SOU 1930:24

Förberedande utkast till strafflag

N 4-0 G(

oå (— - Cija,

(P( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

BROTT EMOT MYNDIGHET M. M.

FÖRBEREDANDE

UTKAST TILL STRAFFLAG'

' SPECIELLA DELEN. IX.

JOHAN 6. W. THYREN ; &

STOCKHOLM 1930

rs»

955”

99

J ordbruksutredningens betänkanden. !. Betän- kande angående åt urder för vete- och rågmark- nadens stödjande. eckman. 76 s. 0. Jordbruksutredningens betänkanden. 2. Betän- kande angående jordbrukets kreditförhållanden. Beckman. viij, 179 s. jo. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 5. H. Jordbruksutredningens betänkanden. 3. Betan- kande angående vissa. åtgärder för mejerihante— ringens och sniörexportens befrämjande. Beck— man. vij, 129 s. 11 pl. jo. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyd- dande av partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. Ju. Gränsen för Sveriges territorialvatten. Av Tor- sten Gihl. Norstedt. 312 5. U. Betänkande med förslag till lotsförordning samt andra författningar och föreskrifter rörande lots— verket. Marcus. xvj, 365 5. H. Domänverkets omfattning, uppgifter och orga- nisation. Tiden. 353 s. 1 karta. F . Betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. Marcus. 727 s. 0.

Utrl'edning och förslag beträffande åtgärder för

ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. Marcus. 21 s. 3 tab. jo. '

till lagbestämmelser om befr-aktning.

Norstedt. 164 s. ju. ,

Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge ggömt bthöOV av försvarskrafter. Beckman. vi]. 5. .

Utredning angående kommunalförvaltningens ord— , nande i städerna efter processreformens genom— förande. Marcus. 250s. S. _ Utredning och förslag rörande praktiska bild—

18. - förslag beträffande ordnandet av distriktsveteri-

19.

21.

;S

24.

nin slinier på realskolans åldersstadinm. Nor- ste t. 32? s . 1928 års pensionsförsäkringskommitté och orga- nisationssakkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberakningar. Norstedt. 402 s. S. Betänkanden med förslag angående skärpta kon- trollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsfor- valtning m. m. Beckman. 199 s. S. 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänsteman, tillhörande den civila statsförvalt- ningen. Norstedt. 346 s. "Fi. Distriktsveterinurlönesakkunnigas utredning och

narernus anställnings-bch avlöningsförhållanden. Matens. 111 s. jo. Utredning angående beredande av större möjlig- _ liet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdelninga'r. Hagg- ström. (2), 88 s. . 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering tör befattningshavare vid under- visningsväsendet. Norstedt. vij, 371 s. Fi. Betänkande angående granskning av för vissa. sjukhus gällande särbestämmeiser. Norstedt. 97 ' s hledfcinalstyrelsens utlåtande och förslag till epizootilag och epizootiförordning. Norstedt.

. o. Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Beckman. 124 s. jo. Brott emot myndi het m.m. Förberedande ut- kast till strafflag. Speciella delen. 9. Av J. 0. W. Thyrén. Lund, Berling. 312 s. ju.

BROTT EMOT MYNDIGHET M. M.

FÖRBEREDANDE _

UTKAST TILL STRAFFLAG

SPECIELLA DELEN. IX.

JOHAN C. W. THYREN

I DISTRIBUTION HOS A.-B. GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN, LUND

L U N D 1 9 30 BERLINGSKA BOKTRYCKERIET

FÖRORD.

Föreliggande utkast omfattar _ under rubriken Brott mot myn— dighet m.. m. — sådana mot bestämt allmänt organ eller bestämd allmän funktion riktade brott, som icke redan behandlats i de tvänne närmast föregaende utkasten eller av särskilda skäl upp- skjutits till annat sammanhang. Det här medtagna området mot- svaras i nuvarande strafflag av (större delen utav) 10 kapitlet; 3: 59—11 samt 22; 6."

Jämte förut medtagna främmande strafflagar har i den kom- parativa framställningen hänsyn tagits även till Mexicos nya strafflag av 2 september 1929 (gällande från 15 december s. å.). Däremot har den nya danska strafflagen av 15 april 1930 icke kunnat medtagas, då denna del av arbetet var uppsatt till tryck- ning redan före lagens promulgation. Den har emellertid, ehuru ännu icke gällande, tillsammans med den gamla danska lagen införts i Bil. I bland gällande lagar (varemot det danska förslaget utelämnats i Bil. 2).

Såsom bilaga till den historiska översikten hava i parallell- tryek sammanställts hithörande delar av 1) Lagkommitténs för- slag 1832; 2) Lagberedningens förslag 1844; 3) K. F. 6/2 1849, K. F. 7/9 1858, K. F. 29/1 1861, Str. L. 1864 resp.; 4) nu gällande lag.

AV förut ofta åberopade skäl hava, liksom i föregående de- lar, bestämmelser motsvarande dem om påföljd enligt strafflagen 2: 19 tillsvidare förbigätts.

Utkastets närmast följande del torde komma att behandla förräderibrotten.

Lund den 31 oktober 1930. Johan 0. W. leyré-n».

Förkortningar av citerade lagar och lagförslag.

Aan'. = Kantonen Aargaus strafflag. Allm. Utk.=Förberedande utkast till strafflag. Kap. I—XIII (allmänna delen). Av Johan C. W. Thyrén. 1916. App. A.-Rh. = Strafflagen för Appenzell Ausser-Rhoden.

App. I.-Rh.=Strafflagen för Appenzell Inner-Rhoden. APg'.=Argentinas strafflag (av 1921).

Ariz. = Arizonas strafflag. Bas. =Strafflagarne för kantonen Basel— Stadt och kantonen Basel-Landschaft (nästan likalydande). Belg. = Belgiens strafflag. Bern: Kantonen Berns strafflag. Bras. = Brasiliens strafflag. Bulg. = Bulgariens strafflag. Calif. = Californiens strafflag.

Can.=Canadas strafflag.

Chil. = Chiles strafflag.

Columb. =>Columbias strafflag. Costa R.=Costa Ricas strafflag (av 1924) D.=Danmarks strafflag (av 1866). D. FSl.=Danska regeringsförslaget till strafflag (16/3 1928). Eng.:Engelsk straffrätt (anförd efter Stephen, A Digest of the Criminal Law, 1926; Siffrorna avse artt.). Fi.=Finlands strafflag.

Fi. FSl.=Förslag till ny strafflag. II

och III delen. Av Professor Allan

*

Serlachius7 enligt uppdrag av Justitie— ministeriet. Hälsingfors 1922.

FP. = Frankrikes strafflag. Freib. = Kantonen Freiburgs (av 1924).

Gem: Kantonen Genéves strafflag. Glar. =Kantonen G'rlarus7 strafflag.

Graub. = Kantonen Graubiindens straff- lag. Grek. = Greklands strafflag. H. = Hollands strafflag.

Idaho =Idahos strafflag. Illin. = Illinois' strafflag. Ind. Pen. C.=Indian Penal Code (gäl— lande för vissa områden av Brittiska Indien).

Iowa = Iowas strafHag. It. = Italiens strafflag.

It. Fsl.=Ita1ienska förslaget (av 1927). Jap. = Japans strafflag. Kina: Kinas strafflag (av 10/3 1928). L. B.=Lagberedningens förslag (1844). L. K.=Lagkommitténs förslag (1839).

Luz. = Kantonen Luzerns strafflag.

Mex.=Mexikos strafflag (av 1929),

M. B. =Missgärningsbalken av 1734 års

strafflag

lag. MiSSiSS. = Mississippis strafflag. N. = Norges strafflag. Nebr. = Nebraskas strafflag. Neuch. = Kantonen Neuchatels strafflag. N. JePS. = New Jerseys strafflag.

N. S. WaleS=Strafflagen för Nya Syd- Wales. N. Y.=Staten New Yorks strafflag. N. Zeal.=Strafflagen för Nya Zeeland. N. Carol.=Nord Karolinas strafflag. Obw. =Kantonen Obwaldens strafflag. Ohio= Ohios strafflag. Penh.:Strafflagen för Peru (av 1924). Port. = Portugals strafHag. Queens]. = Queenslands strafflag. R.:Rysslands strafflag (av 1926). Rum. = Rumäniens strafflag. S.=Sveriges strafflag. Sehaffh. = Kantonen Schaffhausens strafHag. Schw. FSl.=Sohweiziska strafflagsför- slaget (i lydelsen af 1918). Schwyz =Kantonen Schwyz7 strafflag. S. FSI. 1923=Förslag till strafflag, all- männa delen, samt förslag till lag an- gående villkorlig frigivning, jämte mo- tiv avgivna av strafflagskommissionen. Stockholm 1923. Soloth. = Kantonen Solothurns strafflag. Sp.=Spaniens strafflag (av 8/9 1928). Spec. Utk. = Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. Av Johan C. W. Thyrén. I. Brott mot kroppslig okränkbar-

het. Lund 1917.

II. Ärekränkningsbrotten. Lund 1919. III. Förmögenhetsbrotten. Första delen. Lund 1920.

IV. Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Lund 1922.

V. Allmänfarliga brott. Lund 1923. VI. Förfalskningsbrotten. Lund 1925. VII. Ämbetsbrotten. Lund 1928. VIII. Falsk Förklaring. Falsk an-

givelse m. 111. Lund 1929.

5:13 Gall-:Kantonen S:t Gallens straff— lag. T. = Tysklands strafflag. T. FSI. = Tyska regeringsförslaget av 14/5 1927.

TaSm.=Tasmaniens strafflag (av 1924).

Tex. =Texas7 strafHag.

Thng.=Kantonen Thurgaus strafflag.

Tic.=Kantonen Ticinos strafflag.

Tjslov. Fsl.=Tjeckoslovakiska försla- get (av 1925). Turk.=Turkiets strafflag (av 1926). Ung. =Ungerns strafflag.

U. S. A. Fed. P. C. = Strafflag för Nord- amerikas förenade stater, gällande för vissa områden eller vissa fall.

Venez. =Venezuelas strafflag (av 1926). Waadt=Kantonen Waadts strafflag. Wallis=Kantonen Wallis' strafflag. West. AuStP.=Westaustraliens straff- lag. Zug = Kantonen Zugs strafflag.

Ziir. = Kantonen Ziirichs strafflag. Ö. = Österrikes strafflag.

FÖRSTA AVDELNINGEN. Utkast till Lag.

Brott mot myndighet m. m.

1 %.

Den, som, med våld å person eller med hot om sådant våld, angriper allmänt organ, som i . . omtalas, under utövningen av dess verksamhet eller för att tvinga det till sådan utövning eller hindra det därifrån eller därför hämnas; straffes med fangelse. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter ej under tjugo dagsböter dömas.

Övas våld eller hot, som i allmänhet är belagt med svårare straff an böter, vare lag som i . . stadgas.

2 %.

Förövas angrepp, som i 1 % omtalas, av en eller flera del- tagare i folksamling; skall en var deltagare, som haft uppsåt, att sådant angrepp skulle ske, straffas såsom gärningsman; och må straffet för anstiftare och ledare kunna sättas till tukthus i åtta år men i intet fall under femtio dagsböter.

3 %. Den, som, på annat sätt än i 1 & sägs, söker tvinga eller hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet; straffes med fängelse eller böter. 41 %.

Söker någon genom beredande av vinning eller genom löfte därom förleda allmänt organ till pliktstridighet i utövningen av dess verksamhet; straffes med fängelse eller böter.

5 %.

Är allmänt organ sammansatt av flere personer, skall gär— ning, varom här ovan förmäles, företagen emot någon av dem, straffas enligt vad nu är stadgat.

Lag samma vare, om sådan gärning företages emot någon, som är förordnad eller kallad att tillhandagå vid utövning av verksamhet, som tillkommer allmänt organ.

6 %.

Befriar man fånge eller annan, vilken friheten genom myn- dighets beslut berövats. eller hjälper man honom att rymma; straffes med fängelse. Äro omständigheterna försvårande, må straffet kunna höjas till tukthus i åtta år; äro de synnerligen mildrande, må dömas till böter ej under femtio dagsböter.

7 %.

Sätter man sig olovligen i förbindelse med någon, vilken friheten genom myndighets beslut berövats; straffes med böter. 8 %.

Har den, som på grund av dom för straffbar gärning för- varats i straffanstalt eller annan offentlig anstalt, rymt från an- stalten, och söker man hindra verkställighetens återupptagande

genom att befordra hans flykt eller hjälpa honom att dölja sig; straffes med fängelse eller med böter ej under tjugo dagsböter.

Söker man eljest, på sätt här sägs eller ook genom att för— vanska eller utplåna bevisning, undandraga den, som begått straff— bar gärning, rannsakning eller straff eller ock hindra annan rätts- lig påföljd av gärningen, varigenom friheten skulle honom berövas; straffes med fängelse eller böter.

9 %.

Har någon, utan vetskap om straffbar gärning, som annan förövat, tillhandagått honom, på sätt i 8 % sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter.

10 %.

Begås gärning, som i 8 eller 9 % omtalas, av någon utav

brottslingens närmaste; vare från straff fri. 11 %.

Bryter man mot förbud att skingra eller föryttra löst eller fast gods eller att utgiva annans gods eller rubbar man olovligen gods, som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget, eller ingriper man eljest störande i allmänt organs förfogande över sak; straffes med böter eller med fängelse i högst ett år.

Lag samma vare, om man olovligen borttager eller skadar försegling eller märke, varigenom allmänt organs förfogande över sak betecknas, eller om man olovligen bereder sig tillträde till innehållet i förvaringspersedel eller till rum, som av allmänt organ på dylikt sätt tillslutits. 12 %. Skadar eller borttager man olovligen anslag, som av allmänt organ uppsatts till allmän efterrättelse eller kännedom; straffes med böter eller med fängelse i högst sex månader.

13 %.

Utövar någon obehörigen verksamhet, som endast tillkonnner allmänt organ; straffes med böter eller fängelse i högst ett år. Giver han sig därvid obehörigen ut för allmänt organ, straffes med fängelse eller böter.

14 %.

Utövar någon obehörigen, i annat fall än i 13 % sägs, verk- samhet, för vilken fordras särskild behörighet eller myndighets tillstånd; straffes med böter, där ej gärningen är särskilt belagd med högre straff.

Lag samma vare, om någon utövar verksamhet, som är ho- nom genom laga kraft ägande beslut av myndighet förbjuden.

15 %. Försök till gärning, som i 6 % omtalas, är straffbart.

ANDRA AVDELNINGEN.

Komparativ översikt av nuvarande straffrätt.

INLEDNING.

Såvitt man i den forngermanska rätten finner motsvarigheter till >>brott mot staten» i modern mening, ha de till väsentlig del karaktärenav frolzwfsbroff (ofta: kvalifikationer av ett allmännare trohetsbrott, som inneslöt även angrepp på husbonde etc.). I mån som statsmakten stärktes och romersk rätt reeipierades, er- sattes denna åskådning åtminstone delvis med det romerska insti— tutet mcy'estr'ifsbroff, Vilketi romersk rätt (från omkr. ett århundrade f. Kr.) småningom uppslukat det tidigare begreppet penlacllio och under kejsartiden dels erhållit en allt vidsträcktare men ganska obestämd omfattning, dels underlagts strängare regler än de van- liga, både beträffande rekvisitet (t. ex. ]. 6 pr. C. 9, 8: wc eo fem.- pore, quo han!) cor/imt'e'mzcm subiit, 1)7'()1)f(57' cogitatéo'nem dig/nus est [Joe-na) och rättsverkan (t. ex. l. 5 % 1 fö.: Filial . . successionc habcantur ale'eni . . sint postmmo tales, ut his _pcrpctem egestate sordentibus sit et mors solatz'um et vita. suppliciamz). _ I allmänhet torde dock det germanska majestätsbrottet varken i avseende på omfång eller stränghet hava upphunnit det romerska institutet.

Antagligen under inflytande av upplysningsfilosofien började, isynnerhet från 1700-talets slut, i teori såväl som lagstiftning, en begränsning och inre differentiering av det alltjämt ganska

obestämda begreppet. Man bröt ut ett område, som utgjorde den egentliga kärnan i »majestätsbrotten» _ motsvarande vad man sedermera betecknat såsom >>centrala» brott mot staten — och indelade detta område i >>förräderibrott» (som angrepo staten vare sig i dess territorium och förhållande till andra stater eller i dess organisation) och >>majestätsbrott>> i en senare och inskränkt betydelse (angrepp mot monarken eller honom närstående, utan >>förrädligt>> uppsåt). Förräderibrotten indelades i högförräderi och landsförräderi. Denna uppställning framträder genomförd i Ally. Preuss. Landreclzt (1794). Längre fram tillades, till brott mot statens yttre säkerhet, brott mot främmande stat (såsom inne- bärande fara för den egna staten) och, till brott mot organisationen, angrepp på allmänt medborgerliga rättigheter (vilka., i mån av folkets andel i statsmakten, utgjorde organisationens grundval).

Sedan kärnan avsöndrats, återstod emellertid ett stort och viktigt område av brott, som ävenledes kunde uppfattas såsom brott mot staten eller i alla händelser icke rätteligen kunde be- traktas såsom brott mot enskild. Stundom avskildes hela detta område, under någon gemensam beteckning, från å ena sidan centrala brott mot staten, å andra sidan (vad lagen betraktade såsom) brott mot enskild. Så ännu Fr.: >>brott contra la pair publi- que» innefatta förfalskning, ämbetsbrott, brott mot myndig- het och mot statsfunktioner, lösdriveri m. 111. och sammanfattas med ovannämnda >>kärna>> under den gemensamma beteckningen >>brott contre. la chose publiquc»; allt annat ingår under >>brott contre les pariicaliers» (vilka inrymma även sådana fall som »allmän— farliga» brott, sedlighetsbrott och mened); liknande Port., där mellanområdet, till vilket t. ex. meneden överflyttats, betecknas såsom crimes contra ((» orden; c trangm'llidade publica.

Småningom framträdde emellertid såväl i teori som i lag- stiftning ett behov att uppdela detta stora område. Det visade sig vid en närmare analys, att blott en del av dessa brott voro att betrakta såsom verkliga brott mot staten (om ock icke >>cen-

trala»), d. V. s. mot samhället i dess egenskap av organiserat; medan andra visserligen icke inskränkte sitt objekt till enskild person, utan riktade sig på allmännare och obestämdare sått mot samhällsindividerna, men likväl icke hade någon direkt relation till samhället såsom mymu'wfimz. Detta ledde i teorien till en åt- skillnad mellan brofi mot stam (vilka således delades i centrala och >>periferiska») och brott mot >>((Nmih1bvfm1>>, »det borqm'l/jr/a sam- hället» etc. — beteckningar, med vilka man ville utmärka nämnda förhållande, att brottsobjektet icke var enskild person, men icke heller staten : det organiserade samhället som sådant.

Att alla dessa skiljelinjer måste leda till många olikheter lagarne emellan i avseende på _qritnserna mellan de stora grup- perna, säger sig själv. Åtskilliga institut, som rätteligen böra uppställas bland brott mot staten resp. bland brott mot allmän- heten, kvarstå i flere eller färre äldre lagar bland brott mot en- skild (mened, falsk angivelse, obehörigt uppträdande som ämbets- man, rubbande av utmätt gods etc., förfalskningsbrott, sedlighets- brott). Och gränslinjen mellan brott mot staten och brott mot allmänheten är ännu alltjämt — även i modern teori och lag- stiftning — temligen osäker. Emellertid kan man säga, atti modern lagstiftning åtminstone mera utpräglade brott mot stats- organ allmänt uppfattats och behandlats såsom brott mot staten. Detsamma gäller övervägande om flertalet brott mot en stats- fu'nkt/io-n: ämbetsbrott, personalfaution, fångbefrielse, brytande av kvarstad etc., obehörigt uppträdande som ämbetsman; ävenså, ehuru mindre allmänt, mened och falsk angivelse. Stundom sam- manfattas nu nämnda fall med brott mot statsorgan såsom »brott mot statsförvaltningen». — Å andra sidan har majoriteten av nyare lagar mer eller mindre uttryckligen härifrån skilt: allmän- farliga brott, brott mot fides publica, brott mot sedlighet och familj, religionsfridsbrott etc. (dock utan att giva dem någon gemensam beteckning).

Den största osäkerheten träffar brott, som väl böra anses

riktade direkt mot staten, men varken tillhöra de centrala stats- förbrytelserna eller utgöra angrepp mot bestämt organ eller bestämd funktion. Till stor del finnas dock även dessa fall — underlåtenhet att hindra brott, olydnad mot lagar o. s. v. — sammanförda i moderna lagar och förslag, betecknade stundom såsom brott mot »allmän ordning» etc., stundom såsom brott mot »allmän frid». Det förekommer emellertid även, att ifrågavarande fall, under den ena eller andra beteckningen, sammanställas med brott mot bestämt statsorgan eller funktion, eller med brott, som måste anses riktade »mot allmänheten»; stundom även med vissa brott mot enskild (t. ex. vissa frihets- eller fridsbrott).

I den följande framställningen inskränka vi oss till brott, som kunna anses riktade mot bestämt organ eller bestämd funk- tion (utan att tillhöra de centrala statsförbrytelserna). Vi för- bigå sålunda tillsvidare den senast berörda gruppen av brott mot staten. De fall, som nu behandlas, äro: angrepp mot allmänna organ (0: icke blott statens utan även med dessa likställda, t. ex. kommunens); aktiv korruption; fångbefrielse; personalfaution; störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets för- foganderätt över saker; samt obehörigt uppträdande såsom äm- betsman.

I. Angrepp mot allmänt organ.

En viktig grupp av brott mot staten utgöra de, som än- gripa staten genom att angripa allmänt organ. Gemenligen innebär uppställandet av dylika brott en legalkonkurrens, i det en i och för sig straffbar handling (våld, hot etc.) göres högre straffbar, om den riktar sig mot ett allmänt organ (o: på sådant sätt, att organets funktion kan anses därigenom direkt eller indirekt beröras). Naturligen är tänkbart, att lagstiftaren, åt- minstone för visst område, åtnöjer sig med den allmänna straff- bestämmelsen (därvid brottsobjektets egenskap av allmänt organ givetvis blir en försvårande omständighet); ävenså att han, utan att skapa något särskilt institut, uppställer brottsobjektets nämnda egenskap såsom en kvalifikationsgrund. Jfr sålunda, angående ärekränkning mot ämbetsman, Spec. Utk. II, 9. I mindre utsträck- ning förekommer kvalifikation av missilandelsbroft, då de begås mot allmänt organ (jfr Spec. Utk. I, 22, 50). Så Bulg. 2483, 2663: bland brott mot staten upptages endast tvång och mot-, stånd mot allmänt organ (138 ff.), medan de nämnda kvalifika- tionsbestämmelserna avse dödande eller misshandel under eller på grund av tjänsteutövning. It., Turk. och Venez. hava, för sistnämnda fall, både bestämmelser bland brott mot staten (It. 194—200; Turk. 266—273; Venez. 223—229) och kvalihkationer av det allmänna misshandelsbrottet (It. 3652, 3731; Turk. 4492, 457; Venez. 4082, 420).

Vi åtskilja, inom förevarande grupp, bestämmelser rörande brottssubjektet, handlingen (och syftet), brottsobjektet, intresse- kollision och handlingsprogress.

A) Brottssubj ektet.

Den synpunkt, som i lagarne spelar den största rollen i fråga om brottssubjektet, är antalet av gärningsmännen. Då ett all- varligare angrepp mot statsförvaltningen sällan kan ha någon utsikt, om ej en betydande apparat sättes i gång, kommer ett svårare brott av denna art gemenligen att framstå såsom sam- tidigt begånget av en mängd personer (»uppror», >>rebellion>>>> etc.). Enligt åtskilliga lagar inverkar det även väsentligt, huruvida gärningsmännen uppträtt med vapen eller icke.

»Upproret» har därför, särskilt i äldre lagar, ofta fått karak- tären av ett särskilt brott med självständigt rekvisit (brottsobj ekt, handling, konsummationspunkt, syfte 0. s. v.): S. 10: 7 ff.; D. 103; Ö. 68 ff.; Sp. 289 ff.; Port. 179 ff.; Bulg. 138 ff.; Grek. 172; Bund 46; Thurg. 241 ff.; Graub. 69; Aarg. 62; Wall. 110 ff.; Schaffh. 93; Luz. 92 ff.; ObW. 47; Bern 71 ff.; Glar. 48; Ziir. 73 ff.; Bas. 49 ff.; Tie. 92 ff.; Zug 42; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; St. Gall. 149; App. I.-Rh. 42; Neuch. 126; Bras. 118; Chil. 126; Columb. 210; Mex. 401; Perfl 307. I andra lagar förekommer upproret blott såsom en kvalifikation av det enkla tvångs- eller motstånds- brottet mot allmänt organ. (Om den anglikanska rättens av- vikande ståndpunkt jfr ned. s. 62). Detta gäller Fi. 16: 4 (Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 5 sägs); N. 1271(8trafes med faengsel . . indtil 5 aar, naar han . . adforer forbrgdelsen i forening med nogen anden); H. 182 (De dwang en de wederspannig- held in de artikelen 179 en 180 omsckreven, door twee of meer personen met vereenigde kracliten gepleegd); T. 115 (kvalifikation iförhållande till tvänne särskilda primärbrott: lVer an einer ofentlielien Znsam- menrottnng, bei »welcker eine der in den 55 113 and 114 bezeiekneten Handlungen init eereinten Kraften begangen wird, teilnimmt); Ung. XL: 1914 % 2; Fr. 212 (utgår från kollektivbrottet såsom det pri— mära: Si la rébellion n'a été commise que par une on dena personnes, avec armes . . . et, si elle a en liensans armes . .); Belg. 271 (La ré-

bellion commise par une senle personne, munie ollarmes . . . si elle a en lie-a sans armes . . .); It. (olika kvalifikationer för olika former av angrepp och motstånd: 187: se il fatto sia commesso in riunione di oltre Cinque persona con armi oerero in riunione di oltre dieci per- sone anolze senza armi e preeio concerto, 189, 190); Rum. 173; Turk. 256; Waadt 111; Gen. 189; Freib. 1632 (Stil slagit diane fonle ameutée); Costa B. 464 (pero si el lzeelzo se cometiere a mano armada, o por nna reunion de nuts de tres persernas — jfr dock även artt. 4543, 456. som icke inskränka sig till förräderibrott); Venez. 216, 218, 219; Kina 143; Fi. Fsl. 15: 2; D. FSl. 120; T. Fsl. 172 (Wer sich an der ofentlichen Zusammenrottng einer lllensclzenmenge beteiligt, die mit eereinten Kraften der Staatsgezoalt Widerstand leistet (5 149) . .); SchW. Fsl. 2552 (Wird das Very/eken non einem ensammengerotteten Haufen begangen); It. Fsl. 3403 ( Qnalora alenno dei delitti di violenza o di resistenza sia eommesso con arnzi da pin di Cinque persane rinnite, oevero, anclee sene, armi, da pin di dieoi). — Det förekommer även, att lagen har dels ett särskilt upprorsinstitut dels en kvalifika- tion av det enkla deliktet, då det begås av flere personer: Port. 179 jfr 183 g 1; Argent. 229 jfr 2382; Peru 307 jfr 3212. (Jfr även Costa R. 456, 4543, 464).

Beträffande det antal gärningsmän, som erfordras, för att brottet skall betraktas såsom uppror (vare sig detta uppställes såsom särskilt institut eller såsom kvalifikation), nöja sig de flesta lagar med ett obestämt uttryck, som innebär ett större flertal (folkmängd, folkkop, Znsannnenrottung, Menselzenmenge, Hanfen, foule o. s. v.); åtskilliga lagar uppdraga dock en rent siffermässig gräns (eller flera gränser, ifall de hava flera grader av straffbarhet eller kombinera frågan om antal med den om gärningsmännens be- väpning). Sålunda skärpa N. 127; H. 182; Belg. 272; Gen. 189 straffet, så snart mera än en gärningsman uppträder; Fr. 210, då antalet överstiger två; Rum. 173; Costa B. 464 och Peru 3212, då det överstiger tre; It. 1872, då det överstiger fem väpnade resp. tio obeväpnade; Turk. 256; Waadt 113; Bras. 118, då det 2

överstiger tjugo; Columb. 210, då det överstiger fyrtio o. s. v. Flere grader av straffbarhet uppställas t. ex. i Fr. 209 ff.; Belg. 271 ff.; ävenså Gen. 189—191 (en gärningsman, 2—20 gärnings- män, flera än 20 — vilken indelning korsas med den i obeväp- nade och beväpnade; summa 6 straffbarhetsgrader).

För vad angår den kollektiva formen av brottet (uppror), göra lagarne mycket ofta skillnad i straffbarhet mellan ledarne (»anstiftare», »anförare», »uppviglare», »huvudmän» etc.) och andra deltagare; dels så, att de förra bliva straffbara på ett tidigare stadium (jfr ned. s. 53) resp. icke njuta gott av den tätige Rene, som kanske räddar de övriga från straff; dels så, att de, då alla straffas, komma under en högre straffskala: S. 10: 7 ff.; Fi. 16: 4; D. 103; T. 1152; 0. 70 ff.; Ung. G. A. XL, 1914, s 3 ff.; [i någon mån Fr. 213 och Belg. 273, 2742]; It. 193 (genom- gående kvalifikation: Quando vi siano eapi 0 promotori nei fatti pre- veduti negli articoli precedenti, la pena par essi e auinentata da un sesto ad un tereo); Sp. 291 (för det fall, att de verklige ledarne icke kunna utfinnas, bestämmes i 285 [jfr 292]: Cuando no llegaren a ser oonoeidos los inductores, promovedores o jef'es principales . . se re- putaran por tales g sercin castigados con las penas establecidas en el numero 1.0 del articulo anterior, los que de leecho dirigieren a los dennis o llevaren la voe por ellos, o flrmaren los recibos u otros escritos er- pedidos a sa nombre, o ejeroieren otros actos semejantes en representaeiöu de los denzds); Port. 179 % 4; Bulg. 140 ff.; Grek. 173 ff.; Thurg. 242 ff.; Waadt 112; Graub. 71; Aarg. 63; Wall. 111; Schaffh. 95 ff.; Obw. 47; Bern 72; Glar. 48; Zär. 74; Bas. 49; Tie. 92 ff.; Zug 42; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; Sol. 57 ; St. Gall. 149; Neuch. 128 ff.; App. I.-Rh. 42; Luz. 96; Argent. 232 ff.; Chil. 127 jfr 122 ff.; Columb. 211 ff.; Venez. 222; Kina 143; Fi. Fsl. 15: 2;,D. Fsl. 120; T. FS]. 1722; It. Fsl. 3422.

» - Om särskilt ansvar för ledarne, då våld begås av upprors- männen, jfr ned. sub E. Skillnad i straffbarhet mellan beväpnade och obeväpnade del—

tagare (i samma uppror) stadgas ej sällan, t. ex. Belg. 272; Waadt 113; Wall. 111; Gen. 190. Jfr ned. 5. 26.

B) Handling och syfte.

Vanligen taga lagarne i detta sammanhang icke hänsyn till annat angrepp eller motstånd än fysiskt (därvid de emellertid stundom skilja mellan angrepp å person och motstånd, som icke innefattar sådant angrepp). Några lagar omnämna dock även annat hindrande än på fysisk Väg: Fi. 16: 2 (Var, som uppsåtligen, dock utan våld eller lzot om våld, gör tjänsteman hinder i utövningen av tjänsten, strajfes med fängelse i högst tre månader eller böter ej över trehundra mark. Lag samma vare, om brottet ,f'örövas emot någon av de i 2 mom. 1 g: nämnda personer [o: den, vilken blivit förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig förrättning, eller vakt eller postkarl eller annan i tjänsteutövning stadd krigsman], eller emot den, som fått lov att anställa husrannsakan); N. 128 (Den, som ved trusler . . seger at formaa en ozfentllg tienestemand til uretmaessig at foretage eller undlade en Uenesteliandling), 326; D. 982; H. 184; Bulg. 145 (den, som rättsstridigt hindrar egentlig myndighets organ i utövningen av dess rättigheter och plikter); Argent. 2412 (El que sin estar Com- prendido en el mttculo 237 [o: el que empleare intimidaciön o fuerza], impidiere o estorbare a un funciondrio publice cumplir un acto propio de sus funciones); Fi. F Sl. 15: 4 (Gör någon på annat sätt, än i 1 &” sägs, tjänsteman hinder i utövning av tjänst); D. Fsl. 1192 (Laegger nogen ellers de nazvnte Personer H indringer i Vejen for Udferelsen af deres Tjeneste eller Hvero); SchW. F Sl. 337; It. Fsl. 342 (Ckiunque . . turba la regola— rita di un ufjfcio o servieio pubblioo o di un servieio di pubblioa neoessita);i viss mån även Chil. 133 (Los que por astucia o por cualquier otro medio, pero sin alzarse contra el Gobierno, eometieren algunos de los crimenes o simples delitos de que tratan los articulos 121 g 126); Tjsl. Fsl. 1861 (Wer ein Organ der ofentliolzen ]lIackt durch List daeu bestimmt, von einer Amts- k-andlung abeulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu volleielzen).

Såvitt nu rör det fysiska angreppet, pläga lagarne icke nöja sig med endast våld (eller lzot med sådant) i rekvisitet utan fordra, att våldet företagits under sådana omständigheter, att det måste anses sammanhänga med det angripna organets allmänna funk- tion; att sålunda samtidigt ett angrepp på funktionen föreligger. Undantagsvis uppställer Columb. 257 en presumption för dylikt sammanhang: våld mot ämbetsman anses begånget ioch för ämbetet, såvida icke motsatsen »klart framgår» (Se entiende que los empleados a que se refer—e este articulo se lzallan en actual ejercicio de sus funciones, cuando no esta'n separados del empleo por licencia u otra causa; pero no se oonsideraran como ofendidos en su caraeter Ojfcial, cuando apareeca claramente que el delito ha sido motivado por un lzeclto personal, independiente de dicko cara'cter).

De omständigheter, som kunna giva våldet nämnda betydelse, äro: a) att angreppet inneburit motstånd mot verkställighet (»mot- spänstighet» etc.); 6) att angreppet skett för att tvinga organet att företaga eller underlåta en ämbetsåtgärd (tvång till underlåten— het innesluter strängt taget fallet a men båda uppställas ofta särskilt i lagarne); o) att angreppet innebär hämnd för redan vid- tagen ämbetsåtgärd (då det kan anses indirekt träffa även funk- tionen); d) att angreppet sker, likgiltigt av vad anledning, i själva funktionsutövningen (då det åtminstone måste verka störande på denna). Praktiskt sett, har naturligtvis ,det första fallet, åt- minstone i fråga om uppror, störst betydelse: spänningen mellan det allmännas vilja och den enskilda viljan kan antagas merän- dels nå sitt maximum, då det kommer till verkställighet. Det är därför begripligt, att en del lagar, då det gäller det kollektiva brottet (uppror), inskränka sig till detta fall: upprorets begrepp (till den del det icke innefattar även förräderibrott) begränsas till motstånd mot verkställighet. Andra lagar medtaga även fallet b: tvång, positivt eller negativt, mot det allmänna organet. Äter andra medtaga ytterligare antingen fallet (: eller fallet d eller kanske både c och d.

1). Lagar, som, i fråga om kollektivbrottet, bestämma hand- lingen enbart såsom motstånd mot verkställighet (motspänstighet), äro: Fr. 209 (Toute attaque, toute resistance avec violences et voies de fait envers les offciers ministeriets . . . agissant pour llerécution des lois, des ord-res ou ordonnances de llautorité publique, des mandats de iustice ou jugements, est qualifée, selon les cii'constances, crime ou délit de rébellion); Belg. 269; Rum. 170; Turk. 254; Gen. 188; Neuch. 126 (La resistance rio/ente å l'autorite', de la part de plusieurs personnes réunies, constitue le délit de sédition), 127 (Il g a rébellion si l'ordre ne peut étre rétabli par le Seul emploi de la force publique ordinaire). Då ifrågavarande lagar (utom Neuch.) behandla det kollektiva och det enkla brottet såsom grader av samma delikt (jfr. ov.), så gäller nämnda inskränkning även för det enkla de- liktet; emellertid uppställa Fr.; Belg.; Rum.; Turk. och Gen.i annat sammanhang andra delikt, innefattande tvång eller hämnd å allmänt organ eller angrepp i tjänsteutövning (vid vilka delikt den kollektiva synpunkten icke beröres); jfr ned. s. 32.

2). Lagar, som vid det kollektiva brottet medtaga även tvång mot allmänt organ: N. 127 ( . . ved vold seger at formaa en of'entlig tjenestemand til at foretage eller undlade en tjenestehandling eller at liindre kam under en saa-dan): H. 182 (De dwang en de weder- spanniglieid in de artikelen 17!) en 180 omschreven, door twee of meer personen met vereenigde kraclzten gepleegd), jfr 179 (Hg die door ge- fweld of bedreiging met geweld een anibtenaar dioinqt tot liet volvoeren eener ambtsverriekting of liet nalaten eener rechtmatige ambtsverrieliting) och 180 (Hi/' die aioli met geweld of bedreiging met geweld vereet tegen een ainbtenaar 'werkeaam in de reclitmatige uitoefening eig'ner be- diening, of tegen personen die leem daarbij krachtens wetteliy'ke verpliehting of op zijn vereoek bijstand verleenen); It. 187 (Cltiunque usa violenea o minaceia verso un membro del parlamento od un pubblico ufflciale, per costringerlo a fare o ad omettere un atto del suo ufjtcio), 190 (Cliiunque usa violenza o minaccia per opporsi ad un pubblieo ufjiciale mentre adempie i doveri del proprio ufjfcio, o a coloro che, rickiesti, gli prestano

assistenea); B. 593; Bulg. 138 (En folkskockning [Timma o'söpana] i syfte att med våld eller hot hindra bulgariska regeringen eller folk- församlingen eller annan ozfentlig myndighet eller dess organ att fritt utöva sina rättigheter och plikter eller att tvinga dem att företaga eller icke företaga något); Turk. 254; Grek. 172; Waadt 111; Bas. 49 (um durch Anwendung oder Androhung von Gewalt eine Behörde zum Erlass einer Verfz'lgung eu ewingen, oder den Volleug einer erlassenen V erfilgung eu verhindern oder (leren anitcknalune eu bewirken); Zug 42; Sol. 57; App. l.-Rh. 42; Argent. 229, 230; Costa B. 464 (pa/a exi- girle la ejecuc-iön u omissio'n de un acto propio de sus tune-tones); Mex. 401 (resisten a la a-utoridad o la atacan para inipedirle el libre ejereicio de sus funciones); Venez. 216, 219. — Av dessa lagar hava några, vid det enkla brottet, låtit tvångsfallet utgå (antagligen i den upp- fattning, att en ensam individ icke lätt skulle söka tvinga äm- betsman till ämbetsåtgärd): Zug; App. I.-Rh.; Bas,; sistnämnda lag har, vid det enkla brottet, ersatt detta fall med angrepp i ämbetsutövning. It. 194—200; Turk. 266—273 och Venez. 223 —229 hava, vid det enkla brottet, ingående bestämmelser rörande angrepp i tjänsteutövning eller på grund därav. — Argent. 339 utbryter, vid det enkla brottet, med mindre straff det fall av motspänstighet, att våld å person eller hot därmed icke användes.

3). Lagar, som, jämte motspänstighet och tvång, vid kollektiv- brottet uppställa alternativet hämnd på allmänt organ, äro: S. 10: 7 (Nu samlar sig folkmängd till/ropa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av Ojfentlig myndig- hets bnd, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas); Bund 46 (Wer sich mit andern Personen zusammen— rottet und durch gewaltsame Handlungen die Absicht an den Tag legt, einer Bundesbehörde Widerstand eu leisten, dieselbe en einer V erfägung en ewingen, oder an der Erlassung einer Verfu'gung zu hindern, oder an einem Bundesbeamten, oder an einem Mitgliede einer Bundesbehörde als solchem Rache eu nehmen) och många kantonallagar: Thurg. 241; Graub. 69; Aarg. 62 (Wenn mehrere Personen sich äzfentlich ensam—

menrotten und die Absicht an den Tag tegen, ihren persönlichen lVillen gegen die Obrigkeit mit Gezvalt durchzuseteen, eine Verfu'gung oder die Zuritcknahme einer solchen von einer obrigkeitlichen Behörde zu erzwingen, oder ivegen einer Amtshandlung Rache an derselbcn eu itben); Schaffh. 93; Obw. 47; Bern 71; Glar. 48; Ziir. 742; App. A.-Rh. 57; Schwyz 110; St. Gall. 149; Luz. 92; likaså Chil. 126 (medtager även hämnd, som har formen av angrepp på statens eller någon myn- dighets egendom). — Några av dessa lagar tillägga, vid det enkla brottet, angrepp i tjänsteutövning: S. 10: 1; Aarg. 64; Schaffh. 102; Luz. 99; andra borttaga hämnd-motivet: Ziir. 77; Graub. 75, av Vilka den sistnämnda i stället medtager angrepp i tjänste- utövning; ObW. 48 borttager tvångsfallet; under det Bern 76; Glar. 49; App. A.-Rh. endast behålla motspänstighet. — S. ut- bryter. vid det enkla brottet med mindre straff, 10: 6, det fall av motspänstighet, att angrepp å tj änstemannens person icke före— ligger (Gör någon, vid Ojfentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres).

4). Lagar, som medtaga motspänstighet, tvång samt angrepp i tjänsteutövning (men icke hämnd), äro T. 115 (Wer an einer ofent- lichen Zusammenrottung, bei ivelcher eine» der in den 55 113 und 114 be- eeiehneten Handlungen mit vercinten Kraften begangen wird, teilnimmt, wird ivegen Aujh'uhrs etc.) jfr 113 (. . in der rechtmässigen Ausu'bung seines Amtes durch Gezoalt oder durch Bedrohung mit Gewalt VViderstand leistet, oder mer einen solchen Beamten während der rechtmässigen Aus- äbung seines Amtes tätt-ich angreift) och 114 (Wer es unternimmt, durch Geevalt oder Drohung eine Behörde oder einen Beamten eur Vornahme oder Unterlassung einer Amtshandlung zu nötigen); Freib. 163 (Oelui qui, en usant de violence ou de menace, entrave une autorite' ou un fonotionnaire dans l7erercice de ses droits ou devoirs . . . S'it s'agit d”une foule ameutc'e . .); Fi. Fsl. 15: 1 (Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller under- låta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsten); T. Fsl. 149 (Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten

24 mit Gewalt oder durch Drohung zu einer Amts- oder Diensthandlung nötigt oder an einer Avnits— oder Diensthandlung hindert, wird mit Ge- fängnis bestraft. Der Versuch ist strafbar. Ebenso wird bestr—aft, ner einen Amtsträger oder Soldaten während der Ausäbung des Amtes oder Dienstes tätlich angreift); SchW. Fsl. 2551 (Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Drohung an einer Handlung, die inner- halb ihrer Amtsbefugnisse liegt, hindert, zu einer Amtshandlung nötigt oder während einer Amtshandlung tätlich- angreift); It. FSl. 338 (Chian- que usa violenea o minaccia verso un pubblico ufjfciale, o verso un inca- ricato di servizi pubblici, per costringerlo a fare un atto contrario ai propri doveri, o a omettere un atto dell' ufjfcio 0 del servieio), 339 (Chiunque usa violenza o minaccia per opporsi a un pubblico ufficiale o a un incaricato di servizi pubblici, mentre compie un atto di ujjicio o di servieio, o a coloro che, richiesti, gli prestano assistenea).

5). Alla de fyra ovannämnda fallen förekomma, vid kollek- tivbrottet, i Fi. 16: 1 (Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsteärende, eller eljest våld- för sig å tjänsteman i utövning av tjänsten eller för att hämnas å ho- nom för tjänsteåtgärd), ib. % 4 (Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 ($ sägs); Ung. XL: 1914 % 2 (Die Zusammenrottung eu dem Zweck, um eine Behörde oder ein Mitglied derselben, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausäbimg ihrer recht- mässigen lVirksamkeit eu verhindern oder eu einer Verfägung eu ewingen oder um die Person, die die behördliehe Macht ausäbt, oder das Blitglied der Behörde während ihres aus ihrem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen der Ausäbung ihres Berufs tätlich eu miss- handeln); Sp. 289, som dessutom medtager åtskilliga fall, vilka icke gå in under angrepp på allmänt organ (i 290 medtagas även lockouter och strejker, som icke satts i verket för att ernå en- bart ekonomiska fördelar utan hava viss allmännare syftning: Si considerarån asimismo delitos de sediciön las coligaciones de patronos que tengan por objeto paraliear el trabajo, y las huelgas de obreros

cuando unas y otras, por su extension g jinalidad, no puedan ser caliji- cadas de paros o huelgas encaminados a obtener ventajas puramente economieas en la industrin o en el trabajo respectivos, sino que tiendan a combatir los Poderes piiblieos o a realiear cualesquiera olase de aotos comprendidos en los delitos de rebelio'n o en el arti'culo anterior); Port. 179 (Aquelles que, sem attentarem contra a seguranga interior do estado, se ajuntarem em motim ou tumulto, ou com arruido, empregando violen— cias, ameagas ou injurias, ou tentando invadir qualquer edij'icio publico, ou a casa de residencia de algum funccionario publioo: 1, para impedir a e.t'ecugzäo de alguma lei, decreto, regulamento ou ordem legitima da auctoridade; ;) para eonstranger, impedir ou perturbar no exercicio das suas funcgöes alguma corporagdo que exerga auctoridade publica, magistrado, agente da auctoridade ou funecionario publico; 3, para se eximirem ao cumprimento de alguma obrigagäo; 4, para excrcer algum acto de odio, vinganga ou desprezo contra qualquer funccionario, ou mem- bro do pooler legislativo); Grek. 172 jfr 169; Bras. 118; D. Fsl. 1191 (Den, som med Vold eller Trusel om Vold overfalder nogen, hvem ifelge Beskikkelse eller Valg Udavelse af en offentlig Mgndighed tillkommer, under Udferelsen af hans Tjeneste eller Hverv eller i Anledning af samme, eller som paa lige Maude seger at hindre en saadan Person i at foretage en lovlig ij'enestehandling eller ut tvinge ham til at foretage en Tjenestehandling); Tjsl. FSI. 1791 (Wer Gewalt anwendet in der Absicht, die ofentliche .Mac/it an ihrer Amtshandlung zu hindern oder diese zu vereiteln oder auf sie in anderer Weise einzuwirken), 1811 (Wer Gewalt oder gejfthrliche Drohung gegen ein Organ der öfentlichen Macht bei der Ausäbung des Amtes oder Dienstes anwendet oder dafär, dass es sie ausgeu'bt hat), 1812 (Wer absiehtlich mit Gewalt oder durch gefähr- liche Drohung ein Organ der ofantlichen ]lIacht daeu bestimmt, von seiner Amtshandlung abzulassen oder sie in einem bestimmten Sinne eu voll— ziehen oder seine Amtspflicht eu verleteen). — Bras. medtager, i fråga om det enkla brottet, endast motspänstighet (124) och våldi ämbetsutövning (134). Sp. 323 utbryter vid det enkla brottet, med mindre straff, motspänstighet utan våld eller svårt hot (318).

Några lagar fordra uttryckligen — vad i Vissa andra lagar troligen underförstås — att folksamlingen, för att fylla upp- rorsrekvisitet, skall ske offentligt. Så D. 103 (Har en samlet Illoengdc offentlig red Ord eller Handlinger tilkendegi'vet den Hensigt i Forening at tvinge Zurigheden til at foretage eller undlade etc.); T. 115 (Wer an einer äfentlichen Zusammenrottnng etc.); Sp. 289 (Son reos de sedi- cion los que se alzaren publica, eolcctira y tum-ultuariamente para con- seguir por la fuerea o fuera de las m'as legales etc.); Thurg. 241; Aarg. 62; Obw. 47; Bern 71; Glar. 48; Ziir. 73; Bas. 49; App. A.—Rh. 57; Sol. 57; Luz. 92; Chil. 126 (Los que se alearenpzlblica- mente etc.). Undantagsvis förekommer detta även i lagar, som i övrigt uppfatta kollektivbrottet endast såsom en kvalifikation av det enkla deliktet: Kina 143 (there three or more persons openlg assemble together and commit ang of the ofenees specified in the last preceding Article), jfr 142.

Liksom lagen stundom gör skillnad i straffbarhet mellan beväpnad 'och obeväpnad deltagare i uppror (jfr ov.), så före- kommer även, att uppror, som betraktas såsom »Väpnat», i sin helhet ställes på en högre straffbarhetsnivä: Ung. G. A. XL, 1914, %% 2, 3; Fr. 210—212; Port. 179 % 1; Rum. 171—173; Wall. 111—113; Tic. 94; Gen. 189—191; Columb. 211, 214; Mex, som betecknar det väpnade upproret såsom rebelion (378) i motsats till sediciön (401: Son reos de sedieio'n los que reunidos tu- multuariamente, pero sin armas, resisten a la autoridad ola atacan para impedirle el libre ejercicio de sus funeiones con algunos de los objetos a que se refere el articulo 378); Peru 307 jfr 3212 (där det obeväpnade upproret behandlas såsom kvalifikation av det enkla deliktet).

Stundom graderas brottet allt efter de medel, som myndig- heten behöft för att bekämpa detsamma: 0. 68 (Die Zusammen- rottung mehrerer Personen, um der Obrigkeit mit Gewalt Widerstand zu leisten, ist das Verbrechen des Aufstandes), 73 (Wenn es bei einer, aus

ioas immer fiir einer Veranlassung entstandenen Znsammenrottung durch die lViderspenstigheit gegen die von der Behörde 'vorausgegangene Ab— mahnnng und durch die Vereinigung wir/dich gewaltsamer blittel so weit hommt, das zur Herstellung der Rahc und Ordnung eine ausserordent— liche Gezea/t angewendet werden mass, so ist Aufruhr vorlmndcn); Neuch. 126 (La resistance oiolente &. l'a'utorité, de la part de plusienrs person— nes réunies, constitue le délit de se'dition), 127 (11 g a rébellion si l'ordre ne peut etre rétabli par le seul emploi dela force publique ordinaire); Luz. 92 (lVenn mehrere Personen sich Qtl'entlich zusammcnrotten, um sich der Vollziehung eines Gesetees oder eines obrigheitlichen Befehls tiitlich en .zoiderseteen, oder mit rereinter Gewalt etwas iron einer Staatsbehörde en cre'ioiru/en oder u'egen einer Amtshancllung Rache an clersclbcn en iiben, so machen sie sich des Antistandes selznldig), 95 (W'enn eur Unterdruic— hung des Aufstandes das Einschreiten der bewafncten Macht oder An- fwendung von Geu'alt iiberhaapt erforderlich ist, so machen sich die Teil- nehmer des Verbrcchens des Aufruhrs schuldig); jfr Aarg. 6311”) etc.

0) Brottsobjektet.

Vare sig lagen uppställer ett mera eller ett mindre omfat- tande brottsobjekt, är det vanligt, att ett visst område av all- männa organ avskiljes och i annat sammanhang straffskyddas. Detta gäller statsmaskineriets högsta spetsar, i främsta rummet statschefen och parlamentet (vilket sistnämnda visserligen icke egent- ligen tillhör föroaltningsapparaten), Sådana angrepp, oavsett deras beskaffenhet i övrigt, uppfattas lätt såsom riktade mot staten (eller samhället) som ett helt: >>centrala>> angrepp på staten. De ställas därför ofta i paritet med angrepp på statens för- fattning, eller på statens yttre självständighet (»förräderibrott»). Undantagsvis förekommer dock, att angrepp på regering eller på parlamentet (i dess helhet) sammanföras med angrepp på stats- organ i allmänhet, t. ex. Bulg. 138 (som uppställer angrepp på regering eller parlament sås0m kvalifikation); Tjsl. FSI. 179 (an-

grepp på regering kvalifikation; angrepp på parlament särskilt i % 167).

Bland mångfalden i övrigt av allmänna organ finnas en del, som utöva myndighet, d. V. s. i sin egenskap av allmänna organ hava gentemot individer i samhället makt att befalla och för- bjuda. Uppenbarligen äro dessa allmänna organ mera än andra utsatta för sammanstötningar med individerna: statens Vilja kan antagas icke sällan råka i strid med individens. Liknande gäller i ännu högre grad, såsom förut anmärkt, de organ, högre eller lägre, som hava att verkställa det allmännas vilja gentemot in- dividen (även om de icke utöva myndighet i egentlig mening). Det är därför förklarligt, att lagen kan intaga den ståndpunkt, att endast de organ, som tillhöra någon av dessa typer, erhålla ett särskilt straffskydd gentemot individerna, medan övriga all- männa organ anses tillräckligt skyddade genom strafflagens van- liga bestämmelser om Våld, misshandel, frihetsbrott, ärekränkning m. m. Även låter tänka sig, att lagen visserligen i fråga om isolerade angrepp uppställer ett allmänt skydd för organen men vid särskilda bestämmelser om uppror m. m. anser obehövligt att medtaga andra brottsobjekt än »myndighet» eller >>verk- ställande» organ; eller att lagen i fråga om >>1notspänstighet>> etc. endast omtalar verkställande organ.

Vid en jämförelse mellan lagarne i avseende på brotts-objektet vid brott mot allmänt organ är det av intresse att samtidigt iakt- taga lagarnes bestämmelse av brottssubjektet vid brott av allmänt organ. Tydligt är, att, även om vissa brott inom sistnämnda grupp måste förutsättas alltid vara begångna av organ med myn- dighet (såsom utgörande just missbruk av myndighet), kan lag- stiftaren här icke avstå från en repression —— vare sig iden all- männa strafliagen eller eljest —— även av brott, begångna av _ andra allmänna organ i deras funktion. Därav följer, att i lagar, som inskränka objektet i förstnämnda grupp (t. ex. till myndighet), detta objekt får mindre omfång än subjektet vid ämbetsbrott.

Å andra sidan finna många lagar ett behov av straffshgdd för organen föreligga även i sådana fall _— t. ex. vid en persons helt tillfälliga utövande av en allmän funktion _ som icke an- ses lämpa sig för en kriminalisation av organets oriktiga funge- rande; något, som leder till en utvidgning av brottsobjektet i nu föreliggande fall, jämfört med brottssubjektet vid »ämbetsbrott». Närmast kan man utsöndra en grupp av lagar, som inskränka straffskyddet för de allmänna organen till >>myndighet>> (»överhet» etc.), medan de hava en mer eller mindre allmän kriminalisation av >>ämbetsbrotten>>. Särdeles tydligt framträder denna ståndpunkt i några äldre kantonallagar: Thurg. 247 (Wer der Volleiehung obrig— lreitlicher Anordnungen gewalttätig sich u'idersetzt, ode-r die Obrigheit oder die in ihrem Auftrage handelnden Personen eur Vornahme oder Unterlas- sung oder eur Zuriicknahme einer Amtshandlnng durch Gen/alt oder Dro- hnng en nötigen oder an ihnen fiir eine amtliche Verfiignng sich en rächen sacht oder hiebei an obrigkeitlichen Personen oder amtlich Beanftragten sich oerqreift, ist der W'idersetzung sehnldig) jfr 241, 245, 249; — där- emot 274 (Wenn die Amtsgeioalt oder die amtliche oder dienstliche Stellung ron einem ofantlichen Beamten oder Bcdienstctcn oder von einem waisenamtlich bestellten Vormnnde eu widerrechtlicher Benachteili- gang Anderer oder des Staates oder eur Bedriichnng Unterqebener oder um sich oder einem Andern rechtswidrig einen V orteil en eerschafen, missbraucht wird), 275 (Die Verletznng der Amtes— oder Dienstespflicht aus F ahrliissigheit, sofern dieselbe nicht als blosscr Disziplinarfehler en betrachten ist), 276 (Öåbiitliche Beamte oder Bedienstetc, welche mit Ver- letzung ihrer Amtes- oder Dienstespflicht T atsachen, con welchen sie nur zufolge ihres Amtes ode-r Dienstes Kenntnis erhielten, eerofentlichen etc.) jfr 278, 280, 282, 283, 284; Aarg. 64 (Wer den Befehlen und An— ordnnngen der Obrigheit gcwaltsam sich widersetzt etc.) jfr 62; — där- emot 82 (Ein Beamteter, welcher durch Anwendnng der Amtsgewalt, durch Befehl, Drohung oder T(inschung Jemanden i'eranlasst, ihm oder Andcrn ungebiihrliche Vorteile en gewähren) jfr 84, 86, 87, 89; ObW. 47 (Wenn mehrere Personen sich ofentlieh ensammenrotten und die Ab—

sicht an den Tag legen, ihren persönlichen Willen gegen die Obrigheit mit Gewalt durchzuseteen etc.); 48 (Wer ausscr dem Falle des Artikel 47 der Obrigkeit sich in der lVeise ividersetzt, dass er gegen die von dieser oder von ihren einzclnen Beamten in ihrem amtlichen VVirkungs- hreise erlassenen Verfägungen oder gegen diejenigen, welche dieselben en volleiehen haben, Drohung oder Geivalt anwendet oder ivegen einer Amis- handlung an densclben auf tätliche Weise Rache zu nehmen sucht, macht sich der lViderseteung gegen amtliche Gewalt schuldig), _ däremot 61 (TVer als Beamter oder Bediensteter olen ihm in dieser Stellung obliegendcn Pflichten mit rechtsufidriqer Absicht oder Fahrlässigkeit zmviderhandelt, macht sich der Amtspflichtverleteung schuldig etc. jfr 62; Glar. 48, 50, däremot 148 ff. _ Jfr även Grek. 169 ff., däremot 449 ff.

Flertalet av lagarne bestämma emellertid brottsobjektet vid förevarande institut (åtminstone såvitt rör tvångshandling av enskild mot allmänt organ) och brottssubjektet vid ämbetsbrott i huvudsak lika eller fastslå åtminstone en gemensam grundstomme (t. ex. innehav av statstjänst), vilken sedan utvidgas vare sig genom tillägg gemensamma för båda sidorna (t. ex. kommunala organ, straffskydd såväl som straff/tot) eller speciella för endera (t. ex. straffskgdd för enskilda, som tillhandagått det allmänna or- ganet). Försåvitt angår utvidgningar av brottssubjektet vid äm- betsbrott, jfr Spec. Utk. VII, 24—38.

Exempel på en lag, som bestämmer brottsobjektet, såväl vid motstånd som vid tvångsbrott mot allmänt organ (av en eller flera i förening), lika med brottssubjektet vid ämbetsbrott, är Sp. 2892, 301, 318, 320 jfr 419 ff. (det gemensamma begrep- pet är funcionario publice). Andra lagar närma sig denna stånd- punkt men företaga i fråga om brottsobjektet vid nu behandlade institut utvidgningar av olika art, om vilka jfr ned.: Fi. 16: 1 ff. jfr 40: 1 ff. (gemensamt begrepp: tjänsteman, varom 2: 12: Med tjänsteman förstås i denna lag statens ämbetsmän, så och de, som äro satte att förvalta städers, höpingars, landshommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrätt-

ningars eller stiftelsens angelägenheter, samt de tjänstemän och bet-jänte, som lyda under sådana ämbets- eller förvaltningsmyndiglieter, ävensom andre, vilka blivit förordnade eller valde att förrätta ofentlig syssla eller offentligt ärende); N. 127 ff. jfr 110 ff. (gemensamt begrepp: offentlig tjenestemand); lt. 187 ff. jfr 168 ff. (gemensamt begrepp: pubblico ufjiciale, varom jfr 207: Per gli efetti della legge penalc sono considerati pubblici ujjfciali: 1” coloro che sono rivestiti di pubbliche fun- eioni, anche temporanee, stipendiate o gratuite, a servizio dello Stato, delle provincic o dei comuni, o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, di una provincia o di un comune; 20 i notai; 3” gli agenti della forea pubblica e yli uscieri addetti all, ordine giudiziario. Ai pnbblici igfficiali sono equiparati, per gli stessi efetti, igiurati, gli arbitri, i periti, gli interpreti e i testimoni, (larante il tempo in cui sono ehiamati ad esercitare le loro fnnzioni —— om tolkningen härav jfr Spec. Utk. VII, 37); Turk. 254, 243, jfr 279 etc.

Flere lagar giva brottsobjektet olika omfång vid olika former av den brottsliga handlingen; framför allt så, att de framhålla verkställande organ såsom särskilt brottsobjekt för motstånd. Så T., som, såvitt rör motstånd mot allmänt organ (113) endast om- talar ämbetsman, welcher eur Vollstreckung von Gesetzen, von Be- fehlen und Anordniutqen der Verwaltungsbeh-örden oder von Urteilen und Veifägnngen der Gerichte bernfen ist (med vissa utvidgningar, jfr ned.); men i fråga om tvångsbrott etc. mot allmänt organ (114) ger objektet (med en mindre utvidgning) samma omfång som subjektet vid ämbetsbrott (o: Beamter, jfr 359: Unter Beamten im Sinne dieses Strajgcsetees sind en verstehen alle im Dienste des Reichs oder in unmittelbarem oder mittclbarem Dienste eines Bundesstaats auf Lebenseeit, auf Zeit oder nnr vorlänfig angestellte Personen, ohne Unter- schied, ob sie einen Diensteid geleistet haben oder nicht, ingleichen Notare, nicht aber Advokaten und Anwälte); vid uppror (115) omfattar objektet både området för 113 (med utvidgningarne) och 114. FP. upp- ställer, 209 ff., institutet rébellion, omfattande angrepp eller våld- samt motstånd mot organ, som handlar pour lleae'ciition des lois etc.;

medan artt. 179 etc. innehålla bestämmelser, där brottsobjektet såväl som handlingen hava större omfattning (209: Toute atteque, toute resistance avec violences et voies de fait envers les ofjiciers mini— steriels, les gardes champetres ou _mrestiers, la force publique, les pré- posés a la perception des taxes et des contributions, les porteurs de con- traintes, les prépose's des douanes, les sequestres, les ofjiciers ou agents de la police administrative ou. judiciaire, agissant pour l'erecution des lois, des ordres ou ordonnances de l'autorité publique, des mandats de justice on jugements; däremot 179: Quiconque aura contraint ou tente de contraindre, par voies de fait ou menaces . . . l'une des pcrsonnes de la qualité exprimée en l'article 177, pour obtenir, soit une opinion _f'avorable, soit des proces-verbauo: 0. s. v.; 177: Tout fonctionnaire public de l”ordre administratif ou judiciaire, tout agent ou préposé d'une ad- ministration publique . . tout arbitrc en expert nommé, soit par le tri- bunal, soit par les parties . . toute personne investie dlun mandat electif, jfr Vidare ned.; 224: L'outrage jait par paroles, gestes ou menaces ä tout ojfeier ')nin-isteriel en agent depositaire de la force publique, et a tout citoyen charge dlun ministere de service public, dans llexercice on a lloccasion de lienereice de ses _f'onctions; 230: Les violences ou voies de fait de l'espece exprimée en l'article 2.28, dirigees contre un officier ni-inisteriel, un agent de la force publique, ou un citoyen charge d'un ministere de service public); — såsom brottssubjekt vid ämbets- brotten (166 198) uppställes i allmänhet fonetionnaire public och officier public. Med Fr. överensstämma i det Väsentliga flere romanska lagar, t. ex. Belg. 269, 276, 280 jfr 233——266; Turk. 254 ff. jfr 266 ff.; Gen. 188, 184, 186 jfr 153—181. — S. in- skränker vid uppror (10: 7 ff.) objektet till >>myrulighet>>; i fråga om institutet i övrigt (10: 1—6) har objektet större omfång och sammanfaller till väsentlig del (statens och kommunens tjänste- män) med subjektet för ämbetsbrott (25: 22), jfr ned. s. 33.

Såväl där brottsobjektet omfattar alla statstjänare, som där det inskränkes till en del, förekomma ofta utvidgningar utöver begreppet statstjänare — utvidgningar, vilka detta brottsobjekt stundom har gemensamma med brottsubjektet vid ämbetsbrott, stundom icke:

1). »Friståemle funktionu» i motsats till tjänster (se Spec. Utk. VII, 10 ff., 35 ff.). Medan S. i 25: 22 icke gå1 utöver be— gieppet tjänst, medtage1 10: 5 uttryckligen »annan allmän he— fattning» (riksdagsmän etc. åtnjuta emellertid för visst fall särskilt grundlagsstadgat straffskydd enligt lt. F. 110). Fi. 2: 12 med- tager överhuvud under begreppet tjänsteman alla, som blivit »valda att förrätta offentlig syssla». H. 84 medtager på liknande sätt under begreppet ambtenaar personer, rerkozen bij krachtens u'ette- lijk voorsehrijt uitgesclu'eren rerkiezingen. Där ordet funktionär el. dyl. användes. omfattar det stundom ett större eller mindre om- råde utöver tjänsteman (särskilt i den spanska gruppen; så ut- tryckligen Port. 327 [visserligen närmast med avseende på brotts- subjektet vid ämbetsbrott]: Para os etfeitos do disposto n”este capitulo, considera-se e))ipregado publieo todo aqaelle que, ou auetorisado imme- diatamente pela disposiglio da lei, ou nomeado por elcigho popular ou pelo Rei, ou por (ua-toridade eompetente, ea'eree ou partieipa no erercieio de funegföes publicas civis de qualquer nat/(reelt). — Parlamentsmed— lemmar nämnas i flera lagar uttryckligen såsom brottsobjekt: 6. se; Ung. G. A. XL: 1914 s” 2 ;. jl; Belg. 275 ff.; It. 187 ff.; Port. 179; Turk. 254, 273 o. s. V. I övrigt skyddas parlamen- tets medlemmar (även var för sig) ofta genom bestämmelser bland förråderibrotten eller i grundlag.

2). Kommunala tjänst/r kunna i allmänhet anses medtagna i samma omfång som statens; de nämnas ofta uttlyckligen; be- tecknas stundom såsom >>medelbara>> statstjänster (T. 359; Ö. 101).

3). Enskild person, som n1e1a tillfälligtvis utöva1 allmän funk— tion, str affskyddas i ganska st01 utst1ackn1ng Särskilt gällel detta 0111 enskild, som biträder allmän funktionä1. (hunden kan va1a: s

en (juridisk) plikt att biträda: N. 1273 (enhver, som . . . pligt- mfessig yder en offentlig tjenestemand bistand), 1282, jfr 327 , där den straffas, som. skjent det kunde ske uden sazrlig fare eller opofrelse, und— lader paa (gjord-ring at bistaa en elfentlig tjenestemand, naar hjrelp er forneden til afvendelse af en forbrydelse eller ulykke, eller afholder en anden fra at yde saadan bistand, eller som ellers uberettiget negter nogen oäimtlig tienestemand sin bistand; H. 180, endast vid iveder- spannigheid = motstånd mot verkställighet (personen die hem daarbij krachtens u'ettelijke rerplichting . . bijstand verleenen); Argent. 237 (que le prestare assisteneia . . . en rirtud de nu deber legal); Peru 322;

eller ett formenligt >>kallande» att tillhandagå: Fi. 16: 12, 22 (förordnad eller vald att tillhandagå- rid ozfentlig förrättning); likaså, enligt rättspraxis. S. 10: 5 (kallad att vid teman förrättning til/- handagå — majoritet 1 H. 1). mot medtagande av enskild, som endast på poliskonstapels anmodan biträtt denne, N. J. A. 1905, 337; jfr, angående krav på >>förordnandes» formella laglighet, ih. 1898, 243; 1904, 281);

eller en enkel (inmodan av den tjänsteman, som behöver bi- träde: N. 1273 (ojyfordriug), 1283; H. Vid ieederspannigheid, 180 (op zijn vereock); enligt rättspraxis T. 1133 (Personen, ivelehe zur Unterstiitzang des Beamten eugezogen irareu), 115; It. 190 (eoloro che, richiesti. gli presta-no assistenea); Tic. 134 (qualsiasi eittadino, quando sia stato re- quisite a sussidiare l'autorita o gli agenti diretti dalla forea pubbliea), 95 (scmpliei cittadini. che. riehiesti, si pongono alla (lifes-a dell, autorita); Argent. 237 (a requcrimiento de aquel): Peru 322;

eller det blotta faktum, att den enskilde biträder: Ung. XL: 1914 % 9 (die eur [hi-terstiiteung oder zum Sch-ute . . että/etreten sind); Sp. 321 (cuando el reo maltratare de obra a. las personas que acudieren en auxilia de la Autoridad o de sus agentes — lagen betraktar detta fall som en kvalifikation).

Skil/'emän medtagas i flere lagar under begreppet ämbetsman:

H. 84; It. 207 o. s. v.; se Spec. Utk. VII, 32. — Även andra ”lagar medtaga skiljemän, såvitt rör straffskyddet, t. ex. Ung.

XL: 1914 % 12 (die gewählten, auf Grund des Gesetees gebildeten Gerichte).

Undantagsvis förekommer, att straffskyddet utsträckes till enskild, som utövar en laglig rätt att gripa brottsling på bargär- ning: Argent. 240 (se reputard funcionario publico al particular que tratare de aprehender o hubiere aprehendido a un delincuente en flagrante delito); Costa R. 464. Liknande i fråga om husrannsakan Fi. 16: 22: den, som fått lof att anställa husrannsakan (så Vitt rör hindrande utan Våld eller hot om våld).

4). Stundom inträder straffskydd för enskild tjänsteman, då hans tjänst är väsentligt likartad med viss statstjänst; därvid in- träffar ofta, att staten knyter ett offentligt uppdrag (t. ex. inne- fattande polismyndighet) till den enskilda tjänsten. Det Vik- tigaste fallet är tjänstemän vid enskilda järnvägar m. 11. kom- munikationsanstalter: S. 10: 5 (person, anställd vid kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanläggning), jfr 25: 22 och K. K. 28/3 1914; N. 1273 (ved jernbanerne ansatte be- tg'ente), 1282; H. 183 (de bestuurders benevens de bcäedigede beambten en bedienden van spoorwegdiensten); Ö. 682 (gegen einen eur Aufsicht auf Staats- oder Privateisenbahnen, oder zur Besorgung des Verkehres auf denselben . . Bestellten); Ung. XL: 1914 % 5 (die Mit-glieder des Auf— sichts- und Bedienungspersonals der auf dem Gebiet der Länder der heiligen ungarischen Krone betr-iebenen Eisenbahnlinien mit öfentlichem Betrieb und anderer Transportunternehmungen mit maschinellem (Went— lichen Betrieb, die dem hlassentransport dienen) o. s. V. — Jfr även angående telegraf- och telefonanläggningar Ung. ib.; Belg. 270 etc.

5). En utvidgning av straffskyddet till enskild person, som_ i det han skyddar sin privata rätt, anses samtidigt representera ett allmänt intresse, förekommer i flera länder beträffande tjuv- skytte och skogsåverkan: T. 117 (Wer . . . einem Waldeigentumer, Forst— oder Jagdberechtigten, oder einem von diesen bestellten Aufseher in der rechtmässigcn Ausiibung seines . . Rechtes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt W iderstand leistet, oder iver— eine dieser Personen

während der Ansäbang ihres . . . Rechtes tätlich angreift), 118, 119; Ö. 68 (gegen einen zur Bewachnng der Wälder aafgestellten, wenn auch in Privatdiensten stehenden, jedoch von der znständigen landesfitrstlichen Behörde beeideten Forstbeamten oder gegen das auf solche Weise beeidete Forstazjsichtspersonal) och flera senare författningar, t. ex. Ges. 1% 1872; Ung. XL: 1914 % 5; Fr. (enligt rättspraxis) 209 (les gardes champétres on forestiers). Andra lagar uppställa dylikt straffskydd i annat sammanhang, t. ex. S. 24: 16.

6). Utövning av medborgerlig plikt förekommer stundom såsom bas för deliktet. Sålunda allmänt Gen. 182 (Geax qni par violence aaront empéché une on plasienrs personnes appelées par l'antorité compe- tente &, remplir an devoir civiqae, on a aecomplir une obligation irnposée par la loi, de se rend—re an lien on ce devoir les appelle on d”aecomplir la mission dont ils sont charges); jfr s. 63. I fråga om särskilda medborgerliga plikter förekommer stundom, att vittnen straff- skyddas i detta sammanhang. lt. 207 har sålunda överhuvud likställt Vittne med p-nbblico itfjiciale, vare sig det gäller brott av eller brott mot vittne. Andra lagar medtaga vittne blott såsom brottsobjekt vid brott mot allmänt organ: Belg. 282 (Les peines portées par les articles 275, 278 et 279 seront applieables dans le ens en kan aara ontragé on frappé . . des ternoins a raison de lears dé- positions); Port. 182 (0 crime declarado no artiga precedente, conimettido contra algmn . . perito on testemnnha no exercicio das respectivas fane- göes), 184; ävenså förekommer ett straffskydd i annat samman- hang, t. ex. S. 11: 8. —— Värnplikten spelar i somliga lagar en liknande roll, i det antingen alla. till krigsmakten hörande med- tagas i'begreppet ämbetsman: H. 84 (Allen die tot de gewapende macht behooren, worden mede als arnbtenaren beschonwd) och såvitt rör brottsobjektet vid förevarande delikt Fi. 16: 12 (vakt eller postkarl eller annan i tjänsteutövning stadd krigsman), 16: 22; [D. 99 nämner ndkonmianderede Militmrpersoner]; eller i begreppet force pnbliqae etc.: Tic. 134 (Per agenti dell' antorita o della forza pnbblica si in— tendono . . la niilizia); eller ook åtminstone uppställas såsom brotts-

objekt vid motstånd mot verkställighet m. m.: T. 113 (Wer einem. Beamten, welcher zur Vollstreckung von Geseteen, von Befehlen und An— ordnungen der Verwaltungsbehörden oder von Urteilen und Verfägungen der Geriehte berufen ist, in der rechtmässigen Ausitbung seines Amtes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistct, oder wer einen solehen Bearnten während der rechtinässigen Ausubung seines Amtes tätlich angreift . . . Dieselben Strzyfvorsch-riften treten ein, wenn die Handlung gegen . . Mannschaften der bewafneten Mac/it, oder gegen Mannschaften einer Gemeinde-, Schutz- oder Bärgerwehr in Ausäbung des Dienstes begangen wird). — Vaktposter medtagas i N. 1273 (militcere vagter); Ö. 682 (Militärwache).

7). Slutligen mä anmärkas de stundom i detta sammanhang förekommande bestämmelserna om hindrande av offentliga arbeten: Belg. 289 (Quicongue, par voies de fait, se sera opposé & l'execution des travausc ordonnés oa autorisés par le pouvoir competent), 290, 291; Gen. 202; Mex. 490—492. I annat sammanhang t. ex. Fr. 438 (under brott mot enskild, bland skadegörelser).

Brottsobjektet utsträckes stundom i lagen till att omfatta även tjänstemän, som lämnat tjänsten, dä nämligen brottet lik— väl begås för tjänstens skull: It. 208 (Quando la legge considera la gualitä di pubblico 'ufjfciale carne elemento costitativo o come circostanea aggravante di un rcato, perche commesso a causa delle funeioni da esso esercitate, comprende anche il caso in cui le persane indicate nell” articolo precedente pia non abbiano la qualita di pubblico ufjiciale o non esercitino guelle funzioni nel inornento in cui e commesso il reato); Sp. 3322 (En iguales penas incurrirdn los que cometan los delitos a gue se refiere el parrafo anterior cuando el ofendido haga cesado en el cargo, siempre gae sea con ocasiön del ejercieio del rnisrno).

Flertalet här berörda strafflagsförslag hava, såvitt rör objek- tet Vid tvång och motstånd mot allmänt organ, medtagit (ät-

minstone) hela det område, som uppställes såsom allmänt subjekt vid ämbetsbrotten. Fi. Fsl. 14 kap. uppställer sålunda tjänsteman såsom nämnda allmänna subjekt och bestämmer detta begrepp i 1: 5 (Med tjänste-man förstås i denna lag statens ämbetsmän, så och de, som äro satta att förvalta städers, köpinga-rs, landskommuners, försam- lingars och andra menigheters eller av överheten stadfästade all-männa inrättningars eller stiftelser—s angelägenheter, samt de tjänstemän och be- tjänte, som lyda under sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter, ävensom andra, vilka blivit förordnade eller valda att förrätta ofentlig syssla eller offentligt ärende); beträffande allmänt organ såsom objekt stadgas i 15: 1: Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsten . . Begås gärningen mot den, som blivit förordnad eller vald att tillhandagå vid ofantlig förrätt- ning eller mot i vakt- eller annan tjänst stadd krigsman . .; jfr 15: 2, 3. T. FSL, som 94 deiinierar Amtsträger =,jeder, der bestellt ist, ein ofentliches Amt auszuäben, bestämmer objektet vid här ifrågavarande brott i 149 (Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten mit Gewalt oder durch Drohung za einer Amts- oder Diensthandlung nötigt oder an einer Amts— oder Diensthandlung hindert . . Ebenso wird bestraft, wer einen Amtsträger oder Soldaten während der Ausäbung des Amtes oder Dienstes tätlich angreift), 150 (Personen, die zur Unterstitt- zung bei einer Amtshandlung zugezogen oder von der zuständigen Be- hörde zur Aufrechterhaltung der ofantlichen Ordnung oder Siche-rheit herangezogen werden, steken einem Amtsträger im Sinne des 5 14.9 gleich) samt, beträffande förut (s. 35) omtalade fall, då enskild försvarar sin privata rätt, 151 (Wer einen Waldeigentämer oder einen anderen Waldberechtigten oder einen Jagd- oder F ischereiberechtigten mit Gewalt oder durch Drohung mit Gewalt an der rechtmässigen Ausäbung des Wald-, Jagd- oder Fischereischutzes hindert . . Ebenso wird bestraft, wer den Berechtigten während der rechtmässigen Ausäbung des Schutzes tätlich angreift. Dem Bereehtigten steht gleich, wer von ihm mit der Wahr— nehmung des Schutees beauftragt worden ist —- här har sålunda Jiske-

rätt tillagts det redan i gällande lag, T. 117, skyddade område). Tjsl. FSl. använder såväl för brottssubjektet (183 ff.) som för brottsobjektet beteckningen Organ der ofentlichen Macht (jfr 137: Unter Organ der özfentlichen Macht ist derjenige en verstehen, dem durch das Gesetz oder nach dem Gesetz eine Verrichtung der bfentlichen .Macht anvertraut wurde (ofantlichcr Beamter), sowie auch derjenige, der bei dieser Verrichtung itber Auftrag eines ofentlichen Beamten—behildich ist) och stadgar 181: Wer Gewalt oder gefährliche Drohung gegen ein Organ der oferttlichen Macht bei der Ausäbung des Amtes oder Dienstes anwendet oder dafitr, dass es sie ausgeubt hat . . Wer absichtlich mit Gewalt oder durch gefährliche Drohung ein Organ der öfentlichen Macht dazu bestimmt, von seiner Amtshandlung abeulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu vollziehen oder seine Amtspjlicht zu verletzen . . jfr 182 (ärekränkning). SchW. F Sl. definierar 974 begreppet Be- amter (Unter Beamten sind verstanden die Beamten and Angestellten einer egentlichen Verwaltung und der Rechtspjlege. Als Beamte gelten auch Personen, die provisorisch ein Amt bekleiden oder angestellt sind, oder die voräbergehend amtliche Funktionen ausitben) och stadgar, under »Vergehen gegen die Staatsgewalt», 255: Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Drohung an einer Handlung, die in- nerhalb ihrer Amtsbefugnisse liegt, hinde'rt, eu einer Amtshandlung nötigt oder während einer Amtshandlang tätig angreift . ., samt, under »Ver- gehen gegen Amts- und Berufspfiicht», 276: Mitglieder einer Be- hörde oder Beamte, die ihre Amtsgewalt missbrauchen etc. jfr 277 ff. It. Fsl. har i allmänhet samma subjekt vid ämbetsbrotten (316 _337) som vid »enskildas brott mot statsförvaltningen» (338—— 362), nämligen dels pubblico itfjiciale (definierat 364: Per gli efetti della legge penale, sono pubblici ufjiciali: 1. gli impiegati dello Stato o di altro ente pubblico, che esercitano, permanentemente o temporaneamente, una pubbliea fanzione, legislativa, amministrativa o giudiziaria; 2. ogni altra persona che esercita, permanentemente o temporaneamente, gratuita- mente o con retribuzione, volontariamente 0 per obbligo, una pubbliea fun- zione, legislative, amministrativa o giudiziaria) dels persona incaricata

di un pubblico servizio (definierat 365: Per gli efetti della legge penale, sono persane incaricate di un pubblico servizio: 1. gli impiegati e agenti dello Stato, o di altro ente pubblico, che prestano, permanentemente o temporaneamente, un pubblico servizio; 2. ogni altra persona che presta, permanentemente o temporaneamente, gratuitamente o con retribaeione, volontariamente 0 per obbligo, un pubblico servizio); i enstaka fall före— kommer dessutom på båda sidor, resp. såsom subjekt eller objekt, en person, esercente un servizio di pubblica necessitå (jfr 366: Per gli efetti della legge penale, sono persane esercenti un servizio di pubblica necessitå: 1. i privati che esereitano professioni forensi o sanitarie, ovvero altra professione, il cui esercizio sia per legge vietata senza una spcciale abilitaeione dello Stato ; 2. i privati che adempiono un servizio dichiarato di pubblico necessitå mediante un atto della pubbliea amministrazione).

N ågongång utsträcker lagen bestämmelsernas verkan till inter- nationella förhållanden: N. 1274 (I tilfcelde af gjensidighed kan kongen bestemmc, at ovenstaaende strafe ogsaa Jinder anvendelse paa forbrydelser med andet lands ofentlige myndighed), 1282; Schaffh. 100 (Wer von dem Gebiete des Kantons aus bewafnete oder sonst gewaltsame Unterneh- mungen gegen die Behörden oder die velfassungsmässige Ordnung anderer Kantone oder des Auslandes vornimmt oder vorbereitet, oder an solchen Unternehmungen, auch wenn sie auswärts statt/inden, auf irgend eine Weise vom diesseitigen Gebiete aus Teil nimmt, ist, insofern eine der— artige Öbertretung nicht in ein selbstständiges schwereres Verbrechen ilber- geht, je nach der Wichtig'reit und Gefährlichkeit des Unternehmens und dem Grade der Teilnahme mit Gefängnis bis auf ein Jahr zu bestrafen).

