SOU 1928:9

Betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten

N 4-0 (;(

oå (- — Cija, &( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

SOI'IALI)EPARTEMENTET

1926. ÅRS ARBETSLÖSHETSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRING, ARBETSFÖRMEDLING OCH RESERVARBETEN

_

s TVO-C K HEL nr

1928

- :

_; .» i . U. UML r nr ' tion. '" * h '(6), 49 &. Yttrande och förslag angående revision

m. rn. Almqvist & Wiksell, Uppsala. ,160 s. S. 1026 år: pensionsutrodning. ' miljepenelonerlng för viss ioke—nrdlnade'personnli eta- ltenntjänut. Marcus. 73 s. Fl. Ionopolkonln'ollutredningens 'betiinknnde' angående en-

.Vln- & Spritcenmlens'verksamhet. Marcus. 188 s. Fi. Betänkande med förslag till stodsbyggnadslng med för- _inttningar som därmed hava samband. Norstedt. 504 s. Ju.

Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 aug. eaten: eleg med enhetlig färg för varje departement.

_av gällande'för— ' ordningar om kommunalstyrelse" på landet och i nad '

ordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget.

I-”

Betänkande angående fs.- '!

,g

._ Anm." Om särskild tryckon ej nngivee, är tryckomn Stockholm. till det departement, under vilket utredningen avgivits. &. ex. E.

hamnade med förslag angående åtgärder tm hun—neu- järnhanteringen! stödjande. Marcus. 189 &. H. ;, .Åmbetsbrotmn. Förberedande utkast cm emm—g,

& e- clelln deJlen. 7. Av 'J. 0. W. Thyrén. Lund, Berling. 135, 285 &. ll. ' Betänkande med förelag till men åtgärder bekräftande emigrationen. Norstedt. 76 s. S. 1921? år! nrbetslöshetsankkunnigu betänkande och förslag angående ubemlöshetetörsh'krlng. arbetsförmedling och reservarbetcn. Norstedt. 618 5. S.

Bokstäverna med fetstil 'nggöra begynnolle'böhtiäveréa

= eekleeiastlkdepartementet, 10. = jordbrnhdopunemenaet. Ion'entligu utredningens yttre anordning (nr 98) utgivas utredning-rn. rogu-

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR HW8z9 SOCIALDEPARTEMENTET

1926 ÅRS ARBETSLÖSHETSSAKKUNNIGA

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

ARBETSLÖ SHETSFÖRSÄKRING, ARBETSFÖRMEDLING OCH RESERVARBETEN

STOCKHOLM 1928 KUNGL. noxmvcxnmm. P. A. mnemo! & sömn 271089

lNNEHÄLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Sociaidepartementet ............ 7 Lagtexter till de sakkunnigas A-törslag: Obligatorisk arbetslöslietsl'örsiikring . . . 13 Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring ..................... 15 Förslag till lag om offentliga arbetsför-medlingsanstalter .............. 27 Förslag till förordning angående anordnande av reseruarbclcn ........... 31 Lagtexter till de sakkunnigas B-förslag: Frivillig arbetslöshetsförsilkring ..... 35 Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understöds— fören ingar .................................... 37 Förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor ............... 39 Förslag till lag om offentlig arbetsförmedling ................... 50 Förslag till förordning angående anordnande av raseri-arbeten ........... 54 BETÄNKANDE .................................. 59 Arbetslöshelsfrågans tidigare behandling i Sverige ................. 61 1. Fackförbundens arbetslöshetskassor ....................... 61 2. Statliga och kommunala åtgärder till arbetslöshrtens bekämpande ........ 65 3.) Åtgärder före 1914 ............................. 65 b) Hjälpåtgärder från det allmännas sida. under och efter år 1914 ......... 70 c) Utredningar rörande arbetslöshetsförsäkring m. m ................ 87 3. Hjälpåtgärder från arbetsgivarnas sida, .................... 94 Utlandet ....................................... 96 1. Länder med obligatorisk arbetslöshetsförsc'ikring ................. 96 Bulgarien ................................... 96 England ........................... . ....... 97 Italien .................................... 99 Polen ..................................... 100 Queensland ................................. 101 Tyskland ................................... 101 Österrike ................................... 103 2. Länder med frivillig arbetslöshetsförsäkring .................. 105 Belgien .................................... 105 Danmark ................................... 106 Finland ................... 108 Frankrike ................................... 109 Holland ................................... 109 Norge .................................... 110 Schweiz ........................... - ........ 111 Spanien ............................... _ ..... 111 112

Tjeckoslovakien ..... . ..........................

Sid. .lrbetslöshetspolitikens grundläggande principer ....... . . . ...... . 113 Inledning ............. . . . . . ............ *. . . . . . 113 De sakkunnigas principståndpunkter . . . . . . . . . . ..... . . . ..... 115 Herrar Ordföranden Hagman och Odelstierna . . . . . . . . . . . . . . ..... 115 Herr von Koch . ........... . . . . . . . ..... . . . . . . . . 120 . Herrar Bernström. Heckscher och Johansson .................... 131 ' Herr Carlström ................... . . . . ...... . . . . 139 Herrar Bcrnström, Carlström, Heckscher och Johansson . . . . . ....... . . . 145 Olika försäkringsformer . . ...................... . . . . . 144 Försäkringens finansiering ....... . . . . . . . . ............ . 149 De sakkunnigas A-förslag: Obligatorisk arbetslöslietsförsiikring . . . . ..... 155 Vissa huvudfrågor rörande obligatorisk arbetslös/ietsförsäkring . . . . . . . . . . 157 A. Försäkringens omfattning ....................... . . . .157 B. Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringens organisation ....... . . . . 170 1. Vissa tidigare förslag till organisation av samhällets hjälpverksamhet för sr— betslösa och kritiken härav ........................ 170 2. De sakkunnigas förslag till organisation av den obligatoriska arbetslöshetsför— säkringen . . = ............................ . 174 a) Den centrala organisationen .................. . . . . 174 11) Den lokala organisationen . . .................. . . . 179 C. De försäkrades indelning i inkomstklasser. understödens storlek samt understöds- tidens längd ................................. 191 D. Kostnaderna för försäkringen . . . .' ................ . . . . .202 E. Försäkringskort och märkessystem .................. . . . . 226 F. Förfaringssättet vid bestämmande och utgivande av understöd ........ . .241 G. Fondförvaltningen . . . .......................... 243 H. Arbetslöshetsstatistiken vid en obligatorisk arbetslöshetsförsäkriug. . . . . . . .243 Speciell motivering ................................ 251 Förslag till lag om arbetslöshetslörsäkring ..... . . . ......... . . . .251 Förslag till lag om offentliga arbetsförmedlingsanstalter ................ 315 Förslag till förordning angående anordnande av reservarbetcu .......... . . .324 De sakkunnigas B-förslug: Frivillig arbetslöshetsförslikring .......... . .349 Allmänna synpunkter ............................ . . . 351 Speciell motivering . . .............................. 362 Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen om understödsföreuingar ...... 362 Förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor .............. . .365 _, Förslag till lag om offentlig arbetsförmedling ................... .388 _ Förslag till förordning angående anordnande av reservarbeten ........... . .390 BILAGOR .................................. '. . . 391 "Bil. 1. Den ekonomiska innebörden av offentliga åtgärder mot arbetslöshetens verk— ”: ningar av Eli F. Heckscher. . .................... . .393 ii Arbetslöshetspolitikens uppgifter ................ . . . . . 393 '” ' * Arbetslöshetspolitikens olika medel ..................... 403 ”Bil. .9. P. M. angående lokal försäkring ...................... 414 'Bil. 3. Erforderligt utbyggande av den offentliga arbetsförmedlingen vid en obliga- " ; torisk arbetslöshetsförsäkring ........................ 420 j_”lPil. '4. Undersökning av arbetslösheten under år 1925 inom Svenska Metallindustri-

' arbetareförbundet samt Svenska Grov- och fabriksarbetareförbunclet . . . .427 'l ! .

Sid. Hil. :). Redogörelse för arbetslöshetsförså'lcringen m. m, & hinder, besökta av de sak- kunnigas studiedelegation ................... . . . . . . 447 Länder med obligatorisk försäkring ..................... 449 England ..... . . . ..... . ................ . 449 Tyskland .................. . ......... . . . . 502 Österrike ............................... . 523 händer med frivillig försäkring ....................... 544 Belgien . . . . ........... . . . . . . ............ 544 Danmark ..... . . . ....................... 557 Halland ................................ 568 Schweiz . . . . . ........................... 582 Bil. o'. Tabeller . . . . . . . ........................... 595 Tab. A. Arbetsförmedlingsanstalternas inkomster och utgifter åren 1902—1926 . . 597 Tab. B. Ansökningar om arbete, lediga och tillsatta platser åren 1902—1927 . . 598 Tab. C. Antal tillsatta platser inom olika. yrkesgrupper åren 1902—1927 . . . . 599 Tab. D. Uppgifter rörande kommunernas kostnader för arbetslöshetens bekäm- pande, fördelade på olika hjälpformer. samt storleken av härtill ut- gående statsbidrag m. m. under perioden 1 augusti 1914—30 juni

1924 . . . . .......................... 600 Tab. E. Uppgifter rörande kommunernas kostnader för arbetslöshetens bekäm- pande för olika. är under perioden 1 augusti 1914—30 juni 1924 . . 602

Tab. F. Kostnadsfördelning för statliga nödhjälpsarheten åren 1918—30 juni 1927 607 Tab. G. Uppgifter rörande fackförbund med nrbetslöshetsunderstöd åren1910— 1927 . . . . ......................... 614

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepai'tementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 april 1926 uppdrog dåvarande chefen för kungl. socialdepartementet den 13 i samma månad åt underteckna— de Lindqvist, Bernström, Hagman, Johansson och Odelstierna ävensom leda- moten av riksdagens andra kammare direktören Felix Teodor Hamrin, leda- moten av riksdagen första kammare rådmannen Ernst Lyberg och professorn vid universitetet i Lund fil. doktorn Ernst Frithiof Knut Sommarin att inom departementet biträda med verkställande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekäm- pande av arbetslöshetens verkningar. Åt undertecknad Lindqvist uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Sedan herrar Hamrin och Lyberg efter att hava utnämnts till statsråd cntledigats från sakkunniguppdraget den 21 juni 1926, tillkallades samma dag såsom sakkunniga undertecknade Carlström och von Koch ävensom ledamoten av riksdagens första kammare professorn Martin Nikolaus Fehr. På därom gjord ansökning entledigades Fehr den 16 augusti 1926 från uppdraget, varvid undertecknad Heckscher tillkallades såsom sakkunnig. Den 27 november 1926 entledigades Sommarin på därom gjord framställning från sakkunnigupp— draget-.

Den 21 maj 1926 uppdrogs åt assessorn i hovrätten över Skåne och Blekinge Sture Fredrik Benjamin Petersson och förste aktuarien i riksförsäkringsan- stalten fil. doktorn Olof André Åkesson att vara sekreterare hos de sak- kunniga. .

Riktlinjerna för de sakkunnigas arbete framgå av dåvarande departements- cliefens anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigande till de sakkunnigas utseende gavs. Detta anförande var i hithörande delar av följande lydelse:

»Vid föredragningen av den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1926 till innevarande års riksdag avlåtna. propositionen nr 212 angående anslag till den offentliga arbetsförmedlingen i riket in. in. anförde jag till statsrådsproto- kollet, att jag hade för avsikt att inom den närmaste framtiden underställa

Kungl. Maj:t förslag om anordnande av fortsatt utredning angående frågan om arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslös— hetens verkningar. J ag anhåller nu att få till behandling upptaga detta spörs— mål och vill då till en början i korthet erinra om de utredningar, som tillförenc blivit utförda i detta ämne.

Jämlikt av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag avgav socialförsäkringskom— mittén den 30 december 1922 betänkande och förslag angående offentlig arbets— förmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. Sedan yttranden över ifrågavarande kommittéförslag inhämtats från vederbörande myndigheter och korporationer, uppdrog min företrädare i ämbetet, jämlikt Kungl. Maj:ts den 6 juni 1924 givna bemyndigande, åt särskilda sakkunniga att inom social— departementet biträda med verkställande av utredning och avgivande av för- slag beträffande motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Efter slutförd utredning avlämnade nämnda sakkunniga den 9 sep- tember 1925 ett den 24 juli 1925 dagtecknat förslag i sagda ämne. Jämväl över detta förslag inhämtades yttranden från vederbörande.

Härefter tillkallade jag, i enlighet med Kungl. Maj:ts den 16 oktober 192"; givna bemyndigande, två sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgär— der till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Avsikten med sistberördn utredning var, enligt vad som framgår av mitt yttrande till statsrådsproto- kollet i ärendet, i första hand att undersöka möjligheten att kombinera de båda system för bekämpande av arbetslöshetens verkningar, vilka kommit till ut- tryck i de bägge förut omnämnda förslagen. Härjämte avsåg utredningen en överarbetning av det av socialförsäkringskommittén avgivna förslaget till ar- betslöshetsförsäkring.

Sedan den sålunda anordnade fortsatta utredningen framskridit så långt. att de tillkallade sakkunniga utarbetat preliminära förslag i ämnet, erhöll jag den 4 december 1925 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en utvidgad krets av sakkunniga, representerande olika verksamhetsfält och åskådningar, med uppdrag att granska de förenämnda inom socialdepartementet utarbetade preliminära förslagen. De i enlighet härmed tillkallade sakkunniga avgåvo efter slutförd granskning den 30 januari 1926 yttranden i ämnet. Över (lo inom departementet utarbetade förslagen jämte de över desamma avgivna ytt- randena hava sedermera utlåtanden infordrats från socialstyrelsen, försäkrings- inspektionen och statens arbetslöshetskommission.

Det hade varit min förhoppning att på grundval av den sålunda verkställda. utredningen förslag i ämnet skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid hava under utredningens sista skede framhållits vissa synpunkter. som torde böra föranleda ytterligare undersökning av vissa delar av den före- liggande frågan. Några av de sakkunniga-, som tillkallats i enlighet med Kungl. Maj:ts nyssberörda bemyndigande den 4 december 1925, hava sålunda i sina- yttranden över de förslag, som underställts deras granskning, uttalat, att den arbetslöshetshjälp, staten enligt nämnda förslag skulle lämna, sannolikt icke skulle tillgodokomma vissa arbetargrupper, däribland de ekonomiskt sva—

gast ställda arbetarna inom jordbruket och skogshushällningen. Socialstyrel- sen och statens arbetslöshetskommission hava framhållit samma synpunkt. Härjämte har under granskningen av nu ifrågavarande förslag från en del håll påpekats, att industriens arbetsgivare rimligen borde kunna åläggas att del- ta ga i kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen.

Mot de önskemål, som nämnda yttranden få anses innesluta, har jag i plin- cip icke något att erinra. Jag finner mig därför böra förorda anordnandet av en utredning angående räckvidden och den praktiska genomförbarheten av önskemålen i fråga. Det synes emellertid knappast sannolikt, att de kunna förverkligas med mindre arbetslöshetsförsäkringen göres obligatorisk. Följ- aktligen torde under den av mig nu förordade utredningen böra prövas frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring lika väl som möjligheterna att inom ramen av systemet för frivillig arbetslöshetsförsäkring tillgodose sagda önske— mål.

Oavsett vilket försäkringssystem som vid den slutliga prövningen befinnes lämpligast för vårt land böra självfallet vid sidan av arbetslöshetsförsäkrin- gen anordnas reservarbeten. vid vilka arbetslösa personer kunna beredas sys— selsättning. Utredningen bör alltså även avse spörsmålet, i vilken mån och på vad sätt försäkringslinjen och den s. k. arbetslinjen lämpligen böra bringas att samverka med varandra. '

Utredningen i fråga, som bör bedrivas med den skyndsamhet att möjlighet beredes att till 1927 års riksdag framlägga förslag i ämnet, synes böra utföras av särskilda inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga. Antalet av de sakkunniga torde icke behöva överstiga nio.

De sakkunniga torde böra äga att från verk och myndigheter erhålla de uppgifter, som för utredningsarbetet finnas erforderliga och av de sakkunniga begäras.

Ersättning till de sakkunniga torde böra utgå i form av dagarvode jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 29 augusti 1921 med vissa bestämmelser an— gående kommittéer samt gäldas av det under femte huvudtiteln uppförda reser- vationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

I samband med anordnandet av den sakkunnigutredning jag i det föregå- ende föreslagit lärer det utredningsuppdrag, som meddelats åt de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1925 tillkallade sakkunniga, böra upphöra.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga mig att tillkalla högst nio sakkunniga för att på sätt jag i det föregående angivit inom socialdepartementet biträda med verkstäl— lande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshets- försäkring och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar.

Härjämte hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att de sakkun— niga, som i enlighet härmed må komma att tillkallas, skola äga att från verk och myndigheter erhålla de uppgifter, som för utredningsarbetet finnas erfor- derliga Och av de sakkunniga begäras.»

Med hänsyn till de sålunda givna anvisningarna hava de sakkunniga, vilka

antagit benämningen 1926 års arbetslöshetssakkunniga, funnit sig böra in- rikta utredningsarbetet på framläggandet av alternativa förslag, avseende det ena obligatoriskt och det andra frivilligt försäkringssystem. I utarbetandet av sådana förslag hava samtliga sakkunniga deltagit, oberoende av sin stånd- punkt till spörsmålen, huruvida en arbetslöshetsförsäkring över huvud bör komma till stånd i vårt land och vilket försäkringssystem som i så fall lämp— ligen bör komma till användning. De sakkunniga hava därjämte utarbetat förslag rörande reglering av den offentliga arbetsförmedlingen samt angående anordnande av allmänna arbeten för beredande av sysselsättning åt de arbets- lösa. Beträffande dessa ämnen framläggas alternativa förslag i anslutning till de olika försäkringssystemen. Vid utformningen av samtliga förslag hava i sådana fall, där meningsskiljaktighet uppstått bland de sakkunniga, de olika meningarna kommit till uttryck i såvitt möjligt fullt utarbetat skick. De sak— kunnigas betänkande innefattar sålunda intet majoritetsförslag med åtföljande reservationer. .

I en den 29 januari 1927 till departementschefen avlåten skrivelse fram- höllo de sakkunniga, att det under arbetets gång visat sig önskvärt, att frågor- na om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande bleve föremål för närmare utredning men att en sådan undersökning icke med fördel kunde överlämnas till dem utan, därest den skulle komma till stånd, syntes böra ske genom särskilt förordnade personer. Med anledning av denna skrivelse tillsattes den 11 mars 1927 en särskild kommitté för utredning av nämnda i skrivelsen berörda spörsmål. De sakkunniga hava under sitt arbete samrått med denna kommitté.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande hava vissa av de sakkunniga och de båda sekreterama för studier rörande organisation och verkningarna av i ut- landet genomförd arbetslöshetsförsäkring företagit resor dels under 1926 i Belgien, England, Holland, Schweiz och Österrike och dels under 1927 i Dan- mark och Tyskland. På grundval av vid dessa resor inhämtade upplysningar hava utarbetats särskilda redogörelser för försäkringslagstiftning och därmed sammanhängande förhållanden i nämnda länder. Dessa redogörelser äro fogade såsom bilagor till de sakkunnigas betänkande. Efter hemställan från de sak— kunniga har chefen för arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen 1 Dan- mark, direktör Vater lämnat en muntlig framställning av arbetslöshetsförsäk- ringen i detta land.

Därjämte hava de sakkunniga, för att taga kännedom om genom statens arbetslöshetskommission bedrivna nödhjälpsarbeten, efter Kungl. Maj:ts be— myndigande besökt vissa platser inom landet, där sådana arbeten pågått.

För att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas upp- drag ha till dem överlämnats:

1:o) en av professorn vid universitetet i Uppsala, juris doktorn V. Lundstedt utarbetad redogörelse för studier rörande vissa drag av den engelska arbets- löshetsf örsäkringen ;

2:o) en från Carl Aug. Olofsson i Karlstad till socialdepartementet inkom- men skrivelse rörande arbetslöshetsfrågan, dagtecknad i mars 1926;

3zo) en av landssekretariatet ingiven, till Konungen ställd skrivelse den 25 november 1926 med hemställan om åtgärders vidtagande för genomförande av en arbetslöshetsförsäkring;

Atzo) riksdagens skrivelse den 29 maj 1912 angående sådan planläggning av statens och kommunernas arbete att största möjliga antal arbetare beredes arbete under tider och perioder, då större arbetslöshet inträder, ävensom vissa i anled- ning av denna skrivelse avgivna yttranden;

özo) riksdagens skrivelse den 18 juni 1920 rörande utredning, huruvida och på vilket sätt en lagstiftning eller andra åtgärder kunna åstadkommas för att i möjligaste mån motarbeta den oregelbundna arbetstillgången med därmed följande arbetslöshet, ävensom vissa i anledning av denna skrivelse avgivna yttranden ; .

Gzo) av åtskilliga fackliga organisationer avlåtna, till socialdepartementet inkomna skrivelser rörande arbetslöshetsfrågan ävensom av statens arbetslös— hetskommission avgivet yttrande över en av dessa skrivelser.

Ifrågavarande handlingar återställas härmed. Sedan de sakkunnigas arbete numera avslutats, få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna sitt betänkande. Stockholm den 25 april 1928.

HERM. LINDQVIST Enn; BERNSTRÖM 0. L. CARLSTRÖM OSKAR. HAGMAN EL1 F. annscnmz J. JOHANSSON Gr. H. von Koen

ERIK ODELSTIERNA

Starr Petersson 0. A. Åkesson

LAGTEXTER

TILL DE SAKK UNNIGAS A-FÖRSLAG

OBLIGATORISK ARBETSLÖSHETS— FÖRSÄ KRING

Förslag till Lag

om arbetslöshetsförsäkring.1

Allmänna bestämmelser.

l %.

Envar arbetare, som fyllt 16 men icke 67 år och mot avlöning användes till arbete för arbetsgivares räkning i industriell eller annan rörelse eller vid hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbets- företag, skall, där ej nedan annorlunda stadgas, enligt denna lag försäkras till erhållande av ersättning vid arbetslöshet.

Såsom arbetare enligt denna lag anses icke verkmästare eller annan befatt- ningshavare i överordnad ställning samt ej heller butiksbiträde, bokhållare, ritare eller därmed jämställd person.

2 %.

Vad i 1 % första stycket är stadgat skall icke äga tillämpning:

1. å arbetsgivares make, hemmavarande barn eller adoptivbarn, föräldrar eller adoptivföräldrar i den mån de användas till arbete för hans räkning;

2. å den som utför arbetet i sitt hem;

3. i den mån arbetare användes till

a) arbete i jordbruk med därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga företag;

b) skogs- eller flottningsarbete ;

c) fiske;

d) reservarbete i enlighet med vad därom särskilt är stadgat;

4. å den som innehar ordinarie befattning i statens tjänst. I övrigt äger Konungen att från försäkringsplikt undantaga arbetare, som användas till arbete för statens, kommuns, järnvägsbolags eller spårvägsbolags räkning och vilkas anställningsvillkor äro sådana, att försäkring enligt denna lag må anses icke erforderlig.

35.

Kostnaderna för försäkringen bestridas genom avgifter av arbetare och ar- betsgivare (försäkringsavgifter) samt bidrag av statsmedel.

* Kursivstil i lagtexten utmärker skilda. meningar bland de sakkunniga.

45

Försäkringen handhaves av socialstyrelsen under medverkan av de offent- liga arbetsförmedlingsanstalterna.

Det åligger arbetsförmedlingsanstalt att i sin verksamhet enligt denna lag ställa sig till efterrättelse de anvisningar och föreskrifter, som meddelas av socialstyrelsen.

Om ersättning.

S%.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: För att arbetare, som försäkrats enligt denna lag, i anledning av iråkad ar— betslöshet skall äga rätt till ersättning på grund av försäkringen erfordras vid varje tidpunkt:

1) att han är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete; 2) att han hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt anmält sig såsom arbets— sökande på'sätt i denna lag stadgas och i övrigt gjort skäliga ansträngningar att finna arbete men likväl icke erhållit lämpligt sådant; samt

3) att försäkringsavgifter för honom erlagts för en sammanlagd tidrymd under nästföregående fyra försäkringskvartal av minst tjugosex veckor. Har den arbetslösa jämlikt 14 5 hänvisats till deltagande i reseroarbete, skall dock vid prövning av frågan, i rad mån ersättningsrätt krarstår efter reservat—bets- tidens slut, hänsyn tagas till avgiftsbetalnlngen för de försäkringskvartal, som med bortseende från reservarbelstiden skulle utgöra de fyra närmast föregå— mde.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter och är förenat med avlöning, som prövas vara skälig ?! förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: För att arbetare, som försäkrats enligt denna lag, i anledning av iråkad ar— betslöshet skall äga rätt till ersättning på grund av försäkringen erfordras vid varje tidpunkt:

lzo) att han är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete; 2 :o) att han hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt anmält sig såsom arbets— sökande på sätt i denna lag stadgas men likväl icke erhållit lämpligt arbete: samt

3zo) att försäkringsavgifter för honom erlagts för en sammanlagd tidrymd under nästföregående fyra försäkringskvartal av minst tjugosex veckor.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,. är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbetsorten vanliga anlöningen för sådant arbete, samt 'icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt pågår.

17 6 %. Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller utan giltig anledning'väg- rar eller underlåter åtaga sig erbjudet lämpligt arbete, utgives icke ersättning enligt denna lag under fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat.

7 %.

Hrr Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Under tiden för arbetskonflikt utgives icke ersättning enligt denna lag: 1) till den som är direkt indragen i konflikten. (deltager i strejk eller är fö- remål för lockout); _

2) till den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av den- samma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av socialstyrelsen.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna:

Till den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout, utgives icke er- ' sättning enligt denna lag under den tid konflikten varar.

Hr Bernström: Under tiden för arbetskonflikt utgives icke ersättning enligt denna lag till den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout), eller till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma. Omfattar konflikten övervägande antalet arbetare tillhörande visst yrke inom särskilt område eller hela riket, må ersättning icke utgivas till nå— gon, som tillhör detta yrke inom området eller riket; vad sålunda stadgas i fråga om konflikt av allmännare omfattning gäller ock i fråga om konflikt av mindre omfattning, dock icke i de fall, där densamma icke skäligen kan antagas i avsevärd mån inverka på de allmänna löne- och anställningsvillkoren för yrket inom området eller riket.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av socialstyrelsen, som ock äger att, där tillämpningen av samma regler i visst fall uppenbarligen skulle innebära en obillig hårdhet, medgiva undantag från desamma.

8 %.

Hrr Bernström, Carlström, Heckscher, Johansson, von Koch och Ode/stierna: Hava undervisnings- eller utbildningskurser under offentlig uppsikt anord- nats för arbetslösa och vägrar någon utan giltig anledning att deltaga i sådan kurs, må ersättning enligt denna lag icke till honom utgivas under en tid av fyra veckor därefter.

Hrr Ordföranden och Hagman:

Hava undervisnings— eller —————— en tid av två veckor därefter.

95.

Ej må någon tillgodonjuta ersättning enligt denna lag för någon dag, med mindre han under nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och dessa dagar hos offentlig arbetsfönnedlingsanstalt anmält sig såsom ar- betssökande på sätt i 25 % sägs. Vid beräkning av karenstid må hänsyn ej ta- gas till arbetslöshet, som inträffat under tid, då av annan orsak än i denna paragraf sägs ersättning ej kunnat utgå.

Vad sålunda om iakttagande av karenstid föreskrivits skall ej äga tillämp- ning, då arbetslös, som uppbär ersättning enligt denna lag, erhåller arbete för kortare tid än 18 dagar eller på grund av sjukdom avstänges från ersättning samt omedelbart efter arbetets eller sjukdomens upphörande ånyo ansöker om ersättning.

I fråga om arbetare tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet regelbundet förekommer under någon del av året, äger socialstyrelsen föreskriva, att er- sättning ej må utgå förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägs eller att under viss med hänsyn till sådan arbetslöshet bestämd tid av året er- sättning över huvud icke må utgå eller att den i 15 % angivna längsta ersätt- ningstiden skall lika fördelas å två perioder om vardera två försäkringskvartal, därvid den ena perioden skall omfatta den tid, under vilken arbetslöshet regel- bundet förekommer.

10 ä.

1 mom. Ersättning enligt denna lag på grund av erlagda försäkringsavgif— ter utgår med ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp. Därjämte utgår till vissa familjeförsörjare, enligt vad nedan sägs, ett likaledes för dag beräk- nat tillägg till daghjälpen, benämnt familjetillägg, Vilket bestrides av stats- medel.

2 mom. Familjetillägg utgår: 1) till daghjälpsberättigad man:

a) för hustru eller, där han är ogift, änkling eller frånskild samt har hem- mavarande barn under 16 år, för husföreståndarinna ; dock att om hustrun eller husföreståndarinnan har regelbundet arbete för annans räkning och därav har en daglig inkomst, uppgående till mer än hälften av daghjälpen i den löne- klass, mannen tillhör, eller om hon själv uppbär daghjälp, intet tillägg för henne må beräknas; -

b) för barn eller adoptivbarn under 16 år; 2) till daghjälpsberättigad kvinna: för barn eller adoptivbarn under 16'år, dock ej där hon är gift eller sam- manlever med barnets fader samt denne uppbär daghjälp;

3) till daghjälpsberättigad man eller kvinna: för föräldrar, såframt den daghjälpsberättigade lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller sådan anhörig samt denne ej själv uppbär dag- hjälp.

Har den daghjälpsberättigade i fall, som avses i punkterna 1 och 2, veter- ligen icke, medan han var i-arbete, väsentligen bidragit till underhållet av den,

för vilken familjetillägg yrkas, må sådant tillägg icke beviljas, med mindre fråga är om försörjningsförhållande, som uppstått efter arbetslöshetens inträde.

11. %. Hrr Bemström, Car/ström, Heckscher, Johansson, von Koch och Ode/stierna:

Daghjälp och familjetillägg utgå i var och en av de i 18 % omförmälda löne- klasser med följande belopp:

Familjetillägg i kronor för den _. Daghjålp som har att försörja. Loncklass i kronor en eller två tre eller fyra. fem eller flere I ................. 1.25 0.25 0.50 0.75 11 ................. 1.50 0.30 0.60 0.90 III ................. 2.00 0.40 0.80 1.20 IV ................. 2.50 0.50 1.00 1.50 V ................. 3.00 0.60 1.20 1.80 VI ................. 3.25 0.65 1.30 1'95

Vid ersättningens bestämmande hänföres arbetslös, därest mer än hälften av de för nästföregående fyra försäkringskvartal för honom erlagda försäk- ringsavgifterna guldits i viss löneklass, till denna samt i annat fall till den löneklass, som enligt 18 % närmast motsvarar genomsnittsbeloppet av de för nyssnämnda tid erlagda avgifterna eller, där detta belopp ligger mitt emellan två löneklasser, till den högre av dessa.

Ätnjuter arbetare i anledning av iråkad arbetslöshet fattigvårdsunderstöd eller regelbundet utgående understöd från annat håll, skall ersättning enligt denna lag till honom utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till vad som enligt första stycket må utgå. Vad nu sagts skall ock äga tillämp- ning, där någon, för vilken arbetaren jämlikt 10 5 äger tillgodonjuta familje- tillägg, på grund av den sistnämndes arbetslöshet åtnjuter fattigvårdsunder- stöd. Utgående ersättningsbelopp fördelas, såvitt fråga är om arbetslös, som äger rätt till familjetillägg, å daghjälp och familjetillägg efter förhållandet dem emellan vid fullt utgående ersättning.

Hrr Ordföranden och Hagman:

Daghjälp och ————— av dessa.

12 %.

Ersättning enligt denna lag utgår icke till någon för söndag, ej heller för annan helgdag, med mindre han var arbetslös nästföregående vardag, eller för dag, för vilken han åtnjuter avlöning.

Har arbetslös någon dag utan giltig anledning underlåtit fullgöra honom en- ligt 25 % åliggande anmälningsskyldighet, utgives icke ersättning till honom för nämnda dag.

Familjetillägg utgår allenast för dag, för vilken daghjälp utgives.

. . 13 å.. '

Hrr Ordföranden, Car/ström, Hagman och Ode/stierna: Har arbetare på grund av driftinskränkning vid företag, där han är anställd, arbete ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, vare han be- rättigad till ersättning enligt denna lag för de dagar han är utan arbete, dock allenast om och i den omfattning, arbetsför-tjänsten för vecka understiger vad han skulle uppburit i ersättning för veckan, därest han varit fullständigt ar- betslös. Utgår ersättning med nedsatt belopp, fördelas detta å daghjälp och familjetillägg efter förhållandet dem emellan vid fullt utgående ersättning Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch yrka, att denna paragraf måtte utgå.

14%.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch:

Daghjälpsberättigad arbetslös, vilken under den av löpande och sistförflutna tre försäkringskvartal innefattade tidrymd uppburit ersättning enligt denna lag för sammanlagt minst trettiosex dagar, må av offentlig arbetsförmedlings- anstalt hänvisas till deltagande i reservarbete under viss- tid, som bestämmes av socialstyrelsen och högst ”må uppgå till tolv veckor. Den tid, varunder arbets- lös i anledning av sådan hänvisning deltager i reservarbete, skall avräknas å ersättningstiden, därvid två dagars reservarbete skall anses motsvara en dags ersättning. . Vägrar ar betslös utan giltig anledning att ställa sig hänvisning, som nu sagts, till efterrättelse, må ersättning enligt denna lag icke till honom utgivas under en tid av fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna yrka, att denna paragraf måtte utgå.

15 %.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: Ersättning enligt denna lag utgives icke till någon för mer än sammanlagt nittio dagar under loppet av fyra på varandra följande försäkringsavtal.

Deltager arbetslös, som uppbär ersättning, i kurs, varom i 8 % förmäles, äger socialstyrelsen, där så befinnes nödigt för beredande av möjlighet för den ar- betslöse att fullfölja kursen, medgiva, att ersättning må utgå utöver den i för— sta stycket stadgade tid.

Hr Carlström: Ersättning enligt denna lag utgives icke till någon för mer än sammanlagt nittio dagarunder loppet av fyra på varandra följande försäkringskvartal, dock att där på grund av stadgande i 13 å ersättning för någon dag utgått med nedsatt belopp, ersättning må kunna tillgodonjutas intill dess de under fyra på varandra följande försäkringskvartal uppburna belopp sammanlagt motsvara full ersättning för den arbetslöse under nittio dagar.

Deltager arbetslös _____ stadgade tid.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: Ersättning enligt denna lag utgives icke till någon för mer än sammanlagt etthundratjugu dagar under loppet av fyra på varandra följande försäkrings- kvartal, dock att där på grund av stadgande i 13 5 ersättning för någon dag ut- gått med nedsatt belopp, ersättning må kunna tillgodonjutas intill dess de un- der fyra på varandra följande försäkringskvartal uppburna belopp sammanlagt motsvara full ersättning för den arbetslöse under etthundratjugu dagar.

Deltager arbetslös ————— stadgade tid.

Om försäkringsavgifter och fond. 16 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Hagman, Heckscher, Johansson, von Koch och Odel- stierna:

1 mom. För varje vecka, under vilken arbetare hela veckan eller en del där- av använts till arbete under omständigheter, som medföra försäkringsplikt en- ligt denna lag, skall erläggas viss för arbetaren och hans arbetsgivare gemen— samt beräknad försäkringsavgift.

2 mom. Försäkringsavgift erlägges av arbetsgivaren, Vilken äger att vid avlöningstillfälle å arbetaren tillkommande kontant avlöning göra avdrag för hälften av de avgifter, som belöpa å avlöningsperioden.

Användes arbetare under samma vecka till arbete såsom i första stycket sågs av olika arbetsgivare, svare den förste arbetsgivaren för försäkringsav- giftens erläggande.

Hr Car/ström: 1 mom. För varje ————— beräknad försäkringsavgift. Styrker arbetare, att han årligen innehar anställning, somimedför försäk- ringsplikt enligt denna lag, under kortare tid än 26 veckor och att han under återstoden av året antingen innehar anställning, som ej medför försäkringsplikt, eller utövar självständig förvärvsverksamhet, äge dock socialstyrelsen på ansö- kan medgiva, att försäkringsavgift för honom tillsvidare icke skall erläggas.

2 mom. Försäkringsavgift erlägges —————— försäkringsavgiftens er- läggande. . I

17 %.

Försäkringsavgiftens storlek är beroende av arbetarens dagliga arbetsför- tjänst hos den arbetsgivare, som har att svara för avgiftens erläggande.

'Är arbetare tillkommande avlöning bestämd till visst belopp för vecka, för månad eller för år, skall såsom daglig arbetsförtjänst beräknas ifs av veckolö- nen, 1/25 av månadslönen och 1/300 av årslönen.

Åtnjuter arbetaren naturaförmåner, jskola jämväl dessa, uppskattade efter i arbetsorten gällande priser, tagas 1 beräkning vid bestämmandet av den dagliga arbetsförtjänsten. -

18 %. Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Efter den dagliga arbetsförtjänsten indelas de försäkrade, på sätt nedan sägs, i sex olika löneklasser och uppgår i varje klass den för arbetaren och arbets— givaren gemensamma avgiften för vecka till följande belopp:

Löneklass lätt?. ?”täfåi' ”g"? få? m” I ................ t. o. 111. 2.49 28 H ................ 2150—5149 32 III ................ 350—449 44 IV ................ 450—549 54 V ................ åbo—6.49 64 VI ................ 6.50 och däröver 70

Konungen må, där så prövas erforderligt, höja ovan stadgade avgifter, dock med högst femtio procent, eller, där så prövas kunna ske utan olägenhet, sänka desamma. Ändring som nu sagts må icke träda i kraft förrän med ingången av det efter beslutet närmast följande försäkringsåret.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: Efter den ————— följande belopp: .. Daglig arbetsför- Avgift för vecka Loneklass tjänst i kronor i öre I ................ t. o. 111. 2.49 32 II ................ 2.50—3.49 38 III ................ 3.50—4.49 52 IV ................ 4.60—5.49 64 V ................ 5130—6319 78 VI ................ 6.60 och däröver 84 Konungen må ————— följande försäkringsåret. 19 %. Avgifterna erläggas på det sätt, att arbetsgivaren ä ett för arbetaren person— ligen utfärdat kort (försäkringskort) för varje vecka anbringar och makule- rar ett mot arbetarens och arbetsgivarens gemensamma avgift svarande märke (försäkringsmärke) .

Anbringande av försäkringsmärke för viss vecka skall äga rum före utgån- gen av den kalendermånad, som följer närmast efter nämnda vecka. Märke, som senare anbringas å. försäkringskortet, må ej tillgodoräknas arbetaren, där ej socialstyrelsen för särskilt fall medgiver, att så må ske.

Ej må märke anbringas å arbetares försäkringskort för vecka, under vilken han icke använts till arbete under omständigheter, som medföra försäkrings- plikt enligt denna lag. Där så likväl skett, må märket icke tillgodoräknas arbetaren.

. 20 %. Försäkringskort, varomvi 19 % för-mäles, utfärdas på begäran av arbetare, för vilken försäkringsavgift skall erläggas, och utan kostnad för honom av

kontor eller ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt. Kortet skall av arbetaren överlämnas till arbetsgivaren, som har att förvara det så länge han är pliktig att erlägga försäkringsavgift för arbetaren. Underlåter arbetare att avlämna försäkringskort, åligger arbetsgivaren att avfordra honom sådant. Kortet gäller för försäkringsår och skall vid dettas utgång utbytas mot nytt.

Det åligger arbetsgivare att minst en gång i månaden å därför lämplig tid, som han själv äger bestämma, hålla arbetaren kortet tillgängligt för gransk- n1ng.

21 %. Försäkringsmärken tillhandahållas arbetsgivare genom postverkets försorg mot erläggande av belopp, som motsvarar märkesvalörerna.

22 %. Försäkringsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas av statskontoret i samråd med socialstyrelsen enligt grunder, som fastställas av Konungen. Av fondens medel utbetalas all ersättning, som beviljats enligt denna lag. Till den del utgående ersättning avsett familjetillägg erhåller fonden, i den ordning Konungen närmare bestämmer, gottgörelse av statsmedel.

Om sökande av ersättning samt dess utbetalande.

23 %.

Hrr Ordföranden, Our/ström, Hagman och Ode/stierna: Arbetslös, som önskar erhålla ersättning enligt denna lag, har att personligen ingiva skriftlig ansökan därom å kontor eller hos ombud för offentlig arbets- förmedlingsanstalt. Vid ansökningen skola fogas försäkringskort, intyg från siste arbetsgivaren, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till att den upphört eller, där fråga är om ersättning på grund av minskad arbetstid, antalet arbetsdagar och arbetsförtjänst för vecka, ävensom sådana uppgifter angående familjeförhållanden, som äro erforderliga för prövning av frågan, om familjetillägg skall utgå.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: Arbetslös, som ————— att den upphört ävensom sådana uppgifter angående familjeförhållanden, som äro erforderliga för prövning av frågan, om familjetillägg skall utgå.

24 %.

Ansökan om ersättning prövas av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor. Ingives ansökan till anstalts avdelningskontor eller ombud, skall kontoret el- ler ombudet till huvudkontoret översända ansökningen med därvid fogade hand- lingar tillika med eget yttrande iärendet.

25 %. Arbetslös, som ansökt om ersättning, är pliktig att varje söckendag å kontor eller hos ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt personligen anmäla sig

såsom arbetssökande. Är den arbetslöse avlägset boende eller föreligger annan omständighet, som skulle göra den sålunda stadgade skyldigheten särskilt be- tungande för honom, äge arbetsförmedlingsanstalt för viss eller vissa dagar befria den arbetslöse från skyldigheten att personligen anmäla sig samt före- skriva, vad han i stället har att iakttaga, för att anmälningsskyldigheten må anses fullgjord.

26 %.

Ersättning utbetalas veckovis i efterskott genom det kontor eller ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt, hos vilket den arbetslöse ingivit ansökan enligt 23 %. På begäran av den ersättningsberättigade må dock arbetsförmed— lingsanstalts huvudkontor, när särskilda skäl föreligga, medgiva, att utbetal- ning sker genom annat kontor eller ombud för sådan anstalt än nu sagts.

Arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall månadsvis till socialstyrelsen ingiva uppgift angående det belopp, som beräknas komma att under nästföl— jande månad åtgå för utbetalning av ersättning genom anstaltens kontor och ombud. Socialstyrelsen har att med ledning av denna uppgift hos statskontoret göra framställning om utbetalning till huvudkontoret av nödiga medel. Vid fall av behov må särskilda förskott i enahanda ordning lämnas.

27? %.

Har ersättning tillerkänts arbetslös och finner arbetsförmedlingsanstalts av- delningskontor eller ombud, genom vilket utbetalning av ersättningen äger rum, att på grund av sedermera inträffad omständighet ersättning icke bör utgå i enlighet med det meddelade beslutet, skall kontoret eller ombudet omedelbart göra anmälan därom till huvudkontoret, som har att pröva frågan. Vad nu sagts skall dock icke äga tillämpning, där fråga är allenast om underlåtenhet från den arbetslöses sida att fullgöra i 25 % föreskriven anmälningsskyldig— het.

, 28 %.

Socialstyrelsen äger efter framställning av arb'etsförmedlingsanstalts hu- vudkontor tillerkänna visst eller vissa av anstaltens avdelningskontor befogen- het att på egen hand pröva och avgöra frågor, som enligt 24 eller 27 % skola avgöras av anstalts huvudkontor.

Särskilda bestämmelser. 29 %. Med försäkringsår förstås enligt denna lag tiden från och med första månda- gen i juli månad till första måndagen i samma månad nästföljande år. Försäkringsår indelas i fyra försäkringskvartal, vart och ett om 13 veckor, dock att i fall, där försäkringsår kommer att omfatta 53 veckor, sista försäk- ringskvartalet skall omfatta 14 veckor.

30 %. Hrr Ordföranden, Our/ström, Hagman 'och Ode/stierna:

ArbetsgiVare vare pliktig att när någon hos honom anställd arbetare, som med hänsyn till antalet erlagda försäkringsavgifter kan vara berättigad till

ersättning enligt denna lag, lämnar sin anställning, på begäran till denne överlämna intyg enligt formulär, som fastställes av socialstyrelsen, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till att den upphört.

Tillämpar arbetsgivare vid sitt företag inskränkt drift sålunda att denna pågår ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, åligger ho- nom att till arbetare, som ämnar å nu angiven grund anhålla om ersättning, på begäran utfärda intyg, utvisande det antal dagar i veckan, arbetaren har sys— selsättning, samt hans arbetsförtjänst.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: Arbetsgivare vare _____ den upphört.

31 %.

Arbetsgivare åligger att på begäran låta ombud för socialstyrelsen eller ar- betsförmedlingsanstalt granska hos arbetsgivaren förvarade försäkringskort och taga del av avlöningslistor och andra förteckningar över anställda arbe- tare ävensom att i övrigt lämna ombud eller myndighet, som nu sagts,, sådana uppgifter angående arbetares anställningstid, arbetsförtjänst och avgång från anställning, som kunna erfordras med hänsyn till bestämmelserna i denna lag.

32 %.

Den, som på grund av tjänsteåliggande för socialstyrelsens eller arbetsför- medlingsanstalts räkning tager befattning med handling eller uppgift, som i 31 % sägs, eller med uppgift, handling eller undersökning i övrigt rörande för— säkrad arbetares förhållande i fråga om anställning och avgång därifrån, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan befattning, eller yppa vad han om försäkrad arbetares förhållande sålunda erfarit.

33 5. Rätt till ersättning enligt denna lag kan icke överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld.

34 %.

'Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat om tillämpning av denna lag eller den främmande statens lag i fall, då arbetsgivare i den ena staten inom den andra bedriver verksam- het, som avses i denna lag.

. 35 %.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas er- fOrderliga för försäkringens genomförande, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av socialstyrelsen.

Om besvär.

36 %. Över beslut av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor rörande tillämpningen av någon i denna lag given bestämmelse må klagan föras hos socialstyrelsen

genom besvär, vilka skola ingivas till huvudkontoret eller i betalt brev med allmänna posten vara till kontoret inkomna senast å femtonde dagen från den dag, klaganden erhöll del av beslutet. Huvudkontoret skall skyndsamt till socialstyrelsen översända besvären tillika med eget yttrande över desamma. Har avdelningskontor tillerkänts befogenhet, som i 28 % sägs, gälle i fråga om klagan över dess med stöd av sådan befogenhet meddelade beslut vad i första stycket stadgas om klagan över beslut av huvudkontor. Socialstyrelsen äge, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga beslut, som i första och andra stycket sägs. Socialstyrelsens beslut meddelas kostnadsfritt. Över socialstyrelsens beslut må klagan icke föras.

Straibestämmelser.

37 %.

Underlåter arbetsgivare att fullgöra vad honom enligt denna lag åligger med avseende å försäkringsavgifters erläggande eller gör han vid utbetalning av avlöning till arbetare, för vilken han har att erlägga försäkringsavgift, större avdrag än i 16 % medgives eller vägrar han att utfärda intyg, varom i 30 % förmäles, eller att ställa sig föreskrifterna i 31 % till efterrättelse, straffes med böter.

Lämnar arbetsgivare i intyg enligt 30 % eller i uppgift enligt 31 % veterligen oriktigt meddelande, straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor, där ej straff å förseelsen är i allmänna strafflagen utsatt.

Arbetare, vilken i fall, där han enligt denna lag är pliktig att avlämna för- säkringskort till sin arbetsgivare, trots anmaning från dennes sida underlåter att fullgöra sin skyldighet i angivna hänseende, straffes med böter.

Gör någon sig skyldig till förseelse, som i 32 % avses, straffes med böter från och med tjugofem till och med. ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftan— ordningen eller affärsförhållandet eller om försäkrad arbetares förhållanden till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas. Framgår av omstän- digheterna, att han om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhål— landet eller om den försäkrades förhållanden erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med handling eller uppgift, som i 31 % sägs, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag, som bedrevs å arbetsstället, eller att yppandet av den försäkrades förhållanden ej kunnat medföra skada för denne, må ansvars— eller ersättningsskyldighet icke åläggas honom. Å förseelse, varom i detta stycke är sagt, må allmän åklagare tala allenast efter angivelse av målsäganden.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla den i 22 % omförmälda fond. Saknas tillgång. till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Förslag till Lag

om offentliga arbetsförmedlingsanstalter.

1 %.

För varje landstingsområde samt för varje stad, som icke deltager i lands- ting, skall genom landstingets eller stadsfullmäktiges försorg upprättas en ar- betsförmedlingsanstalt. Under de villkor, Konungen bestämmer, må för lands- tingsområde och stad, som nu nämnts, kunna upprättas gemensam anstalt.

Arbetsförmedlingsanstalt har till uppgift att bedriva förmedling av arbets- anställning samt att, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, medverka vid arbetslöshetsförsäkringens handhavande.

Anstalt skall för sin verksamhet hava huvudkontor samt erforderligt antal på lämpliga platser förlagda avdelningskontor eller ombud.

2 %.

Över arbetsförmedlingsanstalts verksamhet har socialstyrelsen att utöva tillsyn.

3 %.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte suppleanter.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola för en tid av fyra år 1 sänder utses av Konungen bland personer, vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen.

Övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:

att ett jämnt antal ledamöter och suppleanter utses ; att halva antalet av de sålunda utsedda kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar imöjligaste mån bliva företrädda. '

4å.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den, Vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga om ordförande av Konungen och i fråga om annan ledamot av vederbörande valkorporation.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått till ända, må. han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett ho— nom. Avgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans ställe ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

55.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt utfärdas av landstinget eller, i frå- ga om stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall jämväl godkännas av socialstyrelsen. '

iArbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning; 2) den ort, där styrelsen skall hava sitt säte; 3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet; 4) tid för styrelsens sammanträden; 5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid fö- re sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras; 7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt 9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall an- tagas och entledigas.

6 5".

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall ledas av en föreståndare, som utses av socialstyrelsen. Till befattningen må allenast ifrå- gakomma person, som är väl förtrogen med arbetsmarknaden och dess frågor samt gjort sig känd för praktisk duglighet och oväld. Föreståndares avlö- ningsförmåner skola fastställas av socialstyrelsen.

Då befattning såsom föreståndare skall tillsättas, åligger det anstaltens sty- relse att göra anmälan därom till socialstyrelsen, som har att kungöra befatt- " ningen ledig med tillkännagiVande av den tid, inom vilken befattningen senast skall sökas, samt de med densamma förenade avlöningsförmåner.

Sedan ansökningshandlingama inkommit, skola dessa översändas till an- staltens styrelse,- som äger att avgiva yttrande i ärendet.

Befattningen tillsättes tillsvidare.

7å.

Anstalts verksamhet för förmedling av arbetsanställningskall avse alla slag av arbete samt ske kostnadsfritt. Har anstalt efter anmodan genom annonsef ring eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, må dock kostnaden härför uttai gas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Förmedlingsverksamheten skall fortgå oberoende av konflikt mellan arbets-V givare och arbetare; dock må anstalt, i den mån den därom äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,,dit arbetsan- visning sker. '

De olika anstalterna skola i sin förmedlingsverksamhet, på sätt Konungen bestämmer, samverka med varandra.

S%.

I fråga om arbetsförmedlingsanstalts befattning med arbetslöshetsförsäkrin- gens handhavande gälle vad i lagen om arbetslöshetsförsäkring och med stöd av denna utfärdade författningar, instruktioner och anvisningar är eller kan bliva föreskrivet.

9å.

Arbetsförmedlingsanstalt äger att för sina utgifter, i den mån de kunna an- ses hava varit av behovet påkallade, åtnjuta ersättning av statsmedel med tre fjärdedelar av utgivna beloppet.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, må dock an— stalten för sådan utgift åtnjuta ersättning enligt första stycket allenast under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse om anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att resan företagits å plats med lägsta biljettpris;

e) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg; samt

d) att resekostnaden icke understigit en krona. Framgår i något fall av omständigheterna, att anstalten skäligen kunnat er- hålla ersättning för resekostnaden av arbetsgivaren eller arbetaren men för- summat det, bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

10 %.

Statsbidrag, som avses i 9 %, utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen bestämmes.

11 %.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig till efterrättelse vad i lag och för anstalterna gällande reglementen finnes före- skrivet med avseende å deras verksamhet samt att denna i övrigt utövas på ett lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att fastställa formulär och blan- ketter, som erfordras för anstalternas verksamhet, ävensom att meddela före- skrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyn- digats granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

12 %.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt i lag eller i anstaltens reglemente med- delad bestämmelse angående dess verksamhet eller giver denna eljest anledning till anmärkning, har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan, har socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande helt eller delvis av statsbidrag, som eljest skolat komma anstal- ten till godo, hos Kungl. Maj :t anhålla om förklaring, att anstaltens rätt till statsbidrag skall för viss tid eller tillsvidare anses helt eller delvis förverkad.

Förslag till Förordning

angående anordnande av reservarbeten.

1 %.

För att bereda sysselsättning åt arbetslösa må staten och kommunerna, i den mån det med hänsyn till förhållandena anses påkallat, kunna anordna allmänt arbete i enlighet med vad här nedan stadgas. Sådant arbete kallas i denna för- ordning reservarbete.

Kommun, som anordnar reservarbete, äger under de villkor, som nedan an- givas, för ändamålet åtnjuta bidrag av statsmedel.

Zå.

Statens verksamhet för anordnande av reservarbeten omhänderhaves av so- cialstyrelsen.

3 %.

Kommun skall uppdraga åt lämpligt organ att i den utsträckning, sådant påkallas av förhållandena inom kommunen, samt under samarbete med offent- lig arbetsförmedlingsanstalt och andra organ för hjälpverksamheten verka för vidtagande av åtgärder, som äro ägnade att förebygga arbetslöshet eller mild- ra verkningarna av uppkommen arbetslöshet. Där omständigheterna därtill föranleda, skall det sålunda utsedda organet vidtaga åtgärder för att bereda arbetslösa anställning vid reservarbeten. Under sin verksamhet i angivna hänseenden har organ, som nu sagts, att ställa sig till noggrann efterrättelse de instruktioner, som meddelas av socialstyrelsen.

4 %.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stl'erna: Till reservarbete må endast hänvisas den, som 1:o) fyllt 18 år och är arbetsför; 2zo) på grund av oförvållad arbetslöshet är i behov av understöd; och 3:0) hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt sökt men icke erhållit lämpligt arbete.

På socialstyrelsen ankommer att, "där så prövas lämpligt, bestämma, att endast sådana arbetslösa, som tillhöra vissa yrken, skola hänvisas till reserv- arbete, så ock att uppställa de ytterligare villkor, som prövas böra gälla för hänvisning till dylikt arbete.

Hrr Car/ström, Heckscher och von Koch: 1 mom. Till reservarbete —— —— dylikt arbete. Socialstyrelsen äger jäm- väl medgiva, att arbetslösa, vilka fyllt 16 men icke 18 år, må hänvisas till reservarbete, där så med hänsyn till arbetets beskaffenhet prövas kunna ske utan olägenhet.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må arbetslös, vilken är be- rättigad till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och under den av löpande och sistförflutna tre försäkringskvartal innefattade tidrymd upp— burit ersättning för sammanlagt minst trettiosex dagar, av offentlig arbetsför- medlingsanstalt hänvisas till deltagande i reservarbete under viss tid, som be— stämmes av socialstyrelsen och högst må uppgå till tolv veckor. I och för så- dan hänvisning skall socialstyrelsen i mån av tillgång och under beaktande av övriga arbetslösas hjälpbehov ställa platser vid reservarbete till förfogande för de olika arbetsförmedlingsanstalterna.

Hrr Bernström och Johansson.-

1 mom. Till reservarbete _ '—— dylikt arbete. 2 mom. Utan hinder — — —— (se hrr Carlströms m. fl. förslag) — —— _ olika arbetsförmedlingsanstalterna.

5 %.

Hrr Gar/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Under tiden för arbetskonflikt må ej i reservarbete sysselsättas: . , 1) den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout); '

2) den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av socialstyrelsen.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: I reservarbete må ej sysselsättas den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout.

Hr Bernström: Under tiden för arbetskonflikt må ej i reservarbete sysselsättas den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout) , eller den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma. Om- fattar konflikten övervägande antalet arbetare tillhörande visst yrke inom särskilt område eller hela riket, må ej i reservarbete sysselsättas någon, som tillhör detta yrke inom området eller riket; vad sålunda stadgas i fråga om konflikt av allmännare omfattning gäller ock i fråga om konflikt av mindre omfattning, dock icke i de fall, där densamma icke skäligen kan antagas i avse- värd mån inverka på de allmänna löne- och anställningsvillkoren för yrket inom området eller riket.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av socialstyrelsen, som. och äger att, där tillämpningen av samma regler i

visst fall uppenbarligen skulle innebära en obillig hårdhet, medgiva undantag från desamma. 6 %.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch:

1 mom. Lön till den, som är sysselsatt i reservarbete, skall understiga den arbetslön, som på. den öppna arbetsmarknaden i orten är gällande för icke yrkesutbildade arbetare. Närmare bestämmelser angående de grunder, som skola lända till efterrättelse vid lönens fastställande, meddelas av Konungen.

2 mom. Kommun, som hänvisar arbetslös familjeförsörjare till delta— gande i reservarbete ä ort, där lägre arbetslöner tillämpas än de, som äro gäl- lande inom kommunen, äger, där den arbetslöses familj finnes vara i behov av understöd, bestämma, att ett särskilt ortstillägg till lönen skall genom social- styrelsens försorg utbetalas. Sådant ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan den lön, som enligt de av Konungen fastställda grunder skulle gällt, därest arbetsplatsen varit belägen inom den hänvisande kommunen, och den lön, som är enligt samma grunder fastställd å den plats, där arbetet utföres.

Av socialstyrelsen utbetalat ortstillägg skall månadsvis ätergäldas av hän- visningskommunen. Skulle för hårt skattetyngd kommun med omfattande ar— betslöshet synnerlig svårighet möta att återgälda ortstillägg, äger social— styrelsen på ansökan av kommunen helt eller delvis befria denna från åter- betalningsskyldighet.

Närmare bestämmelser angående vilka som skola vara att anse såsom fa- miljeförsörjare meddelas av socialstyrelsen.

3 mom. Vad i 2 mom. är föreskrivet rörande ortstillägg skall äga motsva— rande tillämpning, då arbetslös familjeförsörjare, som är berättigad till ersätt— ning enligt lagen om. arbetslöshetsförsäkring, av offentlig arbetsförmedlingsan- stall hänvisas till deltagande i reservarbete; dock att utbetalat ortstillägg i sådant fall skall stanna å statsverket.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: 1 mom. Lön till den ————— av Konungen.

? mom. Kommun, som —— ** _- _— _— av socialstyrelsen.

7 %. Nödig kostnad för den arbetslöses resa till plats, där arbete anvisats honom, ersättes av statsverket. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må ersättning av statsmedel utgå jämväl för den arbetslöses hemresa.

8 %.

Kommun, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag till anordnande av reservarbete, har att, innan verksamheten begynnes, inhämta socialstyrelsens medgivande därtill samt att ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, socialstyrelsen lämnar rörande arbetsföretagets anordnande och bedrivande, de arbetslöses anvisande till arbete och arbetslönens storlek.

9å.

Statsbidrag till kommun, som på sätt i 8 % sägs anordnat reservarbete, utbe— talas av socialstyrelsen och må kunna utgå. med högst hälften av det belopp. som kommunen i enlighet med de av socialstyrelsen meddelade föreskrifter ägt utbetala såsom arbetslön till de arbetslösa.

Vid prövning av frågan, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag skall utgå, skall hänsyn tagas till arbetslöshetens art och omfattning inom kommu- nen, till de övriga åtgärder, som inom densamma må. vara vidtagna i anledning av arbetslösheten, samt till arbetsföretagets lämplighet såsom reservarbete och till kommunens ekonomiska bärkraft. Ej må statsbidrag beviljas till arbets— företag, som här avses, med mindre företagets anordnande prövas i hög grad påkallat med hänsyn till arbetslösheten inom kommunen.

10 %.

Underlåter kommun att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, social- styrelsen jämlikt 8 5 meddelat, må statsbidraget till kommunen helt eller delvis indragas.

11 %.

Hrr Gar/ström, Heckscher, Johansson och von Koch:

Socialstyrelsen äger på ansökan medgiva, att landstingsområde, vägdistrikt eller annat sådant kommunalsamfund må anordna visst arbetsför—etag såsom reservarbete och för ändamålet åtnjuta statsbidrag enligt de i 9 5 angivna grun- der. _Vad i 8 och 10 55 är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Hrr Ordföranden, Bernström, Hagman och Ode/stierna yrka, att denna paragraf måtte utgå.

12 %.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat, att denna förordning skall äga tillämpning å medborgare i den främmande staten.

]) .X (%—'F IC )( 'F ]E li TILL

un sAKKl'N NIaAs B-FÖRSLAG

FRlVUJJG—ARBETSLÖSHETS- FÖRSÄKRING

Förslag till Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understöds- föreningar.

1 %. Med understödsförening —————— eller barn ; bereda medlem understöd vid bestående förlust eller nedsättning av arbets- lörmågan (invaliditet) eller vid arbetslöshet; eller idka ————— hänförlig verksamhet. lfnderstödsförening, som —————— lag pensionskassa.

9 %.

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening». Är sådan förening i enlighet med vad därom finnes särskilt stadgat erkänd så- som arbetslöshetskassa, må dock föreningen i stället i firman hava ordet »ar— bets löshetskassa» .

I understödsförenings firma må ej ordet >>bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet >>bank>> intagas på sådant sätt, att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av en bank. En heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet >>försäkring». Utom i fall, som i första stycket sägs, må understödsförening icke i firman hava ordet »arbetslöshetskassa».

Firman skall ————— understödsförenings firma.

44 %.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å. det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de rös- tande. Har beslut om sådan ändring i erkänd arbetslöshetskassas stadgar, som må erfordras för bibehållande av erkännandet eller för åtnjutande av bidrag från det allmänna, å. sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det ock gillt.

Där stadgeändring —— _— —— sista sammanträdet.

45 å. .

För giltigheten av beslut om understödsförenings trädande i likvidation i andra fall, än i 49 och 68 %% sägs, gälle de i 44 % första stycket första punkten samt andra och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma _____ sista sammanträdet.

89 %.

Rätt till understöd vid arbetslöshet ävensom till kapitalunderstöd, i vad det icke överstiger tvåhundra kronor, kan ej överlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld.

Hurusom pension _ — — -_ _ i utsökningslagen.

Förslag till Förordning

om erkända arbets]öshetskassor.1

1 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Odel- stierna:

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem understöd vid arbetslöshet i enlighet med vad i denna förordning stadgas, må. på sätt nedan sägs vinna erkännade som arbetslöshetskassa.

Erkännande meddelas av den i 69 % i lagen den 29 juni 191'2 om under- stödsföreningar omförmälda tillsynsmyndighet.

Med erkännande följer rätt till statsbidrag enligt i denna förordning an- giva grunder ävensom skyldighet att i firman intaga ordet »arbetslöshets- kassa».

Hr von Koch:

Registrerad understödsförening _ —- _ _ —— omförmälda tillsynsmyndig- liet.

Med erkännande följer rätt till stats- och kommunbidrag enligt i denna förordning angivna grunder ävensom skyldighet att i firman intaga ordet »arbetslöshetskassa».

2 %.

Ansökan om erkännande skall göras av föreningens styrelse. Vid ansökningen skola fogas enligt fastställda formulär avfattade uppgif— ter rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter yrken och tillförsäk- rat understöd ävensom angående föreningens tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller enskild gjord utfästelse av bidrag till föreningen. Tillförsäkras medlem, som är familjeförsörjare, högre understöd än annan med- lem, skall uppgift ock lämnas angående medlemmarnas fördelning efter kön och civilstånd. Nämnda handlingar skola vara försedda med styrelseleda- inöternas bevittnade namnunderskrifter.

3 %.

Understödsförening skall för att kunna vinna erkännande som arbetslös- hetskassa bestå av minst 500 medlemmar. Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må erkännande beviljas jämväl förening med mindre med- lemsantal än nyss nämnts.

1 Rörande hr von Kochs principiella särmening med avseende & denna författning se sid. 360.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Vid prövning av ansökan om erkännade skall tillsynsmyndigheten tillse. att föreningens stadgar innehålla tillfredsställande bestämmelser om avgifter, me— delförvaltning och användning av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna. Finnes anledning till anmärkning i nämn- da hänseenden eller innehålla stadgarna bestämmelser, som med hänsyn till ändamålet med föreningens verksamhet prövas vara obehöriga, skall erkän— nande vägras.

Hrr Ordföranden, Hayman och Ode/stierna:

Vid prövning _____ erkännande vägras.

Kan det avsedda ändamålet med viss understödsförenings verksamhet helt eller till huvudsaklig del anses fyllt av redan erkänd arbetsläshetskassa, äge tillsynsmyndigheten vägra erkännande av förstnämnda förening.

5 %.

Understödsförening skall för att kunna vinna erkännande hava i sina stad- gar angivet:

1) under vilka villkor medlem må uteslutas; 2) i vilken ordning beslut om uttaxering å medlemmarna skall fattas Och efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas;

3) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt i 50 och 61 %% i lagen om understödsföreningar kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

6 %. Arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för ändamål, som är främmande för dylik understödsverksamhet.

7 %.

Från rätt att vinna inträde i arbetslöshetskassa och att där kvarstå såsom medlem må allenast kunna uteslutas:

1) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken överens- kommelse träffats om denna förordnings tillämpning;

2) den som icke uppnått viss i stadgarna angiven minimiålder eller vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stadgarna;

3) den som i fall, då enligt stadgarna medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren eller vara anställd vid visst arbetsföretag eller vara bosatt inom visst område, ej uppfyller sålunda föreskrivet villkor;

4) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet är för handen; .

5) den som ej i rätt tid till kassan erlägger förfallen avgift; 6) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande, som kan antagas vara av betydelse för bedömande av hans rätt till understöd;

7) den som är medlem av annan arbetslöshetskassa. Beslut, varigenom rätt att vinna inträde i arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem förvägras någon av anledning, som under 4) omför— mäles, skall av kassans styrelse omedelbart anmälas för tillsynsmyndigheten.

85.

A samma tid må icke någon vara medlem av mer än en arbetslöshetskassa. Dock utgör medlemskap i arbetslöshetskassa, som är under likvidation eller i konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa. _

Varder, efter det arbetslöshetskassas konkurs befunnits lämna överskott, enligt 66 % i lagen om understödsföreningar beslutat, att kassans verksamhet skall fortsättas, vare medlem av kassan, vilken på grund av konkursen inträtt i annan kassa, skyldig att utan uppskov utträda ur endera av kassorna.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en arbetslöshetskassa, skall han äga kvarstå allenast i den kassa, i vilken han först inträtt, och skall han förty uteslutas ur kassa, däri han senare vunnit inträde.

9 %.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Understöd från arbetslöshetskassa må endast utgå till medlem, som: 1) är svensk medborgare och fyllt 16 år; 2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete; 3) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom ar- betssökande på sätt i denna förordning föreskrives och i övrigt gjort skäliga ansträngningar att finna arbete men likväl icke erhållit lämpligt sådant; samt

4) uppfyller de i 16 % stadgade villkor med avseende å medlemskap i kas- san och avgiftsbetalning.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter samt är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlö- ning för sådant arbete.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: Understöd från arbetslöshetskassa må endast utgå till medlem, som: 1) är svensk medborgare och fyllt 16 år; 2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete; 3) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom ar- betssökande på sätt i denna förordning föreskrives men icke erhållit lämpligt arbete; samt

4) uppfyller de i 16 % stadgade villkor med avseende å medlemskap i kas- san och avgiftsbetalning.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete, samt icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt pågår.

10 %.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller utan giltig an- ledning vägrar eller underlåter åtaga sig erbjudet lämpligt arbete, må un- derstöd icke utgivas under fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. 11 %.

Hrr Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Under tiden för arbetskonflikt må understöd icke utgivas: 1) till den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout);

2) till den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av den- samma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler meddelas av tillsynsmyndigheten.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/siierna: Till den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout, må understöd. ej utgå under den tid konflikten varar.

Hr Bernström: Under tiden för arbetskonflikt må understöd icke utgivas till den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout), eller till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av den- samma. Omfattar konflikten övervägande antalet arbetare tillhörande visst yrke inom särskilt område eller hela riket, må understöd ej utgivas till någon, som tillhör detta yrke inom området eller riket; vad sålunda stadgas i fråga om konflikt av allmänn-are omfattning gäller ock i fråga om konflikt av mindre omfattning, dock icke i de fall, där densamma icke skäligen kan antagas i avsevärd mån inverka på de allmänna löne- och anställningsvillkoren för yrket inom området eller riket.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av tillsynsmyndigheten, som ock äger att, där tillämpningen av samma regler i visst fall uppenbarligen skulle innebära en obillig hårdhet, medgiva undantag från densamma.

12 %.

Understöd från arbetslöshetskassa må ej utgå i annan form än såsom ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, samt såsom hjälp till täckande av rese— och flyttningskostnader.

Daghjälp må, där omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis ut- . givas i naturaförmåner.

13 %.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag, ej heller för annan helg- dag, med mindre han var arbetslös nästföregående vardag, eller för dag, för vilken han åtnjuter avlöning.

14 %.

Ej må daghjälp för någon dag utgivas till medlem, med mindre han företer intyg om att han den dag hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt arbete samt om det besked, som därvid lämnats honom. Är den arbets— löse. avlägset boende eller föreligger annan omständighet, som skulle göra den sålunda stadgade skyldigheten särskilt betungande för honom, äge arbets— förmedlingsanstalt för viss eller vissa dagar befria den arbetslöse från skyl— digheten att personligen inställa sig samt föreskriva, vad han i stället har att iakttaga för att kunna erhålla intyg, som här avses.

lntyg, varom i första stycket förmäles, skall bevaras bland kassans hand- lingar för att på begäran av tillsynsmyndigheten kunna hållas denna tillhanda.

15 %.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: 1 mom. Såsom daghjälp får ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare, fyra femtedelar och för annan medlem hälften av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse; dock må vad sålunda utgår icke i något fall överstiga, för medlem som är familjeförsörjare, fem kronor och för annan medlem tre kronor om dagen.

Närmare bestämmelser angående vilka som skola vara att anse såsom familje- försörjare meddelas av tillsynsmyndigheten.

2 mom. Atnjuter medlem i arbetslöshetskassa i anledning av iråkad ar- betslöshet fattigvårdsunderstöd eller regelbundet utgående understöd från an- nat håll, må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till vad som enligt 1 mom. må utgå. Vad nu sagts skall ock äga till- lämpning, där någon, i förhållande till vilken medlemmen är att anse såsom familjeförsörjare, på grund av den sistnämndes arbetslöshet åtnjuter fattig— vårdsunderstöd.

Hrr Ordföranden och Hagman: 1 mom. Såsom daghjälp _____ av tillsynsmyndigheten. 2 mom. Medgiva kassas stadgar, att daghjälp må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han är anställd, har arbete ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, skall iakttagas, att sam- manlagda beloppet av daghjälp och arbetsförtjänst för vecka för sådan medlem* icke får överstiga vad han skulle erhållit i daghjälp för veckan, om han varit fullständigt arbetslös.

Hrr Dar/st öm och Ode/stierna: 1 mom. Såsom daghjälp _____ av tillsynsmyndigheten.

2 mom. Åtnjuter medlem _____ ' (se hrr Bernströms m. fl. för- slag) _____ åtnjuter fattigvårdsunderstöd.

3 mom. Medgiva kassas _____ (se hrr Ordförandens och Hagmans förslag) _____ fullständigt arbetslös.

44 16 %. Arbeislöshetskassa må icke utgiva understöd för någon dag till annan än den, som varit medlem av kassan under nästföregående tolv månader och erlagt avgifter för minst halva denna tid; har någon omedelbart före inträdet i kassan varit medlem i annan kassa, må dock, såframt mellan kassorna därom träffas överenskommelse, som av tillsynsmyndigheten godkännes, den tid han redan varit medlem av annan kassa kunna helt eller delvis räknas honom tillgodo.

Tillsynsmyndigheten må ock, där omständigheterna därtill föranleda, mcd- giva, att såsom medlemstid må räknas tillgodo tid, under vilken medlem i ar— betslöshetskassa omedelbart före inträdet i kassan må hava tillhört samman— slutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke vunnit erkännande såsom arbetslöshetskassa.

17 %.

Daghjälp må icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och för dessa, dagar företett intyg, som i 14 % sägs. Vid beräkning av karenstid må hänsyn ej tagas till arbetslöshet, som inträffat under tid, då av annan orsak än i denna paragraf sägs understöd ej kunnat utgå.

Vad sålunda om iakttagande av karenstid föreskrivits skall icke äga till— lämpning, då medlem, som uppbär daghjälp, erhåller arbete för kortare tid än 18 dagar eller på grund av sjukdom avstänges från daghjälp samt omedel— bart efter arbetets eller sjukdomens upphörande ånyo ansöker om daghjälp.

Innesluter understödsförening, som söker eller vunnit erkännande såsom ar— betslöshetskassa, medlemmar tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet regel- bundet förekommer under någon del av året, äge tillsynsmyndigheten såsom villkor för vinnande eller bibehållande av erkännande uppställa, att daghjälp till sådan medlem ej må utbetalas förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägs eller att under viss med hänsyn till sådan arbetslöshet bestämd tid av året daghjälp över huvud icke må utgå eller att den längsta medgivna understödstiden för år räknat skall uppdelas å två halvår, därvid det ena skall omfatta tiden, under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer.

18 %.

Hrr Bernström, Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Daghjälpsberättigad medlem av arbetslöshetskassa, vilken under sistförflut- na tolv månader uppburit daghjälp för sammanlagt minst trettiosex dagar, må av organ för den offentliga arbetsförmedlingen hänvisas till deltagande i re- servarbete under viss tid, som bestämmes av tillsynsmyndigheten och högst må uppgå till tolv veckor. Den tid, varunder medlem i anledning av sådan hän- visning deltager i reservarbete, skall avräknas å understödstiden, därvid två dagars reservarbete skall anses motsvara en dags understöd.

Vägrar medlem utan giltig anledning att ställa sig hänvisning, som nu sagts, till efterrättelse, må understöd icke till honom utgivas under en tid av fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat.

Hrr Ordföranden, Hagman och Odelstierna: Uppstår inom riket eller någon del därav eller inom visst yrke särskilt om- fattande arbetslöshet och hava reservarbeten anordnats, äge tillsynsmyndigheten såsom villkor för vinnande eller bibehållande av erkännande såsom arbetslös— hetskassa uppställa, att till medlem, som är bosatt inom sådant område eller tillhör sådant yrke, som nu sagts, och vilken utan giltig anledning vägrar eller underlåter att åtaga sitt reservarbete, icke utgives daghjälp under en tid av lyra veckor därefter.

19 %.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: Daghjälp får icke utgå till någon för mer än sammanlagt nittio dagar under loppet av tolv på varandra följande månader.

Hrr Ordföranden och Hagman: Daghjälp får icke utgå till någon för mer än sammanlagt etthundratjaga dagar under loppet av tolv på varandra följande månader; dock att där på grund av stadgande i 15 5 2 mom. daghjälp för någon dag utgått med nedsatt belopp, daghjälp må kunna utgivas intill dess de under tolv på varandra följande må— nader utbetalade belopp sammanlagt motsvara fall daghjälp för den arbetslöse under etthundratjagu dagar.

Hr Our/ström.- Daghjälp får icke utgå till någon för mer än sammanlagt nittio dagar under loppet av tolv på varandra följande månader; dock att där på grund av stad- gande i 15 5 3 mom. daghjälp för någon dag utgått med nedsatt belopp, dag- hjälp må kunna utgivas intill dess de under tolv på varandra följande månader utbetalade belopp sammanlagt motsvara full daghjälp för den arbetslöse under nittio dagar.

Hr Ode/stierna: Daghjälp får icke utgå till någon för mer än sammanlagt etthundratjugu dagar under loppet av tolv på varandra följande månader; dock att där på grund av stadgande i 15 ä 3 mom. daghjälp för någon dag utgått med nedsatt belopp, daghjälp må kunna utgivas intill dess de under tolv på varandra följande må- nader utbetalade belopp sammanlagt motsvara full daghjälp för den arbetslöse under ctthundratjugu dagar.

20 %.

Hrr Ordföranden, Car/ström, Hagman och Odelstierna: Medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp, skall för kassan förete intyg från sin siste arbetsgivare, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till att den upphört eller, där fråga är om daghjälp på grund av min— skad arbetstid, antalet arbetsdagar och arbetsförtjänst för vecka. Intyg, som nu sagts, skall bevaras bland kassans handlingar för att på begäran av till- synsmyndigheten kunna hållas denna tillhanda.

Hrr Bernström, Heckscher, Johansson och von Koch: Medlem som ————— den upphört. Intyg, som nu sagts, skall be- varas bland kassans handlingar för att på begäran av tillsynsmyndigheten kunna hållas denna tillhanda.

21 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/- stierna:

Arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter till bestridande av kostnaderna för sin verksamhet.

De fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till bestridande av arbets— löshetshjälp, föreskriven fondbildning, förvaltningskostnader och övriga kas- san åliggande utgifter. Nämnda fasta avgifter må icke göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare mån, än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å rätt till arbetslöshetshjälp eller & arbetslöshetsrisk.

Uttaxering å medlemmarna må kunna äga rum allenast i den händelse kas- sans inkomster finnas otillräckliga för de ändamål, vartill de skola användas.

Hr von Koch: . Arbetslöshetskassa skall —————— arbetslöshetshjälp, erforderlig fond—

bildning ————— skola användas.

22 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/- stierna:

I arbetslöshetskassas balansräkning skall såsom skuld upptagas en fond, mot— svarande i fråga om kassor med 10000 medlemmar eller däröver genomsnitt- liga beloppet av de tre sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter och gottskrivet statsbidrag, i fråga om kassor med 500 medlemmar eller där- under fpra gånger nämnda belopp och i fråga om kassor med flera än 500 men färre än 10 000 medlemmar det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning av här angivna siffror bestämmer.

Såsom tillgång må upptagas statsbidrag, som gottskrivits kassan på sätt i 23 5 sägs.

Hr von Koch yrkar, att denna paragraf måtte utgå.

23 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/- stierna:

Till bestridande av utgifterna för arbetslöshetskassas verksamhet lämnas av staten bidrag, motsvarande de av medlemmarna erlagda fasta avgifterna. Har attazering å. medlemmarna ägt rum enligt beslut, som godkänts av tillsynsmyn— digheten, utgår statsbidrag jämväl med belopp, motsvarande de erlagda uttaxe- rade avgifterna.

Arbetslöshetskassa skall månadsvis till tillsynsmyndigheten ingiva uppgift angående de under föregående månad influtna avgifter, för vilka statsbidrag mä beräknas. Tillsynsmgndigheten skall med ledning härav gottskriva kassan det statsbidrag, som för månaden tillkommer kassan.

Statsbidrag, som gottskrivits arbetslöshetskassa, utbetalas månadsvis genom tillsynsmyndighetens försorg, dock allenast om och i den mån det erfordras för bestridande av kassans utgifter.

Hr von Koch:

Arbetslöshetskassa äger att av allmänna medel åtnjuta bidrag, motsvarande hälften av det belopp kassan under ett år, räknat från viss i stadgarna angiven dag, utbetalat i understöd till sina medlemmar. Kostnaderna för detta bidrag bestridas till hälften av staten och till hälften av de understödda medlemmarnas hemkommuner.

Bidraget från det allmänna utbetalas halvårsvis i efterskott av tillsynsmyn- digheten, som därefter har att av vederbörande hemkommuner uttaga dem åvi- lande belopp. Närmare bestämmelser i dessa hänseenden meddelas av Ko- nungen.

Såsom understödd medlems hemkommun anses den kommun, inom vars om— råde han haft arbete längsta tiden under de tolv månader, som förflutit när— mast före understödsperiodens början, eller där detta ej kan utrönas, den kom— mun, inom vars område han hade sin sista anställning före understödsperioden.

24 %.

Hr Hagman: Finnas arbetslöshetskassas tillgångar vid någon tid av tillfällig anledning icke förslå till täckande av kassans utgifter, äge Konungen efter ansökan och under de villkor, som efter omständigheterna prövas vara lämpliga, bevilja kassan lån av statsmedel.

Övr/ga sakkunniga anse, att denna paragraf bör utgå.

25 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Carlström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/- stierna:

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att arbetslöshetskassa be— driver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och på ett i övrigt ändamålsenligt sätt, och har tillsynsmyndigheten jämväl att till- handagå med råd och upplysningar ej mindre i fråga om åtgärder, som må erfordras för vinnande av erkännande, än även beträffande det lämpliga in- rättandet av arbetslöshetskassas verksamhet.

Arbetslöshetskassa vare pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndighe— ten eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till styrelse- och förenings- sammanträden. Arbetslöshetskassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Närmare bestämmelser om kontrollen över arbetslöshetskassorna meddelas av Konungen.

Hr von Koch: 25 a 9. 1 mom. Arbetslöshetskassa åligger att inom en vecka efter det be— slut fattats, varigenom understöd tillerkänts medlem, giva dennes hemkommun

del av beslutet. Kassa vare ock pliktig att bereda ombud för hemkommun till— fälle att granska kassans räkenskaper, protokoll och övriga handlingar, i den mån dessa äro av betydelse för bedömande av beslutets laglighet.

2 mom. Finner'hemkommun, att understöd rätteligen icke bör utgå i enlig— het med delgivet beslut, äger den att inom femton dagar efter delfåendet av beslutet i skrivelse till kassans styrelse göra invändning därom.

Kassans styrelse må, där den anser fog för hemkommunens invändning icke föreligga, inom femton dagar efter dclfåendet av kommunens skrivelse hos till- synsmyndigheten påkalla prövning av den gjorda invändningen.

Ej må kassa, med mindre tillsynsmyndigheten efter sålunda påkallad pröv- ning helt eller delvis underkänt kommunens invändning, åtnjuta bidrag av allmänna medel för vad som mot den gjorda invändningen utbetalats eller kom— mer att utbetalas.

3 mom. Finner kommun efter erhållen del av kassas understödsbeslut, att den rätteligen icke är att anse såsom hemkommun för den medlem, som tiller— känts understöd, äger kommuncn att inom femton dagar efter delfåendet göra anmälan därom till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmgndigheten bestämmer efter hörande av kassans styrelse samt den eller de övriga kommuner, som kunna hava del i saken, vilken kommun som är att anse såsom hemkommun. Över tillsgnsmyndighetens beslut i sådant hänseende må klagan icke f_öras.

25 b 5. Det tillkommer tillsynsmyndigheten att i övrigt övervaka, att — » — _ — — (de övriga sakkunnigas 25 å) _____ myndighet äskas.

Närmare bestämmelser angående tillsynsmyndighetens och hcmkommunernas kontroll över arbetslöshetskassorna meddelas av Konungen.

26 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/— stierna:

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer eller att eljest anledning till anmärkning mot arbetslöshetskassas verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten, där vad sålunda förekommit ej enligt 82 å i lagen om understödsföreningar bör medföra där stadgad påföljd, meddela kas- san anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring av kassans verksamhet. som prövas erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd skall hava vidtagits.

Finnes arbetslöshetskassa icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad an- visning till efterrättelse, må erkännandet återkallas eller kassan förklaras va- ra rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig. Har erkän- nandet återkallats eller förklaring, som nu sagts, meddelats, vare kassan lik- väl berättigad utbekomma statsbidrag, som dessförinnan gottskrivits kassan.

Har anvisning enligt 82 % i lagen om understödsföreningar meddelats arbets- löshetskassa och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till ef- terrättelse, må tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att till— lämpa i nämnda paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt andra styc- ket här ovan.

Hr von Koch: Finner tillsynsmyndigheten ————— rätten till stats- och kommun- bidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.

Har anvisning ————— här ovan.

27 %.

Hrr Ordföranden, Bernström, Car/ström, Hagman, Heckscher, Johansson och Ode/- stierna:

Om delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt denna förordning, så ock om besvär över sådant beslut gälle vad i 83 % i lagen om understödsföreningar finnes stadgat.

Hr von Koch: Om delgivning ————— beslut gälle, där ej annorledes i denna förord- ning föreskrives, vad i ————— finnes stadgat.

28 %.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av före- varande förordning likställas med svensk medborgare.

4—-271089.

Förslag till

Lag

om offentlig arbetsförmedling.

1 %.

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmel— serna i denna lag, äga rum inom varje landstingsområde och i varje stad, som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och stads- fullmäktigei stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda avdel- ningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för lands- tingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer, samverka med varandra.

2 %. Över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i den- na lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 %.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte suppleanter.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola för en tid av fyra år i sänder utses av länsstyrelsen bland personer, vilka icke kunna anses företrä— da vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen; och skall underrättelse om deras fullständiga namn och bostad, så fort ske kan, meddelas socialsty- relsen.

Ovriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:

att ett jämnt antal ledamöter och suppleanter utses; att halva antalet av de sålunda utsedda kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

4.- %. Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den, vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga om ordförande av läns- styrelsen och i fråga om annan ledamot av vederbörande valkorporation.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett ho- nom. Avgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans ställe ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 %.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt utfärdas av landstinget eller, i frå- ga om stad som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall jäm— väl godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva: 1) anstaltens benämning; 2) den ort, där styrelsen skall hava sitt säte; 3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet; 4) tid för styrelsens sammanträden; 5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid fö- re sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras; - 7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt 9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personal skall anta- gas och entledigas.

6 %. Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor må icke anta- gas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes såsom lämplig för befatt- ningen.

7 %.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av ar- bete. Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att om anstalt efter anmodan ge- nom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av kon- flikt mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den där- om äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbets- plats, dit arbetsanvisning sker.

85.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet, ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räken— skaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyn- digats granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

9å.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för post—, telegraf— och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande fö- retagit för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar, under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse om anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att resan företagits å plats med lägsta biljettpris;

e) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg; samt

d) att resekostnaden icke understigit en krona. Framgår i något fall av omständigheterna, att anstalten skäligen kunnat er- hålla ersättning för resekostnaden av arbetsgivaren eller arbetaren men för- summat det, bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbets— förmedlingsanstalt, i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkalla- de, av statsmedel åtnjuta ersättning med en fjärdedel av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmed- lingsanstalt, må Konungen, där så med hänsyn'till särskilt förhållande prö— vas skäligt, förordna, att de med anordningen förenade kostnader skola till mer än en fjärdedel ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kost- nader, som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan.

10 %.

Statsbidrag, som i 9 % avses, utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen bestämmes.

53 11 %.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i an- staltens reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärk- ning, har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidta— ges ej sådan, äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med in- nehållande helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skola kom- ma anstalten till godo, hos Kungl. Maj:t anhålla om förklaring, att anstaltens rätt till sådan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Förslag till Förordning

angående anordnande av reservarbeten.

1 %.

För att bereda sysselsättning åt arbetslösa må staten och kommunerna, i den mån det med hänsyn till förhållandena anses påkallat, kunna anordna all- mänt arbete i enlighet med vad här nedan stadgas. Sådant arbete kallas i denna förordning reservarbete.

Kommun, som anordnar reservarbete, äger under de villkor, som nedan an— givas, för ändamålet åtnjuta bidrag av statsmedel.

2 %. Statens verksamhet för anordnande av reservarbeten omhänderhaves av so- cialstyrelsen.

3 %.

Kommun skall uppdraga åt lämpligt organ att i den utsträckning, sådant påkallas av förhållandena inom kommunen, samt under samarbete med den of- fentliga arbetsförmedlingen och andra organ för hjälpverksamheten verka för vidtagande av åtgärder, som äro ägnade att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningarna av uppkommen arbetslöshet. Där omständigheterna därtill för— anleda, skall det sålunda utsedda organet vidtaga åtgärder för att bereda ar- betslösa anställning vid reservarbeten. Under sin verksamhet i angivna hän— seenden har organ, som nu sagts, att ställa sig till noggrann efterrättelse de instruktioner, som meddelas av socialstyrelsen.

4 %.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: 1 mom. Till reservarbete må endast hänvisas den, som: 1:o) fyllt 18 år och är arbetsför; 2zo) på grund av oförvållad arbetslöshet är i behov av understöd; och 3:0) hos organ för offentlig arbetsförmedling sökt men icke erhållit lämp- ligt arbete.

På socialstyrelsen ankomme att, där så prövas lämpligt, bestämma, att en- dast sådana arbetslösa, som tillhöra vissa yrken, skola hänvisas till reserv- arbete, så ock att uppställa de ytterligare villkor, som prövas böra gälla för hänvisning till dylikt arbete.

2 mom. Har jämlikt 18 5 i förordningen om erkända arbetslöshetskassor beträffande viss sådan kassa uppställts villkor, som i nämnda paragraf sägs, äge organ för den offentliga arbetsförmedlingen hänvisa arbetslös, som är be- rättigad till daghjälp från dylik kassa, till deltagande i reservarbete oberoende därav, huruvida behov av understöd jämlikt 1 mom. föreligger.

