförird- ningen är gällande, äro dock de lagändringar, som måste företagas, av den omfattning. att de sakkunniga ansett lämpligast att jämväl för Stockholm före- slå en helt ny lag om församlingsstyrelse, avfattad i närmaste anslutning till den allmänna församlingslagen. '

För de stadganden i lagen om församlingsstyrelse för Stockholm, som över- ensstämma med motsvarande stadganden i den allmänna lagen, hänvisas till motiveringen vid denna. I övrigt torde till förklaring av vad de sakkunniga föreslagit behöva anföras endast följande:

51.

Första momentet är avfattat i överensstämmelse med motsvarande stad— gande i den allmänna församlingslagen.

Stadgandet i mom. 2 här hämtat från Stockholmsförordningen & 22. Vad i den allmänna församlingslagen % 1 andra stycket stadgas därom, att två eller flera församlingar må kunna förenas till en »kyrklig samfällighet» har här uteslutits, enär för Stockholm redan finnes föreskrivet ett annat sätt för gemensamma ärendens behandling, nämligen genom särskilda av de olika för- samlingarna utsedda delegerade, vilken anordning infördes så sent som år 1914 och med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholm synes kunna bibehållas.

se.

Beträffande stadgandet i paragrafens andra stycke hänvisas till vad redan vid % 1 här ovan yttrats om handläggningen av ärenden, som äro gemensamma för huvudstadens församlingar.

& 4.

Bestämmelserna i mom. 1 hava redigerats till överensstämmelse med mot— svarande bestämmelser i förslaget till allmän församlingslag % 4, vilka senare äro likalydande med de som förekomma igällande kyrkostämmoförordning. Att den hittillsvarande formuleringen i % 4 i förordningen om kyrkostämma samt kyrko- råd och skolråd i Stockholm skulle hava någon annan innebörd än motsvarande bestämmelser i den allmänna kyrkostämmoförordningen torde icke kunna ifråga- sättas och framgår i varje fall icke av förarbetena till dessa lagrum.

I nuvarande % 4 i Stockholmsförordningen är stadgat, att den som i och för själavården och kyrkliga angelägenheter är medlem av någon bland stadens icke territoriella församlingar ej må i andra frågor än dem, som röra honom och territoriella församlingens ledamöter gemensamt, äga rösträtt i kyrkostämma för sådan församling. Detta stadgande, som har avseende endast å'skolärenden, har uteslutits, då hädanefter jämväl den begränsade befattning med skolärenden, som huvudstadens församlingar hittills haft, skulle komma att överflyttas till stadsfullmäktige.

s s.

Bestämmelsen i mom. 3 av nuvarande & 6 har såsom föråldrad här ute- slutits. I stället har införts ett stadgande av enahanda innehåll som sista styc- ket i 12 å i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

%?.

Bestämmelsen i mom. 3 därom, att vid behandling av ärende, för vilket visitationsförrättare utlyst kyrkostämma, denna skall vara ordförande, är —1ik- som även det däremot svarande stadgandet i g 10 mom. 1 första stycket —

äl.

,s4.

316.

5 7.

uf, » 1

58.

,S 10.

,s 14.

_s 16.

formulerad med tanke på, att förordnande för särskild prästman att hålla stämma med församling i huvudstaden icke lärer kunna förekomma för annat ändamål än visitation.

; a.

I den nu gällande kyrkostämmoförordningen för Stockholm, % 8, såsom paragrafen lyder enligt lagen den 23 december 1918, skola två ordinarie kyrko— stämmor ärligen hållas, den ena före maj månads utgång för besluts fattande om föregående årets räkenskaper och förvaltning samt för bestämmande av för— samlingens utgifts- och inkomststat, och den andra före utgången av november för anställande av val till de befattningar, som höra under kyrkostämman och vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Detta stadgande, som sannolikt sammanhänger med någon numera upp— hörd anpassning av budgetsåret efter ecklesiastikåret, är ägnat att göra åtgär- derna för utgifts— och inkomststatens uppgörande tämligen illusoriska. Ett beslut angående utgifts— och-inkomststaten, fattat så tidigt som i maj månad året innan beslutet skall vinna tillämpning, synes nämligen icke kunna bliva tillförlitligt. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga icke tvekat att för huvudstadens för- samlingar härutinnan föreslå enahanda bestämmelser som i den allmänna för- samlingslagen föreslås för rikets övriga kyrkoförsamlingar och vilka jämväl över- ensstämma med motsvarande stadganden för den borgerliga kommunen.

;. 10.

Paragrafen är, med endast några smärre omrcdigeringar, avfattad i huvud- saklig överensstämmelse med motsvarande paragraf i den för Stockholm gällande kyrkostämmoförordningen, enligt dess lydelse i lagen den 25 juni 1917.

Beträffande tillägget i mom. 2 andra stycket hänvisas till vad därom an— förts vid införandet av motsvarande tillägg i den allmänna lagen om församlings- styrelse % 10 tredje stycket.

Sista momentet i den nu gällande Stockholmsförordningens ; 10 är ute- slutet av skäl, som angivits här ovan vid % 4.

s 14.

1 mom. 2 hava införts bestämmelser om kvalificerad röstövervikt för besluts åstadkommande i sådana frågor, beträffande vilka i den allmänna församlings— lagen en sådan röstövervikt erfordras. Att därutinnan bibehålla en särställning för huvudstaden har icke ansetts behövligt eller lämpligt. Dock hava de in- skränkande bestämmelserna i den allmänna församlingslagen' % 14 mom. 2 C och D uteslutits såsom icke för huvudstadens församlingar tillämpliga eller behövliga.

; 16.

I mom. 3 har en avvikelse skett från vad som nu gäller för Stockholm så till vida, att det föreskrivits, att sedan kyrkostämmans protokoll blivit justerat

ti'lkännagivande därom skall ske från predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles. Därmed vinnes en närmare överensstämmelse med vad som i den allmänna församlingslagen är stadgat såväl 1 iråga om piotokollcts offentliggörande som beträffande utgångspunkten för beräkning av besvärstiden vid överklagande.

&, 19.

Bestämmelserna rörande gemensamma ärendens avgörande genom delege- rade från de olika församlingar. som därav beröras, äro bibehållna i huvudsak oförändrade. Endast i mom. 'I) har en ändring skett för vinnande av närmare överensstämmelse med vad som rörande kungörandet av kyrkostämmas protokoll och beslut i Q' 113 inom. 3 stadgats.

Mon1.7, som motsvarar nuvarandeQ x., 21, är här tillfogat för vinnande av öxciensstämmelse betiäffande de följande paragiafernas nummerföljd mellan den allmänna fö1samlingslagen och lagen om församlingssty relse i Stockholm.

21.

GÅR-

Paragrafen är överensstämmande med motsvarande ;” 21 i den allmänna församlingslagen, endast med den skiljaktighet, som betingas därav, att försam- lingar nned så lågt invånarantal som 5,000 personer eller därunder icke finnasi Stockholm. samt att någon förening av församlingar till »kyrklig samfällighet» i den allmänna församlingslagens mening därstädes icke, enligt vad förut nämnts. skulle ifrågakomma.

s 231.

Stadgandet i mom. 1 är formulerat med hänsyn till de särskilda förhållan— dena i lhuvudstaden. Innebörden av detsamma är, att redan en församling om något över 20000 invånare skall kunna, om den så önskar _ förutsatt att den vill bestämma antalet av sina fullmäktige till mer än trettio -— besluta försam- lingens uppdelning i valkretsar. så avpassade, att minst 10, högst 20 fullmäktige komma att utses inom varje valkrets. En sönderdelning av församlingarna i smärre valkretsar, än nu angivits. har för huvudstadens räkning icke ansetts lämplig eller erforderlig.

'g' 24.

Enligt den allmänna församlingslagen skola kyrkofullmäktigevalen förrättas under tiden mellan den 16 september och den 30 november eller sålunda vid samma tid, då stadsfullmäktigevalen i städerna (med undantag av Stockholm) infalla. Sä önskligt det än vore, att kyrkofullmäktigevalen i Stockholm även- ledes kunde förrättas på hösten, hava de sakkunniga dock, med anledning därav att stadsfullmäktigevalen i Stockholm förrättas i mars månad och någon ändring däruti visat sig icke vara möjlig att åstadkomma, ansett sig icke böra ifråga— sätta annat, än att även kyrkofullmäktigevalen i huvudstaden skola hållas i sist— nämnda månad.

_s 19.

5 23.

$ 43.

5 61.

I konsekvens med de sakkunnigas förslag om ett allmänt överförande av samtliga ärenden rörande folkskoleväsendet och vad därmed sammanhänger till den borgerliga kommunen hava de sakkunniga även ansett de begränsade upp- gifter, som i Stockholm ännu tillkomma skolråden. böra överflyttas till stalsfull— mäktige och av dem i skolrådens ställe utsedda skolnämnder. Särskilda förslag till bestämmelser härom äro i betänkandet intagna. (sid. 119—120).

:s 43.

Antalet ledamöter i kyrkorådet har här, liksom i den allmänna församlings— lagen, begränsats nedåt till minst fyra. Något maximiantal har för huvudstadens församlingar icke ansetts lämpligen kunna fastställas., då församlingarm där— städes kunna växla högst betydligt i storlek.

5 45.

Paragrafen är avfattad i överensstämmelse med motsvarande paragrali den allmänna församlingslagen (& 45). Angående skälet för den successiva ft'rnyel- sens borttagande hänvisas till vad därom anförts vid nämnda paragraf. Vad mandattiden angår, är densamma i Stockholm för närvarande begränsad till två år, beroende på att tidigare de kommunala valen i huvudstaden ej avsågo .ängre tid. Då emellertid detta förhållande, vad den borgerliga kommunen i allmänhet angår, numera. är ändrat, synes intet skäl föreligga att längre upprätthåla en undantagsställning beträffande mandattiden för kyrkorådsledamöter i Stockholm.

; 61.

I % 37 i förordningen om kyrkostämma och kyrkoråd i Stockholm, vilken paragraf till innehållet motsvarar den nu förevarande, givas utförliga bestäm- melser angående skattskyldigheten till församlingen. Då emellertid i den all— männa kyrkostämmoförordningen _ och efter denna i de sakkunnigas förslag till lag om församlingsstyrelse — har ansetts nog att härutinnan allenast före- skriva, att avgifter, om vilka kyrkostämma (kyrkoförsamling) beslutar, skola utgå »på sätt om bidrag till kommunens gemensamma utgifter är stadgat i förord- ningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad», har det synts tillfyllest- görande att på samma sätt uttrycka förpliktelsen till skattskyldighet för kyrkliga behov i huvudstadsförsamlingarna.

% 64.

Innehållet i denna paragraf har redigerats till överensstämmelse med vad somstadgats i motsvarande paragraf i den allmänna församlingslagen.

Tillägget i den nu gällande Stockholmsförordningens motsvarande % 40 om utskyldernas uttagande genom vederbörande uppbördsman och om indrivnings-

jrovision har med hänsyn till avfattningen av mom. 1 i förevarande g' 64, var- igenom avgifterna för kyrkliga behov mera än förut likställas med de allmänna kommunalutskylderna. ansetts kunna uteslutas, då givetvis vad som därutinnan gäller om kommunalutskylder i allmänhet även bör tillämpas på utskylderna för församlingarna.

5) Lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena i Göteborg.

För Göteborg gäller. jämte den allmänna kyrkostämmoförordningen, en sär— skild förordning av den 5 maj 1882 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd därstädes.

