INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.. Förortd till det svenska avtrycket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Inledming . . . . . . . Utkast till lagbestämmelser om befraktning . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Paralllelltexter . . . . . . . . . . . . . . . . ..... . . . . . . . 79 Konosssementskonventionen jämte översättning ........ . . . . . . 127 Kommerskollegii utlåtande den 15 oktober 1927 över riksdagens skrivelse an—

gåeinde utredning om viss ändring i ljölagen . . . ..... . . . . . . 152

• Sida 4
•  Original

Förevarande utkast är ett resultat av samarbetet mellan de av regeringarna i Sverige, Danmark, Finland och Norge tillsatta sjölagstiftningskommittéerna, i vilka säväl jurister som representanter för det praktiska livet haft säte.

Utkastet är till såväl form som innehåll av preliminär beskaffenhet, i det att slutlig ståndpunkt icke intagits till de olika föreliggande spörsmålen.

Det har ansetts önskvärt, att innan de i utkastet berörda ämnena slutbehand- las och definitiva förslag framläggas, yttranden över utkastet inhämtas från myndigheter, korporationer och andra, vilkas intressen närmast beröras av den ifrågasatta lagstiftningen. Icke minst har detta synts vara förhållandet med hänsyn till den ledning, som därigenom kan vinnas för besvarandet av frågan om lämpligheten av att vårt land tillträder 1924 års konossementskonvention.

Vid offentliggörande av utkastet har den gemensamma upplagan, som jäm- sides ätergiver dansk, finsk, norsk och svensk lagtext, ansetts höra till lätt- nad vid sådan granskning åtföljas av ett med anmärkningar försett avtryck av det svenska lagförslaget samt av ett avtryck av konossementskonventionen jämte översättning därav. Anmärkningarna avse icke att utgöra fullständiga motiv till utkastet, utan endast att i vissa fall klarlägga och belysa den sven- ska lagtextens innebörd och dess förhållande till gällande sjölag. Därjämte påpekas i korthet vissa viktigare skiljaktigheter mellan det svenska utkastet och de övriga texterna.

Anmärkas må slutligen, att utkastet avser blott att ersätta 109—168 %% sjö- lagen men uppenbarligen medför konsekvenser med avseende å åtskilliga andra lagrum i nämnda lag, av vilka i detta sammanhang påpekas särskilt 8, 31, 48 —52, 53—59, 169—173 och 284 åå. Därjämte må framhållas, att därest ut- kastet skulle framläggas som ett förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen , vissa jämkningar i redaktionen äro av nöden för vinnande av över- ensstämmelse med språkbruket i sjölagen i övrigt och i försäkringsavtalslagen .

• Sida 5
•  Original

Inledning.

Efter de skandinaviska sjölagarnas tillkomst hava under årens lopp fram- trätt upprepade krav på en fullständig revision av desamma. På hösten 1917 tog nuorska regeringen initiativ till ett för Sverige, Danmark och Norge gemen- samt arbete för revision av de skandinaviska sjölagarna, varefter delegerade för dle tre länderna sammanträdde under oktober 1918 i Stockholm för att överlägga angående anordnandet av ifrågavarande arbete samt omfattningen av dletsamma. Med godkännande av vad de delegerade förordat uppdrog Kungl. Maj:t enligt beslut den 31 december 1918 åt en kommitté att deltaga i det öxverenskomna arbetet. Kommittéer med motsvarande uppdrag blevo till- satta i Danmark och Norge, varefter även Finland anslöt sig till samarbetet.

Ko>mmittéerna enade sig om att först upptaga till behandling den så att säga sociala delen av sjölagstiftningen ävensom att ur sjölagen utbryta denna del att utgöra en särskild lag. I enlighet därmed avgåvo kommittéerna under lop- pet a.v år 1920 förberedande förslag till sjömanslag och lag om' ändring i vissa delar av sjölagen, vilka förslag voro med varandra nära överensstämmande. Sedari förslagen blivit föremål för yttrande av vederbörande myndigheter och olika. sammanslutningar av redare och sjöfolk, avgåvos slutliga förslag under år 1921. Ur dessa förslag framgingo tvenne den 15 juni 1922 utfärdade la- gar, nämligen sjömanslagen och lag om ändring i vissa delar av sjölagen.

Vid sidan av detta arbete påbörjades revisionen av bl. a. befraktnings- och harerikapitlen.* Sedan från norsk sida framlagts dels ett förberedande utkast till bestämmelser om tidsbefraktning, dels ock ett med motiv försett förbere- dande utkast till bestämmelser om befraktning samt dessa varit föremål för behandling inom kommittéerna, nedsattes ett redaktionsutskott,** som våren 1922 utarbetade ett förberedande förslag till bestämmelser om befraktning, innehållande dansk, norsk och svensk lagtext. Detta förslag dryftades vid

* Den svenska kommittén bestod vid denna tid av dåvarande rådmannen Knut Dahl— berg, ordförande, försäkringsdirektören Harald Andersson, dispaschören Per Hasselrot, sjökaptenen Nils Larsson, skeppsredaren, vice häradshövdingen Frans Malmros, advokaten, Vice häradshövdingen Gustaf Sandström samt direktören Vollrath Tham med dåvarande hov- rättsassessorn John Alsén som sekreterare. Den 7 september 1920 utsågs jämväl dåvarande re- v1sronrssekreteraren Algot Bagge till ledamot av kommittén. Sedan Dahlberg den 27 oktober 1920 utnämnts till statsråd, förordnades dels Bagge att under Dahlbergs statsrådskap vara ordförande, dock med rätt för Dahlberg att, då han så önskade, utöva ordförandeskapet, dels ock hovrättsrådet Hugo Wikander att till utgången av 1921 vara ledamot av kommittén, såvrtt anginge befraktningsavtalet. Efter det Dahlberg den 2 december 1921 utnämnts till häradshövding, förordnades Bagge till ordförande och Wikander till ledamot av kommittén.

_" Redaktionsutskottet bestod av: för Sverige Bagge, Wikander och Alsén, för Danmark höJesteretsdommern Tybjerg och professorn Sindballe, för Finland justitierådet J. Sarlac-hitta och advokaten E. Serlachius samt för Norge dåvarande expeditionschefen Alien.

• Sida 6
•  Original

ett plenarmöte i Helsingfors den 4—15 juli 1922, varvid framhölls, bl. a.,,be— hovet för näringslivets män att i sjölagen erhålla en mera kasuistisk ledning för avgörandet av viktigare, i praxis mera ofta förekommande fall. .V id Imjtet uppdrogs åt redaktionsutskottet att på grundval av den förda diskussioneni ge- nomgå och granska utkastet samt i övrigt framlägga förslag till de ändringar, vartill förnyad granskning kunde föranleda.

Sedermera inträdde emellertid ett avbrott i de nordiska sjölagstiftningskvrum- mittéernas verksamhet som sådan, beroende på återupptagandet av det till följd av världskriget avbrutna internationella lagstiftningsarbetet på sjö'j'ät— tens område. Hösten 1922 hade nämligen till ny internationell behandling upptagits förslag till internationella konventioner rörande fastställande av 'is- sa gemensamma bestämmelser dels i fråga om begränsningen av ansvarightcten för ägare av fartyg, som användas till fart i öppen sjö, dels ock i fråga. om sjöpanträtt och fartygshypotek. Därjämte upptogs detta år till officiell imer— nationell behandling jämväl ett förslag till fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement (de 5. k. Haagreglerna). Med hännyn därtill, att det återupptagna arbetet för utvecklingen av internationella ajö- rättsregler måste öva ett högst betydande inflytande på den nordiska sjölsags- revisionen, framför allt i den mån en samverkan i dylikt syfte mellan de sjö— fartsidkande nationerna utsträcktes till att avse sjörättens centrala delar, tn- sågs en mer omfattande reformering av sjölagstiftningen i ett land, som w>re berett att deltaga i det internationella arbetet, näppeligen kunna med fram- gång genomföras utan avvaktande av de resultat, som kunde framgå aV' de internationella förhandlingarna. I anledning därav förordnade Kungl. Miajzt den 30 november 1923 efter det kommittéarbetet som sådant legat nere- se- dan den 1 april samma år —, att arbetet skulle vila tills vidare och intill dless annorlunda bleve bestämt. Tillika förordnades emellertid, att de ledamöter av den svenska sjölagstiftningskommittén, vilka chefen för justitiedepartennen— tet utsåge, skulle deltaga i de sammanträden, som erfordrades för slutförande av arbetet å de nordiska kommittéernas utkast rörande befraktning.

På grund härav genomgicks Våren 1924 vid tvenne nordiska mötten* 1922 års förslag till bestämmelser om befraktning med hänsyn särskilt ta- gen till de anmärkningar och förslag, som framkommit vid 1922 års mötte i Helsingfors. Arbetet resulterade i »Forelobigt Udkast til Bestemmelser om Befragtning, Juli 1924».**

Under åren därefter vilade de nordiska sjölagstiftningskommittéernas verk— samhet såsom sådan, varemot genom särskilda delegerade*** utfördes det arbtete,

* I dessa möten deltogo: för Sverige Bagge och Wikander, för Danmark Tybjerg och Sindballe, för Finland J. Serlachius och E. Serlachius samt för Norge Alte/n och direkzöjren antzen.

" I en från svensk sida. utsänd p. ni. hade framhållits önskvärdheten därav, att utkarstet mera än förut lämnade kasuistisk ledning för avgörandet av viktigare, i praxis men. ofta förekommande fall; att åt linjefarten skänktes större beaktande än som skett i 11922 års utkast; samt att hänsyn såvitt möjligt toges till strömningarna inom det internatiomella sjörättsarbetet.

*" Å svensk sida förordnades Wikander den 7 augusti 1925 att såsom sakkunnig imorn justitiedepartementet biträda med fortsatt utredning av vissa internationella sjörättslfrå- gor. I den skandinaviska behandlingen av ämnet deltog, utom Wikander, även Bagge.

• Sida 7
•  Original

som resulterade i 1928 års lagstiftning om redareansvar och sjöpanträtt, vari- genmm med svensk sjörätt införlivades förutnämnda konventioner rörande fast-* ställlande av vissa gemensamma bestämmelser dels i fråga om begränsningen av amsvarigheten för ägare av fartyg, som användas till fart i öppen sjö, dels ock i fråga om sjöpanträtt och fartygshypotek.

Den 11 maj 1928 blev emellertid frågan om sjölagstiftningskommittéemas arbeate ånyo föremål för Kungl. Maj:ts prövning, i det att de danska, finska och norska regeringarna läto uttala sin benägenhet för återupptagande av det sedam 1924 vilande gemensamma nordiska sjölagstiftningsarbetet. Såsom grumd för arbetets återupptagande åberopades dels att man ej längre behövde räkma med att befraktningsrätten skulle bliva föremål för en allmänt interna- tiontell behandling, dels ock att de förarbeten å hefraktningsrättens område, vilkza förelåge såsom resultat av de nordiska kommittéernas föregående verk- samåhet, nu syntes böra i möjligaste mån tillgodogöras. .V id ärendets föredrag— ning framhöll justitieministern, att då han av hänsyn till den uppfattning, vilkten framförts av de övriga nordiska ländernas regeringar, nu funne sig börat tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte lämna sin medverkan till ett fullföl- jandle av samarbetet å ifrågavarande rättsområde, han därvid ansåge böra gö- ras den begränsning, att arbetet, vad deltagandet från svensk sida anginge, icke utan Kungl. Maj:ts särskilda beslut utsträcktes till andra delar av sjörät- ten än reglerna angående befruktning och därmed omedelbart sammanhörande timmen. Såsom underlag för detta arbete syntes komma att tjäna det lagutskast i ännnet, vars text förelåge färdig efter senaste gemensamma sammanträde — i julli 1924 —- mellan de nordiska kommittéernas redaktionsutskott. Med hän- syn till att 1927 års riksdag hos Kungl. Maj:t gjort framställning om skynd- sam; utredning beträffande ändrade lagbestämmelser angående ersättning för öven'liggetid, syntes det önskvärt, att denna framställning jämte därmed sam- mamhängande spörsmål i fråga om reglerna angående lastning och lossning bleve föremål för särskilt övervägande. Då arbetet för gemensam nordisk lag— stifttning å hefraktningsrättens område komme att fortsättas, borde till över- läggning upptagas frågan om de nordiska ländernas ställning till den interna- tioniella konventionen rörande de s. k. Haagreglerna. Sedan frågan dryftats under det förberedande arbetet, syntes den böra underställas regeringamas prövning. I enlighet med justitieministerns hemställan bemyndigades han att förordna en person* att från svensk sida deltaga i fortsatt nordiskt samarbete på :sjörättslagstiftningens område, så vitt anginge befraktningsrätten och där- med omedelbart sammanhörande ämnen.

Sedan fråga upptagits angående de nordiska ländernas tillträde av konos- sementskonventionen samt därav betingade lagstiftningsåtgärder, hölls i Kö- penhamn under hösten 1929 en nordisk konferens.** Vid denna konferens vid- togtos de ändringar i och gjordes de tillägg till 1924 års utkast, som skulle möjiliggöra, där så ansåges önskvärt, en anslutning av de nordiska länderna till

* Med stöd av Kungl. Maj:ts nämnda bemyndigande förordnades den 20 juni 1928 pro- fessorn A. Emberg att från svensk sida deltaga i nämnda samarbete.

** I konferensen deltogo: för Sverige Bagge, Enberg och Wikander, för Danmark Sind- ballue, för Finland sjöfartsradet A. Lindberg och E. Serlachius samt för Norge Altan.

• Sida 8
•  Original

konventionen. Dessa förändringar föranledde därjämte en omparagraferinig av 1924 års utkast. Däremot företogos inga andra ändringar än de, som påå- kallades av konossementskonventionen.*

Enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 18 oktober 1929 hava inom justitiee— departementet** utarbetats för remiss till sjöfarts- och andra organisationer eir- forderliga förklarande anmärkningar till 1924 års fraktavtalslagstiftningss- utkast, sådant detta föreligger efter däri vid nyssnämnda konferens vidtagnia ändringar.""

* Under konferensen framhölls, att vid ett eventuellt undertecknande av konventionen) måhända vore av nöden att göra förbehåll beträffande de fall av befordring till sjöss, sor-rn avses i de i Bern den 23 oktober 1924 träffade internationella överenskommelserna angåendde godsbefordring å järnväg samt angående befordring & järnväg av resande och resgods.

" Anmärkningarna hava utarbetats av Wikander såsom inom justitiedepartementet tilll- kallad sakkunnig och hava, innan de av honom slutligen avfattats och här offentliggöras, dryftats med bland andra vissa personer, som på ett tidigare eller senare stadium tagit een mera huvudsaklig del i det svenska lagstiftningsarbetet på befraktningsavtalets områdde, nämligen Alsén, Bagge, Ernberg och Hasselrot.

*" Vad angår haverikapitlet, föreligger ett av Hasselrot utarbetat förslag till lagbestärm- melser med motiv. Vissa förarbeten äro gjorda även för revisionen av befällmvarekapitlezi». Dessutom har av Bagge utarbetats ett av motiv åtföljt förslag till lag i anledning av tilll- träde till den internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bee- stämmelser i fråga om statsfartygs fri- och rättigheter.

• Sida 9
•  Original

U 11 k a s 13 till Lagbestämmelser om befraktning. 1)

1) Utkastet avser icke avtal om bogsering och passagerares befordran. Det sönderfalleri fyra huvudavdelningar: 1) om resebefraktning (1—53 åå) ; 2) om tidsbefraktning (54—63 åå); 3) om konossement (64—81 åå); samt 4) om ogiltighet av vissa förbehåll (82—87 55). Huvudavdelningen om tidsbefrakt— ning saknar motsvarighet i sjölagens befraktningskapitel. Under det att rese- befraktningen enligt sitt typiska innehåll går ut på att bortfraktaren för be- fraktarens räkning skall frakta gods, därvid frakt i regel icke utgår, om god— set icke finnes i behåll vid resans slut, avser tidsbefraktningsavtalet, att bort- fraktaren under viss tid, varunder fartyget skall stå till förfogande för be— fraktaren, skall utföra de resor, tidsbefraktaren i överensstämmelse med tids- befraktningsavtalet påfordrar, och att frakten skall utgå efter den tid', fartyget varit i tidsbefraktarens tjänst. Utanför utkastet faller överlåtande av fartyg till annan att nyttja det till sjöfart för egen räkning (skeppslega). I översikt- lighetens intresse hava i utkastet — i motsats till förhållandet enligt sjölagen— konossementsreglema sammanförts i en särskild huvudavdelning.

!

[. Om resebefraktning. 1)

1) Genom sammanförande av innehållet i denna huvudavdelning under vis- sa underrubriker har man sökt uppnå större överskådlighet. Innehållet i rese- befraktningsavsnittet är i enlighet därmed uppdelat på regler om: lastnings- plats, lastningstid, lastning, resans utförande, vårdnaden av godset, godsets lossning och utlämnande, frakten, dröjsmål å bortfraktarens sida, underlåtet avllämnande av gods och godsets återtagande samt ömsesidig rätt att häva av- ta et.

» Om lastningSplatsen.

1 5. 1)

Är ej viss lastningsplats genom avtal bestämdf) äge befraktaren fordra, att fartyget förlägges till den plats, han anvisar, 3) såvida hinder ej möter att dit förlägga fartyget samt detta kan där ligga flott och säkert och med intagen last därifrån åter utlöpa. 4)

Har befraktaren. ej i rätt tid anvisat plats för lastningen, skall fartyget för- läggas till sedvanlig lastningsplats. 5) Kan det ej ske, välje bortfraktaren last- ningsplats, dock med skälig hänsyn tagen till befraktarens behov av bekväm lastningsplats.

• Sida 10
•  Original

1) Denna paragraf svarar mot 114 % första stycket S. L. 2) Lika litet som S. L. innehåller utkastet uttryckligt stadgande om sikyl— dighet för bortfraktaren att förlägga fartyget till i befraktningsavtalet be- stämd plats. Jfr motiven till S. L., i vilka framhålles, att om i hefraktnings- avtalet viss plats är bestämd för lastens intagande, det åligger befälhavaren att dit förlägga fartyget. »Omständigheter, som hindra honom att komma iit, är det hans sak att undanröja; den kostnad, sådant föranleder, träffar homm, det uppehåll, som därav uppstår, bliver hans skada.» Såtillvida finnes enel- lertid en reglering i S. L., som i 116 % andra stycket stadgas, bl. a., att; om genom avtal viss plats bestämts för lastens intagande, men fartyget är så djup— gående, att det icke kan förläggas till den plats, som avtalats, bortfraktaaren skall bekosta godsets framförande till fartygets sida.

3) Enligt S. L. tillkommer rätt att anvisa lastningsplats blott befraktare av helt fartyg, resp. samtliga befraktare av ett fartyg, om de förena sig om viss lastningsplats. Angående styckegodsbefordran se 3 % i utkastet. Ut- kastet vilar på uppfattningen, att om redare sluter flera certepartier utan att göra förbehåll om lastningsplatsen, han har att finna sig i att befraktama an- visa olika lastningsplatser.

4) Enligt S. L. åligger det befraktaren, där han vill bestämma lastnings- plats, att på anmaning ofördröjligen meddela befälhavaren behörig anvisning. Liksom på sin tid förslaget till S. L. utgår i stället utkastet därifrån, att bort— fraktaren icke bör åläggas någon ovillkorlig skyldighet att göra särskild an- mälan för erhållande av anvisning å lastningsplats, i det att befraktaren utan uppehåll torde kunna erhålla kunskap om fartygets ankomst och sålunda utan någon särskild anmälan komma i tillfälle att vidtaga nödiga anordningar. Gef nom det med tysk rätt överensstämmande uttrycket »i rätt tid» lämnas möj- lighet att taga hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet vid avgö— randet av frågan, om befraktaren bevarat eller försuttit rätten att anvisa last— ningsplats.

5) Enligt förslaget till S. L. ålåg det bortfraktaren, då ej viss lastnings— plats genom avtal bestämts och ej heller befraktaren anvisat lastningsplats, att förlägga fartyget för lastens intagande till vanlig lastningsplats, varmed en— ligt motiven till S. L. åsyftades plats, där sådant gods, som certepartiet av- ser, vanligen inlastas. Förslaget ändrades emellertid under riksdagsbehand- lingen, enär en dylik bestämmelse ansågs å bortfraktaren lägga en skyldighet, som han icke enligt gällande lag hade och som icke skäligen syntes böra åligga honom. Särskilt uttalades, att inom den hamn, där lasten skulle lämnas, be- fälhavaren icke vore pliktig att framföra godset längre än fartyget kunde flyta. Jfr 116 % S. L., som dock avser det fallet, att fartyget är så djupgå- ende, att det icke kan förläggas till den plats, som avtalats, resp., där icke viss lastningsplats avtalats, icke inkomma i den hamn, befraktningsavtalet bestäm— mer. Av sjölagen obeaktade äro andra anledningar till att fartyget icke kan förläggas till rätt lastningsplats, t. ex. trafikanhopning. Utkastet söker i 1 % andra stycket giva en allmän lösning av problemet om fartygets förläggning, då ej viss lastningsplats bestämts genom avtal och befraktaren ej heller anvi- sat sådan. Principiellt förpliktas bortfraktaren att förlägga fartyget till sed- vanlig lastningsplats. Där sådant ej kan ske, tillkommer det emellertid bort- fraktaren att välja lastningsplats, dock med skälig hänsyn tagen till befrak- tarens behov av bekväm lastningsplats. Den närmare innebörden av ifrågava— rande stadgande klargöres av 7 %, varav framgår, huruvida lastningstid kan börja löpa, ehuru fartyget icke förlagts till rätt lastningsplats, 8 %, som be- handlar tidsförlust i följd av att fartyget förlagts till annan än sedvanlig last- ningsplats, samt 13 å andra stycket, varigenom bortfraktaren för visst fall för— pliktas att mottaga godset på sedvanlig plats, ehuru fartyget ej förlagts dit.

• Sida 11
•  Original

Befraktaren äge, vare sig viss lastningsplats är avtalad eller ej, få fartyget förhzalat från en lastningsplats till annan, 2) .men gälde själv kostnaden.

1) Paragrafen svarar mot "114 % andra stycket S. L. 2) Det har ansetts onödigt att i lagen uttryckligen utsäga, att den plats, till vilken förhalning skall ske, skall vara »bekväm». — Ej heller har i ut- kasttet upptagits bestämmelsen, att ersättningen i händelse av tvist skall be- stärmmas av skiljemän, i följd varav bestämmandet tillkommer domstol.

$%.

Viid styckegodsbefordran äga bestämmelserna i 1 och 2 %% tillämpning en- dast försåvitt sådant må anses avtalat. 1)

1) Jfr vad ovan under 1 % anföres. Det har icke ansetts möjligt att vid styckegodsbefordran, där måhända en stor mängd befraktare sänder gods med samma fartyg, bringa reglerna i 1 och 2 %% i tillämpning annat än då sådant må anses avtalat. Tvekan har dock rått angående 1 % andra stycket.

Om lastningstiden.

4 %. 1) Bortfraktaren vare skyldig låta fartyget för lastning kvarligga viss tid utan ersättning (liggetid) och därefter viss tid mot ersättning (överliggetid). Lig- getiden tillsammans med överliggetiden utgör fartygets lastningstid.

1) 4 % i utkastet svarar mot 118 % första stycket S. L. Angående frågan, om överliggetiden bör bibehållas, jfr 5 % under ").

åå.

Där ej annat är avtalat, utgör liggetiden den tid, som skäligen 1) må anses under vanliga omständigheter 2) åtgå för lastningen på platsen, samt överlig- getiden hälften av liggetiden. 3)

Tiden räknas i arbetsdagar och arbetstimmar. *) 5) 6) 7) 1) Jfr 119 % första och andra styckena S. L. Utkastet utgår därifrån, att på grund av utvecklingen i det praktiska livet sjölagens regler numera måste anses otidsenliga; fartygens alltjämt växande storlek och värde göra det näm— ligen numera nödvändigt att utnyttja tiden så effektivt som möjligt. Särskilt har man ansett, att det icke är fartygets dräktighet, som i främsta rummet är avgörande_ för liggetidens längd, utan fastmera lastens mängd och art samt de hjälpmedel till lands och ombord, varöver man förfogar för lastens lastning och lossning. Den hastighet, med vilken lasten avlämnas, måste stå i viss över- ensstämmelse med den hastighet, varmed den kan föras ombord och stuvas, därvid emellertid hänsyn måste tagas jämväl till förhållandena på platsen. I överensstämmelse med önskemålet att tiden må effektivt utnyttjas står att den legala liggetiden icke, såsom enligt S. L:s skala, räknas allenast i hela dagar, utan i dagar och timmar. — Angående tid, som icke inräknas i last- ningstiden, se 8 %.

2) tgår på grund av särskilda omständigheter, t. ex. att en lastkran blivit obrukbar, längre tid än vanligt vid lastningen, får detta icke beaktas vid be- räkningen av liggetiden.

• Sida 12
•  Original

3) Stadgandet svarar mot bestämmelsen i 120 % första stycket S. L. Överr— vägande stämning har inom kommittén funnits för att bibehålla den legalla överliggetiden, ehuru densamma i allmänhet ej erkännes av de moderna sjiö- lagarna. Avgörande härvid har varit, framför allt, att certepartierna allmämt upptaga bestämmelser om överliggetid och att lagen ansetts böra avfattas i överensstämmelse med det sedvanliga.

*) Enligt 119 % tredje stycket 8. L. räknas icke sön- och helgdagar såsmm liggedagar, såvida icke genom överenskommelse liggedagarna bestämts tiill visst antal löpande dagar. Däremot beräknas enligt 120 % första stycket S. IL. överliggedagarna såsom löpande dagar, då överliggetiden måste betraktas som en tid, under vilken fartyget uppehålles utöver den, som strängt taget varrit nödvändig för inlastningen, och vilken i varje fall kunnat användas för resam, om lastningen avslutats i rätt tid. Utkastet åter utgår från; att befraktarems säkerhet kräver, att även överliggetiden räknas i arbetsdagar och arbetstim- mar; i motsatt fall kan rätten till överliggetid för honom bliva fullkomligt illnsorisk. Bortfraktarens intresse har ansetts vederbörligen tillgodosett gre- nom stadgandet i 9 %, att ersättning för överliggetid beräknas för löpande daa- gar och timmar. Det har förutsatts att bestämmelsen om arbetsdagar och aur- betstimmar skall tillämpas även på avtalad liggetid, om ej annat överenskom- mits.

5) I 119 % fjärde stycket S. L. stadgas, att i liggedagarna inräknas jämviäl de uppehåll, som orsakas genom fartygets förhalning från en lastningsplaits till annan, efter ty i 114 % andra stycket sägs. Bestämmelsen fanns emellezr— tid ej i förslaget till S. L., men inflöt i S. L. till följd av erinran från H. D'ZS sida, att stadgande i sådant hänseende syntes behövligt. Då lastningstiden em- ligt 6 % i utkastet börjar löpa, när fartyget i enlighet med anmälan är å last- ningsplatsen, samt utkastet yttrar sig endast om de uppehåll, som icke skoila inräknas i lastningstiden, har det emellertid förmenats knappast erforderliggt att giva särskild föreskrift i ifrågavarande avseende.

6) Det har under utarbetandet av utkastet varit ifrågasatt att som förnit- sättning, för att överliggetid skall börja löpa, fordra notifikation av befälhaa- varen, att liggetiden gått till ända. Stadgande i sådant avseende har dock f'o'ir- menats dels vid avtalad liggetid mindre påkallat, dels vid legal liggetid ägnaat att framkalla ett längre gående ställningstagande av befälhavaren till redarems förmån än vad understundom är riktigt och önskvärt.

7) I detta sammanhang må anmärkas, att man icke ansett det riktigt att: i utkastet upptaga motsvarighet till stadgandet i 122 % S. L., det befälhavaren är pliktig att medtaga gods, som avlämnats före lastningstidens utgång, ändiå att fartyget för godsets intagande och stuvning uppehålles utöver lastningrs- tiden. Befrakt'arens intresse har nämligen ansetts behörigen tillgodosett, (då överliggetid står till hans förfogande.

6 %.

Lastningstiden börjar den dag, då fartyget i enlighet med anmälan 1) till anv- lastaren är å lastningsplatsen 2) och färdigt att intaga last. Tiden räknas 13) från det klockslag, då arbetet på platsen sedvanligen börjar på morgonen, för- såvitt anmälan gjorts *) senast klockan fyra eftermiddagen föregående arbetts- dag, samt i annat fall från och med den tid på dagen, då arbetet återupptagfes efter middagsrasten, 'försåvitt anmälan gjorts senast klockan tio förmiddagcen samma dag. Anmälan, som här sägs, kan icke med laga verkan göras, förr'zän fartyget. ankommit till lastningsorten.

• Sida 13
•  Original

Är särskild avlastare ej anvisad- eller är dennes vistelseort okänd, 5) må an- mälan göras hos befraktaren. Är den, hos vilken anmälan skall'göras, icke att träffa på platsen och varder i sådant fall meddelande på ändamålsenligaste sätt till honom avsänt, anses anmälan därmed gjord. 6) 7)

1) Enligt förslaget till 8. L. gällde, att anmälan med laga verkan kunde gö— ras först efter det fartyget var färdigt att å behörig lastningsplats mottaga last- S. L. fick sin nuvarande lydelse efter det vederbörande utskott i riks- dagen anmärkt, att underrättelse borde kunna lämnas, var helst i hamnen far- tyget befunne sig, om blott fartyget i övrigt vore färdigt att intaga last. Ut- kastet överensstämmer alltså med S. L. såtillvida, som anmälan kan göras, innan fartyget är å lastningsplatsen, men kräver icke, att fartyget skall vara färdligt att mottaga last, då anmälan göres.

2) Med »lastningsplatsen» avses här avtalad lastningsplats eller, där ej viss lastningsplats avtalats, den plats, som enligt 1 % är rätt lastningsplats eller ock genom partemas uttryckliga eller stillatigande samtycke godtages såsom lastningsplats. Att lastningstiden i visst fall kan börja löpa, även om fartyget ej beginner sig å rätt lastningsplats eller icke på någon lastningsplats alls, se 7 .

3)! Enligt S. L. gäller, att lastningstiden ej löper förr än från och med nästa helgfria dag efter det fartyget blivit förlagt till vederbörlig lastningsplats. Enligt utkastet räknas den tid, som skall föregå lastningstidens början, från anmälan. Givet är, att utkastets ståndpunkt härutinnan kan leda till, att bort- fraktaren anmäler fartyget färdigt till en tidpunkt, som han senare finner vara för tidig. Detta medför dock i sådant fall ersättningsskyldighet för honom enligt grunderna för 49 å i utkastet; det har ock varit under övervägande att göra bortfraktaren ersättningsskyldig oberoende av fel och försummelse. Bort- fraktaren riskerar därjämte att få göra ny anmälan, om den första ej håller streck. Vid sådant förhållande har hänsyn till möjligheten att inbespara tid tillmätts större betydelse än risken atti ett eller annat fall tiden beräknas för kort och lasten därför nedföres för tidigt. Jfr även anm.1

*) Enligt S. L. gäller, att underrättelsen, för att lastningstiden skall börja löpa från och med nästa helgfria dag, skall vara meddelad senast kl. 4 efter- middagen föregående söckendag. Meddelas sådan underrättelse å helgdag eller senare än klockan fyra eftermiddagen å söckendag, räknas underrättelsen så.— som avgiven först följande söckendag. Enligt utkastet åter föreligga följande möjligheter, nämligen 1. anmälan senast klockan 10 en söckendag: början efter middagsrasten samma dag; 2. anmälan efter klockan 10 men senast klockan 16: början följande söckendags morgon; 3. anmälan efter klockan 16 en söckendag eller å helgdag: början följande söckendag efter middagsrasten.

5) Enligt S. L. 118 % andra stycket andra punkten gäller, att om avlastaren icke är känd eller icke att träffa, underrättelsen skall meddelas genom kungö- relse i tidning inom orten eller på annat där brukligt sätt. Det har under för- arbetena till utkastet ansetts rimligt, att om särskild avlastare ej anvisats eller dennes vistelseort är okänd, anmälan kan göras hos befraktaren med samma. verkan, som om den gjorts hos avlastaren.

6) Jfr lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmö- genhetsrättens område 40 å.

") Liksom sjölagen nämner utkastet avlastaren, endast då det ansetts av särskild vikt att framhäva honom. Även om utkastet gäller vad 1 motiven till S. L. åsyftas med uttalandet, att ehuru förslaget 1 allmänhet talar endast om befraktaren såsom bortfraktarens medkontrahent, detta icke hindrar, att andra personer kunna hava inträtt i befraktarens rätt samt att de av eller mot dem vidtagna rättshandlingar kunna hava samma verkan, som om de företagits av

• Sida 14
•  Original

eller mot befraktaren. Utkastet utgår från att — såsom i motiven till 8; L. uttalas — det är en grundats, vars giltighet icke lärer kunna dragas i tvivels- mål, att befraktaren äger till annan överlåta de rättigheter, honom enligt be- fraktningsavtalet tillkomma, men ändock är ansvarig för de förbindelser, av— talet ålägger honom. Över huVud hava i förevarande avdelning de problem, som uppstå på grund av underbortfraktning lämnats oreglerade.

7 %.

Kan 1) fartyget icke förläggas till rätt lastningsplats, 2) utgöre detta icke hinder för lastningstidens början, försåvitt nämnda förhållande beror av be- fraktaren eller eljest av omständighet, som denne framför bortfraktaren bort taga i beräkning. '

1) För att lastningstiden skall börja löpa, kräves det enligt 6 % i utkastet principiellt, bland annat, att fartyget är å lastningsplatsen. Från denna regel uppställer förevarande paragraf undantag för det fall, att av befraktaren eller eljest av omständighet, som denne framför bortfraktaren bort taga i beräkning, är beroende, att fartyget icke förlägges till rätt lastningsplats. Det utgör som bekant ett av de mest omtvistade problemen i läran om lastningsplatsen, vem rätteligen har att bära följderna därav, att fartyget icke kan förläggas till rätt lastningsplats. Orsakerna till ett sådant förhållande kunna vara av de mest olika slag. Det har därför ansetts nödvändigt att åt avgörande i det särskilda fallet överlämna, huruvida viss förekommande omständighet är av beskaffen- het att till sina verkningar böra drabba den ena eller den andra av parterna. Utkastet står i detta avseende på samma ståndpunkt som den nya holländska sjölagen, vid vars utarbetande förevarande spörsmål var föremål för ingående diskussion.

2) Rätt lastningsplats är, om parterna icke överenskommit om viss lastnings- plats, den i första paragrafen bestämda platsen. Har lastningsplats ej anvi— sats eller kan bortfraktaren ej gå till anvisad plats, skall enligt l % fartyget förläggas till sedvanlig plats. Möter härför hinder, skall bortfraktaren välja lastningsplats med skälig hänsyn tagen till befraktarens behov av bekväm last- ningsplats. Alla dessa platser kunna, beroende på. omständigheterna, bliva rätt lastningsplats. Emellertid kan det hända, att fartyget icke kan förläggas till någon av de omförmälda platserna. Detta är det fall, som avses i 7 %.

8 5.

I lastningstiden inräknas icke den tid, som går förlorad på grund av hinder från fartygets sida 1) eller därigenom att fartyget i fall, som i 1 5 andra styc- ket sägs, på grund av djupgående eller annan omständighet, som bortfraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning, 2) förlagts till annan än sedvan- lig lastningsplats. 3)

1) I 119 % S. L. uttalas detta uttryckligen i fråga om liggetiden. Motsva— rande bestämmelse finnes däremot icke i fråga om överliggetiden. De danska motiven till S. L. beteckna det emellertid som självklart, att bortfraktaren icke kan kräva ersättning för tid, varunder fartyget icke kan taga mot last. _— Ut— kastet har icke upptagit motsvarighet till stadgandet i 1'19 % tredje stycket S. L., att om hinder från fartygets sida icke varat längre än en halv arbetsdag, endast en halv dag avräknas. Jfr 9 % under 3).

2) Enligt 116 % andra stycket S. L. åligger det bortfraktaren att bekosta godsets framförande till fartygets sida, om genom avtal viss plats är bestämd

• Sida 15
•  Original

för lastens intagande, men fartyget är så djupgående, att det icke kan förläg- gas till den plats, som avtalats, eller om fartyget, då viss lastningsplats icke avtalats, på grund av förut sagd anledning icke kan inkomma i den hamn, be— fraktningsavtalet bestämmer. Förslaget till S. L. upptog motsvarande bestäm— melse, om fartyget, då viss lastningsplats icke avtalats, på rund av djupgående icke kunde förläggas till vanlig lastningsplats i hamnen. ' dringen vidtogs av riksdagen i samband med den ändring som berörts vid 1 % under 5). På hemstäl- lan av vederbörande utskott avfattades därjämte bestämmelsen så, att den blev tillämplig, endast såvida viss hamn eller vissa hamnar angåves i hefraktnings- avtalet, men däremot icke, när befraktaren i certepartiet betingat sig rätt att framdeles bestämma den hamn, där lasten skulle intagas, och sålunda överta- git den bortfraktaren eljest åliggande skyldigheten att undersöka, om farty- gets beskaffenhet ta'lläte dess ingående i den hamn, befraktaren valde. Något uttryckligt uttalande, vem som har att bära den tidsförlust, som må kunna uppstå genom sådant förläggande, göres däremot icke i lagen. Ej heller be- röres annat hinder än fartygets djupgående. Utkastet, som i denna paragraf reglerar frågan om tidsförlusten, utgår liksom i 1 % andra stycket från att fartyget principiellt skall förläggas till sedvanlig lastningsplats och gör re- geln tillämplig ej blott då hindret är djupgående, utan även då det utgöres av annan omständighet, som bortfraktaren "framför befraktaren bort taga i beräk- ning. Har fartyget däremot förlagts till annan än sedvanlig lastningsplats till följd av omständighet, som befraktaren framför bortfraktaren eller båda lika bort taga i beräkning, medför detta icke någon förlängning av lastnings- tiden.

5) Med stadgandet åsyftas icke att avgöra spörsmålet, huruvida befraktaren över huvud är pliktig att avlämna last, ehuru fartyget icke är på rätt lastnings- plats. Svaret på detta spörsmål måste bliva beroende på en prövning i det särskilda fallet, huruvida hans intresse väsentligen åsidosättes genom sådant förläggande av fartyget, som i paragrafen avses.

9 %. Ersättning för överliggetid beräknas för löpande dagar och timmar. För den i 8 % nämnda tid utgår dock icke ersättning. 1) Är ej avtal träffat om ersättningens storlek, skall ersättning erläggas med ett med hänsyn till frakten och omständigheterna i övrigt skäligt belopp. 2) 3)

1) Enligt 120 % första stycket S. L. beräknas överliggedagarna såsom löpan- de dagar. Såsom vid 5 % under .) framhållits, räknas däremot enligt utkastet även överliggetiden i arbetsdagar och arbetstimmar. Ersättningen för densam- ma beräknas däremot för löpande dagar och timmar. Undantag från denna regel har däremot självfallet bort göras för tid, som går förlorad på grund av hinder från fartygets sida eller därigenom, att fartyget i fall, som avses i 1 % andra stycket, på grund av djupgående eller annan omständighet, som bort— fraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning, förlagts till annan än sedvanlig lastningsplats. Av 8 % framgår nämligen, att sådan tid över huvud icke inräknas i lastningstiden.

2) Detta stadgande innefattar en mycket betydande ändring i förhållande till gällande rätt. Enligt S. L. 120 % andra stycket skall ersättning för över- liggedagar, där ej annat avtal skett, utgå med 30 öre om dagen för varje ton av fartygets dräktighet, om fartyget är segelfartyg, och med 40 öre, om det är ångfartyg. Ersättning för del av dag skall utgå såsom för hel överligge- dag, där samma del utgör mer än hälften av en arbetsdag, men eljest för en halv arbetsdag. Denna regel torde visserligen allmänt erkännas innebära den

• Sida 16
•  Original

stora fördelen, att man har ett klart rättesnöre att gå efter. Det har emeller- tid ansetts i förevarande avseende gälla alltför stora belopp, för att man skulle kunna föredraga enkelhet och klarhet framför rättvisa. Avsikten med tiller- kännande av överliggetidsersättning är ju att giva redaren ett rimligt veder- lag för hans skyldighet att viss tid utöver liggetiden giva befraktaren rådrum för att avlämna last. Det har därför ansetts nödvändigt att göra regeln om överliggetidsersättningens storlek elastisk, så att densamma kan lämpas efter bland annat tonnagets skiftande värde, som i sin ordning beror på fraktmark- nadens växlingar. —— I samband härmed må särskilt anmärkas, att i motion vid 1927 års riksdag yrkades, att riksdagen måtte anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande sådan ändring i 120 % sjölagen, att den där omförmälda ersättningen för överliggedagar erhölle en av penningvärdets fall och av fartygens ökade driftsomkostnader betingad skälig höjning. Efter hemställan av första lagutskottet beslöt riksdagen skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och på vilket sätt ändring rörande sjölagens bestämmelser om ersättning för över- liggetid borde åvägabringas. Utskottet framhöll, bland annat, att utskottet funne det uppenbart, att sjölagens bestämmelser om överliggetidsersättning ej längre vore tidsenliga. Förutom den betydande förändring, penningvärdet undergått efter sjölagens antagande år 1891, hade jämväl andra faktorer, som inverkade å det belopp, varmed nämnda ersättning borde utgå, förändrats. Så hade en ny typ, segelfartyg med motor, kommit i bruk och vunnit en alltmer ökad användning. De brister, som sålunda vidlådde ifrågavarande bestäm— melser, medförde visserligen ingen nämnvärd olägenhet för den större sjöfar— ten, enär ersättningen för överliggetid där allmänt vore reglerad i avtals-l I' de fall, där av en eller annan anledning avtal om ersättning ej kommit till stånd, måste emellertid vederbörande åtnöjas med den i sjölagen bestämda, numera alldeles otillräckliga gottgörelsen för den av uppehållet i hamn vållade för- lusten. Utskottet ansåg därför frågan om ändring av bestämmelserna rörande överliggetid böra göras till föremål för närmare utredning, därvid den bety- delse, som förefintligheten av s. k. motorseglare utövade å lagstiftningen i förevarande hänseende, borde komma under särskilt övervägande.*

3) När förslaget icke upptager motsvarighet till stadgandet, att man ej räk- nar med mindre än hel, resp. halv överliggedag, beror detta dels därpå,vatt man numera i certepartierna allmänt avtalar om betalning för mindre del av dag, dels ock därpå, att det numera kan röra sig om högst betydande belopp, även när det gäller mindre del av dag.

10 %.

Ersättning för överliggetid är för varje dag förfallen till betalning. 1)

.Varder i händelse av tvist om ersättning säkerhet ställd för det omtvistade beloppet, äge bortfraktaren icke göra anteckning på konossementet om ford- ringsanspråket. 2) 3)

1) Stadgandet överensstämmer med 120 % tredje stycket S. L. Huruvida underlåtenhet att betala bör medföra hävningsrätt, får avgöras på grundva- len av allmänna rättsregler.

2) I de danska och norska sjölagarna 120 % tredje stycket stadgas uttryck— ligen, att om betalning av överliggetidsersättning icke är erlagd, då fartyget är färdigt att avgå, befälhavaren äger å konossementet göra anteckning om

* Jfr kommerskollegii utlåtande den 15 oktober 1927 över riksdagens skrivelse i ämnet, härvid fogat som bilaga sid. 152, samt justitieministerns anförande till statsrådsprotokollet den '11 maj 1928 återgivet ovan sid. 7.

• Sida 17
•  Original

fordringens belopp. Motsvarande stadgande fanns i det svenska förslaget till sjölag. I motiven uttalas, att det följde av förslagets 143 % (144 % S. L.), att befälhavare ej kunde av lastemottagare utsöka fordran, som uppkommit vid inlastning, såvida icke anteckning därom skett i konossementet, men att i detta sammanhang däremot bort stadgas rätt för befälhavaren att göra dylik anteckning. Varför sistnämnda stadgande uteslutits ur S. L., framgår icke av förarbetena. Utkastet upptager nu uttryckligt stadgande i detta avseende. Att märka är emellertid, att bortfraktaren icke äger göra anteckning på ko- nossementet om fordringsanspråket, om säkerhet ställes för det omtvistade be- loppet. Har säkerhet blivit ställd, har det nämligen ansetts onödigt och olämp- ligt, att det omtvistade beloppet skulle kunna avfordras mottagaren.

3) Det har varit under övervägande att upptaga stadgande, att om bort- fraktaren icke inom natt och år efter säkerhetens ställande vid domstol an- hängiggjort talan om utfående av överliggetidsersättning, säkerheten går åter.

11 %.

'Är genom avtal bestämd gemensam tid för lastning och lossning, må för lastningen icke tagas i anspråk större del än att tillräcklig tid återstår för lossningen. 1)

Överliggetid må därvid icke beräknas, förrän liggetiden i dess helhet gått till ända. 2) 3)

1) I praktiken vållas ofta svårighet av spörsmålet, huru lång del av tiden kan tagas i anspråk för lastningen, då en gemensam tid bestämts för lastning och lossning. Om t. ex. 14 dagar bestämts för lastning och lossning och över- liggetiden i enlighet därmed är 7 dagar, är det icke klart, huru lång tid bort- fraktaren är pliktig att på lastningsplatsen avbida last. Den frågan fram- ställer sig, om han skall vänta hälften av de 14 dagarna och hela överligge- tiden eller hälften av de 14 dagarna och halva överliggetiden eller måhända så lång tid, att man kan beräkna, det tillräcklig tid är över, för att lossningen skall kunna bliva färdig till överliggetidens slut. I utkastet har man ansett rimligast att lösa spörsmålet på sistnämnda sätt.

2) Jfr stadgandet i 137 % S. L., att om lossning och lastning äger rum i ett sammanhang för samma persons räkning, överliggedagar ej må beräknas, förr- än liggedagarna för vardera gått till ända. Det har ansetts rimligt, att veder- börande icke skall behöva betala för dröjsmål vid lossningen, om han påskyn— dar lastningen så mycket, att dröjsmålet vid lossningen därmed uppväges.

3) I förslaget till S. L. fanns i 137 % tredje stycket upptaget stadgande, att om i befraktningsavtal bestämts viss tid gemensamt för lastning och lossning, befälhavaren ägde före fartygets avgång från lastningsorten av befraktaren erhålla bevis om det antal dagar, som åtgått till inlastningen. Det framhålles i motiven, att det läge i sakens natur, att befälhavaren måste anses berättigad till sådant bevis, för att kunna göra gällande sin rätt till ersättning för över- liggetid vid lossning, men att detta dock ansetts böra uttryckligen sägas. Stad- gandet utgick emellertid ur förslaget efter det inom H. D. anmärkts, att intet äventyr funnes i förslaget utsatt för avlastarens underlåtenhet att meddela omförmälda erkännande och att sådant äventyr icke heller lämpligen syntes böra bestämmas, då befälhavaren utan svårighet kunde annorledes skaffa sig erforderlig bevisning. Stadgande i sådant avseende har ej upptagits i ut- kastet. Ej heller har där upptagits bestämmelse, att bortfraktaren är berät- tigad att på konossementet upptaga den tid, som använts till lastningen, något som oberoende av lagstadgande torde vara klart och allmänt praktiseras.

2—301288

• Sida 18
•  Original

.Vid styckegodsbefordran skall, där ej annat må anses avtalat, godset av- lämnas inom skälig tid efter tillsägelse. 1) 2)

1) Jfr 123 % första stycket S. L. Uttrycket »inom skälig tid» i utkastet svarar mot termen »så tidigt, att det bekvämligen kan intagas och stuvas», i nyssnämnda lagrum. I S. L. utsäges tillika, att om avlastaren icke är känd eller icke att träffa, tillsägelse sker, på sätt 118 % för sådant fall stadgar, d. v. 5. genom kungörelse i tidning inom orten eller på annat där brukligt sätt. Jfr ock 36 % i utkastet. Sedan upplysts, att i praxis sådan kungörelse knap- past förekommer, har ett tidigare upptaget stadgande om kungörelse uteslutits.

2) I 121 % S. L. uttalas uttryckligen, att bestämmelserna angående viss last- ningstid ej gälla för fartyg, som gör regelbundna resor mellan vissa orter efter en på förhand kungjord plan. I motiven erinras, att enligt lydelsen av 1864 års sjölag bestämmelserna om liggetid skulle vara tillämpliga å all be- fraktning utom den, som angår styckegods, men att det likväl vore uppenbart, att om befraktaren befraktat ett fartyg med vetskap om, att det användes i re— guljär fart, befraktningen måste anses hava skett under det villkor, att last- ningstid ej skulle äga rum, vilket funnits lämpligen böra uttalas. Utkastet utgår från att särskilt stadgande i detta avseende ej är erforderligt, i följd varav den allmänna regeln blir avgörande, om ej annat må anses avtalat. Un- der förarbetena har även betonats svårigheten att uppdraga en bestämd gräns mellan fartyg, som gör regelbundna resor mellan vissa orter efter en på för- hand kungjord plan, och andra fartyg. På grund av sistnämnda förhållande hari förslaget icke upptagits stadgandet i 123 % andra stycket S. L.

Om lastningen.

13 %.

Befraktaren skall avlämna godset vid fartygets sida, med mindre annat må anses avtalat. 1) Bortfraktaren skall taga det ombord och utföra stuvningen. 2)

Varder fartyget i fall, som i 1 % andra stycket sägs, på grund av djupgående eller annan omständighet, som bortfraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning, förlagt till annan än sedvanlig lastningsplats, vare dock bortfrak— taren pliktig att på sistnämnda plats mottaga godset. 3)

1) Stadgande i detta avseende finnes i 116 % första stycket S. L. När ut- kastet — ehuru samtliga regler i detsamma äro dispositiva, med mindre annat följer av stadgandena i avdelning IV —— i detta sammanhang uttryckligen hän— visar till möjligheten, att annat må anses avtalat, beror detta därpå, att sed- vanan i detta avseende spelar en synnerligen stor roll. Sådan sedvana före- ligger t. ex. i fråga om laster av is, kol, malm, lös säd, många andra slags bulk- laster samt gods, som avlämnas i packhus.

2) S. L. uttalar i 116 % första stycket, att »övriga lastningskostnaden även- som kostnaden för godsets stuvning samt för nödigt underlag och garnering skall av bortfraktaren bestridas». Utkastet åter utgår från, att lagen bör uttala sig om ej blott kostnaderna för, utan även själva utförandet av inlastnin- gen och stuvningen. Av skyldigheten att utföra inlastning och stuvning har ansetts följa skyldighet att bära kostnaderna därför, med mindre annat må anses avtalat. I motiven till S. L. anmärkes för övrigt, att det å vissa orter lär vara brukligt, att kostnad för stuvning, underlag och garnering delvis be-

• Sida 19
•  Original

strides av befraktaren, men att det ej synts lämpligt att genom ett uttryckhgt stadgande tillerkänna giltighet åt en dylik sedvänja.

3) Stadgandet äger viss motsvarighet i 116 % andra stycket S. L. Jfr ovan 1 % under 5), 8 % under 2) samt 9 % under 1). Av stadgandet framgår, att bort- fraktaren, när han under de i stycket angivna förhållanden för godset från den sedvanliga lastningsplatsen till fartyget, företager en transport, som försiggår för hans egen räkning och på hans egen risk.

" 14 %. !! Godset skall avlämnas i sådan ordning och på sådant sätt, att det kan be— kvämligen tagas ombord och behörigen stuvas. 1)

1) Stadgandet saknar motsvarighet i S. L. Detsamma har sin grund däri att bortfraktaren har ansvaret för att stuvningen utföres på vederbörligt sätt, så att dels de olika partierna ej vålla skada på varandra genom sin tyngd, ut- läkning, utdunstning eller annorledes, dels ock fartygets sjövärdighet ej sättes

,

i fara. 15 %.

Bortfraktaren skall sörja för att inlastningen sker med behörig skyndsam- het. 1)

Gods må ej lastas på däck, med mindre sådant må anses avtalat. ” 3 * 1) Till befraktarens förfogande står enligt 5 % i utkastet såsom liggetid den tid, som skäligen mä anses under vanliga omständigheter åtgå för lastningen på platsen. En förutsättning för att denna tid, liksom överliggetiden, skall kunna fullt utnyttjas av befraktaren är, att bortfraktaren sörjer för att inlastningen sker med behörig skyndsamhet. Bortfraktarens skyldighet i detta avseende fastslås genom förevarande stadgande, som saknar motsvarighet i sjölagen .

2) Jfr stadgandet i 117 % S. L., att utan avlastarens samtycke hans gods icke må lastas å fartygets däck eller i dess båt eller hängas på sidan utombords. S. L. innebar i detta avseende en avvikelse från 1864 års sjölag så tillvida, som sistnämnda lag för lastning på däcket visserligen i allmänhet krävde ut- trycklig tillåtelse, men dock gjorde undantag för »sådant, som anses såsom däckslast, efter varje orts bruk». Avvikelsen från 1864 års sjölag motiverades därmed, att tillvaron av en dylik kutym hade betydelse allenast för det fall, att den kunde anses åberopad i befraktningsavtalet. I utkastet har man ansett lämpligt att använda en något mera omfattande avfattning än S. L. Jfr för övrigt York-Antwerpenreglerna 1924, Regel I. '

3) Man har förmenat det vara överflödigt att upptaga bestämmelsen i S. L., att lasten icke må lastas i fartygets båt eller hängas på sidan utombords, enär bestämmelsen måste anses såsom en nödvändig följd därav, att det icke är till- låtet att stuva lasten på däck, och för övrigt sakna större praktisk betydelse.

4) Av 76 % andra stycket i utkastet framgår, att mot konossementsinnehavare icke må åberopas, att godset lastats ådäck, med mindre anmärkning därom skett i konossementet.

16 %.* Avlämnas gods, som kan medföra äventyr för människor, fartyg eller annat

* Motsvarande & i 1924 års oförändrade utkast hade följande lydelse:

16 %. Avlämnas gods, som kan medföra äventyr för människor, fartyg eller annat gods, skall sådant tydligt utmärkas å. godset samt avlastaren lämna de upplysningar i övrigt, som äro erforderliga till förebyggande av skada.

• Sida 20
•  Original

20 gods, skall detta tydligt utmärkas å godset samt avlastaren lämna de upplys- ningar, som äro erforderliga till förebyggande av skada. 1) ,

Har sådant gods inlastats utan att bortfraktaren med kännedom om dess be- skaffenhet samtyckt till inlastningen, eller har på grund av inlastat gods fara uppstått, äge bortfraktaren efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet att ersätta skadan. 2) 3)

1) De i 16 % första stycket angivna förpliktelserna hänföra sig till >>farligt>> gods, m. a. o. gods, som vid inlastningen kan anses generellt sett innebära fara. Jfr stadgandena i 115 % S. L. angående det fall, att någon inlastar gods, vars förande kan medföra äventyr för fartyget eller för den övriga lasten, utan att angiva denna godsets beskaffenhet eller utan att iakttaga de föreskrifter, som för försändande av sådant gods må vara givna, resp. inlastar gods utan befäl- havarens vetskap eller oriktigt angiver gods, som inlastas. Utkastet har utgått från att föreskriften i 143 % första stycket S. L. lämpligen borde tillämpas även i fråga om farligt gods, då avlastarens förpliktelse icke borde vara mindre beträffande farligt gods än med avseende å sådant gods, som fordrar särskild vård. Då genom utkastet avlastaren förpliktas att lämna »de upplysningar, som äro erforderliga till förebyggande av skada», har detta förmenats utgöra en lämplig medelväg mellan, å ena sidan, S. L:s ståndpunkt, innefattande blott skyldighet att »angiva» godsets farliga beskaffenhet, och, å den andra, ifråga- satt förpliktelse att >>prestera erforderliga garantier». —— Angående ömsesidig rätt i vissa fall att häva avtalet, se 53 % i utkastet.

2) Med stadgandet i utkastet avses att återgiva konossementskonventionen Art. 4 % 6. Enligt denna paragraf kan nämligen dels gods av lättantändlig, explosiv eller farlig beskaffenhet, till vars inlastning fraktföraren, befälhava- ren eller fraktförarens agent icke skulle hava samtyckt, om han känt till dess beskaffenhet eller egenskaper, när som helst före lossningen och var som helst utlossas, förstöras eller oskadliggöras av fraktföraren utan skadeståndsskyl— dighet från hans sida, dels ock gods, som inlastats med fraktförarens kännedom och samtycke, men som blir farligt för fartyg eller last, på samma Sätt av honom lossas, förstöras eller oskadliggöras utan ansvarsskyldighet för bort- fraktaren utom vid gemensamt haveri. Härmed må jämföras 115 % andra stycket S. L., som avser både gods, »vars förande kan medföra äventyr för fartyget eller för den övriga lasten», och annat gods. Beträffande båda slagen av gods göres emellertid enligt ordalagen till en förutsättning för ifrågava- rande befogenhet, att avlastaren förfarit oriktigt vid inlastningen. Det är dock uppenbart att i överensstämmelse med allmänna regler bortfraktaren må- ste äga rätt till skyddsåtgärder, även om avlastaren icke förfarit på nyssnämnda sätt. Vad angår den åtgärd, som bortfraktaren företager enligt 16 %I andra stycket, är lagrummets mening, att han ej skall bruka större våld än nöden kräVer. En dylik tanke kan ock avläsas 115 % andra stycket S. L.