I och för hänvisning, varom i första stycket förmäles, skall socialstyrelsen i mån av tillgång och under beaktande av övriga arbetslösas behov av hjälp ställa platser vid reservarbete till förfogande för de olika arbetsförmedlingsan- stalterna.

Hrr Car/ström, Heckscher och von Koch:

1 mom. Till reservarbete —— —— —— dylikt arbete. Socialstyrelsen äger jäm- väl medgiva, att arbetslösa, vilka fyllt 16 men icke 18 år, må hänvisas till reserv— arbete, där så med hänsyn till arbetets beskaffenhet prövas kunna ske mtan olägenhet.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må arbetslös, vilken är be- rättigad till daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa och under sistförflutna tolv månader uppburit sådan hjälp för sammanlagt minst trettiosex dagar, av organ för den offentliga arbetsförmedlingen hänvisas till deltagande i reserv- arbete under viss tid, högst tolv veckor. I och för sådan hänvisning skall social— styrelsen i mån av tillgång och under beaktande av övriga arbetslösas behov av hjälp ställa platser vid reservarbete till förfogande för de olika arbetsför- medlingsanstalterna.

Hrr Bernström och Johansson:

1 mom. Till reservarbete —— -— dylikt arbete. 2 mom. Utan hinder (se hrr Carlströms m. fl. förslag) —— — olika arbetsförmedlingsanstalterna.

55.

Hrr Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Under tiden för arbetskonflikt må ej i reservarbete sysselsättas: 1) den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är före- mål för lockout) ;

2) den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med— delas av socialstyrelsen.

Hrr Ordföranden, Hagman och Ode/stierna: I reservarbete må ej sysselsättas den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout.

Hr Bernström: Under tiden för arbetskonflikt må ej i reservarbete sysselsättas den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout), el— ler den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma. Om-

fattar konflikten övervägande antalet arbetare tillhörande visst yrke inom sär- skilt område eller hela riket, må ej i reservarbete sysselsättas någon, som tillhör detta yrke inom området eller riket; vad sålunda stadgas i fråga om konflikt av allmännare omfattning gäller ock i fråga om konflikt av mindre omfattning, dock icke i de fall, där densamma icke skäligen kan antagas i avsevärd mån in- verka på de allmänna löne- och anställningsvillkoren för yrket inom området eller riket.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med- delas av socialstyrelsen, som ock äger att, där tillämpningen av samma regler ?" visst fall uppenbarligen skulle innebära en obillig hårdhet, medgiva undantag från desamma.

65.

1 mom. Lön till den, som är sysselsatt i reservarbete, skall understiga den arbetslön, som på den öppna arbetsmarknaden i orten är gällande för icke yrkes- utbildade arbetare. Närmare bestämmelser angående de grunder, som skola lända till efterrättelse vid lönens fastställande, meddelas av Konungen.

2 mom. Kommun, som hänvisar arbetslös familjeförsörjare till deltagande i reservarbete å ort, där lägre arbetslöner tillämpas än de, som äro gällande inom kommunen, äger, där den arbetslöses familj finnes vara i behov av under- stöd, bestämma, att ett särskilt ortstillägg till lönen skall genom socialstyrel- sens försorg utbetalas. Sådant ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan den lön, som enligt de av Konungen fastställda grunder skulle gällt, därest ar- betsplatsen varit belägen inom den hänvisande kommunen, och den lön, som är enligt samma grunder fastställd å den plats, där arbetet utföres.

Av socialstyrelsen utbetalat ortstillägg skall månadsvis återgäldas av hän- visningskommunen. Skulle för hårt skattetyngd kommun med omfattande ar- betslöshet synnerlig svårighet möta att återgälda ortstillägg, äger social- styrelsen på ansökan av kommunen helt eller delvis befria denna från återbe— talningsskyldighet.

Närmare bestämmelser angående vilka som skola vara att avse såsom familjeförsörjare meddelas av socialstyrelsen.

3 mom. .Vad i 2 mom. är föreskrivet rörande ortstillägg skall äga motsva- rande tillämpning, då arbetslös familjeförsörjare, som är berättigad till dag— hjälp från erkänd arbetslöshetskassa, av organ för den offentliga arbetsför- medlingen hänvisas till deltagande i reservarbete ; dock att utbetalat orts- tillägg i sådant fall skall stanna å statsverket.

7å.

Nödig kostnad för den arbetslöses resa till plats, där arbete anvisats honom, ersättes av statsverket.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må ersättning av statsmedel utgå jämväl för den arbetslöses hemresa.

57 8 %.

Kommun, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag till anordnande av reservarbete, har att, innan verksamheten begynnes, inhämta socialstyrelsens medgivande därtill samt att ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, socialstyrelsen lämnar rörande arbetsföretagets anordnande och bedrivande, de arbetslösas anvisande till arbete och arbetslönens storlek.

95.

Statsbidrag till kommun, som på sätt i 8 % sägs anordnat reservarbete, ut- betalas av socialstyrelsen och må kunna utgå med högst hälften av det belopp, som kommunen i enlighet med de av socialstyrelsen meddelade föreskrifter ägt utbetala såsom arbetslön till de arbetslösa.

Vid prövning av frågan, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag skall utgå, skall hänsyn tagas till arbetslöshetens art och omfattning inom kommu- nen, till de övriga åtgärder, som inom densamma må varavidtagna i anledning av arbetslösheten, samt till arbetsföretagets lämplighet såsom reservarbete och till kommunens ekonomiska bärkraft. Ej må statsbidrag beviljas till arbets— företag, som här avses, med mindre företagets anordnande prövas i hög grad påkallat med hänsyn till arbetslösheten inom kommunen.

10 %.

Underlåter kommun att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, socialsty- relsen jämlikt 8 å meddelat, må statsbidraget till kommunen helt eller delvis indragas.

11 %.

Hrr Car/ström, Heckscher, Johansson och von Koch: Socialstyrelsen äger på ansökan medgiva, att landstingsområde, vägdistrikt eller annat sådant kommunalsamfund må anordna visst arbetsföretag såsom re- servarbete och för ändamålet åtnjuta statsbidrag enligt de i 9 5 angivna grun- der. Vad i 8 och 10 55 är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Hrr Ordföranden, Bernström, Hagman och Ode/stiarna yrka, att denna paragraf måtte utgå.

12 %.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat, att denna förordning skall äga tillämpning å medborgare i den främmande staten.

BETÄNKANDE

Arbetslöshetsfrägans tidigare behandling i Sverige.

Behandlingen av arbetslöshetsfrågan har i Vårt land gestaltat sig synnerligen olika under tiden före och efter världskrigets utbrott. Före denna tidpunkt inskränkte sig sålunda det allmännas åtgärder för lindring av arbetslöshetens verkningar till vad som i detta hänseende ankom på den allmänna fattigvår- den. Den i samband med världskrigets utbrott befarade arbetslösheten, som först i samband med den s. k. fredskrisen antog en mera allvarlig omfattning, föranledde ett ingripande även från statens sida såväl i form av kontant under— stödsverksamhet som genom anordnande av nödhjälpsarbeten. Under denna av krigsförhållandena föranledda arbetslöshet hava även ett betydande antal kommuner bedrivit kontant understödsverksamhet åt arbetslösa med och utan bidrag av statsmedel samt även anordnat nödhjälpsarbeten. Under krisåren ha i en del fall även arbetsgivarna trätt hjälpande emellan. Slutligen har såväl före som efter världskrigets utbrott en omfattande understödsverksamhet ut— övats av olika fackförbunds arbetslöshetskassor.

I det följande skall lämnas en kortfattad översikt över dessa olika åtgärder på arbetslöshetens område, varvid början göres med den av arbetarnas egna kassor bedrivna understödsverksamheten.

]. Fackförbundens arbetslöshetskassor.

I likhet med vad fallet varit i flera andra länder har även i vårt land en omfattande understödsverksamhet bedrivits av de av arbetarna och deras or- ganisationer startade arbetslöshetskassorna. Härvid togs initiativet av typo— graferna, som redan år 1884 började en mera ordnad verksamhet i förevarande avseende. Till en början var det huvudsakligen lokala fackföreningar, som utdelade understöd, ofta utan att bestämda regler för verksamheten voro givna. Det var dock först sedan de lokala föreningarna inom olika fack sammanslutit sig till fackförbund och framför allt sedan flera av dessa förbund år 1898 sammanslutit sig till en gemensam organisation, landsorganisationen, som en mera målmedveten verksamhet började. För närvarande bedriva 21 fackför- bund understödsverksamhet vid arbetslöshet.

Som allmän regel gäller, att de till förbunden knutna arbetslöshetskassorna omfatta samtliga medlemmar inom de olika förbunden. Det är sålunda ute- slutet, att någon kan tillhöra förbundet, som ej samtidigt tillhör kassan, lik- som det ej heller kan inträffa, att någon kan vinna inträde i arbetslöshetskas-

Översikt av vissa bestämmelser i stadgarna för fackförbund med nrbetslöshetsnndersiöd.

Fack- Antal Arbetslöshets- Under- Villkor för understöd förbund A . ft k understödets tid . d (Nrenligt vgi p" vec o- storlek ! O__Stl ens tab. G vecka avgifter (kron o r per langd 1 Medlems- Erlagda _ , sid 614) per år da ) dagar tid vecko- Karenstid ') ' ' g avgifter 1 40 öre 52 2'— 50 1 år 52 7 dagar 3'— 3 ) 2 Ingen sär- 45 1'— 50 1 7 30 Ingen karens- skild avgift 1'50 tid 3 20—50 öre 52 1'25—4'50 30—60 1—10 år 52—520 Dzo 4 60 öre pr 12 månads- 3'— 60 1 » 12 mån.- 7 dagar månad avgifter 4'— 3 ) avgifter 5 30 öre 50 175 60 1 » 50 6 dagar ._ 3 , 225 5 ) 2'50 7 ) 2'75 9 r 6 25 » 52 200 50 1 » 52 6 veckor 300 3 » 156 7 30 » 50 1'75 60 1 50 Ingen karens- _ . 2-50 5 » 200 tid 8 15 » 52 2'— 50 1 > 52 6 dagar 250 2 > 78 3'50 4 ) 156 4'50 8 » 260 9 10 » 52 1'— 36 1 » 52 6 dagar 15 » 2'— 42 5 » 20 » 3'— 54 10 : 10 Ingen sär- 12 mänads- 3'— 45 3 » 36 män.- Ingen karens- ' skild avgift avgifter avgifter tid 11 Ingen sär- 52 250 36 2 » 75 6 dagar skild avgift 3'——— 44 5 i 175 12 50 öre 52 333 15 min. 26 veckor 26 Ingen karens- 4'50 120 max. 166 » 156 tid 13 25 > 50 150 70 1 är 50 12 arbetsdagar. ' 225 5 > 3'— 10 > 14 1 krona 40 2'— 40 3 » 120 12 arbetsdagar 15 50 öre 52 1'50 42 1 » 52 min. 7 dagar 2'—- 2 » 2'50 3 ) ._ 4 , 3'50 5 ) 16 5 > 50 0'50 40 1 » 50 6 dagar 10 ) 0'75—1'40 1—5 » 15 ) 1'10—2'— 1—5 ) 20 » 1'50—2'76 1—5 »

1 Inom flera kassor, där karenstid i verklig mening icke förekommer, tillämpas bestämmelser om att understöd endast utgår, därest arbetslösheten räckt ett visst antal dagar, i regel 6 eller 7. Då. detta är fallet utgår understöd från och med första anmälningsdagen. Som regel utgår hälften av angivna understödsbelopp till halvbetalande medlemmar.

[ .. . . _ * fåbhk-d Antal ålfåäågåäåå- Under- Villkor for nnderstod . 1.1 Avgift per vecko- stödstidens -(Nr enligt . storlek .. . vecka avgifter langd 1 Erlagda sidabélg) per år (krage; per dagar Medlåms- vecko- Karenstid 1) ' ' g avgifter 17 15 öre 52 1'50 48 1 år 52 7 dagar ._ 3 ) 2'50 5 > 3'— 10 » 18 2 — — — — -— '— 19 Ingen sär- 50 1755 50 1 » 50 min. Ingen karens- skild avgift 250 2 » tid 3'25 3 ) 4'— 4 » , 4'75 Ö » 20 Ingen sar- 50 210 50 1 » 50 14 dagar skild avgift 270 3 » 3'75 5 21 20 öre 50 1'— 48 1 » 50 12 dagar 1'50 2 » 100 2'— 3 » 150 2150 5 » 250 22 40 » 52 4'— icke fa- 10 olika 1 är min. 52och där- Ingen karens- miljeförsör— klasser mot- över tid jare svarande au- 4'50 familje- talet erlagda försörjare veckoav- gifter

san, som ej tillhör förbundet. Medlemsavgifterna i förbundet och arbetslöshets- kassan inbetalas som en enhetlig avgift, varefter de influtna avgifterna upp— ; delas mellan förbundskassan och arbetslöshetskassan.

Såsom framgår ur den här ovan återgivna översikten av vissa bestämmel- ser i stadgarna för fackförbund med arbetslöshetskassor tillämpa flertalet för- bund en viss karenstid, oftast uppgående till en vecka. För rätt till understöd kräves för övrigt att vederbörande medlem skall hava erlagt ett visst i stad- garna angivet antal veckoavgifter ; i regel fordras ett års medlemstid med av- giftsbetalning för hela året. Understödstiden under loppet av ett år har dess- utom begränsats till en viss tid, i regel växlande mellan cirka. 35 001170 dagar. Arbctslöshetsunderstödets storlek per dag är olika inom olika kassor och är i en del fall beroende även av medlemstiden. I regel Växlar det mellan 2 och 4 kronor per dag men kan i en del fall utgå. även med lägre och i något fall med högre belopp. Den enda kassa, där understödet utgår med olika belopp för fa- miljeförsörjare och icke familjeförsörjare, är typografförbundets. Skillnaden är dock relativt obetydlig eller 4.50 kronor per dag för den förra och 4 kronor

1 Inom flera kassor, där karenstid i verklig mening icke förekommer, tillämpas bestämmelser om att understöd endast utgår, därest arbetslösheten räckt ett visst antal dagar, i regel 6 eller 7. Då. detta är fallet utgår understöd från och med första anmälningsdagen. Som regel utgår hälften av angivna understödsbelopp till halvbetalaude medlemmar. 2 Detta fackförbund har upplösts och medlemmarna övergått till nr 1. ” Avser män. Lägre belopp utgå till kvinnor. Härutöver 20 öre om dagen till varje barn under 14 år.

för den senare gruppen. Vad villkoren i övrigt beträffar må nämnas, att det ej alltid:i stadgarna klart angivits, att understöd endast utgår vid oförvållad ar- betslöshet. För understöds utbekommande är det i regel tillräckligt med en förklaring, att vederbörande är arbetslös och ej kan få, arbete. Därest i dylikt fall lokalavdelningens styrelse ej kan erbjuda arbete, utbetalas understöd, så- vida villkoren rörande karenstid, medlemstid och avgifter äro uppfyllda. Nå- got krav att använda den offentliga arbetsförmedlingen förefinnes ej. Vissa kassor anse dock anmälan å offentlig arbetsförmedlingsanstalt likvärdig med anmälan hos kassan själv.

Till klarläggande av den omfattning, som förevarande understödsverksamhet erhållit, ha i tab. G sid. 614 för varje fackförbund, som utbetalar arbetslös— hetsunderstöd, sammanställts säväl antalet medlemmar som utbetalt under- stöd och understöd per medlem under vart och ett av åren 1910—1927. För varje fackförbund har dessutom angivits vilket år stadgeenlig understödsverk— samhet tog sin början.

För verksamheten i dess helhet framgår omfattningen under den angivna tidsperioden av följande översikt.

Omfattningen av arbetslöshetskassornus verksamhet åren 1910—1927.

' Antal Utbetalt Understöd Är Antal kassor medlemmar understöd per medlem Kr. Kr. 1910 ............. 13 49 392 280 629 5.68 1911 ............. » 46 766 240 684 5.15 1912 ............. 14 51 567 233 935 4.54 1913 ......... - . . . » 59 854 212 006 3.54 1914 ............. 15 60 831 285 319 4.69 1915 ............. 16 70 299 303 595 4.32 1916 ............. 17 91 324 210 589 2.31 1917 ............. 19 121 942 279 703 2.29 1918 ............. 20 144 556 428 985 2.97 1919 ............. 20 170 084 635 671 3.74 1920 ............. 22 190 939 690 417 3.62 1921 ............. » 174 570 7 946 755 45.52 1922 ............. 21 161 394 3 835 989 23.7 7 1923 ............. n 165 761 1 593 062 9.61 1924 ............. » 186 269 1 675 829 9.00 1925 ............. » 201 355 2 344 490 11.64 1926 ............. » 216 624 2 924 617 13.50 1927 ............. > 228 966 2 683 133 11.72

Det är särskilt under åren efter krigets avslutande som kassornas understöds— verksamhet tagit större proportioner. Under 10-årsperioden 1918—1927 har sålunda utbetalats i det närmaste 25 milj. eller 13.45 kronor per med-

lem och år. Härvid företer år 1921 den högsta siffran, 7 946 755 kronor. I ge— nomsnitt på samtliga medlemmar har för den angivna 10-årsperioden understöd utgått med lägst kronor 2.97 under år 1918 och med högst kronor 45.52 under år 1921. Den omständigheten, att det högsta understödsbeloppet utgivits un- derlår 1921, synes hava föranlett, att kassorna under år 1922 — det år då. ar- betslösheten nådde sin största omfattning — på grund av finansiella svårigheter delvis varit urståndsatta att utbetala understöd till sina arbetslösa medlemmar efter samma grunder som under år 1921.

Utom de i tabell G sid. 614 upptagna fackförbunden, som bildat särskilda arbetslöshetskassor, hava även vissa andra förbund utbetalat arbetslöshetsun- derstöd särskilt under de år, då arbetslösheten vara mera omfattande. Under åren 1922—1924 uppgingo ifrågavarande understöd till sammanlagt cirka 186000 kronor. Dessa förbund driva emellertid ingen stadgeenligt ordnad understödsverksamhet.

2. Statliga och kommunala åtgärder till arbetslöshetens bekämpande. &) Åtgärder före 1914.

Frågan om åtgärder från det allmännas sida mot arbetslöshetens verknin- gar kommer av naturliga skäl att aktualiseras särskilt under depressionsperio— der, då antalet arbetslösa är större, och'då arbetslösheten i de individuella fal- len i regel företer större varaktighet än under normala förhållanden. Av de bå- da sista mera omfattande depressionsperioder, som drabbade vårt näringsliv innan den stora lågkonjunkturen efter världskriget satte in, inträffade den ena i slutet av 1880- och början av 1890-talet och den andra huvudsakligen under åren 1908—1909-

Under båda de nämnda depressionsperioderna blevo kommunerna nödsakade att i en del fall ingripa hjälpande, vilket i regel skedde genom fattigvårdsmyn- digheternas försorg. Härvid anordnades av olika städer och även av andra kom- muner nödhjälpsarbeten i ej obetydlig utsträckning.

Föranledd av den aktualisering arbetslöshetsfrågan erhöll under depressions- perioden i början av 1890—talet uppdrog överståthållaren åt av honom i februari 1894 tillkallade kommitterade under ordförandeskap av dåvarande chefen för patentbyrån, sedermera talmannen i riksdagens första kammare Hu- go Hamilton att undersöka, huruvida kommunen kunda anses böra genom läm- nade arbetstillfällen bereda understöd åt sådana huvudstadens medlemmar, som därav voro i tillfälligt behov, samt huru dylika arbeten lämpligast borde anordnas. Det betänkande, som denna kommitté avgav under år 1895, åter- finnes såsom bihang nr 27 till beredningsutskottets utlåtanden och memorial för nämnda år.

Under kommitténs utredningsarbete hade uppgifter införskaffats från åtta större städer inom landet rörande arbetslöshetens omfattning samt vilka åt- gärder som i anledning därav vidtagits av kommunalmyndigheterna. Ur de

Kommitté- utredning år lm

inkomna uppgifterna framgick, att det av dessa städer i regel anordnats nöd- hjälpsarbeten av större eller mindre omfattning, vilka oftast utgjordes av ma- kadamslagning men även av schaktnings- och planeringsarbeten för gator och allmänna platser. Genom överståthållarämbetets medverkan införskaffades dessutom uppgifter från samtliga Konungens befallningshavande dels huru- vida och på vilka tider av året under femårsperioden 1889—1893 å landsbyg- den inom länen förekommit vare sig brist å arbetskrafter eller rikligare till- gång därå eller sådant överflöd att arbetslöshet uppstått, dels huru under sam— ma tid dagsverkspriset för grovarbetare ställt sig, dels slutligen huruvida det under nämnda år pågått några större arbeten, när dessa börjat och slutat, samt huru många arbetare som ungefärligen varit sysselsatta därvid. På grundval av de inkomna uppgifterna utarbetade-kommitterade en översikt över förhål- landena på landsbygden i nu berörda avseende. Slutligen införskaffade kom- mittén uppgifter från Kristiania och Köpenhamn av samma art som från 'de ovan nämnda svenska städerna. Av de inkomna uppgifterna framgick att det i Kristiania under vintermånaderna hade anordnats makadamslagning samt vissa vägarbeten till hjälp för de arbetslösa, medan däremot i Köpenhamn inga åtgärder i sådant syfte vidtagits, oaktat arbetsförhållandena varit tryckta sär- skilt under strängare och långvarigare vintrar.

Till belysning av den omfattning, vari makadamslagningsarbete utfördes un— der denna tid, kan nämnas att, då föreningen för välgörenhetens ordnande i en skrivelse till överståthållarämbetet i slutet av år 1892 anhöll om platser för ytterligare 150 man vid dylikt arbete, drätselnämnden framhöll i ett infordrat yttrande, att det visserligen kunde ställas platser till förfogande, men att vä— sentliga betänkligheter mötte mot ett framställt förslag att staden skulle in- köpa den tillverkade makadamen. Staden hade nämligen redan ett förråd. av mer än 100000 kbm., vilket enligt beräkning motsvarade behovet för 12 a 15 år. Det torde hava varit med hänsyn bl. a. till dylika omständigheter som Stockholms stad, särskilt under sista delen av lågkonjunkturen i början av 1890-talet, i större utsträckning började tillgripa andra arbetsobjekt och an- visade ganska betydande anslag för sådana extra arbeten som gaturegleringar, planeringsarbeten, kajbyggnader m. m.

I det av kommittén avgivna betänkandet fastslogs såsom grundläggande med avseende å kommunens ställning till arbetslösheten bl. a., att någon >>rätt till arbete» med däremot svarande skyldighet för kommun att anordna arbeten för arbetslösa icke fanns enligt gällande lagstiftning. På grund härav bor-de enligt de kommitterades uppfattning kommun i möjligaste mån fasthålla, att understöd, som omedelbart av kommun lämnas till den, som saknar medel att själv försörja sig och de sina, vare sig detta beror på arbetslöshet eller andra orsaker, är fattigvård.

Utgående från denna uppfattning ansågo de kommitterade bl. a., att fattig- vårdsnämnden vore den myndighet, som i första hand borde med uppmärk- samhet följa arbetsförhållandena och till stadsfullmäktige göra de framställ— ningar, som kunde befinnas nödvändiga till arbetslöshetens förekommande eller avhjälpande. Kommitterade framhöllo även, att kommun borde sträva där-

67 hän, att endast undantagsvis själv anordna nödhjälpsarbeten men däremot kraftigt understödja den enskilda välgörenhetens strävan att anordna dylika arbeten, dock under förbehåll av nödig kontroll. Beträffande nödhjälpsarbe— ten framhölls, att dylika arbeten aldrig borde få förekomma utan i samband med en noggrann och omsorgsfull registrering och undersökning av de arbets- lösas förhållanden, samt att dessa arbeten i övrigt borde ordnas enligt be- stämda grunder i avseende å arbetstid, avlöning och arbetares antagande, så att de erhölle en bestämd karaktär av nödhjälp och icke kunde locka arbetare från andra arbetstillfällen eller minska de vid dem sysselsattas strävan att så snart som möjligt skaffa sig annat arbete.

Vid mitten av 90-talet började en förbättring i det allmänna läget att Visa sig, som därefter fortsatte med en alltmera stegrad produktion och växande arbetslöner, tills kulmen nåddes under åren 1906 och början av år 1907, var— efter avsättningsmöjligheterna började minska. Den mängd nya företag, som vuxit upp under de närmast föregående åren och den utvidgning av äldre före- tag, sm ständigt pågick, hade börjat medföra en allmän stramhet på penning- marknaden med betydligt höjda räntesatser, vilket i sin mån bidrog till 'den minskade livaktighet inom näringslivet, som inträdde år 1907. Den i Amerika under samma år inträffade penningkrisen påskyndade den allmänna ekono— miska krisen såväl i Europa som Amerika. Enligt vid denna tid tillgängliga uppgifter skulle antalet arbetslösa i Förenta staterna hava uppgått till bortåt 5 1/2 miljon, i England till cirka 1 1/2 miljon, i Tyskland till 2 'a 300 000. Även i vårt land hade antalet arbetslösa ökat i oroväckande grad.

Under denna depressionsperiod, som torde ha nått sin höjdpunkt under vin- tern 1908—09, inriktade kommunerna sina hjälpåtgärder i stort sett efter samma linjer, som kommit till användning under den förra depressionsperioden, och i ungefärlig överensstämmelse med de synpunkter, som kommit till uttryck i den ovannämnda kommitténs betänkande. Den stigande arbetslösheten för— anledde emellertid vid detta tillfälle ett ingripande även från regeringens sida, i det statsrådet och chefen för civildepartementet den 30 oktober 1908 upp- drog åt t. f. föreståndaren för kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, sedermera generaldirektören Gunnar Huss att skyndsamt utarbeta en prome- moria om arbetslösheten i Sverige samt om kommunala åtgärder i anledning av denna arbetslöshet. I promemorian, som befordrades till trycket redan under november månad samma år i den av kommerskollegium utgivna serien Arbetsstatistik, lämnades en redogörelse för de åtgärder från kommunalt håll, som redan vidtagits eller voro under förberedande i syfte att bispringa de ar- betslösa. Ur undersökningen framgick vidare, att man icke på någon ort ägde någon verkligt ingående kännedom om arbetslöshetens omfattning, en kännedom som enligt författarens mening vore nödvändig för att man skulle kunna överblicka vad som borde göras mot arbetslösheten samt planlägga, på vad sätt detta borde utföras. .Varken arbetsförmedlingsanstalternas uppgifter eller de försök, som av arbetarorganisationerna gjorts för utrönande av arbets- löshetens omfattning, hade visat sig tillräckliga. Det framhölls i anledning härav, att för vinnande av nödig kännedom i frågan ingen annan utväg torde

givas än anordnandet av arbetslöshetsräkningar, varvid även framlades ett utkast härtill.

Å " - .. .. - .. 33:31???” Redan nagra dagar efter undersoknmgens slutforande — eller den 4 de- 12 låga" cember 1908 — utfärdade, efter föredragning av dåvarande civilministern

Hugo Hamilton, Kungl. Maj:t ett cirkulär till länsstyrelserna angående ge- nomförandet av en arbetslöshetsräkning, avsedd att äga rum den 12 januari 1909. Förevarande arbetslöshetsräkning var den första, som utförts i vårt land. De av Kungl. Maj:t anbefallda åtgärderna vunno också genast allmän uppmärksamhet. Såväl inom arbetarklassen som inom övriga kretsar syntes man med intresse omfatta den påbjudna räkningen. Vid arbetslöshetsräk- ningen, som omfattade 77 städer, 13 köpingar och 195 landsortskommuner, motsvarande 40.5 % av rikets folkmängd, anmälde sig 21 423 personer. Efter frånskiljande av personer, som vid räknetillfället antingen voro inblandade i pågående konflikt eller oförmögna till arbete på grund av sjukdom, kvarstod ett antal av 20 106. I vad mån nämnda antal var ett uttryck för den samlade arbetslösheten inom landet vid tiden för räkningen torde icke vara möjligt att angiva.

Under våren 1909 syntes konjunkturerna visa tecken till förbättring, som fortsatte under den återstående delen av 1909. De omfattande lockouterna samt storstrejken under sensommaren nämnda år inverkade emellertid i hög grad störande. Efter storstrejkens och lockouternas avslutande kom ett be-

Arbetslöshets- tydande antal arbetare att stå utan sysselsättning. räkningen de,, I syfte att erhålla kännedom om arbetslöshetens omfattning även under vin- 37 riggar/' tern 1909—10 påbjöds genom ett av Kungl. Maj:t till länsstyrelserna den 10 ' december 1909 utfärdat cirkulär en ny arbetslöshetsräkning, som skulle äga rum den 31 januari 1910. Ifrågavarande räkning, som utfördes efter i stort sett samma linjer som den närmast föregående, kom att omfatta 70 städer, 18 köpingar och 222 landskommuner med ett invånarantal motsvarande 44.2 % av rikets hela folkmängd. Antalet anmälda personer understeg dock rätt avse- värt antalet vid förra räkningen anmälda och uppgick till endast 15 209. VHärifrån avskildes liksom vid den tidigare räkningen personer, som voro in- dragna i arbetskonflikt eller oförmögna till arbete. Efter detta avskiljande kvarstodo 14 412 mot 20 106 personer vid den ett år tidigare företagna räk- ningen. Huruvida minskningen i antalet anmälda personer skall kunna tolkas såsom ett uttryck för att den verkliga arbetslösheten var i genomsnitt mindre vid räkningen i januari 1910 än under samma månad 1909 torde få anses såsom synnerligen osäkert. Det har nämligen bl. a. gjorts gällande, att en del av de personer, som anmälde sig vid den första räkningen, voro av den uppfattnin- gen, att de vid räkningen anmälda skulle komma i åtnjutande av understöd. Då detta visade sig icke bli fallet, kan detta ha varit en bidragande orsak till minskad anmälningsfrekvens vid det senare räknetillfället.

Afbefsförgry/tled— Frågan om införande av en offentlig arbetsförmedling i vårt land upptogs Ägg; OIL'II- första gången av E. Wavrinsky i en motion vid 1900 års riksdag, där veder- UfVBCk/ing- hörande motionär hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning beträffande förevarande spörsmål. Riksdagen avslog vmellertid framställningen. Förslaget återkom vid följande riksdag men rönte även då samma öde.

Samtidigt togs initiativ i frågan från kommunalt håll med bättre framgång. Den 1 oktober 1902 öppnades i Hälsingborg den första arbetsförmedlingsan— stalten i landet. Stadgarna hade utfärdats av stadsfullmäktige. Redan några veckor senare, eller den 11 november 1902, öppnades i Göteborg en liknande anstalt. År 1905 tillkommo anstalter i Stockholm, Lund, Malmö och Sunds- vall, år 1906 i Karlstad, Norrköping och Karlskrona, år 1907 i Gävle. Vid utgången av sistnämnda år funnos sålunda i tio städer arbetsförmedlingsan— stalter, vilka samtliga voro kommunala institutioner och tillkomna genom beslut av vederbörande stadsfullmäktige.

År 1905 riktade representanterna inom andra kammaren för de fem städer, som vid denna tid beslutat anordna offentlig arbetsförmedling — Hälsingborg, Göteborg, Stockholm, Malmö och Lund — en skrivelse till chefen för civilde- partementet, vari anhölls, att uppmärksamhet måtte ägnas frågan om lämpliga åtgärder från statsmakternas sida. I skrivelsen erinrades bl. a. om de goda erfarenheter, som vunnits, varjämte framhölls att den offentliga arbetsförmed- lingen kunde bliva till största möjliga gagn, först sedan kontor inrättats på tillräckligt många orter i olika landsdelar och mellan dessa kontor en rationell samverkan anordnats. Härför krävdes emellertid en enhetlig organisation av samtliga kontor, vilket icke kunde åstadkommas utan statens hjälp.

Efter att kommerskollegii yttrande inhämtats avläts proposition till 1906 års riksdag om anslag av 15 000 kronor till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket. .Propositionen, som även innehöll plan för arbetsförmedlingens organisation, vann riksdagens bifall.

Arbetsförmedlingen i vårt land har sedan denna tid alltjämt varit föremål för såväl kommunernas som statens intresse. Statens bidrag, som vid flera tillfällen höjts, utgör för närvarande 240 000 kronor per år.

Till en början omhänderhades den centrala ledningen av kommerskollegii av- delning för arbetsstatistik men övertogs fr. o. m. årsskiftet 1912—13 av den nyupprättade socialstyrelsen. Omfattningen av arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet har företett en i stort sett ständigt fortgående ökning. Sålunda har anstaltsnätet knutits allt tätare över landet. Under krisårens svåra arbetslös- het ha'de arbetsförmedlingen att tjänstgöra som den allmänna understödsverk- samhetens registrerings-, kontroll- och arbetsanvisningsorgan.

Samtidigt med anstaltsnätets utbyggande har även pågått en strävan att göra de olika anstalterna allt mera skickade för fyllande av sin viktiga upp- gift, bl. a. genom skapande av särskilda fackarbetsanvisningar på en del plat-

ser.

Av icke ringa betydelse har arbetsförmedlingen varit för jordbruket. Genom att mottaga och offentliggöra de arbetstillfällen jordbruket erbjuder har det ofta varit möjligt att till jordbruket återföra arbetskrafter, som tidigare läm- nat detsamma. Fr. o. m. är 1920 har arbetsförmedlingen även börjat om- händerhava sjömansförhyrningen och för närvarande försiggår praktiskt taget

Hjälprerk- samhetens organisation.

all förmedling av arbetskraft till sjömansyrket genom den offentliga arbets- förmedlingen.

I det av socialförsäkringskommittén år 1922 avgivna betänkandet rörande offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor föreslogs en viss utbyggnad av arbetsförmedlingsnätet i syfte att göra förmedlingen mera lämpad såsom kontrollorgan i den av kommittén föreslagna arbetslöshets— försäkringen.

Till belysning av arbetsförmedlingens utveckling ha i tabellerna A, B och (1 sid. 597 ff. meddelats vissa data såväl rörande anstalternas inkomster och utgif- ter som rörande själva förmedlingsverksamhetens omfattning under olika år. I övrigt torde få hänvisas till såväl socialstyrelsens publikationer och socialför- säkringskommitténs betänkande som ock till olika ställen i, det följande betän— kandet, där frågor angående arbetsförmedlingen behandlas.

b) Hjälpåtgärder från det allmännas sida under och efter år 1914.

Frågan om anslag av statsmedel för arbetslöshetens bekämpande uppkom första gången vid 1914 års lagtima riksdag. I statsverkspropositionen till nämnda riksdag hemställdes nämligen, att riksdagen i avbidan på den propo- sition, som kunde komma att avlåtas angående denna fråga, tills vidare för ändamålet måtte beräkna ett anslag på extra stat för år 1915 av 300 000 kro- nor. Med hänsyn till riksdagens upplösning kom emellertid någon dylik pro- position icke att avlåtas.

Innan den urtima riksdagen 1914 sammanträdde, hade förhållandena i nu fö- revarande avseende undergått betydande förändringar.

Inför den befarade arbetslösheten vid världskrigets utbrott tillsatte Kungl. Maj:t den 10 augusti 1914 statens arbetslöshetskommission med uppgift att i samråd med socialstyrelsen upprätta och inkomma med förslag till åtgärder, ägnade att motverka denna arbetslöshet och att mildra verkningarna av den- samma.

På förslag av kommissionen anbefallde Kungl. Maj:t genom cirkulärbrev den 18 augusti 1914 samtliga länsstyrelser att anmoda vederbörande kommu- nala myndigheter att tillsätta kommunala arbetslöshets- och hjälpkommittécr, avsedda att ena och sammanhålla alla de strävanden för arbetslöshetens be- kämpande Och nödens avhjälpande, vilka å varje ort kunde ifrågakomma. I kommun, där läget icke ansågs påkalla tillsättandet av särskild kommitté, skulle kommunalnämnden handlägga hithörande frågor. Genom samma cirku- lär anbefallde Kungl. Maj :t vidare länsstyrelserna att utse länshjälpskommit— téer. Dessa skulle hava att i samråd med Konungens befallningshavande över- vaka och sammanhålla de kommunala kommittéernas verksamhet samt att till- handagå centrala myndigheter med råd och upplysningar angående förhål- landena inom länet.

Arbetslöshetskommissionen hade redan från början principiellt förordat, att hjälp skulle beredas de arbetslösa genom arbete och hade på grund härav först

begränsat sina åtgärder i sådant syfte till att försöka bereda arbete å den öpp- na marknaden. På våren 1916 vidtog kommissionen för första gången vissa åtgärder, som avsågo att direkt främja anordnandet av arbetstillfällen för än— damålet. Dessa åtgärder gällde i huvudsak stenarbetarna i kusttraktema av Bohuslän, Halland och Blekinge. Under vintermånaderna utfördes sålunda stenbeställningar för statens och kommunernas räkning. För ifrågavarande och närliggande ändamål inrättades ett särskilt organ, Statens stenleverans- central.

Under sommaren 1916 utfördes skogsarbeten, främst åt skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt för skogssällskapet. Sedan råvarubrist fram- kallat arbetslöshet inom textilindustrien, utarbetade arbetslöshetskommissionen i samråd med skogssällskapet en plan för bedrivande av skogsarbete i större omfattning, vilken plan godkändes av Kungl. Maj :t den 8 mars 1918. De så.- lunda planlagda arbetena ställdes under ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd särskild arbetsdirektion, Skogssällskapets statsarbeten.

Efter en stark högkonjunktur under 1920 tog arbetslösheten under våren 1921 särskilt i Norrland på grund av rådande stagnation inom trävarurörelsen allt större omfattning. På grund härav hemställde arbetslöshetskommissionen hos Kungl. Maj:t om upprättande av ett särskilt organ för statliga nödhjälpsar— betens igångsättande och bedrivande i Norrland. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 juni 1921 kom ett nytt verkställande organ, Norrlands statsarbeten, till stånd, med direktionen förlagd till Umeå och med verksamhetsområde i huvud- sak norr om Dalälven. Vad Skogssällskapets statsarbeten beträffar föränd— rades dess namn genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 oktober 1921 till Södra Sve- riges statsarbeten. '

Förhållandet mellan arbetslöshetskommissionen och direktionerna blev slut- giltigt reglerat genom vissa av Kungl. Maj:t den 10 mars 1922 utfärdade före- skrifter. Enligt dessa skulle det tillkomma kommissionen att besluta vilka nödhjälpsarbeten som skulle komma till utförande ävensom bestämma villkoren för deras verkställande. Kommissionen hade att åt direktionerna uppdraga an- ordnandet och utförandet av beslutade arbeten samt'med avseende därå med- dela de föreskrifter, som kommissionen funne påkallade för vinnande av de med arbetena avsedda syften, särskilt beträffande urvalet av de arbetslösa, som skulle sysselsättas vid arbetena, samt angående storleken av de löner, som skulle utbetalas. Kommissionen ägde vidare att utöva erforderlig kontroll över ar- betena.

Med hänsyn till det sedermera förbättrade läget på arbetsmarknaden blev vid 1923 års utgång direktionen för Norrlands statsarbeten indragen. Sedan ena- handa åtgärd den 1 april 1924 vidtagits beträffande direktionen för Södra Sve- riges statsarbeten, ankommer det numera på kommissionen att själv handhava den verkställande ledningen för arbetena i de särskilda orterna.

Den 29 augusti 1914 gjorde arbetslöshetskommissionen hos Kungl. Maj :t Bestärqmedleer framställning om anordnande av en särskild hjälpverksamhet för de i anled- 53533; ning av krigsutbrottet arbetslösa.

Kommissionen betonade därvid inledningsvis, att den främst tagit under om- prövning, huruvida förebyggande åtgärder skulle kunna vidtagas i sådan om- fattning, att därigenom arbetslösheten och den därmed följande nöden kunde verksamt bekämpas. Kommissionen vore fast övertygad om, att det ur alla synpunkter vore såväl för det allmänna som de arbetslösa fördelaktigast att tillfälle bereddes dessa att försörja sig genom eget produktivt arbete. Men trots allt vad som i sådant syfte kunde uträttas, finge det allmänna icke undandraga sig bördan av att anordna särskild direkt understödsverksamhet. Kommissio— nen funne nämligen självfallet, att den inträffade krisens offer icke borde hän- visas till fattigvården och underkastas därmed förknippade påföljder, utan att annan och lämpligare form för deras hjälpande måste sökas. Då ej heller nå- gon form av arbetslöshetsförsäkring kunde ifrågakomma, måste särskild under- stödsverksamhet anordnas. Därvid borde visserligen kommunen framträda så— som närmast ansvarig för anordningarna, detta med hänsyn dels till dess all— männa ansvar för dess medlemmars skyddande mot nöd, dels till dess tillgång till lämpliga organ, dels ook till att behoven samt formerna för deras tillgodo- seende mycket växlade i olika kommuner. Men å andra sidan vore krisens och arbetslöshetens ursprung sådant, att staten hade särskild anledning att bära åtminstone viss del av bördan. Därmed vunnes ock den fördelen, att en viss utjämning av understödsbördan de olika kommunerna emellan kunde åväga— bringas.

- På grund av denna framställning och med stöd av vissa av socialstyrelsen verkställda undersökningar rörande arbetslöshetens omfattning efter världs- krigets utbrott framlade Kungl. Maj:t den 1 september 1914 för urtima riks— dagen proposition (nr 279) med förslag att såsom bidrag till understödjande av arbetslösa använda ett belopp av 5 miljoner kronor.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdade Kungl. Maj:ts den 28 sep- tember 1914 kungörelse (nr 237) angående understöd åt medellösa arbets- lösa samt bidrag av statsmedel därtill. Däri meddelade bestämmelser hava på vissa punkter undergått modifikationer genom ett antal senare utfärdade kungörelser nämligen den 19 maj 1916 (nr 139), den 7 december 1917 (nr 865), den 16 augusti 1918 (nr 748), den 22 oktober 1920 (nr 696), den 22 juni 1921 (nr 366) samt slutligen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till ar— betslöshetshjälp.

De gällande bestämmelserna i ämnet, vilka återfinnas i sistnämnda kungö- relse, äro av huvudsakligen följande innehåll.

Arbetslöshetsunderstöd kan utgå dels till svensk medborgare, som fyllt fem— ton år, är arbetsför inom sitt yrke samt hos organ för offentlig arbetsförmed- ling sökt men ej erhållit arbete, dels ock till sådan persons familj, allt under förutsättning, att han under minst sex månader före det ansökan gjorts icke åtnjutit understöd av fattigvården; hänsyn skall dock icke tagas till sådant fattigvårdsunderstöd, 'som varit tillfälligt eller utgått i anledning av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats sökande, som uppenbar- ligen efter bästa förmåga sökt försörja sig och de sina, men till följd av särskilt betungande försörjningsplikt nödgas för familjens uppehälle mottaga sådant

understöd. Förrän arbetslöshetsunderstöd kan beviljas, skall undersökas, hu- ruvida icke lämpligt tillfälle till utkomst genom eget arbete kan beredas den arbetslöse.

Statsbidrag till arbetslöshetsunderstöd utgår, där ej omständigheterna prö- vas medföra lägre belopp, med samma belopp som i sådant hänseende tilldelats den arbetslöse av kommunala eller landstingsmedel, dock med högst 1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa, 1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, 60 öre per dag för ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år, samt 30 öre för varje inom eller utom äktenskapet fött barn. Förevarande understödssatser uppgingo enligt den ursprungliga kungörelsen av den 28 sep— tember 1914 till resp. 60, 440, 25 och 121/2 öre men hava sedan så småningom ökats till nu gällande belopp. Där synnerligen vägande omständigheter på- kalla, att statsbidrag utgår, ehuru motsvarande belopp ej kan ställas till för- fogande av kommun eller landstinget, må framställning om statsbidrag ' göras hos Konungen.

Utom vad ovan nämnts kan statsbidrag utgå även till betalning av hyra eller bestridande av vissa andra för familjens sammanhållande nödiga utgifter.

Erhåller den arbetslöse bidrag av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa, får understöd utbetalas till honom med högst så stort belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag uppgår till 2/3 av den å orten vanliga avlöningen för jämförlig arbetare. Understödets storlek bestämmes efter den arbetslöses större eller mindre behov och kan av omständigheterna utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner. Understödstagare är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen samt att mottaga lämpligt arbete, som anvisas honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär.

Vid den förevarande understödsverksamheten har genomgående uppställts kravet, att densamma skall vara neutral i förhållande till striderna på arbets— marknaden. De s. k. konfliktdirekti'v, som härvid tillämpats, hava så små- ningom utformats under hjälpverksamhetens bedrivande, och därefter med vissa. ändringar och tillägg antagits av riksdagen. Riktlinjerna i förevarande avse- ende finnas närmast angivna i statsutskottets memorial nr 118 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1922 års riksdag angående anslag för bekäm- pande av arbetslösheten m. m. Nämnda memorial, som ligger till grund för riksdagens beslut i frågan, innehåller bland annat följande uttalanden, som till en början närmast avse att referera det förfaringssätt, som tillämpats av ar- betslöshetskommissionen : '

—————— »I detta hänseende har man skilt på de fall, där en allmän konflikt råder, d. v. 5. en konflikt, som omfattar det övervägande antalet arbe- tare inom visst fack antingen på en särskild ort eller inom landet i dess helhet, och dem, där en partiell konflikt föreligger.» _

»Så snart allmän konflikt inträdde i ett fack, avstängdes omedelbart alla fackets arbetare på orten respektive i landet från hjälpverksamheten. Såsom berörd av allmän konflikt betraktas därvid varje sådan person, som haft sin sista, mera stadigvarande sysselsättning inom facket i fråga.» _____

»Var åter frågan om en partiell konflikt, skedde omedelbart avstängning en- dast av de arbetare, som direkt berördes av konflikten.» —————

»I fråga om dessa spörsmål vill utskottet för sin del uttala, att den allmänt erkända principen om statens neutralitet gentemot stridande parter å arbets- marknaden lärer böra vidhållas jämväl i fråga om arbeslöshetspolitiken. Så skulle dock icke vara fallet, därest vid arbetskonflikt understöd utginge till arbetare, vilka till följd av sin intressegemenskap med de i konflikten delta— gande kunna anses solidariska med dem. När arbetslöshetskommissionen ock— så enat sig om och Kungl. Maj:t härutinnan icke gjort ändring —- att vid konflikt av allmän karaktär låta avstängningsåtgärder drabba icke blott ar— betare vid de direkt berörda arbetsställena utan även andra arbetare inom sam— ma industrigren, innebär detta just en tillämpning av ifrågavarande princip; och skälet härför är uppenbarligen, att konfliktens utgång berör icke blott de förras utan även de senares intressen.»

»Såvitt utskottet kan finna, föreligger i detta hänseende icke någon princi— piell skillnad mellan allmänna och partiella konflikter. Många gånger torde strider å arbetsmarknaden, som uppträda under den partiella konfliktens form, i själva verket vara ett led i en genomgående plan, avsedd att förändra löne— och arbetsvillkoren inom hela yrket, respektive industrier. Där detta är för- hållandet, synes i nu ifrågavarande hänseende böra tillämpas samma principer som vid allmänna konflikter, nämligen att all hjälpverksamhet från det all- männas sida upphör. Utskottet förbiser dock icke, att undantagsfall kunna in— träffa, då en partiell konflikt har annan anledning och innebörd än de nu an— givna. Såsom sådana kunna betraktas de partiella konflikter, vilka icke kun— na skäligen anses i avsevärd mån inverka på de allmänna löne- och arbetsvill- koren inom facket på orten, respektive landet. Vid dessa bör avstängning en- dast gälla de i konflikten direkt deltagande.» _____

»Med sammanfattande av vad nu anförts, vill utskottet, på samma gång ut- skottet fasthåller vid de av riksdagen förut bestämda allmänna grunderna för hjälpverksamhetens bedrivande, såsom riktlinjer för dessa grunders tillämpning i fortsättningen vid fall av arbetskonflikt angiva,

att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare på orten, respektive i landet, avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid partiell konflikt, dock icke i de fall, då densamma icke skäligen kan anses i avsevärd mån in- verka på de allmänna löne— och arbetsvillkoren inom facket för orten, respek- tive landet.»

Då skilda uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den rätta tillämpnin— gen av de ovan anförda direktiven beslöt 1926 års riksdag att i förtydligande syfte framhålla:

att vid allmän konflikt inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet bör upphöra och yrkets samtliga arbetare i landet, respektive orten, avstängas från statlig arbetslöshetshjälp;

att på enahanda sätt, som nyss sagts, skall förfaras beträffande sådan >>partiell» konflikt, om vilken gäller, att den kan anses vara ett led i en aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom yrkes— området ifråga; samt

att vid annan partiell konflikt fråga om hänvisning av arbetssökande till därav berört arbetsställe skall göras beroende särskilt därav, huruvida den lön och övriga villkor, som erbjudas, kunna, med hänsyn till de å orten för arbetet

gällande löne- och arbetsvillkoren, anses skäliga. I det fall, att därvid såsom utgångspunkt för skälighetsprövningen lagts för annan liknande yrkesutöv- ning gällande kollektivavtal, bör avseende fästas endast vid faktiskt utgående, lägsta löner eller däremot svarande bestämmelser.

Den hjälpverksamhet med bidrag av statsmedel, som ägt rum alltsedan krigs- utbrottet 1914, har bedrivits i huvudsak på två skilda linjer, nämligen dels i form av kontantunderstöd, dels genom anordnandet av nödhjälpsarbeten av olika slag. Medlen för verksamhetens bedrivande har åstadkommits såväl genom anslag från kommuner och landsting som genom statsanslag. Nödhjälpsarbe- tena ha utgjorts dels av rent kommunala arbeten utan statsbidrag, dels av kommunala arbeten med statsbidrag, s. k. statskommunala arbeten, dels slut- ligen av rent statliga nödhjälpsarbeten.

Kommun eller landsting, som ämnar börja verksamhet för beredande av arbetslöshetsunderstöd och önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, har att innan verksamheten begynner inhämta arbetslöshetskommissionens medgi- vande därtill samt göra ansökan om statsbidrag hos kommissionen. Kom- missionen äger härvid. då anledning därtill föreligger, besluta att sådant bi- drag ej vidare skall utgå.

Skulle kommun sakna ekonomisk bärkraft för bestridande av den del av kostnaderna för anordnad understödsverksamhet, som belöper på kommunen, har kommunen efter framställning till Kungl. Maj:t kunnat erhålla stats— bidrag till högre belopp än den fastställda kvoten av 50 procent. Sådant högre statsbidrag har vid olika tillfällen under åren 191441923 utgått till samman- lagt ett sjuttiotal kommuner, varvid högsta medgivna statsbidrag utgått med 90 % av understödsbeloppen.

I april 1922 utövade 236 kommuner kontant understödsverksamhet för ar— betslösa — det högsta antal kommuner som samtidigt bedrivit dylik verksam- het. Under sommarmånaderna 1923 förekom kontant understöd endast i några få fall och på hösten samma år upphörde den kontanta understödsverksam- heten med bidrag av statsmedel helt och hållet. Denna verksamhet har dock senare återupptagits, fast i ganska obetydlig omfattning.

Beträffande den av kommunerna finansierade hjälpverksamheten är 'det icke möjligt att närmare angiva dess omfattning under hela den tid verksamheten pågått. Genom arbetslöshetskommissionens försorg ha emellertid införskaf- fats uppgifter från de olika kommunerna avseende hjälpverksamheten från dess början är 1914 fram till den 30 juni 1924. Av dessa uppgifter, som ställts till de sakkunnigas förfogande, lämnas ett sammandrag i följande översikt.

Av kommunernas sammanlagda kostnader för hjälpverksamheten för de ar- betslösa under perioden augusti 1914—juni 1924, vilka sålunda uppgingo till omkring 98.6 milj. kronor, utgjorde statens bidrag cirka 22.5 milj. kronor. Dessutom hade landstingen lämnat ett bidrag av omkring 4.3 milj. kronor, var- av cirka 1.7 milj. kronor i form av lån. Ur den lämnade översikten framgår, att de dominerande posterna utgöras av kontantunderstöd, rent kommunala un—

Hjälpyerk- samhetens art och om— fattning.

Kommunernas kostnader för hjälpverksamheten för arbetslösa m. in. under perioden 1 augusti 1914—30 juni 1924.

Anslagets art

Av kommu- nerna utbetalt

Därav stats- bidrag

Kommunernas kostnader (inkl. statsbidrag) för hjälpverksamheten för de arbetslösa under perioden 1 augusti 1914—30 juni 1924, fördelade på landsbygd och stöder inom

Kr. Kr.

Bidrag till nödhjälpsarbeten . 12 945 453 — Kommunala nödhjälpsarbeten . . . . 36 512 475 _ Statskommunala arbeten ...... 1 804 656 255 351 Kontantunderstöd och resebidrag 41 757 589 20 972 970 Hyresbidrag ............ 2 324 678 1 090 454 Kursbidrng m. m .......... 949 251 204 908 Förvaltningskostnader ....... 2 319 028

Summa 98 613 130 22 523 683

olika län. L a n Landsbygd Städer Summa

Stockholms stad .............. 13 771 180 13 771 180 > län ............ 2 336 822 1 220 083 3 556 905 Uppsala : ............ 385 590 900 213 1 285 803 Södermanlands ............ 662 768 2 800 725 3 463 493 Östergötlands ............ 1 435 046 7 160 351 8 595 397 Jönköpings ............ 584 921 2 460 767 3 045 688 Kronobergs ............ 399 290 297 579 696 869 Kalmar ............ 769 806 2 084 450 2 854 256 Gotlands ............ 8 017 ! 309 218 317 235 Blekinge ............ 563 264 i 868 098 1 431 362 Kristianstads ............ 588 042 ? 802 749 1 390 791 Malmöhus ............ 961 545 l 9 784 003 10 745 548 Hallands ............ 176 658 : 996 298 1 172 956 Göteborgs o. Bohus » ............ 802 788 12 162 277 12 965 065 Älvsborgs ............ 956 440 2 405 966 3 362 406 Skaraborgs ............ 61 511 673 433 734 944 Värmlands ............ 1 854 342 2 156 691 4 011 033 Örebro ............ 1 479 179 1 419 323 2 895 502 Västmanlands ............ 1 423 958 5 157 512 6 581 470 Kopparbergs ............ 3 037 162 1 290 354 4 327 516 Gävleborgs ............ 2 213 835 2 444 226 4 658 061 Västernorrlands ............ 2 343 076 902 280 3 245 356 Jämtlands ............ 283 589 305 027 588 616 Västerbottens ............ 272 873 36 740 309 613 Norrbottens ............ 1 918 320 687 745 2 606 065 25 515 842 73 097 288 98 613 130

dcrstödsarbeten samt bidrag till vissa nödhjälpsarbeten, de senare till större de- len avseende arbeten, som utförts genom vägstyrelsernas försorg. En mera. detaljerad redovisning har lämnats i tab. D sid. 600, där de olika kostnaderna uppdelats på. län och inom varje särskilt län även på städer och landsbygd. I föregående tablå. har lämnats ett sammandrag av tabellen i fråga, ämnat att be- lysa kostnadernas fördelning på olika delar av landet.

Ur sammanställningen framgår, att den kommunala hjälpverksamheten med bidrag från staten erhållit betydligt större omfattning i städerna än på. lands- bygden. Sammanlagt har under den nu ifrågavarande perioden kostnaderna uppgått till 73.1 milj. kronor för städerna mot 25.5 milj. kronor för landsbyg- den. Tages hänsyn även till folkmängdens fördelning mellan landsbygd och städer, kommer kostnaden per invånare att bli nära 7 gånger så. stor för stä- dernas som för landsbygdens del. Vad statsbidraget beträffar uppgick det för landsbygden till 5.2 milj. kronor och för städerna till 17.3 milj. kronor, motsvarande cirka 20 resp. 24 % av samtliga kostnader.

Till belysning av den nu ifrågavarande hjälpverksamhetens utveckling under perioden 1914—1924 har i följande översikt lämnats en sammanställning av kostnadernas fördelning på olika är.

Kommunernas kostnader för hjälpverksamheten för de arbetslösa för vart och ett av åren il 'under periodenZaugnsti:1914—juni 1924." "

å»—

Landsbygden Städer Summa 1 1 Är Kommu- Därav bidrag från Kommu- Därav bidrag från Kommu- Därav bidrag från f nernas nernas ___—— nernus

223.313; staten 1332" 122332. staten 12132" 153333 mm 1332"

Kr. Kr. * Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. '/a—31/1= 1914 15 156 118 2 125 231 955 714 247 111 , 832 2 125 1915 190 626 27 361 62 665 1 235 517 347 312 2 318 1 426 143 374 673 64 983 1916 146 435 20 655 77 634 259 630 31 152 406 065 51 807 77 634 1917 46 659 6 266 6 021 476 550 99 525 115 523 209 105 791 6 136 1918 597 015 351 929 10 687 3 605 594 1 454 235 18 596 4 202 609 1 806 164 29 283 1919 354 929 217 092 13 307 3 858 139 1 128 040 11 994 4 213 068 1 345 132 25 301 1920 350 017 18 621 10 042 1 928 678 130 223 8 148 2 278 695 148 844 18 190 1921 6 629 838 942 094 579 498 22 861 855 4 846 622 276 979 29 491 693 5 788 716 856 477 1922 11 524 736 3 262 047 1 434 080 24 284 756 7 507 236 672 713 35 809 492 10 769 283 2 106 793 1923 4 250 300 368 826 495 967 11 134 413 1 601 593 495 501 15 384 713 1 970 419 991 468! 1/ 1—50/5 1924 1 410 131 34 254 84 976 3 220 201 127 768 65 736 4 630 332 162 022 150 712; Hela perioden 25 515 842 5 249 263 2 777 002 73 097 288 17 274 420 1 552 100 98 613 130|22 523 683 4 329 102]

_De i tablån anförda kostnadssiffrorna ge en tydlig bild av den kommunala hjälpverksamhetens betydande omfattning, framför allt under de båda kris- åren 1921 och 1922, vilka föranledde en sammanlagd kostnad av icke mindre

hjälpsarbeten.

än 29.5 och 35.8 milj. kronor, vartill statsbidrag utgått med resp. 5.8 och 10.8 milj. kronor.

Då det synts vara av intresse att kunna följa hjälpverksamhetens utveck- ling även inom de olika länen har i tab. E (sid. 602) lämnats mera detaljerade

uppgifter härom.

Utom den av kommunerna med statsbidrag bedrivna hjälpverksamheten, för vars omfattning här ovan lämnats en kortfattad redogörelse, har staten bedrivit en omfattande hjälpverksamhet genom anordnande av nödhjälpsarbeten. Efter hand som arbetslösheten tilltog trängde den tanken alltmer igenom, att man icke lämpligen kunde möta det ökade hjälpbehovet enbart med kontantunder- stöd. De arbetstillfällen, som genom kommunernas åtgärder öppnades för de arbetslösa, voro icke heller av tillräcklig omfattning. Man övergick därför till att i stor utsträckning anordna särskilda statliga nödhjälpsarbeten. Dessa arbeten som, enligt vad tidigare framhållits i redogörelsen för hjälpverksam- hetens organisation, till en början huvudsakligen utgjordes av skogsarbeten, utvecklades senare under den stora arbetslösheten åren 1921—1923 att om- Senare hava emeller- tid skogsarbeten, ehuru nu av annan karaktär, åter börjat träda i förgrunden. Arbeten av denna art bedrivas numera uteslutande på. statens egna skogar under samarbete med domänstyrelsen och bestå huvudsakligen i utdikningar samt anläggande av skogsvägar och flottleder.

Till belysning av i vilken omfattning de statliga nödhjälpsarbetena bedri— vits har i följande tablå sammanförts antalet vid dylika arbeten sysselsatta arbetslösa för varje månad fr. 0. In. år 1921, då arbetena började öka i omfatt- ning, till utgången av år 1927. fatta helt andra arbetsobjekt, företrädesvis vägarbeten.

Antalet arbetare i statliga nödhjälpsarbeten sista dagen i varje månad åren

1921—1927. Månad 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 Januari .......... 1 381 24 491 14 781 2 329 1 852 3 433 3 646 Februari .......... 3 366 28 932 14 346 2 696 3 047 4 335 4410 Mars ........... 5 652 31 583 13 693 2 998 3 576 4 496 3 969 April ........... 8 835 24 021 14 229 2 525 3 094 3 836 3 499 Maj ............ 10 640 17 450 13 964 1 901 2 389 2655 3 015 Juni ............ 9 422 17 423 15 084 1 391 2 015 2 350 2 624 Juli ............ 11 815 18 624 13 263 666 1 833 2 101 2 603 Augusti .......... 13 649 20 493 9 918 490 1 743 1 819 2 354 September ......... 13 914 20 283 6 911 373 1 685 1 722 2 088 Oktober .......... 18 037 20 186 4 820 467 1 699 1 991 2 085 November ......... 19 154 16 462 3 300 675 2 166 2 174 2 872 December ......... 21 163 13 816 1 566 782 2 321 2 576 2 860

Såsom synes av tablån nådde arbetena sin största omfattning under mars månad är 1922, då antalet arbetare översteg 31 000.

Under det att den direkta understödsverksamheten, såsom redan tidigare framhållits, närmare reglerats genom särskilda författningsföreskrifter, ha för nödhjälpsarbetenas vidkommande föreskrifter av sådan art aldrig lämnats. Detta utesluter emellertid ej, att vissa allmänna grundsatser, särskilt i fråga om lö- nerna, blivit följda, vilka varit föremål för granskning av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Beträffande arbetslönen har grundprincipen varit, att densamma vid varje tillfälle och på varje särskild ort skulle understiga den på den öppna markna— den gällande. Beträffande det sätt, varpå denna princip praktiskt genomförts och huru de vid nödhjälpsarbetena tillämpade lönesatserna fastställts, hänvisas till den å sid. 338 lämnade redogörelsen härför.

Utom den rena penninglönen ha även vissa andra förmåner kommit nöd— hjälpsarbetarna tillgodo. Av dessa förmåner ha en del numera bortfallit, me- den andra fortfarande utgå. Såsom exempel på förmåner av nu nämnd art må bl. a. nämnas familjetillägg, ortstillägg, regndagsersättning, sjukersätt- ning, fritt logi vid förläggning utom hemorten, förbilligad utspisning vilken senare ersatts av s. k. portionsersättning för de av nödhjälpsarbetarna själva kooperativt ordnade matlagen. Familjetilläggen, som utgingo till familje- försörjare, indrogos vid utgången av april månad 1922, varefter i stället de 5. k. ortstilläggen infördes. Dessa tillägg utgingo till familjeförsörjare med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan gällande högre nödhjälpslön i hem- orten och lägre nödhjälpslön å den ort, där vederbörande erhöll arbete. Skulle en arbetslös från billigare ort placeras i nödhjälpsarbete å dyrare ort, gjordes dock icke något motsvarande avdrag å lönen. Sådana placeringar ha dock undvikits, då det visade sig, att arbetarna i dylika fall ogärna återvände till hemorten med dess lägre arbetslöner. Utspisningsfrågan var ursprungligen ordnad så, att mat tillhandahölls vid förläggningarna i särskilt inrättade marke— tenterier till ett pris, som tidigare understeg självkostnaderna med cirka 1 krona per utfört effektivt dagsverke. Genom vidtagande av vissa ändringar vid mitten av år 1922 sjönk nämnda underskott till i runt tal 50 öre per man och dag. Numera har utspisningsfrågan omlagts i så måtto, att arbetarna å samtliga förläggningsorter bildat kooperativa matlag, varvid de av statsmedel fått uppbära en mindre portionsersättning av 30 öre per man och dag. I övrigt bestrida arbetarna själva kostnaderna för maten ävensom för dess till- redning. Nu nämnda anordning har visat sig funktionera väl.

Kostnaderna för de statliga nödhjälpsarbetena, fördelade på ledning och ar— betslöner m. m., samt antalet under olika är utförda effektiva dagsverken framgå ur följande sammanställning.

De i tablån å sid. 80 anförda siffrorna avse för åren 1918—20 enbart Skogssällskapets (Södra Sveriges) statsarbeten. Uppgifterna för åren 1921 ——23 omfatta såväl nämnda arbeten som Norrlands statsarbeten. Vid slutet av 1923 och under loppet av år 1924 övertog arbetslöshetskommissionen själv den direkta ledningen av nödhjälpsarbetena; sistnämnda år är sålunda det sista,

Antal vid statliga nödhjälpsarbeten utförda elfektiva dagsverken lamt brutto- kostnaderna härför.

Antal Bruttokostnader för utförda ' P e r i o d dig—553311 central- och ””Sweet” såäftbg—a (fegaååvgr' (rådigt;- Material och Arbetarnas kostnader timmar) ledning m. m. formäner Kr. Kr. Kr. Kr. 1918 .......... 287 116 102 622 423 398 2 001 177 2 527 197 1919 .......... 401 285 167 634 560 615 4 096 801 4 825 050 1920 .......... 308 712 134 267 807 324 3 449 834 4 391 425 1921 .......... 2 880 705 933 679 4 799 641 22 048 768 27 782 088 1922 .......... 5 520 618 2 118 953 10 952 069 32 848 098 45 919 120 1923 .......... 3 019 940 1 114 338 7 806 236 17 593 902 26 514 476 1924 .......... 333 359 592 790 756 260 2 267 737 3 616 787 1925 .......... 495 751 268 172 399 068 2 803 159 3 470 399 1/1—3c'/s 1926 ...... 422 370 137 164 166 866 2 148 005 2 452 035 1/1 1926—”% 1927 . . . . 695 825 301 706 399 781 3 531 241 4 232 728 Summa 14 365 681 5 871 325 27 071 258 92 788 722 125 731 305

varunder olika arbetsdirektioner tillämpades för de olika arbetsområdena. Det må i detta sammanhang framhållas, att icke hela den samlade kostnaden, som för åren 1918—30/6 1927 uppgått till cirka 125.7 milj. kronor, finansierats ge- nom de av riksdagen beviljade anslagen för arbetslöshetens bekämpande. För utförda nödhjälpsarbeten har under den ifrågavarande perioden debiterats ett sammanlagt belopp av 24.1 milj. kronor, som till väsentlig del bestritts bl. a. av domänstyrelsen, vadan alltså återstå cirka 1015 milj. kronor som statsver- kets nettokostnader.

En mera detaljerad redogörelse för kostnadernas uppdelning på olika kon- ton har lämnats i tab. F sid. 607, varest närmare upplysning kan erhållas exem- pelvis rörande det sätt, varpå arbetsplatsernas kostnader fördela sig dels å led- ningens löner och resekostnader, materialkostnader, transportkostnader och frakter, m. m., dels å arbetarnas löner, familjeunderstöd resp. ortstillägg, pro— viantkostnader, förläggningskostnader m. m.

För att lättare kunna överblicka kostnadsfördelningen har i följande tablå för varje särskilt år angivits dels huru stor del av den sammanlagda kostnaden per dagsverke som belastar olika grupper av omkostnadskonton, dels kostna- dernas procentuella fördelning på ifrågavarande konton.

Det otvivelaktigt största intresset knyter sig till siffrorna för arbetarnas förmåner och dessa siffrors relation till totalkostnaden. Den låga siffran för arbetslöner per dagsverke under 1918 eller 3.77 kronor är delvis beroende på "att övervägande antalet sysselsatta personer, eller cirka 60 procent, voro kvin- nor, för vilka arbetslönen var väsentligt lägre än för män. Härtill kom, att

| Bruttokostnad per dagsverke samt kostnadernas procentuella fördelning 065355? Azar en ”2232.” ..,,,,,. 5.222; P e r i o d kostnad; kostnader kostnader förmåner per per per per per per 3:55; .. 3:94 m 3252; . % 3255; . % 5255". M 52%; H- Kr. Kr. Kr Kr. Kr. Kr. 1918 ...... 0.96 4.1 1.29 14.7 0.18 2.0 3.77 42.8 3.20 36.4 8.80 100.0 1919 ...... 0.42 3.5 0.97 8.0 0.43 3.6 6.86 57.1 3.34 27.8 12.02 1000 1920 ...... 0.43 3.1 1.39 9.7 1.23 8.6 9.48 66.6 1.70 12.0 14.23 1000 1921 ...... 0.27 2.7 0.56 5.4 1.27 12.3 6.58 63.9 1.62 15.7 10.30 1000 1922 ...... 0 40 45 0.80 8.9 1.53 17.0 5.13 57.0 1.13 12.6 8.99 1000 1923 ...... 0.61 6.3 0.90 9.4 1.99 20.7 5.01 52.0 1.11 11.6 9.62 100.0 1924 ...... 1.67 15.7 1.10 10.4 1.03 9.7 4.82 45.4 1.98 18.8 10.60 1000 1925 ...... 0.54 7.7 0.31 4.4 0.50 7.2 4.49 64.2 1.16 16.5 7.00 1000 1/1—*"% 1926 . . 0.32 5.6 0.17 2.9 0.22 3.8 4.13 71.2 0.96 16.5 5.80 1000 1/1 1926—”(Ve 1927 0.43 7.1 0.25 4.0 0.33 5.5 4.15 68.2 0.92 152 6.08 1000

den starka lönestegringen ägde rum först mot slutet av 1918 och i början av 1919. Under år 1919 sjönk antalet kvinnor, som voro sysselsatta i nödhjälps- arbeten, till cirka 11 / av hela arbetarantalet, för att under år 1921 sjunka än ytterligare till 1 genomsnitt endast 1 .5 %. Efter september 1921 hava inga ar- beten för kvinnliga arbetslösa förekommit.

Såsom synes av ovanstående tablå hava arbetarnas sammanlagda förmåner, alltså löner jämte andra förmåner, uppgått till följande procenttal av samt- liga kostnader för nödhjälpsarbetena:

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1/1—=%>1926 1711926—80/91927 79-2 % 84-9 % 78'6 % 79'6 % 69'6 % 63'6 % 64'2 % 80-7 % 87-7 % 83-4 %

De senare åren ha i så måtto uppvisat större effektivitet i förevarande av- seende som en relativt större del av kostnaderna kommit arbetarna till godo än under de föregående åren. Den i tab. F (sid. 607) återgivna kostnadsspe- cifikationen torde för en fullständig förståelse möjligen erfordra en närmare redogörelse på vissa punkter. Med hänsyn till att arbetslöshetskommissionen i den redogörelse för verksamheten under den första 10-årsperioden, som för närvarande är under utarbetande, torde komma att ingående redogöra för nöd- hjälpsarbetenas organisation och ekonomi, har det ej synts erforderligt att i detta sammanhang närmare ingå på förevarande frågor.

Utom den hjälpverksamhet medbidrag av statsmedel, som kommunerna be- drivit för arbetslöshetens bekämpande och till lindring av dess ekonomiska

Fa Hig vård.

följder, hava kommunerna även genom fattigvården understött de arbetslösa och deras familjer. Uppgifter saknas dock angående storleken av de kostna- der, som denna understödsverksamhet medfört. Icke heller är det möjligt att för någon längre följd av år angiva antalet av fattigvården understödda, där hjälpbehovet förorsakats av arbetslöshet. I fattigvårdsstatistiken upplyses nämligen först fr. o. m. är 1923 om orsakerna till att understöd meddelats. Nämnda statistik föreligger publicerad t. o. m. för år 1925. Materialet för år 1926 har emellertid bearbetats i sådan utsträckning, att de sakkunniga från statistiska centralbyrån kunnat erhålla uppgifter även för nämnda år. I det följande skola sammanställas vissa uppgifter från nämnda statistik, som äro ägnade att närmare belysa den föreliggande frågan. Uppgifterna avse dels under olika år nytillkomna, varaktiga understödstagare, dels tillfälligt un- derstödda. I följande översikt ha sammanställts antalen härav för de i sta- tistiken angivna fattigvårdsorsakerna.

Fattigvårdsklientelets fördelning efter orsaken till hjälpbehovet.

1923 1924 1925 1926 Nytill- Nytill- Nytill— Nytill- 0 r s a. k komna Till- komna Till- komna Till- komna. Till-

varak- fälli gt varak— fälligt varak- fälligt varak- fal ligt tigt under- tigt under- tigt under- tigt under- under- stödda under- stödda under- stödda undcr- stödda stödda stödda stödda stödda. Sjukdom .......... 11 430 24 431 12 203 26 379 14 023 27 530 13 030 29 947 Otillräcklig arbetsförmåga . . 7 020 7 304 8 464 9 053 8 822 9 039 9 662 10 502 Arbetslöshet ........ 1 410 10 011 967 7 811 1 596 11 390 1 362 15 267 Dryckenskap ........ 171 281 146 256 181 261 137 252 Lättja och liknöj dhet . . . . 648 531 513 586 665 582 530 546 Talrik familj ........ 909 3 059 790 3 337 985 3 086 681 2 980 Den försörjningspliktiges död 890 509 872 355 981 374 392 261 Den försörjningspliktiges av- vikande ......... 867 653 868 508 851 469 471 415

Andra orsaker ....... 2893 7097 2970 8051 3489 8735 2062 7370 Samtliga 26 238 53876 27 793 56336| 31 593 61 466 28 327 67 540

Bortsett från blandningsgruppen »andra orsaker» utgör arbetslöshet jäm— te sjukdom och otillräcklig arbetsförmåga den dominerande orsaken till hjälp— behovet. Av naturliga skäl är frekvensen av arbetslösa bland tillfälligt un- derstödda betydligt större än bland varaktigt understödda. Sammanlagda an- talet av dem, som uppburit understöd på grund av arbetslöshet för åren 1923— 1926, utgör resp. 11 421, 8 778, 12 986 och 16 629. Fördelningen av föreva— rande understödstagare mellan landsbygd och städer samt på barn, män och kvinnor framgår ur följande sammanställning. Härvid hava icke de perso— ner medräknats, som på grund av arbetslöshet började uppbära varaktigt fat-

tigvårdsunderstöd redan före år 1923, och som alltjämt uppbära dylikt under— stöd under kortare eller längre tid av perioden 1923—26.

Antal personer med understöd från fattigvården, där orsaken varit arbetslöshet.

Landsbygd Städer A 1- Barn Män Kvinnor” Summa. Barn Män Kvinnor Summa 1923 .......... 272 3 475 2 574 6 321 608 2 509 1 983 5 100 1924 .......... 260 2 203 1 413 3 876 488 2 616 1 798 4 902 1925 .......... 243 2 976 1 798 5 017 493 4 392 3 084 7 969 1926 .......... 233 3 597 2 200 6 030 538 5 859 4 202 10 599

Under de fyra år uppgifterna avse ha städernas nu ifrågavarande under— stödstagare kommit att utgöra en relativt allt större del av de personer, som på grund av arbetslöshet uppburit understöd från fattigvården, och uppgått till icke mindre än resp. 45, 56, 61 och 64 % av dessa. Till belysning av ut- vecklingen i detta avseende för de större städerna må tjäna följande översikt.

Antal nytillkomna varaktigt understödda samt personer med tillfälligt understöd från

S t a d fattigvården på grund av arbetslöshet under är 1923 1924 1925 1926 Stockholm ..... 873 637 955 825 Göteborg ...... 273 214 1 380 2 840 Malmö ....... 223 132 387 1 118 Norrköping ..... 67 118 164 187 Hälsingborg . . . . 60 8 158 97 Gävle ....... 165 147 163 171

Förhållandena gestalta sig som synes ganska olika inom de olika städerna. Särskilt framträdande är den betydande ökningen av antalet understödstagare i Göteborg. .V ad denna stad beträffar ger den av staden själv utarbetade fat- tigvårdsstatistiken, som redan tidigare hållit de olika orsakerna till hjälpbeho- vet i sär, ett starkt intryck av de ökade anspråk som från de arbetslöses sida ställts på fattigvården. Siffrorna äro icke direkt jämförbara med ovanstående från den_officiella fattigvårdsstatistiken hämtade, då de i stället angiva antalet fall, där den omedelbara anledningen till medellöshet vid beviljande av under- stöd uppgivits vara arbetslöshet. Ifrågavarande siffror, som tyda på en full— ständig omläggning av fattigvårdsklientelet i avseende på orsakerna till hjälp- behovet, utgöra:

1906—1910 1911—1915 1916—1920 1921 1922 1923 I 1924 1925 1926 9 8 9 54 187 258 409 2 018 4 902 (Siffrorna för de tre femårsperioderna avse det årliga medeltalet under dessa olika perioder).

arbetslöshets- politik.

antal landskommuner.

Uppskattad kostnad för arbetslösa understödstagare.

Såsom redan tidigare omnämnts finnas i den officiella fattigvårdsstatistiken icke kostnaderna angivna utan endast antalet understödda, uppdelade på de olika orsakerna till hjälpbehovet. Med ledning av sistnämnda fördelning, och under iakttagande av att de arbetslösa huvudsakligen återfinnas bland de till- fälligt understödda, har verkställts en approximativ uppskattning av den del av fattigvårdskostnaderna, som hänför sig till nu ifrågavarande understödsta- gare. Uppskattningen i fråga grundar sig på förutsättningen att kostnaderna inom var och en av de båda grupperna varaktigt och tillfälligt understödda för- dela sig på olika orsaksgrupper på samma sätt som antalet nytillkomna var- aktigt understödda och antalet tillfälligt understödda.

Är Varaktigt understödda Tillfälligt understödda Summa 1923 ........ 2.7 milj. kr. 0.8 milj. kr. 3.5 milj. kr. 1924 ........ 1.8 > 0.6 ) 2.4 ) 1925 ........ 2.9 » 0.9 » 3.8 » 1926 ........ 2.6 » 1.3 » 3.9 »

Med hänsyn till det sätt, varpå uppskattningen måst ske, torde de erhållna kostnadssiffrorna för de varaktigt understödda ligga i överkant.

Kommunernas Förevarande uppgifter rörande fattigvårdsunderstöd på grund av arbets- löshet avse även all av olika kommuner anordnad kontant understödsverksam- het, så snart dylik verksamhet bedrivits utan att statsbidrag kunnat erhållas. Sedan bidrag av statsmedel till kontant understödsverksamhet praktiskt ta- get upphört efter augusti månad 1923 hava nämligen ett flertal kommuner an- sett påkallat att även utan dylikt bidrag bedriva kontant understödsverksam- het för kommunens arbetslösa. Då emellertid enligt utslag av regeringsrätten nämnda år understöd av kommuns medel icke finge givas i än fattigvårdslagen stadgade eller eljest enligt särskild lag och författning vore medgivet, måste varje kommun, som önskar fortsätta att utan statsbidrag kontant understödja arbetslösa kommunmedlemmar, anknyta denna understöds- verksamhet till fattigvårdslagens föreskrifter.

Kontant understödsverksamhet för arbetslösa utan bidrag av statsmedel före- kom under januari månad 1928 i ett tjugutal städer och dessutom även i ett

annan ordning

Beträffande planen för denna verksamhets bedrivande ha olika förfarings- sätt tillämpats i olika städer och vid olika tider. derstödsverksamheten bedrivits med anlitande av medel, som anvisats för fat- tigvården utan några särskilda villkor, ha på andra platser särskilda anslag beviljats för hjälp åt arbetslösa.

Medan på vissa platser un-

Härvid ha i en del fall inga särskilda be-

stämmelser utfärdats utan det har överlämnats till fattigvårdsstyrelsema att i vanlig ordning pröva dessa frågor. I andra fall hava särskilda bestämmelser utfärdats, varvid villkor uppställts för utdelande av kontantunderstöden eller mera utförliga direktiv lämnats för verksamhetens bedrivande.

Lagligheten

av ett dylikt förfaringssätt har emellertid blivit ifrågasatt, varför stadsfull- mäktiges beslut i en del fall överklagats. Så har exempelvis skett i Stockholm och Malmö. Något utslag från regeringsrätten i anledning av förda besvär föreligger dock ännu icke.

Såsom exempel på bestämmelser och vidtagna anordningar för nu berörda understödsverksamhet må anföras följande.

I Stockholm har de senaste årens arbetslöshet haft till följd att från fattig- vårdens sida vidtagits även andra åtgärder än sådana som tillämpas under normala förhållanden. I januari månad 1927 upprättade sålunda fattigvårds- nämnden en särskild hjälpbyrå, som skulle behandla sådana understödsfall, där arbetslösa sökte fattigvård i avvaktan på att erhålla nödhjälpsarbete eller på grund av kroppslig svaghet ej kunde mottaga sådant. Till följd av den vid denna tid goda tillgången på nödhjälpsarbete fick denna hjälpbyrås verk— samhet en mycket obetydlig omfattning, varför den nedlades redan under mars månad samma år.

Då arbetslösheten ännu på hösten 1927 var betydande och dessutom kunde antagas bli ännu större under vintern, beslöt fattigvårdsnämnden att, sedan ar— betslöshetskommissionen avslagit en framställning om anordnande av kontant understödsverksamhet bland de arbetslösa i Stockholm, ingå till stadsfullmäk- tige med begäran om fastställande av vissa grunder för understödjande av arbetslösa genom fattigvården. Dessa grunder blevo visserligen fastställda av stadsfullmäktige, men då beslutet upphävdes av överståthållarämbetet, har det ännu ej blivit tillämpat. Efter förnyad framställning från staden med- gav arbetslöshetskommissionen i början av år 1928, att understödsverksamhet med bidrag av statsmedel finge öppnas i Stockholm för upptill 300 familje- försörjare, vilka varit sysselsatta i nödhjälpsarbete från den 1 november 1927 eller tidigare. Härigenom bereddes nya platser vid nödhjälpsarbetena för ett lika stort antal personer som överfördes till den kontanta understödsverksam- heten. Den av kommissionen medgivna rätten gällde till den 1 april 1928 och har sedermera förnyats för ytterligare en månad.

Vad Göteborg angår ha stadsfullmäktige icke fattat några direkta beslut i förevarande frågor, utan understödsverksamheten bedrives i enlighet med riktlinjer, som i slutet av februari 1927 utarbetades av särskilda för ändamå— let tillkallade kommitterade. Enligt dessa riktlinjer bör understöd i regel be- viljas utan återbetalningsskyldighet. Arbetslös, som söker understöd, skall först anmäla sig å arbetsförmedlingen för erhållande av arbete. Kan arbete icke beredas i öppna marknaden, har den arbetssökande att vända sig till ar- betslöshetskommittén för erhållande av nödhjälpsarbete. Är han berättigad erhålla nödhjälpsarbete och kan lämpligt sådant ej beredas, överlämnas fram- ställningen till fattigvården, därest den arbetslöse förklarat sig vara i ome- delbart behov av hjälp. Fattigvårdens assistentkontor undersöker hjälpbeho- vet och föreslår såväl formen för understödet som dess storlek, varvid hänsyn skall tagas såväl till sökandens längre eller kortare arbetslöshet, hyresutgif- tens storlek, antalet familjemedlemmar, övriga familjemedlemmars inkomst etc. Om den arbetslöse är hemortsberättigad i Göteborg och anses böra er—

hålla hjälp enligt de för arbetslösa gällande bestämmelser skall ärendet över- lämnas till en särskild delegation, som har att fastställa det belopp, som skall utgå.

Vid återupptagande av kontant understödsverksamhet under vintermånader- na beslöto stadsfullmäktige i Malmö i september 1927 dels att uppdraga åt fattigvårdsstyrelsen att med biträde av arbetslöshetskommittén bedriva sådan verksamhet för nödlidande arbetslösa jämlikt 2 % i fattigvårdslagen, och dels att återbetalningsskyldighet för dessa understöd icke skulle äga rum, samt an- togo därjämte vissa bestämmelser angående understödsverksamheten.

I samband med statbehandlingen för år 1928 beslöto stadsfullmäktige i de— cember 1927 att anvisa medel för nu ifrågavarande ändamål, varvid skulle tillämpas samma villkor som tidigare gällt; bl. a. skulle återbetalningsskyldig— het för understöden ej äga rum. Då detta beslut överklagats, hava stadsfull- mäktige under januari 1928 beslutat att tillsvidare ej verkställa det fattig- vårdsstyrelsen tidigare givna uppdraget att utdela arbetslöshetsunderstöd till nödlidande arbetslösa. I stället beslöts att ställa ett visst belopp (130000 kronor) till fattigvårdsstyrelsens förfogande att i den mån styrelsen funne det nödvändigt utdelas såsom understöd, hyres- eller bränslehjälp till nödlidande arbetslösa inom samhället. Samtidigt uppdrogs åt arbetslöshets- och hjälp- kommittén att enligt fattigvårdsstyrelsens anvisning biträda vid prövning av behovet och utdelning av understöden. Fattigvårdsstyrelsen är sålunda nu- mera icke bunden av några stadsfullmäktiges särskilda föreskrifter.

Stadsfullmäktige i Norrköping hava vid olika tillfällen ställt medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande att användas till lindrande av nöden bland de ofrivilligt arbetslösa med hemortsrätt i staden. Samtidigt har bestämts, att ersättningsskyldighet eller annan därmed jämförlig påföljd för understöd, som utlämnades av dessa medel, icke skulle äga rum.

I Gävle ha stadsfullmäktige beslutat, att där arbete ej kan beredas ofri- villigt arbetslösa, dessa må erhålla understöd från fattigvården efter samma grunder, som tillämpas i fattigvårdsstyrelsens understödsbestämmelser i 'den öppna fattigvården med det tillägg, att även den arbetslöse själv liksom ung- karlar och med dem likställda må kunna efter särskild prövning komma i åt- njutande därav; dock skall sådant understöd begränsas till högst 25 kr. per vecka och familj samt icke vara åtföljt av bestämmelse om återbetalnings- skyldighet.

De relaterade förhållandena innebära givetvis en uppluckring av de riktlinjer för arbetslöshetens bekämpande, som av statsmakterna fastställts för denna hjälpverksamhet. I och med att olika kommuner bedriva hjälpverksam- heten efter olika linjer och efter växlande villkor har arbetslöshetsfrågan un- dandragits från den enhetliga behandling, som de av riksdagen antagna be— stämmelserna härom åsyftat.

c) Utredningar rörande arbetslöshetsförsäkring m. m.

Frågan om arbetslöshetsförsäkring var i vårt land första. gången föremål för offentlig prövning vid 1908 års riksdag, då frågan framfördes genom en av herr Wavrinsky väckt motion i andra kammaren, vari hemställdes, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående arbetslösheten i landet samt angående försäkring mot dess ekonomiska följder och till riksdagen in- komma med de förslag, vartill en dylik utredning kunde föranleda. Motionen tillstyrktes av tillfälligt utskott men avslogs av kamrarna. Samma motionär förnyade sin framställning åren 1909 och 1910 genom motioner i andra kam- maren. Dessa motioner tillstyrktes av vederbörande utskott och biföllos av andra kammaren men avslogs av första.

Den 31 december 1915 uppdrog Kungl. Maj ;t åt socialförsäkringskommittén att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att inkomma med de förslag, som kunde av den verkställda utredningen föranledas. I kommitténs behandling av dessa frågor deltogo presidenten And. Lindstedt, ordförande, samt ledamö- terna av riksdagens första kammare C. Johansson, S. H. Kvarnzelius och Hjalmar von Sydow, ledamöterna av riksdagens andra kammare Oskar Hag- man och P. Nilsson, generaldirektören Gunnar Huss, byråchefen Otto ”Järte samt tjänstemannen i arbetslöshetskommissionen Eduard Wiberg.

Efter att under år 1919 hava avgivit sitt betänkande om allmän sjukförsäk- ring, avgav kommittén den 30 december 1922 betänkande och förslag angåen- de offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor, 'för vars innehåll, i vad avser arbetslöshetsförsäkringen, här i korthet skall redogöras.

Efter att hava redogjort för de båda system för arbetslöshetsförsäkring, som kommit till användning inom olika länder, nämligen obligatorisk och frivillig arbetslöshetsförsäkring, förordade kommittén införande av ett system med bi- drag av allmänna medel till frivilliga arbetslöshetskassor, för ändamålet bil- dade av arbetarna själva. '

Utöver bestämmelser, som avse den rent legislativa anordningen av arbets- löshetskassorna, innehåller socialförsäkringskommitténs förslag åtskilliga före- skrifter, som närmare reglera de grunder, efter vilka en arbetslöshetskassas verksamhet skall bedrivas för att statsbidrag till verksamheten skall kunna utgå.

För att komma i åtnjutande av statsbidrag måste enligt förslaget en arbetslöshetskassa bedriva sin försäkringsverksamhet i enlighet med vissa närmare angivna grunder. Understöd från arbetslöshetskassa får sålunda ej utgå i annan form än såsom ett för dag räknat belopp, benämnt daghjälp, samt _såsom hjälp till täckande av rese— och flyttningskostnader. Vad som utgives såsom daghjälp får ej överstiga hälften av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande arbete som den försäkrade samt skall i varje fall vara begränsat till högst fem kronor om dagen. För den, som har att försörja annan, kan daghjälpen dock ökas med

1908, 1909 och 1910 års riks— dagar.

