SOU 1923:8
Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas Förenta Stater
N +” (;(
nå (— _ CD."
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNING—AR 1923:s JUSTITIEDEPARTEMENTET *
FOLKOMRÖSTNINGSKOMMITTENS UTREDNINGAR ANGÅENDE REFERENDUM I FRÄMMANDE LÄNDER IV
FOLKOMRÖSTNINGSINSTITUTET NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER
HERBERT TINGSTEN
STOCKHOLM .1923
2
Ul
Kronologisk
1922. April—December
. Nälgra iaEkttagelser från 1921 års riksdagsmann—
va Av v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. Ju- Byggnadsarhetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbets- statistisk undersökning rörande husbyggnadsverk- samheten i Sveriges städer och stadsliknande sam- hällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. 5- . Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den
28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktat- kommitténs utlåtande m. 111. Sv.. Tr.-aktieb. 22 5. K. . Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr Marcus. 13 5. K . Betänkande med forslag till förändrad kyrklig in-
delning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Haaggström. 392 s. . 'liltägg till betänkande och förslag beträffande för-
rådsverksamheten vid marinen. Tullberg. vj. 92 s. Fö—
7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Baggström. 95 5. Jo. _
8. Utredning angående statsunderstöd för 1drottens främjande. Tullberg. v, 124 s. 1 kart. E-
9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. För- slag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m.m. Marcus. 54 s. "
' 10.
Om lanpskattelandsinstitutet och dess historiska ut- veckling. Av Åke Holmbäck. Almqvistå &Wiksell. 9
5 s. . 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kul-
13. 14.
1-15.
16.
17. 18.
19. 20.
21.
23.
. Kolonisationskommitténs
turminnesvärd samt organisation av kulturminnes- vården. 1. Historik. memorial ang. minnesvärdens nuvarande ståndpunkt. utländsk lagstiftning samt bilagor. viii. 483 s. 3 kart. 2. Förslag och mot1v. xxiij. 197 s. Centraltr. E- Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden 2. Fackbögskolor och övriga vetenskapliga anstal- ter. nggström. vi, 193 s. Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigs- åren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917—1921 Marcus. 353 s. " Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbe- tet m. m. Beckman. :. 867 s. Fl. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rö- rande jakt och fägelskydd. 2. Ändringar i jakt— åaåzen. fjidlysningsbestämmelser m. m. Marcus. :. o. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. 13. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsaret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddea lande från Kungl. Lantbrukssj'relsen nr 240 (Nr 6 1922) Norstedt. vij, 125 s. Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullb iv, 29 !. Ju. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenhe- terna vid mellanhandssystemet inom livsmedels- handeln. Eklund. 295 s. JO- Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstam. Beckman. (4). 51 s. 5-
betänkande 1922. För- slag till kolonisation ä kronoparker i Norrland och Dalarna jämte förslag dels till utsträckt tilläm- pande_ av intensivt skogsbruk å de norrländska kro- noparkerna dels till kraftigare befrämjande av eg- nahemsbildning ä enskild jord i Norrland. Cen- traltr. (2), xvij, 433 133,112 s. 1 kart. .lo. Betänkande och förslag angående utbildningskurscr inom tullverket. Tullberg. viij. -143 s. Fl-
enl- '
24.
26. 27.
29.
30.
31. 32.
33.
34.
35.
36. 37.
38.
_39.
- kanden.
43.
. Tull-
förteckning
Utredning rörande deu s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. Hazggström. 69 s. 3 pl. K- . Förslag till författningar angående handel med och
import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamhcten m. m. Beckman. iv. 131 5. Jo. Utkast till lag om visst tryggande av byggnads- borgenärcrs fordringar m. m. Tullberg. 51 5. J!!- Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värm— lands län. Av' H. Skoglund. Beckman. xlvij. 692 5. E. .Betänkande och förslag rörande brandskydd-sfäre-
skrifter och ordnandet av brandväsendet inom ri- ket. 7 Betänkande med förslag till Kungl. Maj ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beck- man. 15 s. K Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående. skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjömanskärens manskap. Tullberg. 117 s. 1 bil. Fö. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackbus m. m. Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtanden över 1914 års tullkommissions betänkanden. 3. Marcus. 101 5. F1. Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. rem.-anst. 12 5. E. Bilaga till kolonisationskommitténs betänkande. Re— dogörelser för inventering av odlingsjord. Av E. Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 11 kart. JO- Förslag till reviderad lag om arbetstidens begräns- ning jämte utredningar rörande arbetstidsla'gstift- ningens verkningar och arbetstidsförhältandema in- om vissa yrken. Norstedt. (2). 186. 109” s. 5- Betänkande och förslag avgivna av den av Kungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté för verkställande av utredning, huruvida krigsdomstolar- naifredstid kunna avskaffas. Marcus. vij,224 s. Ju- 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. Utredning och förslag angående höjning av maxi- migränsen för den primära jordbruksfastigbets- krediten. Marcus. 26 3. Jo. Tull— och traktatkommitténs utredningar och be- tänkanden. 11. Pappersindustriens produktio oésför— hållanden. AVE. Bossens. Tullberg. 1v,1015 Underdänigt utlåtande med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av malt- drycker m. m. Marcus. 143 s. !=. Tull- och traktatkommitténs utredningar och be- tänkanden. 13. Den svenska kautschukindustriens ut- veckling 1890—1913 med särskild hänsyn till dess ställning ären närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus. iv, 38 s. Fi. Betänkande med förslag till förordning om motor- fordon jämte därmed sammanhängande förlfatt-, ningar samt till stadga om trafiken 9 vägar och gator. V. Petterson. viij, 254 s. 4 bil.
och traktatkommitténs utredningar och be- tänkanden. 12. Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskri- get. Av J. Lublin. Tullberg. iv. 184 s. Fi- .Tull- och traktatkommitténs utredningar och bettän- 14. Huvuddragen av det svenska jordlbru- kets utveckliing 1871—1919. Av A. Sjöström. Mar'cus. iv, 120 s. - '
vii.
. Tull- och traktatkommitténs utredningar och bettån- kanden. 15. Översikt av jordbrukets utvccklimg 'i vissa främmande länder 1871—1913.Av E. Höiijer. Marcus. iv, 97 s. Betänkande med förslag till allmän sjukhusstaldga m. m. Norstedt. 302 s. S.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1923:8 JUSTITIEDEPARTEMENTET
FOLKOMRÖS'PNINGSKOMMITTENS UTREDNINGAR ANGÅENDE REFERENDUM 1 FRÄMMANDE LÄNDER IV
F*OLKOMRÖSTNINGSINSTITUTET
I
NORDAME RIKAS FÖRENTA STATER
A V
HERBERT TINGSTEN
Qcaa/oå ägg?;
lll/begge”? A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1923
FÖRORD.
Föreliggande avhandling ät utarbetad på. uppdrag av folkomröstninge—
kaommittén och ingår som ett led i dess utredningar angående folkom— l'ööstningsinstitutets förekomst och verkningssätt i främmande länder.
Någon allmän orientering angående folkonn'östningsbegreppets inne- böörd och skilda former torde det ej vara. behövligt att här meddela. En ve'edcrtagen vetenskaplig terminologi finnes i allt väsentligt att tillgå. FFör en närmare utveckling av densamma kan jag hänvisa. till docent Blirusewitz” avhandling om Det konsultativa referendum, vilken som första de'clen ingår i folkomt'östningskommitténs utredningsarbeten.
Den gjorda undersökningen omfattar endast folkomröstningen såsom stztatligt institut. Dess kommunala former falla helt utanför densamma. Dinh-emot har det ansetts lämpligt att i ett bihang till den egentliga av- haandlingen giva en kort redogörelse för det folkomröstningsinstitutet niiärståiende revokationsinstitutet.
Större delen av materialet till min undersökning har sammanbragts unnder en resa till Förenta. staterna, som jag på. kommitténs uppdrag fööretog under månaderna juli—oktober 1921. Under denna resa genom- gidcks så. vitt möjligt fullständigt den amerikanska. litteraturen i folk— onmröstningsfrågan. Källmaterial beträffande folkonn'östningsinstitutets hitistoria och verkningssätt införskaffades dels genom resor till några avv de viktigare staterna — såsom Massachusetts, Ohio. Missouri och Ccfolorado —— dels genom vederbörande statsmyndighetet's försorg. Ge- noom samtal och brevväxling med vetenskapsmän och politici av skilda länger sökte jag bilda mig en konkret uppfattning om folkomröstninge— pr-roblemets förutsättningar och nuvarande läge i amerikansk politik samt erlrhålla kompletterande sakliga upplysningar.
De äldre amerikanska folkomröstningsformerna _— särskilt författtt- ningsreferendum — ha. gjorts till föremål för tämligen fullständiga vetenn- skapliga undersökningar. Främst kan härvid hänvisas till Dodds arbet-.te om författningsrevisioner och författningsändringar samt Oberholtzerrs kända framställning av "referen'dum i Amerika”. I denna punkt har jaag alltså i viktiga avseenden kunnat stödja mig på förut utförda bearbetat— ningar, som Visserligen i åtskilligt kunnat kompletteras, särskilt då ddet gällt klargörandet av det obligatoriska lagreferendums plats i folkmun- röstningsinstitutets historia. I fråga om de nyare folkomröstningsfonr— merna — det fakultativa referendum och initiativet — har förhållanddet varit ett annat. Den rika amerikanska litteratur, som finnes på dettta område, består väsentligen av programmatiska inlägg i en ännu forrt- gående politisk diskussion. Blott i begränsade delar har ämnet gjort-ts till föremål för vetenskaplig bearbetning. Beträffande den modernaa. ”schweiziska” folkomröstningsrörelsens förutsättningar och histori'ia
samt folkomröstningspraxis föreligger överhuvud icke något försök tiill en enhetlig framställning. På grund härav, och då dessa folkomrösst— ningsformer äga det största intresset ur allmän politisk synpunkt, haar
huvudparten av min undersökning ägnats denna del av ämnet.
Stockholm i februari 1923.
HERBERT TINGSTEN. .
HISTORIK
Kap. I.
UPPKOMSTEN OCH UTVECKLINGEN AV DET OBLI- GATORISKA FÖRFATTNINGSREFERENDUM.
Institutets förutsättningar och första framträdande under revolutionstiden (1776—1783).
Då de första utvandrarna till Nya England ankommit till sin bestäm-' melseort i november 1620, uppgjorde de, ombord på fartyget Mayflower, en överenskommelse, i vilken de ”sammanslöto sig till ett borgerligt samhälle” för att befordra för dem alla gemensamma mål.1 Detta rykt- bara Mayfloweravtal är den första av en rad liknande överenskom— melser, varigenom utvandrande kolonistgrupper frivilligt förenade sig till ett samhälle för skydd utåt och ordningens upprätthållande inåt. Att så skedde låg i och för sig nära till hands-, det var ett naturligt behov för de i ett okänt, endast av fientliga infödingar bebott land invandrande små. kolonistgrupperna att genom högtidliga avtal besegla den genom samtidig avresa från England och gemensam bosättning i den nya Världen uppkommande samhörigheten.z Men dessa avtal voro ej endast en följd av ett dylikt rent praktiskt, av de förhandenvarande omständigheterna betingat behov, de voro även ett uttryck för de reli— giöst—politiska idéer, som besjälade de första utvandrarna till Nya Eng— land. Enligt deras puritanSkt—kalvinistiska åskådning, först framställd av Calvin i Schweiz, sedermera utbildad av engelska tänkare, bildades kyrko- samfund genom frivilliga fördrag mellan de enskilda individerna.3 Denna
* Jfr Tho rpe, Constitutions, sid. 1841; L obing ie r, The people's law, sid. 69 f.; J ellinek, Dié Erklärung der Menschen- und Biirgerreehte, sid. 39.
'-' Jfr Obe rh oltze r, The referendum in America, sid. 108. 3 Jfr Jellinek, Die Erklärung der Menschen- und Biirgerrechte, sid. 35 ff.; Borgeaud, The rise of modern democracy in old and new England; L obing i er, The people's law, sid. 1—68.
lära hade emellertid överflyttats även på det politiska området. ”Likson kyrkan, så betraktades också staten och överhuvud varje politisk san— manslutning som resultatet av ett fördrag mellan dess ursprungliga suveräna medlemmar.”1 Då nu, vid utvandringen till ett främmand- land, de naturliga betingelserna härför förefunnos, var det naturlig, att man omsatte sina teorier om det politiska samhällets uppkomsti praktik. Så mycket närmare till hands låg detta, som i många fall heh i moderlandet bildade puritanska kyrkosamfund gemensamt utvandrad- till Nya England. Genom dessa ”bosättningsavtalw, utslag av ett pral- tiskt behov och en religiöst-politisk doktrin, avsatte alltså läran om för— draget såsom grundläggande för samhällsbildningen sina första kOI— kreta resultat på statslivets område.
När sedermera de genom ett dylikt avtal förenade invandrarna slagt sig ned i det nya landet, fortsatte de att genom inbördes överenskon— melser reglera sina gemensamma angelägenheter. Förordningar utfä— dades och tjänster tillsattes efter beslut av samtliga enligt praxis röstb:— rättigade medborgare. Ett dylikt tillvägagångssätt innebar, med de snä samhällen, varom här var fråga, inga oöverstigliga praktiska svårig— heter. Annorlunda blev emellertid förhållandet, då flera dylika primär— samhällen på initiativ vare sig av kolonisterna själva eller den engelska kronan sammanslötos till större enheter, kolonier. Två av dessa kolonier — New Hampshire och Connecticut —— stiftades visserligen genom över— enskommelser mellan samtliga inom respektive områden bosatta med- borgare; även här finna vi alltså exempel på samhällsbildningar gencm fördrag.3 Och inom alla de nyengelska kolonierna — Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island och Connecticut — tillämpades till en början i vissa fall samma system som i de samhällen, av vilka de bildazs; lagar antogos genom beslut av samtliga medborgare. Men i längden blevo, alltefter koloniernas tillväxande i ytvidd och folkmängd, 'de prak— tiska svårigheterna för ett dylikt tillvägagångssätt oöverstigliga. Redan under 1600-talet infördes därför i alla de nyengelska kolonierna ett re- presentativt system. De smärre samhällen, av vilka dessa kolonier bil- dats, fortsatte emellertid att fatta beslut i gemensamma angelägenheter- på det gamla sättet; någon gång hänvisades även frågor, berörande hela kolonierna, till deras avgörande. Genom de möten, ”townmeetings”, vid vilka folket samlades till överläggning, höllos de första invandrarnas de- mokratiska traditioner vid liv i Nya England.
Den här skisserade utvecklingen är karaktäristisk för de nyengelska kolonierna. I de övriga nordamerikanska kolonierna —— vid revolutio-
1 Jellinek, Die Erklärung der Menschen- und Börgerrechte, sid. 36. "' Eng. "plantation convenants”. 3 Lobingier, The people's law, sid. 89, 98 f.
nens utbrott nio till antalet — hade invandrarna icke besjälats av de puritanskt—kalvinistiska idéer, som ligga till grund för bosättningsför- drag och ”townmeetings” i Nya England. Vissa ansatser till direkt folk— styrelse och samhällsbildande fördrag funnos visserligen även i dessa kolonier, men de vore av mera tillfällig karaktär och ha ej haft någon större betydelse för den följande utvecklingen.1
Vid den nordamerikanska revolutionens utbrott år 1774 hade de teorier om folksuveränitet och samhällsfördrag, vilka med traditionens makt fortlevt i de nyengelska kolonierna, fastare utformats och befästs genom Lockes och Rousseaus i Amerika väl kända rättsfilosofiska doktriner.” I och med revolutionen accepteras dessa teorier som de första normerna för politiskt handlande; de utgöra det ideologiska underlaget för de upp- roriska koloniernas frigörelsekamp mot moderlandet. Redan i den 1776 beslutade självständighetsförklaringen heter det, "att alla styrelser här- leda sin makt från de styrdas samtycke”, och i de nybildade staternas rättighetsförklaringar varieras samma tema. I inledningen till Mas- sachusetts' första författning förklaras det, att ”staten uppstår genom individernas frivilliga sammanslutning, d. v. s. ett samhällsfördrag, ge— nom vilket hela folket avtalar med varje medborgare och varje med- borgare med hela folket, att alla skola styras av vissa lagar för det all— männa bästa”.4 Denna principförklaring kan kompletteras med ett ka— raktäristiskt uttalande, som återfinnes i en resolution, antagen av vissa av New Hampshires kommuner: ”det är vår ödmjuka åsikt”, heter det.. ”att, när självständighetsförklaringen ägde rum, kolonierna fullständigt vore i ett naturtillstånd, och att de politiska maktbefogenheterna åter- gingo till hela folket”.5 Klarare än i dessa båda satser kan knappast den politiska åskådning uttryckas, som utgjorde ledmotivet i de efter självständighetsförklaringen uppväxande självständiga statsbildningar— nas tillkomsthistoria. Denna åskådning innebar, att genom koloniernas lösslitande från moderlandet ett konstitutionellt tomrum uppstod, "varvid statsmakten automatiskt återgick till folket i dess helhet; detta alltså suveräna folk hade att genom frivilliga överenskommelser upprätta nya
' Se L ohingier s utförliga redogörelse i The peopleis law, sid. 105—186. 2 Se Borgcaud, Etablissement et revisions des constitutions, sid. 167: ”Lorsque les communaulés démocratiques de la Nouvelle—Angleterre devinrent de véritables Etats, la eonception puritaine, reprise et systématisée par la philosophie, était devenue la théorie du centrat social. Sous cette forme nouvelle, elle présida a llélaboration et å Fetablisse- ment des constitutions nméricaines de l'époquc révolutionnaire . . ”. Jfr Ha rt, Actual government, sid. 62.
3 Th o rp e, Constitutions, sid. 3 f. * Ordalagen äro nära nog desamma som hos Rousseau (Centrat social, livrc T. chap. VI). Jfr Sa r raut, Le gouvernement direct, sid. 84 f. ' 5 Dodd, Revision and amendment etc., sid. 2. Jfr Merrin m, American political theories, sid. 47 f.
statsbildningar. Härmed har teorien om folksuveräniteten och samhälls- fördraget blivit utgångspunkten för de nordamerikanska staternas för- fattningsutveckling; nu, då det som i början på 1600-talet gäller att skapa nya borgerliga samhällen, faller man tillbaka på de första invandrarnas statsteorier.
En naturlig följd av denna åskådning var författningars antagande un- der direkt medverkan av folket självt. I samhällsfördragen skulle grund- linjerna för de genom desamma bildade staternas verksamhet utstakas; dessa samhällsfördrag voro sålunda samtidigt fundamentallagar, författ- ningar, och folkets såvitt möjligt direkta medverkan vid författningarnas tillkomst var följaktligen konsekvensen av de premisser, från vilka man utgick. I flertalet av de tretton kolonierna kom dock icke denna teori till praktisk tillämpning under revolutionstiden. Dels var den från början icke överallt klart fattad. Dels ställde sig stora praktiska svårigheter i vägen för anordnandet av folkomröstningar inom vissa kolonier. Sär- skilt är härvid att märka, att författningarna utarbetades under pågående krig med England och under det att engelska trupper ockuperade vissa delar av de upproriska koloniernas territorier, vilket förhållande i många fall omöjliggjorde direkt folklig medverkan vid deras antagande.1
I två av de nya staterna finna vi emellertid redan under revolutionsti— dens författningsarbete klara exempel på användningen av folkomröst- ning som ett moment i författningarnas tillkomst, nämligen i Massachu- setts och New Hampshire. Det är alltså i dessa nyengelska stater, där de kalvinistisk-puritanska traditionerna fortlevde och där man i "towm- meetings” ägde praktiska instrument för utrönandet av folkets vilja, som folkomröstningsinstitutet i den nordamerikanska unionen först kommer till användning.
I Massachusetts beslöt legislaturen på hösten 1776 att hos kommunerma (towns) begära särskilt berättigande att utarbeta en författning. Sedan denna begäran beviljats, konstituerade sig legislaturen som författnings— konvent, alltså som en endast för utarbetandet av författning tillsatt follk— representation. Den nya författningen framlades på våren 1778 för (de röstberättigade medborgarna på deras ”townmeetings” men blev därv'id förkastad med ungefär 10000 röster mot 2000.2 Detta är det försxta exemplet på författningsreferendum i Nordamerika. Ett av de avgörantde skälen till folkets avvisande hållning var, att man ansåg, att författningeen bort utarbetas av en för ändamålet särskilt vald församling, ett författt- ningskonvent, som erhållit sin befogenhet på grund av att det utsetts av folket just för denna uppgift. På grund härav beslöt Massachusettts'
1 Jfr här och för det följande särskilt L ob ingie r, The people's law, sid. 137—187, samt D 0 (1 d, Revision and amendment etc., sid. 3—29. 2 L ob i n g i e r, The people's law, sid. 166.
legislatlfr den 20 februari 1779 att underställa folket två frågor: dels hu- ruvida det önskade en ny författning eller icke, dels huruvida det ville uppdraga åt legislaturen att, om den första frågan besvarades med ja, sammankalla ett författningskonvent för utarbetande av den nya författ- ningen.1 Dessa båda frågor blevo av folket med stor majoritet bejakade. Därmed har Massachusetts även givit det första exemplet på koncentre— ferendumz, d. v. s. folkomröstning angående frågan, om legislaturen skall berättigas sammankalla ett författningskonvent för utarbetande av ny författning. I enlighet med folkomröstningens resultat beslöt legislaturen val av ett författningskonvent samt att det av detta utarbetade författ- ningsförslaget skulle framläggas till folkomröstning och anses antaget, om ”I,, av dei omröstningen deltagande röstade för den nya författningen. Så skedde ock; konventets författningsförslag framlades 1780 för ”town- meetings” inom staten och antogs med överväldigande majoritet.
I New Hampshire var utvecklingen delvis en annan. Här antog repre— sentanthuset först, utan folkets hörande, i januari 1776, alltså före själv- ständighetsförklaringen, en rent provisorisk författning. Sedermera be- slöts i februari 1778, fortfarande utan folkomröstning, sammankallandet av ett författningskonvent för utarbetande av en ny författning. Sedan detta konvent avslutat sitt arbete, framlades resultatet av detsamma till folkets antagande eller'förkastande på ”townmeetings” sommaren 1779. Denna New Hampshires första folkomröstning gick i negativ riktning. På samma sätt som det första konventet inkallats, sammankallades där-'
* Ur det intressanta aktstycket kunna följande huvudpunkter återgivas (L () bin g i e r, Tlhe people's law, sid. 169): ”Therefore, Resolved, that the selection of the several towns within this state cause the freeholders and other inhabitants in their respective towns duly qmalified to vote for representatives, to be lawfully warned to meet together in some convenient place therein, on or before the last Wednesday of May next, to consider of, amd determine upon the following questions: First _ Whether they chose, at this time, to have a new constitution or form of government made. Secondly — Whether thcey will empower their representatives for the next year to vote for the calling a state convention, for the sole purpose of forming a new constitution, provided it shall appear to them, on examination, that a major part of the people present and voting at the meetings, called in the manner and for the purpose aforesaid, shall have answered the first question in the affirmative?”
” Författningsreferendum kan tydligen vara av två. slag: dels omröstningar om frå- gain, huruvida en ny författning skall utarbetas, dels omröstningar angående utarbetade författnings- eller författningsändringsförslags antagande. Den förra formen, som alltså föregår utarbetandet av en författning, kalla vi Iconventreferendum, då frågan i själva veirket här alltid gäller, om ett författningskonvent skall sammankallas eller ej. — Jfr Grönlund, Om referendum, sid. 124 f., som använder beteckningen konventreferen— ' duim även på den form av folkomröstning, som gäller det av ett författningskonvent ut— arlbetade författningsförslaget; detta är tydligen mindre lämpligt, då konventreferendum dänigenom kommer att omfatta två, artskilda referendumformer. Se även Hershey, Dire Kontrolle iibcr die Gesetzgebung in den Vereinigten Staaten, sid 2 ff.
efter, i oktober 1780, ett nytt författningskonvent. Det av detta'konvent utarbetade författningsförslaget framlades till folkomröstning i september 1781, varvid var bestämt, att två-tredjedels majoritet skulle fordras för dess antagande. Resultatet blev även nu negativt och en reviderad upplaga av detta förslag som framlades i augusti följande år drabbades av samma öde. Härefter sammanträdde författningskonventet ånyo och utarbetade en ny författning, vilken vid folkomröstning i juni 1783 upp- nådde den erforderliga majoriteten.
De tendenser till direkt folklig medverkan vid de nya författningarnas tillkomst, som i Massachusetts och New Hampshire ledde till verkliga folkomröstningar, avsatte även i flera av de andra nybildade staterna vissa, ehuru mindre påtagliga resultat. I alla dessa stater utarbetades de nya författningarna av vederbörande legislaturer; några särskilda författningskonvent sammankallades ej. Men i de flesta fall voro meid- lemmarna av legislaturerna genom instruktioner från sina valmän ut- tryckligen berättigade att utarbeta nya författningar. Och i vissa statcer —— Maryland, Pennsylvaniaä North Carolina och South Carolina (i fråga om 1778 års författning) — vidtog man vissa åtgärder för att erhåltla kännedom om folkets uppfattning rörande de nya författningarna; man har också i fråga om dessa stater talat om ett slags ”oformligt fraim- läggande av författningen för folket”? Endast vid utarbetandet av för- fattningarna i South Carolina 1776, Virginia3 och New Jersey förekcem ingen som helst särskild medverkan från folkets sida — vare sig gencom i instruktionsform given auktorisering av författningsarbetet eller animor— ledes. Vad de nyengelska staterna Rhode Island och Connecticut lbe- träffar, är att märka, att några nya författningar där ej utarbetaukes; ”kartorna” från kolonialtiden förblevo tillsvidare i kraft.
Av de under revolutionstiden antagna författningarna saknade fleera. alla regler om tillvägagångssättet vid författningsrevision. Och av de åtta, som innehålla bestämmelser härom, är det blott tre, som stadga. (om direkt folklig medverkan härvid. Sålunda innehålla Massachusetts” ooch New Hampshires författningar bestämmelser, som nära ansluta sig itill den praxis, som följts vid dessa författningars tillkomst. I Massachuseetts stadgades i 1780 års författningi att de röstberättigade medborgarma. är 1795 skulle tillfrågas om sin åsikt rörande föranstaltandet av en förfäatt- ningsrevision: om två tredjedelar av de i denna omröstning deltagannde
1 Om planer i Pennsylvania på ett konventreferendum se Oberholtzer, Tlhez re— ferendum in America, sid. 49 ff. ” ”Informal submission of the constitution to the people” (Dodd, Revisiom :and amendment etc., sid. 24). Jfr Jameson, Constitutional conventions, sid. 500 f.. * Beträffande Virginia kan antecknas, att Thomas Jefferson där föreslog fmlkkom- röstning rörande en författnings antagande (L 0 b in g i e r, The people's law, sir]. 11.45 5 f.). ' Kap. VI: X.
röstade för författningsrevision, skulle legislaturen sammankalla ett författningskonvent, valt på samma sätt som medlemmar av repre— sentanthuset, för utarbetande av en ny författning. Här bestämmes alltså om ett författningsrevisionen föregående konventreferendum, däremot icke om att den av konventet utarbetade författningen skall underkastas folkomröstning. I New Hampshires författning av år 17841 åter be— stämmes, att efter sju år ett författningskonvent skulle sammankallas i och för författningsrevision; varje av detta konvent föreslagen författ— ningsändring skulle framläggas till folkomröstning, varvid två-tredjedels ' majoritet av de omröstande fordradcs för ändringens antagande. Här finnes alltså ej det förberedande konventreferendum men väl det efter- följande egentliga författningsreferendum rörande konventets författ- ningsförslag. Beträffande båda dessa system för författningsrevision är att märka, att de bestämma viss tid för revisionsarbetets igångsättande samt vid folkomröstning fordra kvalificerad majoritet för positivt resul- tat. Även ifråga om dessa båda detaljer ha de båda nyengelska författ- ningarna utgjort mönstret för en rad senare tillkomna bestämmelser i olika stater.
En bestämmelse om författningsrevision av helt annat innehåll finnes i Georgias författning av år 1777.2 Där heter det nämligen: ”Ingen än— dring skall göras i denna författning utan petitioner från ett flertal av grevskapen, och skola petitionerna från varje grevskap vara underteck- nade av en majoritet av valmännen inom varje grevskap inom staten; då så sker, skall legislaturen besluta sammankallandet av ett konvent för detta ändamål och särskilt angiva de ändringar, som skola göras, i enlighet med de petitioner, som inlämnats till legislaturen av flertalet grevskap såsom förut sagts.” Här ha vi alltså ett egendomligt fall av författningsinitiativ; det är folket självt, som skall sätta maskineriet för författningsrevision i rörelse. Stadgandet är emellertid av mindre in- tresse, då det aldrig tillämpades och då det i 1789 års författning — för övrigt tillkommen i strid mot detsamma — avskrevs. Något inflytande på senare författningsutveckling har det* ej heller fått, om det också någon gång åberopats i den moderna referendumdiskussionen som bevis på folkinitiativets gamla anor i Nordamerika.
Rörande övriga statsförfattningars bestämmelser om författningsänd-
1 Sista artikeln. '*' Art. 63: ”No alteration shall be made in this constitution without petitions from a majority of the counties, and the petitions from each county to be signed by a majority of voters in each county within this state; at which time the assembly shall order a convention to be called for that purpose, specifying the alterations to be made, according to the petitions preferred to the assembly by the majority of the counties as aforesaid.” Jfr M a s sach u set t s, Bulletins for the constitutional convention, vol. IT, sid. 508.
ringar kan antecknas, att i Pennsylvania1 och Vermont2 dylika äm- ringar skulle utarbetas av särskilt valda författningskonvent oclh at bestämmelser funnos, som avsågo att betrygga folkets möjlighet att gin instruktioner åt medlemmarna av desamma. I Maryland3 kunde förfat- ningsändring blott ske genom beslut av två legislaturer med mellanlig- gande nyval. I dessa stater finnes alltså vissa antydningar till särskild medverkan från folkets sida vid åvägabringande av författningsändri.nga-.
De landvinningar, som författningsreferendum uppnådde under revolu— tionstiden, inskränka sig alltså till att institutet i två nyengelska stater kom till användning vid tillskapandet av de frigjorda staternas första mera permanenta författningar samt i samma stater inrycktes som ett led i systemet för författningsrevision; härtill kommer, att en egendomlig. i de nordamerikanska staternas historia ensamstående form av författ- ningsinitiativ infördes i en annan av de nya staternas grundlagar. De tendenser, som i dessa stadganden kommo till uttryck, stodo emellertid, såsom förut framhållits, i så intim samklang med den anda, som präglade de nya statsskicken, att de blevo bestämmande för alla dessa sta- ters framtida författningsutveckling. I det följande skola vi skildra hu— vuddragen av denna utveckling, varigenom principen om folkets direkta medverkan vid författningars antagande och ändring sprider sig till allt flera stater för att slutligen framstå som ett av grunddragen i alla de nordamerikanska staternas författningspolitiska struktur.
Institutets utveckling 1783—1821.
Tiden mellan revolutionsperiodens slut och år 1821 bildar ur olilka synpunkter en särskilt betydelsefull epok i det amerikanska författ- ningsreferendums utveckling. De principer om folkets direkta med- verkan vid författningsfrågors avgörande, som under revolutionstidien blott i enstaka fall tillämpats, bringas under den följande fredsperiodten till full mognad och nå i de flesta av unionens stater konstitutiontell sanktion. Samtidigt försiggår även, vad författningsreferendums teak— niska utformning beträffar, en livlig utveckling. Nya former av ins=ti- tutet, mera anpassade efter den praktiska användbarhetens krav än de gamla, tillskapas; under detta skede tillkomma alla de olika variamtter av denna folkomröstningsform, som för dess nuvarande gestaltning ätro typiska.
Den art av författningsreferendum, som under denna period mqest
1 Förf. 1776, sec. 47. ? Förf. 1777, kap. II, sec. 44. " Förf. 1776, art. 49.
vann insteg, var det först i Massachusetts 1780 införda konventreferen— dum. I en rad stater infördes stadgandet, att frågan om författnings— revision, om inkallandet av ett författningskonvent, måste av folket av— göras. Så .skedde vid antagandet av en ny författning för Delaware 17921 samt vid antagandet av de första författningarna för de nya sta- terna Illinoisg, Indianas, Kentucky”, Louisiana—", Mississippie, Ohio7 och Tennessees. I allmänhet bestämdes, att legislaturen när som helst kunde föranstalta folkomröstning i fråga om inkallande av författnings— konvent; blott i en stat, Indiana, stadgades, att dylik omröstning med vissa bestämda mellantider måste äga rum. Även i en annan punkt avveko i flertalet fall dessa bestämmelser från det i Massaöhusetts in- förda systemet; i regel fordrades nämligen för positivt resultat endast enkel majoritet bland de röstande. I två av de uppräknade staterna in- fördes emellertid en annan försvårande bestämmelse, i det att två folk— omröstningar — med viss tids mellanrum —— i frågan krävdes; detta stad— gande har emellertid ej vunnit efterföljd i någon annan stat.
I NeW Hampshire infördes konventreferendum i den nya författnin- gen av år 1792, enligt bestämmelserna i den gamla grundlagen antagen genom folkomröstning. I densamma stadgades, att vart sjunde år frå- gan om behövligheten av en författningsrevision skulle föreläggas fol- ket i "townmeetings” och att, om enkel majoritet av de röstande vore för en revision, ett författningskonvent skulle sammankallas. De av detta konvent föreslagna ändringarna i författningen skulle därefter underställas folkavgörande, varvid två-tredjedels majoritet fordrades för positivt resultat.9 I denna bestämmelse kombineras alltså det i New Hampshire förut gällande stadgandet om folkomröstning angående kon- ventets förslag med det i Massachusetts 1780 införda systemet med kon- ventreferendum, omröstning i frågan angående konvents sammankal- lande. Det förutsättes för en författningsrevision två folkomröstnin— gar, en angående lämpligheten av en revision, d. v. s. om inkallandet av ett konvent, och en rörande det av detta konvent utarbetade försla— get. Denna bestämmelse förblir mycket länge — till 1851 — ensam- stående i de amerikanska författningarna, men den i bestämmelsen ut-
1 Art. X. ” Förf. 1818, art. VII, sec. 1. " Förf. 1816, art. VIII, sec. 1. ' Förf. 1792, art. XI: 1. 5 Förf. 1812, art. VII, sec. 1. " Förf. 1817, art. VI. Denna författning är den enda av de här uppräknade, som även antogs genom folkomröstning. ' 7 Förf. 1802, art. VII, sec. 5. 3 Förf. 1796, art. X, sec. 3. ' Förf.1792, art. XCIX, c.
talade principen om två folkomröstningar vid en författningsrevisioi blir långt tidigare på konventionell väg gällande i ett stort antal staten I en annan av de nyengelska staterna, Connecticut, tillkom 1818 81 ny typ av författningsreferendum. I denna stat hade, som förut nämnts. någon ny författning icke antagits under revolutionstiden; kartan från kolonialperioden bibehöll fortfarande sin giltighet. 1818 beslöt eme— lertid legislaturen att inkalla ett författningskonvent och detta nitar-bn- tade en ny grundlag, som framlades till folkomröstning och därvid blev antagen.1 I denna stadgades, att, om representanthuset föreslog en fö:— fattningsändring, frågan härom skulle upptagas av båda husen vid nästa session, och att, om därvid två—tredjedels majoritet av varje hus röstade för förslaget, detta skulle framläggas för folket vid town- meetings och antagas genom enkel majoritet.2 Under det att i tidigare ' bestämmelser i andra stater författningsreferendum ingår som ett led i en mer eller mindre fullständig revision av författningen och i samband härmed folket och författningskonoentet äro de samverkande faktorerna. är det här fråga närmast om partiella författningsändrz'ngar (amend— ments) och det är folkets och legislaturens samstämmiga beslut, som kräves för deras åvägabringande. Denna bestämmelse utgår tydligen från det först i Maryland, som ovan nämnts, antagna systemet för för— fattningsändring, enligt vilken sådan kan ske efter två legislaturbeslut med mellanliggande nyval; skillnaden ligger däri, att det här är fråga om en direkt omröstning rörande legislaturens förslag och att denna omröstning kommer efter legislaturens slutliga beslut.3 Detta stad— gande, genom vilket folkets direkta medverkan blir ett led även i syste—
1 Jfr Lobingier, The peoplels law, sid. 194 ff. ” Förf. 1818, art. XI: ”Whenever a majority of the House of Representatives slhall deem it necessary to alter or amend this constitution, they may propose such alterattion and amendments, Which proposed amendments shall be continued to the next Genau-nl Assembly, and be published with the laws which may have been passed at the sanne session; and if two—thirds of each House, at the next session of said Assembly, slhall approve the amendments proposed by yeas and nays, said amendments shall, by the secretary, be transmitted to the town clerk in each town in the state, whose duty it silmll be to present the same to the inhabitants hereof, for their consideration, at a town mectiing. legally warned and held for that purpose; and if it shall appear, in a manner toy iw provided by law, that a majority of the electors present at such meetings shall lnavc approved such amendments, the same shall be valid, to all intents and purposes., as a part of this constitution.” 3 Jfr Borgeaud, Etablissemcnt et revisions dcs constitutions,-sid. 178 och DOld d. Revision and amendment etc., sid. 125 f. Det kan antecknas, att det i New Hampshhirc 1779 förkastade författningsförsiaget innehöll en liknande bestämmelse. 1819 infördes i Alabama (art. VI) en bestämmelse om författningsändring, där principen om rrefe— rendum än tydligare har till förebild det då i Maryland gällande systemet med nyyval mellan två legislaturbeslut; här sker nämligen folkomröstning efter ett legislaturbesshn. varefter, om omröstningen utfaller positivt, legislaturen slutgiltigt har att avgöra fråagan.
met för författningsändringar genom legislaturen, har sedermera i mer eller mindre modifierad form införts i det stora flertalet av de författ— ningar, som efter 1819 antagits. En nära till hands liggande och se— dan mycket vanlig modifikation av det i Connecticut införda systemet finna vi i en annan nyengelsk stat 1819. Genom utbrytning från Mas— sachusetts bildades detta år en ny stat, Maine, och i dess av ett kon— vent utarbetade och genom folkomröstning antagna författning stad— gades ungefär samma tillvägagångssätt för författningsändring som i Connecticut, dock att beslut endast fordrades av en legislatur.1 Denna enklare metod är, som vi skola finna, numera den vanliga.
I Massachusetts ägde år 1821 en betydelsefull revision av författ- ningen rum. Tillvägagångssättet vid denna revision är i och för sig av intresse. Först underkastades frågan om konvents sammankallande folkomröstning.2 Det sedan sammankallade konventet antog ingen ny för- fattning men väl en rad författningsändringar; det beslöt emellertid att underställa dessa folkets avgörande, och en omröstning hölls, varvid flertalet av ändringsförslagen godkändes. Man följde alltså det i New Hampshire 1792 införda systemet med två folkomröstningar. I en av de sålunda genomförda författningsändringarna stadgades ett system för författningsrevision av samma karaktär som det i Connecticut in- förda.3 Någon motsvarighet till 1780 års bestämmelser om konvent- referendum eller överhuvud om författningskonvent infördes däremot ej vid denna partiella revision.” I detta sammanhang bör även omnämnas författningsrevisionen i New York samma år. I denna stat gåvos i den första författningen inga som helst bestämmelser om revision. När en dylik befanns behövlig, skedde den emellertid under folkets direkta med- verkan både så till vida, att frågan om ett konvents sammankallande »förelades folket, som att konventets förslag underställdes folkomröst- ning. Den genom denna procedur tillkomna författningen av år 1821 innehöll emellertid inga bestämmelser om konvent eller konventrefe- rendum men däremot ett stadgande om författningsändring genom legis- laturbeslut och folkomröstning5 — alltså en klar parallell till Massa- chusetts.
Dessa exempel från Massachusetts och New York, där, utan att några
Denna semikonsultativa form borttogs i Alabama 1895 men finnes, som senare skall visas, i South Carolinas nuvarande författning.
1 Förf. 1819, art. X, sec. 1, 2. * Vi erinra om att intet stadgande härom fanns i den gamla författningen; denna fö- reskrev blott, att ett konventreferendum skulle ske 1795. ” Amendment IX till 1780 års författning. * Här oriktig uppgift av Grönlund, Om referendum, sid. 128, som påstår, att vad denne författare kallar amendmentreferendum infördes vid sidan av konventreferendum. 5 Art. VIII.
grundlagsstadganden tvingade härtill, vid antagandet av nya författnin- gar både frågan om konvents sammankallande och frågan om antagan- det av det av detta utarbetade förslaget förelades folkets avgörande, visa bäst, hur djupa rötter författningsreferendum slagit i de anteri— kanska staterna. Folkets beslutanderätt i dessa frågor har redan nu. såsom av samtidiga uttalanden framgår, på vissa håll nära nog erhållit sedvanerättslig helgd.1 Och att i dessa båda stater några bestämmel— ser om författningskonvent och därmed sammanhängande referenda ej infördes, har såsom vi längre fram skola se, ej hindrat, att man i praxis?. vid sidan av det i författningen stadgade systemet för ”amendment”, an— vänt det redan genom sedvana sanktionerade sättet för en mera allmän revision.
Resultatet av utvecklingen under detta skede är sålunda, att två skildla system för författningsrevision under folkets direkta medverkan vunniit burskap. Enligt det ena, som gäller mera fullständiga revisioner eller utarbetande av nya författningar, skall författningens omgestaltning ske genom en särskild för ändamålet vald representativ församling, ett för- fattningskonvent. I nio stater är föreskrivet, att frågan om sammalu- kallande av ett dylikt konvent alltid måste underställas folkets direktta avgörande. I en av dessa stater, New Hampshire, skola även, enliigt grundlagsbestämmelse, av konventet utarbetade förslag ;underställzas folkomröstning. Båda dessa former av referendum, såväl det som föregåår konventets sammankallande som det som följer på dess beslut, ha emfel- lertid redan sedvanerättsligt vunnit insteg även i andra stater; folkeets direkta medbestämmanderätt vid författningsrevision genom konvent får i själva verket på god väg att upphöjas till en inom hela unionen, oben—o— ende av författningarna, gällande konstitutionell doktrin".
Den andra metoden, principiellt gällande för partiella författninggs- revisioner eller enstaka författningsändringar, amendments, överlämmar det förberedande arbetet åt legislaturen, varvid med undantag för Mairine två beslut av densamma erfordras; folkomröstning skall därefter skke rörande det av representationen antagna författningsändringsförslila- get.2 Detta system är 1821 infört i fem stater, varvid i en, Alabamna,
* Jfr Oberh oltzer, The referendum in America, sid. 130 f. ” Grönlund, Om referendum, sid. 126, kallar denna form av folkomröstning amelend— mentreferendum; för folkomröstning rörande ett konventbeslut använder samme f-för— fattare, såsom förut nämnts, termen "konventreferendum (som sanktion)”. Uppenbnmrt torde emellertid vara, att termen amendmentreferendum ej gärna låter sig användidas Dels är den från Grönlunds utgångspunkt ologisk; om ordet konventreferendum : an- vändes för omröstning rörande ett konventbeslut, borde tydligen legislaturreferendidum vara beteckningen för omröstning rörande ett legislaturbeslut. Dels och framför allt lt är ordet amendmentreferendum olämpligt, därför att ej blott legislaturerna, som Grirön—
folkomröstningen sker mellan legislaturens båda beslut och alltså har semikonsultativ karaktär. Inalles var detta år författningsreferendum i någon form infört i fjorton av de då tjugufyra amerikanska del- staterna.
Att märka är, att i intet fall båda de här behandlade systemen för för- fattningsrevision förekommo samtidigt i en stat.1 Behovet av att både ha tillgång till det för större författningsrevisioner mera lämpade ”kon- ventsystemet” och det vid mindre ändringar mera smidiga ”legislatur- systemet” samt kravet på folkets direkta medverkan vid båda har emel- lertid sedermera allt starkare gjort sig gällande och i allt flera stater lett till motsvarande grundlagsstiftning.
Grunddragen av institutets utveckling efter 1821.
Efter år 1821 ha de nyantagna författningarna, med några få undan- tag, alla innehållit bestämmelser om författningsreferendum i en eller annan form. År 1868 har denna utveckling nått sin fullbordan så till vida, som ingen stat helt saknar detta institut.
Systemet med författningsrevision genom författningskonvent har stadigt vunnit insteg i allt flera författningar. I ett allt större antal stater har härvid för konvents sammankallande krävts direkt folkav- görande, konventreferendum. Så var 1846 fallet i nio av unionens tju- gonio stater, 1870 i tjugoen av trettiosju, 1921 i trettiofyra av fyrtio- åtta.2 1921 förekommer alltså i författningen stadgat konventreferen- dum i över två tredjedelar av unionens stater. Bestämmelsen om att av konvent beslutade nya författningar eller författningsrevisioner skola underställas folkomröstning — först införd i New Hampshire 1792 —— vinner mot slutet av 1800-talet plats i ett stort antal författningar och är år 192]. gällande i nitton stater, vilka alla även ha konvenreferendum.
lund förutsätter, utan i stor utsträckning även konventen, föreslå amendments till författ— ningen. Ofta händer det, att konventcn framlägga sina revisionsförslag som en serie av amendments; skall då, enligt Grönlunds terminologi, termen konventreferendum eller ter— men amendmentreferendum begagnas? — Överhuvud kan ej gärna olika beteckningar för referendum efter konvents och referendum efter legislaturs beslut begagnas, något som heller aldrig sker i amerikansk litteratur, då det här närmast är fråga om två system för författningsändring, ej om två typer av folkomröstning.
1 I de av Grönlund, Om referendum (sid. 131 ff.), utarbetade tabellerna uppges med orätt, att detta var fallet i Massachusetts och Illinois. En blick på de här förut angivna grundlagsrummen visar uppgiftens felaktighet. ” Jfr Grönlund, Om referendum, sid. 131—134, 138 f. Tabellerna äro, såvitt jag kunnat finna, riktiga utom i fråga om Massachusetts, som oriktigt i alla tabellerna uppges ha 'haft konventsystemet, samt beträffande Illinois, där uppgiften om att samma system infördes 1846 är felaktig.
Av de trettiosex stater, som infört konventsystemet vid författningsre- vision, är det endast i två — Maine och Georgia — som folkomröstnin- gen icke på något sätt ingår i den stadgade proceduren.
I fråga om konventsystemet för författningsrevisioner och referendum i samband härmed ha emellertid grundlagsbestämmelserna på ett syn— nerligen betydelsefullt sätt supplerats av praxis.1 Först och främst har man — såsom vi förut sett vara fallet i Massachusetts och New York — ansett sig vara oförhindrad att använda konventsystemet, även då författningarna icke innehålla några bestämmelser härom; ett dylikt tillvägagångssätt har följts i över trettio fall. I litteraturen har detta extrakonstitutionella konventsystem tämligen allmänt ansetts vara tillåt" ligt.2 Genom praxis har även utbildat sig i regeln, att frågor om kön- vents sammankallande underställas folkets avgörande även i de stater, där författningen intet stadgar vare sig om konvent eller konventrefe- rendum. Folkets rätt att avgöra denna fråga har blivit, om icke sed- vanerätt, så dock nära nog allmän praxis.3
Av än större betydelse är emellertid, att det blivit regel att under- ställa de av konventen utarbetade förslagen folkets avgörande. Detta förfaringssätt är nämligen, som vi sett, grundlagsfäst endast i nitton stater och har alltså huvudsakligen utbildats genom konstitutionell praxis. I det föregående har framhållits, att nya författningar, antagna av konvent, redan före 1821 i ett stort antal fall förelades folket. Un— der åren 1821—1840 vann denna praxis insteg i allt flera stater och under åren 1840—1860 underställdes konventens förslag undantagslöst folkomröstning. Under det därpå följande årtiondet antogos däremmt i ett stort antal fall författningar i sydstaterna utan referendum, detta diels under inbördeskriget, dels under den därpå följande rekonstruktiosns- perioden, då de rådande förhållandena lade stora praktiska hinder i Vä— gen för anordnande av folkomröstningar.4 1870—1890 anknytes åtter
1 Jfr Jameso n, Constitutional conventions, sid. 210; H 0 ar, ('onstitutional conwen- tions, sid. 39 f.; M & ssachu setts, Bulletins for the constitutional convention, vol.. II, sid. 511—515. Endast i ett par enstaka fall (Massachusetts och Rhode Island) har den konstitutionella möjligheten att sammankalla konvent utan bemyndigande i författnimgen av domstolarna ifrågasatts. I Massachusetts har detta emellertid ej hindrat konvvents sammankallande. ” Jfr J amcson, Constitutional conventions, sid. 211, 388 ff.; Dodd, Revision and :uuendinent etc., sid. 44 ff.; Hoar, Constitutional conventions, sid. 40—57; Coolley, Constitutional limitations, sid. 56; en annan åsikt hos Garner, Amendment of estate constitutions, sid. 232 f. 3 Jfr Jameson, Constitutional conventions, sid. 111; Dodd, Revision and amqend— ment etc., sid. 51; Hoar, Constitutional conventions, sid. 60, 71; Holcombe, State government, sid. 126. 4 Att exakt angiva i hur många fall nya författningar antogos utan folkomröstrning är caj-möjligt, då en rad gränsfall förekommo. Den av Grönlund, Om referenddum,
undantagslöst till den gamla praxis, och regeln, att konventens beslut för sin giltighet kräva folkets godkännande, börjar anses vara en del av de amerikanska staternas oskrivna författning. Redan 1885 uttalar Jame- son1 i sitt grundläggande arbete om författningskonvent denna uppfatt- ning och Cooley2 ser i densamma. en nödvändig konsekvens av folksu— veränitetsteorien. Under åren 1890—1910 ägde emellertid ett väsentligt avbrott i denna praxis rum. Av elva under denna period antagna för- fattningar ha nämligen fem ej underställts folkets avgörande.3 I fyra av dessa "fall låg orsaken till det följda tillvägagångssättet däri, att man genom de nya författningarna avsåg att beröva negrerna rösträtt och därför fruktade negativt resultat vid en eventuell omröstning; detta var fallet i Mississippi 1890, South Carolina 1895, Louisiana 1898 och Vir— ginia 1902. I Delaware använde man av delvis andra orsaker samma förfaringssätt år 1897.4 Vid de få författningsrevisioner, som ägt rum efter 1910, har däremot folkomröstning alltid ägt rum.
De sista årtiondenas växlande praxis har haft till följd en viss osä- kerhet i amerikansk doktrin rörande nödvändigheten att underställa konventförslag folkomröstning. Å ena sidan framhåller man, att alla de fall, då referendum ej förekommit, haft karaktären av undantag så till vida, som alldeles särskilda orsaker lett till att man ej begagnat det vanliga förfaringssättet, och att man därför av dessa fall icke kan draga några bestämda slutsatser. Å andra sidan göres gällande, att en praxis, från vilken avvikelse i så många fall ägt rum, dock icke kan an- ses ha erhållit karaktären av sedvanerätt. Det riktiga torde väl vara. att för det stora flertalet av unionens stater systemet med konventsbe- sluts framläggande för folket måste anses ha sedvanerättslig helgd, under det att i några stater så ännu ej blivit förhållandet.5 I de flesta stater, där i nyare författningar intet stadgats om folkomröstning rörande kon—
(sid. 137 not 4) angivna siffran _ åtta —- för hela tiden 1821—1870 är i alla hän- delser åtskilligt för låg; jfr D od d, Revision and amendment etc., sid. 64 ff.
* Constitutional conventions, sid. 491 f., 497 not 2, 505. 2 C 0 o ley, Constitutional limitations, yttrar bl. a. sid. 61: ”'The constitutional conven— tion is the representative of sovereignty only in a very qualified sense, and for the specific purpose, and with the restricted authority to put in proper form the questions of amendment upon Which the people are to pass; but the changes in the fundamental law of the State must be enacted by the people alone.”
” Jfr här Lobingiers utförliga redogörelse i The peoples law, sid. 301—325. * Dessutom har i ett fall (Kentucky 1891) en författning av konventet ändrats, sedan den vid folkomröstning antagits; jfr D 0 d (1, Revision and amendment etc., sid. 68. .
" Jfr D od d, Revision and amendment etc., sid. 68 f.; Oberh o ltz er, The referen- dum in America, sid. 114 f.; Lobingier, The peopleis law, sid. 300—337; Hoar, (Constitutional conventions, sid. 194 ff.; Beard and Shultz, Documents on the states—Wide initiative, referendum and recall, sid. 16 f.; M a s s ac hu s etts, Bulletins for the constitutional convention, vol. II, sid. 523.
ventbeslut, torde detta snarast vara ett uttryck för att man ansett denna regel redan vara gällande rätt.
Det bör i detta sammanhang påpekas, att förbundskongressen vid upp- tagandet av nya stater i unionen i stor utsträckning föreskrivit, att ve-
derbörande stats första författning skulle underkastas folkets avgö- * *
rande. Detta skedde första gången beträffande Minnesota år 1857 och har sedan upprepats beträffande alla nytillkomna stater.1 Härigenom har den rådande praxis erhållit unionell sanktion.
Systemet med författningsändringar genom legislaturbeslut och åt- följande referendum har under det sista århundradet införts i nästan alla unionens stater. År 1846 var det grundlagsfäst i fjorton, 1870 i trettiotre, 1921 i fyrtiosex stater.2 De enda stater, där det för närva— rande ieke är infört, äro Delaware och New Hampshire; i New Hamp- shire är konventsystemet det enda tillåtna även för mindre författnings- ändringar, i Delaware ske dessa genom legislaturbeslut utan referen- dum. Att märka är, att under det att praxis legaliserat användande av konventsystemet även då detta ej är i författningen stadgat, någon mot- svarande utveckling ej ägt rum beträffande legislatursystemet. I de fall, där i författningen icke bestämmes om ändringar genom legislaturbeslut och folkomröstning, har man intet exempel på att detta tillvägagångs- sätt använts.s
Det framgår av det föregående, att numera bestämmelser om författ- ningsrevision genom konvent och folkomröstning — vare sig föregående eller efterföljande — och om författningsändring genom legislatur och folkomröstning i de flesta stater förekomma sida vid sida. Detta är fal- let i trettiotvå författningar, jämnt två tredjedelar av alla staterna. Ut- vecklingen i denna riktning, påbörjad i Michigans författning av år 1835*, har särskilt under de sista årtiondena varit mycket tydlig. Av de nitton sedan 1885 antagna nya författningarna finnas i sjutton båda sy— stemen auktoriserade.
Jämsides med utbredningen av författningsreferendum i olika for- mer under den behandlade perioden gå starka tendenser att underlätta proceduren vid revisioner och ändringar. De olika försvårande moment. som voro ytterst vanliga under 1700-talet och början av 1800—talet, ha i stor utsträckning borttagits. Sålunda ha de förut omtalade bestämmel— serna om dubbla omröstningar vid konventreferendum i Indiana och Kentucky bortfallit, och i en rad fall ha förut gällande stadganden om
' 1 Jfr Enabling act for Minnesota 1857, sec. 3 (Th o r p e, Constitutions, sid. 1988 f.); se även Lobin gier, The people's law, sid. 263—267, 275, 280, 294—297.
* Jfr även här G rön lund, Om referendum, sid. 132 ff., 138 f.
3 Jfr G & r n e r, Amendment of state constitutions sid. 233; J a me 5 o n, Constitutional conventions, sid. 601. ' Art. XIII, sec. 2.
kvalificerad majoritet för positivt resultat, vare sig vid folkomröstningar eller legislaturbeslut, avskaffats eller modifierats. Det kanske tydligaste exemplet på denna förenklingsprocess utgör förhållandet, att numera i regel blott fordras beslut av en legislatur för att under-ställa en författ- ningsändring folkomröstning. Under det att två legislaturbeslut år 1846 stadgades i nio fall av tolv, gäller denna försvårande bestämmelse år 1921 blott i fjorton fall av fyrtioscx. Av nitton sedan 1885 antagna för- fattningar fordra blott tre, att legislaturens beslut skall itereras.1
Samtidigt som principen om direkt folkavgörande i författningsfrågor utsträcktes till allt flera av unionens stater, försiggick en synnerligen betydelsefull utvidgning av författningarnas innehåll. Härigenom har folkets medbestämmanderätt kommit att omfatta även lagstiftningsområ- den, som sakligt sett ej äro av konstitutionell natur.
Författningarnas utvidgning framgår klarast vid en jämförelse mel- lan deras längd under olika skeden. Så upptar i Thorpes författnings— edition NeW Yorks konstitution av år 1777 femton, av år 1846 tjugutvå av år 1894 fyrtiotre sidor. Virginias författning växte från sex sidor år 1776, till tio 1830, tjugutvå 1850, trettio 1870 och femtionio sidor år 1902. Missouris grundlag av år 1820 upptar aderton, av år 1875 fyr- tiotre sidor. En än starkare utveckling företer staten Louisanas för- fattning, vars omfång ökats från elva sidor 1812 till aderton 1845, femtio 1879 och sjuttiofem 1898. Dessa fall utgöra blott karaktä— ristiska exempel på en utveckling, som ägt rum inom hela unionen, ehuru den framför allt är typisk för de nyare staterna.2 Denna utvidg- ning av författningarna förklaras visserligen till någon del därav, att de första grundlagarnas ofta ytterst knapphändiga och ofullständiga bestämmelser på ett behövligt sätt fullständigats; till största delen är den emellertid följden av icke konstitutionella frågors införande i för- fattningarna. —
De första konstitutionerna voro strängt begränsade till bestämmelser rörande statsskicket. Jämte en rättighetsförklaring innehöllo de en- dast helt kortfattade stadganden rörande den exekutiva myndigheten, representationen och den dömande makten. De voro endast en ”frame of government”, en ram för statsstyrelsen; en rad detaljer på det konsti- tutionella området och alla frågor utanför detsamma överlämnades till den vanliga lagstiftningen. Redan under 1800-ta1ets förra hälft börjar dock en omvandling av författningarnas innehåll. Man inför stadgan— den av finans-, straff— och processrättslig, stundom även av rent privat- rättslig natur; så låter man ofta bestämmelser rörande statslån, slaveri,
" Se särskilt Cleveland, Organized democracy, sid. 284—291. 2 Jfr 0 b e rh 0 lt z e r, The referendum in America, sid. 87 f.
duellväsen, strafformer och andra brännande frågor erhålla konstitu— tionell helgd. Denna utveckling har sedan försiggått i allt raskare tempo. I så gott som varje ny författning har man i respektive stater infört nya områden inom författningarnas domvärjo och dessa ha fyllts av detaijbcstämmelser i frågor, som icke äro av konstitutionell eller ens offentligrättslig art. De bästa exemplen på de extrema resultaten av denna utveckling återfinnas i Oklahomas författning av år 1907. I denna är ett helt kapitel på fyrtioåtta paragrafer ägnat åt bestämmelser rörande bolag; hela aktiebolagslagen är, kan man säga, inryckt i för- fattningen. Ett annat kapitel är ägnat försäkringsväsen, ett tredje ut- sökningsfrågor, ett fjärde utlänningars rätt att förvärva jord inom sta- ten o. s. v. Bestämmelser givas om den legala och den tillåtna ränte- foten vid försträckning, om ansvarighet för skada vid olycksfall i ar- bete, om maximiarbetsdagen för kvinnor och barn. Författningen är till väsentlig del en kodifikation av viktigare privaträttsbestämmelser; de rent konstitutionella frågorna upptaga blott en mindre del av innehållet.1
Detta förhållande, att i statsförfattningarna införts ett stort antal be— stämmelser av materiell lagnatur, utgör inseglet på den ökning av kon— ventens makt på bekostnad av legislaturernas, som är karakteristisk för de amerikanska delstaterna särskilt under andra hälften av 1800- talet.2 Den stora makt, som tillerkändes statslegislaturerna i de första författningarna, gav snart anledning till svåra missbruk; härav följde misstro mot legislaturerna och en strävan att på olika sätt inskränka deras maktställning. I det följande skola vi närmare skildra denna ut- veckling; här omnämnes den blott som en förklaring till den företeelse,_ vi närmast ha att klargöra. I kampen mot legislaturernas inkompetens och korruption ha författningskonventen blivit folkets förnämsta vapen. Så gott som varje konvent under 1800-talet har infört nya begränsnin- gar i legislaturens makt och har genom att inrycka stadganden rö- rande olika icke konstitutionella frågor i författningarna undandragit dessa legislaturens avgörande. Motsatsen mellan konvent och legis- latur har blivit allt skarpare; de ha varit två stridande makter, som oavbrutet strävat att inskränka och binda varandras handlingsfrihet. "Striden mellan konvent och legislatur”, skriver Beard3, ”erinrar om den kamp, som nu pågår på området för marin krigsberedskap. En ny kraf— tig kanon och en särskilt farlig projektil uppfinnas, och genast upp—
1 Jfr Stimson, Federal and state constitutions of the United states, sid. 70 ff. 2 Jfr M 11 rph y, The growth of the democracy and the initiative and referendum —— its latest institutional form., sid. 58: ”The degree of shrinkage of the legislature cam be measured by the length of the constitution". 4" Bea rd and Sh ultz, Documents on the state-wide initiative, referendum and recall sid. 4.
bjuda tillverkarna av pansar-plåt all sin förmåga för att finna något ma— terial, som skall kunna motstå detta nya förstörelseredskap. När ett tillfredsställande pansar uppfunnits, arbeta tillverkarna av kanoner och projektiler oavbrutet, tills de funnit ett ännu mera fruktansvärt verk— tyg. På samma sätt hittar i statslivet ett konvent på en ny konstitutio- nell bcgränsning, avsedd att hindra något särskilt slag av korrumperad och skadlig lagstiftning; följande legislatur finner en väg att kringgå den...” I denna kamp ha konventen, som uppburits av folkets förtro— ende, hemburit segern: legislaturernas makt har inskränkts inom allt snävare gränser.
Det egendomliga i det antydda förhållandet, att den ena folkrepre- sentationen, konventet, uppträder såsom en folkviljans exekntor gent- emot den andra ungefär på samma sätt valda folkrepresentationen, le— gislaturen, ligger i öppen dag. Det måste anses anmärkningsvärt, att le- gislaturens kontakt med folkviljan visat sig vara så bristfällig, att fol- ket för verkställande av sina krav måst använda andra organ än den ordinarie representationen; orsakerna härtill, som i det följande skola undersökas, utgöra ett av de mest komplicerade kapitlen i amerikanskt statsliv.
Anledningarna till att konventen visat sig inneha mera kompetens än legislaturerna och framför allt stått i intim kontakt med folkviljan, äro däremot ej svåra att finna. Konvent ha i regel på sin höjd sam- manträtt vart tjugonde eller trettionde år; till medlemmar av dessa har man kunnat förvärva framstående personer, vilka icke skulle velat mera permanent ägna sig åt politisk verksamhet.1 Konventen ha valts för att utföra ett visst bestämt arbete, en författningsrevision, de- ras verksamhet har icke erbjudit några möjligheter till personlig vin- ning och alltså icke medfört de frestelser, som förmått mindre heder- värda element att i stor utsträckning söka vinna inträde i legislatu- rerna. Den förnämsta drivfjädern i amerikanskt politiskt liv, åtrån efter de lukrativa statsämbetena, har icke i högre grad gjort sig gäl- lande vid konventvalen; dessa ha ofta varit opolitiska, helt fallit utan- för det vanliga valmaskineriets verksamhet. Konventvalen ha på grund av sin stora betydelse intresserat staternas bästa element; konventens förhandlingar ha pågått under stor uppmärksamhet och stark påtryck-
1 Jfr Jameson, Constitutional conventions, sid. 561 f.; Dealey, General ten— dencies in state constitutions, sid. 201, försvarar på följande karaktäristiska sätt ut- vidgningen av författningarna till områden av materiell lagnatur: ”This tendency of enlargement is not Without justification. Tho proper solution of problems arising from the complexity of modern interests, demands more Wisdom and knowledge than is usually found in legislatures, Which are often incompetent and sometimes venal. The democratic demand for legislation through convention, is really a demand for legisla- tors of a higher grade."
'$$#.-.es] ning från folkets sida. Sist, och framför allt, konventens beslut ha varit underkastade folkets avgörande och det har därför varit en tvin- gande nödvändighet att tillfredsställa folkets krav och så nära som möjligt anpassa sig efter dess uttalade önskningar.1 Konventen ha va- rit mera representativa än legislaturerna i den mening, att de klarare avspeglat folkets intressen.
Summera vi den nu skildrade utvecklingens huvudresultat, finna vi, att författningsreferendum, från att under revolutionstiden ha införts i två stater, på grundval av folksuveränitetsidéen, som alltmer genom— syrat amerikanskt statsliv, utbretts över hela unionen. Härvid före- komma så gott som i alla stater två system för författningsrevision. En- ligt det ena, som användes vid mera fullständiga författningsrevisio- ner, utarbetas förslaget av en särskilt för detta ändamål, i regel av fel- ket genom beslut auktoriserad folkrepresentation, ett författningskon- vent. Enligt det andra, som gäller partiella revisioner och enstaka för— fattningsändringar, anförtros utarbetandet av nya förslag åt den ordi- narie representationen, legislaturen. Vid båda systemen fordras så gott som undantagslöst — vare sig enligt uttrycklig bestämmelse eller fast praxis — folkomröstning för vederbörande förslags antagande. Sam- tidigt med denna författningsreferendums utveckling inom allt flera stater har en betydande utvidgning av dess verksamhetsområde försig- gått genom författningarnas växt. Härigenom har folkomröstnings- institutet, ehuru formellt endast ett författningsreferendum, i själva verket kommit att omfatta även frågor av materiell lagnatur; det har i realite- ten partiellt förvandlats. till ett lagreferendum. Folkets avgöranderätt, från början strängt begränsad till konstitutionella frågor, har utsträckts till områden, som förut helt tillhört legislaturen. En omvandling av det representativa systemet hän emot direkt demokrati har begynt.
1 Jfr Godkin, Unforeseen tendencies of democracy, sid. 142 f. samt Oberho lt- zer, The referendum in America, sid. 117.
Kap. II.
DET OBLIGATORISKA OCH DET FRIVILLIGA LAGREFERENDUM.
I det föregående har framhållits, att de amerikanska delstatsförfattnin- garna i stor utsträckning fyllts av bestämmelser, som materiellt sett äro av vanlig lags natur. Härigenom har folkets bestämmanderätt till viss grad utsträckts till områden, som ej formellt men väl reellt måste anses tillhöra den vanliga lagstiftningen. De tendenser, som kommo till uttryck i detta förhållande, ha emellertid på ett mycket tidigt stadium tillika haft till följd införandet och användandet inom ett stort antal stater av vissa slag av folkomröstning, som också formellt äro av lagrefe— rendums natur. Redan i mitten på 1800—talet har genom en utveckling, som försiggått på två skilda linjer, lagreferendum kommit att intaga en icke oväsentlig plats i amerikanskt författningsliv. Dels ha i författ- ningarna införts bestämmelser, enligt vilka vissa av representationen an— tagna lagar — ehuru fallande utanför grundlagarna —— måste under- ställas folkomröstning; härigenom har alltså ett obligatoriskt lagrefe- rendum tillkommit. Dels ha statslegislaturerna i särskilda fall beslutat hänskjuta vissa frågor till folkomröstning. Antingen har man härvid lämnat avgöranderätten åt folket, omröstningen har varit deeisiv, eller har legislaturen även efter omröstningen varit obunden vid sitt besluts fat— tande, omröstningen har varit konsultativ. För dessa former av folkom- röstning, vid vilka omröstningens anordnande uteslutande beror på le- gislaturens beslut, använda vi beteckningen frivilligt referendum. Dessa. båda former av lagreferendum, det obligatoriska och det frivilliga, fram- träda vid ungefär samma tid och äro uttryck för samma allmänna tendens till ökande av folkets direkta inflytande; de båda institutens karaktär och användningsområde äro emellertid så. skiljaktiga, att de i det föl- jande skola behandlas var för sig.
Det obligatoriska lagreferendum uppstod, skriver Lowelll, ”på grund av ett praktiskt behov av en hämsko på legislaturen i fråga om spörsmål, som innebära särskilda frestelser eller medföra påverkan av lokala och andra intressen”. Denna form av referendum har alltså sin grund i samma misstro mot legislaturen, samma strävan att inskränka dess makt, som ligger bakom författningarnas ingripande på områden, som materi— ellt tillhöra den vanliga lagstiftningen. Ja, det obligatoriska lagreferen— dum kan närmast anses utgöra blott ett komplement till, eller en ersätt— ning för författningsreferendum.2 Genom lagreferendum ha knappast några nya områden förts inom folkets befogenhet; blott en ny form för folkets direkta medverkan vid vissa besluts tillkomst har skapats. Å ena sidan har man i författningen bestämt, att vissa i densamma givna allmänna bestämmelser kunna modifieras utan författningsändring, ge— nom en vanlig lag, men att denna lag för sitt antagande kräver folkom— röstning. Dessa stadganden ha främst tillkommit i fråga om bestäm- melser, som kunnat antagas ofta bli föremål för ändringar och man har genom desamma vunnit, att dylika ändringar kunnat äga rum utan att _ varje gång en ändring av författningen blivit nödvändig. Å andra sidan har man i författningen helt allmänt stipulerat, att vissa frågor, ehuru reglerade genom lag, måste underställas folkomröstning; man har däri— genom, utan att inrycka detaljbestämmelserna rörande dessa frågor i för- fattningen, på en annan väg garanterat folkets omedelbara bestämmande- rätt vid desammas lösning. I båda fallen framstår det obligatoriska lagreferendum som ett rent praktiskt medel, ett i vissa fall smidigare instrument för utsträckandet av folkets makt än författningsreferendum; sakligt sett är användningsområdet för båda dessa former av folkom- röstning detsamma. Lagreferendum i denna form har alltså knappast karaktären av en självständig och fristående nydaning, det utgör helt enkelt en sidoföreteelse till utvidgningen av författningarnas innehåll och därmed av folkets direkta inflytande även i frågor av materiell lagnatur.
Det största antalet bestämmelser om obligatoriskt lagreferendum gälla frågor av finansiell natur och äro symptomatiska för det ringa förtroen— det till legislaturerna speciellt på detta område. Särskilt vanliga äro dessa bestämmelser i fråga om regleringen av befogenheten att upptaga statslån. I en mängd författningar stadgas, eller har stadgats, att frå— gor om upptagandet av nya statslån i vissa fall ej kunna av legislaturen
* Public opinion, sid. 172. Jfr Oberholtzer, The referendum in America, sid. 182, 191. ' Jfr L 0 well, The referendum in Switzerland and in America, sid. 525.
ensam avgöras utan måste underställas folkomröstning. Den omedelbara anledningen till dylika stadganden har i regel varit att vederbörande le— gislaturer visat lättsinne vid handhavandet av statens lånepolitik, vilket lett till kravet på direkt folklig kontroll över densamma.1 Det första stadgandet i denna riktning _ och det första stadgandet om egentligt obligatoriskt lagreferendum överhuvud — förekommer i Rhode Islands författning av år 1842.2 Här heter det: ”Legislaturen skall hädanefter icke hava makt att, utan folkets uttryckliga medgivande, ådraga staten skuld till ett belopp överstigande 50000 dollars, utom i krigstid, eller vid fall av uppror eller invasion.” Detta exempel vann livlig efterföljd i andra stater och ledde till en rad liknande grundlagsstadgandena; för närvarande finnes denna form av referendum i 16 stater. Två huvudtyper kunna urskiljas. I vissa författningar infördes bestämmelser, en- ligt vilka legislaturen utan folkomröstning blott fick upptaga lån till vissa specificerade ändamål, i regel antingen för täckande av brister i statsinkomsterna (t. ex. Illinois, Kentucky) eller för bestridande av de ordinarie statsutgifterna (Michigan, South Carolina). Även i fråga om lån till dessa ändamål inskränktes legislaturens självständiga lånerätt i de flesta fall till ett visst bestämt belopp; varje fråga om upptagande av nya lån utöver detta belopp måste underkastas folkomröstning. Inom dessa stater begränsade man alltså legislaturens rätt att upptaga lån pri- märt till vissa särskilda ändamål, inom dessa sekundärt till vissa belopp. I en rad andra författningar åter stadgades, att alla lån, varigenom sta- tens skuldsumma antingen i sin helhet (t. ex. California, Montana) eller för det löpande året (Missouri, IVyoming) komme att överskrida ett- visst fixerat belopp, krävde folkets godkännande vid allmän omröstning; här finna vi alltså en primär begränsning av legislaturens lånerätt till
1 Jfr Oberholtzer, The referendum in America, sid. 182 ff. Se även i fråga om denna art av lagreferendum Massachusetts, Bulletins for the constitutional con— vention, vol. I, sid. 558 ff., 562 f.; P 0 st, The initiative and the referendum, sid. 366 ff.; Cleveland, Organized democracy, sid. 322 ff. 2 Art. IV. sec. 13. 3 Jfr följande bestämmelser: California, fört. 1849, art. VIII, 1879, art. XVI; C 010 rad 0, förf. 1876, art. XI, sec. 5; I (] ah o, förf. 1889, art. VIII, sec. 1; Illinois, förf. 1848, art. III, sec. 37, 1870, art. IV, % 18; Iowa, förf. 1846, art. 7, sec. 1, 1857, art. VII, sec. 5; K ansas, förf. 1855, art. IX, sec. 3, 1858, art. X, sec. 3, 1859, art. 11, sec. 6; Kentucky, 1850, art. II, sec. 36, 1890, sec. 50; Michigan, Amendment 1843, (Thorpe, Constitutions, sid. 1944), bestämmelsen borttagen 1850; Missouri, förf. 1875, art. IV, sec. 44; M ontana, fört. 1889, art. XIII, % 2; Nebraska, förf. 1866, art. II, sec. 32; New Jersey, förf. 1844, art. IV, sec. VI; New M ex i e o, förf. 1911, art. 9, sec. 8; New York, förf. 1846, art. VII, sec. 12, 1894, art. VII, % 4, 5 10; Ok 1 ah om a, förf. 1907, art. X, sec. 25; S o 11 t h C a r o li n a, förf. 1868, art. XVI (antagen 1873), 1895, art. X, sec. 11; Washington, förf. 1889, art. VIII, sec. 3; Wy oming, förf. 1889, art. XVI. '
vissa belopp, en begränsning av samma karaktär som den i Rhode Islands nyss citerade författning stipulerade.1 Såsom typisk för författningsbe- stämmelser av denna art kan följande stadgande i Californias författning av år 1879 eileras: ”Legislaturen får icke på något sätt upptaga något eller några län, eller ådraga staten någon eller några förbindelser, vilka, ensamma eller i förening med föregående län eller förbindelser, över— skrida summan 300000 dollars, utom vid fall av krig eller för att till- bakaslå en invasion eller undertrycka ett uppror, utan att vederbörande lån eller förbindelse auktoriseras genom lag men ingen sådan lag skall träda i kraft, förrän den vid ett allmänt val framlagts för folket och erhållit en majoritet av alla röster, som avgivits för eller mot den— samma vid valet ifråga. . . .” Liksom i Rhode Island och California före- kommer i alla stater med lagreferendum i lånefrågor utom en — South Carolina — bestämmelsen, att vid krig, uppror eller invasion undantag från de vanliga reglerna medgivas.
De båda nu framställda huvudformerna av obligatoriskt lagreferendum i lånefrågor varieras i de olika författningarna på en mångfald olika sätt, vilka knappast äro av tillräckligt intresse för att här i detalj undersö— kas. Så gott som undantagslöst skall omröstningen rörande upptagande av nytt statslån ske samtidigt med de allmänna valen. I regel fordras för förslagets antagande enkel majoritet av de i frågan röstande; undan— tag härifrån utgöra Missouri och South Carolina, där två—tredjedels ma- joritet kräves, Illinois, där majoritet av de vid samtidigt val till legisla— turen röstande måste ha röstat för förslaget, och Kansas, där majoritet av alla vid samtidigt allmänt val deltagande fordras. F ramhållas bör i detta sammanhang, att i ett stort antal stater omröstningarna rörande upptagande av nya statslån äro av semikonsultativ karaktär, i det att legislaturen, om omröstningen utfallit i positiv riktning, om så finnes lämpligt kan annullera den genom omröstningen antagna lagen. Så stad-
1 Det bör i detta sammanhang påpekas, att den av Oberholtzer, The referendum in America, (sid. 183 f.) uppgjorda, efter honom av Grönlund, Om referendum, (sid. 161 not 2) återgivna tabellen över referendum i fråga om statslån alltigenom är felaktig och missvisande. I densamma uppges för de olika staterna vissa summor, utöver vilka, enligt författarens uppgift, lån utan folkomröstning ej skulle få upptagas. Härvid med— tagas även de fall, då, såsom ovan nämnts, legislaturens lånerätt primärt är begränsad till vissa ändamål, ej till vissa belopp, och då blott sekundärt, i fråga om de uppgivna ändamålen, en begränsning till vissa belopp föreligger. Att jämställa de nu nämnda, sekundära begränsningarna till vissa summor, med den i andra stater förekommande, primära inskränkningen av legislaturens lånerätt till vissa belopp, är tydligen orimligt. Grönlunds framställning är så. mycket oriktigare, som där ej ens skiljes mellan de fall, då. det belopp, inom vilket legislaturen har självständig lånerätt, gäller den totala. skuld- summan och de fall, då det är fråga om skuldsumman för det löpande året. Även Holcombe, State government, (sid. 183) är på. denna. punkt oklar.
gas t. ex. i Iowas författning av år 18571: ”Legislaturen kan, när som helst efter folkets samtycke till en dylik lag (d. v. s. lag om upptagande av nytt statslån), annullera densamma, om något lån i anledning av den- samma icke upptagits. . . .” I dessa fall har alltså folkomröstningen ka- raktären av ett medgivande till, icke ett beslut om, upptagande av nytt statslån. —— Slutligen bör omnämnas en i Colorado förekommande typ av folkomröstning rörande statslån, som klart skiljer sig från de ovan skildrade huvudformerna. Där stadgas nämligen, att upptagande av lån för upprättande av offentliga byggnader blott inom viss gräns kunna av legislaturen självständigt beslutas; därutöver måste frågor om dylika lån underställas folket. Här är alltså lagreferendum angående statslån in— skränkt till ett visst, synnerligen begränsat område.
Bestämmelserna om folkomröstning angående upptagande av statslån äro typiska exempel på det förut påpekade förhållandet, att det obliga— toriska lagreferendum ofta utgör en direkt ersättning för författnings- referendum. Detta framgår klarast därav, att i ett stort antal stater, där lagreferendum för statslån ej är infört, i stället en bestämd gräns för le- gislaturens rätt att upptaga dylika lån stadgas i författningen. I dessa fall måste man alltså, för att möjliggöra statslån utöver den angivna gränsen, vidtaga en författningsändring, vilken för antagande kräver folkomröstning. Genom lagreferendum, genom att i författningen be- stämma, att den angivna gränsen för legislaturens lånerätt kan efter folk— omröstning överskridas, har man, med bibehållande av folkets kontroll- rätt, möjliggjort ett överskridande av denna lånegräns utan att en för- fattningsändring behöver ske. Lagreferendum framstår alltså här som ett instrument av principiellt samma natur som författningsreferendum. men av väsentligt smidigare beskaffenhet än denna.
Ett annat område, där det finansiella lagreferendum i flera stater vun- nit insteg, omfattar beskattningsfrågor. Den första bestämmelsen härom återfinnes i Colorados författning av är 18762, där det stadgas: ”Förmö- genhetsskatten skall aldrig överstiga sex tusendelar av varje dollar taxerat värde; och den skall ej, när den beskattningsbara egendomen inom staten uppgår till ett hundra millioner dollars, överstiga fyra tusendelar av varje dollar taxerat värde; och den skall ej, när den beskattningsbara egendomen inom staten uppgår till trehundra millioner dollars, överstiga två tusende-lar av varje dollar taxerat värde, såvida ej ett förslag att höja densamma, angivande den föreslagna skatte- satsen och den tid, under vilken densamma vid upptagande av skatt skall gälla, blivit underkastat omröstning bland alla de röstbe-
1 Art. VII, sec. 6. * Art. X, sec. 11. Bestämmelsen borttogs 1892, då den ersattes av ett stadgande med absolut gräns för förmögenhetsskattens storlek.
rättigade medborgare inom staten, som under året näst före en dylik cm— röstning erlagt en dem inom staten pålagd förmögenhetsskatt, och en majoritet av de i frågan omröstande röstat för förslaget på sätt närmare må genom lag bestämmas.” Här inskränkes alltså legislaturens rätt att bestämma förmögenhetsbeskattningen inom vissa gränser, som först efter allmän folkomröstning få överskridas. Av särskilt intresse är, att rösträtten vid dylika omröstningar begränsats till valmän, som erlagt förmögenhetsskatt. Bestämmelser av i huvudsak samma innehåll som denna ha sedermera införts i ytterligare tre stater, i Idaho1 och Montana2 1889 samt i Utah3 1895. I två av dessa stater, Idaho och Montana, är emellertid icke rösträtten inskränkt till skattebetalare utan omfattar alla enligt de allmänna reglerna röstberättigade medborgare. Slutligen fin- nes i Minnesota ett stadgande, enligt vilket vissa ändringar i bestäm- melserna om beskattning av järnvägar icke utan folkets hörande ' kunna ske.4
Till denna art av obligatoriskt referendum höra även en rad andra författningsbestämmelser i olika stater, enligt vilka folkets direkta med- verkan kräves för avgörandet av vissa statens ekonomiska förhållanden berörande spörsmål. Så är obligatoriskt referendum i vissa anslagsfrågor stadgat i Illinois5 och Minnesota”. I Illinois skall varje anslag till upp- rättande av offentliga byggnader utöver en viss totalsumma underkastas folkomröstning, i Minnesota gäller detsamma för alla anslag ur ”fonden för inre förbättringar”. I båda dessa fall kräves för positivt resultat vid folkomröstning majoritet av alla vid samtidigt allmänt val röstande. Enligt North Dakotas7 och Wyomings5 författningar kan staten ej ”inlåta sig på några arbeten för inre förbättringar” utan folkomröstning. varvid i båda fallen två-tredjedels majoritet av de i frågan röstande for- dras för vederbörande förslags antagande. I North Carolina9 stadgas. att legislaturen ej — utom i vissa särskilda fall — kan lämna statlig kredit åt enskild, förening eller bolag utan att förslaget härom under-
1 Förf., art. VII, sec. 9. 2 Förf., art. XII, % 9. ” Förf., art. XIII, sec. 7. En liknande bestämmelse infördes i Oregon så. sent som år 1916, varom mera i det följande. * Förf. 1857, amendment 1871 (Thorpe, Constitutions, sid. 2000). -" Förf. 1870, art. IV, % 33.
" Förf. 1857, amendment 1872 (Thorpe, Constitutions, sid. 2001). Bryce, The American Commonwealth, vol. I, sid. 471, synes överdriva betydelsen av denna bestäm- melse, då han skriver, att legislaturen därigenom berövas den äldsta och mestvbety— dande av sina funktioner.
7 Förf. 1889, % 185. ” Förf. 1889, art. XVI, sec. 6. "' Förf. 1876, art. v, sec. 4. Jfr förf. 1868, art. v, sec. 5.
kastats folkomröstning och godkänts av en majoritet av de i frågan röstande. I Kansas,1 författning bestämmes, att beslut om försäljning av skolorna tillhörig jord måste underställas folkomröstning, med vanlig majoritet tillräcklig för positivt resultat. Slutligen bör i detta samman- hang omnämnas ett stadgande i Illinois-', enligt vilket försäljning eller utarrendering av en viss kanal måste beslutas genom folkomröstning och ett i Minnesotan, enligt vilket samma villkor uppställts för beslut i, vissa frågor angående betalning av stateaninnesotas järnvägsobliga- tioner.
Vi ha härmed slutbehandlat de författningsbestämmelser, som kunna anses falla inom det egentliga området för finansreferendum. Utomor— dentligt nära detta stå emellertid en grupp av bestämmelser, enligt vilka folket tillerkänts beslutanderätt i vissa banklagstifmingsfrågor. Även här gäller det frågor av rent finansiell — om också inte statsfinansiell —— natur och även här ha vi tydliga exempel på den utpräglade misstron mot legislaturens handhavande av ekonomiska frågor. I alldeles särskilt hög grad framstår det obligatoriska lagreferendum här som ett försök att besvärja de faror, som legislaturens ensammakt inom områden, vilka erbjuda särskilda frestelser för den personliga vinningslystnaden, visat sig innebära!l
De första bestämmelserna av denna art återfinnas i Illinois,5 och Wis- consinsG författningar av år 1848. I Illinois, vars författning på denna punkt blivit ett mönster för flera liknande bestämmelser, heter det: ”Ingen av legislaturen antagen lag, auktoriserande bolag eller föreningar med bankbefogenheter, skall träda i verkställighet eller på något sätt hava laga kraft, förrän densamma framlagts för folket vid det allmänna val, som följer näst efter densammas antagande, samt bifallits med en majo- ritet av alla röster, som vid dylik omröstning avgivits för och emot ve— derbörande lag.” Den i Wisconsin förekommande bestämmelsen var av
1 Förf. 1859, art. 6, sec. 5. Jfr förf. 1858, art. VII, see. 4. 2 Förf. 1870, separate section (Thorpe, Constitutions, sid. 1046). . 3 Förf. 1857, amendment 1860 (Thorpe, Constitutions, sid. 2011 f.). Detta stad- gande har sedermera av Minnesotas högsta domstol förklarats strida mot unionsför- fattningen och är följaktligen icke längre i kraft (jfr Oberh o ltzer, The referendum in America, sid. 187 f.). ** Jfr Ober ll oltzer, The referendum in America, sid. 191; Freund. Das öffent- liche Recht der Voreinigten Staaten, sid. 247. 5 Förf. 1848, art. X, sec. 5, jfr förf. 1870, art. XI, % 5. Oberholtzer, The refe- rendum in America (sid. 191) uppger med orätt, att ett dylikt bankreferendum först skulle ha införts i Iowa år 1846. I denna stat infördes det ej förrän 1857. ” Förf. 1848, art. XI, sec. 45. Denna bestämmelse borttogs 1902 (jfr Thorpe, Constitutions, sid. 4104).
helt annan och synnerligen egendomlig karaktär.1 Där stadgades näm- ligen, att, om legislaturen vill auktorisera upprättande av banker, den först skall framlägga principfrågan ”bank eller icke bank” för folket. Om omröstningen utfaller i positiv riktning, kan legislaturen därefter besluta om beviljande av bankprivilegier eller antagande av en all- män banklag, men detta dess beslut fordrar för ikraftträdande folkets bifall vid en ny folkomröstning. Detta system med ett förberedande. semikonsultativt och ett decisivt referendum har ej vunnit efterföljd i någon annan stat och har sedermera även i Wisconsin övergivits.
Bestämmelser av nästan ordagrant samma innehåll som den i Illinois införda återfinnas i Ohiosz, Iowas3 och Missouris4 författningar. De i Ohio och Missouri förefintliga bestämmelserna äro dock så till vida skilj- aktiga, som därstädes för positivt resultat vid folkomröstning fordras, att en majoritet av de vid samtidigt allmänt val deltagande skola ha röstat för förslaget. I två andra stater, Michigan5 och KansasG, infördes under 1850—talet ett ”bankreferendum” av något annorlunda beskaffenhet. Där bestämdes nämligen, att varje av legislaturen antagen banklag måste un- derställas folkomröstning; i Kansas kräves härvid för lagförslagets god— kännande majoritet av alla vid samtidigt allmänt val avgivna röster. För närvarande finnas bestämmelser om bankreferendum i blott fem av unio- nens stater, då. detsamma sedermera avskaffats i Michigan.
En annan huvudgrupp av bestämmelser om obligatoriskt lagreferen- dum gäller avgörandet av frågor om vissa statsinstitutioners belägenhet. I dessa fall är det icke så mycket misstro mot legislaturen som fastmera folkets utomordentligt livliga intresse för vederbörande spörsmål, som föranlett lagreferendums införande.7 Av gammalt förekommer nämligen en verklig tävlan mellan de olika städerna och grevskapen om privilegiet att utgöra säte för statsstyrelsen eller andra statsinstitutioner. Dessa frågor ha därför visat sig mer än de allra flesta kunna sätta folkets in- tressen och lidelser i svallning, och man har därför gärna, vare sig ge- nom författnings- eller lagreferendum, överlämnat bestämmanderätten i desamma till folket självt.
De talrikaste bestämmelserna inom denna grupp gälla frågan om
1 Jfr B rusewitz, Det konsultativa referendum, sid. 18. ” Förf. 1851, art. XIII, sec. 7 samt förf. 1912. 3 Förf. 1857, art. VIII, sec. 5. ' Förf. 1875, art. XII, sec. 26. 5 Förf. 1850, art. XV, sec. 2. Bestämmelsen borttogs vid 1908 års revision. ** Förf. 1858, art. XVII, sec. 9, och förf. 1859, art. 13, sec. 8. En bestämmelse om Tbank— referendum av annat innehåll i förf. 1857, art. XII, sec. 5. 7 Jfr Oberh oltzer, The referendum in America, sid. 176.
platsen för styrelsens säte och förekomma i 14 nu gällande författ- ningar.1 Dessa stadganden äro av synnerligen skiftande innehåll; två huvudtyper kunna emellertid urskiljas. Den ena av dessa karaktä- riseras därav, att författningen bestämmer, att frågan om platsen för styrelsens säte vid viss tidpunkt skall framläggas för folket och av detta avgöras. Legislaturens medverkan vid beslutets fattande är i dessa fall rent formell, i det att den blott bestämmer om tillvägagångssättet vid om— röstningen; folket röstar ej rörande ett av legislaturen framställt förslag utan varje röstberättigad får vid omröstningen fritt ange, vilken plats han tillerkänner företräde. Den första bestämmelsen i denna riktning återfinnes i Texas” författning av år 1845, där det heter: ”För att be- stämma styrelsens stadigvarande säte skall en omröstning hållas i hela staten, i de vanliga vallokalerna, den första måndagen i mars 1850, och skall densamma försiggå i enlighet med given lag; härvid skall folket rösta för sådan plats som det anser lämplig såsom säte för styrelsen. . . . Om någon plats erhållit en majoritet av alla avgivna röster, skall den- samma vara styrelsens stadigvarande säte till år 1870... Men ifall ingen plats erhållit en majoritet av alla avgivna röster, skall guvernören utgiva en proklamation om ett nytt val, som skall hållas på samma sätt försia måndagen i oktober 1850 och endast avse de två platser, som vid första valet erhållit högsta antalet röster. .” Dessa regler för val av hu- vudstad, varvid man väljer mellan olika tänkbara platser ungefär på samma sätt som mellan kandidater till ett visst ämbete, varieras i andra stater på en mångfald olika sätt. I Kansas äro reglerna för denna om- röstningsform än mera påtagligt lika vanliga valbestämmelser; där före- kommer oekså ett egendomligt, om nominering av kandidater erinrande förfarande. Andra exempel på denna typ av omröstningar rörande sty- relsens säte finnas i Colorados', Georgias, Montanas, Oregons, South Dakotas och Washingtons författningar. I Washington bestämmes, att om vid första omröstningen ingen plats får absolut majoritet, en ny omröstning skall hållas endast i fråga om de tre platser, som erhållit högsta antalet röster; om ej heller vid denna andra omröstning någon
1 Jfr följande bestämmelser: C alifo rnia, förf. 1879, art. XX, sec. 1; Colo rade, förf. 1876, art. VIII, sec. 2, 3; Georgia, Ordinance 1877, (Thorpe, Constitutions, sid. 874); Idaho, förf. 1889, art. X, sec. 2; Kansas, förf. 1859, art. 15, sec. 8, jfr. förf. 1858, Schedule, sec. 11; M in 11 e s ota, förf. 1857, art. XV, sec. 1; M is s i s s i p p i, förf. 1890, sec. 101; Montana, förf. 1889, art. X, % 2; Nebraska, förf. 1875: pro— position separately submitted (T 110 rpe, Constitutions, sid. 2388); 0 re gon, förf. 1857, art. XIV, sec. 1, 3; Pennsylvania, förf. 1873, art. III, sec. 28; South Dakota, förf. 1889, art. XX, %% 1—3; Texas, förf. 1845, art. III, sec. 35, 1866, art. III, sec. 33, 1868, art. III, sec. 37 —— motsvarande bestämmelse finnes ej i nuvarande förf. av år 1876; Washington, fört. 1889, art. XIV, sec. 1, 2; Wyoming. förf. 1889, art. VII. sec. 23.
fått flera röster än de båda andra tillsammans, skall en tredje omröst— ning hållas mellan de två, som vid den andra erhållit de högsta röstetalen.
Det kan emellertid med fog ifrågasättas huruvida de bestämmelser, vars innehåll nu antytts, höra till det obligatoriska lagreferendum i egentlig mening. Det är ej här fråga om en av legislaturen antagen lag, som skall underställas folkomröstning; författningen bestämmer om såväl tidpunkt som ämne för omröstningen och lagförslagen, om man kan tala om sådana, utgå närmast från folket självt. Här föreligger i själva verket en i litteraturen icke etiketterad bastard mellan olika folkomröstnings— former, en mellanform, om man så vill, mellan obligatoriskt lagrefe- rendum och folkinitiativ. Denna form av referendum är även så till vida ett fullödigt uttryck för den formella bristfälligheten i många ameri- kanska författningar, som bestämmelserna härom införts och kvarstå i själva författningarna, ehuru de tydligen äro av utpräglat provisorisk karaktär och närmast bort införas som övergångsstadganden.
Den andra huvudtypen av bestämmelser om folkomröstning rörande frågan om platsen för styrelsens säte förekommer stundom — Colorado. Oregon, Washington —— jämsides med den första men därjämte i en rad andra författningar. Denna typ karaktäriseras därav, att författningen stadgar, att platsen för styrelsens säte blott efter folkomröstning kan ändras; här är det alltså fråga om ett obligatoriskt lagreferendum i mera egentlig mening. Ett exempel på denna grupp av stadganden återfinnes i Californias författning av år 1879, där det heter: ”Staden Sacramento förklaras härmed vara sätet för styrelsen i denna stat och skall förbliva detta, tills ändring beslutas genom lag; men ingen lag ändrande styrelsens säte skall hava laga kraft eller vara bindande utan att densamma god- känts och stadfästats av en majoritet av statens röstberättigade valmän, röstande i frågan vid ett allmänt statligt val.” Liknande bestämmelser finna vi i Minnesota, Mississippi, Nebraska och Pennsylvania. Stundom bestämmes, att legislaturen först efter viss längre tidrymd kan upptaga frågan om ändring av platsen för styrelsens säte och underställa folket densamma — så i Idaho och Wyoming. I regel fordras vid folkomröst- ning av denna art endast enkel majoritet bland de i frågan röstande för positivt resultat; någon gång kräves två-tredjedels majoritet — Colorado, Washington '— stundom majoritet av de vid samtidigt allmänt val rös- tande — Mississippi, Oregon.
I ett mindre antal författningar stadgas folkomröstning även i fråga om bestämmande av platsen för vissa andra statsinstitutioner. Så stadgas i Texas), att genom folkomröstning skall bestämmas, var vissa högre
1 Förf. 1876, art. VII, sec. 10, 14.
bildningsanstalter skola vara belägna. Enligt "Wyomings författning1 gäller detsamma beträffande alla statsinstitutioner. Enligt Kansas” för- fattning av år 18582 —— ej den nuvarande författningen — skulle frågan om bestämning av plats för statssjukhus och statlig straffanstalt hän— skjutas till folket.
Såsom närstående de till denna grupp hörande bestämmelserna kan här_ omnämnas ett enstaka stadgande i West Virginia, enligt vilket frågor om ökning av statens område skola falla under direkt folk- avgörande.3
En tredje och sista huvudgrupp av frågor, som i vissa stater äro un- derkastade obligatoriskt lagreferendum, äro av utpräglat konstitutionell karaktär. Intet visar bättre än detta förhållande, att det obligatoriska lagreferendum utgör en ren biföreteelse till författningsreferendum utan självständigt verksamhetsområde. Å ena sidan har man infört en mängd bestämmelser av materiell lagnatur i författningarna, å andra sidan ut- bryter man på sina håll Vissa frågor av klart konstitutionell karaktär ur desamma men bibehåller för deras avgörande det vid författnings- ändringar mest essentiella momentet — folkets direkta medverkan.
Fem av de åtta stadgandena i denna grupp gälla frågor om ändring av villkoren för rösträtt. Så förklaras i Wisconsins författningå sedan de olika grupperna av röstberättigade uppräknats. ”att legislaturen när som helst genom lag må kunna utsträcka rösträtten till här ej uppräknade personer, men ingen sådan lag skall träda i kraft, förrän densamma un- derkastats folkomröstning vid ett allmänt val och bifallits av en majo- ritet av alla vid valet avgivna röster”. En bestämmelse av ungefär samma innehåll återfinnes i North Dakota5, dock att densamma även gäller frågor om inskränkning av rösträtten; också här kräves majoritet av alla vid allmänt val deltagande för ett förslags antagande. I Colorado6 före- skrives, att legislaturen vid sin första session skall och sedermera när som helst må framlägga frågan om rösträttens utsträckande även till kvinnor till folkets avgörande. I South Dakota7 och i Kansas” sedermera upphävda författning av år 18588 ålägges legislaturen att framlägga i förra fallet frågan om rösträtt för kvinnor, i det senare frågan om all- män rösträtt för folket. Dessa bestämmelser hava alltså den egendom-
1 Förf. 1889, art. VII, sec. 23. * Art. VIII, sec. 4. 3 Förf. 1872, art.. VI: 11. * Förf. 1848, art. III, sec. 1. " Förf. 1889, % 122. ” Förf. 1876, art. VII, sec. 2. 7 Förf. 1889, art. VII, % 2. ” Schedule, sec. 12.
liga karaktär, som förut, i fråga om folkomröstningar rörande platsen för statsstyrelsens säte, något närmare skildrats.
De återstående författningsbestämmelserna i denna grupp äro av ganska säregen art. I Virginias sedermera upphävda författning av år 18501 finnes en föreskrift, enligt vilken, om legislaturens båda kamrar icke kunna enas om normerna för bestämmandet av det antal represen— tanter, de olika valkretsarna skola utse, fyra olika system för denna fördelning skola framläggas för folket till avgörande. Detta är, så vitt bekant, den enda bestämmelse i Förenta Staterna, enligt vilken folkomröstningsinstitutet skall tjänstgöra som skiljedomsinstitut vid me— ningsmotsättningar mellan legislaturens båda avdelningar. Stadgandet blev emellertid aldrig i praktiken tillämpat. I West Virginias ännu gällande författning2 stadgas, att legislaturen kan besluta att framlägga frågan om införande av visst nytt system för fördelning av platserna i senaten för folket, varvid majoritet av alla de vid samtidigt allmänt val deltagande fordras för positivt resultat. Slutligen stadgades ursprung— ligen i Maines författning av år 1819, att genom folkomröstning vid be- stämda tider avgörande skulle träffas angående antalet ledamöter i le- gislaturen? Detta innebar emellertid tydligen ej något obligatoriskt lag- referendum i egentlig mening.
Vi ha härmed genomgått de bestämmelser om obligatoriskt lagrefe- rendum, som finnas eller ha funnits i de amerikanska delstatsförfatt- ningarna. Det har framhållits, att denna folkomröstningsform icke ut- gör resultatet av någon självständig utvecklingsprocess, icke har sin rot i någon speciell politisk eller statsrättslig doktrin; den har framkommit som en biprodukt vid författningarnas och därmed författningsreferen— dums utvidgning och dess införande har i varje särskilt fall varit dik- terat av rent praktiska lämplighetsskäl. Genom det obligatoriska lag- referendums införande i vissa stater har folkomröstningsinstitutet icke gjort någon ny landvinning av större vikt. En bestämmelse om lagrefe- rendum i en viss författning har ur denna synpunkt ej större betydelse än ett förut i vanlig lag givet stadgandes införande i författningen; ge— nom båda dessa tillvägagångssätt ernås detsamma: att ett förut av le- gislaturen ensam reglerat spörsmål föres inom folkets direkta maktsfär. Man skulle därför kunna säga, att skillnaden mellan författningsrefe- rendum och denna äldre form av lagreferendum nästan uteslutande är av terminologisk art.
Att trots detta en så pass utförlig framställning givits av det obligato— riska lagreferendum, motiveras delvis därav, att denna form av folkom-
1 Art. IV, sec. 5. 2 Förf. 1872, art. VI: 50. 3 Art. IV, sec. 2.
röstning för den senare utvecklingen varit av icke ringa betydelse. Lag- referendum har —— om också med orätt —— uppfattats som en verklig ut— vidgning av folkomröstningsinstitutets verksamhetsområde. När därför — såsom i det följande skall skildras —— krav resas på rätt för folket att direkt medverka vid besluts fattande i lagfrågor i allmänhet, finner man stundom denna äldre form av lagreferendum åberopad som bevis för att folkomröstningar även rörande vanliga lagar icke äro för amerikanskt författningsliv främmande. Det obligatoriska lagreferendum -— ehuru i grunden ett osjälvständigt bihang till författningsreferendum —— har därför en viss självständig betydelse såsom en av de konstitutionella företeelser, som banat vägen för den moderna folkomröstningsrörelsen i Nordamerikas förenta stater.
Det frivilliga lagreferendum.
Det frivilliga lagreferendum, då legislaturen beslutar att framlägga ett under dess befogenhet fallande spörsmål för folket —— vare sig till avgörande eller ej — har först framträtt som en extrakonstitutionell, vid sidan av författningen använd praxis. Dess användning framstår som ett uttryck för legislaturens önskan att undandraga sig avgörandet i ömtåliga spörsmål och dess fruktan för att beträffande dylika spörs- mål handla i strid mot folkmajoritetens vilja. Orsakerna till detta le— gislaturens handlingssätt ha varit olika, skriver Haynes: ””i vissa fall en försiktig önskan att undvika ansvaret i en invecklad situation; i andra en demokratisk vördnad för majoritetens okända vilja; i åter andra ovisshet om huru folkets intressen skola beröras genom veder- börande åtgärd eller en önskan att för densamma vinna understödet av en uttalad allmän opinion.”1 Liksom det obligatoriska lagreferendum har sin grund i folkets misstro mot legislaturen, kan det frivilliga sä- gas bottna i legislaturens respekt för folkviljan.
Den frivilliga folkomröstningen av avgörande natur, här kallad be- kräftande folkomröstning, kom först till användning i staten New York är 1849. Legislaturen antog nämligen då en lag om obligatorisk, avgiftsfri skolundervisning med tilläggsbestämmelsen, att lagen först skulle träda i kraft, om vid allmän omröstning en majoritet av de röstande uttalade sig härför. Samma tillvägagångssätt har sedermera i enstaka fall an- vänts i en rad olika stater; särskilt ha legislaturerna visat sig benägna att underställa förbudslagar folkets avgörande.
* M a s s a e 11 u s e t t 5, Constitutional convention bulletin n:o 6, The initiative and referendum, sid. 22. Författaren är G. H. II a v nes. Jfr B ryc 0, The American Com- monwealth I, sid. 469; H () lc 0 mb e, State government, sid. 134: B r n s e w i t z, Det kon— sultativa referendum, sid. 12.
Redan tidigt restes emellertid mot detta tillvägagångssätt invändnin- gar av konstitutionell natur, och i en rad fall ha statsdomstolarna, med stöd av sin sedvanerättsliga befogenhet att bedöma lagars förenlighet med stats— och unionsförfattningarna, förklarat det bekräftande refe— rendum grundlagsstridigt. I andra fall åter ha domstolarna intagit en motsatt hållning. I vissa stater har därför det bekräftande referendum ansetts tillåtet, i andra otillåtet, ehuru de grundlagsbestämmelser, som åberopats till stöd för de motsatta tolkningarna varit av identiskt samma innehåll.1 I den statsvetenskapliga litteraturen har denna fråga lika— ledes varit föremål för icke ringa uppmärksamhet. En kortfattad re- dogörelse för de viktigaste synpunkterna i detta spörsmål torde här vara på sin plats.
Den argumentering, som riktar sig mot den bekräftande folkomröst- ningens grundlagsenlighet, utgår från den i grundlagarna allmänt fö- rekommande bestämmelsen, att ”lagstiftande makten tillhör legislatu— ren”2 samt från satsen, att delegerad makt icke kan delegeras: delegata potestas non potest delegari. Då genom författningens bestämmelser det suveräna folket delegerat utövandet av vissa befogenheter till legislatu- ren, kan denna icke i det enskilda fallet överlåta desamma till folket. Blott då i författningen stadgas, att en fråga skall genom folkomröst— ning avgöras, är detta tillåtet, i andra fall icke. Så förklarades i det utslag, i vilket appelldomstolen i New York 1853 underkände det nyss skil- drade förfaringssättet vid antagandet av en lag om obligatorisk skolun— dervisningaz ”Folkets utövande av denna makt är ej uttryckligen och i ord förbjudet i författningen; men det är förbjudet genom en nödvän- dig och oundviklig indirekt slutledning. Senaten och representanthu— set äro de enda församlingar av män, som beklätts med allmän lagstift— ningsmakt. De besitta hela denna makt. Folket har ej föl-behållit nå- gon del av densamma för sig själv, med undantag för lagar om upp- tagande av statslån, och kan därför icke utöva den i något annat fall. . . Legislaturen hade ingen befogenhet att anordna en dylik folkomröst-
1 Undantag härifrån bilda några stater, där bekräftande folkomröstningar äro tydligt förbjudna i författningarna. Så heter det i Indiana (förf. 1851, art. I, see. 25): ”No law shall be passed, the taking effect of which shall be made to depend upon any authority, except as provided in this constitution.” Jfr Oregon, förf. 1857, art. I, see. 21 (ursprungligen sec. 22); Ohio, förf. 1912, art. II, sec. 26; Kentucky, fört. 1890, sec. 60. 2 De enda fall, då detta ej direkt utsåges, äro Maryland, förf. 1867, art. III, sec. 1, Massachusetts, fört. 1780, art. 41 (i 1918 års omredigering) och Min- nesota, förf. 1857, art. IV, see. 1. a Oberholtzer, The referendum in America, sid. 210 f. Jfr för övrigt beträf- fande de olika domstolsutslagen särskilt framställningen i 1893 års upplaga av Ober- holtzers arbete.
ning, ej heller hade folket befogenhet att handla i enlighet med legisla— turens beslut. Folket avstod frivilligt från denna befogenhet, när det antog författningen. Statens styrelseform är demokratisk; men den är en representativ demokrati, och vid stiftande av allmänna lagar handlar folket genom sina representanter i legislaturen.”
Utgångspunkten för denna bevisföring, nämligen att delegerad makt icke får delegeras, torde vara så gott som allmänt erkänd1 och har så- vitt bekant ej av någon domstol ifrågasatts. Med erkännande av denna sats har man emellertid på de håll, där man förfäktat den bekräftande» folkomröstningens grundlagsenlighet, förklarat, att densamma icke är på ifrågavarande spörsmål tillämplig, och därvid i sin bevisföring fram- gått på olika linjer.
Sålunda finna vi hos Cooleyg, en av Amerikas främsta statsrättsliga auktoriteter, följande uttalande: ”Det är emellertid värt att överväga, om det finns något i en lags framläggande för folket till antagande eller förkastande, som är oförenligt med den representativa styrelseformen. Att överlåta åt folket att uppgöra och överenskomma om en lag på egen hand skulle vara lika praktiskt omöjligt som oförenligt med det repre- sentativa systemet; men att taga reda på folkets uppfattning i fråga om ett lagförslag, som redan utformats av representanterna och som fram- lägges för folket, är icke blott praktiskt utförbart utan i fullkomlig överensstämmelse med det sätt, på vilket statsförfattningen antages och det tillvägagångssätt, som användes i många andra fall. Under sådana förhållanden har representanten fullgjort just de funktioner, vilka fol- ket med direkt demokrati icke skulle kunna fullgöra. Legislaturen för- söker i ett sådant fall ej att delegera sin makt till en ny agent, utan agenten, beklädd med en vidsträckt diskretionär befogenhet, inhämtar huvudmannens åsikt rörande nödvändigheten, klokheten och lämplig— heten av en lag, som skall styra huvudmannen själv.” Denna argumen- tering, som utgår från folksuveräniteten, skiljer tydligen beträffande lagstiftningen på det förberedande arbetet, vilket av praktiska skäl måste av agenten-legislaturen utföras, och själva beslutet, vid vilkets fattande huvudmannen-folkets direkta medverkan är praktiskt möjlig och just därför även juridiskt tillåtlig. Det oklara i denna argumente- ring synes ligga i öppen dag; det återstår ju att bevisa, att repre— sentationens icke delegerbara befogenhet är inskränkt inom de av den rena praktiska nödvändigheten uppdragna gränserna. Det av
1 Den enda författare, som, efter vad jag kunnat finna, ställer sig tvivlande inför denna sats, är Hersliey, Die Kontrolle iiber die Gesetzgebung in den Vereinigten Staaten, (sid. 33 f.), som anser, att densamma knappast utgör någon del av de amerikanska del- staternas sedvanerätt, och påpekar, att den ingenstädes är uttryckligen stipulerad. ” Constitutional limitations, sid. 169, 11. 1. En liknande, men mindre klart utförd tankegång hos Cleveland, Organized democracy, sid. 321.
Cooley åberopade tillvägagångssättet vid författningars antagande sy— nes snarare utgöra ett bevis för det bekräftande referendums grund- lagsstridighet än motsatsen, ty i detta fall är det ju i författningen fö— reskrivet, att beslut skall fattas av folket självt. Vad särskilt den sista satsen i det citerade stycket angår, har den knappast något samman- hang med det föregående och synes för övrigt ta sikte på en konsul- tativ, ej en decisiv omröstningsform.
En otvivelaktigt starkare argumentering för det bekräftande referen— dums förenlighet med det representativa systemet utgår från påståen- det, att folkets bifall till en av representationen antagen lag endast in— nebär, att ett i lagen givet villkor för densammas ikraftträdande blivit uppfyllt. Så uttalas i ett domstolsutslag, att medan legislaturen ”ej har rätt att delegera sin befogenhet att stifta en lag, kan den göra denna lags ikraftträdande beroende av en viss tillfällighet, eller på fastställan- det av ett visst förhållande, varpå lagen gör eller avser att göra sitt eget ikraftträdande beroende”; legislaturen kan alltså stifta en villkor- ligt ikraftträdande lag, och såsom villkor bör även folkets bifall vid en allmän folkomröstning kunna anses.1 Den springande punkten i detta resonnemang är tydligen, om begreppet "villkor” i dess legala bety- delse här är tillämpligt. Detta har man förnekat med framhållande av att ett villkor, som av legislaturen fastställes för en lags ikraftträdande, måste vara en händelse eller ett förhållande, som inverkar på lämplig» heten av ifrågavarande lag i och för sig, och att en folkomröstning tyd- ligen ej faller inom denna definition. En dylik folkomröstning innebär tvärtom, att legislaturen åt folket överlämnar avgörandet av just den fråga _ om lagen i och för sig är lämplig — som det varit legislaturens plikt att själv avgöra.2 Häremot har i sin tur invänts, att skillnaden mellan en folkomröstning och andra ”händelser eller förhållanden” — som kunna utgöra villkor — är uppkonstruerad och utan stöd i författ- ning eller sakens natur. Särskilt har man i detta sammanhang fram— hållit, att legislaturer ofta antaga lagar, som göras beroende av att andra lagar eller förordningar stiftas, ändras eller upphävas, och att härvid lika mycket som vid en bekräftande folkomröstning det vid lagen fästa villkoret implicerar avgöranderättens överlåtande åt andra personer.
Den nu i största korthet återgivna argumenteringen stöder sig även därpå, att det i de olika staterna är vanligt och så gott som undantags—
1 Jfr Ob erh oltzer, The referendum in America, sid. 486. lfragavarande doktrin torde klarast ha framställts av Y oung (i Proceedings of the Vermont bar association 1902, sid. 23—34). Jfr även Alb any law journal 1894, sid. 188—193 (domarna Holmes och Barker's yttranden). Cooley, Constitutional limitations, (sid. 171, noten) finner den här refererade tankegången ”fullständigt naturlig och förnuftig'”. ? Se Cooley, Constitutional limitations, sid. 169, f., som citerar exempel på denna åsikt.
löst ansetts tillåtligt, att en av legislaturen antagen lag för sin giltig- het inom visst kommunalt område kräver bifall av en majoritet av de röstberättigade inom detta område. Denna praxis, enligt vilken en all- män statslags ikraftträdande kan göras beroende av kommunala om- röstningar, bör lika väl, har man ansett, kunna utsträckas att gälla staten i dess helhet.
Något försök att bidraga till lösningen av frågan om den bekräftande folkomröstningens förenlighet med det representativa systemet i de nord— amerikanska delstaterna skall här icke göras. De gjorda antydnin- garna om den förda argumenteringen torde vara tillräckliga för att ådagalägga frågans ytterst komplicerade natur. Vad som här närmast intresserar är, hur amerikansk rättspraxis och doktrin ställt sig till den tvistiga frågan och hur deras ställningstagande påverkat det ame- rikanska folkomröstningsinstitutets utveckling.
Enligt uppgift har denna fråga underställts domstolsavgörande i sju stater. Härvid hadomstolarna i fem stater — Delaware, Iowa, Massa— chusetts, New Hampshire och New York —— ansett det bekräftande re— ferendum författningsstridigt under det att i två stater — Vermont och Wisconsin — motsatt uppfattning varit rådande. I ytterligare ett antal stater ha domstolarna i motiveringarna till domslut i andra mål uttalat sig i denna fråga och därvid i de flesta fall ställt sig på den ståndpunk-
ten, att denna form av folkomröstning är grundlagsenlig. Praxis är alltså synnerligen ojämn, om också i de fall, där verkliga domslut före- kommit, dessa i regel gått i negativ riktning.1 Vad litteraturen beträf- far, gå dess mycket sparsamma uttalanden oftast i positiv riktning: det bekräftande referendum anses icke vara grundlagsstridigt.2 Domstolarnas i åtskilliga fall avvisande hållning mot den bekräftande folkomröstningen torde vara anledningen till att man i en rad stater, sam—
1 Jfr T a 1 b ot, The initiative and referendum, sid. 14 f. och M a s s a 0 h 11 s e t t s, Constitutional convention bulletin no 6, The Initiative and referendum, sid. 22. Då Oberh oltzer, The referendum in America (sid. 217), påstår, att den negativa upp- fattningen om denna folkomröstningsforms konstitutionella möjlighet är fast grundad inom hela unionen, är detta alltså en påtaglig överdrift. 2 I denna riktning gå förut åberopade uttalanden av Yo un g, 0 levelan d och H e r sh ey. Jfr också ett uttalande av S anb o r n, Popular legislation in the United states. The value of the system, sid. 589 f.; J am cs o n, Constitutional conventions, (sid. 476) synes närmast luta åt denna åsikt. Detsamma gäller, såsom av det föregående framgått, om Cooley, vars framställning emellertid är något osäker. 0 b e rh 0 lt 7. e r (se även sid. 479) är, såvitt bekant, den enda författare, som bestämt urgerat det bekräftande referendums grundlagsstridighet. L 0 w ell, Public opinion (sid. 172 f.), och H 0 1 c 0 m b c, State government (sid. 135), referera, påverkade av Oberholtzer, praxis på ett oriktigt sätt men uttala icke någon egen åsikt. »— Jfr även A sc h 9.11 011 g, Norges nuvzerendc stats— forfatning ll, sid. 120; E smein, Droit constitutioncl. sid. 41 och Signo rel, Le refe- rendum legislatif, sid. 249 f.
tidigt med införande av det fakultativa lagreferendum, uttryckligen'i för- fattningen tillerkänt legislatnren rätt att underställa lagar folkets av— görande. De stater, i Vilka det bekräftande referendum på detta sätt auktoriserats på samma gång som det fakultativa lagreferendum in- förts, äro Arizonal, Arkansas2, Colorados, Mainef, Missouri5, Mon— tanao, Oklahoma7, Oregon8 och Washington? I regel stadgas i dessa stater helt kort, att referendum i fråga om av legislaturen antagna la- gar skall ske, dels vid petition av visst antal röstberättigade valmän, dels ock då legislaturen så beslutar; i Maine säges i ifrågavarande be- stämmelser, att ”legislaturen må stifta lagar, vid vilka uttryckligen äro fästa villkoret om folkets stadfästande vid en folkomröstning”. I ett par stater ha dylika bestämmelser införts utan sammanhang med det fakultativa lagreferendum. Så skedde i Michigan 1908”, då i författ- ningen stadgades rätt för legislaturen att till folkets avgörande hän- skjuta alla lagar utom anslagslagar. Detsamma skedde i Massachu— setts år 1913”, då följande tillägg till författningen gjordes: "Full makt och befogenhet gives härmed åt legislaturen att till folkets förkastande eller godkännande vid omröstning hänskjuta varje legislaturens lag el- ler beslut liksom del eller delar av sådan . . .” Denna bestämmelse, nöd— vändiggjord på grund av den avgjort avvisande hållning, som Massachu- setts, högsta domstol intagit gentemot den bekräftande folkomröstningen, hade närmast karaktären av ett surrogat för det fakultativa lagreferen- dum, Vilket klarast framgår därav, att den 1918, vid den sistnämnda referendumformens införande, borttogs.
I en del fall, då i vederbörande stat den bekräftande omröstningsfor- men icke ansetts konstitutionellt tillåtlig, har man i stället använt den konsultativa formen.12 Man har då inhämtat ett uttalande från folkets
1 Förf. 1911, art. XIX, sec. 1. ” Förf. 1910, art. X. ” Förf. 1876, art. V, sec. 1 (amendment 1910). " Förf. 1820, art. XXXL see. 19 (amendment 1908). 5 Förf. 1875, art. IV, sec. 57 (amendment 1908). ** Förf. 1889, art. V, % 1 (amendment 1906). 7 Förf. 1907, art. V, sec. 2. ” Förf. 1857, art. IV, % 1 (amendment 1902). Den gamla bestämmelsen, som för- bjuder dylika referenda, står egendomligt nog fortfarande kvar. " Förf. 1889, art. II, sec. 1 (amendment 1912). " Förf. 1908, art. V, sec. 38. " Amendment XLII till 1780 års författning. ” Även andra tillvägagångssätt för inhämtande av folkets mening utan att riskera motstånd från domstolarnas sida ha stundom använts. Så har i vissa fall folkomröst- ning anordnats icke i fråga om en viss lags ikraftträdande utan om tidpunkten härför men under sådana villkor, att omröstningen i själva verket blivit avgörande för lagens giltighet. Jfr här Oberholtzer, The referendum in America, sid. 202 ff.
sida före legislaturens beslut i en viss fråga och utan att omröstningens utfall varit för legislaturen formellt bindande. I regel har emellertid representationen även vid dessa ”advisory reforenda” böjt sig för fol- kets uttalade vilja, helt naturligt, då denna omröstningsform nästan undantagslöst använts endast som ett surrogat för den decisiva. Kon- sultativa referenda ha ägt rum i åtskilliga falll, dock så vitt bekant, en— dast någon enstaka gång under de sista tjugu åren. Några konstitutio- nella invändningar mot denna praxis ha ej framkommit varken i dom— stolarna eller inom den statsvetenskapliga doktrinen; det har t. o. m. hänt, att en domstol rekommenderat den konsultativa formen som en fullt tillåtlig ersättning för den bekräftande.
Vad det frivilliga lagreferendum som i författningen auktoriserat insti- tut beträffar, skall dess betydelse och verkningar i det följande när— mare behandlas. Vad åter angår det frivilliga referendum som extra- konstitutionell praxis torde det kunna sägas, att detta numera väsent— ligen spelat ut sin roll; endast i något enstaka fall kommer det till an- vändning. Dess främsta betydelse ligger däri, att det bidragit till den uppluckring av det representativa systemet, som berett jordmånen för den moderna referendumrörelsen.
1 Jfr B ru s e Witz, Det konsultativa referendum, sid. 13 ff.
Kap. III.
DEN MODERNA FOLKOMRÖSTNINGSRÖRELSENS FÖR— _ UTSÄTTNINGAR I AMERIKANSKT STATSLIV.
”Legislaturernas förfall" och statsförfattningarnas omdaning under 1800-talet.
Under det engelska herraväldets tid företrädde de helt eller delvis folkvalda legislaturerna folkviljans krav gent emot den engelska kunga- makten och de i regel av denna tillsatta guvernörerna. I kampen mot det engelska styret under revolutionstiden voro legislaturerna folkets naturliga ledare, under det att exekutivmakten representerade det främ- . mande förtrycket. Detta förhållande tryckte sin prägel på de nya sta— ternas första författningar, som utgjorde en omgestaltning av de kolo- niala ”kartorna” på grundval av de erfarenheter, som gjorts under den närmast föregående tiden. I dessa författningar var Visserligen makt- fördelningstanken formellt förhärskande; man skilde oftast, efter Mon- tesquieus' och Blackstone's mönster, på den lagstiftande, den verkstäl- lande och den dömande makten, men i själva verket var makten kon— centrerad hos den lagstiftande, legislaturen. Denna bestod i regel av två kamrar, den ena kallad senaten, den andra vanligen representant— huset. Båda valdes genom direkt folkval med lika och tämligen all— män rösträtt; skillnaden bestod huvudsakligen däri, att senaten valdes för längre” tid och hade betydligt färre medlemmar än representanthu— set. Båda husen voro i stort sett likställda i makt. Den verkställande makten utövades av en guvernör, som i åtta stater valdes av legislatu- ren, i fem — de nyengelska staterna och New York — av folket. I alla staterna fanns vid sidan av guvernören ett exekutivt råd, som i regel utsågs av legislaturen och som i vissa fall delade den verkstäl— lande makten med guvernören. Den dömande maktens innehavare, med- lemmarna av de olika domstolarna, valdes i nio stater av legislaturen. i fyra utnämndes de av guvernören med det exekutiva rådets samtycke.
Redan förhållandet, att legislaturen i regel utsåg såväl guvernör som domare, visar dess centrala ställning i de första statsförfattningarna. Ser man på de befogenheter, som tillkommo de olika statsmakterna, framgår detta med än större tydlighet. Inom lagstiftningsområdet var legislaturen i de flesta fall ensam herre; blott i två stater, Massachusetts och New York, fanns ett suspensivt exekutivt veto, i Massachusetts utövat av guvernören ensam, i New York av ett särskilt råd bestående av guvernören, statsskattmästaren och medlemmarna av högsta dom- stolen. Även rätten att utse ämbetsmän tillkom i ett flertal stater legisla- turen, endast i några fall guvernören och det exekutiva rådet. I praxis omfattade legislaturens makt ofta även frågor av rent exekutiv natur. Någon rätt att upplösa representationen tillkom ej, och tillkommer fort— farande icke, guvernören i någon stat. Med rätta har det sagts, att gu- vernören enligt de första statsförfattningarna ”var en nolla eller i bästa fall en legislaturens tjänare”.1
Den centrala maktställning, som legislaturen ägde enligt de första amerikanska statsförfattningarna, har icke blivit beståndande. Genom en över hela unionen enhetlig om också ej i alla stater lika påtaglig utveckling har maktbalansen inom statslivet fullständigt ändrats. Le- gislaturernas befogenhet har underkastats en stadig begränsning; så gott som varje författningsrevision har medfört nya intrång på den le- gislativa makten. Författningskonventen ha härvid som alltid tjänst- gjort som folkviljans exekutorer gentemot legislaturerna. Väsentligen har denna utveckling varit betingad av det otillfredsställande sätt, varpå legislaturerna handhaft sina uppgifter, och den misstro, som härav bli- vit en följd; dessa företeelser måste därför i detta sammanhang något närmare undersökas.
Det är ytterligt svårt att ernå en bestämd uppfattning i frågan om de amerikanska ”legislaturernas förfalll'z. Under de sista årtiondena har knappast ett författningspolitiskt arbete utkommit i Amerika, där denna fråga icke blivit mer eller mindre utförligt behandlad. Omdömena äro emellertid i hög grad skiftande och likaså åsikterna om orsakerna till de missförhållanden, som man tämligen allmänt konstaterar. I vissa arbeten, såväl agitatoriska som rent vetenskapligt lagda, finner man fruktansvärda skildringar av representationernas karaktär; deras med- lemmar utmålas som under av inkompetens och korruption. I andra åter sägas de påtagligt undermåliga resultaten av det legislativa arbetet mera vara orsakade av föråldrade lagstiftningsmetoder än av brister hos follnjepresentanterna. Vi skola här framhålla några om-
1 Bea rd, American government and politics, sid. 488. 2 Uttrycket är Godkiifs; denne har ägnat ett kapitel av arbetet ”Unforeseen ten- dencies of democracy” åt frågan ”the decline of legislatures”.
ständigheter, som torde vara allmänt erkända och som för den belys— ning, frågan i detta sammanhang tarvar, äro tillräckligt vägledande.
Den relativt låga kompetensnivån i de amerikanska statslegislatu— rerna är av alla intygad. 77Om en man genom bildning och vida vyer visar sig lämplig för de högsta förtroenden, är det nästan säkert, att han ej är medlem av legislaturen utan lämnas hemma i obemärkthet”, skriver Jamesonl, och detta uttalande torde knappast jävas av någon amerikansk författare. Orsakerna till detta förhållande äro många. De bästa krafterna inom politiken söka sig till det unionella området; sina främsta politici sänder varje stat till Washington icke till statshuvud— staden.2 Lokalpatriotismen är i de amerikanska staterna mycket stark och gör, att varje område inom staten endast skickar sina egna talesmän till legislaturen. Detta har till följd att urvalet blir dåligt och att varje representant främst känner sig som ett språkrör för hem- ortens intressen.3 Härtill konnner, att rotationsprincipen blivit en fast tradition: medlemsskapet i legislaturen anses som en förmån, som bör tillkomma olika politici och olika områden inom varje valkrets i tur och ordning. Detta leder till att omval inom statslegislaturerna före- komma i relativt ringa utsträckning4; flertalet av legislaturens medlem— mar sitta endast en valperiod och hinna aldrig förvärva den erfarenhet, som i viss mån skulle kunna ersätta de från början bristfälliga kvalifika— tionerna. Den främsta orsaken till statslegislaturernas låga nivå torde emellertid helt enkelt vara, att intelligensen och skickligheten i allt högre grad tagits i anspråk av affärslivet och den politiska verksamheten allt— mera övertagits av mindre kvalificerade krafter: ”Allteftersom landets ekonomiska utveckling fortskred och de exempellösa möjligheterna för vinnande av ekonomisk makt blevo insedda, drogos de dugliga perso- nerna till industriell företagareverksamhet, och människomaterial av en relativt undermålig beskaffenhet började besätta de politiska plat- serna, i synnerhet i statslegislaturerna”, skriver med rätta en ameri- kansk författare.5 Denna synpunkt är för förståendet av amerikanskt politiskt liv av den största betydelse. Politiken, i all synnerhet den del- statliga, utövar ingen lockelse på begåvningen och ärelystnaden, den ut- gör snarare en tillflyktsort för medelmåttan och obetydligheten. Till detta
1 Constitutional conventions, sid. 561. 2 Jfr G 0 dkin, Unforeseen tendencies of democracy, sid. 122 ff. 3 Ett typiskt uttryck härför är den vanliga företeelsen, att representanter, som Vilja ha olika lokala krav tillgodosedda, överenskomma om samarbete för att ömsesidigt kunna Vilma sina syften: s. k. ”logrolling”. ' 4 Så, för att ta ett extremt exempel, hade år 1904 av de 282 medlemmarna i represen- tanthuset i Vermont endast 19 förut suttit i legislaturen; jfr Reinsch, Readings on American state government, sid. 43. 5 Reinsch, American legislatur—es and legislative methods, sid. 230.
bidrager visserligen i hög grad, att en stor del av det legislativa arbetet gäller frågor av speciell och lokal. alltså av skäligen ointressant, natur.