3) Utkastet saknar motsvarighet till bestämmelserna i 115 % S. L., att om någon inlastar gods utan befälhavarens .vetskap eller oriktigt angiver gods, som inlastas, han är pliktig att därför erlägga högsta frakt, som för dylikt gods gällde i lastningsorten för sådan resa, som fartyget företager; och att inlastaren har att gälda full frakt, ändå att godset föres i land eller kastas över bord. I det förra avseendet har skillnaden mellan sjölagens stadgande om högsta frakt, som för dylikt gods gällde i lastningsorten, samt utkastets i förevarande. fall analogt tillämpliga bestämmelse i 44 % om utgivande av å lastningsorten gång- bar frakt förmenats ej vara tillräckligt betydelsefull för att motivera en sär- skild reglering. I det senare avseendet hava i stället för sjölagens särskilda regel grunderna för de allmänna reglerna i 52 % andra stycket i utkastet ansetts böra tillämpas. Jfr 44 % under 2).

• Sida 21
•  Original

Avlämnas gods, som fordrar särskild vård, skall sådant uppgivas och tyd- ligt utmärkas å godset. 1)

Penningar, värdepapper och andra värdeföremål skola uttryckligen angivas såsom sådana. 2)

1) Jfr 143 % första stycket S. L. Stadgandet saknades i 1864 års sjölag. I motiven till S. L. framhålles, att om gods fordrar särskild vård, befälhavaren måste anses ursäktad, om sådan vård underlåtits, när han saknat tillräcklig upp- lysning om dess behövlighet; samt att därjämte å godset borde utmärkas, att sådan vård erfordrades, enär eljest lätt förblandning av olika kolly kunde äga rum. Med hänsyn till den nya avfattningen av stadgandet om bortfraktarens vårdnadsplikt (28 %), varigenom uppställes ett'rent culpaansvar, har det ansetts kunna överlämnas åt rättstillämpningen att efter sig företeende omständigheter avgöra följderna av att avlastaren ej ställt sig ifrågavarande föreskrift till efterrättelse. Jfr även vad under 2) anföres.

2) Enligt 1864 års sjölag gällde, att penningar, värdepapper och dyrbarheter ersattes, såvida de blivit för befälhavaren angivna. I 143 % andra stycket S. L. upptogs däremot fordran, att jämväl värdet skulle angivas. I 1924 års utkast fordra-des ej särskild värdeuppgift, varjämte det även i detta avseende över- lämnades till domstolarnas avgörande att bestämma rättsföljderna av att före- skriften ej iakttagits. Vad sålunda i 1924 års utkast föreslagits har emellertid undergått viss modifikation på grund av införlivandet av Haagreglerna med utkastet. Se 28 % i utkastet. Särskilt anmärkes, dels att bortfraktaren i all- mänhet förklaras fri från ansvar, där antagas må, att orsaken till skadan varit åtgärd eller underlåtenhet å avlastarens sida, med mindre det framgår, att där- vid medverkat fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, dels och att bortfraktaren är fri från ansvar på grund av frakt— avtalet, om avlastaren lämnat veterligen oriktig uppgift rörande godsets art eller värde och uppgiften var av väsentlig betydelse.

18 %*

Orsakas skada av avlämnat gods, vare avlastaren därför ansvarig, såvida fel eller försummelse ligger honom eller någon, för vilken han svarar, till last. 1)

Har skadan orsakats av farligt gods, och har detta inlastats utan att bort- fraktaren med kännedom om dess beskaffenhet samtyckt till inlastningen, vare avlastaren ansvarig, ändock att fel eller försummelse ej föreligger.

1) Utkastet har fått sin avfattning i enlighet med konossementskonventionen. Enligt denna, Art. IV % 3, gäller som allmän regel, att avlastaren icke är an— svarig för förlust eller skada, som tillskyndas bortfraktaren eller fartyget eller som uppkommer eller härrör av annan orsak än fel eller försummelse hos avlastaren, hans representant eller i hans tjänst anställda personer. I samma artikel % 6 stadgas emellertid beträffande gods av lättantändlig, explosiv eller farlig beskaffenhet, att därest fraktföraren, befälhavaren eller fraktförarens representant icke skulle hava samtyckt till inlastningen, om han känt till god- sets beskaffenhet eller egenskaper, avlastaren skall vara ansvarig för varje skada och utgi t, som uppstår eller härrör direkt eller indirekt av godsets in- lastning. Här räves alltså icke fel och försummelse. Jfr 115 % första stycket S. L., Som stadgar ersättningsskyldighet för avlastaren beträffande både Skada,

* Stadgandet saknade motsvarighet i 1924 års oförändrade utkast.

• Sida 22
•  Original

orsakad av farligt gods, och skada, orsakad av annat gods, varvid dock för båda fallen ett visst förfarande av avlastaren angives såsom förutsättning för ersättningsplikt.

19 %.

Avlastaren skall tillställa bortfraktaren de handlingar och lämna honom de anvisningar, som äro nödvändiga för godsets försändande. 1) Underlåte: han detta, och fördröjes till följd därav fartygets avgång utöver liggetiden, njute bortfraktaren ersättning enligt de för överliggetidsersättning gällande bestäm- melser. 2) För skada genom uppehåll utöver lastningstiden, som icke täckes genom den enligt nämnda grund-för uppehållet utgående ersättningen, äge bort- fraktaren erhålla gottgörelse, med mindre det må antagas, att fel eller försum- melse ej ligger avlastaren till last. 3) 4)

1) I 125 % första stycket S. L. nämnas blott »alla nödiga, lasten rörande hand- lingar». Utkastet likställer därmed »de anvisningar, som äro nödvändiga. för godsets försändande», såsom jämväl av vikt för resans utförande.

2) Stadgandet har givits en sådan formulering att den i motsats till S. L. om- fattar det fallet, att lasten avlämnats under liggetiden och det sålunda endast är försummelse att fullgöra vad i första punkten sägs, som förorsakar uppehåll utöver liggetiden.

3) Enligt 125 % första stycket S. L., jämfört med 122 %, gäller, att befrakta— ren vid dröjsmål utöver lastningstiden är pliktig ersätta all därav uppkomman- de skada och förlust och att denna ersättning i händelse av tvist skall bestäm- mas av skiljemän och icke må sättas lägre än för överliggedagar. Vid utkastets formulering har man utgått från att billigheten kräver, det högre ersättning ärhflör överliggetid bör utgå endast, om fel eller försummelse ligger avlastaren ti ast.

4) I 125 % S. L. stadgas uttryckligen, att bortfraktaren äger häva avtalet, om skäl därtill äro. Ehuru ändring häri icke åsyftats, har stadgandet ansetts för litet vägledande för att höra bibehållas.

20 %.

Bortfraktaren skall på begäran meddela bevis om godsets mottagande, 1) allt— eftersom det avlämnas. 2)

1) Stadgandet innefattar en mera utsträckt tillämpning av den grundsats, som uttalats i 124 % första punkten S. L. Hänsyn har sålunda tagits till det exempelvis vid fasta linjer vanliga fallet, att godset mottages på en tidigare tidpunkt än den, då inlastning därav sker. Med hänsyn till, bland annat, an- tydda förhållande har skyldigheten att utfärda kvitto ansetts böra åläggas bortfraktaren såsom sådan, ej såsom i S. L. befälhavaren eller styrmannen.

2) Den i andra stycket av 124 % upptagna regeln om återställande av last- kvitto till befälhavaren, när konossement av honom undertecknas, har icke upp- tagits i utkastet. Lastkvittot är nämligen icke något omsättningspapper, och det kan understundom ligga i avlastarens intresse att ej behöva avhända sig detsamma. I utkastet har av enahanda skäl ej heller upptagits motsvarighet till stadgandet i 124 % andra stycket S. L., att om gods lossas, innan konossement dårå utfärdats, lastkvittot skall återställas, när godset utlämnas.

• Sida 23
•  Original

När lastningen av godset är avslutad 1) 2) samt bortfraktaren erhållit er- forderliga handlingar, 3) äge avlastaren få konossement utfärdat; ') dock, där handling som i 80 % sägs blivit utställd, endast om denna återlämnas. 5) o)

1) Jfr 132 % första stycket S. L. och förbudet i 133 % första stycket tredje punkten att underteckna konossement, förrän godset inlastats. Utkastet in- tager den ståndpunkten, att bortfraktaren, då annat ej avtalats, ej är pliktig utfärda annat än lastningskonossement, vilket i utkastet ensamt betraktas som konossement. Emellertid är det numera, som bekant, synnerligen vanligt, att »konossement» utfärdas å gods, som mottagits men ännu ej inlastats (received- for-shipment-konossement, mottagningskonossement) — ett förhållande åt vil- ket även konossementskonventionen skänker uppmärksamhet. I enlighet därmed stadgas i 80 % i utkastet, att om bortfraktaren före inlastningen utställer skrift- ligt erkännande, det godset mottagits till befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna det till mottagaren, vad i utkastet är stadgat om ko- nossement skall äga motsvarande tillämpning å sådant mottagningskonosse- ment.

2) Utkastet utgår från att avlastaren ej kan kräva konossement, förr än allt hans gods är inlastat.

3) Fordran, att bortfraktaren skall hava erhållit erforderliga handlingar, sammanhänger därmed, att man i utkastet icke i likhet med dansk och norsk sjölag upptagit någon föreskrift om skyldighet för avlastaren att förelägga befälhavaren färdiga exemplar av konossementet till underskrift. I det sven- ska förslaget till S. L. föreslogs en dylik skyldighet, men stadgandet därom uteslöts, efter det inom H. D. erinrats, att då befälhavaren vore den, som ut- färdade konossementet, det syntes oegentligt att förplikta avlastaren att före- lägga befälhavaren utskrivna exemplar av detsamma.

4) Med hänsyn till utvecklingen på den moderna sjörättens område har man ej upptagit bestämmelsen i 132 % första stycket S. L. om konossementets ut- färdande av befälhavaren eller den, som i befälhavarens ställe därtill bemyndi- gats. Jfr 20 % under 1).

5) Stadgandet är en självklar följd av bestämmelsen i 80 %, att då mottag- ningskonossement utfärdats, lastningskonossement icke må utfärdas, utan att mottagningskonossementet återlämnas. Jfr konossementskonventionen art,. 3 % 7. Det har icke ansetts nödvändigt att i lagtexten giva uttryck åt stadgandet i andra punkten av nyssnämnda paragraf.

6) Anmärkas må i detta sammanhang, att utkastet icke upptager motsvarig- het till stadgandet i 109 % S. L., att om avtal slutes angående fraktande av gods, därom skall upprättas skriftlig avhandling (certeparti), såvida någon- dera parten det äskar. Av motiven till detta lagrum framgår, att man därmed avsett även styckegodsbefraktning. Stadgandet har ansetts utan egentlig be- tydelse, då däri ej angivas påföljderna av dess åsidosättande. I utkastet finnes ej heller motsvarighet till bestämmelsen i 133 % första stycket S. L., att det åligger avlastaren att med sin underskrift till riktigheten erkänna ett exemplar av konossementet, som befälhavaren behåller. Bestämmelsen har ansetts icke lämna tillräcklig ledning vid meningsskiljaktighet mellan parterna.

22 %.

Vid befraktning av helt fartyg må bortfraktaren icke utan befraktarens sam- tycke medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning. 1) 2) 3) '

' Orden »doek — — — återlämnas» saknades i 1924 års oförändrade utkast.

• Sida 24
•  Original

1) Jfr stadgandet i 110 % andra punkten S. L., som motiverats därmed, att befraktaren icke må utsättas för en menlig konkurrens därigenom, att de rum, över vilka han icke genom certepartiet erhållit dispositionsrätt, användas till fraktande av varor —— möjligen av samma slag som hans egna _ för andra per- soners räkning. Jfr även 28 % S. L. samt 54 % sjömanslagen . Då stadgandet upptagits även i utkastet, har detta skett med hänsyn jämväl till 67 % köpligen. Om stadgandets lämplighet hava dock olika meningar förekommit inom kom- mittéerna.

2) Angående den i nyssnämnda lagrum i S. L. upptagna påföljden av för- budets överträdande heter det i motiven, att detsamma naturligtvis "medförde ersättningsskyldighet, men att då. det i de flesta fall skulle vara omöjligt för befraktaren att till beloppet styrka den förlust, han lidit, det ansetts nödigt fastställa ett visst minimum av ersättning, vartill han i varje fal-l vore berätti- gad. Det har — om ock efter tvekan på vissa håll —— antagits obehövligt att i "utkastet upptaga motsvarande bestämmelse, i följd varav allmänna skadeståndsregler bliva att tillämpa. Att avtalet kan hävas, om handelsvaror-s medta ande kan anses såsom en" väsentlig underlåtenhet med avseende å kon- traktets fullgörande, följer av grunderna föristadgandet i 46 % i utkastet. '

3) Det har ansetts riktigast att i utkastet icke upptaga bestämmelsen i 110 % första punkten S. L., att befraktning av helt fartyg icke, utan att särskilt förbehåll skett, omfattar fartygets öppna däck. Som skäl härför må anföras, att t. ex. för trälastfarten byggas fartyg, som kunna intaga ungefär lika mycket last på som under däck. Att i likhet med 110 % första punkten 8. L. uttryckligen uttala, att befraktning av helt fartyg icke omfattar kajuta eller annat rum, som är avsett för besättningens behov eller till förvaring av skepps- redskap, proviant, bränsle eller annat, som för resan erfordras," har ansetts överflödigt.

Om resans utförande.

23 %.

Utan befraktarens samtycke må godset icke försändas med annat fartyg än det, som angivits i avtalet eller i enlighet därmed anmäles. 1) 2) 3)

1) Jfr 113 % S. L. Under det att denna paragraf talar om det »fartyg, som befraktats», begagnar utkastet termen fartyg, som angivits i befrakt- ningsavtalet eller i enlighet därmed anmäles. Det är nämligen numera vanligt, dels att redaren åtar sig befordran med fartyg, som han har att senare anmäla, dels ock att befordringen skall ske med ett i eertepartiet angivet fartyg »eller substitut>$. I motiven till S. L. yttras för övrigt, att man ansett det kunna överlåtas åt rättstillämpningen att avgöra, i vilken mån avvikelser från S. L:s regler betingas därav, att icke ett bestämt fartyg ställts till befrakta'rens för- fogande. Jfr även 48 % i utkastet under 1). '

2) Då utkastet ej angiver påföljderna av ett handlande i strid med stadgan- det, bliva allmänna skadeståndsregler avgörande. Man har emellertid utgått därifrån, att bortfraktaren liksom enligt gällande lag icke bör vara ansvarig för annan skada än den, som föranledes därav, att godset försändes' med annat artyg. '

3) Utkastet upptager icke motsvarighet till orden i 113 %: »såvida icke så— dant nödfall, som i 159 eller 160 % omförmäles, därtill föranleder». Uteslu'tan- det av dessa ord, vilka ansetts teoretiskt ej fullt exakta, medför uppenbarligen ingen skillnad i sak." ' ' "

• Sida 25
•  Original

Resan skall anträdas och utföras med tillbörlig skyndsamhet. 1) Uppehåll eller avvikelse från vanlig väg må göras för att rädda människoliv, för att bärga annat fartyg eller gods, så ock av annan skälig anledning. 2) a)

1) Stadgandet har viss motsvarighet i 125 % andra stycket och 31 % S. L. Angående påföljden av mora å bortfraktarens sida jfr 46 % ff. i utkastet.

2) Jfr 31 % S. L. Stadgandet är vad angår avvikelse avfattat i överens- stämmelse med konossementskonventionen art. 4 % 4, att ingen avvikelse från vanlig väg för att rädda eller försöka rädda liv eller gods till havs och ingen skälig avvikelse skall anses som stridande mot denna konvention eller mot fraktavtalet, och att bortfraktaren icke skall vara ansvarig för någon förlust eller skada, som därigenom uppkommer. *Se ock stadgandet i konossements- konventionen art. 4 % 2 under 1. I 1924 års oförändrade utkast upptogs i före- varande avseende stadgande, att avvikelse från vanlig väg eller annat uppe- håll finge göras för att rädda människoliv, men att däremot uppehåll allenast för bärgande av annat fartyg "eller av gods ej finge göras, med mindre det finge antagas, att bärgningen kunde utföras utan väsentligt men för befrak- taren. I likhet med 31 % S. L. behandlar utkastet även annat uppehåll än det, som vållas genom avvikelse.

3) När ifrågavarande stadgande i S. L. placerats ej i befraktnings-, utan i befälhavarekapitlet beror detta uppenbarligen, bland annat, därpå, att det- samma har betydelse icke blott för förhållandet mellan bortfraktare och be- fraktare, utan jämväl för t. ex. panthavare. Jfr 180 % S. L. Angivna för- hållande måste givetvis beaktas vid företagandet av de ändringar i befälha- varekapitlet, som bliva en konsekvens av revisionen av befraktningskapitlet. Jfr för övrigt 27 % under 3).

25 %.

Fördröjes fartyget under resan, enär anvisning 1) om bestämmelsehamn icke givits i rätt tid, njute bortfraktaren ersättning enligt stadgandena i 19 %.

1) Det förekommer numera ofta, att anvisning om bestämmelsehamn skall givas i en »port of call». Uppenbarligen måste "då, såsom det antagits i dok- trinen, anvisning givas inom skälig tid efter fartygets ankomst dit, vid även- tyr att befraktaren blir ansvarig för skada, som uppkommer genom dröjsmålet. Denna uppfattning kommer till uttryck i förevarande paragraf, som tillika förklarar, att beträffande ersättning, om anvisning icke givits i »rätt tid», stadgandena i 19 % skola äga tillämpning. Bestämmelsen saknar motsvarig- het i S. L. Särskilda spörsmål vid denna paragraf är, om befraktaren, där något återstår av liggetiden, äger tillgodonjuta det i orderhamnen, resp. om, där något är kvar av överliggetiden, ersättningen för dröjsmål stannar vid ?verliggetidsersättning, även om fel och försummelse ligger befraktaren till ast.

26 %. Bortfraktaren skall vidkännas skeppsumgälder, kanal- och lotsavgifter, bog—

* Motsvarande % i 1924 års oförändrade utkast lydde:

23 %. Resan skall anträdas och utföras utan oskäligt uppehåll. Avvxkelse från vanlig väg eller annat uppehåll under resan må göras för att rädda män— niskoliv. Allenast för "bärgande av annat fartyg eller av gods må uppehåll ej göras, med mindre det må. antagas, att bärgningen kan utföras utan väsentligt men för befraktaråL

• Sida 26
•  Original

serings- och karantänsutgifter samt alla andra kostnader, som äro förbundna med godsets befordran. 1)

1) Stadgandet äger motsvarighet i 153 % S. L. Bland exempel på ifråga- varande slag av kostnader upptagas i utkastet jämväl kanal- och lotsavgifter, detta på grund av deras stora praktiska betydelse. Då utkastet begagnar ter- men »kostnader, som äro förbundna med godsets befordran», har därmed åsyf- tats att antyda, att bortfraktaren icke har att bära sådana kostnader, som av- se begagnande av t. ex. kajer och hamninrättningar, efter det godsets beford- ring slutförts. I samband därmed står, att ordet »dylika» i 153 % S. L. ute- slutits i utkastet. Däremot har bortfraktaren att t. ex. vid godsbefordran på genomgångskonossement bära kostnaden för godsets omlastning eller lagring under resan i avvaktan på ny båtlägenhet. Liksom i gällande lag har det an- setts överflödigt att i lagtexten antyda, det den i paragrafen uttalade satsen är underkastad inskränkningar på grund av stadganden i t. ex. haverikapitlet.

Om vårdnaden av godset. 1)

1) Det är framför allt med avseende på vårdnaden av godset, som konosse- mentskonventionen har betydelse.

Såsom framgår redan av motiven till sjölagen, har det sedan lång tid till— baka stått strid mellan befraktare och bortfraktare angående de s. k. friskriv- ningsklausulerna. Bortfraktarna hava som bekant enligt befraktarnas upp- fattning missbrukat dessa klausuler och praktiskt sett fritagit sig från allt ansvar för godset. I åtskilliga länder har därför lagstiftaren under senare tid inskridit till befraktarnas förmån genom införande av i viss utsträckning tvin- gande regler angående vårdnaden av godset. Mest bekant är den nordameri- kanska Harter Act. I det engelska imperiet utfäste sig under världskriget re- geringen att i nödfall genomföra befraktarnas önskemål på lagstiftningens väg. Då de brittiska redama befarade, att de, om saken ordnades genom lag- stiftning, skulle komma i en sämre ställning, än om uppgörelse träffades di- rekt med befraktarna, sökte de en lösning på den icke officiella vägen. Inter- national Law Association anlitades därvid. Dess sjörättsavdelning utarbetade i ämnet ett förslag, som med vissa ändringar antogs vid konferensen i Haag år 1921, i följd varav användes benämningen Haagreglerna. Då de kontinen- tala representanternas möjligheter att genomdriva ändringar voro skäligen små, förblevo reglerna i realiteten en uppgörelse (»bargain») mellan engelska in- tressenter. Reglerna hava visserligen undergått vissa omarbetningar dels på Comité maritime internationals möte i London oktober 1922, dels på de diplo- matiska sjörättskonferenserna i Bryssel 1922 och 1923. Mot mera vittgående ändringar har emellertid städse rests motstånd från brittisk sida, enär Haag- reglemas innehåll vore resultatet av en uppgörelse mellan representanter för näringslivets män.

Påpekas må, att man vid konossementskonventionens inarbetande i 1924 års utkast följt samma princip, som tidigare tillämpats vid införlivandet av inter— nationella konventioner med svensk sjörätt, nämligen att icke begagna sig av möjligheten att ordna den rent interna lagstiftningen oberoende av reglerna i konventionen. Över huvud har man sökt beakta önskvärdheten av i möjligaste mån fasta och enhetliga regler. Det sätt, varpå konventionen skiftar sol och vind mellan befraktare och bortfraktare, har emellertid föranlett, att de upp— ställda reglerna i viss utsträckning äro allenast dispositiva. I överensstäm- melse med det anförda står t. ex., att angående vården av godset uppställts samma regel för tiden före som efter dess inlastning, men att på grund av

• Sida 27
•  Original

konossementskonventionens innehåll ansetts påkallat att göra denna regel tvingande blott för det senare stadiet.

27 %.

Efter det godset mottagits och till dess det avlämnats skall bortfraktaren hava noggrann vård om godset samt i övrigt iakttaga lastägarens rätt och bästa. 1) 2) 3)

1) Motsvarande stadgande möter i 53 % S. L. Jfr konossementskonventio- nen art. 3 % 1, enligt vilken bortfraktaren är pliktig att före och vid resans bör- jan använda skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick, för att be- hörigen bemanna och utrusta fartyget samt förse detsamma med förnödenheter samt för att sätta lastrum, kyl- och frysrum samt alla övriga delar av fartyget, där godset inlastas, i passande och gott skick för godsets mottagande, transport och bevaring, samt art. 3 % 2, vari det, med förbehåll av bestämmel— serna i art. 4, stadgas, att bortfraktaren skall gå till väga på ett lämpligt och omsorgsfullt sätt vid godsets lastning, behandling, stuvning, transport, beva— rande, vård och lossning. Stadgandet i 27 % har kunnat avfattas helt allmänt, då det kompletteras av bestämmelserna i 28 %.

2) Beträffande inverkan av förslaget på 53 % S. L. gäller i tillämpliga delar det, som anförts vid 24 % under 3). Anmärkas må, att i tysk rätt i stället för ut- trycket »lastägare» användes ordet »Ladungsbetheiligte».

3) Vid granskningen av förslaget till S. L. anmärktes i H. D., att i femte kapitlet på särskilda ställen användes olika beteckningssätt för att utmärka den av kontrahenterna vid fraktavtalet, vilken hade att besörja transporten av fraktgodset, i det denne betecknades dels såsom »redaren», dels såsom »befäl- havaren». Då emellertid en vacklande terminologi i detta avseende måste leda till osäkerhet vid lagtillämpningen samt för övrigt intetdera av nämnda be- teckningssätt vore fullt riktigt, ansåges nämnda båda beteckningssätt böra undvikas samt i stället kunna lämpligen användas benämningen bortfraktare. Utkastet genomför konsekvent terminologien bortfraktare. Detta beror emel- lertid ej blott på hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig terminologi, utan jämväl därpå, att man ansett det principiellt riktigare att beträffande de i sjölagens gällande befraktningskapitel upptagna förpliktelserna hänföra sig till bortfraktaren såsom part i avtalet än till dennes sysslomän.

Utkastet utgår därjämte därifrån, att vissa förpliktelser, som den gällande sjölagen i befälhavarekapitlet ålägger befälhavaren att utföra å lastägarens vägnar, såsom dennes sysslomän, riktigast böra åläggas bortfraktaren såsom part i befraktningsavtalet. Till stöd härför kan åberopas, bland annat, att dessa förpliktelser måste anses såsom ett utflöde av befrakningsavtalet såsom sådant; att uppfattningen om befälhavaren såsom en även i förhållande till bort- fraktaren självständig person synes tillhöra en förgången tid, då sjöresan be- traktades såsom ett i viss män för lastägaren och redaren gemensamt företag och befälhavaren på grund av omöjligheten under långa tider att komma i för- bindelse med intressenterna i resan måste handla på egen hand samt i förhål- lande till lastägaren självständigt och, om så krävdes, även gentemot bort— fraktaren tillvarataga lastägarens intressen, men däremot knappast stå i full överensstämmelse med de nutida förhållandena; samt att sjölagens ståndpunkt stundom försätter befälhavaren i en svår ställning, då befraktarems och bort- fraktarens intressen kollidera med varandra.

Meningarna i detta avseende hava emellertid varit delade inom kommit— téerna. Från vissa håll har gjorts gällande, att när man önskade ändra hittills gällande regler om befälhavarens rättsställning, man läte leda sig mera

• Sida 28
•  Original

av logiska än realitetshänsyn. Lasten komme, när den överlämnades till be— fälhavaren, ur lastägarens vård och befunne sig . under resan alltjämt ofta på sådana platser och under sådana omständigheter, att lastägaren vore förhindrad att utöva någon kontroll däröver. Det vore därför av betydelse, att befälhavaren hade en självständig plikt i förhållande till lastägaren att iakttaga dennes in- tressen. Det kunde vara mycket betänkligt för lastägaren, om befälhavaren obetingat skulle åtlyda bortfraktarens order även med hänsyn till lastens be- handling. Den regel, S. L. innehölle, syntes därför vara byggd på en god prak- tisk grund. Det vore icke tillräckligt att anföra, att den logiSkt sett strede mot en eller annan rättsprincip. För ändring av S. L. i detta stycke krävdes det, att man uppvisade, att regeln i praktiken visat ogynnsamma verkningar. I detta sammanhang må bringas Ef'erinring även stadgandet i 280 % S. L.

28 %* 1)

Förkommer, minskas eller skadas godset, medan det är under bortfraktarens vård, vare han därför ansvarig, 2) med mindre det må antagas, att förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som ej kan tillräknas bort- fraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse, eller att förlusten, minskningen eller skadan tillkommit genom fel eller försummelse, vartill befälhavaren, någon av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller det nautiska hand- havandet av fartyget, eller ock orsakats av brand, utan så är, att fel eller för- summelse därvid ligger bortfraktaren själv till last.

Där antagas må, 3) att orsaken till skadan varit sjöolycka, naturhändelse, krig, åtgärd av statens fiender, uppror eller oroligheter, beslag, embargo eller annan åtgärd av högre hand, kvarstad: eller annan handräckning, karantän, strejk, lockout eller annat inställande av eller hinder i arbetet, åtgärd för rädd— ning av liv eller bärgning av egendom till sjöss, brist i fartyg, som ej kunnat uppdagas med användande av behörig uppmärksamhet, godsets egen beskaffen- het, fel hos godset, bristfällig förpackning eller märkning eller åtgärd eller un- derlåtenhet å avlastarens sida, vare bortfraktaren fri från ansvar, med mindre det framgår, att därvid medverkat fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar.

Må skadan antagas hava uppkommit därigenom, att fartyget icke varit i sjö- värdigt skick eller behörigen bemannat eller utrustat eller att de rum, i vilka godset lastas, icke varit i tillbörligt skick, gälle dock vad om bortfraktarens frihet från ansvar ovan är sagt endast försåvitt han visar, att vid resans bör— jan behörig omsorg blivit använd för fartygets färdigställande i nu nämnda hänseenden. 4) ' ' '

Har avlastaren lämnat veterligen oriktig uppgift rörande godsets art eller värde, och var uppgiften av väsentlig betydelse, vare bortfraktaren fri från honom enligt ovan givna bestämmelser åliggande ansvar. 5)

* Motsvarande % i 1924 års oförändrade utkast lydde: 27 %. Förkommer, skadas eller minskas godset, medan det är under bortfraktarens värd, vare bortfraktaren därför ansvarig, med mindre det må antagas, att förlusten, skadan. eller minskningen orSakatslav omständighet, som ej kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse. ' ' ' ' ' ' ' ' '

• Sida 29
•  Original

1) Denna paragraf, som motsvarar 142 % S. L., återgiver innehållet i kon054 sementskonventionen art. 4 %% 1 och 2,0ch % 5 fjärde stycket samt protokollet vid konventionens undertecknande punkt 1.

2) Olikhet i förhållande till gällande lag är först och främst den rena culpa- (vållande-)regeln, vilken olikhet emellertid rent praktiskt sett icke torde vara av någon större betydelse. Att märka är vidare den omedelbart på grund av la- gens stadgande medgivna friheten från ansvar för följderna av fel eller för- summelse vid navigeringen eller det nautiska handhavandet av fartyget, i vil— ket avseende emellertid friskrivning i allmänhet ej blott förekommit, utan även ansetts reellt berättigad. Påpekas må slutligen friheten från ansvar för ska- da, som orsakats av brand, utan att fel eller försummelse därvid ligger bort— fraktaren själv till last. Jfr stadgandet i nyttjanderättslagen 3 kap. 16 % första stycket. I båda avseendena föreligga undantag från den allmänna re— geln i 8 % S. L. om redarens ansvar för underlydandes fel eller försummelse i tjänsten.

3) Den ur svensk lagteknisk synpunkt stötande uppräkningen av alla dessa olika fakta har skett i enlighet med konossementskonventionen, vilken i sin ordning är avfattad i överensstämmelse med vad som vanligen sker i konosse- menten. Betydelsen av stadgandet ligger egentligen däri, att vid förefintlig- heten av någon här nämnd omständighet bortfraktaren blir fri från ansvar för skada, som må antagas hava orsakats därav, såvida icke utredning förebringas om, att därvid medverkat fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar. Det inträder alltså en omkastning av bevisbördan till bort- fraktarens förmån så tillvida, att om bortfraktaren gör antagligt, att skadan orsakats av någon av de omständigheter, som uppräknats i 28 % andra stycket, han blir fri från ansvar, om ej befraktaren förmår styrka, att fel eller för— summelse från bortfraktarens eller hans folks sida medverkat till skadans upp- komst direkt eller sålunda, att den i uppräkningen angivna omständigheten ej skulle inträffat, om icke därvid medverkat fel eller försummelse från bort— fraktarens eller hans folks sida. Jfr särskilt bortfraktarens frihet från an— svar enligt gällande sjölag, där det må antagas, att förlust, skada eller minsk— ning >>orsakats av bristfällighet i godsets inpackning eller av dess egen beskaf- fenhet att lätt fördärvas eller minskas, såsom när spannmål sammanbrinner, flytande varor avdunsta eller utläka, eller när kreatur dö». Påpekas må ock, att enligt 146 % S. L. befälhavaren äger även mot befraktarens bestridande i konossement intaga klausulen »fri från läck, bräck eller skada», försåvitt vid godsets inlastning icke kunnat säkert utrönas, om godset var i oskadat skick och försett med behörig beklädnad. Påföljden av en dylik klausul blir, att bevisbördan omkastas till konossementsinnehavarens nackdel och bortfrakta- rens förmån. Motsvarande rätt tillkommer givetvis bortfraktaren även gent— emot avlastaren, då konossement ej utställes. Å den andra sidan framgår av 76 å i utkastet, att om skada å godset eller brist med avseende å dess förpack- ning ej anmärkts i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, densamma ej må åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvar för godset. Av stort intresse i detta sammanhang är en jämförelse med järn- vägstrafikstadgan %% 80 och 81.* '

* Dessa paragrafer lyda sålunda: & 80.

Järnvägens ansvarighet för förlust, minskning eller skada. Med den begränsning, som omförmäles här nedan, är järnvägen ansvarig för den skada, som under tiden från godsets mottagande till befordring, till dess detsamma utlämnats eller järnvägen jämlikt bestämmelserna i denna stadga upplagt godset till förvaring, uppstått

• Sida 30
•  Original

4) Förutsättning för att bestämmelserna i 28 &_ första och andra styckena skola bliva tillämpliga är alltså att det ej må antagas, det brist i fartygets sjövärdighet m. m. föranlett skadan. Må detta antagas, inträder ej bortfrak- tarens frihet från ansvar, om han ej styrkt, att vid resans början behörig om» sorg använts för fartygets iordningställande. Jfr 142 % andra stycket S. L.

5) Konossementskonventionen art. 4 % 5 sista stycket har i utkastet tolkats såsom avseende blott en veterligen oriktig uppgift av väsentlig betydelse. Rättsverkan av en dylik uppgift har ansetts vara, att bortfraktaren frigöres

till följd därav, att godset gått förlorat, minskats eller skadats, där ej antagas må, att för- lusten, minskningen eller skadan orsakats genom sådana brister i avseende å emballaget, som icke kunnat upptäckas utifrån, eller genom den förfogandeberättigades vållande eller något förfogande av honom, som icke föranletts av någon järnvägens försummelse, eller genom godsets naturliga beskaffenhet, såsom genom inre förstöring, avdunstning, bort- damning eller vanligt läckage, eller ock uppkommit genom händelse av högre hand (force majeure).

För gods, som järnvägen jämlikt bestämmelserna i denna stadga upplagt till förvaring, ansvarar järnvägen endast såsom för i förvar satt gods.

& 81.

Inskränkning i ansvarigheten & fall av särskild risk.

1. Järnvägen ansvarar icke:

a) för gods, som enligt taxans bestämmelser eller enligt med avsändaren träffat avtal transporteras i öppen vagn,

för så vitt skadan är att tillskriva den med detta transportsätt förenade särskilda risk, härunder dock icke inbegripen avsevärd viktminskning eller förlust av helt kolli. med mindre fråga är om lösa föremål, som transporteras å till befordring överlämnat fordon, utan att hava förtecknats i fraktsedeln.

Därest järnvägen på avsändarens begäran tillhandahåller presenning för täckning av gods, som i enlighet med taxans bestämmelser transporteras i öppen vagn, övertager järn- vägen på grund härav icke annat ansvar än om godset transporterats utan presenning.

Använder järnvägen täckt vagn för transport av gods, som enligt taxans bestämmelser eller avsändarens begäran skolat transporteras i öppen vagn, ikläder sig järnvägen icke annat ansvar än det, som skulle ålegat järnvägen, om godset transporterats i öppen vagn.

Järnvägen ansvarar icke heller:

b) för gods, som, oaktat dess naturliga beskaffenhet kräver emballage till skydd mot förlust, minskning eller skada under transporten, blivit enligt avsändarens i fraktsedeln införda förklaring inlämnat utan eller med ofullständigt eller bristfälligt emballage,

för så vitt skadan är att tillskriva frånvaron av emballage eller emballagets ofullstän- dighet eller bristfällighet;

e) för gods, som enligt taxans bestämmelser lastas genom avsändarens och lossas genom mottagarens försorg,

för så vitt skadan är att tillskriva den särskilda risk, som är förenad med lastningen och lossningen, eller orsakats av otillfredsställande stuvning eller bristfällig tillstängning om godset;

d) för gods, som på grund av sin naturliga beskaffenhet är särskilt utsatt för fara—. att gå förlorat, minskas eller skadas, i synnerhet att bräckas, rosta, ruttna, frysa, jäsa, smälta, avdunsta, i mindre vanlig grad läcka, hoptorka, avdamma eller självantändas,

för så vitt skadan är att tillskriva denna godsets beskaffenhet;

e) för levande djur, _ för så vitt skadan är att tillskriva den särskilda risk för djuren, som är förbunden med) deras transport;

f) för levande djur och annat gods, som enligt denna stadga eller efter särskilt med: avsändaren träffat avtal skall åtföljas av vårdare, för'så vitt skadan är att tillskriva den särskilda fara, för vars avvärjande vårdaren medsänts.

2. Om inträffad skada, efter för handen varande omständigheter att döma, kan till— skrivas viss av de i denna paragraf omnämnda orsaker, så antages, intill dess motsatsen göres sannolik, att skadan härrör av denna orsak.

3. Järnvägen kan icke på grund av vad i mom. 2 är stadgat befrias från ansvar för skada, om det må antagas, att järnvägens förvaltning eller betjäning genom vållande med» verkat till skadan, eller om sådant fastställande av skada, som i & 79 föreskrives, bort äga rum, men genom försummelse å järnvägens sida underlåtits. Visar järnvägen, att förlust, minskning eller skada till viss del orsakats genom omständighet, för vilken järnvägen ej har att svara, varde skadeståndet jämkat, efter ty i överensstämmelse därmed prövas skäligt.

___H .

• Sida 31
•  Original

från honom åliggande ansvar på grund av befraktningsavtalet. Grundsatsen har antagits böra tillämpas även för det fall, att uppgiften ej upptagits i konos- sement. Jfr 143 % S. L.

29 %.

Bortfraktarens ansvar jämlikt 28 % vare för kolli eller annan enhet av god- set begränsat till 1,800 kronor (i guld). 1) , Har i enlighet med avlastarens uppgift högre värde å godset, jämte dettas art, utan förbehåll upptagits i konossement, gälle dock det sålunda angivna värdet såsom gräns för bortfraktarens ansvar. Detta belopp skall i sådant fall anses såsom godsets värde, till dess annat visas.

1) Enligt gällande rätt är en viss gräns för ersättningen för förlorat, min— skat eller skadat gods bestämd genom stadgandet i 149 %, att om bortfraktare skall jämlikt 142 5 ersätta felande, skadat eller minskat gods, ersättningen skall bestämmas efter ty i 200 och 201 %% stadgas angående ersättande av gods i gemensamt haveri. Enligt S. L. skall sålunda ersättningen för det förlorade godset eller över huvud för den lidna skadan uppskattas efter generella eller objektiva grunder. Från ersättning uteslutes skada av subjektiv art. I före- varande paragraf åter —— som saknar motsvarighet i 1924 års oförändrade ut- kast — upptages en annan, från konossementskonventionen art. 4 % 5 hämtad begränsning. Utan att avgöra frågan, huruvida viss skada skall ersättas eller ej, angives i anslutning till konventionen en begränsning rörande det belopp, vartill ersättningen över huvud må utgå. Utkastet har i överensstämmelse med konventionen avstått från att giva någon definition av vad som skall förstås med enhet. Praktiskt sett ligger det närmast att betrakta »enhet» som den en— het, efter vilken frakten betalas. Komplicerade fall kunna dock inträda. Det har antagits, att, liksom bestämmelsen i S. L., stadgandet avser endast sådana fall, där ersättning skall utgå på grund av själva fraktförhållandet.

Påpekas må, att stadgandeti 149 % S. L. avser ej blott ersättning för felan- de, minskat eller skadat gods, utan även ersättning för gods, som blivit jäm- likt 49 % sålt för fartygets behov. Utkastets ståndpunkt beror därpå, att man utgått från att spörsmålet skulle regleras i befälhavarekapitlet.

Anmärkas må slutligen, att ett införlivande med svensk rätt av konosse- mentskonventionen kräver en lag motsvarande lagen den 18 maj 1928 i anled- ning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande be- gränsning av redareansvaret. Därigenom stadgas, att om i den ordning, grund- lag föreskriver, riksbanken är befriad från skyldigheten att med guld inlösa sina sedlar efter deras lydelse, skola, vid tillämpning av 255 % sjölagen, där i kronor angivna belopp räknas efter kronor i guld. Se angående tillkomsten av denna lag närmare Wikander, Redareansvar och sjöpanträtt enligt 1928 års lagstiftning, s. 109 f. Med det därstädes berörda stadgandet i ansvarsbegräns- ningskonventionen art. 15 överensstämmer nära konossementskonventionen art. 9. För antydande av berörda förhållande hava i lagtexten, inom parentes, upp- tagits orden: »i guld».

30 %.

Erfordras för godsets bevarande särskild åtgärd, som det ej åligger bort- 1 fraktaren att bekosta, eller bör, ändock att den avtalade resan avbrytes, godset 3 fortskaffas till bestämmelseorten, må bortfraktaren för lastägarens räkning in- gå därför erforderliga förbindelser. 1) Uppstår behov av penningar för ända-

• Sida 32
•  Original

mål, som nu är sagt, må bortfraktaren anskaffa nödiga medel genom låta eller genom att sälja av godset. 2)

Kan icke godset förvaras utan fara för väsentlig försämring, eller skullle, där resan avbrytes, kostnaden för godsets förvarande eller fortskaffande till be— stämmelseorten bliva alltför hög, må bortfraktaren försälja godset. 3)!

För de förbindelser, bortfraktaren sålunda ingår för lastägaren, häfte denne allenast med godset. 4) 5)

1) Stadgandet äger motsvarighet i 54 % S. L. angående befogenhet för be- fälhavaren i denna hans egenskap att under resan för lastägarens räkning ingå förbindelser angående allt sådant, som avser lastens bevarande eller vidare fortskaffande. Utkastet gör emellertid restriktion dels beträffande åtgärd, att det ej åligger bortfraktaren att bekosta densamma, dels ock beträffande godsets fortskaffande, att den avtalade resan avbrytes men att godset ändock bör fortskaffas till bestämmelseorten. Å den andra sidan upptager icke ut- kastet sjölagens inskränkning: »under resan». Man har vid utkastets utarbe- tande utgått från att dessa ändringar ur praktisk synpunkt ej, kunna föranleda betänkligheter. _— Frågan, när det åligger bortfraktaren att, ändock att den av- talade resan avbrytes, ombesörja godsets bortfraktande till bestämmelseorten, har icke i utkastet närmare reglerats. Stadgandet i 54 % S. L., att befälhava- ren äger under resan i denna sin egenskap å lastägarens vägnar kära i mål, 5013 anagå lasten, är avsett att upptagas i befälhavarekapitlet. Jfr även 53 % un er .

2) Motsvarande stadgande återfinnes beträffande befälhavaren i 54 % S. L. h 3) Jfr 55 % och 57 % andra stycket S. L. angående befälhavarens skyldig-

eter.

4) Stadgandet, som svarar mot 54 %" andra stycket S. L., omfattar det s. k. exekutionssystemet. _Det har varit ifrågasatt att övergå till ett personligt ansvar, begränsat till godsets värde. Frågan har numera fått större aktua- litet genom 1928 års lagstiftning om redareansvar, vilket som bekant över— givit exekutionssystemet. ,

5) I utkastet saknas motsvarighet till S. L:s stadgande i 49 % angående be- fogenhet för befälhavaren såsom bortfraktarens syssloman att anskaffa nödiga medel för resans utförande genom att sälja av lasten. Jfr 52 % S. L. AV- sikten har varit att upptaga ämnet vid revisionen av befälhavarekapitlet. Jfr för övrigt med' denna. paragraf vad som anföres vid 27 % under 3).

31 %.

Innan bortfraktaren ingår förbindelse eller vidtager annan åtgärd för last- ägarens räkning, bör han, såvitt ske kan, därom inhämta föreskrift. 1) Rö- rande försäljning av gods bör han, där föreskrift ej föreligger, inhämta ut— låtande av besiktningsmän. 2)

Försäljning av gods skall äga rum på offentlig auktion eller på annat betryg- gande sätt. 3) *)

1) Jfr 57 % första stycket S. L. 2) Jfr 55 % och 57 % andra stycket S. L'. Skyldigheten att inhämta. last- ägarens föreskrift är, såsom av stadgandet framgår, icke obligatorisk.

3) Enligt 57 % tredje stycket S. L. bör försäljningen av last, såvida ske kan, äga rum å offentlig auktion.

4) Jfr 27 % under 3).

• Sida 33
•  Original

Har bortfraktaren ingått förbindelse eller vidtagit annan åtgärd, varom i 30 % förmäles, ändock att han därtill ej varit berättigad, 1) vare avtalet lik— väl bindande för lastägaren, därest den, med vilken avtalet ingicks, må an- tagas hava varit i god tro. 2)

1) I S. L. stadgas i 54 %, att om behov uppstår av penningar för ingående av förbindelser angående sådant, som avser lastens bevarande eller vidare fort- skaffande, befälhavaren äger anskaffa nödiga medel genom län eller genom att sälja av lasten och att i ty fall skall tillämpas vad i 49 % stadgas an- gående lån och försäljning "för fartygets behov. I följd därav gäller, att om befälhavaren utan laga anledning upptagit lån eller verkställt försäljning eller om han upptagit större lån eller sålt mer än behovet krävde, detta skall vara utan verkan till förringande av långivares eller köpares rätt, där lånet upptagits eller försäljningen skett under sådana omständigheter, att långiva- ren eller köparen må antagas hava varit i god tro. Därjämte stadgas i 56 % S. L., att om lastägaren genom särskild föreskrift inskränkt den befogenhet, som enligt 54 och 55 %% tillkommer befälhavaren i denna hans egenskap, sådan inskränkning icke må åberopas mot tredje man i annat fall, än när denne icke varit i god tro. Innehållet i nämnda paragrafer har man sökt åter- giva genom stadgandet i förevarande paragraf. Till sin grundtanke står pa- ragrafen i överensstämmelse med 11 % lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Av denna framgår, som bekant, att fullmäktigens behörighet, d. v. s. hans makt att med bindande verkan för fullmaktsgivaren företaga rättshandlingar, kan vara vidsträcktare än hans befogenhet, d. v. s. den rätt att handla, som tillkommer honom i för- hållande till fullmaktsgivaren.

2) Jfr 27 % under 3). Vare sig stadgandena i 27 samt 30—32 %% bliva, som i utkastet föreslås, upptagna i befraktningskapitlet eller, i likhet med för- hållandet enligt gällande lag, placeras i befälhavarekapitlet, måste givetvis deras avfattning inverka på bestämmelserna i 48—52 samt 58 och 59 %% S. L.

Om godsets lossning och utlämnande. 33 %.

I fråga om lossningsplats och lossningstid äga bestämmelserna i 1—10 %% motsvarande tillämpning.

34 %.

Vid lossningen skall bortfraktaren utlämna och mottagaren taga emot god— set vid fartygets sida, där ej annat må anses avtalat.

Vad i ”13 % andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid loss— ningen.

35 %.

Bortfraktaren skall sörja för att lossningen utföres med behörig skyndsam— het och att godset utlämnas på sådant sätt, att det kan tagas emot så bekvämt, som förhållandena medgiva. 1)

1) I 33—35 %% iutkastet kommer till uttryck samma uppfattning, som tilläm— pats med avseende å lastningen.

3——301zsa

• Sida 34
•  Original

36 %.

Vid styckegodsbefordran skall bortfraktaren, där ej annat må anses avtalat, underrätta mottagaren, när godset skall lossas, eller kan avhämtas. 1) 2)

Är mottagaren icke känd eller icke att träffa, skall underrättelse meddelas genom kungörelse i tidning på orten eller offentliggörande på annat lämpligt sätt. 8)

1) I motsats till vad förhållandet är enligt 138 % S. L., föreligger enligt utkastet rätt att utan särskild tillsägelse lossa styckegods, även om det ej be- fordras med fartyg, som gör regelbundna resor mellan vissa orter efter en på förhand kungjord plan. Sjölagens regel har emellertid icke ansetts kunna uppehållas i den moderna trampfarten. Jfr 12 % under 2). Bestämmelsen, att bortfraktaren kan välja mellan att underrätta om lossningen eller om avhämt- ningen, innebär ej, att ehuru underrättelse givits endast om avhämtningen, mottagaren icke skulle kunna, om han så önskar, avhämta godset omedelbart vid lossningen, liksom ej heller därigenom modifieras bestämmelsen i 34 % första stycket, såvida icke överenskommelse får anses föreligga mellan parterna rö- rande godsets mottagande på annan plats med därav föranledd annan fördel- ning av mottagningskostnaden. Meningarna hava dock i detta avseende varit delade, detta med hänsyn till de ökade utgifter för lossningen, som härigenom rent faktiskt kunna uppstå för mottagaren. Anmärkas må vidare, att ordet »genast» i S. L. har ansetts innebära en obillighet mot mottagaren och därför uteslutits i utkastet. Jfr ook 40 % tredje stycket i utkastet.

2) Orden »där ej annat må anses avtalat» hava tillkommit med tanke jämväl därpå, att det t. ex. i den mindre skärgårdstrafiken är kutym, att ingen under- rättelse behöver lämnas.

3) Jämför stadgandet i 138 % första stycket S. L.

37 %*

Innan godset mottages, äge den, som är behörig mottaga detsamma, låta un- dersöka godset till utrönande av dess tillstånd. 1)

Har icke skriftlig underrättelse om minskning eller skada jämte den allmän— na beskaffenheten därav tillställts bortfraktaren senast vid godsets mottagande eller, om minskningen eller skadan icke är uppenbar, senast tre dagar efter mot- tagandet, skall, till dess annat ådagalägges, godset anses behörigen avlämnat. 2)

Underrättelse skall anses vederbörligen lämnad, därest mottagaren framställt anmärkning rörande minskningen eller skadan vid undersökning, som företagits. i båda parternas närvaro.

* I 1924 års oförändrade utkast lydde motsvarande % sålunda:

36 %. *

Innan godset mottages, äge den, som är behörig mottaga detsamma, besiktiga det till utrönande av dess tillstånd.

Vill mottagaren tala & skada eller minskning, give han utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka skadan eller minskningen bortfraktaren meddelande därom med uppgift å de anmärkningar, han vill framställa. Försummas det, äge han ej fordra ersättning för skada eller minskning, med mindre det må. antagas, att den orsakats av omständighet, som kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse.

;._.

• Sida 35
•  Original

1) Stadgandet svarar mot 148 % första stycket S. L. Genom utbytande av or- det »lastemottagaren» mot termen »den, som är behörig mottaga godset», har man emellertid velat förebygga uppfattningen, att endast den, som förklarat sig villig mottaga lasten och ikläda sig av mottagandet följande förpliktelser, skulle vara berättigad att låta undersöka godset. Förslaget står i detta avseen- ' de i överensstämmelse med den tyska handelslagen, som uttryckli en berättigar mottagaren till besiktning, innan han »die Gruter iibernimmt». andra sidan har man givetvis ej åsyftat någon ändring i stadgandet i 71 % köplagen. Påpe- kas må ock, att konossementskonventionen i art. 3 % 6 föreskriver, att när för- lust eller skada föreligger eller antages föreligga, bortfraktare och mottagare skola dömsesidigt bereda varandra all skälig hjälp för besiktning och räkning av go set.

2) I 148 % andra stycket S. L. stadgas, att om gods utlämnats till lastemot- tagaren och han vill göra anmärkning angående godsets tillstånd, det åligger honom att före utgången av nästa söckendag efter utfåendet anordna besiktning å godset. Försummas det, äger han ej fordra ersättning för skada eller minsk— ning, som icke bevisligen tillkommit genom fel eller försummelse av bortfrak- tare, befälhavare eller besättning. Påföljden av underlåtenhet att anordna be— siktning ublir enligt motiven till S. L., att ersättningsanspråk, som grundas på själva f raktavtalet, »preskriberas», men att, om det ådagalägges, att skadan här- leder sig från fel eller försummelse av redaren själv eller hans folk, den i pa— ragrafen stadgade »preskriptionstiden» icke må åberopas. Innebörden är så- lunda praktiskt sett en omkastning av bevisbördan angående skadans orsak. I motiven betonas för övrigt, att det läge i sakens natur, att en ersättningstalan ej kunde bifallas, så vida tvivel förefunnes, huruvida skadan åkommit varan efter lossningen, något som står i full överensstämmelse med vad som gäller en- ligt köplagen. 1924 års utkast i dess oförändrade skick förklarade mottagaren skyldig att reklamera utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka skada eller minskning, vid äventyr att han ej ägde fordra ersättning för skada eller minskning, med mindre det finge antagas, att den orsakats av om- ständighet, som kunde tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han sva- rade, såsom fel eller försummelse. Den nuvarande formuleringen har sitt upp- hov i konossementskonventionen art. 3 % 6. Denna % uppställer — bortsett från det fall, att godsets tillstånd blivit »contradictoirement constaté» vid mottagan- det — skyldighet att skriftligen reklamera, om skadan är synlig, senast vid godsets avhämtning och överflyttning i den persons vård, som på grund av fraktavtalet har rätt att få godset till sig utlämnat, och, om skadan icke är syn- lig, inom tre dagar därefter. Påföljden av underlåtenhet att reklamera är en- ligt konventionen, att varan, tills motsatsen bevisas, presumeras hava avläm- nats sådan, som den beskrives i konossementet. Någon omkastning av bevis- bördan angående skadans orsak inträder däremot icke. Stadgandet intager alltså i angivna avseenden en helt annan ståndpunkt än hittills gällande sjörätt. Ett praktiskt viktigt, i detta sammanhang mötande spörsmål är det, huru det ställer sig, om godset överlämnas t. ex. i tullverkets vård. Detta spörsmål tor— de icke vara löst av konventionen. Vad angår gällande rätt må anmärkas, att de danska motiven till S. L. polemisera mot den tyska rättens ståndpunkt, var- igenom vikt lägges, icke vid godsets utlämnande, utan vid dess »Uubernahme». Såvida därmed vore avsikten att beteckna, att det skall bero på omden person, , till vilken varorna utlämnas, är berättigad att »mottaga» dem på vederbörandes

vägnar eller är att anse blott som ett bud utan fullmakt, vore det — anföres det ; i motiven — tydligt, att dylika distinktioner icke borde hava inflytande på be— ' * fälhavarens ställning, enkannerligen hans rätt att efter förloppet av viss tid vara fri från anspråk på grund av förment skada på det utlämnade godset.

• Sida 36
•  Original

Mottagandet av godset medför för mottagaren förpliktelse att gälda frakt samt vad bortfraktaren eljest äger att fordra av befraktaren enligt konossement eller annan handling, enligt vilken godset mottages. 1)

1) Denna paragraf överensstämmer med 154 % S. L., vars avsikt är att fastslå, att lastemottagaren, ehuru bortfraktaren icke på befraktningsavtalet i Och för sig kan grunda någon rätt mot honom, genom mottagandet av godset ikläder sig de skyldigheter, som åligga befraktaren, såvitt dessa förpliktelser angivas i den handling, enligt vilken utlämnandet sker. Att mottagaren därutöver kan bliva personligen ansvarig för andra fordringar, som vila å godset, framgår — såsom i motiven till S. L. framhålles — av 280 % nämnda lag.

39 %.

Bortfraktaren vare ej pliktig att utlämna godset, innan mottagaren guldit de i 38 % omförmälda fordringar ävensom i övrigt de fordringar, för vilka god- set må häfta, eller ook på betryggande sätt nedsatt fordringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande. 1)

För ännu icke fastställda haveribidrag må dock gods ej kvarhållas, om mot- tagaren för dem ställer säkerhet. 2) 3) *)

. 1) Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 155 % S. L. I förslaget till S. L. stadgades däremot, att om penningar nedsatts, befälhavaren ägde lyfta dem efter godsets avlämnande, men vore pliktig att, om tvist yppats angående lastem'ottagarens betalningsskyldighet, ställa säkerhet för medlens återbäran— de i den mån, sådant kunde varda honom ålagt. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse, efter det vid granskningen i H. D. anmärkts, att det icke skäligen kun- de åläggas befälhavaren att genom godsets utlämnande uppgiva den pantsäker- het, han hade mot godsägaren för sina fordringar, utan att annorledes bereddes honom trygghet för utfåendet av samma fordringar. Sådan trygghet torde fordringsbeloppets nedsättande i taka händer icke kunna anses innefatta. Där— till komme, att utsikten för befälhavaren att efter lossningen med säkerhet kun- na påräkna betalning väsentligen förringades genom stadgandet att, där tvist yppades angående lastemottagarens betalningsskyldighet, lyftning av det ned- satta beloppet finge ske endast mot säkerhet för återbäring i den mån sådan ble- ve befälhavaren ålagd. En sådan säkerhet vore nämligen antagligen ofta nog befälhavaren, som befunne sig å en främmande ort, icke i tillfälle att ställa; och det komme sålunda att bero av lastemottagaren att genom framställande av möjligen obehöriga ersättningsanspråk förhindra lyftning av det nedsatta beloppet. Vid sådant förhållande, och då lastemottagaren, som för sin ersätt- ningsfordran hade panträtt och förmånsrätt i fartyget, icke syntes vara i behov av någon särskild säkerhet för samma fordran, hemställdes om stadgandets om— redigering därhän, att befälhavaren ej vore pliktig att utlämna godset till last- , emottagaren, förrän de i %:n omförmälda fordringar guldits eller ock fordrings- beloppet blivit för befälhavarens räkning satt i allmänt förvar eller ock hos en- skild man, som av befälhavaren godkändes, med rätt för honom att, efter god- sets avlämnande, lyfta medlen. Såtillvida förefinnes en viss olikhet mellan gäl- _ lande lag och utkastet, som det senare förklarar nedsättningen vara tillräcklig, om den sker på betryggande sätt och sålunda, att fordringsbeloppet må av bort- , fraktaren lyftas efter godsets avlämnande. När den av S. L. begagnade loku- tionen »ersättning för överliggedagar och annat uppehåll vid lossningen, så ock haveribidrag samt annan fordran, för vilken godset må häfta» utbytts mot or—

—— Jod—iw --_. _.4_—_—Å .—:

• Sida 37
•  Original

den »i övrigt de fordringar, för vilka godset må häfta», åsyftas därmed givetvis ingen ändring i sak. S. L:s uttryck har uppenbarligen tillkommit av önskan att upprätthålla skillnaden mellan sådana fordringar, för vilka lastägaren sva- rar personligen och till vilka hör överliggetidsersättning, och sådana, för vilka han häftar allenast med det inlastade godset, t. ex. haveribidrag.