Socialförsäk- rings/ram- mitte'n.

en fjärdedel. Är arbetslös ekonomiskt så väl ställd, att han uppenbarligen ej är i behov av arbetslöshetshjälp, kan daghjälpen nedsättas till halva beloppet. Daghjälp utgives ej för söndag men eljest för varje dag i veckan, i vissa fall även för helgdag. Daghjälp utgår icke till arbetslös, med mindre han varit medlem. av kassan under minst tolv på varandra följande månader och för den- na tid erlagt föreskrivna avgifter. Dessutom finnas särskilda föreskrifter om karenstid samt om begränsning av den tid, för vilken arbetslöshetshjälp får utgivas.

Vad medlemmarnas avgifter angår, betecknas såsom fasta avgifter de be- lopp, vilka erfordras för bestridande av arbetslöshetshjälp, nödig fondbildning, förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande utgifter. Äro de fasta av- gifterna ej tillräckliga, kunna stadgarna innehålla, att uttaxering skall äga rum. Kommittén antager, att vid extraordinär arbetslöshet en kassa ofta ej skall kunna utgiva daghjälp till fulla beloppet. Med hänsyn härtill föreskri— ves, att i sådant fall daghjälpen skall nedsättas enligt grunder, som angivas av socialstyrelsen, vilken jämväl har att bestämma, huruvida sådan arbetslöshet är för handen. Därjämte kan i stadgarna bestämmas, att kassan för utgivan- de av vissa fyllnadsunderstöd under tider av extraordinär arbetslöshet kan ålägga medlemmarna att betala s. k. särskilda avgifter. Enligt förslaget skall staten till bestridande av kassans utgifter lämna bidrag motsvarande de fasta avgifter, som erlagts av medlemmarna, dock skall ej för någon avgift, för år räknat, beräknas högre bidrag än femton kronor. Statsbidrag kan dessutom utgå även för särskilda avgifter.

Vissa ytterligare bestämmelser i förslaget söka förebygga, att de försäkrades intresse att söka arbete försvagas, och att understöden utgivas annat än vid oförvållad arbetslöshet. Sålunda föreskrives, att medlem, som önskar erhålla daghjälp, har att söka arbete hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen, samt vidare, att han ej under någon dag anses såsom arbetslös, om han ej er- hållit intyg därom, att han den dagen ej sålunda kunnat erhålla arbete.

'I huvudsaklig överensstämmelse med utländska lagar stadgas vidare, att un- derstöd ej förrän viss tid förflutit får utgivas till den, som frivilligt utan gil- tig anledning lämnat arbetet eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet. Detsamma skall gälla om den, som utan giltig anledning väg- rar eller underlåter åtaga sig erbjudet arbete, vilket motsvarar hans krafter och färdigheter, och för vilket avlöningen ej understiger den i orten vanliga av- löningen för sådant arbete eller, i fråga om offentligt nödhjälpsarbete, den av- löning, som må vara bestämd för sådant arbete. ”Särskilda föreskrifter lämnas därom huru förfaras skall med dem, som kunna anses berörda av konflikt mel- lan arbetsgivare och arbetare.

För ett närmare övervakande av kassornas verksamhet har kommittén ansett sig böra föreslå, att en av styrelseledamöterna skall representera det allmänna. Denna representant, som skall vara ordförande i styrelsen, skall utses av social- styrelsen. För att bereda ordföranden tillfälle att noggrant följa kassans verk- samhet föreslås, att styrelsen ej skall vara beslutför, med mindre ordföranden deltager i beslutet. Förmenar ordföranden, att styrelsen beslutat utbetala för

stort understöd, skall han genast föra klagan hos socialstyrelsen, och gäller i sådant fall hans mening tills vidare. I övrigt åligger socialstyrelsen överva- kandet av kassornas verksamhet, och har denna myndighet i sådant hänseende erhållit en vittgående befogenhet. Beslut av arbetslöshetskassa kan överklagas hos socialstyrelsen. I behandling av besvär hos socialstyrelsen skola deltaga två representanter för arbetsgivarna och två representanter för arbetarna, vilka ut- ses på sätt särskilt förordnas. Över beslutet av socialstyrelsen kunna besvär anföras hos Konungen.

Kommittén beräknade, att en arbetslöshetsförsäkring ordnad efter dessa grunder, för den närmaste framtiden skulle medföra en sammanlagd "maximi- kostnad för staten av 3 ä 4 miljoner kronor om året.

Vid kommitténs betänkande voro fogade tre reservationer, en av herrar Hag- man och Wiberg, vilka hemställde, att vissa garantibestämmelser i förslaget ändrades i mildrande riktning, en av herrar Huss, Järte och Kvarnzelius vilka, i princip anslutande sig till kommitténs förslag, förordade någon tids upp- skov med förslagets förverkligande samt en av herrar von Sydow och Nilsson, vilka avstyrkte förslaget.

Vid 1924 års riksdag väcktes av herr Thorberg m. fl. i första och av herr Hagman m. fl. i andra kammaren likalydande motioner med hemställan att riksdagen ville antaga ett i motionerna framlagt förslag till lag om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Detta lagförslag anslöt sig i huvudsak till det av socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget i ämnet. Vissa skiljaktighe- ter förekommo emellertid i avseende å villkoren för erhållande av understöd, understödets art, statsbidragets storlek samt kontrollen över kassornas verk- samhet.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet framhöll i sitt yttrandeöver mo— tionerna bl. a. att utskottet icke fann det tillrådligt att riksdagen skulle fatta beslut i en mycket ömtålig, svårlöst och omfattande lagstiftningsfråga, innan utredningen i ärendet hos regeringen blivit slutförd och de inkomna yttrandena över socialförsäkringskommitténs förslag prövats av Kungl. Maj:t och gran- skats av lagrådet. Såsom en brist i det av motionärerna framlagda förslaget framhöll utskottet den omständigheten vara att motionärerna icke upptagit so- cialförsäkringskommitténs krav på en lagfäst effektiv arbetsförmedling såsom en förutsättning för införande av en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring. I samband med det yrkande om avslag å motionerna, som utskottet ansåg sig böra framställa, vilket yrkande även blev av riksdagen bifallet, uttalade utskottet den förhoppningen, att arbetet å lösningen av den för samhället i dess helhet utomordentligt viktiga frågan om ordnade och planmässiga åtgärder från det allmännas sida gentemot arbetslösheten icke måtte få avstanna utan föras vida- re, så att en tillfredsställande ordning i detta hänseende så snart som möjligt kunde ernås.

Jämlikt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog chefen för socialdeparte- mentet åt direktören Allan Cederborg, byråchefen i väg- och vattenbyggnads- styrelsen, överstelöjtnanten Fredrik Enblom, ledamoten av riksdagens andra

1924 års riksdag.

1924 års arbetslös/Jets— sakkunniga.

kammare, byråassistenten Oskar Hagman, direktören i Sveriges textilindustri- förbund, juris och filosofie kandidaten Erik Valdemar Paues samt ledamoten av riksdagens andra kammare, ledamoten av arbetsrådet Karl Wiktor Holmström att, på sätt'i statsrådsprotokollet över sociala ärenden för samma dag närmare angives, i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verk- ställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande av arbetslöshet genom anordnande avallmånna arbeten. Tillika anmodades direk- tören Cederborg att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas förhand- lingar. '

Den 24 juli 1925 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag till mot- verkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. I betän- kandet redogjordes för den hittills bedrivna understödsverksamheten och sär- skilt de av statens arbetslöshetskommission bedrivna nödhjälpsarbeten och de principer, som härvid kommit till användning. De sakkunnigas förslag gick ut på att staten tillsvidare skulle fortsätta att bedriva en verksamhet till be- kämpande av arbetslöshetens verkningar genom anordnande av allmänna ar- beten i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som hittills tilläm- pats vid anordnande av nödhjälpsarbetena. Beträffande den närmare innebör- den av förslaget hänvisas till de sakkunnigas betänkande och till vad som i annat sammanhang anförts härom.

11925"??? Den 16 oktober 1925 tillkallade chefen för socialdepartementet, jämlikt be- agaiszziåaf' myndigande, revisionssekreteraren, numera justitierådet Rudolf Eklund och (1925 års de— ledamoten av riksdagens andra kammare, byråassistenten Oskar Hagman att

Pär:;äifäts- såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder till bekämpande av ar- betslöshetens verkningar. Denna utredning inriktades i främsta rummet på att söka lösa den föreliggande frågan genom en tillämpning av båda de system för mildrande av arbetslöshetens verkningar —— arbetslöshetsförsäkring och anordnande av särskilda offentliga arbeten för de arbetslösa —— som kommit till uttryck i de här förut omförmälda förslagen. En dylik anordning ansågs erbjuda betydande fördelar framför en lösning, som uteslutande toge sikte på endera av de båda linjerna: försäkringslinjen eller arbetslinjen. Oavsett de ändringar i den av socialförsäkringskommittén föreslagna lagtexten, som genomförandet av en sådan ordning måste medföra, ansågs det med anledning av den kritik, som i de över förslaget avgivna yttrandena riktats mot vissa punkter i densamma, erforderligt att jämväl ur andra synpunkter verkställa en överarbetning av detta förslag. Därvid befanns det lämpligt att uppdela bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring på två särskilda författningsut- kast, nämligen ett utkast till lag om arbetslöshetskassor och ett utkast till förordning angående statsbidrag till arbetslöshetskassor. De i det ovan omnämnda betänkandet av den 24 juli 1925 föreslagna grunderna för en fort- satt verksamhet efter arbetslinjen sammanfördes i ett utkast till förordning angående anordnande av reservarbeten till motverkande av arbetslöshet.

Enligt utkastet till lag om arbetslöshetskassor skulle bestämmelserna i la-

gen om understödsföreningar äga tillämpning å arbetslöshetskassor med vissa närmare angivna avvikelser. De ifrågasatta avvikelserna voro icke av någon större omfattning; deras innebörd var i huvudsak densamma som vad social— försäkringskommittén i förevarande hänseende föreslagit.

Den viktigaste skillnaden mellan de i utkastet till förordning angående stats- bidrag till arbetslöshetskassor uppställda villkoren för åtnjutande av stats- bidrag och socialförsäkringskommitténs förslag i denna del framträdde i de olika system, som tillämpats för beräkning av statsanslaget. Enligt kom- mittéförslaget skulle statens bidrag utgå i viss proportion till medlemsavgif- terna. I anslutning till vad socialstyrelsen härutinnan hemställt innehöll där- emot utkastet, att statsbidraget icke skulle tillföras en arbetslöshetskassas ka— pitaltillgångar utan utgivas såsom ersättning för viss del av utbetald arbets- löshetshjälp. Med denna ståndpunkt blev det möjligt att inskränka statens ingripande till sådana åtgärder, som erfordrades för att trygga statsbidragets rätta användning. Att såsom skett i kommitténs förslag genom tvingande lag- bud ingripa i det privaträttsliga förhållandet mellan en arbetslöshetskassa och dess medlemmar blev icke erforderligt. Det kunde överlämnas åt kontrahen- terna själva att genom avtal ordna rättsförhållandet sig emellan. De villkor för försäkringen, som upptagits i stadgarna eller i försäkringsavtalet, skulle sålunda äga giltighet mellan kassan och dess medlemmar, oberoende av huru- vida de överensstämde med de grunder för verksamheten, vilkas iakttagande utgjorde förutsättning för rätt till statsbidrag. Enda påföljden av bristande överenskommelse härutinnan skulle vara, att statens bidrag till kassan bleve helt eller delvis indraget.

I utkastet hade upptagits åtskilliga bestämmelser, som voro avsedda att erbjuda garantier mot missbruk av försäkringen. Endast oförvållat arbets- lösa, som hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt men ej erhållit arbete mot en lön, som svarade mot den i orten vanliga avlöningen för sådant arbete, kunde sålunda erhålla understöd från arbetslöshetskassa. Understöd skulle ej få utbetalas till den, som deltoge i strejk eller vore föremål för lockout. För att få uppbära understöd måste den arbetslöse hava varit medlem av kas- san under minst tolv på varandra följande månader. Dessutom föreskrevs iakttagande av en viss karenstid, innebärande att den enskilde hade att på egen hand sörja för sitt uppehälle under de sex första dagarna av en arbets- löshetsperiod. Under därefter följande tolv dagar skulle kassan vara skyldig att av egna medel utbetala understöd. Först sedan arbetslösheten varat minst aderton dagar, kunde statsbidrag utgå till understöd som därefter utbetalades. Såsom daghjälp skulle ej få utgivas mer än som svarade mot två tredjedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom sam— ma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Daghjälpen skulle ej heller i något fall få överstiga för medlem, som vore familjeförsörjare, fem kronor och för annan medlem tre kronor om dagen. Statsbidraget skulle utgå med hälften av det belopp kassan utbetalt såsom daghjälp och skulle under ett år ej få åtnjutas för mer än sammanlagt sjuttioåtta dagar.

Ifrågavarande bestämmelser voro väsentligen avsedda att komma till till—

Gransknings- nämnden.

lämpning under normala förhållanden på arbetsmarknaden. Vid extraordinär arbetslöshet skulle socialstyrelsen äga att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag uppställa, att understöd från arbetslöshetskassa ej finge ut- betalas till medlem, som utan giltig anledning vägrat eller underlåtit att åtaga sig arbete vid arbetsföretag, som till motverkande av arbetslöshet igångsatts enligt den föreslagna förordningen angående anordnande av reservarbeten.

De sålunda utarbetade utkasten ansågos därefter böra underkastas gransk- ning av en större grupp inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga, re- presenterande olika verksamhetsfält och åskådningar. I överensstämmelse härmed bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 4 december 1925 chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sexton sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda med granskning av ifrågavarande utkast. På grund av nämnda bemyndigande tillkallades den 11 december 1925 för sådant ändamål följande personer, nämligen ledamoten av riksdagens andra kammare, socialfullmäktigen August Herman Lindqvist, tillika ordförande, kassören i svenska metallindustriarbetarförbundet Knut Andrée, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Karl Bergström, kassören i svenska måleriarbetar- förbundet Abr. Bergvall, ledamöterna av riksdagens andra kammare direktö— ren Felix Teodor Hamrin, lektorn Otto Samuel Holmdahl, kvarnarbetaren Ola Isacsson och landsorganisationens sekreterare Karl Edvard Johanson, leda— moten av riksdagens första kammare direktören V. Edvard Larson i Lerdala, ledamöterna av riksdagens andra kammare, lokomotiveldaren Henning Vilhelm Leo och bruksägaren Lorentz Ludvig Lorichs, direktören i Sveriges textilindu— striförbund, juris och fil. kandidaten Erik Valdemar Paues, ledamöterna av riksdagens första kammare, direktören för svenska arbetsgivareföreningen, v. häradshövdingen Hjalmar von Sydow och landsorganisationens ordförande Ar- vid Thorberg samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Karl Allan Westman.

Dessa sakkunniga, vilka i det följande benämnas granskningsnämnden, in- kommo den 30 januari 1926 med utlåtande över utkasten.

Flertalet inom granskningsnämnden anslöt sig till den uppfattningen, att samhällets åtgärder till motverkande av oförvållad arbetslöshet och dess följ- der borde i enlighet med de inom departementet utarbetade utkasten inriktas på tvenne linjer, nämligen dels en arbetslinje, som komme att få sin största betydelse vid tillfällen av mera omfattande arbetslöshet, dels en försäkrings- linje, vars huvudsakliga uppgift bleve att komplettera arbetslinjen under tider av normal arbetslöshet.

I granskningsnämndens yttrande uttalades vidare, att nämnden icke haft något att erinra mot att i en särskild författning upptagits vissa normativa bestämmelser avseende samtliga arbetslöshetskassor, medan i en annan författ— ning sammanförts de ytterligare bestämmelser, som ansetts erforderliga be- träffande kassor, vilka hade för avsikt att erhålla bidrag av statsmedel för verksamhetens bedrivande.

Två av granskningsnämndens ledamöter, nämligen herrar Hamrin och Lar—

son, förklarade, att de vore förhindrade att uttala sin definitiva anslutning till den form för frågans lösning, som upptagits i de inom departementet ut- arbetade utkasten. I ett särskilt yttrande sammanfattade de emellertid vissa erinringar mot de föreslagna bestämmelsernas innebörd och avfattning. De påpekade, att hela läggningen av det föreslagna systemet för statlig under- stödsverksamhet i realiteten komme att begränsa de >>försäkrades» antal till ' ett mindretal bland de av sin arbetskraft beroende, varigenom flertalet kropps- arbetare, och därtill i stor utsträckning de ingalunda bäst ställda, befarades sakna utsikter att komma i åtnjutande av de med förslaget avsedda fördelarna. I yttrandet anfördes bland annat:

»Anses det emellertid lämpligt och ändamålsenligt att en arbetslöshetsför- säkring anordnas så, att densamma i verkligheten eller i varje fall företrädes- vis blir tillgänglig väsentligen endast för industriens organiserade arbetare, inställer sig osökt den frågan, huruvida utöver de försäkrades egna avgifter staten ensam skall åläggas bidragsskyldighet. Vi hava icke under arbetet inom de sakkunniga blivit övertygade om att t. ex. frågan om industriens och eventuellt kommunens bidragsskyldighet eller riktigare uttryckt befrielse från sådan blivit genom vad som hittills förekommit slutgiltigt prövad.»

Herr Westman förklarade sig icke kunna biträda förslaget att genom en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring finna ett hjälpmedel mot arbetslöshet. Han anförde till stöd för sin ståndpunkt bland annat följande:

»Utanför arbetslöshetsförsäkringen komma att i praktiken stå — det torde från alla håll erkännas arbetarna i jordbruket och därmed sammanhängande näringsgrenar, såsom Skogshushållning m. m. Orsaken härtill angives vara dessa arbetares speciella anställningsförhållanden och de tekniska svårigheter, som beträffande dem äro förenade med avgifternas insamling och med veder- börlig kontroll över arbetsmarknadens läge, ävensom vidare svårigheter att skilja mellan lönearbetarna i jordbruket och sådana som — eventuellt i för- ening med lönearbete odla en jordlott för egen räkning och därigenom alltid hava tillgång till arbete, även då avlönat sådant icke står att erhålla. Dessa svårigheter anses var av sådan natur, att jordbrukets arbetare måste ställas utanför varje slag av arbetslöshetsförsäkring, även en obligatorisk sådan. Det framgår alltså, att de föreliggande förslagen lämna en högst betydande del av vårt lands arbetare och just dem, som genomsnittligt sett leva under trängre ekonomiska förhållanden, utanför försäkringen —— ja, till och med kunna kom- ma att ålägga dessa arbetaregrupper ytterligare skattebördor till förmån för en del i regel bättre ställda yrkesgrupper inom industrien. Om jag sålunda har skäl utgå från att de statligt understödda arbetslöshetskassorna skulle få sin egentliga betydelse för industriens fackligt organiserade arbetare, följer härav att en representant för den jordbrukande befolkningen särskilt måste fästa sig vid de framlagda förslagens ekonomiska återverkningar på andra samhällslager och bland dessa icke minst jordbrukarna och deras arbetare. Mot den föreslagna anordningen med försäkring mot arbetslöshet samt stats— bidrag till arbetslöshetskassor kan då med visst fog anföras, att denna försäk— ringsverksamhet och i anslutning därtill statsbidragets storlek i framtiden kan komma att antaga nu ej förutsedd omfattning.

Systemet med statsbidrag till arbetslöshetskassor kan ock befaras medföra en VISS icke önskvärd konservering av arbetslösheten. Den arbetslöses strävan

att med alla till buds stående medel söka skaffa sig arbete av annat slag, vilken i många fall är ett så naturligt och viktigt medel mot arbetslösheten, torde genom den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen komma att försvagas. Inom vårt land med dess blandade jordbruks— och industribefolkning har under perioder av arbetslöshet iakttagits en viss rörlighet bland de arbetslösa, möjliggjord genom att många av dem lyckas finna uppehälle i hemorten an— tingen på anförvanters jordbruk eller eljest inom lantbruket eller på andra * landsbygdens förvärvsområden. Det nu föreslagna systemet lärer icke främja en sådan rörlighet utan kan tänkas komma att i viss grad fastlåsa arbetslös- heten inom de industrigrenar, där den arbetslöse varit anställd.

Fyra av granskningsnämndens ledamöter, nämligen herrar Holmdahl, Lo- richs, Paues och von Sydow, ställde sig i avgiven reservation avvisande mot de ifrågasatta bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring. Härvid anförde dessa reservanter bland annat följande:

»Då vi sålunda för vår del bestämt avråda varje tanke på Gentsystemets omplanterande i svensk mark, bedja vi emellertid få bemärka, att vi icke intaga en rent negativ ståndpunkt i fråga om statens åtgärder för bekämpande av arbetslösheten även i den form, som i större eller mindre grad förefinnes under normala förhållanden. Vi anse, att staten bör vidtaga särskilda åtgär- der mot denna arbetslöshet utöver vad som innefattas i statsbidraget till arbets- förmedlingens upprätthållande. Vi anse emellertid, att detta bör ske genom det s. k. svenska systemet, d. v. 5. att den arbetslöse genom statens förmedling erbjudes arbete i stället för kontant understöd. Från alla håll har vitsordats, att det ur moralisk och social synpunkt är långt fördelaktigare, att den arbets- löse beredes arbete, än att han sysslolös underhålles av det allmänna. Man har anmärkt, att det svenska systemet är vida kostsammare än Gentsystemet. Men det är mycket svårt att med nu föreliggande material bilda sig ett be- stämt omdöme härom. Kostnaderna för statens nödhjälpsarbete per dag och arbetare ha numera bringats ned till ett belopp, som med hänsyn till värdet av det utförda arbetet kan anses skäligt. Vi tro också, att det under normala förhållanden skall bliva möjligt att kunna bereda de arbetslösa i tillräcklig omfattning nödhjälpsarbete genom statens försorg. I varje fall synes det oss, att man bör först pröva detta system, som väckt mycket uppmärksamhet i utlandet, innan man lämnar det och övergår till något annat.

Vi anse därför, att förslaget bort upptaga den bestämmelsen, att under— stöd från arbetslöshetskassa icke får utgivas till någon, som vägrar åtaga sig honom anvisat reservarbete.»

De inom departementet utarbetade utkasten blevo den 1 februari 1926 tillika med granskningsnämndens utlåtande för yttrande remitterade till socialsty- relsen, försäkringsinspektionen och statens arbetslöshetskommission.

Då de sakkunniga bliva i tillfälle att senare behandla vissa av de synpunkter, som framställts i utlåtandet och de nämnda myndigheternas yttranden, har det icke ansetts erforderligt att i detta sammanhang närmare redogöra härför.

3. Hjälpåtgärder från arbetsgivarnas sida.

. Under den arbetslöshet, som uppstod i samband med världskriget, hava, utom den understödsverksamhet, som bedrivits av arbetarnas egna kassor, och den

omfattande hjälpverksamheten från statens och kommunernas sida, vissa hjälp- åtgärder vidtagits även av arbetsgivarna. Detta torde särskilt hava varit fallet inom textilindustrien, där den hämmade råvaruimporten föranledde en bety- dande arbetslöshet. Delvis på grund av intresset att hålla arbetarstammen samlad hade redan under åren närmast efter krigsutbrottet enskilda arbetsgi- vare inom denna industri trätt hjälpande emellan och utbetalat understöd till arbetare, som ej kunde beredas sysselsättning. Vid början av den mera om- fattande arbetslöshet, som inträdde under år 1917 och nådde sin kulmen som- maren 1918, upptogs frågan av textilindustriförbundet, som i avvaktan på de handelspolitiska förhållandenas utveckling uppmanade sina medlemmar att sörja för sina arbetare antingen genom att bereda dem tillfälligt arbete av ett eller annat slag eller, i den mån detta icke visade sig möjligt, genom att utbetala kontantunderstöd. Senare erhöllo ett antal av de arbetslösa textilar- betarna under somrarna 1918 och 1919 sysselsättning med skogsplantering vid de statliga nödhjälpsarbetena. Kostnaderna för den av textilindustriens arbets- givare bedrivna understödsverksamheten under krisåren ha enligt från textil- industriförbundet erhållen uppgift uppskattats till cirka 7 milj. kronor.

För övrigt har såväl inom den nämnda som inom andra industrier, ej sällan på grund av arbetarnas begäran, driften inskränkts till tre, fyra eller fem da- ' gar i veckan med bibehållen arbetarstam. En dylik anordning innebär givet- vis en viss ekonomisk uppoffring från företagens sida, i det att korttidsdrift med övertalig arbetsstyrka är kostsammare än en över hela veckan fördelad drift. I samband med korttidsarbetet, särskilt vid starkare inskränkning av arbetstiden, har i en del fall inom olika industrier understöd utdelats till upp— hjälpande av arbetsförtjänsten.

Inom vissa industrier, där korttidsarbete icke kunnat tillgripas, såsom fallet varit i bruksindustri av olika slag på landsbygden, hava andra medel kommit till användning. I en del fall har arbete på lager utförts, i andra fall har övertalig arbetskraft kunnat erhålla sysselsättning vid mindre brådskande an- läggnings- och reparationsarbeten. Där permittering eller avsked icke kunnat undvikas, ha vid en del tillfällen de arbetslösa alltjämt erhållit vissa natura— förmåner såsom billiga bostäder med potatisland, bränsle m. in.

Att närmare angiva i vilken utsträckning understödsverksamhet bedrivits från arbetsgivarnas sida eller att uppskatta värdet av de förmåner, som genom arbetsgivarnas åtgöranden beretts de arbetslösa, har i andra fall än ovan an- givits icke varit möjligt.

Bulgarien.

Utlandet.

I det följande skall lämnas en kortfattad översikt av försäkring och annan hjälpverksamhet för de arbetslösa i olika länder. Beträffande de länder, som besökts av de sakkunnigas studiedelegation, ha utarbetats mera fullständiga redogörelser, vilka sammanförts i Bil. 5 (sid. 447).

Penningbelopp äro i det följande angivna i vederbörande länders myntslag. Deras betydelse har starkt växlat under den period framställningen omfattar, men för närvarande gälla ungefärligen följande värden i svenska kronor:

Belgien: 1 franc (Vr; helga.) : 0.10 kr. Italien: 1 lira : 0.20 kr. Bulgarien: 1 lewa : 0.027 kr. Polen: 1 zloty = 0.42 kr. England: 1 pund = 18.16 kr. Schweiz: 1 franc : 0.72 kr.

1 shilling = 12 pence =0.91 kr. Spanien: 1 peseta : 0.63 kr. Finland: 1 mark = 0.094 kr. Tjeckoslovakien: 1 kr. = 0.11 kr. Frankrike: 1 franc = 0.15 kr. Tyskland: 1 mark = 0.89 kr. Holland: 1 gulden : 1.50 kr. Osterrike: l schilling : 0.53.

1. Länder med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Enligt lag av den 12 april 1925 har obligatoriskt försäkringssystem genom— förts i Bulgarien. Under försäkringen inbegripas arbetare och tjänstemän, som äro anställda i industriella eller andra offentliga eller privata näringsföretag, däri inbegripet jämväl sjöfart. Husliga tjänare och lantarbetare äro princi- piellt uteslutna. Ersättning utgår till försäkrad, som är ofrivilligt arbetslös samt under loppet av två år haft arbete minst 52 veckor och härunder erlagt stadgade avgifter. Det dagliga ersättningsbeloppet uppgår för familjeförsör- jare till 16 lewa och för icke familjeförsörjare till 10 lewa. Under loppet av ett år får ersättning ej utbetalas för mer än 12 veckor. Under Vissa omständig— heter må dock vederbörande minister, som har uppsikten över försäkringen, höja ersättningsbeloppen och utsträcka den maximala ersättningstiden. Till arbetare inom säsongyrken får ersättning ej utgivas under den döda säsongen.

Kostnaderna för försäkringen bestridas till lika del av de försäkrade, deras ar- betsgivare samt staten. För varje försäkrad erlägges en veckoavgift å en lewa av envar av nämnda tre parter. Avgifterna ingå till den s. k. socialförsäkrings- fonden och föras där å ett särskilt konto för arbetslösheten. Även kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen gäldas av nämnda avgifter. Arbetsför- medlingsanstalterna fungera nämligen såsom organ för försäkringen. Lagen innehåller jämväl bestämmelser om att offentliga arbeten kunna anordnas i tider av omfattande arbetslöshet.

England är det enda land, som redan före världskriget infört obligatorisk ar- betslöshetsförsäkring, vilket skedde genom den stora försäkringslagen av år 1911. Den ursprungliga försäkringen, som omfattade cirka 2 1/2 milj. arbetare och trädde i kraft vid mitten av år 1912, utvidgades år 1916 att omfatta sam- manlagt 3 3/4 milj. och år 1920 att omfatta nära 12 milj. arbetare. Undantagna från försäkringen äro huvudsakligen lant- och skogsarbetare, tjänare i hushåll, järnvägspersonal samt tjänstemän i allmän tjänst. Försäkringen administre— ras lokalt av arbetsförmedlingsanstalterna, som i England äro statliga institu— tioner i motsats till vad fallet är i andra länder, där arbetsförmedlingen utveck- lats som en kommunal institution.

Kostnaderna för försäkringen ha delats mellan de försäkrade, deras arbets- givare och staten i en proportion, som något växlat under olika tider. I stort sett har statsbidraget tidigare uppgått till 1/4 a 1/5 av försäkringens inkomster men har sedan början av år 1926 utgjort en relativt större del härav. Av- gifterna äro lika för alla yrken utan hänsyn till den olika arbetslöshetsrisken. För närvarande utgör för vuxna män arbetarens avgift 7 pence, arbetsgivarens avgift 8 pence och statens bidrag 6 pence i veckan. Uppbörden av arbetarnas och arbetsgivarnas avgifter sker medelst det 5. k. märkessystemet. Varje för— säkrad arbetare skall för detta ändamål vara försedd med ett försäkringskort, å vilket vederbörande arbetsgivare har att för varje vecka anbringa ett försäk- ringsmärke, vars valör svarar mot arbetarens och arbetsgivarens sammanlagda avgift. För arbetarens andel göres därefter avdrag å avlöningen. Märkena tillhandahållas genom postverkets försorg.

Över samtliga försäkrade föres ett centralregister, där erlagda avgifter och uppburet understöd antecknas. Denna anordning har visat sig erforderlig bl. a. med hänsyn till en av de grundläggande bestämmelserna rörande rätt till under- stöd, enligt vilken en försäkrad icke äger uppbära understöd för flera dagar än som svarar mot antalet erlagda veckoavgifter. Ifrågavarande bestämmelser. som med vissa inskränkningar gällt allt sedan den engelska arbetslöshetsför- säkringens införande, ha dock avförts från den nya lagen, som träder i kraft den 19 april 1928. Rätten till understöd har i nämnda lag gjorts beroende av huruvida 30 veckoavgifter erlagts under de två senaste åren. Den tidigare maxi— meringen av understödstiden till 26 veckor under loppet av ett år har likaledes borttagits. Någon annan maximering av understödstiden än som framgår ur villkoret om 30 veckoavgifter finnes icke. Karenstiden utgör för närvarande 6 dagar, fastän dessa dagar kunna under vissa förutsättningar fördela sig över en period av icke mindre än 12 veckor.

Under den katastrofartade arbetslöshet, som inträffade kort efter försäkrin— gens sista stora utvidgning i november 1920, blev försäkringen utsatt för mye-' ket starka påfrestningar. Genom den nämnda s. k. sjättedelsregeln blevo dock de arbetslösa rätt snart diskvalificerade för understöd. Det ansågs då nöd- vändigt att uppmjuka understödsvillkoren samtidigt med att avgifterna så små- ningom höjdes ända till det fyrdubbla. Behövande arbetslösa, som icke heller uppfyllde de sålunda uppmjukade villkoren för rätt till understöd, kunde dock under vissa. förutsättningar komma i åtnjutande av s. k. utsträckt understöd,

England.

vilket ej motsvarades av erlagda avgifter utan var att betrakta såsom i förskott uppburet understöd. Även detta utsträckta understöd finansierades av försäk- ringens medel, fastän fonden i viss utsträckning måste upptaga lån. Frågan huruvida utsträckt understöd skulle utgå avgjordes av ministern, utom beträf- fande en kortare period, då detsamma tillkom den försäkrade såsom en rätt. Ge— nom den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring har det utsträckta understödet av- skaffats.

Understöd från försäkring har hittills utgått med ett bestämt belopp per vecka, olika för män och kvinnor över och under 18 år men i övrigt oberoende av ve— derbörandes arbetsförtjänst. Sedan augusti 1924 har understödet utgjort 18 resp. 7 1[2 sh. i veckan för män över resp. under 18 år, samt 15 resp. 6 sh. för kvinnor i motsvarande åldrar. Dessutom utgå familjetillägg för vissa personer med 5 sh. i veckan för äldre och med 2 sh. i veckan för barn. Då i en del yrken full arbetsförtjänst icke uppnås förrän vid cirka 21 års ålder, har det ej sällan förekommit, att understöden från försäkringen till personer i åldrarna 18—20 är allt för mycket närmat sig storleken av arbetsförtjänsten. Med anledning härav ha i den nya lagen lägre understödssatser införts för nämnda åldrar.

Till belysning av försäkringsverksamhetens omfattning må nämnas, att för- säkringens inkomster under år 1925 uppgingo till 51.1 milj. pund, varav arbetar- nas och arbetsgivarnas försäkringsavgifter utgjorde 37.6 milj., statsbidraget 13.2 milj. samt övriga inkomster 0.3 milj. pund. Samma år utbetalades i under- stöd 45.8 milj. pund. Förvaltningskostnaderna, vilka under de sista åren helt bestritts av försäkringens medel, uppgingo till 4.9 milj. pund eller 9.6 % av inkomsterna.

Utom de betydande belopp, som från försäkringen utbetalts till arbetslösa per— soner har även från fattigvårdens sida en omfattande understödsverksamhet ägt rum. Hjälpen från fattigvården har i betydande utsträckning utgått samtidigt med understöden från försäkringen, vilket otvivelaktigt bidragit till att för de försäkrade utplåna olikheten i karaktär mellan dessa båda hjälpformer, vilket i sin ordning torde hava varit en bidragande orsak till de ökade anspråk, som från de arbetslösas sida ställts på fattigvården. Särskilt stark var påfrestnin- gen under den stora kolkonflikten år 1926, då mer än 1 milj. personer bland de försäkrade och deras familjemedlemmar åtnjöto understöd från fattigvården. Numera hava dock förhållandena väsentligt förbättrats.

Enligt uppgift från hälsovårdsministeriet har under perioden december 1918 —december 1927 utbetalats cirka 56 milj. pund från fattigvården till personer, som i vanliga fall inneha regelbunden anställning ävensom åt deras hustrur och barn. Den angivna siffran torde i stort sett motsvara fattigvårdens kostnader på grund av arbetslöshet. Från försäkringen har under samma tid utbetalts cirka .317 milj. pund. Därjämte utbetalades under demobiliseringstiden av sär- skilda anslag cirka 63 milj. pund.

Även nödhjälpsarbeten ha anordnats i betydande utsträckning. På senare tid har dock regeringen visat stor återhållsamhet beträffande anslag till dy- lika arbeten. Under åren 1920—1926 hava kostnaderna för nödhjälpsarbetena. uppgått till över 100 milj. pund, varav statens bidrag utgjort över 40 milj.

pund. Beträffande lönerna var det ursprungligen avsett, att de skulle under— stiga den öppna marknadens löner. Numera har tanken att kräva lägre lön vid dessa arbeten övergivits. Dock tillämpas i regel lägre löner vid nödhjälps- arbeten, som anordnas av olika fattigvårdsmyndigheter.

I Italien genomfördes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring år 1919. För när- varande gäller i ämnet en år 1923 utfärdad lag, vilken sedermera kompletterats med en tillämpningsförfattning år 1924. Försäkringen omfattar principiellt alla, vilka fyllt 15 men icke 65 år och användas till arbete för annans räkning, oberoende av om de äro att anse såsom arbetare eller tjänstemän. Uteslutna äro tjänstemän, vilka hava en månatlig lön överstigande 800 lire, lantarbetare, hem— arbetare, husliga tjänare, de som äro fast anställda i allmän tjänst o. s. v. An- märkas må, att lantarbetarna ursprungligen omfattades av försäkringen; de uteslötos först år 1924. Lagen giver emellertid möjlighet att i administrativ ordning genomföra försåkringstvång för särskilda grupper av lantarbetare.

Försäkringen handhaves av riksanstalten för socialförsäkring samt denna un- derlydande provinsiella eller interprovinsiella arbetslöshetskassor. Dessa kas- sor administrera försäkringen var inom sitt område, besluta angående ersätt- nings utbetalande o. s. v. Vid riksanstalten finnes upprättad en statens arbets— löshetsfond, till vilken viss andel av försäkringsavgifterna skall inflyta. Än- damålet med fonden är att bistå provinskassor, vilka icke med egna medel kun- ' na bära försäkringsutgifterna.

Rätt till ersättning på grund av försäkringen tillkommer envar, som är ofri- villigt arbetslös och för vilken under de sista två åren erlagts försäkringsavgif— ter för minst 24 fjortondagarsperioder. Säsongarbetslöshet skapar princi- piellt icke ersättningrått. De försäkrade indelas efter den dagliga arbetsför- tjänsten i tre löneklasser (t. o. m. 4 lire, 4—8 lire, över 8 lire). Ersättning utgår i de tre klasserna med resp. 1.25, 2.50 och 3.75 lire per dag. Längsta er— sättningstiden under loppet av ett år är 90 dagar; dock kan denna tid för- längas till 120 dagar, därest under sistförflutna två åren erlagts avgifter för minst 36 fjortondagarsperioder. Har ersättning under ett år åtnjutits för 120 dagar, inträder rätt till ersättning först sedan avgifter för minst 12 dylika perioder erlagts och övriga förutsättningar äro för handen.

Kostnaderna för försäkringen bestridas genom avgifter av de försäkrade och deras arbetsgivare till lika del. För inbetalningen av avgifterna användes mär- kessystem. Avgifterna beräknas per fjortondagarsperiod och uppgå för arbets- givare och arbetare gemensamt i envar av de förut omnämnda tre löneklasserna till resp. 0.70, 1.40 och 2.10 lire. Skulle vissa kassas verksamhet på grund av särskilda omständigheter gå med förlust under en längre tid (3 år av 5), kan förhöjning av avgifterna inom kassans verksamhetsområde äga rum.

Slutligen må anmärkas, att riksanstalten för socialförsäkring äger att från arbetslöshetsfonden utlämna förskott till igångsättandet av allmänna arbeten, avsedda för bekämpande av arbetslöshet. Dylika förskott skola återgäldas inom två år.

Försäkringen omfattar enligt uppgift omkring 3 1/2 milj. arbetare. I oktober

Italien.

Polen.

1927 uppgick antalet helt arbetslösa i landet till i runt tal 330 000. Ersättning på grund av försäkringen utgick till något över 108 000 arbetslösa. I fråga om hjälp åt övriga arbetslösa kunna uppgifter ej meddelas.

Polen har obligatorisk arbetslöshetsförsäkring sedan år 1924. Försäkrings— plikt är stadgad för arbetare över 18 år, vilka innehava anställning vid indu- striella företag, gruvor, hyttor, handels- samt kommunikations- och transport- företag eller andra icke i förvärvssyfte men dock industrimässigt drivna före- tag, därest vid företaget sysselsättas flera än fem arbetare. Beträffande före- tag, som drivas av stat eller kommun, gälla särskilda föreskrifter. Enligt en författning av år 1925 hava jämväl tjänstemän, vilkas månadslön icke översti- ger 500 zloty, inbegripits under försäkringen, tillsvidare dock allenast provi- soriskt. Utanför försäkringen stå bl. a. lantarbetare och husliga tjänare.

Ersättning enligt försäkringen tillkommer ofrivilligt arbetslös, som under de senaste 12 månaderna innehaft försäkringspliktig anställning under minst 20 veckor. Korttidsarbetare, vilkas arbetsförtjänst för vecka icke överstiger den avtalade lönen för tre arbetsdagar, kunna under vissa villkor komma i åtnjutan- de av ersättning. Däremot äga säsongarbetare, vilkas arbete i regel pågår mind- re än 10 månader om året, icke rätt till ersättning under den döda säsongen.

Ersättning utgår med viss procent av den arbetsförtjänst, som legat till grund för beräkning av den försäkrades avgifter, varvid emellertid skall iakttagas, att högre förtjänst än 5 zloty om dagen för arbetare och 8 zloty om dagen för tjänstemän icke kommer i betraktande. Procentsatsen växlar med hänsyn till försörjningsskyldigheten mellan 30 % för ensamstående samt 50 % för den, som har familj med flera än fem medlemmar att försörja. Under loppet av ett år må ersättning utgå under högst 13 veckor, dock att arbetsministern på framställ- ning av den centrala försäkringsmyndigheten äger att utsträcka tiden till 17 Veckor.

I bestridandet av kostnaderna för försäkringen deltaga de försäkrade, deras arbetsgivare, staten samt eventuellt kommunerna. För varje försäkrad skall av dennes arbetsgivare erläggas en avgift uppgående till, i fråga om arbetare 2 % och i fråga om tjänstemän 2.5 % av lönen, dock att lön, i vad den överstiger 5 zloty om dagen i fråga om arbetare och 8 zloty om dagen i fråga om tjänstemän, icke tages i beräkning. Av berörda avgift äger arbetsgivaren å den försäkrades lön avdraga för arbetare 1/4 och för tjänstemän 2/5, vadan alltså arbetsgivaren själv har att bära 3/4 resp. 3/5. Staten bidrager med belopp motsvarande 50 % av inbetalda avgifter. Ministerrådet äger vidare förplikta stadskommuner även- som andra kommuner, inom vilka större gruv- eller industriföretag finnas, att bidraga med viss andel, högst hälften av statsbidraget. Avgifter och offentligt bidrag tillföras en arbetslöshetsfond, vilken bestrider alla ersättningar på grund av försäkringen.

Berörda arbetslöshetsfond betraktas såsom ett särskilt rättssubjekt och står under ledning av en styrelse, som fungerar såsom centralorgan för försäkrin- gen. Styrelsen är sammansatt av representanter för arbets- och finansministe— rierna, arbetare och arbetsgivare samt kommunerna. Lokala försäkringsorgan

äro särskilda, till arbetsförmedlingsanstalterna knutna kretsstyrelser bestående av föreståndaren för arbetsförmedlingsanstalten såsom ordförande samt repre- sentanter för arbetare, arbetsgivare och kommunerna. Dessa styrelser ombe- sörja indrivning av avgifter, besluta angående ersättning samt sköta utbetal- ningen härav. De kunna i viss omfattning anlita kommunala organ ävensom andra offentliga inrättningar av social natur såsom biträden vid verksamhetens utövande.

Enligt särskilt meddelade bestämlmelser kunna arbetslösa, vilka uttagit dem tillkommande försäkringsersättning för året och fortfarande äro i behov av hjälp erhålla understöd med belopp, som med hänsyn till försörjningsskyldig- heten växla från 1 till 19 zloty per vecka. Dessa understöd bestridas helt av statsmedel.

I september 1925, således innan tjänstemännen förts in under försäkringen, omfattade denna omkring 670 000 personer.

Bland utomeuropeiska stater har Queensland genom en lag av den 18 oktober 1922 anslutit sig till det obligatoriska försäkringssystemet. Av försäkringen omfattas principiellt arbetare och tjänstemän, vilkas lön är bestämd genom dom eller överenskommelse i enlighet med lagen är 1916 angående industriell skilje- dom (the Industrial Arbitration Act of 1916). Särskilt undantagna äro bl. a. vissa yrkesutövare med högre utbildning. I bestridandet av försäkringskostna- derna deltaga de försäkrade, arbetsgivarna samt staten med lika andelar. Ar- betarna och arbetsgivarnas avgifter inbetalas enligt märkessystem. Med avse- ende å ersättningsbeloppen är landet indelat i tre distrikt. För ensamstående Växla beloppen mellan 15 och 20 sh. i veckan, för familjeförsörjare mellan 25 och 35 sh. Särskilda barntillägg utgå. Ersättningen får dock aldrig överstiga hälften av den i yrket eller på platsen vanliga lönen. Maximala ersättningstiden under loppet av ett år är 15 veckor. Såsom bärare av försäkringen fungerar den s. k. arbetslöshetsfonden. Denna förvaltas av arbetsdirektören, vilken vid sin sida har ett arbetsråd. Lokala organ äro arbetsförmedlingsanstalterna. Vid sitt ikraftträdande omfattade försäkringen omkring 120 000 arbetare. Lagen innehåller utförliga bestämmelser angående åtgärder till motverkande av ar- betslöshet. De offentliga myndigheterna äga sålunda ingripa mot arbetsgi— vare, som utan giltigt skäl nedlägga sin rörelse. Statliga och kommunala nöd— hjälpsarbeten kunna ingångsättas. Särskilda arbetsfarmar kunna inrättas å kronoegendomar o. s. v.

Åtgärderna till lindrande av arbetslöshetens följder ha i Tyskland före världskriget i stort sett inskränkt sig till den av arbetarnas kassor bedrivna understödsverksamheten. Bidrag till kassorna lämnades av kommuner även- som av vissa stater men dock endast i mindre utsträckning.

I samband med den krisartade arbetslöshet av relativt kort varaktighet, som inträdde omedelbart efter krigsutbrottet, vidtogos särskilda anordningar för att hjälpa de arbetslösa, vilka anordningar emellertid inskränktes till fall där be- hov förelåg och där arbetslösheten framkallats av kriget. Denna grundsats har sedan alltjämt bibehållits i den tyska hjälpverksamheten på förevarande områ-

Queensland.

Tyskland.

de. Omvårdnaden om de arbetslösa åvilade kommunerna, fast understödsverk- samheten till en början i stor utsträckning finansierades av statsverket.

Vid demobiliseringen infördes en allmän. understödsverksamhet utan fattig- vårdskaraktär, vilken finansierades till 3/6 av riket, till 2/6 av vederbörande stat samt till 1/6 av kommunen. Varje arbetslös, som gjorde anspråk på understöd var skyldig att antaga anvisat arbete, även utanför det egna yrket, såvida för arbetet betalades i orten vanlig lön och denna var tillräcklig för familjens för— sörjning. Till en början kommo huvudsakligen kontantunderstöd till använd- ning, men snart trängde den tanken. alltmera igenom att understöden om möjligt borde ersättas med arbete. Redan genom en förordning av oktober 1919 hade grunddragen av den s. k. produktiva arbetslöshetsförsörjningen utformats. Denna har också utvecklats till en väsentlig del av åtgärderna till arbetslös- hetens bekämpande. Nödhjälpsarbeten, delvis finansierade av arbetslöshetsför— sörjningens medel, hava anordnats i en betydande utsträckning, huvudsakligen avseende jordförbättringar, dikningsföretag samt väg- och kanalbyggnader. mV ad angår lönen vid nödhjälpsarbetena ha växlande system tillämpats. För närvarande fastställes nödhjälpslönen i regel i överensstämmelse med gällande kollektivavtal; möjlighet finnes dock att fastställa lönen på annat sätt.

Genom en förordning av den 15 oktober 1923 blevo grunderna för under- stödsverksamheten helt omändrade, i det bidragsplikt infördes för arbetare och arbetsgivare. Rätten till understöd inskränktes till arbetare, som omfat- tades av den obligatoriska sjukförsäkringen. Härigenom hade ett försäkrings- mässigt moment införts i understödsverksamheten. Behovsprövning tillämpa- des dock alltjämt. Under tiden 1/7 1925—30]6 1926 utbetalades av arbetslöshets- försörjningens medel cirka 740 milj. mark i understöd m. m. till omkring 1 112 000 arbetslösa.

Sedan den 1 oktober 1927 finnes i Tyskland obligatorisk arbetslöshetsförsäkJ ring omfattande cirka 16 400 000 arbetare (lag om _arbetsförmedling och ar- betslöshetsförsäkring den 16 juli 1927). Försäkringen finansieras till lika de- lar av arbetare och arbetsgivare utan bidrag av statsmedel.

För försäkringen har uppbyggts en helt ny organisation, vars olika organ stå under ledning av paritetiskt sammansatta styrelser, varigenom arbetare och ar- betsgivare —— i konsekvens med deras lika stora bidrag —— tillförsäkras lika stort inflytande på försäkringens förvaltning.

Bärare av försäkringen är riksanstalten för arbetsförmedling och arbetslös- hetsförsäkring, vilken sönderfaller i en för hela riket gemensam centralanstalt, landsarbetsanstalter, vilkas områden i regel motsvara de olika staterna, samt slutligen lokala arbetsanstalter. Personalen i denna organisation, till vilken även arbetsförmedlingen överflyttats, är ej statsanställd utan anställes efter samma principer som tillämpas vid privata företag. Försäkringskostnaderna för såväl försäkringen som arbetsförmedlingen bestridas helt av försäkringens medel.

Uppbörden av försäkringsavgifterna verkställes genom sjukkassorna. Be- stämmandet av försäkringsavgifternas storlek har överlåtits till försäkringens

v

organ, som ha att avväga avgifterna med hänsyn till riskförhållandena, varvid dock måste iakttagas att arbetarens och arbetsgivarens sammanlagda avgift icke får överstiga 3 % av arbetsförtjänsten. Möjlighet finnes att tillämpa olika försäkringsavgifter i olika delar av landet.

För rätt till understöd kräves att den arbetslöse skall ha varit anställd i för- säkringspliktigt yrke 26 veckor under en period av 12 månader. Karenstiden är fastställd till 7 dygn. Understödstiden är begränsad till 26 veckor under lop- pet av ett år, men kan vid särskilt ogynnsamma förhållanden på arbetsmarkna- den av riksanstaltens förvaltningsråd förlängas till 30 veckor. För säsongyr— ken äger nämnda förvaltningsråd att fastställa annan understödstid. För un- derstödens bestämmande äro de försäkrade indelade i 11 inkomstklasser. I den lägsta klassen med en veckoinkomst t. o. m. 10 mark utgöra understödet 6 mark, och i högsta klassen med en veckoinkomst över 60 mark utgör understödet 22 mark i veckan. Härtill komma vissa tillägg för familjeförsörjare.

De principer, som inom den tidigare arbetslöshetsförsörjningen tillämpats vid anordnandet av nödhjälpsarbeten och vid fastställandet av löner vid dylika ar- bet-en skola även i fortsättningen komma till användning. Hava nödhjälpsarbe- ten anordnats, äro de arbetslösa skyldiga att mottaga anvisning till dylikt ar— bete. I lagen ha även införts bestämmelser rörande s. k pliktarbete. Härmed förstås arbete, som vissa arbetslösa äro skyldiga utföra för erhållande av van- ligt understöd. Särskild lön för arbetet utbetalas icke. Skyldiga att mottaga hänvisning till pliktarbete äro endast arbetslösa under 21 år samt arbetslösa, vilka uppbära krisunderstöd. Krisunderstöden, som finansieras till 4/5 av ri— ket och till 1[5 av vederbörande kommun, kunna dock endast komma till använd— ning, därest förhållandena på arbetsmarknaden under en längre tid gestaltat sig särdeles ogynnsamma, och utgå blott till behövande arbetslösa, som antingen utttmt sin rätt till understöd från försäkringen eller ej” hava varit anställda i försäkringspliktigt yrke tillräckligt länge för att ha hunnit förvärva dylik rätt.

Genom en lag av den 24 mars 1920 infördes i Österrike obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring. Nämnda lag har under årens lopp undergått väsentliga änd— ringar. Av försäkringen omfattas principiellt alla arbetare och tjänstemän, som äro obligatoriskt sjukförsäkrade. Undantagna äro bl. a. lant- och skogs- arbetare, husliga tjänare och lärlingar. För understödsrätt förutsättes, att ve- derbörande är oförvållat arbetslös och haft försäkringspliktig anställning åt- minstone 20 veckor under de senaste 12 månaderna. Är vederbörande i nöd- läge, kan dock understöd medgivas, såvitt han under de senaste 24 månaderna haft 20 veckors anställning. Även från sistnämnda regel gälla för närvarande vittgående undantag, vilka motiverats av det rådande ogynnsamma läget å ar- betsmarknaden och äro avsedda att gälla allenast så länge detta läge fortfar. Å andra sidan äro personer, vilkas levnadsuppehälle icke sättes i fara genom ar- betslösheten, tillsvidare uteslutna från understöd.

Ieträffande understöd och avgifter äro de försäkrade, i huvudsaklig över- ensstämmelse med sjukförsäkringslagens bestämmelser, indelade i 10 olika löne-

Österrike.

klasser, av vilka den lägsta omfattar en daglig arbetsförtqänst av intill 0.77 schilling och den högsta sådan arbetsförtjänst över 4.20 schilling. Understöds- beloppen äro olika för familjeförsörjare och icke familjeförsörjare, varjämte särskilda barntillägg utgå. Högsta understödet, inklusive barntillägg, är 3.10 schilling om dagen. I intet fall får emellertid understödet överstiga 80 % av lö- nen i sista anställningen. Längsta understödstiden är principiellt 12 veckor un- der loppet av ett år; vid varaktigt ogynnsamt läge å arbetsmarknaden (såsom för närvarande) kan den utsträckas till 30 veckor, såvitt angår arbetslösa som befinna sig i nödläge. På grund av provisoriska bestämmelser har alltsedan 1922 härutöver särskild hjälp lämnats åt behövande arbetslösa. Intill 1926 hade denna hjälp karaktär av fortsatt försäkringsunderstöd. Numera är den såtillvida skild från försäkringen, som kostnaderna för densamma skola täckas i särskild ordning. För erhållande av sådan hjälp förutsättes, att vederbörande uttömt sin rätt till understöd från försäkringen och att han befinner sig i sär- skilt nödläge. Hjälpen kan uppgå till samma belopp som nyssnämnda under- stöd och någon tidsgräns för uppbärandet finnes ej stadgad i lagen.

Kostnaderna för såväl försäkringen som den extraordinära hjälpen bestridas förskottsvis av staten. Såvitt angår själva försäkringen skola emellertid kost- naderna numera helt täckas genom avgifter till lika storlek av de försäkrade och deras arbetsgivare. Den extraordinära hjälpen däremot finansieras enligt nu gällande regler sålunda, att hälften av kostnaderna slås ut på de försäkrade och deras arbetsgivare samt täckas genom särskilda tilläggsavgifter till försäkrings- premierna, medan andra hälften gäldas till lika del av riket, vederbörande land samt kommunerna. F örsäkringsavgifterna beräknas i procent av sjukförsäk— ringspremierna och uttagas i samband med dessa. Sjukkassorna redovisa av— gifterna till vederbörande landsregering. Själva försäkringsavgiften får icke överstiga 80 % och tilläggsavgiften för den extraordinära hjälpen icke 50 % av 'den normala sjukförsäkringspremien.

Ansökningar om understöd ingivas till och prövas av vissa såsom arbetslös- hetskontor utsedda arbetsförmedlingsanstalter. Dessa stå under ledning av de 5. k. industriella kretskommissionerna (11 st.), vilka äro paritetiskt samman- satta av arbetare och arbetsgivare samt tjänstgöra såsom besvärsinstanser men jämväl pröva åtskilliga frågor i första hand. Högsta ledningen utövas av so— cialministeriet.

Försäkringens medel kunna jämväl användas för s. k. produktiv arbetslöshets- hjälp. Allmännyttiga arbeten, som eljest ej skolat komma till stånd, kunna un- derstödjas genom direkta bidrag eller lån. Hjälpen får icke överstiga, i fråga om direkt bidrag det belopp, som inbesparas i försäkringsunderstöd genom ar- betslösas anställande, och i fråga om lån tre gånger nämnda belopp. Denna hjälpform har emellertid icke kommit att spela någon större roll.

Försäkringen omfattar ungefär 1 milj. arbetare och tjänstemän. Samman- lagda utgifterna (inklusive extraordinär hjälp och förvaltningskostnader) upp- gingo för år 1926 till 1526 milj. schilling.

2. Länder med frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Belgien kan anses som föregångslandet på den frivilliga arbetslöshetsförsäk— ringens område i så måtto att systemet med offentligt understöd till den av ar- betarnas egna kassor bedrivna understödsverksamheten tillämpades med större framgång först i detta land.

Arbetslöshetskassor hade bildats redan på 1860-talet, men det var först se- dan olika kommuner och provinser och senare även staten började understödja verksamheten som denna nådde en större omfattning. För närvarande finnas cirka 130 kassor med ett medlemsantal av över 600 000. — (Beträffande det 5. k. Gentsystemets uppkomst och den följande utvecklingen av arbetslöshetsför- säkringen i Belgien hänvisas till den mera fullständiga redogörelsen härför å sid. 544).

Försäkringen i-Belgien finansieras från tre håll, nämligen från de försäkra- de, från kommuner och provinser (frivilligt) samt från staten. För att bidrag från det allmänna skall utgå kräves, att vederbörande kassa skall vara ansluten till en s. k. kommunal eller interkommunal arbetslöshetsfond, som har att i för- sta hand utöva det allmännas kontroll över kassornas verksamhet. Statens bi— drag, som för närvarande utgår med 2/3 av de försäkrades egna avgifter, inlevere- ras till och förvaltas av den nationella krisfonden, vilken tillkom genom ett kungl. dekret av den 30 december 1920. Genom nämnda dekret ha även arbets- löshetskassornas och de kommunala arbetslöshetsfondernas verksamhet regle- rats. Vid mitten av år 1926 funnos 83 kommunala och interkommunala arbets- löshetsfonder, omfattande 1 131 av landets 2 638 kommuner.

Vid fördelningen av statsbidraget mellan kassorna tillämpas ett system, en- ligt vilket fonden krediterar de olika kassorna deras andelar i nämnda bidrag. Ifrågavarande medel, vilka äro att anse såsom en kassornas tillgång, utbetalas däremot icke till kassorna utom i mån av behov. Den nationella krisfonden har utom sin uppgift att fördela de statliga arbetslöshetsanslagen att i sista hand utöva kontroll över arbetslöshetsförsäkringen i landet. Man skulle sålunda kunna säga, att den belgiska arbetslöshetsförsäkringen är uppbyggd i tre skikt, nämligen arbetslöshetskassorna, de kommunala arbetslöshetsfonderna och den nationella krisfonden.

Statens hjälpverksamhet för de arbetslösa är emellertid icke inskränkt till det mot 2/3 av de försäkrades avgifter svarande bidraget. Krisfonden utövar nämligen även en ren understödsverksamhet med tillhjälp av vissa andra in- komster, varöver fonden förfogar. Denna hjälpverksamhet är dock praktiskt taget inskränkt till behövande medlemmar i arbetslöshetskassor och deras fa- miljer.

Som allmän regel gäller, att rätt till understöd från godkänd arbetslöshets- kassa utgår endast vid oförvållad arbetslöshet och endast till den, som minst ett år varit medlem i kassan och under denna tid betalt stadgeenliga avgifter. Till styrkande av att arbetslösheten är oförvållad måste arbetaren förete intyg från sin arbetsgivare. För att understöd skall utgå fordras dessutom bl. a., att

Belgien.

Danmark.

arbetslösheten varat minst tre dygn, varvid ersättning dock utgår redan fr. o. in. andra dagen. Sammanlagda beloppet av den ersättning, som utbetalas till ar- betslös, får ej överstiga 2/3 av lönen. Arbetslöshetsunderstöd från arbetsgivare skall härvid avräknas från det understöd, som kassan har att utbetala. I den mån utbetalning från den nationella krisfonden är beroende av den arbetslöses behov, vilket så gott som alltid är fallet, sker behovsprövningen i enlighet med bestämmelserna i en särskild ministeriell förordning. Vid denna prövning till— lämpas i regel ett ganska schematiskt förfaringssätt.

Under år 1926 uppgingo kassornas samtliga inkomster till 23 843 000 francs, varav medlemsavgifterna utgjorde 13 611 000 francs, statsbidraget 8 114000 francs samt kommun- och provinsbidragen 1 192 000 francs. Samma år upp- gingo utgifterna till 17 140000 francs, varav 2 296000 motsvarade förvalt- ningskostnader och 14 844 000 francs understöd. Därjämte utbetalades från nationella krigsfonden 3 805 000 francs i daghjälp och 5 491 000 francs såsom familjetillägg.

Oaktat den nationella krisfonden enligt bestämmelserna i gällande förordning har befogenhet att bevilja lån till nödhjälpsarbeten, har fonden dock aldrig be— gagnat sig av denna rätt. Nödhjälpsarbeten synas för övrigt hava anordnats endast av vissa kommuner och ha överhuvud kommit till användning i mycket ringa utsträckning.

De ökade anspråk på fattigvården, som arbetslösheten i andra länder med— fört, synas icke ha gjort sig gällande i Belgien, vilket i huvudsak torde bero därpå att i detta land fattigvården som regel har att skaffa med ett helt annat klientel än det som omfattas av försäkringen.

I Danmark infördes redan genom 1907 års lag om erkända arbetslöshetskas- sor bidrag från det allmänna till sådana sammanslutningar av arbetare som med- delade understöd vid arbetslöshet åt sina medlemmar. Lagstiftningen har se- nare vid olika tillfällen reviderats, bl. a. åren 1914, 1921, 1924 och 1927. Dess— utom ha ett flertal förordningar utkommit särskilt rörande understöd under kristiden.

Nu gällande lag om arbetsanvisning och arbetslöshetsförsäkring av den 1 juli 1927, vilken trädde i kraft den 1 oktober samma år, består av fyra olika avdel— ningar, nämligen: 1) arbetsanvisningen, 2) erkända arbetslöshetskassor, 3) arbetslöshetsfonden (motsvarades i tidigare lagar av »extraordinär arbetslös- het») och 4) tillsynen över arbetsanvisningen och arbetslöshetsförsäkringen.

Lagen föreskriver att det i varje län skall upprättas en offentlig arbetsför— medlingsanstalt. Därjämte må under vissa i lagen angivna villkor vid sidan av länsanstalterna upprättas kommunala arbetsförmedlingskontor.

Rätt till understöd kan endast förvärvas av sådana medlemmar i arbetslös- hetskassorna, som icke hava en förmögenhet överstigande 5 000 kronor, om ve— derbörande är ogift och 10 000 kronor om han är gift. Dessa gränser kunna dock under vissa villkor höjas till 8 000 resp. 15 000 kronor. Daghjälpens maxi- mistorlek för icke-familjeförsörjare, som tidigare utgjort 3.50 kronor, är i den nya lagen nedsatt till 3 kronor. För familjeförsörjare är högsta daghjälpsbe-

loppet liksom tidigare 4 kronor. Inrikesministern kan under vissa villkor ned- sätta dessa maximibelopp. För samtliga medlemmar är lägsta daghjälpsbelop- pet fastställt till 1 krona. Beträffande understödstidens längd må nämnas, att kassans stadgar skola innehålla bestämmelse rörande den maximala understöds— tiden under loppet av 12 på varandra följande månader. Denna maxmitid får ej bestämmas kortare än till 70 dagar.

I lagen ha införts Vissa skärpningar i tidigare gällande bestämmelser röran— de understöd. Sålunda är en medlem, som under en viss vecka haft arbete fyra eller flera dagar, icke berättigad till understöd under denna vecka. Medlemmar, som åtnjuta understöd från fattigvården eller som under de tre sista månaderna upprepade gånger uppburit sådant understöd, äro icke berättigade till arbetslös- hetsunderstöd från kassan. Utom kassan själv eller ett arbetsförmedlingskon- tor kunna även kommunala myndigheter anvisa en arbetslös medlem arbete med den verkan, att han förlorar understödsrätten, därest han utan giltig grund vägrar mottaga det anvisade arbetet.

Kassornas inkomster utgöras dels av medlemmarnas egna avgifter, dels av statens och kommunernas bidrag. Statsbidraget har tidigare utgått med 35 % av medlemsavgifterna under året och kommunbidraget med 30 % av avgifterna, som erlagts av de medlemmar, vilka den 31 mars bodde i kommunen. För båda dessa bidrag har i den nya lagen en ny princip införts, enligt vilken bidragens storlek gjorts beroende av den genomsnittliga arbetsförtjänsten för medlemmar- na inom varje särskild kassa. Ju större genomsnittslönen är ju mindre äro bi— dragen i förhållande till medlemsavgifterna.

Tidigare har genom kommunernas försorg utanordnats s. k. extraordinärt ar- betslöshetsunderstöd till personer tillhörande fack, som voro utsatta för extra- ordinär arbetslöshet, oavsett huruvida vederbörande personer voro medlemmar i en arbetslöshetskassa eller icke. Meddelanden om de yrken, där dylik arbets- löshet ansågs vara för handen, utsändes varje månad från socialministeriet. I den mån kommunerna utbetalade nu ifrågavarande understöd i överensstäm- melse med lagens föreskrifter härom, ägde kommunerna återbekomma det utbe— talade beloppet från arbetslöshetsfonden, i annat fall hade kommunerna själva att bära kostnaderna. Arbetslöshetsfondens inkomster utgjordes dels av bidrag från arbetsgivare, i stort sett uppgående till 5 kronor för varje helårsarbetare, som omfattas av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, utom beträffande lant- och skogsarbetare, där bidraget utgick med 2 kronor, dels av bidrag från staten, dels slutligen av viss vid nödhjälpsarbeten innehållen lön. Nödhjälps- arbetena hava dock haft en ganska obetydlig omfattning. Statsbidraget mot- svarade dels 10 % av de erkända arbetslöshetskassornas medlemsavgifter och dels 1], av fondens utgifter för understöd, nödhjälpsarbeten och kurser för ar- betslösa.

Med den nya lagens ikraftträdande bortföll det extraordinära understödet. Till gengäld stadgas, att kassor, som upprätta en särskild krisfond för utökan- de av understödstiden under tider av extraordinär arbetslöshet, kunna erhålla bidrag härtill såväl från stat och kommuner som från arbetslöshetsfonden. Ar- betslöshetsfondens inkomster hava genom den nya lagen inskränkts till arbets-

Fin/and.

givarnas bidrag, vilka emellertid bl. a. minskats från 5 till 3 kronor per årsarj betare, och till vid nödhjälpsarbeten innehållen lön. Däremot lämnar staten icke vidare något bidrag. Tillsynen över arbetsanvisningen och arbetslöshetsförsäkringen utövas av ett under inrikesministeriet lydande direktorat, vars chef utses av Konungen. Till belysning av omfattningen av understödsverksamheten må tjäna följande siffror:

Antal medlemmar Arbetslöshetskassornas Extraordinärt arbets-

Period i kassorna. vid utgifter för understöd Iöshetsnnderstöd periodens slut Kr. Kr. 1921—22 ....... 262 473 30 764 000 15 997 000 1922—23 ....... 252 129 19 751 000 15 731 000 1923—24 ....... 255 641 17 333 000 5 305 000 1924—25 ....... 265 334 14 115 000 1 780 000 1925—26 ....... 270 299 24 824 000 10 340 000

Summa — 106 787 000 49 153 000

Av det belopp, motsvarande 49 153 000 kronor, som genom olika kommuners försorg utanordnats som extraordinärt arbetslöshetsunderstöd, godkändes vid arbetslöshetsfondens revision 47 216 000 kronor, vilken summa sålunda ersatts kommunerna.

Jämväl i Finland åtnjuta arbetslöshetskassor under vissa villkor bidrag av statsmedel. Härom gäller en förordning av år 1917 (ändrad 1920 och 1921). Statsbidraget beräknas i förhållande till utbetalt understöd och utgår med 2/3 av belopp, som utbetalats till medlemmar med ett eller flera minderåriga eller eljest arbetsoförmögna barn, samt med hälften av belopp, som utbetalats till öv- riga medlemmar. Ursprungligen voro jämväl kommunerna bidragspliktiga, i det understödd medlems hemortskommun skulle till statsverket erlägga hälften av det bidrag, som därifrån utgått. Denna skyldighet borttogs emellertid 1921. Kassornas stadgar skola godkännas av socialministeriet. Något krav att kas— sorna skola vara öppna uppställes icke. Understöd får icke bestämmas till lägre belopp än 1 mark eller högre belopp än 10 mark om dagen och får ej utgå för längre tid än 90 dagar under loppet av 12 på varandra följande månader.

Försäkringen har varit nära nog betydelselös, vilket delvis sammanhänger med den ringa arbetslösheten i landet. Under de fem åren 1921—1925 utbe— talades sålunda genom kassorna understöd till sammanlagt belopp av allenast 1 188 000 mark; statens andel i understöden belöpte sig till 583 000 mark (det erinras att 1 mark är endast 9.4 öre). Statsmakterna ha å andra sidan nöd— gats vidtaga andra åtgärder för arbetslöshetens lindrande. Dessa åtgärder ha huvudsakligen bestått i anordnande av nödhjälpsarbeten. För detta ända- mål användes under år 1926 statsmedel till ett belopp av omkring 11 milj. mark.

År 1926 begärde riksdagen utredning angående genomförandet av obligato- risk arbetslöshetsförsäkring.

I Frankrike gäller ett år 1905 utfärdat dekret om statsbidrag till förenin- gar, som upprättat arbetslöshetskassa för sina medlemmar. Åtskilliga ändrin- gar i denna författning ha dock sedermera vidtagits. För rätt till statsbidrag förutsättes, att kassans penningförvaltning är helt skild från föreningens för- valtning i övrigt, att kassan har minst 100 medlemmar (försävitt kassan ej får bidrag jämväl från kommun eller departement, i vilket fall det räcker med 50 medlemmar) samt att medlemsavgifterna täcka minst 1/;, av kassans utgifter. För understödsrätt kräves minst 6 månaders medlemskap i kassan. Statsbidra- get beviljas av handelsministern. Han skall därvid tillse, att bidraget icke överstiger, i fråga om mindre kassor 20 % och i fråga om kassor, som sträcka sig över minst tre departement, 30 % av utbetalda ersättningar. Statsbidrag utgår icke för understöd till den del detta överstiger 4 francs om dagen eller för mer än 60 dagar under loppet av ett år. De arbetslösa äro pliktiga att an- taga anställning inom sitt yrke, som anvisas av kassans styrelse.

Statsbidraget har tagits i anspråk i förhållandevis mycket ringa utsträck- ning. Emellertid har arbetslösheten intill senaste tid varit obetydlig. Åtskil— liga departement och kommuner lämna jämväl bidrag till kassorna.

I Holland lämnas enligt en förordning av 1916 (sedermera flera gånger änd— rad) bidrag av allmänna medel till organisationer, som hava upprättat en ar— betslöshetskassa. Stadgarna för kassan skola godkännas av vederbörande mi- nister, men kassan behöver icke vara öppen; i regel äro kassorna sålunda direkt anslutna till vederbörande fackorganisationer. Det allmänna bidraget utgår med belopp, motsvarande de influtna medlemsavgifterna, men kan för särskilda fall höjas. Bidraget bestrides till hälften av staten och till hälften av de kom- muner, vari kassas medlemmar äro bosatta. Dock är kommunernas medverkan ej obligatorisk. Har viss kommun vägrat betala bidrag, får till kassamedlem— mar, som äro där bosatta, allenast utbetalas ett understöd, som motsvarar hälf— ten av understödet för övriga medlemmar. I stort sett lämna emellertid samtliga kommuner av betydelse i förevarande sammanhang bidrag. Medlemsavgifterna i kassa skola vara så bestämda, att de jämte det allmänna bidraget förslå till understöd och avsättande av reservfond. Understöden få icke överstiga 70 % av den genomsnittliga arbetsförtjänsten. Någon maximal understödstid före- skrives icke i författningen, men de olika kassorna ha i praktiken en förhållan- devis kort sådan tid stadgad. Av väsentlig betydelse är den starka kontroll, som från kommunernas sida utövas över kassornas verksamhet. Varje under- stödsbeslut skall sålunda anmälas till styrelsen för dcn kommun, där under- stödstagaren är bosatt. Kommunen äger nedlägga veto mot beslutet och kräva, att vad som eventuellt utbetalats skall återgäldas till kassan. Är kassa miss- nöjd, äger den anföra klagomål hos vederbörande minister. Även en statlig tillsynsmyndighet existerar, som äger göra invändningar mot en kassas under- stödsbelut på samma sätt som kommunerna.

Medlemsantalet i de med allmänna medel understödda kassorna uppgår till omkring 280 000. Under år 1925 utbetalades i understöd ungefär 5 milj. gul- den; det allmänna bidraget belöpte sig till något över 3 milj. gulden. Vid si-

Frankrike.

Holland.

dan av försäkringssystemet lämnas i icke obetydlig omfattning hjälp åt de ar- betslösa genom anordnande av nödhjälpsarbeten. Dessa anordnas i regel av kommunerna, som emellertid erhålla bidrag av staten. De statliga utgifterna för detta ändamål ha under senare år hållit sig vid omkring 3 milj. gulden för ; år. Flera större städer bevilja jämväl kontant understöd åt arbetslösa, vilka uttömt sin rätt till understöd från kassorna eller icke tillhöra några sådana. Kostnaderna för denna hjälpverksamhet uppgå till betydande belopp.

Norge. I Norge antogs redan 1906 en lag, enligt vilken bidrag av allmänna medel ut- fästes för frivilligt bildade arbetslöshetskassor. Numera gäller en lag av 1915, vilken dock sedermera på vissa punkter ändrats. Det allmänna bidraget utgår med belopp motsvarande hälften eller i särskilda fall efter Konungens medgi- vande högst två tredjedelar av utbetalt understöd. Kassorna få utgiva un— derstöd allenast vid oförvållad arbetslöshet, som varat över tre dagar. Ve— derbörande måste vidare ha varit medlem i kassan under samt betalt avgifter för åtminstone 26 veckor. Understöden få icke överstiga hälften av den ge- nomsnittliga daglönen i vederbörandes yrkesgren. Maximala understödstiden under loppet av ett år är 90 dagar. Är kassa anknuten till en fackorganisa- tion måste den medgiva medlemskap för samtliga arbetare i facket, oavsett om de äro medlemmar i fackorganisationen eller icke.

Det offentliga bidraget utbetalas av statsmedel. Emellertid återkräver sta- ten två tredjedelar från de kommuner, i vilka understödstagarna senast haft hemvist sex månader i följd. Över kassornas verksamhet utövas tillsyn från kommunernas sida. För varje månad skola kassorna till de kommuner, inom vilka understöd utbetalats, lämna uppgifter härom enligt vissa formulär. Finnes vid granskning av dessa uppgifter anledning till anmärkning mot någon ut— betalning och godkännes ej anmärkningen av kassan, skall frågan hänskjutas till avgörade i vederbörande departement.

Under år 1925 funnos 18 erkända kassor i verksamhet med sammanlagt 41 247 medlemmar. I understöd utbetalade dessa under samma år 1 900 000 kr. Det offentliga bidraget belöpte sig till 740 000 kr. Försäkringsverksamheten har under senare år gått betydligt tillbaka. Under 1920 exempelvis funnos 27 erkända kassor med ett medlemsantal av 116 000.

Särskilda åtgärder ha också måst vidtagas för att på annat sätt bespringa de arbetslösa. Ett viktigt led i denna hjälpverksamhet har varit anordnandet av nödhjälpsarbeten. Under budgetåret 1924—1925 uppgingo kostnaderna för dylika arbeten för statens del till omkring 5 milj. kr. och för kommunernas del till omkring 5 1/2 milj. kr. J ämväl genom fattigvården lämnas i betydande utsträckning hjälp till de arbetslösa och deras familjer. Enligt inkomna upp- gifter kan beräknas, att kommunernas utgifter i detta hänseende under år 1925 uppgått till mellan 5 och 6 milj. kr.

År 1926 framlade den då sittande regeringen för stortinget ett förslag an— gående införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Sedan regerings— skifte ägt rum, återkallades propositionen.

Det schweiziska edsförbundet antog 1924 en lag om bidrag till arbetslös- hetskassor. Enligt denna lämnas av förbundets medel bidrag, motsvarande i fråga om offentliga kassor (som upprättats av kanton eller kommun) och pri- vata paritetiska kassor (av arbetsgivare och arbetare gemensamt förvaltade) 40 %, och i fråga om andra privata kassor 30 % av utbetald daghjälp. Under särskilda omständigheter kan förbundsbidraget höjas med 10 %. Kassorna få ej utöva annan verksamhet än meddelande av arbetslöshetshjälp, men de be- höva icke vara öppna. Utgående daghjälp får icke överstiga, i fråga om fa— miljeförsörjare 60 % och i fråga om annan 50 % av vederbörandes normala ar- betsförtjänst. Jämväl vid korttidsarbete kan understöd utgå, därvid skall iakt- tagas, att arbetsförtjänst och understöd sammanlagt icke få överstiga, för fa- miljeförsörjare 80 % och för annan 70 % av normal arbetsförtjänst. Understöd får icke utgå för mer än 90 dagar under loppet av ett år ; dock kan denna tid under varaktiga kriser förlängas. För understödsrätt kräves, att vederbörande varit medlem i kassan minst 180 dagar och betalt avgifter för denna tid.

Vid sidan av förbundet ha de olika kantonerna inom sina respektive områden vidtagit åtgärder till främjande av arbetslöshetsförsäkringen. Särskild sub- vention från kantons sida är sålunda mycket vanlig. Vissa kantoner ha genom— fört obligatorisk försäkring på det sättet, att vissa angivna grupper av arbe— tare och därmed jämställda underkastats försäkringstvång, men frihet lämnats för dem att taga sin försäkring i en privat eller en offentlig kassa. Andra kan— toner ha överlämnat åt kommunerna att inom sina områden stadga obligatorium; understundom har skyldighet stadgats för kommunerna att var för sig eller ge- mensamt upprätta offentliga kassor.

Vid utgången av år 1926 funnos i Schweiz sammanlagt 98 arbetslöshetskas- sor, vilka åtnjöto bidrag av förbundsmedel; sammanlagda medlemsantalet upp- gick till omkring 180 000. Anslutningen till olika slag av kassor var följan— de: på 48 offentliga kassor kommo 25 400 medlemmar, på 16 privata paritetiska kassor 11 200 medlemmar och på 34 privata, av arbetarna själva förvaltade kassor 143000 medlemmar. Sammanlagda subventionen från det allmännas sida uppgick för år 1925 till 1 800000 francs, därav från förbundet 887 000 francs, från kantonerna 847 000 francs och från kommunerna 86 000 francs.

Spanien anslöt sig 1919 till det frivilliga försäkringssystemet. Enligt en författning av nämnda år tillförsäkrades arbetslöshetskassorna ett statsbidrag, motsvarande de influtna medlemsavgifterna. År 1923 genomfördes den änd- ringen, att statsbidraget skulle utgå med 1/4 av utbetalt understöd. Kassorna skola uteslutande ägna sig åt meddelande av arbetslöshetsunderstöd, dock att annan försäkringsverksamhet jämväl må utövas. Medlemmarna i viss kassa skola tillhöra samma eller i allt fall närbesläktade yrken. I regel skall kassa ha minst 100 medlemmar. Såsom medlemmar få ej upptagas personer, vilkas årsinkomst överstiger 4 000 pesetas. Understöd får utgå allenast vid ofrivil- lig arbetslöshet. Vidare kräves, att vederbörande fyllt 18 men icke 65 år, att han tillhört kassan minst tre månader samt att han inbetalat stadgade avgifter intill dess han blev arbetslös. Understödet får icke överstiga 60 % av lönen i

Schweiz.

Spanien,

Tjecko- slovakien.

yrket och ej heller utgå för längre tid än 90 dagar under loppet av ett kalen- derår. En ingående kontroll över kassornas verksamhet utövas från statens sida.

I T jcckoslovakicn antogs 1921 en lag om statsbidrag till arbetslöshetsunder- stöd, vilken emellertid icke trädde i kraft förrän i april 1925. Enligt denna äga personer, vilka omfattas av den obligatoriska sjukförsäkringen, rätt att av staten utbekomma bidrag till arbetslöshetsunderstöd under förutsättning att de äro medlemmar i en fackorganisation, som enligt sina stadgar utbetalar sådant understöd. Rätt till statsbidrag tillkommer sålunda icke organisationen såsom sådan utan dess medlemmar. Emellertid skall organisationen förskottera stats— bidraget. Medlemskap får icke vägras person, som arbetar i vederbörande fack och ordentligt inbetalar stadgade avgifter. Statsbidraget utgår såsom tillskott till det av organisationen av egna medel utbetalade understödet; det beviljas följaktligen allenast sådana personer, som stadgeenligt ha rätt till understöd från organisationen. Statsbidrag uppgår till samma belopp som organisationens eget understöd. Det senare jämte statsbidrag får icke överstiga 2/3 av den lön, som den arbetslöse senast åtnjutit; överskjutande belopp avdrages å statsbi- draget. Dessutom gälla enligt en särskild förordning tillsvidare vissa absoluta maximigränser för statsbidraget per understödsdag. Statsbidrag kan utgå för högst fyra månader eller, då bidrag utgår i en följd, högst tre månader under loppet av ett år.

Sommaren 1926 utgick statsbidrag enligt sålunda gällande regler till omkring 45 000 arbetslösa. Hela antalet anmälda arbetslösa uppgick vid samma tid till 72 000.

Till vad ovan anförts må även framhållas att det, innan lagen om statsbi- drag till arbetslöshetskassor trädde i kraft år 1925, bedrivits en omfattande understödsverksamhet för arbetslösa. Enligt uppgift har härvid under åren 1921—1924 utbetalats respå 78, 214, 395 och 142 milj. tjeckoslovakiska kronor, motsvarande i svenskt mynt cirka 4, 20, 44 och 16 milj. kronor. (Vid reduk— tionen ha tillämpats de för dessa olika är gällande genomsnittskurser.) Åren 1925 och 1926 utbetalades i statsbidrag till arbetslöshetsunderstäd resp. 39 och 20 milj. tjeckoslovakiska kronor, motsvarande cirka 4 och 2 milj. kronor i svenskt mynt. Även reservarbeten synas ha kommit till användning i ej ringa utsträckning. Sålunda uppgick under första kvartalet år 1925 genomsnittliga antalet arbetare vid nödhjälpsarbeten till icke mindre än cirka 23 000 och stats- bidraget till ifrågavarande arbeten under nämnda period till nära 12 milj. tjeckoslovakiska kronor.

Någon komplettering från fattigvården av de från arbetslöshetskassorna ut- gående understöden kan ej komma i fråga av det skälet, att understöd från fattigvården utgår endast, därest vederbörande är oförmögen till arbete.

Arbetslöshetspolitikens grundläggande principer.

Inledning.

Arbetslösheten har i alla industriländer blivit en fråga av största betydelse. Före världskriget gällde frågan i första rummet begränsade krisperioder och ' lågkonjunkturer, och under själva krigstiden fick den mindre omfattning än den haft på länge. Men från och med år 1920 har arbetslösheten i vårt land, liksom i många därmed likställda länder, fått större omfattning än någon- sin, och dess behandling har blivit en av socialpolitikens största och svåraste uppgifter.

Att arbetslöshetsfrågan erhållit denna dominerande ställning beror icke en— dast av arbetslösheten själv och dess ökade omfattning utan även på den star- kare sociala ansvarskänsla, som utmärker vår tid. Samtidigt med att för- hållandena förändrats har också vår uppfattning därom förskjutits. De sakkun- niga anse sig emellertid icke närmare böra ingå på anledningarna till de för- ändringar i både kvalitativt och kvantitativt avseende, som arbetslösheten un- dergått, alldenstund frågan om arbetslöshetens karaktär och orsaker gjorts till föremål för särskild utredning av andra för detta ändamål tillkallade per- soner.

De många mot varandra stridande uppfattningar, som gjort sig gällande vid arbetslöshetsfrågans behandling, den skärpa diskussionen erhållit och den aktivitet, som olika intressegrupper utvecklat, vittna på ett oförtydbart sätt om frågans betydelse. Härvid är emellertid att märka, att huru än de olika ' meningarna gått i sär, då det gällt spörsmålet om arbetslöshetens orsaker eller de lämpligaste medlen för minskning av arbetslöshetens omfattning eller för lindring av dess följder, så råder dock full enighet därom, att arbetslös— heten i sig själv är ett ont, som är ägnat att medföra skadliga och ned— brytande verkningar av olika slag för såväl den arbetslöse själv som hans familj och samhället.

För den arbetslöse själv måste arbetslösheten, särskilt om denna är av nå- got större varaktighet, verka demoraliserande. Förvärvad yrkesskicklighet går i viss mån förlorad; känslan av ekonomisk otrygghet och oron för ho- tande misär verkar deprimerande på sinnet; då eventuellt förefintliga spar- medel tagit slut, står nöden för dörren. Den arbetslöse är därmed hänvisad till sina medmänniskors välvilja, ansvarskänslan undergräves och risken för socialt sammanbrott växer.

Har den arbetslöse familj att försörja tillkomma även andra verkningar. Då familjeförsörjarens inkomster börja tryta, medför detta ej sällan risk för allvarliga slitningar inom familjen. För den arbetslöse själv måste den tvung- na overksamheten kännas dubbelt svår, då han ser sina närmaste börja sakna 'det nödvändigaste. Barnens uppfostran försvåras, hemmet förfaller och risken för ett socialt sammanbrott går ut även över familjen.

Ett ekonomiskt och socialt förfall för olika samhällsmedlemmar medför uppenbarligen skadeverkningar även för samhället såsom helhet. För sam- hället innebär arbetslösheten dessutom en ständig källa till oro, särskilt då arbetslösheten är mera omfattande. De arbetslösas skaror erbjuda av lätt förklarliga skäl ofta en fruktbar jordmån för mot samhället och dess insti- tutioner riktad agitation, så mycket mer som det ur den arbetslöses synpunkt kan te sig orättfärdigt, att just han skall utsättas för det starkaste trycket och de mest svårartade följderna av det onda arbetslösheten innebär.

Det är sålunda ett uppenbart samhällsintresse, att den arbetslöse hjälpes över arbetslöshetsperioden, så att han om möjligt kan befrias från risken att sjunka alltför djupt i ekonomiskt och socialt avseende. Då därjämte samhäl- lets möjligheter att hjälpa äro vida större nu än de varit tidigare, framstår numera också frågan om hjälpåtgärder såsom mera naturlig än tidigare varit fallet. Denna samhällets ökade hjälpförmåga har även tagit sig uttryck ge- nom stegrad verksamhet från samhällets sida i syfte att —— bland annat genom ett mera fullständigt utbyggande av socialförsäkringen _ skapa ökad trygg- het för dess medlemmar gentemot risker av allehanda slag, såsom olycksfall. sjukdom, invaliditet m. m., vilka risker visserligen till en del kunna reduceras men aldrig helt förebyggas.

.Vad hjälpbehovet vid iråkad arbetslöshet beträffar, må erinras om de åtgär- der, som vidtagits från såväl skilda samhällsgrupper som samhället självt i syfte att lindra verkningarna härav. Från olika fackförbunds sida har en omfattande understödsverksamhet bedrivits genom de till fackförbunden knut- na arbetslöshetskassorna, vilkas verksamhet helt finansierats genom medlem- marnas egna avgifter. Under den omfattande arbetslöshet, som uppkom på grund av krigsförhållandena, har därjämte från vissa arbetsgivarorganisatio— ners sida bedrivits en hjälpverksamhet av icke obetydlig omfattning. Slut- ligen har staten i anledning av den genom kriget uppkomna arbetslösheten utövat en betydande hjälpverksamhet såväl i form av kontantunderstöd som genom anordnande av nödhjälpsarbeten. Även från en del kommuners sida har en liknande verksamhet bedrivits.

Även om alltså full enighet råder om arbetslöshetens skadliga verkningar för individ och samhälle och att hjälpåtgärder behövas, gå meningarna dock isär beträffande frågan om det lämpligaste sättet att åstadkomma erforder- lig hjälp. Denna divergens mellan olika meningsriktningar avser icke endast sättet för arbetslöshetshjälpens finansiering utan framför allt vilka hjälpfor- mer som äro att föredraga —— fattigvård, statlig understödsverksamhet med kontanta medel, nödhjälpsarbeten ellerarbetslöshetsförsäkring i en eller "annan form.

Under sina överläggningar hava de sakkunniga funnit, att det skulle vara i hög grad gagneligt för arbetslöshetsfrågans behandling, om densamma under— kastades belysning även ur rent ekonomiska synpunkter. I sådant syfte har en av de sakkunniga, professor Heckscher, efter anmodan från övriga sak- kunniga, utarbetat den framställning rörande »Den ekonomiska innebörden av offentliga åtgärder mot arbetslöshetens verkningar», vilken såsom Bil. 1 fo- gats vid betänkandet. Till de synpunkter, som återfinnas i nämnda framställ- ning, hava de sakkunniga dock icke tagit ståndpunkt, varför ifrågavarande synpunkter stå helt för författarens räkning.

I enlighet med det erhållna uppdraget hava de sakkunniga utarbetat för— slag till såväl frivillig som obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I detta arbete hava samtliga ledamöter deltagit, oberoende av sin principiella uppfattning rö- rande frågan om arbetslöshetsförsäkringens lämplighet eller olämplighet. Innan en redogörelse för de utarbetade förslagen lämnas, har det därför synts lämpligt att till en början och i ett sammanhang redogöra för de sakkunnigas principståndpunkter i den föreliggande frågan.

De sakkunnigas principståndpunkter.