Orsaken till den misstro mot statslcgislaturerna, som spelat en så stor roll i staternas författningsutveckling, har emellertid framfö1 allt varit korruption inom desamma, d. v. s. deias beroende av otillbörliga inflytelser. För förståendet härav är en något längre digression nöd- vändig.1
De amerikanska statslegislatiu'ernas lagstiftning indelas i allmän (public) och speciell (special). Den allmänna är den, som gäller alla personer eller vissa klasser av persone1 inom hela staten, t. ex. en äk- tenskapslag, en lag om begränsning av arbetstiden, bestämmelser om förfarandet vid val. Den speciella lagstiftningen åter är den, som gäl- ler någon viss person, ett visst bolag eller 'en viss lokal enhet inom sta- ten. Genom denna lagstiftning träffas till stor del avgöranden, som i andra länder i regel ske på administrativ eller judiciell väg. Såsom typiska exempel på speciell lagstiftning kunna nämnas: bestämmelse om byggande av en bro i ett visst grevskap, befriande av vissa bolag el— ler enskilda från skattskyldighet, beviljande av rätt att bygga en järn- väg för en viss korporation, beviljande av äktenskapsskillnad i ett Visst fall o.s.v. Huru stor del denna speciella och lokala lagstiftning utgör av statslegislaturernas arbete åskådliggö1es bäst genom ett par exem- pel. I Pennsylvania antogos under åren 1866—1872 i legislaturen varje år mellan 50 och 86 allmänna och mellan 1096 och 1392 spe- ciella lagar.2 I Maryland utgjorde år 1902 de allmänna lagarna 20 % av hela lagstiftningen, de speciella 80 %; motsvarande siffra år 1904 var 15 % och 85 %.3 Det är till mycket stor del inom detta ”speciella” lagstiftningsområde, som de legislativa missbruken i staterna före- kommit.
Utskottsväsendet i de amerikanska statslegislatm'erna spelar i fråga om möjliggörande av korruption en framträdande roll. Utskotten utses i regel särskilt för varje hus av talmannen. Deras antal är mycket stort, ofta ett trettio- eller fyrtiotal i varje hus; medlemsantalet i varje utskott är däremot ganska ringa, vanligen tre, fem eller sju personer. Dessa ut— skott utöva så stor makt, att man med en viss rätt sagt, att staterna rege- ras av ordförandena i utskotten. I de allra flesta fall bli utskottens beslut
1 Jfr för det följande särskilt IVeyl, The new democracy, sid. 96—120; Reinsch, American legislatures and legislative methods, sid. 228—274; Godkin, Unforeseen tendencies of democracy, sid. 96—144, samt Reinsch, Readings 011 American state go— vernment, sid. 41—140. För övrigt behandlas denna fråga i så gott som varje nyare författningspolitiskt arbete. ;? Beard, Readings in American government and politics, sid. 86. ” Reinsch, American legislatures and legislative methods, sid. 302.
avgörande för legislaturens hållning. Härtill kommer, att utskotten i regel icke äro pliktiga att avge utlåtanden rörande framställda förslag; den van— ligaste formen för avlivandet av motioner är därför att underlåta detta. motionerna bliva, som det heter, "killed in committee”. Att denna ut— skottsväsendets organisation i hög grad underlättar korruption, ligger i öppen dag. Avgöranderättens faktiska koncentration hos ett fåtal per— soner, vilkas arbete i större eller mindre grad är omgivet av sekretess, ger möjlighet för obehöriga sidoinflytelser att tyst men effektivt göra sig gällande.
Frestarens roll gentemot statslegislaturerna har framför allt spelats av de stora finansiella sammanslutningar, vilkas antal och betydenhet. ökats allt eftersom landets ekonomiska utveckling fortskridit. De stora möjligheter till ekonomisk vinning, som inflytande över stats- legislaturerna kunde medföra, blevo av de stora bolagen snabbt insedda och hänsynslöst utnyttjade. Särskilt under tiden efter inbördeskriget, då bolagsväldets verkliga blomstringstid började, har de finansiella sammanslutningarnas inflytande på amerikansk statspolitik varit av mycket stor betydelse. Detta inflytande har dels varit mera direkt, då bolagen på olika sätt påverkat statslegislaturernas beslut, dels indirekt, då man redan i förväg, vid valen, sökt i önskad riktning utöva kontroll över legislaturens sammansättning.
Bolagens direkta inverkan på statslegislaturerna har ägt rum un— der många skiftande former. Det klumpigaste och numera efter allt att döma tämligen antikverade medlet har varit direkta mutor; man har med en viss penningsumma köpt t. ex. en utskottsmedlems medverkan till ett för bolaget förmånligt förslag. Korruptionen har emellertid efter hand tagit alltmera invecklade och svårupptäckbara former. l stället för reda pengar använder man andra medel: aktier säljas för ett pris, understigande det reella värdet, lukrativa poster i vederbörande företag överlämnas åt den medgörlige lagstiftaren, ”tips” givas, som möjliggöra för den mutade att ”självständigt” skaffa sig en extra in— komst o. s. v. Eller man vädjar till lagstiftarens lokala intressen och hans åtrå att bli omvald genom att utlova vissa fördelar för hans hem— trakt eller en subskription till hans partis valkassa i vederbörande val— krets. Som ett exempel på i vilken utsträckning denna direkta korrup- tion stundom förekommit, kan nämnas Wisconsinskandalen 1858, då det upptäcktes, att ett järnvägsbolag, ”the Milwaukee and La Crosse Railway Company”, utdelat obligationer till ett värde av 900 000 dollars bland medlemmar av legislaturen och andra politiskt inflytelserika personer för att genomdriva ett visst för bolaget förmånligt för— slag. Denna är blott en av de många häpnadsväckande politiska skan— daler, som särskilt under 1800-talets sista årtionde gjort korruptionen
inom amerikansk statspolitik till ett slagord. Sina intressen i statsle- gislaturerna bevaka bolagen ofta genom särskilda ombud, vilka noga följa legislaturens arbete och ingripa, då bolagens intressen det påkalla; denna bolagens särskilda representation vid sidan av legislaturen kal- las "the lobby”. '
Den direkta korruptionen har emellertid i allt högre grad ersatts av en annan mera försåtlig och omärklig och just därför farligare form för utövande av inflytande över legislaturerna. I stället för att påverka de redan valda ha de stora bolagen använt sin makt för att öva infly- tande på valen. I stället för att köpa lagstiftare har man tillsatt dem. Denna indirekta korruption har använt partierna som kanaler till le- gislaturen, och dess förutsättning har varit de egendomligheter i ame— rikanskt partiväsen, som vi i det följande skola skildra. De affärs— företag i politik, som partierna utgjort, ha för sin verksamhet behöft pengar och härigenom blivit ett byte för de finansiella sammanslutnin- garna, som med sitt understöd åt dessa köpt politisk makt. Detta bo— lagens inflytande på partierna har ägt rum i många former och i olika grader. Ytterst vanligt är, att bolagen giva stora summor åt parti- kassorna och därigenom stämma partiernas ledare till sin fördel och i större eller mindre grad erhålla kontroll över partiets kandidatnomi- neringar. Detta var så mycket lättare, då, såsom under slutet av 1800—ta1et undantagslöst var fallet, partikandidaterna nominerades ej direkt av de partiet tillhörande medlemmarna av valmanskåren utan av ombud från dessa samlade i s. k. partikonvent. Ofta händer, att ett stort bolag inom en stat ger understöd åt båda partiorganisationerna och därigenom tillförsäkrar sig inflytande i legislaturen, hur än valet utfaller. Någon gång har det förekommit, att ett bolag eller en kom- bination av bolag fullständigt satt sig i besittning av en partiorgani- sation inom en stat; ”partimaskinen” har ägts av bolagen. I dessa fall utgöra bolagens ”lobby” en slags tredje kammare i statslegislaturen. som har det avgörande ordet i för bolagen betydelsefulla frågor. Sin högsta form når bolagsväldet inom politiken, då man lyckas erhålla kontroll över båda de stora partierna inom en stat och en s. k. tvåparti— kombination, ”bipartisan combine”, bildas. Det behöver knappast på- pekas, att detta dock är en mycket sällsynt företeelse.
Det område, inom vilket bolagsinflytandet framför allt gjort sig gäl- lande, är som nämnts den speciella lagstiftningen. Särskilt ha järnvägs— bolagen i de olika staterna här varit verksamma för att tillförsäkra sig
1 Lobby betyder egentligen förmak, förrum, d. v. s. det rum utanför sessionssalen, där bolagens representanter samlas, närmast motsvarande på svenska riksdagskorridor. Jfr beträffande 7*the lobby” t. ex. Reinsch, Readings on American state government. sid. 79—84.
rätt att anlägga linjer inom vissa områden o. dyl. I dessa fall har utdelan- det av fria järnvägsbiljetter varit ett ofta anlitat medel för att stämma le— gislaturerna till bolagens förmån.1 Framför allt vid mitten av 1800— talet, då järnvägarna snabbt spredos över unionen, utgjorde beslutan— det av bestämmelser rörande dessa en verkligt betydande del av legis- laturernas verksamhet. Som exempel kan nämnas, att under åren 1866—1871 ungefär 450 speciella lagar rörande ”olika järnvägsbolag antogos i Pennsylvania.2 Bland övriga bolag, som för sin verksamhet äro beroende av statliga avgöranden och därför ofta sökt influera på legislaturernas beslut, märkas de olika ”public utilities companies”. så— som telefon-, spårvagns-, gas— och vattenkraftsaktiebolag, finansiella sammanslutningar, som alltså fylla funktioner, som t. ex. i Sverige till— komma staten eller kommunen. Genom påverkan av legislaturerna har man sökt skaffa sig särskilda monopol och privilegier, låg beskattning eller skattefrihet, statsjord för billigt pris 0. s. v. Men affärsföretag av nu uppräknad art äro ej de enda, som övat inflytande på lagstiftning i obehörig riktning, om de också i många stater varit de mest framträ— dande. Bolag av alla slag ha vid olika tillfällen funnit det fördelaktigt att öva påtryckning på legislaturerna och genom direkta mutor eller andra sidoinflytelser genomdriva sin vilja.
Det är emellertid ej enbart på det speciella lagstiftningsområdet, som storfinansens inflytande i statslegislaturerna kommit till synes. Det lig- ger i sakens natur, att de stora bolagen i regel varit motståndare till socialpolitiska reformer och därför motarbetat dessa. Lagar om be- gränsning av arbetstiden, ersättningsplikt för arbetsgivare vid olycks- fall i arbete, reglering av löner och priser, förstatligande av industriella företag o. dyl. hava stundom stött på ett tyst men avgörande motstånd från korporationer och truster. Härigenom ha bolagen utövat ett avgjort konservativt inflytande.
De brister hos statslegislaturerna, varom vi här sökt giva en före- ställning, ha givetvis icke varit lika påtagliga i alla stater och under alla tider. Vad särskilt korruptionen beträffar, är det omöjligt att konsta- tera, i hur stor utsträckning den förekommit och förekommer. Det är å ena sidan uppenbart, att det övervägande antalet fall av legislativ kor- ruption av ena eller andra slaget aldrig kommer till offentligheten. Men å andra sidan göras de fall, som bli kända, till föremål för måttlösa generalisationer och överdrifter. Det torde knappast lida något tvivel om att de skildringar av legislaturernas förfall, som särskilt under de sista årtiondena givits i den radikala pressen och tidskriftslitteraturen (särskilt den s. k. gula pressen), ofta varit grundlösa och bibringat
* Jfr Beard, Readings in American government and politics, sid. 479 ff. 2 Jfr Beard, Readings in American government and politics, sid. 86.
stora lager av den amerikanska allmänheten en falsk föreställning. Framför allt måste man vid ett försök att bedöma vidden av legislatu— rernas inkompetens och korruption skilja mellan olika stater. Under det att t. ex. de nyengelska staternas legislaturer hållit sig på en jäm- förelsevis hög standard, äro legislaturerna i New York, Pennsylvania, Illinois och åtskilliga av väststaterna av gammalt kända för sin låga nivå. I fråga om New York beräknade t. ex. Roosevelt år 1885, att en tredjedel av legislaturens medlemmar voro mottagliga för korruptiva inflytelser. I de ”rena” legislaturerna torde däremot i varje fall de di- rekt mutbara elementen utgöra ett ringa fåtal. Den tid, under vilken den politiska korruptionen livligast florerade, var årtiondena närmast efter inbördeskriget, och det var också under denna tid, som en stor del av inskränkningarna i deras makt tillkommo. Under de sista de- cennierna synes en förbättring eller i varje fall en tendens till det bättre hava inträtt.
Låt oss med några ord sammanfatta det inflytande, som statslegisla- turernas brister haft på lagstiftningens kvalitet. Betecknande för denna är de många och tekniskt dåliga lagarna. Vid varje legislatursession ien stat beslutas i regel närmare ett halft tusental lagar, av vilka minst en tredjedel äro av speciell eller lokal karaktär. Den tekniska svagheten i denna lagstiftning är notorisk: motsägelser, inadver— tenser och luckor överflöda i den genomsnittliga amerikanska lag- stiftningsprodukten. Härtill kommer —— väsentligen som en följd av korruptionen — att lagstiftningen i många fall gynnat enskilda på statsintressets bekostnad och stundom stått i motsättning till den all- männa opinionen bland folket. Folkviljan har —- trots den formella folksuveräniteten och den allmänna rösträtten — i många fall icke kun— nat bli bestämmande för statens handlande.
Den misstro mot statslegislaturerna, som blivit en följd av dessa för— hållanden, trycker, såsom nämnt, sin prägel på 1800—talets konstitu— tionella utveckling i,de amerikanska delstaterna. Den röda tråden i denna utveckling är strävan att kringskära legislaturernas makt. Men samtidigt som legislaturernas makt minskats har helt naturligt kva— liteten hos deras medlemmar undergått en försämring. Delvis erbjuder därför utvecklingen under 1800-talet bilden av en circulus vitiosus: legislaturernas brister orsaka minskning av deras rättigheter-, häri- genom sjunker nivån ytterligare och_ nya maktinskränkningar bli nödvändiga. I Vissa stater har härigenom småningom framträtt ett motsatsförhållande mellan valmännen och deras representanter och en strävan att på alla tänkbara sätt kringskära representationer— nas befogenheter, som stundom tar sig de mest egendomliga uttryck. Att denna misstro mot statslegislaturerna i många fall varit berättigad, i
andra åter byggt på lösa rykten och överdrivna generalisationcr, torde vara obestridligt. Lika obestridligt är, att den varit den drivande fak— torn i den omvandling av delstatsförfattningarna, som försiggått över hela unionen.
Det skulle föra alltför långt att här steg för steg redogöra för de in- skränkningar i legislaturernas makt, som under ]800-talet ägde rum. Vi skola därför endast angiva de viktigaste resultaten av denna utveck- ling. Väsentligen har densamma försiggått genom att de övriga stats- organen — guvernören, domstolarna, konventen och folket — erhållit nya befogenheter, varigenom ett konstrikt maktfördelningssystem bil- dats. Men därjämte ha även mera direkta begränsningar av legislatu— rernas makt förekommit.
Exekutivmakten, guvernören, utsågs, såsom förut framhållits, enligt de första statsförfattningarna i regel av legislaturen och spelade vid dess sida en fullkomligt underordnad roll. Detta förhållande har fullstän— digt förändrats. Numera utses guvernören så gott som undantagslöst direkt av folket.1 I alla stater utom en, North Carolina, har han sus— pensivt veto i lagfrågor; ett nytt beslut av legislaturen —— i regel med två-tredjedels majoritet i båda husen — fordras för att bryta ett av gu— vernören inlagt veto.2 Dessa förändringar ha gjort guvernören till en betydande makt i staternas politiska liv. Genom sin vetorätt och sin rätt att i budskap till legislaturen framställa förslag, men fram- för allt genom sin ställning som hela folkets valda förtroendeman in- tager han en stark position gentemot legislaturen och har i många fall, uppburen av folklig popularitet, lyckats påtvinga denna sin- vilja. Be- tecknande är, att exekutivmaktens anseende ofta stigit i samma mån som legislaturens sjunkit. Övriga statstjänstemän utses antingen av folket —— detta gäller de högsta ämbetsmännen såsom statssekreterare, generaladvokat o. s. v. — eller av guvernören med eller utan senatens samtycke. Blott i ett mindre antal stater väljer ännu legislaturen vissa statstjänstemän. I förbigående kan här anmärkas, att några ansatser till homogen regeringsbildning eller än mindre parlamentarism blott i un- dantagsfall förekomma i de amerikanska staterna; de högsta stats- ämbetsmännen fungera endast som ledare av fristående departement, de bilda icke någon kollektiv enhet, och de stå. icke i något beroende av le— gislaturen.
Domstolarnas medlemmar utses numera i det stora flertalet stater av folket. Blott i några av de östra staterna har legislaturen eller gu- vernören med senatens samtycke utnämningsrätt. Härjämte är att märka,
* Det enda undantaget är Mississippi, där valet är indirekt. ' Beträffande sammanhanget mellan legislaturernas förfall och utsträckningen av vetorätten jfr B e ar d, Readings in American government and politics, sid. 444 ff.
att domstolarna genom sedvana erhållit den för Amerika egendomliga be- fogenheten att bedöma lagars förenlighet med såväl stats- som förbunds— författningen. En av legislaturen antagen lag eller författnings- ändring kan alltså såsom inkonstitutionell av domstolarna nullifieras. Härigenom ha dessa i själva verket erhållit en betydande politisk makt- ställning.
Beträffande slutligen ökningen av författningskonventens och val- manskårens maktbefogenheter kunna vi hänvisa till den framställning, som i de föregående kapitlen lämnats. Av denna framgår, att legisla- turbeslut i författningsfrågor numera alltid kräva folklig konfirmation och att även en rad frågor av materiell lagkaraktär i många stater falla under folkets bestämmanderätt.
Såsom nyss nämndes, ha även en rad mera direkta inskränkningar ägt rum i fråga om legislaturernas befogenhet. Dessa äro ofta av syn— nerligen drastisk natur och visa bättre än något annat, vilken styrka misstron mot representationen uppnått. En mycket vanlig inskränkning gäller det speciella lagstiftningsområdet. Stundom stadgas, att speciella lagar icke få antagas i de fall, då allmänna bestämmelser kunna an- vändas. I andra fall uppräknas en mängd ämnen, beträffande vilka speciell lagstiftning ej får förekomma; särskilt söker man på detta sätt hindra, att bolagen av legislaturen tillerkännas speciella för— måner. Dylika inskränkningar upptaga stundom flera sidor i stats— författningarna. Någon gång förbjudes ovillkorligen antagande av spe— ciella eller lokala lagar. Även andra förbud mot legislativ verksamhet i ena ellerandra riktningen förekomma rikligt. Det har emellertid, så— som Bryce1 framhåller, visat sig, att ”de amerikanska lagstiftarnas uppfinningsrika begåvning finner eller skapar många hål i det nåt, som folket i och med författningen har sökt att kasta över dem”. En annan inskränkning — den mest drastiska av alla —— gäller legislatu- rernas sammanträdestid. I början av 1800-talet var det regel, att legis- laturerna sammanträdde årligen. I de allra flesta stater har emellertid sedermera i författningarna införts bestämmelser, enligt vilka legisla- turerna ej få sammanträda oftare än vart annat år, såvida de icke av guvernören kallas till extra session. Endast i några få stater bibehål— las de årliga sessionerna. [I ett par fall — Alabama och Mississippi — sammanträder legislaturen endast vart fjärde år. Men härtill kom- mer, att man i en mängd stater begränsat den tid, under vilken legisla— turerna få vara samlade. Sålunda stadgas i ett tjugutal författningar ett maximum för sessionstiden av 40, 50 eller 60 dagar, i andra stater åter söker man begränsa sammanträdestiden genom att endast bevilja arvode för ett visst antal dagar.
1 The American Commonwealth, I, sid. 561.
Man har emellertid icke enbart sökt kringskära statslegislaturernas makt utan även sökt finna botemedel mot deras svagheter. Särskilt har man härvid gått fram på valreformernas väg. I början på 1900—talet började man i Vissa" stater genom lag reglera partiernas verksamhet, huvudsakligen genom att bestämma, att nominering av partikandidater skall ske direkt av de till partiet anslutna valmännen (direct primary elec— tions), ej genom partikonvent. Dylik lagstiftning har sedermera vun- nit insteg i ett stort antal av unionens stater. På olika sätt har man även sökt förekomma korruption såväl vid valen (bland annat genom att bestämma, att alla gåvor till partikassorna skola offentliggöras) som inom legislaturerna (genom lagstiftning mot lobbies etc.). I vad mån dylika profylaktiska medel visat sig verksamma, torde ännu ej med någon säkerhet kunna avgöras; vid den tid, vår framställning närmast gäller, nämligen slutet av 1800-talet, hade de ännu blott i ringa mån tillgripits.
Såsom vi förut antytt, kan legislaturernas förfall, misstron mot de- samma och strävan att inskränka deras makt sägas ha nått sin höjd- punkt under 1800-talets sista årtionden.1 Länk efter länk har knutits till den kedja, varmed man sökt binda statslegislaturerna, men alltjämt återstår ett "betydande område för deras maktutövning. Då kommer kännedomen om nya former av folkomröstningsinstitutet —— initiativ och fakultativt lagreferendum — till Amerika. Ett medel yppar sig, genom vil— ket legislaturerna inom hela sitt maktområde kunna ställas under di- rekt folklig kontroll. Fogandet av en ny länk till kedjan möjliggöres. Folkomröstningen i dess nya former sluter sig som ett nytt och be- tydelsefullt led till den rad av inskränkningar i legislaturens och utvidg- ningar av folkets maktbefogenheter, varmed man sökt skapa överens— stämmelse mellan lagstiftning och folkopinion. Ur denna synpunkt framstår införandet av folkomröstningen i dess mera allmänna gestalt- ning som en naturlig och logisk slutpunkt på 1800-talets författnings- utveckling i de amerikanska delstaterna.
Några huvuddrag i amerikanskt partiväsen.
Man har med en viss rätt framhållit, att de amerikanska partierna äro ”av författningen framkallade och för den nödvändiga”? Detta näm— ligen så till vida, som det i realiteten direkta folkvalet av president nöd— vändiggör unionella partibildningar. Och detta förhållande har visat sig vara av den vikt, att det tryckt sin prägel på hela det amerikanska parti- väsendet. Detta har haft till följd icke blott att hela det unionella parti-
1 Jfr även Hart, Growth of American theories of popular government, sid. 555 f. " F ah lbeck, Sveriges författning och den moderna parlamentarismen, sid. 162.
systemet uppbyggts främst med hänsyn till pmsidentvalet, utan det har även lett till, att de kommunala och de statliga valen blivit under- ordnade de unionella-, de partiorganisationer. som bildats för de senare, ha i stort sett behärskat även de förra.1 Presidentvalets övervägande betydelse har därjämte haft till följd bildandet av endast två stora par- tier; ty då partiernas verksamhet väsentligen går ut på väljandet av en enda person, orsakar den praktiska lämplighetens självklara krav upp— komsten av ett tvåpartisystem. Dessa karaktäristika för amerikanskt partiväsen: förefintligheten av vid såväl unionella som statliga och kom- munala val verksamma partier och tendensen till tvåpartisystem, kunna" alltså sägas i betydande grad vara en följd av författningens bestämmel- ser om presidentval och detta vals centrala betydelse. För att förstå dessa och andra typiska drag i amerikanskt partiliv äro emellertid några historiska antydningar nödvändiga.
Den fråga, kring vilken de amerikanska partierna ursprungligen grup- perade sig, gällde unionens och staternas inbördes maktställning. På denna grundval bildades i slutet av 1700-talet de första partierna: det ena, ännu fortlevande, var det demokratiska (från början kallat det re- publikanska), som höll på staternas självständighet gentemot unionen, det andra, federalistpartiet, hävdade unionens makt gentemot staterna. Federalistpartiet avlöstes sedermera omkring 1830 av ett nytt parti med liknande principer, kallat whigs, och sedermera, 1854, av det nuvarande republikanska partiet. Vid denna tid hade frågan om unionens och sta- ternas inbördes ställning koncentrerats i en brännpunkt, slaverifrågan. Det demokratiska partiet representerade främst den slavägande södern, för vilken staternas fria bestämmanderätt i slaverifrågan utgjorde ett mini- mikrav; det republikanska partiet stödde sig på den abolitionistiskt fär— gade norden, som krävde unionella ingripanden. Frågan löstes genom inbördeskriget 1861—65, som alltså till väsentlig del var en kamp mellan unionens två stora partier. Sedan kriget och den därpå följande rekon- struktionsperioden avslutats, upphörde frågan om unionens och stater- nas förhållande att vara en aktuell skiljelinje i amerikansk politik. De frågor, på vilka de stora demokratiska och republikanska partierna bil- dats, tillhörde historien, icke den praktiska politiken.
Vid denna tid hade emellertid de båda partiorganisationerna nått en oerhörd omfattning och styrka. Icke minst hade härtill bidragit det se- dan 1829 praktiserade spoils-systemet. Detta innebär, att det vid ett pre- sidentval segrande partiet avskedar huvudmassan av de av motpartiet
1 Härtill har visserligen även bidragit, att de federala frågorna i början av unionens historia voro av övervägande betydelse. Jfr Munro, The Government of the United states, National, State and Local, sid. 471.
tillsatta ämbetsmannen och besätter platserna med sina egna anhängare. Namnet härleder sig från den bekanta frasen ”the spoils belong to the victor”, bytet tillhör segraren, med vilken en medlem av det segrande demokratiska partiet nämnda år inaugurerade trafiken i fråga. Detta system, som snart utbredde sig även till staterna och kommunerna, har haft en oerhörd betydelse för partilivets utveckling. Genom den möjlig- het till utdelning av partibelöningar, det medförde, skapades förutsätt— ningen för partiernas utbildning till ofantliga, affärsmässigt uppbyggda organisationer, behärskande det politiska livet i union, stat och kom- mun?L Val av president, guvernör o. s. v. blevo icke längre blott av be- tydelse i och för sig utan även och framför allt såsom medel till infly- _ tande över ämbetenas tillsättning. Härav blev en följd, att de båda par- tiorganisationerna icke upphörde att existera, därför att de principer. för vilka de kämpat, förlorat sin aktualitet. De stora organisationerna fortsatte att arbeta, sammansvetsade av åtrån efter de på valens utgång beroende ämbetstillsättningarna.
De två dominerande amerikanska partierna äro alltså ej längre idé— eller intressepartier, utan rena valpartier, med ämbetena som insats i det politiska spelet. ”Intetdera partiet har”, skriver Bryce, ”några klara principer, några utpräglade grundsatser. Båda hava traditioner. Båda göra anspråk på att representera vissa tendenser. Båda hava visserligen vissa fältrop, organisationer, intressen, enrollerade till sin hjälp. Men dessa intressen äro i stort sett intressena av att få och behålla styrelsens ämbetstillsättningsrätt. Klara grundsatser och politiska principer, sär-' egenheter i politisk doktrin och politisk praktik, hava praktiskt taget försvunnit ..... Allt har förlorats utom ämbetena eller hoppet om dem.”2 Härav följer visserligen ej, att partierna sakna vissa dagspoli— ska programpunkter. Men dessa äro avpassade efter ögonblickets krav och de äro ej exponenter för en speciell politisk åskådning; de äro ej ett primärt uttryck för vad partiet vill utan för vad partiet hoppas skall utgöra den kraftigaste lockelsen för de i partiet icke engagerade väljarna. Med en lätt schematisering kan man säga, att de amerikanska partierna äro affärsorganisationer, tillhandahållande olika politiska åtgärder och sökande att så vitt möjligt tillfredsställa den väljande allmänhetens krav vid utbjudandet av sina varor. Möjligen kan det sägas, att republika- nerna äro en nyans mera konservativa, stöda sig något mer på storfi- nansen och storindustrien, än demokraterna; en viss tendens i denna riktning kan i varje fall utläsas ur partiernas ställning till de olika under de sista trettio åren mera aktuella spörsmålen. Sålunda ha repu- blikanerna varit mera protektionistiskt färgade; de ha i de under 1890-talet
1 Jfr R 0 ot, Experiments in Government and the essentials of the constitution, sid. 6 ff. '-' The American Commonwealth, II, sid. 21.
brännande penningfrågorna företrätt kreditorernas intressen och i ut— rikespolitiken representerat en mera utpräglad imperialism. Men att härur draga den slutsatsen, att partierna företräda olika samhällsklas- ser, på något sätt motsvara den vanliga europeiska uppdelningen i höger och vänster, vore fullständigt felaktigt. Snarare bero då de påpekade skiljaktigheterna på att republikanerna traditionellt ha sitt huvudsäte i nordens industriidkande, demokraterna i söderns åkerbrukande stater. Och betecknande år, att i nästan alla de frågor, där de båda partierna in- tagit klart skilda ståndpunkter, har en mer eller mindre påtaglig splitt- ring inom desamma varit för handen.
I själva verket äro båda de stora partierna., såsom av det förut sagda framgår, i grunden av utpräglat konservativt kynne, Detta nämligen så till vida, som de på sina program endast upptaga önskemål, vilka an- tagas vara omfattade av en allmän folkmening, av en majoritet bland väljarna. Det ligger dessa partiers verksamhet fjärran att söka genom agitatorisk verksamhet aktualisera och vinna majoritet för radikala reformkrav. Det är endast de verkligt mogna kraven, som av dessa par- tier upptagas. Till denna allmänna konservativa prägel bidrar visserli— gen också, att partiorganisationerna för fyllandet av sina valkassor ofta varit i behov av storfinansiärernas understöd och därför varit bero- ende av dessa. Man har länge väntat, att de starka sociala och ekono- miska motsättningar, som under de sista årtiondena fått allt större be- tydelse, skulle orsaka en gruppering av de gamla partierna på ny bas ' eller uppkomsten av nya stora partier. En ny klyvning, ungefär i höger— vänster efter europeiskt mönster, har stundom varit väntad. Ansatser till åvägabringandet av en dylik ha heller icke saknats, men ännu har något genombrott icke kommit till stånd. Inom båda partierna kan man skilja på konservativa och radikala och det finns intet tvivel om, att i allmän politisk uppfattning många ”vänsterrepublikaner” stå närmare radikala demokrater än konservativa medlemmar av sitt eget parti och tvärtom; men organisationerna ha visat sig vara av tillräcklig styrka för att i regel hålla de heterogena elementen samman.
Om det är svårt att uppvisa några verkliga skiljelinjer mellan de båda stora partierna på den unionella politikens område, är det omöjligt, då det gäller den statliga politiken. Ty denna står helt i skuggan av den unionella. Partiorganisationerna inom staterna utgöra endast delar av det unionella valmaskineriet, de statliga valen framstå för de unionella partierna som en ren binäring, de statliga ämbetena som en biprodukt av det främst på unionen inriktade valarbetet. Partierna uppträda Vis- serligen för varje stat med särskilda program, men dessa beröra hu- vudsakligen de unionella frågorna, blott i mindre grad de delstatliga. De redan inom unionen tämligen intetsägande partietiketterna hava inom
staterna praktiskt taget förlorat all reell innebörd. Förutsättningen här- för är tydligen, att de lokala valen så gott som undantagslöst följa de unionella. Om man t. ex. vid ett presidentval röstar på den demokratiska kandidaten Wilson, röstar man även för demokratiska kandidater till statslegislaturen, för demokratisk borgmästare i sin hemstad o. s. v. Denna partilojalitet, delvis beroende på att statliga val hållas samtidigt med unionella, delvis på de unionella frågornas traditionella preponde- rans, förklarar, att valen till Amerikas fyrtioåtta statslegislaturer år 1916 icke gingo ut från vederbörande staters intressen och behov utan från den unionella frågan: för eller mot Wilson.1
' Inom staterna representera de republikanska och demokratiska par- tierna alltså i regel icke några som helst motsättningar i fråga om den politik, som i vederbörande stat skall föras. Och även där de i vissa stater göra detta, blir det av ringa betydelse så till vida, som valens utslag icke blir beroende härpå utan på andra, unionella faktorer. De statliga valen bli, i korthet uttryckt, såsom regel icke utslagsgivande för den statliga politiken; de utgöra blott en avspegling av folkets unions— politiska ställningstagande.
I den mån de stora unionella partierna uppträda med programpunkter för den statliga politiken äro dessa inom varje stat uppgjorda med hän- syn till vad som inom denna anses valpolitiskt lämpligt. Någon som helst uniformitet i partiernas statliga program förefinnes icke. Samma parti kan uppträda såsom förespråkare för en Viss reform inom en stat, såsom dess motståndare i en annan. Man söker framför allt att anpassa sig efter valmanskårens opinion inom det område, som vederbörande program gäller. Men då de statliga valen följa de unionella, bli de statliga programmen i allmänhet av mycket liten praktisk betydelse. Inom unionspolitiken förefinnes ett starkt incitament för partierna att uppfylla de givna vallöftena i risken att annars förlora nästa val. Inom staterna är detta riskmoment oerhört försvagat, och det är därför van— ligt, att de i de statliga programmen givna utfästelserna sedermera fullständigt ignoreras.
Ett med de statliga valens underordnade betydelse sammanhängande, för amerikanskt partiväsen mycket karaktäristiskt förhållande är, såsom
1 Följande framställning av de stora amerikanska partierna i deras statliga verk- samhet återfinnes hos Bryce, The American Commonwealth, I, sid. 575, och är utomordentligt belysande: ”The natural source of a party is a common belief, & common aim and purpose... A state party ought therefore to be formed out of persons, Who desire the state to do something, or not to do it; to pass such and such a law, to grant money to such and such an object. It is, however, formed With reference to no such aim or purpose, but to matters which the state cannot influence... It is an artificial aggregation of persons linked together for purposes uneonnected with the work they have to do.”
förut nämnts, att de stora partiernas statliga valorganisationer stundom behärskas av en inom staten bildad politisk organisation med vissa spe— ciella intressen eller än oftare av stora finansiella sammanslutningar av en eller annan art, som för sina intressen i statslegislaturen finna det för- månligt att sätta sig i besittning av ett partis ”maskin” inom staten. Man kan i dessa fall tala om ett slags mer eller mindre utpräglat entrepre- nadsystem: partiet utlämnar den statliga valorganisationen åt en viss politisk eller finansiell sammanslutning mot att verksamhetens resultat för unionens del kommer partiet till godo.1 På detta sätt tjänstgöra partierna särskilt såsom förmedlare av bolagens och storfinansiärernas inflytande i statslegislaturerna.
Förhållandet, att de lokala frågorna vid valen helt stå i skuggan för de unionella, har haft till följd, att i många av unionens stater i reali- teten förekommer enpartisystem. Så är den ”solida södern”, för att be- gagna ett vanligt amerikanskt uttryck, traditionellt demokratisk; de tretton staterna från Maryland i nordöst till Texas i sydväst välja i regel genomgående med detta parti. I vissa av dessa stater, såsom Lousiana, Alabama och Mississippi, förekommer knappast någon val— strid, då republikanerna alltid äro i försvinnande minoritet.2 Å andra sidan äro republikanerna nästan obestridda herrar i åtskilliga av de nordliga staterna, såsom i Michigan, Minnesota, Oregon och några av de nyengelska staterna. Den huvudsakliga valstriden försiggår i ett dussintal stora och obestämda stater (de s. k. pivotstaterna) såsom New York, Ohio, Indiana, Illinois och Missouri.
Det är med hänsyn till de skildrade partiernas karaktär icke svårt att förstå, att nya partibildningar ofta uppstå, ehuru de aldrig lyckats bryta de härskande organisationernas avgjorda övervälde. Dessa kon- kurrerande minoritetspartier ha i regel varit av helt annan typ än de republikanska och demokratiska. De ha nämligen utgjort försök att på den självständiga partibildningens väg få vissa reformkrav genom- förda, som man ej kunnat få tillgodosedda genom de befintliga partior- ganisationerna. Dessa minoritetspartier ha alltså varit verkliga idé- eller intressepartier, uppkomna för att söka genomdriva vissa bestämda önskemål.
Det första av dessa partier uppträdde under 1870— och 1880-talen un-
1 Jfr Ostrogorski, Democracy and the party system in the United States, sid. 242 f.; Weyl, The new democracy, sid. 105 ff.; Reinsch, American legislatures and legislative methods, sid. 243 f.; W 0 o db 11 r n, Political parties and party problems in the United States, sid. 246 f. 2 I viss mån utgör 1920 års presidentval ett undantag från denna regel rörande sydsta- ternas politiska ställning. Den oerhört starka republikanska tendensen vid detta val! gjorde, att republikanerna i alla sydstaterna kommo upp till relativt höga röstetal och t. o. m. erövrade de gamla demokratiska staterna Maryland. Tennessee och Oklahoma.
der namnet "greenbacksm. Det bestod huvudsakligen av småbrukare i de nordvästra staterna och krävde vissa ändringar i penningpolitiken, som ansågos vara för de fattigare jordbrukareklasserna förmånliga. Någon större betydelse lyckades partiet aldrig uppnå. Ungefär sam- tidigt uppstod det ännu fortlevande prohibitionspartiet, med rusdrycks- förbud som huvudpunkt på programmet. På 1890-talet bildades två socialistiskt färgade arbetarepartier, ”socialist party” och ”socialist labor party”, med socialpolitisk lagstiftning och socialisering av viss egendom på sina program. Även dessa partier finnas ännu kvar, men ha liksom prohibitionisterna aldrig lyckats komma upp till så höga röste- tal, att de i någon stat hemfört segern. Mera betydande var det egent- ligen endast under 1890-talet uppträdande ”People's party”, vanligen kallat populistpartiet, till väsentlig del bildat av dissentierande demo— krater, med krav på viss för nordvästerns farmare förmånlig reglering av penningväsendet, trustkontroll och andra radikala lagstiftningsåt—- gärder; detta parti var i viss mån arvtagare till ”greenbacks”. Popu- listerna vunno vid valet 1892 icke obetydliga framgångar, de erhöllo näm— ligen majoritet i fyra stater. År 1912 bildades det hitintills ojämförligt märkligaste minoritetspartiet, ”the progressive party”, genom en under Roosevelts ledning åstadkommen splittring av republikanerna. Dess program påminner i mycket om populisternas; särskilt krävdes social- politisk lagstiftning, demokratiskt—politiska reformer och skärpt kon- troll över trusterna. Progressisterna, som vid valet 1912 segrade i sex stater och vunno över fyra av bortåt femton millioner avgivna röster, återgingo under världskriget till det republikanska partiet. De båda sist— nämnda partierna, populister och progressister, beteckna de viktigaste försöken att åstadkomma sammanslutning på en politiskt, socialt och ekonomiskt radikal grundval i avsikt att sönderbryta de gamla parti- bildningarna och i deras ställe sätta en gruppering efter nya linjer. De äro varsel om den nya partiuppdelning, som man mångenstädes väntar skall komma.
De här uppräknade viktigare minoritetspartierna jämte andra, som i annat sammanhang skola omnämnas, ha i regel varit av utpräglat radi- kal karaktär. Huvuddraget i deras program har i allmänhet varit kra- vet på vissa främst socialpolitiska och ekonomiska reformer. Men där- jämte ha de skarpt skiljt sig från de härskande partiorganisationerna därigenom att de långt mera tagit sikte på kommunal och statlig po- litik. Visserligen ha de deltagit även i de unionella valen, men de ha icke, i motsats mot demokrater och republikaner, alldeles övervägande in- riktat sig på dessa. De reformer, de krävt, ha i stor utsträckning varit
* På grund av deras krav på utgivning av större massor pappersmynt (greenbacks).
beroende på avgöranden, som icke falla inom unionens verksamhetssfär; staterna ha kunnat tjänstgöra som medel för förverkligandet av deras strävanden och deltagandet i de statliga valen har därför för dessa partier haft en vida mer självständig betydelse.
I regel ha emellertid reformvännerna på olika områden ej sökt vinna sina mål genom upprättande av nya partiorganisationer. Detta har på grund av de gamla partiorganisationernas oerhörda styrka visat sig vara ett alltför hopplöst företag. I stället går reformisternas strävan ut på att få sina önskemål upptagna i endera av eller båda de stora par- ticrnas program. I regel bildas en organisation, vars mål icke är att uppträda vid valen utan att före och efter dessa öva påtryckning på de i valet deltagande partierna och deras kandidater. Denna i viss män för Amerika egendomliga form av politisk verksamhet är särskilt bety— delsefull i de statliga enheterna. De i de olika staterna förefintliga ar- betaresammanslutningarna (state federations of labor) samt bondeföre- ningarna (state granges) ha härvid spelat en särskilt framträdande roll såsom partiernas pådrivare i socialt och ekonomiskt radikal riktning. Någon gång händer det att en dylik organisation vinner sådan styrka, att den fullständigt behärskar något av de stora partierna inom en stat. Ett belysande exempel härpå ha vi i en inom nordvästerns stater utbredd organisation, kallad ”Non partisan league”, huvudsakligen bestående av bönder och med ett radikalt, i viss mån socialistiskt program. Denna organisation har arbetat för att vinna majoritet för sina önskemål inom de båda stora partierna och vunnit sådan framgång, att den i vissa stater helt dominerat endera av dessa. Så har ”non partisan league” behärskat det demokratiska partiet i Montana, det republikanska i North Dakota 0. s. v. Intet kan vara mera typiskt för amerikanskt partiväsen än denna företeelse: att en organisation med bestämt politiskt program ömsevis begagnar sig av det republikanska, ömsevis av det demokratiska partiets hjälp för att nå sina syften. Hår föreligger en verklig klyvning mellan statlig och unionell politik; i den unionella upprätthålles den gamla par- tibildningen, i den statliga har den i realiteten ersatts av en annan upp- delning. Partierna framstå här för den statliga politikens del som rena former, i vilka växlande innehåll kunna ingjutas. Paradoxen fulländas av namnet, ”non partisan league”, på en organisation, som enligt vårt språkbruk är ett verkligt parti, en sammanslutning för bestämda poli- tiska syften, långt mer än de demokratiska och republikanska ”par— tierna” i deras statliga verksamhet.1
* Jfr Ladd, The farmers of the country, särskilt sid. 8. Här försvarar den av ”non—partisan league” såsom republikan för staten North Dakota valde förbundsse— natorn Ladd ”ligans” verksamhet mot vissa angrepp från republikanskt håll just med att framhålla dess ”opartiska” karaktär; den har aldrig uppträtt som självständigt parti.
De synpunkter, som här framhållits i fråga om det amerikanska parti- väsendet, torde vara tillräckliga för att belysa dess betydelse såsom för— utsättning för den moderna folkomröstningsrörelsen. Denna betydelse har dels varit indirekt, dels direkt. Indirekt så till vida, som den ameri- kanska partibildningens egendomliga karaktär utgjort en förutsättning för det ”statslegislaturernas förfall”, varom i det föregående talats, och som i sin tur mer än något annat förhållande bidragit till folkomröst— ningsrörelsens uppkomst och växt. Direkt dels så till vida, som refe— renduminstitutet — och då särskilt initiativet — under rådande parti— förhållanden framstår som ett nära till hands liggande medel att utan partiorganisationernas bistånd nå vissa syften, med' andra ord, som en ersättning för de felande intressepartierna; dels ock så, att möjligheten av en isolering av olika politiska spörsmål vid det i de amerikanska staterna härskande en— eller tvåpartisystemet överhuvud måste vara sär— skilt önskvärd. Dessa synpunkter skola i det följande närmare utvecklas.
Den ekonomiskt-sociala utvecklingen och statslivet.
För förstående av de förutsättningar, ur vilka den moderna folkomröst- ningsrörelsen i de amerikanska staterna vuxit fram, är det nödvändigt att med några ord angiva vissa huvuddrag i den ekonomiskt-sociala ut— vecklingen under 1800-talet samt deras inverkan på statslivet. Först därigenom kunna vi erhålla en uppfattning om de essentiella momenten i det politiska problemläget.
”Ju mindre statsingripande, desto bättre”, var den ledande doktrinen i tidigare amerikansk politik. Statsmakten skulle icke ingripa regle— rande i den sociala striden, skulle icke tjänstgöra som skiljedomare mellan de ekonomiska intressena. Statens mål var framför allt att upp- rätthålla äganderättens och avtalsfrihetens absoluta okränkbarhet, vil- ken ansågs vara den av naturen givna lagen för mänsklig sammanlev- nad. I överensstämmelse härmed uppbyggdes unions- och statsförfatt— ningarna. ”Förbundsförfattningen var, skriver en amerikansk förfat- tarel, ”väsentligen ett ekonomiskt dokument, grundat på uppfattningen, att de fundamentala privata äganderättigheterna äro äldre än statsmak- ten och moraliskt stå utom räckhåll för folkmajoriteten.” Samma upp— fattning går igen i statsförfattningarna. Statsmaktens mål var huvud- sakligen negativt: att upprätthålla de principer, som vore grundvalen för individernas och klassernas fria tävlan. Statsingripande borde ske i så ringa omfattning som möjligt, laissez-fairesystemet var upphöjt till le— dande politisk princip.
1 B ea r (1, Au economic interpretation of the constitution of the united states. sid. 324,
Denna individualistiska uppfattning av statsmaktens funktion stod i fullständig överensstämmelse med de förhållanden, som rådde vid den nordamerikanska unionens uppkomst. ”Förenta staterna började sin bana som en oberoende nation, innan ångmaskinen och tekniken revo- lutionerat den västliga civilisationen. När oavhängighetsförklaringen ut— sändes, förtjänade majoriteten av Förenta staternas befolkning sitt le— vebröd genom jordbruk eller i de få strödda industrierna, i vilka de enklaste verktyg användes. Det fanns inga stora fabriker, fyllda med komplicerat maskineri, inga järnvägar, inga stora städer med deras tallösa tusenden av arbetare, beroende för sitt uppehälle av kvarnar och gruvor. Det fanns inga väldiga anhopningar av kapital, nedlagt i ofant- liga företag, och följaktligen intet behov av statsingripande och statlig reglering.”1 Och framför allt var den fria konkurrensen — utan be— gränsningar av äganderätten och avtalsfriheten — nödvändig för en nation, som gick ut att erövra en ny världsdel. För nybyggarna, som förde unionens gräns allt längre mot väster, var individualismen den enda naturliga statsåskådningen. Teorien om en svag styrelse och en stark individ, om oförytterliga rättigheter och frihet från statsingri— pande, var den naturligt givna bakgrunden för pioniärernas demokrati. ”I dessa dagar kunde en stark stat icke ha vetenskapligt dirigerat kon— tinentens exploatering. . .. Den okända kontinenten kunde ej hava ku— vats, ty inga lagstiftare kunde ha förutsett den utveckling, som mil— lioner av okontrollerade pioniärer skulle framtvinga. För att nybyg- garen skulle kunna gå ut i skogarna utan bundna händer, begärde han en stat, för svag att ingripa men stark nog att beskydda äganderätten. Om genom hoppet av varaktig vinning män skulle lockas att erövra vildmarken, var det mest absoluta skydd för äganderätten nödvändigt.”.2
Men även sedan industrialism och kapitalism vunnit starkt insteg i Amerika, förblev ”laissez-faire” den ledande politiska doktrinen. Långt senare än i Europa ledde här den i stort sett likartade ekonomiska ut- vecklingen till kravet på statsingripande och socialpolitiska åtgärder. Orsaken är uppenbar. Den sociala nöd och det därav följande sociala missnöje, som utgöra den huvudsakliga grunden till krav på statlig reglering av ekonomiska och sociala förhållanden, förefanns icke, eller blott i ringa grad i Amerika. Välståndet var allmänt även bland de lönearbetande klasserna; landets rikedom räckte till för alla. Ty hela den vidsträckta kontinenten var ännu ej tagen i anspråk, Västerns fria och ouppodlade jord stod öppen för dem, som i östern icke kunde finna tillräckliga utkomstmöjligheter. Det sociala problemet löstes i viss mån av sig självt: genom utvandring till nya områden. Utrymmet var
1 Beard, American government and politics, sid. 722. ? Weyl, The new democracy, sid. 53.
tillräckligt för alla och man behövde därför ej strida om platsen. Stats— ingripande var obehövligt och staten fortfor att inta den indifferente åskådarens ställning.1
De här antydda förhållandena utgöra grundvalen för den politiska utveckling, vars huvuddrag vi i det föregående skildrat. Det allmänna välståndet, de obegränsade utkomstmöjligheterna, det härav följande ringa behovet av statsingripande och genomsnittsmedborgarens ringa politiska intresse bilda bakgrunden för särdragen i amerikansk unio- nell och statlig politik. Härigenom förklaras uppbyggandet och bibe— hållandet av ett partisystem, som ej avspeglar skiftande sociala och eko— nomiska intressen, som tar sikte endast på unionell, ej på statlig politik och som i huvudsak innebär en affärsmässig organisering av den poli- tiska ämbetsjakten. Härigenom förklaras också legislaturernas för— fall och att man vid arbetet mot detta så uteslutande inriktat sig på ne- gativa åtgärder, på kringskärande av den legislativa makten. Partierna och legislaturerna, dessa medier för folkets politiska handlande, ha kunnat utveckla sig på det sätt som skett, därför att folket ej haft nå— got behov av statsingripande, av statligt handlande, och därför låtit medlen till detta behovs tillfredsställande förvanskas, låtit verktygen för realiserandet av sin vilja rosta. Härigenom har det också bli- vit möjligt för de stora finansiella sammanslutningarna att i många fall vinna ett övervägande inflytande inom partiorganisationer och le— gislaturer.
Det faktum, som framför allt ändrat dessa förhållanden, är, att den amerikanska nationens expansion över kontinenten fullbordats. Om- kring 1880 finnas knappast längre några ouppodlade gränsmarker.2 Den fria jorden är slut. Därmed är det avlopp för det sociala miss- nöjet, den regulator av den sociala intressekampen, som denna utgjort, eliminerad och nödvändigheten av statligt ingripande, av rättslig juste-
1 Beträffande särskilt lönearbetarnas ställning och möjligheterna att utvandra till de ouppodlade gränstrakterna, se Sombart, Warum gibt es in den Vereinigten Staaten keinen Socialismus? sid. 136 ff. Å sid. 136 säges bl. a.: ”Der grossen Masse unzufrie— dener Lohnarbeiter aber winkte noch ein anderes Ziel, das hunderttausendc und millionen tatsächlich im Lauf des verflossenen Jahrhundert erstrebt und erreicht haben und das ihnen Befreiung vom Drucke des Kapitalismus und zwar Befreiung im vollsten Sinne des Wortes brachte: die freie Heimståtte im unbesiedelten VVesten. Ich glaube in der Tat in diesem Umstande, dass praktisch beliebig viele Menschen mit gesunden Gliedern ohne oder fast ohne jedes Vermögen durch die Ansiedelung auf Freiland sich zu unab- hängigen Bauern machen konnten, liegt vorallem die Erklärung fiir die eigenartigc friedsame Stimmung des amerikanischen Arbeiters.” Jfr Hadley, Undercurrents in American politics, sid. 76: ”Where every man of energy and enterprise expected to become a property owner, the community was not inclined to favour legislation that restricted the rights of property.” 2 Jfr Turner, The frontier in American history, sid. 1.
ring inträder. Förutsättningarna för laissez—fairc—systemet ha försvun- nit och krav på en starkare statsmakt, på statsingripande på olika om- råden. bliva allt starkare. En framstående amerikansk historiker skild- rar på följande sätt betydelsen av den fria jordens försvinnande; vi återge hans uttalande här, ehuru det i viss mån föregriper den följande framställningen: ”Två ideal voro de grumlläggande i traditionell ameri— kansk uppfattning, ideal som utvecklade sig under pioniärtiden. Det ena var individuell frihet att obetingat tävla om kontinentens resurser — nybyggaridealet. För nybyggaren var statsmakten ett ont. Det andra var demokratiens ideal —— ”styrelse av folket, genom folket och för folket,. Dessa ideal voro de ledande samtidigt med att Förenta Sta— ternas fria offentliga område och naturtillgångar kommo under privat äganderätt. Men den amerikanska demokratien var grundad på ett överflöd av fri jord; detta var själva villkoret för dess växt och för uppkomsten av dess karaktäristiska huvuddrag. Sålunda har tiden upp— dagat, att nybyggardemokratiens två ideal innehöllo element av inbör— des oförenlighet och inom sig buro frön till sin upplösning. Nutiden är i färd med att anpassa dessa gamla ideal efter nya förhållanden och vänder sig i växande grad till statsmakten för att bevara den traditio- nella demokratien. Det är ej överraskande, att socialismen visar bety— dande vinster vid valen; att partier formas på nya linjer; att kravet på direkta val av partikandidater, på folkval av förbundssenatorer, på ini- tiativ, referendum och revokation sprider sig, och att de områden, som en gång voro centrum för nybyggardemokratien, visa dessa tendenser tydligare än andra. De äro försök att finna ersättning för demokra- tiens forna skydd, den försvinnande fria jorden. De äro konsekvensen av gränsmarkernas försvinnande.”1
Vid den tid, då de fria produktionsmedlen voro uttömda, hade ka— pitalismen, under hägn av den obegränsade konkurrensfriheten, nått en oerhörd utveckling och styrka. Finansiella sammanslutningar hade uppstått, som under laissez—faire-systemets skydd i själva verket utövade ett tryckande tvång på näringslivet. Genom bildandet av truster koncentrerades den finansiella makten på olika områden på några få hän- der och ett godtyckligt bestämmande av priser och löner möjliggjordes. Den otyglade individualismen hade lett till sin naturliga konsekvens: upp- byggandet av en finansiell oligarki. Det gammalliberala frihetsidealet fanns kvar, men det blev i realiteten alltmera kringskuret av ett tryc—
1 Turner, The frontier in American history, sid. 320 f. jfr sid. 307. Samma fram— ställning återfinnes i uppsatsen: Social forees in American history. The American historical review, vol. XVI, sid. 223 f. Jfr även Cleveland and S ch a fe r, Demo- cracy in reconstruction, sid. 21 f.
kande ekonomiskt fåtalsvälde. I och med den fria jordens försvinnande framträda detta kapitalistväldes skadliga verkningar för de beroende folkklasserna i hela sin styrka, och en reaktion mot detsamma sätter in.
Dessa förhållanden utgöra förutsättningarna för de nya tendenser, som under de sista årtiondena framträtt i amerikansk politik och som innebära en påtaglig reaktion mot laissez-faire-systemet. Kraven på en statlig reglering av näringslivet forma sig främst till en kamp emot de stora finansiella sammanslutningarna, trusterna. På vissa håll har man inriktat sig på att söka helt omöjliggöra sammanslutningar av denna art, velat åvägabringa trustväsendets förintande. På andra håll har man framför allt velat genom offentlig kontroll beskära eller undanröja trust— bildningens skadliga verkningar. Kampen mot trusterna har till vä- sentlig del utkämpats på den unionella politikens område. Inom delsta— ternas verksamhetsområde åter har den andra stora gruppen av krav på statligt ingripande fallit: de socialpolitiska reformkraven. Dessa ha främst gått ut på att genom socialreformatorisk lagstiftning höja den lönearbetande klassens ställning. Statlig reglering av vissa industrier, bestämmelser om arbetstidens längd, olycksfalls- och ålderdomsförsäk— 'ring höra till de spörsmål, som på grund av de nya förhållandena un- der de sista decennierna blivit alltmer brännande i delstatspolitiken.1
Dessa tendenser representera radikalismen i modern amerikansk po— litik. Såsom vi i det föregående framhållit ha de utgjort hörnstenarna i minoritetspartiernas, särskilt populisternas och progressisternas pro- gram. De ha framför allt uppburits av de båda folkklasser, som mest lida av den kapitalistiska fåtalsregimen på näringslivets område: bön- der oeh arbetare. Särskilt i strävan att åstadkomma effektiv kontroll över trustväsendet ha dessa båda klasser i stor utsträckning arbetat sida vid sida. Man har, som vi förut nämnt, väntat, att resultatet av dessa nya politiska strömningar skulle bli en ny partiuppdelning, att som en följd av den ekonomiskt-sociala intressekampen de gamla valpartierna
1 Följande uttalande i Cleveland and Schäfer, Democracy in reconstruction, sid. 12 f. är belysande för arbetarefrågans nya ställning i Amerika: ”The great fact is that so long as cheap lands lasted American laborers were insured against low wages, against unemployment, and they had the equivalent of the old age—pension in the opportunity Which was generally taken, to secure land before the years of productive labor were over. Moreover, the children of the industrial laborers furnished constant accessions to the class of independent landholding citizens. Employers of factory labor recognized that, roughly, the wages they must pay corresponded to the productivity of labor as applied to the land. In consequence, manufacturers had the problem of main— taining profits at such a level as would permit them to pay ,American” wages as against the wages paid ”pauper labor” in Europe. Of course, when the supply of cheap land was gone, the natural regulator of wages was gone also, and then society, as op- posed to the manufacturers, had the problem of securing the welfare of labor by social and legal means.”
skulle ersättas av verkliga klass- och intressepartier. Spådomarna i denna riktning överflödade särskilt under 1900-talets första decennium. Så t. ex. skriver en tysk iakttagaro av det amerikanska partiväsendet om— kring 1910: ”Först och främst är att märka, att vi nu hava kommit till en punkt, då, på grund av den absurda partisammansättningen och den därav följande oenigheten inom båda de stora partierna, en omgrup- pering av de ekonomiskt politiska krafterna måste följa. I stället för två konservativa kapitalistiska partier, skola vi sannolikt se ett parti bilda sig, som avgjort träder in för de bestående kapitalistiska institu— tionerna, för författningen och den lagstiftande makten såsom beskyd- dare av privategendomen, liksom hos oss har skett. Det andra, ehuru icke socialistiskt, kommer att ha en radikal karaktär och kommer att understödjas av småborgarna i städerna, farmarna och arbetarna.”1 En dylik omgruppering har emellertid ännu icke skett, delvis på grund av de gamla partiorganisationernas oerhörda styrka, delvis väl på grund av att under världskriget de ekonomiskt-sociala reformfrågorna till viss grad skjutits åt sidan.
Det från vår synpunkt betydelsefulla är emellertid framför allt ett annat moment i den radikala reformrörelse, som här berörts. Denna har väsentligen gått ut på vissa ekonomiska och sociala reformer. För att genomföra dessa har det behöfts en stark och aktiv statsvilja, som klart avspeglar folkopinionen. Det amerikanska folket, för vilket sta- ten så länge varit blott den ram, inom vilken individernas tävlan fritt fått fortgå, har vänt sig till staten för att hos denna finna skydd för de svagare folkklasserna, för att nå en reglering av den sociala intresse- kampen. Statsmakten, länge bortglömd och förbisedd, har blivit åbe- ropad som hjälpare och skiljedomare. Men det har då blivit uppenbart, att denna icke längre varit ett smidigt instrument för folkets vilja, att maktens innehavare, partier och legislaturer, icke motsva- rat de nya folkkraven. Därmed uppstår nödvändigheten att återställa fullständig kontakt mellan statsmakt och folkopinion. Den ekono- mistt—sociala reformrörelsen blir även direkt politiskt betonad: det gäl- ler att omorganisera de gamla eller ock skapa nya kanaler för folk— viljans realisation. I det ovan återgivna citatet av Turner ha vi redan sett denna tankegång utvecklad. I enlighet med densamma framstå de moderna demokratiska rörelserna i Amerika, främst folkomröstnings— rörelsen, som ett led i reaktionen mot laissez-faire-systemet, såsom ett medel att för ekonomiskt-sociala ändamål återvinna fullständig folklig kontroll över statsmakten.
* Stangeland, Die Entwicklung der politischen Parteien in den Vereinigten Staa- ten. sid. 298.
Den moderna folkomröstningsrörelsens viktigaste förutsättningar i amerikanskt statsliv äro härmed, om också i största korthet, angivna. Av framställningen av statsförfattningarnas omdaning under 1800—talet framgår, att på grund av legislaturernas brister — inkompetens och kor— ruption —— en allmän misstro mot desamma uppstått, som tagit sig ut— tryck i upprepade inskränkningar av deras i begynnelsen utomordentligt vidsträckta befogenheter. De huvuddrag i det amerikanska partiväsendot. som här framhållits, visa, att detta varit en förutsättning för ”legislatu- rernas förfall”; genom sin koncentration kring de unionella spörsmålen och de unionella valen har det därjämte skapat ett behov av särskilda möj- ligheter för folket att uttrycka sin vilja i fråga om den delstatliga po— litiken. Slutligen har genom en överblick över den ekonomiskt—sociala utvecklingens inflytande på statslivet de viktigaste orsakerna till de förut skildrade bristerna hos statslegislaturer och partier klargjorts och anled— ningarna till de sista årtiondenas nya strömningar i amerikansk poli— tik angivits. Det har härav framgått, att folkomröstningsrörelsen till väsentlig del utgjort ett led i de radikala reformrörelser, som känne— teckna Förenta Staternas senare historia och som ytterst gälla ekono— miska och sociala reformer men vilka som en förutsättning för dessa reformers genomförande även krävt en konstitutionell omgestaltning i demokratisk riktning.
Det är uppenbart, att de linjer, på vilka folkomröstningsrörelsens förutsättningar i amerikanskt statsliv här tecknats, i grunden samman- löpa i en punkt: bristande överensstämmelse mellan folkrepresentation och folkopinion. Genom legislaturernas inkompetens och korruption samt partiväsendets ensidighet har denna bristande överensstämmelse uppstått-, genom de sista årtiondenas krav på positiva statsåtgärder har den vun- nit ökad aktualitet och betydelse. Den moderna folkomröstningsrörel- sen framstår alltså, i korthet uttryckt, från de här angivna utgångs- punkterna som ett försök att skapa större kongruens mellan folkets vilja och statens handlande. Huru detta motiv för reformrörelsen när— mare utformats och de olika linjer, som därav i anknytning till de re- laterade huvuddragen i amerikanskt statsliv följts, skall i den följande redogörelsen för folkomröstningsdiskussionen mera detaljerat angivas.
Kap. IV.
DEN MODERNA FOLKOMRÖSTNINGSRÖRELSEN I DELSTATERNA.
Reformrörelsens uppkomst och utveckling.
Omkring 1890 utkommo i Amerika en rad arbeten och framställningar rörande det schweiziska statsskicket. Bland de mera vetenskapliga kunna nämnas Adams and Cunningham, The Swiss confederation, 1889,1 Moses. The government of Switzerland, s. å., och Winchester, The Swiss repu— blic, 1891. I skrifter av mindre vetenskaplig karaktär, som emellertid på grund av sin populära form kunde nå en större spridning, skildrade Sullivan2 och Crea3 Schweiz” politiska liv med särskild hänsyn till det schweiziska folkomröstningsinstitutet och dess användning. I synnerhet det förra av dessa arbeten har nått en oerhörd spridning och fått utom— ordentlig betydelse. Där skildras på ett lättfattligt och agitatoriskt sätt det schweiziska statsskicket och särskilt referenduminstitutet i de mest förledande färger och institutets infö1 ande i Amerika föreslås såsom ett botemedel mot rep1esentativsystemets b11ste1
Den rent litterära påverkan från Schweiz, som genom dessa och andra arbeten uppstod, blev av stor betydelse. De hittills okända eller blott av vetenskapsmän kända termerna referendum och initiativ vunno hastigt burskap, och man fann, att vissa former av folkomröstningsinstitutet länge begagnats i Amerika. Det framför allt viktiga var emellertid, att man nu fick reda på former av folkomröstning, som i Amerika förut varit praktiskt taget okända, nämligen det fakultativa lagreferendum och folkinitiativet. Förut hade i Amerika endast det obligatoriska och i en- staka fall det frivilliga referendum använts; den fakultativa formen, vari-
1, Med denna bok började, skriver 0 h e r h 0 1 t 7. e r (Referendum in America, sid. V), referendumdiskussionen i Amerika.
2 Direct legislation by the citizenship through the initiative and referendum, 1892. ” Direct legislation by the people, 1892.
genom visst antal röstberättigade erhålla befogenhet att begära omröst- ning rörande av representationen antagna lagar, var helt okänd. Det— samma var i realiteten förhållandet med initiativet, rätten för viss del av folket att framlägga visst författnings- eller lagförslag och få detta un— derkastat folkomröstning. Detta hade, såsom framhållits, endast funnits i en amerikansk författning under en kort tid, nämligen i Georgia under slutet av 1700—talet, och hade för länge sedan sjunkit i glömska.
Då diskussionen rörande frågan om legislaturernas förfall och om olika botemedel häremot just vid denna tid stod på sin höjdpunkt, var det helt naturligt, att de amerikanska reformvännerna med iver togo del av denna förut okända metod för direkt folklig kontroll. Genom det fakul- tativa referendum bjöds ett medel för folket att bringa varje av legisla— turen antagen lag under sitt avgörande, genom initiativet en möjlighet att oberoende av legislaturen genomdriva sin vilja. Jämförda med dessa institut framstodo övriga projekt för reform av och kontroll över legis— laturerna såsom palliativ av relativt sekundär betydelse. Initiativ och referendum tillgrepos av reformvännerna av skilda läger ”med samma fe— beraktigt hoppfulla förväntan, varmed en sjukling välkomnar en ny ut- ländsk medicin”.”L ”Upptäckten” av det schweiziska folkomröstningsin— stitutet ledde omedelbart till en livlig pressdiskussion och uppkomsten av en stark rörelse för dess införande i olika nordamerikanska stater.
Under det att författningsreferendum och det obligatoriska lagreferen- dum i Amerika ha framvuxit ur inhemska förutsättningar —— om man undantar den utländska påverkan, som kan sägas ha legat i de första invandrarnas från hemlandet medförda politiska åskådning —— har alltså den moderna referendumrörelsen så till vida varit av utländskt ursprung, som de av densamma propagerade folkomröstningsformerna varit kal- kerade på schweiziskt mönster. Impulsen till det fakultativa referen- dums och initiativets införande i amerikanska stater har otvetydigt kom- mit från Schweiz. Men dessa instituts omplantering i amerikansk jord— mån har icke berott på någon osjälvständig och doktrinär imitation av det schweiziska exemplet. Tvärtom äro de båda instituten historiskt framvuxna så till vida, som de bygga på en amerikansk tradition och som för Amerika typiska förhållanden föranlett deras snabba utbred— ning. Motiveringen för deras införande har, såsom i det följande när- mare skall visas, blott i mycket ringa utsträckning varit, att de verkat väl i Schweiz och därför även böra passa för de amerikanska staterna: de ha tvärtom framstått som medel för botande av ett för amerikanskt politiskt liv typiskt ont. Karaktäristiskt är, att man i amerikansk litte- ratur blott i ringa grad undersökt de särskilda förutsättningar, som legat till grund för folkomröstningsinstitutets uppkomst i Schweiz; man tar i
1 R a p p a r (1, The initiative, referendum and recall in Switzerland, sid. 116.
regel för givet, till dels med orätt, att det därstädes varit en följd av samma orsak, som man anser böra leda till dess införande i Amerika, nämligen legislaturernas förfall. Överhuvud har den amerikanska folk- omröstningsrörelsen varit föga doktrinärt betonad; initiativ och referen— dum ha framstått som rent praktiska hjälpmedel i den politiska reform- strävan.
Redan 1891 bildades i New Jersey en förening med uteslutande syfte att arbeta för införande av fakultativt lagreferendum och folkinitiativ.1 Detta exempel vann under de följande åren efterföljd i en rad olika stater; organisationer för referendum uppstodo, som genom föredrag och spri- dande av agitationslitteratur bearbetade folkopinionen. År 1896 bildades för dessa ”direct legislation leagues” en slags unionell centralorgani- sation i The national direct legislation league, som emellertid blev av ganska kort varaktighet; dess funktioner övertogos år 1913 av den ännu .bestående National popular government league. Såsom organ för den agitatoriska verksamhet, som av dessa referendumorganisationer bedri— ves, ha tjänstgjort efter varandra tidskrifterna Direct legislation re- cord, Referendum news och Equity, den senare till 1918. Den roll, dessa föreningar och tidskrifter spelat i den amerikanska folkomröstningsrö— relsens historia, är betydande. De ha i de olika staterna liksom i unio- nen utgjort centralpunkter för referendumagitationen. Deras verksam- het skall i det följande, vid redogörelsen för folkomröstningsinstitutets införande i olika stater, närmare belysas. -
Den viktigaste organisationen utanför de politiska partierna, som ar- betat för folkomröstningsinstitutets införande i dess nya form, är emel- lertid centralorganisationen för den amerikanska arbetarerörelsen, ”The American federation of labor”. År 1892 tillsattes av denna organisation en kommitté för att avge utlåtande i frågan huruvida initiativ och refe- rendum (direkt lagstiftning) borde upptagas på föreningens program. Denna kommitté avgav samma år ett betänkande, varur följande karak- täristiska punkter kunna återgivas: ”Kommittén anser principen om direkt lagstiftning genom initiativ och referendum, stadfäst genom erfa- renheten i Schweiz, som ett synnerligen värdefullt hjälpmedel för er— nåendet av en ökning av de lönearbetande klassernas möjligheter . . . Som en utanför partierna stående reform av de politiska metoderna skulle enligt vår uppfattning dess införande i Amerika i hög grad underlätta ernåendet av önskad lagstiftning i riktning mot bättre sociala förhål— landen.”2 Den egentlige upphovsmannen till detta uttalande var den ovannämnde Sullivan-, den direkta påverkan från Schweiz står alltså
' 1 Jfr beträffande de olika folkomröstningsorganisationernas historia Equity, vol. XVI, sid. 122 ff. samt Pomeroy, The direct legislation movement and its leaders. ” Gompers, Initiative, referendum and recall, sid. 618.
utom varje tvivel.1 Med ledning av kommitténs framställning upptogs referendum och initiativ på amerikanska arbetarefederationens program och har alltsedan dess ständigt funnits där. Betydelsen härav är så myc- ket större som detta var det första och under några år det enda politi- ska programuttalande, som gjordes av denna organisation. I överens- stämmelse med detsamma hava även de olika statliga arbetarefedera- tionerna (state federations of labor) arbetat för det moderna folkomröst- ningsinstitutets införande.2
Jämte arbetarorganisationerna ha i synnerhet bondeföreningarna (state granges) i de olika staterna tagit en verksam del i folkomröst— ningsrörelsen.3 Vi skola i det följande finna, att i en rad stater initiativ och referendum införts väsentligen genom samarbete mellan jordbrukare och lönearbetare. Bland andra utanför partierna stående organisationer, som i detta sammanhang äro att nämna, märkas särskilt föreningarna för förbud och rösträtt för kvinnor i de olika staterna samt de s. k. ”singletaxers”, som arbeta för en omläggning av skattesystemet i riktning mot singletax, d. v. s. all skatts läggande på jorden såsom en konfiskation av jordräntan. Dessa organisationer ha i flera stater tagit en betydande del i referendumagitationen.
De här nämnda organisationernas verksamhet för initiativ och re- ferendum har framför allt gått ut på att. påverka de politiska partierna och legislaturerna i respektive stater. Organisationernas medlemmar, som tillhört olika partier, ha strävat för att inom desamma vinna majo- ritet för folkomröstningens uppförande på partiprogrammen. En annan synnerligen effektiv och ofta använd metod har varit att tillställa de olika partiernas valkandidater förfrågningar rörande deras ställning till ini- tiativ och referendum samt att utan avseende på parti understödja de kan- didater, som uttalat sig för folkomröstning?1 Man har sålunda sökt att binda såväl partierna som de enskilda valkandidaterna och därefter ge- nom kraftig påtryckning förmått dem att uppfylla de givna vallöftena.
De politiska partiernas ställning till folkomröstningsrörelsen i de olika staterna skall framgå av den följande redogörelsen för utvecklingen på skilda håll. För att erhålla en allmän uppfattning rörande det ameri- kanska partiväsendet i dess förhållande till den moderna referendum-
* Jfr Perkin s, Initiative and referendum and the American federation of labor. ” Jfr även Flower, Organized labor and direct legislation samt Initiative, re- ferendum and recall. Report of the executive committee of the American federation of labor.
3 Jfr The grange and the referendum med uttalanden från bondeföreningarna i Oregon, Washington och Maine samt Proceedings of 25zth annual session of W'ashington state grunge, sid. 50 och J o 11 r n al 0 f p r 0 e e e d in g s, Illinois state Grange, sid. 8. " Jfr Shib ley, The progress of the campaign for majority rule, sid. 633.
rörelsen är därjämte en överblick över de unionella valprogrammen av värde. Det är härvid att märka, att dessas uttalanden om folkomröstning främst haft den statliga politiken i sikte, om också någon gång även ett unionellt referenduminstitut varit påtänkt.
År 1892 förekom initiativ och referendum för första gången på unio— nella partiprogram. Dels uttalade sig Socialist labor party direkt för de båda instituten, dels rekommenderade populistpartiet genom en sär- skild resolution desamma.1 Vid 1896 års presidentval upptogos de båda instituten av ännu ett om också synnerligen obetydligt radikalt minori- tetsparti, The National party.= År 1900 stå initiativ och referendum . på nästan alla de små partiernas program; de upptagas av Social demo- cratic party, Union reform party, United christian party, de s. k. silver- republikanerna samt Farmeris alliance and industrial union, förutom av de partier, som redan förut haft dem på sina program.3 Det utta- lande, varmed den ena gruppen av det nu splittrade populistpartiet mo— tiverade folkomröstningens upptagande i programmet, är av särskilt in- tresse. Det heter där: ”Vi begära vidare, att alla tullar på varor, som behärskas av trusterna, skola borttagas. För att komma till rätta med det onda, som trusterna innebära, måste folket handla direkt utan mellan- komst av representanter, som kunna vara styrda eller influerade av trusterna. Vi begära därför direkt lagstiftning, varigenom folket får lagstiftnings- och vetomakt förmedelst initiativ och referendum. En ma- joritet av folket kan aldrig influeras genom korruption.” — 1900 inträf- fade även för första och enda gången, att ett av de stora partierna utta— lade sig för initiativ och referendum. Under inflytande av sin radikala ledare Bryan förklarade sig det demokratiska partiet ”gynna direkt lag-. stiftning, närhelst dylik är praktiskt möjlig”.5 Detta uttalande hade emellertid en synnerligen platonisk karaktär, då folkomröstningsfrågan icke spelade någon som helst roll i partiets valagitation.G
Vid 1904 års presidentval upptogs folkomröstningen på programmet av alla de då uppträdande småpartierna, nämligen Peopleis party, So- cialist labor party, Socialist party och prohibitionisterna.7 Så var även förhållandet 1908, då därjämte ett vid detta val uppträdande femte mi— noritetsparti, The Independeace party, gav initiativ och referendum en
1 Stan W 0 o d, History of the Presidency, 1, sid. 512 ff. ' Stanwo od, History of the Presidency, IT, sid. 531, jfr sid. 541, 553. ' Stanw oo d, History of the Presidency, II, sid. 34—44. ' Stanw () o d, History of the Presidency, II, sid. 41. " Stanw 00 d, History of the Presidency, II, sid. 62. " Jfr Direct legislati on re e o r (1, vol. VII, sid. 59 f. Se även vol. III, sid. 29 f., där det omtalas, att Bryan redan 1896 föreslagit den ”direkta lagstiftningens" upptagande på programmet, då dock utan framgång. " Stanwood, History of the Presidency, II, sid. 102—116.
synnerligen framskjuten plats på sitt program.1 Nästa presidentval, 1912, är det enda, då folkomröstningsfrågan intagit en verkligt fram- skjuten roll i valstriden, detta på grund av det progressistiska partiets hållning. Detta parti, det enda, som med utsikt till framgång konkur- rerat med republikaner och demokrater, upptog införandet av initiativ och referendum i staterna på programmet2 och dess ledare, Roosevelt, gjorde denna fråga till en av huvudpunkterna i sin valagitation. Även demokraternas segrande presidentkandidat, Wilson, uttalade sig i samma riktning, ehuru hans parti icke tagit ställning till frågan. Prohibitionis- terna och socialisterna intogo samma position som vid föregående val.3
Under världskriget har folkomröstningsfrågan såväl i den unionella valagitationen som i staterna stått i bakgrunden. Andra spörsmål ha helt fångat intresset. Vid 1916 års val uttalade sig endast ”The So— cialist party” för initiativ och referendum, 1920 upptogs frågan ej i nå- got av de unionella partiprogrammen.
I de två stater, där initiativ och referendum först infördes, var detta väsentligen ett resultat av det populistiska partiets verksamhet. I South Dakota förekom visserligen redan på 1880—talet — utan påverkan från Schweiz — en rörelse för utvidgning av folkomröstningsinstitutet; för- slag framställdes år 1885 om obligatoriskt referendum i fråga om alla lagar.4 Det var emellertid först sedan den av Schweiz, exempel befruk— tade folkomröstningsrörelsen uppstått och populistpartiet upptagit frå- gan på sitt program, som några resultat uppnåddes. År 1897 segrade populisterna vid valen till statslegislaturen och genomdrevo i densamma under motstånd från den republikanska minoriteten antagandet av en ' författningsändring, enligt vilken en viss procent av de röstberättigade skulle kunna initiera lagar och kräva av legislaturen antagna lagars framläggande för folket: alltså laginitiativ och fakultativt lagreferen- dum!" Denna författningsändring stadfästes påföljande år genom folk— omröstning. Året därpå, 1899, följde Utah exemplet. I denna stat var det en blandad populistisk-demokratisk majoritet, som drev igenom in— stitutets införande.G Även vissa republikaner röstade emellertid för re— formen och frågan hade därför ej här, i motsats mot i South Dakota, karaktären av en partifråga. År 1900 beseglades författningsändringen genom folkomröstning. För tillämpningen av de .nya bestämmelserna
1 Stanw o o d, History of the Presidency, II, sid. 200. 2 Stanw o o d, History of the Presidency, II, sid. 289. 3 Stanw 00 d, History of the Presidency, II, sid. 282, 285. 4 Jfr South Dakota, History of the initiative and referendum in South Dakota, sid. 3, 8. 5 Jfr Direct legislation recor d, vol. IV, sid. 5. ' Jfr B e a r (1, Contemporary American history, sid. 285.
fordrades emellertid en särskild lag och de följande legislaturerna, vilkas majoriteter voro mot reformen, kunde därför genom att icke antaga någon tillämpningslag hindra dess ikraftträdande. Den nödvändiga tillämpningslagen antogs först långt senare, nämligen år 1917.
Nästa stat, som införde initiativ och fakultativt lagreferendum, var Oregon. Förhistorien härtill är av särskilt intresse, då dess karaktäris- tiska huvuddrag återfinnas i en rad andra stater och då denna stat, på grund av att 'det nya systemet här först kommit till användning, framstår som den verkliga föregångsstaten i fråga om ”direkt lagstiftning” i Amerika.1 Agitationen för de nya formerna av folkomröstning började i Oregon år 1892. Som dess ledare framträdde U”Ren, ett av folkomröst- ningsrörelsens ledande namn i Amerika, enligt egen utsago influerad av Sullivans arbete om det schweiziska referendum.2 Direkt påverkan från Schweiz kan även spåras så till vida, som bland rörelsens första an- hängare var en koloni av invandrade schweizare. Den första organisa— tion, som upptog frågan på sitt program, var en bondeförening, Far— mers”, alliance, som redan 1892 inbjöd statens olika lönearbetarorga— nisationer att bilda en gemensam kommitté för att genomdriva saken i legislaturen. Så skedde, och därefter verkade bönder och arbetare ge— mensamt för att få frågan upptagen i partiprogrammen och genomförd av representationen. 1897 bildades för detta ändamål en särskild orga- nisation, The non partisan direct legislation league, i vilken medlemmar av såväl det republikanska som demokratiska och populistiska partierna ingingo.
Till en början inrikta-de man sina försök på genomförandet av ett all- mänt obligatoriskt lagreferendum. Förslagen härom synas emellertid närmast ha berott på bristande insikter angående de olika referendum— formernas innebörd och man övergick snart till att arbeta för införande av den fakultativa referendumformen jämte folkinitiativ.3 Trots att man lyckades få frågan uppförd på såväl populisternas och demokraternas som slutligen även på de i staten traditionellt härskande republikanernas program, visade det sig emellertid ända till år 1899 omöjligt att få väckta förslag om initiativ och referendum antagna av legislaturen. Vid denna tid väckte vissa missförhållanden inom representationen ökat intresse för frågan. Härtill kom, att man vid 1898 års val förmått ett stort antal kandidater att personligen förbinda sig att rösta för de föreslagna re- formerna. Följden blev, att vid 1899 års session ett förslag om författ- nings- och laginitiativ samt fakultativt lagreferendum gick igenonrmed
1 Jfr för det följande särskilt Hendrick, The initiative and referendum and how Oregon got them; D om 0 e r a cy and the referendum in Oregon samt Raine, The refe— rendum at work. ” Jfr Rapp ard, The initiative, referendum and recall in Switzerland, sid. 125. 3 Jfr på denna punkt särskilt William Rufus K ing, a biographical sketch, sid. 5 f.
mycket stor majoritet och med fullständig genombrytning av alla par— tilinjcr.1 Sedan legislaturen år 1901 upprepat sitt beslut, bcsegladcs för- fattningsändringen år 1902 med överväldigande majoritet av folket.
I Nevada föreslogs fakultativt lagreferendum (icke initiativ) år 1901, antogs för andra gången av legislaturen år 1903 och av folket 1904. De drivande krafterna i folkomröstningsrörelsen voro här, såsom eljest, bön- der och arbetare; det parti, som drev igenom saken, var det demokra- tiska.2 År 1912 infördes i Nevada även författnings- och laginitiativ.
Ett par år senare infördes initiativ och referendum i staten Montana. Här synes folkomröstningsrörelsen i alldeles särskild grad ha framkom- mit som en reaktion mot korruptionen inom legislaturen och de stora bolagens avgörande inflytande inom densamma.3 Det visade sig också synnerligen svårt att här driva igenom de nya. instituten; icke mindre än fem legislaturer avslogo förslag härom. Slutligen bildades 1903 ett ”Anti— Trust democratic party” och ett ”Anti—Trust republican party”; dessa organisationer jämte statens ”Direct legislation league” och framför allt ”The state federation of labor” förmådde såväl demokrater som republi— kaner att uppta saken på sina program.4 Vid 1905 års val lyckades ar- betarefederationen därjämte att genom påverkan av de olika valkandi- daterna förmå en majoritet av dessa att förbinda sig att rösta för ini- tiativ och referendum.5 Resultatet blev, att legislaturen samma år under stark folklig påtryckning6 antog ett förslag om fakultativt lagreferendum och laginitiativ (ej författningsinitiativ), vilket 1906 stadfästes genom folkomröstning.
Då territoriet Oklahoma år 1907 skulle förvandlas till stat och ett för- fattningskonvent i detta syfte sammankallades, gingo valen till detta i stor utsträckning i folkomröstningsfrågans tecken. Såväl den statliga arbetarefederationen som vissa bondeorganisationer skickade före valet ut frågor till kandidaterna angående deras ställning till folkomröstnings—
l Röstetalen voro i senaten 20 mot 8, i representanthuset 43 mot 9. Se Direct le- gislation record, vol. VI, sid. 1.
2 Jfr Shibley, Tlie initiative and referendum in 1909, sid. 122 och Pomeroy. The Nevada referendum victory as an illustration of democratic progress. ” Jag kan ej underlåta att återgiva följande typiskt amerikanska uttalande om kor- ruptionen i Montanalegislaturen, avgivet av en Montanabo i Equity (vol. XV, sid. 49): ”It is my deliberate opinion that a Montana legislature of 100 members could sit blindfolded in a political poker-game and skin an average Illinois legislature (även den känd för sin korruption) down to a necktie and a pair of socks... In an as- semblage of Montana legislators, the most corrupt and degenerate gas meter becomes an emblem of purity, honor and respectability.” ** Jfr Equity, vol. IX, nr 1, sid. 13 samt vol. XV, sid. 47 f. 5 Jfr Alberts on, The initiative and referendum. The Arena febr. 1907, sid. 199. " Jfr M ontana House Journal 1905", sid. 109 ff., 117.
frågan.1 Härvid förklarade sig de demokratiska kandidaterna nästan un— dantagslöst för de föreslagna reformerna, de republikanska däremot i regel icke. I konventet, där demokraterna vore i avgjord majoritet, rös- tade emellertid båda partiernas representanter nästan enhälligt för ett folkomröstningssystem efter Oregons mönster och detta antogs samma år, 1907, slutgiltigt genom folkomröstning.2
Under de följande åren gjorde folkomröstningsrörelsen utomordentligt snabba framsteg. Under åren 1908—1915 infördes initiativ och referen- dum (i vissa fall blott det senare) i icke mindre än sexton stater. Vi skola här blott i fråga om några särskilt karaktäristiska fall närmare skildra rörelsens utveckling och för övriga stater endast angiva vissa huvudpunkter.
Den första östliga stat, i vilken de nya instituten infördes, var Maine.3 Orsaken till folkomröstningsrörelsens uppkomst och utveckling torde här i mindre grad än i de flesta väststater ha varit legislaturkorruption i egentlig mening. Även här hade emellertid rörelsen karaktären av en reaktion mot representationens verksamhet och det starka inflytande, som de stora bolagen ansågos utöva på densamma. Missnöjet var fram- för allt orsakat av legislaturens skattepolitik. En stor del av staten be— stod och består av ouppodlade, men rikligt skogbärande landsträckor, de s. k. ”wild lands”, till huvudsaklig del ägda av stora bolag. Enligt det rådande skattesystemet voro dessa områden föremål för en vårde- beskattning, som var oproportionerligt låg i förhållande till deras av- kastning, och det hade visat sig omöjligt att i den av bolagen influerade legislaturen åstadkomma en ändring härutinnan. Överhuvud taget an- sågos skattebördorna vara alltför ojämnt fördelade, till fördel för bolagen och till förfång för befolkningens breda lager. Detta synes ha varit den förnämsta orsaken till att en kraftig rörelse för initiativ och referen- dum började bland arbetare och bönder, koncentrerad i ”The state grange”, ”The state federation of labor” samt den 1905 bildade ”State referendum league”. Redan 1906 lyckades man få saken uppförd på såväl det demokratiska som det republikanska programmet. Samtidigt tillställde man vid 1906 års val alla kandidater förfrågningar om deras ställning och inriktade sina ansträngningar på att utan hänsyn till parti
* Jfr Demands by Oklahoma state federation of labor 1906 samt Owen, The re- storation of popular rule: the greatest of all nonpartisan issues, sid. 648.
” Av 112 medlemmar av författningskonventet röstade alla utom sex (en demokrat och fem republikaner) för initiativ och referendum; dessa uppgifter hämtade ur ett brev från Mr. M ur ray, konventets talman, till Mr. Judson King.
” Jfr för det följande Black, Maine's experience with the initiative and referen- dum, sid. 161—166; Nichols, Present status of the referendum movement in Maine samt Pip e r, The Victorious campaign for direct legislation in Maine.
utestänga dem, som icke givit nöjaktigt besked.1 Resultatet blev, att 1907 års legislatur enhälligt, under trycket av petitioner från alla delar av staten, antog ett förslag om fakultativt lagreferendum och folkinitia- tiv; författningsinitiativet stupade däremot på republikanernas mot- stånd.2 1908 antogs författningsändringen av folket.
I California betecknade införandet av initiativ och referendum 1911 i sällsport hög grad en reaktion mot att statsmakten innehades av en no; toriskt korrumperad och bolagsbehärskad legislatur. Sedan ett par de- cennier tillbaka styrdes staten, enligt allmän utsago, i själva verket av ett ofantligt järnvägsbolag, ”The Southern Pacific railroad company”. Följande måhända något färgade skildring av tillståndet i staten år 1908 utgör blott en av många framställningar av ungefär samma innehåll: ”Statsmakten har under åratal praktiskt taget legat i händerna på ”Southern Pacific railroad companyl. Varje person, som eftersträvat ett ämbete, från förbundssenator nedåt, har sökt att vinna bolagets understöd för att nå sitt mål eller också misslyckats, och det är allmänt känt, att ingen befattning, av vilken bolaget är tillräckligt intresserad för att utöva sitt inflytande, kan erhållas utan bolagets samtycke. Legislatu- ren är fylld av dess lydiga och eftergivna verktyg, statens järnvägs— kommission är helt underdånig dess intressen och önskningar; statens guvernör har dess inflytande att tacka för sitt ämbete och hans fram— tida politiska befordran är i dess händer... Detta sakernas tillstånd har under många år varit rådande i California. Båda de ledande poli- tiska partierna hava behärskats av järnvägsbolaget.”,ai I ett uttalande av Californias flerårige guvernör, nuvarande förbundssenatorn Johnson, be- kräftas denna framställning och säges bland annat: ”Järnvägsbossen besparade oss, som voro republikaner, besväret att nominera våra egna kandidater genom att själv nominera dem och sedan visade han det de- mokratiska partiet samma välvilja genom att nominera deras kandida- ter, och när valdagen kom, blev det en stor fruktansvärd skenstrid, i vilken staten drog det kortaste strået.”4 Även om dessa uttalanden, vi upprepa det, måste anses färglagda, äro de dock typiska uttryck för reformvännernas uppfattning. År 1908 inträffade en reaktion mot det rådande systemet; inom det härskande republikanska partiet bildades en ”Lincoln-Röosevelt—republican league” för att bryta bolagsväldet. Re- sultatet blev en under trycket av en överväldigande folkmening genom—
1 Jfr här även Albertson, The initiative and referendum. The Arena .mars 1907, sid. 313. 2 Jfr Maine House Journal 1907, sid. 651 f., 665; Senate Journal 1907. sid. 206 ff., 644. 3 Works, Significance of the Lincoln-Roosevelt movement in California, sid. 439. ' Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 545.
förd fredlig omvälvning, och för att trygga den vunna segern införde reformvännerna initiativ och referendum, år 1911 sanktionerade av en överväldigande folkmajoritet.1
Även i Missouri och Colorado, där initiativ och referendum genom- fördes 1908, respektive 1910, kan folkomröstningsrörelsen sägas på ett särskilt påtagligt sätt ha utgjort en reaktion mot legislativ korruption och bolagsvälde. Även i övrigt är rörelsens historia i dessa båda stater mycket likartad. I båda voro arbetarna den framför allt drivande kraf- ten genom sina ”State federations of labor”. I båda upptogo såväl de— mokrater som republikaner saken på sina program, men trots detta visade det sig svårt att driva igenom den i legislaturen. Och slutligen vi- sade sig i båda staterna exekutivmakten, guvernören, mera känslig för folkets önskningar än legislaturen; såväl i Missouri som i Colorado uppträdde guvernören kraftigt för reformen och genomdrev i själva ver— ket densamma genom att för detta särskilda ändamål sammankalla le- gislaturen till extra session.2
I Arizona infördes initiativ och fakultativt lagreferendum och i New Mexico endast det senare vid de båda staternas tillkomst år 1911. Ari- zona är en av de få stater, där folkomröstningsfrågan fick karaktä- ren av en partifråga. Där hade nämligen alla de demokratiska med— lemmarna av författningskonventet lovat att arbeta för institutets in- förande och röstade också för detsamma, under det att samtliga republi- kaner intogo en motsatt hållning.3 I New Mexico infördes av den repu— blikanska majoriteten endast, såsom nämnt, fakultativt lagreferendum och även detta i mycket beskuren form.
Under folkomröstningsrörelsens tidigare skede var det vanligt, att de utfästelser, som reformvännerna sökte förmå kandidater till legislaturen eller författningskonvent att avgiva, endast gällde, att man skulle verka för initiativ och referendum i allmänhet, utan specificerande av de for- mer, i vilka instituten borde införas. Detta tillvägagångssätt visade sig icke tillfyllest, ty det möjliggjorde, att valkandidater kunde avgiva de begärda löftena och härigenom erhålla folkomröstningsvännernas un- derstöd men sedermera endast arbeta för folkomröstningen i starkt be- gränsad och, såsom bland reformisterna ansågs, otillfredsställande
1 Jfr W 0 rks, The political regeneration of California. ” Jfr beträffande Missouri: Shibley, The progress of the campaign for majority rule, sid. 626; T h e biennial me 5 sa g e of Governor Josef W. Folk, The Arena mars 1907; beträffande Colorado: Gabriel, The direct legislation victory in the Colorado legislature; Equity, vol. XII, sid. 141; Colorado House Journal 1910, sid. 75, 507. Röstsiffrorna i den slutliga omröstningen voro i senaten 30—2, i huset 57—2. Vad särskilt korruptionen i Colorado beträffar är Mills, The economic struggle in Colorado, belysande. 3 Jfr Equity, vol. XII, sid. 136, vol. XIII, sid. 20.
form. Ett exempel härpå. ger folkomröstningsrörelsen i Michigan. Där beslöts år 1906 sammankallandet av ett författningskonvent, till vilket val ägde rum påföljande år. Vid detta val beslöto en rad för initiativ och referendum kämpande organisationer — ”The state grange”, ”The state federation of labor”, ”The state progressive voters” league” etc. —— att till var och en av kandidaterna framställa följande frågor: ”1. Anser Ni. att folkets vid omröstning uttryckta vilja bör vara avgörande för repre- sentanternas röstning i legislaturen? 2. Vill Ni, om Ni blir vald, an- vända er röst och ert inflytande vid varje tillfälle för att för de röstberät- tigade separat framlägga en del av det nya författningsförslaget, varige- nom initiativ, referendum och revokation införes '?”1 Anhängarna av folk- omröstning kommo i konventet i stark majoritet, men det folkomröst- ningsförslag, som antogs, var av mycket begränsat innehåll: endast fri- villigt lagreferendum och författningsinitiativ med krav på 20 % bland de röstberättigade för en initiativpetition genomfördes.2 Denna och liknande erfarenheter hade till följd, att man i folkomröstningsrörelsens senare skede ofta avfordrat valkandidaterna synnerligen specificerade utfäs- telser angående deras ställning till initiativ och referendum. Ett in— tressant exempel härpå erbjuder valet till författningskonvent i Ohio år 1911. Detta konvents sammankallande berodde till väsentlig del på svå— righeten att, trots att saken upptagits på båda partiernas program i legislaturen, genomföra något initiativ— och referendumförslag och vid valet till konventet stod folkomröstningsfrågan i förgrunden. De organi— sationer, som ledde agitationen, voro här, liksom i andra stater, en ”Di— rect legislation league", ”The state grange" och framför allt ”The state federation of labor”.3 Vid valet avfordrades samtliga kandidater ett spe- cificerat uttalande rörande sin ställning till folkomröstningsfrågan och en majoritet av dem, som sedermera blevo valda, avgåvo följande skrift- liga försäkran: ”Undertecknade, kandidater till Ohios författningskon vent, svära (försäkra), att vi, därest vi bliva valda, obetingat och oavlåt— ligt skola understödja och rösta för införandet i statsförfattningen av initiativ och referendum i följande form: författningsinitiativ vid petition av högst tolv procent av valmännen; laginitiativ vid petition av högst åtta procent; lagreferendum vid petition av högst åtta procent, och an- tagandet av alla lagar och författningsändringar genom en majoritet av i frågan avgivna röster.”4 I enlighet med denna detaljerade instruktion
1 Jfr Alberts o n, Direct legislation news. The Arena augusti 1907, sid. 195 f. 2 Jfr Michigan, Proceedings and debates of the constitutional convention 1907, IJ. sid. 1371—1377; voteringen utföll med 56 röster mot 28. 1913 infördes i Michigan även laginitiativ och fakultativt lagreferendum. 3 Jfr t. ex. Albertson, Initiative and referendum news. The Arena. februari 1908. sid. 229; Equity, vol. XIV, sid. 14 samt Ro ss, Direct legislation in Ohio. ' * Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 934.
antog författningskom'entet ett folkomröstningsförslag,1 som motsva- rade reformvännernas önskemål och 1912 ratificerades av folket.
Övriga stater, i vilka folkomröstningsinstitutet i sin nya form under ifrågavarande tidsperiod infördes, äro Arkansas, Nebraska”, Washington, Idaho, North Dakota, llfissiasippi3 och Maryland'*. Folkomröstningsrö- relsen erbjöd i dessa stater, av tillgängliga uppgifter att döma, samma karaktäristiska huvuddrag som i de flesta andra. I intet fall synes frågan ha haft karaktären av en partifråga, i regel ha både demokrater och re— publikaner vunnits för den föreslagna reformen. Beträffande Idaho är att märka, att någon för författningsändringens tillämpning nödig sär- skild lag icke antagits, vadan initiativ och referendum ännu i denna stat äro döda bokstäver. I Maryland genomfördes endast fakultativt lagre- ferendum.
Under världskriget har, såsom förut nämnts, folkomröstningsfrågan trätt i skuggan för andra mera trängande spörsmål. Folkomröstninge- rörelsen, liksom överhuvud taget den konstitutionella reformpolitiken, har icke gjort stora framsteg; snarare kan en viss reaktion mot de före kriget så kraftiga progressiva tendenserna spåras. Sedan 1915 har ini- tiativ och referendum införts blott i en amerikansk stat, ehuru visserligen en av de Viktigaste, nämligen Massachusetts.
Folkomröstningsrörelsen i Massachusetts började redan på 1890-talet. Upprepade förslag om initiativ och referendum framställdes i legislatu- ren, men det visade sig omöjligt att genomdriva desamma; vid ett par tillfällen nåddes visserligen majoritet för förslagen men antingen ej den stadgade två-tredjedelsmajoriteten eller ock upprepades ej beslutet, såsom enligt författningen fordrades.5 År 1913 genomfördes som ett slags surrogat för fakultativt lagreferendum och folkinitiativ dels en s. k. ”public opinion law”, genom vilken valmännen erhöllo en möjlighet att giva sina representanter instruktioner, dels ett stadgande om frivil- ligt lagrefercndum: legislaturen erhöll genom författningsändring be-
l Jfr Ohio, Constitutional convention, vol. ll, sid. 1940 f. Den slutliga voteringen utföll med 85 röster mot 14.
2 Jfr här Nebraska Senate Journal 1911, sid. 286, House Journal, sid. 591. Röst- siffrorna voro i senaten 26—0, i huset 72—17. 3 Jfr Mississippi House Journal 1914, sid. 1227 f., Senate Journal, sid. 1208. ltöstsiffrorna voro i huset 73—23 (41 frånvarande), i senaten 29—2 (12 frånvarande). * Jfr Maryland Senate Journal 1914, vol. 11, sid. 2706, House Journal, vol. II, sid. 3491. Röstsiffrorna voro i senaten 24—3, i huset 68—19. 5 Jfr Equity, vol. XII, sid. 107, vol. XV sid. 188. Antecknas kan, att såväl en re— publikansk som en demokratisk guvernör uttalade sig för folkomröstningen utan att lyckas genomdriva frågan i legislaturen; jfr Haynes, How Massachusetts adopted the initiative and referendum, sid. 454 samt Massachusetts, Governors messages 1914 och 1915.
fogenhet att framlägga lagar till folkets avgörande. Dessa reformer till- fredsställde emellertid icke folkomröstningsrörelsens anhängare, som nu, utan hopp om att lyckas genomföra saken i legislaturen, inriktade sina ansträngningar på att få till stånd sammankallandet av ett författ— ningskonvent, 1916 lyckades detta: legislaturen framlade för folket frå— gan om inkallandet av ett konvent och denna fråga besvarades av en stark majoritet jakande. Liksom konventets sammankallande huvudsak- ligen var ett led i arbetet för införande av initiativ och referendum, gingo valen till konventet helt i folkomröstningsfrågans tecken.1 Resultatet blev en avgjord seger för reformvännerna, huvudsakligen bestående av progressistiska republikaner och demokrater; en majoritet av konven- tets 320 medlemmar voro genom vallöften förpliktade att understödja ett folkomröstningsförslag av visst bestämt innehåll, som sedermera med vissa modifikationer antogs. Detta konventets förslag framlades 1918 un- der utomordentligt livlig agitation för folket och stadfästes, om också med en mycket knapp majoritet. Av röstsiffrorna från de olika grevska- pen framgår, att landsbygden i regel röstade emot förslaget, och att detta gick igenom väsentligen på grund av den utomordentligt starka anslutningen i industristaden Boston med omnejd.2 Detta förhållande —— liksom också debatterna i författningskonventet — visar, att folkom— röstningsrörelsen i Massachusetts till stor del bottnade i socialt och ekonomiskt betonat missnöje bland de lönearbetande klasserna. I denna starkt industrialiserade stat hava bönderna icke — i motsats mot i fler— talet andra stater — röstat för införande av initiativ och referendum.
År 1921 var folkomröstningsinstitutet i form av initiativ och fakulta- tivt lagreferendum sålunda infört i 22 av unionens 48 stater. Den här nedan införda tabellen angiver de former av institutet, som införts i de olika staterna, när detta skett, huru de folkomröstningar, varmed författ— ningsändringarna antagits, utfallit samt vilka partier, som vid beslutet i frågan varit i majoritet i legislatur eller konvent. Beträffande sist— nämnda uppgift erinra vi om att folkomröstningsfrågan blott i undantags— fall varit en partifråga; det torde emellertid trots detta vara av intresse att se, vilket parti som vid beslutets genomförande i de olika staterna varit vid makten?
1 Jfr Haynes, How Massachusetts adopted the initiative and referendum, sid. 456. 2 Jfr M a s s a e 11 11 s e t t 5, Number of assessed poles, registered voters and persons who voted in each voting precinct at the state, city, and town elections 1918, sid. 382—385. 3 Jfr beträffande tabellen Kin g, The state—Wide initiative and referendum, sid. 6, samt Illinois, Constitutional convention bulletin no. 2, sid. 81 f. — De i tabellen givna uppgifterna om det vid tillfället makthavande partiet gälla i regel såväl senat som re— presentanthus, i något enda fall har möjligen partiställningen i senaten varit en annan än i representanthuset, varvid endast den senare angivits.
! _ % ; Majoritete- ! Arta] för De folkomröst- ? parti i i Stater införan- ningsformer, Jai-öster , Nejröster legislatur , det som införts eller I konvent * i *, South Dakota _____ 1898 Lagin. och lagref. 23 816 16483 P. ' y ? Utah , . 1900 Lagin. och lagref. 19 219 7 786 D.2 P. ? Oregon 1902 Förf.—in., lagin., , lagref. ......... 1 62 024 5 688 R. 3 i Nevada 1904 Lagref. 4 393 792 D, % Montana ______________ 1906 Lagin. och lagref. 36 374 6 616 D. i Oklahoma ____________ 1907 Förf.-in., lagin., % lagref. _________ 180 383 73 059 D. . *? Maine . _ 1908 Lagin. och lagref. 51991 23712 R, ; Missouri_._..-.-.____-. 1908 Förf.-in., lagin., * lagref. ......... 177 615 147 290 D. 1 i Michigan ___... 1908 Förf.-in _____________ 244 705 130 783 R. ; i Arkansas ____________ 1910 Förf.-in., lagin., 1, lagref. _________ 91 363 39 680 D. i & Cclorado-......-_..-... 1910 Förf.-in., lagin., ' , lagref. _________ 89 141 28 698 D. l California 1911 Förf.-in., lagin, . lagref. _________ 138 181 , 44 850 R. New Mexico ..... . 1911 Lagref. ____________ 31 742 13 399 R. Arizona _______________ 1911 Förf.—in., lagim, lagref. _________ 12 534 3 920 D. Idaho .................. 1912 Lagin. och lagref. 43 658 13 490 I). Nebraska ____________ 1912 Förf.-in., lagin., lagref. ......... 189 200 15 315 R. , Ohio 1912 Förf.-in., lagin., ' lagref. _________ 312 592 231 312 D. Washington _________ 1912 Lagin och lagref. 110 110 43 905 R. . Nevada _-__._.__._-_1912 Förf.—in. och lag- 1' in. ----_-__-_-__._ 9 561 1 027 R. »” Michigan _______________ 1918 Lagin. och lagref. 219 388 152 038 —4 * Mississippi _________ 1914 Förf.-in.. lagin., lagref. _________ 19 118 8 718 I). North Dakota ______ 1914 Förf.-in., lagin., lagref. _________ 48 783 19 964 R. Maryland ____________ 1915 Lagref. ___..--_-_-. 51 880 24 659 D. Massachusetts ..-.-- 1918 Förf.-in., lagin., lagref. _________ 170 646 162 103 R.
1 P. står för populister. * D. står för demokrater. . 3 R. står för republikaner. * 4 Det har ej varit mig möjligt att konstatera vilket parti, som vid detta tillfälle var i , majoritet i Michigan.
Folkomröstningsrörelsen har emellertid icke varit begränsad till de stater, där positiva resultat uppnåtts. I de allra flesta av unionens stater har en mer eller mindre aktiv agitation för införande av initiativ och re- ferendum bedrivits och i åtskilliga fall har den varit mycket nära att vinna framgång. Så t. ex. upptogo i Iowa år 1912 båda de stora par- tierna frågan på sina program och ett förslag om införande av initiativ och referendum gick 1913 igenom i legislaturen för första gången men föll, då beslutet påföljande år skulle upprepas.x I Kansas förklarade sig 1913 likaledes både demokrater och republikaner för reformen och denna fick i legislaturen majoritet, men ej den i författningen föreskrivna kvalificerade majoriteten.2 I Illinois antog senaten 1911 enhälligt ett initiativ- och referendumförslag och huset röstade med 93 röster mot 26 för detsamma; detta var emellertid icke tillräckligt, då representant- huset i Illinois består av 153 medlemmar och två-tredjedels majoritet krå- ves för grundlagsåndring.3 I denna stat har emellertid folkomröstnings- rörelsen så till vida nått ett positivt resultat, som redan 1901 en lag — icke författningsändring — genomfördes, enligt vilken befogenhet ges åt 10 procent av valmånnen att framkalla en konsultativ omröstning i viss fråga, alltså ett konsultativt folkinitiativ.
I flera stater ha grundlagsåndringar, innefattande initiativ och refe- rendum, antagits av legislaturen men fallit vid den avgörande folkom- röstningen. Detta har emellertid i flera fall berott på att i vederbörande stat majoritet av alla vid samtidigt val, ej blott majoritet av i fråganrös- tande, varit nödvändig för grundlagsåndringar. Så framlades i Wyoming 1912 ett förslag om initiativ och referendum för folket; vid omröst- ningen avgåvos 20 579 jaröster mot 3 446 nejröster, men då vid det sam— tidiga valet avgivits sammanlagt 42 296 röster och majoritet av alla vid valet avgivna röster fordrades, föll frågan.4 Liknande var förhållan- det i Minnesota 1914, då ett förslag föll, trots att 168 004 jaröster och blott 41 557 nejröster avgåvos. Samma år blevo dock förslag om initia- tiv och referendum i Texas och Wisconsin avslagna av en majoritet av de i frågan röstande. Dessa omröstningsresultat berodde på alldeles sår- skilda omständigheter, till vilka vi i det följande skola återkomma.
Av den givna framställningen framgår, att den amerikanska folkom- röstningsrörelsen huvudsakligen uppburits dels av de radikala småpar- tierna, dels av utanför partierna stående organisationer, vilkas arbete varit inriktat på att genom de härskande majoritetspartiernas medverkan
1 Jfr Van der Zee, Direct legislation in Iowa, sid. 242 ff. ' Jfr Equity, vol. XV, sid. 187, samt Sup reme Co urt of the United states 1911, n:o 36. By G. Williams, sid. 12. 3 Jfr E q u ity, vol. XIII, sid. 125. ' * Jfr Equity, vol. XV, sid. 47.
få saken genomförd i statslegislaturerna. De grupper av befolkningen, som framför allt understött kravet på införande av initiativ och refe- rendum, ha varit lönearbetare och i mindre framträdande grad, bönder, alltså de socialt missnöjda samhällsklasserna. Av detta förhållande fram- går, att folkomröstningsrörelsen, såsom redan i det föregående utveck- lats, varit en utpräglat radikal folkrörelse.
De republikanska och demokratiska partierna ha här, såsom alltid, då det gällt delstatliga frågor, visserligen varit medel för reformkravens ge— nomförande men icke bärare av dessa krav. De ha utgjort den form. genom vilken en oberoende av dessa partier uppkommen folkvilja kunnat få sina önskemål realiserade. Då dessa partier upptagit folkomröstnings— frågan på sina program, har detta icke utgjort ett primärt uttryck för partiets ställningstagande utan betecknat en konfirmation av en redan stadgad folkmening. Helt naturligt ha därför i de stater, där referendum och initiativ genomförts, i regel båda de stora partierna uppträtt som de begärda reformernas anhängare. Blott i något enstaka fall har inom en stat frågan utgjort en partifråga, i den meningen, att de båda härskande partierna intagit olika ståndpunkter till densamma;i dessa fall ha demokra- terna ensamma upptagit folkomröstningskravet, detta i överensstämmelse med de tendenser i radikal riktning, som särskilt under Bryans ledning på 1890-talet utmärkte detta parti i vissa stater. I stort sett ha emellertid båda de stora partierna intagit samma ställning till folkomröstnings— rörelsen. Initiativ och referendum ha i ungefär lika många fall beslu- tats av republikanska som av demokratiska legislaturer och konvent och är genomfört lika väl i klart demokratiska stater (Arkansas, Missis- sippi) som i klart republikanska (Oregon, Michigan) och i typiska två- parti-stater såsom Ohio, Missouri och Nebraska.
Betecknande är, att under det att partierna så till vida visat sig som smidiga instrument för folkviljan, att de i stater, där folkomröstnings- rörelsen nått en betydande styrka, upptagit frågan på sina program, legislaturerna visat sig mindre benägna att uppfylla de givna vallöf- tena. I en rad stater har det hänt, att båda de stora partierna förklarat sig för folkomröstning, och att det trots detta visat sig svårt eller omöj- ligt att få. saken genomförd i legislaturen. Dessa ha alltså här, liksom så oftaeljest, visat sig på ett bristfälligt sätt avspegla valmanskårens uppfattning. Och i dessa frågor, liksom i andra, ha författningskonven- _ ten stått i mera intim kontakt med folkviljan. I flera stater — så i Ohio och Massachusetts — har man efter fåfänga försök att genom- driva de önskade reformerna i stället inriktat sig på att få ett författ- ningskonvent sammankallat och detta har sedan genomfört de folkliga reformkraven.
Då folkomröstningsrörelsen till hela sin karaktär varit en radikal
reformrörelse, är det givet, att motståndet mot densamma utgått från de konservativare grupperna inom olika partier. Men till icke ringa del har detta motstånd koncentrerats hos de ”osynliga makter”, vilkas in- flytande över legislaturerna man just genom införandet av initiativ och referendum velat besvärja. Det är ett lika naturligt som allmänt erkänt förhållande, att de stora finansiella sammanslutningarna i'olika stater använt sin makt i legislaturerna för att hindra införandet av folkom— röstning i dess nya former; häri ligger tydligen i viss mån orsaken till att legislatiuerna så ofta ställt sig avvisande mot folkomröstningsrö- lelsen, även då denna uppbiuits av en överväldigande folkmening och fått båda de stora partiernas understöd.
Folkomröstningsrörelsens framgångar ha, som vi sett, till övervä- gande del vunnits i de västliga staterna. Av de tjugosex staterna öster om Mississippi ha blott sex, av de tjugotvå väster om denna gräns sexton infört folkomröstning i modern form. Till en del får väl detta anses bero på att de missförhållanden inom legislaturerna, som varit den förnämsta orsaken till folkomröstningsrörelsen, varit mera påtagliga i de västra staterna. Detta kan emellertid icke vara den enda orsaken, ty i en rad västliga stater, där folkomröstning införts, såsom Oregon och North Dakota, ha förhållandena varit erkänt bättre än i vissa östliga stater, där det nya institutet icke funnit plats, såsom New York, Illinois och Indiana. Huvudsakligen torde det anmärkta förhållandet ha sin grund i folkpsykologiska faktorerlz de nyare väststaternas befolkning är i all- mänhet mer tillgänglig för reformer, mer böjd för accepterande av nya uppslag, mindre betänksam än de äldre öststaternas. Den nybyggaranda, som man kan skönja i de västra staterna, visar sig även på det politiska , området och gör, att dessa stater ofta äro de första, som genomföra nya och oprövade reformer. Härtill kommer, att i en rad av de östliga sta— terna ett speciellt skäl finnes för betänksamhet gentemot de nya folk— omröstningsformerna. I de egentliga negerstaterna har man nämligen fruktat, att initiativ och referendum på grund av negrernas okunnighet och lättleddhet skulle leda till farliga konsekvenser, där icke, såsom t. ex. i Mississippi, de färgade i realiteten äro berövade rösträtt. Detta är en av huvudorsakerna till att i staterna i sydväst mycket ringa sympatier visat sig för de nya referendumformerna.
Diskussionen kring de nya folkomröstningsformerna.
I det föregående ha vi angivit de väsentliga orsakerna till den mo- derna folkomröstningsrörelsens uppkomst och framgångar i de ameri-
1 Jag kan i denna punkt åberopa mig på tämligen samstämmiga uttalanden i brev från en rad av folkomröstningsrörelsens ledande män, såsom Mr. Haynes, California, Mr. U'R en, Oregon, Mr. D od d, Illinois o. s. v. samt personliga uppgifter från olika håll.
kanska staterna; ett och annat brottstycke ur det meningsutbyte, som åtföljt densamma, har samtidigt återgivits. Vår avsikt är här att genom en enhetlig framställning av detta meningsutbyte närmare dokumen— tera den givna redogörelsen och lämna en mera fullständig bild av motiven hos såväl reformvännerna som deras konservativa motståndare. Det är härvid att märka, att diskussionen om initiativ och referendum huvudsakligen ägt rum, sedan de nya instituten redan vunnit plats i vissa författningar. Beslutet om införandet av de nya formerna skedde i flera stater, så t. ex. i Oregon, utan att någon legislativ debatt före- gick detsamma. I några av de stater, som senast införlivat instituten med sina författningar, främst Ohio och Massachusetts, ha däremot syn—* nerligen utförliga och intressanta debatter förekommit. Även i för- bundskongressen har frågan vid flera tillfällen under senare tid varit före.1 Det är _särskilt dessa diskussioner, som, supplerade med i poli— tiska tal, broschyrer och press gjorda uttalanden, skola ligga till grund för vår framställning.
Argumentationen för de nya folkomröstningsformerna kan generellt sett sägas ha gått på två'skilda linjer, en praktisk-politisk och en principiell. Man kan skilja på praktiska och principiella anhängare av initiativ och referendum. Den förra riktningen, som varit den avgjort dominerande, har uteslutande utgått från de förhållanden i amerikanskt statsliv, som i det föregående skildrats. Initiativ och referendum ha endast framstått som botemedel mot rådande miss— * förhållanden. I och för sig äro de nya folkomröstningsformerna knap— past önskvärda; de innebära en nödfallsutväg ur den ohållbara politiska situation, som är för handen. De organ för folkets politiska handlande. som legislaturer och partier utgöra, ha förvanskats; därför, och endast därför, måste nya instrument för folkviljans realiserande skapas, folket måste upphöjas till primärt lagstiftningsorgan. Kontakten mellan folk- opinion och statsmakt måste återställas: initiativ och referendum äro medlen härtill. Till denna grupp av reformvänner hör det stora fler— talet av de statsmän, som anslutit sig till folkomröstningsrörelsen och i praktiken förverkligat dess syften.2 Vad åter angår de mera principiella anhängarna av ”direkt” lagstiftning, ha dessa visserligen helt anslutit sig till de praktiska motiven för reformen men därjämte även stött sig på andra skäl. Enligt deras uppfattning äro de nya folkomröstnings-
1 Frågan om folkomröstning i delstaterna har i förbundskongressen debatterats särskilt vid två tillfällen, dels 1911, då med anledning av New Mexicos och Arizonas upptagande som stater, dels 1913, då ett till intet resultat ledande resolutionsförslag mot initiativ och referendum framlades —— varom mera i det följande. 2 Jfr Hasbach, Die neuere Verfassungsentwioklung in den Vereinigten Staaten, sid. 88 f.
formerna icke blott motiverade av rådande missförhållanden i ameri— kansk politik utan även av sitt principiella värde. Referendumdemo— kratien är i och för sig överlägsen den rent representativa demokratien. Blott genom en utsträckning av folkmakten anses det på folksuveräni- teien grundade statsskicket nå sin fulla mognad. Denna mera radikalt färgade ståndpunkt har framför allt företrätts av vissa förkämpar för folkomröstningsrörelsen, som stått utanför det politiska livet och mera indirekt sökt arbeta för frågans upptagande.
Belysande för den uppfattning, enligt vilken införandet av nya folk- omröstningsformer utgör ett praktiskt—politiskt beho-v, icke en principiell fördel, är den utveckling, som den demokratiske presidenten Wilsons uppfattning i frågan undergått. 'I sin tidigare vetenskapliga produktion framträder Wilson som en bestämd motståndare till initiativ och refe- rendum. Sålunda fäller han i ett i slutet av 1890-talet utgivet arbete starkt kritiska omdömen om institutens verkningar i Schweiz. Varken initiativ eller referendum, framhåller han, ha visat sig innebära några större fördelar; initiativet ”har icke medfört vare sig framsteg eller upp- lysning, det har snarare lett till tvivelaktiga experiment och utveckling av reaktionära fördomar än till verkligt gagnelig lagstiftning”, refe- rendum ”har försvagat folkrepresentanternas ansvarskänsla utan att sporra folket till utövande av någon verklig politisk kontroll”.1 Och på tal om vissa former av obligatoriskt lagreferendum i Amerika säges i samma arbete, att referendum ”förutsätter ett skarpsinnigt omdöme och en rikhaltig kunskap rörande allmänna frågor, som folket ej ofta be- sitter, och det minskar folkrepresentanternas ansvarskänsla”.2 1908 gör han i sin bekanta framställning av Förenta staternas statsskick liknande uttalanden, denna gång med direkt adress till den moderna folkomröst- ningsrörelsens anhängare.3 Såsom det essentiella i det representativa systemet framhålles möjligheten att ställa framkomna förslag under be- lysning av offentlig diskussion, att konfrontera och väga skilda meningar mot varandra, att i besluten sammanföra och syntetiskt utforma diver- gerande uppfattningar. Genom representativsystemet kan därför den all- männa opinionen renas och utmejslas: ett koncentrat av folkets skif- tande åskådningar utkristalliseras. Detta kan aldrig ske genom direkt folklagstiftning. Propagerandet av folkomröstningsinstitutet bygger där- för på bristande förståelse för representativsystemets innebörd och vä- sentliga funktion: att utgöra en slags reningsprocess för folkopinionen. Visserligen äro de amerikanska statslegislaturerna, såsom Wilson oför- behållsamt erkänner, i allmänhet föga skickade att motsvara dessa ideala
1 Wils on, The state, sid. 311, 313. * Sid. 476. = Wils on, Constitutional government, sid. 102 ff.. 188 ff.
krav. Den växande misstron mot dem är förklarlig och i mycket berät- tigad. Men på denna grund få initiativ och referendum, ”i realiteten ett övergivande av den representativa principen”, icke tillgripas; genom andra, mindre farliga och radikala medel måste kontakten mellan folk och statsmakt återställas. Ett frångående av representativsystemet inne— bure, framhåller Wilson, ett erkännande av det amerikanska styrelse— sättets misslyckande.
Dessa uttalanden av Wilson härleda sig från hans tid som vetenskaps- man, som professor och universitetsrektor. Ett par år efter det sist— nämnda arbetets utgivande börjar hans egentliga deltagande i det poli- tiska livet, han blir guvernör i New Jersey och de radikala demokrater- nas presidentkandidat. Hans uppfattning i folkomröstningsfrågan under- går en fullständig förändring. Under sin förberedande valkampanj 1911 uttalar han sig med stor bestämdhet för initiativ och referendum i del- staterna. Förklaringen till denna Wilsons omvändelse, som av hans po- litiska motståndare tillskrivits popularitetshänsyn,1 torde till icke ringa del få sökas i de erfarenheter han gjort under sin guvernörstid, under en tvåårig kamp mot en notoriskt korrumperad legislatur.
Motiveringen till Wilsons nya ståndpunkt utgår från påvisandet av delstatspolitikens erkända brister.2 Dessa skildras nu i synnerligen starka ordalag. Legislaturernas inkompetens och korruption, partivä- sendets urartning, framför allt storfinansens inflytande på politiken ha, säges det, lett till missförhållanden, som nödvändiggöra genomgripande reformer. Det representativa styrelsesättet i staterna motsvarar ej längre den allmänna opinionens krav. De slutsatser, som dessa förhållanden lett honom till, formulerar Wilson på följande sätt: ”Bland de botemedel, som föreslagits under de senare åren, ha varit initiativ och referendum på lagstiftningsområdet. Dessa institut anses vara karaktäristiska för de mest radikala programmen och de anses innebära en förändring i själva karaktären av vår styrelseform. De hava intet sådant syfte. Deras än- damål är att återställa, ej att förstöra det representativa styrelsesättet. Var och en som ärligt diskuterar dessa frågor, måste komma ihåg, att
1 Så t. ex. yttrade senator Sutherland — Government by ballot, sid. 18 — i ett tal i kongressen i juli 1911, efter att ha åberopat WVilsons tidigare uttalanden om folk- omröstning: ”Thus spoke the president of Princeton university, in the days of his tranquillity, before the microbe of political ambition had invaded his system. That this view does not seem to be shared by the governor of New Jersey is one of the peculiari— ties of human psychology, Which I do not attempt to explain. I can only say, that I prefer the calm, reflective judgment of the college president to the fevered hallucinations of the hopeful presidential candidate. Those Who indorse his later utterances, reversing the ancient epigram, are simply appealing from Philip sober to Philip drunk." ' Se W i ls o 11, The issues of reform i M u n r 0, The initiative. referendum and recall, sid. 69—91.
vi icke jämföra initiativ och referendum med det representativa styrelse- sätt, som vi i teorien äga och som vi länge sökt övertyga oss själva om att vi i praktiken haft, utan med förhållandena sådana de i verklighe- ten äro, med en legislativ verksamhet, som försiggår i hemlighet, som får sina impulser från besoldade valmaskiner och som utföres av män, vilkas olycka det är att inse, att de ej äro sina egna herrar utan dockor i ett marionettspel. Om vi kände, att vi hade ett verkligt representativt sty— relsesätt i våra statslegislaturer, skulle ingen föreslå initiativ eller re— ferendum i Amerika.1 De föreslås nu som medel att bringa våra repre— sentanter tillbaka till medvetandet, att de i enlighet med sin plikt och i sitt eget intresse skola representera det suveräna folket, som de påstå sig tjäna, och ej de privata intressen, som smyga sig in i deras rådslag genom 'maskin'-befallningar och utskottskonferenser. De mest överty— gade och framstående förkämparna för initiativ och referendum betrakta dem som medel att erhålla en verkligt representativ verksamhet från våra legislaturers sida.”2
Såsom synes äro utgångspunkterna för Wilsons i olika slutsatser- resulterande resonnemang av 1908 och 1911 så till vida likartade, som han i båda fallen framstår som principiell motståndare till de nya folk— omröstningsformerna. Skillnaden ligger däri, att han 1908 ansåg de med initiativ och referendum förenade nackdelarna övervägande och hoppades på ett undanröjande av rådande missförhållanden med mindre radikala medel, under det att han tre år senare i de föreslagna refor— merna ser en motbjudande men ofrånkomlig nödvändighet. I anslutning härtill begagnar han vid de båda tillfällena orden ”representativt sty- relsesätt” i skilda betydelser; 1908 beteckna de ”styrelse genom folk— representanter”, och folkomröstningen framstår då självklart som en om- 'välvning av ett dylikt system, 1911 innebära de båda orden ”motsvarighet mellan folkvilja och statsmakt”, och genom denna ordkonst uppnås den Önskvärda möjligheten att visa den direkta lagstiftningens förenlig- het med det representativa systemet. Wilsons omvändelse från motstånå dare till anhängare av folkomröstningsrörelsen framstår icke, vilket .sär- skilt bör uppmärksammas, såsom i första rummet förestavad av ökad tro på de nya institutens fördelar utan snarare såsom resultat av ökad misstro mot det oblandade representativsystemets verkningssätt. Härutinnan, lik— som för övrigt i hela sin tankegång, framstår Wilson som en typisk exponent för den realpolitiska riktningen inom reformvännernas läger. Denna ser i det under normala förhållanden verkande, i kontakt med folk-
1 Kurs. av förf. ' ,
2 I W i 1 s 0 11, The new freedom, sid. 222 f., en samlingav uttalanden under den egent— l-i-ga presidentvalskampanjen 1912, finnas liknande uttalanden om initiativ och referen— du'm, nu hållna i mera entusiastisk ton. ' *
opinionen stående representativsystcmct det ideala styrelsesättet, men föredrar referendumdemokratien framför ett förvanskat, av otillbörliga inflytelser behärskat, rent representativt system.
Samma tankegång som i Wilsons uttalanden möta vi även hos Roose— velt, den av de ledande statsmännen, vars namn intimast knutits samman med de senaste årtiondenas reformrörelser i amerikansk politik. Roose— velt, vilken som president ansågs som motståndare till initiativ och refe- rendum,x uppställde år 1912, såsom progressisternas presidentkandidat, kravet på deras införande som en av huvudpunkterna i sitt statliga re- formprogram. Vid det progressistiska partiets nationalkonvent den 6 augusti motiverade han sitt ståndpunktstagande på följande sätt?: ”Vi böra inom hela unionen ombesörja, att folket i varje stat verkligen får rätt att styra sig självt. . . Jag skall ej söka dogmatiskt fastställa genom vilket maskineri detta mål bör uppnås. I varje samhälle måste det ut- formas så, att det motsvarar ej blott behoven utan även sedvanan och uppfattningen i detta samhälle . .. Men varhelst det representativa sty- relsesättet i själva verket blir orepresentativt, bör folket försäkra sig om initiativ, referendum och revokationsrätt, detta på sådant sätt, att det klargöres, att det ej avser att använda dessa instrument lättsinnigt eller ofta, utan att ha dem till hands att rätta folkrepresentanternas felsteg och försummelser, när det är tydligt, att dessa felsteg och försummelser ej kunna rättas på vanligt och normalt sätt . . . Det är ej min mening, att vi skola övergiva det representativa styrelsesättet; tvärtom menar jag, att vi skola finna ett medel, genom vilket vårt styrelsesätt blir verkligt representativt . .. Vi ha tillåtit, att ett släkte av politiker växt upp, som, stundom för oegentliga politiska syften, stundom för att tjäna de stora privilegierade intressen, som stå bakom dem, förvränga de så kallade representativa institutionerna till ett medel att förvanska i stället för att uttrycka hela folkets övervägda och väl genomtänkta uppfattning. Detta kan ej tillåtas. Vi välja våra representanter för två ändamål: I första rummet välja vi dem med önskan, att de, såsom experter, skola studera vissa frågor, vilka vi, folket som en helhet, ej kunna i detalj känna till, och att de beträffande dessa frågor skola besluta åtgärder, som leda till bättre förhållanden för oss. Men i andra rummet äro våra representanter- valda för att i praktiken omsätta vissa politiska idéer, beträffande vilka vi definitivt fattat ställning, och i dessa fall vänta vi, att de skola representera oss genom att göra vad vi beslutat bör ske.
1 E quity, vol. X, no. 3, sid. 14; jfr La. li” o 1 l et te., A personal narrative, sid. 488. 2 Roosevelt, Progressive principles, sid. 121 ff. Jfr Payne, The birth of the new party or progressive democracy, sid. 238 f. Se beträffande liknande uttalanden även Roosevelt, Nationalism and popular rule i Mun ro, The initiative, referendum and recall, särskilt sid. 56 ff.
Allt jag önskar ernå genom att införa direkt folklig kontroll. .. är att giva folket möjlighet att, varje gång styrelsen blir orepresentativ i stål— let för representativ, tvinga sina representanter att verkligen represen- tera sig.” Såsom synes är Roosevelts motivering för initiativ och refe- rendum av alldeles samma slag som Wilsons. De nya instituten framstå uteslutande som medel att, såsom det ologiskt uttryckes, göra det repre— sentativa systemet verkligt representativt, d. v. s. åstadkomma motsva- righet mellan lagstiftning och folkopinion.