Några lagar gradera det enkla brottet (icke upproret) efter det allmänna organets olika ställning. Så S. 10: 1—5, där >>ämbetsman» sättes i motsats till >>tjänsteman>> (10: 11: Gör någon våld eller annan misshandel å ämbetsman; ib. 12: Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är, eller ämbete av lika

värdighet innehaver, eller i sådan ämbetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av Konungen förordnad; ib. 3: Vad om brott emot ämbetsman i 1 och. 2 55 stadgat är, gälle även för det fall, då ledamot i tarerings- eller prövningskommitté eller styrelse över allmänt verk eller allmän inrc'tttning, eller den som i nämnd eller jury sitter, våldföres eller jörolämpas, i eller för utövningen av sådan befattning [riksdagsman föres för visst fall till denna grupp enligt R. F. 1102]; ib. 5: För- bryter man sig, såsom i 1 eller 2 5 sägs, emot tjänsteman eller annan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 5 omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärendc förrätta eller annan allmän brfattning utöva, eller kallad att vid ofentlig förrättning tillhandagå); graderingen gäller här även ärekränkning (% 2). D. gör en liknande skillnad i 55 98—100 (98:1 Den, som med Völd eller Trusel om Vold överfalder en Embedsmand; ib.3: Lige med Em- bedsmaand anses i den omhandlede Henseende Amtsraadsmedlemmer, Sogne- forstandere eller andre lignende valgte Ihcendehavcre af offentlig ZVIynd-ig— hed med Hensyn til Udevelsen af samme; 1001: Foretager nogen de i 5 98 betegnede Handlinger mod underordnede Rets- eller Politibezgiente, Toldassistenter, Sognefogder, Strevningsmaznd eller andre lignende offent- lige Bestillingsmaend; ib.2: Lige med de neevnte Bestillingsmcend anses de Personer, som av Retten eller erigheden i Embedsmedfer ere kaldte til Bistand ved Udferelsen af ofentlige Forretnin-ger; i % 99 föras »ud- kommanderede Militceipersoncr» till den högre klassen, men med sänkt minimum); i fråga om ärekränkning (% 101) gäller gra— deringen icke. Jfr även Wall. 1182 (Si les actes ont eu lieu envers an cmployé subalterne en agent de. la force pabliqae), 120; Neuch. 1342:3 etc. —— Även upprorsbrottet omfattas av graderingen enligt Ung. G. A. XL, 1914 (% 2: Die Zusammenrottung zu dem Zweck, um eine Behörde oder ein Mitglied derselben etc.; % 4: Die Zusammcn- rottung eu dem Zweck, um ein Organ der Behörden etc.; rättspraxis, Kar. Entsch. 67, har så uppfattat denna iskillnad, att alla, som hava verklig makt att besluta eller andel i sådan makt, räknas till ]lIitglieder); Tic., som, efter att i art. 92 hava uppräknat olika fall

av högre befattningar, i 93 bestämmer: Nelle medesime pene, dimi— nuite di ano a dne gradi, ineorrerä elli, eogli stessi mezzi, tenta dimpe- dire agli nseieri, gendarmi, delegati od agenti pnbbliei la eseeazione di sentenee, deereti od ordini delle dette Autorita.

D) Intressekollision.

Liksom det är ett statens intresse, att dess organ i utöv- ningen av sina funktioner icke röna motstånd från individerna, har den även ett starkt intresse av att dess organ icke förfara rättsstridigt i sin utövning. Möjligheten av en kollision mellan dessa intressen leder till den i teorin mycket diskuterade fråga, huruvida det särskilda skyddet för allmänt organ bör omfatta även angrepp mot organ, som förhåller sig (objektivt eller kanske även subjektivt) rättsstridigt eller det bör inskränka sig till organ, som rättsenligt företager resp. rättsenligt underlåter viss åtgärd, —— en fråga, som upptagits av flera lagar och behand- lats på olika sätt. Enligt några lagar 1) medför rättsstridighet å organets sida otillämpligket av dessa särskilda straffbestämmel- ser överhuvud, alltså straffrihet qnoad lzoe för den angripande inom hela det uppställda området. Enligt andra lagar 2) upp- delas området, så att obetingad straffrihet inträder inom en del av området men icke inom återstoden. Slutligen 3) åtskilja flere lagar olika st;'afbm'ketsqrader allt efter ämbetsåtgärdens rättsenlig- het eller rättsstridighet (men medgiva aldrig obetingad straffrihet).

ad 1. lt. 192 bestämmer: Qaando il pubblico nffieiale abbia dato causa al fatta, eccedendo, con atti arbitrarii, i limiti delle sae attribnzioni, non si applicano le disposieioni degli artieoli preeedenti [187—190]; de föregående bestämmelserna hänföra sig huvud- sakligen till våld eller hot för att tvinga till företagande eller underlåtande av ämbetsåtgärd. Härmed överensstämmer Venez. 221. Även R. 593 är att föra hit (motstånd mot lagligen åliggande förpliktelser, Boenomennux eaaonon oöasannocren; tvång

till uppfyllande av uppenbart olagliga krav, HBHO Heeasonnnx Tpeöo- BaHniI).

ad 2. Den ovannämnda uppdelningen kan ske så, att lagen fordrar ämbetsåtgärdens rättsstridighet för tillämplighet antingen a) av bestämmelsen om motspänstighet och om angrepp under ämbetsutövning, men icke av bestämmelsen om tvång; I)). av bestämmelsen om angrepp genom hot, men icke genom Våld; 0) av bestämmelsen om negativt tvång (incl. motspänstighet), men icke om positivt tvång; eller slutligen d) av bestämmelsen om det enkla» deliktet men icke om uppror.

a). Den första ståndpunkten intages av T. 113 (Wer einem Beamten, weleber var Vollstreekang von Gesetzen, von Befeblen and Anordnangen der Verwaltnngsbebörden oder von Urteilen and Verfäganqen der Gerielzte bernfen ist, in der reelitmässigen Aasäbnng seines Amtes (llll'Clt Gewalt oder dnreli Bedrobnng mit Gewalt Widerstand leistet, oder iver einen solelien Beamten während der reelz-tmässigen Aasäbnng seines Amtes tätlicli angreift) jfr däremot 114 (Wer es nnternimmt, dnreli Gewalt oder Drohung eine Bellö-rde oder einen Beamten ear Vornakme oder lbiterlassang einer Amtskandlnnq en nötigen). Ståndpunkten innebär sålunda, att straffbarheten av angrepp mot rättsstridig åtgärd bortfaller enligt den särskilda (mindre straffbara!) be- stämmelsen om motspänstighet (113) men kvarstår enligt den allmänna bestämmelsen om negativt tvång och tvång överhuvud (114). Den har också övergivits av T. FSL, som behandlar allt negativt tvång jämte allt angrepp under ämbetsutövning på samma sätt, med ämbetsutövningens rättsenlighet såsom förut- sättning för den angripandes straffbarhet (149: Wer eine Beliörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten mit Gewalt oder darcli Drohung za einer Amts- oder Diensthandlnng nötigt oder an einer Amts- oder Dienstlzandlnng bindert, wird mit Gefängnis bestraft. Der Versaeb ist strafbar. Ebenso wird bestraft, iver einen Amtsträger oder Soldaten während der Aasäbnng des Amtes oder Dienstes tätliek angreift. Die Hindernng an einer Amts- oder Dienstliandlung und der tätlielze Angrif

sind nar strafbar, wenn die Amts- oder Diensthandlnng rechtmässig war) jfr 151. — Samma ståndpunkt som T. 113 får kanske anses in- .tagen av St. Gall. 146 (lVer dem Vollzage von Befehlen oder An- ordnangen einer in ihrer Befagnis handelnden Behörde oder Amtsstelle oder eines amtlieh Bea-aftragten sich widersetzt — såvida ej »Befag- nis» avser endast formell kompetens), jfr däremot 147.

b). Den andra ståndpunkten (skiljande mellan våld och hot) intages av N., som i 127 stadgar: Den, som ved vold seger at for- maa en offentlig tjenestemand til at foretage eller nndlade en tjeneste- handling eller at hindre ham under en saadan . . . Har tjenestemanden ved ntilberligt forhold givet anledning til forbrgdelsen, anvendes beder eller fcengsel indtil 1 aar. Under sazrdeles formildende omstazndigheder kan i dette tilfcelde straf bortfalde; men i 128: Den, som ved trasler

. seger at formaa en ozfentlig tjenestema-nd til nretmcessig at foretage eller nndlade en tjenestehandling [bestämmelsen omfattar även den, som söker uppnå syftet genom gdelse af eller tilsagn om fordele]. Under det den åsyftade ämbetsåtgärdens (resp. underlåtenhetens) rättsstridighet är en ovillkorlig förutsättning för angriparens straff enligt 128, har sålunda, vid bestämmelsen om våld i 127, ämbetsmannens ntilberlige forhold (vilket begrepp tydligen icke täcker sig med åtgärdens rättsstridighet) endast en för angripa- ren privilegierande verkan, Vilken visserligen fakultativt kan sträcka sig ända till straffrihet.

e). Den tredje ståndpunkten (skiljandet mellan positivt och negativt tvång) representeras av H. 179 (Hij die door geweld of bedreir/inr/ met geweld een ambtenaar dwingt tot het volvoeren eener ambtsverriehting of het nalaten eener reehtmatige ambtsverriehting) jfr 180 (Hij die eieh met geioeld of bedreiging met geweld vereet tegen een ambte— naar werkzaam in de reehtmatige aitoe/iening eijner bediening); Ung. XL: 1914 % 2 (sei es darch Gewalt, sei es durch gefährliehe Drohung in der Aasäbang ihrer reehtmässigen Wirksamkeit en verhindern oder en einer Verfäeang za zwingen) likaså % 4, beträffande ein Organ der ]!ehörden; D. Fsl. 119 (seger at hindre en saadan Person i at foretage

en lovlig Tjenestehandling eller at tvinge ham til at foretage en Tjeneste- handling); T. Fsl. 149 (jfr ov.); SChW. F Sl. 2551 (lVer eine Behörde oder einen Beamten dareh Gewalt oder Drohung an einer Handlnng, die innerhalb ihrer Amtsbefagnisse liegt, hindert, za einer Amtshandlnng nötigt etc. — under samma förutsättning, som ovan nämndes vid St. Gall.)

d). Det fjerde fallet (åtskiljande mellan kollektivdeliktet [uppror] och det enkla deliktet) förekommer i Bern 71, där det om uppror heter: Aafrahr ist vorhanden, wenn eine grössere Anzahl von Personen sich öti'entlich zasammengerottet und die Absieht an den Tag gelegt hat, mit Gewalt der Obr-igkeit en widerstehen, eine Verfäg- nng oder die Zuräcknahme einer solchen von einer obrigkeitlichen Be- hörde en erzwingen, oder wegen einer Amtshandlnng Rache an einer öfentlichen Behörde za nehmen, medan om det enkla deliktet stad- gas i 76: lVer sich rechtswidriger Weise einer Behörde, einem Beam- ten oder einem Bediensteten des Staates oder der Gemeinde in der Ansiib- ung ihrer Amtspflichten widersetzt . .; likaså Bas. 49, 50. Enligt Schaffh. verkar den angripna ämbetsåtgärdens rättsstridighet vid det enkla deliktet såsom privilegiation, vilken fakultativt kan sträcka sig till straffrihet (105: Die Strafe der Widersetznng kann nnter das geseteliehe Mass vermindert werden oder es kann and zwar anch in schwereren Fällen anstalt der Freiheitsstrafe Geldbnsse, nach Massgabe der Umstände selbst Freispreehnng eintreten, wenn der Täter za der Öbertretnng dareh das gesetz- and ordnnngswidrige Verfahren der Behörde oder ihrer Angestellten veranlasst worden ist), vid det kol- lektiva deliktet åter endast som en förmildrande omständighet inom skalan (96: Strafmildernngsg—rände bei dem Verbreehen des Anf- rnhrs sind: 1. wenn der Avfrahr dareh das gesetz- oder verfassnngs- widrige Benehmen einer Behörde ode-r eines öfentlichen Angestellten her- vorgerufen wurde . ).

ad 3. Olika straffbarhetsgrader uppställas av D. 102 (Ved Udmaalingen af de i 55 98—101 fastsatte Strafe bliver den Omstcen- dighed, at vedkommende Embedsmand eller Bestillingsmand selv ved sin

nrigtige Adfazrd har givet Anledning till Gcrningen, at tage i Betragt- ning som en Formildelsesgrnnd, og kan endog under denne Forndseetning Straf af Faengsel nedsattes til Bader); Bulg. 138 (att genom våld eller hot hindra myndigheter att utöva sin rätt eller plikt eller tvinga dem, mot deras rätt eller plikt, till handling eller under- låtenhet —— straffas med tukthus), 144 (att i annat fall än 138 med våld eller hot tvinga myndigheter etc. till företagande eller underlåtande av ämbetshandling — straffas med fängelse), 145 (rättsstridigt hindrande på annat sätt än genom våld eller hot — kort fängelsestraff); Turk. 258 i. f. (On rédnira les penalites an tiers et on snbstitaera la prison a la prison lonrde dans les cas prövas ana; articles precedents, si le fonetionnaire public a donne lien an délit en excédant, a l'aide dlactes arbitraires, les limites de ses attribu- tions); Costa. R. 465 (Si el enlpable taviere derecho evidente para soli- eitar el aeto a omisiön diehos g la antoridad habiere provocado la vio- leneia o intimidaeiön con negativas o aplazamientos repetidos y de todo panta indiscalpables, la pena podrd 'rebag'arse en nno o dos grados); Tjsl. Fsl. (som förlägger gränslinjen till det subjektiva, 1813: Das Gericht kann in allen Fällen den Strafsatz herabsetzen, wenn (ler Schnldige in der darch die. Umstände begrändeten Uberzengang, dass das Organ der öfentlichen ]lIaeht nicht rechtmässig handle, oder in einer dareh die Art, wie sich das Organ der ofentliehen Macht bei der Amts- handlang benommen hat, entschnldbaren heftigen Gemätsbewegnng handelt); i viss mån även It. Fsl. 338 (mindre straff för den, som tvingar ämbetsman till rättsenlig handling), 340 (likaså vid uppror). —— Om Schaffh. jfr ov. snb 2 d.

Flere lagar förbigå frågan, därmed överlämnande den åt tolkningen i teori och praxis: S. (jfr N. J. A. 1899, 462); Fi.; Ö.; Fr.; Belg.; Sp.; Port. o. s. v. —— Bras. 123 förklarar i detta sammanhang, att en folksamling av obeväpnade personer i syfte att göra framställning mot orättvisor etc. av ämbetsmän, icke är att anse som uppror.

E) Handlingsprogressen.

Det individuella brottet konsummeras vanligen genom väldet (S.; N.; FP. etc.) eller redan genom hot därmed (Fi.; It.; D. FSL; It. FSI. etc.). — T. 114 (wer es anternimmt durch Gewalt oder Drohung etc.) har en ovanligt tidig; H.; Ung. % 22; T. FSl. och SchW. FSl. en ovanligt sen konsummationspunkt (syftets uppnående).

I fråga om det kollektiva brottets hfiiirllingskonsummation visa lagarne stor olikhet, i det att många åtnöja sig med endast folksam- lingen — förutsatt visst syfte; andra fordra, att syftet ådagalagts, eventuellt på bestämt sätt (>>resa sig i vapen» etc.); åter andra fordra, att det kommit till början av verkställighet (»söka hindra» etc.) eller ock. oftare, att väld etc. verkligen ägt rum; slutligen några, att avsikten genomförts, så att myndigheten verkligen tvangits eller hindrats (då sålunda för mindre framskridna fall endast försöks- straff kan ifrågakomma). Enligt de lagar, där från brottslingar- nas sida icke kräves mera än folksamling i visst syfte resp. ådagaläggande av dylikt syfte, inträffar dock, att brottskonsum- mationen (således straffbarhet), åtminstone för vissa deltagare, inträder först i och med att uppmaning av myndighet kommit till stånd; både i dessa och andra lagar förekommer, att en re- dan existerande straffbarhet kan genom åtlydnad av myndig- hetens uppmaning bortfalla för en större eller mindre del av deltagarne; härom jfr ned.

Endast folksamling, förutsatt syfte att angripa det (på ena eller andra sättet bestämda) allmänna organet, fordra (för hand- lingskonsummationen) Ö. 68; Ung. G. A. XL: 1914 g 21; Sp. 289; Bulg. 138, Grek. 172; Thurg. 241; Graub. 69; Glar. 48; Bas. 49; Schwyz 110; Sol. 57; St. Gall. 149; Neuch. 126; Luz. 92; Bras. 118.

Adagaläggande av dylikt syfte fordras av S. 10: 7 (Nu samlar sig folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt ä daga, att med förenat våld etc.); [Fi. 16: 3 Samlar sig folk tillhopa i mängd och ådagalag- ger uppsåt att i förening begå brott, som i 1 5 sägs, eller att eljest

störa allmän säkerhet och ordning; samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning därtill, som i 6 5 nämnes; strafes för upplopp etc. — då sålunda varje åsyftad fridsstöring å massans sida fyller rekvisitet, har detta institut emellertid icke av lagen behandlats såsom brott mot myndighet; i 16: 4 uppställer däremot lagen »uppror» så- som kvaliiikation av det enkla brottet mot myndighet i 16: 1; konsummationen inträder enligt sistnämnda %% först i och med att upprorsmännen »söka tvinga» myndigheten etc., jfr här ned.]; D. 103 (Har en samlet Mccngde offentlig ved Ord eller Hand/inger til- kendegivet den Hensigt i Forening at tvinge erigheden etc.); Bund 46; Aarg. 62; Obw. 47; Bern 71; Ziir. 73; App. A..-Rh. 57; App. I.-Rh. 42. _ Att »resa sig väpnade» ingår i rekvisitet enligt Argent. 229; Chil. 126; Columb. 210; Mex. 378; Peru 307. Är massan ej väpnad, kan gärningen enligt Argent. 2382; Mex. 401 och Peru 3212 falla under en kvalifikation av det enkla brottet men för konsummation fordras då en mera framskriden handling (våld etc.).

Början av verkställighet, uttryckt genom söka tvinga etc. upp- ställes i Fi. 16: 4 jfr 16: 1 (16: 4: Begår församlad folkmängd i förening brott, som i 1 5 sägs; 16: 1: Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller under- låta tiänsteåtgärd, eller på dglikt sätt gör honom motstånd i tjänsteärende etc.); N. 127 (Den, som ved vold seger at formaa en offentlig tjeneste— mand etc.); T. 114 (Wer es nnternimmt, durch Gewalt oder Drohung etc.) jfr 115; Fi. Fsl. 15: 1 (med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänste—man etc.); D. Fsl. 1191 jfr 120. — Ett liknande resultat uppnå de lagar, som fordra våld, angrepp etc. å det allmänna organet: Fr. 209 (Toute attague, toute resistance avec vio- lenees et voies de fait etc.); Belg. 269; It. 187 (Chi-angue usa violenza o minaccia etc.); Port. 179; Turk. 254; Waadt 111; Wall. 110; Schaffh. 93; Tic. 92; Gen. 188; Zug 42; Freib. 1632; Costa R. 464; Venez. 216; Kina 142; Tjsl. Fsl. 179 ff.; It. Fsl. 338, 340.

ngtets genomförande uppställes såsom konsummationspunkt i H. 179 (Hij die door geweld of bedreiging met geweld een ambtenaar dwingt

tot het volvoeren eener ambtsverrichting of het nalaten eener rechtmatige ambtsverriehting); jfr 182; T. FSl. 149 (lVer eine Behörde, einen Amtsträ- ger oder einen Soldaten mit Gewalt oder durch Drohung za einer Amts- eller Diensthandlung nötigt oder an einer Amts— oder Diensthandlung hin- dert), 172 ( l'V er sich. an der egennamn Znsammenrottnng einer Menschen- menge beteiligt, die mit vereinten Kräften der Staatsgewalt Widerstand leistet [5 1434); Schw. F Sl. 2551 (lV er eine Behörde oder enten Beanden durch Gcwalt oder Drohung an einer Handlnng. die innerhalb ihrer Amtsbefug. nisse. liegt, hindert, en einer Anztshmzdlung nötigt etc.), ib.2 (lVird das Vergehen von einem ensammengerotteten Haufen ber/ängen etc.).

I lagar, som låta brottet konsummeras, innan det kommit till våld, stadgas ej sällan högre straff (för alla deltagare i upp- roret), därest upproret fortskrider till våldshandlingar (resp. så- dana av svårare art): S. 10: 9 (Göra upprorsmän våld å person, eller brgta eller förstöra de hus, eller plundra eller fördärva de annan egendom); D. 103 ( forsaavidt der eves Vold mod Person eller Gods); Bulg. 140, 141; Grek. 175 ff.; Thurg. 242 (Sind von der ensam- mengerotteten .lVIenge wirkliehe Gewalttaten an Personen oder Sachen ver- iibi worden); Graub. 72; Aarg. 63 c; Bern 7 31 (Wenn jemand dabei sein Leben ver/oren oder an seinem Leibe oder an seinen Gätern Schaden erlitten hat); Sol. 571; Luz. 961) (wenn jemand dabei sein Leben ver- loren oder an seinem Leibe oder an seinen Gifter-n bedeatenden Sehaden erlitten hat); Bras. 1222. Såsom en kvalifikationsgrund bland andra nämnes denna omständighet i Glar. 48 a; Ziir. 74; Bas. 492; Zug 42 a; App. A.-Rh. 572; St. Gall. 1491; App. I.-Rh. 42 a.

Stundom förekommer, att den upprorsman, som tillfogat viss kroppsskada, straffas särskilt strängt: S. 10: 10 (Dräper upprors- man den, som uppror stilla vill; dömes till strazfarbete på livstid); H. 182, som uppställer tre grader: död, svår kroppsskada och annan kroppsskada. I övrigt gäller som allmän regel — vare sig den uttryckligen uppställes eller icke — att gärningsmannen till sär- skilt brott straffas för detta i konkurrens med det kollektiva

upprorsstraffet; undantagsvis stadgar FP. subsidiaritet (216: Les 4

auteurs des crimes et délits commis pendant le cours et a l”occasion d'une rébellion, seront punis des peines prononcees contre chacan de ces crimes, si elles sont plus fortes que celles de la rébellion), jfr den allmänna regeln i C. d'Instr. Cr. 3652 (En cas de conviction de plusieurs crimes ou delits, la peine la plus forte sera seule prononcee). — I Sp. 3002 förekommer det stadgande, att om gärningsmännen till de sär- skilda brotten icke kunna upptäckas, skola upprorets huvudledare straffas såsom gärningsmän (Cuando no puedan descubrirse sas autores, sera'n penados como tales los ,jefes principales de la rebeliön o sediciön). Chil. 1312 har ett likartat stadgande: ledare av högre och lägre grad skola straffas i det nämnda fallet, dock endast såsom del— aktige och endast försåvitt de varit i stånd att hindra brottets begående (Si no pueden demrubrirse los autores, serdn considerados g penados como cömplices de tales del-itos los jefes principales o subalternos de los sublevados, que halländose en la posibilidad de impedirlos, no lo hubieren hecho).

Det kollektiva brottet mot myndighet kan antagas i många fall så förlöpa, att, innan det fullbordats eller åtminstone in— nan dess syfte uppnåtts, myndighet uttryckligen uppmanar folk- samlingen att skingra sig. Detta samma kan emellertid in- träffa även i fall, där folksamlingen icke haft syfte att begå brott mot myndighet (men kanske att begå annat brott; kanske även endast haft karaktären av att störa den allmänna ord- ningen — fall, som i lagarne ofta betecknas såsom upplopp etc. i motsats till uppror). Oberoende av brottet mot myn- dighet uppstår därför den fråga, vad straffrättslig verkan det får, att folksamlingen på dylik åtgärd av myndighet reagerar på ena eller andra sättet. Såvitt myndighetens uppmaning icke beaktas, föreligger ett fall av olydnad mot myndighet. som visserligen icke innebär ett angrepp mot det allmänna organet- men mot den allmänna funktionen. Ävenledes kan olydna- den skapa en rättsgrund för myndigheten att använda medel

(t. ex. militärmakt), vartill den eljest icke utan vidare varit be- rättigad.

Strafflagen kan svårligen alldeles underlåta att beakta nämnda förlopp men de olika lagarne visa även här stor olikhet.

1). Några lagar hava hållit frågan om uppmaningens bety- delse alldeles skild från den om brott mot allmänt organ (låt vara att de kanske uppställt bestämmelserna i nära yttre sammanhang eller under gemensam beteckning): om en folksamling bildar sig i syfte att öva tvång mot myndighet, är en sak; om en folk- samling underlåter att efterkomrna myndighets befallning att skingras, en annan. Inträder i ett givet fall straffbarhet efter både den ena och den andra bestämmelsen, föreligger närmast sammanträffande av brott. Denna ståndpunkt intages av N., som i 12 kap., under rubrik Ifln'brydelSer mod den oäentlige nr)/ndra- lzed behandlar, % 127, såväl det enkla som det kollektiva brottet mot myndighet (jfr ov.), men i 13 kap., under rubrik Forbrydelser mod den almindelige orden og fred, stadgar % 137: Den, som er tilstede eller medvirker til, at nogen anden er tilstede ?? saadant oplol) som i (S 136 meant, efterat paabud om, at betr/rue sig rolig bort of avrialzeden er forkyndt, jfr % 136: Den, som beoirker, at der fnder oplel) sted ,- lze-n— sigt at ave oold mod person eller gods eller ut true dermed; såväl enligt % 136 som % 137 inträder emellertid straffskärpning bland annat för det fall, att under upploppet (resp., S 137, >>under hans tilstede- vaerelse») brott förövas mot den offentliga myndigheten. Än vidare H., som visserligen upptager olydnaden mot uppmaning bland Misdrijoen tegen lzet Openbaar _r/ezag men håller detta fall all- deles skilt från egentligt angrepp mot myndighet: 186 (Hej die opzettelrjk bz'j geleaenlzeid van een eollcsoploop elelr, näet omniddellrjk rer- wéidert na lzet derde door of van-wear», lzet beroef/d gezag gegeren bevel, wordt, als selzuldiy aan deelnem—r'na aan smnensclmlång etc.). Likaså Fi. 16: 3, som väl nämner upprorssyfte såsom en eventuell anled- ning till folksamlingen men i det hela håller de båda delikterna åtskilda (Samlar sig folk t-z'lllzopa ?? månad och ådagalagger uppsåt att

rf förening begå brott, som i 1 5 sägs [angrepp mot tjänsteman], eller att eljest störa allmän sakerhet oelt ordning,- samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning därtill, som i 6 5 namnes; strafes för upplopp, an- stiftare och anförare . . samt av de öorige envar, som ej åtlgtt uppma- ningen . .); i 6 % stadgas om myndighetens befogenhet att använda militärmakt, vilken inträder på grund av blotta underlåtenheten att skingra sig, utan att det behöver ha kommit till våld å per- son eller egendom (jfr. ned.). Även T. 116 är att föra hit(ll'ird eine auf ofentliclten VVegen, Strassen oder Plätzen oersamrnelte Men- schenmenge von dem zuständigen Beamten oder Befelzlslzaber der bena/jf- neten Maeltt a'ufgefordert, stelt zu entfernen, so n'lrd jeder der Versam- melten, welolzer naelz. der driften Angiorderung stel! nicht enzfernt, 'zregen Aujtaujs etc.); därest upploppet utvecklar sig till angrepp å all- mänt organ, så inträder visserligen upprorsstraff. men blott för dem, som deltagit i sistnämnda gärning, medan vid det egent- liga upproret enligt 115 alla, som deltagit i den där omtalade >>Zusannnenrottung» (vilken förutsätter gemensamt syfte att öva våld eller hot), drabbas av upprorsstraffet (1162: Ist bet einem Aujlaufe gegen die Beamten oder die bewafnete Maelzt mit oereinten Kraften tätl-iclzer l'Vz'derstand geleistet oder Gewalt ver—nöt norden, so treten gegen diejenrgen, welelze an diesen Handlangen tf.?ilgenommen lea- ben, die Strafen des Auf-'r'uln's ein; däremot 115: l'Ver an einer öj'ent- lrclten Z'usamme—nrottung, bel reelelzer eine der in den 55 113 und 114 bezeiehneten Handlangen mit vereinten Kraften begangen wird, teilnlmmt, wird wegen Aufrnltrs etc.).

2). Flertalet lagar infläta emellertid på ett eller annat sätt de båda instituten i varandra.

Detta kanske a) så, att brottskonsummationen vid upproret (un- der det la.—andlingskonsummationen är given redan genom folksam- lingen, jfr ov.) inträder genom myndighets uppmaning; eller ock genom olydnad mot uppmaningen (då brotts- och handlingskon- summation sammanfalla): i båda dessa fall gäller konsummations- regeln endast alternativt, ty brottet måste naturligen även konsum-

meras, om angreppet fortskrider över en viss punkt, innan uppmaningen hinner komma till stånd. Ytterligare kan b) sam- manhanget mellan instituten taga sig det uttryck, att upproret visserligen konsummeras oberoende av uppmaningen men att lagen antingen a) låter lydnad gentemot uppmaningen betyda ett slags tätige Rene (vare sig för alla deltagarne eller för en del) eller ock ,B) olydnaden medföra en kvalinkation av en redan förut befintlig straffbarhet. Det förekommer även 6), att olydnad mot uppmaningen ersätter det från början felande rekvisitmomentet, att folksamlingen skett i syfte att angripa allmänt organ; d. v. s. att en folksamling, som ursprungligen endast haft karaktären av ordningsstörande etc., genom underlåtenhet att efterkomma myn- dighets befallning att skingras, i lagens ögon förvandlar sig till upprorisk.

a). Konsummation genom uppmaningen resp. genom olydnad däremot inträder enligt S. 10: 7, 8 (7: Nu samlar sig folkmängd tilllzopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av ozfentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsman, på ofentlig myndighets befallning; då skola anstif- tare och anförare. dömas .. men de övriga vare från strazf frie. 8: Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot ozfentliga myndig- hetens befallning; varde dömde, anstiftare och anförare . . . och annan deltagare i. upproret . .): för anstiftare och anförare konsummeras alltså brottet genom uppmaningens avgivande [stadgandet torde emellertid stundom ha uppfattats så, att ledarne skulle kunna straffas (enligt 10: 7), även om folksamlingen godvilligt upplösts utan uppmaning av myndighet]; för annan deltagare genom eventuell olydnad mot uppmaningen. Till liknande resultat leder t. ex. Grek. 173; GPaub. 70, 71, där emellertid brottet konsum- meras för Anstifter und Urheber redan genom folksamlingens åstad- kommande, även om den upplöses utan myndighets ingripande (70: Wenn die Teilnehmer an einem Aufruhr auf die Abmahnung özfent-

lielier Beamten oder anderer Berger oder aus eigenem Antrieb vonihrem Unternehmen abstehen, ohne dass noeb irgend eine strafbare Handlung dabei veråbt worden ist, so sind die blossen T eilnehmer von jeder Strafe entlioben; die Anstifter und Urheber hingegen mit Gefängnis bis auf see/is JIo-nate oder einer entspreehenden Geldbusse. zu bestrafen, es wåre denn, dass die. Aasfiilirung des Unternehmens dureh ihre eigene Einivir- kung verhindert worden ivåre, in welelzem Fall sie gleiehfalls, je nach Umstiinden, der Strafe enthoben werden können); så även D. 103; Luz. 94 (Legt sich auf diese Auftbrderung der Aufstand sogleieh. so sind die Anst/fter und Rådelsfåhrer und die tåtigsten Teilnehmer mit einer kor- rektionellen Strafe .eu belegen _ enligt lagens terminologi beror skillnaden mellan Aufruhr och Aufstand [95] endast på huruvida våld erfordrats för undertryckandet); Chil. 129 (straffar los insti- gadores, promovedores y sostenedores, även om folksamlingen själv- mant upplöses; övrige deltagare däremot, såvida inga våldshand- lingar begåtts, först i och med olydnad mot myndighets uppma- ning); liknande D. Fsl. 120 (De i 5 119 foreskrevne Straffe ]fnder, naar de där ncevnte Handlinger ircerksazttes ved Hjcelp af Opleb, Anven- delse paa dem, der anstifter til eller leder Oplebet, og paa de Delta- gere. som undlader at efterkomme erighedens lovlig forkgndte Paabnd til Illrengden om at skilles). Hit är även att föra R. 593, som i prin- cip med (okvalificerat) motstånd och tvång mot myndighet lik- ställer vägran att upplösa folksamling, som innebär hot mot all- män säkerhet (xora ön Henosnnosenne BHPaBIIJIOC—b TOJIDRO B Grease HPEKPEITHTB yrpomaiouiee oöniecheHHon öesouacuocrn caonnenne).

h), a). Lgdnaden emot myndighets uppmaning kan utöva en straffriande verkan, icke blott i lagar, som låta brottet konsum- meras redan genom folksamlingen (eller genom samlingen jämte >>ådagaläggandet» av upprorssyfte), utan även imånga lagar, som låta våld etc. ingå i upprorsrekvisitet (så att, även efter det upprorshandlingen fortskridit till våld, åtlydnad av därefter ske- ende uppmaning att skingras kan fria en större eller mindre krets av deltagare från åtminstone det kollektiva straffet). Den

straffriande verkan kan vara obligat eller fakultativ och omfatta alla deltagarna eller endast vissa. Genom korsning av dessa in- delningsgrunder uppstå fyra grupper: lydnaden verkar till

(1) obligat strafriliet för alla: It. 1893 (Se all” ingiunzione del/'auto- rita la radunata seiolga, le persane che ne faeevano parte. vanno esenti da pena per il fatto preveduto nel presente articolo); Turk. 257 (Si la reunion speeijiee a Particle precedent a en lien pour commettre le (lelit avee armes . . Si. &. la requisition de l'autorite, la reunion s”est dissoute, les personnes qui en faisaient partie n'eneozu'ront aueune peine); Tic. 96 (Saranno esenti da pena eoloro i quali, sebbene eoncorsi nella sedizione o ribellione, si saranno allontanati ed avranno cessato da ogni azione sediziosa alla intimazione dell'autorita); Bras. 120 (Ficam isentos de pena os que deirarem de tomar parte na sedieiio, ou ajuntamento illieito, obedeeendo a' (ulmoestagråo da autoridade); Venez. 2183. —— (Mex. stad- gar, i fall av öppen strid, straffrihet för dem, som nedlägga va- pen, innan de tagits till fånga, under förutsättning, att det dess- förinnan ej kommit till blodsutgjutelse, 404: En lo que sean apli- eables a la sedieion, se observaran los articulos 387, 3.91 a 393, 396 g 397 ; 397: A los que depongan las armas antes de ser tomados prisioneros no se les aplicard sanciön alguna si no liubiere liabido efusiön de sangre]).

(2) obligat strafrihet för vissa: Fr. 213 (En cas de rebellion avec bande ou attroupement, l'artiele 100 du present Code sera applicable aux rebelles sans fonetions ni emplois dans la ban-de, qui se seront re- tirés au premier avertisseme—nt de llautorite publique, ou meine depuis, sjils niont ee saisis que liors du lieu de la rebellion, et sans nouvelle resistance et sans armes), 100 (Il ne sera prononee aucune peine, pour le fait de sedition, contre ceuw qui, agant fait partie de ees bandes sans g exereer aneun eommandement et sans y remplir aucun emploi ni fone- tions, se seront retires an prev-Lier avertissement des antorités civiles ou militaires, ou mörne depuis etc.); Belg. 273, 134 (: Fr.); Sp. 299, som jämte straffrihet för övrige deltagare, stadgar straffmildring för ledarne m. fl. (Ouando los rebeldes o sediciosos se disolvieren o so- metieren a la Autoridad legitima antes de las intimaciones legales o a

consequencia de ellas, quedaru'n erentos de toda pena los meros ejecutores de cualquie-ra de aquellos (lelitos. En tales casos se impondrd a los in- ductores, promotores o principales jefes de la rebelio'n o sediciön, las penas respectivamente inferiores en uno () dos grados a las serialadas en los articulos anteriores, ul prudente arbitrio del Tribunal); Port. 177 å2 (Em qualquer ajuntamento 'ou rennido de que trata est-e artigo e. Q' 1 serdo isentos da responsabilidade criminal, a elle respecti-va, os que, nho sendo promotores nem convoeadores, se retirarem voluntarianwnte depois da adverteneia da auctoridade ou antes de praticado qualquer acto); Rum. 174; Gen. 192, 91 (= Fr.); App. A.-Rh. 57 (Die Strafe fiir leichtere Fälle des Aufruhrs ist Geldbusse . . . Die Anstifter sind strenger zu bestrafen als die blossen Teilnelimer. Letztere sind straflos, wenn sie auf Abmalinen oder aus eigenem Antriebe, bevor noch irgend eine straf- bare Handlung verubt worden ist, von ilirem Unternelzmen abgestanden sind); Neuch. 132 (Sent erempts de toutes peines ceun qui, agant fait partie d'un rassemblement, sans g joner le röle dlinstigateurs, sans g remplir aueune fonction ni aucun emploi, sans avoir porte aucun eoup, se seront ret—ires ii la premiere sommation d7une autorite. civile ou mili- taire); Bulg. 142. — Argent, som endast omtalar uppmaningen i sammanhang med myndighets befogenhet att använda våld, fordrar för deltagarnas straffrihet (samt straffmildring för ledarne) endast att folksamlingen, likagott hur, upplöstes utan att ha gjort annan skada än det tillfälliga ordningsstörandet (232: En caso de disolverse el tumulto sin haber causado otro mal que la perturbaciön momentdnea del orden, so'lo serdn enjuieiados los promotores o directores, a quienes se reprimird con la mitad de la pena senalada para el delito);

(3) fakultativ strafrihet för alla: Waadt 116 (Dans les cas mention- nes aux art. 112, 113 et 114, ceux qui, faisant part-ie de l”attroupement siditieuw, s”en retirent sur la sommation de llautorite ou font tous leurs ejforts pour empéeher les 'atteintes portées aux personnes ou aux proprie- tés, peuvent etre liberes de toute peine).

(4) fakultativ strazfrihet för vissa: Glar. 48; Ziir. 76 (Entfernen sich die blossen Teilnehmer an einem Aiijruhr sofort auf das Abmahnen

eines Beamten oder Bårgers, so können sie, wenn ihnen keine Gewalt- tåtigkeit zur Last fällt, strof/ei gelassen werden); Bas. 492 (letztere ]»die iibrigen Teilnehmer»] können auch stra/ios bleiben, u'enn sie sich. auf Autforderung der Behörden freiwillig zuruekziehen); Zug 42 (Blosse Teilnehmer können aueh straffas bleiben, wenn sie auf Abmahnen oder aus fre/'em Antrieb von ihrem Unternehmen abgestanden sind); SchWyZ 110; Sol. 57; St. Gall. 149 (Die Teilnehmer können aber auch strajfrei gelassen werden, sofern sie sich- auf amtliche Auffbrderung eurnekgezogen haben und ihnen keinerlei Gezoalttätigkeit zur Last fällt); App. l.-Rh. 42; i viss mån även Thurg. 244 (Bei ganz geringem Grade der Schuld kann gegen die Teilnehmer auch Straflosigkeit ein- treten).

,8). Den ståndpunkt att låta olydnad mot myndighets upp- maning innebära en kvalifikation av den redan förut givna straffbarheten, intages av Ö. 72, 71, 70, 73 ff., som i 72 straffar det fall, att sich die Unrnhe bei ihrer Entstehung bald wieder gelegt,i 71 det fall, att så ej skett men det dock icke kommit till mera varaktig motspänstighet, i 70 dem, welche bei einem Aufstande gegen die zur Stillung der Unruhe herbeikommenden obrigkeitlichen Per- sonen oder lVachen in der l'Vidersetzlichkeit beharren (»Aufwiegler oder Rädelsfiihrer» 10—20, andra deltagare 5—10 års schwerer Kerkir) samt i 73 ff. det fall, att >>eine ausserordentliche Gewalt» måst an— vändas för att återställa ordningen (detta fall allena betecknas såsom Aufruhr). —— Andra lagar, t. ex. Aarg. 63, som icke heller låta uppmaningens åtlydande medföra straffrihet, nöja sig med att kvalificera det fall, att vapenmakt kräves för undertryckandet. _ I flere lagar, t. ex. S. 10: 8; D. 103, där olydnaden innebär brottskonsummation för övrige deltagares räkning, uppställas för ledarne ett strängare straff vid olydnad än vid lydnad av upp- maningen (icke så t. ex. D. Fsl. 119, 120).

c). Olydnad mot myndighets uppmaning att skingras lik- ställes med upprorssyfte enligt den ovan (s. 54) anförda bestäm- melsen i R. [Om samma verkan av våld, enligt S. och T., jfr s. 59].

I några fall hava bestämmelser om användande av militär- makt till stillande av uppror intagits i strafflagen: S. 10: 12 (Till upprors stil/ande må krigsmanskap mmändas; dock äge det (y' (? npprorsmän vapen förr braka, än den på stället varande civilmgndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn brfallt dem att genast åtskiljas, vid ärrentgr att vapenmakt eljest användes. Övergå approrsmän sd hastigt till våld, att civilmgndigheten ej kan så _törjara, som nu sagt är; då äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än civilmgndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. ZlIed civilmgndighet förstas här Konungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och. lmvdsfogde å landet, eller den, som i sådan ämbetsmans ställe satt är. År ej civilmgndighet tillstä-des, och kan ej dess ai-ikonzwst avbidas; dd äge på stället varande högste militärbe/älhavare så förfara, som för civilmgndigheten nu stadgat är); Fi. 16: 6 (liknande); Argent. 231 (Laego que. se manifieste la rebelion () sedici-on, la aatoridad nacional mas pro'xima intimard hasta dos veces a los sablevados gae inmediata- mente se disaelvan o retiren, dejando pasar entre ana g otra intimaeion el tiempo necesario para ello. Si los sablevados no se retiraren inmedia— tamente despaés de la seganda intimae-ion, la aatoridad hard 'uso de la fuerza para disolverlos. No serdn necesarias, respectiv(unente, la pri- mera g seganda intinmeian, desde que los sublevados hieieren aso de las armas); Bras. 121 (Quando a aatoridade policial för informada da existencia de alguma sediedo, oa ajantamento illicito, ira ao lugar, acom- panhada de sen escrivao (: forga ; e, reconhecendo que a rean-ida (? illieita e tern fins elfensivos da ordem pablica, () fara constar (is pessoas pre— sentes, e as intimard para se retirarem. Se a aatoridade alla för obe- deeida, depois da tereeira admoestacdo empregara a forga para dispersar o ajuntamento, e mandard recolher d prisäo preventiva os cabegas); Chil. 128; Peru 308.

I lagar av den spanska gruppen förekomma särskilda straff- bestämmelser mot ämbetsmän, som ej fullgöra sin plikt vid be- kämpande av uppror (jfr Spec. Utk. VII, 110). Sp., som även i den nya lagen har dylika bestämmelser (302—304), medgiver 2982 straffnedsättning för upprorsmännen för det fall, att myndig- heten ej gjort sin plikt i fråga om uppmaningen (QttlHtth la Autori- dad haga preseindido indebidamente de camplir los regmvimientos a que se rigfiere el pa'rrafo anterior, los Tribanales podran rebajar la pena en un grado a todos los eulpables de los (lelitos de rebelion o sedieion).

Någongång förekommer, att lagen, ehuru den med mindre straff än upprorsstraffet belägger deltagarne i en folksamling. som stör allmän ordning (utan att ådagalägga upprorssyfte) och vägrar åtlyda myndighets befallning att skingra sig (»upplopp»), låter upprorsstraff inträda i större eller mindre utsträckning, om, efter detta stadium, folkmängden övergår till våldsamheter. En sådan överflyttning förekommer i S. 10: 13 (Samlar sig folkmängd till- hopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 & sägs, och skingra-r sig ej den folkmängd, på ofentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet däremot; då skola (instiftare och anförare av det upplopp till strajfarbetc i högst ett år och. annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och. med tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 55 om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, strazf efter 9 5 må, där omständighetema äro synnerligen mildrande, nedsättas till fängelse); T. 116, som emellertid inskränker överflyttningen till det fall, att motståndet eller våldet riktats >>gegen die Beamten oder die bewajfnete Macht» och till de deltagare iupploppet, som begått dessa gärningar (Ist bei einem Aajlaufe gegen die Beamten oder die bewafnete Macht mit vereinten Kraften tätlicher PViderstand gele-itet oder Gewalt veräbt worden, so treten gegen diejenigen, welche an diesen Hand-

lungen teilgenommen haben, die Strofen des Aufrahrs ein). — I andra fall förekommer, att lagen stadgar ett särskilt kollektivstraff (icke upprorsstraff) då upploppet övergått till våld, t. ex. Fi. 16: 5 (Har församlad folkmängd i förening begått våld å person i andra fall än i 1 5 sägs, eller våldfört sig å allmän eller enskild egendom, eller plundrat egendom — även här inskränkes dock kollektivstraffet, bortsett från ledarne, till »envar, som i våldet eller plundringen tagit del»).

Såsom framgår av det ovan anförda, behandlas upprorsbrottet vanligen såsom fullbordat, åtminstone så snart början till verk- ställighet av upprorssyftet föreligger; ofta dessförinnan. I de få fall, där konsummationen inträder senare, drabbas begynnandet av verkställighet givetvis av försöksstraff. Därutöver förekom- mer emellertid stundom, att straff uppställes för vissa former av förberedelse, särskilt för stämpling till uppror och för azfentlig 'upp- maning till uppror (vilka fall allmännare uppställas vid förräderi- brotten, såsom i S. 8: 2, 3, 8).

Stämpling till uppror kriminaliseras sålunda i Ö. 65 (: (syftet omfattar dock även olydnad mot lagar etc.); Ung. G. A. XL: 1914 % 11 (Die Vereinigung zur Ausfz'ihrng der in diesem Gesetz be— stimmten strafbaren Handlangen wird, wenn (lie Vorbereitangshandlungen noch nicht ausgefährt warden etc.); Sp. 295 (La eonspiraciön yla pro— posiciön); Port. 179 g 5 (A eonjaragdo para a sedicåo); Bulg. 139 (En komplett, som åsyftar uppror); Argent. 233 (El que tornare parte como promotor () director, en ana conspiraciön de dos 0 mås personas para cometer los dclitos de rebeliön o sediciön); PePfl 310 (likaså); Chil. 125 jfr 127.

Offentlig uppmaning till uppror omtalas i Ö. 65 a, b (jfr ov.); Sp. 294 (La induccio'n y la provocacio'n para la sedieiön, caalquiera que sea el medio empleado para ella —— omfattar sålunda även andra former av försök till anstiftan); Bund 48 (Wer durch mändliche

(uler schrz'ftliche Äusser-angen, oder durch. bildliche Darstellungen offent- lich zu einer der in den Artikeln 45 and 46 vorgesehenen Handlungen aufreizt); Thurg. 249 (Wer mändlieh oder schriftlich vor einer ver- sammelten II./lenge zum Aufruhre oder za gemeinsamer Wide)'setzlichkeit oder Gewalttätigkeit gegen die. Obrigkeit, obwohl ohne Eiföll, aujfordert); Schaffh. 97 (innefattar även uppmaning till högförräderi); Obw. 491 (även icke-offentlig uppmaning till uppror); Bas. 51 (likaså); St. Gall. 150 (likaså); Ziir. 79 (Wer vorsätzlich . . . zum Aufruhr oder 5um Vergehen der lVidersetzung gegen amtliche Verfägangen (went— lich aufordert); Bras. 126 (Provocar directmnente, por escriptos impressos ou litographados, que se distribuirem por mais de 15 pessoas, oa por diseursos proferidos em pablica reunido, a pråtica de crimes especijfcados nos eapitulos etc.); Columb. 230 (även utspridande av falska under- rättelser i syfte att framkalla uppror); Chil. 123 jfr 127.

Samlande resp. kvarhållande av krigsmanskap, vilket närmast kan antagas vara förberedelse till förräderibrott, kan enligt några lagars uttryckssätt även straffas såsom förberedelse till upprorzv S. 8: 13 (Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hem/lov fått, att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller med, borgerlig frihet); Fi. 16: 7 (Samlar någon beväpnat manskap, eller håller någon krigsfolk samman, som hemlov fått, att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller ordning: straffas, om brottet ej bör enligt 11 kap. anses etc.); Argent. 234 (El que sedujere tropas o nsarpare el mando de ellas, de un buque de guerra, de una plaea fucrte () de nu puesto de guardia o retu-viere ilegalmente an mando politica o militar para eometer una rebeliön o una sediciön); Chil. 124 jfr 127.

Sporadiskt förekomma kriminalisationer av andra förberedel- sehandlingar, t. ex. alarm genom stormklocka etc. (Columb. 226: El que, sin orden de autoridad competente, 0 sin un verdadero motivo de calamidad publica o repentina, como inccndio, inundaciön, u otros seme- jantes, tocare arrebato con campana, canonazo, caja, 0 de eualqaiera otro modo; Chil. 123 jfr 127).

F) Översikt av den anglikanska rätten.

Hittills behandlade rättsordningar överenstämma nästan alla däri, att de göra en mer eller mindre genomförd skillnad mellan uppror (med syfte att angripa myndighet) och upplopp (utan så- dant syfte), så att uppror kommer i ett närmare förhållande än upploppet till det enkla angreppet på myndighet (vare sig upp- roret behandlas endast såsom en kvalifikation av detta eller står som ett mera självständigt institut). Inom den anglikanska rät- ten kan man i det hela icke tala om en sådan skillnad. Upp- ror åtskiljes i princip icke från upplopp och förhållandet till angr/pp på myndighet har ingen principiell betydelse (om ock olydnad mot myndighet ofta höjer upploppets straffbarhet).

Angrepp på allmänt organ, såvitt det särskilt kriminaliseras, är inom den anglikanska rätten i de allra flesta fall inskränkt till motstånd mot allmänt organ; stundom endast mot vissa så— dana, t. ex. peace officers (polismän etc.): Eng. Steph. 145 b (who assaalts, resists, or wilfully abstracts any peace officer in the due ere- eution of his duty, or any person acting in aid of' such officer); police officers: Tasm. 2141; relieving ofncers (fattigföreståndare): Eng. Steph. 345 e; person, som lagligen arresterar (eller kvarhåller) brottsling: Eng, Steph. 345 u (who assaults any person with intimt . . to resistor prevent the lauful apprehension or detainer of himself or of any other person for any ojfenee); Tasm. 1142 (any person lawfully arresting or about to arrest); — men vanligen mot public officers överhuvud: Ariz. 135 (Every person who avilfully resists, delays or abstracts any public officer in the discharge or attempt to discharge any duty of his (gf'ffee, when no other punishment is prescribed); Calif. 148; Can. 168 (Every one is guilty of' an indictable o 'ence and liable to ten years-'” in'zprisoument who resists or wilfally obstructs any public officer in the execution of his duty or any person acting in aid of such officer); Idaho 8183; lllin. 38: 513 (If (my person shall knowingly and wilfully ob- struct, resist or oppose any sheriff, deputy sherif, coroner, constable or

other (Wicer of this State, or other person duly authorized, in serving or attempting to serve talg lawful process or order of any court, judge or justice of the peace, or any other legal process whatsoever, or shall assault or beat any sheriff, deputy sheriff, coroner, constablc or other ofjieer, or person duly authorized, in serving or executing, or attempting to serve or execute any process or order aforesaid, or for having served or executed or attempted to serve or execute the same — här medtages sålunda angrepp överhuvud i tjänsteutövning ävensom angrepp för att hämnas); Iowa 13331 (If ung person knowingly and wilfully resist or oppose any offcer of this state, or any person authorized by law, in serving or attempting to execute any legal writ, rule, order, or process whatsoever, or shall knowingly and u-ilfully resist any such officer in the discharge of his duties without such writ. rule, order, or process); Minnes. 4848; Nebr. 2085 (If any person shall abuse. any judge or justice of the peace, resist or abuse any sheriff, constable or any other (y”jicer in the erecation of his office); New Y. 124; U. S. A. Fed. P. C. 245 (även angrepp.i tjänsteutövning); Ind. Pen. C. 186 (TV/zoever voluntarily abstracts any public servant in the discharge of his public flmctionS); Queensl. 199 (Any person who in ang manner obstructs or resists any public ofjicer while engaged in the discharge or attempted discharge of the duties of his office under any Statute, or obstructs or resists ang person while engaged in the discharge or attempted discharge of any. duty imposed on him by any Statute — här utsträckes således straffskyddet till var och en, som fullgör en medborgerlig plikt, jfr ov. s. 36); West. Austr. 172 (likaså). I några lagar före- kommer, jämte den allmänna bestämmelsen, iannat sammanhang en särskild bestämmelse om motstånd mot executive ofjfcers: Ariz. 71; Calif. 69; New Y. 47.

Tvång, som icke ingår under begreppet motstånd, kan i all- mänhet endast straffas såsom vanlig assault (som innefattar bl. a. the act of dtpriving another of his liberty, Eng. Steph. 340 e, jfr Spec. Utk. I, 41). Undantagsvis uppställes dock tvång mot allmänt organ såsom särskilt brott: Minnes. 4850 (Every person who shall

directly or indirect/y address any threat or intimidation to a public offi- cer, or to a juror, referee, arbitrator, appraiser, or assessor, or to any other person authorized by law to hear or determine any eontroversy or matter, with intent to induce him, eontrary to his duty, to do or make, or to omit or delay, any act, decision, or determination); Ind. Pen. C. 189 (VVhoever holds out any threat of injury to any public servant, or to any person in whom, he believes that public serva—nt to be interested, for the purpose of inducing that public sermmt to do any act, or to for— bear or delay to do any act, connected with the. exercise of the public functions of such public seroant).

Gemenligen förutsätta lagarne, att motståndet riktar sig mot en rättsenlig ämbetshandling (in the due execution of his duty; law- fully arresting etc.), varmed dock ofta torde förstås formell rätts- enlighet. (I fråga om tvång äro de båda nyss citerade lagarne, Minnes. och Ind. Pen. C., såsom synes, i denna punkt varandra motsatta).

Det kollektiva brottet, som alltså i sig sammanfattar vad i andra lagar åtskiljes såsom uppror och upplopp, indelas mesta- dels i grader alltefter det utvecklingsstadium, vartill det hunnit. Stundom uppställas tre grader »— unlawful assembly, rout, riot — stundom endast två, unlauful assembly och riot.

Tre grader hava: Eng. Steph. 98 (Au unlauful assembly is an assembly of three or more persons: _ a. with intent to commit a crime by open force; or b. with intent to carry out any common purpose, law- ful or unlawful, in such a manner as to give Jfrm and courageous per- sons in the neighbourhood of such assembly reasonable grounds to appre- hend a breach of the peace in consequence of it), 99 (A rout is an unlazoful assembly which has made a motion towards the execution of the common purpose of the persons assembled), 100 (A riot is on an- lawful assembly which has actually began to execute the purpose for which it assembled, by a breach of the peace, and to the terror of the

public; or a law/ul assembly may become a riot if the persons assembled form and procede to execute an unlawful purpose to the terror of the people, although they had not that purpose when they assembled); jfr en illustration (ih): A, B and C meet at A's house for the purpose of beating D, Who lives a mile off. They then go together to D and there beat him. At A”s house the meeting is an unlaw- ful assembly, on the road it is a rout, and when the attack is made on D it is a riot; — vidare, med något avvikande be- stämning av riot, New Jers. (enligt Common Law, se 215): A riot is where three or more actually do an unlauful act of violence, either with or without a common cause or guarrel, or 'u'here they do a lawful act in a violent and tumultuous manner); några lagar, som utgå från den högsta graden: Ariz. 413 (Any use of force or violence disturbing the public peace, or any threat to use such force or violence, 'if accom— panied by immediate power of erecution, by two or more persons acting together, and without authority of law, is a riot), 415 (l'Vhenever t'u'o or more persons, asscmbled and acting together, make any attempt or (alvance toward the connnission of an act which would be a riot ifactu- ally committed, such assembly is a rout), 416 (Whenever two or more person-s assembled together to do an unlawful act, and separate without doing, or advancing tou'ard it, or do a lawful act in a violent, boisterous, tumultuous manner, such assembly is an unlawful assembly); Calif. 404, 406, 407; Idaho 8364, 8366, 8367; jfr även Illin. 38: 517—520.

Två grader uppställa: Can. 87 (Au unlawful assembly is an assembly of three or more persons who, with intent to carry out any common purpose, assemble in such a manner or so conduct themselves when assembled as to cause persons in the neighbourhood of such assembly to fear, on reasonable grounds, that the persons so assembled will disturb the peace tumultuously, or will by such assembly needlessly and without any reasonable occasion provoke other persons to disturb the peace tu— multuously. 2. Persons lawfully assembled may become an unlauf-ul assembly if they conduct themselves with a common purpose in such a manner as would have made their assembling unlawful if they had

assembled in that manner for that purpose), 88 (A riot is an unlawful assembly which has begun to disturb the peace tumultuously); Iowa 13339, 13340; Tex. 299 ff., 315 ff. jfr 165, 166; Ind. Pen. C. 141, 146; Tasm. 73 (An assembly of three or more persons _ I. I'Vith an intent to efect any common purpose, lawful or unlawful, in such a manner that firm and courageous persons in the neighbourhood of such assembly have reasonable grounds for alarm: and II. T'Vith un intent to assist each other in resisting any person Opposing the e.t'ecution of the con-imon purpose: and 111. tho manifest such intentions as aforesaid in such a manner as to give jirm and courageous persons in the neighbourhood of such assembly reasonable grounds to apprehend a breach of the peace — is an uulauful assembly. Persons lawfully assemblcd may become an unlawful assembly if they form and numijest such intentions as aforesaid in manner aforesaid. An unlawful assembly which has began to put into erecution the common purpose is a riot); Queens]. 61; West. Austr. 62; med riot såsom utgångspunkt: Minnes. 5014; New Y. 449 (I'Vlienever three or more persons, having assembled for any purpose, disturb the public peace, by using force or violence to any other person, or to property, or threaten or attempt to commit such disturbance, or to do an unlauful act by the use of force or violence, (wco-mpaniia with the. power of immediate erecution of such threat or attempt, they are guilty of riot), 451 (thenever three or more persons, 1. Assemble with intent to commit any unlauful act by force; or 2. Assemble, with intent to carry out any purpose, in such a manner as to disturb the public peace; or 3. Being assembled, attempt or threaten any act tending towards a breach of the peace or any iiy'ury to person or property, or any unlawful act, such an assembly is unlauful). Ingen indelning i dylika grader förekommer i Nebr. 2080 (under rubriken »Unlawful assembly and riot»: If three or more persons shall assemble together with intent to do any unlawful act, with force and violence, against the person or property of another, or to do any unlawful act against the. peace; or, being lawfully assembled, shall

agree with each other to do any unlauful act as aforesaid, and shall malte any movement or preparation therefore); Ohio 12809.

Antalet deltagare, för att kollektivbrottet skall anses före- ligga, bestämmes oftast till minst tre, stundom (APiZ.; Calif.; Idaho; Illin.) till minst två; någongång (Ind. Pen. C.) till minst fem.

Upploppets syfte kan enligt flertalet lagar ha varit lagligt, utan att detta föranleder straffrihet. Undantag göra Ohio 12809; Tex. 299 (An unlawful assembly is the meeting of three or more per- sons with intent to aid each other by violence or in any other matter either to commit an ozfence or illegally to deprive any person of any right, or to disturb him in the enjoyment thereof), 315 (If the persons vimlaugfully assembled together do or attempt to do any illegal act, all those engaged in such illegal act are guilty of riot); Ind. Pen. C. 141 (An assembly of Jive or more persons is designated an >>unlawful assem— bly», if the common object of the persons composing that assembly is _ First. _ To overawe by criminal force, or show of criminal force, the Legislative or Executive Government of India, or the Government of any Presidency, or any Lieutenant-Governor, or any public servant in the exercise of the lawful power of such public seroant; or Second. — To resist the execution of any law, or of any legal process; or Third. _ To commit any mischief or criminal trespass, or other ofcnce; or Fourth. — By means of criminal force, or show of criminal force to any person, to take or obtain possession of any property or to deprive any person of the enjoyme-nt of a right of way, or of the use of water or other in- corporeal right of which he is in possession or enjoyrnent, or to enforce any right or supposed right; Fifth. — By means of criminal force, or show of criminal force, to compel any person to do what he is not le— gally bound to do, or to omit to do what he is legally entitled to do).

Lagarne innehålla allmänt bestämmelser om höjt straff för de deltagare i upploppet, som kvarstanna samlade (viss tid) efter det myndighet (ofta: i Viss laga form) befallt dem att skingras. Mini— miantalet deltagare bestämmes har ofta högre än vid det enkla. upploppet. Jfr Eng. Steph. 101 (Whenever twelve persons or more

are unlawfully, riotously and timiultuously assembled together, to the disturbance of the public peace, it is the duty of the justices of the peaCe. and the sheriå' and undersherif of the county, or of the mayor, bat/ifs, or other head ofjicers, or just/ces of the. peace of a city or town corporate. to resort to the place where such assembly is, and among the rioters, or as near to them as the person making the proclamation can safely come. with a loud voice command or cause to be commanded silence to be, and then openly and with loud voice make or cause to be made a prot-lama- tion in these words or like in elfect: >> Our Sovereign Lord the King ehargeth and com-mandeth all persons being assembled immediately to disperse themselves, and peaceably to depart to their habitations, or to their lawful business, upon the pain-s contained in the Act made in the ]irst year of King George for preventing tumultuous and riotous assemblies. God save the King». All persons commit felony, and are liable to penal . servitude for life, who a. wilfully and knowingly opposc, obstruct, let. hinder or hurt any person who begins to make or goes to make the said proclamation, whereby such proclamation is not made, or b. who remain, or continue together unlawfully, riotously and tumultuously, for one hour after the proclamation aforesaid was made; or, if they know that its making was hindered, for one hour after it would have been made if it had not been hindered as aforesaid); Can. 91, 92; New JBPS. 215: 1, 2; Queensl. 64; West. Austr. 65; Tasm. 76; Ariz. 418 (Every person renmining present at the place of any riot, rout or unlawful assem- bly, after the same has been laujfnlly warned to disperse, erirept public ofjicers and persons assisting them in attempting to disperse the same); Calif. 409; Idaho 8369; Illin. 38: 522; Iowa 13342 ff.; Minnes. 5017; Nebr. 2081, 2082; New Y. 454; Ohio 12811, 12809; Tex. 332; Ind. Pen. C. 145.

Ej sällan uppställes i detta sammanhang ett särskilt straff för ämbetsman, som underlåter att pliktenligt inskrida mot upp- lopp: Ariz. 419 (If a magistrate or officer, having notice of an un- lawful or riotous assembly mentioned in this chapter, neglects to proceed to the place of assembly, or as near thereto as he can with safety, and

to exercise the authority u'ith which he is vested for suppressing the same and arresting the of"/Anders); Calif. 410; Can. 94; Idaho 8370; Illin. 38: 522; Iowa 13345. Jfr ov. s. 59 och Spec. Utk. VII, 110.

Ävenså förekomma stundom straffbestammelser mot enskilda, som undandraga sig laglig skyldighet att lämna hjälp vid upp- loppets bekåmpande (jfr ned. s. 84): Can. 95 (Every one is guilty of an indictable elfence and liable to one year,s imprisonment who, having reasonable notice that he is required to assist any sherry”, deputy sker/ji, mayor, or other head officer, justice, magistrate. or peace o/jicer in sup- pressing any riot, without reasonable excuse omits to do so); Illin. 38: 522 (. . if they do not obey, such officers shall command the assistance of all persons present, in arresting and securing the persons so unlaw- fully assembled; and every person refusing . . to assist as aforesaid, shall be deemed one of such unlauzful assembly . .); Iowa 13344; Ohio 12811 (. . if such persons do not then forthwith disperse and depart, such ofjicers shall call upon all persons near, and, if necessary, through— out the county, to aid and assist in dispersing and taking into custody all persons so assembled. Each of such persons, so called, refusing to render immediate assistance, shall be _n'ned . .); Tasm. 116.

Stundom uppställas straffbeståmmelser för det fall, att sar- skilda brott förövas under upploppet: Eng. Steph. 102 (All persons are guilty of felony, and are liablc to penal servitude for life, who, being riotously and tumultuously assembled together to the disturbanCe of the public peace, mzlaufully and with force demolish, or pull down, or destroy, any building, public building, machinery, or mining plant), 103 (skadande av sådana föremål); Can. 96, 97 (lagen tillägger har, 972: It shall not be a (lifence to a charge of an elfence against this or the last preceding section that the oftender believed he had a right to act as he did, unless he actually had such a right); Iowa 13347; Illin. 38: 525; Minnes. 5018; Tex. 326 (allmänt: If any person, by en- gaging in a riot, shall commit any illegal act); Queensl. 65, 66; West. Austr. 66, 67. — Ind. Pen. C. 149 gör alla deltagarne ansvariga

för varje brott, vars begående under upploppet måst synas dem sannolikt.

Ind. Pen. C. 154 har en egendomlig bestämmelse om jord- ägares m. fl. ansvar för upplopp, som ägt rum å hans mark (W'henever any unlaugful assembly or riot takes place, the owner or occu— pier of the land upon which such unlazvful assembly is held, or such riot is committed, and any person having or claiming an interest in such land, shall be punishable with fue not ereceding one thousand rupees, if he or his agent or manager, knowing that such ofence is being or has been committed, or having reason to believe it is likely to be committed, do not give the earliest notice thereof in his or their power to the prin— cipal ofjfcer at the nearest police-station, and do not, in the case of his or their having reason to believe that it was about to be connnitted, use all lawful means in his or their power to prevent it and, in the event of its taking place, do not use all lawful means in his or their power to (lisperse or suppress the riot or unla'uful assembly).

Närmare bestämmelser om militärmakts användande förekomma i Illin. 38: 530—534.

Ehuru sålunda något egentligt upprorsdelikt, såsom ett spe- cifikt angrepp på myndighet, icke uppställes i den anglikanska rätten, förekommer dock, att upploppet (riot) kvalificeras bland annat för det fall, att dess syfte eller förlopp inneburit sådant angrepp: Minnes. 5015 (andra kvalifikationsgrunder: att deltagare uppträtt med vapen eller under förklädnad); New Y. 450 (likaså); Tex. 301—311 jfr 312.

II. Aktiv korruption.

Om detta institut (Vilket än föres tillsammans med äm- betsbrotten, än upptages bland brott mot myndighet, men inom europeisk rätt saknas endast i några äldre kantonallagar: Waadt; Aan.; Wall.) jfr Spec. Utk. VII, 134—138 och, beträffande de vid institutet framträdande allmänna synpunkter, framställ- ningen av passiv korruption, ib. 59—74. Här skall endast tilläg- gas en översikt av lagarnes ställning beträffande dels motsatsen mellan >>föregående>> och >>efterföljande>> korruption, dels mot- satsen mellan rättstridig och rättsenlig ämbetsåtgärd (såsom >>korrupti0nsobjekt»); därom jfr ib. 68—70.

I båda de nämnda avseendena företer den aktiva korruptionen, vid en jämförelse av de europeiska lagarne, en stark inskränk- ning i förhållande till den passiva korruptionen. Under det ett stort antal lagar vid den passim korruptionen medtaga alla de fall, som uppstå genom korsindelningen (d. v. s. icke blott före- gående utan även efterföljande korruption, och icke blott rätts- stridigt utan även rättsenligt korruptionsobjekt) och mycket få lagar (däribland ingen europeisk) inskränka den passiva korrup— tionens straffbarhet till föregående korruption med rättsstridigt objekt, hava tvärtom ett stort antal lagar inskränkt den aktiva korruptionens straffbarhet till detta sistnämnda fall och blott ett mindre antal utsträckt den till alla fallen. Närmare bestämt kunna lagarne, i fråga om aktiv korruption, indelas i följande grupper:

1) Lagar, som medtaga endast föregående korruption med rättsstridigt objekt: S. 25: 52; Fi. 16: 13; N. 128; D. 119, 121;

T. 333, 334; Ö. 105; Ung. 470; Fr. 179; Sp. 473; Port. 321; Rum. 146; Bulg. 146;148; Turk. 220—226; Eng. Steph. 171; Ziir. 230; Bas. 173; Gen. 162; Zug 51; App. A.-Rh. 682; Freib. 166; Fi. Fsl. 15: 6,- D. Fsl. 122; Schw. Fsl. 257; Tjsl. Fsl. 1851;

2) Lagar som medtaga korruption, föregående såväl som efterföljande, med rc'c'ffssfridiyt objekt: H. 177, 178; St. Gall. 1683; App. I.-Rh. 52; T. Fsl. 1242; It. Fsl. 323 (men jfr Spec. Utk. VII, 138);

3) Lagar, som medtaga all förcyt'imdv korruption, vare sig objektet är rättsstridigt eller rättsenligt: Belg. 252; Bund 562 och flere kantonallagar: Thurg. 279; Graub. 77; Schaffh. 2592; Obw. 62; Bern 881; Glar. 14.83; Schwyz 116; Sol. 1762; Neuch. 1472; ävenså NeW Y. 44; Nebr. 2247, 2249; Chil. 250; Argent. 258; Peru 353;

4) Lagar, som medtaga a]! korruption utan avseende på tids- förhållande eller objekt: It. 173; R. 118; Grek. 459; Luz. 240; Tic. 123; Venez. 200—202; Ind. Pen. C. 161 (i det praxis upp- fattar den aktiva korruptionen såsom straffbar abctmenf [107] till den i lagen ]. c.. uppställda passiva korruptionen); Kina 128—130; Jap. 198.

I flere lagar, H.; T.; Eng. etc., förekomma särskilda bestäm- melser för aktiv korruption av domare m. ii.; jfr Spec. Utk. VII, /. (*. —— I den anglikanska rätten förekommer stundom, att den aktiva korruptionens objekt inskränkes till vissa. allmänna organ; å andra sidan utsträckes stundom handlingen till att omfatta icke blott mutande utan _förledande överhuvud.

III. Befriande av fånge. A) Brottssubjektet. 1) Fången själv.

Beträffande fången själa iakttaga de flesta strafflagar tystnad (bortsett från anglikansk rätt, jfr ned. s. 95). Därav följer (eller borde följa, jfr ned. s. 90), att han endast straffas (0: enligt strafflagen, ty frågan om disciplinärbestraffning står naturligtvis öppen), såsom gärningsman eller delaktig, för eventuella i sam— manhang med rymningen begångna allmänna brott (skadegörelse, våld å person etc.). Någongång förklaras detta uttryckligen i lagen: Tic. 144 (ll (letenuto, clze erade dal luego (li pena, 'no/n () soggetto clze alle pene disciplinen dello Stablllmento. Se per efettuare l'evasione si e commesso un altro crimine () delitto, S(u'd guest" ultimo pzmito calle pene ad esso minaeclate); Mex. 430 (Al presa que se fugue no se le aplicani sami-fin algzma sino cuando oboe de conclerlo con otro u otros preses g se. fil!/MC algmw de ellos. Entonces se observard lo dispuesto en el arte'eulo 428 — fånge, som äl delaktig i medfånges fiykt, straffas sålunda, även om han själv samtidigt flyr, på samma sätt som en tredje man). —- En annan sak är, att den rymmande fången, på grund av intressekollision, utsätter sig för en sådan repression, som omtalas t. ex. i S. 5: 8.

En del lagar stadga emellertid, i större eller mindre ut- sträckning, särskilt straff även för fången själv:

då rymningen sker medelst våld (2 person (eller hot därmed, vilket Väl i andra lagar underförstås): Schaffh. 1171 (Die Selbst-

befreiung eines Gefangenen, u'elclze durch tätlielie Gewalt oder gefälzrlielie Drohung gegen die eur Bewaeliung oder Verwalirung der Gefangenen aufgestellten Personen bewirlct u'orden ist, wird, insofern die Tat nicht in. ein bestimmtes sclueereres Verbreelzen itbergelit . . .);

våld å person eller >>brgtande>> ao fängelse: Fr. 245 (A l”égard des de'tenus gui se seront enades ou gui. auront tenté de s*éoader par bris de prison ou par violence, ils seront, pour ce seul fait, panis . .. ordet violence har av rättspraxis, Cass. 28/1 1904, tolkats såsom våld (2 person och följaktligen endast sådant Våld å sak medtagits, som utgjort bris de prison); It. 226 (violenea rerso le persone o mediante rottura), 227; Rum. 195; R. 82 (alternativt med bestickning: no- CpelIGTBOM numrena, BBJIOMEI mm nospemnenna oren, saTBop03 etc.; straff inträder utan vidare vid flykt från deportationsort eller på väg därtill, jfr ned.); Turk. 298 (& l'aide de Aoiolences envers les personnes, de bris de porte ou de fenétre, en de pereement de mur); Wall. 145; Bern 80 ( Gefangene, welche mittelst Aufbreelzung des Gefdngnisses oder Gezealtanwendung ent'zoielien sind oder den Versuch eur Entweieliunq gernaelzt haben, werden einzig dieser Handlung wegen etc.); Neuch. 175;

Våld, som medfört skada å person eller så byggnaden: Columb. 284 (El que, estando legalmente presa () detenido, se fugare, no siendo reo rematado, escalando el edrficio en que estueiere en arresto, detencion o prision, o ronzpiendo alguna parcel, puerta o eentana, () usando de cualguiera otra oioleneia que cause detrimento a las personas o al edi- ]feio — lagen medtager sålunda även klättring över fängelse- byggnaden); '

allt slags våld: Grek. 185 (ömt eng plug); Argent. 280 (el que hallan— dose legalniente detenido se enadiere por medio de oioleneia en las perso- nas o fuerza en las eosas).

En obestämd utvidgning utöver våld förekommer i Venez. 260 (Los senteneiados que liubieren quebrantado su condena .. g lo ejeeutaren con eualquiera de las eircunstaneias de oioleneia, intimidaeio'n

. o cualquiera otra circunstancia agraeante que no sea la simple fuga Si la fuga se liubiere efeetuado sin ninguna de las circunstancias

a que se contrae el pdrrafo anterior, la agravaciön de la pena na pasard de una octava parte de la principal — rannsakningsfånge åter straffas, 259, endast då våld å person eller sak kommit till an- vändning).

Det förekommer emellertid även, att fången utan vidare straffas för rymning: Sp. 499—512 straffar varje slags quebran— tamiento de condena, däribland rymning från interneringsanstalt för kroniska brottslingar (509), från andra anstalter för skyddsåtgärder (510), avbrytande av straffverkställighet genom simulering av sinnessjukdom (512) 0. s. v.; och skiljer i övrigt mellan rann- sakningsfånge och straffånge ävensom mellan fånge i fängelse och under transport (499: El detenido a presa que se evadiere de la prisian a lugar de detencian . .. El condenado a pena de privaciön de libertad que fugdndose del estableeimiento penal quebrantare la condena que le fue' inipuesta . .; 500: El detenida o presa que se evadiere cuando fuere conducido o eustodiada par las personas encargadas de este servicio .. . El condenado que se evadiere de las pci—sonas encargadas de sa canduccion o custadia); Port. 196 (Aquelle que, estando condem- nado por senteng'a passada em julgado, se evadir sem que tenlza cumprida a pena — såvida emellertid domen icke är »passada em julgado», inträder art. 191, som endast gör rymningen, såvitt den häktade fälles åt saken, till försvårande omständighet: O presa, que antes do julgamento passade ein julgada, se evadir, sera punido com as penas disciplinares dos regulamentas da prisåa ou casa de custodia ou de de- teneäo .. . mas, se för candemnada, a evasäa sera tomada ein canta como circumstancia aggravante); R. 821 straffar den som rymmer från förvisningsort eller under transport dit (noöer 0 mom oöasa- TBJIbHOI'O HOCGJIGHHH mm 0 nyTn cnenonamm R HeMy); angående flykt från straffanistalt jfr ov.; Eng. Steph. 220 (Every one commits a misdemeanaur, and is liable upon conviction thereaj to imprisanment with liard labour, who, being laufully in custody for any criminal ofence, escapes from that custody) och ofta den anglikanska rätten, varom jfr ned. [På grund av ett slags bevispresumption straffas stundom

brottsling, som före strafftidens slut, without same lauful cause. anträffas på fri fot: Eng. Steph. 224; Can. 185; N. Zeal. 139]: Obw. Pol. 27 (Solche, die aus der Haft oder Strafe entwichcn sind. oder die Entweichung gewaltsaui versucht haben, sind mit Haft/rer- längerung bis auf 4 Manate zu bestrafen); Kina 170 (Whaever, being held in lawful custody, escapes from such custody — således icke endast fånge); Jap. 97 (Om en redan dömd eller ännu icke dömd fånge fl,/lr); It. Fsl. 392 (Chiunque, essendo legalmente arrestato (; detenuto per un reato, enade, e punito con la reclusione fina a sei mest; kvalifikation, om gärningen begicks med våld å person eller medelst efrazione; starkare [upp till fem års reclusione]. om den skedde med användande av vapen eller av flere i förening).

AV nu nämnda lagar straffa några försöket lika med det full- bordade brottet: FI'.; Wall.; Bern; Neuch. Andra omtala endast det fullbordade brottet: It.; Port.; Schaffh.; Argent; Columb.: Venez. (i samtliga dessa sistnämnda lagar straffas emellertid försöket, med mindre straff, enligt allmänna bestämmelser; jfr ned. s. 93). — Obw. straffar visserligen även försöket lika, men endast då det skett med våld (i annat fall mindre, enligt allmän bestämmelse).

Ett slags tätige Reue, i det fången får nedsatt straff resp. frias från straff, om han inom viss tid självmant återvänder. stadgas 1 It. 232 (Quando l'evaso si castituisca spontaneamente in carcere — straffrihet quoad hoc, om fången avtjänar ergastolo; eljest nedsättning av rymningsstraffet); Turk. 300 (Larsque le condamne évadé se sera spontanément constitué prisonnier, dans le délai de quiner jours, sans dénoncialian et sans pressian); Venez. 269 (Cuanda elj'ugadf se canstituya espontdncainente prisionera, la pena establecida en las arti- culos anteriares se rebajard a una quinta parte).

]VIyteri av fångar kan enligt flere lagar komma under upp— rorsdeliktet (såvida nämligen lagen icke för sistnämnda delikt fordrar ofentlig folksamling, jfr ov. s. 26). Några lagar hänvisa

uttryckligen till upprorsbestämmelsen: Fr. 219 (i kapitlet om uppror: Seront punies comme reunions de rebelles, celles qui auront été formées avec ou sans armes, et accompagne'es de vialences au de menaces cont-re l'autoritc' (ulministratirc .. par les prisonniers prévenus, accuses ou condamnés); Thurg. 253 (IVenn sich cicci oder mehrere Gefangenc eu gewaltsamem A-ushruche . . vereinigt haben, sa sind sie nach den Bestimmungen uber Aufruhr zu beurteilcn); Schaffh. 1172. I andra lagar uppställes fallet särskilt och sättes då ofta i förbindelse med utbrytande ur fängelset. Flere av dessa lagar utgå därifrån, att våld ingått i brottsplanen: T. 122 (. . u'enn Gefangene sich eu- sammenrotten und mit vereintcn Kraften einen gewaltsamen Ausbruch unternehmen — rättspraxis, Entsch. R. G. 55,67, har här nöjt sig med våld å sak); Bulg. 153 (fångar, som sätta sig samman för att på våldsamt sätt bryta sig ut); Bas. 56 (Ge/anyone, welche sich zusammenrotten und ihre geu'altsa-me Befreiung unternehmen); Freib. 176 (Les personnes détenues au internées qui s'ameutent, dans Pintention . . de s*évader en usant de violence); PePl'l 336 (Las detenidos ö personas internadas en un establecimiento por decision de la auctoridad, que se amatinaren .. con el fin de evadirse, empleando vialencia); Kina 1703 (where three or more persons assemble together and by means of threats ar violence commit the ofence speeijied in section 1 of this Article). AV dessa lagar hava T.; Bulg.; Kina och Freib. en särskild högre straffbestämmelse, om det kommit till våld å person, T.; Bulg. och Kina. för garni'm/smarinen till sistnämnda brott, och Freib. överhuvud. — Fi. (16: 12) karaktäriserar myteriet, för hithörande fall, så, att fångar satt sig tillsamman och . . brutit eller sökt bryta sig ut ur fängelse eller annat förvar; i avseende på straffbarhet skiljes mellan dem, som gjort sig skyldiga till våld å person (eller hot därmed) och de övrige. — D. 111 berör ej frågan om våld (Undvigelser og Sammenrottelser af de til Strafarbeide hensatte Fanger . . Have andre Fanger indgaaet Forening om fcelles Undvigelse . .)

2) Andra brottssubjekt.

Beträffande andra brottssubjekt innehålla lagarne bestämmelser dels i privilegierande dels i kvalificerande riktning.

a) Privilegiationer.

Likasom lagarne allmänt vid personalfaution uppställa privi- legiationer för vissa brottssubjekt — en mer eller mindre vid- sträckt krets av >>närstående>> — så förekomma itlere lagar privilegiationer för dylika personer, som befria fånge.