Herrar Ordföranden, Hagman och Odelstierna tillstyrka för sin del infö- randet av arbetslöshetsförsäkring i vårt land och hava såsom skäl härför velat anföra bl. &. följande:

Till motverkande av de skadliga följderna av oförvållad arbetslöshet kunna olika åtgärder tänkas komma till användning. De närmast till hands liggande samt förvisso även de bästa vore sådana, som ledde till att själva arbetslösheten avskaffades. Då emellertid frågan om förebyggande åtgärder på detta om- råde är föremål för utredning av en särskild kommitté i samband med spörs- målet om arbetslöshetens karaktär och orsaker, föreligger icke anledning att här ingå på denna fråga.

Den arbetslöshet av växlande omfattning, som sedan flera decennier tillbaka karakteriserat vår arbetsmarknad, torde hava utvecklats jämsides med att lan- dets näringsliv övergått från hantverksmässiga till mera storindustriella pro- duktionsformer. Man synes på grund härav vara berättigad att draga den slutsatsen, att någon genomgripande förändring i avseende på arbetslöshetens omfattning knappast är att förvänta, även om läget av i dag skulle komma att i någon mån förbättras. Allt framgent torde därför arbetslösheten få räk— nas som en ofrånkomlig företeelse, och frågan om åtgärder mot denna sam— hällssjukdoms härjningar kommer förvisso alltjämt att bliva aktuell och levande.

Det läge, som härigenom skapats för de arbetslösa, har redan i det föregå— ende enhälligt framhållits av de sakkunniga. För de nu ifrågavarande sak- kunniga är det emellertid av särskild vikt att betona det allvarliga i dessa följ— der av arbetslösheten.

På grund av skäl, som här icke torde behöva närmare utvecklas, är 'det framför allt lönearbetarna och över huvud taget de mindre bemedlade sam-

I-Ierrar Ord- fåra/iden, Hagman och Ode/sfierna.

hällsklasserna, som drabbas av arbetslösheten och dess verkningar. Under det att företagare, tjänstemän och liknande grupper visserligen i sin verksam- het kunna utsättas för motgångar och svårigheter av olika slag, så torde dock- risken för att personer inom dessa grupper skola komma i en situation, där de sakna vad som erfordras för de elementära behovens tillfredsställande, vara för- hållandevis obetydlig. Helt annorlunda te sig dessa problem för den kropps- arbetande klassen och särskilt för industriens arbetare. På grund av arbets- anställning under former, vilka möjliggöra omedelbart entledigande, föreligger för flertalet av dessa arbetare en betydande arbetslöshetsrisk som en ständig hotelse. Sålunda behöver inom den egentliga storindustrien endast en svag konjunkturförsämring inträda för vissa enskilda företag, eller endast en större beställning, som vederbörande hoppats på, gå om intet, för att detta skall medföra att arbetare avskedas från sina sysselsättningar och överlämnas att själva reda upp de problem, som härigenom uppkomma. Då härtill kommer, att de inkomster, vilka kunna förvärvas under den tid arbete står att uppbringa, i allmänhet ej äro större än vad som erfordras för tillfredsställande av de enk- laste behoven i fråga om bostad, kläder och föda m. in., så framträder i ett mycket stort antal fall ett omedelbart hjälpbehov, så snart arbetslöshet före— ligger.

De verkningar, som ett dylikt sakernas tillstånd medför, äro av många slag och i flera avseenden synnerligen betydelsefulla. De drabba såväl den arbets— löse själv och hans familj som arbetsmarknaden och i sista hand även samhället som sådant. För familjen betyder familjeförsörjarens utkastande i oförvållad arbetslöshet stora svårigheter och bekymmer. Ju större familjen är, ju större bliva dessa svårigheter. Arbetslöshetens skadeverkningar på familjelivet kunna givetvis icke belysas med siffror. Ej heller föreligga några uppgifter om i vilken utsträckning sjukdom, undernäring och härigenom förstörd hälsa för framtiden räkna arbetslösheten som sin förnämsta orsak, men alla veta att detta gäller ett betydande antal fall. Härtill kan läggas den allmänna deprimerande inverkan, som arbetslösheten medför, och som på sitt särskilda sätt åstadkommer svårig— heter av olika slag.

Vad verkningarna på arbetsmarknaden av ett dylikt osäkerhetstillstånd be- träffar, yppa sig dessa först och främst genom ett allmänt orostillstånd, som torde vara välbekant för alla, som i någon mån haft anledning att syssla med arbetsmarknadens problem. Då, såsom förut anförts, lönearbetarna icke ha säkerhet för att arbete finnes tillgängligt ens under de närmaste månaderna, blir den omedelbara följden den, att för det arbete, som för tillfället utföres, den högsta möjliga inkomst måste utvinnas för att i någon mån användas som reserv under de alltid hotande, oväntade och med ängslan emotsedda arbetslös- hetsperioderna. Men om det vore möjligt att här åstadkomma ett bättre till— stånd i form av varaktigare anställning eller inkomst i någon form under arbetslöshetsperioderna, så skulle förvisso högst värdefulla och för många oväntade resultat komma att erhållas. Lönearbetarna skulle härigenom säker- ligen komma att visa större intresse för produktionsresultatet, och de bättre och lugnare förhållanden, som kunna väntas bli följden härav, medföra en av-

spänning i den ständiga dragkampen mellan arbetare och arbetsgivare. Vilka värdefulla fördelar som härigenom skulle vinnas för produktionen på skilda områden ligger i öppen dag. Tyvärr äro emellertid möjligheterna för åstad- kommande av en sådan garanterad anställning och utkomst inom produktionen, så vitt man för närvarande kan bedöma, ytterst små.

Att ett dylikt tillstånd av otrygghet för såväl den enskilde arbetaren och hans familj som arbetsmarknaden måste komma att medföra högst ogynnsam- ma verkningar för hela samhället ligger i sakens egen natur. Arbetslösheten skapar ett ständigt irritationsmoment, och all erfarenhet giver vid handen, att bland de orsaker, som kunna vara ägnade att störa samhällslivets lugna och jämna utveckling, arbetslösheten intager ett mycket framträdande rum.

Alla dessa svårigheter, som den oförvållade arbetslösheten för med sig, ha ju också nödvändiggjort, att från samhällets sida genomförts mer eller mindre genomgripande åtgärder för lindrande av arbetslöshetens ofördelaktiga verk— ningar. Vad vårt eget land beträffar, hava dessa åtgärder tidigare uteslutande bestått uti den hjälp, som den allmänna fattigvården ansåg sig böra medgiva vid fall av utomordentligt nödläge. Sedan staten emellertid från och med hö- sten 1914 medgivit, att statsbidrag efter särskilda grunder kunde erhållas av kommuner, som i viss ordning utbetalade arbetslöshetsunderstöd, kontant eller in natura, fick denna understödsverksamhet med statsbidrag en relativt stor omfattning under åren 1914—1923, ehuru växlande under olika år med hän— syn till läget på landets arbetsmarknad. Med början 1916 infördes därjämte en »arbetslinje», som från och med sommaren 1923 i stort sett har utgjort den enda form, varunder hjälp av statsmedel kunnat erhållas av behövande kommu— ner. Liksom fallet var före 1914 beträffande kommunernas arbetslöshetshjälp, gällde även efter 1914 för arbetslöshetshjälpen med bidrag av statsmedel, att behovsprövning skulle företagas av de kommunala myndigheterna, och endast där konstaterat behov av hjälp förelåg, fick sådan utgå.

Även med erkännande av att den brytning med tidigare betraktelsesätt rö- rande dessa frågor, som ägde rum i vårt land under år 1914, innebar ett stort framsteg, kan emellertid det nuvarande systemet ingalunda anses tillfredsstäl- lande, då det nu gäller att söka komma fram till en mera enhetlig och planmässig behandling av dessa problem. Ingen torde numera på allvar vilja göra gällande, att arbetslösheten är en tillfällig företeelse, som kommer att försvinna av sig själv, och att därför inga andra åtgärder än de som hittills vidtagits från statens och kommunernas sida behöva företagas. Man torde tvärtom vara berättigad till det omdömet, att den sammanblandning av stats- och kommuningripande, som för närvarande förekommer, har åstadkommit ett verkligt kaos på området. Statens restriktiva hjälppolitik, som principiellt gått ut på att genom en skärp— ning av hjälpvillkoren tvinga de arbetslösa att i största möjliga omfattning söka sig ut till de arbetstillfällen, som den öppna arbetsmarknaden anses kun- na erbjuda, har i stället medfört, att de hjälpbehövande arbetslösa pressats Över på kommunernas fattigvård. Detta har i sin ordning medfört, att under det att samhällets allmänna hjälpmöjligheter måste anses vara betydligt större

än tidigare, åtskilliga kommuner digna under trycket av de uppgifter, som på detta område blivit dem pålagda.

På grund av ovan anförda synpunkter ha nu angivna sakkunniga, herrar Ordföranden, Hagman och Odelstierna, ansett den enda principiellt riktiga vä- gen vara att nu vidtaga sådana åtgärder av mera bestående karaktär, som äro . ägnade att mera jämnt fördela det tryck arbetslösheten åstadkommer och där- igenom mildra dess verkningar för såväl den enskilde som för olika kommuner.

Riktigheten och lämpligheten av denna slutsats har under de sakkunnigas överläggningar i vissa avseenden bestritts av andra ledamöter. Från deras sida har under överläggningarna framför andra synpunkter framförts, att ar- betslöshetens problem i stort sett vore att betrakta som en lönefråga. Om lö- nerna vore för höga, minskades efterfrågan på arbetskraft och arbetslöshet inträdde. Vore lönerna återigen för låga, skulle detta medföra ökad efter- frågan på arbetskraft med den verkan, att lönerna stege upp till jämviktsläget. Understöd till arbetslösa personer från det allmännas sida, antingen efter be- hovsprövn'ing, efter vissa på förhand uppgjorda grunder till av arbetarna själva upprättade frivilliga arbetslöshetskassor, eller från arbetsgivare och det all- männa till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, skulle enligt sistnämnda sak- kunnigas mening komma att motverka de arbetslösas intresse av att åtaga sig även mindre väl lönat arbete och därför komma att, tvärtemot vad som ur- sprungligen avsetts, verka »arbetslöshetsskapande».

Till dessa meningar kunna nu ifrågavarande sakkunniga icke giva sin an- slutning. Visserligen förklara de sig icke vilja bestrida, att det existerar ett samband mellan lönenivå och arbetslöshet. Men detta förhållande innebär en- ligt dessa sakkunniga endast att lönerna i det långa loppet icke kunna väsent- ligt över- eller understiga ett visst jämviktsläge. Då vidare numera lönerna inom flertalet arbetsområden fastställas i kollektivavtal efter överläggningar mellan representanter för arbetare och arbetsgivare, bliva dessa synpunkter tillsammans med alla övriga intressefrågor och på dessa inverkande faktorer föremål för ingående behandling, innan överenskommelse om löne- och arbets- villkor träffas.

Sedan arbetsvillkoren inom olika arbetsområden sålunda ordnats för längre eller kortare tid, innebär detta både principiellt och praktiskt, att desamma varken kunna eller böra förändras med hänsyn till tillfälliga förhållanden. Den jämviktslön, som av andra sakkunniga förordats, synes därför allenast hava teoretiskt intresse. Det torde för övrigt mycket väl kunna tänkas, att icke ens den lägsta lön bereder några arbetstillfällen, för att ej nämna sådana fall då den s. k. jämviktslönen kan bli negativ, d. v. s. vederbörande arbetare skulle behöva betala för att erhålla arbete. Redan på grund härav synes jämvikts- lönen knappast kunna tjänstgöra som grund för praktisk lönepolitik. Det torde för övrigt icke vara möjligt att åstadkomma något organ, utrustat med den eko— nomiska allvetenhet, som fordras för att i ett givet fall fixera jämviktslönens storlek, och i varje fall skulle förvisso arbetsmarknadens båda parter, arbetare och arbetsgivare, komma att med misstro bedöma varje sådant försök.

Då det gäller att taga ställning till under vilka formerdet allmänna bör

inträda för att medverka till lindring av den oförvållade arbetslöshetens följ- der, hava förevarande sakkunniga förklarat sig icke kunna biträda någon hjälpform, som innebär, att hjälpen vid oförvållad arbetslöshet skall utgå en- bart efter behovsprövning. Behovsprövningen kommer nämligen alltid att ut- göra ett irritationsmoment hos de arbetslösa bland annat därför, att den i många fall verkar så, att sparsamma och skötsamma personer anses icke vara i behov av hjälp, medan däremot mindre sparsamma och mindre skötsamma per- soner erhålla hjälp, oaktat arbetsmöjligheter och därav följande arbetsförtjän-_ .ster kunna hava varit likartade. Den grundläggande regeln för samhällets hjälpverksamhet bör i stället vara >>hjälp till självhjälp». Men en hjälpverk- samhet, som uteslutande lägger behovsprövningen som måttstock, förfar i strid mot denna regel, i varje fall så länge icke någon prövning av huru behovet uppkommit äger rum, något som emellertid torde vara omöjligt att verkställa.

Det naturliga sättet att realisera principen om hjälp till självhjälp torde utan tvivel vara under försäkringens form. Från försäkringens synpunkt kommer arbetslösheten att betraktas som en risk, vidlådande nutidens produktions- system på samma sätt som fallet är med t. ex. olycksfallsrisken. Visserligen företer arbetslöshetsrisken vissa särdrag, som ej återfinnas hos andra risker, men ifrågavarande särdrag äro enligt dessa sakkunnigas mening icke av den art, att de utgöra något hinder för försäkring.

En arbetslöshetsförsäkring, vars kostnader i viss omfattning bäras av andra än arbetarna själva, synes även vara synnerligen starkt motiverad. Det kan sålunda icke anses vara någon obillig fordran, att arbetsgivarna, vilka i regel när som helst kunna avskeda hos dem sysselsatta arbetare, principiellt i Viss omfattning skola bidraga till underhåll av den mänskliga arbetskraften, när den ställes utan användning. Man torde svårligen kunna förklara, varför ar- betsgivarnas förpliktelser med avseende på den mänskliga produktionsfaktorn skola vara mindre än beträffande maskiner, byggnader etc., vilka förhyras eller ägas av arbetsgivaren och för vilka han vid stillestånd eller inskränkning i drif- ten städse måste vidkännas ränteförluster och underhållskostnader m. m. I själva verket torde denna arbetsgivarnas bidragsskyldighet till de arbetslösa vara en ofrånkomlig konsekvens av det kapitalistiska produktionssättet. _ Starka skäl torde även tala för bidrag från staten till arbetslöshetsförsäkringen. Det måste givetvis anses vara ett statligt intresse, att de stora samhällsgrupper, varom här är fråga, på förhand tillförsäkras åtminstone en nödtorftig bärgning vid oförvållad arbetslöshet. Kostnaderna härför synas även, liksom de flesta andra utgifter för den sociala omvårdnaden, lämpligen böra till en del uttagas av staten i skatteväg, varigenom vederbörlig fördelning av kostnaderna efter för- måga kommer till stånd.

Utvecklingen i andra länder har även överallt följt just dessa vägar. För- säkring mot oförvållad arbetslöshet är numera genomförd i flertalet europeiska länder, antingen i form av frivillig försäkring med bidrag från det allmänna, eller i form av obligatorisk försäkring, till vilken kostnaderna efter olika grun- der fördelas ä arbetare, arbetsgivare och det allmänna. Vårt land torde numera vara ett bland de få, som ännu ej sökt att komma fram till en lösning efter för-

Ilerr von Koch.

säkringslinjen. Trots att även i vårt land arbetarna sedan ett 30-tal år tillbaka bildat arbetslöshetskassor, utvisande att ett faktiskt behov av ekonomisk hjälp vid arbetslöshet föreligger, och dessa kassor under tiden 1918—1927 utbetalat cirka 25 miljoner kronor som hjälp till sina oförvållat arbetslösa medlemmar, har något erkännande i form av bidrag från det allmännas sida icke lämnats, utan hava dessa ofantliga belopp sammanskjutits av kassornas egna medlemmar.

En av de sakkunniga, herr von Koch, har ej ställt sig avvisande gentemot tanken på en arbetslöshetsförsäkring, men ansett att densamma bör realiseras endast under den bestämda förutsättning, att reservarbeten inkopplas i försäk- ringssystemet på sätt, som föreslagits av fem av de sakkunniga. Utöver vad i denna sak anförs i betänkandet (sid. 294) har denne sakkunnige velat anföra följande synpunkter.

För varje normal människa är arbete ett livsbehov, och få äro de som i läng— den ej taga skada av en tvungen sysslolöshet. Det är att se arbetslöshetspro- blemet ur en alltför enkel synpunkt, när man tror detsamma löst genom ett än så förmånligt försäkrings- eller understödssystem, som endast meddelar kon- tanthjälp. Det fel, som vidlåder de flesta av utlandets system för arbetslöshets— försäkringen, härleder sig av att man ej räknat med de hos varje normal indi- vid tillfinnandes starka produktionsskapande krafter, som måste tillgodoses, om individen skall känna sig tillfredsställd och kunna bibehålla sin arbets- förmåga. '

Sett från denna individens synpunkt är det första och viktigaste kravet att söka bereda de arbetslösa arbete. Om detta icke kan erhållas å den öppna arbetsmarknaden, måste man i möjligaste utsträckning använda sig av genom samhället tillskapade arbeten, s. k. nödhjälps- eller, som de sakkunniga benämna dem, reservarbeten.

Från samhällets synpunkt är det också av största betydelse, att dessa arbeten träda fram i främsta planet i all hjälpverksamhet för de arbetslösa, sålunda även försäkringen. I flertalet länder, även i England och Tyskland som infört obligatorisk försäkring, har arbetslinjen i en eller annan form genomförts; men i vårt land är på grund av de klimatiska förhållandena behovet av reservarbeten större än i andra länder. Förutom de produktiva värden, som härigenom skapas, erhålles ett oumbärligt medel att från hjälpverksamheten avskilja sådana indi— vider, som icke vilja med egna krafter försörja sig och de sina.

Alla hittillsvarande former av socialförsäkring ha stark påkänning av dy- lika individer, som misskreditera försäkringen; men långt större faror hota i detta avseende den nya form av försäkring, som nu är föremål för behand- ling. I Sverige, där staten med övervägande gott resultat i stort sett gått in för arbetslinjen, borde det väl icke ifrågakomma att nu övergiva densamma för en ren försäkringslinje. Däremot torde ur såväl de arbetslösas som samhäl— lets intresse kunna förordas, att om en ändring skall ske, en kombt'nation av m- bets- och understödslinjen kommer till stånd på så sätt, att reservarbetet ingår som en del av de försäkrades förmåner.

För en sådan komplettering av det »svenska systemet» med understöd från en urbetsllöshetsförsäkring torde åtskilliga skäl tala. I en de] fall torde det så— lunda vara rimligt, att understöd meddelas i stället för att hänvisning till re- servarbete äger rum, t. ex. då anställning i öppna arbetsmarknaden snart kan förväntas, eller när det är fråga om familjeförsörjare och tillgång ej finnes å statskommunalt arbete i hemorten. Med hänsyn till lämpligheten att den ar- betslöse får bevaka sina intressen å hemortens arbetsmarknad bör reservarbete å statliga förläggningar omväxla med understöd i hemorten. Och slutligen torde en kombinerad arbets- och försäkringslinje bliva mindre kostsam för det all- männa än om hjälpen helt och hållet lämnas genom reservarbete.

Mot en anordning av detta slag har främst invänts, att det skulle vara svårt att anskaffa reservarbetsplatser i tillräcklig utsträckning. För belysning av denna fråga har inom de arbetslöshetssakkunnigas sekretariat företagits en nu- dersökning i syfte att uppskatta det genomsnittliga antalet reservarbetsplatser, som under vissa förutsättningar erfordras. Härvid har antagits att antalet ar- betslösa uppgår till i medeltal 40 000, och att dessa arbetslösa fördela sig efter arbetslöshetens varaktighet på sätt, som framgår ur undersökningen av tvenne fackförbunds material ( Bil. 4 ). Dessa antaganden innebära, att det varje vecka tillkommer i genomsnitt cirka 1 600 arbetslösa, som uppburit understöd under sex veckor och fortfarande äro understödsberättigade. Under förutsättning att hälften av dessa arbetslösa komma. att hänvisas till reservarbete och att reserv- arbetstiden kommer att uppgå till i medeltal 8 veckor, skulle alltså erfordras _6 400 arbetsplatser. Antages reservarbetstiden utgöra i medeltal resp. 5, 0 eller 7 veckor, skulle antalet erforderliga platser i stället komma att uppgå till cirka 4 000, 4 800 och 5 600 resp. Förevarande siffror äro att uppfatta såsom årliga genomsnitt. Under vintermånaderna skulle sålunda ett större och under som- marmånaderna ett mindre antal platser vara erforderliga. Vid denna beräk- ning av antalet erforderliga reservarbetsplatser har hänsyn endast tagits till arbetslösa, som efter en understödstid av 6 veckor alltjämt äro berättigade till understöd, men icke till arbetslösa, som uttömt sin understödsrätt eller tillhöra yrkesgrupper, som ej omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Till jämförelse härmed meddelas, att i slutet av januari månad 1928 voro i statliga nödhjälps- arbeten sysselsatta 4 620 personer, i statskommunala arbeten 1 372 och i rent kommunala arbeten 2 380, sålunda tillsammans 8 372 personer. Tidigare har inom arbetslöshetskonnnissionen beräknats, att under innevarande vinter skulle kunna beredas plats för 5 500 personer å statliga arbeten. Om det av sakkun- niga förordade förslaget angående statskommunala arbeten realiseras, torde antalet platser vid dessa arbeten väsentligen komma att ökas. Sammanlagt tor- de utan svårighet kunna beredas cirka 8 000 arbetsplatser, som icke torde stå till förfogande annat än för nödhjälpsarbeten. Även om hänsyn tages till be- hovet av reservarbetsplatser för oförsäkrade, torde därför med en lämpligt av- vägd reservarbetstid möjlighet förefinnas att under försäkringstiden ställa be- hövligt antal platser till de arbetslösas förfogande.

Till jämförelse må meddelas, att i Holland vintern 1924—25 anordnades nöd- hjälpsarbeten för 10000 personer och vintern 1925—26 för 6000. I Norge

Alternativt förslag av herr ron Kao/;.

meddela arbetslöshetshjälp. Kungörelsen av den 7 juli 1922 medger anordnande

uppgick nödhjälpsarbetarnas antal under månaderna januari—mars till 7 000 år 1925, 10 100 å 12 500 år 1926 och 6 800 år 8 000 år 1927. Kontantunderstöd utbetalades av fattigvården.

Mot den ifrågasatta kombineringen har även anförts, att vissa svårigheter skulle föreligga att verkställa fördelningen av de arbetslösa å olika arbetsplat- ser. Under hänvisning till vad därom anförts å annan plats (sid. 295) må här endast nämnas, att med den stora erfarenhet som förvärvats angående re- servarbetenas ordnande denna jämförelsevis enkla detalj ej torde erbjuda större svårigheter.

Om sålunda hjälpverksamheten för de arbetslösa bör och kan grundas på ar- betslinjen, kombinerad med understöd i kortvariga tidsperioder, uppstår frågan hur denna kombination bör i praktiken utformas.

Vad angår reservarbetena böra de ordnas i enlighet med sakkunnigas förslag och hänvisas till detta. Understödet torde kunna lämnas genom en arbetslös- hetsförsäkring enligt sakkunnigas A-förslag eller, om en sådan ej skulle kom- ma att införas, genom ett understödssystem, för Vilket nedan skall redogöras.

Vad arbetslöshetsförsäkringen angår, innebär den många olägenheter och faror, och det är lätt att förstå de skäl, som förmått åtskilliga av de sakkun- niga att avstyrka den helt och hållet. Den värdefulla undersökning om den eko—

nomiska innebörden av offentliga åtgärder mot arbetslöshetens verkningar ( Bil. 1 ), som på sakkunnigas uppdrag utarbetats av professor Heckscher, innehåller synpunkter, som noga måste beaktas, när fråga uppstår om införande av arbets- löshetsförsäkring. Särskild fara synes föreligga, att försäkringen kan minska den arbetslöses strävan att med alla till buds stående medel söka skaffa sig ar- bete, att lönenivån påverkas i sådant avseende, att försäkringen verkar arbets- löshetsskapande, och att säsongarbetare obehörigt utnyttja försäkringen. Att dessa och andra olägenheter till trots den nu ifrågavarande sakkunnige ansett sig kunna tillstyrka sakkunnigas A-förslag beror dels därpå, att en sådan obligatorisk försäkring onekligen erbjuder en fördelaktig lösning av problemet att bereda den arbetslöse verklig hjälp under en kortvarig arbetslöshetsperiod, dels därpå, att han trott, att olägenheterna av försäkringen skulle åtminstone väsentligt f örminskas genom den av honom och fyra andra sakkunniga förordade kombineringen med reservarbeten. Skulle denna kombinering ej komma till stånd eller bleve densamma av allenast formell natur och sålunda i saknad av verkligt värde ur de synpunkter denne sakkunnige företräder, avstyrker han försäkringens införande.

Om en arbetslöshetsförsäkring av olika skäl ej anses böra komma till stånd, torde detta emellertid ej böra leda till att tanken på en enhetlig arbetslöshets- politik övergives. Det är tvärtom synnerligen angeläget, att man snabbt och beslutsamt griper sig verket än för att komma ifrån det kaos, som efterhand uppstått på detta område i vårt land.

I. Vid övervägande av de olika vägar man därvid kan beträda, bör det först erinras om de möjligheter, som föreligga att enligt nu gällande bestämmelser

av nödhjälpsarbeten och meddelande av kontantunderstöd enligt behovsprinci- pen, ehuru under senare år den sistnämnda hjälpformen endast undantagsvis av arbetslöshetskommissionen medgivits. Arbetslinjen har sålunda i stort sett varit den enda hjälpform, som stått till buds. Med vissa modifikationer skulle de i kungörelsen gällande bestämmelserna samt sakkunnigas förslag till för- ordning om reservarbeten kunna lagfästas. Alltjämt skulle då hjälpen bestå i nödhjälpsarbete, somi sakkunnigas betänkande benämnes reservarbete, utbild- ningskurser och kontantunderstöd. Företräde skulle ges åt den förra hjälp- formen, i mån av tillgång, under första arbetslöshetstiden. Centralmyndighe- ten (se nedan) skulle i övrigt äga att bestämma längden av de tidsperioder, under vilka de olika hjälpformerna skulle användas, samt när dispensering från skyldigheten att mottaga reservarbete kunde äga rum. Villkoren för er- hållande av hjälp skulle i lagen fastställas i enlighet med gällande bestäm- melser, eventuellt med modifikationer, hämtade från de sakkunnigas förslag. Understödet skulle sålunda ej få överstiga viss del av vederbörandes normala inkomst och alltid understiga lägsta förekommande reservarbetslön. Nu gäl- lande bestämmelser angående behovsprineipens tillämpning, som synas rimligt avfattade från de arbetslösas synpunkt, skulle alltjämt gälla (se 9 % i kungö- relsen om arbetslöshetshjälp). Möjligheten för respektive kommuner att för en veckas kontantunderstöd kräva två dagars hjälparbete skulle, på grund av de gynnsamma erfarenheter, som vunnits av denna bestämmelse å vissa platser, alltjämt bibehållas. Understöd skulle utgå med olika belopp för ensamstående och för familjeförsörjare. Arbetsförmedlingen skulle i största möjliga ut- sträckning tagas i anspråk och de i de sakkunnigas B-förslag angivna bestäm- melser härom lagfästas.

Reservarbetena skulle anordnas såväl av staten ensam som av kommunerna med bidrag av staten i enlighet med det av de sakkunniga utarbetade förslaget till förordning om reservarbeten, vilket bland annat upptager ökade statsbi- drag för kommunala reservarbeten, varigenom avses att dylika skola komma till större användning än för närvarande.

Utbildningskurser i ökad utsträckning, särskilt för ungdom, och med ökade bidrag av staten böra anordnas av kommunerna.

Understödsverksamheten skulle efter medgivande av centralmyndigheten an- ordnas av kommunerna eller sammanslutningar av dessa (se nedan) med rätt för dessa att, om stadgade villkor uppfyllas, erhålla hälften av kostnaden åter av staten. Kommuner, som äro svårt hemsökta av arbetslöshet, skulle liksom hittills i undantagsfall erhålla högre statsbidrag. Den centrala myndigheten skulle även kunna (såsom i Stockholm för närvarande är fallet) som villkor för kontant understöd i viss begränsad omfattning kräva, att statskommunala arbeten i tillräcklig utsträckning anordnades.

Ledningen av arbetslöshetspolitiken skulle alltjämt förläggas till en central myndighet arbetslöshetskommissionen eller socialstyrelsen. För att lednin- gen skulle hava nödig kontakt med kommunernas önskemål borde en represen- tant för det kommunala intresset deltaga i besluten. De väsentliga bestämmel- serna skulle meddelas i en lag med innehåll hämtat såväl från nu gällande för-

fattning om arbetslöshetshjälp som från de sakkunnigas förslag till förordning om reservarbeten. Den centrala myndigheten skulle givas viss befogenhet att på grund av lokala förhållanden eller särskilda omständigheter handla efter läg- ligheten. De erfarenheter, som under senare år vunnits på området, skulle givet- vis tillgodogöras vid lagens utarbetande, exempelvis borde bestämmelserna om hyreshjälp och länshjälpkommitté bortfalla. De svårigheter, som mött arbets— lösa, vilka ha hemortsrätt i ett samhälle men bo i ett annat, att erhålla behövlig hjälp, borde undanröjas.

Emellertid kunde arbetslöshetshjälpen alternativt även ordnas enligt samma grunder som hjälpen åt sjuka, ålderstigna m. fl. Den nuvarande lagen om fattigvården skulle i så fall omarbetas till en lag om allmän hjälpverksamhet, omfattande hittillsvarande olika grenar av hjälpverksamhet, jämte arbetslös- hetshjälpen. Benämningarna fattigvård, fattigvårdssamhälle, fattigvårdssty- relse m. fl. skulle helt bortfalla. Arbetslöshetshjälpen skulle liksom all annan allmän hjälpverksamhet vara av obligatorisk karaktär och utgå efter behovs- principen. Huruvida för de arbetslösa skulle gälla samma regler, som enligt fattigvårdslagen stadgas ifråga om ersättningsskyldighet för understödstagare, om ersättning mellan kommunerna o. s. v., eller om särskilda bestämmelser böra gälla vid meddelande av arbetslöshetshjälp, skulle i så fall bli föremål för när- mare övervägande. Skulle samma bestämmelser gälla för all allmän hjälp- verksamhet, torde den nu gällande lagen om fattigvården böra i rätt väsentlig grad omarbetas. Vilket av de båda antydda alternativen som skulle realiseras måste utredas med hänsyn till möjligheterna att på fördelaktigaste sätt ordna hjälpverksamheten i sin helhet.

I samband med en omläggning enligt något av de båda antydda alternativen måste även frågan om statens bidrag till hjälpverksamheten överhuvud bli före— mål för omprövning. Såsom ovan framhållits, skulle staten liksom hittills lämna bidrag till arbetslöshetshjälpen. Men även till vissa grenar av annan hjälpverksamhet kan ifrågasättas statsbidrag. Sådant utgår redan nu direkt eller indirekt till vissa kategorier fattiga och sjuka, som vårdas å anstalt, i vissa fall jämväl för hemunderstödda, och det ligger nära till hands att ut— sträcka statens hjälp åtminstone till all sluten anstaltsvård. Härigenom komme den statliga kontrollen över hjälpverksamheten i ett annat och bättre läge. Hit- tills har kontrollen över fattigvården i stort sett inskränkt sig till att tillse att lagens bestämmelser nöjaktigt uppfyllas. Däremot ha de ekonomiska synpunk- terna i hjälparbetet ej beaktats, enär det ansetts, att kommunen hade anled- ning själv bevaka sina intressen i detta avseende. Erfarenheten visar dock, att de kommunala myndigheterna på sina håll ej kunnat motstå ett otillbörligt tryck från de hjälpsökandes sida. I och med att staten bidrager till kostnader— na, uppstår det en naturlig skyldighet för det statliga kontrollorganet att in— skrida mot en ansvarslös hjälpverksamhet och befrämja sunda understödsprin— ciper. Att detta skulle medföra ett värdefullt stöd för strävandena att hålla understödsverksamheten inom rimliga gränser faller av sig självt.

Med hänsyn till de stora avstånden och de härav förorsakade dryga inspek— tionskostnaderna bör kontrollen över all allmän hjälpverksamhet även pen-

sionsförsäkringen — uppdragas åt ett kontrollorgan. Härigenom skulle ej allenast kontrollen bli effektivare utan även kostnaderna lägre än de nuvarande.

11. Ovan antydda förslag grundar sig sålunda på kommunernas medverkan, vilket torde innebära vissa fördelar framför en rent statlig arbetslöshetsförsäk- ring. Kommunerna känna nämligen i regel dc hjälpbehövande och kunna und— vika misstag, som i en uteslutande statlig hjälpverksamhet äro oundvikliga. All erfarenhet har emellertid bekräftat, att en kommunal kontroll över hjälpverk- samheten är illusorisk, såvida ej vederbörande kommun själv måste bidraga till kostnaderna. Därför ingår också som ett bärande moment i de båda alterna— tiva förslagen, att kommunerna skola ordna understödsverksamheten, förskot- tera de behövliga medlen och först senare av staten kunna återkräva hälften av de utbetalade understöden, såvida de uppställda villkoren iakttagits. Ett betydande antal av vårt lands kommuner torde vara så stora, att 'de äga tillräcklig ekonomisk bärkraft och fullt kompetenta krafter för en verk— samhet av detta slag. I vissa delar av landet äro emellertid kommunerna gan- ska växlande i fråga om invånarantal och ekonomisk bärkraft. Mest sönder- skurna i småkommuner äro Västgöta- och Skånelänen, Gotland samt vissa trak— ter av Uppland och Östergötland. Enligt senaste folkräkning finnas 25 kom— muner med högst 200 invånare, 371 med ett invånarantal av mellan 200 och 500 och 665 med ett antal invånare växlande mellan 500 och 1 000. Det faller av sig självt, att kommuner med så ringa folkmängd som 500 ej kunna för- väntas utföra nu ifrågavarande arbete på tillfredsställande sätt, och detsamma torde i de flesta fall kunna sägas om dem, som endast nå upp till 1 000 invå- nare. Först vid ett invånarantal om 2- a 3 000 torde förutsättningar finnas för ett tillfredsställande handhavande av arbetslöshetshjälpen. En jämförelse med våra grannländer på denna punkt visar hur ofördelak- tigt vi äro ställda. Medan i Sverige finnas, som ovan angivits, 396 kommuner med intill 500 invånare, är motsvarande antal i Norge och Finland respektive 6 och 4. Under det vi i Sverige i allt räkna 1 061 kommuner med ett in- vånarantal av högst 1 000 invånare, är motsvarande antal i Norge och Fin— land resp. 75 och 21. De olägenheter vi lida av genom för små fattigvårds— samhällen har man i andra länder undanröjt genom att sammanslå mindre primärkommuner till större fattigvårdssamhällen. Så t. ex. har i England redan för många år sedan i stället för förutvarande 15 500 fattigvårdssam- hällen bildats 643 s. k. unions. Dessa nya samhällen ha erhållit större ekono- misk bärkraft och större möjlighet såväl att åstadkomma erforderliga fattig- vårdsanstalter och större likformighet i understödsarbetet som att jämnt för- dela fattigvårdstungan.

Det ligger då nära att undersöka om man ej kunde finna något större om- råde, som bättre än primärkommunen är rustat att fylla uppgiften. Tyvärr möta vissa svårigheter härför. Av andra enheter synes allenast landstings- området kunna ifrågasättas för ändamålet, men det är återigen för stort. Enda möjligheten synes vara att småkommunerna sluta sig samman i lämpliga om- råden. Möjligheten av dylik sammanslutning i fattigvårdshänseende gives en-

ligt fattigvårdslagen genom bildningen av gemensamma fattigvårdssamhällen, avseende all fattigvård. I fråga om allenast själva ålderdomshemmens anord- nande kunna dessutom bildas kommunalförbund i och för åstadkommande av för flera kommuner gemensamma sådana hem. Den senare metoden har i stor utsträckning använts, i det hittills omkring 400 kommuner bildat eller stå i begrepp att bilda sådana kommunalförbund, och ungefär lika många torde san- nolikt följa exemplet. Bildandet av gemensamma fattigvårdssamhällen —— en ur många synpunkter lämplig organisation -— har hittills i mycket ringa ut- sträckning kommit till stånd, beroende på att den är så gott som helt grundad på frivillighet. Allenast när >>fattigvården finnes vara bristfällig och sam- manslutningen prövas nödig för att undanröja eller minska bristfälligheten», kan Kungl. Maj:t mot kommunernas vilja förordna om gemensamt fattigvårds— samhälle. Emellertid är kommunalförbundet en etapp på vägen mot det ge— mensamma fattigvårdssamhället, och intresset synes alltmer mogna för denna form av sammanslutning, varför man torde ha gott hopp om att på denna väg nå fram till en lämplig administrativ indelning.

Man synes böra gå vidare på den sålunda redan av lagstiftningen inslagna vägen. Möjlighet borde sålunda öppnas att bilda gemensamma >>understöds- och pensionssamhällen», om detta ur fattigvårdens, arbetslöshetshjälpens eller pensionsförsäkringens synpunkt bleve ansett påkallat. Om primärkommuner- na ej äro tillräckligt stora och bärkraftiga för sitt ändamål, borde Kungl. Maj:t på förslag av vederbörande länsstyrelse och efter kommunernas hörande äga förordna om sammanslutning. Någon bestämd minimigräns för invå- narantalet borde ej uppställas, dock kunde som regel krävas, att kommuner med mindre än 1 000 invånare ej skulle utgöra eget understödssamhälle, och att sammanslutningar om' 2 a 3 000 invånare skulle anses vara eftersträvans- värda. Utan större svårighet skulle man på detta sätt kunna nå fram till ett antal samhällen som med 1 000 eller 1 500 understege det nuvarande antalet. Exempelvis må nämnas, att det förslag till förening av kommuner i och för bildande av distriktssjukkassor, som av de inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga framlades år 1926, upptog 112 stadsdistrikt och 1 345 lantdistrikt eller sammanlagt 1 457 distrikt. Då primärkommunernas sammanlagda antal är 2 523, innebär detta en minskning av distriktens antal med över 1 000. Emel- lertid är denna uppdelning verkställd på grund av de synpunkter, som böra läggas på sjukförsäkringen. På fattigvårdens område förefinnes rik erfaren- het om kommunernas möjligheter till sammanslutning.

Kommunernas egna önskningar och länsstyrelsernas ingående erfarenhet om förhållandena borde givetvis utnyttjas i största möjliga utsträckning. Då det ju här gäller att skapa ej allenast lämpliga fattigvårdssamhällen utan även Väl avvägda områden för pensionsverksamheten och arbetslöshetshjälpen, kan ifrågasättas, om ej de nu gällande bestämmelserna i 2 kap. av lagen om fat- tigvården böra omarbetas med hänsyn härtill och eventuellt ingå i en särskild lag om understöds- och pensionsområden. Att i övrigt vissa jämkningar i så- väl fattigvårds- som pensionslagen äro erforderliga, för den händelse här an- tydda förslag genomföres, är tydligt.

Den nu antydda lösningen skulle givetvis ej kunna förordas, om den kunde antagas komma att verka menligt på kommunernas övriga understöds- och vård- verksamhet. Detta torde emellertid så långt ifrån vara fallet, att man tvärt— om kan säga, att en nyorganisation av den kommunala hjälpverksamheten från nästan alla håll sedan lång tid varit ett ivrigt eftertraktat önskemål. Så har exempelvis 1923 års besparingskommitté med instämmande av pensionsstyrelsen föreslagit en tvångssammanslutning till större pensionsdistrikt, dock ej sträc- kande sig utöver pastoratsgränserna. Från fattigvårdshåll har, som redan nämnts, sedan lång tid tillbaka påvisats det oavvisliga behovet av större fattig- vårdssamhällen, ej endast ur synpunkten av anstaltsvårdens ordnande utan ock med hänsyn tagen till den öppna fattigvården. Det har sålunda konstaterats, att det i de små fattigvårdssamhällena är svårt att förvärva dugliga ledamöter för alla de olika nämnder, som numera skola tillsättas. Vidare vinnas i dessa samhällen endast obetydliga erfarenheter rörande fattigvårdens handhavande, varför hjälpverksamheten som regel är mycket ineffektiv. Slutligen förekom- ma ett otal fattigvårdsprocesser mellan dessa kommuner, ett missförhållande. som i hög grad skulle avhjälpas, om större fattigvårdssamhällen bildades. Att småkommunerna i regel sakna tillräcklig ekonomisk bärkraft för att bestrida fattigvården, är vidare en såväl känd sak, att den knappast behöver framhål— las. Följden härav är att i sådana kommuner allt göres för att undvika även fullt berättigade hjälpåtgärder från fattigvårdens sida. Att detta ej kan vara ett tillfredsställande förhållande ligger i öppen dag; men än betänkligare blir 'det, om staten lämnar hjälp till andra kommuner, som vilja och utan sådan hjälp kunna bisträcka de arbetslösa. För de hjälpbehövande i småkommunerna blir situationen härigenom ytterligare prekär, och det vore ej att förvåna sig över, om småkommunernas invånare sökte sig till andra trakter, vilka bättre fullgöra sina skyldigheter mot dem, som behöva hjälp. Redan under nuvarande förhållan- den sker en beklaglig överflyttning av befolkningen från de små och svaga lantkommunerna till städerna med dessas rikare möjligheter, ej minst i fråga om understöd av olika slag. Erfarenheten härom har hos allt flera öppnat ögonen för kravet att skapa tillräckligt bärkraftiga understödssamhällen. Hur den ekonomiska situationen är i en småkommun framgår av följande exempel. Om antalet bevillningskronor uppgår till 600 och den samlade inkomsten till 60 000 kr., medför en årlig amortering av en skolhusbyggnad om 2 000 kr. en uttaxering av över 3 kr. pr 100 kr. inkomst. Och en utgift till en enda under- stödstagare om 700 kr. per år åsamkar en uttaxering av över 1 kr. Att under sådana förhållanden en utvidgning av fattigvårdssamhället är nödvändig, om det skall bli tal om någon effektiv hjälpverksamhet, ligger i öppen dag.

Vad slutligen angår barnavården, har den korta tid den nya barnavårds- lagen varit i kraft påvisat ett trängande önskemål av större områden för barna- vården, ett önskemål, som i händelse större fattigvårdssamhällen komme till stånd, automatiskt skulle tillgodoses.

Man kan sålunda säga, att för såväl fattigvården och pensionsförsäkringen som den samhälleliga barnavården förefinnes ett trängande behov av större administrativa områden. Kunde sådana komma till stånd på det ovan antydda

sättet, skulle lämpliga verksamhetsområden erhållas för såväl fattigvården och pensionsförsäkringen som arbetslöshetshjälpen, och möjligen skulle jämväl sam- ma områden befinnas lämpliga för distriktssjukkassor, nykterhetsnämnder in. 111. På grund av bestämmelserna i lagen om samhällets barnavård skulle dessa nya områden även och med fördel gälla för den offentliga barnavårdcns handhavande.

III. Det i det föregående ifrågasatta skapandet av områden, tillräckligt stora och bärkraftiga för handhavande av den samhälleliga understödsverk- samheten, är den viktigaste åtgärden för åstadkommande av en tillfredsstäl- lande offentlig understödsverksamhet. Emellertid torde man för vinnande av största möjliga enhetlighet och effektivitet böra gå ett steg längre i centrali- sation. De organ, som nu handhava ifrågavarande olika verksamheter, borde sammanslås till en enda, för varje område gemensam nämnd. '

Visserligen vore det enklare och lättare att allenast föreskriva, att i varje hjälporgan —— fattigvårdsstyrelse, pensionsnämnd, arbetslöshetskommitté _ skulle finnas representanter för de övriga. I fråga om arbetslöshetshjälpen har i gällande förordning också stadgats, att för den händelse särskilda arbetslös— hetskommittéer tillsättas, desamma skola inrymma bl. a. representanter dels för de kommunala myndigheter, vilka äga särskild sakkunskap å ifrågavaran— de område, dels för den frivilliga hjälpverksamheten i orten. Emellertid torde det på sina håll vara ganska illa ställt med samarbetet i fråga, varjämte oviss- het förefinnes för de hjälpsökande angående vilket organ de skola vända sig till. Under den tid kontanthjälp meddelades till de arbetslösa, uppstod ej säl— lan en olämplig dubblering av understödet, i det två understödsmyndigheter arbetade jämsides och efter olika principer. Att olägenheterna för närvarande ej äro så stora beror på att de nu existerande kommittéerna ej lämna kontant- hjälp utan blott anordna reservarbete eller hänvisa arbetslösa till dessa.

Skulle nu emellertid kommunerna upptaga understödsverksamhet för arbets—r lösa, synes en annan ordning böra komma till stånd för undvikande av dubbel- arbete och slöseri med offentliga medel. Detta syfte torde bäst vinnas, om fattigvården och arbetslöshetshjälpen förlades under en och samma kommunal— mgndighet, förslagsvis benämnd understödsnämnd eller socialnämnd. Om ar— betslöshetshjälpen inginge som en del av den allmänna hjälpverksamheten, följde av sig själv, att den ifrågavarande nämnden meddelade båda slagen av hjälp. Då staten lämnade bidrag borde följa, att staten på ett eller annat sätt hade möjlighet att övervaka att medlen rätt användes, t. ex. genom att länsstyrelsen utsåge en ledamot i nämnden eller att ett statens ombud bereddes tillfälle del- taga i nämndens sammanträden. Otvivelaktigt vore härigenom en rationell grund funnen för organisationen av nu nämnda grenar av den samhälleliga un- derstödsverksamheten.

Ifrågasättas kan emellertid, om man ej borde gå ännu ett steg längre och till detta organ förlägga även pensionsverksamheten, i vilket fall organet lämp- ligen kunde erhålla benämningen understöds— och pensionsnämnd. Säkerligen skulle härigenom väsentliga besparingar vinnas liksom stora fördelar för-dem,

som behövde understöd eller pension. En organisation sådan som den nu an- tydda skulle icke alls leda till någon sammanblandning av de olika hjälpfor- mcrna. Möjligen kunde föreskrivas, att för var och en av dem skulle finnas en särskild föredragande.

Då emellertid frågan om pensionsförsäkringens omläggning i vissa delar blivit aktuell genom riksdagens skrivelse om revision av pensionsförsäkrings- lageu, torde frågan om pensionsnämndernas uppgående i en eventuell under- stöds- och pensionsnämnd eller socialnämnd böra bli föremål för närmare ut— redning i samband med pensionsförsäkringens omläggning.

Det nu förordade sammanförandet av samhällets hjälpåtgärder till en enda kommunal myndighet är ett bland praktiskt verksamma kommunalmän länge närt. önskemål. Vad man avsett att vinna är besparing i såväl understöd som administrationskostnad och samtidigt en ökad effektivitet i hjälparbetet. Lik- som det obestridligen varit lyckligt att till en_enda kommunal myndighet för- lägga de tidigare på tre olika nämnder fördelade uppgifterna i fråga om sam- hällelig barnavård, torde säkerligen även en centralisation av understödsväsen- det komma att visa sig innebära stora fördelar. Ett starkt stöd härför torde framgå av de lokalundersökningar angående arbetslösheten, som utförts men ännu ej publicerats av »arbetslöshetsutredningen», liksom av en av Stock- holms stad utförd undersökning av antalet i nödhjälpsarbete sysselsatta, som samtidigt erhållit fattigvård. I förvånande stor utsträckning har det visat sig, först och främst att arbetslösa personer erhållit hjälp genom både arbets— löshetskommittén och fattigvården, varigenom den sammanlagda hjälpen ej sällan torde ha överstigit lönen i den öppna arbetsmarknaden; vidare har fram— gått att särskilti storstäderna en mycket stor del av de genom arbetslöshets— kommittéerna hjälpta arbetslösa varit fysiskt eller moraliskt belastade och därför borde, åtminstone i många fall, ha erhållit hjälp av annat slag; och slutligen att olika, ofta mot varandra stridande principer tillämpats av 'de myndigheter, som haft att meddela understöd. Dessa olägenheter skulle i väsentlig mån undanröjas, om en och samma myndighet handhade såväl fattig- vårds— som arbetslöshetsfallen, ty först härigenom skulle förutsättningar ska— pas för en efter enhetliga grunder gjord uppdelning av hjälpfallen. I syfte att förekomma att kommunerna obehörigt utnyttja den av staten understödda arbetslöshetshjälpen borde eentralorganet utfärda noggranna regler för bevil- jandet av sådan hjälp. Såväl den av statsmyndigheten utsedda ledamoten eller ombudet i nämnden som statsinspektionen över hjälpverksamheten skulle sedan övervaka att reglerna följdes. Kommuner, som missbrukade den av staten läm- nade hjälpen, kunde i sista hand frånkännas rätt till vidare hjälp. Genom alla dessa åtgärder torde i stort sett befarade missbruk av statens hjälp kunna före— kommas. _

Även förhållandet mellan fattigvården och pensionsförsäkringen skulle kun- na regleras och kostnaderna för båda förminskas genom den föreslagna centrali— seringen. Den i årets statsverksproposition behandlade bekymmersamma steg- ringen av statens kostnader för pensionstilläggen, som för budgetåret 1928—29 nu stigit till 39 miljoner och väntas stiga för budgetåret 1950—51 till 63 å—64

miljoner, torde mana till åtgärder att i tid söka ernå en mer betryggande hand- läggning och kontroll av dessa understödsärenden. Då pensionstilläggen stigit mer än vad tidigare beräknats såväl i avseende å de sammanlagda beloppen som beträffande antalet ansökningar, samtidigt som fattigvårdens utgifter alltjämt stegrats och antalet understödstagare ökats, torde åtminstone en av orsakerna till detta förhållande böra sökas i den dubblering, som förefinnes på detta om- råde och som skulle försvinna, om en och samma myndighet handhade pensions— och fattigvårdsärenden. I detta sammanhang må erinras om ett uttalande i 1928 års statsverksproposion (V huvudtiteln sid. 59). Departementschefen fram— håller, att ökningen av nybeviljade pensionstillägg _ som för statsverket, lands- tingen och primärkommunerna medföra högst avsevärda kostnader — till viss del är beroende på brister beträffande prövningen av pensionsansökningarna ute i orterna. Efter hänvisning till pensionsstyrelsens framställning om anslag till upplysningsarbete bland pensionsnämnderna framhåller departementschefen angelägenheten av en förbättrad lokal behandling av pensionsansökningarna. »En genomgripande förändring därutinnan synes emellertid icke kunna vinnas, med mindre en omläggning sker beträffande hela den lokala organisationen.»

Sammanfattningsvis må sålunda framhållas, att för den händelse en fri— stående obligatorisk arbetslöshetsförsäkring icke kommer till stånd, följande åtgärder synas böra vidtagas för skapandet av en effektiv och enhetlig arbets- löshetspolitik :

I. Principerna för den offentliga arbetslöshetshjälpen fastställas antingen i en särskild lag, grundad i huvudsak på nu gällande förordning om arbets- löshetshjälp och de sakkunnigas förslag till förordning om reservarbeten, eller ock inarbetas nu gällande bestämmelser om arbetslöshetshjälp i en lag om all— män hjälpverksamhet. Arbetslöshetshjälpen meddelas förutom genom ut— bildningskurser —i form av kontantunderstöd och reservarbeten i omväxlande perioder enligt närmare anvisningar av centralmyndigheten. Under förutsätt— ning att gällande villkor uppfyllas, äger kommunen att av staten återkräva hälften, i vissa fall större delen av de utdelade understöden till arbetslösa, eventuellt även till vissa grenar av fattigvården. Reservarbeten anordnas lik— som hittills dels av staten dels av kommunerna, och erhålles i senare fallet ökat statsbidrag enligt de sakkunnigas förslag. Arbetsförmedlingen lagfästes i nära anslutning till sakkunnigas B-förslag.

II. För att möjliggöra en effektiv arbetslöshets- och annan hjälpverksam- het skola de kommuner, som äro för små för att ensamma utöva verksamheten, utan att i andra hänseenden förlora sin självständighet, sammanslutas med andra kommuner till gemensamma understöds— och pensionssamhällen, samman- satta med hänsyn till de geografiska förhållandena samt av lämplig storlek och erforderlig bärkraft. Beslut om bildande av sådana samhällen fattas av Kungl. Maj:t på förslag av länsstyrelserna och efter kommunernas hörande.

III. Inom vart och ett av de gemensamma understöds— och pensionssamhäl— lena utses en nämnd, förslagsvis kallad understödsnämnd eller socialnämnd, som har att meddela understöd till såväl arbetslösa som dem, vilka äro berät-

tigade till hjälp enligt nuvarande fattigvårdslag. Av statsmyndigheten utses ledamot eller ombud i nämnden. På senare verkställd undersökning angående pensionsförsäkringens omläggning må bero, huruvida till nämnden bör för- läggas även pensionsförsäkringsärenden, i vilket fall den erhåller benämningen understöds- och pensionsnämnd. Kontrollen över all samhällelig hjälpverk— samhet utövas av ett gemensamt inspektionsorgan.

I motsats till de hittills nämnda fyra sakkunniga ha herrar Bernström, Carl- ström, Heckscher och Johansson ansett sig böra avstyrka införande av en ar- betslöshetsförsäkring i vårt land. Herrar Bernström, Heckscher och J ohans- son ha till stöd för denna ståndpunkt anfört följande:

Såsom närmare utvecklas här nedan i herr Carlströms motivering till sam- ma yrkande, är det uteslutet, att arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna vara en lösning av arbetslöshetsproblemet som helhet betraktat. Till en början rå- der bland de sakkunniga och väl överhuvud taget enighet om att arbetslöshe- ten bättre bekämpas genom förebyggande åtgärder, d. v. s. sådana som hindra den att komma till stånd, än genom avhjälpande, som enbart bota följderna av- en redan uppkommen arbetslöshet. Den förra av dessa frågor är hänvisad till särskild utredning av andra sakkunniga och skall därför ej här beröras, men det är oundgängligt att denna andra utrednings resultat måste få betydelse även för frågan om åtgärder till avhjälpande av en redan uppkommen arbets-.

löshets verkningar.

Därnäst är det emellertid långt ifrån att arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna räcka till som enda medel för lättnad i de arbetslösas ställning, vilket också framgår av herr Carlströms motivering. Från försäkringens område äro nämligen ofrånkomligt uteslutna alla självständiga yrkesutövare, även om de— ras ställning icke i något hänseende är bättre än löntagarnas; och även i fråga om de senare har det befunnits omöjligt att indraga alla i försäkringen. Där- till kommer, såsom kanske ännu viktigare, att försäkringen icke kan Väntas hjälpa ens de försäkrade själva under tillnärmelsevis hela tiden för deras 'ar- betslöshet. Såsom visas i herr Carlströms motivering, skulle sannolikt högst en tredjedel av de vid fjolårets arbetslöshetsräkning redovisade arbetslösa ha kommit att få understöd från en obligatorisk försäkring av det slag som utar- betats av de sakkunniga, om en sådan försäkring då hade varit genomförd. Or— saken härtill är att en stor del av de vid räkningen arbetslösa redan skulle ha gjort slut på sin rätt till understöd och en annan stor del från början skulle ha varit utesluten från försäkringen. Även om man håller sig till grupper, som" äro avsedda att försäkras, och bortser från att individer därinom kunna gå miste om sin understödsrätt genom otillräckliga inbetalningar, visar det sig, att högst två tredjedelar av arbetslösheten komme att bli försäkrad enligt det mest omfattande av de föreliggande förslagen, om förhållandena inom metall- industri- och grovarbetareförbunden få anses som typiska.

Det kunde ligga nära till hands att med utgångspunkt i detta förhållande på-'" yrka en utsträckning av försäkringen därhän, att den omfattade all arbetslös—' het. En sådan konsekvens har emellertid knappast något land tagit, och än

(Herrar Bem- ström, Heck- scher och Johansson.

mindre har det varit fallet med den försäkring, som arbetarorganisationerna på egen hand inrättat. Förklaringen är för det första, att försäkringen, för att på något sätt kunna göra skäl för sitt nanm, måste innefatta åtminstone ett väsentligt inslag av medverkan från de understödda själva; därför-utan blir försäkringen intet annat än en ren understödsverksamhet utan de garantier, som en sådan i andra former erbjuder. Förr eller senare när man därför den punkt. då arbetslösheten varat allt för länge för att den försäkrades egna bidrag på nå- got sätt skall kunna motivera vidare understöd. För det andra måste det fin- nas något så när starka garantier för att de arbetslösa göra ansträngningar att söka hjälpa sig ur det tillstånd, vari de råkat; men dessa garantier måste ound- gängligen starkt minskas, om de arbetslösa kunna räkna på understöd obegrän— sad tid framåt. Därtill kommer, för det tredje, den mycket stora börda, som genom en till tiden obegränsad understödsrätt skulle falla på dem, som ha att bekosta försäkringen, vare sig det blir stat och kommun, arbetsgivarna eller de arbetslösas egna klassbröder. Denna kostnad skulle så till vida komma att växa genom en obegränsad försäkring, som den icke blott skulle förlänga ar- betslösheten utan också skulle låta understödet utgå oavsett behov av hjälp och sålunda till större eller mindre del också till dem, som kunna hjälpa sig själva. Begränsning av arbetslöshetsförsäkringens omfång i såväl tid som rum måste därför anses oavvislig och följaktligen även dess egenskap att icke lösa mer än en strängt begränsad och sannolikt mindre del av arbetslöshetens problem.

Emellertid är det givet, att man icke bör söka något avgörande skäl emot en arbetslöshetsförsäkring däri, att den endast löser en del av det föreliggande pro- blemet; den enda slutsats, som detta förhållande ger anledning till, är en var— ning mot att överskatta dess betydelse. Vill man från arbetslöshetsförsäkrin— gens egenskap av ofullständig lösning komma till en ståndpunkt i fråga om dess lämplighet, så måste man fråga, vilken del av arbetslösheten som tillgodo— ses genom försäkringen. Det visar sig då, att de delar av arbetslöshetsrisken. som sättas i en särställning genom att tillgodoses genom försäkring, äro sådana som i flertalet fall äro minst i behov av omvårdnad, nämligen de första vec- korna eller månaderna av en arbetslöshetsperiod. Om arbetarna ha någon möj- lighet att hjälpa sig själva vid arbetslöshet, måste det gälla de korta arbets- löshetsperioderna och början av de långa, d. v. s. just dem, som försäkringen nu är avsedd att sörja för. Långvarig arbetslöshet ställer däremot anspråk, som ej ens förut väl situerade arbetare som regel kunna bemästra, och det är följ- aktligen för sådana situationer som det allmännas hjälp framför allt måste tagas i anspråk; men för dem uträttar försäkringen ingenting. Man får allt- så vid en arbetslöshetsförsäkring den egendomliga situationen, att den organi- serade hjälpen sättes in där den är minst behövlig. Förklaringen torde få sö— kas i den oklarhet, som vidlåder själva försäkringsnamnet i föreliggande sam- manhang. I den mån en verklig försäkring föreligger, d. v. s. inbetalningar av individen själv för att möta en risk som han förutser, är det nämligen helt naturligt, att han begränsar sig till de mer gripbara och närliggande riskerna. När försäkringen åter närmast blivit ett namn för hjälp från utomstående, stäl—

ler sig förhållandet helt annorlunda, och det låter sig ej gärna förnekas, att arbets]öshetsförsäkringen i mycket hög grad bär denna senare prägel.

En med den nu berörda likartad svårighet erbjuder säsongarbetslösheten. Även utan försäkring är det vanligen så till vida sörjt för perioder av arbets- löshet i säsongyrkena, att säsongarbetarnas löner under den tid de ha syssel- sättning äro högre än med dem likställda arbetares i andra yrken; det borde därför ej i flertalet fall vara alltför svårt för dem att genom avsättningar dra- ga sig fram under de mer eller mindre regelbundet återkommande arbetslös- hetsperioderna. Svårligen kan det därför anses försvarligt att därutöver till- dela samtliga säsongarbetslösa ett understöd, väl att märka utan behovspröv- ning. Det av de sakkunniga utarbetade förslaget har visserligen icke givit föreskrifter, som framtvinga understöd av detta slag, men å andra sidan ha så- songarbetarnas förhållanden lika litet ordnats på annat sätt i förslaget, utan ansvaret för en lösning av dessa svårigheter har helt och hållet lagts på socialstyrelsen. Även om ingen annan lösning kan föreslås, för den händelse en försäkring överhuvud taget skall komma till stånd, kan detta omöjligt undgå att vara en svaghet hos försäkringen. Och denna betänklighet väger mycket tyngre i Sverige än i nära nog alla länder, som infört försäkring, därför att säsongväxlingarna av klimatiska skäl här äro större än annorstädes. Säsong- arbetslöshetens olösta problem inom en försäkring har också varit en huvud- anledning till att viktiga grupper av lönearbetare, nämligen lant- och skogs- arbetare, måst uteslutas ur försäkringssystemet; men tydligen innebär denna olika behandling av olika arbetargrupper i sig själv en svaghet hos försäkf ringen. .

Med arbetslöshetsförsäkringens tendens att understödja just sådana delar av arbetslösheten, där understödsbehovet kan väntas bli minst, sammanhänger ock- så en annan sannolik, viktig verkan. Den verksamhet till hjälp åt de arbets— lösa, som hittills bedrivits, kommer givetvis till någon del att bli överflödig genom försäkring, men inskränkningen i den redan befintliga verksamheten kommer efter all sannolikhet att bli väsentligt mindre än den utvidgning, som försäkringen kommer att skapa; den totala understödsverksamheten kommer med andra ord att växa. Detta följer redan av att understöd från försäkringen icke bygger på prövning av behovet i de särskilda fallen, utan låter. blotta tillvaron av s. k. ofrivillig arbetslöshet vara ett tillräckligt skäl för understöd, om blott de formella försäkringsvillkoren äro uppfyllda. Även detta får sin stora be- tydelse genom det förut framhållna, att man givit försäkringens namn åt vad som i det väsentliga innebär hjälp från utomstående. Men verkan sträcker sig sannolikt betydligt längre än till att gälla hjälp i onödigt många fall under själva den tid understöd utgår från försäkringen; till följd av försäkringen kan man befara en ändrad syn på rätten till understöd från de arbetslösas egen sida också när försäkringsunderstödet tagit slut.

Genom att försäkringen skapar en rätt till understöd för de arbetslösa måste man nämligen räkna med sannolikheten av att de känna sig äga en sådan rätt icke enbart under den arbetslöshetsperiod, som försäkringen är avsedd att till- godose, utan därutöver, nämligen så länge arbetslösheten överhuvud taget va-

rar. Det kan icke nekas, att tidsbegränsningen för understöd från försäkrin- gen alltid måste bli jämförelsevis godtycklig, så snart de försäkrade ej själva bekosta sin hjälp; och det vore orimligt att av den arbetslöse vänta något sinne för att han vid denna godtyckligt valda tidpunkt skall ställas utan understöd, trots att han fortfarande är utan arbete och rent av sämre ställd än han var under den tid, då understödet utgick. Efter all rimlig beräkning komma de ar- betslösa därför att göra gällande samma anspråk på understöd efter den för- säkrade understödstidens slut som dessförinnan, och följden blir då en starkt ökad påfrestning på fattigvården under denna senare arbetslöshetsperiod till följd av försäkringen. De hållhakar i form av begränsad understödstid och av- stängning från understöd, varmed själva försäkringssystemet utrustats, bli där- igenom illusoriska, och långt ifrån att leda till självhjälp leder försäkringen därigenom till motsatsen. Ånyo står man inför det faktum, att det gäller en understödsverksamhet, som utan inre berättigande framträder under försäkrin- gens nanm.

Arbetslöshetsförsäkringen skulle sannolikt trots detta ha möjlighet att häv- da sin ställning som någonting skilt från rent understöd, närmast i form av vanlig fattigvård, för den händelse det varit möjligt att låta försäkringsunder- stöden väsentligt överstiga kontantunderstöden från fattigvården. I våra stör- re städer gälla emellertid redan nu sådana bestämmelser om den senare, att det- ta i många fall är uteslutet, och följden blir, att de försäkrade icke komma att anse sig ha uppnått några väsentliga fördelar genom försäkringen och å andra sidan icke komma att draga sig för att taga fattigvården i anspråk, när un- derstödet från försäkringen upphör.

Dessa slutsatser, som man kunde komma till på inre grunder, få starkt stöd genom erfarenheterna från England, det enda land där den obligatoriska ar- betslöshetsförsäkringen varit i verksamhet tillräckligt länge för att dess verk- ningar med någon säkerhet skola kunna bedömas. Fattigvårdsproblemet har nämligen där just under tiden för den obligatoriska försäkringens existens bli- vit mer brännande än någonsin; och även om detta delvis berott på en vana att utöka arbetslöshetshjälpen med fattigunderstöd något som det av några bland de sakkunniga tillstyrkta förslaget sökt förhindra —— så har vanan hos de försäkrade att utan vidare Vända sig till fattigvården, så snart understödet från försäkringen tagit slut, samtidigt framträtt i största utsträckning. Fyl- ligare upplysningar härom föreligga såväl i den tidigare här i betänkandet lämnade redogörelsen för arbetslöshetens behandling i England som även av de yttranden från ledande personer på olika områden, vilken meddelas längre fram i betänkandet (sid. 487). För att nämna blott ett enda exempel yttrade Mr. Philip Snowden, finansminister i den enda arbetarregering England hit— tills haft, att det på senare tider _— sålunda sedan arbetslöshetsförsäkringen hade pågått ganska länge —— förekommit, att fattighjälp urskillningslöst läm- nats utan tanke på att bereda en yttersta resurs.

Kanske viktigare än något av allt detta är dock försäkringens inverkan på själva arbetsmarknaden, nämligen dels på lönenivån i och för sig, dels på för-

hållandet mellan näringarna, dels slutligen på den individuella arbetsvillig- heten.

När det talas om >>ofrivillig» arbetslöshet som förutsättning för understöd, så kan detta uttryck lätt uppfattas som om arbetslösheten vore ett slags na- turfenomen, undandraget mänskligt inflytande. Att sådana fall kunna tänkas är givet, också om man fattar uttrycket arbetslös såsom gällande endast ar- betsföra personer; men den stora mängden av de fall, som enligt de föreslagna författningarnas mening skulle betraktas som ofrivillig arbetslöshet, är av helt annat slag. Dit höra främst sådana fall, där arbetslösheten visserligen är ofri— villig ur den enskilde arbetslöses synpunkt, därför att han ej med några medel kan skaffa sig arbete, men där denna hans oförmåga beror på att en lönenivå kommit till stånd, som hindrar hela arbetskraften att finna sysselsättning. Sambandet mellan lönenivå och arbetslöshet förefaller nu så allmänt erkänt, att en närmare utveckling därav på denna plats knappast är behövlig, så myc- ket mer som frågan beröres i en till betänkandet fogad promemoria om den eko- nomiska innebörden av offentliga åtgärder mot arbetslöshetens verkningar (Bil. 1 ). Men då det förhåller sig på detta sätt, inses det utan vidare, att ett visst slags arbetslöshetspolitik kan komma att inverka på omfattningen av vad som ur den enskilda individens synpunkt med ett visst fog kan kallas ofrivillig arbetslöshet. Därtill kommer emellertid vidare, att en tekniskt taget ofrivil- lig arbetslöshet i verkligheten också kan bero på åtgöranden, och än mer på frånvaro av åtgöranden, från de arbetslösa själva. Man kan nämligen svår- ligen finna något område, där inträdandet av ett riskfall i sådan grad som här beror av den försäkrade själv, i det att skadan, d. v. s. arbetslösheten, gör sig gällande icke blott på grund av åtgärder, som han vidtar, utan redan genom att han icke uppbjuder alla sina krafter för att undgå den. Det behövs därför en- dast att understödsväsendet försvagar den arbetslöses positiva ansträngningar att söka sig arbete, för att det skall komma att öka arbetslösheten, även om han icke alls gör något för att undandraga sig arbete. Dessa frågor skola nu upp- tagas i tur och ordning.

Att en arbetslöshetsförsäkring _har utsikt att hålla lönenivån över jämvikts— läget och följaktligen att skapa arbetslöshet har motiverats i den nyss åberopa— de promemorian oeh behöver därför ej utvecklas här. Promemorian avser emeller- tid icke att lämna svar på frågan, om detta kan anses lämpligt eller icke. På grundval av den däri framställda tankegången skulle man likväl kunna ha rätt till omdömet, att löner över jämviktsläget, uppehållna tack vare arbetslös- hetspolitiken, skulle kräva ett slag av statlig prövning, vartill förutsättningar i nutiden hittills icke visat sig föreligga. Är detta riktigt, så kan jämvikts- lönen svårligen undgå att bli det mål arbetslöshetspolitiken i stort sett har att uppställa för sig, d. v. s. arbetslösheten bör normalt taget icke utvidgas genom det allmännas åtgöranden. Den i herr Carlströms motivering påpekade tenden— sen hos arbetslöshetsförsäkringen att i verkligheten innebära försäkring mot en för låg lön innebär i så fall ofta en olycklig verkan. Vad herr Ordföranden m. fl. i det föregående framhållit om arbetslöshetens verkningar för de ar-

betslösa —— vilket de sakkunniga för övrigt också enhälligt uttalat bestyrker tydligen denna slutsats.

Samtidigt skulle en arbetslöshetspolitik, som låste fast lönen ovanför jäm- viktsläget, leda till en ovälkommen rubbning i förhållandet mellan olika nä- ringar, därför att politiken icke i verkligheten kan höja lönenivån ens för alla. anställda kroppsarbetare och än mindre för alla med dem i ekonomiskt hän- seende likställda. Den tendens till ansvällning av industrien, som behärskat flertalet länder och icke minst vårt eget under de senaste mansåldrarna, har utan tvivel haft ett djupt berättigande däri, att landets produktiva krafter på den vägen fått sin bästa användning och folket därmed sin bästa försörjning. Men förutsättningen har då också tydligen varit, att det funnits lönande sys- selsättning för befolkningen inom industrien och över huvud taget i städer och stadsliknande samhällen. Om nu emellertid en extra dragningskraft på befolkningen utvecklats därhän, att den söker sig in till städer och industriella näringar, utöver de ökade försörjningsmöjligheter, som där föreligga, detta därigenom att lönerna där höjts med hjälp av en statsunderstödd arbetslös- het, så förändras omdömet fullständigt. Landet som helhet och, får man väl säga, även arbetarna själva förlora på att arbetskraft i denna utsträckning lockas bort från andra näringar med mindre möjlighet att betala högre löner, d. v. s. närmast från jordbruket. Nu låter det sig emellertid svårligen för- nekas, att en arbetslöshetsförsäkring skulle ha denna ovälkomna verkan. och man har därför häri ett skäl emot dess införande.

Övergår man därnäst till frågan om prövning av den individuella arbetsvil- ligheten hos de understödssökande, så visar det sig också, att arbetslöshets- försäkringen erbjuder stora svårigheter. Arbetsförmedlingen, den enda insti- tution, som står till förfogande för ändamålet, har till uppgift att erbjuda ar- betsgivarna den för deras ändamål i varje särskilt fall lämpligaste arbetskraf- ten. och måste göra detta utan några sidoblickar, om dess ursprungliga syfte ej skall förfelas. Men denna uppgift är ofta oförenlig med den att pröva ar- betsvilligheten hos de understödssökande; ty det är långt ifrån att de, som främst behövde prövas ur denna synpunkt, också äro sådana som arbetsgivaren är bäst betjänt med. Men om arbetsförmedlingsanstalten på grund härav, sin plikt likmätigt, hänvisar sådana till arbete, om vilkas arbetsvillighet det ej kan råda något tvivel, så blir följden i en mängd fall, att anstalten kommer att sakna möjlighet att pröva arbetsvilligheten i de övriga fallen, där försäkrin- gens 'rätta tillämpning i verkligheten nödvändigt skulle kräva det.

Svårigheten skulle komma att inställa sig t. o. m. vid tillvaron av en mycket effektiv arbetsförmedling. Nu tillkommer emellertid, att den svenska offent- liga arbetsförmedlingen har sin tyngdpunkt avgjort förlagd till områden av ringa eller ingen betydelse ur arbetslöshetsförsäkringens synpunkt, nämligen till det husliga arbetet och jordbruket, medan förmedlingens roll inom för- säkringens huvudområde, industrien, stått långt tillbaka och under de senaste åren med deras starka industriella depression nedgått till en obetydlighet; under den offentliga arbetsförmedlingens 25-åriga existens ha mindre än 14 % av tillsatta platser tillhört industri och hantverk, och under 1925 och 1926

sjönk procentsiffran till ungefär hälften härav (jfr. nedan sid. 183). I vad mån detta läge skulle komma att förbättras eller tvärtom rent av försämras, om arbetsförmedlingen bleve organ för en försäkring, är en svåravgjord fråga, som diskuteras längre fram' i betänkandet; men att någon större förbättring skulle komma till stånd anse dessa sakkunniga i varje fall osannolikt. Och därtill kommer vidare, att ej ens arbetstillfällena på landsbygden kunna vän- tas komma under arbetsförmedlingens kontroll i den utsträckning, som vore behövligt. Ty enligt upplysningar, som meddelats de sakkunniga av särskilt initierade personer, försiggår ännu i dag under tider av arbetslöshet en stark återströmning av stadsarbetare till de landsbygdsområden, varifrån de här- stamma och med vilka de ännu stå i förbindelse; och det måste anses all- deles uteslutet, att arbetsförmedlingsanstalterna skulle kunna uppspåra detta slags sysselsättningar på landsbygden, vilka säkerligen ofta först komma till stånd, när arbetarna där inställa sig. Följden av en försäkring skulle därför ganska säkert bli, att de arbetslösa toge hela sin understödsrätt i anspråk, in- nan de sökte sig ut till arbetstillfällen på landsbygden. Också härtill finnas redan motsvarigheter i England, varifrån det nyligen klagats, att ej en man kunnat fås till landsbygden för att bygga en mur, lägga på ett tak eller ens rensa ut ett dike, att det saknats fårklippare, och att hästarna gått sysslo— lösa. allt samtidigt med 11/4 miljon arbetslösa i städerna. (Britain,s In- dustrial Future, being the Report of the Liberal Industrial Inquiry, 1928, sid. 325 f.)

Det som nu sagts utgår närmast från att hjälpen åt arbetslösa genom för- säkringen helt och hållet skulle bestå i understöd utan motprestation. Emel— lertid har en av de sakkunniga, herr von Koch, på sätt som redan tidigare motiverats i detta betänkande, förordat bestämmelser om normal skyldighet för de försäkrade arbetslösa att efter en viss, kortare tids understöd åtaga sig reservarbete, om det erbjödes dem. De förstnämnda tre sakkunniga anse ock- så för sin del, att riskerna för ökning av arbetslösheten genom försäkring skulle minskas avsevärt, om hänvisning till reservarbete kunde ske, och de ha därför också givit sin anslutning till dess infogande i försäkringssystemet, om ett sådant mot deras avstyrkande skulle komma till stånd. Man finge i så fall ett som regel utmärkt medel att pröva arbetsvilligheten, varvid dock vis- serligen kräves den viktiga reservationen, att medlet skulle göra sig långt starkare gällande mot gifta än mot ogifta och mot yrkesarbetare än mot grov— arbetare. Medan de goda resultaten emellertid så till vida kunde nås redan ge- nom själva anbudet om reservarbete, även om det ej bleve accepterat, så skulle verklig sysselsättning med sådant arbete innebära ett skydd mot de faror, som en längre tids sysslolöshet med understöd alltid måste erbjuda.

Att de nu ifrågavarande sakkunniga likväl icke ansett nyttan av denna ut— väg vara tillräcklig att motivera tillkomsten av en försäkring, beror närmast på att de icke räkna med den praktiska möjligheten av en så stark ökning av reservarbetena som skulle krävas för att göra dessa till ett normalt led i syste- met och icke heller skulle finna en dylik utvidgning av arbetena i och för sig önskvärd. Visserligen vore det kanske tänkbart att bevara reservarbetenas be-

tydelse som garanti för arbetsvilligheten utan att likväl låta dem svälla vä- sentligt, om reservarbetslönerna starkt sänktes. Men det behöver ej närmare utvecklas, att detta icke blott vore ur många synpunkter pinsamt utan också utan tvivel skulle minska nyttan av arbetena. Skulle reservarbetena kunna ha den avsedda effekten som rensningsmedel inom ett försäkringssystem, kunde man därför knappast komma ifrån att inrätta dem i ganska stor skala. Men därtill kommer då att dylika arbeten, även under förutsättning av försäkring, åtminstone under den närmaste framtiden måste väntas bli nödvändiga för två stora grupper utanför försäkringen, nämligen dels för dem, som uttömt sin rätt till understöd, och dels för dem, som aldrig förvärvat en sådan rätt. Om de reservarbeten man ansåge sig ha råd och möjlighet att inrätta då av lätt för- klarliga skäl ej bleve tillräckliga för alla dessa uppgifter, skulle det i prak- tiken ej låta sig göra att i någon större utsträckning dit hänvisa försäkrade med bevarad understödsrätt, och sådana skulle då sannolikt i en mängd fall komma att draga understöd samt därmed kvarstå som arbetslösa under ett för- säkringssystem, medan de utan ett: sådant system i sitt eget intresse skulle ha skaffat sig arbete.

Även om det vore praktiskt utförbart att ordna reservarbeten i tillräcklig utsträckning för att fylla de nu antydda uppgifterna, kunde man för övrigt, enligt de nu ifrågavarande sakkunnigas mening, ha anledning till betänksam- het däremot, därför att reservarbetenas verkningar äro allt annat än odelat nyttiga. Deras tendens att taga kapital i anspråk kan icke undgå att i någon mån minska arbetstillfällena på den öppna arbetsmarknaden, och de relativt bil— liga, av staten ensam ordnade arbetena måste draga de arbetslösa bort till obyg- derna från deras normala arbetsmarknader samt äro därigenom, alla strävanden i motsatt riktning till trots, ägnade att försvåra arbetarnas återgång till nor- mal sysselsättning. Därtill komma de många svårigheter reservarbetena ha att räkna med från de organiserade arbetarnas sida. Under dessa förhållanden sy— nes det de nämnda sakkunniga som en minst sagt tvivelaktig utväg att först införa en försäkring och sedan, till skydd emot dess skadliga verkningar, fram- skapa reservarbeten i större omfattning än som därförutan skulle vara behöv- ligt.

Under förutsättning att en arbetslöshetsförsäkring kommer till stånd ha de nu nämnda. sakkunniga emellertid över huvud taget för sin del velat giva sin anslutning åt en sådan utformning, att dess skadliga verkningar bli så små och dess nyttiga verkningar så stora som möjligt. De ha likväl därvid icke all— deles kunnat sluta ögonen för den särskilt i England synliga tendensen att vid påfrestningar av försäkringen låta garantiåtgärder och begränsningar falla, tills det hela för många av de försäkrade övergått till ett rent understödssy- stem utan motprestation från deras sida, icke väsentligt skilt från fattigvår- den i annan måtto än att understödet utgår som en rätt, oberoende av om det varit av behovet påkallat eller icke. Tydligen ligger häri en ytterligare anled- ning till betänksamhet emot att inlåta sig på en väg, som kan leda i en så litet lycklig riktning. När fördelarna äro till den grad kringskurna och tvi- velaktiga, men olägenheterna så påtagliga och allvarliga, ha dessa sakkunniga

efter en långvarig omprövning funnit sig ur stånd att tillstyrka försäkringens införande.

En av de sakkunniga, herr Carlström, har med instämmande i vissa av de ovan angivna synpunkterna dessutom för sin del till stöd för samma stånd- punkt som de tre nu nämnda anfört följande:

Då det gäller att taga ställning till frågan, arbetslöshetsförsäkring eller icke arbetslöshetsförsäkring, uppstår givetvis främst det spörsmålet, i vad mån en försäkring'kommer att ingripa i hela arbetslöshetsproblemet. För den, som ej närmare sökt tränga in i frågan, ligger det nära till hands att tro, att i och med en försäkrings införande är problemet löst och massan av arbetslösa säkrad för de risker arbetslösheten medför. I själva verket är det emellertid inte alls så. En 5. k. försäkring, även om den är obligatorisk, kan aldrig komma att omfatta all arbetslöshet, ty även om den inrymde alla yrkesarbetare och alla som över huvud taget mera regelbundet ha tjänst hos andra, så återstår ändå en rätt stor kategori av arbetare i »egen tjänst»: torpare, småbrukare, hant- verkare m. fl., som endast under viss del av året ha bärgning av sitt egent— liga yrke, och som därutöver äro nödsakade att söka arbete utom detta för att kunna uppehålla livet. Umbärandena för dessa kunna i tider av brist på arbete bli lika stora som för någon annan arbetslös, men att inrangera dem i en för— säkring torde stöta på oövervinneliga svårigheter.

Vidare kan en försäkring ej utsträckas till tiden hur långt som helst. I alla de europeiska länder, där en sådan införts, är understödstiden mycket begrän— sad, med hänsyn bl. a. till att kostnaderna annars skulle bliva allt för höga. I regel omspänner den endast tre till fyra månaders arbetslöshet under loppet av ett år, och under den tid, som faller utom denna ram, är den arbetslöse nödsakad att erhålla hjälp från annat håll, för så vitt hans egna tillgångar äro uttömda. Under mera krisartade arbetslöshetstider måste sålunda kommun och stat all- tid vara beredda på att bredvid försäkringen uppehålla en hjälpverksamhet, som ur social synpunkt måste anses vara ännu mera påkallad än försäkring. Ty en mera. kortvarig arbetslöshet under några månaders tid ett eller annat år torde en arbetare kunna vara förtänksam nog att på egen hand möta, men den längre arbetslösheten har han givetvis svårare att genomlida, och under denna måste samhällets skyldighet att ingripa stödjande vara påtagligare. Såsom en illustration till huru en försäkring enligt de sakkunnigas A—förslag skulle verkat under nuvarande arbetslöshetsförhållanden kan påpekas, att av de omkring 60 000 arbetslösa, som inregistrerades vid 1927 års arbetslöshets- räkning, på sin höjd omkring en tredjedel vid tiden för läkningen skulle ha åt— njutit hjälp från försäkringen. De övriga skulle antingen redan ha uttömt sin understödsrätt eller också ej hört till de grupper, som omfattats av den- samma. Arbetslöshetsförsäkringen är sålunda endast en lösning till dels av problemet, och därtill en lösning på den minst vitala punkten.

Men detta är bara en sida av saken. Icke mindre viktig är en annan fråga, nämligen följande: hur ställer sig arbetslöshetsförsäkringen till den lönenivå, som kan anses ge uttryck för jämviktsläget näringarna emellan? Även om

Herr Carl- ström.

en försäkring i stort sett kan sägas vara framför allt ett industriens spörsmål, enär växlingarna på arbetsmarknaden där göra sig starkast och tydligast gäl- lande, så hindrar ej detta, att denna fråga dock måste skärskådas ur hela lan- dets synpunkt, d. v. 5. man måste även fråga sig, hur den kommer att verka för även andra näringar och företag och dessas arbetare. En obligatorisk för- säkring kan visserligen tänkas omfatta alla företag, där arbetare äro anställ- da, således även lant— och skogsarbetare, affärsanställda m. fl., men på grund av såväl väsensskillnaden mellan industrien i egentlig bemärkelse och andra nä- ringar som de svårigheter i organisatoriskt hänseende en försäkring av de se- nares arbetare skulle medföra, ha dessa grupper undantagits i de sakkunnigas förslag och måste frågan om deras medtagande i varje fall ställas på framtiden. (I de länder, där obligatorisk försäkring genomförts, har också i regel jord— oeh skogsbruk ej medtagits.) Och i den mån dessa näringars arbete har karak- tären av säsongarbete, blir givetvis försäkringsfrågan än mer komplicerad, ty säsongarbetslöshet torde höra till den sorts arbetslöshet, som är allra svårast att inordna under ett försäkringssystem. Det är emellertid inte ur den syn- punkten att vissa yrken måste ställas utanför försäkringen som en arbetslös- hetsförsäkring kan ha betänkliga verkningar för dessa och landet som helhet. Det är en helt annan synpunkt, som här skall framhållas.

Genom arbetarnas fackorganisationer pågår nästan oavbrutet en rörelse, som söker hålla lönenivån inom respektive fack så hög som möjligt. Härom är i och för sig intet ont att säga, så länge ej arbetsprodukten blir dyrare än att de olika företagens produkter kunna bytas något så när rättvist, och så länge de kunna avyttras i marknaden och sålunda företagen hållas i gång. Men om löne- nivån pressas avsevärt upp över den s. k. jämviktslönen, kan detta leda till dels sådana företags avmattning som ej kunna hålla jämna steg i fråga om löne- höjning, på grund av att arbetskraften drages från dessa, dels ock till nedläg- gande av företag, som ej kunna avyttra sina varor till det pris lönenivån fram- skapat. Arbetarorganisationerna kunna således själva i dylika fall åstad- komma brist på arbetare å ena sidan och brist på arbete å andra. Det är också att lägga märke till, att en arbetslöshetsförsäkring inte bara syftar till att stödja den, som blivit arbetslös. Den går också indirekt ut på att försäkra mot lägre lön. Ty enligt sakkunnigförslaget är den försäkrade, då han blivit arbetslös, visserligen skyldig att söka arbete, men han är enligt det av herrar Ordföranden m. fl. framlagda förslaget ej pliktig antaga detsamma, för så vitt lönen som erbjudes understiger den i orten vanliga. Herrar Bernström m. fl. hava visserligen givit denna bestämmelse en något annan formulering, men hur man än formulerar densamma kommer den troligen att i flertalet fall betyda detsamma som kollektivavtalslönen. Detta kan t. ex. leda till att om den >>van- liga» lönen på en ort är beräknad till 1 kr. i timmen, så behöver den arbetslöse ej ta ett arbete, som erbjudes till 90 öre i timmen, i stället erhåller han dag- hjälp från försäkringen med, låt oss säga, 45 öre i timmen. Arbetslösheten får sålunda på inga villkor leda till lönenedsättning, även om detta vore den enda naturliga vägen för att arbetet åter kunde komma i gång.

Att arbetareorganisationerna själva med egna bidrag söka ordna en sådan

försäkring kan icke förtänkas dem, men så snart det blir fråga om andra par- ters ingripande ställer sig frågan något annorlunda. Så länge det finnes tusen och åter tusen människor i detta land, som få nöja sig med den arbets— inkomst som varje tillfälle ger, utan att fråga sig om lönen är »vanlig» eller ej, så länge kan det knappast vara rimligt att staten bidrager till att stödja en försäkring, där den >>vanliga» lönen är hörnstenen. En sådan åtgärd skulle kunna leda till, att t. ex. en småbrukare, som hela sitt liv i realiteten fått nöja sig med lägre inkomst än >>vanlig» lön, finge bidraga till den >>vanliga» lönens uppehållande på skattevägen. I detta sammanhang kommer man osökt in på väsensskillnaden mellan industrien och jordbruket med binäringar. Den om- ständigheten, att jordbruket i de flesta stater, där obligatorisk försäkring ge- nomförts, ej medtagits, och att dess arbetare i stater med frivillig försäkring endast i ringa mån anslutit sig till densamma, skulle ju kunna tyda på att jord- bruksnäringen vore att anse såsom en framför industrien lyckligt lottad näring, där konjunkturväxlingar och andra ekonomiska faktorer ej vållade någon rubb- ning i fråga om arbetsmarknaden. Så är emellertid ej förhållandet. Ty även om jordbruksnäringens företagare ej, i likhet med industriens, kunna lägga ned driften, då den ej längre bär sig, så är det ändå påtagligt, att de under kristider ofta nödgas inskränka densamma och sålunda minska på arbetskraf- ten. Men då, såsom nedan antytts, ett jordbruksföretag aldrig i egentlig me- ning kan läggas ned —— lagstiftningen förbjuder det till och med _ blir den arbetslöshet, som uppstår vid jordbruket, mindre våldsam än vid industrien. Därtill kommer att jordbrukets företagare i regel ej räkna på samma affärs- mässiga sätt med arbetskraften som industriens. Ofta torde det nog vara så, att en jordbrukare behåller arbetaren även under vintermånaderna, fastän han då strängt taget ej skulle behöva honom eller i varje fall ej kan utnyttja honom med förtjänst. På så sätt kan man säga att _ åtminstone vad det gäller de mindre och medelstora jordbrukarna —— jordbruket självt löser försäkrings- frågan.