2) I 131 % S. L. stadgas, att om inlastat gods tages i mät, det ej må lossas un- der andra villkor, än befraktaren ägt utbekomma detsamma, varjämte tilläggas, att om godset varder utmätningsvis sålt, gäller vad i 277 % stadgas. Inom teo- t rien har framhållits, att då 277 % sjölagen stadgar, att när gods, som häftar för * sjöpanträtt, säljes efter utmätning, panträtten visserligen upphör, men borge-

nären äger undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs, det kunde sy- nas, »som om det i mät tagna godset bort få utan vidare lossas, även om ej de med sjöpanträtt förenade fordringarna blivit betalade, men att lagens bestämmelse —— som ansetts av den vikt. att den upptagits även i 70 % utsökningslagen — dock är fullt berättigad, enär det kan hända, att någon försäljning utmätnings- vis ej kommer till stånd. Vore godset i sådant fall redan efter utmätningen fritt lossat, skulle panträtten jämlikt första stycket av 277 % vara förlorad i det ögonblick, då utmätningen hävdes och egendomen komme under befraktarens eller lastemottagarens förfogande. I denna händelse komme följaktligen för borgenären, som ägde panträtten, icke blott denna rätt, utan även den i utsök- ningslagen under förutsättning av egendomens försäljning stadgade rätten till del i köpeskillingen att genom lossningen äventyras. När utkastet iakttager tyst- nad i detta avseende, har därmed icke åsyftats någon ändring av gällande lag. 3) I motiven till S. L. framhålles, att den rätt, som enligt det i 155 % givna stadgandet tillkommer befälhavaren, naturligtvis icke bör gå förlorad därför, , att gods, som skall förtullas, upplägges i tullverkets förvar. Utan befälhava- rens medgivande borde det upplagda godset icke kunna utlämnas till lastemot— tagaren. För att försäkra sig därom hade befälhavaren dittills på grund av be- stämmelsen i 115 % i 1864 års sjölag nödgats anmäla protest, vilket orsakat kostnad och omgång. Då en dylik protest icke funnits behövlig, hade man trott det böra ankomma på administrativ anordning att i detta hänseende bereda be- fälhavaren erforderlig säkerhet, utan att tullverket därför betungades med kon— trolleringsbestyr, som för detsainma vore främmande. Även nu har detta ämne varit föremål för uppmärksamhet, och det har diskuterats, huruvida icke vissa ändringar i tullstadgan vore i detta avseende påkallade. *) Det har varit under övervägande att upptaga särskilt stadgande angående dels panträtten dels mottagarnas personliga ansvar för det fall, att gemensam lossningstid föreligger med avseende å flera partier och överliggetid uppkom- mer. Jfr även 281 å S. L.

40 %.

Har mottagare begärt godsets utlämnande, men underlåter han att fullgöra vad enligt 39 % åligger honom för godsets utfående, eller uppehåller han eljest fartyget för lossningen, så att den ej kan äga rum i rätt tid, äge bortfraktaren lossa godset och för mottagarens räkning upplägga det under säker vård. 1) Om uppläggandet skall mottagaren underrättas. 2)

Anmäler sig icke någon mottagare så tidigt, att lossningen kan hinna avslu- tas i rätt tid, skall 3) bortfraktaren lossa och upplägga godset samt underrätta avlastare och befraktare. 4) 5)

Varder i fall, som i 36 % sägs, gods ej avhämtat i rätt tid, äga bestämmelser- na om uppläggning motsvarande tillämpning. 6) 7)

• Sida 38
•  Original

1) Liksom 156 % S. L. skiljer utkastet mellan sådana fall, då det blott före- ligger rätt att lossa och upplägga godset, och sådana, då bortfraktaren är plik- tig därtill. Första stycket i förevarande % avser de förra fallen, vilka angivas i överensstämmelse med gällande lag.

2) Jfr 156 % andra stycket S. L. 3) Stadgandet angiver i överensstämmelse med 156 % första stycket första punkten S. L. de fall, då bortfraktaren är pliktig att upplägga godset.

4) Jfr stadgandet i 156 % andra stycket S. L. Med hänsyn till de intres— ' sen, som såväl avlastare som befraktare hava däri, att godset blir vederbör— ligen avhämtat, har underrättelse ansetts i dessa fall böra meddelas dem.

6) Sjölagen stadgar därjämte i 156 % första stycket första punkten, att om lastemottagare vägrar att mottaga lasten eller om mottagare icke är känd eller icke att träffa, det åligger befälhavaren att, där det kan ske, om förhållan- det genast underrätta avlastaren. I de danska motiven till S. L. uttalas, att denna bestämmelse upptagits, för att avlastaren skall komma i tillfälle att taga sina mått och steg samt giva befälhavaren närmare order. Då ett motsvarande stadgande icke upptagits i utkastet, beror detta därpå, att man tänkt sig, att 33 %, jämförd med 6 % andra stycket, i detta fall skall vara tillräcklig. Om behovet av särskilt stadgande hava dock meningarna varit delade.

6) Motsvarande tankegång kommer till synes även i 156 % S. L. ") I samband särskilt med denna paragraf har varit under övervägande frå- gan om »expeditörers», upplagshållares, speditörers med fleres rättsställning.

41 %.

Varder fartyget för godsets lossning eller uppläggning uppehållet utöver lossningstiden och beror sådant icke av bortfraktaren, vare denne berättigad att därför utfå gottgörelse, därvid bestämmelserna i 19 % skola äga motsvarande tillämpning. 1)

1) Från motsvarande stadganden i S. L. —— 156 % tredje stycket —— skiljer sig förevarande bestämmelse därigenom, att termen »utan eget vållande» utbytts mot orden »och beror sådant icke av bortfraktaren». Jfr uttrycken i 8 % av ut- kastet: »hinder från fartygets sida>> och »omständighet, som bortfraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning», samt vad ovan anföres vid 8 % under 1). Sjölagens stadgande åter står i överensstämmelse med den tyska han— delslagen % 602 och torde kunna motiveras med reglerna om perpetuatio obliga— tionis. Anmärkas må för övrigt, att då uppläggningen torde böra befraktas som ett led i lossningen, S. L. talar om uppehåll för godsets uppläggning eller eljest för lossningen, vilken lokution möjligen kan vara av viss betydelse för tolk— ningen av 276 % S. L. Någon skillnad i sak är icke åsyftad.

42 %.

Varder gods upplagt, äge bortfraktaren låta genom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt 1) sälja så mycket av godset, att, utom tull och övriga omkostnader, de fordringar, för vilka godset häftar, ') därmed täckas. 3)

Förslår icke godset till gäldande av bortfraktarens fordringar, vare befrak— taren ansvarig för bristen. *)

1) Jfr 31 % under 3). 2) Jfr 39 % under 1). 3) Stadgandet står i huvudsak i överensstämmelse med 157 % S. L. Anmär- i; kas må emellertid, att S. L. har en sådan avfattning, att den omfattar också

• Sida 39
•  Original

de i 154 % omnämnda fordringarna, för vilka det ej alltid med säkerhet finnes sjöpanträtt i godset.

*) Stadgandet överensstämmer till sitt syfte med 158 % andra punkten S. L., ehuru försäljningen icke gjorts till en oundgänglig förutsättning för stadgan- dets tillämplighet. Fråga är om sådana ford-ringar, som bort av mottagaren gäldas. Jfr 38 %. Någon olikhet i sak i förhållande till gällande lag är icke åsyftad, då stadgandet, i motsats till 158 % S. L., icke givits sådan av- fattning, att därav framgår, att det förhållandet, att godset icke förslår till fordringens gäldande, kan vara en följd av, att den ifrågavarande fordringen står lågt i förmånsrättsordningen, ehuru godsets värde eljest mer än väl för- sloge till fordringens täckande. Ej heller är någon olikhet i sak i förhållande till gällande lag, 158 % S. L., åsyftad därhän, att bortfraktaren — i vidare mån än att han ej får utlämna godset till mottagaren utan iakttagande av vad i 158 % stadgas — skulle vara pliktig att först hålla sig till godset för fordran, för vilken befraktaren är personligen ansvarig. Anmärkas må, att i tysk rätt dylik skyldighet är stadgad endast för det fall, att mottagaren mottagit god- set.

43 %.

Utlämnas gods till mottagarens förfogande, äge bortfraktaren ej vidare talan mot befraktaren för fordran, som bort av mottagaren gäldas och kunnat utgå av godset. 1) '

1) I 158 % S. L. stadgas, att om gods utlämnas till lastemottagarens förfo- gande, bortfraktaren icke äger vidare talan mot befraktaren för fordran, som bort gäldas av mottagaren, dock att det står honom öppet att hos befraktaren utsöka vad denne till bortfraktarens skada skulle vinna, om fordringen upp— hörde. I motiven framhålles, att befälhavaren är befraktarens naturlige re- presentant i förhållande till lastemottagaren och bör se till, att mottagaren icke kommer i besittning av godset utan att betala de fordringar, för vilka det häf- tar, i följd varav han, om han icke gör det, bör förlora sin rätt mot befraktaren. Dock framhålles såsom med rättvisa överensstämmande, att denna befälhava- rens förpliktelse icke bör föranleda, att befraktaren gör en vinst på bortfrak- tarens bekostnad. I lagrummet upptages tillika. det vid 42 % under 4) berörda stadgandet, att om befälhavaren icke utlämnat godset, men detta vid försälj- ning finnes icke förslå till fordringens gäldande, befraktaren är ansvarig för bristen. Vid utkastets utarbetande har man utgått från att bortfraktaren begår en försummelse genom att icke tillse, att före utlämnandet de fordringar, för vilka godset häftar, bliva guldna. Jfr 280 % S. L. Påföljden av en dylik för- summelse har emellertid ansetts böra medföra blott förlust av rätt att mot be- fraktaren föra talan för fordran, som kunnat utgå av godset. Bevisbördan för att fordringen ej kunnat utgå av godset, torde åligga bortfraktaren. Meningarna om riktigheten av att på denna punkt ändra S. L. hava dock varit delade inom kommittéerna. Med det vid 42 % under ”*) berörda spörsmålet, huruvida befrak- taren blott under viss förutsättning — nämligen att godset icke förslår till gäl- dande av bortfraktarens fordringar — bör förklaras ansvarig för bristen, sam- manhänger huruvida det är behövligt att upptaga ett stadgande, som utgår från att befraktaren principiellt är ansvarig och som gör viss inskränkning i denna ansvarighet. Ett rent redaktionellt spörsmål är, huruvida 42 % andra stycket och 43 % böra såsom i S. L. sammanföras.

• Sida 40
•  Original

Om frakten. 44 %.

Är ej avtal träffat om fraktens belopp, erlägges den frakt, som var gångbar å lastningsorten, då bortfraktaren mottog godset. 1) ”) 3)

1) Den huvudsakliga skillnaden mellan denna paragraf och S. L. består däri, att utkastet ej upptagit andra stycket i 150 % S. L., att om avtal skett om frak— tens belopp, men mer inlastats än avtalat var, därför skall erläggas frakt efter enahanda grund, som för det gods, avtalet angick. Man har under förarbetena till utkastet utgått från, att frågan bör lösas med ledning av vanliga tolknings- regler. Med hänsyn till det numera vanliga förhållandet, att gods mottages, ehuru det ej omedelbart inlastas, har »tiden för inlastningen» ansetts böra ut- bytas mot »då bortfraktaren mottog godset».

2) I detta sammanhang må anmärkas, att utkastet saknar motsvarighet till bestämmelserna om frakt i 115 % S. L. Detta står i viss överensstämmelse med avfattningen av 16 % i 1924 års oförändrade utkast. Med de förändringar, som denna paragraf undergått på grund av konossementskonventionen, kan det ifrågasättas vara mest överensstämmande att giva en uttrycklig regel även om frakten. Jfr 16 % under 5).

3) Liksom S. L. upptar utkastet icke bestämmelser för det fall, att frakten vid resebefraktning skall beräknas efter tid. Jfr vad nedan yttras vid rubriken till huvudavdelningen om tidsbefraktning.

45 %.

För gods, som icke finnes i behåll vid resans slut, utgår icke frakt, såvida icke godset gått förlorat till följd av sin egen beskaffenhet eller på grund av bristfällig förpackning. 1)

Är frakt på förhand betald för gods, för vilket befraktaren, efter ty nu är sagt, icke är pliktig att gälda frakt, skall beloppet återbäras, där ej annat må anses avtalat. ”) ”) ')45)

1) Den allmänna regeln, att bortfraktaren »står faran» för transportobjek— tets undergång, lider enligt S. L. undantag — förutom då godset förlorats till följd av sin egen beskaffenhet att lätt fördärvas eller till följd av bristfällig inpackning —— även för det fall, att godset eljest förlorats >>till följd av avlasta- rens vållande» eller »blivit under resan sålt för ägarens räkning». Någon större olikhet i sak torde dock icke föreligga trots utkastets saknad av bestämmelser i nämnda avseenden. Att frakt skall utgå, om godset förlorats till följd av av- lastarens vållande, torde sålunda vara självklart åtminstone i förhållandet mel- lan bortfraktaren och avlastaren. Man har vid utkastets utarbetande utgått från att frakten i sådant fall blir en post i en mera omfattande ersättningstalan och förmenat erforderlig ledning vara att vänta av stadgandet i 52 %, vilket ej en— bart avhandlar frakten. Att bristfällig inpackning alltjämt nämnes i före— varande % beror därpå, att bristfälligheten kan hava uppstått under sådana om— ständigheter, att den står närmare sådant inom befraktarens sfär fallande, men icke av honom vållat förhållande, som i övrigt omnämnes i 45 %, än sådan åt- gärd, som avses i 52 %. Det lärer likaledes få anses självklart, att bortfrak— taren icke skall lida förlust på den grund, att gods för ägarens räkning under resan förvandlats i penningar. I detta avseende är att observera stadgandet i 52 %, som ansetts bliva tillämpligt, då försäljning sker på ägarens order. Säl—

• Sida 41
•  Original

jes godset utan ägarens order på grund av dess beskaffenhet, har 45 % förme- nats bliva analogt tillämplig. Att beakta äro i detta sammanhang även reg- lerna om distansfrakt i 53 % i utkastet. —— Frågan, om visst utgående belopp skall befraktas som frakt eller ersättning, är de lege lata ingalunda blott av terminologisk art. Därpå beror t. ex., om beloppet skall bidraga till gemensamt haveri och om det föreligger panträtt i lasten.

2) Orden i 151 % andra stycket S. L. »där ej annat förbehåll skett» hava ut— bytts mot: »där ej annat må anses avtalat». Av särskild betydelse i detta sam- manhang är avtal, att bortfraktaren skall betala försäkringspremie för erlagt förskott. Fråga har under förarbetena varit att i utkastet upptaga stadgande i sådant avseende. Då så ej skett, beror det därpå, att man ansett sådant stad- gande ej kunna uppställas undantagslöst. Att beakta är, bland annat, att för- säkringen kan gälla »sjöfara», men »krigsrisk» uppstå.

3) Stadgandet om abandonrätt i 152 % S. L. har såsom förment föråldrat ej upptagits i utkastet. Det har emellertid varit ifrågasatt att i utkastet uttala, att gods anses icke finnas i behåll, om det är så försämrat, att det icke längre kan anses som samma vara, eller om av flytande varor utläkt så mycket, att endast mindre än hälften finnes kvar, dock att om lastägaren det oaktat fordrar godsets utlämnande, han är skyldig gälda frakt intill godsets värde. Den över- vägande stämningen inom kommittéerna har emellertid varit emot att uppställa en sådan regel, som förmenats stå i viss motsättning mot modern sjörättslig uppfattning.

4) Under övervägande har varit att upptaga en särskild tolkningsregel för fraktberäkningen vid »lump—sumbefraktning», nämligen för den händelse icke allt godset finnes i behåll vid resans slut. Då man avstått därifrån, beror detta därpå, att en allmän regel ansetts icke kunna uppställas.

5) Att faran för transportobjektets kasuella undergång övergår från bort- fraktaren för den händelse, att godset i följd av dröjsmål å mottagarens sida ej blivit i rätt tid lossat, framgår av bestämmelsen om »resans slut» såsom av- görande för bortfraktarens rätt till frakt. Jfr Lagkommitténs förslag till kapitel om arbetsbeting 3 %: »varder arbete förgånget, utan hans vållande, som det verkställer; have han ändå ej rätt till arvode, utan så är, att ägaren försum- mat taga arbetet emot, sådant det färdigt och honom tillbudet var».

Om dröjsmål & bortfraktarens sida. 1)

1) S. L. upptager i olika sammanhang bestämmelser om dröjsmål å bortfrak- tarens sida. Så sker i 111 % för det fall, att fartyget icke är å rätt tid till- städes å lastningsorten och färdigt att intaga last. I 125 % andra stycket möter vidare bestämmelse för den händelse, att befälhavaren underlåter sörja för att fartyget, så snart lasten intagits och nödiga handlingar avlämnats, kan anträda resan, eller eljest utan giltig anledning fördröjer resans anträdande. Därjämte innehållas i 159 % ff. vissa stadganden, som även beröra detta ämne. I utkastet åter har man försökt att i avsnittet om dröjsmål å bortbefraktarens sida sam- manföra och systematisera dessa spridda bestämmelser. I viss omfattning kompletteras emellertid detta avsnitt, på liknande sätt som i S. L., av stadgan— dena i 53 % i utkastet.

46 %. 1) Föreligger å bortfraktarens sida väsentligt dröjsmål 2) med avseende å av- talets fullgörande, äge befraktaren häva avtalet. Skall fartyget å bestämd tid vara färdigt att intaga last, anses varje dröjsmål såsom väsentligt. 3)

• Sida 42
•  Original

Lämnar bortfraktaren meddelande till befraktaren, *) utvisande att dröjsmål föreligger eller kan med visshet förutses, give denne, där han vill häva avtalet, meddelande därom utan oskäligt uppehåll.

Inlastat gods äge befraktaren ej få utlossat, där detta kan medföra väsent- lig olägenhet för annan befraktare. 5) 6)

1) 46 % behandlar hävningsrätt vid dröjsmål å bortfraktarens sida. Av olika skäl hava i utkastet ej upptagits några bestämmelser om rätt att påkalla ' avtalets fullgörande in natura.

2) Dröjsmålet —— varmed är att likställa underlåtet fullgörande av avtalet —-— skall principiellt vara väsentligt. Föreligger dröjsmål av väsentlig art med avseende å avtalets fullgörande, inträder emellertid hävningsrätt, oberoende av vari detta dröjsmål består och oberoende av orsaken till dröjsmålet. 111 % S. L. gör med avseende å hävningsrätt skillnad mellan det fall, då fraktavtalet inne- håller bestämd tid för inlastningens början, resp. då så icke är händelsen. I det förra fallet inträder hävningsrätt oberoende av orsaken till dröjsmålet, i det senare åter uppställes som förutsättning för hävningsrätt, att dröjsmålet vållats av bortfraktare, befälhavare eller besättning. Den av S. L. i detta av- seende intagna ståndpunkten står emellertid icke i överensstämmelse med modern privaträttslig uppfattning; och av förarbetena till S. L. framgår jämväl, att det redan då var ifrågasatt, att även för det fall, att viss tid ej vore bestämd, in- föra ett stadgande om rätt att häva avtalet på grund av oförvållade hinder från fartygets sida, men att det funnits omöjligt att för denna händelse giva ett stadgande, som gåve någon annan ledning än den, som ligger i en förnuftig tolkning av avtalet i varje särskilt fall. Utkastets ståndpunkt står i full över- ensstämmelse med t. ex. 21 % köplagen. —— Vid avgörandet av frågan, om dröjs— målet är väsentligt, är hänsyn att taga till alla omständigheter i förbindelse med avtalet och alla bestämmelser däri, som visa, vilken betydelse tiden har haft för befraktaren, såsom t. ex. varans art, ändamålet med försändandet, resans utförande med segelfartyg eller maskindrivet fartyg, mellanresor, resans längd samt varaktighet o. s. v. —— I tysk rätt medgives hävningsrätt, om »der erkenn- bare Zweck des Vertrags durch einen solchen Aufenthalt vereitelt wird». Det- samma gäller enligt engelsk rätt, »Where delay frustrates the adventure». — Med den i utkastet givna allmänna regleringen av bortfraktarens mora, har det ej varit behövligt att däri upptaga bestämmelse, motsvarande 164 % S. L.

3) Stadgandet lärer stå i överensstämmelse med uppfattningen i det prak- tiska livet, som betraktar utfästande av viss tid som ett >>Fixgeschäft». Jfr 21 % andra stycket köplagen.

4) Med hänsyn till den stora vikten av att undvika ovisshet, huruvida häv— ningsrätten kommer att begagnas eller icke, har man åt bortfraktaren inrymt interpellationsrätt. Jfr 26 % köplagen. Stadgandets avfattning står ock i överensstämmelse med en vid granskningen i H. D. av förslaget till S. L. gjord erinran om angelägenheten av att icke nödga bortfraktaren att i onödan med fartyget begiva sig till lastningsorten.

5) Jfr 129 % andra punkten och 164 % S. L. — Utkastet uppställer icke sär- skilda regler angående bortfraktarens skyldighet att vid dröjsmål finna sig i partiellt hävande å befraktarens sida.

6) Utkastet upptager ej allmänna bestämmelser om anteciperad mora eller om det fallet, att avtalet avser flera fraktresor. Jfr 22 % köplagen. I lagkom- mitténs förslag till kapitel om arbetsbeting fanns ett allmänt stadgande, att om arbetstagaren ej börjar, fortsätter eller fulländar åtaget arbete å rätta tider efter betinget, arbetsgivaren må låta det verkställas av annan man.

• Sida 43
•  Original

Varder avtalet av befraktaren hävt efter det en del av resan utförts, vare bortfraktaren berättigad till avståndsfrakt för gods, som finnes i behåll. 1)

Avståndsfrakten utgöres av den del av den avtalade frakten, som återstår efter avdrag av de omkostnader, som skäligen kunna beräknas åtgå för godsets vidare fortskaffande till bestämmelseorten. 2) 3)

1) Redan i motiven till S. L. betonas motsatsen mellan engelsk—amerikansk och kontinental rätt med avseende å frågan om distansfraktens berättigande. Därvid uttalas, att »ehuru kommittén icke kunnat undgå att finna distansfrak- ten såsom obetingad regel sakna berättigande, vare sig man ser frågan från den stränga rättens synpunkt eller från billighetens», man å andra sidan ansett den motsatta uppfattningen icke böra obetingat godkännas och att det i alla händel— ser ansetts alltför betänkligt att under dåvarande tryckta förhållanden för rede— rinäringens utövare vidtaga en genomgripande förändring i bestående ordning. På grund därav inskränkte man sig till vissa modifikationer av gällande rätt. Under förarbetena till utkastet har inom kommittéerna rått en bestämd upp- fattning angående det för befraktaren ofta obilliga i det nu tillämpade distans— fraktsystemet. Detta medför nämligen, att bortfraktaren kan fordra sådan frakt utan hänsyn till, om befraktaren har uppnått någon ekonomisk fördel ge— nom den delvis utförda transporten, ja t. o. m. om han närmast har olägenhet därav. I samband härmed har uttalats, att det ur ren rättfärdighetssynpunkt skulle vara det mest tillfredsställande, om distansfrakten fastställdes efter skä- lighetsprövning i det särskilda fallet, såsom förhållandet är enligt holländsk rätt. Mot denna lösning hava emellertid ansetts tala den osäkerhet och den mångfald rättegångar, vartill densamma utan tvivel skulle giva anledning. Man har därför sökt nå en lösning, som utan att lämna öppen möjligheten till alltför mycken tvist likväl i högre grad än sjölagen tillgodoser befraktarens intresse.

Härvid hava starka sympatier funnits för att här tillämpa en regel, svarande mot köplagens actio-quanti-minoris-bestämmelse. Enligt köplagen äger en kö- pare, när gods är behäftat med fel eller brist, fordra sådant avdrag å köpe— skillingen, som mot felet svarar, eller, mera fullständigt uttryckt, å det utfästa beloppet avräkna en efter förhållandet mellan godsets värde i felfritt och i fel— aktigt skick proportionellt avpassad andel av nämnda belopp. Utan stöd av lag har en motsvarande uppfattning gjort sig gällande t. ex. på arbetsbetings- avtalets område. I enlighet härmed har det varit ifrågasatt att bestämma distansfrakten till »vad av frakten må återstå, om därå göres sådant avdrag, som svarar mot förhållandet mellan gångbar frakt för den återstående delen av resan och gångbar frakt för hela den avtalade resan». Trots överlägsen— heten ur teoretisk synpunkt av denna lösning har man dock av praktiska hän- syn föredragit att bestämma, att distansfrakten utgöres av den del av den avta- lade frakten, som återstår efter avdrag av de omkostnader, som skäligen kunna beräknas åtgå för godsets vidare fortskaffande till bestämmelseorten. Den sålunda föreslagna lösningen medför, att vid sjunkande frakter bortfraktaren får en relativt stor, vid stigande frakter åter en relativt liten distansfrakt. Det har varit ifrågasatt att begränsa regelns tillämplighet till fall, då transport- lägenhet inom skälig tid kan erhållas.

2) Av den i utkastet uppställda distansfraktregeln blir en följd, att bort- fraktaren i viss utsträckning får bära omlastningskostnaderna. I övrigt gäller, då förutsättningarna för skadeståndsskyldighet ej äro för handen, att vardera parten får bära sin kostnad och skada. Utkastet överensstämmer därutinnan med 162 % S. L.

3) I detta sammanhang, där fråga är om mora å bortfraktarens sida, lämnas

• Sida 44
•  Original

därhän, om den uppställda regeln är tillfredsställande, när grunden till resans avbrytande ligger inom befraktarens sfär.

48 %.

Upphör på grund av fartygets undergång avtalet att gälla efter det en del av resan utförts, 1) äge bortfraktaren erhålla avståndsfrakt enligt vad i 47 % är sagt.

1) I 160 % S. L. stadgas, att om fartyg under resa går förlorat eller förklaras icke vara iståndsättligt, befraktningsavtalet upphör att vara gällande, men att befälhavaren är pliktig att för lastägarens räkning vidtaga sådan åtgärd med lasten, som i 57 % S. L. föreskrives. Därjämte meddelas under 47 % berörda. stad— gade om distansfrakt och förordnas. att om parterna icke kunna. enas om den frakt, som bör utgå, beloppet skall bestämmas av skiljemän, och medgives rätt för lastägaren att abandonnera det gods. som finnes i behåll. I utkastet har man icke velat en gång för alla uttala, att fartygets undergång medför, att fraktavtalet upphör att vara gällande. En tolkning av avtalet torde t. ex. ofta med avseende å linjerederier föranleda skyldighet för bortfraktaren att befordra godset med annat fartyg, som anlöper platsen. Huruvida avtalet upphör att vara gällande, överlämnas därför av utkastet till prövning i det särskilda fallet. När utkastet icke särskilt omnämner fallet, att fartyg förklaras icke vara istånd- sättligt, har därmed icke åsyftats någon skillnad i sak, utan nämnda fall an- setts falla in under beteckningen >>fartygets undergång». Plikten att i dylikt fall vidtaga av omständigheterna påkallade åtgärder för lastägarens räkning har ansetts framgå av 30 å i utkastet. Rätten att abandonnera gods för frakten har uteslutits även i detta fall.

49 %*

För skada, 1) som uppkommer genom dröjsmål med avtalets fullgörande, vare bortfraktaren ansvarig, med mindre det visas, att dröjsmålet icke kan tillräk- nas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försum— melse.

Har dröjsmålet inträffat under tiden från det godset mottagits till dess det avlämnats, skall dock vad i 28 och 29 %% är stadgat äga motsvarande tillämp- ning. 2) 3)

1) Enligt 111 % S. L. gäller, att om fartyg icke å den i befraktningsavtalet be- stämda tid är tillstädes å lastningsorten och färdigt att intaga last, befraktaren är berättigad till skadeersättning, om ej dröjsmålet bevisligen vållats av om- ständigheter, vilka det ej berott av bortfraktare, befälhavare eller besättning att avvända. För det fall åter, att befraktningsavtalet icke innehåller någon be- stämmelse angående tiden för lastningens början, meddelas i den svenska S. L. ej någon bestämmelse angående skadeersättning. Ett redaktionsfel har tydligen uppkommit under sjölagsförslagets departementsbehandling. Anmärkas må vidare, att i 125 % andra stycket befraktaren tillerkännes skadeersättning, om befälhavaren ej sörjer för, att fartyget, så snart lasten intagits och nödiga

* I 1924 års oförändrade utkast lydde denna & sålunda:

48 5. Lider betraktaren skada genom dröjsmål med avtalets fullgörande, njute han ersättning av bortfraktaren, med mindre det visas, att dröjsmålet icke kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse. .

• Sida 45
•  Original

handlingar avlämnats, kan anträda resan, eller om han eljest utan giltig anled— ning fördröjer resans anträdande. Erinras må slutligen, att vid granskningen inom H. D. av förslaget till S. L. beträffande första stycket av 111 % hem- ställdes, att genom ändrad redaktion måtte utmärkas, att det ankomme på bort— fraktaren att uppvisa anledningen till dröjsmålet samt att, där detta icke kunde visas hava berott av omständigheter, för vilka varken bortfraktaren eller den- nes folk bure ansvar, befraktaren vore berättigad till ersättning. Utkastet genomför sistnämnda synpunkt, _så snart dröjsmål, av vad art det vara må, föreligger å bortfraktarens sida. Över huvud har man vid utformningen av 49 % accepterat en ståndpunkt, nära överensstämmande med 23 % köplagen. Därvid har man för övrigt utgått från att förevarande stadgande kommer att — lik- som nämnda paragraf i köplagen — i viss utsträckning tolkas såsom innebä— rande en garanti. — På grundvalen av den allmänna regeln får avgöras, om företagande av »mellanresor» medför skadeståndsskyldighet eller icke.

2) Andra stycket i förevarande paragraf har tillkommit på grund av konos- sementskonventionen. Förutsättningarna för skadeståndsskyldighet och reg— lerna för skadeståndsskyldighetens omfattning äro enligt S. L. något olika vid dröjsmål å bortfraktarens sida och vid bristande i honom åliggande vårdnad. I följd därav kan det i vissa fall vara för bortfraktaren förmånligare, att god— set går under, än att det kommer fram för sent. Denna oegentlighet förebyg- ges genom stadgandet i andra stycket av 49 å.

3) I förslaget upptages icke någon motsvarighet till 111 % tredje stycket S. L., att om befraktare, oaktat fraktslutet icke häves, vill fordra ersättning för uppehåll, han är pliktig att sådant för befälhavaren uppgiva, innan hans gods till inlastning avlämnas. Stadgandet har motiverats därmed, att om be- fraktaren vidbliver fraktavtalet och avlämnar last utan att framställa anspråk på ersättning, bortfraktaren därav kan hämta skälig anledning antaga, att be- fraktaren ej lidit någon skada, för vilken han påkallar ersättning, och därför underlåter att förse sig med den bevisning, han eljest kunnat till sitt fredande anskaffa. Däremot uttalas i motiven till S. L., att om befraktaren begagnar sin rätt att häva avtalet, bortfraktaren har tillräcklig grund att antaga, det befraktaren även ämnar göra ersättningsanspråk gällande, utan att något sär- skilt tillkännagivande därom syntes behöva föreskrivas. Bortsett från denna bestämmelse uppställer däremot S. L. icke reklamationsregler beträffande rät- ten att föra skadeersättningstalan i anledning av dröjsmål å bortfraktarens sida. Valet har vid utkastets utarbetande ansetts stå mellan att konsekvent genomföra reklamationsskyldighet och att icke upptaga några regler i äm- net. I utkastet har man stannat vid det senare alternativet.

Om under-lätet avlämnande av gods och godsets återtagande?)

1) En allmän reglering av dröjsmål av befraktaren — motsvarande avdelnin- gen >>01n dröjsmål å bortfraktarens sida>> — har icke givits i utkastet, enär påföljden av befraktarens underlåtenhet att fullgöra sin huvudförpliktelse, att erlägga frakt, ansetts kunna bedömas efter allmänna rättsregler. Ut- kastet står därutinnan i överensstämmelse med S. L. Underlåtenhet av be- fraktaren i vissa andra fall har däremot reglerats i utkastet. I förevarande avdelning givas sålunda bestämmelser om underlåtet avlämnande av gods och godsets återtagande, avsedda att ersätta sjölagens regler i 126—130 %% om fautfrakt. Dessa regler, vilka i det praktiska livet visat sig otill- fredsställande samt för närvarande sakna större betydelse, i det att de i all- mänhet ersättas av vanliga ersättningsregler (»proved damages»), hava över- g1v1ts i utkastet. I stället upptagas i detsamma i nära överensstämmelse med

• Sida 46
•  Original

allmänna privaträttsliga regler bestämmelser angående påföljderna därav, att last över huvud ej avlämnas (50 5), att last icke avlämnas till den i befrakt- ningsavtalet bestämda myckenhet (51 €), eller att last återtages (52 å). Er- inras må i detta sammanhang därom, att lagkommittén i kapitlet om bygg— nads- eller annat arbetsbeting föreslog, att om man betingat byggnad eller an- nat arbete, men ville sedan betinget häva, man ägde makt därtill, ändå att byggnaden eller arbetet börjat blivit, men vore skyldig att gälda de kostnader och det arbete, som blivit gjorda, samt att ersätta den vinst, som den, som äta- git sig arbetet eller byggnaden, kunnat hava därav. Därjämte stadgades, att om arbetsgivaren ej fullgjorde vad han utfäst och arbetstagaren därigenom bleve hindrad från verkställigheten, arbetsgivaren hade att utgiva skadestånd. Vid granskningen av detta förslag uttalade H. D., att arbetstagaren ej skäli- gen kunde fordra mera än skadestånd för vad han genom arbetets inställande verkligen förlorat, vid bestämmandet varav borde tagas i betraktande, å ena sidan, de arbetstillfällen, som under tiden gått honom ur händerna, samt, å andra sidan, de, vilka ännu kunde erbjuda sig. I lagberedningens förslag stad—- gades därefter rätt för arbetsgivaren att häva arbetsbetingsavtalet mot skyl- dighet att gälda de kostnader och det arbete. som blivit gjorda, och att er— sätta arbetstagaren all skada, som: han led'e därav, att betinget hävdes. Ar- betsgivaren ålades tillika att gälda skadestånd, om han ej fullgjorde vad han utfäst och den andre därigenom hindrades från verkställigheten.

I den tyska rätten stadgas beträffande arbetsbeting, att arbetsgivaren, ända till arbetsproduktens fullbordande, när som helst kan »uppsäga» avtalet. Upp— säger han avtalet, är arbetstagaren berättigad att fordra det avtalade veder- laget men skyldig att låta gå i avräkning vad han i följd av avtalets hävande sparar i kostnader och vad han genom användande av sin arbetskraft på an— nat håll förvärvar eller »böswillig» underlåter att förvärva. Underlåter ar- betsgivaren att företaga handling, som kräves för arbetsproduktens åväga— bringande, och kommer han därigenom i mora accipiendi, äger arbetstagaren dels fordra skälig ersättning, dels ock sätta en frist för handlingens företa- gande, med äventyr, om den försittes, att avtalet anses hävt.

Reglerna om underlåtet avlämnande av gods hava i den svenska texten av- fattats under principiellt gillande av den uppfattning, som kommit till uttryck i den tyska civillagen. Man betraktar med andra ord underlåtenheten att av- lämna last principiellt såsom allenast en mora accipiendi, låt vara att den sam- tidigt understundom kan vara indicium på en mora debitoris med avseende på befraktarens principala förpliktelse på grund av fraktavtalet, nämligen den att betala frakt. Befraktarens underlåtenhet att lämna last medför därför icke rätt för bortfraktaren att häva avtalet, utan så är, att hans rätt till er- sättning icke säkerställes. Tryggas denna rätt antingen genom betalning eller ställande av säkerhet, kan bortfraktaren varken kräva avlämnande av lasten eller häva avtalet. Utkastet överensstämmer härutinnan med S. L.

50 %.

Är vid lastningstidens utgång icke något gods avlämnat, anses befraktaren hava frånträtt avtalet, 1) och njute bortfraktaren ersättning för fraktförlust 2) samt gottgörelse för utgifter, 3) *) som vållas genom att godset ej avlämnas, i vad dessa utgifter ej varda genom nämnda ersättning gottgjorda.

Vid beräkning av fraktförlusten skall tagas i betraktande, förutom bespa- ring och utgift, som uppkommit för bortfraktaren, jämväl frakt för gods, som bortfraktaren tagit eller utan skälig anledning underlåtit att taga i stället. 51) 3)

• Sida 47
•  Original

1) Enligt stadgandet i 126 % första stycket första punkten S. L. medgives helbefraktare på vissa villkor rätt att häva fraktslutet, varjämte förklaras, att om vid lastningstidens utgång icke någon last är avlämnad, fraktslutet an- ses från befraktarens sida hävt, ändå att uppsägning ej skett. Jfr 129 % S. L. langående delbefraktning. Angående slutligen styckegods stadgas i 123 % S. L., att om godset icke, på befälhavarens tillsägelse, avlämnas så tidigt, att det bekvämligen kan intagas och stuvas, befälhavaren icke är skyldig att med— taga godset, men att befraktaren dock har att gälda full frakt. Utkastet åter [avser ej blott hel-, utan även del- och styckegodsbefraktning samt innehåller icke någon uttrycklig rätt för befraktaren att häva ingånget fraktavtal utan inskränker sig till att bestämma påföljden av att befraktaren underlåtit av- lämna last, nämligen att han anses hava frånträtt avtalet. Man har förutsatt, att oberoende av lagstadgande befraktaren med samma verkan, som 50 % för- enar med underlåtenhet att vid lastningstidens utgång avlämna last, tidigare kan tillkännagiva, att han icke kommer att avlämna sådan, och att för beräk- ningen av fraktförlust och skäligheten av anspråk på ersättning för utgifter ett sådant tidigare klargörande måste tillmätas betydelse.

2) Enligt 126 % första stycket S. L. gäller i detta fall, att helbefraktaren har att erlägga halv frakt. Angår befraktningsavtalet flera resor, erlägges halv frakt för första resan och fjärdedels frakt för envar av de övriga, dock att där avtalet angår endast resa till viss ort och omedelbar återresa därifrån, halv frakt skall utgå. jämväl för återresan. Vid delbefraktning åter skall en- ligt 129 % — såvida ej alla befraktarna ena sig om fraktslutets hävande — full frakt erläggas. Om befälhavaren i stället medtager annat gods, gäller dock, att av den frakt, som därför betingas, hälften skall gå i avdrag å befraktarens skuld. Utkastet åter genomför vid all befraktning en uppfattning i viss över- ensstämmelse med den, som av S. L. omfattas vid delbefraktning. Jfr andra stycket av förevarande %.

3) Att ersättning för överliggetid härvid skall utgå — jfr 126 och 129 %% S. L. —— har förmenats tillräckligt framgå av 10 % första stycket i utkastet, som förklarar ersättningen för varje dag förfallen till betalning. Likaledes har särskilt stadgande ej förmenats erfordras beträffande bortfraktarens rätt till ersättning för ytterligare uppehåll, som må hava ägt rum.

4) I 129 % S. L. ålägges delbefraktare att ersätta bortfraktaren den kost— nad, som kan för honom uppkomma till följd av fraktslutets hävande. Mot- svarande bestämmelse saknas i 126 5 S. L. Jfr däremot 36 % köplagen (»kost- nad för godsets vård eller annan särskild utgift»). Om genom fraktavtalets frånträdande utgifter uppkomma, som icke beaktas vid bestämmandet av den avtalade frakten, t. ex. för anskaffande av barlast i stället för den icke avläm- nade lasten, har denna utgift ansetts böra ersättas.

5) I de danska och norska texterna talas om bortfraktarens rätt till »Erstat- ning for det Tab, han derved lider». På grund av den uppfattning om karak— tären av befraktarems underlåtenhet att leverera last, som omfattats vid ut- arbetandet av den svenska texten, har det ansetts riktigast att begag— na beteckningarna fraktförlust och gottgörelse för utgifter. Vid beräk— nandet av den förlust, för vilken bortfraktaren skall erhålla ersättning, må- ste beaktas, att bortfraktaren genom att ej behöva fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet måhända kan spara kostnader och därjämte, genom att utföra annat fraktande, erhålla vinst på det nya arbetet. Har bortfraktaren icke slutit annat fraktavtal i stället för det frånträdda, kan vid beräkningen av Wfraktförlusten hänsyn ej tagas till att arbete, som i det frånträdda avtalet kon-. itraherats, ej blivit utfört, så vida icke denna omständighet för honom medfört besparing i utgifter. Ingår han åter nytt fraktavtal, skall beaktas även den del av därigenom avtalad frakt, som utgör beräknad ersättning för själva det

• Sida 48
•  Original

utförda arbetet och därför havda kostnader, i den mån de ej måst utgå obe- roende av om nytt fraktavtal slutits eller ej. I annat fall skulle nämligen bortfraktaren, oaktat han använt tiden till utförande av annat arbete och fått ersättning för nyssnämnda kostnader, få betalning jämväl för det arbete, han ej utfört, och för kostnader, som han ej haft. Har bortfraktaren utan skälig anledning underlåtit att taga gods i stället för det icke avlämnade, har han ansetts böra behandlas, som om han erhållit betalning för fraktandet av detta gods. Med bestämmelsen, att i betraktande skall tagas »frakt för gods, som bortfraktaren tagit eller utan skälig anledning underlåtit att taga i stället», må för övrigt jämföras 130 % S. L., varom i motiven yttras, att ett tillerkän— nande åt befraktaren av hela fördelen av den nya frakten synts kommittén dels obehörigt, då befälhavarens besvär och omtanke för denna frakts erhållande * skäligen borde ersättas, dels ock för befraktaren ofördelaktigt, då vid sådant förhållande befälhavarens intresse att söka sig frakt skulle förringas; samt att man valt uttrycket »betingas» i syfte att utmärka, att den förste befraktarens rätt till avdrag icke förringas därigenom, att den nya frakten av en eller an— nan anledning icke inflyter. —— Med hänsyn till, bland annat, förekomsten av nu ifrågavarande bestämmelse har det icke ansetts nödvändigt att i utkastet upptaga stadgande om rätt för befraktaren att sätta annat gods i stället. —— I detta sammanhang har dryftats, huruvida den omständigheten, att bortfrak- taren får vidkännas viss compensatio lucri cum damno, i och för sig bör anses upphäva fraktens karaktär av frakt; jfr motsvarande förhållande beträffande t. ex. köpeskilling för gods.

6) I motiven till S. L. uttalas uttryckligen, att befraktaren icke är förhind- rad att låta fartyget för sin räkning anträda resan utan last, vilket möjligen kan ligga i hans intresse, då fartyget kan vara befraktat för flera resor. Ut- kastet intager härutinnan samma ståndpunkt. Vad angår styckegodsbefrakt- ning, är det dock självfallet, att frågan om bortfraktarens skyldighet att full- göra avtalad resa, oaktat en styckegodsförsändare underlåtit avlämna avtalat gods, vanligen saknar praktisk betydelse därför, att denna skyldighet kvarstår med hänsyn till övriga styckegodsavsändare. A den andra sidan har, om viss hamn skolat anlöpas endast för att lossa styckegods — som emellertid icke bli— vit avlämnat —- den, som underlåtit avlämnandet, i regel icke något förnuftigt intresse av att ändock framtvinga ett anlöpande av hamnen. Förefinnes ett sådant intresse, gäller dock här detsamma som vid annan befraktning.

51 %.

Avlämnas icke gods till den i avtalet bestämda myckenhet, njute bortfrakta- ren ersättning jämlikt 50 % för fraktförlust och utgift, som honom därigenom tillskyndas. 1)

Har icke, oaktat anmaning skett, bortfraktarens fordran å ersättning guldits eller säkerhet därför blivit ställd före lastningstidens utgång, äge bortfraktaren häva avtalet 2) och erhålla ersättning, såsom i 50 % sägs. 3) 4)

1) Stadgandet vilar på samma grundtanke som bestämmelsen i 126 % andra stycket S. L.; jfr 129 och 130 %%. I S. L. utsäges emellertid direkt, att befäl- havaren är pliktig att anträda resan, om befraktaren erlägger frakt för det gods, som icke försändes, samt ersätter den kostnad, som kan för bortfraktaren uppkomma till följd av befraktarens underlåtenhet att lämna full last, eller ock för bortfraktarens fordran ställer säkerhet. Denna bortfraktarens skyl— dighet har emellertid förmenats tillräckligt framgå av andra stycket i före- varande %, som för hävningsrätt förutsätter, att varken fordringen guldits eller säkerhet blivit ställd. Anmärkas må, att S. L. i detta fall ålägger betraktaren

• Sida 49
•  Original

att ersätta eller ställa säkerhet jämväl för den kostnad, som kan för rederiet uppkomma genom befraktarens underlåtenhet att lämna full last, såsom t. ex. för anskaffande av barlast, för stöttning, omstuvning o. s. v.

2) Enligt 126 % andra stycket S. L. gäller, att om icke, oaktat anmaning ; skett, betalning erlagts eller säkerhet blivit ställd före lastningstidens utgång, ' bortfraktaren äger anse fraktslutet från befraktarens sida hävt, och att denne har att gälda frakt och ersättning enligt reglerna för det fall, att intet gods avlämnats. S. L. innebär härutinnan i visst avseende en betydande avvikelse från 1864 års sjölag. Enligt 1864 års sjölag var nämligen befälhavaren skyl- dig att avgå med det inlastade godset, såvida detta fanns i värde motsvara fulla frakten jämte kaplake. 1864 års sjölag betraktade sålunda det inlastade god- set såsom säkerhet för hela frakten. Betalningen för det gods, som icke med— sändes, vilade såsom en förökad frakt å det avskeppade godset. S. L. åter ut- går i berörda stadgande därifrån, att den omständigheten allena, att det inlasta- de godset i värde motsvarar fulla frakten, icke innebär tillräcklig säkerhet för bortfraktarens fordran. I denna principfråga överensstämmer utkastet med S. L. Det behöver icke framhållas, att skillnaden emellan det fall, att befrak- taren lämnat en obetydlig del av den avtalade lasten, och det, att ingen last läm- nats, är ganska ringa. En viss olikhet i förhållande till S. L. föreligger där- utinnan, att utkastet i denna paragraf utgår från att bortfraktaren äger häva avtalet, under det att S. L., liksom utkastet i 50 %, utgår från att befraktaren frånträder detsamma. — Påpekas må för övrigt i detta sammanhang, att det under utarbetandet av utkastet varit under övervägande att i lagtexten fastslå innebörden av uttrycken »cirka», »omkring» och dylikt.

3) I 127 % S. L. stadgas, att där i fall, som 126 % omförmäler, på grund av fraktslutets hävande redan inlastat gods skall åter lossas, bortfraktaren njuter ersättning för alla utgifter för godsets inlastning och lossning, så ock för uppe- håll, efter tyi 120 och 122 %% sägs. Jfr 129 % S. L. Utkastets mening är, att ersättningen, då partiellt avlämnat gods åter uttages av befraktaren på grund därav, att bortfraktaren hävt avtalet jämlikt 51 % andra stycket, skall vad angår det uttagna godset behandlas på samma sätt som ersättning, då befraktare, som avlämnat allt det avtalade godset, jämlikt 52 % uttager detsamma. Vad angår lossningskostnader, beräknas vanliga sådana ersatta genom den fulla frakten, under det att extra lossningskostnad, som uppkommer genom att godset lossats annorstädes än i bestämmelsehamnen, skall gottgöras särskilt. Anmärkas må i detta sammanhang, att i de danska motiven till 127 % S. L. framhålles, att ersättningen för uppehåll i anledning av lossning utöver överliggetiden under vissa omständigheter kan bliva mycket större än överliggetidsersättning, t. ex. när uppehållet orsakar, att fartyget fryser inne eller att bortfraktaren hindras att uppfylla ett annat fraktavtal och på grund därav blir ersättningsskyldig.

*) I 126 % tredje stycket S. L. förklaras uttryckligen, att om konossement å inlastat gods redan utfärdats, gäller vad i 141 % stadgas. Någon olikhet i sak mot S. L. är icke åsyftad.

52 %.

Vill befraktaren utbekomma avlämnat gods å lastningsorten eller i hamn, som fartyget anlöper under resan, äge han rätt därtill, 1) såvida det kan ske utan väsentlig olägenhet för bortfraktaren och utan skada för annan befraktare. 2) 3)

Uttages gods i lastningsorten, *) njute bortfraktaren ersättning för fraktför-

: lust och skada i övrigt, som honom därigenom tillskyndas. Sker uttagandet i 1 mellanhamn, 5) erhålle bortfraktaren full frakt jämte ersättning för ökade utgifter och annan skada. 6) 7) 4—301286

• Sida 50
•  Original

1) Med avseende å helbefraktares rätt att häva avtal och utlossa gods skiljer S. L. mellan det fall, att resan ännu ej anträtts, och då så skett. I det förra fallet tillämpas förut berörda bestämmelser om fautfrakt. Några andra re- striktioner i rätten att häva avtalet göras icke, än att det förklaras, att om konossement å inlastat gods redan utfärdats, stadgandet i 141 % är tillämpligt. För det fall åter, att resan anträtts, gälla särskilda delvis olika regler enligt 128 % S. L. I detta fall skall principiellt gäldas full frakt med avdrag för de särskilda utgifter, vilka varda bortfraktaren besparade, och med skyldighet för bortfraktaren att, om annat gods i stället medtages, vidkännas avdrag med hälften av den frakt, som därför betingas. Befraktaren äger ej fordra, att fartyget för godsets utlossning skall anlöpa hamn under resan. Anlöpes av an- nan anledning ort, där lossning kan ske, äger befraktaren där utbekomma godset, men är pliktig att ersätta ej mindre den särskilda kostnad, som för lossning å den ort må uppkomma, än ock den skada och förlust, som genom lossningen må till- skyndas bortfraktaren. Vid delbefraktning slutligen gäller enligt 129 %, att be- fraktaren, om enighet ej föreligger mellan samtliga befraktare, är berättigad att lossa det inlastade godset endast, om det kan ske, utan att skada genom resans fördröjande eller annorledes tillskyndas övriga befraktare. Befraktaren är i detta fall skyldig att gälda frakt samt ersättning för överliggedagar och ytter- ligare uppehåll, i den mån befraktaren är därför ansvarig, att ersätta den kost- nad, som kan för bortfraktaren uppkomma till följd av fraktslutets hävande, saémtåaåt Iutgiva ersättning för kostnad, skada och förlust enligt reglerna i 1 8 . .

2) Stadgandet har förmenats nödvändigt för att skydda bortfraktaren, i det att efter S. L:s tillkomst allt större behov inträtt av noggranna beräkningar i och för fullgörande av avtalade eller planerade efterföljande resor. Ersätt- ningsrätt har ansetts numera icke vara tillräckligt skydd för bortfraktaren. S. L. saknar däremot full motsvarighet härtill. I motiven till S. L. framhålles nämligen, att då bortfraktaren är skyddad genom rätten till ersättning, befäl- havaren icke torde kunna vägra lossning i annat fall, än där den kommer i strid med befälhavarens plikt att tillvarataga jämväl övriga befraktares intressen.

den andra sidan saknas i utkastet motsvarighet till bestämmelsen i 155 % andra stycket S. L. Jfr motiven till denna paragraf. Att motsvarande bör gälla enligt utkastet har förmenats vara självklart, i enlighet varmed 39 % i utkastet i ty fall skall analogt tillämpas. Skillnad i sak är icke åsyftad därmed, att paragrafen icke, liksom 46 % tredje stycket i utkastet, formulerats negativt.

3) I S. L. framträder, i motsats till förhållandet i utkastet, lossandet av godset såsom en underordnad sak i förhållande till det principala, nämligen fraktslutets hävande. Utkastets förfarande att behandla uttagandet av gods skilt från hävningsrätten har motiverats därmed, att om fraktavtalet avser ge- neriskt gods, befraktaren vanligen är oförhindrad att lasta in annat gods i det uttagnas ställe, varförutom beaktats, att befraktaren kan få avtalet att bestå genom_att gälda eller ställa säkerhet för den ersättning, han skall erlägga.

4) Även vid uttagande av gods i lastningshamnen ur helbefraktat fartyg med- gives bortfraktaren enligt utkastet i motsats till S. L. rätt till full skadeer- sättning.

5) Att bortfraktaren vid godsets uttagande i mellanhamn har rätt till full frakt utan skyldighet att underkasta sig avdrag är en olikhet i förhållande till gällande lag. Det har ansetts skäligt, att i detta fall bortfraktaren skulle utfå ersättning såsom vid fullgjord resa.

6) Jfr anm. *) vid 51 %. 7) Att göra skillnad mellan helbefraktare, delbefraktare och styckegods- - avsändare har förmenats icke erforderligt.

• Sida 51
•  Original

Om ömsesidig rätt att häva avtalet.!)

1) Såsom förut framhållits, kompletteras sjölagens moraregler genom bestäm- melserna om ömsesidig rätt att häva fraktavtalet. Sjölagen intager i detta av- * seende en annan ståndpunkt än t. ex. köplagen. För det fall, att exempelvis

säljaren avlämnar godset för sent eller detsamma helt och hållet utebliver, med- delas visserligen i köplagen bestämmelser angående, bland annat, dels köparens rätt att häva avtalet, dels ock förutsättningarna för skadeståndsskyldighet. ; Något stadgande om rätt för säljaren att, oberoende av kontraktsbrott å med— kontrahentens sida, undandraga sig avtalets uppfyllande meddelas däremot icke. Spörsmålet har särskild betydelse för det fallet, att det föreligger en allenast övergående omöjlighet, i vilken händelse frågan uppkommer, om köpa- ren kan vidhålla avtalet och påkalla leverans, sedan omöjligheten upphört, eller om säljaren kan motsätta sig ett sådant anspråk under åberopande, att han ge- nom omöjligheten blivit definitivt befriad från skyldigheten att fullgöra av- talet. Inom doktrinen har köplagen tolkats så, att något allmängiltigt svar på spörsmålet ej kan givas, utan att avgörandet beror av omständigheterna i det särskilda fallet, framför allt av omöjlighetens varaktighet eller rättare därav, huruvida den kunnat beräknas skola fortfara längre eller kortare tid.

I sjölagarna åter hava av ålder kasuistiskt upptagits vissa omständigheter, som omöjliggöra eller åtminstone väsentligt hindra resan eller dess fullbordan- de, varvid reglering skett av deras inflytande på befraktningsavtalet. Så är förhållandet även med gällande sjölag och, ehuru det varit under övervägande att inarbeta ifrågavarande bestämmelser i avsnitten om dröjsmål å bortfrakta- rens sida och om underlåtet avlämnande av gods, har man vid utkastets utar- betande stannat vid att här i ett sammanhang upptaga bestämmelser, svarande mot 159 och 161—163 %% i S. L. Motsvarighet till 160 % möter i avdelningen om dröjsmål å bortfraktarens sida. Av anmärkningarna till nyssnämnda av- delning framgår, varför särskild motsvarighet till 164 % S. L. ej möter i ut- kastet.

53 %. 1)

Finnes efter avtalets ingående, att fara föreligger för fartygets uppbringande eller för fartygets eller godsets utsättande för krigsskada eller att sådan fara väsentligen ökats, 2) äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva avtalet, så- vida meddelande därom gives utan oskäligt uppehåll; 3) och drage var sin kostnad och skada. *) Lag samma vare, där efter avtalets ingående finnes, att fartygets resa eller godsets fraktande hindras genom utförselförbud eller inför- selförbud, embargo, blockad eller annan åtgärd av högre hand.

Kan faran eller hindret avvärjas genom att en del av godset kvarlämnas eller utlossas, vare sådan åtgärd vidtagen, där endera parten det äskar ;5) och drage var sin kostnad och skada. 6) Vad i 22 % är stadgat utgöre i ty fall ej hinder för bortfraktaren att medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning. Bortfraktaren äge ock häva avtalet, där ej på anmaning befraktaren utgiver ersättning enligt den i 51 % första stycket angivna grund eller ställer säkerhet för betalningen. 7)

Är en del av resan utförd, äge bortfraktaren 3) erhålla avståndsfrakt enligt

i vad i 47 % sägs. 9) 10)

1) Med avseende å frågan, vilka omständigheter medföra ömsesidig rätt att häva avtalet, intager utkastet i huvudsak samma ståndpunkt som gällande lag.

• Sida 52
•  Original

Liksom vid sjölagens tillkomst har det även nu varit under övervägande, huru- vida fraktavtalet bör anses förfallet, därest det till inlastning bestämda godset förloras, innan det överlämnas till bortfraktaren. Man har härvid stannat vid samma slut, som i motiven till S. L. angives därmed, att ehuru man i allmänhet hyst den uppfattning, att detta fall icke ens, när avtalet angår individuellt be- stämt gods, bör behandlas på samma sätt, som när någon inträffad omständighet gör godsets försändning otillåten, man likväl icke velat genom ett uttryckligt lagbud fastställa en sådan grundsats. Såsom här kompletterande lagen har ' man haft förutsättningsläran i tankarna. '

2) Uttrycket svarar mot S. L:s term, att »fartyget eller godset genom ut- brott av krig bliver ofritt». Man har emellertid önskat att tydligare än i S. L. begränsa stadgandets tillämplighet till vad, som inträffar eller, i allt fall, blir känt efter avtalets ingående. Erfarenheterna från världskriget bestyrka i hög grad, att det är av vikt att situationen bedömes med hänsyn till de vid av- talets ingående kända förhållandena. J fr 39 % köplagen: »har, i fall då an- stånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen efter köpets av- slutande blivit försatt i konkurs . . . eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskilling ej varder rätteligen erlagd». — Liksom S. L. förutsätter utkastet, att ett verkligt hinder för avtalets full- görande föreligger. —— Det har varit under övervägande att stadga, att häv- ningsrätt enligt denna paragraf ej inträder före lastningstidens början. Man har emellertid ansett det lämpligast att låta frågans avgörande bero på all- männa rättsgrundsatser.