Enligt denna förordning utgöra samtliga Göteborgs stads territoriella för— samlingar z' ekonomiskt hänseende en enhet, »såsom följd varav till församlingarnas gemensamma kassa, som omfattar församlingarnas alla tillhörigheter, skola ingå alla avgifter, vilka för kyrkoväsendet uttaxeras eller eljest inflyta, varemot kost— naderna för den kyrkliga organisationen samt för prästerskapets och kyrkobe- tjäningens avlönande bestridas av samhället i sin helhet.»

Såsom församlingarnas gemensamma angelägenheter enligt nämnda förord- ning behandlas de i % 2 mom. 4, 5, 6, 7, 9 och 10 av kyrkostämmoförordningen den 21 mars 1862 upptagna ärenden. med undantag av dem rörande stadens folkskoleväsende.

Församlingarnas beslutanderätt i gemensamma ärenden utövas av kyrko- fullmäktige, vilka, på sätt i förordningen närmare föreskrives, utses av försam- lingarnas vid kyrkostämma röstägande medlemmar.

Verkställighet och förvaltning tillkommer en kyrkonämnd, utsedd av kyrko— fullmäktige på så sätt, att från en var av de särskilda församlingarna utses en av ledamöterna i församlingens kyrkoråd.

Såsom redan i den allmänna motiveringen (sid. 170) omnämnts, har riks- dagen i skrivelse den 19 mars 1920 anhållit om utredning rörande frågan om införande av proportionellt val till och inom kyrkofullmäktige i Göteborg, var— jämte kyrkoherden Per Pehrsson därstädes i särskild till ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse hemställt, att fullmäktige måtte utses iproportion till församling- arnas invånarantal, samt att representanter för församlingarnas kyrkoråd måtte beredas tillfälle att deltaga i fullmäktiges förhandlingar.

Vid övervägande av förevarande frågor hava de sakkunniga kommit till den uppfattning, att bestämmelserna rörande den kyrkliga självstyrelsens utövning beträffande Göteborg icke allenast i dessa delar utan jämväl i övriga avseenden böra bliva desamma som dem de sakkunniga i allmänhet föreslå. Den ekono— miska gemensamhet. som består mellan kyrkoförsamlingarna i Göteborg, är intet annat än en sådan »kyrklig samfällighet», omfattande samtliga kyrkliga ange— lägenheter av ekonomisk art, som omförmäles i förslaget till lag om församlings- styrelse & 1 andra stycket. Det synes vid sådant förhållande mindre lämpligt

att för Göteborg fortfarande upprätthålla en särställning på ett område. som genom den nya lagen kommer att allmängiltigt ordnas.

Dä emellertid en sådan samfällighet i fråga om Göteborg redan förefinnes. har det ansetts mindre riktigt att låta dess fortbestånd bliva beroende på nytt förordnande av Kungl. Maj:t. Föreskrift därom torde i stället böra lämnas i lag samtidigt med att den nuvarande särskilda förordningen för Göteborg upphäves. Därvid har även ansetts lämpligt att i lagen fixera antalet fullmäktige i sam- fälligheten till femtio.

I övrigt torde ej andra bestämmelser erfordras, än dels en föreskrift att, sedan sålunda förordningen den 5 maj 1882 upphävts, stadgandena i lagen om församlingsstyrelse skola i tillämpliga delar för staden lända till efterrättelse, dels ock nödiga övergängsbestämmelser.

6) Lag angående ändrad lydelse av I, 17 och 83 %% i lagen den 18 juni 1919 om kommunalförbund.

)

Såsom vid förslaget till lag om församlingsstyrelse Q' 2) och vid förslaget till lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunal— styrelse på landet % 57 redan blivit omnämnt-, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå en sådan ändring i lagen om kommunalförbund, att dels kyrkliga kommuner sins emellan må kunna bilda sådant förbund och dels den av de sak— kunniga uppställda regeln, att varje kommun för sig skall utgöra ett skoldistrikt. må kunna under kommunalförbundets form modifieras därhän, att tillfälle here— des att kunna sammanföra två eller flera kommuner i deras helhet eller beträf- fande vissa delar av desamma till ett skoldistrikt. I förra hänseendet är upp— rättandet av kon'imunalförbund en församlingarnas fria angelägenhet. I senare hänseendet åter. då i kommunalförllundets form ett nytt skoldistrikt skall upp- rättas, bar det befunnits nödvändigt, att stadga ett bestämt åliggande för kom- munerna att för ändamålet sammansluta sig till kommunalförbund. Rörande skälen härför hänvisas till vad därom anförts vid de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av förordningen om kommunalstyrelse på landet % 57.

I enlighet med det sagda hava erforderliga ändringar föreslagits i lagens 1, 17 och 33 %$.

7) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 13juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De här föreslagna ändringarna i 15), 22 och 42 g; avse endast hänvisnin— garna till paragrafer i kornmunalförordningarna och den nya lagen om försnn- lingsstyrelse. Andringarna i 24. 26 och 44 Så åter äro föranledda av folkskole— ärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

Av de utav de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i & 57 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet och ; 55) i förordningen om kommunalstyrelse i stad angående ordningen för två eller flera kommuners sammanslutning till gemensamt skoldistrikt följer, att 45 å i förevarande lag bör helt utgå.

8) Lag om ändrad lydelse av 33 å i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen.

Den här föreslagna ändringen sammanhänger med den av de sakkunniga föreslagna ändrade tiden för årets första ordinarie stämma. Någon risk för att det här avsedda valet skulle komma att äga rum för sent kan icke förelinnas, då valnämnden icke sammanträder förr än den 52") påföljande juli, inom vilken tid även besvär över valet kunna hinna att av länsstyrelsen avgöras.

9) Kungörelse, innefattande ändring i vissa delar av kungörel— sen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare m. m.

Inrättandet av kyrkofullmäktige samt de nu gällande kyrkostämmoförord— ningarnas utbytande mot lag om församlingsstyrelse och lag om församlingssty- relse i Stockholm nödvändiggöra de ändringar, som här föreslagits.

10) Lag om ändrad lydelse av 1 & i stadgan den 13 juni 1918 om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m.

Bland de i 1 ;; omnämnda kerporationer hava till följd av de utav de sak- kunniga föreslagna ändringarna i kommunallagarna befunnits nödigt föreslå. in- sättandet även av »folkskolestyrelse» samt »kyrkofullmäktige», varemot uteslutits »skolräd» samt >>gemensamt kyrko- och skolråd», vilka enligt de sakkunnigas förslag icke vidare skola förekomma.

11) Lag innefattande ändring uti och tillägg till lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal—, municipal— och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

I förslaget till lag om församlingsstyrelse % 24 är stadgat, att med avse- ende ä kyrkofullmäktigvals förrättande skall lända till efterrättelse vad för val av kommunal-, resp. stadsfullmäktige är eller varder stadgat. Iföljd härav skola även föreskrifterna i nu förevarande lag gälla vid kyrkofullmäktigval. Emeller- tid hava de sakkunniga ansett ett uttryckligt uttalande därom jämväl-i denna

lag erforderligt. Bäst hade måhända varit att omskriva lagen och i de särskilda paragrafer, som härvidlag bleve tillämpliga, införa nödiga bestämmelser jämväl med hänsyn till kyrkofullmäktigvalen. Men då lagen iviss mån är av proviso- risk karaktär och vid en kanske snart förestående allmän omarbetning av för- ordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad ifrågavarande bestäm— melser torde komma att i dessa förordningar intagas, hava de sakkunniga icke ansett sig böra nu föreslå någon annan förändring av den ifrågavarande lagen än tilläggandet av en särskild paragraf, enligt vilken lagens föreskrifter skola i tillämpliga delar gälla även vid val av kyrkofulln'iäktige.

12) Lag om ändrad lydelse av 9 g i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

I förslaget till lag om församlingsstyrelse. % 28 mom. 2, föreskrives, att där annorstädes än i nämnda lag stadgas, att beslutanderätt i ärende tillkommer för— samling eller kyrkostämma, utan att därvid tillika föreskrives, att sådant ärende icke må av kyrkofullmäktige behandlas, beslutanderätten skall utövas av full- mäktige, där sådana finnas.

Då den fråga, som i förevarande 9 & av prästlöneregleringslagen avhand» las, är av den beskaffenhet, att de röstberättigade själva å kyrkostämma böra däröver besluta, har till paragrafen gjorts ett tillägg av innehåll, att i sådan fråga församlingens beslutanderätt ej mä utövas av kyrkofullmäktige; och detta så mycket mer som. därest avgörandet i detta fall skulle ligga hos kyrkofull- mäktige, paragrafens föreskrifter om kvalificerad röstövervikt mäste väsentligen förändras.

De i paragrafen förekommande orden »efter röstvärdet» hava uteslutits såsom icke längre tillämpliga.

Med hänsyn till att den föreslagna ändringen erfordrar samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte, har tiden för ikraftträdandet satts till den 1 januari 1926.

13) Kungörelse om ändrad lydelse av 3 äl Kungörelsen den 1 i december 1914 angående tillämpning av lagen den 9 decem—

ber 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av präs- terskapets tionde samt om ersättning därför.

Av enahanda skäl som beträffande det nyss omnämnda tillägget till 9 % i prästlöneregleringslagen den 9 december 1910 anförts har även här uttalats, att den delgivning, varom här är fråga, skall även i församling, där kyrkofull— mäktige finnas, ske å. kyrkostämma. En ytterligare anledning därtill är, att de personer, som av tiondeavskrivningen beröras, i sin rätt härutinnan icke kunna anses vara i någon mån företrädda av kommunens valda fullmäktige, utan inn'e- hava en mera personlig rätt än den som vanligen tillkommer medlemmar av en församling å kyrkostämma.

14) Kungörelse innefattande ändring i vissa delar av folkskole- stadgan den 26 september 1921.

1 de vid kommunalförordningarna, i deras av de sakkunniga föreslagna lydelse, fogade övergångsstadganden har, bland annat, uttalats, att vad rörande folkskoleväsendet och därmed sammanhängande angelägenheter är i lag eller för- fattning sagt om kyrkostämma och skolråd, skall hädanefter tillämpas på. den borgerliga kommunens motsvarande organ. Kvarståendet på åtskilliga ställen i folkskolestadgan av uttrycken »kyrkostämma» och :>skolråd» i stället för exem— pelvis »kommunalstämma» och »folkskolestyrelse» torde alltså icke behöva välla något missförstånd.

Men i andra avseenden behöva på sina ställen ändringar vidtagas för folk- skolestadgans bringande till överensstämmelse med de nya bestämmelserna rö- rande folkskoleväsendet i kommunallagarna.

% 6.

Andringarna i denna paragraf hänföra sig till de nya bestämmelser, de sak— kunniga ansett böra bliva gällande för skoldistriktens anpassande efter den bor- gerligt kommunala indelningen. _

Paragrafens andra stycke har i viss mån karaktären av ett övergångs- stadgande, men har likväl lämpligen ansetts böra hava sin plats i förevarande paragraf.

så 19—22 sm 24.

Förändringarna i dessa paragrafer äro en följd av de förändringar i fråga om folkskolärendenas handhavande, som av de sakkunniga föreslagits, och sär- skilt av stadgandet i förordningarna om kommunalstyrelse på landet 5 59 och i stad % 57 om rätt för folkskolestyrelsen att tillsätta lärare. Den folkskole— styrelsen i å 24 mom. 5 medgivna rätten att besluta om förflyttning av en ordinarie lärare från en skola till en annan inom samma skoldistrikt, vilken ävenledes är en konsekvens av folkskolestyrelsens rätt att tillsätta lärare, blir faktiskt begränsad genom den från kyrkostämman till kommunalstämman, resp, kommunalfullmäktige, överförda rätten att besluta om kostnaderna för flyttningen.

s 27.