Men skillnaden i uppfattningar och tänkesätt mellan industriens och jord- brukets utövareuppenbarar sig inte endast på företagaresidan. Även arbe- tarna ha en annan syn på förhållandena, åtminstone de ej organiserade. Jord- bruksarbetaren och daglönaren har ej sällan en stark självkänsla, som gör att han, så långt det är möjligt, söker draga sig fram i en svår tid utan andras hjälp. Och han skyr därvid inte att åtaga sig det arbete, som kan stå till buds. även om lönen under viss tid är lägre än »vanligt». Han inser tillika, att denna lägre lön inte framkonstruerats av arbetsgivaren i avsikt att pressa arbetaren, utan att den härleder sig ur det ekonomiska läge, vari näringen be- finner sig. Ty han förstår, att en arbetsgivare ej gärna kan låta utföra ett arbete, som drager högre produktionskostnader än marknaden kan betala. Och han vet, att särskilt de extra arbeten, som kunna förekomma vid ett jordbruk i form av grundförbättringar, såsom dikning, stenröjning, skogsvård m. m., endast betalar sig på lång sikt och sålunda ej medgiva allt för stora kapital— utlägg för företagaren. Dessa arbeten bli därför ofta under svåra tider för honom en sorts frivilliga reservarbeten till lägre lön. Men ingen torde kunna

förneka, att dessa äro ur både social och nationalekonomisk synpunkt vida att föredraga framför kommunala eller statliga reservarbeten. Alltså löses vid jordbruket även reservarbetslinjen i viss mån utan det allmännas ingripande.

I den mån arbetarrörelsen tränger ut på landsbygden och omspänner även jordbrukets arbetare, hotar emellertid den här skisserade anpassningsförmågan mellan företagare och arbetare att upphöra. Läran om rätt till arbete till avtalsbestämda priser har ej ohörd förklingat ens ute på landsbygden. Men det finnes i denna tid vissa tecken, som tyda på att det kan bli svårt att omsätta läran i levande livet. Det uppsving, som industrien under de senare årtiondena haft här i landet, har väl haft till följd en allmän ekonomisk framryckning för alla befolkningslager, men det har också medfört vissa mindre önskvärda för- skjutningar i samhällets fysionomi. I stället för att människorna förr hade sin rot fästad i jorden, hava de nu sin blick fästad vid maskinerna. Industrien har dragit dem samman i städer och samhällen och, som sagt, under flera årtionden givit dem högre inkomst än vad jorden kunnat ge. I stort sett. Men då ma- skinerna understundom stannat av har brödet tagit slut, och då — ha ej sällan blickarna åter riktats till jorden.

Sedan ett tjugutal år tillbaka har man också genom egnahemsrörelsen sökt motverka den ständiga sugningen av arbetskraften från jorden till industrien, ty man har liksom haft på känn, att det industriella övertaget i längden kunde sluta illa för landet. Industrien visar nu också vissa tecken på avmattning, åtminstone så till vida att den ej längre behöver manuell arbetskraft i samma grad som förr; och frågan om att återgå till jorden är alltså för närvarande mera aktuell än någonsin. Även från industriarbetarhåll synes man nu hysa den uppfattningen, att en fortsatt tillströmning av arbetskraft till industrien är utesluten, och att nya levebröd måste framskapas vid jordbruket för att ge rum åt nytillträdande arbetskraft och för att om möjligt också bereda syssel- sättning åt redan arbetslösa.

Men om man tänker sig en sådan utveckling av förhållandena, så torde man inte få kräva en »vanlig» lön i den bemärkelse, som nu på industriarbetarhåll är gängse. Ty såsom förut framhållits —— jordbruksnäringens folk måste an- passa sig efter de ekonomiska förhållanden, vari näringen befinner sig, och detta gör, att både företagare och arbetare ej sällan få arbeta för en lön, som är mer än vanligt låg.

Om man vill se frågan ur hela folkets synpunkt, så kan det sålunda knappast vara riktigt att å ena sidan kräva, att industriens arbetare skola genom det all- männas ingripande skyddas för såväl arbetslöshetens risker som även arbete till lägre lön än vanligt, under det att man å andra sidan synes anse, att vid jordbruket bör arbetaren söka anpassa sig efter förhållandena och taga den onda dagen med den goda. Ty vad är egnahems- och småbrukaren annat än en arbetare —— som visserligen mist sin strejk- och anspråksrätt — men som i övrigt har att kämpa med svårigheter, som säkerligen mäta sig med den an- ställdes, även om denne tidvis hotas av arbetslöshet.

Alltså, vill man arbetskraftens rörlighet, och hoppas man på den ena nä- ringens förmåga att assimilera folk från annan näring, när denna ej längre

förmår upptaga den tillgängliga arbetskraften, så måste den fria prisbild— ningen på arbetskraft få göra sig gällande över hela linjen, utan ingrepp från det allmänna. Svalget emellan industri och jordbruk i fråga om lönemöjlig- heter är redan nu så stort att någon ytterligare förskjutning i detta avseende ej är tillrådlig. Och även om en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring komme att omfatta alla anställda arbetare i landet — sålunda även lantbruksarbetarna ——- så skulle ändå jordbruksnäringens expansion, särskilt i fråga om småbrukar- rörelsen, därigenom kunna komma att avmattas. Ty varför skulle en arbetare söka sig ett arbete där han förlorar både strejkrätten och rätten till arbetslös- hetshjälp, emedan han alltid tvingas att arbeta till den lön han får utan att fråga sig, om han är utsatt för »lönenedpressning»?

För denne sakkunnige ha här ovan utvecklade synpunkter varit avgörande, då han nödgats avstyrka arbetslöshetsförsäkring med bidrag från det allmänna.

Samtliga de fyra sakkunniga, som avstyrkt införandet av en arbetslöshets— försäkring, herrar Bernström, Carlström, Heckscher och Johansson, ha slutligen varit eniga om att det allmännas ingripande på arbetslöshetens område måste regleras enligt behovsprincipen, och att de arbetslösa alltså måste behandlas enligt i grund och botten samma regler som samhällets övriga hjälpbehövande medlemmar.

Denna ståndpunkt innebär icke ett principiellt underkännande av herrar Ordförandens m. fl., här ovan framlagda yrkande på »hjälp till självhjälp» såsom bärande grundsats för socialpolitiken, men väl ett starkt tvivel om dess användbarhet just inom arbetslöshetspolitiken. Orsaken till denna betänk- samhet är den redan utförligt framhållna och i verkligheten även av herrar Ordföranden m. fl. indirekt erkända möjligheten av att arbetarnas egna åtgär- der, såväl individuellt som kanske än mer kollektivt, komma att utöva stort in— flytande på arbetslöshetens omfattning. Då detta är fallet och då man dessutom såsom herrar Ordföranden m. fl. likaledes framhålla —— saknar möjlighet att pröva, när en taktik som på detta sätt skapar arbetslöshet bör anses förtjänt av uppmuntran, så förefaller den enda praktiskt framkomliga vägen bestå i att hålla omsorgsfullt åtskilda två slag av åtgärder: å ena sidan garanti för hjälp vid arbetslöshet, vare sig behov föreligger eller icke, och å andra sidan hjälp åt hjälpbehövande, behovet må bero på arbetslöshet eller på annat. Det förra måste då överlämnas åt arbetarnas egna omsorger och tillgodoses i det samman- hang, vartill det i främsta rummet hör, nämligen med de lönepolitiska aktio- nerna; arbetslöshetskassorna få i så' fall behålla det samband med fackorga- nisationerna som betingas av att fackförbundens åtgärder alltid komma att få stor betydelse för arbetslöshetens omfattning. Det senare, hjälp åt de behö- vande, följer åter av den i alla nutida kulturstater vedertagna grundsatsen, att ingen bör få gå under genom umbäranden som är ving att underkasta sig 'de krav det allmänna ställer på dem som begära hjälp. Men här intaga de ar- betslösa ingen särställning, utan här måste de allmänna grundsatserna för of- fentlig hjälpverksamhet komma till användning, efter prövning av behovet och endast när detta föreligger.

Herrar Bem- ström, Carl— ström, Heck— scher och Johansson.

En tillämpning av denna grundsats också på arbetslöshetens område före- faller desto mer ofrånkomlig av den anledningen, att dess alternativ, den s. k. arbetslöshetsförsäkringen, i stor utsträckning icke förmår bli den »hjälp till självhjälp» som därmed åsyftas utan i stället riskerar att bliva en förklädnad för ren hjälpverksamhet från det allmännas sida, väl att märka utan de garan— tier denna hjälpverksamhet i sina vanliga former erbjuder. En behandling av alla samhällets hjälpbehövande medlemmar ur enhetliga synpunkter synes därför vara den rätta utvecklingslinjen för denna sida av socialpolitiken, ty endast på den vägen synes det finnas någon möjlighet att motverka den upp- luckring av den offentliga hjälpverksamheten, som mer än något annat är ägnad att undergräva medborgarnas känsla av ansvar för försörjning genom egna ansträngningar, så långt det överhuvud taget låter sig göra.

I detta ligger emellertid på intet sätt, att de nu ifrågavarande sakkunniga skulle anse den nuvarande svenska arbetslöshetspolitiken tillfredsställande. Tvärtom anse de särskilt den utveckling, som på senaste tid har uppstått genom vissa stora stadskommuners urskillningslösa användning av fattigvården på arbetslöshetens område, förenad med lika allvarliga faror som nära nog någon annan form av arbetslöshetspolitik. I likhet med samtliga de övriga sakkunniga anse de alltså ett trängande behov av reform på detta område föreligga.

I fråga om den praktiska utformningen av ett reformprogram ha emellertid de nämnda sakkunniga ansett sig förhindrade att här meddela någon utförlig plan, och detta av två skäl. För det första synes nämligen den särskilda arbetslöshetsutredningens resultat behöva avvaktas, därför att åtgärder mot arbetslöshetens tillkomst böra ha företräda framför åtgärder mot verkningarna av en redan uppkommen arbetslöshet. För det andra måste åtgärder i rikt- ning av en enhetlig nyreglering av den offentliga hjälpverksamheten komma att leda över på områden, som ligga utanför arbetslöshetssakkunnigas uppdrag.

De nu nämnda sakkunniga inskränka sig därför, i fråga om den positiva sidan av sitt program, till att ge sitt stöd åt grundtankarna i den plan, som en av de sakkunniga, herr von Koch, här ovan framlagt för en alternativ lösning av arbetslöshetspolitiken, för den händelse en arbetslöshetsförsäkring icke blir in- förd, i den mån ifrågavarande plan åsyftar en enhetlig behandling av det all- männas hjälpverksamhet, varjämte de föreslå, att en utredning efter sådana linjer kommer till stånd.

Förevarande sakkunniga, som sålunda ställt sig avvisande till tanken på en arbetslöshetsförsäkring, ha emellertid icke ansett sig böra underlåta att deltaga i utarbetande av de olika förslagen till försäkring, då det synts åligga de sak- kunniga att utarbeta sådana förslag, oavsett om de kunnat tillstyrka deras antagande eller icke.

Olika försäkringsformer.

Om man utgår från att en arbetslöshetsförsäkring bör komma till stånd —— i vilken fråga de olika ståndpunkterna bland de sakkunniga redan äro an-

givna —— gäller det närmast vilka former den lämpligast bör taga. Många möjligheter och kombinationer mellan möjligheter äro därvid tänkbara, men i detta sammanhang torde det vara tillräckligt att diskutera sådana synpunk— ter som kunna tänkas få praktisk betydelse.

Därvid möter först frågan om försäkringens frivillighet. En frivillig för— säkring kommer till stånd på initiativ av de närmast berörda, d. v. s. arbetar- na, i den omfattning de finna lämplig, och måste i stort sett handhas av dem. Det allmännas insats inskränkes i första hand till pekuniära bidrag, som möj- liggöra större utbredning av försäkringen än den eljest skulle få. Men härur följer ytterligare en viss nödvändighet att reglera beskaffenheten av sådana sammanslutningar som taga det allmännas bidrag i anspråk, så att de bli ett verktyg för den arbetslöshetspolitik, som anses vara den rätta. I motsats här— till bestämmer det allmänna i en obligatorisk försäkring vilka områden som skola försäkras och det sätt, varpå försäkringen bör komma till stånd. Det allmänna tänker man sig i detta fall vanligen företrätt av staten, men det är också möjligt att tilldela andra offentliga bildningar, närmast kommuner, stör— re eller mindre inflytande på försäkringen.

Skillnaden mellan vad som kallas å ena sidan frivillig och å andra sidan obligatorisk försäkring kan likväl överskattas, så snart det blir fråga om det allmännas medverkan till försäkringens tillkomst. Ty då försäkringen i båda fallen kommer att uppfattas som ett medel för samma av det allmänna uppställ- da mål, måste många av bestämmelserna för de två systemen bli identiska eller nära likartade. Därtill kommer vidare, att enligt några sakkunnigas mening frivilligheten icke ens i ett system, som uppstått genom arbetarnas initiativ, kan väntas bli fullständig i fråga om de särskilda medlemmarna. De hittills existerande, icke understödda arbetslöshetskassorna ha sålunda till omfattning sammanfallit med respektive fackförbund, d. V. s. fått den anslutning, som be- tingats av förbunden; och sannolikheten talar för att även understödda, frivil- liga kassor utan allt samband med fackorganisationerna i allt väsentligt skulle komma att utsträckas till alla organiserade arbetare på respektive områden, utan att de särskilda medlemmarna i något nämnvärt antal fall individuellt skulle komma att pröva, om de hade något intresse av medlemskapet eller icke. Andra bland de sakkunniga ha emellertid ansett detta sammanhang icke före- ligga.

I alla händelser bevarar karaktären av frivillighet eller tvång i försäkrin- gen en stor betydelse. Ty i stort sett kan man taga för givet, att arbetare, som sammansluta sig till en frivillig försäkringsorganisation, anse sig få full valuta för sina avgifter i den trygghet, som försäkringen erbjuder, och naturligtvis i särskilt hög grad, om deras avgifter få ett tillskott genom det allmännas bidrag. I en obligatorisk försäkring måste däremot oundgängligen både grupper och individer komma att medtagas, som ej anse sig ha något intresse i försäkringen., och därför känna avgiftsbetalningen närmast eller enbart som en ovälkommen beskattning. Utan tvivel har den frivilliga försäkringen ytterligare ett företräde genom den större möjlighet, som den skulle erbjuda att taga deltagarnas själv— verksamhet, personalkännedom och kännedom om arbetsmarknaden i anspråk

för försäkringens praktiska skötsel, liksom de utan tvivel goda traditionerna från redan befintliga arbetslöshetskassor skulle underlätta en på samma gång smidig och effektiv förvaltning.

Men emot dessa oförnekliga fördelar hos den frivilliga försäkringen svara också lika obestridliga olägenheter. Försäkringsområdet blir svårt att på för- hand överblicka och mer eller mindre godtyckligt avgränsat. Efter all sanno- likhet kommer det företrädesvis att omfatta arbetargrupper, som äro i det bästa ekonomiska läget, och det allmännas bidrag till försäkringen kommer därför främst att bereda hjälp på en punkt, där det borde vara lättast att reda sig på egen hand. Därav följer i sin ordning den slutsatsen i fråga om sam- hällets övriga hjälpverksamhet på arbetslöshetens område, att den frivilliga för- säkringen har mindre möjlighet att inskränka behovet därav än fallet är med 'den obligatoriska försäkringen, och detta icke blott absolut taget utan möjli- gen rent av i jämförelse med de kostnader, som de två försäkringsformerna var för sig skulle åsamka det allmänna. Dessutom måste en splittrad och oregel- bundet fördelad försäkring sådan som den frivilliga ur synpunkten av risk- utjämning vara underlägsen ett enhetligt ordnat försäkringssystem sådant som det obligatoriska. Slutligen kan det senare möjligen anses äga ett företräde ge- nom att tillåta arbetsgivarbidrag till kostnaderna, vilket är nära nog uteslutet vid frivillig försäkring av skäl, som senare skola angivas.

Det slutliga avgörandet i valet mellan de två försäkringssystemen kan emel- lertid svårligen träffas, utan att man samtidigt tar hänsyn till de olika försäk- ringssystemens omfång. Denna synpunkt har många beröringspunkter med den om frivillighet eller tvång men sammanfaller ej därmed.

I fråga om frivillig försäkring ligger det nästan i sakens natur att den orga— niseras för begränsade grupper med gemensamma intressen på arbetslöshetens område. Lämnar man full frihet åt de intresserade att därvid själva välja sina organisationsformer, torde den frivilliga försäkringen av påtagliga skäl nästan alltid komma att ordnas efter yrken. Med den vana de svenska arbetarna för- värvat att sammansluta sig i hela landet omfattande organisationer, kan man utan större risk för misstag rent av gå ett steg längre och förutsäga, att en frivillig, subventionerad arbetslöshetsförsäkring skulle, om ej positiva hinder lades i vägen, komma att i allt väsentligt bestå i ett system av riksyrkcskassor. Sådana kassor skulle sannolikt i särskild grad kunna draga nytta av den erfa- renhet och de goda traditioner, som redan utbildats inom de självstyrande, helt och hållet på medlemmarnas bidrag grundade arbetslöshetskassorna, och däri så till vida ha ett stort företräde.

Å andra sidan kan det, enligt några bland de sakkunnigas mening. icke för- bises, att just detta i många hänseenden välkomna samband svårligen kan und- gå att i någon mån faktiskt, och kanske i ännu högre grad skenbart, bevara ett annat samband, nämligen det som för närvarande råder mellan arbetslös— hetskassorna och de för striderna på arbetsmarknaden organiserade fackförbun- den. Det är visserligen givet, att allt formellt samband mellan fackförbunden och statsunderstödda arbetslöshetkassor bör vara uteslutet, men det förhållan- 'det att medlemmarna sannolikt med mycket få undantag bleve desamma i båda

organisationerna kunde svårligen undgå att ofta bereda dem samma ledning och låta den äldre och starkare av de två trycka sin prägel på den yngre och sva- gare. Och även i den mån så icke i verkligheten bleve fallet, kunde det enligt samma sakkunnigas uppfattning —— komma att förefalla så; och de vis- serligen för närvarande fåtaliga, fackligt oorganiserade arbetarna kunde där- igenom avskräckas från att ingå i kassorna, trots att deras arbetslöshetsrisk måste antagas genomgående vara större än de organiserades inom samma yrke och behov av försäkring för dem så till vida uppenbart skulle föreligga. And— ra bland de sakkunniga ha emellertid ansett dessa farhågor ogrundade, dels därför att författningsbestämmelserna borde kunna utgöra tillräcklig garanti emot sammanblandning, dels också därför, att de fåtaliga oorganiserades svå- righeter på arbetsmarknaden spela mycket större roll för deras ställning än de möjliga svårigheter, som här kunde finnas, och som vore mycket lättare att övervinna.

Delvis av hänsyn till de nu berörda synpunkterna ha de sakkunniga också haft under ingående prövning ett i någon mån frivilligt försäkringssystem som icke skulle ansluta sig till yrkena utan i stället erhålla lokal avgränsning, i det att de särskilda försäkringscrganisationerna borde omfatta alla försäkrade yrken inom särskilda geografiska områden. Just därför att detta system icke skulle komma att utan vidare förverkligas vid ren frivillighet, bleve det emel- lertid nödvändigt att i så fall införa ett visst moment av tvång, så att försäk— ringen följaktligen skulle komma att bli halvt frivillig och halvt obligatorisk. De lokala myndigheterna skulle därigenom samtidigt få ett nyttigt infly- tande på försäkringen, vilket också kunde anses tala för en dylik lösning. De sakkunniga ha dock kommit till det resultatet, att denna väg icke kan anses f ramkomlig, framför allt av den anledningen att rörligheten mellan olika delar av landet som måste antagas vara långt större än den, som råder mellan olika yrken skulle skapa stora komplikationer för alla försäkrade, som hade att uppbära understöd utanför sitt lokala försäkringsområde. För att i detalj visa utformningen av ett sådant system ha emellertid de sakkunniga i en särskild promemoria (Bil. 2) ägnat det en något fylligare redogörelse och granskning.

Ser man därnäst på den rent obligatoriska försäkringen ur samma syn- punkt, försäkringens omfattning, så inses det lätt, att också denna försäk— ringsform kan ordnas såväl yrkesmässigt som lokalt. Men den erbjuder dess- utom en möjlighet, som den frivilliga försäkringen nästan alltid måste sakna, nämligen att skapa en allmän riksförsäkring, omfattande inom en gemensam organisation hela landet och alla yrken, som överhuvud taget anses böra till- höra försäkringen. Det ligger i sakens natur, att försäkringen genom en dylik organisation skulle komma att undgå de svårigheter, som följa av så gott som all i någon mån frivillig försäkring, nämligen att man har sins emellan obe- roende försäkringsorganisationer och därför ej kan låta alla försäkrade utan omgång draga nytta av sina avgifter oberoende av yrke och uppehållsort. Dessutom kan man därigenom uppnå en bättre riskutjämning, därför att till- fälligheterna i fråga om arbetslöshetens växlingar inom särskilda yrken och

De sakkun- nigas stånd- punkter.

lokala områden skulle i större grad taga ut varandra. Häremot svarar 51 andra sidan, att sambandet mellan den för ett visst yrke antagna riskens stor- lek å ena sidan och den för genomsnittsrisken inom hela försäkringsstocken fastställda försäkringsavgiften å den andra skulle komma att försvagas och avgiftemas karaktär av beskattning därigenom framträda starkare än fallet behövde bli om försäkringen gjordes frivillig. Det förutsättes nämligen, att i en obligatorisk försäkring enhetliga, för hela försäkringsstocken gemensamma försäkringsavgifter komma att tillämpas, växlande endast efter den inkomst— klass, som den försäkrade tillhör.

De sakkunniga ha nu, av skäl som tillräckligt torde framgå ur det sagda, ansett att valet — alltid förutsatt att arbetslöshetsförsäkring genom det all- månnas medverkan överhuvud taget kommer till stånd — bör stå mellan en obligatorisk allmän riksförsäkring, gemensam för alla av försäkringen berörda arbetare, å ena sidan, och en statsunderstödd frivillig försäkring å den andra. De sakkunniga ha vidare ansett det åligga dem att, oavsett sin mening om nå- gotdera eller båda förslagens lämplighet, utarbeta detaljerade förslag till båda dessa lösningar och ha kallat de lagkomplex, som gälla den ena och den andra, resp. A-förslag och B-förslag.

Vid valet mellan de två förslagen ha de sakkunniga varit eniga om att på de anförda skälen tillerkänna det obligatoriska systemet ett principiellt före- träde framför det frivilliga i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Herr Hag- man har dock närmast med hänsyn till de omfattande organisatoriska åtgärder, som en obligatorisk försäkring skulle medföra —— ansett, att början bör göras med en frivillig. Om denna försäkringsform icke befinnes tillfreds- ställande, skulle enligt denne sakkunniges mening, efter härom vunnen erfaren— het, övergång utan större svårighet kunna ske till obligatorisk försäkring. Dess- utom har den omständigheten, att upptagandet av lant- och skogsarbetarna i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle bereda betydande svårigheter, föranlett herr Johansson, oaktat han i likhet med övriga sakkunniga ger prin— cipiellt företräde åt det obligatoriska systemet, att i likhet med herr Hagman för närvarande förorda det frivilliga systemet, för den händelse en försäkring nu skulle komma till stånd.

Då herrar Bernström, Carlström, Heckscher och Johansson velat avstyrka införandet av statlig arbetslöshetsförsäkring, har den anslutning, som från dessa herrars sida givits till det ena eller andra förslaget, skett enbart under den förutsättningen, att en arbetslöshetsförsäkring genom det allmännas medverkan kommer till stånd.

Frågan om de olika försäkringstyperna måste skiljas från den om de källor varifrån bidragen till försäkringen skola hämtas, ehuru de två frågorna icke sakna beröringspunkter. Till den senare frågan, de allmänna grunderna för försäkringens finansiering, övergå de sakkunniga nu.

Försäkringens finansiering.

Frågan om försäkringens finansiering genom fördelning på olika grupper av bidragande torde i allmänhet icke ha fullt så stor betydelse som lätteligen tillmätes den. Det säger sig självt, att kostnaderna måste utgå ur samhällets totala, löpande inkomst; och det är ingalunda givet, att de individer eller grup- per, som närmast komma att få erlägga avgifterna, också i sista hand komma att bära deras börda, lika litet som en skatt alltid i sista hand betungar den, som närmast har att inbetala densamma till statskassan.

Vad närmast arbetare och arbetsgivare beträffar, måste man räkna med, att bådas bidrag i sista hand komma att bliva en del av produktionskostnaderna. I den mån arbetsgivaren har att åtaga sig en ny börda, som växer i förhållande till det antal arbetare han sysselsätter, utgör hans bidrag en del av hans ar- betskostnad och kommer att utöva samma inflytande som alla andra ökningar i denna. Kan arbetsgivaren överflytta kostnaden på konsumenten, utgör detta sannolikt den bekvämaste utvägen; hans varor fördyras i så fall ungefärligen med det honom ålagda bidraget. Om detta icke låter sig göra eller om det er- bjuder större svårigheter än andra lösningar, får arbetsgivaren anledning att söka genomdriva lägre lön än eljest vore fallet, och om det lyckas, blir 'det alltså arbetaren, som i sista hand får betala den avgift, som närmast pålagts arbetsgivaren. Äro lönerna åter bundna genom kollektivavtal och arbetsgi- varna sakna förmåga att vid en revision av avtalen få dem ändrade i önskad riktning, blir verkan under dessa förutsättningar i stället ökad arbetslöshet. Till sist är det emellertid givetvis också möjligt att, för den händelse båda de nämnda lösningarna stöta på svårigheter, bidraget kommer att betalas ur ar- betsgivarens vinst, förutsatt att denna tillåter något sådant. Frågan kan alltså icke allmängiltigt lösas, men det torde med en viss sannolikhet kunna påstås, att de olika utvägarna komma att tillgripas i nu nämnd ordning. Särskilt måste betonas, att man åtminstone icke kan vara säker om att arbetsgivarna i sista hand komma att bära de dern ålagda bidragen till försäkringen.

I fråga om arbetarnas bidrag gäller delvis detsamma som sagts om arbets- givarnas. Gäller det varor, på vilka efterfrågan icke sjunker avsevärt genom en prisstegring, finns det all anledning att antaga, att konsumenten i sista 'hand kommer att betala även arbetarnas bidrag, d. v. s. arbetslönerna och varupriserna komma att höjas med avgiftens belopp. Har efterfrågan på va— rorna icke denna okänslighet för prisförändringar, kan det hända att arbe- tarna icke desto mindre framtvinga en ökad betalning i förhållande till sina bidrag, men i så fall med påföljd att efterfrågan på varan minskas och därmed indirekt även efterfrågan på arbetskraft, d. v. 5. att ökad arbetslöshet blir följden. För det tredje kan det emellertid också tänkas, att arbetarna verk— ligen i sista hand betala den på dem lagda avgiften, och detta torde få anses sannolikare än i fråga om arbetsgivarna, därför att arbetarna sakna möjlighet att upphöra med sin verksamhet, vilket åter är fallet med en arbetsgivare, på vilken läggas så stora bördor att hans verksamhet ej längre förblir lönande.

Då de ifrågasatta avgifterna icke innebära någon mycket betungande börda, har man sannolikt att räkna med jämförelsevis små förändringar i det eko- nomiska livets struktur till följd av dem. Förmodligen ökar detta utsikten till att såväl arbetares som arbetsgivares bidrag överföras på konsumenterna. Tydligen innebär detta, att deras fördelning mellan arbetare och arbetsgivare ur nu ifrågavarande synpunkt blir av sekundär vikt.

Härvid har emellertid förutsatts mer eller mindre fullständig allmängiltig- het hos försäkringen. Om denna åter begränsas till vissa näringar eller yrken eller, än mer, till vissa arbetare inom samma yrke, inträder en förskjutning mellan de försäkrade och de oförsäkrade områdena, som kan bliva ganska all- varlig, även om avgifterna i sig själva icke äro betydande.

Särskilt skulle detta gälla vid arbetsgivarbidrag till en i egentlig mening frivillig försäkring, emedan arbetsgivarens kostnader ökades genom anställ— ning av försäkrade arbetare. Då lönesatserna numera knappast som regel dif— ferentieras mellan olika individer, kunde arbetsgivaren då icke göra sig ersatt härför genom lägre löner åt de försäkrade och komme därför att beflita sig om att uteslutande eller företrädesvis anställa oförsäkrade arbetare. Denna ver— kan synes utesluta tanken på att i en frivillig försäkring intaga arbetsgivar— bidrag i förhållande till antalet av arbetsgivaren sysselsatta, försäkrade ar- betare; och som förut angivits, har detta ansetts utgöra en svaghet hos den frivilliga försäkringen.

I vad mån åter dessa spänningar skulle få någon väsentlig betydelse i för- hållandet mellan försäkrade och oförsäkrade yrken och näringar, resp. lokala områden, är svårare att avgöra. Alldeles kan den tanken icke avvisas, att för- säkrade yrken liksom försäkrade områden skulle komma att draga till sig arbetare och stöta bort arbetsgivare, därför att de förra ansåge sig hava större nytta av försäkringen äni förhållande till vad den kostade dem, de senare åter motsatsen. Det har sålunda anförts som skäl för att indraga lant- och skogs- arbetare i försäkringen, att dessa näringar i Norrland eljest bleve lidande på konkurrensen om arbetskraften från industrien.

Av större betydelse såsom vägledning vid fördelningen av försäkringskost- naderna på olika grupper synes vara i vad mån dessa gruppers åtgöranden i fråga om tillkomsten av arbetslöshet skulle komma att påverkas genom att de hava att bära de kostnader, som denna vållar försäkringen. Ej heller i detta hänseende är det möjligt att yttra sig med bestämdhet, men vissa synpunkter förtjäna dock att framhållas. De gälla närmast möjligheten att genom arbets- givarbidrag förmå arbetsgivarna till att göra vad på dem ankommer för att öka jämnheten i de anställdas sysselsättning och därigenom minska den ge- nomsnittliga arbetslösheten.

Att arbetsgivarna under vissa förhållanden ha rätt stora möjligheter i detta hänseende kan knappast med framgång bestridas. Genom växlingar i pris- sättning mellan tider, då företagen äro överhopade av order, å ena sidan, och å andra sidan tider, när orderna inflyta långsamt, kunna de i någon mån reglera tillflödet; och även oavsett detta äro de i stånd att i något högre grad än eljest arbeta på lager, när ordertillgången minskas. Då arbetslöshetsförsäkring

saknas, hava arbetsgivarna själva så till vida ett ganska starkt intresse i denna riktning som dylika åtgärder göra det lättare för dem att behålla arbetsstyrkan samlad, vilket enligt nästan alla arbetsgivares mening torde vara en viktig förutsättning för framgångsrik verksamhet. Arbetslöshetsförsäkringen av— lyfter emellertid en del av denna svårighet från arbetsgivaren, i det att den som regel är ägnad att i större utsträckning hålla arbetarstammen samlad, och det är därför tänkbart att den skulle göra arbetsgivaren mindre böjd för åtgär- der som utjämna arbetstillgången.

Det vore därför i och för sig önskvärt, att själva försäkringen kunde så ord- nas, att den utgjorde en lockelse för arbetsgivarna till utjämning av arbetstill- gången i tiden. Det har icke heller saknats försök att finna en sådan lös— ning. Om arbetsgivarens bidrag kunde varieras med föränderligheten i de anställdas antal, borde i och för sig häri ligga en anledning för dem att icke onödigtvis skapa arbetslöshet. Man finge då lägga något slags anställ- ningsindex till grund för arbetsgivarbidragens storlek. Närmast till hands låge då att bygga på antal avskedanden i procent av antalet anställda vid någon viss tidpunkt under året och att öka arbetsgivarnas betalningsskyldighet i för- hållande till avskedandenas relativa storlek. Emellertid uppstår då den stora svårigheten, att ej blott tillfällig utan också varaktig minskning i antalet an- ställda komme att föranleda. ökade bidrag, och det är tydligen en förvänd tanke, att företag skulle åläggas högre avgifter, om deras verksamhet varaktigt måste inskränkas. Detta om man tänker sig att det ökade antalet avskedanden ej motsvarades av nyanställningar. Om motsatsen åter bleve fallet, så skulle index komma att gälla arbetskraftens rörlighet och en ökning däri öka arbets- givarnas bidrag, vilket också vore förfelat. Ville man med anledning härav supplera index med siffror också för anställningar, bleve olägenheterna på nästan alla punkter ökade, såsom lätt kan visas. Även om det icke vore ute— slutet att genom mer förfinande statistiska metoder till någon del övervinna dessa svårigheter, bleve det hela i så fall sannolikt alltför invecklat att med någon egentlig framgång kunna försökas.

Det ligger också i sakens natur, att alla försök med växlande arbetsgivarbi- drag i hög grad måste komplicera finansieringen av en försäkring, då det icke finns någon visshet om att de normer, enligt vilka de enskilda arbetsgivarnas bidrag stiga och falla, stå i omedelbart och direkt förhållande till de krav, som vid olika tidpunkter måste ställas på försäkringen. Om man då bleve tvungen att variera de övriga bidragen i omvänt förhållande till arbetsgivar- nas för att kunna kompensera de senare bidragens växlingar, så erhölles näm— ligen ett system, som vore alldeles för invecklat och skulle stöta på alldeles för mycket motstånd, icke minst hos de bidragsskyldiga arbetarna, för att kunna genomföras. Hur närliggande tanken på ett variabelt bidrag från ar- betsgivarna i syfte att påverka deras handlingssätt i gynnsam riktning än kan förefalla, torde det därför få avvisas från de praktiska möjligheternas om- råde.

Övergår man då till att fråga sig, i vad mån fasta arbetsgivarbidrag skulle vara ägnade att verka i den nu antydda riktningen, säger det sig självt, att

en dylik verkan oundgängligen bleve ganska svag. Visserligen kunde det prin— cipiellt sett sägas, att 'om arbetslösheten till följd av arbetsgivarnas oförstån- diga åtgöranden komme att stiga, så skulle detta framtvinga en höjning av av— gifterna och så till vida i längden vålla arbetsgivaren olägenhet. Men sam- bandet mellan orsak och verkan vore dock här alldeles för avlägset att kunna väntas utöva något väsentligt inflytande på arbetsgivarnas handlingssätt, i synnerhet vid en försäkring med enhetliga bidrag över näringslivets hela om- råde. En enstaka, klokt handlande arbetsgivare riskerade alltid att gå miste om fördelarna av sina omsorger genom mindre lyckliga åtgärder från yrkes— bröder inom helt andra näringar.

Slutligen tillkommer också som en viktig synpunkt på hela frågan om de ifrågavarande arbetsgivarbidragen, att de icke som regel torde vara tillräck- ligt stora att medföra något väsentligt inflytande på arbetsgivarnas lust att utjämna arbetstillgången. Arbetsgivarna ha i sitt eget intresse så pass många anledningar att arbeta i denna riktning, att den ifrågavarande nya faktorn knappast kan väntas erbjuda något väsentligt tillskott till dem.

Under dessa förhållanden blir uppenbarligen frågan om arbetsgivarbidrag icke av avgörande betydelse; efter någon övergångstid skulle läget sannolikt icke bli väsentligt olika i händelse av enbart arbetarbidrag än vid en fördelning av bidragen mellan arbetare och arbetsgivare. Avgörandet blir därför ganska konventionellt, men just av denna anledning torde den närmast till hands lig- gande lösningen vara att tillämpa den paritetiska princip, varåt staten i nu— tiden vanligen ger uttryck i sitt förhållande till de stridande parterna på ar- betsmarknaden. Av dessa skäl ha de sakkunniga stannat vid att i fråga om obligatorisk försäkring föreslå lika stora avgifter av arbetare och arbetsgivare. Detta är också i överensstämmelse med vad som vanligen tillämpas på den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringens område i utlandet.

Betydligt svårare att avgöra är vilken roll i fråga om försäkringens finan— siering som bör tilldelas det allmänna. De utländska systemen lösa denna fråga på mycket olika sätt, och exempelvis den just nu genomförda tyska arbetslös- hetsförsäkringens finansiering vilar helt och hållet på arbetare och arbetsgi— vare utan bidrag från det allmänna. Det är också klart att, i den mån arbets- lösheten betraktas som en kostnad för produktionen såsom helhet, jämvikten blir förryckt genom bidrag från det allmänna, i det att sådana verka som sub— vention till olika näringar i förhållande till den där förekommande arbetslös- heten och därför hindra de särskilda näringarna från att betala alla kostnader, som av dem föranledas.

Då man icke desto mindre vanligen ansett sig ha anledning att indraga det allmänna i försäkringens finansiering, så beror detta principiellt taget i första rummet på att man önskat premiera den självhjälp, som all verklig försäk- ring i sista hand måste utgöra. Tydligen motiverar detta emellertid endast ganska obetydliga bidrag från det allmännas sida. Därtill komma likväl ock- så vissa andra moment. En del av arbetslöshetens orsaker ligger utan tvivel på ett område, som undandrager sig icke blott de särskilda arbetar_ och arbets- givargruppernas utan också alla arbetares och arbetsgivares gemensamma in-

flytande. Såväl förhållanden, som falla utanför hela det ifrågavarande sam— hällets räckvidd, som även andra, vilka föranledas av statens allmänna åtgö- randen, kunna nämligen medföra arbetslöshet. Till den förra av dessa grupper höra icke blott inflytande från väderleken och andra naturförhållanden utan också exempelvis konjunkturförändringar, som sammanhänga med ändringar i det internationella penningvärdet och överföras på det egna landets näringsliv, liksom också ändrad efterfrågan på ett lands exportvaror. Statens åtgöran- den knnna åter ofta, såväl i fråga om tullpolitiken som på penning- och kredit- väsendets områden, utöva viktiga återverkningar på landets näringsliv och därmed på arbetslöshetens omfattning. Under dessa förhållanden synes knap- past något vara att vinna genom att lägga följderna av åtgärderna speciellt på arbetare och arbetsgivare, i större utsträckning än som nödvändigt måste bli fallet vid en på privatekonomisk grund byggd samhällsordning. Tvärtom före- faller det naturligare att så långt som möjligt fördela verkningarna av dylika händelser eller åtgöranden över hela samhället, vilket sker genom att göra 'det allmänna delaktigt i finansieringen.

Därtill kommer såsom ett visserligen icke tungt vägande men dock ur det nutida lägets synpunkt ganska ofrånkomligt skäl till medverkan från det all- männa, att den senaste svåra arbetslösheten i vårt land liksom i andra länder till alldeles övervägande del finansierats av stat och kommuner. En plötslig överflyttning av bördan till arbetare och arbetsgivare kan då icke undgå att medföra vissa ovälkomna rubbningar.

Å andra sidan borde det vara en av fördelarna med arbetslöshetsförsäkring, att den återför arbetslöshetens kostnader till själva produktionen, och det måste därför tillses, att det allmännas bidrag hållas inom ganska trånga grän- ser. Ett särdeles viktigt, ytterligare skäl därtill utgör också den synnerligen stora ökningen i såväl stats- som konnnunalbeskattningen och den ökade svårig- heten att med nuvarande skattestysem bära upp de stora finansiella bördor, som de två senaste mansåldrarnas utveckling lagt på det allmänna.

Vid försöken att finna en lösning av motsatsen mellan dessa olika synpunk- ter ha de sakkunniga stannat vid att taga hänsyn till bidragens betydelse för den anordning av försäkringen, som de i de olika fallen ansett vara den bästa.

Vid statlig och obligatorisk försäkring åsyftas, såsom framgår av en se— nare avdelning, att familjeförsörjare skola erhålla ett efter familjemedlemmar— nas antal växlande tillskott till sin daghjälp. Att på motsvarande sätt variera de försäkrades bidrag skulle stöta på stora praktiska svårigheter, eftersom in- betalningarna av bidragen enligt förslagen skola ske genom arbetsgivarna och det bleve alltför besvärdigt för dem att i varje särskilt fall undersöka de an— ställdas familjeförhållanden; om man dessutom ansåge sig böra fasthålla vid paritetiska bidrag från arbetare och arbetsgivare, skulle följden därutöver bli, att familjeförsörjare ställde större anspråk på arbetsgivarna än ungkarlar och därför distanserades i konkurrensen om anställning. Fasthåller man av" dessa skäl vid lika stora bidrag från de närmast berörda parterna, oberoende av arbetarnas familjeförhållanden, så måste det framstå som ett önskemål att arbetarna också känna sig få full ersättning för sina egna och sina arbetsgiva-

res prestationer, så att ungkarlarna icke bidraga till familjeförsörjarnas under- håll. I den mån familjetillägg icke desto mindre skapa en olikhet mellan de olika försäkrade, blir det då en naturlig utväg att lägga familjetilläggen på staten. Detta utgör också de sakkunnigas enhälliga förslag i fråga om den statliga obligatoriska försäkringen.

Nästa fråga blir, om staten bör sträcka sig längre. De sakkunnigas förslag går ut på att lägga också de allmänna förvaltningskostnaderna på staten. Någon nödvändighet härför kan icke sägas föreligga, men man torde ha rätt att betrakta denna förvaltning som en del av den allmänna förvaltnin— gen, vilket särskilt måste anses bli fallet enligt de sakkunnigas förslag, som gör den offentliga arbetsförmedlingen till försäkringens lokala organ. Möj- ligen kan man i förvaltningskostnadernas finansiering också se en premie från dess sida till de ansträngningar, som de närmast berörda parterna genom för— säkringen skulle komma att göra för att bära produktionens totala kostnader.

I verkligheten skulle staten få eller rättare sagt behålla en börda av långt större betydelse än förvaltningskostnaderna för försäkringen genom den fort— satta förekomst av reservarbeten, som enligt samtliga sakkunnigas mening skulle bli nödvändig, fastän meningarna, såsom förut angivits, gå i sär bland de sakkunniga om den uppgift, som skulle tillkomma reservarbetena i samman— hang med försäkringen. Då reservarbetena i enlighet med detta sitt namn all— tid skulle få en supplementär uppgift i det allmännas åtgärder till följd av arbetslösheten, är det givet att några bestämda belopp för deras kostnad icke kunna fastställas. Men det förefaller vara all sannolikhet för, att statens sam- manlagda kostnader för familjetillägg, förvaltning och reservarbeten icke skulle bliva mindre än arbetarnas och arbetsgivarnas bidrag var för sig vid en obligatorisk försäkring.

Tillämpningen på den frivilliga försäkringen av i det föregående utvecklade synpunkter skulle följdriktigt leda till att tilldela staten samma uppgift som beträffande den obligatoriska försäkringen, nämligen att täcka familjetilläg- gen och de jämförelsevis obetydliga kostnaderna för tillsynen över arbetslös— hetskassornas verksamhet samt att bekosta reservarbetena. Då emellertid ar- betsgivarna icke komma att bidraga till den frivilliga försäkringen, och då ett statsbidrag till arbetslöshetskassorna, motsvarande endast familjetilläggens belopp, skulle bliva alltför obetydligt, har flertalet av de sakkunniga beträf- fande denna försäkring, i huvudsaklig överensstämmelse med socialförsäkrings- kommitténs förslag, förordat ett statsbidrag motsvarande medlemmarnas egna avgifter. En av de sakkunniga, herr von Koch, har förordat en anordning. varigenom bidraget från det allmänna, till sin storlek motsvarande hälften av de utbetalda understöden, skulle komma att uppdelas mellan staten och kom- munerna på sätt som närmare klarlägges å sid. 382.

Den ytterligare utformningen av försäkringens finansiering med beräkning av de kostnader, vartill den belöper såväl i sin helhet som i fråga om de olika bidragande, meddelas i det följande under varje särskilt försäkringssystem för s1g.

DE SA KKUNNIGAS A-FÖRSLAG

OBLIGATORISK ARBETSLÖSHETS— FÖRSÄKRING

Vissa huvudfrågor rörande obligatorisk arbetslöshets- försäkring.

A. Försäkringens omfattning.

Ett av de första spörsmål, som framställer sig vid utformandet av bestäm- melser rörande en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, är frågan om försäk- ringens omfattning. Det må härvid till en början erinras om att det ligger i denna försäkrings natur att avse uteslutande lönearbetare. Huruvida ytter- ligare begränsningar böra ifrågakomma, varigenom alltså vissa grupper av lönearbetare skulle komma att uteslutas från försäkringen, bör enligt de sak- kunnigas mening i huvudsak bedömas dels med hänsyn till det behov av en arbetslöshetsförsäkring, som kan anses föreligga inom olika yrkesgrupper, 'dels med hänsyn till organisationstekniska synpunkter.

Då frågan om försäkringens omfattning varit föremål för prövning inom alla länder, där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införts, skall en kortfattad redogörelse lämnas rörande de synpunkter i förevarande avseende, som kom- mit till uttryck i de olika ländernas lagstiftning.

Begränsningar i avseende på yrke. Bland de grupper av lönearbetare, som i regel uteslutits från försäkringen, märkas i första rummet lantarbetarna, motsvarande i Sverige huvudsakligen arbetare i jordbruk och skogsbruk. Lantarbetarnas uteslutande från försäkringen motiveras i allmänhet med des- sa arbetares speciella anställningsförhållanden och de svårigheter i organisa- toriskt avseende, som erbjuda sig såväl beträffande uppbörden av försäkrings- avgifterna som vad angår genomförandet av en betryggande kontroll över ar- betslösheten. Beträffande lantarbetarna gäller det dessutom ofta, att de en- dast delvis äro beroende av lönearbete, särskilt i sådana fall, då de odla egen jord, vars avkastning i viss utsträckning kan bereda dem ett nödtorftigt uppe- hälle.

Ett av de länder, som infört obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, nämligen Italien, hade ursprungligen (är 1919) medtagit lantarbetarna. De vunna er- farenheterna föranledde emellertid en ändring i lagstiftningen, varigenom ifrågavarande arbetare sedan början av år 1924 ånyo uteslutits från försäk- ringen. I den arbetslöshetsförsörjning (Erwerbslosenfärsorge), som genom- fördes i Tyskland efter kriget, medtogos till en början även lantarbetarna. I mars månad 1924 medgavs emellertid rätt till utträde för sådana arbetare, som

Utlandet.

jämte sitt lönearbete hade egen jord av viss omfattning (1—2 hektar). Denna rätt utsträcktes i november månad samma år att gälla även lantarbetare, som bodde hos arbetsgivaren eller voro anställda genom helårskontrakt med tre månaders uppsägning. Såsom skäl anfördes dels svårigheter beträffande pre- mieuppbörden dels svårigheter att kontrollera arbetslösheten och dels den om- ständigheten, att läget på arbetsmarknaden hade börjat te sig mera gynnsamt för lantarbetarna. Från den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring, som den 1 oktober 1927 avlöste den tidigare försörjningen, hava sådana grupper av lant— arbetare uteslutits som i regel utföra lönearbete under kortare tid än hälften av året, och som i huvudsak kunna livnära sig och sin familj ur den egna eller arrenderade egendomens avkastning. Dessutom äro bl. a. uteslutna anställnin— gar i jordbruk och skogsbruk av längre tids varaktighet och minst sex måna.- ders uppsägning samt tjänstefolk (ländliches Gesin'de).

I England, där den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen är synnerligen omfattande, äro alltjämt lantarbetarna uteslutna. Det förtjänar framhållas, att en särskild kommission, som tillsattes år 1920 för undersökning av frågan, huruvida lantarbetarna borde medtagas i försäkringen, efter en omfattande enquéte bland såväl arbetare som arbetsgivare i jordbruket kom till den upp- fattningen att så icke borde ske. Det visade sig nämligen föreligga ett all- mänt motstånd från båda dessa grupper mot en utvidgning av försäkringen att omfatta även jordbrukets arbetare. Frågan har även senare varit föremål för uppmärksamhet. I maj månad 1925 tillsattes en ny kommitté för för— nyad prövning av frågan. Det resultat, vartill denna kommitté kom, skiljer sig i vissa avseenden från den tidigare kommitténs resultat. Sålunda fram- hölls, att i Skottland såväl arbetare som arbetsgivare inom jordbruket alltjämt vore motståndare till försäkringen. I England och Wales där- emot syntes den allmänna meningen bland arbetarna vilja förorda försäk- ringens utsträckande, dock med lägre premier än inom industrien, varemot arbetsgivarna alltjämt motsatte sig en utsträckning, huvudsakligen på grund av den relativt låga arbetslöshetsrisken inom jordbruket. Skulle försäkring emellertid införas, borde den enligt arbetsgivarnas mening fullständigt skil- jas från industriarbetarnas försäkring. Beträffande kommitténs förslag, som dock icke föranlett någon ändring i den engelska försäkringens omfattning, hänvisas till redogörelsen å sid. 480.

Beträffande länder med frivillig arbetslöshetsförsäkring avgöra de olika yrkenas arbetare själva, huruvida försäkring skall införas eller icke. Fri—v villig försäkringsverksamhet, organiserad av lantarbetare eller deras organi— sationer, är dock mycket sällsynt. Det torde endast vara i de typiska jord- bruksländerna Danmark och Holland som försäkringen fått någon betydelse för jordbrukets arbetare.

En annan yrkesgrupp, som genomgående uteslutits från den obligatoriska försäkringen, är hushållspersonal. I Tyskland utsträcktes visserligen arbetslös- hetsförsörjningen i början av år 1924 att omfatta även denna grupp, men redan i november samma år uteslöts den. Härvid synes huvudskälet hava varit, att avgifterna blevo alltför betungande med hänsyn till att en betydande del av

vederbörande personers löneförmåner utgingo in natura och endast en mindre del i kontanter.

Bland begränsningar i avseende på yrke må även erinras om den ställning, som de i allmän tjänst anställda intaga i förhållande till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. I regel äro dessa uteslutna från försäkringen, hu- vudsakligen på grund av den relativt obetydliga arbetslöshetsrisken. På detta område har dock en hel mängd gränsfall uppstått, som blivit föremål för olika lösningar i olika länder. Sålunda äro i England exempelvis järnvägsmän uteslutna.

Begränsningar, som sammanhänga med anställningens natur. Personer, som utföra arbetet i sitt hem, eller s. k. hemarbetare, äro i regel uteslutna från för- säkringen. Orsaken härtill är att söka i den svårighet, som arbetslöshetskon- trollen i dylika fall innebär. I vissa länder hava även säsongindustrierna ute— slutits, vilka icke äro att förväxla med säsongyrkena. Medan verksamheten inom säsongindustrierna pågår endast viss, ofta mycket begränsad tid av året, pågår verksamheten inom säsongyrkena däremot i regel hela året men med växlande omfattning. Säsongyrkena omfattas också i allmänhet av de olika försäkringssystemen, fastän bestämmelserna rörande rätt till ersättning m. m. i regel fått en annan utformning än då fråga är om övriga grupper av för- säkrade.

Såsom exempel på uteslutning av säsongindustrier må nämnas den obliga- toriska arbetslöshetsförsäkringen i Italien, som utesluter samtliga arbetare i säsongföretag, vilkas varaktighet understiger sex månader om året. Det kan synas som en bestämmelse av denna art skulle ha en betydande räckvidd. Så är dock ej förhållandet. Personer, som under en tid av året äro anställda i en säsongindustri av kort varaktighet, måste givetvis som regel under den övriga delen av året hava annan anställning. Därest denna anställning tillhör för- säkringspliktigt yrke, komma ifrågavarande personer härigenom att omfattas av försäkringen. Endast i det fall, att de inom kortvariga säsongindustrier sysselsatta arbetarna hava en huvudsysselsättning, som faller inom icke för- säkringspliktiga yrken, kan bestämmelsen om säsongindustriernas uteslutning få någon nämnvärd betydelse.

Andra begränsningar av försäkringen. Då arbetslöshetsförsäkringen på grund av sakens natur förutsätter arbetsförmåga hos de personer, som om— 'fattas av försäkringen, ha i de flesta försäkringssystem införts vissa ålders- gränser såväl uppåt som nedåt för anslutning till försäkringen. Ifrågavaran- de gränser växla något inom olika länders lagstiftning. Sålunda växlar tlen undre gränsen i regel mellan 15 och 18 år och den övre mellan 50 och 65 år. I den engelska försäkringen, 'där undre gränsen är 16, har ingen övre gräns fixerats. Däremot har en bestämmelse införts av innehåll, att den, som åt- njuter ålderdomspension, är utesluten från arbetslöshetsförsäkringen.

En annan begränsning av försäkringens omfattning, som förekommer i någ— ra länders lagstiftning, bygger på vederbörandes inkomstförhållanden. Som exempel må nämnas, att den italienska lagen utesluter alla icke kroppsarbetare, vilkas arbetsförtjänst överstiger 800 lire i månaden. I den engelska försäk-

ringen har införts en gräns av 250 pund om året, vilken likaledes gäller endast för personer, som icke äro kroppsarbetare.

En särskild avgränsning har arbetslöshetsförsäkringen i vissa länder erhål- lit därigenom, att den ur lämplighetsskäl fått samma räckvidd som någon viss annan social försäkring, vilken redan tidigare införts. Sålunda erhöll exem- pelvis den i Tyskland tidigare införda arbetslöshetsförsörjningen samma om- fattning som sjukförsäkringen. Samma år även förhållandet med den nuva— rande tyska obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, som infördes den 1 ok— tober 1927, fastän densamma på vissa punkter har erhållit en vidare och på andra punkter en trängre räckvidd än som svarar mot sjukförsäkringens om- fattning.

De s_alr— Vad beträffar omfattningen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i

”"'-ga vårt land ligger det, såsom redan framhållits, i denna försäkrings natur att avse uteslutande lönearbetare. Försäkringen i fråga skulle alltså erhålla stör- sta möjliga omfattning, om den i likhet med den obligatoriska olycksfalls- försäkringen utbyggdes så, att alla lönearbetare omfattades av densamma. En dylik räckvidd åt försäkringen torde emellertid icke kunna anses motive- rad. För belysning härav är det tillräckligt att erinra om sådana grupper av lönearbetare som exempelvis tjänstemän med fast anställning, beträffande vil— ka praktiskt taget ingen risk för arbetslöshet föreligger, och som därför icke heller hava något behov av en arbetslöshetsförsäkring.

En annan synpunkt, närmast hänförande sig till frågan om försäkringens administration, som enligt de sakkunnigas mening är av särskild betydelse, då det gäller att avgöra spörsmålet om den obligatoriska arbetslöshetsförsäk- ringens omfattning, är den omständigheten, att en försäkring av denna art icke kan administreras 'såsom en kollektiv försäkring. Sålunda har i alla länder, där arbetslöshetsförsäkring i en eller annan form införts, rätten till understöd från försäkringen i varje särskilt fall gjorts beroende bl. a. av den utsträckning, i vilken den försäkrade erlagt avgifter till försäkringen. Denna princip har även genomförts i de sakkunnigas förslag. Härigenom har arbetslöshetsförsäkringen erhållit karaktären av en individuell försäkring i motsats till exempelvis den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, som är en typisk kollektiv försäkring. Denna karaktär hos arbetslöshetsförsäkringen medför en helt annan och mera invecklad teknik vid premieuppbörden, vilken måste anordnas så, att varje erlagd försäkringsavgift skall kunna redovisas individuellt. Blott härigenom är det möjligt att avgöra, huruvida den arbets— löse uppfyller sådana i lagen föreskrivna villkor för rätt till understöd från försäkringen som hänföra sig till antalet under viss tid erlagda försäkrings— avgifter.

Men icke nog härmed. I en arbetslöshetsförsäkring måste organisationen vara utbyggd så, att den arbetslöse i regel skall kunna inställa sig varje dag hos försäkringens organ, den offentliga arbetsförmedlingen, för sökande av arbete. Rätt till understöd föreligger nämligen endast för dagar, under vilka .lämpligt arbete ej kan erbjudas. Detta förhållande nödvändiggör en starkare

utbyggnad av kontrollen inom arbetslöshetsförsäkringen än som är erforderligt inom andra grenar av socialförsäkringen, varest kontrollen, som hänför sig till frågan, huruvida arbetsoförmåga föreligger, i allmänhet fullgöres genom intyg av läkare och ofta kan avse en längre tidsperiod. Helt annorlunda gestalta sig förhållandena inom arbetslöshetsförsäkringen, där kontrollens huvudsakliga uppgift är att pröva arbetsvilligheten genom att vid varje tillfälle bringa den arbetslöse i beröring med existerande arbetstillfällen. Till följd härav komma möjligheterna att åstadkomma en effektiv kontroll att i stor utsträckning bli beroende av det sätt, varpå försäkringsstocken fördelar sig geografiskt. Ju mera försäkringsstocken företer koncentrationer till bestämda orter, ju enklare gestaltar sig kontrollapparatens utbyggande ; ju mera spridd försäkringsstoc- ken är, desto större svårigheter kommer kontrollen att erbjuda, samtidigt med att kostnaderna för försäkringens administration komma att bliva icke oväsent- ligt större.

Med utgångspunkt från ovan anförda synpunkter övergå de sakkunniga nu till en diskussion av frågan om den omfattning, som lämpligen bör givas åt en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i vårt land. Här skall dock endast be- handlas frågan om försäkringens omfattning i avseende på yrke, varvid diskus- sionen inskränkes till följande yrkesgrupper:

1) personer anställda i industri, hantverk och liknande arbete,

2) sjömän, 3) lant— och skogsarbetare, 4) kontorsanställda, 5) butiksbiträden,

6) hotell- och restaurangpersonal samt

7) hushållspersonal.

Beträffande frågan om eventuell begränsning av försäkringen i avseende på andra förhållanden, såsom anställningens natur, ålder m. m., hänvisas till spe- cialmotiveringen sid. 251 och följande.

Vad den första av de angivna grupperna beträffar, så är det just förhållan- dena inom det industriella arbetet, som inom olika länder varit en av de när- maste orsakerna till införande av en arbetslöshetsförsäkring. Det ekonomiska livets svängningar med ty åtföljande växlingar i arbetslöshetens omfattning hava sålunda särskilt gjort sig gällande inom industrien. Då industriens arbe- tare i regel icke hava andra hjälpmöjligheter att falla tillbaka på, när en ar- betslöshetsperiod av kortare eller längre varaktighet sätter in, medför arbets- lösheten för dessa arbetare i allmänhet ett svårt nödläge. Härom synes även det förhållandet vittna, att förevarande arbetargrupper hava i betydande om- fattning själva vidtagit åtgärder för att i den utsträckning detta varit möjligt skydda sig mot arbetslöshetens nedrivande verkningar. De första spåren av en arbetslöshetsförsäkring inom olika länder föra sålunda alltid tillbaka till de sammanslutningar av arbetare inom olika industrier, som bildats för att bereda medlemmarna någon tids understöd vid iråkad arbetslöshet. Dessa förhållan- den synas giva vid handen, att behovet av en arbetslöshetsförsäkring särskilt gjort sig gällande bland industriens arbetare. Då industrien dessutom i stor

utsträckning är koncentrerad till städerna och andra lokalt avgränsade områ- den, kommer den organisatoriska utformningen av försäkringen och dess kon— trollorgan att ställa sig relativt enkel i förevarande fall. De sakkunniga hava därför ansett, att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring svårligen kan undgå att i främsta rummet omfatta industriarbetarna.

Beträffande den andra av de ovan angivna grupperna, eller sjöfarten, har till en början inom de sakkunniga en viss tvekan gjort sig gällande, huruvida även denna grupp borde indragas under en försäkring av nu ifrågavarande art. Den— na tvekan har dock icke föranletts därav, att behovet av en arbetslöshetsför- säkring för sjöfolket skulle vara nämnvärt mindre än för industriarbetarna, utan i stället av svårigheterna för åstadkommande av tillfredsställande kon- trollåtgärder, därest understöden från försäkringen skulle utgå till arbetslös sjöman även i det fall, att han upphölle sig i främmande hamn. Dessa svårig- heter skulle emellertid för försäkringens del komma att avlägsnas, om för sjö- män tillämpades samma villkor för rätt till understöd som för andra arbetare och understöd sålunda endast utginge, därest vederbörande hos den offentliga arbetsförmedlingen sökt men ej kunnat erhålla arbete. Förevarande krav skulle innebära, att understöd endast komme att utgå, försåvitt vederbörande uppe— hölle sig inom landet. Då emellertid risken för att sjöman skall bliva oförvållat arbetslös på utländsk botten torde få anses såsom ganska oväsentlig, synes kravet i fråga icke kunna betraktas såsom någon inskränkning av nämnvärd. betydelse i sjömännens möjligheter att vid oförvållad arbetslöshet erhålla un- derstöd från försäkringen. Härtill kommer, att såväl sjömanslagen som för— ordningen angående konsulatväsendet innehålla vissa bestämmelser till skyd— dande av sjömän, som blivit arbetslösa i utlandet. Med hänsyn till de anförda synpunkterna synas enligt de sakkunnigas mening även sjömännen böra omfat- tas av den föreslagna försäkringen, varvid dock understöd bör utgå, endast för— såvitt vederbörande uppehåller sig inom landet.

De sakkunniga övergå nu till frågan om lant— och skogsarbetarnas ställning i förhållande till en försäkring av nu föreslagen art, vilken fråga även berörts i det statsrådsprotokoll, där de sakkunnigas uppdrag närmare angivits. Av vad chefen för socialdepartementet härvid anförde framgår, att förevarande spörsmål varit en av orsakerna till att arbetslöshetsförsäkringen hänvisats till förnyad prövning.

För bedömande av frågan i vad mån behov av en arbetslöshetsförsäkring kan anses föreligga för lant- och skogsarbetarnas del, skulle givetvis en undersök— ning av arbetslöshetens karaktär bland dessa arbetare vara av värde. Med hän- syn till att frågorna om arbetslöshetens karaktär och orsaker hänskjutits till särskild kommitté, skola endast några allmänna drag framhållas. Det torde icke råda något tvivel därom, att jordbruket i stort sett är mindre utsatt för de konjunktursvängningar med ty åtföljande växlingar i arbetslöshetens omfatt- ning, som exempelvis industrien företer. Bortsett från säsongväxlingarna företer jordbrukets arbetsmarknad otvivelaktigt större stabilitet än industriens. Då arbete inom jordbruket ej står till buds, ha lantarbetarna ofta tillgång till arbete å annat håll, såsom inom någon binäring till jordbruket, i skogsbruk eller i

någon mindre lantindustri. Härtill kommer, att dylika arbetare ofta ha eget hem med ett mindre stycke jord och några husdjur, vilkas avkastning kan bi- draga till utfyllande av den inkomst de förvärva sig genom lönearbete. Någon tids arbetslöshet medför under sådana förhållanden icke samma svåra följder som för en industriarbetare i staden. Anställningsförhållandena inom jord- bruket förete även betydande olikheter med industrien framför allt därigenom, att en icke ringa del av den arbetskraft, som kräves för jordbruket, är års— anställd. Den tendens, som särskilt under senare tid alltmer gjort sig gällande, nämligen att i mindre utsträckning tillämpa systemet med årsanställning och i stället låta arbetskraften variera med hänsyn till variationen i arbetstillgång, torde nämligen i huvudsak hava kommit till synes inom det större och endast i relativt obetydlig grad inom det mindre jordbruket. I den mån föreva- rande tendens gör sig gällande, är den åter uppenbarligen ägnad att ytter— ligare skärpa den redan förut utpräglade säsongkaraktären hos jordbrukets arbetsmarknad, en omständighet, som kan vara av viss betydelse för frågan om lämpligheten att utsträcka arbetslöshetsförsäkringen till nu ifrågavarande yr- kesgrupper. I detta sammanhang må i förbigående påpekas, att vissa övriga arbetsområden, vilkas säsongkaraktär tidigare varit starkt utpräglad, numera visa tendens till utjämning av den årliga perioden, såsom fallet exempelvis är med byggnadsindustrien.

Vad åter beträffar skogsarbetarna kommer även för deras del behovet av en arbetslöshetsförsäkring att till väsentlig del bli beroende av de möjligheter till utkomst, som finnas, då arbetet i skogarna upphör eller reduceras. Ett bedö— mande av denna fråga förutsätter en närmare kännedom om de befolknings— grupper, varifrån skogsarbetarna i huvudsak rekryteras. De sakkunniga in- skränka sig på denna punkt till att erinra om vissa för frågan belysande resul- tat, som erhölles vid den undersökning av skogsarbetarnas levnads- och arbets- förhållanden, som i anledning av riksdagens skrivelse den 24 maj 1912 utför- des av socialstyrelsen på grundval av material, som i huvudsak insamlades un- der år 1913 och förra delen av 1914. Med hänsyn till tiden för materialets in- samling åskådliggör undersökningen väsentligen de förhållanden, som rådde närmast före världskriget, och tager sålunda icke hänsyn till de ändringar, som krigsåren medfört för skogsarbetarnas arbetsförhållanden. Trots detta torde vissa av de erhållna resultaten i stort sett representera även de nuvarande förhållandena på detta arbetsområde.

Undersökningen omfattade 8,360 arbetare på 183 arbetsplatser, fördelade över de sju nordligaste länen. Av särskilt intresse för nu ifrågavarande spörs- mål är att se, huru dessa arbetare fördelade sig på olika befolkningsgrupper. Det visar sig ur de genomförda undersökningarna, att förhållandena gestaltade sig ganska olika inom olika län, såsom också närmare framgår ur följande tablå.

Tabellen visar, att 58 % av de skogsarbetare, beträffande vilka uppgifter införskaffats, utgjordes av jordägare eller arrendatorer och deras familje- medlemmar, medan återstoden eller 42 % utgjordes av arbetare utan jord och deras familjemedlemmar. Av den sistnämnda gruppen voro det övervägande flertalet (cirka 6],) sysselsatta antingen med skogsarbete året om eller med

Av hela antalet arbetare voro nedanstående procent .. Antal elfdrliigriiåii— arbetare utan _jord och deras arbetande L a n arbetare datorer familjemedlemmar miss?: familjc- 512283; bete vissa ägg?—ååå Summa medlemmar tider Värmlands län . . . . 1 150 3 64 14 18 4 36 Kopparbergs » . . . . 1 584 i 80 10 6 4 20 Gävleborgs » . . . . 2 336 39 34 15 12 61 Västernorrlands » . . . . 531 54 9 30 7 46 Jämtlands » . . . . " 1 237 46 18 31 5 54 Västerbottens , . . . . * 743 75 2 23 0 25 Norrbottens » . . . . 779 68 6 23 2 31 Samtliga 8360 ! ss ! 17 19 6 42

jordbruksarbete och återstoden eller 1/7, motsvarande 6 % av samtliga skogs- arbetare, sysselsatta med industriarbete vissa tider. Länen företedde betydande olikheter. Särskilt uppvisade Gävleborgs län en från de övriga länen avvikande sammansättning av skogsarbetarna, i det här endast 39 % utgjordes av jordägare eller arrendatorer jämte familjemedlemmar och återstoden eller 61 % av arbe— tare utan jord. Det visar sig också att i detta län en relativt betydligt större del av skogsarbetarna var sysselsatt med skogsarbete hela året. Här var även för arbetare, som saknade jord, cirkulationen mellan industrien och skogsarbetet större, medan växlingen mellan jordbruksarbete och skogsarbete var mindre än i alla övriga län med undantag för Kopparbergs, varest den stora huvudmassan eller 80 % av skogsarbetarna utgjordes av jordägare eller arrendatorer och deras familjemedlemmar.

De anförda siffrorna, som avse tiden närmast före världskriget, kunna givet- vis sedan dess ha undergått vissa förskjutningar, vilka emellertid till icke ringa del torde bestå i minskad cirkulation mellan industrien och skogsarbetet. Trots detta torde de anförda siffrorna giva vid handen, att Norrlands skogsarbetare till övervägande del utgöras av personer, som under tider då skogsarbetet ej pågår, hava andra utkomstmöjligheter, till en del å egen eller arrenderad jord. Till ytterligare belysning av denna fråga må nämnas, att av de 7 717 arbetare, tillhörande skogsbruket, som anmälde sig såsom arbetslösa vid arbetslöshetsräk— ningen den 5 maj 1927, uppgåvo 4 390, att de bodde å fastigheter, som ägdes eller brukades antingen av dem själva eller av deras föräldrar.

Under förutsättning att lant- och skogsarbetarna skola medtagas i en obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring uppstå vissa spörsmål, som påkalla särskild upp- märksamhet. De mera betydelsefulla bland dessa äro frågorna om arbetsför- medlingens utbyggande, uppbörden ae försäkringsavgifter och säsongarbetslös- hetens behandling.

Beträffande den första av de här berörda frågorna eller arbetsförmedlingens utbyggande äro samtliga sakkunniga utom en (herr Johansson) av den upp- fattningen, att medtagandet av lant- och skogsarbetarna i en arbetslöshetsför- säkring skulle förutsätta en högst väsentlig utvidgning av den offentliga ar- betsförmedlingen och kräva ett betydligt tätare nät av filialkontor och ombud över större delen av landet än som vore erforderligt, om dessa arbetargrupper icke medtoges. Den i följande avdelning företagna utredningen rörande erfor- derlig utbyggnad av arbetsförmedlingen för det fall, att lant- och skogsarbe- ta rna icke skulle komma att medtagas, har givit vid handen, att omkring 7/8 av försäkringsstocken skulle vara koncentrerad till endast 1/8 av landets yta. Tack vare en dylik koncentration kommer den administrativa apparaten för försäk- ringens genomförande att ställa sig relativt enkel. Varje filialkontor eller om- bud kan under dylika omständigheter upptaga ett betydligt större antal för— säkrade än som vore möjligt, därest försäkringsstoeken vore mera jämnt förde- lad över landet, vilket skulle bli fallet, om även lant— och skogsarbetarna med- toges. Enligt den uppfattning, som kommit till uttryck hos det övervägande flertalet bland de sakkunniga, skulle därför en arbetslöshetsförsäkring, som omfattade även lant- och skogsarbetare, erbjuda mycket stora vanskligheter ur administrativ synpunkt, just med hänsyn till svårigheten att utan alltför stor omgång bringa de försäkrade i kontakt med försäkringens organ och därige- nom möjliggöra en tillfredsställande kontroll.

Den andra av de ovan omnämnda frågor, som enligt de sakkunnigas mening synes kräva särskild uppmärksamhet i detta sammanhang, är frågan om upp- börden av arbetsgivarnas och de försäkrades avgifter till försäkringen. För denna uppbörd hava de sakkunniga på grund av skäl, för vilka redogöras i an- nat sammanhang (sid. 226), föreslagit ett system med s. k. försäkringskort. Varje försäkrad skall vara innehavare av ett dylikt kort. Å kortet har veder- börande arbetsgivare att varje vecka klistra ett märke, vars valör svarar mot arbetsgivarens och den försäkrades sammanlagda avgift per vecka. Halva kostnaden för de inklistrade märkena äger arbetsgivaren avdraga å arbetarnas avlöning. Märkena, som tillhandahållas genom postverkets försorg, kunna av arbetsgivaren inköpas å närmaste postanstalt. Ett uppbördssystem av föreva- rande art kommer självfallet att ställa vissa krav på arbetsgivarna, som skola omhänderhava märkesklistringen. Enligt de sakkunnigas mening torde inga särskilda svårigheter möta vid tillämpningen av ett dylikt uppbördssystem inom industrien. Däremot hyser flertalet av de sakkunniga tvekan att använda ifrågavarande uppbördssystem, om försäkringen utsträckes att omfatta även jordbruket Och skogsbruket, bl. a. av den grund att betydande svårigheter helt säkert komma att uppstå för arbetsgivarna inom jordbruket att angiva den inkomstklass, till Vilken den försäkrade i varje särskilt fall hör, då i regel en större eller mindre del av lönen utgöres in natura. Härtill kommer även, att kontrollen över att klistringen av märken sker på ett tillfredsställande sätt, som redan beträffande industriens arbetsgivare kan vara svår att verkställa, kommer att erbjuda ännu mer betydande svårigheter, om klistringen av försäk- ringsmärken skall handhavas även av det stora antalet mindre arbetsgivare

inom jordbruket. Den kontroll över klistringen, som för industrien kan väntas komma att ombesörjas av de försäkrade själva, torde icke heller vara något att lita till för jordbrukets del.

Det kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att den kommitté, som till- sattes i England år 1925 för att undersöka frågan om lantarbetarnas medta— gande i den engelska försäkringen, kom till det resultatet, att om den engelska arbetslöshetsförsäkringen skulle komma att utvidgas att omfatta även denna arbetargrupp, skulle det bliva erforderligt att finna ut något annat system för uppbörden av försäkringsavgifterna än det system med försäkringskort, som tillämpas inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen i England. Då en dylik uppfattning gjort sig gällande i England, som är betydligt tätare befol— kat än vårt land och där administrationen sålunda borde gestalta sig enklare än hos oss, synes detta vara ägnat att motivera en ännu större tvekan beträffande lämpligheten av märkessystemet för uppbörd av försäkringsavgifter inom mot- svarande yrkesgrupp i vårt land. Att däremot för jordbrukets del skapa ett annat uppbördssystem, som möjliggör en individuell bokföring av erlagda av- gifter, så att det i varje särskilt fall med lätthet kan avgöras i vilken utsträck— ning avgifter erlagts, skulle otvivelaktigt medföra avsevärda kostnader.

Vad slutligen beträffar frågan om säsongarbetslösheten bland lant- och skogs- arbetarna må'. framhållas, att för yrken, vilkas arbetslöshet i stor utsträckning antager säsongkaraktär, erbjuder en arbetslöshetsförsäkring speciella svårig- heter, som ej göra sig gällande för yrken, där säsongkaraktären är mindre ut— präglad eller icke alls förekommer. Att bestämma generella regler för säsong- arbetslöshetens behandling hava de sakkunniga icke funnit möjligt. I stället ha, såsom framgår ur motiveringen till 9 % i förslaget till lag om arbetslöshets- försäkring, angivits de olika vägar, som härvid över huvud böra komma till an- vändning, såsom förlängning av karenstiden, inhiberande av understöden från försäkringen under viss tid och uppdelande av den maximala understödstiden på olika delar av året. Vilket av dessa alternativ som i visst fall bör komma till användning och i vilken omfattning detta bör ske, skulle enligt de sakkunnigas förslag socialstyrelsen avgöra. Det synes nämligen de sakkunniga uppenbart, att kännedom om det lämpligaste förfaringssättet för säsongarbetslöshetens be— handling kan vinnas först genom den erfarenhet, som förvärvas under försäk- ringens handhavande. Ur denna synpunkt vore det enligt de sakkunnigas me- ning till fördel, om försäkringen till en början, innan ännu en mera omfattande erfarenhet vunnits i detta avseende, icke omfattade säsongyrken i alltför stor utsträckning.

För bedömandet av frågan om arbetslöshetsförsäkringen bör omfatta lant- och skogsarbetarna eller icke är det givetvis även av betydelse, huruvida dessa arbetargrupper verkligen önska en dylik försäkring. I England ha, såsom re- dan framhållits, jordbrukets arbetare tidigare motsatt sig försäkringen, fastän visserligen på senare tid en annan synpunkt börjat göra sig gällande. Orsaken till detta bristande intresse för försäkringen torde huvudsakligen vara att söka däri, att jordbrukets arbetare betrakta avgiftsbetalningen som en tunga, en syn—

punkt som är lätt att förstå, då jordbruksarbetarnas kontanta löneförmåner äro relativt små, bl. a. till följd av att lönen delvis utgår i naturaförmåner. Häri- genom kommer lantarbetaren att avstå en relativt större del av sin kontanta lön än exempelvis industriarbetaren.

Huruvida samma synpunkt på denna fråga anlägges även av lant- och skogs— arbetarna inom vårt land kan ej med säkerhet avgöras. Sannolikt är väl att uppfattningarna härom gestalta sig något olika i olika delar av landet, så att intresset för en arbetslöshetsförsäkring bland lant- och skogsarbetarna huvud— sakli gen förefinnes i norra delarna av landet men icke eller endast i mindre grad i landets södra delar. En dylik olikhet synes helt naturlig och torde kunna för- klaras genom olikheter i avseende på arbetsförhållandena. Denna omständig— het har föranlett de sakkunniga att undersöka möjligheterna för en differen- tiering av försäkringen med hänsyn till omfattningen, i så måtto att försäk- ringen exempelvis norr om Dalälven eller eventuellt norr om Mälaren skulle kunna omfatta även lant- och skogsarbetarna, vilket däremot icke skulle vara fallet söder om dessa (såsom exempel angivna) gränser.

Verkningarna av en sådan anordning torde emellertid icke bliva fördelaktiga. Det är sålunda oförnekligt, att ojämnheter måste komma att uppstå. genom att utövaren av ett visst yrke tillhör de försäkringspliktigas kategori i en del av landet men icke i en annan, vilket otvivelaktigt kommer att i viss utsträckning medföra ökade försäkringstekniska svårigheter, framför allt i gränstrakterna mellan de olika försäkringsområdena. De sakkunniga ha därför heller icke an- sett sig kunna förorda en anordning av förevarande art.

På grundval av de ovan anförda synpunkterna. hava samtliga sakkunniga ut- om herr Johansson såsom sin uppfattning beträffande frågan om lant- och skogsarbetarnas ställning i förhållande till en arbetslöshetsförsäkring velat framhålla följande. Otvivelaktigt föreligger bland dessa grupper särskilt i vissa delar av landet ett behov av arbetslöshetsförsäkring. Även om detta be- hov enligt flertalet sakkunniga är vida mindre utpräglat än beträffande in— dustriens arbetare, hade det enligt dessa sakkunnigas mening otvivelaktigt varit att föredraga, om nu ifrågavarande arbetargrupper kunnat indragas under för- säkringen. De svårigheter härför, som i det föregående närmare utvecklats, äro emellertid av den art, att det enligt de sakkunnigas flertal icke kan anses tillrådligt att omedelbart utsträcka försäkringen även till lant- och skogsarbe- tarna. Dessa sakkunniga hava i stället velat förorda en anordning, varigenom försäkringen till en början erhåller en något mindre omfattning, motsvarande arbetargrupper, inom vilka behovet av en försäkring är mest utpräglat, och som samtidigt möjliggöra en relativt enkel försäkringsadministration. Förevaran- de villkor uppfylles i stort sett av industriens lönearbetare. Genom att på detta sätt till en början inskränka försäkringen till grupper, som äro lättare att ad- ministrera, särskilt med hänsyn till erforderliga kontrollanordningar, erhålles större trygghet för att försäkringen redan från starten skall komma att funk— tionera på ett tillfredsställande sätt. Sedan erfarenhet vunnits dels rörande olika organisatoriska frågor, såsom beträffande arbetsförmedlingsanstalternas

kontrollanordningar, utdelande av försäkringskort till försäkrade arbetare, ut- byte av gamla försäkringskort mot nya, arbetsgivarnas anbringande av försäk— ringsmärken å dessa kort m. m., dels rörande verkningarna av olika bestämmel— ser, varibland behandlingen av säsongarbetslösheten torde få anses särskilt be- tydelsefull, bör enligt de sakkunnigas mening frågan om lant- och skogsarbetar- na ånyo upptagas till prövning. Detta synes böra ske så snart som möjligt och i varje fall icke senare än fem år efter försäkringens ikraftträdande.

I fråga om kontors- och butikspersonal och dess ställning till en arbetslös— hetsförsäkring synas bl. a. följande synpunkter förtjäna beaktas. Arbetslös— heten inom nämnda arbetarkategorier torde i stort sett karakteriseras därav, att arbetslöshetsfallen inträffa mera sällan, samtidigt med att arbetslösheten i varje individuellt fall företer längre varaktighet än arbetslöshetsfallen bland indu- striens arbetare, vilket för övrigt är helt naturligt, med hänsyn till de mera fasta anställningsförhållanden, som i regel tillämpas inom de nämnda arbetar- kategorierna. Även om, såsom är fallet inom försäkringsväsendet, arbetslöshets— risken för den där anställda kontorspersonalen är synnerligen ringa, är det dock ovedersägligt, att under senare år förefunnits en arbetslöshet av ganska allvar- lig art bland personer, som tillhöra kontorsarbetets område. Det är emellertid att märka, att en arbetslöshet av denna art, som i regel drabbar den enskilde individen under en relativt lång tid, skulle föga vinna på en arbetslöshetsför— säkring. Rätten till understöd från försäkringen har nämligen enligt de sak- kunnigas förslag maximerats till en viss kortare tid av året och är dessutom knuten till villkoret att vederbörande haft anställning inom försäkringspliktigt yrke minst 26 veckor under de närmast föregående fyra försäkringskvartalen och därunder erlagt försäkringsavgifter. Ju mera arbetslösheten karakteriseras av långvariga men relativt sällsynta perioder, desto mindre betydelse kommer en arbetslöshetsförsäkring att få. Flertalet av de sakkunniga hava också an- sett, att bärande skäl för kontors- och butikspersonalens medtagande i en arbets- löshetsförsäkring icke föreligga. Då emellertid även en motsatt uppfattning gjort sig gällande, hava de sakkunniga enat sig om att förorda, att frågan ånyo upptages till prövning i samband med frågan om lant- och skogsarbetarnas ställning i förevarande avseende. Sedan arbetslöshetsförsäkringen varit i funktion någon tid och erfarenhet vunnits, föreligger större möjlighet för en ingående prövning av frågan.

Medan de sakkunniga ansett sig böra förorda hotell- och restaurantpersonalens medtagande i försäkringen, har hushållspersonalen, i likhet med vad fallet är i den utländska lagstiftningen, icke medtagits. Att så skett beror bl. a. därpå, att försäkringen ansetts endast böra omfatta arbetare, anställda i affärsmässigt driven rörelse eller verksamhet. Ett medtagande av hushållspersonalen skulle för övrigt kräva en högst betydande utbyggnad av försäkringens kontroll- apparat och medföra organisatoriska svårigheter av mycket stor omfattning. Härtill kommer även att, då en väsentlig del av lönen för tjänare i hushåll ut- går in natura, och kontantlönen sålunda är relativt obetydlig, avgiftsbetalnin- gen säkerligen i flera fall skulle komma att bli ganska betungande.

Så snart en försäkring av denna art begränsas, så att den ej omfattar samtli-

ga lönearbetare, komma alltid svårigheter att uppstå vid avgörandet, huruvida vissa arbetare eller grupper av arbetare skola anses tillhöra försäkringens om- råde eller icke. Det är därför av stor betydelse, att gränserna mellan försäk- rade och icke försäkrade yrken dragas så, att dessa svårigheter i görligaste mån reduceras. Av betydelse är även att cirkulationen mellan försäkrade och oförsäkrade yrken blir så liten som möjligt. Såsom exempel kan nämnas, att betydande svårigheter skulle komma att uppstå vid avgörande av försäkrings— förhållandena för tjänare i lanthushåll, därest jordbruksarbetarna skulle omfat- tas av försäkringen men hushållspersonalen vara utesluten. Av samma skäl torde det få anses uteslutet, att begränsa försäkringen på sådant sätt, att skogs- arbetarna inordnades under försäkringen, medan jordbruksarbetarna hölles utan- för, oaktat vissa skäl kunna anses tala härför, eller att låta butikspersonalen ingå i försäkringen medan kontorspersonalen utestänges eller tvärtom. Även med de sakkunnigas förslag förekommer en viss cirkulation mellan försäkrade och oförsäkrade yrken, och det är önskvärt att olägenheten härav icke utsträckes ytterligare. Den största olägenheten härav uppstår i sådana fall, där den för— säkrade arbetar i försäkringspliktigt yrke så kort tid varje år, att han aldrig blir i tillfälle att erlägga det antal veckoavgifter, som kräves för rätt till understöd från försäkringen. För att råda bot mot denna olägenhet har en av de sak- kunniga, herr Carlström, föreslagit en särskild anordning, för vilken närmare redogöres å sid. 269.

Beträffande frågan om lant- och skogsarbetarnas ställning har en av de sak- kunniga, herr Johansson, ansett en obligatorisk försäkring, som uteslöte dessa mycket viktiga grupper, såsom en olämplig lösning av arbetslöshetsförsäkrin- gens problem.

Enligt hans erfarenhet voro dessa arbetargrupper i väsentliga delar av lan- det utsatta för arbetslöshetsrisk i minst lika hög grad som industriens arbetare. Den arbetslöshetsräkning, som ägde rum i början av maj månad 1927, hade ock- så givit stöd för riktigheten härav. Den omständigheten, att på dessa arbets- områden säsongperioder återkomma mera regelbundet, borde ej medföra, att förevarande arbetargrupper ställdes utanför en arbetslöshetsförsäkring, som i övrigt komme att omsluta säsongyrken.

Det vore vidare en mycket avsevärd del av den svenska arbetarklassen, som genom den av de övriga sakkunniga föreslagna lösningen skulle komma att ute- slutas från försäkringen. Enligt en inom de sakkunniga uppgjord preliminär beräkning hava de i jordbruk, skogsbruk och flottning anställda arbetarna upp— skattats till cirka 235 000 årsarbetare, under det att antalet årsarbetare i de av den föreslagna försäkringen omfattade yrkena angives till omkring 625 000. Redan en jämförelse mellan dessa siffror visar, 'huru ofullständig en så genom- förd arbetslöshetsförsäkring skulle bli.

Kommer så härtill att av de uteslutna, åtminstone i vissa delar av landet, ett rätt stort antal tidvis arbetar i försäkringspliktiga yrken, exempelvis vid soc- kerbruk, tegelbruk, vägarbeten, byggnadsarbeten m. m., och därunder för så- väl dem själva som för deras arbetsgivare förelåge skyldighet att erlägga vecko-

Herr Johansson.

1924 års arbetslöshets- s akkunnlqa.

avgifter till försäkringen, men utan att detta skedde under så lång tid, att ar- betslöshetshjälp vid arbetslöshet finge uppbäras, så måste man förstå, att detta kommer att medföra oreda och missnöje. Att förebygga dessa olägenheter på sätt en annan sakkunnig föreslagit, genom att i 16 % medgiva socialstyrelsen rätt att befria från avgifters erläggande, har denne sakkunnige ej ansett fram- komligt.

I fråga om möjligheten att utsträcka den obligatoriska försäkringen till lant- oeh skogsarbetare har denne sakkunnige icke velat bestrida hållbarheten av åt- skilliga bland de skäl, som övriga sakkunniga därvid anfört, även om han an— sett dem icke böra överskattas. Redan nu hör särskilt jordbruket till de yrken, som i ganska betydande omfattning anlita arbetsförmedlingen för platsan— skaffning, och genom den utbyggnad, som arbetsförmedlingen måste få vid en arbetslöshetsförsäkring av obligatorisk karaktär, är det ganska sannolikt, att anlitandet av denna kommer att ökas. Redan detta måste medföra ett intimt samarbete mellan arbetsförmedlingens organ å ena och såväl arbetare som arbetsgivare inom jordbruksnäringen å andra sidan.

Icke desto mindre är även denne sakkunnige av den uppfattningen, att svå- righeterna vid att nu infoga de nu ifrågavarande arbetargrupperna i en obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring äro stora, och detta har varit en medverkande or- sak för honom till att avstyrka arbetslöshetsförsäkringens införande över huvud taget.

B. Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringens organisation.

1. Vissa tidigare förslag till organisation av samhällets hjälpverksamhet för arbetslösa och kritiken härav.

För närmare belysning av de sakkunnigas förslag till organisation av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring har det synts lämpligt att till en början redogöra för vissa tidigare förslag till organisation av samhällets hjälpverk- samhet för arbetslösa och den kritik, som föranletts härav. Förevarande kri- tik avser visserligen närmast det förhållandet, att ledningen av reservarbetena organiserats skild från den myndighet, som skulle hava att utöva tillsynen över den föreslagna frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, men då detta spörs— mål nära sammanhänger även med organisationen av arbetslöshetsförsäkringen, har det synts lämpligt att i ett sammanhang redogöra för kritiken ifråga.

I det betänkande, som den 24 juli 1925 avgavs av de sakkunniga, som den 6 juni 1924 tillkallats för att inom socialdepartementet biträda med utredning och avgivande av förslag till motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten, föreslogs, att staten tillsvidare skulle fortsätta att be- driva en verksamhet till bekämpande av arbetslöshetens verkningar genom an- ordnande av allmänna arbeten, i huvudsaklig överensstämmelse med de grund— satser, som tillämpats vid anordnandet av nödhjälpsarbeten. I betänkandet upptogs även till behandling frågan om huru denna verksamhet lämpligen bor—

de vara organiserad. Det framhölls bl. a., att en dylik verksamhet skulle komma att äga nära anknytningspunkter företrädesvis till den verksamhet, som för närvarande faller inom socialstyrelsens arbetsområde. Härvid erinrades särskilt om den offentliga arbetsförmedlingen samt den statistiskt-ekonomiska observationstjänsten ifråga om arbetsmarknaden.

I anslutning härtill framhölls i betänkandet, att det hade synts böra tagas under övervägande, i vad mån man kunde låta dessa beröringspunkter komma till uttryck i själva organisationen av den myndighet. som skulle handhava hithörande arbetsuppgifter. De åtgärder, som enligt de sakkunnigas mening i sådant hänseende främst kunde komma i betraktande, vore att låta det stat- liga organet uppgå i socialstyrelsen. Det framhölls emellertid, att en dylik anordning icke lämpligen borde ifrågakomma redan av den grund, att arbets- löshetsorganet behövde utrustas med arbetskraft av olika omfattning, allt ef— tersom läget på arbetsmarknaden växlade. Att antaga och avskeda tjänstemän allt efter de växlande behoven ansågs icke stå i överensstämmelse med de or- dinarie ämbetsverkens organisation.