3) Det har ansetts av vikt att förhindra spekulation. Bestämmelsen står i överensstämmelse med den uppfattning, som redan gjort sig gällande i rätts- praxrs.

*) Huruvida även befraktaren bör äga hävningsrätt utan ersättningsskyl- dighet vid utförsel- och införselförbud, därom har viss tveksamhet gjort sig gällande, då man ansett sig icke kunna tillmäta motsvarande betydelse åt den omständigheten, att till inlastning bestämt gods gått förlorat, innan det över- lämnas till bortfraktaren. Jfr ovan denna % under 1).

5) Jfr stadgandet i 159 % andra stycket första punkten S. L., varom i mo- tiven yttras, att då i detta fall avtalets fullgörande är endast delvis omöjligt eller otillåtet, det icke kan medgivas befälhavaren att undandraga sig avtalets fullgörande, såvitt angår det gods, som icke av hindret träffats, men att å andra sidan, då rättigheter och skyldigheter måste svara mot varandra, be- fraktaren icke äger häva avtalet på andra villkor, än 126 och 129 %% bestämma. Enligt utkastet åter har befraktaren en förmånligare ställning, om han vill häva avtalet, såtillvida, som med avseende å det hindrade godset envar skall draga sin kostnad och skada. Icke ens lossningen av detta gods sker på hans bekostnad. I anslutning därtill stadgar utkastet ej heller sådan ersättnings- skyldighet för det fall, att bortfraktaren för att kunna fullgöra resan utlossar det hindrade godset. Bortfraktaren berättigas emellertid i detta fall att även vid helbefraktning medtaga annat gods i stället för det hindrade. Vill befrak- taren framtvinga resans utförande, får han emellertid finna sig i att utgiva ersättning eller ställa säkerhet för det hindrade godset enligt den i 51 % första stycket angivna grund. För att ej ställa bortfraktaren i en ogynnsam ställ- ning ger utkastet honom nämligen rätt att häva avtalet, om ej befraktaren ut— giver eller ställer säkerhet. Underlåter befraktaren detta och häver bortfrak- taren förty avtalet, blir befraktaren med tillämpning av__den princip, som fått uttryck i 53 % första stycket, icke ersättningsskyldig. Ar den hindrade delen av lasten jämförelsevis sto-r, kan det ligga i bortfraktarens intresse att icke fullgöra resan med den ohindrade delen. Bortfraktarens hävningsrätt kan» emellertid bliva illuderad därigenom, att konossement utställts. &

• Sida 53
•  Original

6) Beträffande frågan, på vems bekostnad lossning skall ske av icke hindrat gods, må i detta sammanhang erinras om stadgandet i 162 % S. L., att om frakt- slut häves på grund av sådant hinder, som omfö—rmäles i 159 %, och till följd därav lossning av last skall äga rum, befraktaren är skyldig att vidkännas — all kostnad, som för lossningen uppkommer, där hindret angår godset allena. I 162 % S. L. stadgas därjämte, att om hindret tillika angår fartyget eller detta allena, eller om befälhavaren gjort bruk av den i 159 % honom medgivna rätt att uppsäga fraktslut, de i 136 % i fråga om lossningskostnadens bestridande givna bestämmelser skola tillämpas. S. L. innebar i detta avseende en olikhet i förhållande till 1864 års sjölag, enligt vilken lossningskostnaden alltid förde- lades enligt vanliga regler. I de svenska motiven förklaras i detta samman- hang, att billigheten av det i 162 % gjorda undantaget från huvudregeln »torde vara uppenbar». Liknande uttalande göres i de danska motiven, därvid emel- lertid tillika ifrågasättes en motsvarande regel för det fall, att hindret angår fartyget allena eller befälhavaren gjort bruk av rätten att uppsäga fraktslut. Enligt utkastet åter skall, om gods utlossas vare sig därför, att avtalet häves, eller för att möjliggöra resans fullgörande, vardera parten draga sin kostnad.

7) I 159 % tredje stycket S. L. stadgas, att om fartyg är befraktat till flera och på grund av hinder för en eller flere av befraktarna de med dem slutna avtal hävas, befälhavaren äger uppsäga även de övriga fraktsluten, där den frakt, som för resan skulle komma att utgå, understiger hälften av hela det be- tingade fraktbeloppet. I utkastet har motsvarande stadgande ej upptagits, såsom icke rätt förenligt med de övriga befraktarnas intressen.

8) Stadgandet i 161 % andra stycket om fördelning av uppehållskostnad å fartyg, frakt och last enligt reglerna för gemensamt haveri har, såsom praktiskt utan större betydelse, då tidsförlust ej inbegripes under stadgandet, icke upp- tagits i utkastet. Ej heller har i utkastet upptagits full motsvarighet till stad- gandet i 161 % första stycket andra punkten angående skyldighet för befäl— havaren att för lastägarens räkning vidtaga sådan åtgärd med lasten, som i 57 % S. L. föreskrives (jfr 30 % i utkastet). Angående stadgandet erinrades av H. D., att ifrågavarande regel syntes böra gälla även för det fall, att fraktslu- tet hävdes av befraktaren. Bortfraktaren ansågs med andra ord böra hava ifrågavarande skyldigheter, även om »den avtalade resan» icke avbröts under de i 57 % S. L. avsedda förhållandena.

9) Utkastet saknar motsvarighet till stadgandena i 163 % S. L. Dessa be— stämmelser saknas i 1864 års S. L. och torde icke hava någon större praktisk betydelse.

10) Huruvida det är fullt tillfredsställande att tillämpa det nya distansfrakt- systemet, även när hindret ligger inom befraktarens sfär, har varit föremål för olika meningar.

II. Om tidsbefraktningf)

1) Som redan vid förslagets rubrik påpekats, innehåller S. L. icke några be- stämmelser om tidsbefraktning. Detta var ej heller fallet med förslaget till S. L. Om 152 % i nämnda förslag yttras i motiven, att densamma, som »icke har någon motsvarighet i Sjöl., avser ej att reglera den art befraktning, varigenom ett fartyg ställes till befraktarens disposition för en viss tid eller viss resa, utan att avtalet angår fraktande av viss vara [befraktning ,en rouchefl ; man har här närmast haft för ögonen det fall, att befraktningen angår viss vara, men att ' frakten skall beräknas efter tid, (1. v. s. att befraktaren i viss mån skall bära äventyret av de omständigheter, vilka kunna inverka hinderligt på resans fort-

• Sida 54
•  Original

gång, —— ehuru visserligen här givna bestämmelser böra analogivis tillämpas jämväl på nämnda art befraktning». Vad sålunda föreslagits utgick emeller- tid på grund av erinran vid förslagets granskning i H. D., att stadgandet syn- tes icke vara av något verkligt behov påkallat och så mycket hellre kunna utgå, som de föreskrifter, %:n innehölle, icke vore uttömmande, utan i flera hänseen- den måste fullständigas genom andra stadganden.

V id utarbetandet av förslag till nytt befraktningskapitel har man däremot ansett nödvändigt att uppställa ett antal bestämmelser angående den numera praktiskt så viktiga tidsbefraktningen.

54 %.1)

Vid tidsbefraktning skall bortfraktaren under den tid, fartyget skall stå till förfogande för befraktaren, utföra de resor, befraktaren i överensstämmelse med avtalet påfordrar. 2)

| 1) Man har avsiktligen undvikit att i utkastet upptaga någon definition av begreppet tidsbefraktning. Redan av tidsbefraktningens namn och av dess placering i ett kapitel om fraktavtalet framgår emellertid, att man i utkastet betraktar tidsbefraktningen som ett verkligt fraktavtal, ej som en art av far- tygslega. I motsats mot förhållandet vid fartygslega åligger det nämligen vid tidsbefraktning den, som upplåter fartyget, att bemanna detsamma, i följd varav avtalet karakteriseras såsom en locatio conductio navis et operarum ma- gistri et nauticorum i motsats till den rena locatio navis. Svårare är däremot gränsbestämningen mot resebefraktningen, detta så mycket mera, som det fin- nes övergångsformer mellan dessa båda institut. Jfr utkastets rubrik under 1). Det har varit under övervägande att i lagtexten uttala, att när ett fartyg bort- fraktas sålunda, att frakten skall beräknas efter tid, tidsbefraktning föreligger, med mindre annat må anses avtalat.

2) Genom förevarande paragraf fastslås tidsbefraktarens principiella rätt att råda över fartyget och att få utförda de resor, han i enlighet med tidsbe- fraktningsavtalet påfordrar. Givetvis faller ett avtal icke utan vidare utanför tidsbefraktningens ram därför, att tidsbefraktaren låter fartyget under viss tid ligga stilla eller använder detsamma blott för en resa.

55 %.

Bortfraktaren skall hålla fartyget i behörigt skick samt behörigen bemannat och utrustat för vanlig fraktfart. 1) Han är dock icke pliktig att sörja för bränsle till fartygets maskineri eller att bära utgifterna för vatten till farty- gets pannor. 2) s)

1) Under det att vid resebefraktningen utgifterna för resans utförande drab— ba redaren ensam, är det vid tidsbefraktning vanligt, att desamma fördelas mel- lan tidsbortfraktaren och tidsbefraktaren. Utgifter, som variera efter det sätt, på vilket fartyget användes, falla i stort sett tids-befraktaren till last, under det att de mera konstanta utgifterna, t. ex. för hyra och underhåll till besätt— ningen, pläga drabba tidsbortfraktaren. I enlighet därmed förklaras bort— fraktaren i förevarande paragraf skyldig att hålla fartyget i behörigt skick samt behörigen bemannat och utrustat för vanlig fraktfart. Under uttrycket »utrustat» torde närmast vara att inbegripa sådant, som är avsett för ett mera stadigvarande bruk ombord. Å andra sidan lärer emellertid även besättningens proviantering, som i regel ej varierar efter fartygets användning, få anses där— . under inbegripen. Bortfraktarens skyldighet med avseende på utrustningen är .]

• Sida 55
•  Original

emellertid begränsad genom tillägget om »vanlig fraktfart». Vilka förplik- telser som åligga tidsbortfraktaren, kan dock stundom vara tveksamt, särskilt med hänsyn till det svävande i termen utrustning.

2) Nyss berörda stadgande kompletteras emellertid genom tillägget, att bort- * fraktaren dock icke är pliktig att sörja för bränsle till fartygets maskineri eller att bära utgifterna för vatten till fartygets pannor. N är utkastet beträffande vatten till fartygets pannor befriar bortfraktaren blott från skyldigheten att bära utgifterna därför, beror detta därpå, att i praktiken befälhavaren anses . pliktig draga försorg om, att det för maskineriet erforderliga sötvattnet finnes.

3) Under överläggning har i samband med denna paragraf varit att upptaga ett stadgande om skyldighet för befälhavaren att å bortfraktarens vägnar väg- leda tidsbefraktaren med hänsyn till det, som kräves för fartygets drift, och att, där så kräves, låta utföra det för befraktarens räkning. Ett sådant stad- gande har emellertid ansetts alltför svävande. Under övervägande har ock varit att upptaga ett mot 111 % S. L. svarande stadgande.

56 %.

Befraktaren 1) har att sörja för lastning, stuvning och lossning 2) utan annan medverkan av befälhavare eller besättning än den, som är sedvanlig vid rese- befraktning i den fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefraktnings- avtalet användes. 3)

1) Den nautiska delen av fartygets utnyttjande vid tidsbefraktning sker ge- nom redaren och på hans äventyr. I enlighet därmed har det varit ifrågasatt att i lagtexten uttala, att redaren är ansvarig, om och i den mån fartygets sjö- värdighet sättes i fara eller om fel förelöper vid navigeringen. Detta har emel- lertid ansetts vara klart utan annat lagstadgande än 54 och 55 %%.

2) I motsats till den nautiska delen av fartygets utnyttjande vilar den s. k. kommersiella delen därav principiellt på tidsbefraktaren, ehuru befälhavare och besättning hava att därvid lämna viss medverkan. Detta uttalas i före- varande paragraf. Man har emellertid ansett, att spörsmålet, vilken medver- kan som skall av dem lämnas, måste bliva beroende på vad som är sedvanligt vid resebefraktning i den fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefrakt- ningsavtalet användes. Om och såvitt befälhavare och besättning lämna sådan medverkan, lärer tidsbortfraktaren hava att svara för deras fel och försum- melser. Givet är emellertid, att avtalet i det särskilda fallet kan vara att så förstå, att bortfraktaren blott skall ställa viss arbetskraft till förfogande utan skyldighet för honom att svara för annat än culpa in eligendo. Jfr för övrigt vad vid 58 % under 1) anföres.

3) Huruvida befälhavare och besättning kunna bliva personligen ansvariga gentemot tidsbefraktaren, är ett spörsmål av analog art med det, vilket disku— terats vid 27 % ff.

57 %.

De utgifter för resornas utförande, som icke på grund av bestämmelserna i 55 och 56 %% åligga bortfraktaren, har befraktaren att bära, där ej annat må anses avtalat. 1)

1) Att i lag fullt uttömmande angiva, Vilka utgifter, utöver de i 55 och 56 %% avsedda, böra drabba den ena eller den andra av parterna, torde icke vara möjligt. Man har emellertid ansett det lämpligt att uppställa en presum- tion till tidsb'ortfraktarens förmån. Därmed lärer vinnas åtminstone, att par—

• Sida 56
•  Original

terna vid slutande av tidsbefraktningsavtalet inrikta sin uppmärksamhet på detta spörsmål och eventuellt träffa en från lagen avvikande reglering.

58 %.

Bortfraktaren är pliktig 1) att utställa konossement å inlastat gods med de villkor för godsets befordran, som äro sedvanliga i den fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefraktningsavtalet användes. 2)

Ådrager sig bortfraktaren därigenom större ansvar än honom åligger enligt avtalets befordringsvillkor, skall befraktaren hålla honom skadeslös. 3) 4)

1) Enligt 54 % är tidsbortfraktaren pliktig fullgöra resor under avtalad tid och därvid på tidsbefraktarens begäran frakta gods. För godsets vård an- svarar han därför, men i förhållande till tidsbefraktaren principiellt endast för tiden efter stuvningen och till lossningen, enär enligt 56 % tidsbefraktaren har att sörja för lastning, stuvning och lossning av godset. Utkastet utgår emel— lertid därifrån, att ansvaret på grund av konossement bör åvila tidsbortfrak— taren i första hand, låt vara att han i viss utsträckning har regressrätt mot tidsbefraktaren.

2) Härigenom beröres ett praktiskt mycket viktigt spörsmål: rätten att i konossement få införda andra klausuler angående godsets befordran än dem, som innehållas i tidsbefraktningsavtalet. Tidsbefraktningsavtalet kan t. ex. innehålla negligence—klausul, under det att det för tidsbefraktaren kan vara av synnerlig vikt att kunna bortfrakta fartyget utan sådan klausul och att få konossement undertecknade av tidsbortfraktaren utan sådan klausul. Huru långt tidsbefraktarens rätt att kräva utställande av konossement med annat innehåll än det i tidsbefraktningsavtalet angivna bör sträcka sig, är svårt att i lag fixera. Frågan har ansetts få avgöras med hänsyn till vad som är sed- vanligt i den fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefraktnings- avtalet användes. En självklar sak är, att tidsbefraktaren ej har rätt att av- fordra tidsbortfraktaren utställande av konossement, som med hänsyn till date- ring, beskrivning av varan eller eljest strider mot det verkliga förhållandet.

3) Om genom utfärdandet av konossement tidsbortfraktaren gentemot tredje man ådrager sig strängare ansvar, än som åligger honom i förhållande till tids- befraktaren, har han av utkastet utan hinder av konossementskonventionen ansetts böra äga regressrätt mot tidsbefraktaren. Jfr t. ex. Baltime—certepar- tiet % 9.

*) Påpekas må i samband med denna paragraf, att det varit ifrågasatt att i lagen upptaga ett stadgande om rätt för tidsbefraktaren att underbortfrakta fartyget på tid eller för resa. Stadgandet har emellertid uteslutits såsom be- rörande ett ämne, som principiellt är gemensamt för fraktavtalet i dess helhet. I samband därmed står, att utkastet ej upptagit regler om underbefraktarens rätt att hålla sig till tidsbefraktare eller tidsbortfraktare. Jfr dock 85 % i utkastet. Utkastet upptager ej heller regler om ansvaret för andra avtal, som befälhavaren må ingå i denna sin egenskap, eller om ansvaret för utomobliga- tortsk skada. 59 %. Bortfraktaren är icke pliktig att utföra resa, vid vilken fartyg och ombord- varande skulle utsättas för fara, 1) som vid avtalets ingående skäligen icke bort förutses.

1) Enligt 54 % skall tidsbefraktaren utföra de resor, tidsbefraktaren i över- ensstämmelse med avtalet påfordrar. Härvidlag kunna emellertid framträda

• Sida 57
•  Original

vissa för företagets utförande hinderliga omständigheter; jfr 53 å i utkastet. På grund därav har det varit ifrågasatt att i utkastet stadga, att befraktaren kan sända fartyget blott i lovlig fart och till säkra hamnar, där det kan ligga utan att taga grund; men att han icke har rätt att sända fartyget till någon plats, dit manskapet lagligen kan vägra följa det, liksom ej heller inom blocke- rat eller minspärrat område eller på någon resa, som utsätter det för konfiska- tion eller sänkning av krigförande makt. När man valt den mera allmänna formuleringen, beror detta därpå, att man dels ansett det stundom kunna ligga i avtalets förutsättningar, att fartyget skall gå även till dylika platser, dels ock förmenat det kunna finnas andra platser, dit tidsbefraktaren icke bör kunna sända fartyget.

60 %.

Bortfraktaren är pliktig att låta fartyget anträda ny resa, 1) så länge den genom avtalet bestämda tiden icke gått till ända, försåvitt antagas må, att resan icke medför väsentligt överskridande av den tid avtalet avser.

För tidrymd, varmed den avtalade tiden sålunda må överskridas, skall frakt utgå såsom för avtalad tid. 2) 3)

1) Med förevarande paragraf avses att besvara det vid tidsbefraktning van— liga spörsmålet, vilken »overlap» må anses medgiven, då tidsbefraktningsav- talet icke lämnar erforderlig ledning, t. ex. genom upptagande av en »respit- månad>>. Av utkastet framgår, att en resa lagligen kan avslutas, även om genom densamma den i tidsbefraktningsavtalet bestämda tiden för fartygets överlåtande gått till ända, för såvitt nämligen vid resans anträdan-de kunde antagas, att därigenom ej skulle inträda väsentligt överskridande av den tid, avtalet avser.

2) Övervägande stämning har funnits för att vid ett sådant överskridande av avtalstiden, som är medgivet enligt första stycket i paragrafen, certeparti- frakt och icke gångbar frakt skall utgå. Efter samma grund bör givetvis frakten bestämmas för »overlap», som uttryckligen medgives i tidsbefrakt- ningsavtalet.

3) Under förarbetena har diskuterats att upptaga bestämmelser jämväl om >>underlap». Man har därvid förmenat, att i viss mån olika regler vore att tillämpa allteftersom frakten vore betalad eller icke. I det senare fallet torde regeln i 61 % andra stycket bliva tillämplig, i följd varav bortfraktaren äger fordra skadestånd. Om frakten blivit betalad i förskott, lärer bortfrak- taren principiellt äga behålla den. Man har dock ansett honom skyldig att använda fartyget på bästa sätt och återbära vad som överstiger hans verkliga förlust.

61 %.

Tidsfrakt skall betalas i förskott för en månad i sänder. 1) Betalas frakten icke i rätt tid, 2) äge bortfraktaren häva avtalet och erhålla skadestånd. 3)

1) Det har varit ifrågasatt att i stället upptaga en fyra-veckors period, så- som medförande lättare beräkningar.

2) Då utkastet använder uttrycket »i rätt tid», sker detta för att bereda domstolarna möjlighet att taga hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Det har ansetts mindre lämpligt att, såsom ifrågasatts, medgiva befrak- taren en respittid av två söckendagar.

• Sida 58
•  Original

3) Under_övervägande har varit att uttala, att frakten löper från den tid, då fartyget i överensstämmelse med avtalet ställes till tidsbefraktarens för- fogande, och till dess att den avtalade tiden utlupit eller avtalet eljest upp- hört att gälla. Detta förhållande har emellertid ansetts tillräckligt tydligt utan särskilt lagstadgande.

62 %.

Frakt utgår icke för tid, som går förlorad för befraktaren på grund av åt— gärder för fartygets reguljära underhåll eller till följd därav, att fartyget icke är i behörigt skick eller behörigen bemannat eller utrustat, eller eljest på grund av omständighet, som beror av bortfraktaren. 1) 2) 3)

1) För stadgandets tillämplighet kräves icke skuld å tidsbortfraktarens sida, utan blott att orsaken är en omständighet, som får anses falla inom hans sfär.

2) Det har varit under övervägande att uttryckligen uttala, att under den tid, frakten sålunda icke utgår, bortfraktaren bär de utgifter för fartygets drift, som därigenom må uppkomma, ävensom att befraktningstiden icke för- länges, vilken än orsaken må vara till uppkommen tidsförlust. Det har emel- lertid ansetts betänkligt att i det förra avseendet uppställa en allmän regel, underdet att den i det senare hänseendet ifrågasatta regeln ansetts självklar.

8) I samband med denna paragraf har varit under övervägande, huruvida en närmare reglering borde för tidsbefraktningens del ske av de förhållanden, som med avseende på resebefraktning behandlas i 53 å i utkastet. Jfr 59 % i ut- kastet. Frågan har emellertid ansetts böra överlämnas till rättstillämpningen.

63 %.

Förolyckas fartyget med man och allt, utan att upplysning kan vinnas om tiden, då olyckan inträffade, skall frakt betalas intill dess hälften 1) av den tid förflutit, som skäligen bort åtgå för resan från det ställe, där fartyget sist av- hördes, till bestämmelseorten.

1) Det har ansetts med billighet mera överensstämmande, att frakten i detta fall halveras, än att — såsom det varit ifrågasatt — låta redaren förlora frak— ten från det ögonblick, då fartyget senast blivit sett eller avhört.

I samband med tidsbefraktningsavsnittet må anmärkas, att sjölagens regler om bärgning ifrågasatts skola kompletteras med stadgande dels om, att bärgar- lön, som intjänas av tidsbefraktat fartyg, skall fördelas mellan tidsbortfrakta- ren och tidsbefraktaren, dels ock om skyldighet för tidsbortfraktaren att hålla tidsbefraktaren skadeslös för därigenom uppkommen ökning av utgifterna för fartygets drift.

Påpekas må vidare, att efter utkastets utarbetande med svensk rätt införli- vats den i Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade konventionen rörande faststäl- lande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om begränsningen aa) ansva- righeten för ägare av fartyg, som användas till fart i öppen sjö, och den, även- ledes i Bryssel, den 10 april 1926 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjöpanträtt och fartggshypotek. På grund av den förstnämnda konventionen bestämmes i 265 % S. L., att vad i kapitlet om begränsning av redareansvaret stadgas skall äga tillämpning jäm- väl där underbortfraktare av ett fartyg är ansvarig i fall, som omförmälas i 254 % S. L. På motsvarande sätt förordnas i 275 % S. L., att vad i 11 kap. S. L. stadgas angående sjöpanträtt i fartyg och frakt skall äga tillämpning jäm—

• Sida 59
•  Original

väl vid underbortfraktning av ett fartyg samt då annan än fartygets ägare nyttjar det till sjöfart för egen räkning, med mindre förfogandet över fartyget berövats ägaren genom en rättsstridig handling och fordringsägaren icke är i god tro.

Slutligen må ock framhållas, att det varit under övervägande att i haveri- kapitlet upptaga bl. a. ett stadgande till besvarande av den i praktiken mycket omstridda frågan, huru man beträffande fraktens bidragsskyldighet och bi— dragsvärde skall förfara, då fartyget är tidsbefraktat.

III. Om konossement.

Om konossementets utställande och innehåll?) 64 %.

Konossement innefattar erkännande om godsets inlastning samt förbindelse att å bestämmelseorten utlämna detsamma till mottagaren. Konossementet skall vara underskrivet och angiva ort och tid för utfärdan-

det. 2)

1) I motiven till S. L. betonas den väsentliga avvikelse, som förefinnes mel— lan svensk och dansk-norsk rätt därutinnan, att enligt den i Danmark och Norge gällande 1798 års förordning det i viss mån är likgiltigt, huruvida ett skulde- brev är ställt till viss man eller till viss man eller order, i det att jämväl i förra fallet den, som genom transport blivit innehavare av förbindelsen, icke behöver låta gälla emot sig andra invändningar än sådana, som grunda sig på själva handlingen, under det att den svenska rätten i detta fall låter varje senare in- nehavares rätt vara underkastad samma inskränkningar som överlåtarens. Till— lika framhålles i motiven, att då denna olikhet redan med avseende på en art av utfästelser — växeln — kunnat i den gemensamma lagstiftningen utjämnas, man trott sig böra beträda samma väg i avseende på konossementet. Detta vore nämligen till sin natur ett omsättningspapper och borde därför, likasom växeln, giva innehavaren säkerhet mot inskränkningar i fordringsrätten, såvitt handlingen icke därom gåve någon antydan. Ett oeftergivligt villkor för, att detta undantagsstadgande i svensk rätt skulle kunna upptagas. vore emeller- tid, att det läte sig noga bestämmas, på vilka papper det skulle äga tillämpning. Det vore nödvändigt att göra konossementet, liksom växeln, till en formell ut- fästelse, att bestämma vad konossementet skall innehålla för att gälla såsom ko- nossement. I 132 % (132 % första stycket S. L.), vilken närmare bestämdes ge- nom första punkten av 133 % (132 % andra stycket S. L.), hade kommittén sökt angiva de konstitutiva bestämmelserna i ett konossement, och i 134 % vore på ko- nossementet tillämpad den i 9 % växellagen givna regeln om överlåtelse, var- igenom konossementet sålunda gjorts till ett »orderpapper», utan att en order- klausul vore behövlig. En handling, som icke vore av den i 132 % angivna art, eller som saknade någon av de uppgifter, vilka enligt 133 % vore för konosse- mentet väsentliga, vore sålunda icke underkastad den i 134 % givna regeln, ehuru leljest de för konossement gällande grundsatserna kunde komma att dårå till- ampas.

2) Utkastet står principiellt på samma ståndpunkt som S. L. Vad av lagen kräves torde dock ligga i konossementets begrepp eller följa av allmänna regler och vedertaget bruk vid handlingars utfärdande. Då bland de konstitutiva uppgifterna ej upptagits fartyget, beror detta närmast därpå, att fordran härut-

• Sida 60
•  Original

innan ej kan upprätthållas vid det s. k. mottagningskonossementet. Sjölagens fordran på uppgift om »det inlastade godset», vilken torde vara uppfylld genom beteckningen »varor» eller dylikt, har synts tillräckligt framhållen genom vad i paragrafens första stycke uttalas. Vad angår sjölagens krav på upptagande av »bestämmelseorten», må anmärkas vad därom utsäges i första stycket av 64 %, varförutom är att beakta, att densamma icke alltid är känd vid konossementets utställande, utan först senare blir bestämd antingen vid anlöpande av order— hamn eller genom trådlös telegraf. När utkastet i detta sammanhang icke om- nämner »till vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas», åsyftas därmed ingen skillnad i sak; jfr 67 %.

65 %*

I konossementet skall, där så äskas, 1) angivas: godsets vikt, mått eller stycketal, 2) i enlighet med avlastarens skriftliga upp— gift; för godsets igenkännande erforderliga märken, 8) försåvitt dessa före in- lastningen skriftligen angivits av avlastaren samt tydligt och hållbart anbragts å godset eller dess förpackning; godsets art enligt avlastarens uppgift; 4) god- sets förpackning; godsets synliga tillstånd; 5) avlastarens namn; lastningsham— nen; 6) fartygets art, 7) namn, hemort och nationalitet 3) samt den betingade frakten och övriga villkor för godsets befordran och utlämnande. 9) 10)

Bortfraktaren äge i konossementet göra förbehåll beträffande de enligt avlas— tarens upplysningar intagna uppgifterna om godset, försåvitt icke bortfrakta- ren med de medel han skäligen bort använda kunnat förvissa sig om uppgiftens riktighet.”)

1) Förevarande paragraf svarar mot 132 % andra stycket andra punkten S. L., som angiver vad part i fraktavtalet, utöver det för konossementet konstitutiva innehållet, kan begära få upptaget i konossementet. Paragrafen har på grund av konossementskonventionen på vissa punkter undergått ändringar i förhål- lande till 1924 års utkast.

2) S. L. nämner godsets vikt och mängd, konossementskonventionen art. 3 % 3 b åter: »antingen kolli- eller stycketalet, eller måttet, eller vikten, efter om- ständigheterna och enligt avlastarens skriftliga uppgift». I själva verket torde begreppet »mängd» vara en sammanfattning av vikt, mått och stycketal, i det att mängden torde kunna angivas genom vikt, mått eller stycketal.

3) Under det att sjölagen utan vidare nämner märken, stadgas i konossements- konventionen art. 3 % 3 a skyldighet för bortfraktaren att i konossementet upp- taga de ledande märken, som krävas för att identifiera varorna, sådana dessa före varornas inlastning skriftligen angivits av avlastaren, såvida dessa märken stämplats eller eljest tydligt anbragts på varorna, om dessa icke äro inpackade, eller på lådorna eller förpackningarna, om de förvaras däri, och på sådant sätt, att de under vanliga förhållanden böra förbliva läsliga till resans slut.

4) Då bortfraktaren näppeligen kan anses sitta inne med tillräcklig varuin— sikt för att närmare granska uppgift om godsets art och på grund av godsets

* I 1924 års oförändrade utkast lydde motsvarande paragraf sålunda:

64 %.

I konnossementet skall,'där så. äskas, intagas uppgift å avlastaren, lastningshamnen, godsets art, dess vikt, mått eller stycketal, förpackning, märken och tillstånd ävensom far- tygets namn, art, hemort och nationalitet, den betingade frakten samt övriga villkor för godsets befordran och utlämnande.

Bortfraktaren äge göra förbehåll beträffande uppgift om godset, vars riktighet han skä- ligen icke må anses pliktig undersöka.

i n

• Sida 61
•  Original

förpackning måhända ej kan på självständigt sätt vinna kunskap därom, för- pliktas han av utkastet blott att upptaga godsets art efter avlastarens uppgift. Jfr andra stycket av denna %.

5) Med detta uttryck har man sökt återgiva konventionens stadgande i art. 3 % 3 c om skyldighet att upptaga »1”état et le conditionnement apparent des marchandises» eller, som den engelska texten uttrycker det, »the apparent order and condition of the goods». Jfr härmed det till tredje mans tryggande givna stadgandet i 76 %, att om skada å godset eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkes i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdan— det utrönt eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna ska- dan eller bristen, densamma ej må åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvar för godset.

6) Det har ansetts vara av praktisk betydelse, att part har rätt att i konosse— mentet få intagen uppgift, var godset blivit inlastat.

") Angående skälet till att uppgift om fartyget icke upptagits bland det för konossementet konstitutiva, jfr 64 % under 2) . Varför utkastet nämner fartygets art i stället för att, som sjölagen, fordra uppgift, »huruvida det är ångfartyg eller segelfartyg», torde icke behöva motiveras.

3) Det har ansetts vara av lika stor vikt att i konossementet få intagen upp- gift om fartygets nationalitet som uppgift om dess hemort.

9) S. L. nämner, att i konossementet skall, där sådant å någondera sidan äskas, intagas hänvisning till befraktningsavtalet i dess helhet eller i vissa delar. Ut- kastet nämner i stället »övriga villkor för godsets befordran och utlämnande». En allmän hänvisning till fraktavtalet torde, även om den ej kan förbjudas, i varje händelse icke böra av lagstiftaren uppmuntras.

10) Det har å vissa håll förmenats ägnat att framkalla missförstånd, när sjö- lagen i motsats till utkastet giver part rätt att i konossement få intagen upp- gift å befälhavaren.

11)I S. L. stadgas i 145 %, att om gods inlastas, som är slutet i packor, kistor eller kärl, så att innehållet är befälhavaren obekant, eller om gods, som uppgi— vits till mått, vikt eller antal, icke av befälhavaren mottagits efter mätning, vägning eller räkning, befälhavaren äger därom göra anmärkning i konosse- mentet. Påföljden av sådan anmärkning blir principiellt den, att bortfraktaren är utan ansvarighet, där uppgiften angående godsets art och beskaffenhet eller dess myckenhet finnes oriktig. Stadgandet vilar på den uppfattningen, att det vore obilligt, om befälhavaren skulle kunna tvingas att ikläda sig ansvar för en uppgift, utan att han själv hade tillfälle förvissa sig om att uppgiften vore rik- tig. Man utgick —— enligt vad i motiven till S. L. framhålles — därifrån, att bortfraktaren mot avlastarens bestridande icke vore berättigad att göra här om- förmälda förbehåll i konossementet i annat fall, än då han icke vore i tillfälle att säkert utröna, huruvida uppgiften vore riktig eller ej. Då i lagen särskilt nämndes, att varan försändes i slutet skick eller att mät- och vägbara varor icke blivit till befälhavaren uppmätta eller vägda, borde detta —— yttras det i moti— ven — alltså förstås såsom exempel å _de vanligast förekommande fallen. Aven i_ andra fall, där en meddelad uppgifts riktighet vore svår att kontrollera, borde befälhavaren njuta samma rätt, ty kostnad eller uppehåll behövde han icke un- derkasta sig för att gå avlastaren tillhanda med bestyrkande av dennes uppgif- ter om lasten. En liknande bestämmelse möter i" 146 % S. L., varigenom befäl- havaren, om vid godsets inlastning icke kunnat säkert utrönas, om godset var i oskadat skick och försett med behörig beklädnad, inrym'mes befogenhet att i konossementet upptaga klausulen »fri från läck, bräck eller skada» eller annat dylikt förbehåll. Om detta stadgande uttalas i motiven, att ehuru det i all- mänhet är givet, att befälhavaren icke utan befraktarens medgivande kan göra förbehåll om andra villkor för transporten, än befraktningsavtalet föranleder,

• Sida 62
•  Original

billigheten dock härifrån kräver det undantag, att om befälhavaren icke kan vid mottagandet försäkra sig om, att godset lämnas i oskadat tillstånd, han ock bör äga betinga redaren frihet från den ersättningsskyldighet, som enligt 142 % S. L. åligger honom för den händelse, han icke lyckas ådagalägga, att skadan vållats genom någon av de i samma paragraf omförmälda omständighe- ter, vilka utgöra grund till befrielse. När sådan klausul upptagits, blir näm- ligen verkan icke blott den, att bortfraktaren blir utan ansvar för att godset vid mottagandet var i oskadat skick och försett med behörig beklädnad, utan även en omkastning av bevisbördan till bortfraktarens förmån. Under det att gällande S. L. sålunda kasuistiskt, men med avsikt, att dess bestämmelser sko- la analogiseras, angiver, när bortfraktaren är gentemot befraktaren berättigad att göra inskränkning i konossementsansvarigheten, har man i utkastet sökt uppställa en allmän regel. Jfr även stadgandet i konossementskonventionen art. 3 % 3, att ingen fraktförare, befälhavare eller fraktförarens agent är plik- tig att (utan förbehåll) angiva eller upptaga i konossementet märken, antal, mått eller vikt, vilka han saknat skäliga medel att kontrollera (»reasonable means of checking»). I samband med 75 och 76 %% beröres konventionens stad- gande för det fall, att bortfraktaren har allvarlig anledning misstänka, att upp- gifterna icke noggrant återgiva de varor, han verkligen mottagit.

66 %?

Avlastaren vare bortfraktaren ansvarig 1) för riktigheten av de uppgifter i konossementet rörande godsets vikt, mängd, stycketal och i 65 % omförmälda märken, som till följd av avlastarens upplysningar intagits i konossemen- tet?) 3)

1) Stadgandet har föranletts av konossementskonventionen art. 3 % 5, enligt vilken % avlastaren dels skall anses hava tillförsäkrat fraktföraren, vid tiden för inlastningen, riktigheten av märken, antal, mått och vikt, sådana de skrift- ligen uppgivits av honom, dels ock är pliktig ersätta honom varje förlust, åkada och kostnad, som härrör från eller följer av oriktighet i nämnda avseen-

en.

2) Det har varit under övervägande, men ansetts mindre lämpligt att upp- taga regler om förhållandet mellan bortfraktare och befraktare för det fall, att bortfraktaren förbundit sig att underskriva konossement med andra vill- kor, än certepartiet innehåller. Som redan framhållits, möter motsvarande spörsmål vid tidsbefraktning.

3) Under övervägande har även varit förbud mot s. k. indemnitetsförklaring- ar, d. v. s. löften att hålla bortfraktaren skadeslös, om han utställer ett orik- tigt konossement och honom till följd därav åsamkas skada.

67 %.

Konossementet må ställas till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren?) Är konossementet ställt till viss man, anses utgivaren hava gi- vit lov att låta det komma i annans handf) såvida han icke genom orden »icke till order» eller dylikt gjort förbehåll däremot.

1) Jfr 134 % första stycket första punkten S. L. Man har återgått till den lydelse, som punkten hade i förslaget till sjölag. Därigenom vinnes överens- stämmelse med de danska och norska texterna. Någon olikhet i sak är givet- vis icke åsyftad.

* Motsvarighet saknas i 1924 års oförändrade utkast.

• Sida 63
•  Original

2) Icke heller i detta avseende är någon skillnad i sak mot sjölagen åsyftad. Meningen är i båda fallen, att konossementet skall betraktas och behandlas som ' ett löpande papper, såvida icke förbehåll gjorts däremot, i vilken senare _hän- delse vanliga cessionsregler bliva avgörande. Sjölagens uttalande, att vid 1cke- löpande konossement den, till vilken konossementet överlåtes, ej äger bättre rätt än den, till vilken konossementet är ställt, är emellertid numera icke obe- tingat riktigt. Jfr särskilt stadgandet i 34 % avtalslagen, att om skuldebrev, kontrakt eller annan skriftlig handling upprättats för skens skull, må utan hinder därav fordran eller rättighet, som den enligt handlingens innehåll be- rättigade på grund av densamma överlåtit å annan, göras gällande av förvär- varen, så framt denne. var i god tro vid sitt förvärv.

68 %.

Konossementet skall utfärdas i så många likalydande 1) exemplar, som av- lastaren finner nödiga, och skall antalet angivas i texten?) 3) 4) 5)

1) Enligt den svenska S. L. gäller, att de olika exemplaren av ett konosse- ment skola vara av »lika innehåll». De danska och norska sjölagarna kräva däremot, att exemplaren skola vara »likalydande». Å den ena sidan har det framhållits, att den svenska lokutionen har den fördelen, att exemplaren kun- na vara avfattade på olika språk. Å den andra sidan åter har det betonats, att den svenska lydelsen är mindre betryggande än den dansk-norska, i det att sakliga olikheter lätt kunna uppstå, om texten är avfattad på flera språk, varför, om man önskar utfärda konossement på olika språk, man bör tillse, att alla texterna intagas i samtliga exemplaren av konossementet. Utkastet är avfattat i enlighet med sistnämnda uppfattning, om vars riktighet menin- garna dock varit delade.

2) S. L. fordrar blott, att om konossementet utfärdas i flera exemplar, varje exemplar skall utmärka, huru många blivit utfärdade. Det har emellertid ansetts vara av betydelse, att konossementet alltid angiver antalet. Därige- nom uppnås, att det icke föreligger någon tvekan, huruvida möjligen flera exemplar utfärdats, fastän detta i följd av förbiseende ej framgår av konosse- mentet.

3)_ Utkastet saknar motsvarighet till stadgandet i 133 % andra stycket S. L., att där avlastaren det äskar, de särskilda exemplaren i konossementets text må betecknas med särskilda nummer, såsom första, andra, tredje och så vidare. Efter vad i motiven till S. L. framhålles, har man med denna anord- ning velat på ett enkelt sätt lösa konflikten mellan innehavare av olika exem- plar av konossement. Enligt 140 % S. L. gäller —— i motsats till det vanliga förhållandet — att om då flera behöriga innehavare av konossement anmäla sig, de särskilda exemplaren äro betecknade med särskilda nummer, godset icke skall uppläggas, utan utlämnas till den, som är innehavare av det exem- plar, vilket är utmärkt med lägsta nummer. Innehavare av det exemplar, som betecknats som första, är vidare berättigad att även utanför bestämmelseorten få godset till sig utlämnat. Vid tvist om bättre rätt att utbekomma godset giver icke, såsom vanligen, det exemplar företräde, vilket överlåtaren först lämnat från sig i sådant skick, att mottagaren jämlikt 134 % erhöll behörig- het att fordra godsets utlämnande, utan fastmera det exemplar, som är ut- märkt med lägsta nummer. Under utarbetandet av utkastet har den uppfatt- ningen segrat, att bestämmelserna om numrerade konossement borde utgå ur lagen, då desamma icke kommit till någon egentlig användning i praktiken. Emellertid har även den motsatta ståndpunkten varit representerad. Redan Vid granskningen i H. D. av förslaget till S. L. anmärktes för övrigt, att enär

• Sida 64
•  Original

& utfärdande av konossement i flera exemplar vore ägnat att åstadkomma osä— " kerhet och förvecklingar, men sådant kunde genom exemplarens numrering i väsentlig mån förekommas, sådan numrering syntes böra såsom allmän regel föreskrivas. I anknytning härtill, och då icke gjorts gällande, att den i lagen upptagna regleringen vore otillfredsställande, utan uttalats övertygelse om dess sakenlighet, för den händelse numrering av konossementsexemplar skulle bliva i praktiken brukligt, har å vissa håll under förarbetena till utkastet för- fäktats, att det vore lämpligast att bibehålla sjölagens nu ifrågavarande reg- ler. Anmärkas må, att såsom önskvärt, men för närvarande icke möjligt att genomföra ansetts förbud mot utfärdande av konossement i flera exemplar.

4) I 133 % S. L. finnes jämväl föreskrift, att om avlastaren önskar särskilda konossement å delar av lasten, befälhavaren är skyldig att utfärda sådana. Denna regel har under förarbetena till utkastet förmenats icke kunna upp- rätthållas, för såvitt fråga är om icke-homogen last. Man har på grund där- av ansett det böra bero på en tolkning av avtalet i det särskilda fallet, huru- vida en dylik skyldighet får antagas. Ifrågasatt har emellertid ock varit att stadga skyldighet för avlastaren dels att begära delkonossement så tidigt, att partierna kunna hållas avskilda vid stuvningen, dels ock att betala de ökade stuvningskostnaderna samt leverera mattor, presenningar och annat, som krä- ves för att avskilja partierna, varförutom föreslagits att uttala, att dröjsmål vid lastning och lossning på grund av avskiljandet icke avbryter lastnings- tiden. Man har dock stannat vid att icke upptaga något stadgande.

5) I utkastet saknas motsvarighet till stadgandet i 133 % första stycket S. L., att det åligger avlastaren att med sin underskrift till riktigheten erkänna ett exemplar av konossementet, som befälhavaren behåller. Jfr 21 % under "), varest framhålles den ringa ledning stadgandet lämnar vid tvist mellan par— terna.

Om behörigheten att fordra godsets utlämnande?)

1) Ehuru den för ifrågavarande avsnitt begagnade rubriken »Om behörig- heten att fordra godsets utlämnande» närmast för tanken på frågan om legiti- mation, åsyftas därmed jämväl vissa materiellt-rättsliga spörsmål.

69 %.

Den, som företer konossementet och genom innehållet av dess text eller, vid orderkonossement, genom behörigen sammanhängande och till honom fortgåen— de följd av överlåtelser eller genom överlåtelse in blanco framträder såsom rätt innehavare av konossementet, är behörig att fordral) godsets utlämnande?)

1) Förevarande paragraf svarar mot 134 % andra stycket S. L., varigenom man enligt motiven till samma lag velat besvara spörsmålet angående vem i förhållande till befälhavaren är att anse såsom legitimerad konossementsinne— havare. Tillika betonas i motiven till S. L., att man icke med avseende på konossement velat tillämpa den genom 10 % förordningen om nya utsöknings- lagens införande sanktionerade praxis i fråga om skuldebrev, att transport å handling, som är ställd till order, icke erfordras för att legitimera inneha- varen. Angående bortfraktarens skyldighet att utlämna godset till legitime- rad konossementsinnehavare se 70 % i utkastet. Har lasten avlämnats till den, som enligt förevarande paragraf är legitimerad konossementsinnehavare, är bortfraktaren principiellt fri från sin förbindelse. Någon skyldighet att pröva möjligen förefintliga överlåtelsers materiella giltighet åligger honom icke, då legitimation förefinnes enligt denna paragraf. Om däremot ett konossement, som enligt uttryckligt förbehåll är ställt till viss man, företes av någon annan

• Sida 65
•  Original

än denne, föreligger ett fall, då legitimationsregeln i denna paragraf ej är till- lämplig, i följd varav det åligger bortfraktaren att pröva giltigheten av inne— havarens åtkomst. 2) Liksom gällande lag utgår utkastet därifrån, att avlämnande av godset icke må ske till annan än innehavare av konossement. Utkastet ansluter sig ? således redan av detta skäl icke till en uppfattning, som uttalades vid gransk- ningen i H. D. av förslaget till S. L., att om konossement vore ställt till viss man med förbud mot överlåtelse, bortfraktaren kunde saklöst var som helst ut- , lämna lasten till befraktaren mot dennes kvitto, antingen konossementet åter- ' ställdes eller icke. Konossementet är alltså ett presentationspapper i betydel— sen av en handling av den beskaffenhet, att den förpliktades prestationsskyl- dighet är beroende av att handlingen återställes, eller, som det även plägar uttryckas, konossementet är ett värdepapper.

70 %.

I bestämmelseorten är, ändock att konossementet utfärdats i flera exemplar, innehavaren av ett av dessa berättigad utfå godset?) Annorstädes än i be— stämmelseorten kan sådan innehavare icke fordra godsets utlämnande, med mindre därjämte övrigaz) exemplar återlämnasa) eller säkerhet ställes för anspråk, som må tillkomma innehavare av desammaf)

1) Denna punkt överensstämmer i sak med 139 % första stycket första punk— ten S. L., varom i motiven yttras, att genom utfärdande av konossement be- fälhavaren iklätt sig förpliktelse att å bestämmelseorten avlämna lasten till den i konossementet angivna lastemottagaren ; att i intet fall avlämnandet må ske till annan än innehavare av konossement; men att å andra sidan bortfrak- taren är pliktig att utlämna godset till envar, som formellt är legitimerad, utan rätt eller skyldighet att pröva möjligen befintliga överlåtelsers materi- ella giltighet. Vad sålunda i motiven uttalas gäller dock obetingat endast, om bortfraktaren kan sägas vara i god tro. Aven beträffande konossement lärer nämligen gälla samma regel som om skuldebrev, nämligen att gäldenären icke med för sig frigörande verkan kan betala, då han sitter inne med bevis om, att innehavaren av skuldebrevet ej är rätt borgenär.

2) I förslaget till S. L. stadgades i 142 %, att annorstädes än i bestämmelse— orten befälhavaren icke må — ändock att fraktslutet häves, innan resan be- gynt, eller denna senare avbrytes _— utlämna godset, utan att samtliga ut- färdade exemplar av konossementet till honom återställas. Undantag från denna regel gjordes blott beträffande numrerade konossementsexemplar. Vid granskningen i H. D. gjordes emellertid dels av fyra ledamöter den vid 69 % under 2) berörda anmärkningen, att om konossementet vore ställt till viss man med förbud mot överlåtelse och således icke löpande, befälhavaren kunde var som helst utlämna lasten till befraktaren mot dennes kvitto, antingen konosse- mentet återställdes eller icke, dels ock av en ledamot den anmärkningen, att han ansåge skäl saknas att, när konossementet icke vore löpande, uppställa andra villkor för godsets utlämnande i här omförmälda fall än dem, som gällde för utlämnandet i bestämmelseorten. I enlighet med förstnämnda anmärk- ning är regeln i 141 % begränsad till det fall, att löpande konossement utställts. Under förarbetena till utkastet har man däremot utgått från att regel borde uppställas även för den händelse, att icke-löpande konossement utställts.

3) S. L. kräver, att samtliga utfärdade exemplar av löpande konossement skola återställas, dock att, om exemplaren äro numrerade, innehavaren av det exemplar, vilket betecknats såsom det första, är berättigad att få godset till sig utlämnat, ändå att övriga exemplar icke återställas. Redan vid gransk- 5—301288

• Sida 66
•  Original

ningen i H. D. av förslaget till S. L. anmärktes, att då i de fall, paragrafen förutsatte, det ej sällan torde vara omöjligt att framte samtliga konossements- exemplaren, det syntes mindre lämpligt att endast under sådan förutsättning . medgiva lastens utlämnande, utan borde i stället i förevarande hänseende stad- gas att, med det undantag andra punkten omförmälde, befälhavaren ej vore pliktig att utlämna lasten utan att samtliga konossementsexemplaren återläm- nades eller ock säkerhet ställdes för de anspråk å lasten, vilka kunde lag- ligen tillkomma innehavare av de ej återställda exemplaren. Det har varit ifrågasatt, men förmenats onödigt att fordra säkerhets ställande även för det fall, att den, som begär godset-s utlämnande och är legitimerad enligt ett exem- plar, återställer övriga exemplar, men icke är enligt dem legitimerad. Mot varandra stå här olika intressen. Å den ena sidan måste man sörja för att skydda dem, som möjligen förvärvat rätt till lasten, men av ett eller annat skäl icke kunna uppträda och göra sin rätt gällande. Å den andra sidan åter måste man tillse, att fordringarna för godsets utfående icke göras så stränga, att t. ex. möjlighet att få godset sålt eller vidarebefordrat äventyras. Den övervägande uppfattningen inom kommittéerna har varit, att de motstridiga intressena äro tillräckligt tillgodosedda genom den i utkastetuppställda re- geln. Det har emellertid varit ifrågasatt att begränsa stadgandet till sådana fall, då avtalet häves av särskild anledning, t. ex. sådan, som behandlas i 48 och 53 %% i utkastet. Givetvis måste vid stadgandets tillämpning beaktas, att andra omständigheter kunna utgöra skäl för bortfraktaren att vägra godsets utlämnande. Jfr t. ex. 52 % i utkastet.

*) Det har varit ifrågasatt att upptaga särskilda legitimationsregler för vissa andra fall, t. ex. för rätten att giva order om vissa dispositioner med avseende å lasten eller om bestämmelsehamn. I det förra avseendet har emel— lertid en allmän regel ansetts svårligen låta sig uppställa med hänsyn till den mångfald olikartade dispositioner, som kunna ifrågakomma och som kunna innefatta så vitt skilda åtgärder som exempelvis lastens försäljning och rela- tivt obetydliga åtgärder till förekommande av skada å lasten. Vad åter angår rätten att träffa order om bestämmelsehamn, har det ansetts böra bero på tolk- ning av avtalet i varje särskilt fall, vem denna rätt tillkommer.

71 %.

Anmäla sig i bestämmelseorten 1) eller annorstädes, där utlämnande av god- set skall äga rum, 2) flera behöriga innehavare av konossement, åligge bort- fraktaren att för vederbörande lastemottagares räkning upplägga godset un- der säker vård och därom ofördröjligen underrätta dem, som anmält sig. 9)

1) Enligt 140 % S. L. skall befälhavaren lämna godset i förvar till den gode man, parterna utse, eller, där de ej kunna enas om sådan, upplägga det under säker vård och därom ofördröjligen underrätta parterna. Det har ansetts obe- hövligt att i utkastet upptaga stadgande om parternas rätt att enas om god man. Utkastet utgår liksom gällande lag därifrån, att det, så snart flera innehavare av konossement anmäla sig, föreligger tvist om rätten till lasten och att befälhavaren icke får slita denna tvist, utan måste låta parterna tvista om bättre rätt.

2) S. L. saknar motsvarande bestämmelse, vilken påkallats därav, att i ut- kastet upptagits bestämmelse om rätt att utanför bestämmelseorten utfå godset i visst fall utan återställande av samtliga konossement.

3) S. L. uttalar i 157 % —— jfr 42 % i utkastet — att om godset upplägges av . anledning, som i 140 % sägs, befälhavaren äger låta genom offentlig auktion 1,

• Sida 67
•  Original

sälja så mycket av godset, att, utom tull och övriga omkostnader, de i 155 % omförmälda fordringar därmed täckas.

72 %. 1)

Det åligger mottagaren, där bortfraktaren det äskar, att, innan godsets ut- lämnande tager sin början, sätta konossementet i taka händer ävensom att, i mån av utlämnandets fortgång, därom meddela särskilt bevis.

Sedan godset utlämnats till mottagaren, skall konossementet återställas med åtecknat bevis om utlämnandet.

1) I huvudsak motsvarande bestämmelser finnas i 139 % S. L.

73 %. 1)

Har konossement förkommit, äge den, som förlorat konossementet, hos rätten i fartygets bestämmelseort göra ansökan om konossementets dödande. Ansökan skall vara åtföljd av avskrift av konossementet eller sådan uppgift om dess in- nehåll, som må vara nödig för konossementets säkra igenkännande.

Visar sökanden sannolik anledning, att konossementet verkligen förkommit, låte rätten genom offentlig stämning, som skall anslås å dess dörr och införas i allmänna tidningarna tre gånger, fjorton dagar mellan varje gång, kalla konosse— mentets innehavare att inom viss förelagd tid, räknad från den dag, stämningen sista gången i tidningarna infördes, uppvisa konossementet vid rätten. Den tid, som förelägges, må icke sättas kortare än tre månader eller längre än ett år. Varder icke konossementet inom föreskriven tid uppvisat och fullföljes därefter ansökningen, give rätten utslag, varigenom konossementet dödas.

Sedan offentlig stämning ågått, äge den, som begärt konossementets dödande, fordra godsets utlämnande, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet, till dess konossementet blivit dödat. 2)

1) Motsvarande stadgande finnes i 167 % S. L. Efter utkastets utarbetande har tillkommit bl. a. lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen hand- ling, vilken lag sålunda icke kunnat beaktas vid utkastets utarbetande.

2) I 9 % av nämnda lag stadgas, att om handlingen varder dödad, den om- ständigheten, att den ej kan företes, icke må utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas, och att den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst, har att utfärda ny hand- ling, som mot den dödade svarar. I fråga om, bland annat, konossement skall dock tillika gälla vad därom är särskilt stadgat. I motiven till nämnda lag framhålles, att den förpliktade icke längre kan såsom villkor för den i hand- lingen utfästa prestationen kräva handlingens återställande, men å andra sidan äger utgå från att den, som utverkat handlingens dödande, är behörig rätts- ägare, i följd varav gäldenären äger med befriande verkan erlägga betalning till honom. För bedömande av frågan, huruvida betalningsskyldighet för gäl- denären överhuvud föreligger eller icke, kan däremot -— framhålles det i mo- tiven — någon betydelse icke tillmätas den omständigheten, att handlingen bli- vit dödad. Det betonas sålunda, att oberört blir rättsförhållandet mellan sökan— den och en tredje man, som kan visa, att fordringsrätt, oberoende av handlingens innehav, tillkommer honom framför sökanden. Det framhålles tillika, att stad- gandet i 167 % sjölagen om rätt för den, som begärt dödande av konossement, att

• Sida 68
•  Original

sedan offentlig stämning ågått, utbekomma godset mot ställande av säkerhet icke i detta sammanhang lämpligen kunnat bliva föremål för ändring. Vad 167 % S. L. innehåller om rätt att utfå godset saknades i förslaget till S. L. Det uttalas i motiven, att skyldighet för befälhavaren att mot säkerhet utlämna godset icke ansetts böra i detta fall mer än i andra, där samma praktiska behov förefunnes, uttryckligen stadgas. Vid granskningen i H. D. anmärktes emel— lertid dels av sex ledamöter, att det syntes billigt att, på sätt det norska och det danska förslaget innehölle, den, som begärt dödning av konossementet, berätti- gades att, efter det offentlig stämning ågått, utbekomma godset mot ställd säkerhet, dels ock av en ledamot, att materiella bestämmelser borde meddelas i fråga om den verkan, dödningen och till och med redan ansökningen om död- ning medförde i rättsförhållandena mellan sökanden, andra konossementshava- re och bortfraktaren. I följd av dessa anmärkningar inflöt i 167 % andra stycket S. L. stadgande, att sedan offentlig stämning ågått, den, som begärt konossementets dödande, äger utbekomma godset, därest han hos rättens ord- förande ställer säkerhet för de anspråk å godset, vilka lagligen må tillkomma innehavare av konossementet. Vad sålunda stadgats står emellertid icke i full överensstämmelse med bestämmelsen i dansk och norsk lag, som talar om rätt att »forlange Udlevering mod Sikkerhedsstillelse» och som sålunda närmast giver en legitimationsregel. Då denna ståndpunkt ansetts riktigast, gives i ut- kastet i andra stycket av denna paragraf en därmed överensstämmande bestäm- melse. Jfr även % 74 växellagen.

Om rättsförhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren.

74 %.

I förhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren bestämmer konossemen- tet villkoren för godsets befordran och utlämnande. 1) Bestämmelser i frakt— avtalet kunna förty "icke göras gällande mot mottagaren, med mindre konosse- mentet hänvisar till dem.

Ändock att i konossementet intagits hänvisning till fraktavtalet, må betalning för överliggetid eller för annat uppehåll, som ägt rum vid godsets inlastning, ej avfordras mottagaren, där ej konossementet utvisar, att fordringen är ogulden.