Vilken avgörande roll, detta praktiska grundmotiv spelat, framgår bäst av debatterna i Ohios och Massachusetts, författningskonvent 1912 och 1917. Inläggen för initiativ och referendum i dessa debatter bestå väsentligen, stundom uteslutande, i en kritik av statslegislaturerna. Ställningstagandet för folkomröstning utgör en ren konsekvens av den djupa misstron mot det oblandade representativsystemet. Det är an— märkningsvärt, att denna tankegång så starkt framträtt även i Massa— chusetts, som dock är känt för sin relativt ”rena” legislatur. ”Den fråga som det verkligen gäller här”, yttrade en talare, ”och som jag hoppas man ej skall försöka skymma bort, och som några av oss ha beslutat ej skall skymmas bort, är ej valet mellan ren demokrati — styrelse direkt genom folket —— och representativ styrelse. Frågan gäller valet mellan representativ styrelse och orepresentativ styrelse. Den strid vi nu kämpa här i konventsalen är striden mellan synlig styrelse och osynlig sty— relse.”1 I Ohios författningskonvent gick diskussionen än mera utpräglat på dessa linjer. Efter att ha skildrat den legislativa korruptionen yttrade en talare bl. a.: ”Vad skola vi göra med vår legislativa myndighet? Hur skola vi hjälpa den ur den dypöl, i vilken den fallit? Förkämparna för detta förslag gynna initiativ och referendum som ett medel att hjälpa den . . . Vi vädja till en myndighet, som dessa rika och mäktiga institu- tioner (bolagen) icke kunna behärska, en myndighet, till vilken de ofta äro motståndare. De kunna behärska lagstiftande församlingar i frågor,
1 M as sachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 273 (Anderson). I samma debatt yttrade reformvännernas huvudtalare: ”Why do the people adopt the initiative and referendum? Why are they fighting for it? Why are they adopting it? Is it because representative government, unrestricted, uncontrolled, is a great success in this country and should not be modified but should be worshipped? . .. The initiative and referendum is intended, in part at least, to cure some evils that have grown up under representative government as it is, not as it ought to be — a body of independent experts elected to represent the people, meeting in an assembly of this kind, diseussing matters on their merits, hearing both sides of the arguments and deciding solely in the interests of the people the questions, that are presented to them. That is idealized repre- sentative government. If we had such representative government I venture to say that the question of the initiative and referendum would not now be mooted throughout this great country from one end of it to the other” (sid. 19 f. Walker). Jfr även särskilt sid. 45 ff., 167 ff., 210, 274 ff., 388 ff., 576 ff.
som angå folket, men de kunna ej behärska folket självt.”1 Även i för- bundskongressen har samma uppfattning fått klara och auktoritativa uttryck.2
Det ligger i sakens natur, att enligt denna motivering för de nya folk— omröstningsformerna en utsträckt användning av desamma icke synes önskvärd. Initiativ och referendum skola endast påkallas, då påtagliga divergenser mellan folkopinion och folkrepresentation föreligga. De ut- göra nödfallsutvägar, som blott böra användas, då den normala lagstift- ningsmekanismen icke fyller sitt ändamål.3 Bestämmelserna härom böra därför utformas på sådant sätt, att ett ofta återkommande och omotiverat begagnande av rätten att påkalla folkomröstning förhindras. De nya institutens viktigaste fördelar äro i själva verket, anser man, icke av direkt utan av indirekt natur. Genom folkets befogenhet att genomdriva önskade reformer och förkasta av legislaturen antagna förslag skall folkrepresentationen tvingas att i sina handlingar motsvara den allmänna opinionens krav. Möjligheten att påkalla folkomröstning skall i och för sig leda till uppnåendet av de önskade resultaten. Legislaturen skall i förväg, utan att ett direkt folkingripande är behövligt, böja sig för fol— kets vilja. ”Vi önska”, skriver det ledande organet för folkomröstnings- rörelsen, ”en statlig styrelse, så representativ och tillfredsställande för
folket, att initiativ och referendum . .. sällan om ens någonsin skola be- höva komma till användning.”4 En av de främsta upphovsmännen till de i Massachusetts antagna bestämmelserna uttalar, med särskild hänsyn till folkinitiativet, att dess huvudsakliga fördelar skola visa sig ligga ”icke i den lagstiftning, som direkt genom dess användande kommer att genomföras, utan i förbättring av den lagstiftning, som legislaturen kom- mer att besluta”.5 Det slutliga målet är att folkomröstningsinstitutet ge-
1 Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 778 (Peck). Jfr särskilt sid. 789, 832, 839, 852 ff. ” Jfr särskilt de längre, även separat utgivna framställningarna av de demokratiska senatorerna C 11 a 111 b e r la in (Constitution of New Mexico and Arizona) och A 5 h 11 r st (True progress) samt den republikanske senatorn Poindexter (New Mexico and Arizona). —— Se även den demokratiske presidentkandidaten Bryans programförkla- ring i The People's law, sid. 2. — I övrigt återfinnas liknande uttalanden i nästan alla debattinlägg för folkomröstning; här skall blott ytterligare hänvisas till den instruktiva framställningen hos F o r (1, Direct legislation and the recall, sid. 65 ff. 3 ”The initiative and referendum should be employed With restraint. It should be the gun behind the door, the remedy in emergency, the quickacting but ultimate check upon substantial error and wrong” lyder ett typiskt uttalande (Davenport, The use and abuse of direct legislation _ the state of Oregon, sid. 681). Jfr M as sachu- s etts, Debates in the constitutional convention, sid. 298, 514, 525; 0 h io, Constitutional convention, vol. I, sid. 832, 881. 4 Eq uity, vol. XV, sid. 3. ” Holcombe, State government, sid. 444.
nom ”sina indirekta följder, sin tysta påverkan av folkreprescntanteriia skall göra sig självt överflödigt i tillämpningen.
Huru skola då, närmare besett, de nya folkomröstningsformerna fun- gera som korrektiv mot representativsystemets brister? Den allmänna tesen är given: genom folkomröstning skall det oförvanskade uttryck för den allmänna opinionen, som genom de normala lagstiftningsorganen icke stått att erhålla, komma till synes. Genom initiativet rättas legis— laturens underlåtenhetssynder, genom referendum de synder den begått genom att handla.1 En blick på argumentationens närmare utformning torde ytterligare belysa innebörden i dessa satser.
Beträffande det fakultativa lagreferendum framhålles särskilt, att det är ägnat att göra slut på korruptionen inom legislaturerna, i all synner— het i fråga om utdelandet av privilegier och koncessioner till finansi— ella företag. ”Huru berör referendum frågan om korruptionen?” skriver en framstående talesman för folkomröstningsrörelsen.2 ”Referendum tar helt enkelt bort från den legislativa myndigheten den definitiva makten att bevilja särskilda rättigheter, i det att dess handlingar bli föremål för uppsikt från elektoratets sida, detta med tanke på, att om en särskild rättighet oförtänksamt utdelas eller till sin natiu strider mot det all— männa intresset, folket skall inlägga sitt veto mot den. Det är självklart. som en allmän regel, att majoriteten ej kan ha nytta av speciella privi— legier. Det är endast en minoritet, och i regel en mycket liten minoritet. som drar fördel av dem. Den stora massan av folket har intresse av att ha en styrelse, som ger samma rätt åt alla och icke speciella för- delar åt någon. Det kan därför förutsättas, att, när referendum påkal- las, bruket av styrelsemakten för privata ändamål blir förhindrat. Om privilegiesökare skulle försöka att muta valmanskåren, skulle de finna valmännen vara för många och kostnaden för stor. Värdet av det sökta privilegiet skulle ej vara tillräckligt för att kompensera folkmajoriteten för de nackdelar den skulle lida genom privilegiets beviljande, och där— jämte lämna vinst nog för privilegiesökarna för att finansiera sina syften. , Referendum är därför en naturlig broms på lagstiftning, som står i strid med det allmänna intresset och som i regel endast erhålles från legisla- turen genom korruption . . .” ”Vi veta”, yttrade en medlem av Ohios för— fattningskonvent, ”att om statslegislaturen ej hade den definitiva beslu- tanderätten i fråga om koncessioner av detta slag (till bolag 0. s. v.). om folket kunde göra slut på affärstransaktionerna vid rösturnorna, då skulle bolagen snart tröttna på. att köpa folkrepresentanter, som ej
1 Johnson, The initiative and referendum, an effective ally of representative go— vernment, sid. 5.
2 W i 1 c ox, Government by all the people, sid. 151 f.
skulle kunna infria sina löften; om de ej hade denna makt, skulle moti—
vet för mutning upphöra att finnas till.”1
Enligt denna i sin naiva cynism typiska motivering skulle alltså re- ferendum omöjliggöra korruptionen genom att göra legislaturernas beslut beroende av folkets avgörande. Det skulle ej löna sig att muta folkre— presentanter, då dessa ej skulle kunna ”leverera sina varor”. Det är just maktkoncentrationen hos ett fåtal män i legislaturen, som möjliggör korruptionen. Ty hela valmanskåren kan ej mutas, icke därför att val- männen äro mindre mutbara än representanterna, men därför att en korruption av hela elektoratet skulle ställa sig för dyrbar. ”Det kan kanske vara möjligt”, skriver en författare, ”att muta en viss folkre- presentant med 5 000 dollars, men det är omöjligt att muta de 1 000 val— männen i hans valkrets med 5 dollars var.”2 ”Genomsnittsväljaren i folkf representantens ställe skulle säkert falla för samma frestelser, som kor— rumpera politikern. Det är frestelsens koncentration, som gör skillna— den. Den påtryckning, som lätt skulle kunna motstås, om den spredes över hela samhället, blir oemotståndlig, då den koncentreras på en punkt. Och denna koncentration existerar helt enkelt, emedan den legislativa myndighetens beslut är definitivt. Om folket alltid kunde begära rätten att träffa det slutliga avgörandet rörande legislaturens beslut, skulle dessa beslut icke längre ha ett kommersiellt värde.”3 ,
Liksom referendum ger folket möjlighet att förhindra mot dess intres- sen stridande lagstiftning, skall initiativet utgöra ett medel för reali- serandet av krav, som av folkrepresentationen icke beaktas. ”Initiati- vet är”, såsom en författare framhåller, ”en förberedande reform, som skall genomföras såsom ett villkor för att driva igenom andra reformer.”4 Framför allt gäller det här radikala ekonomiskt—sociala. reformer, mot vilka de av storfinansen påverkade legislaturerna ställa sig avvisande. På den betydelse, dessa synpunkter i vissa stater tilla gts, utgöra de- batterna i Massachusetts” författningskonvent ett klart bevis. Ständigt framhålles här av majoritetens talesmän, att det genom initiativet skall bliva möjligt att, vare sig direkt, genom dess användning, eller indirekt, genom den tysta påtryckning det utövar, genomdriva soaialpolitisk lag- stiftning, åtgärder, syftande till en jämnare egendomsförtlelning o. s. v., som under rådande förhållanden, trots att de omfattas av folkmajo-
' Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 941 (Bigelow). Jfr liknande yttran- den i M as sachusetts, Debates in the constitutional convention, uid. 405, 479, 550.
2 P o me r oy, The doorway of reforms, sid. 715 ff. För liknande uttalanden se P 8. r- >" en s, Direct legislation, sid. 19; Pa rsons, A primer of direct legislation, sid. 508 f.; Direct L egislation. Transactions of Commonwealth Club of California, sid. 289; Lieb, The initiative and referendum, sid. 157 ff. 3 M offet, Suggestions on government, sid. 40 f. 4 Clark, Social justice Without socialism, sid. 15.
riteten, stött på ett oöverkomligt motstånd.1 Framför allt ha dessa skäl framförts från arbetarehåll." I anslutning härtill har man även gjort gällande, att initiativet skall tjäna som ett avlopp, en säkerhetsventil för det sociala missnöjet och därigenom bliva en garanti för samhällsfre— den. Dessa arguments stora motivbildande betydelse framgår bäst därav, att det är de socialt missnöjda samhällsklasserna, framför allt arbetare men även bönder, som varit de drivande krafterna i folkomröstnings- rörelsen.
Ett korollarium till dessa argument utgöi framhållandet av det önsk— värda i att kunna framlägga politiska frågor till valmännens bedömande i isolerad form. Vid politiska val kan, påpekas det, aldrig ett säkert utslag för folkets uppfattning i en viss fråga åstadkommas, ty dels måste vid dessa en rad samtidigt aktuella spörsmål tagas i betraktande, dels är det härvid i grunden ej fråga om ett väljande mellan åsikter, utan mellan personer.3 Denna synpunkt har på grund av de egenartade för- hållandena i amerikanskt partiväsen fått en alldeles särskild betydelse. Då nämligen de härskande partierna äro av unionell, ej av statlig ka- raktär, då tvåpartisystem, eller, i ett stort antal stater, enpartisystem råder, och då valen på grund av partiernas rent unionella inriktning icke bli utslagsgivande för den delstatliga politiken, har ett särskilt starkt behov gjort sig gällande att i enskilda frågor kunna inhämta folkets åsikt. Folkomröstningen har framstått som det under rådande förhål- landen enda medlet att låta folkopinionen komma till uttryck i delstat- liga spörsmål. Häri ligger förklaringen till att politiskt verksamma.
* M assachu setts, Debates in the constitutional convention, sid. 211 ff. Jfr även Ohio, Constitutional convention, vol. I, särskilt sid. 869 ff.
” Jfr särskilt Gompers, The initiative and referendum and the American federa- tion of labor; Taylo r, Can or canlt; Sullivan, Direct legislation by the citizenship through the initiative and referendum, särskilt sid. 106 ff. Se även Pomeroy, Direct legislation the workingmenis issue.
3 Jfr t. ex. M a s s ach u setts, Debates in the constitutional convention, sid. 249 ff., 574 ff.; Pomereene (demokratisk förbundssenator), The initiative and referendum, sid. 139 f.; Guthrie, The initiative, referendum and recall, sid. 17 f.; Wilcox, The American city: a problem of democracy, sid. 268 ff.; Wilcox, Government by all the people, sid. 266 ff.; Parsons, Direct legislation, sid. 26. Hos den sistnämnde förfat- taren återfinnes följande saftiga uttalande: "That the referendum would disentangle issues is one of its most weighty claims to our attention. At present we have to put up With the splinters in the bread, the hairs in the butter, and the salt in the ice cream, or go Without our food. The party cooks stand smiling and bowing before you, ur— ging their bills of fare on which you can plainly read such questions as these: Will you eat a hash of chicken and dog meat, or Will you have beef and rat tail in croquettes? Will you drink coffee steeped in vinegar or chocolate flavored with gall? The party tailors fix up three or four suits for you to choose from. Will you wear black clothes with yellow stripes and a very tight belt, or a grey suit With brightgreen shirt and'corn- creating shoes; or a silkhat, red overalls, and a green necktie?”
? i l !
ehuru utanför partierna stående sammanslutningar —— arbetare- och bondeföreningar, prohibitionister 0. s. v. —— tagit en så verksam del i folkomröstningsrörelsen. För dessa grupper, vilka, i motsats mot par— tierna, representera skilda'idéer och intressen, och vilkas verksamhet an- nars gått ut på att förmå partierna att upptaga deras krav på sina pro— gram, har folkomröstningen —— och främst initiativet — inneburit en ny form för politiskt handlande, ett medel att få sina önskemål underställda valmännens avgörande.1 Med andra ord uttryckt: de utanför partierna stående sammanslutningar, vilka inom delstaterna i viss mån ersätta ett verkligt på skilda intressen och önskemål fotat partiväsen, ha i folk- omröstningsinstitutet funnit en möjlighet till organiserat politiskt upp- trädande. Från denna synpunkt ha de nya folkomröstningsformerna in- neburit en ersättning för bristen på delstatliga intressepartier, ett hjälp— medel mot det härskande partiväsendets ineffektivitet.
Under det från praktisk-politisk synpunkt de nya folkomröstningsfor- merna inneburit endast medel att råda bot för representativsystemets bris- ter ha de principiella anhängarna av initiativ och referendum ansett refe- rendumdemokratien i och för sig överlägsen den rent representativa de— mokratien. Folkets rätt till direkt lagstiftning utgör, enligt deras uppfatt- ning, en ofrånkomlig konsekvens av den demokratiska samhällsåskåd- ningen och samtidigt ett betydande medel till folkets politiska uppfostran. Initiativ och referendum böra därför införas oberoende av hur det re- presentativa systemets verkningssätt i olika stater gestaltat sig.2
Motiveringen till denna uppfattning bygger helt på en viss uppfattning av folksuveränitetsbegreppets betydelse. Folksuveräniteten anses inne- bära, att all makt från början innehas av folket; av rent praktiska skäl har utövandet av densamma måst överlämnas åt av folket valda repre- sentanter. Härav anses följa, att folkrepresentanterna endast ha att ge uttryck åt sina kommittenters uppfattning: de äro blott ombud för sina valmän och alltså bundna av dessas instruktioner.a Men under ett rent representativt system kan det imperativa mandatet icke i praktiken reali—
1 Häri ligger givetvis också förklaringen till, att de i det föregående skildrade mino- ritetspartierna, vilkas politiska verksamhet till väsentlig del varit inriktad på delstaterna, nästan undantagslöst upptagit initiativ och referendum på sina program. ” Typiska exempel på denna ståndpunkt äro John son, The initiative and referen- dum, an effective ally of representative government samt Par sen 5, Direct legislation. Bland statsmän, som närmast kunna räknas till de principiella anhängarna av initiativ och referendum, märkas den förut nämnde demokratiske förbundssenatorn O wen samt den republikanske förbundssenatorn Bourne; jfr den senares uppsatser Initiative, re- ferendum and recall samt Functions of the initiative, referendum and recall. ' 3 I denna punkt får den anförda motiveringen stöd därav, att i åtskilliga staters för- fattningar folket uttryckligen ges rätt att instruera sina representanter; jfr t. ex. rättig- hetsförklaringen i Massachusetts förf. art. 19.
seras; folket har ingen möjlighet att tvinga sina ”agenter” att uppfylla dess önskningar. Det representativa systemet innebär därför ej verklig demokrati, representationen utgör en ”vald oligarki”. Endast vid valen är folket i realiteten suveränt; mellan valen är det i själva verket pris- givet åt sina agenters godtycke. Först genom att folket får vetorätt gentemot sina representanters beslut och möjlighet att trots dessa ge— nomdriva sin vilja blir folksuveräniteten praktiskt förverkligad. ”Under det nuvarande systemet”, yttrade en talare i Massachusetts” författnings- konvent, "är förhållandet mellan folket och dess representanter helt en- kelt detta: Huvudmannen, majoriteten av folket, hava berättigat sina agenter eller representanter att fritt handla för sig under ett år med tanke att vid slutet av detta år agenterna skola kunna avskedas, om de ej ha följt sina suveräna huvudmäns önskningar. Det vi föreslå är, att förhållandet skall ändras på så sätt, att suveränen, folkmajorite— ten,... skall ha makt att... upphäva agenternas, representanternas, beslut, när så befinnes lämpligt. Med andra ord, vi tillämpa på statsstyrel— sen samma principer, samma befogenheter, som huvudmannen har över sin agent i vanlig affärsverksamhet.”1 Införandet av initiativ och refe— rendum framstår alltså som en direkt konsekvens av uppfattningen, att medlemmarna av legislaturen endast tjänstgöra som sina valmäns ställ-— företrädare, icke som representanter i egentlig mening; de nya folkom— röstningsformerna äro, som man ofta framhåller, ”a corollary of the laW of agency”. Och därmed anser man tillika bevisat, att folkets direkta lagstiftningsrätt utgör en nödvändig följd av den allmänt vedertagna folksuveränitetsteorien.2
De principiella anhängarna av folkomröstningsinstitutet utgå alltså från en helt annan uppfattning av representativsystemets innebörd än den, som i de realpolitiska reformvännernas uttalanden kommer till sy— nes. Enligt den förra utgör representationen blott en av förhållandena nödvändiggjord ersättning för direkt folkstyrelse och representanterna äro folkets ombud eller agenter. Enligt den senare är det representativa styrelsesättet i princip överlägset den direkta demokratien och repre- sentanterna tillerkännas större befogenhet till självständigt ståndpunkts- tagande, ehuru de naturligtvis i stort sett anses böra. avspegla det 'väl- jande folkets uppfattning. Från den ena utgångspunkten framstå initia- tiv och referendum som under alla förhållanden nödvändiga medel till
1 M a s s a 0 h 11 s et t s, Debates in the constitutional convention, sid. 104 (Hale); jfr sid. 77, 466, 572, 577. Liknande uttalanden i Ohio, Constitutional convention, vol. 1, sid. 736, 779. 2 Någon anledning att i denna refererande framställning undersöka riktigheten av dessa slutledningar torde icke förefinnas. Påpekas bör blott, att den uppfattning av folk— suveränitetsbegreppet, som utgör resonemangets utgångspunkt, ej ens i Amerika är den vetenskapligt vedertagna.
den demokratiska principens förverkligande, från den andra utgöra de endast under för-handenvarande omständigheter behövliga korrektiv mot representativsystemets brister.
I den principiella motiveringen för initiativ och referendum ingår dess- utom ett starkt framhållande av deras betydelse för folkets politiska uppfostran.1 Deras införande skall, anser man, leda till ett ökat intresse för samhälleliga frågor, väljarna skola med större uppmärksamhet följa statsstyrelsen, då de själva ha möjlighet att ta direkt del i densamma. Underställda förslag komma att bli föremål för en livlig offentlig dis- kussion, helst supplerad med officiell upplysningsverksamhet från sta— tens sida. Allmänandan och samhörighetskänslan komma att förstär- kas, varigenom respekten för lagarna ökas och en fastare grund skapas för det demokratiska statsskickets utveckling.
De principiella anhängarna av initiativ och referendum ha helt natur- ligt icke tänkt sig en så begränsad användning av de båda instituten, som man på realpolitiskt håll i regel har förutsatt. Enligt deras uppfatt- ning utgör folkets rätt att begära folkomröstning icke ett extraordinärt rättsmedel, som blott i trängande fall bör användas, utan ett nyttigt och normalt led i lagstiftningsarbetet. Särskilt på de håll, där uppfostrings- synpunkten tillerkännes stor betydelse, har man uttalat sig för ofta åter- kommande omröstningar; i fråga om viktiga och med stort intresse om- fattade spörsmål bör folket, har man ansett, alltid fälla utslaget.2 Inom dessa grupper av folkomröstningsrörelsens anhängare har man förden- skull uttalat sig för synnerligen milda villkor i fråga om rätten att på- kalla omröstning och överhuvud motsatt sig restriktiva bestämmelser.
Det behöver slutligen knappast mer än konstateras, att den moderna folkomröstningsrörelsen hämtat mycken styrka ur det förhållandet, att den byggt på en inhemsk tradition. Förhandenvaron av vissa former av direkt folklagstiftning har utgjort en kraftkälla av omätlig betydelse för anhängarna av de nya reformerna. Detta kommer också ständigt till ut- tryck i den offentliga diskussionen. Icke så, att man ansett införandet av initiativ och referendum utgöra en konsekvens av den delaktighet i lagstiftningsmakten, som folket redan erhållit. Denna synpunkt har knappast i högre grad spelat rollen av positivt motiv, den, liksom folksu- veränitetstanken, har utgjort en given utgångspunkt, en naturlig försvars— position mot alla angrepp. Man framhåller ständigt, att folkomröstnings-
1 Jfr t. ex. Massachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 111, 374; Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 727, 837, 941; Wilcox, Govern- ment by all the people, sid. 273 ff.; B 0 urn e, A defence of direct legislation i M unr 0, The initiative, referendum and recall, sid. 202 f.; Crec, Direct legislation by the people, sid. 120 ff.; Phelp s, Selected articles on the initiative and referendum, sid. 163. 2 Jfr uttalandet hos Crosser, The initiative and referendum amendments in the proposed Ohio constitution, sid. 196 f.
institutet icke är något nytt, att det sedan länge förekommit i flera olika former, att man blott vill bygga Vidare på en redan påbörjad utveckling. Det torde, efter vad i det föregående sagts, icke vara behövligt att när— mare klargöra innebörden i och vikten av detta moment i reformvän- nernas motivering.
Under det att i argumentationen för initiativ och referendum olika rikt- ningar kunna urskiljas, har argumentationen mot de nya folkomröst- ningsformerna haft en synnerligen enhetlig karaktär. Vid redogörelsen för denna argumentation kunna vi utgå från uttalanden av en rad av Amerikas främsta statsmän, tillhörande de konservativa riktningarna inom olika partier. Bland dem, som främst framträtt som det represen— tativa systemets försvarare, märkas sålunda förutvarande republikanske presidenten Taftl, numera innehavare av Förenta staternas högsta do- mareämbete (chief justice of U. S. supreme court), nuvarande ledaren av den republikanska majoriteten i förbundssenaten Lodgef, förutvarande republikanske förbundssenatorn Sutherland”, nuvarande ledaren av det demokratiska partiet i förbundssenaten Underwood4 och förutvarande demokratiske förbundssenatorn Baileys. Bland vetenskapsmän, som givit uttryck åt samma uppfattning, kan särskilt nämnas LowellG, rektor vid Harvarduniversitetet och den mest kände företrädaren för Amerikas statsvetenskapliga forskning. De nu uppräknade författarna, vilka höra till de mest auktoritativa och typiska exponenterna för motståndet mot den moderna folkomröstningsrörelsen, ha i stort sett presterat samma motivering för sitt ställningstagande, en motivering, som kan anses av- spegla hela den i Amerika framkomna argumentationen mot initiativ och referendum.7
1 Jfr Tafts båda arbeten Popular government, sid. 42—95 och Ethics in service, särskilt sid. 78 ff. Dessa utgåvos under Tafts verksamhet som professor vid Yaleuni— versitetet. "' Jfr L 0 d ges tre, alla i kongresstrycket ingående broschyrer The constitution of the United states, The constitution and its makers samt The compulsory initiative and re- ferendum and the recall of judges. 3 Sutherlands förut omnämnda tal Government by ballot torde vara den mest koncentrerade och talangfulla kritik av de nya folkomröstningsformerna, som framkom- mit i Amerika. Ett referat av talet hos M 0 r gen st ie rne, Utredning av spersmaalene om folkeavstemning, oplosningsret og bostedsbaand, sid. 16 f.
" Jfr U 11 d e r W 0 o d, Initiative and referendum. 5 B a iley, Initiative and referendum och The initiative, the referendum and the recall. ” Bland de talrika arbeten, i vilka L ow ell uttalat sig mot de nya folkomröstnings— formernas införande, kunna nämnas The referendum in the United states (i Munro, The initiative, referendum and recall, sid. 126—138) och The referendum in Switzerland and in America.
7 Bland övriga representanter för samma uppfattning kunna vi här i ett sammanhang tillika nämna följande författare: den republikanske guvernören i Massachusetts
Denna motivering utgår från den uppfattning av det representativa sy— stemets innebörd, som i Wilsons tidigare, av folkomröstningsrörelsens motståndare ständigt citerade yttranden kommer till uttryck. Historiskt sett innebär representativsystemet, framhåller man, icke ett surrogat för den direkta demokratien, som framkommit på grund av det praktiska behovet att delegera utövandet av folkets makt, utan en högre, av sina principiella företräden motiverad författningspolitisk utvecklingsform. Detta förhållande var också, såsom ofta påvisas, klart insett av de stats- män, som främst burit ansvaret för det amerikanska styrelsesättets till— blivelse.1 Enligt det representativa systemets princip skall statsstyrelsen överlämnas åt personer, som i särskilt hög grad förvärvat sina med- borgares förtroende och som därför kunna anses bättre skickade än den stora massan att besluta i allmänna angelägenheter. I representationen erhålles ett urval av politiskt intresserade och kunniga män, och av dess verksamhet kunna därför bättre resultat väntas än av direkt folksty- relse. Genom överläggningarna mellan folkrepresentanterna bli de skif- tande åsikterna analyserade och avvägda, ytterligheterna avslipas och besluten framgå som resultanter ur konflikten mellan de stridiga in— tressena. Det ligger i sakens natur, att enligt denna uppfattning repre- sentanterna tillerkännas rätt att självständigt pröva föreliggande frågor och att teorien om imperativt mandat bestämt förkastas; folkrepresenta— tionen bör visserligen i stort sett avspegla de skiftande meningarna inom folket, men i varje särskild fråga bör dess egen efter självständigt be- dömande tillkomna uppfattning vara avgörande.
Från denna utgångspunkt framstår införandet av initiativ och refe- rendum som en partiell återgång till direkt demokrati och alltså till en mera primitiv lagstiftningsmetod. Representativsystemet betecknar en högre utvecklingsform än det omedelbara folkstyret, genom de moderna folkomröstningsformerna återgår man delvis till det gamla, deras inne- börd är sålunda i grunden reaktionär.2 Det bör uppmärksammas, att detta resonemang — liksom argumentationen mot initiativ och referen- dum överhuvud — tar mycket ringa hänsyn till det förhållandet, att de amerikanska staterna icke äro rent representativa demokratier, att starka
M 0 Call (Representative as against direct legislation i Munro, The initiative, refe— rendum and recall, sid. 164—193), den demokratiske guvernören i Alabama 03" e al (Re— presentative government and the common law samt A study of the initiative and the referendum), rektorn vid Columbiauniversitetet Butler (IVhy should we change our form of government, sid. 1—50), samt förutvarainle republikanske statssekreteraren R. 0 o t, Experiments in government and the essentials of the constitution, sid. 30 ff.
1 Jfr särskilt M a dis o n s ofta åberopade klara uttalanden i Th e F e d e ral is t, breven nr. 10 och 39.
2 Jfr t. ex. ovannämnda uppsats av M C C- all, Representative as against direct legis— lation, sid. 166 f., och H 0 lli n g s W 0 r t h, The .se-called progressive movement, sid. 33 f.
inslag av direkt folkstyrelse redan filmas. I de redan förefintliga referen— dumformerna ser man knappast något avsteg från representativsystemet; den helgd, traditionen givit dem, hindrar tydligen, att angreppen mot folkomröstning, såsom logiken skulle fordra, utsträckas även till de redan förefintliga formerna. Då någon gång det obligatoriska författningsrefe— rendum beröres, framhålles det, att detta gäller eller åtminstone bör gälla endast allmänna principer och att det redan på denna grund är artskilt från de föreslagna nya formerna. En förklaring till denna inkonsekvens ligger dock i viss mån däri, att den kritik, som riktas mot den direkta folklagstiftningen, främst tar sikte på folkinitiativet, som anses utgöra den ojämförligt farligaste av de propagerade reformerna, ehuru den na- turligtvis även vänder sig mot det fakultativa lagreferendum.
I den mån initiativ och referendum komma till användning, skola de. framhåller man till en början, medföra en försämring av lagstiftningens kvalitet i såväl materiellt som formellt hänseende. Först och främst saknar det väljande folket de nödiga förutsättningarna för lagstiftninge— arbetet. I genomsnitt inneha valmännen icke de insikter och den erfa- renhet, som tarvas för ett förnuftigt bedömande av ofta invecklade le— gislativa spörsmål. Röstningen blir därför oftast ett uttryck för ögon— blickets impulser, icke för en genomtänkt och stadgad uppfattning. Här- till kommer, att möjligheter till en offentlig diskussion, som skulle kunna öka folkets förutsättningar att bedöma föreliggande spörsmål, blott i ringa omfattning äro för handen. Till de överläggningar, som inom representantförsamlingarna föregå besluten och som äro nödvän— diga för varje frågas allsidiga belysning, kan vid folkomröstningar icke finnas någon verklig motsvarighet. Den ömsesidiga påverkningen, frik- tionen mellan olika uppfattningar, den allsidiga klarläggningen av olika synpunkter blir här omöjliggjord. Fördomarna, de ensidiga och oreflek— terade ståndpunkterna bli i de flesta fall avgörande. Vid folkomröst— ningarna äro också sammanjämkningar och ömsesidiga eftergifter omöj- liggjorda; varje förslag kan blott antagas eller förkastas, de medlande och modererande ståndpunkterna äro borteliminerade. ”Representativ styrelse består i en rad kompromisser för att nå fram till utformandet av ett beslut, som i stort sett är nyttigt för hela samhället. Den fundamen— tala svagheten i initiativ och referendum är att det ej finns någon möj- lighet till kompromiss.”1 Alldeles särskilt gälla dessa synpunkter folk-
1 M a s s a ch 11 s ett s, Debates in the constitutional convention, sid. 199 (Youngman): jfr särskilt sid. 55, 434, 564 f. Tanken uttryckes på ett lyckligt sätt av S uth erlan d (Government by ballot, sid. 19): ”Right and wrong in governmental matters are not always, indeed, not generally, divided by any sharp line which will enable us to put our finger upon one side and say: this is exactly right and upon the other and say: this is utterly wrong. The boundary between the two is a doubtful zone in which the extent of the uncertainty gradually diminishes as we proceed outwardly in either direction,
initiativet, vid vilket förslagen utarbetas utan offentlig kontroll och där alla jämknings- och förbättringsmöjligheter från början äro praktiskt taget lämnade ur räkningen; här finnas inga garantier ens för lagför- slagens formellt tillfredsställande utformning.
I anslutning till dessa synpunkter framhåller man, att vid folkomröst— ningar den enskildes känsla av ansvar för sitt ställningstagande skulle i hög grad förminskas. Varje röstandes andel i lagstiftningsakten blir så obetydlig, att den personliga ansvarigheten praktiskt taget försvinner. Var och en kommer att taga hänsyn endast till sitt personliga intresse, icke till det helas väl.1 ”Initiativ och referendum appellera endast till den röstandes själviska intresse. I sina beslut om lagars genomförande är medborgaren ej ansvarig för någon; han påverkas endast av sitt eget intresse, och det finns'ingen, som kan kalla honom till räkenskap, om han röstar för lagar, som slå ned minoritetens rättigheter.”2 Folkre— presentanterna tvingas på grund av ansvarskoncentrationen att taga hän— syn till de skiftande intressena inom folket, de måste i varje fråga väga olika synpunkter mot varandra och söka ernå enpför hela samhället än- damålsenlig lösning. Det representativa systemet innebär därför, särskilt då det är organiserat på två kamrar, en viss garanti mot minoritetsför- tryck. Vid avgöranden genom folkomröstning åter komma privat- och klassintressen att fälla utslaget och ett obegränsat majoritetsvälde uppstår.
Fruktan för att de nya folkomröstningsformerna skola leda till minori— tetsförtryck tar sig främst uttryck i en skarp kritik av författningsini— tiativet. I författningarna finnas de grundläggande bestämmelserna. rö— rande de privata rättigheterna, de utgöra garantier för den personliga friheten och äganderättens okränkbarhet. De försvårande bestämmel- serna för författningsändring innebära därför en säkerhet mot ett otyglat majoritetsvälde, ett bålverk för minoriteternas rätt. Författningsinitia- tivet kommer, huru det än gestaltas, att i betydande grad förminska skill- naden mellan konstitutionell och vanlig lagstiftning. Därmed bortfaller
until upon one side we reach the clear field of indisputable right and upon the other of unmistakable wrong. But it is precisely in this middle ground of unccrtainty . .. that the deliberate exchange of conflicting opinion is necessary and the legislative function finds its field of greatest activity . . .”
1 Jfr följande uttalande av B arnes, The popular initiative and referendum, sid. 23: ""A great safeguard against the enaetment of bad laws is the power to fix the responsi- bility upon those who pass them . . . Under the present modes the responsibility must be assumed by the senate and house of representatives... On the other hand, if a law is to be made by the vote of all the electors, there Will be no practicable way of holding any individuals responsible. There will" always be voters, who-will east a secret ballot for laws that seem to promise benefit to their class though they be clearly wrong, when the same men would not dare to vote for them in the legislatures.” ” Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 688 (Cunningham).
den garanti för de privata rättigheterna, som författningens särskilda helgd utgör, och portarna öppnas för de tillfälliga majoriteternas alle- nastyre.1
Denna argumentation, liksom motståndet mot folkinitiativet, överhuvud, bottnar uppenbarligen till väsentlig del i fruktan för att folkets direkta lagstiftningsmakt skall leda till genomförandet av radikala ekonomiskt- sociala reformer. Initiativet anses, såsom man ständigt framhåller, ut— göra en inkörsport för socialismen.2 Liksom argumentationen för initia- tivet i stor utsträckning består i motivering för de reformer, som man hoppas skola följa av dess användning, går kritiken av institutet till vä— sentlig del ut på att söka påvisa, att dessa reformer äro obehövliga eller skadliga.3 I sammanhang därmed gör man även gällande, att genom initiativet reformer, som icke i grunden motsvara folkmajoritetens upp- fattning, kunna genomdrivas, ty anhängarna av ett visst förslag deltaga i regel flitigare i omröstningen än dess motståndare. Initiativet kan där— för väntas medföra, att ”makten över statsstyrelsen övergår till aktiva och radikala minoriteter”.4
Motståndet mot de nya folkomröstningsformerna motiveras emellertid icke blott därmed, att desamma, i den mån de kommo till användning. skulle medföra en sänkning av lagstiftningens kvalitet. De mera indi— rekta följderna av införandet av initiativ och referendum skulle, anser man, vara minst lika farliga som de direkta. Folkets makt att genom- driva lagar och att annullera legislaturens beslut måste ha till följd, att representationens självständighet och ansvarskänsla i hög grad försva- gas. "Verkan av initiativ och referendum på legislaturen”, skriver Tafti',
* Jfr här även uttalanden hos Lowell, Governments and parties in continental Europe, 11, sid. 296 f.; Smith, The development of American constitutional law, sid. 55 f.; lx' in ke a (1, The initiative and referendum, sid. 166 ff., och C a r ey, New responsi- bilities of citizenship, sid. 31 ff. Jfr även M assach u setts, Debates in the consti- tutional convention, sid. 51 ff., 128 ff.
2 Jfr här även B oy le, The initiative and referendum its folly, fallaeies, and failure, sid. 42 ff.; H 0 llin g 5 W 0 r t 11, The ”Oregon plan", sid. 13. i' Exempel härpå finnas hos nästan varje mot initiativet uppträdande talare i Massa- chusetts" författningskonvent. Jfr även särskilt Taft, Popular government, sid. 89 ff. Dä L ow ell i sin uppsats The referendum and initiative: their relation to the interests of labor in Switzerland and in America söker göra antagligt, att den ”direkta lagstift— ningen” skulle visa sig motverka sociala reformer, utgår han uteslutande från de schwei- ziska erfarenheterna och tar för övrigt nästan uteslutande sikte på det fakultativa lag- referendum, ej på initiativet. Jfr Pomeroys kritik av hans framställning i Direct legislation defended. * B 0. iley, Initiative and referendum, sid. 38. 5 Popular government, sid. 63 f. För liknande yttranden se L 0 (lge, The compulsory initiative and referendum and the recall of judges, sid. 9 ff.; O'Neal, Representative go— vernment and the common law, sid. 12: Ma ssa chusetts, Debates in the constitu- tional convention, sid. 386, 401, 522.
”är... nödvändigtvis att minska dess makt, att borttaga dess mod och självständiga handlingsförmåga, att förstöra dess känsla av ansvar och attframställa den som ovärdig förtroende. Ingenting kan säkrare un- dergräva karaktären hos en lagstiftande församling. Ingen man med verklig stolthet och verkligt självförtroende kommer att söka nå en ställ- ning, i vilken den enda måttstocken för handlandet måste bli frågan, huru majoriteten av valmanskåren . .. kommer att ställa sig till förslag, be- träffande vars detaljer det icke finns vare sig tid eller medel att bibringa allmänheten någon insikt. Den ofrånkomliga följden av initiativet måste bliva förstörandet och förintandet av just de fördelar hos det represen- tativa systemet, som gjorde det till en förbättring i jämförelse med den direkta demokratien." Enligt denna synpunkt, som av folkomröstnings— rörelsens motståndare alltid starkt framhålles, innebär införandet av ini- tiativ och referendum i realiteten det representativa systemets undergång. Den enda riktpunkten för folkrepresentanternas handlande blir önskan att tillfredsställa den tillfälliga folkmajoritetens krav; det självständiga och på känslan av det egna ansvaret byggda bedömandet av föreliggande frågor försvinner och därmed är själva grundprincipen för en förnuftig statsstyrelse uppgiven.
Hur svara då. det oblandade representativsystemets försvarare på den kritik, som från reformvännernas sida riktas mot de amerikanska stats- legislaturerna? Dels och framför allt gör man gällande, att denna kritik är i hög grad överdriven; man erkänner, att brister finnas, men förnekar, att de äro så betänkliga som från motsidan påstås. Dels anför man, att dessa brister i grunden bero på det väljande folket självt. ”Styrelsen faller i händerna på bossar och maskinpolitici helt enkelt emedan folket icke gör sin plikt.”1 Om folket visade mera omsorg vid valet av sina repre- sentanter och överhuvud ägnade mera intresse åt politiska spörsmål, skulle statslegislaturerna förbättras och det representativa systemet lyf- tas till ett högre plan. Men att söka åstadkomma detta genom initiativ och referendum vore i själva verket att göra det onda än värre. Ty hur skall folket, som icke ens visat sig kompetent att utse dugliga repre- sentanter, kunna avgöra de långt mera svårbedömda sakliga spörsmå— len? Och hur skall det kunna undvikas, att folkrepresentationen, då den ytterligare förlorar i makt och ansvar, skall sjunka till en ännu lägre nivå? Att utöka folkets direkta makt på grund av representativsystemets svagheter vore att ”bota en oduglig legislatur genom att göra den mera oduglig”.2 Det verkliga botemedlet består, framhåller man ständigt, icke i
1 K ennan, The direct rule of the people, sid. 150. För liknande uttalanden jfr Sanborn, Popular legislation in the United states, sid. 601; Thom, The pending revolution, sid. 199 f. * 2 M assachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 608 (Pillsbury).
nya författningsinstitut utan i ett bättre utnyttjande av de redan före— fintliga formerna.
Av den givna redogörelsen framgår, att den ledande, praktiskt—politiska riktningen inom folkomröstningsrörelsen i sina allmänna utgångspunkter föga skiljer sig från den grundåskådning, som karaktäriserar motståndet mot denna rörelse. Den principiella uppfattning rörande representativ— system och direkt demokrati, som i Wilsons och Roosevelts uttalanden kommer till synes, står mycket nära den teori, som ligger till grund för kritiken av de nya referendumformerna; bäst framgår kanske detta därav, att just de båda nämnda statsmännen vid olika tillfällen kunnat, utifrån samma utgångspunkter, komma till rakt motsatta uppfattningar rörande de föreslagna reformernas Värde. På båda hållen har man betonat det un- der normala förhållanden verkande representativsystemets företräden och haft blicken öppen för den direkta folklagstiftningens svagheter; härutinnan möta de realpolitiska reformvännerna sina konservativa mot— ståndare. Motsättningen ligger däri, att man på ena hållet anser de spe- ciella förhållandena i amerikansk statspolitik nödvändiggöra de i och för sig föga tilltalande reformernas genomförande, under det att man på det andra hållet förnekar, att någon dylik nödvändighet är förhanden. För att ytterligare belysa denna motsättning, som för förståendet av den ameri— kanska folkomröstningsdiskussionen är av avgörande betydelse, skola vi på några punkter referera den antikritik, som från reformvänligt håll riktats mot den konservativa kritiken, och sålunda med varandra kon- frontera de båda huvudparternas argument.
Det finnes därvid ingen anledning att dröja vid den i debatterna stän- digt framskymtande motsättningen i fråga om folkomröstningsinstitutets ställning till själva den representativa principen. Då man på konserva- tivt håll framhåller, att initiativ och referendum innebära ett åtminstone partiellt övergivande av denna princip, under det att reformvännerna för— klara sig åsyfta en förnyelse och förstärkning av densamma, beror detta uppenbarligen, såsom vid återgivandet av Wilsons uttalanden påpeka- des, därpå, att man i det omdiskuterade begreppet inlägger olikartade meningar; å den ena sidan menar man med representativt system, att lag- stiftningsarbetet anförtros åt folkrepresentanter, å den andra, att lag— stiftningen överensstämmer med folkviljan. Att det förra uttryckssättet är det med vanligt språkbruk överensstämmande och att begreppsenligt en motsättning förefinnes mellan folkomröstning och representativt .sy— stem torde icke behöva närmare utvecklas.
Kärnpunkten i reformvännernas kritik av den konservativa argumen- tationen ligger i framhållandet av, att denna utgår från en idealiserad bild av representativsystemets verkningssätt. Folkomröstningsrörelsens motståndare jämföra referendumdemokratien med ett rent representativt
system, sådant det borde vara, icke sådant det i verkligheten är. Deras resonemang bygger alltså, gör man gällande, på falska premisser, på bristande åtskillnad mellan teori och praktik. Det är just på grund av att det rådande styrelsesättet icke visat sig motsvara den av dess för- svarare tecknade idealbilden, som de omtvistade konstitutionella refer merna föreslagits. Utifrån dessa synpunkter bemöter man i detalj mot- ståndarnas farhågor för att det direkta folkstyret skall leda till en sänk- ning av lagstiftningens kvalitet. Då det från konservativt håll påvisas, att representativsystemet möjliggör lagstiftningsarbetets överlämnande åt ett urval av folkets bästa krafter, svaras det, att detta visserligen är sant men att denna möjlighet i själva verket ej blir utnyttjad; medlemmarna av de amerikanska statslegislaturerna äro i regel icke, vare sig genom karaktär eller kunskaper, överlägsna genomsnittsmedborgaren. Då det framhålles, att den i representativa församlingar förekommande diskus- sionen är ägnad att främja lagstiftningsarbetet, svaras det, att de flesta frågor i statslegislaturerna avgöras utan debatt och att debatterna, i den mån sådana äga rum, oftast äro värdelösa och sällan eller aldrig på- verka ledamöternas ställningstagande.1 Då det göres gällande, att repre- sentationen företräder hela folket och att inom densamma olika intres- sen bäst kunna avvägas och för det allmänna gagneliga beslut fattas, svaras det, att de amerikanska politikerna i bästa fall känna sig såsom företrädare endast för sina egna valkretsar, i sämsta fall såsom bulva- ner för enskilda intressen och att ”avvägningen av olika intressen” ofta utmynnar i ovärdiga kompromisser, varigenom av folkmajoriteten om- huldade reformkrav förvanskas. Då man påpekar risken för att den di— rekta lagstiftningen skall leda till formellt bristfälliga lagar, svaras det, att en sänkning av nivån i detta hänseende knappast är tänkbar.2 Varje kritisk anmärkning mot de nya folkomröstningsformerna besvaras med en motsvarande kritik av det rådande representativsystemet.
1 Följande, visserligen oriktiga uttalande av B r y ce (Modern democracies II, sid. 159, i en redogörelse för argumentationen mot folkomröstning) är karaktäristiskt: ”One ar- gument only, an argument formerly used by Swiss opponents of the initiative, is never heard in Western America. No one alleges that the people in judging of proposals laid before them by the initiative lose the enlightenment, that might have been derived from debates on it in the legislatures, for nobody, except (as Mark Twain said) 3. person suf- fering from senile decay, reads those debates.” 2 Följande uttalande av De Witt (The progressive movement, sid. 225) är karak- täristiskt: ”In urging this argument (att initiativet skulle leda till bristfälliga lagar), men fail to keep in mind the fact, that it would be extremely difficult to pass worse bills by a popular vote than are turned out every year by the legislature in practically every state... The laws Which these legislators turn out When they have plenty of time for deliberation and are actuated by the most honest motives are not models in law—making; While those passed hastily and corruptly are almost unintelligible.” Jfr även P o m e r oy, Two arguments against direct legislation, sid. 153 f.
Särskilt belysande är diskussionen av frågan om de nya folkomröst- ningsformernas sannolika inverkan på legislaturernas nivå. Då det från konservativt håll framhålles, att folkets direkta lagstiftningsrått är äg- nad att försvaga legislaturernas auktoritet, ansvarskänsla och självstän- dighet, svarar man från det motsatta lägret, att deras auktoritet redan är undergrävd, att deras bristande ansvarskänsla är reformrörelsens vik- tigaste orsak och att deras självständighet gentemot folkmajoriteten icke är en förtjänst utan ett fel, allra helst som de i stället gå i partimaski— nernas och de finansiella sammanslutningarnas ledband.1 Då initiativ och referendum finnas, komma legislaturerna att känna sig ansvariga in- för hela folket och bli beroende av dess vilja; därför leder den direkta lagstiftningens införande i själva verket till en höjning av representa- tioncrnas nivå. Denna fas av meningsutbytet ställes i skarp relief i ett replikskifte under debatterna i Massachusetts' författningskonvent. En medlem av den konservativa fraktionen yttrade där i sin kritik av folk- omröstningsförslaget: ”Om vi skola utse en springpojke, tala vi om för honom precis vad han skall göra och ge honom ingen nämnvärd själv- ständighet; om vi åter utse en disponent eller en direktör för ett stort företag, giva vi honom all möjlig självständighet, emedan vi anta, att han vet mer än vi själva. Vi låta honom göra vad han vill och om han ej lyckas, försöka vi med en annan man. Min åsikt är, att om man tilläm— par springpojksdoktrinen på författningen, som några av er önska, skola vi i legislaturen endast få springpojkar och inga andra.”2 Detta kraftiga yttrande fick omedelbart följande gensvar av en av reformvännernas hu- vudtalare: ”Jag skulle vilja fråga . .. om icke osynlig styrelse, som vi i själva verket ha, är en nästan fullkomlig illustration till springpojks- doktrinen, tillämpad på legislaturen. Är det ej ett ofrånkomligt faktum. känt av var och en, som har reda på förhållandena i denna stat, att vi ha haft vissa dominerande makter i staten, som ha lyckats att år efter år sända till legislaturen en massa män, som ej ha varit något annat än ”springpojkar” åt vissa personer, som ha tagitbolagsmaskineriet och det därtill fogade politiska maskineriet i besittning?”3 Den meningsbryt-
1 Jfr de typiska uttalandena i Equity, vol. XIV, sid. 88; Lobingie r, Direct po- pular legislation: the chief objections examined, sid. 239 f.; Sullivan, Direct legis- lation by the citizenship through the initiative and referendum, sid. 85; M c C rack an, How to introduce the initiative and referendum, sid. 698; Reinsch, The initiative and referendum, sid. 156 ff. 2 M a s s a ch u setts, Debates in the constitutional convention, sid. 466 (Wellman).
3 M a s s a ch 11 s et t 5, Debates in the constitutional convention, sid. 466 (Anderson) : jfr 60:th congress, 1:st session, Senate document nr 521, sid. 7. Det är även typiskt, att en varm anhängare av de nya folkomröstningsformerna, Weyl, i sitt arbete The new democracy, sid. 307, gör följande uttalande: ”The adoption of the refe- rendum and initiative tends to limit the range and decision of our elected legislators. lt tends to transform these legislators from representatives, possessed of personal, in-
ning, som åskådliggöres av dessa amerikanskt tillspetsade yttranden, ge- nomgår hela diskussionen om de nya folkoniröstningsformernas medel- bara inverkan på det representativa systemet.
Ännu ett moment i meningsutbytet torde i detta sammanhang böra sär- skilt uppmärksammas. De konservativa kritikerna framhålla ofta, såsom nämnts, att orsaken till legislaturernas svagheter väsentligen ligger i fol- kets bristande politiska intresse och att skapandet av en mera aktiv medborgaranda därför bör utgöra utgångspunkten för en reformerande verksamhet. Sanningen i dessa påståenden erkännes ofta från reform— vänligt håll så till vida, som de rådande missförhållandena anses i viss omfattning kunna historiskt förklaras såsom en följd av politisk indif— ferentism. Men, gör man gällande, dessa missförhållanden ha, huru de än historiskt förklaras, nått en sådan omfattning och styrka, att de icke kunna bekämpas annat än genom extraordinära hjälpmedel; folkviljan måste därför erhålla andra uttrycksmedel än de redan befintliga.
Vår återblick på några av diskussionens viktigaste moment har av- sett att ytterligare klargöra det framför allt karaktäristiska draget i den- samma: dess koncentration kring frågan om det delstatliga representativ- systemets verkningssätt. Reformvännernas kritik av den konservativa argumentationen visar bättre än något annat, i hur hög grad meningsut- bytet utgått från speciellt amerikanska. förhållanden, hur betydelsefulla de praktiska synpunkterna varit. Den centrala frågan har icke varit: vilka företräden och nackdelar erbjuda i och för sig de nya folkom- röstningsformerna? I förgrunden har tvärtom stått spörsmålet: är det representativa systemet i de amerikanska delstaterna sådant, att nya medel för folkviljans förverkligande äro nödvändiga? Problemet referen- dumdemokrati kontra representativ demokrati har i denna diskussion knappast blivit klart belyst, det har oftast setts mot bakgrunden av rå- dande, för de amerikanska delstaterna säregna förhållanden. Det är sna- rare amerikansk statspolitik än folkomröstningsfrågan i dess allmänpo— litiska innebörd, som den refererade diskussionen klarlägger.
Strider de moderna folkomröstningsformernas införande i staterna mot förbundsförfattningen?
Det torde vara påkallat att i detta sammanhang med några ord beröra ett spörsmål, som varit föremål för en ganska livlig diskussion, nämligen om folkomröstningsinstitutet i sin moderna form kan anses förenligt med Förenta staternas konstitution. I förbundsförfattningen art. IV % 4 stad-
dividual opinions into mere delegates; into mere mechanical forecasters and repeaters of popular deliverances; into parrot-like, political phonographs.” Men detta är, framhåller han, bättre än det nuvarande tillståndet, då legislaturerna ofta äro bolagens tjänare.
gas, att ”Förenta staterna skola garantera samtliga stater inom detta förbund republikanskt styrelsesätt . . .” Denna bestämmelse har man på sina håll givit en sådan tolkning, att folkomröstningsinstitutets införande i delstaterna ansetts vara inkonstitutionellt, stridande mot förbundsför- fattningen. På grund av domstolarnas rätt att bedöma statsförfattnin— garnas förenlighet med unionsförfattningen har denna fråga haft icke blott vetenskapligt intresse utan även praktisk—politisk betydelse.
Den argumentation, enligt vilken folkomröstningen strider mot unions— författningen, utgår från att enligt grundlagsstiftarnas mening ordet ”re— publikansk” utgjorde en synonym för ordet ”representativ”? Genom att i förbundsförfattningen stipulera, att förbundet skulle garantera staterna ett republikanskt styrelsesätt hade man alltså avsett att omöjliggöra uppkomsten icke blott av monarkier utan även av direkta demokratier på Amerikas jord. Såsom bevis för att detta varit grundlagsstiftarnas mening anföres särskilt ofta yttranden av Madison och Hamilton, vilka tydligt giva vid handen, att man gjorde en bestämd skillnad mellan republik och direkt demokrati. Såsom en modern sammanfattning av deras utta- landen kan följande av Cooley givna definition på ”republikanskt sty— relsesätt” tjäna: ”Med republikanskt styrelsesätt förstås en styrelse ge nom av folket valda representanter; det utgör en kontrast emot å ena sidan en demokrati, i vilken folket eller menigheten som ett organiserat helt utövar styrelsens suveräna befogenheter, och å andra sidan emot styrelse av en man, såsom kung, kejsare, tsar eller sultan, eller en klass av män, såsom aristokrati.”2 Med utgångspunkt från denna åsikt om det för republikanskt styrelsesätt karaktäristiska kommer man till den upp— fattningen, att folkomröstningsinstitutet, såsom utgörande ett avsteg från det representativa systemet, icke är förenligt med förbundsförfattningens ifrågavarande stadgande.
Denna tolkning, som sålunda stöder sig uteslutande på grund— lagsstiftarnas mening med stadgandet i fråga, har angripits med en rad olika argument. Därvid har man i regel mött på motståndarnas
' Se beträffande den här återgivna argumenteringen B ailey, Initiative and referen- dum, som innehåller utförliga citat av uttalanden från tiden för unionsförfattningens till— komst, samt L eW i s, Arizonals constitution: the initiative, the referendum, the recall —— is the constitution republican in form; Harris, Address, Proceedings of the state bar association of Wisconsin; Sh er W 0 o (I, The initiative and referendum under the United states constitution; Allen, The initiative and referendum is not constitutional; K in- kea (1, The initiative and referendum, sid. 173 f. Alla dessa författare anse initiativ och referendum inkonstitutionellt. Sammanfattande framställningar bl. a. hos Ho lcombe. State government, sid. 36—39; Bea rd and Shultz, Documents on the initiative, re- ferendum and recall, sid. 25—31 samt S w a n, Arizona and republican government.
” Principles of constitutional law, sid. 202 f. Co oley har emellertid här icke haft frågan om referendums grundlagsenlighet för ögonen. Jfr Stimson, The law of the federal and state constitutions of the United states. sid. 192 11. 1.
egen niark, använt den subjektiva tolkningsmetoden. Å ena sidan har härvid påvisats, att i varje fall vissa av grundlagsstiftarna använt ”re— publikansk” endast i motsats mot ”monarkisk” och snarast satt likhets- tecken mellan republik och demokrati, vilka båda karaktäriserades av maktens koncentration hos folket; att ur garantien för republikansk sty— relseform utläsa något förbud mot direkt demokrati vore sålunda fel— aktigt.1 Å andra sidan har man framhållit, att den skillnad, som man vid förbundsförfattningens tillkomst på vissa håll uppdrog mellan re- publik och demokrati, icke åsyftade den blandning av representativt sy— stem och direkt folkstyre, som för referendumdemokratien i dess nutida gestalt är karaktäristisk. Grundlagsstiftarna menade med demokrati tvärtom blott rent folkstyre utan representativa inslag. Det är därför omöjligt att tillämpa deras uttalanden på en styrelseform, som de aldrig haft i tankarna.2 Jämte dessa skäl har man även framdragit andra. Så har det påpekats, att en objektiv grundlagstolkning icke ger något stöd åt teorien om referenduminstitutets grundlagsstridighet, då man ju nu- mera enligt vanligt språkbruk icke anser folkomröstningen oförenlig med ett ”republikanskt styrelsesätt”.3 Likaså har det påvisats, att frå- gan om referendums grundlagsenlighet i varje fall är för sent väckt, då man upptar den först vid de moderna folkomröstningsformernas infö- rande, ty referendum har ju i olika former länge praktiserats inom unio- nens stater:1
Det torde knappast råda någon tvekan om vilken av de här anförda ar- l gumentationerna, som är starkast. Alla de bevisföringar, som använts * mot teorien om referendums grundlagsstridighet, torde var för sig vara t tillräckliga för att ådagalägga, att bestämmelsen om republikanskt sty- ? relscsätt icke kan anses lägga hinder i vägen för folkomröstningsinsti- 1 tutets införande i de nordamerikanska staterna.5 Denna mening har också
, 1 Jfr S upreme Court of the United states 1911 nr 36, by J. Ralston m. fl., sid. l 43—18, 65; S u p re m e C 0 u rt of the United states 1911 nr 36, by G. Shibley m. fl., sid. t 30 ff.; Shibley, Judges attack Oregon amendment for majority rule; Howard, A * republican form of government: a defense of the Arizona constitution.
2 Jfr Oregons högsta domstols utslag i målet Kadderley et al. v. City of Portland et al. 1903, cit. hos Beard and Shultz, Documents on the initiative, referendum and recall, sid. 304—310, samt Aigler, The validity of the initiative and referendum; Embry, The initiative and referendum, sid. 302; Shibley, Majority rule system con— stitutional: decision by Oregon supreme court. 3 Jfr S u p r e m e e o 11 rt of the United states 1911 nr 36, by Gr. Shibley m. fl., sid. 37 f. 4 Jfr Supreme cou rt of the United states nr 36, by J. Ralston m. fl., sid. 25—29. 5 För fullständighetens skull böra vi referera ännu en för folkomröstningsinstitutets grundlagsenlighet använd bevisföring. Jfr här Supreme court of the United states nr 36, by J. Ralston m. fl., sid. 53 ff.; Supreme court of the United states nr 36, by G. Williams, sid. 18 ff. Denna går ut på, att eftersom unionsförfattningen garanterar staterna republikanskt styrelsesätt, unionen blott på vederbörande stats, d. v. s. den garan—
blivit genom praxis konfirmerad. Frågan ställdes på sin spets genom ett mål i staten Oregon (Pacific states co. v. the state of Oregon), vari ett telefonbolag med hänvisning till meromnämnda paragraf i unions— författningen hävdade, att upptagandet av en viss skatt vore inkonsti- tutionellt, emedan densamma beslutats genom folkomröstning. Målet kom genom appell från bolaget till Förenta staternas högsta domstol. som i domslut den 19 februari 1912 förklarade, att frågan vore politisk, icke judiciell, och sålunda fölle under förbundskongressens, ej under högsta domstolens avgörande.1 Detta var i sak detsamma som ett under- kännande av de konstitutionella invändningarna mot folkomröstningsin— stitutet. Kongressen har sålunda att vid ett territoriums begäran om upptagande som stat i unionen bedöma frågan om dess ”republi— kanska styrelsesätt” på samma sätt som andra frågor, som kunna in- verka på lämpligheten av att villfara denna begäran.2 Och kongressen har vid flera tillfällen ådagalagt, att den icke anser initiativ och referen— dum i en stat utgöra något hinder för dess inträde i unionen. Redan 1907 beslöts sålunda, att Oklahoma, i vars författning de nya folkomröstnings- formerna ingingo, skulle erhålla statlig värdighet. 1911 mottogos New Mexico och Arizona i unionen, denna gång dock först efter långa de- batter, vari en del talare hävdade, att de tilltänkta staternas författnings— stadganden om initiativ och referendum strede mot ”det republikanska styrelsesättet” eller i allt fall borde förhindra deras upptagande såsom stater. Slutligen kom denna fråga före i kongressen år 1913, då senator Bailey föreslog antagandet av en resolution mot införandet av initiativ och referendum i staterna; förslaget ledde emellertid ej till något posi— tivt resultat. Numera kan den här diskuterade frågan anses ha förlorat all praktisk betydelse.
terades, begäran, äger rätt att inskrida. Denna argumentering är tydligen ohållbar, då därigenom bestämmelsen skulle bli en ren meningslöshet. Ty vem skulle väl för staten — den garanterades räkning — anhålla om garanten—unionens bistånd? Naturligtvis den enligt statens lagar befintliga statsstyrelsen, som alltså skulle begära sitt eget upphävande.
1 Sn p r eme c 0 11 rt of the United states nr 36. Opinion of the court. 2 Jfr "W i l e 0 x, Government by all the people, sid. 231 ff.; G 0 o (1 n 0 W, Social reform and the constitution, sid. 225 ff.; C 0 utt s, Is a provision for the initiative and referendum inconsistent with the constitution of the United states? sid. 309 f.; M y rich, The initia— tive and referendum. Av särskilt intresse är, att Förenta staternas nuvarande överdomare. Taft, ehuru motståndare till den moderna referendumrörelsen, helt ställer sig på den ståndpunkt, somn betecknas av 1912 års domslut; jfr Popular government, sid. 72—80. —— Se även det egendomliga resonnemanget hos B ak er, The fundamental law of American constitutions ll, sid. 565 ff.
Kap. V. FOLKOMRÖSTNINGSFRAGAN I FÖRBUNDSSTATEN.
Under det att folkomröstningen sedan gammalt ingår som ett led i det stora flertalet delstatsförfattningar, har institutet icke funnit någon plats i det unionella statsskicket. Under de sista årtiondena hava emellertid en rad förslag framställts, som på olika vägar avsett att införa inslag av direkt folkstyrelse i förbundsstatens författningspolitiska byggnad. Dessa förslag, som visserligen rönt föga uppmärksamhet och haft ringa fram- gång, äro dock av betydande intresse såsom belysande folkomröstnings— frågans ställning till de unionspolitiska problemen. Innan vi ingå på en skildring av denna moderna unionella folkomröstningsrörelse, torde emellertid en historisk återblick vara behövlig. Av denna skall framgå, att strävandet att införa folkomröstning i unionen icke alldeles saknar anknytningar i tidigare amerikansk historia.
Efter 1776 års självständighetsförklaring tillvaratogos staternas gemen— samma intressen till en början endast av en kongress, bestående av om- bud från de olika staterna. Denna kongress utarbetade år 1777 de s. k. federationsartiklarna — ”articles of confederation” — som kunna sägas utgöra den nordamerikanska unionens första författning. Dessa artiklar inneburo huvudsakligen en legal reglering av den faktiska gemensamhet, som under den föregående tiden uppstått; enligt desamma skulle staterna bilda en tämligen lös sammanslutning, vars enda organ skulle utgöras av kongressen, d. v. s. en av ombud från staterna sammansatt församling. Denna författning blev sedermera, under åren 1777—1781, antagen ge- nom beslut av de olika staterna. De statliga besluten fattades i regel av vederbörande lagstiftande församlingar. I ett par stater — Massachusetts och New Hampshire — beslöto emellertid legislaturerna att framlägga
frågan om federationsartiklarnas antagande för folket, och ett slags re— ferendum rörande desamma ägde i enlighet härmed rum; detta referen- dum synes i båda staterna ha varit av klart konsultativ karaktär.1 Det är signifikativt, att dessa omröstningar rörande förbundsförfattningens antagande ägde rum i samma stater, i vilka avgörandet rörande de egna statsförfattningarna ansågs böra träffas av folket självt.
Uppenbart är, att dessa omröstningar ej voro unionella referenda i egentlig mening. De gällde ju icke direkt antagandet av vissa unionella bestämmelser utan avsågo frågan, om vederbörande stat skulle ge sin an— slutning till en överenskommelse, som, om denna anslutning gavs, kunde få karaktären av en överstatlig förbundsförfattning. Härtill kommer, att beslutet om omröstningarnas hållande träffades av statslegislaturerna, icke av förbundskongressen. Trots dessa omständigheter äro omröst- ningarna närmast av intresse ur unionsrättslig synpunkt, då de inneburo en folkets medverkan vid avgöranden, som ytterst voro av unionell na- tur, då de i grunden gällde ej en viss stat, utan den vardande unionen i dess helhet. Omröstningarna om federationsartiklarna kunna därför sä- gas utgöra en sedermera icke fullföljd ansats till ett unionellt författ- ningsreferendum; i själva artiklarna finnes däremot intet, som pekar i denna riktning.
Den union, som genom federationsartiklarna kom till stånd, befanns snart vara av alltför löslig natur för att fylla sitt ändamål. Redan 1787 ledde kravet på en starkare unionell statsmakt till sammankallandet av ett förbundskonvent, bestående av ombud för staterna och med uppdrag att utarbeta förslag till författningsrevision. Detta arbete resulterade i utformandet av en helt ny författning, den nu gällande förbundsförfatt- ningen av år 1787. Ratifikationen av densamma ankom enligt förbunds- konventets beslut på konvent inom de olika staterna, d. v. s. särskilt för detta ändamål av folket valda församlingar. Att märka är emellertid, att under förbundskonventets förhandlingar från flera håll planer på den nya författningens ratifikation genom direkta folkomröstningar i de olika staterna framkastades, detta med den motiveringen, att endast folket självt, hos vilket makten ytterst vilade, kunde besluta om ändringar i det fördrag mellan staterna, som unionsförfattningen utgjorde.2 Och ehuru dessa förslag ej biträddes av förbundskonventet, ägde i en av de nyen- gelska staterna — Rhode Island —— på beslut av statslegislaturen en slags
1 Lobingier, The people's law, sid. 167 f., 180 f. De lagstiftande församlingarna ansågos tydligen ha fattat det avgörande beslutet, vilket även framgår av ordalydelsen i federationsartiklarna vid deras slutliga fastställande; se Articles of confederation, näst sista stycket (Tho r p e, Constitutions, sid. 15). ” Förslag härom framställdes bl. a. av representanten för Virginia, sedermera för- bundspresidenten Madison; jfr Lobingier, The people's law, sid. 292 ff.
folkkonsultation i frågan rum.1 Även vid den nu gällande förbundsför— fattningens antagande förefunnos alltså vissa ansatser till direkt folklig medverkan.
I den sålunda antagna författningen, vars innehåll i det väsent- liga förblivit oförändrat, förefinnes emellertid intet inslag av direkt folkstyrelse. I övrigt är densamma utformad efter i huvudsak sam- ma grunder som delstatsförfattningarna, med en uppdelning på verk- ställande, lagstiftande och dömande makt. Den verkställande makten in- nehaves av en president, som väljes genom indirekt folkval för en period av fyra år och som i lagstiftningsfrågor är utrustad med suspensivt veto. Vid presidentens sida står ett av honom utsett oparlamentariskt ”rådgi- vande kabinett”, vars medlemmar äro chefer för de viktigaste förvalt- ningsgrenarna. För-bundskongressen, innehavaren av den lagstiftande makten, består av en senat, till vilken varje stat, oberoende av folkmängd, väljer två ombud, och ett representanthus, till vilket inom de olika sta-- terna utses ledamöter i proportion till statens innevånareantal; val— perioden är sex, respektive två år. Medlemmarna av representanthuset ha alltid utsetts genom direkta folkval; sedan 1913 gäller detta även sena- torerna, som förut valdes av vederbörande statslegislaturer.
Ändringar av den unionella författningen åvägabringas genom en pro— cedur, som i art. V regleras i följande ordalag: ”Kongressen skall, när- helst de båda husen med två-tredjedels majoritet pröva det nödigt, föreslå ändringar i denna författning eller, då de lagstiftande församlingarna inom två tredjedelar av de särskilda staterna därom göra hemställan, in- kalla ett konvent att föreslå ändringar, och skall sådan ändring i ena som andra fallet i varje hänseende och syfte äga giltighet som en del av denna författning, sedan den bekräftats antingen av de lagstiftande för- samlingarna inom tre fjärdedelar av de särskilda staterna eller av kon— vent inom tre fjärdedelar av dem, allt efter som det ena eller det andra sättet för bekräftelse av kongressen föreslagits.”- Denna procedur an- knyter, såsom synes, så till vida till den i delstaterna brukliga, som författningsförslagen skola utarbetas antingen av den ordinarie legisla- turen eller av ett särskilt sammankallat författningskonvent; ratifika- tionen av förslagen, som sker genom beslut inom delstaterna, kan lika- ledes fullgöras antingen av statslegislaturerna eller av inom vederbö- rande stater sammankallade konvent. I praktiken har systemet med för- slagens utarbetande av kongressen och deras ratifikation genom statsle- gislaturerna blivit det regelmässigt använda. Denna apparat har emel- lertid visat sig vara synnerligen tungrodd och endast ett fåtal författ-
' L ob i n gier, The peoplels law, sid. 191 ff. 8
ningsändringar ha därför blivit genomförda; konstitutionens stelhet har vid flera tillfällen lagt hinder i vägen för genomförandet av allmänt ef- tertraktade reformer.
Vad beträffar de politiska förhållanden inom unionen, som —— jämte författningens huvuddrag — äro nödvändiga att känna för förståendet av det följande, ha vi i framställningen av delstaternas politiska utveck— ling under 1800-talet i viss mån haft anledning att ingå härpå. För bely- sandet av folkomröstningsfrågans ställning i unionen torde blott ett par fullständigande anmärkningar vara erforderliga.
Det ”legislaturernas förfall” och det härav föranledda kringskärandet av deras makt, som framhållits som det framför allt karaktäristiska i delstaternas författningsutveckling, saknar icke alldeles motstycke inom unionen. Kritik av den art, för vilken statslegislaturerna så allmänt blivit utsatta, har även riktats mot unionskongressen. Lagstiftarnas bris— tande kompetens och mottaglighet för lokala och privata inflytelser, lag— stiftningsmaskineriets tungroddhet och ineffektivitet ha även inom unio— nen blivit påtalade och lett till en viss misstro mot folkrepresentationen. Till väsentlig del som en följd härav har under de sista årtiondena inom den av författningen givna ramen en påtaglig ökning av exekutivmaktens reella inflytande kunnat skönjas.1 Icke sällan ha härvid presidenten och kongressen framstått som stridande makter, varvid den förre oftast haft det starkaste stödet i den allmänna opinionen; stundom åter har presiden- ten, utan att något parlamentariskt samarbete i egentlig mening etable— rats, framstått som den drivande och ledande kraften inom sitt parti i dess unionspolitiska verksamhet. De paralleller, som sålunda i vissa av- seenden förefinnes mellan den politiska utvecklingen i unionen och i del— staterna, få dock ej tilläggas alltför stor betydelse. Sålunda torde det vara allmänt erkänt, att unionskongressen stått på ett vida högre plan än den genomsnittliga statslegislaturen. Anklagelser för otillbörliga inflytelser och direkt korruption hava visserligen icke saknats även beträffande kon— gressen men ha dock förekommit i ojämförligt mindre grad. Reaktionen mot den legislativa maktens handhavande har här icke på långt när tagit motsvarande proportioner. Den konsekventa kringskärning av legislatu— rernas makt, som i staterna ägt rum, har i unionen icke alls förekommit. Konventinstitutionen, som i staterna framstått som legislaturernas far— ligaste konkurrent och folkviljans egentliga språkrör, har i unionen stan- nat på papperet. Och den successiva överflyttning av makten från folk— representationen till folket, som i staterna försiggått, har här icke haft något motstycke.
Vad beträffar det unionella partiväsendet har i det föregående fram-
1 För hithörande frågor kan särskilt hänvisas till Rexius, Presidentmaktens renäs- sans i Förenta staterna. '
hållits, att partierna i huvudsak äro rena valpartier, som icke represen— tera skilda intresse— eller idériktningar. Men detta utesluter, såsom vi förut anmärkt, icke, att partierna vid de olika valen framträda med skilda programpunkter och att valen alltså kunna bliva utslagsgivande för den unionella politiken i vissa frågor. Härutinnan föreligger alltså en bety- delsefull skillnad mellan partiväsendet i dess unionella och i dess statliga gestaltning, en skillnad, som, enligt vad förut påpekats, beror därpå, att de härskande partierna i grunden äro av unionell karaktär. Vid presi— dent- eller kongressvalen gruppera sig partierna kring en eller flera brännande unionspolitiska spörsmål, beträffande vilka de företräda skilda. uppfattningar och väljarkårens ställningstagande innebär i väsentlig mån ett avgörande i fråga om den politik, som vid behandlingen av dessa spörsmål bör följas; de statliga valen åter stå i skuggan av de unionella och bli därför icke utslagsgivande för den delstatliga politiken.
Av de givna antydningarna framgår, att de i historisk tradition och politiska förhållanden bottnande förutsättningar-na för den moderna folk- omröstningsrörelsen varit långt mindre i unionen än i delstaterna. Till den successiva omvandling av det representativa systemet, som i staterna försiggick under 1800-talet, finnes i unionen intet motstycke. Reaktionen mot den legislativa maktens handhavande har här icke nått tillnärmelse- vis samma omfattning och styrka. Partiväsendet, som visserligen på ett ytterst ofullkomligt sätt tjänstgjort som folkopinionens politiska uttrycks- medel, har dock varit väsentligt effektivare än i delstaterna. Om till dessa omständigheter läggas de betydande tekniska svårigheter, som folkom- röstningens införande i en stat av unionens storlek medför, samt de kom- plikationer, som uppstå just på grund av unionens karaktär av förbunds- stat, torde den jämförelsevis ringa anslutning, som tanken på ett unionellt folkomröstningsinstitut erhållit, vara klarlagd.
En mera principiellt betonad aktion för unionell folkomröstning har först under de senaste årtiondena uppkommit. Redan tidigare hade emel- lertid ett enstaka, av mera tillfälliga omständigheter betingat förslag i denna riktning framställts. År 1861, kort före inbördeskrigets början, föreslogs nämligen i förbundssenaten, att frågan om antagandet av en viss författningsändring, innebärande en kompromiss i slaverifrågan, skulle föreläggas folket.1 Omröstningen avsågs skola vara av rent konsultativ karaktär; den föreslagna författningsändringen skulle sedermera behand- las på vanligt sätt, varvid dock folkkonsultationens resultat faktiskt skulle tjäna till ledning. Motivet till förslaget var uppenbarligen önskan att genom folkets direkta hörande undvika den hotande konflikten i slaveri- frågan; genom folkets ingripande skulle en medlande lösning, som enbart på den normala lagstiftningsvägen icke kunde genomdrivas, komma till
1 Se L obingier, The peoples law, sid. 299 f.
stånd. Folkomröstningen framstår alltså i förslaget närmast" som ett medel att slita en annars olöslig tvist mellan de olika unionella partierna. Förslaget ledde emellertid icke till något resultat; det föll i senaten, ehuru med endast en rösts majoritet. Det är så till vida av mindre intresse, som det påtagligen var av rent isolerad och tillfällig karaktär. en nödfallsut— väg ur en invecklad politisk situation.
Det låg i sakens natur, att den moderna, ”schweiziska”, folkomröst— ningsrörelsen, som omspann hela unionen och till sin läggning var av utpräglat universell karaktär, skulle medföra upptagandet av tanken på direkt folkstyrelse även i förbundsstaten. I en rad under 1890—talet utkommande framställningar, i vilka, med utgångspunkt från de schwei— ziska erfarenheterna, införandet av nya former av folkomröstning i Ame— rika propagerades, föreslogs också, att dessa institut skulle komma till användning även för unionella ändamål. Detta åsyftades bl. a. uppen— barligen i Sullivans meromnämnda arbete, som mer än något annat gjort folkomröstningstanken populär i Amerika. I anslutning härtill torde också i åtskilliga av de partiprogram, i vilka sympatier för initiativ och referendum uttalades, deras införande även i unionen ha påtänkts. Sär— skilt bör omnämnas, att detta tydligen var fallet i den programförkla— ring för folkomröstning, som ”American federation of labor”, såsom förut nämnts, antog år 1892. I den speciella referendumpressen diskute— rades denna fråga vid flera tillfällen redan under 1890-talets första år. och olika system för ett unionellt folkomröstningsinstitut föreslogos; i regel tänkte man sig härvid, liksom för staternas del, en mer eller mindre direkt efterbildning av de schweiziska mönstren? Redan från början in— togo emellertid planerna på ett unionellt folkomröstningsinstitut en mycket underordnad roll. Diskussionen i folkomröstningsfrågan har i stort sett nästan uteslutande tagit sikte på delstaterna, blott i mycket ringa grad gällt unionen. De förslag, som i unionskongressen ha framställts, torde på få undantag när kunna sägas vara uttryck blott för enstaka reform- vänners uppfattning, icke för någon allmän och aktiv folkopinion.2 Någon egentlig politisk betydelse har den unionella folkomröstningsfrågan aldrig erhållit. Alldeles osannolikt synes dock ej vara, att den i framtiden, i samband med den konstitutionella reformpolitikens återupptagande efter världskriget, kommer att vinna ökad aktualitet.
1»En rad förslag, som kunna anses representativa, återfinnas i 55 : tll congress, 1:st session, Senate documents, vol. 26 nr 340, sid. 283 ff.
'-' Betecknande är, att då förf. frågat åtskilliga av folkomröstningsrörelsens ledande män om deras uppfattning angående folkomröstningsfrågan i unionen, från flere håll i svaren ådagalagts fullständig obekantskap om, att några förslag i denna riktning över- huvud framställts. — I litteraturen har, såvitt bekant, icke någon enhetlig framställning givits av folkomröstningsrörelsen i unionen.
År 1895 kom frågan om unionell folkomröstning före i kongres- 'sen ehuru visserligen i mycket begränsad form.1 Då väcktes nämligen av senator Peffer ett förslag om att i rent konsultativt syfte underställa fol—' ket den brännande myntfrågan.2 Den politiska situation, ur vilken för- slaget framgick, erinrar om de omständigheter, som ledde till folkomröst— ningstankens framförande år 1861. I myntfrågan förefanns en jämförel- sevis klar skiljelinje mellan partierna; republikanerna voro i allmänhet anhängare av enkel guldmyntfot, demokraterna åter av dubbel myntfot (jämte guld även silver). Peffers förslag avsåg uppenbarligen att låta det väljande folket skilja mellan partierna och därigenom möjliggöra den främsta politiska stridsfrågans avveckling. Det ledde emellertid ej till något resultat; det blev ej ens föremål för betänkande från utskott.
Två år senare, år 1897, väcktes såväl i senaten som i representanthuset förslag om en'utredning av frågan, huruvida initiativ och referendum (direkt lagstiftning) lämpligen skulle kunna införas för unionella ända— mål.a Ej heller dessa förslag blevo föremål för realbehandling. I repre- sentanthuset hänvisades motionen idke ens till något utskott, i senaten skedde visserligen detta, men betänkande från utskottets sida avgavs al- drig. Vid samma session kom folkomröstningsfrågan före i kongressen även i annan form. Den 1 juni 1897 väcktes av senator Pettigrew från South Dakota ett förslag om anordnande av omröstning i vissa bestämda spörsmål.4 Vid 1898 års val av medlemmar i representanthuset skulle en- ligt förslaget väljarna beredas tillfälle att uttala sin uppfattning i tre frå- gor: huruvida dubbel myntfot (jämte guld även silver) borde införas, hu- ruvida genom författningsändring bestämmelse om direkt folkval av för- bundssenatorer borde genomföras och slutligen om på samma sätt di- rekta val av president och vicepresident skulle åvägabringas.5 Omröst-
1 Någon uttömmande uppräkning av eller redogörelse för förslagen åsyftas ej. Då av kongressen icke biträdda motioner i regel ej ingå i kongresstrycket, har det ej varit mig möjligt att i alla de fall, då folkomröstningsmotioner framställts, få kännedom om deras innehåll. Framställningen omfattar därför endast de förslag, som ingå i kongresstrycket, samt en del andra, som på annat sätt kommit mig till handa. Materialet torde dock för belysningen av folkomröstningsfrågans ställning i unionen vara fullt tillräckligt. '—' Direct legislation record, vol. I, sid. 43. " Förslagsställarna voro senator Butler och kongressmannen Mc Evan; se 55:th Congress, 1 :st session, House Joint Resolution nr 4 samt Con- g r e s s io n al r e e o r d, sid. 1926. Jfr även W alk e r, Direct legislation, sid. 32. ' 4 55 :th Congress, 1 : st session, Senate bill nr 2055. Texten återfinnes i 55 :th Congress, 2 :d session, Senate documents, vol. 26 nr 340, sid. 293 f. Jfr även Direct legislation record, vol. IV, sid. 21 och WValker, Di- rect legislation, sid. 32. Det är av intresse, att Pettigrew representerade South Dakota, där, som bekant, ett författningsförslag om folkomröstning samma år antogs som vilande. 5 Frågorna skulle enligt förslaget lyda: ”1) Shall congress at once enact' a law ' providing for the immediate free and unlimited coinage of silver and gold at the ratio'o'f sixtecn to one? 2) Shall the constitution of the United states be so amended as to provide
ningen skulle alltså ej gälla några utarbetade förslag utan blott vissa principiella spörsmål; dess karaktär skulle vara klart konsultativ. Av intresse är, att tanken på en omröstning i myntfrågan sålunda framträ- der på nytt. Denna utgjorde fortfarande den mest brännande politiska tvistefrågan; vid 1896 års val hade de segrande republikanerna uttalat sig för enkel guldmyntfot,1 de besegrade demokraterna åter, till vilka för- slagsställaren hörde, för dubbel myntfot. I denna liksom i de båda andra fallen framstår den föreslagna omröstningen uppenbart främst som ett medel att möjliggöra ett isolerat ståndpunktstagande från folkets sida i fråga om vissa, av förslagsställaren tydligen omhuldade reformkrav. Detta framgår också av den sista artikeln i den föreslagna omröstnings- lagen, enligt vilken, närmast som en motivering, kongressen skulle för- klara, att den ”för att på bästa sätt sörja för den allmänna välfärden i Förenta staterna måste erhålla kännedom om folkets vilja i frågor av stor nationell betydelse, och att denna kännedom bäst kan erhållas genom direkt omröstning av medborgarna i varje fråga.” Genom detta uttalande markerades tillika, att de föreslagna omröstningarna avsågos skola utgöra begynnelsen till en av förslagsställaren av principiella skäl önskad praxis.
Pettigrews förslag väckte, av allt att döma mycket ringa uppmärksam— het. Det hänvisades till ”the judiciary committee” men blev aldrig före- mål för något betänkande från utskottets sida och kom sålunda aldrig till behandling i kongressen.
Under de närmast följande åren framföres tanken på unionell folkom- röstning allt oftare i den speciella referendumpressen, särskilt tidning- arna Direct legislation record, Referendum news och Equity. Det dröjde emellertid åtskilliga år, innan någon ny men denna gång betydligt mera systematisk aktion för tankens realiserande igångsattes. Detta skedde nämligen först år 1906. I augusti detta år bildades av en rad olika folk- omröstningsorganisationer —- ”People's sovereignty league of America”, ”Direct legislation leagues” i tjugo stater m. fl. — en nationalförening för folkstyrelse (National federation for people's rule) med syfte att ar- beta för ett unionellt folkomröstningsinstitut2 efter schweiziskt mönster.
for the election of United states senators by direct vote of the people? 3) Shall the con— stitution of the United states be so amended as to provide for the election of the Pre- sident and Vice-president by direct vote of the people?”
1 Praktiskt taget var detta betydelsen av deras program i frågan, ehuru vissa prin- cipiella sympatier för dubbel myntfot uttalades; jfr programmets ordalydelse i Stan- W 00 ds förut omnämnda arbete, History of the Presidency. 2 Jfr här och för det följande Equity, vol. VIII nr 4, sid. 17 f. Idén till denna aktion kom från dåvarande ordföranden i den ledande folkomröstningsorganisationen, Shibley; jfr dennes uppsatser: ”The progress and probable future of the optional referendum and initiative" och ”The Victorious march of majority rule”.
Härvid använde man samma arbetsmetod, som redan i flera delstater lett till framgångsrika resultat. Vid 1906 års val av ledamöter i represen- tanthuset tillställde föreningen under samarbete med ”American federa- tion of labor" alla vid valet uppträdande kandidater förfrågningar angå- ende deras ställning till tanken på ett unionellt folkomröstningsinstitut. De utskickade frågorna voro av följande lydelse: ”Fråga 1. Vill Ni, om valmännen välja eder att representera sig, troget arbeta och rösta för omedelbart antagande av en lag, varigenom ett system av direkt röstning i offentliga spörsmål upprättas genom 1) det konsultativa initiativet (med tillämpning på bl. a. frågorna om mellanstatlig handel, ämbetstillsätt— ning, immigration, rättegång med jury, åttatimmarsdag vid unionella ar- beten samt folkomröstning om författningsändringsförslag, införande av initiativ och referendum samt folkval av förbundssenatorer) och 2) det konsultativa referendum, med tillämpning på av kongressen antagna lagar samt av något av husen biträdda lagförslag? Fråga 2. Vill Ni lyda in- struktioner från edra valmän, om de givas genom folkomröstning?” En- ligt frågorna avsågs sålunda införande av saväl konsultativt initiativ som konsultativt referendum, man tänkte sig emellertid tydligen, att de formellt konsultativa omröstningarna i realiteten skulle bliva av decisiv natur, därigenom att folkrepresentanterna skulle förbinda sig att följa de genom desamma givna direktiven. De valkandidater, som svarade ja på de framställda frågorna, understöddes av föreningen, oberoende av deras partiståndpunkt, de övriga motarbetades. Resultatet blev, att 110 leda- möter1 eller ungefär två sjundedelar av representanthuset i den 1907 sam- manträdande kongressen hade förbundit sig att verka för ett unionellt folkomröstningsinstitut enligt de i frågorna uppdragna riktlinjerna.
Den sålunda inledda aktionen fullföljdes därmed, att den förut om- nämnde senatorn Owen från Oklahoma den 28 maj 1908 väckte två mo- tioner, vari införande av ett unionellt folkomröstningssystem föreslogs.2 Det skulle i allt väsentligt ansluta sig till de i flera delstater in- förda systemen, dock med den skillnaden, att bestämmelserna skulle in- föras i vanlig lag och att omröstningarna skulle ha rent konsultativ ka- raktär. Beträffande initiativet skulle gälla, att sexhundrafemtiotusen val- män genom petition skulle kunna få ett visst lag- eller författningsför- slag eller en allmän principfråga förelagd kongressen. Om denna inom viss tid beslöt' 1 enlighet med initiativförslaget, skulle ingen folkomröst-
1 Sifferuppgifterna härom växla något; jfr anförda ställe i Equity samt Schaff— ner, The initiative, the referendum and the recall, sid. 39. M ackenzie, The direct vote system, sid. 134. Av de ledamöter, som lovat arbeta för folkomröstning, voro unge- fär två tredjedelar demokrater och en tredjedel republikaner. ' För motionernas ordalydelse och motiveringen till desamma hänvisas till 60:th Congress, 1:st session, Senate documents nr 516 och 529. Motionernas nummer voro Senate bill nr 7208 och Senate resolution nr 94.
ning äga rum; i annat fall skulle frågan föreläggas folket, varvid kon- gressen samtidigt kunde framlägga ett konkurrerande förslag.1 BeträfÅ fandc referendum föreslogs, att fyrahundratusen valmän skulle genom petition kunna få ”en av kongressen antagen lag eller ett av någotdera huset bifallet lagförslag” förelagd folket-, här tänkte man sig alltså den ytterligt egendomliga företeelsen av ett konsultativt referendum efter ett av representationen redan fattat beslut. Såväl vid initiativ som vid refe— rendum skulle i övrigt ungefär samma regler gälla som de i delstaterna vanliga; sålunda skulle officiell upplysning anordnas o. s. v.
Den egendomliga och delvis synnerligen otympliga utformning, som folkomröstningsinstitutet enligt detta förslag skulle erhålla, beror tyd- ligen därpå, att ingen som helst hänsyn tagits till det förhållandet, att omröstningarna skulle vara av konsultativ natur. De vanliga reglerna för decisiv omröstning ha kritiklöst accepterats, trots att här var fråga om en från denna artskild folkomröstningsform. Delvis förklaras detta av motiveringen till förslaget. I denna framhålles, att den konsultativa omröstningen endast skulle användas ”som det första steget i rörelsen för folkstyrelse, emedan den kan införas genom ett majoritetsbeslut och ome— delbart”.2 Härigenom undginge man den besvärliga och tidsödande för- fattningsändringsprocedur, som för införande av ett decisivt folkomröst- ningsinstitut vore erforderlig. Och om folkrepresentanterna lovade att följa folkets instruktioner, vore den konsultativa formen i praktiken lika värdefull som den decisiva. Det är alltså uppenbart, att den konsultativa omröstningen av förslagsställaren — liksom av de organisationer, som arbetat för densamma vid 1907 års val — fattades som ett rent surrogat för den decisiva formen; den anses vara lättare att genomdriva och äg— nad att i realiteten giva samma resultat. Denna synpunkt kompletteras med framhållandet av att folkomröstningsinstitutet i denna form skulle innebära ett föiverkligande av en folkets instruktionsrätt, som ansåges vara av författningen åsyftad.
I motiveringen återfinnas för öv1igt de traditionella argument för folk- omröstningsinstitutet, som från vår redogörelse för den allmänna refe- rendumdiskussionen redan äro bekanta. Av intresse är, att alldeles sär— skild vikt lägges vid folkomröstningen såsom ett medel att framlägga vissa frågor för folket i isolerat skick. De allmänna valen innebära, framhåller man, i själva verket en omröstning rörande en rad på parti-
1 I detta fall skulle den egendomliga bestämmelsen gälla, att ”where there are compe— ting measures and neither receives a majority of the Congressional districts and a, ma- jority of the states, the one receiving the greatest number of individual votes shall, if it has received more than one-third of the votes, cast for and against both hills, be ie— submitted by itself at the next general election” ; bestämmelsen utgöi uppenbarligen en efterbildning av motsvarande stadganden i Maine och Oklahoma. 2 Se det förut omnämnda Document in 516 sid. 6.
programmen upptagna frågor, ”ett otympligt referendum”, som icke ger valmännen tillfälle att närmare precisera sitt ståndpunktstagande; vid en folkomröstning åter kan en fråga göras till föremål för ett isolerat be— dömande.1 Det är påtagligt, att denna synpunkt här tillägges en relativt större betydelse än som i regel varit fallet vid diskussionen om folkom— röstning i delstaterna; dess innebörd blir även i viss mån en annan, då det i delstaterna, såsom vi framhållit, knappast kan vara tal om att valen utgöra ens ett oklart uttryck för folkets uppfattning i de aktuella poli— tiska spörsmålen. Det motiv, som i delstaterna tillagts den största bety- delsen, nämligen att folkomröstningsinstitutet vore nödvändigt på grund av representationens undermålighet, beröres däremot mera flyktigt i mo— tiveringen till förevarande unionella förslag.
Att man i detta förslag, liksom i Pettigrews motioner år 1897, i den konsultativa omröstningen, närmast då initiativet, såg ett praktiskt po— litiskt medel att genomföra vissa radikala reformer, är uppenbart. Detta framgår redan av de förut återgivna frågor, som utsändes vid 1906 års representantval. Än tydligare kommer det till synes i motiveringen till Owens motion, där innehållet i de förslag, som avsågs skola framföras genom initiativ, närmare angives.2 Sålunda hoppades man på denna Väg kunna åstadkomma strängare kontroll över trustväsendet, statsreglering av järnvägs-, telegraf— och telefontaxor, direkt val av förbundssenatorer, proportionella val, införande av folkomröstningsinstitutet i författningen m. m. Det är, liksom i delstaterna, påtagligt, att folkinitiativet främst framstod som ett medel till genomförande av sociala, ekonomiska och kon- stitutionella reformkrav, som på den vanliga lagstiftningsvägen icke hade några utsikter till framgång.3
Trots det understöd i kongressen, som Owens förslag kunde påräkna, synes det ej ha tilldragit sig någon större uppmärksamhet. Det hänvisa- des till ”the committee on privileges and elections” och återkom aldrig därifrån. Någon diskussion rörande detsamma förekom därför varken i senaten eller i representanthuset.
1908 års förslag, eller rättare, den systematiska aktion, som föregick dess framläggande, betecknar det hittills allvarligaste, man torde kunna säga, enda allvarliga försöket att få folkomröstningsinstitutet i dylik mera allmän form infört i förbundsstaten. Efter detta försöks full— ständiga misslyckande synes en reaktion bland reformvännerna ha in—
1 Jfr Document nr 516, sid. 4 och nr 529, sid. 15. 2 Jfr särskilt D 0 eument nr 529, sid. 2. 3 Jfr framställningen hos Owen, ”The initiative and referendum in its relation to the political and physical health of the nation”, där dessa synpunkter ytterligare ut— vecklas. Särskilt framhålles folkomröstningen som det enda medlet att åstadkomma sträng kontroll över trusterna: ”We never can control the trusts by government until we take the government out of the control of the trusts” (sid. 198).
trätt. Vid de följande valen ha, såvitt bekant, några ansträngningar att påverka valkandidaterna för unionell folkomröstning icke förekommit. Även på håll, där man energiskt arbetat för det schweiziska folkomröst— ningsinstitutets införande i delstaterna, har man av olika skäl ställt sig skeptisk mot tanken på dess propagerande i unionen. Dels har man an— sett detta utsiktslöst, dels har man framhållit de utomordentliga prak- tiska svårigheter, som en anordning med unionella omröstningar skulle medföra; dessutom har man hållit före, att frågan härom i varje fall först bör väckas, då initiativ och referendum kommit till mera allmän användning inom de särskilda staterna. Det bör särskilt påpekas, att flera av de statsmän, som anslutit sig till folkomröstningsrörelsen, så som Roosevelt och Wilson, tydligen endast tagit sikte på delstaterna.1 Men även bland de mera radikala reformvännerna har tveksamhet kom- mit till synes. Betecknande är att tidskriften Equity som otvivelaktigt representerade folkomröstningsrörelsens vänstra flygel, vid vissa till- fällen under senare år uttalat sig mot frågans propagerande i unionen, då detta vore utsiktslöst och ägnat att skada rörelsen i sin helhet.2 Den för närvarande ledande folkomröstningsorganisationen, ”the National Popular Government League”, har ej heller aktivt arbetat härför.3 Efter allt att döma torde det utan överdrift kunna sägas, att de förslag om ett mera allmänt unionellt folkomröstningsinstitut, som efter 1908 framkom- mit, saknat djupare resonans bland folket och framställts utan för- hoppning om några positiva resultat. Belysande är, att ingen av de i kongressen väckta motionerna i frågan blivit föremål för realbehandling eller ens lett till avgivande av betänkande från vederbörande utskott. De efter 1908 framställda förslagen om ett mera allmänt unionellt folk- omröstningsinstitut äro till antalet endast tre. Det första av dessa fram- ställdes av senator Bristow i december 1912.4 Enligt detsamma skulle ge—
1 Jfr vederbörande uttalanden hos Munro, The initiative, referendum and recall. sid. 59, 87. 2 Jfr Equity, vol. XIV, sid. 8. Se även de svävande uttalandena i The initia— tive and referendum, Arguments by a special committee of the national econo— mic league, sid. 54 f. 3 Dess sekreterare, mr J ud son King, skriver som svar på författarens fråga om den unionella folkomröstningstankens utsikter: ”There has as yet developed no move- ment worthy the name for a national initiative and referendum. As executive of the National Popular Government League, Which has been the leader for several years in promoting it in the states, I have constantly advised against a national movement until &. large majority of the states and cities of the nation have secured the I-and-R and the people have been accustomed to its use. This upon practical political grounds and not because I reject the feasibility of a national referendum.” ' ' 62cnd Congress, 3:d session, Senate Joint resolution nr 141. Redogörelsen för innehållet hämtad ur Hasbach, Die neuere Verfassungsentwick- lung in den Vereinigten Staaten, sid. 95.
nom författningsändring rätt givas presidenten att, om ett av honom an- befallt förslag icke vunne kongressens bifall, föranstalta folkomröstning rörande detsamma; om omröstningen utfölle i positiv riktning, skulle för- slaget upphöjas till lag. Folket skulle alltså tjänstgöra som skiljedomare mellan de båda främsta statsmakterna. De utomordentliga möjligheter till en ökning av presidentmakten, som förslagets genomförande skulle ha medfört, ligga i öppen dag.1 År 1916 väckte kongressmannen Bailey ett lagförslag om konsultativt referendum: genom beslut av kongressen eller på begäran av 500 000 väljare skulle ”questions of national policy” kunna underställas folket, varefter beslut skulle fattas av statsmakterna i vanlig ordning.2 Förslaget anknöt tydligen till Owens plan av år 1908. Några år senare, 1919, framfördes av kongressmannen Emerson tanken på ett decisivt folkinitiativ. Enligt hans förslag skulle en halv million valmän . kunna begära folkomröstning rörande av petitionärerna framställda lag- eller författningsändringsförslag: alltså såväl lag- som författningsini— tiativ. Omröstningen skulle såsom regel äga rum samtidigt med kon- gressvalen, och enkel röstövervikt skulle vara avgörande. Förslagets ut- formning erbjuder i övrigt intet av större intresse.3
Därjämte ha under denna tid vid åtskilliga tillfällen förslag väckts an— tingen om tillfälliga konsultativa omröstningar i vissa frågor eller om införande av obligatoriskt beslutsreferendum i särskilda fall. Sålunda framfördes 1913 tanken på tullfrågans hänskjutande till valmännen.4 Un- der världskriget, såväl före som efter Förenta staternas krigsförklaring. har vid en rad tillfällen föreslagits sådan författningsändring, att krigs- förklaring, som nu beslutas av kongressen, endast skulle kunna ske efter folkets hörande;6 stundom har man även ifrågasatt en tillfällig konsul—
* Det bör även påpekas, att förslaget -— liksom alla förslag om decisiv unionell folk- omröstning med majoritetsavgörande — tydligen skulle ha inneburit en betydande ök— ning av förbundsmakten på staternas bekostnad; ty vid avgöranden på. detta sätt skulle ju ingen som helst hänsyn till den delstatliga indelningen ha tagits. Den garanti för staternas maktställning. som den lika representationen i senaten innebär, skulle alltså i viss mån ha bortfallit.
” Equity, vol. XIX, sid. 70 f. 3 66:th Congress, 1:st session, House Joint Resolution, nr 60. Texten hos C 0 :: e y, Constitutional amendment providing for the initiative and re- ferendum, sid. 4.
' 63:d Congress, 1:st session, House Concurrent Resolution, nr 5. Jfr Eq uity, vol. XV, sid. 163.
5 Se t. ex. 63:d Congress, 2:d session, Senate Joint resolution nr 227; 64zth Congress, 1:st session, House Joint resolution nr 428; 2 :d session, Congressional Record sid. 2811, 2818, 3574, 3575; öözth Congress, 1:st session, Senate Joint Resolution nr 79; 3:d session, House Joint Resolution nr 374; 67:th Congress, 1 : st ses- sion, Senate Joint Resolution nr 89, Senate Resolution nr 116.
tativ omröstning i denna fråga.1 Som motiv härför har man dels anfört. att beslut i en fråga av så oerhörd vikt för hela folket borde fattas av val— männen själva, dels att dylika omröstningar skulle göra förhastade krigs— förklaringar omöjliga och överhuvud verka i fredlig riktning.2 Vidare har man även framkastat tanken, att beslutsrätten vid ratifikation av vissa fördrag borde överflyttas från kongressen till folket.3 Intet av dessa förslag synes ha väckt någon större uppmärksamhet eller ha kommit till realbehandling i kongressen.
Slutligen har man under åren 1910—1920 i åtskilliga fall föreslagit ett endast på författningsfrågor tillämpligt folkomröstningsinstitut, ett unionellt författningsreferendum. Det ligger i sakens natur, att dessa förslag alltid åsyftat en ändring av förbundsförfattningen, nämligen dess art. V. Enligt denna skall, såsom förut framhållits. framställandet av för— fattningsändringsförslag antingen ske genom kongressen (med två-tredje— dels majoritet i båda husen) eller genom ett på begäran av två tredjedelar av staterna sammankallat författningskonvent; ratifikationen av de före— slagna ändringarna sker genom delstatliga beslut, fattade av statslegisla— turer eller statskonvent, varvid tre-fjärdedels majoritet bland staterna fordras. I denna procedur hava, i regel i samband med en mera fullstän- dig revision, sådana ändringar föreslagits, att vare sig på. ettdera eller båda stadierna av författningsändringarnas tillkomst direkt folklig med- verkan —— antingen av obligatorisk eller fakultativ natur _ skulle före.— komma.
I en del av dessa förslag åsyftas i princip icke något hela unionen om- fattande referenduminstitut utan endast folkomröstningar inom delsta- terna; omröstningarna skulle sålunda utgöra en form för fattandet av de statliga besluten rörande unionella författningsändringar. I denna rikt— ning går ett 1916 i representanthuset väckt förslag.4 Enligt detsamma
Bland dem, som framställt dylika förslag, märkas de förut nämnda senatorerna Owen och Ladd.
1 64zth Congress, 1:st session, Senate B ill nr 5796 (La Follette). Jfr E q n i t y, vol. XVIII, sid. 129.
2 Jfr den utförliga framställningen hos Benson, A way to prevent war samt Equity, vol. XVI, sid. 171 f. och vol. XVIII, sid. 70 f. ” 66:th Congress, 3zd session, House Joint Resolution nr 442. 4 64zth Congress, 1 :st session, House Joint Resolution nr 294: texten i C 0 n g r e s si o n al R e e o r d, A p p e n dix, sid. 2021. Förslaget framställ- des av kongressmannen Gray. Enligt detsamma skulle art. V i hithörande delar få föl— jande lydelse: ”The Congress shall propose amendments to this constitution Whenever two-thirds of both Houses deem it necessary, or whenever two—thirds of the several States make application therefor, such application being made in any state either by its legislature or by vote of a majority of the electors voting on the question, and shall call a convention for proposing amendments whenever the legislatures of two-thirds of
skulle förslag om författningsändringar ej blott kunna framställas av kongressen eller ett särskilt sammankallat författningskonvent utan även på begäran av två tredjedelar av staterna; de statliga besluten skulle här- vid fattas antingen av legislaturerna eller genom folkomröstning. Här- jämte skulle ratifikation av föreslagna ändringar kunna inom staterna beslutas —— utom genom legislatur eller konvent — även medelst direkt folkavgörande; kongressen skulle äga att bestämma, vilken metod som i varje särskilt fall skulle användas. I varje fall skulle, såsom förut, tre fjärdedels majoritet bland staterna fordras. Folkomröstning skulle alltså _ såsom ett sätt för de statliga beslutens fattande — kunna äga rum säväl vid framställandet av förslag till författningsändringar som vid ra- tifikationen av desamma. Att märka är, att förslagets genomförande tyd- ligen skulle ha lett till att i de stater, där folkinitiativet är infört, beslut om initierande av unionella författningsändringar kunde ha åvägabragts utan legislaturens medverkan-, ur denna synpunkt kan det sägas, att ge- nom förslaget ett medelbart unionellt folkinitiativ skulle ha tillskapats. I princip framstår emellertid det föreslagna folkomröstningsinstitutet som ett instrument för statliga, icke för unionella avgöranden, ehuru statliga avgöranden i frågor av unionell karaktär. I ett senare förslag, väckt 1918 av senator Brandegee, ifrågasattes endast sådan ändring i den nuvarande proceduren för författningsändringar, att staternas beslut om ratifikation skulle. om kongressen så beslöte, kunna fattas genom folkomröstning-,1 här medtogs alltså blott ena hälften av 1914 års förslag.
I andra fall har ett hela unionen omfattande folkomröstningsinstitut föreslagits. såsom ett led i författningsändringsproceduren. Detta är fallet bl. a. i en 1913 väckt motion av senator La Follette.2 Enligt densamma skulle förslag om författningsändringar kunna framställas dels av kon-
the several states make application therefor. Amendments shall be valid to all intents and purposes, as part of this constitution, When ratified by the legislature of three— fourths thereof, or by the electors in three-fourths thereof, Whichever mode of ratification may be proposed by Congress.”
1 65:th Congress, 2:d session, Senate Joint Resolution nr 90. Texten i Congressional Record, sid. 6581.
” 63:d Congress, 1:st session, Senate Joint Resolution nr 24. Enligt förslaget skulle bestämmelserna om författningsändring ha följande lydelse: "The Congress, whenever a majority of both Houses shall propose amendments to this Con- stitution, or on the application of the legislatures of ten States, or on the application of ten States through the vote of a majority of the electors of each, voting upon the question of such application, shall propose amendments to this Constitution, to be submitted for ratification in each of the several States to the electors qualified to vote for the election of Representatives. And the vote shall be taken af the next ensuing election of Repre- sentatives in such manner as the Congress may prescribe. And if in a majority of the States a majority of the electors voting thereon approve any proposed amendment, and if a majority of all the electors voting thereon also approve any proposed amendment, it shall be valid to all intents and purposes as part of this Constitution."
gressen (med enkel majoritet inom båda husen), dels av tio stater; de statliga besluten skulle kunna fattas av legislaturerna eller genom folk— omröstning. Sålunda framställt förslag skulle därefter vid val av med- lemmar i representanthuset underställas de vid dylika val röstberättigade samt bliva antaget, om i ett flertal av staterna en majoritet av de röstande röstade för detsamma, såvida tillika majoritet för förslaget förefunnes bland alla vid valet röstande inom hela unionen. Enligt detta förslag skulle alltså initiativ till författningsändringar kunna tagas av unge- fär en femtedel av staterna och staternas beslut härom kunna fattas ge- nom folkomröstning. Ratifikation skulle obligatoriskt ske genom hela unionen omfattande omröstningar, varvid majoritet såväl bland staterna som inom unionen i dess helhet fordrades. Förslaget möjliggör alltså så- väl initierande som ratificerande av unionella författningsändringar ge— nom direkta folkbeslut -— i förra fallet inom staterna, i det senare inom unionen — utan någon medverkan av vare sig förbundskongressen eller statslegislaturerna. Genom detsamma skulle proceduren vid genomfö- rande av författningsändringar ha på samma gång demokratiserats och förenklats i högst betydlig grad. —— I en annan samma år i represen- tanthuset väckt motion framfördes ett liknande förslag, dock att här för framställande av förslag om författningsändring fordrades beslut inom tolv stater, vilkas folkmängd utgjorde minst en fjärdedel av hela unionens.1
Ett ur vissa synpunkter ännu radikalare förslag väcktes 1919 av se- nator Owen.2 Enligt detsamma skulle visserligen folkomröstning icke fö— rekomma vid initierandet av författningsändringar. Men detta skulle kunna ske icke blott genom enkelt majoritetsbeslut inom kongressens båda hus utan även genom beslut av ettdera huset för sig och likaså ge- nom framställning från ett flertal av statslegislaturerna; och ratifice— ringen av föreslagna ändringar skulle obligatoriskt ske genom folkom- röstning, varvid för positivt resultat fordrades en majoritet av de röstande inom ett flertal av representantvaldistrikten liksom ock inom unionen i dess helhet. Praktiskt taget innebär detta, att en enkel folkmajoritet skulle varit tillfyllest, ty sannolikheten för att en dylik majoritet icke tillika skulle innefatta ett flertal av representantvaldistrikten är tydligen mycket liten. Enligt förslaget skulle sålunda staterna såsom sådana ha förlorat allt inflytande på ratifikationen av författningsändringar; deras funktioner i detta hänseende skulle ha övergått på folkmajoriteten inom unionen i dess helhet.
Även förslagen om unionellt författningsreferendum synas ha gått tämligen spårlöst förbi. Intet av desamma har kommit till realbehandling
l63:d Congress, 1:st session, House Joint Resolution nr 95. 2Gözth Congress. 1:stsession, Senate Joint Resolutionfnr'33.
inom kongressen.1 Icke heller i pressen eller den offentliga diskussio- nen i övrigt ha de ägnats någon nämnvärd uppmärksamhet. Visserli- gen bildades 1915 en ”committee of the federal constitution” för att ar— beta för ett mera demokratiskt system vid ändringar av författningen, men dess verksamhet synes icke ha tagit någon större omfattning.2 San- nolikt torde dock, av tillgängliga uttalanden att döma, större sympa- tier inom kongressen förefinnes för någon form av författningsreferen— dum än för ett mera allmänt folkomröstningsinstitut efter schweiziskt mönster.
Beträffande motiveringen till tanken på ett unionellt författningsre- ferendum föreligga ytterst sparsamma uttalanden.3 De skäl, som åbe- ropats för folkomröstning i allmänhet, ha givetvis även i detta fall fram- hållits. Särskilt har man gjort gällande, att folket, såsom statsmaktens egentliga bärare, framför allt borde erhålla medinflytande i fråga om regleringen av den överstatliga maktens utövning. Den förbundet till- kommande makten beror, framhålles det, på maktöverlåtelser från de en- skilda staterna, och då i delstaterna folket är suveränt — vilket kommer till uttryck i det delstatliga författningsreferendum -— bör det även, vare sig såsom statligt eller unionellt organiserat, få inflytande även över unionsförfattningen. I övrigt företer argumentationen naturligen vissa skiftningar, allteftersom man föreslagit omröstningen såsom ett medel för fattandet av delstatliga beslut eller tänkt sig densamma i rent unionell form. —— Från praktisk-politisk synpunkt har det framhållits, att den betydande utveckling, som förbundsstatens funktioner undergått sedan författningens tillkomst, och framför allt dess ökade makt i förhållande till delstaterna, nödvändiggör en på samma gång förenklad och mera de- mokratisk procedur vid konstitutionella ändringar. Det nuvarande sy- stemet för författningsändring är betingat av förhållandena vid författ- ningens tillkomst, då delstaterna i förhållande till förbundet ägde en re— lativt långt mera betydande ställning än som sedermera blivit fallet och
1 Ett förslag, vars innehåll icke är mig tillgängligt, har dock blivit föremål för bc- tänkande från ”the committee on the judiciary”, dit det hänvisades. Utskottets utlåtande. som ej åtföljdes av någon motivering, gick på. avslag; i av några ledamöter avgivna re- servationer uttalades emellertid allmänna sympatier för möjligheten av någon slags folklig medverkan vid vidtagande av författningsändringar; se 6 3 : (1 C 0 n g r e s s, 2 : d session, Senate reports, vol. I, nr 147. Jfr Tanger, Amending procedure of the federal constitution, sid. 699. 2 Se E q u ity, vol. XVII, sid. 67 ff. Nämnas bör även, att ”The Socialist party” 1920 uttalade sig för att förbundsförfattningen ”should be made amendable by & majority of the voters of the nation upon their own initiative, or upon the initiative of Congress”. se The World Almanac 1921, sid. 663. 3 Jfr 64zth Congress, 1:st session, Congressional Record, Ap- pendix, sid. 2021 ff. samt Eldridge, Need for a more democratic procedure of amending the constitution och Th o m p 5 o n, The amendment of the federal constitution.
då förbundskonstitutionen närmast framstod som ett fördrag mellan sta— ter, som i väsentlig grad behöllo sin självständiga makt. Allt eftersom unionen ingripit på allt flera rättsområden och den unionella politiken blivit av allt större direkt betydelse för de enskilda medborgarna, hade ett behov av folkligt inflytande över författningen och av smidigare me— toder vid dess ändring uppstått. Det framgår av denna motivering, att förslagen om unionellt författningsreferendum i viss mån äro ett uttryck för det förändrade förhållandet mellan union och delstater: unionsför— fattningen har därigenom alltmer blivit en hela folkets, ej blott en del— staternas angelägenhet och man vill genom ett enklare och mera demo— kratiskt författningsändringssystem draga konsekvensen härav.
Slutligen bör i detta sammanhang omnämnas, att man i en stat, trots förbundsförfattningens stadgande, gjort ett försök att genom statligt be- slut överflytta beslutanderätten beträffande unionella författningsändrin- gar från legislaturen till folket. I Ohio antogs nämligen år 1918 genom initiativ en författningsändring, varigenom tillämpligheten av det fakul— tativa lagreferendum utsträcktes till legislaturens beslut om ratifikation av ändringar i förbundsförfattningen.1 Redan följande år blev den nya bestämmelsen tillämpad. Då nämligen förbundskongressen underställde staterna ett förslag om författningsändring, innefattande unionellt rus- drycksförbud, och legislaturen i Ohio beslöt att ratificera detta, begär— des folkomröstning i frågan. Omröstningen, som hölls i november 1919, visade en om också knapp majoritet mot legislaturens beslut, som alltså enligt statsförfattningen skulle vara annullerat.2 Frågan om detta för- farandes laglighet hade emellertid dragits inför domstol; under framhål— lande av att enligt förbundsförfattningens artikel V författningsändringar skola ratificeras genom legislatur- eller konventbeslut gjorde man gäl— lande, att folkomröstningar i dylika fall icke vore konstitutionellt möj— liga, och att sålunda den 1918 antagna ändringen i Ohios statsförfatt— ning strede mot förbundsförfattningen. Den 30 september 1919 avkun- nade Ohios högsta domstol utslag i frågan; i detta förklarades, att nå— gon divergens mellan stats- och förbundsförfattningen ej förefunnes.3 Kärnpunkten i domstolens motivering utgjordes av påståendet, att ordet "legislatur” i förbundsförfattningens art. V innefattade ”alla av staten upprättade lagstiftningsorgan”, alltså även folket såsom beslutande myn- dighet. Därefter appelleradestill unionens högsta domstol, vars den 1
1 Författningens Art. ll, sec. 1, sista styckena. Beträffande den föga upplysande argumentationen för och emot förslaget, se Ohio, Publicity pamphlet 1918, sid. 1 f. 2 Någon praktisk betydelse hade detta resultat icke, då ändringen i förbundsförfatt- ningen redan ratificerats av tre fjärdedelar av staterna och sålunda trätt i kraft. 3 Se Northeastern Reporter, 30 mars 1920, sid. 400—404.
juni avkunnade utslag gick i rakt motsatt riktning.1 I detsamma kon- staterades, att ordet ”legislatur” endast kunde fattas såsom åsyftande vederbörande staters ordinarie folkrepresentation, icke folket självt. Att detta var fallet såväl vid grundlagens tillkomst som enligt vanligt språk— bruk stode enligt domstolens mening utom allt tvivel. Tillika framhölls, att beslut om ratifikation av en unionell författningsändring ej ut— gjorde en lagstiftningsakt i egentlig mening och alltså icke kunde lik- ställas med en sådan. Genom detta utslag, som var enhälligt, förkla- rades sålunda meromnämnda bestämmelse i Ohios författning strida mot förbundsförfattningen, och den kan praktiskt sett anses annullerad. Det är därmed klargjort, att det gällande systemet för unionella författnings- ändringar ej kan ändras genom statliga beslut.
'Se Supreme ('ourt of the United states, 1920, Hawke v. Smith (253 li. S. 221).
REDOGÖRELSE FÖR GÄLLANDE BESTÄMMELSER
Kap. I.
DE OLIKA FOLKOMRÖSTNINGSFORMERNA, DERAS OMFÅNG OCH INNEBÖRD.
Folkomröstningsinstitutet i Amerika är, såsom av det föregående framgår, praktiskt taget alltid av decisiv natur, d. v. s. omröstningen in— nebär ett beslut, ett avgörande i vederbörande spörsmål. Endast i un- dantagsfall förekomma bestämmelser om helt eller delvis konsultativ omröstning. ,
De två huvudslagen av decisiv omröstning äro som bekant referendum och initiativ. Vid referendum gäller omröstningen ett av representationen fattat beslut, som underställes folket till antagande eller förkastande. Referendum innebär alltså en negativ andel i lagstiftningsmakten, det ger folket en vetorätt gentemot representationens beslut. Vid initiativ åter gäller omröstningen ett av en del av folket framställt förslag; den fråga, som avgöres, emanerar från folket självt. Initiativet utgör alltså folkets positiva andel i lagstiftningsmakten, det ger folket möjlighet att själv- ständigt genomdriva rättsförändringar.
Referendum i Amerika finnes, såsom av det föregående framgår, delsi författningsfrågor, dels i lagfrågor. Författningsreferendum är alltid av obligatorisk art. Lagreferendum åter förekommer i skilda former: den obligatoriska, då i författningen föreskrives, att vissa grupper av frå— gor alltid skola avgöras genom folkbeslut, den fakultativa (i egentlig mening), då omröstning sker på begäran av viss del av valmanskåren, och den frivilliga, då omröstningen sker på beslut av legislaturen. — Folkinitiativet förekommer ävenledes såväl i författnings' som i lagfrå— gor, d. v. s. såsom författnings- och laginitiativ,- denna indelning är emellertid för de amerikanska staternas vidkommande av jämförelsevis underordnad betydelse.
Vissa av dessa former, vilka ha sitt huvudsakliga intresse såsom led i den historiska utvecklingen, ha i det föregående så fullständigt be- handlats, att det torde vara överflödigt att i detta sammanhang lämna nå- gon ytterligare redogörelse för deras innebörd. Detta är fallet med det obligatoriska och det frivilliga lagreferendum. Vår framställning av nu gällande bestämmelser kommer därför endast att omfatta de tre ojämför- ligt viktigaste av de amerikanska folkomröstningsformerna: det obliga- toriska författningsreferendum, det fakultativa lagreferendum och folk— initiativet.
Slutligen torde det här böra påpekas, att rösträtten vid i det följande behandlade folkomröstningsformer alltid är densamma som vid politiska val. Detta innebär numera, sedan år 1920 i förbundsförfattningen införts bestämmelse om rösträtt för kvinnor, att rösträtt i princip tillkommer varje person över 21 år.
Författningsreferendum.1
I det föregående har konstaterats, att två olika, ehuru visserligen icke klart skilda system för författningsrevision finnas. Enligt det ena, som användes vid mera fullständiga, ”totala”, författningsrevisioner, utarbetas förslaget av en särskild för detta ändamål sammankallad representation, ett författningskonvent. Enligt det andra, som avser partiella revisioner, anförtros utarbetandet av nya förslag åt den ordinarie representationen,
1 Det torde vara lämpligt, att här i ett sammanhang angiva var författningsbestäm— melserna rörande författningsreferendum i de olika staterna finnas: A 1 a b & m a. förf. 1901, art. XVIII; A r i z 0 n a, förf. 1911, art. XXI; A r k a n s a s, fört. 1874, art. XIX, sec. 22; C a l i f o r nia, förf. 1879, art. XVIII; C 0 1 o r a d 0, förf. 1876, art. XIX; C 0 n- n e eticut, förf. 1818, art. XI; D ela w a r e, förf. 1897, art. XVI; Flo rid a, fört. 1885, art. XVII; G e o r g i a, förf. 1877, art. XIII, sec. 1; I d ah o, förf. 1889, art. XX; Illinois, förf. 1870, art. XIV; Indian a, förf. 1851, art. XVI; I 0 W a, förf. 1857, art. X; K 3. n s a s, förf. 1859, art. 14; K en tu c ky, förf. 1890, sec. 256—263; L o n i s i a n a, förf. 1898, art. 321; M a in e, förf. 1819, art. X; M a r y 1 a n d, förf. 1867, art. XIV: M a s s ac 11 11 s etts, förf. 1780, art. 87; M ich ig a n, förf. 1908, art. XVII; M i n- ne s ota, förf. 1857, art. XIV; M is sis sip p i, förf. 1890, art. 15; M is s o 11 r i, förf. 1875, art. XV; M 0 n t a n a, förf. 1889, art. XIX, sec. 8—9; xI e b r a s k a, förf. 1875. art. XV; N e v a (1 a, förf. 1864, art. XVI; N e w H a m p 5 h i r e, förf. 1792, art. 98: New Jersey, förf. 1844, art. IX; New Mexico, förf. 1911, art. 19; New Y 0 rk, förf. 1894, art. XIV; N o r t 11 C a r o lin a, förf. 1876, art. XIII; N' o r t 11 D a k ota. fört". 1889, art. 15; 0 h i o, förf. 1851, art. XVI; 0 k l a 11 o m a, förf. 1907, art. XXIV; () r e g 0 n, förf. 1857, art. XVII; P e n n s y lv a ni a, förf. 1873, art. XVIII; Rh o d e Ts 1 an d, förf. 1842, art. XIII; S 0 uth C a r o 1 i n a, förf. 1895, art. XVI; S 0 ut 11 1) a k ota, förf. 1889, art. XXIII; Te n n e s s e e, förf. 1870, art. XI, sec. 3; T e x a s, förf. 1876, art. XVII; U t a 11, förf. 1895, art. XXIII; V e r m 0 nt, förf. 1793, amendm. XXV (Th o r p e, Constitutions, sid. 377); V i r gin i a, förf. 1902, art. XV: W a s h in gt o n, förf. 1889, art. XXIII; W e st V i r gi ni a, förf. 1872, art. XIV; Wi s e o n s i n, förf. 1848, art, XII; IV y 0 min g, förf. 1889, art. XX.
legislaturen. Vid revision genom författningskonvent förekomma i regel två. skilda former av folklig medverkan: folket avgör dels frå- gan, om revision skall ske, d. v. s. om ett författningskonvent skall sammankallas —— konventreferendum _ dels huruvida det av konventet utarbetade förslaget skall antagas. Vid partiella författningsrevisioner genom legislaturen har folket däremot endast att antaga eller förkasta det framlagda författningsändringsförslaget.
I den följande redogörelsen tages blott hänsyn till de regler i hithö— rande frågor, som äro stadgade i de olika statsförfattningarna. Den sedvanerättsliga utvidgning av författningsreferendums användning, som försiggått, har i det föregående skildrats.
Bestämmelser om konventreferendum finnas i trettiofyra stater.1 I tju- gosex av dessa är anordnandet av referendum rörande konvents samman- kallande helt beroende av legislaturens beslut; denna har rätt att när som helst föranstalta en folkomröstning i frågan. I ett flertal fall krävs dock för beslut härom kvalificerad majoritet, två tredjedelar, någon gång tre femtedelar eller tre fjärdedelar av ledamöterna inom varje legislatu- rens avdelning.2 I de övriga åtta staterna med konventreferendum be- stämmes i författningen att dylik folkomröstning skall hållas på be- stämda tider. I New Hampshire skall konventreferendum anordnas vart sjunde, i Iowa vart tionde, i Michigan vart sextonde, i Maryland, Mis- souri, New York och Ohio vart tjugonde år. I Oklahoma stadgar för— fattningen, att konventreferendum skall äga rum minst vart tjugofemte år.3 Även i dessa stater med stadganden om periodiska konventrefe- renda har legislaturen i regel rätt att när som helst föranstalta dylika; dock givas i New Hampshire och Maryland inga bestämmelser härom. I detta sammanhang bör anmärkas, att den exekutiva vetorätten i de
' De stater, som ej äga några föreskrifter härom, äro Arkansas, Connecticut, Ge- orgia, Indiana, Lousiana, Maine, Massachusetts, Mississippi, New Jersey, North Dakota, Pennsylvania, Rhode Island, Texas och Vermont.
5” Så t. ex. stadgas i California: ”Whenever two thirds of the members elected to each branch of the legislature shall deem it necessary to revise this constitution, they shall recommend to the electors to vote, at the next general election, for or against a conven— tion for that purpose, and if a majority of the electors voting at such election on the proposition for a convention shall vote in favor thereof, the legislature shall, at its next session,.provide by law for calling the same."
" Dylika bestämmelser ha motiverats med att ”the certainty of a decision at a fixed lime and independent of the sentiment prevailing in the legislature as to a general re- vision of the constitution is thought to have a tendency to induce people to bear with its faults and to discourage agitation for constant change”; Massachusetts, Bulle- tins for the constitutional convention vol. 11, sid. 511. Ursprungligen torde dessa bestäm- melser utgå från uppfattningen, att varje generation bör ha möjlighet att utarbeta ny författning; jfr H olcomb e, State government, sid. 95 f.; Merriam, American poli- tical theories, sid. 150 f.
flesta stater ej gäller av legislaturen fattade beslut om anordnande av konventreferenda.1
Den fråga, varom folket vid konventreferendum 01111 östai, är i allmän- het den rent principiella, om ett konvent skall sammankallas eller ej. I vissa state1 bestämmer författningen, i vilken form frågan skall fram- läggas för folket”, i andra beslutar legislaturen självständigt har om. I regel har ”konventfrågan” ungefär följande lydelse: ”Skall ett författ- ningskonvent för att revidera författningen sammankallas?” Besvaras frågan jakande, har legislaturen att antaga en konventlag, där närmare bestämmelser ges om val av konventledamöter, tiden för konventets sam— manträde o. s. v. I allmänhet ger dock författningen vissa huvudregler härför, stundom t. o. 111. så fullständiga bestämmelser att något legislatur- beslut efter folkomröstningen ej är erforderligt.3 — I två stater, Okla— homa och Oregon, har konventreferendum en i viss mån annan karaktär än ett principiellt avgörande av frågan, om ett konvent skall samman— kallas eller ej.4 I dessa stater gäller nämligen, att folkomröstningen skall äga rum rörande en av legislaturen antagen lag om sammankallande av ett konvent. Folket träffar sålunda här ej blott avgörande i princip- frågan utan även beträffande de speciella stadganden, som för ändamålet äro behövliga.
Beträffande den folkmajoritet, som vid konventreferenda fordras för positivt resultat, finnas i huvudsak två olika bestämmelser. I sjutton sta- ter fordras enkel majoritet, d. v. s. majoritet av de i frågan " rös- tande. I sexton stater fordras kvalificerad majoritet så till vida, som ett flertal av de vid samtidigt val röstande måste ha röstat för förslaget om konvent.5 Slutligen fordras i Kentucky, att antalet röstande för samman— kallande av konvent "skall uppgå till minst en fjärdedel av samtliga vid närmast föregående allmänna val röstande."
1 Jfr Dodd, Revision and amendment etc., sid. 56 not 55. H oa r, Constitutional conventions, sid. 91 f. 2 Så. skall t. ex. i Delaware frågan lyda: ”Shall there be & convention to revise the constitution and amend the same?” 3 Så i Michigan, Missouri och New York. 4 Så stadgas i Oklahoma: ”No convention shall be called by the legislature to propose alterations, revisions, or amendments to this constitution, or to propose a new constitu- tion, unless the law providing for such convention shall first be approved by the people on a referendum vote at a regular or special election. . .” 5 Alabama, Idaho, Illinois, Kansas, Maryland, Michigan, Minnesota, Nebraska, :Ne- vada, New Hampshire, South Carolina, South Dakota, Tennessee, Utah, Washington och Wyoming. I alla dessa state1 utom Alabama och Tennessee skall frågan framläggas vid ett allmänt val. I Alabama och Tennessee kan en särskild omröstning (special election) för konventreferendum beslutas. " Dodd, Revision and amendment etc., sid. 52, uppger som det synes med orätt, att i Iowa och Michigan skulle fordras en majoritet av de röstberättigade. Jfr Garner.