Genom folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borger- liiga kommunen bortfaller det förhållandet, att tillsättning av förenade folkskol— lärare- samt organist-, kyrkosångare- och klockarbefattningar kunnat äga rum genom samma beslutande organ, nämligen kyrkostämman. Skola de ifrågavarande befattningarna fortfarande kunna förenas på en och samma person, fordras hädanefter att den kyrkliga och den borgerliga kommunen var för sig besluta säväl om över huvud en sådan förening bör komma till stånd som om själva tillsättningen. Med tanke härpå har paragrafen omredigerats.

så'-

65 19—22 samt 24,

£ 27.

Beträffande de närmare bestämmelserna om tillsättningen hänvisas til. vad därom yttras vid den av de sakkunniga föreslagna stadgan huru förfaras skall vid tillsättning av folkskolläraretjänst jämte därmed förenade organist-, kyrko— sångare- och klockarbefattningar.

;” 51. En omredigering av denna paragraf har ansetts nödvändig. Därvid ha de sakkunniga uteslutit bestämmelserna om varning genom pastor och kyrkoråd och

i stället infört föreskrifter om varning genom folkskolestyrelsen, som även skall äga förordna om barnens skiljande från föräldrarna.

& 58.

Förra delen av den nu gällande & 58 har här upptagits. Senare delen av nämnda paragraf har däremot helt uteslutits. Såsom redan förut framhållits, hava de sakkunniga nämligen ansett, att de personliga avgifterna, som inom kommunerna uttaxerats för folkskoleväsendet. icke längre böra utgå.

Beträffande dessa avgifters ursprung och historia vilja de sakkunniga erinra därom, att sådana avgifters upptagande inom församlingarna medgavs gennn folkskolestadgan den 18 juni 1842.

I mom. 4 av & 4 i denna stadga förordnades nämligen, att, för att bereda tillgång till lärarnas avlöning, borde, där ej andra medel därtill funnes, dels ett årligt bidrag av minst två och högst sex skillingar banko av varje skattskyldig person i församlingarna utgöras, dels en avgift erläggas för varje barn. som begagnade folkskolan, med undantag dock av dem, som åtnjöte understöd av fattigvården eller vilkas föräldrar för medellöshet erhölle avkortning å de årliga kronoutskylderna. Dock skulle det vara överlämnat åt församlingarna själva att närmare bestämma nämnda bidrag och avgifter. Om dessa bidrag och avgifter icke uppginge till det för skollärarnas avlöning erforderliga beloppet, så skulle det åligga församlingarna att sammanskjuta det som bruste. efter vissa i bevill- ningsförordningen bestämda grunder, såvida ej annan överenskommelse därom bleve träffad.

Genom kungl. kungörelse av den 30 november 1876 bestämdes att, får att bereda tillgång till kostnaderna för skolväsendet. borde, där ej andra medel därtill funnes, dels ett årligt bidrag av minst två skillingar banko (sex öre) och högst sexton skillingar banko (femtio öre) av varje skattskyldig person i försam— lingen utgöras, dels en avgift av högst sexton skillingar banko (femtio öre) årligen erläggas av varje barn, som begagnade folkskolan, med motsvarande undantag som 1842 angivits. Församlingarna hade att, likasom enligt nyssnämnda stadga, närmare bestämma dessa bidrag och avgifter. Om dessa icke uppgiuge till det för skolväsendet erforderliga beloppet, så ålåge det församlingarna att efter de grunder, som gällde för kommunalutskylders utgörande, sammanskjuta det som bruste. I denna form förekommo också ifrågavarande bestämmelseri % 58 i folkskolestadgan av den 20 januari 1882. Men redan genom kungl. kut- görelsen av den 1 juni 1883 gjordes häri en förändring. Då erhöll nämligen sagda paragraf följande lydelse:

»För' att bereda tillgang till kostnaderna för skolväsendet skall, där ej andra medel härtill finnas, det erforderliga beloppet inom varje skoldistrikt sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade; dock vare skoldistrikt medgivet att såsom bidrag härtill av var och en, som erlägger mantalspengar, upptaga en särskild avgift; och mat denna avgift, vilken skall utgöras av kvinna med hälften av det belopp, som erlägges av man, icke sättas högre än till femtio öre för varje skattskyldig av mankön.»

De här angivna grunderna för uttaxering återfinnas oförändrade i & 59 i folkskolestadgan av den 26 september 1921.

Mot de personliga skatteformerna över huvud taget har sedan lång tid till- baka riktats kritik. I sitt den 13 september 1882 avgivna utlåtande uttalar sålunda skatteregler-ingskommitten bland annat följande:

»Tydligt är, att dessa personliga skatter måste tyngst drabba samhällets mera obe- medlade medlemmar och att de således icke i vidsträcktare omfång böra användas inom ett skattesystem. Den personliga skatten är den enklaste och så att säga råaste av alla skatteformer. Den tillhör staternas barndom; under ett samhällsskick, då den person- liga kraften ännu gäller allt, samt ingen eller ringa olikhet inträtt i de enskildes ekono- miska levnadsvillkor, kan en dylik enkel skatteform vara naturlig och jämväl ur rätt— visans synpunkt låta försvara sig. Men om personliga skatter sålunda kunna finnas. även i vidsträckt grad, lämpliga under ett tidevarv av begynnande och låg kultur, bliva de allt mindre. användbara och befogade, i den mån samhällets inkomstkällor allt mer fler— faldigt utvecklas. I överensstämmelse härmed har ock användandet av denna beskatt- ningsform allmänneligen blivit allt mer inskränkt, så att den numera dels i många sta— ters budgeter, exempelvis Norges, Danmarks, Englands, Belgiens, Bayerns, Österrikes, italiens m. fl., alls icke förekommer, dels förlorat i relativ betydenhet inom de länder, vilka ännu i en eller annan form bibehållit densamma.»

Skatteregleringskommittén påpekar därefter, i vilken omfattning personliga skatter alltjämt voro i bruk i det svenska skattesystemet och påyrkade med hän- syn härtill »genomgripande förändringar». Likväl ville kommittén ej tillstyrka ett fullständigt upphävande av alla personliga. skatter. Atminstone en, men en lindrig, personlig skatt till staten läte försvara sig enligt sagda kommittés åsikt, varför mantalspenningarnas bibehållande förordades. Det saknas anledning att här närmare ingå på kommitténs uppfattning av övriga personliga avgifter utom folkskoleavgiften. Vad denna sistnämnda åter beträffar, yttrade kommittén, att till de allmänna skälen mot personliga skatter, då de i vidsträcktare omfattning användas. kunde härvidlag läggas andra av mera särskild art.

»Den personliga folkskoleavgiftens ersättande genom en uttaxering efter förmögen- het», förklarade sålunda kommittén, »torde så mycket mindre vara obefogat, som det, tydligen ligger i de mera välmående samhällsklassernas eget intresse, att folkupplysningen varder så god och omfattande som möjligt, varjämte den obligatoriska folkskoleundervis- ningen ställer på mindre bemedlade föräldrar krav nog stora och med uppoffring förenade att icke böra ytterligare ökas med en personlig avgift till folkskoleväsendets understöd.»

”II-

U|

Frågan om ett avskaffande av alla de personliga avgifterna till stat, lands- ting och kommun har senare varit föremål för ingående offentlig diskussion, och vid icke mindre än tre tillfällen (1912, 1920 och 1922) har andra kammaren för sin del beslutat hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under vilka förhållanden sagda personliga avgifter måtte kunna alldeles upphävas. På grund av medkammarens avvikande mening ha likväl dessa beslut ej blivit riksdagens. Till stöd för sistnämnda mening anförde första kammarens första tillfälliga utskott år 1912 i sitt avstyrkande betänkande, bland annat, följande:

»Vad då först beträffar den till staten utgående avgiften, mantalspengarna, så är

. det, yttrade sålunda utskottet, ovedersägligt, att dess betydelse för statsbudgeten numera

icke är synnerligen stor — i 1912 års riksstat utgöra mantalspenningarna blott cirka 0,3 % av hela inkomstbeloppet _ och att avgiften ensamt av denna anledning icke torde behöva bibehållas. Då utskottet likväl ej ansett sig böra biträda motionärens och andra kammarens mening ifråga om avgifter—nas borttagande, har detta skett på helt andra grunder. Det har nämligen synts utskottet, som om den skatteform, som benämnes mantalspengar, vore ett uttryck för de skyldigheter gentemot samhället, som varje med- borgare har att fylla, och det är enligt utskottets mening knappast önskvärt, att för en ej ringa del av vårt folk helt och hållet avlägsna något som kan innebära en påmin- nelse om dess skyldigheter... Erläggandet av mantalspengarna utgör ytterligare för ett ej obetydligt antal medborgare den enda skyldigheten att lämna något direkt skatte- bidrag. Genom denna avgifts borttagande skulle sådana personer, som ej äro skatte- pliktiga till kommun, bliva fullständigt fria från varje direkt skatt . . . Vad angår de båda övriga slagen av personliga avgifter, de till landsting ingående sjukvårdsavgifterna och de av kommunen pålagda folkskoleavgifterna, vill utskottet erinra, att dessa avgifter äro skatter, vilkas upptagande äro beroende på beslut av respektive landsting och kom— mun, vilka således även kunna fatta beslut om deras borttagande.1 Folkskoleavgiften har också redan inom åtskilliga kommuner upphört att utgå.»

I stort sett hava liknande synpunkter andragits såväl 1920 som 1922 till stöd för yrkandena på avslag å kraven på nyssberörda utredning.

Det synes emellertid de sakkunniga vara uppenbart, att dessa synpunkter knappast kunna sägas äga någon avgörande vikt i fråga om de personliga folk- skoleavgifterna. Tvärtom må det påpekas, att redan den omständigheten att avgiften i fråga inom åtskilliga kommuner upphört att utgå, kan tjäna såsom bevis därpå, att densamma, såsom skäligen överflödig, kan utgå ur skattesystemet. I vart fall kan en skatt, vars upptagande är beroende av särskilt beslut av vederbörande kommun, icke äga den principiella betydelse, som man på sina håll velat tillerkänna t. ex. mantalspenningarna. Vid sådant förhållande föreslå de sakkunniga, att folkskoleavgiften skall upphöra. De sakkunniga hava så mycket mera ansett sig böra intaga denna ståndpunkt, som upptagandet av personliga avgifter sedan lång tid tillbaka är främmande för den borgerliga kommunen, dit ärendena rörande folkskolan nu skola komma att överföras.

1 Det sagda gäller folkskoleavgiften, men icke sjukvårdsavgifterna, i fråga om vilka' lands- tinget (resp. stad som ej deltager i landsting) endast har rätt att inom vissa gränser fixera beloppet.

15) Kungörelse om ändrad lydelse av gg I och 47 i stadgan om fortsättningsskolan den l6 september'19l8.

si.

Då handhavandet av fortsättningsskoleväsendet hädanefter blir en borger— ligt kommunal förvaltningsuppgift, i fråga om vilken bestämmelserna i lagen om kommunalförbund den 13 juni 1919 äro i allo tillämpliga, har stadgandet i sista stycket av förevarande paragraf redigerats till överensstämmelse därmed.

& 47.

L'pphävandet av den särskilda lagen om folkskoleväsendet i vissa städer, Vilken i denna paragraf åberopas. har gjort en omredigering av paragrafen nödvändig.

l6)——l8) Stadganden rörande organist—, kyrkosångare— och klockarbefattningar samt dessa befattningars förening med folkskollärartiänst.

De förändringar, som i dessa stadganden föreslås, äro alla en följd av folk— skolärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

Till belysning av hithörande spörsmål må här återgivas vad av regerings— rådet G. Thulin anförts i »utredning angående klockar-, organist- och kantors- (kyrkosångare) befattningarna», avd. 1 sid. 14.