1) I 143 % i förslaget till S. L. uttalades, bland annat, att enligt konosse- mentet skall rättsförhållandet mellan befälhavaren och lastemottagaren bedö- mas och lasten till den sistnämnde avlämnas; att vad befraktningsavtalet inne- håller förty icke är mot lastemottagaren i denna hans egenskap gällande, där icke konossementet i något avseende därtill hänvisar; och att betalning för överligge- dagar, som ägt rum vid godsets inlastning, icke må avfordras lastemottagaren, där ej konossementet utvisar, att fordringen är ogulden. Det betonas i motiven, att befälhavaren genom konossementet ikläder sig en förpliktelse i förhållande till lastemottagaren och att konossementet avlöser befraktningsavtalet såsom grundval för detta rättsförhållande, ehuru det är klart, att om lastemottagaren är samma person som befraktaren eller med honom lika förbunden, befrakt— ningsavtalet kan komma att mot honom göras gällande, likasom att befälhava— ren över huvud kan mot lastemottagaren, oberoende av konossementet, åberopa sitt omedelbara rättsförhållande till denne. I 144 % av förslaget uttalades där- jämte, att befälhavaren vore lastemottagaren ansvarig för riktigheten av de i konossementet meddelade uppgifterna angående godset, ehuruväl -—— såsom i mo- tiven anföres —— detta är allenast en vidare tillämpning av den i 143 % givna

• Sida 69
•  Original

regeln. I den svenska S. L. blev emellertid lagtexten väsentligen förkortad i förhållande till förslaget. Vid granskningen i H. D.. anmärktes nämligen, att 143 % endast borde innehålla, att konossementet bestämde rättsförhållandet mel- lan bortfraktaren och lastemottagaren och att lasten förty borde i överensstäm- melse med konossementet till den sistnämnde avlämnas, varemot vad paragra- fen därutöver innehölle borde såsom obehövligt utgå. Beträffande förut be- rörda stadgande i 144 % anmärktes, att detta såsom innefattande endast ett upprepande av bestämmelsen i 143 % borde utgå. Ehuru man å svensk sida ansett de inom H. D. vid granskningen av förslaget till S. L. i detta avseende gjorda anmärkningarna äga fog, har man dock redan i 1924 års utkast begag- nat en med förslaget till S. L. ganska överensstämmande formulering, detta bland annat för att vinna överensstämmelse med dansk och norsk text. Ut- kastet skiljer sålunda mellan villkoren för godsets befordran och utlämnande (74 %) och ansvarigheten för vad konossementet innehåller rörande godset (jfr 75 och 76 %%). I och med konossementskonventionens antagande föreligger för övrigt en särskild anledning att direkt uttala sig om ansvaret för konosse- mentsuppgifterna; jfr vad vid 75 % under 2) anföres samt 82 och 83 %%. Själv— fallet är, att då utkastet i likhet med sjölagen använder uttrycket »konosse- mentet bestämmer», man endast velat i rättsförhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren utesluta tillämpningen av fraktavtalet och utkastets deklara- toriska stadganden i ämnet, i den mån de strida mot bestämmelserna i konosse- mentet, men däremot icke utkastets stadganden i övrigt.

75 %,

Bortfraktaren vare mottagaren ansvarig för riktigheten av de i konossementet intagna uppgifterna rörande godsetf) 2) där ej i konossementet anmärkts, att uppgift är avlastarens eller att dess riktighet är för bortfraktaren okänd, eller däri gjorts annat liknande förbehåll3) eller ock mottagaren måst inse, att upp- giftens riktighet icke undersökts av bortfraktarenf)

Har bortfraktaren insett eller med användande av vanlig uppmärksamhet kun- nat inse, att uppgift var oriktig, är han dock ansvarig, där han ej i konossemen- tet gjort anmärkning om uppgiftens oriktighet?) 6)

1) Angående behövligheten av detta stadgande jfr 74 % under 1). 2) I konossementskonventionen art. 3 % 4 stadgas, att konossementet utgör bevis till dess motsatsen styrkes, att bortfraktaren mottagit godset, sådant detta beskrivits i överensstämmelse med % 3 a, b och c. Detta stadgande har till- kommit med den engelska rätten som bakgrund. Den engelska rätten uppfattar konossementet principiellt som ett »prima-facie-bevis». På grund av det engelska »estoppel»-institutet avskäres emellertid i engelsk rätt i viss utsträckning möj- ligheten att föra motbevis mot konossementsuppgifterna, i följd varav efter konventionens införlivande med engelsk rätt bestämmelsen om konossementet såsom prima-facie-bevis där framstår endast såsom en regel om konossementets minimibetydelse. Med hänsyn därtill, och då konossementskonventionen icke närmare reglerar denna sida av förhållandet, har man vid dryftandet av de lagstiftningsåtgärder, som påkallas av ett eventuellt biträdande av konosse- mentskonventionen, ansett det befogat och riktigast att ej företaga någon änd- ring i 1924 års fraktavtalslagstiftningsutkast i detta avseende. Har bortfrak- taren ej gjort förbehåll, är han sålunda gentemot mottagaren principiellt an- svarig för riktigheten av uppgiften. 3) Jfr 145 och 146 %% S. L. samt 65 % andra stycket i utkastet. ?) Enligt gällande rätt och 1924 års fraktavtalslagstiftningsutkast kan man

• Sida 70
•  Original

hysa tvivel, huruvida en uppgift om godsets värde är för bortfraktaren bin- dande. Jfr numera 29 % andra stycket i utkastet.

5) Vid 65 % under 11 har berörts bortfraktarens rätt gentemot befraktare och avlastare att göra förbehåll mot konossementsuppgift. I rätten att göra för- behåll finnes emellertid begränsning icke blott med hänsyn till befraktare och avlastare, utan även i betraktande av tredje mans intresse. När S. L. i 145 % förklarar, att om där avsedd anmärkning skett, bortfraktaren är utan ansva— righet, om uppgiften angående godsets art och beskaffenhet eller dess mycken- het finnes oriktig, göres nämligen förbehåll för det fall, att vid inlastningen utrönts eller med användande av vanlig uppmärksamhet bort kunna utrönas, att uppgiften var oriktig. Om detta förbehåll yttras i motiven: »Obetingat bör befälhavaren icke befrias från ansvarighet därför, att han i konossementet in- tagit en dylik ,befrielseklausul”; det måste anses vara hans plikt att icke låna sin medverkan till något, som icke kan undgå att lända lastemottagaren till skada. Han är visserligen icke skyldig att anställa särskild undersökning för att utröna, huruvida uppgiften är riktig eller icke; men finner han, att den är oriktig, eller är uppgiftens oriktighet så påtaglig, att han icke utan en oursäkt— lig försumlighet kunnat undgå att märka den, måste han bliva ansvarig, eme- dan han icke förhindrat, att lastemottagaren genom konossementet missleddes. Det tillhör emellertid i sådant fall denne att bevisa, det befälhavaren åsidosatt sin skyldighet.»

3) I konossementskonventionen art. 3 % 3 bestämmes, att ingen fraktförare, befälhavare eller representant för fraktföraren är förpliktad att angiva eller upptaga i konossementet märken, antal, mått eller vikt, vilka han har allvarlig anledning misstänka icke noggrant återgiva de varor, han verkligen mottagit. Vid inarbetandet av konossementskonventionen i 1924 års utkast har man an- sett, det grundtanken i nyssberörda bestämmelse fått ett riktigare uttryck i gällande sjölag och 1924 års utkast än i konventionen.

76 %.

Varder skada å godset eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkt i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med använ- dande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, må den ej åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvar för godset?) 2)

Ej heller må till bortfraktarens fritagande åberopas, att godset lastats å däck, med mindre anmärkning därom skett i konossementet?) 4) 5)

1) Jfr stadgandet i 147 % S. L. I anslutning till stadgandet i 146 % om rätt för befälhavaren att, om vid godsets inlastning icke kunnat säkert utrönas, om godset var i oskadat skick och försett med behörig beklädnad, i konossemen- tet intaga klausulen >>fri från läck, 'bräck eller skada» eller annat dylikt för- behåll, bestämmes i 147 %, att om det inlastas gods, som tydligen kan skönjas vara skadat eller illa beklätt, det åligger befälhavaren att sådant i ko- nossementet uttryckligen anmärka. Underlåtes detta, må förhållandet icke åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvarighet för skada, ändå att i konossementet tecknats sådant förbehåll, som omförmäles i 146 %. Det framhålles i motiven till S. L., att när denna paragraf ålägger befälhavaren, såsom en skyldighet mot lastemottagaren, att i konossementet an- märka, att gods är skadat eller illa beklått, såvida sådant kunnat vid inlast- ningen upptäckas, grunden är densamma som till 145 %, nämligen att befäl- havaren icke får låna sin medverkan till att bedraga lastemottagaren.

2) Konossementskonventionen stadgar — såsom vid 65 % under 5) framhållits — skyldighet för bortfraktaren i förhållande till avlastaren att upptaga »varor-

• Sida 71
•  Original

nas synliga tillstånd och skick». Det har ansetts riktigt att, liksom gällande lag, beakta jämväl förhållandet till lastemottagaren.

3) Motsvarande stadgande saknas i S. L. I konossementskonventionen ute- slutes från konventionens tillämpningsområde »last, som i fraktavtalet angives såsom lastad å däck och så befordras». Jfr 86 % första stycket i utkastet.

4) Utkastet utgår från samma principiella uppfattning av konossementet som gällande lag, för vilken en alldeles övervägande stämning funnits inom kom- mittéerna. A norsk sida har emellertid alternativt föreslagits att göra"bort- fraktarens ansvar för oriktiga uppgifter beroende av fel och försummelse hos honom eller någon, för vilken han svarar.

⁵ ) Frågan om omfattningen av bortfraktarens ersättningsskyldighet på grund av oriktiga konossementsuppgifter är liksom i gällande lag ej särskilt reglerad.

Om konossementsinnehavares rätt till godset. 77 %.

Har konossementsinnehavare överlåtit exemplar av konossement till särskilda personer, äge innehavaren av det exemplar, som först överlåtits, bästa rätt. 1) Varder i bestämmelseorten godset eller del därav utlämnat till annan behörig innehavare, vare denne likväl ej pliktigz) lämna från sig vad han redan utbe— kommit, med mindre det framgår, att han därvid icke var i god tro.3) 4)

1) Jfr 165 % första punkten S. L. Under det att 1864 års sjölag inskränkte sig till att angiva konossementets rättsliga betydelse för förhållandet mellan befälhavaren och lastemottagaren, ansågs vid S. L:s tillkomst ledning böra lämnas även för avgörande av tvist mellan flera innehavare av konossement. Detta ansågs särskilt nödvändigt i en lagstiftning, som vore avsedd att i sina huvuddrag vara gemensam för länder, vilkas allmänna rätt på detta område vore skiljaktig. Förslaget till S. L. bestämde härutinnan, att innehavaren av det exemplar, som först överlämnats, ägde bästa rätt. Vid granskningen i H. D. av förslaget till S. L. framställdes emellertid anmärkningar därom, att avgörande borde vara icke det tidigare överlämnandet, utan den tidigare överlåtelsen. Utkastet utgår från, att avgörande betydelse ej bör tillmätas den omständighe- ten, att konossementet är på väg.

Bakom utkastets regel —— liksom bakom sjölagens —-— ligger uppfattningen, att »konossementet otvivelaktigt innefattar makten att disponera över varan och att den, som lämnat ifrån sig denna makt till en, icke därefter kan lämna den till en annan». Konnossementet betraktas med andra ord som ett tradi- tionsdpapper. I den norska texten saknas emellertid lagstadgande i detta av- seen e.

2) Jfr 165 % andra punkten S. L. I motiven till S. L. framhålles, att den all- männa regeln om konossementet som ett traditionspapper strängt taget skulle föra till, att den tidigare överlåtelsen av konossement städse borde vara av- görande, oberoende av om varan kommit i en konossementsinnehavares faktiska besittning; att det genom förevarande punkt gjorda undantaget från denna regel dock överensstämde med den allmänna rättsuppfattningen i vårt land lik- som i de flesta andra länder; samt att man vid sådant förhållande icke funnit nödigt att inlåta sig på, huru från principiell synpunkt undantagets berätti- gande må kunna förklaras. För att undantaget skall träda i tillämpning, krä— ves enligt utkastet god tro jämväl vid lossningen.

3) Undantaget gäller, enligt S. L., för mottagaren, »där det icke visas, att han vid konossementets förvärvande icke varit i god tro eller att han därvid

• Sida 72
•  Original

handlat med grov vårdslöshet». Redan vid granskningen i H. D. av förslaget till S. L. anmärktes, att då till begreppet av god tro hörde, att den, som åbe— ropade sådan, icke eftersatt den uppmärksamhet och omsorg, som vederbort, orden »eller att han därvid handlat med grov vårdslöshet» borde utgå. Denna anmärkning har ansetts så mycket hellre böra beaktas, som därigenom vinnes överensstämmelse med t. ex. avtalslagens terminologi.

4) QS. L. synes i 165 % endast hava beaktat löpande konossement.

78 %.

Har löpande konossement, som för någon förkommit, genom överlåtelse kom- mit i annan mans hand, vare denne icke pliktig att utlämna konossementet, med mindre det framgår, att han vid konossementets förvärvande icke var i god tro?) d 1)str 168 % S. L. Angående innebörden av termen »god tro» jfr 77 % un— er

79 %:

Vad i lag finnes stadgat angående rätt för säljare att, på grund av köparens obestånd eller underlåtenhet att fullgöra vad honom i följd av köpet åligger, hindra det sålda godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter av köparens borgenärer skall äga tillämpning, ändå att konossement å godset blivit till kö— paren överlämnat?)

Har annan än köparen med sådan åtkomst, som i 69 % sägs, fått löpande ko- nossement i handom, äge säljaren ej gentemot denne den rätt, nu är sagd, med mindre det framgår, att denne vid konossementets förvärvande icke var i god

tro.”) 3) *) 5)

1) Stadgandet vilar på samma grund som 166 % första punkten S. L., näm- ligen att, som i motiven till S. L. framhålles — ehuru konossementet är något mera än en utfästelse av befälhavaren, enär i alla lagstiftningar därvid fästas rättsverkningar, vilka visserligen kunna olika förklaras, men som alla inne- bära, att konossementet i viss mån »representerar varan», så att innehav av konossement i viss mån är likställt med innehav av vara —— konossementsinne- havaren dock icke besitter varan på samma sätt som den, vilken har varan själv i handom, på grund varav det är naturligt att medgiva stoppningsrätt mot köpare, fastän han innehar konossement å godset.

2) Jfr 166 % andra punkten S. L., med vilken stadgandet till sin grundtanke överensstämmer. Angående innebörden av termen »god tro» jfr 77 % under 3).

3) Utkastet utgår liksom gällande lag från att innehav av konossement icke är någon onndgänglig förutsättning för stoppningsåtgärdens befogenhet, ehuru någon skyldighet att efterkomma en dylik föreskrift av säljaren eller att utan sådan bevaka säljarens rätt med äventyr att ådraga sig själv och redaren er— sättningsskyldighet icke skäligen kan åläggas befälhavaren.

4) Lika litet som sjölagen upptager utkastet allmänna bestämmelser om ko- nossementets betydelse för överlåtelse av äganderätt till den befordrade varan, med andra ord för att trygga konossementets innehavare mot avlastarens bor- genärer eller för att lösa konflikt mellan rätt ägare till godset och den, som, efter det godset avlämnats av någon, som ej varit behörig att förfoga däröver, i god tro fått konossement å detsamma, eller mellan innehavare av konossement och den, som i god tro förvärvar själva godset. Ej heller lösas i utkastet mot-

• Sida 73
•  Original

svarande spörsmål med avseende å panträtt. Jfr i detta sammanhang stad- gandet i 31 % kommissionslagen, enligt vilket försäljningskommissionär äger panträtt i det gods, som lämnats honom till försäljning, om han själv eller genom annan är i besittning av godset eller av konossement eller sådan frakt— sedel därå, att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över godset.

5) Under övervägande har varit att upptaga särskilt stadgande om s. k. »delivery-orders». Man har emellertid utgått från, att detta ej vore av nöden.

Om mottagningskonossement och genomgångskonossementf)

1) Gällande sjölag lämnar såväl mottagningskonossement som genomgångs- konossement helt oreglerade. Under förarbetena till utkastet har man utgått från att dessa handlingar numera äga den betydelse, att de icke kunna av den sjörättsliga lagstiftningen med tystnad förbigås.

80 %?

Utställer 1) bortfraktaren före inlastningen skriftligt erkännande, att godset mottagits till befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna det till mottagaren, skall vad i detta kapitel 2) är stadgat om konossement äga mot- svarande tillämpning å sådant mottagningskonossement.

Är mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfärdas konossement, som i 64 % sägs, utan att mottagningskonossementet återlämnas?)

1) Såsom redan ovan antytts, är bortfraktaren icke omedelbart på grund av lagens stadgande skyldig att utfärda mottagningskonossement.

2) Huruvida mottagningskonossement är att anse som konossement enligt t. ex. köplagens mening, lämnas här öppet.

3) Avsikten är att undvika konkurrens mellan innehavare av olika slags konossement. Jfr konossementskonventionen art. 3 % 7 samt 21 å i utkastet.

81 %.

Utfärdar bortfraktaren, när godsets befordran är avsedd 1) att delvis utföras genom annan fraktförare, skriftligt erkännande, att godset inlastats eller mot- tagits till sådan befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna godset till mottagaren,”) skall vad ovan är stadgat om konossement äga mot- svarande tillämpning å sådant genomgångskonossement.

Då genomgångskonossement utfärdats, må icke för del av befordringen ut- ställas särskilt konossement, utan att däri angives, att godset befordras enligt genomgångskonossement?)

* Motsvarande & i 1924 års oförändrade utkast lydde sålunda:

78 5.

.Har bortfraktaren före inlastningen skriftligen utfärdat erkännande, att godset motta— gits till befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna det till mottagaren, Skall vad i detta kapital är stadgat om konossement äga motsvarande tillämpning å sådant mottagningskonossement. '

.År mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfärdas last- ningskonossement, som i 63 & sägs, utan att mottagningskonossementet återlämnas.

• Sida 74
•  Original

1) Därutinnan, att befordringen är avsedd att delvis utföras genom annan fraktförare, skiljer sig genomgångsbefordringen från t. ex. de fall, där det blott föreligger befogenhet att omlasta godset.

2) Av 85 % första stycket i utkastet framgår, att bortfraktaren äger fritaga sig från ansvarighet för förlust, minskning, skada och dröjsmål, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvilade annan fraktförare. I sam— band med nämnda paragraf beröras vissa spörsmål, som avse genomgående transport. Sådan kan naturligtvis föreligga, fastän konossement ej utställes.

3) Det är givetvis av synnerlig vikt att undvika konkurrens mellan inne— havare av genomgångskonossement och lokalkonossement-. På grund därav bör sörjas för, att godtrosförvärv av lokalkonossement ej må kunna inträda. Det har varit ifrågasatt att i utkastet upptaga bestämmelse för det fall, att lokalkonossementet icke fått det i lagen föreskrivna innehållet och i följd där- av konkurrens uppstår mellan dess innehavare och innehavaren av genom- gångskonossementet.

IV. Om ogiltighet av vissa förbehåll?)

1) I 1924 års oförändrade fraktavtalslagstiftningsutkast fanns allenast en tvingande bestämmelse, nämligen i 31 åf” I denna paragraf stadgades, att bortfraktaren ej må, med mindre avtalet avser befraktning av helt fartyg, ge- nom förbehåll stadga annan inskränkning i vad honom åligger med avseende å ansvaret för godset, än att han ej skall svara för förlust, skada eller minsk— ning, som orsakats av fel eller försummelse vid navigeringen eller det nautiska handhavandet av fartyget. Tillika bestämdes emellertid, dels att, om godsets befordran är avsedd att delvis utföras genom annan fraktförare (genomgångs- befordran), bortfraktaren äger fritaga sig från ansvarighet för förlust, skada eller minskning, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvi- lade nämnda fraktförare, dels ock, att, där i annat fall befordringen må utföras genom annan fraktförare, vad nyss sagts skall gälla, försåvitt ansvarigheten övertagits av denne.

På grund av konossementskonventionens inarbetande i utkastet har 31 % i utkastet uteslutits och i huvudavdelningen IV upptagits ett antal bestämmel- ser om ogiltighet av vissa förbehåll.

82 %.

Träffas i annan än inrikes fartl) före godsets inlastning avtal att bort- fraktaren icke skall vara pliktig”) att utfärda vare sig konossement, mottag- ningskonossement eller genomgångskonossement eller att uppgift, varom i 65 % förmäles,3) icke skall däri intagas eller att bortfraktaren äger göra förbehåll i vidare mån än i 65 % är sagt,*) vare sådant avtal utan verkan?)

* Så lydande:

31 5.

Bortfraktaren må ej, med mindre avtalet avser befraktning av helt fartyg, genom för- behåll stadga annan inskränkning i vad honom åligger med avseende å ansvaret för godset än att han ej skall svara för förlust, skada eller minskning, som orsakats av fel eller för- summelse vid navigeringen eller det nautiska handhavandet av fartyget.

År godsets befordran avsedd att delvis utföras genom annan fraktförare (genomgångsbe- fordran), äge dock bortfraktaren fritaga sig från ansvarighet för förlust, skada eller minsk— ning, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvilade nämnda fraktförare. Där i annat fall befordringen må. utföras genom annan fraktförare, gälle vad nu är sagt, försåvitt ansvarigheten övertagits av denne.

• Sida 75
•  Original

1) I viss inre fart brukar konossement ej utställas. Skäl att söka fram- tvinga ändring därutinnan har ej ansetts förefinnas. Enligt konventionen av- ses med »navire» blott »fartyg, som användes för befordring av varor till havs»; och i protokollet vid konventionens undertecknande medgives fördrags- slutande stat rätt att, vad angår den nationella kustfarten, använda art. 6 i konventionen på alla slags varor utan avseende å inskränkningen i sista styc- ket av nämnda artikel.

2) Konventionen innehåller ej någon uttrycklig tvångsklausul angående ut- färdande av konossement. Jfr art. 3 % 8. Anmärkas må emellertid, att enligt art. 6 st. 3 denna art. ej är tillämplig på de vanliga kommersiella försänd- ningar, som företagas i samband med vanliga handelsförrättningar, utan blott på andra försändningar, då egenskaperna och beskaffenheten hos de varor, som skola befordras, samt de omständigheter, betingeISer och villkor, varunder be- fordringen skall försiggå, äro ägnade att göra en särskild överenskommelse berättigad. Uppenbarligen komme ock konventionen att högst väsentligt för- lora i betydelse, därest man medgåve möjlighet att avtalsvis upphäva skyl- digheten att utfärda konossement. Avlastaren kan därför enligt utkastet icke tillförbindas att ej fordra vare sig konossement, mottagningskonossement eller genomgångskonossement.

3) Jfr konventionen art. 3 %% 3 och 8 samt 65 % i utkastet. *) Jfr konventionen art. 3 % 3 sista stycket och % 8. Enligt vad erfa- renheten giver vid handen, är det av synnerlig vikt, att bortfraktarens skyl- dighet i förhållande till avlastaren att intaga och verifiera uppgifter ej kan genom avtal bortelimineras i vidare mån, än 65 % medgiver. Möjlighet att av- talsvis häva denna skyldighet skulle högst väsentligt förringa konventionens effektivitet.

5) Angående undantag från denna paragraf se 86 å i utkastet.

83 %.

Har i annan än inrikes fartl) konossement utställts eller bort utställas,2) vare överenskommelse eller förbehåll, varigenom bortfraktarens ansvar för för- lust eller minskning av eller skada å godset eller för dröjsmål med fraktavtalets fullgörande uteslutes eller minskas i vidare mån än i detta kapitel är sagt, utan verkan, utom vad angår tiden före godsets inlastning eller efter dess lossning?) Överlåtelse av rätt på grund av tagen försäkring skall anses såsom överens- kommelse, som utesluter eller minskar bortfraktarens ansvarf)

Avtal om utsträckning av avlastarens i 18 % stadgade ansvar vare ock utan verkan, där konossement utställts eller bort utställasf)

Överenskommelse om utvidgning av bortfraktarens ansvara) vare, då konosse- ment utställts, giltig endast såvida den upptagits i konossementetf)

1) Angående inrikes fart se 84 å. 2) Den tvingande bestämmelsen i konventionen art. 3 5 8 åsyftar »frakt- avtal», varmed enligt art. 1 förstås »det fraktavtal, varom upprättats ett ko— nossement eller liknande åtkomsthandling rörande befordring av varor till havs, härunder inbegripet konossement eller liknande omförmäld handling, utställd i kraft av ett certeparti, från det en sådan åtkomsthandling bestämmer rättsförhållandet mellan fraktföraren och innehavaren av handlingen». Jfr konventionen art. 6. Utkastet utsträcker i enlighet med en från redarehåll ut- talad önskan lagstiftningens tvingande karaktär till alla de fall, då konosse-

• Sida 76
•  Original

ment utställts (eller bort utställas) .”" Det har ansetts överensstämma med klar- het och reda, att det ej bleve beroende på negotiering av konossementet, huru- vida reglerna i utkastet vore tvingande eller icke, och att, då konossement ut- ställts (eller bort utställas), samma regler gällde i förhållandet till befrak- taren som mot innehavaren av konossementet. Det norska utkastet intager emellertid härutinnan en från de svenska, finska och danska utkasten avvi- kande ståndpunkt.

8) Jfr konventionen art. 7, enligt vilken dess bestämmelser ej äro tvingande med avseende å tiden före lastningen i och efter lossningen ur det fartyg, vari varorna befordras till havs. Man har utgått därifrån, att om bortfraktaren friskrivit sig t. ex. för tiden, innan godset inlastats, och sedan gör gällande, att viss uppkommen skada inträffat under denna tid, ej sedan godset inlastats, haår på grund av allmänna'bevisregler har att visa riktigheten av sitt påstå- en e.

*) Stadgandet står i överensstämmelse med konventionen art. 3 % 8. 5) Jfr konventionen art. 4 %% 3 och 6 samt art. 3 % 8 ävensom anm. 6) 6) Jfr konventionen art. 5. 7) Angående undantag från 83 å se 85 och 86 %% i utkastet.

84 %.

I inrikes fartl) vare överenskommelse eller förbehåll, varom i 83 % första och andra styckena förmäles, utan verkan?)

1) Såsom vid 82 % under 1) angives, föreligger icke tvång att vid inrikes fart utfärda konossement. I detta fall kan därför reglernas tvingande karak- tär icke göras beroende därav, om konossement utfärdats eller icke. I 1924 års oförändrade utkast voro reglerna om vårdnad —— såsom redan anmärkts —— tvingande för det fall, att befraktningen ej avsåg helt fartyg.

2) Angående vissa undantag från 84 å se 85 och 86 %% i utkastet.

85 %.

Bortfraktaren äge, där godsets befordran är avsedd att delvis utföras av an- nan fraktförare (genomgångsbefordran),1) utan hinder av vad i 83 % första och andra styckena samt 84 % är stadgat, fritaga sig från ansvarighet för för— lust, minskning, skada och dröjsmål, som visas hava inträffat, medan vårdna- den om godset åvilade nämnda fraktförare?) 3) 4)

Där i annat fall befordringen må utföras genom annan fraktförare, gälle vad nu är sagt, försåvitt ansvaret övertagits av denne?)

1) Man har utgått från att vid genomgångsbefordran, d. v. s. sådan be- fordran, som delvis skall utföras av annan fraktförare (jfr 81 å), den, som åta— git sig befordringen, principiellt bör vara ansvarig för hela transporten, men att han bör äga rättighet att betinga sig frihet från ansvarighet för förlust, minskning, skada och dröjsmål, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvilade denne fraktförare.

2) Det har under förarbetena varit ifrågasatt att upptaga särskilt stadgan- de cm befraktarens rätt mot de följande fraktförarna, närmast av det innehål- let, att dessa skulle vara ansvariga blott för sin del av befordringen, men vara skyldiga att underkasta sig, att frakten kvittades mot ersättningsanspråk, obe-

. * Därest denna. ståndpunkt skulle godtages, lärer det vara nödigt att göra ett förbehåll 1 sådant avseende vid eventuellt undertecknande av konventionen.

• Sida 77
•  Original

roende därav, under vilken del av befordringen ersättningsanspråket uppstått. Särskilt stadgande härutinnan har dock ej ansetts erforderligt. Det har ock ifrågasatts, men ansetts inpraktikabelt att göra den siste fraktföraren ansva- rig för befordringen i dess helhet.

3) Särskilt beaktande har under förarbetena ägnats det fallet, att järnvägs- transport ingår som ett led i den genomgående befordringen.

*) Med stadgandet i detta stycke må jämföras den holländska sjölagen art. 517 v: »Den fraktförare, som på en plats, vilken icke ingår i den av honom uppehållna linjen, mottager gods till befordring eller ock mottager gods till befordring till en plats, som icke ingår i hans linje, är, ändå att en del av be- fordringen ej sker till havs, som fraktförare ansvarig för hela befordringen i enlighet med den för varje del av befordringen tillämpliga rätten. — Har han i befordringsavtalet eller i det av honom utfärdade konossementet betingat sig, att hans ansvar för befordringen skall vara begränsat till hans egen linje, är han skyldig ombesörja, att den föregående eller efterföljande befordringen sker i enlighet med bestämmelserna i befordringsavtalet eller konossementet, samt att de dokument, varav detta framgår, tillställas motparten eller därför anvisad person. Avse dessa dokument den efterföljande befordringen, skall av dem tillika framgå, att godset å bestämmelseorten skall avlämnas till den i av- talet anvisade personen eller till innehavaren av genomgångskonossementet.»

5) Ursprungligen var ifrågasatt ett stadgande i viss överensstämmelse med den tyska handelslagen % 662 och enligt vilket, om en befraktare åtoge sig befordring av gods på grundval av sitt avtal med bortfraktaren, hans för- pliktelser i förhållande till underbefraktaren bortfölle i den utsträckning, re- daren åtagit sig deras uppfyllande genom utställande av konossement. Med hänsyn till vissa betänkligheter mot ett sådant stadgande har man inskränkt sig till vad här föreslås.

86 %.

Bestämmelserna i 82—84 %% gälle icke vid fraktande av levande djur eller i fråga om last, som i överensstämmelse med fraktavtalet lastas på däck?)

Samma lag vare, där godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de säregna förhållanden eller villkor, under vilka fraktandet skall ske, göra det skäligt atta) träffa överenskommelse eller taga förbehåll, varom i 83 % första och andra styckena och 84 % förmäles. Utställes konossement, gälle dock vad i 82—84 %% är stadgat om ogiltighet av överenskommelse eller förbehåll med avseende å konossementets innehåll eller bortfraktarens eller avlastarens an- svar?)

1) Enligt konossementskonventionen art. 1 c inbegripas under uttrycket va— ror icke »levande djur och last, som i fraktavtalet angives som lastad å däck och så befordras». Stadgandet har ansetts böra tillämpas även vid inrikes fart. Jfr i detta sammanhang 76 % andra stycket i utkastet.

2) Såsom redan erinrats, medgiver konventionen art. 6 rättighet att fritt av- tala angående försändningar, då egenskaperna och beskaffenheten hos de va- ror, som skola befordras, samt de omständigheter, betingelser och villkor, var- under befordringen skall försiggå, äro ägnade att göra en särskild överens- kommelse berättigad. _V ad sålunda stadgats bör uppenbarligen gälla med av- seende å både inrikes och utrikes fart.

3) Som förutsättning för avtals-frihet i det under 2) berörda fallet uppställer konventionen, att intet konossement utställts eller utställes, varjämte till ytter— mera visso tillägges, att de överenskomna villkoren skola intagas i ett kvitto, som skall vara en icke löpande handling och innehålla förbehåll därom.

• Sida 78
•  Original

Vad i 83 och 86 %% är stadgat för det fall, att konossement är utställt, gälle , ock, där mottagningskonossement eller genomgångskonossement utfärdats?) ' Vad i 83 % föreskrivas för det fall, att konossement icke utställts men bort ut- ställas, gälle ock, där antingen konossement eller mottagningskonossement eller genomgångskonossement bort utställas men icke utställts?)

1) De grunder, som för det fall att konossement utställts föranlett stadgan— dena i 83 och 86 %%, göra sig i lika mån gällande med hänsyn till mottagnings- och genomgångskonossement.

2) Liksom bortfraktarens rättsställning icke bör förbättras därigenom, att. . han undandrager sig att utställa konossement, bör den uppenbarligen ej hel- ler förbättras genom motsvarande förfarande med avseende å mottagnings- eller genomgångskonossement.

• Sida 79
•  Original

PARALLELLTEXTER*)

• Sida 80
•  Original

I. Rejsehefragtning.

Lasteplads.

& 1.

Er der ikke vedtaget en bestemt Laste— plads, kan Befragteren kraeve, at Skibet laegges paa en Plads, som han anviser, saa— fremt Adgangen er aaben, og Skibet kan ligge der flot og sikkert og komme ud igen med indtagen Last.

Har Befragteren ikke i rette Tid an— vist Lasteplads, lecgges Skibet paa seed- vanlig Lasteplads. Lader dette sig ikke

gore, veelger Bortfragteren Lasteplads, dog under rimelig Hensyntagen til Befragte- rens Tarv.

& 2.

Hvad enten en bestemt Last'eplads er vedtaget eller ikke, kan Befragteren krseve Skibet forhalet til en anden Lasteplads, naar han selv beerer Omkostningerne.

& 3. Ved Stykgodsbefording geelder 55 1—2 kun, forsaavidt dette maa anses for aftalt.

Lastetid.

& 4.

Befragteren har Krav paa, at Skibet holdes rede til Lastning en vis Liggetid, og derefter mod seerlig Godtgerelse en vis Overliggetid.

Liggetiden og Overliggetiden udgcr tilsammen Lastetiden.

I. Reisebefraktning.

Lastcplass.

5 1.

Er der ikke vedtatt en bestemt laste— plass, kan befrakteren kreve, at skibet leg- ges på en lasteplass, som han anviser, så- fremt adgangen er åpen, og skibet kan ligge der flott og sikkert og komme ut igjen med inntatt last.

Har befrakteren ikke 1 rett tid anvist lasteplass, legges skibet på. sedvanlig laste— plass. Lar det sig ikke gjcre, velger bort— frakteren lasteplass under rimelig hensyn- tagen til befrakterens tarv.

& 2.

Enten en bestemt lasteplass er vedtatt eller ikke, kan befrakteren kreve, at skibet forhales til en annen lasteplass, när han selv beerer omkostningene.

& 3. Ved stykkgodsbefordring gjelder 55 1 og 2 kun, forsåvidt det må anses for avtalt.

Lastetid.

5 4.

Befrakteren har krav på, at skibet skal ligge til lastning i en viss liggetid og der- efter mot saerskilt godtgjerelse i en viss overliggetid.

Liggetiden og tilsammen lastetiden.

overliggetiden utgjer

• Sida 81
•  Original

1. Om resebefraktning.

Om lastningsplatsen.

1 5.

Är ej viss lastningsplats genom avtal bestämd, äge befraktaren fordra, att far- tyget förlägges till den plats, han anvisar, såvida hinder ej möter att dit förlägga far- tyget samt detta kan där ligga flott och säkert och med intagen last därifrån åter utlöpa.

Har betraktaren ej i rätt tid anvisat plats för lastningen, skall fartyget förläg- gas till sedvanlig lastningsplats. Kan det ej ske, välje bortfraktaren lastningsplats, dock med skälig hänsyn tagen till befrak— tarens behov av bekväm lastningsplats.

2 %.

Befraktaren äge, vare sig viss last- ningsplats är avtalad eller ej, få fartyget förhalat från en lastningsplats till annan, men gälde själv kostnaden.

3 5. Vid styckegodsbefordran äga bestäm- melserna i 1 och 2 55 tillämpning endast försåvitt sådant må anses avtalat.

Om lastningstiden. 4 &.

Bortfraktaren vare skyldig låta far- tyget för lastning kvarligga viss tid utan ersättning (liggetid) och därefter viss tid mot ersättning (överliggetid). Liggetiden tillsammans med överliggetiden utgör far- tygets lastningstid.

I. Om resebefraktning.

Om lastningsplatsen.

1 &.

Är ej viss lastningsplats genom avtal bestämd, äge befraktaren fordra, att far- tyget förlägges till den plats, han anvisar, såvida hinder ej möter att dit förlägga far— tyget samt detta kan där ligga iiott och säkert och med intagen last därifrån åter utlöpa.

Har befraktaren ej i rätt tid anvisat plats för lastningen, skall fartyget förläg- gas till sedvanlig lastningsplats. Kan det ej ske, välje bortfraktaren lastningsplats, dock med skälig hänsyn tagen till befrak- tarens behov av bekväm lastningsplats.

2 &.

Befraktaren äge, vare sig viss last- ningsplats är avtalad eller ej, få fartyget förhalat från en lastningsplats till annan, men gälde själv kostnaden.

3 5. Vid styckegodsbefordran äga bestäm- melserna i 1 och 2 åå tillämpning endast försåvitt sådant må anses avtalat.

Om lastningstiden. 4 &.

Bortfraktaren vare skyldig låta far— tyget för lastning kvarligga viss tid utan ersättning (liggetid) och därefter viss tid mot ersättning (överliggetid). Liggetiden tillsammans med överliggetiden utgör far— tygets lastningstid.

• Sida 82
•  Original

55.

Naar andet ikke er aftalt, udger

Liggetiden den Tid, som under almindelige Omstaendigheder udkraeves til at fuldfere Lastningen paa Stedet, og Overliggetiden det halve af Liggetiden.

Tiden regnes i Arbejdsdage eller Ar- bejdstimer.

& 6.

Lastetiden begynder at lebe fra den Dag, da Skibet efter Melding til Afladeren er paa Lastepladsen, og faerdig til at ind- tage 'Last. Tiden regnes fra det Klokkeslet, da Arbejdet paa Stedet seedvanlig begyn- der om Morgenen, hvis Meldingen er givet senest Kl. 4 Em. den foregaaende Arbejds- dag, men fra Arbejdets Genoptagelse efter Middagspavsen, hvis Meldingen er givet senest Kl. 10 Fm. samme Dag. Meldingen kan ikke gives, fer Skibet er kommet til Lastestedet.

Kan Melding ikke gives til .Atladeren, treeder Melding til Befragteren i Stedet.

Melding til en fraveerende anses for givet, naar den er afgivet til Befordring paa den hurtigst mulige Maade.

57.

Lastetiden kan bringes til at lebe, .

selv om Skibet ikke er kommet frem til ret Lasteplads, saafremt dette skyldes Be- fragterens Forhold eller en Omstaendighed, som han var neermest til at regne med.

5 8.

I Lastetiden medregnes ikke den Tid, der gaar tabt ved Hindringer fra Skibets Side eller ved, at Skibet paa Grund af Dyb- gaaende eller anden Omsteendighed, som Bortfragteren var neermest til at regne med, efter 5 1, 2. Stk. er lagt paa en Laste- plads, der ikke er saedvanlig.

& 5. När ikke annet er avtalt, utgjor ligge—

tiden den tid, som under almindelige om- stendigheter utkreves til å fullfere lastnin- gen på stedet, og overliggetiden det halva av liggetiden.

Tiden regnes i arbeidsdager og ar— beidstimer.

% 6.

Lastetiden bcgynncr å lepc den dag, då skibet efter melding til avlasteren er på lasteplassen og ferdig til å innta last. Ti- den regnes fra det klokkeslett, da arbeidet på stedet sedvanlig begynner om morge- nen, hvis meldingen er gitt senest klokken 4 eftermiddag den föregående arbeidsdag, men fra gjenoptagelsen av arbeidet efter middagshvilen, hvis meldingen er gitt se- nest klokken 10 formiddag samme dag. Meldingen kan ikke gis, fer skibet er kom— met til lastestedet.

Kan melding ikke gis til avlasteren, trer melding til befrakteren i steden.

Melding til en fraveerende anses for gitt, når den er avgitt til befordring på hurtigste måte.

& 7.

Lastetiden kan bringes til å löpe, selv om skibet ikke er kommet frem til rett lasteplass, såfremt dette skyldes befrakte— rens forhold eller en omstendighet, som 'han var naermest til å. regne med.

5 8.

I lastetiden medregnes ikke den tid, som går tapt ved hindringer fra skibets side eller ved, at skibet på grunn av dyp- gäende eller "annen omstendighet, som bort— frakteren var naermest til å regne med efter 5 1, annet ledd, er lagt på en laste- plass, som ikke er sedvanlig.

• Sida 83
•  Original

5 %.

Där ej annat är avtalat, utgör ligge- tiden den tid, som skäligen må anses under vanliga omständigheter åtgå för lastningen på platsen, samt överliggetiden hälften av liggetiden.

Tiden räknas 1 arbetsdagar och arbets- timmar.

6 %.

Lastningstiden börjar den dag, då far- tyget i enlighet med anmälan till avlasta- ren är å lastningsplatsen och färdigt att intaga last. Tiden räknas från det klock- slag, då arbetet på platsen sedvanligen bör- jar på morgonen, försåvitt anmälan gjorts senast klockan fyra eftermiddagen före— gående arbetsdag, samt i annat fall från och med den tid på dagen, då arbetet åter- upptages efter middagsrasten, försåvitt an- mälan gjorts senast klockan tio förmid- dagen samma dag. Anmälan, som här sägs, kan icke med laga verkan göras, förrän fartyget ankommit till lastningsorten.

Är särskild avlastare ej anvisad eller är dennes vistelseort okänd, må anmälan göras hos betraktaren. Är den, hos vilken anmälan skall göras, icke att träffa på platsen och varder i sådant fall meddelande på ändamålsenligaste sätt till honom av— sänt, anses anmälan därmed gjord.

7 5. , Kan fartyget icke förläggas till rätt lastningsplats, utgöre detta icke hinder för lastningstidens början, försåvitt” nämnda förhållande beror av befraktaren eller eljest av omständighet, som denne framför bort— fraktaren bort taga i beräkning.

8 5.

I lastningstiden inräknas icke den tid, som går förlorad på grund av hinder från fartygets sida eller därigenom att fartyget i fall, som i 1 5 andra stycket sägs, på grund av djupgående eller annan omstän- dighet, som bortfraktaren framför befrak- taren bort taga i beräkning, förlagts till annan än sedvanlig lastningsplats.

5 5.

Där ej annat är avtalat, utgör ligge- tiden den tid, som skäligen må anses under vanliga omständigheter åtgä för lastningen på platsen, samt överliggetiden hälften av liggetiden.

Tiden räknas i arbetsdagar och arbets- timmar.

6 5.

Lastningstiden börjar den dag, då far- tyget i enlighet med anmälan till avlasta- ren är å lastningsplatsen och färdigt att intaga last. Tiden räknas från det klock— slag, då arbetet på platsen sedvanligen bör- jar på morgonen, försåvitt anmälan gjorts senast klockan fyra eftermiddagen före- gående arbetsdag, samt i annat fall från och med den tid på dagen, då arbetet åter— upptages efter middagsrasten, försåvitt an- mälan gjorts senast klockan tio förmid— dagen samma dag. Anmälan, som här sägs, kan icke med laga verkan göras, förrän fartyget ankommit till lastningsorten.

Är särskild avlastare ej anvisad eller är dennes vistelseort okänd, må anmälan göras hos betraktaren. Är den, hos vilken anmälan skall göras, icke att träffa på platsen och varder i sådant fall meddelande på åndamålsenligaste sätt till honom av— sänt, anses anmälan därmed gjord.

7 5.

Kan fartyget icke förläggas till rätt lastningsplats, utgöre detta icke hinder för lastningstidens början, försåvitt nämnda förhållande beror av befraktaren eller eljest av omständighet, som denne framför bort— fraktaren bort taga i beräkning.

8 5.

I lastningstiden inräknas icke den tid, som går förlorad på grund av hinder från fartygets sida eller därigenom, att fartyget i fall, som i 1 5 andra stycket sägs, på grund av djupgående eller annan omstän- dighet, som bortfraktaren framför befrak- taren bort taga i beräkning, förlagts till annan än sedvanlig lastningsplats.

• Sida 84
•  Original

% 9.

Godtgarelse for Overliggetid beregnes efter lebende Dage og Timer, dog ikke for den Tid, der er omtalt i 5 8.

Er andet ikke aftalt, fastsaettes Godt- garelsen under saerligt Hensyn til Fragtens Sterrelse.

5 10. Godtgarelse for Overliggetid forfalder til Betaling Dag for Dag. Bliver Sikkerhed stillet for et om- tvistet Belsb, kan Kravet ikke fares paa Konnossementet.

g 11.

Er der aftalt en samlet Tid for Last-

ning og Losning, kan der ikke kreeves laengere Tid til Lastningen, end at der bli- ver tilstraekkelig Tid til Losningen. Godt- garelse for Overliggetid kan ikke beregnes, fer den samlede Liggetid er udlaben.

& 12. Ved Stykgodsbefordring skal Godset, naar andet ikke maa anses for aftalt, leve— res efter Tilsigelse med rimeligt Varsel.

Lastning. '

5 13.

Befragteren skal levere Godset ved Skibets Side, naar andet ikke maa anses for aftalt. Bortfragteren skal tage det om- bord og udfare Stavningen.

Er Skibet paa Grund af Dybgaaende eller anden Omstaendighed, som Bortfrag- teren var naermest til at regne med, efter 5 1, 2. Stk. lagt .paa en Lasteplads, der ikke er saedvanlig, er Bortfragteren dog pligtig at modtage Godset paa saedvanlig Lasteplads.

5 9.

Godtgjarelsen for overliggetid bereg- nes efter lapende dager og timer, dog ikke for den tid, som er nevnt i 5 8.

Er ikke annet avtalt, fastsettes godt— gjarelsen under saerlig hensyn til fraktens sterrelse.

& 10. Godtgjerelsen for overliggetid förfal— ler til betaling dag for dag. Blir sikkerhet stillet for et omtvistet belop, kan kravet ikke fares på konnosse— mentet.

5 11.

Er der avtalt en samlet tid for last- ning og lossning, kan der ikke kreves len- gere tid til lastningen enn, at der blir til- strekkelig tid til lossningen. Overliggetid kan ikke beregnes, fer den samlede ligge- tid er ute.

& 12. ' Ved stykkgodsbefordring skal godset, når ikke annet må anses for avtalt, leveres efter tilsigelse med rimelig varsel.

Lastning.

5 13.

Befrakteren skal levere godset ved skibets side, når ikke annet må anses for avtalt. Bortfrakteren skal ta det ombord og utfare stuingen.

Er skibet på grunn av dypgående el- ler annen omstendighet, som bortfrakteren var naermest til å regne med, efter 5 1, an- net ledd, lagt på en lasteplass, som ikke er sedvanlig, er bortfrakteren dog pliktig til å ta imot godset på sedvanlig lasteplass.

• Sida 85
•  Original

9 &. Ersättning för överliggetid beräknas 1 för löpande dagar och timmar. För den i 8 & nämnda tid utgår dock icke ersättning. Är ej avtal träffat om ersättningens storlek, skall ersättning erläggas med ett med hänsyn till frakten och omständig- heterna i övrigt skäligt belopp.

10 5.

Ersättning för överliggetid är för varje dag förfallen till betalning.

Varder i händelse av tvist om ersätt- ning säkerhet ställd för det omtvistade be— loppet, äge bortfraktaren icke göra anteck— ning på konnossementet om fordrings- anspråket.

11 5.

Är genom avtal bestämd gemensam tid för lastning och lossning, må för last- ningen icke tagas i anspråk större del än att tillräcklig tid återstår för lossningen. Överliggetid må därvid icke beräknas, förr- än åiggetiden i dess helhet gått till ända.

12 5. Vid styckegodsbefordran skall, där ej annat må anses avtalat, godset avlämnas inom skälig tid efter tillsägelse.

Om lastningen.

13 &.

Befraktaren skall avlämna godset vid fartygets sida, med mindre annat må anses avtalat. Bortfraktaren skall taga det om- bord och utföra stuvningen.

Varder fartyget i fall, som i 1 5 andra stycket sägs, på grund av djupgående eller annan omständighet, som bortfraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning, förlagt till annan än sedvanlig lastnings— plats, vare dock bortfraktaren pliktig att på sistnämnda plats mottaga godset.

9 5.

Ersättning för överliggetid beräknas för löpande dagar och timmar. För den i 8 & nämnda tid utgår dock icke ersättning.

Är ej avtal träffat om ersättningens storlek, skall ersättning erläggas med ett med hänsyn till frakten och omständig— heterna i övrigt skäligt belopp.

10 &.

Ersättning för överliggetid är för varje dag förfallen till betalning.

Varder i händelse av tvist om ersätt- ning säkerhet ställd för det omtvistade be- loppet, äge bortfraktaren icke göra anteck— ning på konossementet om fordringsan— språket.

11 &.

Är genom avtal bestämd gemensam tid för lastning och lossning, må för last— ningen icke tagas i anspråk större del än att tillräcklig tid återstår för lossningen. Överliggetid må därvid icke beräknas, förr- . än liggetiden i dess helhet gått till ända.

12 5. Vid styckegodsbefordran skall, där ej annat må anses avtalat, godset avlämnas inom skälig tid efter tillsägelse.

Om lastningen.

13 5.

Befraktaren skall avlämna godset vid fartygets sida, med mindre annat må anses avtalat. Bortfraktaren skall taga det om- bord bch utföra stuvningen.

Varder fartyget i fall, som i 1 '3' andra stycket sägs, på grund av djupgående eller annan omständighet, som bortfraktaren framför befraktaren bort taga i beräkning, förlagt till annan än sedvanlig lastnings- plats, vare dock bortfraktaren pliktig att på sistnämnda plats mottaga godset.

• Sida 86
•  Original

5 14. Godset skal leveres i saadan Orden og paa saadan Maade, at det bekvemt kan modtages og bchrarigt stuves.

& 15.

Bortfragteren skal sarge for, at Ind- lastningen fremmes med tilberlig Hurtig- hed. '

Godset maa ikke låstes paa Daek, med mindre dette maa anses for aftalt.

& 16.

Leveres der Gods, som kan medfore Fare for Mennesker, for Skibet eller for andet Gods, skal det tydeligt maerkes som farligt, og Afiaderen skal give de Oplys- ninger, som ievrigt behoves for at fore- bygge Skade.

Er saadant Gods indlastet, uden at Bortfragteren med Kendskab til dets Be- skaffenhed har samtykket i Indlastningen, eller viser det sig, at Fare opstaar, kan Bortfragteren efter Omstaendighederne ud— losse, uskadeliggere eller tilintetgere Godset uden Pligt til at erstatte Skaden.

5 17.

Leveres der Gods, som maa behandles _ med saerlig Omhu for ikke at tage Skade, skal dette opgives og tydeligt maerkes paa Godset.

Penge, Vaerdipapirer og andre Vaerdi— genstande skal udtrykkelig angives som saadanne.

' 5 18.

Har leveret Gods foraarsaget Skade, er Afiaderen pligtig at svare Erstatning, for— saavidt Fejl eller Forsammelse kan laegges ham eller nogen, han hefter for, til Last.

Er Skaden foraarsaget af farligt Gods, og er dette indlastet, uden'at Bortfragteren med Kendskab til dets Beskaffenhed har samtykket i Indlastningen, er Afladeren pligtig at betale Erstatning, selvom der ikke foreligger-Fejl eller Forsammelse.

% 14. Godset skal leveres i sådan orden og på sådan måte, at det kan mottas bekvemt og stues hevelig.

5 15.

Bortfrakteren skal sarge for, at inn— lastningen fremmes med tilborlig hur— tighet.

Godset må ikke låstes på dekk, med— mindre dette må anses for avtalt.

% 16.

Blir der levert gods, som kan medfere fare for mennesker, for skibet eller for annet gods, skal det tydelig merkes som farlig, og avlasteren skal gi de oplysninger, som ellers trenges for å forebygge skade.

Er godset innlastet, uten at bortfrak- teren med kjenskap til dets beskaffenhet har samtykket, eller viser det sig at fare opstår, kan bortfrakteren efter omståen— dighetene utlosse, uskadeliggjere eller til- intetgjare godset uten plikt til å erstatte skaden. &

5 17.

Blir der levert gods, som må behandles med saerlig omhu for ikke å ta skade, skal dette opgis og tydelig merkes på godset.

Penger, verdipapirer og andre verdi- gjenstande skal uttrykkelig opgis som pen- ge- eller verdisendinger.

& 18.

Har levert gods forårsaket skade, er avlasteren pliktig til å svare erstatning, såfremt feil eller forsammelse kan legges ham eller noen, han hefter for, til last.

Er skaden forårsaket av farlig gods, og er dette innlastet, uten at bortfrakteren med kjenskap til dets beskaffenhet har samtykket, er avlasteren ansvarlig, selv om der ikke foreligger feil eller forsarn- melse.

• Sida 87
•  Original

14 5. Godset skall avlämnas i sådan ordning , och på sådant sätt, att det kan bekvämligen tagas ombord och behörigen stuvas.

15 &. Bortfraktaren skall sörja för, att in— lastningen sker med behörig skyndsamhet. Gods må ej lastas på däck, med mindre sådant må anses avtalat.

16 5.

Avlämnas gods, som kan medföra äventyr för människor, fartyg eller annat gods, skall detta tydligt utmärkas å godset samt avlastaren lämna de upplysningar, som äro erforderliga till förebyggande av skada.

Har sådant gods inlastats utan att bortfraktaren med kännedom om dess be— skaffenhet samtyckt till inlastningen, eller har på grund av inlastat gods fara uppstått, äge bortfraktaren efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet att ersätta skadan.

17 å. — Avlämnas gods, som fordrar särskild vård, skall sådant uppgivas och tydligt ut— märkas å godset. Penningar, värdepapper och andra värdeföremål skola uttryckligen angivas såsom sådana.

18 5.

Orsakas skada av avlämnat gods, vare , avlastaren därför ansvarig, såvida fel eller försummelse ligger honom eller någon, för vilken han svarar, till last.

Har skadan orsakats av farligt gods, och har detta inlastats utan att bortfrak- taren med kännedom om dess beskaffenhet samtyckt till inlastningen, vare avlastaren ansvarig, ändock att fel eller försummelse ej föreligger.

14 &.

Godset skall avlämnas i sådan ordning och på sådant sätt, att det kan bekvämligen tagas ombord och behörigen stuvas.

15 5. Bortfraktaren skall sörja för att in— lastningen sker med behörig skyndsamhet. Gods må ej lastas på däck, med mindre sådant må anses avtalat.

16 5.

Avlämnas gods, som kan medföra äventyr för människor, fartyg eller annat gods, skall detta tydligt utmärkas å godset samt avlastaren lämna de upplysningar, som äro erforderliga till förebyggande av skada.

Har sådant gods inlastats utan att bortfraktaren med kännedom om dess be- skaffenhet samtyckt till inlastningen, eller har på grund av inlastat gods fara uppstått, äge "bortfraktaren efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet att ersätta skadan.

17 %.

Avlämnas gods, som fordrar särskild vård, skall sådant uppgivas och tydligt ut— märkas å godset.

Penningar, värdepapper och andra värdeföremål skola uttryckligen angivas såsom sådana.

18 5.

Orsakas skada av avlämnat gods, vare avlastaren därför ansvarig, såvida fel eller försummelse ligger honom eller någon, för vilken han svarar, till last.

Har skadan orsakats av farligt gods, och har detta inlastats utan att bortfrak— taren med kännedom om dess beskaffenhet samtyckt till inlastningen, vare avlastaren ansvarig, ändock att fel eller försummelse ej föreligger.

• Sida 88
•  Original

5 19.

Afladeren skal overgive Bortfragteren de Dokumenten og give ham de Anvisnin— ger, der er nadvendige for Udferelsen af Rejsen. Undlader han dette, og bliver Skibets Afgang derved forsinket udover Liggetiden, kan Bortfragteren kraeve Godt- gorelse efter Reglerne for Overliggetid. For Skade ved Ophold udover Overligge- tiden, som ikke daekkes ved Godtgarelsen for dette Ophold, kan Bortfragteren des- uden kraeve Erstatning, medmindre det

maa antages, at Undladelsen ikke kan til-_ regnes Afladeren.

5 20. Bortfragteren skal paa Forlangende give Bevis for Modtagelsen af Godset, efterhaanden som det leveres.

5 21.

Naar Lastningen af Godset er af- sluttet, og de nedvendige Dokumenter er overgivet Bortfragteren, kan Afladeren kree— ve Konnossement udstedt; naar saadant Dokument, som omhandles i 5 80, er ud- stedt, dog kun, hvis dette leveres tilbage.

5 22.

Gaelder Aftalen en fuldstaendig Lad- ning, maa Bortfragteren ikke uden Befrag- terens Samtykke medtage Handelsvarer for egen eller andres Regning.

Udfarelse af Rejsen.

5 23.

Uden Befragterens Samtykke maa Godset ikke sendes med andet Skib end det, som er naevnt i Aftalen, eller som i Henhold til Aftalen bliver anmeldt af Bortfragteren.

5 24.

Rejsen skal tiltraedes og udferes med tilbarlig Hurtighed.

Ophold eller Afvigelse fra den saedvan- lige Vej kan geres for at redde Menneske- liv, för at bjerge andet Skib eller Gods, eller af anden rimelig Grund.

5 19.

Avlasteren skal overgi bortfrakteren de dokumenter og gi ham de anvisninger, som er nedvendige for utferelsen av reisen. Gjer han ikke det, og blir skibets avgång derved forsinket ut over liggetiden, kan bortfrakteren kreve godtgjcrelse efter reg— lene for overliggetid. For skade ved Ophold utover overliggetiden, som ikke dekkes ved godtgjerelsen for dette Ophold, kan bort- frakteren dessuten kreve erstatning, med- mindre det må antas, at undlatelsen ikke kan tilregnes avlasteren.

5 20. Bortfrakteren skal på forlangendc gi bevis for mottagelsen av godset, efterhan- den som det leveres.

5 21.

När lastningen av godset er avsluttet, og de nedvendige dokumenter er overgitt til bortfrakteren, kan avlasteren kreve konnossement utstedt, men hvis motta- gelseskonnossement er utstedt, bare mot å levere dette tilbake.