Stundom stadgas, under Vissa förutsättningar, strazfrihet: Belg. 3352, under förutsättning att utbrytandet eller försök därtill icke har skett med violence, menaces ou bris de prison (336): Sant exceptés de la presente disposition les ascendants au descendants, epoua: et épauses méme divorcc's, fråres au socurs des détenus évadés, au leurs allie's aux mémes degres; Port. 194 % 2, såvitt rör tillställandet av vapen eller andra redskap utan deltagande igärningen och under förut— sättning att fången ej använt dem till våld å person (se farem ascendentes, descenclentes, conjuge, irmdos au irmds, ou affins, nas mesmas graus, da presa, sa incorreräo em responsabilidade criminal, se este tiver feita usa das armas au outros instrumentas contra alguma pessoa); Columb. 2892, såvitt befriandet skett icke genom våld utan genom list och med undantag för det fall, att korruption använts (då endast straffnedsättning äger rum: Las padres que usen de tales medias [jfr 2891] para libertar a sus hijos, o los hijas para libertar a sus padres, o el consarte a su cansarte, o el hermano al hermana, 0 el afi'n a su afin hasta el segundo grade, quedaran exentas de pena, si na inter-viniere soborna a cahecha. Casa de haber soborna o cahecho, se aplicard la pena de dos meses a un ana de prisio'n); Mex. 4282, såvitt befriandet icke skett genom fysiskt eller moraliskt våld, eller genom brytande, borrande, utgrävande, klättrande eller falska nycklar (Esta regla no camprende a los ascendientes, descendientes ()

hermanos del prafugo, ni a sus parientes par aginidad en los mismas grados, pues estdn erentos de toda sancio'n exceptuanda las cases del artz'culo 425 en las cuales se les impandrå arresto por mås de seis meses; 425: . . empleanda la violencia fisica a la moral, 0 par medio de fractura, horadacion, ea'cavacion, escalamiento e de llaves falsas).

Andra lagar åtnöja sig med strazfnedsåttning men fästa här- vid intet avseende vid sättet för befriandet: Fi. 16: 102 (Är ga"rningsmannen med fången i rätt upp- eller nedstigande skyldshap eller svågerlag, hans maka, fosterfader, fastermoder eller fosterbarn, eller hans broder eller syster eller dess maka, eller hans trolovade); Bern 77 (Geschah die Befreiung durch den Ehegatten des Gefangenen oder durch (lessen Verwandte oder Verschwägerte in auf- oder absteigender Linie oder im zweiten Grad der Seitenlinie). Med någon utvidgning av förvantskapskretsen: It. 2283 (La pena e diminuita di un terzo se il calpevale sia an prassimo cangiunto dell” arrestato o condannata), 191 (Per gli efetti della legge penale, slintendana per prossimi con- giunti il caniugc, gli ascendenti, i discendenti, gli eii, inipoti, i fratelli, le sarelle e gli afjini nella stesso grade); Turk. 3015 jfr 259; Tic. 142 g 2 (La pena sara applicata nel minimo, se il rea e ascendente a discendente del detenuta, a fratella, a sorella, o eagnato, a zia, o nipate, o suocero, o genera, o caniugc dello stesso); samt Venez., som dess- utom medtager nära vän eller välgörare, 2653 (Si la persona cul- pable es pariente cercano del presa, la pena quedard reducida de un sexto a la mitad, segun la prorimidad del parentesca; g suceederd lo misma en el casa de que el presa fuere amiga intima a bienhechor del eulpado), 220 (Para las efectos de la ley penal se consideran parientes ecrcanos: al co'nyuge, las ascendientes y descendientes, los tics y sobrinas, las hermanos g las ajines en el mismo grade).

Mex. 4243 har ett obetydligt straff (10—20 dagsböter) för en icke-statstjänare, som släpper en fånge, Vilken han har att Vårda eller ledsaga (Cuanda el encargada de la custodia a conduccion del presa na haya obrada en desempeha de un empleo publice, la sancion se reducird a multa de dice a veinte dias de utilidad).

b) Kvalifikationer.

Kvalifikationer grundade på brottssubjektet förekomma, be- träffande statstjånare, som av uppsåt eller vårdslöshet låtit fånge undkomma, i flere lagar, som icke upptaga >>fångspillning>> bland ämbetsbrotten (varom jfr Spec. Utk. VII, 50 ff.). Vare sig lagarna följa den ena eller andra metoden, plägar icke blott dolus utan även culpa straffas, ib. 51 (undantag göra Neuch.; Costa R. och Jap., som icke straffa culpa; likaså en och annan anglikansk lag, t. ex. Calif. 108; Iowa 13359 ff.; å andra sidan förekom- mer bland dessa lagar även, att culpa straffas lika strängt som delas, t. ex. Ariz. 103: Every keeper of a prisoner . . who . . negligently or voluntarily permits the escape of any prisöner in custody, is punish- able by imprisonment in the state prison not eaceeding ten gears etc.). Någongång förekommer, att passiv korruption å statstjänarens sida föranleder en ytterligare kvalifikation (så Gen. 234: Lorsque l”évasian dlun détenu aura e-u lie-u, les personnes préposécs a la canduite au a la garde de l7évade' seront punis ainsi qufil suit; 235: Si l7évadé etait paursuivi au condamné du chef dlun crime> la peine sera, en cas de négligcnec, un emprisonnement de quinze jau rs å nu an, ct, en oas de cannivcnce, un emprisan-nement de nu en o cinq ans. Si la canni- vence est le résultat de dans ou promesses faites et acceptces,'la peine sera la réclusion de trois ans a dix ans, jfr 236; Columb. 287: Si mediare soborna a cahecha, se les impondrd una tercera parte mds de presidio). Rörande statstjänare, som olagligen permitterar fånge (It. 231; Turk. 305; Venez. 268), jfr Spec. Utk. VII, 51; ävenså, ib. 52, om straffnedsättning, enligt vissa lagar, vid culpa, där statstjänaren inom viss tid griper och för vederbörande myndighet inställer rymlingen (jfr även Fr. 247; Mex. 427, 55). — [Undantags- vis förekommer emellertid, att lagstiftaren sammanfattar ämbets- man, som begår fångspillning, och enskild person, som hjälper fången att rymma, i en och samma straffbestämmelse: Calif. 108, 109].

Jämte bestämmelserna om ämbetsman — de må ha formen av ämbetsbrott eller av kvalifikationer _ uppställa fiera lagar kvalifikationsbestämmelser om dem, som utan att ingå under brottssubjektet vid ämbetsbrott göra sig — i egenskap av ledsagare under transport etc. — skyldiga till olagligt lössläppande av fånge: Fi. 16: 11 (Har någon, vil/fen fått i uppdrag att bevaka, led- saga eller forsla .f'ånge, med vilja lösslåppt honom, eller uppsåtligen be- fardrat hans rymning Är i dessa fall den skyldige fång-vårdare eller jångförare . . . Om strong?r för tjänsteman, vilken begår brott, som nu är sagt, stadgas i 40 kap.); T, 121 (IVer varsätclich einen Ge- fangenen, mit dessen Beaviyfsichtigimg oder Begleitung cr beauftragt ist, entu'eichen låsst oder dessen Bcjreiung befördcrt — om ämbetsman % 347); Luz. 103 (Gleichc Strafe trilt't diejcnigcn, welchen die Ver- haftung, Bewachung oder Verwahrung einer Person aufgetragcn ist, wenn sie vorsc'itelich zur Entweichung mitwirken — om ämbetsman % 247); Chil. 299 (El empleado publice culpable de eannivencia en la evasian de un presa a detenido cuya conduccio'n o custadia le estuviere confiada), 300 (El particular que, encargada de la conduccio'n o custadia de un presa a dctenida, se hallare en alguna de los casas del articulo precedente). Båda grupperna sammanslås i Ö. 218 (Wenn der Vor- schub van jemandem gegeben wird, der eur Sarge fiir die Verzoahrung verpjlichtet ist); Kina 1721 (Whoevcr, being a public ofjiccr ar being called to the assistance of any public afgicer, and having in his official capacity the laivful custody of ung person); ofta i den anglikanska rätten (Tex. 224 etc.), där det stundom stadgas, att enskild per- son, till vilken fången >>utlegts», skall svara för honom lika med ämbetsman: Mississ. 867 (The hirer, contractor or emplage of the board of supervisars, as the case may be, shall be bound ta redeliver the prisoner to jail for trial at the time _hred in the warrant . . and in de— fault .. they and such empl0yc shall be liablc to indictment and punish- ment as for an escape in the same manner as a shcrif would be liable for an escape); jfr N. Carol. 288.

En kvalifikation — oberoende av upprorsbestämmelserna — s

för det fall att brottet begås av en fterhet ae gärningsmän, före- kommer i It. 230; Kina 1713; Turk. 304; Perl'l 3352 (Si el delite fuere eernetide per una multitud anietinada); Venez. 267 (si el heeho sucede en reunion de tres e mas personas): Schw. Fsl. 2742 (Wird das Vergehen een einem- zusammengeretteten Haufen begangen, se wird jeder, der an der Zusanzrnenrettimg teilninznit . ..) —— Någongång nämnes det såsom exempel på uppror, att en människomassa befriar fånge: B. 592; Grek. 172 (Haoa ångo'oiog ovvåågowig nok/”te"”) åro'uwv, rei- vovoa sig ro . . . vå åksvösgcboy qavlaraogévevg ene rip! ågoveiav tryg ägnas)- B) Handlingen.

Vid olagligt befriande av fånge är brottsobjektet naturligen staten, närmare bestämt statens straffande rättsskipning. Det förekommer emellertid någongång, att lagen med det olagliga befriandet av fånge sammanför olagligt bemäktigande av fånge för att skada honom (stormande av fängelse ioch för lynchning etc.): Ohio 12831 (Whoeeer breaks er attempts to break into a jail cr prison, er attacks er attempts te attack en officer with intent te seiee a prisoner for the purpose of lgnching him); Bras. 133 (Arrembar, en aacornmetter, qualquer prisäo, com. ferg'a, para nealtratar os preses); Columb. 282 (El que . . escalare, asaltarc e allanare alguna ca'rcel, fertaleea, casa de reclusion e cualquiera otro establecinziento publice de cerreecien, detencien e castige, con el objeto de dar libertad, e de hacer algun daire a alguno e algunes preses e detenidos que se hallen en ellos). I detta fall är brottsobjektet dubbelt: såväl staten som fången angripas.

Handlingsobjektet åter Vid ifrågavarande institut är närmast straffånge, eller i varje fall person, som på laglig grund faktiskt är berövad friheten. Undantagsvis förekommer, att handlings- objektet utsträckes till person på fri fot: någon som skall häktas — då handlingen består i att hindra häktningen: Bund 50 (Wer einer auf Befehl eines Bundesbeamten eder einer Bundesbehörde eer-

hafteten Person durch List oder Geicalt zum Entweichen behilflich ist, oder auf eben diese Weise die Volleiehung eines durch eine Bundes— behörde erlassenen Verlzaftsbefelils vereitelt); U. S. A. Fed. P. C. 246 (whoever . . shall harbor or conceal any person for whose arrest a warrant er process has been se issued, se as to prevent his discovery and arr-est, after notice or knowledge of the fact that a warrant or process has been issued for the amn'ehension of such person) — eller någon, som rymt från straffanstalt m. m., då handlingen består i att dölja eller befordra hans flykt: Fi. .]6: 10 (Var, som uppsåtligen befriar fånge ur strazfanstalt . . eller hjälper fånge eller den, som rymt och bör gripas, att undkonuna); Ö. 217 (I'Venn jemand einem wegen ein-cs Verbrechens Verhafteten die Gelegenheit zum Entweichen durch List oder Gewalt er- leichtert oder der nachforschenden Obrigkeit in Wiedereinbringung des Ent'u'ichenen .Hindernis legt); Aan. 78 ( lVer einem wcgcn eines Ver— brechens in [hitersuchang Stehenden eder bereits Verurteilten durch List eder Gewalt zum Entweichen behalf/ich ist, oder wer der nachferschenden Obrigkeit in lViedereinbringung eines entwiehe—nen peinlichen Dntersuchungs- oder Strajgefangenen Hindernisse in den lVeg legt); Iowa 13365 (who, knowing of such escape, shall conceal such inmate after escape); Minnes. 4827 (who shall knewingly er ivilfully conceal, or barber for the pur— pose of concealment, a person who has escaped or is eseaping from custody); New Y. 91 (likaså); Ind. Pen. C. 130 (om State prisoner och krigs- fånge: harbours or cenceals any such prisoner who has escaped from lawjul custody); Queensl. 145 (Any person who harbours, maintains or enzploys, a person who is, to his knowledge, an. offender under sentence of such a kind as to involve deprivation of liberty, and illegally at large), 146 (angående sinnessjuk); West. Austr. 148, 1494 (likaså); Tasm. 1073. (Om sistnämnda fall jfr Vidare nedan under personalfaution). Bland förslagen intages denna ståndpunkt av D. Fsl. 1231 (Den, der befrier en anholdt, fa'ngslet eller tvangsanbragt Person, saavel som den, der tilskynder eller hg'celper en saadan Person til at undvige eller holder den undvegne skjult); Tjslov. FSI. 2001 (Wer einem Gefangenen zur Flueht oder auf eler Flueht behiljiz'eh ist). — Stundom går lagen

(i anslutning till pesse-eomitatus-institutet) så långt som att under straffhot ålägga medborgarne att på myndighets anfordran biträda. vid infångande av rymling (Idaho 8185: Every male person above 18 years of age who neglects er refuses to join the posse comitatus or power of the county .. by neglecting te aid and assist in retaking any person who, after being arrested or confined, may have escaped from such arrest etc. jfr Illin. 38: 680; Nebr. 2244; TeX. 245).

I övrigt uppdraga lagarne kretsen för handlingsobjektet olika vidsträckt. Undantagsvis förekommer, att det inskränkes till strafånge: Tic. 142 (Chi ad un eendannate alla reclusiene od alla detenzione, proeura e facilita i meezi di evadere dal luego di espiaziene). I flere lagar bestämmes det såsom häktad eller fånge: S. 10: 17 (häktad person eller fånge _ under >>häktad>> har rättspraxis icke medtagit »anhål- len»: N. J. A. 1895,379); It. 2281 (un arrestate 0 eondannato); Turk. 3011 (l'evasion . . d7un individu arreté eu cendamné); Aarg. 78 (einem wegen eines Verbrechens in Untersuchung Stehendcn eder bereits Verurteilten); Bern 77 (einen Untersuchungs— oder Straff/efangcnen); Argent. 281 (algun detenido e eendenade); Costa R. 481 (detenide e penado); Venez. 266 (detenide o sentenciado). Givetvis inskränkes begreppet straffånge etc. icke till dem, som befinna sig inom fängelsets murar, såvida de blott kunna anses ännu vara i myndighets våld (under transport, arbete i fångkolonier etc. —— stundom påpekas detta uttryckligen i lagen, t. ex. Fi. 16: 10: ur straffanstalt . . eller från dens vård, som be- vakar, ledsagar eller forslar honom; It. 227: Le precedcnti dispesizieni si applicano anche al eendannate ammesse .. a laverare fuori dello stabilimento penale, per il sole fatte dell'cvasiene dal luego in cui attende al lavere; Sp. 497: Los que ceadyuvaren a la eeasion de un detenido, .prese e eondenado, fuera de les lugares mencionados en tes articulos anterieres, serprendiendo a los eneargados de condueirles). Såvitt inter- nering förekommer såsom ekvivalent för straff eller pålägges i sammanhang med straffdom, torde internerad anses lika med straffånge (där ej annat bestämmes, jfr ned.); i nya lagar om- talas fallet ofta uttryckligen: Sp. 496 (les recluidos en les estableci-

mientos destinados a la ejecueion de las medidas de seguridad); Peru 3351 (un internado en un estableeimiente per decision de la autoridad); så alla strafflagsförslagen: Fi. Fsl. 15: 11 (fånge eller i anstalt, som. nämnes i 14 kap. 4 5, intar/en person); D. F sl. 123 (en anheldt, f(engslet eller tengsanbragt Person); It. Fsl., som efter denna skiljelinje delar institutet i två straffbarhetsgrader, 394 jfr 398 (398: Chimzque precura e agevola la erasione di persona settoposta a misura di sicurezza detentiea _ i detta fall, men icke i fråga om straffånge, med- tages döljande av rymling); om övriga förslag jfr ned. —— Kri- minella sinnessjuka eller överhuvud sinnessjuka nämnas stundom särskilt: Calif. 109 a (sedan 1917: Any person who wil/"ully assists any inmate of a state hospital te escape, or in an attempt to escape thercyrom, is guilty of a misdcmeanour); N. Zeal. 148 a (Reseues any person lawfully ordered to be cenveyed as a criminal lunatic to any asylum, hospital, er house, either during the time of his cenveyanee therete or of his eowfnement therein); Queens]. 1461 (Rescues any per- sen during his coneeyance as an insane person to a hospital er reception house for the insane, or to a house licensed under the laws relating to insane persons for the reception of patients, or to a prisen, or rescues any person during his confinement as an insane person in any such place); West. Austr. 1491 (likaså); Tasm. 1081 (= N. Zeal.). Ofta _— t. ex. Fi.; T.; Ö.; Ung.; Fr.; Port.; Rum.; R.; Grek. — be- stämmes kretsen genom ett ord (fånge, Gejangener, V erhaftetcr, prisonnier, détenu, preso, arestant, apGCTOBaHHH, (pvÄanio/iévog etc.), vil— ket emellertid i rättspraxis ofta torde tolkas så, att det omfattar var och en, som i anledning av ett strafförfarande genom myn- dighets beslut berövats friheten. En dylik formulering användes uttryckligen av N. 131 (nogen, der som demt eller sigtet for en straf- bar handling lovlig er berevet friheden). H. 191 går såtillvida längre, som den icke förutsätter strafförfarande (iemand, op openbaar gezag of krachtens rechterlijke uitspraak of beschikking van de vrijheid be— reefd); SchW. F S]. 274 (einen Verhafteten, einen Gefangenen oder einen endera auf aintliehe Anordnung in eine Anstalt eingewiesenen); T jSl.

Fsl. 2004 medtager uttryckligen även t. ex. karantänsanstalter (Als Gefangener gilt jeder, der rom Gericht oder een einer anderen elfent- lichen Behörde eder von einem Organe der äffentlichen Macht verhaftet, in Haft genommen oder auf ihren Befehl in einer Straf-, Sieher- ungs- oder Erziehungsanstalt eder aus Grunden der äfentlichen Sicker- heit eder der offentliehen Gesundheitspdege in einer anderen Anstalt metergebracht ist). Någongång nämnes särskilt »anhållen»: St. Gall. 159 (einem Sträf/ing, Untersuchungsgefangenen oder Polizei- Arrestanten). —— T. Fsl. medtager alla, som förvaras enligt myn- dighets förordnande, men delar institutet i två straffbarhetsgrader (158: In den Fällen der 559 153 bis 157 steht einem Gefangenengleich, wer in Sicherungsverwahrung eder in einem Arbeitshaus untergebracht ist; däremot 159: Wer, abgesehen von den Fällen der 55 156, 158, jemand, der auf behördliche Anerdnung in einer Anstalt verwahrt wird, aus der Verwahrung befreit etc.). — Om den anglikanska rätten jfr ned.

Några lagar gå utöver området för myndighets beslut och medtaga även persou, som lagligen gripits ae enskild (på bar gär- ning etc.): D. 1082 (en paagreben eller anholdt Person); Port. 190 (Se alguem tirar eu tentar tira-r algum presa, por meio de violencias ou ameagas e aucteridade publiea, aes subalternos eu agentes dlella, on a qualq-uer pessoa de povo, nos cases em que esta po'de prender); Bras. 127 (da mao e poder da autoridade, de seus agentes e subalternos, en de qualquer pessoa de pove, que o tenha prendide em flagrante).

Frågan, huruvida häktandet etc. är rättsenligt, förbigås ofta av lagarne; praxis torde emellertid härvid ej fordra mera, än att åtgärden företagits av vederbörlig myndighet. Dock före- kommer i en del lagar en uttrycklig fordran på laglighet utan vidare begränsning: Turk. 298 (légalement arreté); Eng. Steph. 210, 220 (being lawfully in custody) och överhuvud ofta i den anglikanska rätten (som dock endast torde avse formell laglighet _ jfr t. ex. Tex. 241: A person is >>legally een/ined in jail», or »legally detained .in custody», when he has been committed or arrested upon a legal warrant,

or arrested in any of the medes pointed out in the Code of Criminal Preeedure); Waadt 119 (un prisennier légalement détenu); Wall. 143 (likaså); Schwyz 112 (eine gcsetelich verhaftete Person); Luz. 103 (einer in gcsetzlieher W'eise verhafteten Person); Kina 170, 171 (held in lawful custody).

Det på dylikt sätt utstakade området behandlas emellertid icke alltid enhetligt. Sålunda har D. 108 en strängare bestämmelsei fråga om Fange och en mildare i fråga om paagreben eller anholdt Per- son; Sp. en "bestämmelse rörande straffånge i fängelset (495: El que ertrfg'erc de los estableeimientos penales a un cendenade a pena de privacion de libertad); en annan om rannsakningsfånge och internerad (494: El que ertrajere de los locales de detcncion e de las prisienes preeentiras a un detenido e preso; 496: Las penas establecidas en el art. 494 se aplicardn también a les que ertrag'eren 0 facilitaren la evasien de los reclu-ides en los establecimientos destinados a la ejecucio'n de las medidas de seguridad); samt en tredje _— den mildaste — om befriande under transport och eljest utom anstalterna (497: Les que ceadyuvaren a la eva— sien de nu detenide, prese o condenado, fuera de les lugares mencienades en tes a-rticules anteriores, seiprendiende a los encargades de conducirles); Port. 190 (Väsentligt mildare bestämmelse om befriande av den, som ej befinner sig i fängelse, jfr art. 186 och 194; angående fången själv jfr ned.); Chil. 299: olika bestämmelser allt eftersom laga kraft ägande dom åkommit eller icke (1. En el case de que el fugitive se halle condenado per ejecutoria a alguna pcna . . 2 . . si no se le hubiere condenade per ejeeutoria). — Såvitt rör straff för fången själv, gäller liknande om It. (226: Chiunque, essende le!/almente arrestato, evade; 227: Il condannato, che evade); Port. 191 (0 prese, que antes de ,julgamento passade em julgado, se evadir), 196 (Aquelle que, estande condemnade per sentenga passada em julgade, se evadir); Venez. 259 (Cualquiera que, halla'ndose legalmente detenido, se fugare), 260 (Les sentenciados que hubieren quebrantado su condena); Turk. 298, 299 —- i vilka lagar sålunda, då det gäller fången själv, skillnad göres mellan rannsakningsfånge och straffånge. _ Om T. Fsl. och It.

Fsl., som båda, på olika sätt, åtskilja två straffbarhetsgrader, jfr ov. ss. 85, 86.

Därtill kommer, att flere lagar åtskilja olika straffbarhets- grader allt efter det brott, som föranlett häktningen eller straffet. Mestadels följes härvid den vanliga indelningen av brotten (or-inre," de'lit etc.). Så Ö. 217 (einem, wegen eines Verhreehens oerhafteten), 307 (Vorschubleistung in Beziehung auf ein Vergehen oder eine Uber— tretung) — det första fallet indelas dessutom (% 218) itre grader: 1) högförräderi eller förfalskning av kreditpapper, 2) myntför- falskning, mord, rån, mordbrand, 3) andra Verhreehen; Belg. 333 (poursuici ou condamné du chef d'un de'lit), 334 (poursuiri ou eondamné du chef d'un crime), 335—337; Schaffh. 115 (. . 1. urenn ein uregen eines Verhreehens Verhafteter _ . 2. in anderen Fällen .); Gen. 235 (pour- suioi ou condamné du chef dlun crime); 236 (Da-ns tout autre cas d'éea— sion [dlun détenu] que celui préou & Particle précédent). Om Eng. och den anglikanska rätten jfr ned. —— FI'. har en tredelning efter strazfen: 238 (de délits de police ou de crimes sinzpleme-nt injamants), 239 (d,/un crime (le nature & entrainer une peine afflictioe & temps), 240 (de crimes de nature &. entrainer la peine de nzort ou des peines perpe- tuelles), jfr 241. —— Endast de svåraste brotten utbrytas i N. 131 (en fange, der er dumt eller sig/tet for en forhrydelse, som kan 'medfere j?enysel paa livstid); It. 227 ( 1. . se scontava la pena dell'erqastolo; 2.

. se trattisi di ultra pena restrittioa della liberta persona-le); Turk. 3012; likaså, då brottet begås av ämbetsman, Port. 192 (högre minimum vid svåra brott). _ En särskild sträng bestämmelse om befriande av dödsdömd förekommer i U. S. A. Fed. P. C. 248 (whoever, hy force, shall set at liberty or rescue any person found guilty in any court of the United States of any capital crime, while going to ereeution or during execution, shall be jined not more than $ 25,000 and imprisoned not more than tzoentyfoe years); jfr även Eng. Steph. 216. Bern 79 utbryter tvärtom ett område av ringare brott (in den Fällen, wo der Befreite nur *zoegen Handlungen enthalten ist, die mit Verweisung belegt werden hönnen). Chil. 299 har en glidande skala:

två grader under det för straffånges brott ådömda, resp. tre grader under det för rannsakningsfånges brott i lagen utsatta straff. — Stundom givas särskilda bestämmelser om fall, på vilka indelningsgrunden ej är tillämplig; så om krigsfånge, Fr. 238; Eng. Steph. 217 (Every one commits felony and is liahle, upon conriction thereof, to penal serritude for life, who a. assists any alien enemy of His Illajesty, being a prisoner of war in His Miy'estgfs dominions, whether such prisoner is ('fonjfned as a prisoner of war in any prison or other place of conzinement, or is sufered to be at large on his parole in His Zlfajesty's dominion—s or in any part thereof, to escape from such prison or place of conh'nement, or from His hIajesty'”s dominions, if at large on his parole; or b. who (owing allegiance to His lllajesty) after any such prisoner as aforesaid has quitted the coast of any part of His Jllajesty's dominions in such his escape, knowingly and u'ilfully upon the high seas aids or assists such prisoner in his escape towards any other dominions or place); Can. 186; Ind. Pen. C. 130; New. Zeal. 140; om en i och för ertradition häktad Belg. 334; N. JePS. 13 (aug prisoner in jail . . held awaiting ea'tradition); U. S. A. Fed. F. G. 244 (This section shall apply . . to cases in which the prisoner may be in custody charged with ofences against any foreign government u'ith which the United States hace treaties of extradition).

Lagar, som icke uppställa dylika grader, understryka dock ej sällan starkt betydelsen för straffmätningen av det brotts be- skaffenhet, varför personen blivit häktad eller dömd; t. ex. S. 10: 18 (Vid tillämpning ao strajP i fall, som i17 5 sagt år, skall synnerligt avseende göras d beskaftbnheten av brott, därför den häktade eller fångne i häkte insatt eller dömd var).

En kvalifikation för det fall, att befriandet omfattar en fler- het ai; fångar uppställer Mex. 429 (Al que proporcione la ecasion a »oarias personas pricadas de libertad por la autoridad competente).

Beträffande handlingens utförande kommer i viss mening fången själv regelbundet att spela huvudrollen (såvida han icke fortskaffas bedövad el. dyl.). Varje annan blir sålunda faktiskt delaktig, om han än juridiskt behandlas såsom gärningsman och ofta ensam straffbar. Några lagar beteckna också hans gärning överhuvud såsom hjälp till den rymmande fången. Andra lagar nämna, vid sidan av varandra, dels befriande dels hjälp till fångens flykt. Undantagsvis förekommer, att dessa två fall uppställas med olika straffbarhetsgrader; i huvudsak torde lagstiftaren här ha velat skilja mellan den, som medverkar vid själva rymningen, och den, som dessförinnan förskaffat fången medel, varigenom denne utför rymningen. Jfr Port. 194 g 1 (Se alguns outros in- diciduos [o: icke ämbetsmän] ]fzerem o arrombamento, escalamento, aliertura de porta ou de janella corn chace falsa ou quulquer outra cio— lencia, para procurar ou facilitar a fugida do preso), % 2 (Os indiciduos declarados no paragrapho antecedente, que apenas ticerem fornecido ao preso armas ou outros instrmnentos para se eoadir — privilegiations- klausul inträder i sistnämnda fall, jfr ov.; dessutom mindre straff än i förra fallet, såvitt rymningen icke kommer till stånd); Can. 194; Iowa 13365; Nebr. 2256 (obetydligt straff för den föregående hjälphandlingen); Tex. 225; N. Zeal. 146 b.

I de fall, då fången själv straffas, låter det tänka sig del- aktighet (i juridisk mening) i hans brott (t. ex. av medfånge). Till den del åter, som fången icke kan straffas såsom gärnings- man, borde han icke heller kunna straffas såsom delaktig i annan persons föranstaltande av rymningen; dock förekommer stundom i främmande rättspraxis en sådan med allmänstraffrättsliga prin- ciper svårförenlig uppfattning (fången straffbar såsom anstiftare eller medhjälpare: Entsch. E. G. 3, 140; 57, 417). — Däremot är tydligt, att fången, lika med varje annan, kan straffas för del- aktighet (såväl som för gärningsmannaskap) i fråga om ett vid rymningen begånget allmänt brott, t. ex. våldsbrott.

Flera lagar yttra sig icke om de medel, varigenom befriandet utföres och grunda således icke därpå någon konstitutiv olikhet i straffbarhet: Fi. 16: 101; N. 131; H. 191; T. 120; Sp. 494—497; Waadt 119; Glar. 59; ZiiP. 82; Bas. 55; Zug 47; Sol. 65; St. Gall. 159; App. I.-Rh. 48; Argent. 281; Costa B. 481; likaså strafflagsförslagen utom It. Fsl.; (bland anglikanska lagar, om vilka jfr vidare ned., N. Jers. 8 ff.; Tasm. 106 ff.). Några lagar intaga samma ståndpunkt, i det de nämna men uttryckligen lik- ställa Våld och list: Ö. 217 (u'enn jemand einem ioegen eines Ver- hrechens Verhafteten die Gelegenheit zum Entzceiehen durch List oder Gezroalt erleichtert); Bund 50 (Wer einer auf Befehl eines Bundes- heamten oder einer Bundesliehörde i:erhafteten Person durch List oder Geeoalt zum Entweichen hehilflich ist); Aarg. 78; Schaffh. 115 (Wer einen Gefangenen aus der Gewalt der Behörden oder ihrer Diener he— freit, oder ihm zur Selbsthefreiung behalflich ist, soll nach hfassgalie der ange'wendeten Arglist oder Gen/alt, sowie der indiciduellen Gefährlichkeit des Entwichenen . .); Minnes. 4819 (Every person u'ho, hy force or fraud, shall rescue from lawful custody etc.); New Y. 82. Men många lagar, isynnerhet äldre, ingå närmare på medlet. Särskilt fram— träder frågan, huruvida våld använts; stundom även användande av korruption. Rent undantagsvis förekommer, att brottet in- skränkes till det fall, att befriandet skedde genom våld: Schwyz 112 (Wer eine qesetzlich rerhaftete Person durch Anioendung ron Ge- ioalt, Uhermannung der Bewachung, oder Erhrechung des Gefängnisses hefreit). I övrigt skilja några lagar helt enkelt mellan våld och icke—våld: S. 10: 17 (Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande. . Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld); Obw. 51 (We-r einen Ge- fangenen mit Anioendung von Gewalt . . . 'Wird hiebei keine Gewalt an— geuven-det); Freib. 1752 (Si des oiolences ont été commises contre les per- sonnes ou les hiens); Perl'l 3353 (Los que hubieren cometido ciolencias contra las personas ö las prop-riedades); Venez. 2652 jfr 259 (haciendo

uso de medios ciolentos contra las personas o las cosas). Andra lagar åter fästa avseende vid våldets beskaffenhet. D. 1081 kvalificerar våld ('i person (_f'orsaavidt der er anvendt Vold eller Truclscl om Vold mod Bevogterne, eller Befrieren har forsynet Fangen med Redskaber til paa saadan 'lfOlthlZ'g Eldade at ivaerl'saåtte Undvigclsen). — Tic. har en kvalifikation för Våld, som består i fängelsets brytande (142 % 3: La perna sara aumentata di un grado, se la fuga sara stata procacciata mediante la rottura di qualsiasi riparo destinato a contenere i (letenuti ed impedirne la useita) och en högre kvalifikation för våld å per- son (ib. % 4: Sara aumentata di due gradi, se sara stata procacciata con violenza o resistenza ai custodi od altri agenti della forza pubblica). Flere lagar sammanföra till en kvalifikation våld å person och sådant våld å sak, som består i fängelsets brytande: [S. 10: 17 sam- manställer, som nyss nämnt, dessa två fall men sätter dem i motsats till bestämningen utan våld och synes sålunda under >>fängelses brytande» innefatta allt våld å sak]; Fr. 241 (Si leva— sion a en lieu on a été tentée avec violence ou bris de prison _ rätts- praxis har, såsom ovan nämnts, vägrat att medtaga sådant våld å sak, som icke kunnat hänföras till >>bris de prison»); Belg. 336; It. 2282 jfr 226 (usando violenza verso le persone o mediante rottura); Rum. 195; Thurg. 251 (mittelst (ler Erbrechung eines Gefangnisses oder durch Geu'alt an Personen); Bern 77 (nämner även hot med våld); Gen. 238 (likaså); Luz. 103 (auf gewaltsame Art, durch Ubermannung der Beioachung oder durch Erbrechung (les Getting-nisses); Bras. 127 % un, 128, 129, däremot 127 pr., 130 (list); It. Fsl. 392, 394. Stundom likställes med det verkliga våldet medhavande av vapen: Wall. 143 (avec bris ou violence ou a main armée); Neuch. 1743. I några lagar bildar det en högre kvalifikation, att vapen bibragts fången: Fr. 243 (Si l”e'vasion avec bris ou violence a éte' favorisée par trans-- mission (Farmer-s); Belg. 337: Grek. 186; Gen. 239; eller att vapen kommit till användning: lt. 230 (Quando la violenza preveduta negli articoli precedenti sia commessa con armi); Turk. 304; Venez. 267; It. Fsl. 392, 394. Ung. 4472 kvalificerar bibringande av >>vapen, nyckel

eller vad verktyg som helst». _ Aktiv korruption sammanställes någongång alternativt med våld till en kvalifikation: R. 82 (jfr ov.); Chil. 301 (si emplearen la violencia o el soborna); och uppställes stun- dom såsom en självständig kvalifikation: Fr. 242 (Dans tous les cas (:i-dessas, lorsque les tiers qui auront procure ou facilité l'érasion y Scront parrenus en cor-rompant les gardiens ou gebliers, en de connivence aeec eur, ils seront punis des memes peines que lesdits gardiens et geöliers); Tic. 143 5 2 (Il terzo che avra corrotto il funzionario o gli agenti suddctti, o li avra altrimenti determinati a commettere il crimine, sara trattato come eoautore); Gen. 2372 (Si l”e'vasion a e'te' procurée ou faci- litée en corrompant, par dons ou par promesses, un ou plusieurs de ceur qui étaient prépose's a la conduite ou a la garde des prevenus ou détcnus, les coupables seront punis des mémes peines que lesdits gardiens ou- pre'posés) .

Försöket straffas enligt de allra flesta lagar alltid vid ifråga- varande brott. Oftast följer detta av försöksbestämmelserna (jfr härom Spec. Utk. I, 69 ff.) i lagens allmänna del: N. 49 ff.; D. 44 ff.; H. 45 ff.; 6. s; Ung. 1, 65 ff.; It. 61 ff.; Sp. 36,138; Port. 8; Bulg. 48 ff.; Grek. 47 ff.; Eng. Steph. 68; Bund 15; Thurg. 33; Waadt 36; Graub. 26; Aarg. 39; Wall. 57; Schaffh. 50; Obw. 18, 19; Glar. 21; Ziir. 35; Bas. 26; Tic.57; Zug 19; App. A.-Rh. 26 (som emellertid alltid vid försöket medger fakultativ straff- frihet): Schwyz 35; Sol. 27; St. Gall. 29; Neuch. 53; App. I.-Rh. 20; Luz. 25; Freib. 15; Argent. 44; Bras. 16; Chil. 51 ff.; Columb. 8; Costa R. 154; Peru 97; Venez. 80 ff.; D. Fsl. 23; Tjsl. Fsl. 18; Schw. Fsl. 19; It. Fsl. 58. —— Stundom stadgas försöksstraffet för ifrågavarande brott i den speciella delen av lagen, i samman- hang med straffbestämmelsen för det fullbordade brottet: Fi. 16: 103; T. 120; It. 2282, 2292; Turk. 3014, 3023; Bern 77, 80; Kina 1704, 1714, 1723; Jap. 102; Fi. Fsl. 15: 11; T. Fsl. 156, 159.

Några lagar inskränka emellertid försöksstraffet till ett visst område av deliktet. Så S. 10: 172 (endast då gärningen skett

med Våld å persou eller genom häktes eller fängelses brytande). Samma ståndpunkt intager Belg. 336, 337 jfr 1, 7, 51 ff. — Något vidsträcktare område har försöksstraffet enligt Fr., som, förutom nyssnämnda fall (241, 245), jämlikt allmänna bestäm— melser (1, 2, 3, 7, 8) straffar försök dels vid varje uppsåtligt brott av ämbetsman, såvida fången är tilltalad eller dömd för svårare brott (icke de'lit, ej heller crime enbart belagd med peine infamante), dels, under sistnämnda förutsättning, försök, som sker genom korruption av tjänsteman (242).

Till de ovan anförda citaterna ur den anglikanska rätten må följande allmänna översikt tilläggas. Några av dithörande lagar uppställa överhuvud icke fångbefrielsen såsom särskilt institut (N. S. Wal.; South Austr.; Viet.) Bland de övriga förekommer undantagsvis, att straff stadgas för fången själv, medan tredje man icke omtalas (N. Carol. 285—289); naturligen blir dock i dylikt fall denne straffbar såsom delaktig. I en del lagar stad- gas tvärtom straff för tredje man men icke för fången själv (lik- som i flertalet europeiska lagar): Illin. 38: 197—206; Nebr. 2244 —2256; Ohio 12831—12840; Tex. 216—245; U. S. A. Fed. P. C. 244—249. Därvid kan dock anmärkas, att Ohio 12840 straffar den, som rymmer från ett workhouse (I'Vhoever, haring been committed to a workhouse, escapes or attempts to escape therefrom, shall be impri- soned in such workhouse not more than double the term for which he had been originally sentenced) och Tex. 234 den, som rymmer från privatperson, till vilken han av myndighet >>ut1egts>> (Any person who has been convicted of a misdemeanor or petty ofense, and after- wards hired under authority of law, who shall escape from his employer or person hiring him during the term of which he may have been hired, shall be punished by imprisonment in the county jail for a term not exceeding two years). — Någongång intager lagen en mellanställ- ning, så att fången väl straffas men i mindre utsträckning än

tredje man (t. ex. endast då han använt våld å fängelset, N. Jers. 12: Any person who, being imprisoned for any crime, shall break prison and escape, or shall break prison, although no escape be actually made, shall be guilty of a misdemeanor).

Men i flertalet fall stadga de anglikanska lagarne straff både för fången själv och för tredje man, i ungefär samma om- fång. Institutets struktur är emellertid i dessa lagar mycket olika. Tasm. 106—108 har en mycket enkel struktur, i det den överhuvud icke gör någon skillnad, varken med hänsyn till för- brottet, brottssubjektet eller den brottsliga handlingen (106: 1. Any person who, being in lauful custody, under any conviction or upon any charge of an ozfence, escapes from such custody, is guilty of a crime. 2. Any person who rescues any such person as aforesaid from such lauful custody is guilty of a crime). Minnes. 4819—4827 närmar sig denna ståndpunkt men skiljer dock mellan att förbrottet varit felony, gross misdemeanour och misdemeanour. Liknande Iowa 13351—13368, som för fångens vidkommande medtager riolation of parole (13353: If any person having been paroled from the state penitentiary or state reformatory as provided by law, shall thereafter depart without the written. consent of the board of parole from the terri- tory within which by the terms of said parole he is restricted, he shall be deemed to have escaped from the custody within the meaning of section 13351 and shall be punished as therein provided). — Andra lagar hava mera sammansatt struktur. Mississ. 1149—1160 skiljer mellan tredje man och fånge såsom brottssubjekt och indelar båda fallen efter dels förbrottets dels den brottsliga handlingens beskaffenhet. Queensl. 141—148 och West. Austr. 144—151 skilja ävenså mellan tredje man och fången, men indela endast det förra fallet (efter den brottsliga handlingen). Ind. Pen. C. 223—226 har likaledes särskilda bestämmelser för tredje man och fången (den förra endast innefattande våldshandlingen) men dessutom en allmän subsidiärbestämmelse, gemensam för båda (225 B: Whoever, in any case not provided for in section 224 or section

225 or in any other law for the time being in force .. escapes or attempts to escape from any custody in which he is laufully detained, or rescues o-r attempts to rescue any other person from any custody in which that person is ltt'ttj/ltlbl] detained). Andra lagar indela insti- tutet närmast efter den brottsliga handlingens beskaffenhet (fängel- sets brytande eller icke), uppställa en gemensam bestämmelse för den våldsamma handlingen och indela det andra fallet efter förbrottet och brottssubjektet: Can. 185—196; N. Zeal. 139—149. Några lagar utbryta det fall, att tredje man med våld befriat fången (vilket i dessa lagar utmärkes med ordet rescue, som i andra lagar ofta har en vidsträcktare betydelse) och behandla i övrigt fången och tredje man i det väsentliga lika, med indel- ning efter förbrottets beskaffenhet: Ariz. 98—105; Calif. 101— 111; Idaho 8146—8154; New. Y. 84—93. — Eng. slutligen (Steph. 210—224) korsar indelningen efter brottssubjektet med indele ningen efter den brottsliga handlingen (o: våldshandling av tredje man; likaså av fången; annan handling av tredje man; likaså av fången) och gör därjämte åtskillnader efter förbrottets beskaf- fenhet (high treason, felony, misdemeanour).

Beträffande omfånget av handlingsobjektet använda dessa lagar ofta vittgående uttryck: in lauiful custody; any custody in which he is laiofully detained etc. Tolkningen i praxis är ofta något oberäknelig: stundom hava sådana fall medtagits, som att fången gått sin väg, sedan vaktaren somnat, medan man i andra fall icke medtagit den, som dömts av ungdomsdomstol. Till den del ett frihetsberövande på civilrättslig grund (bysättning etc.) före- kommer, lägger lagens nyssnämnda uttryck rörande formen för frihetsberövandet intet hinder i vägen för att medtaga dessa fall, men ofta angives såsom grund till frihetsberövandet, att fången begått brott. Uttryckligt stadgande om >>civilfångar>> förekommer t. ex. i N. Jers. 10 (All rescues in criminal cases not punishable by death, and in all cioil cases, shall be misdemeanors — rör sålunda endast tredje man, som befriar fånge). Stundom stadgas mindre

straff, då fången är underkastad personlig bevakning, än då han befinner sig i fängelse: N. Zeal. 143 (in lawful custody other than aforesaid) jfr 142 — denna mildring träffar endast fången själv, jfr 144, 145 (whether in prison or not). Någongång straffas icke fången själv (men väl tredje man), då han icke befinner sig inom fängelse: Idaho 8150 (Every prisoner conJined in any other prison than the state prison, who escapes etc.) jfr 8152 (Every person u'ho urilfully assists any prisoner confued in any prison, or in the. lauful custody of any ojjicer or person, to escape).

Rannsakningsfånge behandlas ofta i princip (överensstäm- mande med flertalet europeiska lagar) lika med straffånge (i det t. ex. charge for a felony sammanställes med conviction for a felony). Flere lagar göra dock en åtskillnad dem emellan, i större eller mindre utsträckning: APiZ. 98; Calif. 101; Idaho 8146; Illin. 38: 201 ff.; Ind. Pen. C. 225; ävenså MiSSiSS. 1150 (endast råldsamt befriande av rannsakningsfånge likställt med befriande [över- huvud] av straffånge; i övrigt jfr 1152). Härmed (ävensom med indelningarne efter förbrottets beskaffenhet) sammanhänger det icke sällan förekommande åtskiljandet mellan olika straffanstalter (rymning från state prison eller från penitcntiary, i motsats till county jail etc.).

IV. Personalfaution.

I äldre lagstiftning har i regel >>personalfaution» behandlats tillsammans med >>realfaution>> och detta mestadels genom be- stämmelser i den allmänna delen, i det båda uppställts såsom former av »delaktighet», accessoriska till >>huvudbrottet>>. Några lagar kvarstå ännu på denna ståndpunkt, medan flertalet helt eller delvis övergivit den och uppställt båda fallen, eller ettdera fallet, i strafflagens speciella del. Vare sig emellertid fautionen placerats i delaktighetskapitlet eller i den speciella delen, är det en annan fråga, huruvida den i realiteten behandlats såsom ac- cessorisk till ett huvudbrott eller såsom självständigt brott. Lika- som det förekommer, att en i delaktighetskapitlet uppställd fau- tion belägges med ett självständigt straff, fullkomligt oberoende av huvudbrottets, så inträffar även, att en i lagens speciella del uppställd faution icke har självständig straffsanktion utan ställes accessorisk till huvudbrottet. För en översikt av lagarnes stånd— punkt böra de därför jämföras dels i avseende på den yttre pla- ceringen av fautionens båda former (i lagens allmänna eller speci- ella del?) dels i avseende på behandlingen i realiteten (accessoriskt eller självständigt straff?).

A) Fautionsbrottens placering.

Jämlikt det ovan anförda kunna lagarne ur denna synpunkt- indelas i 1) sådana som i den allmänna delens delaktighetska- pitel upptaga båda fautionsformerna; 2) sådana som upptaga den

ena formen i den allmänna, den andra i den speciella delen; 3) sådana som upptaga båda formerna såsom särskilda brott i lagens speciella del, vare sig de uppställas i omedelbart sam- manhang eller föras till olika delar av systemet.

ad 1. Både personal- och realfaution förekomma i den all- männa delens delaktighetskapitel i följande lagar: S. 3: 9 11; Port. 23, 106 (jfr dock 197): Grek. 72—76; Graub.37; Aarg. 30; Schaffh. 64; Bern 40; Schwyz 40; Luz. 39: Chil. 17; Columb. 25, 27; Mex. 43, 44 (som dock i den speciella delen, 432, sär- skilt uppställer döljande av brottsling — såvida det ej sker för tredje gången eller därutöver, eller mot ersättning: 43 13: Ocul— tando a éstos, si anteriormente han hecho dos o mds ocultaciones, aun- gue de ellas no haya tenido conocimiento la autoridad; o si obran por retri- bucion dada o prometida). — Att lagarne närmast beteckna fautionen såsom delaktighet, hindrar icke, att särskilda fall såväl av per- sonalfaution (t. ex. fånges befriande, dels såsom allmänt brott, dels såsom ämbetsbrott) som av realfaution (t. ex. tjuvgömmeri) ut- brytas ur det allmänna begreppet och uppställas i den speciella delen.

ad 2 a): Endast personalfaution upptages bland delaktighets- bestämmelserna, medan realfautionen uppställes i den speciella delen: Sp. 50, 142 jfr 513, 514; R. 17 (där personalfautionen utan åtskillnad sammanföres med annan delaktighet, såsom en form av »samverkan» till brottets utförande: Hocoönnnann emir-amen unna, COIIBllCTByIOIILIIe snuorinenmo npecrynnemm . . . conpnrnio npecrynnnna mm cnenos npecrynuenua), 164 (realfaution); Thurg. 37 jfr 157; Glar. 25 jfr 137; Ziir. 40 jfr 178; Zug 24 jfr 124; App. A.-Rh. 30 jfr 119; Sol. 34 jfr 153; St. Gall. 34 jfr 61; Neuch. 65 jfr 882; App. I.-Rh. 24 jfr 124. — Ett undantag utgör i Sp. (513) ranc- mässig personalfaution. — Stundom, t. ex. Glar., känner lagen realfaution endast i förbindelse med vissa brott (stöld etc.). Obw. har uppställt personalfaution i den allmänna delen (24), men realfaution i Pol. 84. Bund, som saknar bestämmelser om real- faution, uppställer personalfaution i den allmänna delen (23).

b): Endast realfaution upptages bland delaktighetsbestäm- melserna, medan personalfautionen upptages i den speciella de- len: D. 55 jfr 110; Rum. 53—55 jfr 197; Wall. 64, 67, 317 jfr 146. (Om Mex. jfr ov. sub 1).

ad 3 a): Båda formerna uppställas, i omedelbart samman— hang, i den speciella delen: T. 257 ff.; Ung. 370 ff.; Bulg. 359 ff.; Bas. 156 ff.; Tic. 171 ff.; Argent. 277 ff.; Costa B. 475 ff.

b): Båda formerna uppställas i den speciella delen, men i skilda delar av systemet: Fi. 16: 20 jfr 32 kap.; N. 132 jfr 317, 320; H. 189 jfr 416; Ö. 185 jfr 214; Fr. 248 jfr 460, 461 (L. 22/5 1915); Belg. 339 jfr 505, 506; It. 225 jfr 421; Turk. 296 jfr 512; Freib. 86 jfr 174; Peru 243 jfr 331, 332; Venez. 255 jfr 472; Kina 174, 177 jfr 376 ff.; Jap. 103 ff. jfr 256 ff.; Fi. Fsl. 15: 10 jfr 29: 9; D. Fsl. 124 jfr 283 ff.; T. Fsl. 200, 201 jfr 350 ff.; Tjslov. Fsl. 199 jfr 329; Schw. Fsl. 269 jfr 125; It. Fsl. 385, 386 jfr 667.

I alla dessa fall uppstår naturligen frågan om gränslinjen mellan personal- och realfaution; likaså (särskilt beträffande lagar, som uppställa någondera fautionsformeni delaktighetskapitlet) om gränslinjen mellan faution och medhjälp. Vad förstnämnda gräns- linje beträffar, föras givetvis handlingar, som gå ut på att un- dandraga brottslingen straff, till personalfaution, och handlingar, som innebära övertagande i lukrativt syfte av saker, förvärvade genom brottet, till realfaution. Däremot stå lagarne villrådiga i avseende på handlingar, som avse att åt brottslingen säkra för— delarna av brottet (särdeles om ingen animus lucri finnes hos fau- tor). Bland lagar, som hava skilda rättsverkningar för de båda fautionsformerna, föres nämnda fall till personalfaution av T. 257 (wissentlich- Beistand leistet, um denselben der Bestrafung eu entziehen oder um ihm die Vorteile des Verbrechens oder Vergehens eu sichern); Ung. 375 (Der Vorschubleistung macht sich auch schuldig .. iver .. bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stammen-

den Vorteils mitwirht); It. 225; Bulg. 340; Thurg. 37; Obw. 24 (um denselben der Bestrafung eu enteiehen oder ihm die Vorteile des Ver- brechens zu sichern . . Die gewerbsmassige Begttnstigung, sou'ie diejenige, welche als Sicherung des durch das Verbrechen gewonnenen Vorteils ge- richtet ist, soll immer strenger bestraft werden, als die blosse Enteiehung des Verbrechers der gerichtlichen Verjblgung); Glar. 25; Ziir. 40; Bas. 156; Tic. 173; Zug 24; Sol. 34; St. Gall. 34 c; Neuch. 65 (soit en lui. procurant ou lui assurant les aoantages qui doioent en résulter); Venez. 255. — Däremot föres fallet uttryckligen under realfaution i N. 320 (Den, som yder den skyldige bistand efter foreoelsen af en forbrydelse for at sikre ham en red samme tilsigtet fordel); D. 55 (Handlinger, der gaar ud paa at sikre Gjerningsmanden den uloulig erhirercede Fordel); Sp. 514 (los que concurran a la enajenacion de dichos objetos, auxiliando a los delincuentes para que se aprooechen de ellos); Wall. 64 (faeorisent le eoupable . . en recc'lant ou en partageant sciemment les objets qui ont été obtenus a llaide du de'lit); D. Fsl. 283; varjämte i åtskilliga lagar, som ej uttryckligen omnämna fallet, samma resultat framgår av det sätt, varpå personalfautionen be- stämmes (såsom inriktad uteslutande på att undandraga brottslingen straff): Fi. 16: 20; H. 189; Fr. 248; Belg. 339; Freib. 174; Peru 331, 332. — 1 T. Fsl. har ifrågavarande fall, betecknat såsom Begun- stigung (200), sammanställts med »Strafcereitelung» (201), varmed avses icke blott döljande av brottslingen eller befordrande av hans fiykt utan allt slags eluderande av statens straffrättsskip- ning gentemot annan person (Wer wissentlich die Strafoeijblgung eines anderen wegen eines von diesem begangenen Verbrechens oder Ver- gehcns oder die Vollstreckung einer gegen einen anderen wegen eines Ver- brechens oder Vergehens rechtshräftig erhannten Strafe oder den Volleug einer gegen einen anderen rechtskräftig eugelassenen oder angeordneten, mit Freiheitsenteiehung uerbundenen Massregel der Besserung oder Sicher- ung gane oder zum Teil rereitelt).

Vad angår gränslinjen mellan faution och medhjälp fastslå lagarne allmänt, att fautionshandlingen skall ha skett efter för-

brottets fullbordande. Icke sällan förklaras uttryckligen, att löfte om dylik handling, avgivet före förbrottets fullbordande, förvand- lar gärningen till medhjälp: T. 2573 (Die Begunstigung ist als Bei- hilfe zu bestrafcn, wenn sie cor Beyehung der T at eugesagt norden ist); Ung. 374 (wenn er sich mit ihm diesbeziiglich nicht schon cor der Verit— bung des Verbrechens oder Vergehens rerabredet hat), 375; It. 225 (senza concerto anteriore al delitto stesso); Bulg. 340; Grek. 74; Schaffh. 613; Sol. 352 etc. Givetvis kan, därest den brottsliga handlingen fortsattes, så att ytterligare brott (av samma eller annat slag) kommer till stånd, en fautionshandling till det först konsumme- rade brottet bliva medhjälp till det senare (därvid lagen någon- gång förklarar fautionsbestämmelsen subsidiär, t. ex. It. 225: senza contribuire a portarlo a conseguenee ulteriori, medan i andra fall rättspraxis, t. ex. T., antager konkurrens); motsvarande bör gälla ifråga om s. k. delictum continuum, t. ex. frihetsberövande (även här har T. rättspraxis antagit konkurrens: Entsch. R. G. 58,13). — Angående sammanträffande av medhjälp och faution till samma brott stadga lagarne stundom uttryckligen subsidiaritet för fautionsbestämmelsen: S. 3: 9 (utan att bara sådan del i brott, som förr sagt är); Sp. 50 (con conocimiento del delito y sin haber tenido participacion en él), 514 (sin haber te-nido participacion alguna en nu delito); Schaffh. 64 (erst nach collbrachter Tat den Urhebern oder Gc- hitljen in Beeiehung auf das begangene Verbrechen oder Vergehen teis— sentlich förderlich ist); ZiiP. 40 (erst nach der T at i.u-issentlich Beistand leistet); Zug 24. Där så ej skett, har rättspraxis (t. ex. Fr.) stun- dom antagit realkonkurrens (även i några lagar, t. ex. T., som antaga ensamt medhjälp, när den föregående handlingen bestått i löfte om den efteråt lämnade fautionen). — Aarg. 40 låter i dy- likt fall gärningsmannastraff inträda ( Wer sich . . der Beihz'tlfe und der Begiinstigung eugleich schuldig macht, den trift die auf das Haupt— rcrbrechen festgesetzte Strafe).

Grek. för närmast allt efter brottet lämnat bistånd tillsam- mans med föregående delaktighet (725) men utbryter vad som

skett utan föregående överenskommelse och' utan egennyttigt syfte (zwpig lÖtOl'S/lij anonöv), art. 74.

B) Fautionsformernas straff i förhållande till förbrottets.

Jämfört med förbrottets straff är den väsentliga frågan rö- rande fautionens straff, huruvida detta bestämmes i funktion av förbrottets (accessoriskt), eller självständigt, genom en eller flera _)ira skalor. Flera lagar förfara i detta hänseende olika vid de båda fautionsformerna, så att den ena erhållit accessoriskt, den andra- självständigt straff. Och såsom förut nämnt är frågan om straffets självständighet alldeles icke avgjord med fautionens plats (i den allmänna eller speciella delen). För övrigt är, sär- skilt i äldre lagar, ingalunda det vanligare, att lagen konsekvent genomför den ena eller andra ståndpunkten: fastmera framträda en stor mängd mellanformer mellan självständighet och osjälv- ständighet, i det t. ex. närmast en fix skala uppställes men maxi- meras på ett eller annat sätt i relation till förbrottets straff; eller Vissa fall av faution utbrytas, såsom undantag från den eljest följda regeln o. s. v. Emellertid kan man i det väsentliga indela lagarne i sådana som 1) för båda fautionsformerna hava accessoriska straff; 2) för båda fautionsformerna hava fixa straff; 3) för personalfaution accessoriska men för realfaution fixa straff; samt 4) för personalfaution fixa men för realfaution accessoriska straff. Vid typen 2 kunna straffen vara antingen lika eller olika vid de båda fautionsformerna.

ad 1. Accessorisha straff, gemensamma för personal- och real- faution, förekomma i Graub. 37 (im Verhältnis eu der Strafe, welche den Urheber trift, immerhin aber milder als der Gehttlfe); Aarg. 39 (Die Dauer der fiir die Beihu'lfe, die Begtinstiyung und den Versuch zu erhennenden Freiheitsstrafe soll höchstens auf drei Vierteile der Straje gehen, welche das Verbrechen selbst trizft); Schaffh. 65 (Den Begitnstiger trift eine mit Rttchsicht auf die Grösse und Beschafenheit des Haupt-

oerbrechens . . festeuseteende Strafe. Diese hann jedoch einen Drittcil (ler auf das Verbrechen gesetzten Strafe, wenn sie teilbar ist .. nicht itbersteigen); Obw. 242 (ungefär = Graub.); Neuch. 66 (Les peines de la tentative sont applicables au fauteur; enligt art. 53 är försökets maximum i allmänhet 2/3 och dess minimum 1/3 av det fullbor- dade brottets maximum och minimum resp.); Luz. 41 (Die Stra e der Begitnstigung hann nach Messi/abc des Versehuldens bis auf ein Viertel und, wenn die Begunstigung gewerbsmässig betrieben wurde, bis auf die Hälfte der auf das Verbrechen gesetzten Strafe bestim-mt werden); Chil. 17, 52 (straffet i allmänhet >>två grader» under huvud- brottets); Columb. 25, 27 (Los encubridores sufrirdn una pena que no sea menos de la cuarta parte ni mas de la mitad de la del autor 0 de los autores). Samtliga dessa lagar utom Neuch. hava bestäm- melserna i den allmänna delen; Neuch. åter har realfautionen i den speciella delen (382) men hänvisar till det för personalfau- tionen i den allmänna delen uppställda straff. — Regeln om' straffets accessorietet lider vissa undantag; t. ex. så, att ett fixt straff uppställes för vanemässighet: Neuch. (endast för realfau- tion, 383: Le recéleur d7iabitude sera puni de la réclusion jusg'zda cinq ans etc.) jfr 382, 384; Chil. (personalfaution, 523: Tambie'n se en- ceptuan los encubridores comprendidos en el numero 4”. del mismo arti- culo 17, a guienes se aplicard la pena de presidio menor en cualguiera de sus grados); eller, omvänt, för särskilt ringa fall: Aarg. 394 (In Fällen, wo die Beteiligung und Schuld des Begitnstigers eine sehr geringfz'tgige ist, hann der Richter, abgesehen von der Strafe des Haupt- oerbrcchens, gegen denselben eine euchtpolieeiliche Strafe cerhangen); ObW. Pol. 26; Neuch. (realfaution, 3822: Dans les cas peu grares, lorsqulil s”agit seulement dlune légere atteinte a la propriété, la peine sera une simple amende de 50 francs). Stundom uppställes för det i övrigt accessoriska straffet ett fixt maximum: Schaffh. 651 (sex års tukthus); Neuch. 661 (vid personalfaution aldrig reclusion).

ad 2 a): Fira straff, gemensamma för båda fautionsformerna: S. 3: 9 (fängelse i högst sex månader eller böter); Port. 23, 106 (tre

olika skalor, allt efter förbrottets maximum); Bern 41 (Gettingnis bis en 60 Tagen oder Korrektionslutus bis zu .eu-ei Jahren); Argent. 277 (prisio'n de guince dias a dos anos); Costa B. 475 (prisiön en su. grade primera). Av dessa lagar uppställa S. och Bern båda fautionsformerna i lagens allmänna del; samt Argent. och Costa R. båda formerna (tillsammans) i den speciella delen. — Ett element av accessorietet framträder (bortsett från Port.) i S. på det sätt, att viss svårhet av huvudbrottet är en av förutsättning— arne för kvalifikation (3: 9: har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete över åtta år eller svårare strof belagt; då md till straffarbete i högst två år dömas).

b): Fixa straff, olika för de två fautionsformerna: Fi. 16: 20 och 32 kap.; N. 132, 317, 320; H. 189, 416; T. 257 ff.; Ung. 370 ff.; Belg. 339, 505, 506; It. 225, 421; Bulg. 338 ff.; Turk. 296, 512; Thurg. 37, 157; Bas. 156; Tic. 171 ff.; Sol. 34, 153; Freib. 174, 86; Peru 331, 332, 243; Venez. 255, 472; Kina 174, 376 ff.; Jap. 103, 256. Av dessa lagar uppställa Thng. och Sol. personalfautionen i den allmänna och realfautionen i den speciella delen; T.; Ung.; Bulg.; Bas.; Tic. båda tillsammans i den speciella delen och övriga lagar vardera formen för sig i den speciella delen. Med undantag av H.; Thurg.; Freib.; Peru; Kina och Jap. innehålla dessa straffbestämmelser mer eller mindre accessoriska element. Så Fi. 16: 20; 32: 1, 4 (medhjälpsstraffet maximum); N. (vid säkrande utav fördelarne av förbrottet, 320, ej högre straff än förbrottets maximum); T. vid enkel personal- faution: 257 (Die Strafe darf jedoch, der Art oder dem Masse nach, keine schwerere sein, als die auf die Handlung selbst angedrohte); vid svår personalfaution (>>Personenhehlerei»): 258 (skärpning, om för- brottet utgjort einfacher Diebstahl eller Unterschlagung; starkare skärpning, om det utgjort schwerer Diebstahl, Raub eller ein dem Raube gleich eu bestrafendes Verbrechen — allt under förutsättning av animus lucri); vid realfaution från tredje resan: 261 (högre straff än eljest, om förbrottet tillhör sistnämnda brottsgrupp);

Ung. 372 (kvalifikation av realfautionen, då förbrottets maximum överstiger tio års tukthus); Belg. 506 (likaså, då förbrottet är belagt med dödsstraff eller traraur forces a perpétuite); It. vid per- sonalfaution 225 (såvida för förbrottet e stabilita una pena non inferiore alla deteneione, får fautionsstraffet icke vara superior—e in durata alla meta della pena stabilita per il delitto medesimo); vid real— faution 421 (med undantag för vanemässighet, ib.4, får fautions- straffet, ib.3, icke överstiga hälften av förbrottets maximum; kvalifikation, ib.2, om förbrottet är belagt med mera än fem års frihetsstraff); Bulg. 339l (kvalifikation av realfaution, då förbrot- tets maximum överstiger tio års tukthus), 341 (likaså av per- sonalfaution, då förbrottet är röveri); Turk. 296 och 512 (lik- nande It.); Bas. 156 (maximum = förbrottets); Tic. 175 % 1 (Nella applicaeione delle pene portate dal Capo presente, la pena del faroreggiamento o della ricettaeione derra essere sempre di almeno un grade minore di guella assegnata al complice del crimine o delitto prin- cipale); Sol. 34 (olika straff, allt eftersom förbrottet är Verbrechen eller Vergehcn); Venez. (personalfaution 256, 257; realfaution 472 — liknande It.). — Till denna grupp höra samtliga strafflags- förslagen, vilka, som nämnt, alla uppställa båda fautionsformerna ,(på skilda ställen) iden speciella delen: Fi. Fsl. 15: 10 jfr 29: 9; D. Fsl. 124 jfr 283, 284; T. Fsl. 200, 201 jfr 350; Tjslov. Fsl. 199 jfr 329; Schw. Fsl. 269 jfr 125; It. Fsl. 385, 386 jfr 667. Dessa bestämmelser äro fria från accessoriska element, undantaget T. F Sl. 202 (maximum:förbrottets). — Sistnämnda förslag (200) stadgar dessutom (beträffande hjälp till säkrande av brottets för- delar): Die Strafbarheit ist unabhängig von der Strafbarheit des B(- gu'nstigten (likaså % 353 om realfaution); på samma sätt It. Fsl. 385 om personalfaution: Le disposieioni del presente articolo si appli- cano anche quando la persona aiutata non sia imputabile o non sia punibile (likaså art. 667 om realfaution).

ad 3: Accessorisha straff för personalfaution, fixa straff för realfaution: Sp. 50, 142 (A los encubridores de delito consumado .

se les impondrd la pena inferior en dos grados a la senalada para el antar det delito consumado), 144 (Al encubridor de delito frustrado 0 de tentatiiva . . se le impondrd la pena inferior en tres o cuatrogrados a la senalada para el antar det consumado, respecticamente); 514 (realfaution: straffet de nu afto a seis de reelusion y malta de 2.000 a 20.000 pesetas); R. 17, 164 (enligt 17 behandlas personalfautionen = föregående del- aktighet, jfr cv.); Glar. 252, 137; Ziir. 43 (Der Begiinstiger wird gelinder bestraft als der Gehiilfe), 185 (realfaution: fixa straffskalor efter det omhändertagna föremålets värde); St. Gall. 34 (Die Begunstigung wird . . gelinder bestraft als die Urheberschaft), 62 (real- faution; straff = det för Unterschlagung % 56, nämligen fyra fixa straffskalor efter föremålets värde). Samtliga dessa fem lagar hava konsekvent uppfört personalfaution i den allmänna och realfaution i den speciella delen. Men likasom fixa element spela in vid personalfautionen, förekomma accessoriska element vid realfautionen. Sp. har sålunda utbrutit den habituella perso— nalfautionen och uppställt den i den speciella delen (513) med fix skala, dock med maximum = förbrottets; å andra sidan har lagen (514) inskränkt realfautionens fixa skala genom denna samma maximering (Cuando el delito del que prooengan los objetos esté castigado con penas inferiores a las expresadas, no se impondrd pena pricatioa de libertad superior a aque'llas). Ziir. 43 fixerar så- tillvida ett maximum för personalfaution, som tukthus uteslutes, oavsett förbrottets svårhet; å andra sidan är förbrottets egen- skap av rån eller utpressning en bland kvalifikationsgrunderna vid realfaution (185 b). St. Gall. 34 maximerar straffet för per— sonalfaution därhän, att det skall stanna vid »korrektionelle Stra e» (sålunda icke Zuchthaus, % 5).

ad 4: Fixa straff för personalfaution, accessoriska straff för realfaution: D. 110 (personalfaution: Bader eller Fazngsel), 55 (real- faution: en Straf, der ikke ocerskrider Halcdelen af den heieste og ikke er mindre end If'jerdedelen af den lareste for Forbrydelsen i Loeen foreshreone Straf); Ö. 215 (personalfaution vid Verbrechen : Ex skala),

307 (likaså, vid personalfaution av Vergehen och Öbertretungen); vid realfaution olika bestämmelser allt efter förbrottets beskaffenhet: 186 (förbrottet: Diebstahl eller Veruntreuung, utgörande Verbrechen), 196 (förbrottet rån), 464 (förbrottet: Diebstahl eller Veruntreuimg, icke utgörande Verbrechen: straffskalan = förbrottets, 460); Fr. har i fråga om personalfaution, 248, en rent Ex skala, men straffar personalfautionen endast då förbrottet är belagt med reclasion eller högre straff; i fråga om realfautionen (460, 461) intager Fr. sedan L. 22/5 1915 en utpräglad mellanställning, i det den, såvitt förbrottet är av nyssnämnda svårhetsgrad, faller under dettas straffskala, men vid lindrigare förbrott kommer under den fixa skalan för enkel stöld, art. 401; Grek. 71 (jfr 725) straffar i princip efterföljande delaktighet, likasom föregående, accesso— riskt; men uppställer för det utbrutna området (74, jfr ov.) en fix skala upp till två års (pvhämoag; Wall. 146 (fixa skalor vid personalfaution), 64, 671 (realfautionens maximum = halva maxi- mum Vid förbrottet; 15 års reclusion, om detta är dödsstraff eller livstids frihetsstraff), 317 (höjning av proportionen till förbrottets straff, då detta utgjort stöld etc.). Av dessa lagar hava D. och Wall., i överensstämmelse med straffsanktionerna, personalfau- tionen i den speciella och (huvudbestämmelsen om) realfautionen i den allmänna delen.

C) Brottssubjektet.

Att brottsling, som själv söker utplåna bevisningen om sitt brott, icke särskilt straffas för denna gärning, har av de allra flesta lagar ansetts självklart. Dock förekomma undantagsvis uttryckliga stadganden härom: H. 189 i. f. (Deee bepalingen zijn niet can toepassing op hem die de daarin uermelde handelingen oerricht ten einde gevaar ran ceroolging te ontgaan); D. FSI. 1242 (Den, der foretager de ncevnte Handlinger for at unddrage sig sele .. fra Forfelg- ning eller Straf, straäts icke).

Däremot uppställa (bortsett från den anglikanska rätten, jfr ned.) så gott som alla lagar (icke R.) privilegiationer av faution, begången av någon >>förbrottslingen» närstående person. Det vanliga är, att denna krets av privilegierade erhåller en bestämd begränsning; att privilegiationen inskränkes till ett större eller mindre område av personalfaution; samt att den består i obe- tingad stmf—ri/zet; dock förekomma på samtliga dessa punkter undantag.

Vad först angår kretsen av de privilegierade, lämnas denna någongång fullkomligt obestämd: Freib. 1742 (Le juqe peut pro- noncer l'aeqnittement si, en raison des personnes en cause, cette conduite pamit e.t'cusable); Peru 3312 (No inezu'rird en penn (Nyima, si sus relaciones con la persona, perseguidn 6 reprimida. son tan esti'echas como para leucer exeusable su condueta); Schw. Fsl. 269 (Stekt der Täter in so nallen Beziehungen en dem Begänstigten, (lass sein Verlmlten ent- schulflbm' ist, so bleibt er strqflos). Några lagar uttrycka sig mera bestämt utan att dock sluta kretsen: Schaffh. 66 (Die näehsten Angelzörigen [vilket uttryck icke definieras] des Schuldigen bleiben ion (ler Strafe der Begänstigung frei, n'enn diese etc.); App. A.-Rh. 304 (Van der Strafe der Begitnstiqzmg sind fi'ei: Ekegatten und nahe Blutsuerzmndte [ej närmare bestämt], sou'ie (men Riegeeltern imd Pfiegekinder, wenn sie etc.); App. I.-Rh. 24 (liknande); Jap. 105; Fi. Fsl. 15: 10 (förbi!/farms närmaste); jfr även ned. om Argent; Costa R. och Tjsl. Fsl. — Vanligen är emellertid kretsen bestämd. En för de allra flesta lagar gemensam kärna utgöres av: make; linen reeta i skyldskap och svågerlag; samt två led i sidolinjen, jämväl både skyldskap och svågerlag. En inskränkning häri göra D. 1102 och Bern 42, som icke medtaga svågerlag å sido- linjen; samt Turk. 2963, som överhuvud icke medtager svågerlag. (Så stadgar även i första hand Tjslov. Fsl. 133, men jfr ned.).

Några kantonallagar _ Aarg. 81; Bas. 1562; Neuch. 76; Luz. 41 — stanna vid denna kärna (likaså Port. i det särskilt utbrutna fallet, art. 197, jfr ned.). Men flertalet lagar göra

tillägg av olika slag. Sålunda medtagas: f. d. make av H. 189 i. f. (ei./'n eclttgenoot of gewezen eclitgenoot); Fr. 2482 (éponr on éponse méme dieorcés); Belg. 341; Rum. 1972 (sotnl san sot-ia, si chiar de oor ji despdrtiti); Wall. 1463 (l7éponx méme séparé); jfr även N. 5 (Er egte- skabet oplest, begrander det fremcleles aneendelse af de om de naermeste givne regler, forsaaridt angaar begivenheder fer oplesn-ingen); trolovad av Fi. 16: 202, 102; N. 5; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Bulg. 343, 540; Thurg. 38; Graub. 43; Obw. 244; Zug 251; Sol. 36; Glar. 26; D. Fsl. 3'; T. Fsl. 10; fosterföräldrar och —barn: Fi. 16: 202, 102; N. 5; D. 1102; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Thurg. 58; Obw. 244; Glar. 26; Ziir. 42; Zug 251; Sol. 36; D. Fsl. 31; T. Fsl. 10; (S. 3: 11 en- dast fosterbarn); adoptiiyb'räldrar och -barn: S. 3: 11; T. 257, 52; Ung. 378, 78; Sp. 51; Sol. 36; D. Fsl. 31; T. Fsl. 10; (Sp. ib. även adoptivsyskon: aseendientes, deseendientes, hermanos legitimos, natnrales o adoptivos); >>natarlig>> skyldskap (varom lagarne i all- mänhet icke yttra sig) uttryckligen i Sp. l. e.; ävenså Chil. 17 i. f., såvitt rör >>erkänd>> skyldskap i linea reeta (padres o lei/os natarales o ilegltimos reeonocidos); tre led i sidolinjen: H. 189 2". f.; Ö. 216,- Ung. 378, 78; It. 2253, 191; Port. 23 % nn. (os collaleraes oa affins do criminoso até ao tereeiro gran por direito civil) men icke i det utbrutna fallet 197 % 2 (03 aseendentes on deseendentes dlaqaelle que foi aeontado on encoberto, o esposo oa esposa, os irmlt-os on irmås, e os parentes por affinidade nos mesrnos gratis); Bulg. 343, 540; Graub. 43; Wall. 1463; ObW. 244; Tic. 1422, 176; St. Gall. 34; Costa B. 476; (Columb. 32 medtager fyra led i skyldskap men endast två i svågerlag: sus parientes dentro del cnarto grado civil de eonsangninidad o segnndo de afinidad ; likaså Mex. 44, H); svågerlag av andra graden i N. 5 (som. besoogret ansees ogsaa den besvogredes egte— fmlle) och, för visst fall, i St. Gall. 34 i. ]. (die Elzegatten der Ge- sclm'ister seines Elzegatten); förmyndare Grek. 76 (åm'rgonoz i) ent/relntai rof) évöxov); underordnade i Bern 42 (en Gunsten 17091» .. Personen, clenen er untergeben ist); mera obestämt: den, som vill rädda räl- görare eller intim vän, i Costa R. 476 (en favo-r de nn bienhechor 0 int-imo

amiga sngos) och. om det gäller brott mot person, Argent. 2782 (En los casos de delitos cont-ra las personas, quedaru'n también exentos (le pena por ocniltaeion, los amigos intimos g los que liubieren recibido grandes beneficios del responsable del delito, antes de sa ejecncion); förbunden genom kärlek, rördnad, tacksamhet eller nära vänskap: Mex. 44, lll (A los que cstén ligados con el delincaente por amor, respeto, gratitud o estreclza amistad); liknande Tjslov. F Sl. 133 (diejenigen [Personen], rlie in einem sole-lien Familien-, Freandscliafts- oder Liebesrerliä-ltnis ste/(en, (lass (ler Naclzteil, den eine ron. ilznen erlitte, von der anderen wie ilrr eigene)” Nackteil empfunden wilrde). — Kina 177 privilegierar ett mycket vidsträckt område av förvantskap, därom utförliga bestämmelser i artt. 11—16.

Vad beträffar privilegiationens omfattning med avseende på den brottsliga fautionshandlingen, förekommer blott undantagsvis, att realfaution i detta avseende sammanfattas med personalfaution. Så är dock förhållandet i Port. 23, 106 och Bern 42 (enligt sist- nämnda lag är emellertid privilegiationen endast fakultativ, jfr ned.). Den form av faution, som består i att åt förbrottslingen säkra fördelarne av förbrottet, undantages även mestadels från privilegiationen — detta även i lagar (jfr ov. sid. 100), som föra nämnda fall under personalfaution (i det t. ex. privilegiationen göres beroende av det syfte hos fautor att undandraga brotts- lingen straff). Några lagar (bortsett från de nyssnämnda- Port. och Bern) intaga emellertid en motsatt ståndpunkt och låta det nämnda fallet omfattas av privilegiationen: Ung. 375 (Der Vor- .s-clmbleistnng mac/it sich auch sclinldig . . iver .. bei der Sickerstellimg des ans dern Verbrechen oder Vergelzen stamnienden Vorteils mitwirkt), 378 (Die Anordnnngen der 55 374 and 375 sind niclzt anzun'enden, irenn der Vorscknbleister eine daselbst bezeiclznete Handlnng im Inter-esse eines seiner Angelzärigen iferz'lbt kat); It. 225 (Cliinnqne, dope clie fa commessa il-n delitto per il qaale & stabilita una pena non inferiore alla detenzione .. ainta talano ad assicararne il proftto .. Va esente da penn elzi commetta il fatta in favore (li nn prossimo conginnto); Bulg.

340 (Såsom fautor [prIIBaTeJIb] anses även den, som hjälper gärningsman eller delaktig .. att säkra de fördelar, som härröra ur det begångna brottet), 343 (Föreskrifterna i 340 och 341 användas icke mot den, som handlade på där omtalat sätt till förmån för någon av sina anhöriga); väl även Columb. 25, 32, som synes undantaga blott den otvivel- aktiga realfautionen (32: pero si ocultaren alguna o algunos de los efectos en que consista el delito, para aprovecharse de ellos; () los com— praren, erpendieren o distribageren, sabiendo su procedeneia, serän casti- gados etc.).

Några lagar göra en ytterligare inskränkning, i det de un- dantaga även utplånande av bevisning om brottet. Särskilt tydligt framträder denna ståndpunkt hos Perl'l, som iart. 331 uppställer döljande av brottslingen och befordrande av hans flykt m. m. (ocultdndola 6 facilitandole la fuga), vilken artikel förses med privi- legiationsklausul, medan i en annan art., 332, som saknar dylik klausul, omtalas undanröjande av bevisning (El que dificultare la accion de la justicia, procurando la desapariciön de las huellas ö pruebas del delito o escondiendo los efectos del mismo). Men samma uppfatt- ning torde även få anses uttalad av S. 3: 9 (Nu har någon . .gätt den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans jig/kt eller till döljande av gärningen eller till undan— röjande av bevis därom), ib. 11 (Make etc. skall ej till straf fällas .. efter 9 5 för den brottsliges döljande, eller för befordrande av hans flykt); Graub. 43 (Van der Strafe ioegen Verhcimlichung des Verbreehers oder Begitnstigung der F lucht desselben, nicht aber wegen Begll-nstigang anderer Art . . sind ausgenommen . .); Aarg. 31 (wenn sie lediglich den- selben berber-gen oder ihm zur F lucht behalf/ich sind); Wall. 146 (Gene; qui ont recéle ou fait rece'lcr des personnes etc. . . Sont excepte's de la présente disposition etc.), däremot 641 (tillsammans med realfaution: Sont régmtés fauteurs . . en rece'lant sciemment les objets qui penoent amener la dc'converte du délit —— utan privilegiationsklausul, jfr 67); Argent, som i privilegiationsbestämmelsen 278 endast omtalar ocultacio'n, medan straffbestämmelsen i 27 7 uppräknar: 1” ocultar

al delincuente o facilitar su fuga para substraerlo a la justicia; 2o pro- rarar la desaparieio'n de los rastros o pruebas del delito o. s. v.

Vad angår privilegiationens innebörd för bestraäningen, medför den enligt de allra flesta gällande lagar obligat straffrihet. En- dast ett par kantonallagar utgöra undantag och stanna vid en fakultativ verkan: Bern 42 (. . . so bildet dies, wenn nicht gewerbs— mässige Begänstigung rorliegt und die Umstände es sonst rechtfertigen, einen Strafmilderzmgsgrzmd. Unter besonde-rs gänstigen Umständen kann segar Straflosigkeit stattflnden), som i stället låter privilegiationen omfatta all slags faution; samt Freib. 174 (Le juge peut prononeer l'aequittement si, en raison des personnes en cause, cette conduite parait excusable), som åter giver ett obestämt omfång åt de privilegierade subjekten. — Annorlunda däremot förslagen. Endast D. Fsl. 1242 och Schw. Fsl. 2692 stadga obetingad straffrihet. Fi. Fsl. 15: 10 och T. Fsl. 201 sträcka sig visserligen till straffrihet, men endast fakultativt. Tjslov. Fsl. 1992 medger överhuvud icke straffrihet (Handelt es sich um eine nahestehende Person, so kann das Gericht die Strafe ausserordentlich mildern). It. Fsl. 3911 slutligen fordrar svår fara för frihet eller ära (non ?: punibile colui che ha commesso il fatta per esserci stato costretto dalla necessita di salcare . . un prossimo con- ginnto da un grace e inecitabile nocumento nella libertä o nell, onore); såvitt gärningen skett för att säkra brottets fördelar (386) med- gives, liksom i många andra lagar, överhuvud ingen privilegiation.

Särskilda inskränkningar i privilegiationens tillämplighet före- komma i några lagar. Så bortfaller den vid fautionens cane- mässighet enligt Bern 42 (jfr ov.); vid fautors animus lucri enligt Ung. 378 jfr 376 (Wer die Vorschubleistang in der Absicht begeht, um sich selbst oder einem anderen einen Vermögensoorteil en uerschafen — härunder ingår dock icke säkrande åt gärningsmannen av vad han vunnit genom förbrottet, 375); Argent. 279 (La eaenciön de

Jena . . 86 entendera siem 7'6 ue la ocultacion 730 86 bara IlBCllO 07 J 8

precio o participando de los efcctos del delito; jfr även Columb. 32; vid fautors animus lacri i förbindelse med viss beskaffenhet hos förbrottet enligt T. 258 (W'er seines Vorteils wegen sich einer Be- gänstigung schnldig macht, wird als Hehler bestraft, wenn (ler Begänstigte 1. einen einfachen Diebstahl oder eine Unterschlagung begangen hat . . 2. einen schweren Diebstahl, einen Raul) oder ein dem Ra'ube gleich en bestrafendes Verbrechen begangen hat .. Diese Strafoorschriften jinden auch dann Anwendang, wenn der Hehler ein Angeliöriger ist). Det ofta förekommande subjektiva rekvisitet, att fautionen skall ha skett för att undandraga förbrottslingen straff, kan leda till ett liknande resultat (åtminstone såvida icke animus lucri hos fautor skulle stått tillsammans med sistnämnda syfte). Grek. 76 fordrar, att gärningen skall ha skett uteslutande för att person- ligen skydda den närstående (,LlÖ'VOV gagn! ngoowmung bnegaom'oecog). — Stundom, t. ex. T. 257, undantages uttryckligen från privi- legiation det fall, att fautionen inneburit uppfyllelse av ett före förbrottets fullbordan givet löfte _ det kan väl emellertid anses självfallet, att denna omständighet förvandlar fautionen till med— hjälp, om den, såsom gemenligen måste antagas, varit i någon mån kausal för förbrottet.