På grund av dessa förhållanden sågo sig de sakkunniga nödsakade att'bort- se från de fördelar, som en samorganisation med tillsynsmyndigheten för ar— betsförmedlingen skulle innebära, och föreslogo, att den statliga ledningen av den ifrågavarande verksamheten för anordnande av offentliga arbeten skulle liksom hittills förläggas till ett fristående provisoriskt organ av den struk- tur, som den nuvarande arbetslöshetskommissionen äger. Ett dylikt organ an- sågs även på ett smidigare sätt kunna anpassa sig efter arbetsmarknadens väx- lingar än som vore möjligt för ett statligt ämbetsverk. Ett uppslag, att till detta organ överföra bl. a. ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen, an- sågs efter närmare prövning icke vara att förorda. Överflyttandet av upp- gifter, som voro av stadigvarande natur, från ett ordinarie ämbetsverk till ett provisoriskt inrättat organ kunde nämligen icke anses lämpligt.

De sakkunnigas förslag till organisation av det statliga arbetslöshetsorga- net föranledde icke någon erinran från flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna. Statskontoret uttalade, att ett förläggande av denna verksam- het till ett statligt ämbetsverk icke syntes vara ägnat att befordra en ända-

Yttranden i anlednin av 1924 ars arbetslöshets- sakkunnigas förslag.

målsenlig handläggning av hithörande frågor. För ett organ som arbetslös- Statskontoret. hetskommissionen kunde enligt statskontorets mening personalbehovet lättare än hos ett ämbetsverk avpassas efter omfattningen av de för tillfället före- liggande arbetsobjekten. Dock hade tvenne av statskontorets ledamöter an- mält avvikande mening och ansett, att arbetslöshetskommissionens verksam- het, i vad den vore av rent administrativ art, lämpligen kunde anförtros åt so— cialstyrelsen, vars uppgifter i vissa avseenden nära berörde denna del av kom- missionens verksamhet.

Statens fattigvårdsinspektör framhöll bl. a., att den omständigheten, att so— cialstyrelsen hade ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen och hade sig ålagt att-övervaka arbetsmarknadens växlingar, borde föranleda ett övervä- gande, om ej arbetslöshetskommissionens verksamhet borde överflyttas på so- cialstyrelsen.

Statens fattigvårds— inspektör.

Social- styrelsen.

Från socialstyrelsens sida blev förslaget, i vad det avsåg ledningen av den förevarande hjälpverksamheten, föremål för en ingående kritik. I sitt utlå- tande anförde nämnda ämbetsverk bland annat följande:

»De sakkunniga hava i sitt organisationsförslag endast beaktat den direkta nödhjälpsverksamheten för de arbetslösa, sålunda vad som till arbetslöshetens bekämpande med stöd av arbetslöshetsanslaget utföres i form av arbetslös- hetsunderstöd, hyreshjälp och statliga eller statskommunala nödhjälpsarbeten. De hava däremot icke tagit hänsyn till andra i det föregående berörda hjälp- medel 1 kampen mot arbetslöshet, såsom arbetsförmedlingen och offentliga ar- beten 1 öppna arbetsmarknaden hjälpmedel av lika stor betydelse och prin- cipiellt att föredraga framför de direkta hjälpåtgärderna. Än mindre har er- inrats om att arbetslösheten är en funktion hos arbetsmarknaden och att den- samma sålunda står i det närmaste sammanhang med de faktorer, som kon- stituera arbetsmarknadens läge och utveckling, d. v. s. arbetslöner, avtalsväsen samt arbetsgivar- och arbetarorganisationernas politik och mellanhavanden. Det är detta sammanhang som föranlett, att hithörande olika spörsmål prin- cipiellt sammanhållits hos socialstyrelsen, som enligt sin instruktion har att handlägga ärenden rörande hela detta komplex av arbetsmarknadsfrågor.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle på detta område nu fastslås följande uppdelning:

arbetsmarknadsspörsmal i allmänhet . . . . . socialstyrelsen arbetsförmedling . . . . . . . . . . . . » understödsverksamhet. . . . . . . . . . . . . . arbetslöshetskommissionen statliga nödhjälpsarbeten . . . . . . . . . . . » statskommunala nödhjälpsarbeten . . . . . . . . »

Därjämte torde det förutsättas, att kommissionen blir regeringens rådgivan- de organ i fråga om andra förekommande arbetslöshetsspörsmål, exempelvis dirigerandet ur arbetslöshetssynpunkt av olika statsmyndigheters företagar- verksamhet o. dyl.

Vad som i denna organisationsplan särskilt faller i ögonen är, att ledningen av arbetsförmedlingen icke organisativt sammanhålles med arbetslöshetsverk- samheten i övrigt. Olägenheterna härav hava måhända icke hittills så mycket framträtt av den anledningen, att vederbörande ledande tjänstemän hos social- styrelsen medverkat i arbetslöshetskommissionens ledning och till följd härav svårare friktioner kunnat undvikas. Dessa gynnsamma omständigheter äro emellertid av tillfällig natur och kunna ej utan vidare förutsättas bliva bestå- ende. Därmed inträder uppenbarligen risk för att det oundgängliga men icke så lätt genomförda samarbetet mellan de olika grenarna av det allmännas be- kämpande av arbetslösheten kan bliva allvarligt lidande på en synnerligen viktig punkt.

Än skarpare lära dessa olägenheter framträda, därest något system av ar— betslöshetsförsäkring anordnades under statens medverkan. Behovet av ome- delbar samverkan med den offentliga arbetsförmedlingen är för den offentliga arbetslöshetsförsäkringen oavvisligt, och a andra sidan vore det onekligen egen— domligt om försäkringsverksamhet på området åtskildes från andra former av arbetslöshetshjälp. Än mera kompliceras frågan därav, att statens befattning med s. k. arbetslöshetsförsäkring (liksom med arbetsförmedlingen) uppenbar- ligen medför sådana mera permanenta arbetsuppgifter, som de sakkunniga förutsatt skola tillhöra de ordinarie ämbetsverken.

Nu anförda och andra omständigheter synes göra det oavvisligt, att, sär— skilt med hänsyn till den vidare omfattning, i vilken arbetslöshetsfrågan nu-

mera upptagits till lösning, låta frågan om den centrala ledningen på föreva- rande område underkastas ett förnyat övervägande.»

I det förslag till förordning angående anordnande av reservarbeten till mot- verkande av arbetslöshet, som under senare hälften av år 1925 utarbetades av nya inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga (1925 års departements- utkast), upptogs det förslag, för vilket ovan redogjorts, nämligen att denna verksamhet skulle omhänderhavas av arbetslöshetskommissionen. Kommissio- nen skulle vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymde representanter till lika antal för arbetarnas och arbetsgivarnas intressen. I det av samma sakkun- niga utarbetare förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling och till förord- ning angående statsbidrag till arbetslöshetskassor förutsattes, att socialstyrel— sen skulle utöva tillsyn såväl över förmedlings- som försäkringsverksamheten.

Uppdelandet av ledningen av de samhälleliga åtgärderna mot arbetslösheten mellan soicalstyrelsen och arbetslöshetskommissionen kvarstod sålunda även i sistnämnda förslag. Detta föranledde socialstyrelsen att i sitt den 11 februari 1926 avgivna utlåtande över förslaget ånyo upptaga frågan om den centrala ledningens organisation. Styrelsen framhöll härvid, att om man vid bekäm- pande av arbetslösheten och dess verkningar framginge efter en kombinerad försäkrings- och arbetslinje, komme de båda linjernas uppgifter för såväl de lokala som de centrala organen att ligga varandra synnerligen nära och till och med delvis täcka varandra. Behovet av reda och klarhet i organisations- hänseende vore därför trängande.

Socialstyrelsen anförde vidare: »Att detta behov icke blivit vederbörligen tillgodosett i de båda tidigare avgivna kommittéförslagen berodde närmast på, att de båda sakkunnigberedningarna var för sig haft att som isolerat spörsmål behandla olika sidor av frågan i dess helhet, nämligen socialförsäkringskom- mittén försäkringslinjen och arbetslöshetssakkunniga arbetslinjen. När nu en ny beredning haft att behandla båda dessa linjer, borde en av dess viktigaste uppgifter ha varit att söka åstadkomma ej mindre en rationell kombination av de båda linjerna än även en praktisk och redig uppdelning mellan de olika myndigheternas uppgifter. Enligt styrelsens mening ha dessa synpunkter icke blivit på tillfredsställande sätt beaktade.»

Härefter framhöll socialstyrelsen exempel på fall, där de båda myndighe- terna kunde komma att fatta beslut rörande samma fråga, varvid det icke vore uteslutet att besluten kunde komma att strida mot varandra.

Vid granskning av 1925 års departementsutkast av de av statsrådet och chefen för socialdepartementet den 11 december 1925 tillkallade sakkunniga föranledde organisationsfrågan ett särskilt uttalande i det yttrande, som av- gavs av tvenne av de sakkunniga, herrar Hamrin och Larsson, vilka såsom en brist hos förslaget anförde den omständigheten, att dels arbetslöshetskommis- sionen dels socialstyrelsen skulle fungera som överledning.

1925 års departements- utkast.

1925 års sakkunniga.

2. De sakkunnigas förslag till organisation av den obligatoriska arbets- löshetsförsäkringen.

11) Den centrala organisationen.

Betydelsen av Ur den ovan lämnade redogörelsen torde med styrka hava framgått den stora

3252—332: betydelsen av att de olika samhälleliga åtgärderna till arbetslöshetens bekäm- pande samordnas med varandra i en enhetlig organisation. Arbetsförmedlin- gens betydelse såsom kontrollorgan för försäkringen utesluter sålunda, att för- säkringen organiseras skild från förmedlingen. Men även frågor om anordnan— det av reservarbeten, den erforderliga omfattningen av dylika arbeten såväl som härvid uppkommande avlöningsfrågor kunna enligt de sakkunnigas mening lösas på ett tillfredsställande sätt endast genom en ingående kännedom om de möjligheter, som den öppna arbetsmarknaden vid varje särskilt tillfälle Och på skilda orter erbjuder. Den centrala ledningen av reservarbetena bör därför organiseras i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens centrala organi- sation. _

Olika alter- De olika möjligheter för en lösning av organisationsfrågan, som under dy—

"232 f: 5?" lika förhållanden erbjuda sig, synas vara

ganisations- a) att i socialstyrelsen inordna ledningen såväl av arbetslöshetsförsäkrin-

f'ågm gen som av reservarbetena,

b) att från socialstyrelsen utbryta handläggningen av ärenden, som direkt beröra arbetsmarknadens problem i första rummet arbetsförmedlingen # och i en organisation sammanföra såväl dessa ärenden som ärenden rörande försäkring och reservarbeten.

Båda lösningarna medföra den fördelen, att samtliga ärenden rörande arbets- marknaden komma att omhänderhavas av en och samma myndighet. I båda fallen skulle arbetslöshetskommissionen komma att upphöra såsom självständig organisation. Medan det första alternativet möjliggör en enhetlig ledning av åtgärderna på förevarande område med tillhjälp av redan existerande institu- tioner, kräver det andra alternativet bildande av en ny sådan. Redan denna omständighet talar till förmån för en lösning av organisationsfrågan i över- ensstämmelse med det första av de nämnda alternativen. De sakkunniga hava även på olika grunder ansett sig böra förorda detta alternativ. Det må emel- lertid framhållas, att en dylik anordning som nödvändig förutsättning kräver väsentligt smidigare personalanställningsförhållanden än som i regel tillämpas vid statliga ämbetsverk. Allteftersom reservarbetenas omfattning växlar, kom- mer nämligen även personalbehovet att växla å den byrå, som skulle komma att omhänderhava ledningen av ifrågavarande arbeten.

”Wigg:—”un För närvarande är socialstyrelsens verksamhet uppdelad på sex byråer med

varande o,._ 1 stort sett följande arbetsuppgifter:

ganisation- l:a byrån: arbetsmarknadens speciella frågor, inseende över arbetsförmed- lingsanstalter samt över statens förlikningsmän för medling i arbetstvister, in- och utvandringsfrågor m. m.;

2:a byrån: arbetarskyddsärenden, yrkesinspektionen;

3:e byrån sjukkasseväsendet och understödsföreningar;

4ze byrån: allmän socialstatistik, levnadskostnadsindex m. m. ;

Öze byrån: socialstatistiska specialundersökningar; 6:e byrån: lag- och administrativa ärenden. Med hänsyn till det intima samband. som måste finnas mellan arbetsförmed— lingens och försäkringens lokala organisation, böra vid arbetslöshetsförsäkrin- gens förläggande till socialstyrelsen förmedlingen och försäkringen omhän- derhavas av samma byrå. För närvarande är tillsynen över arbetsförmedlingen förlagd till första byrån. På grund av denna byrås omfattning och de upp- gifter i övrigt, som äro förlagda hit, är det knappast möjligt att ytterligare ut- öka byråns verksamhet i den utsträckning, som skulle bli erforderlig, därest byrån även skulle komma att omhänderhava arbetslöshetsförsäkringen. Det synes därför lämpligare överflytta handläggningen av förmedlingsfrågorna från första byrån till en särskild byrå för arbetsförmedling och arbetslöshets- försäkring. För att den verksamhet, som för närvarande bedrives av arbets- löshetskommissionen, skall kunna inordnas i socialstyrelsen, kräves ytterligare en byrå för reservarbeten, som skulle få i stort sett samma arbetsuppgifter som för närvarande åligga nämnda kommission.

En blick på de olika arbetsuppgifter, som socialstyrelsen för närvarande omhänderhar, ger vid handen, att —- även om man bortser från arbetsförmed— lingen —— en betydande del av styrelsens verksamhet faller inom arbetsmark- nadens område. Detta förhållande innebär enligt de sakkunnigas samstäm- miga mening en naturlig grund för arbetslöshetsförsäkringens och reservarbe- tenas förläggande till socialstyrelsen. Härigenom skulle socialstyrelsens om- fattande erfarenhet rörande arbetsmarknadens olika problem kunna nyttig- göras för försäkringen i större utsträckning än om denna organiserades skild från socialstyrelsen.

Å andra sidan skulle, genom att försäkringens ledning förlägges till social- styrelsen, styrelsens verksamhet, som redan nu omspänner ett betydande antal olika arbetsområden, komma att högst väsentligt utökas. Enbart byrån för reservarbeten skulle få en omfattning, ungefär motsvarande den nuvarande ar— betslöshetskommissionens. Häri ligger givetvis en stor fara för att den en- hetliga ledningen av och samverkan mellan de olika åtgärderna på arbetslös- hetens område kunna komma att försvagas. Det bör nämligen ej förbises, att den här avsedda verksamheten kommer att ställa ledningen inför ständigt nya skiftande och betydelsefulla uppgifter av mycket stor ekonomisk räckvidd.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter uppstår frågan, huruvida icke någon eller några av de arbetsuppgifter, som för närvarande handläggas inom socialstyrelsen, men som icke hava något direkt samband med den verksamhet, som enligt de sakkunnigas förslag skulle bliva styrelsens blivande huvudupp- gift — nämligen att tjänstgöra såsom statens organ för handhavande av ar- betsmarknadens olika frågor — kunde överflyttas från socialstyrelsen till an- nat ämbetsverk. Härvid föres tanken i första hand på de byråer inom social- styrelsen, som handhava frågor rörande yrkesinspektionen och sjukkasseväsen-

Erforderlig ändring av social- styrelsens nuvarande organisation.

det. Dessa byråer torde reellt sett redan nu intaga en i viss mån fristående ställning inom styrelsen och torde också utan men för de uppgifter, som åligga förevarande byråer, kunna överflyttas till annat ämbetsverk, vars verksamhet sammanhänger med nämnda byråers uppgifter. För yrkesinspektionen erbju- der sig en naturlig anknytning till riksförsäkringsanstalten, medan för sjuk- kassebyråns vidkommande pensionsstyrelsen väl närmast torde böra komma ifråga.

De ytterligare anordningar, som böra träffas i samband med yrkes— och sjuk— kasseinspektionens överflyttande till de nämnda ämbetsverken, synas icke i detta sammanhang behöva upptagas till närmare prövning. Här må endast framhållas, att överflyttningen icke behöver föranleda någon som helst änd- ring i de former för verksamhetens bedrivande, som under byråernas nuvarande organisation befunnits vara de mest ändamålsenliga.

Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle sålunda socialstyrelsen efter omorganisationens genomförande komma att omfatta följande byråer:

l:a byrån: arbetsmarknaden m. m.; 213. byrån: arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring ; 3 :e byrån: reservarbeten; 4ze byrån: allmän socialstatistik; 5:e byrån: socialstatistiska specialundersökningar; 6:e byrån: lag- och administrativa ärenden. Byråernas antal skulle alltså bliva detsamma som för närvarande. I stället för arbetarskyddsbyrån och sjukkassebyrån, som föreslagits skola överföras till annat ämbetsverk, skulle komma tvenne andra, nämligen en byrå för ar— betsförmedling och arbetslöshetsförsäkring och en för planläggning och led- ning av reservarbeten.

Behandling av De sakkunniga övergå nu till frågan om behandlingen av de ärenden inom ";:ng 'Lägg? socialstyrelsen, som avse försäkring och reservarbeten, d. V. 5. ärenden till- styrelsen. hörande 2:a och 3:e byråerna enligt ovanstående schema.

Socialstyrelsen tillhör de ämbetsverk, där generaldirektören, efter föredrag- ning av vederbörande byråchef, i regel är ensam beslutande, och det har ansetts böra prövas, om detta behandlingssätt lämpar sig för här ifrågavarande ärenden.

Vad först beträffar ärenden, som enligt förslaget skulle komma att tillhöra 2:a byråns verksamhetsområde, ha de sakkunniga haft under omprövning en lösning, enligt vilken beslut i försäkringsfrågorna skulle fattas av ett kolle— gium, där socialstyrelsens chef vore ordförande, och som för övrigt skulle bestå av vissa byråchefer i socialstyrelsen samt av representanter för arbetsgivare och arbetare. Härigenom skulle de olika parter, som bidroge till försäkrin- gens finansiering, komma att bliva representerade i försäkringens centrala led- ning. Det är emellertid att befara, att en dylik anordning skulle komma att verka tyngande på arbetet och därigenom fördröja de olika frågornas hand- läggning. Klart synes nämligen vara, att icke alla frågor, som tillhöra för— säkringens område, skulle ha något att vinna på att hänskjutas till ett dylikt

kollegium. Att på förhand uppdela ärendena i olika grupper, varav vissa skulle för behandling hänskjutas till den nämnda partrepresentationen, medan andra skulle handläggas efter samma principer som nu sker inom socialstyrelsen, tor- de å andra sidan bliva förenat med så stora svårigheter, att en dylik lösning ej synes kunna förordas. Härtill kommer även att socialstyrelsen, såsom in- spektionsmyndighet över arbetsförmedlingsanstalterna, skall genom utsända tjänstemän kontrollera anstalternas verksamhet såväl inom arbetsförmedlingens som inom försäkringens område. Det är givetvis av vikt, att socialstyrelsen härvid äger möjlighet att genom sina utsända tjänstemän omedelbart lämna de råd och anvisningar, som dylika inspektioner kunna föranleda, utan att frågor av denna art först skola behöva underkastas en central handläggning av ett forum, där även representanter för arbetare och arbetsgivare deltaga.

En lösning av den centrala ledningens organisation i enlighet med dessa linjer har därför icke kunnat förordas av de sakkunniga. Under prövningen av orga- nisationsfrågan hava de sakkunniga enhälligt samlat sig kring den uppfattnin- gen, att det förfaringssätt, som nu tillämpas vid ärendens handläggning inom socialstyrelsen, med fördel synes kunna tillämpas vid handläggningen av de frågor, som tillhöra 2:a byråns verksamhetsområde. De här anförda synpunk- terna avse dock icke besvärsfrågorna, för vilka, såsom senare skall visas, ett särskilt handläggningsförfarande föreslagits.

Annorlunda gestalta sig förhållandena, då det gäller frågor, som enligt för- slaget skulle tillhöra 3:e byråns eller reservarbetsbyråns verksamhetsområde. Här gäller det exempelvis principerna för reservarbetslönens fastställande, be- stämmande av ackordsatser, utväljande av lämpliga arbetsobjekt för reservar- beten m. m., frågor, beträffande vilkas handläggning medverkan från personer med praktisk insikt på områden, som ha betydelse för reservarbetenas ordnan— dc, skulle vara av synnerligt värde. Det skulle sålunda otvivelaktigt innebära ökad säkerhet för en tillfredsställande handläggning av dessa spörsmål, om för detta ändamål kunde förvärvas personer, som genom sitt tidigare arbete visat sig väl förtrogna med praktisk ekonomisk verksamhet. Men å andra si— dan torde det även få anses vara av gagn, om praktisk kännedom om arbetarnas och arbetsgivarnas förhållanden bleve representerad. Dessutom skulle det, med hänsyn till att reservarbetena äro att anse såsom ett led i den allmänna hjälpverksamheten, enligt de sakkunnigas mening vara värdefullt, om vid dessa ärendens handläggning deltoge någon person, som vore praktiskt förtrogen sär- skilt med den kommunala hjälpverksamheten.

Efter övervägande av olika alternativ för tillgodoseende av de nu anförda synpunkterna hava de sakkunniga för sin del funnit den lämpligaste anordnin- gen vara att vid behandlingen av ärenden rörande reservarbeten socialstyrelsens chef, chefen för reservarbetsbyrån samt dessutom trenne av Konungen utsedda personer deltaga. Av dessa personer böra två vara väl förtrogna, den ene med arbetarnas, den andre med arbetsgivarnas förhållanden och intressen och den tredje praktiskt förtrogen med den kommunala hjälpverksamheten. Dessutom böra åtminstone de två förstnämnda uppfylla de krav beträffande förtrogenhet med praktisk ekonomisk verksamhet, som ovan berörts. Givetvis bör social-

styrelsens chef äga tillkalla den sakkunskap, som kan finnas inom styrelsen. Sålunda tillkallade personer skola dock icke äga deltaga i besluten.

Behandlingen av besvärs- frågor.

Enligt de sakkunnigas förslag skola beslut om ersättning vid inträffad ar- betslöshet i första hand avgöras av de olika länens arbetsförmedlingsanstalter. Därest vederbörande icke åtnöjes med anstalternas beslut, kan enligt förslaget klagan föras hos socialstyrelsen. Möjligen skulle mot en dylik anordning kun- na riktas den mera formella anmärkningen, att, då socialstyrelsen skall utöva den direkta ledningen av såväl förmedlings- och försäkringsverksamheten som reservarbetena, det skulle kunna anses vara mindre tillfredsställande, om detta ämbetsverk även skulle komma att tjänstgöra som besvärsinstans. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid av största vikt att avgörandet av besvärs— frågor hänskjutes till en institution, där den erforderliga sakkunskapen på området finnes att tillgå. Härvid bör åt den beslutande myndigheten givas en sådan sammansättning, att verklig sakkunskap på olika av besvärsfrågorna berörda områden blir representerad. Detta syfte synes på bästa sätt kunna tillgodoses därigenom, att i besvärsfrågors avgörande deltaga socialstyrelsens chef, cheferna för 2:a och 6:e byråerna (arbetsförmedling och arbetslöshets- försäkring samt lag- och administrativa ärenden), samt två personer med prak- tisk insikt i respektive arbetarnas och arbetsgivarnas förhållanden, vilka per- soner böra utses av Konungen för en tid, som lämpligen synes kunna bestäm- mas till tre år. Det har däremot icke synts erforderligt att övriga byråchefer inom socialstyrelsen skola behöva deltaga i besvärsfrågornas avgörande. I och för sig möter icke hinder att låta sakkunskapen i fråga om arbetarnas och ar- betsgivarnas förhållanden i den föreslagna besvärsmyndigheten företrädas av socialfullmäktige.

Beträffande frågan, huruvida socialstyrelsen även skall vara högsta instans för frågor av här förekommande art eller möjlighet för ett överklagande av socialstyrelsens beslut skall finnas, kunna givetvis olika meningar råda. Den som anser, att en ytterligare instans är erforderlig, synes hava att välja mel- lan Konungen i statsrådet, regeringsrätten, försäkringsrådet och arbetsrådet eller någon särskild för ändamålet inrättad nämnd. Konungen i statsrådet och regeringsrätten synas emellertid icke böra betungas med frågor av denna art. Lämpligheten av att hänskjuta dylika frågor, som ofta avse intresse- motsatser mellan olika parter på arbetsmarknaden, till Konungens avgörande torde för övrigt kunna starkt ifrågasättas. Vad angår arbetsrådet är först att märka, att det ej är uppfört på ordinarie stat; för övrigt torde varken är— betsrådet eller försäkringsrådet, även om dessa institutioner hava att syssla med frågor, som angå både arbetare och arbetsgivare, kunna övertaga uppgif- ten som besvärsinstans på förevarande område utan en utökning av arbetskraf- terna med personer, som äro speciellt förtrogna med arbetsmarknadens olika spörsmål. Att såsom besvärsinstans över socialstyrelsen inrätta en ny nämnd torde knappast böra ifrågasättas, såvida icke avgörande skäl föreligga härför, vilket enligt de sakkunnigas mening icke är fallet. Huvudsaken är att den myndighet, som skall slutligt handlägga besvärsfrågorna, är utrustad med

verklig sakkunskap rörande de frågor, som sammanhänga med arbetsmark- nadens skiftande problem.

På grund av de här anförda synpunkterna hava de sakkunniga ansett, att det icke föreligger tillräckliga skäl för medgivande av rätt att överklaga social- styrelsens utslag. Med de förutsättningar socialstyrelsen kan väntas komma att besitta synas några allvarliga konsekvenser icke vara att befara av en an- ordning, varigenom styrelsen göres till högsta instans i besvärsfrågor på före- varande område.

Besvär övcr beslut, som ej föranletts av överklaganden, behandlas i vanlig ordning.

I)) Den lokala organisationen.

Blott en mening torde råda därom, att utan en väl organiserad arbetsförmed— ling är en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring icke möjlig att genomföra. Den förra är med andra ord en nödvändig förutsättning för den senare. Rätt till ersättning från försäkringen kan ej uppstå, med mindre den arbetslöse hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt men icke kunnat erhålla arbete. Sålunda kan först genom arbetsförmedlingens bistånd avgöras, huru- vida försäkringsfallet inträffat eller icke. För övrigt torde handhavandet av de speciella frågor, som äro förenade med en försäkring av denna art, kräva ingående kännedom om arbetsmarknadens läge på olika platser. Det säger sig självt, att en dylik kännedom i första hand är att finna hos arbetsförmedlingens målsmän. Under sådana förhållanden torde utan tvivel den lämpligaste vägen vara att låta samma organ, som omhänderhava arbetsförmedlingen, även utöva arbetslöshetsförsäkringens funktioner.

Den frågan uppstår nu, huruvida den offentliga arbetsförmedlingen, som hittills utvecklat sig som en kommunal institution med bidrag från staten, fortfarande bör bibehålla sin kommunala karaktär eller omvandlas till en stat- lig institution. Förevarande spörsmål har varit föremål för ingående övervä— ganden från de sakkunnigas sida. Det har härunder framgått, att ett förstat— ligande av arbetsförmedlingen onekligen skulle komma att för försäkringen innebära vissa fördelar, huvudsakligen av organisatorisk art. Sålunda har gjorts gällande, att man härigenom skulle vinna ökad trygghet för en enhetlig till— lämpning av försäkringslagstiftningen. Fara för konflikter mellan å ena sidan socialstyrelsen, som har att leda hela försäkringen, Och å andra sidan styrelserna för de olika länens arbetsförmedlingsanstalter, vilka hava att ad- ministrera försäkringen lokalt, skulle icke förefinnas vid en statlig arbets— förmedling. Från socialstyrelsen givna direktiv skulle lättare och smidigare kunna genomföras, därest samtliga vid arbetsförmedlingen anställda tjänste- män uteslutande vore underordnade socialstyrelsen, än om de, såsom kommunalt anställda, i första rummet måste vara underordnade vederbörande kommunala myndighet. Det har även framhållits, att i' den mån arbetslöshetsfrågan be- traktas såsom en fråga, vilken rör hela landet, det. måste betraktas såsom en statens uppgift att sörja för vidtagande av erforderliga åtgärder till arbets—

Arbetsförmed-

lingen såsom

organ för för— säkringen.

Frågan om arbetsförmed- lingens för- statligande.

löshetens bekämpande, och bland dessa åtgärder intager en väl ordnad arbets— förmedling främsta rummet. Slutligen har hänvisats till erfarenheterna från länder med genomförd obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, exempelvis Eng- land, där arbetsförmedlingen uppbyggts såsom en statlig institution. I sam- band med genomförande av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen i Tysk— land, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1927, har såsom framgår ur redo- görelsen å sid. 507 arbetsförmedlingen i detta land, vilken tidigare varit upp— byggd såsom en kommunal institution, underkastats en genomgripande om- organisation.

Å andra sidan kunna vägande skäl anföras även för ett bibehållande av den offentliga arbetsförmedlingens nuvarande karaktär av kommunal institution. Det torde sålunda icke kunna förnekas, att den utveckling arbetsförmedlingen i vårt land erhållit till stor del är att tillskriva det kommunala intresset. En omvandling av arbetsförmedlingen till en statsinstitution kan befaras avklippa det intresse, som för närvarande kommer denna förmedlingsverksamhet till del såväl från landstingens sida som från flera större städer och även från andra kommuner. Dessutom bör ihågkommas, att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter genomförande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, alltjämt kommer att avse ett betydande klientel, som icke omfattas av försäkringen. Mer än hälften av de platser, som hittills tillsatts genom arbetsförmedlingens medverkan, tillhöra sålunda jordbruk, skogsavverkning och husligt arbete, vilka grupper försäkringen icke ens till någon del skulle komma att omfatta. Beträffande sistnämnda förmedlingsverksamhet, som alltså avser arbetare, vilka stå utanför försäkringen, föreligger enligt de sakkunnigas mening icke något direkt skäl för en omändring av här angiven art. Vad slutligen be— träffar de fördelar i organisatoriskt avseende, som skulle kunna vinnas för försäkringen genom en här ifrågasatt omändring av arbetsförmedlingen, hava sakkunniga ansett, att nämnda fördelar även skulle kunna vinnas genom infö- rande av lämpliga anordningar men med bibehållande i stort sett av arbets— förmedlingens nuvarande karaktär.

I sådant syfte hava de sakkunniga utarbetat ett förslag till lag om offentliga arbetsförmedlingsanstalter, avsedd att tillämpas under förutsättning att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, kommer att införas i vårt land. Förslaget ifråga, för vilket närmare redogöres å sid. 315, innebär väsentligen ett lagfästande av nu gällande organisationsform. För varje landstingsområde och för varje stad, som icke deltager i landsting, skall genom landstingets eller stadsfullmäktiges försorg upprättas en arbetsförmedlingsanstalt. Dessa anstalter skola för sin verksamhet hava huvudkontor samt erforderligt antal på lämpliga platser förlagda avdelningskontor eller ombud.

Bredvid sin uppgift att förmedla arbete skola ifrågavarande anstalter hava att i första hand besluta om understöd från försäkringen och även utgiva dy- likt. Anstalterna skola dock ej bliva medelförvaltande institutioner.

En anordning av här föreslagen art innebär, att arbetsförmedlingsanstalter— na, som upprättas av landsting eller i vissa fall av stadsfullmäktige, skulle er—

hålla befogenhet att i viss utsträckning besluta över användningen av försäk- ringens medel. Denna omständighet synes dock icke böra utgöra hinder för genomförande av anordningen ifråga. Enligt de sakkunnigas förslag skulle nämligen de för försäkringen erforderliga medlen tillskjutas från arbetarna, arbetsgivarna och staten, varav de båda förstnämnda parterna komma att i lika stor utsträckning bliva representerade i arbetsförmedlingsanstalternas styrelse. I syfte att utöver socialstyrelsens tillsyn över arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet stärka det statliga inflytandet hava de sakkunniga föreslagit, att ordföranden i arbetsförmedlingsanstalts styrelse såväl som suppleant för ho- nom skall utses av Konungen. I samma syfte har även förelagits, att före- ståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall utses av socialsty- relsen, som även skall äga att bestämma avlöningens storlek. För att i möj- ligaste mån förebygga eventuella tendenser till slentrian i arbetet hava de sak- kunniga föreslagit, att befattningen som föreståndare tillsättes endast tills- vidare.

Genom dessa anordningar synes möjlighet hava skapats för att den offentliga arbetsförmedlingen, med bibehållande av sin nuvarande karaktär av kommunal institution, skall bliva väl skickad att omhänderhava arbetslöshetsförsäkringens lokala administration.

Då arbetsförmedlingen, i enlighet med vad ovan anförts, skall tjänstgöra som lokalt organ för arbetslöshetsförsäkringen, måste förmedlingsapparaten utbyg— gas i sådan omfattning, att den kan fullgöra denna sin nya uppgift. Detta spörsmål har gjorts till föremål för en särskild undersökning, vilken såsom Bil. 3 (sid. 420) fogats vid detta betänkande. Undersökningen ifråga bygger på antagandet, att om antalet försäkrade på en viss plats och den närmast omgivande trakten uppgår till 500 eller flera skulle på denna plats avdelnings— kontor behöva inrättas. Skulle däremot antalet försäkrade icke uppgå till denna siffra har antagits, att ombud i allmänhet vore tillfyllest. Med denna utgångspunkt har undersökningen givit vid handen, att den nuvarande arbets- förmedlingsorganisationen, som under år 1927 hade arbetsförmedlingsanstalter och filialkontor å 138 platser, skulle behöva utökas med i runt tal 150 nya kontor (147 enligt undersökningen). Härvid har även förutsatts, att varje kontor skall i regel kunna sköta den lokala administrationen inom ett område, sträc- kande sig till ett avstånd av 3/4 mil från kontoret. En sålunda utbyggd arbets- förmedlingsorganisation skulle i sig kunna upptaga omkring 7/8 av hela för- säkringsstocken. Den återstående delen, eller 1/3 av försäkringsstocken, är så glest fördelad inom olika trakter av landet, att upprättande av avdelnings- kontor för denna del skulle ställa sig alltför oekonomiskt, då på varje dylikt kontor endast skulle komma ett mindre antal försäkrade personer. För denna grupp synes därför administrationen lämpligen kunna handhavas av ombud, vilkas antal icke torde behöva överstiga 1 000.

Med hänsyn till de resultat, som framgått ur förevarande undersökning, anse de sakkunniga, att det icke föreligger några särskilda svårigheter att ut- bygga den offentliga arbetsförmedlingen i sådan omfattning, att den skall kun-

Erforderlig utbyggnad av arbetsförmed—

lingen .

lingens effektivitet.

Arbetsförmed-

na tjänstgöra såsom lokalorgan för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring av här avsedd omfattning.

Vad tidigare föreslagits rörande den offentliga arbetsförmedlingens utbygg- nad har närmast haft till uppgift att skapa de yttre förutsättningarna för att arbetsförmedlingen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de krav. som komma att ställas från försäkringens sida, och som i första rummet avse en effektiv kontroll å arbetsvilligheten. Fullt effektiv blir denna kontroll först i den mån arbetsförmedlingen kan anvisa varje arbetslös lämpligt arbete. Det ligger i sakens natur, att detta icke alltid är möjligt, och om så vore fallet, skulle ersättning vid arbetslöshet aldrig behöva utgå. Arbetsförmedlingens effektivitet såsom kontrollorgan kommer emellertid att bliva större ju bättre arbetsförmedlingen är rustad att fylla sin ursprungliga uppgift, nämligen att skaffa arbetsgivaren bästa möjliga arbetare och arbetaren det arbete, som när- mast motsvarar hans krafter och färdigheter. Det må därför redan från början uttryckligt framhållas, att arbetsförmedlingen bör utbyggas Och organiseras med tanke på denna arbetsförmedlingens primära uppgift, ty endast härigenom kan den bliva skickad att tjänstgöra som organ för en arbetslöshetsförsäkring. I samma mån som försäkringsuppgifterna, såsom handhavandet av försäk- ringskorten, vissa registreringsarbeten och utbetalandet av arbetslöshetsunder- stöd m. m. dylikt, skulle bliva det primära och förmedlingsarbetet något se— kundärt, skulle arbetsförmedlingen hava förfelat sin huvuduppgift inom för- säkringen. Det är sålunda av grundläggande betydelse att arbetsförmedlingen utvecklas till en arbetsbörs i verklig mening, vilket torde vara en nödvändig förutsättning för att hindra att förmedlingen. sjunker ned till en institution. vars huvudsakliga arbete vore att utfärda intyg om att arbete icke kunnat beredas och att verkställa utbetalning av arbetslöshetsunderstöd. En sådan utveckling skulle däremot kunna väntas, om huvudmassan av lediga platser tillsattes utan arbetsförmedlingens medverkan.

I anslutning till här uttalade synpunkter synes det vara av intresse att till en början undersöka, vilken roll arbetsförmedlingen för närvarande spelar för platstillsättningen inom olika yrken och särskilt för de yrkesgrupper, som den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen är avsedd att omfatta. För detta ändamål har i följande tablå gjorts en sammanställning dels av hela antalet genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsatta platser under vart och ett av åren 1910—1926, dels av ifrågavarande platsers procentuella fördelning på. olika grupper av yrken.

Ur tablån framgår att, bortsett från åren 1921 och 1922, mer än hälften av alla platser, som varje år tillsättas genom den offentliga arbetsförmedlingen. tillhör grupperna jordbruk och Skogshushållning samt husligt arbete, vilka grupper icke skulle komma att omfattas av den föreslagna försäkringen. Be— träffande gruppen handel, samfärdsel och sjöfart tillhöra omkring 30 % av de tillsatta platserna yrken, som komma att stå utanför försäkringen. Antager man, att cirka en femtedel av de tillsatta platser, som hänförts under rubriken annat arbete, skulle tillhöra försäkringen, kommer man enligt de sista årens

! Procentuell fördelning av de tillsatta platserna på I _ Samtliga olika yrkesgrupper | ' A r tiillastasitra Jordbruk, . Handel, . i % lfåiitåå 152353? ”$$$?” 535112? 256122 ; 1910 .......... 67 010 23.1 15.0 14.2 34.3 1 13.4 * 1911 .......... 84 802 24.4 14.3 14.3 34.0 » 11.9 i 1912 .......... 105 032 24.5 14.1 14.8 33.4 ' 13.2 1913 .......... 117 931 23.9 ? 15.2 14.7 1 33.9 12.3 , 1914 .......... 138 162 23.1 * 15.0 15.1 . 32.7 _ 13.5 ; 1915 .......... 164 171 22.5 16.2 13.6 28.7 : 19.0 i 1916 .......... 181 902 25.0 16.4 12.8 . 27.0 , 18.8 1917 .......... 184 310 27.4 . 13.5 11.4 . 26.8 = 20.9 1 1918 .......... 189 563 26.4 i 14.1 11.0 : 27.3 1 20.7 ; 1919 .......... 176 030 25.1 1 14.7 11.2 3 31.0 ? 18.0 1920 .......... 170 185 25.6 & 12.4 16.3 & 31.5 1 14.2 1921 .......... 205 131 20.4 23.3 11.4 1 28.3 16.6 1922 .......... 238 122 17.4 16.4 13.7 26.1 | 26.4 1923 .......... 222 340 21.9 i 9.0 18.9 l 29.2 1 21.0 1924 .......... 215 271 23.7 5 7.9 22.0 1 32.8 i 13.6 1923 .......... 201 420 24.5 1 7.0 21.5 1 34.2 . 12.3 1926 .......... 202 738 22.9 l 6.9 22.4 , 33.4 14.5

erfarenhet till det resultatet, att de tillsatta platser, som tillhöra försäkringens område, endast utgöra omkring en fjärdedel av alla tillsatta platser. .Vad sär- skilt industrien beträffar spelar den offentliga arbetsförmedlingen för närva- rande en ganska oväsentlig roll för platstillsättningen. Sålunda tillsattes inom industrien under vart och ett av åren 1925 och 1926 endast cirka 14 000 platser genom den offentliga arbetsförmedlingen. Att närmare angiva huru stor del av samtliga inom industrien tillsatta platser som detta antal utgör är icke möjligt, då man ej känner hela antalet tillsatta platser. Helt annorlunda ge- stalta sig förhållandena inom sjöfarten, där platstillsättningen för närvarande till huvudsaklig del synes gå genom den offentliga arbetsförmedlingen, som förmedlar cirka 20 000 platser per år.

Erfarenheterna från den nuvarande omfattningen av arbetsförmedlingsan— stalternas verksamhet äro sålunda ur en blivande arbetslöshetsförsäkrings syn— punkt i viss mån nedslående, särskilt med hänsyn till arbetsförmedlingens ringa betydelse för industriens arbetsmarknad. På denna punkt bör enligt de sak- kunnigas mening en förändring åvägabringas, så att arbetsförmedlingen i vida större utsträckning än hittills kommer att omsluta även det industriella arbetet. En sådan utveckling av arbetsförmedlingen skulle ej endast komma försäk- ringen till godo i form av ökade kontrollmöjligheter utan även gagna de båda parter på arbetsmarknaden, som arbetsförmedlingen har att tjäna.

Den frågan uppstår därför, huruvida förmedlingen av anställningar inom in- dustrien i större utsträckning än hittills kan väntas ske genom de offentliga ar- betsförmedlingsanstalterna, och vilken verkan en obligatorisk arbetslöshetsför- säkring kan väntas få för arbetsförmedlingens utveckling till större effektivitet i förevarande avseende. Beträffande denna fråga hava tvenne motsatta uppfatt- ningar gjort sig gällande bland de sakkunniga. Vissa av de sakkunniga anse sålunda, att genomförande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i vårt land enligt av de sakkunniga framlagt förslag kommer att utveckla och stärka arbetsförmedlingen, medan andra av de sakkunniga äro av den meningen, att förmedlingen snarare kommer att försvagas genom försäkringens införande, och i varje fall icke vinna den allmänna anslutning, som är nödvändig för att förmedlingen skall på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin funktion som försäkringens kontrollorgan. I det följande skola de båda meningsrikt- ningarnas synpunkter på den nu föreliggande frågan i korthet angivas.

Enligt deras mening, som göra gällande, att införandet av en arbetslöshets— försäkring skall komma att stärka den offentliga arbetsförmedlingens ställ- ning, torde det få anses såsom ytterst sannolikt, att industriens arbetsgivare komma att i större utsträckning vända sig till arbetsförmedlingen för erhål- lande av erforderliga arbetskrafter, om dessa arbetsgivare veta, att arbetsför- medlingen har kännedom om huvudmassan av den lediga arbetskraften. I och med införande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kommer detta att bliva fallet. För rätt till ersättning från försäkringen vid iråkad arbetslöshet måste nämligen varje arbetslös vända sig till vederbörande arbetsförmedlingsanstalt och där anmäla sig för erhållande av arbete. Det är först, om lämpligt sådant icke finnes att tillgå som den arbetslöse kan bliva berättigad till ersättning. På så sätt kommer arbetsförmedlingen automatiskt att tillföras ledig arbets- kraft inom de yrken, som omfattas av försäkringen. Det förutsättes härvid, att arbetsförmedlingsanstalternas ledning och tjänstemän tillse, att verksam- heten utövas på ett sätt, som Vinner arbetarnas och arbetsgivarnas förtroende, vilket självfallet är en nödvändig förutsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. För detta ändamål är det enligt samtliga sakkunnigas mening av största betydelse, att förmedlings- verksamheten handhaves av personer, som äro väl förtrogna med de olika yrkenas förhållanden. Särskilt gäller detta sedan industriens mera kvalifice- rade arbetare indragits under den offentliga arbetsförmedlingen.

I överensstämmelse härmed äro samtliga sakkunniga av den uppfattningen, att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt en allt större utveckling av fack- arbetsanvisningen vid alla arbetsförmedlingskontor, där verksamheten är av en sådan omfattning, att specialisering med fördel kan genomföras. Det må i detta sammanhang framhållas, att en av de ledande synpunkterna bl. a. inom den tyska arbetsförmedlingen, vars tyngdpunkt just ligger inom det industriella ar— betet, varit, att tjänstemännen vid fackarbetsanvisningen utsetts bland personer, som tidigare arbetat inom motsvarande fack. Detta förfaringssätt har visat sig synnerligen värdefullt för skapande av förtroende och tillit till förmedlingen

från såväl arbetarnas som arbetsgivarnas sida. Samma erfarenhet har gjorts även i Belgien.

Vid arbetsförmedlingskonferensen i Stockholm un'der tiden 8—10 december 1927 uttalades från olika håll, att utvecklingen av arbetsförmedlingen till större effektivitet genom utbyggande av fackarbetsanvisningen och vidtagande av andra härför lämpliga åtgärder vore till stor del en fråga av ekonomisk art. Därest en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle komma att införas, skulle även frågan om finansieringen av behövliga åtgärder för arbetsförmedlingens stärkande komma i ett annat läge, alldenstund de erforderliga kostnaderna för arbetsförmedlingen skulle komma att till icke mindre än tre fjärdedelar täckas av statsmedel. Det är härvid av vikt att vid en mera detaljerad planläggning av arbetsförmedlingens organisation särskild uppmärksamhet riktas därpå, att de nya arbetsuppgifter, som försäkringen medför, icke inkräkta på för- medlingsarbetet. De ökade anspråken på arbetsförmedlingsanstalterna från för— säkringens sida böra därför motsvaras av erforderlig utökning av anstalternas arbetskrafter.

Då arbetsförmedlingens klientel efter genomförande av en arbetslöshetsför- säkring skulle komma att väsentligt utökas, kunde man möjligen befara, att genomsnittsnivån hos detta klientel skulle komma att sjunka, vilket i sin ord— ning kunde väntas medföra, att arbetsgivarna i mindre utsträckning vände sig till arbetsförmedlingen för att få sitt behov av arbetskraft tillgodosett. Dessa farhågor synas dock enligt vissa bland de sakkunniga få betraktas såsom ogrundade. Vad beträffar genomsnittsdugligheten hos arbetsförmedlingens kli- entel torde denna enligt samma sakkunnigas mening snarare bliva förbättrad än försämrad, därigenom att praktiskt taget alla arbetslösa inom de försäkrade yrkena komma att anmäla sig hos arbetsförmedlingen. För närvarande torde, särskilt inom industrien, det övervägande flertalet lediga platser fyllas där- igenom, att den arbetssökande genom besök hos olika arbetsgivare förhör sig rörande möjligheten att erhålla anställning. Efter införande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan man vänta, att det övervägande flertalet arbets- sökande kommer att tillföras arbetsförmedlingsanstalternas klientel. Det torde emellertid icke finnas någon som helst anledning att antaga, att dessa perso- ner, som tidigare genom egna ansträngningar sökt erhålla arbete, skulle i ge- nomsnitt vara mindre goda arbetare än de, som tidigare begagnat sig av arbets- förmedlingsanstalternas medverkan.

För ytterligare belysning av denna fråga hava förevarande sakkunniga ansett även följande synpunkt vara förtjänt av beaktande. De personer, som på grund av en blivande arbetslöshetsförsäkring komma att tillföras arbetsförmed— lingen såsom arbetssökande, komma i främsta rummet att utgöras av alla dem, vilka, om arbete icke kan beredas, äro berättigade till arbetslöshetsunderstöd. Dessa personer måste emellertid vid tidpunkten för arbetslöshetens början hava erlagt 26 veckoavgifter under de fyra närmast föregående. försäkringskvartalen och dessutom ännu icke uttömt sin understödsrätt. Däremot torde man möj- ligen kunna vänta, att sådana personer, som vid inträdande arbetslöshet icke erlagt föreskrivet antal veckoavgifter och på denna grund icke kunna erhålla

understöd, i en del fall underlåta att vända sig till arbetsförmedlingen. Samma torde förhållandet bliva även för vissa av personer, som redan uttömt sin under- stödsrätt, därigenom att de uppburit understöd för hela den tid, för vilken de varit berättigade. Det lider emellertid intet tvivel, att de personer, som rekry— tera de båda sistnämnda grupperna, äro i genomsnitt mindre goda arbetare än de, som haft arbete i den utsträckning, som fordras för att kunna erlägga det erforderliga antalet veckoavgifter, och dessutom icke varit arbetslösa så länge, att understödsrätten förbrukats. På grund av dessa förhållanden är det att för— vänta, att försäkringen kommer att verka i sådan riktning, att av de arbets— lösa de bättre arbetarna komma att tillföras förmedlingen i större utsträck- ning än de mindre goda. Denna inverkan på sammansättningen av arbets— förmedlingsanstalternas klientel torde, i den mån den kommer att göra sig gäl- lande, bliva av betydelse just för stärkande av anstalternas förtroende hos ar— betsgivarna och därigenom bidraga till förmedlingens utveckling.

Härtill komma även andra synpunkter. Då kostnaden för daghjälp till hälf- ten bestrides av arbetsgivaren, måste det självfallet ligga i arbetsgivarnas in- tresse, att understöd från försäkringen icke utbetalas i fall, där i stället arbete kunde hava erbjudits. Ju mera effektiv arbetsförmedlingen kan göras, ju fle— ra arbetstillfällen som stå förmedlingsapparaten till buds, desto större möj- lighet har förmedlingen att bereda lämpligt arbete och därigenom minska för- säkringens utgifter. Dessa sakkunniga finna det därför naturligt, att arbets— givarnas organisationer, efter genomförande av en obligatorisk arbetslöshets— försäkring, komma att vidtaga åtgärder i syfte att rikta medlemmarnas upp- märksamhet på betydelsen av att dessa i största möjliga utsträckning utnytt- ja arbetsförmedlingen för fyllande av sitt behov av arbetskraft.

Beträffande spörsmålet om arbetsförmedlingens effektivitet i samband med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vilja dessa sakkunniga även framhål- la, att en viss dualism kan komma att göra sig gällande mellan å ena sidan arbetsförmedlingens ursprungliga uppgifter och å andra sidan dess uppgifter såsom kontrollorgan i en arbetslöshetsförsäkring. Arbetsförmedlingen har så- lunda i första hand att tillse, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga arbets- kraft, men såsom kontrollorgan i en arbetslöshetsförsäkring har arbetsförmed- lingen även att pröva arbetsvilligheten hos de personer, vilka framställt krav på erhållande av understöd från försäkringen. I den mån motvilja mot ar—V bete förekommer, är det givetvis att förmoda, att dylik motvilja uppträder i större utsträckning bland de mindre goda än bland de dugliga arbetarna. Då den grundläggande principen bjuder att i första rummet hänvisa den bästa ar— betaren, föreligger en viss möjlighet för att just denna grundläggande princip, som arbetsförmedlingen icke under några förhållanden bör eftersätta, kan kom- ma att utgöra ett hinder för en betryggande kontroll. Det är otvivelaktigt, att fall kunna inträffa, där denna dualism kommer att göra sig gällande, men räck- vidden härav begränsas därigenom, att de arbetslösa i regel tillhöra en mängd olika yrken och yrkesspecialiteter, varvid jämförelsen mellan olika arbetssö— kande i första hand kommer att ske inom varje särskilt yrke för sig.

Det vore givetvis av intresse att undersöka, huruvida. förhållandena exempel- vis i England, som har en snart 20-årig erfarenhet av dessa spörsmål, gestalta sig i förevarande avseende. Såsom framgår ur engelska uttalanden till de sak- kunnigas studiedelegation vill det synas som om arbetsförmedlingen i England snarare skulle ha försvagats än stärkts genom den i detta land införda arbets- löshetsförsäkringen. För att erhålla en föreställning om förmedlingsverksam- hetens omfattning i detta land har i följande översikt gjorts en sammanställning av antalet anmälda lediga platser samt förmedlade anställningar under vart och ett av åren 1911—1926. De första statliga arbetsförmedlingsanstalterna trädde i verksamhet i februari 1910 och den första arbetslöshetsförsäkringen vid mitten av år 1911.

Antal lediga platser och förmedlade anställningar vid de engelska arbetsförmedlings- anstalterna åren Elli—lätt.

Är Lediga Förmedlade platser anstallningar 1911 ................ 770 000 608 000 1912 ..... _ .......... 1 034 000 810 000 1913 ................ 1 183 000 895 000 1914 ................ 1 437 000 1 087 000 1915 ................ 1761 000 1 280 000 1916 .......... - . . . . . 2 017 000 1 535 000 1917 ................ 1 974 000 1 536 000 1918 ................ "3 040 000 1 496 000 1919 ................ 1 909 000 1 259 000 1920 ................ 1 286 000 921 000 1921 ................ 986 000 807 000 1922 ................ 840 000 697 000 1923 ................ 1 057 000 894 000 1924 ................ 1 345 000 1 144 000 1925 ................ 1 481 000 1 279 000 1926 ................ 1 247 000 1 083 000

Ur översikten framgår bl. a., att antalet förmedlade anställningar företer en jämn stegring till och med år 1916. Ett par år senare börjar regressen, som fortsätter till 1922. varefter ökning ånyo inträder. Under åren 1924— 1926 tillsattes i genomsnitt endast något mer än 1.1 miljoner lediga platser, vilket med hänsyn till antalet arbetare i England måste betraktas som en låg siffra. Det är uppenbart, att huvudmassan av de lediga platserna till- sättes utan arbetsförmedlingens medverkan, och att arbetsgivarna i betydande utsträckning avhålla sig från att hos arbetsförmedlingsanstalterna anmäla ledi- ga platser, således en utveckling, som ej överensstämmer med vad vissa av de sakkunniga ovan framställt såsom den sannolika utvecklingen i vårt land, därest en arbetslöshetsförsäkring skulle komma att införas.

Det ligger givetvis under sådana. förhållanden nära till hands att under- söka, huruvida arbetslöshetsförsäkringen i England företer några särdrag, som

kunna. utgöra en plausibel förklaringsgrund till utvecklingen i detta land. Först må då framhållas en omständighet, som blivit närmare belyst i det föregående. Det framhölls där, att den dubbla begränsningen av understöds- rätten dels i avseende på. erlagda avgifter och dels i avseende på uppburet understöd skulle komma att i viss grad medföra en utsöndring från arbets- förmedlingsanstalternas klientel av den mindervärdiga arbetskraften. Genom det utsträckta understödets införande i den engelska försäkringen har den nämnda dubbla säkerhetsanordningen delvis bragts ur funktion. Arbetsför- medlingen, som har att utbetala arbetslöshetsunderstöd utan motsvarande pre— stationer från de understöddas sida, kommer härigenom att få en i viss mån filantropisk karaktär, som knappast kan undgå att verka neddragande på institutionen och på så sätt rubba arbetsgivarnas förtroende härför, vilket i sin ordning kan medföra, att dessa i större utsträckning uraktlåta att till ar- betsförmedlingen anmäla sitt behov av arbetskraft.

Härtill kommer även en annan omständighet, som torde böra tillmätas en ännu större betydelse i förevarande avseende. Enligt bestämmelserna i den engel— ska arbetslöshetsförsäkringen är det icke tillräckligt för rätt till understöd att den arbetslöse dagligen inställer sig å en arbetsförmedlingsanstalt för att där söka arbete. Det föreskrives även, att den arbetslöse skall allvarligt be— möda sig om att skaffa arbete. Detta innebär, att den arbetslöse, med risk att förlora rätten till understöd från försäkringen, även måste hos olika arbets- givare och företag efterhöra, huruvida arbete finnes att tillgå. Ifrågavarande bestämmelse i den engelska arbetslöshetsförsäkringen tillmätes stor Vikt, Vilket framgår därav, att besvären över försäkringsmyndigheternas beslut att in— draga understödet i betydande utsträckning underkännas just på den grund, att vederbörande icke gjort skälig ansträngning att erhålla arbete. Som exem- pel kan anföras, att av de cirka 442 000 ansökningar om understöd från för- säkringen, som under år 1925 avslogos av försäkringsinspektören, icke mindre än omkring 141000 eller cirka 32 procent motiverades med att den arbets- löse icke gjort tillräckliga ansträngningar att skaffa arbete. En bestämmel- se av denna art är givetvis ägnad att avtrubba arbetsgivarnas intresse att använda arbetsförmedlingen, i all synnerhet om deras behov av arbets- kraft kan fyllas med tillhjälp av dem, som inställa sig vid fabriksporten för att söka arbete. Om arbetsförmedlingen skall kontrollera arbetsvillig- heten genom att tillse, att de arbetslösa uppsöka arbetsgivarna för erhållan— de av arbete, i stället för att söka ordna det så, att arbetsgivarna få ett direkt intresse av att hos arbetsförmedlingen anmäla sitt behov av arbets- kraft, är arbetsförmedlingen inne på en väg, som måste bidraga till att för- svaga i stället för att stärka dess ställning. I syfte att förebygga en så- dan utveckling av arbetsförmedlingen i vårt land efter införande av en obli- gatorisk arbetslöshetsförsäkring hava herrar Ordföranden, Hagman och Odel- stiema avstyrkt den av herrar Bernström m. fl. föreslagna formuleringen av ö % första stycket inom. 2. Denna formulering innebär nämligen, såsom när- mare framgår ur redogörelsen sid. 258, att den arbetslöse skall för att äga rätt till ersättning på grund av försäkringen icke endast varje dag anmäla

sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen utan även i övrigt göra skäliga ansträngningar för att finna arbete.

Även om det sålunda kan påvisas, att den engelska arbetslöshetsförsäkringen icke bidragit till att utveckla och stärka arbetsförmedlingen såsom sådan, synes detta med hänsyn till vissa avgörande olikheter mellan den engelska försäk- ringen och vissa av de sakkunnigas förslag icke kunna åberopas såsom grund för antagandet att utvecklingen kan väntas bliva likartad i vårt land. Skulle den av herrar Bernström m. fl. föreslagna bestämmelsen komma till stånd, är det däremot enligt de nu ifrågavarande sakkunnigas mening att förvänta, att förhållandet kommer att gestalta sig annorlunda.

I motsats till de synpunkter, som ovan utvecklats, och som närmast före- trädas av vissa sakkunniga, har såsom också tidigare framhållits bland andra sakkunniga en helt annan uppfattning gjort sig gällande. De ledamöter, som företräda denna senare uppfattning, anse att, även om arbetsförmedlingen är den enda och bästa institution, som står till förfogande för ändamålet, den dock aldrig kan bli i tillfälle att effektivt sörja för prövningen av arbetsvilligheten hos de understödssökande.

Vad beträffar frågan om försäkringens betydelse för arbetsförmedlingen vilja dessa sakkunniga till en början erinra därom, att arbetsförmedlings— anstalterna efter genomförandet av en försäkring få sig pålagda ett flertal för själva förmedlingsarbetet främmande uppgifter, såsom bestyret med för- säkringskorten, prövning av understödsärenden, utbetalning av understöd och därmed följande räkenskapsföring m. m. Att härigenom skapas en fara för att själva förmedlingsarbetet kan komma att sjunka ned till en uppgift av mera sekundär art synes uppenbart. Vad övriga sakkunniga anfört, att sär- skild uppmärksamhet bör riktas därpå, att de nya arbetsuppgifter, som för- säkringen medför, icke inkräkta på förmedlingsarbetet, och att de ökade an- språken på arbetsförmedlingsanstalterna från försäkringens sida böra mötas med en motsvarande utökning av anstalternas arbetskrafter, är förvisso beak— tansvärt och bör om möjligt även realiseras. Det torde dock vara tvivel under- kastat, huruvida åtgärder av denna art skola visa sig tillräckliga att åstad- komma önskad verkan och förebygga en minskning av förmedlingens redan nu ringa effektivitet särskilt för platstillsättningen inom industrien. Den ut— vidgning av anstaltsnätet, som ingår i det här föreliggande förslaget till obli- gatorisk arbetslöshetsförsäkring i vårt land, skulle visserligen i någon mån komma att öka förmedlingens räckvidd, men sannolikt minst på industriens område, där kontorens lokalisering redan nu torde få anses ganska tillfreds- ställande. '

Även om industrien ålades skyldighet att låta alla lediga platser tillsättas genom de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, torde en dylik åtgärd få prövas i praktiken innan det kan avgöras, om anstalterna ens på detta sätt skulle kunna nå någon väsentlig ökning i sina möjligheter att pröva arbets- villigheten hos de understödssökande. Att lika stora resultat skulle kunna uppnås som i de fall, då de arbetslösa äro hänvisade till sin förmåga att på

Frågan om

obligatorisk

anmälnings - skyldig/let av lediga platser.

egen hand finna arbete, anse dessa sakkunniga på förhand uteslutet. Skulle, såsom den tidigare omtalade meningsgruppen bland de sakkunniga påyrkat, inga krav ställas på de arbetslösa i fråga om egna ansträngningar att skaffa sig arbete, är det väl möjligt, att arbetsförmedlingens effektivitet i någon liten män skulle förbättras; men samtidigt skulle möjligheten att placera de arbetslösa efter all sannolikhet i långt högre grad försämras, och resultatet * bleve då icke desto mindre det resultat man framför allt ville undvika. '

Beträffande erfarenheterna från England, vilket land redan år 1911 införde obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, giva desamma oförtydbart vid handen, att arbetsförmedlingen i detta land icke slagit igenom. Även om de å sid. an— förda siffrorna för antalet tillsatta platser icke giva något direkt stöd för uppfattningen, att den engelska arbetslöshetsförsäkringen försvagat förmed— lingen, framgår dock tydligt av dessa för ett industriland som England re— lativt obetydliga siffror, att endast en mycket ringa del av platstillsättningen sker genom arbetsförmedlingsanstalterna. "Det har även från olika håll gjorts gällande, att förmedlingen efter försäkringens införande förlorat i betydelse. I varje fall synes den engelska arbetsförmedlingen icke kunnat utnyttja de möjligheter, som landsbygdens arbetstillfällen erbjuda, vilket framgår ur klago— målen över svårigheterna att erhålla erforderliga arbetskrafter till landsbygden samtidigt med att det i städerna finnes 1 1/4 miljon arbetslösa.

Härtill komma även andra förhållanden, som innebära betydande svårig- heter att i arbetsförmedlingen erhålla en effektiv kontroll över arbetsvillig- heten. Som exempel härpå må framhållas dualismen mellan arbetsförmed— lingens uppgift såsom kontrollorgan för en arbetslöshetsförsäkring och dess ursprungliga uppgift att erbjuda arbetsgivarna den för deras ändamål i varje särskilt fall lämpligaste arbetskraften, arbetsförmedlingens hittillsvarande be— gränsning till områden av ingen eller ringa betydelse ur arbetslöshetsförsäk- ringens synpunkt samt svårigheterna för arbetsförmedlingen i ett land som Sverige att komma i förbindelse med de arbetstillfällen, som landsbygden er- bjuder, och som för närvarande i betydande utsträckning utnyttjas av stads- arbetare, som själva härstamma från jordbruksområden. Då dessa synpunkter närmare utvecklats i det av herrar Bernström m. fl. avgivna principuttalandet sid. 136, har det ansetts tillräckligt att här i korthet erinra om förhållandena i fråga.

De sakkunniga hava vid behandlingav frågan om arbetsförmedlingens ef— fektivitet även diskuterat möjligheten att ålägga arbetsgivarna, särskilt 'de större, skyldighet att till arbetsförmedlingen anmäla lediga platser. En dy- lik obligatorisk anmälningsskyldighet har införts i Italien år 1919 och i vissa provinser av Polen är 1923. Även i Tyskland har frågan varit föremål för omprövning, men denna omprövning har resulterat i att tanken förkastats på grund av de svårigheter och komplikationer av olika slag, som en sådan an— ordning otvivelaktigt kan väntas medföra. Dock har i den nya lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring av år 1927 införts en bestäm— melse, som berättigar riksarbetsministern att efter hörande av riksanstaltens

förvaltningsråd ålägga arbetsgivare att anmäla lediga platser hos vederbörande urbetsanstalt. Denna anmälningsskyldighet kan dock icke utsträckas till lant- och hushållsarbete och icke heller till arbetsplatser med mindre än fem arbetare. Vidare gäller, att dylik anmälningsskyldighet kan inskränkas att avse arbets— givare inom vissa bestämda yrken eller områden. Såsom framgår av ett utta- lande, som gjordes till de sakkunnigas studiedelegation i England (sid. 487), ansåg vederbörande, att arbetsgivarna borde vara skyldiga anmäla lediga plat— ser. Det sammanlagda arbetet för platsanskaffningen bleve mindre, om arbe— tare och arbetsgivare på detta sättet möttes. Härigenom skulle enligt samma uttalande vinnas ökad klarhet rörande frågan om eventuellt överskott å arbets- kraft inom vissa yrken, vilket överskott icke borde underhållas genom för- säkring.

Vad anmälningsskyldigheten angår hava de sakkunniga för sin del varit ' eniga därom, att ett dylikt åläggande icke under nuvarande förhållanden bör införas. Enligt vad ovan anförts hysa nämligen vissa av de sakkunniga den uppfattningen, att arbetsgivarna efter genomförande av en arbetslöshetsför- säkring skulle äga ett så uppenbart intresse av att arbetsförmedlingen er- hölle en stark ställning, att de skulle komma att i betydande utsträckning bidraga härtill genom att utnyttja arbetsförmedlingen för tillgodoseende av sitt behov av arbetskrafter. Mot en obligatorisk anmälningsskyldighet talar enligt andra sakkunnigas mening den omständigheten, att ett dylikt stad— gande sannolikt komme att bliva utan betydelse, så länge arbetsgivarna ej äro skyldiga antaga den arbetskraft, som hänvisas av arbetsförmedlingen. Att å andra sidan beröva arbetsgivarna rätten att själva välja sin arbetskraft anse de sakkunniga uteslutet.

(7. De försäkrades indelning i inkomstklasser, understödens storlek samt understödstidens längd.

Det kontanta understöd, som vid försäkringsfallets inträffande skall utgå aiikaia/terna- från arbetslöshctsförsäkringen, kan bestämmas antingen till ett visst konstant Zig/72%??? belopp per dag, eventuellt olika för män och kvinnor, vuxna och minderåriga. understöden. eller också sättas i relation till arbetsförtjänsten. Båda alternativen kunna kombineras med särskilda tillägg för familjeförsörjare. Familjetilläggen kun- na i sin ordning bestämmas antingen till ett visst för alla familjeförsörjare lika belopp, eller också i relation till familjeförsörjarens arbetsförtjänst och det antal personer, för vilka försörjningsskyldighet föreligger.

Av största vikt är att det vid bestämmande av daghjälpens belopp tages hänsyn till dess inverkan på den arbetslöses intresse att söka arbete. Det lå— ter sig därför svårligen göra att bestämma daghjälpen till samma belopp för alla, ty detta medför, att en dylik konstant daghjälp skulle för lägre arbetsför- tjänster bliva alltför stor i förhållande till arbetsförtjänsten för att icke menligt påverka detta intresse. Givetvis kunna verkningarna av ett dylikt för- hållande i någon ringa mån kompenseras, om, såsom skett i den engelska ar—

Understöd i förhållande till arbets- förtjänsten. Inkomst- klasser.

betslöshetsförsäkringen, daghjälpen bestämmes till olika belopp, beroende på huruvida den arbetslöse är man eller kvinna samt över eller under 18 år. Ett dylikt system lider dock i stort sett av samma olägenheter som ett system med konstant för alla lika stor daghjälp. I England har det sålunda förekommit att arbetslösa, som tillhöra yrken, där full lön först uppnås vid en ålder av omkring 21 år, kunna vid arbetslöshet under åldern 18—20 år erhålla ett ar- betslöshetsunderstöd, som är av ungefär samma storlek som lönen. Det så- ger sig självt, att intresset att söka arbete knappast kan uppehållas under dy- lika förhållanden. Genom de ändringar i den engelska arbetslöshetsförsäkrin- gen", vilka äro avsedda att träda i kraft under april 1928, hava därför också lägre daghjälpsbelopp införts för åldrarna 18—20 år.

Med hänsyn till de anförda synpunkterna synes den enda rationella vägen vara att bestämma daghjälpen i relation till vederbörandes arbetsförtjänst. För att ett dylikt avvägande av daghjälpen i förhållande till arbetsförtjänsten skall kunna genomföras, kräves en indelning av de försäkrade i ett lämpligt antal inkomstklasser. Samma klassindelning bör då även tillämpas vid bestämman- det av de försäkrades avgifter. För varje inkomstklass fixeras såväl en be- stämd daghjälp som en bestämd försäkringsavgift. Frågan om försäkrings- avgifterna och deras storlek skall dock icke upptagas här utan behandlas i annat sammanhang.

Det säger sig självt, att ju större antal klasser som kommer till använd- ning eller ju mindre omfattning varje klass har, desto noggrannare kan dag- hjälpen anpassas efter den verkliga arbetsförtjänsten i varje enskilt fall. Å andra sidan kommer med ett ökat klassantal även förvaltningsbesväret att ej obetydligt ökas. Detta kommer framför allt att bliva fallet beträffande upp— börden av försäkringsavgifterna, vilket skall närmare belysas vid behandlin- gen av nämnda fråga. Vid uppgörande av en klassindelning av här föreva— rande art ha sålunda bl. a. följande synpunkter ansetts böra beaktas:

1) klasserna böra ej göras så vida, att förhållandet mellan understödet och arbetsförtjänsten undergår alltför stora växlingar inom en och samma klass;

2) klasserna böra ej göras alltför trånga, så att antalet klasser blir så stort, att praktiska svårigheter komma att uppstå vid tillämpningen.

Till dessa synpunkter har ansetts böra komma ytterligare en, nämligen att daghjälpen inom den högsta inkomstklassen icke skall överstiga den lägsta förekommande lönen vid statliga nödhjälpsarbeten. Enligt arbetslöshetskom- missionens beslut i december 1926 skall avlöningen vid ackordsarbete avvägas så, att den lägsta nödhjälpslönen från och med ingången av år 1927 beräknas utgöra 3.45 kronor per dag.

Efter prövning av ett flertal olika alternativ hava de sakkunniga, i enlighet med de ovan framhållna synpunkterna, stannat för en indelning av de försäk— rade i sex inkomstklasser på sätt som framgår ur följande schema.

För varje klass har bestämts en s. k. grundlön, som för klasserna II—V mot- svarar arbetsförtjänsten i klassens mittpunkt. Sålunda utgör exempelvis för klass III, som omfattar arbetsförtjänster från och med 3.50 till 4.50 kronor

Daglig arbetsförtjänst och grundlön för olika inkomstklasser.

y . enn l ............. Under 2.50 2.50 11 ............. 250—349 3 Ill ............. 3.50 —4.49 4 IV ............. 4_50_5_49 ö ( V ............. 550—649 6 , VI ............. 6.50 och däröver 6.50 |

per dag, grundlönen 4 kronor. För den lägsta klassen, som omfattar dagliga arbetsförtjänster upp till 2.50 kronor, har som grundlön antagits just nämnda belopp. För den högsta inkornstklaSSen har som grundlön däremot antagits den lägsta arbetsförtjänsten inom klassen eller 6.50 kronor.

Även i de fall, där arbetsförtjänsten utgår med visst belopp per vecka eller månad, bestämmes inkomstklassen ur motsvarande dagliga arbetsförtjänst. Härvid beräknas den dagliga arbetsförtjänsten till en sjättedel av arbetsför- tjänsten per vecka Och till en tjugufemtedel av arbetsförtjänsten per månad. Detta sätt för beräkning av den dagliga arbetsförtjänsten ur arbetsförtjän- sten per vecka har valts med hänsyn till att enligt de sakkunnigas förslag daghjälp kommer att utgå endast för sex av veckans dagar.

Daghjälpen inom de olika inkomstklasserna kan nu avvägas till viss procent Daglrlälp _och av grundlönen. Angående det procenttal, som härvid bör tillämpas, kunna gi— mage?/[2229 vetvis olika meningar råda. Denna fråga har även varit föremål för ingående inkomst— övervägande från de sakkunnigas sida. Det har härvid visat sig, att frågan Husse" om den lämpliga procentsatsen intimt sammanhänger med frågan huruvida fa- miljetillägg skola utgå eller icke. Under förutsättning att det samlade under- stödet från försäkringen skulle utgå med ett för alla inom samma inkomst- klass lika belopp, oberoende av huruvida vederbörande har annan att försörja eller icke, bör daghjälpen utgöra en större del av arbetsförtjänsten än om den- samma skulle komma att kompletteras med särskilda tillägg för familjeförsör- jare. Nu hava emellertid samtliga sakkunniga ansett, att särskilda familje- tillägg böra utgå. I överensstämmelse härmed har bland de sakkunniga enig- het rått därom, att daghjälpen lämpligen bör fastställas till 50 % av grundlönen. Med ett sålunda avvägt daghjälpsbelopp för den, som icke har annan att för- sörja, torde så länge denna daghjälp utgår möjlighet hava skapats för till- godoseende av de nödvändigare behoven under tider av påtvungen arbetslöshet, samtidigt med att de försäkrades villighet att söka arbete så långt som möjligt bevaras oförsvagad.

Även vid familjetilläggens bestämmande har för de sakkunniga den ledande synpunkten varit att skapa möjlighet för den försäkrade att nödtorftigt kun- na uppehålla sig och sin familj under tider, då han är hänvisad till understöd från försäkringen. Med denna utgångspunkt har enighet vunnits därom, att

familjetilläggen böra fastställas i relation såväl till arbetsinkomsten som till det antal personer, för vilka försörjningsskyldighet föreligger. Det kunde möjligen anses såsom en naturligare lösning att bestämma familjetillägget till ett visst av arbetsförtjänsten oberoende belopp för varje person, som den för- säkrade har att försörja. En dylik lösning innebär emellertid den bestämda svagheten, att daghjälpen tillsammans med familjetilläggen i de lägre inkomst— klasserna kommer att alltför mycket närma sig storleken av arbetsförtjänsten, därest familjetilläggen över huvud skola så avvägas till sin storlek, att de kom— ma att bliva av någon betydelse för arbetslösa inom de högre inkomstklasscrna. På grund härav hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda en sådan lösning.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i görligaste mån förenkla understöds— schemat synes det tillräckligt att indela familjeförsörjarna i trenne kategorier, nämligen familjeförsörjare med en eller två, tre eller fyra samt fem eller fle- ra att försörja. För den första kategorien föreslås familjetillägget till 10 %, för den andra kategorien till 20 % ooh för den tredje kategorien till 30 % av grundlönen. -

I följande tablå gives en sammanfattning av de sakkunnigas förslag be- träffande såväl indelningen i inkomstklasser som daghjälpens och familjetill— läggens storlek.

Daghjälp och familjetillägg för olika inkomstklasser-.

Familjetillägg för den, . som har att försörja måhäérbets' Grundlön i Daghjälp Inkomstklass förtjänst 1 kronor Kr

kronor 1 eller 23 eller 4 5603?

Kr. Kr. Kr.

I . . . . ....... Under 2.50 2.50 1.25 0.25 0.50 0.75 II ............ 250—349 3.— 1.50 0.30 0.60 0.90 III ............ 3.50 —4.49 4.— 2.— 0.40 0.80 1.20 IV ............ 4.60—5.49 Ö.-— 2.50 0.50 1.— 1.50 V ............ 5.50—6.49 6.— 3.—— 0.60 1.20 1.80 VI ............ 6.50 och mera 6.50 3.25 0.65 1.30 1.95

För personer utan försörjningsskyldighet skulle, såsom framgår av tablån, daghjälpen komma att uppgå till högst 3.25 kronor, och sålunda uppfylla det ovan anförda kravet att ej överstiga den lägsta lönen vid statliga nödhjälps- arbeten, som för närvarande utgör 3.45 kronor. Denna gräns kommer emel- lertid att överskridas för personer, som hava annan att försörja, en anordning, som står i överensstämmelse med det förfaringssätt, som hittills tillämpats vid den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Då en familjeförsörjare för närvarande hänvisas till nödhjälpsarbete, utgår nämligen utöver själva ar— betslönen ett särskilt ortstillägg, motsvarande skillnaden mellan hemortens och

195 arbetsortens nödhjälpslöner. Enligt de föreslagna bestämmelserna rörande un- derstödens storlek skulle daghjälp jämte familjetillägg komma att uppgå till högst 5.20 kronor, vilket inträffar för personer, som tillhöra högsta inkomst- klassen och hava fem eller flera att försörja.

Vid ersättningsbeloppens avvägande var det till en början med viss tvekan som de sakkunniga ansågo sig böra föreslå, att det sammanlagda understödet vid inträffad arbetslöshet skulle kunna uppgå ända till 80 % av grundlönen. Det må emellertid erinras om att nära 60 % av de försäkrade, kvinnorna in- räknade, komma att tillhöra den högsta inkomstklassen, inom vilken grund— löncn fastställts till 6.50 kronor, men där den verkliga arbetsförtjänsten genern- gående är högre. Till följd härav kommer inom denna inkomstklass under- stödet att utgöra en relativt mindre del av arbetsförtjänsten. Tager man ute- slutande hänsyn till försäkrade, som hava fem eller flera personer att försörja, är det sannolikt, att dessa i ännu större utsträckning tillhöra denna högsta in- komstklass. På grund härav torde det endast i mera sällsynta undantagsfall komma att inträffa, att daghjälpen och familjetilläggens sammanlagda belopp uppgår till 80 % av arbetsförtjänsten, och där detta inträffar är arbetsförtjän— sten så låg, att det icke torde vara möjligt att nödtorftigt uppehålla familjen på understöd från försäkringen, därest dessa understöd skulle sänkas under de föreslagna beloppen.

Beträffande familjetilläggens avvägande i övrigt tillkomma även andra syn- punkter. Det har sålunda för de sakkunniga framstått såsom synnerligen ange- läget, att understöden från försäkringen avpassas så, att komplettering av dessa understöd från fattigvården skall kunna undvikas. Det gäller med andra ord att så vitt möjligt draga en gräns mellan försäkring och" fattigvård. Allden- stund fattigvården måste ingripa, där nödiga existensmedel saknas, framgår härav, att om man vill vinna det angivna syftet och skilja försäkringen och fattigvården, måste försäkringens prestationer avvägas så, att de tillåta en nödtorftig bärgning utan fattigvårdens ingripande. Beträffande förevarande spörsmål hava de sakkunniga särskilt uppmärksammat erfarenheterna från England, där förhållandena i detta avseende utvecklat sig i ogynnsam rikt— ning, närmast på grund av den stora utsträckning, i vilken fattigvården kom— pletterar försäkringen. Härigenom hava ökade anspråk ställts på fattigvår- den, som i stället för att bilda en yttersta resurs kommit att bliva en tillgång, som i stor utsträckning utnyttjats utan att tvingande skäl varit för handen. Särskilt betydande voro de anspråk, som ställdes på fattigvården under den stora kolstrejken år 1926. Efter dennas biläggande synes dock en icke ovä- sentlig förbättring hava inträtt, i det antalet personer med understöd från fat- tigvården minskats i betydande utsträckning. Såsom framgår ur flera av de i Bil. 5 återgivna uttalanden till de sakkunnigas studiedelegation i England var sammanblandningen mellan försäkring och fattigvård föremål för skarp kritik såväl från nationalekonomers sida som från representanter för skilda politiska partier. Sålunda framhölls exempelvis av Sir William Beveridge att försäkring och fattigvård borde ömsesidigt utesluta varandra; den, som

uppbar ersättning från försäkringen, borde ej äga rätt till fattigvårdsunder- stöd och tvärtom.

Denna tanke har även varit föremål för ingående prövning från de sakkun- nigas sida. Härunder hava de sakkunniga även haft tillfälle att rådgöra med flera representanter för fattigvården. Det framgick emellertid ur dessa över- läggningar, att förbud för fattigvården att lämna hjälp i sådana fall, där den hjälpbehövande eller hans familj uppbar ersättning från försäkringen, icke lämpligen kunde genomföras. Förelåg verkligt hjälpbehov måste fattigvår- den kunna ingripa. De sakkunniga ha icke kunnat undgå att böja sig för den— na uppfattning. Däremot hava meningarna gått i sär beträffande en lösning av frågan efter den andra linjen, nämligen att beröva den, som uppbär fattig- vårdsunderstöd, rätt till ersättning från försäkringen.

Herrar Bernström, Carlström, Heckscher, Johansson, von Koch och Odel- stierna hava förordat en lösning, som funnit uttryck i en bestämmelse i 11 å, och som innebär, att ersättningen från försäkringen minskas i samma mån som fattigvårdsunderstöd uppbäres. Det är att märka, att en dylik bestämmelse icke kommer att i något fall medföra lägre understöd vid arbetslöshet än det, som utgår från försäkringen. Däremot finnes intet som hindrar, att om er- sättningen från försäkringen i något enstaka fall kan befinnas för låg för en nödtorftig försörjning, exempelvis för större familjer, fattigvården kan ingripa och utanordna det belopp, som anses erforderligt, och i övrigt vidtaga de hjälp- åtgärder, som kunna befinnas lämpliga. För att emellertid fattigvårdens hjälpåtgärder skola medföra någon förbättring i den försäkrades och hans fa- miljs ställning, måste understödet från fattigvården vara större än ersättnin- gen från försäkringen, alldenstund den senare skulle komma att indragas. En dylik anordning kommer därför otvivelaktigt att medföra den verkan, att fat- tigvårdens ingripande till förmån för arbetslösa samt deras familjer under den tid de åtnjuta daghjälp från försäkringen inskränkes till sådana fall, där verk— ligt behov föreligger. Med hänsyn till storleken av daghjälpen och familje— tilläggen är det emellertid att förvänta, att ersättningen från försäkringen i det stora övervägande antalet fall skall visa sig tillräcklig för täckande av de vik- tigaste behoven. Genom den föreslagna anordningen har vunnits den förde— len, att en avgränsning mellan försäkring och fattigvård erhållits, vilket sär— skilt med hänsyn till de engelska erfarenheterna torde få betraktas såsom syn— nerligen önskvärt.

Herrar Ordföranden och Hagman hava för sin del ansett, att farhågorna för ett opåkallat ingripande från fattigvårdens sida i syfte att komplettera försäk- ringens prestationer äro så ytterst små, att den föreslagna bestämmelsen kom- mer att sakna betydelse vid lagens tillämpning. På denna grund hava ifråga- varande ledamöter icke ansett sig böra förorda en bestämmelse av ovan angi- ven lydelse.

I samband med den föreslagna indelningen i inkomstklasser skola även fram— hållas vissa andra synpunkter, som varit föremål för de sakkunnigas uppmärk- samhet. Sålunda har bl. a. övervägts förslag, enligt vilka daghjälpen skulle

komma att utgöra en större del av arbetsförtjänsten inom de lägre inkomst- klasserna än inom de högre. Ett dylikt system tillämpas i den tyska obliga- toriska arbetslöshetsförsäkringen, som opererar med icke mindre än 11 in- komstklasser, där daghjälpen utgår med 75 % av grundlönen inom den lägsta men med endast 35 % inom de högsta inkomstklasserna. Det ligger i sakens natur, att en person med högre inkomst kan i händelse av nödläge avstå från en relativt större del av inkomsten än som är möjligt för en person, vars nor- mala inkomst endast räcker till för täckande av de mera nödvändiga behoven. Denna tanke har också på olika sätt indirekt kommit till uttryck genom det sätt, varpå daghjälpen bestämmes enligt de sakkunnigas förslag. Sålunda har grundlönen i den lägsta klassen fastställts till högre belopp och i den högsta klassen till lägre belopp än som svarar mot den genomsnittliga arbetsförtjän- sten inom vederbörande klasser. Härtill kommer att högsta inkomstklassen är obegränsad uppåt, vilket medför att, då daghjälpen inom klassen är kon- stant, densamma kommer att utgå med lägre procent av arbetsförtjänsten ju högre denna är. Sålunda kommer daghjälpen för en person med exempelvis 10 kronors daglig arbetsförtjänst att uppgå till endast 32.5 % av lönen. Inom den lägsta klassen uppträder ett liknande förhållande, fastän där i motsatt riktning. För en person med en daglig arbetsförtjänst av endast 1.75 kronor kommer daghjälpen, som i lägsta klassen är 1.25 kronor, att uppgå till cirka 71 % av lönen.

Då högsta inkomstklassen omfattar samtliga försäkrade med en daglig ar— betsförtjänst av 6.50 kronor och däröver, torde, såsom förut framhållits, nära 60 % av försäkringsstocken komma att tillhöra denna klass ett förhål- lande, som givetvis icke kan betraktas såsom fullt tillfredsställande. I den mån som lönerna inom denna inkomstklass äro uttryck för olika orters väx- lande levnadskostnader, kommer nämligen en konstant daghjälp för hela denna inkomstklass att innebära ett gynnande av de å billigare orter bosatta arbetarna och ett missgynnande av de å dyr-orter bosatta. Detta missförhållande är emel- lertid en oundgänglig följd av principen att daghjälpen icke får överstiga läg- sta nödhjälpslön eller nödhjälpslönen å billigaste ort och kan icke undgås, så länge nämnda princip uppehålles. Huvudsyftet med klassindelningen — att för- hindra att understöden alltför mycket närma sig storleken av arbetsförtjänsten _ har emellertid trots detta likväl uppnåtts. Härvid torde utan vidare kunna bortses från de sällsynta undantagsfall, där daghjälpen inom den lägsta in- komstklassen kan uppnå samma storlek som arbetsförtjänsten och till och med överstiga denna.

Alldenstund daghjälpen inom varje-klass är bestämd till ett visst belopp, medan däremot arbetsförtjänstens storlek växlar inom klassen, kommer förhål- landet mellan daghjälp och arbetsförtjänst att undergå vissa växlingar inom de olika klasserna. Till belysning av dessa växlingar hava en del räkningar ge- nomförts, som hänföra sig dels till det fall, att endast daghjälp utgår, dels till daghjälp jämte familjetillägg, det senare dels under förutsättning att den för- säkrade har 1 eller 2 att försörja, dels under förutsättning att försörjnings-

Jämförelse med ersätt- ningarna i övriga län- der, särskilt Tyskland.

skyldighet föreligger för 5 eller flera. Resultatet av räkningarna har samman- förts i följande tablå.

Jämförclsc mellan ersättningarna och arbetsförtjänsten inom olika inkomstklasser.

Ersättningarna i procent av arbetsförtjänsten växla mellan nedan angivna gränser

Inkomstklass Daghjälp jämte familjetillägg

Endast daghjälp

1 eller 2 att försörja försörja

»

| | I i

5 eller flera att !

i

l i

I ........... 50.2 7; och däröver 60.2 % och däröver : 80.3 % och däröver II ........... 430—60.0 % 515—720 % l 68.8—96.0 % III ........... 445—571 » 534—685 » * 713—91.4 , IV . ....... 45.5—55.6 » M.G.—66.7 » 72.9—-88.9 » V ........... 462—545 » ööö—65.4 » , 740—87.3 » VI ........... 50.0 % och därunder 60.0 % och därunderi 80.0 % och därunder

Ur tablån framgår, att daghjälpen exempelvis inom andra klassen kan Växla mellan 43 och 60 % av arbetsförtjänsten, medan variationen inom klass V är begränsad av procentsatserna 46.2 och 54.5. Som allmän regel gäller beträf— fande den föreslagna klassindelningen, att variationerna äro relativt större inom de lägre klasserna än inom de högre. Det erbjuder givetvis icke någon svårighet att konstruera en klassindelning, för vilken variationerna i förhållandet mellan daghjälp och arbetsförtjänst äro lika stora inom samtliga klasser med undantag för den lägsta och högsta. För en klassindelning av denna art kommer emeller- tid bredden av de olika klasserna att växla, en omständighet, som jämte vissa andra förhållanden föranlett de sakkunniga att icke förorda en klassindelning av förevarande art.

Ur tablån framgår även, att daghjälpen tillsammans med högsta familje- tillägg kan, exempelvis inom andra klassen, uppgå till icke mindre än 96 % av arbetsförtjänsten. Denna höga procentsats motsvarar emellertid en arbets- förtjänst av 2.50 kronor per dag för en person, som har minst fem personer att försörja. Det ligger i öppen dag, att dylika fall äro ytterst sällsynta, om de över huvud ens förekomma bland de personer, som äro avsedda att omfattas av försäkringen.

Såsom framgår ur redogörelsen för den utländska lagstiftningen har i de länder, där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införts, understöden fastställts i relation till arbetsförtjänsten i Italien, Tyskland och Österrike, medan be— träffande England fasta understödsbelopp tillämpas, Vilka dock fastställts olika för män och kvinnor samt för personer över och under 18 år. I den i slutet av år 1927 antagna nya lagen, vilken träder i kraft den 19 april 1928. hava särskilda understödsbelopp införts för personer i åldern 18—21 år. En-

ligt de tre förstnämnda ländernas lagstiftning tillämpas en indelning av de försäkrade i inkomstklasser. Klassernas antal utgör för Italien 3, Tyskland 11 och Österrike 10. Det vore givetvis av intresse att kunna jämföra de olika ländernas ersättningar för vissa bestämda arbetsförtjänster. Med hänsyn till att valutaförhållandena lägga betydande hinder i vägen för en direkt jämfö- relse mellan den ekonomiska innebörden av understödsbestämmelserna i den italienska lagstiftningen å ena sidan och de sakkunnigas förslag å den andra, och då understödsbeloppen enligt den österrikiska lagstiftningen undergått ett flertal olika ändringar, skall här endast en jämförelse med det tyska ersätt- ningsschemat verkställas.