5 22.

Gjelder avtalen en fullstendig lad- ning, må bortfrakteren ikke ta med gods for egen eller andres _regning uten sam— tykke av befrakteren.

Utfmelse (w reisen.

5 23.

Uten befrakterens samtykke må god- set ikke sendes med annet skib enn det, som er nevnt i avtalen, eller som i henhold til avtalen blir anmeldt av bortfrakteren.

5 24.

Reisen skal tiltredes og utföres med tilbarlig hurtighet.

Ophold eller avvikelse fra vanlig vei kan gjeres for å redde menneskeliv, for å berge annet skib eller gods, eller av annen rimelig grunn.

• Sida 89
•  Original

_ 19 5.

Avlastaren skall tillställa bortfrakta— ren de handlingar och lämna honom de an- lvisningar, som äro nödvändiga för godsets försändande. Underlåter han detta, och för— dröjes till följd därav fartygets avgång utöver liggetiden, njute bortfraktaren er- sättning enligt de för överliggetidsersätt— ning gällande bestämmelser. För skada genom uppehåll utöver lastningstiden, som icke täckes genom den enligt nämnda grund för uppehållet utgående ersättningen, äge bortfraktaren erhålla gottgörelse, med min- dre det må antagas, att fel eller försum- melse ej ligger avlastaren till last.

20 5. Bortfraktaren skall på begäran med- dela bevis om godsets mottagande, allt— eftersom det avlämnas.

21 5.

När lastningen av godset är avslutad samt bortfraktaren erhållit erforderliga hand- lingar, äge avlastaren få konnossement ut— färdat, dock, där handling som i 80 5 sägs blivit utställd, endast om denna åter- lämnas.

22 5.

Vid befraktning av helt fartyg må bortfraktaren icke utan befraktarens sam- tycke medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning.

Om resans utförande.

23 5.

Utan befraktarens samtycke må god- set icke försändas med annat fartyg än det, som angivits i avtalet eller i enlighet därmed anmäles.

24 5.

Resan skall anträdas och utföras med tillbörlig skyndsamhet.

Uppehåll eller avvikelse från vanlig väg må göras för att rädda människoliv, för att bärga annat fartyg eller gods, så ock av annan skälig anledning.

19 5.

Avlastaren skall tillställa bortfrakta- ren de handlingar och lämna honom de an— visningar, som äro nödvändiga för godsets försändande. Underlåter han detta, och för- dröjes till följd därav fartygets avgång utöver liggetiden, njute bortfraktaren er- sättning enligt de för överliggetidsersätt- ning gällande bestämmelser. För skada genom uppehåll utöver lastningstiden, som icke täckes genom den enligt nämnda grund för uppehållet utgående ersättningen, äge bortfraktaren erhålla gottgörelse, med min- dre det må antagas, att fel eller försum- melse ej ligger avlastaren till last.

20 5. Bortfraktaren skall på begäran med- dela bevis om godsets mottagande, allt- eftersom det avlämnas.

21 5.

När lastningen av godset är avslutad samt bortfraktaren erhållit erforderliga hand- lingar, äge avlastaren få konossement ut- färdat; dock, där handling som i 80 5sägs blivit utställd, endast om denna åter- lämnas.

22 5.

Vid befraktning av helt fartyg må bortfraktaren icke utan befraktarens sam— tycke medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning.

Om resans utförande. 23 5.

Utan befraktarens samtycke må god— set icke försändas med annat fartyg än det, som angivits i avtalet eller i enlighet därmed anmäles.

24 5.

Resan skall anträdas och utföras med tillböng skyndsamhet.

Uppehåll eller avvikelse från vanlig väg må göras för att rädda människoliv, för att bärga annat fartyg eller gods, så ock av annan skälig anledning.

• Sida 90
•  Original

5 25.

Bliver Skibet opholdt nndervejs, fordi Ordre for Bestemmelsessted ikke bliver givet i rette Tid, kan Bortfragteren kraeve Godtgerelse og Erstatning efter Reglerne i 5 19.

5 26.

Bortfragteren skal baere Skibsafgifter, Kanalafgifter, Lods- og Bugserpenge, Ka- rantaeneudgifter og alle andre Omkostnin-

ger, der er forbundet med Befordringen af Godset.

Omsorg fo'r Godset. 5 27.

Fra Modtagelsen til Afleveringen paa-'

hviler det Bortfragteren at drage Omsorg for Godset og ievrigt varetage Ejerens Tarv. '

g 28.

Lider Godset Skade, eller gaar det tabt, medens det er i Bortfragterens Vare- taegt, skal han betale Erstatning, medmin— dre det maa antages, at Skaden eller Tabet hidrorer fra:

1. Omstaendigheder, der ikke kan til— regnes Bortfragteren eller nogen, han haefter for. . Fejl eller Forsommelse af Skibsforer, Mandskab, Lods eller andre, der ud- forer Arbejde i Skibets Tjeneste, i Navigeringen eller den somandsmaes- sige Behandling af Skibet. . Brand, forsaavidt Bortfragteren ikke selv har Skyld, eller . Soulykke, Naturhaendelse, Krig, Hand- ling af Statens Fjender, Opror eller Uroligheder, Beslaglaeggelse, Embargo eller andet Tvangsindgreb af offent— lige Myndigheder eller andre Magt- havere, Arrest eller Tvangsfuldbyr- delsesskridt, Karantaene, Strike, Lock- out eller anden Standsning eller Hin— dring i Arbejdet, Udforelse af eller Forseg paa Redning af Liv eller Bjerg— ning af Gods paa Seen, Mangler ved

5 25.

Blir skibet opholdt underveis, fordi ordre for bestemmelsessted ikke blir gitt i rett tid, kan bortfrakteren kreve godtgje— relse og erstatning efter reglene i 5 19.

5 26.

Bortfrakteren skal baere skibsavgifter, kanalavgifter, los— og bugserpenger, käran— taeneutgifter og alle andre omkostninger, som er forbundet med befordringen av godset.

Omsorg for godset.

5 27. Fra mottagelsen til avleveringen på— hviler det bortfrakteren å dra omsorg for godset og vareta eierens tarv.

5 28.

Blir godset skadet, eller går det tapt, mens det er i bortfrakterens varetekt, skal han betale erstatning, medmindre det må antas, at skaden eller tapet hitrorer fra omstendigheter, som ikke kan tilregnes bortfrakteren eller noen han hefter for, eller fra feil eller forsommelse av skibs— ferer, mannskap, los eller andre, som utforer arbeide i skibets tjeneste, i navigeringen eller den sjomannsmaessige behandling av skibet, eller fra brand, forsåvidt han selv er uten skyld.

Må det antas, _at årsaken har vaert sjöulykke, naturhendelse, krig, handling av statens fiender, oprer eller uroligheter, beslag, embargo eller annet tvangsinngrep av offentlige myndigheter eller andre makt- havere, arrest eller andre tvangsforret— ninger, karantaene, streik, lockout eller annen stans eller hindring i arbeidet, ut— förelse av eller forsok på redning av liv eller bergning av gods paa sjoen, mangler ved skibet som ikke kunde opdages ved tilbor- lig opmerksomhet, godsets egen beskaffen- het, feil eller mangler ved godset, util- strekkelig pakning, utilstrekkelig eller unoi-

• Sida 91
•  Original

25 5.

Fördröjes fartyget under resan, i följd av att anvisning om bestämmelsehamn icke * givits i rätt tid, njute bortfraktaren ersätt-

ning enligt stadgandena i 19 5.

26 5.

Bortfraktaren skall vidkännas skepps- umgälder, kanal- och lotsningsavgifter, bog- serings— och karantänsutgifter samt alla an— dra kostnader, som äro förbundna med god- sets befordran.

Om vårdnaden ao godset.

27 5.

Efter det godset mottagits och till dess det avlämnats skall bortfraktaren hava noggrann vård om godset samt i övrigt iakttaga lastägarens rätt och bästa.

28 5.

Förkommer, minskas eller skadas god— set, medan det är under bortfraktarens vård, vare han därför ansvarig, med mindre det må antagas, att förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som ej kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller för— summelse, eller tillkommit genom fel eller försummelse, vartill befälhavaren, någon av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig ind navigeringen eller det nautiska hand-' havandet av fartyget, eller ock orsakats av brand, utan så är, att fel eller försummelse därvid ligger bortfraktaren själv till last.

Där antagas må, att orsaken till ska— dan varit sjöolycka, naturhändelse, krig, ; åtgärd av statens fiender, uppror eller oro— ³ ligheter, beslag, embargo eller annan åtgärd av offentlig myndighet eller annan makt- innehavare, kvarstad eller annan hand- räckning, karantän, strejk, lockout eller annat inställande av eller hinder i arbetet, åtgärd för räddning av liv eller bärgning av egendom till sjöss, brist i fartyget, som ej kunnat uppdagas med användande av

25 5.

Fördröjes fartyget under resan, enär anvisning om bestämmelsehamn icke givits i rätt tid, njute bortfraktaren ersättning enligt stadgandena i 19 5.

26 5.

Bortfraktaren skall vidkännas skepps- umgälder, kanal- och lotsavgifter, bogse- rings- och karantänsutgifter samt alla an- dra kostnader, som äro förbundna med god— sets befordran.

Om oårdnaden av godset.

27 5.

Efter det godset mottagits och till dess det avlämnats skall bortfraktaren hava noggrann värd om godset samt i övrigt iakttaga lastägarens rätt och bästa.

28 5.

Förkommer, minskas eller skadas god- set, medan det är under bortfraktarens vård, vare han därför ansvarig, med mindre det må antagas, att förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som ej kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller för- summelse, eller att förlusten, minskningen eller skadan tillkommit genom fel eller försummelse, vartill befälhavaren, någon av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller det nautiska hand- havandet av fartyget, eller ock orsakats av brand, utan så är, att fel eller försummelse därvid ligger bortfraktaren själv till last.

Där antagas må, att orsaken till ska— dan varit sjöolycka, naturhändelse, krig, åtgärd av statens fiender, uppror eller oro- ligheter, beslag, embargo eller annan åtgärd av högre hand, kvarstad eller annan hand- räckning, karantän, strejk, lockout eller annat inställande av eller hinder i arbetet, åtgärd för räddning av liv eller bärgning av egendöm till sjöss, brist i fartyget, som ej kunnat uppdagas med användande av

• Sida 92
•  Original

Skibet, der ikke har kunnet opdages ved tilberlig Opmeerksomhed, Godsets egen Beskaffenhed, Fejl eller Mangler ved Godset, utilstreekkelig Indpakning, utilstraekkelig eller unojagtig Maerk- ning eller en Handling eller Undladelse fra Afladerens Side, alt forsaavidt det ikke er oplyst, om Fejl eller Forsem- melse kan laegges Bortfragteren eller nogen, han haefter for, til Last, og det, forsaavidt Skaden eller Tabet hid- rerer fra, at Skibet ikke har vaeret sedyg- tigt, beherigt udrustet og bemandet, eller at de Rum, i hvilke Godset er lastet, ikke har vaeret i behorig Stand, godtgores, at dette ikke beror paa Mangel paa tilbor— lig Omhu fra Bortfragterens Side ved Rej— sens Begyndelse. _

Har Afladeren forsaetlig givet urig- tige Oplysninger af vaesentlig Betydning om Godsets Art eller Vaerdi, er Bortfrag— teren dog i ethvert Tilfaalde ansvarsfri.

5 29.

Bortfragterens Ansvar efter 5 28 er begrsenset til et Beleb i Kroner svarende til 1800 : 2480 kg fint Guld for hver Kollo eller anden Enhed af Godset.

Er efter Afladerens Opgivelse hojere Veerdi samt Godsets Art uden Forbehold optaget i Konnossementet, forhejes dog Graenscn for Bortfragterens Ansvar til det opgivne Belob, og dette anses i saa Fald som Godsets Vaerdi, medmindre Modbevis fores.

. 5 30.

Kraever Ejerens Tarv, at der for at bevare Godset traeffes saerlige Foranstalt- ninger, som det ikke paahviler Bortfragte— ren at bekoste, eller at Godset sendes videre, naar Rejsen afbrydes, kan Bort- fragteren slutte de fornedne Aftaler for Ejerens Regning. Bliver det nodvendigt at rejse Penge, kan han optage Laan for Eje— rens Regning eller saelge af Godset.

aktig merkning, eller en handling eller undlatelse fra avlasterens side, er bort- frakteren fri for ansvar, medmindre det godtgjeres, at feil eller forsommelse av ham eller noen han hefter for, har medvirket.

Må skaden eller tapet antas å hitrore fra, at skibet ikke har vaeret sjödyktig, behorig utrustet og bemannet, eller at de rum, hvori godset er lastet, ikke har vaert i behorig stand, gjelder det som ovenfor er bestemt om bortfrakterens 'ansvars- frihet, kun forsåvidt han godtgjer, at tilborlig omsorg er anvendt i disse hen- seender ved reisens begynnelse.

Har avlasteren forsetlig gitt uriktige oplysninger av vesentlig betydning om godsets art eller verdi, er bortfrakteren i ethvert tilfelle ansvarsfri. '

5 29. Bortfrakterens ansvar efter 5 28 er begrenset til 1800 kroner (i gull) for hver kollo eller annen enhet av godset.

5 30.

Krever eierens tarv, at der for å be— vare godset treffes saerhge foranstaltninger, som det ikke påhviler bortfrakteren å be- koste, eller at godset sendes videre, når rei- sen avbrytes, kan bortfrakteren slutte de fornodne avtaler for eierens regning. Blir det nedvendig å reise penger, kan han ta op lån for eierens regning eller selge av godset.

• Sida 93
•  Original

behörig uppmärksamhet, godsets egen be- skaffenhet, fel hos godset, bristfällig för- packning eller märkning eller åtgärd eller underlåtenhet å avlastarens sida, vare bort- fraktaren fri från ansvar, med mindre det framgår, att därvid medverkat fel eller för- summelse av bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar.

Må skadan antagas hava uppkommit därigenom, att fartyget icke varit i sjö- värdigt skick eller behörigen bemannat eller utrustat eller att de rum, i vilka god- set lastas, icke varit i tillbörligt skick, gälle dock vad om bortfraktarens frihet från ansvar ovan är sagt endast försåvitt han visar, att vid resans början behörig omsorg blivit använd för fartygets färdigställande i nu nämnda hänseenden.

Har avlastaren lämnat veterligen orik— tig uppgift rörande godsets art eller värde, och var uppgiften av väsentlig betydelse, vare bortfraktaren fri från honom enligt ovan givna bestämmelser åliggande ansvar.

29 5.

Bortfraktarens ansvar jämlikt 28 5 vare för kolli eller annan enhet av godset begränsat till 20000 mark (i guld).

Har i enlighet med avlastarens upp— gift högre värde å godset, jämte dettas art, utan förbehåll upptagits i konnossement, gälle dock det sålunda angivna värdet såsom gräns för bortfraktarens ansvar. Detta belopp skall i sådant fall anses såsom godsets värde, till dess annat visas.

30 5.

Erfordras. för godsets bevarande sär- skild åtgärd, som det ej åligger bortfrak- taren att bekosta, eller bör, ändock att den avtalade resan avbrytes, godset fortskaffas till bestämmelseorten, må bortfraktaren för lastägarens räkning ingå därför erforder- liga förbindelser. Uppstår behov av pen- ningar för ändamål, som nu är sagt, må bortfraktaren anskaffa nödiga medel genom län eller genom att sälja av godset.

behörig uppmärksamhet, godsets egen be» skaffenhet, fel hos godset, bristfällig för— packning eller märkning eller åtgärd eller underlåtenhet å avlastarens sida, vare bort- fraktaren fri från ansvar, med mindre det framgår, att därvid medverkat fel eller för- summelse av bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar.

Må skadan antagas hava uppkommit därigenom, att fartyget icke varit i sjö- värdigt skick eller behörigen bemannat eller utrustat eller att de rum, i vilka god- set lastas, icke varit i tillbörligt skick, gälle dock vad om bortfraktarens frihet från ansvar ovan är sagt endast försåvitt han visar, att vid resans början behörig omsorg blivit använd för fartygets färdigställande i nu nämnda hänseenden.

Har avlastaren lämnat veterligen orik— tig uppgift rörande godsets art eller värde, och var uppgiften av väsentlig betydelse, vare bortfraktaren fri från honom enligt ovan givna bestämmelser åliggande ansvar.

29 5.

Bortfraktarens ansvar jämlikt 28 5 vare för kolli eller annan enhet av godset begränsat till 1800 kronor (i guld).

Har i enlighet med avlastarens upp- gift högre värde å godset, jämte dettas art, utan förbehåll upptagits i konossement, gälle dock det sålunda angivna värdet såsom gräns för bortfraktarens ansvar. Detta belopp skall i sådant fall anses såsom

- godsets värde, till dess annat visas.

30 5.

Erfordras för godsets bevarande sär- skild åtgärd, som det ej åligger bortfrak- taren att bekosta, eller bör, ändock att den avtalade resan avbrytes, godset fortskaffas till bestämmelseorten, må bortfraktaren för lastägarens räkning ingå därför erforder— liga förbindelser. Uppstår behov av pen— ningar för ändamål, som nu är sagt, må bortfraktaren anskaffa nödiga medel genom lån eller genom att sälja av godset.

• Sida 94
•  Original

Kan Godset ikke opbevares uden Fare for at blive edelagt, eller vil Omkostnin- gerne ved at opbevare Godset eller ved at fore det videre blive uforholdsmaessig store, kan Bortfragteren saelge det.

For de Forpligtelser, som Bortfragte- ren indgaar for Ejerens Regning, hefter denne kun med Godset.

5 31.

For Bortfragteren traeffer Foranstalt— ninger for Ejerens Regning, bor han saa- vidt muligt indhente Forholdsordre. Uden Ordre ber han ikke saelge af Godset, for han har indhentet Udtalelse fra sagkyndig Side.

Salg af Godset skal foregaa ved of- fentlig Auktion eller paa anden betryggen- de Maade.

5 32.

Har Bortfragteren sluttet en Aftale for Ejerens Regning uden at have Ret der- til efter 5 30, er Aftalen dog bindende for Ejeren, naar den, med hvem Aftalen er sluttet, maa antages at have vaeret i god Tro.

Losning og Udlcoering af Godset.

% 33. Med Hensyn til Losseplads og Losse- tid faar Bestemmelserne i 55 1—10 til- svarende Anvendelse.

5 34.

Ved .Losningen skal Bortfragteren af— levere Godset og Modtageren tage imod det ved Skibets Side, naar andet ikke maa anses for aftalt.

Bestemmelsen i 5 13, 2. Stk., faar til— svarende Anvendelse.

Kan godset ikke opbevares uten fare for å bli edelagt, eller vil omkostningene ved å opbevare godset eller ved å fore det videre bli uforholdsmeessig store, kan bort- frakteren selge det.

For de forpliktelser, som bortfrakte- ren inngår for eierens regning, hefter den— ne bare med godset.

5 31.

For bortfrakteren treffer nogen for— anstaltning for eierens regning, bor han såvidt mulig innhente forholdsordre. Uten ordre bor han ikke selge av godset, for han har innhentet sakkyndig uttalelse.

Salg av godset skal föregå ved offent- lig auksjon eller på annen bctryggende måte.

5 32.

Har bortfrakteren sluttet en avtale for eierens regning uten å ha rett til det efter 5 30, er avtalen dog bindende for eie— ren, når den som avtalen er sluttet med, må antas å ha v:.ert i god tro.

Lossm'ng og atleoem'ng ae godset.

5 33. Med hensyn til losseplass og lossetid får bestemmelsene i 55 1—10 tilsvarende anvendelse.

5 34.

Ved lossningen skal bortfrakteren av- levere godset og mottageren ta imot det ved skibets side, når ikke annet må anses for avtalt. *

Bestemmelsen i 5 13, annet ledd, får tilsvarende anvendelse.

• Sida 95
•  Original

Kan icke godset förvaras utan fara för väsentlig försämring, eller skulle, där resan avbrytes, kostnaden för godsets för— varande eller fortskaffande till bestäm- melseorten bliva alltför hög, må bortfrak- taren försälja godset. ,

För de förbindelser, bortfraktaren så— lunda ingår för lastägaren, häfte denne allenast med godset.

31 5.

Innan bortfraktaren ingår förbindelse eller vidtager annan åtgärd för lastägarens räkning, bör han, såvitt ske kan, därom inhämta föreskrift. Rörande försäljning av gods bör han, där föreskrift ej föreligger, inhämta utlåtande av besiktningsmän.

Försäljning av gods skall äga rum på offentlig auktion eller på annat betryg- gande sätt.

32 5.

Har bortfraktaren ingått förbindelse eller vidtagit annan åtgärd, varom i 30 5 förmäles, ändock att han därtill ej varit berättigad, vare avtalet likväl bindande för lastägaren, därest den, med vilken avtalet ingicks, må antagas hava varit i god tro.

Om godsets lossning och utlämnande.

33 5.

'I fråga om lossningsplats och loss— ningstid äga bestämmelserna i 1—10 55 motsvarande tillämpning.

34 5.

Vid lossningen skall bortfraktaren ut— lämna och mottagaren taga emot godset vid fartygets sida, där ej annat må anses avtalat.

Vad i 13 5 andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid lossnin— gen.

Kan icke godset förvaras utan fara för väsentlig försämring, eller skulle, där resan avbrytes, kostnaden för godsets för— varande eller fortskaffande till bestäm- melseorten bliva alltför hög, må bortfrak- taren försälja godset.

För de förbindelser, bortfraktaren så- lunda ingår för lastägaren, häfte denne allenast med godset.

31 5.

Innan bortfraktaren ingår förbindelse eller vidtager annan åtgärd för lastägarens räkning, bör han, såvitt ske kan, därom inhämta föreskrift. Rörande försäljning av gods bör han, där föreskrift ej föreligger, inhämta utlåtande av besiktningsmän.

Försäljning av gods skall äga rum på offentlig auktion eller på annat betryg- gande sätt.

32 5.

Har bortfraktaren ingått förbindelse eller vidtagit annan åtgärd, varom i 30 5 förmäles, ändock att han därtill ej varit berättigad, vare avtalet likväl bindande för lastägaren, därest den, med vilken avtalet ingicks, må antagas hava varit i god tro.

Om godsets lossning och utlämnande.

33 5.

I fråga om lossningsplats och löss- ningstid äga bestämmelserna i 1—10 55 motsvarande tillämpning.

34 5.

Vid lossningen skall bortfraktaren ut— lämna och mottagaren taga emot godset vid fartygets sida, där ej annat må anses avtalat. -

Vad i 13 5 andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid lossnin- gen. '

• Sida 96
•  Original

5 35.

Bortfragteren skal fremme Udlosnin- gen med tilberlig Hurtighed og aflevere Godset paa saadan Maade, at det kan mod- tages saa bekvemt, som Forholdene til- lader.

5 36. ,

Ved Stykgodsbefordring skal Bort— fragteren, hvis andet ikke maa anses for aftalt, give Modtageren Melding om, naar Godset vil blive losset eller kan hentes.

Kan Melding ikke gives til Modtage- ren, traeder offentlig Bekendtgorelse i Ste- det.

5 37.

For Godset modtages, har den, der kan kraeve det udleveret, Ret til at lade det undersege. '

Er ikke skriftlig Meddelelse om Skade paa eller Tab af Gods og om Skadens eller Tabets almindelige Karakter givet Bort- fragteren senest ved Godsets Modtagelse, eller, saafremt Skaden eller Tabet ikke er aabenbar, senest tre Dage efter, skal Mod- tagelsen anses som Bevis for, at Godset er beharig atieveret, saafremt Modbevis ikke fores.

Lige med skriftlig Meddelelse regnes det, at Modtageren under en Besigtigelse, der er foretaget i begge Parters Neervaerelse ved Modtagelsen af Godset, har gjort op- maerksom paa Skaden eller Tabet.

5 38.

Ved at modtage Godset bliver Mod- tageren pligtig at betale Fragt og andre Krav, som Bortfragteren har ifolge Kon- nossement eller Fragtbrev.

5 39. Bortfragteren er ikke pligtig at ud— levere Godset, for Modtageren har betalt

5 35.

Bortfrakteren skal fremme utlossnin— gen med tilberlig hurtighet og avlevere godset på sådan måte, at det kan mottas så. bekvemt, som forholdene tillater.

5 36.

Ved stykkgodsbefordring skal bort- frakteren, hvis ikke annet må anses for avtalt, gi mottageren melding om, när god- set vil bli losset eller kan hentes.

Kan melding ikke gis til mottageren, trer offentlig kunngjcrelse i steden.

5 37.

Fer godset mottas, har den, som kan kreve det utlevert, rett til å la det under- seke. _

Er ikke skriftlig meddelelse om skade på eller tap av gods og om skadens eller tapets almindelige beskaffenhet gitt bort- frakteren senest ved mottagelsen, eller hvis skaden eller tapet ikke var åpenbar, se—' nest tre dager efter, skal mottagelsen ansees som bevis for, at godset er behorig avlevert, såfremt motbevis ikke fores.

Like med skriftlig meddelelse regnes det, at mottageren har gjort opmerksom på skaden eller tapet under en besiktigelse, som ved mottagelsen er foretatt i begge parters naervaer.

5 38.

Ved å ta imot godset blir mottageren forpligtet til å betale frakt og andre krav, som bortfrakteren har ifelge konnossement eller fraktbrev.

5 39. Bortfrakteren er ikke pliktig til å ut— levere godset, for mottageren har betalt

• Sida 97
•  Original

35 5.

Bortfraktaren skall sörja för, att loss— ningen utföres med behörig skyndsamhet och att godset utlämnas på sådant sätt, att * det kan tages emot så bekvämt, som för— ; hållandena medgiva.

36 5.

Vid styckegodsbefordran skall bort- fraktaren, där ej annat må anses avtalat, underrätta mottagaren, när godset skall los- sas eller kan avhämtas.

Är mottagaren icke känd eller icke att träffa, skall underrättelse meddelas genom kungörelse i tidning på orten eller offent- liggörande på annat lämpligt sätt.

37 5.

Innan godset mottages, äge den, som är behörig mottaga detsamma, låta under- söka godset till utrönande av dess tillstånd.

Har icke skriftlig underrättelse om minskning eller skada jämte den allmänna beskaffenheten därav tillställts bortfraktaren . senast vid godsets mottagande eller, om ? minskningen eller skadan icke är uppenbar, ' senast tre dagar efter mottagandet, skall, till dess annat ådagalägges, godset anses behörigen avlämnat.

Underrättelse skall anses vederbörligen lämnad, därest mottagaren framställt an- ; märkning rörande minskningen eller skadan vid undersökning, som företagits i båda parternas närvaro.

38 5.

Mottagandet av godset medför för mottagaren förpliktelse att gälda frakt samt vad bortfraktaren eljest äger att for- dra av befraktaren enligt konnossement eller annan handling, enligt vilken godset mottages.

39 5. Bortfraktaren vare ej pliktig att ut- lämna godset, innan mottagaren guldit de

35 5.

Bortfraktaren skall sörja för att loss- ningen utföres med behörig skyndsamhet och att godset utlämnas på sådant sätt, att det kan tagas emot så bekvämt, som för- hållandena medgiva.

36 5.

Vid styckegodsbefordran skall bort- fraktaren, där ej annat må anses avtalat, underrätta mottagaren, när godset skall los— sas eller kan avhämtas.

Är mottagaren icke känd eller icke att träffa, skall underrättelse meddelas genom kungörelse i tidning på orten eller offent- liggörande på annat lämpligt sätt.

37 5.

Innan godset mottages, äge den, som är behörig mottaga detsamma, låta under- söka godset till utrönande av dess tillstånd.

Har icke skriftlig underrättelse .om minskning eller skada jämte den allmänna beskaffenheten därav tillställts bortfraktaren senast vid godsets mottagande" eller, om minskningen eller skadan icke är uppenbar, senast tre dagar efter mottagandet, skall, till dess annat ådagalägges, godset anses behörigen avlämnat.

Underrättelse skall anses vederbörligen lämnad, därest mottagaren framställt an— märkning rörande minskningen eller skadan vid undersökning, som företagits i båda parternas närvaro.

38 5.

Mottagandet av godset medför för mottagaren förpliktelse att gälda frakt samt vad bortfraktaren eljest äger att for- dra av befraktaren enligt konossement eller annan handling, enligt vilken godset mottages.

39 5. Bortfraktaren vare ej pliktig att ut—

• Sida 98
•  Original

eller deponeret, hvad Bortfragteren kan kraeve efter 5 38, samt andre Belob, som Godset hefter for. For Havaribidrag, der endnu ikke er fastsat, kan der dog kun for- langes Sikkerhed. Deponerede Beleb kan Bortfragteren haeve, naar Godset er udleve- ret.

5 40.

Er Godset forlangt udleveret, men undlader Modtageren at opfylde sine For- pligtelser efter 5 38, eller forhaler han Los— ningen, saa den ikke kan fuldferes i rette Tid, kan Bortfragteren losse Godset og op- laegge det under sikker Forvaring for Mod- tagerens Regning. Om Oplaegningen skal han underrette Modtageren.

Melder Modtageren sig ikke saa tid- ligt, at Losningen kan fuldferes i rette Tid, skal Bortfragteren losse og oplacgge God— set og underrette Aflader og Befragter herom.

Bliver Godset ikke afhentet efter Med— delelse i Henhold til 5 36, faar Bestemmel- serne om Oplaegning tilsvarende Anven- delse.

5 41.

Bliver Skibet op'holdt udover Losse- tiden, og skyldes dette ikke Bortfragterens Forhold, kan han kraeve Godtgerelse efter Reglerne for Överliggetid. For Skade, der ikke daekkes ved denne Godtgorelse, kan han desuden kraeve Erstatning, medmindre det maa antages, at Opholdet ikke kan til- regnes Modtageren.

5 42.

Af oplagt Gods kan Bortfragteren ved offentlig Auktion eller paa anden be- tryggende Maade saelge saa meget, at de Krav, for hvilke han har Sapanteret i God- set, bliver daekket.

Bliver Bortfragterens Krav ifelge Fragtaftalen ikke daekket ved Salget, er Befragteren ansvarlig for Resten.

eller deponert, hvad bortfrakteren kan kre- ve efter 5 38, og andre belep, som godset hefter for. For havaribidrag, som ikke er fastsatt, kan dog kun kreves sikkerhet. De— ponerte belep kan bortfrakteren heve, når godset er utlevert.

5 40.

Har mottageren forlangt godset ut— levert, men undlater han å opfylle sine for- pliktelser efter 5 39, eller forhaler han lossningen, så den ikke kan fullferes i rett tid, kan bortfrakteren losse godset og legge det op under sikker förvaring for mottage— rens regning. Om oplegningen skal han un— derrette mottageren.

Melder mottageren sig ikke så tidlig, at lossningen kan fullfnres i rett tid, skal bortfrakteren losse og legge op godset og underrette avlaster og befrakter.

Blir godset ikke hentet efter melding i henhold til 5 36, får bestemmelsene om oplegning tilsvarende anvendelse.

5 41.

Blir skibet opholdt utover lossetiden, og skyldes dette ikke bortfrakterens for- hold, kan han kreve godtgjcrelse efter reg- lene for overliggetid. For skade, som ikke dekkes ved denne godtgjcrelse, kan han desuten kreve erstatning, medmindre det må antas, at Opholdet ikke kan tilregnes mottageren.

5 42.

Av oplagt gods kan bortfrakteren gjennem offentlig auksjon eller på annen betryggende måte selge så meget, at de krav, for hvilke han har sjepanterett i god- set, blir dekket.

Blir bortfrakterens krav ifnlge ifrakt— avtalen ikke dekket/ved salget, er befrakte- ren ansvarlig for resten.

• Sida 99
•  Original

i 38 5 omförmälda fordringar, ävensom i övrigt de fordringar, för vilka godset må häfta, eller ock på betryggande sätt ned- satt fordringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag * må dock gods ej kvarhållas, om mottagaren för dem ställer säkerhet.

40 5.

Har mottagare begärt godsets utläm- nande, men underlåter han att fullgöra vad enligt 39 5 åligger honom för godsets ut— fående, eller uppehåller han eljest fartyget för lossningen, så att den ej kan äga rum i rätt tid, äge bortfraktaren lossa godset och för mottagarens räkning upplägga det un- der säker vård. Om uppläggandet skall mottagaren underrättas.

Anmäler sig icke någon mottagare så tidigt, att lossningen kan hinna avslutas i rätt tid, skall bortfraktaren lossa och upp- lägga godset samt underrätta avlastare och befraktare.

Varder i fall, som i 36 5 sägs, gods ej avhämtat i rätt tid, äga bestämmelserna om uppläggning motsvarande tillämpning.

41 5.

Varder fartyget för godsets lossning eller uppläggning uppehållet utöver loss- ningstiden och beror sådant icke av bort- fraktaren, vare denne berättigad att därför utfå gottgörelse, varvid bestämmelserna i 19 5 skola-äga motsvarande tillämpning.

42 5.

Varder gods upplagt, äge bortfrakta- ren låta genom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket av godset, att, utom tull och övriga omkost— nader, de fordringar, för vilka godset häf— tar, därmed täckas.

Förslår icke godset till gäldande av bortfraktarens fordringar, vare befraktaren ansvarig för bristen.

i 38 5 omförmälda fordringar ävensom i övrigt de fordringar, för vilka godset må häfta, eller ock på betryggande sätt ned- satt fordringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag må dock gods ej kvarhållas ,om mottagaren för dem ställer säkerhet.

40 5.

Har mottagare begärt godsets utläm- nande, men underlåter han att fullgöra vad enligt 39 5 åligger honom för godsets ut- fående, eller uppehåller han eljest fartyget för lossningen, så att den ej kan äga rum i rätt tid, äge bortfraktaren lossa godset och för mottagarens räkning upplägga det un- der säker vård. Om uppläggandet skall mottagaren underrättas.

Anmäler sig icke någon mottagare så tidigt, att lossningen kan hinna avslutas i rätt tid, skall bortfraktaren lossa och upp— lägga godset samt underrätta avlastare och befraktare.

Varder i fall, som i 36 5 sägs, gods ej avhämtat i rätt tid, äga bestämmelserna om uppläggning motsvarande tillämpning.

41 5.

Varder fartyget för godsets lossning eller uppläggning uppehållet utöver loss- ningstiden och beror sådant icke av bort— fraktaren, vare denne berättigad att därför utfå gottgörelse, därvid bestämmelserna i 19 5 skola äga motsvarande tillämpning.

42 5.

Varder gods upplagt, äge bortfrakta- ren låta genom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket av godset, att, utom tull och övriga omkost— nader, de fordringar, för vilka godset häf— tar, därmed täckas.

Förslår icke godset till gäldande av bortfraktarens fordringar, vare befraktaren ansvarig för bristen.

• Sida 100
•  Original

5 43.

Har Bortfragteren udleveret Godset, kan han ikke af Befragteren kraeve noget Belcb, som Modtageren skulde have betalt, og som kunde vaere daekket ved Salg af Godset. '

Fragt. 5 44.

Er der ikke truffet Aftale om Frag- tens Starrelse, kan Bortfragteren kraeve den Fragt, som var gångbar paa Lasteste- det, du. han modtog Godset.

5 45.

For Gods, som ikke findes i Behold ved Rejsens Slutning, betales ikke Fragt, medmindre det er tabt paa Grund af dets egen Beskaifenhed eller Mangler ved Ind— pakningen.

Er Fragt betalt forud for Gods, for hvilket Fragt efter Reglen i 1. Stk. ikke skal betales, kan Belcbet kreeves tilbage, hvis ikke andet maa anses for aftalt.

Forsinkelse paa Bortfragterens Side.

5 46.

Bliver Opfyldelsen af Bortfragterens Forpligtelser vaesentlig forsinket, kan Be- fragteren heeve Aftalen. Skal Skibet vaere lasteklart inden en bestemt Tid, anses en— hver Overskridelse for vaesentlig.

Giver Bortfragteren Meddelelse til Be— fragteren, hvoraf det fremgaar, at Forsin- kelse er indtraadt eller med Sikkerhed kan forudses, maa Befragteren, hvis han vil heeve Aftalen, gore det uden ugrundet Op— hold.

Indlastet Gods kan Befragteren ikke kraeve udlosset, hvis det vil medfore vaa- sentlig Ulempe for andre Befragtere.

5 47.

Er en Del af Rejsen udfcrt, naar Be- fragteren haever Aftalen, har Bortfragte- ren Krav paa Afstandsfragt for det Gods, som er i Behold.

5 43. . Har bortfrakteren utlevert godset, kan han ikke av befrakteren kreve noget belop, som mottageren skulde ha betalt, og som kunde vaere dekket ved salg av godset.

Frakt.

5 44.

Er der ikke truffet avtale om frak— tens sterrelse, kan bortfrakteren kreve den frakt, som var gångbar på laststedet, då han tok imot godset.

5 45.

For gods, som ikke er i behold ved rei— sens slutning, betales ikke frakt, medmin- dre det er tapt på grunn av sin egen be— skaffenhet eller mangler ved pakningen.

Er frakt betalt forut for gods, for hvilket frakt efter forste ledd ikke skal betales, kan belopet kreves tilbake, hvis ikke annet må anses for avtalt.

Forsinkelse på bortfrakterens side.

5 46.

Blir opfyllelsen av bortfrakterens for- pliktelser vesentlig forsinket, kan befrak- teren heve avtalen. Skal skibet vaere laste- klart innen en bestemt tid, anses enhver overskridelse for vesentlig.

Gir bortfrakteren melding til befrak— teren om, at forsinkelse er inntrått eller med sikkerhet kan forutses, må befrakte- ren, hvis han vil heve avtalen, gjere det

uten ugrunnet Ophold.

I'nnlastet gods kan befrakteren ikke kreve utlosset, hvis det vil medfore vesent- lig ulempe for andre befraktere.

5 47. Er en del av reisen utfart, når befrak- teren hever avtalen, har bortfrakteren krav på avstandsfrakt for det gods, som er i behold.

• Sida 101
•  Original

43 5.

Utlämnas gods till mottagarens för- fogande, äge bortfraktaren ej vidare talan mot befraktaren för fordran, som bort av mottagaren gäldas och kunnat utgå av godset.

Om frakten.

44 5.

Är ej avtal träffat om fraktens be- 10pp, erlägges den frakt, som var gångbar å lastningsorten, då bortfraktaren mottog godset.

45 5.

För gods, som icke finnes i behåll vid resans slut, utgår icke frakt, såvida icke godset gått förlorat till följd av sin egen beskaffenhet eller på grund av bristfällig förpackning.

Är frakt på förhand betald för gods, för vilket befraktaren, efter ty nu är sagt, icke är pliktig att gälda frakt, skall belop- pet återbäras, där ej annat må anses av- talat.

Om dröjsmål å bortfraktarens sida.

46 5.

Föreligger å bortfraktarens sida Vä- sentligt dröjsmål med avseende å avtalets fullgörande, äge befraktaren häva avtalet. Skall fartyget å bestämd tid vara färdigt att intaga last, anses varje dröjsmål såsom väsentligt.

Lämnar bortfraktaren meddelande till befraktaren, utvisande att dröjsmål före- ligger eller kan med visshet förutses, give denne, där han vill häva avtalet, medde- lande därom utan oskäligt uppehåll.

Inlastat gods äge befraktaren ej få utlossat, där detta kan medföra väsentlig olägenhet för annan befraktare.

47 5.

Varder avtalet av befraktaren hävt efter det en del av resan utförts, vare bort- fraktaren berättigad till avståndsfrakt för gods, som finnes i behåll.

43 5.

Utlämnas gods till mottagarens för- fogande, äge bortfraktaren ej vidare talan mot befraktaren för fordran, som bort av mottagaren gäldas och kunnat utgå av godset.

Om frakten.

44 5.

Är ej avtal träffat om fraktens be— lopp, erlägges den frakt, som var gångbar å lastningsorten, då bortfraktaren mottog godset.

45 5.

För gods, som icke finnes i behåll vid resans slut, utgår icke frakt, såvida icke godset gått förlorat till följd av sin egen beskaffenhet eller på grund av bristfällig förpackning.

Är frakt på förhand betald för gods, för vilket befraktaren, efter ty nu är sagt, icke är pliktig att gälda frakt, skall belop- pet återbäras, där ej annat må anses av— talat.

Om dröjsmål å bortfraktarens sida.

46 5.

Föreligger å bortfraktarens sida vä- sentligt dröjsmål med avseende å avtalets fullgörande, äge befraktaren häva avtalet. Skall fartyget å bestämd tid vara färdigt att intaga last, anses varje dröjsmål såsom väsentligt.

Lämnar bortfraktaren meddelande till befraktaren, utvisande att dröjsmål före- ligger eller kan med visshet förutses, give denne, där han vill häva avtalet, medde- lande därom utan oskäligt uppehåll.

Inlastat gods äge befraktaren ej få utlossat, där detta kan medföra väsentlig olägenhet för annan befraktare.

47 5.

Varder avtalet av befraktaren hävt efter det en del av resan utförts, vare bort— fraktaren berättigad till avståndsfrakt för gods, som finnes i behåll.

• Sida 102
•  Original

Afstandsfragten udgor det Belcb, der maatte blive tilbage af Fragten efter Fra- drag af de Omkostninger, som med Rime- lighed kan paaregnes at medgaa, hvis God- set skal fores helt frem.

5 48.

Ophcrer Aftalen at gselde, fordi Ski- bet gaar tabt, efter at en Del af Rejsen er udfert, kan Bortfragteren kraeve Afstands- fragt.

5 49.

For Skade som Felge af Forsinkelse paa Bortfragterens Side eller Tab af Skibet, er Bortfragteren ansvarlig, medmindre det oplyses, at Forsinkelsen eller Tabet ikke kan tilregnes ham eller nogen, han hefter for.

Er Forsinkelsen eller Tabet af Skibet indtruffet i Tiden fra Modtagelsen til Affe- Veringen af Godset, faar dog Bestemmelserne i 55 28 og 29 tilsvarende Anvendelse.

Ikke—Leoemng og Tilbageleoerlng af Gods.

5 50.

Leverer Befragteren intet Gods inden Udlebet af Lastetiden, anses han at have haevet Aftalen, og Bortfragteren kan kreeve Erstatning for det Tab, han derved lider.

Ved Beregning af Erstatningen skal der tages Hensyn til, om Bortfragteren uden rimelig Grund har undladt at tage andet Gods i Stedet.

5 51.

Leverer Befragteren en Del af Godset, kan Bortfragteren kraeve Erstatning for det Tab, han lider ved, at ikke alt Gods leveres.

Avstandsfrakten utgjor det belep, som maatte bli tilbake av frakten efter fradrag av de omkostninger, som med rimelighet kan påregnes å gå med, hvis godset skal fores helt frem.

5 48. Ophorer fraktavtalen å gjelde, fordi skibet går tapt, efteråt en del av reisen er utfart, kan bortfrakteren kreve avstånds- frakt.

5 49.

For skade som fclge av forsinkelse på bortfrakterens side eller tap av skibet, er bortfrakteren ansvarlig, medmindre det op- lyses, at forsinkelsen eller tapet ikke kan tilregnes ham eller noen han hefter for.

Er forsinkelsen eller tapet av skibet inntruffet i tiden fra mottagelsen til avle- veringen av godset, får dog bestemmelsene i 55 28 og 29 tilsvarende anvendelse

I kke-levem'ng og tilbaketagelse av gods.

5 50.

Leverer befrakteren ikke noget gods innen utlopet av lastetiden, anses han for å ha hevet avtalen, og bortfrakteren kan kreve erstatning for det tap han derved lider.

Ved fastsettelse av erstatningen tas hensyn til, om bortfrakteren uten rimelig grunn har latt vaere å ta annet gods i steden.

5 51. Leverer befrakteren en del av godset, kan bortfrakteren kreve erstatning for det tap han lider ved, at ikke alt gods blir levert.

• Sida 103
•  Original

Avståndsfrakten utgöres av den del av den avtalade frakten, som återstår efter avdrag av de omkostnader, som skäligen kunna beräknas åtgå för godsets vidare fortskaffande till bestämmelseorten.

48 5. Upphör på grund av fartygets under- gång avtalet att gälla efter det en del av resan utförts, äge bortfraktaren erhålla av- ståndsfrakt enligt vad i 47 5 är sagt.

49 5.

För skada, som uppkommer genom dröjsmål med avtalets fullgörande, vare bortfraktaren ansvarig, med mindre det visas, att dröjsmålet icke kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse.

Har dröjsmålet inträffat under tiden från det godset mottagits till dess det avlämnats, skall dock vad i 28 ock 29 55 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om underlåtet avlämnande av gods och godsets återtagande. 50 5.

Är vid lastningstidens utgång icke något gods avlämnat, anses befraktaren hava frånträtt avtalet, och njute bortfrak— taren ersättning för fraktförlust samt gott- görelse för utgifter, som vållas genom att godset ej avlämnas, i den mån dessa utgifter ej varda genom nämnda ersättning gott gjorda. *

Vid beräkning av fraktförlusten skall tagas i betraktande, förutom besparing och utgift, som uppkommit för bortfraktaren, jämväl frakt för gods, som bortfraktaren tagit eller utan skälig anledning underlåtit att taga i stället.

51 5.

Avlämnas icke gods till den i avtalet bestämda myckenhet, njute bortfraktaren ersättning jämlikt 50 5 för fraktförlust och utgift, som honom därigenom tillskyndas.

Avståndsfrakten utgöres av den del av den avtalade frakten, som återstår efter avdrag av de omkostnader, som skäligen kunna beräknas åtgå för godsets vidare fortskaffande till bestämmelseorten.

48 5. Upphör på grund av fartygets under- gång avtalet att gälla efter det en del av resan utförts, äge bortfraktaren erhålla av- ståndsfrakt enligt vad i 47 5 är sagt.

49 5.

För skada, som uppkommer genom dröjsmål med avtalets fullgörande, vare bortfraktaren ansvarig, med mindre det visas, att dröjsmålet icke kan tillräknas bortfraktaren eller någon, för vilken han svarar, såsom fel eller försummelse.

Har dröjsmålet inträffat under tiden från det godset mottagits till dess det avlämnats, skall dock vad i 28 och 29 55 är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om underlåtet avlämnande av gods och godsets återtagande. _ 50 5.

Är vid lastningstidens utgång icke något gods avlämnat, anses befraktaren hava frånträtt avtalet, och njute bortfrak— taren ersättning för fraktförlust samt gott- görelse för utgifter, som vållas genom att godset ej avlämnas, i vad dessa utgifter ej varda genom nämnda ersättning gott— gjorda.

Vid beräkning av fraktförlusten skall tagas i betraktande, förutom besparing och utgift som uppkommit för bortfraktaren, jämväl frakt för gods, som bortfraktaren tagit eller utan skälig anledning underlåtit att taga i stället.

51 5.

Avlämnas icke gods till den i avtalet bestämda myckenhet, njute bortfraktaren ersättning jämlikt 50 5 för fraktförlust och utgift, som honom därigenom tillskyndas.

• Sida 104
•  Original

Hvis Befragteren ikke efter Paakrav betaler Erstatningen eller stiller Sikkerhed for den inden Udlobet af Lastetiden, kan” Bortfragteren heeve Aftalen og kraeve Er- statning for det Tab, han lider ved, at Af- talen haeves. 5 52.

Befragteren kan paa Lastestedet eller i en Mellemhavn, som Skibet anlaber, kree- ve Gods tilbage, naar Udleveringen ikke vil medfere vaesentlig Ulempe for Bort— fragteren eller Skade for andre Befragtere.

Bliver Gods leveret tilbage paa Laste- stedet, kan Bortfragteren krseve Erstatning for det Tab, han derved lider. Bliver Gods leveret tilbagei en Mellemhavn, kan Bort- fragteren krwve fuld Fragt og Erstatning for foregede Udgifter og andet Tab.

Genstdig Haavningsret.

5 53.

Viser det sig, efter at Aftalen er ind- gaaet, at Skibet ved at udfere Rejsen vil blive udsat for Opbringelse, at Skib eller Gods vil blive udsat for Krigsskade, eller at Fåren herfor er blevet vassentlig for- aget, kan saavel Befragteren som Bortfrag- teren haeve Aftalen uden Erstatning, naar det sker uden ugrundet Ophold. Det samme gaelder, hvis det viser sig, at Skibets Rejse eller Forsendelsen af Godset hindres ved Udfersels- eller Indferselsforbud, Embargo, Blokade eller anden Foranstaltning af offentlig Myndighed.

Kan Fåren eller Hindringen afveerges ved, at en Del af Godset bliver tilbage, kan Aftalen kun heeves for denne Del. Bort- fragteren kan dog haeve Aftalen helt, hvis Befragteren ikke paa Forlangende betaler Erstatning for det Tab, Bortfragteren lider ved, at en Del af Godset bliver tilbage, eller stiller Sikkerhed for Erstatningen.

Blir ikke efter påkrav erstatningen betalt eller sikkerhet stillet innen utlopet av lastetiden, kan bortfrakteren heve av- talen og kreve erstatning for det tap han lider ved, at avtalen heves.

5 52.

Befrakteren kan på lastestedet eller i en mellemhavn, som skibet anleper, kreve levert gods tilbake, når utleveringen ikke vil medfere vesentlig ulempe for bortfrak— teren eller skade for andre befraktere.

Blir gods levert tilbake på lastestedet, kan bortfrakteren kreve erstatning for det tap han derved lider. Blir gods levert til- bake i mellemhavn, kan bortfrakteren kreve full frakt og erstatning for akede utgifter og annet tap.

Gjensidtg hevningsrett.

g 53.

Viser det sig, efteråt avtalen er slut- tet, at skibet ved å utfere reisen vil bli utsatt for opbringelse, eller at skib eller gods vil bli utsatt for krigsskade, eller at en sådan fare er blitt vesentlig eket, kan såvel befrakter som bortfrakter heve av- talen uten erstatning, når det gjares uten ugrunnet Ophold. Det samme gjelder, hvis det viser sig, at skibets reise eller forsen- delsen av godset blir hindret ved utfersels- eller innfarselsforbud, embargo, blokade eller annen forfaining av offentlig myn— dighet.

Kan faren eller hindringen avverges ved, at en del av godset blir tilbake eller utlosses,_ har hver av partene rett til å forlange det uten erstatning. Bestemmelsen i 5 22 er i så fall ikke til hinder for, at bortfrakteren medtar annet gods. Bortfrak- teren kan heve avtalen helt, hvis befrak- teren ikke på forlangende betaler erstat- ning for det tap, bortfrakteren lider ved, at en del av godset blir tilbake, eller stil- ler sikkerhet for erstatningen.

• Sida 105
•  Original

Har icke, oaktat anmaning skett, bort— fraktarens fordran å ersättningguldits eller säkerhet därför blivit ställd före lastnings— tidens utgång, äge bortfraktaren häva av- talet och erhålla ersättning, såsom i 50 5 sägs.

52 5.

Vill befraktaren utbekomma avlämnat gods å lastningsorten eller i "hamn, som far— tyget anlöper under resan, äge han rätt därtill, såvida det kan ske utan väsentlig olägenhet för bortfraktaren och utån skada för annan befraktere.

Uttages gods i lastningsorten, njute bortfraktaren ersättning för fraktförlust och skada i övrigt, som honom därigenom tillskyndas. Sker uttagandet i mellanhamn, erhålle bortfraktaren full frakt jämte er- sättning för ökade utgifter och annan skada.

Om ömsesidig rätt att häva avtalet. 53 5. Finnes efter avtalets ingående, att fara föreligger för fartygets uppbringande eller för fartygets eller godsets utsättande för krigsskada eller att sådan fara väsent- ligen ökats, äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva avtalet, såvida meddelande därom gives utan oskäligt uppehåll; och drage var sin kostnad och skada. Lag samma vare, där efter avtalets ingående Hnnes, att fartygets resa eller godsets fraktande hindras genom utförselförbud eller införselförbud, embargo, blockad eller annan åtgärd av offentlig myn- dighet eller annan maktmnehavare.

Kan faran eller hindret avvärjas ge— nom att en del av godset kvarlämnas eller utlossas, vare sådan åtgärd vidtagen, där endera parten det äskar; och drage var sin kostnad och skada. Vad i 22 5 är stadgat utgöre i ty fall ej hinder för bortfraktaren att medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning. Bortfraktaren äge ock häva avtalet, där ej på anmaning befraktaren ut- giver ersättning enligt den i 51 5 första stycket angivna grund eller ställer säker- het för betalningen.

Har icke, oaktat anmaning skett, bort- fraktarens fordran å ersättning guldits eller säkerhet därför blivit ställd före lastnings- tidens utgång, äge bortfraktaren häva av- talet och erhålla ersättning, såsom i 50 5 sägs. .

52 5.

Vill befraktaren utbekomma avlämnat gods å lastningsorten eller i hamn, som far- tyget anlöper under resan, äge han rätt därtill, såvida det kan ske utan väsentlig olägenhet för bortfraktaren och utan skada för annan befraktere.

Uttages gods i lastningsorten, njute bortfraktaren ersättning för fraktförlust och skada i övrigt, som honom därigenom tillskyndas. Sker uttagandet i mellanhamn, erhålle bortfraktaren full frakt jämte er- sättning för ökade utgifter och annan skada.

Om ömsesidig rätt att häva avtalet. 53 5. Finnes efter avtalets ingående, att fara föreligger för fartygets uppbringande eller för fartygets eller godsets utsättande för krigsskada eller att sådan fara väsent— ligen ökats, äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva avtalet, såvida medde- lande därom gives utan oskäligt uppehåll; och drage var sin kostnad och skada. Lag samma vare, där efter avtalets ingående finnes, att fartygets resa eller godsets frak— tande hindras genom utförselförbud eller införselförbud, embargo, blockad eller an— nan åtgärd av högre hand.

Kan faran eller hindret avvärjas ge- nom att en del av godset kvarlämnas eller utlossas, vare sådan åtgärd vidtagen, där endera parten det äskar; och drage var sin kostnad och skada. Vad i 22 5 är stadgat utgöre i ty fall ej hinder för bortfraktaren att medtaga handelsvaror för egen eller annans räkning. Bortfraktaren äge ock häva avtalet, där ej på anmaning befraktaren ut- giver ersättning enligt den i 51 5 första stycket angivna grund eller ställer säker- het för betalningen.

• Sida 106
•  Original

Er en Del af Rejsen udfert, har Bort- fragteren Krav paa Afstandsfragt.

II. Tidsbefragtning.

5 54.

Ved Tidsbefragtning skal Bortfragte- ren i den Tid, Skibet skal staa til Raadig- hed for Befragteren, udfare de Rejser, som Befragteren i Overensstemmelse med Af- talen kraever.

5 55.

Bortfragteren skal holde Skibet i be- herig Stand, tilstraekkelig bemandet og udrustet for almindelig Fragtfart. Dog er han ikke pligtig at sarge for Breendsel til Skibets Maskineri eller beere Udgifterne ved Vand til Kedlerne.

5 56.

Befragteren skal sarge for Lastning, Stuvning og Losning uden anden Med- virkning af Skibets Ferer og Mandskab end den, der er saedvanlig ved Rejsebefragtning i den paagaeldende Fart.

5 57. .

De Udgifter ved Udferelsen af Rej- serne, som ikke paahviler Bortfragteren ifelge 55 55 og 56, skal Befragteren bee-re, naar andet ikke maa anses for aftalt.

5 58.

Bortfragteren er forpligtet til at ud- stede Konnossement for indladet Gods med de Vilkaar for Befordringen, som er seed- vanlig i den paageeldende Fart.

Paadrager Bortfragteren sig derved starre Ansvar end efter Fragtaftalens Be— fordringsvilkaar, har han Regres til Be- fragteren.

Er en del av reisen utfart, har bort- frakteren krav på avståndsfrakt.

II. Tidsbefraktning.

5 54.

Ved tidsbefraktning skal bortfrakte- ren i den tid, skibet skal stå til rådighet for befrakteren, utfere de reiser, som be- frakteren i overensstemmelse med avtalen krever.

5 55.

Bortfrakteren skal holde skibet i heve— lig stand og tilstrekkelig bemannet og utv rustet for almindelig fraktfart. Dog er han ikke pliktig til å sarge for brensel til skibets maskineri eller til å baere utgiftene ved vann til kjelene.

5 56.

Befrakteren skal sarge for lastning, stuing og lossning uten annen medvirkning av skibets ferer og mannskap enn den, som er sedvanlig ved reisebefraktning i den på- gjeldende fart.

5 57.

De utgifter ved utferelsen av reisene, som ikke påhviler bortfrakteren ifelge 55 55 og 56, skal befrakteren baere, når ikke annet må anses for avtalt.

5 58.

Bortfrakteren er forpliktet til å ut- stede konnossement for innlastet gods med de Vilkår for befordringen, som er sedvan- lige i den pågjeldende fart.

Pådrar bortfrakteren sig derved storre ansvar enn efter fraktavtalens befordrings— vilkår, skal befrakteren holde ham skades— les. ' '

• Sida 107
•  Original

Är en del av resan utförd, äge bort- fraktaren erhålla avståndsfrakt enligt 'vad i 47 5 sägs.

11. Om tidsbefraktning. . 54 5. Vid tidsbefraktning skall bortfrakta- ren under den tid, fartyget skall stå till förfogande för befraktaren, utföra de resor, befraktaren i överensstämmelse med avtalet påfordrar.

55 5.

Bortfraktaren skall hålla fartyget i behörigt skick samt behörigen bemannat och utrustat för vanlig fraktfart. Han är dock icke pliktig att sörja för bränsle till fartygets maskineri eller att bära utgif- terna för vatten till fartygets pannor.

56 5.

Befraktaren har att sörja för lastning, stuvning och lossning utan annan medver— kan av befälhavare eller besättning än den,

i som är sedvanlig vid resebefraktning i den " fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefraktningsavtalet användes.

57 5.