Av i riket år 1916 befintliga 2.433: klockar-, organist- eller kantors(kyrkosängari— befattningar, heter det där, äro inräknade 26 befattningar som innehavas av pensio— nerade folk- eller småskollärare, 1.874: förenade med lärarbcfattning, vanligen i folkskola, men i 12 distrikt i småskola och i ett vid seminariuml.

För förening av klockar- eller organistbefattning med folkskollärartjånst har sedan ,år 1894 domkapitlet tillagts en förprövning, som bl. a. skall avse avlöningens storlek. [många församlingar har emellertid, även där tillsättningen skett efter nämnda år, församlingen underlåtit att hänskjuta frågan om tjänsternas förening till domkapitlet. I andra fall åter har förnyad prövning av församlingen påkallats varje gång tjänsten ånyo blivit ledig. —

Där i vederbörlig ordning, d. v. 5. med myndighets tillstånd, blivit bestämt, att med fotkskollärarebefattning må förenas klockar- eller organistsyssla, gäller enligt stad-

1 Häri hava inberäknats en del fall, då myndighet lämnat tillstånd till tj änsternas förening, men denna ej omedelbart kunnat träda i kraft, utan av olika anledningar tillfällig anordning måst vid- tagas för befattningens uppehållande. Vanligaste anledningen därtill har varit, att innehavaren av den skolärarbefattning, med vilken förening skolat ske, ej ägt erforderlig kompetens. I sådana fall har ofta, även utan vederbörligt tillstånd, den ej kompetente skolläraren antagits till vikarie. Där kompetent sökande till de förenade tjänsterna ej anmält sig, har i fiera fall vardera platsen. tillsatts försig.

gan d. i maj 1894, att, om den, som antagits till sådan tjänst, avgår från en av de i samma tjänst ingående befattningar, han skall vara pliktig att samtidigt frånträda den eller de övriga. Denna regel torde i allmänhet vara tillämplig även, där myndiglnts tillstånd ej lämnats, men hava dock av nuvarande befattningshavare särskilt en del, scm tillsatts före år 1894, fått sina tjänster under sådana villkor, att de ej vid avgång frin lärartjiinsten synas vara skyldiga avträda klockar— eller organisttjänsten.

Där skollärar- samt klockar—, organist- eller kantors(kyrkosångar)befattningarna för- enats, tjänstgör skolläraren i regel allenast i en församling eller vid en kyrka. Blaid befallningshavarna i de pastorat, där befattningen är gemensam för två eller flera för- samlingar, förekomma emellertid 30 folkskollärare, och av dessa hava 18 helt eller del- vis att duplicera (se tab. D). 1 några församlingar biträder klockaren-skolläraren med eller utan särskild ersättning, jämväl vid gudstjänster i annan predikolokal än försan— lingskyrka. Särskilt är detta fallet, där gudstjänsten hålles i hans egen skola. Yid gudstjänster i skola synes eljest det allmänna vara, att lärarpersonalen å platsen biträder, någon gång mot, men vanligen utan ersättning.

På förfrågan, om föreningen av klockar-, organist- eller kantors-(kyrkosängar)befatt- ning med lärartjänst medfört avsevärda olägenheter från kyrkans eller skolans synpunrt, har i allmänhet av pastorsämbetena lämnats nekande svar. Endast c:a 25 av dessa hava ansett sådana olägenheter föreligga, väsentligen från kyrkans men delvis även frin skolans synpunkt. I förstnämnda avseende har särskilt framhållits, att skolläraren ej hade erforderlig tid för utveckling av kyrkosången och för biträde å pastorsexpeditionm, samt att svårigheter för honom mötte att biträda vid förrättningar å vardagar. En pastor påpekar, att olägenheterna vore vida större, än en flyktig betraktelse gåve vid handm; en annan, att följden av föreningen blivit, att han i själva verket ej hade någon klic- kare. Från skolans synpunkt har särskilt erinrats om olägenheterna av avbrott i skol- nndervisningen vid tjänstgöring & vardagar. I en del yttranden har påyrkats, att fir- ening med skollärärtjänst i varje fall ej borde medgivas istäder eller större församlingar.

I sina »riktlinjer för ny lagstiftning» (intagna i samma utredning, avd. 2, sid. 163 ff.) yttrar den nämnde författaren om de av honom föreslagna nya kin- torsbefattningarna bland annat följande:

I mindre distrikt åter, där kantor tjänstgör endast vid en kyrka och ett större antal förrättningar å vardagar ej plågar förekomma samt kantors kyrkomusikaliska verk- samhet huvudsakligen är begränsad till sön- och helgdagar, synas, särskilt där avsevärt biträde å pastorsexpeditionen ej erfordras, förutsättningar för inrättande av självstäniig kantorsbefatlning ej föreligga, utan platsen böra anordnas såsom bisyssla och härför er- forderlig begränsning ske i kantors göromål, så att dessa ej verka hinderligt på (en huvudsyssla, vartill han för sin utkomst eljest är hänvisad. I någon omfattning to*de i dylika mindre distrikt pastor samt kyrkoråd och kyrkovärdar kunna, på sätt redan i viss omfattning skett, övertaga de bestyr, från vilka kantor befrias, men i övrigt får distriktet sörja för, att desamma på annat sätt behörigen fullgöras. Begränsningen )Öl' närmast avse de materiella bestyr, som äro förlagda till vardagar, men synas även f(rd- ringarna på den kyrkomusikaliska delen av kantors verksamhet i viss mån kunna minslas.

Det kunde väl synts lämpligast, om kantorsbefattningen idistrikt, där den anordias som bisyssla, övertoges av en musikaliskt utbildad person, vilken i övrigt sökte skaffa

sig inkomst genom annan musikalisk verksamhet. Av infordrade uppgifter framgår emellertid, att i flertalet av de distrikt, som härvid komma i fråga, möjlighet till avsevärd extra inkomst för kantor genom dvlik verksamhet ej förelinnes. För ej självständiga kantors- befattningar synes man därför liksom hittills väsentligen vara hänvisad till folkskollärare- kåren. Flertalet pastorsämbeten hava ock vitsordat, att föreningen med lärartjänst icke vare sig från kyrkans eller skolans synpunkt medfört avsevärda olägenheter. ] senare tid har väl från lärarkårens sida en strävan gjort sig gällande att vinna befrielse från kantorsbefattningarna, men detta svnes huvudsakligen vara fallet i sådana trakter, där kloekar- och organistlönerna äro oproportionerligt små, och torde det kunna antagas, att om avlöningarna bliva mera avpassade efter arbetet och utbildningen, kyrkan må kunna päräkna, att i flertalet församlingar, där självständiga kantorsbefattningar ej inrättas, kantorssvsslan fortfarande kommer att vara med folkskollärarbefattning förenad. Där denna förening skett på ett stadigvarande sätt, kan befattningen lämpligen kallas skalv Ä'I'lllfot S'befattning.

Även om llertalet ej självständiga kantorsbefattningar komma att bliva med folk— skt'1llärartjänst förenade, kunna dock förhållandena på sina ställen vara sådana, att en annan anordning från kyrkans synpunkt linnes mera ändamålsenlig. Så kan det t. ex., där för diakonala uppgifter särskild person anställes inom en församling, stundom befinnas lämpligt, att denne jämväl övertager kantorsbefattningen. I en del distrikt är en stad'ill/A farande förening mellan kantors- och t'olkskollärartjänst överhuvud ej möjlig. En förut- sättning därför är nämligen. att. skollärare och kantor tillsättas i samma ordning och av samma valkorporation. 'ledan nu har i åtskilliga städer, även sådana, där klockar— och organistbefattningarna hittills varit med skollärartjänst förenade, skolväsendet lagts under den borgerliga kommunen och i samband därmed lär'a1es tillsättning överllvttats till en särskild folkskolestvrelse, åt vilken rätten att tillsätta kantor ej gärna kan uppdragas. ltärest strävandena att han varand1a skilja kyrka O(h skola vinna y'ttelliga1e anslutning, komma säkerligen svårigheterna för inrättande av skolkantorsbefattningar att än ytterligare ökas. Ej självständig kantorsbefattning, som icke på stadigvarande sätt förenats med fulkskollärartjänst, synes lämpligen kunna benämnas biträdande kantorsbe/iittm'ng/l. Hinder möter naturligen icke att, där skolkantorsbefattningr ej inrättats, till innehavare av biträ- dande kantorsbefattning med vederbörligt tillstånd utse t. ex. en av folkskolestvi'else i stad vald lärare eller lärare vid kommunal mellanskola etc., men detta blir ej en skol- kantorsbetattning i egentlig mening.

Det förslag, som på grundvalen av denna regeringsrådet Thulins framställ— ning sedermera t'örelades riksdagen, vann emellertid icke dennas godkännande. l)e sakkunniga hava följaktligen att räkna med allenast de nuvarande förhållandena

De svårigheter att året tadkomma en förening av kantors- och skolläraresyss- lorna vilka. i ovanstående uttalande förutses skola inträda, för den händelse skolan helt skulle överga till den borgerliga kommunen, ä10 onekligen ganska stora De maste dock övervinnas.

Vad särskilt proceduren vid tillsättning av folkskollä1aretjänst jämte därmed förenade organist—, kvrkosångare- och klockarbefattningar angår hava de sak- kunniga ansett nödigt därom Öföieslä helt nva bestämmelser.

' Jfr bitlädande lärare enligt. tå 2 folk. kolestailgan.

I/ F"

54.

Enligt dessa skola, sedan det blivit genom särskilda beslut av församlingen och den borgerliga kommunen, under förutsättniag av domkapitlets samtyae. bestämt, att tjänsterna må kunna vara förenade, folkskolestyrelsen och kyrkorålet gemensamt vidtaga de åtgärder, som för tjänsternas tillsättning erfordras.

Kungörelse om ledigheten skall undertecknas av såväl folkskolestyrelsen som kyrkorådet och genom folkskolestyrelsens försorg införas i post» och inrizes tidningar. Sistnämnda åtgärd har nämligen ansetts böra av folkskolestyrelsen vidtagas, då läraretjänsten otvivelaktigt är den viktigaste av de förenade befttt- ningarna. Av enahanda skäl har föreskrivits, att ansökningar beträffande sant— liga de förenade tjänsterna böra ställas till folkskolestyrelsen, som givetvis har att sedermera hålla ansökningshandlingarna tillgängliga för kyrkorådet.

Om endast en eller två behöriga sökande anmält sig, bör det ankommapå folkskolestyrelsen, som enligt de sakkunnigas förslag skall hava att tillsätta lärar- befattningen, att bestämma, huruvida ny ansökningstid skall utsättas och kin— göras. för den händelse ytterligare sökande skulle vilja anmäla sig.

Senast inom trettio dagar efter det den för vederbörliga provs avläggarde bestämda tid förflutit, skall folkskollärarbefattningen av folkskolestyrelsen "ill— sättas. Atgärden gäller endast lärarbefattningen, enär de övriga befattningarias tillsättande ankommer på den myndighet, som äger utöva den kyrkliga k(m- munens beslutanderätt (kyrkostämma eller kyrkofullmäktige). Den dubbel— procedur vid befattningarnas tillsättande, som sålunda uppkommer, är en nåd- vändig följd av folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga kommunen och dess beslutande organ till den borgerliga kommunen. För valets fullföljande måste sålunda, sedan lärarbefattningen blivit tillsatt, meddelande därom av folk- skolestyrelsen göras till kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige finnas, till dessa. Kyrkostämman eller kyrkofullmäktige hava därefter att besluta. huruvida den till lärarbefattningen valde tillika skall vara innehavare av organist—, kyrko- sångare- och klockarsysslorna eller icke. I regel torde väl församlingens berlut bliva allenast ett bekräftande av det utav folkskolestyrelsen redan gjorda valet. Men skulle församlingen vägra att godkänna den utsedde såsom jämväl innehavare av de kyrkliga befattningarna, finnes ingen annan utväg än att befattningarna få skiljas åt och tillsättas var för sig. Lärartillsättningen står fast, så framt icke len valde under sådana förhållanden avsäger sig befattningen; och de lediga orga— nist-, kyrkosångare- och klockarbefattningarna måste för sig i vanlig ordning av kyrkorådet kungöras till ansökning lediga för att utan samband med folks;ol- lärarbefattningen tillsättas.