D) Handlingen och dess objekt.

Likasom vid fångbefrielse, är brottsobjektet vid personalfau- tion — såvitt denna icke innehåller något element av realfau- tion — staten i dess straffande rättsskipning. Handlingens när- maste objekt åter är naturligen >>förbrottslingen>> (vare sig gär— ningsman eller delaktig i förbrottet), han må vara ännu icke misstänkt eller vara misstänkt, vara under rannsakning, dömd, delvis straffad. Det förekommer någongång, att lagen förer fau- tion av en förrymd fånge tillsammans med fångbefrielse (Fi. 16: 10; O. 217; Aarg. 78 — jfr ov. sid. 83); det vanliga är dock, att fallet går in under personalfaution, vilket stundom uttryck—

ligen framhålles: D. 1101 (Den, som skjuler en Person, om hvem han ved, at han er en undvegen Fange, eller at han paa Grund av Far- brydelser farfelges af det Ofentlige, eller som understötter hans Flugt); Belg. 339 (des personnes qu”ils savaient etrc poursuivies au condamnees du chef d'un crime; It. 225 (aiuta talano . . a sottrarsi . . alla esecuzione della condanna); Turk. 2961; Grek. 742 (öaoa . . ovrrgégovai röv än govkamjg ögansrsbaavra sig ro vå öiaacoöij); Freib. 174 (prete sciemment assistance är une personne pour la soustraire .. & llerécution dlune peine); Perl'l 331 (El que substrag'era ä una persona (i la perse— cuciön penal (i (i la eg'ecucian de una pena 6 de otra medida ordenada por la justicia penal); Kina 1741 (the concealment of any (fender or of any person who has escaped from lawful custody); Jap. 103. Undan— tagsvis göres skillnad i strafbarhet mellan döljande etc. av en dömd och av en ännu icke dömd brottsling: Port. 197 (Aquelle que tiver, acoutar, ou encabrir, ou _)izer ter, acoutar, ou encobrir em sua casa, ou em outro lagar, a algum individuo condemnado em qualquer das penas maiores . . . 5 1. Se, no casa deelarada nleste artiga, houver unicamente pronuncia . .); Wall. 1461 (Ceux qui ant recéle' ou fait rece'lé des per— sonnes qu'ils savaient avoir été condamnées a la réclusion . . ib2: La peine sera réduite de moitié pour eeux qui auraient danne des seeours au coupable pour le soustraire aux recherches et a l'actian de la justice).

Med avseende på beskaffenheten av förbrottet hava flere lagar utsträckt institutets tillämplighet till (åtminstone) alla i strafflagen upptagna straffbara gärningar: S. 3: 9 (brott); N. 132 (strafbar handling — men jfr ned. om & 320); D. 110 (Farbrydelse —— jfr kap. 1); Ö. 214 (Verbrechen) och 307 (Vergehen och Öbertretungen); It. 2252 (jfr ned.); R. 17; Argent. 277 (delito, jfr Tit. I); Columb. 25 (delito, jfr art. 1); Venez. 255 (jfr ned.); bland kantonallagarne t. ex. Thurg. 37 jfr 1; Schaffh. 64. jfr 1; Obw. 24, Pal. 26 (jfr ned.); Sol. 34 jfr 2; Neuch. 65 jfr 1; Freib. 174 (Celui qui préte sciemment assistance a une personne pour la soustraire a llactian pe'nale on a l7exe'eutian ämne peine); Schw. F Sl. 269; It. Fsl. 385 (jfr ned.).

Andra lagar hava uttryckligen eller genom sin terminologi (den betydelse, de giva orden Verbrechen, delit etc.) undantagit förseelser: Fi. 16: 202 (Stragf enligt denna 5 må . . ej heller äga rum, der brottet är något av dem, som omjörmälas i 41, 42, 43 och 44 kapitlen, eller med dem jämförlig förbrytelse); N. 320 för ett särskilt fall (Den, som yder den skyldige bistand efter foravelsen af en forbrydelse for at sikre ham en. ved samme tilsigtet fordel — om betydelsen av ordet for- brydelse, vilket icke omfattar forseelse, jfr % 21, som även upp- drager en gräns, efter straffmaximum, för begreppets omfång inom specialstlaffrätten); H. 189 (misdrijf —— i motsats till over- trading); T. 257 (Verbrechen och Vergehen _ i motsats till Uber- tretung); Ung. 374 ff. (likaså); Sp. 50 (delito, i motsats till falta, art. 28); Port. 25 (Nas contravengöes nda é punivel a cumplicidadc nem o encabrimento); Chil. 17 (eri-men och simple delito _ i motsats till falta, art. 3); Costa B. 475 (delito — i motsats till fatta-, art. 4); bland kantonallagarne t. ex. Aarg. 30, 1; App. A.-Rh. 30, 4; St. Gall. 34, 1; ävenså Fi. Fsl. 15: 10 jfr 1: 2; T. Fsl. 200, 201 (Verbrechen och rerqehen men icke Ubertretungen); Tjslov. Fsl. 199 (likaså). Några lagar begränsa sig till svåra brott: Fr. 2481(Ceua= qui auront recéle ou fait rece'ler des personnes qn”ils savaient avoir com-V mis des crimes eniportant peine (if/fictive [minst reclusion, art. 7]; Belg. 399 (des personnes qulils savaient itre poursuivics ou condamnécs du chef d7un crime); Wall. 146 (des personnes qulils savaicnt avoir été condamnées a la reclusion — jfr cv.); Tic. 171: vid döljande förutsät- tes dom på detenzione eller reclusione eller ock häktningsbeslut (Chi, scientementc, occulta alle ricerche delllautarita una persona condannata alla detenzione o alla rcclusione, o contra cui fu emesso un ardine d'arresta, o fornisce alla medesima i mezzi dloccultarsi); vid utplånande av be- visning (172) uteslutes endast trasgressione, jfr art. 1 % 2). —— Bortsett f1ån lagar med accessoriska str aff hava några lagar med fixa straff för personalfautionen åtskilt olika g1ade1 av straffbar het, allt eftersom förbiottet varit mer elle1 mindre svårzt Ö. 215 (st1aff fö1 personalfaution vid Verbrechen, 214); 307 (mindie straff fö1

sådan faution vid Vergehen; och än mindre straff vid Ubertretvng); lt. 225 (un delitto per il quale e stabilita una pcna non inferiorc alla deteneione i motsats till alt-ri reati, ib.2); Port. 197 (högre straff, då förbrottet ådrager qaalquer das penas maiores, artt. 55—57), eljest 106; Venez. 255 (högt straff, om förbrottet är belagt med presidio eller prisiön), 257 (mindre straff, om förbrottet är ett annat delito; och än mindre, om det är en fatta); It. Fsl. 385. T. har, som redan nämnt, utbrutit kvalifikationer, därvid bland annat förbrottets art inver- kar: därom jfr vidare ned. — Om S. 3: 9 jfr ov. sid. 105.

Vad vidare beträffar själva handlingen, kunna lagarne när- mast indelas i sådana, som använda en generalklausul (tillhandagå, bistå etc. brottslingen), vilken sedan inskränkes antingen genom exemplihering (dölja, befordra flykt etc.) eller genom uppställande av visst syfte (>>för att undandraga honom straff» etc.), och så- dana som använda ett slutet rekvisit (uttömmande uppräkning). I båda fallen kan inträffa, att personal- och realfaution samman- föras i samma lagrum, utan att lagen uppdrager någon skarp skillnad dem emellan. Med bortseende från mindre skiljaktig- heter kunna lagarne fördelas i fem typer: 1) handlingen bestäm- mes såsom tillhandagående el. dyl., exemplifierat genom fall av såväl personal- som realfaution; 2) exemplifierat genom fall av personalfaution allena (i det lagen behandlar realfautionen för sig); 3) såsom tillhandagående i visst inskränkande syfte — alla hithörande lagar behandla personalfautionen för sig, om ock i sammanhang med realfautionen; 4) handlingen bestämmes genom en sluten uppräkning, därvid personal- och realfaution samman- föras; 5) genom sluten uppräkning, omfattande endast personal- faution. — Användande av generalklausul (grupperna 1—3) med- för — även om eventuellt anförda exempel skulle sammanfalla med de i de slutna rekvisiten (grupperna 4—5) nämnda hand- lingar — den möjlighet (särskilt vid gruppen 3, där uttryckligen

allt >>bistående» medtages, som skett i syfte att hindra straff), att åtskilliga handlingsformer komma med, som kanske icke ingå i de slutna rekvisiten: utstående av straff för annan (incl. be— talande av annans böter); falska uppgifter exempelvis till brotts- lingens nådeansökan; anstiftan eller medhjälp till brottslingens i syfte att undgå straffet begångna självmord; inverkan på måls- ägande eller annan för att förekomma angivelse eller åtal o. s. v.

ad 1. Till denna grupp, vilken icke skiljer mellan personal— och realfaution, höra: S. 3: 9 (gått den brottsliga tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans flykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring därav); Graub. 37 (in Be- ziehung auf das begangene Verbrechen w—issentlich Vorschub leistet. . . Dahin gehört namentlich: 1) iver ivissentlich Verbrecher bei sich auf- nimmt oder verhirgt oder denselben eur Flucht verhilft; 2) mer wisscnt— lich Verbrechern zur Unte-rdräckung oder Zerstörung der Spuren der strajbaren Tat heltal/lich ist; 3) mer die durch das Verbrechen entwcn- deten Saehen wissentlich bei sich aufnimmt, verheimlicht, an sich bringt, an Andere absetet oder eu ihrem Absatze belvz'tlflich ist); Aarg. 30 (dem Täter in Bcziehung auf dasselbe . . wissentlich förderlich ist, indem er 2. B. durch das Verbrechen geivonnene Sachen bei sich avfnimmt, ge- braucht oder an Andere veräusscrt, oder dem Täter behalf/ich ist, um ihn der drohendcn Strafe zu enteiehen); Schaffh. 64 (den Urhebcrn oder Gehillfen . . wisscntlich förderlich ist. . Dahin gehört namentlich: 1) wer Verbrechern zur Flucht behålflich ist, dieselben verbirgt oder bei sich aufnimmt, oder sonst Beistand leistet, um die gerichtliche Verfolgung za vcreiteln; 2) mer eur Beseitigung des Gegenstandes eines Verbrechens oder itberhaupt eur Unterdrilckung der Spuren oder Beweismittel fär Ver- brechen oder Vergehen verhilft; 3) mer die durch das Verbrechen ge- wonnenen Sachen bei sich aufnimmt, verheimlicht, an sich bringt, an Andere absetzt oder zu ihrem Absatee behälflich ist, oder dem Verbrecher in anderer Weise Beistand leistet, um demselben die bei dem Verbrechen

beabsichtigten Vorteile zu sichern); Luz. 39 (liknande Aarg.), 40 (Begitnstigung ist es auch, wenn Polizeibeamte oder Bedienstete ihrer Diensthicht zuwider die Anzeige begangencr Verbrechen vorsätzlich unter- lassen).

ad 2. App. A.-Rh., som i 119 behandlar realfaution, har i % 30 en bestämmelse om personalfaution (in Beziehung auf die begangene strafbare Tat beförderlich ist, indem er 3. B. die durch das Verbrechen oder Vergehen gcwonncncn Sachen bei sich aufnimmt, oder dem Täter zu dem szecke Hit/fe leistet, um ihn der drohenden Strafe zu c-nteiehen etc.). '

ad 3. Till denna grupp, där handlingen genomgående be- stämmes genom syftet, höra: T. 257 (dem Tätcr oder Te-ilnehmer wissentlich Beistand leistet, um denselben der Bestrafung zu enteiehen ode-r um ihm die Vorteile des Verbrechens oder Vergehens zu sichern); Ung. 374 (dem Täter oder Teilnehmer an einem Verbrechen oder Ver- gehen hilfreiche Hand leistet, um der behördlichen Verj'olgung .eu entqehen, den Erfolg des Strafveifahrens en vereiteln oder straflos zu bleiben), 375 (bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stammenden Vorteils mitwirkt); Bulg. 340 (liknande Ung); Bas. 156 (: T.). Dessa lagar behandla, såsom förut omtalat, personal- och real- faution i sammanhang med varandra (men dock var för sig) i den speciella delen. Samma ståndpunkt i fråga om handlingens bestämmande intages av fiere kantonallagar, som uppställa per- sonalfautionen ensam i den allmänna delen (och realfautionen i den speciella): Thurg. 37 (Beistand leistet, um ihm die Vorteile des- selben eu sichern oder ihn der Bestrafung eu entziehen); Obw. 24 (likaså); Glar. 25 (likaså); Ziir. 40 (likaså); Zug 24 (Vorschub oder Beistand); Sol. 34 (: Thurg.); App. I.-Rh. 24 (likaså); ävenledes Freib., som har båda fautionsformerna, på olika ställen, i den speciella delen (174: préte sciemment assistance ä une personne pour la soustraire a l7action pénale on a l'exécutian d7une peine).

En variant av denna grupp bilda lagverk, som förlägga det avgörande rekvisitmomentet på den objektiva i stället för den

subjektiva sidan (undandraga honom rannsakning resp. straff i stället för i syfte att undandraga): T. Fsl. 201 (Wer wissentlich die Strafherfolgunq eines anderen, weqen eines ron diesem begangenen Ver- brechens oder Vergehens oder die Vollstreehung einer gegen einen anderen iceqen eines Verbrechens oder Vergehens reehtshräftig erhannten Strafe oder den Vollzug einer gegen einen anderen rechtskräftig eugelassenen oder anqeordneten, mit Freiheitsenteiehunq oerbundenen Massregel der Besserunq oder Sicherung ganz oder zum Teil eereitelt); Schw. F Sl. 269 (Wer jemanden der Strafverfolgimg, dem Strafeolleuqe oder dem Volleuqe einer andern strafriehterlichen Massnahme enteieht). En något mera obestämd mellanställning intaga It. 225 (aiuta taluno ad assicurarne il profitto, a eludere le in—eestigaeioni dell, autorita, oerero a sottrarsi alle ricerehe della medesima o alla esecuzione della condanna, e chiunque sopprime 0 in qualsiasi modo disperde od altera le tracce o gli indizii etc.); Turk. 296; Venez. 255; Tjslov. Fsl. 199 (IVer einer Person, die ein Verbrechen oder ein Vergehen begangen hat, daeu behiZ/Zich ist, der Strafrery'blqung, der ron einem Strafqeriehte UCThä7ng€n Strafe oder sichernden Massnahme zu enig/eken), It. Fsl. 385. —— Då försöket straffas enligt alla dessa lagar och förslag, blir den praktiska skillnaden mellan en subjektiv och en objektiv metod icke så stor.

ad 4. Uttömmande uppräkningar, där personal- och real- faution sammanföras, förekomma i följande lagar: Port. 23 (Så-o encobridores: 1. 03 que alteram ou desfazem os oestigios do crime com o proposito de impedir ou prejudicar a formaqäo do corpo de delicato; 2. 08 que occultam ou inutilisam as prova-s, os instrumentos au 08 objectos do crime com o intuito de concorrer para a impzmidade; 3. Os que, senda obrigados em rasdo da sua profissdo, empreqo, arte ou officio, a faser qualquer erame a respeito de algum crime, alteram ou oceultam n7esse exame a verdade de facto com o proposito de j'avorecer algum criminoso; 4. Os que por compro, penhor, dadii'a ou qualquer outro meio, se aproceitam ou auxiliam o criminoso para que se aproveite dos pro- ductos do crime, tendo conhecimento no aeto da acquisigfäo da sua crimi—

nosa proreniencia; 5. Os que ddo coito ao criminoso ou the facilitam a fuga, com o proposito de 0 subtrahirem a', aeg'do da justifa — lagen med- tager sålunda uttryckligen det fall, att sakkunnig, vid rannsak- ning om brott, avgiver osannt utlåtande isyfte att gynna brotts- lingen); BePn 40 (wer dem Tälter . . dadureh behidflich ist: dass er denselben der gerichtliehen Verfolgung, oder dass er Spuren der Tat oder die Uberfährunqsmittel der qerichtlichen Kenntnis en entziehen sucht, oder dass er zur Verheindiehunq, lVegsc/zaäung oder Veräusserung von Saehen unter Umstdnden mitwirkt, aus denon er notzoendiger Weise schliessen musste, dass dieselben durch eine strafbare Handlicnq erzcorben worden seien, oder dass er selher unter den nämlichen Umständen non diesen Saehen Vorteil Zieht, oder dass er dazu beizutragen sucht, dem Taler die aus der strafbaren Handluny hereorgehenden Vorteile eu siehern). Hit höra även vissa lagar av den spanska gruppen, vilka utom de vanliga fallen av personalfaution (döljande, befordrande av flykt, utplånande av bevisning) medtaga: den, som vägrar myndighet inträde för att gripa brottsling; som bryter mot sär- skild plikt att underrätta myndighet om begånget brott; eller som vanemässigt döljer brottslingar eller brottets produkter eller medel, även om han ej haft bestämd kännedom om brotten: Argent. 27 7 (. 4. Ner/ar a la autoridad, sin motico legitima, el permiso de penetrar en el dom-ieilio para tomar la persona del delincuente que se encuentre en a; 5. Guardar habitualmente delincuenles u ocultar en la misma forma armas o efectos de los mismos, aunque no tur-fore conoci- miento determinado de los delitos; 6. Dejar de comunicar a la autoridad las notieias que tzwiere acerca de la comision de algun delito, cuando estaoiere oblioado a hacerlo por su profesiön o empleo); Costa R. 475 (liknande). Även Chile är att föra hit men intager en egendomlig ställning. Förutom bestämmelserna om realfaution upptager den (art. 17) på vanligt sätt en bestämmelse om utplånande av be- visning; ävenså ett stadgande sådant som de nyssnämnda om vanemässig personalfaution. Men i övrigt uppställer den ifråga om döljande av brottslingen och befordrande av hans flykt såsom

förutsättning för straffbarhet, att antingen fautionen inneburit missbruk av offentlig syssla eller att förbrottet varit av mycket svårartad beskaffenhet, nämligen förräderi eller vissa kvalifika- tioner av uppsåtligt dödande (173: Albergando, ocultando o propor- eionando la fuga al eulpable, siempre que concurra alguna de las cir— eunstaneias siguientes: Primera. La de inter-oenir abuse de funciones publicus de parte del encubridor. Segunda. La de ser el delineuente reo de traieion, parricidio u homieidio cometido con alguna de las cir— cunstaneias ag-raoantes que expresan los nrimeros J., .2., 3., 4., 5., G., 9. g 11. del articulo 12, si estuvieren en notieia del encubridor, o cuando el delincuente fuere eonocido como reo habitual de otros crimenes o simples delitos).

ad 5. Till denna grupp höra: Fi. 16: 20 (dolt eller hulpit att dölja förbrytaren, eller befordrat hans jtykt eller varit honom behjälplig till döljande av gärningen eller undanröjande an bevis därom); N. 132 (at gjenstande af betydning for undersagelsen tilintetgjeres, bringes tilside eller foroanskes, eller at gjerningens spor paa anden maade udslettes

at nogen ned flugt eller ved at holdes sljult eller udgiees for en anden person seges unddraget fo-rfelgning eller straf for en straffbar handling); D. 110 (Den, som shjuler en Person .. eller som under- stetter hans Flugt .. den, der umiddelbart efterat en Forbrydelse er begaaet, eller naar den forfelges af det Ofentlige, tilintetger eller skjuler Forbrgdelsens Spar); H. 189 (verbergt of hem behulpeaam is in het ont- komen aan de nasporing nan of aanhouding door de ambtenaren der justitie of politie. 2. . . met het oogmerh om het te bedekhen of de naspo- ring of neroolging te beletten of te bemoeilijhen, noor'werpen ieaarop of ioaarmede het misdrijf gepleegd is of andere sporen ban het misdrijf nernietigt, wegmaaht, nerbergt of aan het onderzoeh van de ambtenaren der justitie of poli-tie onttreht); Ö. 214 (Wenn jemand der naehforsehen- den Obrigheit die zur Entdechung des Verbrechens oder des Täters dien- lichen Anzeigungen nerheimlieht, d. h. deren Behanntwerden absichtlich eu hindern oder wenigstens zu erschweren sucht; oder den Verbrecher nor ihr oerbirgt; oder den ihm behannten Verbrechern Untersehleif gibt;

oder ihre Zusammenhilnfte, da er sie hindern hönnte, begilnstir/t), 307; Fr. 248 (Cour qui auront rece'lé ou fait reee'ler des personnes qulils sanaient etc.); Belg. 339 (= Fr.); Sp. 50 (1. Ocultando o inntilizando el euerpo, los efeetos o los instrumentos del delito, para impedir su des- cubrimiento. 2. Albergando, oeultando o proporcionando la fuga al cul- pable, o bien denegando el cabeea de familia a la Autoridad judicial el perm-iso para ent-rar en el domicilio, a ]in de aprehender al delincuente que se ballare en él); Rum. 197 (motsvarande det franska rece'lcr: Aceia cari vor ji ascuns ori vor fi mijlocit a se ascunde persoane pe care le cunosteau de sdvdrsitoare de crime); R. 17 (CORPBITIHO npecrynHiiRa HJHI menos npecrynnemis, jfr 0V.); Grek. 741;2 jfr 725; Wall. 146 (: Fr.); Tic. 171—173; St. Gall. 34; Neuch. 65 (soil en lui aidant & en faire disparaitre les traces, soit en lui procurant ou lui assurant les avantages qui doivent en résulter, soit en recélant sa personne ou en faeilitant sa fuite); Mex. 432 (endast döljande, jfr ov.: Al que oculte a un delincuente etc.); Perl'l 331 (sea ocultdndola o faeilitdndole la fuga, 6 negando a la autoridad, sin motivo legitima, el permiso de penetrar en el domicilio para aprehenderla), 332 (procurando la desa- paricion de las huellas o' pruebas del delito o escondiendo los efectos del mismo); Kina 174l (VVhoever harbours or assists in the concealment of any ofender or of any person ufho has escaped from lawful custody); lagen uppställer, ib.2, såsom särskilt fall, att någon, i syfte att dölja, personates the ofender or the person who has escaped from laurful custody); Jap. 103; Fi. Fsl. 15: 10 (Var som, iavsiht att hjälpa annan att undgå laglig undersökning av eller straf för brott, befordrar förbrytarens flykt, eller hjälper honom att hålla sig undan, eller att undanrödja spår efter eller bevis om brottet); D. Fsl. 124 (1. for at unddrage nogen fra Forfalgning for en Fongdelse eller Straf holder ham skjult, ly'oelper ham til Flugt eller udgiver ham for en anden, 2. tilintetger, forvansher eller bor'tskazfer Genstande af Betgdning for en offentlig Undersegelse eller udsletter en Forbrydelses Spor). Alla dessa lagar skilja skarpt mellan personalfaution och realfaution och alla utom Tic. uppställa dem i skilda delar av systemet. Beträffande dei

rekvisiten innehållna formerna av personalfaution upptaga samt- liga lagarne döljande av brottslingens person. N. nämner även >>utgivande för annan person» och Sp. >>härbärgerande», men häri ligger väl knappast någon utvidgning av vad övriga lagar avse med blotta ordet »döljande». Än vidare nämnes befordrande av brottslingens flykt i alla lagar utom Ö.; Fr.; Belg. och Wall.; de tre sistnämnda röra sig ensamt med begreppet >>reeel», >>rece'ler». Emellertid torde detta uttryck, vilket tidigare ansågs förutsätta, att inkulpaten »a donné ou fait donner asile a un eriminel», numera i praxis tolkas något vidsträcktare. Utpldnande av bevisning (stun- dom särskilt tillagt: hjälp till sådant utplånande) nämnes i alla. dessa lagar med undantag av de fyra sistnämnda; D. är ensam om den ovannämnda tidsbegränsningen (omedelbart efter förbrot- tets begäende eller medan det >>forfelges af det Offentlige»). Sp. och Perl'l göra samma tillägg, som ovan anförts från Argent. och Costa R., om att vägra myndighet inträde. Några bland lagarna av gruppen höra till dem, vilka föra säkrande av förbrot- tets resultat till personalfaution (It.; Tic.; St. Ga11.; Neuch.; Venez.) Ö. medtager ett fall, som snarast synes innefatta (dolos eller kulpos) delaktighet i brott (jfr ov. s. 123).

Beträffande handlingens negativa form följer av allmänna regler, att den, som underlåter sin juridiska plikt att befordra. en brottsling till straff, kan falla under en allmän bestämmelse om personalfaution, såvitt han icke, såsom specialsubjekt, träffas av en särskild straffsanktion. Någongång medtaga lagarne l1(- nom i detta sammanhang, såsom den ovan anförda Luz. 40 (om >>Polizeibeamte oder Bedienstete»), eller mera allmänt Argent. 2773 och Costa R. 4755. Däremot är det ett undantag från den van- liga ståndpunkten, då Columb. 254 uppställer det såsom en all- mänt medborgerlig, straffsanktionerad plikt att underrätta myr— dighet om efterspanad brottslings uppehållsort (Los que sepan (l

lugar donde se encuentran los reos profugos o ausentes a quienes se estd juegando, ]] no den el aviso respective a la autoridad) och likställer detta fall med annan faution. Om liknande bestämmelser i vissa anglikanska lagar (Ariz.; Calif.; Idaho; Illin.; Nebr.) jfr ned.

E) Subjektivt rekvisit.

Om flera lagars begränsning av den brottsliga handlingen genom uppställande av visst syfte (att undandraga förbrotts— lingen straffet; stundom även: att tillförsäkra honom fördelarne av brottet) jfr ov. *

Om betydelsen av animus lucri såsom kvalifikationsmoment jfr ned. Sp. 50 gör frånvaron av animus lucri till förutsättning för att personalfaution skall få anses föreligga (Son encubridores los que, sin anime de lucro y sin concierto preoio, pero con conocimiento del delito y sin haber tenido participaciön en e'l, intervenieren posterior— mente etc.); Grek. 74 likaså frånvaron av egennyttigt syfte (jfr ov.).

Culpa, som ofta straffas vid realfaution (S. 3: 10; Fi. 32: 5; N. 317; H. 417 bis o. s. v.), straffas undantagsvis vid personal- faution, såvitt rör kännedom om förbrottet, enligt S., som tillhör de lagar, vilka sammanföra personal- och realfaution (3: 10: Har någon, utan vetskap om brott, som annan förövat, honom tillhandagått, på sätt i 9 5 sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka). — Om den äldre spanska strafflagens ställning till culpa jfr Spec. Utk. I, 40; liknande den nya lagen art. 33 (Incurrird, asimismo, en responsabilidad criminal el que, con ocasion de acciones u omisiones no penadas por la leg, causare por imprevisio'n, imprudencia o imperi- eia, una lesion o dana que, de ejeeutarlo con inte-ncion, constituiria dc- lito o falta); jfr, angående straffet, artt. 158, 162. Även Mex. 17 stadgar en allmän och långtgående straffbarhet för culpa; det fordras dock, förutom att brottet fullbordas, att det för uppsåt gällande straffet är högre än fem dagsböter resp. icke utgör en- bart arrest mindre än en månad (Para que la imprudeneia sea pu-

nible, se neeesita: I. Que llegue a cons-umarse, g II. Que no sea tan leve, que si juera intencional solo se sancionaria con arresto menor de un mes o muita de cinco dias de utilidad). — Om straffbarheten, vid vanemässighet, av viss culpa jfr. ov. sid. 121.

F) Kvalifikationer.

De oftast förekommande kvalifikationerna vid personalfau- tion grunda sig på grkes- (eller Väne-)mässighet eller på animus lucri. Det förra är förhållandet enligt Sp., som utbryter (ur den eljest i delaktighetskapitlet uppställda personalfautionen) den va- nemässiga formen och uppställer den i den speciella delen (513 —514) tillsammans med realfaution (513: Los que habitualmente se dedicaren a ocultar o inutilizar el cuerpo, los efectos o los instrumentos de los delitos, o a albergar, ocultar o proporcionar la fuga a los delin— cuentes); likaså i flere kantonallagar av den typ, som samman- sluter personal- och realfaution i ett institut: Graub. 37 (Nur wer aus solcher Begunstigung ein Gewerbe macht, kann, je nach Umständen, mit einer gleichen oder auch. grössern Strafe, als der Gehilfe, belegt werden); Schaffh. 652; Bern 411; Luz. 411 (Die Strafe der Begunsti- gunq kann nach Massgabe des Verschuldens bis auf ein Viertel und, wenn die Begänstigung gewerbsmässig betrieben wurde, bis auf die IIälfte der auf das Verbrechen geseteten Strafe bestimmt werden); stundom framhåller åtminstone lagen uttryckligen denna omständighet såsom försvårande: Obw. 243; App. A.-Rh. 303 etc. — Om Argent. 2775 och Costa B. 475 jfr. ov. s. 121.

Animus lucri uppställes såsom kvalifikationsgrund iFi. 16:20 (Gjorde han det för egen vinning; vare strazfet o. s. v.); T'. 257; Ung. 376; Bulg. 3402. De två sistnämnda lagarne tala uttryckligen om förmögenhetsfördel resp. vinningssyfte ; däremot har uttrycket sei- nes Vorteils wegen i T. av rättspraxis icke inskränkts till förmö- genhetsfördel (Entsch. R. G. 53,179). — I förbindelse med viss svårhetsgrad hos förbrottet har animus lucri uppställts såsom kva-

lifikationsgrund i S. 3: 9 (har det skett för egen vinning, och är brottet med str'azfarbete över åtta år eller svårare strof belagt); i förbindelse med viss typ av förbrott har den föranlett T. till uppställande av ytterligare två kvalifikationsgrader (258: Wer seines Vorteils wegen sich einer Begunstigung schuldig macht, u'ird als Hehler bestraft, wenn der Begunstigte 1. einen einfachen Diebstahl oder eine Unterschlag- ung bcgangen hat 2. einen schweren Diebstahl, einen Raub oder ein dem. Itaube gleich zu bestrafendes Verbrechen begangen hat . .)

Faution av röveri utgör enligt Bulg. 341 en särskild kvali- fikationsgrund.

Ämbetsmans personalfaution uppställes såsom kvalifikation i Sp. 5132.

Den anglikanska rätten håller genomgående personalfaution och realfaution i sär (om ock terminologien stundom är något vacklande). Den senare plägar betecknas såsom receiving och i de kodifierade rättskällorna uppställas i sammanhang med andra förmögenhetsbrott. Personalfautionen åter behandlas i de flesta lagar formellt såsom efterföljande delaktighet (accessories after the fact — i motsats till föregående delaktighet, accessories before the fact; emellertid förekommer icke sällan —— Ariz. 28, 29; Calif. 32, 33; Tex. 86 etc. — den terminologi, att personalfautorerna betecknas enbart med ordet accessories, i det de föregående del- aktiga räknas in under principals). Undantagsvis uppställes per- sonalfautionen i form av ett specialdelikt (>>harbouring»: Ohio 12841; Ind. Pen. C. 212).

I realiteten är emellertid straffet oftast alldeles icke acces- soriskt. Stundom uppställes endast en fix skala: Eng. Steph. 61; Ariz. 29; Calif. 33; Idaho 8095; Illin. 38: 613; Minnes. 4760; Mis- siss. 1027; Nebr. 2051; Ohio 12841; South Austr. 328. I några

fall uppställas flere fixa skalor, allt efter huvudbrottets beskaf— fenhet: två skalor i Viet. 312, 313; tre skalor i N. Carol. 13 (sär- skilt strängt straff vid faution av mord, mordbrand, våldtäkt— och inbrottsstöld); N. S. Wal. 348, 349, 350. Stundom uppstäl— ler lagen th straff för personalfaution vid felonies och accesso— riskt straff för personalfaution vid misdemeanours: Can. 574; 575; Ind. Pen. C. 212; Queens]. 544, 545; West. Austr. 562, 563: eller förklarar rentav, att i sistnämnda fall alla i brottet inblan— dade äro att betrakta såsom principals och sålunda utan vidare komma under gärningsmannastraffet: N. Jers. Introd. (An acces- sory is he who is not the chief actor in the ojfence, nor present at its performance, but is in some way concerned therein, either before or after the fact committed. The distinction between the principal and accessorg is made only in felonies. In misdemeanors, all who aid, abet or par- ticipate are principals, and all are equally guilty); New Y. 33, 31. Denna sista ståndpunkt torde i praktiken ofta intagas av rätts- ordningar, som i lagen icke nämna något om accessories, utom vid felonies (jfr ned.). — Ett rent accessoriskt straff uppställes av Tex. 88 (Accessories to offences shall be punished by the infliction of the lowest penaltg to which the principal in the szence would be liable) och U. S. A. Fed. P. C. 551 (maximum :halva gärningsmannens maximum; där det sistnämnda utgör dödsstraff: tio års fängelse).

Att straffet icke bestämmes accessoriskt, hindrar emellertid icke, att lagen stundom skapar en processuell accessorietet på det sätt, att den låter dom efter åtal för gärningsmannaskap eller föregående delaktighet konstituera res iudicata med avseende på åtal för personalfaution och vice versa: N. Carol. 12; South Austr. 328 i. f. (no person who shall be once duly tried for any such ofence, whether as an accessorg after the fact or as for a substantive felong, shall be liable to be again prosecuted or tried for the same elfence); Viet. 314.

Rörande brottssubjektet spelar privilegiationen av närstående en mycket mindre roll än i förut berörda lagar. Flertalet angli-

kanska lagar nämna ingenting om en privilegiation och andra uppställa den i mycket inskränkt omfång. Eng. Steph. 60 med- tager endast hustru, som hjälper sin man; N. Zeal. 92 tillägger det fall, att hustrun, >>i mannens närvaro och på hans auktoritet», hulpit någon tredje, som jämväl varit invecklad i förbrottet; Can. 712 och Tasm. 62 tillägga till dessa båda fall ytterligare det, att mannen hjälper sin hustru, medan Ind. Pen. C. 212 in- skränker sig till mannen och hustrun inbördes. Längre går Illin. 38: 613 (husband or wife, parent or child, brother or sister to the qu'endcr) och längst (bland här berörda lagar) Tex. 87 (The following per- sons can not be accessories: 1. The husband or fu'ife of an ofender. 2. His relations in the ascending or descending line bg consanguinitg or affinity. 3. His brothers and sisters. 4. His domestic servants).

I fråga om förbrottets beskaffenhet förutsätta flere lagar, att detta utgjort en felong: Eng. Steph. 60, 61; MiSSiSS. 1027; N. Carol. 12, 13: Ohio 12841; N. S. Wal. 347—350; South Austr. 328, 329; Viet. 311—314. Som ovan nämnt, torde detta vara så att förstå, att domstolen vid mindre förbrott kan döma per- sonalfautorn efter gärningsmannens skala, därunder han uttryck- ligen ställes av de båda nyss citerade lagarne, N. Jers. och NeW Y. (Ett accessoriskt straff för personalfaution vid förbrott av misde- meanours grad uppställes däremot, som redan nämnt, uttryck- ligen av Can. 575; Tex. 86; U. S. A. Fed. P. C. 551; Ind. Pen. C. 212; Queensl. 545; West. Austr. 563).

Rörande den brottsliga handlingen vid personalfaution förut- sätta fiere lagar begreppet accessorg after the fact såsom bekant: Iowa 12896; N. Carol. 12, 13; U. S. A. Fed. P. C. 551 ; N. S. Wal. 347 ff.; South Austr. 328 ff.; Viet. 311 ff. Andra understryka det personliga omhändertagandet och döljandet av brottslingen (harbour, conceal, protect etc.: Ariz. 28; Calif. 32; Idaho 8094; Nebr. 2051; Ohio 12841; Ind. Pen. C. 212: harbours or conceals a per- son .. with the intention of screening him from legal punishment) eller befordrandet av hans flykt (escape etc.: Can. 71; N. Zeal. 92; 9

Tasm. 6). Några lagar använda mera vittgående uttryck: bistå— ende i syfte att undandraga honom straff o. d. (jfr ov. s.117): Eng. Steph. 60 (receives, comforts, or assists him, in order to enable him to escape from punishment); Minnes. 4759; MiSSiSS. 1027; NeW Y. 30; Tex. 86; Queens]. 10; West. Austr. 10.

Stundom uppställes i jämnbredd med den egentliga perso— nalfautionen det fall, att någon, med kännedom om ett begånget brott, »döljer» det för myndighet: Ariz. 28 (All persons who, after full knowledge that a felony has been committed, conceal it from the ma— gistrate, or harbor and protect the person etc.); Calif. 32; Idaho 8094; Illin. 38: 613; Nebr. 2051. Närmast faller Väl härunder ett utplå- nande av bevisningen om brottet (som torde ingå även under de övriga lagarnas formuleringar); men att en formlig angivelseplikt i dylikt fall icke är eller har varit främmande för den angli- kanska rätten, visar sig av (de numera visserligen obsoleta) stad- gandena om »mispr ision of treason», resp. »of felony» i Eng. Steph. 225 (Every one who knows that any other person has committed high treason, and does not within a reasonable time give information thereof to a judge of assiee or a justice of the peace, is guilty of misprision of treason, and must upon conviction thereof be sentenced to imprisonment for life, and to forfeit to the 'ing all his goods and the profits of his lands du- ring his life), 226 (Every one who knows that any other person has com— mitted felony and conceals or procures the concealment thereof is guilty of misprision of felony).

För vad angår det subjektiva rekvisitet, medtaga några lagar ett visst område av culpa, under samma straffbestämmelse som det uppsåtliga brottet: Minnes. 4759 (having knowledge or reasonable ground to believe that such ofender has committed a felony or is liable- to arrest); New Y. 30 (having knowledge or reasonable ground to believe that such ofender is liable to arrest, has been arrested, is indicted or convicted, or has committed a felony); Ohio 12841; Ind. Pen. C. 212.

V. Störande av allmän funktion genom an- grepp på myndighets förfogande över saker.

Allmänt organs förfoganderätt över saker (av betydelse för organets funktion) kan enklast taga sig uttryck i vanlig besitt- ning: organet har i sin ämbetslokal, sitt arkiv o.s.v. förvarade dokumenter och andra föremål, som utgöra medel för dess funktion. Och i den mån besittningsbegreppet kan utvidgas ifråga om en- skilt rättssubjekt, kan motsvarande tänkas även beträffande det allmänna organet. Men detta sistnämnda kan även förfoga över saker på en grund, som saknar motsvarighet för det privata rätts- subjektets vidkommande. Det allmänna organet kan nämligen, så långt lagen öppnar möjlighet därför, genom sin egen auktoritet tillägga sig en förfoganderätt över främmande sak —- en rätt av offentlig natur, som mer eller mindre provisoriskt, mer eller mindre djupt gripande, innebär en inskränkning i den enskildes normala för- foganderätt: sakens omhändertagande, förbud mot dess avyttrande, förfiyttning etc., till dess en viss fordran blivit betald, en rättegång avgjord, en viss be visprocedur slutförd, en viss allmänfara överstån- den o. s. v. Under det att det förstnämnda fallet — då det allmänna organet har vanlig besittning till saken —— i regel kan anses komma under något (om också icke alltid tillräckligt) straffskydd, nämligen under allmänt straffskydd för besittningen till saker, så kan, vid det andra fallet — såvitt saken i mer eller mindre mån lämnas i enskild besittning — lättare inträffa, att ett angrepp på det allmänna organets självtagna förfoganderätt icke genom de van- liga sakrättsliga straffsanktionerna erhåller straffskydd (åtminstone

gentemot besittaren). Det är därför begripligt, att lagarne mera allmänt hava uppställt särskilda institut (även om de långtifrån alltid hava betecknats såsom >>brott mot myndighet») vid det senare än vid det förra fallet.

Vare sig emellertid statens förfoganderätt är av ena eller andra arten, så kan staten ofta finna lämpligt att utmärka den genom en symbol, t. ex. ett sigill eller märke, som avser att be- vara det statens förfoganderätt underkastade föremålets identitet eller uttrycka statens vilja att tillsluta ett rum eller en förvarings- persedel. Det ligger då mycket nära till hands, att staten, utan avseende på om någon verklig kränkning av förfoganderätten äger rum, straffar den, som förgriper sig på denna symbol, t. ex. öppnar försegling, så att förvaringspersedelns innehåll resp. det stängda rummet blir tillgängligt; eller borttager eller skadar märke, så att det icke längre synes för var och en, att saken i fråga är underkastad statens förfogande. En dylik straffbestäm- melse förekommer allmänt i lagarne, även sådana som i avseende på själva förfoganderättens kränkning nöja sig med de allmänna bestämmelserna.

Det sagda föranleder uppställandet av tre grupper av stad- ganden, avseende 1) angrepp på det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion; 2) angrepp på statens förfoganderätt i andra fall; 3) angrepp på föremål, var- igenom staten symboliserat sin förfoganderätt. —— Härtill kan läg- gas 4) angrepp på föremål, som av myndighet (eller överhuvud all- mänt organ) gjorts offentligen tillgängligt för att förmedla tillkän- nagivanden från myndigheten till allmänheten (kungörelser o. d.).

A) Angrepp på. det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion.

Då straffskyddet ju avser den allmänna funktionen, så gäl- ler genomgående, att det i allmänhet endast är fråga om

föremål av individuell betydelse för funktionen, icke om föremål, som när som helst kunna utbytas mot andra, utan att detta ut- byte inverkar på funktionen. Emellertid äro ifrågavarande straff- sanktioner, sådana de förekomma i lagarne, icke alltid bestämda exakt efter de nyss uppdragna linjerna. Vissa föremål idet all- männa organets besittning hava kanske synts lagstiftaren av större vikt för funktionen än andra, vadan han kan ha begränsat det särskilda straffskyddet till de förstnämnda och i övrigt nöjt sig med de allmänna bestämmelserna. Sådana särskilt skydds- behövande föremål kan han ha funnit t. ex. i handlingar av olika slag; ävenså i andra saker, bestämda till beoismedel (därmed han närmar institutet till förfalskningsbrotten, uppfattade såsom an- grepp, av varje art, på bevismedel). Har han sålunda å ena sidan inskränkt det skyddade området, kan han å andra sidan ha fortsatt tankegången och utsträckt skyddet t. ex. till bevismedel, som icke äro i det allmännas besittning men dock av särskild vikt för det allmänna. Även kan han irekvisitet ha vidgat själva besittningsförhållandet så, att även de föremål medtagits under straffskyddet, som av det allmänna provisoriskt lämnats i enskilds innehav för att i sinom tid återställas till det allmänna.

Efter det sätt, varpå lagarne operera med dessa synpunkter, kunna" de indelas i åtta grupper, nämligen de, som medtaga 1) alla föremål (såvitt de tjäna den allmänna funktionens ändamål) i det allmänna organets omedelbara besittning; dessutom de nyss- nämnda, som provisoriskt överlämnats till enskild; 2) alla före- mål i allmänt organs omedelbara besittning, men icke de till enskild överlämnade; 3) alla i organets omedelbara besittning; dess- utom sådana, som ännu icke äro i organets besittning, men >>rekvi- rerats»; 4) handlingar m. in., även de provisoriskt till enskild, överlämnade; dessutom beoismedcl, bestämda till bevis inför myndig- het, utan avseende på besittningsförhållandet; 5) icke handlingar m. m. överlämnade till enskild; i övrigt lika med föregående; 6) bevismedel av olika slag, i organets omedelbara besittning; 7)

skrifter i organets omedelbara besittning; 8) föremål, förvarade i allmänt organs arkiv. '

ad 1. Hit höra T. 133 (Wer eine Urkunde, ein Register, Akten oder einen sonstigen Gegenstand, welche sich eur amtlichen Aufbewahrung an einem daeu bestimmten Orte bejinden, oder welche einem Beamten oder einem Dritten amtlich iibergeben worden sind); Kina 144 (any document, plan or other object, which has been taken into ofji'cial custody by any public officer, or which has been officially entrusted by him to any third party for custody); T. Fsl. 160 (l'Ver Schriftstucke oder an- dere bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Verwahrung bejinden oder ihm oder einem anderen amtlich in Verwahrung gegeben worden sind. . Die l'TOFSCllMEff des Abs. 1 gilt entsprechend fur Schm'ftstticke und under” bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Veru'ahrung einer Religion.- gesellschaft des ofentlichen Rechtes belfnden);

ad 2. Till denna grupp äro att räkna: Fr. 254 (Quant auc soustractions . . de pieces ou de procedures criminelles, ou d”autres papiers, registres, actes et efets, contenus dans les archives, grejfes ou depot-s publics, ou remis & un dépositaire public en cette q-ualité); Bulg. 151 (böcker, register, dokumenter eller saker, som befnna sig hos ofentliy myndighet); Luz. Pol. 53 b (Urkunden, Register, Akten oder sonstige Gegenstande, welche sich an einem ätlbntlichen Verwahrungsorte aufbl- wahrt jfnden, oder einem Beamten, zu dessen Amte die Verwahrung der- selben gehört, in amtlicher Eigenschaft ubergeben worden sind); Gen. 19) (= Fr.); It. Fsl. 355 (Chiunque sottrae, sopprime, distrugge, disperae o deteriora carpi di reato, atti, documenti, om.:ero altra cosa mobile par- ticolarmente custodita in un pubblico Jujjicio, o pressa un pubblico ufjfciale o impiegato che presti un sercizio pubblico);

ad 3. Denna ståndpunkt intages av Freib. 1681 (C'elui gii soustrait des objets sous la garde de llautorité ou réguisitionnés par elle); Peril 324 (El que substrajera objetos reguisados por la autoridad ö puestors bajo su custodia); (jfr Tjslov. Fsl. 201, som i sammanhang med skydd för beslag [se ned.] medtager eine solehe Sache, die die ofeni- liche Mach-t gemäss dem Gesetze anzufordern berechtigt ist);

ad 4. Hit höra H. 200 (saken, bestemd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of" bewijs te dienen, akten, bescheiden of registers die eoortdurend of tijdelijk op openbaar gezag bewaard worden, afhetzii aan een ambtenaar, hetzij aan een ander in het belang van den open- baren dienst zijn ter hand gesteld); Argent. 255 (objetas destinados a serrir de prueba ante la autoridad competente, registros o documentos confados a la custadia de un funcionaria 0 de otra persona en el intere's del servicio publico); Peru 327; om ib. 324 (mindre straffbart) jfr sub 3.

ad 5. Från sistnämnda grupp skiljer sig Costa R. däruti, att överlämnandet skall ha skett till en funktionär; m. a. 0., om det icke är fråga om bevismedel, medtages endast vad som be- finner sig i något allmänt organs omedelbara vård (471: objetos destinados a servir de prueba ante la autoridad, a documentos a papeles de cualquier clase, condadas en interés del seroicio publice a la custodia de un funcianaria);

ad 6. Hithörande lagar äro It. 202 (carpi di reato, atti a dacumenti custaditi in nu pubblico ufjicia a pressa un pubblico ufjieiale per ragione di tale sua qualita); Turk. 275; Tic. 158; Venez. 231(algzin instrumenta, a efecto de algun hecho punible, acto a documento eolocado en una ajfcina a cargo de algdn funcianaria publice en raeon de su cardcter);

ad 7. Denna ståndpunkt intages av Fi. 16: 15 (allmän ur- kund, protokoll, rättegångshandling eller annan handling eller skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjänsteman, eller för tjänstens skull överlämnats åt myndighet eller tjänsteman); Columb. 394 (algun procesa civil a criminal, protacolo a libro en que se sienten par- tidas, actas, acuerdos o registras, a cualguier otra documento custadiado en arehiva, ojieina u otro depösita publice); R. 78 (opiiunanbnux rum qacrnux nonynenros 113 rocynapcrsenuux yqpemziennn); Fi. Fsl. 15: 9 (= Fi”) — En liknande begränsning med hänsyn till objektet förekommer i Port. 311, 312, som dock nästan inskränker brottet till ämbetsbrott (311: ämbetsman, till vars funktion det hör att förvara föremålet: todo o empregado publico encarregado da guarda e conservagdo dos documentos c papeis existentes nos archives, cartarias au

quaesquer deposites publicos; 312: ämbetsman, som i ämbetsärende fått sig föremålet anförtrott: que lhe tenham side cenfiades em rasde de seu efhcie; ib. % un. enskild person, som av allmänt organ fått förvaringen åt sig uppdragen: qualquer pessoa encarregada da guarda des documentos eu titules nlelle referidos, pela aucteridade legitima, en per cammissha de empregada publice, a quem houverem sida eenjiados). [En allmän bestämmelse om stöld, incl. förskingring, av dylika föremål innehålles i Port. 424]. En bestämd inskränkning till ämbetsbrott förekommer i Sp. 430 (El juncianarie publice que sustra- jere, destruyere u ecultare documentos o papeles que le estuvieren cen— ]fades par rasen de su cargo); Tjslov. Fsl. 197 (Ein Organ der özfent— lichen Macht, das eine Urkunde oder eine Aufzeichnung, die ftir eine Amtshandlunq wichtig sind und die es eufolge seiner Amtspflicht aufbe- wahrt eder zu denen ihm sein Amt Zutritt gewährt, etc.).

ad 8. Ung. 420 straffar särskilt skadegörelse avin einem özfentlichen oder amtlichen Archiv aufbewahrte Urkunden, Schriften oder senstige Gegensta'nde.

Beträffande den brottsliga handlingen använda flertalet lagar formuleringar, som väsentligen överensstämma däri, att före- målet undandrages det allmänna organets förfogande. Stundom användes endast ett uttryck liktydigt med undandraga (Freib. 1681: Celui qui seustrait des objets etc.; Peril 324: El que substrajera ebjetes etc.). Stundom uppställes såsom alternativ därmed förstöra, tillägna sig 0. s. v. (Fr. 254: Quant aux soustractians, destruc- tiens et enlevement de pieces etc.; Luz. Pol. 53 b: vernichtet oder bei Seite schazft; Gen. 200 = Fr.; Argent. 255: sustrajere, ecultare, destruyere o inutilizare; Costa B. 471 = Argent.) Flere lagar medtaga skada (eller delvis förstöra): (Fi. 16: 15: Förstör, skadar, undanskajfar eller tillägnar sig någon; H. 200: vernielt, beschadigt, anbruikbaar maakt ef wegmaakt; T. 133: vernichtet, beiseite schafft oder beschädigt; R. 78 (HOXIImeHHe, HOBpemneHne, CORphITIIe rum ynnuromenne); Columb. 394:

sustrajeren e destruyeren en tade e en parte; Kina 144: suppresses, da- mages, abandans er otherwise renders useless; T. Fsl. 160: beschädigt oder der amtlichen Verfilgung entzieht; It. F sl. 355: settrae, sapprime, distrugge, (lisperde e deteriera. Undantagsvis tillägges såsom alter- nativ förfalska: It. 202: sattrae, sepprime, distrugge e altera; likaså Turk. 275; Venez. 231 — vilka lagar uteslutande fästa sig vid förfogandet över berismedel; It. Fsl., som vidgat objektet, jfr ov., har också ändrat altera till deteriera. Ung., som behandlar fallet inom skadegörelseinstitutet, uppställer följaktligen (420) endast förstöra och skada såsom former av handlingen. Det i praxis såväl som i teori stundom uppmärksammade fall, att man, utan att taga saken ur myndighets besittning, genom omflyttande (un- dandöljande i ämbetslokalen etc.) gör den svåråtkomlig, har i allmänhet icke behandlats av lagarne (så dock Columb. 3942, som uppställer detta fall särskilt, såsom mindre straffbart: Si ne hubiere sustracciön e destruccio'n, sina simplemente eeultacion maliciesa en la misma a_ficina, la pena serd la mitad de la que seriala el inciso precedente).

En kvalifikation, då gärningen begås av ämbetsmannen-de- positaren, förekommer i Fr. 2552; It. 2022; Turk. 2752; Venez. 2312; ävenså Gen. 2002 (där kvalifikationen även omfattar depo- sitarens agents, prépesés au cammis).

Culpa straffas, såvitt rör ämbetsmannen-depositaren, enligt fiere lagar: Fr. 254; Gen. 199 etc.

B) Angrepp på det allmännas förfoganderätt över föremål i andra fall.

Med hänsyn till straffskyddets omfång kan man närmast åt- skilja a) den statsliga förfoganderätt, som har sin grund i statens privaträttsskipande verksamhet, och b) den, som har annan grund. I fallet a är det oftast fråga om föremål, som avses skola ut- göra pant för fordran eller eljest användas till betäckande därav: men grunden kan även vara en sakrättslig tvist om själva det individuella föremålet, vars avyttrande etc. staten anser sig böra hindra, till dess tvisten avgjorts. I fallet b — för vilket lagarne ofta använda uttrycket beslag (vilket dock stundom användes i vidsträcktare betydelse) — kan grunden för det allmännas in- gripande växla, men låter i det hela hänföra sig antingen till intresset att bevara bevismedel (exempelvis beslag i sammanhang med häktning) eller till intresset att motverka fara eller rättsstri- dighet i olika riktningar (därvid under omständigheter, t. ex. då det gäller beslagtagande av medel till brott eller produkter där- av, statens ingripande kan sträcka sig till kon'dskation av före- målet).

Det är tydligt, att typen a nära berör sig med straffbestäm— melser rörande t. ex. förskingring eller ägares undandragande av pant. Under alla förhållanden innebär det emellertid ett väsent- ligt plus i brottslighet, att gärningsmannen, förutom vad han kan ha brutit mot enskild rätt, har överträtt ett uttryckligt för- bud av staten. Men det kan även inträffa, att den förfogande- rätt, staten i dylika fall tillägger sig, sträcker sig längre än de; område, där motparten har någon som helst sakrätt iföremålet, och att således en kränkning av denna statens förfoganderät; icke åtföljes av något brott mot enskild.

Vissa lagar hava emellertid icke funnit nödigt att särskil: kriminalisera ifrågavarande angrepp mot staten (vid typen a) utan låtit det bero vid de såsom »brott mot enskild» uppställda.

rekvisiten. Å andra sidan hava en del rättsordningar icke i den allmänna strafflagen kriminalsanktionerat typen b (men kanske uppställt specialstraffrättsliga bestämmelser för särskilda fall). Man kan därför åtskilja rättsordningarne i sådana, som 1) med- taga båda typerna a och b i den allmänna strafflagen; 2) icke i den allmänna straffiagen upptaga typen b, men väl, bland brott mot staten. typen a; 3) icke i den allmänna straffiagen upptaga typen b och, beträffande typen a, inskränka sig till de bland brott mot enskild uppställda, sanktionerna.

ad 1. Straffiagar, som medtaga båda typerna a och b, upp- föra givetvis typen b bland brott mot staten. Vanligen gäller i dessa lagar detsamma om typen a; undantag gör Schw. Fsl. 258, 146 (jfr ned.). Neuch. upptager (139) dem båda tillsam- mans under brott mot staten, men har, beträffande typen a, ett parallelstadgande (410) bland brott mot enskild, jfr ned.

Följande lagar tillhöra denna grupp: Fi. 16: 172 (Hubbar na- gon uppsåtligen i kvarstad satt, utmätt eller i beslag taget gods), 18 (Bryter någon emot laga jörbud att skingra eller jöryttra löst eller fast gods eller att utgiva annans egendom); N. 343, bland »Forseelser mod den offentlige myndighed» (den, som .. afhcender gods, hvari udlccg, avsaztning, heftelse, arrest eller beslag er gjort, eller handler med et lev- fermelig nedlagt ferbud); H. 198 (eenig goed aan het krachtens de wet daarop gelegd beslag of aan eene gerechtelijke sequestratie enttrekt etc., jfr ned.); T. 137 (Sachen, welche durch die zuständigen Behörden oder Beamten gepfändet eder in Beschlag genommen worden sind); [Ö. Ges. 25/5 1883 S 3 (Sachen, welche ren einer Behörde eder in deren Auftrag sequestriert, gepfändet eder in Beschlag genemmen wurden)]; Wall. 126 (La violatien d7une defense spe'ciale ou d'un slquestre légalement notijfe'); Bas. 54 (Ges. 22/6 1891: Wer Sack-en, die van der euständigen Behörde gepfändet, in ein Guterverzeichnis (Inventar) aufgenemmen, mit Arrest oder Beschlag belagt sind); Tic. 151 % 1 (La violaziane delesa degli inter- detti penali, delle reposiziani, oppigneraeieni e dei sequestri); App. A.- Rh. 116 (Gegenstände, die durch einen Verhaft eder einen Amtsbefehl

itberhaupt mit Beschlag belegt sind); Neuch. 139 (La vielatien d'une defense Speciale eu d'un séquestre le'galement notiflés, eu légalement im- posés par les autorités judiciaires eu administratives), jfr 410 (såsom brott mot enskild: Le de'tournement, la destruction, la détériaratim dlebjets saisis eu séquestrés, au appartenant seit (i une masse en faillite, seit a une masse bénéjfciaire); Freib. 168 (des objets sous la garde de l'a—uterité eu réquis'itie—mtés par elle); Fi. Fsl. 15: 8 (: FL); T. Fsl. 161 (eine Sache, die amtlich gepfändet oder in Beschlag genommen ist); Tjslov. Fsl. 201 (Wer eine behördlieh in Beschlag genommene oder eine selche Saehe, die die ofentliehe Macht gemäss dem Gesetze anzufor— dern bcrechtigt ist .. . Unter Beschlagnahme wird jede Handlung ver— standen, durch die sich die öfentliche Macht nach dem Gesetze die klag- lichkeit versehajft, uber eine Sache im gerichtlichen oder verwaltungsbe- hördlichen Verfahren zu verfttgen, namentlich auch die ewangsweise Pfandrechtsbegrimdung etc.); Schw. F Sl., som har kränkande av be- slag bland brott mot staten (258: eine Sacke, die amtlich mit Be- schlag belegt ist) och övriga fall bland konkursförbrytelser (146: eine amtlich gepfdndete ode-r mit Arrest belegte Sache oder . . eine Saehe, die in einem Betreibungs-, Kenkurs— eder Retentiensverfahren mntlich aufqezeiehnet ist).

ad 2. Lagar, som icke medtaga typen b, men uppföra typen a bland brott mot staten, äro: S. 10: 21 (lös egendom,, som är satt [ kvarstad eller utmätt), 22 (Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att giva annans gods ut); It. 203 (case sottepeste a pigneramente o a sequestre e affiliate alla sua custodia); Rum. 2002; Turk. 276; Waadt 128 (Celui qui viele un séquestre légalement impesé); Venez. 232; It. Fsl. 332.

ad 3. Lagar, som icke medtaga typen b, och beröra typen a en- dast under brott mot enskild, äro: D. 253 (såsom bedrägerifall: svig- agtig bertflytter eller farstikker arresteret Gods jfr Retspl. L. 650 om över- trädelse av förbud); Ung. 359 (såsom förskingring: wenn der Eigentiimer einer durch das Gericht eder eine andere Behörde unter Sperre gelegten Sacke, in beeug auf diese bei ihm belassene eder ihm anvcrtraute Suche etc.); Fr.

400 (under stöld: Le saisi qui aura détruit, détourné ou tenté de détruire en de détourner des objets saisis sur lui et confe's a sa garde, sera puni des peines portées en Particle 406. Il sera puni des peines perte'es en l'artiele 401, si la garde des objets saisis et gu'il aura détrnits ou dé- tournés ou tente de dét-ruire ou de déteurner arait été eonfiée it un tiers — maximum i förra fallet två års, i senare fallet fem års enz— prisonnement): Belg. 507 (le saisi et tous eeur qui aurontfrauduleuse- ment (letruit ou de'tourné, dans sen inte;-ät, des ebjets saisis sur lui — bland >>fraudes»); Port. 422 (under stöld: uma eousa que lhe per- tenfa . . estande penhorada ou depositada em seu peder por mandado de jtl-stiga); Bulg. 321 (under förskingring; =Ung.); Luz. 230 bis e (Ges. 11/5 1926, bland konkursförbrytelser: eine amtlieh gepfändete eder mit Arrest belegte Saehe oder . . eine Saehe, die in einem Betrei- bangs-, Konkurs- oder Retentionsrerfaln'en amtlieh aufgezeiehnet ist); Ar- gent. 1739 (bienes . . que . . estaeieren embargados —— såsom bedrägeri- fall); Costa R. 3839 (likaså); Jap. 242, 252, 262, som fördelar fallet på stöld, förskingring eller skadegörelse, allt eftersom handlingen överensstämmer med något av dessa rekvisit; vid skadegörelse (262) namnes även beslag (men icke vid övriga fall).

Några lagar icke allenast uppställa typen a bland brott mot enskild, utan behandla den helt och hållet såsom sådant brott (i det t. ex. skada eller fara för fordringsagare förutsattes): Thurg. 162 (PVer sein mit ebriglceitliehem Besehlage belegtes . . Vermögen . ., wenn dureh diese Handlungen eine Besehädigung der bereehtigten Gläubiger ein— tritt); Sehaffh. 229 (Wer . . seine fiir einen Gläubiger mit ebrigkeitliehem Besehlage belegte oder gepfändete Saehe dem Besehlage heimlioh enteieht, und (ladureh die Berechtigten um ihr Benuteungsreeht oder ihre Befriedigung bringt); Zug 120 (wenn ein Schuldner zum Naehteil eines Gläubigers uber Gegenstände .. irelehe eur Sicherung des Gläubigers mit Besehlag belegt sind); St. Gall. 84 (Ges. 8/1 1917: der Sehuldner, der mit Gefährdung oder zum Sehaden seines Glaubigers . . Gegenstände, ilber u'elehe er infolge amtlieher Besehlaglegung eureeit nicht frei eeifiigen hann) o. s. V. Gemenligen förekommer dock i dessa lagar en allmän bestämmelse om olydnad

mot myndighet, varigenom angreppet på statens förfoganderätt torde kunna åtkommas, där ej straffsanktionen av den enskilda förmögenlietsrättigheten gör tillfyllest; jfr Thurg. 250; Schaffh. 106; Ziir. 80; Zug 44; Sol. 61; St. Gall. 144, 145. En dylik all- män bestämmelse förekommer stundom även iandra lagar, t. ex. N. 343 (handler med et loefermelig nedlagt forbud); H. 184; Port. 188; (que faltar (i obediencia deeida ds ordens ou mandudos legitimes da auctoridade publica en agentes d'ella); Bulg. 154 etc.

Angående handlingsobjektets omfång i övrigt torde rätts- praxis i allmänhet ha vägrat att, såvitt lagen betecknar objektet såsom sak eller föremål, utsträcka detta till rättighet (för S.:s vidkom- mande, jfr, i fråga om skingringsförbud, N. J. A. 1912, 570). Där- emot torde praxis i fiere fall ha medtagit konkursmassa, även där lagen ej nämner detta fall (Vilket emellertid stundom sker i detta sammanhang: Neuch. 410; Luz. 230 bis e; Tjslov. Fsl. 2013). I all- mänhet inträder icke straffskyddet förr än staten genom en äm- betshandling tillagt sig förfoganderätten (såsom betonas t. ex. i T. 137: Sachen, welche durch die euständigen Behörden eder Beamten gepfändet oder in Beschlag genommen worden sind); dock före- kommer i lagar, som uppställa notifikationsinstitutet, även straff- skydd under mellantiden från den enskildes notifikation till dess utmätning etc. verkställts (t. ex. Waadt 289: Celui gui déteurne ou gui dénature, au prejudice de sen créaneier, des ebjets déterminés dont ce dernier lui a notifié la saisie syéciale, et dans l'intercalle gui slécoule entre cette notificatien et la saisie réelle). — I den anglikanska rätten förekommer stundom straff för rubbande av föremål, varom man har anledning att Vänta. att det skall bliva föremål för seizure etc. Så särskilt Ind. Pen. C. 206 (whoeverfraudulently remoees, con- ceals, transfers or delivers to any person any property or any interest therein, intending thereby te prevent that property or interest thereinfrom being taken as a forfeiture or in satisfaction of a fine under a sentence which has been pronounced, or which he knows to be likely to be pro—

nounced, by a Court of Justice or other competent authority, or from being taken in e.tecutien of a decree or order which has been made, or which he knows to be likely to be made, by a Court of Justice in a eiril suit — här medtages sålunda även rättighet [any interest in property]).

Om ämbetsåtgärdens rc'ittsenlighet yttra sig lagarne mestadels icke; stundom förekommer dock, att den betecknas såsom laglig (t. ex. H. 198) eller det utövande organet såsom kompetent (t. ex. T. 137).

Beträffande den brottsliga handlingen, är det begripligt, att några av de lagar, som endast stadga straffskydd för ett på sta— tens privaträttsskipande verksamhet grundat förfogande (utmät- ning, kvarstad, skingringsförbud etc.), i fråga om handlingen en— dast eller huvudsakligen beakta dess lukrativa form (såsom den på detta område praktiskt ojämförligt viktigare). Ung. 359 och Bulg. 321 hänvisa till och med uttryckligen till den i försking- ringsrekvisitet uppställda handlingen. Även It. 203 och Venez. 282 tala endast om att till vinning för sig eller andra undan- draga eller vägra att utlämna föremålet. Andra lagar inskränka icke — oavsett det omfång, de giva objektet — handlingen till den lukrativa formen, utan medtaga förstöra, skada o. (1.: Fr. 4003 (gui aura détruit, détourné ou tenté de détruire en de détourner); Belg. 507; Port. 422 (a destruir ou desencanzinhm: —— ehuru brottet be- handlas som stöld); Turk. 2762; St. Gall. 84 (Ges. 8/1 1917: rechts- zoidrig ceräussert, beschädigt, zerstört oder unbrauchbar macht); Luz. 230 bis c (Ges. 11/5 1926: . . . eigenmäehtig zum Nachteil der Gläubiger eerfilgt, eder eine solehe Sache beschadigt, zerstört oder unbrauchbar macht); Columb. 401 jfr. 394 (sustrajeren o destruyeren en todo o en parte). H. 198 har såsom gemensam handling vid båda typerna (vilka betecknas resp. som seguestratie och beslag) undandraga, och tillägger särskilt vid beslag: nernielt, beschadigt of onbruikbaarmaakt. Jap. 242, 252, 262 fördelar, som förut nämnt, fallet på stöld, förskingring och skadegörelse och bestämmer handlingarne i över-

ensstämmelse därmed (medtagande beslag endast vid skadegö- relse, jfr cv.). — Åter andra lagar använda ett mera allmänt, omfattande uttryck, vare sig i förbindelse med en exemplifierande uppräkning eller ensamt; det förra gäller N. 343 (ulonlig tilintet— ger, beskadiger, skjuler, bortferer eller afhwnder . . eller handler med el lecformelig nedlagt förbud); T. 137 (rorsätzlieh beiseite schajft, zerstört eder in anderer Weise der Verstrickung ganz oder teil-weise enteieht; T. Fsl. 161 (likaså); det senare S. 10: 21 (rubbar man lös egen- dom, som är satt i kvarstad eller utmätt), 22 (Bryter någon emot förbud att gods skingra eller mot förbud att giva annans gods ut); Fi. 16: 17 (lika, i vad beträffar handlingen); Ö. Ges. 25/5 1883, 5 3 (der behördliehcn Verfiigung entzieht). Uttrycket violer, eielatien, violaziene användes iWaadt 128; Wall. 126; Tic. 157 % 1; Neuch. 139; uttrycket widerrechtlich iverfiigt i Ziir. 209; Zug 120; Sol. 149.

Såvitt synpunkten av förmögenhetsbrott mot enskild domi- nerat, kunna lagarne hava letts till inskränkningar i brottssubjektet. Särskilt hava lagstiftarne ofta sagt sig, att därest tillgrepp, skade- görelse etc. utövas av tredje man, detta bleve straffbart efter de vanliga bestämmelserna, såsom stöld etc., och att särskilda stadganden erfordrades endast för ägare (såvitt hans gärning icke innebär kränkning av en dessförutan straffsanktionerad, utbruten sakrätt). Härigenom förklaras, att under det många lagar upp- ställa brottssubjektet helt allmänt (endast med den inskränkning, att för brytande av förbud endast den straffas, vilken förbudet gäller), ett antal lagar endast omtala ägaren. Undantagsvis före- kommer, att endast depesitaren (vilken visserligen oftast samman— faller med ägaren) straffas. *

Ensamt ägaren uppställes såsom brottssubjekt i Ung. 359; Fr. 4003; Port. 422; Bulg. 321; Thurg. 162; Schaffh. 229; Ziir. 209; Zug 120; Sol. 149; St. Gall. 84; Jap. 242, 252, 262; It. Fsl. 332. Av dessa lagar göra Ung.; Port.; och Bulg. en ytterligare inskränkning,”i det de endast medtaga den ägare, som tillika är

depositar. Jap. förutsätter i 252 (förskingringsfallet, jfr ov.), att ägaren är depositar.

Belg. 507 straffar ägaren och envar, som handlar i hans intresse (le saisi et tous ceux gui aurontfrauduleusement détruit eu déteurné, dans son intérét, des objets saisis sur lui) — troligen på grund av den erfarenhet, att gärningen ofta utfördes av anhöriga till ägaren, utan att denne kunde överbevisas om deltagande.

Ensamt depositaren straffas enligt It. 203 (Chiang/ue sottrae o converte in projitto proprio o di altrui, o rifiuta di censegnare a chi di ragione, cose sottoposte a pigneranzento o a sequestro e afjfdate alla sua custodia); Venez. 232. (Såsom av ovanstående framgår, har It. Fsl. i denna punkt avvikit från gällande lag).

Culpa hos depesitaren straffas enligt några lagar: H. 198; It. 203; Turk. 2762; Venez. 232 etc.

H., som har allmänt brottssubjekt, uppställer en kvalifikation för den brottsling, som är depositar (1983: De bewaarder die epzette- lijk een dezer feiten pleegt of toelaat, of den (lader als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met geuangenisstraf can ten heogste vierjaren — eljest tre års maximum); likaså Turk. 2761. Fr. 4003, som be- gränsar brottssubjektet till ägare, och It. 203; Venez. 232, som begränsa det till depositar, överensstämma däri, att de uppställa en pricilegiatien för det fall, att båda dessa egenskaper förenas i brottslingens person (tydligen efter analogien av förhållandet mellan stöld och förskingring). — I rak motsats till Fr. upp- ställer It. Fsl. 332 (som ävenledes begränsar brottssubjektet till ägare) en privilegiation för det fall, att nämnda båda egenskaper icke förenas hos brottslingen.

I den anglikanska rätten hava hithörande rekvisit, till den del de förekomma, mest karaktären av en kvalificerad besitt- ningsstöring. Oftast förutsattes sålunda, att den sak, som. till- gripes, skadas etc., är i annans besittning; varemot det är lik- giltigt, huruvida den är i allmän eller enskild besittning, om blott 10

besittningsuppdraget givits >>under a process of law». Eng. Steph. innehåller endast en bestämmelse (223) om våldsamt återtagande (rescuing) av en distrained sak (>>pozmdbreach» —— egentligen: våldsamt öppnande av inhägnad [pound], där kreatur instängts för att tjäna såsom pant för den skada, de anställt): Every one is guilty of a misdemeaneur who forcibly rescues goods distrained, or rescues cattle by breach of the pound where they have been placed; likaså Tasm. 109 (Any person who by force rescues or takes from the person laufully in custody thereof any goods which have been legally seieed and are in. the custody of the law). — Eljest förekomma i flere lagar mera om- fattande kriminalisationer av återtagande, skadande etc. av sak, som under a process of law el. dyl. lämnats i vård åt vare sig ämbetsman eller enskild person: Ariz. 99 (Every person ufho wil-' fully injures or destroys, or takes or attempts to take, or assists any person in taking or attempting to take, from the custody of any officer or person, any personal property which such person or officer has in. charge under any process of law); Calif. 102; Idaho 8147; Minnes. 4820; New Y. 83; Queensl. 147 (Any person who, when any property has been attached or taken under the process or authority of any court of justice, knowingly, and with intent to hinder or defeat the attachment or process, receives, removes, retains, conceals, or disposes of, such property); West. Austr. 150. — Om den vittgående bestämmelsen i Ind. Pen. C. 206 jfr ov. s. 142.

C) Angrepp på ämbetssigill eller annan symbol på det allmännas förfoganderätt.

Såsom straffskyddad symbol för det allmännas vilja att för- foga över ett föremål, uppställes i flertalet lagar enbart sigill (därunder rättspraxis emellertid ofta har innefattat även sigill- tryck): s. 10: 21; Fi. 16: 17; N. 343; H. 199, 202; T. 136; 6. 316; Ung. 360; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.; It. 201; Port. 185”; Rum. 198 ff.; Bulg. 150; R. 89; Turk. 274; Grek. 154; Thurg. 256;

Waadt 127; Wall. 126; Sehatfh. 114; Obw. Pol. 45; Bern 2567; Glar. 51; lör. 86; Bas. 58; Tic. 157; Gen. 197 ff.; Zug 45; App. A.-Rh. 61; Sol. 63; Neuch. 139; App. I.-Rh. 47; Luz. Pol. 53 a; Argent. 254; Costa B. 470; Mex. 493 ff.; Venez. 230; Fi. Fsl. 15: 81; T. Fsl. 162; It. Fsl. 354. Stundom använda dock lagarne ett allmännare uttryck eller medtaga, jämte sigill, märke el. dyl.: D. 106 (de af en offentlig M'yndighed i Embedsmedfer anbragte Segl eller Mcerker); Sp. 431 (papeles o efectes cerrados con sellos u etros signes de embargo, secuestro, identificaeiön o cierre olicial); Freib. 1682 (une margue officielle, apposée par l'autorite' pour enfernzer ou identifier un objet); Peru 325 (en—rolturas, sellos ö niarcas puestos por la autoridad para conservar ö identificar un objeto —— jfr ned.); Kina 145 (any seal or ticket of attachment (mixed by a public ofjfcer); Jap. 96 (ett av elfentlig ämbetsman anbragt sigill eller tecken på beslagtagande); D. Fsl. 1251 (noget ved offentlig Foranstaltning anbragt Segl eller ]VIcerke); Tjslov. Fsl. 201 (ein Amtssiegel oder ein anderes amtliches Zeiehen, mit dem die Sache als beschlagnahmt beeeichnet ist); Schw. Fsl. 259 (ein amtliches Zeiehen, namentlich ein amtliches Siegel, mit dem eine Sache 'verschlossen oder gekennzeichnet ist).

Med avseende å omfånget av de allmänna organ, som på detta sätt skyddas, förekommer någongång, att lagen uttryck— ligen nämner kommunal myndighet eller tjänsteman: Ö. 316 (Zu den öfentlichen Amtssiegeln gehören aber nicht bloss die Siegel der Staats— behörden, sondern auch jene der Gemeinden, der öfentlichen Lehranstalten, der Pfarreien und der ofentlichen Nature); ObW. Pol. 45 (Wappen, Sigille oder andere Abzeichen des Staates oder der Gemeinden); och icke sällan, att den använder uttryck, som på annat ställei lagen definieras såsom inneslutande även kommunala organ: Fi. 16: 171 (myndighets eller tjänstemans insegel) jfr 2: 12 (Med tjänste— man förstås i denna lag statens ämbetsmän, sd ock de som äro satte att förvalta städers, köpingars, landskommuners, församlingars eller andra menigheters eller av överheten stadfästade allmänna inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, samt de tjänstemän och betjänte, som lyda un-

der sådana ämbets- eller förvaltningsmyndigheter . . .); T. 136 (ein amtliches Siegel, u'elches non einer Behörde oder einem Beamten ange- legt ist) jfr 359 (Unter Beamten im Sinne dieses Strafgesetzes sind zu uerstehen alle im Dienstc des Reichs oder in unmittelbarcm oder mittel- barem Dienste eines Bundesstaats etc. — under »medelbar» statstjänst inbegripes kommunaltjänst, Entsch. R. G. 1, 153). Men även där detta icke är fallet, kan man utgå därifrån, att >>offentlig myn- dighet» och liknande uttryck innefatta även de kommunala. Annor- lunda, där lagen använder bestämt inskränkande uttryck, såsom särskilt Fr. 249 (des seellés apposés, seit par ordre du Gou'vernement, seit par suite dune ordonnance de justice rendue en guelgue matiere que ce seit).

Endast mera undantagsvis framhålles, att myndigheten skall vara kompetent (H. 199l door of ranwege het bevoegd openbaar gezag; Waadt 127 les scelle's apposés par le magistrat competent; Sol. 63 eines amtlichen Siegels, welches von kompetenter Stelle angelegt worden; Columb. 397 cuando por dispesiciön de auteridad competcnte se cerrare o sellare) eller att förseglingen skall vara laglig (Sp. 431 sellos u otros signes . . puestos legalmente sobre cosa m-ucble o inmueble; Tjslov. Fsl. 2013 jede Handlung . . durch die sich die öfentliche Macht nach dem Gesetee die Möglichkeit verschafft, fiber eine Sache . . eu veifägcn). — Med avseende på utländsk myndighets (inom landet befintliga) sigill bestämma lagarne intet; praxis torde medgiva straffskydd, såvitt anbringandet överensstämmer med folkrättsliga principer eller med konsulartraktater, vid exekvatur fogade bestämmelser 0. s. v.

Givetvis avses i alla lagar, att sigillet i fråga skall vara såväl ämbetssigill (d. v. s. på något sätt, genom inskription, vapen eller annorledes, objektivera sitt ursprung från allmänt organ) som å ämbetets vägnar anbragt. Flertalet lagar nöja sig med att uttryckligen förklara detta sista: N. 343; D. 106; H. 199; Fr. 249; Belg. 283; It. 201 (per disposieione della legge 0 per ordine' dell7 autorita); Sp. 431; Port. 1854; Rum. 198; Bulg. 150; R. 89; Turk. 274; Waadt 127; Wall. 126; Tic. 157; Gen. 197; Neuch. 139;

Argent. 254; Chil. 270; Columb. 401 jfr 397; Costa R. 470; Peru 325; Mex. 493; Venez. 230; Kina 145; Jap. 96; D. Fsl. 125'; It. Fsl. 354 (: It.); en del lagar nöja sig med att uttryckligen förklara det första: S. 10: 21; Fi. 16: 17; Grek. 154; Thurg. 256; Schaffh. 114; Obw. Pol. 45; Bern 2567: Fi. Fsl. 15: 8'; Tjslov. Fsl. 201; Schw. Fsl. 259; några lagar anse sig böra framhålla både det ena och det andra: T. 136 (ein amtliches Siegel, welches von einer Behörde oder einem Beamten angelegt ist); och flere kantonallagar: Glar. 51; ZiiP. 86; Bas. 53; Sol. 63; App. I.-Rh. 47; Luz. Pol. 53 a; Freib. 168 (une marque officielle, appose'e par l”autorite'); likaså T. Fsl. 162 (amtliches Siegel . . das ein Amtsträgcr angelegt hat). Någon saklig skillnad kan icke anses vara härmed åsyftad.

Om ändamålet med sigillets anbringande yttra sig lagarne icke alltid. Även om detta lämnas fullständigt öppet, kan emel- lertid antagas, att lagarne icke med ifrågavarande bestämmelse avse straffskydd för ämbetssigill, som åsatts t. ex. en expedi- tionshandling för att bestyrka ämbetsmannens namnteckning o. dyl. Där ändamålet av lagen bestämmes, plägar ifrämsta rum- met nämnas tillsluta; även förvara, beteckna, identijferu, beslagtaga. Lagarne kunna i detta hänseende indelas i följande grupper:

Ingen beteckning av ändamålet förekommer i N. 343 (et af” elfentlig myndighed anbragt segt); D. 106; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.; Port. 1854; Rum. 198 ff.; Waadt 127; Wall. 126; Obw. Pol. 45; Tic. 157; Gen. 197 ff.; Neuch. 139; Argent. 254; Chil. 270; Mex. 493; Kina 145; Jap. 96; Fi. Fsl. 15: 81; D. Fsl. 1251;

endast tillsluta nämnes i S. 10: 21 (ofentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro); Fi. 16: 17; H. 199 (eegels zoaarmede voorwerpen door of vanwcge het bevoegd openbaar gezag ver- zegeld zijn); Ö. 316 (Amtssiegel, unter denen schriftlichc Aufsätze oder andere Gegenstände rerschlessen gehalten werden); Grek. 154 (åt! är (pv/lartovrai usuÅszouéa/a utgå)/nara i) åyypaqaa); Thurg. 256; Bern 2567; tillsluta eller identierra: Freib. 168 (pour enfermer ou identifier

un objet); Schw. Fsl. 259 (ein amtliches Zeiehen, namentlich ein amt- liches Siegel, mit dem eine Sache verschlossen eder gekennecichnet ist);

tillsluta eller beslagtaga: Bulg. 150 (ett sigill, som av offentlig myndighet eller dess organ anbragts på föremål till tecken, att de äro tillslutna eller skola vara beslagtagna); jfr även Ung. 360;

tillsluta, beteckna eller beslagtaga: T. 136 (nm Sack-en eu 'ver- sehliessen, eu bezeichnen oder in Beschlag zu nehmen); Glar. 51; ZiiP. 86; Bas. 53; Sol. 63; App. l.-Rh. 47; T. Fsl. 162 (nm Sachen amtlich zu verschliessen, in Beschlag .eu nehmen oder zu bezeichnen). Sakligen lärer detsamma innefattas i Sp. 431 (papeles o efectos cerrados con sellos u otros signes de embargo, secuestro, identrjfcaciön o cierre olivial);

bevara eller identinera: It. 201 (apposti ad assicurare la conserva- eione o la identita di una cosa); samt, överensstämmande med denna lag, Turk. 274; Argent. 254; Costa R. 470; Peru 325; Venez. 230; It. Fsl. 354;

ensamt beslagtaga: Tjslov. Fsl. 2011; härom heter det emel- lertid ib.3: Unter Beschlagnahme wird jede Handlung verstanden, durch die sich die öfentliche ]lIacht nach dem Gesetze die lllöglichkeit verschaft, uber eine Sacke im gerichtlichen oder verwaltungsbehördlichen V eifahren .eu verfiigen, namentlich auch die zwangsweise Pfandrechtsbegriindung und die Bewilligung der Zwa-ngsrerwaltung oder Zivangsvcrsteigerung);

ensamt förvara: R. 89; Luz. Pol. 53 a (ein amtliches Siegel, welches zur Verwahrung ven Schriften oder amlcrn Gegenständen von einer ölfentlichen Behörde etc.); Columb. 401 jfr 397 (para asegurar papeles o efectos _ härunder innefattas emellertid, såsom framgår av 401, förvar såväl hos myndighet som hos enskild och såväl i judikativt som i administrativt förfarande: Los efectos de gav tratan los artz'eules anteriores, puestos en secuestro o embargo, de orden de autoridad legitima, en poder de alguna persona, serdn considerados para el efecto de imponer las penas como si existieren en deposito publice).