De utgifter för resornas utförande, som icke på grund av bestämmelserna i 55 och 56 55 åligga bortfraktaren, skola bäras av befraktaren, där ej annat må anses av- talat.

58 5.

Bortfraktaren är pliktig att utställa konnossement å inlastat gods med de vill- kor för godsets befordran, som äro sedvan- liga i den fart, vari fartyget i överensstäm— melse med tidsbefraktningsavtalet använj des.

Ådrager sig bortfraktaren därigenom större ansvar än honom åligger enligt av- talets befordringsvillkor, skall befraktaren hålla honom skadeslös.

Är en del av resan utförd, äge bort- fraktaren erhålla avståndsfrakt enligt vad i 47 5 sägs.

II. Om tidsbefraktning. 54 5.

Vid tidsbefraktning skall bortfrakta- ren under den tid, fartyget skall stå till förfogande för befraktaren, utföra de resor, befraktaren i överensstämmelse med avtalet påfordrar.

55 5.

Bortfraktaren skall hålla fartyget i behörigt skick samt behörigen bemannat och utrustat för vanlig fraktfart. Han är dock icke pliktig att sörja för bränsle till fartygets maskineri eller att bära utgif- terna för vatten till fartygets pannor.

56 5.

Befraktaren har att sörja för lastning, stuvning och lossning utan annan medver- kan av befälhavare eller besättning än den, som är sedvanlig vid resebefraktning i den fart, vari fartyget i överensstämmelse med tidsbefraktningsavtalet användes.

57 5.

De utgifter för resornas utförande, som icke på grund av bestämmelserna i 55 och 56 55 åligga bortfraktaren, har befrak- taren att bära, där ej annat må anses av— talet. '

58 5.

Bortfraktaren är pliktig att utställa konossement å inlastat gods med de vill— kor för godsets befordran, som äro sedvan- liga i den fart, vari fartyget i överensstäm— melse med tidsbefraktningsavtalet använ- des.

Ådrager sig bortfraktaren därigenom större ansvar än h'onom åligger'enligt av— talets befordringsvillkor, skall betraktaren hålla honom skadeslös.

• Sida 108
•  Original

5 59.

Bortfragteren er ikke pligtig at udfere en Rejse, saafremt Skibet eller de ombord— veerende derved vilde blive udsat for en Fare, der ligger udenfor Aftalens Forud— saetninger.

5 60. Bortfragteren er pligtig at lade Skibet-

tiltreede ny Rejse, saalaenge den aftalte,

Tid ikke er udlebet, naar det maa antages, at Rejsen ikke vil medfere vaesentlig Over— skridelse af Tiden. For Overskridelsen be— _ tales i saa Fald Fragt efter Aftalen.

5 61.

Tidsfragt skal betales forskudsvis for en Maaned ad Gången.

Bliver Fragten ikke betalt i rette Tid, kan Bortfragteren haeve Aftalen og krwve Erstatning.

5 62.

Fragt betales ikke for den Tid, der gaar tabt ved almindelig Vedligeholdelse af Skibet eller som Felge af, at Skibet ikke er i beherig Stand eller ikke tilstraekkelig bemandet eller udrustet af Bortfragteren, eller paa Grund af andet Forhold fra Bort- fragterens Side.

5 63.

Bliver Skibet borte, uden at det kan oplyses, naar Ulykken indtraf, skal Fragt betales for Halvdelen af den Tid, som maatte paaregnes at medgaa til den Del af Rejsen, der stod tilbage, da Skibet sidst lod here fra sig.

III. Konnossement.

Indhold og Udstedelse.

5 64.

Konnossementet er Bortfragterens

5 59.

Bortfrakteren er ikke pliktig til å ut- fere en reise, såfremt skibet eller de om— bordvaerende derved vil bli utsatt for en fare, som ligger utenfor avtalens forut- setninger.

5 60.

Bortfrakteren er forpliktet til å la skibet tiltre ny reise, sålenge den avtalte tid ikke er utlepet, når det må antas, at reisen ikke vil medfere vesentlig overskri- delse av tiden. For overskridelsen betales i så fall frakt efter avtalen.

5 61. Tidsfrakt skal betales for en måned ad gangen. Blir frakten ikke betalt i rett tid, kan bortfrakteren heve avtalen og kreve erstat— ning.

forskuddsvis

5 62.

Frakt betales ikke for den tid, som går tapt ved almindelig vedlikehold eller som falge av, at skibet ikke er i hevelig stand eller ikke tilstrekkelig bemannet el- ler utrustet av bortfrakteren, eller på lgrunn av annet forhold fra bortfrakterens side.

5 63.

Blir skibet borte, uten at det kan op— lyses, når ulykken inntraff, skal frakt be- tales for halvdelen av den tid, som måtte påregnes å gå med til den del av reisen, som stod igjen, da skibet sist lot here fra sig.

III. Konnossement. I nnhold og utstedelse. 5 64.

Et konnossement er bortfrakterens skriftlige erkjennelse av, at godset er in n--

• Sida 109
•  Original

59 5. Bortfraktaren är icke pliktig att ut— föra resa, vid vilken fartyg och ombord— varande skulle utsättas för fara, som vid avtalets ingående skäligen icke bort förut— ses. 60 &.

Bortfraktaren är pliktig att låta far- tyget anträda ny resa, så länge den genom avtalet bestämda tiden icke gått till ända, försåvitt antagas må, att resan icke skulle medföra väsentligt överskridande av den tid avtalet avser.

För tidrymd, varmed den avtalade tiden sålunda må överskridas, skall frakt utgå såsom för avtalad tid.

61 5.

Tidsfrakt skall betalas i förskott för en månad i sänder.

Betalas frakten icke i rätt tid, äge bortfraktaren häva avtalet och erhålla skadestånd.

62 5.

Frakt utgår icke för tid, som går för— lorad för befraktaren på grund av åtgärder för fartygets reguljära underhåll eller till följd därav att fartyget icke är i behörigt skick eller behörigen bemannat eller ut— rustat eller eljest på grund av omständig- het, som beror av bortfraktaren.

63 5..

Förolyckas fartyget med man och allt, utan att upplysning kan vinnas om tiden, då olyckan inträffade, skall frakt betalas intill dess hälften av den tid förflutit, som skäligenlbort åtgå för resan från det ställe, där fartyget sist avhördes, till bestämmel- seorten.

III. Om konnossement.

Om konnossementets utställande och innehåll. 64 5. Konnossement innefatter erkännande om godsets inlastning samt förbindelse att

_ skadestånd.

59 5. Bortfraktaren är icke pliktig att ut- föra resa, vid vilken fartyg och ombord- varande skulle utsättas för fara, som vid avtalets ingående skäligen icke bort förut- ses. 60 &.

Bortfraktaren är pliktig att låta far- tyget anträda ny resa, så länge den genom avtalet bestämda tiden icke gått till ända, försåvitt antagas må, att resan icke medför väsentligt överskridande av den tid avtalet avser.

För tidrymd, varmed den avtalade tiden sålunda må överskridas, skall frakt utgå såsom för avtalad tid.

61 &. Tidsfrakt skall betalas i förskott för en månad i sänder. Betalas frakten icke i rätt tid, äge bortfraktaren häva avtalet och erhålla

62 5.

Frakt utgår icke för tid, som går för— lorad för befraktaren på grund av åtgärder för fartygets reguljära underhåll eller till följd därav, att fartyget icke är i behörigt skick eller behörigen bemannat eller ut— rustat, eller eljest på grund av omständig- het, som beror av bortfraktaren.

63 5.

Förolyckas fartyget med man och allt, utan att upplysning kan vinnas om tiden, då olyckan inträffade, skall frakt betalas intill dess hälften av den tid förflutit, som skäligen bort åtgå för resan från det ställe, där fartyget sist avhördes, till bestämmel— seorten.

HI. Om konossement.

Om konossementets utställande och innehåll. 64 5. . Konossement innefattar erkännande om godsets inlastning samt förbindelse att

• Sida 110
•  Original

ladet og paa Bestemmelsesstedet skal ud- leveres til rette vedkommende.

Konnossementet skal angive Tid og Sted for Udstedelsen.

5 65.

I Konnossementet skal paa Forlan- gende optages Angivelse af:

Godsets Veegt, Maal eller Stykketal efter skriftlig Opgivelse af Afladeren; de vigtigste Identitetsmaerker, saafremt de er skriftlig opgivet af Afladeren, fer Indlast— ningen af Godset begynder, og tydelig og holdbart anbragt paa Godset eller dets Ind- pakning; Godsets Art efter Afladerens Op- givelse; Godsets Indpakning; i hvilken Til- stand Godset synes at vaere ; Afiaderens Navn; Lastestedet; Skibets Art, Navn, Hjemsted og Nationalitet; samt Fragten og de evrige Vilkaar for Befordringen og Udleveringen.

Bortfragteren kan i Konnossementet tage Forbehold med Hensyn til de efter Afladerens Opgivelse optagne Angivelser om Godset, forsaavidt han ikke har kunnet forvisse sig om deres Rigtighed ved de Midler, han med Rimelighed har kunnet anvende.

5 66.

Afladeren er overfor Bortfragteren an- svarlig for Rigtigheden af de Angivelser om Godsets Vaegt, Maal, Stykketal og Iden- titetsmaerker, der efter hans Opgivelse er optaget i Konnossementet.

5 67.

Konnossement kan udstedes til bestemt Person, til bestemt Person eller Ordre, eller til Ihaendehaveren. Et Konnossement, som er udstedt til bestemt Person, gaelder som udstedt til bestemt Person eller Ordre, medmindre Forbehold er taget ved Ordene »ikke til Ordrek eller paa anden Maade.

lastet og på bestemmelsesstedet skal ut- leveres til rett mottager.

Konnossementet skal angi tid og sted for utstedelsen.

5 65.

I konnossementet skal på forlangende inntas oplysninger om:

godsets vekt, mål eller stykketall efter skriftlig opgave fra avlasteren; de viktigste identitetsmerker, såfremt de er skriftlig op- gitt av avlasteren, fer innlastningen av godset begynner, og tydelig og holdbart anbragt på godset eller pakningen; godsets art efter avlasterens opgave; godsets pak- ning; godsets synlige tilstand; avlasterens navn; lastestedet; skibets art, navn, hjem— sted og nasjonalitet; frakten og de evrige Vilkår for befordringen og utleveringen.

Bortfrakteren kan i konnossementet ta forbehold overfor de efter avlasterens opgaver inntatte oplysninger om godset, forsåvidt han ikke har kunnet forvisse sig om deres riktighet ved de midler, han med rimelighet har kunnet anvende.

5 66.

Avlastcren er overfor bortfrakteren ansvarlig for riktigheten av de oplysninger om godsets vekt, mål, stykketall og identi— tetsmerker, som efter hans opgave er intatt i konnossementet.

5 67 .

Konnossementet kan utstedes til en be- stemt person, til en bestemt person eller ordre, eller til ihendehaveren. Et konosse— ment, som er utstedt til bestemt person, gjelder som utstedt til bestemt person eller ordre, såfremt forbehold ikke er tatt gjen- nem ordene »ikke til ordrea eller på annen måte.

• Sida 111
•  Original

å bestämmelseorten utlämna detsamma till mottagaren.

Konnossementet skall vara underskri- vet och angiva ort och tid för utfärdandet.

65 5.

I konnossementet skall, där så äskas, angivas:

godsets vikt, mått eller stycketal, i enlighet med avlastarens shiftliga upp- gift; för godsets igenkännande erforder— liga märken, försåvitt dessa före inlast- ningen skriftligen angivits av avlastaren samt tydligt och hållbart anbragts å god- set eller dess förpackning; godsets art enligt avlastarens uppgift; godsets för— packning; godsets synliga tillstånd; avla- starens namn; lastningshamnen; fartygets art, namn, hemort och nationalitet samt den betingade frakten och övriga villkor för godsets befordran och utlämnande.

Bortfraktaren äge i konnossementet göra förbehåll beträffande de enligt avla- staren upplysningar intagna uppgifterna om godset, försåvitt icke bortfraktaren med de medel han skäligen bort använda kunnat förvissa sig om uppgiftens riktighet.

66 5. j Avlastaren vare bortfraktaren ansva- l rig för riktigheten av de uppgifter i kon- nossementet rörande godsets vikt, mängd, | stycketal och i 65 5 omförmälda märken, ' som till följd av avlastarens upplysningar l intagits i konnossementet. l l l 67 5.

Konnossementet må ställas till viss man, till viss man eller order—eller till inne— havaren. Är konnossementet ställt till viss man, anses utgivaren hava givit lov att låta det komma i annans hand, såvida han icke genom orden »icke till ordera eller dylikt gjort förbehåll däremot.

å bestämmelseorten utlämna detsamma till mottagaren.

Konossementet skall vara underskri- vet och angiva ort och tid för utfärdandet.

65 5.

I konossementet skall, där så äskas, angivas: '

godsets vikt, mått eller stycketal, i enlighet med avlastarens skriftliga upp- gift; för godsets igenkännande erforder- liga märken, försåvitt dessa före inlast- ningen skriftligen angivits av avlastaren samt tydligt och hållbart anbragts å god— set eller dess förpackning; godsets art enligt avlastarens uppgift; godsets för- packning; godsets synliga tillstånd; avla— starens namn; lastningshamnen; fartygets art, namn, hemort och nationalitet samt den betingade frakten och övriga vilkor för godsets befordran och utlämnande.

Bortfraktaren äge i konossementet göra förbehåll beträffande de enligt avla- starens upplysningar intagna uppgifterna om godset, försåvitt icke bortfraktaren med de medel han skäligen bort använda kunnat förvissa sig om uppgiftens riktighet.

66 5.

Avlastaren vare bortfraktaren ansva— rig för riktigheten av de uppgifter i ko— nossementet rörande godsets vikt, mängd, stycketal och i 65 5 omförmälda märken, som till följd av avlastarens upplysningar intagits i konossementet.

67 5.

Konossementet må ställas till viss man, till viss man eller order eller till inne- havaren. Är konossementet ställt till viss man, anses utgivaren hava givit lov att låta det komma i annans hand, såvida han icke genom orden »ick etill orders, eller dylikt, gjort förbehåll däremot.

• Sida 112
•  Original

5 68.

Konnossementet skal udstedes i det Antal Eksemplarer, som Afiaderen finder nadvendigt. Antallet af Eksemplarer skal angives i Teksteu. Udstedes der flere Eksemplarer, skal de vaere ligelydende.

Konnossementsimlehaveres Legitimation.

5 69.

Den, der ved Indholdet af Konnosse- mentets Tekst, eller, forsaavidt angaar Or- drekonnossementer, ved en sammenhaengen— de Raekke Overdragelser eller ved Over— dragelse in blanco fremtraeder som ret Inde- haver af Konnossementet, er legitimeret til at kraeve Godset udleveret.

5 70.

Paa Bestemmelsesstedet er det til- straekkeligt, at Modtageren legitimerer sig ved et Eksemplar af Konnossementet.

Udenfor Bestemmelsesstedet maa des— uden de andre Eksemplarer leveres tilbage eller Sikkerhed stilles for Krav, der maatte tilkomme Indehavere af disse.

5 71.

Har der paa Bestemmelsesstedet eller andetsteds, hvor Godset skal udleveres, meldt sig flere Modtagere, som legitimerer sig ved forskellige Eksemplarer af Kon- nossementet, skal Godset oplaegges under sikker Forvaring for rette Modtagers Reg- ning, og Underretning gives dem, som har meldt sig.

5 72.

Paa Forlangende skal Modtageren de-' ponere Konnossementet, fer Udleveringen begynder, og give Kvittering, efterhaan- den som Udleveringen skrider frem.

Naar Godset er udleveret, skal Kon- nossementet leveres tilbage med paategnet Kvittering. -

5 68.

Konnossementet utstedes i så mange likelydende eksemplarer, som avlasteren i finner nedvendig. Antallet skal angis i teksten.

Konnossementsinnehaveres legitima-Sjoa.

5 69.

' Den, som ved inneholdet av konnosse- mentets tekst eller, när det er et ordrekon- nossement, ved en sammenhengende rekke av overdragelser eller ved overdragelse in blanco fremtrer som rett innehaver av kon— nossementet, er legitimert til å kreve god- set utlevert.

5 7 0.

På bestemmelsesstedet er det tilstrek- kelig, at möttageren legitimerer sig ved ett eksemplar av konnossementet.

Utenfor bestemmelsesstedet må dess- uten de andre eksemplarer leveres tilbake eller sikkerhet stilles for krav, som måtte tilkomme innehavere av disse.

5 71.

Har der på bestemmelsesstedet eller annensteds, hvor godset skal utleveres, meldt sig flere mottagere, som legitimerer sig ved forskjellige eksemplarer av konnos- sementet, skal godset legges op under sik- ker forvaring for rette mottagers regning, og underretning gis dem, som har meldt sig.

5 72.

På forlangende skal mottageren depo- nere konnossementet, fer utleveringen be— gynner, og gi kvittering efterhånden som godset utleveres.

Når godset er utlevert, skal konnosse— mentet leveres tilbake med påtegnet kvit- tering.

• Sida 113
•  Original

68 5.

Konnossementet skall utfärdas i så

många likalydande exemplar, som avlasta- ren finner nödiga, och skall antalet angivas i texten.

Om behörigheten att fordra godsets utlämnande.

69 5.

Den, som företer konnossementet och genom innehållet av dess text eller, vid orderkonnossement, genom behörigen sam- manhängande och till honom fortgående följd av överlåtelser eller genom överlåtelse in blanco framträder såsom rätt innehavare av konnossementet, är behörig att fordra godsets utlämnande.

70 5.

I bestämmelseorten är, ändock att kon- nossementet utfärdats i flera exemplar, innehavaren av ett av dessa berättigad utfå godset. Annorstädes än i bestämmelseorten kan sådan innehavare icke fordra godsets utlämnande, med mindre därjämte övriga exemplar återlämnas eller säkerhet ställes för anspråk, som må tillkomma innehavare av desamma.

71 5.

Anmäla sig i bestämmelseorten eller annorstädes, där utlämnande av godset skall äga rum, flera behöriga innehavare av konnossement, åligge bortfraktaren att för vederbörande lastemottagares räkning upplägga godset under säker vård och där- om ofördröjligen underrätta dem, som an— mält sig.

72 5.

Det åligger mottagaren, där bortfrak- taren det äskar, att, innan godsets utläm- nande tager sin början, sätta konnossemen— tet i taka händer ävensom att, iden mån utlämnandet fortgår, därom meddela sär- skilt bevis.

Sedan godset utlämnats till mottaga— ren, skall konnossementet återställas med åtecknat bevis om utlämnandet.

68 5.

Konossementet skall utfärdas i så många likalydande exemplar, som avlasta— ren finner nödiga, och skall antalet angivas i texten.

Om behörigheten att fordra godsets utlämnande.

69 5.

Den, som företer konossementet och genom innehållet av dess text eller, vid orderkonossement, genom behörigen sam— manhängande och till honom fortgående följd av överlåtelser eller genom överlåtelse in blanco framträder såsom rätt innehavare av konossementet, är behörig att fordra godsets utlämnande.

70 5.

Ibestämmelseorten är, ändock att ko— nossementet utfärdats i flera exemplar, innehavaren av ett av dessa berättigad utfå godset. Annorstädes än i bestämmelseorten kan sådan innehavare icke fordra godsets utlämnande, med mindre därjämte övriga exemplar återlämnas eller säkerhet ställes för anspråk, som må tillkomma innehavare av desamma. '

71 5.

Anmäla sig i bestämmelseorten eller annorstädes, där utlämnande av godset skall äga rum, fiera behöriga innehavare av konossement, åligge bortfraktaren att för vederbörande lastemottagares räkning upplägga godset under säker vård och där- om ofördröjligen underrätta dem, som an— mält sig.

72 5.

Det åligger mottagaren, där bortfrak- taren det äskar, att, innan godsets utläm— nande tager sin början, sätta konossemen— tet i taka händer ävensom att, i mån av utlämnandets fortgång, därom meddela sär— skilt bevis.

Sedan godset utlämnats till mottaga- ren, skall konossementet återställas med åtecknat bevis om utlämnandet.

• Sida 114
•  Original

5 73.

Om Mortifikation af bortkommet Kon- nossement gaelder Reglerne i Lov om Ret- tens Pleje af 11. April 1916 Kap. 44. God— set kan kraeves udleveret mod Sikkerheds- stillelse, naar offentlig Indkaldelse efter den neevnte Lovs 5 472 har fundet Sted, eller efter seerlig Kendelse af Retten.

Retsforholdet mellem Bortfragter og Modtager.

5 74. I Forholdet mellem Bortfragter og Modtager bestemmer Konnossementet Vil— kaarene for Befordring og Udlevering a_f Godset. Bestemmelser i Fragtaftalen, der; ikke er optaget i Konnossementet, kan der-' for kun geres geeldende overfor Modtage- ren, forsaavidt Konnossementet henviser til dem.

Selv om Konnossementet henviser til Fragtaftalen, kan Godtgerelse for Over- liggedage og for andet Ophold ved Last- ningen ikke afkreeves Modtageren, med— mindre Kravet er fort paa Konnossementet.

5 73.

Et bortkommet konnossement kan mortificeres ved dom på det sted, hvor god— set skal avleveres.

Ansokning om mortiflkasjon inngis til retten. Saksekeren skal oplyse om sin ad- komst til konnossementet og under tilbud om forsikring på eere og samvittighet er- klaere, at han ikke har overdratt det til nogen annen. Innvilges ansekningen, be— rammer rettens formann hovedforhandling uten saksforberedelse. Varslet må ikke set- tes kortere enn tre måneder og ikke lengere enn ett år. Innkallelsen innrykkes tre gan- ger i Norsk Kunngjerelsestidende med minst en uke mellem hver gang.

Godset kan utleveres mot sikkerhet, når innkallelsen til hovedforhandling er lovlig kunngjort. Fer dette er gjort, kreves kjennelse av retten.

Rettsforholdet mellem bortfrakter og- mottager.

5 74.

I forholdet mellem bortfrakter og mot- tager bestemmer konnossementet vilkårene for befordringen og utleveringen av godset. Er efter avlasterens opgave godsets art og en heiere vaerdi enn nevnt i 5 29 intatt i konnossementet uten forbehold, gjelder dette belop som grens'e for bortfrakterens ansvar og tillike som bevis for godsets veerdi, medmindre motbevis fores.

Bestemmelser i fraktavtalen, som _ikke er optatt i konnossementet, kan ikke gjeres gjeldende overfor mottageren, uten Åfor- såvidt konnossementet henviser til dem.

• Sida 115
•  Original

73 5.

Om dödande av förkommet konnosse— ment och utlämnande av gods, då dödande av konnossement sökes, gälle vad därom är i allmän lag stadgat.

Om rättsförhållandet mellan bary'raktaren och mottagaren. 74 5.

I förhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren bestämmer konnossementet villkoren för godsets befordran och utläm— nande. Bestämmelser i fraktavtalet kunna förty icke göras gällande mot emottagaren, med mindre konnossementet hänvisar till dem.

Ändock att i konnossementet intagits hänvisning till fraktavtalet, må betalning för överliggetid eller för annat uppehåll, som ägt rum vid godsets inlastning, ej av— fordras mottagaren, där ej konnossementet utvisar, att fordringen är ogulden.

73 5.

Har konossement förkommit,

äge den, som förlorat konossementet, hos rät— ten i fartygets bestämmelseort göra ansö—

kan om konossementets dödande. An— sökan skall vara åtföljd av avskrift av ko— nossementet eller sådan uppgift om dess innehåll, som må vara nödig för konosse- mentets säkra igenkännande.

Visar sökanden sannolik anledning," att konossementet verkligen förkommit, låte rätten genom offentlig stämning, som skall anslås å dess dörr och införas i all— männa tidningarna tre gånger, fjorton dagar mellan varje gång, kalla konosse- mentets innehavare att inom viss förelagd tid, räknad från den dag, stämningen sista gången i tidningarna infördes, uppvisa konossementet vid rätten. Den tid, som förelägges, må icke sättas kortare än tre månader eller längre än ett år. Varder icke konossementet inom föreskriven tid upp- visat och; fullföljes därefter ansökningen, give rätten utslag, varigenom konosse— mentet dödas.

Sedan offentlig stämning ågått, äge den, som begärt konossementets dödande, fordra godsets utlämnande, därest han hos rättens ordförande ställer säkerhet, till dess konossementet blivit dödat.

Om rättsförhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren. 74 5.

I förhållandet mellan bortfraktaren och mottagaren bestämmer konossementet villkoren för godsets befordran och utläm— nande. Bestämmelser i fraktavtalet kunna förty icke göras gällande mot mottagaren, med mindre konossementet hänvisar till ' dem.

Ändock att i konossementet intagits hänvisning till fraktavtalet, må betalning för överliggetid eller för annat uppehåll, som ägt rum vid godsets inlastning, ej av— fordras mottagaren, där ej konossementet utvisar, att fordringen är ogulden.

• Sida 116
•  Original

5 75.

Bortfragteren er ansvarlig for Rig— tigheden af de Oplysninger, der i Konnos- sementet er givet om Godset, forsaavidt han ikke har taget Forbehold, eller Mod- tageren maatte indse, at Rigtigheden ikke er undersegt af Bortfragteren.

Har Bortfragteren indset eller burde han have indset, at en Oplysning om God— set er urigtig, er han ansvarlig, saafremt han ikke i Konnossementet har gjort ud- trykkelig Bemeerkning om Urigtigheden.

5 76. ,

Lige med urigtige Oplysninger om Godset regnes det, at Konnossementet ikke giver Oplysning om, at Godset er lastet paa Daek, og at Konnossementet intet inde- holder om Skade paa Godset eller Mangler ved Pakningen, som Bortfragteren har op- daget eller ved Anvendelse af almindelig Opmeerksomhed kunde have opdaget, for Konnossementet blev udstedt.

Selv om konnossementet henviser til frakt— avtalen, kan godtgjerelse for overliggetid og annet Ophold ved lastningen ikke av— kreves mottageren, medmindre kravet er fort på konnossementet.

5 75.

Bortfrakteren er ansvarlig for riktig- heten av de oplysninger, som i konnosse- mentet er gitt om godset, forsåvidt han ikke har tatt forbehold, eller erhververen måtte förstå, at riktigheden ikke er under— sokt av bortfrakteren.

Har bortfrakteren visst, eller måtte han ved anvendelse av vanlig opmerksom— het forstå, at en oplysning om godset er uriktig, er han ansvarlig, såfremt han ikke i konnossementet har gjort uttrykkelig be- merkning om det uriktige.

5 76.

Like med uriktige oplysninger om godset regnes det, at konnossementet ikke gir oplysning om, at godset er lastet på dekk, og at konnossementet intet innehol— der om skade på godset eller mangler ved pakningen, som bortfrakteren har opdaget eller ved anvendelse av vanlig opmerksom- het kunde ha opdaget, for konnossementet blev utstedt.

Alternativt foreslåes istedenfor 55 75—76 felgende bestemmelser:

Inneholder konnossementet nogen urik—

tig beskrivelse av godsets art, mengde eller tilstand, eller gir det andre uriktige oplys— ninger, skal bortfrakteren erstatte det tap, som derved påferes mottageren, medmin— dre det oplyses, at feilen ikke kan tilregnes bortfrakteren eller nogen han hefter for.

Det samme gjelder, hvis bortfrakteren undlater å gjore bemerkning i konnosse— mentet om skade på godset eller mangler ved pakningen eller om, at godset er lastet

• Sida 117
•  Original

75 5.

Bortfraktaren vare mottagaren ansva- rig för riktigheten av de i konnossementet intagna uppgifterna rörande godset, där ej i konnossementet anmärkts, att uppgiften är avlastarens eller att dess riktighet är för bortfraktaren okänd eller däri gjorts annat liknande förbehåll eller ock mottagaren måst inse, att uppgiftens riktighet icke un— dersökts av bortfraktaren.

Har bortfraktaren insett eller med användande av vanlig uppmärksamhet kun- nat inse, att uppgiften var oriktig, är han dock ansvarig, där han ej i konnossementet gjort anmärkning om uppgiftens oriktig- het.

76 5.

Varder skada å godset eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkt i konnossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, må den ej åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvar för godset.

Ej heller må till bortfraktarens fri- tagande åberopas, att godset lastats å däck, med mindre anmärkning därom skett i konnossementet.

75 5.

Bortfraktaren vare mottagaren ansva— rig för riktigheten av de i konossementet intagna uppgifterna rörande godset, där ej i konossementet anmärkts, att uppgift är avlastarens eller att dess riktighet är för bortfraktaren okänd, eller däri gjorts annat liknande förbehåll eller ock mottagaren måst inse, att uppgiftens riktighet icke un- dersökts av bortfraktaren.

Har bortfraktaren insett eller med användande av vanlig uppmärksamhet kun— nat inse, att uppgift var oriktig, är han dock ansvarig, där han ej i konossementet gjort anmärkning om uppgiftens oriktig- het.

76 5.

— Varder skada å godset eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkt i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, må den ej åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvar för godset.

Ej heller må till bortfraktarens fri— tagande åberopas, att godset lastats å däck, med mindre anmärkning därom skett i konossementet.

• Sida 118
•  Original

Konnossementsindehaverens Ret til Godset.

5 77.

Overdrager en Konnossementsinde— haver Eksemplarer af Konnossementet til forskellige Personer, faar den Erhverver, til hvem Konnossementet forst er overdra— get, Ret til Godset frem for de andre.

'Har en af disse i god Tro faaet God— set udleveret paa Bestemmelsesstedet, er han dog ikke pligtig at levere det fra sig.

5 78.

Den, fra hvem et Ordrekonnossement er bortkommet, kan ikke kraeve det tilbage fra den, som i god" Tro har erhvervet Ret til det gennem Overdragelse, Pantsaetning eller dermed ligestillet Adkomst.

5 79.

En Saelgers Ret til i visse Tilfeelde at hindre Udlevering af Godset eller til at kreeve det tilbageleveret bortfalder ikke ved, at Koberen har faaet Konnossement. Dog kan denne Ret ikke udeves mod Tre— diemand, som i god Tro har erhvervet Ret til et Ordrekonnossement gennem Overdra- gelse, Pantsaattelse eller dermed ligestillet Adkomst.

Forbehold i konnossementet fritar ikke bortfrakteren for ansvar, når feilen kunde opdages ved anvendelse av vanlig opmerk- somhet.

Konnossementsinnehaoeres rett till godset.

5 77.

Har innehaVeren av et konnossement, som er utstedt i flere eksemplarer, over- dratt sin rett efter dem til forskjellige per— soner, og en av erhververne i god tro har fått godset utlevert på bestemmelsesstedet, er han ikke pliktig til å levere det fra sig til de andre.,

5 78.

Et bortkommet ordrekonnossement kan ikke kreves tilbake fra den, som i godtro har erhvervet rett efter det gjennem over— dragelse, pantsettelse eller dermed likestil- let adkomst.

5 79.

En selgers rett til i visse tilfelle å hin— dre utlevering av godset eller til å kreve det tilbakelevert faller ikke bort ved, at kjoperen har fått konnossement.

Denne ret kan dog ikke utoves mot tredjemann, som i god tro har erhvervet rett efter et ordrekonnossement gjennem overdragelse, pantsettelse eller dermed like— stillet adkomst.

• Sida 119
•  Original

Om konnossementstnnehavares rätt till godset.

77 5.

Har konnossementsinnehavare överlå- tit exemplar av konnossement till särskilda personer, äge innehavaren av det exemplar, som först överlåtits, bästa rätt. Varder i bestämmelseorten godset eller del därav utlämnat till annan behörig innehavare, vare likväl denne ej pliktig lämna från sig vad han redan utbekommit, med mindre det framgår, att han därvid icke var i god tro.

78 5. ' Har löpande konnossement, som för någon förkommit, genom överlåtelse kom— mit i annan mans hand, vare denne icke pliktig att utlämna konnossementet, med mindre det framgår, att han vid konnosse- mentets förvärvande icke var i god tro.

79 5.

Har säljare till köparen avsänt gods, vars pris ännu icke är av denne guldet, äge säljaren, utan hinder därav att konnos- sement å godset till köparen överlämnats, rätt att inställa godsets lossning åt mot- tagaren och över detsamma förfoga, där köparen underlåter att fullgöra vad ho- nom i grund av köpet åligger. Lag samma vare, ändå att anstånd med köpeskillingens betalande är medgivet, där efter l-zöpets avslutande konkursförfarande med köpa— rens bo inletts eller sådana omständig- heter inträtt eller blivit kunniga, att dy— likt förfarande enligt lag kan begäras för förfallen fordran eller att eljest köparen bör antagas vara på det obestånd, att köpeskil- lingens behöriga erläggande icke kan för— väntas; dock bör godset utlämnas, såframt säkerhet ställes för köpeskillingens behö- riga gäldande. Är i ovannämda fall godset

Om konossementsinnehavares rätt till godset.

77 5.

Har konossementsinnehavare överlå— tit exemplar av konossement till särskilda personer, äge innehavaren av det exemplar, som först överlåtits, bästa rätt. Varder i bestämmelseorten godset eller del därav utlämnat till annan behörig innehavare, vare denne likväl ej pliktig lämna från sig vad han redan utbekommit, med mindre det framgår, att han därvid icke var i god tro.

78 5.

Har löpande konossement, som för någon förkommit, genom överlåtelse kom- mit i annan mans hand, vare denne icke pliktig att utlämna konossementet, med mindre det framgår, att han vid konosse— mentets förvärvande icke var i god tro.

79 5.

Vad i lag finnas stadgat angående rätt för säljare att, på grund av köparens obe- stånd eller underlåtenhet att fullgöra vad honom i följd av köpet åligger, hindra det sålda godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter av köparens borgenärer skall äga tillämpning, ändå att konossement å . godset blivit till köparen överlämnat.

Har annan än köparen med sådan åt- komst, som i 69 5 sägs, fått löpande ko- nossement i handom, äge säljaren ej gent— emot denne den rätt, nu är sagd, med min— dre det framgår, att denne vid konosse— mentets förvärvande icke var i god tro.

• Sida 120
•  Original

Modtagelseskonnossement og Gennemgangs— konnossement.

5 80.

Udsteder Bortfragteren fer Indlast- ningen skriftlig Erkendelse af, at Godset er modtaget til Befordring og paa Bestem- melsesstedet skal udleveres til rette ved- kommende, faar Bestemmelserne i dette Kapitel om Konnossement tilsvarende An— vendelse paa et saadant Modtagelseskon- nossement.

Er Modtagelseskonnossement udstedt, maa der ikke efter Indlastningen udstedes Konnossement, medmindre Modtagelses- konnossementet leveres tilbage.

5 81.

Har Bortfragteren, naar Befordringen delvis skal udferes af en anden Fragtforer, udstedt skriftlig Erkendelse af, at Godset er indlastet eller medtaget til Befordring og paa Bestemmelsesstedet skal udleveres til rette vedkommende, faar Bestemmelser- ne i dette Kapitel tilsvarende Anvendelse paa et saadant Gennemgangskonnossement.

Er Gennemgangskonnossement udstedt, maa der ikke for en Del af Befordringen udstedes Seerkonnossement, uden at det deraf fremgaar, at Godset er under Befor- dring paa Gennemgangskonnossement.

Mottagelseskqnnossement og gjennemgangs- konnossement.

5 80.

Utsteder bortfrakteren for innlastnin— gen en skriftlig erkjennelse av, at godset er mottat til befordring og på bestemmelses- stedet skal utleveres til rett mottager, får bestemmelsene i dette kapitel om kon- nossement tilsvarende anvendelse på mot- tagelseskonnossementet.

Er mottagelseskonnossement utstedt, må der ikke efter innlastningen utstedes konnossement, medmindre mottagelseskon- nossementet leveres tilbake.

_ 5 81.

Har bortfrakteren, når befordringen delvis forutsettes utfart ved en annen fraktfcrer, utstedt en skriftlig erkjennelse av, at godset er innlastet eller mottatt til befordring, og på bestemmelsesstedet skal utleveres til rett mottager, får bestemmel- sene om konnossement i dette kapitel til- svarende anvendelse på gjennemgangskon- nossementet.

Er gjennemgangskonnossement ut— stedt, må der ikke for en del av befordrin— gen utstedes seerskilt konnossement, uten ' at det derav fremgår, at godset er under

• Sida 121
•  Original

redan lossat, men icke ännu omhänder- taget av köparen eller av annan på hans uppdrag, äge säljaren rätt att återtaga det- samma.

Vad här ovan stadgats äger ock til-'

lämpning, då gods till någon avsänts på grund av annat av honom ännu icke full- gjort ömsesidigt avtal än köp.

Har konnossementet genom föryttring mot vederlag redan kommit i tredje mans hand, och innehåller det ej förbud mot överlåtelse, äge dock säljaren icke mot den sistnämnde sådan rätt, som här säges, utan så är att denne vid konnossementets för- värvande ej var i god tro.

Om mottagningskonnossement och genom— gångskonnossement.

80 5.

Utställer bortfraktaren före inlastnin— gen skriftligt erkännande, att godset mot- tagits till befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna det till motta- garen, skall vad i detta kapitel är stadgat om konnossement äga motsvarande til- lämpning å sådant mottagningskonnosse- ment.

Är mottagningskonnossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfär— das konnossement, som i 64 5 sägs, utan att mottagningskonnossementet återlämnas.

81 5.

Utfärdar bortfraktaren, när godsets be— fordran är avsedd att delvis utföras genom annan fraktförare, skriftligt erkännande, att godset inlastats eller mottagits till sådan be— fordran, med förbindelse att å bestämmel- seorten utlämna godset till mottagaren, skall vad ovan är stadgat om konnossement äga motsvarande tillämpning å sådant ge- nomgångskonnossement.

Då genomgångskonnossement utfärdats, må icke för del av befordringen utställas särskilt konnossement ,utan att däri an- gives, att godset befordras enligt genom- gångskonnossementet.

Om mottagningskonossement och genom- gångskonossement.

80 5.

Utställer bortfraktaren före inlastnin- gen skriftligt erkännande, att godset mot— tagits till befordran, med förbindelse att å bestämmelseorten utlämna det till motta— garen, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement äga motsvarande till- lämpning å sådant mottagningskonosse- ment.

Är mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfär— das konossement, som i 64 5 sägs, utan att mottagningskonossementet återlämnas.

81 5.

Utfärdar bortfraktaren, när godsets be— fordran är avsedd att delvis utföras genom annan fraktförare, skriftligt erkännande, att godset inlastats eller mottagits till sådan be- fordran, med förbindelse att å bestämmel- seorten utlämna godset till mottagaren, skall vad ovan är stadgat om konossement äga motsvarande tillämpning å sådant ge— nomgångskonossement.

Då genomgångskonossement utfärdats, må icke för del av befordringen utställas särskilt konossement, utan att däri an- gives, att godset befordras enligt genom- gångskonossement.

• Sida 122
•  Original

Dansk Tekst. IV. Visse Bestemmelsers Ufravigelighed.

5 82.

I anden Fart end Indenrigsfart kan det ikke for Indlastningen gyldigt aftales, at der hverken'skal udstedes Konnossement, Modtagelses- eller Gennemgangskonnosse- ment, eller at nogen af de i 5 65 naevnte An— givelser ikke skal optages, eller at Bort- fragteren skal kunne tage Forbehold i videre Udstreekning end der naevnt.

5 83.

Naar i anden Fart end Indenrigsfart Konnossement er udstedt eller skulde have vaeret udstedt, er Aftale eller Forbehold om Indskraenkning i Bortfragterens lov- bestemte Ansvar for Skade paa eller Tab af Godset eller for forsinket Opfyldelse af Fragtaftalen ugyldig, uden for saa vidt angaar Tiden for Indlastningen eller efter Udlosningen. Overdragelse til Bortfrag- teren af Krav paa Erstatning ifelge Försik- ringsaftale anses som Aftale om Indskraenk— ning i hans Ansvar.

Aftale om Udvidelse af Afiaderens An- svar efter 5 18 er ligeledes ugyldig, naar Konnossement er udstedt eller skulde have veeret udstedt.

Aftale om Udvidelse af Bortfragterens Ansvar er, naar Konnossement er udstedt, kun gyldig, saafremt den er optaget i Kon- nossementet.

5 84. I Indenrigsfart er Aftaler og Forbehold som neevnt i 5 83, 1. og 2. Stk., ugyldige.

5 85.

Er det forudsat, at Befordringen delvis skal udferes ved en anden Fragtforer (Gen- nemgangsbefordring), kan Bortfragteren,uan— set Bestemmelserne i 55 83, 1. og 2. Stk., og 84 forbeholde sig Ansvarsfrihed for Skade, Tab og Forsinkelse, der oplyses at vaere

IV. Vissa bestemmelsers ufravikelighet.

5 82.

I annen enn innenriks fart er avtale for innlastningen om, at der hverken skal utstedes konnossement, mottagelses- eller gjennemgangskonnossement, ugyldig.

Det samme gjelder avtale om, at noen av de oplysninger, som er nevnt i 5 65, ikke skal inntas, eller at bortfrakteren skal kunne ta forbehold i videre utstrekning enn der nevnt.

g sa' _

När en avtale om stykkgodsbefordring er gitt skriftlig uttryk i et konnossement, eller när et konnossement, som er utstedt i henhold til en befraktningsavtale, omfat- tende et helt skib eller en viss del av skibet, bestemmer rettsforholdet mellem bortfrak- teren og konnossementsinnehaveren, er av- tale eller forbehold i konnossementet om innskrenkning i bortfrakterens lovbestemte ansvar for skade på eller tap av godset eller for forsinket opfyllelse av fraktavtalen, ugyldig, uten forsåvidt angår tiden fer innlast- ningen eller efter utlossningen. Overdra- gelse til bortfrakteren av krav på erstat- ning ifelge forsikringsavtale ansees som avtale om innskrenkning i hans ansvar.

Avtale eller forbehold om utvidelse av avlasterens ansvar efter 5 18 er i disse til- felle likeledes ugyldig.

Hvad her er bestemt gjelder også om mottagelses- og gjennemgangskonnosse— menter.

& 84.

I innenriks fart gjelder bestemmelsenei 5 83 også befraktningsavtaler, omfattende et helt skib eller en viss del av skibet, og avtaler om stykkgodsbefordring uten konnossement.

5 85.

Er det forutsatt, at befordringen delvis skal utferes ved en annen fraktfnrer (gjen- nemgangsbefordring), kan bortfrakteren uten hinder av bestemmelsene i 55 83 og 84 forbeholde sig ansvarsfrihet for skade, tap og forsinkelse, som oplyses å vare inntruifet, *

• Sida 123
•  Original

IV. Om ogiltighet av vissa förbehåll.

82 5.

Träffas i annan än inrikes fart före godsets inlastning avtal att bortfraktaren icke skall vara pliktig att utfärda vare sig konnossement, mottagningskonnossement eller genomgångskonnossement eller att upp- gift, varom i 65 5 förmäles, icke skall däri intagas eller att bortfraktaren äger göra förbehåll i vidare mån än i 65 5 är sagt, vare sådant avtal "utan verkan.

83 5.

Har i annan än inrikes fart konnosse— ment utställts eller bort utställas, vare överenskommelse eller förbehåll, varige— nom bortfaktarens ansvar för förlust eller minskning av eller skada å godset eller för dröjsmål med fraktavtalets fullgörande ute- slutes eller minskas i vidare mån än i detta kapitel är sagt, utan verkan, utom vad angår tiden före godsets inlastning eller efter dess lossning. Överlåtelse av rätt på grund av tagen försäkring skall anses såsom överenskommelse, som utesluter eller min— skar bortfraktarens ansvar.

Avtal om utsträckning av avlastarens i 18 5 stadgade ansvar vare ock utan ver- kan, där konnossement utställts eller bort utställas. .

Överenskommelse om utvidgning av bortfraktarens ansvar vare, då konnosse— ment utställts, giltig endast såvida den upptagits i konnossementet.

84 5. I inrikes fart vare överenskommelse eller förbehåll, varom i 83 5 första och andra styckena förmäles, utan verkan.

85 5. Bortfraktaren äge, där godsets befor— dran är avsedd att delvis utföras av annan fraktförare (genomgångsbefordran), utan

hinder av vad i 835 första och andra styckena samt 84 5 är stadgat, fritaga sig från an— svarighet för förlust, minskning, skada och

IV. Om ogiltighet av vissa förbehåll.

82 5.

Träffas i annan än inrikes fart före godsets inlastning avtal att bortfraktaren icke skall vara pliktig att utfärda vare sig konossement, mottagningskonossement eller genomgångskonossement eller att uppgift, varom i 65 5 förmäles, icke skall däri intagas eller att bortfraktaren äger göra förbehåll i vidare mån än i 65 5 är sagt, vare sådant avtal utan verkan.

83 5.

Har i annan än inrikes fart konosse— ment utställts eller bort utställas, vare överenskommelse eller förbehåll, varige— nom bortfaktarens ansvar för förlust eller minskning av eller skada å godset eller för dröjsmål med fraktavtalets fullgörande ute— slutes eller minskas i vidare mån än i detta kapitel är sagt, utan verkan, utom vad angår tiden före godsets inlastning eller efter dess lossning. Överlåtelse av rätt på grund av tagen försäkring skall anses såsom överenskommelse, som utesluter eller min- skar bortfraktarens ansvar.

Avtal om utsträckning av avlastarens i 18 5 stadgade ansvar vare ock utan ver— kan, där konossement utställts eller bort utställas.

Överenskommelse om utvidgning av bortfraktarens ansvar vare, då konosse— ment utställts, giltig endast såvida den upptagits i konossementet.

84 5. I inrikes fart vare överenskommelse eller förbehåll, varom i 83 5 första och andra styckena förmäles, utan verkan.

85 5. Bortfraktaren äge, där godsets befor- dran är avsedd att delvis utföras av annan fraktförare (genomgångsbefordran), utan hinder av vad i 83 5 första och andra styckena samt 84 5 är stadgat, fritaga sig från an— svarighet för förlust, minskning, skada och

• Sida 124
•  Original

indtruffet, medens Omsorgen for Godset paahviler den anden Fragtforer.

Har Bortfragteren i andre Tilfeelde Ret til at lade Befordringen udfore ved en anden Fragtferer, geelder det samme, for— saavidt Ansvaret er övertaget af denne.

5 86.

Bestemmelserne i 55 82—84 gaelder ikke Befordring af levende Dyr eller af Gods, der ifclge Aftale er lastet paa Deck.

Ej heller geelder de neevnte Bestem- melser, hvis Godsets useedvanlige Beskaf— fenhed eller Tilstand eller de seerlige Om- staendigheder eller Vilkaar, hvorunder Be— fordringen skal finde Sted, ger det rimeligt at traeffe Aftale eller tage Forbehold som neevnt i 55 83, 1. og 2. Stk., og 84. Udstedes Konnossement, gaelder dog, hvad der i 55 82—84 er bestemt om Ugyldighed af Af- taler eller Forbehold angaaende Konnosse— mentets Indhold eller Bortfragterens eller Afladerens Ansvar.

5 87.

Hvad der i 55 83 og 86 er bestemt for det Tilfaelde, at Konnossement er udstedt, geelder ogsaa, naar Modtagelses- eller Gen- nemgangskonnossement er udstedt.

Hvad der i 5 83 er bestemt for det Til- feelde, at Konnossement ikke er, men skulde have veeret udstedt, gaelder ogsaa, naar enten Konnossement eller Modta— gelses— eller Gennemgangskonnossement skulde have veeret, men ikke er udstedt.

mens omsorgen for godset påhvilte den annen fraktferer.

Har bortfrakteren i andre tilfelle rett til å la befordringen utfere ved en annen fraktferer, gjelder det samme, forsåvidt ansvaret er overtatt av denne.

5 86.

Bestemmelsene i 55 82, 83 og 84 gjelder ikke befordring av levende dyr eller gods, som efter avtale er lastet på dekk.

Bestemmelsene i 5 82, lste ledd, og 5 84 gjelder heller ikke, når godsets used- vanlige beskaffenhet eller tilstand eller de saerlige omstendigheter eller Vilkår, hvor— under befordringen skal foregå, gjar det rimelig å treife avtale eller ta forbehold som nevnt i 5 83.

• Sida 125
•  Original

! l l l l !

dröjsmål, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvilade nämnda frakt— l förare.

Där i annat fall befordringen må ut-1 föras genom annan fraktförare, gälle vadl nu är sagt, försåvitt ansvaret övertagits av denne.

86 5.

Bestämmelserna i 82—84 55 gälle ickej vid fraktande av levande djur eller i fråga om last, som i överensstämmelse med frakt- avtalet lastas på däck. !

Samma lag vare, där godsets ovanligal beskaffenhet eller tillstånd eller de säregnaj förhållanden eller villkor, under vilka frak-j tandet skall ske, göra det skäligt att träffa överenskommelse eller taga förbehåll, varom i 83 5 första och andra styckena och 84 51 förmäles. Utställes konnossement, gälle dock vad i 82—84 55 är stadgat om ogil-, tighet av överenskommelse eller förbehållj med avseende å konnossementets innehålli eller bortfraktarens eller avlastarens ansvar. '

87 5.

Vad i 83 och 86 55 är stadgat för det fall, att konnossement är utställt, gälle ock, där mottagningskonnossement eller genom— gångskonnossement utfärdats. Vad i 83 5 föreskrives för det fall att konnossement icke utställts men bort utställas, gälle ock, där antingen konnossement eller mottag- ningskonnossement eller genomgångskon- nossement bort utställas men icke utställts.

l (.

dröjsmål, som visas hava inträffat, medan vårdnaden om godset åvilade nämnda frakt— förare.

Där i annat fall befordringen må ut- föras genom annan fraktförare, gälle vad nu är sagt, försåvitt ansvaret övertagits av denne.

86 5.

Bestämmelserna i 82—84 55 gälle icke vid fraktande av levande djur eller i fråga om last, som i överensstämmelse med frakt- avtalet lastas på däck.

Samma lag vare, där godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de säregna förhållanden eller villkor, under vilka frak- tandet skall ske, göra det skäligt att träffa överenskommelse eller taga förbehåll, varom i 83 5 första och andra styckena och 84 5 förmäles. Utställes konossement, gälle dock vad i 82—84 55 är stadgat om ogil— tighet av överenskommelse eller förbehåll med avseende å konossementets innehåll eller bortfraktarens eller avlastarens ansvar.

87 5.

Vad i 83 och 86 55 är stadgat för det fall, att konossement är utställt, gälle ock, där mottagningskouossement eller genom- gångskonossement utfärdats. Vad i 83 5 föreskrives för det fall, att konossement icke utställts men bort utställas, gälle ock, där antingen konossement eller mottag— ningskonossement eller genomgångskonos— sement bort utställas men icke utställts.

• Sida 126
•  Original

• Sida 127
•  Original

KONOSSEMENTSKONVENTIONEN JÄMTE ÖVERSÄTTNING

6—301286

• Sida 128
•  Original

Convention internationale pour l'unification de certaines regles en matiere de connaissement.

Article 1" .

Dans la présente Convention les mots suivants sont employés dans le sens precis indiqué ci-dessous:

(a) »Transporteur» comprend le propriétaire du navire ou l'affréteur, partie a un contrat de transport avec un chargeur.

(b) »Contrat de transport» s'appli- que uniquement au contrat de trans— port constaté par un connaissement 011 par tout document similaire formant titre pour le transport des marchandi- ses par mer; il s'applique également au connaissement ou document simi- laire 'émis en vertu d,une charte-partie å partir du moment oil ce titre régit les rapports du transporteur et du porteur du connaissement.

(c) »Marchandises» comprend biens, objets, marchandises et articles de na- ture quelconque, å l'exception des ani- maux vivants et de la cargaison qui, par le contrat de transport, est décla- rée comme mise sur le pont et, en fait,

, est ainsi transportée.

(d) »Navire» signifie tout båtiment employé pour le transport des marchan— dises par mer.

(e) »Transport de marchandises» couvre le temps écoulé depuis le char- gement des marchandises å. bord du navire jusqu'a leur déehargement du navire.

Article 2.

Sous réserve des dispositions de Particle 6, le transporteur, dans tous les contrats de transport des marchan- dises par mer, sera, quant au charge- ment, a la manutention, å Pari-image, au transport, a la garde, aux soins et

International Convention for the Uniiication of certain Rules rela- ting to Bills of Lading.

Article 1.

In this Convention the following words are employed with the mean- ings set out below:

(a) »Carrier» includes the owner or the ,charterer Who enters into a con- tract of carriage with a shipper;

(b) »Contract of carriage» applies only to contracts of carriage covered by a bill of lading or any similar do- cument of title, in so far as such do- cument relates to the carriage of goods by sea, including any bill of lading or any similar document as aforesaid issued under or pursuant to a charter party from the moment at which such bill of lading or similar document of title regulates the rela- tions between a carrier and a holder of the same;

(c) »Goods» includes goods, wares, merchandises, and articles of every kind whatsoever except live animals and cargo Which by the contract of carriage is stated as being carried on deck and is so carried;

(d) »Ship» means any vessel used for the carriage of goods by sea;

(e) »Carriage of goods» covers the period from the time When the goods are loaded on to the time they are discharged from the ship.

Article 2.

Subject to the provisions of Article 6, under every contract of carriage of goods by sea the carrier, in relation to the loading, handling, stowage, carriage, custody, care and discharge of such goods shall be subject to the.

• Sida 129
•  Original

Internationell Konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement.

Art. 1. I denna Konvention brukas följande ord i nedan noga angivna betydelse:

a) >>Fraktförare» avser den ägare av fartyg eller befraktare, som är part i ett fraktavtal med en avlastare.

b) »Fraktavtal» användes blott med avseende på det fraktavtal, varom upp- rättats ett konossement eller liknande åtkomsthandling rörande befordring av varor till havs, härunder inbegripet konossement eller liknande omförmäld handling, utställd i kraft av ett certeparti, från det sådan fångeshandling be- stämmer rättsförhållandet mellan fraktföraren och innehavaren av handlingen.

0) Under »varor» inbegripas gods, föremål, handelsvaror och saker, av vad slag de vara må, dock icke levande djur och last, som i fraktavtalet angives som lastad å däck och så befordras.

d) >>Fartyg» betecknar varje fartyg, som användes för befordring av varor till havs.

e) »Befordring av varor» omfattar tiden efter det varorna inlastats i och till dess de lossats ur fartyget.

Art. 2.

Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6 skall fraktföraren, vad an- går alla avtal om befordring av varor till havs, med avseende å lastningen, handhavandet, stuvningen, befordringen, förvaringen, vårdnaden och lossnin- gen vara underkastad det ansvar och de förpliktelser, samt åtnjuta de rät- tigheter och friheter, som nedan omförmälas.

• Sida 130
•  Original

au déchargement des dites marchan- dises, soumis aux responsabilités: et obligations, comme il bénéficiera des droits et exonérations ci-dessous énon— cés.

Article 3.

1. Le transporteur sera tenu avant et au début du voyage d”exercer une diligence raisonnable pour: (a) Mettre le navire en e'tat de na- vigabilité ; (b) Convenablement armer, équiper et approvisionner le navire; x(C) '.Approprier et mettre en bon état les cales, chambres froides et fri— gorifiques et toutes autres parties du navire ou des marchandises sont char- gées pour leur reception, transport et conservation.

2. Le transporteur, sous réserve des dispositions de Particle 4, procédera de facon appropriée et soigneuse au chargement, a la manutention, å Yar— rimage, au transport, a la garde, aux soins et au déchargement des marchan— dises transportées.

3. Aprés avoir recu et pris en charge les marchandises, le transporteur, ou le capitaine en agent du transporteur, devra, sur demande du chargeur, dé— livrer au chargeur un connaissement portant entre autres ehoses: (a) Les marques principales n'éces- saires å Yidentification des marchan- dises telles qu,elles sont fournies par écrit par le chargeur avant que le char- gement de ces marchandises ne com- menee, pourvu que ces marques soient imprimées ou apposées clairement de toute autre facon sur les marchandises non emballées ou sur les caisses ou emballages dans lesquelles les mar- chandises sont contenues, de telle sorte qu”elles devraient normalement rester lisibles jusqu'å la fin du voyage; (b) Ou le nombre de colis, en de pieces, en la quantité ou le poids, sui- vant les cas, tels qu'ils sont fournis par écrit par le chargeur, (c) L'état et le conditionnement apparent des marchandises. Cependant, aucun transporteur, ca- pitaine en agent du transporteur ne

responsibilities and liabilities, and entitled to the rights and immunities hereinafter set forth.

A rticle 3.

(1) The carrier shall be bound be- fore and at the beginning of the voyage to exercise due diligence to

(a) Make the ship seaworthy;

(b) Properly man, equip, and supply the ship;

(c) Make the holds, refrigerating and cool chambers, and all other parts of the ship in Which goods are carried, fit and safe for their reception carri— age and preservation.

(2) Subject to the provisions of Article 4 the carrier shall properly and carefully load, handle, stow, carry, keep, care for, 'and discharge the goods carried.

(3) 'After receiving the goods into his charge the carrier or the master or agent of the carrier shall, en de- mand of the shipper, issue to the ship- per a bill of lading showing among other things:

(a) The leading marks necessary for identification of the goods as the same are furnished in writing by the shipper before the loading of such goods starts, provided such marks are stamped or otherwise shown clearly upon the goods if uncovered, or on the cases or coverings in which such goods are contained, in such a manner as should ordinarily remain legible until the end of the voyage;

(b) Either the number of packages or pieces, or the quantity, or weight, as the case may be, as furnished in writing by the shipper;

(0) The apparent order and condi- tion of the goods.

Provided that no carrier, master or agent of the carrier shall be bound to

• Sida 131
•  Original

Art. 3.

1. Fraktföraren skall vara skyldig att före och vid resans början använda skälig omsorg för att:

a) Sätta fartyget i sjövärdigt skick; b) Behörigen bemanna, utrusta och proviantera fartyget;

c) Försätta lastrummen, kyl-. och frysrummen samt alla övriga delar av fartyget, i vilka varor lastas, i lämpligt och säkert skick för deras motta- gande, befordring och bevarande.