En annan utväg att lösa det föreliggande problemet är, att utnämnilgs- rätten såväl i fråga om folkskollärarebefattningen som de därmed förenide kyrkliga befattningarna överlämnas åt en särskild delegation, bestående av vssa medlemmar utsedda av den borgerliga kommunen och andra utsedda av för- samlingen. En sådan anordning skulle erbjuda en viss likhet med vad somnu äger rum ifråga om folkskollärarbefattningarna i vissa städer, där lagen len 25 juni 1909 tillämpas, i det att i dessa städer folkskollärarbefattningarna Gill- sättas genom beslut av folkskolestyrelsen, vars valda ledamöter utses till hälften

av stadsfullmäktige och till hälften av kyrkostämman. Men sedan folkskole- ärendena överallt principiellt överförts till den borgerliga kommunen, lärer en dylik anordning icke vidare kunna ifrågasättas. .

Ett annat — onekligen fullt rationellt — sätt att lösa frågan är, att alla bestämmelser om förening av ifrågavarande befattningar upphävas; att tjänsterna i vanlig ordning tillsättas var för sig utan all föregående gemensam beredning; och att frågan, huruvida folkskollärare må, jämte sin egen tjänst, tillika söka och innehava organist-, kyrkosångare- eller klockarebefattning, göres beroende av tillstånd i varje särskilt fall. Då emellertid en sådan lösning av frågan till sin principiella innebörd sammanfaller med vad de sakkunnniga här ovan före— slagit, och de sakkunnigas förslag framför denna har företrädet att erbjuda fastare former för tjänsteföreningens åstadkommande och tillika giver vid till- sättningen ett visst försteg åt den borgerliga kommunen, som här otvivelaktigt har de viktigaste intressena att tillvarataga, hava de sakkunniga icke ansett sig böra gå längre i avvikelse från vad som nu gäller än som i förslaget skett.

Besvär över tillsättningen av de förenade befattningarna anföras hes dom— kapitlet i den ordning, som är i allmänhet i kommunallagarna och i den föreslagna lagen om församlingsstyrelse stadgad för klagan över folkskolestyrelses, respektive kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges beslut. Därvid har likväl ansetts nödigt föreskriva, att klagan över valet till endera av de förenade befattningarna skall anses gälla jämväl de övriga. Om sålunda besvär anföras endast över folkskole- styrelsens beslut angående tillsättning av lärarbefattningen, äger domkapitlet, därest folkskolestyrelsens beslut uppbäves, att förklara jämväl kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges beslut i fråga om kyrkomusikerbefattningarna upphävt; och tvärtom, därest besvär anföras endast över kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges beslut om kyrkomusikerbefattningarnas tillsättning, medför ett upphävande av detta beslut även upphävande av folkskolestyrelsens beslut angående läraretill- sättningen.

Med det sist sagda står jämväl i full överensstämmelse vad från förut gällande stadganden i ämnet är i 5 b” intaget därom, att där den, som antagits till tjänst, varom här är fråga, avgår från en av de förenade befattningarna, han skall vara pliktig att samtidigt frånträda den eller de övriga.

19)—20) Förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm samt i stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901.

Andringarna sammanhänga med överflyttningen av de kyrkoförsamlingarna i Stockholm och de av dem utsedda skolråden ännu tillkommande uppgifter rörande folkskoleväsendet i huvudstaden från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

De nämnda, skolråden tillkommande uppgifterna hava av de sakkunniga

; 5.

ansetts böra hädanefter överlåtas åt särskilda av stadsfullmäktige utsedda skol- nämnden en för varje till Stockholms stad hörande territoriell församling. Rörande dessa nämnders sammansättning har föreslagits, att stadsfullmäktige skola till ledamöter i desamma för fyra år i sänder utse lämpligt antal personer bland vederbörande församlings röstberättigade medlemmar. Därmed torde de särskilda församlingsintressena bliva i icke mindre grad tillgodosedda än vad nu är fallet ' genom de av församlingarna var för sig valda skolråden.

21) Kungörelse med föreskrifter angående val till vissa kommu— nala representationer i det fall att valen förrättas samtidigt.

I det fall att val av kyrkofullmäktige utsatts att äga rum samtidigt med val av andra kyrkofullmäktige eller av kommunal eller stadsfullmäktige inför samma valförrättare erfordras vissa föreskrifter angående förfarandet vid dylika samtidiga val. Sådana föreskrifter hava av de sakkunniga intagits i före- varande förslag' till kungörelse.

Andra författningar, som beröras av de sakkunnigas förslag.

Redan förut har erinrats, att i de övergängsbestämmelser, som fogats vid de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i kommunalförordningarna för land och stad, uttalats, att vad rörande folkskoleväsendet och därmed sammanhängande angelägenheter är i lag eller författning sagt om kyrkostämma och skolräd hädanefter skall tillämpas på den borgerliga kommunens motsvarande organ, nämligen på landet kommunalstämma. kommunalfullmäktige och folkskolestyrelse samt'i stad allmän rådstuga, stadsfullmäktige och folkskolestyrelse. Allenast för de äldre uttryckens utbytande mot de nya behöva sålunda några ändringar i de lagar och författningar, där de förekomma, icke företagas.

Men möjligt är att i andra avseenden ändringar kunde, såsom en följd av vad de sakkunniga i sitt betänkande föreslagit, vara önskliga jämväl beträffande andra lagbestämmelser än de av de sakkunniga i sådant hänseende till gransk- ning upptagna. Med den knappa tid, som står de sakkunniga till buds, därest betänkandet skall kunna inom förelagd tid avgivas, är det icke möjligt att ingå. på en uttömmande undersökning härom, då. en sådan givetvis mäste bliva mycket tidsödande; utan synes det vara nog, om de olika myndigheter. vilka komma att avgi 'a yttranden över de sakkunnigas förslag, var på sitt om- räde därvid undersöka och angiva vilka ytterligare åtgärder i förl'attningsavseende, som ett genomförande av dessa förslag till äventyrs kan påkalla.

Särskilda meningar

1) Av herr Jönsson i Boa: I vissa av de frågor, som beröras av de sakkunniges förslag, anser jag mig böra anmäla från majoriteten avvikande mening.

Sålunda anser jag, i olikhet med de sakkunniges flertal, att, därest försam- ling beslutar införa kyrkofullmäktige, kyrkoherden bör vara självskriven ledamot av denna representation. Vidare har jag ansett mig böra påyrka, att kyrko- herde på landet skall vara icke blott självskriven ledamot utan även själv— skriven ordförande i skolstyrelsen. Slutligen har jag icke kunnat biträda för- slaget om avskaffandet av de personliga folkskoleavgifterna.

I förstnämnda avseende finner jag det icke vara tillfyllest, att kyrkoherden i sin egenskap av kyrkorådets ordförande endast skall hava rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar, men ej i deras beslut. Denna av de sakkunniges flertal föreslagna anordning synes mig icke vara. överensstämmande med den betydelsefulla ställning inom kyrkoförsamlingen, som av ålder tillkommit kyrkoherden. Jag har visserligen kunnat tillstyrka, att kyrkoherdens självskriven— het såsom ordförande i kyrkostämman avskaffas, men detta av rent praktiska skäl. Erfarenheten visar nämligen, att det i många fall kan vara lämpligt kunna skilja ordförandeskapet i kyrkostämman och kyrkoherdebefattningen från varandra. De egenskaper, som skapa en god präst, äro förvisso icke alltid förenade med anlagen att sköta en stor stämma, och för mången kommer det säkert att kännas som en lättnad att bliva befriad därifrån.

Den utväg, som de sakkunniges flertal lämna öppen för kyrkoherde, att vinna medbeslutanderätt inom kyrkofullmäktige, nämligen att uppställa sig såsom kandidat vid valen till desamma, synes mig föga tilltalande. Denna utväg kan visserligen bereda honom tillträde till representationen, men den kan också allt för lätt draga in honom i varjehanda partistridigheter vid valen, stridigheter, vilka han helst bör stå utanför. '

' Allvarliga principiella invändningar ha sålunda bestämt mig för att yrka på kyrkoherdens självskrivenhet såsom medlem av kyrkofullmäktige.

Beträffande frågan om kyrkoherdens ställning inom skolstyrelsen, så har jag ansett starka skäl tala för, att kyrkoherden här —— liksom i kyrkorådet — på. landet bör vara självskriven ordförande. -

Arendenas omfattning och beskaffenhet göra det enligt mitt förmenande nödvändigt, att på ordförandeplatsen finnes en person, som äger kunskap och kännedom om undervisningsfrågorna samt är van att handla under ämbets- mannaansvar. Att utan tvivel kyrkoherden på landsbygden iallmänhet allt

jämt besitter det livligaste intresset och den största erfarenheten i dessa frågor torde icke kunna bestridas.

De ständiga ombyten av ordförande, vilka säkerligen bliva en följd, därest ordföranden skall väljas, kunna icke vara till fördel för skolväsendet.

Vad slutligen angår frågan om den personliga folkskoleavgiften, så har jag icke kunnat övertygas__av de skäl för dess avskaäande, som av de sakkun— niges flertal förebragts. Aven om enligt nu gällande ordning avgiften endast fakultativt upptages, så visar dock statistiken, att avgiften alltjämt upptages inom det övervägande flertalet kommuner. Redan detta faktum synes mig tyda på, att denna avgiftsform står i god överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Att så är förhållandet bekräftas däraf, att riksdagen vid upprepade tillfällen avslagit förslag om denna och övriga personliga avgifters upphävande. —— Vidare kan det enligt min uppfattning ingalunda vara till skada utan tvärtom, att genom denna kommunala avgift en påminnelse gives åt alla och envar om de kostnader, som vårt rikt utvecklade skolväsende för med sig för de enskilde.

För övrigt är jag tveksam om, huruvida det kan ingå i de sakkunniges uppdrag att taga befattning med denna fråga, som dock väl närmast innebär ett skattespörsmäl.

Stockholm den 30 december 1922.

J. Jönsson.

2) Av herr Zander. '

I fråga om några detaljer i de sakkunnigas betänkande har jag en från majoriteten avvikande mening, som jag anser bör framföras. Detta är förhål— landet beträffande valbarhet till ledamotskap i gemensamt kyrkoråd, i fråga om sättet för folkskollärares på landet tillsättande och avskedande samt beträffande val av ordförande och vice ordförande i skolstyrelse.

I lag om församlingsstyrelse, % 43 fjärde stycket, hava de sakkunniga före- slagit, att val av ledamöter och suppleanter i gemensamt kyrkoråd skola verk- ställas av gemensam kyrkostämma eller av gemensamma kyrkofullmäktige, där sådana finnas, sålunda att för envar av församlingarna genom särskilda val ut- ses ett lika antal, högst tre, personer bland dem, som tillhöra församlingens kyrko- råd, där sådana finnas, men eljest bland dem, som jämlikt & 44 äro inom för- samlingen till kyrkorådsledamöter valbara, med iakttagande att sammanlagda antalet valda ledamöter i det gemensamma kyrkorådet ej må understiga fyra.