I några romanska lagar uppställes en kvalijfkation för det fall, att handlingen skett medelst våld (2 person: FP. 256; Rum. 205; Mex. 496 etc.

Tvivel kunna stundom uppstå rörande förhållandet mellan ifrågavarande brott mot staten och det i lagarne ofta uppställda brott mot brevhemlighet m. 111. För det fall, att lagen med ett mindre straff belägger brytandet av myndighets försegling och med ett större straff brytandet av privatbrev (kanske med eller utan sigill), är det uppenbart, att den förstnämnda bestämmel- sen icke uttömmer straffbarheten för det fall, att någon bryter en ämbetsförsegling, som skett för att förhemliga innehållet. Då å andra sidan den omständighet, att en ämbetsförsegling kränkts, innebär en särskild straffbarhet, bör i dylika fall konkurrens an- tagas mellan de båda bestämmelserna. Detta inträffar i S. (10: 21 jfr 22: 10, maxima resp. sex månaders fängelse och två års straffarbete); N. (343 jfr 145, maxima resp. fyra månaders och två års f(engsel); Bern (2567 jfr 186, maxima resp. 40 frcs. böter och ett års Korrektionshaus); Peru (325 jfr 232, maxima resp. trettio dagsböter och ett års fängelse); Fi. Fsl. (15: 81 jfr 28: 1, maxima resp. sex månaders och ett års fängelse). Men även i lagar, som stadga samma straff för de båda fallen, torde av lik- nande skäl konkurrens böra antagas: Freib. 168 jfr 81; Chile 270 jfr 146; T. Fsl. 162 jfr 324; Tjslov. Fsl. 201 jfr 339. Undantags- vis har Port. uttryckligen löst frågan genom att, i fråga om brev- hemlighet, uppställa en legalkonkurrens för det fall (bland andra), att förseglingen härrör från myndighet (461 g 3: Se as cartas en pa- peis abertos forem pertencentes ao servig'o publice e emanados de alguma auc- teridade publica on a ella dirigidos, ou instrumentos ou autos judiciacs): maximum för det enkla brottet mot staten tre månaders, minimum för nyssnämnda komplicerade fall ett års prisdo correccional (kuinu- lerat med böter). I det stora flertalet lagar emellertid, där straffet för brottet mot staten ligger över det för brottet mot brevhemlighet, lärer få antagas, att sistnämnda brottslighet innefattas i den för brottet mot staten uppställda straffskalan: Fi. 16: 17 jfr 38: 8; T. 136 jfr 299; Ö. 316 jfr Ges. 6/4 1870, 5 1; Ung. 360jfr 327; Fr. 249 ff. jfr 1872; Belg. 283 ff. jfr 460; It. 201 jfr 159; Bulg. 150 jfr

309; Turk. 274 jfr 195; ObW. Pol. 45 jfr ib. 101; Bas. 53 jfr 162; Tic. 157 jfr 343; Gen. 197 ff. jfr 379; Sol. 63 jfr 1925; NeuCh. 139 jfr 4456; Luz. Pol. 53 a jfr ib. 122, 123; Argent. 254 jfr 153; Costa B. 470 jfr 343; Venez. 230 jfr 186; Kina 145 jfr 333; Jap. 96 jfr 133; D. Fsl. 1251 jfr 2622; Schw. Fsl. 259 jfr 313; It. Fsl. 354 jfr 624. — Undantagsvis har St. Gall. 103 samman- slagit båda fallen i en bestämmelse, d. v. s. icke särskilt berört frågan om statens sigill: lVer, auch ohne Absicht auf Diebstahl, Bc- trug oder Schädigung, unberechtigt Schlesser, Riegel oder Siegel aufbricht, unter welchen eine Sacke verschlossen oder verwahrt oder Jemandem eur Auf'bewahrung anvertraut worden ist).

Vad i övrigt beträffar brottets objekt, fästa lagarne i allmän- het intet avseende vid beskaffenheten av det föremål, som för- setts med offentligt sigill eller märke. Några lagar uppställa dock en kvalifikation för det fall, att det förseglade utgör bevis— material i svåra brottmål: Fr. 250 (Si le bris des scellés s7applique a des papiers et elfets dlun individu prévenu ou accusé dlun crime em- portant la peine de mort, des travaur forces a perpétuité, en de la dé— pertation, ou qui seit condamné & l'une de ces peines), 251; Belg. 285, 286; Port. 185 s 5 (O rompimento ou quebramento de sellos postos por ordem do governo ou da auctoridade judicial ou administrativa em papeis ou outros objectos pertencentes a algum individuo arguido de crime, a que corresponda pena maior); Rum. 199, 200; Chile 2702 (cuando los sellos rotos estaban celecados sobre papeles e efectos de nu individuo acusado o cendenado por crimen); Mex. 495.

Beträffande den brottsliga handlingen, måste man utgå där- ifrån, att lagstiftaren kan ha uppfattat myndighetens genom brottet angripna ändamål ur en dubbel synpunkt: dels att (ge- nom tillslutning) göra viss sak oåtkomlig (eller svårare åtkomlig) dels att genom symbolen (sigill, märke) tillkännagiva, att det därmed betecknade föremål står under myndighetens förfogande.

Den brottsliga handlingen kan därför gå fram på en dubbel linje: antingen, där tillslutning har ägt rum, göra det tillslutna åtkomligare eller ock, bortsett härifrån, genom (sigillets eller) märkets borttagande eller skadande utplåna det i symbolen lig- gande meddelandet, att det allmänna förbehållit sig förfogande— rätt till saken. Vad den förra handlingstypen angår, är det tydligt, att densamma icke är knuten till sigillets brytande i egent— lig mening, eftersom det tillslutna, vare sig förvaringspersedel eller rum —— kan göras åtkomligt, utan att själva sigillet (märket) på något sätt beröres. För att fullständigt täcka vad lagstiftaren kan ha avsett, bör således rekvisitet omfatta dels, såvitt till— slutning ägt rum, såväl brytande av sigill som öppnande på annat sätt av det tillslutna; dels, vare sig tillslutning skett eller icke, icke blott borttagande av märket utan även dess skadande (i så hög grad, att uppfattningen av dess offentliga ursprung omintetgöres). Båda dessa synpunkter kunna göra sig gällande även i de lagar, som endast tala om tillslutning såsom ämbetsåtgärdens ändamål; ty även i detta fall är det av intresse för det allmänna, att icke, genom symbolens skadande (låt vara att det tillslutna icke därigenom öppnas) det fördöljes, att det är på grund av statens vilja, som saken hålles tillsluten. _ Allt detta kan sammanfattas i det stundom förekommande uttryck, att sigillet eller märket göres overksamt (nämligen overksamt antingen såsom tillslutningsmedel eller såsom överbringare av statens vilja).

Denna flersidighet i den brottsliga handlingen framträder emellertid långtifrån alltid i lagens uttryck. Tvärtom talasi ganska många lagar — bland dem, som uppställa enbart sigill såsom objekt _ endast om att bryta sigillet, ehuru det svårligen kan betvivlas, att lagen vill medtaga även det fall, att det till- slutna öppnas, utan att sigillet röres. Stundom nämna lagarne endast att borttaga, någongång borttaga eller bryta sigill. Skada omtalas i nästan alla lagar, som jämte sigill indraga även märke

under straffskydd; och även i några bland de lagar, som icke göra detta (N. och flera kantonallagar). Några lagar använda allmän— nare uttryck: kränka sigill — vilket väl kan anses innefatta icke blott skadande och brytande av sigillet utan även öppnande av det tillslutna, utan att själva sigillet röres; eller ock göra overksam (därvid genomgående även nämnes skada). Sålunda kunna följande grupper åtskiljas med avseende på handlingens bestämmande:

bryta: S. 10: 21; Fi. 16: 17; Fr. 249 ff.; Belg. 283 ff.; Sp. 431; Port. 1854; Rum. 198 ff.; Turk. 274; Waadt 127; Wall. 126; Gen. 197 ff.; [St. Gall. 103]; Neuch. 139; Chil. 270;

borttaga: Glar. 51; Zug 45; App. L-Rh. 47; borttaga eller bryta: Freib. 168; bryta eller skada: N. 343; Thurg. 256; Bas. 53;

borttaga eller skada: D. 106; R. 89 (CphIB mm nonpeameune); Schaffh. 114; ObW. Pol. 45 (abreisst, besudclt oder wie immer ver- unehrt); Ziir. 86; App. A.-Rh. 61; Sol. 63; Peru 325 (förstör eller borttager: destruyera ö arrancare); D. Fsl. 1251; Tjslov. Fsl. 201 (beseitigt oder 'z,ve-i'niclztet);

bryta, borttaga eller skada: Grek. 154; Bern 2567; Luz. Pol. 53 a;

öppna: Ö. 316;

borttaga, bryta, skada eller öppna: Ung. 360 (unbefugt entfernt, erbricht oder rerlctet oder aber das zur Vcrwahrung der in Sperre ge- nommenen Sachen dienende Lokal oder Behältnis unbefugt öffnet); Bulg. 150 (lösgör, bryter eller skadar ett sigill . . öppnar ett rum eller en förvaringspersedel, varit ett sådant sigill anbragts till tecken att de äro tillslutna);

kränka (violare etc.): It. 201; Tic. 157; Argent. 254; Costa B. 470; Venez. 230;

göra overksam: H. 199 (verbreekt, opheft of beschadigt, of de door zoodan-ig zegel be'u'erktc af'sluiting op andere wig'ee verijdelt); T. 136 (er- bricht, ablöst oder beschädigt oder den durch ein solches Siegel beu'irk- ten amtlichen Verschluss auf/iebt); Kina 145 (damages, removes, disjigures

or otherwise renders inefective); Jap. 96 (förstör sigill eller tecken eller genom andra medel åstadkommer, att sigillet eller tecknet blir overksamt); T. Fsl. 162 (beschädigt oder ablöst . . oder . . den durch ein solches Siegel bezcirkten l'rersehluss unwirksam macht); Schw. Fsl. 259 (erbricht, ent/ernt oder unwirksam macht).

Beträffande brottssubjektet intager Sp. den särställning att överhuvud begränsa institutet till ämbetsmans brott, därvid lagen skiljer mellan den ämbetsman, till vars ämbete det hör att för- vara det förseglade och ämbetsman, som eljest fått sig saken anförtrodd (431: El funcionarie publice que, teniendo a su cargo la custodia de papeles o efectos cerrados con sellos u otros signes de em- bargo, secuestre, identificaciön o c-ierre efcial puestos legalmente sobre cosa mueble o inmueble, los quebrante o consienta su quebrantcmziento . . .; 432: El f'uncionario publice que, no estando conzprendido en el articulo anterior, abriere o consintiere abrir, sin la autorieaciön competente, pa- peles o documentos cerrados cuya custodia le estuviere confiada) ; straff— barheten utsträckes dock till sådana enskilda personer, som >>till- fälligtvis» fått sig saken anförtrodd (4362: Les particulares encarga- dos accidentalmente del despacho y custodia de documentos o papeles, por comision del Gobierno e de los funcionarios a quienes estén confiados aquéllos por razön de sa cargo, aunque sele momentaneamente los tengan en su poder para la prtictica de cualquiera diligencia). — Däremot förekomma i Here lagar kvalifikationer i sådan riktning: för ämbets- man: APgent. 2542 (Si el culpable fuere funcionario publice y hubiere cometido cl hecho con abuse de su cargO); Costa H. 4702 (likaså); för vårdare: H. 1992 (De bewaarder die opeettelijk het feit plcegt of toelaat, of den (lader als medeplichtige ter eijde staat); Fr. 2512 (Si clcst le gardien lui-meine qui a brisé les scellés ou participe au bris des scelles), 252; Gen. 1982 (: Fr.); It. Fsl. 3542 (Se il colpevole sia celui che ha in custodia la cosa); för ämbetsman såväl som för vårdare: Belg. 2841 (si c'est le gardien lui-méme ou le fonetionnaire public qui a ordonne'. ou

opéré l'apposition), 286; It. 2012 (Se il colpevole sia llufficiale pubblico che ha ordinato o escguito kapposizione dei sigilli, o celui che ha in custodia o censegna la cosa assicurata coi medesimi); Turk. 2742; Columb. 398 (Si los encargados del archive, ejicina o deposito publice, o el que custodie el testamente o instrumento cerrado, o la persona a quien esté conjiada la guarda de llaves o sellos, cometieren alguna de los delitos erpresados en los cuatro articulos anteriores, o fueren complices o auriliadores); Venez. 2302. ——- Port., som utsöndrar (såsom högre straffbart) det fall, att gärningen förövas å sak i ämbetsmans förvar (jfr ov.), uppställer därvid såsom ytterligare kvalifikation, att ämbets- mannen själv varit gärningsman (310: Os empregados publicos, encarre- gados da guarda de papeis, titulos, ou outros objectos sellados por ordcm da auctoridade competente, que abrirem ou romperem os sellos . . . & 2. Se alguma ou-tra pessoa connnetter os crimes declarados nleste artigo . .; om den allmänna bestämmelsen i 185, 55 4, 5 jfr ov.).

Beträffande det subjektiva rekvisitet förekommer stundom, att lagen gör skillnad i straffbarhet allt efter uppsåtets beskaffen— het. Så Ö. 3161 (wenn sie aus blossem Illutwillen oder leichtfertiger Neu—gierde vera-bt wird) jfr ib.2 (lVird sie aber zum Zeichen der Gering- schätzung öfentlieher Anordnungen oder in der Absicht iverubt, um da- durch das vermeintlichc eigene Recht oder irgendeine gehässige Absicht eigcnmächtig durcheuseteen); Thurg. 256 (In geringfiugigen Fällen und wenn die Tat aus Mutwillen veriibt wurde); Tjslov. Fsl. 2012 (Handelt der Schuldige in der Absicht, die Erreichung des gesetzlichen chckes der Beschlagnahme oder die Ausäbung des Anforderungsrechtes .eu ver- eiteln oder zu erschweren). — Tic. 157 % 2 kvalificerar det fall, att gärningen begåtts såsom medel för ett annat högre bestraffat brott (Quando la violaeione dei sigilli sia eseguita nello intento di com- mettere un altro delitto o crimine, che porti una pena maggiore della violazione).

Culpa hos vårdaren straffas enligt Here lagar: H. 1998 (Indien

het feil ten geuolge can onaehtzaam-heid des bewaarders gepleegd is); Fr. 249, 250; Belg. 283, 285; It. 2013 (Se il delitto sia commessa per negligenza 0 imprudenza del pubblico uffeiale 0 del eustode); POPt. 3112; Rum. 198, 199; Turk. 2743; Grek. 156; G_en. 197; Argent. 2543; Columb. 400; Mex. 494; Venez. 2303; It. Fsl. 3543.

D) Angrepp på föremål, som förmedla tillkännagivanden från myndighet till allmänheten.

Bestämmelser till straffskydd för myndighets meddelanden till allmänheten förekomma ganska allmänt i lagarne, men ofta icke bland de egentliga brotten utan bland förseelserna (där mera undantagsvis även bestämmelser om offentliga sigill och kvar- stad 111. ni. fått sin plats) eller någongång i speciallag. Med hänsyn till de straffskyddade meddelandenas ursprung äro re- kvisiten mer eller mindre vidsträckta. Det organ, varifrån med- delandet skall hava emanerat, bestämmes sålunda såsom

överhet: Ö. 315 (unter was immer fiir Namen und Gestalt zur Qifentlichen Behanntmaehung angesehlagene oder ausgesetzte, von der Obrig- lfeit unterfertigte Urhunden); Grek. 158 (rå Jalpa mg äggng intog/8— ypa/mé'va etc.); Obw. Pol. 45 (likaså). — D. 105 fordrar endast, att meddelandet skall vara anslaget efter gr.—righedens Foranstaltning; jfr ned. om D. Fsl.;

vissa myndigheter: Graub. Pol. 15 (äfentlieh angesehlayene Behannt- machungen oder Verordnungen der Kantons-, Bezirks- oder Kreisbehörden, sowie der Gemeindsvorstämle);

>>k07npetent>> myndighet: H. 187 (eene bekendmaking, eanwege het bevoeyd gezag in het openbaar gedaan); Tic. 155 (le leggi, i decreti, le sentenz-e, gli ordini delle competent-i auterita). —— Sp. 795 medtager, liksom D., anslag, som uppsatts — om de än icke utfärdats — av vederbörande myndighet (nn anuneio 0 publieaeio'n de cualguiera clase, coloeado o hecho eseribir por la Antoridad eompetente); likaså Bulg. 470; Waadt 140 (jfr ned.); Bas. Pol. 29 (Ges. 10/7 1919; jfr ned.);

myndighet: S. 10: 19 (ofentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är); Port. 185 S 4 (08 editaes das mesmas auetoridades [auctoridade judicial ou administratira]): Turk. 537; Bern 2567 (ein ofentlich angesehlagenes Gesete oder eine Bok-anntmachung einer Staats- oder Gemeindsbehörde); Tjslov. Fsl. Ubertr. 23 (eine Kund- maehung der (åfentlichen illaeht). _ Med anslåendet av myndighet nöja sig Ung. Ubertr. 47; It. 446 (stampati, disegni o manoseritti fatti affiggere dall” autorita); Fi. Fsl. 32: 7 (av odentlig myndighet anslagen kungörelse); lt. Fsl. 350;

myndighet eller tjänsteman (även uttryckt genom predikatet amt-lich etc.): Fi. 16: 161 (ofentlig myndighets eller tjänstemans kungörelse, vilken är anslagen till allmän kärmedom); T. 134 (äffentlich angesehlagene Bekanntmachungen, Verordnimgen, Befehle oder Anzeigen ron Behörden oder Beamten); Thurg. 256 (angeheftete amtliehe Bekanntmachungen); Wall. 124 (des actes offeiels afdchés pour étre portés a la eonnaissance du pu- blic); Glar. 51 (einer li#enllich angehefteten amtlichen Bekanntmachung); Zug 45 (amtlicher Bekanntmachungen); App. A.-Rh. 61 (amtlicher Pla- kate); St. Gall. 143 (von Behörden oder Amtsstellen erlassene, durch Anschlag zur offentliehen Bekanntmaehung gebraehte Verordnimgen, Anzeiqen u. dyl.); Neuch. 137 (les ordonnanees ou anis offeiels affiehe's pour etres portés & la connaissanee du public); App. I.-Rh. 47 (einer offentlieh ange- hefteten amtlichen Publikation); Luz. Pol. 62 (die eur äfentliehen Bekannt- maehung angeschlagenen Gesetee, Verordnungen, Erkenntnisse, Befehle oder Anzeigen (ifentlicher Behörden oder Beamten); Freib. 188 (une afgiche ofjieielle); Peru 39310 (los aoisos 0 publieaeiones ofciales puestos en las pizarras o en las par-edes); T. Fsl. 163 (ein amtliches Sehriftstuek); Schw. F Sl. 342 (amtliche Bekanntnmchungen). — Endast anslående av ämbetsman fordras av Ziir. 85 (non Verordnungen, Befehlen und Anzeigen, welche con Behörden oder Beamten zur frfentliehen Bekannt-. maehung angesehlagen werden); Sol. 62 (liknande);

genom predikatet ofentlig: N. 345 (ofentlige kundgjerelser). -—— J fr D. Fsl. 1252 (nogen ned ofentlig Foranstaltning opslaaet Bekendt- gerelse).

It. Fsl. 682 medtager särskilt den katolska kyrkans anslag: stampati, disegni o manoscritti, fatti ((fjiggere. dalle Autorita civili o da quelle ecclesiastiche cattoliche. Jfr T. Fsl. 164 (gäller även sigill).

Flere lagar medtaga i större eller mindre utsträckning en- skilda anslag (bortsett från de redan berörda fall, där sådana, såvitt de anslås genom myndighets försorg, åtnjuta samma straff- skydd som myndighetens egna). Ö. 319 straffar sålunda die Hin- ricegreissang oder absichtliche Beschädigang aller Warnungseeichen, n'elche, um lhzglitck zu verhu'ten, aufgestellt werden); jfr Ohio 12491, som tillägger a sign, notice, card or table of rules or rates or other notice af/ixed or posted upon a bridge by an ou'ner or keep thereoj' for the in- formation of the public. FP. L. 29/7 1881 art. 17 medtager des affiches électoralcs e'manant de simples particuliers, apposées ailleurs que sur les propriétes de eear qui auront commis cette lacération ou alte'ration. Med vederbörligt tillstånd uppsatta enskilda anslag straffskyddas enligt Waadt 140 (une afgiche apposée par l'ordre oa avec la permission de l'autorité eompétente); Bas. Pol. 29 (Ges. 10/7 1919: die von den eu— ständigen Behörden oder mit deren Ermachtigung angebrachten Angeli/läge); N. JePS. 15 (any notice, advertisement or other plaeard legally and publicly set up by any officer or other person in accordance with the laws of this state); likaså Belg. 5601 (>>lagligen» uppsatta); It. Fsl. 682 (tillstånd av >>lag eller myndighet»: stampati, disegni o mano- scritti fatti afflggere da privati nei luoghi e nei modi eonsentiti dalla legge o dall' Autorita). — It. 4462 intager samma ståndpunkt men med en väsentlig tidsinskränkning: Se trattisi di stampati, disegni o manoseritti fatti af/lggere dai privati nei luoghi e modi consentiti dalla legge o dall, autorita, e il fatta sia commesso prima del giorno successiva a quello in cui avvenne l'afjissione; liknande Turk. 538; Venez. 4972; straffet är emellertid enligt alla dessa lagar, likasom enligt It. Fsl., mindre än vid skadande av myndighets anslag.

Angående sättet för meddelandet är det vanliga, att det för- utsattes ske genom anslag (någongång: på särskilt reserverad plats: FP. L. 29/7 1881 art. 17 dans les emplacements a ce réservés, jfr art.

15: Dans chaque commune, le maire désignera, par arrété, les lieur e.tclusivement destinés & recevoir les afhches des lois et autres actes de lautorité publique. Il est interdit d'y placarder des afjfches partieulieres. Les affehes des actes émanés de llautorité seront seules imprimées sur papier blanc; likaså Tic. 155: levato, lacerato, arso od imbrattato nel luogo delle afjissioni ordinarie le leggi, i decreti, le sentenze, gli ordini delle competenti autorita, afjfssivi per la loro pubblicaeione). Stundom nämnes dock även utsätta eller utlägga: N. 345; Ö. 315; ObW. fel. 45 etc.; kringsändamle (av budkavle) medtages i N. 345 (opslaaede, udlagte eller omsendte offentlige kundgjerelser) och Fi. Fsl. 32: 72 (Lag samma rare om den, som utan behörigt tillstånd nedlägger budkavle, ril- ken utsänts i tillåtet ärende). Helt allmänt uttrycka sig H. 187 och 447 (een/e bekendmaking . . in het openbaar gedaan); Ung. leei'tr. 47 (die durch die Behörde taentlich mitgeteilte Verordnung oder Kund- maehung).

Innehållet av meddelandet uttryckes stundom med ett eller flere allmänna ord, stundom med olika ord, som avse dels före- skrift dels ren miderrättelse. Undantagsvis uppräknar Tic. ute- slutande ord, som innebära föreskrift eller befallning (155: le leggi, i decreti, le sente-nee, gli ordini delle competenti autorita).

Den brottsliga handlingen bestämmes gemenligen såsom bort- taga eller skada; stundom förstöra i stället för eller jämte borttaga. Undantagsvis inskränker Perl'l 39310 skadandet till sådant, som gör meddelandet oläsligt (arrancare los avisos . . olos danare hacie'n- dolos ininteligibles. _ I övrigt nämnes särskilt oläsliggöra: N. 345; H. 187, 447; FP. L. 29/7 1881 art. 17; It. 446; Port. 185 % 4 (inutilisar); Grek. 153 (nagauogtpdwst) ; Freib. 188; Ariz. 617 (obliterates): Calif. 616; Idaho 8565; Iowa 13099; Ohio 12491; Peru 39310; T. Fsl. 163 (unkenntlich macht); Tj. Fsl. Ubertr. 23; Schw. Fsl. 259; besudla: N. 345; T. 134; Ung. Ubertr. 47; Grek. 153 (gvaralvsc); Graub. Pol. 15; Wall. 124; Bern 2567; Tic. 155; St. Gall. 143; Neuch. 137; Luz. Pol. 62; Venez. 497; Kina 147; It. Fsl. 350, 682. — Fr. nämner särskilt övertäcka och ävenså förfalska (L. 29/7 1881 art. 17:

Ceur qui auront enleve, déchire', recouvert ou alte'ré par un procédé quelconq-ue, de maniere a les travestir on & les rendre illisibles).

Flera nordamerikanska lagar uppställa en terminus ad quem för handlingens straffbarhet: Ariz. 617 (before the expiration of the time for which the same was to remain setup); Calif. 616; Idaho 8565; Iowa 13099; N. Jers. 15 (before the time to which said notice, advertisement or placard relates), jfr ov. om It. 4469; Turk. 538; Venez. 4972.

Ind. Pen. C. 1732 medtager i detta sammanhang det fall, att man hindrar uppsättandet av offentlig kungörelse (intentionally pre- vents the lace/ul affring to any place of any such summons, notice or order).

Beträffande det subjektiva rekrisitet uppställes ivissa lagar såsom rekvisitmoment ett slags dolus malas: Bern 2567 (in böser Absicht); St. Gall. 143 (in böswilliger Absicht); Freib. 188 (par mal- veillance); Perl'l 39310 (por malevolencia); Schw. Fsl. 342 (böszvill-ig). Ett mera bestämt syfte fordras enligt Wall. 124 (dans l'intention de faire outrage & l”autorite' ou d'empecher la publication de ses ordres); Neuch. 137 (dans l'intention de faire outrage a l'autorité ou d”empecher la publication ou l'erécution de ses ordres); Kina 147 (with intent to insult any public ofjfcer, or any public ofJice). — En åtskillnad i straff- barhet efter en subjektiv linje förekommer i H., som, 187 , bland de egentliga brotten, uppställer det fall, att gärningen begås met het oogmerk om de kennisneming daarvan te beletten of te bemoeilijken, men, 447, bland förseelserna, bestraffar gärningen, då den begås utan dylikt syfte; Ö. 315 (Geschieht diese Ubertretung aus blossem Leichtsinne oder Illutwillen . . . Zeigt sich aber bei der Untersuchung die Absicht die Behörde eu beschimpfen, oder die Bekanntmachung und Be- folgung einer Anordnung .eu verhindern); It. 446 (se lo faccia in dispregio dell'autorita); Venez. 497 och It. Fsl. 350 jfr 682 (likaså).

VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ.

Vid detta angrepp på allmän funktion skilja lagarne ofta mellan att obehörigen giva sig ut för ämbetsman och att obe- hörigen utöva någon inom ämbetsfunktionen fallande handling. Då båda formerna lätt kunna kombineras, uppstå tre fall, till Vilka lagen kan taga hänsyn: a) att giva sig ut för ämbetsman utan att företaga ämbetshandling; b) att utöva en ämbetshand- ling utan att giva sig ut för ämbetsman; och e) att utöva en dylik handling, i det man giver sig ut för ämbetsman.

Lagarne visa en stark variation i sitt förhållande till dessa möjligheter. Några uppställa 1) endast typen a; andra 2) endast b)'; åter andra 3) endast 0. Men dessutom förekomma kombina- tioner: lagar, som uppställa 4) dels typen a dels typen b; 5) dels a dels c; 6) dels b dels c; samt 7) samtliga typerna a, b och c. — I detaljerna förekomma dessutom varjehanda variationer, åt- minstone inom typerna a och c.

ad 1. Lagar, som endast straffa den, som obehörigen ut— giver sig för ämbetsman (och lämna därhän, huruvida han ut— övar eller icke utövar någon ämbetshandling), äro: Ö. 333 (Wer sich ohne betrttgerische Absicht fär einen ääentlichen Beamten oder Diener ausgibt, oder sich durch das unbefugte Tragen der Uniform den Anschein eines tittentlichen Beainten oder Militärs anmasst); Ung. libertr. 44 (Wer sich unbefugt fär eine im özfentlichen Amt oder Dienst stehende Person oder fär ein IPIitglied der Armee ausgibt oder wer Amtsmiiform oder das zur Erkennung der behördlichen Beamten oder Organe dienende

Abzeichen oder aber rlIilitärunifomn unbefugt trögt); Bras. 381 (If'ingir-se empregado publice: Pena — de prisde cellular por um a tres meses).

Naturligtvis kan ett dylikt föregivande ingå såsom element i ett annat brott, t. ex. bedrägeri (eller bedrägeriförsök). Detta beröres stundom av lagarne (att giva sig till namn och stånd ut för annan etc.) och användes ej sällan såsom kvalifikation vid bedrägeribrottet (härom jfr Spec. Utk. IV, 21, 47 e). I Ö. och Ung. är det konstitutivt för bedrägeriet såsom Verbrechen: Ö. 199 (Unter den Bedingungen des 5 197 wird (ler Betrug schon aus der Beschalt'enheit der Tat zum Verbrechen . . b. wenn jemand den C/iarak- ter eines öfentlichen Beamten fälschlich annimmt, oder einen obrigkeitlichen Auftrag, eder ein besonderes von ötf'entlicher Behörde erhaltenes Befugnis lugt); Ung. 381 (Ohne Bäck-sieht auf die Höhe des zugefugten Schadens bildet der Betrug ein Verbrechen 1. wenn der Betrilger zum Zweck der Veru'bung des Betruges sich fälschlich fär einen öfentlichen Beamten aus- gegeben oder einen behördlichen Auftrag vorgeschz'ttzt hat). — Om den ej sällan förekommande kvalifikationen vid tiuvnadsbrott för den, som ger sig ut för ämbetsman, se Spec. Utk. III, 25; av nyss- nämnda lagar gäller detta Ung. (33610).

ad 2. Lagar, som icke straffa utgivandet för ämbetsman i och för sig, men väl obehörigt företagande av ämbetshandling (med eller utan utgivande för ämbetsman), äro: Fi. 16: 142 (Har någon eljest utan laga rätt företagit handling, vilken får utföras blott av behörig tjänsteman); Bulg. 149 (Den, som ebefegatföretager en hand- ling, som. honom veterligen faller inom ett offentligt ämbetes behörighet).

ad 3. Lagar, som icke kriminalisera utgivandet i och för sig och icke heller företagandet av ämbetshandling i och för sig men väl det fall, att båda dessa omständigheter sammanträffa, äro: S. 22: 6 (Tillvällar sig någon svikligen . . . utövning av ämbete eller tjänst . . . Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hörer — rättspraxis har medtagit av kommun tillsatt befattningshavare: N. J. A. 1929,473); Schaffh. 110 (Wer sich unbefugt die Ausäbung eines ofentlichen Amtes

anmasst und solehe Handlungen rornin-nnt, die nur in Kraft eines egent- lichen Amtes vorgenommen werden können); Tic. 145 5 1 (Chi, senza esse-rue legittimamente investite e autorizzate, si arroga ed esercita funzioni pub- bliche, civili o militari, e ne esercita gli atti); Ariz. 78 (520, 521: endast vid vissa särskilt uppräknade handlingar, t. ex. utfärdande av intyg. uppbärande av penningar etc.); Calif. 75, 529, 530; Illin. 38: 234 (Whoever falsely assumes or pretends to be a justice of the peace, sherijf. deputy Sherif, coroner, censtable, police officer, watchman or other officer. and takes upon himself to act as such, or to require any person te aid or assist him in a matter pertaining to the duty of any such effcer): Minnes. 5104 (Every person u'ho shall falsely personate a public offcer, civil or military, or a peliceman, or a private individual having special authority by law to perform an act affecting the rights or interests of another, er who, without authority, shall assume any uniform or badge by which such an officer or person is lawfully distinguished, and in such assumed character shall do an act purporting to be ofjicial, whereby another is injured er defrauded _— alltså endast, då handlingen inne- fattar särskild rättskränkning); Tex. 293 (Any person, u-he shall falsely assume or pretend to be a judicial or executive efjfcer of this state, or a justice of the peace, sheriff, deputy Sherif, eonstable or any other judicial or ministerial officer of any county in the state, and shall take upon himself to act as such); U. S. A. Fed. P. C., som uppställer två fall, ett utmärkt genom bedrägligt syfte och ett annat (mindre straffbart), där handlingen består i arrestering, husrannsakan m. m.: 76 (Whoever, with intent to defraud either the United States or any person, skall falsely assume or pretend to be an ofjicer or employe acting under the authority of the United States, or any department, er any officer of the Government thereof, and shall take upon himself to act as such, or shall in such pretented character demand or obtain from any person or from the United States, or any department, or any ofdcer of the Government thereof, any money, paper, document, or other valu- able thing), 77 (Whoever not being an ofjicer, agent or employe of the United States shall falsely represent himself to be such effce-r, agent,

or einploye and in such assumed character shall arrest or detain any person, or shall in any manner search the person, buildings, or other property of any person); Chil. 213 (El que se flngiere autoridad, empleado publice e prefeser de una facultad que requiera titulo y ejerciere actes propi'Os de diehos carges o profesiones); Columb. 403 (El que se fingiere funcienarie o empleado publice, e agente o comisienado del Gobierno, y ejerciere como tal alguna funciön).

Till denna grupp böra även föras åtskilliga mera svävande rekvisit, som icke kunna anses täckta av enbart utgivande för ämbetsman (då ingen ämbetshandling företages) men icke heller av företagande utav enstaka ämbetshandling (utan att utgiva sig för ämbetsman). I allmänhet tala dessa lagar om att >>tillvälla sig» ämbete, tillvälla sig ämbetsutövning el. dyl. (tilegne sig, sich an— massen, slarreger, assumere, usurpar etc.). Utan tvivel innebära hithörande rekvisit en försvagning såväl av typen a som av typen b: ett direkt och otvetydigt utgivande för ämbetsman torde ej kunna fordras, endast ett uppträdande, som är mer eller mindre ägnat att ingiva denna föreställning; å andra sidan icke heller ett avslutat genomförande av bestämd ämbetshandling. Det sagda torde gälla om följande lagar: D. 107 (Den, som tilegner sig en ham ikke tilkommende offentlig IlIyndighed, der han kan udoves i- Kraft af offentlig Embede, Bestilling eller Ombud); Thurg. 257 (Die unbefugte Ausäbung eines özfentlichen Amtes); Waadt 126 (Celui qui slarroge frauduleusement llerercice dlun emplei eu ofjice public, qui ne lui a pas été légalement confc'ré); Graub. 76 (Wer sich . . die Ausu'bung eines ihm nicht äbertragenen özfentlichen Amtes anmasst); Glar. 63; Zug 50; Neuch. 143 (: Waadt); App. I.-Rh. 51 (: Graub.); Freib. 165 (Celui qui, dans un dessein illicite, usurpe llererciee d”une fonetion publi- que); Ziir. 198 (betrttgliche Anmassung eines öfentlichen Amtes eder Dienstes); Peru 320 (El que cen ilicito propösito usurpa-re una fun- ciön piiblica).

ad 4. Lagar, som kriminalisera dels utgivande för ämbets- man dels företagande av ämbetshandling, äro: N. 328 (Med bode-r

"eller med fcengsel indtil 3 maaneder strafes den, som . . 2. ofentlig eller i retsstridigt eiemed udgiuer sig for at indehaoe nogen ofentlig tjeneste), 129 (Den, som uhjemlet udever nogen offentlig myndighed), 328a ( ore— tager nogen handling, (ler alene kan foretages i henhold til en offentlig tjenestestilling, som han ikke indehar); H. 196 (Hij (lic opeetteliik ander- schcidingsteekenen draagt of eenc (laad uerricht behoorende tot een ambt dat hi] niet bekleedt of u'aarin hij geschorst is _ beträffande typen a inskränker sig således lagen till bärande av yttre tecken på ämbetsställning).

ad 5. Dels enbart utgivande för ämbetsman (typen a), dels det kombinerade fallet (typen c) uppställas i Belg. 228 (Toute personne qui aura publiquement porté un costume, un uniforme, une decoration, un ruban ou autres insignes (Fun ordre qui ne lui appartient pas), 227 (Quiconque Se sera inzmiscé dans des fonctions publiques, civiles ou militaires); Sp. 412 (El que usare publica e iudebidanzente uniforme o traje propios de nu cargo que no ejerciera etc.), 407 (El particular que sin tz'tulo, autorizaciön u otra causa legitima ejerciere actos publicos propios de una Autoridad, agente, funcionario o empleado ci-oil, milita-r o eclesiastico, atribugéndose carricter official); Port. 235 (trouxer uniforme proprio de um emprego publico), 236 (Aquelle que, sem titulo ou causa legitima, erercer funcg'öes proprias de um empregado publico, arrogandose esta qualiclade); Turk. 253 (quiconque portera indument et publiquement Funiforme d7une charge etc.); 252 (quiconque aura indument exercé ou tenté dlexercer des fonetions publiques, civiles ou militaires); R. 77, som emellertid for- drar, att antingen utgivandet varit skadligt för sovjetmyndighetens anseende eller den på basis därav företagna handlingen varit »allmän- farlig» (CaMOBOJIbHOG npncsoeuue ceöe eBamm mm mac-Tn aomanocrHoro mina, coanmeHHoe (: nncnpemrrnpoeamien COBGTCROH Bnacm mm yaneHneM Ha eTOM OCHOBaHIHI Hamm-511160 OÖIHBCTBQHHO-OHaCHHX ;LencTBni'I); Ind. Pen. C. 171 (Whoever, not belonging to a certain class of public seruants, wears ang garb or carrics any token resembling ang garb or token used by that class of public seroants, with the intention that it may be believed, or u'ith the knowledge that it is likely to be believed, that he belongs to

that class of public servants), 170 (thoerer pretends to hold any par- ticular ofjice as a public ser-vant, knowing that he does not hold such office, or falsely personates any other person holding such ofjfcc, and in such assu- med character does or attempts to do any act under colour of such office); Kina 166 (VV/weber opcnly and u'ithout authority wears the uniform or any decoration or makes use of the official title of any public officer of the Republic), 165 (Whoever usurps the functions or powers of any public ofjicer of the Republic or of any foreign State).

ad 6. Dels typen b dels typen c uppställas av några kan- tonallagar: ObW. Pol. 39; Bern 83; Bas. 60; Sol. 71 (lVer unbe- fugt sich mit Ausubung eines iglfentlichen Amtes befasst oder solehe Hand— lu-ngen ooruimmt, die nur kraft eines (antlichen Amtes ror-genommen werden (luffen); St. Gall. 162 (Wer sich ein Amt anmasst oder tittent- liche Verrichtungen ausubt, welche ihm nicht eustehen); Luz. 231.

ad 7. Samtliga typerna a, b och c kunna anses mer eller mindre uttryckligt representerade i följande lagar: T. 360 (III/it Geldstrafe bis eu ein/tundertfunjk'ig Reichsmark oder mit Haft wird be- straft . . 8. wer unbefugt eine Uniform, eine Amtskleidung, ein Amts- zeichen . . oder Titel, Wilrden . . annimmt), 132 (Wer unbefugt sich mit Ausiibung eines iijfentlichen Amtes befasst oder eine Handlung ror- nimmt, welche nur kraft eines (izfentlichen Amtes uorgeno-mmen werden darf); Fr. 259 (Toute personne qui aura publiquement porte' un costume, un uniforme ou une decoration qui ne lui appartiendrait pas), 258 (Quiconque, sans titre, se sera immiscé dan-s des fonetions publiques, ciciles ou militaires, ou aura fait les actes d'une de ces fonctions) — uttrycket »inblanda sig» i allmänna funktioner, som efter Fr.:s föredöme upptagits i flere lagar, har särskilt i Fr. tolkats vidsträckt: rätts- praxis har upprepade gånger nöjt sig med une mise en scene de nature a faire croire au pouvoir du fonctionnaire prétendu (Cass. 13/12 1894 etc.); ävenså straffat den, som givit sig ut för att innehava ett i verkligheten icke existerande ämbete (Cass. 7/12 1900); It. 186 (Chiunque porta indebitamente e pubblicamente la dinisa o i distintivi di una carica, di un corpo o di un uffcio, ovzrero si arroga gradi accade-

mici, onorijieenee, titoli, dignita o cariche pubbliche), 185 ( Chiunque in— debitamente assume () esercita funzioni pubbliche, ci'vili o militari); Rum. 208, 207 (: Fr.); Gen—. 195 (Quiconque, sans droit, aura fait usage des insignes d'une fonetion ou dlune autorité publique); Argent. 247, 2461; Costa. B. 552, 469; Venez. 215, 214. — Då i lagarne av denna och föregående grupp (6 och 7) det kombinerade rekvisitet (c) uppställes vid sidan av det blotta företagandet av en ämbets- handling (b) — t. ex. sich unbefugt mit Ausubuug eines äffentlichen Amtes befassen vid sidan av eine Handlung rornehmen, welche nur kraft eines ('):(fentlicheu Amtes oorgenommen werden darf — är det tyd- ligt att förstnämnda rekvisit (c) icke kan fordra samma full- bordade företagande av en ämbetshandling som i rekvisitet b — i vilket fall det skulle vara obehövligt att omtala kombinationen (: (då straffbarheten för b och o är densamma). Därför måste även här gälla vad ovan anförts rörande vissa till gruppen 3 hänförda lagar: lagstiftaren nöjer sig vid det kombinerade fallet med mindre än det fullbordade företagandet av en verklig äm- betshandling. I praxis och teori har man sökt lösa svårigheten så, att det kombinerade fallet anses föreligga icke blott vid försök till ämbetshandling utan även vid företagande av handling, som på grund av formella brister (t. ex. felande underskrift) icke är ämbetshandling men kan göra intryck därav och bidraga till föreställningen, att den handlande är vad han ger sig ut för; ävenså vid handling, som kan företagas även av privatman men som genom det samtidiga utgivandet för ämbetsman får utseende av ämbetshandling (t. ex. gripande å bar gärning) o. s. v. Acsatt (eller eljest avgången) ämbetsmans obehörigen fortsatta utövning av ämbete upptages imånga lagar bland ämbetsbrotten (Spec. Utk. VII, 103 ff.). I några lagar nämnes fallet i före- varande sammanhang: H. 196; It. 1852; Bulg. 149; Argent. 2469; Costa R. 4692; Perl'l 320; Venez. 2141; någongång såsom kvali- fikation (Tic. 145 g 2: Se il reo fosse stato sospeso o destituito legitti- mamente dalla carica, dull, impiego o dal grado, e, cib null” ostante, se

ne arrogasse ed esercitasse le funzioni, non potra essere applicato il minimo della penu della detenzione, e la multa potra essere portata al quarto grado). — Även förekommer (t. ex. Argent. 2463), att lagen uttryckligen här påpekar det (eljest ofta bland ämbetsbrotten upptagna) fall, att ämbetsman olovligen utövar ämbetshandling, som faller inom annat ämbete (därom jfr Spec. Utk. VII, 102).

Straffskyddet utsträckes till främmande stats funktion av Kina 165 (jfr ov. s. 167).

Beträffande det subjektiva rekvisitet fordra lagarne någongång otillåtet syfte (Freib. 165 dessein illicite; Peru 320 iltcito proposito); här- med åsyftas väl ingenting annat, än vad oftare uttryckes med pre— dikaten obefogad, rättsstridig etc. — I några lagar införes bedräg- lighet såsom moment i rekvisitet: Waadt 126 (frauduleusement); Ziir. 189 (betriigliche Anmassung); Neuch. 143; om Ö. 199 b; Ung. 381 och U. 5. A. F ed. .P. C. 76 jfr ov. Andra lagar göra ett dylikt syfte inga- lunda till förutsättning för brottet men använda det såsom kvali- fikationsgrund: S. 22: 61; Fi. 16: 142 (Gjorde han det i bedräglig av- sikt); N. 129 (.. men med fwngsel indtil 2 dar, saafremt han har handlet i hensigt at tiliiende sig eller andre en uberettiget fordel eller ut skade nogen); Bras. 381 (Fingir-se enipregado publico: pen-a. . . Se por esse meio conseguir obter de outrem (linbeiro ou utilidade . .); jfr Costa B. 552. — Skada resp. syfte att skada uppställes någongång ensamt .såsom rekvisitmoment: Luz. 231 ("for in der Absicht, den Staat oder Dritte zu sclu'idigen, die Ausilbung eines ihm nicht tibertragencu Amtes sich anmasst, oder wer zum. Nachteile des Staates oder Dritter unbefugt solche Handlungen nornimmt, die nur kraft- eines öfentlichen Amtes vor- genommen werden durfen); och förekommer även såsom kvalifika- tion: Columb. 403 (El que se fngierefuncionario o empleado publico . . y ejerciere como tal alguna funcio'n, si de ella resultare algzi-n dano . . . Si no se siguiere ningun mal de la fccio'n . ).

Beträffande ett visst gränsområde mellan begreppen allmän och enskild funktionär (Spec. Utk. VII, 27 ff.) hava några lagar i detta sammanhang utsträckt kriminalisationen till olovligt ut- övande av yrke, som kräver särskilt tillstånd av myndighet: Sp. 408 (El que, sin estar legitimamente autorizado, ejerza publicamente una profesiön cualquiera o practique cualquier acto propio delas que no pueden ejercerse sin ti'tulo a_h'cial — med olika straff allt eftersom los medias empleudos pareecan no ofrecer peligro eller se ocasionare daiio a la salud o intereses de los purticulares); Port. 236 g 2 (O que exercer acto proprio de uma 1"thst que erija titulo, arrogando-se, sem titulo ou causa legitima, a qualidade de professor ou perito); Thurg. 257 (Die unbefugte Ausitbung . . einer ofentlichen Berechtigu-ng); Venez. 215 (Cualquiera que . . se atribuya la calidad de profesor y ejerciere publicmnente actos propios de una facultad que para el efecto requiere titulo ojfcial). _ Inom den spanska gruppen förekomma särskilda bestämmelser rörande ingrepp i prästs ämbetshandlingar: Sp. 4072 (el que usurpe cardcter o jurisdiccio'n del sacerdocio catolico que habilite para la administraciön de Saeramentos y ejerza actos propios de ella); Chil. 214 (cl lego que sin derecho ejerciere funciones sacerdotales, como también el eclesidstico que las ejcrciere, halldndose suspenso por autoridad competente); Columb. 404: El que se jingiere ministro de cualquier eulto de los permitidos en la Nacion, g como tal autorieare matrimonios, expi- diere certiJicados o eierciere cualquiera otro acto que, a ser odlido, pro- duciria efectos ciciles, o que sölo pueda ejecutar el que foerdaderamente es ministro del culto; och, vid obehörigt uppträdande såsom bikt- fader, 405: El que, Jingiéndose ministro del culto, oyere en confesio'n a alguna o algunas personas . . Si ademas de fingirse ministre, dioulgare el secreto de la confesion; mycket högt straff, 6—12 års tukthus (presidio), si resultare algun perjuicio.

Någongång förekomma allmänna bestämmelser om olovligt utövande av yrke i lagar, som icke särskilt omtala obehörigt ut- övande av ämbete: Wall. 127 (Lleaercice illégal d'une profession, d7une industrie ou d'un négoce, soit directement, soit par personne interposée).

Liknande bestämmelser förekomma i andra lagar stundom bland förseelserna, t. ex. N. 332 (den, som uden o,;fentlig bemyndigelse eller tilladelse udooer en cirksomhed, til hvilken saadan krceoes, eller ooerskri- der grrenserne for den ham meddelte bemyndigelse eller tilladelse eller redbli- ver at udeue en uirksomhed, hvortil retten er ham frakjendt ned endelig dom

den, som under udecelsen af en oirksomhed falske/ig udgiver sig for dertil at hare ofentlig bemyndigelse eller tillcegger sig en benfer—nelse, der seduansnuessig alene ani'endes paa den, der har olfentlig bemyndigelse). Stundom gälla dessa bestämmelser blott vissa yrken, t. ex. läkare, apotekare, barnmorskor; så Ö. 343, 354; Ung. Uber-tr. 92.

Bland straäflagsförslagen hava flere en uttrycklig bestämmelse om den, som obehörigen företager en ämbetshandling: Fi. Fsl. 15: 7 (Företager någon handling, vilken fdr utföras blott ai' behörig tjänsteman); T. FSI. 145 (l'Ver . . unbefugt eine Handlung cornimmt, die nur kraft eines ofentlichen Amtes uorgenommen werden darf); och, med särskilt subjektivt rekvisit, Tjsl. F SI. 184 (ll/Ter eine Amts- handlung der offentlichen blacht, zu der er nicht berechtigt ist, in der Absicht durchfithrt, sich oder einem anderen einen Vorteil eu oerschazfen oder einen anderen zu schadigen). — D. Fsl. 129 talar om att udere en offentlig Myndighed; Schw. FSI. 256 om die Ausu'bung eines Amtes; It. Fsl. 352 om att tillvälla sig en offentlig funktion (Chiunque usurpa una funzione pubblica).

Enbart att utgioa sig för ämbetsman omtalas i D. Fsl. 130 (den, som offentlig eller i retsstridig Hensigt udgiuer sig for at have en offentlig Myndighed) _ jfr ib. 131 ävensom It. FSI. 352: (*hiunque usurpa . . le attribueioni inerenti a un pubblico impiego —— och, bland förseelserna, i Tjsl. Fsl. chrtr. 20 (wer sich . . absichtlich den Anschein eines Organes der ngentlichen Macht oder einer Militärperson gibt), jfr Fi. Fsl. 32: 2 och T. Fsl. 392 om obehörigt bärande av tjänstetecken m. m.

Olovligt utövande av privat yrke, där myndighets tillstånd

fordras, medtages i detta sammanhang av D. Fsl. 130 (den, som

uden ofentlig Bemyndigelse ude-ver en Virksomhed, til hvilken en saadan krceues) och It. Fsl. 353 (Chiunque abusivamente esercita una professione, per la quale sia richiesta una speciale abilitaeione dello Stato); samt, bland förseelserna, i Fi. F Sl. 32: 1 (Den, som utan rederbör- ligt tillstånd utövar verksamhet, till vars utövning tillstånd erfordras, eller överskrider de vid tillståndets beviljande för verksamheten bestämda gränserna).

Tjsl. Fsl. 1842 utbryter såsom högre bestraffat det fall, att någon usurperar visst högre organs befogenhet (lVer sir-h eigen- mächtig allein oder in Verbindu-ng mit anderen eine Rechtsbefugnis anmasst, die. der Regierung, dem Gounerncur der Podkarpatskd Rus. einer die Strafgeriehtsbarkeit oder die offentliche Verwaltung ausäberulen Köiper- schaft corbehalten ist — straffmaximum 8 års Kerker [eljest 3 år]).

Straffen.

Om de svårigheter, som möta vid jämförelse mellan olika lagars straffskalor, se Spec. Utk. I, 79. Bland annat måste man erinra sig, att rekvisiten — även om brottets beteckning är lika eller analog i olika lagar — ofta skilja sig mycket, ej minst i avseende på konsummationspunkten; att förhållandet mellan straff— maximum och straffmedium är i olika länder mycket olika, så att maximisiffran i många fall är rent formell (lagar, som irea- liteten hava obestämda straffskalor, såsom Tasm., där alla crimes ställas under ett maximum av 21 års penal servitude, hava icke medtagits); samt att olika frihetsstraff variera starkt i avseende på sin innebörd (inom samma land såväl som olika länder emel- lan), likasom genomförandet av det ådömda straffet varierar (villkorlig frigivning, benådning etc.). Vi sammanställa emeller- tid här maximisiffrorna för frihetsstraffen, utan hänsyn till straf- fens art, vid de viktigaste här behandlade fall.

1. Individuellt angrepp d allmänt organ:

ut år: Ö. 77; R. 73 jfr 28; Grek. 169 jfr 11; Can. 168; sju år: It. Fsl. 338; sex år: D. 981; Sp. 319; Bund 47, 43; Luz. 100 b; D. FSI..119; fem år: N. 127; T. 114; Ung. XL: 1914 g 32; It. 1871; lör. 77; Bas. 50; Freib. 1631 jfr 27; Ariz. 135; Calif. 69, 148: T. FSI. 149 jfr 352;

fyra år: S. 10: 1; Fi. 16: 1; Thng. 248 a; Schaffh. 1031; Glar. 50 jfr 5; Tic. 153 jfr 155; Fi. FSI. 15: 1;

tre år: H. 179; Bulg. 144 jfr 18; Turk. 254; Graub. 75 jfr 10; Neuch. 135; Bras. 124; Chil. 261, 262, 56; COl. 260; Venez. 226; Kina 142; Jap. 95; '

två år: Fr. 212; Belg. 271; Port. 186; Rum. 173; Eng. Steph. 345 b, c; Schwyz 113 jfr 103; Sol. 582; U. S. A. Fed. P. C. 628; Argent. 238; Costa B. 464, 143 (2 år 1 mån.); Peru 321; Queens]. 199; West. Austr. 172; Schw. Fsl. 2551 jfr 351;

ett år i några kantonallagar: ObW. 482; Zug 43; App. I.-Rh. 44; ävensom i flera anglikanska lagar, t. ex. Idaho 8183: Illin. 38: 513—14; Iowa 13331; New Y. 17, 124 jfr 15.

2. Uppror. Om den skiftande betydelsen av denna term jfr ov. Då många lagar såsom konsummationspunkt uppställa våldshandlingar eller tvångets fullbordan (jfr ov. s. 48), har, för vad angår de lagar med tidigare konsummationspunkt, som upp- ställa högre (allmänna) maxima då våld använts eller syftet upp- nåtts, dessa högre maxima här lagts till grund. Där lagen har högre maximum för ledare etc., har detta lagts till grund; i så- dant fall har maximisiffran för andra deltagare i upproret an- förts för varje lag inom parentes; undantagsvis förekommer, att upprorsmännen efter sin ställning i upproret indelas i tre (Waadt; Wall.; Columb.) eller till och med fyra (Mex) grader: tjugo år: Ö. 70 (en); Fr. 210 jfr 19; sexton år: Sp. 291 (ser); fbmton år: It. 1872; It. Fsl. 3402; tolv år: Waadt 113 (ser, tre); Wall. 111 (scr, tre); Tjsl. FSI. 207; tio är: .S- 10: 9 (ser); T. 11.5 (j?»m); Belg. 272 jfr 13 (fem); Rum. 171 jfr 73; R. 599 jfr 28; Thurg. 242; ObW. 473 (fem); Bern 731; Bas. 492; Gen. 1911; Costa R. 4543, 143; T. FSI. 172 (fem); nio år: Fi. 16: 4 (tre); Columb. 211, 212 (sju, fyra); åtta år: Port. 179 % 3; Aarg. 63 b (fyra); sju år: Kina 1431 (ett); sex år 8 månader: Venez. 2162, 2192, 222 (fem);

ser år: D. 1031 (två); H. 182; Schaffh. 93; Glar. 48 a (fyra); Zug 42 a jfr 6 (fem); Luz. 96 a, 97 (två); Mex. 386 (_fl'lll, fyra, två); Fi. Fsl. 15: 2 jfr 3: 4 (två); D. FSI. 119;

fem år: N. 127; Ung. XL: 1914 _S 31; Bulg. 1882; Turk. 2582: Ziir. 74 jfr 9; Sol. 571; Freib. 1632 jfr 27; Chil. 126 jfr 56;

fyra år: Tic. 92 a jfr 155, 153 (två); St. Gall. 1491 jfr 9 (två); Bras. 118;

tre år: Schwyz 110; Argent. 229; Peru 307; två år: App. I.-Rh. 42 a (ett); Schw. FSI. 2552 jfr 351.

3. Aktie korruption. Flere lagar betrakta tydligen den lyckade aktiva korruptionen såsom anstiftan till den passiva och ej säl- lan hänvisas till straffet för sistnämnda brott. Här nedan an— förda siffror avse ofta det särskilt utbrutna fall, att korruptionen riktar sig mot domare etc.: femton år: T. 3341 jfr 142; Belg. 252, 249; It. 173, 172: fjor-uni år: N. Zeal. 126 D, 127 b; Queens]. 1202, 1212; West. Austr. 1212, 1222; tio år: Gen. 162; Zug 51 jfr 5; New Y. 44; Venez. 201 jfr 199 i. f.; T. Fsl. 1262; nio år: H. 1782; åtta år: Sp. 4731, 468; Port. 321, 318; sju år: Eng. Steph. 172 (vid avtal med staten; eljest frå år); ser är: Peru 3522; fem år: Ö. 1052; Ung. 4702; Fr. 1775; B. 118; Bulg. 147; Bas. 1732; St. Gall. 168 i. f.; Luz. 240; Freib. 166 jfr 27; Nebr. 2247; fyra år: Argent. 258; tre år 4 månader: It. FSI. 3232, 3211; tre år: (Inti. Pen. C. 161 jfr ov. s. 72 ]; Kina 1293, 1302; Jap. 198; D. Fsl. 122; Tjsl. Fsl. 185; tod år: 5. 25: 52; D. 119, 121 jfr 18; Rum. 146; Grek. 459; Zlir. 230; Sol. 177; Tic. 123 jfr 153 och 631; Neuch. 1472; Fi. FSI. 15: 6 jfr 3: 4; Schw. Fsl. 257 jfr 351;

ett år: N. 128; Turk. 220; Schaffh. 2592; 6 månader: Bern 881; 4 månader: Glar. 1483 jfr 71; 3 månader: Fi. 16: 13; Thurg. 279.

4. Fängbefrielse (erel. de stundom i detta sammanhang upp- ställda kvalifikationerna för ämbetsman): . [döds-strof: Eng. Steph. 214 jfr 79 (om förbrottet är high treason)]; lirsstid: Eng. Steph. 216, 217; N. Zeal. 144; Queensl. 141: West. Austr. 14.4; trettio år: N. Jers. 9; tjugofem år: U. S. A. Fed. P. C. 248;

tjugo år: Fr. 242, 240; ,

fjorton år: Ariz. 981; 1011; Idaho 81461; Nebr. 2255;

tolv år: Mex. 4291 (om flere befrias; eljest fyra år, 4281, 424, 125);

tio år: Ö. 217; Belg. 3373 jfr 13; Grek. 1811, 11; Thurg. 251 jfr 55; Gen. 2379, 2359; Illin. 202: Iowa 13362; Mississ. 1150; [Ohio 12831 (vid lynchningsuppsåt)]; Ind. Pen. C. 128 (»stats- fånge»), 2255; It. FSI. 3942;

åtta år: Port. 194 % 1; Aarg. 79; sju år: Can. 187, 191; Minnes. 87 jfr 14; New Y. 87 jfr 14; ser år 8 månader: It. 2282, 230; ser är: Luz. 105 b; Bras. 1281; Tex. 227; fem år: N. 131; Turk. 3013; Ziir. 821 jfr 9; Freib. 175 jfr 27; Kina 1712 [sju år, ib.3,, om gärningen utföres av flere med våld eller hot, då enligt denna. lag uppror föreligger, jfr 1431]; Jap. 99; Tjsl. FSI. 1791;

fyra år: S. 10: 17; D. 1081; Sp. 495; Bern 771; Glar. 59 jfr 5; Tic. 142 jfr 155; Argent. 281; Columb. 282 (0: vid försök; för fullbordat brott accessoriskt straff :förbrottets, om detta är högre); Venez. 267, 2652; Fi. Fsl. 15: 11; tre år 8 månader: Costa B. 481 jfr 143;

tre år: Fi. 16: 10; T. 120; Ung'. 447; Bulg. 152; Schaffh. 1151; ObW. 51; Bas. 55 jfr 8; Perl'l 3353; T. Fsl. 156;

två år: H. 191; Rum. 195; Bund 50; Wall. 1432; Zug 47; Sol. 65; Neuch. 1743; D. FSl. 1231; SChW. Fsl. 2741 jfr 351;

ett år: R. 82; Schwyz 112; St. Gall. 159; App. I.-Rh. 48; 1 månad: Waadt 119.

5. Personalfmrtton (såvitt fira straff uppställas; jfr ov. s. 103): femton år: Vict. 312 (om förbrottet är mord); tio år: N. Carol. 12; U. S. A. Fed. P. C. 551 (om förbrottet är belagt med dödsstraff); sju år: Can. 574;

sex år 8 månader: It. Fsl. 386;

fem år: T. 257; Ö. 215; It. 225; Turk. 296; Thurg. 37; App. I.-Rh. 24 jfr 62; Freib. 1741 jfr 27; Venez. 255; Ariz. 28, 29; Calif. 32, 33; Minnes. 4759, 4760; Mississ. 1027; New Y. 33; T. Fsl. 200, 201;

fyra år: Bern 41;

tre år: Bulg. 340 jfr 18; Tjsl. Fsl. 199; två är: S. 3: 9; Fi. 16: 20; N. 132; D. 110; Ung. 376; Fr. 248; Belg. 339; Port. 106, 64 5 an.; Rum. 197; Grek. 74; Eng. Steph. 612; Bas. 156; Sol. 34; Idaho 8095; Illin. 38: 613; Nebr. 2051; Argent. 277; Costa R. 475;Pert1 331, 332; Kina 174; Jap. 103; Queens]. 544; South Austr. 329; Viet. 313; West. Austr. 562; Fi. Fsl. 15: 10 jfr 3: 4; Schw. Fsl. 269, 351;

ett år: Tic. 1721 jfr 152; D. FSl. 124;

(i månader: H. 189.

6. Störande. av myndighets förfogande över medel för dess funktion (exet. sarskilt straff för ambetsmannen-depositaren): tio år: Fr. 255 jfr 21; [åtta år: Port. 312 5 an., jfr ov. s. 135]; 12

fem år: T. 133; lt. 202; Bulg.151; Gen. 2001;Freib.168, 27; Kina 144; It. Fsl. 355;

fyra år: Fi. 16: 15; Argent. 255; Columb. 394; Peru 327;

tre år 8 månader: Costa R. 471 jfr 143; tre år: H. 200; Ung. 420; 418; R. 78; Turk. 275; två år 6 månader: Venez. 231; två år: Tic. 1581, 153; Fi. Fsl. 15: 9 jfr 3: 4; T. FSl. 160; 6 månader: Luz. Pol. 53 h.

7. Störande av myndighets förfogamlerätt över andra saker (endast straffbestämmelser i allmänna straffiagen bland brott mot staten och exet. särskilda åmbetsstraff): fem år: Gen. 2001; Freib. 168 jfr 27; fyra år: H. 1983; tre år: Col. 397; Queensl. 147; West. Aust. 150; Tjsl. Fsl. 201; lt. Fsl. 332; två år 6 månader: It. 203; Venez. 2321; två år: Rum. 2002; Turk. 276; [Eng. Steph. 223 jfr 32]; Ind. Pen. C. 206; Schw. Fsl. 258; ett år: T. 137; Bas. 54; Tic. 1571 jfr 152; New Y. 83 jfr 15; T. Fsl. 161; 6 månader: 3. 10; 21; Fi. 16: 172; [ö. Ges. 25/5 1883, g 3]; Ariz. 99 jfr 19; Calif. 102 jfr 19; Idaho 8147 jfr 8086; Fi. Fsl. 15: 8; 4 månader: N. 343; 3 månader: Wall. 126; Neuch. 139; Minnes. 4820 jfr 4763; 15 dagar: Waadt 128.

8. Brytånde av åmbetsstgtll m. m. (exet. åmbetsstraff samt fall av legalkonkurrens):

fem år: Zug 45 jfr 6; Freib. 1682 jfr 27; tre år: Fr. 251; Belg. 286; Col. 397; Chil. 3702, 56; Tjsl. Fsl.. 201; It. Fsl. 354;

två år: D. 106; H. 199; It. 201; Port. 1855; Rum. 2001; Turk. 274; Grek. 154; Gen. 1981; App. A.-Rh. 61 jfr 62; Argent. 254;

Costa R. 470 jfr 143 (två år 1 månad); Mex. 493; Jap. 96; Schw. Fsl. 259;

ett år 6 månader: Venez. 230; ett år: Bulg. 150; Tic. 1571 jfr 152; App. I.-Rh. 47; Kina 145; D. Fsl. 1251;

10 månader: Waadt 127; e "aina-der: s. 10; 21; Fi. 16: 171; T. 130; Ö. 316; Ung. 360; Ziir. 86; Bas. 53; Luz. 53 a; Fi. Fsl. 15: 81; T. Fsl. 162;

4 månader: N. 343; ObW. PO]. 45; 3 månader: R. 89; Thurg. 256; Wall. 126; Schaffh. 114; Neuch. 139;

[30 dagsböter: Peru 325].

9. Skadande av myndighets kzmgörelser m. m.:

tre år: N. Jers. 15 jfr 218; två år: D. 105; ett år: Grek. 153; Tjsl. Fsl. 203; 6 månader: T. 134; Ö. 315; Ind. Pen. C. 173; T. Fsl. 163; 4 månader: N. 345; ObW. Pol. 45; 3 månader: Port. 1854; D. Fsl. 1252; Thurg. 256; Tic. 155 jfr 151; Neuch. 137;

2 månader: Kina 147, 494; 1 månad: H. 187; Bulg. 470; Turk. 537; Wall. 124; Ariz. 617; Calif. 616; Idaho 8565; Iowa 13099; Peru 39310;

4 veckor: Luz. Pol. 62; 20 dagar: St. Gall. 143;

15 dagar: It. 446; Waadt 140; Venez. 4971; 8 dagar: Ung. Ubertr. 47; Graub. Pol. 15; Sol. 62;

1 dag: Ohio 12491. Åtskilliga lagar utsatta endast bötesstraff: S. 10: 19; Fi. 16: 161; [Fr. L. 29/7 1881 art. 17]; Belg. 5601; Sp. 795; Bern 2567; Glar. 51; App. I.-Rh. 47; Freib. 188; Fi. Fsl. 32: 7; Schw. Fsl. 342 jfr 45; It. Fsl. 350.

10. Ohehörigt uppträdande som allmänt organ (exol. bestämmelser, som endast avse olovligt bärande av uniform o. (1.). Vid be- drågeriuppsåt faller gärningen ofta under bedrågerisanktionerna; varom lagen stundom erinrar (t. ex. Bras. 381): åtta år: Tjsl. FSl. 1842; fem år: Fr. 259; Ziir. 198 jfr 9; Zug 50 jfr 6; Freib. 165; Chil. 213 jfr 56; fyra år; S. 22: 6; Sp. 412; tre år: U. S. A. Fed. P. C. 76; Queensl. 97; West. Austr. 92; två år: Fi. 16: 14; Belg. 228; Port. 235; Rum. 207; R. 77; Turk. 252; Gen. 194; Luz. 231; Columb. 403; Peru 320; Ind. Pen. C. 170; D. Fsl. 129; T. Fsl. 145; SchW. Fsl. 256; It. Fsl. 352; ett år: D. 107; T. 132; Bulg. 149; Waadt 126; Bas. 60; Tic. 1451 jfr 152; App. I.-Rh. 51 jfr 7; Illin. 38: 234; Iowa 13306; Minnes. 5104 jfr 4764; New Y. 565 jfr 15; Argent. 2461; Kina 165; 0 månader: Thurg. 257; Graub. 76; ObW. Pol. 39; Bern 83; Neuch. 143; Ariz. 78 jfr 19; Calif. 75 jfr 19; Tex. 293; Venez. 214; Fi. Fsl. 15: 7; 4 månader: Glar. 63 jfr 71; 3 månader: N. 328; H. 196; lt. 185; Schaff'h. 110; Sol. 71; Bras. 381.

TREDJE AVDELNINGEN. Svensk rättsutveckling.

I. Rättsutveckling före 1734 års lag.

I landskapslagarne framträder särskilt straffskydd för all- mänt organ i två skilda former: en indirekt och en direkt.

Den indirekta formen åstadkoms genom det under namnet tockahöter (,bokka bot, pak/ra bot) kända institut, enligt vilket bl. a. dråp, 1 Ö. G. L. även svår misshandel, å Konungensxtjänare be- lades, förutom vanligt straff, med särskilda böter till Konungen. Synpunkten var här den, att dylik gärning innebar en skymf (hakke) mot Konungen, den dräptes herre. Då det sålunda icke kom an på den dräptes egenskap av statstjänare, omfattade insti- tutet från början även dråp å tjänare hos annan uppsatt person —— hos hertig, jarl, biskop, rådsherre, riddare etc.; Ö. G. L. ut- sträcker kretsen till tjänare, vars herre har »stallare och stekare» samt (i krigstid) utrustar skepp med 40 roddare (denna lag Uai). 16: 2, känner f. ö. även en tockabot till vem som helst, vars träl blivit >>hamb1ad», (1. V. 3. uppsåtligen stympad; om tokkabot så- som straff för viss annan ärekränkning, icke inskränkt till per- soner i högre sam-hällsställning, jfr Spec. Utk. II, 97). Småningom inskränktes emellertid omfånget: den yngre Västmannalagen för- klarar uttryckligen, att tockaböter endast skulle utgå; då Konung— ens man dräpts; och i landslagarne förekommer institutet ej mer i denna form.

Möjligen har utvecklingen så förlupit, att tockaboten först utgick till var och en, som i sin tjänares person ärekränkts (lik- som, vid lägersmål, till kvinnans fränder); därefter inskränkts till svåra kränkningar och därjämte till högtstållda personers tjä- nare; senare till dödande av tjänare och därefter till dödande av Kommgens tjänare för att slutligen alldeles bortfalla. Ö. G. L. (som ännu medtager synnerligen svår skada å tjänare överhu- vud) understryker sålunda uttryckligen, att tockaboten icke ut- går för mindle kroppsskada än fullsår; U. L. m. 11., att tocka- boten »kommer icke i, utan i diåp»; och den yngre Vm. L. att ingen annan herre an Konungen ager kiäva tockabot. Även må anmäikas, att enligt ett pai av svealagaine ingen tockabot ägde rum i de med särskilt höga böter bestraffade fall av dråp (j hand- rwpa) gieeldam). — Å andra sidan Visar förloppet såtillvida en ut- vidgning, som enligt Ö. G. L. Dr. 14: 6 den förut stadgade in- skränkningen — att dråpet å Konungens tjänare skulle ha skett i visst samband med Konungens person: på Konungens skepp eller bryggan, där det låg (jfr! harpa alla bryggat Sporlbe) eller inom häradet, der Konungen själv fanns _ senare borttogs.

Ö. G. L. Dr. 14% ':6 Nu na1])cer dreepin kanangx man, han w7 saa g-ildcer sum för nar bskilt fir) f1eelsan man, ok lat at kunanga ])nkka. Inet vara först tolf markar ok si])an gaf saa b7'1gh7'r 71177 7' lagh at ,hazt skala nara ]fnrat'lghi markwr. pa nar ])wt saa först, at nar/h han dra— ptn firi bor/he (ella bryggia spor/he cella innan hazreejnf, ,ba skulde ])nkka taka ok e.gh colla. pa gafs ])mt saa 1" kannng eriks daghnm, at ce kaar kan nar drcepz'n, pa skal taka ])nkka flrin, ])e. sam kan dyka taka. Ö? 7. Na aathazr ltairtagha man drcep'ln, ])a cer han saa gtldwr sam för nar skilt jiri fradsan man ok hans ,bnkke (er nin markalr, jhöm skal hazrtaght haaa. 5 8. Na uar/Ban drwptn bis/caps man, hanar saa glldeer sum för nar skilt, ok béskaps ,h-akke ara nia markwr. 5 9. Na narjner draw/in ,bces hamra man, sam hander stallara ok stekara ok faratighi sessa a stalfs sins kost, jha aer han saa gildeer sam för var skilt, ok hans ])ukke aer stax markeer, ])öm a taka jhaen sum han ]lianape;

lb. Uajh. 12: Na nar/ner knnnngrs man hnggz'n fnllnm sarnm; ])a a kanangwr ])ukka taka ]faratzghl marker, ok Ihan sam sarit jfk, han a sarahötrlna sam för nar sat/ht, az hnas man sum han for ])nkka a taka. 5 1. Nu nar/har hiskaps man huggen fallam sarnm, [ha a blskayner nia mar/teer flm? jhakka taka. 5 2. Na aarlheer h11gg7'n hazrtugha man fal- lam saram, jha (er kantar/hans ])akke nia markwr. 5 3. Na nar/hav" haggtn ])(es heerra man sam haarer stallara ok stekara ok anrattghz' saessa a sialfs sins kast, ])a av hans jhnkke siar marker. 5 4. Na mn kanangzrs man alla hwrtngha colla blskaps a:lla ])(es heerra man sam ])nkka a taka, far han minne akomn (en fallswre, ])a fylghia ])cer egh Pukka bötwr; .

U. L. Blank. 20: Nv taels mn jhokkce bot. waarpeer knnanx man drcepin, [han år fianetlghl markeer ])okkee hot at. maar/hair ywrls man'drce- pin wllr biskups, tolzf markeer jbokkfe hot at. 'awrimr knnunw rapmane ])imtistuonan drwpln all)" ok andra; riddeerce, scent markcer ])okkaa bot at. jheennt ])okkl komhcer cet j, atcen ] drapam. han a ta,/fw hcerrw ])azs sum dreepin ar. j hundrcelbce g-ieeldam dern cet ])okkw bötcer;

Sdm. L. IPIanh. 35: Uarlher kannnr man dreepln, takt kannnger XL marker at [hacka bot. axarper Jarls eller he'scnps man dråp/in, takt hwar ])eree XII marker at [Becca hotnm. warper ])ees herrans szren dra;- pin, sam ba])e hawer stekara oc stallara, celler ])ces sam '1" kananx ra]) (er, 7,11a1'7' ])cer jhocca hot VI marker. Gifs oc lmvargh'ln ])oeea hot vtan 77 drapam. hire/h handra])a marka hot gra'as (enga ])ocea böter;

Hels. L. ZlIanh. 7 S 1: Wrarder Kmumgx man dråp-in: Tolf mar- ker tokka both, at. Bisknps man: Slåa' marker. Riddara swenå: trea marker. Thånni tokk-l komher åj 7', rtkan 77 drapam. T akt the both herra thes sam drapin är;

Vm. L. II Manh. 17: Var])(er eonnngs man dreepin, ])wr azro XL markcer ,hocka bot. oc cengin annar hazrra aghcer ])oeea hot erwn'ia etan conangwr en.

Något besläktade med dessa stadganden äro de i Hera svea- lagar och rikslagstiftningen förekommande bestämmelserna om tveböter vid dråp å Konungens skeppsmanskap:

U. L. Manh. 11 5 3: Kunnngcer biaiwr lejmng att, skip ligg/mr j lazy/hi, lyptingter Halda/boer, skéöldcer a stampm': war/boer [har man dra,)— pin fore harpa ok krut/yta sp0r])e, liggz' j twazböte täta/ham atta; [= 8 tio- tal = 80 marker];

Vm. L. II, Manh. 10 % 1; Sdm. L. Manh. 26 5 10: B'z'aper kannnf/er lya]; oc Zeitung vt, skip (er vtgangtt oc til her/his eomit: warper pdr sipan nocor drcepin, innan ]?rz' borim wller vtan firt bryaWosper, ligge % twazböte;

M. E. L. L. 1).-. V. 42; St. L. Dr. V. 14; KP. L. L. Dr. V. 42. Rikslagstiftningen innehåller en bestämmelse, av särskild vikt för den följande utvecklingen (jfr ned. s. 193), om straff- skydd för den, som Konungen har >>tagit i sin frid med sitt öppna brev»; M. E. L. L. och St. L. straffa endast den, som hamnas för käromål hos Konungen, men KP. L. L. borttager denna in— skränkning :

M. E. L. L. Kan. 27: Haar sam gerntngagör a ])en smn kanmzlf/er haaer takz't i sin frii) mej) sin-0 Upno breae, for ])et at han kcer])e a han fore kannnae: liter/"mr han fam/in ok mai) fallom Lrttnnm la_(jhl'ika til u'nnln. han haaer foraiort lilf ok lösöra, ok rcetter arae takt torp hans, ok af jämn lös örmn takt malsaghande ])riplang ok kzmanyer tua lytt;

St. L. Kon. 9; Kr. L. L. Kan. 31: Hu'ar som gerntna gör a then, som. konzmaer 7". sin frid haaer tak—vit meth sin!) vpno hrq'fne: 'warder han fanny/en oc meth fallom skwlmn oc wit/nom laglica tilimnen, han hazwrforaiort hadhe lilf oc lösöra, oe takt rcetter cerfm'nae jordh hans; af them lösöram takt malsegande tridtnna oc konungar twalntl eller then som haner konanys dom.

Beträffande den direkta formen av straffskydd för allmänt organ innehåller den medeltida ratt-en straffstadganden, byggda såväl på angrepp i tjänsteutövning, som på motstånd mot tjänsteut- övning oeh på hämnd för sådan utövning. Det heter sålunda i

U. L. Manh. 12 5 9: Na farce skattmaen kananx giönmn land: »axerylne ,be away/mir ok sleef/hntr, gtldtr maj) hnndrcejånm ok XL. Swenaar sam )Bem fquhice: tracerpae ,he wwghn'ir ok slceghntr, ltggtn j lane laj/ham. 5 10: standcer tal/hmajöcer a laghsktla radtrz', wm'pcer lhar wceghz'n ök slagahin: _(/?7(l6€)' at handla?/Bam. ok tid!/ham jiaram [= 100 + 4 tio- tal = 140].

En skillnad mellan förolämpning i tjänsteutövning och utan- för densamma synes hava åsyftats i de otydliga stadgandena i stadslagarne (jfr Arnell, ad St. L. Rade. 32):

Bjärk. 21 % 1: NU kan sa'a vara at föghotln (eller ratta/(en naznnaa tre/man at ga-ngae rm stapin epttr hlUfEI'llt ])cet hwlest (er: hwar sum [hem 'nn'sfrmtr mej) (Jr/nun (eller gicern/lngzun, ])mt ltgf/l alt t t'wce böte, haft 'i draparn ok sarzmz. en 17 ());hafart (era peer etg högra en andré maan.

M. E. St. L. Rada. 52: Nee kan thet swa wara, at foghotin ok radhmfen nfenqma bg/(unaän em stadhtn gant/a eptt stadzsz'ns azrz'ndnm, h wat thet (er hcelst: atardher them nokot glört ant/lama 't ordham ella gerningam, lif/ge alt !" twrehöte. &” 1. Stadhsz'ns swena ok _fqahatins (era eig höghrez' ardharn (en the maan en!/in stad/mins (erlade sökta ella ganga;

ll). Sar. V. 18: Alt thet fri/hatenmn, borgh(m'zfaestarmn, radhmmznam ok stadztns ser'iwara görs i drapeun ella saraznalmn, wara? alt 27 twfeböte. 5 1. The ingen som foghatln ella radhmcen mn hygn scenda epter stadzins cerandam, thet som them görs, ltgge t sama botamr. Vm kusins swena ok stadzins war! sama la_r/h.

Beträffande winets—tänd förekomma i svealagarne och landsla— garne bestämmelser om den, som sätter sig till motvärn mot en i laga former på. grund av misstanke för tjuvnad företagen hus- rannsakan. Upplandslagen förutsätter bestämt, att »länsman eller domare» deltager i husrannsakan; (yngre) västmannalagen fordrar det fakultativt; övriga lagar omtala endast »Vittnen», >>grannar>> etc. Rättsverkan visar sig i landskapslagarne däri, att sår etc., som drabba den misstänkte husägaren (]Jen _]irt cer etc.), ligga i enböte, men vad som drabbar den rannsakande (])en til comher etc.) i tveböte; däremot i landslagarne så., att skada, som drab-

har husägarens sida, är ogill, men den, som drabbar motsidan, ligger i tveböte. För övrigt är formen något mera komplicerad i landslagarne än förut. —— I landslagarne (jfr även U. L. Blank. 11 not 90 i Schlyter-s ed.) stadgas detsamma angående motstånd mot den, som med >>lagkallat ting» (lagligen tillkallad samling av vittnen) begiver sig hem till någon för att utkräva böter, som ej godvilligt betalas. (Denna rättsverkan — å ena sidan ogillhet, å den andra tveböter — förekommer ofta vid enskild persons försvar eller hävdande av sin rätt: Chr. L. L. Kon. 27; Gipt. 4: 1; Jordh. 23; Ede. 6, 12: 1, 37; Tllljf. 25: 1).