2. Fraktföraren skall, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 4, lämp- ligt och med omsorg lasta, handhava, stuva, befordra, förvara, vårda och lossa de befordrade varorna.

3. Efter att hava till inlastning mottagit varorna skall fraktföraren, eller fraktförarens befälhavare eller agent, på avlastarens begäran till avlastaren utställa ett konossement, innefattande, bland annat:

a) de ledande märken, som krävas för identifiering av varorna, sådana dessa före början av varornas lastning skriftligen angivits av avlastaren, såvida des- sa märken stäm—plats eller eljest tydligt anbragts på varorna, 'om dessa icke äro inpackade, eller på lådorna eller förpackningarna, om de förvaras däri, och på sådant sätt, att de under vanliga förhållanden böra förbliva läsliga till resans slut;

b) antingen kolli- eller stycketalet, eller måttet, eller vikten, efteromständig- heterna och enligt avlastarens skriftliga uppgift;

c) varornas synliga tillstånd och skick.

Ingen fraktförare, befälhavare eller fraktförarens agent skall dock vara pliktig att angiva eller upptaga i konossementet märken, ett antal, ett mått

• Sida 132
•  Original

sera tenn de déelarer en de mentionner, dans le connaissement des marques, un nombre, une quantité ou un poids, dont il a une raison sérieuse de soupgonner qu'ils ne représentent pas exactement les marchandises actuellement recues par lui, ou qu'il n”a pas eu des moyens raisonnables de vérifier.

4. Un tel connaissement vaudra pré- somption, sauf preuve contraire, de la réception par le transporteur des mar- chandises telles qu”elles y sont décrites conformément au % 3 a) b) et c).

5. Le chargeur sera considéré avoir garanti au transporteur, au moment du chargement, 1”exactitude des mar- ques, du nombre, de la quantité et du poids tels qu'ils sont fournis par lui, et le chargeur indemnisera le trans- porteur de toutes pertes, dommages et d'épenses provenant ou resultant d”in- exactitudes sur ces points. Le droit du transporteur ä pareille indemnité ne limitera d”aucune facon sa responsa- bilité et ses engagements sous Pempire du contrat de transport vis—a-vis de toute personne autre que le chargeur.

6. A moins qulun avis des pertes ou dommages et de la nature générale de ces pertes ou dommages ne soit donné par écrit au transporteur ou är son agent au port de déchargement, avant ou au moment de Penlevement des marchandises et de leur remise sous la garde de la personne ayant droit å la délivrance sous Pempire du contrat de transport, cet enlevement constituera jusqu'å preuve contraire une présomption que les marchandises ont *été délivrées par le transporteur telles qu*elles sont décrites au connais- sement.

Si les pertes ou dommages ne sont pas apparents, Pavis doit etre donné dans les trois jours de la délivrance.

:Les réserves écrites sont inutiles si l'état de la marchandise a été contra- dictoirement constaté au moment de la reception.

En tout cas le transporteur et le na— vire seront déchargés de toute respon- sabilité pour pertes ou dommages å moins qu'une action ne soit intentée

state or show in the bill of lading any marks, number, quantity, or weight which he has reasonable ground for suspecting not accurately to represent the goods actually received, or Which he has had no reasonable means of checking.

(4) Such a bill of lading shall be prima facie evidence of the receipt by the carrier of the goods as therein described in accordance with para- graph 3 (a), (b), and (c).

(5) The shipper shall be deemed to have guaranteed to the carrier the accuracy at the time of shipment of

e marks, number, quantity and Weight, as furnished by him, and the shipper shall indemnify the carrier against all loss, damage, and expenses arising or resulting from inaccuracies in such particulars. The right of the carrier to such indemnity shall in no way limit his responsibility and liabi- lity under the contract of carriage to any person other than the shipper.

(6) Unless notice of loss or damage and the general nature of such loss or damage be given in writing to the carrier or his agent at the port of discharge before or at the time of the removal of the goods into the custody of the person entitled to delivery thereof under the contract of carriage, or, if the loss or damage be not appa- rent, Within three days, such removal shall be prima facie evidence of the delivery by the carrier of the goods as described in the bill of lading.

The notice in writing need not be given if the state of the goods has, at the time of their receipt, been the sub- ject of joint survey or inspection.

In any event the carrier and the ship shall be discharged from all lia- bility in respect of loss or damage unless suit is brought within one year

• Sida 133
•  Original

eller en vikt, vilka han har allvarlig anledning misstänka icke noggrant åter- giva de varor, han verkligen mottagit, eller vilka han saknat skäliga medel att undersöka.

4. Ett sådant konossement skall anses visa, där ej annat styrkes, att va- rorna av fraktföraren mottagits sådana, de beskrivits i överensstämmelse med % 3 a., b. och c.

5. Avlastaren skall anses hava tillförsäkrat fraktföraren, vid tiden för lastningen, riktigheten av märkena, antalet, måttet och vikten, sådana de skriftligen uppgivits av honom; och avlastaren skall gottgöra honom alla för- luster, skador och kostnader, som uppkomma eller orsakas av oegentligheter i dessa stycken. Fraktförarens rätt till sådan gottgörelse skall i ingen mån be- gränsa hans ansvar och hans förbindelser i följd av fraktavtalet gentemot varje annan person än avlastaren.

6. Med mindre skriftligt meddelande om minskning eller skada och den all- männa beskaffenheten av denna minskning eller skada givits fraktföraren eller hans agent i lossningshamnen, före eller vid tiden för varornas bortskaf- fande och överflyttning under dens vård, som på grund av fraktavtalet äger fordra deras avlämnande, skall bortskaffandet anses visa, där ej annat styr— kes, att varorna av fraktföraren avlämnats sådana, de beskrivits i konosse- mentet.

Om minskning eller skada icke är synlig, bör meddelandet givas inom tre dagar efter avlämnandet.

Skriftligt meddelande kräves icke, om varans tillstånd i båda parternas när- varo fastställts vid tiden för mottagandet.

I varje fall skola fraktföraren och fartyget vara frikallade från varje an- svarighet för förluster eller skador. såvida icke talan anhängiggjorts inom ett år från varornas avlämnande eller från det avlämnande bort äga rum.

• Sida 134
•  Original

dans Pannée de la délivrance des mar- chandises en de la date a laquelle elles eussent du étre délivrées.

En cas de perte ou dommage cer- tains ou présum'és, le transporteur et le réceptionnaire se donneront réciproque— ment toutes les facilités raisonnables pour Pinspection de la marchandise et la verification du nombre de colis.

7. Lorsque les marchandises auront été chargées, le connaissement que dé- livrera le transporteur, capitaine en agent du transporteur au chargeur sera, si le chargeur le demande, un connaissement libell'é »Embarqué» pourvu que, si le chargeur a aupara- vant recu quelque document donnant droit å ces marchandises, il restitue ce document contre remise d,un connais- sement »Embarqué». Le transporteur, le capitaine ou Yagent aura également la faculté d'annoter au port d'embar- quement, sur le document remis en premier lieu, le ou les noms du ou des navires sur lesquels les marchan- dises ont été embarquées et la date ou les dates de l'embarquement et, lors- que ce document sera ainsi annoté, il sera, s'il contient les mentions de Par- ticle 3 % 3, considéré aux fins de cet article comme constituant un connais- sement libellé »Embarqué».

8. Toute clause, convention ou ac- cord dans un contrat de transport exonérant le transporteur ou le navire de responsabilité pour perte ou dom- mage concernant des marchandises pro— venant de négligence, faute ou man- quement aux devoirs ou obligations édietées dans cet article ou attiénuant cette responsabilité autrement que ne le prescrit la présente Convention, sera nulle, non avenue et sans effet. Une clause cédant le b'énéfice de Passurance au transporteur ou toute clause sem- blable sera considérée comme exoné- rant le transporteur de sa responsabi— lité.

Article 4.

1. Ni le transporteur ni lenavire ne seront responsables des pertes ou dommages provenant ou résultant de lyétat d,innavigabilité, å moins quiil ne

after delivery of the goods or the date when the goods should have been (le—, livered.

In the case of any actual or appre— hended loss or damage the carrier and the receiver shall give all reasonable facilities to each other for inspecting and tallying the goods.

(7) After the goods are loaded the bill of lading to be issued by the car- rier, master or agent of the carrier, to the shipper shall, if the shipper so demands, be a »shipped» bill of lading, provided that if the shipper shall have previously taken up any document of title to such goods, he shall surrender the same as against the issue of the »shipped» bill of Iading, but at the option of the carrier such document of title may be note-d at the port of shipment by the carrier, master, or agent with the name or na— mes of the ship or ships upon which the goods have been shipped and the date or dates of shipment, and when so noted, if it shows the particulars mentioned in paragraph 3 of Article 3, shall for the purpose of this article be deemed to constitute a »shipped» bill of lading.

(8) Any clause, covenant, or agree— ment in a contract of carriage reliev- ing the carrier or the ship from lia- bility for loss or damage to, or in connection with, goods arising from negligence, fault, or failure in the duties and obligations provided in this article or lessening such liability otherwise than as provided in this Convention, shall be null and void and of no effect. A benefit of insurance in favour of the carrier or similar clause shall be deemed to be a clause relieving the carrier from liability.

Article #.

( 1) Neither the carrier nor the ship shall be liable for loss or damage arising or resulting from unseaworthi- ness unless caused by want of due

• Sida 135
•  Original

I händelse av verkliga eller befarade förluster eller skador skola fraktfö- raren och mottagaren bereda varandra ömsesidigt all skälig hjälp för besikt- ning och räkning av varorna.

7. Då varorna blivit inlastade, skall det konossement, som fraktföraren, befälhavaren eller fraktförarens agent har att utfärda till avlastaren, om avlastaren det äskar, vara ett s. k. »lastningskonossement», såvida avlastaren, där han förut mottagit någon åtkomsthandling till varorna, återställer denna handling mot utlämnande av ett »lastningskonossement». Fraktföraren, be— fälhavaren eller agenten skall ävenledes hava befogenhet att i lastningsham— nen anteckna, å den först utfärdade handlingen, namnet eller namnen på det eller de fartyg, i vilka varorna inlastats, samt tiden eller tiderna för inlastnin- gen; skolande denna handling, då den försetts med sådan anteckning och för såvitt den innehåller vad i artikel 3 % 3 sägs, i vad med artikel ?) avses be- traktas som ett s. k. »lastningskonossement».

8. Varje förbehåll, avtal eller överenskommelse i ett fraktavtal, befriande fraktföraren eller fartyget från ansvarighet för förlust eller skada rörande varor, som uppkommer på grund av försummelse, fel eller brist-ande i de plik- ter eller skyldigheter, vilka bestämmas i denna artikel, eller minskande detta ansvar i annan mån, än denna Konvention föreskriver, skall vara utan kraft och verkan. Förbehåll, varigenom till fraktföraren överlåtes rätten på grund av tagen försäkring, eller varje annat liknande förbehåll skall anses såsom be- friande fraktföraren från hans ansvar.

Art. 4.

1. Varken fraktföraren eller fartyget skall vara ansvarig för förluster eller skador, som uppkomma eller orsakas av bristande sjövärdighet, utan så är att denna kan tillskrivas en fraktförarens brist på skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick eller för att förse fartyget med behörig be-

• Sida 136
•  Original

soit imputable å nu manque de dili- gence raisonnable de la part du trans- porteur a mettre le navire en état de navigabilit'é en å assurer au navire un armement, équipement ou appro- visionnement convenables, on a appro- prier et mettre en bon 'état les cales, chambres froides et frigorifiques et toutes autres parties du navire ou des marchandises sont chargées, de facon qu'elles soient aptes a la réception, au transport et a la preservation des marchandises, le tout conformément aux prescriptions de l'article 3, % ler. Toutes les fois qu'une perte ou un dommage aura résulté de Pinnaviga- bilité, le fardeau de la preuve en ce qui concerne l'exercise de la diligence raisonnable tombera sur le transpor- teur ou sur toute autre personne se prévalant de Yexonération prévue au présent article.

2. Ni le transporteur ni le navire ne seront responsables pour perte ou dommage resultant ou provenant: (a) Des actes, négligence ou défaut du capitaine, marin, pilote, ou des préposés du transporteur dans la na— vigation en dans lladministration du navire; (b) D,un incendie, å moins qu'il ne soit causé par le fait ou la faute du transporteur ; (c) Des périls, dangers ou accidents de la mer 011 d'autres eaux navigables; (d) D'un »acte de Dieu»; (e) De faits de guerre; (f) Du fait d'ennemis publics; (g) D,un arrét ou contrainte de prince, autorités ou peuple, en dum saisie judiciaire ; (h) D,une restriction de quaran- taine; (i) D,un acte en dum omission du chargeur ou propriétaire des marchan- dises, de son agent ou représentant; (j) De greves ou lockouts ou d'arréts ou entraves apportés au travail, pour quelque cause que ce soit, partiellement ou completement; (k) D'émeutes en de troubles civils; (l) D”un sauvetage ou tentative de sauvetage de vies ou de biens en mer;

diligence on the part of the carrier to make the ship seaworthy, and to se- cure that the ship is properly manned, equipped, and supplied, and to make the holds, refrigerating, and cool chambers and all other parts of the ship in which goods are carried, fit and safe for their reception, carriage and preservation in accordance with the provisions of paragraph 1 of Ar- ticle 3. Whenever loss or damage has resulted from unseaworthiness the burden of proving the exercice of due diligence shall be on the carrier or other person claiming exemption un- der this article.

(2) Neither the carrier nor the ship shall be responsible for loss or damage arising or resulting from:

(a) Act, neglect, or default of the master, mariner, pilot, or the servants of the carrier in the navigation or in the management of the ship.

(b) Fire, unless caused by the actual fault or privity of the carrier.

(c) Perils, dangers and accidents of the sea or other navigable waters.

(d) Act of God. (e) Act of war. (f) Act of public enemies. (g) Arrest or restraint of princes, rulers or people, or seizure under legal process.

(h) Quarantine restrictions.

(i) Act or omission of the shipper or owner of the goods, his agent or representative.

(j) Strikes or lockouts or stoppage or restraint of labour from Whatever cause, whether partial or general.

(k) Riots and civil commotions. (l) Saving or attempting to save life or property at sea.

• Sida 137
•  Original

manning, utrustning eller proviantering eller för att försätta lastrummen, kyl- och frysrummen samt alla övriga delar av fartyget, i vilka varor lastas, i lämpligt och säkert skick, så att de ägna sig för varornas mottagande, be- fordring och bevarande, allt i överensstämmelse med föreskrifterna i art. 3 % 1. Så snart en förlust eller en skada orsakats av bristande sjövärdighet, skall det ligga å fraktföraren eller varje annan person, som vill åtnjuta den i förevarande artikel avsedda befrielsen, att bevisa, att skälig omsorg använts.

2. Varken fraktföraren eller fartyget skall vara ansvarig för förlust eller skada, som uppkommer eller orsakas av:

a) Handlingar, försummelse eller fel av befälhavaren, besättningen, lotsen eller personer i fraktförarens tjänst vid navigeringen eller handhavandet av fartyget;

b) En eldsvåda, med mindre den orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren ;

c) Faror, vådor eller ofall till havs eller på andra farvatten;

d) En »Guds handling»;

e) Krigshändelser;

f) Åtgärd av det allmännas fiender;

g) Ett beslag eller en tvångsåtgärd av furste, myndigheter eller folk eller en rättslig handräckningsåtgärd;

h) En karantänsrestriktion ;

i) En handling eller underlåtenhet av avlastaren eller varornas ägare, hans agent eller representant;

l l j) Strejker eller lockouter eller inställande eller hindrande av arbetet, av

vad orsak det vara må, delvis eller helt;

k) Uppror eller borgerliga oroligheter; ' I) En räddning eller ett försök till räddning av liv eller gods till havs;

• Sida 138
•  Original

(m) De la freinte en volume en en poids en de toute autre perte en dom- mage résultant de vice caché, nature spéciale ou vice propre de la marchan- dise;

(n) D,une insuffisance d”emballage; (o) D'une insuffisance ou imper- fection de marques;

(p) De vices cachés échappant ä une diligence raisonnable ;

(q) De toute autre cause ne prove- nant pas du fait en de la faute du transporteur ou du fait ou de la faute des agents ou préposés du transporteur, mais le fardeau de la preuve incom- bera a la personne réclamant le bénéfice de cette exception et il lui appartiendra de montrer que ni la faute personnelle ni le fait du trans- porteur ni la faute ou le fait des agents ou préposés du transporteur n,ont contribué å la perte ou au dom- mage.

3. Le chargeur ne sera pas respon- sable des pertes ou dommages subis par le transporteur ou le navire et qui proviendraient ou résulteraient de toute cause quelconque sans qu”il y ait acte, faute ou négligence du char- geur, de ses agents en de ses préposés.

4. Aucun déroutement pour sauver ou tenter de sauver des vies ou des biens en mer, ni aucun déroutement raisonnable ne sera considéré comme une inf raction å la présente Convention on an contrat de transport, et le transporteur ne sera responsable d'aucune perte ou dommage en résul- tant.

5. Le transporteur comme le navire ne seront tenus en aucun cas des pertes ou dommages causés aux marchandises ou les concernant pour une somme dépassant 100 liv. sterl. par colis ou unité, ou l'équivalent de cette somme en une autre monnaie, a moins que la nature et la valeur de ces marchandises n”aient été déelarées par le chargeur avant leur embarque- ment et que cette déelaration ait été insérée au connaissement. Cette declaration ainsi insérée dans le connaissement constituera une pré-

(m) Wastage in bulk or weight or any other loss or damage arising from inherent defect, quality or vice of the goods.

(n) Insufficiency of packing. (o) Insufficiency or inadequacy of marks.

(p) Latent defects not discoverable by due diligence. -

(q) Any other cause arising without the actual fault or privity of the carrier, or Without the fault or neglect of the agents or servants of the carrier, but the burden of proof shall be on the person claiming the benefit of this exception to show that neither the actual fault or privity of the carrier nor the fault or neglect of the agents or servants of the carrier contributed to the loss or damage.

(3) The shipper shall not be res— ponsible for loss or damage sustained by the carrier or the ship arising or resulting from any cause without the act, fault or neglect of the shipper, his agents or his servants.

(4) Any deviation in saving or attempting to save life or property at sea, or any reasonable deviation shall not be deemed to be an infringement or breach of this Convention or of the contract of carriage, and the carrier shall not be liable for any loss or damage resulting therefrom.

(5) Neither the carrier nor the ship shall in any event be or become liable for any loss or damage to or in conj nection with goods in an amount exceeding 100 Pounds Sterling per package or unit, or the equivalent of that sum in other currency unless the nature and value of such goods have been declared by the shipper before shipment and inserted in the bill of lading.

This declaration if embodied in the bill of lading shall be prima facie

• Sida 139
•  Original

m) Avtagande i omfång eller vikt eller varje annan förlust eller skada, som uppkommer av förborgad bristfällighet, särskild beskaffenhet eller vidlådan- de fel hos varan;

11) En otillräcklighet i inpackning; 0) En otillräcklighet eller bristfällighet i märken;

p) Förborgade fel, undgående skälig uppmärksamhet;

q) Varje annan orsak, som icke uppkommer av handling eller fel av frakt- föraren eller av handling eller fel av fraktförarens agenter eller personer i hans tjänst; dock skall bevisbördan ligga å den, som åberopar förmånen av det- ta undantag, och det skall tillkomma honom att visa, att icke fraktförarens personliga fel eller handling, liksom ej heller fel eller handling av fraktföra- rens agenter eller personer i hans tjänst, medverkat till förlusten eller skadan.

3. Avlastaren skall icke vara ansvarig för förluster eller skador, som för fraktföraren eller fartyget må uppkomma eller föranledas av vad orsak det vara må, med mindre det föreligger handling, fel eller försummelse av av— lastaren, hans agenter eller personer i hans tjänst.

4. Ingen avvikelse från vanlig väg för att rädda eller söka rädda liv eller gods till havs, ej heller någon skälig avvikelse skall betraktas som ett åsido- sättande av denna Konvention eller fraktavtalet, och fraktföraren skall icke vara ansvarig för någon därav härrörande förlust eller skada.

5. Fraktföraren liksom fartyget skola icke i något fall svara för förluster av eller skador å varorna eller för förluster eller skador, som därmed samman- hänga, till högre belopp än 100 pund sterl. för kolly eller enhet, eller mot- svarande värde i annan myntenhet, med mindre dessa varors beskaffenhet och värde angivits av avlastaren före deras inlastning och detta angivande upp— tagits i konossementet.

Denna i konossementet sålunda intagna uppgift skall gälla som bevis, där ej annat styrkes, men skall ej binda fraktföraren, som må därom anhänglggöra talan.

• Sida 140
•  Original

somption, sauf preuve contraire, mais elle ne liera pas le transporteur, qui pourra la contester.

Par convention entre le transporteur, capitaine ou agent du transporteur et le chargeur, une somme maximum différente de celle inscrite dans ce pa- ragraphe peut étre déterminée, pourvu que ce maximum conventionnel ne soit pas inférieur au chiffre ci-dessus fixé.

Ni le transporteur ni le navire ne seront en aucun cas responsables pour perte ou dommage cause aux marchan- dises ou les concernant, si dans le con- naissement le chargeur a fait sciem- ment une déelaration fausse de leur nature en de leur valeur.

6. Les marchandises de nature in— flammable, explosive ou dangereuse a Pembarquement desquelles le trans- porteur, le capitaine ou l'agent du transporteur nlauraient pas consenti, en connaissant leur nature ou leur ca- raetére, pourront å tout moment, avant déchargement, étre débarquées å tout endroit ou détruites ou rendues inof- fensives par le transporteur sans in- demnité et le chargeur de ces marchan- dises sera responsable de tout dom— mage et dépenses provenant ou résul- tant directement ou indirectement de leur embarquement. Si quelqu'une de ces marchandises embarquées a la connaissance et avec le consentement du transporteur devenait un danger pour le navire ou la cargaison, elle pourrait de méme facon étre débarquée ou détruite ou rendue inoffensive par le transporteur, sans responsabilité de la part du transporteur si ce mest du chef d'avaries communes, s*il y 3. lieu.

Article 5.

Un transporteur sera libre d'aban- donner tout ou partie de ses droits et exonérations ou d,augmenter ses responsabilités et obligations tels que les uns et les autres sont prévus par la présente Convention, pourvu que cet abandon ou cette augmentation soit insér'é dans le connaissement délivré au chargeur. ,_

Aucune disposition de la présente

evidence, but shall not be binding or conclusive on the carrier.

By agreement between the carrier, master or agent of the carrier and the shipper another maximum amount than that mentioned in this paragraph may be fixed, provided that such maximum shall not be less than the figure above named.

Neither the carrier nor the ship shall be responsible in any event for loss or damage to, or in connection with, goods if the nature or value thereof has been knowingly misstated by the shipper in the bill of lading.

(6) Goods of an inflammable, explosive or dangerous nature to the shipment whereof the carrier, master or agent of the carrier has not con- sented with knowledge of their nature and character, may at any time before discharge be landed at any place, or destroyed or rendered innocuous by the carrier without compensation and the shipper of such goods shall be liable for all damages and expenses directly or indirectly arising out of or resulting from such shipment. If any such goods shipped with such knowledge and consent shall be- come a danger to the ship or cargo, they may in like manner be landed at any place, or destroyed or rendered innocuous by the carrier without lia- bility on the part of the carrier ex— cept to general average, if any.

Article 5.

A carrier shall be at liberty to sur- render in whole or in part all or any of his rights and immunities or to in— crease any of his responsibilities and obligations under this Convention pro- vided such surrender or increase shall be embodied in the bill of lading is- sued to the shipper. The provisions of this Convention shall not be appli— cable to charter parties, but if bills of

• Sida 141
•  Original

Genom avtal mellan fraktföraren, befälhavaren eller fraktförarens agent och avlastaren kan ett annat maximibelopp, än i denna paragraf sägs, bestämmas, såvida detta överenskomna maximum icke är lägre än det belopp, som ovan bestämts.

Varken fraktföraren eller fartyget skall i något fall vara ansvarig för för— lust av eller skada å varorna eller för förlust eller skada, som därmed sam— manhänger, om avlastaren i konossementet lämnat en veterligen falsk uppgift om deras beskaffenhet eller deras värde.

6. De varor av lättantändlig, explosiv eller farlig beskaffenhet, till vilkas inlastning fraktföraren, befälhavaren eller fraktförarens agent icke skulle hava samtyckt med kunskap om deras beskaffenhet och art, skola vid varje tidpunkt, före lossningen, kunna lossas på varje ort eller förstöras eller oskad- liggöras av fraktföraren utan ersättningsskyldighet, och avlastaren av dessa varor skall vara ansvarig för varje skada och alla utgifter, som uppkomma eller orsakas direkt eller indirekt av deras inlastning. Om någon av dessa varor, som inlastats med fraktförarens vetskap och samtycke, skulle bliva en fara för fartyget eller lasten, skall den likaledes kunna lossas eller förstöras eller oskadliggöras av fraktföraren, utan ersättningsskyldighet för fraktföraren i annan händelse än, i förekommande fall, vid gemensamt haveri.

Art. 5.

En fraktförare skall äga befogenhet att avstå helt eller delvis från sina rättigheter och friheter eller utvidga sitt ansvar och sina förpliktelser, sådana de förra och de senare bestämts i denna Konvention, såvida detta avstående eller detta utvidgande intagits i det till avlastaren utfärdade konossementet.

Ingen bestämmelse i denna Konvention äger tillämpning på certepartierna ; men om konossement utfärdats, då fartyg befraktats enligt certeparti, äro de underkastade villkoren i denna Konvention.- Ingen bestämmelse i dessa regler skall anses hindra intagande i ett konossement av vilken som helst tillåten be- stämmelse med avseende å gemensamt haveri. '

• Sida 142
•  Original

Convention ne s,applique aux chartes— parties; mais si des connaissements sont émis dans le cas d,un navire sous l'empire d'une chartepartie, ils sont soumis aux termes de la présente Con- vention. Aucune disposition dans ces régles ne sera considérée comme empéchant l'insertion dans un connais- sement d”une disposition licite quel- conque au sujet d'avaries communes.

Article 6.

Nonobstant les dispositions des ar- ticles précédents, un transporteur, capitaine ou agent du transporteur et un chargeur seront libres, pour des marchandises déterminées quelles qu”elles soient, de passer un contrat quelconque avec des conditions quel- conques concernant la responsabilité et les obligations du transporteur pour ces marchandises, ainsi que les droits et exonérations du transporteur au sujet de ces mémes marchandises, ou concernant ses obligations quant a l'état de navigabilité du navire dans la mesure ou cette stipulation n)est pas contraire ä Pordre public, ou concer- nant les soins ou diligence de ses pré- posés ou agents quant au chargement, a la manutention, a Yarrimage, au transport, a la garde, aux soins et au déchargement des marchandises trans— portées par mer, pourvu qu'en ce oas aucun connaissement n'ait été ou ne soit émis et que les conditions de Yac- cord intervenu soient insérés dans un récépissé qui sera un document non négociable et portera mention de ce caractére.

Toute convention ainsi conclue aura plein effet légal.

Il est toutefois convenu que cet article ne säppliquera pas aux car- gaisons commerciales ordinaires, faites au cours d'opérations commerciales ordinaires, mais seulement "a d,autres chargements ou le caractere et la con- dition des biens a transporter et les circonstances, les termes et les condi- tions auxquels le transport doit se faire sont de nature a justifier une convention spéciale.

lading are issued in the case of a ship under a charter party they shall com— ply With the terms of this Convention. Nothing in these rules shall be held to prevent the insertion in a bill of lading of any lwwful provision regard- ing general average.

Article 6.

Notwithstanding the provisions of the preceding articles, a carrier, master or agent of the carrier and a shipper shall in regard to any parti- cular goods he at liberty to enter into any agreement in any terms as to the responsibility and liability of the car- rier for such goods, and as to the rights and immunities of the carrier in respect of such goods, or his obliga- tion as to seaworthiness so far as this stipulation is not contrary to public policy, or the care or diligence of his servants or agents in regard to the loading, handling, stowage, carriage, custody, care and discharge of the goods carried by sea, provided that in this case no bill of lading has been or shall be issued and that the terms agreed shall be embodied in a receipt which shall be a non-negetiable docu- ment and shall be marked as such.

Any agreement so entered into shall have full legal effect:

Provided that this article shall not apply to ordinary commercial ship-' ments made in the ordinary course of trade, but only to other shipments Where the character or condition of the property to be carried or the cir- cumstances, terms and conditions un- der which the carriage is to be per- formed are such as reasonably to justify a special agreement.

• Sida 143
•  Original

Art. 6.

Utan hinder av bestämmelserna i de föregående artiklarna skola en fraktfö— rare, befälhavare eller fraktförarens agent och en avlastare äga befogenhet att, med avseende å egenartade varor vilka de vara må, ingå vilket som helst avtal med vilka villkor som helst rörande fraktförarens ansvarighet och förpliktelser med avseende å dessa varor ävensom fraktförarens rättigheter och friheter med hänsyn till samma varor eller rörande hans förpliktelser med avseende å far— tygets sjövärdighet, i den mån sådan överenskommelse icke strider mot goda seder, eller rörande uppmärksamhet och omsorg av personer i hans tjänst eller agenter, beträffande lastningen, handhavandet, stuvningen, befordringen, för- varandet, vårdandet och lossningen av de till havs befordrade varorna, såvida i detta fall intet konossement utställts eller utställes och de överenskomna vill- koren intagits i ett kvitto, som skall vara en icke löpande handling och inne- hålla förbehåll därom.

Varje sålunda träffat avtal skall hava full laga verkan.

Det är likväl överenskommet, att denna artikel icke skall äga tillämpning på de vanliga kommersiella försändningar, som företagas i samband med van- liga handelsförrättningar, utan blott på andra försändningar, då egenskaper- na och beskaffenheten hos de varor, som skola befordras, samt de omständig— heter, betingelser och villkor, varunder befordringen skall försiggå, äro ägna- de att göra en särskild överenskommelse berättigad.

7—301286

• Sida 144
•  Original

Aucune disposition de la présente Convention ne défend å nu transpor— teur on a un chargeur d”insérer dans un contrat des stipulations, conditions, réserves ou exonérations relatives aux obligations et responsabilités du trans- porteur ou du navire pour la perte ou les dommages survenant aux marchan- dises, ou concernant leur garde, soin et manutention antérieurement au chargement et postérieurement au dé- ch'argement du navire sur lequel les marchandises sont transportées par mer.

"Article 8.

Les dispositions de la présente Con- vention ne modifient ni les droits ni les obligations du transporteur tels qu,ils résultent de toute loi en vigueur en ce moment relativement a la limi- tation de la responsabilité des proprié- taires de navires de mer.

Article 9.

Les unités mon'étaires dont il slagit dans la présente Convention s”entendent valeur or.

Ceux des Etats contractants en la livre sterling nyest pas employée com- me unité monétaire se réservent le droit de convertir en chiffres ronds, d'aprés leur systéme monétaire, les sommes indiquées en livres sterling dans la présente Convention.

Les lois nationales peuvent reserver au débiteur la faculté de se libérer dans la monnaie nationale, d,apres le cours du change au jour de l'arrivée du navire au port de déchargement de la marchandise dont il s'agit.

Article 10.

Les dispositions de la présente Con- vention s'appliqueront å tout connais— sement créé dans un des Etats contrac- tants.

Article 11. A l'expiration du délai de deux ans au plus tard a compter du jour de la signature de la Convention, le Gouver-

Nothing herein contained shall pre— vent a carrier or a shipper from enter- ing into any agreement, stipulation, condition, reservation or exemption as to the responsibility and liability of the carrier or the ship for the loss or damage to, or in connection with, the custody and care and handling of goods prior to the loading on, and sub- sequent to, the discharge from the ship on which the goods are carried by sea.

Article 8.

The provisions of this Convention shall not affect the rights and obliga- tions of the carrier under any statute for the time being in force relating to the limitation of the liability of ow- ners of sea-going vessels.

Article 9.

The monetary units mentioned in this Convention are to be taken to be gold value.

Those contracting states in which the pound sterling is not a monetary unit reserve to themselves the right of translating the sums indicated in this Convention in terms of pound ster- ling into terms of their own monetary systern in round figures.

The national laws may reserve to the debtor the right of discharging his debt in national currency according to the rate of exchange prevailing on the day of the arrival of the ship at the port of discharge of the goods con— cerned.

rArticle 10. The provisions of this Convention shall apply to all bills of lading is- sued in any of the contracting states.

'Article 11.

After an_interval of not more than two years from the day on Which the Convention is signed, the Belgian Go-

• Sida 145
•  Original

Ingen bestämmelse 1 denna Konvention förbjuder en fraktförare eller en av— lastare att i ett avtal intaga betingelser, villkor, förbehåll eller fritagelser med avseende å fraktförarens eller fartygets ansvar och förpliktelser rörande för- lust eller skador, som drabba varorna, eller rörande deras förvaring, vårdnad och handhavande, före lastningen i och efter lossningen ur det fartyg, vari varorna befordras till havs.

Art. 8.

Bestämmelserna 1 denna Konvention ändra icke fraktförarens rättigheter och förpliktelser, sådana dessa bestämmas av de olika nu gällande lagarna röran- de begränsningen av ansvarigheten för ägarna av fartyg. som användas till fart i öppen sjö.

Art. 9. Med myntenheter, som i denna Konvention omförmälas, förstås myntenhe- ter i guld.

De av de fördragsslutande staterna, vilka icke begagna pund sterling som myntenhet, förbehålla sig rätt att i runda tal efter sina myntsystem förvand- la de belopp, som i denna Konvention angivits i pund sterling.

De särskilda staternas lagar kunna förbehålla gäldenären befogenhet att lullgöra sin betalningsskyldighet 1 det egna landets mynt efter växelkursen å dagen för fartygets ankomst till lossningshamnen för den vara, varom fråga är.

Art. 10.

Bestämmelserna i denna Konvention skola tillämpas på varje konossement, som utfärdas i en av de fördragsslutande staterna.

Art. 11.

Senast inom två år från dagen för undertecknandet av Konventionen skall belg1ska regeringen sätta sig i förbindelse med regeringarna för de höga för— dragsslutande parter, vilka förklarat sig beredda att ratificera Konventionen, 7T—301286

• Sida 146
•  Original

nement belge entrera en rapport avec les Gouvernements des Hautes Parties contractantes qui se seront d'éclarées prétes a la ratifier, å Yeffet de faire décider s,il y a lieu de la mettre en vigueur. Les ratifications seront dé- posées å Bruxelles a la date qui sera fixée de commun accord entre les dits Gouvernements. Le premier dépöt de ratifications sera constaté par un pro- cés-verbal signé par les representants des Etats qui y prendront part et par le Ministre des Affaires Etrangeres de Belgique.

Les dépöts ultérieurs se feront au moyen d,une notification écrite, adres- sée au Gouvernement belge et accom- pagnée de Finstrument de ratification.

Copie certifiée conforme du proces- verbal relatif au premier dépöt de ra— tifications, de notifications mention- nées å Palinéa précédent, ainsi que des instruments de ratifications qui les accompagnent sera immédiatement, par les soins du Gouvernement belge et par la voie diplomatique, remise aux Etats qui ont signé la présente Con- vention ou qui y auront adhéré. Dans les cas vislés å Yalinéa précédent, le dit Gouvernement fera connaitre, en méme temps, la date ä laquelle il a recu la notification.

Article 12.

Les Etats non signataires pourront adhérer a la présente Convention, qu”i1s aient été ou non représentés a la Con— férence internationale de Bruxelles.

L'Etat qui désire adhérer notifie par 'écrit son intention au Gouverne- ment belge, en lui transmettant l'acte dJadhésion, qui sera déposé dans les archives du dit Gouvernement.

Le Gouvernement belge transmettra immédiatement å tous les Etats signa- taires ou adhérents copie certifiée con- forme de la notification ainsi que de Pacte d”adhésion en indiquant la date å laquelle il a regu la notification.

vernment shall place itself in commu- nication With the governments of the high contracting parties which have declared themselves prepared to ratify the Convention with a view to deciding whether it shall be put into force. The ratifications shall be deposited at Brussels at a date to be fixed by agreement among the said govern- ments. The first deposit of ratifica— tions shall be recorded in a proces- verbal signed by the representatives of the powers which take part therein and by the Belgian Minister for Fo- reign Affairs.

The subsequent deposit of ratifica- tions shall be made by means of a written notification, addressed to the Belgian Government and accompanied by the instrument of ratification.

A duly certified copy of the proces- verbal relating to the first deposit of ratifications, of the notifications re— ferred to in the previous paragraph, and also of the instruments of ratifica- tion accompanying them, shall be im— mediately sent by the Belgian Govern- ment through the diplomatic channel, to the powers Who have signed this Convention or who have acceded to it. In the cases contemplated in the preced- ing paragraph, the said Government shall inform them at the same time of the date on Which it received the notification.

Article 12.

Non-signatory states may accede to the present Convention whether or not they have been represented at the In- ternational Conference at Brussels.

A state Which desires to accede shall notify its intention in writing to the Belgian Government, forward- ing to it the document of accession, Which shall be deposited in the archi- ves of the said Government.

The Belgian Government shall im- mediately forward to all the states which have signed or acceded to the Convention a duly certified copy of the notification and of the act of ac— cession, mentioning the date on Which it received the notification.

• Sida 147
•  Original

i ändamål att få avgjort, huruvida anledning föiefinnes att försätta densamma i gällande kraft. Ratifikationerna skola deponeras i Bryssel å den tid, som överenskommes mellan de nämnda regeringarna. Över det första deponerandet av ratifikationer skall föras protokoll, som undertecknas av representanterna för de stater, som komma att därvid deltaga, samt Belgiens minister för utri- kes ärendena.

Senare deponeringar skola ske genom skriftligt, till belgiska regeringen riktat meddelande, åtföljt av ratifikationsinstrumentet.

Bestyrkt avskrift av protokollet över det första deponerandet av ratifika- tioner, av de i föregående stycke omförmälda meddelanden samt av dem åt- följande ratifikationsinstrument skall genom belgiska regeringens försorg på diplomatisk väg omedelbart tillställas de stater, som undertecknat förevarande Konvention eller anslutit sig till densamma. I fall, som i föregående stycke avses, skall nämnda regering på samma gång tillkännagiva, vilken dag den mottagit meddelandet.

l Art. 12.

De stater, som icke undertecknat, skola kunna ansluta sig till förevarande Konvention, vare Slg' de varit representerade vid den internationella konferen— sen i Bryssel eller icke.

_ Den stat, som önskar ansluta sig, har att skriftligen meddela belgiska rege- r1ngen sin avsikt och tillika till densamma översända anslutningshandlingen, som skall deponeras i sagda regerings arkiv.

Belgiska regeringen skall omedelbart till alla stater, som undertecknat eller anslutit sig till Konventionen, översända bestyrkt avskrift av meddelandet och ånlslutningshandlingen under angivande tillika av dagen, då den mottagit med- e andet.

• Sida 148
•  Original

Les Hautes Parties contractantes peuvent, au moment de la signature du dépöt des ratifications ou lors de leur adhésion, déelarer que liacceptation qu”elles donnent a la présente Conven— tion ne syapplique pas soit å certains soit å aucun des Dominions autono- mes, colonies, possessions, protectorats ou territoires dloutre-mer, se trouvant sous leur souveraineté ou autorité. En conséquence, elles peuvent ultérieure- ment adhérer séparément au nom de l”un ou de l'autre de ces Dominions autonomes, colonies, possessions, pro- tectorats ou territoires dloutre-mer, ainsi exclus dans leur declaration ori- ginale. Elles peuvent aussi, en se con- formant å ces dispositions, d'énoncer la présente Convention s'éparément pour l”un=ou plusieurs des Dominions sauto— nomes, colonies, possessions, protecto- rats ou territoires dioutre-mer, se trou- vant sous leur souveraineté ou auto- rité.

Article 14.

A l.,égard des Etats qui auront par- ticipé au premier dépöt de ratifica- tions, la présente Convention produira effet un an aprés la date du proces- verbal de ce dépöt. Quant aux Etats qui la ratifieront ultérieurement ou qui y adhéreront, ainsi que dans les cas 0—1'1 la mise en vigueur se fera ulté- rieurement et selon l'article 13, alinéa 2, elle produira effet six mois aprés que les notifications prévues ä l'article 11, alinéa 2 et å Particle 12, alinéa 2, auront été regues par le Gouvernement belge.

Article 15.

S'il arrivait qu'un des Etats con- tractants voulut dénoncer la présente Convention, la dénonciation sera noti— fiée par écrit au Gouvernement belge, qui communiquera immédiatement copie certifiée conforme de la notifi- cation å tous les autres Etats, en leur faisant savoir la (late å laquelle il l'a recue.

The high contracting parties may at the time of signature, ratificatioln or accession, declare that-their acceptance of the present Convention does not in- clude any or all of the self-governing dominions, or of the colonies, overseas possessions, protectorates or territories under their sovereignty or authority, and they may subsequently accede se- parately on behalf of any self-govern— ing dominion, colony, overseas posses- sion, protectorate or territory excluded in their declaration. They may also denounce the convention separately in accordance With'its provisions in res- pect of any self-governing dominion, or any colony, overseas possession, pro- tectorate or territory under their so- vereignty or authority.

Article 14.

The present convention shall take effect, in the case of the states which have taken part in the first deposit of ratifications, one year after the date of the protocol recording such deposit. As respects the states which ratify subsequently or Which accede, and also in cases in which the Convention is subsequently put into effect in accord- ance with Article 12, it shall take effect six months after the notifica- tions specified in paragraph 2 of Ar- ticle 11 and paragraph 2 of Article 12 have been received by the Belgian Government.

Article 15.

In the event of one of the contract- ing states Wishing to denounce the pre- sent Convention, the denunciation shall be no-tified in writing to the Belgian Government, which shall immediately communicate a duly certified copy of the notification to all the other states informing them of the date on which it was received.

• Sida 149
•  Original

'Art. 13.

De höga fördragsslutande parterna kunna vid undertecknandet, deponeran- det av ratifikationerna eller anslutningen till Konventionen förklara, att deras antagande av densamma icke äger tillämpning eller gäller endast beträffande vissa av de autonoma dominier, kolonier, besittningar, protektorat eller på andra sidan havet belägna territorier, vilka befinna sig under deras suveräni- tet eller skydd. Likaså kunna de senare ansluta sig för autonomt dominium, koloni, besittning, protektorat eller territorium på andra sidan havet, som så.— lunda uteslutits i deras ursprungliga förklaring. De kunna ävenledes i över- ensstämmelse med här givna bestämmelser uppsäga förevarande Konvention särskilt för autonomt dominium, koloni, besittning, protektorat eller territo- rium på andra sidan havet, som befinner sig under deras suveränitet eller skydd, eller för flera av dem.

Art. 14. ,

För de stater, som deltagit i det. första deponerandet av ratifikationer, skall förevarande Konvention träda i kraft efter ett år, räknat från dagen för proto- kollet över deponerandet. Beträffande stater, som-ratificera senare eller an— sluta sig till Konventionen, så ock i fall, då anslutning sker senare enligt ar- tikel 13 stycket 2, skall Konventionen träda i kraft sex månader sedan med- delanden, som omförmälas i artikel 11 stycket 2 och artikel 12 stycket 2, kommit belgiska regeringen tillhanda.

Art. 15.

För den händelse någon av de fördragsslutande staterna skulle vilja upp— säga förevarande Konvention, skall uppsägningen skriftligen meddelas bel- giska regeringen, som omedelbart skall delgiva samtliga övriga stater bestyrkt avskrift av meddelandet jämte uppgift, när den mottagit detsamma.

• Sida 150
•  Original

La dénonciation produira ses effets å, Fégard de l'Etat seul qui l'aura noti- fiée et un an aprés que la notification en sera parvenue au 'Gouvernement belge.

Article 16.

Chaque Etat contractant aura la faculté de provoquer la réunion d”une nouvelle conference, dans le but de rechercher les améliorations qui pour- raient étre apportées & la présente Convention.

Celui des Etats qui ferait usage de cette faculté aurait å. notifier un an a llavauce son intention aux autres Etats, par Pintermédiaire du Gouver- nement belge, qui se chargerait de convoq-uer la conference.

Fait a Bruxelles, en un seul exem- plaire, le 25 aofit 1924.

The denunciation shall| only operate in respect of the state Which made the notification, and on the expiry of one year after the notification has reached the Belgian Government.

A rticle 16.

Any one of the contracting states shall have the right to call for a fresh conference with a view to considering possible amendments.

A state which would exercise this right should notify its intention to the other states through the Belgian 'Go- vernment, Which would make arrange- ments for convening the conference.

Protocole de signature.

En procédant a la signature de la Convention internationale pour l”unifica- tion de certaines regles en matiere de connaissement, les Plénipotentiaires soussign'és ont adopté le présent Protocole qui aura la méme force et la méme valeur que si ses dispositions étaient insérés dans le texte méme de la Conven- tion a laquelle il se rapporte.

Les Hautes Parties contractantes pourront donner effet a cette Convention, soit en lui donnant force de loi, soit en introduisant dans leur législation na- tionale les regles adoptées par la Convention sous une forme appropriée a cette législation.

Elles se réservent expressément le droit: 10 De préciser que, dans les cas prévus par l'article 4, alinéa 2, de 0) 51 p), le porteur du connaissement peut établir la faute personnelle du transporteur ou les fautes de ses préposés non couverts par le paragraphe a) ;

2o D'appliquer en ce qui concerne le cabotage national Particle 6 a toutes catégories de marchandises, sans tenir compte de la restriction figurant au dernier alinéa du dit article.

Fait a Bruxelles, en un seul exemplaire, le 25 aofit 1924.

• Sida 151
•  Original

Uppsägningen skall medföra verkan allenast beträffande den stat, som med- delat densamma, och först sedan ett år förflutit efter det meddelandet kommit belgiska regeringen tillhanda.

Art. 416.

Envar fördragsslutande stat skall äga påkalla sammanträdandet av en ny konferens i ändamål att undersöka, vilka förbättringar kunna införas i denna Konvention.

Den stat, som gör bruk av denna rätt, skall ett år dessförinnan meddela de andra staterna denna sin avsikt genom belgiska regeringen, vilken åtager sig att sammankalla konferensen.

Som skedde i Bryssel, i ett enda exemplar, den 25 augusti 1924.

Protokoll vid undertecknandet.

Skridande till undertecknande av den internationella Konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement, hava undertecknade befullmäktigade godkänt förevarande protokoll, som skall hava samma kraft och samma värde, som om dess bestämmelser intagits i själva texten till Konventionen, vartill det hänför sig.

De höga fördragsslutande parterna skola kunna bringa denna Konvention i tillämpning antingen genom att upphöja den till lag eller genom att i den sär- skilda statens lagstiftning upptaga de av Konventionen godkända reglerna i en efter samma lagstiftning lämpad form.

De förbehålla sig uttryckligen rätten: 1) Att bestämma, att i de fall, som avses i art. 4 stycket 2 c)—p), inneha- varen av konossementet kan visa personligt fel av fraktföraren eller sådana fel hos personer i hans tjänst, som icke inbegripas under paragraf a) ;

2) Att, vad angår det egna landets kustfart, tillämpa artikel 6 på. alla slags varor utan avseende å. inskränkningen i sista stycket av nämnda artikel.

Som skedde i Bryssel, i ett enda exemplar, den 25 augusti 1924. (Underskrifter.)

• Sida 152
•  Original

Bil.

Stockholm den 15 oktober 1927.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss har anbefallts Kommerskollegium att, efter hörande av de organisationer och sammanslutningar inom näringslivet vilka Kollegium kunde finna lämpligt anmoda om yttrandes avgivande, inkomma med utlåtan— de över riksdagens skrivelse den 15 mars 1927, däri riksdagen anhållit, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och på vilket sätt ändring rörande sjölagens bestämmelser om ersättning för överliggedagar borde åvägabringas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda.

I anledning härav har Kollegium anmodat samtliga handelskamrar i riket att avgiva yttrande i ärendet ävensom berett Sveriges Allmänna Sjöfarts- förening, Sveriges Redareförening, Sveriges Segelfartygsförening, Kanalflot- tans Rederiförening och Sveriges Fartygsbefäls Förening tillfälle att yttra sig i ämnet.

Sedan Sveriges Allmänna Sjöfartsförening och Sveriges Redareförening av- givit yttranden i ärendet och därvid framställt detaljerade förslag rörande ändringar i sjölagens förevarande bestämmelser och i samband därmed även upptagit till dryftande frågan om ändring av bestämmelserna i sjölagens 119 % rörande liggedagamas antal, har Kollegium anmodat handelskamrarna att yttra sig jämväl över sålunda framställda förslag. Kollegium har numera mottagit yttranden i ärendet från samtliga förenämnda sammanslutningar med undantag av Sveriges Fartygsbefäls Förening.

Med återställande av remissakten och överlämnande av de inkomna yttran- dena får Kollegium anföra följande. —

I de avgivna yttrandena i ärendet gives allmänt uttryck för den uppfatt- ningen, att bestämmelserna 1 120 % sjölagen rörande ersättningen för över- liggedagar äro föråldrade och i behov av omarbetning. Sedan 1891 års sjölag utfärdades, har ifrågavarande paragraf icke underkastats någon ändring. Ef- ter tidpunkten härför hava emellertid tillkommit ej blott trafiken med motor- fartyg av ?olika storlek och segelfartyg med hjälpmaskin, utan ock en väsent- ligt ökad användning inom fraktfarten av pråmtonnaget. Redan på grund härav synes Kollegium en revision av nu. ifrågavarande bestämmelser påkal— lad. Ytterligare och särskilt tala emellertid för en dylik revision de i och med krigs- och kristiden inträdde förändringarna i penningvärdet med därav föl- jande i hög grad förändrade betingelser för sjöfarten i ekonomiskt hänseende, varav i sin tur följer att de i sjölagens 120 % fastställda ersättningsbeloppen i varje fall i viss utsträckning icke längre kunna tillgodose de syften, varför de från början varit avsedda. Visserligen synes av den förebragta utrednin- gen framgå, att överliggetidsersättningen i stor utsträckning regleras genom avtal i certepartierna. Särskilt uppgives detta vara fallet beträffande fartyg, tillhörande högre storleksgrupper. Det uppgives emellertid också, att särskilt beträffande mindre fartyg dylika avtal ofta icke förekomma, och då samtidigt framgår, att det i främsta rummet i fråga om dessa fartyg skulle gälla, att de i sjölagen fastställda ersättningsbeloppen äro för små, synes det Kollegium, att en omarbetning av paragrafen är oundgänglig.

• Sida 153
•  Original

Sveriges Allmänna Sjöfartsförening och Sveriges Redareförening hava, så- som ovan nämnts, framlagt detaljerade förslag till ändring av förevarande bestämmelser i sjölagens 120 %, vilka förslag beträffande de fartygskategorier, som i båda föreningarnas yttranden behandlats, sins emellan överensstämma. Beträffande dessa förslags närmare innehåll tillåter sig Kollegium hänvisa till yttrandena.

I åtskilliga av handelskamrarnas yttranden framställas anmärkningar mot vissa fartygskategoriers beteckningar, varjämte ett flertal handelskamrar dels föreslår, att i stället för nettodräktigheten såsom grund för ersättningsbelop- pens fixerande bruttodräktigheten måtte införas såsom sådan grund, dels ock giver uttryck för den meningen, att de av Sjöfartsföreningen och Redareför- eningen föreslagna ersättningsbeloppen vore för höga eller i varje fall borde tåla någon jämkning nedåt. Ofta framhålles dessutom, att den utredning, som varit för vederbörande handelskammare tillgänglig, varit alltför otillräcklig för att kunna ligga till grund för ett definitivt bedömande av frågan om er- sättningsbeloppens storlek.

Beträffande innebörden av en eventuell omarbetning av nu ifrågavarande bestämmelser vill Kollegium till en början framhålla, att ej heller Kollegium har tillgång till sådana sakuppgifter, vilka kunna bereda Kollegium möjlighet att utan vidare ingå på ett närmare bedömande av de framlagda förslagen eller över huvud taget på ett ingående bedömande av frågan om vilket innehåll som bör givas åt omarbetade bestämmelser i ämnet. Det skulle måhända kun- nat ifrågakomma, att Kollegium för bedömandet härav genom tillkallandet av sakkunniga sökt förskaffa sig mera omedelbar tillgång till den speciella sak— kunskap, varförutan ett dylikt bedömande av förevarande fråga icke är möj- ligt. Emellertid synas Kollegium härvid alldeles särskilda omständigheter föreligga, vilka enligt Kollegii mening göra ett dylikt förfaringssätt i frågans nuvarande läge ändamålslöst eller i varje fall mindre lämpligt. Kollegium syftar härvid på det kända förhållandet, att frågan om revision av skilda delar av sjölagen varit eller är föremål för interskandinaviskt samråd. Sålunda föreligger, enligt vad Kollegium har sig bekant, redan sedan juli månad 1924 ett förberedande utkast till reviderade bestämmelser om befraktning, utgörande resultatet av dylikt samråd. I dessa preliminärt föreslagna bestämmelser ingå föreskrifter i avseende å liggedagar och överliggetidsersättning såsom en de- talj. Det säger sig självt, att det icke för Sveriges vidkommande kan ifråga- komma att ens beträffande särskilda detaljer av det författningskomplex, som sålunda är föremål för interskandinaviskt samarbete, vidtaga ensidiga revi- sionsåtgärder, utan böra givetvis dylika åtgärder ske i samförstånd med övriga. i nämnda samarbete deltagande länder. Vid sådant förhållande anser Kolle- gium, att även den nu förevarande speciella frågan bör bliva föremål för när- mare övervägande i samråd med dessa länder. Då bestämmelserna angående överliggetidsersättning synas Kollegium vara i särskilt trängande grad i behov av revision, synes det Kollegium önskvärt att, för den händelse samarbetet beträffande övriga bestämmelser angående befraktning icke avses skola slut- föras inom den närmaste tiden, frågan om revision av de förra bestämmelserna behandlas för sig i syfte att desamma snarast möjligt ersättas av nya, mera moderna än de nuvarande. Huruvida därvid detaljerade ersättningsskalor, på sätt av Sjöfartsföreningen och Redareföreningen föreslagits, böra ifrågakom— ma eller stadgandena böra erhålla en mera allmänt hållen avfattning i överens— stämmelse med vad fallet är i ovannämnda utkast, är ett spörsmål, som givet- vis vid nu åsyftad utredning under interskandinaviskt samarbete måste upp- tagas till fortsatt närmare dryftande. Härutinnan anser sig Kollegium i frå- gans nuvarande läge icke böra göra annat uttalande, än att Kollegium velat. understryka, att, å ena sidan, vissa skäl utan tvivel tala till förmån för en

• Sida 154
•  Original

närmare detaljreglering av ersättningen så tillvida, som avtal om överligge— ' tidsersättningens storlek, såsom ovan nämnts, ofta icke förekommer beträffande det mindre fartygstonnaget, och det dessutom ligger nära till hands att antaga, att åtminstone under för sjöfarten dåliga konjunkturer det särskilt för dessa mindre fartyg kan vara skäligt och lämpligt med det stöd, som, även för det fall att avtal om ersättningens storlek ingås, måste vid sådant avtals ingående anses ligga i en ändamålsenligt avvägd, mera fix grund för ersättningens be— räknande. Å andra sidan tala ganska bestämt emot nu åsyftad detaljreglering, särskilt i en författning av civillags natur, senare tids erfarenheter rörande penningvärdets växlingar. Emot en sådan detaljreglering, i varje fall för när- varande, av förevarande spörsmål i närmare överensstämmelse med Sjöfarts- föreningens och Redareföreningens förslag talar ock i viss mån den jämväl i åtskilliga av de avgivna yttrandena omnämnda omständigheten, att för när- varande är beroende på prövning ett av särskilda sakkunniga, Sjöfartsavgifts- sakkunniga av år 1924, avgivet betänkande rörande ändrade grunder för be— räknandet av allmänna sjöfartsavgifter, Vilket betänkande avser införande av den s. k. totala bruttodräktigheten såsom grund för beräkningen av dylika av— gifter. Då detta förslags realiserande måhända skulle medföra slopande av uppgiften om fartygs nettodräktighet, kan det synas olämpligt att nu på en särskild punkt utforma ett stadgande, avsett att gälla för längre tid framåt men byggt på nettodräktigheten såsom beräkningsgrund.

Sjöfartsföreningen och Redareföreningen hava, såsom förut antytts, i detta sammanhang på anförda skäl framfört önskemål om revision jämväl av de i sjölagens 119 % inrymda bestämmelserna om liggedagarnas antal. Under hän- visning till att detta spörsmål icke kunde anses innefattat i riksdagens före- varande begäran om utredning har ett flertal handelskamrar icke ansett sig böra ingå på ett bedömande därav. Det synes Kollegium emellertid, som om de skäl, vilka av föreningarna åberopats till stöd för deras framställning i denna del, icke kunna frånkännas fog. Kollegium anser sålunda att, även om riksdagens skrivelse i ämnet kanske icke kan anses omfatta jämväl denna fråga, de olika frågorna om revision av sjölagens 120 %, respektive omarbet— ning av dess 119 %, dock äga det samband med varandra, att ett övervägande av båda dessa frågor i ett sammanhang skulle, med hänsyn även till de av före- ningarna anförda skälen, icke vara ur vägen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer Kollegium, att sjölagens 120 % måtte med det snaraste varda i skandinaviskt samråd omarbetad, samt att i samband därmed jämväl frågan om revision av samma lags 119 % måtte tagas under övervägande.

Vid detta ärendes avgörande har deltagit, jämte undertecknade, t. f. kom— merserådet Åmark.

Underdånigst

K. A. FRYXELL.

C. E. Landberg. CARL MALMEN.

• Sida 155
•  Original