Bestämmelser om att av konvent utarbetade författningsförslag skola underställas folkets avgörande finnas i 19 amerikanska stater.1 De när- mare reglerna rörande folkomröstning beslutas i dessa fall i allmänhet av konventet självtf, stundom av legislaturen. Vanligast är att om en helt ny författning antagits, denna i sin helhet på en gång framlägges för folket. För att ge möjlighet för folket att särskilt fatta ståndpunkt till vissa mera omtvistade beslut, brukar man emellertid i många fall framlägga dylika frågor till omröstning var för sig; så skedde t. ex. i Illinois 1870, där utom författningen i sin helhet åtta särskilda författ- ningsartiklar separat framlades för folket, och i Oklahoma 1907, då för- budsfrågan blev föremål för en särskild omröstning. Ett dylikt förfa- ringssätt erbjuder tydligen påtagliga fördelar, då det ger möjlighet till ett mera differentierat ställningstagande från folkets sida.3 Särskilt under senare tid har det blivit vanligt, att konventen ej utarbeta en helt ny författning utan inarbeta de nya bestämmelserna i den gamla författ— ningen; i dessa fall får konventförslaget karaktären av en rad separata författningsändringar, som var för sig framläggas för folket. Så skedde t. ex. i Ohio 1912, i Massachusetts 1917—1918, då konventet skickade resultatet av sitt arbete till folket i form av 22 särskilda författnings— ändringar, och i Nebraska 1920, då ej mindre än 41 skilda ändrings- förslag framlades till folkomröstning. I regel skickas konventförslaget någon tid före omröstningen till de röstberättigade för att ge dessa till- fälle att taga del av detsamma. Stundom beledsagar man förslaget med en upplysande framställning, vari skiljaktigheterna mellan de gamla och de nya bestämmelserna påvisas; så skedde t. ex. vid Michigans, Massa? chusetts och Nebraskas senaste författningsrevisioner. Denna framställj ning är städse av rent saklig karaktär, utan argumentation för eller emot de framlagda förs-lagen.
Amendment of state constitutions, sid. 224 och Massachusetts, Bulletins for the constitutional convention, vol. 11, sid. 509. Grönlund, Om referendum, sid. 141, har här, liksom i det följande, förbisett skillnaden mellan ”i frågan” och ”vid valet” röstande och har därför alltigenom lämnat missvisande uppgifter om den för positivt resultat vid författningsreferenda behövliga folkmajoriteten.
1 Dessa äro: Arizona, California, Colorado, Idaho, Illinois, Maryland, Michigan, Mis- souri, Montana, Nebraska, New Hampshire, New Mexico, New York, Ohio, Oklahoma, Utah, Washington, IVest Virginia och Wyoming. 5” Denna konventets rätt att giva bestämmelser rörande omröstningen är ibland stipu- lerad i författningen. Jfr t. ex. följande bestämmelse i California: ”At a special election to be provided for by law, the constitution that may be agreed upon by such convention shall be submitted to the people for their ratification or rejection, in such manner as the convention may determine.” 3 Jfr Jameson, Constitutional conventions, sid. 530 ff. Obe rh oltz e r, The refe- rendum in America., sid. 118 ff. Jameson anser, att varje särskilt förslag, som ej sam— manhänger med och är beroende av något annat, alltid bör framläggas för sig.
Beträffande den för ett positivt resultat behövliga folkmajoriteten gälla även här skiftande bestämmelser. I Arizona, Maryland, Michigan, Mis- souri, Nebraska, New York, Ohio och Oklahoma fordras blott enkel ma— joritet av de i frågan om det framlagda förslagets antagande röstande. I California, Colorado, Illinois och Montana kräves en majoritet av de ”vid valet” röstande, men då omröstningen om ett konventförslag sker separat i dessa stater, har denna bestämmelse ingen försvårande bety— delse. I Utah åter fordras majoritet av de vid samtidigt allmänt val röstande. I Idaho, Washington, West Virginia, Wyoming och New Mexico ger författningen ej någon klar bestämmelse i frågan.1 Slutligen krävs i New Hampshire, att två-tredjedels majoritet av de i frågan rös- tande uppnåtts.
Bestämmelser om författningsreferendum efter legislaturbeslut före— komma i fyrtiosex stater —— alla unionens stater utom Delaware och New Hampshire. Det ligger i sakens natur, att denna form av författ- ningsreferendum är den ojämförligt oftast använda; det övervägande antalet obligatoriska omröstningar i författningsfrågor gälla av legisla- turen framställda ändrings- ("amendments") förslag.
I trettioen stater fordras för framläggande av en författningsändring för folket beslut av endast en legislatur. I fjorton stater måste däremot två legislaturer ha uttalat sig för den föreslagna ändringen, innan den definitivt avgörande folkomröstningen anställes.2 En stat, South Carolina. intar en särställning, i det att efter ett legislaturbeslut folkomröstning anställes, men därefter nästa legislatur, om folkomröstningens utslag gått i positiv riktning, har att fatta det avgörande beslutet; här är folk- omröstningen alltså ej decisiv, utan semikonsultativ.s För legislaturens
1 Det stadgas blott att konventförslaget måste godkännas av folket. 2 Connecticut, Indiana, Iowa, Massachusetts, Nevada, North Dakota, New Jersey, New York, Pennsylvania, Rhode Island, Tennessee, Vermont, Virginia och Wisconsin. 3 stadgandet lyder: ”Any amendment or amendments to this constitution may be pro— posed in the senate or house of representatives. If the same be agreed to by two-thirds of the members elected to each house, such amendment or admendments shall be entered on the journals respectively, with the yeas and nays taken thereon; and the same shall be submitted to the qualified electors of the state at the next general election thereafter for representatives, and if a majority of the electors qualified to vote for members of the general assembly, voting thereon, shall vote in favor of such amendment or amendments. and a majority of each branch of the next general assembly shall, after such an election and before another, ratify the same amendment or amendments, by yeas and nays, the same shall become part of the constitution”. Enligt Dodd, Revision and amendment etc., (sid. 124, 205 f.) skulle referendum rörande författningsändringar även i Mississippi ha denna semikonsultativa karaktär. Där stadgas nämligen att ett vid folkomröstning antaget ”amendment shall be inserted by the next succeeding legislature as a. part of this constitution”; härav drar Dodd slutsatsen, att det slutliga avgörandet skulle till-
beslut om författningsändring fordras i ett stort antal fall kvalificerad majoritet; så krävs t. ex. i sjutton stater, att två tredjedelar, i sju stater, att tre femtedelar av medlemmarna i vardera huset röstat för författ— ningsändringsförslaget. Med få undantag krävs i de övriga staterna, att minst hälften av de båda husens valda medlemmar röstat i positiv rikt- ning. —— Någon exekutiv vetorätt finnes ej beträffande författningsänd— ringar; stundom är detta uttryckligen fastslaget i författningen, i regel har det klargjorts genom fast praxis.1
I en rad stater finnas bestämmelser, som i hög grad inskränka legisla- turens rätt att framlägga författningsändringsförslag till folkomröstning. Sålunda få i New Jersey och Pennsylvania förslag om författningsänd- ringar ej framläggas för folket oftare än vart femte år, i Tennessee ej oftare än vart sjätte år och i Vermont blott i början av varje decennium. I Kentucky kunna aldrig mer än två förslag åt gången underställas folk- omröstning, och ett förkastat förslag kan ej ånyo framläggas förrän efter fem år. I Arkansas, Kansas och Montana kunna ej mer än tre författ— ningsändringsförslag framläggas vid samma omröstning. I Illinois kan varje legislatur blott underställa folket en författningsändring, och en ändrad artikel i författningen kan ej ånyo underkastas ändring förrän efter fyra år. I Colorado få. blott sex författningsändringar varje gång underställas folket. Dylika bestämmelser, som i vissa stater visat sig nära nog omöjliggöra genomförandet av nödiga författningsändringar, ha icke införts i de nyare författningarna och ha skarpt kritiserats så- som innebärande en godtycklig och onödig inskränkning av folkets rätt att ändra sin konstitution.2
I flertalet stater föreskrives, att om flera författningsändringar sam- tidigt framläggas för folket, detta skall ske på sådant sätt, att omröstning kan äga rum rörande varje förslag för sig.3 Detta har nödvändiggjort en definition av begreppet ”en författningsändring”. I regel har man därvid ansett, att varje separat författningsändring skall fullfölja ett särskilt ändamål och till sin innebörd vara oberoende av övriga föreslagna änd- ringar, så att varje ändring skall kunna antagas för sig utan att för-
komma legislaturen. Denna tolkning synes emellertid ej vara hållbar, ty i detta fall har legislaturen tydligen ej någon reell prövningsrätt utan blott att utföra en rent formell funktion; att icke göra detta skulle vara ett uppenbart brott mot författningen.
1 Jfr D 0 dd, Revision and amendment etc., sid. 148 ff. "' Jfr t.. ex. G a rne r, Amendment of state constitutions, sid. 242 f. ” Så t. ex. stadgas i California: ”Should more amendments than one be submitted at the same election, they shall be so prepared and distinguished, by numbers or otherwise, that each can be voted on separately". I vissa stater föreskrives att varje ”amendment” blott får gälla en artikel i författningen. Så stadgas t. ex. i Missouri: ”No proposed amendment shall contain more than one amended and revised article of this constitution or one new article which shall not contain more than one subject and matters properly' connected therewith.”
fattningens enhetlighet därigenom rubbas. Rörande tillämpningen av dessa allmänna riktlinjer i det enskilda fallet har däremot rått en viss osäkerhet.1
I tjugoen stater skola författningsändringar alltid underställas folket samtidigt med de allmänna valen.2 I två stater, Connecticut och NeW Jersey, skola från de allmänna valen skilda omröstningar hållas rörande dylika förslag. I de övriga staterna ges antingen inga be- stämmelser i denna fråga eller ock bemyndigas legislaturen att be- stämma, huruvida omröstningen i varje fall skall äga rum i samband med de allmänna valen eller ej. I nära samband med dessa stadganden stå bestämmelserna om den majoritet, som behövs för positivt resultat vid en folkomröstning av detta slag. I det stora flertalet stater är enkel majo- ritet av de i frågan röstande tillräcklig. I åtskilliga stater finnas emel— lertid väsentligt försvårande bestämmelser. I sex fall — Alabama3, Ar- kansas, Illinois, Minnesota, Mississippi och Oklahoma —fordras en ma- joritet av alla vid samtidigt val röstande. I North Carolina, där det fordras ”en majoritet av de avgivna rösterna” och i Idaho, Indiana och Wyoming, där man kräver en ”majoritet av valmännen”, gäller i praxis samma regel.”1 I Tennessee fordras en majoritet av de vid samtidigt val av medlemmar av representanthuset röstande. Dessa bestämmelser ha emellertid vad Mississippi, Oklahoma och Indiana beträffar, icke så stor betydelse, då legislaturen i dessa stater kan anordna speciella omröSt— ningar endast för föreslagna författningsändringar. Slutligen fordras i New Hampshire två-tredjedels och i Rhode Island tre-fem-tedels majoritet av de i frågan röstande samt i Nebraska, att majoriteten utgör minst trettiofem procent av de vid samtidigt allmänt val röstande. '
I frågan, när en genom folkomröstning antagen författningsändring träder i kraft, giva i det stora flertalet stater författningarna inga be— stämmelser.5 Stundom regleras frågan av legislaturen i den resolution. vari beslutet om en författningsändrings framläggande för folket fattas. I andra fall blir domstolarnas uppfattning i saken avgörande och dessa ha i olika stater intagit skiftande ståndpunkter: stundom har ikraftträ- dandet ansetts ske på omröstningsdagen, stundom vid röstsammanräk-
1 Jfr D 0 (1 d, Revision and amendment etc., sid. 178 ff.; G a rn e r, Amendment of state constitutions, sid. 235 f. 2 Detta gäller i Arkansas, Colorado, Florida, Georgia, ldaho, Illinois, Kansas, Ken- tucky, Louisiana, Maryland, Michigan, Minnesota, Montana, Nebraska, North Carolina. South Carolina, South Dakota, Utah, Washington, W'est Virginia och Wyoming. " 3 I Alabama lär dock numera en med hänsyn till författningsstadgandets ordalydelse fullt rimlig mildare tolkning tillämpas; jfr Eq u ity, vol. XIX, sid. 163 f., vol. XX. sid. 16 ff. Det bör nämnas, att ovannämnda regel före 1906 även gällde i Oregon. 4 Jfr D odd, Revision and amendment etc., sid. 185 ff. 5 Undantag utgör bl. a. Oregon, där ikraftträdandet sker vid guvernörens prokla- mation om röstsammanräkningens resultat.
ningens avslutande, stundom åter vid tiden för resultatets offentliggö— rande. Enligt Dodd1 och Jamesonf, som diskutera detta spörsmål, är den sistnämnda av de tre uppfattningarna den riktiga: författningsändringen bör ej anses ha trätt i kraft, förrän resultatet av röstsammanräkningcn offentliggjorts. vare sig genom proklamation av guvernören eller annor- ledes.
Det fakultativa lagreferendum.
Det fakultativa lagreferendum är, sasom vi funnit, infört i tjugoen staterR, i nitton av dessa i förening med folkinitiativ. Dess reglering är i de olika staterna i stort sett likartad: av legislaturen antagna lagar skola, under villkor och med undantag, som i det följande skola angivas, på begäran (petition )av viss procent av valmanskåren eller visst bestämt antal valmän hänskjutas till folkets avgörande.
Det antal valmän som kan begära en lags framläggande för folket i de olika staterna, framgår av tabellen å nästa sida; i densamma upp- tagas staterna i den ordning, i vilken de infört referendum.
För att möjliggöra framställandet av referendumbegäran är i flertalet stater stadgat, att av legislaturen antagna lagar träda i kraft först viss tid efter avslutandet av den legislatursession, varunder de antagits. Denna referendumfrist —— mellan lagens antagande av legislaturen och dess ikraftträdande — är i flertalet stater bestämd till nittioi i en stat, Utah, tillj sextio dagar. Om före fristens slut en referendumbegäran med erforderligt antal undertecknare inlämnats till statssekreteraren, skall ikraftträdandet av vederbörande lag uppskjutas, till dess folkomröstning hållits, d. v. s. i regel till nästa allmänna val.
1 Revision and amendment etc., sid. 203 f. '-' "Constitutional conventions, sid. 542 ff. * 'Vi medräkna här icke staten Idaho, där visserligen ett författningsstadgande om re- ferendum finnes men nödvändiga tillämpningsbestämmelser saknas. Bestämmelserna om fakultativt referendum och initiativ återfinnas i respektive nu gällande författningar på följande ställen: A r i 7. o n &, art. IV, sec. 1; A r k an s a s, art. V, sec. 1; C ali fo r nia, art. IV, sec.1; C 0 10 r a d 0, art. V, sec. 1; M a i n e, art. XXXI; M a ry l a n d, art. XVI; M a s s a ch us etts, art. 76—107; M ich i g a n, art. V, sec. 1; art. XVIII, sec. 2, 3; Mississippi, art. 4, sec. 33; Missouri, art. IV, sec. 57; M ontana, art. V, 5 1; Nebraska, art. III, sec. 1—4; Nevada, art. XIX; New M exico, art. 4, sec. 1; N o r t 11 D &. k 0 t a: Amendments, art. 26—28 (constitution, sid. 130 ff.); 0 h i o, art. II, sec. 1; Oklahoma, art. V, sec. 1—4; Oregon, art. IV, % 1; South Dakota, art. III, % 1; Utah, art. VI, sec. 1; Wa shin gton, art. II, sec. 1. !! I Ohio och Massachusetts räknas de nittio (lagarna ej från avslutandet av den legis- lativa sessionen utan från den tidpunkt, då guvernören undertecknat vederbörande lag. Beträffande Massachusetts är även att märka, att de första tio initiativtagarna till peti- tionen redan inom 30 dagar skola ha inlämnat densamma, varefter ytterligare 60 dagar stå till buds för insamlande av de behövliga namnunderskrifterna.
Stater med fakultativt Antal väljare, som kunna lagreferendum begära referendum ! | South Dakota ............... ." procent Oregon ...................... 5 » Nevada ...................... 10 » . Montana .................... 5 » l Oklahoma .................. l 5 » * [ Maine 10000 Missouri .................... l 5 procent ( Arkansas .................... ' 5 » i Colorado .................... 5 i California .................. 5 » i New Mexico ................ 10 » l | Arizona . .................... 5 ,, l Nebraska ................... 10 , l Ohio ........................ ' 6 * l'Vashington ................ 6 ., (ej mer än 30 000) f Michigan .................. 5 ,, Mississippi .................. n 6 000 North Dakota ................ » 7 000 Maryland . .................. 10 000 Utah1 ....................... 10 procent l Massachusetts .............. 15 000 ]
Från denna allmänna regel utgöra några stater undantag. Så gäller i Nevada, att referendumbegäran ej behöver framställas förrän minst fyra månader före det allmänna val, som äger rum närmast efter den legislatursession, då vederbörande lag antagits. - Och härtill kommer, att referendumrätten ej har något inflytande på lagens ikraftträdande, som äger rum alldeles oberoende av om folkomröstning rörande den- samma skall ske eller ej. Här kommer alltså ett negativt resultat av om— röstningen att innebära, ej ett förkastande av ett framställt lagförslag. utan ett återkallande av en redan ikraftträdd lag. Detsamma är förhål- landet i Montana, där referendumbegäran skall ske inom sex månader efter legislatursessionens avslutande och där lagen träder i kraft obero- ende av referendumrätten; dock gäller här, att, om femton procent av väljarna stå bakom referendumpetitionen — i stället för de nödvändiga fem procent — lagen skall suspenderas tills folkomröstning ägt rum. Liknande bestämmelser finnas i New Mexiko. Där kan referendumbe— gäran, liksom i Nevada, ske intill fyra månader före nästa allmänna val
1 I Utah infördes, såsom i det föregående meddelats, ett principiellt stadgande om refe— rendum redan 1900, men tillämpningslagen, i vilken även antalet erforderliga petitionärer angives, genomfördes först 1917.
"' Jfr N 43 v a (1 a, Referendum—Elaborating law i B 9 a r (1 a n (] Sh 11 1 t z, Documents on the state—Wide initiative, referendum and recall, sid. 122.
och inverkar ej på de underställda lagarnas validitet. Men om petitio- nen inlämnas redan inom nittio dagar efter den legislativa sessionens avslutande och om den är undertecknad av tjugofem —— i stället för tio — procent av väljarna, skall vederbörande lag suspenderas, tills om- röstning skett.
I alla stater, utom de nu nämnda, uppskjuter alltså en referendum- begäran rörande en lag dennas ikraftträdande till dess folkomröstning ägt rum — detta med undantag i vissa fall på beslut av legislaturen, såsom i det följande skall utvecklas. Detta förhållande har flerstädes lett till missbruk så till vida, som man stundom begär referendum rö- rande en lag endast för att få dess ikraftträdande uppskjutet, utan hopp om att folkomröstningen skall leda till lagens förkastande. Rätten att begära referendum användes alltså i dessa fall i rent obstruktionssyfte av en väljargrupp, som är nog stor för att framföra en referendum- petition men för liten för att ha hopp om att kunna bestämma omröst- ningenslutgång. Dylika företeelser ha lett till att man ifrågasatt lämp- ligheten av att låta en begäran om referendum inverka på vederbörande lags ikraftträdande. Då man, såsom i Nevada, låter alla lagar träda i kraft omedelbart, bortfaller tydligen ändamålet med en referendumpetition i obstruktionssyfte, nämligen att få uppskov, till dess folkomröstning hållits. Ett dylikt tillvägagångssätt kan ju dock såsom uppenbart är leda till betänkliga konsekvenser, då folkomröstningen, såsom vanligt är, hålles först ungefär ett och ett halvt år efter lagens antagande.
Begränsningar av referendumrätten.
Som allmän regel gäller, att det fakultativa lagreferendum kan begäras i fråga om alla av legislaturen antagna lagar — ”laws” eller ”acts”. I vissa stater — så i Maine och Mississippi _ omfattar referendum även andra legislativa beslut, (1. v. s. främst även s. k. ”resolutions”, admi- nistrativa förordningar av olika slag.1 I åtskilliga stater stadgas, att särskild referendumbegäran kan göras även beträffande enstaka artiklar eller paragrafer i en lag; detta har sin huvudsakliga betydelse i anslags- frågor, då ofta flera beslut under olika avsnitt sammanföras i en lag. Från den allmänna regeln, att referendum kan krävas rörande alla la- gar, finnas emellertid i en rad stater särskilda undantag; representatio- nens beslut är i fråga om vissa slag av lagar definitivt.
Särskilt vanligt är, att vissa anslagsfrågor falla utanför referendum-. klausulen. I Michigan är detta fallet med alla ”lagar, enligt vilka anslag skola utgå"; i Montana gäller samma bestämmelse. I South Dakota
1 Jfr Reinsch, American legislatures and legislative methods, sid. 134 f. Denna fråga är av ringa betydelse, då praktiskt taget alla de beslut, rörande vilka en referen- dumbegäran kan tänkas bliva framställd, fattas i form av lag.
undantagas lagar om anslag för underhåll av statsstyrelsen och de exi- sterande statsinstitutionerna. Ungefär samma stadgande återfinnes i Co- lorados, Nebraskas, Washingtons, Massachusetts, Arizonas och Mis— souris författningar. I New Mexico äro tillika alla lagar rörande betal— ning av statsskulden och alla ”allmänna” anslagslagar undantagna; i Ohio och California gäller detsamma om alla ”lagar om upptagande av skatter”. I Maine kan referendum ej begäras rörande ”anslag för betal- ning av genom lag fixerade arvoden", i Maryland ej i fråga om anslag till statsstyrelsen eller offentliga institutioner, såvida anslagen icke över- stiga vad som förut till samma ändamål beviljats. — Anledningen till att man sålunda i många fall ställt anslagsfrågor eller vissa slag av sådana utanför referendum ligger i öppen dag.1 Det uppskov med avgörandet. som referendum medför, kan ju i fråga om anslagsbeslut, och alldeles särskilt sådana, som gälla de löpande utgifterna, orsaka betydande olä- genheter. Då legislaturerna sammanträda vart annat år och vid varje session alltså uppgöra budgeten för två år framåt och då folkomröstnin— garna i allmänhet ske vid de allmänna valen ett och ett halvt år efter den session, då vederbörande lag av representationen antagits, kan ju re- ferendum i anslagsfrågor leda till att definitivt beslut i dylika fattas | först sedan den tid, under vilken anslagen skulle användas, tilländalupit. I I de stater, där referendum omfattar alla anslagsfrågor, ha också dylika , betänkliga konsekvenser yppat sig. l
I några få stater ha även vissa andra frågor ställts utanför referen- ' dum. Så är i Montana och New Mexico fallet med ”lokala och speciella l lagar”.2 I Maine gäller detsamma om beslut rörande legislaturens arbets— i ordning och därmed sammanhängande frågor. I Massachusetts äro åt— skilliga slag av lagar undantagna från referendum, nämligen lagar, som avse religion, religionsutövning eller religiösa inrättningar, eller som gälla villkoren för domares tillsättning, behörighet, ämbetstid, avsättning eller avlöning eller domstolars befogenhet, upprättande eller avskaffande eller som äro av lokal natur. Dessa inskränkningar, som även gälla ini- tiativet i Massachusetts, skola i sammanhang med framställningen av detta något närmare diskuteras.
”Emergency”—klausuten.
I det stora flertal stater, i vilka en begäran om referendum rörande "en viss lag medför, att lagens ikraftträdande uppskjutes tills folkomröst- ning ägt rum, har det visat sig nödvändigt att giva legislaturen makt att i särskilda fall stadga undantag härifrån. Detta har skett genom en be-
1 Jfr M as sacliu setts, Debates in the constitutional convention, sid. 778 ff. 2 Beträffande Montana är att märka, att dylika ”lokala och speciella lagar” i samma omfattning äro undantagna från legislaturens maktområde.
stämmelse, enligt vilken representationen, då på grund av ett ärendes trängande natur så påfordras, kan besluta 0.11 lags omedelbara ikraft- trädande; detta sker genom en förklaring, att vederbörande lag är ”av brådskande natur” — the emergency clause. Stadganden härom före- komma i två klart skilda former: enligt den ena medför förklaringen, att en lag är av brådskande natur, endast att den genast träder i kraft, utan att detta hindrar ett referendum rörande densamma; enligt den andra utesluter klausulens begagnande i fråga om en lag, att folkomröstning beträffande denna kan äga rum.1 I denna senare form innebär alltså stadgandet en rätt för legislaturen, att, då den så finner nödvändigt, utesluta användningen av referendum i en viss fråga.
Denna senare form av emergency-klausulen är den äldre och vanligast förekommande. I South Dakotas referendumbestämmelse av år 1898 stad- gades, att alla lagar, som av legislaturen ansågos vara ”omedelbart nöd- vändiga för bevarandet av allmän ordning, hälsa eller säkerhet” —— ”ne- cessary for the immediate preservation of the public peace, health or safety” — skulle vara undantagna från referendum. Bestämmelser av ungefär samma innehåll ha sedan införts i de flesta stater samtidigt med referendum. Ordagrant samma stadgande, enligt vilket legislaturen genom enkelt majoritetsbeslut kan ställa vilken lag som helst utan— för referendum, förekommer i Arkansas, Coloradoz, Michigan, Mis- souri, Washington, Montana och New Mexico. I flera fall har emeller- tid det alltför flitiga bruk av klausulen, vartill legislaturerna gjort sig skyldiga, lett till införande av restriktiva bestämmelser. Så stadgas i Ohio, att motiven till klausulens användande alltid skola anges i en viss paragraf i vederbörande lag och att särskild omröstning rörande denna måste ske genom namnupprop, varvid två-tredjedels majoritet av med- lemmarna inom varje hus fordras för positivt resultat; i Arizona finnes samma bestämmelse, varjämte tre-fjärdedels majoritet fordras för att driva igenom ett emergency-beslut mot guvernörens veto. I Oregon får klausulen ej användas vid beslut om beskattning och skattefrihet3; här har därjämte sedan 1921 guvernören rätt att inlägga sitt veto gentemot , en viss paragraf i en lag, varmed avses att giva honom möjlighet att * hindra onödiga emergency-förklaringarf I Utah fordras två-tredjedels l 1 Denna betydelsefulla skillnad mellan olika ”emergency”-klausuler förbises egen-
domligt nog ofta i litteraturen. I Illin o i s, Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 88 ff., är den emellertid antydd (ehuru i fråga om de olika staterna delvis oriktigt an- given) och den framgår fullt klart av författningsbestämmelserna.
2 Här kallas dock klausulen för ”safety clause” ej, såsom annars är vanligt, "emer- gency clause”. En ”emergency clause” finnes också, men den innebär endast, att veder- börande lag omedelbart träder i kraft; alltså finnes i Colorado båda formerna av vad vi här kallat ”klausulen av brådskande natur”. 3 Art. IX, % 1 a. * Art. V, 5 15 a. Jfr Oregon, Publicity pamphlet 7 juni 1921, sid. 11 f.
majoritet av medlemmarna inom varje hus för att ställa en lag utanför referendum.1 I Oklahoma2 krävs samma kvalificerade majoritet, och, om guvernören inlägger sitt veto, en än större, nämligen tre-fjärdedels ma— joritet; därjämte falla alla beslut, ”som innebära beviljandet av konces— sioner eller särskilda rättigheter åt bolag eller enskilda för längre tid än ett år eller som gälla köp eller försäljning av jord, eller utarrendering eller inteckning av egendom för längre tid än ett år”, utanför emergency- klausulens användningsområde. I California fordras motivering för klausulens användande i en särskild paragraf och den vanliga två-tredje- dels majoriteten; därjämte stadgas, att ”beslut om upprättande eller av- skaffande av något ämbete eller ändring i någon ämbetsmans lön, tjänst- göringstid eller plikter eller beviljande av koncessioner eller särskilda rättigheter eller omskapande av någon fast rättighet” icke kunna för— klaras vara av brådskande natur. I Maine, som har samma bestämmelse om kvalificerad majoritet kunna ”begränsningar av kommunernas själv— styrelserätt, beslut om koncessioner eller särskilda rättigheter åt bolag eller enskilda för längre tid än ett år samt om försäljning, köp eller ar- rendering av jord för mer än fem år ej ställas under referendum”.3 De detaljerade begränsningar av legislaturens handlingsfrihet på denna punkt, särskilt då det gäller koncessioner till bolag o. dyl., som sålunda i vissa författningar äro införda, avspegla typiskt den starka misstron mot representationen. .
Legislaturernas flitiga bruk av emergency-klausulen är också orsaken till att denna i flera av de stater, som senast infört 1'eferendum,'givits ett annat innehåll. Detta skedde först i Nebraska, där det stadgas, att en lag, som förklarats vara av brådskande natur, omedelbart skall träda ; i kraft, men där en dylik förklaring icke utesluter möjligheten av en be— gäran om referendum. Denna form av emergency-klausul har sedermera även funnit plats i Mississippis, North Dakotas, Marylands och Massa- chusetts, författningar, alltså i de fyra stater, som sist infört referendum. Även i vissa av dessa stater finnas bestämmelser, som starkt inskränka legislaturens rätt att använda klausulen. Så stadgas i Mississippi följan- de: ”Om ett beslut är omedelbart nödvändigt för bevarandet av allmänt lugn, hälsa eller säkerhet, skall det träda i kraft utan uppskov; denna nödvändighet skall konstateras i en paragraf, och om, vid en röstning med ja och nej, tre fjärdedelar av de röstande i varje hus rösta för beslutets omedelbara ikraftträdande, skall sådant beslut genast träda i
1 Här behövs däremot ingen förklaring om ”brådskande natur”: alla lagar, som er— hålla den stadgade kvalificerade majoriteten, stå utanför referendum. ? Art. V, sec. 58. 3 Beträffande Maine år även att märka, att i författningen uttry cklige n stadgas, att förslag om förkastande av lagar, som förklarats av brådskande natur, kunna fram— läggas för folket genom initiativpetition.
kraft. Det är nödvändigt att i denna paragraf omtala detta trängande behov. Dock skall sådan trängande nödvändighet icke kunna förklaras i fråga om någon koncession eller särskild rättighet eller beslut om från- trädande av statens egendom. Om en referendumpctition inlämnas röran- de sådant beslut skall detta förbli lag tills folket har röstat om det— samma och om det sedan förkastas av en majoritet av de i frågan rös— tande, skall lagen därigenom vara avskaffad.” I Maryland finnas unge- fär samma bestämmelser; här undantas även beslut om upprättande eller avskaffande av ett visst ämbete och angående ämbetsmäns löner och tjänstgöring. I North Dakota finnes den ensamstående bestämmelsen, att en särskild omröstning före det allmänna valet skall hållas rörande la- gar, som förklarats vara av brådskande natur, om referendum begäres av minst 30 000 petitionärer eller om guvernören, sedan en referendum— begäran framställts, så beslutar; även här äro beslut om koncessioner o. dyl. undantagna från klausulens tillämpning.
Massachusetts” författning innehåller på detta område nya och in— tresseväckande uppslag. Rörande legislaturens förklaring om en lags brådskande natur gäller, såsom i åtskilliga andra stater, att två-tredje- dels majoritet fordras och att i en ingress orsakerna till förklaringen skola angivas. Beslut om koncessioner eller ändringar, förnyelser eller utsträckningar av sådana för längre tid än ett år få ej förklaras vara av brådskande natur. Nytt är däremot, att guvernören, oberoende av legislaturen, kan förklara att en lag, som ej antagits med emergency— klausul, omedelbart skall träda i kraft.1 Nytt är också, att för begäran om referendum rörande en med emergencyklausul försedd lag kräves ett färre antal petitionärer än vid lagar utan denna klausul; det antal, som fordras här är 10000, mot 15 000 vid vanliga lagar. Då en referen- dumbegäran i detta fall ej innebär ett uppskov med lagens ikraftträdande. har man tydligen ansett sig kunna uppställa mindre stränga fordringar beträffande antalet petitionärer och härigenom underlätta folkets möj- lighet att påtala eventuella missbruk av klausulen.
I en stat, Nevada, finnas inga som helst bestämmelser om emergency- klausul. I denna stat träda emellertid, som vi framhållit, av legislaturen , antagna lagar omedelbart i kraft; resultatet är alltså detsamma som om alla lagar voro försedda med en emergency—klausul av den mera begrän- sade formen.
Frågan om emergency-klausulens utformning har tilldragit sig mycket stor uppmärksamhet och anses vara ett av de viktigaste spörsmålen vid
1 Såsom motiv för detta stadgande framhölls bl. a., att en förändring i förhållandena kunde inträda efter legislaturens beslut, varigenom lagens omedelbara ikraftträdande bleve önskvärt: jfr M a s s a c 11 u setts, Debates in the constitutional convention, sid. 783 ff.
utarbetandet av stadganden om referendum. Orsaken härtill är givetvis, att de amerikanska statslegislaturerna, såsom redan antytts och på annat ställe i vår framställning i detan skall belysas, visat sig benägna att, såsom man ansett, icke sällan missbruka sin rätt att begagna denna klausul. Resultatet har blivit, att i de stater, där förklaringen om brådskande natur hindrar folkomröstning, rätten att begära referen— dum i viss omfattning satts ur kraft genom legislaturernas åtgöranden. Numera torde man därför allmänt anse, att klausulen endast bör medföra en lags omedelbara ikraftträdande och ej bör beröra frå— gan, om referendum rörande lagen får begäras.1 Genom en dylik utformning av klausulen, kombinerad med restriktiva bestämmelser som i Mississippi och Massachusetts, ges möjlighet att omedelbart effektuera nödvändiga beslut utan att någon större risk för missbruk är 3 för handen. Dock kan legislaturen, även med en dylik klausul, i fråga 1 om vissa lagar praktiskt taget förebygga referendum; ty det är uppen- bart, att t. ex. ett beslut om beviljande av ett anslag svårligen kan återgå. om det en gång trätt i kraft.
Fråga har uppstått, om legislaturen-s beslut om användning av emer- gencyklausulen i ett visst fall är definitivt avgörande eller om domsto- larna ha prövningsrätt i frågan. Skall, med andra ord, förklaringen, att en lag är av brådskande natur, anses vara ett rent politiskt beslut eller ett under domstolarnas kontroll fallande konstaterande av att vissa i författningen stadgade villkor äro uppfyllda? Detta spörsmål har i åt- skilliga stater dragits inför domstol. I vissa fall —— så i Oklahoma, Ore- gon och Colorado — ha domstolarna förklarat, att beslut om emergency- klausulens användning äro av rent politisk natur och ej föremål för judi- ciell kontroll. I ungefär lika många stater ha domstolarna åter ansett sig ha rätt att undersöka, huruvida en förklaring om en lags brådskande natur är befogad eller ej och ha stundomvundanröjt legislaturbeslut i denna punkt; detta har skett bl. a. i Washington, South Dakota och California.2
Omröstningen.
Den allmänna regeln är, att genom referendumbegäran till folket hän- visade frågor skola underställas folket vid de allmänna statliga och
1 Jfr Kill g, A brief analysis of the constitutional provisions for the state-Wide initia— tive and referendum, sid 3 och Equity, vol. XIV, sid. 100, 103. Det bör i detta sam- manhang erinras om att i de stater, där initiativ finnes, emergency-klausulens utformning så till vida kan sägas vara av mindre betydelse, som intet hindrar, att ett initiativ- förslag rörande vederbörande lags annullerande framlägges. '-' Se Illinois, Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 90 f.: Mr Dodd, som författat denna framställning, har dessutom på denna punkt lämnat mig kompletterande upplysningar. Jfr även Hedges, Where the people rule etc., sid. 19 f.
unionella valen. Dylika val äga regelbundet rum vartannat år; blott i en av de stater, där referendum är infört, nämligen Massachusetts, före— komma årliga val. I åtskilliga stater är emellertid möjlighet given att anordna speciella omröstningar (special elections) endast för under- ställda frågor.1 Dylika omröstningar utan samband med de allmänna valen kunna i regel beslutas av legislatureng, stundom av guvernören.3
Den i de amerikanska staterna traditionella regeln, att folkomröstnin— garna hållas samtidigt med valen, har för utformandet av bestämmelserna om fakultativt referendum haft en icke ringa betydelse. Såsom redan fler- städes antytts, blir resultatet av denna praxis, att av legislaturen antagna lagar, rörande vilka referendum begäres, i regel underställas folket först halvtannat år efter representationens beslut. Å ena sidan leder detta, i det stora flertal stater, där en folkomröstningsbegäran uppskjuter la- gens ikraftträdande, till ingivande av referendumpetitioner i obstruktions- syfte. Och om å andra sidan, såsom i vissa stater är fallet, lagarna träda i kraft oberoende av en folkomröstningsbegäran eller ock legislaturen för särskilda fall så beslutar, uppstå uppenbarligen stora faror för lagstift- ningens kontinuitet.
Vad beträffar det sätt, på vilket beslutet vid omröstningarna fattas, gäl- ler i flertalet stater, liksom vid obligatoriska författningsreferenda, att avgörandet träffas av en majoritet av de i den framlagda frågan röstan- de. 1 ett par stater gälla emellertid andra. bestämmelser. I Washington krävs för positivt resultat vid fakultativa lagreferenda, att de för för- slaget avgivna rösterna skola utgöra minst en tredjedel av alla vid sam- tidigt val avgivna. I Massachusetts däremot tillämpas en motsatt princip; förslag, som underställts genom referendumbegäran, bli ej avslagna, om icke den majoritet, som röstat nej, motsvarar minst trettio procent av de vid samtidigt val deltagande. Här fordras alltså kvalificerad majoritet för avslag, då en av legislaturen beslutad lag hänvisas till folket. En lik- nande regel finnes även i New Mexico. Där måste nämligen, för att en av legislaturen antagen, genom referendumbegäran underställd lag skall förkastas, minst fyrtio procent av de vid valet deltagande ha röstat mot densamma.4
* De stater, där några bestämmelser om ”special elections” för folkomröstningar icke givas, äro Arizona, Colorado, Maryland, Massachusetts, Michigan, Nebraska, Nevada, New Mexico, Ohio, South Dakota och Utah. Där "special elections" för författningsrefe- renda äro tillåtna, synes emellertid i vissa fall detta anses gälla även andra omröstningar.-
! Så i Arkansas, Mississippi, Missouri, Montana, Oklahoma, Oregon och Washington. 3 Så i California, Mailis, North Dakota och Oklahoma; i Maine ha petitionärerna rätt att begära, att en ”special election" hålles.
* I Nevada finnes beträffande den erforderliga majoriteten vid fakultativa lagrefe— renda följande bestämmelser: "When the majority of the electors voting at a state elec—' tion shall by their votes signify approval of a law or reSOIution, such law or resolu—
Vad beträffar sammanräkningen av de avgivna rösterna, gäller i all- mänhet, att denna försiggår inom de olika valdistriktcn, liksom vid all.— männa val; på grundval av dessa rösträkningar uppgör därefter stats- sekreteraren ett sammandrag av röstsiffrorna för hela staten. Denna procedur skall vara avslutad viss tid, i regel trettio dagar, efter omröst- ningens hållande. Resultatet kungöres därefter genom proklamation från guvernören; genom denna träda vid omröstningen antagna lagar i kraft.
Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att genom referendum an— tagna lagar i vissa stater ha en särskild svåränderlig karaktär. Så stad— gas i Arizona, att dylika lagar icke kunna ändras eller återkallas enbart genom legislaturbeslut; detta kan blott ske genom folkomröstning. Här— igenom tillskapas alltså en egendomlig art av obligatoriskt lagreferen- dum. Samma bestämmelse gäller även i Nevada. I Washington kunna av folket antagna lagar under de två åren närmast efter deras tillkomst icke ändras eller återkallas utan ett nytt folkligt beslut. Slutligen stad- gas i North Dakota, att legislaturen ej kan ändra dylika lagar annat än genom ett beslut med två-tredjedels majoritet av vardera huset och i Mississippi fordras härför tre-fjärdedels majoritet.
Folkinitiativet.
Huvud bestämmelser.
likartat sätt i de olika staterna, finnas i fråga om initiativinstitutet syn- nerligen skiftande bestämmelser. Dels är detta fallet så till vida, som. efter vad förut framhållits, vissa stater endast infört laginitiativ, andra såväl lag- som författningsinitiativ. Dels och framför allt finnas bety- dande skiljaktigheter i institutets utformning överhuvud, allteftersom initiativrättens förhållande till det representativa systemet reglerats på olika sätt. För att klargöra de olika huvudformer av initiativet, som så.-
I Under det att det fakultativa lagreferendum i stort sett reglerats på ett * i l
tion shall stand as the law of the state. .. then such majority shall so signify disap— proval the law or resolution so disapproved shall be void and of no effect.” Detta up— penbart självmotsägande stadgande har lett till olika tolkningar; dels har man ansett, att en majoritet av de vid valet röstande fordras för positivt resultat, dels att en dylik majoritet fordras för negativt resultat, dels, vilket synes vara de rimligaste, att blott vanlig enkel majoritet är avgörande. *ågot domstolsutslag i frågan finnes ej. Jfr "bl. a. Massachusetts, Constitutional convention bulletin nr 6, sid. 38; Illinois Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 98; K ing, A brief analysis of the consti- tutional provisions for the initiative and referendum, sid. 7; Gardner, Problems of percentages in direct government, sid. 502; Galbreath, Provisions for state—wide ini- tiative and referendum, sid. 99.
lunda uppstått, torde det vara lämpligt att giva en redogörelse för insti- tutets reglering i vissa ur olika synpunkter typiska statsförfattningar.
På den vanliga och minst komplicerade formen av folkinitiativ ger Oregon ett gott exempel. Författningsstadgandet i frågan lyder: ”Den första befogenhet, som förbehålles folket, är initiativet och skall ej mer än åtta procent av de röstberättigade väljarna krävas för att framställa vilket förslag som helst genom petition, och sådan petition skall inne— hålla det så framställda förslagets fullständiga text. Initiativförslag skola inlämnas till statssekreteraren senast fyra månader före det val. vid vilket omröstning rörande detsamma skall ske.” Här finnas alltså både författnings- och laginitiativ; ”vilket förslag som helst" kan genom initiativbegäran föreläggas folket och ingen som helst skillnad göres mellan lagar och författningsändringar. Det är vidare att märka, att det genom initiativ framställda förslaget går direkt till folket: legis— laturen har intet med detsamma att skaffa. Här innebär alltså initiativet en form av lagstiftning, som står helt utanför det representativa systemet: direkt folklig lagstiftning utan samverkan med representationen. Denna form av institutet kalla vi, i anslutning till vedertagen amerikansk ter- minologi, det direkta initiativet; detta karaktäriseras alltså av att lagstift- ningsproceduren äger rum utan någon medverkan från legislaturens sida.
Det direkta initiativet (the Oregon system) finnes utom i Oregon i tio stater —— Arizona, Arkansas, Colorado, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, North Dakotal, Oklahoma2 och South Dakota.3 I flera av dessa stater äro författningsbestämmelserna av nästan ordagrant samma in-
1 Före 1918 var laginitiativet 1 N o rth D akota av indirekt natur; jfr Amendments 15 och 16. Författningsinitiativet hade då en synnerligen egendomlig karaktär. 25 pro- cent av väljarna kunde begära folkomröstning; om denna utföll positivt gick förslaget till legislaturen som slutgiltigt kunde anta detsamma. Om legislaturen ej antog förslaget ägde en ny, definitivt avgörande folkomröstning rum. '3 I O klah oma förutsättes dock, egendomligt nog, i vallagen, att legislaturen samti- digt med ett initiativförslag skall kunna framlägga ett konkurrerande förslag, detta trots att initiativförslag gå direkt till folket och någon medverkan från legislaturens sida ej är nödvändig. B ryce, Modern democracies, (II, sid. 158, not 5), har härur dragit den oriktiga slutsatsen, att initiativet i Oklahoma är indirekt. 3 I South D akota finnes den egendomliga bestämmelsen, att legislaturen ”shall enact” framställda initiativförslag, innan de framläggas för folket. I viss mån finnes här alltså en medverkan från representationens sida och detta har föranlett ett flertal ame- rikanska författare att räkna South Dakota till de stater, som ha indirekt initiativ. Detta synes emellertid ej vara riktigt, ty den representativa medverkan är här av rent formell natur: legislaturen skall ”sanktionerat” och skicka till folkomröstning alla initiativ- förslag; ”the legislative act of adoption is a matter of pure surplusage which has no hearing in any way upon the actual operation of the initiative”. (Illinois, Constitu— tional convention bulletin nr 2, sid. 84). Legislaturen har dock vid ett tillfälle i klar strid mot författningens stadgande vägrat att underställa folket ett initiativförslag; jfr South Dakota, History of the initiative and referendum, sid. 4).
nehåll som i Oregon, i andra finnas avvikande stadganden, särskilt i fråga om det antal väljare, som kunna framställa ett initiativförslag. .! två av de uppräknade staterna — Montana och South Dakota — gäller initiativrätten endast vanliga lagar, icke författningsändringar.
I de övriga åtta stater, där folkinitiativ finnes, har en helt eller delvis indirekt form införts, (1. V. 5. initiativförslagen behandlas av legislaturen, innan de gå till folkomröstning. Den första stat, i vilken denna form av institutet antogs, var Maine. Här skola av 12000 väljare initierade lagförslag — författningsinitiativ finnes ej — inlämnas till legislaturen och av denna behandlas. Om legislaturen därvid godkänner förslaget utan någon ändring, träder detta i kraft utan folkets hörande; dock kan referendum begäras liksom i fråga om andra lagar. Godkännes däremot ej initiativförslaget, skall detta sändas till folkomröstning, varvid legis— laturen samtidigt kan framlägga ett alternativt förslag; om detta sker. skall omröstningen äga rum på sådant sätt, ”att valmännen kunna välja mellan förslagen — eller förkasta båda”. Man söker sålunda förena de fördelar, som den representativa diskussionen av ett förslag kan medföra. med initiativ- och avgöranderätt för folket; genom rätt för legislaturen att samtidigt framlägga ett alternativ vill man särskilt möjliggöra ett i formellt hänseende bristfälligt förslags antagande i förbättrad form. Men någon möjlighet att med ledning av den legislativa behandlingen vidtaga ändringar i det ursprungliga initiativförslaget finnes ej; detta måste framläggas för folket i helt oförändrat skick. I huvudsak samma stad- ganden som i Maine finnas även i Nevadal, beträffande såväl lagar som författningsändringar, och i Michigan i fråga om lagar —— författnings- initiativet i Michigan är däremot av direkt natur. I Washington skall ett initiativförslag behandlas av legislaturen, om det framläggcs minst tio dagar före en sessions början, annars går det direkt till folket; här ligger det alltså i initianternas eget skön, om den direkta eller den indirekta formen skall användas. — Slutligen kan nämnas, att i Nevada och Wash— ington är stadgat, att initiativförslag i legislaturen skola behandlas före alla andra frågor med undantag för anslagsfrågor.
I California finnes beträffande författningsändringar endast det di- rekta initiativet. I fråga om lagar åter kan såväl den direkta som den in- direkta formen användas: för ett direkt initiativ fordras åtta procent av väljarna, för ett indirekt däremot endast fem procent. Beträffande regle- ringen av de båda initiativformerna gälla i övrigt de vanliga bestäm- melserna.
I Ohio och Utah träffa vi en i vissa avseenden ny variant av det indi- rekta initiativet. I Ohio kunna tre procent av väljarna initiera ett lagför—
1 Jfr här utom förf. även lag den 14 februari 1921: ”An act prescribing the procedure to be followed in the presentation and adoption—of acts initiated by the people.”
slag, som därpå underställes legislaturen. Om denna godkänner förslaget i oförändrat skick, äger ingen folkomröstning rum, såvida ej det fakulta- tiva referendum åberopas. Om åter legislaturen förkastar förslaget, ej fattar ställning till detsamma eller godkänner detsamma med vissa än— dringar, skall folkomröstning äga rum, såvida detta i en supplerande pe— tition, undertecknad av tre procent av väljarna, begäres. I denna petition kunna ändringar i det ursprungliga förslaget, i anslutning till den legis- lativa behandlingens resultat, göras. På detta sätt söker man sålunda tillgodogöra sig de förbättringar, som i representationen kunna ha före- slagits, på ett annat och mera effektivt sätt än i de stater, där det ur- sprungliga förslaget måste framläggas i oförändrat skick, eventuellt jämte ett konkurrerande legislativt motförslag. Beträffande författnings— ändringar stadgas även i Ohio den direkta initiativformen. I Utah, där en— dast laginitiativ finnes, är detta såväl direkt som indirekt. Om fem pro- cent av väljarna viss tid före en legislatursessions början framlägga ett förslag, skall detta behandlas av legislaturen. 1 fall det godkännes utan ändring, äger ingen folkomröstning rum, såvida ej referendumbegäran inlämnas; ifall det förkastas eller godkännes i ändrat skick skall folk- omröstning ske, om i en supplerande petition med lika många unrler- tecknare så fordras. Liksom i Ohio innebär alltså den ursprungliga ini- tiativbegäran endast en folkets motionsrätt: den medför ej, såvida icke en ny petition inlämnas, folkomröstning i frågan. I motsats mot i Ohio kan i den sekundära petitionen ingen hänsyn tagas till vad vid den le gislativa behandlingen av förslaget förekommit. Direkt initiativ kan i Utah fordras av tio procent av väljarna i en petition, som inlämnas viss tid före det val, vid vilket omröstningen skall ske.
Den ojämförligt mest utvecklade formen av indirekt initiativ förekom— mer i Massachusetts, där även i långt högre grad än i andra stater skill- nad göres mellan författnings- och laginitiativ. Det i denna stat införda systemet (”the Massachusetts system”) är av så stort intresse, att vi: här något närmare skola skildra detsamma. '
Initiativförslag, vare sig avseende lagar eller författningsändringar, väckas först genom en av tio röstberättigade personer undertecknad pe- tition. Denna underställes statens generaladvokat (”attorney general”), som har att undersöka, huruvida det framställda förslaget faller inom området för initiativrätten -— ett stort antal frågor äro i denna stat un- dantagna från initiativet — samt om detsamma endast omfattar frågor, ”som äro sinsemellan samhöriga eller varandra betingande”. Om ur dessa synpunkter förslaget befinnes vara i riktigt skick, intygar general- advokaten detta och petitionen inlämnas till statssekreteraren; detta skall ske ”tidigast den första onsdagen i september månad före det legislatu- rens årsmöte, vid vilket petitionen är avsedd att framlämnas”. Härefter
vidtar insamlandet av namnunderskrifter med ledning av en av stats— sekreteraren uppgjord redogörelse för förslaget. Senast den första ons- dagen i påföljande december månad skall petitionen, undertecknad vid författningsinitiativ av 25 000, vid laginitiativ av 20000 personer, in- lämnas till statssekreteraren och överlämnas av denne till legislaturen vid dess årssammanträde i januari månad. Initiativförslag skola alltid hänvisas till utskott och vederbörande utskott skall i frågan avge ett mo— tiverat utlåtande; vid utskottsbehandlingen skall tillfälle beredas petitio- närerna och andra vidkommande parter att yttra sig. Så långt äro stad— gandena om författnings- och laginitiativ lika, i övrigt gälla särskilda regler för vartdera av de båda instituten. .
Vid författningsinitiativ gäller, att gemensam behandling av legislatu- rens båda hus (joint session) skall äga rum. Vid denna skall omröst— ning ske rörande det framställda förslaget i oförändrad form, såvida ej en viss ändring av detsamma beslutas med tre-fjärdedels majoritet vid omröstning genom namnupprop; i detta fall ersättes det ursprungliga initiativförslaget med det sålunda av legislaturen beslutade.1 Om vid den slutliga omröstningen initiativförslaget (vare sig i dess ursprungliga el— ler i dess genom legislaturbeslut ändrade skick) understödjes av en fjär— dedel av samtliga valda medlemmar, skall det hänvisas till nästa legisla- tursession. Om vid denna ånyo minst en fjärdedel av de båda husens samlade ledamöter rösta för förslaget, skall detta underställas folket för slutligt avgörande, varvid legislaturens majoritet kan besluta att sam- tidigt underställa ett alternativt förslag. För jämförelse bör anmärkas. att ett inom legislaturen väckt författningsändringsförslag vid två ses- sioner måste ha understötts av en majoritet av legislaturens medlemmar för att detsamma skall framläggas för folket.
Beträffande genom laginitiativ framställda förslag gäller, att dessa före den första onsdagen i juni månad skola underställas omröstning i sin oförändrade form inom legislaturens båda hus var för sig. Blir ve- derbörande förslag därvid ej av legislaturen antaget, skall detsamma vid nästa val underställas folkomröstning, såvida i en supplerande petition, undertecknad av minst 5000 väljare och inlämnad före den första ons- dagen i augusti månad, så begäres; legislaturen kan liksom vid författ- ningsinitiativ samtidigt framlägga ett konkurrerande förslag. Efter le- gislaturens behandling av frågan kunna ändringar i det ursprungliga förslaget vidtagas och gäller i sådant fall den supplerande petitionen och folkomröstningen förslaget i detta ändrade skick. Dylika ändringar kunna vidtagas på beslut av en majoritet av de första tio förslagsstäl- larna, ett för "the Massachusetts system” utmärkande förfarande; dock
* Denna ändringsrätt, som uppenbarligen avser formella jämkningar, kan efter allt att döma även utövas, om legislaturen i princip är emot initiativförslaget i dess helhet.
skall generaladvokaten undersöka förslaget i dess ändrade form och in- tyga ”att ändringarna enligt hans uppfattning innebära en förbättring av förslaget utan att i sak förändra dess innebörd”. Det ändrade för— slaget jämte generaladvokatens intyg skall inlämnas till statssekreteraren senast den första onsdagen i juli månad, varefter insamlingen av namn- underskrifter till den supplerande petitionen begynner.
Det i Massachusetts införda initiativsystemet innehåller, såsom sy- nes, en rad nya och intresseväckande uppslag.1 Här har man på ett effektivare sätt än i någon annan stat vid lagstiftningen genom folk- initiativ sökt tillgodogöra sig den representativa behandlingens fördelar och samtidigt stadgat betydande skiljaktigheter mellan proceduren vid för- fattnings— och vid laginitiativ. VMattningänitiativet beträffar, är sär— skilt att märka, att'behapdling vidivå legislatursessioner fordrasT/att en kvalificerad majoritet av de gemensamt arbetande båda husen slutgiltigt kan ändra initiativförslaget och atyunderstöd av en fjärdedel av legislatu- rens medlemmar är behövligt för att förslaget överhuvud skall gå till folk- omröstning. Härigenom har man sörjt” för att den grundliga legislativa be— handlingen kan medföra förbättringar av förslaget och att detta ej antages, om ej en avsevärd minoritet inom representationen godtar detsamma. Här innebär initiativet alltså ej en ovillkorlig rätt att få ett visst förslag framlagt för folket: för detta fordras även den garanti, som understöd av en del av legislaturens medlemmar anses innebära. Vad åter angår laginitiativet, står ju detta närmare de former, som i andra stater äro de vanliga: endast/ en legislativ behandling är behövlig och ett tillräck- » ligt antal petitionärer (uppdelade på två petitioner) kunna få ett visst förslag framlagt för folket oberoende av hur legislaturen ställer sig till detsamma. Dessa bestämmelser ansluta sig tydligen ganska nära till dei Ohio införda. Men en betydande skillnad finnes: den rätt, som de tio för- slagsställarna, eller en majoritet av dessa, ha i fråga om ändring av det ursprungliga förslaget, sedan legislaturen förkastat detsamma. Denna , rätt innebär en smidig metod för tillgodogörande av de nya synpunkter, i särskilt i fråga om lagförslagets formella utarbetning, som under den * representativa behandlingen kunna ha framkommit. Detta moment i sy— stemet har emellertid även underkastats kritik; särskilt har man ansett, att den betydande makt, som de tio förslagsställarna erhålla, kan ge an- ledning till missbruk. Häremot är ju dock generaladvokatens övervak- ningsrätt ägnad att utgöra ett tämligen säkert korrektiv?
1 Jfr särskilt W'alker, The Massachusetts plan for the initiative and referendum och Grimnell, The initiative and referendum problem for Massachusetts and the union. Den förra uppsatsen innehåller en försvarande kommentar av en av systemets främsta upphovsmän, den senare en intressant kritik. ' 2 Det bör i detta sammanhang omnämnas, att tanken på ett slags ”exekutivt” initiativ framfördes i Massachusetts: guvernören skulle få rätt att underställa av honom rekom—
Den amerikanska diskussionen av frågan om det direkta och det in- direkta initiativets inbördes fördelar och nackdelar är knappast av något större intresse. I princip torde man tämligen allmänt — utom på de håll. där legislaturen närmast betraktas som ett nödvändigt ont —— anse den representativa behandlingen av framställda förslag innebära påtagliga fördelar, och alltså tillerkänna det indirekta initiativet för eträde.1 Varje fråga blir under denna form av initiativet offentligen diskuterad och sak— liga såväl som formella brister i framställda förslag kunna påvisas; här— till kommer, att möjlighet ges att utan folkomröstning genomföra av le— gislaturen godkända initiativförslag.
Emot den vanliga formen av indirekt initiativ, sådant det i Maine med flera stater utformats, har man emellertid riktat en skarp kritik. Här måste ju det ursprungliga initiativförslaget, såvida det ej av le- gislaturen antages, i oförändrad form föreläggas folket; representatio— nens enda möjlighet att påverka utgången är att samtidigt underställa ett alternativt förslag. På detta sätt tillgodoses, har man framhållit, på ett mycket ofullkomligt sätt syftet med den legislativa behandlingen, allra helst som underställandet av två alternativa förslag är ägnat att för virra väljarna och förminska folkomröstningens möjlighet att giva ett klart uttryck för folkets mening.2 De tvivelaktiga fördelar, det indirekta l initiativet i denna form kan medföra, uppväga i varje fall icke den be- 4 tydande tidsutdräkt, som ofta blir en följd av nödvändigheten att fram- , lägga varje förslag till legislaturens prövning.3 Erfarenheten har också * visat, att i denna f01m initiativets indirekta karaktä1 bli1 av linga be- tydelse: legislaturen antar ytteist sällan förslagen i oförändrat skick och framlägger icke alternativa förslag.
Att den mera utvecklade form av indirekt initiativ, som särskilt ut- bildats i Massachusetts, ur flera synpunkter innebär ett Väsentligt fram- steg, synes ligga i öppen dag; enligt densamma är det ju möjligt att på. grundval av den legislativa behandlingen ändra det ursprungliga initiativ- förslaget. Någon nämnvärd erfarenhet om dess praktiska verkningar har dock ännu icke vunnits, och det är därför omöjligt att med någon säker— het bedöma dess verkningssätt. Även om Massachusettssystemet av ra- dikala anhängare av folkomröstningsinstitutet i vissa punkter kritiserats, torde det dock tämligen allmänt, särskilt på vetenskapligt håll, an—
menderade, men av legislaturen förkastade förslag. Denna tanke rönte emellertid ingen anklang och förslaget förkastades utan votering-, jfr ' M a s s a (4 ll u s et t s, Debates in the constitutional convention, sid. 765.
1 I denna punkt kan jag särskilt åberopa mig på i brev och personligen givna upp- gifter från såväl anhängare som motståndare till initiativinstitutet. "Jfr t. ex. Illino IS, Constitutional convention bulletin nr 6, sid. 110. 3 Jfr E quity, vol. XlV, sid. 99 och Cro sse r, The initiative and referendum amendments in the proposed Ohio constitution, sid. 195 f.
ses vara den amerikanska folkomröstningsrörelsens hittills främsta re- sultat.1
Genom följande tabell lämnas en sammanfattande översikt av huvud- punkterna i initiativrättens reglerng i olika stater; staterna upptagas i den ordning, vari nu gällande bestämmelser för initiativet införts.
| .. . _ , Stater med folk- Antal väljare, som kunna som ågåaåavfåifäg för- ! initiativ initiera lagtorslag tattuingsändringar ? " South Dakota ........ 5 % direkt. -— ;, Oregon .............. 8 % direkt. 8 % direkt. i ' Montana . ............ 8 % direkt. — 3 ; Oklahoma ............ 8 % direkt. 15 % direkt. '. i Maine ................ 12000 indirekt. — i = Missouri ............. s % direkt. 8 % direkt. 1 Arkansas ............ 8 % direkt. 8 % direkt. 1 Colorado ............. 8 % direkt. 8 % direkt. ; California ............ ö % indirekt, 8 % direkt. 8 % direkt. i Arizona .............. 10 % direkt. 15 % direkt. ? Nebraska ............. 10 % direkt. 15 % direkt. * Ohio ................. 3 % + 3 % indirekt. 10 % direkt. i . Washington .......... 10 % (högst 50000) direkt eller ! ; indirekt. ' — [ . Nevada . .............. 10 % direkt. 10 % indirekt. ! * i Michigan . ............ 8 % direkt. 10 % direkt. i ! Mississippi ........... 7500 direkt. , 7 500 direkt. i, ; ? Utah . ................ 5 %+5 % indirekt, 10 % ! i i ' direkt. | — ' ' j . North Dakota ........ 10000 direkt. 1 20 000 direkt. , ! Massachusetts ........ 20000 + 5000 indirekt. ; 25 000 indirekt.
1 Det skulle föra för långt att ingå på de olika former av indirekt initiativ, som i icke antagna förslag framställts. Vi skola blott med ett par ord beröra det system, som föreslagits i Wisconsin men 1914 avslogs genom folkomröstning. Dess utmärkande drag var, att initiativ icke kunde framställas annat än beträffande förslag, som i legis- laturen framförts och där förkastats. Man presumerade alltså, att varje fråga, som om— fattades av ett mera betydande antal väljare, skulle finna någon förespråkare i legis- laturen. Initiativet skulle alltså innebära en folkets rätt att besluta rörande av legisla— turen förkastade förslag, liksom referendum innebär en rätt att besluta rörande av legis- laturen antagna lagar. Fördelen med detta system ansågs främst vara, att ett förslag skulle kunna diskuteras och i anslutning till diskussionen ändras, innan någon initia- tivpetition rörande detsamma utarbetades. I själva verket torde emellertid, även om detta ej stadgas, initiativ sällan göras annat än i fråga om förslag, som icke kunnat genom- föras på vanlig väg genom legislaturen. Jfr L 0 W rie, The Wisconsin plan for the ini- tiative and referendum, sid. 181 ff. — I detta sammanhang torde även böra erinras om att i Illinois, enligt lag 1901, en rent konsultativ initiativform finnes. 10 procent av val- männen kunna. fordra, att en av dem angiven fråga av allmänt politiskt innehåll före-'
Utarbetande och framställande av initiativförslag.
Det framgår av den föregående framställningen, att initiativ alltid skola framföras i form av fullt utarbetade författnings- eller lagförslag. Att varje förslag därvid bör omfatta endast ur en viss synpunkt samhöriga bestämmelser synes ligga i sakens natur. Detta äi emellertid endast i Massachusetts uttryckligen föreskrivet; där stadgas, såsom förut nämnts, att generaladvokaten skall kontrollera, att varje initiativ-förslag endast berör frågor, ”som äro sinsemellan samhöriga eller varandra betingande”. Den i övriga stater förefintliga bristen på bestämmelser i denna riktning har haft till följd, att i initiativförslag stundom samman- föras bestämmelser, som icke stå i något eller i varje fall endast i ett mycket lösligt samband med varandra, ett förhållande, som uppenbarligen är ägnat att förvirra väljarna och bringa oklarhet i folkomröstningens resultat.
Då initiativförslag alltid skola framläggas i fullt utarbetad form, blir tydligen den rent tekniska utformningen 'av desamma av mycket stor betydelse. Man har därför ifrågasatt, att varje förslag, innan insamlin- gen av underskrifter finge börja, borde undergå en formell överarbetning genom en statsmyndighet eller genom av staten utsedda kompetenta per- soner.1 Någon obligatorisk bestämmelse härom har emellertid icke i nå- [ gon stat införts. I en stat, Ohio, har man så till vida sökt tillgodose det angivna önskemålet, som rätt stadgas för personer, som utarbetat ett initiativförslag, att framlägga detta till ”den legislativa referensbyråns” prövning. Om byrån finner förslaget vara felfritt i formellt hänseende, skall den intyga detta och uppgift om detta intyg bifogas petitionen.2 En liknande bestämmelse finnes i California.3 I en tredje stat, Washington. lär en liknande granskningsplikt på vederbörande initianters begäran åligga generaladvokaten.4
Frågan om tiden för initiativpetitioners inlämnande har redan i det föregående, vad vissa stater beträffar, blivit berörd. Det vanliga är, att lägges folket. Vid varje val få högst tre dylika frågor framläggas. Omröstningen har ingen som helst rättslig betydelse. Jfr Illinois, Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 161 och C r ni e e, Direct legislation in Illinois.
1 Jfr Foxeroft, Initiative-referendum in the United States, sid. 11; Dodd, Some considerations upon the state-Wide initiative and referendum, sid. 204. Förslag härom ha även framställts i Oregon (Barnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon, sid. 30) samt i Massachusetts (jfr Massachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 804 ff.). Dessa förslag blevo emellertid avslagna. då de, eller i varje fall det i Massachusetts väckta, skulle ha inneburit möjligheter till mycket betydande kringskärningar av initiativrätten. 2 Ohio, Election laws, sid. 274. 3 Initiative and referendum provisions, sid. 9. " Enligt Illinois, Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 86. Någon bestäm- melse härom återfinnes dock ej vare sig i författningen eller i ”Election laws”.
ett initiativförslag, som skall gå direkt till folkomröstning, maste, försett med nödigt antal undertecknare, inlämnas hos statssekreteraren eller ve— derbörande lokala tjänstemän senast fyra månader före det val, vid vilket underställandet avses skola ske; om ett förslag inlämnas senare, fram- lägges det för folket först vid nästföljande val. När förslagen först skola behandlas av legislaturen, skola de i regel inlämnas senast tio dagar före vederbörande legislatursession. Den tid, under vilken arbetet med insamlande av underskrifter på petitionen kan fortgå, är i allmänhet obe- gränsad; det ligger i sakens natur, att den begränsning i detta hänseende. som vid referendumpetitioner är nödvändig, icke vid initiativ är av be- hovet påkallad. Ett undantag från denna regel finnes dock i en stat. Oklahoma. Där stadgas nämligen, att före cirkuleringen av en viss peti- tion anmälan skall göras hos statssekreteraren och att petitionen sextio dagar därefter måste, för att vara gällande, vara undertecknad av det stadgade antalet väljare; insamlandet av underskrifter kan alltså icke fortgå längre tid än två månader.1
Begränsningar av initiativrätten.
I det stora flertalet stater finnas — bortsett från de fall, då initiativet endast omfattar lagar, icke författningsändringar — inga särskilda be— gränsningar av initiativrättens användningsområde: genom initiativ kan vilket lagförslag som helst (”any measure”) underställas folket. Dock är stundom uttryckligen föreskrivetä och torde möjligen även i vissa andra fall gälla, att de begränsningar, som äro stadgade beträffande legislaturens lagstiftningsmakt, även gälla den ”direkta lagstiftningen”. I några stater är emellertid initiativrätten även på annat sätt inskränkt, dels så, att vissa lagstiftningsområden äro undantagna, dels så, att möj— ligheten att underställa ett visst förslag under sånskilda förhållanden är begränsad.
Sålunda undantagas i Montana ”lokala'och speciella” lagar i stor om- fattning från initiativrätten.3 I Ohio finnes det egendomliga stadgandet, att förslag, som åsyfta klassificering av egendom för beskattningsända-
u .
mål eller s. k. ”single tax” a jord icke kunna genomföras genom initiativf
1 Texten hos B card and Shultz, Documents on the state—wide initiative, referen— dum and recall, sid. 154 f. Bestämmelsen har blivit skarpt kritiserad såsom på ett olämp- ligt sätt försvårande framställande av initiativpetitioner; jfr Eq uity, vol. XV, sid. 24. ” Så i Ohio, Nebraska och Massachusetts. Jfr H 0 1 c 0 111 h e, State government, sid. 443. 3 Dylika lagar äro även undantagna från legislaturens befogenhet. Ur stadgandet skulle man därför vara frestad att e contrario draga slutsatsen, att i övrigt de begräns— ningar, som binda legislaturen, icke gälla för initiativet. Dylika kontrarieslut äro emel- lertid, med den bristfälliga utarbetning. som kännetecknar de amerikanska statsförfatt- ningarna, knappast tillåtliga. * Jfr Ohio, Constitutional convention, vol. I, sid. 696 ff., 707 ff. samt Grosser, The initiative and referendum amendment to the proposed Ohio constitution, sid. 200.
Detta stadgande har sin förklaring däri, att anhängarna av ”single tax” i Ohio, som kraftigt arbetat för initiativets införande, väntades skola an— vända detsamma för att söka genomföra ifrågavarande beskattnings- system; författningskonventets majoritet, som var starkt emot denna re- form, uteslöt därför densamma från initiativets användningsområde.
Den enda stat, i vilken något mera betydande och konsekvent försök gjorts att från initiativrätten undantaga frågor, som ej ansetts lämpade för folkets avgörande, är emellertid Massachusetts. En rad lagstiftnings- områden äro här uteslutna. Så får initiativ, liksom referendum, ej be— gäras rörande bestämmelser om ”religion, religionsutövning och religiösa inrättningar”.1 Detsamma gäller beträffande stadganden om domares till— och avsättning, revokation, upphävande av domstols beslut och bestäm— melser om domstolars befogenhet samt andra judiciella frågor; härigenom har man särskilt velat undanröja möjligheten för att initiativrätten i för- täckt form skall användas för ingrepp på den dömande maktens om- råde.2 Likaså äro speciella och lokala lagar uteslutna. Därjämte har man från initiativrätten undantagit alla anslagsfrågor, icke blott, såsom beträffande referendum, alla frågor om anslag till löpande utgifter; detta stadgande motiverades särskilt med att en obegränsad initiativrätt på detta område skulle kunna leda till förtäckta angrepp på den privata äganderätten.3 Slutligen äro en hel grupp av frågor, som röra den per- sonliga friheten på olika områden, uteslutna: så frågor om tryck-, ytt— rande- och församlingsfrihet, rätten att vara tryggad mot oskälig rann- sakan, att erhålla gottgörelse för exproprierad egendom m. m. dylikt. I anslutning till dessa inskränkningar är även stadgat, att de delar av för- fattningen, som för vissa fall förbjuda användningen av initiativ och re- ferendum, icke kunna ändras genom initiativbegäran.
Det är att märka, att flertalet av dessa begränsningar i initiativrätten genomfördes under opposition från en stor del av folkomröstningsinsti- tutets anhängare.4 Dessa ha i allmänhet, i Massachusetts såväl som i
1 Diskussionen i denna fråga i författningskonventet var helt kort och av ringa in— tresse. Man framhöll helt allmänt, att de i Massachusetts tämligen brännande religiösa frågorna ej vore lämpade för folkets avgörande. Jfr M assachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 766 ff. Sannolikt synes vara, att den i Schweiz ge- nom initiativ genomförda judefientliga författningsbestämmelsen om "Schächtverbot" bidragit till uppkomsten av detta stadgande; särskilt Lowell har med utgångspunkt från denna schweiziska erfarenhet hävdat, att religiösa frågor ej borde falla under initiativ- rätten. Jfr Lowell, Address on the initiative and referendum before the committee of constitutional amendments, sid. 6 f. ' 2 Jfr M assac hus etts, Debates in the constitutional convention, sid. 789 ff. En del av de gjorda inskränkningarna på denna punkt skulle uppenbarligen även utan ut- tryckligt stadgande varit gällande. ”' Jfr M assachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. '720 ff. 4 Jfr t. ex. kritiken av dessa begränsningar i Eq uity, vol. XX, sid. 52.
andra stater, ansett alla inskränkningar av initiativrätten obehövliga; man har gjort gällande, att förslag, som icke böra framställas genom initiativ, komma att förkastas av folket och att följaktligen denna fråga reglerar sig själv. Å andra sidan har man framhållit, att erfarenheten i vissa stater anger ett behov av legala begränsningar av initiativrätten. Vi få. vid framställningen av initiativinstitutets verkningar anledning att närmare diskutera detta spörsmål.
I några få stater har en inskränkning av initiativrätten av helt annan art införts: man har genom restriktiva bestämmelser sökt hindra, att ett och samma förslag alltför ofta förelägges väljarna. Sä stadgas i Okla- homa, att ett förslag, som genom folkomröstning avslagits, icke ånyo kan framläggas genom initiativbegäran, förrän minst tre är förflutit, så vida icke initiativpetitionen är undertecknad av minst 25 procent av väljarna. Denna kraftiga skärpning av villkoret för ett dylikt förslags framstäl— lande är praktiskt taget av samma betydelse som ett förbud.1 I Nebraska gäller, att i sak samma förslag ej får underställas folket, vare sig i positivt eller negativt syfte oftare än vart tredje år. Detta innebär tydligen dels att ett förslag, som förkastats, ej under den stadgade tiden ånyo får fram- läggas, dels att ett genom folkomröstning fattat beslut under denna tid icke kan genom initiativ undanröjas. Samma bestämmelse som i Nebra- ska återfinnes även i Massachusetts. Såsom skäl för begränsningar av denna art har man anfört dels att ett behov förefinnes av garantier för stabilitet i lagstiftningen, dels att alltför täta omröstningar i samma fråga äro ägnade att trötta ut valmännen.
I Arkansas finnes en begränsning av initiativrätten i författningsfrå- gor av ännu en annan art. Här få nämligen icke mer än tre författ- ningsändringsförslag — vare sig av legislaturen antagna eller genom initiativ framförda —— på en gång förelägga-s folket. Om legislaturen vid en session beslutar att underställa folket tre författningsändringar, är det alltså icke möjligt att vid nästkommande val använda författnings— initiativet.2
Omröstningen.
Beträffande själva omröstningen och dess anordnande gälla i huvud- sak samma bestämmelser vid initiativ som vid fakultativt lagreferen- dum. Detta är fallet i fråga om tiden för omröstningarna, röstsamman- räkningen och därmed sammanhängande frågor.
Beträffande den för positivt resultat vid omröstningen erforderliga ma— joriteten gälla däremot delvis andra bestämmelser. Det vanliga är visser—
1 Jfr Bear (1, The constitution of Oklahoma, sid. 100. 2 Denna regel fastställdes genom domstolsutslag efter 1912 års val, då fem författ- ningsomröstningar på en gång förekommit; jfr Thomas, Direct legislation in Ar- kansas, sid. 101.
ligen, att avgörandet träffas av en majoritet av de i den underställda frågan röstande. Flera undantag finnas emellertid från denna regel. Så stadgas i Oklahoma, att för positivt resultat vid alla folkomröstningar rörande initiativ fordras majoritet av alla dem, som rösta vid det val, då vederbörande förslag framlägges; här gäller alltså samma försvårande villkor som vid obligatoriska författningsreferenda. I Arkansas finnes samma bestämmelse beträffande författningsinitiativ, under det att vid laginitiativ enkel majoritet är tillräcklig.1 I Nebraska fordras vid initia— tiv liksom vid författningsreferenda, att majoriteten för ett förslag ut- gör minst trettiofem procent av hela antalet vid samtidigt val avgivna röster. I Washington krävs för positivt resultat vid initiativ (liksom vid fakultativa referenda), att de för förslaget avgivna rösterna utgöra minst en tredjedel av alla vid samtidigt val avgivna. I Massachusetts gäller beträffande initiativförslag, att dessa gå igenom blott om de gil- las av minst trettio procent av de väljare, som deltagit i vederbörande val, alltså ett villkor av rakt motsatt art mot det för fakultativa refe- renda gällande.
I flera stater äro särskilda villkor stadgade för ändring eller annulle— ring av genom initiativ antagna lagar. I Arizona kunna dylika lagar — liksom efter referendum antagna — icke ändras utan folkomröstning. I Michigan och California gäller detsamma, såvida ej i vederbörande lag annorlunda är stadgat. I Nevada kunna dylika lagar ej ändras eller annulleras av legislaturen förrän tre år efter deras antagande. I Wash- ington, North Dakota och Mississippi finnas samma bestämmelser som vid fakultativa referenda.
1 I Arkansas framgår ej av författningsstadgandet om folkomröstning, att på angivet sätt kvalificerad majoritet fordras; härav de oriktiga uppgifterna i Illinois, Consti- tutional convention bulletin nr 2, sid. 98 och Massachusetts, Constitutional con- vention bulletin nr 6, sid. 38. Men domstolarna ha ansett, att stadgandet om den erfor- derliga majoriteten vid obligatoriska författningsreferenda. även omfattar författnings- omröstningar om initiativ; jfr Thomas, Direct legislation in Arkansas, sid. 100 ff. och K ing, A brief analysis of the constitutional provisions for the initiative and refe- rendum, sid. 10. — I Oregon gällde även, före år 1906, samma regel som i Arkansas.
Kap. II. TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER.
I den i föregående kapitel givna redogörelsen hava endast själva huvud— dragen i folkomröstningsproceduren angivits. I det följande skola vi redogöra för den reglering, som vissa mera speciella tillämpningsspörs— mål erhållit i de olika staterna. Bestämmelser härom återfinnas i regel i vallagarna eller i särskilda tillämpningslagar; stundom äro hithö- rande frågor även berörda i författningarna.
I fråga om det obligatoriska referendum ha vi givetvis endast att behandla bestämmelserna om omröstningens anordnande. Vid såväl det fakultativa referendum som vid initiativet tillkommer därjämte frå- gan om sättet för framställande av folkomröstningsbegäran. Vi skola först redogöra för detaljregleringen av denna senare fråga, d. v. s. be- stämmelserna om folkomröstningspetitianen, för att sedan behandla den för alla folkomröstningsformer gemensamma frågan om omröstningens anordnande.
Petitionen. Villkoren för folkomröstningsbegäran.
Genom tabellerna i det föregående ha huvudreglerna i de olika sta- terna beträffande det för en folkomröstningsbegäran behövliga antalet petitionärer angivits. Det har därav framgått, att i flertalet stater antalet är bestämt i relation till hela väljarekåren, i några fall åter fixe— rat till en bestämd siffra. I åtskilliga fall fordras ett större antal pe- titionärer vid initiativ än vid referendum och stundom äro fordringarna större vid författnings— än vid laginitiativ. Vi skola i det följande dels redogöra för de ytterligare bestämmelser, som i vissa stater finnas be- träffande antalet petitionärer, dels därjämte angiva de synpunkter, som i diskussionen framkommit rörande hithörande spörsmål. '
Det bör då först anmärkas, att, då en viss procent ”av valmännen”
kan begära folkomröstning, detta ej innebär en beräkning på grund— val av de röstberättigades hela antal. På grund av den bristfälliga re- gistreringen av de röstberättigade i flertalet amerikanska stater kan nämligen detta icke lämpligen ske, utan andra beräkningsgrunder måste tillgripas. Det vanliga är, att valmanskåren fingeras utgöra det antal väljare, som röstat vid guvernörsvalet närmast före ifrågavarande folk- omröstningsbegärans framställande; det för en petition behövliga anta- let undertecknare beräknas alltså i relation till denna siffra. I vissa stater är beräkningsgrunden en annan; så är den i Oregon röstetalet vid näst föregående val av medlem i högsta domstolen, i Colorado röste- talet vid motsvarande val av statssekreterare, i Oklahoma röstetalet vid val till det statsämbete, varvid högsta antalet röster avgivits och i NeW Mexico sammanlagda röstetalet vid näst föregående allmänna val. Enligt alla dessa bestämmelser blir sålunda det erforderliga antalet pe- titionärer beroende av huru allmänt deltagandet varit vid de statliga val, som ägt rum närmast före petitionens ingivande.
I åtskilliga stater fordras en viss geografisk fördelning av petitio- närerna vid en folkomröstningsbegäran. Så stadgas i Montana, att det för en petition erforderliga antalet undertecknare skall vara fördelat på minst två femtedelar av statens grevskap, varvid inom vart och ett av dessa fordras samma procent av valmän som inom staten i dess helhet. I flera andra stater finnas liknande bestämmelser: i Missouri krävs fördelning på två tredjedelar av kongressdistrikten, i Utah på en majo- ritet, i Nebraska på två femtedelar och i NeW Mexico på tre fjärdedelar av grevskapen. I Ohio skall inom minst halva antalet grevskap fin- nas ett antal undertecknare, som motsvarar minst hälften av det an- tal valmän, som proportionsvis kommer på grevskapets del. I Mary— land stadgas helt enkelt, att ej mer än halva antalet undertecknare skall komma från ett enda grevskap eller från staden Baltimore. Slut— ligen stadgas i Massachusetts, att ej mer än en fjärdedel av underskrif- terna må ”tillhöra registrerade röstberättigade inom ett Och samma grevskap”.
Frågan om villkoren för en begäran om folkomröstning, särskilt det erforderliga antalet undertecknare, har varit föremål för en livlig diskussion. Beträffande de allmänna syften, som man med dessa vill— kor vill tillgodose, har därvid rått tämligen stor enighet. En begäran om folkomröstning bör, anser man, vara ett uttryck för uppfattningen hos en så avsevärd del av valmanskåren, att endast mera betydelse— fulla och med allmänt intresse omfattade frågor bli underställda folkets avgörande; villkoren för en petition böra likaledes vara så stränga, att ej ett alltför stort antal frågor vid varje val framläggas.1 Å andra si—
! Jfr H 0 1 e o 111 h e, State government, sid. 419.
dan få uppenbarligen petitionssiffrorna ej göras så höga, att de bli prohibitiva, i realiteten göra rätten att begära folkomröstning illuso— risk eller i varje fall innebära en betydande inskränkning av denna rätt. När det gällt att i praktiken omsätta dessa allmänna och täm- ligen självklara satser ha emellertid starka meningsbrytningar upp- stått. På de håll, där man i referendum och initiativ ser en nödfallsut— väg, som bör användas endast vid påtagliga divergenser mellan folket och representationen, har man i allmänhet krävt relativt stränga vill- kor för en folkomröstningsbegäran; bland den direkta lagstiftningens mera radikala anhängare har man däremot ansett synnerligen låga pe- titionssiffror vara tillräckliga. Ur den diskussion, som härvid upp— stått, skola vi blott upptaga ett par synpunkter av mera allmänt in- tresse.
Antalet för en folkomröstningsbegäran behövliga undertecknare be— stämdes, såsom vi funnit, under folkomröstningsrörelsens tidigare skede nästan överallt i vissa procent av väljarna; 5 procent för referendum och 8 procent för initiativ var den oftast använda regeln. Det ansågs allmänt, att det erforderliga antalet underskrifter borde stå i viss proportion till hela. antalet valmän och att denna proportion i olika stater borde vara un- gefär densamma. Denna uppfattning har man emellertid på grund av gjorda erfarenheter alltmera frångått.1 Det har Visat sig, att svårig- heten att samla ett antal undertecknare, som motsvarar viss procent av valmanskåren, är långt större i stora och folkrika stater som Cali- fornia och Ohio än i stater med ett jämförelsevis ringa invånareantal. såsom Oregon och Arizona. Det arbete, som erfordras för spridning av en folkomröstningspetition, är, med andra ord, väsentligen beroende endast av det antal underskrifter, som erfordras, blott i relativt ringa grad av hela valmanskårens storlek. Härtill kommer att, såsom uppenbart är, insamlandet av ett visst antal underskrifter är långt svårare i glest bebyggda än i tätt befolkade stater. Dessa förhållanden ha lett till, att man allmänt frångått principen om en viss i alla stater lika stor procent av samtliga väljare såsom villkor för framställande av en folk- omröstningspetition och i stället ansett denna fråga böra bedömas efter omständigheterna i varje särskild stat. Samtidigt har även en tendens framträtt att bestämma antalet signaturer icke i procent av väljarekåren utan till en viss fixerad siffra. Detta har framför allt motiverats med. att ändringar i rösträttsbestämmelserna, särskilt rösträttens utsträck- ning till kvinnorna, ej böra medföra ändringar i villkoren för en folk- omröstningsbegäran.
1 Jfr för det följande särskilt Equity, vol. XIII, sid. 65 f., XIV, sid. 18 ff., 25, XVI, sid. 32 f. samt G ar dner, Problems of percentages in direct government, sid. 512 f. och M a s s a ch 11 s et t 5, Debates in the constitutional convention, sid. 32, 307 f., 714 f.
Bestämmelser om en viss geografisk fördelning av petitionärerna motiveras med att en folkomröstningsbegäran bör representera en all- mänt spridd uppfattning bland väljarna och ej blott vara ett uttryck för rent lokala behov. Särskilt har man ansett dylika stadganden be- hövliga i stater, där en stor del av befolkningen är sammanträngd i ett fåtal städer och där det därför, utan dylika restriktiva bestäm- melser, är möjligt att kanske på en enda ort erhålla det behövliga antalet underskrifter. Å andra sidan har gjorts gällande, att för- svårande bestämmelser av denna art, kombinerade med jämförelsevis höga krav på antalet undertecknare, kunna verka direkt prohibitivt; detta har särskilt ansetts vara fallet i New Mexico, där tio procent av val— männen inom tre fjärdedelar av grevskapen erfordras. De mera ra- dikala folkomröstningsanhängarna ha därför i regel motsatt sig alla dylika inskränkningar.1
Tekniska bestämmelser rörande petitionerna.
En folkomröstningspetition åstadkommes givetvis alltid på så sätt, att vissa personer eller en viss organisation uppgöra en hemställan om att ett visst initiativförslag eller en Viss av legislaturen antagen lag skall underställas folket. Sedan denna petition uppgjorts, vidtar arbetet med petitionens cirkulering, d. v. s. insamlande av de namnunderskrifter, som äro behövliga för att framställningen skall leda till avsett resultat. Detta. förberedande arbete vid en initiativ- eller referendumbegäran behöver tydligen ej nödvändigtvis underkastas legal reglering. I de amerikanska staterna har man emellertid allmänt funnit det lämpligt att redan på detta stadium utöva offentlig kontroll över petitionens tillkomst, detta för att garantera, att folkomröstningsbegäran verkligen blir ett uttryck för ve— derbörande petitionärers uppfattning, och för att förebygga mer eller mindre direkta förvanskningar och förfalskningar. Hithörande spörsmål ha under påverkan av gjorda erfarenheter tillvunnit sig ökat intresse och tillerkänts allt större betydelse; i åtskilliga stater ha de på ett synner- ligen uttömmande sätt reglerats såväl i författningen som i särskild lagstiftning. Vid en översikt över gällande bestämmelser kunna dessa lämpligen indelas i tre grupper, allt eftersom de gälla 1) petitionens in— nehåll, 2) insamlandet av underskrifter på petitionen och 3) offentlig kontroll över underskrifternas äkthet och tillräcklighet.2
1 Jfr Gardner, Problems of percentages in direct government; Illinois, Consti— tutional convention bulletin nr 2, sid. 111; Kin g, Demand a workable initiative and re- ferendum samt Johnson, The initiative and referendum, sid. 25 f. 2 Jfr särskilt beträffande dessa spörsmål den utmärkta framställningen hos Schna- der, Proper safeguards for the initiative and referendum petition.
Då vi här tala om petitionens innehåll, åsyftas de namnlistor (”circu- lating sheets"), å vilka underskrifter till en folkomröstningsbegäran avgivas. Bestämmelserna härom avse främst att garantera, att var och en, som undertecknar en petition, skall göra detta med full känne— dom om vad saken gäller; de avse alltså att utgöra en garanti för undertecknarna. Sålunda är i så gott som alla stater stadgat, att till varje namnlista skall fogas ett exemplar av det initiativförslag eller den av legislaturen antagna lag, som petitionen gäller. Stundom skall eller kan namnlistan därjämte innehålla en kort och opartisk fram- ställning av vederbörande förslags innebörd. Så skall i California.1 en dylik redogörelse vid varje initiativförslag utarbetas av general- advokaten, och i Ohio2 finnes en bestämmelse av liknande inne- håll, ehuru icke av obligatorisk karaktär. I Massachusetts fordras ej, att hela det förslag, som petitionen gäller, skall bifogas densamma; här är det såväl vid initiativ som vid referendum nog med en av stats- sekreteraren utarbetad sammanfattning av det förslag eller den lag, som petitionen åsyftar. Därjämte skall i alla stater å namnlistan tyd- ligt angivas, huruvida petitionen gäller en initiativ- eller en referen- dumbegäran.
I syfte att förekomma bedrägeri och förfalskning är i ett stort antal stater stadgat, att namnlistorna skola innehålla ett påpekande av att personer, som underteckna en petition två gånger, eller underteckna den med falskt namn eller utan att äga rösträtt, äro hemfallna till straff.
I åtskilliga stater skall varje petition, innan insamlingen av namn- underskrifter börjar, anmälas hos offentlig myndighet, i regel hos stats- sekreteraren; denna plikt åligger de personer eller organisationer, som ta initiativet till petitionen. Vederbörande myndighet har därvid att tillse, att namnlistorna bliva upprättade på ett med lagens fordringar överensstämmande sätt. Stundom givas även i detalj gående anvis— ningar angående det papper, som skall användas för namnlistorna, dessas storlek 0. s. v.3 I en stat, Utah, ombesörjer staten, på initianternas bekostnad, tryckningen av namnlistornaf *
Frågan om den legala regleringen av namnunderskm'fternas insam— ling eller, för att använda det vanliga uttrycket, petitionens cirkulering, är ett av de mest omtvistade och livligast diskuterade av alla med folk— omröstningsinstitutets utformning sammanhängande spörsmål. Syftet med lagstiftningen på detta område är tydligen främst att förebygga korruption, bedrägeri och förfalskning av olika slag. Svåra missför—
1 Initiative and referendum provisions, sid. 7. ” Election laws, sid. 273 f. 3 Jfr t. ex. Oreg on, Election laws, sid. 102. * Election laws, sid. 36.
hållanden ha i detta hänseende förekommit; det har hänt, att petitioner ingivits, som till mycket väsentlig del innehållit förfalskade eller på annat sätt förvanskade namnunderskrifter.1 Detta har haft till följd. att denna fråga blivit föremål för en alltmer ingående reglering och att man stundom tillgripit eller föreslagit åtgärder, som på vissa håll ansetts innebära ett kringskärande av möjligheten att överhuvud fram- ställa folkomröstningspetitioner.
Vissa stadganden angående insamlande av namnunderskrifter före- komma i det stora flertalet stater. Så är fallet med bestämmelsen, att endast röstberättigade personer få insamla underskrifter och att de'; som göra detta, skola genom ed försäkra, att underskrifterna å vederbörande namnlistor tillhöra röstberättigade personer. Detsamma gäller stad— gandet, att varje undertecknare av en petition skall uppge fullständigt namn och adress. Likaså har det allmänt ansetts lämpligt att straff- belägga olika former av bedrägeri och korruption, såsom felaktiga upp- gifter om vederbörande förslags innehåll, betalning för namnunder- skrifter m. m. dylikt. Däremot ha skarpa meningsskiljaktigheter upp- stått ifråga om vissa andra i åtskilliga stater föreslagna och i enstaka fall genomförda stadganden rörande petitionernas cirkulering.
I allmänhet sker arbetet med insamling av namnunderskrifter genom frivillig arbetskraft men i stor utsträckning anlitas även för ända— målet anställda och avlönade personer (5. k. ”signaturegetters”). I vissa stater ha till och med bolag bildats, som åtaga sig att mot visst vederlag uppbringa det nödiga antalet underskrifter på pe— titioner. Det har visat sig, att i de fall, då bedrägeri och förfalskning vid petitionerna förekommit, detta undantagslöst skett i sådana fall, då namnlistornas spridning skett genom lejd arbetskraft. Man har där- för på åtskilliga håll föreslagit förbud häremot. Härigenom skulle även, har man ansett, garantier vinnas för att varje petition bleve ett äkta uttryck för en väljaregrupps mening och ej blott resultatet av ett yrkesmässigt insamlande av underskrifter.2 Endast i en stat, South Da- kotas, ha emellertid dessa förslag lett till positivt resultat; därjämte är i Massachusetts rätt "given legislaturen att stadga, "att bolag ej få åtaga sig att mot lega eller vederlag kringsända petitioner”. Mot förslag
1 Jfr t. ex. Sch nader, Proper safeguards for the initiative and referendum peti- tion, sid. 519 f.; 0 k ] ah om &, Biennial Report of secretary of state 1912, sid. 20 ff. samt Equity, vol. XVI, sid. 81. Bl. a. upptäcktes i Ohio och i Oregon år 1912, att en mycket stor del av namnen på vissa. petitioner tillhörde avlidna eller icke röstberätti- gade personer och att många skrivit sina namn på flera namnlistor. ? Jfr Eaton, The Oregon system, sid. 148 ff.; M as sa chuset ts, Debates in the constitutional convention, sid. 877 ff. 3 Jfr Schnader, Proper safeguards for the initiative and referendum petition. sid. 521. '
i denna riktning har man bland folkomröstningsinstitutets anhängare i allmänhet rest ett starkt motstånd.1 Det har gjorts gällande, att ett för- bud mot lejd arbetskraft i realiteten skulle medföra samma effekt som en mycket betydande skärpning av villkoren för en petition och med de bestämmelser om petitionärernas antal, som för närvarande finnas, så gott som omöjliggöra framställande av en folkomröstningsbegäran._
I syfte att helt förekomma de missbruk, som den privata insamlin— gen av underskrifter på petitioner lett till, har man även föreslagit, att namnlistorna endast skulle få undertecknas å offentliga lokaler, under uppsikt av ämbetsmän. Undertecknandet av petitioner skulle alltså ske under samma offentliga kontroll som själva omröstningen och cir- kulering av namnlistor skulle icke få äga rum. Häremot har man emel— lertid riktat samma invändningar som mot förslaget om förbud mot betalning för insamling av underskrifter. Lagstiftning i angiven rikt- ning har därför blott genomförts i en stat, Utahg; i övriga stater, där förslag härom framställts, ha dessa ej lett till positivt resultat.3 Man har gjort gällande, att även denna fråga står i direkt relation till be- stämmelserna om petitionärernas antal och att en väsentlig mildring av dessa vore nödvändig, om en lagstiftning i angiven riktning lämpli- gen skulle kunna införas.
Att frågan om insamling av underskrifter tillmätes så stor bety- delse, beror väsentligen därpå, att den offentliga kontrollen över peti- tionerna, när dessa i fullbordat skick ingivas, i de flesta amerikanska stater är synnerligen bristfällig. Det vanliga är nämligen, att den myndighet, till vilken petitionerna inlämnas, i regel statssekreteraren, icke har att undersöka namnunderskrifternas äkthet, utan endast om ett tillräckligt antal underskrifter förefinnes. På senare tid har man dock på flera håll infört mera effektiv kontroll: petitionerna inlämnas till lokala myndigheter och dessa ha att jämföra underskrifterna med röstlängderna. Statssekreteraren har därefter, med ledning av de 10—
1 Jfr Equity, vol. XIV, sid. 133 ff., vol. XV, sid. 224, vol. XVI, sid. 82. År 1913 antog National popular government league en resolution i denna riktning. I North Dakota. förbjudes i författningen lagstiftning i denna riktning. 2 Election laws, Sid. 34. 3 Jfr Massachusetts, Debates in the constitutional convention, sid. 747—756. Hur stor betydelse denna fråga tillmätes, framgår av ett par yttranden under konvent- debatten om ett förslag, att namnlistor alltid skulle undertecknas i offentliga lokaler. En av majoritetens ledande män (Walsh) yttrade (sid. 751), att "the adoption of this amendment means the end of the initiative and referendum”, en annan (Walker, sid. 756) att "if this amendment is passed the initiative and referendum is dead”. — I M i 0 h i g a n fanns i 1908 års författning en bestämmelse i denna riktning, som emellertid borttogs 1913. I IVashington antog legislaturen en lag om underteckning av petitioner å ämbetslokaler, men denna underställdes genom referendum folket och avslogs med stor majoritet.
kala myndigheternas undersökning, att avgöra, huruvida petitionen är giltig.1 Det presumeras alltid, att varje underskrift är äkta och att pe- titionen är giltig, innan bevisning i motsatt riktning förebragts. I regel kan hos domstol klagan föras över de lokala valmyndigheternas och statssekreterarens beslut, såvida dessa innebära underkännande av underskrift eller petition2; däremot synes ej enskild person kunna be- svära sig över beslut i godkännande riktning. Om en petition under- kännes, finnes stundom rätt att återtaga densamma för att inom viss tid ånyo ingiva den med ytterligare underskrifter.3
Slutligen kan nämnas, att vissa stater —— Ohio och North Dakota — i författningen stadga att, om ett förslag underställts folkomröst- ning på grund av en petition, som sedan finnes vara ogiltig, detta ej skall inverka på det genom omröstningen träffade avgörandet.
Omröstningen. Officiell upplysning.
Behovet att någon tid före varje omröstning bringa de frågor, som vid densamma skola framläggas, till väljarnas kännedom, har blivit allmänt erkänt. I de stater, där endast det obligatoriska referendum finnes, tillgår detta regelmässigt på så sätt, att vederbörande förslag under viss tid — vanligen tre till sex månader före omröstningen —— upp- repade gånger publiceras i en eller flera tidningar inom varje grevskap. [ flertalet av de stater, där initiativ och referendum införts, är förfa- ringssättet ett annat.
I ej mindre än tretton av de egentliga referendumstaterna har man nämligen infört ett nytt system för officiell upplysning, som väsentli- gen skiljer sig från det tidigare vid författningsreferendum använda. Det karaktäriseras därav, att icke blott de till omröstning framlagda för— slagen utan även till dessa anknutna argumentativa framställningar till- ställas varje väljare. Detta nya system, som framdrivits av det ökade behov av officiell upplysning, som införandet av de nya folkomröst- ningsformerna medfört, omfattar i de stater, där det användes, även de äldre arterna av folkomröstning, alltså även det obligatoriska författ- ningsreferendum.
1 Jfr t. ex. Ohio, Election laws, sid. 275 f.; Montana, Election laws, sid. 170 f. Beträffande lagstiftningen i Ohio jfr även Coker, Safeguarding the petition in the ini- tiative and the referendum. * I anslutning härtill stadgas i vissa stater, att i petitionen kunna angivas vissa per- soner, som i alla frågor rörande densamma representera petitionärerna. 3 Jfr Colo ra do, Election laws, sid. 147.
Denna upplysningsmetod infördes först i Oregon år 1906. De hu- vudsakliga bestämmelserna rörande densamma äro i denna stat föl- jandelz statssekreteraren låter i god tid före varje omröstning på sta- tens bekostnad trycka varje författnings- eller lagförslag, som vid densamma skall framläggas för folket, jämte de rubriker, under vilka dessa återfinnas på röstsedlarna. Därjämte skall han låta trycka de argument för och emot vissa förslag, som till honom inlämnas. Dy— lika argument kunna vid författnings- och lagreferenda inlämnas av vilken person som helst; då det däremot gäller argument för ett ge— nom initiativ framkommet förslag, äro blott personer eller organisa- tioner, som framfört initiativpetitionen, härtill berättigade. Kostnaderna för papperet till och tryckningen av argumenten betalas av vederbö- rande författare.2 Sedermera samlas förslagstexterna samt de inläm- nade argumenten i ett särskilt häfte (publicity pamphlet), som genom statens försorg och på dess bekostnad skickas till varje väljare. Di- stributionen skall, då omröstningen äger rum vid allmänt val, ske minst 55 dagar före detta och verkställes genom postverkets försorg, Där— jämte tillsändes varje valmän ett exemplar av den röstsedel, som skall användas. Nästan ordagrant samma bestämmelser återfinnas i Arizonas, South Dakota, Nebraska4 och Montanas, dock att i den sist nämnda staten distributionen sker genom de kommunala myndigheternas försorg. I North Dakota gälla i huvudsak samma regler, dock att det här står var ochen fritt att få argument rörande vilket förslag som helst publicerade. Så synes även vara fallet i Utah", där tillika är stadgat, att argumentens omfång måste vara mellan 500 och 2000 ord. I Colorado gälla sedan 1919 liknande bestämmelser med den skillnaden, att här publikationen ej sker i ett särskilt häfte utan i pressen (en gång i två tidningar inom varje grevskap), varjämte varje argument är begränsat till 1 500 ord.T
I en stat, Washingtons, vars system för officiell upplysning i huvud- sak är av samma karaktär som det i Oregon använda, finnas detalje-
1 Oregon, Election laws, sid. 107 f. Jfr Haynes, The education of voters och Tingsten, Olika metoder för ”objektiv upplysning” vid folkomröstningar i Schweiz och Nordamerikas förenta stater, sid. 10 ff. ” Man har föreslagit, att kostnaderna för fyra sidors argumentation till varje förslag skulle gäldas av staten: se Barnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon, sid. 93, not 3. 3 Arizona, Initiative and referendum law, sid. 8 f. " Nebrask a, General election laws, sid. 109. 5 M ontan a, Election laws, sid. 173 f. " Utah, Election laws, sid. 37 f. 7 C 0 l 0 ra d 0, Election laws, sid. 148 f. 9 Jfr Washington, General election laws, sid. 91, samt B arnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon, sid. 94, not 1. En liknande censur har föreslagits i Oregon.
rade bestämmelser om offentlig kontroll över de inlämnade argumen— tens innehåll. Här tillerkännes nämligen statssekreteraren en viss rätt att censurera framställningar-na, detta dock blott i den mån de inne- hålla personligen kränkande eller osedliga uttalanden eller kunna an- ses innefatta uppmaningar till brott m. m. dylikt. Författaren till en av statssekreteraren censurerad framställning har rätt att besvära sig hos en censurbyrå, bestående av guvernören, generaladvokaten och över— inspektören för den offentliga undervisningen.
Enligt detta system tjänstgör staten alltså som redaktör och distri- butör av de stridande parternas argumentation. Syftet är ej att åstad- komma en objektivt hållen redogörelse för framställda förslag utan att sammanställa subjektiva, partiska synpunkter på desamma; avsikten är att garantera valmännen tillgång till framställningar av de olika par- ternas uppfattning. Huvudpunkterna i denna metod återfinnas även i öv- riga stater, där officiell upplysning blivit införd, men i dessa har man i högre grad genom offentlig medverkan sökt sörja för upplysningens effektivitet och fullständighet. Så finnas i flera stater bestämmelser, som åsyfta att garantera, att argumentation för och emot skall ges rö- rande alla till omröstning framlagda förslag och i anslutning härtill givas detaljerade stadganden angående författarskapet till argumenten; i dessa stater bestridas alla kostnader för upplysningen av statsverket. I Oklahoma1 stadgas, att argument för av legislaturen framlagda för- fattnings- och lagförslag skola utarbetas av en gemensam kommitté av medlemmar från båda husen; en dylik kommitté skall också utarbeta argument mot genom initiativ framkomna förslag.2 Argument för ini— tiativförslag och mot genom referendumbegäran underställda lagför— slag skola utarbetas av en kommitté, representerande petitionärerna. När legislaturen själv framlägger ett förslag till omröstning, skall ar- gument mot detsamma utarbetas av en kommitté, representerande de med- lemmar av legislaturen, som röstat mot förslaget i fråga. Argumen— tens omfång får ej överstiga 2000 ord; en fjärdedel därav får använ— das till kritik av motsidans argument, en för Oklahoma "unik bestäm- melse. Distributionen sker här genom grevskapens försorg.
I Ohiog, där bestämmelserna äro något oklara, synes gälla, att argu- ment för initiativförslag och mot genom referendumbegäran framlagda förslag utarbetas av fem i petitionen nämnda personer; argumenten i motsatt riktning åter skola, då legislaturen är samlad, utarbetas av två
1 Se Beard and Shultz, Documents on the initiative, referendum and recall, sid. 148 f. 2 Även i denna punkt äro Oklahomas bestämmelser egendomliga, då, eftersom initia- tivet är direkt, någon garanti för att legislaturen skall kunna taga del av initierade för- slag icke förefinnes. 3 Jfr författningen, art. Il, sec. 19 samt Ohio, Elections laws, sid. 174 ff. '
medlemmar av representanthuset och en av senaten, utsedda av respek— tive talmän, eller, om legislaturen ej är i session, av en av guvernören utsedd kommitté på tre personer. Omfånget för varje argument är här mycket snävt begränsat, nämligen till blott 300 ord. I California skall scnatspresidenten enligt författningen utse personer, som skola argumen— tera för och emot till omröstning framlagda förslag; denna bestäm- melse följes emellertid icke alltid, ty i åtskilliga fall innehåller upp- lysningsbroschyren blott argumentation i ena riktningen. I denna stat skola därjämte ej blott de föreslagna nya författnings- och lagbe- stämmelserna utan även de gällande bestämmelser, som genom de nya förslagen upphävas, tryckas i upplysningsbroschyren och genom kur— sivering skall klargöras, vilka ändringar, som avses.1
Bestämmelserna om officiell upplysning i Massachusetts äro av sär- skilt intresse. I själva författningen gives ett stadgande i frågan av följande lydelseiz ”Statssekreteraren skall låta trycka och tillsända varje registrerad väljare inom staten texten till varje förslag, som skall underställas folkets avgörande, jämte ett exemplar av det legislativa ut- skottets utlåtande och härtill fogade reservationer, om sådana finnas, med namnen på majoritetens och minoritetens medlemmar, samt dess- utom uppgift om röstetalen inom legislaturen vid röstningen om för- slaget och den sammanfattning av detta, som skall uppföras på röst- sedlarna; och han skall också, på sätt därom i lag stadgas, ombe- sörja, att andra upplysningar samt argumentation för och emot försla- get utarbetas och tillsändas väljarna.” Av värde i detta stadgande sy- nes särskilt vara bestämmelsen, att betänkandet från det utskott, som haft vederbörande förslag under behandling, skall tillsändas varje röstberättigad; därigenom tillförsäkrar man valmännen kännedom om huvuddragen av den legislaturdiskussion, som i Massachusetts alltid måste föregå folkomröstning i en viss fråga. Författnings- bestämmelsen har sedermera kompletterats av en lag, vari stadgas om den privata argumentationen för och emot folket underställda frågor.3 Huvudstadgandet är av följande lydelse: 7”De första tio undertecknarna av en initiativ- eller referendumpetition, eller en majoritet av dem, må utarbeta och hos statssekreteraren inlämna en skriven motivering, be— stående av högst femhundra ord; detta skall ske högst tio dagar efter det petitionen fullbordats och överlämnats till statssekreteraren, då fråga är om en lag, och högst tio dagar efter det slutliga legislatur- beslutet, då fråga är om en författningsändring. Om ett dylikt skri- vet argument inlämnas hos statssekreteraren skall han ombesörja
1 California, Initiative and referendum provisions, sid. 10 f. 2 Art. 104. 3 Lag den 27 maj 1919: An act to provide for the preparation and distribution to the voters of arguments relative to measures submitted under the initiative and referendum.
att en registrerad väljare utarbetar och till honom inom viss av honom bestämd tid inlämnar ett argument i motsatt riktning av samma maximi- längd. Alla hos satssekreteraren inlämnade argument ...... äro un- derkastade offentlig uppsikt.” Att märka är, att dessa bestämmelser icke gälla av legislaturen framlagda författningsändringsförslag; be— träffande dessa anses alltså återgivandet av legislaturutskottets betän- kande vara tillräckligt. Ej heller garanteras argumentation i alla ge— nom initiativ eller lagreferendum underställda frågor; det beror på ini- tianterna till petitionen, om sådan skall förekomma. Däremot är det sörjt för att argumentationen, om sådan finnes, alltid blir tvåsidig, om— fattar skäl både för och emot förslaget i fråga.
Frågan om den officiella upplysningens anordnande har bland folk- omröstningsrörelsens anhängare tillerkänts en utomordentlig betydelse. Ett grundvillkor för folkomröstningsinstitutets användning anses all- mänt vara, att varje valman beredes tillfälle att i god tid före omröst— ningen taga del av de framlagda förslagen. Detta syfte tillgodoses uppenbarligen vida säkrare genom att förslagen tillsändas varje väljare än genom annonsering i tidningarna; detta senare system utdömes all— mänt såsom synnerligen ineffektivt, i synnerhet som det ofta medför favorisering av det för tillfället härskande partiets pressorgan. Meto— den med argumentativa upplysningsbroschyrer har, såsom av det före— gående framgått, vunnit insteg i ett stort antal stater och anses nu— mera av referendumrörelsens förkämpar utgöra en oeftergivlig del av ett effektivt folkomröstningssystem.1 Genom officiell upplysning av detta slag undanröjes, menar man, i betydande grad den med folk— lig lagstiftning förenade olägenhet, som bristen på diskussion av de framställda förslagen innebär. Särskilt högt skattar man naturligen denna upplysningsverksamhet på de håll, där man i folkomröstnings- institutet ser ett viktigt medel för folkets politiska uppfostran. Att denna upplysning verkligen också är ägnad att medföra betydande för- delar, torde vara alltför självklart för att här behöva närmare utveck— las; genom densamma erhåller, där den är effektivt anordnad, varje valman en sammanträngd, auktoritativ och framför allt relativt all— sidig belysning av det spörsmål, vid vars avgörande han har att med— verka. I vad mån den officiella upplysningen direkt påverkat delta— gandet i och utgången av folkomröstningarna, skola vi i det följande, i den omfattning detta är möjligt, söka att påvisa.
Beträffande de särskilda bestämmelserna om upplysningsbroschyrer
1 ”I regard the system of furnishing information concerning measures as important as the I— and R itself”, skriver en av folkomröstningsrörelsens ledande män (mr J ud son K 1n g) till förf. ”As a political invention I regard the Oregon publicity pamphlet on a par with the petition system developed by the Swiss”
i de olika staterna skola blott ett par korta randanmärkningar göras. Man kan, såsom av den givna redogörelsen framgår, alltefter stats- makternas ställning till upplysningens anordnande skilja på olika sy- stem för densamma. I vissa stater (t. ex. Oregon och Arizona) är upp- lysningsverksamheten av rent frivillig karaktär så till vida, som om- besörjandet av motiverande framställningar helt överlämnas åt det en- skilda intresset. I andra stater (Oklahoma, California) är upplysnin- gen åtminstone på papperet obligaiorisk: varje till folkomröstning fram- lagt förslag skall åtföljas av motivering och kritik i ”the publicity pamphlet". I en stat, Massachusetts, förekommer en mellanform, i det att, om argumentation i en riktning inlämnas från enskilt håll, statlig myndighet skall tillse, att även den motsatta ståndpunkten blir före- trädd i upplysningsbroschyren. Det har till synes med rätta gjorts gällande, att dessa senare metoder i och för sig äro överlägsna den i Oregon m. fl. stater praktiserade.1 Den rent frivilliga metoden är äg— nad att leda till och har även i praktiken lett till, att argumentationen i många fall blir ensidig; vissa förslag åtföljas blott av motivering i den enariktningen. Då staten medverkar till och delvis bekostar upp- lysningsverksamheten, synes det ligga i sakens natur, att denna bör vara objektiv åtminstone så till vida, att argumentationen, där sådan förekommer, skall omfatta såväl den positiva som den negativa stånd- punkten. I direkt sammanhang med frågan om upplysningens frivil— liga eller obligatoriska anordnande står frågan om författarska- pet till de olika framställningarna samt frågan om vem som skall bära kostnaderna för tryckningen av dessa. Om upplysningen är av frivil— lig karaktär, löser sig ju frågan om författarskapet av sig själv och det ligger nära till hands att låta de enskilda bidragsgivarna själva bekosta tryckningen av sina framställningar.' Är åter upplysningen obligato— risk, blir det nödvändigt att fastställa, vilka som skola utarbeta argu- menten eller utse författare till desamma, och i detta fall måste kostna- derna för upplysningen i sin helhet gäldas av statsverket.
Röstsedlarna.
I flertalet stater uppföras de frågor, som framläggas till omröstning, på samma officiella röstsedel, som användes vid de allmänna valen; blott då omröstningarna undantagsvis äga rum utan samband med val användas särskilda röstsedlar (”separate ballots”). I åtskilliga stater har man emellertid infört bestämmelse om att underställda frågor all- tid skola tryckas på en röstsedel för sig. Denna nya metod användes först i ett par fall vid författningsreferenda och visade sig vara av be-
1 Detta synes, att döma av uttalanden från olika håll i brev till fört, vara den all- männa uppfattningen bland av frågan intresserade personer.
tydande värde för ökande av deltagandet i omröstningarna. I Idaho, där särskild röstsedel för underställda frågor kom till användning är 1906, stego röstetalen vid folkomröstningarna med nära 100 %; detta berodde, anser man, huvudsakligen på att väljarnas uppmärksamhet i högre grad fästes på de framlagda frågorna, då dessa uppfördes för sig och sålunda ej bortskymdes av kandidatnamnen på den vid valen begagnade röstsedeln.1 I Illinois ledde införandet av den särskilda röst- sedeln till en ökning av antalet på framställda frågor röstande med nära 150 %, ett utomordentligt bevis på röstningens i stor omfattning rent mekaniska karaktär.2 Dessa och andra erfarenheter ha gjort, att man vid införandet av initiativ och referendum i bl. a. South Da— kota, Mainea, Ohio4 och North Dakota5 bestämt, att särskild röstsedel alltid skall begagnas vid folkomröstningar.
Av stor vikt är frågan, i vilken form ett förslag skall uppföras å röst- sedeln. Vid författningsreferenda. har det vanliga varit, att den före- slagna nya texten tryckes i sin helhet. Detta förfaringssätt anses emellertid ej vara lämpligt, då det visat sig, att det ofta erbjuder svå- righeter för väljarna att sätta sig in i den egentliga innebörden av ett omfattande förslag, som i sin helhet, utan angivande av syftet med den tilltänkta ändringen, förelägges dem. Detta förhållande torde i sin mån ha bidragit till det i allmänhet ringa deltagandet vid författnings— referenda.6 I de stater, där initiativ och lagreferendum införts, har denna metod varit praktiskt oanvändbar, då de till många trycksidor uppgående lagförslag, som stundom framläggas, icke rimligen i sin helhet kunnat tryckas på röstsedeln. I dessa stater har man därför allmänt7 övergått till en annan metod, enligt vilken å röstsedeln blott uppföres en kort framställning av förslagets syfte och huvudsakliga innehåll, en s. k. röstsedelsrubrik (”ballot title”). Fastställandet av denna rubrik anförtroddes förr i åtskilliga stater vid initiativ och fa- kultativa referenda åt petitionärerna själva. Detta visade sig emeller- tid ge anledning till missbruk, i det att rubriken utformades på ett sätt.
1 Jfr D 0 dd, Some considerations upon the state-wide initiative and referendum, sid. 213. I vissa stater har dock användningen av särskild röstsedel ej medfört någon påtag— lig höjning av röstsiffrorna; jfr t. ex. Fairlic, The referendum and initiative in Mi- chigan, sid. 148. '-' Jfr G ardner, The working of the state—wide referendum in Illinois, sid. 403 f.
3 M aine, Election laws, sid. 4. " Ohio, Election laws, sid. 112 f. 5 N o r t h D ak ota, Election laws, sid. 163. " Jfr E quity, vol. XIV, sid. 97. 7 Möjligen med undantag för North Dakota (Election laws, sid. 163), där det stadgas, att ”submitted questions” skola uppföras ”fully and fairly”.
som var ägnat att prejudicera väljarna i ena eller andra riktningen.1 Numera är därför i det stora flertalet stater stadgat, att offentlig myn- dighet skall utarbeta rubriken för alla underställda förslag.2 I de flesta stater skall generaladvokaten draga försorg härom3, i några fall uppdras den ömtåliga uppgiften åt statssekreterarent, i en stat, Colorado, åt ett av statssekreteraren, generaladvokaten och en re- presentant för högsta domstolen bestående råd.5 Ofta ges anvis- ningar om hur rubriken skall utarbetas. Så stadgas i Missouris, att den skall innehålla ”en sann och opartisk framställning av för— slagets syfte i sådan form, att rubriken icke avsiktligt skall utgöra ett argument för eller mot förslaget”; en regel av ungefär samma innehåll finnes i åtskilliga andra stater. Rätt att hos domstol besvära sig över en röstsedelsrubrik, som anses vara partisk i ena eller andra riktningen, finnes i några stater för varje valman, i andra för de per— soner, vilkas petition föranlett en viss frågas underställande. Rubri- kens omfång är överallt genom lag begränsat; det vanliga är, att den— samma ej får innehålla mer än högst sjuttiofem eller hundra ord.
Vikten av att röstsedelsrubriken blir klart och opartiskt utformad är uppenbar. Även i de stater, där ett effektivt system för officiell upp- lysning före omröstningarna är infört, torde en mycket stor del av val— männen bygga sin uppfattning om de framställda förslagen uteslutande på den sammanfattning, som är tryckt på röstsedlarna.T Varje partisk- het eller oklarhet i rubrikens formulering är därför ägnad att förrycka omröstningens resultat.
Utom en sammanfattning av förslaget skall å röstsedeln i regel an- givas, på vad sätt förslaget blivit underställt folkavgörande, d. v. s. om omröstningen är obligatorisk, fakultativ eller gäller ett folkinitiativ. [ ett par stater skola även vissa andra data angivas. Så stadgas i Ore— gena, att vid initiativ och fakultativa referenda röstsedeln skall angiva
* För exempel härpå jfr Oregon, Ballet 1910, nr 300 samt Arizona, Publicity pamphlet 1918, sid. 47.
* De enda undantagen synas vara Montana (Election laws, sid. 172) och A r i- zona (Initiative and referendum law, sid. 6).
3 Jfr t. ex. N e b ra sk a, General election laws, sid. 107 f.; IVB. 5 h i ngto n, General Election laws sid. 49, 89; New Mexico, lag 13 mars 1917, an act relating to elec- tions, sec. 5, 1 Jfr M a ry la 11 ds författning saint Registration and election laws, sid. 43, M a i n e, Elections law, sid. 4. 5 C 010 ra (] o, Election laws, sid. 151. " Election laws, sid. 263. 7 Jfr Barnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon. sid. 107 ff.; Eaton, The Oregon system, sid. 137 samt Massachusetts, Debates in the constitutional convention. sid. 719 f. " Election laws, sid. 105.
de personer eller organisationer, som initierat petitionen om förslagets underställande; dessutom skall, jämte röstsedelsrubriken, ”den i dag- ligt tal använda titeln på förslaget” angivas.1 I Massachusetts Skall en- ligt författningens stadgande till beskrivningen på förslaget fogas upp— gift om röstetalen för och emot detsamma vid dess behandling i legisla— turen samt de första initiativtagarnas namn och hemvist. Tillvägagångssättet vid själva röstningen är i flertalet stater reglerat på ungefär samma sätt. Det vanliga är, att under röstsedelsrubriken orden ”ja” och ”nej” finnas tryckta och att väljaren genom ett kors efter det ena ordet anger sin uppfattning. Slutligen kan nämnas, att regel är. att röstning för ett visst förslag skall ske med ”ja”, röstning mot det- samma med ”nej”-, i vissa stater har man funnit nödigt att lagfästa denna i och för sig naturliga regel, då det stundom hänt, att frågorna på röst— sedeln ställts så, att en jaröst inneburit avslag på f01eslagna lagar eller lagändringar.
Oförenliga och alternativa förslag.
Med den reglering, som folkomröstningsinstitutet erhålliti de egent- | liga referendum—staterna, kan det uppenbarligen inträffa, att sinsemel— j lan oförenliga förslag i samma ämne samtidigt föreläggas folket. Detta i kan, såsom av redogörelsen för initiativrättens olika former framgår, ske l på två sätt. Dels kan genom skilda petitioner underställandet av stridiga 1 förslag begäras, dels kan i flertalet av de stater, där det indirekta initia- l tivet är infört, legislaturen samtidigt med ett initiativ framläggaett alter— l nativ till detta; i detta senare fall är ju möjligheten av oförenliga förslag * av författningen själv åsyftad. I de flesta stater sker omröstningen *, även i dessa fall på vanligt sätt: förslagen framläggas separat och re— ! sultatet uträknas särskilt för varje förslag i vanlig ordning. i En följd härav blir, att intet hindrar, att två eller flera oförenliga föi- ' slag på samma gång antagas av folket och sålunda stridiga stadganden samtidigt erhålla gällande kraft. För dylika fall har man i allmänhet stadgat att det förslag, som erhållit det största antalet jaröster, skall ha försteget i alla de punkter, där stridighet finnes, oberoende av om detta förslag tillika antagits av den största majoriteten positiVa.röster.3 Enligt denna regel kunna alltså av folket antagna lagar på grund av
1 Bestämmelsen om uppförandet av förslagets titel infördes 1912 för attzunderlätta väljarnas identifiering av förslagen; jfr Barnett, The operation of the initiative, re- ferendum and recall in Oiegon, sid. 52 f. 2 Jfr t. ex. South D akota: lag 25 februari 1921: Ballots, duties of secretary of state and Attorney General. 3 Jfr t. ex. författningsbestämmelserna i Arizona, California och North Dakota samt 0 r e g 0 11, Election laws, sid. 106 och C 0 1 o r a d 0, Election laws, sid. 148.
konflikt med andra dylika lagar till viss del bliva satta ur kraft, under det att återstoden fortfar att vara gällande. .Tydligt är, att detta förfa- rande kan leda till oharmoniska och förvirrade resultat.1
Överhuvud är det här refererade förfaringssättet, d. v. 5. det separata och samtidiga underställandet av stridiga förslag, uppenbarligen, ägnat att förrycka folkomröstningens utgång. Detta är framför allt förhållan— det, då fråga är om icke blott i vissa punkter oförenliga utan till hela sin tendens konkurrerande förslag, alltså förslag, som på, olika sätt söka tillgodose samma gemensamma syfte. Ty i detta. fall kan lätt hända och har ofta hänt, att alla de framställda förslagen förkastas på grund av rösternas splittring mellan desamma, trots att en majoritet av väljarna varit för det gemensamma syftet. Följden blir alltså, att den negativa ståndpunkten genom själva röstningssättet erhåller ett be— tydande företräde.2
De påtagliga missförhållanden, som sålunda de vanliga omröstnings— reglernas tillämpning lett till i fråga om oförenliga, framför allt direkt konkurrerande förslag, ha i ett fåtal stater av lagstiftarna uppmärk— sammats och olika modifierande bestämmelser ha för dessa fall införts. Så stadgas i Maine, såsom redan omnämnts, att omröstningenzi fråga om ett initiativ och ett samtidigt framlagt legislativt alternativ skall ske på så sätt, att valmännen skola kunna, välja mellan de konkurre- rande förslagen eller förkasta båda. Därigenom elimineras tydligen möjligheten, att de konkurrerande förslagen samtidigt skola kunna bli antagna. Därjämte är stadgat, att om av två dylika förslag intetdera erhåller en majoritet av de för och emot båda avgivna rösterna, det för- slag, som erhållit det största antalet röster,_ skall framläggas ensamt vid nästa allmänna val, förutsatt att det erhållit en tredjedel av 'alla i frågan avgivna röster. Därigenom söker man alltså vinna, att det syfte,
1.Jfr D odd, Some considerations upon the state-Wide initiative and referendum, sid. 206 not g. . '
” Jfr t. ex. B a rn e t t, The operation of the initiative, referendum and recall in "Oregon, sid. 47 ff., 115 ff. I Oregon har vid vissa tillfällen dylika fall inträffat. Förslag. som på olika. vägar syfta till samma resultat, ha samtidigt framlagts. Flertalet av väljarna ha varit för ettdera av förslagen och röstatför detta och mot de andra. Resultatet» har bli— vit alla förslagens förkastande, trots en kanske överväldigande majoritet för det gemen— samma syftet. — Ett exempel torde klargöra saken. Låt oss antaga, att två förslag a och b framläggas. Antalet röstande är 100000. Av dessa äro 20000 mot båda förslagen, 45 000 för förslaget a och 35 000 för förslaget b; vi antaga, att den övervägande delen av dessa 80 000 föredraga att någotdera förslaget antas framför att båda förkastas. Men då de, som hylla förslaget a, rösta mot förslaget b och tvärtom, blir resultatet, att a för- kastas med 55000 röster mot 45 000, 13 med 65 000 röster mot 35000. Trots att kanske 80 % av väljarna föredraga någotdera av de samma syfte främjande förslagen, bli alltså båda förkastade. — 'Detta förhållande har stundom lett till, att personer, som äro emot ett visst förslag, framlägga ett alternativ tilldetta för att splittra rösterna. Stundom lär ha hänt, att även legislaturen framlagt ett alternativ i samma syfte.
som i båda de konkurrerande förslagen efterstråvats, blir ernått, trots att vid första omröstningen intetdera förslaget erhållit absolut majori— tet.1 I Oklahoma gäller även denna sistnämnda bestämmelse, trots att omröstningen här sker som vanligt, rörande varje förslag separat för sig”; härjämte stipuleras, att om två oförenliga förslag antagits, det förslag, som fått de flesta jarösterna, i stridiga punkter skall ha för— steget.
I Washington har man på ett annat sätt sökt lösa det här diskute— rade problemet. Där stadgas nämligen, att om ett initiativförslag och ett alternativt av legislaturen antaget förslag samtidigt underställas. valmännen på två sätt skall kunna uttrycka sin önskan: för det första. om han vill ha ettdera förslaget eller intetdera, och för det andra, vil— ketdera av de båda förslagen han föredrar. Om majoriteten av dem. som i första fallet uttrycka sin önskan, rösta nej, falla båda förslagen-, om en majoritet av dessa rösta ja, blir det förslag lag, som i det andra fallet erhållit en majoritet av rösterna. Denna preferensröstningsme- tod torde utgöra den ojämförligt bästa av de metoder, som använts för att omröstningen rörande direkt konkurrerande förslag skall giva ett klart uttryck för väljarnas uppfattning. Genom densamma få alla valmän tillfälle att rösta såväl i principfrågan: om överhuvud förslag i en viss riktning skola antagas, som rörande de båda förslagen sins— emellan.3 '
* Saken torde åskådliggöras genom ett exempel av samma slag som vi förut anfört: av 100 000 väljare äro (15 000 för förslaget a, 35 000 för förslaget b, 20000 mot båda. Re— sultatet blir, då valmännen ”skola välja mellan förslagen eller förkasta båda", att 45 000 röster avges för a, 35 000 för b, 20000 för rent avslag. Då intetdera förslaget får absolut majoritet men a erhållit mer än en tredjedel av alla avgivna röster. äger en ny omröst— ning rum, som endast gäller antagande av förslaget & eller avslag å detsamma. — Om åter 32 000 äro för a, 30 000 för b, 38000 för avslag, bli båda förslagen definitivt förkastade. trots att kanske 62 000 av 100000 valmän föredragit, att ettdera, vilket som helst. antagits. Detta är en av systemets ofullkomligheter; en annan är, att de valmän, som Siro mot båda förslagen, ej kunna uttrycka, vilket av desamma de, i händelse något skall antagas, föredraga.
” Just därför blir i Oklahoma den refererade bestämmelsen i det närmaste mening.—'- lös, ty denna bygger just på att ett röstningssätt som i Maine användes. Ty om för- slagen framläggas Separat, är det tydligen så. gott som säkert, att ett förslag, som er- hållit en tredjedel av åt båda förslagen avgivna röster, även har en majoritet jaröster. Oklahomas stadgande, som antogs 1908 (jfr Beard and Sh ultz, Documents on the state-wide initiative, referendum and recall, sid. 150) är sannolikt en osjälvständig efter— bildning av Maines.