U. L. Blank. 47: Nu will man ranzakce wpttr goz sina half stolno: ]Ja skal han j gar/5 gaar/ce 72le Mer mannam, trygga») ok bolfczstam; s'iazlf'wfer wcerl han slandi; attandi wara" lcensman (ellr domaeri . . % 2 . Stan-dar han gen mce/') wigh ok mer-n, ])a ufcerl ,hcet j enhöte som ore cer, ok pcen ]" tzecehöte, sam til kombcer, haj)? j drapnm ok saram;

Sdm. L. jöiufn. 12: Var])er stalit af manne oo faar spordagha af hwart eomit (er oe will ranzaea döpte jbj/, han seal få ])en gar]; ganga, har han wcenter sit inncen wara, oc bepces af ])ern, sum yarpen agha, ranzaca cepte. sina mari) XII lrugdfasta man-na with—am. . . % 2 . . Kan pen man haus stjn nilla man'/o? oe emna ])cer i ])ech 'mcella-m sar (eller drop, wart pen ?" enhöte _hrt air oc ]")en '! twehöte til eomher;

Vm. L. II Manh. 30: Ne will man ranzaka cefte goa slno [Maf— stolno, ])a seal han i ”arp gant/a maj) scer marmom. try/jon) oe belfastom. oe sialfwcer han slemde; attonde tea-re lcensman allcer domare, den ])e til cero .. % 2 . . Standcer han gen mcei) vet!/h oe mera, ])a 'u'are inet t enhöte, som fore cor, oc ,hcet % twcehöte tlloomhwr, ha])e ,, drapom oc sarom;

M. E. L. L. ])tua. 12: Nu kan af honda stulit. carina, ])a skal han före grannam sinmn lysa hnat han haaer mist. Na haaer han van a hua-rt ])et kamtt aer, ,ha skal han ])iz't fara ine/h fara-m manna»; ok hopas laghllka cet racmsaka; ])a ma et honum raansakan synias. . . S 1. Syn han honzun ranesaka, hete vi]; ])rim ')narkmn ; ha a var?) tntr darmn halda, ok bonde skal bapkafla mo skara ok ncestarngrannam til stcempna. Na konther bonde ater mej) grannam sinam, ])a staar han jirz' melh viigh

ok (;(erto: faar han drap cellce saar, sam flrl standar mej) matande hand, rar/' agilt; koimo ])e fa (trap cellce saa/', sam til koma, earl [het tnwgz'lt;

ib. 13: Nu far man beem at- a])ram me) laglekallapo ])inge (ellce leezn ok ranzsakan: stander bonde geen mejb eapnum ok oil ez' rp lcet-a alla? böter fram. bla/ba, ,ba skal bonda halda ine/ban op lcesz's; gör han nakra ,r/erntng a nakan man, ])a aer ]Jet [7 fllQÖOflt-m, ok alt (rr/llt ])et han faar, huat ])et cer hcelder bardaghz', saar cellce bunt;

Chr. L. L. Bygn. 53 S 2; Dr. V. 9; 29 S 1; % 1; 14. '

En uttrycklig bestämmelse om hämnd på den, som doom- utgaf, förekommer i Chr. L. L. Motsvarande stadganden i tidigare rätts- källor omtala endast konanys dom. Rättskällorna överensstämma däri, att dylik gärning är edsöresbrott:

V. G. L. II Add. 7: 18: Nu hemnces maker a konongs dom, drceper oeller hugger falecere aller slcer celler hemnes a man ]Jcer fore at han 'zottncebe amet lla-nom fore konongs dome . . . hempnls han ])azr fri, )ba haner han oc allir jber »le hannm wara brutit eeöret. pa vitt hceraz- ne-mpdin, haat holder han hcemndls ,bes celler com annar skirelnayber ])errw mell'z'n;

Ö. G. L. Elbe. 7 pr.; M. E. L. L. 141,-bg. 22; St. L. Ede. 17;

Chr. L. L. 13752. 18: Nu hempnes man a then som doom lot!/af eller anamade, dreper, har/ger fnlsaere eller gör blaa-nad eller blodnite, eller hempnes a then som witnade moth honom for rattenom eller thy ath han siith eghit lagl'iea warde fore honom- j rattenom, tha haaer han oe alle the )neth honom 'waaro bratet edzöret. Tha seal thet heredznempd detta, hnat han hempdts ther fore eller kom annar skäl-nader thera mellan.

Tänd. 13;»,

Särskilda bestämmelser om uppror förekomma i Visby stads- lag och allmänna stadslagen; i den senare dock såsom ett tillägg

(jämlikt en av Erik Magnusson år 1357 utfärdad stadga) till den

ursprungliga lagen.

(I överensstämmelse med den äldsta nu be-

fintliga handskrift finnes i Schlyter-s ed. tillägget infört såväl i slutet av konungsbalken som i slutet av edsöresbalken):

Visby St. L. 1: 3; Noget-n scunmelinge nocht riehte mid wapene zal wesen teghen ansen rad, bi line onde bi gude, he si binnen deme rade oder enbaten. 5 1. Mer 80de en gadderinghe teghen den rad oder richte sander wapene, dat is des ghelie, he nemöghe ghedingen mid deme rade.

Ingen samling eller uppresning med skall råd, vid liv och gods; han (som gör det) må vara inom» rådet eller utom. 5 1. Men sker en samling emot rå- det eller domstolen atan vapen; det är lika, om han ej kan förlika sig med rådet;

vapen vara emot vårt

St. L. Kon. 26: Um nokor gör samning a foi/baten, borglmmestara ella radhmen, sura at han wil thöm skadha göra-, eller ok swa at radheno b'iwdz s-iwgi'dhning, alle the. ther medh ara epter stem godhra manna witnom, the haffaa forbrutit therra liiff; therra gode taken therra barn ella therra arjfua. 5 1. Kan ok swa wara, at ther kan skadhi aff koma, alle the ther medh cera, haffua forbrutit liiff ok gode. Kan thet ok sma wara at the kunna til nadha koma, ligge thet til foghaten ok radhet hwrn the wilia medh thg göra;

ib. Ede. 27: J arena epter gudz bgrdh thrattan hundhrada silo ok fcemtighi, rm sanete katerine dagh, stadde ok stadgadke then cerlike konung Erik magnusson ok alt rikessens radh i stokholme, a_t then man som. gör flok ok sampnadh a foghaten, borghamwstara ok radhmcen, ella ok a en therra, innan stadh ella etan, miste liffwet, cen tho at eig komber ger- ning i, drap, saar, blodzoite, blanadher, klcedhariff ella husbrnt, azn til cera stam manna witne, ella wceri sik mcedh tolff manna edhe. & 1. Gör han drop, saar, blodwite, blanadh, klcedheriff ella hnsbrut, miste liiff ok gode; konungen taki godeet ok malsaghanden liffwit, cen til cern sier; manna witne, ella wwri sik mcedh tolff manna edhe; ok alle the mcedh cera l jlokkenum ella sampnadhennm- mcedh sama wilia, stande sama rat,-

ok ini alla the them hgsa, hag/ina ella waria, skal ganga konnga kampdh ok n'redke.

Angående bestämmelser om ärekränkning mot ämbetsman jfr

Spec. Utk. II, 104.

Motsvarigheter till senare bestämmelser om personalfaution och om fångbefrielso finnas i de talrika stadgandena om den, som hyser fredlös; om den, som rärjer dråpare; och om den, som löstager dråpare (eller tjuv etc.) från målsäganden.

Hgsande av fredlös: V. G. L. I lllandr. l: 3: . . ta skal han frit jtgia. ata kema a dagkm'ti a sagnartingi ok i skogkce at natrarti. Liggia uid . . trer markar tan atar mat kanum ok drikkar ok kauir mot mad hann-m;

V. G. L. II Drap. 4; Ö. G. L. Eta. 10: Nu kuar sum töm haldar, tat ar sua undi- standande at hnar sum töm fötir mera an et mal alla kialpar lie-m til nakuat ilt at gara, sitan ter uarta biltugha, alla neta tom naknara foraist: kan böte _knratigki markar alla dgli mat tratglftum ete. pa an tat bars til kann-nga rafst, ta skal harazs na-md nita huat sum tar ar sant nm. Ok kna snm samuist hanar mat töm alla giuar töm en mal nart, ta böte han trea markar alla dgli mat tolf manna ete. Nu an kirkiu sokn alla jar—tunga karate cella alt karate kauar samuist mat hanum, ta dgli alla böte afte tg sam framletis skils jiri bil- tugha man;

ib. Drop. 4: Nu hua sum samnist hanar mat hanum sitan han ar fritlös gör, ok lagklgsning kom apte kannm i karatit: ar tat en man, ta böte trea markar alla dgli mat tolf manna ete at han hafte egh samuist mat kannm sitan kan nisse at han uar fritlös. Nu an all sokn hanar samuist mat kannm ta böte trea markar alla dgli mat sokna namdinne saa sum skilt ar. Nu an jiartnngafs karate hanar samaist mat kannm, ta bötin tin markar alla dglin mat nar/ranges namdinne saa sum skilt ar. Nu an alt karate hanar samuist mat ha-

man, ta bötin jinratighi markar alla dgli mat karae namdinne sna sum skilt ar. 5 1. Nu an han hanar böt ait karm-nita alla karate alla ok nit malsagkandan ok egk nit alla ta trea, ta te sam. samuist haua mat hannm, ta skul-u te böta tas rat, sam egk nar böt nitar ok egk mera;

ib. Rafst. 26 i. f.

U. L. Kun. 9: 3: kan sum tan man hasar ok kemar, sam bil— tughar ar laghtcer ok sworin, ena nat, böte tre markar. Hysir han dere natar, ta böte Jinratighi markar allr wari sik mat tratglftam ete. Hwa sum biltughan man hysir allr hemar innan tan dagk hanam cer laghdhcer, til tas han rgma skal, wari saklös;

Sdm. L. Kun. 9: 3; Vm. L. 1 Kun. 8; II Kan. 6: 2; Hels. L. Kon. 6: 2: hwar sum bgltngher warte-r sworin, han hawr manatce dagk at leta sik ii frit celler rgmce. hwar som kan hasgr gwr tan dagk, böta III marker til traskiftis fora ena naat, aller wara" sik mat XIV tagna ete. hasar kan flera natter, böta XL marker aller rata halfwre nampd hwat hon wil halder waria aller falla, te sum te sigkia batir ia witer. Hwar sum bgltagkan man hasar aller kemar innan tan dagk hannm ar lagkter til tas han rgma skal, wari saklöe force konnngi ;

M. E. L. L. Etz. 25: Nu huar sum tem. halder ok föte mera an et rna-al sitan tera manata dagker ar nte, böteflri fgritigki marker sna ofta kan oarter ter laghzonnin til, alla dgli met tolf manna ete at han ei biltoghan man hgste alla födde, alla han ei viste at han biltogker var;

ib. 26: Nu huar sum kalder biltogkan man a annars man-z skata, vart sua saker sum biltogher man, (en han nakra gerni—ng gör; böte to biltogher man afte brutum sinum ei tes siter; tet skal kara; namd rita haat ter ar sant em;

ib. Drag). V. 18: Nu huar sam fritlösan man halder, saa at han fötir han 'om it maal alla ena nat huas lana sitan han fritlös var gör ok hans dagker nte ar, böte tre marker, alla dyli met siar manna ete, at han viste ei, at han fritlös bar. Hua-r sam han halder alla fötir

langer an na ar sakt, böte fyritigki marker til traskiptis, ok lir/ge tet til karaz namdimm haat ter ar sant om; böte. ok saa ofta fyritighi marker sam han varter ter laghlika til annin, at han kauer kan lan-ger haldit alla föt;

Chr. L. L. Ed:". 28: Nu lurar som kalder them oc föder eeth maall sidan thera maanada dagker ar uthe, böte III marc: balder lenger oc föder, böte XL marker sa'a opta kan 'a'arder ther lla/lawnnrm. til, eller dyli metk XII nuama edhe, atk kan ey biltogan man hyste eller födde eller han ey wiste ath kan biltoger war;

ib. 29 (= M. E. L. L. Eta. 26); ib. Drag). V. 17 (= M. E. L. L. Dr. V. 18). Våriande av dråpare: M. E. L. L. Drap. V. 9: Nu kanna nakre man draparan oilia oaria for tem han fanga oilia, antigia i sina heme alla annar stat, ta vare tet taagilt te göra sam han roaria eilia, ok alt tet ogilt te fa, kaat halder tet ar drap alla saar;

St. L. Drag). V. 9. Chr. L. L. Draag). V. 9. Löstagande av brottsling: V. G. L. Itia. 5: 1 i. f.: Takar matar bandin tiuf mat rani af manni, han skal skirskuta t'ri nasta manni ok i nasta by, at han cer tiafs sins rcentar, ok ty ar hin sakar at XL markam [jfr även ib. 3: 2];

V. G. L. II tinf. 28, 31, 32; Ö. G. L. Drap. 2: 1: Nu kanna man koma te sam hans frandar ara ok ailia draparan mat aalde af tem taka. rana te kan, ta bryta ter kanangas etzsöre. alla rana ter han a tinge alla a tingasacegh, ta bryta te. ok etzsörit. ta cen ter rana tem ok kaatske a tinge alla i keme, ta haaa ter brutit gislinga brat. . pa tan sam tar ar förman at, han ar sakar at jlaratighi markam, ok huar tan sam tar nar i flak ok faranöte mat, ta böte trea markar; jfr ib. % 2;

ib. Uat. 34; U. L. Munk. 32: Ranir man drapara aff atram, tiaff allr tan aff hag hawar giö-rt: ta fylli tan rantar ar ranswark til tas [sam]

ranti. mat saa mannum, tern tar wara ok a sagku, ok hin böte fiura- tighi markar ok brat te han giörti, cell/* andwarti mannin rattam mals- eghandce. ara ai witni til, ta lu'ari sik mat tratylptum e e. Faldar at ete, böte sum fyrr ar saght ok lati to hioarti liff allr lin-ii;

Sdm. L. blank. 14: Taker man tiaf eller drapara celler annan seata man sin, warter sitan ranter af kan-am, böte ten XL marker sam. rante oc brut hans mat, aller ana-arte ater rattum malsagkanda seata man hans. Dyl kan ranit, ta witi tat, ten rantter war, in til hans mat II oe XII. Giter han ei sa'a sökt, ta wari sie ten sakin gifs mat tratylptum ete. Fale at ete, böte sum sagt ar. 5 1. Halder noeor seata man annars i garte sinum oe tol i tem. garte ting stam- nar oe fal tilmale: söke ten sie, sum til talar, i sama gart, oe halde, ten böter atti, sam nmnnin hawer haldit. Far kan til tina? oc af sia; tem manni Amat tina aitnmn, *u'ar-i saelös oe ten man aghe ei sitan mera frit a tinge an annarstat;

Hels. L. Illanh. 17; M. E. L. L. Drag). V. 10: Na an nakar ranir draparan af tom han kauer fangit, ten tolikt gör, han kaaer brutit etzörit;

St. L. Drop. V. 10: Nu: rm. nokor raner drapara-n aff them han fangat kaffa'er, then tkol'ikt gör, kan kaffwer brutet edzöret. Samu lagk wari om alt annat ther annar raner nokon fanga aff andrum;

Chr. L. L. Draap V. 10; Särskilda bestämmelser om målsägande, som släpper brottsling (och därigenom eluderar Konungens m. fl. bötesanspråk), se V. G. L. I, pia. 5: 1; II, piaf. 7, 30 i. f.; Ö. G. L. Uat. 33: 1; U. L. Mank. 39; M. E. L. L. Dr. V. 11; Kr. L. L. ib. Om fångspillning eller närstående fall jfr V. G. L. II piuf. 17; M. E. L. L. Dr. V. 11; pina. 30; Kr. L. L. Dr. V. 11; Tiuff. 31; och isynnerhet St. L. Tlriaff. 5.

Under tiden efter rikslagstiftningens tillkomst torde i all- mänhet våld mot ämbetsman ha bestraffats enligt de ovan an- förda bestämmelserna om tveböter (St. L. Rade. 32 etc.). Under

1600-talets fortgång inträdde emellertid småningom en strängare uppfattning. Hämnd å domare hade redan i landskapslagarne varit edsöresbrott (jfr ov. s. 187) och till lands- och stadslagarnes mot- svarande bestämmelser anknöto sig en del författningar för att skärpa straffet. I åtskilliga fall befanns emellertid även detta straff för ringa och man åberopade då det ovan (3. 184) anförda stadgandet i Chr. L. L. Kan. 31 (eller St. L. Kon. 9, jfr M. E. L. L. Kan. 27), enligt vilket brottslingen hade förverkat liv och lösören. Denna sistnämnda stränga ståndpunkt intages redan av K Plac. 26/11 1623 (rörande Tull- och Accisordning); och därefter i flere författningar från senare delen av 1600-talet och början av 1700- talet (t. ex. K. Plac. 24/5 1700 angående skarprättare; K. »Protec- torat» för postbetjänte 23/6 1704; Presterskapets Priril. 1723, % 22). — Edsöresstraff åter stadgas i författningar rörande exekutions- verket (K. F. 21/3 1684; under det ännu Ewe/cationsstadaan 10/7 1669 — likasom strafflagsförslaget 8/8 1643, 6: 23 _ hade nöjt sig med dubbla böter); bankobetjänte (K. Br. till Svea Hovr. 1720); stadsbetjänte (K. Res. på städernas besvär 1723) etc. — I andra fall förblev det alltjämt vid tvebötesstraffet, såsom i K. F. av 1696 angående lotsverket.

I fråga om uppror åberopades antingen ovananförda (s. 188) stadgande i St. L. Kon. 26 och Ede. 27 eller Erics (av Pommern) _aårdsratt kap. 23 (t. ex. Graf. Art. 5/7 1649, g 19). Särskilda be- stämmelser förekommo t. ex. i Krigs Art. 1683, tit. 14; Sjö Art. 1685 tit. 37; Hof Art-. 1687, % 30.

Rörande fångbefrielse belades brytande av »Konungens häk- telse» redan genom K. Res. 23/6 1615 med livsstraff; brytande av annat fängelse straffades jämlikt Chr. L. L. Dr. V. 10 med ed- söresstraff (jfr K. Br. 16/11 1713). Befriande av fånge utan fängel- 13

sets brytande skulle enligt Krigs Art. 1683 % 141 medföra samma straff, som den brottslige bort undergå.

Beträffande personalfaution innehålles en allmän bestämmelse i det stadgande, som överhuvud blev grundvalen för delaktig- hetsinstitutet i den senare svenska rätten, nämligen K. Br. 2)9/7 1698. Efter att hava skilt mellan vad man nu kallar >>väsentlig» delaktighet (gärningsmannastraff) och >>oväsentlig>> delaktighet (straff: fängelse, arbete eller hudstrykande efter sakens omstän- digheter) tillägger detta stadgande, beträffande negativ och efter- följande delaktighet, att sådan straffas >>efter omständigheternas åtskillnad», dock så, att målet refereras till hovrätten innan exe- kutionen sker. — Hof Art. 16/12 1687 % 27 stadga, Vid arbiträrt straff, en allmän plikt för var och en, så vitt han kan och förmår, att fängsla, hindra och röja den, som han vet en missgärning, särdeles livssak, gjort hava. —— Lindrande av straffet, då gärnings- mannen varit den fångna Skj/lll, omtalas i sistnämnda lagrum även- som i K. Br. 29/3 1700.

II. 1734 års lag.

Den skärpning av straffet för angrepp (? ämbetsman, som in- trätt under 1600-talets fortgång, tog sig uttryck —— och accen- tuerades ytterligare — under förarbetena till 1734 års lag redan i det första förslag, som behandlade frågan: Fsl. Hot/m. och Eds. 1696. De allmänna organen åtskiljas här i tre kategorier: 1) »doinmare, präst eller någon annan konungens betiente oeh embeteshaf- varande» (27: 10); 2) konungens eller städernas waehter, apbördzman, skrijfware eller andra betiente (29: 1) och 3) de, som, af konungens mn- betsmän, öfwer- eller underrättar, eller stadzmagistraten athskickade äro till att förrätta exeeationer, infordra opbörd, eller annatt sl'ielct (29: 2). Kroppsligt angrepp (»överfallande med hugg och slag») på någon av den första kategorien medför förverkande av liv och lösören; vid dråp dessutom avhuggande av högra handen. Sådant angrepp på någon av andra kategorien medför likaledes förlust av liv och lösören, om det skett på offentlig lokal (athi tall, waehtltnas, aeeijskamrar eller andra sådana ram); eljest enbart livets förlust. Angrepp på någon av den tredje kategorien straffas såsom ed- söresbrott.

Nästa förslag (Eds. 1713) upprepar nyssnämnda bestämmelse om domare (2: 8); beträffande brott mot andra ämbetsmän heter det: »straffes han som thes skgddobref förmår». Andra och tredje kategorien i 1696 års förslag sammanslås till en (3:1): angrepp på dem belägges med dödsstraff, men endast om det skett »att allmänna ram»; eljest edsöresstraff.

Fsl. Eds. 1723 återvänder till Fsl. 1696 beträffande den högre

kategoriens bestämmande (1: 9: domare eller annan konungens ämbets- man); i övrigt överensstämmer det (2: 1) sakligen med föregående förslag.

Fsl. M. B. 1729 vidgar klyftan mellan kategorierna: angrepp på ämbetsman medför förlust av liv och lösören (jämte kvali- fikation i fall av dråp); angrepp på annat allmänt organ edsöres- straff, om det skett på allmänt rum, men eljest endast tveböter.

Fsl. M. B. 1731 borttager bestämmelsen om förlust av lös- ören; i övrigt = 1729.

111. B. i 1734 års L. överensstämmer med sistnämnda förslag i vad angår den högre kategorien men skärper straffskyddet för_ den lägre, i ty att edsöret förklaras brutet, vare sig angreppet skett på ämbetslokal eller icke: lll. B. 18: 8: Hoar som bär hugg oeh slag å någon Domare, eller annan Konungens Embetsman, 't embetes ärender, eller hämnas therföre å honom; hafoe förverkadt lif sitt. Draper han honom: miste oek förut högra hand. Höter, eller andsäger någor honom, eller gifver honorn smädeliga ord; böte femttjo daler, eller mera, til hundrade daler, som brottet ärtil, och giöre afbön. Gå the ord å heder och ära-; böte dubbelt, oeh miste äran. Then ej orkar böta, strafes med fängelse vid tuatn och bröd, eller med spö, eller ris. Sker thet ej för e-mbetet skul ; pliehte som lag eljest förmår; ib. 9: Dierfves någor med hugg och slag öfverfalla them, 'i oeh för theras embetes skal, som Konungens, eller hans Embetsmäns, eller Rättens ärende)" gå ; tå hafver han brutit edsöre. Varda the med hot, eller smäde- ord överfallne; böte then thet giör tifo daler. Sker thet (i allmänt embetes rum; böte tiugu daler. Giöre the sielfre i embetes ("trender våld, eller orätt, med ord eller gierninll; ligga i toeböte mot thet, som eljest i thg mål stadgadt är.

Samtliga förslagen till tjuvabalk (1696: 10: 6; 1706: 13: 6; 1713: 13: 6; 1717: 13: 6 och 1723: 12: 6) hänvisa, beträffande våld mot dem, som lagligen företaga husrannsakan, till nu an- förda bestämmelser. Detsamma gäller förslagen till lll. B. av » 1729 och 1731, ävensom lll. B. i 1734 års L., 52: 3.

lll. B. 52: 3: Sätter sig bgaman, eller bonde, till motbärn, och ml ej tillåta sådan ransakning; utan överfaller them,, som ransaka skola, med hugg och slag, eller med smädeord; pliehte, som i 18 Cap, 9 5 'ithenna Balk sagdt är.

I de tidigare förslagen förekomma uttryck, som synas an- tyda den uppfattning, att straffskyddet förutsatte tjänstehand- lingens rättsenlighet: Fsl. Högm. Eds. 1696, 29: 1 (enähr de utht, sin rätta embetesför)'ättning stadda ähre) ; Fsl. Eds. 1713, 3: 1 (enär the ati sina rätta ämbetes förrättningar utskickade eller begrepne äro). Men dessa uttryck försvinna från och med 1723 års förslag.

Bestämmelserna i III. B. 18: 8, 9 ändrades genom K. F. 20/1 1779 dels så, att brottsobjektet i 18: 9 inskränktes till sädane, som med Ix'onungens fullmagt äro försedde, eller med dem äro i lika vär— dighet, dels så, att edsöresstraffet i 18: 9 nedsattes till 200 dalers böter. Klyftan mellan de två kategorierna av allmänna organ vidgades härigenom väsentligt, i det angrepp å någon av den högre obligat belades med dödsstraff men å någon av den lägre endast med bötesstraff.

St. L. Ede. 27 hade, såsom ovan anförts, vid uppror straffat alla upprorsmän lika, men skilt mellan att upproret icke lett till skada (straff: livets förlust) och att sådan åstadkommits (straff: förlust av liv och. gods); över alla dem, heter det, som dem hysa, hägna eller värja, »skal ganga Konimgx haempdh och medh-e».

Fsl. Högra. Eds. 1696, 11: 1 ff. skiljer sig härifrån såtillvida, att upprorsmännen i allmänhet blott straffas till livet. Sker emellertid dråp å den, som vill stilla upproret, beläggas alla, som burit hugg eller slag på den döde, med kvalificerat dödsstraff (steegel oeh hiahl) och med förlust av sitt lösa men icke av sitt fasta gods. Den, som hyser, hägnar, wärier eller på hwariehanda annat sätt tillhanda går de upproriske, straffas lika med dessa. Å andra sidan utbryter Fsl. deltagare, som av enfalld-igheet eller tuning

kommit med. En sådan straffas visserligen, om han ej söker efter all möjeligheet att söndra sig der ifrån, men blott »med gatelopp, fängelse eller landeflgehtigheet, effter som han meehr eller mindre broteligh hnnes».

Fsl. Högm. 1713, 11: 1 ff., avsöndrar ett område av negativ och efterföljande delaktighet, där straffet är »fängelse wid uatn oeh bröd, _gatulop, eller risslitande, eller liiitdsjfgelit, aldeles såsom omstän- digheterna thet kunna fordra»; i övrigt = föregående.

Fsl. Högm. 1723, 11: 1 ff., överensstämmer med föreg. Fsl. M. B. 1729, 6: 1 ff., åter företer den väsentliga olikhet med tidigare ståndpunkt, att en bestämd skillnad göres mellan upphovsmän och andra deltagare. De förra förverka både liv och gods (dödsstraff även vid försöket); av de senare skall var tionde, uttagen genom lottning, mista livet och de övriga straffas med kroppsstraff; den »mindre delaktige» skall dock straffas >>efter omständigheterna». Inträffar dråp, kvalificeras dödsstraf- fet, likasom förut, för alla, som burit hugg eller slag på den döde. De föregående bestämmelserna om (teknisk) delaktighet bortfalla (men Fsl. innehåller, kap. 62, allmänna delaktighets- regler, som komma till användning).

Fsl. lll. B. 1731 överensstämmer härmed; likaså M. B. i 1734 års L.:

M. B. 6: 1: Hvilken som uphissar oeh stgreker meniga man til olgdno mot Konungen, eller then, som å Öfverhetens vägnar biuder oeh befaller; miste lif sitt. Kommer ther af upror ; hafve förverkadt både lif oeh gods;

ib. 2: Samla sig män tilhopa, och sätta sig ap emot Konungens, eller thes Befalningshafvandes bud; tå straffes uphofsmannen, som förr är sagdt, och af the andra miste, efter lott, hvar tijonde man lif sitt, och pliehten the öjrige hvarthera med fgratijo par spö, eller en månads häehte vid vatn och bröd. Är någor mindre delachtig i then gierning ; straffes efter omständigheterna;

ib. 3: Nu varder then dräpen, som Konungens befalning hade, eller then, som ville 'uproret stilla; miste dråparen högra hand, och varde

halshuggen oeh steglad, så oek alle the, som burit hugg och slag å then döda. Varder uprorsman dräpen; ligge ogild.

Angående befriande av fånge innehåller Fsl. Högm. Eds. 1696 en straffbestämmelse för fången själv (30: 4: Den fånge som sielf ero- nones fängelse brgter oeh sigh löössgiör, böte saak sina och pliehte för fängelsebrott, med häehtelse eller gaatulopp). Tredje man, som med våld tager fånge från tjänsteman, vilken förvarar eller transpor- terar honom, har foi-verkat livet och, om sår, blånad eller hem- fridsbrott tillkommer, även sitt lösa gods. Har någon eljest, genom brytande av kronans fängelse eller genom list, befriat fånge, »stånde medh lijf och egendomb uthi des ställe, som han lössgiordt hafver». Med sistnämnda fall sammanställes det, att man med våld hindrar brottslings gripande.

Fsl. Eds. 1713 (4: 3—6) står i det väsentliga på samma ståndpunkt.

Fsl. Eds. 1723 visar den olikhet, att straffet för fången själv, vid rymning, göres fakultativt (3: 4: Brgter fånge sielf fängelse och _giör sig lös; kan han återfås: ligge til domaren om han therföre särskilt pliehta skall).

I Fsl. M. B. 1729 har bestämmelsen om straff för fången själv bortfallit. I övrigt bibehålles strukturen: det svårare fallet blir närmast edsöresbrott men straffas, om kroppsskada sker, med förlust av liv och lösören; i det lindrigare fallet stadgas, i stället för substitutionen, ett straff av etthundrade dalers böter.

Fsl. M B. 1731 borttager bestämmelsen om förlust av lösören. Härmed överensstämmer M. B. i 1734 års L.: M. B. 19: 1: Hvar som bryter Kronones fängelse, at hielpa fånga ut, eller ther til lånar tgg och redskap; eller värjer någon missgiernings- man emot them, som honom komma ut gripa, så at han ther-igenom und- kommer; eller släpper man fånga med vilja lös; eller med hvaijehanda list hielper honom at; han skal böta hundrade daler;

il). 2: Tager )nan fånga med våld af them, som honom gripit, och i giömo hafva, eller til fängelse, eller för Råtta, eller tll ådömdt straff" föra skulle; hafve hratit edsöre. Sargar han them, eller slår blånad eller hlodvite; tå hafver han, och alla the, med honom .; fallt råd och samma gierning voro, förverkadt lifvet.

Genom K. F. 20/1 1779 ändrades edsöresstraffet i 1 mom. av I'll. B. 19: 2 till 200 dalers böter och livsstraffet i 2 mom. till högsta kroppsplikt och ett års fängelse i fästning, med eller utan arbete, >>efter som saken är till».

Personal/'atttionen beröres i det allmänna delaktighetskapitel, som från och med Fsl. M. B. 1729 uppställes i slutet av balken. I nämnda förslag (62: 3) uttryckes rekvisitet med orden har hm;

sedan glårningen är giord, fådt theraf kunskap, och hulpit then at dölja. I Fsl. M. B. 1731 (61: 4) tillägges en bestämmelse om den, som hyser och döljer någon grof misgz'ärningsman.

III. B. i 1734 års L. överensstämmer med sistnämnda förslag: 61: 3: Na har han hvarken rådt, eller hulpit til gternlngen; men vetat förut, at then var (2 färde, och thet ej appenbaradt; eller och, sedan giernz'ngen är giord, fatt therom kunskap, och hulpit then at dölja: pliehte efter omstå-rullglmterna, med penningar, eller som förr år sagdt [01 »med spö, eller ris, fängelse, eller arbete, efter som brottet är ti1>>];

il). 4: Hvar som vitterltga h_f/ser och. döljer någon grof missg'ier- ningsman; höte fgratljo daler, eller mera, som saken är til.

Överträdelse av skingringsfö/'lmd ävensom rubbande av kvarstad eller utmätt gods (straffbart redan enligt exekutionsförfattningarna av 1669 och 1684) omnämnas i det första förslaget till utsök- ningsbalk (1714: 8: 5, 9). Straffet, som enligt de första förslagen (jfr Fsl. U. B. 1723, 9: 6, 10) var procentuellt eller arbiträrt, an- tager från och med Fsl. U. B. 1731 (9: 7, 10) formen av fixa böter, lika med 173—LL års L.:

U. B. 8: 7: Varder någor, som annars mans gods inne hos sig hafver, af Konungens Befalningshafvande förbuden-, at gifva thet nt, och giör ther emot; fglle ap med sitt egit thet han utgaf, och böte tijo daler;

ib. 8: Hvilken som egenvilligt rahbar thet gods, som Konnngens Be- ,falningshanande låtit i gvarstad sätta, eller med Kronomärke tekna; böte fgratijo daler: Orkar han ej böta; plichte med jiorton dagars fängelse vid vatn och hröd.

Från och med Fsl. B. B. 1717 förekommer, i sammanhang med bestämmelserna om doms meddelande, ett straffstadgande för den, som bortriver allmänna anslag (Fsl. B. B. 1717, 15: 9; Fsl. B. B. 1723, 23: 9). l Fsl. B. B. 1734 likasom i B. B. (24: 5) av 1734 års L. inskränkes emellertid detta till »Rättens offente- liga. artslag».

III. 1864 års strafflag.

Beträffande angrepp mot allmänt organ intager L. K. i sitt första förslag (1832) den mot då gällande rätt starkt kontraste- rande ståndpunkt att åt alla allmänna organ, utan avseende på skillnaden emellan >>ämbetsman» och >>tjänsteman>>, giva samma straffskydd. Det heter härom i L. K.:S motiver av 1832:

»Vid utsättandet af straff å dylika förbrytelser, har lagen i 18 Kap. M. B., jemfördt med Kongl. Förordningen den 20 Ja— nuarii 1779, gjort så stort afseende på de förnärmade personer- nas värdighet, att då lifsstraff varit faststäldt å våld emot en med Konungens fullmakt försedd embetsman, endast böter blif- vit stadgade för sådant brott emot Statens underlydande tjenare».

>>Enär det likväl för allmän och enskild säkerhet är af högsta vigt, att en hvar som förrättar Statens tjenst, utan afseende på. högre eller lägre värdighet, dervid äger att påräkna enahanda skydd, har Commiteen ej ansett någon specifik skilnad i straffen böra, på grund af skiljaktighet i värdighet, äga rum. All den inverkan på en gernings större eller mindre straffbarhet, som derifrån må härledas, kan af Domaren tagas i akt vid straffets mätande, inom de derföre satta gränser.»

»Med antagande häraf, har man ock, för att undgå att å flere särskilda ställen i detta Kapitel uppräkna de högre eller underordnade organer för Statens tjenst, emot hvilka ifrågava- rande brott kunna föröfvas, endast i allmänhet nyttjat benäm- ningen embetsman, samt i en särskild & [11: 23] förklarat, att hvad om brott emot honom stadgas, äfven gäller, om sådant brott för-

öfvas emot Itjensteman eller annan, som är förordnad att embets- eller tjensteärende förrätta, eller kallad att dervid tillhainlagå.»

Denna princip uppgavs emellertid redan i andra upplagan av förslaget (1839). Kommittén anmärker härom endast, att den »antagit den af Professorerne i Upsala och andra anmärkare ytt- rade mening, att lagen borde, hädanefter som hitintills, fastställa skilnad i bestraffning, efter förhållandet af den våldförde eller misshandlade embetsmannens värdighet; hvadan förslaget i öfver- ensstämmelse dermed blifvit ändradt.»

Nämnda skiljelinje — mellan en högre och en lägre kategori -—— uppdrogs på det sättet, att embetsman (11: 3) definierades så- som »den, som med Konungens fullmakt å embetet försedd är, så och annan, som i sådan embetsmans ställe lagligen satt är, ändå att han ej af Konungen förordnad blivit»; medan den lägre kategorien bestäm- des såsom »tjensteman, eller annan, som är förordnad att tjensteårende förrätta, eller kallad att dervid tillhandagå» (11: 5). Till första kate- gorien tillades (11: 4) »det fall, då Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess resor till eller ifrån Riksdagen, våldföres eller förolämpas, när man vet honom i sådant ärende stadd vara; så och, då Rikets Ständers F ullmäktig eller Ombudsman, Riks-Stånds Sekreterare, eller den, som i Riksdagsmannaval deltager, eller ledamot i T axerings- eller Pröfnings-Commite eller i Styrelse öfver allmänna I'Verk och. Inrätt- ningar, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan dess befattning» .

Särskilda bestämmelser uppställdes om ärekränkning (11: 2, 5), innefattande även hot med våld; samt om det fall (11: 6), att man, vid offentlig förrättning, gör Våldsamt motstånd, dock utan att förrättningsmannen våldföres. .

De förändringar, som L. B. föreslog i detta institut, rörde brottsobjekten. Till begreppet embetsman, sådant det bestämts av L. K., lades dels den, som innehar »embete av lika värdighet» (med dem, som förses med kunglig fullmakt) dels »domare, ändå att han ej blivit av Konungen förordnad.» Den lägre kategorien

åter (11: 6) erfor den väsentliga utvidgning, att var och en med- togs, som »är förordnad eller vald att tjensteärende eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå» — varigenom även »fristående» allmänna organ erhöllo straffskydd. — Bestämmelsen i L. K. 11: 4 om riksdagsman m. fl. stötte på den svårighet, att grundlagen för dylika fall stadgade edsöres- straff; L. B. sökte lösa frågan så, att den i 11: 5 förklarade, att gärning, som grundlagsenligt skulle anses såsom edsöresbrott, skulle straffas efter 11: 1 eller 2, »såsom hade han brottet mot embetsman begått.»

K. F. 29/1 1861 upphöjde L. B.:s förslag i dessa delar till lag; likväl med undantag av bestämmelsen om riksdagsman m. fl. — förhållandet till grundlagens stadgande om edsöresstraff berördes överhuvud icke —— samt om den, som »i riksdagsmannaval del— tager.» Då den K. Förordningen blott rörde »mord, dråp och annan misshandel», medtogs icke heller vare sig bestämmelsen _ om Våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres, eller bestämmelserna om ärekränkning.

1864 års Str. L. återupptog sistnämnda grupp av bestämmel- ser — om våldsamt motstånd och om ärekränkning _; sänkte. minima vid våldsbrotten men höjde straffen vid ärekränkning; samt utsträckte brottsobjektet till norsk ämbetsman och tjänsteman.

Genom L. 28ju» 1887 sänktes minimum vid våldshandling mot ämbetsman (10: 1).

L. 25/5 1894 utsträckte straffskyddet för tjänsteman till per- son, som är anställd vid sådan av enskilda personer, menigheter- eller bolag gjord vattenbyggnad eller järnvägsanläggning, på vil- ken stadgandena i Str. L. 19: 11, 12 skola tillämpas.

L. 27/4 1906 borttog bestämmelserna om norsk ämbetsman och tjänsteman.

Beträffande uppror Visar L. K. i det väsentliga samma struk- tur, som institutet har i nu gällande lag. L. K. betecknar själv

i motiverna strukturen såsom en indelning i >>tre grader»: sam- ling, som skingras på myndighets (i första upplagan: på »embets- mans») befallning —— olydnad mot sådan befallning, i form av trots med »oljud, smädeord eller hot» — övergång till våld å person eller groft våld å egendom (»brgta eller rifva de hus, eller plundra eller förstöra de annan egendom»). Inom första graden straf- fas endast anstiftare och anförare; de högre graderna omfatta alla deltagare, således andra graden även sådana, som visat olyd- nad genom att kvarstanna men icke deltagit i »oljud, smädeord eller hot», och tredje graden även sådana, som icke personligen deltagit i våldshandlingarne (för de övriga stadgades idealkon- kurrens med våldsstraffet). Offentlig uppmaning till uppror straf— fades såsom försök, såvitt den ej kom att utgöra delaktighet i ett följande uppror. Upproret karaktäriserades i övrigt genom det specifika upprorssyftet (»att med före-malt våld sätta sig upp emot verkställighet af ofentlig Mgndighets bad, eller att den till någon em- bets-åtgerd tvinga, eller att derföre hämnas») men även utan dylikt syfte förelåg uppror, om en ordningsstörande folksamling, istäl- let för att skingra sig, övergick till våld å person (ej nödvändigt å ämbetsmannen) eller egendom. Dessutom uppställdes en be— stämmelse om användande av krigsmanskap för upprorets stil- lande.

Då L. B. avgav sitt förslag (1844), hade undertiden en K. pro- position avlåtits till Rikets Ständer (1840) med förslag till förord- ning mot olovliga folksamlingar. Propositionen antogs icke, men ,dess innehåll såväl som Ständernas svarsskrivelse (1841) föranledde vissa ändringar i L. K.:s förslag. Sålunda infördes ett stadgande om absolut dödsstraff för upprorsman, som dödat den upproret stilla ville (11: 11). Frågan om militärmakts användning behandlades mera utförligt: jämlikt Ständernas önskan angavs vad som skulle förstås med civilmgndighet, och i likhet med propositionen stadgades för militär-befälhavare rätt och plikt att i nödfall handla i civilmyn- dighets ställe. Överensstämmande med båda'statsmakterna formu—

lerades en kort varning (11: 14) att förkunnas, innan vapenstyrka finge nyttjas (L. K. hade föreslagit upplåsning av lagen). —- I övrigt borttogs den nyssnämnda av L. K. lämnade beskrivning på »trotset» mot myndighet (»oljud, smädeord eller hot»).

Den 6 februari 1849 utfärdades en K. F. »angående föränd— rade stadganden emot uppror och olo/tiga sammankomster», i så gott som fullständig överensstämmelse med L. B. för vad angår rekvisiten; straffminima höjdes dock vid de lindrigare fallen (utom för del- tagare i upplopp, som icke utvecklats till uppror, där straffet ej obetydligt sänktes). Våldshandling föranledde, för gärningsman- nen, kumulation med upprorsstraffet (då någon bestämmelse om idealkonkurrens icke fanns att hänvisa till). Varningsformeln borttogs.

Str. L. 1864 (10: 7—13) ändrar det absoluta dödsstraffet i 10: 10 till alternativt (»mistc livet eller dömes till strafarbete på livs- tid») och visar dessutom några smärre jämkningar i straffsatserna. Förslagens bestämmelse om idealkonkurrens i nyssnämnda fall in- fördes i stället för kumulationen.

Genom L. 23/10 1887 höjdes straffmaximum i 10: 11 för of— fentlig uppmaning till uppror. Men genom L. 16/6 1906 borttogs hela bestämmelsen, då straffet i 10: 14 för offentlig uppmaning överhuvud till brott betydligt skärptes.

L. 23/10 1914 sänkte minimum, vid synnerligen mildrande Om- ständigheter, för deltagare (icke anstiftare eller anförare) i upp- lopp (10: 13) som utvecklats till uppror; ävenså minima (för båda kategorierna) vid uppror, som fortgått till våld (10: 9).

Genom L. 14/6 1917 gjordes en ändring i definitionen på ci- vilmyndighet (landsfogde i st. f. kronofogde).

L. 3/6 1921 borttog dödsstraffet i 10: 10.

Genom K. F. 20/1 1779 jfd med M. B. 19: 1, 2 hade straffet för fångbefriande blivit påfallande lågt, såvitt kroppsskada icke

tillfogats vaktaren (200 resp. 100 dalers böter, allteftersom våld förekommit eller icke). Straffet skärptes väsentligt av L. K. (6 års maximum vid våld, 3 års maximum i andra fall), varjämte fängelses brytande fördes tillsammans med våld å person. Fång- ens närmaste (>>make, syskon, skgldeman i rätt 'upp- eller nedstigande led, eller den, som med honom i första. svågerlag lika nära förenad år») blevo straffria, där icke våld använts. »Var den undkomne för gäld häktad», inträdde mindre straff, men gärningsmannen blev ansvarig för den undkomnes skuld; i andra upplagan av försla— get (8: 5) utsträcktes detta civila ansvar även till de närmaste (med undantag av make), som vid befriande utan våld blevo straffria.

L. B. 11: 18—22 sänkte straffen och utsträckte den civila ansvarigheten även till make (8: 5); till straffria anhöriga lades även fosterbarn.

Str. L. 1864 borttog privilegiationen för den fångnes när- maste. Icke heller förekommo särskilda stadganden rörande »för gäld häktad» (ehuru bysättningsinstitutet ännu kvarstod, till ut- sökningslagens ikraftträdande 1/1 1879). Däremot införde Str. L., som i motsats till förslagen icke generaliserat försöksstraffet, en bestämmelse om straffbart försök till befriande genom våld. Mi— nimum vid befriande utan våld höjdes.

Genom L. 28/10 1887 sänktes minima betydligt vid båda fallen.

Beträffande personalfaution överensstämmer redan det första förslaget av L. K. (1832) i allt väsentligt med nuvarande lag. Personal- och realfaution sammanföras sålunda såsom >>efterföl- jande delaktighet» i den allmänna delens delaktighetskapitel (5: 9—10); bestämmelsen göres uttryckligen subsidiär i förhållande till egentlig delaktighet (»utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är»); straffet bestämmes närmast genom en HX skala men kvalificeras under den dubbla förutsättningen av animus lucri och

hög straffbarhet hos huvudbrottet; även culpa straffas; nära an- höriga (»make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är») lämnas straffria vid döljande av brottslingen eller befordrande av hans flykt. I andra upplagan (1839) utsträcktes visserligen anhöriges straffrihet till hela området av både perso- nal- och realfaution. Men L. B. (5: 12) återvände till första upp- lagans ståndpunkt, därvid det sedan förblev; även tillades foster- barn till kretsen av privilegierade.

Genom L. 14/6 1917 tillades till den privilegierade kretsen: adoptivfader, adoptivmoder och adoptivbarn.

Bestämmelserna om rubbande av löst gods, som är satt i kva-r- stad eller utmätt: om överträdelse av förbud att skingra gods eller giva annans gods ut; om brytande av myndighets insegel," samt om skadande av myndighets kungörelse återfinnas i förslagen lika med nu- rarande strafflag; dock har Str. L., för sistnämnda fall, sänkt straf- fet till >>böter, högst etthundra riksdaler» (förut: böter).

Obehörigt uppträdande såsom åmbets- eller tjänsteman uppställes re- dan av L. K., såsom av nuvarande lag, bland bedrägeribrotten; och likasom nu tillfogas en mildare bestämmelse för det fall, att gärningen skett utan bedräglig avsikt. Emellertid omfattar sist- nämnda fall enligt detta och följande förslag, till skillnad från nuvarande lag, allt obehörigt utövande, även om gärningsmannen icke utgivit sig för ämbets- eller tjänsteman. Övergången till nuvarande ståndpunkt skedde genom K. F. 7/9 1858 »omförfalsk- ning, så och om bedrägeri och annan oredlighet», % 282.

Straffet, som sänkts av Str. L. 1864, höjdes genom L. 20/6 1890, i sammanhang med höjningen av det allmänna bedrägeristraffet.

FJÄRDE AVDELNINGEN.

Motive r.

1. Utkastets förhållande till gällande lag.

Under rubriken >> Om brott mot ozfentlig myndighet» innehåller Str. L. 10 kap. dels brott mot bestämt allmänt organ (1—12 %%) dels brott mot bestämd allmän funktion (13, 15, 17——19, 21—23 åå) dels vissa brott mot det allmänna, som icke (i varje fall icke alltid) kunna sägas angripa bestämt allmänt organ eller sådan funktion, i dessa uttrycks här använda betydelse (14, 16 85) ; dels slutligen ett fall, som riktigast bör hänföras till brott mot enskild (20 5). Å andra sidan förekomma otvetydiga fall av brott mot allmänt organ eller allmän funktion på andra ställen i strafflagen. Detta gäller dels fall, som lagstiftaren själv torde ha uppfattat såsom brott mot det allmänna (om ock icke alltid mot staten) —— jfr särskilt 8, 9, 11, 13, 25 kapp. — dels fall, som efter äldre åskådning icke uppfattades såsom självständiga brott eller icke såsom brott mot det allmänna: Str. L. 3: 9—11 (>>efter- följande delaktighet»); 16: 1—6 (falsk angivelse); 22: 6 (obehörigt uppträdande såsom ämbetsman).

Utk., som under rubriken »Brott mot myndighet m. m.» med- tagit dels vissa brott mot bestämt allmänt organ dels vissa brott mot bestämd allmän funktion — men inga fall, som icke böra hänföras till någon av dessa typer — har förbigått vissa av 14

de i strafflagens 10 kap. upptagna fall och medtagit andra, som där icke förekomma.

Institut i .strqfäagons 10 kap., som icke upptagits ?" Utk. (Str. L. 10: 2 [5], 13—16, 20, 23):

Str. L. 10: 2 [5]. Ärekränknz'nr/ mot ämbetsman har i Utk. II, %% 2, 8 behandlats såsom kvalifikation av vanlig ärekränkning. Försåvitt ärekränkningen består i hot om våld å person, faller den under detta Utk., 1, 2 åå.

Str. L. 10: 13, 14, 15: Gemensamt för dessa bestämmelser är, att de däri beskrivna brott, såvitt de kunna anses utgöra angrepp mot allmän funktion, kem-na inskränka sig till den nega- tiva formen, olydnad mot myndighet. Denna form har emellertid överhuvud förbigåtts av Utk., av det skäl, att det längre fram torde böra bli föremål för prövning, huruvida icke olydnad mot myndighets föreskrift in case: bör, såsom i somliga lagar skett (t. ex. N.; H.), generellt kriminaliseras — eventuellt vid sidan av särskilda bestämmelser, sådana som de nyssnämnda. —— Vad i övrigt beträffar dessa bestämmelser var för sig, är det tydligt, att det i Str. L. 10: 13 beskrivna »upplopp» lätt kan övergå till positivt angrepp mot myndighet (vilket dock icke föreligger i och med varje »Våld å person eller egendom»). Men skulle så ske, kommer fallet under Utk. 1 eller 2 %. — Det iStr. L. 10: 14 be— handlade delikt omfattar olika fall av ofantligt försök till an- stiftan. Denna anstiftan kan gå ut på >>brott»; men även på »ohörsamhet mot lag eller laga myndighet», utan att olydnaden i och för sig behöver vara kriminaliserad. Det brott, vars anstif- tande fyller rekvisitet, kan naturligen vara ett brott mot staten eller det allmänna, men lika väl ett brott mot enskild. I sist- nämnda fall — offentlig uppmaning till brott mot enskild — kan den omständighet, att anstiftansförsöket skett offentligt, icke förvandla försöket till ett brott mot staten. Men visserligen får uppmaningen genom sin offentlighet en viss allmänfarlig karak- tär, på liknande sätt som förorsakande av mordbrand eller över-

svämning i förhållande till enstaka misshandel eller skadegörelse. — I 15 % innehålles en bestämmelse om församlingsfrihet, som tydligen icke har sin plats i strafflagen. Det egentliga rekvisitet innefattar endast den rent negativa formen av angrepp: olydnad mot myndighets bud.

Str. L. 10: 16: Såtillvida som »allmänt värv» sammanfaller med allmän funktion, kan det här beskrivna brott anses rikta sig mot allmän funktion (i det grunden för dess beklädande med visst organ angripes). Då emellertid straffskyddet framför allt avser statsmaktens skapande, såvitt det sker genom val, synes lämpligast, såsom ofta skett i lagarne, att uppställa institutet i sammanhang med de »centrala» angreppen mot staten.

Str. L. 10: 20: Den repression, som lagstiftaren här avsett, har i det väsentliga icke gällt obehörigt uppträdande som »Ko- nungens befallningshavande» eller dylikt (jfr Str. L. 22: 6) utan endast besittningsstöringen. Då emellertid lagstiftaren utelämnat det svåraste fallet, besittningsstörande utan någon egen rätt å den störandes sida, har rekvisitet, som bekant, i praktiken måst så utvidgas, att denna lucka utfyllts. Det hör i varje fall uppen— barligen till brott mot enskild. — Till den del att själv taga sig rätt skulle vara att anse som ett obehörigt utövande av allmänt organs verksamhet, faller gärningen under Utk. 13 %.

Str. L. 10: 23: Att »oägra inträde» åt den, som i tjänste- ärende äger att fordra det, faller under den generella bestäm- melsen i Utk. 3 5 om den, som (annorledes än genom våld å person eller hot därmed) sök-or hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet. Till den del detsamma icke gäller om att vägra bandrc'ickning, torde få anses, med den ringa utsträckning, som en dylik handräckningsskyldighet har i vårt land, att kri- minalisationen därav, i den mån den icke åstadkommes genom en allmän bestämmelse om olydnad eller uppställes bland förseel— serna, kan överlämnas åt specialbestämmelser.

I Utk. upptagna institut, som icke förekomma istrafftagens 10 kap. (Utk. 3, 4, 7, 8—10, 11, 13, 14 åå):

Dessa fall äro dels sådana, som upptagits på annat ställe i strafflagen (Utk. 4, 8410, 13 gg), dels sådana, som icke före- komma i strafflagen (Utk. 3, 7, 11, 14 %$).

Till den förra gruppen höra: 1) aktig korruption: Str. L. 25: 5; Utk. 4 %. Såvitt man här icke anlägger synpunkten av delaktighet i ämbetsbrott (o: i den passiva korruptionen), vilket vår lag icke kan antagas hava gjort, synes riktigast att även i yttre avseende behandla fallet såsom ett självständigt brott, mot allmän funktion;

2) personalfaution: Str. L. 3: 9——11;Utk. 8—10 gg. Förhållan— det mellan >>förbrottet» och personalfautionen döljer visserligen, teoretiskt sett, flera ännu olösta svårigheter. Men i det hela kan dock svårligen betvivlas, att den moderna lagstiftningens alldeles bestämda tendens att behandla fallet såsom ett i det väsentliga självständigt brott, är riktig. Det framstår därmed såsom ett angrepp på allmän funktion, nämligen på statens straffrättsski- pande verksamhet;

3) obehörigt uppträdande som ämbetsman: Str. L. 22: 6; Utk. 13 %. Den i några lagar, varibland den svenska, starkt accentuerade förbindelsen mellan detta brott och bedrägeribrottet är principi- ellt sett av tillfällig natur och ingalunda ägnad att prevalera vid brottets placering eller närmare bestämmande: angreppet på den allmänna funktion, vari brottslingen »inblandar sig», före- ligger likaväl, om intet bedrägerisyfte eller överhuvud lukrativt syfte finnes. Kommer bedrägeri eller försök därtill med i spelet, föreligger konkurrens.

Till den senare gruppen höra: 1) Utk. 3 %, som innehåller en allmän bestämmelse om den, som, på annat sätt än i 1 % sägs, söker tvinga eller hindra all- mänt organ i utövningen av dess verksamhet. Detta stadgande innesluter i sig Str. L. 10: 6 (Våldsamt motstånd utan att för-

rättningsman våldföres) och 23 (vägrande av inträde, jfr ov.), men därjämte även allt annat tvång eller hinder, som sker på annat sätt än genom våld å person eller hot därmed (Utk. 1 g);

2) Utk. 7 %, som stadgar, i anslutning till bestämmelsen i 6 % om fångbefrielse, straff för den, som olovligen sätter sig i förbin- delse med person, vilken friheten lagligen berövats. Härom jfr ned. s. 227 ;

3) Utk. 11 å, som jämte bestämmelserna i Str. L. 10: 21, 22 om rubbande av kvarstad etc. uttryckligen medtagit rubbande av hcslagtaget gods och dessutom tillagt en generalklausul om störande ingrepp i allmänt organs förfogande över sak; jfr ned. 5. 232;

4) Utk. 14 å, som uppställer, i sammanhang med bestämmel- sen i 13 5 om obehörigt uppträdande som ämbetsman, en generell straffbestämmelse för den, som annars obehörigen utövar verk- samhet, varför särskild behörighet eller myndighets tillstånd ford- ras. Anslutningsvis har här (ehuru eljest icke olydnadsbrott med- tagits, jfr ov. s. 210) stadgats straff även för den, som mot sär- skilt förbud av myndighet utövar visst yrke.

11. Specialmotivering.

A) Angrepp å allmänt organ medelst Våld å person eller hot därmed: 1, 2 (och 5) åå.

1) Brottssubjektet.

Beträffande den viktiga frågan om förhållandet mellan in- dividuellt angrepp på allmänt organ och upprorsinstitutet har Utk. följt den moderna lagstiftningens tendens och behandlat det senare såsom ren kvalifikation av det förra. Kvalifikationsgrun- den rör enbart brottssubjektet: skärpningen inträder i och med att brottet begås av en eller flere »deltagare i folksamling» (2 g).

Jämfört med strafflagens uttryck: Na samlar sig folkmängd ttllhopa etc. torde genom Utk.:s formulering tydligare uttryckas, att upprorssyftet icke behöver föreligga redan under det sam- lingen bildas. Uttrycket folksamling torde ställa något mindre anspråk på deltagarnes antal än folkmängd. Att i likhet med flere —— mest äldre —— lagar uppställa ett siffermässigt minimum för antalet deltagare i uppror torde icke vara att rekommendera, då den väsentliga ökning i faran, varpå det bör komma an, kan bero på flere andra omständigheter: beväpning, myndighetens ressurser till motstånd, upprorsuppsåtets intensitet o. s. v. —— Skulle strafflagens uttryck i 10: 7 »mnd förenat våld» så tolkas, att uppror icke finge anses föreligga, om, enligt upprorsplanen, våldshandlingen beräknats företagen blott av någon viss eller några få deltagare (t. ex. beväpnade), under det att den stora mängden blott bildade rygg åt dessa, så läge häri en olikhet med Utk., som lämnar alldeles öppet, huruvida våldshandlingen

eller överhuvud gärningen utförts av en större eller mindre pro- cent av folksamlingen.

Då kvalifikationen icke avser att göra någon ändring i de allmänna reglerna för det subjektiva rekvisitet, fordras hos varje deltagare, som skall falla under 2 %, uppsåt (på vanligt sätt be- stämt), att brottet, sådant det beskrivits i 1 3, skall komma till stånd, vare sig genom subjektets egen eller genom annan del- tagares handling (det fordras alltså även hämzedom och gillande av syftet att tvinga eller hindra etc., jfr Prins. III, 143).

Kvalifikationens rättsverkan, sålunda den skärpning, som in- träder enligt 2 5, består dels däri, att de deltagare, vilka enligt allmänna regler blott skulle straffats för mindre väsentlig del- aktighet, straffas såsom gärningsmän; dels däri, att vissa del- tagare, nämligen anstiftare och ledare, komma under ett särskilt högre maximum. Uttrycket ledare har ansetts lämpligare än an- förare, som kanske väl mycket betonar det yttre framträdandet.

2) Handlingen.

Handlingen har i Utk. — lika för 1 och 2 55 — bestämts såsom våld & person eller hot med sådant våld. Då Str. L. 10: 1 talar om råld eller annan misshandel ('i ämbetsman, så lärer under ordet misshandel svårligen ingå mera än som nu får anses inne- hållet i »våld å person». Efter modern terminologi kunde man snarare än »oåld eller annan misshandel» tänka sig uttrycket miss- handel eller annat våld (särskilt med hänsyn till våld i form av frihetsbrott). Förorsakande av kroppsskada (även uppsåtligt) kan visserligen tänkas falla utanför både begreppen våld och miss- handel. Men någon praktisk nödvändighet att särskilt med- taga detta fall torde knappast föreligga: då försök att tvinga eller hindra straffas generellt efter Utk. 3 %. skulle en dylik sank- tion huvudsakligen få betydelse, om gärningen utgjorde hämnd å ämbetsmannen. Ett sådant brott torde emellertid få anses till-

räckligt reprimerat genom dithörande bestämmelser bland brott mot kroppslig integritet.

För det fall, att annat våld än våld å person kommer till användning i syfte att tvinga eller hindra, inträder Utk. 3 %; jfr Str. L. 10: 6, som dock endast talar om våldsamt motstånd. Föreligger ej dylikt syfte, bliva de allmänna bestämmelserna att tillämpa (så alltid enligt Str. L., exempelvis *vid hämnd å ämbetsman medelst våld å hans egendom _ såvida icke en sådan gärning skulle ha karaktären av injurie, 10: 2). Har så- dant angrepp — i ena eller andra syftet _ förövats av »deltagare

i folksamling», gäller icke skärpningsregeln i 2 % utan de all- männa reglerna för medgärningsmannaskap resp. delaktighet in- träda (resp. de.särskilda skärpningsbestämmelser, som kunna uppställas för brott, begångna av en folkmassa, jfr ned. sal) 5). Häri ligger en olikhet med straffiagen, som i 10: 7 talar om våld utan vidare begränsning.

Har vid det individuella brottet våldet å person varit av den beskaffenhet, att straffmaximum överstiger böter, bör konkur- rens äga rum mellan bestämmelsen här (Utk. 1 _S 1 st.) och den allmänna bestämmelsen om våld. Denna synpunkt blir på mot— svarande sätt tillämplig vid uppror. Har upproret gått ut på svårare våld än vad som stannar inom strafframen för 1 %, exempelvis på dråp å ämbetsman, kommer bestämmelsen i 2 % att verka därhän, att varje deltagare, som haft dylikt uppsåt, skall, därest det svåra brottet kommer till utförande, straffas såsom gärningsman till dråp etc. (eventuellt: för försök därtill). Upp— går maximum till åtta års tukthus eller däröver, komma anstif- tare och ledare under samma skala som övriga deltagare. — De deltagare, som icke insett, att upproret gick ut på dråp etc., men väl, att våld å ämbetsmans person varit avsett, straffas efter 1 %.

Str. L. 10: 1 medtager ej hot om våld å person. I stället föres »hotelse» överhuvud emot ämbetsman, i eller för hans äm-

bete, tillsammans med injurier i 10: 2. Utk. har avsöndrat hot om våld å person och fört detta fall tillsammans med verkligt våld i 1 %. Annat hot måste bestraffas resp. såsom ärekränk- ning eller frihetsbrott; beträffande ärekränkning har Spec. Utk. II, % 2, 8, såsom redan erinrat, uppställt sådant brott mot ämbets— man såsom kvalifikation. Betraktat såsom tvångsmedel (och icke såsom brott emot kroppslig integritet) kunna våld och hot komma varandra så nära, att en principiell åtskillnad dem emellan (vil- ken här oftast iehe upprätthålles av gällande lagar; så även alla här berörda strafHagsförslag) icke synes fullt naturlig.

3) Brottsobjektet.

StrafHagen uppställer ett annat brottsobjekt vid det indivi- duella brottet (10: 1—5) än vid uppror (10: 7 ff.). Under det objek- tet i förra fallet omfattar varje allmän befattningshavare, som icke genom särskilda stadganden undantagits, och därutöver de i 10: 5 tillagda fall, inskränkes objektet i 7 %» till myndighet. Då Utk. be— handlar upproret blott såsom kvalifikation, grundad på brottssubjek- tet, följer härav, att objektet vid uppror vidgas till överensstäm- melse med objektet vid det enkla brottet. Vad återigen detta se- nare beträffar, avser Utk. att, lika med gällande lag, medtaga alla innehavare av »allmän befattning», som icke genom särskilda be- stämmelser (i grundlag eller eljest) undantagits. Då störande, hin- der, tvång eller hämnd, som ingå i rekvisitet, kunna rikta sig an- tingen mot myndighet eller ämbetsverk, bestående av Here personer, eller mot person, som ingredierar i myndighet eller ämbetsverk av denna art, eller mot person, som själv utgör allmänt organ, så har Utk. valt den formulering, att närmast »allmänt organ» uppställts såsom objekt för det brottsliga syftet, och därefter tillagts (% 5), att gärning företagen mot någon av de personer, av vilka all- mänt organ kan vara sammansatt, skall anses lika med gärning företagen mot organet i sin helhet. Härvid förutsattes, att un-

der »allmänt organ» resp. under personer, som tillsammans bilda allmänt organ, inbegripes var och en, som blivit »förordnad eller vald att utöva allmän befattning», om än så provisoriskt; ävenså innehavare av enskild tjänst (t. ex. vid enskilda järnvägar), som genom särskilda bestämmelser fått befogenhet att i vissa fall uppträda såsom allmänt organ. En närmare definition av be- greppet »allmänt organ», eventuellt gemensam för olika institut, ha1 förbehållits.

I Utk. 5 % medtages den, som blivit »för01dnad eller kallad * att tillhandagå» vid utövning av verksamhet, som tillkommer all- mänt organ. Ett sådant biträde kan icke anses falla under ut- trycken »allmän befattningshavare» eller »allmänt organ», men lärer dock förtjäna ett särskilt straffskydd, likasom enligt gällande lag. Några lagar medtaga var och en, som faktiskt biträtt all- mänt organ; andra uppställa mera formella fordringar; det sista gäller även svensk rättspraxis och Utk. avser icke någon ändring häruti.

Det torde förtjäna övervägas, huruvida icke, lika med t. ex. italienska och spanska lagarne, brottsobjektet bör utsträckas till tjänsteman, som lämnat tjänsten, såvida angreppet dock skett för tjänstens skull. Då emellertid ett ståndpunktstagande häri kan medföra konsekvenser på annat håll, har denna fråga tills- vidare uppskjutits.

Det huvudsakligen i norska lagen förekommande stadgandet om eventuellt straffskydd för främmande lands myndighet (reci— procitet förutsatt) har i varje fall icke ansetts böra i detta sam- manhang upptagas.

Svenska strafHagen, likasom ett fåtal andra (numera huvud- sakligen U11ge1 ns), uppställer olika st1affba1hetsg1ader eftei stats- tjäna1ens rang och ställning. Denna gradeiing, som redan L. K. u1sp1ungligen hade uppgivit (jfr ov. s. 202), t01 de 1 Vår tid ej längre vara lämplig _ varmed visserligen icke är sagt, att ej synpunk- ten bör få inverka vid straffmätningen.

4) lntressekollision.

En av straffrättens mest omdebatterade frågor är den, huru— vida ämbetsmannen skall åtnjuta det särskilda straffskyddet även i och för en orättmätig ämbetshandling. Flertalet lagar taga position till frågan, men svaret har utfallit mycket olika. Endast sällan låta lagarne (såsom It. och R.) straffrihet qnoad hoc utan vidare inträda för angriparen, så snart ämbetsmannen överskridit sin be- fogenhet. Något oftare förekommer, att ett mindre strof uppställes för det fall, att den angripne ämbetsmannen förfarit rättsstridigt. Någongång (norska lagen) frias den, som mot ämbetsmannens rättsstridighet endast ställer hot, men straffas (åtminstone even- tuellt) den, som går till våld. Den moderna tendensen att lösa problemet synes dock vara att fria den, som endast använder negativt tvång (hindrar ämbetsmans rättsstridiga gärning) men straffa den, som använder positivt tvång (tvingar ämbetsman till ämbetshandling, som han rättsstridigt vill underlåta).

Då emellertid var och en av de tänkbara lösningarne har sina ganska uppenbara praktiska betänkligheter och alla möta svårigheter i avseende på det subjektiva rekvisitet hos angri- paren, har Utk., här såsom ofta i fråga om intressekollisioner, ansett tillrådligast att överlämna frågan åt domaren in easn. Gällande lag har även förbigått frågan och rättspraxis har upp- repade gånger, då skäl till straffrihet på denna grund förelegat, statuerat sådan. Någon olägenhet av att lagen fortfarande iakt- tager tystnad, torde därför ej behöva befaras, men kanske sna- rare av motsatsen. Ville man t. ex. följa skiljelinjen mellan positivt och negativt tvång, skulle kanske en legalisering av mot- stånd (med våld eller hot å person) i obetydligare fall framstå så- som stötande, då å andra sidan ett positivt _tvång, om sakli— gen än så berättigat, alltid straffades (quoad hoc), såvida ej situa- tionen stegrats till nödvärn eller nöd. Icke heller det princi- piella skiljandet mellan ett ringa våld och ett hot av grövsta

slag är fullt övertygande. Därtill kommer den ständigt ound- gängliga svårigheten beträffande gärningsmannens subjektiva uppfattning av ämbetshandlingens rättsenlighet eller rättsstridig- het. Samtliga svårigheter accentueras, såvida man skall låta samma regler gälla för kvalifikationen, upproret, som för det enkla brottet. — Det synes därför, att lösningen av problemet lämpligast bör överlämnas åt domaren, under avvägande av alla in casu- förekommande omständigheter.

5) Handlingsprogressen och förhållandet mellan uppror och upplopp.

StrafHagen har en väsentligt annan konsummationspunkt för det enkla brottet än för upproret. Det förra fullbordas först i och med att det konnner till »våld eller annan misshandel å ämbetsman» (10: 1); upproret däremot (10: 7) redan i och med att den samlade folkmängden »ådagalagt uppsåt» att med våld (icke nödvändigt: våld å ämbetsman eller överhuvud å person) öva tvång etc. å myndighet, förutsatt att myndighets uppmaning att skingras tillkommit resp. icke åtlytts (jfr ov. s. 53). Då åter Utk. bestämt upproret såsom ren kvalination, har konsumma- tionspunkten blivit densamma som vid det enkla brottet. Denna är emellertid såtillvida tidigare än enligt Str. L. 10: 1, som re- dan hotet om Våld å ämbetsman är nog för brottets fullbordan (vilket fall enligt Str. L. endast kommer, såsom injurie, under den lindriga bestämmelsen i 10: 2 [r. 5], jfr ov.).

Har en ordningsstörande folksamling kommit till stånd, men ännu intet hot om personligt våld å allmänt organ framställts, så föreligger icke brott enligt Utk. 2 %. Gärningen kommer då närmast under synpunkten av fridsbrott (vilka icke av Utk. be- handlas i detta sammanhang). Om ordningsstörandet så utveck- lar sig, att folkmängden övar våld mot person eller egendom men icke våld (eller hot) mot ämbetsman, så lärer ett sådant förlopp

kräva särskilda straffbestämmelser men fortfarande icke i detta sam- manhang. Skulle myndigheten gentemot en ordningsstörande folk- samling ingripa med uppmaning att skingras och denna upp- maning icke åtlydas, så föreligger brott mot allmän funktion (men icke mot allmänt organ, jfr ov. s. 50): här övergår således gär- ningen till brott mot staten, men denna typ av brott mot staten har på ovan angiven grund icke nu medtagits (jfr ov. s. 210). Har folksamlingen såväl förövat våld (eller hot) å ämbetsman som annat våld eller andra brott, inträder konkurrens mellan de beträf- fande bestämmelserna. Sålunda inträder även konkurrens, om folk- samlingen dels övat våld å ämbetsman eller framställt hot därom, dels underlåtit att åtlyda myndighets uppmaning att skingras.

Den genomgående tanken i denna konstruktion är att skarpt skilja det verkliga angreppet på allmänt organ från andra orolig- ligheter, som därmed lätt kunna förenas; samt att vid samman- träffande använda vanliga konkurrensregler (något som icke ute- sluter, att legalkonkurrens skulle kunna uppställas för särskilda fall, om sådant vid undersökning av fridsbrotten visar sig önsk- värt). Ståndpunkten har, bland nu gällande lagar, tydligast in- tagits av N., j. 0. s. 51.

Då det sålunda i förevarande fall (Utk. 2 %) alltid skall hava kommit så långt som åtminstone till hot om våld å äm- betsmans person, har det icke ansetts skäl att uppställa några särskilda regler om tat/ige Rene (utöver vad som kan följa av all- mänstraffrättsliga bestämmelser). _

Uppställandet av regler för myndighets användande av mili- tärmakt i syfte att dämpa upproret (Str. L. 10: 12) har ansetts icke rätteligen hava sin plats i strafHagen.

6) Straffen.

Sammanför man straffbestämmelserna i Str. L. 10: 1 och 5, så framkommer, beträffande »våld eller annan misshandel» å

ämbets- eller tjänsteman en straffskala från 5 kronors böter till 4 års straffarbete. Utk. 1 % har högre minimum (20 dagsböter) och lägre maximum (3 års fängelse).

Beträffande uppror har strafHagen indelat rättsverkan i Here etapper, med åtskillnad mellan »anstiftare och anförare» å ena sidan och övrige deltagare å den andra: vid skingrande på myn- dighets befallning: strafhrbete från 6 månader till 2 år för de förre, straffrihet för de senare; vid >>trotsighet» mot befallningen, resp. straffarbete 244 år och fängelse —— straffarbete i 2 år; vid våld å person etc. resp. strafarbete i 2—10 år och straffarbete upp till 6 år. Dessutom utsättes, vid dråp å »den, som uppror stilla vill», ett särskilt straff för gärningsmannen, nämligen livstids strafarhete.

I stället för detta system låter Utk. upproret på det sätt inverka straffskärpande, att, i och med att upprorsbrottet är full- bordat (d. v. s. att åtminstone hot om personligt våld å ämbetsman förekommit), anstiftare och ledare komma under ett maximum av åtta års tukthus och minimum av femtio dagsböter (men om vålds— handlingen, sådan den ingått i deras uppsåt, är belagd med högre straff, under detta); och att övriga deltagare ställas under gärnings- mannastraff till den våldshandling (å allmänt organ), som faller inom deras uppsåt, dock minst under ett maximum av 3 års fängelse och minimum av 20 dagsböter. — Till den del andra brott förövas än emot allmänt organ, inträder konkurrens, därvid frågan om legalkonkurrens lämnas öppen.

B) Aktiv Korruption (4 g).

Den Viktigaste frågan de lege ferenda beträffande aktiv kor— ruption, rör rekvisitets omfång med hänsyn till dels korruptions- handlingens tidsförhållande till ämbetsåtgärden (föregående eller efterföljande) dels den sistnämndas förhållande till rättsordningen (rättsenlig eller rättsstridig). Under det att flertalet lagar vid den passiva korruptionen giva rekvisitet stort omfång inämnda hän- seenden, är, såsom ovan anmärkt, vid den aktiva korruptionen det mera vanliga, att lagen förutsätter, att korruptionshandlingen gått före ämbetsåtgärden och att denna varit rättsstridig. En sådan ståndpunkt intages, bland många andra strafflagar, av den svenska; och tillräckliga skäl torde ej finnas för en utvidgning därav. Snarast kunde väl ifrågasättas att medtaga alla fall av ämbetsåtgärdens rättsstridighet, således även dem, där korrup- tionshandlingen följer efter ämbetsåtgärden. Det egentliga skälet skulle väl vara misstanken, att ämbetsmannens förhoppning om blivande belöning bestämt honom till den rättsstridiga åtgärden. Försåvitt emellertid ett dylikt förhållande kan visas, torde för- loppet gemenligen innefatta ett föregående löfte av e.ttranens om belöning —— vilket enligt Utk. 4 % såväl som enligt gällande lag konstituerar föregående korruption. Kan åter sammanhanget icke visas, bör ett presumptionsstraff på blotta misstanken icke ifrågakomma. Ville man avstå från fordran på kausalsamman- hanget, d. v. s. anse extranens straffbar även då han icke haft någon verklig andel i den rättsstridiga ämbetsåtgärdens tillkomst, så drives man närmast därhän att giva den aktiva korruptionen samma omfång som den passiva. Det blir då ämbetsmannens

överträdelse av sin specialplikt, som, reHekterad iextranens” med- vetande, blir enda grunden för dennes straffbarhet; och den slut- liga konsekvensen blir, att extranens straffas för varje delaktighet i ämbetsbrott. Avvisar man denna konsekvens, så torde den enda hållbara ståndpunkten vara att straffa ertraneus, då han varit kausal för en objektiv rättsstridighet i funktionsutövningen, men icke eljest.

Att brottet konsummeras redan genom att söka förleda torde så mycket mindre böra väcka betänkligheter, som gärningar av detta slag sällan torde bli uppenbara iandra fall, än då de stan- nat vid försök.

C) Befriande av fånge (6, 7 och 15 gg). 1) Brottssubjektet.

En del lagar, isynnerhet romanska och anglikanska, straffa i större eller mindre utsträckning fången själv för rymning. Men ehuru det naturligen icke föreligger någon verklig intressekolli- sion, är dock det psykologiska tvånget i detta fall av den art, att straffrihet .gnoad hoe synes böra medgivas. Om svårare brotts- lingars rymning gemenligen innebär större samhällsfara än mindre brottslingars, så är å andra sidan det psykologiska tvånget star- kare, ju svårare straffet är. Gällande strafflags ståndpunkt sy-

nes därför böra bibehållas; den delas bland annat —— bortsett från myteri ' —— av alla här berörda strafflagsförslag utom det italienska. — Vad åter angår myteri, kan väl antagas, att det i alla allvarsammare fall är förbundet åtminstone med hot om person- ligt våld å allmänt organ och sålunda blir självständigt straffbart.

En privilegiation för fången närstående brottssubjekter — all- män Vid vanlig personalfaution _ förekommer i några lagar, t. ex. den Hnska, även vid fångbefrielse (och stadgades även i förslagen till 1864 års strafHag, jfr ov. s. 207). Emellertid lärer befrielse av den, som redan äri myndighets våld, innefatta ett så mycket starkare trots mot statens vilja, att det riktiga torde vara att i likhet med Hertalet lagar icke här medgiva en sådan pri- vilegiation.

2) Handlingen.

()mfånget av handlingsobjektet varierar i lagarna från att

uttryckligen inskränkas till strafånge till att omfatta var och en, 15

som, likgiltigt på vad grund (även civilrättslig), hålles in lawfnl custody el. dyl. Att exempelvis internerade brottslingar, kriminella sinnessjuka, på tvångsarbetsanstalt anbragta o. s. v. böra medtagas, synes ej kunna betvivlas, ej heller, å andra sidan, att enskild persons stundom inträdande rätt att gripa brottsling icke bör likställas med myndighets beslut om häktning etc. Däremot kan man möj- ligen tveka, om objektet skall inskränkas till personer, vilka fri- heten berövats i sammanhang med ett strafförfarande eller ut- sträckas även till andra fall, där frihetsberövandet beslutits av myndighet. Utk. har föreslagit sistnämnda vidsträcktare omfatt- ning (lika med t. ex. holländska lagen).

Utk. har icke upptagit den struktur av deliktet, som före- kommer i åtskilliga lagar, vare sig baserad på arten av förvaring (t. ex. Sp.) eller beskaffenheten av förbrottet resp. av dess straff (t. ex. Ö.; Fr.) eller, rörande medlet för befrielsen, på frågan, huruvida våld resp. visst slags våld kommit till användning eller icke (t. ex. S. 10: 17). För att träffa det riktiga borde en sådan struktur, såsom också skett i en del anglikanska lagar, samti— digt använda alla dessa indelningslinjer. Men denna komplikation torde icke motsvaras av praktiska fördelar, då i alla fall straff- skalan icke behöver få mera än normalt omfång. Utk. har därför nöjt sig med att utbryta dels försvårande dels synnerligen mild- rande omständigheter.

Svenska strafflagen intager den sällsynta ståndpunkt att straffa försök till fångbefrielse endast då handlingen haft (eller beräknats få) formen av våld. Då listen ingalunda är så avgjort . mindre samhällsfarlig än våldet, har Utk. i likhet med nästan alla lagar (jfr ov. s. 93) utsträckt försökets straffbarhet till hela rekvisitet.

I 7 % stadgas, i anslutning till bestämmelsen 16 % om fång- befrielse, bötesstraff för den, som olovligen sätter sig i förbindelse

med någon, vilken friheten genom myndighets beslut berövats (likaså t. ex. den nya danska lagen, 1242). Härmed avses natur- ligen särskilt förberedelsehandlingar till fångbefrielse, t. ex. till- handahållande av vapen eller andra redskap. Men även om syftet icke är sådant, synes en kriminalisation vara på sin plats; å andra sidan torde en dylik icke vara påkallad vid sådana för- beredelsehandlingar av tredje man, som ännu icke lett till för- bindelse mellan honom och fången.

D) Personalfaution (8—10 åå).

Såsom förut anmärkt, har av de i Str.L. 3: 9—11 innefattade rekvisit endast personalfautionen här medtagits, under det real- fautionen uppfattats såsom övervägande förmögenhetsbrott.

Beträffande gränslinjen mellan de båda fautionsformerna har Utk. genom sluten uppräkning så. bestämt personalfautionen, att den innefattar dels döljande av brottslingens person eller beford- rande av hans Hykt, dels förvanskande eller utplånande av bevis- ning. Därmed är sagt, att hjälp till brottslingen i syfte att säkra honom fördelarna av brottet icke kommer under personal- utan under realfaution (lika med t. ex. norska lagen ochi motsats till den tyska 11]. H.). Än vidare följer härav, att andra än här upp- räknade former av bistånd till brottslingen i syfte att undandraga honom straffet icke i detta sammanhang kriminaliseras, t. ex. utstående av straff (även erläggande av böter) iden dömdes ställe; påverkan på målsägande etc. för att förekomma angivelse eller åtal; falska uppgifter såsom stöd för brottslingens nådean- sökan o. s. v. Vissa sådana fall kunna på särskild grund bliva straffbara (t. ex. det sistnämnda såsom falsk förklaring till myn- dighet); andra fall torde böra lämnas utan kriminalsanktion.

Då personalfautionen uppställes såsom ett fullt självständigt brott, har Utk., likasom i allmänhet de lagar, som intaga denna ståndpunkt, åt tolkningen överlämnat de svårigheter, som kunna uppstå rörande förhållandet i konkurrensavseende mellan personal- faution och delaktighet i förbrottet.

Bortsett från anglikansk rätt, hava lagarna allmänt istörre eller mindre utsträckning privilegierat personalfautionen, då den

begås av nära anförvant till brottslingen. Svenska strafflagen har inskränkt privilegiationen till de fall, att fautionen bestått i döljande av brottslingen eller befordrande av hans 'Hykt. Utk. föreslår i likhet med det stora Hertalet lagar utsträckning av privilegiationen till förvanskande eller utplånande av bevis: fres- telsen att hindra upptäckten av en nära anförvants brott kan väl i regel anses åtminstone lika stark och naturlig som frestel- sen att, sedan upptäckten skett, rädda brottslingen från straff. Privilegiationen omfattar brottslingens »närmaste», vilket uttryck förutsättes definierat i strafHagens allmänna del.

Beträffande privilegiationens verkan föreslår Utk., i olikhet med några förslag men lika med det stora Hertalet gällande la- gar, varibland den svenska, att den bestämmes till obetingad straffrihet.

I Hertalet lagar, även sådana som uppställa personalfautionen såsom ett särskilt brott, skilt från delaktighet, har straffi't be- stämts mer eller mindre accessor1skt iförhållande till förbrottets. Ofta sker detta genom en maximering i förhållande till förbrottets maximum (maximum = förbrottets maximum, tre fjärdedelar därav, två tredjedelar, hälften o. s. v.). Då man uppgiver delaktighets— synpunkten, synas emellertid inga tillräckliga skäl till en dylik fast relation föreligga, vadan Utk., liäruti överensstämmande med den svenska strafflagen, icke föreslår någon sådan.