Resultatet av jämförelsen, som verkställts för de olika arbetsförtjänsterna 2, 3, etc. till 12 kr.. framgår ur följande tablå. Jämförelsen avser dels enbart dag— hjälp, dels daghjälp tillsammans med högsta förekommande familjetillägg. Då jämförelsen hänför sig till arbetsförtjänster uttryckta i kronor, har vid reduk- tionen 1 mark antagits motsvara 0.89 kronor,

Jämförelse mellan ersättningarna enligt de sakkunnigas förslag och den tyska arbetslöslictsförsäkringen.

Daghjälp i 96 av arbetsför- Daghjälp jämte högsta familjetillägg Daglig arbetsförtjänst tjänsten enligt i % av arbetsförtjänsten enligt i kronor

de sakkunnigas den tyska för- de sakkunigas den tyska för- förslag säkringen förslag säkringen 2 .......... 62.5 57.9 1000 71.2 3 .......... 50.0 48.8 80.0 74.8 4 .......... 50.0 40.1 80.0 65.1 5 .......... 50.0 39.2 80.0 63.6 6 .......... 50.0 36.2 80.0 60.3 7 .......... 46.4 33.4 74.3 57.2 8 ........ '. . 40.6 33.1 65.0 56.7 9 .......... 36.1 36.3 57.8 62.3 10 .......... 32.5 32.7 52.0 56.1 11 .......... 29.5 29.7 47.3 51.0 12 .......... 27.1 27.3 43.3 46.7

Den något oregelbundna gången i siffrorna för den tyska försäkringen är delvis att tillskriva klassindelningen, som medför, att de arbetsförtjänster, för vilka ersättningarna jämförts, ibland kunna ligga i överkant Och iblandi underkant av en inkomstklass. De anförda siffrorna torde dock i stora drag giva en god bild av ersättningarnas inbördes storlek. Om hänsyn tages till enbart daghjälp, äro de tyska ersättningarna för de i tablån angivna dagliga arbetsförtjänsterna i stort sett lägre än motsvarande ersättningar enligt de sakkunnigas förslag. Skillnaden är mest utpräglad vid dagliga arbetsför- tjänster mellan 4 och 8 kronor. För högre arbetsförtjänster däremot uppnå er-

Unders tö ds- tidens längd.

sättningarna ungefär samma storlek. Tages hänsyn även till familjetilläggen komma för högre arbetsförtjänster de sammanlagda ersättningsbeloppen enligt den tyska försäkringen att överstiga motsvarande ersättningar enligt sakkunnig- förslaget, medan för lägre arbetsförtjänster ett motsatt förhållande äger rum.

I så gott som all lagstiftning rörande arbetslöshetsförsäkring ha införts be- stämmelser av innehåll att ersättning från försäkringen icke utgår för mer än visst antal dagar under en viss angiven tidsperid. Dessutom gäller allmänt, att ersättning icke utbetalas under en viss kortare eller längre tid (karens- tiden) vid början av en arbetslöshetsperiod. .

Orsaken till att en karenstid införts är först och främst en önskan att avlasta försäkringsorganisationen de kortvariga arbetslöshetsfallen. I regel torde icke heller föreligga något verkligt hjälpbehov, därest arbetslösheten sträcker sig endast över några dagar. Beträffande motiven till de av de sakkunniga före- slagna bestämmelserna rörande karenstidens längd hänvisas till specialmotive— ringen (sid. 282).

Vad åter angår frågan om begränsning av antalet understödsdagar under en viss tidsperiod må följande framhållas. I vissa länders lagstiftning har denna tidsperiod valts så, att. den sammanfaller antingen med kalenderåret eller med försäkringsåret; ibland utgöres tidsperioden i fråga av det s. k. understödsåret, varmed man avser den period av ett år, som närmast föregår den dag, för vilken prövning av rätten till understöd skall ske. Av skäl, som sammanhänga med organisatoriska förhållanden, för vilka närmare redogjorts å sid. 237, hava de sakkunniga ansett lämpligast låta den tidsperiod, inom vilken understödstiden begränsats, utgöras av fyra på varandra följande försäkringskvartal.

Beträffande de i olika länders lagstiftning tillämpade understödstiderna må följande meddelas. I den engelska försäkringen har tillämpats en maximal un- derstödstid av 26 veckor, som dock enligt nyligen företagen ändring i lagstift— ningen skall kunna ytterligare utsträckas. Den i Tyskland från 1 oktober 1927 införda obligatoriska försäkringen uppvisar även en understödstid av 26 veckor, som vid särskilt ogynnsamma förhållanden på arbetsmarknaden kan av riksan- staltens förvaltningsråd förlängas, dock icke utöver 39 veckor. I den italienska försäkringen, som även är obligatorisk, göres understödstiden beroende av an- talet erlagda avgifter på så sätt, att 24 fjortondagars-avgifter under de när— mast föregående månaderna berättiga till 90 dagars understöd och 36 fjorton- dagars—avgifter till 120 dagars understöd. Enligt den österrikiska lagstiftnin- gen uppgår understödstiden i normala fall till 12 veckor under 12 på varandra följande månader, men kan dock under vissa förhållanden förlängas till högst 30 veckor. Beträffande understödstiden i länder med frivillig försäkring hän- visas till redogörelsen för försäkringen i utlandet.

Motiven till att en begränsning av understödstiden införts i olika länders ar- betslöshetsförsäkring äro dels av ekonomisk dels av mera social art. Vad först de ekonomiska synpunkterna beträffar, så kommer självfallet stabiliteten hos försäkringsverksamhetens ekonomiska förlopp att bliva större, ju mera maximirisken för varje försäkringsfall begränsas. Dessutom medför en be—

gränsad understödstid mindre försäkringsavgifter, en synpunkt, som måste tillmätas en icke ringa betydelse särskilt i sådana fall, där arbetarna ensamma eller till någon väsentligare del bestrida kostnaderna för försäkringen. För övrigt medför redan kravet på ett visst antal erlagda veckoavgifter under en viss period en direkt begränsning av understödstiden. Om vid varje tid» punkt rätten till understöd är, såsom förutsättes i de sakkunnigas förslag, beroende på huruvida minst 26 veckoavgifter erlagts under de fyra närmast föregående försäkringskvartalen, innebär detta, att understöd kan utgå högst 38 och i något enstaka undantagsfall 39 veckor i följd, om inga andra begräns- ningar samtidigt införas. För att detta fall skall kunna inträffa kräves, att arbetslösheten tagit sin början första dagen i ett kvartal, och att avgifter erlagts i oavbruten följd under de båda närmast föregående kvartalen. Under dessa förutsättningar kommer villkoret att 26 veckoavgifter skola vara erlagda under de fyra närmast föregående kvartalen att vara uppfyllt under de tre för- sta kvartalen efter arbetslöshetens inträdande. Då varje kvartal innehåller 13 veckor, och då karenstiden motsvarar 1 vecka, finnes sålunda i detta fall möj- lighet för understöd under 38 veckor, givetvis under förutsättning att lämp- ligt arbete icke kunnat erbjudas. Skulle något av dessa tre försäkrings- kvartal komma att omfatta 14 veckor, vilket under vissa förutsättningar kan inträffa, kommer den sammanlagda understödstiden att uppnå sin största möjliga längd eller 39 veckor.

Ur social synpunkt är det olämpligt att utan vidare möta en utsträckning av arbetslösheten med en motsvarande utsträckning av understödstiden. Om ar- betslösheten i olika individuella fall visar tendens att bliva alltför långvarig, torde detta i det stora flertalet fall få anses innebära antingen .att det råder ett kroniskt överskott på arbetskraft eller att vederbörande äro mindervärdiga arbetare. Enligt sakens natur faller den kroniska arbetslösheten icke inom om- rådet för en arbetslöshetsförsäkring utan måste utskiljas från denna, vilket kan ske antingen genom kravet på att ett visst antal veckoavgifter skola vara erlagda eller genom begränsning av understödstiden eller genom att samtidigt använda båda dessa avgränsningsmetoder. I den mån den mera långvariga arbetslösheten återigen beror därpå, att vederbörande äro att anse som minder— värdiga arbetare, böra så vitt möjligt anlitas andra åtgärder än försäkring.

Nu är det tydligt, att ju mindre antal veckoavgifter som kräves för rätt till understöd, eller ju mera understödstiden förlänges, i desto större utsträck— ning kommer försäkringen att i sig upptaga såväl den kroniska arbetslösheten som de mindervärdiga arbetarna. Var gränsen lämpligen bör dragas måste därför bedömas genom skälig hänsyn till såväl nu nämnda som till andra för— hållanden, som kunna vara av betydelse härför. Bestämmes understödstiden alltför kort, göres härigenom arbetslöshetsförsäkringen betydelselös såsom ett medel att lindra de ekonomiska följderna av iråkad arbetslöshet. Genom en sådan åtgärd skulle även fattigvården komma att behöva ingripa i vida större utsträckning än som vore erforderligt vid längre understödstid en kon- sekvens, som enligt de sakkunnigas mening i görligaste mån bör undvikas.

En synpunkt, som även bör beaktas vid bedömande av frågan om under-

Inledning.

stödstidens längd, är spörsmålet om huru stor del av arbetslösheten som i ge— nomsnitt kan väntas bliva understödd från försäkringen under förutsättning av olika maximala understödstider. Enligt den undersökning av arbetslösheten inom Metallindustri- samt Grov- och fabriksarbetareförbunden, som de sakkun— niga verkställt, och för vilken redogöres i annat sammanhang (sid. 427), skulle en maximal understödstid av 15 veckor eller 90 dagar innebära att cirka 55 % av de arbetslösa dagarna komme att understödjas från försäkringen, under förutsättning att de individuella arbetslöshetsperioderna inom det blivande för- säkringsklientelet komma att förete i stort sett samma fördelning i avseende på varaktigheten som karaktäriscrat arbetslösheten inom de båda fackförbun— den. En utsträckning av den maximala understödstiden till 20 veckor skulle under samma förutsättningar medföra, att omkring 65 % av den samlade ar- betslösheten skulle komma att understödjas från försäkringen.

Vid valet mellan olika understödstider hava meningarna bland de sakkun- niga gått i sär. Herrar Bernström, Carlström, Heckscher, Johansson och ,von Koch hava för sin del förordat en understödstid av 15 veckor, medan herrar Ordföranden, Hagman och Odclsticrna, efter avvägande av de fördelar och olägenheter, som, enligt vad ovan anförts, vidlåda varje understödstid, förordat 20 veckor.

D. Kostnaderna för försäkringen.

För att kunna utföra en verklig beräkning av storleken av den försäkrings- avgift, som svarar mot en daghjälp av viss storlek, fordras kännedom dels om den genomsnittliga arbetslöshetsrisken bland de arbetargrupper, som komma att omfattas av försäkringen, dels om fördelningen av de individuella arbets- löshetsperioderna efter deras varaktighet. Dessutom kräves för beräkning av den sammanlagda årliga kostnaden även kännedom om försäkringsstockens om— fattning och det sätt, varpå den fördelar sig på de olika inkomstklasserna.

Det torde utan vidare inses, att en säker kännedom om dessa faktorer icke är möjlig att erhålla. Det är sålunda — för att anföra ett exempel _ icke görligt att draga nägra tillförlitliga slutsatser beträffande framtiden, även om arbetslöshetens nuvarande omfattning vore känd. De resultat, som fram- gå ur kostnadsräkningen, måste därför bliva behäftade med en icke ringa osä- kerhet ett förhållande, som för övrigt ligger i sakens natur, och vartill vederbörlig hänsyn måste tagas vid utformandet av bestämmelserna rörande försäkringens ekonomi. '

I det följande skola till en början några anmärkningar göras beträffande de båda första av de tre ovannämnda faktorerna. Vad först arbetslöshets- risken angår, angives densamma i regel genom den s. k. arbetslöshetsprocenten eller det genomsnittliga antalet arbetslösa, uttryckt i procent av samtliga ar- betare. Så snart arbetslöshetsprocenten är känd, kan antalet arbetslöshetsdagar omedelbart beräknas. Om exempelvis en grupp av 1000 arbetare är utsatt för en genomsnittlig arbetslöshet av 5 %, innebär detta, att i medeltal 50 av ifrågavarande arbetare äro arbetslösa, vilket svarar mot 15 000 arbetslöshets-

dagar per år. Om varje arbetslöshetsdag medförde rätt till daghjälp av viss storlek, vore därmed kostnadsfrågan klar för den ifrågavarande arbetar- gruppen.

Såå enkla gestalta sig emellertid icke förhållandena i verkligheten. I all lagstiftning rörande arbetslöshetsförsäkring återfinnas nämligen bestämmelser, som i större eller mindre omfattning inskränka rätten till understöd. Bland dylika bestämmelser märkas bl. a. dels sådana, som avse karenstidens längd, dels sådana, som angiva en viss maximigräns för det antal dagar, under vilka arbetslöshetsunderstöd kan erhållas under loppet av ett år. För att kunna beräkna den ekonomiska effekten av dylika bestämmelser är det emellertid lOkU tillräckligt att känna storleken av arbetslöshetsprocenten för den eller de arbetargrupper, som avses — härför fordras även kännedom om huru de olika arbelslr'jslwtsfallcn fördela sig efter arbetslöshetspcriodens längd, d. v. s. kännedom om den andra av de ovan omnämnda faktorerna. Därest exem- pelvis arbetslösheten icke i något fall sträckte sig utöver karenstiden, skulle något understöd icke alls komma att utgå.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle karenstiden komma att utgöra en vecka. Vidare skulle, enligt vissa av de sakkunniga, understöd icke utgå mer än sam— manlagt 90 dagar eller 15 veckor under fyra på varandra följande försäkrings- kvartal. Andra hava återigen ansett, att understöd bör utgå under 120 da- gar eller 20 veckor. För kostnadsräkningarnas genomförande är det således av betydelse att veta, bl. a. huru stor del av den samlade arbetslösheten som faller inom perioden 2:a. till och med 16:e resp. 21:a veckan efter arbetslös— hetens början.

I vårt land tillgänglig arbetslöshetsstatistik grundar sig på de uppgifter rörande antal arbetslösa medlemmar m. in., som från olika fackförbunds lokal- avdelningar lämnas till socialstyrelsen. Uppgifterna i fråga, som hänföra sig till sista dagen i varje månad, omfatta dels hela antalet medlemmar i de avdelningar, som uppgifterna avse, dels antalet arbetslösa medlemmar, för- delade på män och kvinnor. Härvid räknas en medlem såsom arbetslös för varje vecka, för vilken han på grund av uppgiven arbetslöshet är befriad från erläggande av avgift till förbundet (är fristämplad). För närvarande avse uppgifterna cirka 275,000 arbetare, fördelade på 31 fackförbund, vilkas sam- manlagda medlemsantal uppgår till omkring 375,000. Varje månad publi— ceras i Sociala Mcddelanden ett sammandrag av dessa uppgifter för varje sär- skilt förbund, varvid angives antal redovisade avdelningar, redovisade med- lemmar och antal arbetslösa dels för män och dels för kvinnor samt härur beräknad arbetslöshetsprocent.

Uppgifterna i fråga lämna sålunda Visserligen upplysning om arbetslöshets— procentens storlek för vederbörande fackförbund, men däremot icke om det sätt, varpå arbetslöshetsfallen fördela sig efter sin varaktighet. Då sistnämn— da fråga ansetts vara av särskild betydelse för kostnadsräkningarna hava de sakkunniga verkställt vissa undersökningar beträffande förevarande spörsmål på. grundval av material, som ställts till förfogande av tvenne fackförbund, nämligen dels Svenska Metallindustriarbetareförbundet, dels Svenska Grov- och

fabriksarbetareförbundet. De nämnda förbunden ha ansetts särskilt lämpade för en undersökning av denna art såväl på grund av deras betydande om— fattning som på grund av att de torde få anses i stort sett representera för- hållandena i nu ifrågavarande avseende bland de yrkesgrupper, som äro av- sedda att omfattas av försäkringen. Medan sålunda Metallindustriarbetare— förbundets medlemmar i ej ringa utsträckning utgöras av kvalificerade arbetare inom fack, som ej nämnvärt beröras av säsongväxlingar, rekryteras medlem- marna i det andra förbundet i större utsträckning av icke-fackarbetare, för— delade på ett flertal olika industrier, av vilka flera hava utpräglad säsong- karaktär. En redogörelse för undersökningen i fråga återfinnes såsom Bil. # till detta betänkande (sid. 427).

Beräkning, av Vid undersökningen beträffande försäkringens lokala organisation, för vars ali-22:15:32; genomförande en ungefärlig föreställning om försäkringsstockens storlek och kommaiatt fördelning inom landet var erforderlig, hava siffrorna från 1920 års yrkes— fälg-155922 räkning kommit till direkt användning. Såsom grund för en kostnadsberäk- ' ning äro emellertid dessa siffror av olika skäl mindre lämpade. För det första skulle enligt de sakkunnigas förslag 5. k. hemarbetare icke omfattas av för- säkringen. Yrkesräkningens siffror omfatta emellertid även denna grupp av arbetare, vilka visserligen för flertalet yrkesgrupper icke torde uppgå till nå— got större antal, utom i textil- och beklädnadsbranschen, där antalet dylika arbetare är ganska betydande. För det andra avser yrkesräkningens siffror antalet individer och icke antalet årsarbetare (årsarbetare = 300 dagsverken). Då det gäller att fördela de erforderliga försäkringskostnaderna mellan de för- säkrade, är det emellertid närmast antalet årsarbetare som är av betydelse och icke antalet individer. Skillnaden mellan antalet olika arbetare och antalet årsarbetare är tydligen störst inom säsongyrkena. . 'Det gäller därför att söka bestämma det antal årsarbetare, som kommer att omfattas av den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen. Den lämpligaste källa, som härvid står till buds, är otvivelaktigt den av riksförsäkringsanstal- ten utgivna årliga publikationen »Olycksfall i arbete». I denna publikation finnes för varje särskild yrkesgrupp bl. a. uppgift om antalet årsarbetare, an— ställda hos 5. k. större arbetsgivare, d. v. s. arbetsgivare med i regel fem eller flera arbetare. Ifrågavarande årsarbetareantal har erhållits på grundval av de dagsverks- och löneuppgifter, som de större arbetsgivarna hava att läm- na varje år. Vad de mindre arbetsgivarna beträffar, som till största delen representera de båda yrkesgrupperna jordbruk och hushåll och på den grund äro av mindre intresse för den nu föreliggande frågan, finnes ingen dylik uppgiftsskyldighet. Beträffande dessa arbetsgivare verkställde riksförsäk— ringsanstalten emellertid en ingående undersökning för åren 1922 och 1923, ur Vilken undersökning även framgick det ungefärliga antalet årsarbetare inom olika yrkesgrupper, och som torde vara fullt tillräcklig för nu ifrågavarande ändamål. För att erhålla en jämförelse mellan yrkesräkningens och olycksfallsstati— stikens siffror angives i följande tabell för olika industri- och yrkesgrupper

såväl antalet arbetare enligt 1920 års yrkesräkning som antalet årsarbetare enligt 1920 års olycksfallsstatistik. Då, såsom nämnts, uppgift om antalet årsarbetare hos mindre arbetsgivare icke föreligger för år 1920 men väl för 1922, har till antalet årsarbetare hos större arbetsgivare år 1920 adderats an— talet årsarbetare hos mindre arbetsgivare är 1922. Denna förskjutning i tiden saknar varje betydelse för föreliggande fråga. Siffrorna hava avrundats till hela 100-tal.

Jämförelse mellan antalet arbetare enligt yrkesräkningen och antalet årsarbetare enligt olycksfallsstatistiken.

lAntal årsarbetare enligt Antal Antal arbetare enligt ; 1920 års olycksfalls- års- 1920 års yrkesräkning *statistik med tillägg för arbetare Y r k e 3 g r u p p l mindre arbetsgivare i % av , —— —1 hela .. Kvin— . l .. Kvin- .. antalet Man nor Summa' Man nor Summa arbetare 1. Malmbrytning och metallindustri 157 800 6 300 164 100 125 700 5 700 131 400 80.1 2. Jord- och stenindustri ..... 44 100 1 900 46 000 32 200 2 400 34 600 75.2 3. Trävaruindustri ........ 94 100 900 95 000 67 600 2 800 70 400 74.1 4. Pappers- och grafisk industri . . 47 300 9 000 56 300 46 300 9 400 55 700 98.9 5. Närings- och nj utningsmedelstill- verkning .......... 34 800 15 300 50 100 27 600 16300 43 900 87.6 6. Textil— och beklädnadsindustri . 27 400 86 200 113 600 20 300 35 600 55 900 49.2 7. Läder—, hår- och gummiiudustri . 32 000 8 200 40 200 16 100 6 700 22 800 56.7 8. Kemisk-teknisk industri . . . . 12 800 4 900 17 700 12 800 4 500 17 300 97.7 9. Byggnadsverksamhet, kraft, be- 101 400 200 101 600 41 800 500 42 300 41.6 lysning in. in ......... 10. Ej specificerad industri . . . . 2 300 1 000 3 300 — — —— 11. Handels— och lagerarbetare . . . 24 300 4 400 28 700 24 700 3 500 28 200 98.3 12. Hotell- och restaurangpersonal . 4 300 19 100 23 400 4 400 18 500 22 900 97.9 13. Kuekar, chaufförer ....... 12 900 12 900 5 500 100 5 600 43.4 14. Stuveri- och transportarbetare . 10 300 10 300 5 400 — 5 400 52.4 15. Sjöfolk ............ 25 300 500 25 800 18 100 1 100 19 200 74.4 Summa 631 100 157 900 789 000 448 500 107 100 555 600 70.4

Skiljaktigheterna mellan yrkesräkningens och olycksfallsstatistikens siffror beträffande vissa av de föreliggande yrkesgrupperna äro, såsom framgår ur tabellen, ganska betydande. Medan slutsumman enligt yrkesräkningen upp- går till 789 000, utgör motsvarande siffra enligt olycksfallsstatistiken 555 600 eller endast omkring 70 % härav. Vid jämförelsen må till en början ihåg- kommas, att den yrkesgruppering, som tillämpats vid 1920 års yrkesräkning, är baserad på de olika individernas huvudsakliga sysselsättning, varemot olycksfallsstatistiken bygger på en yrkesgruppering efter beskaffenheten av de företag, där de olika arbetarna äro sysselsatta. En målare, som är an- ställd vid en mekanisk verkstad, räknas sålunda i olycksfallsstatistikens yrkes- gruppering till metallindustri men upptages vid yrkesräkningen såsom målare, vilken grupp hänförts till byggnadsverksamhet m. m. En annan olikhet be— står däri, att yrkesräkningen räknar med individer, medan olycksfallsstatisti- ken är baserad på årsarbetarbegreppet. En person, som är anställd exempel— vis 8 månader i ett yrke och 4 månader i ett annat, hänföras i yrkesräkningen

endast till det yrke, där han har sin huvudsakliga sysselsättning, medan han inom olycksfallsstatistiken kan komma att räknas såsom 8/12 årsarbetare inom det ena och som 4/12 årsarbetare inom det andra yrket. En ytterligare skill- nad mellan de båda källorna ligger såsom tidigare nämnts däri, att yrkes- räkningen omfattar även de 5. k. hemarbetarna. Då denna grupp icke om- fattas av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, komma hemarbetarna icke att ingå i olycksfallsstatistikens siffror.

Till underlättande av jämförelsen för de olika yrkesgrupperna har i tabel— lens sista kolumn antecknats antalet årsarbetare enligt olycksfallsstatistiken i % av antalet olika individer enligt yrkesräkningen. Väljer man sådana grup- per, där hemarbetare icke förekomma, och som icke förete någon säsong- karaktär, finner man i stort sett ganska god överensstämmelse mellan de olika källornas siffror. Pappers- och grafisk industri räknar sålunda 56300 ar- betare enligt yrkesräkningen och 55 700 årsarbetare enligt olycksfallsstatisti— ken. För den kemisk-tekniska industrien äro siffrorna 17700 och 17300, för handels- och lagerarbetare 28700 och 28200 etc. Ser man däremot på trävaruindustrien, beträffande vilken säsongkaraktären framträder, gestalta sig förhållandena annorlunda. Här uppvisar yrkesräkningen 95 000 arbetare medan antalet årsarbetare enligt olycksfallsstatistiken endast uppgår till 70 400. För jord- och stenindustrien äro siffrorna 46000 och 34 600. Ännu mera utpräglad är denna motsats mellan antalet arbetare och antalet årsarbe- tare för gruppen byggnadsverksamhet m. in., där antalet arbetare uppgår till 101 600, medan årsarbetarantalet endast utgör 42 300, vilken stora skillnad till väsentlig del torde kunna förklaras av denna grupps utpräglade säsongkarak- tär. Även beträffande textil- och beklädnadsindustrien förefinnes en anmärk- ningsvärd olikhet mellan yrkesräkningens och olycksfallsstatistikens siffror. Sålunda uppvisar yrkesräkningen 86 200 kvinnliga arbetare, medan olycksfalls— statistiken endast uppvisar 35 600. 'Den stora skillnaden mellan dessa båda. siffror är otvivelaktigt att söka i det stora antalet hemarbetare, som ingå i yrkesräkningens siffror men icke i olycksfallsstatistikens. För de manliga arbetarna är denna vida mindre utpräglad. Att yrkesräkningens siffra för antalet kuskar och chaufförer, som är 12 900, betydligt överstiger olycksfalls— statistikens siffra 5 600, beror otvivelaktigt därpå, att den förstnämnda siff— ran även omfattar kuskar och chaufförer vid andra företag än transportföre- tag, medan olycksfallsstatistikens siffra i huvudsak avser rena transportföre— tag. Kuskar och chaufförer vid andra företag, exempelvis bagerier och bryg- gerier, hänföras i olycksfallsstatistiken till de yrkesgrupper, till vilka ifråga- varande företag höra. Härtill kommer även, att olycksfallsstatistikens siff- ror icke omfatta i statens tjänst anställda arbetare, vilka emellertid ingå i yrkesräkningens resultat.

Vad ovan anförts torde hava givit vid handen, att de förefintliga avvikel— serna mellan yrkesräkningens och olycksfallsstatistikens siffror äro huvudsak- ligen skenbara och närmast beroende därpå, att siffrorna avse olika ting. Om det gäller att avgöra, huru många individer, som komma att omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring enligt de sakkunnigas förslag, torde när-

mast yrkesräkningens siffror böra läggas till grund, vederbörligen korrigerade för det antal hemarbetare, som ingå häri. Gäller det åter att beräkna stor- leken av de veckoavgifter, som krävas för att försäkringens utgifter skola kunna bestridas, måste man känna det antal veckor, varunder de försäkrade äro i arbete. För detta ändamål kommer antalet årsarbetare, som framgår ur olycksfallsstatistiken, till användning.

De i ovanstående tabell anförda siffrorna avse år 1920. Nämnda år upp— gick antalet årsarbetare inom de anförda yrkesgrupperna till 555 600. Av detta antal kommo 525 700 på de större arbetsgivarna. Återstoden eller 29 900 motsvarar antalet årsarbetare hos mindre arbetsgivare år 1922 för de yrkes- grupper, som tabellen upptager. För att erhålla en uppfattning om huruvida åren efter 1920 medfört en ökning eller minskning av antalet årsarbetare, har med ledning av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik i följande tablå gjorts en sammanställning av antalet årsarbetare hos större arbetsgivare för vart och ett av åren 1920—1924. Definitiva siffror föreligga icke för se- nare år. De mindre arbetsgivarna hava härvid icke medtagits av den grund. att kännedom saknas rörande förändringarna i årsarbetarantalet för dessa.

Antal årsarbetare hos större arbetsgivare inom olika yrkesgrupper åren 1920—1924.

Y r k e s g r 11 p p 1920 1921 1922 1923 1924 1. Malmbrytning och metallindustri ..... 127 100 87 300 78 800 85 800 102 300 2. Jord- och stenindustri .......... 34 200 24 200 26 500 31 100 32 600 3. Trävaruindustri ............. 68 600 43 600 46 600 54 700 57 800 4. Pappers- och grafisk industri ....... 54 800 43 200 46 600 48 800 51 700 5. Närings- och njntningsmcdelstillverkning . 39 100 38 500 36 600 37 400 37 500 6. Textil- och beklädnadsindustri ...... 52 000 45 300 53 600 59 300 60 700 7. Läder-, hår- och gummiindustri ..... 19 200 15 000 16 400 18 200 18 500 8. Kemisk—teknisk industri ......... 17 300 11 800 11 000 12 500 13 200 9. Byggnadsverksamhet, kraft, belysning m. m. 40 600 45 400 45 500 51 100 54 600 10. Ej specificerad industri ......... — — -—- —— 11. Handels- och lagerarbetare ........ 25 800 23 300 23 200 24 100 25 600 12. Hotell- och restaurangpersonal ...... 18 600 19 200 19 200 19 600 20 100 13. Kuskar, chaufförer ............ 3 900 3 300 3 200 3 400 3 600 14. Stuveri— och transportarbetare ...... 5 300 3 000 4 500 5 000 5 500 15. Sjöfolk ................. 19 200 13 300 16 700 19 400 20 000

Summa 525 700 416 400 Relativa tal 1 000 792

428 400 470 400 503 700 815 895 958

Såsom synes av de erhållna summorna och de härav härledda relativ- talen hade ännu under år 1924 antalet årsarbetare icke uppnått 1920 års nivå. Den svåra krisen under 1921 framträder tydligt, då årsarbetarantalet reduce- rades till 79.2 % av antalet för 1920. Då olycksfallsstatistikens siffror ännu icke föreligga för 1925 och senare år, kan med ledning av denna statistik icke angivas, hur utvecklingen gestaltat sig efter 1924. Då emellertid kommers- kollegii industristatistik föreligger publicerad även för år 1925, torde det vara av intresse att se, huruvida densamma kan giva någon ytterligare ledning för bedömande av de sista årens utveckling. Nämnda statistik avser närmast den rena industrien och omfattar sålunda endast grupperna 1—8 i ovanstående

tabell. Jämförelsen mellan kommerskollegii industristatistik och riksförsäk— ringsanstaltens olycksfallsstatistik skall därför verkställas endast för dessa grupper. Resultatet har sammanställts i följande tablå.

Jämförelse mellan antalet årsarbetare enligt industristatistlken och olycksfallsstatistiken.

Antal årsarbetare inom rena . . _ industrigrupper enligt Relatlva tal enligt A r industri- olycksfalls- industri- olycksfalls- statistiken statistiken statistiken statistiken |

1920 ....... 410 500 412 300 1 000 | 1000 1921 ....... 322 400 308 900 785 i 749 1922 ....... 320 300 316 100 780 767 1923 ....... 352 100 347 800 858 844 1924 ....... 373 400 374 300 910 908 1925 ....... 385 400 - 939 | . 1926 ....... 400 300 - 975 !

Såsom synes är överenSStämmelsen mellan industri— och olycksfallsstatisti- kens siffror synerligen god. De relativa talen enligt industristatistiken för antalet årsarbetare under åren 1924, 1925 och 1926 utgöra resp. 910, 939 och 975. Därest samma relativa ökning skulle förekomma även för yrkesgrupperna utanför den rena industrien, vilket här skall antagas, skulle indexsiffran för samtliga yrkesgrupper, som för 1924 utgjorde 958, för år 1925 uppgå till 989 och för år 1926 till 1 026. För år 1927 föreligga icke några sifferuppgifter rö- rande antalet årsarbetare.

Vederbörande inom kommerskollegium, som omhänderhava utarbetandet av industristatistiken, hava emellertid efter framställd förfrågan såsom sin upp- fattning uttalat, att 1927 års siffror torde komma att innebära en ytterligare ökning i förhållande till siffrorna för år 1926. I riksförsäkringsanstalten hyser man, bl. a. på grund av den icke obetydliga ökningen av antalet olycksfall i arbete, som anmälts under 1926 och 1927, den uppfattningen, att även antalet årsarbetare något ökat under dessa båda år. Till följd härav synes man kunna hava grundad anledning antaga, att indexsiffran för antalet årsarbetare inom de grupper, varom här är fråga, och som för år 1926 beräknats till 1 026, san- nolikt kommer att uppgå till åtminstone 1 050 för år 1927. Under sådana för— hållanden skulle relativa antalet årsarbetare inom de yrkesgrupper, som enligt förslaget komma att omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, utgöra

år 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1 000 792 815 895 958 989 1 026 1 050

Då årsarbetarantalet uppgick till 555 600 år 1920, skulle sålunda motsva— rande antal för år 1927 väntas uppgå till 583 000 eller _ avrundat till 585 000. Vid härledningen av denna siffra har hänsyn endast tagits till verk- ligen sysselsatta arbetare — 1 årsarbetare svarar nämligen mot 300 dagsverken — men icke till de arbetare, som äro arbetslösa. Det erhållna antalet 585 000

bör sålunda ökas med en siffra, svarande mot genomsnittliga antalet arbetslösa inom de grupper, försäkringen är avsedd att omfatta.

Det ligger i öppen dag, att en beräkning i verklig mening av arbetslöshetens Uppskattning sannolika omfattning inom den närmaste framtiden icke är möjlig att genom— dåligt/gilt. föra. Den enda utväg, som härvid står till buds, synes vara att med ledning av förefintliga uppgifter söka erhålla en uppfattning av det nuvarande antalet arbetslösa inom de yrkesgrupper, som äro avsedda att omfattas av den före- slagna obligatoriska försäkringen. Då det icke torde finnas tillräckliga håll- punkter för ett antagande om någon väsentlig förskjutning av arbetslösheten under de närmaste åren, synes det vara nödvändigt att lägga den nu rådande arbetslösheten till grund för beräkningarna.

Redan uppskattningen av arbetslöshetens nuvarande omfattning är emeller- ”bemäshew tid förenad med betydande svårigheter och måste bli synnerligen grov, såsom fli/filing?” också kommer att framgå ur den följande framställningen. Den källa, som material. härvid närmast står till buds, är den arbetslöshetsräkning, som företogs den 5 maj 1927. Enligt en preliminär översikt av arbetslöshetsräkningens resultat uppgick hela antalet vid räkningen anmälda arbetslösa till 64 075. Vid den första granskningen av materialet visade det sig, att en del anmälningar måste utrangeras såsom avseende personer, vilka ej kunde anses vara i egentlig me- ning arbetslösa. De sålunda utrangerade, vilkas antal uppgick till 4153, be- stodo till största delen dels av personer, vilkas arbetslöshet kunde antagas bero på arbetsoförmåga, och dels av sådana, som vid räknetillfället haft sysselsätt- ning av mer eller mindre tillfällig beskaffenhet. Efter utrangeringen kvar— stodo sålunda 59 922 personer. Av dessa tillhörde 4 030 jordbruk, 7 717 skogs- hushållning, 1 291 kontorspersonal, 966 butikspersonal och 392 husligt arbete, vilka grupper icke äro avsedda att omfattas av den föreslagna arbetslöshets- försäkringen. På. övriga yrkesgrupper kommo alltså 45 526 personer. Bland dessa märkes en grupp, omfattande 3 466 personer, som ännu icke haft anställ— ning inom något yrke, och som på grund härav icke skulle komma att beröras av någon arbetslöshetsförsäkring. Avskiljes även denna grupp, kvarstå 42 060 personer.

Denna siffra kan emellertid ingalunda anses såsom den slutliga. Det är näm- ligen först och främst att märka, att räkningen icke omfattat hela landet utan varit inskränkt till rikets städer och köpingskommuner, de 499 landskommu— ner, som enligt den i jordbruks- och socialstatistiken vedertagna uppdelningen betecknas såsom industrikommuner, samt 219 jordbrukskommuner, fördelade över hela landet. Då de kommuner, som ej omfattats av arbetslöshetsräkningen, sålunda uteslutande äro jordbrukskommuner, torde ett medtagande av dessa kommuner icke medföra någon mera avsevärd ökning av det ovan erhållna antalet, varav nära 80 % utgöras av rena industriarbetare.

Av större betydelse synes den omständigheten vara att en del arbetslösa Jämförelse kan ha uteblivit från räkningen. Antalet dylika personer är givetvis mycket igång.-IL svårt att ens tillnärmelsevis uppskatta. En jämförelse mellan antalet anmälda uppgiften arbetslösa, som uppgivit sig tillhöra visst fackförbund, och det antal arbets—

lösa, som av motsvarande fackförbund redovisats den 30 april _ alltså om- kring en vecka före arbetslöshetsräkningen —— ger vid handen, att ifrågava— rande antal kan vara mycket betydande. Som exempel må nämnas, att Metall- industriarbetarförbundet i sina uppgifter till socialstyrelsen redovisade 7398 arbetslösa medlemmar den 30 april 1927, medan endast 3967 av de vid räk- ningen den 5 maj anmälda arbetslösa uppgåvo sig tillhöra nämnda förbund. Motsvarande siffror för Grov- och fabriksarbetareförbundet voro 5 682 och 3 734. Även för andra förbund uppträda liknande motsättningar, ibland större och ibland mindre än i de nu nämnda exemplen, och motsatserna skärpas ytter— ligare därigenom, att icke alla till de olika förbunden hörande avdelningar lämna uppgifter rörande arbetslösheten inom avdelningen.

Redan beträffande arbetslöshetens nuvarande omfattning föreligga sålunda betydande skiljaktigheter mellan olika källor, vilket gör en ytterligare belys- ning av dessa sprösmål önskvärd. De sakkunniga nödgas dock härvid in— skränka sig till följande erinringar. .

De fackförbund, som lämna uppgifter till socialstyrelsen rörande arbetslös- heten inom vissa till förbunden hörande avdelningar, räknade vid utgången av år 1926'sammanlagt omkring 373 000 medlemmar. Antalet medlemmar, som redovisats i socialstyrelsens statistik, uppgick den 30 april 1927 till cirka 274 000 och den 31 maj samma år till 277 000 med ett antal arbetslösa av cirka 33800 resp. 27 500. Vid räknetillfället den 5 maj synes med ledning härav motsvarande antal arbetslösa kunna uppskattas till omkring 32 500 blandi runt tal 275 000 medlemmar. Antager man, för att erhålla en ungefärlig uppfatt— ning om hela antalet arbetslösa bland de nu ifrågavarande fackförbundens 373 000 medlemmar, att arbetslösheten är i genomsnitt lika stor i de icke redo- visande avdelningarna som i de avdelningar, från vilka uppgifter föreligga, erhålles som resultat för dessa förbund ett uppskattat antal arbetslösa av om- kring 44 000.

Till jämförelse med denna siffra skall nu angivas arbetslöshetsräkningens resultat för samma fackförbund. Av 59 922 arbetslösa, som räkningen omfat— tade, uppgåvo 23 817 eller 39.7 %. att de voro organiserade, medan 36019 eller 60.2 % antingen uppgåvo att de vore oorganiserade eller avstodo från att lämna några uppgifter på denna punkt. (Dessutom förekommo 56 personer mot- svarande 0.1 % som nekade att lämna uppgift rörande organisationsförhål— landena.) Av de 23817, som förklarat sig vara organiserade, hade 22 195 lämnat uppgift även rörande organisationen, medan 1 622 uraktlåtit att lämna. uppgift härom. Det visade sig då, att av de nämnda 22 195 personerna 16 789 tillhörde de ovan omnämnda förbund, som till socialstyrelsen lämnat uppgifter rörande arbetslösa medlemmar> Under förutsättning att de 1 622 personer, för vilka. uppgift om organisation saknas, fördela sig mellan de uppgiftsläm— nande och icke uppgiftslämnande förbunden på samma sätt som de arbetslösa, vilkas organisation är känd, kan man uppskatta antalet av de vid räkningen anmälda arbetslösa, som tillhöra förstnämnda förbund, till i runt tal 18000. Denn siffra bör ytterligare korrigeras med hänsyn till att arbetslöshetsräknin- gen, såsom ovan framhållits, icke omfattade hela landet. Med ledning av för—

hållandet mellan antalet vid räkningen anmälda arbetslösa industriarbetare och hela folkmängden i de jordbrukskommuner, som omfattats av försäkringen, har en ungefärlig uppskattning kunnat erhållas rörande antalet industriarbetare i övriga jordbrukskommuner. Denna uppskattning har lett till att den erhållna siffran 18 000 synes böra ökas till cirka 20 000.

Ur det anförda har framgått, att medan antalet arbetslösa inom de fackför- bund, som lämna uppgift rörande arbetslösa medlemmar, skulle enligt dessa för- bunds egna uppgifter uppgå till cirka 114 000 vid tiden för räkningen, uppgick motsvarande antal enligt arbetslöshetsräkningen till endast omkring 20 000. En kontrast av denna art visar tydligt huru osäkra förutsättningarna äro till och med för en uppskattning av den nuvarande arbetslöshetens omfattning.

Olikheten mellan de anförda siffrorna är otvivelaktigt att tillskriva olika or- saker. Till en del torde skillnaden bero därpå, att en del av fackförbundens medlemmar uraktlåtit att anmäla sig vid arbetslöshetsräkningen. Undersök- ningar, som utförts genom socialstyrelsens försorg, bekräfta detta. Men å andra sidan synas utförda undersökningar också visa, att det sätt, varpå fack— förbundens arbetslöshetssiffror erhållas, medför, att medlemmar i viss utsträck— ning komma att redovisas såsom arbetslösa utan att arbetslöshet i verklig me- ning föreligger.

Till belysning härav mä till en början nämnas, att det för ifrågavarande upp— gifter från fackförbunden ej göres någon åtskillnad mellan frivillig och oförvål— lad arbetslöshet. Uppgifterna grundas på avdelningsfunktionärernas rapporter rörande antalet fall, där på grund av uppgiven arbetslöshet medlemmar fri- stämplats, (1. V. s. erhållit befrielse från erläggande av veckoavgift till förbundet. Tillförlitligheten av uppgifterna rörande arbetslöshetens omfattning måste därför bli beroende av de principer, som tillämpas och den noggrannhet, som iakttages vid fristämplingen av vederbörande avdelningsfunktionär.

Vid en undersökning som företagits rörande de 511 medlemmar i Grov- och fabriksarbetareförbundet, vilka antecknats såsom arbetslösa under hela är 1925 (tab. 2 sid. 438) och på grund därav fristämplats, har det framgått, att denna fristämpling ofta icke motsvarats av arbetslöshet i detta ords verkliga mening. Det visade sig sålunda, att fristämplingen i en del fall avsåg kvinnor, som slutat sin anställning antingen på grund av hög ålder eller för att sköta hem- met. I några av sistnämnda fall uppgavs, att vederbörande bett att få stå kvar i förbundet, därest hon skulle behöva arbeta igen. Fall förekommo även, där arbetslöshet angivits såsom orsak till fristämplingen, oaktat den verkliga orsa- ken var sjukdom. För en del personer hade inkommit uppgifter att de bedrevo eget jordbruk eller arrenderade sådant. Uppgifterna rörande dessa personer visade, att flertalet av dem definitivt slagit ur hågen tanken på fast anställ- ning inom industrien. De önskade dock behålla kontakten med fackföreningen för att därigenom lättare kunna erhålla tillfälligt arbete inom industrien till komplettering av inkomsten från jordbruket. Fristämpling syntes därvid hava, tillämpats under tiden för jordbruksarbetet, således för tid, varunder arbetslös- het icke kunde sägas föreligga. Förevarande undersökning gav även vid han—

0rsalrer till oöverens- stämmelsen.

F at:/(förbun- dens fri- stämpling.

den, att fristämpling förekommit i ett betydande antal fall, där vederbörande visserligen varit arbetslösa, inom det egna yrket men haft lönearbete kortare eller längre tider i andra yrken. Det observerades även fall, där fristämpling på grund av arbetslöshet förekommit i oavbruten följd under flera år.

Den medlemsgrupp, beträffande vilken fristämplingen i ej ringa grad visade sig behäftad med felaktigheter av ovan angiven art, utgjordes såsom nämnts av personer, som på grund av uppgiven arbetslöshet varit befriade från med- lemsavgift under hela år 1925. Det är givetvis icke möjligt att härav draga några bestämda slutsatser rörande den utsträckning, i vilken felaktigheter av denna art förekomma för den övriga medlemsstocken. Det förtjänar påpekas, att det ej finns någon arbetslöshetskassa inom det förbund, som förevarande un- dersökning avsåg, varför det för förbundets del icke föreligger så utpräglat intresse att kontrollera fristämplingen som skulle förelegat, därest förbundet ut— betalat understöd till arbetslösa medlemmar.

En liknande undersökning, avseende de 936 medlemmar i Metallindustriar— betareförbundet, som antecknats såsom arbetslösa under hela är 1925 (tab. 3 sid. 439), har visat, att felkällor föreligga även här, fastän i mindre utsträck— ning. Med hänsyn till att Metallindustriarbetareförbundet utbetalar under— stöd vid arbetslöshet, är det naturligt, att kontrollen här måste vara strängare än om dylikt understöd ej utbetalats. Behovet av denna skärpta kontroll fram- träder dock huvudsakligen, så länge medlemmen är berättigad till understöd, vilket är så mycket naturligare som avdelningskassören är personligen an- svarig för oriktigt utbetalande. Har understödsrätt ännu ej förvärvats, eller har understödsrätten uttömts, har vederbörande avdelningskassör mindre in- tresse av på vilken grund fristämpling sker. Förbunden ha dock alltid ett visst intresse av att fristämpling ej äger rum i onödan eller att medlemskap i ett förbund ej uppehålles, sedan övergång till annan verksamhet skett, alldenstund förbunden måste för personer, som ej erlägga sin veckoavgift, likväl erlägga stadgad kontingent till landsorganisationen.

De ovan omnämnda undersökningarna, som på grund av erhållna uppgifter utförts för den pågående arbetslöshetsutredningen, hava närmast avsett tvenne förbund och en mindre grupp medlemmar inom vartdera förbundet. Undersök- ningarna hava givit vid handen, att fristämpling på grund av arbetslöshet före- kommer i ej ringa utsträckning, utan att arbetslöshet i verklig mening förelig— ger. I en del fall synes fristämplingen endast ha inneburit, att vederbörande ej haft arbete inom det egna facket medan han samtidigt haft lönearbete på annat håll. I andra fall har fristämplingen motiverats med arbetslöshet, oak- tat den verkliga orsaken varit sjukdom. Att härur draga några bestämda slut- satser rörande de principer, som tillämpas för fristämplingen inom andra för- bund, är givetvis icke möjligt. Sannolikt är väl dock, att samma felkällor, som här iakttagits vid de båda undersökta förbunden, uppträda även på annat håll.

De här påpekade förhållandena torde ådagalägga, att siffran 44 000, som er- hållits med ledning av fackförbundens uppgifter rörande fristämpling, är för hög. Å andra sidan har det framgått av undersökningar, som socialstyrelsen utfört, att arbetslösa fackföreningsmedlemmar i viss utsträckning uraktlåtit

att anmäla sig vid arbetslöshetsräkningen, varför siffran för antalet arbetslösa inom motsvarande fackförbund —— eller 20 000 —— är för låg. Några tillför- litliga hållpunkter av annat slag för bedömande av arbetslöshetens sannolika omfattning inom förevarande fackförbund torde emellertid icke föreligga, och detta medför det beklagliga resultatet, att uppskattningen av kostnaderna för försäkringen måste genomföras med ett bristfälligt statistiskt underlag.

I detta sammanhang torde ytterligare ett spörsmål vara förtjänt att påpe— kas, nämligen frågan huruvida en korrigering av det vid arbetslöshetsräknin- gen erhållna antalet arbetslösa kan vara påkallad med hänsyn till tiden för räkningen. Det är tydligt, att om arbetslöshetsräkningen förlagts till någon av vintermånaderna, skulle antalet arbetslösa blivit större än om räkningen förlagts till sommaren. En jämförelse mellan fackförbundens arbetslöshets- siffror ger emellertid vid handen, att arbetslösheten i slutet av april eller bör- jan av maj har en omfattning, som i stort sett motsvarar genomsnittet för året. Under sådana förhållanden synes det saknas anledning att på grund härav söka anbringa någon korrektion till det vid räkningen erhållna antalet.

Utom vad ovan anförts tillkomma emellertid ytterligare vissa omständighe- Arbetslöshets— ter som äro av särskild betydelse, då det gäller att få ett begrepp om omfatt- 3521 2:25];— ningen av den arbetslöshet, som är av intresse för bedömande av kostnaderna arbetslöshets— för en arbetslöshetsförsäkring. För rätt till ersättning från försäkringen skul- le nämligen enligt de sakkunnigas förslag krävas dels att den arbetslöse un- der de närmast föregående fyra försäkringskvartalen haft anställning i för-

räkningen.

säkringspliktigt yrke minst 26 veckor och därunder erlagt föreskrivna försäk— ringsavgifter, och dels att han under loppet av fyra på varandra följande för— säkringskvartal icke redan uppburit understöd under viss föreskriven tid, som av några sakkunniga föreslagits till 15, av andra till 20 veckor.

Det är under sådana förhållanden givetvis av vikt att känna huru stor del av de anmälda arbetslösa som kunna antagas komma att bli diskvalificerade för understöd på grund av de båda anförda villkoren. Att genomföra en verklig beräkning härav är dock icke möjlig. Till ledning för bedömande av frågan må tjäna nedan angivna siffror, vilka erhållits från de vid arbetslöshetsräknin- gen meddelade uppgifterna. Å det vid räkningarna använda formuläret fun- nos bland annat följande frågor: »När förlorade Ni Eder senaste fastare an- ställning?» —— >>Har Ni, sedan Ni förlorade Eder senaste fastare anställning, haft något tillfälligt arbete? I så fall av vad slag? Hur lång tid?»

Den första frågan hade besvarats av 48 522 personer men lämnats obesva- rad av 11 400. Nu är att märka att begreppet »fastare anställning» uppfat- tats ytterst olika av olika personer, vadan de angivna svaren äro av ringa vär- de för bedömning av frågan om arbetslöshetens varaktighet i de olika fallen. I flertalet fall har emellertid även den andra frågan besvarats. Med ledning av dessa svar hava frånräknats de tider av tillfällig anställning, som förekommit efter den tidpunkt, som angivits i första frågan. På så sätt har beträffande dessa personer erhållits den sammanlagda längden av de arbetslöshetsperioder, som förekommit efter tidpunkten för den fastare anställningens upphörande.

Det lider intet tvivel, att icke även dessa uppgifter måste vara behäftade med en synnerligen stor osäkerhet, då det är att förvänta, att de tillfälliga arbets— anställningarna blivit ofullständigt redovisade. Till belysning av i vilken rikt— ning de angivna svaren gå har i följande tablå angivits fördelningen dels efter den tid, som förflutit efter den sista fastare anställningen (bruttoarbetslös— het), dels efter längden av samma period med avdrag för de tider, varunder ve- derbörande haft tillfällig anställning (nettoarbetslöshet).

De arbetslösas fördelning efter arbetslöshetens varaktighet.

. Brutto- Netto- Arbetslöshetcns varaktighet ”betSIOShet arbetsloshet Antal % Antal % Under 1 mån .......... 4 790 9.9 5 322 11.4 1— 2 » ......... 4 119 8.5 4 223 9.0 2—— 3 » ......... 1 680 3.5 2 068 4.4 3— 4 : ......... 1 572 3.21 4— 5 > ......... 3 259 6.7 9 159 19.6 5— 5 . ......... 3 065 6.3[ 6— 7 » ......... 4152 8.6 7-— 8 » ......... 3 067 6.3? 7 369 15.7 8— 9 » ......... 1 297 2.7 9—10 ) ......... 808 1.7 10—11 > ......... 758 1.5 2 538 5.4 1l—l'2 » ......... 870 1.8 1—2 år ......... 7 064 14.6 6 800 14.5 2—3 ) ......... 3 853 7.9 3 503 7.5 Över 3 » ......... 8 168 16.8 5 865 12.5 Summa 48 522 11000 46 847 ! 1000

Enligt ovanstående siffror skulle av de arbetslösa endast 20 a 25 % förete en kortare arbetslöshet än 3 månader, en siffra som vida skiljer sig från det re— sultat, som erhölls ur den på tvenne fackförbundes material grundade under- sökningen, för vilken närmare redogjcrts i Bil. 4. Visserligen äro arbetslös— hetsräkningens siffror rörande arbetslöshetens fördelning efter dess varaktig— het icke direkt jämförbara med siffrorna enligt fackförbundens material. De förra avse nämligen den tid, som förflutit från arbetslöshetens början till tidpunkten för arbetslöshetsräkningen, då arbetslöshet sålunda ännu alltjämt var för handen, de senare hela arbetslöshetsperioden från början till slutet. Även om dylika fördelningssiffror under viss förutsättning kunna vara direkt jämförbara, föreligger dock icke denna förutsättning här. De arbetslöshets— perioder, som kommit till uttryck i de angivna fördelningssiffrorna, ha för öv- rigt till stor del uppstått helt enkelt genom att arbetslöshetsräkningen förlagts just till den tidpunkt, då den ägde rum. Hade arbetslöshetsräkningen utförts någon kortare tid efter säsongarbetslöshetens inträdande, hade de kortvariga ar— betslöshetsperioderna tydligen blivit mera dominerande. Nu dominera i stället arbetslöshetsfall av 4—8 månaders varaktighet, medan exempelvis fall av 9— 12 månaders längd, vilka i huvudsak härröra från personer, som blevo arbets- lösa under sommarmånaderna 1926, äro relativt sällsynta.

De angivna fördelningssiffrorna för arbetslöshetsförsäkringens klientel tor- Fördelningens de dock ge vid handen, att huvudmassan av de arbetslösa, som anmälde sig vid i:;f/ilååidgf n.rbetslöshetsräkningen, skulle, därest en arbetslöshetsförsäkring enligt de sak- ,,;ngm kunnigas förslag då varit genomförd, varit diskvalificerade för understöd, be- roende antingen därpå, att de redan uttömt sin understödsrätt eller därpå, att de icke erlagt tillräckligt antal avgifter och sålunda redan vid arbetslöshetens bör— jan varit berövade denna rätt. Den betydande frekvensen av långvariga arbets— löshetsfall beror uppenbarligen därpå, att en icke oväsentlig del av arbetslös- hetsräkningens klientel utgjordes av kroniskt arbetslösa personer, vilket för övrigt även bekräftas av de intensivundersökningar, som genom socialstyrelsens försorg utförts inom flera kommuner.

Båda dessa omständigheter och särskilt den sistnämnda medföra, att upp— skattningen av kostnaderna för en arbetslöshetsförsäkring bör baseras på ett icke oväsentligt mindre antal arbetslösa än det, som enligt föreliggande källor kan anses såsom det sannolika antalet arbetslösa personer inom de yrken för- säkringen är avsedd att omfatta.

Såsom redan tidigare framhållits skulle enligt arbetslöshetsräkningen an- talet arbetslösa inom de försäkringspliktiga yrkena uppgå till cirka 42 000 personer. Ur vad tidigare anförts framgår, att denna siffra bör, för att mot- svara den samlade arbetslösheten, ökas, dels på grund därav, att arbetslöshets- räkningen icke omfattat hela landet, dels på grund av" att en del personer un- derlåtit att anmäla sig. Ökningen på grund av förstnämnda orsak torde, så som tidigare visats, icke uppgå till något avsevärdare antal. Huru stor ökning som föranledes av den sistnämnda orsaken är däremot vanskligt att siffermäs- sigt angiva.

För beräkningen av kostnaderna för en arbetslöshetsförsäkring enligt de sak- kunnigas förslag är det icke hela antalet arbetslösa som är av intresse utan det genomsnittliga antalet av sådana arbetslösa personer, som vid arbetslös- hetens början varit anställda i försäkringspliktig verksamhet tillräckligt länge och erlagt erforderligt antal avgifter för att vara berättigade till understöd från försäkringen. Såsom ovan visats måste antalet arbetslösa personer, som uppfylla detta villkor, vara väsentligt mindre än hela antalet arbetslösa inom de försäkringspliktiga yrkena. Då det föreliggande materialet icke erbjuder några fasta hållpunkter för genomförandet av enverklig beräkning på denna punkt, hava de sakkunniga måst avstå härifrån och i stället inskränkt sig till att med ledning av de anförda sifferuppgifterna verkställa en ungefärlig upp- skattning av antalet arbetslösa personer, som kunna antagas komma att bli berättigade till ersättning från en arbetslöshetsförsäkring av föreslagen art.

De sakkunniga hava härvid kommit till den uppfattningen, att kostnads- Antal beräkningen torde med tillbörlig trygghet kunna baseras på ett genomsnitt- arbets/ösa. ligt antal av 40 000 arbetslösa, varvid då avses endast sådana personer, som vid arbetslöshetens inträdande erlagt erforderligt antal veckoavgifter för att vara berättigade till ersättning från försäkringen. Härvid har då icke kunnat tagas särskild hänsyn till möjligheten av att försäkringen skulle komma att

medföra ökad arbetslöshet, varom delade meningar rått bland de sakkunniga. Skulle mot förmodan de på grundval av detta antal beräknade försäkringsav- gifterna bliva otillräckliga, medgiver en i 18 å i de sakkunnigas förslag till , lag om arbetslöshetsförsäkring intagen bestämmelse höjning av avgifterna. * Skulle återigen de beräknade försäkringsavgifterna komma att systematiskt . överstiga de erforderliga, bör i överensstämmelse med den nämnda bestämmelsen avgifterna i fråga sänkas.

En av de sakkunniga, herr Heckscher, har förklarat sig ur stånd att finna något stöd för det här ovan gjorda antagandet om 40 000 av försäkringen om- fattade arbetslösa. De tidigare meddelade jämförelserna mellan fackförbundens och arbetslöshetsräkningens uppgifter ha visat mer än dubbelt så höga resul- tat i ena fallet mot dem som fås i det andra, och inga hållpunkter för utjäm— nig av en så våldsam differens ha kunnat erhållas. Under dessa förhållanden synes det denne sakkunnige omöjligt att avgöra ens om den nästan på fri hand valda siffran 40 000 är riktig eller för hög eller för låg, fastän det först- nämnda antagandet skulle innebära det _— visserligen icke omöjliga men dock alldeles obevisade —— förhållandet, att den på fackförbundens material byggda, officiella arbetslöshetsstatistiken skulle visa åtminstone halvannan gång så höga tal som de verkliga. Enligt denne sakkunniges uppfattning måste man därför vara medveten om, att en nu införd arbetslöshetsförsäkring skulle sakna grundval i kännedom om den inom försäkringen fallande arbetslöshetens om- fattning.

Fackföfbun- För att på grund av den antagna siffran för antalet arbetslösa, eller 40 000, tästä/f,!" kunna verkställa en kostnadsberäkning kräves kännedom om huru arbetslös—

aom grundförhetsperioderna inom försäkringsstocken komma att fördela sig efter sin längd.

"f,-';;ZZM' 'Även beträffande denna fråga är vårt vetande bristfälligt. Den tidigare om- nämnda undersökning, som verkställts av Metallindustri- samt Grov- och fa- briksarbetareförbundens material har givit till resultat en fördelning, som gi- vetvis närmast svarar mot förhållandena inom dessa förbund. Arbetslöshetens varaktighet i ett visst fall antogs vid denna undersökning motsvara den tid vederbörande var fristämplad från erläggande av avgift. Det är under sådana förhållanden naturligt, att det förfaringssätt, som tillämpats vid f ristämplingen, kan ha inverkat även på fördelningen efter arbetslöshetsperiodens längd, fastän "denna inverkan torde vara avgjort mindre än inverkan på den absoluta arbets— lösheten.

Arbetslöshetsräkningens klientel företedde däremot en fördelning efter ar- betslöshetens varaktighet av helt annan typ än som motsvarade de båda fack- förbundens material i så måtto, att frekvensen av kortare arbetslöshetsperioder var vida mindre än för fackförbunden.

Nu torde man emellertid ha grundad anledning antaga, att det arbetslöshets— klientel, som kommer att omfattas av en arbetslöshetsförsäkring, skall i av- seende på fördelningen efter arbetslöshetsperiodernas längd förete en större likhet med faekförbundsmaterialet än med arbetslöshetsräkningens material. Såsom ett visst stöd för tillämpligheten av den fördelning efter arbetslöshetens

varaktighet, som framgick av undersökningen av de tvenne fackförbundens ma- terial, må framhållas, att enligt erfarenheterna från de danska arbetslöshetskas- sorna, som i regel tillämpa en maximal understödsperiod av i genomsnitt cirka 100 dagar, utgöra de understödda dagarna närmare 60 % av de arbetslösa da- garna -— en siffra, som nära överensstämmer med de ur fackförbundens ma— terial för motsvarande understödstid erhållna procentsatserna. För ett arbets- löshetsklientel, där fördelningen efter arbetslöshetens varaktighet vore av den art, som uppgivits för de vid arbetslöshetsräkningen anmälda, skulle däremot en vida mindre del av den sammanlagda arbetslösheten falla inom motsvarande understödstid. Med hänsyn till de anförda synpunkterna har kostnadsräk- ningen baserats på den fördelning efter arbetslöshetsperiodernas längd, som framgått ur undersökningen av fackförbundens material. Det må i detta sam- manhang framhållas, att förevarande fördelning ger till resultat en betydligt högre kostnad än som motsvarar den ur arbetslöshetsräkningens klientel er- hållna fördelningen.

Slutligen må nämnas, att vid uppskattningen av kostnaderna hänsyn icke ta- gits till säsongarbetslösheten på annat sätt, än att den antagna siffran för an- talet arbetslösa betraktas som en genomsnittssiffra för hela året. Medan nämn- da antal sålunda väntas komma att överskridas under vintermånaderna, förut- sättes arbetslösheten under sommaren komma att erhålla mindre omfattning. För övrigt hava de sakkunniga vid specialmotiveringen till 9 %, som innehåller be- stämmelser rörande säsongarbetslöshetens behandling i försäkringen, framhål- lit, att vid tillämpningen av dessa bestämmelser bör såsom vägledande princip uppställes, att försäkringen så vitt möjligt icke skall på grund av säsongarbets— lösheten belastas hårdare än om arbetslösheten varit i stort sett jämnt fördelad över hela året.

Under de gjorda förutsättningarna skulle sålunda det genomsnittliga anta- let arbetare som komma att omfattas av försäkringen kunna beräknas till 625000, varav i genomsnitt 585 000 antages vara i arbete och 40 000 arbets- lösa. Dessa siffror svara mot en genomsnittlig arbetslöshet av 6.4 %. Det är emellertid att märka att en pådetta sätt bestämd arbetslöshetsprocent icke är direkt jämförbar med de uppgifter rörande arbetslöshetsprocentens storlek in- om olika fackförbund, som varje månad publiceras i Sociala Meddelanden. Sist— nämnda siffror äro nämligen avsedda att omfatta all arbetslöshet bland de ar- betargrupper uppgifterna avse, medan den här erhållna arbetslösheten — 6.4 % antages icke omfatta arbetslösa personer, som redan vid tidpunkten för arbetslöshetens inträdande äro diskvalificerade från rätten till understöd på grund av att erforderligt antal veckoavgifter icke erlagts.

I 2 % i förslaget till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring har införts en bestämmelse av innehåll att Konungen äger från försäkringsplikt undan- taga arbetare, som användas till arbete för statens, kommuns, järnvägsbolags eller spårvägsbolags räkning, och vilkas anställningsvillkor äro sådana, att för- säkring enligt denna lag må anses icke erforderlig. Med hänsyn härtill hava i den ovan anförda siffran 585 000 icke medräknats några i statens tjänst an-

Säsongur— betslösheten.

ställda. Icke heller ingå i denna siffra andra i kommuners, järnvägsbolags eller spårvägsbolags tjänst anställda arbetare än sådana som tillhöra de i ta— bellen å sid. 205 upptagna yrkesgrupperna. Då någon motsvarande inskränk— ning icke genomförts beträffande det antagna antalet arbetslösa, har härige— nom en viss säkerhetsmarginal skapats.

Kostnaden för Under antagande att antalet arbetslösa inom försäkringsstocken kommer att dag/”a'” ' uppgå till 40 000, skulle på varje år komma 12 miljoner arbetslösa dagar. Det gäller då att söka bestämma, huru många av dessa arbetslösa dagar som kunna väntas falla inom den maximala understödstiden. Ur de i Bil. # sid. 439 f. åter- givna tabellerna e'rhållas följande siffror för arbetslöshetens procentuella för— delning på olika veckor efter arbetslöshetens början.

Arbetslöshetens procentuella fördelning på olika veckor efter urbetslöshetsperiodens början.

( Procentucll fördelning av arbetslösheten på i Arbetslöshets- olika veckor enligt material från

”eka Metallindustri- ' Grov- och fabriks- | arbetareförbundet arbetareförbundet 1 * ! l 1 ........ * 9.17 ? 7.63 i ' 2—16 ........ * 59.72 * 60.04 ; 17—21 ........ ; 8.93 10.59 [ 532—50 ........ 22.18 21.74 i

; Summa. : 100.00 , 100.00

Den del av arbetslösheten, som faller på l:a veckan, utgörande för det ena förbundet omkring 9, för det andra förbundet omkring 8 %, kommer med hän— syn till de föreslagna karensbestämmelserna icke att medföra ersättning från försäkringen. Enligt de sakkunnigas förslag behöva de sex arbetslösa dagarna visserligen icke komma i följd utan kunna vara fördelade under en tid av 14- dagar. På grund av beskaffenheten av det primärmaterial, som legat till grund för beräkningen av de i tabellen anförda fördelningssiffrorna, har särskild hänsyn icke tagits till den nämnda spridningen av karensdagarna.

Beträffande den maximala understödstidens längd hava de sakkunniga fram- ställt två olika förslag. Det ena förslaget innebär en maximal understödstid av 15, det andra av 20 veckor. Enligt ovanstående tabell skulle en understöds- tid av 15 veckor komma att omfatta cirka 60 % av arbetslösheten såväl enligt Metallindustri— som enligt Grov— och fabriksarbetareförbundets erfarenhet. En understödstid av 20 veckor skulle däremot motsvara omkring 69 % av arbets— lösheten enligt det förra och omkring 71 % enligt det senare förbundet, eller i runt tal 70 %, om hänsyn tages till båda förbundens erfarenhet.

Vid genomförandet av undersökningen rörande fackförbundens material har, såsom närmare framgår ur redogörelsen härför, antagits, att den arbetslöshet, som inträffar under ett år, utgör en enda sammanhängande arbetslöshetsperiod, vilket skulle medföra, att karenstid icke komme att räknas mer än en gång om

.året. Skulle ny karenstid räknas vid varje ny arbetslöshetsperiod, skulle med hänsyn till det sätt, varpå arbetslöshetsfallen fördela sig efter antalet perioder inom de båda nämnda förbunden, en mindre del av den sammanlagda arbets— lösheten komma att understödjas från försäkringen än som framgår ur de ovan nämnda siffrorna, varigenom antalet understödda dagar beräknats komma att utgöra cirka 55 % av samtliga arbetslösa dagar, därest understödstiden begrän— sas till högst 15 veckor under fyra på varandra följande försäkringskvartal, och virka 65 % vid en maximal understödstid av 20 veckor.

De personer bland de sakkunniga, som _— under förutsättning att obligato- risk arbetslöshetsförsäkring överhuvud taget kommer till stånd _ förordat, att understödstiden begränsas till 15 veckor, hava dessutom föreslagit, att den ar— betslöse efter 6 veckors understöd skall vara skyldig mottaga hänvisning till reservarbete under viss tid, som bestämmes av socialstyrelsen, dock högst 12 veckor. Härvid skall vid två dagars reservarbete avräknas en dag på under— stödstiden. En arbetslös, som varit hänvisad till reservarbete under 12 veckor, skall sålunda icke äga rätt till daghjälp för mer än 9 veckor under loppet av fyra försäkringskvartal.

Då kostnaden för reservarbetena äro avsedda att helt bestridas av statsme- del, kommer en inkoppling av reservarbeten på nu nämnt sätt att förväntas medföra en viss minskning i försäkringens utgifter för daghjälp. Denna minsk— ning är emellertid beroende av flera olika omständigheter, först och främst i vilken utsträckning reservarbeten komma att anordnas, men även av möjlighe- terna för de i reservarbeten sysselsatta att skaffa sig sysselsättning i öppna arbetsmarknaden. Att dessa tillfällen äro större för dem, som sysselsättas i statskommunala arbeten än vid statliga arbeten, är tydligt, enär de i förra fallet ha bättre tillfälle att bevaka sina intressen på hemortens arbetsmarknad; men reservarbetenas inkoppling i försäkringssystemet torde enligt vissa bland de sakkunniga även på annat sätt kunna inverka på försäkringskostnaderna, bl. a. genom att de arbetslösa väsentligt stegra sina ansträngningar att skaffa sig arbete å öppna arbetsmarknaden på grund av det kontanta understödets upphö— rande redan efter 6:e veckans slut. vilket skulle väntas åstadkomma en minsk- ning i de arbetslösas antal. Då det är svårt att angiva, i vad mån dessa nu nämnda faktorer skulle komma att inverka på arbetslöshetens omfattning, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna verkställa någon uppskattning av" den minskning i kostnaderna för försäkringen, som reservarbetenas inkoppling i för- säkringssystemet skulle komma att medföra. Den följande beräkningen är där— för gjord under förutsättning att understöd ges under hela försäkringstiden.

Av de 12 milj. arbetslösa dagar, som enligt vad ovan framhållits skulle falla på varje år, skulle vid en understödstid av 15 veckor daghjälp komma att utgå för 55 % härav eller för 6.6 milj. dagar. Vid en understödstid av 20 veckor skul- le återigen understöd komma att utgå i 65 % eller för 7.8 milj. dagar. För be- räkning av kostnaderna härför kräves dessutom kännedom om daghjälpens ge- nomsnittliga storlek, som kommer att bliva beroende av det sätt, varpå de ar- betslösa komma att fördela sig på de olika inkomstklasserna. Under förut- sättning att de arbetslösa förekomma i relativt samma utsträckning i förhål—

lande till antalet försäkrade inom samtliga inkomstklasser, vilket här antages ? bliva fallet, kommer daghjälpens genomsnittliga belopp att bliva beroende av försäkringsstockens fördelning på inkomstklasserna. I brist på en allmän . lönestatistik har beräkningen av denna fördelning baserats på vissa undersök— ningar rörande fördelningen på olika inkomstklasser inom skilda yrkesgrupper av de arbetare, som omfattas av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Här— vid har erhållits det resultat, som framgår ur följande tablå.

Försäkringsstocken fördelning på de olika inkomstklasserna.

D h"'1 Försäkrings- i a Inkomstklass ag_j p stockens ' Produkt 1 Kr. procentuella i

' fördelning | '

. .- l 1 ....... i 1.25 | 2 ; 2.50

11 ....... ; 1.50 _ 6 a a— ! III ....... » 2.— ' 7 ! 14.— IV ....... 1 2.50 15 ! 37.50 V ....... j 3.— 12 i 36.— | VI ....... ; 3.25 ! 58 l 188.50 1

* * l ; Summa | i 100 i 287.50

Såsom synes härav skulle daghjälpen uppgå i genomsnitt till cirka 2.88 kro- nor. Härigenom skulle den sammanlagda kostnaden för daghjälp komma att uppgå till 19.0 milj. kronor för en understödstid av 15 veckor och till 22.5 milj. kronor för en understödstid av 20 veckor. Av dessa kostnader skulle arbetar- na och arbetsgivarna bestrida vardera hälften. De båda parternas andelar skul- le alltså vid 15 veckors understöd uppgå till 9.5 milj. kronor vardera och vid en understödstid av 20 veckor till 11 .25 milj. kronor.

Kostnadenufär Det förutsättes i de sakkunnigas förslag till obligatorisk arbetslöshetsför— fam'llel'I/"gg' säkring, att familjetilläggen inom varje särskild inkomstklass skola utgå med respektive 10, 20 och 30 % av grundlönen, därest den arbetslöse har resp. 1 eller 2, 3 eller 4 samt 5 eller flera att försörja. För beräkning av kostnaderna för dessa tillägg kräves sålunda kännedom om det sätt, varpå familjerna äro sam- mansatta. Någon allmän statistik härom föreligger ej. Till ledning för bedö- mande av frågan om försörjningsskyldighetens omfattning är man därför hän- visad till specialstatistiska undersökningar. Härvid synes kunna användas dels de uppgifter rörande familjernas storlek, som införskaffades i samband med ar- betslöshetsräkningen den 5 maj 1927, dels uppgifter rörande efterlevande hustru och barn efter arbetare, som träffats av olycksfall i arbete med dödlig utgång, vilka senare uppgifter för åren 1918—1923 erhållits från riksförsäkringsanstal- ten. I båda fallen skola endast siffrorna för män användas.

Vad arbetslöshetsräkningens material beträffar hade bland männen 31 083 uppgivit sig icke hava någon försörjningsskyldighet; 3 792 hade uppgivit sig endast hava försörjningsskyldighet mot andra än hustru och barn ; slutligen hade 23 191 uppgivit sig äga försörjningsskyldighet gent emot hustru och barn. En- ligt de från riksförsäkringsanstalten erhållna uppgifterna framgår, att under

åren 1918—1923 hade 2 966 män förolyckats på grund av olycksfall i arbete. Av dessa hade 1 570 hustru och barn att försörja medan de återstående 1 396 icke haft dylik försörjningsskyldighet. I följande tablå hava de personer, som haft familj att försörja, fördelats efter antal personer, för vilka försörjningsskyldig- het förelegat.

Familjeförsörjnrnas fördelning efter försörjningsskyldighetens omfattning.

Familjeförsörjare enligt

Antal att försörja arbetslöshets— olycksfalls- räkningen statistiken

Antal _ ,. Antal | %

1 396 587 336 239 183 102

74 26 13 9 1

2966 | 1000

Ingen att försörja »

PHPQPT'FDNO —&>F=D:nx1$—Nle—rr—-

»

1. och flera

? 99.0 o

För de tre grupper av familjeförsörjare, för vilka olika familjetillägg skulle utgå gestalta sig siffrorna alltså på följande sätt.

Familjeförsörjarnns fördelning på. de tre antagna grupperna.

Antal familjeförsörjare i % av samtliga arbetslösa enligt

arbetslöshets- olycksfalls— räkningen statistiken '

3 » 4 » .. 11.6 1 eller 2 att försörja . . 22.4 31. 14. 5 > flera » . . 5.9 7.

Såsom synes skulle enligt olycksfallsstatistikens siffror familjetillägg kom- ma att utgå i ett relativt större antal fall än enligt siffrorna från arbetslöshets— utredningen. Antalet att försörja utgör nämligen enligt den förstnämnda käl- lan i genomsnitt 1.36 per arbetslös, medan motsvarande siffra enligt arbetslös— hetsräkningen uppgår till endast 1.07. Till jämförelse må även erinras om erfa— renheterna från Tyskland på denna punkt. På de 1 112 000 arbetslösa, som under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 uppburo det 5. k. huvudunderstödet från

Försäkrings- avgifter.

den tyska arbetslöshetsförsörjningen, kommo 1 237 000 personer, för vilka fa— miljetillägg skulle utgå, vilket innebar att dylikt tillägg utgick i genomsnitt till 1.11 personer för varje arbetslös. För vinnande av tillbörlig trygghet skall dock ' olycksfallsstatistikens erfarenhet på denna punkt läggas till grund för beräk— i ningen. Det må även erinras om, att de föreliggande ur svensk erfarenhet här- ledda siffrorna endast avse män, för vilka frekvensen av familjeförsörjare är vida större än för kvinnorna. Då dessa siffror komma att tillämpas även på den kvinnliga delen av försäkringsstocken har härigenom ytterligare säkerhet åstadkommits.

Under sådana förhållanden synes det icke vara erforderligt att införa några särskilda tillägg för de relativt få fall, där familjetillägg skulle komma att utgå för andra personer än den arbetslöses hustru och barn. Däremot skall, på grund av att frekvensen av familjeförsörjare otvivelaktigt är större i de högre inkomstklasserna än i de lägre, hänsyn härtill tagas på så sätt, att den ge- nomsnittliga arbetsförtjänsten, som för försäkringsstocken i dess helhet visat sig utgöra 5.75 kronor, höjes till 6 kronor. Denna höjning synes fullt tillräck— lig, i betraktande av att arbetsförtjänsten icke i något fall räknas högre än 6.50 kronor. Med en genomsnittlig daglig arbetsförtjänst eller grundlön av 6 kronor komma familjetilläggen att utgöra i genomsnitt 60 öre, 1.20 kronor och 1.80 kronor per dag, beroende på huruvida den arbetslöse har 1 eller 2, 3 eller 4 samt 5 eller flera att försörja. Då enligt vad tidigare anförts sammanlagda antalet understödsdagar beräknats till 6.6 milj., om understödstiden faststäl- les till 15 veckor, och till 7.8 milj. vid en maximal understödstid av 20 veckor. erhållas med tillhjälp av de i ovanstående tablå angivna procentsiffrorna de siffror för kostnader m. in., som sammanställts i följande översikt.

Kostnader för familjetillägg för olika grupper av familjeförsörjare.

Genom- Understödstid = 15 veckor Understödstid = 20 veckor i snittl. Anta] att försörja faimlhe' Beräknat Famil'e- Beräknat Famil'e- tälladgg antal dagar tillägg antal dagar ”115ng p är ag med familje- med familje- ' tillägg Kr. tillägg Kr. 1 eller 2 ......... 0.60 2 050 000 1 230 000 2 430 000 1 460 000 3 > 4 ......... 1.20 940 000 1 130 000 1 120 000 1 340 000 5 » fiera ........ 1.80 500 000 900 000 590 000 1 060 000 Summa 3490000 3260000 ! 4140000 3860000

Under de förutsättningar, som här tillämpats, skulle alltså kostnaderna för familjetilläggen uppgå till 3.3 milj. kronor vid en. understödstid av 15 veckor och till 3.9 milj. kronor vid en understödstid av 20 veckor.

Det återstår att under de givna förutsättningarna beräkna storleken av för- säkringsavgifterna för varje särskild inkomstklass. följande formel härletts:

För detta ändamål har

0.240 p 11 _ 100 — p där P =arbetarens resp. arbetsgivarens andel i veckoavgiften, uttryckt i pro- cent av grundlönen per vecka inom motsvarande inkomstklass, p arbetslöshetsproeenten och n antalet understödsdagar i procent av hela antalet arbetslösa dagar. Vid härledningen av formeln har antagits, att försäkringsavgift endast er- lägges för tid, varunder den försäkrade befinner sig i arbete.

Ur formeln framgår, att arbetarens andel i försäkringsavgiften kommer att utgöra 0.90 % av arbetsförtjänsten vid en understödstid av 15 veckor och 1.07 % vid en understödstid av 20 veckor. I följande tablå ha sammanställts de på grund härav beräknade försäkringsavgifterna för varje särskild inkomstklass.

Försäkringsnvgifter för olika inkomstklasser.

Arbetarnas och arbetsgivarnas sammanlagda försäkringsavgift. i ören per vecka vid en Inkomstklass maximal unnerstödstid av

15) veckor 20 veckor

52 315 52 64 78 84 %

Med hänsyn till att arbetaren och arbetsgivaren skola betala hälften var— dera, hava de angivna avgiftsbeloppen avrundats till jämna tal. Såsom synes av tablån skulle arbetarens avgifter komma att växla mellan lägst 14 och högst 35 öre per vecka vid en understödstid av 15 veckor och mellan lägst 16 och högst 42 öre vid 20 veckors understödstid.

I anslutning till det ovan återgivna uttrycket för beräkning av P torde föl- jande synpunkt vara förtjänt av beaktande. Såsom framgår ur formeln kom- mer, om hänsyn endast tages till arbetslöshetsprocenten, försäkringsavgiften att ökas med växande arbetslöshetsprocent. Men försäkringsavgiften beror även av 11, eller antalet understödda dagar i % av hela antalet arbetslösa dagar. Enligt erfarenhet, som vunnits ur olika undersökningar, avtager vid några av de viktigaste slagen av arbetslöshet 11 eftersom p växer, vilket kommer att få till följd att försäkringsavgifterna icke behöva ökas i lika stark proportion som arbetslöshetsprocenten. Härtill kommer även en annan faktor av bety- delse. I den mån arbetslösheten växer, kommer även antalet fall att ökas, där den arbetslöse redan vid arbetslöshetens inträdande är diskvalificerad för un- derstöd på grund av att han icke erlagt erforderligt antal veckoavgifter. Un— der förutsättning att bestämmelserna rörande villkoren för ersättning icke ändras, komma dessa båda förhållanden var för sig att bidraga till att stabi- lisera försäkringen, då tack vare ifrågavarande omständigheter svängningar- na i försäkringens ekonomiska förlopp icke komma att bliva så stora som

svängningarna i arbetslösheten själv. Detta. innebär emellertid i grund och hot- ten icke något annat än att försäkringen täcker en relativt mindre del av den samlade arbetslösheten ju större denna arbetslöshet är.

Förvaltnings— Enligt de sakkunnigas förslag skola arbetslöshetsförsäkringens förvaltnings- ! kostnaderna. kostnader bestridas av statsmedel. Att verkställa en beräkning av dessa kost- nader på grundval av uppskattningen av erforderlig personal, lokalhyror, tryck— saker m. m. synes knappast görligt, alldenstund samtliga element, som ingå i en sådan beräkning, måste bliva synnerligen osäkra. För att emellertid erhålla en ungefärlig uppfattning av storleken av det belopp, vartill förvaltningskost- naderna kunna väntas komma att uppgå, synes enligt de sakkunnigas mening erfarenheterna från den engelska arbetslöshetsförsäkringen kunna läggas till grund. Såsom framgår av redogörelsen härför, är den engelska arbetslöshets— försäkringen i stort organiserad på samma sätt som försäkringen enligt de sak— kunnigas förslag. Uppbörden av försäkringsavgifterna verkställes sålunda medelst märkessystem ; försäkringens lokala organisation är i båda fallen över- lämnad till arbetsförmedlingsanstalterna, som i England visserligen äro stats- institutioner, medan de i vårt land alltjämt skulle bibehålla sin kommunala ka— raktär. Den centrala ledningen av den engelska försäkringen, som är förlagd till arbetsministeriet, har i de sakkunnigas förslag sin motsvarighet i social— styrelsen. Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader bestridas i England så gott som uteslutande (till omkring 90 %) av försäkringens medel. Enligt det föreliggande förslaget skulle, huvudsakligen på grund av det arbete, som ar- betsförmedlingen utför för försäkringens räkning, 3/4 av förmedlingens kostna- der bestridas av statsmedel.

Under de fyra sista åren hava förvaltningskostnaderna för den engelska ar- betslöshetsförsäkringen växlat mellan cirka 8 och 12 % av försäkringens inkom- ster i form av avgifter från arbetare och arbetsgivare och bidrag från staten samt utgjort i genomsnitt 9.7 % härav. Under antagande av en omkostnadspro— cent av samma storlek för en försäkring enligt de sakkunnigas förslag, skulle förvaltningskostnaderna komma att uppgå till 2.4 milj. kronor, om understöds- tiden bestämmes till 15 veckor, och till 2.8 milj. kronor för en understödstid av 20 veckor. Det torde få anses såsom sannolikt, att en dylik ändring i under- stödstidens längd icke kommer att medföra en så betydande ändring i förvalt- ningskostnadernas sammanlagda belopp. Båda alternativen hava dock anförts.

Det föreligger emellertid en viss skillnad mellan den engelska arbetslöshets- försäkringen och en försäkring enligt de sakkunnigas förslag, som i detta sam— hang förtjänar framhållas, nämligen att den engelska försäkringen bygger på ett centralregister över samtliga försäkrade, där löpande anteckningar ske så- väl rörande erlagda avgifter som uppburet understöd. Något dylikt register har på grund av vissa anordningar icke visat sig erforderligt enligt det före- liggande förslaget. På grund härav torde man vara berättigad till antagandet att den föreslagna försäkringen skall komma att ställa sig relativt billigare än den engelska. För att dock även på denna punkt erhålla erforderlig säker- lretsmarginal, hava de sakkunniga ansett sig böra uppskatta statsverkets kost-

nader för försäkringens administration och arbetsförmedlingen till 2.3 milj. kronor per år. För denna summa skulle bestridas tre fjärdedelar av arbetsför- medlingsanstalternas kostnader, postverkets kostnader för tryckning av försäk- ringsmärken och uppbörd av försäkringsavgifter, kostnader för erforderliga formulär och blanketter, varvid särskilt märkas försäkringskorten, som varje år skola utbytas mot nya, samt kostnaderna för den centrala förvaltningen.

Med hänsyn till att liksom hittills ett visst statsbidrag till arbetsförmedlingen skulle hava utgått även utan en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, bör icke hela den angivna förvaltningskostnaden påföras försäkringen. För närvarande åtnjuter den offentliga arbetsförmedlingen årligen cirka 240 000 kronor i stats— bidrag. Då förmedlingsverksamheten skulle komma att i ej ringa utsträckning utbyggas, synes skäligt att av den beräknade förvaltningskostnaden påföra ar— betsförmedlingen ett belopp av åtminstone 300 000 kronor.

På grund av den osäkerhet, som vidlåder den uppskattade förvaltningskost- naden, har det ej synts påkallat att söka angiva olika kostnadssiffror för vart och ett av de båda förslagen om 15 respektive 20 veckors understödstid. För arbetslöshetsförsäkringens del upptages därför i båda fallen en beräknad för- valtningskostnad av 2.0 milj. kronor.

Den sammanlagda kostnaden för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring en- ligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda komma att uppgå till följande be- lopp.

Kostnad vid en maximal understödstid av 15 veckor 20 veckor

Daghjälp ........... 19.0 milj. kr. 22.5 milj kr. Familjetillägg ......... 3.3 » » 3.9 » » Förvaltningskostnad . » » 2.0 » »

Summa 24.3 milj. kr. 28.4 milj. kr.

Då kostnaderna för daghjälp skulle delas lika mellan arbetare och arbets- givare, och kostnaderna för familjetilläggen och förvaltningen äro avsedda att bäras av staten ensam, skulle de sammanlagda kostnaderna komma att fördela sig mellan arbetare, arbetsgivare och staten på sätt, som framgår ur följande översikt.

Kostnader vid en maximal understödstid av 15 veckor 20 veckor

Arbetare ........... 9.5 milj. kr. 11.25 milj. kr. Arbetsgivare ......... 9.5 » > 11.25 » » Staten ............ 5.3 » » 5.9 = >

Summa 24.3 milj. kr. 28.4 milj. kr.

' Härtill kommer ett belopp av 0.3 milj. kronor, som beräknas avse den offent— liga arbetsförmedlingen såsom sådan, oberoende av försäkringens existens.

Herr Heckscher har här önskat framhålla, att beräkningen av arbetslöshetens omfattning till stor del saknar statistiskt underlag, och att enligt hans uppfatt- 15—271089.

Sammandrag.

Grunddragen av systemet.

Tidigare för- slag till märkessystem i vårt land.

_ning kostnadsberäkningen som helhet därför är uppgjord med en felmarginal, vars storlek överhuvud taget icke kan angivas.

Utöver ovan angivna belopp skulle staten komma att bestrida kostnaderna för erforderliga reservarbeten. Då storleken av dessa kostnader komma att bli helt beroende av den omfattning reservarbetena anses böra erhålla, har det ej ansetts påkallat att här söka angiva några belopp. De sakkunniga inskränka sig på denna punkt till att framhålla följande.

För under år 1925 utförda statliga nödhjälpsarbeten, omfattande cirka 0.5 milj. dagsverken eller omkring 1 700 årsarbetare, uppgick bruttokostnaden per dagsverke till 7.00 kronor. Motsvarande siffra för perioden 1/1 1926—30/6 1927, där det genomsnittliga arbetarantalet utgjorde cirka 2 500 personer, uppgick till 5.98 eller i runt tal 6 kronor. Närmare upplysningar rörande dessa kost- nadsfrågor framgå av tab. F sid. 607. Under förutsättning att bruttokostna- den per dagsverke även för den närmaste framtiden kan beräknas till 6 kronor, skulle således kostnaden för statliga reservarbeten komma att uppgå till cirka 1 800 kronor per årsarbetare. Härvid har dock ingen hänsyn tagits till värdet av arbetsprodukten.

E. Försäkringskort och märkessystem.

För uppbörden av de försäkringsavgifter, som enligt de sakkunnigas för- slag skola erläggas av de försäkrade arbetarna och deras arbetsgivare, hava olika system varit föremål för omprövning. De sakkunniga hava härvid stan- nat för det i flera länder såväl inom arbetslöshetsförsäkringen som inom andra socialförsäkringsgrenar tillämpade systemet med försäkringsmärken. Syste— met består helt enkelt däri, att varje arbetare, som omfattas av försäkringen, erhåller ett försäkringskort. Å detta försäkringskort har arbetsgivaren att varje vecka inklistra ett försäkringsmärke, vars valör motsvarar arbetarens och arbetsgivarens sammanlagda försäkringsavgift per vecka för den inkomstklass arbetaren tillhör. Märkena tillhandahållas genom postverkets försorg. Då ar- betaren och arbetsgivaren skola bidraga med lika stora belopp till försäkrin- gens finansiering, äger arbetsgivaren att å arbetarens avlöning avdraga ett be- lopp, motsvarande hälften av märkets valör.