Genom denna av de sakkunniga föreslagna anordning torde praktiskt taget proportionella val icke kunna komma till användning vid val av gemensamt kyrkoråd; en omständighet, som synes mig ganska betänklig, särskilt med hän- syn till riksdagens till de sakkunniga remitterade skrivelse av den 19 mars 1920 beträffande frågan om införande av proportionellt val till och inom kyrkofull- mäktige i Göteborg. De sakkunniga hava också i sitt förslag förutsatt, att valet av ledamöter i gemensamt kyrkoråd skall kunna ske med tillämpning av den proportionella valmetoden. Då emellertid till ledamöter i ett gemensamt kyrko- råd skola utses lika många personer från envar av de församlingar, som tillhöra

samfälligheten, blir följden den, att i en dylik samfällighet med många försam- lingar, som t. ex. Göteborg med sina 11 territoriella församlingar, ej gärna fler in en ledamot från varje församling kan väljas i det gemensamma kyrkorådet, )ch att följaktligen varje tanke på proportionellt val bliver utesluten. Om också skäl kunna anföras för den mening, att varje församling borde vara represen— ;erad i ett kyrkoråd för en kyrklig samfällighet, så synes mig större skäl tala för att hinder icke lägges för valens förrättande proportionellt.

De sakkunniga hava vidare begränsat valbar-heten till ett gemensamt kyrko-

råd i en kyrklig samfällighet, vars församlingar, utom det gemensamma kyrko— rådet, hava egna kyrkoråd, till allenast ledamöterna i de särskilda församlingar— ' nas kyrkoråd. En sådan begränsning av valbarheten synes mig utgöra en onödig

inskränkning i samfällighetens beslutanderätt. Samfälligheten, såsom en enhet för det ändamål den är bildad, bör icke genom en sådan begränsning förhindras att själv utse de för sina uppdrag mest lämpliga personer bland dem, som ivan- liga fall äro till kyrkorådsledamöter valbara, oavsett om de tillhöra församlin— garnas kyrkoråd eller ej.

För övrigt kommer den föreslagna bestämmelsen att utgöra hinder för till- lämpning av föreskrifterna om att kyrkoråd skola kunna väljas proportionellt. Om till exempel ett kyrkoråd på nio ledamöter skall väljas i en kyrklig samfäl— lighet. som består av 3 församlingar, skall tydligen från varje församling väljas tre ledamöter, och om i de tre församlingarna därjämte finnas särskilda kyrkos råd, som kunna bestå av fyra ledamöter vardera, är samfälligheten vid valet begränsad till endast fyra valbara personer inom varje församling. En dylik begränsning av valbarheten utesluter ju i regeln varje tanke på proportionellt val. Jag anser därför, att den person, som är valbar till ledamot i vanligt kyrkoråd, även bör kunna väljas till ledamot i gemensamt kyrkoråd.

Beträffande tillsättande och avskedande av folkskollärare har majoriteten av de sakkunniga ansett, att detta hädanefter så väl på landet som i stad bör verkställas av folkskolestyrelsen, såsom för närvarande sker i de städer, där skol— väsendet är ordnat enligt lag om folkskolestyrelse ivissa städer. Det torde emel- lertid kunna ifrågasättas, om icke ett överflyttande av ett för skolan så betydelse- fullt ärende som val av lärare från den beslutande primärförsamlingen till ett verkställande organ, innebär en så väsentlig avvikelse från en hittills gängse grundsats, att skolväsendet skulle kunna komma att lida av en sådan anordning. Det intima samband, som skolan har och bör hava med hemmen och föräldra- intresset, torde lämpligen böra komma till uttryck sålunda, att befolkningen själv får deltaga i val av de personer, som mer än några andra representera skolan, nämligen lärarna. Skulle tillsättande av lärare överflyttas på skolstyrelsen, är det att befara, att detta personliga intresse för skolan svalnade. Detta torde åtminstone få anses vara förhållandet beträffande den egentliga landsbygden, där lärarantalet icke är stort och där följaktligen ett mer personligt intresse kny- tes mellan befolkningen och den lärare, som har hand om barnens undervisning. Något annorlunda torde förhållandena vara i städer och folkrikare samhällen, där lärarna äro flera och skolklasserna uppdelade på dem, så att man på förhand knappast kan veta, vilka barn, som komma att undervisas av den ene eller andre

läraren. Där har det personliga intresset för läraren minskats, och där torde följaktligen lärarnas tillsättande av skolstyrelsen icke kunna sägas vara till skada. Det förefaller mig därför lämpligt, att det för landskommunerna bestämmes, att folkskollärare skola tillsättas av kommunalstämma —— och detta jämväl i kommun med fullmäktige —, men att stämman må kunna överlåta denna sin rätt till folkskolestyrelsen.

De sakkunniga hava i % 67 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och i % 65 i förordningen om kommunalstyrelse i stad föreslagit, att folkskole- styrelsen skall inom sig för varje kalenderår utse en ordförande och en vice ordförande. Som detta avviker från en inom kommunalförvaltniugen hittills gängse eller åtminstone rätt allmänt tillämpad princip, har jag förfäktat en från majoriteten av de sakkunniga avvikande mening. Jag har nämligen ansett, att ordförandeskapet i folkskolestyrelsen är av den stora betydelse, att valet av dess innehavare bör förrättas av kommunens beslutande organ och omfatta fyra år eller den tid, för vilken den valde är ledamot av styrelsen. Inom kommunal- förvaltningen har, som ovan antytts, den principen varit ganska allmän, att be- träffande betydelsefullare nämnder och styrelser, som hava förvaltningsuppgifter sig anförtrodde, kommunens beslutande organ genom direkta val utsett ordförande och vice ordförande bland ledamöterna. Så är beträffande landet förhållandet med kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen, hälsovårdsnämnden, hästuttagnings- nämnden med flera nämnder och styrelser, och beträffande städerna äro förhal— landena ungefär enahanda, undantagandes ordförandeskapet i drätselkammare och skolstyrelse. Undantaget beträffande folkskolestyrelse istad torde emellertid få anses vara beroende av den omständigheten, att skolstyrelsen enligt lag om skolstyrelse i vissa städer tillsättes av två korporationer, stadsfullmäktige och kyrkostämma, och att ordförandevalet på den grund av rent praktiska skäl måste överlåtas till styrelsen. Enligt mitt förmenande har ordförandeskapet i folkskole- styrelsen en mot kommunalnämndens och fattigvårdsstyrelsens ordförandeskap svarande betydelse, och jag anser därför, att ordförande och vice ordförande i folkskolestyrelse böra utses på landet av kommunalstämma eller kommunalfull— mäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga, och att valet bör avse den tid, som den valdes leda— motskap i folkskolestyrelsen omfattar.

Stockholm den 30 december 1922.

J. A. Zander.

3) Av herr Odén: Enig med sakkunnigmajoriteten i de förslag, som avse överllyttning av vissa ärenden från den kyrkliga till den borgerliga kommunen samt införande av fakultativt fullmäktigsystem jämväl för förstnämnda kommuntyp m. 10., har jag beträffande föreslagna särskilda bestämmelser för åstadkommande av större en- hetlighet i den kommunala budgetbehandlingen och vissa därmed sammanhän- gande förslag en från majoriteten avvikande mening, som jag härmed velat i korthet angiva.

Enligt mitt och mångas förmenande utgör den dualism, som alltsedan an- tagandet av 1862 års kommunallagar förefunnits mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen, och som sedan år 1919 med införande i viss utsträckning av obligatoriskt fullmäktigsystem i den borgerliga kommunen ytterligare till- spetsats, ett verkligt hinder för en enhetlig kommunal finanspolitik, ett hinder, som i möjligaste mån bör avlägsnas. Den ideala och närmast till hands lig- gande lösningen av förevarande spörsmål skulle tydligen vara en återgång till bestämmelserna före 1862, enligt vilka, åtminstone på landsbygden, den borger- liga och den kyrkliga kommunen utgjorde en gemenskap med ett enda beslu- tande organ. Då emellertid en lösning efter dessa linjer på skäl, som av de sakkunniga framlagts å sid. 174 o. ff., befunnits outförbar eller åtminstone syn- nerligen svår att genomföra, hava de sakkunniga sökt vinna det huvudsakligaste av sina strävanden efter finansiell enhetlighet på det kommunala området genom att till den borgerliga kommunen överflytta den kyrkliga kommunens viktigaste ärenden, eller åtminstone de, som ur budgetssynpunkt väga ojämförligt tyngst, nämligen skolan och därmed sammanhängande frågor. Utan att vilja under- känna de övriga motiv för en dylik överflyttning, som av de sakkunniga anförts, anser jag, att fördelen av en sådan överflyttning framförallt är att söka på bud- getsområdet. Den senast föreliggande kommunala finansstatistiken giver vid handen, att genom en sådan anordnings genomförande på landsbygden vid pass 74 % av den kyrkliga kommunens utgifter skulle överflyttas till den borgerliga kommunen, och att denna kommuns utgifter, som hittills utgjort allenast 47 % av primärkommunernas hela utgiftsstat, efter reformen skulle komma att om- fatta ej mindre än 86 % avsagda utgiftsstat. I själva verket torde emellertid effekten av den föreslagna överflyttningen bliva större, än vad dessa på 1917 års förhållanden grundade procenttal giva vid handen, eftersom skolutgifterna sedan sagda tid vuxit oerhört och långt kraftigare än övriga församlingsutgifter.

Av de efter en dylik reform på den kyrkliga kommunen ankommande ut- gifter skulle de för prästerskapets avlöning samt de för uppförande och under- håll av prästerliga boställen bliva de ojämförligt viktigaste. Men så väl den ena som den andra av dessa utgiftsgrupper äro numera till större delen av så att säga automatisk natur och undandraga sig till stor del den kommunala beslu- tanderätten. Aterstå sedan ärenden angående kyrkas uppförande och underhåll såsom de i stort sett enda frågor av större ekonomisk betydelse, som fortfarande skulle handläggas av den kyrkliga kommunen. Utgifterna för dessa ändamål torde väl för år 1917 på landsbygden knappast höra skattas till mer än ett par millioner kronor, eller inemot 2 % av primärkommunernas samtliga utgifter. Eftersom en kyrkas »medellivslångd» väl torde böra skattas till minst 100 år, och då nybyggnad av kyrka annat än för ersättande av redan förefintlig nu— mera åtminstone för landsbygdens vidkommande endast undantagsvis äger rum, ligger det i sakens natur, att mera betydande utgifter för kyrkobyggnad i de olika församlingarna förekomma allenast med mycket långa tidsintervall, men de bliva då givetvis av rätt stor betydelse för församlingens budget.