" Ett exempel torde även här vara av nöden. Om av 100000 väljare 45 000 öre för förslaget a, 35000 för förslaget b, 20000 för avslag & båda, blir resultatet, att med 80000 röster mot 20000 beslutes att endera av de båda lagarna skall antagas. Men när det därefter gäller att välja mellan 0. och b, ha även de 20000 valmän, som äro mot båda förslagen, tillfälle att uttrycka sin önskan. Resultatet kan alltså bliva, att det förslag. som i och för sig blott samlar 35000 röster, kan segra gentemot det, som omfattas av
Massachusetts, bestämmelser i denna fråga äro av icke ringa in— tresse. Beträffande genom folkomröstning antagna, i vissa punkter divergerande lagar eller författningsändringar råder den vanliga 're- geln, att de bestämmelser, som erhållit största antalet jaröster, ha för— steget; denna regel är dock här modifierad så till vida som författnings— ändringar alltid äga företräde framför lagbeslut. Men därjämte finnes beträffande mera direkt konkurrerande förslag en generell bestämmelse. som avser att möjliggöra ett effektivt omröstningssätt. Det stadgas nämli— gen, att legislatru'en äger besluta, att stridiga eller alternativa förslag. av vilka allenast ettdera må kunna bifallas, skola å röstsedlarna sammanställas; därvid skola väljarna ges möjlighet att rösta antingen för samtliga eller för allenast ett av förslagen, allt eftersom legislaturen beslutar, eller mot alla förslag. Om mer än ett av förslagen erhåller så stort röstetal, som för dess antagande fordras, skall dock endast det förslag anses antaget, för vilket största antalet jaröster avgivits. Sam- tidigt föreslagna författningsändringar och lagar kunna. dock aldrig pa detta sätt sammanställas.
Dessa bestämmelser, vilka här så gott som ordagrant refererats, in— nebära, jämförda med Maines och Washingtons stadganden, den ny- heten, att ej blott ett initiativ och ett därmed sammanhörande legislativt alternativ kunna vid röstningen sammanställas, utan att detta, enligt legislaturens beslut, kan ske i fråga om konkurrerande förslag i all— mänhet. En förutsättning härför är tydligen initiativets obligatoriskt indirekta karaktär. Legislaturen kan bland de förslag, som skola un— derställas, fritt utvälja och sammanställa sådana, som anses vara av den karaktär, att de icke lämpligen samtidigt böra antagas; resultatet härav blir, att endast ett av dessa förslag genom omröstningen kan er- hålla gällande kraft. Beträffande själva röstningssättet har legislatu- ren möjlighet att välja mellan olika alternativ; intet hindrar använ- dande av samma preferensröstningsmetod som i Washington.1
De sätt, varpå man i olika stater sökt lösa problemet om oförenliga. särskilt direkt konkurrerande förslag, äro härmed, om ock i största korthet, angivna. Det torde framgå, att problemet utgör ett av de mest svärlösta, som den direkta folklagstiftningen överhuvud erbjuder. Folk—
W 15 000 väljare, därigenom att de 20 000, som i princip äro för avslag, i den andra vote— | ringen föredraga b framför a. Men därigenom nås uppenbarligen ett. så pass klart ut- tryck för majoritetsviljan, som överhuvud är möjligt.
' Frågan diskuterades ganska livligt i Massachusetts' författningskonvent och olika förslag för problemets lösning framställdes. Bland annat ifrågasattes obligatorisk pre- ferensröstning som i Washington. Det antagna stadgandet, enligt vilket legislaturen har rätt att besluta om röstningssättet i varje fall, innebar ur vissa synpunkter en kompro- miss mellan de olika ståndpunkterna; Jfr M assachusetts, Debates in the consti— tutional convention, sid. 797 ff., 923 ff.
omröstningen5bör ge ett så klart och korrekt uttryok som möjligt för valmännens ställningstagande; att omsätta denna allmänna och oom- tvistliga regel i praktiken är i detta fall alltid svårt och endast under vissa, icke allmängiltiga förutsättningar logiskt möjligt. Då fråga är om endast i vissa punkter stridiga förslag, är problemet uppenbar- ligen så'till vida olösligt, 'sOm man svårligen kan hindra, att dylika oförenliga förslag samtidigt erhålla gällande kraft; i detta fall är det nödvändigt att på något sätt fastställa ifrågavarande bestämmel- sers inbördes företräde.1 Om åter fråga är om till hela sin ten- dens konkurrerande, d. v. s. alternativa förslag, bör omröstnings- sättet regleras på så sätt, att endast ett av dessa förslag kan bliva gällande; förslaget måste då å röstsedeln sammanställas och om- röstningen måste ske enligt i viss mån speciella regler. En kombina- tion av Massachusetts” bestämmelser om sammanställning av alterna- tiva förslag, oberoende av deras ursprung, och Washingtons preferens- röstningsmetod synes i detta fall utgöra en ur flera synpunkter tillfreds- ställande lösning.
1 Det är uppenbart, att gränsen mellan dessa i vissa punkter oförenliga och i egentlig mening konkurrerande förslag är flytande. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i de föreslagna bestämmelserna om initiativ i Wisconsin stadgades, att om två "i väsentliga punkter" stridiga lagar antoges vid en folkomröstning, endast den, som erhållit det högsta antalet röster, skulle äga giltighet; jfr Lowrie, The Wisconsin plan for the initiative and referendum, sid. 185. '
RESULTATANALYS
Kap. 1.
ÖVERSIKT ÖVER FOLKOMRÖSTNINGSINSTITUTETS ANVÄNDNING.
Vid en undersökning av de amerikanska staternas erfarenheter av folk- omröstningsinstitutet är det i vissa avseenden lämpligt att använda en uppdelning, som är mera historiskt och praktiskt än systematiskt berät- tigad, nämligen att särskilja å ena sidan de stater, där endast de ”äldre”" folkomröstningsformerna — främst det obligatoriska författningsreferen— dum —— kommit till användning jämte övriga stater före de ”moderna” formernas införande, och å andra sidan dessa senare stater, efter införan- det av det fakultativa referendum och initiativet. Karaktären av erfarenhe— terna inom dessa båda grupper blir nämligen väsentligen olikartad. Å ena sidan föreligger ett i huvudsak representativt system med viktiga inslag av direkt folkstyrelse, & den andra den fullt utbildade referendumdemo- kratien. Inom den ena gruppen har folket vetorätt mot vissa av legisla— turens beslut, inom den andra har det en generell vetorätt och en lika generell rätt att utan legislaturens medverkan genomdriva sin vilja. Det bör. redan här anmäl-kas, att framställningen i huvudsak kommer att gälla den senare av dessa grupper, de egentliga referendumdemokrati- erna. Detta icke blott därför, att det rikaste materialet för en under— sökning är att finna här och att detta material blott i ringa omfattning blivit föremål för behandling, utan framför allt på den grund, att de ojäm- förligt intressantaste erfarenheterna ha gjorts inom dessa stater. Här förefinnes möjlighet att jämföra de olika formernas verkningssätt och att utleta det för varje form karaktäristiska; här kunna vi säkrast bedöma det fullt utvecklade folkomröstningsinstitutets ställning till det represen— tativa systemet.
I förevarande kapitel skall blott en i huvudsak tabellarisk översikt över de olika folkomröstningsformernas användning i skilda stater givas, i
regel med ledning av de i bilagorna införda redogörelserne. Härigenom skapas en grundval för den följande framställningen.
Fullständiga redogörelser för användningen av de äldre formerna av, referendum, där enbart dessa förekomma eller förekommit, finnas för åt- skilliga stater; att åstadkomma dylika för alla stater torde numera, sär- skilt med hänsyn till den bristfälliga och för äldre tid så gott som obe- fintliga omröstningsstatistiken, vara omöjligt. Vad först beträffar det obligatoriska författningsreferendum, ha bl. a. för staterna Massachu- setts, Michigan och NeW York redogörelser utförts för dess användning sedan vederbörande staters tillkomst; mera begränsade undersökningar äro gjorda för ett flertal stater. Följande tabell visar antalet författnings— referenda i de tre nämnda staterna — i de två första före införandet av initiativ och referendum — samt förhållandet mellan antagna och för- kastade förslag.1 ' —
* * Antal antagna förslag Stater Är Antal om- kAntal antag- i förhållande till total- | röstningar na förslag antalet underställda , . ,, | | rågor, 1 A Massachusetts .. .. .. .. .. 1780—1916 68 t 40 ! 68 Michigan2 .. .. .. .. .. .. 1835—1908 88 | 49 56 . New Yuri—KB.. .. .. .. .. .. 1821—1920 89 | 65 *
Det ligger i sakens natur, att det stora flertalet av dessa omröstningar gällt av legislaturen underställda författningsändringsförslag. Sä ha t. ex. i Massachusetts sextiofyra omröstningar varit av denna art, fyra ha varit s. k. konventreferenda, en har gällt en av ett konvent utarbetad författning. I Michigan äro motsvarande siffror sjuttiosex, sju och fem.
1 de tre uppräknade staterna ha relativt få författningsreferenda före- kommit. Vissa stater visa långt högre siffror. Så ha i California en- samt under åren 1879—1910 etthundra dylika omröstningar ägt rum; fol- ket har därvid antagit sextiofyra och förkastat trettiosex av legislaturens förslag. Enligt gjorda beräkningar ha under åren 1901—1918 i alla unio- nens stater —— vi innefatta här även de egentliga referendumdemokrati- erna — ungefär 1350 författningsreferenda förekommit; av de under- ställda förslagen ha ungefär 63 procent antagits, 37 procent förkastats.4 Antalet omröstningar i olika stater under denna tid växlade högst be—
*
1 Vi begagna här och i det följande beteckningen författningsreferendum i dess vid- sträckta betydelse, alltså. även innefattande konventreferendum. ? Fai rlie, The referendum and initiative in Michigan, sid.155—158. 3 New Yo rk Red book, sid. 721—725. 4 Dessa beräkningar, som icke publicerats, ha utförts av mr Dodd och välvilligt ställts till mitt förfogande.
tydligt. Sålunda förekommo i Louisiana, som innehar ett obestritt rekord, 132, i Georgia 52, i North Carolina 47, i Minnesota 45 och i NeW York 43 referenda; motsvarande siffror i Virginia, Kentucky, Iowa, Indiana och Illinois voro endast 11, 9, 8, 5 och 4. I genomsnitt hänvisas i varje stat ungefär tie författningsändringar till väljarna vid de allmänna va- len vartannat år. Sammanlagt torde i de ame1ikanska staternas historia åtskilliga tusen författningsreferenda ha ägt rum.
Av dessa siffror i och för sig kunna icke många slutsatser dragas; Främst är att lägga märke till att ett så relativt stort antal av legisla- turen beslutade författningsändringar bliva av folket förkastade. Det för- hållandet, att i genomsnitt icke fullt två tredjedelar av legislaturens oftast med kvalificerad majoritet fattade beslut bliva av folket stadfästade, sy- nes tyda på en betydande motsättning mellan valmännen och representa— tionen. Delvis förklaras detta, såsom i ett annat sammanhang närmare skall utvecklas, därav, att legislaturerna stundom hänvisa förslag till folket utan att egentligen själva fatta ställning till desamma, blott för att lämna valmännen tillfälle att träffa avgörande. Även om detta upp- märksammas, kvarstår dock det faktum, att det obligatoriska författnings- referendum varit av mycket stor betydelse såsom en återhållande faktor, en broms på lagstiftningsarbetet.
De stora variationer, som antalet författningsreferenda företer i olika- stater, bero naturligtvis främst på vederbörande författningars omfatt- ning. I stater, där författningarnas innehåll är begränsat till mera fun- damentalabestämmelser, såsom Massachusetts och New York, bliva jäm- förelsevis få ändringar nödvändiga, i stater med författningar av motsatt; typ, såsom California och Louisiana, äro ständiga jämkningar behövliga; och antalet författningsreferenda blir följaktligen mycket stort. Härtill komma även andra omständigheter, särskilt de olika villkoren för ett legislativt beslut om författningsändring. Där ovanligt stränga restrik- tioner förefinnas, såsom t. ex. i Kentucky och Illinois, blir antalet refe- ienda obetydligt. Mera tillfälliga förhållanden av olika slag kunna givet— vis också spela in. -
Vid sidan av det obligatoriska författningsreferendum har det obliga- toriska lagreferendum och det frivilliga, extrakonstitutionella referendum * haft en mycket liten betydelse. Så t. ex. har under den angivna tiden i: * Massachusetts endast förekommit ett frivilligt referendum —— av konsul-, , tativ natur —— och i Michigan blott två obligatoriska lagreferenda. I Cali—, fornia, där dessa former av folkomröstning använts i osedvanligt stor ut-i sträckning, ha under åren 1879—1910 åtta obligatoriska lagreferenda.! och fem frivilliga referenda — varav flertalet synes ha varit av konsulta— tiv natur — ägt rum. En redogörelse för dessa torde icke för vår under- sökning vara av något som helst intresse.
Övergå vi till de stater, där även fakultativt lagreferendum och initiativ införts, öppnar sig ett vidare fält för vår undersökning. Av de tjugoen stater, som här komma i fråga, ha visserligen två, Maryland och Utah. icke använt de nya formerna och i fyra andra stater, Massachusetts. Mississippi, Nevada och New Mexico ha de begagnats blott i mycket ringa utsträckning; i de övriga femton staterna finnes däremot en rik, man kan nästan säga alltför rik, erfarenhet. För att vinna i koncentration skola vi inskränka vår undersökning till dessa senare; i bilagan åter- finnas fullständiga tabeller över de efter de nya folkomröstningsfor» mernas införande hållna omröstningarna i Arizona, Arkansas, Cali— fornia, Colorado, Maine, Michigan, Missouri, Montana, Nebraska, North Dakota, Ohio, Oklahoma, Oregon, South Dakota och Washington. Vi införa här en sammanfattning av dessa tabeller för de skilda staterna. innefattande uppgifter angående de olika. folkomröstningsformernas an- vändning.
ARIZONA. Å F€£22122|?:S_ Häftig? Lagreferenda1w Laginitiativ , Summa Antalt r | . omros' Antag- Förkas» Antng- Förkas- Antag- Förkas- ;Amag- Förkns-I Å'nGgTFörkas— ningar na tnde na tade nn tade tade nn tade '— ! l 1 ' 191215__1_!s.—1_—|131_13 1914 .1 _ _ 2 :; . 2 3 2 1.) 3 51 i 10 10 19161 2 1141—11_ 2 1 ::; 0 12 19181 _ :111!3*_ 2 1 312 10 19201_124_11,_ 2;_'5=_.9 9 1514lc|9l13| 19141; * 1 1 ' " 1 Summa 1 9 1 15 ' 171 ' 22% cm ; Kl) 11 (34 1 Därav tre obligatoriska referenda. AltliANSAS. Ä FÖZEZÅTEES remixes Lagreferenda Laginitiativ Summa lågt;; r o 1 - Antug- Förkas- _A'ntag-IWr—kåsT Antag- Förkas— Anti)"; Förkns- Antag- Erk—11? ningar nn. tade. 1111 tade na tade 1111 tade nn tade J 1 - 1912 _ 2 1 1 , 2 _ 1 _ 1 :1 1 1 1 s 9 1914_ 2'_ 1__ 2|_;;21:1 & 1916 — 1 1 1 _ _ 1 | 1 |; 2 i :1 ' 5 1918 _ 3 —— . 1 -— — _ i — ' _ 'i 4 4 1920 _ 2 _ , 1 — — — i — :l — , z; :1' _ 10 2 t 6 1 | 1 1 4 11 1 I ' _ i - _ Summa 10 8 1 i 7 1 n g 21 | %
1 Massachusetts har begagnat initiativet en och referendum en gång, i MissiSSippi har ett initiativ förekommit, Nevada har använt initiativet två gånger, det fakultativa refe- rendum en gång, i New Mexico har ett fakultativt lagreferendum ägt rum.
CALIFORNIA. Författnings- Författnings- . .. . Antal Är referenda. initiativ 1 Lagreferenda Lagmltiatlv Summa, omröst- Antag-IFörkas— Anlag- Förkus- Antag- Piirkas-1Anmg— Förkns- Antag-1Föm ningar na tade na tade na tade na tade nu .tnde [ : 15112 2 _ 1 2 1 _ | 3 1 _ 1 1 2 6 8 1 1911 15 3 1 3 ' ; .; 2 1 3 1 0 11 27 21 11 48 1915 _ 9 1 _ _ _ 2 1 _ 1 _ _ 11 x 11 1911; _ 1 1 2 1 1 1 _ i, :: 4 1 7 1 1 1 1918 9 9 _ 1 _ 1 1 1 4 11 10 14 1 24 1919 1 : , 1 _ _ _ , _ 1 1 1 11 2 1920 := 2 ;» 2 5 . 2 1 3 1 1 2 1 3 12 11 20 30128,9110110112 51131 11 1 | _ 11 Summa 58 22 1 3521 19 | 51 1 69 1 120 1 Därav sex obligatoriska lagreferenda. COLORADO. Författnings- Förfaltnings- . .. . Antal 1 Är re feren da initiativ Lagreferenda Laglmtlatlv Summa omröst- Anmg- Förkas- Antag- Förkns— Antag- Förkas- Antag— Förkas- Antag— ' Förkas ningar 1111 tade nn tade na tade na tade na 1 tade | 1912 1 _ 1 :> 3 1; 1 0 5 G , 9 23 , 32 1 1914 1 2 1 1 4 1 4 1 2 1 4 12 1 16 1 1916 _ — 1 — 3 1 — 2 211 3 5 15 8 1 1918 2_11_1__ 2_15_1151 1920 11211 1i—1— 2 3141611101 4 | 9 1; 14 3 1 10 12 13 1 1 ;1 1 | 1 summa 13 20 131 1 25 1 25 1 46 1— 71 1 1 Därav en av legislaturen beslutad omröstning. MAINE. Författnings- Författnings- . .. . Antal År referenda initiativ lagreferenda. Laglnitiatlv Summa omröst— Anmg— Forkas- Anmg- Förkas- Antag/ Förkas- Antag- Förkas- Anmg— Förkas- ningar nu mdc na tade nn tade nu tade na tade | 1 1 , 1909 _ _ _ 1 _ _ 3 _ _ — 1 3 11 3 1911 ' 1 2 _ 1 — _ _ 1 _ 2 1 2 1 4 1912 1 _ _ 1 _ 1 _ _ _ 1 2 1 _ 2 1913 2 —— _ 1 _ _ _ _ _ 2 1 _ 1 2 1914 _ _ _ 1 _ 1 _ _ _ 1 ; _ 1 19111 _ _ _ _ 2 _ _ _ 2 _ 2 1917 2 3 _ _ — _ _ _ 2 21 1 5 1919 5 _ _ _ ; — _ _ _ 5 1 _ 5 19202 1_!_11_1__,3114 1 ! 13 61—1—11311—111 - ' 1 1 11 Summa 19 1 _ 1 81 1 11 19 9 * 28
1 Därav en av legislaturen beslutad omröstning.
% 1 > »
1 Därav två obligatoriska samt två av.]egislaturen beslutade referenda.
År F??£;:å:;äs' Fö'ipfll'måli'llgs' Lagreferendal Laginilialiv Summa Anfélt _ omros - ' Antag— Förm Antag- Fdrkas— Antag- Förkas— Antag- Förkas-l Antug- Förk—us- ningar na mde na mde na mde na mde nu 'ndu 1914 1 ' 2 1 I 1 — ! — I —- £ — 1 3 4 1916 1 — _ l _ ! __ _ _ 2 2 4 1917 4 1 __ 1 — — : _ _— _ 4 1 5 1918 2 _ _ i _ _ [ _ _ _ _ 2 _ 2 1919 1 1 ' 1 — | — ** _ — '1 2 3 1920 2 2 _ | 1 _ I _ 1 _ _ 2 3 5 11 | 6 1 | 5 — | — I — | _ 1 Summa 17 6 — | — 12 11 23 MISSOURI. År Fiffi:; 13:11:11?!— Föli'izältitå'ggs' Lagreferenda Laginitiativ Summa— 023221 ' At — F"k -At - PTA - F"k —A — Fkn - — ”a ? låg (35425 ?»?g &? "n'åg ?Äaåsl ?fåg fia? ATI? 135525 "”%” 1 1 1910 —— ' 9 — 2 —— ! — ' — — — 11 11 1912 _ ' 5 _ 4 _ _ _ _ _ 9 9 1914 _ 8 —— 3 — 4 —— — — 15 15 1916 1 — — 2 — — — — 1 2 3 1918 —- 6 —— 3 — _ —— — 9 9 1920 8 4 1 —— 1 1 — —— 10 5 15 1921 4 — — —— — — —— — 4 — 4 13 | 32 1 | 14 1 | 5 ; _ _ Summa 45 15 6 I — 15 51 66 MONTANA. Förfatmings- Författninos- - -- . Antal Är referenda iniliativa Lagreferenda Laglmtlatw Summa omröst- Antag— Förkas- Autag- Förkas— Antag- Förkas- Antag- Förkas— Antag- Förkas- ningar & na tade na tade nn tade na 'ade na mde 1 ] % 1912 1 _ _ _ _ 1 4 _ 5 1 6 *5 1914 1 1 — —— — 1 1 2 2 4 6 , 1916 2 2 — —— — —— — 1 2 3 5 3 1918 1 _ _ _ 1 _ 1 — 3 _ 3 ? 1920 1 2 _ _ 1 4 2 1 4 7 11 ! 6 | 5 _ _ 2 6 8 4 ; Summa 11 — 81 12 16 I 15 ” 31 11
NEBRASKA.
. År Fr:-221223?" FögäritsåargS- Lagreferenda Laginiliativ Summa. Aptödt _ omr s - 1 A " g- F" k — A 1' '- F" k( *— A 1 - F" k *- A ? '- F" k .- A 1 '- F" k *- ' 111: Zid? 'I)?” (35135 låg ?Äaå” ååå 3111? "nf?” gula-d? "mg” 1914 3 —— — 1 1 1 — 1 4 3 7 1916 —— — 1 1 — — — -— 1 1 2 1918 2 — — —— — —— — —— 2 — 2 1920 — — —— — — 1 — — — 1 1 5 | _ 1 1 2 i 1 2 _ | 1 Summa 5 3 1 3 I 1 H 7 ' 5 12 NORTH-DAROTA. År F&S:-i;???åq Föigätåräsga Lagreferenda Laginitiativ Summa Antöalt , . omr s - Antag— Fångst Antug- Förkas— Antag— Förkas- Antag- Fam An'ag- %rkas- ningar 1 nu tade na mde na 'afle na tade na hade 1916 2 — | — — 2 — — — 4 — 4 1918 3 —— 7 _ -—- — — — 10 — 10 1919 —— — — — 7 — —— — 7 — 7 ' 1920 7 | _ 5 _ _ | 4 2 3 14 7 21 12 | _ | 12 l _ 9 | 4 2 3 1 Summa. 12 | 12 13 5 ' 35 7 42 OHIO. | Å Fägfg'rtJÅSE's' Fögåääålågs' Lagreferenda Laginitiativ Summa Angalt r omr &! - Antag- Föxm Antag— Förkas- Antag- Förkas— Antng— Förkas' Antag- Förkas- ningar na mde na tade nn tade na tade na tade ' 1913 1 3 — —— -—— — 1 1 1914 —— —— 1 —— — — 1
1915 _ -— -—
Human-x | lomma!
le'LAHOMA. Författnings- Förfaltnings- . . . '. ! Antal ! Är referenda initiativ Lagreferenda Laguntiatn ; Summa ] omröst ] Antng— Förkns- Antag- Förkas- Antag- Föl-li—M- Antag Föl—kusk!I i!! ningar ! mr] & nn mde na mde rm tad e mde ! 1 1 | 1 ! 1 1910 _ 2 1 2 g 3 — ; 1 ! _ ! 1 _ 7 9 1911 _ 1 f _ _ 1 — i _ : _ — 1 1 1912 — _ 3 1 _ — ! —— ! 1 2 2 2 4 1913 1 _ _ _ 4 ! _ ! _ * _ 5 _ 5 1914 _ 1 , 1 4 _) ' — ; _ 1 3 b 9 ! 1916 _ _ ' _* 11 _ ! _ ; _ _ _ 11 11 . 1918 1 jI _ _ _ , _— ! — | ! 1 —— 4 1 1920 _ 2 | _ 1 1 _ 1 1 ! _ | 1 ;. _ 1 .» 2 914|19161211|61 u ! !! ' ! Summa 11 ! 23 ! 9? 7 : 13 ! 36 ! 49 * Därjämte ett konsultativt referendum. ? Därav tre av legislaturen beslut-nde referenda. OREGON. ! Författnings- Författnings- . . . . !! Antal ! Är r eferen da. initiativ Lagreferenda Lagmltlatxv Summa. ! omröst- ! Antag— Förkns- Antng- Elit-31715;- Antag- Förkas- Antng— Förkas- Antag- Förkt—igil ningar ! na tade na tade na tade nu mde nu tade , I | ! 1 | 1 , 1904 _;_'_'1!_ _'2_!2j1, 3 1906 _f_!4 1!1_53 2!!8!:-1!11 1908 2 * 2 '1 3 i 2 2 ! 5 _ ! 12 : 7 ! 19 1910 — 5 . 4 3 1 1 ' 4 14 ;! 9 ! 23 '! 32 1912 2 4 = 3 r) 1 2 : 15 11 ' 26 * 37 ! 1913 _ ; _ ' _ _ 4 1 _ _ ! 4 ! 1 5 ] 1914 211; 2 9_ 2 _ 8;4J25!291! 1916 2*113 3*__ 1 1i6!5!11!! 1917 3 2 ' _ _ 1 1 ; _ _ j 4 ; 3 ; 7 ? 1918 _11_?_ 1!3:2_J*3!4! 7 1919.2!3_!_ 3 1;_ _lsg419 1920 (311 134=4!1;_ 1111193201 1921 211__'1,1j_,_13:2!5g 21|26 20 29 19|15l22|431 ! i ! t ' Summa 47 49 341 ! 65 !82 113 ' 195 !
1 Därav femton obligatoriska eller av legislaturen beslutade referenda.
SOUTH-DAKOTA.
Författnings- Författnings- .. .. . Antal År referenda initiativ Lagreferenda Lagimtmtlv Summa omröst— ! ! Anmg- Färm Antag— Fövkus— Antag— Förkns! Anmg- mark? Antng— Förkns ningar nn. , mde na mde na mde na mde na mde ! ! ! ! 1908 — ! 2 _ ! _ 9 ! _ ! — 1 ', 3 ! 3 *! G 1910 1 : _ _ _ ! 5 _ 1 , 1 ! 11 ' 12 1912 1 — _ _ 3 ! 1 _ ! 5 ! — 5 1914 1 8 _ ! — _ ! 1 _ 2 1 , 11 ! 12 1916 4 3 _ ! _ _ ! 2 3 4 * 10 ! 14 1918 11 1 _ ! _ _ ! _ 1 _ 12 1 !! 13 1920 2 3 _ _ — | 1 | — 1 2 5 !! 7 20 24 _o _ 6 | 9 2 8 !! Summa 44 _ 15 10 28 ! 41 !! 69 WASHlNGTON. Författninzs- Författnings- . .. . Antal Är refer en da initiativ Lagreferenda Laglmtlatxv Summa omröst- A'ntag— 111655;- Anmg- Förkas- Antag- Förkus- Autng- Förkns- Antag- Förkas- ningar na mde nu mde rm hade nu mde na tade ! 1914 _ 1 ' _ _ — 2 ! 2 5 2 8 10 1916 —— 1 _ _ _ 7 ! _ 2 _ 10 ! 10 ! 1918 _ 1 _ _ 1 _ _ _ 1 1 !! 2 ! 1920 1 1 _ _ 1 1 ! _ _ 2 2 !” 4 ! 1 4 ! _ _ 2 10 ! 2 7 ; ! Summa 5 ! _ 121 ! 9 5 21 26 !
' Därav två. obligatoriska och två av legislaturen beslutade referenda.
En slutsammanfattning av tabellerna för de olika staterna blir av föl— jande innehåll:
Författ- Författ- . . .
ningsrefe- ningsini- Ligga?" Lagt'inVIMk Antal
Stater År ronda t'at'v omröst—
Antag- kid—2:9- Antag- 111225!!— Antag- låg?; Antag- kägfå- ningar
nu. de» na de na de na de Arizona.. .. .. .. .. 1912—1920 5 4 6 9 13 4 9 14 64 Arkansas .. .. .. .. 1912—1920 _ 10 2 6 _ 1 3 4 26 California.. .. .. .. 1912—1920 30 28 6 16 10 12 ! 5 13 120 Colorado 1912—1920 4 9 6 14 3 10 12 13 71 Maine .. .. 1908—1920 13 6 _ _ 5 3 _ 28 Mirhigun .. .. .. .. 1914—1920 11 6 1 5 _ — — — 23 Missouri 1910—1921 13 32 1 14 1 5 — — 66 Montana . .. 1908—1920 6 5 — —— 8 6 8 4 31 Nebraska .. .. .. .. 1914—1920 5 — 1 2 1 2 _ 1 12 North Dakota .. .. 1916—1920 12 -— 12 _ 9 4 2 3 42 Ohio .. .. .. .. .. .. 1913—1920 2 4 4 11 1 5 — 1 28 Oklahoma.. .. .. .. 1908—1920 2 9 4 19 6 2 1 6 49 Oregon .. .. .. .. .. 1904—1921 21 26 20 29 19 15 22 43 195 South Dakota .. .. 1908—1921 20 24 _ — 6 9 2 8 69 Washington .. .. .. 1914—1920 1 4 _ — 2 10 ! 2 7 26 1_45!167 53!125! 78! 88! 157 117
Summa 312 188 ! 166 ! 184 850
Totalantalet omröstningar i dessa stater uppgår alltså under den jäm- förelsevis korta tid, som de nyare folkomröstningsformerna tagits i bruk. till ej mindre än 850. Bland de olika formerna intar även här det obli— gatoriska författningsreferendum främsta rummet med 312, eller 36.7 pro— cent av hela antalet. Författningsinitiativen äro 188, eller 22.1*procent. lagreferenda 166, eller 19.5 procent och laginitiativen 184, eller 21.6 pro— cent, av hela antalet omröstningar. Av alla de underställda förslagen ha 478 framställts av legislaturen, icke mindre än 372 eller 43.8 procent framförts genom folkinitiativ. Det kanske mest beaktansvärda i dessa uppgifter ligger däri, att initiativrätten använts i högre grad än rätten att begära referendum; folket har begagnat sin positiva befogenhet i högre grad än den negativa; man har oftare varit missnöjd över representan— , ternas underlåtenhet, än över deras handlande. Förhållandet mellan antagna och förkastade förslag är av stort in- tresse. Av genom obligatoriskt författningsreferendum underställda för— ' slag ha 145 av 312, eller 46.5 procent antagits; motsvarande siffror för lagreferendum är 78 av 166 eller 46.9 procentl, för författningsinitiativ 63
1 Det bör anmärkas att av alla av legislaturerna antagna lagar de, som underställas ' referendum, givetvis utgöra. ett försvinnande fåtal. De amerikanska statslegislaturerna anta ju i genomsnitt flera hundra lagar vid varje session.
av 188 eller 33.5 procent, för laginitiativ 67 av 184, eller 36.4 procent. Sam- manläggas alla referenda finner man, att av de från legislaturen emane— rande förslagen 223 av 478, eller 46.6 procent antagits; motsvarande siff— ror för initiativet är 130 av 372, eller 34.9 procent. I det hela ha av de 850 förslagen 353, eller 41.4 procent, antagits. Beträffande uppgifterna om lagreferenda äro några särskilda anmärk— ningar nödvändiga. Under denna rubrik innefattas givetvis ej blott fakul- tativa utan även obligatoriska och frivilliga referenda. De förra utgö- göra emellertid det övervägande flertalet; sammanlagt ha endast något över tjugo obligatoriska och mellan tio och femton frivilliga lagreferenda ägt ruml; legislaturerna ha alltså icke visat någon större benägenhet att begagna sin i åtskilliga stater grundlagsfästa rätt att överlämna be— slutanderätten till folket självt. Att märka är att av de obligatoriskt eller frivilligt underställda lagarna ungefär två tredjedelar antagits. Beaktas detta kommer man till resultatet, att av de efter referendumbegäran hän— visade lagförslagen endast ungefär 43 procent antagits. De angivna resultaten äro i flera hänseenden egendomliga. Först och främst är den negativa tendensen överraskande stark-, i det hela ha nära tre femtedelar av de underställda förslagen förkastats. Att denna nega— tivitet särskilt kommer till synes beträffande initiativförslagen är ju där- emot ej ägnat att förvåna; att de från legislaturen härstammande för— slagen ha ett visst försteg framför de av en fraktion inom folket initie— rade ligger i sakens natur. Förvånande är tvärtom, att detta försteg är så relativt litet, att de underställda legislaturförslagen förkastas i så stor omfattning. Alldeles särskilt påfallande är resultatet i fråga om de obli- gatoriska författningsreferenda. Man väntar sig givetvis, att författnings- ändringarna, som måste underställas folket, skola förkastas i långt min— dre grad än lagar, som i regel blott hänvisas på särskild begäran, alltså då opposition mot legislaturens beslut förefinnes. Det visar sig emeller- tid, att en dylik skillnad mellan obligatoriska och fakultativa referenda . blott i mycket ringa mån kan utläsas ur de här lämnade uppgifterna.
Så mycket mera påfallande äro dessa resultat, som vi förut funnit, att i , de stater, där blott obligatoriska referenda förekomma, legislaturens för— ! slag förkastas i betydligt mindre omfattning. Att helt förklara detta för- hållande är mycket svårt; till en viss grad beror det utan tvivel på till— fälliga omständigheter, som först genom en detaljundersökning från fall till fall bliva klarlagda. En viktig orsak, som i det följande närmare skall klargöras, kunna vi emellertid genast konstatera. I vissa stater har, som av tabellerna framgår, antalet förkastade författningsändringsförslag
1 På. denna punkt stå ej fullt säkra uppgifter till buds. Den officiella statistiken gör i regel ingen skillnad mellan de olika grupperna av lagreferendum. De lämnade uppgif— terna äro dock i varje fall approximativt riktiga.
varit alldeles särskilt högt —— jfr främst siffrorna från Missouri — och detta har i hög grad inverkat på resultatet i dess helhet. För dessa staters del kan det påvisas, att vid flera tillfällen ett stort antal författningsför- slag avslagits i klump, på grund av att de framlagts samtidigt som vissa mycket impopulära initiativförslag. Den starkt negativa tendensen vid initiativomröstningar har alltså i viss mån återverkat även på re— sultaten vid omröstningar av annan art.
Vad särskilt användningen av initiativet. och det fakultativa lagrefe- rendum beträffar, förefinnas, såsom synes, oerhörda skiljaktigheter mel- lan olika stater. I Oregon, som i viss mån intar en särställning, ha icke mindre än 114 initiativomröstningar — bortåt en tredjedel av hela an- talet —— ägt rum och i 42 fall ha härigenom författningsändringar eller nya lagar kommit till stånd; därjämte ha 34 lagreferenda, varav 15 med negativ utgång, förekommit. En betydande, om också ej tillnärmelsevis så stor användning av dessa folkomröstningsformer visa Arizona, Cali— fornia, Colorado, North Dakota, Oklahoma m. fl. stater. I andra stater ha däremot dessa referendumformer blott i enstaka fall kommit till an- vändning; här har rätten att påkalla folkomröstning utgjort en nödfalls— utväg, som blott i enstaka fall tillgripits. Orsakerna till dessa skiljaktig- heter äro att söka i flera olika omständigheter. I vissa stater har rela- tivt god överensstämmelse rått mellan folkrepresentation och folkopinion, i andra har en påtaglig motsättning varit för handen. I vissa stater ha starka intressekonflikter mellan olika grupper av befolkningen förekom— mit och dessa ha tagit sig uttryck i ett livligt användande av det politiska stridsmedel, som folkomröstningsbegäran utgjort, i andra har så icke varit förhållandet. Härtill komma givetvis även andra faktorer, såsom de förefintliga begränsningarna av folkomröstningsinstitutet, folkets po- litiska livaktighet överhuvud, vederbörande staters partipolitiska för— hållanden o. s. v?
* Några ord torde även böra sägas om det konsultativa initiativets ali—, "vändning i Illinois. Denna form har använts sammanlagt tolv gånger, vid alla tillfällen för att inhämta folkets uppfattning rörande radikala reformförslag av olika art. Om- röstningarna ha städse med stor majoritet utfallit till förmån för de framlagda frå- gorna. Någon större praktisk betydelse lära emellertid omröstningarna icke ha er— hållit; de ha ej påverkat legislaturens ställningstagande. Jfr Illinois, Constitutional convention bulletin nr 6, sid. 71 f.
Kap. II. FOLKOMRÖSTNING OCH FOLKOPINION.
Deltagandet i folkomröstningarna.
Vid en undersökning av antalet deltagare i folkomröstningarna är det tydligen två jämförelser, som äro av värde. Dels bör det efterses, hur stort deltagandet är i förhållande till hela antalet röstberättigade; därige- nom erhålles en absolut måttstock för bedömandet av frågan i vad mån folkomröstningarnas resultat avspegla en allmän folkopinion. Dels bör det relativa förhållandet mellan deltagandet vid val och vid folkomröst- ningar klargöras, detta för att utröna referenduminstitutets förmåga att, i förhållande till det rent representativa systemet, utgöra ett uttrycks- medel för folkviljan. Det kan diskuteras, vilken av dessa båda jämfö- relser, som är den viktigaste, om den absoluta eller den relativa måttstoc— ken skall tillmätas den största betydelsen. Då riktpunkten vid ett bedö— mande av det referendala systemets värde måste vara att klarlägga dess verkningssätt i förhållande till representativsystemet, synes det emel' lertid, som om relationen mellan deltagandet vid val och vid folkomröst— ningar vore den mest betydelsefulla.1 Självfallet är dock, att båda de nämnda faktorerna äro behövliga för att ett exakt omdöme skall kunna avges. För de amerikanska staternas del är därför en fullt tillfredsstäl- lande undersökning av detta spörsmål omöjlig; man saknar merendels en av de faktorer, kännedomen om antalet röstberättigade, som härför är behövlig. Först under senare tid har i en del' stater ett system för re— gistrering av de röstberättigade blivit infört och även i dessa synas, av tillgängliga uppgifter att döma, de gjorda beräkningarna vara föga nog— granna. I huvudsak kan alltså endast den. relativa måttstocken, jämfö— relsen mellan antalet deltagare vid folkomröstningar och vid val, komma till användning. Detta utesluter visserligen icke, att ungefärliga upp— skattningar av hela antalet röstberättigade kunna göras och att, vad vissa stater beträffar, någorlunda exakta beräkningar äro möjliga.
* Jfr M 0 r g e 11 s t i e r n e, Utredning av sporsmaalene om folkenvstemning, oples- ningsret og bostedsbaand, sid. 13.
En jämförelse mellan deltagandet vid val och vid folkomröstningar är så till vida lätt att åstadkomma, som, efter vad förut anmärkts, det stora flertalet folkomröstningar äga rum i samband med de allmänna valen. Svårigheten ligger främst däri, att det tillgängliga materialet icke ger möjlighet att använda en konstant jämförelsegrund. I regel ha vi, såsom av de bilagda tabellerna framgår, ställt antalet deltagare vid folkomröst- ningarna i relation till antalet deltagare vid samtidigt förrättade guver- nörsval. I vissa fall måste emellertid andra jämförelser tillgripas: stun- dom har därvid använts totalantalet av alla vid vederbörande val av- givna röster, stundom antalet röstande vid val av förbundssenatorer eller presidentelektorer. Skillnaden mellan dessa olika beräkningsgrunder är dock ej så betydande, att resultatet i det hela därigenom förryckes. Be— tydelsen av vederbörande relationssiffror och deras värde som gradmä— tare på folkopinionen skall i övrigt närmare diskuteras i det följande.
Vi skola först undersöka deltagandet vid de obligatoriska referenda i de fall, då endast dessa former av folkomröstning förekomma.1 Full- ständiga uppgifter föreligga i detta fall endast från några stater. Föl- jande tabell visar det genomsnittliga antalet röstande i förhållande till de vid samtidigt val röstande i California 1879—1910, Massachusetts 1780—1916, Michigan 1835—1907 och Nebraska 1875—1904: ,
, Deltagande i för- , Antal omröst- hållande till vid 1
! , S t a t e r ; ningar samtidigt val I - , , röstande i %2 , ' , , California? ._ :, .. .. .., 100 49.9 , Massachusetts.. .. .. .. .. .. .., . ' ' 7] . . 7 ' ' '57.9 ' , . : Michigan4 . .. .. .. .. . . 71 51.2 * ' Nebraska .. .. .. .. .. .. .. .. ., 23 56.6
Vi finna alltså, att i dessa fyra stater i medeltal ungefärl 55 procent av de vid de allmänna valen deltagande tillika tagit ställning till samtidigt framlagda frågor. Denna siffra torde vara den genomsnittliga även för andra stater; möjligen är den något för hög. Oberholtzer kommer i sin undersökning av röstsiffrorna från ett stort antal omröstningar till det resultat, att ungefär 50 procent av de vid valen uppträdande avgiva sin
1 Det torde vara överflödigt att här ingå på. de fåtaliga frivilliga referenda; någon skill— nad mellan dessa och de obligatoriska kan f. ö. icke spåras. 2 För California, Michigan och Nebraska är jämförelsetalet alla vid samtidigt val rös- tande, för Massachusetts alla vid samtidigt guvernörsval röstande. De omröstningar, som ej hållits samtidigt med val, medräknas ej. 3 Jfr tabellerna hos Haynes, The actual workings of the initiative, referendum and recall. * Jfr Fairlie, The referendum and initiative in Michigan, sid. 155 ff.
röst rörande till folket hänvisade frågor.1 Dodd, vars redogörelse inne— fattar 460 obligatoriska författningsrefercnda under åren 1899—1908. uppger likaledes denna siffra.2 Om man, vilket är det vanliga, beräknar, att högst 75 procent av alla röstberättigade deltaga i valen, kommer man alltså till slutsatsen, att på sin höjd 40 procent av samtliga valmän 'l me— deltal deltaga i folkomröstningar av denna art.3
Variationerna i deltagandet äro synnerligen stora. Så finna vi i Massa- vliusetts, att vid åtskilliga omröstningar över 100 procent av de vid guver- nörsvalet röstande även tagit ställning till förelagda frågor, under det att i andra fall blott en ringa bråkdel av de uppträdande valmännen. vid ett val blott 3.3 procent, uttalat sig angående de framlagda förslagen. l Michigan har jämförelsetalet fluktuerat mellan 3 och 91 procent. Så stora differenser äro dock ovanliga; särskilt bör anmärkas, att det, i varje fall under senare tid, ytterst sällan hänt, att jämförelsetalet nedgått un- der 20 procent.
Den förnämsta orsaken till det i legel obetydliga deltagandet vid om- röstningarna är givetvis, att den stora massan av framlagda frågor icke äro av allmänt intresse. De amerikanska statsförfattningarnas detaljri- kedom nödvändiggör täta ändringar och har till följd, att även frågor av ringa betydelse måste underställas folkets beslut. Det har beräknats, att av de under åren 1899—1908 framlagda författningsändringsförslagen endast ungefär en åttondedel voro av verkligt fundamental karaktär.4 En mycket stor del av förslagen gälla lokala och speciella angelägenheter, som för genomsnittsväljaren icke ha någon reell innebörd. Att deltagan- det i dylika fall blir obetydligt, är ej ägnat att förvåna; det utgör en oundviklig följd av det rådande systemet. Då frågor av betydelse för hela folket framläggas, skjuta röstsiffrorna alltid i höjden och omröst- ningen kommer i realiteten, ej blott till namnet, att utgöra ett utslag för folkviljan. En annan faktor, som medverkar till det ringa deltagandet, är att finna däri, att ett stort antal förslag icke äro föremål för några me- ningsskiljaktigheter. Detta framgår därav, att de små röstetalen företrä— desvis förekomma vid omröstningar, som utfalla till förmån för de fram— lagda förslagen. Erfarenheterna från Massaschusetts äro i detta hän—
1 Referendum in America, sid. 168. ” Revision and amendment etc., sid. 275. ” Det är att märka, att deltagandet i valen växlar i oerhört hög grad i olika stater ' och vid olika tider. I enpartistater — särskilt några av de demokratiska sydstaterna —— är deltagandet i allmänhet mycket ringa, ofta endast en tredjedel eller en fjärdedel av de röstberättigade. I de omstridda staterna förekomma däremot mycket höga röstetal. Likaså växlar deltagandet i varje stat, allteftersom utgången är på förhand given eller icke. Det vanliga torde emellertid vara att beräkna ett genomsnittligt deltagande av 75 procent av de röstberättigade. * Dodd, Revision and amendment etc., sid. 269 ff.
seende belysande. I de aderton fall, varvid jämförelsetalet understigit 40 procent, har resultatet alltid gått i positiv riktning, i regel med en över— väldigande ja-majoritet.1 Å andra sidan förekomma de högsta rösteta— len merendels vid omröstningar, som utvisa obetydlig differens mellan majoritet och minoritet, alltså i fall, då de till folket hänvisade frågorna varit föremål för starka meningsbrytningar.
Anmärkningsvärt är, att, då flera omröstningar samtidigt äga rum, en viss konstans i deltagandet kan skönjas. Om en fråga av stort intresse föreligger, har detta till följd, att även andra vid samma val framlagda frågor i jämförelsevis hög grad bliva föremål för valmännens uppmärk— samhet. Detta förhållande, som är av en viss betydelse för bedömandet av omröstningsresultatens värde som uttryck för en allmän opinion, skall i det följande närmare påvisas.
Ett fullständigare material och större möjlighet att draga bestämda och betydelsefulla slutsatser förefinnes, då vi vända oss till de stater där jämte obligatoriska omröstningar även omröstningar på begäran från folkets sida förekomma, d. v. s. där de nyare folkomröstningsformerna. initiativ och fakultativt referendum, ha tagits i bruk. I följande tabell återfinnes det genomsnittliga antalet röstande i förhållande till vid sam— tidigt val röstande i femton dylika stater under den tid, de nya folkom— röstningsformerna använts.2
Deltagande i för- Deltagandle i för- s . .. . .. artantal? s . . . .. tilt".i*:.ttsraf*
röstande, i % & | röstande, i % Arizona. .. .. .. .. .. .. .. 65.9 Nebraska .. .. .. .. . . ! 75.3 , Arkansas .. .. .. .. .. .. 763 North Dakota.. .. ..=' 87.8 California .. .. .. .. .. .. 68.3 . Ohio .. .. .. . .. .. .. 84.7 ! Colorado .. .. .. .. .. .. 47.6 ! Oklahoma .. .. .. .. .. 75.6 3 Maine .. .. .. .. .. .. .. .. 61.8 Oregon .. .. .. .. .. .. 72.7 Michigan .. .. .. .. ,. .. 86.2 South Dakota .. .. .. 78.9 Missouri .. .. .. .. .. .. 70.7 Washington .. .. .. .. .., 76.6 Montana .. .. ._. .. .. .. 81.4 !
Hår finna vi alltså väsentligt högre röstetal än i de fall, då blott det obligatoriska referendum förekommit. I genomsnitt ha ungefär 70 d 75
1 Jfr den ingående framställningen hos H artw ell, Referenda in Massachusetts and Boston, sid. 261 ff.
2 Det kan i detta sammanhang nämnas, att deltagandet vid de konsultativa initiativ- omröstningarna i Illinois varit relativt litet, i medeltal endast 58.6 procent av totalantalel vid samtidigt val deltagande. Detta anses bero på att valmännens intresse blir mindre. då deras ställningstagande icke är avgörande för vederbörande frågas lösning.
procent av de vid samtidigt val röstande deltagit även i folkomröstningar. na.1 Användes samma beräkningsgrund som förut, nämligen att 75 pro'- cent av de röstberättigade deltaga i valen, komma vi till resultatet att i medeltal ungefär 55 procent av alla valmän avgiva sitt votum beträffande framlagda frågor. Denna betydande skillnad klargöres ytterligare ge— nom en undersökning av deltagandet vid olika former av folkomröst- ning. Följande tabell, omfattande jämförelsetalen för sju stater, där de olika folkcmröstningsformerna flitigt använts, är i detta hänseende in— struktiv.
S t a t e r Förbi-ef. ! Förf.-in. Lag—ref. Lag-in. California?" .. .. .. .. .. .. .. _. .. .. 62.7 j 77.4 67.7 76.4 Colorado3 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 39.6 51.9 39 53.3 Missouri .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. _. ..; 68.3 77.5 70.1 ——
. Oklahoma .. .. .. .. .. .. __ .. __ .. 73.0 _ 75.1 ! 76.5 ! 78.7 ' Oregon ! 71.3 ' 74.2 ! 71.7 ! 72.4 ! South Dakota .. .. .. .. . " 77.8 ; _ ! 80.2 ! 81.7 i Washington .. .. . .. .. .. .. .. .. .. 65.1 ' ! 72.6 , 89.0 !
Dessa siffror illustrera det i och för sig naturliga förhållandet, att omröstningar, som äga rum på begäran från folkets sida, i regel leda till livligare deltagande än de obligatoriska omröstningarna. Vid de förra är det oftast viktigare och av mera allmänt intresse omfattade frå- gor, som underställas folket, ty begäran om omröstning innebär ju en viss garanti för folkligt intresse. Uppgifterna visa också, att röstsiff- rorna äro väsentligt högre vid initiativ än vid referenda och, särskilt om största hänsynen tages till California och Oregon, där antalet omröst— ningar har varit högst, att författningsinitiativ väcka större intresse än
1 Största hänsynen vid en genomsnittlig beräkning måste givetvis tas till de stater, där de flesta folkomröstningarna förekommit, särskilt Oregon och California. 2 I tabellen ha vi under rubriken ”lagreferenda” inräknat såväl fakultativa som obli— gatoriska och av legislaturen beslutade lagreferenda. De två senare grupperna äro näm- ligen i regel så fåtaligt representerade, att någon genomsnittsberäkning här är ända— målslös. Nämnas bör dock, att i California, där sex obligatoriska, fjorton fakultativa ! lagreferenda hållits, jämförelsetalet för de förra är 62.9, för de senare 69.7. ! 3 Såsom synes, utmärker sig Colorado för en alltigenom ovanligt låg röstfrekvens. ! Detta beror främst på det ytterst obetydliga deltagandet vid de trettiotvå omröstningar, ! som höllos vid 1912 års allmänna val; i genomsnitt endast 36.2 procent av de vid guver— ! nörsvalet röstande uttalade sig beträffande de framlagda frågorna. Vid följande val har deltagandet stigit, ehuru det fortfarande varit lågt i jämförelse med andra stater. Or— sakerna härtill äro svåra att fastställa; delvis torde de bottna i folkets politiska efter- blivenhet över huvud, delvis i andra faktorer, särskilt bristen på. effektiv publikation av de framlagda förslagen. I övrigt bero differenserna mellan de olika staterna i hög grad på. mera tillfälliga förhållanden.
laginitiativ. Dessa företeelser tarva knappast någon förklaring. Av ur vissa synpunkter större intresse är att konstatera, att röstsiffrorna vid obligatoriska referenda högst betydligt ökas, då även andra folkomröst- ningsformer samtidigt förekomma. I de stater, där initiativ och referen- dum införts, ha medelst dessa institut verkligt betydelsefulla frågor vid flertalet val underställts folket och detta har haft till följd ett livligare deltagande i omröstningarna över huvud. På detta sätt har även det obligatoriska referendum dragit fördel av det ökade intresse, som genom de nyare referendumformerna kommit folkomröstningsinstitutet till del. Ett påtagligt bevis härpå är California, där jämförelsetalet vid obliga- toriska referenda under åren 1879—1910 utgjorde 49.9 procent och seder— mera stigit till 62.7 procent.
För att i övrigt klargöra variationerna i röstfrekvensen bör först för— hållandet mellan det genomsnittliga deltagandet vid olika omröstningstill- fällen undersökas. Av särskilt intresse äro härvid följande uppgifter från Oregon, som angiva medeltalet för röstfrekvensen vid de olika omröstningarna i samband med de allmänna valen 1910—1920, dels i procent av totalantalet vid samtidigt val röstande, dels i förhållande till hela antalet registrerade valmän:
? ' " Deltagande i förhål- Deltagande i förhål- l
Är la_mle till de vid sam- lande till hela antalet [ lidigt val deltagande, registrerade valman, ' i % i % ! [ [ 1910 ! 70.8 69.4 i 1912 1 74.1 ' 66.8 1 1914 ., 72.8 ; 63.1 * — 1916 l 75.4 ; 67.6 ,, 1918 ' 64.7 , 33.5 1920 » 72.2 ' 49.2
Under det att sålunda deltagandet i förhållande till de vid samtidigt val röstande visar relativ konstans, endast varierar mellan 64.7 och 74.1 pro- cent, växlar deltagandet i förhållandet till antalet registrerade valmän i mycket hög grad, mellan 33.5 och 69.4 procent. Differensen mellan det lägsta och det högsta jämförelsetalet är enligt den förra beräkningsgrun- den 9.4, enligt den senare 35.9. I någon mån beror visserligen denna skill- nad därpå, att röstregistreringen vid de första valen var bristfällig och att därför de på denna byggda jämförelsetalen blivit onaturligt höga. Den väsentliga orsaken är emellertid, såsom genast inses, en annan, näm— ligen att deltagandet vid folkomröstningarna är beroende av deltagandet vid valen. Om vid ett visst val deltagandet är livligt leder detta även till ett, i förhållande till antalet röstberättigade, livligt deltagande vid folk— omröstningarna, och tvärtom. Detta faktum är av grundläggande bety—
delse för förståendet av hithörande frågor. Folkomröstningarna intaga i l'örhållande till valen regelmässigt en sekundär plats; jämförelsetalet för deltagandet i relation till valen visar därför en viss konstans, under det att det i hög grad varierar i relation till antalet röstberättigade. Detta l åldagalägger klarare än något annat, att intresset för val i regel är större än för folkomröstningar.
Även en annan viktig slutsats kan dragas ur dessa uppgifter. Om man endast eller huvudsakligen toge hänsyn till jämförelsetalen i förhållande till antalet röstberättigade, skulle tydligen den slutsatsen ligga nära till hands, att i Oregon en bestämd minskning av intresset för folkomröst- ningar ägt rum under de senare åren. En dylik slutsats vore formellt försvarlig men i realiteten alldeles missvisande. Ty deltagandet vid om— röstningarna kan, såsom av det nyss anförda framgår, vid en jämförelse mellan olika tillfällen icke rimligtvis mätas annat än i relation till anta- let vid samtidigt val deltagande. Detta jämförelsetal blir, såsom en följd av omröstningarnas hållande samtidigt med valen, det främst betydelse- fulla. Och i detta hänseende föreligger, såsom synes, en långt mera jämn röstfrekvens.
För att bevisa riktigheten av det sagda även i fråga om andra stater än Oregon tarvas knappast mer än en hänvisning till de tabellariska bi- lagorna. En blick på dessa visar att totalantalet röstande vid val och omröstningar växlar i långt högre grad än relationstalet mellan delta— gandet vid folkomröstningar och val. Beträffande California, varifrån uppgifter om antalet registrerade valmän finnas, meddelas nedan för åren 1912—1920 samma uppgifter som förut beträffande Oregon.
Deltagande i förhål— Deltagande i'förhål-
l ! rh lande till de vid sam- lande till hela antalet i * tidigt val deltagande, registrerade valmän, _ l 1 % ' % l l l l , 1912 * 65 l 44.3 ; 1914 , 66.4 52.5 * 1916 ! 77.3 3 58.5 1918 ; 62.2 l 34.5 1920 80.1 55.2
Under det att deltagandet vid folkomröstningarna i jämförelse med del— tagandet vid valen växlat mellan 62.2 och 80.1 procent har deltagandet i förhållande till totalantalet registrerade valmän växlat mellan 34.5 och 58.5 procent. I förra fallet utgör skillnaden mellan det lägsta och det högsta jämförelsetalet 17.9, i det senare 24. Motsvarande uppgifter skulle kunna lämnas även från vissa andra stater men torde icke vara behöv— liga för att bevisa riktigheten av det förut sagda.
Vi ha hitintills icke ägnat någon uppmärksamhet åt de jämförelsevis få fall, då folkomröstningar ägt rum vid 5. k. ”special elections”, d. v. s. utan samband med de allmänna valen. En undersökning av dessa bidrar i flera hänseenden att belysa de företeelser — variationerna i röstfrekven- sen och orsakerna härtill — varom här är fråga. I Oregon ha fyra dy- lika ”special elections” hållits: 1913, 1917, 1919 och 1921.1 Vid varje till— fälle framlades ett flertal förslag. Det genomsnittliga deltagandet vid dessa omröstningar i förhållande till hela antalet registrerade väljare. var följande: 1913 31.8, 1917 40.9, 1919 266 och 1921 325 procent. Jäm- föras dessa tal med motsvarande procentsiffror vid de omröstningar som hållits i samband med allmänna val, finner man, att de förra äro väsent- ligt lägre. Motsvarande uppgifter föreligga från California, där två ”special elections", 1915 och 1919, ägt rum. Under det att vid 1914 års val i medeltal ungefär 645 000 valmän avgåvo sina röster rörande fram- lagda frågor, röstade 1915 sammanlagt endast 270000 personer; mot— svarande siffror för 1918 och 1919 utgjorde 426 000 och 228 000. I Maine och Oklahoma, där vid flera tillfällen omröstningar skett utan samband med de allmänna valen, kan samma förhållande konstateras.
Dessa uppgifter få visserligen icke tillmätas alltför stor betydelse. Först och främst är att märka, att vid flertalet av dessa ”special elec— tions” endast obligatoriska referenda, någon gång även andra lagrefe— renda, ägt rum: i California, där resultaten äro särskilt påfallande, före» kommo dock vid 1915 års omröstningar såväl obligatoriska som fakul— tativa referenda, 1919 däremot endast ett författningsreferendum. Härtill kommer, att vid vissa tillfällen höga röstetal, fullt motsvarande de vid om- röstningar i samband med allmänna val vanliga, förekommit även vid ”special elections”; i detta hänseende kan särskilt hänvisas till erfaren- heterna från Ohio, där 1913, 1915, 1917 och 1919 omröstningar ägt rum utan samband med val och där deltagandet vid dessa, på grund av de. framlagda frågornas vikt, varit lika stort som vid övriga omröstningar. Överhuvud är materialet på denna punkt så litet, erfarenheterna så väx— lande och de moment, som i de olika fallen försvaga möjligheterna till ett bestämt omdöme, så betydande, att den största försiktighet i slutsat- serna är påkallad. Så mycket kan dock med bestämdhet sägas, att om- röstningar, som äga rum separat, icke samtidigt med allmänna val, under i övrigt lika förhållanden uppvisa lägre röstetal än andra. Särskilt på— tagligt är detta förhållande vid obligatoriska referenda. Detta bestyrker i två avseenden våra förut dragna slutsatser. Dels klargöres härigenom ytterligare omröstningarnas i förhållande till valen sekundära natur. Dels visar det, att deltagandet vid obligatoriska referenda till väsent-
1 Vi medräkna här icke omröstningarna i maj 1920, ty dessa ägde rum i samband med primärvalen och intaga därför en mellanställning. '
lig del är beroende på om desamma äga rum i samband med andra om- röstningar; ske de för sig, är intresset i regel mycket ringa. Något för- sök att mäta dessa tendensers betydelse kan på grund av de relativt få- taliga erfarenheterna av ”special elections” icke göras. Vad variationerna i omröstningsfrekvensen i övrigt beträffar äro blott » några få. anmärkningar att göra. De återgivna siffrorna från Oregon ock '_lalifornia visa, att röstfrekvensen — i förhållande till de vid samtidigt val röstande _ vid olika tillfällen företer icke oväsentliga skiftningar Detta beror givetvis främst på de framlagda frågornas vikt. Förut har konstaterats, att då vid ett visst tillfälle en särskilt betydelsefull och omstridd fråga förelägges folket, detta i regel leder till ett livligt delta- gande vid alla samtidigt hållna omröstningar. På detta förhållande finna vi även här många och påtagliga exempel, som förklara de påvisade variationerna.
Vilka äro då de frågor, som främst tilldraga sig valmännens uppmärk- samhet? Att generellt angiva detta är svårt; några iakttagelser kunna dock göras. Den obestridligt främsta platsen i folkets intresse intar al- koholfrågan. Vid omröstningar angående rusdrycksförbud och andra samhöriga frågor kunna alltid ovanligt höga röstetal konstateras. Nästan undantagslöst deltaga i dessa fall minst 80—90 procent av de vid valet uppträdande valmännen i folkomröstningen; icke sällan händer det, att jämförelsetalet stiger till 100 procent och därutöver. Och i regel leder detta till att deltagandet även vid andra samtidiga omröstningar blir stort. Frågor av konstitutionellt politiskt innehåll fånga även väljarnas intresse i jämförelsevis hög grad; alldeles särskilt är detta fallet med den ofta förekommande frågan om införande av rösträtt för kvinnor. I öv- rigt kan man knappast påvisa annat än det självklara förhållandet. att för folket i dess helhet verkligt viktiga förslag bliva föremål för det livli- gaste deltagandet. Minst uppmärksamhet röna naturligtvis lokala och speciella frågor, vilka endast angå en mindre del av väljarkåren. Emellertid är, såsom en följd av omröstningarnas beroende av varandra, variationerna i deltagandet vid olika samtidigt hållna omröst- ningar ieke särdeles betydande; jämförelsetalen växla sällan med mer än 20—25 procent och sjunka blott i enstaka undantagsfall, även när det gäller obetydliga spörsmål, under 50 procent.
Slutligen ha vi blott att framhålla, att några tendenser till valtrötthet, till successivt avtagande intresse för folkomröstningarna, icke kunna konstateras. De nyare folkomröstningsformerna ha emellertid så kort tid varit i bruk, att de hittills gjorda erfarenheterna i detta hänseende icke berättiga till något bestämt omdöme.
Det torde vara lämpligt att i några punkter sammanfatta de resultat, , vartill vi kommit:
1) Deltagandet i omröstningar i de fall, då endast obligatoriska refe- renda förekomma, uppgår i genomsnitt till 50 procent av de vid samtidigt val röstande eller bortåt 40 procent av alla röstberättigade.
2) Deltagandet i omröstningarna i de egentliga referendumstaterna —— med initiativet och fakultativt lagreferendum — uppgår i genomsnitt till bortåt 75 procent av de vid samtidigt val röstande eller 55 procent av alla röstberättigade; deltagandet vid omröstningar på begäran från fol— kets sida är i regel högre än vid obligatoriska referenda och deltagandet vid initiativomröstningar är högre än vid referenda.
3) Variationerna i deltagandet — absolut sett — bero förnämligast. utom på vederbörande frågas karaktär, dels på deltagandet vid samtidigt hållet val, dels på intresset för andra samtidigt framlagda frågor; då intet val samtidigt hålles kan en minskning av det genomsnittliga delta— gandet konstateras.
Vid ett bedömande av dessa resultat bör särskild uppmärksamhet ägnas . det förhållandet, att deltagandet vid folkomröstningarna, på få undantag när, är mindre än deltagandet vid de allmänna valen. Folket är mera in— % tresserat för personfrågor än för sakfrågor. Detta kan synas innebära en hård dom över folkomröstningsinstitutet över huvud. Om alla faktorer ' tagas i betraktande, måste emellertid detta förhållande anses ganska na— , turligt. Det är att märka, att de valsiffror, med vilka omröstningssiff— rorna jämförts, äro de högsta vid vederbörande val förekommande; vi ha ' jämfört deltagandet vid folkomröstningarna med deltagandet vid val av guvernörer, förbundssenatorer eller presidentelektorer, stundom med det totala deltagandet vid valen. Icke oväsentligt högre jämförelsetal skulle , uppnås, om — vilket vore det lämpligaste — deltagandet vid val av legis— : laturledamöter kunde läggas till grund. Vid dessa är deltagandet näm— ; ligen betydligt lägre — i genomsnitt säkerligen minst tio procent — än vid förut nämnda val. Härtill kommer en annan, än Viktigare omstän dighet. Såsom i det följande närmare skall framhållas, taga de stora partiorganisationerna blott i undantagsfall del i agitationen vid folkom- röstningar. Den oerhörda påtryckning, som äger rum vid valen. har där" för mycket sällan någon motsvarighet vid omröstningarna; dessa äro utan tvivel i långt högre grad ett "uttryck för en spontan och självständig folkmening. Detta är av den största betydelse såsom förklaring till de relativt låga röstetalen. Betecknande är, att i North Dakota, där en rad partiomröstningar ägt rum. röstfrekvensen vid dessa varit genomgående högre än i någon annan stat.
Å andra sidan får det icke förbises, att det relativt stora intresset för valen medför en höjning av röstfrekvensen vid samtidigt hållna om— ' röstningar. Denna valens inverkan på omröstningarna, liksom den in— bördes påverkan mellan olika omröstningar, är en faktor, vars betydelse
svårligen kan beräknas; härigenom förryckas resultaten i icke oväsent- lig grad och det blir svårt att draga några bestämda slutsatser.
Vad särskilt det obligatoriska referendum beträffar har ju deltagandet vid omröstningarna i många fall varit så ringa, att resultaten icke kunna anses vara uttryck för någon folkmening. Då endast en tredjedel eller en fjärdedel av de vid samtidigt val röstande deltagit i omröstningarna, och då detta innebär, att endast en ringa bråkdel av de röstberättigade uttalat sin mening, lär det vara odiskutabelt, att folkomröstningsinsti— tutet icke kan anses fylla sitt ändamål, att hela apparaten för folkviljans avlyssnandc blir en ren meningslöshet. Detta beror visserligen, såsom förut framhållits, väsentligen på de amerikanska författningarnas detalj- rikedom och den därav följande nödvändigheten av ständiga omröst- ningar i småfrågor. Och därjämte bör det understrykas, att många av de förslag, som ej fånga det allmänna intresset, äro obestridda och att omröstningarna i dessa fall, utan att vara till nytta, dock icke åstad- komma någon positiv skada. I verkligt betydelsefulla frågor har ju deltagandet varit betydligt större. Som ett totalomdöme kan det dock sägas, att det obligatoriska referendum i detta hänseende fungerat otill— fredsställande och, med tanke på de amerikanska statsförfattningarnas karaktär, icke kan Väntas lämna nöjaktiga resultat. I de stater, där även andra folkomröstningsformer införts, ha visserligen många exem— pel på ringa folkligt intresse förekommit, men i stort sett ha resultaten varit vida bättre. Om de skola anses tillfredsställande eller ej, kan ju icke bliva föremål annat än för subjektivt bedömande. Att ett större deltagande vore önskvärt, är självklart. Man har också på vissa håll tänkt sig införande av röstplikt men förslag härom ha hittills ingen- städes haft framgång.
Det är med hänsyn till dessa erfarenheter icke” ägnat att förvåna, att man i nyare amerikansk litteratur ofta finner en skarp kritik av det obligatoriska referendum och ett förordande av dess ersättande med den fakultativa formen.1 Eftersom bestämmelserna om författningsreferendum äro av den ojämförligt största betydelsen, har man särskilt väntsig mot dessa. Då de rent konstitutionella stadgandena i författningarna blott utgöra en mindre del och detaljerade bestämmelser på olika lagstiftnings- emråden bilda huvudparten av innehållet, är, framhålles det, den nu före- fintliga skarpa åtskillnaden mellan grundlagsändrings- och lagstiftnings— procedur överhuvud knappast motiverad. ”I själva verket”, skriver en författarez, ”har den ursprungliga skillnaden mellan konstitutionell och vanlig lag redan i så hög grad förminskats genom vanliga lagbestäm-
1 Jfr Dodd, Revision and amendment etc., sid. 270 ff., 288 ff., Holcombe, State government, sid. 404 ff., 424 ff.; New York state library, Review of legislation 1901, sid. 29. 2 H 0 l e o m b e, Sta-te government, sid. 425.
inelsers införande i författningarna, att bibehållandet av åtskillnaden i dess nuvarande form är av tvivelaktigt värde. Det är just av denna or- sak, som det föreslås att ersätta det obligatoriska referendum vid för- fattningsändringar med ett fakultativt. Legislaturerna ha visat sig oför- mögna att upprätthålla åtskillnaden på ett logiskt sätt och för återupp- tagandet av den traditionella skillnaden . .. kan folket med säkerhet lita på sin mera direkta representant, valmanskåren.” Enligt denna tanke- gång framstår alltså det obligatoriska författningsreferendum som ett på grund av författningarnas utvidgning föråldrat lagstiftningsinstru— ment; genom att, helt eller delvis, ersätta det med den fakultativa formen skulle man vinna garantier för att blott de frågor, som verkligen äro för- tjänta av en alldeles särskild uppmärksamhet, medelst en naturlig ur— valsprocess komme att underställas folkets avgörande.
Kritiken av den gällande ordningen behöver naturligtvis icke leda till krav på det obligatoriska referendums fullständiga avskaffande. De författare, som uttalat sig i frågan, synas snara-st hålla före, att författ- ningarnas innehåll starkt borde beskäras och alla bestämmelser av ma— teriell lagnatur utrensas; om så skedde skulle bibehållandet av referen— dum vid varje författningsändring uppenbarligen icke stöta på så starka betänkligheter. Tvivelaktigt torde emellertid vara, om någon reform i denna riktning skall komma till stånd; några tendenser härtill ha i varje fall icke kunnat förmärkas vid de senaste författningsrevisionerna. Ej heller lär det vara sannolikt, att det obligatoriska författningsreferen- dum överhuvud skall komma att avskaffas och författningarna i detta hänseende likställas med vanliga lagar; den nuvarande ordningens fäste i amerikansk tradition och rättsåskådning synes härtill vara alltför starkt. Större utsikter ha möjligen de antydda reformplanerna i fråga om bestämmelserna angående obligatoriskt lagreferendum, men dessa inta ju i det hela en synnerligen underordnad plats bland de nuvarande folk— omröstningsformerna.
Vi övergå nu att diskutera en annan närstående fråga: i vad mån ställningstagandet vid omröstningarna kan anses icke blott formellt. utan även reellt, vara uttryck för en verklig folkmening.
I vad mån föreligger en verklig folkopinion vid omröstningarna?
Frågan, i vad mån en verklig opinion kommer till uttryck i omröst— ningarna, i vilken utsträckning folkets ställningstagande bygger på ett självständigt och reflekterat bedömande, är helt naturligt omöjlig att exakt besvara. Vid en undersökning av detta spörsmål är det nödvän- digt att framhålla, att här, mer än i någon annan punkt, alla allmänna uttalanden äro av mycket begränsad räckvidd, att ett säkert avgörande blott kan formas i det enskilda fallet. Hänsyn måste tagas till varje
omröstnings egenart, den underställda frågans karaktär, den politiska miljön, förhållandet mellan majoritet och minoritet samt andra inverkande faktorer. Här skola endast några allmänna synpunkter i frågan anföras.
Hos de iakttagare, som diskutera detta spörsmål, finner man de mest olika uppfattningar representerade. På vissa håll förklarar man, att folkomröstningarna nära nog undantagslöst uttrycka en verklig opi- nion hos valmännen; man betonar sin förvåning över de röstandes självständiga omdöme och säkra instinkt. På andra håll anser man, att folkets ställningstagande oftast bottnar i tillfälliga och oreflekte— rade impulser, icke i något verkligt på kunskaper fotat bedömande av de underställda frågornas innebörd. Dylika allmänna uttalanden sy- nas oss vara av föga värde.! Dels utgår man från en viss subjektiv före— ställning om folkets förmåga som lagstiftare; man jämför verkligheten med den föreställning, man gjort sig, och omdömet om erfarenheterna saknar varje fast hållpunkt. Dels färgas varje dylikt bedömande av den uppfattning om folkomröstningsinstitutets värde överhuvud, som vederbörande iakttagare företräder.
Redan det förhållandet, att röstfrekvensen vid en viss omröstning är starkt beroende såväl av deltagandet vid samtidigt hållet val som av deltagandet vid andra samtidiga omröstningar, tyder på, att mekanisk röstning —— röstning utan djupare övertygelse eller självständigt ställ— ningstagande — i stor utsträckning förekommer. Många valmän, som icke äro tillräckligt intresserade av en viss fråga för att endast för dess skull infinna sig vid rösturnan, avlämna sitt votum rörande den- samma, då de av annan anledning kommit tillstädes. Att det vid många, kanske de flesta, val icke är möjligt för mer än ett fåtal valmän att bilda sig en självständig uppfattning rörande varje fråga, ligger för övrigt i sakens natur. Då kanske tjugo eller trettio förslag samtidigt föreligga, vore det orimligt att begära detta. Härtill kommer att många. förslag — särskilt av de obligatoriskt hänvisade —— äro av så lokal, speciell eller komplicerad natur, att flertalet väljare sakna erforderliga insikter för deras bedömande. Oreflekterade omdömen och tillfälliga impulser måste ofta bli avgörande; i många fall föreligger icke någon folkmening. Detta är vid alla folkavgöranden oundvikligt, allra helst med den vidsträckta användning av folkomröstningsinstitutet, som i de amerikanska staterna förekommit. I och för sig kunna några slutsat- ser rörande folkomröstningsinstitutets värde icke dragas härur. Dels måste det beaktas, att samma anmärkningar med än större rätt kunna göras beträffande folkets ställningstagande vid de politiska valen, särskilt med hänsyn till det amerikanska partiväsendets ineffektivitet. Dels är att märka, att de amerikanska legislaturernas sammansättning och ar- betssätt lämnar mycket små garantier för en omsorgsfull och ingående behandling av föreliggande frågor; det kan i själva verket sättas i
fråga, om —— naturligtvis blott med hänsyn till speciellt amerikanska förhållanden —— någon mera betydande skillnad i detta avseende såsom regel förefinnes mellan direkt och representativ lagstiftning.1 Att folkopi- nionen, i den mån en sådan finnes, i regel kommer till klarare uttryck vid folkomröstningarna än i representationens beslut, ligger ju i sakens natur.
Ett sätt att på denna punkt nå fram något längre än till vissa själv- klara uttalanden är att undersöka i vad mån valmännen ådagalägga ur- skiljning vid ställningstagandet till ett flertal på en gång underställda frågor. Förmå de att gallra bland förslagen, att antaga vissa och för- kasta andra? Om icke detta elementära villkor för ett förnuftigt ställ— ningstagande föreligger, innebär det givetvis en mycket hård dom över folkets kompetens såsom lagstiftare och över folkomröstningen som utslag för en verklig folkmening.
I själva verket kan man i många fall konstatera en tendens att rösta på samma sätt rörande alla samtidigt underställda frågor. Framför allt framträder denna tendens i stater med blott obligatoriska refe- renda. Se vi t. ex. på författningsomröstningarna i New York finna vi. att vid flertalet tillfällen folket antingen förkastat eller antagit samtliga på en gång underställda förslag, även om dessa varit utan sammanhang sinsemellan; den stora massan av de vid omröstningarna deltagande har tydligen röstat på förslagen i klump, antingen ja eller nej. över hela linjen. Liknande har förekommit även i andra stater.2 Särskilt är denna tendens märkbar, då någon ovanligt intresseväckande och onr stridd fråga föreligger till avgörande. Om t. ex. förbudsfrågan under— ställes folket, koncentreras intresset kring denna och andra samtidiga för— slags öde blir beroende härav; ”where the bottle stands is the head of the table”, som man drastiskt uttryckt förhållandet. Även i de egent— liga referendumstaterna ha dylika fall förekommit. Särskilt gäller detta Missouri. Där framlades år 1910 icke mindre än elva förslag. varav ett författningsinitiativ om rusdrycksförbud. Valmanskå- ren, som var klart förbudsfientlig, röstade under livligt deltagande och med stark majoritet ned förbudsförslaget och på samma gång alla de an— dra förslagen, trots att dessa gällde helt andra frågor och delvis voro all- deles obestridda. Särskilt anmärkningsvärda äro de jämna majoriteterna. som visa, att blott ett fåtal väljare ådagalade någon urskiljning. Två år senare underställdes nio förslag, varav ett initiativ om en synnerligen im— populär beskattningsreform; resultatet blev även nu detsamma. 1914 åter— ,
1 Jfr B ear (1 and Shult z, Documents on the initiative, referendum and recall, sid. 48 f. Det bör särskilt besinnas, att de amerikanska statslegislaturerna. under sin ofta. blott två månader långa session i genomsnitt antaga bortåt ett halft tusental lagar. "' Oberholtzer, The referendum in America, sid. 169 ff., redogör för åtskilliga typiska fall. — Det i historiken omnämnda förhållandet, att förslag om initiativ och re— ferendum avslagits av folket i vissa fall, förklaras härav.
upprepades denna travesti på folklagstiftning; jämte ett initiativförslag om rösträtt för kvinnor nedröstades utan urskiljning fjorton andra förslag. 1916, då endast tre förslag underställdes folket, uppnåddes ett bättre resul— tat: ett förslag (som 1914 förkastats) antogs, två förkastades. 1918 rös tade man däremot nej på nio förslag samtidigt, detta på grund av att ett förbudeförslag och ett förslag om beskattningm'eform fångade allt in- tresse.1 I South Dakota finna vi även påtagliga exempel på samma ten- dens. 1910 framlades ett impopulärt initiativförslag i förbudsfrå— gan; resultatet blev att med ett undantag alla samtidigt framställda för- slag förkastades, ehuru några av dem voro av obestridlig nytta. Ännu kuriösare var utgången av de 1912 hållna omröstningarna. Då under— ställdes nämligen ånyo ett av de 1910 förkastade, av legislaturen an- tagna lagförslagen (om elektriska lyktor på lokomotiv); denna lag, vars nytta synes ha varit obestridlig, antogs nu under stort deltagande och med oerhörd majoritet och i entusiasmen för densamma godkände folket alla andra vid valet förekommande förslag. 1914, då två impopu— lära förslag. ett om kvinnlig rösträtt, ett i rusdrycksfrågan, förelades väljarna, blev resultatet däremot negativt även i fråga om nio andra frågor. Under senare år har i denna. stat större urskiljning kunnat konstateras. —— Beaktas bör, att den här påpekade tendensen, såsom självklart är, huvudsakligen verkar i negativ riktning; den medför i många fall, att förslag, som icke äro föremål för någon opposition men ej heller för något större intresse, bliva förkastade på grund av att de framläggas i sällskap med omstridda och impopulära förslag.
I de fall, då dylika tendenser starkt framträtt, kan man tydligen beteck- na folkomröstningsinstitutets användning som i stort sett fullständigt misslyckad; något verkligt utslag av folkopinionen erhålles icke mer än i en eller annan av de många frågor, som samtidigt hänvisas till folket.2 Folkets ställningstagande till en viss fråga blir i själva verket beroende av dess ståndpunkt i en annan, trots att intet som helst samband exi- sterar mellan dessa frågor. Detta förhållande ådagalägger även det för övrigt självklara faktum, att flera frågor icke böra samtidigt före— läggas folket; detta måste alltid medföra en fara för oklara och inkonse- kventa resultat. ,
I flertalet stater, särskilt i de egentliga referendumstaterna, ha emel- lertid dylika tendenser icke i någon större grad kommit till synes. I Oregon, California och flera andra stater har, trots massan av fram—
1 Dessa resultat i Missouri äro det viktigaste exemplet på vad vi förut framhållit, näm- ligen att den negativa tendensen vid initiativ påverkar resultaten även vid obligatoriska författningsreferenda. ” Det bör anmärkas, att den skildrade tendensen haft till följd, att man vid agitatio- nen före omröstningarna gärna ger rådet att antingen rösta ja eller nej på alla frågorna. Detta ökar i sin tur risken för dylika s. k. ”vote-yes", respektive ”vote—no—eiections”.
ställda förslag, folket visat iu-skiljningsförmåga. Vid varje val ha vissa förslag antagits samtidigt som andra förkastats; folket har visat sig kunna med stor majoritet säga ja i en fråga samtidigt som det lika be— stämt sagt nej i en annan. I dessa stater kan man alltså antaga, att en relativt klar folkopinion förefunnits beträffande ett stort antal av de un— derställda frågorna. Och detta är, vilket uttryckligen bör betonas, icke undantag, utan regel.
Ett annat förhållande, som likaledes bidrar att förrycka omröstnings- resultaten och som även inverkar i negativ riktning, ligger i tendensen att rösta nej i frågor, beträffande vilka vederbörande valmän icke ha förmåga eller vilja att bilda sig något verkligt omdöme. Då man ej har reda på vad ett förslag i själva verket innebär, väljer man det säkra för det osäkra och avlämnar en nejröst. When in doubt vote no” lyder en regel, som ointresserade och okunniga valmän visar sig blott alltför villiga att följa. Vid så. gott som alla omröstningar finner man, även då de förelagda förslagen äro alldeles obestridda, en stundom icke obetydlig grupp nejröstande, vilkas negativism måste vara ett uttryck för bristande förmåga att bedöma vederbörande frågor. Ett par exempel torde vara ägnade att belysa förhållandet. Sedan en unionell författnings- ändring om folkval av förbundssenatorer genomförts år 1913, antog Californias legislatur en motsvarande ändring av statsförfattningen; denna underställdes folket år 1914. Trots att något tvivel om lämplig- heten av denna ändring icke kunde råda, röstade ungefär en tredjedel — 191000 — av de röstande nej. Vid Ohios författningsrevision år 1912 blevo bestämmelserna om ikraftträdande och dylikt —— ”the sche— dule” — blott med knapp majoritet antagna, tydligen på grund av att en mängd nejröster avgåvos av ren okunnighet. Ett stort antal lik— nande fall skulle kunna nämnas. I regel'påverka visserligen icke dessa oförnuftiga nejröster resultatet av omröstningen, men i vissa fall utgöra de utan tvivel tungan på vågen: det fattade beslutet blir icke uttryck för någon verklig folkmening.
De här påpekade tendenserna, som äro särskilt framträdande vid obli— gatoriska referenda, utgöra en av förklaringsgrunderna till den starka negativismen vid folkomröstningarna. Den negativa ståndpunkten kom- mer i många fall att segra, icke på grund av att den omfattas av folk— majoriteten utan på grund av att den minst kvalificerade delen av val- manskåren utan urskiljning röstar nej, antingen emedan ett av de sam— tidigt underställda förslagen är särskilt impopulärt eller i följd av okunnighet om förslagets syfte. Detta utgör det kanske mest betänk— liga draget i folkets lagstiftningsarbete och bidrar mer än något annat förhållande att förvanska omröstningsresultaten. Till icke ringa del är det emellertid en konsekvens av det rådande systemet, enligt vilket otaliga småfrågor föreläggas valmännen: nejrösterna måste ofta tolkas
som en ”protest” mot underställandet av förslag, som icke äro lämpade för folkomröstning.
Av stor betydelse för folkets förmåga att bilda sig en verklig opinion beträffande hänvisade frågor äro givetvis de medel, som användas för att höja valmännens intresse och påverka deras ställningstagande. Det Viktigaste medlet att ”stimulera folkopinionen” är den officiella upplys- ningsverksamhet, som i åtskilliga stater förekommer, och som innebär, att samtliga vid ett tillfälle framlagda förslag jämte argumentation rörande desamma. före omröstningen tillställas väljarna. Vid en redogö- relse för denna upplysningsverksamhets beskaffenhet och betydelse bör det först erinras om att i vissa stater är stadgat, att varje förslag skall åtföljas av argument i såväl positiv som negativ riktning, under det att i flertalet fall denna angelägenhet helt överlämnas åt det enskilda in- tresset. Denna skillnad har visat sig vara av mycket stor betydelse. Sålunda har i Oregon, där upplysningsverksamheten är rent frivillig, av 195 underställda förslag 51 icke varit åtföljda av vare sig motive- ring eller kritik, endast i 46 fall ha såväl anhängare som motståndare av vederbörande förslag givit uttryck åt sina åsikter i upplysningsbro— schyren. I Arizona, där samma bestämmelser gälla, ha av 50 under åren 1914—1920 hänvisade frågor icke mindre än 26 framlagts utan argumentation, blott i 8 fall har denna varit dubbelsidig. Från andra stater med samma system, såsom Washington, Montana och North Dakota, föreligga liknande uppgifter. I alla dessa stater har alltså den officiella upplysningen blott i mycket begränsad omfattning fyllt sitt ändamål; det har visat sig, att de av vederbörande förslags öde särskilt intresserade långt ifrån alltid valt detta medel för att påverka opinio— nen. I de stater, där upplysningsverksamheten är obligatorisk, har resultatet naturligtvis blivit ett annat, ehuru man även här —— i direkt strid mot lagens stadganden — ofta lämnat vissa förslag oargumente- rade. Sålunda visar det sig vid en genomgång av upplysningsbroschy- rerna från California, där detta system är stadgat, att av 108 vid 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920 års val underställda förslag 65 åtföljts av argumentation i båda riktningarna, de övriga ha i regel blott beledsa- gats av motivering.
Till omfång och innehåll växla de i upplysningsbroschyrerna införda framställningarna givetvis i olika stater och vid olika omröstningar. I de stater, där någon utrymmesbegränsning icke är föreskriven, upp- taga argumenten stundom åtskilliga trycksidor; i regel synes man dock anse, att korta och koncentrerade uttalanden äro mest ägnade att göra intryck på väljarna. Upplysningsbrosehyrernas totala omfång är ofta betydande. I Oregon ha vid vissa val häften på över tvåhundra tryck- sidor. distribuerats till valmännen, i allmänhet har dock ett långt mindre
Sidoantal varit tillräckligt. Att fälla ett generellt omdöme om den in- förda argumentationens innehåll är vanskligt. I flertalet fall torde det emellertid kunna sägas, att argumenten äro utarbetade a ' auktoritativa personer och giva en klar och lättfattlig motivering för vederbörandes ståndpunkt. Någon objektivitet åsyftas ju icke, varje inlägg är skrivet i utpräglat propagandasyfte. En oundviklig följd härav blir, att miss— ledande, någon gång påtagligt oriktiga uppgifter förekomma. Argu— mentationen har, med andra ord, samma förtjänster och fel som okon- trollerad privat agitation över huvud. I California, där författarna utses av officiell myndighet och i regel väljas bla-nd legislaturens med- lemmar, stå inläggen oftast på ett mycket högt plan.
Det är omöjligt att med någon bestämdhet avgöra i vad mån valmän- nen taga del av upplysningsbroschyrerna och i vilken grad dessa på- verka resultatet Vid omröstningarna. Föga ledning kan härvid häm- tas hos de författare, som ägnat frågan någon uppmärksamhet. På vissa håll förklarar man, att väljarna ägna broschyrerna ett intensivt studium, på andra, att de läsas i jämförelsevis ringa utsträckning.1 Man torde emellertid vara ense om att upplysningsverksamheten i stort sett höjer folkets intresse och befordrar det förnuftiga bedömandet av föreliggande frågor. Att statistiskt påvisa detta låter sig visserligen icke göra.2 Men en jämförelse mellan stater med och utan officiell upp— i lysning talar dock sitt tydliga språk. I de stater, där folkomröstnings- t institutets verkningar varit minst lyckliga, där deltagandet varit lågt 1 eller särskiljandet mellan olika spörsmål obetydligt — såsom i Colo- rado, Missouri och Maine — har någon dylik upplysningsverksamhet ej förekommit. I de stater, där goda resultat uppnåtts. såsom i Oregon och California, torde detta åtminstone till någon del få tillskrivas den J offentliga upplysningens inflytande.
En undersökning av resultaten i de stater, där officiell upplysning förekommer, utvisar däremot ej, att de förslag, som äro åtföljda av argu- ment, tilldraga sig väljarnas uppmärksamhet i högre grad än andra *, frågor; bland de många faktorer, som påverka deltagandet, spelar I denna icke någon påvisbar roll. Mellan omröstningarnas utfall och *
1 Jfr t. ex. beträffande Oregon Hen drick, Lawmaking by the voters, sid. 438 f.; H ed ge s, Where the people rule etc. sid. 32 f.; Ba r nett, The operation of the initia— tive, referendum and recall in Oregon, sid. 94 f. ? Holcombe (State government, sid. 423 f.) gör, för att ådagalägga upplysnings— verksamhetens stimulerande betydelse, en jämförelse mellan deltagandet vid omröstnin- garna i California och i Colorado efter införandet av initiativ och referendum; det be- tydligt mindre deltagandet i Colorado tillskriver han väsentligen bristen på officiell upp- lysning. Denna jämförelse kan emellertid icke tillerkännas någon större betydelse, då. såsom förut påpekats, Colorado i avseende på det ringa deltagande intar en särställning även i förhållande till andra stater utan upplysningsverksamhet, såsom Arkansas och Missouri. Jfr även M a s s a e h 11 s et t 5, Constitutional Convention bulletin nr 6, sid. 37.
argumentationen kan emellertid ett visst sammanhang spåras. Sålunda ha. i Oregon av 75 förslag, som endast åtföljts av positivt argument, 37, eller 49 %, antagits; av 23 förslag med endast negativt argument ha blott 2. eller 9 %, antagits; av de 46 förslagen med dubbelsidig argu— mentation ha 14, eller ungefär 30 % godkänts-, av de 51 förslag, som varit oargumenterade, ha däremot icke mindre än 29, eller 57 % anta- gits. Dessa siffror synas, kompletterade med en undersökning av ve— derbörande förslags karaktär, ge vid handen, dels att obestridda. ”säkra" förslag i stor utsträckning lämnas utan motivering, dels att den ensidiga argumentationen, då sådan förekommer, har ett icke ringa inflytande på väljarnas ställningstagande. Motsvarande uppgif- ter från California peka i huvudsak i samma riktning. Av 35 förslag med blott positivt argument ha 25, eller 71 % antagits; det enda för- slag, som blott åtföljts av negativt argument, har förkastats; av 65 för— slag med dubbelsidig argumentation ha 19, eller 29 % antagits-, av 7 förslag utan vare sig motivering eller kritik ha 6 godkänts. Här före- ligger, i jämförelse med Oregon, en påtaglig skillnad så till vida som förslag, vilka praktiskt taget varit obestridda, i regel försetts med mo— tiverande argument.
Vid sidan "av den officiella upplysningsverksamheten tjänstgör den rent privata agitationen som ett viktigt medel att höja väljarnas intresse och påverka deras ställningstagande. Det ligger i sakens natur att denna agitation i hög grad växlar vid olika omröstningar. Vissa för- slag bliva på grund av sin föga intressanta natur knappast föremål för någon som helst uppmärksamhet, andra frågor stå under tiden före om- röstningen i centrum för det offentliga meningsutbytet. Röstsiffrorna vid de olika omröstningarna utgöra ett tämligen korrekt utryck för den föregående agitationens styrka. Blott i sällsynta undantagsfall når, Såsom förut nämnts, denna agitation samma intensitet som vid de all— männa valen; de stora partiorganisationerna med sina oerhörda resur- ser och sitt inflytande över tidningspressen utveckla i regel en långt liv— ligare verksamhet än de utanför partierna stående sammanslutningar, vilka uppträda som representanter för skilda sakliga ståndpunkter. En form av omröstningsagitation, som förtjänar att särskilt omnämnas, består däri, att tidningarna omedelbart före en omröstning, varvid ett flertal frågor framläggas, återgiva röstsedeln jämte en kort ”rekom- mendation” rörande varje förslag. I Oregon har det visat sig, att dessa rekommendationer äro av påtaglig betydelse; läsarna av ett visst press- organ följa i stor omfattning den vägledning, som de på detta sätt er- hållit.1
1 Jfr Barnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon, sid. 98 f.; 0 gbu rn, Methods of direct legislation in Oregon, sid. 147 ff.
I detta sammanhang torde det vara lämpligt att redogöra för den praktiska betydelsen av de bestämmelse-1 om kvalificei ad maj01itet, som förekomma i åtskilliga stater. ]] n blick på e1fa1 enheterna i dessa state1 visa1, såsom man kunnat vänta, att dessa bestämmelse1 i hög grad in- verkat på omröstningsresultaten.
Den vanligaste av hithörande bestämmelser, enligt vilken för ett för— slags antagande kräves icke blott majoritet av de i frågan, utan även av de vid samtidigt allmänt val röstande, förekommer, såsom förut nämnts, i åtskilliga stater i fråga om obligatoriska författningsrefe- renda, i en stat, Arkansas, vid såväl författningsreferenda som författ- ningsinitiativ, samt i en stat, Oklahoma, i fråga om både författnings— referenda och författnings— och laginitiativ. Erfarenheten har visat, att denna bestämmelse i hög grad försvårat, i flera stater nära nog omöj- liggjort antagandet av ändringsförslag. Ett belysande exempel är Ne- braska, .där stadgandet i fråga förefunnits från statens tillkomst år 1867 till den sista författningsrevisionen 1920, då det ersattes med en annan, mindre restriktiv bestämmelse.1 Under åren 1882—1904 framlades av legislaturen tjugotre författningsändringsförslag till folkets avgö- rande. Resultatet av omröstningarna blev, att aderton av dessa förslag erhöllo absolut majoritet bland de i frågan röstande men att blott ett enda godkändes av en majoritet bland de vid samtidigt val uppträdande valmännen och sålunda ledde till positivt resultat. Särskilt märkligt var 1896 års val då tolv förslag underställdes folket men intet antogs, trots att i varje fråga absolut, stundom mycket betydande majoritet förefanns.
Liknande erfarenheter ha gjorts i alla stater med denna försvårande bestämmelse. Sålunda blevo i Minnesota under åren 1900—1908 av tretton förslag endast fyra antagna; alla de övriga föllo igenom, trots att den absoluta majoriteten i varje fall uppgick till mellan hundra och fyrahundra procent.2 I samma stat drabbades nio av tio vid 1914 års val till folket hänvisade förslag av detta öde? I Arkansas ha av aderton sedan 1912 framlagda förslag om författningsändringar nio er- hållit absolut, men icke tillräcklig majoritet. I Oklahoma ha under åren 1908—1920 trettiosju författningsändringar och laginitiativ under- ställts folket i samband med val; av dessa ha endast sju antagits, tret— ton ha fallit på grund av kravet på kvalificerad majoritet. Av intresse är, att man i flera stater —- så i Minnesota 1914 och i Arkansas 1920 — framlagt förslag om ifrågavarande bestämmelses upphävande men att dessas antagande hindrats just av denna bestämmelse.
1 Jfr framställningen hos R 0 sew ater, A curious chapter in constitution-changing. 2 Jfr D 0 (1 d, Revision and amendment etc., sid. 319 f. 3 Jfr Cushman, Analysis etc., sid. 23 f.
Då stadgandet i fråga ofta omöjliggjort genomförandet av allmänt eftertraktade reformer, har man i flera stater på olika sätt sökt kringgå detsamma. I de stater, där folkomröstningar kunnat anordnas utan samband med de allmänna valen, har detta icke erbjudit stora svårig— heter; legislaturen, respektive guvernören har, då så funnits lämpligt, beslutat om vederbörande förslags separata framläggande. Detta för- faringssätt har exempelvis, såsom av bilagorna framgår, vid flera till— fällen begagnats i Oklahoma. I andra stater, där denna utväg icke stått till buds, ha andra, stundom synnerligen drastiska metoder tillgripits. Så har det i Alabama förekommit, att legislaturen beslutat, att å val- sedeln uppföra orden ”För förslaget X”. Följden härav har blivit, att varje vid valet avgiven röst räknats för förslaget, såvida icke vederbö- rande väljare genom särskild anteckning visat sig vara av annan me— ning än den genom valsedelns avfattning presumerade.1 Valmannens passivitet, som annars får samma betydelse som en nej-röst, blir alltså i detta fall likvärdig med en röst för förslaget. I grunden likartade metoder ha tillämpats i flera andra stater, så i Nebraska, Ohio, där före 1912 ifrågavarande kvalificerade majoritet fordrades, och Illinois.2 Genom lag stadgade man nämligen. att de inom staten verksamma par— tierna skulle kunna före varje omröstning taga ställning till vederbö- rande förslag och att, då så skett, varje på partiets kandidater röstande väljare skulle, såvida han ej å valsedeln uttryckte en avvikande me- ning, anses dela den av partiet antagna uppfattningen och hans röst räknas i enlighet härmed. I Nebraska, där en dylik lag antogs år 1906, reglerades frågan på så sätt, att en slags förberedande folkom- röstning ägde rum inom varje parti rörande partiets ställning till fram- ställda författningsändringsförslag; den av partiet accepterade stånd— punkten presumerades därefter, vid den egentliga folkomröstningen, vara antagen av alla partiets valmän.
Att denna metod, varigenom valmännens likgiltighet kunde utnyttjas som en fördel för de framlagda förslagen, innebar ett oförtydbart kringgående av författningens stadgande, ligger i öppen dag. Meto- dens tillämpning har emellertid lett till synnerligen intresseväckande resultat. Det har visat sig, att partiernas ställningstagande blir full-
1 Se D 0 d d, Revision and amendment etc., sid. 190 f. Ett dylikt tillvägagångssätt är, egendomligt nog, uttryckligen auktoriserat i Oklahoma men har, såvitt bekant, endast vid ett tillfälle kommit till användning. Jfr B ear (] an (] Sh ultz, Documents on the state- wide initiative, referendum and recall, sid. 157 f. och Abb o tt, The initiative and refe— rendum in Oklahoma. ' 2 Jfr härom D 0 (1 d, Revision and amendment etc., sid. 194 ff.; M a s s a c h 11 s e t t 3, Bulletins for the constitutional convention, vol. II, sid. 522 och G a r (] ne r, The working of the state-Wide referendum in Illinois, sid. 400 ff. En liknande metod synes även, att döma av röstsiffrorna vid 1920 års omröstningar på senare tid ha kommit till använd- ning i Minnesota; jfr Minnesota Blue Book 1921.
ständigt avgörande. I Nebraska, där båda de stora partierna vid 1906, 1908 och 1912 års val gåvo sin anslutning till samtliga förslag om för- fattningsändring, gingo dessa igenom med överväldigande majoriteter; endast ett fåtal väljare uttryckte en separat mening.1 Vid 1910 års val. då republikanerna voro för, demokraterna mot en föreslagen ändring. föll däremot denna igenom på grund av för liten majoritet. I Ohio och Illinois ha liknande erfarenheter gjorts. Särskilt betecknande är, att en vid 1903 års val i Ohio framlagd författningsändring, till vilken partierna icke tagit ståndpunkt, endast uppmärksammades av ungefär 50 000 av nära 900000 Vid valet deltagande väljare. Dessa omständig— heter utgöra sällsynt klara exempel på valmännens vid många tillfäl— ' len ytterligt stora indifferentism.
Rörande övriga bestämmelser om kvalificerad majoritet ha icke så rika erfarenheter vunnits. De i New Hampshire och Rhode Island stadgade kraven på två-tredjedels, respektive tre-femtedels majoritet av de i frågan röstande ha vid flera tillfällen verkat i prohibitiv riktning.2 -Vad slutligen angår de väsentligt mildare restriktioner av denna art, varmed i några få stater de nyare folkomröstningsformerna omgärdats, ha dessa ännu icke i något fall aktualiserats. Den allmänna röstfre- kvensen ger vid handen, att dessa bestämmelser, med sina krav på trettio till trettiofem procent av de vid samtidigt val röstande, icke komma att bliva av någon större praktisk betydelse.
Fordran på absolut majoritet av alla vid samtidigt val röstande har i litteraturen blivit tämligen allmänt utdömd.3 Under hänvisning till de gjorda erfarenheterna har man framhållit, att denna bestämmelse icke blott, såsom avsetts, utgör en konservativ garanti, ett hinder mot förhastade ändringar, utan även omöjliggör nödvändiga reformer och i vissa fall leder till fullständig konstitutionell stagnation. Med rätta har det påvisats, att oomtvistligt gagneliga, men av ringa intresse om— fattade förslag falla igenom, trots att ingen opposition mot dem före- finnes, under det att starkt omtvistade förslag, som bli föremål för liv- lig agitation, hava större utsikter till framgång; stadgandet i fråga ten- derar alltså att verka i helt annan riktning än som uppenbarligen av- setts. Flera stater, i vilka bestämmelsen förut varit gällande, hava också, såsom förut framhållits, under senare år utgallrat den ur sina författningar. I fråga om de mindre stränga restriktionerna ha där—
1 Jfr N e b r a sk a Blue Book 1918. 5' D 0 d d, Revision and amendment etc., sid. 201 f.
3 Jfr Dodd, Revision and amendment etc., sid. 200 f.; Garner, Amendment of state constitutions, sid. 241 ff.; Equity, vol. XVII, sid. 225 ff.; Arizona, Publicity pamplllet 1916, sid. 4. En annan mening hos Taft, Popular government, sid. 43 ff., som med några allmänna ord försvarar stadgandet såsom ett värn mot minoritetsstyre.
emot meningarna starkt brutit sig.1 På mera radikalt håll har man motsatt sig alla dylika försvårande stadganden; de, som icke rösta, visa därigenom, göres det gällande, sin bristande förmåga att bedöma de framlagda frågorna och böra icke på detta indirekta sätt tillerkännas inflytande på deras avgörande. Å andra sidan har man understrukit behovet av garantier mot minoritetsförtryck, särskilt då det gäller folk— omröstningar efter initiativbegäran: reformkrav böra, anser man, icke genomföras, såvida de ej omfattas med allmänt intresse och understöd- jas av en väsentlig del, om också en minoritet, av väljarekåren i dess helhet.
1 Jfr t. ex. Massa chu setts, Debates in the constitutional convention, sid. 710 ff., 761 ff.
Kap. III.
FOLKLAGSTIFTNINGENS RESULTAT OCH TENDENSER.
I det föregående ha vi översiktligt redogjort för folkomröstningsinsti- tutets användning samt undersökt frågan om folkomröstningens förmåga att tjäna som uttrycksmedel för folkopinionen. I förevarande kapitel skola vi ingå på en mera speciell analys av folklagstiftningens resultat. Det gäller att undersöka, vilka tendenser, som komma till uttryck i folk- omröstningarna, i vilka avseenden folkets avgöranden skilja sig från re.— presentationens, orsakerna till folkets ställningstagande i olika fall, 1110— tiven till framställandet av referendum- och initiativbegäran samt där— med sammanhängande spörsmål. För detta ändamål skola vi giva en all— män redogörelse för institutets användning med huvudvikten fäst vid kon— kreta omröstningsfall, samt därefter i ett sammanhang, på grundval av det sålunda redovisade materialet, diskutera de problem, som äro av sär- skilt intresse. Främst är det, av skäl, som förut angivits, de egentliga re- ferendumdemokratierna, som skola utgöra föremål för vår framställning.
Då en konkret bild av folkomröstningsinstitutets verkningssätt skall givas, torde det vara påkallat, att i ett sammanhang skildra institutets användning i vissa typiska stater. Vi skola därför först redogöra för folkomröstningarna i Oregon, den stat, som gjort det största bruket av de nya folkomröstningsformerna, samt i Ohio, som representerar en mera sparsam användning av desamma. Därefter skall en översikt givas av de viktigare omröstningarna i övriga stater; i denna skola vi, för att klar—' göra de olika formernas karaktäristika, behandla referenda och initia- tiv var för sig.
Redogörelse för folkomröstningar i vissa typiska stater.
Fotkomröstningari Oregon 1904—1921.
För förstående av det följande torde några sakuppgifter rörande staten Oregon vara behövliga. Oregon är med avseende på invånareantalot
en av unionens mindre stater; befolkningen uppgick år 1900 till 413 000, år 1990 till 783 000 personer. Till ytvidden är staten däremot en av Ame- rikas största, ungefär 250000 kvadratkilometer. I genomsnitt är alltså bosättningen synnerligen gles. Befolkningen är emellertid till väsentlig del koncentrerad inom ett jämförelsevis litet område; ungefär en tredje- del, eller 258 000, inrymmes i den enda mera betydande staden, Portland. Staten är en blandad industri— och åkerbruksstat; ungefär fyra femte— delar av befolkningen utgöres, med tämligen jämn fördelning, av jord- brukare och lönearbetare.1 Ur rassynpunkt är befolkningen synnerligen homogen; de färgade, huvudsakligen mongoler och negrer, bilda ett för— svinnande fåtal. Bildningsgraden är" proportionsvis mycket hög; endast 2.5 procent av de röstberättigade beräknas vara analfabeter. Slutligen kan crinras om att statens politiska signatur är bestämt republikansk; detta parti har sedan fyrtio år varit i avgjord och permanent majoritet. Sedan år 1902, då initiativ och fakultativt lagreferendum infördes, ha, såsom förut nämnts, ungefär tvåhundra folkomröstningar hållits i Ore- gon. Det ligger i sakens natur, att en tillnärmelsevis uttömmande skil- dring av alla dessa omröstningars innebörd här icke kan komma ifråga. Vår framställning avser endast en allmän översikt, varvid särskild upp- märksamhet givetvis skall ägnas åt de fall, som ur en eller annan syn- punkt kunna anses typiska eller eljest äro av mera allmänt intresse.2 Det första valet efter det nya systemets införande ägde rum år 1904. I samband med detta framlades tre förslag, alla framförda genom ini— tiativ. Två av dessa framställdes av ”People's power league”, en direkt avläggare till den organisation, ”non-partisan direct legislation league”, som varit den förnämsta drivkraften vid de nya folkomröstningsformer- nas införande. Vi skola se, hur denna utanför partipolitiken verkande, starkt radikala organisation, bestående av ett sjuttiotal medlemmar och ledd av den förut nämnde U'Ren, den förnämste målsmannen för ”the Oregon system”, uppstiger till rangen av en slags andra legislatur, som i viktiga hänseenden ersätter den ordinarie representationen. Av de för- slag, organisationen denna gång framställde, gällde ett införande av di- rekta primärval, en reform, som först genomförts i staten WVisconsin före— gående år och sedermera blivit en av den amerikanska radikalismens viktigaste programpunkter, i viss mån en sidoföreteelse till de nya folk- omröstningsformerna. Enligt förslaget, som utan framgång framförts i legislaturen vid föregående session, skulle sålunda de olika partiernas valkandidater, förut i regel utsedda genom s. k. partikonvent, under stat—
1 1910 bodde av befolkningen 307 000 personer i städerna, 366000 på landsbygden. ” Den viktigaste källan till efterföljande redogörelse utgöres av upplysningsbroschy— rerna (publicity pamphlets) vid de olika omröstningarna. Att ständigt referera till dessa torde icke vara behövligt.
lig kontroll väljas av alla till vederbörande parti anslutna väljare. Syftet var alltså att demokratisera partierna, att göra partiorganisationerna till mera smidiga redskap för folkviljan. Förslaget antogs vid omröstnmgen med överväldigande majoritet: 56000 mot 16000 röster. Det andra av ”Peoples power league” initierade förslaget är av mindre intresse. Det avsåg att möjliggöra reglering av statstryckeriämbetet, förut ansett som ett korruptionscentrum, och erhöll likaledes en mycket stor majoritet: 45 000 mot 14 000 röster.1 På grund av det vid författningsändringar gälv lande kravet på majoritet av alla vid valet röstande blev förslaget dock ej antaget. —— Det tredje framlagda förslaget avsåg införandet av lokal självstyrelse i rusdrycksfrågor (lokalt veto) och hade initierats från nyk— terhetshåll; det antogs under livligt deltagande i omröstningen med myc- ket knapp majoritet.
Vid 1906 års val ökades de framlagda förslagens antal till elva, fem förl'attnings— och fem laginitiativ samt ett lagreferendum. Av författ— ningsinitiativen voro fyra utarbetade av Peoples power league och av— sågo att i olika hänseenden fullfölja organisationens demokratiserings- program; samtliga dessa förslag blevo med stor majoritet antagna. Dels utsträcktes de nya folkomröstningsformerna även till kommunerna, dels infördes ökad självstyrelse för städerna, dels borttogs stadgandet om kva,— lificerad majoritet vid författningsändringar samtidigt som en bestäm— melse om folkomröstning såsom villkor för sammankallande av författ— ningskonvent infördes, dels slutligen genomfördes den reglering av stats— tryekeriämbetet, som 1906 icke antagits. Det femte författningsinitiativet däremot, innefattande rösträtt för kvinnor och framlagt av ”Oregon state equal suffrage association”, blev avslaget med 47 000 mot 37 000 röster.
Bland la ginitiativen framfördes likaledes ett av Peoples power league. Det avsåg att förbjuda järnvägsbolagen att giva fria järnvägsbiljetter åt medlemmar av legislaturen; orsaken till det egendomliga förslaget var ”det frikostiga sätt, varpå järnvägsbolag försett folkrepresentanterna med fri transport, utan tvivel i förhoppning att i utbyte kunna förskaffa sig vissa fördelar”.2 Över 75 procent av de röstande betygade sin anslutning till förslaget och sin misstro mot legislaturen; lagen saknade emellertid bestämmelser om ikraftträdande och trädde därför icke i tillämpning. Två andra laginitiativ hade sitt ursprung hos Oregons bondeförening. ”Oregon state grange”, och avsågo skärpningar av bolagsbeskattningen. * Enligt en kort förut av en tillsatt kommitté verkställd utredning var en betydande grupp av bolag —— telegraf— och järnvägsbolag m. fl. ”public ' utilities companies” —— alltför lågt beskattad; legislaturen hade emeller—
1 Jfr Eaton, The Oregon system, sid. 60; Platt, Seme experiments in direct legis— ; lation, sid. 43 f. 2 O reg on, Publicity pamphlet 1908, sid. 19.
tid vägrat att åtgöra något i saken.1 Folket visade sig vara av en helt annan mening; de synnerligen stränga beskattningsbestämmelserna gilla— des av över 90 procent av de röstande. Det fjärde laginitiativet fram— fördes från ”Liquors dealerls association” och syftade till lättnader i den 1904 antagna lagen om lokalt veto; det bekämpades från nykterhets— häll och blev med bestämd majoritet förkastat. Det femte initierade lag— förslaget kunde likaledes spåras tillbaka till privata intressen: ägarna till en viss landsväg önskade, att staten skulle övertaga denna, och hade
lyckats uppbringa det nödiga antalet petitionärer för frågans hänskju— tande till folket.2 Förslaget avslogs.
Den genom referendumbegäran till folket hänvisade lagen innefattade en rad beslut om anslag till olika statsinstitutioner, bl. a. statsuniversi- tetet, flera skolor, straffängelset och en asyl. Motståndet mot lagen. vil- ket emanerade från en del lokala bondeorganisationer (icke State grange), gällde egentligen det förhöjda anslaget till universitetet. Ett beklagligt resultat av referendumbegäran var, att vederbörande institutioner under ett och ett halft år — från legislaturens beslut till folkomröstningen —— ' måste undvara alla statsbidrag; detta förhållande ledde till svår desorga- nisation, då. icke ens de ordinarie lönerna kunde utbetalas. Vid omröstnin- gen godkändes emellertid legislaturens beslut med betydande majoritet: 44 000 mot 27 000 röster. Ett indirekt och, såsom det ansetts, värdefullt resultat av denna folkomröstningsbegäran blev, att legislaturen seder— mera införde alla anslagsbeslut i separata lagar.
1908 stiger antalet folkomröstningar till nitton, nämligen fyra författ— ningsreferenda, sex författningsinitiativ, fyra fakultativa lagreferenda och fem laginitiativ. Bland de av legislaturen framställda författnings- ändringsförslagen blevo två avslagna. Det ena, avseende höjda arvoden ät medlemmar av legislatm'en, förkastades med överväldigande majoritet, ett uttryck för sparsamhet och misstro mot legislaturen i förening. Det andra, som innefattade komplicerade förändringar i domstolsorganisa— tionen och tillika innebar ökning av statsutgifterna, avslogs likaledes med betydande majoritet. De två övriga förslagen — om ändring av tiden för allmänna val samt av platsen för upprättande av statsinstitutioner — voro av rent formell natur och alldeles obestridda; de godkändes också., ehuru, anmärkningsvärt nog, i det ena fallet med mycket knapp majoritet.
Vid 1907 års session hade legislaturen beslutat en lag, som i direkt strid mot det 1906 antagna initiativförslaget bestämde, att alla statsäm— lbetsmän — inklusive medlemmar av legislaturen — skulle erhålla fria
1 Jfr Th ache r, The initiative and referendum in Oregon, sid. 1194; Sh ib ley. Ini— tiative and referendum in practical operation, sid. 211 f. 2 Jfr Eaton, The Oregon system, sid. 27 f.; Hendriek, Law-making by the vo- ters, sid. 442.
järnvägsbiljetter. Detta påtagliga åsidosättande av folkets vilja uppkal— lade Oregon state grange till begäran om referendum, och lagen avslogs med oerhörd röstövervikt. Samma organisation begärde även folkomröst- ning beträffande ett beslut om anslag till uppförande av militära förråds— hus med den motiveringen, att anslaget vore onödigt och tillkommet ge— nom otillbörliga inflytelser; även denna lag avslogs med stark majoritet: 55 000 mot 34 000 röster. En höjning av anslaget till universitetet, som hänskjutits till folket på begäran av vissa lokala bondeorganisationer. blev däremot, efter en livlig agitation från universitetsmännens sida, med knapp nöd bekräftad: 44 000 röster mot 41 000. Den obetydliga majori— teten för beslutet, som dock understöddes av ledande män inom alla grup— perl, visar den starka sparsamhetstendensen och har givit anledning till skarp kritik av rätten att påkalla folkomröstning i anslagsfrågor. Det fjärde lagreferendum slutligen gällde en relativt obetydlig fångvårds- fråga och synes ha påkallats av rent privata intressen; i denna punkt bekräftade folket med stor majoritet legislaturens beslut.
Av initiativförslagen framfördes fyra av Peoples power league, som förut hos legislaturen förgäves sökt vinna gehör för sina önskemål. De initierade reformerna betecknade även denna gång ett fullföljande av or- ganisationens demokratiska verksamhet. Ett förslag avsåg införande av en alla valda ämbetsmän innefattande revokationsrätt, ett annat så- dana författningsändringar, att proportionalism och preferensröstning skulle kunna stadgas genom lag; såsom skäl för proportionalismen framhölls bl. a., att legislaturen härigenom skulle bli mera re- presentativ och folkomröstningsinstitutet ej så ofta behöva an- vändas.2 I ett tredje förslag reglerades på ett synnerligen in- gående sätt valagitation och valutgifter; avsikten var att före- komma olika former av korruption och otillbörlig påverkan. Det fjärde förslaget är av särskilt intresse, då det innebar en för Förenta staterna ny konstitutionell reform. Enligt unionsförfattningens dåvarande be— stämmelser skulle förbundssenatorer väljas av legislaturerna, icke av folket. I Oregon hade emellertid redan tidigare en sådan lag genomförts. att valmännen vid de allmänna valen ägde möjlighet att utpeka de perse— ner, som ansågos böra komma i fråga vid legislaturens val; representa- tionen hade dock icke tagit någon hänsyn till folkets önskningar.a För den skull föreslogos nu sådana stadganden, att legislaturen skulle vara förpliktigad att följa folkets instruktioner. På detta sätt kunde man alltså kringgå förbundsförfattningens bestämmelser om senatorernas val ge—
1 Jfr Uäe n, Results of the initiative and referendum in Oregon, sid. 195 f.; S h i b ] ey, Initiative and referendum in practical operation, sid. 213; Eaton, The Oregon system, sid. 62 ff. ? Jfr Barnett, Reorganisation of state government in Oregon, sid. 290. 3 Jfr H aynes, The election of senators, sid. 145 ff.
nom statslegislaturerna; i realiteten överfördes denna rätt till folket.1 Alla de av Peopleys power league propagerade reformerna vunno även denna gång folkets bifall, i regel med mycket betydande majoritet; förslaget om folkval av förbundssenatorer godkändes med 70000 röster mot 21000.
Av de övriga initiativen hade ett, förslaget om rösträtt för kvinnor, va— rit före 1906. Det blev även denna gång förkastat, nu med än större ma- joritet: 59 000 mot 37 000 röster. Ett annat initiativ, likaledes avseende författningsändring, avsåg att, liksom ett liknande förslag 1906, ändra bestämmelserna om lokalt veto och motarbetades från nykterhetshåll; re- sultatet blev även nu avslag. Ett tredje författningsändringsförslag, vars syfte var att genom vissa ändringar i det processuella förfarandet skapa ökade garantier för den personliga rättssäkerheten, och till vars förkäm- par U7Ren hörde, blev däremot antaget med stor röstövervikt. Det åter- stående författningsinitiativet, framfört av ”Oregon tax reform associa- tion”, är av särskilt intresse. Bland de mest energiska förkämpar-na för initiativ och referendum hade i Oregon liksom i många andra stater georgisterna, ”the singletaxers”, befunnit sig. De ansågo nu tillfället vara inne att förverkliga sina syften och framlade i enlighet med sitt pro- gram ett förslag, enligt vilket all skatt skulle läggas på jorden, (1. v. s. jordräntan, den s. k. ”oförtjänta värdestegringen”, skulle indras till sta— ten. Trots att U'Rens vid denna tid oerhört stora personliga auktoritet stod bakom förslaget, blev det emellertid avslaget med ungefär dubbel ma- . joritet. Bland arbetarna, som väntade fördel av reformen, röstade, såsom röstsiffrorna från Portland utvisa, ett flertal för densamma, bönderna däremot röstade av naturliga skäl enstämmigt nej.2
Bland de initierade lagförslagen voro två, som ha blivit föremål för alldeles särskild uppmärksamhet och åberopats av folklagstiftningens såväl anhängare som motståndare som typiska exempel på dess goda, re- spektive skadliga verkningar. Båda gällde reglering av det givande lax— fisket i Columbia-floden.3 Detta ägde huvudsakligen rum med två red- skap: fiskhjul och nät. Den första metoden användes av fiskarna vid övre delen av floden, den andra av fiskarna vid flodens nedre del. I konkur— renssyfte framlade nu nätfiskarna ett förslag om förbud mot fiske med fiskhjul, den andra gruppen fiskare åter föreslog förbud mot fiske med nät. Resultatet blev att båda förslagen antogos av folket, vilket praktiskt taget gjorde slut på. den blomstrande fiskindustrien. Av folklagstift—
1 Det kan nämnas, att denna lag sedermera ledde till, att den rent republikanska le- gislaturen tvangs att välja den av folket föreslagne demokratiske guvernören Chamber- lain till förbundssenator: ett resultat, som under andra förhållanden varit otänkbart och som väckte uppmärksamhet inom hela unionen. Några år senare ändrades, som bekant, förbundsförfattningen i den riktning, som Oregons exempel angav. ? Jfr T h a che r, The Oregon election, sid_ 1 444. ' ” Jfr E a t o 11, The Oregon system, sid. 65 ff.
ningens motståndare framhålles detta ständigt som ett exempel på folkets bristande urskiljningsförmåga och de möjligheter, initiativet bereder själviska lokalintressen. Å andra sidan har man påpekat, att resultatet otvivelaktigt var till nytta, ty legislaturen tvangs att utarbeta en till- fredsställande fisklag, genom vilken de skilda intressena på behö— rigt sätt avvägdes.1 —— Slutligen genomfördes under ovanligt ringa delta-v gande ett rent lokalt initiativförslag om upprättande av ett nytt grevskap.
Vid 1910 års val ägde ett än större antal folkomröstningar rum. Icke mindre än trettiotvå frågor underställdes folket: fyra författningsrefe— renda, ett konventreferendum, sju författningsinitiativ, två lagreferenda och aderton laginitiativ. Av de av legislaturen underställda förslagen av- såg ett att i författningen införa bestämmelsen, att folkrepresentanterna skulle väljas i enmansvalkretsar. Någon egentlig ändring innebar detta visserligen icke, då majoritetsvalsystemct redan —- enligt i lag givna stad— ganden — var gällande. Förslaget stod emellertid i direkt strid med det två år förut genom initiativ genomförda stadgandet, enligt vilket legislaturen kunde bestämma om proportionellt valsätt; en möjlighet, som den trots folkets önskan icke begagnat sig av. Peoples power league och andra ra— dikala organisationer motarbetade därför förslaget, och det förkastades med 54 000 röster mot 24 000. Två andra författningsförslag avsågo en re- form av beskattningssystemet; de avslogos med tämligen knappa majori— teter, sannolikt en följd av deras för genomsnittsväljaren svår—förståeliga karaktär.2 Det fjärde av legislaturen framlagda författningsändrings— förslaget avsåg att möjliggöra anläggning av järnvägar på offentlig be— kostnad; det blev av skäl, som det skulle föra för långt att här klargöra, ' likaledes avslaget med stor majoritet.&
Legislaturens förslag om inkallande av ett författningskonvent har sin särskilda historia.4 De många radikala reformer, som under de föregå— ende åren genomförts genom initiativet, hade på konservativt håll väckt stora betänkligheter, och en begränsning av ini.iativrätten ansågs av många påkallad. Inom legislaturen var denna uppfattning allmän och utgjorde utan tvivel ett av skälen till att man föreslog inkallandet av ett konvent för att fullständigt omarbeta författningen. Inom det radikala lägret fruktade man, att ett eventuellt konvent skulle tillmötesgå dessa
1 Jfr t. ex. Civic fe (] er a t i o 11 of Ch i 0 a g 0, Dangers of the initiative an-l re— ferendum, sid. 14 f.; Bourne, Oregon's struggle for purity in politics, sid. 1376; W ilson, Oregonts experiments in selfgovernment, sid. 457; Montagu e, The Ore— gon system at work, sid. 263. 5' Jfr E aton, The Oregon system, sid. 37.
3 Jfr här särskilt King, How Oregon ”stood pat”, sid. 118. ' Jfr L a Ro che, Constitution and convention, särskilt sid. 145; Mc A rth u 1- The need of a constitutional convention, sid. 158 f.; Eggleston, People's power :md public taxation, sid. ff.; Equity, vol. XII, sid. 34 f.
reaktionära önskemål och misstänkte, vare sig med eller utan fog, att den under senare tid i vissa stater anvanda metoden att låta en ny författning träda i kraft utan folkomröstning i detta fall skulle komma i tillämpning. Peoples power league motarbetade därför förslaget, och det avslogs med den överväldigande majoriteten av 60000 röster mot 23 000.
De två lagreferenda äro av ringa intresse. Det ena förslaget, som un- derställdes folket genom beslut av legislaturen —— första gången denna. möjlighet utnyttjades — gällde upprättandet av ett hospital och antogs av folket. Det andra förslaget var av rent lokal natur, angående avlö— ningen av en distriktsdomare, och blev med överväldigande majoritet för- kastat. Avslaget är utan tvivel att betrakta dels som en ”protest” mot den för väljarna ointressanta frågans framläggandef, dels som ett ut- slag av valmännens sparsamhetsbegär.
People's power league, som ånyo framträdde med fyra initiativförslag. hade denna gång icke lika fullständig framgång som vid föregående till— fällen. Två av dess projekt blevo dock antagna, ehuru med mycket knappa majoriteter. Det ena innefattade ett nytt författningsstadgande med långt— gående och komplicerade förändringar i domstolsorganisation och pro— cessväsen; förslagets natur var otvivelaktigt sådan, att flertalet väljare icke kunde bilda sig en klar uppfattning om detsamma.2 Det andra, som framlades i lagform, utsträckte bestämmelserna om direkta primärval till val av presidentelektorer och gav valmännen möjlighet att uttrycka sina önskningar rörande kandidater till president— och vicepresidentäm- betena; lagen är av särskilt intresse, emedan den var den första i sitt slagi Förenta staterna och sedermera vunnit efterföljd på flera håll. De båda förkastade förslagen voro av synnerligen radikal och genomgri- pande natur. Det ena avsåg praktiskt taget en fullständig revision av författningen i överensstämmelse med organisationens program; bl. a. skulle enkammarsystem införas och guvernörens makt ökas. Märkligt är, att röstövervikten mot detta projekt utgjorde endast omkring 7 000 röster. Det återstående av organisationens initiativ, enligt vilket en synnerligen invecklad och kostsam inspektion av statsstyrelsen skulle upprättas, av- slögs däremot med mycket stor majoritet.
De skilda uppfattningarna i nykterhetsfrågan representerades denna gång av tre olika initiativförslag. Prohibitionisterna, som nu genom det lokala vetot lyckats torrlägga större delen av staten., föreslogo dels en författningsbestämmelse om rusdrycksförbud, dels i konsekvens härmed en lag om tillämpningen av det föreslagna förbudet. Dessa förslag be-
1 Man har med rätta anmärkt att det varit mera konsekvent att som ”protest” mot för— slagets underställande rösta för detsamma; jfr Sn 0 W, Letting the people speak. ” Jfr H olman, Some instances of unsatisfactory results under initiative amendments of the Oregon constitution, sid. 39 ff.
funnos emellertid vara för tidigt ute-, ungefär 60 procent av väljarna rös- tade nej. Den motsatta riktningen i spritfrågan, som likaledes tagit till offensiven, vann däremot en framgång, i det att det 1908 förkastade för- slaget om jämkningar i det lokala vetot — avseende rätt för städerna att oberoende av kringliggande landsbygd bestämma om spritutskänkning _ nu blev antaget, om också med mycket knapp röstövervikt.
Folket fick denna gång även fungera som skiljedomare mellan arbe- tare och arbetsgivare. Vid föregående legislatursession hade Oregons förnämsta arbetareorganisation —— ”Oregon state federation of labor" —— förgäves sökt förmå representationen att antaga en lag om bättre skydd för arbetarna i farliga yrken, och om ersättningsplikt för arbetsgivare vid olycksfall i arbete. Organisationen beslöt då att framlägga lagför- slaget för folket. Arbetsgivarna, som genom sin ”lobby” i legislaturen motarbetat lagen, företogo då ett motdrag: de initierade en lag om upp- rättande av en kommission för frågans utredande. Av arbetareförenin— gen betecknades detta förslag som ett försök att uppskjuta avgörandet och samtidigt förvilla valmännen genom underställandet av två konkur- rerande förslag.1 Folkomröstningen gav emellertid ett fullt klart resul- tat: ”arbetarnas” lag antogs med 56000 röster mot 33 000, ”arbetsgivar- nas” förslag åter förkastades med 52 000 röster mot 32 000.
Två av författningsinitiativen äro ur särskilda synpunkter av intresse. Rösträttskvinnorna, som troget fullföljde sin aktion, togo denna gång sin tillflykt till bedrägliga medel för att främja sitt syfte. Ett förslag fram— lades i sådan form, att såväl av röstsedeln som av författningstexten tycktes framgå, att syftet endast vore att förläna alla skattebetalande kvinnor rösträtt; på röstsedeln kallades förslaget helt enkelt ”Taxpayer7s suffrage amendment”. Då emellertid enligt gällande bestämmelser röst— rätten icke på något sätt var beroende av skattebetalning och förslaget i själva verket icke gjorde någon skillnad på män och kvinnor, innebar formuleringen ett oblygt försök att vilseleda väljarna. Försöket misslyc- kades dock, i det att kvinnorösträtten avslogs med än större majoritet än förut: 59 000 mot 35 000 röster.2
En i viss mån likartad företeelse möta vi hos ett annat förslag, likale- des avseende ändring av författningen. Georgisterna föreslogo, att grev- skapen skulle tillerkännas utsträckt självstyrelse i beskattningsfrågor; de hoppades härigenom erhålla möjlighet att genomdriva 7*singletax” i Portland (Multnomah county), där sympatierna för denna reform, så- som nämnt, voro starkare än i landsorten. Som ett lockbete för väljarna insmög man i förslaget en bestämmelse om borttagandet av vissa perso-
1 Jfr här Hayn es, ”Peopleis rule" in Oregon, sid. 52 f. _ 9 Kort därefter infördes de nu gällande bestämmelserna om offentlig kontroll över röstsedelsrubrikens formulering.
nella avgifter (en slags mantalsskatt), en bestämmelse, som icke hade något samband med förslaget i övrigt.1 I detta fall lyckades det mindre korrekta förfaringssättet; förslaget antogs, om också med mycket knapp majoritet. Att valmännen i grunden voro motståndare till förslagets hu- vudsyfte och röstat för detsamma huvudsakligen för att få bort de per- sonella avgifterna framgår därav, att vid nästa val de nya bestämmel- serna om grevskapens beskattningsrätt blevo annullerade. Omröstningen utgör ett klart exempel på behovet av garantier mot icke samhöriga be— stämmelsers sammankopplande i samma initiativförslag.