S. innehåller dock såtillvida ett accessoriskt moment, som den uppställer en kvalifikation, av vars två förutsättningar den ena är viss svårhet hos förbrottet; den andra är animus lucri. Då Utk. icke här medtager realfaution och animus lueri icke synes spela- någon större praktisk roll vid personalfaution, har denna kvali- Hkation icke uppställts. _ I stället har Utk. med högre mini- mum utbrutit det fall, att fautionen gäller en, på grund av dom för straffbar gärning, i offentlig anstalt (straffanstalt, interne- ringsanstalt, kriminalasyl etc.) förvarad person, som rymt från anstalten.

S. tillhör de mycket få lagar, vilka straffa personalfaution även i culpa. Ehuru det icke är uteslutet, att lagstiftaren härvid bestämts mera av hänsyn till den med personalfautionen samman- förda realfautionen, har Utk. dock behållit culpa-straffet även här; detta huvudsakligen av det skäl, att handlingens beskaffen- het innebär en viss risk för att en tendens eljest skall uppstå i praxis att såsom delas behandla fall, vilka riktigast äro att upp- fatta såsom endast culpa.

E) Angrepp på myndighets förfogande över saker (11 och 12 S%).

Lagarne hava allmänt uppställt ett särskilt straffskydd, i större eller mindre utsträckning, för varjehanda former av stö- rande utav allmänt organs förfoganderätt över saker. I många lagar förekommer ett sådant straffskydd i form av en förstärk- ning av det allmänna besittningsskyddet; någongång så, att det högre besittningsskyddet gäller alla i allmänt organs besittning befintliga saker, men oftare så, att det inskränkes till vissa slag av föremål (exempelvis bevismedel), som äro av särskild vikt för organets funktion.

Ännu oftare förekommer emellertid, att lagarne uppställa skydd för vissa former av statsligt förfogande av offentligträttslig natur, utan privaträttslig motsvarighet _ förfoganden, som i allmänhet hava den negativa karaktär, att de innebära förbud, göra Viss inskränkning i enskilt rättssubjekts förfoganderätt över sak (t. ex. förbud mot avhändande eller förHyttning). Såvitt i dylika fall det allmänna organet icke har äganderätt eller annan sakrätt och ej heller besittning till saken, skulle en överträdelse av förbudet (t. ex. av besittaren), vid frånvaro av särskild sank- tiOn, bliva straffritt eller åtminstone endast såtillvida straffbart, som det förutom angreppet på myndighetens auktoritet även innebure ett angrepp på enskild rätt (t. ex. panträtt). Stundom använda lagarne ordet beslag eller motsvarande för alla fall av sistnämnda typ; stundom åter skiljes mellan utmatning etc., där ändamålet med statens förfogande är att skydda enskild rätt, och beslag (i inskränkt betydelse), där ändamålet är annat. Här-

vid inskränka några lagar straffskyddet till förstnämnda fall (såvida de icke —— mera sällan — åtnöja sig med att krimina- lisera det i gärningen eventuellt innefattade brottet mot enskild, jfr. ov. s. 141), medan andra lagar medtaga båda fallen.

Det ovannämnda säiskilda besittningsskyddet förekommer icke i svensk rätt (lika litet som i n01sk eller dansk). Den sven- ska rätten, som överhuvud icke har något uttryckligt stadgande 0111 straff för besittningsstölande som sådant, har intet annat tillämpligt stadgande än Str. L. 10: 20 i dess analogiska utvidg- ning. Givetvis bör en uttrycklig bestämmelse om allmänt skydd för besittning uppställas. Men åtminstone för det fall, att en sådan skulle, såsom i Hera lagar, få sin plats bland förseelserna, , synes en särskild bestämmelse om skydd för allmänt organs be- sittning väl kunna försvaras, då ett dylikt angrepp genomsnitt- ligen måste anses stå på en högre straffbarhetsnivå. Däremot synes det stränga straffhot, som några lagar i detta sammanhang uppställa med (uttrycklig eller underförstådd) hänsyftning på be.- vismedel i myndighets besittning böra — såvitt det icke göres överHödigt genom bestämmelser om negativt-materiell förfalskning — komma i betraktande först vid en fullständig sanktionering av bevisning inför myndighet.

Gällande lag straffskyddar redan den förfoganderätt, som myndighet tillerkänner sig genom kvarstad, utmätning eller för- bud att skingra gods eller giva annans gods ut. Till dessa fall torde även böra läggas beslagtagande (såsom jämnställt med de övriga fallen, såvitt beslut om beslag kan komma till stånd utan besittningstagande å myndighets sida [se t. ex. Gryts-tl/iz 1906, % 441] eller innan sådant hinner ske).

Såsom generalklausul, innefattande jämväl angrepp på be- sittning, använder Utk. uttrycket »ingripa störande i allmänt organs förfogande över sak», vilket torde innefatta även det fall, att saken utan att tagas ur myndighets besittning göres svåråtkomlig (jfr ov. s. 137).

I stället för uttrycket i Str. L. 10: 21 bryter man ofentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro föreslås i Utk. 11 ;” 2 st. elokutionen skada eller borttagaförsegling eller märke, rarigenom allmänt organs förfogande över sak betecknas, eller bereda sig tillträde till innehållet i för'varingspe)'sedel eller till rum, som av allmänt organ på dylikt sätt tillslntits. Sistnämnda formulering överensstäm— mer med gällande lag däri, att sigill, som endast innebär be- kräftelse av namnteckning etc., icke medtages. Däremot ut- vidgas den nuvarande ståndpunkten såtillvida, att det icke behöver vara fråga om tillslutande av föremål; varje betecknande. av myn- dighets förfogande gör tillfyllest. * Att Utk. uttryckligen medtager även den, som utan att skada själva sigillet »bereder sig tillträde till' innehållet» i på dylikt sätt tillsluten förvaringspersedel etc., lärer väl icke innefatta någon saklig olikhet med lagens stånd- punkt. '

I stället för uttrycket i Str. L. 10: 19 Var som olovligen tager bort, rirer eller annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller mulerrättelse, som till allmän kännedom anslagen är föreslås i Utk. 12 % Skadar eller borttager man anslag, som av allmänt organ uppsatts till allmän (fterrättelse eller kännedom.. Sakligen torde detta icke inne- bära någon annan olikhet, än att begreppet ofentlig myndighet vidgats till allmänt organ. I betraktande av den vitträckande verkan en dylik gärning under omständigheter kan få, föreslås en väsentlig höjning av straffmaximum (vilket av 1864 års strafHag sänktes i förhållande till förslagens bestämmelser, jfr ov. s. 208). ' '

F) Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ etc. (13 och 14 sg).

Obehörigt uppträdande såsom ämbets- eller tjänsteman be- handlas i Str. L. 22: 6 i nära anslutning till bedrägeribrottet. Då det i andra stycket heter giver man sig eljest obehörigen ut för äm- bets- eller tjänsteman, måste antagas, att jämväl första stycket — där det talas om att seikligen tillvälla sig utövning av ämbete eller tjänst — förutsätter, att man obehörigen giver sig ut för ämbets- eller tjänsteman. Bestämmelsen i 22: 61 är såtillvida väsentligt strängare än den allmänna bedrägeribestämmelsen i 22: 1, som minimum är sex månaders straffarbete (emot 5 kronors böter enligt 22: 1), resultat icke fordras för brottets konsummation, samt uppsätet icke behöver ha gått ut på ekonomiskt resultat (! uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda). Enbart att giva sig ut för ämbetsman (utan företagande av ämbetshandling) straffas icke gnoad hoc; företagande av ämbetshandling utan att giva sig ut för ämbetsman kommer qnoad lwe under den allmänna strafflagen endast såvitt 10: 20 är tillämplig.

Utk. har icke ställt förevarande fall i sammanhang med bedrägeribrottet och överhuvud icke berört den möjlighet, att kombination därmed föreligger. Skulle en bestämmelse om legal- konkurrens anses nödig, torde den böra uppställas under bedrä- geribrottet.

Såsom det primära brottet uppställer Utk. obehörigt utövande av verksamhet, som endast tillkommer allmänt organ, och be- handlar säsom kvalifikation det fall, att man därvid obehörigen giver sig ut för allmänt organ. Det fall äter, att man, utan

obehörigt utövande av sådan verksamhet, giver sig ut för allmänt organ, torde, om det skall kriminaliseras, böra uppställas bland förseelserna.

Av det sagda följer, att de i utländsk praxis och teori ofta diskuterade frågor (jfr ov. ss. 167—-168), dels huruvida den före- tagna handlingen är att anse såsom ämbetshandling, dels huru- vida inkulpaten kan anses hava givit sig ut för ämbetsman, enligt Utk. få den betydelse, att straffbarhet efter denna bestämmelse bortfaller, såvida handlingen icke är att anse såsom ämbetshand- ling, men inträder (efter det ena eller andra alternativet i 13 %) utan avseende på huruvida inkulpaten utgivit sig för ämbets— man, såvida han dock företa-git en ämbetshandling.

I 14 % har Utk., lika med t. ex. de nya danska och spanska lagarne, i sammanhang med bestämmelsen om obehörigt uppträ- dande som ämbetsman, uppställt en generell straffbestämmelse för den, som eljest utövar verksamhet, varför särskild behörighet eller myndighets tillstånd fordras. I ganska många fall torde dylika handlingar _ åtminstone då det är fråga om ett mera permanent utövande _ vara av den beskaffenhet, att de över- stiga förseelsernas straffbarhetsnivå.

I detta sammanhang synes även en straffbestämmelse om utövande av yrke mot särskilt förbud av myndighet böra upp- tagas (såvitt en sådan icke göres överflödig genom en allmännare bestämmelse om olydnad mot myndighets förbud, jfr ov. s. 210).

s.'

Bilaga 1 till Andra Avd.

Gällande lagar.

1. Angrepp å allmäntorgan.

1!) kap; 1 %. annan misshandel å ämbetsman, i äm— betsärende, eller" för att honom till nå— gon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra, eller att åt honom för sådan åt- gärd hämnas; dömes till straffarbete i högst fyra år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till fängelse i högst ett år eller böter, dock ej under etthundra riksdaler, . dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är, eller ämbete av lika värdighet innehaver, eller i sådan äm- betsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av Ko- nungen förordnad.

2 %. Talar eller skriver man smäd— ligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gärning, emot ämbetsman, i eller för hans ämbete; vare straffet böter från och med tjugofem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst ett år.

3 %. Vad om brott emot ämbetsman i 1 och 2 %% stadgat är, gälle även för det fall, då. ledamot itaxerings- eller prövningskommitté eller styrelse över all— mänt verk eller allmän inrättning, eller ,

den som i nämnd eller jury sitter, våld— föres eller förolämpas, i eller för utöv- ningen av sådan befattning.

Gör någon våld eller , 5 &. För-bryter man sig, såsom i 1 eller 2 % sägs, emot tjänsteman eller an— l nan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 % omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjän- steärende förrätta eller annan allmän be- fattning utöva, eller kallad att vid offent- lig förrättning tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 % sagt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i .2 % sägs, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Skal], till. följd av Konungens för— ordnande, vad i 19 kap. 11 och 12 %% om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägs- anläggning stadgat är tillämpas å dylik inrättning, som av enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle vad i denna % är stadgat även för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person, som är vid sådan inrättning anställd.

6 %. Gör någon, vid offentlig för- rättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.

7 %. Nu samlar sig folkmängd till- hopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verk-

ställighet av offentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med sex månader till och med två år; men de övrige vare från straff frie.

8 $. Skingra sig ej upprorsmän,

utan visa trotsighet emot offentliga myn- * dighetens befallning; varde dömde, an- stiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med fyra år, och, annan. deltagare i upproret till sådant arbete i högst två år eller, där omstän- digheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.

9 %. Göra upprorsmän våld å per- son, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller fördärva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med tio år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst sex år; varde ock för våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås, gärningsmannen straffad efter ty i 4 kap. 1 % skils.

10 %. Dräper upprorsman den, som ,uppror stilla vill; dömes till straffarbete på livstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogill. 12 %. Till upprors stillande må krigs- manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande civilmyndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att va- penmakt eljest användes. Övergå upp— rorsmän så hastigt till våld, att civil- myndigheten ej kan så förfara, som nu sagt är; då. äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock inågot fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås här Ko- nungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde

' å landet, eller den, som isådan ämbets- mans ställe satt är.

År ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst avbidas; då äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civilmyndigheten nu stadgat är.

13 %. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ord— ningen, utan att dock lägga å daga så- dant uppsåt, som i 7 % sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myn- dighets befallning, utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 %% om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upp- loppet, som ej är anstiftare eller anfö- rare, straff efter 9 % må, där omständig,- heterna äro synnerligen mildrande, ned- sättas till fängelse.

16 kap. & 1. Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller. söker tvinga tjensteman att företaga eller un— derlåta tjensteåtgärd,v eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjensteärende, eller eljest våldför sig åt tjensteman i utöfning af tjensten eller för att hämnas å honom för tjensteåtgärd, straffes med tukthus i högst fyra år eller fängelse ej under tre månader, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse i högst tre månader eller böter från och med femtio till och med femhundra mark.

Begås sådan handling, som -nu är sagd, emot den, hvilken blifvit förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig

förrättning, eller emot vakt eller post- karl eller annan i tjensteutöfning stadd krigsman; vare lag samma.

% 2. Hvar, sem uppsåtligen, dock utan våld eller hot om våld, gör tjenste- man hinder i utöfningen af tjensten, straffes med fängelse i högst tre må— nader eller böter ej öfver trehundra mark.

Lag samma vare, om brottet föröfvas emot någon af de i 2 mom. 1 % nämnde personer, eller emot den, som fått lof att anställa husransakan.

% 3. Samlar sig folk tillhopa i mängd och ådagalägger uppsåt att i förening begå brott, som i 1 % sägs, eller att eljest störa allmän säkerhet och ordning; samt skingrar sig ej efter sådan uppmaning dertill, som i 6 % nämnes; straffes för upplopp, anstiftare och anförare med fängelse i högst två år, samt af de öfrige enhvar, som ej åtlydt uppmaningen, med fängelse ej öfver sex månader eller böter högst femhundra mark.

% 4. Begår församlad folkmängdi förening brott, som i 1 % sägs; straffes anstiftare och anförare, så ock enhver, som i utförandet af sådant brott tagit del, för uppror med tukthus från och med ett till och med nio år eller, der omständigheterna äro synnerligen mild- rande, med fängelse ej under sex må- nader. Annan deltagare i upproret dö- mes till tukthus eller fängelse i högst tre år eller, vid synnerligen mildrande omständigheter, till böter ej under ett- hundra mark.

% 127. Den, som ved vold seger at formaa en offentlig tjenestemand til at foretage eller undlade en tjenestehand- ling eller at hindre ham under en saa- dan, eller som medvirker hertil, straffes med faengsel indtil 3 aar, men indtil 5 aar, naar han tidligere er straffet for en for-

brydelse af voldsom art eller han ud- ferer forbrydelsen i forening med nogen anden.

Har tjenestemanden ved utilberligt forhold givet anledning til forbrydelsen, anvendes beder eller faengsel indtil 1 aar. Under saerdeles formildende omstaendig- heder kan i dette tilfaelde straf bort— falde.

Som offentlige tjenestemaend ansees her ogsaa ved jernbanerne ansatte be- tjente, militeere vagter samt enhver, som efter opfordring eller pligtmaessig yder en offentlig tjenestemand bistand.

I tilfaelde af gjensidighed kan kongen bestemme, at ovenstaaende straffe ogsaa finder anvendelse paa forbrydelser mod andet lands offentlige myndighed.

% 128. Den, som ved trusler eller ved ydelse af eller tilsagn om fordele seger at formaa en offentlig tjenestemand til uretmaessig at foretage eller undlade en tjenestehandling, eller som medvirker hertil, straffes med beder eller med faeng— sel indtill 1 aar.

Bestemmelserne i forrige paragraf, sidste og naestsidste led, finder tilsvarende anvendelse.

% 130. Med beder eller med hefte eller faengsel indtil 1 aar straffes den, som med bedre vidende offentlig tillaeg- ger nogen af statsmagterne eller en anden offentlig myndighed handlinger, som de ikke har foretaget, eller giver en vild— ledende fremstilling af de omstaendighe- der, hvorunder eller den maade, hvorpaa de har handlet, eller som medvirker hertil.

Er den urigtige paast—and fremfert i hensigt at skade vedkommende myndig- hed i det almindelige omdemme, kommer samme straf till anvendelse, ogsaa naar paastanden er fremfcrt af grov uagt- somhed.

% 254 finder tilsvarende anvendelse. Er forbrydelsen forevet med stor-

tinget, nogen af dets afdelinger, komiteer eller tjenestemaend, finder paatale alene sted efter begjaering af stortinget. Ellers finder paatale sted efter begjaering af vedkommende regjeringsdepartement eller efter kongens bestemmelse.

% 326. Med beder eller med faeng— sel indtil 6 maaneder straffes den, som

1. hindrer eller seger at hindre en offentlig tjenestemand i den lov- lige udferelse av tjenesten eller vaegrer sig ved at tilstede ham adgang til steder, hvor han er berettiget til saadan, eller forulemper ham under hans ud- ferelse af tjenesten ved skjaelds- ord eller anden formnrmelig ad- färd, eller som medvirker hertil.

Med hensyn til, hvem der er at anse for offentlige tjenestemeend, gjaelder det i 5 127 bestemte.

IO

hittills gällande lag av 10/2 1866:

% 98. Den, som med Vold eller Trudsel om Vold overfalder en Embeds- mand under Udferelsen af hans Embeds- gjerning eller i Anledning af samme, saavelsom den, der paa lige Maade seger at tvinge en Embedsmand til at fore- tage en Embedshandling eller at afholde ham fra dens Udferelse, ansees, forsaa- vidt Forbrydelsen ikke efter sin Be- skaffenhed medferer heiere Straf, med Strafarbejde indtil 6 Aar eller under for— mildende Omstaendigheder med Faengsel, dog ikke under 3 Maaneders simpelt Faengsel.

Lsegger ellers Nogen en Embedsmand Hindringer iveien for Udferelsen af hans Embedsforretninger, straffes han med Feengsel eller Beder.

Lige med Embedsmeend anses i den omhandlede Henseende Amtsraadsmed-

lemmer, Sogneforstandere eller andre lig- nende valgte Iheendehavere af offentlig Myndighed med Hensyn til Udevelsen av samme.

% 99. Den, som gjer sig skyldig i Vold eller Trudsel om Vold mod Skild— vagter, Militairpatrouiller eller andra ud- kommanderede Militairpersoner eller lagg— ger dem Hindringer iveien for Udferelsen af deres Hverv, straffes efter Forskrif— terne i 5 98, dog at Straffen i de un— der sammes lste Stykke lzerende Tilfzelde efter omstaendighederne kan nedsaettes indtil 1 Maaneds simpelt Feengsel.

% 100. Foretager Nogen de i % 98 betegnede Handlingar mod underordnede Rets- eller Politibetjente, Toldassistenter, Sognefogder, Staevningsmaend eller andre lignende offentlige Bestillingsmaend, straf— fes han med Forbedringshusarbejde indtil 2 Aar, Feengsel eller under formildende Omsteendigheder med Beder.

Lige med de naevnte Bestillingsmaend anses de Personer, som af Retten eller erigheden i Embedsmedfer ere kaldte til Bistand ved Udferelsen af offentlige Forretninger,

% 101. Den, som med Haan, Skjaelds- ord eller anden fornaermelig Tiltale over- falder en Embedsmand eller nogen anden af de i 55 98—100 omhandlede Personer under Udferelsen af deres Embede eller Bestilling eller i Anledning af samme, straffes med Faengsel eller Beder.

% 102. Ved Udmaalingen af de i %% 98—101 fastsatta Straffe bliver den Om- staendighed, at vedkommende Embeds- mand eller Bestillingsmand selv ved sin urigtige Adfaerd har givet Anledning til Gjerningen, at tage iBetragtning som en Formildelsesgrund, og kan endog un- der denne Forudswtning Straf af Faeng— sel nedsaettes til Beder.

% 103. Har en samlet Maengde offent- lig ved Ord eller Handlinger tilkjende— givet den Hensigt i Forening at tvinge

erigheden til at foretage eller undlade en Handling eller i Forening at vise voldsom ,Modstand imod Udferelsen af en af Gvrigheden truffen Bestemmelse, blive Hovedmeendene, forsaavidt der eves Vold mod Person eller Gods, at anse med Strafarbejde indtil 6 Aar, og de evrige Deltagere med Faengsel, ikke un- der 3 Maaneders simpelt Faengsel, eller med Forbedringshusarbejde indtil 2 Aar.

(äves ingen Vold mod Person eller Gods, men den forsamlede Msengde dog ikke har villet efterkomme Övrighedens Opfordring til at gaa fra hinanden (% 104), straffes Hovedmaendene med Faengsel, ikke under 3 Maaneders simpelt Fangsel, eller med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar, og de evrige Deltagare med Faengsel. Saafremt dei-imod den forsamlede Meeng- de, uden at have forevet Vold mod Person eller Gods, enten af. egen Tilskyndelse eller paa Opfordring af (Övrigheden igjen er gaaet fra hinanden, blive kun Hoved- maendene at straffe med erngsel eller med Forbedringshusarbeide indtil 1 Aar.

nya lagen av 15/4 1.930 (ännu icke gällande) :

s 119. se. 1. Den, som med Vold eller Trusel om Vold overfalder nogen, hvem det .paahviler at handle i Medfer af offentlig Tjeneste eller Hverv, under Udferelsen af Tjenesten eller Hvervet eller i Anledning af samme, eller som paa lige Maade seger at hindre en saa- .dan Person i at foretage en lovlig Tjenes- tehandling eller at tvinge ham til at foretage en Tjenestehandling, straffes med Haefte eller med Faengsel indtil 6 Aar, under formildende Omstandigheder med Bede.

Stk. 2. Laegger nogen ellers de naevnte Personer Hindringer i Vejen for Ud- ferelsen af deres Tjeneste eller Hverv, straffes han med Haefte eller Bede eller ste zeven jaren en zes maanden, indien

under skaerpende Omstaendigheder med Faengsel indtil 6 Maaneder.

% 120. De i 5 119 foreskrevne Straffe finder, naar de der naevnte Handlinger ivarksaettes ved Hjaelp af Opleb, An— vendelse paa dem, der anstifter til eller leder Oplebet, og paa de Deltagere, som undlader at efterkomme Gvrighedens lov- lig forkyndte Paabud til Mängden om at skilles.

% 121. Den, som med Haan, Skaelds- ord eller anden fornmrmelig Tiltale over- falder nogen af de i % 119 n'aevnte Per— soner under Udferelsen af hans Tjeneste eller Hverv eller i Anledning af samme, straffes med Bede eller H&efte eller med Faengsel indtil 6 Maaneder.

179. Hij die door geweld of be— dreiging met geweld een ambtenaar dwingt tot het volvoeren eener ambtsverrichting of het nalaten eener rechtmatige ambts- verrichting, wordt gestraft met gevange- nisstraf van ten hoogste drie jaren. "180. Hij die zich met geweld of bedreiging met geweld verzet tegen een ambtenaar werkzaam in de rechtmatige uitoefening zijner bediening. of tegen personen die hem daarhij krachtens wette- lijke verplichting of op zijn verzoek bijstand verleenen, wordt, als schuldig aan wederspannigheid, gestraft met ge- vangenisstraf van ten hoogste een jaar of geldboete van ten hoogste'driehonderd

gulden. 181. De dwang en de wederspannig- heid in de artikelen 179 en 180 om—

schreven worden gestraft:

10. mot gevangenisstraf van ten hoog— ste vier jaren, indien het misdrijf of de daarmede gepaard gaande feitelijkheden eenig lichamelijk letsel ten gevolge heb— ben; ,

20. met gevangenisstraf van ten hoog-

zij zwaar lichamelijk letsel ten gevolge hebben.

30. met gevangenisstraf van ten hoog- ste twaalf jaren, indien zij den dood ten gevolge hebben.

182. De dwang en de wederspannig- heid in de artikelen 179 en 180 om- schreven, door twee of meer personen met vereenigde krachten gepleegd, wor- den gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. De schuldige wordt gestraft: 10. met gevangenisstraf van ten hoog- ste zeven jaren en zes maanden, indien het door hem gepleegde misdrijf of de daarbij door hem gepleegde feitelijkhe- den eenig lichamelijk letsel ten gevolge hebben; 20. met gevangenisstraf van ten hoog- ste twaalf jaren, indien zij zwaar licha- melijk letsel ten gevolge hebben; 30. mot gevangenisstraf van ten hoog- ste vijftien jaren, indien zij den dood ten gevolge hebben. 183. Met ambtenaren worden ten aanzien der artikelen 179—182 gelijk- gesteld de bestuurders benevens de be- éedigde beambten en bedienden van spoor- wegdiensten.

113. Wer einem Beamten, welcher zur Vollstreckung von Gesetzen, von Be- fehlen und Anordnungen der Verwaltungs- behörden oder von Urteilen und Ver— fiigungen der Gerichte berufen ist, in der rechtmässigen Ausiibung seines Am— tes durch Gewalt oder durch Bedrohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer einen solchen Beamten während der recht- mässigen Ausiibung seines Amtes tätlich angreift, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu zwei Jahren bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe bis zu einem Jahre oder Geldstrafe ein. Dieselben Strafvorschriften treten ein,

wenn die Handlung gegen Personen, welche zur Unterstntzung des Beamten zugezogen waren, oder gegen Mannschaften der bewaffneten Macht, oder gegen Mann- schaften einer Gemeinde—, Schutz- oder Bärgerwehr in Ausiibung des Dienstes begangen wird.

114. Wer es unternimmt, durch Ge- walt oder Drohung eine Behörde oder einen Beamten zur Vornahme oder Unter- lassung einer Amtshandlung zu nötigen, wird mit Gefängnis nicht unter drei Monaten bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe bis zu zwei Jahren oder Geldstrafe ein. 115. Wer an einer öffentlichen Zu- sammenrottung, bei welcher eine der in den %% 113 und 114 bezeichneten Hand- lungen mit vereinten Kraften begangen wird, teilnimmt, wird wegen Aufruhrs mit Gefängnis nicht unter sechs Monaten bestraft.

Die Rädelsfiihrer, sowie diejenigen Aufriihrer, welche eine der in den %% 113 und 114 bezeichneten Handlungen begehen, werden mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft; auch kann auf Zulässigkeit von Polizeiaufsicht erkannt werden. Sind mildernde Umstände vor- handen, so tritt Gefängnisstrafe nicht un— ter sechs Monaten ein.

1 16. Wird eine auf öffentlichen We- gen, Strassen oder Plätzen versammelte Menschenmenge von dem zuständigen Be- amten oder Befehlshaber der bewaffneten Macht aufgefordert, sich zu entfernen, so wird jeder der Versammelten, welcher nach der dritten Aufforderung sich nicht entfernt, wegen Auflaufs mit Gefängnis bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bestraft.

Ist bei einem Aniiaufe gegen die Beamten oder die bewaffnete Macht mit vereinten Kraften tätlicher Widerstand geleistet oder Gewalt veriibt worden,

so treten gegen diejenigen, welche an diesen Handlungen teilgenommen haben, die Strafen des Aufruhrs ein.

117. Wer einem Forst- oder Jagd- beamten, einem Waldeigentnmer, Forst- oder Jagdberechtigten, oder einem von diesen bestellten Aufseher in der recht- mässigen Ausiibung seines Amtes oder Rechtes durch Gewalt oder durch Be- drohung mit Gewalt Widerstand leistet, oder wer eine dieser Personen während der Ausiibung ihres Amtes oder Rechtes tätlich angreift, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren be- straft. Ist der Widerstand oder der Angriff unter Drohung mit Schiessgewehr, Äxten oder anderen gefährlichen 'Werkzeugen erfolgt, oder mit Gewalt an der Person begangen worden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt in den Fällen des Absatz 1 Ge- fängnisstrafe bis zu einem Jahre, in den Fällen des Absatz 2 Gef'angnisstrafe nicht unter einem Monat ein. 118. Ist durch den Widerstand oder den Angriff eine Körperverletzung dessen, gegen welchen die Handlung begangen ist, verursacht worden, so ist auf Zucht- haus bis zu zehn Jahren zu erkennen. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein. 119. Wenn eine der in den %% 117 und 118 bezeichneten Handlungen von mehreren gemeinschaftlich begangen wor- den ist, so kann die Strafe bis um die Hälfte des angedrohten Höchstbetrages, die Gefängnisstrafe jedoch nicht fiber fiinf Jahre erhöht werden.

% 68. Die Zusammenrottung meh- rerer Personen, um der Obrigkeit mit Gewalt Widerstand zu leisten, ist das

Verbrechen des Aufstandes; die Absicht eines solchen Widerstandes mag sein, um etwas zu erzwingen, sich einer auf- liegenden Pfiicht zu entschlagen, eine Anstalt oder die Vollziehung eines öffent- lichen Befehles zu vereiteln, oder auf was immer fiir eine Art die öffentliche Ruhe zu stören.

Dabei macht es keinen Unterschied, ob diese Gewalttätigkeit gegen einen Richter, eine obrigkeitliche Person, einen Beamten, Abgeordneten, Bestellten oder Diener einer Staats- oder Gemeindebe- hörde, gegen eine Zivil-, Finanz— oder Militärwache, oder einen Gendarmen, oder gegen einen zur Bewachung der Wälder aufgestellten, wenn auch in Privatdiensten stehenden, jedoch von der znständigen landesfiirstlichen Behörde beeideten Forst- beamten oder gegen das auf solehe Weise beeidete Forstaufsichtspersonal, oder ge- gen einen zur Aufsicht auf Staats- oder Privateisenbahnen, oder zur Besorgung des Verkehres auf denselben, oder zum Schutze oder Betriebe des Staatstele- graphen Bestellten gerichtet ist, insoferne diese Personen in Vollziehung eines obrig- keitlichen Auftrages, oder in Ausiibung ihres Amtes oder Dienstes begriffen sind.

% 69. Jeder macht sich des Auf- standes schuldig, der sich der Rottierung, es sei gleioh anfänglich, oder erst in dem Fortgange, zugesellet.

% 70. Diejenigen, welche bei einem Aufstande gegen die zur Stillung der Unruhe herbeikommenden obrigkeitlichen Personen oder Wachen in der Wider— setzlichkeit beharren, haben schwere Kerkerstrafe von fiinf bis zehn Jahren, und wenn sie zugleich Anfwiegler oder Rädelsfiihrer sind, von zehn bis zwanzig Jahren verwirkt.

% 71. Ausser dem Falle des vor- stehenden Paragraphen sind die Auf- wiegler und Rädelsfiihrer zu schwerer Kerkerstrafe von fiinf bis zehn Jahren,

die ubrigen Mitschuldigen aber nach Mass der Gefåhrlichkeit, Schädlichkeit und ihrer Teilnahme auf ein bis fiinf Jahre zu verurteilen.

% 72. Hat sich die Unruhe bei ihrer Entstehung ohne weiteren gefährlichen Ausbruch bald wieder gelegt, so ist ge- gen die Aufwiegler und Rädelsfiihrer Kerker zwischen einem und fiinf Jahren, gegen die iibrigen Schuldigen aber zwischen sechs Monaten und einem Jahre zu ver- hängen.

% 73. Wenn es bei einer, aus was immer fiir einer Veranlassung entstande- nen Zusammenrottung durch die Wider- spenstigkeit gegen die von der Behörde vorausgegangene Abmahnung und durch die Vereinigung wirklich gewaltsamer Mittel so weit kommt, dass zur Her- stellung der Ruhe und Ordnung eine ausserordentliche Gewalt angewendet wer- den muss, so ist Aufruhr vorhanden, und jeder macht sich des Verbrechens schul- dig, der an einer solchen Rottierung teilnimmt.

% 74. Wenn dem Aufruhre durch Standrecht Einhalt geschehen muss, so hat die Todesstrafe nach den im Gesetze iiber das Verfahren enhaltenen Vorschrif— ten statt.

5 75. Ausser dem Falle des Stand- rechtes sollen die Aufwiegler und Rädels- fiihrer zu schwerer Kerkerstrafe von zehn bis zwanzig Jahren und bei sehr hohem Grade der Bosheit und Gefährlichkeit des Anschlages auf lebenslang verurteilt werden.

Dio iibrigen Mitschuldigen sollen mit schwerem Kerker von einem bis fiinf Jahren, bei höherem Grade der Bosheit und Teilnahme aber von fiinf bis zu zehn Jahren bestraft werden.

% 76. Das Verbrechen der öffent— lichen Gewalttätigkeit wird in folgenden Fällen begangen:

Erster Fall. Wenn jemand fiir sich

allein oder in Verbindung mit anderen, eine von der Regierung zur Verhandlung öffentlicherAngelegenheiten bernfeneVer— sammlung, ein Gericht, oder eine andere öffentliche Behörde in ihrem Zusammen- tritte, Bestande oder in ihrer Wirksam- keit gewalttätig stört oder hindert, oder auf ihre Beschliisse durch gefährliche Bedrohung einzuwirken sucht, insoferne die Handlung sich nicht als ein anderes schwereres Verbrechen darstellt.

577. Dieses Verbrechen soll mit schwerem Kerker von einem bis zu fiinf Jahren und bei besonders erschwerenden Umständen bis zu zehn Jahren bestraft werden. % 78. Zweiter Fall. Ebon dieses Verbrechens macht sich derjenige schul- dig, welcher die im % 76 bezeichneten Handlungen gegen gesetzlich anerkannte Körperschaften oder gegen Versamm- lungen begeht, die unter Mitwirkung oder Aufsicht einer öffentlichen Behörde gehalten werden. % 79. Dieses Verbrechen soll mit schwerem Kerker von sechs Monaten bis zu einem Jahre, und bei besonders erschwerenden Umständen bis zu fiinf Jahren bestraft werden. % 80. Wurde zu einer der in den 55 76 und 78 bezeichneten Handlungen durch öffentlich, oder vor mehreren Leuten vorgebrachte Reden oder durch Druck— werke, verbreitete bildliche Darstellungen oder Schriften aufgefordert, angeeifert oder zu verleiten versucht, und ist diese Einwirkung ohne Zusammenhang mit einer anderen verbrecherischen Unter— nehmung gestanden, und ohne Erfolg geblieben (& 9), se ist in den Fällen des % 76 auf Kerker von einem bis zu fiinf Jahren, in den Fällen des % 78 aber von sechs Monaten bis zu einem Jahre zu erkennen. % 81. Dritter Fall." Wenn jemand fiir sich allein, oder auch wenn mehrere,

Ung.

jedoch ohne Zusammenrottung, sich einer der im å 68 genannten Personen in Voll- ziehung eines obrigkeitlichen Auftrages, oder in der Ausiibung ihres Amtes oder Dienstes in der Absicht, um diese Voll- ziehung zu vereiteln, mit gefährlicher Drohung oder wirklicher gewaltsamer Handanlegung, obgleich ohne Waffen und Verwundung, widersetzt; oder eine dieser Handlungen begeht, um eine Amts— handlung oder Dienstesverrichtung zu erzwingen.

% 82. Ein solcher Verbrecher ist mit schwerem Kerker von sechs Monaten bis zu einem Jahre; wäre aber der Wider- stand mit 'Waffen geschehen oder mit einer Beschädignng oder Verwundung begleitet, oder um eine Amtshandlung oder Dienstverrichtung zu erzwingen, begangen worden, von einem bis zu fiinf Jahren zu bestrafen.

G. A. XL: 1.914.

5 1. Unter der Benennung »Be- hörde», die in den Strafgesetzbiichern vorkommt, sind. die Gerichts— und Ver- waltungsbehörden, unter der Benennung »Verwaltungsbehörden» dagegen, mitAus- nahme der Gerichtsbehörden alle staat— lichen, sei es Zivil- oder Militärbehörden und Munizipal- und Gemeindebehörden zu verstehen.

Uberdies sind vom Standpunkt der Anwendung der Strafgesetze die Diszi- plinarbehörden aller öffentlichen Beamten und Advokaten sowie die gewählten, auf Grund des Gesetzes gebildeten Gerichte so anzusehen, als ob sie Behörden wären.

5 2. Die Zusammenrottung zu dem Zweck, um eine Behörde oder ein Mit- glied derselben, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausiibung ihrer rechtmässigen Wirksam- keit zu verhindern oder zu einer Ver—

fiigung zu zwingen oder um die Person, die die behördliche Macht ausiibt, oder das Mitglied der Behörde während ihres aus ihrem Beruf sich ergebenden Vor— gehens oder aber aus Rache wegen der Ausiibung ihres Berufs tätlich zu miss- handeln, ist ein Verbrechen, das mit Kerker bis zu 5 Jahren und mit einer Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen ist.

Wer ausser dem Fall der Zusammen- rottung eine Behörde oder deren Mit- glied, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausiibung ihrer rechtmässigen Wirksamkeit oder zu einer Verfiigung zwingt, ebenso wer eine unter Absatz 1 fallende Person während ihres aus ihrem Beruf sich ergo- benden Vorgehens oder aber aus Rache wegen Ausiibung ihres Berufs tätlich misshandelt, ist wegen Verbrechen mit Kerker bis zu 3 Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen.

Die in den vorherigen Absätzen be- stimmte Strafe ist mit den darin ent- haltenen Unterscheidungen auch dann anzuwenden, wenn eine der erwähnten Handlungen gegen ein Mitglied, einen Delegierten oder gewählten Beamten eines Hauses oder eines Ausschusses des Reichs- tags oder der zur Verhandlung der ge- meinsamen Angelegenheiten entsendeten Delegation ausgefiihrt wird.

5 3. Wenn die im ersten Absatz des % 2 bezeichnete strafbare Handlung bewaffnet ausgefiihrt wurde, sind die Anstifter und die Fiihrer mit Zuchthaus bis zu 5 Jahren und Geldstrafe bis zu 5000 K, die iibrigen hingegen mit Kerker bis zu 5 Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen.

Wer dagegen die im Absatz 2 des % 2 bezeichnete strafbare Handlung be- waffnet ausfiihrt, ist mit Kerker bis zu 5 Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K zu bestrafen.

Die in den vorherigen Absätzen bet

stimmte Strafe ist mit den darin enthal- tenen Unterscheidungen auch dann anzu— wenden, wenn eine der erwähnten Hand- lungen in der dort bezeichneten Weise gegen die im Absatz 3 des % 2 aufge- zählten Personen ausgefiihrt wird.

& 4. Die Zusammenrottung zu dem Zweck, um ein Organ der Behörden, sei es durch Gewalt, sei es durch gefähr- liche Drohung" in der Ausiibung seiner rechtmässigen Wirksamkeit zu verhindern oder zu einer Verfiigung zu zwingen oder während seines aus seinem Beruf sich ergebenden Vergehens oder aber aus Rache wegen der Ausiibung seines Berufs tätlich zu misshandeln, ist ein Vergehen, das mit Gefängnis bis zu 5 Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen ist.

YVer ausser dem Fall der Zusammen- rottung ein behördliches Organ, sei es durch Gewalt, sei es durch gefährliche Drohung in der Ausiibung seiner recht- mässigen Wirksamkeit verhindert oder zu einer Verfiigung zwingt, oder während seines, aus seinem Beruf sich ergebenden Vorgehens oder aber aus Rache wegen der Ausiibung seines Berufs tätlich miss- handelt, ist wegen Vergehens mit Ge- fängnis bis zu drei Jahren und Geld- strafe bis zu 1000 K zu bestrafen. Der Versuch ist zu bestrafen.

5 5. Die zum öffentlichen Dienst bestimmten Zivil- und Militärwachen, weitere behördlich beeidete Feldhiiter, Berghiiter, Forstbeamte, Forsthiiter, Weg— meister, ' Strasseneinräumer, VVildheger, Flusswächter und Wasserwerksaufseher, schliesslich die Mitglieder des Aufsichts— und Bedienungspersonals der auf dem Grebiet der Länder der heiligen ungar- ischen Krone betriebenen Eisenbahnlinien mit öffentlichem Betrieb und anderer Transportunternehmungen mit maschinel- lem öffentlichem Betrieb, die dem Massen- transport dienen, sowie der staatlichen

und anderer im öffentlichen Gebrauch oder Interesse stehender Telegraphen- und Telephon- oder anderer elektrischer Signaleinrichtungen, desgleichen die An- gestellten der königlich ungarischen Post sind, wenn auch %% 2, 4 und 7 uber sie nichts bestimmen, vom Standpunkt der Anwendung der Strafgesetze so zu be- trachten, als ob sie »behördliche Organe» Wären. '

5 (i. Wenn die im Absatz 1 des % 4 bezeichnete strafbare Handlung be— waffnet ausgefiihrt wurde, sind die An- stifter und Fiihrer mit Kerker bis zu fiinf Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K, die öbrigen hingegen mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen.

Wer dagegen die im Absatz 2 des % 4 bezeichnete strafbare Handlung bewaff- net ausföhrt, ist mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen.

& 7. Mit Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K ist zu bestrafen, wer eine der im Absatz 1 des % 4 erwähnten Handlungen gegen ein im Absatz 3 des % 2 nicht genann— tes Organ eines Hauses oder Ausschus- ses des Reichstages oder einer zur Verhandlung der gemeinsamen Angelegen- heiten bestimmten Delegation oder aber gegen ein Mitglied der Wache ausfiihrt, die unter der Verfiigung des Hauses oder eines Beamten der Delegation steht.

Wer hingegen gegen Personen, die unter den vorhergehenden Absatz fallen, eine der im Absatz 2 des % 4 erwähnten Handlungen begeht, ist mit Kerker bis zu zwei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen.

5 8. Wenn die im Absatz 1 des & 7 bestimmte strafbare Handlung bewaff— net ausgefiihrt wurde, sind die Anstifter und Fiihrer mit Kerker bis zu fiinf Jahren und Geldstrafe bis zu 3000 K,

die iibrigen jedoch mit "Kerker bis zu drei Jahren und Geldstrafe bis zu 2000 K zu. bestrafen.

Wer dagegen die im Absatz 2 des % 7 bestimmte strafbare Handlung be- waffnet begeht, ist mit Kerker bis zu drei Jahren und mit Geldstrafe bis zu 2000 K zu bestrafen.

5 9. Die in den %& 4, 6, 7 und 8 bestimmte Strafe ist mit den dort ent- haltenen Unterscheidungen auch dann anzuwenden, wenn eine der in den be- zogenen Paragraphen erwähnten Hand- lungen gegen Personen begangen wurde, die zur Unterstiitzung oder zum Schutz der unter %% 2, 4 und 7 fallenden Be— hörden, Ausschiisse oder Personen be- stimmt oder aufgetreten sind.

5 10. Wegen Zusammenrottung, die unter dieses Gesetz fällt, kann nicht bestraft werden, wer, noch bevor uber die Zusammenrottung hinaus anderes un- ternommen wurde, sei es freiwillig, sei es auf Aufforderung des Angegriffenen oder der Behörde oder des Organs, den Ort der Zusammenrottung verlässt und an der Zusammenrottung weiter nicht mehr teilnimmt.

5 11. Die Vereinigung zur Aus- fiihrung der in diesem Gesetz bestimm- ten strafbaren Handlungen (% 132 Strgb.) wird, wenn die Vorbereitungshandlungen noch nicht ausgefiihrt wurden, mit Ge- fängnis bis zu einem, im entgegengesetz— ten Fall mit solchem bis zu zwei Jahren und in beiden Fällen mit Geldstrafe bis zu 2000 K bestraft.

5 12. Wegen Vereinigung, die un- ter dieses Gesetz fällt und die von der Behörde noch nicht aufgedeckt wurde, kann nicht bestraft werden, wer, noch bevor uber die Vereinigung und die zu- fällige Vorbereitung hinaus anderes un- ternommen wurde, von der Vereinigung absteht, und dies den Vereinigten (Ver- böndeten) nicht nur zur Kenntnis bringt,

sondern sich auch bestrebt, diese zur Auflassung ihrer Pläne' zu bestimmen oder aber die Vereinigung der Behörde anzeigt.

5 13. Wegen der in diesem Gesetz bezeichneten strafbaren Handlungen muss auf Ent-ziehung der politischen Rechte und Amtsverlust erkannt werden.

5 14. An Stelle des Absatzes 1 und 2 des % 13 des G. A. XLIV: 1887 gelten die entsprechenden Bestimmungen dieses Gesetzes.

5 15. Die %% 163 bis 170 des Straf- gesetzbuches treten ausser Kraft.

Art. 179. ou tenté de contraindre, par voies de fait ou menaces, corrompn ou tenté de corrompre par promesses, offres, dons ou presents, l'une des personnes de la qualite' exprimée en l'article 177, pour obtenir, soit une opinion favorable, soit des proces—verbaux, états, certificats ou estimations contraires a la vérité, soit des places, emplois, adjndications, entre— prises ou. autres bénéfices quelconques, soit tout autre acte du ministére du fonctionnaire, agent ou préposé, soit enfin l7abstention dlun acte qui rentrait dans llexercice de ses devoirs, sera puni des memes peines que la personne corrompue.

Toutefois, la peine d7emprisonnement prévue par Particle 35 du Code pénal devra toujours etre prononce'e et le minimum de l'amende sera de trois mille francs (3,000 fr.).

Les tentatives de contrainte et de corruption prévues au précédent para- graphe seront punies des peines qui y sont portées, qu'elles aient été ou non suivies d'effet ..

Les coupables seront passibles, en outre, de la peine prévue par le dernier paragraphs de Particle 177 du Code pénal.

Quiconque aura contraint FP.

Art. 209. Toute attaque, toute ré— sistance avec violences et voies de fait envers les officiers ministériels, les gardes champétres ou forestiers, la force publi- que, les préposés a la perception des taxes et des contributions, les porteurs de contraintes, les préposés des douanes, les séquestres, les ofiiciers ou agents de la police administrative ou judiciaire, agissant pour l'exécution des lois7 des ordres ou ordonnances de l'autorité publi- que, des mandats de justice ou jugements, est qualiiiée, selon les circonstances, crime ou délit de rébellion.

Art. 210. Si elle a été commise par plus de vingt personnes armées, les coupables seront punis de travaux forcés a tem s— et s'il n' * a as en ort d'armes 7 7 7 ils seront punis de la reclusion.

Art. 211. Si la rébellion a été com— mise par une réunion armée de trois personnes ou plus jusqu'a vingt inclusi- vement, la peine sera la reclusion; s'il n'y a pas en port d'armes, la peine sera un emprisonnement de six mois au moins et de deux ans au plus.

Art. 212. Si la rébellion n'a été commise que par une ou deux personnes, avec armes, elle sera punie d'un empri— sonnement de six mois a deux ans, et, si elle a en lieu sans armes, d'un empri- sonnement de six jours a six mois.

Art. 213. En oas de rébellion avec bande ou attroupement, l'article 100 du present Code sera applicable aux rebelles sans fonctions ni emplois dans la bande, qui se seront retirés au premier avertisse- ment de l'autorité pnblique, ou meme depuis, s'ils n'ont été saisis que hors du lieu de la rébellion, et sans nouvelle resistance et sans armes.

Art. 214. Toute réunion d'individus pour un crime en nu délit, est réputée réunion armée, lorsque plus de deux per- sonnes portent des armes ostensibles.

Art. 215. Les personnes qui se trou-

veraient munies d'armes cachées, et qui auraient fait partie d'une troupe ou ré- union non réputée .armée, seront indivi- duellement punies comme si elles avaient fait partie d'une troupe ou reunion armée.

Art. 216. Les auteurs des .crimes et délits commis pendant le cours et a l'occasion d'une rébellion, seront punis des peines prononcées contre chacun de ces crimes, si elles sont plus fortes que celles de la rébellion.

Art. 218. Dans tous les cas oil il sera prononcé, pour fait de rébellion, une simple peine d'emprisonnement, les coupables pourront etre condamnés en outre a une amende de 16 francs a 200

- francs.

Art. 219. Seront punies comme ré- unions de rebelles, celles qui auront été formées avec ou sans armes, et accom- pagnées de violences ou de menaces contre l'autorité administrative, les offi- ciers et les agents de police, ou contre la force publique:

1o Par les ouvriers ou journaliers dans les ateliers publics ou manufactures;

20 Par les individus admis dans les hospices; 30 Par les prisonniers prévenus, accu- sés ou condamnés. Art. 220. La peine appliquée pour rébellion a des prisonniers prévenus, accu— sés ou condamnés relativement a d'autres crimes ou délits, sera par eux subie, savoir: Par ceux qui, a raison des crimes ou délits qui ont causé leur détention, sont ou seraient condamnés a une peine non capitale ni perpétuelle, immediate- ment aprés l'expiration de cette peine; Et par les autres, immédiatement aprés l'arrét ou jugement en dernier ressort qui les aura acquittés en ren- voyés absous du fait pour lequel ils étaient détenus. Art. 221. Les chefs d'une rébellion,

et ceux qui l'auront provoquée, pourront étre condamnés a rester, aprés l'expira- tion de leur peine, [sous la surveillance speciala de la haute police] pendant cinq ans au moins et dix ans au plus.

Art. 222. Lorsqu'un ou plusieurs magistrats de l'ordre administratif ou judiciaire, lorsqu'un ou plusieurs jurés auront recu, dans l'exercice de leurs fono- tions on a l'occasion de cet exercice, quel- que outrage par paroles, par écrit ou dessin non rendus publics, tendant, dans ces divers cas, å. inculper leur honneur ou leur délicatesse, celui qui leur aura adressé cet outrage sera puni d'un em- prisonnement de quinze jours a deux ans.

Si l'outrage par paroles a en lieu a l'audience d'une cour ou d'un tribunal, l'emprisonnement sera de deux a cinq ans.

Art. 223. L'outrage fait par gestes ou menaces å. nu magistrat on å nu juré, dans l'exercice on a l'occasion de l'exer- cice de ses fonetions, sera puni d'un mois a six mois d'emprisonnement; et si l'ou- trage a en lieu a l'audience d'une cour ou d'un tribunal, il sera puni d'un em- prisonnement d'un mois å. deux ans.

Art. 224. L'outrage fait par paroles, gestes ou menaces å. tout ofiicier mi- nistériel ou agent dépositaire de la force publique, et 'a tout citoyen chargé d'un ministére de service public, dans l'exer- cice on 'a l'occasion de l'exercice de ses fonotions, sera puni d'un emprisonnement de six jours å. nu mois et d'une amende de 16 francs a 200 francs, ou de l'une de ces deux peines seulement.

Art. 225. L'outrage mentionné en l'article précédent, lorsqu'il aura été dirigé contre un commandant de la force pub- lique, sera puni d'un emprisonnement de quinze jours a trois mois, et pourra l'étre aussi d'une amende de 16 francs a 500 francs.

Art. 228. Tout individu qui, meme

sans armes et sans qu'il en soit résulté

de blessures, aura frappé un magistrat dans l'exercice de ses fonotions, en å. l'occasion de cet exercice, ou commis toute autre violence ou voie de fait en— vers lui dans les memes circonstances, sera puni d'un emprisonnement de deux a cinq ans.

Le maximum de cette peine sera tou- jours prononcé si la voie de fait a en lieu a l'audience d'une cour ou d'un tri- bunaL

Le coupable pourra, en outre, dans les deux oas, étre privé des droits men- tionnés en l'article 42 du present Code pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, a compter du jour oil il aura subi sa peine, et etre placé [sous la sur- veillance de la haute police] pendant le méme nombre d'années.

Art. 229. Dans l'un et l'autre des cas exprimés en l'article précédent, le coupable pourra de plus etre condamné a s'éloigner, pendant cinq 'a dix ans, du lieu oil siége le magistrat, et d'un rayon de deux myriamétres.

Cette disposition aura son exécution a dater du jour oii le condamné aura subi sa peine.

Si le condamné enfreint cet ordre avant l'expiration du temps fixé, il sera puni du bannissement.

Art. 230. Les violences ou voies de fait de l'espéce exprimée en l'article 228, dirigées contre un officier ministe- riel, un agent de la force publique, en nu citoyen chargé d'un ministére de ser- vice public, si elles ont eu lieu pendant qu'ils exercaient leur ministére ou a cette occasion, seront punies d'un emprisonne— ment d'un mois au moins et de trois ans au plus, et d'une amende de 16 francs a 500 francs.

Art. 231. Si les violences exercées contre les fonotionnaires et agents dé- signés aux articles 228 et 230, ont été la cause d'effusion de sang, blessures

Belg.

ou maladie, la peine sera la reclusion; si la mort s'en est suivie dans les quarante jours, le coupable sera puni des travaux force's a perpétuité.

Art. 232. Dans le oas meine oil ces violences n'auraient pas causé d'effusion de sang, blessures ou maladie, les coups seront punis de la reclusion, s'ils ont été portés avec préméditation ou guetapens.

Art. 283. Si les coups ont été portés ou les blessures faites 'a un des fone- tionnaires ou agents désignés aux articles 228 et 230, dans l'exercice ou a l'occa- sion de l'exercice de leurs fonotions avec intention de donner la mort, le coupable sera puni de mort.

269. Est qualifie'e rébellion, toute atta- que, toute résistanoe avec violences ou menaces envers les ofiiciers ministériels, les gardes champétres ou forestiers, les dépositaires ou agents de la force publi- que, les préposés a la perception des taxes et des contributions, les porteurs de contraintes, les préposés des douanes, les séquestres, les officiers ou agents de la police administrative ou judiciaire, agissant pour l'exécution des lois, des ordres ou ordonnances de l'autorité publi- que, des mandats de justice ou jugements. 270. Est aussi qualifiée rébellion, toute attaque, toute résistanoe avec vio—

lences ou menaces, soit contre les em—,

ployés ou agents du service télégraphi— que de l'Etat et agissant dans l'exercice de leurs fonotions, soit contre les em- ploye's et agents attachés a des services télégraphiques privés et agissant pour la transmission des dépéches de l'autorité publique.

271. La rébellion commise par une seule personne, munie d'armes, sera punie d'un emprisonnement de trois mois a deux ans; si elle a en lieu sans armes, d'un emprisonnement de huit jours a six mois.

272. Si la rébellion a été commise par plusieurs personnes, et par suite d'un concert préalable, les rebelles, por- teurs d'armes, seront condamnés a la re- clusion, et les autres å. nu emprisonne— ment d'un an a cinq ans. Si la rébellion n'a pas été le résul- tat d'un concert préalable, les coupables armés seront punis d'un emprisonnement d'un an a cinq ans, et les autres, d'un emprisonnement de trois mois a deux ans. 273. En cas de rébellion avec bande ou attroupement, l'artiole 134 du présent Code sera applicable aux rebelles sans fonotions ni emploi dans la bande, qui se seront retirés au premier avertisse- ment de l'autorité publique, ou meme depuis, s'ils ont été saisis hors du lieu de la rébellion, sans nouvelle resistance et sans armes. 274. Dans tous les oas ou il sera prononoé, pour fait de rébellion la peine d'emprisonnement, les coupables pourront etre condamnés, en outre, a une amende de vingt-six francs å. deux cents francs. Les chefs de la rébellion et ceux qui l'auront provoquée pourront de plus étre condamnés a la surveillance spéoiale de la police pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, et å. l'interdiction, conformément a l'article 33. 275. Sera puni d'un emprisonnement de quinze jours a six mois et d'une amende de cinquante francs a trois cents francs, celui qui aura outragé par faits, paroles, gestes ou menaces, un membre des Chambres législatives dans l'exercice on a l'occasion de l'exercice de sen man— dat, un ministre ou un magistrat de l'ordre administratif ou judiciaire, dans l'exer- cice ou a l'oocasion de l'exercice de leurs fonotions. Si l'outrage a en lieu a la séance d'une des Chambres en åt l'audience d'une cour ou d'un tribunal, l'emprisonnement sera de deux mois a deux ans, et l'a—

mende 'de deux cents francs a mille francs.

Les outrages adressés a un membre des Chambres ne peuvent, sauf- le cas de flagrant délit, étre poursuivis que sur la plainte de la personne outragée ou sur la dénonciation de la Chambre dont elle fait partie.

276. L'outrage par paroles, faits, gestes ou menaces, dirigé, dans l'exer- cice on a l'ocoasion de l'exercice de leurs fonotions, contre un officier ministériel, un agent dépositaire de l'autorité ou de laforoe publique, ou contre toute autre personne ayant un caraotére public, sera puni d'un emprisonnement de huit jours a .un mois et d'une amende de vingt- six francs a deux cents francs.

277. Les outrages commis envers les corps constitués seront punis de la méme maniére que les outrages commis envers les membres de ces corps, d'aprés les distinctions établies aux deux artic- les précédents. 278. Sera puni d'un emprisonne— ment de deux mois a deux ans et d'une amende de cinquante francs a cinq cents francs, quiconque aura frappé un membre des Chambres législatives dans l'exercice ou a l'oocasion de l'exercice de son man- det, un ministre ou un magistrat dans l'exercice ou a l'oocasion de l'exercice ' de leurs fonotions. Si les coups ont été portés a la séanoe d'une des Chambres en å. l'audience d'une cour ou d'un tribunal, le coupable sera puni d'un emprisonnement de trois mois a trois ans et d'une amende de deux cents francs a mille francs. 279. Si les coups pcrtés ont été la cause d'effusion de sang, de blessures en de maladie, le coupable sera con- damné a un emprisonnement de six mois a cinq ans et är une amende de deux cents francs å. quinze cents francs. 280. Quioonque aura frappé, dans

l'exercice'ou a l'occasion de l'exercice de leurs fonotions, un officier ministériel, un agent dépositaire de l'autorité en de la force publique ou toute autre personne ayant un caractére public, sera puni d'un emprisonnement d'un mois a nu en et d'une amende de cinquante francs a trois cents francs. . 281. Si les coups ont été la cause» d'effusion de sang, de blessures ou de maladie, la peine sera un emprisonne- ment de trois mois a deux ans et une amende de cent francs a cinq cent francs.

282. Les peines portées par les ar— ticles 275, 278 st 279 seront applicables dans le cas ou l'on aura outragé ou frappé des jurés a raison de leurs fono- tions, ou des témoins a raison de leurs dépositions.

187. Chiunque usa violenza o minac- cia verso un membre del parlamento od un pubblico ufficiale, per costringerlo a fare o ad omettere un atto del suo uffi- cio, é punito con la reclusione da tre a trenta mesi.

La reolusione e: 10 Da sei mesi a cinque anni, se il fatto sia oommesso con armi;

2Q Da tre a quindici anni, se il fatto sia commesso in riunione di oltre cinque persone con armi, ovvero in riunione di oltre dieci persone anche senza armi e_ previo oonoerto.

188. Alle stesse pene stabilite nell' articolo preoedente soggiace chiunque usa violenza o minaocia per impedire o turbare le adunanze o l'esercizio delle fun- zioni di corpi giudiziari, politioi, o am- ministrativi, () delle loro rappresentanze, o di altre autorita, di ufficii o di istituti pubblici, ovvero per influire sulle loro deliberazioni. 189. Chiunque fa parte di una radu-

It.

nata di dieci o piii persons, la quale, mediante violenza o minaccia, tendo a oommettere il fatto preveduto nell'articolo precedente, é punito con la reclusione da un mese a due anni.

Se il fatto sia commessa con armi, la reclusione é da tre mesi a tre anni.

Se all' ingiunzione dell' Autorita la radunata si soiolga, le persons che ne facevano parte vanno esenti da pena per il fatto preveduto nel presente artioolo.

190. Chiunque usa violenza o minac- cia per opporsi ad un pubblico ufficiale mentre adempie i doveri del proprio ufii- cio, o a coloro che, richiesti, gli prestano assistenza, é punito con la reclusione de nu mese a due anni. La reclusione e: 10 Da tre a trenta mesi, se il fatto sia commesso con armi; 2Q Da uno a sette anni, se il fatto sia commesso in riunione di oltre cinque persons con armi, ovvero in riunione di oltre dieci persons anche senza armi e previo concerto. Se il fatto sia diretto a sottrarre all' arresto se stesso od un prossimo oongiunto, la pena é della reclusione o della de- tenzions sino a venti mesi, 0 del con- fino per un tempo non minore di tre mesi, nel caso della prima parte; e della re- clusione, rispettivaments, da due mesi a due anni nel caso del numero 10, e da sei mesi a cinque anni nel caso del nu— mero 20 del precedente capoverso. 191.- Per gli effetti della legge pe- nale, s'intsndono per prossimi oongiunti il coniuge, gli ascendenti, i discendenti, gli zii, i nipoti, i fratelli, le sorelle e gli affini nello stesso grade. 192. Quando il pubblico uffioiale abbia dato causa al fatto, eccedendo, con atti arbitrarii, i limiti delle sue attri- buzioni, non si applicano le disposizioni degli articoli preoedenti. 193. Quando vi siano capo o pro-

motori nei fatti preveduti negli articoli precedenti, la pena per essi é aumentata da un sesto ad un terzo.

194. Chiunque, con parole od atti, offends in qualsiasi modo l'onore, la riputazione o il decoro di un membro del parlamento o di un pubblico ufficiale, in sua presenza e a causa delle sus fun- zioni, é punito: 10 Con la reclusione sino a sei mesi o con la multa da lire cinquanta a tre- mila, se l'offesa sia diretta ad un agente della forza pubblica;

20 Con la reclusione da un mese a due anni o con la multa da lire trecento a cinquemila, ss l'offesa sia diretta ad un altro pubblico ufficiale 0 ad un membro del parlamento.

195. Chiunque commette il fatto preveduto nell'articolo precedente con violenza o minacoia, é punito con la re- clusione da un mess a tre anni e con la multa da lire cento a mille. Alle stesse pene soggiaoe chiunque altrimenti usa violenza o fa minaccia contro un membre del parlamento od un pubblico ufficiale a causa delle sue fun- zioni. 196. Quando alcuno dei fatti pre- veduti negli articoli precedenti sia com- messo contre il pubblico uffioiale, non a causa delle sue funzioni, ma nell'atto dell'esercizio pubblico di esse, si appli— cano le pene ivi stabilite, diminuite de. nu terzo alla meta. 197. Chiunque, oon parole od atti, offende in qualsiasi mode l'onore, la ri- putazione o il decoro di un corpo giudi— ziario, politico o amministrativo, al 8110 cospetto, o di un magistrato in udienza, é punito con la reclusione da tre mesi a tre anni. . Se contro il corpo o il magistrato si usi violenza o si faccia minaccia, la re- clusione é da sei mesi a cinque anni. Non si procede che dietro autorizza-

zione del corpo offeso. Se il delitto sia commesso contro corpi non costituiti in collegio, non si procede che dietro autoriz— zazione del loro capo gerarchico.

198. Il colpevole di alouno dei de- litti preveduti negli articoli preoedenti non é ammesso a provare la verita e neppure la notorieta dei fatti o delle qualita attribuite all'offeso. 199. Le disposizioni contenute negli articoli precedenti non si applicano quan- do il pubblico ufticiale abbia dato causa al fatto, eccedendo, con atti arbitrarii, i limiti delle sue attribuzioni. 200. In tutti i oasi non preveduti da una speciale disposizione di legge, ohiunque oommette un delitto contro un membro del parlamento od un pubblico ufficiale, a causa delle sue funzioni, sog- giace alla pena stabilita per il delitto commesso, aumentata da un sesto ad un terzo.

Art. 289. Son reos de sediciön los que se alzaren publica, colectiva y tu— multuariamente para conseguir por la fuerza o fuera de las vias legales cual- quiera de los objetos siguientes.

10. Impedir la promulgaciön o la ejeouciön de las leyes, Reales decretos o Reglamentos, o la libre oelebraciön de las elecciones de representantes en Cortes, Diputados provinciales, compromisarios o Concejales, en alguna provincia, circun— scripciön o distrito. 20. Impedir a cualquier Autoridad, Tribunal, corporaciön oficial o funcionario publico el libre ejercioio de sus fun- cionss o la ejecuciön de sus providen— cias, acuerdos o sentencias.- 30. Suspender o paralizar un ser- vicio publico de interés general del Estado de la Provincia 0 del Municipio. 40. Ejercer algun acto de odio 0 de venganza en la persona, familia ()

bienes de alguna Autoridad, agente de la misma o funcionario publice por actos ejercidos en el desempefio de sus fun- ciones.

50. Ejercer, con un objeto politico o social, algun acto de odio 0 de venganza contra la persona, familia o bienes de los particulares o contra cualquiera clase del Estado. 60. Despojar, con un objeto po- litico o social, de todos o parte de sus bienes a los propietarios, al Municipio, a la Provincia, al Estado o a cualquiera Corporaciön o clase determinada, () talar 0 dsstruir dichos bienes. Art. 2.90. Se considerarén asimismo delitos de sediciön las coligaciones de patronos que tengan por objeto paralizar el trabajo, y las huelgas de obreros cuando unas y otras, por su extension y finalidad, no puedan ser califioadas de paros o huelgas encaminados a obtener ventajas puramente econömicas en la in— dustria o en el trabajo respectivos, sino que tiendan a combatir los Poderes pub- licos o a realizar cualesquiera clase de actos comprendidos en los delitos de rebe— liön o en el articulo anterior. Art. 291. Los reos de los delitos enumerados en los dos articulos ante- riores, seran castigados con las siguien— tes penas:

10. Los que, induciendo a los se- diciosos, promuevan o sostengan la se- diciön y los que aparezcan como jefes principales de ésta, seran castigados con la pens. de ocho a dieciséis aftos de prisiön, si son personas constituidas en Autoridad o presiden o dirigen organis- mos Oficiales, o hubiere habido combate entre los sediciosos y la fuerza publics, o aquellos hubieren causado estragos en las propriedades de los particulares, de los pueblos 0 del Estado, cortado las lineas telegraficas o telefönicas o las vias férreas o interrumpido las comuni-

caciones, ejercido violencias graves contra las personas e exigido oontribuoiones o distraide les candales publices de su legi- tima inversiön; y con la de ouatro a echo anos de la misma pena en los de— mas oasos.

20. Los meros ejecutores de la se- diciön seran castigados cen la pena de ouatro anos a seis de prisiön en los cases citados, y fuera de ellos con la de seis meses a dos afios de igual pena. Art. 292. Lo dispuesto en el art. 285 es aplioable al delito de sediciön, cuando no llegaren a ser reconocidos los promovedores 0 jefes principales de ella. Art. 293. Soran castigados cen la pena de dos a ouatro anos de prisiön y multa de 2000 a 10,000 pesetas, los que sedujeren tropas o cualquiera otra clase de fuerzas armadas de mar 0 de tierra para oometer el delito de sediciön. Si llegare a tener efecto la sediciön, les seducteres se reputaran promovederes y sufriran las penas a éstos sei'ialadas en el num. 10. del art. 291. Art. 2.94. La inducciön y la pre- veeaciön para la sediciön, cualquiera que sea el medio empleado para elle, si la sediciön no llegare a realizarse, sera castigada con las penas de ouatro a ocho afles de prisio'n e inhabilitacie'n especial para cargo publice si el reo fuere Aute- ridad o funcionario publice, y con la de seis meses a ouatro anos de prisiön y multa de 1,000 a 5,000 pesetas, en les demås oasos. Art. 295. La conspiraciön y la pre- posiciön se castigaran con las penas de uno a ouatro anos de prisiöu e inhabili- taciön especial para cargo publice por igual tiempo si el reo fuere Autoridad o funcionario publice, y con la de ouatro meses a dos afios y multa de 1,000 a 5,000 pesetas en los demas cases. Art. 2.96. En el case de que la se-

diciön ne hubiere llegade hasta el punto de dificultar de un mode grave el ejer— cicio de la Auteridad publica, y no hu- biere tampoco ocasionado la perpetraciön de otro delito grave, se impondra la pena inmediatamsnte inferior a la correspon- diente segi'in los cases de los articulos anteriores, en la extension que el Tri- bunal estime justa a su prudente arbitrio.

Art. 297. Incurriran en la pena de dos meses y un dia a dos aäos de pri- siön y multa de 1,000 a 5,000 pesetas los que, sin estar comprendidos en el art. 289 exciten a la desobedienoia de las leyes 0 de la cosa juzgada e a la lucha violenta de clases.

Art. 298. La rspresiön de las re- beliones y sediciones, asi como los re- querimientos de que hayan de ser objeto los rebeldes y sediciosos, se ajustaran a 10 que dispongan las leyes especiales relatives a dicha materia.

Cuande la Auteridad haya presoindido indebidamente de cumplir los requerimi- entes a que se reäere el parrafo anterior, les Tribunales pedran rebajar la pena en nu grade a todos los culpables de los delitos de rebeliön o sediciön.

Art. 299. Cuando los rebeldes o sediciosos se disolvieren o sometieren a la Auteridad legitima antes de las inti- maciones legales o a conseouenoia de ellas, quedarau exentos de toda pene. los meros ejecutores de cualquiera de aquellos delitos.

En tales cases se impondra a los inducteres, premotores o principales je- fes de la rebeliön o sediciön, las penas respectivamente inferiores en uno o des grados a las senaladas en les articulos anteriores, al prudente arbitrio del Tri- bunal.

Art. 300. Les delitos particulares cometidos en una rebeliön o sediciön, e con motivo de ellas, ssran castigados respectivamente segun las dispesiciones

de este Cödige e de las leyes en que estén penados.

Cuando no puedan deseubrirse sus autores, seran penados como tales los jefes principales de la rebelidn o sediciön.

Art. 301. Los que sin alzarse pub- licamente emplearen fuerza e intimida- oiön 0 per cualquier otro medio cometi— eren alguno de los delitos comprendidos en los dos capitulos anteriores, seran castigados cen las penas inmediatamente inferieres a las senaladas.

Si el culpable se limitare a ejecutar actes dirigidos a su realizaciön o a prac- ticar gestiones que netoriamente revelen tal propösito, incurrira en la pena cer— respendiente a la tentativa del delito respective.

Art. 302. La Autoridad gubernativa que ne cumpla las prescripciones a que se refiere el art. 298, sera castigada cen la pena de seis a dooe anes de inhabi— litaciön especial para cargo publice, salvo lo establecido en leyes especiales.

Art. 303. Las Auteridades de nom- bramiente directo del Gobierno, que no hubieren resistido a la rebelion e sediciön por todos los medios que sstuvieren a su aloance, sufriran la pena inhabilita- cio'n absoluta de seis a veinte anos.

Las que no fueran de nombramiento directo del Gobierno, incurriran en la pena de inhabilitaciön especial para cargo publice de ouatro a diez aiios.

Art. 304. Los funcionarios publicos que sin habérseles admitido la renuncia del cargo lo abondonaren cuando haya peligre de rebeliön o sediciön, sufriran la pena de inhabilitacién especial para cargo publice de seis a doce anes.

Art. 305. Les que aceptaren empleos de los rebeldes o sediciosos, seran casti- gados cen la pena de seis anos a echo de inhabilitaciön absoluta.

Art. 306. Los que publicaren en cualquier forma noticias, que pueden favorscer las eperaoienes de fuerzas re- beldes o insurrectas, con motivo de una sediciön, rebeliön o guerra civil, incurr- iran en la pena de ouatro meses a dos anos de prisiön.

Si el culpable se propons servir a los rebeldes o sediciosos con tales noti- cias, la pena sera de dos anos a ouatro de prisio'n.

En ambes cases se impondra a les culpables la multa de 1,000 3. 5,000 pesetas.

S.

Fi.

II.

25 kap. 5 &. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till mistnin'g av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brottet det för- tjänar, dessutom straffas med fängelse.

Den, som till ämbetsman lämnar, ut- lovar eller erbjuder sådan muta, dömes till böter eller fängelse.

Tagsr eller betingar sig ämbetsman

eljest för sin ämbetsåtgärd någon be-

löning eller sportel, därtill han ej be- rättigad är; straffes med mistning av ämbete på. viss tid eller böter: äre em— ständigheterna synnerligen försvårande; må till avsättning dömas.

16 kap. % 13. Gifver, utfäster eller erbjuder någon åt tjensteman eller annan sådan person, som i % 1 nämnes, muta för att förmå honom att i sysslan orätt främja; straffes med fängelse i högst tre månader eller böter ej öfver femhundra mark, och muta eller dess värde vare för- bruten.

5 128. Den, som ved trusler eller ved ydelse af eller tilsagn om fordele seger at formaa en offentlig tjeneste- mand til uretmsessig at foretage eller undlade en tjenestehandling, eller som

Aktiv Korruption.

medvirker hertil, straffes med beder eller med faengsel indtil 1 aar.

Bestemmelserne i ferrige paragraf, sidste og nsestsidste led, finder tilsvarende anvendelse.

hittills gällande lag av 10/2 1866:

g 119. Den, som yder, lover eller tillbyder en Embedsmand Gaver eller andre Fordele for at formaa ham til at foretage eller undlade noget, hverved han gjer sig skyldig i Kraenkslse af sin Em— bedspligt, straffes med Faengsel eller Beder. % 121. Den, som bestikker eller for- soger fat bestikke en Demmer eller en Naevning, straffes med Faengsel eller under saerdeles skjaerpende Omstaendig- heder med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar, forsaavidt Gjerningen ikke efter andre Bestemmelser maatte medfere heiere Straf.

Nya lagen av 15/4 1930 (ännu icke gällande):

122. Den, som yder, lover eller til— byder nogen, der virker i offentlig Tje- neste eller Hvsrv, Gave eller anden For- del for at formaa ham til at foretage eller undlade noget, hverved han vilde gore sig skyldig ipligtstridig Handle- maade, straffes med Feengsel indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendig— heder med Haefte eller Bede.

177. Met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden wordt ge- straft: 10. hij die een ambtenaar eene gift of belofte deet met het oogmerk om hem te bewegen in zijne bediening, in strijd met zijn plicht, iets te doen of na te laten; 20. hij die een ambtenaar eene gift deet ten gevolge of naar aanleiding van hetgeen door dezen in zijne bediening, in strijd met zijn plicht, is gedaan of nagelaten. Ontzetting van de in artikel 28 no. 1—4 vermelds rechten kan worden uit- gesproken. 178. Hij die een rechter eenc gift of belofte deet met het oogmerk om in- vleed te oefenen op de beslissing van eene aan diens oordeel onderworpen zaak, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. Indien die gift of belofte gedaan wordt met het oogmerk om eene veroordeeling in eene strafzaak te verkrijgen, wordt de schuldige gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste negen jaren. Ontzetting van de in artikel 28 11”. 1—4 vermelds rechten kan worden uit- gesproken.

333. Wer einem Beamten oder einem Mitgliede der bewaffneten Macht Ge- schenke oder andere Vorteile anbietet, verspricht oder gewährt, um ihn zu einer Handlung, die eine Verletzung einer Amts- eder Dienstpilicht enthält, zu be- stimmen. wird wegen Bestechung mit Gefängnis bestraft; auch kann auf Ver— lust der burgerlichen Ehrenrechte er- kannt werden.

Sind mildernde Umstände vorhanden, so kann auf Geldstrafe erkannt werden.

334. Ein Richter, Schiedsrichtsr, Geschworener oder Schöffe, welcher Ge- schenke oder andere Vorteile fordert, annimmt oder sich versprechen lässt, um eine Rechtssache, deren Leitung oder Entscheidung ihm obliegt, zugunstsn oder zum Nachteile eines Beteiliglen zu leiten eder zu entscheiden, wird mit. Zuchthaus bestraft. Derjenige, welcher einem Richter, Schisdsrichter, Geschworenen oder Schöf— fen zu dem vorbezeichneten Zweoke Ge» schenke oder andere Vorteile anbietet, verspricht oder gewährt, wird mit Zucht- haus bestraft. Sind mildernde Umstände vorhanden, 'so tritt Gefängnisstrafe ein.

% 105. Wer durch Geschenke einen Zivil- oder Strafrichter, einen Staatsan— walt, oder in Fällen einer Dienstvsrlei— hung, eder einer Entscheidung öffent- licher Angelegenheiten was immer fiir einen Beamten zu einer Parteilichkeit oder zur Verletzung der Amtspflicht zu verleiten sucht, macht sich eines Ver- brechens schuldig; die Absicht mag auf seinsn eigenen, oder eines dritten Vor- teil gerichtet sein, sie mag ihm gelingen eder nicht.

Die Strafe einer solchen Verleitung ist Kerker von sechs Monaten bis zu einem Jahre; bei grosssr Arglist oder wirklich verursachtem erheblichen Soha- den schwerer Kerker von einem bis zu fi'mf Jahren. Ausserdem ist das ange- tragene oder wirklich gegebene Geschenk zum Armenfonde des Ortes zu erlegen.

% 470. Mit Gefängnis bis zu einem Jahre und mit Geldstrafe bis zu 2000 K ist zu bestrafen, wer einem öffent— lichen Beamten zu dem Zweck, damit dieser seine Piiicht verletzs, ein Ge-

Ung.

Fr.

schenk eder eine Belohnung gibt oder verspricht.

Wer aber eine solehe Handlung einem Richter, Untersuchungsrichter oder Ge- sohwernen gegenöber veriibt, ist mit Ge- fängnis bis zu fiinf Jahren und mit Geld— strafe bis zu 4000 K zu bestrafen.

Art. 179. Quiconque aura contraint ou tenté de contraindre, par voies de fait ou menaces, corrompn ou tenté de corrompre par promesses, offres, dens ou presents, l'une des personnes de la qualité exprimée en l'article 177, pour obtenir, seit une opinion favorable, soit des precés-verbaux, états, certi'dcats ou estimations contraires a la vérité, soit des places, emplois, adjudications, entre- prises ou autres bénéfices quelconques, soit tout autre acte du ministers du feno- tionnaire, agent eu préposé, soit eniin l'abstention d'un acte qui rentrait dans l'exercice de ses devoirs, sera puni des mémes peines que la personne corrompue.

Toutefois, la peine d'emprisonnement prévue par l'article 35 du Code pénal devra toujours étre prononcée et le mini— mum de l'amende sera de'trois mille francs (3000 fr.).

Les tentatives de contrainte et de corruption prévues au précédent para- graphe seront punies des peines qui y sont portéss, qu'elles aient été ou nen suivies d'effet.

Quiconque aura corrompn ou tenté de corrompre, que la tentative ait été ou non suivie d'effet, par promesses, offres, dens, presents, oommissions, es- comptes ou primes, tout commis, empleyé, prépese', rémune'ré ou salarié sous une forme quelconque d'un cemmercant ou d'un industriel, pour ebtenir qu'il ac— cemplisse un acts de sen emploi ou qu'il s'abstienne d'un acte qui entrait dans l'exercice de ses devoirs, sera puni d'un

emprisonnement de nu an a trois ans (1 an a 3 ans) et d'une amende de trois mille ä dix mille francs (3000 & 10000 fr.), en de l'une de ces deux peines seulement.

Les coupables seront passibles, en outre, de la peine prévue par le dernier paragraphs de l'article 177 du Code pénal.

252. Ceux qui auront contraint par violences ou menaces ou corrompu par promesses, offres, dens eu presents, un fonotionnaire, un efficier public, une per- sonne ohargée d'un service public, un juré, un arbitre ou un prud'hemme, pour obtenir un acte de sa fonotien en de sen emploi, méme juste, mais non sujet a salaire, ou l'abstentien d'un acte rentrant dans l'ordre de ses devoirs, seront pu— nis des mémes peines que le fonotion- naire, officier, juré, arbitre ou prud'hemme coupable de s'étre laissé corrompre. Les tentatives de contrainte en de corruption seront punies d'un emprison- nement de huit jours a un an et d'une amende de vingtsix francs a cinq cents francs.

173. Chiunque induce un pubblico ufliciale a commettere alcuno dei delitti preveduti nei precedenti articoli é punito, nel case dell'articolo 171 con la multa da lire oinquanta a tremila, e, nel case dell' articole 172, con le pene ivi sta- bilite. Se il pubblico ufficiale nen abbia cem- messo il delitto, chi ha tentate d'indur— velo seggiace alle pene stabilite nel pre- sente articole ridotte della meta.

473. El que con dadivas, presentss, efrecimientes o promesas intentare oor- remper a un funcionario publice, sera

Belg.

Sp.

castigado con las mismas penas menos la de inhabilitaciön que, en el case de que el funcionario de que se trate acep- tars el seborno, corresponderian a éste.

Si el seborno fuere aceptado por el funcionario sera penado solamente ésts, aun cuando no hubiere llegado a percibir la dadiva, o no hubiere llegado a cum- plirse el ofrecimiento, o promesa que le fueren hechos.

El funcionario a quien se hiciere cualquiera propesiciön que implique da- diva, presente, ofrecimiento e promesa para su corrupciön, debera denunciar el hecho a su jefe inmediato, o al Juez de instrucciön, y a falta de éste el munici- pal o al funcionario fiscal mas pro'ximo. Si no lo hiciere, aunque no haya llegado a aceptar el seborno, sera castigada como encubridor del delito realizade por quien haya tratado de corromperle.

Cuando la inioiativa para la dadiva, presente, ofrecimiento o promesa haya par- tido del funcionario publice al oual se

! ! l l l

haya dirigido o hayan de dirigirse, sera. penado come autor de cohecho solamente el funcionario y, en su case, el tercere de que se valiere; pero nunca las per- sonas a quienes la preposioie'n fuera diri- gida, aunque ésta haya sido aceptada y ejecutada en todo o en parte.

El hecho de hacer un funcionario publice, por si 0 per tercera persona, proposioiones de esta clase, sera casti- gado con las penas que determinan los articulos anteriores de este Capitule, segun la naturaleza de la proposioiön en rela— cio'n con cada uno ds dichos articulos.

La persona a quien tales preposi- ciones se reiieran, tendra el deber de denunciar el hecho al jefe del funcionario de que se trate, el oual proceder—åu inme— diatamente a 10 que haya lugar, o al juez de instrucciön o funcionario del Ministerio fiscal mas pre'ximo. Si no lo hiciere incurrira en las penas correspon- dientes a los encubridores del delito que el funcionario publice hubiera realizado.

S.

III.

10 kap. 17 %. Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerligen mild- rande, till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu sagt är, och blev endast genom omstän— digheter, som vore av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan för- hindrad; straffes högst med straffarbete i två år.

Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äre omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under femtio riks- daler dömas.

18 %. Vid tillämpning av straffi fall, som i 17 & sagt år, skall synner- ligt avsesnde göras å beskaffenheten av brott, därför den häktade eller fångne i häkte insatt eller dömd var.