Något system med försäkringsmärken har hittills icke kommit till använd- ning inom vårt land. Dock har tanken härpå tidigare framförts vid olika till- fällen. Första gången torde detta ha skett i det förslag till ålderdomsförsäk- ring, som år 1889 framlades av arbetareförsäkringskommittén. Enligt detta förslag hade emellertid varje försäkrad att själv bestrida försäkringsavgif- terna, även om dessa avgifter i regel skulle inbetalas genom vederbörande arbetsgivare.

Även den s. k. nya arbetareförsäkringskommittén föreslog ett system med försäkringsmärken för uppbörd av avgifter för beredande av pension vid var- aktig oförmåga till arbete. I detta förslag förutsattes, att arbetarna och ar-

betsgivarna skulle till hälften vardera bestrida kostnaderna för pensionerin- gen. Varje försäkrad skulle erhålla en pensionsbok med plats för 260 mär- ken, vartdera motsvarande en veckoavgift. Pensionsboken kunde sålunda an- vändas under en tid av fem år. Arbetsgivarna hade att inköpa erforderliga pensionsmärken, som voro avsedda att tillhandahållas genom postverkets för- sorg. Hälften av kostnaderna härför ägde arbetsgivaren avdraga å arbetarens avlöning. Kommittén framhöll, att genom pensionsmärkets infästande bleve förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren samt mellan den senare och vederbörande försäkringsmyndighet klargjort, utan att några kvitton el- ler någon särskild bokföring fordrades. Den försäkrades pensionsrätt kunde på ett enkelt och tydligt sätt och när som helst av såväl den försäkrade själv som vederbörande myndigheter med lätthet bestämmas. Vidare framhöll kom— mittén, att därest märkessystemet användes, någon särskild kontroll å arbets- givarna icke vore erforderlig. Den egentliga kontrollen skulle nämligen kom— ma att utövas av arbetarna själva. Det missnöje, som hade försports i Tysk- land med det inom den obligatoriska invaliditets- och ålderdomsförsäkringen tillämpade märkessystemet, ansåg kommittén icke vara att söka i själva sy— stemet utan i det sätt, varpå det genomförts. I Tyskland utgåvo nämligen 31 olika försäkringsanstalter vardera sina fyra slag av märken. På så sätt kom- mo en mängd märken att cirkulera i riket. Denna omständighet jämte de in- vecklade lagbestämmelserna hade gjort det svårt att avgöra, vilket märke som i varje särskilt fall skulle användas. Kommittéförslaget opererade däremot med märken av endast tre olika slag. Ålderdomsförsäkringen kom emellertid icke att lösas i enlighet med de linjer, som uppdrogos av de båda nämnda arbe— tareförsäkringskommittéerna, och som en följd härav kom icke heller det före- slagna märkessystemet till användning.

Senare har tanken att införa ett märkessystem för uppbörd av avgifter inom den allmänna pensionsförsäkringen framförts av chefen för försäkringsinspek- tionen överdirektören Laurin.

Såsom exempel från utlandet, där märkessystem kommit till användning och alltjämt användes, må bl. a. nämnas invaliditets- och ålderdomsförsäkringen i Holland, Italien och Tyskland, sjukförsäkringen i England samt arbetslöshets- försäkringen i England och Italien. I stort sett äro märkessystemen i de olika länderna likartat uppbyggda, varför det icke torde vara av behovet påkallat att här lämna någon närmare redogörelse för de mindre skiljaktigheter, som före- komma i ett eller annat avseende, så mycket mer som i framställningen av den engelska arbetslöshetsförsäkringen redogjorts för det i England tillämpade sy- stemet (sid. 456 och 473). Ett par olikheter avmera principiell natur mellan de sätt, varpå märkessystemet tillämpas i denholländskainvaliditets— och ålder— domsförsäkringen och den engelska arbetslöshetsförsäkringen, skola dock här framhållas. ». '

Detmå då till en början erinras om att den holländska invaliditets— och ål- derdomsförsäkringen i huvudsak är en lönarbetareförsäkring,där arbetsgivar— na betala premierna. Försäkringsstocken indelas efter ålder och yrke i fem

Märkes- sysfem i andra län— ders social- försäkring.

olika klasser. För varje klass gäller en viss veckopremie och för delaktighet i försäkringen vissa lönegränser. Varje försäkrad har ett försäkringskort, å vilket arbetsgivaren varje vecka har att inklistra ett märke, svarande mot ve— derbörandes försäkringsklass. Dessa märken hava valörer av resp. 25, 30, 40, 50 och 60 cents. Arbetsgivarna hava emellertid rätt att under vissa förutsättnin- gar klistra märken även för längre perioder. För detta ändamål tillhanda- hållas för varje försäkringsklass märken svarande även mot fyra, nio och tretton veckors avgifter. På så sätt erhållas märken av 20 olika valörer, väx— lande mellan 25 cents och 7.80 floriner. För personer, som icke hava varak— tig anställning utan växla arbetsgivare dag från dag, ha därjämte införts sär— skilda dagsmärken av tre olika valörer om 7 1/2, 10 och 12 1/2 cents. Det antal valörer, som arbetsgivarna hava att välja emellan, uppgår sålunda till 23. Till detta antal kommer ytterligare märken av 2 olika valörer för den frivilliga för- säkringen samt dessutom 16 olika typer av märken, vilka dock icke tillhanda- hållas allmänheten utan klistras av vederbörande myndighet direkt å försäk- ringskortet, dels i sådana fall, där inbetalning fullgöres direkt hos försäkrings- myndigheten, dels i fall, där den försäkrade föranleder myndigheten särskilda kostnader, som han har att lämna ersättning för. De märken, som användas för sistnämnda ändamål äro givetvis icke att anse såsom försäkringsmärken i vanlig mening och medtagas icke vid bestämmandet av invalid— eller åldersliv- räntans storlek. Ur det anförda framgår, att å försäkringskorten märken av 41 olika typer och valörer kunna komma till användning.

De holländska korten utbytas en gång årligen mot nya. Utbytet sker ge— nom de 36 arbetsråd, som finnas å olika platser i landet. Härifrån sändas de gamla korten till riksförsäkringsbanken, där de tjänstgöra som centralregister över de försäkrade, i motsats till vad fallet är i England, där särskilda re- gisterkort upplagts, till vilka behövliga data överföras från försäkringskorten. Varje person, som omfattas av den holländska ålderdomsförsäkringen, har allt— så lika många kort i centralregistret som antal år, under vilka han omfattats av försäkringen. Då antalet försäkrade uppgår till omkring 2 miljoner, kom— mer antalet kort i det centrala kortregistret att varje år ökas med detta an- tal. För identifieringen av de försäkrade hava införts särskilda försäkrings- nummer. Det är emellertid att märka, att vart och ett av de 36 olika arbets- råden har sin särskilda nummerserie, bestående av namnet å vederbörande råd samt ett löpande nummer. I det holländska systemet tillämpas den anord— ningen, att om en person flyttar från ett arbetsråds verksamhetsområde till ett annat, erhåller han ett nytt nummer. I den engelska arbetslöshetsförsäkringen behåller däremot varje försäkrad sitt ursprungliga nummer, oberoende av alla flyttningar.

I den holländska ålderdoms— och invaliditetsförsäkringen bestämmes ålders- oeh invalidlivräntans belopp efter antalet inklistrade försäkringsmärken samt efter summan av dessa märkens valörer. Då pensionsåldern uppnås, måste så- lunda vederbörandes försäkringskort framtagas. De till riksförsäkringsbanken insända försäkringskorten äro emellertid ordnade i 36 olika serier, en för varje särskilt arbetsråd. Har sålunda en försäkrad under den tid, varunder avgif-

ter erlagts, varit bosatt inom området för exempelvis 10 olika arbetsråd, före— kommer hans försäkringskort på 10 olika platser i det centrala kortregistret. För att det över huvud skall vara möjligt finna de olika korten, har å varje försäkringskort införts även numret för det kort, som gällde närmast före- gående försäkringsår.

En annan olikhet mellan det engelska och holländska systemet består däri att i England samtliga försäkringskort (cirka 12 miljoner) bytas vid samma tid omkring den 1 juli _ varje år, medan i Holland utväxlingen av gamla försäkringskort mot nya (cirka 2 miljoner) är jämnt fördelad över året. Den— na jämna fördelning har åstadkommits på så sätt, att första gången försäk- ringskort utsläpptes, erhöllo 1/12 av försäkringskorten en löptid av endast 1 månad, 1/12 av korten en löptid av 2 månader etc. .Vid utbytet av dessa först utsläppta kort erhöllo de nya korten samtliga en löptid av ett år.

Båda systemen hava givetvis sina fördelar och olägenheter. Det holländska systemet medför å ena sidan en jämnare arbetsfördelning för försäkringsorga- nisationen, medan det å andra sidan, med hänsyn till att olika försäkrade hava att byta sina kort olika tider av året, medför den olägenheten, att en väsentligt större del av försäkringsstocken underlåter att i rätt tid utbyta de gamla korten mot nya. Detta åstadkommer i sin ordning ökat arbete för vederbörande myn- digheter. Vid studiedelegationens besök i England framhölls den stora bety- delsen för arbetsgivarna att samtliga kort utbyttes på samma tid. Olika för- fallotider för olika arbetares försäkringskort skulle, anfördes det, medföra väsentligt ökade svårigheter för arbetsgivarna. Med hänsyn till det sätt, var- på den engelska arbetslöshetsförsäkringen var uppbyggd, var det dessutom av särskild betydelse att de olika försäkringskorten motsvarade just ett för— säkringsår.

Vid övervägande av frågan om lämpligaste system för uppbörd av försäk- Andra SIS??!" ringsavgifter inom en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring uppstår först spörs- ?; 333321 målet, huruvida en dylik försäkring kan anordnas såsom en kollektiv försäk- ring i likhet med den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Skulle så vara fallet, torde premieuppbörden enklast kunna verkställas genom olycksfallsför- säkringens organ riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga arbetsgivarbola- gen eller genom riksförsäkringsanstalten ensam, som varje år erhåller uppgift om antalet årsarbetare hos varje särskild arbetsgivare. Denna tanke måste emellertid uppgivas av den grund, att en arbetslöshetsförsäkring av lätt insed- da skäl icke bör ordnas såsom en kollektiv utan såsom en individuell försäk- ring. Rätten till understöd från försäkringen bör nämligen enligt de sakkun- nigas mening i varje särskilt fall göras beroende av den försäkrades presta— tioner. Härtill kommer, att understödstiden begränsats till ett visst antal da- gar under loppet av ett år. Dessa omständigheter nödvändiggöra en indivi- duell bokföring av såväl erlagda avgifter som uppburet understöd, som ej kan realiseras i samband med en kollektivt ordnad premieuppbörd. Här medför nu införande av försäkringskort och märkessystem stora fördelar i olika av— seenden, såsom torde framgå ur den följande redogörelsen.

Redogörelse för de sak- kunnigas för- slag till för- säkringskort

Då försäkringskortet enligt de sakkunnigas förslag kommer att bliva av grundläggande betydelse för försäkringen, bl. a. på den grund att den för- säkrades rätt till daghjälp skall styrkas härmed, har utarbetats ett detaljerat förslag till dylikt kort, som finnes återgivet a sid. 231. Försäkringskortet, som bör bestå av kartong av lämplig kvalitet, är avsett att gälla uteslutande för ett visst försäkringsår. De data rörande giltighetstid m. m., som införts å det föreliggande kortet, hava valts så, att kortet tänkes motsvara försäkringsåret 1930—1931. De å kortet införda märkesvalörerna för olika inkomstklasser motsvara enligt verkställda beräkningar,_ en maximal understödstid av 15 veckor per år.

Under förutsättning att det i arbetslöshetsstatistiken kommer att skiljas på män och kvinnor, vilket synes böra ske, böra försäkringskorten erhålla olika beteckningar för de båda könen. Det förutsättes därför, att kortets framsida i övre vänstra hörnet markeras med ett M för män och ett K för kvinnor. Om så befinnes lämpligt kunna även olika färgade kort användas. I övre högra hör- net skall av det arbetsförmedlingskontor, som utlämnar kortet, angivas den försäkrades yrkesbeteckning med tillhjälp av en siffercode. Denna beteckning synes icke böra göras alltför differentierad.

Dessutom förekomma å kortets första sida vissa uppgifter rörande den för— säkrade, varvid först märkes den. försäkrades namn. Då det är av betydelse att ingen oklarhet råder rörande vilken person som ett visst försäkringskort av- ser, bör den försäkrades fullständiga namn angivas. Med hänsyn till den för- bistring, som ofta förekommer beträffande olika personers namn, synes varje försäkrad för erhållande av det första försäkringskortet böra uppvisa ålders- betyg, inskrivningsbok eller annan handling, varigenom en viss garanti erhål— les för att såväl namn som åldersuppgifter bliva riktigt angivna.

På kortets första sida har även reserverats plats för den försäkrades num— mer. Detta nummer bör omfatta dels namnet å det arbetsförrnedlingskontor (huvudkontor eller filialkontor), som utlämnat det första försäkringskortet till den försäkrade, dels ett löpande nummer. Däremot torde de olika om- buden icke behöva ha skilda nummerserier. De försäkrade, som erhålla sina första kort genom ombud, synas lämpligen kunna tilldelas nummer antingen i huvudkontorets nummerserie eller i en särskild nummerserie, avseende samt- liga ombud inom länet. Det första. kort, som sålunda utlämnas vid exempel— vis Mjölby filialkontor, erhåller numret Mjölby 1, det andra Mjölby 2 o. s. v. Det nummer, som en försäkrad person en gång erhållit, skall han alltid be- hålla, även om han flyttar från området för ett arbetsförmedlingskontor till ett annat. När kortet efter ett år utbytes mot ett nytt, överföres numret från det gamla kortet till det nya.

Då enligt de sakkunnigas förslag avgifter icke skola erläggas längre än till och med den vecka, under vilken den försäkrade uppnår en ålder av 67 år, måste även den försäkrades födelsedag och födelseår vara införda å kortet. Dessa uppgifter torde under vissa förhållanden vara av värde även för iden- tifieringen av den försäkrade. Dessutom har plats reserverats för den försäk- rades adress samt för den försäkrades egenhändiga namnteckning. Genom att

ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN.

Försäkringskort för tiden 7/7 1930—5/7 1931.

Uppgifter rörande den försäkrade:

Försäkringsnummer : ............... (Arhetsförmedlingskontorl (Löpande nummer)

Född: / .................. Adress: .................................................................

, _ Data för kortets in— Eörsäkrmgsmärkenas valörer för och utlämning å 33

olika inkomstklasser: betsförmedlingen:

In- Arbetsförtjänst per Märkes- Inlämnat Utlämnat den den

vecka kr.

dag

ören kr.

| valör

I T.o.m. 2.49 T.o.m. 14.99 28 H 2.50—349 15.00—2039 32 III 350—449 2100—2639 44 IV 450—549 2100—3299 54 V 5.50—6.49 3300—3839 64 VI 6.50 och däröver 39.00 och däröver 70

Den försäkrades egenhändiga namnteckning:

Detta. kort är utlämnat av:

Se sista sidan!

l

l:a veckan 2:a veckan 3:e veckan 4ze veckan ] 53:e veckan 7/7_13/7 14/7_20/7 iii/T_W/T gta/7_ss/5 ! 4/8—10/8 1930 1930 1930 1930 1930 6:e veckan 7:e veckan 8ze veckan 9:e veckan 10:e veckan 11/3—17/3 18/8__24/8 25/B___81/8 1/947/0 8/g_14/9 1930 1930 1930 1930 1930 11:e veckan 12:e veckan 13:e veckan 14:e veckan 15:e veckan 15/9__21/9 22/9_?B/9 29/9__5/10 6/10__12/10 19/10_19/10 1930 1930 1930 1930 1930 16:e veckan 17:e veckan 18:e veckan 19:e veckan 20:e veckan 20/1o—M/1o 27/10—2/11 s/11—9/u 10/11—m/11 17/11— 23/11 1930 1930 1930 1930 1930

21:e. veckan 94/11_50/11

1 930

22:11 veckan 1/12—7/12

1930

23:e veckan 8/12—"/12

1930

24:e veckan is/w__m/12

1930

25:e veckan ”712—”%s

1930

26:e veckan 27:e veckan 28:e veckan 29:e veckan 30:e veckan

20/m__4/1 5/1_u/1 12/1_18/1 ic/1_se/1 au/1_1/2 1930—31 1931 1931 1931 1931 31:e. veckan 32:e veckan 33:e veckan 34:e veckan 35:e veckan a/S_s/2 9/2__15/2 16/2_22/2 23/2_1/3 2/3_a/3 1931 1931 1931 1931 1931

36:e veckan

41:e veckan 13/4_1c/4

1931

37:e veckan ]G/3V_422/3

1931

42:e veckan 20/4_2G/*

1931

38:e veckan

231/3_2n/3 1931

43:e veckan 27/4__a/5 1931

39:e veckan $'%—"74

1931

44:e veckan

4/5_10/ä 1931

46:e veckan re/Ö__24/5 1931

47:e veckan

25/5—31/5 1931

48:e veckan 1/6—7/0 1931

49:e veckan 8/6__14/G 1931

40:e veckan

[=./4_1-2/4 1931

45:e veckan

”k.—”h 1931

50:e veckan

15/6__21/ö

1931

öka veckan 22/6__28/6

1931

52:e veckan

29/5—5/7 1931

Antal veckoavgifter och understödsdagar närmast föregående försäkringsår:

Antal veckoavgi [ter

Kvartal I

J ali-sept. Okt.-dec. J an.-mars

April-juni

lI III IV V

Under- stöds-

Hela antalet veckoavgifter: !__"'—=|

Utbetald daghjälp under löpande försäkringsår:

För tiden Dagar

Allmänna upplysningar: 1) 2)

3)

Att iakttagas av arbetsgivaren:

1)

Att iakttagas av den försäkrade. 1) 2)

3)

försäkringskortet är försett med innehavarens egenhändiga namnteckning un— derlättas en eventuellt erforderlig kontroll av den försäkrades identitet vid ut— betalning av daghjälp. Såsom senare skall visas, skall nämligen arbetslös, som gör anspråk på daghjälp, inlämna sitt försäkringskort å närmaste arbets- förmedlingskontor. I Belgien tillämpas ett annat förfaringssätt för åstad- kommande av kontroll i förevarande avseende. Här måste varje försäkrad uppvisa ett identitetskort, försett med den försäkrades fotografi och dennes egenhändiga namnteckning. I England verkställes återigen central kontroll genom stickprov, vilken kontroll utföres på så sätt, att namnteckningen å den försäkrades ansökan om försäkringskort och namnteckningen vid utkvitterin- gen av understöd jämföras. För vårt lands vidkommande synes det belgiska förfaringssättet knappast kunna förordas. Den engelska metoden förutsätter ett centralregister över samtliga försäkrade, som emellertid icke kommer att erfordras vid genomförande av en arbetslöshetsförsäkring enligt de sakkunni- gas förslag.

Å kortets framsida har även införts en tabell, som utvisar vilka märkes— valörer som skola tillämpas för olika inkomstklasser. Tabellen omfattar dels daglig arbetsförtjänst dels arbetsförtjänst per vecka. Skulle arbetsförtjänsten vara beräknad per månad eller är, vilket för ifrågavarande försäkringsstock sällan torde förekomma, beräknas motsvarande dagliga arbetsförtjänst såsom 1las av arbetsförtjänsten per månad och som 1/300 av arbetsförtjänsten per år. En försäkrad, som har en lön av 125 kronor i månaden, antages sålunda hava en daglig arbetsförtjänst av 5 kronor. Den försäkrade tillhör då klass IV, för vilken klass skola användas märken av 54-öres valör. Med tillhjälp av före- varande tabell torde det icke komma att erbjuda arbetsgivaren några som helst svårigheter att avgöra vilka olika märkesvalörer som i olika fall skola tillämpas.

Dessutom har på kortets första sida beretts plats för anteckning om kortets inlämnande till arbetsförmedlingskontor och utlämnande därifrån till den för— säkrade. Det förutsättes nämligen att, då en försäkrad anmäler sig som ar— betslös å ett arbetsförmedlingskontor, han har att där avlämna sitt försäk- ringskort, som förvaras å kontoret, intill dess den försäkrade åter erhållit arbete. Å kortets första sida har slutligen även beretts plats för stämpel för det kontor, som verkställt utbytet av det gamla kortet mot ett nytt.

Å kortets andra och tredje sidor finnes en ruta för varje vecka för klistring av försäkringsmärken. Med hänsyn till att försäkringsåret definierats såsom tiden från och med första måndagen i juli månad till första måndagen i samma månad nästföljande år, komma vissa försäkringsår att omfatta 52, andra 53 veckor. I själva verket kommer en 28-årsperiod att omfatta 23 försäkrings- år om 52 och 5 år om 53 veckor. Därefter komma förhållandena att återupp- repas på samma sätt som under den föregående 28-årsperioden. Kortet har därför upplagts med tanke på utrymme för 53 veckoavgifter. De erforder- liga märkena har arbetsgivaren att köpa hos postverket. Hälften av märkets valör avdrages å den anställdes veckolön. Efter klistringen skall märket ma- kuleras av arbetsgivaren genom att datum för makuleringen anbringas å märket.

Den å kortets tredje sida föreslagna anordningen för anteckning om antalet ! erlagda avgifter och antal understödsdagar under olika försäkringskvartal torde l kräva en mera ingående redogörelse, så mycket mera som dessa uppgifter äro bestämmande för frågan om rätt till understöd föreligger eller ej.

En genomgående princip för all arbetslöshetsförsäkring är att rätten till , understöd bl. a. göres beroende av huruvida den arbetslöse under viss angiven ! period före arbetslöshetens inträdande haft anställning i försäkringspliktigt yrke en viss tid och därunder erlagt föreskrivna försäkringsavgifter. Dess- utom kräves, att understöd icke får utgå för mer än ett visst antal dagar under loppet av en viss period, i regel ett år. Den period, under vilken det föreskrivna antalet veckoavgifter skall vara erlagt, kan bestämmas på olika sätt. Ett sätt är att låta ifrågavarande period sammanfalla med det närmast föregående försäkringsåret, varmed i de sakkunnigas förslag avses tiden fr. 0. m. första måndagen i juli månad ena året till första måndagen i samma månad nästa år. I sådant fall kommer det antal veckoavgifter, som erlägges under ett visst för- säkringsår, att vara bestämmande för frågan, huruvida den försäkrade över- huvud kan bliva berättigad till arbetslöshetsunderstöd under det närmast föl- jande försäkringsåret. Att knyta nämnda period till försäkringsåret kan dock, såsom lätt inses, medföra vissa olägenheter. Om det för rätt till understöd krä— ves, att minst 26 veckoavgifter skola vara erlagda, kan en arbetare, som exem- pelvis erlagt endast 25 veckoavgifter under ett försäkringsår, icke bliva be— rättigad till understöd under hela det följande försäkringsåret, även om han erlagt avgifter under större delen av detta år. Svagheten i en anordning av (denna art ligger uppenbarligen däri, att rätten till understöd vid en viss tidpunkt göres beroende av förhållanden, som inträffat för längre tid till- baka, utan att avseende fästes vid den försäkrades prestationer under den tid, som närmast föregått arbetslöshetens inträdande. Av det anförda exemp- let torde hava framgått, att däri berörda missförhållanden kunna undgås, om i stället kräves, att de 26 veckoavgifterna skola vara erlagda under loppet av det år, som närmast föregår den tidpunkt, för vilken det gäller att avgöra huruvida understöd skall utgå eller icke. Härigenom vinnes den fördelen, att rätten till understöd kommer att bestämmas med hänsyn till den försäkrades förhållanden under den närmast föregående tidsperioden.

:Vad åter beträffar frågan om den maximala understödstiden, torde det vara ännu olämpligare att hänföra denna tid till försäkringsåret. En bestämmelse av innehåll, att arbetslöshetsunderstöd icke får utgå för mer än exempelvis 15 veckor under loppet av ett försäkringsår, utgör intet hinder för en sammanhän- gande understödsperiod av ända till 30 veckor. Samma resultat erhålles även, om den maximala understödstiden knytes till kalenderåret. En dylik konse— kvens kan emellertid undgås, om maximeringen av understödstiden hänföres till det s. k. understödsåret. Denna tidsperiod sammanfaller varken med för- säkrings- eller kalenderåret utan räknas omedelbart föregå den dag, för vilken det gäller avgöra, huruvida understöd skall utgå eller icke. Tolkad på detta sätt innebär regeln om en maximalunderstödstid av 15 veckor under ett år,

att understöd för en viss dag icke får utgå, därest den arbetslöse redan uppburit understöd 15 veckor under den tid av ett år, som närmast föregått nämnda dag.

Ur det anförda torde hava framgått, att det principiellt sett är att före- draga, om bestämmelsen såväl rörande antalet erlagda avgifter som rörande den maximala understödstiden hänföres till det år, som omedelbart föregår försäkringsfallet. Ett genomförande av denna princip stöter emellertid på stora svårigheter av teknisk art. Såsom förutsättning härför kräves nämligen, att bokföringen såväl av erlagda avgifter som av utbetald daghjälp måste vara ordnad så, att såväl antalet veckoavgifter som antalet understödsdagar kan erhållas för varje godtycklig period. Om man antager, att en person blir arbetslös, och att karenstiden slutar exempelvis den 13 mars 1930, så gäller det att avgöra, huruvida rätt till understöd föreligger den 14 mars. För detta ändamål måste vederbörande tjänsteman hava möjlighet att på ett enkelt sätt kunna förvissa sig om huru många veckoavgifter som den arbetslöse erlagt under tiden 14 mars 1929—13 mars 1930 samt för huru många dagar under denna tid som understöd utgått.

I den engelska arbetslöshetsförsäkringen har motsvarande bokföringsfråga lösts genom införande av ett centralregister, som omfattar samtliga försäkrade eller cirka 12 miljoner arbetare. I detta register införas å vederbörande ar— betares kort såväl erlagda avgifter som utbetalt understöd. Då en person anmäler sig som arbetslös å ett arbetsförmedlingskontor och önskar komma i åtnjutande av daghjälp, måste en förfrågan först göras hos centralregistret, som därvid lämnar upplysning om det antal dagar, för vilka den arbetslöse på grund av erlagda avgifter är berättigad till daghjälp.

Införande av ett dylikt centralregister, varest såväl erlagda avgifter som utbetalt understöd skulle noteras för varje försäkrad, och vilket sålunda vid varje inträffat arbetslöshetsfall skulle kunna lämna uppgift om den ersättning, vartill den försäkrade vore berättigad, skulle emellertid medföra betydande för- valtningskostnader. Det har därför för de sakkunniga framstått som en fråga av stor vikt att söka erhålla en sådan lösning av föreliggande organisationsspörs- mål som gör ett centralregister obehövligt men likväl är ägnad att möjliggöra ett snabbt och säkert bedömande av understödsrätten i varje särskilt fall såväl med hänsyn till erlagda avgifter som till redan uppburet understöd.

Genom vidtagande av en särskild anordning i samband med det föreslagna systemet med försäkringskort har det visat sig möjligt att vinna detta syfte, under förutsättning att en mindre justering vidtages beträffande valet av den tidsperiod, till vilken antalet erlagda veckoavgifter och antalet understöds- dagar skola hänföras. Anordningen ifråga. består dels däri, att utbetald dag— hjälp antecknas på den arbetslöses försäkringskort, dels däri, att vid utbyte av det gamla försäkringskortet mot ett nytt införes på det nya kortet såväl antalet erlagda veckoavgifter som antalet dagar med daghjälp.

Denna överföring skulle ställa sig synnerligen enkel, därest å det nya kortet endast antecknades antalet veckoavgifter och understödsdagar under det försäk- ringsår, som det gamla kortet avsåg, utan att närmare uppgivas, för vilka perio— der avgiftema erlagts eller understöden uppburits. Dylika summariska uppgifter

kunna emellertid icke lämna någon ledning för bedömande av frågan huruvida rätt till understöd föreligger, därest denna rätt har gjorts beroende av antalet erlagda veckoavgifter och understödsdagar under det år, som närmast föregår ' försäkringsfallet. För detta ändamål kräves kännedom icke endast om hela antalet veckoavgifter och understödsdagar utan även om det sätt, varpå dessa : avgifter och understödsdagar fördela sig över det år, under vilka de erlagts. En dylik individuell redovisning av varje särskild veckoavgift och understöds- dag skulle emellertid kräva så omfattande anteckningar å det nya försäkrings- kortet, att systemet härigenom skulle bliva omöjliggjort.

Med hänsyn till att samtliga försäkringskort skola bytas varje försäkringsår, böra de anteckningar, som skola göras å korten i samband med bytet, icke taga någon längre tid i anspråk. Detta önskemål kan realiseras, därest förevarande anteckningar inskränkas till att avse veckoavgifternas och understödsdagarnas fördelning på vissa större perioder av det föregående försäkringsåret. Det har härvid synts lämpligast att låta ifrågavarande uppgifter avse de olika för- säkringskvartalen. Med tillhjälp av dessa uppgifter jämte de å det löpande kortet inklistrade märkena är det alltid möjligt att utan svårighet avgöra, huru många försäkringsavgifter som erlagts under de närmast föregående fyra försäkringskvartalen och huru många understödsdagar som infallit under mot- svarande tid.

Att antalet erlagda veckoavgifter och antalet understödsdagar knutits till de fyra närmast föregående försäkringskvartalen i stället för till det år, som närmast föregått försäkringsfallet, har, såsom torde hava framgått ur det an- förda, betingats av rent praktiska hänsyn. Förfaringssättet vid införande av de omnämnda uppgifterna å försäkringskortet framgår tydligare vid en blick på försäkringskortets tredje sida (sid. 233). I tabellen längst till höger införes dels för vilken tid daghjälp utbetalats, dels antalet understödsdagar, dels ock utbetalt belopp. Införandet av dessa kvantiteter torde icke erbjuda några svårigheter, alldenstund försäkringskortet kommer att ligga kvar å arbets- förmedlingskontoret under den tid arbetslösheten varar.

Då ett gammalt kort utbytes mot ett nytt, införes under rubriken »Antal veckoavgifter och understödsdagar under närmast föregående försäkringsår» för varje särskilt kvartal såväl antalet erlagda veckoavgifter som antalet understödsdagar. Dessa uppgifter hämtas direkt från det gamla försäkrings- kortet. Vad veckoavgifterna beträffar måste härvid även inkomstklassen an- givas. I regel torde alla å samma försäkringskort inklistrade märken bliva av samma valör, varigenom dessa anteckningar väsentligt förenklas. Då ar- betslöshet inträffar, är det möjligt att med ledning av dessa uppgifter. och de märken, som finnas inklistrade å kortet för löpande försäkringsår, avgöra huruvida rätt till daghjälp är för handen.

En viss svårighet kan dock på denna punkt komma att uppstå vid tillämp- ningen av det av herrar Bernström m. fl. framlagda förslaget, enligt vilket vid beräkningen av den period, varunder 26 veckoavgifter skola vara erlagda, hän- syn icke skall tagas till tid, varunder den arbetslöse utfört visst reservarbete. Detta medför nämligen, att det ej alltid är möjligt att enbart med tillhjälp av

löpande försäkringskort och de härå införda anteckningarna från det närmast föregående försäkringsåret avgöra, huruvida rätt till understöd föreligger. För att ej behöva komplicera bytet av försäkringskort genom att å det nya kortet införa anteckningar från två år, kan man tänka sig den anordningen, att det gamla kortet sammanhäftas med det nya, så snart den person, som kortet avser, utfört reservarbete under året.

Då det kan ligga i den försäkrades intresse att företaga ändringar i de införda siffrorna, har föreslagits, att siffrorna skola införas på streckade fält. Härigenom torde raderingar få anses uteslutna. Däremot hindrar en sådan anordning icke att ytterligare siffror införas på tomma fält. Någon fara för att detta skall ske beträffande uppburen daghjälp torde icke före- ligga, då den försäkrade icke har något intresse av att dessa siffror ökas. Däremot kan det ligga i den försäkrades intresse att själv införa uppgifter om erlagda veckoavgifter, om han därigenom kan komma i åtnjutande av dag- hjälp, som han annars icke skulle erhålla. För att hindra dylika komplette- ringar bör vid kortets utskrivande även införas summan av samtliga erlagda avgifter på särskild därför avsedd plats. Skulle så anses erforderligt, kan denna summa utskrivas med bokstäver.

På försäkringskortets fjärde sida har det ansetts lämpligt att införa sådana upplysningar och anvisningar som äro av särskild betydelse för de försäkrade och arbetsgivarna. Dessa torde lämpligen kunna införas under tre skilda rubriker: A) Allmänna upplysningar, B) Att iakttagas av arbetsgivaren, C) Att iakttagas av den försäkrade.

Då utbytet av de gamla försäkringskorten mot nya, som skall företagas i början av juli månad varje år, måste verkställas på relativt kort tid, böra lämpliga anordningar träffas härför. Bytet verkställes alltid genom det kontor eller ombud, till vars verksamhetsområde den försäkrade hör. I regel torde väl utväxlingen av försäkringskorten komma att ske genom vederbörande ar- betsgivares försorg, som på en gång till vederbörande arbetsförmedlingskontor inlämnar samtliga hos honom förvarade kort. Här utskrivas därefter nya kort på sätt som ovan angivits.

På en del kontor torde för utskrivning av de nya korten krävas en tillfällig utökning av personalen. Det ökade arbetet bör emellertid så vitt möjligt för- delas på längre tid. Sålunda synes intet hinder möta att på förhand utskriva nya kort för försäkrade arbetare, som äro anställda vid större företag. Vid övergången till det nya försäkringsåret kan på detta sätt en betydande del av arbetet redan vara utfört.

En fråga av särskild betydelse är spörsmålet, huru det skall förfaras, därest en försäkrad förlorar sitt försäkringskort. Risken härför är givetvis icke så stor, då kortet skall kvarligga hos arbetsgivaren, så länge anställningen varar, men dylika fall komma trots detta med säkerhet att inträffa. Det är uppenbart, att den försäkrade, sedan han styrkt att försäkringskortet för- kommit, bör erhålla ett nytt kort, så att fortsatt klistring av märken skall kunna ske. Någon kännedom om de märken, som finnas inklistrade å det förlorade

Utbyte av försäkrings- kort

Förlust av försäkrings- Ira/'t.

kortet, torde i regel icke kunna vinnas, varför den rätt till daghjälp, som grundar sig på dessa märken, mestadels måste gå förlorad för den försäkrade.

En annan fråga är, huruvida även den rätt skall anses hava förlorats, som grundar sig på märken, vilka anbragts å det närmast föregående kortet, som redan tidigare inlämnats till vederbörande arbetsförmedlingskontor. Uppgift om dessa märken kan givetvis erhållas med ledning av nämnda kort. För detta ändamål torde emellertid krävas kännedom om den försäkrades nummer, då endast härigenom kortet utan allt för stor omgång kan återfinnas.

Register över Även om man bortser från frågan huruvida den försäkrade vid förlust av sitt

understödS- försäkringskort skall anses hava förlorat den rätt, som grundar sig på de å

tagarna detta kort anbragta märkena, är det emellertid av synnerligt stort intresse för

försäkringens egen del att det nya kortet erhåller samma nummer som det för-

lorade. Enligt de sakkunnigas mening bör nämligen ett register föras över samtliga försäkrade, som uppburit daghjälp. Å korten i detta register, som synes böra ordnas efter de försäkrades nummer, skulle för varje år eller kortare perioder införas bl. a. antalet understödsdagar och storleken av det uppburna understödet.

Genom ett sådant register, som även bör förses med uppgift om de försäkrades yrke och födelseår, skulle erhållas en ytterst värdefull inblick i försäkrings- klientelets beskaffenhet. Förutsättningen för ett dylikt register är emeller- tid, att den försäkrade, för att lätt kunna identifieras, ständigt bibehåller samma nummer. Här kunna givetvis svårigheter uppstå, därest ett försäk— ringskort förloras och den försäkrade icke kan uppgiva kortets nummer. Man torde emellertid i regel kunna förvänta, att en försäkrad, som förlorat sitt försäkringskort, skall veta, varest han erhöll det första kortet. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att varje kontor har ett efter namn ordnat kort- register över samtliga försäkrade, som tillhöra kontorets nummerserie. Dessa register skulle komma att få en relativt obetydlig omfattning, men bliva av värde bl. a. då det gäller lämna upplysning rörande numren å förkomna kort, i vilka fall den försäkrades namn alltid är känt.

särskilda I samband med den lämnade redogörelsen för försäkringskortet och dess an- efsäifnings- vändning må även framhållas, att dylika kort kunna vara mindre lämpade i *"",fzgnf'm vissa fall och särskilt för tillfällighetsarbetare av skilda kategorier, som växla arbetsgivare från dag till dag. Härvid skall enligt de sakkunnigas förslag den förste arbetsgivaren i veckan ombesörja klistringen av försäkringsmärket, en anordning, som icke torde behöva medföra några särskilda svårigheter. Då arbetaren emellertid ofta växlar arbetsgivare, kommer givetvis risken för att försäkringskortet kan gå förlorat att bliva betydligt större. Vid försäk- ringens praktiska genomförande bör därför övervägas, huruvida det icke beträf- fande tillfällighetsarbetare lämpligen kan ordnas så, att försäkringskortet alltid ligger kvar å arbetsförmedlingskontoret och den försäkrade erhåller ett annat kort med kortare löptid, å vilket försäkrigsmärkena klistras. Dessa kort kunna lämpligen bytas mot nya en gång i månaden, varvid arbetsförmed- lingskontoret ombesörjer anteckning å försäkringskortet beträffande de erlagda

avgifterna. En dylik speciell anordning synes emellertid endast böra komma till användning i mycket begränsad omfattning. Möjligen skulle man kunna tänka sig anordningen i fråga tillämpad endast å vissa platser, såsom fallet är i England.

F. Förfaringssättet vid bestämmande och utgivande av understöd.

Då en försäkrad arbetare blir arbetslös, har han att vända sig till närmaste arbetsförmedlingskontor eller ombud för sökande av arbete. Han avlämnar härvid sitt försäkringskort, som kvarligger å kontoret eller hos ombudet så länge arbetslösheten varar. Ä försäkringskortets första sida antecknar konto- ret såväl den dag, då kortet inlämnades, som dagen för utlämnandet. Genom denna anordning erhålles möjlighet till kontroll av att försäkringsmärken icke obehörigen inklistrats under tid, då arbetslöshet förelegat.

Sedan försäkringskortet överlämnats, synes den arbetslöse böra erhålla ett kontrollkort, försett bl. a. med namn och försäkringsnummer, som han har att medtaga varje dag han inställer sig för sökande av arbete. Kan lämpligt ar— bete ej anvisas, anbringar kontoret en stämpel å kontrollkortet, utvisande att den försäkrade den dagen sökt men ej kunnat erhålla lämpligt arbete.

För att erhålla understöd måste den arbetslöse underteckna en ansökan här- om enligt fastställt formulär och därjämte överlämna ett intyg från siste ar— betsgivaren, likaledes enligt fastställt formulär, utvisande bl. a. orsaken till att anställningen npphört. Föreligger försörjningsskyldighet, som berättigar till familjetillägg, skall detta styrkas. Ansökan om understöd synes i regel ej böra ingivas förrän å första dagen efter karenstidens utgång. Enligt de sak— kunnigas förslag skola beslut i frågor, som avse understöd, fattas av arbets— förmedlingsanstalts huvudkontor. Vederbörande avdelningskontor eller ombud ha därvid att i regel samma dag som ansökan inkommit översända ansökan, för— säkringskort och intyg till huvudkontoret jämte eget yttrande. Med ledning härav avgör huvudkontoret, huruvida rätt till understöd föreligger, under för- utsättning att den arbetslöse på föreskrivet sätt alltjämt infinner sig å veder— börande arbetsförmedlingskontor för sökande av arbete. Frågan huruvida den- na anmälningsskyldighet fullgöres på ett tillfredsställande sätt tillkommer däremot vederbörande filialkontor eller ombud att avgöra.

För att filialkontoret skall äga kännedom om vilka försäkrade som kunna antagas vara berättigade till understöd, torde för kontorets egen räkning böra uppläggas dubbletter av de utlämnade kontrollkorten. Dessa dubblettkort för- varas ordnade efter försäkringsnummer. Samtidigt med att kontoret stämplar den arbetslöses kontrollkort såsom bevis för att han inställt sig för sökande av arbete, uttages dubblettkortet och förses med samma stämpel.

Understödet är avsett att utbetalas i efterskott per vecka å en bestämd vecko— dag. På grund av olika omständigheter synes som utbetalningsdag lämpligen kunna väljas torsdagen, å vilken dag allt understöd, som avser föregående ka— lendervecka, utbetalas. Genom en dylik anordning kan man alltid förvänta,

Anmälan å arbetsför- medlings- kontor.

Beslut om understöd.

Utbetalning av understöd.

att samtliga beslut rörande understöd även i sådana fall, där första under— stödsdagen inträffar på en lördag, kunna hinna expedieras från huvudkontoret , i tillräcklig tid före utbetalningsdagen.

Med ledning av sitt kontrollkortsregister beräknar filialkontoret varje lör- dag storleken av det belopp, som erfordras nästa utbetalningsdag, och rekvire— rar beloppet ifråga från huvudkontoret.

De för utbetalning av understöd erforderliga medlen synas lämpligen kunna ställas till förfogande på följande sätt. Varje länsanstalt beräknar för varje månad huru stort belopp som kan väntas bliva erforderligt inom anstaltens verksamhetsområde under loppet av den följande månaden samt anhåller hos socialstyrelsen, att det beräknade beloppet ställes till förfogande. Efter gransk— ning av framställningen meddelar socialstyrelsen statskontoret vilket belopp som skall utbetalas från arbetslöshetsfonden till vederbörande länsanstalt. Enklast torde vara, att varje länsanstalt, filialkontor och ombud erhåller giro— konto hos postverket. Statskontoret insätter då det belopp, som skall utbetalas till länsanstalterna, å vederbörande anstalts postgirokonto. Från sitt tillgodo— havande å detta girokonto överför därefter länsanstalten erforderliga medel till de girokonton hos postverket, som öppnats för filialkontoren och ombuden.

För genomförande av en effektiv kontroll av utbetalningsrörelsen synes varje länsanstalt böra upplägga konton för de olika filialkontoren och ombuden inom länet. Då länsanstalten på grund av ett filialkontors rekvisition insätter me- del på kontorets girokonto, debiteras kontoret” för beloppet ifråga. Filialkon— toret uttager på morgonen samma dag utbetalning skall verkställas, d. v. s. var- je torsdag, det för utbetalning erforderliga beloppet, som genom postverkets för- sorg bör tillhandahållas i lämpliga myntvalörer. Efter slutad utbetalning skall kontoret så fort ske kan på sitt eget girokonto insätta återstoden. Kvit- tona å verkställda utbetalningar insändas samma dag till länsanstalten, som krediterar filialkontorets konto för det utkvitterade beloppet. På så sätt kan länsanstalten vid varje tillfälle se, huru mycket som bör innestå å de olika fi- lialkontorens girokonton. För kontroll härav torde postverket antingen vid be- stämda mellanrum eller vid varje girering kunna lämna besked till länsanstal- ten rörande ställningen av de olika filialkontorens och ombudens girokonton. Genom ett utbetalningsförfarande av den art som här skisserats blir det även möjligt för socialstyrelsen att utan svårighet utöva en effektiv kontroll i före- varande avseende.

Då enligt de sakkunnigas förslag kostnaden för familjetilläggen skall bestri- das av statsmedel, måste vid alla utbetalningar av understöd daghjälp och fa- miljetillägg bokföras skilda från varandra. Länsanstalterna böra härvid med vissa mellanrum, exempelvis varje månad, lämna uppgift till socialstyrelsen huru de utbetalda understödsbeloppen fördelat sig på daghjälp och familje— tillägg. Härigenom erhålles kännedom om storleken av det belopp, som från arbetslöshetsfonden förskotterats för statsverkets räkning, vilket belopp där- efter täckes genom att ur statsmedel överföra motsvarande summa till fonden.

G. Fondförvaltningen.

Vad beträffar frågan om fondförvaltningen må först erinras därom, att fon- deringen i en arbetslöshetsförsäkring icke torde komma att få någon större omfattning. Skulle arbetslösheten hålla sig i stort sett konstant från det ena året till det andra, kommer även fonderingen att bliva obetydlig. Skulle där- emot arbetslösheten, liksom under 1800-talets senare hälft fram till tiden före världskriget, komma att karakteriseras av periodiska växlingar förorsakade av näringslivets konjunkturer, torde däremot krävas en något större fondering. Under sistnämnda förutsättning har man att räkna med en ökning av fonden under högkonjunkturen, vilken ökning kommer att helt eller delvis absorberas under den följande lågkonjunkturen med dess större arbetslöshet.

Enligt de sakkunnigas mening synes fondförvaltningen lämpligen kunna om— händerhavas av statskontoret. Då emellertid statskontoret saknar möjlighet att avgöra huru stor del av fondens medel som bör redovisas i likvid form, sy- nes det böra åläggas socialstyrelsen, som känner försäkringens behov av likvida medel, att med lämpliga mellanrum lämna meddelande härom till statskontoret.

Fondens inkomster komma enligt de sakkunnigas förslag att utgöras av ar- betarnas och arbetsgivarnas avgifter. Såsom framgår ur den tidigare redogö- relsen för det föreslagna. märkessystemet komma dessa avgifter att inflyta till de olika postanstalterna i riket, vilka hava att till generalpoststyrelsen för varje kalendermånad redovisa antalet försålda märken samt härför influtna medel. Enligt uppgifter, som de sakkunniga under hand erhållit från general- poststyrelsen, torde man kunna vänta, att styrelsen efter sammanställning och granskning av redovisningarna från de olika postanstalterna skall hava möj— lighet att omkring den 20 i varje månad till socialstyrelsen uppgiva antalet under föregående månad försålda försäkringsmärken av olika valörer och sam- tidigt på statskontorets giroräkning i riksbanken insätta det härför influtna beloppet. Uppgiften rörande märkenas fördelning på olika valörer är av bety— delse bl. a. såsom kontroll på storleken av det insatta beloppet. Dessutom er- hålles härur en approximativ fördelning av försäkringsstocken på de olika in- komstklasserna. De från generalpoststyrelsen sålunda influtna medlen över- föras av statskontoret till den nu ifrågavarande arbetslöshetsfonden.

Några särskilda regler för fondmedlens förvaltning och placering hava de sakkunniga icke ansett sig behöva föreslå.

H. Arbetslöshetsstatistiken vid en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Det är självfallet ur olika synpunkter av stort värde att kunna följa arbets- löshetens utveckling och förändringar. Vår nuvarande kunskap härom, som för vårt lands vidkommande är ganska begränsad, härflyter huvudsakligen ur tre olika källor, nämligen fackförbundens arbetslöshetssiffror, den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter rörande bl. a. antalet ansökningar per 100 le- diga platser samt slutligen de av arbetsgivare inom olika näringsgrenar till

socialstyrelsen lämnade uppgifterna rörande arbetstillgång m. m. Beträffan— de de sistnämnda uppgifterna må nämnas, att socialstyrelsen numera publi- cerar särskilda konjunktursiffror, byggda på industriidkarnas rapporter. Här- vid betecknas mycket god arbetstillgång med poängsiffran 5, varefter siff— rorna 4, 3, 2 och 1 i ordning beteckna god, medelgod, mindre god och dålig ar— betstillgång.

De ur förevarande källor härflytande siffrorna kunna emellertid knappast betraktas såsom representativa vare sig för någon särskild näringsgren eller för industrien i dess helhet. F ackförbundens arbetslöshetssiffror motsvara så— lunda närmast förhållandena inom vissa arbetargrupper och lida bland annat av den svagheten, att de äro baserade på ett arbetslöshetsbegrepp, som kan före- te skiftningar inom olika fackförbund. Härtill kommer, att det fristämplings- förfarande, som ligger till grund för nämnda uppgifter, är behäftat med vissa bristfälligheter, såsom också framgått ur tidigare lämnad redogörelse härför.

Om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införes, omfattande så gott som alla industriarbetare och även vissa andra arbetargrupper, skulle härigenom erhållas ett värdefullt och tillförlitligt material för bedömande av arbetslös— hetens omfattning och karaktär. Även för själva försäkringen skulle detta vara av betydelse. För varje slag av försäkring och framför allt för en arbets- löshetsförsäkring gäller det nämligen, att försäkringens utformning bör ske i ljuset av den erfarenhet, som vunnits under den tidigare försäkringsverksam— heten. För att emellertid denna erfarenhet skall kunna nyttiggöras kräves en bearbetning av det insamlade materialet ur olika synpunkter, växlande efter arten av de spörsmål, som man önskar få klarlagda det kräves med andra ord en väl planerad arbetslöshetsstatistik. En sådan statistik är icke endast gagnelig för en rationell avpassning av försäkringsavgifterna ; den är även av grundläggande betydelse, då det gäller att klarlägga de faktorer, som inverkat på försäkringsverksamhetens ekonomiska förlopp. De sakkunniga hava därför även ansett sig böra upptaga frågan om arbetslöshetsstatistiken till prövning, så mycket mer som denna statistiks ordnande redan vid flera tillfällen varit föremål för behandling såväl från internationella arbetsbyråns sida som vid olika internationella konferenser, huvudsakligen i syfte att få till stånd en in— ternationell likformighet inom förevarande gren av socialstatistiken.

De första strävandena i denna riktning härleda sig från tiden närmast före världskriget. Arbetet härför avbröts emellertid genom kriget. Frågan upp- togs på nytt redan vid internationella arbetskonferensen i Washington 1919, som hemställde till internationella arbetsbyrån i Geneve att tillsätta en kom- mission med uppgift att utarbeta bästa möjliga metoder för åstadkommande av internationellt jämförbara uppgifter rörande arbetslösheten i olika länder. I anledning härav utsåg arbetsbyråns styrelse en kommitté, som verkställde en utredning i frågan, vilken sedermera remitterats till olika länder för ytt- rande. Sedan yttrandena inkommit, företog arbetsbyrån med ledning härav en överarbetning av det ursprungliga förslaget. Såväl detta som de olika länder- nas yttranden och de härur dragna slutsatserna utgavs år .1922 i arbetsbyråns

publikationsserie under titeln: »Metoder för upprättande av arbetslöshetssta- tistik».

Frågan upptogs sedermera på programmet för den andra socialstatistiska konferensen i Geneve i april 1925, som efter prövning av frågan antog en re- solution i ämnet av följande lydelse:1

»1. I de länder, där en mera omfattande arbetslöshetsförsäkring finnes, bilda de uppgifter, som erhållas från denna försäkringsverksamhet, den bästa grundvalen för arbetslöshetsstatistiken.

2. Ifrågavarande statistik bör meddela åminstone följande uppgifter: a) årsvis hela antalet försäkrade arbetare, såvitt möjligt satt i relation till hela antalet lön- arbetare; b) månadsvis det absoluta antalet understödda arbetare och det abso- luta antalet försäkrade arbetslösa (vare sig med eller utan understöd) vid en given tidpunkt; —— c) månadsvis antalet försäkrade arbetslösa å en Viss dag (med eller utan understöd) i procent av det uppskattade antalet försäkrade arbetare; d) årsvis hela beloppet av under året utbetalt arbetslöshetsunderstöd. En metod värd att uppmärksamma är den i Nederländerna använda, enligt vil- ken antalct arbetslöshetsdagar under en vecka beräknas i procent av hela det antal dagar, under vilka arbete kunnat utföras.

3. I saknad av statistik grundad på obligatorisk eller frivillig arbetslöshetsför- säkring är det önskvärt att från arbetarorganisationerna erhålla följande uppgif- ter: a) månadsvis antalet arbetslösa inom organisationerna på en viss dag, absolut och i procent av hela antalet medlemmar, som omfattas av undersökningen; bl årsvis antalet fackligt organiserade, som omfattas av undersökningen, i genom- snittlig procent av hela det därmed svarande lönarbctarantalet. Även efter det statistik grundad på arbetslöshetsförsäkring blivit tillgänglig, är det önskvärt, för lunderlättandet av jämförelser, att fullfölja arbetarorganisationer- 'nas statistik, så länge den förbliver tillförlitlig.

4. Den statistik, som grundar sig på den offentliga arbetsförmedlingen, bör med- dela följande uppgifter: a) antalet arbetare, som på en viss dag i varje månad äro anmälda såsom arbetssökande, och antalet'vid samma tidpunkt anmälda lediga plat- ser; b) antalet ansökningar om arbete, erbjudna anställningar och tillsatta plat- ser under månadens lopp.

5. Arbetsförmedlingsstatistiken bör upprättas med särskiljande så långt möjligt av icke-yrkesskickliga arbetare från övriga kategorier av arbetare.

6. Upplysningar om arbetstillgångens storlek grundade på uppgifter från ett visst antal i representativ väg utvalda arbetsgivare bör publiceras med vissa mel- lanrum och om möjligt månadsvis.

7. I de länder, där tillfredsställande uppgifter om arbetslösheten icke kunna er- hållas på ovan angiven väg, är det önskvärt, att man i samband med folkräkningar eller med särskilda industri- eller yrkesräkningar söker införskaffa upplysningar om arbetslöshetens omfattning, eller ock att specialundersökningar, sträckande sig över hela befolkningen eller grundade på lämpliga stickprov, anställas tid efter annan i syfte att utröna de arbetslösas antal och levnadsvillkor.

8. All i det föregående avsedd statistik bör skilja mellan män och kvinnor och meddela så långt möjligt skilda uppgifter för olika yrken, vad beträffar arbets- förmedlingsstatistiken, samt för olika yrken eller industrier, allteftersom det sy— nes lämpligast, vad beträffar facklig och försäkringsstatistik ävensom vid special— undersökningar samt industri- och yrkesräkningar. Den använda klassifikationen bör grunda sig på den som antagits för folkräkningen, i den mån denna är tillämp- lig på arbetsförmedlingsverksamheten. * Resolutionen har återgivits från den i Sociala Meddelanden årg. 1925, sid. 527 publicerade över- sättningen.

Beräkning av antalet för- säkrade.

9. För underlättandet av internationella jämförelser inom arbetslöshetsstatisti- ken är det önskvärt: a) att noggranna och detaljerade upplysningar om sättet för upprättandet av statistiken publiceras och städse hållas å jour samt särskilt att var- je land lämnar meddelande om alla förändringar i lagstiftning eller administration, varigenom statistikens giltighetsområde påverkas; b) att exemplar av alla blan- ketter nch frågeformulär, som användas för statistikens upprättande, delgivas in- ternationella arbetsbyrån; — e) att i varje land verkställes en undersökning i syfte att så noggrant som möjligt utröna statistikens värde ur representativ synpunkt i jämförelse med en idealstatistik, angivande vid varje tidpunkt antalet arbetslösa absolut och i procent av hela arbetarbefolkningen; för detta ändamål skall an- ses gälla: 1) att det idealiska undersökningsområdet bör omfatta alla personer, som hava till normalt levnadsfång en syssla, för vilken vederlag utgår, ävensom alla vilka söka en sådan syssla utan att förut ha innehaft någon; 2) att som arbetslöshet icke räk- nas sådan, som förorsakats av sjukdom, invaliditet, deltagande i arbetskonflikter el- ler frivillig bortovaro från arbetet, utan endast sådan, som härleder sig av brist på anställning eller av brist på arbete vid bibehållen anställning; — 3) att den nöd- vändiga och tillräckliga förutsättningen för att sådan arbetslöshet skall tagas i be- räkning är att den sträcker sig över minst en dag. 10. I syfte att i olika länder erhålla en så tydlig och trogen bild som möjligt av växlingarna i arbetslösheten samt för att kunna samordna och inbördes kontrollera de olika statistiska uppgifterna om arbetslösheten (från försäkringsanstalter, arbe- tarorganisationer, arbetsförmedlingsanstalter m. m.), är det önskvärt att framställa dem samtidigt, företrädesvis under form av diagram. 11. Statistiken över partiell arbetslöshet bör om möjligt göras till föremål för en från statistiken över fullständig arbetslöshet skild behandling.»

Det föreligger icke här anledning att närmare ingå på de olika synpunkter och förslag, som den återgivna resolutionen innehåller. Då. emellertid de sak- kunniga helt ansluta sig till den i första punkten av resolutionen uttalade upp- fattningen, att den bästa grundvalen för arbetslöshetsstatistiken i länder med en mera omfattande arbetslöshetsförsäkring utgöres av de uppgifter, som erhållas från denna försäkringsverksamhet, har det ansetts lämpligt att i stora drag an- giva, huru de sakkunniga förslagsvis tänkt sig åstadkommandet av primärupp— gifterna för en dylik statistik, under förutsättning att en obligatorisk arbets— löshetsförsäkring enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att införas i vårt land. Ur kostnadssynpunkt vore det givetvis en fördel, om för detta ändamål sådana uppgifter kunde utnyttjas som automatiskt erhölles direkt från försäk— ringsverksamheten, utan att några särskilda kostnader skulle fordras för upp- gifternas anskaffande.

För en siffermässig framställning av arbetslöshetens procentuella omfattning inom de olika yrkesgrupper, som omfattas av försäkringen, kräves kännedom om

120) antalet försäkrade och deras fördelning på olika yrkesgrupper; 2:o) antalet arbetslösa och deras fördelning på samma yrkesgrupper. Det gäller sålunda att undersöka, huru dessa kvantiteter på enklaste sätt kunna erhållas från försäkringen.

Vad till en början antalet försäkrade beträffar kan denna siffra erhållas ge- nom en räkning av antalet försäkringskort. Vid inträdet i försäkringen skall varje arbetare erhålla ett dylikt kort, som förvaras hos vederbörande arbets-

givare antingen tills arbetaren blir arbetslös, i vilket fall kortet skall deponeras hos arbetsförmedlingsanstalten, eller till slutet av försäkringsåret, då kortet överlämnas till arbetsförmedlingsanstalten för utbyte mot ett nytt. Varje nytt kort skall förses med en sifferbeteckning för den yrkesgrupp, som den försäkrade tillhör. Vid utbytet av ett gammalt kort mot ett nytt uppstår frågan huruvida det gamla kortets yrkesbeteckning utan vidare skall överföras till det nya, eller huruvida en revision av yrkesbeteckningen skall vidtagas i samband med varje utbyte av kort. Härvid torde det i regel få anses vara mest praktiskt, att yrkesbeteckningen å det nya kortet bestämmes efter det företag, vid vilket den försäkrade var anställd vid tidpunkten för utbytet av försäkringskortet, eller _— om han då. var arbetslös —— efter det företag, där han hade sin sista anställning. Genom en dylik anordning vinnes den fördelen, att yrkesbetecknin- gen å försäkringskortet alltid hålles å jour med förskjutningar i arbetarnas yrkesfördelning. Några särskilda svårigheter att genomföra en anordning av nu nämnd art föreligger icke, så mycket mindre som försäkringskorten i regel torde komma att bytas genom vederbörande arbetsgivares försorg på en gång för samtliga anställda.

Det bör åläggas de olika arbetsförmedlingsanstalterna att vid början av var— je försäkringsår och därefter varje månad till socialstyrelsen uppgiva anta- let försäkringskort, som utbytts mot nya genom anstaltens försorg, samt huru dessa kort fördela sig på män och kvinnor inom de olika yrkesgrupper, som fin- nas markerade å de nya försäkringskorten. Dessutom böra motsvarande upp— gifter lämnas för försäkringskort, som första gången utlämnas till personer, som icke tidigare omfattats av försäkringen. Genom sammanställning av des- sa uppgifter från samtliga arbetsförmedlingsanstalter erhålles en fördelning av hela försäkringsstocken på kön och yrken för hela landet. Härvid bör tagas under övervägande, huruvida de siffror, som erhållas för antalet utbytta. försäk- ringskort vid början av ett försäkringsår, skola anses gälla för hela året, eller en justering av dessa siffror skall företagas med hänsyn till antalet utträdde. och nytillträdande personer. Utan att närmare ingå på denna fråga vilja de sakkunniga framhålla, att den engelska arbetslöshetsstatistiken endast tager hänsyn till antalet vid ett försäkringsårs början utbytta försäkringskort men icke till under året nytillkommande försäkrade, som i stort sett torde komma att till antalet motsvara de på grund av dödsfall och överårighet utträdda.

Det ligger i sakens natur, att den periodiska växlingen mellan yrken, som förekommer särskilt för vissa grupper av säsongarbetare, icke kommer till ut- tryck med användning av här föreslagna metod, alldenstund den försäkrade un- der hela försäkringsåret hänföres till en och samma yrkesgrupp. Då försäk— ringskorten bytas under sommaren, torde de arbetare, vilka under årets lopp arbeta inom olika yrken, i regel vara sysselsatta inom huvudyrket vid tiden för utbytet av det gamla kortet mot det nya.

I detta sammanhang må även en annan fråga framhållas. De siffror, som enligt ovan angivet förfaringssätt erhållas genom räkning av antalet försäk— ringskort, avse givetvis olika individer, oberoende av huruvida dessa vid varje tidpunkt hava sysselsättning eller äro arbetslösa. Önskar man få kännedom

Beräkning av antalet ar- bets/ösa.

om huru många individer som i genomsnitt hava ständig anställning inom samt- liga försäkringspliktiga yrken under olika månader, kunna vissa hållpunk— ter för beräkningen härav erhållas från generalpcststyrelsens månatliga upp— gifter rörande antalet försålda försäkringsmärken. Dessa uppgifter tillåta emellertid icke någon uppdelning vare sig på olika yrken eller på män och kvin- nor. Då däremot uppgifterna ifråga upplysa om antalet försålda märken av olika valörer, erhålles härigenom automatiskt en approximativ uppdelning av försäkringsstocken på olika inkomstklasser.

De sakkunniga övergå nu till frågan om beräkning av antalet arbetslösa. Fastställandet av antalet arbetslösa möjliggöres därigenom, att arbetslös skall för att erhålla ersättning från försäkringen deponera sitt försäkringskort hos en arbetsförmedlingsanstalt, där det i regel torde komma att kvarstanna, tills vederbörande ånyo erhållit anställning i försäkringspliktigt yrke. Då skall nämligen försäkringskortet överlämnas till arbetsgivaren, så att denne skall bliva i tillfälle att ombesörja klistring av försäkringsmärken. De försäkrings- kort, som vid en viss tidpunkt äro förvarade å arbetsförmedlingsanstalterna, skulle sålunda kunna tjäna såsom ett mått på arbetslöshetens omfattning. Des- sa kort kunna emellertid i stort sett hänföras till tre olika grupper. Till den första gruppen kunna räknas försäkringskort för personer, som uppbära un- derstöd på grund av arbetslöshet. Den andra gruppen omfattar personer, som uttömt sin rätt till understöd, men likväl fortsätta att anmäla sig hos arbets— förmedlingsanstalten för sökande av arbete. Den tredje gruppen avser slutli- gen personer, som uttömt sin rätt till understöd och upphört att anmäla sig hos anstalten. Med dessa sistnämnda personer har anstalten förlorat kontakten. Den vet icke, om personerna ifråga alltjämt äro arbetslösa, eller om de möjli— gen erhållit anställning inom icke försäkringspliktigt yrke, i vilket fall de icke hava behov av sitt försäkringskort.

Det framgår härav, att man skulle erhålla för stora arbetslöshetssiffror ge- nom att antaga att samtliga kort, som kvarligga å arbetsförmedlingsanstalter- na, representera arbetslösa personer. I stort sett torde man kunna räkna med, att varje kort tillhörande den första och andra av de tre ovannämnda grupperna motsvarar en arbetslös person. Detta kan däremot icke antagas beträffande den tredje gruppen. Här torde en del kort motsvara personer, som alltjämt äro arbetslösa, och en del, som erhållit anställning i icke försäkringspliktigt yrke. Hurumånga kort, som tillhöra det ena eller andra slaget, kan däremot icke med säkerhet angivas. Det gäller därför att söka finna någon enkel grund för upp- skattning av det antal arbetslösa i denna tredje grupp, som kan anses böra med— tagas i statistiken

I den engelska arbetslöshetsstatistiken tillämpades till mitten av år 1923 det förfaringssättet, att antalet arbetslösa antogs motsvara hela antalet försäk- ringskort, som funnos förvarade å de olika arbetsförmedlingskontoren. Från nämnda tidpunkt har ett annat förfaringssätt tillämpats just beträffande så- dana försäkringskort, som motsvara den tredje av de ovannämnda grupperna. Då en arbetslös uttömt sin understödsrätt och icke vidare fortsätter att an—

mäla sig hos arbetsförmedlingsanstalten för sökande av arbete, överföres hans kort, såvida detta ligger kvar hos anstalten, till ett särskilt register, som fått namnet 2-1nånaders registret. Hör arbetsförmedlingsanstalten icke vidare av den arbetslöse, får hans kort stå kvar i detta register intill två månader efter den tidpunkt, då kortet överfördes dit. Under dessa två månader räknas ve- derbörande som arbetslös, men icke längre. Därefter utmönstras kortet ur ifrå— gavarande register och överföres till ett annat register, som sålunda kommer att innehålla försäkringskort för personer, rörande vilkas förhållanden arbets- förmedlingsanstalten saknar kännedom. Den angivna perioden av två måna- der är givetvis i viss mån godtyckligt vald men anses dock ge ett resultat, som med hänsyn till de engelska förhållandena i stort sett motsvarar det verk— liga antalet arbetslösa.

På grund av de synpunkter, som ovan framhållits, synas de försäkringskort, som vid arbetslöshetens inträdande inlämnats till en arbetsförmedlingsanstalt, lämpligen böra sammanföras till ett register, i vilket korten kvarstå antingen till dess vederbörande kortinnehavare erhållit anställning och på denna grund av— hämtar sitt kort eller till dess han av en eller annan orsak uraktlåter att vidare inställa sig hos arbetsförmedlingsanstalten. I senare fallet överföres kortet till ett annat register, där det kvarstår tills det avhämtas, dock högst under en viss tid, exempelvis två månader. Arbetsförmedlingsanstalterna böra åläggas att varje månad till socialstyrelsen uppgiva huru många kort som befinna sig i de båda registren under en viss uppgiven dag i månaden, fördelade dels på män och kvinnor, dels på olika yrkesgrupper. Då antalet dylika kort kan betraktas så— som ett direkt uttryck för antalet arbetslösa personer, erhåller socialstyrelsen härigenom möjlighet att för varje månad angiva antalet arbetslösa inom de grupper av arbetare, som omfattas av försäkringen. Arbetsförmedlingsanstal- terna hava även möjlighet att utan särskild omgång kunna angiva antalet per— soner, som å viss uppgiven dag i månaden uppburit arbetslöshetsunderstöd. Genom jämförelse mellan dessa båda uppgifter erhålles kännedom om huru stor del av den samlade arbetslösheten, som understödjes från försäkringen.

Med ledning av de på ovan angivet sätt erhållna uppgifterna rörande antal försäkrade och antal arbetslösa har socialstyrelsen möjlighet att för varje må- nad bland annat angiva arbetslöshetsprocentens storlek inom samtliga försäk— ringspliktiga yrken.

Det bör emellertid framhållas, att det förfaringssätt, för vilket ovan redo- gjorts, icke lämnar någon fullständig garanti för att alla arbetslösa inom de försäkringspliktiga yrkena komma att registreras såsom sådana. Man kan så- lunda möjligen befara att personer, som icke hava erlagt erforderligt antal försäkringsavgifter för att vid inträdande arbetslöshet bliva berättigade till ersättning, i en del fall uraktlåta att vända sig till arbetsförmedlingen och där- med även underlåta att inlämna sitt försäkringskort. Dylika personer kom- ma tydligen icke att räknas såsom arbetslösa vid statistikens upprättande. Man torde emellertid kunna förvänta, att dylika fall bliva mycket sällsynta.

I den ovan sid. 245 återgivna resolutionen framhålles såsom'önskvärt att full- följa arbetarorganisationernas statistik även efter det statistik, grundad på

arbetslöshetsförsäkring, blivit tillgänglig. Härigenom skulle jämförelser med tidigare perioder, då endast arbetarorganisationernas statistik fanns, underlät- tas. De sakkuniga vilja för sin del förorda en dylik anordning.

Vid planläggningen av en arbetslöshetsstatistik uppträder även ett flertal and- ra spörsmål. En dylik fråga är det för vårt lands vidkommande särskilt be- tydelsefulla spörsmålet om säsongarbetslösheten och dess omfattning inom olika yrkesgrupper samt de möjligheter, som stå till buds för ett klarläggande av detta särskilda slag av arbetslöshet. Ävenså torde Övervägas, huruvida kort- tidsarbetslösheten bör göras till föremål för särskild behandling. De sakkun- niga anse sig emellertid icke böra närmare ingå på dessa och liknande spörsmål av i huvudsak metodisk art, som synas böra prövas i omedelbar anslutning till försäkringens organisatoriska utformning.

Speciell motivering.

Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring.

1 %.

Ändamålet med en arbetslöshetsförsäkring är att bereda ersättning för den förlust, som saknaden av arbetsanställning medför. För sådan förlust kan al- lenast den utsättas, som förvärvar sitt uppehälle genom arbete för annans räk- ning. Härav följer således omedelbart en begränsning i fråga om försäkrin- gens omfattning: endast arbetare i vidsträckt bemärkelse d. v. s. personer, som användas till arbete för arbetsgivares räkning, böra hemfalla under försäkrin- gen. Självständiga företagare kunna visserligen bliva utan arbete, men för den förlust, som därigenom åsamkas dem, kan ersättning icke beredas genom en arbetslöshetsförsåkring. För sådant ändamål måste andra åtgärder tillgripas.

Ur ovannämnda utgångspunkt låter sig härleda även en annan begränsning i fråga om försäkringens omfattning. Då försäkringen skall bereda ersätt- ning för förlust, böra personer, vilka utföra arbete åt andra utan att därför erhålla någon avlöning, principiellt stanna utanför. Under uttrycket avlöning måste emellertid härvid inbegripas ersättning, som utgår allenast in natura. Personal, som anställes utan kontant avlöning av arbetsgivaren men av denne erhåller kost eller logi eller bådadera, skall således icke principiellt utestängas från delaktighet i försäkringen.

Emellertid bör icke all slags sysselsättning såsom arbetare grunda försäk- ringsplikt. Den måste hänföra sig till områden, där de ekonomiska konjunk— turerna göra sig mera direkt gällande och föra med sig sådan risk för arbets- löshet, att behov av försäkringsskydd emot följderna därav verkligen är för handen. Ur denna synpunkt synes det näppeligen föreligga skäl att under försäkringen inbegripa den verksamhet, som utövas av staten för uppfyllan- det av dess ändamål, d. v. s. den egentliga tjänstemannaverksamheten, eller motsvarande verksamhet från kommunernas sida. Väl kan förekomma, att en, som är anställd i dylik verksamhet, mister sin plats och sålunda blir arbetslös, men dels inskränker sig detta till enstaka fall, dels är det mestadels fråga om en arbetslöshet av helt annan art än den, som väsentligen avses med försäkrin- gen. Enahanda är förhållandet beträffande rent ideell verksamhet, som bedri— ves exempelvis av religiösa samfund, fromma stiftelser, vetenskapliga sam- manslutningar. Under sådana förhållanden har det synts de sakkunniga lämp- ligt att, i likhet med vad som är fallet med arbetarskydds- och arbetstidslagar-

na, vid uppdragandet av gränserna för lagens tillämpningsområde anknyta till begreppet rörelse. Härigenom skulle också viss lättnad vinnas vid lagens till- låmpning, i det man kunde bygga på den praxis, som utbildat sig beträffande de nämnda lagarna. I fråga om den närmare innebörden av begreppet rörelse må i detta sammanhang återgivas ett uttalande av lagrådet i dess yttrande över förslaget till arbetarskyddslag. Lagrådet anförde:

»Under detta begrepp inrymmes först och främst all verksamhet, som utövas i och för ett näringsyrke, alltså icke blott den verksamhet som utan tvekan är att hänföra till fabrik, hantverk eller hantering, utan även näringsverksamhet av sådan art, att den väl icke fullt passar in på någon av de nämnda grupper— na, men kan anses stå någon av dem nära _____ och skulle vidare lag- stiftningen genom att bygga upp på begreppet rörelse komma att omfatta han- del av varje slag ävensom yrkesmässig drift avseende kommunikation saväl egentlig transportverksamhet som annan hit hänförlig verksamhet t. ex. all- mänhetens betjänande med telefon, likasom jämväl bank-, försäkrings- och an— nan dylik verksamhet. Och då rörelse icke är inskränkt till vad som förstås med näringsdrift, kommer att under lagen falla jämväl sådan på yrkesmäs- sigt sätt bedriven verksamhet, som icke idkas såsom näring. Dylik verksam- het bedrives i rätt stor omfattning både av staten och av vissa kommuner.»

Med rörelse torde, på sätt skett i arbetarskydds- och arbetstidslagarna, böra jämställas "alla särskilda arbetsföretag, detta ord fattat i dess vanliga bety- delse av företag, däri användas huvudsakligen kroppsarbetare, såsom hus—, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt arbetsföretag. I enlighet med vad vid tillkomsten av arbetarskyddslagen uttalades av vederbö— rande departementschef, lärer uttrycket arbetsföretag få anses innefatta ford— ran på en viss omfattning och varaktighet, så att dess bedrivande blir någor— lunda jämförligt med samma slag av verksamhet, utövad såsom rörelse. Sys— selsättning vid rent tillfälligt arbetsföretag av allenast kort varaktighet bör således ej grunda försäkringsplikt.

Genom att principiellt begränsa försäkringspliktens inträdande till sådana fall, där det är fråga om arbetsanställning i rörelse eller vid särskilt arbets— företag av nyss angiven beskaffenhet, kommer man att från försäkringen ute— sluta, förutom egentlig tjänstemannaverksamhet inom stat och kommun samt rent ideell verksamhet, jämväl det rent husliga arbetet. I sistnämnda avseende skulle emellertid lagstiftningen på detta sätt bringas i överensstämmelse med vad som gäller flerstädes i utlandet, där obligatorisk försäkring genomförts. Och några särskilda skäl för avvikelse från denna ståndpunkt, vad Sverige be- träffar, torde icke föreligga. Jämväl hos oss är arbetsmarknadens läge för dem, som hava sin sysselsättning inom nu ifrågavarande arbetsområde, sa pass gynnsamt, att något behov av arbetslöshetsförsäkring icke kan sägas vara för handen. Och ett eventuellt indragande av nämnda personer under försäk- ringen skulle säkerligen även här 1 landet stöta på allvarliga svårigheter ur administrationssynpunkt.

I nyare svensk social lagstiftning har begreppet arbetare en synnerligen vidsträckt betydelse. Principiellt anses sålunda såsom arbetare envar, som användes till arbete för arbetsgivares räkning, oavsett den högre eller lägre

ställning han intager. Givet är, att för arbetslöshetsförsäkringens del en be- gränsning härutinnan måste vidtagas. Att i en sådan försäkring inbegripa . jämväl högre tjänstemän, såsom företags- och avdelningschefer, vore ju uppen- bart orimligt. Något behov av försäkringen föreligger icke för dessa grupper, den utgående ersättningen skulle för försäkringstagarna te sig löjligt liten, och sist men icke minst, arbetsförmedlingen står och måste givetvis alltid komma att stå utan kontakt med de ifrågavarande »arbetar»-grupperna, då tillsättningen av platser inom deras krets sker efter väsentligt andra syn- punkter än i fråga om vanliga arbetare. Såsom redan tidigare anförts, hava de sakkunniga stannat för att tills vidare begränsa försäkringen till att avse allenast sådana grupper av arbetare, som äro att hänföra till eller väsentligen att jämställa med kroppsarbetare. Då emellertid stora svårigheter mött att åstadkomma en tillfredsställande definition å det sålunda avsedda arbetarbe— greppet, hava de sakkunniga nöjt sig med en negativ formulering, vilken nära överensstämmer med arbetstidslagens bestämmelse i ämnet. Från arbetarbe- greppet avskiljas överordnade samt vissa uppräknade befattningshavare, näm— ligen butiksbiträden, bokhållare, ritare och därmed jämställda personer. An- gående den närmare innebörden av det av de sakkunniga föreslagna stadgandet kan åberopas vad arbetstidskommittén anförde i sin motivering på denna punkt:

»Till förtydligande av kommitténs avsikt med förevarande bestämmelse skulle möjligen kunna sägas, att lagen skall äga tillämpning först och främst i— avseende å alla, som enligt allmänna språkbruket äro att anse såsom ,arbetare'. Vidare skola under dess tillämpning inbegripas underordnade befattnings- havare på olika områden, vilka med hänsyn till arbetsuppgifter och sålunda i regel även beträffande utbildning och social ställning äro att jämställa med arbetare. Leder en person andras arbete utan att själv annat än undantagsvis deltaga i detsamma eller är hans arbete av sådan beskaffenhet, att i allmänhet för dess utövande förutsättes en mer omfattande allmän eller facklig teoretisk utbildning än arbetare i regel äga, är han åter icke att räkna till arbetare i här ifrågavarande bemärkelse.

Till exemplifiering av det anförda skulle möjligen kunna sägas, att till ar— betare äro att räkna förare och konduktörer å spårvagnar, maskinister och 10— komotivförare, som utföra eldnings- eller dylikt arbete, förmän, som själva del- taga i arbetet, samt nattvakter. Såsom icke varande arbetare i lagens mening skulle åter enligt kommitténs mening kunna nämnas laboratoriebiträden, av Vil- ka fordras teknisk fackutbildning, handelsresande och spårvägskontrollörer.»

Någon definition på begreppet arbetsgivare har icke upptagits i lagförslaget. I denna del torde motsvarande bestämmelser i arbetarskydds- och olycksfalls- försäkringslagarna kunna giva tillräcklig vägledning. Att det visserigen un- derstundom skall bliva svårt att i det särskilda fallet avgöra, vem som rätte— ligen bör anses såsom arbetsgivare eller huruvida viss person skall betrak- tas såsom självständig företagare eller arbetare, må icke förnekas. Men detta torde icke kunna undvikas ens med tämligen detaljerade regler. För övrigt föreligger på dessa punkter en ganska rikhaltig samling avgöranden, särskilt från försäkringsrådets sida. Även om dessa avgöranden icke i allo kunna tillmätas prejudicerande betydelse, när det gäller arbetslöshetsförsäkringen, er- bjuda de dock ett gott stöd för ståndpunktstagandet även här.

I anslutning till utländsk lagstiftning å området ha stadgats vissa ålders- ! gränser för försäkringspliktens inträde resp. upphörande. Såsom framgår av 5 % erfordras för vinnande av ersättningsrätt, att vederbörande dessförinnan va- rit i arbete en ganska avsevärd tid. Det har under sådana förhållanden icke ansetts föreligga skäl att sätta den undre åldersgränsen högre än till 16 år, vid vilken ålder ett icke ringa antal personer börja med regelbundet förvärvs— arbete. I fråga om den övre åldersgränsen har ansetts naturligt, att denna an— sluter sig till tidpunkten, då rätt till pension jämlikt pensionsförsäkringslagen inträder. Emellertid bör framhållas, att den avser allenast försäkringsplik— ten, icke ersättningsrätten. J ämväl efter fyllda 67 år äger således arbetaren rätt att uppbära ersättning på grundval av de dessförinnan erlagda försäk- ringsavgifterna. Sådan rätt kan dock, såsom av det följande framgår, kvar- stå endast under en relativt kort tidrymd:

Den föreslagna lagen har principiellt avseende allenast å arbetsförhållanden inom riket eller å svenskt fartyg. Däremot är för dess tillämpning likgiltigt, huruvida arbetsgivaren respektive arbetaren är svensk eller främmande under- såte. Beträffande särskilt utländska arbetare må framhållas, att utländsk lag- stiftning å området nästan undantagslöst ansluter sig till samma ståndpunkt. Sverige har också den 12 september 1921 ratificerat en vid internationella ar- betskonferensen i Washington år 1919 antagen konvention, enligt vilken för- pliktelse föreligger för medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som inrättat arbetslöshetsförsäkring, att vidtaga åtgärder i syfte att arbetare, som äro medborgare i en medlemsstat och arbeta inom en annan medlemsstats ter- ritorium, må beträffande sådan försäkring åtnjuta samma förmåner som ar- betare, vilka äro medlemmar i den senare medlemsstaten. Det må även påpe- kas, att nu berörda princip vunnit uttryck i den svenska lagstiftningen angå- ende olycksfallsförsäkring.

Zå.

I denna paragraf upptagas de undantag från den i 1 % angivna generella re- geln angående lagens tillämpning, vilka ur olika synpunkter ansetts erforder- liga.

I första hand har sålunda undantag gjorts för sådana fall, där vissa när- mare anhöriga till arbetsgivaren av honom användas till arbete. I dylika fall föreligger mestadels intet egentligt arbetsförhållande utan mera ett utslag av det inbördes bistånd, som bör känneteckna ett gott familjeförhållande.

Därnäst uteslutas, i överensstämmelse med vad som gäller flerstädes utom— lands, hemarbetarna från försäkringen. Sådana arbetare intaga ofta en mel— lanställning mellan självständiga yrkesutövare och egentliga arbetare; deras hänförande till den ena eller andra kategorien kan i många fall vara föremål för stark tvekan. Vidare lärer beträffande dem vara synnerligen svårt att ge- nomföra en effektiv kontroll dårå att vederbörande verkligen är arbetslös. Daglig anmälan hos arbetsförmedlingens organ synes i detta fall vara ett täm- ligen värdelöst bevis. För övrigt utgöres hemarbetarkåren i icke ringa utsträck- ning av hemmavarande hustrur och barn, vilka äro bundna till platsen och icke

vilja eller kunna mottaga hänvisning till arbete å annan plats; försäkringens förmåner skulle sålunda ofta på grund av de för dess åtnjutande föreskrivna villkor icke kunna komma de försäkrade till godo.

Beträffande undantagsbestämmelserna, som avse jordbruk med därtill hö- rande binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, skogs— och flottningsarbete samt fiske, må hänvisas till vad i den allmänna motiveringen anförts. Någon tvekan angående omfattningen av dessa undantag torde i all- mänhet icke behöva uppstå. Under jordbruk får inbegripas sådan bearbetning eller beredning av alster från det egna jordbruket som tröskning, malning, se- parering av mjölk, smör- och ostberedning ävensom arbete, som utföres av å lantegendomar anställda hantverkare, såsom hovslagare, timmermän, klensme- der o. s. v. Såsom binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga före- tag, torde få anses exempelvis sådana mindre sågar, som drivas allenast under en kortare tid av året och huvudsakligen betjänas av från jordbruket le- dig arbetskraft. Däremot bör ett andelsmejeri betraktas såsom ett självständigt företag, likaså i regel stärkelsefabriker, brännerier o. dyl. Under skogsar- bete får hänföras, förutom avverkning och framforsling av virke, dikning, gallring och markberedning för sådd. Även kolning i mila torde mestadels få anses såsom skogsarbete.

Reservarbete utgör i sig självt en art av hjälpverksamhet, jämställd med för- säkringen. Den, som deltager däri, bör följaktligen fortfarande betraktas så- som arbetslös. Åtnjutandet av hjälp i ena formen bör icke kunna grundlägga anspråk på senare hjälp i annan form; därigenom skulle ju kunna införas ett nära nog permanent hjälpsystem. Att den, som deltager i reservarbete, ehuru han Visserligen är att anse som arbetslös, dock icke samtidigt därmed kan upp- bära ersättning från försäkringen framgår av stadgande i 12 %.

I den mån staten driver rörelse eller anordnar särskilda arbetsföretag, kom- ma givetvis härvid i statens tjänst använda arbetare att hemfalla under stad- gandet i 1 5 och alltså omfattas av försäkringen. Med den bestämning, som givits åt begreppet arbetare, skulle på detta sätt åtskilliga innehavare av ordinarie statstjänst, särskilt inom kommunikationsverken, komma att upp- tagas i försäkringen. Då emellertid dylika befattningshavare i regel kunna entledigas från innehavd tjänst allenast på grund av fel eller försummelse i tjänsteutövningen, är uppenbart, att de måste ställas utanför försäkringen. Stadgande härom har upptagits i fjärde punkten av första stycket.

Större delen av den inom statens affärsdrivande verk sysselsatta personal, som är att hänföra under begreppet arbetare i förut angiven betydelse, intager emellertid en mera. osäker ställning. Man kan urskilja olika kategorier. Till en början märkas sålunda e. 0". befattningshavare och aspiranter. Dessa an- ställas med uppsägningstid, växlande mellan tre och en månad, i syfte att efter hand befordras till ordinarie tjänst. Vidare finnas extra befattningsha- vare, anställda för mera tillfälliga behov och med uppsägningstid av en månad (i regel). Slutligen har man att räkna med den egentliga arbetarpersonalen, som kan anses stå industriens lönearbetare ganska nära. Anställningsvill- koren för denna personal bestämmas i regel av vederbörande verk. De i så-

dant avseende utfärdade bestämmelserna äro av växlande innehåll. I regel har skett viss uppdelning mellan arbetare med stadigvarande anställning samt tillfälliga arbetare. De förra åtnjuta vanligen en uppsägningstid av en månad. För vissa betydande grupper hava för övrigt anställningsvillkoren reglerats genom kollektivavtal. Behovet för nu ifrågavarande personal att bliva delaktig i en arbetslöshetsförsäkring torde vara ganska olika för olika grupper av densamma. För åtskilliga lärer sålunda behovet med hänsyn till anställnin— gens fasthet och den ringa risken för arbetslöshet vara litet eller intet; för andra åter skulle det te sig såsom en orättvisa att bliva uteslutna. Med hänsyn till de växlande anställningsvillkoren och svårigheten att på ett rationellt sätt av- gränsa vissa grupper hava de sakkunniga stannat för en anordning, enligt vil- ken ifrågavarande arbetargrupper principiellt medtagas i försäkringen men möjlighet gives för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från försäkringsplik- ten, i den mån behov av försäkring för vissa kategorier prövas icke vara för handen. Beslut av Kungl. Maj:t i sådant hänseende får givetvis bero av ini— tiativ från vederbörande arbetargrupper eller deras arbetsgivare samt föregås av ingående utredning ävensom förhandling med de berörda parterna. Enahanda förfaringssätt hava de sakkunniga förordat beträffande åtskilliga andra arbetargrupper, främst sådana som användas i kommuns tjänst. Bland kommunalarbetarna plågar finnas en del, som äro uppförda å respektive kom- muns ordinarie lönestat, och dessa intaga då en ställning, som i det närmaste motsvarar en ordinarie statstjänstemans. Endast ett förhållandevis ringa fåtal intager dock en så fast ställning. De allra flesta torde numera hava sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal och äro sålunda i detta hänseende likställda med industriarbetarna. För vissa kategorier av kommu- nalarbetarna är säkerligen arbetslöshetsrisken Väsentligt mindre än för arbe- tare vid privata företag. Man tänke exempelvis på dem, som äro anställda vid städernas gas— oeh elektricitetsverk, vattenverk, renhållningsverk etc. Här är behovet av arbetskraft i stort sett konstant och oberoende av de ekonomiska konjunkturerna. Annorlunda ställer det sig givetvis med arbeten av mera till- fällig natur, vilka äro beroende av årstiderna, såsom byggnadsföretag, gatu- arbeten etc. Att för kommunalarbetarkåren i gemen arbetslöshetsrisken gör sig märkbart gällande, bevisas bäst därav, att kommunalarbetarnas fackför- bund har upprättat en arbetslöshetskassa för sina medlemmar. Med stats- och kommunalanställda hava de sakkunniga jämställt personal vid järnvägs- samt spårvägsbolag. Spårvägarna äro i vissa städer rent kommunala före- tag, under det de i andra exempelvis Stockholm — drivas av enskilda bolag, i vilka staden har det avgörande inflytandet. Även där sistnämnda driftform användes, intager emellertid personalen en ställning, som i fråga om fasthet är fullt jämförlig med de egentliga kommunalarbetarnas. Någon anledning att i försäkringshänseende ställa den på ett annat plan än de sistnämnda torde icke föreligga. I fråga om de enskilda järnvägarnas personal synes man likaledes böra utgå från, att densamma i förhållande till försäkringen bör intaga samma ställning som personalen vid statens järnvägar. Anställningsvillkoren torde, om man bortser från de ordinarie statstjänstemännen, om vilka ej längre är

fråga, i de hänseenden, som intressera ur försäkringssynpunkt, icke erbjuda några större olikheter. Ej heller lärer man kunna påstå, att de enskilda ar— betsgivarna begagnat sig av möjligheterna till avskedande i större utsträck- ning än järnvägsstyrelsen och att arbetslöshetsrisken av sådan anledning är större i de enskilda järnvägsföretagen. </