Övriga framlagda frågor äro av mindre intresse. Genom författ- ningsinitiativ — från ”Oregon good roads association” —— genomfördes med stor majoritet rätt för grevskapen att upptaga lån för vägbyggna— der. En lag om reglering av fisket i Roguefloden antogs likaledes med stor röstövervikt. Tre konkurrerande förslag om anslag till tre olika normalskolor framlades, av vilka endast ett antogs.2 Därjämte framställ- des icke mindre än åtta av vederbörande lokala intressen initierade för— slag om ändringar av grevskapsindelningen. Alla dessa förslag blevo med stora och jämna majoriteter avslagna. De icke direkt intresserade valmännen röstade tydligen samfällt nej, ett typiskt exempel på väljarnas reaktion mot framläggandet av för folkomröstning icke lämpade frågor. Slutligen nedröstades, egendomligt nog, även ett förslag, som avsåg att överföra beslutanderätten i dylika frågor till de intresserade lokalite- terna själva; förkastandet, som skedde med ringa röstövervikt, var san- nolikt i viss mån ett oförnuftigt uttryck för den allmänna motviljan mot lokala spörsmål.
Det skulle föra för långt att i fortsättningen relatera alla de förslag, som underkastats omröstning. Vi skola därför i det följande inskränka redogörelsen till de fall, som kunna anses vara av symptomatisk natur och ägnade att ställa olika sidor av folkomröstningsinstitutets verknings— sätt i klarare belysning. ,
Vid nästa allmänna val, 1912, nådde antalet på en gång framlagda frågor sin hittillsvarande maximisiffra. Trettiosju förslag förekommo på röstsedeln: sex författningsreferenda, åtta författningsinitiativ, tre lagreferenda och ej mindre än tjugo laginitiativ. Sammanlagt blevo elva förslag antagna och tjugosex förkastade.
* Det påstås ofta i litteraturen, att dessa personella avgifter redan borttagits, ett på- stående, som avser att ställa georgisternas handlingssätt i än sämre belysning. Detta är emellertid icke riktigt; jfr G ilb e r t, Single—tax movement in Oregon, sid. 34; B a rnett, The operation of the initiative, referendum, and recall in Oregon, sid. 42.
2 Det påstås, att anhängarna av den segrande normalskolan överenskommit med State federation of labor om ömsesidig hjälp i fråga om de initierade förslagen; om detta är riktigt, utgör det ett intressant exempel på. möjligheten av ”log-rolling” även vid folkom- röstningar; jfr Eaton, The Oregon system, sid. 71 f.
Bland de av legislaturen framlagda författningsändringsförslagen av— slogos fyra och antogos två. Av de förra hade två (avseende ändring av beskattningsbestämmelserna) redan förut utan framgång underställts folket. Det tredje gällde upprättande av ett viceguvernörsämbete. Det fjärde gick i klart konservativ riktning; det avsåg att kringskära initia— tivrätten genom att för positivt resultat vid författningsomröstningar kräva absolut majoritet av alla vid valet röstande; det bekämpades av Peoples power league och avslogs med 70 000 mot 33 000 röster. Av de antagna förslagen annullerade det ena de 1910 antagna bestämmelserna om självstyrelse för grevskapen i beskattningsfrågor, det andra, som bi- fölls med över fyrdubbel majoritet, innefattade en höjning av bankaktie— bolagens beskattning. — Av de tre lagförslagen antogs ett — om ökad statskontroll över vissa bolag -— med stor röstövervikt, de båda andra, avseende ytterligare ökning av anslagen till statsuniversitetet, av- slogos med överväldigande majoritet.
I fråga om initiativen skola vi inskränka oss till att redogöra för de omröstningar, som äro av mera allmänt intresse. Flera av förslagen äro kända från föregående val. Kvinnorösträttssaken lyckades nu, efter tre fåfänga försök, vinna sitt mål, ehuru med knapp röstövervikt (61000 mot 57000), i varje fall en anmärkningsvärd omsvängning från föregå— ende val. Peopleis power league sökte däremot förgäves genomföra sitt konstitutionella reformprogram; det avslogs med 71 000 röster mot 31 000. Georgisterna framlade ånyo utan framgång ett modifierat ”single-tax"- förslag; det tillbakavisades även denna gång med överväldigande ma- joritet.
Brytningarna mellan arbetare och arbetsgivare avspeglades även vid detta val i flera olika initiativförslag. Från arbetarehåll initierades tre lagar, dels om åttatimmars arbetsdag vid statliga och kommunala arbe— ten, dels om förbud för statliga och kommunala straffångars anställande hos privata företagare.1 Alla dessa förslag blevo med betydande röst— övervikt antagna. Från arbetsgivarehåll (Employers association of Oregon)2 initierades två lagar, en om förbud mot bojkott och blockad av fabriker och affärer samt försök att under strejk övertala arbetsvilliga att lämna sitt arbete, en om förbud mot föredrag på öppna platser i städer utan tillstånd av borgmästaren. Dessa båda förslag avslogos med i ena fallet 11000, i andra fallet 14 000 rösters majoritet. De relativt höga röstsiffrorna för förslagen, som starkt motarbetades från arbetarehålls,
1 Förut var i Oregon liksom i vissa andra amerikanska stater vanligt, att tvångsar- betsfångar ”utaekorderades” åt privata arbetsgivare, ett tillvägagångssätt, som uppen- barligen ur konkurrenssynpunkt var förhatligt för arbetarna. "' Jfr Haynes, ”Peoples rule” on trial, sid. 29. = I upplysningsbroschyren representeras arbetarnas ståndpunkt av inlägg från ”Cen- tral labor council of Portland and vicinity”.
synas ge vid handen, att bönderna i icke ringa utsträckning röstat för desamma.
Bland de övriga. förslagen äro tre förtjänta av särskild uppmärksam- het. Ett av dessa framlades från konservativt håll (Majority rule league) och hade samma syfte som en av de av legislaturen föreslagna författ- ningsändringarna; enligt detsamma skulle vid såväl författningsomröst— ningar som laginitiativ absolut majoritet av alla. vid samtidigt val rös- tande fordras för positivt resultat. Även detta förslag blev helt naturligt förkastat med stor majoritet: 69000 mot 36 000 röster. — Likaledes av- slogs —— vilket med hänsyn till frågans senare behandling är av intresse -— ett förslag om dödsstraffets avskaffande med 65 000 mot 42 000 rös- ter.1 — Antagen blev däremot en invecklad och, enligt uppgiftz, illa utar- betad lag om fixering av järnvägsprisen vid godstransport; dess egenskap av ”a11ti-bolagslag”3 förklarar den betydande majoriteten för densamma.
Redan följande år, 1913, ägde nya folkomröstningar rum. Legislaturen beslöt nämligen att anordna en ”special election”; fem vid 1913 års ses— sion antagna lagförslag framlades genast, utan det vanliga uppskovet till de allmänna valen påföljande år. Av förslagen blevo fyra antagna och ett förkastat; det senare avsåg att möjliggöra sterilisering av vane— förbrytare och vissa andra ur rasbiologisk synpunkt mindervärdiga element.
Vid de allmänna valen 1914 ställdes valmännens förmåga ånyo på ett hårt prov. Tjugonio förslag — åtta författningsreferenda, elva författ— ningsinitiativ, två lagreferenda och åtta laginitiativ '— underställdes fol- ket. Resultatet gick i utpräglat negativ riktning: blott fyra förslag vunno valmännens gillande. Denna tendens torde åtminstone delvis förklaras av en utbredd val- och reformtrötthet. Flertalet av de reformkrav, som om- fattades av folkmajoriteten, voro nu genomförda, och en reaktion in- trädde. En känsla av att initiativrätten missbrukades för framläggande av omogna och alltför radikala projekt synes ha varit allmän. En sär- skild organisation ("non-partisan league”) bildades för att motarbeta de radikala initiativförslagen och spelade en bemärkt roll i agitationen. Möjligen har även kvinnorösträtten, som nu för första gången kom till användning, verkat i återhållande riktning.
Bland de av legislaturen framställda författningsändringsförslagen
* Det kan antecknas att detta förslag, liksom vissa andra samtidigt initierade, ansågs emanera från guvernören, som alltså begagnade initiativrätten som ett medel att vädja fiån legislaturen till folket; jfr Barnett, The operation of the initiative,r referendum and recall in Oregon, sid. 12 f. och Coker, Interworkings of state administration and direct legislation, sid. 124 f.
-Jfr Haynes, ”Peoples rule" on trial, sid. 28 not 1. " Jfr Barnett The operation of the initiative, referendum and recall i11 Oregon, sid. 113.
blevo två. ——- om full medborgarrätt såsom villkor för rösträtt samt om rätt för legislaturen att reglera vissa lokala frågor — antagna. De övriga för— slagen, av vilka flertalet —— om ändringar av beskattningsbestämmelserna, inrättande av ett viceguvernörsämbete och höjning av folkrepresentanter— nas arvoden — hade varit före vid tidigare val, blevo med i regel överväl- digande majoritet förkastade. Samma öde drabbade även två genom beslut av legislaturen framlagda lagar om anslag till normalskolor. — Av författningsinitiativen antogos två: rusdrycksförbud infördes och döds- straffet avskaffades. Förbudet, som fyra år tidigare besegrats med stor röstövervikt, visade nu en majoritet av mer än 36 000 röster. Beslutet om dödsstraffets avskaffande fattades visserligen med 100 552 röster mot 100395 men är märkligt med hänsyn till resultatet vid föregående val. Båda dessa resultat har man, säkerligen med skäl, ställt i samband med kvinnorösträttens införande.1 Bland de avslagna förslagen märktes Peoples powers leaguds och georgisternas ständigt återkommande re— formplaner, ett förslag om allmän åtta—timmars arbetsdag, som tydligen icke vann enig anslutning ens på arbetarehåll2 samt ett av det socialis- tiska partiet initierat förslag om understöd åt arbetslösa, bl. a. innefat— tande en ”'right-to—W0rk”-klausul; det sistnämnda fallet är det enda, då ett politiskt parti påkallat folkomröstning i Oregon.
De åtta laginitiativen blevo samtliga förkastade. Bland dem märktes ett förslag om åtta-timmars-arbetsdag för kvinnor, avslaget med 120000 mot 88 000 röster. Från dentisthåll initierades förgäves en lag om mindre stränga villkor för utövande av tandläkareyrket. Minsta anslutningen av alla förslag vann ett konservativt försök att i viss mån annullera lagen om direkta primärval; det bekämpades av Peoples power league och av- slogs med 153 000 mot 25 000 röster.
1914 års val betecknar i viss mån ett omslag i fråga om folkomröst— ningsinstitutets användning i Oregon. Den reformperiod, som följde på. 1902 års författningsändringar, synes åtminstone för tillfället vara av- slutad. Under de följande åren äga färre folkomröstningar rum, fram— förallt begagnas initiativrätten i långt mindre utsträckning. Delvis torde detta förklaras av den allmänna reaktion, som vid 1914 års omröstningar kommer till klara uttryck: reformviljan har blivit tillfredsställd, och en tid av relativt stillastående inträder. En medverkande orsak härtill torde även världskriget ha utgjort; detta har, liksom i andra amerikanska sta— ter, medfört, att intresset koncentrerats kring nya problem och den inre reformpolitiken för tillfället skjutits åt sidan.
Vid de allmänna valen 1916 hänvisades elva frågor till folket, tre för-
1 0 g h u rn, The initiative and'referen'dum' tested in hard times. "*” ." tt märka är, att förslaget initierats av ”Eight—hour-league” icke av ”State federation of labor”; även röstsiffrorna visa, att arbetarna icke enhälligt voro för detsamma." *—
fattningsreferenda, sex författningsinitiativ och två laginitiativ. Av de av legislaturen framställda förslagen antogos två, det tredje förkastades. Det avslagna förslaget avsåg att borttaga en absolet, mot förbundsförfattnin— gen stridande bestämmelse, enligt vilken färgade icke skulle ha rösträtt; omröstningsresultatet synes i detta fall ha berott på väljarnas bristande kännedom om sakens innebörd. Av författningsinitiativen antogos tre: ett om förbud även mot import av spritdrycker, ett om upprättande av ett statligt jordkreditsystem och ett om obligatorisk folkomröstning vid ök— ning av beskattningen utöver visst belopp; de båda sistnämnda framlades av State federation of labor. Bland de avslagna förslagen märktes ett om ”single tax” samt ett om vissa lättnader i förbudsbestämmelserna. Av de två laginitiativen blev det ena, varigenom en lag om söndagsstängning annullerades, antaget.
1917 framlades utan samband med de allmänna valen sju genom be- slut av legislaturen till folket hänvisade frågor: fem författningsän- dringar och två anslagsbeslut. Två av författningsförslagen, ett om höj— ning av folkrepresentanternas arvoden och ett om garantier mot bedräg— ligt formulerade initiativförslag (motarbetat av State federation of labor) avslogos med stor majoritet. Ett av anslagsbesluten, avseende upprät- tande av en ny straffanstalt, blev likaledes förkastat.
Vid de allmänna valen 1918 hänvisades endast sju frågor. En av legis— laturen föreslagen författningsändring om upptagande av särskild skatt för anslag till två normalskolor avslogs. Av fyra framlagda lagförslag blevo tre, varav ett innebar en skattehöjning, ett avsåg utanordnande av ett anslag, förkastade. Två genom initiativ framställda lagförslag, varav det ena innefattade en reglering av tidningspriserna vid publikation av legala notiser, blevo däremot antagna.
1919 anordnades ånyo en ”special election”. Fem författningsändrin- gar och fyra lagar framlades, alla på beslut av legislaturen. I fyra fall visade sig folket vara av annan mening än sin representation; tre författnings- och ett lagförslag förkastades. Av dessa inneburo tre ök- ning av statsutgifterna, ett genom upprättande av ett viceguvernörsäm- bete (detta förslag hade förut avslagits 1912 och 1914), två genom uppta— gande av lån för byggande av sjukhus, vissa universitetsbyggnader, en nor— malskola och en straffanstalt m. m.—flertalet av dessa utgiftsförslag hade folket redan vid tidigare omröstningar avvisat. Däremot blevo flera för- slag om anslag till vägbyggnader och andra produktiva ändamål antagna.
Redan i maj 1920 höllos åter en rad omröstningar, denna gång i sam- band med primärvalen inom partierna. Liksom 1919 underställdes fem författningsfrågor och fyra lagfrågor, alla på beslut av legislaturen.1
1 Sannolikt synes vara, att de fyra lagbesluten obligatoriskt föllo under folkets avgö- randerätt — detta enligt den 1916 antagna författningsändringen.,,;
Samtliga legislaturens förslag vunno denna gång folkets gillande. Det förtjänar antecknas, att dödsstraffet nu återinfördes. Den omedelbara anledningen till folkets åsiktsändring synes ha varit ett kort förut under särskilt hemska omständigheter begånget mord.1 Bestämmelser om sättet för fyllande av vakans i guvernörsämbetet infördes; legislaturen hade synbarligen insett omöjligheten av att genomdriva upprättandet av ett viceguvernörsämbete. Av de övriga besluten gällde flertalet anslags- och lånefrågor.
Vid 1920 års allmänna val hade folket att fatta ställning till elva frågor. Endast ett av förslagen, ett författningsinitiativ om utsträckning av äm— betstiden för vissa kommunala tjänstemän, antogs. Två av legislaturen framlagda författningsförslag — det ena auktoriserande en lag om röstplikt, det andra bl. a. innefattande en höjning av folkrepresentanter- nas arvoden — fyra författningsinitiativ — bl. a. ”single—tax" — en ge— nom petition hänvisad lag samt tre laginitiativ avslogos, i regel med be- tydande majoriteter.
De sista kända omröstningarna ägde rum i juni 1921, alltså utan sam— band med allmänna val. Tre författnings- och två lagfrågor framla— des, alla på beslut av legislaturen. Ett av författningsändringsförslagen. som bl. a. avsåg höjning av folkrepresentanternas arvoden, och ett lag— förslag om strängare rasbiologisk kontroll vid äktenskaps ingående blevo av folket ogillade, de övriga antogos.
Vi skola i detta sammanhang icke ingå på någon närmare kommentar till den givna redogörelsen; blott ett par anmärkningar, som mera spe— ciellt anknyta. till Oregons erfarenheter, torde här vara behövliga. Det främst anmärkningsvärda är givetvis den utomordentligt livliga använd- ning, som de olika folkomröstningsformerna erhållit. Under sjutton år ha 195 omröstningar förekommit, d. v. s. i medeltal mer än 10 omröst- ningar om året; vid tre tillfällen, 1910, 1912 och 1914, ha omkring 30 frå- gor eller därutöver på en gång underställts valmännens avgörande. Nå— got motstycke härtill finnes endast i en annan stat, California, med dess "120 omröstningar under åren 1912—1920; härvid är emellertid att märka, att ungefär halva antalet omröstningar i denna stat varit av obligatorisk natur, under det att i Oregon endast en fjärdedel varit av denna art. De moderna folkomröstningsformerna —— främst initiativet — ha i Oregon använts i en omfattning, vartill man förgäves söker något motstycke, vare sig i Amerika eller annorstädes. Trots att Oregon alltså intar en sär— ställning med avseende på omröstningarnas antal, kunna dess erfaren- heter anses typiska; själva karaktären av institutets användning har på vissa andra håll, såsom i Arizona, Colorado och California, i stort sett
1 Jfr O re go n, Publicity pamphlet 21 maj 1920, sid. 9.
varit densamma. F olkomröstningsinstitutet har här icke, såsom man vid de moderna formernas genomförande mångenstädes förutsatte, blivit en sparsamt anlitad nödfallsutvåg, det har kommit att utgöra en normal, ständigt anlitad form för lagstiftningsarbetet.
Jämför man antalet folkomröstningar med antalet av representationen ensam beslutade lagar, finner man emellertid, att det representativa syste- met lidit ett relativt ringa intrång. 82 författningsändringar eller lagar ha beslutats genom folkomröstning, över 3 000 lagar ha tillkommit utan folkets medverkan. En dylik jämförelse är dock tämligen betydelselös; det ligger i sakens natur, att de till folket hänvisade frågorna i genom— snitt varit av betydligt större vikt än de av representationen ensam av— gjorda.
Större delen av folkomröstningarna, icke mindre än 114, ha gällt ge- nom initiativ framkomna förslag; av dessa ha 42, eller något mera än en tredjedel antagits. Denna oerhörda användning av initiativrätten saknar, såsom förut påpekats, motsvarighet inom någon annan stat; den utgör det mest intressanta draget i den skildrade utvecklingen. En rad olika politi- ska, men utanför partipolitiken stående organisationer ha använt initia- tivet för att befrämja syften, som icke vunnit legislaturens bifall; det är att märka, att nästan alla initiativförslag genom motion underställts re— presentationen, innan de genom särskild begäran blivit hänvisade till folket. I regel är det organisationer av utpräglat radikal karaktär, som begagnat denna rätt, främst den på politiSkt—konstitutionella reformer in- riktade People's power league samt arbetare- och bondeföreningar, alltså samma organisationer, som mest arbetat för de nya folkomröstnings- formernas införande. Överhuvud har initiativrätten använts av befolk- ningsgrupper, som samarbetat för ernåendet av vissa särskilda syften: så av ”singletaxers”, anhängare av kvinnorösträtt, prohibitionister o. s. v. Vid åtskilliga tillfällen har man även från klart konservativt håll vädjat till folket, en gång till och med för att beskära initiativrätten. Stundom är det mera tillfälliga organisationer, bildade just för detta ändamål, som framburit sina önskemål för folket. Intressemotsättningar av de mest skilda slag ha kommit till uttryck i initiativets användning; genomgri— pande konstitutionella reformer lika väl som obetydliga lokala föränd— ringar ha framburits till folkets bedömande och avgörande.
Resultatet av initiativrättens användning har främst varit genomfö— randet av en rad viktiga konstitutionella, socialpolitiska och ekonomiska reformer. Särskilt genom de av Peoples power league initierade försla- gen har ett vidsträckt demokratiseringsprogram —— direkta primärval inom partierna, folkval av förbundssenatorer, revokationsrätt, kommu- nalt initiativ och referendum o. s. v. — förverkligats. Åtskilliga från ar- betarehåll föreslagna reformer — om ersättningsplikt för arbetsgivare
vid olycksfall i arbete, om åttatimmars arbetsdag vid offentliga arbeten m. m. — ha genomdrivits. Initiativrättens införande har lett till en febril lagstiftningsverksamhet i radikal riktning; en rad folkliga krav, som icke vunnit legislaturens understöd, ha snabbt realiserats genom beslut av valmännen själva. Under senare år har en väsentlig minskning inträtt i fråga om antalet initierade förslag. Under tiden 1904—1914 ägde 96 ini— tiativomröstningar rum, varvid 35 förslag antogos, under tiden 1914— 1921 har ej mer än 18 dylika omröstningar förekommit, varav blott 7 med positivt resultat. Denna utveckling har motstycken inom flera andra sta- ter; initiativets införande åtföljes av en reformperiod, varefter en reak- tion inträder.
Folkomröstningar i Ohio 1912—1920.
Ohio är med avseende på invånareantalet en av unionens största sta- ter; dess folkmängdssiffra uppgick 1910 till 4 767 000, 1920 till 5 759 000 personer. thidden är 106000 kvadratkilometer, befolkningstätheten är alltså betydande. Den övervägande delen av befolkningen är bosatt i städerna, 1910 ungefär 55 %, 1920 nära 64 %.1 1910 års yrkesstatistik visar —— med en totalsiffra av 1 572 000 — ungefär 400 000 bönder och 680000 arbetare. Ur rassynpunkt är befolkningen relativt homogen; 1910 var antalet negrer ungefär 111000. Vi erinra slutligen om att staten politiskt sett är av utpräglad tvåpartikaraktär.
Införandet av initiativ och fakultativt lagreferendum år 1912 skedde. som nämnt, i samband med en allmän revision av författningen. Denna författningsrevision innebar i många avseenden en omdaning i radikal riktning. En rad länge propagerade och av folkmajoriteten omfattade reformkrav förverkligades. Detta förhållande är av den största bety— delse för förståendet av den begränsade användning, som de nya folk- omröstningsformerna, främst initiativet, sedermera erhållit. Folkets nya maktresurser utgöra här snarare frukten av än medlet till en allmän politisk omgestaltning i progressiv och demokratisk riktning. Åtskil— liga av de reformer, som i Oregon genomfördes medelst initiativet och alltså efter dess införande, ha i Ohio beslutats samtidigt söm folket tillerkänts direkt lagstiftningsmakt. Reformviljan är redan i väsentliga punkter tillfredsställd, då folket erhåller ett nytt medel för dess reali— serande. Helt naturligt visar därför en överblick av omröstningarna i Ohio efter de nya folkomröstningarnas införande en helt annan bild än i Oregon. .
De folkomröstningar, varigenom författningsrevisionen beseglades, äro iett avseende av särskilt intresse. De ådagalade nämligen en myc—
l Jfr O'hio, Fourteenth federal census, statistics of population, sid. *29. '
ket bestämd motsättning mellan stads- och lantbefolkningf' Av de fyr— tiotvå separata författningsändringsförslag, som underställdes, blevo alla utom ett — om rösträtt för kvinnor — godkända av de större stä— dernas väljare, i regel med betydande majoriteter. Röstsiffrorna från landsbygden visa däremot majoritet mot icke mindre än tjugusju för- slag, varav flertalet var av utpräglad radikal natur. I regel blev stä- dernas ställningstagande avgörande; trettiofyra av de fyrtiotvå försla- gen erhöllo majoritet inom staten i dess helhet. Denna divergens mel- lan städer och landsbygd, som tydligen i stort sett avspeglar de skilda uppfattningarna hos de mest betydande folkklasserna —— arbetare och bönder —- kommer även under de efter författningsrevisionen företagna omröstningarna till klara uttryck; i det följande skall särskild upp- märksamhet ägnas detta förhållande.
De första folkomröstningarna efter revisionen kommo till stånd re— dan år 1913, då legislaturen beslöt att anordna en ”special election” utan samband med de allmänna valen. Sex frågor förelågo till folkets avgörande. Bland dessa voro fyra av legislaturen framställda författ— ningsändringsförslag. Två gällde införandet av ”the short ballot”, ”den korta röstsedeln”; en rad statliga och kommunala ämbeten, vars inne- havare enligt gällande bestämmelser valdes av folket, skulle i stället besättas genom utnämning av vederbörande administrativa myndighe— ter. Denna reform, som på senare tid propagerats i många av unio- nens stater och på flera håll i viss omfattning genomförts, avser att åstadkomma större makt— och ansvar-skoncentration inom förvaltningen och samtidigt lätta den börda, som de otaliga valen utgöra för folket och som de partipolitiska ”maskinerna” visat sig alltför villiga att i realiteten övertaga. Ett annat förslag avsåg statliga och kommunala obligationers undantagande från beskattning. Den fjärde av legislatu- turen beslutade författningsändringen innefattade bestämmelser om rätt för kvinnor att bekläda vissa ämbeten, vars uppgifter berörde kvinnor och barn. Det genom författningsinitiativ framställda försla— get emanerade från radikalt håll och åsyftade en väsentlig minskning av antalet medlemmar i legislaturens båda hus. Den till folket hän- visade lagen var initierad från nykterhetshåll och hade förgäves fram- förts i legislaturen; enligt densamma skulle införande och mottagande av rusdrycker i torrlagt territorium förbjudas.
Folkomröstningens resultat blev, att endast ett förslag, om kvinnors tillträde till vissa ämbeten, antogs med 435 222 mot 255 036 röster. Pla— nerna på inskränkning av de valda ämbetsmännens antal förkastades i fråga om staten med 461 555 mot 239 126, i fråga om kommunerna med
1 Jfr den instruktiva redogörelsen hos Cu shm an, Voting organic laws: The action of the Ohio electorate in the revision of the state constitution in 1912.
449 493 mot 217 875. Beskattningsreformen avslogs med 340 570 röster Inet 312 232. Rörande författningsinitiativet avgåvos 418114 nej—röster mot 240 237 ja.-röster; motsvarande siffror i fråga om den initierade lagen voro 455 099 och 360 534.
Vid en jämförelse mellan städernas och landsbygdens röstning kom— mer man till intressanta resultat. För ändamålet kunna vi särskilt hopräkna röstsiffrorna från fem grevskap, som domineras av de fem största städerna: Cleveland, Cincinnati, Columbus, Toledo och Day- toni; dessa städers folkmängd utgjorde år 1910 sammanlagt 1390 839 personer, alltså mellan en fjärdedel och en tredjedel av statens befolk- ning. Det visar sig då, att städerna i regel, liksom 1912, varit betyd- ligt mera reformvänliga än landsbygden. Sålunda erhöllo de båda förslagen om minskning av de valda ämbetsmännens antal, som i staten i dess helhet förkastades med ungefär dubbel röstövervikt, i städerna ett flertal jaröster, i det ena fallet 139 552 ja mot 101088 nej, i det andra 129 496 ja mot 98163 nej. Förslaget om statliga och kommu— nala obligationer-s undantagande från beskattning, som med knapp ma- joritet avslogs, biträddes av ungefär två tredjedelar av städernas val— män: 151230 mot 76 421 röster. Mest påfallande är resultatet i fråga om det utpräglat radikala initiativförslaget om minskning av legislatu- ren; för detta uttalade storstäderna sin sympati med 139 017 mot 93 781 röster. I fråga om ett av förslagen visade sig däremot en motsatt ten— dens: omröstningen angående den från nykterhetshåll initierade lagen visar, att denna erhöll betydligt starkare stöd på landsbygden än i stå- derna. Motsättningen på denna punkt kommer sedermera, som vi skola se, till än klarare uttryck.
Vid 1914 års allmänna val framlades fyra förslag, alla tillkomna ge— nom författningsinitiativ. Två av dessa innefattade skilda lösningar av alkoholfrågan; förbudsvännerna föreslogo totalförbud. antiprohibi— tionisterna åter initierade ett förslag om kommunal självstyrelse i rus— drycksfrågor. Det tredje förslaget gällde rösträtt för kvinnor, det fjärde en beskattningsreform.
Vid omröstningarna angående de båda först nämnda, konkurrerande förslagen blev divergensen mellan städer och landsbygd i alkoholfrå- gan klart belyst. Förbudstanken avvisades med 588 329 röster mot 504177.2 Detta berodde på storstädernas hållning; i dessa avgåvos 255224 röster mot, blott 116 435 röster för förbudet, alltså en negativ majoritet på ungefär 139000 röster; landsbygden (inklusive de smärre städerna) visade alltså en jamajoritet på ungefär 55000 röster. Kon— kurrentförslaget däremot bifölls med 559 872 mot 547 254 röster; i stor-
1 De grevskap, där dessa städer äro belägna, äro Cuyahoga, Franklin, Hamilton, Lucas och Montgomery. Jfr Ohio, Report of the secretary of state 1913, sid. 300 ff. "' Jfr Ohio, Report of the secretary of state 1915, sid. 221 f.
städerna avgåvos för detsamma 245156 ja- mot 139 950 nejröster. För— slaget om rösträtt för kvinnor förkastades med 518295 mot 335 390 röster; den stora majoriteten mot detsamma i städerna — 203 028 mot 87 815 — antyder, att valmännen i icke ringa utsträckning influerades av fruktan för att kvinnorna skulle sluta sig till förbudslägret.1 Det fjärde förslaget, som rönte relativt liten uppmärksamhet, avslogs med överväldigande majoritet.
Redan påföljande år, 1915, anordnades nya omröstningar, utan sam— band med de allmänna valen. Även denna gång gick striden i alkohol— frågans tecken.2 Av de sex förslagen — fyra författningsinitiativ och två genom referendum hänvisade lagar —— gällde tre detta spörsmål. .Prohibitionisterna föreslogo åter rusdrycksförbud; antiprohibitionis— terna gingo fram med ett förslag om sådan begränsning av initiativrät— ten, att ett två gånger vid folkomröstning besegrat förslag icke ånyo skulle kunna framläggas förrän efter sex år. Ett av de båda lagrefe- renda gällde en av legislaturen beslutad ändring i den gällande rus- dryekslagstiftningen. Samtliga dessa förslag bleve av folket avvisade. I förbudsfrågan avgåvos 484 969 ja— mot 540 377 nejröster; majoriteten mot förbudet, fortfarande koncentrerad i de större städerna, hade alltså sjunkit från 84000 till ungefär 56000 röster. Tanken på en begräns— ning av initiativrätten samlade 417 384 röster, under det att 482 275 väl- jare uttalade sig mot densamma. En undersökning av röstsiffrorna sy- nes visa, att denna fråga bragte förvirring i båda lägren. En del för- biids'vänner torde ha röstat för förslaget i hopp om att förbudet denna gång skulle genomdrivas, en del antiprohibitionister ha tydligen, san— nolikt av fruktan för samma möjlighet, röstat mot detsamma. Legisla— turens förslag, vars innehåll ej är oss närmare bekant, avslogs med 353 207 röster mot 242 671.
Beträffande de tre återstående förslagen, som likaledes alla förkas— tades, kunna vi fatta oss kort. Ett författningsinitiativ om tjänstetiden för kommunala tjänstemän avslogs med överväldigande majoritet. Ett på samma sätt framkommet förslag om undantagande av vissa statliga och kommunala obligationer från beskattning —— jfr 1913 års omröst- ning i samma fråga — avvisades med 401 083 röster mot 337 124; även nu visade städerna en betydande majoritet för denna reform. Det sista förslaget, som gällde en partifråga, skall i annat sammanhang närmare beröras. '
1916 ägde icke några omröstningar rum. 1917 anordnades en ”special election” för två frågor: en av legislaturen beslutad lag om rösträtt för kvinnor samt ett nu för tredje gången framställt författningsinitiativ om
1 Jfr (Jushman, Voting organic laws, sid. 223 f. 2 Jfr Ohio, Report of the secretary of state 1915, sid. 227 ff.
rusdrycksförbud.1 Kvinnorösträtten avslogs, denna gång med 564 972 röster mot 420166. Förbudet förkastades likaledes, men nu med för— svinnande majoritet: 523 727 röster mot 522 590. Den omsvängning. som redan 1915 års omröstningsresultat indicerat, framstod nu som i det närmaste fullbordad. Storstäder-nas röstsiffror visa 234 667 nej mot 140 616 ja, en minskning av nejmajoriteten från 1914 med ungefär 45 000 röster; i staten i övrigt avgåvos 289 060 nej— mot 381 874 jaröster.
Vid 1918 års omröstningar vunno prohibitionisterna äntligen sitt mål; ett författningsinitiativ om rusdrycksförbud antogs med 463 654 röster mot 437 985, alltså en majoritet av icke fullt 26 000 röster.2 1 stor- städerna avgåvos nu 122872 ja mot 196 315 nej; den negativa majorite- ten hade sålunda sjunkit till ungefär 73000 röster, mot 94000 föregå- ende år och 139000 år 1914. Samtidigt godkändes även tre andra för— fattningsändringsförslag. Ett av dessa, framkommet genom initiativ och antaget med 508 282 mot 315030 röster, gjorde bestämmelserna om re— ferendum tillämpliga även på legislaturbeslut angående ratifikation av unionella författningsändringar. De två andra förslagen, av vilka ett framlades av legislaturen, ett genom initiativ, avsågo båda att möjliggöra en beskattningsreform. Det ena antogs med 479 420 mot 371176, det andra med 336 616 mot 304 399 röster; det senare, som var mera radikalt, gick igenom på grund av den stora anslutningen i stor- städerna. Då förslagen uteslöto varandra, upphöjdes endast det med den största majoriteten antagna till gällande rätt.3
I november 1919 ägde ånyo en ”special election” för folkomröstnin- gar rum. Fem frågor framlades. Bland dessa var en av legislatu— ren antagen författningsändring om en beskattningsreform av samma in— nehåll som den föregående år av folket godkända men på grund av sin konkurrens med ett annat förslag icke i författningen införda. De öv— riga förslagen gällde alla förbudsfrågan och inneburo en mycket egen— domlig kombination, ägnad att förvilla även den mest upplysta väljare— kår. Förenta staternas kongress hade 1918 föreslagit unionellt förbud-, detta förslag hade redan, efter att ha bekräftats av tre fjärdedelar av staterna, den 16 januari 1919 trätt i kraft. Ohios legislatur hade även beslutat ratificera denna unionella författningsändring och därjämte antagit en tillämpningslag om förbudet. Båda dessa beslut blevo nu. genom begäran från antiprohibitionisthåll, underställda folket. detta trots att unionsförbudet redan beslutats och folkomröstningen alltså i denna punkt var en meningslöshet. Men härtill kom även, att de skilda riktningarna i alkoholfrågan initierade två författningsändringar: pro-
1 Jfr här och för det följande Ohio, Table showing comparative vote by counties. cast for and against prohibition and woman suffrage 1914 to 1917. 2 Jfr Ohio, District maps etc., sid. 7. 3 Jfr Illinois, Constitutional convention bulletin nr 2, sid. 88.
hibitionisterna en bestämmelse om närmare definition på begreppet ”rusdrycker”, antiprohibitionisterna ett förslag om det nyss beslutade statsförbudets upphävande. Även dessa förslag voro tydligen, efter beslutet om unionsförbud, utan förnuftig mening; de bidrogo endast till att göra situationen än mera invecklad.
Folkomröstningarna gingo, som man kunde vänta, i förvirringens tecken. Alla de framlagda frågorna besvarades med en majoritet av nejröster. Väljarna beslöto, visserligen blott med 500 rösters majori- tet, att uttala sitt platoniska ogillande av legislaturens beslut om ra- tifikation av unionsförbudet, avslogo med 500 812 röster mot 474 078 legislaturens tillämpningslag, och förkastade — med 504 688 mot 474 907 respektive 496 786 mot 454 933 röster —— säväl prohibitionisternas som antiprohibitionisternas initiativförslag. Det motsägande och menings— lösa i omröstningsresultatet fick en ytterligare bekräftelse därigenom, att det föregående år godkända förslaget om beskattningsreform nu av- slogs med 80 000 rösters majoritet. — Att ur dessa resultat utläsa någon förnuftig mening torde vara hopplöst. Den enda förklaringen synes vara, att ett stort antal väljare, som, förklarligt nog, saknade förmåga att intränga i de skilda frågornas innebörd, utan urskiljning röstade nej på alla framställda förslag.
Nästa år, vid de allmänna valen 1920, ägde endast en folkomröstning rum. Legislaturen hade nu antagit en ny lag om förbudets tillämpning, och denna hänvisades, på begäran av antiprohibitionisterna, till folkets avgörande. Den antogs emellertid med överväldigande majoritet: 1062 470 mot 772 329 röster. Orsaken till den starka resonans, för— budet nu visade sig äga i folkmeningen, är uppenbarligen att söka däri, att—kvinnorna denna gång, på grund av förbundsförfattningens stad- gande, hade rösträtt.
"Erfarenheterna i Ohio äro, som vi redan framhållit, av en helt annan karaktär än i Oregon. De nyare folkomröstningsformerna ha kommit till relativt sparsam användning; under tiden 1913—1920 ha samman- lagt 28 folkomröstningar förekommit, varav 6 fakultativa lagreferenda och 16 initiativ. Omröstningarna ha i regel gått i negativ riktning; en- dast en fjärdedel av de till folket hänvisade förslagen ha antagits. Vid flertalet omröstningstillfällen har alkoholfrågan dominerat _ icke min- dre än 12 förslag ha gällt detta spörsmål —— och efter flera misslyckade försök ha prohibitionisterna slutligen lyckats genomdriva och befästa totalförbudet. Denna reform har praktiskt taget utgjort det enda posi- tiva resultatet av de många initiativförslagen.
,.Vi, ha särskilt uppmärksammat motsättningen mellan land och stad., då,,denna här kommit till ovanligt klarauttryek. 'I regel ha städerna varit mera reformvänliga; flera radikalt färgade förslag ha fallit på
landsbygdens motstånd. I förbudsfrågan har förhållandet varit det motsatta; här har stadsbefolkningen representerat den negativa stånd— punkten, ett förhållande, som, efter vad senare skall visas, har motsva- righeter även inom andra stater.
Översikt över folklagstiftningen i övriga stater.
Det skulle föra för långt att ens på det summariska sätt, som i det föregående skett, redogöra för folkomröstningarna i övriga stater. Vi måste här inskränka oss till att, under särskilt hänsynstagande till ty- piska eller eljest speeiellt intressanta omröstningsfall, framhäva de allmänna tendenserna hos folklagstiftningen. De båda huvudformerna, referendum och initiativ, torde, såsom förut framhållits, härvid lämpligen böra diskuteras var för sig. Det ligger i sakens natur, att det vid refe- renda främst är de avslagna förslagen som böra uppmärksammas. vid initiativ äter de antagna; det gäller framför allt att undersöka de fall, då valmanskåren varit av annan mening än sin representation.
Referendum.
Vad först beträffar det obligatoriska referendum, ha vi i det föregå- ende konstaterat, att en mycket betydande del av de av legislaturerna antagna författningsändringsförslagen bliva av folket förkastade; i ge- nomsnitt föreligger en avslagsfrekvens av ungefär 35 %.1 Vissa ur- saker till denna negativism ha redan påpekats: så legislaturernas be- nägenhet att i vissa fall hänvisa frågor till folket blott för att ge detta tillfälle till ett avgörande?, samt tendensen att rösta i klump beträffande samtidigt framlagda förslag. Här skola vi undersöka de sakliga ten- denserna, de motiv, som i olika fall äro bestämmande för folkets negativa ställningstagande.
I redogörelsen för folkomröstningarna i Oregon har framhållits, att motvilja mot ökade statsutgifter i flera fall varit bestämmande för val— männens handlande. Vid de obligatoriska referenda utgör denna "spar- samhetstendens” i själva verket det mest framträdande draget. I ett mycket stort antal fall ligger häri förklaringen till folkets förkastande av legislaturens förslag.
Alldeles särskilt kommer denna tendens till synes i lönefrägor, vilka i stor utsträckning äro reglerade i författningen. Förslag om höjning
1 Vi bortse här från den ökning av avslagsprocenten, som på grund av förut disku- terade omständigheter visat sig inom de egentliga referendumdemokratierna. '-' Denna tendens kommer, såsom självklart är, främst till uttryck i omstridda prin- cipfrågor, såsom förbuds- och kvinnorösträttsfrågan; ur folkets ställningstagande till le— gislaturernas förslag i dessa spörsmål kunna. därför knappast några slutsatser dragas om folkets uppfattning i förhållande till representationens.
av statstjänstemännens arvoden hava i regel mycket små utsikter till framgång; än mindre understöd vinna legislaturernas talrika förslag om ökning av den till folkrepresentanterna utgående ersättningen. Så- som typiska kunna Californias erfarenheter nämnas. 1894 och 1906 anhöll legislaturen i form av ett författningsändringsförslag om höj- ning av arvodet för sina ledamöter; förslagen förkastades i det ena fallet med 147000 mot 46000, i det andra med 58000 mot 38000 röster. Slutligen lyckades man 1908 att genomdriva förslaget, då det framlades förenat med vissa bestämmelser om minskning av utgifterna för legisla- turens kansli. 1914 framlades ett förslag om ökning av representant- husets expensmedel; det avslogs med den överväldigande majoriteten av 494000 mot 87000 röster. Förslag om höjning av generaladvokatens, domarnas och andra statstjänstemäns löner ha, i regel med mycket stora majoriteter, avvisats vid 1892, 1900 och 1906 års omröstningar. Liknande exempel kunna anföras från så gott som alla stater. År 1920 förelades tillsammans åtta förslag om arvodesförhöjningar i olika sta- ter; de blevo samtliga, trots att i regel en kompensation för penning- värdets fall åsyftades, med mördande konsekvens förkastade. Det är att märka, att på många håll en mycket stor del av författningsänd- ringsförslagen gälla dylika frågor. Så t. ex. avsågo nära en fjärdedel av de under åren 1835—1908 förekommande författningsreferenda i Michigan löneförhöjningar av olika slag; i det stora flertalet fall blev utslaget negativt.
Det torde stå utom tvivel, att i många fall valmännens ställningsta— gande till dylika frågor utvisat bristande förståelse för förefintliga be— hov och kortsynt motvilja mot alla ökade utgifter. Snålheten har ofta bedragit visheten. ”Det är ett välkänt förhållande”, skriver en synner-_ ligen objektiv iakttagare1, ”att valmännen motsätta sig höga löner, då" de ha tillfälle att uttala sin mening, och den lantlige väljarens omdöme om vad som utgör en hög lön för ämbetsmannaarbete står ofta icke i överensstämmelse med uppfattningen hos mera sakkunniga personer. Det är visserligen sant, att folkrepresentanternas ansträngningar att höja sina arvoden i många fall icke varit förtjänta av framgång och att det kanske varit klokt av väljarna att stävja dem.2 Men folkets kontroll i över statsämbetsmännens löner har ofta utövats på ett kortsynt sätt, i
det att man vägrat bevilja en ersättning, som varit behövlig för att dug— liga män skulle kunnat erhållas i statstjänsten.”
1 D 0 dd, Revision and amendment etc., sid. 285. 2 Jfr Cushman, Analysis etc., sid 12, som på tal om 1914 års omröstningar, då alla förslag om ökning av folkrepresentanternas arvoden förkastades, gör följande ut- talande: "If the people persist in refusing to pay any more than they feel their legis— lators to be worth, and these legislators continue to be worth about What the people pay, it is hard to see how the Vicious deadlock is to be broken.”
;; Utslag av sparsamhet och antibyråkråtism iförening äro också de talrika avslagen på förslag om inrättande av nya ämbeten. Sem exem- pel kunna vi även här hänvisa till California, där en rad dylika fall förekommit. Även då det är fråga om utsträckning av vissa ämbetsmäns befogenhet och dylikt, går folkavgörandet mycket ofta 'i negativ rikt- ning.
_ Då det gäller utanmdnande av anslag elle1 upptagande av lån för fploduktiva ändamål _ såsom vägbyggnade1 och inigation —— äi fol— ket däremot icke fullt så sparsamt med statens medel. Visserligen fö- rekommer även här tämligen ofta, att legislaturens förslag förkastas, amen avslagstendensen är icke på långt när så genomgående som" i” 'lö— nefrågor. Detsamma är i stort sett fallet i beskattningsfrågor, där dock en kanske något större betänksamhet kommer till synes, särskilt då det är fråga om införande av nya skatter eller allmänna skatteförhöj— ”ningar. Som exempel kan nämnas, att av 60 år 1914 i skilda stater framlagda förslag om statslån, ökad beskattning och andra liknande atgärder ungefär två t1edjedelar blevo () av folket avslagna.
Misstron mot legislaturerna kommer ofta till uttryck vid omröstnin- garna. Förslag om ökning av representationens befogenheter, för- längning av sessionstiden o. dy1.'bliva så gott som undantagslöst för"- :kastade. 1892, 1908 och 1904 föreslog Californias legislatur, att ses- sionerna skulle förlängas från ,60 till 100,.1'espektive 75 och 80 dagar; dessa förslag, som — med hänsyn till att sammanträden blott håll-as vart annat år —— syntes ganska rimliga, blevo samtliga avvisade, 3det 1892 framlagda med den överväldigande majoriteten av 154000 mot .36 000 röster. I Massachusetts, där blott få författningsändringsförslag blivit avslagna med stora majoriteter, förkastade folket är 1896 med överväldigande röstövervikt två förslag om längre tjänstetid för legisla- ,turledamöter och vissa folkvalda ämbetsmän. Lika bestämt som.3fol- rket reagerar mot alla försök att stärka legislaturernas ställning,".avvi- isar det förslag 'om minskning av" sin egen makt. Som exempel härpå kunna." '.vi' nämna mnröstningarna angående begränsningar av folkom» _röst'ning'sinstitutet i Missouri, AriZOna och. andra stater";
Dåvalmännen, vilket icke sällan är fallet, med rätt eller orätt [miss- :tänka, att ett 'viSst förslag genomdrivits i legislaturen medelst otillbör— liga ijnflytelser och avser att gagna wenskilda'intressen, resulterar om- , röstningen givetvis i avslag. 1886 framlade Californias legislatur ett : författningsändringsfö1slag om ändiing av beskattningen å järnvägar; detta ansågs emanera från Southern Pacific Company och innebära be— ? "tydande fördelar för bolaget. Folkomröstningens 1esu1tat blev 123 1.73
'nej mot 9992 ja; antalet jaröster. motsvarade, som en författaie sa1kas—
1 .lfr Cushman, Analysis etc., sid.. 12.—. ; '; i
tiskt anmärker-1, antalet tjänstemän hos bolaget. Liknande fall, 0111 också sällan av så markant karaktär, ha inträffat även i andra stater. Utom i nu antydda avseenden lär det knappast vara möjligt att ur Omröstningsresultaten vid obligatoriska referenda utläsa några bee . stämda tendenser. Det bör särskilt framhållas, att förslag om konsti-' » tutionella och ekonomiskt-sociala reformer i ”prOgressiv” riktning blott-
i undantagsfall bliva förkastade av folket. Då detta någon gång sker," ligger förklaringen i regel däri, att vederbörande frågor framläggas vid"- samma omröstningstillfällc som något annat särskilt impopulärt för—- slag.— Så var t. ex. förhållandet, då förslag om införande av initiativ och'referendum förkastades i Missouri. 1904 samt i Texas och Wiscon' sin 1914; vid de båda förstnämnda tillfällena var det för öv1igt vissa pI'0' jekt om ökade förmåner för legislaturens ledamöter, som i sitt fall drogo med sig folkomröstningsföi slagen.
—- Vid det fakultativa referendum inställa sig givetvis delvis andra syn— punkter än vid det obligatoriska. Visserligen gäller det också här främst att undersöka de tendenser, som komma-' till uttryck i folkets av- slag på framlagdaförslag,— och de skäl, som i olika fall förklara ställ?” ningstagandet iTnegativ riktning. ' Men då en särSkild begäl an fordras för att referendum skall komma till stånd, blir det tillika av intresse att klargöra varför dylik begäian framställes och i vilka grupper av frå— gor, Som detta företrädesvis sker. Även de fall, då omröstningarna in-£ nebära' e'n bek1äftelse av legislaturens beslut, böra därför uppmärkÅ sammas. . '
Tillsammans ha, sasom av den förut meddelade översikten framgår-, mellan 130 och "140 fakultativa lagreferenda förekommit] Det stora- flertalet av dessa omröstningar ha-ägt rum i- vissa stater, där institutet blivit relativt flitigt begagnat. Förutom i Oregon ha särskilt i Colo? rade, Maine, Montana Och Washington referendumrätten använts'i ett Stort antal fall' oeh lett till intressanta r.esultat Vi skola' därför i hu— vudsak inskränka detaljundersökningen till dessa stater. _ '
Av de fjorton fakultativa referenda i Arizona föl ekommo icke mindre än 'åtta vid 1912 års val. Vid föregående session hade legislaturen bl. &. antagit fem lagar, som stadgade statlig kontroll öve1 de enskilda järn' Vägama i olika avseenden; sålunda fixerades en maximitaxa för per» sontransport och bestämmelser gåvos om lantärnor på lokomotiv, Om det behövliga antalet tjänstemän å varje tågsätt m. m., 'det senare i'syfte? att forh1nd1a tågGIYck-mr Rörande dessa lagar framställdes referen- dumbcgäian, Sannolikt emanerande" 11.-1111 eller i vai-je fall understödd av järnvägsbolagen Dessutom begärdes referendum angående en jaktlag,
_d'
! Moffe.t",=']?l1e constitutmnal referendum .'1'11: California, sid. 17. ' ; 1 !=
en lag om panträtt i gruvor för krav på ersättning för fullgjort arbete samt en likaledes för arbetarna välkommen lag om sättet för betalning av arbetslöner. Resultatet av omröstningen blev, att samtliga lagar godkändes, i flera fall med överväldigande majoritet; så t. ex. bekräf— tade valmännen bestämmelserna om järnvägstariffen med ungefär 15000 mot 5 000 röster. Vid nästa allmänna val, 1914, förekommo fyra dylika referenda. En lag, som utsträckte regleringen av järnvägstaxorna till mellanstatlig trafik, godkändes med överväldigande majoritet; likaså bekräftades vissa ändringar i benådningsrätten. Däremot avslogos två förslag om sättet för ändringen i grevskapsindelningen o. dyl.; den vanliga motviljan mot lokala frågor synes här ha spelat in. Fyra år senare, 1918, begärdes referendum rörande två lagar, en om förbud mot hasardspel och en om förbud mot hållande av otuktshus; särskilt i det senare fallet misstänkte man, att referendumbegäran härstammade från personer, för vilka lagens genomförande skulle betyda ekonomiska förluster. I båda fallen bekräftade emellertid folket legislaturens be- slut, i det senare med överväldigande majoritet.
Endast i två fall ha alltså framställningar om referendum i denna stat visat sig äga stöd hos folkets flertal; i tolv fall har referendum be- gärts trots att legislaturens beslut uppburits av en i regel betydande folkmajoritet. Klara missbruk av referendumrätten synas vid flera till- fällen ha ägt rum. Lagar, som av folket i gemen ansetts nyttiga, ha uppehållits på begäran av obetydliga minoritetsgrupper, vilkas hand- lingssätt åtminstone i vissa fall dikterats av privata intressen. Re- sultatet har visserligen blivit, att vederbörande lagar bekräftats av fol- ket, men referendumbegäran har dock så till vida varit till skada, som legislaturbeslutens ikraftträdande uppskjutits för ett och ett halvt år.
Dylika missbruk av referendum ha, som vi sett, kunnat spåras även i Oregon och äro i själva verket icke alldeles ovanliga. Visserligen kan man icke i alla de fall, då legislaturens beslut bekräftats med stor majoritet, draga den slutsatsen, att begäran om referendum framställts i otillbörligt syfte. Men att detta vid vissa tillfällen skett, står utom tvi- vel: folkomröstning har krävts trots att det icke funnits någon anled- ning att antaga, att folket varit av annan mening än sin representation. Stundom har referendumrätten begagnats i rent obstruktionssyfte: för att uppskjuta en viss lags ikraftträdande. Stundom har man säkerligen även haft förhoppningen, att folkomröstningen, på grund av bristande in- tresse eller kunskap hos valmännen, skulle komma att gå inegativ riktning.
Ett par påtagliga och mycket uppmärksammade exempel härpå ha förekommit i South Dakota. 1907 antog legislaturen en ny lag om äk- tenskapsskillnad, varigenom betydligt strängare villkor stadgades här- för. Man avsåg härigenom att göra slut på den formliga ”skilsmässo- industri”, som förut rådde; från olika delar_ av unionen reste folk till
South Dakota för att snabbt och bekvämt erhålla äktenskapsskillnad.l Legislaturens beslut drabbade därför viktiga privata intressen inom staten; till dessa kunde man spåra den begäran om referendum, som in- lämnades. Omröstningens resultat utföll med betydande majoritet för den nya lagen, vars ikraftträdande emellertid uppskjutits i halvtannat år. Två år senare förekom ett liknande fall, som redan förut berörts. Då begärdes nämligen referendum rörande en lag om elektriska lan- tärnor på lokomotiv; lagen, som syftade att förekomma järnvägsolyc- kor, synes ha varit av obestridlig nytta, och referendumpetitionen ema— nerade från järnvägsbolagen, för vilka lagens bestämmelser medförde ökade utgifter. Såsom redan nämnts, gick omröstningsresultatet i ne- gativ riktning, detta uteslutande på den grund, att förslaget underställ- des samtidigt med vissa andra synnerligen impopulära förslag. Två år senare antogs samma lag, sedan legislaturen återupprepat sitt be- slut och referendum ånyo begärts, med överväldigande röstövervikt av folket. Genom missbruk av referendumrätten och omdömeslöshet hos folket hade alltså en gagnelig lags ikraftträdande förhindrats i tre och ett halvt år. Även i Missouri ha, på grund av folkets benägenhet att rösta i klump, liknande fall förekommit.2
I anslutning till redogörelsen för omröstningarna i Arizona bör även ett annat förhållande uppmärksammas. I denna stat har det, liksom i flera andra stater, vid några tillfällen hänt, att radikalt färgade lagar av social natur på begäran hänvisats till folket. Särskilt har detta i flera fall skett beträffande lagar, som avsett reglering av arbets- tiden eller som i andra avseenden syftat till en förbättring av arbetarnas ställning. Stundom har väl referendumbegäran i dessa fall framställts i obstruktionssyfte; i regel torde emellertid vädjan till folket ha varit ett naturligt uttryck för en social intressemotsättning. Vad som här bör framhållas är, att dylika lagar nästan undantagslöst blivit av folket be- kräftade, i regel med stor majoritet. Som exempel kan nämnas, att en lag om begränsning av arbetstiden för kvinnor och barn godkändes i Maine år 1916 med 100 000 röster mot 40 000, att bestämmelser om åtta timmars arbetsdag för gruvarbetare antogos i Colorado 1912 med 69000 mot 31 000 röster och att regler angående arbetsgivares ersättningsplikt vid olycksfall i arbete bekräftats i Colorado och Nebraska år 1914. Resul- taten vid fakultativa lagreferenda. tyda alltså icke på att folket i fråga om socialpolitisk lagstiftning skulle vara mindre ”framstegsvänligt” än representationen. Såsom initiativets användning visar, är förhållandet det motsatta.
Vi ha hittills främst berört sådana omröstningar, där folket bekräf- tat legislaturens beslut. I det följande skola vi närmast ägna upp—
1 Eq uity, vol. XI, nr 1, sid. 24. = Equity, vol. XVII, sid. 22 ff.
"2”4-8 märksamheten åt den viktigare frågan om orsakerna till det negativa ställningstagandet i olika fall.
I California ha de fakultativa referenda övervägande givit negativa resultat. I elva fall av sexton har den till omröstning framlagda lagen förkastats. Första gången referendumrätten användes var 1912. Vid en session år 1911 antog legislaturen bl. a. tre lagar med bestämmel- ser' om ett ämbete för röstregistrering i grevskapen. Dessa lagar, som formellt gällde staten i dess helhet, avsågo i realiteten blott ett enda grevskap, Alameda county; för att icke komma i konflikt med det i konstitutionen stadgade förbudet mot speciella lagar'hade man antagit bestämmelserna i allmän form.1 Inom Alameda county väckte besluL tenstark opposition, och begäran om referendum inlämnades. Omröstr ningens resultat blev, att alla lagarna avslogos med stora majoriteter". All sannolikhet talar för att större delen av väljarekåren röstade" nej utan närmare kännedom om frågan; motviljan mot lokala förslag torde även här ha gjort sig gällande. Två år senare, 1914, ägde fyra fakul— tativa referenda rum. Endast en av- de - framlagda lagarna, innefat; tande vissa bestämmelser mot försäljning av fridlyst vilt, avslogs,"med ytterst knapp majoritet, de övriga godkändes. Bland de av folketw'be- kräftade förslagen märktes en lag om kontroll över aktieförsäljning. Beträffande denna hade referendum begärts av de närmast intresserade ”investment companies”, som samtidigt framlade ett konkurrerande ini— tiativförslag med mindre restriktiva bestämmelser. Folket visade .Si-n urskiljningsförmåga genom att med — 344000 röster mot 288 OOO-"godL känna'den av legislaturen beslutade lagen och samtidigt avslå initia— tivförslaget med 354 000 röster mot 249000. . ' ' - , ..:
1915 och 1916 avslog folket tre lagar om ändrade valbestämmelser av i'huvudsak teknisk natur. 1918 förkastades ett förslag om vissa ändringar "av den kommunala beskattningen. 1920 ägde fem fakultativa referenda rum, av vilka några äro av större intresse. Sedan år 1919 det nnionella rusdrycksförbudet beslutats, antog Californias legisålaL tur en härtill anknuten tillämpningslag. rörande vilken referendum begärdes av statens vinodlare.2 Folket, som flera gånger förut nedL röstat genom initiativ framkomna förslag om statsförbud, förkastade med 466000 röster mot 400000 den framlagda lagen, trots att denna i grunden blott var en konsekvens av det unionella beslutet. Samtidigt avslogs, med den överväldigande majoriteten av 524000 röster” mot 247 000, en lag om större rätt för gifta kvinnor att testamentariskt dispo- nera över den gemensamma egendomen. Resultatet är ganska miä-r-ki ligt, då det synes visa, att kvinnorna i stor utsträckning röstade ”emot
J.. J
1 Jfr (_1 ali fo r ni &, Publicity pamphlet 1912, sid.. 20 f. 2 Jfr C a 1 i f o r ni a, Publieity pamphlet 1920, sid. _9., f. _. _
förslaget. Av de övriga förslagen antogos två, under det. .att ett med knapp maj01itet förkastades
" I Colorado har det fakultativa leferendum likaledes i en rad fal] va- rit effektivt: nio av de tolv efter refe1 endumbegä1 an till folket hänvisade lagarna ha förkastats. Omröstningarna äro icke av tillräckligt intresse för att motivera en närmare redogörelse. I flera fall ha de avslagna förslagen gällt speciella frågor, som icke berört den stora massan av folket. Så t. ex. hänvisades 1912 en lag om ”upp— rättando av sommarskolor för lärare” och 1914 en lag om frukt— handel. till väljarnas avgörande. Röstetalen i denna stat ha, såsom förut framhållits, i regel varit ovanligt låga, och vid- många. tillfällen har skillnaden mellan majoritet och minoritet varit så liten, att om- röstningarna icke kunna betraktas som något säkert utslag för folk.— opinionen.
..I Washington ha fakultativa refeienda blott föiekommit vid ett val, nämligen å1'1916. Då höllos emellertid icke mindre än sju dylika om— röstningar, vilka tilldragit sig stor uppmärksamhet och ofta åberopas som exempel på referenduminstitutets fördelaktiga verkningar.1 Vid föregående session hade legislaturen antagit flera lagar, som__ansågo's vara av utpräglat reaktionär karaktär. Två av dessa avsågo att för- svåra framställandet av initiativ- och referendumpetitioner: dessa skulle nämligen endast få påtecknas å säiskilda registreringsbyråer. Genom en tredje lag annullerades till väsentlig del de nagra ar tidigare an"— tagna bestämmelserna om direkta p1imärval inom partierna Av de öVriga lagarna bestämde en om förbud mot blockad vid strejker, i en innefattades restriktiva stadganden om'statens och kommunernas överi tagande av ”offentliga nyttigheter” , och i en minskades den kommunala självstyr elsen i 'budgethågor. Slutligen gavs i en lag vissa bestämmel— ser om den nybyggda hamnen i Seattle, va1igenom statskontrollen över denna i vissa avseenden skulle minskas, det misstänktes, att la— gen tillkommit på grund av otillbörliga inflytelser och var ägnad att främja privat— och bolagsintressen. Rörande de omnämnd-a lagarna , begärdes referendum av flera radikala, utanför partierna stående 'or- ; ganisationer, såsom ”Direct legislation league” och' ”State federation of "labor”. Resultatet blev, att samtliga lagförslag förkastades med överväldigande majoritet: sålunda avvisades tanken på det direkta pri'l märvalets annullerande med 200 000 mot 49000 röster och lagförslaget om' Seattles hamn med 195 000 röster mot 45000. De relativt *största sympatierna bland valmännen hade det föreslagna förbudet mot blockad vid strejker, men även omröstningen i denna fråga visade dubbel nej— majoritet. ' _—
' Uppgifter om'dessa omröstningars karaktär l1'ar'jag främst erhållit "genom per— sonliga upplysningar från olika håll, särskilt av ”mr Judson _K ing._ : ; ' - _a, ':
Även i andra stater har man genom referendum hindrat av legisla- turen gjorda försök att annullera tidigare genomförda reformer. I Montana beslöt legislaturen 1919 att i vissa hänseenden inskränka det direkta primärvalet samt folkets rätt att nominera kandidater till pre- sident— och vicepresidentposterna; dessa reformer hade några år tidi- gare genomdrivits medelst folkinitiativ. Referendum begärdes rörande de två lagändringarna, och de gamla bestämmelserna bibehöllos; legis- laturens förslag avvisades i ena fallet med 74000 mot 66000, i det andra med 80000 mot 61000 röster. I Nebraska antog representatio- nen 1919 en lag om det direkta primärvalets avskaffande; folket beslöt med 133 000 mot 49 000 röster dess bibehållande.
Vid några tillfällen har folket med stor majoritet röstat ned lagar, som innefattat ökade militärutgifter. I Montana ägde 1912, på begä- ran av State federation of labor, folkomröstning rum rörande en ny militärlag; denna avslogs med 42000 röster mot 21000.1 I South Da- kota förkastades år 1910 ett liknande förslag med mer än tredubbel röstövervikt. I Nebraska 1914 avslogs en lag om upprättande av ett militärt förrådshus med 133 000 mot 41 000 röster. I alla dessa fall har, såsom synes, nejmajoriteten varit synnerligen eftertrycklig.
Vad slutligen angår det frivilliga referendum, har den ringa använd- ningen av detta institut förut konstaterats. I de få stater, där legisla— turen i något eller några fall överlämnat beslutanderätten till folket, har detta, såsom naturligt är, skett i omtvistade och ömtåliga frågor, i vilka representationen icke velat påtaga sig ansvaret för ett avgö- rande. Så användes institutet i Montana 1920 beträffande ett förslag att annullera två genom folkinitiativ tillkomna lagar. I övrigt har det huvudsakligen kommit i bruk i ekonomiska frågor; exempel härpå er— bjuda Colorado, Maine och Washington.
Initiativet.
Folkinitiativets verkningssätt i Oregon har, såsom redan framhål- lits, i vissa avseenden motsvarigheter inom flera andra stater. Detta främst så till vida som institutet i många fall begagnats som ett medel att förverkliga demokratiskt-konstitutionella och ekonomiskt-sociala reformkrav, som av representationen icke beaktats. De förnämsta posi- tiva resultaten av initiativets användning ligga i flertalet stater inom dessa områden. En blick på de viktigare omröstningarna i hithörande frågor klargör detta förhållande.
Vid 1912 års val, det första efter de nya folkomröstningsformernas införande, framlades i Colorado icke mindre än tjugo initiativförslag. Av dessa voro tio utarbetade av den organisation, ”Direct legislation
* Jfr Eq uity, vol. XIV, sid. 145 f.
league”, som utgjort den förnämsta drivkraften i folkomröstningsrörel- sen: alltså en motsvarighet till People's power league i Oregon; de öv- riga framlades av andra utanför partierna stående radikala organisa- tioner.1 Av de tjugo förslagen blevo visserligen endast åtta antagna, men dessa inneburo en rad viktiga reformer. Så infördes bl. a. olika former av revokationsrätt, åttatimmars arbetsdag för kvinnor och för vissa grupper av manliga arbetare, kommunal moderskapspensionering och nya bestämmelser om utnämning av ämbetsmän (civil service re- form). I några fall, särskilt i fråga om lagarna angående förbättrin- gar i kvinnornas ställning, voro majoriteterna för förslagen så bety- dande, att resultaten, trots den ringa röstfrekvensen, kunna anses ut- göra klara utslag av folkopinionen. De avslagna förslagen, till vilka vi i ett par fall få tillfälle att återkomma, gällde i allmänhet mindre vik- tiga frågor. Även senare, så 1918 och 1920, ha vissa i samma riktning gående förslag genomdrivits medelst initiativ.
I Montana bildades efter de nya folkomröstningsformernas införande en ”People's power league”, som i likhet med sin namne i Oregon hade till syfte att genomföra demokratiskt-konstitutionella reformer.2 Till 1912 års val initierade organisationen fyra lagförslag, som förut av- slagits av legislaturen; dessa förslag, som i det väsentliga utgjorde efterbildningar av motsvarande lagstiftning i Oregon, avsågo direkta primärval inom partierna, förekommande av otillbörlig påtryckning vid val (corrupt practises act) samt rätt för folket att instruera legislatu- ren beträffande val av förbundssenatorer och att uttrycka sina önsk- ningar rörande kandidater till president- och vicepresidentämbetena. Alla dessa förslag antogos med jämna och stora majoriteter: i genom- snitt 45000 mot 12000 röster. Två år senare, 1914, antogs med stor röstövervikt en från bondehåll initierad lag om statlig kreditgivning åt jordbrukare; däremot förkastades, ehuru med knapp majoritet, ett av arbetarna framlagt lagförslag om ersättningsplikt för arbetsgivare vid skador på grund av olycksfall i arbete.
I Arizona ha arbetarna medelst initiativrätten genomfört en rad hu- vudsakligen socialpolitiska reformer. Vid 1914 års val framställde ”State federation of labor” icke mindre än sju initiativförslag, som samtliga godkändes av folket. En lag om ålderdoms— och moderskapspensione- ring antogs med 26000 mot 12000 röster; med stor majoritet antogs också en tämligen invecklad lag om upprättande av elektriska lednin- gar på sådant sätt, att risken för olyckshändelser skulle minskas. Syn- nerligen stränga bestämmelser mot arbetsgivarnas begagnande av s. k. ”svarta listor” genomdrevos. Staten tillerkändes ökad befogenhet att inlåta sig på industriell företagarverksamhet på olika områden; denna
' Jfr Equity, vol. XV, sid. 140. 2 Jfr Eq u ity, vol. XVI, sid. 39.
lag, som genomfördes med kna-pp "majoritet, blev visserligenxredan efter två år i det väsentliga annullerad.. En av. de antagna lagarna är "av. mycket egendomlig karaktär och har blivit föremål för åtskillig uppe märksamhet. I densamma stadgades, att av de hos en vissarbetsgi—i vare anställda arbetarna minst 80 % måste vara röstberättigade eller i Förenta staterna infödda medborgare; de infödda arbetarnaville här-' igenom skydda sig mot den starka invasionen av utländsk arbetskraft..1 Icke alldeles utan skäl har mani denna lag, som antogs med. stor röst—. övervikt, sett ett exempel på initiativets användning i ett otyglat klass? intresses tjänst. Slutligen genomfördes även en författningsändring om förbud för. legislaturen attändra genomfolkbeslut antagna lagar.
I Arkansas ha även en rad progressiva förslag initierats, särskilt från arbetarehåll, ochi flera fall godkänts av valmännen, ehur11,ipå grund av bestämmelserna om kvalificerad majoritet, positivt resultat sällan uppnåtts. 1912 uttalade folket sina sympatier för ettav ”State federation of labor” [och ”State farmers union” framlagt förslag om revokationsrätt; den erforderliga majoriteten'av 'de vid valet. röstande förefanns emellertid icke., Samtidigt genomdrevs, med den. överväldi+ gande majoriteten av 103000 mot 33000 röster, ett förslag om begräns- ning av legislaturens sessioner; 1914'antogs, med 72.000 mot 25000 röster,-en lag om förbud mot vissa'former av barnarbete. 1916'genome fördes, likaledes med oerhördröstövervikt, en lag om' direkta primär; val. 1920.,fram1ades ett författningsinitiativ om mindre restriktiva bef stämmelser om folkomröstning; det föll på grund av fordran på'kvalia ficeradmajoritet, trots att 86000 jaröster. mot 44000 nejröster avgår/os..=
I». South Dakota ha icke mindre än fem initiativomröstningar,' d. v. s hälften av hela antalet, gällt'frågan o'm direkta" primärval.,f1912f ini: tierades första gången ett lagförslag'i'de'nna fråga —— efter'uppho'vsr. mannen kallat Richards lag3 Denna antogs. av folket med betydande majoritet; 58000 mot. 33000 röster. Vid nästa val. 1914; framställdes ett nytt initiativförslag med andra regler om" primärvalet; detta: blev; emellertid förkastat. Sedermera beslöt legislaturen vid 1915'års session attannullera Richards lag-, beslutet försågs, för att hindra folkomröst- ning, med emergencyklausul, vadan referendum icke kunde begäras. För att återinföra lagen tillgrep man initiativet och lyckades, sedan 1916 ett förslag avvisats med några hundra rösters majoritet, att vid 1918_.års val ånyo få lagen konfirmerad; beslutet fattades nu'me'd ett flertal av över 13000 röster. 1920 avvisades med 82000 iöster mot
.. _1 Jfr -Arizo na, Publicity pamphlet 1914, sid. 82 ff ' - 2 Ett liknande förslag avslogs år. 1916 med absolut majoritet; beträffande orsakerna härtill se 136; uity, vol. XIX sid. 26. 3 Jfr South Dakota, History of the initiative and referendum in South Dakota sid.5f. ,. , '”'
65.000 ett försök ”att ersätta Richards lag-med' andra och, såsom 'det ansågs, mindre demokratiska bestämmelser. '-Beträffande övriga stater äro i detta sammanhang blott några enf staka omröstningar att nämna. I Washington framlade 1914 en rad radikala organisationer — såsom Direct legislation league och State federation of labor — åtskilliga förslag.1 Av dessa blevo flertalet av- slagna; endast en lag om arbetsförmedling antogs. I Oklahoma har genom initiativ av en ”'Pcoples power league” — med 140 000 mot 23 000 röster —- en lag antagits om rätt för folket att instr'ueia legisla- turen i fiåga om val av förbundssenatorer Förslag om inföiande av direkt 'beskattningssystem och om senatens avskaffande ha likaledes Vunnit folkmajoritetens gillande, men ha fallit' på grund av stadgandet 'om kvalificerad majoritet. I Maine genomfördes 1911, vid det enda till- fälle, då initiativet använts, en lag om direkta primärval; förslaget an- togs med 66000 mot 22000 röster, trots att legislaturen förut avvisat detsamma.2
f ett stort antal fall ha alltså initiativförslagen om konstitutionella och sociala. reformer lett till positivt resultat. Å andra sidan måste det beaktas, att vid många tillfällen radikala" initiativ framburits, som icke ägt tillräckligt stöd hos valmännen. Så t. ex. ha i California och Washington förslag om allmän åttatimmars arbetsdag nedröstats med överväldigande majoritete1.I *fleia stater har man — liksom i Ore- gon — gång på gång genom initiativ föreslagit införandet av single- tax, trots att valmännen överallt visat mycket ringa sympatier för denna reform. ICalifornia förelågo dylika förslag 1912, 1916, 1918 och 1920, ehuru de vid varje tillfälle avslagits med i regel förkrossande röst- övervikt. 1918 avvisades 1eformen med 360000 mot 118000 röster, 1920 med 564 000 mot 197 000. I Missouri förkastades ett single— tax- förslag är 1912 med 508000 mot 87000; trots detta framlades samma förslag ånyo 511 1918, då det avvisades med mer än fyrdubbel röstövervikt. ' I sistnämnda och liknande fall har det icke utan Skäl ansetts, att rätten att- påkalla folkomröstning missbrukats. Man har genom initiativet fråmkallat upprepade omröstningar iörande uppenbart omogna reform— förslag, för vilka den Stora massan av valmännen icke haft några Sympatier. Folkomröstning har stundom begärts utan hopp om fram— gång, blott för att fästa folkets uppmärksamhet på ett visst spörsmål och få det ställt under offentlig diskussion, avsikten har tydligen varit att härigenom bana väg för vederbörande reforms genomförande i fram— tiden. - ' - *
1-"'Jf1'— O' tv'e n, Shall the-'pe'ople be tricked out of their "power to-'rule? sid. 13. 2 Legislaturen hade förut antagit en annan, mindre långtgående lag om primärval; jfr Black, Maine-fs experience With the? initiative and" referendum, 51.11.1174 f.'
Av redogörelserna för folkomröstningarna i Oregon och Ohio han det framgått, att initiativrätten i dessa stater blivit flitigt använd av företrädare för de skilda uppfattningarna i alkoholfrågan. Detta har varit fallet även i andra stater. Ungefär en åttondedel av alla ini— tiativomröstningar har i själva verket, vare sig direkt eller indirekt, gällt detta spörsmål; här har mer än på något annat område brytnin— gen mellan olika meningar kommit till uttryck i upprepade vädjanden till folket. En närmare undersökning av dessa omröstningar är ur flera synpunkter av särskilt intresse. Dels kan man i dessa fall, på grund av den undantagslöst ovanligt höga röstfrekvensen, ur. omröst- ningsresultaten med säkerhet utläsa den allmänna opinionens ställ— ning, dels är det här tack vare frågans relativt klara och otvetydiga karaktär möjligt att göra bedömanden och jämförelser, som i fråga om andra lagstiftningsområden äro uteslutna.
Av de sjutton stater, som någon längre tid före unionsförbudets ikraftträdande infört initiativrätten i sina författningar, hade fyra dess— förinnan eller samtidigt genomfört rusdrycksförbudet, nämligen Maine, Mississippi, North Dakota och Oklahoma. Av de tretton övriga sta- terna ha sedermera elva infört statsförbud; i icke mindre än åtta stater (bland dem Oregon och Ohio) har detta skett genom folkinitiativ. Vi. skola först redogöra för omröstningarna i dessa senare stater.
I Arizona initierade prohibitionisterna 1914 ett författningsförslag om förbud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker från och med ingången av år 1915. Samtidigt framfördes från det motsatta lägret ett författningsinitiativ, innefattande bestämmelse om att folkomröst- ning i förbudsfrågan ej skulle få äga rum oftare än vart åttonde år; man hoppades tydligen, att omröstningen denna gång skulle ge ett ne- gativt utslag.1 Resultatet blev, att det förra förslaget antogs med den knappa majoriteten av 25 887 röster mot 22 743, det senare däremot för- kastades med mer än 10000 rösters majoritet. Redan vid nästa val, är 1916, framträdde de skilda riktningarna ånyo med två initiativförslag av rakt motsatt innebörd. Förbudsvännerna ville denna gång förbjuda även import av rusdrycker, deras motståndare föreslogo det lokala ve- tots återinförande, d. v. s. statsförbudets avskaffande. Förbudet visade sig emellertid ha fått ökad anslutning hos folket; med 28 473 mot 17 379 röster beslöts att utsträcka detsamma även till import, med 29 934 röster mot 13 377 avvisades tanken på dess annullerande. Känslan av det olämpliga i alltför täta förändringar torde med all säkerhet ha bidra— git till folkets bestämda förkastande av antiprohibitionisternas i betrak- tande av deras ställningstagande år 1914 påtagligt inkonsekventa för— slag. Efter 1916 har någon omröstning i denna fråga icke ägt rum.
1 Jfr Arizon &, Publicity pamphlet 1914, sid. 16 ff.
i i I
I flera andra stater ha liknande erfarenheter gjorts. I Colorado be- gagnades initiativet omedelbart av förbudsvännerna för att vid 1912 års val framlägga ett författningsförslag om allmänt rusdrycksförbud jämte en därtill hörande'tillämpningslag. Frågan visade sig emellertid vara ' för tidigt väckt; förbudstanken avvisades med 117000 röster mot 76000. Det förtjänar antecknas, att över 74 procent av de vid det samtidiga gu- vernörsvalet röstande tillkännagåvo sin mening i denna fråga, under det att det genomsnittliga deltagandet vid omröstningarna utgjorde endast 36 procent. Redan två år senare kom frågan ånyo före genom initiativ. denna gång i sällskap med ett från antiprohibitionisthåll utgående för— slag, enligt vilket samma initiativförslag icke skulle få underställas fol- ket oftare än vart sjätte år. Denna gång vunno förbudsvännerna en om också knapp seger, deras förslag bifölls med 129 000 ja mot 118 000 nej; deltagandet var över 91 procent mot ett medeldeltagande vid samtliga omröstningar av blott 49 procent. Förslaget om begränsning av initia- tivrätten, som alltså visades ha framkommit under falska förutsättningar, avslogs med överväldigande majoritet: 112000 röster mot 56000. Vid nästa val visade förbudsmotståndarna en större uppskattning av initia— tivrättens fördelar; de framställde på denna väg ett förslag om ölets undantagande från förbudet. Resultatet blev'avslag med överväldigande majoritet — 163000 mot 77000 — ett bevis på folkmeningens ökade stadga.1 1918 fick folket ånyo tillfälle att ådagalägga sin anslutning till förbudet, i det att ett genom initiativ framfört lagförslag om åtgärder för dess upprätthållande antogs med 114 000 röster mot 65 000.
I Washington initierade prohibitionisterna till 1914 års val en lag om totalförbud. Resultatet blev en knapp seger; förslaget antogs med 190 000 röster mot 171 000 och trädde i kraft vid 1916 års ingång. Vid nästa val, i november 1916, grepo motståndarna till offensiven med två initiativför- slag, det ena om ölets undantagande från förbudet, det andra om rätt till spritförsäljning å offentliga lokaler. Folkmeningen hade emellertid nu vunnit ökad stadga; det förra förslaget avslogs med 245000 röster mot 98000, det senare med 263 000 mot 48000 röster, alltså en oerhörd om- kastning från år 1914. — Slutligen kan nämnas, att statsförbudet i Mi- chigan och Nebraska 1916 samt i Nevada 1918 likaledes genomdrevs me- delst initiativ.
I California och Missouri ha däremot flera försök att genom initiativ genomföra rusdrycksförbud misslyckats. I förstnämnda stat ha icke mindre än sju initiativomröstningar gått i alkoholfrågans tecken. 1914
1 Denver, Colorados huvudstad och enda storstad, som 1914 med 38139 röster mot 29 553 uttalat sig mot förbudet, avvisade nu den föreslagna lättnaden i detsamma med 34195 röster mot 23112. Jfr Colorado, Abstract of votes cast, 1914, sid. 172; 1916, sid. 140.
framfördes från förbudshåll två författningsinitiativ,' ett om allmänt rus- drycksförbud, ett innefattande härtill knutna bestämmelser om förbu- dets ikraftträdande.1 Samtidigt framlades ett från det motsatta lägret emanerande förslag, enligt vilket förbudsfrågan icke skulle få upptagas på åtta år. Resultatet blev, att det egentliga förbudsförslaget förkas- tades med 524 000 mot 355 000 röstcrg; däremot antogs —— ett bevis på viss urskiljning — med stor majoritet bestämmelserna om ett eventuellt för- buds ikraftträdande. Någon inskränkning av initiativrätten ville valmän— nen icke godtaga; denna tanke avvisades med en majoritet av över 80 000 röster. 1916 och 1918 återkommo förbudsvännerna med alternativa för- slag om totalt och partiellt förbud; resultatet blev båda gångerna nega- tivt, ehuru med starkt sjunkande nejmajoriteter. Sedan unionsförbudet antagits år 1919, avslogs, såsom redan nämnts, en av Californias legis— latur beslutad tillämpningslag av folket.
I Missouri avvisades 1910 med den överväldigande majoriteten av 425 000 mot 207 000 röster ett initiativförslag om rusdrycksförbud. 1916 återkom samma förslag och blev även nu förkastat, ehuru med långt mindre nejmajoritet: endast ungefär 122 000 röster mot 218000 år 1910. I detta sammanhang kan även nämnas, att legislaturen år 1918 fram; lade ett förbudsförslag, som med relativt knapp majoritet avslogs; däremot antogs, sedan unionsförbudet beslutats, en genom referendum till folket hänvisad tillämpningslag.3
Även i staterna Arkansas, Oklahoma och South Dakota ha flera ini— tiativomröstningar ägt rum i alkoholfrågan. I Arkansas avslogs 1912 ett förbudsförslag med knapp majoritet. Sedan legislaturen sedermera, år 1915, antagit en förbudslag, initierade antiprohibitionisterna ett för- slag om dess avskaffande _ och ersättande med lokalt veto; folket utta- lade sig emellertid vid 1916 års val med överväldigande majoritet —— 105000 röster mot 58000 —— för förbudets bibehållande.4 I Oklahoma, där förbud införts redan år 1907, avslogs 1910 ett initiativförslag om dess avskaffande. I South Dakota, där förbudet genomfördes medelst legislaturbeslut och efterföljande folkomröstning år 1916, hade dessför-
1Att de tva förslagen framfördes åtskilda berodde på ett förbiseende; jfr Califor- ni a, Publicity pamphlet 1914, sid. 82. ,
2 Den staikaste majoriteten mot förbudet förefanns här, som annorstädes, i städerna; i San Fiansisco avgåvos 105271 nej mot 21678 ja. Jfr California, Statement of vote 1914, sid. 41. 3 Det kan nämnas, att även här tillgängliga siffror visa, att motståndet mot förbudet varit koncentrerat i storstäderna; så t. ex. avgåvos 1918 i St. Louis 102 736 nej mot 14 510 ja, i staten i övrigt 209108 ja mot 194 846 nej; jfr Missouri, Roster of state and district officers 1919, sid. 15, 1921, sid 21. 4 Jfr Edin, Rusdrycksförbudet i främmande länder, sid. 183, där det icke fullt riktigt uppgives, att 1916 års folkomröstning gällde legislaturens beslut.
innan flera från såväl prohibitionist- som antiprt>hibitionisthåll fram- lagda initiativförslag förkastats av folket.
Den givna redogörelsen visar, att initiativet, ehuru flitigt använt av båda de skilda riktningarna i nykterhetsfrågan. främst tjänstgjort som ett effektivt vapen i förbudsvännernas hand. I en rad stater har det visat sig lättare att genomdriva förbudet genom initiativ än genom förslag i 1e- gislaturerna; förbudstanken har haft starkare resonans hos folket än hos representationen. I sin helhet utgör den antydda utvecklingen ett klart bevis på den under det sista decenniet snabbt växande förbudsopinionen, som slutligen nått sitt mål i 1919 års unionella författningsändring. — Slutligen kan anmärkas, att ett studium av omröstningsstatistiken _ 'som det skulle föra för långt att närmare ingå på — otvetydigt visar, att förbudsförsla gen främst vunnit anslutning bland kvinnorna och på lands- bygden; särskilt påfallande är den negativa hållning, som storstädernas befolkning överallt intagit.
' Beträffande initiativets användning i övrigt torde några få anmärk- ningar vara tillräckliga. Såsom av bilagorna framgår, ha initiativförslag förekommit inom praktiskt taget alla lagstiftningsområden. Vid några tillfällen ha förslag om utanordnande av anslag, särskilt till undervis- ningsändamål, genomdrivits på denna väg; såsom exempel kunna nämnas omröstningar i California 1914 och i Colorado och Montana 1920. Rent lokala frågor ha genom initiativ från den närmast intresserade ortsbe- folkningen flerstädes underställts folket; resultatet har i dessa fall regel- mässigt blivit negativt (California 1912, Arizona 19141. Colorado 1920). Den i Amerika för närvarande mycket starka motsättningen mellan le- gitimerade och andra läkare (osteopater, chiropractici o. s. v.) har fler- städes tagit sig uttryck i initiativrättens begagnande (California 1914, 1918 och 1920, Colorado 1920, Montana 1918). En rad humanitära för- slag om statlig hjälp åt sinnessjuka och blinda har medelst initiativet genomförts i Colorado. Förslag om avskaffande av den obligatoriska vaccinationen ha, liksom i Oregon, varit före i Arizona 1918 och i Cali— fornia 1920. Att närmare ingå på initiativets resultat inom dessa och andra speciella lagstiftningsområden torde icke vara påkallat. Vi skola här blott relatera ett par omröstningsfall, som äro av mera allmänt intresse.
I Arizona har, liksom i Oregon. frågan om dödsstraffets avskaffande flera gånger varit föremål för folkomröstning. 1914 framställdes ett ini- tiativförslag om borttagande av denna strafform; det blev emellertid, om också med knapp majoritet, förkastat. Vid nästa val kom samma förslag ånyo före och blev nu, ehuru med endast 150 rösters majoritet, antaget. Sedan kort därefter ett ohyggligt mord inträffat, initierades till 1918 års val ett förslag om dödsstraffets återinförande; detta antogs med den över—
väldigande majoriteten av 20000 mot 10000 röster. Dessa resultat, lik- som motsvarande omröstningar i Oregon, ha med skäl åberopats såsom bevis på folkopinionens ombytlighet.
I California ägde år 1920 en mycket uppmärksammad initiativomröst— ning rum. Då framlades nämligen ett lagförslag om förbud för utlän- ningar, som icke kunna bliva amerikanska medborgare, och bolag, vari dylika utlänningar hava aktiemajoritet, att arrendera eller såsom för- myndare besitta jord; förslaget antogs under utomordentligt livligt del- tagande i omröstningen med den överväldigande majoriteten av 668000 mot 222 000 röster. Den sålunda antagna lagen var riktad mot de i Ca- lifornia synnerligen talrika japanska immigranterna. Redan tidigare, år 1913, hade dessas rättigheter starkt inskränkts, särskilt genom förbud att äga eller på längre tid arrendera jord; den 1920 antagna lagen avsåg praktiskt taget att hindra de gula att i någon form besitta jord.1 Otvivel— aktigt torde vara, att dessa restriktioner voro oförenliga med det fördrag, som några år tidigare avslutats mellan Japan och Förenta staterna. Be- slutet ledde också sedermera till internationella komplikationer, på vilka det icke torde vara skäl att här närmare ingå. Omröstningen utgör onek- ligen ett bevis på den fara för frihetsinskränkningar och minoritetsför- tryck, som initiativets användning i frågor av denna art stundom kan medföra.
Sammanfattning.
Vi skola här till en början beröra frågan om de allmänna politiska ten- denser, som komma till uttryck i folklagstiftningen. I vilka avseenden skilja sig folkets avgöranden från representationens? Kan folkomröst- ningsinstitutet anses ha verkat i konservativ eller i radikal riktning? Svaret på dessa frågor framgår visserligen redan av den givna framställ- ningen. men några sammanfattande och fullständigande anmärkningar torde vara behövliga.
Det är härvid nödvändigt att först och främst understryka det själv- klara förhållandet, att referendum verkar i retarderande, konserverande riktning, under det att initiativets verkningssätt är det rakt motsatta; detta ligger givetvis i de båda institutens natur. Varje referendum, som går i negativ riktning, som icke innebär en bekräftelse av det framlagda förslaget, har till följd, att en av representationen beslutad rättsför— ändring inhiberas, att det gällande rättstillståndet i visst avseende bibe- hålles. Referenduminstitutet utgör en broms på lagstiftningsarbetet, det medför, i den mån det är effektivt, d. v. s. leder till negativa resultat, att genomförandet av nya bestämmelser förhindras. Initiativet åter åstad-
1 Jfr C alifo rnia, Publicity pamphlet 1920, sid. 5 f.
kommer förändringar i den gällande rätten; varje initiativomröstning, som går i positiv riktning, resulterar i antagandet av nya lagstadgan- den, som representationen icke Visat sig villig att besluta. Referendum är en återhållande, initiativet en nybildande kraft: den ena innebär en negativ, den andra en positiv andel i lagstiftningsarbetet. För att konsta- tera, i vad mån referendum verkar konserverande, respektive initiativet nybildande, behöver man endast uppvisa, å ena sidan huru många förslag, som avslagits genom referendum, å den andra huru många beslut, som genomdrivits medelst initiativ.
Ur det a priori givna förhållandet, att referendum är konserverande, initiativet nyskapande, drages ofta slutsatsen, att referendum verkat i konservativ, initiativet i radikal riktning. Och då referendum — i Ame- rika och annorstädes —— är den äldsta och mest använda av de båda folkomröstningsformerna, överföres icke sällan attributet "konservativt" på folkomröstningsinstitutet överhuvud: detta förklaras ha verkat i kon- servativ riktning, folket säges vara mera betänksamt, mindre radikalt än sin representation.1 Det synes angeläget att i detta sammanhang framhålla, att denna särskilt i den nyare europeiska folkomröstnings- diskussionen ofta framskymtande uppfattning uppenbarligen i det väsent- liga bottnar i en oriktig tankegång, i en förblandning av olika begrepp. För att bedöma hithörande spörsmål är tydligen en saklig undersökning av omröstningsresultaten nödvändig.
Självklart är även, att man, såsom förut framhållits, vid en redogö— relse för folklagstiftningens tendenser måste utgå från jämförelsen med det representativa systemet. Denna jämförelse är den enda riktpunkt, som gives vid en dylik undersökning. Det är därför på de av- slagna referendumförslagen och de antagna initiativförslagen, som in— tresset koncentreras.
Vid en dylik undersökning äro erfarenheterna från de stater, där endast obligatoriska referenda förekommit, av relativt underordnat in- tresse. Här har ju folket blott haft möjlighet att förkasta vissa grupper
1 Blott ett par exempel på denna uppfattning skola här nämnas. Typiskt är, vad re- ferendum beträffar, följande uttalande av J ellinek (Verfassungsänderung und Ver- fassung5wandlung, sid. 76 f.): ”Diese Volksabstimmungen iiber Gesetze dienen ihrer po- litischen Se.te nach wesentlich der Kontrolle iiber die Gesetzgebung, indem sie unpo- puläre legislatorische Massregeln verhindern. Sie bedeuten daher ein retardierendes Moment im Gesetzgebungsprozess, sie sind eine der Aufrechthaltung der gegebenen Rechtsordnung konservativer Art, und es ist daher verwunderlich, dass sie von einer so radikalen Partei, Wie die deutsche Sozialdemokratie in ihr Programm aufgenommen wurden.” Den första delen av detta resonemang är tydligen oemotsäglig, varemot utta- landet om socialdemokratiens ställning till referendum bygger på en förblandning av ”konserverande” och ”konservativ". Jfr de på de amerikanska erfarenheterna grundade uttalandena hos 0 oester, Verwaltung und Demokratie etc. sid. 89 f., där tankegångens oklarhet framstår än tydligare.
av legislaturens beslut, ej att själetändigt genomdriva sin vilja. Att denna referendumform utövat ett betydande retarderande inflytande, fram— går av den stora avslagsfrekvensen vid omröstningarna. De tendenser, som kunna utläsas ur de negativa resultaten äro, såsom påvisats, främst långtgående sparsamhet och antibyråkratism_ Framhållas bör framför _allt, att man i folkets ställningstagande icke kan spåra någon allmän politisk konservatism, någon obenägenhet för s. k. progressiva reformer av olika slag.
Inom de egentliga refer endumstaterna förefinnas större möjlighetc1 att konstatera skiljaktigheterna mellan folket och dess 1epresentation. Inom flera av dessa stater ha omröstningsresultaten visat, att en betydande allmän politisk motsättning förelegat mellan dessa båda innehavare'av lagstiftningsmakten. Främst har denna kommit till uttryck i den flitiga användningen av iniiiativet som ett medel att genomdriva konstitutionella och ekonomiskt-sociala reformer av radikal karaktär; exempel härpå finna vi i Oregon, Arizona, Colorado och flera andra väststater. Även referendumresultaten peka emellertid i samma riktning: i ett stort antal fall har det fakultativa referendum begagnats för att omintetgöra lagbe— slut, 'som ansetts vara av konservativ eller reaktionär art. Folkomröst- ningarna ha alltså i flera stater klart ådagalagt, att valmännen va.-rit mera radikala än sina representanter. Att så varit förhållandet är., med hänsyn till den moderna folkomröstningsrörelsens förutsättningar i ame- rikansk politik, icke ägnat att förvåna. Initiativ och referendum ha pro-- pagerats från radikalt håll på grund av legislaturernas bristande reform— ;vi'ja och ofullkomliga kontakt med folkopinionen; de båda institutens sätt att verka står alltså i överensstämmelse med deras tillkomsthistoria. Snarare kan det sägas, att folkets reformvänl—ighet varit mindre utpräglad än man på många håll väntat: hoppet om att initiativet skulle leda till en fullständig politisk nydaningsprocess har lika litet besannats som fruk— tan för att institutet skulle resultera i. revolutionärt socialistiska experiment. 4 —
I överensstämmelse med folklagstiftningens tendenser i de egentliga referendumstaterna står förhållandet, att rätten att påkalla folkomröst— ning i stor utsträckning begagnats av utanför partierna stående organi— sationer av radikal färg, så av de olika ”State federations. cf labor”, ,'fPeople's power leagues", bondeföreningar o. s. v. Särskilt ha de klass- »och .intressesammanslutningar, som arbetat för de nya folkomröstnings- formernas införande, varit flitigt verksamma vid deras användning och i *ett stort antal fall lyckats genomdriva sina önskemål. Det har. visat sig. att dessa grupper, särskilt arbetare Och bönder, inöm väljarekåren kunnat ,pa1akna långt större anslutning för sina krav än inom legislaturen. I en rade] fall har. folkomröstningsrätten visserligen begagnats från konser— vativt håll, men detta har nästan undantagslöst skett utan fram-"gång.?äDe
stora politiska partierna ha däremot i detta hänseende spelat en syn- nerligen underordnad roll. Orsakerna till detta förhållande samt de undantagsfall, då partierna använt sig av folkomröstningsinstitutet, skola i ett följande kapitel närmare diskuteras.
Även om folkomröstningsinstitutet i stor utsträckning visat sig effektivt, har å andra sidan, såsom framhållits, rätten att begära omröstning i många fall missbrukats. Referendum har påkallats rörande lagar, som i själva verket uppburits av en överväldigande majoritet bland folket, och mitiativförslag ha framlagts, som endast understötts av obetydliga väl— jaregruppcr. Folkomröstningspctitionerna ha i många fall icke, såsom borde vara fallet, varit uttryck för en relativt allmän och utbredd opinion inom väljarekåren. Vid det fakultativa referendum har det till och med vid flera tillfällen förekommit, att man i rent förhalningssyfte påkallat omröstning. Likaledes har det ofta hänt, att folkomröstning begärts rö- rande lokala och speciella förslag, som uppenbart varit mindre lämpade för direkt folkavgörande. Det torde alltså ej kunna förnekas, att ett behov av garantier mot missbruk av de nya instituten gjort sig starkt gällande.-
De farhågor, som vid de nya folkomröstningsformernas införande,,utta; lades särskilt i fråga om folkinitiativet, kunna knappast sägas ha be- sannats av erfarenheten. Visserligen kan man peka på vissa fall, då institutet icke utan fog ansetts ha lett till minoritetsförtr yck och egoistisk klasslagstiftning. Likaledes kan det påvisas, att initiativförslagen stun- dom varit av f01me11t synnerligen bristfällig natur Men i dessa och andra avseenden kan det knappast sägas, att den genom initiativ till+ komna lagstiftningen i stort sett på något påfallande sätt skiljt sig från det repiesentativa systemets produkter. De anmärkningar, som gälla folkinitiativets resultat, kunna med ungefär lika stor rätt riktas mot statslegislaturernas a1bete.I ett hänseende ha1 emellertid e1farenheten tydligt ådagalagt behovet av ga1antier fö1 institutets riktiga anvandnlng det bör förhindras att man, såsom ofta sker, i samma för slag sam-man— för skilda frågor och därigenom försvagar möjligheten av klara och prin— cipiella utslag. :
En fråga, som i detta sammanhang bör diskuteras, är, huruvidafol'ké omröstningsinstitutet kan anses ha medfört ökad stabilitet i lagstift- 3 ningen. En synnerligen vanlig uppfattning är, att folkomröstningsin- stitutet, i högre grad än det representativa systemet, leder till klara'?ocli definitiva avgöranden. Då folket uttalat sig i en viss fråga, framhålles det,'anses saken avgjord, frågan avföres,iåtminstone för en tid, från'den- politiska dagordningen Och härigenom tryggas lagstiftningsarbetets kon—r
1. Jfr här även Ford, The initiative and referendum from the lstandpoint of political science. ' &
tinuitet och stabilitet. ”Folkets avgörande är ett slutligt avgörande, från vilket det icke finnes någon appell. . . Då den högsta myndigheten avgivit sin dom, avstannar diskussionen, åtminstone tills så lång tid förflutit och sådana nya omständigheter framkommit, att man kan antaga, att folket ändrat uppfattning.”1
Detta omdöme kan icke anses besannat av de amerikanska staternas erfarenheter. I ett stort antal fall har det, såsom vi funnit, inträffat, att en viss fråga upprepade gånger förelagts folket och att detta snabbt ändrat ståndpunkt. Särskilt är det påtagligt, att ett avslag från folkets sida i fråga om ett visst förslag icke på något sätt uppfattas som ett de- finitivt avgörande. Tvärtom är det ytterst vanligt, att ett förkastat för- slag kort tid efteråt ånyo framlägges till omröstning — vare sig det gäller legislaturbeslut eller initiativförslag — och att valmännen vid andra eller tredje tillfället godkänna detsamma. Bland de talrika exem- plen härpå kunna särskilt nämnas förbudsomröstningarna'i olika stater. Likaså har det flera gånger hänt, att en av folket beslutad rättsförän— dring efter kort tid annullerats; bland de mest remarkabla exemplen härpå äro omröstningarna angående dödsstraffet i Arizona och Oregon. För att fullt klarlägga detta spörsmål vore det givetvis nödvändigt att göra en ingående jämförelse mellan. de beslut, som fattats av legislaturen ensam och de beslut, som folket direkt medverkat till; blott genom en dylik undersökning vore det möjligt att bedöma, om folkbesluten äga större stabilitet än legislaturbesluten. En sådan jämförelse är emeller- tid av lätt insedda skäl omöjlig att åstadkomma. Vi måste därför in- skränka oss till att framhålla, att de gjorda erfarenheterna, i den mån de kunna överblickas, icke lämna något som helst stöd för uppfattningen, att ett avgörande från folkets sida skulle anses mera definitivt, skulle så att säga ha en högre politisk valör än ett beslut av legislaturen.
Detta förhållande är i själva verket helt naturligt. Uppfattningen, att folkets avgöranden äga en speciellt stabil karaktär, synes väsentligen grundad på ett missförstånd, på en sammanblandning av två skilda före- teelser. Då folket har rätt att ompröva legislaturens beslut, äro dessa icke slutgiltiga; folkets avgörande äro givetvis i den mening mera defi- nitiva än legislaturens, att de icke kunna bli föremål för någon appell. Men därmed är icke sagt, att folkets beslut blir mera definitivt i den me— ningen, att det skulle vara för framtiden avgörande. Åsiktsändringar kunna naturligtvis lika väl förekomma hos folket som hos representa- tionen; folkviljans växlingar komma ju just till uttryck i förändringar i ' representationens sammansättning. Om exempelvis en viss reform före- , lägges folket till omröstning och därvid förkastas, finnes det lika litet skäl att antaga, att denna reforms anhängare skola upphöra att propagera
' ' Bryce, Modern democracies II, sid. 469.
sin idé och anse frågan definitivt avgjord, som det är anledning att tänka sig, att ett politiskt parti, som vid ett visst val blivit besegrat, därför skall uppgiva sina förhoppningar om framgång vid ett annat tillfälle.
Vid en redogörelse för folkomröstningsinstitutets verkningssätt inställer sig givetvis frågan om och i vad mån det är möjligt att avgiva ett värde- omdöme beträffande folkets sätt att handhava sitt lagstiftarekall. Kan det avgöras, huruvida folkets direkta medverkan vid statsmaktens utövning varit till fördel för den politiska utvecklingen eller icke?
Vid besvarandet av denna fråga måste till en början erinras om att folkomröstningarna i många fall icke utgjort verkliga utslag för folk- opinionen, att deras utfall bestämts av tillfälliga och ovidkommande om- ständigheter. Att i dessa fall folkomröstningsinstitutet måste anses för- felat, här förut framhållits. I detta sammanhang gäller det närmast att diskutera frågan, om folkomröstningarna, i den mån de uppfyllt det primära kravet att utgöra utslag för folkviljan, lett till gagneliga resul- tat eller ej.
Det torde vara uppenbart, att bedömandet av detta spörsmål icke kan utgå från en värdering av de enskilda omröstningsresultaten. Någon objektiv måttstock för en dylik värdering finnes givetvis icke. I enstaka fall är det visserligen möjligt att avgöra, om folkets ställningstagande till ett visst förslag varit väl grundat eller icke, om folkomröstningen varit till nytta eller skada för statsutvecklingen. Men i det stora fler- talet av de fall, då folket annullerat ett av representationen fattat beslut eller genomdrivit en rättsförändring utan representationens medverkan, kan man självfallet ej bedöma, vilken av de båda statsmakterna, som företrätt den förnuftigare ståndpunkten. En på denna grundval byggd värdering av folkomröstningsinstitutet måste tydligen hamna i den rena subjektiviteten.
Hos de inhemska iakttagare, som uttalat sig om folklagstiftningens verkningssätt, finner man föga ledning för ett samlat omdöme. De mest olika åsikter äro här representerade. I bedömandet av institutets verk- ningar återspeglas i stort sett de skiftande synpunkter, som kommo till synes. vid diskussionen om de nya folkomröstningsformernas införande. Å ena sidan finner man folkets avgöranden vara med få undantag kloka och riktiga; man utgår härvid antingen från en viss politisk uppfattning eller stöder man sig på cirkelbeviset, att lagstiftningen skall stå i sam— klang med folkopinionen och att alltså de lagar, som antagas, äro bra, de, som avslås, dåliga. Å andra sidan fäster man sig huvudsakligen vid de påtagligt oförnuftiga avgöranden, som stundom förekommit, och låter sitt allmänomdöme om folkomröstningsresultaten bestämmas härav.
Att folkomröstningsinstitutet i dess olika former uppbäres av en täm- ligen allmän opinion bland valmännen själva, torde vara obestridligt.
Detta framgår bäst av att förslag, som åsyfta att begränsa och kring- skära institutet, undantagslöst avslås, då de underställas folket självt. Detta förhållande utgör dock uppenbarligen intet bevis för institutets värde. Man kan icke förvänta att folket frivilligt skall avstå från en del av sin makt, även om det i själva verket missbrukat densamma.
Den enda hållbara utgångspunkten för ett bedömande synes vara det allmänna demokratiska postulat, som ligger bakom folkomröstningsidén, nämligen att lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med folkopinio— nen. Utgår/man härifrån, kan ett omdöme avgivas så till vida, som det kan sägas, att erfarenheterna i åtskilliga stater (t. ex. Oregon) ådagalagt att ett behov funnits för folket att kunna självständigt genomdriva sin vilja. Folkomröstningsresultaten visa, att ett abnormt förhållande mån- genstädes rått mellan folket och dess representation, att representationen icke stått i kontakt med folkviljan. Folkomröstningsinstitutct utgör en gradmätare på det representativa systemets förmåga att-avspegla folk— opinionen; betydelsen av dess verkningar står, i stort sett, i omvänd proportion till representationssystemets effektivitet som uttryck för majo- ritetsviljan. Det generalprov, som införandet av de nya folkomröstnings— formerna inneburit, har representationssystemet i flera stater icke bestått-. Folkomröstningsinstitutets verkningssätt utgör i de stater, där det blivit mest effektivt utnyttjat, det bästa beviset för riktigheten av den uppfatt- ning om representativsystemets otillräcklighet, som bildade grunden för den moderna folkomröstningsrörelsen. ' Detta omdöme har emellertid, såsom antytts, icke generell räckvidd. Det har redan framhållits, att folkomröstningsinstitutet i vissa stater, (främst Missouri), på grund av folkets påtagliga inkompetens för lag— stiftarekallet, måste anses i stort sett misslyckat. Och beträffande en tredje grupp av stater — såsom exempel kan Ohio nämnas —— synes varje allmänt omdöme vara förfelat. Här kan institutets verkningssätt blott i vissa särskilda fall bliva föremål för någon värdering.
Kap. IV.
FOLKOMRÖSTNINGSINSTITUTET OCH REPRESEN- TATIONEN.
Institutets inverkan på representationen.
Frågan om folkomröstningsinstitutets medelbara inverkan på det representativa systemet intog, såsom vi visat, en betydande plats i dis-, kussionen om de nya folkomröstningsformernas införande. Å ena 'si- dan har man framhållit, att redan möjligheten att vädja till folket vore ägnad att fördelaktigt påverka legislaturernas handlande; dessa skulle förmås att fatta sina beslut under hänsynstagande till och i samklang med den allmänna opinionen. Å andra sidan har man befarat, att le- gislaturernas ansvarskänsla och självständighet skulle försvagas och resultaten av deras verksamhet därigenom försämras. Det är svårt att i denna punkt med någon bestämdhet fastställa, hur förhållandet i rea— liteten gestaltat sig. Vi skola emellertid, främst på grundval av olika iakttagares omdömen, söka ge en bild av de olika folkomröstningsfor- mernas verkningssätt i detta hänseende.
Vad beträffar det obligatoriska författningsreferendum, torde det stå fast, att dess förhandenvaro medfört en minskning av folkrepresentan— ternas ansvarskänsla och självständighet så till vida, som man stundom hänvisar förslag till folket utan att egentligen ha fattat bestämd stånd- punkt till desamma. Då folket har den slutliga bestämmanderätten, an- ser sig legislaturen, särskilt i omtvistade och ömtåliga spörsmål, böra anta författningsändringsförslag blott för att ge valmännen tillfälle att träffa avgörandet.1 ”Om folket, som under vår styrelseform är ur- sprunget till all makt, önskar detta förslag, som synes vara uppburet av en opinion, så är det bäst att låta valmännen rösta om det”, resonerar
1 Detta torde, som i annat sammanhang nämnts, i någon mån förklara, att ett så stort antal av legislaturernas författningsändringsförslag bliva av folket förkastade.
man inom statslegislaturerna.1 ”De kunna själva få avgöra, om de ön- ska det eller icke. Om de försöka att hålla oss ansvariga vid nästa val, skola vi tala om för dem att vi gjorde allt som rimligen kunde begäras av oss. Vi beslöto att hänvisa frågan till dem för att de skulle kunna avgöra saken själva”. På detta sätt händer det, att legislaturen stundom fattar beslut, som i grunden icke äro uttryck för dess uppfattning; man använder detta medel för att överflytta beslutanderätt och ansvarighet på folket. Legislaturen intar härvid, som Oberholtzer2 framhåller, en mera underordnad plats än ett utskott, ty detta kan åtminstone förklara och motivera sitt förslag. Att samma tendens förefinnes även i författ- ningskonventen, får man ett starkt intryck av vid en undersökning av dessas debatterli olika frågor; det händer ofta, att vissa talare förklara sig böra rösta för ett visst förslag uteslutande i avsikt att ge folket till- fälle att ta ställning till frågan. Alltför stor betydelse får man dock ej tillägga dessa företeelser. I de allra flesta fall torde säkerligen de till folket hänvisade författningsändringsförslagen ha tillkommit efter själv— ständig prövning från representationens sida. Och särskilt legislatu- rerna ha ju visat sin självständighet gentemot folkmeningen genom att i många fall underlåta att antaga vissa förslag, trots att de uppburits av en majoritet bland folket.
De nyare folkomröstningsformerna, det fakultativa lagreferendum och initiativet, äro givetvis ägnade att i högre grad utöva en betydelse- full inverkan på det representativa systemet. Då folket har möjlighet att annullera varje av legislaturen antagen lag samt att trots legisla- turen genomdriva sin vilja, ligger det i sakens natur, att ett starkare indirekt inflytande på representativsystemet måste komma till synes.
Vad särskilt angår det fakultativa lagreferendum, vitsordas det all- mänt, att dess förhandenvaro i hög grad påverkat legislaturernas hand- lande. Legislaturerna ha ständigt möjligheten av en referendumbegä- ran för ögonen och fatta därför sina beslut under strängt aktgivande på folkmeningen. Det lider alltså intet tvivel, att införandet av denna referendumform minskat representationens självständighet. Men detta har, förmenar man, väsentligen varit till godo för lagstiftningen, ty denna tysta påverkan hindrar antagandet av lagar, som strida mot det all—
* Oberholtzer, The referendum in America, sid. 159. D 0 dd, (Revision and amendment etc., sid. 273 f.) gör i denna punkt följande uttalande: ”In many cases legis- lative action upon such proposals seems to be undertaken With less feeling of respon- sibility than is shown in the enactment of ordinary legislation. This is apt to be the case. In proposing amendments legislatures do not have upon them the responsibility for final action, and if a proposed amendment is adopted and works badly the blame can easily be shifted to the people Who approved it by their votes.”
2 The referendum in America, sid. 160. Det bör emellertid anmärkas, att Oberholtzer sannolikt överdriver denna tendens och tar den till utgångspunkt för en subjektiv kritik av legislaturernas handlingssätt i olika fall.
männa bästa, särskilt sådana, som i annat fall skulle genomdrivas me- delst otillbörliga inflytelser. ”Det första märkbara resultatet”, skriver den förut nämnde U7Ren efter referendums införande i Oregon, ”var en stark minskning av antalet betalade ”lobbyister7 vid legislaturens nästa session i januari 1903 samt av antalet anklagelser mot medlemmar av legislaturen för att ha påverkats av pengar vid ställningstagandet till olika förslag. Legislaturen begick misstag, men ingen anklagade den för att vara korrumperad. Det medgavs allmänt, att frånvaron av kor— rumperande inflytelser väsentligen var en följd av fruktan, att referen- dum skulle begäras beträffande genom dylika metoder genomdriven lag- .stiftning”.1 Liknande uttalanden föreligga även från andra håll. Så skriver en guvernör i South Dakota om referendums indirekta verk- ningar i denna stat: ”Sedan referendumbestämmelserna blevo en del av vår författning, ha vi ej haft några koncessionssökare eller järnvägs- spekulanten. .. Förut var vår tid upptagen av spekulativa planer av ett eller annat slag, men sedan referendum införts i författningen ha dessa personer ej påtvingat legislaturen sina förslag; därför har det ej funnits något behov att tillgripa referendum”.2 Dessa uttalanden torde visserligen få tagas med en viss reservation; det är knappast objektiva och lidelsefria iakttagare, som fällt dem. Men det lär vara obestrid- ligt, att de innehålla en kärna av sanning, att möjligheten att begära referendum utgjort en effektiv garanti mot otillbörliga inflytelser inom legislaturen, och att alltså den minskning av legislaturernas ”själv- ständighet”, som ägt rum, huvudsakligen inneburit en fördel. I viss mån ligger utan tvivel häri orsaken till den relativt ringa användnin- gen av det fakultativa referendum. Å andra sidan måste det emellertid beaktas, att, såsom i det följande skall visas, legislaturerna i stor ut- sträckning begagna sin rätt att ställa antagna lagar utanför referen- dumklausulen.
Farhågorna för att referendum skulle minska legislaturernas känsla av ansvar för de stiftade lagarna och därigenom medföra en allmän sänkning av lagstiftningsprodukternas kvalitet ha, av tillgängliga ut-
i * U'R en, Operation of the initiative and referendum in Oregon, sid. 128. Härmed kan
jämföras följande uttalande av guvernören sedermera förbundssenatorn Chamber- lain (The Arena juni 1908, sid. 660): ”In this state it (d. v. s. referendum) has had the effect of restraining the legislature from extravagant legislation and has compelled that body to pay more attention to the demands of the people than to those of & corrupt lobby and the representatives of special interests. In a word, it has practically done away With much of the lobbying which characterized legislative bodies before its adop- tion, has eliminated bossism, smashed the political machine, and will soon put scound- ielism out of business”.
” Cit. hos L 0 well, Public opinion, sid. 228. Jfr även Eq uity, vol. XV, sid. 35 f. H a y n e s, Direct government in California, sid. 8.
talanden att dömai, icke besannats. Härutinnan torde varken någon försämring eller någon förbättring ha inträtt. Lika litet kan någon förändring i legislaturernas sammansättning konstateras. Varken re- formvännernas förhoppningar eller motståndarnas farhågor ha i detta hänseende visat sig äga någon reell grund.2 Det bör härvid även beaktas, att legislaturerna i regel icke visat någon större benägenhet att välta över ansvaret på folket genom att frivilligt besluta referendum rörande vissa lagar. Blott i en av de egentliga referendumstaterna, Oregon, har ju något större antal dylika omröstningar förekommit. De hittillsvarande erfarenheterna ge knappast anledning att antaga, att denna form av referendum skall i någon högre grad påverka det representativa syste— mets karaktär.3
Den påverkan, som initiativrätten är ägnad att utöva på representa— tionssystemet, är av väsentligen annan art. Häi föreligger ju möjlig— heten, att legislaturen skall, under trycket av en överhängande initiativ—. begäran, antaga förslag, som den under andra förhållanden icke skulle ha anslutit sig till. Ett och annat dylikt fall har i själva verket före— kommit* men i stort sett torde initiativets tysta inverkan på legislatu- rerna ha varit av mycket ringa betydelse. Den negativa, återhållande verkan, som referendum utövat, har blott i undantagsfall haft någon motsvarighet .i en positiv, pådrivande verkan från initiativets sida. Bäst framgår detta av den utomordentligt stora användning, som man i fler— talet stater gjort av initiativrätten. I samband härmed står förhållandet, att skillnaden mellan direkt och indirekt initiativ i praktiken icke spelat någon större roll.
Över huvud kan det sägas, att folkomröstningsinstitutets medelbara inf verkan på det representativa systemet varit långt mindre än man i me- ningsutbytet vid de nyare referendumformernas införande förutsatte; Och den inverkan, som kan konstateras, har, särskilt med tanke på det fakultativa referendum, snarast "varit till godo. Endast i fråga om det
1 V 1 stödja oss här huvudsakligen på de uppgifter, som privat erhållits hån initierade
personer inom olika stater. I litteraturen har denna fråga —— liksom folkomröstnings— institutets indirekta inverkan på det rcp1esentativa systemet överhuvud — blivit föga uppmärksammad.
2 Det kan i detta sammanhang nämnas, att det i Schweiz åberopade förhållandet, att valmännens rätt att ompröva legislaturens beslut möjliggör ständiga omval av folkre— presentanterna, icke har någon motsvarighet i de amerikanska staterna; rotationsprin— cipen härskar fortfarande även i referendumstaterna. 3 Jfr Bal nett, The operation of the initiative, 1eferendum and recall in Oregon, sid.170, Eaton, The Oregon system, sid. 115 f. - ” Som exempel kan nämnas att i Massachusetts är 1919 en initiativbegäran om lag 1örande statsinköp av vissa skogar framlades för legislaturen och att denna, som förut vägrat att lagstifta i frågan, då. antog det av initianterna utarbetade lagförslaget. Initia— tivpetitionen i frågan återfinnes i A citizens guide, nov. 1919, sid. 52.
obligatoriska referendum har det myckna talet om minskningen av re- presentationens ansvarskänsla tvivelsutan visat sig innehålla en kärna av sanning. Det bör emellertid betonas, att dessa erfarenheter äro fruk— ten av speciellt amerikanska förhållanden. Att den indirekta begräns- ningen av legislaturernas handlingsfrihet här mången gång inneburit en fördel, är ju i grunden blott en konsekvens av det förhållandet, att legis— laturerna ofta visat sig benägna att begagna sin självständiga makt till lagstiftning i strid mot det allmännas intresse. Här, liksom eljest, måste man ständigt ha för ögonen, att folkomröstningsinstitutets verkningssätt ses i relation icke till ett normalt verkande, utan, till ett med notoriska svagheter behäftat representativt system.
Vi komma därmed in på en mera vittomfattande fråga: har,-generellt sett, någon förändring under de sista årtiondena inträtt i de amerikanska statslegislaturernas allmänna nivå?
Så till vida blir svaret jakande, som utan tvivel, såsom i annat sam- manhang framhållits, en viss tendens till det bättre kan skönjas; detta gäller ej blott de egentliga referendumdemokratierna utan delstaterna i allmänhet. Penningväldet inom politiken torde nu vara mindre än förr, och korruptionen har avtagit. Detta är en följd såväl av det ökade poli- tiska intresset som av de konstitutionellt—politiska reformer, som genom- förts. Men någon genomgripande förändring har icke åstadkommits; detta framgår, vad referendumstaterna beträffar, bäst av det ovan sagda. l. stort sett har läget förblivit oförändrat. Legislaturerna äro fortfa— rande i många stater orepresentativa, de avspegla icke folkmeningen. En påtaglig divergens mellan folkrepresentation och folkopinion kan ofta konstateras; detta tar sig, vad referendumstaterna "beträffar, uttryck i initiativrättens flitiga användning. Klagomål över "legislaturens orepre- sentativa karaktär förekomma i själva verket lika ofta i dessa stater som i andra. ”Det må synas egendomligt”, skriver en författare med tanke på Oregon, ”att i en stat, där folket har direkta primärval, det'skall göra sina val till legislaturen och sedan känna, att de valda männen icke äro representativa; så är emellertidförhållandet.”1 Det har sålunda visat sig, att, de reformer som genomförts — av vilka den i detta hän— seende viktigaste kanske är just det direkta primärvalet —— blott i mycket , begränsad omfattning fyllt sitt ändamål. Förklaringen härtill ligger utan l tvivel främst däri, att partiväsendet icke undergått någon förändring.
1 Eaton, The Oregon system, sid. 117. Denne förf. ser för övrigt en 'av orsakerna till legislaturernas orepresentativa karaktär i det förhållandet, att folket, då. det har till- gång— till =.initiativzo'ch ;referendnm..icke utverklar så s'or omsorg vid .val av .represen- tanter; detta torde dock knappast vara riktigt. Jfr även uttalandena hos .Lzo we'll, Public opinion, sid. 229. S*. ." . z '1 .. , * ' -' ' ' "'
I det stora flertalet stater falla, såsom i framställningen av folkom- röstningsbestämmelserna konstaterats, lagar ”av brådskande natur" utanför det fakultativa referendum. En möjlighet finnes alltså för legis- laturerna att på denna väg, genom att förse sina beslut med ”emergency”- klausul, förebygga begäran om folkomröstning. En undersökning av i vad mån denna möjlighet blivit utnyttjad, om den blivit föremål för miss- bruk eller icke, är ägnad att i vissa avseenden belysa folkomröstnings- institutets ställning till det representativa systemet.
Att legislaturerna i vissa stater synnerligen flitigt begagnat ”emer- gency”—klausulen framgår av en jämförelse mellan hela antalet vid olika sessioner antagna lagar och det antal lagar, som förklarats vara av bråd- skande natur. Såsom ett ovanligt klart exempel härpå anför man ofta följande uppgifter från staten South Dakota, gällande de första tio åren efter folkomröstningsinstitutets införande:1
År Antal antagna lagar bågsilaäfjrnåmln 1899 126 65
1901 185 82 1903 223 107
1905 173 87 | 1907 | 249 100
1909 295 | 96 |
Av 1251 under dessa sex sessioner antagna lagar voro alltså icke mindre än 537, eller 43 procent, genom ”emergency”-k1ausul ställda utanför referendum. Liknande fall ha inträffat även i andra stater. I Oklahoma förklarade legislaturen vid en session över 60 procent av alla lagar vara av brådskande natur.2 Från en tredje stat, Missouri, kan föl- jande belysande sammanställning anföras:a
År Antal antagna lagar bi—Aå'dtsllilaimadgårndrdr- 1913 228 ' 91 1915 364 126 1917 193 64 1919 376 129 1921 253 100
* L 0 w ell, Public opinion, sid. 175. För de följande åren se M a s s a 0 h 11 s e t t 8. Constitutional convention bulletin nr 6, sid. 23.
' K ing, The state-wide initiative and referendum, sid. 16. 3 Efter M is 3 o u r i, Sessions laws, för respektive år.
Här ha alltså av 1414 under åren 1913—1921 antagna lagar 514, eller 36 procent ansetts vara ”omedelbart nödvändiga för bevarandet av all- män ordning, hälsa eller säkerhet".
Att dessa och liknande förhållanden givit anledning till skarp kritik av legislaturernas handlingssätt, vilket ansetts dikterat av avsikten att i stor utsträckning annullera referendumrätten, är icke ägnat att förvåna. I flera stater har man också, såsom i det föregående omnämnts, beskurit möjligheten att använda ”emergency”-klausulen eller givit den ett sådant innehåll, att den icke hindrar begäran om referendum.
De erfarenheter, Oregon haft i detta hänseende, förtjäna ett särskilt omnämnande. Vid den första legislatursessionen efter folkomröstnings- bestämmelsernas antagande användes klausulen tämligen flitigt, för un— gefär 25 procent av alla lagar. Vid nästa session, 1905, visade legisla- turen tendenser i samma riktning. Då förklarade emellertid guvernören, att han komme att använda sin vetorätt gentemot alla beslut. som på otill- räckliga skäl förklarades vara av brådskande natur.1 Detta hot gjorde åsyftad verkan: ”emergency”-klausulen har, såsom av följande samman- ställning framgår, sedermera tillämpats i långt mindre utsträckning.2
. År ' Antal antagna Ingar brlållkalfaifdzårnåfdr» 1905 ! 233 27 1907 269 24 1909 238 16 1911 280 13 1913 396 18 1915 351 64 l9l7 431 71 1919 436 34
Trots dessa i jämförelse med vissa andra stater tämligen låga siffror har Oregons legislatur allmänt anklagats för missbruk av klausulen. Be- gränsningar av dess rätt att begagna densamma ha också kommit till stånd och andra, än mera genomgripande inskränkningar ha vid flera ? tillfällen föreslagits. * I flera andra stater ha legislaturerna däremot blott i sällsynta undan-
l tagsfall begagnat ”emergency”-k1ausulen. Sålunda skedde detta i Ohio under åren 1917—1921 blott med 24 av 685 antagna lagar. Även i Cali- l fornia gäller detsamma; ytterst få lagar ha ställts utanför referendum. " Att märka är, att i båda dessa stater två-tredjedels majoritet fordras för
* Jfr Barnett, The operation of the initiative, referendum and recall in Oregon. sid. 135 ff. * 0 r eg 0 n, Session laws, för respektive år.
klausulens begagnande och att även andra restriktiva bestämmelser finnas. *
För att förstå den i många stater utomordentligt vidsträckta använd- ning av klausulen, varom de anförda sifferuppgifterna blott ge en sche— matisk föreställning, är det emellertid nödvändigt att närmare undersöka vederbörande lagbesluts karaktär. Det framgår härvid — vilket för öv— rigt a priori kan tagas för givet _ att blott en ringa del av de beslut, som av legislaturerna förklarats brådskande, rimligen kunnat anses vara ”omedelbart nödvändiga för bevarandet av allmän ordning, hälsa eller Säkerhet”. Med bestämdhet kan det sägas, att vid flertalet ”emergency"- förklaringar i t. ex. Oregon klausulen i dess egentliga bemärkelse icke varit tillämplig. Därmed är dock icke sagt, att klausulen i dessa fall alltid begagnats i direkt avsikt att hindra referendum, av fruktan för att folket skall kullkasta representationens beslut. I de flesta fall torde sna— rare det egentliga syftet ha varit att åstadkomma vederbörande besluts omedelbara ikraftträdande, och detta har kunnat ske blott på så sätt, att referendummöjligheten samtidigt uteslutits. Härpå tyder framför allt, att en mycket stor del, i regel 60—75 procent, av de lagar, som för- klarats brådskande, innefattat anslagsbeslut. Särskilt ha lagar om an- slag till de löpande utgifterna i flera stater nästan undantagslöst försetts med ”emergency”-klausul. Att i dylika fall uppskov med beslutens ikraft- trädande äro ägnade att medföra stora olägenheter ligger i öppen dag; i åtskilliga stater ha ju också dylika frågor undantagits från referendum— rätten. Även i fråga om vissa andra beslut torde klausulens begagnande i strid mot författningens föreskrifter kunna förklaras av liknande orsa- ker och kan icke anses som ett uttryck för en önskan att förebygga en i negativ riktning gående folkomröstning. Till denna grupp kunna sär— skilt räknas de icke sällsynta tillfällen, då legislaturen vill hindra ett re- ferendum i obstruktionssyfte och då den alltså känner sig handla i sam- klang med folkmajoritetens vilja. Det lär vara otvivelaktigt, att dylika under förmildrande omständigheter begångna grundlagsbrott utgöra det stora flertalet, de utgöra en följd av förhållandet, att en referendumbegä— ran i regel medför vederbörande lags uppskjutande i ett och ett halft år?l
Uppenbart är emellertid, att gränsen mellan denna relativt berättigade användning av klausulen och det rena missbruket av densamma är syn- nerligen svår att fastställa. Att i många fall legislaturerna använt klau-
1 Såsom bevis härpå kan också anföras, att även i de stater, där '”emergency'i—klau- sulen» icke hindrar referendum, denna ofta användes i mycket stor utsträckning. Beteck- nande är också, att i Colorado, där "”emergency”-k1ausulen blott medför omedelbart ikraftträdande, under det att ”safety'åklausulen även hindrar referendum, den förra an- vändes vid ungefär 50 procent, den senare blott vid 10—15 procent av alla lagar. Jfr C 0 1 o r a d 0, Sessions laws 1913—1919.
sulen av fruktan för en avvikande mening hos folkmajoriteten, står utom tvivel; det har hänt, att lagar, som mötts av stark opposition, förklarats brådskande just med hänvisning härtill. Även om det i många stater yt- terligt extensiva bruket av klausulen mestadels måste anses mera en följd av referenduminstitutets utformning än av obstruktion mot institutet från legislaturernas sida, är det därför obestridligt, att även direkt missbruk ägt rum i icke ringa utsträckning.
Kap. V. FOLKOMRÖSTNINGSINSTITUTET OCH PARTIERNA.
Det allmänna läget.