Det torde under sådana förhållanden i mångt och mycket vara en smak- sak, huruvida efter den föreslagna överdyttningen särskilda åtgärder skola vid-

tagas för en enhetlig behandling av kommunens och församlingens utgiftsstater; något verkligt behov härav torde dåmera knappast kunna sägas vara för handen. Men skola dylika åtgärder vidtagas, måste de naturligtvis vara effektiva och åstadkommas utan allt för mycket besvär. Härntinnan lämnar sakkunnigmajori- tetens förslag enligt mitt förmenande åtskilligt övrigt att önska. I synnerhet om, såsom ovan framhållits, de utgifter, varöver den kyrkliga kommunen hädan- efter skulle få fri bestämmanderätt, endast vart hundrade år eller så omkring komme att nå en mera avsevärd omfattning, måste nämligen den av de sak- kunniga föreslagna årliga proceduren i fråga om församlingens budgetsförslag te sig rätt besvärlig för de kommunala organen och förtroendemännen, oavsett att anordningen i fråga för dem, som hålla på den kyrkliga kommunens själv- ständighet gent emot den borgerliga, måste anses såsom ett obefogat intrång från den senares sida. Sedan kyrkorådet upprättat ett första budgetsförslag, skulle detsamma sålunda enligt de sakkunniga översändas till kommunalnämnden (respektive drätselkammaren), som med ledning därav, ävensom av kommunens utgifts- och inkomstförslag hade att i en särskild tablå meddela en summarisk översikt av vad som för såväl kommunens som församlingens behov för det nästpåföljande året äskas jämte utlåtande angående verkningarna av ett bifall härtill. Den föreslagna anordningen har vidare nödvändiggjort nog så genom- gripande förändringar beträffande antal, tid och arbetsfördelning för de or- dinarie stämmorna eller fullmäktigsammanträdena ävensom beträffande vissa andra i kommunallagarna. förekommande tidsbestämmelser samt dessutom en fullständig omläggning av debiteringslängdens granskning på landet och därmed sammanhängande anmärkningsförfarande, förändringar mot vilka i och för sig en del erinringar kunna framföras. För egen del skulle jag icke hysa några betänkligheter varken mot ett intrång på den kyrkliga kom- munens självständighet eller mot det ökade besväret, om verkligen den åsyf- tade enhetligheten i budgetsbehandlingen därmed kunde uppnås. Men här- till fordras enligt mitt förmenande dessutom ett helt system av bestämmelser, för ytterligare reglering av budgetsbehandlingen och kommunernas beslut i utgiftsfrågor. För att den av sakkunnigmajoriteten föreslagna proceduren skulle bliva icke effektiv men av någon som helst betydelse, vore det sålunda bland annat absolut nödvändigt att införa förbud mot att kommunala utgifter få beslutas annorledes än å ordinarie budgetsståmma eller fullmäktigsamman- träde. Utan ett dylikt förbud kan nämligen den kyrkliga kommunens organ helt och hållet undandraga sig den åsyftade »kontrollen» genom att i stor om- fattning fatta utgiftsbeslut å andra stämmor eller fullmäktigsammanträden. Ett dylikt förfarande torde i synnerhet vara att förvänta i de fall, där man befarar obenägenhet från den borgerliga kommunen i fråga om viss kyrklig utgift, d. v. s. just i de fall, där enligt sakkunnigmajoriteten »kontrollen» är som nödvändigast. Anser man i likhet med undertecknad, attå ena sidan besluten om kommunala utgifter i så stor utsträckning som möjligt böra fattas å. ordinarie budgetsstämma eller fullmäktigsammanträde, men att det å andra sidan icke är möjligt att här- utinnan giva några absolut bindande bestämmelser, så måste sålunda den av

de sakkunniga föreslagna anordningen anses ägnad att rent av motarbeta sagda önskemål och därmed bliva till skada för det kommunala finansväsendet.

Att den av de sakkunniga föreslagna anordningen, även kompletterad med vissa tilläggsbestämmelser, icke utgör någon som helst garanti för en enhetlig budgetsbehandling, torde väl för övrigt vara tydligt nog, då genom densamma den borgerliga kommunens finansorgan i själva verket i fråga om församlingens budget icke tillerkännes annan befogenhet än att avgiva utlåtande angående verk- ningarna av ett bifall till kyrkorådets budgetsförslag »med hänsyn till samma års kommunalskatt». Den effekt, som härigenom vinnes, torde knappast gå ut- över den, som kan erhållas redan genom en ungefärlig samtidighet i fråga om de ordinarie budgetsstämmorna eller fullmäktigsammanträdena i den borgerliga och den kyrkliga kommunen. Att de sakkunniga i fråga om drätselkammarens befattning med församlings budgetsförslag undantagit huvudstaden, måste be- tecknas såsom en inkonsekvens eller en ofullständighet. Om sagda anordning. är av behovet påkallad i rikets kommuner i övrigt, så måste givetvis ett dylikt behov i än högre grad föreligga beträffande huvudstaden, där den kyrkliga bud- geten i de olika församlingarna stiger till rätt avsevärda belopp.

Anser man över huvud taget, att det, även efter skolärendenas överflytt- ning, för uppnående av en finansiell enhetlighet, är önskligt, att den bor- gerliga kommunen erhåller visst medinflytande beträffande den kyrkliga kom- munens budget, torde detta lämpligen kunna nås genom bestämmelser, som taga sikte på allenast de fall, där den kyrkliga kommunens utgiftsbudget enligt kyrko- rådets förslag uppgår till en onormalt hög siffra i förhållande antingen till för- samlingens genomsnittliga utgiftssiffra under exempelvis de närmast föregående fem åren eller till kommunens samtliga utgifter för såväl borgerliga som kyrk- liga ändamål i medeltal under en viss tidsperiod, eller på allenast de fall, där församlingens budgetsförslag avser beslut om byggande av ny kyrka, men som för övrigt låta förbliva vid det nuvarande; i det förstnämnda fallet skulle givet- vis fordras bestämmelser om att vissa utgifter icke finge beslutas annat än å ordinarie budgetsstämma eller fullmäktigsammanträde. Bland anordningar, som för de omnämnda undantagsfallen kunde tänkas såsom lämpliga, må framhållas föreskrifter om budgetsförslagets förberedande å gemensamt sammanträde mellan kyrkoråd och kommunalnämnd eller, om man vill gå längre, stadganden om att kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges beslut i sagda fall för att få bindande kraft skulle bekräftas av den borgerliga kommunens beslutande organ. Utvågen att hänskjuta exempelvis fråga om ny kyrkobyggnad till allmänt kommunalt referendum låter också tänka sig, men i sådant fall torde väl fordras en rätt genomgripande omläggning av de bestämmelser, som i övrigt reglera den kom- munala beslutanderätten, därhän, att referenduminstitutet införes jämväl för andra kommunala frågor av vittgående ekonomisk räckvidd.

För min del har jag emellertid, som sagt, icke känt mig övertygad om att några dylika bestämmelser i ena eller andra riktningen efter skolärendenas över— flyttning äro av behovet påkallade och har därför ansett, att eventuella reformer härutinnan i varje fall böra anstå, till dess erfarenheten tydligen ådagalagt, att ett sådant behov är för handen.

I enlighet med min sålunda. angivna ståndpunkt har jag icke kunnat bi- träda de sakkunnigas förslag till ändring av tidpunkten, antalet och ärendeför- delningen för de ordinarie stämmorna eller fullmäktigsammanträdena i den bor- gerliga och den kyrkliga kommunen och ej heller de förslag, som rubba nuvarande stadganden om tidpunkten och formen för uppgörande av inkomst— och utgifts- förslag samt tidpunkten för specialförslags och revisionsberättelsers avlämnande m. m. Såsom en följd härav har jag Vidare ansett, att jämväliförsamling, där kyrkofullmäktige finnas, stämman själv skall utse sin ordförande och vice ord- förande, samt att den nuvarande formen för debiterings- och uppbördslängdens granskning å landet bör bibehållas. Härmed har jag icke förnekat, att den av de sakkunniga föreslagna ordningen för granskning av debiterings- och uppbörds- längd på landet i och för sig kan hava visst fog för sig, helst som härigenom överensstämmelse vinnes beträHande hithörande anordningar i stad och på landet. Men, då huvudmotivet för de sakkunnigas förslag härutinnan och den enda om- *ständighet, som berättigat dem till upptagande av frågan, betingas av deras för- slag beträffande budgetsförfarandet och justeringsstämmans borttagande, har jag ansett, att vid bibehållande av den nuvarande ordningen för budgetsbehand- lingen och ordinarie stämmors hållande intet tillräckligt bärande skäl föreligger för den föreslagna reformen, eller att i varje fall denna fråga ligger utanför ramen av de sakkunnigas befogenhet.

På grund av min uppfattning beträffande sagda befogenhet har jag ej heller kunnat biträda de ändringar av rent formell natur, som de sakkunniga föreslagit i fråga om vissa paragrafer i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad. Enligt mitt förmenande hava de sakkunniga härvid gått utanför sitt uppdrag, som alls icke innefattar en formell omarbetning av sagda förordningar. Andringarna i fråga hava utförts rent mekaniskt såsom en »biprodukt» till för- samlingslagförslaget; och sagda kommunallagar bliva sålunda även med dessa sporadiska ändringar allt fortfarande i behov av den formella revision, som av de s. k. kommunalförfattningssakkunniga och av riksdagen påyrkats.

För egen del vill jag till slut kraftigt understryka detta behov av en formell kommunallagsrevision och framhålla vikten av att densamma igångsättesiså god tid, att resultaten därav kunna framläggas till slutligt avgörande samtidigt med de förslag, vartill nu föreliggande betänkande kan giva upphov. Uppskjutes allt fortfarande denna formella revision, vilken bl. a. skulle innebära ett utbrytande av kommunallagarnas bestämmelser angående representantvals förrättande till en gemensam kommunal vallag, så bliver följden, dels att den eventuella nya lagen om församlingsstyrelse, då revisionen en gång kommer till stånd, måste avsevärt ändras, dels att de »tumningar» på våra kommunallagar iallmänhet, som under den senaste tiden årligen ägt rum till stor olägenhet för kommunalmännen ute i landet, komma att fortfara. Det är just hänsynen till dessa förhållanden, som för mig utgjort det viktigaste motivet för mitt biträdande av de sakkunnigas förslag, att den nya församlingslagen och därmed sammanhängande lagändringar icke skola träda i tillämpning förrän den 1 januari 1925 samtidigt med om- skrivna formella revision.

Att beträHande samtliga av de sakkunniga framlagda lagförslag % för %

redogöra för de ändringar, som skulle betingas av min ovan angivna avvikande uppfattning, torde knappast vara erforderligt. Emellertid har jag här nedan be- träffande förslaget till lag om församlingsstyrelse och förslaget till lag angående ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet velat an- giva den av mig önskade lydelsen av vissa 55, vilken, som synes, i flertalet fall helt eller delvis är densamma som för motsvarande nu gällande lagrum.

Förslaget till lag om församlingsstyrelse.

se.

Kyrkostämma utser bland de inom församlingen röstberättigade o. s. v. lika med sakkunnigförslagets moment 1. Moment 2 i sakkunnigförslaget utgår.

se.

Mom. 1. I församling, där kyrkofullmäktige icke finnas, skola årligen hållas tre ordinarie kyrkostämmor: en före utgången av maj för att besluta i anled- ningen av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; en i ek- tober för bestämmande av församlingens utgifts- och inkomststat; och en i de- .cember för debiteringslängdens granskning samt för anställande av val till de under kyrkostämma hörande befattningar, vilka vid årets slut bliva lediga, även— :som för val av revisorer.

Mom. 2. I församling, där kyrkofullmäktigelflnnas, skall årligen ordinarie lkyrkostämma hållas i december för debiteringslängdens granskning samt för val rav ordförande och vice ordförande, då dessa befattningar vid årets slut bliva lediga.

Mom. 3 lika med sakkunnigförslaget. Mom. 4. Kyrkostämma må kunna beträffande församlingens o. s. v. lika rmed sakkunnigförslaget.

Mom. 5 lika med sakkunnigförslaget.

& 62.

Mom. ]. Kyrkorådet åligger att varje år uppgöra ett utgiftsförslag och sett inkomstförslag.

I utgiftsförslaget o. s. v. lika med sakkunnigförslaget. Mom. 2. För ovannämnda ändamål åligger det ock de särskilda styrelser, wilka församlingen kan hava tillsatt, att till kyrkorådet före den 1 september imgiva sina specialförslag över utgifterna för det nästföljande året.

0. s. v. lika med sakkunnigförslaget.

Moment 3 i sakkunnigförslaget utgår.

% 63.