I och för sig ligger det nära till hands att antaga, att möjligheten att begära folkomröstning livligt skall anlitas av de politiska partierna. För ett parti, som inom representationen är försatt i minoritetsställ- ning, utgör ju rätten att påkalla folkomröstning ett naturligt medel att klargöra, huruvida i en viss fråga parlamentsmajoritetens uppfattning uppbäres av en majoritet även bland valmännen. Före de nya folk- omröstningsförmernas införande i Amerika uttryckte man också på vissa håll en farhåga för att initiativ och referendum skulle monopoli- seras av de stora partierna och bli ett flitigt använt vapen i deras strid. ”Det är troligt”, skrev Lowell år 1895, ”att referendum i denna form (den fakultativa) komme att begagnas huvudsakligen som ett medel att trakassera det makthavande partiet..., komme att begagnas som ett partivapen.”1 Denna farhåga har emellertid, såsom av det föregående framgår, icke besannats. De stora partierna ha —— utom i några få undantagsfall — icke gjort bruk av möjligheten att vädja till folket. Orsaken härtill ligger i själva verket i öppen dag; förhållandet är en ren konsekvens av det amerikanska partiväsendets egendomliga karak- tär. Republikaner och demokrater strida i sin statliga verksamhet blott om ämbeten, icke om lagar; deras verksamhet är inriktad på valen, icke på lagstiftningsarbetet. Då partierna icke representera skilda sak— liga ståndpunkter, har minoritetspartiet ingen anledning att utnyttja folkomröstningsinstitutet. Grundvalen för en vädjan till folket —— en bestämd åsiktsdivergens i sakfrågor —— föreligger ej.2
1 The referendum and initiative: their relation to the interest of labor in Switzerland and in America, sid. 61. 2 Detta förhållande är, trots att det utgör en given konsekvens av det amerikanska par— tiväsendets karaktär och vid en undersökning av folkomröstningsinstitutets användning genast faller i ögonen, nära. nog obeaktat inom den amerikanska litteraturen. För den
I verkligheten har förhållandet mellan folkomröstning och partiväsen blivit ett helt annat. Såsom vi i redogörelsen för orsakerna till de nya folkomröstningsformernas införande förutsatte, har den viktigaste av dessa former, initiativrätten, i stor utsträckning kommit att tjänstgöra som en ersättning för delstatliga intressepartier. De stora partiorga- nisationerna ha icke fyllt sitt ändamål: att koncentrera folkopinionen kring vissa spörsmål, att utgöra språkrör för olika riktningar inom fol- ket, att, med ett ord, tjänstgöra som medel för folkets politiska hand- lande. De grupper och sammanslutningar, som representera skilda åsikter och intressen, ha därför begagnat initiativrätten för att få sina önskemål bedömda och avgjorda. I stället för att söka få sina förslag upptagna på partiprogrammen har man valt den säkrare vägen att framlägga dem direkt för folket. I detta förhållande, som har sin rot i det amerikanska partiväsendets ineffektivitet, ligger givetvis till vä— sentlig del förklaringen till det utomordentligt livliga bruket av initia— tivrätten. Den uppdelning av folket efter olika linjer, i konservativa och radikala, arbetare och företagare, förbudsvänner och antiprohibi- tionister, som icke ligger till grund för partibildningen och därför ej avspeglas i representationen, har i stället kommit till uttryck vid folk- omröstningsinstitutets användning. I vissa stater, såsom i Oregon, är detta förhållande så påtagligt, att man kan tala om två skilda slag av politiska grupperingar. Den ena, som avser valen, bygger på den, vad staterna beträffar, rent artificiella uppdelningen i demokrater och re— publikaner; på dess grundval rekryteras legislatur och ämbeten, men i sakfrågor har den ringa eller ingen betydelse. Den andra är däremot naturligt grundad, den utgår från de olika uppfattningarna inom den statliga politiken, avspeglar mångfalden av skiftande intressen inom folket; det forum, inför vilket de olika riktningarna framlägga sina önskemål, är. folket självt.
Det torde vara överflödigt att ytterligare diskutera dessa förhållan- den, som utgöra klara konsekvenser av det amerikanska partiväsendets
inhemske iakttagaren förefaller saken sannolikt alltför självklar för att överhuvud ob- serveras; för den utomstående utgör den ett av de intressantaste momenten i folkomröst- ningsinstitutets användning i Amerika. En egendomlig missuppfattning föreligger hos Hatschek, Allgemeines Staatsrecht, II, sid. 75, som gör följande uttalande om refe- rendum: "Bei ausgesprochener Parteiherrschaft verfehlt es seine Wirkung, da es von den Parteien ebenso bald monopolisiert werden könnte, wie die Legislatur selbst. Des- halb gedeiht das Referendum nicht in den Vereinigten Staaten, obwohl es auch hier vor- kommt.” Ett oriktigare uttalande i denna punkt torde svårligen kunna formuleras. —— Jfr även B ryce, Modern democracies, II, sid. 163 f., som anser det innebära en fördel, att partierna ej begagna sig av folkomröstningsinstitutet, ty omröstningarna gå då ej efter partilinjer. Det måste dock härvid beaktas, att detta blott är en konsekvens av det otvivelaktigt orimliga och av Bryce skarpt kritiserade förhållandet, att partierna icke re- presentera skilda sakliga ståndpunkter.
egendomliga karaktär. Sedan vi fastställt regeln, skola vi nu övergå till undantagen, eller rättare sagt, de skenbara undantagen. Vi skola då först undersöka de fall, då folkomröstning påkallats av de stora par- tierna, och sedan redogöra för folkomröstningsinstitutets användning i den enda stat. där en verkligt klar uppdelning i intressepartier varit för handen.
Folkomröstningsbegäran som partipolitiskt stridsmedel.
De fall, då de stora partierna använt sig av möjligheten att begära folkomröstning som ett vapen i partistriden, äro, såsom nämnts, helt få. Sammanlagt ha, såvitt vi kunnat finna, endast sju dylika fall före- kommit. Vi skola därför redogöra för samtliga dessa omröstningar.
Från Oklahoma äro fyra. dylika tillfällen att annotera. Beträffande partiförhållandena i denna stat är att märka, att demokraterna från statens tillkomst till 1920 års presidentval ständigt varit vid makten; deras valsegrar över republikanerna ha dock i regel vunnits med täm— ligen knapp röstövervikt. Ett tredje parti, socialisterna, har likaledes en stark ställning. Vid flertalet val ha de båda minoritetspartiernas sammanlagda röstetal överstigit demokraternas. Det partipolitiska jämviktsläget är alltså mycket labilt. ett förhållande, som i viss mån förklarar det bruk partierna gjort av folkomröstningsinstitutet.
Första gången folkomröstning begärdes av ett parti var 1910, då de— mokraterna initierade ett förslag om författningsändring, som avsåg att —- efter mönstret från några. av de egentliga sydstaterna —— beröva neg— rerna deras rösträtt och sålunda kringgå unionsförfattningens bestäm— melse, att rösträtten skall vara oberoende av ras och färg. Detta stad- gande kunde i Oklahoma icke. såsom i vissa av de utpräglade neger— staterna, försvaras såsom ett behövligt skydd mot negervälde, ty de färgade utgjorde år 1910 icke fullt 10 procent av statens till över halvan— nan miljon uppgående befolkning. I själva verket'var förslaget direkt rik— tat mot det republikanska partiet, vilket, såsom negrernas traditionella försvarare, i regel kan räkna på deras röster. Omröstningen kom där-
1 Detta skedde genom 'att vissa bildningskvalifikationer infördes, som i realiteten en- dast gällde negrerna. Stadgandet är av följande lydelse: ”Ej må någon såsom röstberät— tigad i denna stat införas i röstlängd eller vid någon röstförrättning tillåtas rösta, så- framt han ej är i stånd att läsa och nedskriva vilken paragraf som helst i staten Oklaho— mas författning; dock att person, som den 1 januari 1866 eller därförut varit enligt någon styrelseform berättigad eller som då var bosatt inom främmande nation, eller sådan per— sons ättling i rätt nedstigande led ej må förvägras rätten att bliva införd i röstlängd eller att rösta på grund av dylik oförmåga att läsa eller nedskriva paragrafer i nämnda för— fattning.” Den sista punkten i stadgandet, som avser att skydda vita analfabeter, har givit bestämmelsen dess populära namn: ”grandfathers” clause”, ”farfarsklausulen”.
för att innebära en kraftmätning mellan de båda stora partierna, var- vid demokraterna segrade med ungefär 135000 röster mot 106 000.1 De höga röstetalen äro anmärkningsvärda, allra helst som förslaget, en— ligt beslut av den demokratiske guvernören, framlades vid en särskild omröstning, utan samband med de allmänna valenz; till jämförelse kan nämnas, att vid guvernörsvalet samma år den demokratiske kandidaten erhöll 120 000, den republikanske 99000 röster.
De övriga fall, då partierna i Oklahoma ha använt sig av folkom- röstningsinstitutet, ha likaledes gällt valfrågor. Vid 1910 års session antog den demokratiska legislaturen en ny vallag, innehållande vissa bestämmelser av för minoritetspartierna oförmånlig karaktär.8 Bland annat överlämnades vidsträckta befogenheter åt den statliga valbyrån, som skulle bestå av tre av guvernören utsedda ledamöter; av dessa tre fingo ej mer än två tillhöra samma politiska parti. Enligt de förut gällande bestämmelserna bestod valbyrån av två av guvernören ut— nämnda medlemmar — en från vardera av de båda största partierna — samt statssenatens sekreterare. Den sålunda beslutade ändringen av valbyråns sammansättning jämte vissa andra nya stadganden uppkal- lade såväl republikaner som socialister till motstånd och en begäran om referendum inlämnades. Folkomröstningen, som höllsi samband med de allmänna valen i november 1910, resulterade i en seger för de båda minoritetspartierna; den nya vallagen förkastades med 106000 röster mot 80000. Rösttalen från det samtidiga guvernörsvalet visa likaledes, att de båda smärre partierna, som då framgingo på skilda linjer, tillsammans vore det demokratiska partiet överlägsna.
En direkt fortsättning på 1910 års strid mellan majoritetsparti och förenade minoritetspartier inträffade 1916. Då initierade nämligen re— publikaner och socialister ett förslag om författningsändring, enligt vilket den statliga valbyrån — fortfarande med tre ledamöter —— skulle utses av ordförandena i de tre största partierna; meningen var uppen- barligen att garantera de förslagsställande organisationerna avgörande- rätten i byrån. Omröstningen, som hölls vid novembervalen, utföll med majoritet för förslaget — 147 000 mot 120000 — men detta blev dock icke antaget, ty majoritet av alla vid valet röstande uppnåddes icke. Samtidigt framlades även ett annat av minoritetspartierna initierat förslag, som dels avsåg att annullera en kort förut av legislaturen an— tagen, för demokraterna förmånlig lag om röstregistrering, dels för-
1 Jfr Equity, vol. XI, sid. 96. 2 Detta skedde för att hindra, att fordran på absolut majoritet av alla vid samtidigt val röstande skulle leda till förslagets fall. 3 Jfr här och för det följande Abb ott, The initiative and referendum in Oklahoma samt Oklaho m a, Publicity pamphlet november 1910, sid. 6 ff. och Publieity pamphlet 1916, sid. 3 ff.
bjöd dylika lagars antagande på annat sätt än genom folkinitiativ.1 Även detta förslag vann folkmajoritetens understöd — med 140 000 röster mot 115 000 —— men föll likaledes på grund av för liten ma- joritet.
Vi finna sålunda, att i Oklahoma folkomröstningsinstitutet en gång använts av majoritetspartiet för att komma det största minoritetspartiet till livs, tre gånger av de båda minoritetspartierna för att gentemot ma- joritetspartiet främja vissa gemensamma intressen. I alla fallen — vilket är det främst betydelsefulla — har striden gällt rena maktfrågor. förslag, som varit ägnade att förskjuta partiernas inbördes maktställ— ning; i intet fall är det sakliga spörsmål av allmänpolitisk betydelse. som förmått partierna att vädja till folket.
Samma karaktäristika hava de frågor, som i andra stater underställts folket på föranstaltande av något av de stora unionella partierna.
Ett av dessa fall inträffade i Arkansas är 1912 och gällde, liksom två av omröstningarna i Oklahoma, frågan om medlemskapet i den statliga valbyrån.2 Sakläget var emellertid här ett helt annat, i det att det re— publikanska minoritetspartiet initierade ett lagförslag, som stadgade. att valbyrån skulle bestå av representanter för båda de stora partierna. Förut hade, av de ofullständiga uppgifterna att döma, endast medlem— mar av det härskande demokratiska partiet erhållit säte i byrån. För— slaget ledde ej till något resultat; det förkastades vid omröstningen, ehuru icke med någon överväldigande majoritet — 73000 röster mot 57000. Omröstningsresultatet synes ge vid handen, att även en del de— mokrater understött förslaget; vid de allmänna valen är nämligen den demokratiska majoriteten långt större, och något tredje parti av nämn- värd betydelse finnes ieke i denna stat.
I Ohio förekom 1915 en typisk ”partiomröstning”. Den för till— fället republikanska legislaturen antog detta år en lag om ny valkrets- indelning vid val till förbundskongressen. Den nya lagen var. eller an— sågs vara, en s. k. 7”gerrymander act”, ett försök att genom valaritme— tiska. beräkningar främja det härskande partiets intressen.” Det demo— kratiska minoritetspartiet, som i legislaturen förgäves bekämpat försla- get, inlämnade därför en begäran om referendum. Folkomröstningen. som hölls i november samma år, utan samband med de allmänna va— len, infriade också deras förhoppningar: lagen förkastades med täm— ligen bestämd majoritet — 329 000 mot 272 000. Det förtjänar anteck- nas, att nästa val, i november 1916, medförde en omkastning av den politiska maktställningen, i det att demokraterna återkommo till styret.
* Jfr Equity, vol. XVIII, sid. 139 och Oklahom a, Publicity pamphlet november 1916, sid. 9 ff.
* Jfr Tho m a s, Direct legislation in Arkansas, sid. 98 f. ” Jfr Cushma n, Recent experience with the initiative and referendum, sid. 536.
Slutligen är ett fall från den likaledes utpräglade tvåpartistaten Missouri att relatera.1 Det demokratiska partiet har här innehaft mak- ten under en följd av år före 1920 års val. Under denna tid upprätta— des åtskilliga nya statsämbeten, vilka besattes med det härskande par- tiets män. I de lagar, genom vilka de nya ämbetena reglerades, stad- gades, att de icke föllo under rotationsprincipen; deras innehavare voro alltså. icke beroende av partiernas växlingar. Den efter det senaste va- let republikanska statslegislaturen antog emellertid, under demokrater— nas motstånd, en rad lagar, genom vilka ifrågavarande ämbeten avskaf- fades. Såsom motivering för beslutet anfördes, att ämbetena voro över- flödiga och tillkommit endast för att mätta de dåvarande makthavarnas ämbetshunger. Demokraterna åter gjorde gällande, att de inrättade ämbetena voro behövliga, och att beslutet om deras avskaffande uteslu- tande berodde på önskan att komma det besegrade motpartiet till livs. I denna för amerikansk statspolitik karaktäristiska situation beslöt mi- noritetspartiet att vädja till folket och inlämnade begäran om refe— rendum i fråga om samtliga de lagar, i vilka bestämmelser införts om de omstridda ämbetenas borttagande. Folkomröstningarna i frågan hållas först i november 1922.
Den givna redogörelsen visar, att de undantagsfall, då de stora par- tierna använt sig av möjligheten att vädja till folket, samtliga falla inom de rena maktfrågornas kategori. Vid intet tillfälle har man, såvitt be- kant?, begagnat sig av folkomröstningsinstitutet såsom ett medel att lösa verkligt sakliga meningsdivergenser partierna emellan, detta na— turligtvis på den grund, att dylika, såsom förut framhållits, så ytterst sällan förekomma. De relaterade omröstningsfallen äro kanske därför främst av intresse såsom klarläggande exempel på de amerikanska par- tiernas delstatliga verksamhet. De äro emellertid också ägnade att be- lysa de stora möjligheter, som folkomröstningsinstitutet innebär för minoritetsgrupper inom representationen, dess betydelse såsom säker- het mot 'ett partis allenastyre. —— Att partiernas användning av folk— omröstningen blir en helt annan, då partiklyvningen är grundad på sakliga intressen, skall framgå, då vi nu övergå till en undersökning av erfarenheterna i staten North Dakota, med dess i Amerika allena- stående politiska gruppering.
1 Uppgifterna härom erhållna dels av statssekreteraren i Missouri, mr Becker, dels genom studier i ortspressen i Jefferson city i september 1921. * Vår redogörelse torde vara åtminstone i det allra närmaste fullständig. Möjligen har dock något ytterligare fall av partiomröstning, som här icke uppmärksammats, före— kommit.
Folkomröstningsinstitutet och den statliga partigrupperingen i North Dakota.
Staten North Dakota har under de senaste åren tävlat med Oregon- om hedersplatsen som Förenta staternas förnämsta ”experimentstation”. Främst har uppmärksamheten koncentrerats kring den mot statssocia- lism tenderande omdaning, vilken här under några år åvägabragts. En radikal social och ekonomisk lagstiftning, som i många avseenden erbjudit originella uppslag och i sin helhet intar en särplats inom ame— rikanskt statsliv, har genomförts. Av nära nog lika stort intresse äro de konstitutionellt-politiska förhållanden, som utgjort bakgrunden för denna utveckling, och de delvis egenartade former, i vilka den försig- gått. Bakom det unionella partiväsendets kulisser har ett statligt parti- system uppstått, som i sin bestämda gruppering kring rent statliga spörsmål är nästan ensamstående i amerikansk politik. Representatio- nen har valts, icke med ledning av de intetsägande unionella parti— etiketterna, utan under uteslutande hänsynstagande till de skilda upp- fattningarna om statens intressen. De politiska striderna och strids— medlen, hela den politiska miljön har härigenom fått en annan karak- tär. En av det säregna nya lägets konsekvenser har varit, att folk— omröstningsinstitutet, annars ett hjälpmedel för de utanför partierna stående organisationerna, blivit en av de viktigaste och flitigast an— vända resurserna i partiernas kamp.
I översikten av det amerikanska partiväsendet ha vi med några ord berört organisationen ”non partisan league”, dess syften och arbetsfor- mer. För att förstå det följande är det nödvändigt att något närmare ingå härpå.1
”The peop1e7s non-partisan league” stiftades i NorthDakota år 1915 och har, ehuru numera utbredd över hela nordvästern, i hemstaten haft sin största betydelse och vunnit sina viktigaste framgångar. Sitt ur- sprung hade organisationen huvudsakligen i missnöje bland den jord- brukande befolkningen, som i North Dakota, en av Amerikas mest ut— präglade åkerbruksstater, utgör ett överväldigande flertal. Bönderna ansågo, utan tvivel med viss rätt?, att vinsten på deras näring alltför mycket beskars av de omåttliga profiter, som kreditanstalter, mellan- händer och transportörer — främst den delvis förtrustade kvarnindu— strien samt järnvägarna — tillvällade sig. Botemedlet häremot sökte
1 Jfr utom den förutnämnda broschyren av L a (1 (1 (The farmers of the country) även de uttömmande framställningarna hos G a sto 11, The non-partisan league och B r 11 e e, The non-partisan league. Gastons arbete utgör en av sympatier färgad redogörelse för ”ligans” verksamhet av en av dess medarbetare, Brucefs framställning är däremot över- vägande kritisk; författaren är f. d. överdomare i North Dakota. Dessutom har jag genom samtal med senator L a d (] erhållit en del supplerande uppgifter av intresse. 2 Jfr här omdömet hos B ryce, Modern democracies, II, sid. 148 f.
man i statliga ingripanden, i statlig företagarverksamhet på olika om— råden. Detta kom till uttryck i ”non-partisan league”s” program, som bland sina huvudpunkter upptog upprättandet av en statsbank, statlig kvarnindustri, statlig reglering av transportavgifter m. m. Dessa stats— socialistiska tendenser voro emellertid icke frukten av någon konse- kvent teoretisk spekulation; de propagerade åtgärderna framstodo helt enkelt som av den förhandenvarande situationen nödvändiggjorda prak- tiska hjälpmedel. Närmast kan rörelsen — med hänsyn till statens homogena jordbrukskaraktär _ betecknas som ett försök till producent- kooperation i stor skala med staten som organisationsform. Till denna sida av ”ligans” program kom en annan: genomförandet av socialpolitisk arbetarelagstiftning. I realiteten hade visserligen detta icke så stor betydelse, då lönearbetarna inom staten utgöra ett ringa fåtal; när— mast förklaras dessa punkter i programmet kanske därav, att ”li— gans” förnämsta promotor, Townley, var en man med rent socialistiska föregåenden. Härigenom skapades emellertid en grundval för samver- kan mellan bönder och arbetare, ett för radikala rörelser i Amerika karaktäristiskt förhållande.
Vid strävandet att genomföra sitt program valde ”non-partisan lea- gue" den under rådande förhållanden naturliga arbetsmetoden: ”ligan” beslöt, såsom redan namnet antydde, att inom det befintliga partisyste— mets ram söka erövra den politiska makten. Då det republikanska partiet var det inom staten härskande, inriktade man sina ansträng- ningar på att vinna kontroll över detta. Målets vinnande underlättades därav, att i North Dakota de olika partiernas valkandidater skola på genom lag närmare reglerat sätt utses genom val av samtliga till par- tiet anslutna medlemmar (direct primary elections). Vid 1916 års pri- märval anslöto sig följaktligen ligans medlemmar till republikanerna och lyckades erövra majoriteten inom detta parti: de av ligan före- slagna kandidaterna nominerades som det republikanska partiets kan- didater. Vid det egentliga valet, i november 1916, vann ligan (repu- blikanerna) en avgjord seger; med överväldigande röstetal besattes alla statsämbeten samt 81 av 113 platser i representanthuset av dess män. Så till vida måste dock framgången bliva ofullständig, som endast halva senaten, enligt gällande bestämmelser om successiv förnyelse, uppställ— des till omval; av de tjugofem lediga platserna besatte ligan aderton. Då de senatorer, vilkas mandat ännu icke utlöpt, med blott ett par un- dantag voro motståndare till ligans program, uppstod en bestämd mot— sättning mellan representationens båda hus.
Följderna av denna situation visade sig vid legislaturens nästa ses- sion, år 1917.1 Ligans representanter framlade då ett förslag till full-
1 Jfr härom den fullständiga redogörelsen hos Gaston, The non-partisan league, sid. 133 ff. samt Equity, vol. XX, sid. 92.
ständig revision av statsförfattningen, varigenom ligans program i ett slag skulle komma till förverkligande.1 Förslaget gick, såsom väntat var, igenom i huset, men avslogs av senaten med nio rösters majoritet. Den hälft av senaten, vars medlemmar valts redan år 1914, hade alltså hindrat genomförandet av ett förslag, som otvivelaktigt uppbars av ett betydande flertal bland folket. I denna situation funnos för ligan två utvägar. Antingen kunde man låta saken vänta tills efter 1918 års val, då man med säkerhet räknade på majoritet i båda husen; förslaget skulle då kunna antas av legislaturen vid 1919 års session och bekräf- tas av folket vid 1920 års val. Eller ock kunde den kort förut införda initiativrätten begagnas; i detta fall skulle folkomröstningen i saken äga rum 1918 och den bekräftelse från legislaturens sida, som enligt de gällande bestämmelserna fordrades, kunde ske vid 1919 års session. Det senare alternativet, som medförde en betydande tidsvinst, tiller- kändes företräde. I sju olika initiativförslag koncentrerades de författ— ningsändringar, som främst ansågos behövliga för genomförandet av ligans program. Fyra av förslagen avsågo att avlägsna vissa begräns- ningar, som enligt den gällande författningen åvilade legislaturen och som utgjorde hinder för statsingripanden på olika områden. Bl. a. skulle den till 200000 dollars fixerade gränsen för statens lånerätt bort- tagas samt stat och kommuner tillerkännas rätt att inlåta sig i indu- striell företagare- och affärsverksamhet. I de övriga tre förslagen in— fördes förenklade bestämmelser om författningsändring och nya, vä— sentligt mindre restriktiva regler om initiativ och referendum. Samti- digt som ligan, i förvissning om seger vid nästa val, föreslog utvidg- ningar av legislaturens makt, ville den alltså öka folkets kontrollmöj- ligheter; man synes på en gång ha förutsett seger och velat gardera sig mot nederlag.
Vid valen och omröstningarna i november 1918 framträdde strids- linjerna i full klarhet. Ligan hade, liksom 1916, segrat vid de repu- blikanska primärvalen, dess kandidater uppträdde alltså vid de egent- liga valen under denna partietikett. Men även de konservativa grup— perna hade nu organiserat sig; de bildade en ”Independent voter's asso— ciation” och framgingo, oberoende av sin normala partitillhörighet, un- der den demokratiska partibeteckningen. Den nya partiklyvningen är därmed fullbordad, de gamla formerna ha fyllts med nytt innehåll:
1 Om tillvägagångssättet vid fullständig författningsrevision gavs i den gällande för- fattningen intet stadgande; den föreslagna metodens tillåtlighet var emellertid ytterst tvi- velaktig, då ju dylika revisioner sedvanemässigt bruka ske genom konvent. Att en helt ny författning, i stället för en rad separata författningsändringar, föreslogs, berodde på att man, i avsaknad av konstitutionellt stadgande, i detta fall ansåg ett enda legislatur— beslut jämte folkomröstning vara tillräckligt; beträffande författningsändringar fordrades däremot uttryckligen i den gällande författningen två legislaturbeslut.
bakom republikaner och demokrater stå radikala och konservativa, ”non— partisan league” och ”independent voter's association”. Resultatet blev en seger för de radikala; statsämbetena, representanthuset och de denna gång lediga, förut av konservativa innehavda senatsplatserna besattes till större delen med ligans kandidater. Men segern var, ehuru denna gång legislaturens båda hus erövrades, i själva verket mindre överväl- digande än 1916. Då valdes den radikale guvernören Frazier med 88000 mot 20000, nu med 55000 mot 37000 röster; förändringen var uppenbarligen orsakad av att de konservativa numera framgingo med samlad front.
Det från vår synpunkt främst intressanta är, att folkomröstnin— garna klart följde partilinjerna. Alla de sju initiativförslagen — lik— som också tre av legislaturen framlagda, av de konservativa motar— betade författningsändringsförslag —— antogos med ungefär samma ma- joriteter. Röstsiffrorna för förslagen växlade mellan 49 878 och 47 447, röstsiffrorna mot desamma mellan 31586 och 34 575; man jämföre här- _ med röstsiffrorna vid guvernörsvalet. Anmärkningsvärt är även det livliga deltagandet i omröstningarna; i medeltal avgåvo 86 % av de i guvernörsvalet deltagande sina vota även i fråga om de framlagda frågorna.
Då den numera homogent radikala legislaturen sammanträdde till session år 1919, bestod dess första åtgärd i att stadfästa de vid folk— omröstningen antagna initiativförslagen. Beklädd .med de vidsträckta befogenheter, som i dessa stadgats, utvecklade representationen där- efter, på grundval av ligans program, en febril lagstiftningsverksamhet.1 Denna ägde rum under ständigt motstånd från de konservativa mino— riteterna inom båda husen och det visade sig snart, att detta motstånd icke inskränkte sig till en lönlös parlamentarisk kritik. Efter ses- sionens slut inlämnade nämligen ”independent voterts association” peti— tioner med begäran, att sju av de viktigaste nya lagarna (bl. a. lagar om upprättande av en statsbank och en särskild kommission för led— ning av statens affärsverksamhet) skulle underställas folkomröstning. Nu var det alltså de konservativa grupperna, som, slagna inom repre— sentationen, begagnade möjligheten att vädja till folket. För att på- skynda avgörandet utlyste guvernören en särskild omröstning, utan samband med de allmänna valen; denna ägde rum redan i juni 1919. En sällsynt energisk och förbittrad agitation föregick avgörandet.2 Resultatet blev en visserligen ganska knapp framgång för de radikala, i det att alla lagarna antogos med jämna majoriteter: ungefär 60000
1 De viktigaste nya lagarna återfinnas i den officiella aktsamlingen N o r t h D a k ota, The new day in North Dakota. ? Jfr de klarläggande inläggen från ömse sidor i N o rth D ak ota, Publicity pamphlet 26 juni 1919, sid. 3—16. *
röster mot 50 000. Den obetydliga röstövervikten Visade, att en reak— tion bland väljarna redan börjat inträda. Röstetalen äro även vid denna omröstning påfallande höga, t. o. m. högre än vid det närmast föregå- ende guvernörsvalet.
Redan i mars 1920 kommo en rad nya folkomröstningar till stånd. Dessa betecknade emellertid en paus i partistriden. Dels framlades vissa av legislaturen antagna författningsändringsförslag, dels några. initierade lagförslag; ingen av frågorna var partistämplad. Omröst— ningarnas resultat kontrasterade på ett intressant sätt mot de föregå— ende och efterföljande partiomröstningarna. Röstetalen voro ytterst låga, i medeltal icke fullt 50000, under det att vid 1919 års omröstnin- gar den genomsnittliga röstsiffran var ungefär 110000. Därjämte vi— sade sig denna gång en betydande variation i omröstningsresultaten: fem av förslagen antogos, tre förkastades.
Några månader senare fick folket ånyo tjänstgöra som skiljedomare mellan partierna. Legislaturen, som av guvernören inkallats till extra session under våren 1920, antog under motstånd från de konservativa tre lagar: dels om upprättande av en ny statlig kommission och ett statligt sheriffämbete, dels om röstning utan personlig inställelse. Be— gäran om referendum rörande dessa ingavs av ”independent voter's association”. Samtidigt övergick man även från försvar till anfall, i det att ett av de konservativa framfört men av legislaturen avslaget lagför- slag om strängare åtgärder mot socialistiska och anarkistiska rörelser initierades. De fyra frågorna framlades i samband med primärva- len inom partierna i juni 1920. Det visade sig, att ligans glanstid nu var förbi. De tre av legislaturen antagna lagarna avslogos, med 10000 —16000 rösters majoritet, det av de konservativa initierade lagförsla— get åter antogs med ett flertal av över 33 000 röster. Vi konstatera ånyo ovanligt höga röstsiffror, ett medeltal av bortåt 115 000 eller 95 % av de vid de samtidiga primärvalen avgivna.
Även vid primärvalen kom ligans sjunkande inflytande till synes. Den statliga affärs- och företagareverksamheten hade nödvändiggjort upptagande av betydande statslån; de omedelbara fördelarna för be— folkningen voro icke så påtagliga som man hoppats. Härtill kom, att den amerikanska storfinansen, som i North Dakotas strävanden såg ett föga tilltalande prejudikat, åtstramade krediten och på andra sätt för- svårade statens ställning. En stark reaktion bland valmännen in- trädde. Ligans försök att även denna gång vinna majoritet inom det republikanska partiet rönte blott partiell framgång. Visserligen blevo den avgående guvernören, Frazier, och vissa andra av ligans män upp— ställda som republikanska kandidater, men i ett stort antal fall seg— rade de konservativa republikanerna, och ligan blev nödsakad att fram- gå under egen partibeteckning. Den konservativa demokratisk—repu—
"2 november 1920, sid. 3—7.
blikanska koalitionen enade sig om att samverka vid de egentliga valen.1 Independenterna, såsom de konservativa stundom kallades — med hän- syftning på ”independent voter's association” —— beslöto tillika att till dessa val initiera fem mot ligans politik riktade författningsändrings- förslag. Dessa avsågo bl. a. att kringskära den starkt kritiserade statsbankens befogenheter samt att föranstalta om en revision av alla de statliga företagens verksamhet.2
Den nya kraftmätningen ägde rum den 2 november 1920. Vi skola icke närmare ingå på de egendomliga resultat, som blevo en följd av den ytterliga förvirringen i partiförhållandena. Det torde vara till- räckligt att nämna, att de radikala lyckades omvälja guvernören och vissa andra på den republikanska listan uppställda kandidater, men att valet i sin helhet gick i klart konservativ riktning; ligan förlorade sin majoritet i representanthuset och behöll med blott en rösts övervikt — och detta tack vare den successiva förnyelsen — makten i senaten. Det klar-aste beviset på den allmänna opinionens svängning sedan 1918 utgjorde omröstningarna rörande de av ”independent voteris associa- tion” framlagda initiativförslagen. Dessa blevo samtliga antagna med jämna majoriteter; röstsiffrorna mot förslagen varierade mellan 102 238 och 106853, röstsiffrorna för desamma mellan 114 022 och 118 269 ( de höga röstetalen förklaras av att kvinnorna nu hade röst— rätt). Deltagandet var enastående livligt: i genomsnitt drygt 96 % av de vid guvernörsvalet röstande. — Samtidigt härmed framlades fyra andra förslag, tre författningsändringar och en lag, som icke hade parti— karaktär. Resultatet vid dessa omröstningar blev ett helt annat; röst- siffrorna utvisade betydande variationer. och endast ungefär 81 % av de vid guvernörsvalet röstande deltogo.
North Dakotas erfarenheter äro i flera avseenden belysande. I den enda stat, där ett verkligt statligt partisysteln uppvuxit, där organisa- tioner med bestämt politiskt program ersatt den traditionella demo— kratisk-republikanska uppdelningen, har folkomröstningsinstitutet bli- vit en ständigt anlitad möjlighet i partistriden, icke blott i makt- utan även, och framför allt, i sakfrågor. Av tjugosju genom initiativ— eller referendumbegäran åvägabragta omröstningar under åren 1916—1920
' Det skulle föra för långt att närmare skildra den ytterligt invecklade situation, som uppstod genom primärvalens utgång. För att något klargöra förhållandena bör kanske dock nämnas, att de konservativa beslöto att gå fram under den demokratiska partibe- teckningen vid val till de ämbeten (guvernörsämbetet m. fl.), vartill ligan lyckats no— ininera sina kandidater på den republikanska listan, under det att de använde den re- publikanska beteckningen i de fall, då ligans kandidater blivit utslagna vid primär— valen och alltså måste uppställas under särskild partibeteckning. 2 Jfr argumentationen för och emot förslagen i N o r t 11 D ako t a, Publicity pamphlet
ha tjugotre föranstaltats av partierna. Vid ett tillfälle ha de radikala använt initiativet för att snabbare genomdriva en rad förslag, som på grund av den konservativa senatens motstånd icke blivit antagna av legislaturen. Vid tre tillfällen ha sedermera de konservativa., inom legislaturen försatta i minoritetsställning, begagnat sig av rätten att vädja till folket, antingen för att söka omintetgöra av representationen beslutad lagstiftning eller för att trots denna föra fram sina önskemål. F olkomröstningsbegäran har sålunda utgjort en sista resurs för det parti, som inom representationen blivit besegrat, en sista instans, till vilken de stridande parterna vädjat. Att denna vädjan icke alltid varit förgäves, att uppfattningen bland folket stundom varit en annan än bland dess representanter, framgår av omröstningsresultaten.
En författare har med hänsyftning på resultaten vid 1920 års om- röstningar prisat de nya folkomröstningsformernas värde som konser— vativa garantier.1 Detta är uppenbarligen riktigt så till vida som om— röstningarna vid dessa tillfällen verkade i konservativ, för att icke säga reaktionär, riktning. Men självklart torde vara, att det i grunden är oegentligt att med tanke på North Dakotas erfarenheter tala om vare sig konservativa eller radikala tendenser hos folklagstiftningen. 1918 gingo såväl omröstningarna som valen i radikal riktning, 1919 bekräf- tade folket den radikala legislaturens beslut. 1920 års omröstningar åter utgjorde ju endast bevis på att folkmeningen ändrats, att en kon- servativ reaktion inträtt, ett förhållande, som kom till klart uttryck vid de nya valen samma år. Om folket vid detta tillfälle omvalt den radikala legislaturen samtidigt som det antog de konservativas initia- tivförslag, hade den relaterade anmärkningen haft mera fog; som för— hållandena nu gestaltade sig visade omröstningsresultaten intet mera än själva valen, nämligen att det härskande partiets politik icke längre uppbars av folkets förtroende.2 Då en klar uppdelning i intressepartier föreligger och då folkomröstningarna ingå som led i dessas strid, lig— ger det i sakens natur, att val och omröstningar, såsom också North Dakotas exempel visar, gå i samma riktning; de utgöra blott uttryck för samma meningsskiftningar hos folket. Av betydelse blir folkomröst- ningen i dylika fall främst på så sätt, att genom densamma en inträdd opinionsändring kan före de nya valen komma till uttryck: omröst- ningsresultatet förebådar valresultatet. Parentetiskt kunna vi anmärka, att på detta sätt folkomröstningen kan få samma symptomatiska värde, samma karaktär av barometer på folkstämning'en, som t. ex. ”stickva- len" i den engelska parlamentarismen.
1 B ruc e, The non-partisan league, sid. 86 f. "' Att ur 1920 års omröstningsresultat sluta sig till, att folkomröstningsinstitutet utgör en konservativ garanti, är tydligen lika oriktigt som att med anledning av en konser- vativ valseger tala om valens konserverande inflytande.
BIH ANG
Bihang I.
KOSTNADERNA VID FOLKOMRÖSTNINGS— INSTITUTETS ANVÄNDNING.
De kostnader, som äro förknippade med folkomröstningsinstitutets användning, äro givetvis av två slag. Dels de offentliga, som åvila stat eller kommun och åtgå till bestridande av utgifterna för själva om- röstningsförfarandet och vad därmed sammanhänger. Dels de privata, som bestridas av enskilda personer eller organisationer, och som hu- vudsakligen gälla utgifter för agitation för eller emot de till omröst- ning framlagda förslagen. Rörande båda slagen av kostnader före- ligga. från vissa stater tämligen belysande uppgifter.
Några tillnärmelsevis exakta uppgifter hava visserligen icke kunnat erhållas ens rörande de offentliga kostnadernas storlek. Detta är re— dan på. den grund omöjligt, att omröstningarna i de allra flesta fall hållas i samband med de allmänna valen och att någon uppdelning av utgifterna härvid icke äger rum. Härtill kommer, att utgifterna för sammanräkningsförfarandet nästan undantagslöst gäldas av kommu- nerna, och att någon offentlig sammanställning av dessa utgiftsposter icke uppgöres. De uppgifter, som finnas tillgängliga, torde emellertid. trots att de i regel endast äro approximativa, kunna ge en viss före- ställning om omkostnadernas normala storlek.
Av uppgifter från Oregon framgår, att den övervägande delen, 80—»—9O %, av de statliga anslagen till folkomröstningar åtgår till tryckning och distribution av officiella upplysningsbroschyrer. Huru stora de härtill använda beloppen äro, visas av följande sammanställning för de senast hållna omröstningarnalz
1 Se Oregon, Biennial reports of the secretary of state 1915, 1917, 1919, 1921 (sid. 23, 31. 29, 31 ff.).
Brosch 'rens . ' År ' slorfek fkntal , Kostnadel ' i sid. exemplar . i dollars | | 1 | i 1914 i 110 300 000 i 12 870 i 1916 " 48 i 300 000 , 5 7.36 , 1917 i 38 ; 300 000 , 6 370 , 1918 ' 20 E 2105 000 ' 5 912 i 1919 ' 32 i 305 001) l 9 665 1 1920 (maj) 32 1 305 om) s 605 1920 (nov.) 40 ' 364 001) ll 428 1
Den andra mera betydande utgiftsposten utgöres av kostnaderna för röstsammanräkningen och utgår från de kommunala kassorna. Den ungefärliga storleken av densamma framgår därav, att den 1910 med 120 000 röstande och 34 framlagda frågor, beräknades utgöra minst 20000 dollars.2 I det hela torde de offentliga kostnaderna för en folkomröstning i Oregon, sedan valmanskåren ökats genom kvinno— rösträttens införande, uppgå till mellan 25 000 och 50000 dollars, d. v. s. ungefär 90000—180000 kronor, beroende på de till omröstning framlagda frågornas antal. Uppgifter från andra stater, där omröst- ningarna äro anordnade på liknande sätt, ge vid handen, att dessa siffror, med hänsyn tagen till skillnader i valmanskårernas storlek. kunna betraktas som tämligen representativa.3
' Huru kostnaderna för upplysningsbroschyren ungefärligen äro fördelade fram— går av att vid denna omröstning ungefär 4000 (1011. atgingo till postage, 2800 till pap- per, 1407 till tryckning och 3000 till bindning. —— Den del av dessa summor, som be- talas av de frivilliga bidragsgivarna till broschyren, är så obetydlig, att den i detta sammanhang ej behöver uppmärksammas.
2 Eaton, The Oregon system, sid. 130. I regel anges i litteraturen blott de stat- liga kostnaderna, varigenom de uppgivna beloppen bli missvisande laga; se t. ex. Bourne, Popular .government in Oregon, sid. 323, Galbrcath, Initiative and rofe- rendum, sid. 53. 3 I California uppgingo kostnaderna för officiella upplysningsbroschyrer vid de senaste omröstningarna till följande summor (enligt brev från Legislative counsel bu- reau till svenska legationen i Washington):
År Brochyrens Antal Kostnader storlek exemplar 1914 112 s. 1 500 000 38 649 d. 1916 ' 48 1 500 000 15 685 1918 64 1 490 000 25 459 1920 64 1 500 000 44: 742
I Washington beräknades totalkostnaden vid 1914 års folkomröstningar till 50 000 doll., 1918, då endast två förslag framlades, till 21000 doll., (Washington, Bien- nial reports of the secretary of state 1917, sid. 5 f., 1919, sid. 4.) I Arizona unge— fär motsvarande siffror (se Reports of the secretary of state). Jfr även Nebraska, Biennial reports of the secretary of state 1916, sid. 16, 1918, sid. 15.
Av intresse är, att det visat sig langt billigare att bringa framlagda frågor till väljarnas kännedom genom officiella upplysningsbroschy- rer än genom annonsering i tidningarna. Sålunda uppgingo i Colo— rado, där den 'senare metoden använts, kostnaderna härför år 1912 till 115 335, år 1914 till 49 539, år 1916 till 60 494. år 1918 till 17 526 och år 1920 till 34222 dollarsl, detta trots denna upplysningsmetods ringa effektivitet och ehuru blott förslagen, icke argumentation rörande desamma, publicerats. Uppgifter från andra stater gå i samma rikt— ning? .
Än mera svårberäkneliga äro givetvis de privata. kostnaderna. En— dast för en stat, Oregon, föreligga noggranna uppgifter rörande dessa. I Oregons ”corrupt practises act” av 1908, genomförd genom folkini- tiativ, stadgas nämligen, att varje person eller organisation. som, ut- över en viss minimisumma, utger medel för agitation vid folkomröst— ningarna, skall hos offentlig myndighet angiva det utgivna beloppets storlek samt specificera det ändamål, vartill det använts. Av de i en— lighet med dessa bestämmelser lämnade uppgifterna framgår, att de pri— vata kostnaderna i regel vida överskrida de offentliga. Sålunda utgavs för agitationen vid de i samband med allmänna val hållna omröstnin— garna åren 1910, 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920 respektive 68 500. 115900, 133000, 42900, 9000 och 13 000 dollars? Till dessa utgifter för agitation vid själva omröstningarna komma de stundom icke obe- tydliga belopp, som åtgå för insamling av signaturer å folkomröstnings- petitioner.4
1 Enligt uppgifter, erhållna i statskansliet i Denver. -Xnnonspriset utgjorde här- vid ungefär 50 cents, d. v. 9. 1:90 kronor per kvadrattum; annonseringen skedde un- der 30 dagars tid varje dag i två tidningar i varje grevskap. ? E q nit. y, vol. XIV, sid. 105, 135 (Arkansas och South Dakota). Motsvarande upp- gifter även från statskansliet i Jefferson city, Missouri. 3 Se Oregon, Biennial reports of the secretary of state 1910. 1912, 1915. 1917, 1919 och 1921, sid. 76 f., 73 f., 101 f., 125 f., 79 och 98. 4 Jfr Kings redogörelse i Equity. vol. XIV, sid. 18 ff.
Bihang II.
REVOKATIONSINSTITUTET I FÖRENTA STATERNA.
Vid sidan av initiativ och fakultativt lagreferendum har revoka— tionsinstitutet framträtt som ett tredje led i den omgestaltning av förhål— landet mellan folket och dess valda förtroendemän, som under senare tid utgjort ett av målen för de amerikanska reformvännernas författ- ningspolitiska reformarbete. I den offentliga diskussionen nämnas de tre instituten vanligen samtidigt och betraktas ofta som olika uttryck för samma princip; revokationsrätten framstår närmast som ett supple- ment till folkets direkta lagstiftningsmakt. Principiellt ugöra emeller- tid folkomröstning och revokation klart skilda institut; under det att folkomröstningen avser en folkets medverkan vid avgörandet av sak- liga spörsmål, innebär revokations— eller äterkallelseinstitutet (recall) att folkvalda ämbetsmän eller legislaturledamöter under sin ordinarie funktionstid genom en särskild procedur kunna återkallas av sina väl— jare, som i sammanhang härmed utse ny innehavare av den ledig- blivna platsen. Genom revokationsrätten förändras alltså förhållan— det mellan folket och dess valda förtroendemän; dessa utses visserligen fortfarande för Viss tid, men väljarna kunna när som helst återtaga deras mandat och överlämna det åt någon annan. Ehuru sålunda re— vokationsinstitutet är klart skilt från folkomröstningen, är det histori— ska och idépolitiska sambandet så betydande, att en översiktlig redo— görelse för revokationsrättens former och användning här torde vara av intresse.
Revokationsinstitutets historia i Förenta staterna är i stort sett den— samma som de moderna folkomröstningsformernas. Propagandan för dess införande började på 1890-talet, på samma håll, där man arbetade för initiativ och referendum. Med all sannolikhet har idén även i detta
fall ursprungligen hämtats från Schweiz.1 Sedermera har revokations- tanken i regel upptagits av samma personer, organisationer och par- tier, som gjort sig till förespråkare för folkomröstningsinstitutets ut- vidgning. Sålunda hava populister, progressister och flera andra ra- dikala minoritetspartier upptagit saken på sina programa Arbetare och bönder ha varit de drivande krafterna vid institutets införande i olika stater. De speciella folkomröstningsorganisationerna ha städse även arbetat för revokationstankens förverkligande. I flertalet av de sta- ter, där institutet antagits, har detta skett i samband med de nya folk- omröstningsformernas införande, stundom, såsom av det föregående framgått, genom folkinitiativ. Institutet har dock ej på långt när vun- nit samma utbredning som initiativ och referendum, det har ansetts vara av än mera radikal natur och många av de mera återhållsamma re- formvännerna ha tagit avstånd från detsamma.
Motiveringen för revokationsrätten ansluter sig nära till den all- männa tankegång, som legat till grund för den moderna folkomröst- ningsrörelsen.2 Liksom man genom initiativ och referendum vill ernå möjlighet för folket att i frågor, där legislaturen icke motsvarar den allmänna opinionen, träffa det slutliga avgörandet, vill man genom revokationsrätten giva väljarna tillfälle att avlägsna de legislaturleda- möter och ämbetsmän, vilkas handlande icke står i överensstämmelse med valmännens uppfattning. Institutets främsta uppgift är alltså att utgöra ett politiskt kontrollmedel gentemot folkets valda förtroende- män. Men därjämte skall revokationsrätten tjänstgöra som ett medel att avsätta ämbetsmän, vilka gjort sig skyldiga till direkta fel och för- seelser i sin ämbetsutövning; den skall i detta hänseende fungera som ett komplement till den förut befintliga proceduren, ”limpeachment'ls, som i många stater praktiskt taget kommit ur bruk. I alldeles sär—
1 Detta har visserligen dragits i tvivelsmål; jfr H asbach, Die neuere Verfassungsent- Wicklnng in den Vereinigten Staaten, sid. 96 i. samt Rappard, The initiative, referen- dum and recall in Switzerland, sid. 126 f. Sant är, att den påverkan från Schweiz, som i fråga om initiativ och referendum är alldeles påtaglig, i fråga om revokations- tanken är mindre klar. Men då redogörelser för det sistnämnda institutets förekomst i Schweiz lämnades i flera av de arbeten, genom vilka kännedomen om initiativ och fakultativt lagreferendum kom till Amerika, och då sedermera dessa tre reformer pro— pagerades av samma, under uppenbar schweizisk påverkan stående författare, talar all sannolikhet för att även revokationstanken är av schweiziskt ursprung. Häremot stri- der naturligtvis icke det förhållandet, att, såsom Rappard omtalar, den person, som främst bidragit till idéens första praktiska förverkligande i Amerika, mr J. R. Haynes, icke hade kännedom om revokationsinstitutet i Schweiz. * Jfr. beträffande revokationsdiskussionen den utförliga samlingen av uttalanden hos Phelps, The recall. 3 Denna form för avlägsnande av högre ämbetsmän, särskilt domare, finnes i alla de amerikanska staterna och innebär, att senaten, efter åtal av representanthuset, så- som domstol prövar vederbörandes förseelse och kan döma honom förlustig ämbetet.
skild grad ser man i revokationen ett instrument för övervakning av domstolarna, som i flertalet stater besättas genom folkval och som på grund av sin makt att annullera lagar hava ett betydande, oftast i kon— servativ riktning begagnat politiskt inflytande.
Revokationsinstitutets motståndare ha framför allt framhållit, att det- samma i ännu högre grad än initiativ och referendum är ägnat att för— svaga självständigheten och ansvarskänslan hos de valda funktionä— rerna. Dessa komma att utöva sina åligganden i ständigt medvetande om möjligheten av en återkallelse, ledmotivet i deras handlande blir fruktan att stöta sig med någon större fraktion inom valmanskåren; energiska och initiativkraftiga personer komma under sådana förhål- landen att i mindre utsträckning ägna sig åt politisk verksamhet. Där— jämte påpekas ofta faran för att revokationsrätten skall begagnas som ett partivapen för att trakassera och om möjligt störta det för tillfället härskande partiet inom en viss stat. Särskilt anser man revokations- institutets tillämpning på de dömande myndigheterna vara ägnat att med— föra ödesdigra följder. Domarna böra i sina utslag uteslutande utgå från de rättsgrnndsatser, de ha att tillämpa, och icke påverkas av be— gäret att behaga folkmajoriteten, men om revokationshotet finnes, kom- mer hänsyn till folkmeningen ofrånkomligt att influera på deras avgö- randen. 7'The judicial recall” leder därför till, att rättsordningens helgd och därmed själva grundvalen för en sund samhällsutveckling under— gräves.
Den första stat, i vilken revokationsrätten infördes, var Oregon; detta skedde genom folkinitiativ år 1908. Sedermera har institutet funnit plats i ytterligare nio statsförfattningar, 1911 i California och Arizona. 1912 i Colorado, Nebraska och Washington, 1913 i Michigan, 1914 i Kansas och Louisiana och 1918 i North Dakota. I flertalet stater äro alla legislatur-ledamöter och folkvalda ämbetsmän underkastade revo— kation; i Washington. Michigan och Louisiana äro de dömande myn- digheterna undantagna.
Institutets utformning är i alla stater tämligen likartad. Framställ- ning om revokation göres genom en särskild begäran, revokationspe— tition, beträffande vilken i huvudsak samma regler gälla som för en folkomröstningsbegäran. Dock fordras allmänt ett större antal under— tecknare, i regel 25 % av valmännen inom en viss valkrets, respektive inom hela staten. Begäran om revokation kan i flertalet stater icke framställas förrän viss tid, oftast ett halft år, efter vederbörande funk— tionärs ämbetstillträde. Om revokationspetitionen fyller de uppställda. kraven, skall, såvida ej den, mot vilken petitionen riktas, frivilligt trä— der tillbaka. ett särskilt val (recall election) anordnas rörande hans återkallelse. Därvid kan tillgå på. två. olika sätt. I vissa stater (så i Oregon och North Dakota) går man tillväga som om vederbörande
redan avlägsnats från sin befattning och ett vanligt nyval skulle ske; den, vars återkallelse begärts, uppföres jämte andra nominerade kan- didater på röstsedeln och genom valets utgång bestämmes i vanlig ordning om platsens besättande. I dessa fall har revokationsbegäran alltså helt enkelt till följd. att funktionstiden avslutas före dess ordinarie utgång; den enda fördel den återkallade har gentemot sina medtävlare till platsen är, att hans namn alltid, oberoende av om ny nominering skett. skall uppföras på röstsedeln. I andra stater (så i Califor- nia och Colorado) upptages på röstsedeln dels frågan, om återkallelse överhuvud skall äga rum, dels de personer, som nominerats till inne— havare av den i händelse av återkallelse ledigblivna platsen. Om frå- gan om återkallelse besvaras med en majoritet av nejröster, är saken utan vidare avgjord: vederbörande funktionär kvarstår på sin post. Besvaras frågan åter med ja, är den dåvarande innehavaren av platsen ur räkningen och valet träffas på vanligt sätt mellan de kandidater, som under förutsättning av revokation tävla om ämbetet. Denna sista me- tod har ansetts innebära väsentliga fördelar; genom densamma klar- göres för valmännen, att det ej är fråga om ett vanligt nyval utan om ett extraordinärt förfarande, för vars användande särskilda skäl böra vara för handen. Slutligen är att nämna, att enligt båda systemen det är brukligt att på röstsedeln trycka dels en kort motivering för re- vokationsbegäran, dels ett uttalande från vederbörande funktionär, detta för att lämna valmännen upplysning i frågan.
Det statliga revokationsinstitutet har blott en enda gång kommit till användning, nämligen i North Dakota år 1921. Detta sammanhänger med de egendomliga partiförhållanden, som, enligt vad i det föregående antytts, under senare är rätt i denna stat. Den därstädes år 1915 bil- dade ”non—partisan league" erövrade vid 1916 års val det republikan- ska valmaskineriet och besatte de lediga ämbetena med sina män; dess kandidat till guvernörsposten, Frazier, valdes med en majoritet av när- mare tvåhundra procent eller 55 000 röster. Sedermera genomfördes en grundlagsändring, varigenom en "industrial commission”, bestående av guvernören, generaladvokaten samt åkerbruks— och handelsministern, upprättades; denna kommission, hos vilken en betydande makt koncen— trerades, hade till uppgift att övervaka och leda de stora statliga in- dustri— och jordbruksföretag, som i överensstämmelse med ”ligans” program kommit till stånd. Kommissionen kom därför att utgöra den förnämsta exponenten för ligans statssocialistiska verksamhet och det främsta föremålet för motståndarnas angrepp. Vid 1918 och 1920 års val återvaldes emellertid ligans kandidater till de högsta ämbets- mannaposterna, ehuru med sjunkande majoriteter: guvernören Fraziers majoritet sjönk år 1918 till 17 784, år 1920 till 4630 röster; vid det sistnämnda valet förlorade ligan därjämte sin majoritet i represen-
tanthuset. Dessa siffror visade, att förtroendet för ligans politik, som till väsentlig del kom till uttryck i den industriella kommissionens verk- samhet, hastigt minskades bland statens väljare. Ligans konservativa motståndare, som organiserat sig till en ”Independent voters associa- tion” och vid valen framgått under den demokratiska partibetecknin- gen, räknade därför på att redan före nästa ordinarie val kunna vinna en fullständig seger och begärde i september 1921 revokation av med- lemmarna av den industriella kommissionen, guvernören Frazier, ge- neraladvokaten Lemke samt åkerbruks— och handelsministern Hagan. Utgången av det den 28 oktober företagna revokationsvalet rättfärdi— gade också deras förhoppningar; de tre radikala ämbetsmännen avsat— tes med ungefär 5000 rösters majoritet och ersattes av sina konserva— tiva motkandidater.1 Att revokationen uteslutande dikterades av miss- nöje med den industriella kommissionens politik, icke av misstro till vederbörandes personliga egenskaper, framgår bäst därav, att guver- nören Frazier några månader senare utsågs att representera North Dakota i förbundssenaten.
Av detta enda fall, i vilket revokationsinstitutet tillämpats, kunna några slutsatser rörande dess verkningar givetvis icke dragas. Be- tecknande är emellertid, att den första och enda gång, som institutet använts, detta skett i den enda stat, i vilken för närvarande en klar statlig partigruppering är för handen. Denna omständighet ger, sam- manställd med vissa liknande erfarenheter inom de kommunala en- heterna, all anledning att antaga, att revokationsrätten, liksom initiativ _ och referendum, i regel blott kommer att begagnas av partierna, då dessa, i olikhet mot vad i allmänhet är fallet, representera skilda idé- och intresseriktningar på den delstatliga politikens område.
För fullständighetens skull torde slutligen böra omnämnas ett in— stitut, som i amerikansk terminologi räknas som en art av revokation, ehuru det knappast i vanlig mening kan anses falla inom detta begrepp. Vi åsyfta den kontrollrätt, som i en stat tillerkännes folkmajoriteten beträffande vissa domstolsutslag. År 1912 infördes nämligen i 0010- rado en författningsbestämmelse, enligt vilken, om statens domstolar förklara en lag inkonstitutionell, fem procent av statens valmän kunna fordra, att frågan underställes folket; om folkmajoriteten därvid intar en annan ställning än domstolarna, bli dessas utslag annullerade. In- stitutet utgör uppenbarligen en synnerligen egendomlig form för den ”judiciella vetorättens” borttagande; dess införande kan blott förkla- ras av den fullständiga brist på hänsyn till konsekvens och logik, som stundom kännetecknar amerikanskt reformarbete. Hitintills har det- samma ej kommit till användning.
* New York Tribune 21lm 1921.
BILAGOR
Inledande anmärkningar.
1 det följande meddelas dels uppgifter angaende de amerikanska stater— nas invånareantal och folkmängd. dels uppgifter om folkomröstningarna i vissa stater. Beträffande folkomröstningstabellerna torde ett par för— klarande anmärkningar vara behövliga.
Dessa tabeller omfatta, såsom synes, översikter över samtliga författ- ningsreferenda i Massachusetts under åren 1780—1916, motsvarande om- rösti'lingar i Nebraska under åren 1875—1912 samt alla folkomröstningar i femton stater efter de nyare folkomröstningsformernas införande. Upp-- gifter meddelas om tid och ämne för omröstningarna, antalet ja- och nej— röster salnt röstfrekvensen. Beträffande uppgifterna om ämnet för om— röstningarna är att märka, att dessa i regel icke innebära en direkt över— sättning av röstsedelrubriken, då denna mycket ofta är ofullständig eller vilseledande; där så varit möjligt ha vederbörande förslag genomgåtts och en kort sammanfattning har gjorts av förslagets verkliga innebörd. Då registrering av de röstberättigade endast i vissa stater är föreskriven har antalet deltagare vid omröstningarna i allmänhet ställts i relation till del— tagandet vid samtidigt hållet val. I regel har jämförelsetalet härvid varit röstetalet vid guvernörsval; stundom ha andra jämförelsegrunder måst tillgripas. För två stater, California och Oregon, ställes antalet deltagare även i relation till antalet registrerade valmän; då röstregistreringen icke är obligatorisk, ge dessa siffror emellertid icke någon absolut exakt föreställning om totalantalet röstberättigade valmän. Slutligen bör näm- nas, att för de stater, där kvalificerad majoritet vid omröstningarna for— dras, uppgifter även meddelas om resultatet av varje omröstning.
Tabellerna ha till största delen utarbetats efter officiella källor; med- delande angående dessa lämnas för varje särskild stat. I vissa fall ha en- dast ieke-offieiella redogörelser varit mig tillgängliga. Härvid har jag främst stött mig på en av mr Judson King, sekreterare vid National popular government league. utarbetad maskinskrivcn redogörelse för om- röstningarna under åren 1913—1920. en av mr H. Rasmussen vid Wis- consin legislative reference library uppgjord. likaledes maskinskriven sammanställning av omröstningarna i vissa stater under åren 1909—1919 samt de uppgifter, som för varje år meddelas i American political science review. 1 vissa fall ha även andra bearbetningar rådfrågats: så Lowell. Public opinion and popular government, sid. 368 ff.. Cushmans redogö— relse för 1914 års omröstningar i The New Republic, Dodds' tabeller över mnröstningar år 1920 i National Municipal review och The American Yearbook för olika år 0. s v.
De amerikanska staternas invånareantal och ytvidd.
S t a t e r Folkmängd 1920 thidd i km.? Alabama . ...................................... 2 347 295 135 320 Arizona . ...................................... 3:43 273 202 710 Arkansas ...................................... 1 750 995 139 470 California . .................................... 3 426 536 409 973 Colorado ...................................... 939 376 269 150 Connecticut .................................... 1 380 585 14 534 Delaware ...................................... 223 003 5 076 Florida ........................................ 966 296 151 981 Georgia . ...................................... 2 894 683 153 400 Idaho . ........................................ 431 826 218 362 Illinois ........................................ 6 48.5 098 146 756 Indiana . ...................................... 2 930 544 94 153 Iowa .......................................... 2 403 630 145 415 Kansas ........................................ 1 709 257 212 780 Kentucky ...................................... 2 416 013 105 145 Louisiana ...................................... 1 797 798 125) 625 Maine . ........................................ 768 014 85 570 Maryland ...................................... 1 449 610 31 9:26 Massachusetts .................................. 3 852 356 21 409 Michigan ...................................... 3 667 222 150 158 Minnesota . .................................... 2 386 371 219 318 Mississippi .................................... 1 789 384 121 376 Missouri ...................................... 3 403 547 179 791 Montana ...................................... 547 593 379 607 Nebraska ...................................... 1 295 502 200 768 Nevada ........................................ 77 407 286 675 New Hampshire ................................ 443 083 24 192 New Jersey .................................... 3 155 374 21 299 New Mexico . .................................. 360 247 317 609 New York ..................................... 10 384 144 127 433 North Carolina ................................ 2 556 486 136 420 North Dakota .................................. 645 730 183 569 Ohio .......................................... 5 759 368 106 289 Oklahoma ...................................... 2 027 564 181 440 Oregon ........................................ 783 389 250 440 Pennsylvania .................................. 8 720 159 116 872 Rhode Island .................................. 604 397 3 233 South Carolina . ................................ 1 683 662 80 411 South Dakota .................................. 635 839 900 924 Tennessee . .................................... 2 337 459 108 832 Texas . ........................................ 4 661 027 688 644 Utah .......................................... 449 446 220 115 Vermont . ...................................... 352 421 24727 Virginia ........................... . .......... 2 306 361 109 630 Washington . . . ................................ 1 356 316 179 170 West Virginia .................................. 1 463 610 64 180 Wisconsin . .................................... 2 631 839 144 845 Wyoming ...................................... 194 402 253 530
Efter Massachusetts Bulletins for the constitutional convention, vol. 1, sid. 262 ff.
l ?
År och ; dag '
Antal vid __ gmer- Amne för omröstningarna nörsval Jaröster Nejröster avgivna röster
% ! 'apumso: [BA 451010qu PM PD IluapUBIIM-IOJI spaning.! [BJUV
1780 Antagande av författningen ........ 12 281 ! 12 0001 1 000 1059 1795 % Angående sammankallande av för- l
fattningskonvent . .............. 17 710 1 7 999 8 325 92.2 1820 21/s Angående sammankallande av författ- |
ningskonvent .................. 53 297 : 11 756 6 593 34.4
l 1821 9Nl 1. Avskaffande av städernas under- 1 * hållsskyldighet gentemot prote- , stantiska präster och borttagande _ [ av tillsynen över deras utbildning 49 086 1 11065 19 547 62-4 l
2. Ändring av år och dag för de!
statliga valen .................. ' » 14 154 16 728 62.9
1 3. Hinder för lagars ikraftträdnndeg 4 l ** vilka vid legislaturens åtskiljan-
_ de ej varit undertecknade ...... . » t 17 949 10 709 58.4 ' E 4. Rättighet för legislaturen att ut-l i E & färda stadsprivilegier . .......... * | 14 368 14 306 58.4
? 5. Ändring av sättet att välja Ie— ; gislaturledamöter och rådsmed-
lemmar ........................ J ' 9 904 20 729 62.4
* 6. Avskaffande av egendomsinnehavl * som villkor för rösträtt ........ ' » 18 702 10150 58.8 l 7. Rätt för guvernören att tillsätta notarius publicus . .............. » 14174 13 517 56.4
8. Rätt för armén att välja officera— re och under-officerare .......... » 22 726 6444 59.4
9. Rättighet för guvernören att av- skeda fredsdomare och förbud mot appellerande till högsta domstolen i vissa frågor .................. » 12 471 14 518 55 10. Frihet för överinspektörerna vid Harvard College att invälja präs- ter i styrelsen . ................ » 8020 20123 573 11. Förenkling av trohetseden ...... . 17552 9244 54.6 12. Endast tro— och huldhetsedcn for- drad av civila och militära tjän-
stemän ........................ » 13 782 12 480 53,5 13. Domare och unionella tjänstemän icke valbara till statstjänster . . . . » 18 048 8 412 53.9
14. Bestämmelse att föreslagna till- lägg till författningen skola anta- gas av två på varandra följande
I legislaturer, innan de framläggas för folket ...................... >> 16 325 11661 57
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
; Antal v id,
1 V' _. gmer- År OCh .ane för omröstnin arna 1 nörsval Ja1östel Neiröster dag g . ; avgivna * röste1 ! l 1 1831 11/5 Ändring av år och dag för valen .. 48 895 19 434 ] 05.77 1833 11,/11; Avskaffande av städernas underhålls— , skyldighet gentemot prolestnnti— * [ | , ska. präster och borttagande av! J tillsynen över deras utbildning ..1 02 474 32 354 3272 "17 i | 1. 183614511» Ändring av fördelningsgrunden vid _. : Val till legislaturen ............ 13339 34 719 ] 11754 59.3
184” me"-'? Införande av folkräkning vart ]0zde. år i och för beslut om fördelnin— gen av legislaturledamöter ...... 127315) 24 884 4912 23.4 1851 111/11% Angående sammankallande av författ- *
ningskonvent . . .. .............. 137 lö? 6” 973 65 846 92.4
1
1859 8 ,” Angaende salmnankallande av föl- bfattningskonvent ............... 138431; 66 416 1 5911] 90.7
1 1 l
)
1853'4/11; 1. Revision nv 1ät1ighetsförkln1in—
gen och författningen .......... 129010 63 222 68150 ' 1013
.. 1 l 2. Okning av domstolarnas makt i! ,
vissa fall ...................... ' (i:-3282 67 008 , 101 3. Utökning av juryns befogenhet ; '
vid brottmål .................... , , 61 6539 ' 68 382 mm, 4. Tillåtelse för fordringsägare att ' ,_
lagsöka staten .................. * 63 800 66 828 1013 . Förbud mot fängelsestraff för » ? skuld _ 64 015 66 432 1 1014 1
6. Förbud mot religiösa skolors un- derhållande genom offentliga me-w . 3 del ............................ ' » 65111 65 512 , 11113 C1
7. Förbud mot bolagskoncessionen » 63 246 67 011 1 101
1. Vid val av civila tjänstemän skall! majoritet av alla avgivna röster;
i 1 I | 8. Förbud mot bankkoncessioner .., 1 63 412 67109 101.2 ? fordras ........................ : 136582 14 862 5124 14.5
2. Ändring av år och dag för valen, ” 17 094 2 762 14.5
3. Ändring av antalet rådsmedlem— mar och sättet att utse dem ...... :> 14 720 4 950 14.4.
4. Bestämmelse om att statssekrete-f raren, statsskattmästaren, statsre-, visorn och generaladvokaten sko- la utses genom val .............. = » 14 500 5 210 14.4
. Förbud mot religiösa skolors un- derhållande genom offentliga me-I del , » 17 531 2 541 14.7 OI
[ ren skall förordna om grevskaps-,_ tjänstemännens val direkt av fol—g ? ket i grevskapet . . . . . ........... » 13 880 5 724 , 14.4 1,
l ; (i. Bestämmelse om att legislatu-j l
1 Antal vid 528325 * . . S.;—;S .År och -- .. .. . guter ., . .. 3135" d .tmne for omrostnmgarnu norsral Jaroster Nejroster 5” $ 53, ag . äg :, m avglvna , ,, __. &; I m.....— 1 ==. 1 1 1857 ”.'1 1 1. Inskränkning av rättigheten att. ', rösta Och innehava ämbeten till 1 liis- och skrivkunniga .......... 1 130530 23 833 | 13 746 "28.8 2. Ändring av tiden för folkräknin- ? gen och bestämmelse om att anta-1 1 let röstberättigade skallläggas till, 1 grund för fördelningen av med- * lemmarna. i representanthuset . .. » 31277 i 6282 28.8 3. Bestämmelse om att antalet röst- i berättigade (enligt den sista folk—; räkningen) skall läggas till 1 ' grund för fördelningen av senato- ; rerna .......................... 32971 [ 4342 28.6 18551 111-, Förbud mot att naturaliserade med-i borgare skola få rösta eller in—j nehava ämbeten, såvida de ej ef- ter sin naturalisering vistats minst 2 år i Förenta staterna .. 109051 20 753 1 15129 329 1 1860 17,55 1. Bemyndigande för senaten att be— ? , stämma om val för fyllande av " vakanser ...................... _' 169 609 4422 1 205 3.3 ; 2. Sättet för fyllande av vakanser: | inom rådet .................... » 4103 1 531 3.3 * 1 1863 % ;Annullering av 23:dje författnings-T ändringen (se ovan) ........... 1 99 767 10 035 6082 16.1 1877 "m Annullering av bestämmelsen att; ' professorerna vid Harvard Col-1 lege ej få. vara medlemmar av le- gislaturen. . .................... 184 454 23 839 6505 16.5 1881 s,1'11 Bestämmelse om att soldater och sjömän, som erhålla. fattigunder- stöd, ej gå förlustiga sina. med- borgerliga rättigheter .......... 157 802 30 245 20184 31.9 1885 3/11 Bestämmelse om städernas uppdel— ning i valdistrikt .............. 209668 43 598 8673 24.9 1889 22/-1 Rusdrycksförbud .................. 263111 85242 131062 82.2 1890 4/11 1. Förbud mot diskvalificering av , röstberättigade på. grund av flytt— , ning .......................... 285 526 97 177 44 686 49.7 i 2. Bestämmelse om att beteckningen , , fattighjon ej skall anses tillämp- | | lig på soldater och sjömän, som : erhålla fattigunderstöd .......... » 100109 27 021 44.5 1891 3/11 1. Betalning av mantalsskatten ej villkor för rösträtt ............ 321650 144931 53 554 61.7 2. Endast enkel majoritet för be— slutsmässighet inom legislaturen 152 688 29 590 56.7 1892 8/11 Egendomsinnehav ej villkor för val- barhet till guvernör ............ 399 698 141321 1 68 045 ! 52.4
Antal vill ååå"; År och __ guver- gig: * da Amne för omröstningarna nor.-ava! Jaröster Nejröster 51253, g avgivna få?—13.5 röster asia 1 087155» 1893 7/11 Annullering av bestämmelsen att ersättning skall betalas endast för en resa till medlemmar av legis— laturen ........ . ............. . 365112 125 375 80555 56.4 1894 6/11 Borttagande av konkurskommissio- närsämbetet .................... 335 354 114499 34 741 44.5 1896 3/11 1. Val av guvernör, viceguvernör och andra ämbetsmän vartannat , år i stället för varje ............ 385 064 115505 161263 71.9 1 2. Legislaturen skall väljas för två. 1 är i stället för ett .............. » 105589 156211 68.0 11907 5/11 Bemyndigande för guvernören att 1 avskeda fredsdomare och nota- , rius publicus .................. 373 705 178005 35 989 58.8 11911 7/111 1. Auktoriserande användande av ' 1 , , röstningsmaskiner vid val ...... 440020 197255 107924 69.4 2. Bemyndigande ytterligare lag- stiftning angående köp av land, 1 landsvägar och gatOr . .......... 197761 98546 67.3 11912 5/11 1. Mutning vid val diskvalifika- tionsgrund .................... 478792 208492 85 689 61.4 2. Bemyndigande för legislaturen? , att föreskriva särskilda grunder ? för beskattningen av skogar och , obrukad jord .................. 200819 70 923 56.8 ;1913 4/14 1. Kvinnor valbara till notarius—, _ , publicus-ämbetet ............... 1 460 873 154691 181343 72.9 ', 2. Rätt för legislaturen att anordna; 1 folkomröstning ................ , » 206 689 77 767 61.7 11914 3/11 1. Lördagen halv-fridag .......... , 458 204 243987 128 251 82.3 1 2. Avskaffande inregistreringen avi medlemmarna av politiska. partier och begränsning av medlemsan- talet i distrikts— och stadskom- 1 mittéer ........................ 253 716 86 834 74.3 1 1915 2/11 1. Bemyndigande för legislaturen att , bestämma om kolonisering av nytt land ...................... 502 146 284 568 95 148 756 2. Rösträtt för kvinnor ........... *I 162 492 295 939 91.8 3. Angående inkomstbeskattning och undantag därifrån .............. ': 269 871 97 856 73.2 1 1916 7/11 1. Nyårsdagen laglig fridag ........ 526 421 312 678 113 142 80.9 1 2. Återinförande av partiinregistre— , ringen vid primärvalen . ........ 209 624 150050 68,3 3. Angående sammankallande av ett författningskonvent ............ 217 293 120979 64.3
Författningsreferenda i Nebraska 1875—1912. Efter Nebraska Blue Book 1918.
Ämne för omröstningarna
Antal vid samtidigt val avgivna röster
Jaröster
Nejröster
oo! 'epmusgr [m ;äipumes DIA 9? IIWBDUUHWJQJ ! epumsoi [Bjuv
Förslaget antaget eller förkastat
' 1886
1890
1892
1896
Rösträtt för kvinnor ............
1. Legislaturens ämbetstid 2 år, arvode $ 300
N) . Inrättande av ett järnvägsräd
ersättning let för $ 3 under sessionen; sessionen ej mer än 60 dagar på. en gång och tillsammans högst 100 dagar ............
1. Rusdrycksförbud ............
. Koncessionssystem i fråga, om rusdrycksförsäljningen
3. Ökning av antalet medlemmar i högsta domstolen till fem; ämbetstid fem år ............
.Ökning av arvodet för med- lemmarna i högsta domstolen frän $ 2500 till $ 3500, för medlemmarna i distriktsdom- stolarna från $ 2500 till $ 3000 .....................
1. Inrättande av ett järnvägsråd
2. Insättande av de fasta under- visningsfonderna i räntebä— rande företag ..............
1. Ökning av antalet medlemmar i högsta domstolen till fem; ämbetstid fem år ............
2. Arvodet till medlemmar av högsta domstolen och di— skall be- , striktsdomstolarna ' stämmas av legislaturen och ej ändras oftare än vart fjär— de år .......................
. Arvodet till statsämbetsmän skall bestämmas av legislatu- ren och ej ändras oftare än vart fjärde år ..............
1. Legislaturens ämbetstid 2 år,1 5 per dag (i stäl- '
89 068
135 555
138 238 214 861
)
197 774
217 763
25 756
51 959 22 297
72 497 82 292
75 462
86 418
69 192 80 032
84 579
84 579
61 119
* 59 496
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil. ' De fall, då förslaget förkastats på grund av att väl majoritet, men ej den i grundlagen stadgade majoriteten av de vid valet röstande uppnåtts, äro kursiverade.
50 6931
17 766 44448
22 135 111 728
91084
53 022
61 519 14 185
37 896
37 896
48 530
47 611
85.83
51.44 49.24
68.46 90. 30
77.51
64.9
60.34 47.64
61.93
56.24
50.35
49.19
Förkastat
För—kastat— Föl-kastat
Antaget Förkastat
Förkastat
Förkastat
Förkasfat Förkastat
Förkastat
Förkastat
Förkastat
Förkastat
Ämne för omröstningarna
Antal vid samtidigt val avgivna röster
J aröster
Nejröster
%1*eptlms911m nätpumns ptA ap [lll GDUBHBWQJI spumso: [umv
Förslaget antaget eller förkastat
1904 1906
C:!
10.
11.
12.
1.
. Den dömande makten skall
. Legislaturen mä bestämma att
tillkomma högsta domstolen,, distriktsdomstolarna, grev- skapsdomstolarna, fredsdo- marna, polistjänstemännen och sådana ytterligare domstolar, lägre än högsta domstolen, som må. tillskapas genom lag
medlemmar av högsta domsto- len och distriktsdomstolarna, samt inrätta nya judiciella1 distrikt, dock ej oftare än vart , fjärde år ....................
vid civilmål fem sjättedelar av, juryn må giva utslag samt att vid domstolar, lägre än di- striktsdomstolen, juryn mä kunna bestå av mindre än 12 personer . Bestämmelser om antalet verk-
ställande statsämbetsmän, in— klusive medlemmar av ett järn— vägsräd, och deras ämbetstid . Bestämmelse om sättet för ök—
ning av antalet statsämbets-i män
. De fasta undervisningsfonder- nas insättande i räntebärande företag Fråga om sammanslagning av styrelsen i städer av viss stor- lek och styrelsen i det grev- skap, i vilket vederbörande stad är belägen, skall i varje fall underställas det röstberät- tigade folket ................ Röstavgivning skall ske ge- nom röstsedel eller annan i lag fastställd metod .......... Frågor om anslag till arbeten för inre förbättringar och in— dustrier måste alltid understäl- las de röstberättigade och ra- tificeras av 2/3 majoritet ...... Revision av författningen
1. Inrättande av ett järnvägsråd
l 217 763 . Legislaturen mä öka antalet'
232 457 194 162 1
60 094 ]
59 343
73 579
67 045
60 246
78 447
59 960
62 303
60 479 32 820 147 472
45 377
46 576
39 006
40 597
44 063
36 619
47 634
44 370
45 669 23 497 8 896
48.43
48.64
51.71)
49.43
47.9
52.84
49.41
48.99
48.74 23.37 80.53
!
l l l
l l Förkastat l ' 1
, . Förkastat
Förkastat
Färkastat F örkastat
Förkastat
Förkastat
Förkastat Förkastat
För-kastat '
| I 1
Antaget
bestämmas vid deras val av kandidater (Primary election) och att en vid det allmänna va.- let för vederbörande parti avgiven röst skulle räknas även såsom en röst för partiets
1 Från och med 1906 föreskrivet, att partiernas ställning till grundlagsändringar skulle |
A 1 ' 1 ?: %:» nta Vl( *"” oz” . . q.- F" .. " samtidigt ägg?-”* ;;?åageit Ar Amne för omröstningarna val .Taröster Neji-öster ? g 53: ellcåi' . .a. 5?» avgivna _o 35?" förkastat rösxer "535 &”an
. Bestämmelser om val av med—1 lemmar i högsta domstolen, de- , ras antal, ämbetstid och arvo- :
den ........................ 271396, 214218, 16271 84.93 Antaget ' 1
. De fasta undervisningsfonder- 1 nas insättande i räntebärande, l företag ...................... » 213 000, 14395 83.79 Antaget
1910 1. Fordran för rösträtt: medbor-1
garrätt i Förenta staterna, 21 , 1
års ålder och bosättning i sta- * ,
ten sex månader före valet .. 243391) , 100450 1 74 878 72.04 Förkastat 1 | 1
189200 , 15 515 79.011 Antaget . Ändring av legislaturens äm- , , '. betstid och medlemmarnas ar- ' 1 voden . ...................... » 173 225 1 26 335 77.01 Antaget
10
1912 1. Initiativ och referendum 259124
[9
1 3. Inrättande av ett råd för stats- , , 1 institutionerna .............. , 174 939 25 439 77 .33 Antaget , 4. Val vart annat år . .......... 174151 25 048 76.57 Antaget
, 5. Särskild kommunal självsty— relse för större städer ........ »
164 579 32 041 75.88 Antaget
ståndpunkt i fråga om vederbörande grundlagsändring, så. vida ej annat år röstsedeln angivits. Vid 1906, 1908 och 1912 års val voro båda de stora partierna för samtliga amendments, vadan samtliga på dessa partier avgivna röster räknades för grund- lagsändringsförslagen: därav de överväldigande majoriteterna. vid dessa tillfällen. Vid 1910 års omröstning voro republikanerna för, demokraterna emot förslaget.
Folkomröstningar i Arizona 1912—1920.
Efter Reports of the secretary of state 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920, jämförda med Publicity pamphlets samma år samt brev till förf. från mr E. Hall, secretary of state of Arizona, den 12 september 1921.
_ l 1 Antal Vid 1 35,5, . "_D-ETE : . kval av 1 ägg?; 1 . 1 .. ., . ongress- == ; 1 1 1 ., .. - .. =E "”* Ar OCh ämne for omröstningarna man eller Jaroster NeJroster o.:äå dag : m. m. -— 5” E'” S 1 guvernor #5. 25, 1 avgivna. 1 axoq =O, 1 roster E%" 1 1 1 1912 5/11 23 545 1
Författningsreferenda.
]. Revokationsrättens utsträckande __ _ ' _ 1 till alla valda statsämbetsmän . .. 16 272 1 3 (00 1 84.83 1
2. Rätt för stat och kommuner att medverka i industriella fö- retag .......................... 14 928 3 602 % 78.71» 3. Bestämmelser om beskattnings— 1 1 systemet ....................... 15 967 2 283 77.51 1 4. Regler angående gränserna för . kommunal skuldsättning ........ 15 358 2 676 76.59 1 5. Rätt för kvinnor att rösta och in- '. nehava offentliga ämbeten ...... 13 442 6202 83.43 Lagreferenda.
1. Lag om panträtt i gruvor för krav på ersättning för fullgjort arbete . ........................ 13 551 5 804 82 .20 1 1 2. Lag om antalet män, som skola vara anställda på tåg och loko-
1 motiv .......................... 11 123 7 635 7 9.67 3. Lag reglerande lantärnorna på. lokomotiv ...................... 11 286 7 408 7 9.40
1 4. Lag om straff för personer, som 1 taga plats som lokomotivförare utan att förut ha tjänstgjort tre
1 1 1 år som eldare .................. 10 921 7 956 80.17 1 1 5. Lag om begränsning av antalet 1 . 1 vagnar i järnvägstäg . .......... 10 709 8228 80.43 1 1 6. Lag reglerande sätt och pris för . persontransport ................ 14 823 4 835 83.49 1 1 1 7. Lag rörande arbetslöners betal— 1 ning två. gånger i månaden ...... 13 350 5 986 82 12 1 1 1 8. Jaktlag ........................ 13121 6334 82 65
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid val av kongress- män eller guvernör avgivna röster
Jaröster
Nejröster
% ! 'epumse:
lm sälpnwns mA 3? lll! ?PU'BIWWQJ i epuaism (muy
1914 9/11
Författningsinitiativ.
1. Rusdrycksförbud ...............
.Omröstning rörande rusdrycks-
förbud ej mer än en gång vart åttonde är .
. Utgivande av obligationer till ett värde av $ 50011000 för byggan- de av statliga landsvägar ......
. Reglering av åtgärder för irriga-
tion m. m. ......................
. Guvernörens vetomakt och legis—
laturens ändringsrätt ej tilllämp— liga ä initiativ- och referendum- lagar gillade av en majoritet bland väljarna .
La greferenda.
. Ändringar i benådningsrätten .. .Lag, föreskrivande en maximi-
taxa vid persontransport å järn- vägar inom Arizona, även då transporten är av mellanstatlig
. Lag rörande sättet för ändringar i grevskapsindelningen .
. Lag rörande sättet för ändringar av styrelsens säte i grevskap
La ginitiatz'v.
. Avskaffande av dödsstraffet .Betalning av skatter varje är, sättet för indrivande av till betal- ning förfallna skatter m. m.
. Förbud mot ”svarta listor”
(blacklisting)
.Alderdoms- och moderskapspen-
sionering
. Lag, enligt vilken Arizona skall deltaga i Panama-California-ut- ställningen 1915 och i Panama- Pacific utställningen s. å.. ...... . Lag bestämmande att av de hos
varje arbetsgivare anställda per- sonerna minst 80 % skola vara röstberättigade eller i Förenta. staterna infödda medborgare . . . .
51 007
22 743
26 437
23 499
17 994
16 484
13 554
Ämne för omröstningarna m. 111.
Antal vid val av kongress- män eller guvernör avgivna röster
J aröster
Neji-öster
00 ; 'epuuisoi IBA lämllmus PIA
av nu swimming; ; epumsor [muv
. Bestämmelse om att egendoms värdering vid expropriation skall1 ske genom offentlig myndighetf ej genom ägaren själv ..........
. Lag angående upprättandet, un— derhållandet och bruket av elek- triska ledningar ................ . Rätt för ett statsdepartement
(board of control) att upprätta statliga industrier, statsbank och statstryckeri samt plikt för staten att ej överlämna utförande av statliga arbeten till enskilda ar— betsgivare
. Organiserande av ett nytt grev-
skap (Miami Country)
15 853
30 055
1916 7,11
Författningsreferenda.
. Genom initiativ eller referendum
till folket hänvisade förslag skola bliva lag, blott då de understödjas av en majoritet av alla vid valet röstande
. Undantagande av offentlig egen- dom m. m. från beskattning
Författningsinitiativ. . Förbud för import av rusdrycker
2. Indelning av staten i flera val— kretsar vid val till legislaturen, langre ämbetstid för den senare
. Kommunal självstyrelse i rus-
drycksfrägor i stället för förbud .Regler angående ersättning för
skada till följd av olycksfall iar- bete .
Laginitiativ.
. Avskaffande av dödsstraffet .
2. Inrättande av ett arbetsdeparte- ment och en skiljedomstol för ar- betstvister .
. Inrättande av ett statsarkitekts-
18 356
14 296
17 379
År och dag
Ämne för omröstningarna m. m.
Antal vid val av kongress- män eller guvernör avgivna röster
Jaröster
Nejröster
% ; 'epumsoi IBA ;ngumns PSA OP nu BPUHIIWJQJ ! epumsgi [BJUV ,
3 i i l 1.
1918 5/11 :
1920 2/11
4. Jakt— och fiskelag .............. 5. Lag ökande antalet skilsmässo-
Författningsinitiativ.
1. Regler angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete .
2. Indelning av staten i flera val- kretsar vid val till legislaturen, längre ämbetstid för den senare
3. Rättighet för legislaturen att genom lagar sörja för försäljning och utarrendering av statsjord ..
4. Begränsning av försäljningen av åker- och ängsmark ............
Lagreferenda.
1. Lag, annullerande större delen av den genom initiativomröstning 1914 nzr 9 antagna lagen1 ......
2. Förbud mot hasardspel ........
3. Förbud mot hållande av hus, där otukt bedrives .
Laginitz'ativ. 1. Aterinförande av dödsstraffet
2. Avskaffande av obligatorisk vac- cination .
3. Bestämmelser rörande ansökan om arrendering av statsjord
Författningsreferenda. 1. Givande möjlighet åt medlemmar
av legislaturen att väljas till in- — nehavare av annat civilt ämbete under legislaturperioden, förut- satt att ämbetstiden börjar först efter legislatur-periodens slut . . ..
2. Sättet för val av medlemmar i sta— tens skattekommission
1 Obligatorisk omröstning.
51 959
17 518
Antal vid val av
" . .. . kon ress- Amne for omröstningarna g
m. m. guvernör
avgivna röster
män eller Jaröster Nej röster
% .! *epnmsm [tm lämmna; pul 9? nu GPURH'W-IQI
! opumsgl [muv
Författningsinitiativ. Höjning av ämbetsmännens löner
Lagreferenda. . Ändringar i benådningsrätten1 ..
. Förundersökning i vissa slag av brottmål1
Laginitiativ. . Ny jakt- och fiskelag .......... ,
. Reglering av kvalifikationerna för civila ämbeten, införande av ett prövningssystem vid besättan- de av dessa ämbeten; särskilt fö- reträde åt personer med förutva- rande militär anställning ......
. Bildande av nya. grevskap genom folkinitiativ och omröstning inom ' området för den tilltänkta ny— bildningen .
.Upprättande av ett departement för utgivande av statsobligatio— ner för irrigationsändamäl ......
. Upprättande av en landsvägskom- mission
* Obligatorisk omröstning.
11 571
12 268
13 096
Antal vid samtidigt val J aröster Nejröster avgivna röster
Förslaget antaget eller förkastat
Ämne för omröstningarna m. m.
% ! 'apumsgr [tm iztpumus pm ap ilixepuvntmo; ! apumsgi [Bjuv
i 169 650
Författningsreferenda.
. Indirekt avskaffande av rösträtten för negrer . (”grandfathers clause”) ..l 74 9501 . Förkastat
. Undantagande från beskatt-* ning av visst i bomullsfabri-l ker placerat kapital . ...... [ 51469 För/rustat2
Författningsinitiativ.
. Begränsning av legislatu- rens sessioner till 60 dagar 103 246 33 397 Antaget
. Revokationsrätt . .......... | 71 234 57 860 För-kastat l
a l l
. Utgivande av kommunala obligationer för produktiva! ändamål ' 71 234 57 860 Förkastat
l Lagreferendum. '
. Revision av skattelagarna. _l 79 899 Förkastat l
Laginitiativ. ,
i . Rusdrycksförbud .......... 85 858 Förkastat 2. Ny vallag, enl'gt vilken val- byråerna skulle besättas med *
representanter för båda de stora partierna ............ 57192 Förkastat
. Lag om fria skolböcker . . . .ly 64 898 Förkastat
135 517 Författningsreferenda.
'! l l l . Bestämmelser om arvodet fora l
medlemmar av legislaturen.. Förkastat
! 2. Inrättande av ett vice-guver- ' nörsämbete . . Förkastat
Färfattningsinitiativ.
j1.Utgivande av kommunala
| obligationer för produktiva j ändamål Förkastat | |
l1.
!
Laginitiativ.
Förbud för barnarbete i viss " utsträckning * 72 313 25 300 72,03 Antaget
* Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil. * De fall, då förslaget förkastats på grund av att väl majoritet men ej den i grundla- gen stadgade majoriteten av de vid valet röstande uppnåtts, äro kursiverade.
Antal vid samtidigt val Jaröster Nejröster avgivna röster
Förslaget antaget eller förkastat
Ämne för omröstningarna m. m.
[lll HPUWIBfl—IQI tepumsoi [BJUV
% ; 'apuuisguua Jällmums PlA av
. Bestämmelser om publika— tion av officiella beslut m. m. Antaget
167 505
Författningsreferendum.
. Ökad kommunalskatt . vägbyggnadsändamäl ' Förkastat
Författningsinitiativ.
. Mindre restriktiva bestäm—i melser om initiativ och refe- rendum . 68 721 Förkastat
. Berättigande legislaturen att 'låta skoldistrikten upptaga större lån . ................ 108 892 Antaget
Lagin'itiativ.
. Ny vallag med bestämmelser om direkta primärval inom partierna . 48033 Antaget . Lokalt veto (i st. f. förbud) 105 279 Förkastat
1918 5/11 Författningsreferenda.
. Bestämmelser rörande hög- sta domstolens arbetssätt .. . Förkastat
. Utgivande av statsobligatio- ner för upprättande av en jordkreditfond Förkastat
Författningsinz'tiativ. |
. Utvidgning av lånerätten för vissa städer . Förkastat
1918 1*1/12 . Föreslagenliy författning . . Förkastat
1920 2 11 / Författningsreferenda.
. Rösträtt för kvinnor Förkastat . Bestämmelse rörande högsta domstolens arbetssätt Förkasfat Författningsinitiativ.
. Mindre restriktiva bestäm- melser om initiativ och re- ferendum . ' Förkastat
Efter Summary
Folkomröstningar i California 1912—1920.
_ of amendments to the Constitution of California, Statement of vote 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920 samt Publicity pamphlets 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920.
.r och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guver— nörs- eller president- elektors- val avgiv- na röster
Antal röstbe- rättigade
J a röster
Nejröster
% ! '99093591
nu JSIPHUWS PM 99 nu epu'autttm; ! ?PUWSQJ intuv % ! 'anvåttwaq 4591 tm apumwm ; apumsol tmuv
)12 5/11
Författningsreferenda.
.Ändringar i fråga om statens
uppfostringsbyrå. fri distribu— tion av alla i folkskolorna behöv- liga läroböcker m. m. .......... .Obligationer, utgivna av irriga-
tionsdistrikt, erhålla som säker- heter samma värde som statliga och kommunala obligationer
Författningsinitiativ.
. Underlättande sammanslagning av
stad och omgivande grevskap till en kommunal enhet ............
. Större kommunal självstyrelse i
beskattningsfrågor, auktorisering av klassificering av egendom för beskattningsändamäl (ett steg mot single tax) ................
Lagreferenda.
.Upprättande av ett ämbete för
röstregistrering i de olika grev— skapen ........................
. Bestämmande av det med ämbetet
för röstregistrering förenade ar- vodet för viss grupp av grevskap
. Ytterligare bestämmelser rörande
ämbetet för röstregistrering Laginitiativ. . Tillåtande hästkapplöpningar och
vadhällning vid dylika efter till-
stånd av en statskommission
14 3/11
Författningsreferenda.
.Undantagande från kommunal
beskattning av jordförbättringar, boskap, jordbruksmaskiner m. m. dock först efter omröstning inom vederbörande kommun ..........
673 527 987 368
343 443 1
307 190
174 076
169 321
145 924
135 303
142 729
149 864
171 486
128 411
280 465
243 959
255 051
254 327
246 818
353 070
76.45
64.68
67.49
61.86
59.53
57.85
57.84
74. 67
52.15
44.12
46.04
41.86
40.61
39.46
39.45
50.94
926 689 1219345
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
267 318 375 634 69.38 52.73
År och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guver— nörs— eller Antal president- röstbe- elektors- rättigade val avgiv- na röster
J arös ter
Nejröster
% ! *epumso: Im närmams piA
9? lm 9DUVII'6IIJQJ
! epumsgl nuuv %! *apvånmmq
. Fartyg undantagna från beskatt-
. Höjande de tillåtna utgifterna för
. Bemyndigande införandet av
. Bemyndigande statliga och kom-
. Högre undervisningsanstalters un-
10.
11.
12.
13.
14.
15.
. Varken i civil- eller brottmål skall ;
rättegång återupptagas på grundf av begångna formfel, såvida dom—' stolen ej är av åsikten, att utsla— get på grund av detsamma blivit oriktigt ........................ *
ning annat än för statsändamå-l
. Utsträckning av den statliga och
kommunala expropriationsrätten?
.Rättighet för grevskapet Ala—|
meda att efter folkomröstning upptaga ett lån på högst! $ 1000 000 för finansiering av; San Francisco—utställningen . . ..!
löner åt det undre husets tjänste— män från $ 500 till $ 600 om da- gen . ..........................
”preferental voting” i kommuner
munala obligationers utställande med betalningsplatsen förlagd även utanför Förenta staterna ..
dantagande från beskattning Rättighet för legislaturen att bestämma minimilöner för kvin- nor och minderåriga m. m. ......
Bemyndigande guvernören att besluta extra sessioner för di- striktsöverdomstolarna m. m. .. ..
Utvidgande kommunernas rätt att övertaga och driva allmännyttiga företag ........................
Förklarande all jord, ägd av en kommun utanför dess egna grän- ser, beskattningsbar från statens sida, såvida så var förhållandet vid kommunens förvärv av den— samma ........................
Utvidgning av självstyrelsen för städer på över 3500 invånare ..
Bemyndigande reglering av och kontroll över irrigationsdistrikt genom legislaturen . ............ l
378 237
359 176
259 192
390 835
87 315
240 600
306 195
331 599
379 311
203 674
231 274
344 433
285 338
182 073
301 969
307 155
202 128
494 272
294 265
206 479
293 721
295 109
322 891
278 129
216 612
226 679
216 865
60.46
71.34
61.12
63.99
62.76
57.72
72.78
56.82
54.97
60.54
59.56
46.
48.
47
431
42
43.
41.
46.
41.
45.
och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guver- nörs- eller president-
elektors— val avgiv na röster
Antal röstbe- rättigade
! i |
J aröster Nej röster
% ! 'epueisoi tm aäipnmns nu 99 nu epuvnvmor ! epumsg: [muv % ! 'ewåuwaq 4591 nu apunuumm
! GPUUFQJ [BJUV
16.
17.
18.
19.
20.
21.
. Avskaffande av mantalsskatten .. . Vid folkomröstningar om ökning
. Rusdrycksförbud ............... . Rusdrycksförbudet, om beslutat, i
1 Medlemmar av författningskon- vent skola nomineras genom (ii-. rekta val utan partibeteckningar
Bemyndigande grevskapen att ombesörja att grevskapstjänste-g männen fä utöva vissa funktionen i samband med förvaltningen av i grevskapen belägna municipal-f samhällen ...................... ! Bemyndigande järnvägsliommis—Ä sionen att bestämma över taxornai för järnvägar. spårvägar o. dyl.i_ (public utilities) även i kommu- ner (förut tillkom denna makt kommunerna själva) ............ Bestämmelser om förhållandet! mellan grevskap och i desamma] belägna municipalsamhälen ......
Bemyndigande irrigationsdistrikts förvärvande av aktier i utländska bolag, som äga delar av vatten- system, som delvis ligga inom,! delvis utom Förenta staternas! gränser ....................... 1 Bemyndigande järnvägskommisw sionen att bestämma ersättning för av stat eller kommun expro- prierad egendom . .............. ;
. Borttagande av bestämmelsen, attl
guvernör ej kan väljas till med-] lem av Förenta staternas senatl under sin ämbetstid; införande av bestämmelse om direkt folkval av senatorerna i Californias författ- ning (endast en konsekvens av den nyss förut skedda ändringen av unionsförfattningen) ........
Författningsinitiativ.
av statsskulden endast de röstbe- rättigade, som innehava egendom, som är beskattningsbar för betal- ning av dylik skuld ............
kraft 15 februari 1915 resp. 1 ja- nuari 1916 .....................
!
I 271 896 i,
l i 261 219 i
291 665
284 757
349 684
291 836
404 283
405 375
312 193 355 536
448648
274 325
225 530
260 589
214 312
185 168
244 379
190 969
374 487
337 951 524 781
"226 688
58.94
59.59
53.86
57.72
57.86
64.23
84.16
70.16 95
72.88
44.80
39.92
45.29
40.93
43.86
43.95
48.82
63.96
53.36 72.20
55.39
År Och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guver nörs- eller president- elektors— val avgiv- na röster
Antal röstbe- rättigade
Jaröster N ejröster
opumsgi
! [UA im puurus pga
av nu awmuwm ! epuuisgr (utav
9/ o
% ! 'apnäiurmq
. Ingen statlig eller lokal förbuds- omröstning på. åtta år .......... . Rättighet för städer att upprät- ta domstolar, städer på över 175000 invånare att inkorporera omgivande land efter samtycke av vederbörande grevskap m. m. (fö- reslaget av Los Angeles och San Francisco) ....................
. Rättighet för städer att upp- rätta domstolar, städer på över 50000 invånare att inkorporera omgivande land efter samtycke av vederbörande grevskap m. m. (fö- reslaget av Oakland) . .......... . Reglerande den säkerhet, som måste lämnas av bank, där all- männa medel deponeras ........
Konventreferendum.
. Förslag om sammankallande av ett författningskonvent . ........
Lagreferenda.
. Utgivande av statsobligationer till ett värde av $ 3000 000 för stats- byggnader i Sacramento1 ........ .Utgivande av statsobligationer till ett värde av $ 1000 000 för statsbyggnader i San Francisco1 . Utgivande av statsobligationer till ett värde av $ 750 000 för förbätt— ring av statsmarknadsområdet i Sacramento1 . ..................
. Utgivande av statsobligationer till hamnbyggnader i San Francisco1 . Bestämmelser mot försäljning av fridlyst vilt .................... . Förbud för hållande av hus, där
otukt bedrives . ................
. Upprättande av en statens vatten-
kommission för kontroll över vat- tenrättsliga förhållanden 111. m... .Upprättande av ett ämbete för
reglering av och kontroll över ak— tieförsäljning och fordrande stat- lig tillåtelse vid vissa dylika för- säljningar (blue sky law) ......
* Obligatoriskt referendum.
355 394
248 112
293 019
236 573
180 111
294 928
300 028
259 721
408 633
353 295
402 629
309 950
343 805
435 701
318 224
287 185
324 558
442 687
267 717
257 119
301 764
167 589
361 445
352 821
301 817
288 084 ,
85
t.: x!
61.11
62.61
60.55
67.21
60.59 62.18 77.13
81.52
66.02
68.19
1— 8 Antal vid 5,5» sig;—.. . guver— 2:35; ååå r och * __ nörs- eller Antal få; E: 55: da Amne för omröstningarna m. m. presulent- röuthe- Jaröster Nejröster gzägågg g i elektor» rättigade "måfå :* så ' ; val avgiv- oxe, Eg ***:g | [ na röster äg— 32%»- F ' = . Laginitiativ. ' i 1. Allmän 8—timmars arbetsdag , 282692 560 881 91.03 69.13 2. Reglering av och kontroll över | aktieförsäljning (ej så långt gå- ende som den genom referendum : hänskjutna lagen) .............. , 249 500 353 812 65.10 49.43 : 3. Utgivande av statsobligationer till 1 _ ett värde av $ 181'0(.(10 för ny- i l * byggnader till statsuniversitetet.. . 413020 239 332 70.40 53.50; 1 4. Möjlighet för väljare att avgiva l i sin röst på. vallokaler utanför den , i egna valkretsen ................ 244 855 390 333 68.54 52.001 : 5. Förbud mot professionella box- i ningstävlingar, reglering av ama- ? törtävlingar .................... ' 413 741 327 569 80 60.80 l 6. Upprättande av ett nytt system . för jordregistrering ('lorrens ' land system) .................. 359757 224 846 63.09 47.94 7. Utgivande av statsobligationer till ett värde av $ 125001-0 för stats- byggnader i Los Angelos ........ _ 285 796 320 302 65.40 49.71 8. Förbud för betalt arbete mer än sex dagar i veckan . ........... 290 679 457 890 80.78 61.39 9. Reglering av behörighetsvillkoren för praktisering av chiropraktik o. dyl. (drugless practice om gl— vande utövare av dylik läkekonst samma rättigheter som vanliga lä- _ ika-tre ...................... __V__)l 223217 462355 73.98 56.22 315 *ZG/m 1 219 345 Författningsreferenda. 1. Ökning av ämbetstiden för med- lemmar i högsta domstolen från 6 till 12 år ...................... 47 229 213 067 21.35 2. Om ämbetstiden för domare, be— klädande vakanta platser ...... 124 610 125124 20.48 3. Auktoriserande upptagande av statslån för jordbruksändamål .. 124247 132 320 21.04 4. Bestämmelser om deposition av allmänna medel ................ 92 981 151 845 20.05 5. 2/3 majoritet nödvändig för upp- tagande av statslån ............ 121210 127160 20.37 6. Bemyndigande städers expro— priation av jord för parkanlägg- ningsändamål .................. 92 048 155 780 20.32
Antal vid guver- nörs— eller Ämne för omröstningarna m. m. president- elektors- val avgiv- na röster
An tal röstbe- rättigade
J aröster
Nejröster
epnmsoi
% 1 nu iäipumvs PlA
9!) [lll QDI-131135”?!
; apumsgr [BJUV % ! *apvämamq
. Val inom partierna av valkandi—
.Bemyndigande legislaturen att,
besluta ett nytt beskattningssy- stem ..........................
.Avgifler för kyrkliga nöjestill-.
ställningar ej beskattningsbara .. . Bestämmelser om självstyrelsen ii
grevskap, särskilt vid antagande av = grevskapsförfattningar (Charters)
Lagreferenda.
. Val av statsämbetsmän och med-_
lemmar av legislaturen utan par—.;
tibeteckningar
dater utan partibeteckningar ....
42 158
94 460
85 571
112 681
106 377
201 597
168 171
152 697
156 967
151 067
1916 7/11
. Förbud för medlemmar av legis-
. Rusdrycksförbud, trädande ikraft
.Partiellt rusdrycksförbud: ingen
. All skatts läggande på. jorden (1.
. Utgivande av obligationer till ett
. Bemyndigande viss utjämning
. Ändring av lagen om val av par—
999 781 Författningsinitiativ.
laturen att under ämbetstiden up— pehålla annat med lön förenat statsämbete, som, ej besättes ge- nom val . ......................
1 januari 1920 . ................
utskänkning av rusdrycker, för- säljning endast i vissa större kvantiteter direkt från tillverka- ren m. m. ......................
v. s. expropriation av jordräntan; ingen beskattning av inkomster, lösegendom, fabriker o. dyl. (single tax) . ..................
Lagreferenda.
värde av $ 15 000000 för väg- byggnader1 ....................
grevskapen emellan av räntebär— dan för vägobligatiener1 ........
tikandidater: rätt för väljarna att tillkännagiva, vilket parti de till- höra, på. valdagen i stället för på.
registreringsdagen . ............
1"Obligatoriskt referendum.
1 314 446
414 208
436 639
461 039
260 332
542 239
483 151
319 559
230 360
538 200
505 783
576 533
137 107
152 910
349 723
96.70
83.71
67.95
63.62
66.94
' i 7 7 —'e E'? Antal Vid 1 . ggg-:> (:*-1 > ' * * ”.cn. : 95”: guver- i % smä; 2:55 ch _. nörs- eller Antal 55 5: 0555: 50 ämne för omröstningarna m. m. president- röstbe- Jaröster NeJröeter gääg äga .. . _ a _. ag elektors— rattigadc wc,-gig P 5; V?" avr-"V' 3: ===>" 25% na router | | då... e &_. L .
118 5/11 667 739 1 203 898
l
l l Författningsreferenda. ' l
1. Utsträckning av rätten att depo- nera allmänna medel i banker .. , 239 203 180856 62.91 34.89
| 2. Möjlighet för tillfälligt fränva-i 1 l l l | | |
rande väljare att rösta .......... 189 845 252 387 66.23 36.73 3. Bemyndigande sammanslagning
av stads- och grevskapsstyrelse under vissa villkor ............. 195 998 183610 56.35 31.53
4. Rättighet för legislaturen att genom lag ändra domstolsorga-
nisationen . .................... - 86123 274231 53.97 29.93 5. Rättighet för grevskapet Los l * Angelos att efter folkomröstning ] * upptaga särskilda skatter för vis-
sa ändamål .................... 183 994 178 970 54.36 30.15 6. Bestämmelser om statsuniversite- » tet ............................ 249 886 148 305 59.63 33.08
7. Uppdelning av första och andra . | distriktsdomstolarna i vardera två. 1 divisioner m. m. ................ 188243 169 803 53.62 29.74 8. Ingen förändring av styrelsen i köpingar utan folkomröstning . . 179 627 171 735 52 62 29.19 9. Kyrkogårdars undantagande från beskattning .................... 170 296 302 325 70.78 39.26
10. Ersättning åt städer på. grund av förlorade inkomster i följd av statliga bestämmelser om undan— tag från beskattning på. grund av”
militärtjänst . .................. . 115 727 262421 56.63 31.41
11. Utsträckande statens och kommu- ' nernas rätt i fråga om expropria- tion ........................... 212011 179976 58.70 32.55
12. K. F. U. M:s och K. F. U. Kzs . byggnader undantagna från be- ' skattning ...................... 166486 290 573 68.45 37.93
13. Upprättande av en statlig bud- getbyrå. för uppgörande av hud- getförslag m. m. ................ 96820 261311 53.63 29.75 14. Rättighet för staden Venice 1 att efter omröstning upptaga län utöver den i författningen be- stämda gränsen ................ 188349 167647 53.31 29.57 15. Bemyndigande legislaturen att upprätta ett statligt sjukförsäk— ringssystem .................... * 133 858 358 324 73.71 40.88
År och dag
Ämne för omröstningarna in. in.
Antal vid guver— nörs- eller president- elektors- val avgiv- na röster
Antal röstbe— rättigade
J aröster Nej röste r
% ! 'epumsm [WA zånmuws PlA av nu apuvnrqxet 1 Gimme! Iwuv
% ! 'apväumiaq
en.»
17.
t 18.
16. Ersättningsplikt för företagare
vid olycksfall i arbete .......... Tillätande stiftande av bolag med begränsad ansvarighet ..........
Bemyndigande statlig och kom- munal expropriation utöver det för det till grund för expropria- tion liggande behovet omedelbart
nödvändiga .................... 4
Författningsinitiativ.
. Single tax . ....................
Lagreferendum.
. Begränsningar av beskattningen i grevskap ....................
Laginitiativ.
. Rusdrycksförbud, trädande i kraft den 31 december 1918 ..........
. Förbud för utskänkning, inskrän- kande bestämmelser i fråga om sprithandeln . ...............
. Begränsning av beskattningen i
grevskap, med undantag för skol- skatten (substitut för den av re- presentationen antagna, till folk- omröstning framlagda lagen)
. Legal ränta 7 %; högsta tillåtna
ränta 12 % .................... . Bestämmelser angående tandläka-
re, förenklande villkoren för yr- kets utövande ..................
229 974
178 355
138 131
118 088
127 634
275 643
256 778
167 049
231 147
200 475
224 517
196 948
228 324
360 334
259 626
306 488
341 879
227 953
212 207
314 713
68.06
56.21
54.88
71.65
58
87.18
89.65
59.16
66.40
77.15
Författningsreferendum.
. Bemyndigande utgivande av stats- obligationer till ett värde av $ 40 000 000 för vägbyggnader ..
1 203 898
196 084 27 992
1920 2[11
Författningsreferenda.
. Upptagande av en skatt på minst
$ 4 på. utlänningar av manligt kön i åldern 21—60 år .......... .Möjlighet för tillfälligt frånva-
rande väljare att rösta .......... . Undantagande hem för föräldra-
lösa barn från beskattning ......
943 344 1 374 184
667 924 356 539
394 014
147 212 371 784
371 658
86.41
77.21
81.17
r och dag
Ämne för omröstningarna rn. m.
iAmal vid guver- nörs- eller president- elektors- val avgiv- na röster
Antal röstbe- rättigade
Jaröster Nej röster
% l 'epmnsql m nåtpumns PM 92 nu apuunrqm l apumsw imuv % ! 'apnäiusmq
—159-IIIIIODU'3[W'IJQJ
! epuslsor [mnv
. Bemyndigande utvidgning av sta-
tens verksamhet för understöd- jande av föräldralösa och oför- sörjda barn ....................
Konventreferendum.
.Sammankallande av ett författ- ningskonvent ..................
F örfattningsinitiativ.
. Ökning av det för ett initiativ nödvändiga antalet signaturer från 8 % till 25 % av röstetalet vid närmast föregående guvenörs- val, då. initiativet gäller skatte- frågor ........................
2. Ökning av arvodet för medlem-
mar av distriktsdomstolar och högsta domstolen ..............
. Avskaffande av'den obligatoriska vaccinationen ..................
—. Upprättande av kindergartensko-
lor; beskattning härför; allmän höjning av anslagen till skolor
5. Single tax .................... . Upptagande av särskild skatt för statsuniversitetets uppehållande .. . Höjning av räntefoten för osålda statsobligationer för vägbyggnad; överflyttande av plikten att betala räntan från grevskapen till sta— ten m. m. ......................
Lagreferenda.
. Detaljbestämmelser rörande det genom ändring av unionsförfatt- ningen genomförda rusdrycksför- budet .......................... . Testamentsrättsliga bestämmelser,
givande större rätt åt gifta kvin- ner att testamentariskt disponera över den gemensamma egendomen
. Förbud för banker och i banker anställda personer att utöva för- säkringsverksamhet ............ . Bemyndigande organisation av irrigationsdistrikt genom enkel majoritet bland väljarna i stället för 2/3 majoritet ................
487 023
203 240
298 347
232 418
359 987
506 008 196 694
380 027
435 492
400 475
246 875
308 062
314 522
222 247
428 002
421 945
538 655
468 911
268 781 563 503
384 667
311 667
465 537
524 133
328 115
280 522
75.19
66.91
76.35
81.74
87.37
82.13 80.58
81.06
79.20
91.50
63.08
51.61
45.94
52.42
56.11
60.32
56.38 55.32
55.65
54.37
63.02
56.11
46.29
43.30
Antal vid i | 5 5.7, ,, guver- . 533535. & .i År och .. nörs— eller Antal %% E% 5 'l * da Amne för omröstningarna m. m. president- röslbe- Jaröster Nejröster gzäglqå g elektors- rättigade i '_åfå 59 _ = val avgiv— : NIF—"ig "' -i na röster Egm- se i 1 I l l * 5. Tillätelse endast för läkare, an- i i i vändande mediciner såsom läke- . ! medel i sin praktik, att köpa och l l ' rekvirera vissa gifter .......... 478764 ' 270 562 79.43 5 Laginitiativ. ; Ä * 1. Förbud för utlänningar, som ej (» kunna bliva amerikanska medbor- i gare, och bolag, vari dylika ut- länningar hava aktiemajoritet, . att arrendera eller såsom för- ! * ' myndare innehava jord ........ ' 668483 | 222 083 94.40 61. 2. Licenser för praktisering av chi— i i . ropraktik skola givas efter pröv-i ; i ; l ning av chiropraktici, ej av andra . ; i 5 läkare ......................... 1 390240 | 402410 | 84.02 5 l 3. Förbud mot vivisektion . ........ ] 3 272288 , 527130 | 84.74 15
Folkomröstningar i Colorado 1912—1920. Efter Abstracts of votes cast 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920.
Antal V:d ._ guver— Amne för omröstningarna m. m. nörsval Jaröster Nejröster avgivna röster
År och dag
IUI GPUVIWLUQJ ! epunisgd [muv % r'epumsor [ru izipnuws PIA BP
1912 5/11 259 431 Författningsreferenda.
. Upprättande av en statens skat— tekommission 40 0121
.Gruvindustri m. in. av ”offent— ligt intresse” 37953
. Ökning av grevskapens skuldsätt— ningsrätt för vägbyggnadsända- mål . 47 284
. Bemyndigande upptagande av ett statslån & $ 10 000 000 för väg- byggnader ..................... 53 327
. Fasta löner för vissa kommunala tjänstemän . 41 622
Fö-rfaitningsinitiativ. -
. Rusdrycksförbud . » 116774 2. Upprättande av en särskild fond för statens immigrationsbyrå. 54272
. Kommunal självstyrelse för stä- der pä mer än 20000 invånare .. 44778
4. Införande av revokationsrätt . . 39 564
5. Bestämmelse, att publikation av frågor, framlagda till folkomröst- ning, skall ske pä i lag närmare fastställt sätt . ..................
»
. Rättegång genom jury vid mål rö- rande domkval . ................ '
. Inrättande av en särskild domstol ! för kontroll över bolag, verkan—' de för allmännyttiga ändamål, . . (public service corporations) ..... * 27 534
. Ändringar i användningen av och ' , kontrollen över skolor i staden., 38 318
. Revokation av domstolsutslag, förklarande en lag inkonstitutio-' _ , . . 55 416
Lagreferenda.
1. 8 timmars arbetsdag för gruvan, ' . betare . . 69 489
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstilt.
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guveh nörsval avgivna röster
J aröster N ejröster
Ill! GPUBIWTl-IQI ! apueisod [uiiiv
% i 'npnuisgd ['n/1 impumns pia op
. Utsträckning av statskontrollen över slakterier .
. Bestämmande att statsämbetsmän
dagligen i stället för månatligen skola överlämna mottagna medel till statsskattmästaren
. Upprättande av sommarskolor för lärare .
. Bestämmelser rörande examina- tion av lärare och erfordrade kva- lifikationer
. Lag om irrigation .............. . Uppförande av en tunnel1 . ...... Lagtnitiativ.
. Åtgärder för tillämpning av'det föreslagna förbudet ............
. 8 timmars arbetsdag för kvinnor . Upprättande av en kommission
för kontroll över bolag, verkan- de för alhnännyttiga ändamål . . . .
. Upprättande av en statsmarknad
. Minskning av publikationen i tid— ningar av till folkomröstning han- visade förslag . . Officiell upplysning vid folkom- röstningar .
. Inga partibeteckningar på. röst— sedlar vid val .
. Kommunal moderskapspensione-
. Reform av sättet för utseende av ämbetsmän i riktning mot "för- tjänstsystemet” (merit system) .. . 8 timmars arbetsdag för visst ar- bete i gruvindustrien ............
. Bestämmelser om statens lands- vägskommission ................
37 387
20 968
23 521
25 369
22 931 45 800
64 616 108 959
30 347
49 002
39 551
37616
43 390
82 337
38 426
52 525
44 568
79 190 32 019
64 138 52 462 50 635 38 537 39 504
37 870
35 282 48 777
45 101
1914 3/11
Författningsreferenda.
. Större befogenhet åt byrån för avvägning av skattebördorna. . . .. . Ökning av städers skuldsättninge—
1 Av legislaturen beslutat referendum.
270 629
lAntal vid guver- Ämne för omröstningarna m. m. nörsval Jaröster Nejröster avgivna röster
lll? nyvunna—19; ! sponsor [muv
% ! 'apumsol nu JBEPDWSS DEA 91)
. Bemyndigande ändringar i sättet för publikation av till folkomröst- ning framlagda frägor ...... _ . . . . 48 301 56 259
Författningsinitiativ. 1. Rusdrycksförbud . . 129589 118017
2. Ett visst förslag får ej genom ini- tiativ underställas folkomröstning _ oftare än vart sjätte är ........ 05 667 112537
* . Bemyndigande utslag genom 3/4 av juryn i civilmål och berättigan- _ de kvinnor att tjänstgöra i jury.. 67 130 77 488 . Bemyndigande speciella val för initiativ- och referendumförslag på begäran av 25 % av väljar—
40 643
. Bestämmelser om offentliga nyt— tigheter (public utilities) ....... 35 752
Lagreferenda.
. Biträdande sheriffer m. fl. måste vara röstberättigade inom veder- börande grevskap .............. . Annullerande den legala doktri- nen, att arbetare vid anställnin- gen påtaga sig den med arbetet förenade risken (legal doctrine of assumption of risks) 69006
. Lag upprättande en kommission för offentliga nyttigheter (pub- lic utilities commission) 39 703
1. Vissa delar av ovannämnda lag 37 633
. Bestämmelser rörande frukthandel 39 448 Laginitiativ. . Påläggande av särskild vägskatt 117146 . Tillsättande av en kommission för kodifiering av lagarna rörande kvinnor och barn 68242
. Lag om villkorlig dom av vissa brottslingar '
__ 62 561
1916 7/11 Författningsinitiativ.
. Reform av sättet för utseende av ämbetsmän i riktning mot ”för- tjänstsystemet” . . Tillåtelse till tillverkning 0 säljning av öl ..................
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vi-l guver- nörsval
avglvna röster
J aröster N ej röster
% i'epnmsoum JEIPHUJBS PM 91) lill ?PUFHWUQH SPHRJSQJ [mnv
Konvent-initiativ
.Förslag om sammankallande av ett författningskonvent ..........
Lagreferendum.
. Lag rörande läkarepraktik ......
Laginitiativ.
.Utvidgande av den statliga sin- nessjukvården
. Avskaffande av statens skatte- kommission och överflyttande av dess åligganden till bvrån för av— vägning av skattebördorna ......
. Ändring av bestämmelserna om aktieförsäljning . Möjliggörande skolfonders place-
rande i andra företag än banker
53 530
164 220
80 362 85 279
102 956
39 415
84 011
155 134
66 058
1918 5/11
1920 2/11
Författningsreferenda.
. Motionsrätt inom legislaturen en- dast under seesionens 15 första dagar ..........................
. Ändringar i publikationen av till folkomröstning hänvisade frågor Författningsinitiativ.
. Reform av sättet för utseende av ämbetsmän i riktning mot ”för— tjänstsystemet” '
Lagmittativ.
. Statlig hjälp åt fullvuxna blinda.. ' 2. Lag om förbudets upprätthållande
220 371
75 301
131 469 113 636
Författningsreferenda. .Höjning av statsämbetsmännens
. Ökning av antalet grevskapsdo- mare .
. Bemyndigandeputgivande av stats— obligationer till ett värde av $ 2 000 000 för vägbyggnader . . . .
292 930
49 313
35 095
| 100 130
112 878
- 97 398
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guver nörsval Jai-öster avgivna röster
Nejröster
% ! 'QDHHJSQJ [rm JHIPHUWS PM 99 [i!JGPUUIIEq—IQJ ! epuwsgl [omv
Författningsintiativ.
. Utgivande av statsobligationer till ett värde av $ 18 550000 för byg- gande av tunnlar ..............
. Särskild skatt för uppfostringsän— damål ..........................
Laginitiativ.
. 12 timmars arbetsdag för städer- nas brandtjänstemän ............
. Statskontroll över chiropractic ..
3. Upprättande av ett nytt grevskap (Limon)
. Upprättande av ett nytt grevskap (Flagler) .Anslag till ett statssjukhus för sinnessjuka
101 841
, 160 268
3 113 110 84 286
34 881 33 295
155 049
126 099
52 324
82 596 109 385
141 239
140 363
56295
330 Folkomröstningar i Maine 1910—1920.
Efter brev till svenska legationen i Washington från Maine state Library samt brev till mr. Judson King från Secretary of state i Maine.
Antal vid __ guver- Amne för omröstningarna m. m. nörsval Jar-öster Nejröster avgivna röster
År och dag
% ! 'OPUWSQ—l 19.1 :Bipumns PlA aP [lll 9PUBHWI19J ! epumsgr Ieiuv
1910 12/9 142 666 Lagreferenda.
. Bestämning av alkoholprocenten i drycker 31 093 . Delning av staden York och upp-3 rättande av staden Gorges ........ * 19 692
. Rekonstruktion av Portland Har- bor bron . 21251
1911 17/e Författningsreferenda.
. Ökning av städernas lånerätt 38 712 2. Borttagande av rusdrycksförbudet 60 854 . Portland huvudstad i stället för Augusta 59 678
Laginitz'ativ.
Lag om direkta primärval inom partierna ........................
1912 5/11 141 940 Författningsreferendum.
Rätt för legislaturen att utgiva $ 200000 obligationer för byggan- de av goda vägar ................ 21 454
Lagreferendum. Ändringar i vallagen ............ 33884
1913 819 Författningsreferenda.
. Klassifikation av egendom för be- skattningsändamål . ..............
. Enklare metod för författningsän- dringar .
1914 3/11 ' 141 580 Lagreferendum.
Inrättande av en kommission för of- fentliga nyttigheter .............. i 67 365
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Antal vid %& ..,:ä Å 1 _. guver- 551532. 215,01 Amne för omröstningarna m. m. nörsval Jaröster Nejröster gåååa g avgivna , ;. s;: röster i gåggå 1916 7/11 151 410 Lagreferenda. I %1. 54 timmars arbetsvecka för kvin—l * f nor och barn .................. 99 591 40252 89.72 * 52. Offentliga bidrag till brobyggna- f , ', der1 ............................ , 96 677 14 138 73.19 10 ' 1917 /9 i Författningsreferenda. *1. Rätt för guvernören att avskeda sheriffer ........................ 29 584 25 416 2. Distriktsindelning för represen- tantval .......................... 22 013 21 719 13. Rösträtt för kvinnor ............ 20 604 38 838 4. Indelning av städer i valdistrikt .. 22 588 24 593 5. Ändringar i militärorganisationen 20 585 23 912 __ _ 1919 8/9 Författningsreferenda. 1. Ändringar i militärorganisationen 15 826 11020 2. Reglering av rösträtten vid flytt— ning ............................ 22 024 6 751 3. Rätt för legislaturen att utgiva obligationer till ett värde av högst $ 1 150000 för att upprätthålla varv och hamnar ................ 22 637 6777 4. Höjning av gränsen för statens lå- nerätt från $ 300000 till $ 800000 21542 7 080 5. Höjning av rätten att utgiva obli- gationer för byggande avyvägar och broar från $ 2000 000 till $ 10 000 000 ................. 1 26228 5125 _ i 1920 2/11 205440 Författningsreferenda. 1. Rättighet för legislaturen att in— dela städer i valdistrikt .......... 76129 29 333 51.33 2. Rättighet för legislaturen att ut- » giva obligationer till ett värde av i $ 3000 000 för att utbetala under- . stöd till soldater som deltagit i l världskriget ..................... 105712 32820 67.43 3. Rättighet för legislaturen att be- sluta en allmän inkomstskatt 53 975 64787 57.81 Lagreferendum. Rösträtt för kvinnor vid val av elek- torer till presidentvalet . .......... 88080 30 462 57.70
332 -' Folkomröstningar i Michigan 1914—1920. Antal vid éäää Å h __ samtidigt 333533. : Boc Amne för omröstningarna m. m. val Jaröster Nejröster 55 53. ; ag avgivna | ååå? ! röster ; Legg ? &”! :m i 1914 a/u . 440 488 * Författningsreferenda. " l 1. Möjlighet att rösta utan personlig ; inställelse . ...................... 3 190 5101 175 948 83.19 2. Utgivande av obligationer för väg— ', byggnadsändamål ................ ; 164 333 202 087 83.18 3. Bemyndigande grevskapen att ut— ' giva obligationer för jordförbätt- * ringsändamål ................... 165 290 199 873 82.90 i. i ' Författningsinitiativ. 1. Bestämmelser om försäkringsföre— ningar ......................... 92 392 291 766 87.21 , 1916 7/11 651 519 Författningsreferendum. 1. Rättighet för legislaturen att an— _ ', nullera vissa lokala bestämmelser. . 283 823 275 701 85.88 Författningsinitiativ. ; i 1. Rusdrycksförbud ................ 353 378 284 754 97.91 2. Lokalt veto i rusdrycksfrågor 256272 378871 97.49 3. Bestämmelser om försäkringsföre— ningar . ........ f:: i.; .. . . . , ” . 225 220 349 810 88.25 , 1917 4/1 Författningsreferenda. 1. Bestämmelser angående imigra- tionsdistrikt. .................... 198 918 139 027 2. Sättet för röstning utan personlig inställelse ...................... 216 270 114 594 3. Bestämmelser angående landsvägar 209 559 126 871 4. Statsinköp av järnvägar ...... . . . . 242 969 100 722 5. Höjning av statstjänstemännens lö- ner . ................ ; ...... , _. ..... _ 148 625 193 119 , , | 1918 5/11 ' 434 376 * Författningsreferenda. » 1. Rösträtt för kvinnor ............ i 229790 195 281 97.86 5 2. Bestämmelser om att författnings—l ändringsförslag vid omröstningar] skolal uppföras å samma, icke å ' olika röstsedlar .................. i 317 070 90 744. 93.88
* Den-siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Ämne för omröstningarna m. m.
Antal Vl(i' samtidigt val Jaröster avgivna röster i
N ejröster
%1'opnmsousA jägpumus piA ep ((HOPU'BIWIIJQJ ' epuaisgi [Bjuv
Färfattningsreferenda.
. Bemyndigande utgivande av obli- gationer för vägbyggnader .......
. Höjning av ämbetsmännens löner
Författningsinitiativ.
. Rätt att importera och sälja öl och lätta viner
558 572 313 539
322 603
225 239 418 778
530 123
| 1920 2/11 ;
Författningsreferenda.
.Rättighet för legislaturen att be-
stämma vissa högre ämbetsmäns'
.Bestämmelser om röstning utan
personlig inställelse .
. Rättighet för legislaturen att be—'; sluta arbetstidslagar .............
. Berättigande legislaturen att giva' kommunerna ökad expropriations-
Författningsinitiativ.
. Skärpt obligatorisk skolundervis—
348 311
415 780
420 085
360 668
353 817
463 959
359 749
413 362
439 373
610 699
Efter Roster of state and district officers 1915, 1917, 1919 och 1921 samt upplysningar i statskansliet i Jefferson city
* Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Antal vid 5.515 = samtidigt 3535, 9:51 A:! och Ämne för omröstningarna m. m. val Jaröster Nejröster 23.31.5323. ag avgivna ;; :E? röster oxo—E %% ; ' l i 1910 3/11 671 767 i Författningsreferenda. |; . Bestämmelser om pension åt po- ; listjänstemän .................. 132 354 384 7741 I 76.98 ; . Bestämmelser om pension ät lä— ; '; rare .......................... 122 063 389 647 76.1: . . Upptagande av särskild skatt för __ __ '; vägbyggnader . ................ 110844 347561 1 77.17 4. Bestämmelser om sättet för än- ' ; dring av staden S:t Louis, för- , _ ; fattning (charter) .............. 138 942 349147 (2.60 5. Upprättande av nytt hus för le- ; gislaturen och statsämbetsmännen 188 259 332858 ; 77.57 ; .lfemvndigande' viss ökning av _ _ '; grevskapens skuldsättning ...... 150114 337984 ; 72.67 I . Höjning av arvodet för medlem- ; , mar av legislaturen ............ 95045 385 765 1 71.57 | . Användande av voteringsmaskin . i inom legislaturen .............. 133 569 352 915 72.42 . Bemyndigande ökning av städer- nas beskattning ................ 110 283 374 942 72.23 Författningsinitiativ. 1. Rusdrycksförbud .............. 207 281 425 406 94.18 2. Upptagande av en särskild skatt för underhåll av statsuniversitetet 181 659 344 274 __ 78.29 1912 5/.1 699 210 Författningsreferenda. . Utsträckning av åldersgränsen för tillträde till statsskolorna . . .. 207 298 367 032 82.14 . Höjning av skuldsättningsgrän- sen för staden St. Louis för upp- rättande av kloak och vattenverk 140 611 402472 77.67 . Bemyndigande ökning av den kommunala beskattningen ...... 121 794 401 918 74.90 . Bestämmelser om bofasthet som villkor för rösträtt .............. 172 140 378 263 78.72 . Registrering av väljarna i grev- skap .......................... 151 694 385 698 76.36
Antalvid 5,55; ” _ __ samtidigt ; 50 "'E- AåaOLh Amne för omröstningarna m. m. val Jaröster Nejröster ååå—åå: g avgivna "_._åm ; %* röster & 535. | Författningsinitiativ. | . All skatts läggande på jorden, (1. v. s. expropriation av jordräntan; ingen beskattning av inkomster,] lösegendom, fabriker o. dyl. | _ (single tax) ................... ; 86 647 508 137 85.06 . Upprättande av en statens skatte— i kommission .................... » 96 911 475151 81.82 . Upptagande av en särskild skatt för underhåll av statsuniversitetet 154 952 401 843 79-63 . Givande ”grand juries” rätt att undersöka valfusk o. dyl. . 197 643 348495 78.11 1914 3/11 618 199 Författningsreferenda. . Begränsning av rätten att genom initiativ framlägga ”single-tax”— och andra skattefrågor till folk- omröstning .................... 138039 334 310 76.41 .Höjning av skuldsättningsgrän- sen för Kansas city ............ 123 596 312651 70.57 . Upptagande av en särskild skatt för vägbyggnader .............. 112 497 346995 74.33 . Höjning av arvodet för medlem- mar av legislaturen ............ 89 629 355326 7198 . Höjning av skuldsättningsgrän— sen för städer med över 100000 invånare för förvärv och byggan— de av underjordiska vägar ...... 117197 316959 70.23 . Rättighet för väljarna inom olika vägdistrikt att genom majo- ritetsbeslut pålägga särskild väg- skatt .......................... 117 041 333 576 72.89 . Rättighet för legislaturen att besluta understöd ät behövande blinda . ........................ 214951 255717 76.14 . Bemyndigande enklare metod för ' ändring av stadsförfattningar (city charters) ................ 140475 290562 69.73 Författningsinitiativ. . Rösträtt för kvinnor ............ 182 257 322463 81.65 . Auktoriserande utgivning av statsobligationer till ett värde av $ 50000 000 för vägbyggnader .. 76 574 378 530 73.62 . Bemyndigande upptagande av särskilda skatter för vägbyggna- der, utgivning av obligationer för detta ändamål .................. 80 935 373 302 73.48
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid samtidigt
val avgivna röster
J aröster Nej röster
um '8 pu duns 111 av 1111
epuuisoi
9PUWIWHJQJ ! epumsga (omv
Lagreferenda.
. Bestämmande minimiantal män,' som skola vara anställda på tåg och lokomotiv ..................
. Bestämmelser om den kommunala självstyrelsen i rusdrycksfrågor (grevskapsveto) ................
. Inrättande av ett av representan- ter för båda partierna bestående, av borgmästaren utnämnt råd för spritaccisfrågor i städer med över 300000 invånare i stället för av; guvernören utsedd ämbetsman
. Inrättande av ett av representan- ter för båda partierna bestående, av borgmästaren utnämnt råd för polisfrägor i städer med över 300000 invånare i stället för av guvernören utsedda råd ........
159 892
172 909
134 449
131 382
324 384
i 311 285
303 757
306 942
78.34
78.33
70.89
70.91
1. "2.
. Rusdrycksförbud . ..............
. Bildande av vissa fonder för un-
. Single tax . ....................
Författningsreferendum.
.Rättighet för legislaturen att besluta understöd åt behövande blinda ........................
Författningsinitiativ. Rusdrycksförbud ..............
Inrättande av en statsbank för kreditgilningitjordbrukare . . . .
785 998
385 627
294 288
296 964
272 908
416 826
346 443
83.72
90. 17
81.86
Författningsreferenda.
.Höjning av beskattningsgränsen för kommunala ändamål ........
. Upptagande av särskild skatt för vägbyggnadsändamål . .......... . Rättighet för vägdistrikt att ef- ter folkomröstning pålägga sär- skilda skatter för vägändamål .. .Rättighet för städer med 2000
—30 000 invånare att upptaga yt- terligare län för vägändamäl . . . .
derhåll av statens skolor ......
Författningsinitiativ.
577 706
223 618
90 637
81 610
94 142
88 246
93 392
80 725
297 582
297 118
293 101
287 488
286 886
289 269
373 220
66.06
64.93
66.24
78.58
Antal vid åzågä " __ samtidigt ; är» »; 5- Aäamh * . Amne för omröstningarna m. m. val Jaröster Nejröster 59. 5.58: g avgivna ;; :'g % röster oxe—å gå. ? 2. Upprättande av en fond för egna—i hemslån ....................... 102 452 290 207 67.97 3. Ökad självstyrelse för städer med , _ över 100 OOOVfinvånare . . . . . . . . . .; , _. . . 95197 280 839 65.09 ' ' ; I 1920 2/11 i - * 1 330 736! _ i Författningsrefermda. i l ' 1. Höjning av arvodet för medlem— " mar av legislaturen ............ i 320406 407 672 54.71 i 2. Ökad självstyrelse för städer med i över 100000 invånare .......... i 385 656 311 922 52.42 3. Höjning av skuldsättningsgrän- ' i sen i städer med över 100000 in— ! vånare ........................ ! 368 651 329 938 52.50 4. Rättighet för vägdistrikt att ef— ' ; ter folkomröstning pälägga sär— » skilda skatter för vägändamål .. » 375 942 340 665 53.8. 5. Höjning av beskattningsgränseni för kommunala ändamål ........ 1 312 323 398279 53.40 6. Utgivande av statsobligationer tilll ett värde av $ 60000 000 för väg-i . byggnader . .................... 572 514 339 021 68.50 7. Höjning av skuldsättningsgrän-l sen i städer med under 30000 in-g vånare för byggande av vatten-i verk o. dyl. .................... 1 381794 310 210 5207, 8. Upptagande av en särskild skatt . för understöd åt behövande blinda % 455 227 295 788 56.44 9. Utgivande av statsobligationer till . i ett värde av $ 1000 000 för bil-* * dande av en fond för understöd åt i | veteraner ...................... 1 & 379156 348 749 54,70 10. Höjning av antalet medlemmar i högsta domstolen . .............. 315 837 369 077 51,47 11. Höjning av antalet medlemmar i St. Louis, appelldomstol ........ 316661 355 401 50.50 12. Givande möjlighet för frånvaran- de soldater att rösta vid valen . . . . 440 102 279 490 54.07 Författningsinitiativ. 1. Ändring i sättet för revision av författningen och bestämmande om ett konventreferendum 1921 . . 394 437 317 815 53.32 Lagreferenda. 1. Lag om rusdrycksförbudets till— lämpning ...................... 481 880 420 581 67.82
Antal vid 1 ;; _ägä ” _ samtidigt . 550 9. E. AE OCh Ämne för omröstningarna m. m. val Jaröster [Nejröster ål"— 3.53: 38 avgivna. » :..; 555 röster ; Cigg-å.! i 2. Ersättningsplikt för arbetsgivare | ! vid skador till följd av olycksfall * ,. i i arbete ..i ........... f.: . __. . . i 344 724 i 376 651 54.21 i ] * 1921 i * i Författningsreferenda.
1. Tillträde för kvinnor till alla statsämbeten . .................. 159 2307 147 751
2. Räntan på statsobligationerna för Vägändamål må betalas med ge— : nom avgifterna för motorfordons- ' ! licens ingångna medel .......... 247274 i 59 776 i i ' 3. Auktoriserande upptagande av , lån på, $ 15 000000 för utgivande
* av ersättning åt veteraner från * världskriget .................... 210238 100131
Konventreferendum.
i 1. Förslag om sammankallande av i ett författningskonvent .......... 175355 ? 127 310
Officiella källor: Laws, resolutions and memorials of the state of Montana 1919, 1921, Publicity pamphlets 1914, 1916, 1918 ovh 1920.
| Antal vid ååå; | 4 'l l " ,samlidigt gage ! * r om Amne för omröstningarna m. m. ! val .laröster Nejröster =? 3353. i dag lav" 2.555! . slum man.» » röster 1.935 , i &5:0 : | 1912 5,01 f i 79 778 i * Författningsreferendum. , .! ! 1. Upprättande av ett statshospital..i 34 2351 30461 81'09 ! Lagreferendum. I | i 1. Lag rörande statsmilisens organi-i sation ....................... . . .* 21 195 41 749 78.90 Laginitiativ. I i i ]. Instruerande legislaturen att till 1 medlemmar i Förenta staternas se— nat välja genom folkval utpekade , personer ........................ 45 620 12 442 72.78 12. Reglering av de privata utgifterna . vid val, förbud mot vissa former ! av påtryckning vid desamma m. m. . (corrupt practises act) .......... 44337 13 645 72.68 i . 13. Lag om direkta primärval inom ' partierna . ...................... 46437 12 879 74.35 lill. Givande möjlighet åt de röstande : vid val av valkandidater inom par-1 ” tierna att uttrycka sina önsknin-i . gar rörande kandidater för presi—i _l? dent och vice president . . . . . . . . . .. 46 241 12 143 73.18 ___—___. -, ._.V_ här)» , ___ ..,,_i_,_ 1914 3/11 81502 . Författningsreferenda. 1. Rösträtt för kvinnor ............ 41302 37588 96.79 2. Höjning av beskattningen för skoländamål .................... 28 703 46 265 91.98 Lagreferendum. ? 1. Boxningstävlingar tillåtna efter li- * cens av en statlig kommission .. , 34440 42 581 . 94.50 » | Laginitiativ. i " . 1. Ersättningsplikt för arbetsgivare | I ; vid skador på grund av olycksfall i ; i i arbete ........................ ; 36 991 44275 1 99.71 i 2. Bemyndigande statlig kreditgiv-_ ! ning åt jordbrukare . ............ ! 45162 27780 89.50 3. Sammanslagning av de högre stat-' [ liga bildningsanstalterna ........ i i 30 465 46 311 1 94.20
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
( ». s.: | Antal höll i 5.35; År och -— , . samtidigt; . gage , da Amne för omröstningarna m. m. val ] Jaröster Nejröster 5 & 53 g : avgivna ! ååå-rg? ? röster i Legg . i i xazm i i i ' 1916 7/11 . 173 572 i Författningsreferenda. i i 1. Upprättande av statliga och kom— ! munala taxeringsnämnder ........ * 74 257 60 839 77.313 2. Undantagande av all kyrklig egen- i i dom (ej blott egendom använd för , gudstjänster) från beskattning . . . . i 48 656 83 198 75.96 3. Utgivning av statsobligationer för! _ upprättande av en statlig segel-* i garnsfabrik .................... 68 059 79 158 8432 i 1.1. Rusdrycksförbud ................ 102 776 73 890 101.713 i Laginitiativ ; 1. Boxningstävlingar tillåtna under , if ,, vissa betingelser ................ 1 72162 76 510 | 85.05 , Å _ , ,.w "THW _ 1918 5/11 112 402 ! Författningsreferendum. i 1. Inteckningar, skuldsedlar m. m. . undantagna frän beskattning 'i 3 55296 _ 30 614 76.43 ; % i . '_ Lagreferendum. 5 2 ; 1. Utgivande av obligationer för upp- | ! rättande av statskvarnar1 ........ . 54215 29 630 74.59 i : . Laginitiativ. , | i 1. Auktoriserande och reglerande i . . i " . praktisering av chiropraktik 46302 i 39 320 ] 76.17_ ] , 1920 :'/11 185 988 Författningsreferenda. 1. 95 % av alla inkomster från sta- tens skolfonder skola utgä till skol— distrikten i proportion till skolbar- nens antal i distrikten .......... 77 093 54184 70.53 2. Upprättande av en byrå. för kon- ] troll över likviderandet- av alla for- : dringar gentemot staten, auktori- i serande legislaturen att upprätta i nya ämbetsverk m. m. ............ 51 072 72 870 66.04 i 3. Upprättande av särskilda nämnder ! i grevskapen för värdesättning av beskattningsbar egendom ........ 58 571 72 161 70.29
* Obligatoriskt referendum.
År och dag
Ämne för omröstningarna m. m.
Antal vid samtidigt Val
röster
; Jaröster
* avgivna *
1
Nejröster
till OPUBHEHJQJ ! apu'eiso I [mtrv
% ; 'apueisox nu 131131111135 PM 91)
i i
'1.
i Ändringar i 1912 års lag om direk—
Lagreferenda. Bemyndigande ett statslån på $ 15 000000 utöver den i författnin— gen bestämda gränsen för byggan- de av vägar1 ....................
. Boxningstävlingar tillåtna under! vissa betingelser, varvid 50 % av?
nettoförtjiinsten skall gå till stats- kassan2
. Annullerande de 1912 genom ini- tiativ antagna lagarna om direkt val inom partierna av valkandida- ter och rätt för de röstande att ut- trycka sin önskan rörande val av president och vicepresident? .,
ta. primärval inom partierna ...... '. Ändringar i 1912 års lag om rätt
för de röstande att uttrycka sin ön— skan rörande val av president och vicepresident ....................
Laginitiativ.
. Ökning av skatteprocenten vid be- skattning av förmögenhet för up- pehållande av statsuniversitetet ..
". Bemyndigande ett statslån på $
5 000 000 utöver den i författningen bestämda gränsen för undervis— ningsändamål .
.. Bemyndigande utgivning av obli- gationer till ett värde av _$ 20 000 000 för irrigation ..........
1 Obligatoriskt referendum. ” Av legislaturen beslutat referendum.
i
60 483
66 131
60 793
90 441
68 785
65 928
Folkomröstningar i Nebraska 1914—1920.
Efter Biennial reports of the secretary of state 1916, 1918 och 1920, Nebraska blue book 1918, Publicity pamphlets 1914 och 1916.
Antal vid , " samtidigt i ! Amne för omröstningarna m. m. val Jaröster ;Nejrösterl
År och dag avgivna ; rön—ler ' !
% l'OPWiSQJ (m Jälpuums pin gp HU GPUBHBWQJ! OPUUJSQJ ['emv
' 1914 3/11 , » 22175 Författningsreferenda. ; . Beskattningsreform .............. 88 06814 1 . 2. Bestämmelser angående rätte— l gångssättet . 103 891
13. Bestämmelser om ämbetsmännens tjänstetid och löner .............. 89 385
Författningsinitiativ. . Rösträtt för kvinnor 90 738 '
Lagreferenda.
.Upprättande av ett militärt för— rådshus , 133 451 1 . Ersättningsplikt för arbetsgivare vid skador till följd av olycksfall i arbete * 85 777
Lagz'nitiativ.
dess sammanslagning med andra bägge,,bi,1%g%timjena —. ----- J 1. Flyttning av statsuniversitetet och 1 993383 i 148119 '
i i l 1916 7II! * i 292 139 ' . ' Författningsim'tiativ. l
. Rusdrycksförbud ................ : 146 574 117132 1
inlämngäniroll ,, , 91231, 105 993,
!. 12. Inrättande av ett departement för; ' I
. 1918 5,"11 222175 Författningsreferendum.
|1. Rösträtt för kvinnor . , 51600 T 78.72 I . ll. Sammankallande av ett författ— » ningskfmiventwäi ...... ,, ...........
Konventreferendum.
, , , , %&LL 3456 ; ' l ' i 1920 2/11 _ 1 381142 -
Lagreferendum. :
Återinförande av konventsystemet i stället för det direkta valet vid ut- seende av partiernas valkandida— % ter till vissa ämbeten ............ 49 410 133115 47.89
* 1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Folkomröstningar i North Dakota 1916—1920.
Antal vid * ? guver-
l l ' l i "' . _ . ,, .. l » » ..
Ar OCh Amne för omröstningarna m. m. norsval | Jaroster yhejroster , .
.
dag avgivna
röster
% ! 'apumsgi nu Jägpumus pni ep [111 OPUBIIVQJQI ! epumsgr (muv
i
1916 7/11 110 631 l l l
? Författningsreferenda. , . Upprättande av nya statsskolor .. l 60 5821
2. Bestämmelser om det statliga sin— nessjukhusets belägenhet ........ l 49 001
Lagreferenda.
.Lag om förbud mot spritsmugg— ling etc. (följdbestämmelser till det , förut antagna förbudet) .......... 42 956 85.54 '. Lag om borttagande av skatten på vissa kvarnar 47 035 89.42
1918 5/11 Författningsreferenda.
. Begränsning av insatsägarnas in- flytande i kooperativa föreningar 32 053
. Rättighet för legislaturen att upptaga en skatt på jord för att upprätta en hagelförsäkringsfond 30 257
. Bestämmeise om att ingen lag skall kunna förklaras författningsstri— dig av högsta domstolen, såvida ej fyra av fem domare därom äro
Författningsinitiativ.
. Nya, mindre restriktiva bestäm— melser om laginitiativ och lagrefe- ' rendum 32 598 '
. Begränsning av legislaturens rätt att använda emergencyklausulen.. 32 507
. Mindre restriktiva bestämmelser om proceduren vid författnings- ändringar, inklusive författnings- initiativ 33 572
.Rättighet för legislaturen att undantaga personlig egendom, byggnader och jordförbättringar från beskattning
' . Rättighet för legislaturen att upprätta ett statligt hagelförsäk- ringssystem och för ändamålet, upptaga skatt .................. i
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Antal vid guver- Ämne för omröstningarna m. m. nörsval Jaröster Nejröster avgrvua röster
%] *epuaisox [m iäipnmus pm 9? un opuvnvqmu epumsoi Iniuv
. Borttagande av den till $ 200000 fixerade gränsen för upptagande av statslån, dock att obligationer med statens egendom som säkerhet ej få. utgivas till högre belopp än $ 10 000 000
. Rätt för staten och kommunerna att inlåta sig i industriell företa- gare— och affärsverksamhet ......
1919 26/6 ;
Lag/referenda.
|1. Upprättande av en statens tryck— ningskommission m. 111. 52450
2. Upprättande av en byrå för över- vakning av alla statens uppfost- rings-, barmhärtighets— och straff- anstalter 51 894
. Upprättande av en statens skatte— kommission med vidsträckt befo- genhet .......................... 50 316 . Upprättande av ett ämbete för be— främjande av immigration ..... _. 52156
. Upprättande av en industriell kommission med uppgift att leda statens affärsverksamhet 50271 . Upprättande av ett större antal di- striktsdomstolar 49 925 . Upprättande av en statsbank 48239
1920 15/3 Författningsreferenda.
. Revokationsrätt . 17 255
. Utsträckning av statens rätt att ut- arrendera koljord till åkerbruks— ändamål 14 153 .Rättighet för de lokala enheter- na inom staten att, efter beslut av de röstberättigade väljarna, öka den direkta beskattningen i syfte att upprätta produktiva företag .. .Bestämmelser om rösträtten vid flyttning från en valkrets till en
Laginitiativ.
. Upprättande av en idrottskommis- sion, reglering av boxning etc. ..
Ämne för omröstningarna m. m.
Antal vid !
guver- nörsval Jaröster avgivna röster |
Nejröster
% 1 *a pumsgl (en Jåipumvs PM 9!) Im ?PU'leq—IQJ! epueqsgl IBZHIV
.Äterinförande rätten att försälja
cigarretter, dock ej till minder- åriga .
. Återinförande rätten att spela boll på. söndagarna ..................
. Åter-införande rätten att uppföra teaterstycken på söndagarna .....
1920 30/6
La greferenda.
. Möjlighet att rösta utan personlig inställelse
.Upprättande av en kommitté för
undersökning av statens affärer samt bestämmelser om anslag här-
.Upprättande av ett statligt sche—
rifiåimbete
Laginitiativ.
. Förbud för bärande av röda eller
svarta flaggor med statsfientliga inskrifter etc.
52 301
51 063
47 3:51 ,
1920 2/11
Författningsreferenda.
. Rösträtt för kvinnor
. Ändring av namnet på statens
korrektionsanstalt
.Bemyndigande skolfondernas in-
sättande i offentliga företag .
Lagreferendum.
.Om ändring av kommunala hu—
vudorters förläggande .
Författningsinitiativ.
. Upprättande av en statsrevision för undersökning av statsskatt- mästarens, statsbankens och de in— dustriella statsföretagens räken- skaper
. Bemyndigande lokala fonders in- sättning i lokala banker lika väl som i statsbanken .
. Bestämmelser, enligt vilka stats- banken endast skall bevilja inteck- ningslån till verkliga jordbrukare inom staten .
229 606
135 370
129 628
124 331
85 637
118 269
114 022
, 116 508
Gt) 772
63 569
56 250
102 238
106 853
105 348
: Antal vid
_ guver- Amne för omröstningarna m. m. . nörsval ' Jaröeter Nejröster ' avgivna ! röster
Iniabuunrtilol !. epumsgl [eiuv |
% 1. 'epumsor [BA iäipumus pm ep
.Angående publikation av legala % * notiser . 1143201 105961
'. Överflyttning av vissa funktioner från den administrativa byrån till superintendenten för den offentliga undervisningen .................. 114 571 104 722
12 ;) 45 .p-
Folkomröstningar i Ohio 1913—1920.
Efter Reports of the Secretary of state 1913, 1915, 1917, 1918 och 1920.
1 .
Antal vid i
. uver- ll ' " .. . . g Atis; i Amne for omröstningarna m. m. nor-sval
avgivna | röster I
J aröster
Nejröster
l
%; 'apumsoi ['en JHIPIWWS DEA 99 nu apuvnrmq; ! epumsqx WJUV
1913 4311 Författningsreferenda.
. Inskränkning av det antal stats- ämbetsmän, som skall utses genom val (short ballot) . .............. 239126
. Inskränkning av det antal kom- munala tjänstemän, som skall ut— ses genom val . .................. 217875
:. Tillträde för kvinnor till ämbeten,
vars uppgifter beröra kvinnor och barn . 435 222
,. Statliga och kommunala obligatio—
ners undantagande från beskatt- ning ............................ 312232
Författningsinitiativ.
. Minskning av antalet medlemmar i * legislaturens båda hus .......... 240 237
Lagtnitiaiiv.
. Förbud mot införande och motta- gande av rusdrycker i torrlagt ter- * ritorium 360 534
461 555 1
449 493
255 036
340 570
418 114
455 099
1914 3/11 1 129 223 Författningsinitiativ.
.Kommunal självstyrelse i fråga . om rusdrycker .................. 559 872 . Förbud för tillverkning och för- säljning av rusdrycker .......... 504177
3. Rösträtt för kvinnor 335 390
4. Begränsning av det procenttal, med vilket skatt skall utgå samt klassifikation av egendom för skatteändamål 223 87 3
547 254
588 329 518 295
551 760
1915 2/11 Författningsinitiatir.
. Förbud mot tillverkning och för- säljning av rusdrycker .......... 484 969
. Bestämning av tjänstetiden för , kommunala tjänstemän till fyra år ,. 207435
1 Den siffra. som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
540 377
604 463
År och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
Antal vid guven nörsval avgivna röster
Jaröster Nejröster
% ; 'epumsoi [rm IHIPDUIVS PM 90' nu apu RING—19! !: epuuisgi [FJUV '
. Efter 1 jan. 1916 utgivna statliga
. Ett två. gånger genom folkomröst—
. Förändringar beträffande den kom- och kommunala obligationers un— dantagande från beskattning .
ning besegrat förslag undantaget från dylik omröstning för en tid av sex år
Lagreferenda.
Omläggning av distriktsindelnin— gen för val till kongressen ......
munala självstyrelsen i fråga om rusdrycker .
5337 124
417 384
401 083
482 275
329 095
355 207
Vid det allmänna valet 1916 inga folkomröstningar.
1917 6In
.Förbud för tillverkning och för—
. Rösträtt för kvinnor
Författningsinitiativ.
säljning av rusdrycker ..........
Lagreferendum.
522 590
420 166
523 727
564 972
1918 5/11
. Referendumbestämmelserna till—
. Förbud mot tillverkning och för-
. Rätt för legislaturen att klassifi-
Författningsreferendum.
. Rätt för legislaturen att lagstifta mot dubbelbeskattning . ..........
Författningsinitiativ.
lämpliga även på. legislaturens ra- tifikation av föreslagna ändringar i förbundsförfattningen
säljning av rusdrycker ..........
cera egendom för skatteändamäl..
960 862
47 9 420
508 282
463 654
336 616
315 030
437 895
304 399
1919 4/11
.Klassifikation av egendom för
. Definition av begreppet rusdrycker . Borttagande av rusdrycksförbudet
Författningsreferendum.
skatteändamål
Författningsinitiativ.
439 897
474 907 454 933
51 7 245
504 688
496 786
, 1920 9/11
Amne för omröstningarna m. m.
Lagreferendum.
. Ratifikation av det unionella för—
.Lag rörande förbudets tillämp—
Lagreferendum.
l Antal vid i
l
'. Lag rörande förbudets tillämpning !
guver-
l
nörsval .Taröster Nejröster avgivna L röster
2 079 844
10452 47n'
; l !
500 450
500 812
772 329
% i'epumsol [ln Ȋmums pm av (m epuvuwm ! spumsgx [muv |
88.22
Efter Directory state of Oklahoma. 1919 samt Statement of votes cast 1920 jfrda med Publicity pamphlets för 1910, 1916 och 1920.
l |—v ”f,—i *Vi "én-:> . Antal vid l ; 52 om _.
» 1 -- . . samtidigt. | få säs FOTBlaget Ar och Amne för omröstningarna . val f Jaröst er N ejröster 4 5 g 53: antaget dag 111. m. , avgivna * 155-_: (& eller
röster 1 , läg—355 förkastat , *siäå 1908 3/11 2.7) 228 i
Författningsreferenda.
1. Upprättande av ett nytt sy- stem för jordregistrering. * * (Torrens land system) . 114 39413 83 888 77.69 gFör/rastat'l * 2. Upprättande av en stats— l agentur för rusdrycksför- * ; . säljning .................. 5 105 392 | 121573 , 88.93 AFörkastat % 3. Bemyndigande ändring av- ' 3 . plats för huvudstad genom. , . * folkomröstning . .......... 120 352 . 71933 *;
l l ** * Konsultativt referendum. '_ l l
*För/kastat
*] U ! f.d !("—
? = l |1. Upprättande av en ”ideal-. ** * 117 441 5 75792 1 75.71 '
. huvudstad” (New Jerusa-' * lem) . .................... ,
l
* l ! Laginitiativ. l » ' 1. Bemyndigande försäljningl * l
. av skolorna tillhörig jord; 3 l nu nybyggare ...... #96 745L£19å9 3135 lFörkastat
, ,, * * 1910 11/6 * , * * Författningsinitiativ. j
*1. Bemyndigande ändring av
* plats för huvudstad genom i . * folkomröstning ............ * ;- 96 515 (54 501 * 3 Antaget
2. Bestämmelser vid samman- l. ' *_ slagning av järnvägsbolag.. * 53 784 108205 * ;Föi'kastat
3. Indirekt avskaffande av röst- . * rätten för negrer (”grand-| l | father clause”) ............ ; l 135 443 & 106 222
l l
, Antaget |
l !
19108/11 l 247 576 ! Författningsreferenda. * !
4 l
1. Bestämmande att alla av vis- '; sa bolag för skoländamål be- l talda skatter skola inbetalas l i statens allmänna skolfond *
I |
) l l . 43 133 ! 58.47 iIf'örkastat * l
* ! (ej till grevskapen) . ...... 101636 % 2. Bestämmelser om samman- l i 4. slagning av järnvägsbolag l 83169 55175 l 55.88 lFörkastat.
,, l 1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil. [ 2 De fall, då. förslaget förkastats på. grund av att väl majoritet men ej den i grundla- ; l 1 |
gen stadgade majoriteten av de vid valet röstande uppnåtts, äro kursiverade.
! '.! 333H ! Antalvul! :»:SiFE Fö lgt! ! -- .. . . samtidigt. 85579 rs a e * År och ! Amne for omröstningarna .. , . .. *.. ___! antaget ' val Jaroster lNeJroster & == gro.. ' dag . m. m. avgivna 55 = g! eller * .. . 9 5,55 förkastat , roster ***— :c. ! 33:99 !
Färidit-ningsinitiativ.
1. Kommunal självstyrelse i rusdrycksfrågor (i st. för förbud) .................. 105 041 126118 ! 93.37 Förkastat* 2. Rösträtt för kvinnor ....... 88 808 128 908 * 873” Fin-kastat! Lagreferendum. *
1.- Vallag, bl. a. upprättande av en statlig valbyrå. på. högst tre medlemmar, varav ej mer än två från samma politiska ! parti . .................... 80146 106459 ! 75.37 Förkastat
** La ginitiativ
!..1 Upprättande av en ”idealhu- ! vudstad,) (New Jerusalem) .! ; 34 336 118889 [82.119 »Förkastat
Författningsreferendum.
!1. Bestämmelser om samman— . ! ! ! , slagning av järnvägsbolag.. * 41 768 ! 46 662 ! *Förkastat _ _ __ * , . * , "1", ,
1912 6/8 ! Laginitiativ
!1. Rätt för folket att instruera! legislaturen i fråga om val! ! av senatorer i Förenta sta—
! ! terna—s _sen_aty ,: . . . . . . ',: ._. . .! _ ! 139844 . 23400 1 _!Antaget ! * ! ;19125/11! 1 254389 ! Författningsnitiativ. ! * 1. Upprättande av ett åker-! j ; bruksdepartement .......... ! . 164 530 ! 63 586 99.67 Antaget ! Laginitiattv. ! !
! 1. Understöd till skolorna ! 100042 ! !2. Upprättande av en ”ideal-! ! ! * ! huvudstad” (New Jerusa—l ! !,,,_ _ ! 49,19), .:.) ....... , ...... l! ! 86549 !
65 436 75.05 Förkastat
103106 , 8451 Eörkastat
! ! | ! 1913 5/8 ! ! ! ! * Författningsreferenda. * . . 1 Bestämmelser om samman-
! slagning av järnvägsbolag. 59 437 35115 Antaget !
! . Lagreferenda. ! * E 1. Gruvlag .................. , 73 345 21 559 Antaget * *; 2. Understöd till skolornal .. .. ! 63 330 . 30 295 Antaget !
3. Lag om åkerbruksdeparte- . ! menti ..................... ! 67 367 25 087 ! Antaget !
1 Av legislaturen beslutat referendum.
! ut..—...! ' . -- .. . !samtidigt! åäåå Forslaget Ar ooh Amne för omrostnmgarna val I Jaröster Ä'Ne röster S?; :,1 antaget dag m. nu. av wna ! '! ägä &; eller . rå!” ! ggg; förkastat ! !x555 ! ! ! ' ! ! 4. Utsträckt självstyrelse för! 4 ! grevskapen i vissa frågor1 .! ! 50 64 ! 39690 ! Antaget ,, ”m, _ ,,,,,,,,, . ,, ,! ,,_*, ,,, ! * ,,, 1914 4/8 , 182145 ! ! ! Författningsreferendum. ! ! _ . . 1. Bemyndigande särskild be-! ! ! skattning för skoländamålw ! 89 653 ! 56 918 80.47 För/rustat Författningsinitiativ. * 1. Dryckenskap giltig orsak! . ' till avskedande från ämbete! ! 114833 31659 80.43 Antaget ! ! Lagreferenda. ! ! 1. Lag mot spellokaler o. dyl.-! ! 73770 67 562 77-59 Antaget !2. Förbud för hasardspel och' ! vadslagning vid kapplöpnin-! ! gar ........................ ! 76 695 68878 79.92 Antaget Laginitiativ. '! 1. Införande av direkt beskatt-! ! ! 3 _, _ninästan_ ,. ........... : , ! 88 994 ! 45 232 73.59 Förkastat! ! ! "!WF' '_7 i" ! '"';? ”,,,, * 119148/11 ; 253 687 : ! ! Författningsinitiativ. ! ! *! . ! 1. Minskning av antalet över-! ; ' domstolar från två. till en . .! 105 529 64 782 67.13 Förkastat 2. Särskild skatt på. produkter! av gruvdrift. .............. ! ! 107 342 62 380 66.90 Förkastat ! 3. Enkammarsystem ........ ! ; 94 686 71 742 65.60 Förkastat! . _ _4_._ Skatteminsknirå ._.f ........ !_ ! 117675 57 120 68.90 Förkastat * ! ! ! ! ! !1916 1/8 ! 288111 ! ! ! Författningsinitiativ. ' ! 1. Rösträttsbestämmelser ..... ! ! 90 605 133140 77.66 Föl-kastat! 2. Minskning av arvodet för! ! högsta domstolens sekreta-. . , ! rare m. m. ................ ! 58 933 134963 67.30 Förkastat ! 3. Auktoriserande legislaturen . ! att stifta lag om arbetsgiva-! res ersättning till arbetare! ! ; på. grund av olycksfall i ar-! ! ! * bete ...................... ' ! 50 995 139132 65.99 Förkastat! !4. Minskning av antalet över-' ! ! domstolar från två. till en ..1 ! 42 896 149272 66.70 Förkastat l5. Minskning av antalet leda—! ! * möter av juryn i vissa dom-! ! ! ! . stolar .................... 49 954 142 333 ! 66.74 Förkastat
1 Av legislaturen beslutat referendum.
! Antal vid '
! samtidigt val avgivna röster
Ämne för omröstningarna m. m.
Jaröster 'Nejröster
% ! 'apnmsoJ [BAl [IDÖPUBHYQJQI ' apnmsgi 117an !
Jflpllums DlA 9P
Förslaget ! antaget eller förkastat
1916 7/11 !
!
1918 5/11
1920 2!11
. Avskaffande av grevskaps-'
. Bestämmelser,
. Avskaffande av
. Rösträtt för _klillIL91f_ ..... _ .!
. Bemyndigande
! ! ! .. .. ! domstolar och overforande! av deras befogenhet till di- striktsdomstolar '
enligt vilka! alla av vissa bolag för skol- ändamål betalda skatter sko- _ la inbetalas till statens all-! männa skolfond (ej till grev-- skapen) !
statskom- missionen för taxering och! upprättande av en statens! skattekommission '
Begränsning av städers skuldsättningsrätt till värdet! av 10 % av egendomen i ve- '; derbörande stad .......... !
| ! 304 106
Författningsinitiativ.
. . ! .Revrslon av vallagens be—
stämmelser rörande valby-! rå: denna skall bestå. av tre" personer, utsedda av ordfö-' randena i vart och ett av def tre partier, som samlat stör— sta antal röster vid näst fö-; regående guvernörsval . . . . .
.Ej tillåtet för legislaturen!
att anta lagar om registre-! ring av väljare; detta kan! endast ske genom folkinitia-! tiv etc. .................... !
!
186 997 ,
Författningsreferendum.
47 194
76 093
50 656
!
!# 744687!
!
! 147 067 ! !
, 1,40 369,
!_106 845»
. 484574 !
Författningsreferenda.
legislaturen ! att ombesörja organisation? av ömsesidiga försäkrings- organisationer, drivna utan' profit . ....................
. Höjning av arvodet för med—Å lemmar av legislaturen m. m.
157 064
! 125 463
! ! ! !
! !
157 284 70.97
127 525 146 130
347 993
119 602 87.69
!
114824 ! 83.91
_, £389 Iloom
F örkastat
Förk ast at Förkastat
Förkastat
Förlcastat
Fälg!!!
An taget
! ! ! ! ! !
159 919 65.41 Förkastat
173 274 61.65 Förkastat!
' *: Q'". Antal vid ! agg; __ & b I 3. £.. .. t . samtidigt ; ååå”; Fogtsåagtåt * fi:: * mne or åmlås nmgama & val J aröster iNejröSter gågå; aellegre ” i 83533 ; ' läggs förkastat — | | näää 1 ! Författningsinitiativ. !1. Ändring av skatteprocenten ' för skoländamål och auktori— i ser-ande legislaturen att ge- nom lag bestämma om skol— fondernas skötsel .......... 169639 188574 - 73.92 *Förkastat i Lagreferendum. 41. Höjning av behörighetsvill- koren för praktisering av, chiropraktik o. dyl. (drug- less practice) . ............ 1 164 788 211252 , 77.50 Föl-kastat
Laginitiativ.
* 1. Upptagande av skatt på vis- ' sa korporationer för stats— skolornas underhåll . ...... 162 729 -' 179271 70.58 'Förkastat
Efter Oregon Blue Book 1921—1922, Biennial reports of the secretary of State 1911, 1912, 1915, 1917, 1919 och 1921 samt Publicity Pamphlels 1906, 1908, 1910, 1912, 1914, 1916, 1917, 1918, 1919, maj 1920, november 1920, juni 1921.
Ar och Ämne för omröstningarna
dag,
m. m.
Samtliga vid valet röstande
Antal röstbe- rättigade,
Jai-öster Nej röster
epuuisoi seum piA uåillwns
[111 ?PUBIIWJQJ ! epueiser [muv :
avvämumq 4591 mmm epuulmqm: I | epneisoi (muv
1904 We
[_ ! i
| I Författningsinitiativ. i 1. Bemyndigande reg-i lering av statstryc- keriämbetet genom i lag1 . ..............
Laginitiativ. )
1. Lag om direkta pri- märval ............
2. Självstyrelse för grevskapen i rus- drycksfrågor (lokalt veto ) ..............
Författningsz'nitiativ. Rösträtt för kvinnor
1.
2. Initiativ och referen- dum i kommuner ..
3. Bemyndigande reg— lering av statstrye— keriämbetet genom lag ................
4. Utsträckt självsty- relse i städer ......
. Folkomröstning nöd- vändig för samman— kallande av författ- ningskonvent ......
C:!
Lagreferendum.
1. Anslag till statsuni- versitet m. fl. insti-i tutioner . ..........
Laginitiativ.
1. Ändring av lagen om kommunal själv- styrelse i rusdrycks— frågor i antiförbuds- riktning ............
99 315
63 749
52 567
47 661
43 918
35 297
14 031
16 354
40 198 _
47 075
16 735
9 571
19 852
18 751
26 758
45144
01 U.? L: N,
73.06
84.09
84.45
73.73 '
72.82
H
41.07
80.89
1 Förkastad på grund av att majoritet bland alla vid valet röstande ej uppnåddes. ” Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
Ämne för omröstningarna
m. [11.
vid valet Samtliga röstande
J aröster
'. Förbud mot fria
järnvägsbiljetter åt medlemmar av legis- laturen ............
. Skatt på bruttoin- komsten för express- telefon- och telegraf- bolag . ............
.Skatt på bruttoin- komsten för sov- vagnse, kylvagns- m. fl. bolag ........
.Statsinköp av viss landsväg ..........
1908 1/6
t0
Författningsreferenda: 1. Höjning av arvodet
för medlemmar av legislaturen ........
. Bemyndigande stats- institutioners upp— rättande på andra platser än huvud— staden efter folkom- röstning . ..........
3. Bemyndigande än- dring av domstolsor— ganisationen och ökande antalet med- lemmar i högsta
domstolen ..........
4. Ändring av tiden för allmänna val ......
Författningsinitiativ.
1. Rösträtt för kvinnor 2. Rätt för städer att, oberoende av grev- skap, till vilket sta— den hör, bestämma rörande utskänkning av spritdrycker m. 111. .All skatts läggande på. jorden, (1. v. s. expropriation av jordräntan; ingen be- skattning av inkom— ster, lösegendom, fa— briker o. dyl. (single tax) ............ '. .
116 614
57 281
70 872
69 635
31 525
19 691
41 975
30 243
65 728
36 858
39 442
32 066
épvåméiäq
epumsgi Jem pin nåmmes llll BDHBIIEQJQN apunisei jeiuv 1 4591 Till" Il!) epUUHBtl-Igll ' epumsol [eiuv i
| Samtliga . .. __ , . . Antal AåaOgCh Amne for åmåstumgarna villigt röstbe— Jaröster Nejröster . . röstande rättigade
epumsgi ”19ij pin minimus llUGDUVIWW-IQH avnäummq 4991 'fill'B ll!) ?PUUIWQJQI ! epunisox [eiuv apuuisoi [muv
| . Införande av allmän. revokationsrätt .
l ' . Bemyndigande pro- & portionellt valsätt | och 7”preferential vo-w ting" .............. !
. Särskild jury (grandi jury) vid vissa brott- ?
Lagreferenda. .
. Angående överva- 1 kande av fångar, av- 3 löning av sheriffer i
30 033
'. Fria järnvägsbiljet- ter åt ämbetsmän (inkl. medlemmar av legislaturen) . Anslag på $ 100000 för byggande av mi- litära förrådshus . ..
. Höjning av anslaget till universitetet från $ 47 500 till $ 125 000
Laginitiativ. .Förbud för laxfiske med vissa redskap
inom viss del av Columbia-floden
. Förbud för laxfiske med vissa. redskap. inom annan del av Columbiafloden 30 280
. Instruerande legisla- turen att till medlem— mar i Förenta stater- nas senat välja ge- nom folkval utpeka-j de personer ........ .
. Reglering av de pri- vata utgifterna vid val, förbud mot vissa former av påtryck' l ning vid desamma| m. m. (corrupt prac- tises act) ..........
. Upprättande av nytt grevskap (Hood ri-I ver =county) ........ !
?PUWIVQJQJ ! * epueisoi [umv
. l 9 __ Samtligai Ar och _ Amne för omröstningarna vid dag m. m. valet röstande
[imus
Antal i . röstbe- . Jai-öster [Neji-öster .. ' , .
rättigad e;
epeätuweq 4591 Till? Illl
pu
Hilal-"ml
l [ l ?
apnmsoi juniv'
epunisol QGI'UA rår
| i 1910 8,'11 i ? 120248 122 742 1 Författningsreferenda. l
1. Val av folkrepresen-l tanter i enmansval-l . ; ? kretsar ............ ; . 24000 . 54252 1 65.03 163.75
. Borttagande av bc—j ' stämmelsen att alla* skatter skola vara jämna och enhetliga (förutsättning för en skattereform) , 3 37 619 64.69
. Bemyndigande klas—- sificering av egen-, dom för beskatt—j ningsändamål i stat och kommun 31629 , 60.97
-. Bemyndigande bil- dande av järnvägsdi- strikt samt inköp och byggande av järn— och landsvägar av stat, kommuner, . _ _ och järnvägsdistrikt 32 844 64—29
Författningsinitiativ. . 1. Rösträtt för kvinnor 35 270 75-86
. Rätt för grevskap att helt bestämma över beskattningen inom grevskapet; bortta- gande av vissa per— sonella avgifter .Rätt för städer att? oberoende av grev- skap, till vilket sta— den hör, bestämma. rörande utskänkning av spritdryckerm.m. 50 779
». Rusdrycksförbud . . 61 221
.Bemyndigande sär— skilda lån från grev- skapens sida för väg- . byggnader . ' 32906 . 70.01
.Revision av det le- ' gislativa systemet: utvidgning av folk- omröstningsinstitu— tet, proportionella. val med hela staten som valkrets, längre valperioder, högre arvoden m. m. ......
3 År och * Ämne för omröstningarna
dag m. m.
röstande
T. Utslag av % majori— tet av jury möjlig i civila mål, ändrin- gar i åtmbctstiden för medlemmar av de oli- ka domstolarna etc.
K om) entrefe-rendum.
1. Förslag om samman- kallande av ett för— fattningskonvent
Lagreferenda.
.Upprättandc av ett hospital* *. Ytterligare avlöning till viss domare, att betalas av grevska- pet Baker ..........
Laginitiatz'v. .Förbud för fiske ii
Roguefloden utom med metspö ........
". Upptagande av en särskild skatt för an- slag till en normal- skola (Monmouth) ..
. Upptagande av en särskild skatt för anslag till en an- nan normalskola ! (Weston) ..........1
. Upptagande av en särskild skatt för an- slag till en tredje! normalskola land)
. Upprättande av ett | nytt grevskap (Nes-' mith) . ............ i
.Upprättande av ett! nytt grevskap (Otis) |
.Upprättande av ett nytt grevskap (VVil- liams) .............
. Upprättande av ett nytt grevskap (Or- h d)
* Betecknar att omröstningen är av
>Samtligai Antal i
apunisoi mim |
vid valet Jai-(ister röstbe- rättigadei
Nejlöster_
i | | |
1 44538 i 39 399 l ?
40 044
40 898
38 473 48 655
22 866 60 951
17 426 62 016
14 508 64 090
i 15 664 62 712
obligatorisk eller frivillig natur.
pu Båtumas epumsoa [BJUV (
[m OPUUIWWJQJ!
72.46 _
69.70
66.07
avvänwaq 4591 Bun nu , epuvnwm: ! = Grumm Imuv
__ Samtliga
Amne för omröstningarna vid m. m. valet
röstande
Ant al röstbe- J aröster Nej röster rättigade
epnmsor gerna pin nämmus nu ODU'GIIWJQJ! apumsoz reanv OPBBIJIE—laq 1591 Till? lm 9PUFII'BQJQ! ! epumsox [muv '
9. Upprättande av ett nytt grevskap(Clark)
10. Upprättande av ett nytt grevskap (De— schutes)
. Sammanslagning av del av Clachamas' grevskap med grev- . skapet Multnomah .. 70.90
.Sammanslagning av del av Washingtons” grevska med grev- skapet ultnomah ..
. Bestämmelser om upprättande av nya grevskap, ändringar i grevskapsgränser etc. genom lokala folkomröstningar . ..
. Bestämmelser om det föreslagna förbudets tillämpning
. Upprättande av en kommission för ut— arbetande av lag om arbetsgivares ersätt— ningsplikt vid olycks— fall i arbete ........
. Lag om skydd för arbetare i farliga yr- ken, arbetsgivares ersättningsplikt vid olycksfall etc. ......
. Upprättande av en kommission av folk- inspektörer (people's inspectors) över statsstyrelsen, utgi- vande av en statstid- ning m. m. ........
. Givande möjlighet åt röstande vid val av valkandidater inom partierna att uttryc- ka sina önskningar rörande kandidater för president och vi— cepresment, direkt nominering av parti— kandidater för presi- dentelektorer m. m. . .
År och dag
Ämne för omröstningarna m. in.
vid valet röstande
Samtligal Antal
röstbe- rättigade
J aröster
Nejröster
epueisgi RIGA pgA Rämens
[UMPUUIWHJQJ ! epumsgi [eiuv
avväiimxeq
*359-1 Till" llli
apartman ! apumsgi [muv
1912 5/11
Författningsreferenda. 1. Upprättande av ett viceguvernörsämbete 2. Klassificering av egendom för beskatt- ningsändamäl m. m. . Bemyndigande oli— ka. skattenormer för
olika slag av egen-,
dom m. 111. ......... . Annullering av de 1910 antagna bestäm- melserna om rätt för grevskap att helt be- stämma beskattnin- gen inom grevska- pet; förbud för ”emergency”-klausu- lens begagnande vid antagande av be— skattningslagar . Vid författningsom- röstningar majoritet av alla vid valet rös- tande nödvändig för
.Högre beskattning av aktier i bankak— tiebolag Författningsz'nitiativ. 1. Rösträtt för kvinnor
2. Vid författningsom- röstningar och lag- initiativ majoritet av alla vid valet röstan- de nödvändig för förslags antagande . Gränsen för höjning av statsskulden för vägbyggnader be- stämd till det värde, som utgöres av 2 % av den beskattnings— bara egendomen i staten .
. Gränsen för ning av grevskapens skuldsättning för väg- byggnader bestämd till det värde, som utgöres av 2 % ,av den beskattningsba— ra egendomen inom grevskapet förslags antagande . .
144 113 159 888
52 045
35 721 568 861
77.86 70.18
7 5.30
73.92
| i , i
l
67.87
66.63
4591 "IW lllJ ,
Samtliga Antal röstbe- , Jaröster Nejröster rättigade
Ämne för omröstningarna m. m.
pra mammas [I!lGPUUlWCl-IQJ! epumsox [ninv epnäturmq ?PUVHBWQJ ! & epnmsgr [muv i
röstande
apuuqsoi mm
". Auktoriscrandc all— män inkomstskatt . Modifierad "single tax" 315234 78.74.» ' 71.02 ”. Självstyrelse grevskapen i fråga om lån för vägbygg-
' l i i
52 702 73.31 . 66.07
38 568 70.81 1 63.83
.Revision av det le— gislativa systemet: utvidgande av folk— omröstningsinstitu- tet, enkammarsystem, proportionella val, guvernören medlem av legislaturen med , i uteslutande initiativ— rätt i anslagsfrågor, längre valperiod etc. ' 311020 70.92 i 63.92
Lagreferenda. .Givande järnvägs- ko'mmissionen rätt att kontrollera alla bolag, verkande för allmännyttiga ända— mål (public service corporations), i frå- ga om verksamhe- tens effektivitet, pri- scrnas rimlighet : m. m. % 40 951;
. Anslag till statsuni— versitetet för ny- : byggnader . , ' 78985 '. Anslag till bibliotek och museum m. m. för statsuniversitets
27 310 _74.03 , 665.713
Lagtnitiativ.
. Upprättande av ett nytt grevskap (Cas- cade) .
'. Upptagande av en särskild skatt för bildande av fonder till understöd ät statsuniversitetet och statens högskola för jordbruk
,, .: ,, _i— ,,, l 'l . . bamthga ' ' . -— _ .. . .- Antal Ar och *Amne toi omrostmngarna ud röstbe- Jaröstcr iNejröster dag in. m. valet &
ppi nämmas ([IlQPUWll'QQ-IQJ ! apumsoi [utav
ovvånmmq
4591 1lll? [lll
, ! röstande . i * i l i
opumsoa lama opuvnrqm; ! ODUUJSQI [BJUV
i ,rättigadt-l
'. Upprättande av etti departement för sta— tens vägar, auktori-, serande guvernörenl att utnämna en stat- våigsingenjör m. nn
. Upprättande av en»: byrå för statsvägar och auktoriserande densamma att utgiva statsobligationer för.
_ i ' _, i . vägbyggnader ' i man 43.89 ,, höst,»
'. Rättighet för grev-i skap att utgiva obli— gationer för ( . byggnader . 49 639 1
'. Annan lag auktori— serande grevskap att utgiva obligationer , _ för vägbyggnader .. 43611 '
. Ändring av tiden för ikraftträdande av en 1911 antagen lag om ett statstrycknings—
.Upprättande av ett hotellinspektörsäm- bete och bestämman— de om reglering och inspektion av hotell 1" 910
. 8-timmars arbetsdag vid statliga och kom- 3 . munala arbeten . . . . * 64 508 48 ()78 70.42
. Upprättande av ett departement för reg- lering av och kon- troll över aktieför— säljning och fordran- de statlig tillåtelse.
vid vissa dylika för- säljningar (blue sky. law) ' . 48 765
. Förbud för statliga? straffångars anstäl—* lande hos privata ; företagare och be- i stämmelser om deras j sysselsättning vid of— * fentliga arbeten . . . .
epumsgi [mtlv .
__ Samtliga
Amne för omröstningarna vid m. m. valet
röstande
Jaröster Nej röster
epumsox gem pm nånmms nu GDU'RIIBQJQH epnmsox [muv öpvåiiwaq 4591 Ull" nu GPUEIWQJQJ !
. Förbud för kommu- nala straffångars an- ställande hos privata företagare och be- stämmelser om de-' ras sysselsättning vid offentliga arbeten
. Bestämmelser om till-
vägagångssättet vid ändringar i stats- och grevskapsindel- ningen
. Undantagande * husgeråd, kläder, möbler o. dyl. från beskattning
. Undantagande penningar, obligatio- ner, aktier o. dyl. från beskattning 42 491
. Revision av arvs- skattelagarna (med vissa ökningar av skatteprocenten)
. Bestämmelser om mi— nimi- och maximi- pris vid godstrans- port på. järnväg
. Avskaffande av döds- straffet
. Förbud mot bojkott och blockad av fa- briker, affärer o.dyl. samt försök att över- tala arbetsvilliga att lämna sitt arbete . ..
.Förbud mot begag- nande av gator, par- ker o. dyl. i större städer till föredrag och diskussioner utan borgmästarens tillstånd .
1913 4/11
Lagreferenda.
. Anslag till statsuni- versitetet för repare-
* År och dag
Ämne för omröstningarna
m. m.
Samtliga vid
valet röstande
Antal röstbe- rättigade
Jaröster Nejröster
apnmsgr ielu piA uämmes
IHIBPUUIWCIJQI'
apH'BlSQJ [eiuv
""> 3535 S:a"— ___..u' ___—pri mp.—O: rm _” p-IPF' gas” asus
.mm
Ur 2. Anslag till statsuni- versitetet för vissa nybyggnader ......
. Upprättande av en
statskommission för industriella olyckor, bildande av en fond för i farliga yrken skadade arbetare ge- nom bidrag från sta- ten, arbetsgivare och arbetare i av kom- missionen bestämd proportion .........
. En distriktsåklagare
i varje grevskap i stället för systemet med en distriktsåkla- gare för flera grev— skap med rätt att ut- nämna ställföreträ- dare ..............
. Bemyndigande sta-
tens hälsobyrå. att besluta vissa opera- tioner på vaneför- brytare, moraliskt degenererade och sexuellt perversa per- soner och definieran- de dessa begrepp (sterilisationslag) ..
* 1914 3/11
Förfatmtngsreferenda. 1. Medborgarrätt i För-
enta. staterna villkor för rösträtt ........
. Inrättande av ett vi- ceguvernörsämbete .. . Bemyndigande be— slutandet av en lag, tillåtande samman- slagning av grev- skap och i detsamma belägen större stad efter lokal folkom- röstning . .......... . Bemyndigande upp—
tagande av lån, över- stigande $ 50000 (den förra gränsen)
259 868
för vägbyggnader
300 000
53 569 43 014 32.19 67 814 28 608 32.14 54 179 38 159 30.78 _ 41357 53 319 31.70 164 879 39 847 78. 78 68.24 52 040 143 804 75.36 65.28 77 392 103 194 69.49 60.20
QPUWSQI WJUV .
4 .,. . _ __ Samtliga ! Ar och Amne för omröstningarna vid Antal i dag m. m. valet » röstande & _ |
röstbe- J aröster rättigadel
Nej röster
9 männsleq 4st: um: nu
epuuisor 9ij 1 pp stämmas [lll apuvlmqmn _ npumsei [Bjuv QDUBIIWJQI !
och landets uppod— ling, dock att skuld- sättningen för vart— dera av dessa båda behov ej får översti— * l ga värdet av 2 % av ' - egendomen i staten .. * i 49 759 135550
0. Borttagande av be- stämmelsen, att alla skatter skola vara , jämna och enhetliga
61.77
71.31
116490 67.61 58.57
6. Bemyndigande klas- ; sificering av egen- .
' dom för beskatt- ! . ningsändamäl ...... . . . 52362 122 704
i I i i 59 206 (
(37.37 58.36 .
—l
[ . Bemyndigande lag
tillåtande städers 1 sammanslagning ef— 1 ter lokal folkomröst-
ning .............. ;
| . l l l
8. Höjning av arvodet för medlemmar av legislaturen ........
96116 77 671 66.87 1 57.93
41087 146278 72.10 , 62.45
Författningsinitiativ.
1. Allmän 8-timmars ar- * 1 i betsdag ............ 1 49 360 167888 83.60 % 72.42 i l
2. Undantagande av personlig egendom och jordförbättring för varje person till 1 ett värde av $ 1500 från beskattning . . . .
| 65 495 136193 77.61 | 6725 i
3. Bemyndigande upp- rättande av kommu- i
6. En särskild "person- lig _. extraskatt på % lordagare ---------- 59186 124 943 70.55 61.33 !
7. Utsträckande av äm- betstiden för vissa t grevskapsämbetsmän från2t1114af -- 82841 107039 79.07 63.29
8. Proportionellt val- sätt vid val av med- i lemmar i represen— tanthuset .......... 39 740 137116 68.06 58.95 i
nala dockor m. m. .. J 67 128 114564 69.92 60.56 1
4. Rusdryeksförbud . .. 136 842 100 362 91.28 1 79.07 i 5. Avskaffande av döds- ' i i straffet ........... 100 552 100 395 77.33 66.98 i
. i
|
* ' |' _ Å ' ' A* | I am:» ...—.:> ! | 5 ;: G= : o' :: .. == . Samtliga * " a '"'o:" * ' .. .. .. . | Antal 25.55- S:a " få ' Ar och Amne for omrostnmgarna vid ! röstbe— Jaröster Nejröster Så:: agg... dag m. m. valet lratti ade £=E£0g_ E?! . röstande g 5 5.52 ggg—gä ' | l ] % nu : := 7 m a ' __ G (D * . ' ' | l % 9. Enkammarsystem: . ; 1 * Avskaffande av senu— . 4 l i i ten ................ ' * 62 376 123 429 1 71.50 61.93 | I | l
10. Inrättande av ett de-> partement för indu— stri och offentliga ar— beten för de arbets— * . lösa; de härför nödi— . ga medlens uttagan— l de genom arvsskatt..* 57859 126201 70.53 61.35 11. Allmänt undantagan— de av $ 300 egendom från skatt; ändring av denna bestämmel- * se blott genom 2/3 ma— ! joritet vid folkom-
' röstning . .......... »
61.26
_] y _) lx. l 43 290 140507 ,
. Lagreferenda.
l l 1. Upptagande av en * ' ' särskild skatt för an- . slag till en normal— skola (Ashland)* .. 84041 109 643 74.53 64.56
2. Upptagande av en särskild skatt för anslag till en an- nan normalskola (lVeston)* ........ 87 450 105345 74.19 64.26
Laginitiativ. : 1. 8— timmars arbetsdag)
för kvinnor ........ ,
?. Förbud för partino-l ; » minering av domare—
kandidater . ........
l l l l ; 88481) 120296 80.34 69.59 l l l 74 323 107263 69.88 60.53 |
* 3. Rörande upprättande i av kommunala doc—i l kor * ' 67110 111113 68.58 59.41 l
4. Sammanslagning av byråerna för bolag ; _ och försäkring _, ., : 415 469 120154 67.58 58.54
5. Mindre stränga vill- kor för utövande av tandläkareyrket 92 722 110404 78.16 67.71
6. Upprättande av en kommission för revi— sion av skattelagarna 34 436 143 468 68.46 59.30
4 U, ;>— », >- Samtliga &" 95 gär—5 = —- .. , . . Amal gätra 7. 9,5 Aåacwgch Amne for åmmstnmgarna vigt röstbe- Jaröster Neji-öster åfgäåååå. l röstande rätt1gade ååäå åäåå | m 505 ' m 5 7. Avskaffande av by- rån för ”desert land” och överförande av dess plikter till sta- ' tens landbyrå ...... 32 701 143 366 67.75 58.69 8. Inrättande av valda 1 ”conventions” för no— minering av kandi- dater för de direkta _? WMA primärvalen ....... 25058 153 638 68.76 59.57 * | — _ ! 1916 7/11 269 057! 300 000 Författningsreferenda. & 1. Användning av gu— | vernörens veto möj— ? lig i fråga om ensta- . ka punkter i anslags- 1 lagar .............. [ 141773 53207 72.47 64.00 2. Undantagande av 3. skepp från kommu— *, nal beskattning ' 119652 65410 68.79 61.69 3. Borttagande av be- stämmelsen, att får- gade ei ha rösträtt -- . 100027 100701 74.30 66.91 Författningsinitz'ativ. 1. ”Single tax” i fråga om iord ------------ 43 390 154 980 73.73 66.12 2. Upptagande av sär- skild skatt för an- slag till en normal- skola (Pendleton) .. 96 829 109523 76.69 68.78 3. Auktoriserande till- verkning och försälj- ning av 4-procentiga maltdrycker ........ 85 973 140599 84.21 75.52 4. Förbud för import av rusdrycker . 114932 109671 83.49 74.87 5. Upprättande av stat- ligt system för jord- brukskredit ........ 107488 83 887 71.13 63.79 6. Begränsning av de statliga och kommu— nala skatternas och lånens ökning till 6 % om året -------- 99 536 84 031 68.23 61.19 Laginitiativ. 1. Borttagande av den obligatoriska vacci- nationen . .......... 99745 100119 74.28 66.62
År Och dag
Amne för omröstningarna
Samtliga vid valet röntande1
Antal röstbe- rättigade
Jaröster Nej röster
epumso: ]GIBA 11171 uäuiums
[lllWlequJQJ 1.
apumsoi [muv
apvåummq ass?! Una nu 691186me 1 apnuisou [eiuv
2. Annullering av lagen
Fö rfattningsrefe renda.
1. Auktoriserandehamn- förvaltningars upp— tagande av lån för Vissa ändamål ......
. Begränsning av mo— tionsrätten i legisla- turen samt höjning av arvodet för med- lemmar av densam-
. Förbud för förslag upphävande författ- ningsbestämmelscr under sken av att en— dast innebära en än- dring i desamma
. Bemyndigande klas- sificering av egen- dom för beskatt— ningsändamål ......
. Val av stats— och stadsämbetsmän sam- . tidigt '
Lagreferenda.
. Anslag till ny straff— anstalt ($ 400 000)* ;
.Utgivande av stats-j
i i l 1 l l
N)
obligationer för väg- byggnadsändamål
Författningsreferendmn. l 1. Upptagande av en1 särskild skatt för an- ! slag till två normal—* skolor (vid Ashlandl och Cascade) ...... l
Lagreferenda. ; . Anslag till ett heml
för försummade barn : ($ 200000)* om söndagsstängning .
($ sodopoov ......_
157 964
E 305 000 *
?
1 305 000 *
i 67 445 l l 1
37 187
62 118
83 630
46 666
_ 7,7 316,
49 935
43 441 &
Al 125 3391- 93076
54 864
103 238
72445
53 245
42 296
86 165
63 803
81.36 72.97
40.10
41.15
35.94
37.82
41.29
43.55
46.27
66 070
65 299
73.44
68.84
År och Ämne för omröstningarna dag m. m.
Samtliga vid valet
röstandew
Antal röstbe-
»rättigade
J aröster Nejröster _
awmnwm; ! apuuisoa [muy =
l
2. Förbud för fiske med l vissa redskap i 5 .logue—floden med bi- l floder .............. l
3. Förbud för fiske an- nat än med met.—'pö i viss del av Willa— mcttefloden ........
4. Bemyndigande höj— ning av skatterna för 10191 .............. *
Laginitiativ.
1. Förfallna skatter " skola inkrävas ge-W nom brev, ej genom tidningsannonsoring .!
2. Reglering av tid- ningspriserna för pu- blikation av legala notiser ............
l 3 l 1919 /6 Författningsreferenda. 1. Höjning av gränsen för grevskapens rätt att upptaga lån för vägbyggnader från 2 % till 6 % av vår— det av all egendom inom grevskapet . . . . . llåiltigliet för le— gislaturen att utan folkomröstning upp- rätta ett sjukhus in— om annat grevskap än det, vari statssty- relsen liar sitt säte ..
3. Utgivande av stats— obligationer för län åt irrigationsdistrik- ten ................ 4. Inrättande av ett vi- ceguvernörsämbete .. 5. Bemyndigande stat- lig skuldsättning på högst $ 5 000 000 för främjande av landets beby gande och upp- i odling . ............ l [0
1 Beslut om omröstningen fattat av statens skattekommission, därtill auktoriserad ge- nom lag 1917.
45 511
55 555
41 364 .
66 652 '
50 073
l
50 227 * till..—'!
40908 , 61.07
56 974 * 02.2; , :-
41 594 l 68.53 l
41 eurl 55.17
305 000
49 728
38 204
43 010
32 653
39 130
l l
40 707 i
35 948
46 861
40 580
l
| 30.13
l 31.39 ! l
31.63
35.49
27.30
NJ en än &,
l 26.13 l
1 , , * 1
. lSamtliga Antal 9:35”
L ,: . :p "! _! ÄllaOCh 1 ane för lomröstning arna. vlqllllt röstbe- Jaröster .Nejröster . 5.553: g 1 11. m. lrö 'f'1l1l rättigade 753 3.5 & . 5 .. l 0. ägg.: 1 , ' ' *” % 1 i . 1 Lagreferenda. . . l. ]. Utgivande av stats-. l l obligationer till ett 3 l l värde av $ 2 500 000 ' . l 1 för byggande av en. ! . landsväg (”ltoosevolt» l
, coast military high-f 1 1 11';1y)* ............ 56, 966 ; 29 159 28.24
l 2. Upptagande av lån ' på högst 35 5000 000 för byggande av l sjukhus, vissa uni— . versitetsbyggnadel, . I en normalskola och. . en straffanstalt, för. . landuppodling III. 111.3'5.I 37 294 42 792 26.25
3. Statsunderstöd till . f. d. soldater i och för studier* ....... . 49 158 33 513 27.11
4. Upptagande av sär-, * skild skatt för by,,- gande av handelsvö—.
gar och auktorise-. 1ande dylik beskatt- ning från grevska-l
. pens sid1* ......... ,, : 53191, 28039 26.63
. dl ' . 7 _ ”' . "_ .,
920 El,/" l 364000. * 1 J . Fö7fattningsreferenda. l l l 1 | l 1. Alla vägar nödvändi- .
ga föl transport avl gr,uv- jordbruks— och . skogsprodukteim må-
ste vara öppna för , allmänt bruk ...... 100 256 35 655 '. 37.34
1 2. Höjning av gränsen . '. för statens rätt att 1 * 1 upptaga lån för väg- . byggnader från 2 % . ! till 4 % av värdet av .
. , all egendom inom sta- .
i . ten ................ . .
. Återinförande av 1 . i . dödsstraffet ........ .
l 4. Rätt för två grevskap l 1 (("ook och Curry) ' . i 3 till särskild skuld- 1 . l
l
03 (J:) :» N;
93 392 10 084 *
03
1 81756 , 64 589 | 40.20
, sättning för vissa än— , _ l damål . ............ 72 378 36 699 l i 5. Sättet för fyllande av . tillfällig vakans 1 gu-l vernörsämbetet
56 946
78 241
År och dag
Ämne för omröstningarna
m. 111.
Samtliga vid valet
röstande.
Antal
röstbe- J aröster
rättigade
.Nejröster
l
owman (1 4891 '811
lill
9011311311191 ! epueisox jmuv
1920 2/11
.Upptagande av en
.Upptagande av en blindskolaf f.; ...... Författningsreferenda.
1. Bemyndigande be—
. Höjning av den till-
Författningsinitiativ. 1. ”Single tax” . ...... 2. Utsträckande av äm-
. Borttagande av den
. Fixering av den le- gala räntan till 4 %; 5 % ränta maximum vid avtal . ..........
! Lagreferenda. .
1. Upptagande av en.
årlig skatt på. $. 1247 000 för anslag. till statsuniversitetet,: statens högskola för' jordbruk och statens. normalskola* ...... 1
särskild skatt för. statsunderstöd till , f. d. soldater i och för studier* . ...... »
.Upptagande av en.
särskild skatt för folkskolor* ........
särskild skatt för upprättande av en
stämmelser om röst—' plikt och obligato- risk registrering . . . .
låtna tiden för legis- laturens ordinarie sessioner från 40 till 60 dagar, inrättande av en extra session samt höjning av medlemmarnas arvo- den ................
betstiden för vissa grevskapsämbetsmän från 2 till 4 år ......
obligatoriska vacci- nationen . ..........
247 899
1 l l l l
l
1
102 722 . 46 577
l 91294 . 50 482 *
' 110 263
. 115317
364 000
61 258
80 342
97 854
63 018
28 976
131 603
85 524
147 426
80 983
127 570
158 673
77.80
06.91
74.51
75.70
50.74
49.13
52.30
51.55
l .. 'Samtliga År och Amne för omröstningarnal vid A_ntlal _ T . dag , rn. m_ , valet rosne— Jaröster nejröster ' röstande rattlgade, . ' 1 1 l ' l .
spumsoi sewn pin uämums [INGPUVIWWJQH apueiso1 (muv epväiuweq -1so.1 VHF lill GPUUIWUJQS I npumsga (Bjuv
5. Delning av legislatu- rens sessioner i två" perioder på. 40 och ' 10 dagar .......... 57791 1 101179 64.13 43.67 1
. Lagreferendum.
. 1. Reglering av och » . 1 kontroll & tillverk- ; , ningen och försälja . ningen av margarin ' l och andra smörsur- rogat ..............
67101 119126 75.12 51.16
Laginitiativ.
utvidgningar av Port- lands hamn och ut- givande av obligatio- ner härför . ........ 80 493 84 830 66.69 45.42
2. Upprättande av en
särskild skyddad plats för vilda fåglar ' 78 961 107 383 75 17 51.19
l ]. Bemyndigande vissa .
I 1
l l l 3. Upprättande av en . statens marknads- kommission för un- derlättande av olika - produkters distribu- . tion till rimliga pri- ser, spridande av upplysning rörande försäljningsförhållan- . den, inspektion av |
_-____1V._51_693 119464 _6901 47
1 '. 364 000 '1
varor m. m. ........
1921 7/6 l l Författningsreferenda.
1. Höjning av den till- låtna tiden för legis- l laturens ordinarie . . sessioner från 40 till: . 60 dagar, inrättande ! av en extra session samt höjning av med- '. lemmarnas arvoden .. 42924 72596 31.74
2. Utgivande av obliga-l tioner till ett värdel av högst 3 % av vär- det av all egendom i staten för utanord-. nande av gåvor till! till soldater som del-! tagit i världskriget .' 34.64
(; :> ,.....> . __ Samtliga % ?— 35533 År och l Amne för omröstningarna! vid A.M.al J . N . .. : 55_35 dag , m. m. . valet rost ie— artister ejroster &_ 515.352 .. . rattigade ; = 3.2 ; . .rostam e ä %& gå 1 "” . ' m 0 | ! 3. Givande rätt åt gu- ? ' . . vernören att inlägga.l ' l . veto mot enskilda be— . l stämmelser i lagför- l slag, vilka förklaratsl . vara av brådskande ; natur (”emergency hills”) . ............ 5 62 621 45 537 29.71
Lagreferenda. .
]. Bestämmelser om uttl personer, som ämnal ingå. äktenskap, sko- la undersökas av lä.-; kare och att, därest. någondera lider av. . . smittosam könssjuk-; . . dom eller sinnessjuk- . l ' dom, äktenskap blott skall kunna ske efter vederbörandes steri— . . lisation* ........... ; . 56 858 65 793 1 . 33.70
1 1 . 2. Rätt för kvinna att' . . . l 1 l .
vara bisittare i jury; vid brottmål mot per— son under 18 år skall
minst halva juryn l . bestå av kvinnor* ..! l
59 882 59 265 l
Utarbetad, vad beträffar lagreferendu och laginitiativ, efter History of the Initiative and referendum in South Dakota, med av statssekieloraron i South Dakota 1921 gjorda tillägg. Vad iörfattningsomröstningarun beträffar ha endast icke—officiella källor varit mig tillgängliga.
. Antal vill. . År och -— .. .. . ' gux'er- l .. l . dao Amne for omrostnmgarna [11. 111. . non—sval Jziroster lÄe ” . avgivna * . röster
jröster
ll'JGP'IHlW QX apumsoa [u,uv
1908 8,11 ' 113 5104 * Författningsreferenda. '
.lievision av bestämmelserna rö-. rande beskattning .............. 1 47 7321 ' . Höjning av generaladvolmtens . * arvode 52 437 Lagreferenda.
. Strängare villkor för äktenskaps-. . skillnad . . 38 794 . Lag om skydd för vissa fåglar. .. ' 32274 3. Förbud för teaterföreställningarl o. dyl. på. söndagarna .......... 48006
Laginitiativ. l . Kommunal självstyrelse i rus—. dryckfsfrngor" __ .............. _
1, 719075 314311 l
1910 8/11 i . 11.5 812 Författningsrefercnda. . — . Rösträtt för kvinnor ............ ' 35 290
.Höjning av generaladvokatensl arvode ........................ . . 35 932
' . Begränsning av den kommunala . skuldsättningsrätien ..... . . . . . . . 32 613
. Revision av bestämmelserna rti—; rande beskattning .. ' ' 29 830
.Rörande upprättandet av nya. statsinstitutioner . 1 ' 36128 '. Om utarrendering av statsjord . 48152
Lagreferenda.
' . Elektriska lanternor av visst slagl . nödvändiga på. lokomotiv ....... l 37 914 . Rätt för guvernören att avskeda: odugliga ämbetsmän ........... 32 160
.Bestämmelser rörande balsamis-l
ter och begravningsentreprenö- rer ............................ i 34 560
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil.
An tal vid. l . guver- ' ' nörsval avgivna röster
. J aröster Nejröster
, l'apueiagum .zipuwus PH aP unapumrqam ! apueisgr [muv
4. Indelning av staten i distrikt för kongressval .................... . 48883 ' 7155 . 5 Allmän. militärlag . » 57440 ' 71.16 | l l
Laginitiativ. 1. Kommunal självstyrelse i dyryeksfrägor
1912 5/11 117 828 Författningsreferendum.
.Ändringar i bestämmelserna om beskattningl Lagreferenda.
. Elektriska lanternor av visst slag nödvändiga på lokomotiv. . .. . Lag om ägares ersättningsplikt för boskaps intrång på. annans egendom .
. Regler för styrelses säte i grev- skap
Laginitiatiu.
; PartiernLiläielardSf,Jag),_- - ' - _ _ 33.23,
,' 1. Lag om direkta primärval inom 1914 3/11 l
Författningsreferenda.
. Rösträtt för kvinnor ............ 51519 92.85 . Rörande försäljning av statsjord - 35 102 82.18
. Rättighet för legislaturen att bestämma vissa detaljer i fråga om kommunalt referendum . 43162 72.74
. Ämbetstid för medlemmar i legis- laturen 4 år; nyval av halva re—
presentationen vartannat år . . . . 45 051 76.21
. Rättigliet för kommuner att äga och bedriva irrigationsarbe—
6. Sättet för fyllande av tillfälliga vakanser inom högsta domstolen , 36 543 74.24
7. Ämbetstiden för vissa kommunala . tjänstemän . 45 733
l l l 40457 . 74.81 l l l l 1
79.30 » 1”RE—ande röstsiffrorna i detta. fall har jag blott haft två. stridiga källor: Lowell och ' Rasmussen. Då emellertid flera av Lowells sifferuppgifter från valet 1912 äro fel- ' aktiga, Rasmussens däremot riktiga, har jag följt den senare.
. Antal vldl
guver- , . nörsval . Jaröster Nejröster | avgivna . . . röster '
Amne för omröstningarna m. m.
llHQPUUIWIl-(QJ! epmusoi [ruuv .
% ( *opumsor [ax. ,ätpumes pm ep
8. Inrättande av ett statligt kontroll— råd för milda stiftelser och straff- anstaltcr 29 601
Konventreferendum.
.Förslag om sammankallande av: ett författningskonvent ..........
Lagreferendum. !
.Bestämmande av studieplan förl viss skola ...................... .
l
Laginitiativ. . Ny lag om direkta primärval in-. om partierna l * 37 106 . Borttagande av vissa inskränb. . ”nissar sprittäzsäieinssnttcsnl , 35209
i l l 1916 V” . 128 5211 . Författningsreferenda. l ' Bemyndigande staten att bygga; . vägar och anlägga kolgruvor ... . 75 922
. Bestämmelser om irrigation '; 58 775 l . . Rusdrycksförbud .............. 65 334
.Bemyndigande upprättandet av
ett system för statlig och kommu-
nal kreditgivning ' ' 57 569 .Ökning av legislaturens makt i ,
beskattningsfrågor . . 43 793 . Rösträtt för kvinnor ............ ' . 53 432
.Bemyndigande utarrendering av.
skoljord . 41379
. Bemyndigande legislaturen att l bestämma lönerna för statsåtm-l , betsmän . ' 39 169
Konventreferendum.
.Förslag om sammankallande av ett författningskonvent
Lagreferenda.
. Absolut majoritet bland de röst- berättigade i en kommun nöd— vändig för tillstånd att i kommu- nen. försälja sprit .............. . 516 majoritet inom jury tillräcklig . för dom i vissa mål ............ .
. Antal vill
Ämne för omröstningarna m. m.
"ut er
nörsval Jaröster .1 ejröster axgivna röster
1'epun1sol (11.1. lälpllU-XBS DIA Bpl [I!JQPUFHW—IQH apunlsgl [wav
() / b
1918 5/11
Laginitiativ. .
1. Richards” lag (annullerad av 1e- gislaturen) .................... .
2. Banking . ...................... l 3- Roslin nerméräeklag -, i; - - -.
l .
Författningsreferenda.
1. Berättigande klassificering av egendom för beskattningsända- mål, upptagande av inkomstskatt. m. m. .......................... . . Sättet för fyllande av tillfälligal vakanser inom högsta doms olen -. Bestämmelser rörande försäljning . av statsjord
4. Höjning av ämbetsmännens löner 5. Rösträtt för kvinnor
.Lemyndigande statlig kolgruv-.| drift
. Bemyndigande statliga företag föi landets materiella höjande ..l
.Lemyndigance staten att lämna
bolag, arbetande för utveckling. av landets resurser ............ . . Bemyndigande statliga föivälv av vattenkraft för anläggande av. elektiiska ledningar ............ .! .lZemyndigande statlig cementin—l
dustri
. Bemyndigande upprättande av en skördeförsålkringsfond genom be—. skattning av åkeijord .......... .
.Lemyndigande statligt förvärv; av sädesmagasin. kvarnar m.m.
Laginitiativ. . Richardsi lag
1920 2/11
Författningsreferenda.
. Rättighet för legislaturen att bestämma lönerna för statsäm- betsmän .
52 410 47 715 47 925
183 888
42 799 28 934
25 922
. l !
24 424
27 886 .'
24 429
25 702
,,,,14195,
77 987
l l . l
. .
81.85 77.75 76.37
. . .
810.911
Antal vid
__ guver— Amne för omröstningarna m. m. nörsval ; Jaröster .Nejröster avgivna .
röster
nuepnvnvmm 1. epuusox [niuv' %1, 'epumsgum. iäipuwus pm ap
'. Inrättande av ett statligt kona trollråd för milda stiftelser och straffanstalter
.Höjning av den för städer och grevskap bestämda gränsen för upptagande av skatter ..........
.Upprättande av ett statligt kre-
ditsystem för byggande av ”egna hem"
. Bemyndigande upptagande. av ett statslån, högst $ 6000 (100, för utgivande av ersättning åt solda— ter som deltagit i världskriget ..
Lagreferendum.
. Förbudslag
Laginitiatv.
. Ny lag om direkta primärval in-. . om partierna (Amsdens' lag) . 82 012
Folkomröstningar i staten Washington 1914—1920.
Efter First, second, third and fourth biennial reports, by secretary of state, 1914, 1917, 1919, 1921, jfrda med Publicity pamphlets 1914, 1916 och 1920.
unapnvnrqm; 1. opumsgl [muv
.
Antal vid l
__ _ ,samtidigt Amne för omröstningarna m. m. Val Jaröster .Nejröster. . avgivna . . röster
År och dag
% . 'epumsoa [BA. .pumus pm op
_: .»
1914 3/11 : 345 279 Författningsreferendum. .
1. Inskränkning av utlänningars rätt. att besitta jord ................ . 2125421'
. Lagreferenda. .
1. Irrigationssystem inom viss del av. * staten” . ........................ . 102 315 ' 189 065 ,
2. Inrättande av pensionsfond för lä.-. ] rare2 . ' i 59 051 252 356
Laginitiativ. . 1. Rusdrycksförbud ' f 189 840 . 171208
.
. I
. 2. Lag reglerande aktieförsäljning . (blue sky law) .................. .
3. Avskaffande byrån för inspektion; ' av offentliga ämbeten ............ ? 117882 . 167080
4. Förbud för privata arbetsförmed- lingsbyråer att taga betalt för. tjänster gentemot arbetare . ' 162 054 ' 144 544
5. Plikt för företagare att ersätta skador, uppkomna vid arbetet i . vissa industrier . 143 738 154166 .
6. Auktoriserande användande av ' straffångar vid offentliga arbeten 111805 183 726 . LLgstzLdggd iS-timmars arbetsdag .. . 1l8 881 ' 212 935 1916 7/1. . 377602 ? Författningsreferendum. .
142 017 ' 147298 .
1. Inskränkning av rösträtten i frå- ga om lån- och skattefrågor till . % skattebetalare . ' . .' '- 180179
Lagreferenda.
1. Påteckning av referendum- och ini— . tiativpetitioner endast tillåten på registreringsbyråer .............. . 62117 196 363 .
2. Påteckning av revokationspetitio— ner endast tillåten på, registre- * ringsbyråer , 63 646 . 193 686
1 Den siffra, som betecknar majoriteten, är angiven med fetstil. * Av legislaturen beslutad omröstning.
'; . Antal vid 555355: . År och __ .samtidigt 5:55?- dao Amne för omröstningarna m. m. . val Jaröster Nejröster 5 $% 53. "" ' avgivna ååå?! . röster . ååå? 1 . | 3. Det direkta kandidatvalets annul—. . . lerande . ........................ 49 370 . 200499 66.17 . , . I : ' 4. Förbud mot ”blockad” vid strejker. 80672 . 183 042 71.16 . 5. Särskilda villkor för statens och! . , . kommunernas övertagande av . . äganderätten till Vissa nyttigheter. 46520 . 201742 . 65.33 6. Ändring av bestämmelserna röran— . de hamnar (frågan om Seattleis ' hamn) .......................... 45 264 195 253 . 63.70 7. Ändringar i det statliga och kom—. munala budgetsystemet . .......... . _ 67 205 181 833 65.95 Lagz'nz'tz'ativ. . . . 1. Bemyndigande tillverkning och. ' försäljning av öl ................ . 98 843 . 245 399 91.17 2. Bemyndigande spritförsäljning på. ' offentliga "lokaler ................ , 481314l293å90 .iSZsE— ! . . I . 1915 % * * 215 684 I * Konventreferendu'm. . . . 1. Förslag om inkallande av ett för—. . . fattningskonvent ............... . 55 148 : 58 713 52.79 . . Lagreferendum. . . . I .. 1. Anslag av $ 30000 000 till förbätt-i . ring av vägar1 .................. . 96100 ..4 54 32.2”. Gäl; _ - . 'i 1920 2/11 . 399 408 . . Författningsreferenda. . . . 1. Utsträckning av statens expropria— ._ : . tionsrätt ........................ 121023 *. 113 287 58.66 2. Höjning av statsämbetsmännens lö— . * . ner med 150 % . ................ 71284 .. 170 242 60.47 . Lagreferenda. . . 1. Anslag av $ 30 000 000 till väg- 1 . byggnaderl . .................... 117425 . 191783 ; 77.42 2. Utgivande av obligationer till ett. . . värde av $ 10000 000 för ersätt-* . . . .
ning åt soldater som deltagit i. världskriget .................... 224 356 88.128 78.24
1 Obligatoriskt referendum.
KÄLL— OCH LITTERATURFÖRTECKNING.
Källor.
li e. t l l 0 1) o r o n g 11 a n (1 L a p 1). The state constitutions. Indianapolis 1918.
Su p rcme Court of the United States N:o SG. Pacific states telephone and telegraph company vs. the state of Oregon. Supplemental brief for de- fendant in error. By J. Ralston, F. Siddons, lV. Richardson. W'ashington 1911.
S 11 p rem e Co urt of the United States N:o 36. Pacific states telephone and telegraph company vs. the state of Oregon. Supplemental brief for de- fendant in error. By G. Shibley, lt. Owen, J. Carnes. Baltimore 1911.
S up reme C ourt of the United States N:o 36. Pacific states telephone and telegraph company vs. the state of Oregon. Supplemental brief for de- fendant in error. By Geo Williams. Boston 1911.
S up reme C ourt of the United States 1912 N:o 36. Pacific states tele- phone and telegraph company vs. the state of Oregon. Opinion of the Court. lVashington 1912.
Thorpe, The federal and state constitutions, colonial Charters and other organic laws of the states, territories and colonies now or heretofore forming the United States of America. Vol. I—Vll. Washington 1908.
U. S. C 0 11 gr e s s. Protokoll och handlingar 1895—1921.
Arizona. Initiative and referendum law of the state of Arizona. Phoe- nix 19t'3. A r iz o n a.. Publicity pamphlets 1912, 1914, 1916, 1918 and 1920. A r i z 0 n a. Reports of the secretary of state 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920. Arkansas. Digest of the election laws of the state of Arkansas. 1911. Cali fo r nia. House Journal 1911. C a l i t o r n i &. Initiative and referendum provisions. Sacramento 1920. C al i fo r n i a. Publicity pamphlets 1912, 1914, 1916, 1918 och 1920. C a li fo r n i a. Statement of vote 1912, 1914, 1915, 1916, 1918 och 1920. C 0 1 o r a do. Abstract of Votes cast 1919, 1914, 1916, 1918 och 1920. Colorado. Session laws of Colorado 1913, 1915, 1917, 1919. C olor a do. The election laws of the state of Colorado. Denver 1920. Maine. A compilation of the laws pertaining to elections 1920. Maine. Hense and Senate Journal 1907. Maryland. House Journal vol. II 1914, Senate Journal vol. II 1914. M a r yl a n d. Maryland Manual 1921. Annapolis 1921. Maryland. Registration and election laws of Maryland. Baltimore 1921.
M a s s a e h 11 s e t t s. Governor's messages 1914, 1915. M a s s a c 11 u s e t t s. Report of the joint special committee on legislative procedure. Boston 1915.
M a s s a 0 h 11 s e t t s. Number of assessed poles, registered voters and per- sons who voted in each voting precinct 1914, 1915, 1916, 1917, 1918, 1919, 1920. Boston.
M a s s a c h 11 s e t t s. Debates in the Massachusetts constitutional conven— tion 1917—1918. Vol. II. Boston 1918.
Michigan. Official directory and legislative manual 1915, 1917. Michigan. Proceedings and debates of the constitutional convention of the state of Michigan. Vol. II. Lansing 1907.
Min n e s 0 t a. Legislative manual 1921. Minneapolis 1921. Miss i ssip p i. House och Senate Journal 1914. Missouri. Election laws of the state of Missouri. Jefferson city 1920. Mis so ur i. Laws of Missouri 1913, 1915, 1917, 1919, 1921. M i s s o 11 r i. Roster of state and district officers 1915, 1917, 1919, 1921. Montana. Biennial reports of the secretary of state 1914, 1918. Montana. Election laws of the state of Montana. Helena 1920. M 0 n t a n a. House Journal 1905. Mo ntana. Laws, resolutions and memorials of the state of Montana 1919, 1921.
Montana. Publicity pamphlets 1914, 1918 och 1920.
N ebr ask a. Biennial reports of the secretary of state 1916, 1918 och 1920. N e b r a s k 3. blue book. 1918. N eb r a s k a. General election laws of the state of Nebraska. Beatrice 1917. N e b r a s k a. House och Senate Journal 1911. N e b r a s k a. Publicity pamphlets 1914, 1916. New York. The New York Red-book. Albany 1921. No rth D ak ota. Election laws of the state of North Dakota 1921. Grand Forks 1921.
N o r th D a k 0 t a. Publicity pamphlets 1919 och 1920. No r th D ak ota. The new day in North Dakota. Bismarck 1919. Ohio. Annual reports of the secretary of state 1913, 1915, 1917, 1918 och 1920.
() hio. District maps of Ohio etc., compiled by H. Smith, secretary of state. 1919.
Ohio. Laws of Ohio 1913, 1915, 1917, 1919 och 1921. 0 h i o. Proceedings and debates of the constitutional convention of the state of Ohio. Vol. I—II. Columbus 1912.
Ohio. Publicity pamphlets 1918, 1920. Ohio. Table showing comparative vote by counties cast for and against prohibition and woman suffrage 1914 to 1917, compiled by W. Fulton, secre- tary of state.
Ohio. The election laws of the state of Ohio. Springfield 1920. Ohio. Fourteenth federal census. Columbus 1921. Ok 1 ah o m a. Biennial report of secretary of state. Oklahoma city 1912. Oklahoma.. Directory state of Oklahoma 1919. 0 kl ah o m &. Publicity pamphlets 1910, 1916 och 1920.
0 kl a h 0 m a. Statement of votes cast 1920.
Ore gon. Biennial reports of the secretary of state 1909, 1911, 1913, 1915, 1917, 1919, 1921.
0 r e g 0 n. Blue book 1921—1922. Salem 1921.
0 r e g 0 n. Election laws. Salem 1919. , Oregon. Publicity pamphlets 1906, 1908, 1910, 1912, 1913, 1914, 1916, 1918, 1919, maj 1920, nov. 1920, maj 1921. 0 re go n. Session laws 1905, 1907, 1909, 1911, 1913, 1915, 1917, 1919. S o 11 t h D 3. k ota. History of the initiative and referendum in South Dakota. Legislative reference bulletin nr 3, 1916. U t a h. Election laws 1920. W ashin gto n. First, second, third and fourth biennial reports, election di- vision, by secretary of state. Olympia 1914, 1917, 1919, 1921. W a sh i n g t o n. General election laws. Olympia 1921. Washingto n. Publicity pamphlets 1914, 1916 och 1920. Dessutom författningar, lagar, brev o. s. v. i av texten angiven omfattning.
Litteratur. Broschyrer, tidskriftsuppsatser m. In.
A b b 0 t t, Initiative and referendum in Oklahoma. The Independent 1909. Abbott, The Initiative and referendum in Oklahoma. Twentieth century magazine 1911.
A c itiz e n's g U. 1 de. Nov. 1919. Boston. Aig ler, The validity of the initiative and referendum. Michigan law review 1907.
A 1 b any law journal, vol. XLIX. Albany 1894. Allen, The initiative and referendum is not constitutional. Central law journal 1909.
Ashurst, True progress, Speech in the senate of the United States. Washington 1912.
B a e 0 n an (1 W y m an, Direct elections and law-making by popular vote. Boston etc. 1912.
Bailey, Initiative and referendum. Speech in the senate of the United States. Washington 1913.
Bailey, The initiative, the referendum and the recall. Proc. of the Ken— tucky state bar ass. Louisville 1913.
Bane, Modern attacks upon our form of government. Report of the Penn- sylvania bar ass. Philadelphia 1915.
B ar k e r, The initiative and the referendum. The Arena 1897. B ar ne s, The popular initiative and referendum. Publications of the Michigan pol. sc. ass. 1900.
B arne t t, Reorganization of state government in Oregon. The Amer. pol. sc. review vol. IX, 1915.
Beard, The constitution of Oklahoma. Pol. sc. quarterly 1909. Black, Maine”s experience with the initiative and referendum. Annals of the Amer. Academy of pol. and soc. sc. 1912.
B 0 n yn g e, Political innovations. The Forum 1911.
Bourne, Oregons struggle for purity in politics. The Independent 1910. B 0 urn e, Popular v. delegated government. Speech in the senate. Washing— ton 1910.
B 0 ur 11 e, Functions of the initiative, referendum and recall. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912.
B 0 urn e, Initiative, referendum and recall. Atlantic monthly 1912.
Bristol, The initiative and referendum. Proc. 'of Washington state bar ass. Olympia 1912. .
B r o ok s, The nature of political corruption. Pol. sc. quarterly 1909. Brov'vn The popular initiative as a method of legislation and political control. The American Journal of sociology 1905.
Bryan, The peoples law. Address 1912. Bug g, Direct legislation and itsoperation in America. Proc. of the Ala- bama state bar ass. Montgomery 1911.
C am p bell, Representative government ve1sus the initiative and pri— mary nominations. The North Ame1ican Review 1909.
Campbell, The initiative and referendum. Michigan law review 1912. Ca1 ey, New respbnsibities of citizenship. Proc. of the O1egon state bar ass. 1909.
C 11 a 111 b e r 1 a i n, Constitution of New Mexico and Arizona, Washington 1911. Coker, Interworkings of state administration and direct legislation. An- nals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1916.
Coker, Safeguarding the petition in the initiative and the referendum. The Amer. pol. sc. review, vol. X, 1916.
C 0 u t ts, Is a provision for the initiative and referendum inconsistent with the constitution of the United States. Michigan law review 19082
Coxey, Constitutional amendment providing for the initiative and refe- rendum. Washington.
Crosser, The initiative and referendum amendments in the proposed Ohio Constitution. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912.-
Cruice, Direct legislation in Illinois: a story of triumph for popular government. The Arena 1904.
C ushma n, Voting organic laws. Pol. sc. quarterly 1913. C ush m an, Analysis of the popular vote on constitutional and legislative proposals 1914. The New Republic 1915.
'Cushman, Recent experience With the initiative and referendum. The Amer. pol. sc. review, vol. X, 1916.
D 3. n g e r s of the initiative and referendum, Civic federation of Chicago 1911. Dav enp ort, The use and abuse of direct legislation — the state of Ore— gon. The Outlook 1915.
D & vis, Automatic government. The Nation 1915. D avis, The vote on measures in the election of 1916. The Nation 1917. Dealey, General tendencies in state constitutions. The Amer. pol. sc. review, vol. I, 1907.
D e a 11, The constitution or a theory — Which? The green bag 1898. D e m 0 0 r a c y and the referendum in Oregon. The American monthly review of reviews 1907.
D i r e c t 1 e g i s 1 a t io n for state purposes. Transactions of the common— wealth club of California. San Francisco 1905.
Dodd, Some considerations upon the state-wide initiative and referen— dum. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912.
Dodds, The initiative and referendum and the elections of 1920. National municipal review 1921.
Duniway, Direct legislation revolutionary. Case and comment 1911.
D u n n a c k, The initiative and referendum. Pine- tree magasine 1907. Eddy, The referendum principle. Santa Barbara 1895. E g g 1 e s t o n, People s power and public taxation. Tl1i1d edition. Portland 1910.
Eg gle ston, The people's power in Oregon. The world's work 1911. ,Eldridge, Need for a more democratic procedure of amending the con— stitution. The Amer. pol. sc. review, vol. X, 1916.
Embry, The initiative and referendum. Proc. of the Oklahoma state bar ass. 1907. Oklahoma city 1907.
F a i r 1 i e, The referendum and initiative in Michigan. 'Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912. Flo w e r, Organized labor and direct legislation. The Arena 1902. Flower, Preserving free government through majority rule. The Arena
' 1902.
Ford, Direct legislation and the recall. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc.1912.
Fo rd, The initiative and the referendum from the standpoint of political science. Har'pei s weekly 1913.
F 0 )( cr of t, Initiative —— referendum in United States. The Contemporary review 1911.
Fulton, The people as legislators. The North American review 1907. Gab riel, 'lhe direct legislation victory in the Colorado legislature. Twen- tieth century magazine 1911.
Galbreath, Provisions lor state-wide initiative and referendum. An- nals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912.
G ardner, Problems of percentages in direct government. The Amer. pol. sc. review, vol. X, 1916.
Gardner, The working of the state—wide referendum in Illinois. The Amer. pol. sc. review.
G a r n e r, The amendment of state constitutions. The Amer. pol. sc. review, vol. I, 1907.
Gar ner, Primary vs. representative government. Proc. of the Amer. 1101. se. ass. 1908.
Garvin, The constitutional initiative. The North American review 1903. Gilbert, Single tax movement in Oregon. Pol. se. quarterly 1916. Gomp ers, Initiative, referendum, and recall. American federationist 1912.
Grimnell, The initiative and referendum problem fer Massachusetts and the union. The constitutional rex iew 1918.
Guthr' 1 e, The initiative, 1efe1' endum and recall. Annals of the Amer. ata- demy of pol. and soe.sc.1912.
Harr is Address. Proc. of the state bar. ass. of Wisconsin. Milwaukee 1915.
Hart, Growth of american theories of popular government. The Amer. pol. sc. review, vol. I, 1907.
Hartwell, The referenda in Massachusetts and Boston. Quarterly publi- cation of the American statistical association 1910.
H a sba ch, Die neue1e Ve1 tassunvsentv 1cklun(r in den Vereinigten Staaten. Zeitschrift fiir Politik 1914.
Haynes, G. H., The education of voters. Pol. sc. qualterlv 1907. Haynes, G. H. Massachusetts public opinion bills. Proc. of the Amer- pol. sc. ass. 1908. .
Haynes, G. H, ”Peoples rule" in Oregon 1910.P01. sc. quarterly 1911. Haynes, G. H. "People's rule” on trial. Pol. sc. quarterly 1913. Haynes, G. H. How Massaschusetts adopted the initiative and r'efeien- dum. Pol. se. quarterly 1919
Haynes, J., The actual workings of the initiative, referendum and recall. National municipal review 1912.
Haynes, J., Direct government in California. An address. Washington 1917.
Hendrick, The initiative and referendum and how Oregon got them. Mc Clure's magazine 1911.
Hendrick, Law-making by the voters. Mc Clure”s magazine 1911. Hines, The lack of definite individual responsibility in our form of go- vernment is a fundamental cause of the evils of which the people complain. Bar. ass. of the state of Kansas. Topeka 1913.
H 0 l li n g s W 0 r t h, The ”Oregon plan”. Washington 1911. H 0 l l i n g s w 0 r t 11, The so-called progressive movement". Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1.912.
Holman, Some instances of unsatisfactory results under initiative and referendum amendments of the Oregon constitution. Proc. of the Oregon bar. ass. Portland 1910.
H 0 w a r (1, A republican form of government: a defence of the Arizona con- sitution. Central law journal 1911.
Initiative, referendum and recall. Report of the executive committee of the American federation of labor. ]
J 0 hn s 011, The initiative and referendum, an effective ally of representative government. Boston 1911.
Journ al of proceedings. Illinois state grange. Peoria. 1911. K en 11 an, The direct vote of the people. The North American review 1913. Kiernan, Initiative, referendum and recall. Report of the Pennsylvania state bar. ass. Philadelphia 1912.
Kin g, J., A brief analysis of the constitutional provisions for the state— wide initiative and referendum. I maskinskrift.
K in g, J., How Oregon ”stood pat”. Twentieth century magazine 1911. Kin g, J., Demand a. workable initiative and referendum. American federa— tionist 1912.
Kin g, J., The state-wide initiative and referendum. Senate document. Washington 1917.
King, J., Relative status of the state-Wide initiative and referendum and state—Wide prohibition in the United states. I maskinskrift.
Kin g, W. R., A biographical sketch. New York 1914. Kinkead, The initiative and referendum. Proc. of Ohio state bar ass. Columbus 1907.
L a d (1, The farmers of the country. Washington 1921. La Ro ch e, Constitution and convention. Proc. of the Oregon state bar ass. Portland 1910.
Le w i s, Arizonas constitution — the initiative, the referendum, the recall — is the constitution republican in form? Central law journal 1911.
Lobingier, Direct popular legislation; the chief objections examined. The Arena 1907.
Lobingier, Popular legislation in the United States: the development of the system. Pol. sc. quarterly 1908.
Le dge, The constitution of the United States. Speech in the senate of the United States. Washington 1911.
L0 d g e, The constitution and its makers. An address. Washington 1912. L 0 (1 g e, The compulsory initiative and referendum and the recall of judges. An address. Washington 1913.
Lo w ell, L., The referendum in Switzerland and in America. The Atlantic monthly 1894.
Lo w ell, L., The referendum and initiative: their relation to the interests of labor in Switzerland and in America. International Journal of ethics, vol. VI, 1895.
Le w e l 1, L., The referendum in operation in the United States. Quarterly review 1911.
Lowell, L., Address on the initiative and referendum before the com- mittee of constitutional amendments. Boston 1914.
Lowell, S., Direct legislation. Proc. of the Oregon bar ass. 1898 och 1899. Portland 1900.
Lowrie, The Wisconsin plan for the initiative and referendum. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912.
Macken z i e, The direct vote system. The Arena 1908. M aine and the referendum. The Nation 1911. M ajo ri ty ru le. Presented by the North Dakota direct legislation league 1908.
Max ey, The referendum in America. The Arena 1900. M c A r th u r, The need of a constitutional convention. Proc. of the Oregon state bar ass. Portland 1910.
M 0 C r a ck a n, How to introduce the initiative and referendum. The Arena 1893.
Mills, The economic struggle in Colorado. The Arena 1906. Moffet, The constitutional referendum in California. Pol. sc. quarterly 1898.
M'o nta gu e, The Oregon system at work. National municipal review 1914. M urph y, The growth of the democratic principle; and the initiative and referendum — its latest institutional form. Proc. of Iowa state bar ass. 1908.
M_v rick, The initiative and referendum. Central law journal 1907. Nich ols, Present status of the referendum movement in Maine. The Are- na 1906.
Northeastern Reporter 20 mars 1920. Norton, Initiative and referendum. Proc. of the bar ass. of Arkansas. Pine Bluff 1910.
Oberho ltz er, Law-making by popular vote. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1891.
0 gburn, The initiative and referendum tested in hard times. The Survey 1915.
0 gburn, Methods of direct legislation in Oregon. Quarterly publications of the American statistical association 1916.
O'Neal, A study of the initiative and referendum. The editorial review 1912.
ONeal, Representative government and the common law. An address. Washington 1912.
Owen, The restoration of popular rule: the greatest of all non-partisan issues. The Arena 1908.
Owen, The initiative and referendum in its relation to the political and physical health of the nation. Twentieth century magazine 1910.
Owen, Shall the people be tricked out of their power to rule? Remarks in the senate. Washington 1914.
Pain e, Massachusetts” historic attitude in regard to representative go— vernment. The Arena 1907.
P a r s 0 n s m. fl., A primer of direct legislation. The Arena 1906. P ars o ns, Direct legislation. Washington 1914. Perkins, Initiative and referendum and the American federation of labor. Ame1ican federationist 1911. "
P i p e r, The Victorious campaign for direct legislation in Maine. The Are- na 1903.
Platt, Some experiments in direct legislation. Yale law journal 1908. Poindexter, New Mexico and Arizona. Speech in the senatc of the United States. W'ashington 1911.
P o m ere e ne, The initiative and referendum. Proc. of Ohio state bar. ass. Columbus 1907.
P om eroy, TWO arguments against direct legislation. The Arena 1904. Pomeroy, Direct legislation the working—mans issue. American federa- tionist 1894. '
Pomeroy, Direct legislation defended. International Journal of ethics, vol. VI, 1896.
Pomeroy, The direct legislation movement and its leaders. The Arena 1890.
P o m e r o y, The doorway of reforms. The Arena 1897. P o m e r oy, Democratic versus aristocratic government. The Arena 1902. P om eroy, Needed political reforms; direct legislation; or, the initiative and the referendum, and the recall. The Arena 1902.
Pomero y, A vast educational scheme. The Arena 1905. Pomeroy, The Nevada referendum victory as an illustration of demo— cratic progress. The Arena 1905.
P o m e ro y, The march of direct legislation. The Arena 1906. P 0 st, The initiative and referendum. Proc. of the Atlantic city conference for good city government etc. Atlantic city 1906.
P r 0 c e e din ;; s of Qöth annual session of Washington state grange. Olym- pia 1913.
Rain e, The referendum at work. The world today 1906. Rapp ar d, The initiative, referendum and recall in Switzerland. Annals of the Amer. academy of pol. and soc. sc. 1912. .
R einsch, The initiative and referendum. Proc. of the academy of pol. se. in the city of New York 1912.
R osewate r, A curious chapter in constitution changing. Pol. sc. quar— terly 1921.
Ross, Direct legislation in Ohio. The. Arena 1.906. Ruppenthal, Election reforms: the trend towards democracy. Proc. of the har ass. of the state of Kansas. Topeka 1906.
Sanborn, Popular legislation in the United States. The value of the system. Pol. sc. quarterly 1908.
S ch a f e r, Oregon as a political experiment station. The American monthly review of reviews 1906.
S ch af fn e r, The initiative, the referendum and the recall. The Amer. pol. sc. review, vol. II, 1908.
Sch n ad e r, Proper safeguards for the initiative and referendum petition. The Amer. pol. sc. review, vol. X, 1916.
Sherwood, The initiative and referendum under the United States con- stitution. Central law journal 1903.
Shibley, The progress and probable future of the optional referendum and initiative. The Arena 1902.
Shibley, The progress of the campaign for majority rule. The Arena 1903. '
Sh i h 1 e y, The Victorious march of majority rule. The Arena 1903. S h i b 1 e y, Majority rule system constitutional; decision by Oregon supreme court. The Arena 1904.
S 11 i I) 1 c y, Judges attack Oregon amendment for majority rule. The Arena 1908. Sh i bley, Initiative and referendum in practical operation. The Arena 1908. Shibl cy, The initiative and referendum in 1909. American federationist 1910.
Smith, The development of American constitutional law. Proc. of the academy of pol. sc. in the city of New York 1912. ,
Sm i th se 11, The primary, the referendum, and the recall. Proc. of the bar ass. of Tennessee. Knoxville 1.912. '
Snow. Letting the people speak. Harpers weekly 1911.
S t a n g ela n d, Die Entwicklung der politischen Parteien in den ver- einigten Staaten. Zeitschrift fiir Politik 1911.
Suth er 1 and, Government by ballot. Speech in the senate of the United States. XVash'ington 1911.
S W a n, Arizona and republican government. The Nation 1911. Tanger, Amending procedure of the federal constitution. The Amer. pol. sc. rexiew, vol. X, 1916.
Taylor, Can or can't. Omaha 1910. Taylor, Recent experience With the initiative, referendum and recall. Collection of papers by the New York state constitutional convention commis— sion. Albany 1915.
Th ache r, Significance of the Oregon experiment. The Outlook 1906. Th a (: her, The initiative and referendum in Oregon. Proc. of the Amer. pol. sc. ass. 1908.
Th a. (: he r, The Oregon election. The Independent 1908. T 11 e Gr r a n g e and the referendum. Toledo. Th om, The pending revolution. Proc. of the Alabama state bar ass. Mont— gomery 1912.
Thomas, Direct legislation in Arkansas. Pol. sc. quarterly 1914. Th o mp son, The amendment of the federal constitution. Proc. of the aca- demy of pol. sc. in the city of New York. NeW York 1913.
Tin g sten, Olika metoder för ”objektiv upplysning” vid folkomröstningar i Schweiz och Nordamerikas Förenta Stater. Uppsala 1921.
Turn e r, Social forces in American history. The Amer. historical review, vol. XVI, 1911.
Un de r W 0 o d, Initiative and referendum. Washington 1911. UtR en, The initiative and referendum in Oregon. The Arena 1903. U”R en, Operation of the initiative and referendum in Oregon. The Arena 1904.
U7Ren, Results of the initiative and referendum in Oregon. Proc. of the Amer. pol. sc. ass. 1908.
Van de r Z ee, Direct legislation in Iowa. Iowa applied history series, vol. II. Iowa city 1914.
Walker, The Massachusetts plan for the initiative and the referendum. Boston 1914.
White, Direct legislation. Conneaut, Ohio. Wilson, C., Oregonls experiment in self government. Proc. Illinois state bar ass. 1911.
Works, The significence of the Lincoln—Roosevelt movement in California. The Arena 1908.
Works, The political regeneration of California. Twentieth century ma- gazine 1911.
Young, (President's address). Proc. of the Vermont bar ass. 1902. Mont- pellier 1903.
The American Year book.
Th e W 0 r 1 d Alm a n a 0 and Encyklopedia 1921. T h e A r e n a., New York etc. 1893—1909.
Direct legislation record, vol. I—VII. New York etc. 1894—1900. E q n i ty, including the Direct legislation record, the Referendum news and the Proportional representation review. Vol. VIII—XIX.
Större bearbetningar.
A 5 c 11 e h o 11 g, Norges nuvaerende statsforiatning II. Kristiania 1892. Baker, The fundamental law of American constitutions I—III. Washing— ton 1910.
Barnett, The operation of the initiative, referendum, and recall in Ore- gon. New York 1915.
B e a r d a n (1 S h ul t z, Documents on the state-wide initiative, referendum and recall. New York 1912.
B eard, American government and politics. Third edition. New York 1920. Beard, Readings in American government and politics. New and revised edition. New York 1920.
Beard, An economic interpretation of the constitution of the United Sta- tes. New York 1921.
B eard, Contemporary American history. New York 1921.
B e n s 0 11, A way to prevent war. 1915. B 0 r geaud, Etablissement et revisions des constitutions en Amérique et en Europe. Paris 1893.
B 0 r g e aud, The rise of modern democracy in old and new England. Lon- don 1894.
Boyle, The initiative and referendum: its folly, fallacies and failure. Columbus 1912.
B r ad f_ o r d, The lesson of popular government I—II. New York 1899. B ruce, The non-partisan league. New York 1921. B r n s e w i t z, Det konsultativa referendum. En jämförande politiskt stats— rättslig undersökning. Uppsala 1921.
B ryce, The American Commonwealth I—II. New edition. New York 1914. , Bryce, Modern democracies, I—II. London 1921.
Butler, The initiative, referendum and recall or the rule of illusion, re- bellion and ruin. Springfield 1914.
Butler, U. M., Why should we change our form of government. New York 1921.
Clark, Social justice Without socialism. Boston etc. 1914.
C 1 e v el an d, Organized democracy, an introduction to the study of Ameri- can politics. New York etc. 1913.
C 1 e v e l a n (1 a n (1 S ch a t e r, Democracy in reconstruction. Boston etc. 1919.
C 0 ester, Verwaltung und Demokratie in den Staaten von Nordamerika, Miinchen und Leipzig 1913.
C ommo ns, Proportional representation. Second edition. New York 1907. C ooley, Principles of constitutional law. Second edition. Boston 1891. C ooley, A treatise of the constitutional limitations which rest upon the legislative power of the states of the American Union. Seventh edition. Boston 1903.
C re e, Direct legislation by the people. Chicago 1892. Deba cq, Le referendum. Etude de legislation compare. Paris 1896. D e W i t t, The progressive movement. New York 1915. D 0 dd, The revision and amendment of state constitutions. Baltimore 1910. Diesen, Folkeafstemning. En historik og en udrcdning. Kristiania 1912. D unc an—C ] ark, The progressive movement, its principles and its pro- gramme. Boston 1913.
Eaton, The Oregon system. The story of direct legislation in Oregon. Chicago 1912.
Edin, Rusdrycksförbudet i främmande länder. Uppsala 1921. El l i o t t. American government and majority rule. Princeton etc. 1916. Esmein, Elements de droit constitutionnel francais et compare. Sixiéme edition. Paris 1914.
F ahlbeck, Sveriges författning och den moderna parlamentarismen. Lund 1904.
F 0 ] lett, The new state. New York etc. 1918. F re u nd, Das öffentliche Recht der Vereinigten Staaten von Amerika. Das öffentliche Recht der Gegenwart band XII. Tiibingen 1911.
G al b r e a t h, Initiative and referendum. Columbus 1911. Gaston, The non—partisan league. New York 1920. Godkin, Unforeseen tendencies of democracy. Westminster 1898. Go o dn ow, Social reform and the constitution. New York 1911. Gr ö nlund, Om olika former av referendum. Lund 1912. Hadley, Undercurrents in American politics. New Haven 1915. Hart, Actual government as applied under American conditions. Third edition. New York etc. 1908.
Hatschek, Allgemeines Staatsrecht, II Teil. Das Recht der Modernen Demokratie. Leipzig 1909.
H &. yn e s, G. H., The election of senators. New York 1912. Hed ges, Where the people rule, or the initiative and referendum, direct primary law and the recall in use in the state of Oregon. San Francisco 1914-.
Hershey, Die Kontrolle iiber die Gesetzgebung in den Vereinigten Staa— ten von Nord Amerika und deren Gliedern. Heidelberg 1894.
Hill, The public domain and democracy. New York 1910. Hoar, Constitutional conventions, their nature, powers and limitations. Boston 1919.
Holco mbe, State government in the United States. New York 1916. Honey, The referendum among the English. London 1912. Illinois. Constitutional convention bulletin no 2. The initiative, referen- dum and recall. Springfield 1919.
J am e so 11, A treatise on constitutional conventions; their history, powers, and modes of preceeding. Fourth edition. Chicago 1887. ' Jellinek, Verfassungsänderung und Verfassungswandlung. Berlin 1906.
La F o llette, A personal narrative of political experiences. Madison 1913. Lieb, The initiative and referendum. Chicago 1902. Lobingier; The peoplels law or popular participation in law-making. New York 1909. '
L 0 w ell, L., Governments and parties in continental Europe, vol. II. Lon- don 1896. '
Low ell, L., Public opinion and popular government. New York 1914. Macy, Party organization and machinery. New York 1904.
M a s s a c h u s et ts, Bulletins for the constitutional convention 1917— 1918, vol. I—II. Boston 1919.
Mc Cr ackan, Swiss solutions of American problems. Boston 1894. M erriam, A history of American political theories. New York 1903. Moffet, Suggestions on government. New York 1899.
M 0 r g e n st i e rn e, Utredning av sporsmaalene om folkeavstemning, op— losningsret og bostedsbaand. Kristiania 1913.
Munro, The government of the United States, national, state and loeal. New York 1915.
Mun ro, The initiative, referendum and recall. New York etc. 1920.
N e w Y 0 r k S t a te L i b r a ry, Review of legislation 1901. 0 b er ho 1 t z er, The referendum in America. Philadelphia 1893. () berh 0 1 t z er, The referendum in America together With some chapters on the initiative and the recall. New York 1912. (Den citerade upplagan.)
O str 0 g 0 r s k i, Democracy and the party system in the United States. New York 1921.
P ay n e, The birth of the new- party or progressive democracy. 1912. Ph elp s, Selected articles on the initiative and referendum. Minneapolis
- 1911.
P he 1 1) s, Selected articles on the recall including the recall of judges and judicial decisions. New York 1915.
Puibaraud, Le gouvernement direct chez J.J. Rousseau et aprcs lui. Poitiers 1908.
R ein sch, Readings on American state government. Boston etc. 1911. Rein sch, American legislatures and legislative methods. New York 1913. Rexius, Presidentmaktens renässans i Förenta Staterna. Uppsala 1916. R 0 o s eve 1 t, Progressive principles. New York etc. 1913. , Root, Experiments in government and the essentials of the constitution. Princeton etc. 1913.
Ro 11 s s e au, Du Conti-at social. 1762. Sa r r aut, Le gouvernement direct en France. Paris 1899. S 0 h a f f n e r, The initiative and referendum state legislation. Madison 1907.
Signorel, Etude de legislation comparée sur le referendum legislatif et les autres formes de participation directe des citoyens a l”exercice du pouvoir legislatif. Paris 1896.
Sloane, Die Parteiherrschaft in den Vereinigten Staaten von Amerika, ihre Entwicklung und ihr Stand, Leipzig 1913.
Smith, The spirit of American government. New York 1919. S 0 mb ar t, Warum gibt es in den Vereinigten Staaten keinen Sozialismus. Tiibingen 1906.
S t a 11 W 0 o (1, A history of the presidency til 1897. Boston etc. 1898.
Sta nwo o (1, A history of the presidency from 1897 til 1916. Boston etc. 1916.
S ti mson, The law of the federal and state constitutions of the United States. Boston 1908.
S t i m s 0 n, Popular law—making. New York 1910. S ull iv an, Direct legislation by the citizenship through the initiative and referendum. New York 1892.
T a f t, Popular government, its essence, its permanence and its perils. New Haven etc. 1913.
T a f t, Ethics in service. New Haven etc. 1915. T albo t, The initiative and referendum state legislation. Madison 1913. Th 0 F e (1 e r al i s t. Edited by E. H. Scott. 1894. Th e initiativ c a n (1 r ef e r en du m. Arguments pro and con by a special committee of the National economic league. Cambridge 1912.
Th e ini t i a t i v e a n (1 r e fe r e n d um. Intercollegiate debates. New York 1912.
Tu rne r, The frontier in American history. New York 1921. Weyl, The new democracy. Revised edition. New York 1914. IV i 1 e 0 X, The American city: a problem in democracy. New York etc. 1904. Wilcox, Government by all the people or the initiative the referendum and the recall as instruments of democracy. New York 1913.
Wilson, W., The state. Elements of historical and practical politics. Re— vised edition. Boston etc. 1898.
'Wilson, NY.. Constitutional government in the United States. New York 1908.
W il s 0 n, W., The new freedom. Leipzig 1913. W'oodburn, Political parties and party problems in the United States. New York etc. 1903.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
ll l STORI K .................................................................... 1
Kap. l. Upplcomsten och utvecklingen ur det obligatoriska. författningsreferendmn. 5 Institutets förutsättningar och första framträdande under revolutions-
tiden (1776—1783) ............. 3 Institutets utveckling 1783—1821 . .................................. 10 Grunddragen av institutets utveckling efter 1821 .................... 15 Kap. ll. Det obligatoriska och det frivilliga lagreferendum ...................... 23 Det obligatoriska lagreferendum .................................... 24 Det frivilliga lagreferendum ........................................ 35 Kap. lll. Den moderna folk-omröstningsrörelsens förutsättningar i amerikanskt statsliv . .......................................................... 42 "Legislaturernas förfall" och statsförfattningarnas omdaning under 1800—talet ...................................................... 42 Några huvuddrag i amerikanskt partiväsen .......................... 52 Den ekonomiskt—sociala utvecklingen och statslivet .................. 60 Sammanfattning . .................................................. 66 Kap. lY. Den. moderna folkomröstningsrörelsen i delstaterna .................... 67 Reformrörelsens uppkomst och utveckling .......................... 67 Diskussionen kring de nya folkomröstningsformerna ................ 84 Strider de moderna folkomröstningsformernas införande i staterna mot förbundsförfattningen? . ........................................ 107 Kap. V. Follcomröstningsfrågan i förbundsstaten ............................... 111 REDOGÖRELSE FÖR GÄLLANDE BESTÄMMELSER .......................... 131 Kap. 1. De olika folkomröstningsformerna, deras omfång och innebörd .......... 133 Författningsrcferendum ............................................ 134 Det fakultativa lagreferendum ...................................... 141 Begränsningar av referehdumråitten . ............................ 143 "'Emergeney”—klausulen . ........................................ 144 Omröstningen .................................................. 148 Folkinitiativet .................................................... 150 Huvudbestämmelser . ............................................ 150 Utarbetande och framställande av initiativförslag .............. 158 Begränsningar av initiativrätten . ................................ 159 Omröstningen .................................................. 161
Hill.
Kap. ll. Tillämpningsbestämmelser ............................................ 163
Petititionen ....................................................... 163
Villkoren för folkomröstningsbegäran ............................ 1635 Tekniska bestämmelser rörande petitionerna ...................... ltiti
Omröstningen ..................................................... 1 71 |
Officiell upplysning ............................................. 170 Röstsedlarna ................................................... 17.") Oförenliga och alternativa förslag ............................... 178
RESULTATANALYS ..................................... . .................... 1823
Kap. ]. Översikt över folkomröstningsinstilutets (ln-vändning .................... 183
Kap. ll. Folkomröstning och folkopinion ...................................... 197
Deltagandet i folkomröstningarna .................................. 197 J vad mån föreligger en verklig folkopinion vid omröstningarna? 208 Betydelsen av bestämmelserna om kvalificerad majoritet .............. 2113
Kap. III. Follflagstiftningens resultat och tendenser .............................. 220
Redogörelse för folkomröstningar i vissa typiska stater .............. 224)
Folkomröstningar i Oregon 1904—1921 .......................... 220 Folkomröstningar i Ohio 1912—1920 . ............................ ”236
Översikt över folklagstiftningen i övriga stater ...................... 249.
Referendum .................................................... 242
Initiativet ...................................................... 250
Sammanfattning ..................... 258
Kap. IV. Folkomröstningsinstitutet och representationen ........................ 265
Institutets inverkan på representationen ............................ 265 Legislaturernas användning av ”emergericy"—klausulen .............. 271)
Kap. V. Folkomröst-ningsinstitutet och partierna ................................ .,71
Det allmänna läget ................................................ 27-1 ]?olkomröstningsbegäran som partipolitiskt stridsmedel .............. 270 Ji'olkomröstningsinstitutct och den statliga partigrupperingcn i North
Dakota ................................................. . ...... 280
BIHANG ...................................................................... "287
Kostnaderna vid folkomröstningsinstitutets användning . ........................ 289 Revokationsinstitute't i Förenta staterna . ...................................... 292
BILAGOR . .................................................................... 297
Inledande anmärkningar . .................................................... 205) De amerikanska staternas invånareantal och ytvidd . .......................... 300
Författningsreferenda i Massachusetts 1780—1916 ............................ 301 Författningsreferenda i Nebraska 1875—1912 .................................. 305 Folkomröstningar i Arizona 1912—1920 ...................................... 308 Folkomröstningar i Arkansas 1912—1920 .................................... 313 Folkomröstningar i California 1912—1920 .................................... 315 Folkomröstningar i Colorado 1912—1920 ..................................... 325 Folkomröstningar i Maine 1910—1920 ........................................ 330 Folkomröstningar i Michigan 1914—1920 . .................................... 332 Folkomröstningar i Missouri 1910—1921 ...................................... 334-
Sid. Folkomröstningar i Montana 1912—192!) ...................................... 339 Folkomröstningar i Nebraska 1914—1920 ..................................... 342 Folkomröstningar i North Dakota 1916—1920 ................................ 343 Folkomröstningen i Ohio 1913—1920 .......................................... 347 Folkomröstningar i Oklahoma 1908—192!) .................................... 350 Folkomröstningar i Oregon 1904—1921 ....................................... 355 Folkomröstningar i South Dakota 1908—1920 .................................. 375 Folkomröstningar i staten Washington 1914—1920 ............................. 380
K ÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING .................................... 383
'. ommunikationsverkens lönekommitté 4. Betänkan- .-e angående pensionering av icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverk t. statens järnvägar och tatens vattenfallsverk. Tu berg. x, 112 s. K. Odlingsorganisationens verksamhet åren 1918—1922. larcus. 46 5. Jo. Betänkande med förslag till lag om tvångsuppfos- tran åt unga förbrytare m. m. Beckman. iv, 232 s. Ju- Jordkommissionens betänkanden. 4. Om bildande av nya jordbruk m. m. Marcus. 358 s. "- Jordkommissionens betänkanden. 5. Redogörelse :för resultatet av vissa av iordkommissionen före- tagna enquéter i jordfrågan. Av F. Sandberg. Marcus. vii. 239 s. Ju. 'Utredning angående omorganisation av polisväsen- det i riket. Av S. Linnér. Beckman, ix, 416 s. 5- Bilaga till statistiksakkunnigas betänkande. Redo- örelse för huvuddragen av den officiella statisti- _ens utveckling och nuvarande organisation i Sve- rige jämte kort översikt av dess organisation i ?vissa främmande länder samt iginternationellt hän- 'seende. Av S. Wicksell. Beckman. 118 s. Fl- :Flottans skolsakkunnigas betänkande 4 angående _undervisningsplan för skolor och kurser__ vid sjö- imanskaren. Tullberg: xi. 146 s. 2 bil. F0- —
-. Tull- och traktatkommitténs utredningar och be- Ftånkanden. 16. Den svenska järnhanteringens ut-
ltBetänkande med förslag angående magistraternas _ efriande 1 visst avseende från ansvar för krono- [uppbörden m. m. Norstedt. 57 s. Fit-
LFörslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. "författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskom- ;mitténs betänkanden. Palmquist. xi, 423 s. '- tSpannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Nor- ustedt. 41 5. Jo.
Betänkande med förslag till lag om församlings- styrelse samt till bestämmelser om folkskoleåren- Ldenas överflyttning från den kyrkliga till den bor- Pgerliga kommunen m. m. Palmquist. vi, 304 5. E. l
5.
,.
, 1
53.
55.
56.
57.
00 5. 5. (D
1923
5.
6.
__,
oo
veckling med sårskildhänsyn till åren Av S. K. Stockman. Marcus. iv, 102 s. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- kanden. 17. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning aren närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus. iv. 101 s. - -
1890—1913. Fl . , '
. Förslag om upprättande av ett under Kungl. Arm . förvaltningens sjukvardsgtyrelse lydande statsapotek. V. Petterson. 162 s. Fo. Bokföringen vid försvarsiörvaltningen. Tillägg till betänkande och löt-slag angående organisation av den ceråtå'ala.försvarsförvaltningen. Palmquist. (S).” 76 s. - . K. Socialstyrelsens utlåtande med förslag till lag an- gående .lliyresregleringens avveckling m. m. Norstedt. 42 5. l!- Utredning och förslagrörande förskaffande av lik för den för läkareutbildningen nödvändiga anno-, miska undervisningen. Av l. Broman. Lund. Ber- ling. 63 5. E. » ' Utlåtande över förslag väsendet i riket. Beckman. 20 s. - Socialiörsäkringskommittén 3. Betänkande och för— slag angående offentlig arbetsförmedling och stats- bidrag till arbetslöshetskassor. Norstedt. 114 s. 5-
till omorganisation av nolls-
Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 3. E. Utredning angående vissa spörsmål rörande städer- nas dolmstolsväsen. Av Herlitz. Norstedt. 162 s. u.
. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande lander. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s.. K- . Folkomröstningskommitténs .utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröst- ningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg. iv, 400 s. Ju.
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) _ "
Allmän lagstiftning. Rittskipning. Fångvåuk Utkast 'till lag om visst trygfzande av byggnadsborge- närers fordringar m. m. 26]
1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Förslag till lag om tvängsuppfostran. [46] Förslag till lag ang. hyrdsregleringens avveckling. [56] Utredning .rör. städernas domstolsVäsen. (1923: 6]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Någraiakttagelser frän»1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. 50 ' - ' Kommunikationsverk'ens lönekommitté 4. [44] Folkomröstningskommitténs. utredningar 4. Folkomröst- ningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater.- [1923: 8]
Kommunalförvaitning. Om röstsammanräkning vid'kominunala val. [21] Statens och kommunernas flnansviisen.
Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] tgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan— den. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. 'Margarinindustriens utveckling. [40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. [38] 14 Hu- vuddragen av det svenska jordbrukets utveckling. [41] _15. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främ- mande länder [42] 16. Den svenska järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den svenska glasindustriens ut- 'Veckling. [53] Förslag till förordningm an tillverkning och beskattning av maltdrvcker 111. En]
Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbör- *den m.m. [1923z1] ..
Politi—
Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrif— ter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28 Förslag till omorganisation av polisväsendet [49]
Utlåtande över förslag till omorganisation av polisvä- . sendet. [58] ' Förslag till lag om lösdrivares behandling. [19232 2]
socialpolitik.
Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. [2] 'Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. Socialförsäkringskommittén 3. [59]
Hälso- och sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen.
Patentlagstifiningskommitténs betänkande. 7. Förslag till . lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Ståtsmakterna och bränsleanskaffningen under krigs- ren. Mellanhandssakkunniges betänkande. [20]
Fust egendom. Jordbruk med blniiringar. ;
Betänkande rör. fiskerinäringens främjande. [71 . Om lappskattelandsinstitutet. Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör jakt : och fägelskydd. 2. [16 Det svenska lantbrukets produktionskost'nader. 1. Bok— föringsåret 1919—1920. [18 ]-
Betänkande med' förslag ang. arrendators rätt till sättning för elektrisk anläggning Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] B' till d:.o [32] * Forslag till författningar angående handel med» import av utsädesfrö ävensom till omorganisation : frökontrollverksaniheten m. m. Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5..Y' ' lands län. ' Odlingsorganisationens veiksamhet.[-15] ' Jordkommissionens betänkande. 4. Om bildande av . jordbruk [47] 5. Redo. för resultatet av vissa .. quéter i jordfrågan. [48 Spannmälsmarknadssakkunnigas- betänkande. .[19233
Vatteuviisen. Skogsbruk. .Bergsbruk."
industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. 'till»;
Handel och sjöfart.
Kommunikationsväsen.
Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den april och 5 mai 1922. [3] Utredning rörande den s. k. ”Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. ] S'["e2's:7 ställning till järnvägarna i 11 ammande länd 19 3'7
Bank-, kredlt- och penningväsen. .» 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande Ly]
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig — odling 1 övrigt.
Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelni och organisation i Skåne [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främja Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvå 1. Historik etc. samt bilagor [1.1] 2. Förslag o motiv. [12] ' Högskolornas löneregleringskommittés betänkandenn lgackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalte 13 Betänkande och förslag rörande det akademiska b fordringsväsendet. Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska 11 dervisningen. [57] Betänkande råaeduförslag till lag om församlingsstyre m m. Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska o ekonomiska utredningar. [19232 5]
Försvarsväsen. Tillägg till bet. betr. förrädsverksamheten vid ma
nen. 6 ,
Flottans skolsakkunnigas betänkande 3. angående sk- reglemente för flottan. [29] 4 angående undervisnin plan för skolor och kurser vid sjömanskäi'en. [511 Förslag om upprättande av ett under K.- Arméförva ningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. Bokföringen vid försvarsförvallningen. [55]
Utrikes ärenden. internationell rätt.