Utgifts- och inkomstförslagen böra uppgöras före den 1 oktober varje år ooch skola från dagen för kungörandet av den i nämnda månad sammanträdande

ordinarie kyrkostämma eller motsvarande ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde hållas tillgängliga på lämplig ort, som i kungörelsen tillkännagives; skolande på nyssnämnda kyrkostämma eller fullmäktigsammanträde särskilt de uti utgiftsför- slaget upptagna utgifter, som enligt % 62 först då till beviljande föreslås, jämte de frågor och behov, av vilka desamma påkallas, till överläggning och avgörande företagas.

% 64.

Sedan 0. s. v. lika med sakkunnigförslagets moment 1. Moment 2 i sakkunnigförslaget utgår.

Övergångsstadganden.

Littera 4 i sakkunnigförslaget utgår.

Zfb'rslaget till lag angående ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om ' kommunalstyrelse på landet.

se 7, 16.

Lika med nuvarande lydelse.

% 17.

Mom. 1. I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola årligen tre ordinarie kommunalstämmor hållas: en under senare hälften av mars månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning samt för val av ledamöter i valnämnd, enligt vad därom är särskilt stadgat; en i oktober för bestämmande av kommunens utgiftså och in- komststat enligt & 79; och en i december 0. s. v. lika med nuvarande lydelse.

Mom. 2 lika med nuvarande lydelse.

& 18. Lika med nuvarande lydelse. & 35. Mom. 1. Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) lika med nuvarande lydelse, _

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas i kommunalstämma, nämligen ärenden, varom förmäles i 5 10 mom. 2 och 11 mom. 2, justering av den i & 82 omförmälda längd o. s. v. lika med nuvarande lydelse.

Mom. 2 lika med nuvarande lydelse.

% 40. Lika med nuvarande lydelse.

åå 79—84. De sju åå 79—85 i sakkunnigförslaget ersättas med nuvarande (sex) åå (32—67 — vadan sålunda mitt förslag i jämförelse med de sakkunnigas innebär

en förskjutning i paragrafföljden.

& 88 (motsv. % 89 i sakkunnigförsl.). Lika med nuvarande lydelse av % 72.

5 93 (motsv. & 94 i sakkunnigförsl.).

Lika med nuvarande lydelse av & 76.

Övergångsstadganden. Littera 9 i sakkunnigförslaget utgår. Stockholm den 30 december 1922. Sven Odén.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

tSkrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ...............

Fö rfattn i ngsförslag.

lFörslag till

1) Lag om församlingsstyrelse ................................................ 2) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på. landet ................................................... 3) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad ................................................ 4) Lag om församlingsstyrelsc i Stockholm ................................... ö) Lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandena i Göteborg ........................................................................ 6) Lag angående ändrad lydelse av 1, 17 och 33 %% i lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund ....................................... 7) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik in- delning .............................................................................. 8) Lag om ändrad lydelse av 33 å i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen 9) Kungörelse, innefattande ändring i vissa delar av kungörelsen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare in. in. ......................................... 10) Lag om ändrad lydelse av 1 % i stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa. va1 inom landsting och stads- fullmäktige m. m. ............................................................... 11) Lag innefattande ändring uti och tillägg till lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga, om val av kommunal-, muni- cipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän .................. 12) Lag om ändrad lydelse av 9 & i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning ................................. 13) Kungörelse om ändrad lydelse av 3 % i kungörelsen den 11 december 1914 angående tillämpning av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av präster- skapets tionde samt om ersättning därför .............................. 14) Kungörelse, innefattande ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervis- ningen i riket ..................................................................... 15) Kungörelse om ändrad lydelse av %% 1 och 47 i stadgan för fortsättningsskolan den 16 september 1918 ..............................

III

33

54 73

100 101

103 10?)

106

107

108

109

110

111 114

16) Lag om upphävande av viss bestämmelse i lagen den 6 april 1894 angående ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefattningar .......................................... 115 17) Stadga huru förfaras skall vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist-, kyrkosångare— och klockarbe- fattningar ........................................................................ 11 6 18) Kungörelse om upphävande av viss bestämmelse i kungörelsen den 26 april 1895 angående ordningen för meddelande av antag—

ningsbevis för innehavare av klockartjänster m. m. .................. 118 19) Lag om ändrad lydelse av %% 2, 5 och 7 i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm ........................... 119 20) Kungörelse, innefattande ändring i vissa delar av stadgan rö- rande folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901 ...... 120 21) Kungörelse med föreskrifter angående val till vissa kommunala representationer i det fall att valen förrättas samtidigt ............... 121 Motivering.

Allmän motivering.

A) Översikt av den historiska utvecklingen. 3) Den kyrkliga och kommunala utvecklingen intill 1817 ..................... 123 Kyrksocknen .................................................................................... 123

Kyrksocknarnas uppkomst och tidigaste uppgifter sid. 123. — Sockenmenigheternas funktioner fr. o. m. år 1600 sid. 124. — Sockenstämmor sid. 124. — Kyrkoråd sid. 125. — Statsmakten och de kyrkliga reformkraven sid. 125. — 1686 års kyrkolag sid. 126. — Kyrksocknen och de borgerliga uppgifterna sid. 126.

Städernas kommunala förvaltning ......................................................... 127 1817 års sockenstämmoförordning ......................................................... 128 Skolfrågorna .................................................................................... 128 Undervisningen först en prästerlig angelägenhet sid. 128. — Sockeumenighcterna och undervisningsfrågorna sid. 129. -— Skolstyrelser sid. 130. —— Förändringar i uppfatt' ningen av undervisningens mål sid. 130. — Städernas skolväsende. Statsmakten och skolan sid. 131. — Skolfrågorna efter 1809 sid. 131. b) Utvecklingen 1817—1843 ............................................................ 132 Utvecklingen på det kommunala området ........................................ 132

1843 års sockenstämmoförfattningar sid. 132. Utvecklingen på undervisningens område ............................................. 134 Anders Danielssons motion sid. 134. —— 1842 års folkskolestadga sid. 138.

c) Utvecklingen efter 1842—43 års reformer ....................................... 137

1846 års kyrkolagsförslag sid. 137. —— Statsborgerskap och medlemskap av kyrkan sid. 140. — 1860 års dissenterlag sid. 141. — 1863 års kyrkomötesförordning Sid. 141.

d) 1859 års kommittéförslag och 1862 års kommunallagar .................. 141 e) Utvecklingen efter 1862 ............... .. .............................................. 144

Folkundervisningsfrågan i städerna ......................................................

Stockholm sid. 144. — Folkundervisningsfrågan i vissa andra städer sid. 155. — Fullmäktigproblemets förebud sid. 167. — 1908 års kungl. proposition sid. 158. — 1908 års riksdags beslut sid. 161. — 1908 års kyrkomöte sid. 162. — 1909 och 1918 års beslut sid. 164.

Fullinäktigfrågan ...................................... . ....................................... Ur förhistorien sid. 165. — 1881 års riksdagsdebatt sid. 166. — 1910 års kyrkomöte

sid. 166. — 1917 års riksdag sid. 166. — 1917 års sakkunniga sid. 167. — Urtima riksdagen 1918 sid. 168.

Gränslinjerna mellan borgerlig och kyrklig kommun .............................. 1919 års riksdag sid. 169. — Kungl. brevet den 23 maj 1919 sid. 170. Kyrkofullmäktige i Göteborg ............................................................... Frågan om kyrkliga samfälligheter ...................................................... Kungl. Maj:ts remiss den 3 februari 1922 sid. 171.

B) De sakkunnigas förslag ................................................. . ..............

Fördelningen av ärendena mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen

Frågan om sammanslagning av kyrklig och borgerlig kommun sid. 174. .— Frågor om folkskole- och fortsättningsskoleväsendet sid. 176. — Barnavårdsfrågor srd. 178. — Biblioteksfrågor sid. 178. — Frågan om begravningsplatser sid. 179.

Bepresentativt system i den kyrkliga kommunen .................................... Åtgärder till en mera enhetlig budgetsbehandling inom kommunerna .........

Speciell motivering.

1) Lag om församlingsstyrelse ............................................................ 1. Allmänna stadganden ............................................................

Inledning sid. 189. — Omredigering av K. F. om kyrkostämma eller ny lag? sid. 189. .— Den nya författningens namn sid. 190. — Församlingslagensuppstållnmg srd. 190. Församlingens uppgift enligt församlingslagen sid. 191. — Självstyrelsens former sid. 191. — Ordförandeskap i stämma och kyrkofullmäktige sid. 192. — Förhållandet till offentlig ämbetsmyndighet sid. 192. —— Ang. kyrkliga samfälligheter _sid. 192. —— Jönköpings stadsförsamlingar sid. 192. — Gävle stadsförsamlingar sid. 192. —— Norrköpings stadsförsamlingar lid. 194. — Malmö stadsförsamlingar s1d. 197. _— Orebro stadsförsamlingar sid. 198. — Göteborg sid. 198. — Kyrkorådsgemenskap sul. 198. — De sakkunnigas förslag ang. kyrklig samfällighet sid. 201. _ _ Uppräkning av kyrkostämmas ärenden sid. 203. — Arendenas gruppering s1d. 203. — Arenden gemensamma för flera församlingar sid. 203. vaar å Kungl. Maj:ts remiss den 3 februari 1922 ................................. (Oversikt över formerna för den kyrkliga självstyrelsens utövning ............... II. Om kyrkostämma .................................................................. r]Tablå över de av de sakkunniga föreslagna tiderna för de viktigare kommu- nala funktionerna ........................................................................... 1111. Om kyrkofullmäktige ............................................................ 11V. Om kyrkoråd ........................................................................ V. Om avgifter till kyrkliga ändamål samt om dithörande raken- skaper .................................................................. . ........... XVI. Om underställning och besvär .............................................

Sid. 144

164

168

170 171

174 174

181 183

189 189

205 206 207

212 217 223 230 235

304 Sid. Övergångsstadganden ........................................................................ 235 2) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kom—

munalstyrelse på landet ...................................................... 236 3) Lag angående ändrad lydelse av vissa delar av förordningen om kom—

munalstyrelse i stad ............................................................ 267& 4) Lag om församlingsstyrelse i Stockholm .......................................... 27( 5) Lag med vissa bestämmelser angående de kyrkliga förhållandenai Göteborg 275 6) Lag angående ändrad lydelse av 1, 17 och 33 55 i lagen den 13 juni 1919

om kommunalförbund ......................................................... .. 7) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 om ordning

och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning... 27( 8) Lag om ändrad lydelse av 33 å i lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen ........................................................... . ......... 27. 9) Kungörelse, innefattande ändring i vissa delar av kungörelsen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens

27'

andra kammare m. m. .................................... , ..................... 10) Lag om ändrad lydelse av 1 % i stadgan den 13 juni 1913 om propor- tionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. 27 ' 11) Lag innefattande ändring uti och tillägg till lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän ........................... 12) Lag om ändrad lydelse av 9 % i lagen den 9 december 1910 om regle- ring av prästerskapets avlöning ............................................. 278 13) Kungörelse om ändrad lydelse av 3 5 i kungörelsen den 11 december 1914 angående tillämpning av lagen den 9 december 1910 om in- dragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde" samt om ersättning därför ................................................... 14) Kungörelse innefattande ändring i vissa. delar av folkskolestadgan den 26 september 1921 ............................................................... 27) 15) Kungörelse om ändrad lydelse av %% 1 och 47 i stadgan om fortsätt— ningsskolan den 16 september 1918 ....................................... 283 16—18) Stadganden rörande organist-, kyrkosångare— och klockarbefatt- ningar samt dessa befattningars förening med folkskollärartjänst 283 19—20) Förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm samt i stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901... 287 21) Kungörelse med föreskrifter angående val till vissa kommunala represen- tationer i det fall att valen förrättas samtidigt ........................ 288 Andra författningar, som beröras av de sakkunnigas förslag ..................... 288

278—

Särskilda meningar.

Av herr Jönsson i Boa ..................................................................... » » Zander