16 kap. 5 10. Hvar, som uppsåt- ligen befriar fånge ur straffanstalt, häkte eller annat förvar, eller från dens vård, som bevakar, ledsagar eller forslar ho- nom, eller hjelper fånge eller den, som rymt och bör gripas, att undkomma, straffes med tukthus i högst tre år eller

Befriande av fånge.

i fängelse från och med två månader till 1 och med tre år.

Är gerningsmannen med fången i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag, hans maka, fosterfader, foster- moder eller fosterbarn, eller hans broder eller syster eller dess maka, eller hans trolefvade; vare straffet fängelse i högst två år eller böter ej under etthundra mark.

Försök är straffbart. % 11. Har någon, hvilken fått i upp- drag att bevaka, ledsaga eller forsla fånge, med vilja lössläppt honom, eller uppsåtligen befordrat hans rymning; straf- fes med tukthus i högst fyra år eller fängelse ej under tre månader.

Försök är straffbart. Har sådan person vållat fånges rym- ning; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter ej öfver femhundra mark.

Är i dessa fall den skyldige fång— vårdare eller fångförare; varde, om brot- tet det förtjenar, förklarad oskicklig att vidare nyttjas till sådant uppdrag.

Om straff för tjensteman, hvilken begår brott, som nu är sagdt, stadgas i 40 kap.

% 12. Hafva fångar satt sig till- samman och gemensamt våldfört sig å någon, som dem i vård eller under be- vakning har, eller med Våld eller hot om våld gjort honom motstånd, eller ho- nom till något tvungit eller sökt tvinga, eller brutit eller sökt bryta sig ut ur

fängelse eller annat förvar; straffes för 1 myteri, enhvar, som gjort sig skyldig till våld eller hot om våld, med tukt- hus i högst åtta år, samt de öfrige med tukthus ej öfver fyra år eller fängelse ej under sex månader.

% 131. Den, som bevirker eller med— virker til, at nogen, der som drömt eller sigtet for en strafbar handling lovlig er berevet friheden, ulovlig slippes les eller undviger fra de rum, hvor han holdes forvaret, eller fra den, under hvis be- vogtning han befinder sig, straffes med hefte eller faengsel indtil 3 aar, men indtil 5 aar, saafremt der handles om en fange, der er domt eller sigtet for en forbrydelse, som kan medfere faeng— sel paa livstid.

Under seerdeles formildende omsteen- digheder kan beder anvendes.

hittills gällande lag av 10/2 1806:

% 108. Den, som befrier en Fange ud af Gvrighedens eller Rettens Magt eller skaffer ham Midler og Leilighed til hans Undvigelse, straffes med Faengsel eller med Forbedringshusarbeide, som7 forsaavidt der er anvendt Vold eller Trud- se1 om Vold mod Bevogterne, eller Befrie- ren har forsynet Fangen med Redskaber til paa saadan voldelig Maade at ivaerk- saette Undvigelsen, kan stige til 4 Aar.

Befrier Nogen en paagreben eller an- ,

holdt Person eller skaffer ham Midler og Leilighed til Undvigelse, straffes han med Bader eller Faengsel, og, forsaavidt Vold er anvendt, kan Straffen stige til Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar.

nya lagen. av 15/4 1930 (ännu icke gällande): % 124. Stlc. 1. Den, der befrier en anholdt, faengslet eller tvangsanbragt Per-

l l l l

son, saavel som den, der tilskynder eller hjaelper en saadan Person til at undvige eller holder den undvegne skjult, straffes med Haefte eller med Faengsel indtil 2 Aar eller under formildende Omstaendig— heder med Bode. -

Stk. 2. Den, som ulovligt saetter sig i Forbindelse med nogen faengslet eller tvangsanbragt Person, straffes med Bede eller under skaerpende Omstaandigheder med Haefte indtil 3 Maaneder.

191. Hij die opzettelijk iemand, op openbaar gezag of krachtens rechterlijke uitspraak of beschikking van de vrijheid beroofd, bevrijdt of bij zijne zelfbevrijding behulpzaam is, wordt gestraft inet ge- vangenisstraf van ten hoogste twee jaren.

120. Wer einen G'refangenen aus der Gefangenanstalt oder aus der Gewalt der bewaffneten Macht, des Beamten oder desjenigen, unter dessen Beauf- sichtigung, Begleitung oder Bewachung er sich befindet, vorsätzlich befreit oder ihm zur Selbstbefreiung vorsätzlich be— hilflich ist, Wird mit Grefängnis bis zu drei Jahren bestraft. Der Versuch ist strafbar. |

5 217. Wenn jemand einem wegen eines Verbrechens Verhafteten die Ge- legenheit zum Entweichen durch List oder Gewalt erleichtert oder der nach— forschenden Obrigkeit in Wiedereinbrin— gung des Entwiehenen Hindernis legt.

% 218. Wenn der Vorschub von jemandem gegeben wird, der zur Serge fiir die Verwahrung verpflichtet ist; oder wenn derjenige, der den Vorschub ge- leistet, wusste, dass der Verhaftete eines Hochverrates, einer Verfälschung der Kreditpapiere oder Miinze, eines Mordes,

T.

Ö.

Ung.

Fr.

Raubes oder angelegten Brandes schuldigt oder straffällig' erkannt ist, wird der Verbrecher mit schwerem Ker- ker, und zwar, wenn der Vorschub einem wegen Hochverrates oder verfälschter Kreditpapiere Verhafteten geleistet wor— den, zwischen fiinf und zehn Jahren, in anderen hier benannten Fällen aber zwischen einem und fiinf Jahren zu be- strafen sein.

% 219. Ist der Verhaftete wegen eines anderen Verbrechens, als die in dem vorhergehenden Paragraphe benannt sind, in der Untersuchung oder Strafe, und hat derjenige, der ihm Vorschub getan, keine besondere PHicht zu seiner Verwahrung, so ist die Strafe Kerker zwischen sechs Monaten und einem Jahre.

% 447. Wer einem Gefangenen bei der Entweichung aus der Haft oder dem behördlichen Gewahrsam behilflich _ist, begeht ein Verbrechen und ist mit Kerker bis zu zwei Jahren zu bestrafen.

Wer aber einem Gefangenen zum Zweck des Entweichens eine VVaffe. einen Schlössel oder irgendein anderes Werk- zeug verschafft, ist mit Kerker bis zu drei Jahren zu bestrafen.

Art. 237. Toutes les fois qulune évasion de détenus aura lieu, les huis— siers, les commandants en chef en en sous—ordre, soit de la gendarmerie, soit de la force armée servant diescorte ou garnissant les postes, les concierges, gardiens, geöliers, et tous les autres pré- posés a la conduite, au transport en a la garde des détenus, seront punis ainsi qu'il suit.

Art. 238. Si llévadé était prévenu de délits de police en de crimes simple— ment infamants, ou condamné pour llun de ces crimes, slil était prisonnier de

guerre, les pre'posés är sa garde ou con— duite seront punis, en oas-de négligence, dlun emprisonnement de six jours a deux mois; et, en oss de connivence, d'un emprisonnement de six mois a deux ans.

Ceux qui, n'étant pas chargés de la garde en de la conduite du détenu, auront procuré ou facilité son évasion, seront punis de six jours å trois mois dlempri- sonnement.

Art. 239. Si les détenus évadés, ou l'un dyeux, étaient prévenus ou accusés dlun crime de nature å entrainer une peine afilictive a temps, ou condamnés pour llun de ces crimes, la peine sera, contre les préposés a la garde ou con— duite, en oas de négligence, un empri- sonnement de deux mois ä six mois; en oas de connivence, la reclusion.

Les individus non charges de la garde des détenus, qui auront procuré ou faci- lité l7évasion, seront pnnis dlun empri— sonnement de trois mois a deux ans.

Art. 240. Si les évadés, ou llun dleux, sont prévenus ou accusés de cri- mes de nature å entrainer la peine de mort ou des peines perpétuelles, ou s”ils sont condamnés a l'une de ces peines, leurs conducteurs ou gardiens seront pu— nis dlun an a deux ans d7emprisonne- ment, en oas de négligence, et des travaux forcés å temps, en oas de connivence.

Les individus non chargés de la con- duite ou de la garde, qui auront facilité ou procuré l'évasion, seront punis dlun emprisonnement dlun an au moins et de cinq ans au plus.

Art. 241. Si llévasion a en lieu on a été tentée avec violence ou bris de prison, les peines contre ceux qui llauront favorisée en fournissant des instruments propres a llopérer, seront:

Si le détenu qui s'est évadé se trouve dans le cas prévu par Particle 238, trois mois a deux ans d7emprisonnement; au cas de Particle 239, un an a quatre ans

d'emprisonnement; et au cas de Particle [_pour avoir favorisé une évasion ou des 240, deux ans å cinq ans de la méme peine et une amende de 50 francs a 2000 francs.

Dans ce dernier cas, les coupables pourront. en outre, etre privés des droits mentionnés en Particle 42 du présent Code pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, å compter du jour oil ils auront subi leur peine.

Art. 242. Dans tous les oas ci-des- sus, lorsque les tiers qui auront procuré ou facilité Pévasion y seront parvenus en corrompant les gardiens ou geöliers, ou de connivence avec eux, ils seront punis des mémes peines que lesdits gar- diens et geöliers.

Art. 243. Si Pévasion avec bris ou violence a été favorisée par transmission dlarmes, les gardiens et conducteurs qui y auront participé seront punis des travaux forcés a perpétuité; les autres personnes, des travaux forcés å temps.

Art. 244. Tous ceux qui auront con- nivé å Pévasion d'un détenu seront soli- dairement condamnés, a titre de dom- mages-intéréts, å tout ce que la partie civile du détenu aurait eu droit dlobtenir contre lui.

Art. 245. A l'égard des détenus qui se seront évadés ou qui auront tenté de slévader par bris de prison ou par vio- lence, ils seront, pour ce seul fait, pu- nis de six mois å. nu an dlemprisonne- ment, et subiront cette peine immediate- ment aprés Pexpiration de celle qu'ils auront encourue pour' le crime ou délit a raison duquel ils étaient détenus, ou immédiatement aprés l'arret ou jugement qui les aura acquittés ou renvoyés ab— sous dudit crime ou délit; le tout sans prejudice de plus fortes peines qu'ils auraient pu encourir pour dlautres crimes qu'ils auraient commis dans leurs vio- lences.

Art. 246. Quiconque sera condamné,

tentatives d7évasion, ”a un emprisonne- ment de plus de six mois, pourra, en outre, etre mis [sous la surveillance spä- c'iale de la haute police,] pour un inter- valle de cinq å dix ans.

Art. 247. Les peines dlemprisonne- ment ci-dessus établies contre les con- ducteurs ou les gardiens, en oas de négli- gence seulement, cesseront lorsque les évadés seront repris ou représentés, pourvu que ce soit dans les quatre mois de Pévasion, et qulils ne soient pas arre— tés pour d'autres crimes ou délits com- mis postérieurement.

332. En cas dlévasion de détenus, les personnes préposées 'a leur conduite en å. leur garde seront punies ainsi qu7il suit: 333. Si Pévadé était poursuivi ou condamné du chef d7un délit, ou s*il était prisonnier de guerre, ces préposés seront punis, en oas de négligence, d'un emprisonnement de huit jours å trois mois, et en oas de connivence, (Pun em- prisonnement de six mois a deux ans. 334. Si Pévadé était poursuivi ou condamné du chef dlun crime, ou slil était arrété en vertu de la loi sur les extraditions, ces préposés subiront un emprisonnement de quinze jours å nu an, en oas de négligence; et un empri- sonnement d7un an a cinq ans, en oas de connivence. 335. Ceux qui, nlétant pas charges de la garde ou de la conduite du détenu, auront procuré ou facilité son évasion, seront punis, au cas de Particle 333, dlun emprisonnement de quinze jours å nu an; et au cas de Particle 334, dlun emprisonnement de trois mois å deux ans. ' - Sont exceptés de la presente dispo— sition les ascendents ou descendants,

Belg.

It.

époux et épouses meine divorcés. freres ou sceurs des détenus évadés, ou leurs alliés aux mémes degrés.

336. Si l'évasion a en lieu en 3. été tentée avec violence, menaces ou bris de prison, les peines contre ceux qui l'auront favorisée en fournissant des in— struments propres å Popérer seront: Dans les circonstances énoncées a Particle 333, un emprisonnement de deux ans a cinq ans contre les préposés, et de trois mois å deux ans contre les autres personnes; Dans les circonstances énoncées a Particle 334, la reclusion contre les pré- posés, et un emprisonnement de six mois å trois ans contre les autres personnes. 337. Si Pévasion a en lieu ou a été tentée avec violence, menaces ou bris de prison, les peines contre ceux qui Pauront favorisée par transmission d'ar- mes seront: Dans les circonstances énoncées a Particle 333, la reclusion contre les pré- posés, et un emprisonnement de deux ans å cinq ans contre les autres per- sonnes; Dans les circonstances énoncées a Particle 334, les travaux forces de dix ans a quinze ans contre les préposés, la reclusion contre les autres personnes.

226. Chiunque, essende legalmente arrestato, evade, usando violenza verso le persone o mediante rottura, é punito con la detenzione da tre a diciotto mesi.

227. 11 condannato, che evade valen- dosi di uno dei mezzi indicati nell'arti- colo precedente, soggiace:

10 ad un aumento sino a due anni della segregazione cellulare continua o ad un nuovo periodo di tale segregazione per un tempo equivalente, se scontava la pena delllergastolo;

20 ad un prolungamento da un terzo

alla meta della pena che gli rimane da scontare, se trattisi di altra pena restrit- tiva della libertå personale, purché tale prolungamento non sia inferiore ai tre mesi né superiore ai tre anni.

Le precedenti disposizioni si appli- cano anche al condannato ammesso, se- condo Particolo 14, a lavorare fuori dello stabilimento penale, per il solo fatto dell'evasione dal luogo in cui attende al lavoro.

Trattandosi della reclusione, l'au— mente si opera sul periodo di pena nel quale il condannato la stava scontando; salvo che si tratti del modo di esecu- zione preveduto nelllarticolo 14, nel quale caso il prolungamento si scouta nello stabilimento ordinario col lavoro in co- mune.

Non si applicano le disposizioni dell, articole 76.

228. Chiunque procura o facilita in qualsiasi modo Pevasione di un arrestato o condannato, é punito con la reclusione o con la detenzione da uno »a trenta mesi, tenuto conto della gravitå dell'im— putazione o della specie e durata della pena che rimane da scontare; e, se il condannato scontava la pena dell'erga— stolo, con la reclusione o con la deten- zione da trenta mesi a quattro anni. Se, per procurare o facilitare Peva- sione, il colpevole si valga di alcuno dei mezzi indicati nell'articolo 226, la pena, qualora Pevasione avvenga, é da due a cinque anni, e, qualora non avvenga, da un mese a tre anni; tenuto conto in ambedue i casi della gravitå delPimpu- tazione o della specie e durata. della pena che rimane da scontare. La pena é diminuita di un terzo, se il colpevole sia un prossimo congiunto delParrestato o condannato. ' 229. Il pubblico ufficiale incaricato della custodia 0 del trasporto di un arre- stato o condannato, che in qualsiasi modo

ne procura o facilita Pevasione, é punito con la reclusione da uno a cinque anni, e da tre a otto anni, se l'evaso scon- tava la pena delllergastolo; e. ove la condanna non abbia per effetto Pinter- dizione perpetua, con Pinterdizione tem— poranea dai pubblici ufficii.

Se, per procurare ofacilitare Peva— sione, il colpevole cooperi alla violenza o alla rottura, ovvero somministri le armi o gli strumenti, o non ne impedisca la somministrazione, la pena é della inter- dizione perpetua dai pubblici ufficii. e della reclusione da tre a dieci anni, qualora l'evasione avvenga, e da uno a cinque anni, qualora non avvenga.

Se Pevasione avvenga per negligenza o imprudenza del pubblico ufiiciale, questi é punito con la detenzione du tre mesi a due anni, e da uno a tre anni, se l'evaso scontava la pena delllergastolo; e sempre con Pinterdizione temporanea dai pubblici uflicii.

NelPapplicare la pena. si tiene sempre conto della gravitå del reato imputato o della specie e durata della pena che rimane da scontare.

230. Quando la violenza preveduta negli articoli precedenti sia commessa con armi, o il fatto avvenga in riunione di tre 0 pin persone, o previo concerto, le pene ' stabilite nei medesimi articoli sono aumentate di un terzo; e. se il colpe- vole scontava la pena delllergastolo. Pau- mento o il nuovo periodo della segrega— zione cellulare continua puö estendersi sino a tre anni. 231. Il pubblico ufficiale incaricato della custodia 0 del trasporto di un arrestato o condannato, che, senza autoriz- zazione, gli permette di allontanarsi, anche temporaneamente, dal luogo in cui deve rimanere in arresto o scontare la pena, é punito con la detenzione da un mese

, i

Nel caso che, a cagione di tale per—

messo, avvenga Pevasione dell'arrestato o condannato, la detenzione (% da sei mesi a quattro anni.

232. Quando Pevaso si costituisca spontaneamente in carcere, nel caso delllarticolo 226, la pena e della deten- zione da un mese ad un anno; nel caso del numero 20 delParticolo 227, il pro— lungamento di pena é soltanto di un sesto, e non puö superare un anno; e, nel caso preveduto nel numero 10 del detto articolo 227, l'evaso non soggiace ad alcun aggravamento di pena.

233. Va esente da pena nel caso preveduto nel secondo capoverso delP art. 229. e non soggiace all” aumento di pena stabilite nel capoverso delllarticolo 231. il publice uföciale colpevole del fatto ivi rispettivamente preveduto. se, nel termine di tre mesi dalla evasione, procuri la cattura degli evasi () la presentazione di essi all' autorita.

Art. 494. El que extrajere de los locales de detenciön 0 de las prisiones preventivas a un detenido o preso, o le proporcionare la evasiön, sera casti- gado con la pena de ouatro meses a dos arios de prisiön.

Art. 495. El que extrajere de los establecimientos penales 3. nu condenado a pena de privaciön de libertad, ole facilitare la evasiön, sera castigado con la pena de seis meses a cuatro anos de

prisiön. Art. 496. Las penas establecidas en el art. 494 se aplicaran también a los

que extrajereu o facilitaren la evasiön de los recluidos en los establecimientos destinados a la ejecuciön de las medidas

ad un anno e con Pinterdizione tempo- , de seguridad. ranea dai pubblici ufiicii. Art. 497. Los que coadyuvaren a la

evasiön de un detenido, preso o conde- , un dia 3. nu afro de prisiön, sin perjuicio nado. fuera de los lugares mencionados å de la aplicaciön de las penas procedentes en los articulos anteriores, sorprendiendo , cuando el hecho constituya ademås otro a los encargados de conducirlos, serån i u otros delitos.

l

castigados con la pena de dos meses y *

S.

fordrat hans flykt eller varit honom be-

3 kap. 9 %. Nu har någon, utan att

hava sådan del i brott, som förr sagt är, 1 sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans flykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring därav; straffes, eftersom brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straff- arbete över åtta år eller svårare straff belagt; då må till straffarbete i högst två år dömas.

10 5. Har någon, utan vetskap om brott, som annan förövat, honom till- handagått, på sätt i 9 % sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter.

11 %. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader, adop- tivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter 10 %; ej heller efter 9 5 för den brottsliges döl- jande, eller för befordrande av hans flykt.

16 kap. 20 %. Har någon, sedan han fått veta att brott timat, dolt eller hulpit att dölja förbrytaren, eller be—

IV. Personalfaution.

) hjelplig till döljande af gerningen eller ' undanrödjande af bevis derom; straffes med böter högst femhundra mark eller fängelse ej öfver ett år. Gjorde han det för egen vinning; vare straffet fängelse i högst två år eller böter. Ej må dock straffet sättas högre än den skyldige kunnat ådömas för medhjelp till brottet. Straff enligt denna % må likväl ej ådömas någon af de i 2 mom. 10 % nämnda personer, och ej heller ega rum der brottet är något af dem, som om- förmälas i 41, 42, 43 och 44 kapitlen, eller med dem jemförlig förbrytelse.

% 132. eller faengsel indtil 2 aar straffes den, som, i hensigt at modarbeide en offent- lig underscgelse, der er eller maatte blive anstillet angaaende nogen strafbar handling, bevirker eller medvirker til, at gjenstande af betydning for under— segelsen tillintetgjeres, bringes tilside eller forvanskes, eller at gjerningens spor paa anden maade udslettes.

Samme straf anvendes paa den, som bevirker eller medvirker til, at nogen ved flugt eller ved at holdes skjult eller udgives for en anden person seges und- draget forfelgning eller straf for en straf- bar handling.

Paa den, der har handlet i hensigt at unddrage sig selv eller nogen af sine neermeste fra forfolgning eller straf, kom- mer straf ikke til anvendelse.

Med beder eller med hefte N.

D.

hittills gällande lag av 10/2 1866":

% 110. Den, som skjuler en Person, om hvem han ved, at han er en und- vegen Fange, eller at han paa Grund af Forbrydelser forfelges af det Offentlige, eller som understetter hans Flugt, straf- fes med Bader eller Faengsel. Sidst- naavnte Straf, eller under formildende Omstmndigheder Boder, bliver at an- vende paa den, der, umiddelbart efterat en Forbrydelse er begaaet, eller naar den forfolges af det Offentlige, tilintet— gjcr eller skjuler Forbrydelsens Spor.

]Egtefaeller, Sedskende, Slaegtninge eller Besvogrede i op— og nedstigende Linie samt Fosterforaeldre og Fosterbern blive dog ikke at straffe for saadanne Handlinger.

nya lagen av 15/4 1930 (ännu icke gällande:

% 125. Stk. 1. Med Bede, Haefte eller med Faengsel indtil 1 Aaar straffes den, som

1) for at unddrage nogen fra For- falgning for en Forbrydelse eller Straf holder ham skjult, hjaelper ham til Flugt eller udgiver ham for en anden,

2) tilintetgar, forvansker eller bort- skaffer Genstande af Betydning for en offentlig Undersegelse eller udsletter en Forbrydelses Spor.

Stk. 2. Den, der foretager de naevnte Handlinger for at unddrage sig selv eller nogen af sine naermeste fra Forfelgning eller Straf, straffes ikke.

189. Met gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden wordt gestraft: 10. hij die opzettelijk iemand die schuldig is aan of vervolgd wordt ter

zake van eenig misdrijf, verbergt of hem behulpzaam is in het ontkomen aan de nasporing van of aanhouding door de ambtenaren der justitie of politie;

20. hij die nadat eenig misdrijf is gepleegd, met het oogmerk om het te bedekken of de nasporing of vervolging te beletten of te bemoeilijken, voorwerpen waarop of waarmede het misdrijf ge- pleegd is of andere sporen van het mis- drijf vernietigt. wegmaakt, verbergt of aan het onderzoek van de ambtenaren der justitie of politie onttrekt.

Deze bepalingen zijn niet van toe- passing op hem die de daarin vermelde handelingen verricht ten einde gevaar van vervolging te ontgaan of af te wen- den van een zijner bloedverwanten of aangehuwden in de rechte linie of in den tweeden of derden graad der zijlinie of van zijn echtgenoot of gewezen echt— genoot.

257. Wer nach Begehung eines Ver- brechens oder Vergehens dem Täter oder Teilnehmer wissentlich Beistand leistet, um denselben der Bestrafung zu entziehen oder um ihm die Vorteile des Verbrechens oder Vergehens zu sichern, ist wegen Begiinstigung mit Geldstrafe oder mit Gefängnis bis zu einem Jahre und, wenn er diesen Beistand seines Vorteils wegen leistet, mit Gefängnis zu bestrafen. Die Strafe darf jedoch, der Art oder dem Masse nach, keine schwerere sein, als die auf die Handlung selbst angedrohte. Die Begänstigung ist straHos, wenn dieselbe dem Täter oder Teilnehmer von einem Angehörigen geWährt worden ist, um ihn der Bestrafung zu entziehen. Die Begänstigung ist als Beihilfe zu bestrafen, wenn sie vor Begehung der Tat zugesagt worden ist. Diese Bestim- mung leidet auch auf Angehörige An- wendung. 258. Wer seines Vorteils wegen sich

einer Begänstigung schuldig macht, wird als Hehler bestraft, wenn der Begiinstigte

1. einen einfachen Diebstahl oder eine Unterschlagung begangen hat, mit Ge- fängnis,

2. einen schweren Diebstahl, einen Raub oder ein dem Raube gleich zu be- strafendes Verbrechen begangen hat, mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren.

Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein.

Diese Strafvorschriften linden auch dann Anwendung, wenn der Hehler ein Angehöriger ist.

% 214. Zweiter Fall. Wenn jemand der nachforschenden Obrigkeit die zur Entdeckung des Verbrechens oder des Täters dienlichen Anzeigungen verheim— licht, d. h. deren Bekanntwerden ab- sichtlich zu hindern oder wenigstens zu erschweren sucht, oder den Verbrecher vor ihr verbirgt; oderden ihm bekannten Verbrechern Unterschleif gibt; oder ihre Zusammenkiinfte, da er sie hindern könnte, begiinstigt.

% 215. Ein solcher Verhehler soll, wofern nicht bei denVerbrechen des Hoch— verrates, der Ausspähung und Falschwer- bung der Fall der unterlassenen Anzeige eintritt, und die Mitschuld an eben diesen Verbrechen begrändet (åå 61, 67 und 92), nach der Gefährlichkeit des ver— hehlten Verbrechers, und nach der durch seinen Vorschub beförderten Schädlich— keit, mit Kerker von sechs Monaten bis auf ein Jahr; und im Falls des gege— benen Unterschleifes, oder der begiinstig- ten Zusammenkiinfte mit schwerem Ker— ker bis auf fiinf Jahre bestraft werden.

& 216. Doch können des Verbrechers Verwandte und Verschwägerte in auf— und absteigender Linie, wie auch seine Ge- schwister, Geschwisterkinder oder die

ihm noch näher verwandt sind, sein Ehegenoss, die Geschwister seines Ehe— genossen und die Ehegenossen seiner Ge— schwister wegen einer solchen Verhehlung allein, nicht gestraft werden.

% 374. nehmer an einem Verbrechen oder Ver- gehen hilfreiche Hand leistet, um der be- hördlichen Verfolgung zu entgehen, den Erfolg des Strafverfahrens zu vereiteln oder straflos zu bleiben, macht sich, wenn er sich mit ihm diesbeziiglich nicht schon vor der Veriibung des Ver- brechens oder Vergehens vei'abredet hat, der Vorschubleistung schuldig und ist mit

rGefängnis bis zu einem Jahr zu be-

strafen.

% 375. Der Vorschubleistung macht sich auch schuldig und unterliegt der im vorigen Paragraphen festgesetzten Strafe, wer, ohne sich vor der Begehung des Verbrechens oder Vergehens mit dem Täter oder Teilnehmer dariiber zu ver- abreden, bei der Sicherstellung des aus dem Verbrechen oder Vergehen stam- menden Vorteils mitwirkt.

% 376. Wer die Vorschubleistung in der Absicht begeht, um sich selbst oder einem anderen einen Vermögensvor- teil zu verschaffen, ist mit Gefängnis bis zu zwei Jahren zu bestrafen.

% 377. Wegen Vorschubleistung ist neben der Hauptstrafe auch auf Amts- verlust zu erkennen, wenn diese in be- zug auf ein solches Verbrechen oder Vergehen begangen wird, wegen dem nach dem Gesetz Amtsverlust einzutreten hat.

% 378. Die Anordnungen der %% 374 und 375 sind nicht anzuwenden, wenn der Vorschubleister eine daselbst be- zeichnete Handlung im Interesse eines seiner Angehörigen (& 78) veriibt hat.

Art. 248. fait recéler des personnes qu'ils savaient

Wer dem Täter oder Teil- Ung.

Ceux qui auront recélé ou FP.

Belg.

It.

avoir commis des crimes emportant peine afflictive, seront punis de trois mois dlemprisonnement au moins et de deux ans au plus.

Sent exceptés de la presente disposi- tion les asceudants ou descendants, époux ou épouse méme divorcés, fréres ou sceurs des criminels recélés, ou leurs alliés aux mémes degrés.

339. Ceux qui auront recélé ou fait recéler des personnes qulils savaient étre poursuivies ou condamnées du chef dlun crime, seront punis dlun emprisonnement de huit jours it deux ans, et d”une amende de vingt-six francs & cinq cents francs. 341. Sont exceptés des deux dis- positions précédentes les ascendants ou descendants, époux ou épouses meine divorcés. fréres ou S(Burs, et alliés aux mémes degrés des criminels recélés, des auteurs ou complices de l7homicide, des coups ou des blessures.

225. Chiunque, dope che fu com- mGSSO un delitto per il quale é stabilita una pena non inferiore alla detenzione, senza concerto anteriore al delitto stesse, e senza contribuire a portarlo a conse— guenze ulteriori, aiuta taluno ad assi— curarne il profitto, a eludere le investi- gazioni dell'Autorita, ovvero a sottrarsi alle ricerche della medesima o alla esecu— zione della condanna, e Chiunque sopprime 0 in qualsiasi modo disperde 0 altera le tracce 0 gli indizii di un delitto che im- porti la pena suddetta, é punito con la reclusione () con la detenzione sino a cinque anni, ma non superiore in durata alla meta della pena stabilite. per il de- litto medesimo. Qualora si tratti di altri reati, la pena é della multa sino a lire mille. Va esente da pena chi commetta il fatto in favore di un prossimo cengiunto.

sin animo de lucro y sin concierto pre- vio, pero con conocimiento del delito y sin haber tenido participation en él, inter vinieren posteriormente:

10. Ocultando o inutilizando el cu- erpo, los efectos o los instrumentos del delito, para impedir su descubrimiento. 20. Albergando, ocultando o propor— cionando la fuga al culpable, o bien denegando el cabeza de familia a. la Autoridad judicial el permiso para entrar en el domicilio, a fin de aprehender al delicuente que se ballare en él. Se exceptuan los cases de encubri— miento como delito propio, o distinto, penados en el Libro 20 de este Cödigo. Art. 142. A los encubridores de delito consumado, comprendidos en el art. 50 de este Cödigo, se les impondra la pena inferior en dos grados a la senalada para el autor dal delito consumado. Art. 513. Los que habitualmente se dedicaren a ocultar o inutilizar el cuerpo, los efectos o los instrumentos de los delitos, 0 a albergar, ocultar o proporcionar la fuga a los delincuentes, seran castigados con la pena de seis meses a tres arios de reclusion y multa de 2,000 a 10,000 pesetas, salvo que el delito que se trate de encubrir esté castigada con penas inferiores, en cuyo caso las que se impongan privativas de libertad no excederan de aquéllas. Sera castigado con la pena senalada en el parrafo anterior y ademas con la. inhabilitaoiön absoluta de seis a veinte aios el funcionario publice que faltando a las obligaciones de su cargo y te- niendo noticia de la perpetraciön de cualquier delito, albergare o proporcionare la fuga a los reos, ocultare o inutilizare el cuerpo, los efectos o instrumentos del delito o consintiere que otro lo haga. Esta pena se impondra sea () no habi- tual el encubridor.

S.

Fi.

10 kap. 19 %. Var som olovligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller un— derrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter, högst etthundra riksdaler.

21 %. Bryter man offentlig myn— dighets insegel, varmed saker eller skrif- ter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt ikvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

22 %. Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att giva annans gods ut; straffes med böter.

16 kap. 15 $,. Förstör, skadar, undan- skaffar eller tillegnar sig någon upp— såtligen allmän urkund, protokoll, rätte- gångshandling eller annan handling eller skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjensteman, eller för tjenstens skull öfverlemnats åt myndig- het eller tjensteman; straffes, om ej brottet bör enligt 12 kap. anses, med fängelse.

16 %. Den, som olovligen borttager eller uppsåtligen skadar eller vanställer rysk flagg eller ryska riksvapnet eller Storfurstendömets vapen, som på. myn- dighets föranstaltande offentligen ut- stälts, eller offentlig myndighets eller tjenstemans kungörelse, hvilken är an- | efter fornaermedes begjaering.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndig— hets förfogande över saker.

l slagen till allmän kännedom, böte högst trehundra mark.

Har rysk flagg eller riksvapnet eller Storfurstendömets vapen, som på myn- dighets anordning offentligen utstälts, blifvit skadadt eller vanstäldt i afsigt att dermed visa missaktning emot myndig- heten; straffes den skyldige med fängelse i högst tre månader.

17 %. Hvar, som utan lof uppsåt- ligen bryter myndighets eller tjenstemans insegel, hvarmed sak eller skrift blifvit förseglad, straffes med böter eller fängelse ej öfver sex månader.

Rubbar någon uppsåtligen i qvarstad satt, utmätt eller i beslag taget gods; vare lag samma.

18 %. Bryter någon emot laga för- bud att skingra eller föryttra löst eller fast gods eller att utgifva annans egen- dom; straffes med böter eller fängelse ej öfver tre månader.

sel indtil 4 maaneder straffes den, som ulovlig tilintetgjer, beskadiger, skjuler, bortferer eller afhaander gods, hvori ud— laeg, afsaetning, heftelse, arrest eller be- slag er gjort, eller handler mod et lov- formelig nedlagt forbud eller bryder eller beskadiger et af offentlig myndighed an- bragt segl eller medvirker hertil.

Offentlig paatale finder alene sted % 343. Med beder eller med faeng- N.

å 345. Den, som bevirker eller med- virker til, at opslaaede, udlagte eller om- sendte offentlige kundgjerelser ulovlig edelzegges, borttages, gjeres ulaeselige eller besudles, eller at budstikker ikke i rette tid forsendes, straffes med böder, men under seerdeles skjaerpende omståen- digheder eller i gjentagelsestilfzelde med fzengsel indtil 4 maaneder.

hittills gällande lag av 10/2 1866: ' _S 105. Den, som ulovlig borttager eller beskadiger en efter Zvrighedens1

Foranstaltning opslaaet Bekjendtgarelse straffes med Beder eller Faengsel.

% 106. Paa samme Maade straffes den, som uden Befeielse forsaetlig aftager eller beskadiger de af en offentlig Myn— dighed i Embedsmedfer anbragte Segl eller Maer-ker, forsaavidt Handlingen ikke udgjer en anden selvstaendig Forbrydelse.

nya lagen av 15/4 1930 (ämm icke gällande):

126. Stk. 1. Den, som fjerner eller edeleegger noget ved offentlig Foranstalt- ning anbragt Segl eller Maerke, straffes med Bede, Haefte eller med Faengsel indtil 6 Maaneder. Stk. 2. Med Bede eller Haefte ind- til ?) Maaneder straffes den, som bort- tager eller beskadiger nogen ved offentlig Foranstaltning opslaaet Bekendtgerelse.

198. Hij die opzettelijk eenig goed aan het krachtens de wet daarop gelegd beslag of aan eene gerechtelijke seque- stratie onttrekt of, wetende dat het daaraan onttrokken is, het verbergt, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren.

die opzettelijk eenig krachtens de wet in beslag genomen goed vernielt, be- schadigt of onbruikbaar maakt.

De bewaarder die opzettelijk een dezer feiten pleegt of toelaat, of den dader als medeplichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vier jaren.

Indien een dezer feiten ten gevolge van onachtzaamheid des bewaarders ge— pleegd is, wordt deze gestraft met hechtenis van ten hoogste eene maand of geldboete van ten hoogste honderd twintig gulden.

199. Hij die opzettelijk zegels waar- mede voorwerpen door of vanwege het bevoegd 'openbaar gezag verzegeld zijn, verbreekt, opheft of beschadigt, of de door zoodanig zegel bewerkte afsluiting op andere wijze verijdelt, wordt ge- straft met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren. De bewaarder die opzettelijk het feit plcegt of toelaat, of den dader als mede— plichtige ter zijde staat, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. Indien het feit ten gevolge van onacht- zaamheid des bewaarders gepleegd is, wordt deze gestraft met hechtenis van ten hoogste eene maand of geldboete van ten hoogste honderd twintig gulden. 200. Hij die opzettelijk zaken, be- stemd om voor de bevoegde macht tot overtuiging of bewijs te dienen, akten, bescheiden of registers die voortdurend of tijdelijk op openbaar gezag bewaard worden, of hetzij aan een ambtenaar, hetzij aan een ander in het belang van den openbaren dienst zijn ter hand ge- steld, vernielt, beschadigt, onbruikbaar maakt of wegmaakt, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren. 187. Hij die eene bekendmaking, Met dezelfde'straf wordt gestraft hij ) vanwege het bevoegd gezag in het open-

baar gedaan, wederrechtelijk afscheurt, onleesbaar maakt of beschadigt, met het oogmerk om de kennisneming daarvan te beletten of te bemoeilijken, wordt ge- straft met gevangenisstraf van ten hoogste eene maand of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden.

447. Hij die eene bekendmaking, vanwege het bevoegd gezag in het open- baar gedaan, wederrechtelijk afscheurt, onleesbaar maakt of beschadigt, wordt gestraft met geldboete van ten hoogste vijftien gulden.

138. Wer eine Urkunde, ein Re- gister, Akten oder einen sonstigen Gegen- stand, welche sich zur amtlichen Auf- bewahrung an einem dazu bestimmten Orte befinden, oder welche einem Be- amten oder einem Dritten amtlich uber- geben worden sind, vorsätzlich vernichtet. beiseite schafft oder beschädigt, wird mit Gefängnis bestraft. Ist die Handlung in gewinnsiichtiger Absicht begangen, so tritt Gefängnisstrafe nicht unter drei Monaten ein; auch kann auf Verlust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt werden. 134. Wer öffentlich angeschlagene Bekanntmachungen, Verordnungen, Be- fehle oder Anzeigen von Behörden oder Beamten böswillig abreisst, beschädigt oder verunstaltet, wird mit Geldstrafe oder mit Gefängnis bis zu sechs Monaten bestraft. 136. Wer unbefugt ein amtliches Siegel, welches von einer Behörde oder einem Beamten angelegt ist, um Sachen zu verschliessen, zu bezeichnen oder in Beschlag zu nehmen, vorsätzlich erbricht, ablöst oder beschädigt oder den durch ein solches Siegel bewirkten amtlichen Verschluss aufhebt, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geld- strafe bestraft.

137. W'er Sachen, welche durch die zuständigen Behörden oder Beamten gepfändet oder in Beschlag genommen worden sind, vorsätzlich beiseite schafft, zerstört oder in anderer Weise der Ver— strickung ganz oder teilweise entzieht. wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft.

% 315. Einer Ubertretung macht sich auch derjenige schuldig, der Patente, Verordnungen, Siegel der Staats— oder Gemeindebehörden oder unter was immer fiir Namen und Gestalt zur öffentlichen Bekanntmachung angeschlagene oder aus— gesetzte, von der Obrigkeit unterfertigte Urkunden abreisst, hinwegnimmt, zer- reisst, hesudelt, oder auf andere Art verletzt. Geschieht diese Ubertretung aus blossem Leichtsinne oder Mutwillen, so ist die Strafe Arrest von vierund- zwanzig Stunden bis zu einer Woo-he. Zeigt sich aber bei der Untersuchung die Absicht, entweder die Behörde zu beschimpfen, oder die Bekanntmachung und Befolgung einer Anordnung zu ver- hindern, so ist die Strafe strenger Arrest von einem bis zu drei Monaten. Nach Beschaffenheit des Falles und des Täters kann der strenge Arrest bis zu sechs Monaten ausgedehnt werden.

% 318. Eine eigenmächtige oder wi— derrechtliche Eröffnung öffentlicher Amts- siegel, unter denen schriftliche Aufsätze oder andere Gegenstände verschlossen ge— halten werden, ist, wenn sie aus blossem Mutwillen oder leichtfertiger Neugierde veriibt wird, als Öbertretung mit Arrest von einem bis zu drei Monaten zu bestrafen.

Wird sie aber zum Zeichen der Gre- ringschätzung öffentlicher Anordnungen oder in der Absicht veriibt, um dadurch das vermeintliche eigene Recht oder ir- gend eine gehässige Absicht eigenmächtig

Ung.

durohzusetzen, so ist sie mit strengem Arreste von einem bis zu sechs Monaten zu ahnden.

Zu den öffentlichen Amtssiegeln ge- hören aber nicht bloss die Siegel der Staatsbehörden, sondern auch jene der Gemeinden, der öffentlichen Lehranstalten, der Pfarreien und der öffentlichen Notare.

Ges. 25/5 1883, 5 3: ' Wer, ausser dem im & 1 vorgesehenen Falle, Sachen, welche von einer Behörde oder in deren Auftrag sequestriert, ge- pf'andet oder in Beschlag genommen wur- den, der behördlichen Verfiigung entzieht, begeht eine Ubertretung und ist mit Arrest bis zu sechs Monaten zu bestrafen.

% 359. Als Unterschlagung wird an- gesehen und ist nach der im % 358 ent- haltenen Unterscheidung mit Gefängnis bis zu einem Jahr, beziehungsweise mit Kerker bis zu fiinf Jahren zu bestrafen, wenn der Eigentiimer einer durch das Gericht oder eine andere Behörde unter Sperre gelegten Sache, in bezug auf diese bei ihm belassene oder ihm an- vertraute Sache eine der im & 355 be- zeichneten Handlungen begeht.

Neben der Freiheitsstrafe auf Amtsverlust zu erkennen.

% 360. Wer das Siegel, das bei Vornahme der Sperre durch ein gericht— liches oder ein anderes behördliches Or— gan angelegt wurde, unbefugt entfernt, erbricht oder verletzt oder aber das zur Verwahrung der in Sperre genommenen Sachen dienende Lokal oder Behältnis unbefugt öffnet, ist, sofern nicht der Fall des % 359 vorliegt, wegen Verletzung der Sperre mit Grefängnis bis zu sechs Monaten und an Geld bis zu tausend Kronen zu bestrafen.

% 420. Im Sinn des % 418 ist auch zu bestrafen, wer zum Gottesdieust be-

ist auch

stimmte Grebäude oder Gegenstände oder wer ein Grab oder Grabmal, ein öffent- liches Denkmal, in einer öffentlichen Bibliothek aufbewahrte Biicher und Handschriften oder einen im Interesse der Wissenschaft, Kunst oder Industrie in einer öffentlichen Sammlung aufbe- wahrten Gegenstand, endlich in einem öffentlichen oder amtlichen Archiv auf- bewahrte Urkunde, Schriften oder sonstige Gegenstände widerrechtlich beschädigt, zerstört oder vernichtet.

Ubertr. % 47. Mit Arrest bis zu acht Tagen ist zu bestrafen: wer die durch die Behörde öffentlich mitgeteilte Verordnung oder Kundmachung ohne Auf- trag der Behörde absichtlich beschädigt, unleserlich macht oder herabreisst.

Art. 249. Lorsque des scellés appo- sés, soit par ordre du Gouvernement, soit par suite d7une ordonnance de justice rendue en quelque matiére que ce soit, auront été brisés, les gardiens seront punis, pour simple négligence, de six jours a six mois dlemprisonnement.

Art. 250. Si le bris des scellés s'applique a des papiers et effets dlun individu prévenu ou accusé d'un crime emportant la peine de mort, des tra- vaux forces a perpétuité, en de la dé- portation, ou qui soit condamné a l'une de ces peines, le gardien négligent sera puni de six mois a deux ans d'empri— sonnement.

Art. 251. Quiconque aura, & dessein, brisé ou tenté de briser des scellés apposés sur les papiers ou effets de la qualité énoncée en llarticle précédent, ou participé au bris des scellés en a la tentative de bris de scellés, sera puni d'un emprisonnement d7un an a trois ans.

Si c'est le gardien lui—meine qui a

Fr.

brisé les scellés ou participé au bris des scellés, il sera puni d'un emprisonne— ment de deux a cinq ans.

Dans l'un et l'autre cas, le coupable sera condamné a une amende de 50 francs a 2000 francs.

Il pourra, en outre, étre privé des droits mentionnés en l'article 42 du pré- sent Code pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, &. compter du jour ou il aura subi sa peine; il pourra aussi étre placé, pendant le méme nombre d'au- ne'es, [sous la surveillance de la haute police].

Art. 252. A l'égard de tous autres bris de scellés, les coupables seront punis de six mois &. deux ans d'emprisonne- ment; et, si c'est le gardien lui-måme, il sera puni de deux a cinq ans de la méme peine.

Art. 253. Tout vol commis ”a l'aide d'un bris de scellés, sera puni comme vol commis a l'aide d'effraction.

Art. 254. Quant aux soustractions, destructions et enlévements de pieces en de procedures criminelles, ou d'autres papiers, registres, actes et effets, con- tenus dans les archives, greffes ou dé- pöts publics, ou remis a un dépositaire public en cette qualité, les peines seront, contre les grefflers, archivistes', notaires ou autres dépositaires négligents, de trois mois år nu an d'emprisonnement, et d'une amende de 100 francs a 300 francs.

Art. 255. Quiconque se sera rendu coupable des soustractions, enlévements ou destructions mentionnés dans l'article précédent, sera puni de la reclusion.

Si le crime est l'ouvrage du déposi— taire lni-méme, il sera puni des travaux forcés å. temps.

Art. 256. Si le bris de scellés, les soustractions, enlévements ou destruc- tions de piéces ont été commis avec violences envers les personnes, la peine sera, contre toute personne, celle des

travaux forces a temps, sans prejudice de peines plus fortes, s'il y a lieu, d'aprés la nature des violences et des autres crimes qui y seraient joints.

Art. 4003. Le saisi qui aura détruit, détourné ou tenté de détruire en de dé- tourner des objets saisis sur lui et con— fiés a. sa garde, sera puni des peines portées en l'article 406.

L. 29/7 1881. 15. Dans chaque com- mune, le maire désignera, par arrété, les lieux exclusivement destinés a rece- voir les affiches des lois et autres actes de l'autorité publique.

Il est interdit d'y placarder des af- fiches particuliéres.

Les afliches des actes e'manés de l'autorité seront seules imprimées sur papier blanc.

Toute contravention aux dispositions du présent article, sera punie des peines portées en l'article 2.

17. Ceux qui auront enlevé, déchiré, recouvert ou altéré par un procédé quel- conque, de maniére å les travestir ou a. les rendre illisibles, des afliches apposées par ordre de l'Administration dans les omplacements a ce réservées, seront pu— nis d'une amende de 5 francs a 15 francs. Si le fait a été commis par un fonc— tionnaire ou un agent de l'autorité publi- que, la peine sera d'une amende de 16 francs a 100 francs et d'un emprisonne- ment de six jours å. un mois, ou de l'une de ces deux peines seulement. Seront punis d'une amende de 5 francs a 15 francs ceux qui auront enlevé, déchiré, recouvert ou altéré par un pro- cédé quelconque, de maniére a les travestir on a les rendre illisibles, des afliches électorales émanant de simples particu- liers, apposées ailleurs que sur les pro- priétés de ceux qui auront commis cette lacération ou altération. La peine sera d'une amende de 16 francs a. 100 fran0s et d'un emprisonne-

Belg.

ment de six jours år nu mois, ou de l'une de ces deux peines seulement, si le fait a été commis par un fonotionnaire ou un agent de l'autorité publique, a moins que les affiches n'aient été apposées dans les emplacements reserves par l'article 15.

283. Lorsque des scellés, apposés par ordre de l'autorité publique, auront e'té brisés, les gardiens seront punis, pour simple négligence, de huit jours a six mois d'emprisonnement.

284. Ceux qui auront å. dessein brisé des scellés seront punis d'un emprison— nement de six mois a deux ans, et si c'est le gardien lui-méme ou le fono- tionnaire public qui a ordonné ou opéré l'apposition, il sera puni d'un emprison- nement d'un an a trois ans. La tentative de ce délit sera punie, dans le premier oas du présent article, d'un emprisonnement de trois mois än nu an, et dans le second cas, d'un empri- sonnement de six mois a deux ans. 285. Si les scellés _brisés étaient apposés sur des papiers ou effets d'un individu inculpé, prévenu ou accusé d'un crime emportant la peine de mort, des travaux forces a perpétuité en de la détention perpétuelle, ou d'un individu condamné a l'une de ces peines, le gardien négligent sera puni de trois mois a un an d'emprisonnement. 286. Quiconque aura a dessein brisé des scellés apposés sur des papiers ou effets de la qualité enoncée dans l'ar- ticle précédent, sera puni d'un empri- sonnement d'un an a trois ans, et si c'est le gardien lui-memo ou le fonotion- naire public qui a ordonné l'apposition, le coupable sera puni d'un emprisonne- ment de deux ans a cinq ans. La tentative de ce délit sera punie, dans le premier oas prévu par le present article, de six mois ”a deux ans d'empri-

sonnement, et, dans le second oas, d'un an a trois ans de la méme peine.

287. Si le bris des scellés est com- mis avec violence envers les personnes, le coupable sera puni d'un emprisonne- ment de deux ans a. cinq ans. La tentative de ce bris de scellés sera punie d'un emprisonnement de six mois a trois ans. 288. Dans les cas des articles 284, 285 et 287, le coupable pourra de plus étre condamné a une amende de cin— quante francs a deux mille francs. 560. Seront aussi punis d'une a- mende de dix francs a vingt francs: 1:o. Ceux qui auront méchamment enlevé ou déchiré les afflches legitime- ment apposées . . .

201. Chiunque Viola in qualsiasi modo i sigilli, per disposizione della legge 0 per ordine dell'Autorita apposti ad assicurare la conservazione o la identit'a. di una cosa, é punito con la reclusione da tre mesi a due anni e con la multa da lire oinquanta a mille. Se il colpevole sia l'ufliciale pubblico che ha ordinato o escguito l'apposizione dei sigilli, o colui che ha in custodia o consegna la cosa assicurata coi medesimi, la reclusione é da trenta mesi a cinque anni e la muita da lire trecento a tre- mila. Se il delitto sia commesso per neg— ligenza o imprudenza del pubblico uffi- ciale 0 del custode, questi é punito con la multa da lire oinquanta a millecinque- cento. 202. Chiunque sottrae, sopprime, distrugge o altera corpi di reato, atti o dooumenti custoditi in nu pubblico uflicio o_presso un pubblico ufficiale per ragione di tale sua qualita, é punito con la re— clusione da uno a cinque anni. Se il colpevole sia lo stesso pubblico

It.

ufnciale, che, per ragione del suo uffi- cio, aveva la consegna dei corpi di reato o degli atti o documenti, la pena é della interdizione perpetua dai pubblici ufiici e della reclusione da due a sette anni.

Se il danne sia lieve, o se il colpe- vole restituisca inalterato l'atto o il docu- mento senza averne tratto profitto e prima dell'iuvio al giudizio, la pena, nel caso della prima parte, é della reclusione da sei mesi a tre anni, e, nel caso del pre- cedente capoverso, della reclusione da uno a cinque anni e dell' interdizione temporanea dai pubblici ufficii.

203. Chiunque sottrae o converts in profitto proprio o di altrui 0 rifi- uta di cousegnare a chi di ragione cose sottoposte a pignoramento o a sequestro e affidate alla sua custodia, é punito con la reclusione da tre a trenta mesi e con la multa da lire tre- cento a tremila. Se il colpevole sia lo stesse pro- prietario della cosa pignorata o seque- strata, la pena é della reclusione sino ad un anno e della multa da lire cento & millecinquecento. Se il delitto sia commesso per neg- ligenza o imprudenza del custode, questi

é punito con la multa da lire oinquanta a mille.

Se il valore della cosa sia lieve, o se il colpevole restituisca la cosa o il suo valore prima dell'invio al giudizio, la pena e diminuita da un sesto ad un terzo.

446. Chiunque stacca, lacera o altri- menti rende inservibili gli stampati, di— segni o manoscritti fatti afiiggere dall' Autoritå. e punito con l'ammenda sino a lire cento; e, se 10 faccia in dispregio dell'Autorita, con l'arresto sino a quin- dici giorni. Se trattisi di stampati, disegni o manoscritti fatti affiggere dai privati nei luoghi e modi censentiti dalla legge o dall'Autorita, e il fatto sia commesso prima del giorno successiva a quello in cui avvenne l'afiissione, la pena é dell' ammenda sino a lire oinquanta.

795. de 50 a 100 pesetas los que arrancaren, borraren o dest-ruyeren, en todo o en parte, un anuncio () publicaciön de cual- quiera clase, colocado o hecho escribir por la Autoridad competente.

Sei-an castigados con la multa Sp.

S.

Fi.

VI.

22 kap. 6 %. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda, utövning av ämbete eller tjänst; dömes till straff— arbete från och med sex månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.

Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hö- rer; dömes till böter, dock ej under femtio riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

16 kap. 14 %. . . Har någon eljest utan laga rätt företagit handling, hvilken får utföras blott af behörig tjensteman; straf- fes med fängelse i högst sex månader eller böter ej öfver trehundra mark. Gjorde han det i bedräglig afsigt; vare straffet fängelse i högst två år.

% 328. Med beter eller med faengsel

indtil 3 maaneder straffes den, som

1. uhjemlet offentlig baerer eller lar no- gen i sin tjeneste beere den for en offentlig tjenestemand foreskrevne dragt eller andre kjendetegn paa et offentlig tjenesteforhold, eller dragt eller kjendetegn, som let kan for— veksles med hine, eller

2. offentlig eller i retsstridig eiemed ut- gir sig for at indeha nogen offentlig tjeneste eller medvirker hertil, eller

Obehörigt uppträdande som allmänt organ.

3. foretar nogen handling, som alene kan foretages i henhold til en offentlig tjenestestilling, som han ikke inde— har, eller

4. uhjemlet offentlig eller i retsstridig eiemed benytter eller lar nogen i sin tjeneste benytte et kjendetegn eller en betegnelse, som vad overenskomst med fremmed magt er forbeholdt per- sonale, indretninger eller materiel, som er bestemt til at yde hjaslp til saarede og syke i krig, eller tegn eller betegnelse, som let kan for- veksles med hine.

Den, som ellers uhjemlet offentlig baerer eller lar nogen i sin tjeneste baere noget for indehavere av swrlige stillinger av avrigheten bestemt eller godkjendt kjendetegn eller noget dermed saa likt, at forveksling let opstaar, straffes med beter. Det samme gjaelder den, som uhjemlet offentlig eller i retsstridig cie- med tillaegger sig eller baerer nogen norsk eller utenlandsk titel eller aerestegn.

hittills gällande lag av 10/2 1866: % 107. Den, som tillegner sig en ham ikke tilkommende offentlig Myndig— hed, der kun kan udaves i Kraft af et offentlig Embede, Bestilling eller Om- bud, straffes, forsaavidt Handlingen ikke efter sin Beskaffenhed medferer sterre Straf, med Bader eller med simpelt Faeng— sel indtil 1 Aar.

mm lagen m: ”*,/4 1930, (ännu icke gällande): '

å130. Den, som udever en ham ikke tilkommende offentlig Myndighed, straffes med Bede, Haefte eller under skaerpende Omstaendigheder med Faeng- sel indtil 2 Aar.

% 131. Med Bode eller Haefte ind- til 3 Maaneder straffes den, som offent— lig eller i retsstridig Hensigt udgiver sig for at have en offentlig Myndighed eller offentlig Bemyndigelse til en Virk— somhed, eller som uden offentlig Be- myndigelse udever en Virksomhed, til hvilken en saadan krzeves, eller ved- blivende udever en Virksomhed, til hvil» ken Retteu er ham frakendt.

% 132. Med Bede straffes den, som forsaetlig eller ved Uagtsomhed offentlig eller i retsstridig Hensigt benytter Kende- tegn eller Dragt, som er forbeholdt dansk eller fremmed offentlig Myndighed eller Militaerpersoner, eller som er forbeholdt Personale, Indretninger og Materiel, der er bestemt til at yde Hjaelp til saarede eller syge i Krig, eller Kendetegn eller Dragt, der har saadan Lighed med de oven naevnte, at en Forveksling let finder Sted.

196. Hij die opzettelijk onderschei- dingsteekenen draagt of eene daad ver- richt behoorende tot een ambt dat hij niet bekleedt of waarin hij gescliorst is, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste drie honderd gulden.

132. Wer unbefugt sich mit Aus iibung eines öffentlichen Amtes befasst oder eine Handlung vornimmt, welche (nur kraft eines öffentlichen Amtes vor- genommen werden darf, wird mit Gre-

jfängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bestraft. ! 360. Mit Geldstrafe bis zu einhun— ' dertfiinfzig Reichsmark oder mit Haft wird bestraft: . . . 8. wer unbefugt eine Uniform, eine Amtskleidung, ein Amtszei- chen, einen Orden oder ein Ehreszeichen ' trägt, oder Titel, VVi'irden oder Adelsprä- dikate annimmt; ingleichen wer sich eines ihm nicht zukommenden Namens einem ' zuständigen Beamten gegeniiber bedient;

Art. 258. Quiconque, sans titre, se sera immiscé dans des fonotions publi- ques, civiles ou militaires, ou aura fait les actes d'une de ces fonotions, sera puni d'un emprisonnement de deux a cinq ans, sans prejudice de la peine de faux, si l'acte port-e le caractere de ce crime.

Art. 259. Toute personne qui aura publiquement porte un costume, un uni- forme ou une decoration qui ne lui ap- partiendrait pas, sera punie d'un empri- sonnement de six mois å. deux ans. Sera puni des mémes peines quiconque aura fait usage d'un titre attaché a une profes- sion légalement réglementée sans remplir les conditions exigéés pour le porter.

Sera puni d'une amende de 500 francs a 10000 francs, quiconque, sans droit et en Vue de s'attribuer une distinction honoriiique, aura publiquement pris un titre, change, altéré ou modifié le nom que lui assignent les actes de l'état civil.

Le tribunal ordonnera la mention du jugement en marge des actes authenti- ques ou des actes de l'état civil dans lesquels le titre aura été pris indument ou le nom altéré.

Dans tous les oas prévus par le pré- sent article, le tribunal pourra ordonner l'insertion intégrale ou par extrait du jugement dans les journaux qu'il désignera.

Le tout aux frais du condamné.

Fr.

Belg

lt.

227. Quiconque se sera immiscé dans des fonctions publiques, civiles ou militaires, sera puni d'un emprisonne— ment d'un mois a deux ans.

228. Toute personne qui aura publi- quement porte un costume, un uniforme, une decoration, un ruban ou autres in- signes d'un ordre qui ne lui appartient pas, sera punie' d'une amende de deux cents francs a mille francs.

185. Chiunque indebitamente assume o esercita funzioni pubbliche, civili o militari, é punito con la detenzione sino a tre mesi. Alla stessa pena e all'interdizione temporanea dai pubblici ufiici soggiace il pubblico ufficiale, il quale, dopo aver ricevuto ufiiciale partecipazione del prov- vedimento che fa cessare o sospende le Sue funzioni, continua ad esercitarle. Il giudice pub ordinare che la sen- tenza sia pubblicata per estratto, a spese del condannato, in un giornale della pro— vincia in cui questi ha commesso il de— litto e in uno di quella in cui ha il domicilio, l'uno e l'altro designati dal giudice medesimo. 186. Chiunque porta indebitamente e pubblicamente la divisa o i distintivi di una carica, di un corpo o di un ufii- cio, ovvero si arroga gradi accademici, onoriflcenze, titoli, dignita o cariche pub- bliche, e punito con la multa da lire oinquanta a mille. Il giudice puö ordinare che la sen— tenza sia pubblicata per estratto in un

giornale da lui designato, a spese del condannato.

Art. 407. El particular que sin ti— tulo, autorizaciön u otra causa legitima ejerciere actos publicos propios de una Autoridad, agente, funcionario o empleado civil, militar o eclesiastico, atribuyén- dose caracter Oficial, sera castigado con la pena de seis meses a quatro anos de prisiön.

Con la misma pena sera castigado el que usurpe caracter o jurisdicciön del sacerdooio cato'lico que habilite para la administraciön de Sacramentos y ejerza actos propios de ella.

Art. 408. El que, sin estar legiti— mamente autorizado, ejerza publicamente una profesiön cualquiera o practique cualquier acto propio de las que no pueden ejercerse sin titulo oficial, aunque los medios empleados parezcan no ofrecer peligro, incurrira en la pena de ouatro meses a dos aiios de prisiön y multa de 1000 a 15000 pesetas.

Si, en los casos previstos en el pår- rafo anterior, ocasionare daio a la salud o intereses de los particulares, la pena de prision se aplicarå. en el grade maximo, sin perjuicio de mayor sancio'n si los hechos constituyen un delito mas grave.

Art. 412. El que usare publica e indebidamente uniforme o traje propios de un cargo que no ejerciera, 0 de una clase a que no perteneciera, 0 de nu estado que no tuviera, o insignias o conde- coraciones que no estuviere autorizado para llevar, sera castigado con la pena de multa de 1000 a 5000 pesetas.

Sp".

Fi. Fsl.

Bilaga 2 till Andra Avd.

Aktuella Strafflagsförslag.

I. Angrepp mot allmänt organ.

15 kap. 1 &. Den, som med våld eller hot om våld tvingar eller söker tvinga tjänsteman att företaga eller un— derlåta tjänsteåtgärd, eller på dylikt sätt gör honom motstånd i tjänsten; straffas med fängelse eller tukthus i högst fyra är eller, där omständigheterna äro syn- nerligen mildrande, med böter.

Begås gärningen mot den, som blivit förordnad eller vald att tillhandagå vid offentlig förrättning eller mot i vakt- eller annan tjänst stadd krigsman, vare lag samma.

2 %. Begår församlad folkhop i för- ening brott, som i 1 % sägs; straffes, anförare så ock envar, som i brottets utförande tager del, för uppror med fängelse eller tukthus i högst sex år och annan deltagare i upproret med fängelse eller böter.

3 %. Ädagalägger församlad folkhop uppsåt att begå brott, som i 1 % sägs, eller att eljest störa allmän säkerhet och ordning och skingrar sig icke efter av vederbörande myndighet tre gånger ila- gens namn erhållen uppmaning; straffes envar, som ej åtlydt uppmaningen, för upplopp med böter eller fängelse i högst ett år.

4 %. Gör någon på annat sätt, än i 1 % sägs, tjänsteman hinder i utövning av tjänst, eller okvädar han eller på.

annat sätt uppträder förolämpande mot i tjänsteutövning stadd tjänsteman; straf- fes med böter eller fängelse i högst sex månader.

5 %. Beskyller någon offentligen myn- dighet för nedsättande handling; straffes, där han ej bevisar eller för påståendets sanningsenlighet företer sådana skäl, att rätten finner påståendet sannolikt, med böter eller fängelse.

& 149. Wer eine Behörde, einen Amtsträger oder einen Soldaten mit Ge- walt oder durch Drohung zu einer Amts— oder Diensthandlung nötigt oder an einer Amts— oder Diensthandlung hindert, wird mit Gefängnis bestraft. Der Versuch ist strafbar.

Ebenso Wird bestraft, wer einen Amts- träger oder Soldaten während der Aus- iibung des Amtes oder Dienstes tätlich angreift.

Die Hinderuug an einer Amts- oder Diensthandlung und der tätliche Angriff sind nur strafbar, wenn die Amts— oder Diensthandlung rechtmässig war.

% 150. Personen, die zur Unter- stutzung bei einer Amtshandlung zuge- zogen oder von der zuständigen Behörde zur Aufrechterhaltung der öffentlichen Ordnung oder Sicherheit herangezogen

werden, stehen einem Amtsträger im Sinne des % 149 gleioh.

% 151. Wer einen Waldeigentumer oder einen anderen Waldberechtigten oder einen Jagd- oder Fischereiberech- tigten mit Gewalt oder durch Drohung mit Gewalt an der rechtmässigen Aus- iibung des Wald-, Jagd— oder Fischerei- schutzes hindert, wird mit Gefängnis be- straft. Der Versuch ist strafbar.

Ebenso wird bestraft, wer den Be- rechtigten während der rechtmässigeu Ausubung des Schutzes tätlicli angreift.

Dem Berechtigten steht gleioh, wer von ihm mit der Wahrnehmung des Schutzes beauftragt worden ist.

% 152. Hat der Täter bei einem nach den %% 149 bis 151 strafbaren Widerstand einen anderen durch eine Gewalttat in ernste Gefahr fiir Leib oder Leben gebracht, so ist die Strafe Grefängnis nicht unter einem Monat, in besonders schweren Fällen Zuchthaus. bis zu fiinf Jahren.

% 154. Grefangene, die mit vereinten Kräften einen Anstaltsbeamten oder einen mit ihrer Beaufsichtigung Beauftragten mit Gewalt oder durch Drohung zu einer Handlung, Duldung oder Unterlassung nötigen, werden mit Gefängnis nicht un- ter drei Monaten bestraft. Der Versuch ist strafbar.

Ebenso werden Grefangene bestraft, die mit vereinten Kraften einen Anstalte- beamten oder einen mit ihrer Beaufsich- tigung Beauftragten tätlich angreifen oder Gewalt gegen Sachen veruben.

Die Rädelsfährer und alle, die selbst einen tätlichen Angriff gemacht oder Gewalt angewendet haben, werden mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft.

% 172. Wer sich an der öffentlichen Zusammenrottung einer Menschenmenge beteiligt, die mit vereinten Kräftan der Staatsgewalt Widerstand leistet (% 149) oder Gewalttaten gegen Menschen oder

Sachen veriibt, wird mit Gefängnis be- straft.

Die Rädelsfiihrer werden mit Zucht- haus bis zu zehn Jahren bestraft. Ebenso wird bestraft, wer durch eine Gewalttat einen Menschen in ernste Gefahr fiir Leib oder Leben gebracht oder grossen Sachschaden angerichtet hat.

& 179. 1. Wer Gewalt anwendet in der Absicht, die öffentliche Macht an ihrer Amtshandlung zu hindern oder diese zu vereiteln oder auf sie in anderer WVeise einzuwirken, Wird mit Gefängnis von drei Monaten bis zu drei Jahren oder mit Kerker von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren bestraft.

2. Begeht der Schuldige die Tat gegen die Regierung, den Vorsitzenden oder ein Mitglied der Regierung oder den Gouverneur der Podkarpatska Rus, so wird er mit Gefängnis von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren oder mit Kerker von einem Jahre bis zu acht Jahren bestraft. % 180. WVer die Abstimmung einer öffentliche Macht ausiibenden Körper- schaft oder das Ergebnis dieser Abstim- mung oder eine Entscheidung eines Or- ganes der öffentlichen Macht in der Ab— sicht fälscht, dadurch sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaffen oder dadurch einen anderen zu schädi- gen, Wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren oder mit Ker- ker von einem Monate bis zu drei Jahren bestraft. % 181. 1. Wer Gewalt oder ge- fährliche Drohung gegen ein Organ der öffentlichen Macht bei der Ausiibung des Amtes oder Dienstes anwendet oder da- fiir, dass es sie ausgeäbt hat, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu einem Jahre oder mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren bestraft.

Tjsl. Fsl.

2. Wer absichtlich mit Gewalt oder '

durch gefährliche Drohung ein Organ der öffentlichen Macht dazu bestimmt, von seiner Amtshandlung abzulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu voll- ziehen oder seine Amtspilicht zu ver- letzen, Wird mit Grefängnis von drei Mo- naten bis zu drei Jahren oder mit Kerker von sechs Monaten bis zu drei Jahren bestraft.

3. Das Gericht kann in allen Fällen den Strafsatz herabsetzen, wenn der Schul- , dige in der durch die Umstände begrän- deten Ueberzeugung, dass das Organ der öffentlichen Macht nicht rechtmässig handle, oder in einer durch die Art, wie sich das Organ der öffentlichen Macht bei der Amtshandlung benommen hat, entschuldbaren heftigen Gemiitsbewegung handelt. % 182. Wer ein Organ der öffent— lichen Macht bei der Ausiibung des Amtes oder Dienstes wörtlich oder tät- lich an der Ehre kränkt (% 300), wird mit Grefängnis von vierzehn Tagen bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bestraft. % 186. 1. Wer ein Organ der öffent- lichen Macht durch List dazu bestimmt, von einer Amtshandlung abzulassen oder sie in einem bestimmten Sinne zu voll- ziehen, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu sechs Monaten oder mit Kerker von einem Monate bis zu einem Jahre bestraft.

2. Ebenso wird bestraft, wer die im ersten Absatz angefiihrte Tat dadurch begeht, dass er die Unwahrheit behauptet, obgleich er nach dem Gesetze zur An- gabe der Wahrheit verpflichtet ist.

3. Handelt der Schuldige in dem im ersten oder zweiten Absatz angefuhrten Falle in der Absicht, dadurch sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaf— fen, auf den er kein Recht hat, oder da- durch einem anderen rechtswidrig Scha-

den zuzufiigen, so wird er mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gefangnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren bestraft.

4. Die Bestimmung des zweiten Ab— satzes ist unanwendbar, wenn die Tat nach einem anderen Gesetze, insbeson- dere nach den Finanzgesetzen strafbar ist. 5 204. 1. Ein Gefangener (% 200 Abs. 4). der an einem Auflaufe von Gefangenen teilnimmt, dessen Zweck es ist, sich mit gemeinsamer Hand zu be- freien oder Gewalt an Angestellten der Anstalt oder an anderen mit der Auf— sicht uber die Gefangenen oder uber die : Anstalt betrauten Personen auszuiiben, wird mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren be— straft.

2. Schliesst sich der Schuldige dem Auflaufe an oder verharrt er dabei, ob- wohl ihm bekannt ist, dass es bereits zu solcher Gewalt gekommen ist, oder macht er sich selbst solcher Gewalt schuldig, so wird er mit Kerker von sechs Monaten bis zu acht Jahren oder mit Gefängnis von drei Monaten bis zu fiinf Jahren bestraft.

3. Der Schuldige, der sich freiwil— lig unterwirft, bevor es noch zur Flucht oder zur Gewalt gekommen ist, ist nicht strafbar.

255. Wer eine Behörde oder einen Beamten durch Gewalt oder Drohung an einer Handlung, die innerhalb ihrer Amts- befugnisse liegt, hindert, zu einer Amts- handlung nötigt oder während einer Amts- handlung tätlich angreift, wird mit Ge- fängnis oder mit Busse bestraft.

2. Wird das Vergehen von einem zusammengerotteten Haufe'n begangen, so wird jeder, der an der Zusammenrottung teilnimmt, mit Gefängnis bestraft.

Schw. &

._- . -n—-—_ ._-_, *..AM m*4_.-_L

It. Fsl.

Der Teilnehmer, der Gewalt an Per- sonen oder Sachen veriibt, wird mit Zucht- haus bis zu drei Jahren oder mit Ge- fängnis nicht unter einem Monat be- straft. '

337. Wer eine Behörde oder einen Beamten an einer Handlung hindert, die innerhalb ihrer Amtsbefugnisse liegt, wird mit Haft bis zu einem Monat oder mit Busse bestraft.

Art. 338. Chiunque usa violenza o minaccia verse un pubblico ufficiale, o verse un incaricato di servizi pubblici, per costringerlo a fare un atto contrario ai propri doveri, o a omettere un atto dell'ufficio 0 del servizio, é punito con la reclusione da uno a sette anni.

La pena e della reclusione fine a tre anni, se il fatto sia commesso per cos- tringere alcuna delle persone anzidette a compiere un atto del proprio ufiicio 0 del servizio, 0 per influire, comunque, su di esso. '

Art. 839. Chiunque usa violenza o minaccia per opporsi a un pubblico uffi- ciale o a un incaricato di servizi pubb- lici7 mentre— compie un atto di ufficio e di servizio, o a coloro che, richiesti, gli prestano assistenza, é punito con la re- clusione da uno a sette anni.

Art. 340. Le pene stabilite nei due articoli precedenti sono aumentate, se ricorra alcuna delle circonstanze preve- dute nel capoverso dell'articolo 618.

Qualora alcuno dei delitti di violenza o di resistenza sia commesso con armi da piu di cinque persone riunite, ovvero, anche senz'armi, da piu di dieci, la pena

e, nei casi preveduti nella prima parte dell'arti'colo 338 e nell'articolo precedente, della reclusione da tre a quindici anni, e, nel case preveduto nel capoverso dell' articolo 338, della reclusione da due a atto anni.

Art. 341. Chiunque usa violenza o minaccia verse un Corpo politico, ammi— nistrativo o giudiziario, o una sua rap- presentanza, o verse qualsiasi pubblica Auterita costituita in collegio, per impe— dirne, in tutte 0 in parte, anche tempo- raneamente, 0 per turbarne comunque l'attivita, é punito con la. reclusione da uno a sette anni. Alla stessa pena sog- giace colui che oommette il fatto, per influire sulle deliberazioni collegiali di imprese esercenti servizi pubblici o di pubblica necessita, che abbiano per og— getto l'organizzazione e esecuzione dei servizi.

Le pene sono aumentate a norma dell'articolo precedente se ricerra alcuna delle circonstanze aggravanti in esso in- dicate.

Art. 342. Chiunque, fuori dei casi preveduti da particolari disposizioni di legge, cagiona una interruzione o turba la regolarit'a di un ufncio o servizio pubblico o di un servizio di pubblica necessita, e punito cen la reclusione fine a un anno e con la multa da lire tremila a ventimila.

I capi, promotori e organizzatori sono puniti con la reclusione da uno a cinque anni e cen la multa da lire diecimila a cinquantamila.

Le pene sono aumentate, se si tratti dei servizi indicati nel primo capoverso dell'articolo 359.

Fi. Fsl.

T. Fsl.

II.

15 kap. 6 %. Giver, utfäster eller erbjuder någon åt tjänsteman eller annan sådan person, som i 1 % sägs, muta för att förmå. honom att i sysslan orätt främja; straffes med fängelse eller, där omstän- digheterna äro mildrande, med böter.

% 124. Ein Amtsträger, der ein Ent- gelt dafiir fordert, sich versprechen lässt oder annimmt, dass er unter Verletzung seiner Amtspiiicht eine Amtshandlung vorgenommen oder unterlassen hat oder kunftig vornehme oder unterlasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren be- straft.

Wer einem Amtsträger oder einem Soldaten ein Entgelt dafiir anbietet, ver- spricht oder gewährt, dass er unter Ver- letzung seiner Amts- oder Dienstpilicht eine Amts— oder Diensthandlung vor- genommen oder unterlassen hat oder kunftig vornehme oder unterlasse, wird mit Gefäugnis bestraft.

% 126. Wer einem Richter oder Schiedsrichter ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht oder gewährt, dass er unter Verletzung seiner richterlichen Pflichten eine richterliche Handlung vorgenommen oder unterlassen hat, wird mit Grefäng- nis bestraft. Enthält die Verletzung der richterlichen Pflichten eine Rechts- beugung (% 129), so ist die Strafe Zucht— haus bis zu fiinf Jahren.

Wer einem Richter oder Schiedsrich- ter ein Entgelt dafiir anbietet, verspricht

Aktiv korruption.

oder gewährt, dass er känftig eine rich- terliche Handlung vornehme oder unter- lasse, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren bestraft. Soll die Vornahme oder Unterlassung der Handlung eine Rechts— beugung (& 129) oder eine andere Ver— letzung der richterlichen Pilichten ent- halten, se ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren.

% 127. Die Vergiitung eines Schieds- richters gilt nur dann als Entgelt im Sinne der åå 125, 126, wenn er sie von einer Partei hinter dem Räcken der an- deren fordert, sich versprechen lässt oder annimmt oder wenn sie ihm eine Partei hinter dem Räcken der anderen Partei anbietet, verspricht oder gewährt.

% 128. In den Fällen der %% 123 bis 126 ist das empfangene Entgelt oder ein diesem Wert entsprechender Betrag einzuziehen.

% 153. Wer einen Polizeibeamten oder einen mit der Beaufsichtigung von Gefangenen Beauftragten zu verleiten sucht, Vorschriften oder Anordnungen in Dienstsachen nicht zu befolgen, wird mit Gefängnis bestraft.

% 185. 1. Wer einem Organe der öffentlichen Macht unmittelbar oder mittel- bar einen Vermögensvorteil verspricht, anbietet oder gewährt, damit es seine Amtspflicht verletze, oder dafiir, dass es sie verletzt hat, wer einem zur Entscheidung in der

Tjsl. Fs

lW. Fsl.

Sache selbst berufenen Richter oder öffentlichen Beamten unmittelbar eder mittelbar einen Vermögensvorteil ver— spricht, anbietet oder gewährt, damit er eine Entscheidung in einem bestimmten Sinne treffe oder beantrage oder damit er för eine solche Entscheidung stimme oder damit er dies nicht tue,

wird mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren bestraft. . . .

257. Wer einem Mitglied einer Be- hörde, einem Beamten, einer zur Aus- iibung des Richteramtes berufenen Per— son, einem Schiedsrichter, einem amtlich bestellten Sachverständigen, Ubersetzer oder Dolmetscher, einem Angehörigen des Heeres ein Geschenk oder einen andern Vorteil anbietet, verspricht, gibt oder zukommen lässt, damit er seine Amts— oder Dienstpiiicht verletze, Wird

285 mit Grefängnis bestraft, womit Busse verbunden werden kann.

Art. 323. Chiunque offre o promette danaro o altra utilitå, come retribuzione non dovuta, 3. nu pubblico ufficiale o a persona incaricata di un servizio pubblico, che rivesta la qualita di pubblico im- piegato, per indurli a compiere un atto dell'ufficio o servizio, soggiace, qualora la Offerta o la promessa non sia accet— tata, alla pena stabilite. nella prima parte dell'articolo 320, ridotta di un terzo.

Se il danaro o la utilita non dovuti siano offerti e promessi per indurre un pubblico ufiiciale o un incaricato di un servizio pubblico a omettere o a ritardare un atto dell'ufiicio o servizio, ovvero a fare un atto contrario ai loro doveri, il colpevole soggiace, qualora la Offerta o la promessa non sia. acoettata, alla pena stabilita nella prima parte dell'articolo 321, ridotta di un terzo.

It. Fsl.

Fi. Fsl.

T. Fsl.

III.

15 kap. 11 %. Befriar någon fånge eller i anstalt, som nämnes i 14 kap. 4 %, intagen person eller hjälper honom att rymma; straffes med fängelse eller tukthus i högst fyra år eller, där om- ständigheterna äro synnerligen mildrande, med böter.

Försök är straffbart. 12 %. Sätta sig fångar eller i 14 kap. 4 % omförmäld anstalt intagna per— soner tillsamman och gemensamt väld- föra sig å den, som dem i vård eller under bevakning har, eller med våld eller hot om våld göra honom motstånd, eller tvinga eller söka tvinga honom till något, eller bryta eller söka bryta sig ut ur fängelset, anstalten eller annat förvar; straffes för myteri, envar, som gjort sig skyldig till våld eller hot om Våld, med fängelse eller tukthus i högst sex är samt de övriga med fängelse.

% 155. Gefangene, die mit vereinten Kräften ausbrechen, werden mit Gefäng— nis nicht unter drei Monaten bestraft.

Der Versuch ist strafbar. Die Rädelsftihrer werden mit Zucht- haus bis zu funf Jahren bestraft.

% 156. Wer einen Grefangenen be- freit oder sein Entweichen erleichtert, wird mit Grefängnis bis zu drei Jahren bestraft.

Der Versuch ist strafbar. Handelt der Täter in oder bei Aus-

Befriande av fånge.

ubung eines Amtes, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren.

% 157. Wer fahrlässig einen Grefange— nen, bei dessen Bewachung er mitzu- wirken hat, entweichen lässt oder sein Entweichen erleichtert, wird mit Gefäng- nis bis zu sechs Monaten oder mit Geld— strafe bestraft.

% 158. In den Fällen der %% 153 bis 157 steht einem Gefangenen gleioh, wer in Sicherungsverwahrung oder in einem Arbeitshaus untergebracht ist.

% 159. Wer, abgesehen von den Fällen der %% 156, 158, jemand, der auf behördliche Anordnung in einer An— stalt verwahrt wird, aus der Verwahrung befreit oder sein Entweichen erleichtert, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft.

Der Versuch ist strafbar.

% 200. 1. zur Flucht oder auf der Flucht behilf— lich ist, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren oder mit Ker- ker von einem Monate bis zu drei Jahren bestraft.

2. Ein Organ der öffentlichen Macht, das bei der Ansiibung seines Amtes einen Gefangenen entweichen lässt oder ihm zur Flucht oder auf der Flucht behilf- lich ist, wird mit Gefängnis von drei Monaten bis zu drei Jahren oder mit Kerker von sechs Monaten bis zu drei Jahren bestraft.

Wer einem Gefangenen TjSl.FI

.W. Fsl.

3. Begeht der Schuldige die im zweiten Absatz angefiihrte Tat aus grober Fahrlässigkeit, so wird er mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu sechs Mona— ten oder mit Geldstrafe bestraft.

4. Als Gefangener gilt jeder, der von Gericht oder von einer anderen öf— fentlichen Behörde oder von einem Or— gane der öffentlichen Macht verhaftet, in Haft genommen oder auf ihren Befehl in einer Straf—, Sicherungs- oder Er- ziehungsanstalt oder aus Grunden der öffentlichen Sicherheit oder der öffent- lichen GesundheitspHege in einer anderen Anstalt untergebracht ist. % 204. Ein Gefangener (% 200 Abs. 4), der an einem Auflaufe von Gefange— nen teilnimmt, dessen Zweck es ist, sich mit gemeinsamer Hand zu befreien oder Gewalt an Angestellten der Anstalt oder an anderen mit der Aufsiclit fiber die Gefangenen oder uber die Anstalt be- trauten Personen auszuiiben, wird mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren bestraft.

2. Schliesst sich der Schuldige dem Auflaufe an oder verharrt er dabei, ob- wohl ihm bekannt ist, dass es bereits zu solcher Gewalt gekommen ist, oder macht er sich selbst solcher Gewalt schuldig, so wird er mit Kerker von sechs Monaten bis zu acht Jahren oder mit Gefängnis von drei Monaten bis zu fiinf Jahren bestraft.

3. Der Schuldige, der sich freiwil- lig unterwirft, bevor es noch zur Flucht oder zur Gewalt gekommen ist, ist nicht strafbar.

274. 1. Wer mit Gewalt, Drohung oder List einen Verhafteten, einen Ge- fangenen oder einen andern auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Eingewiese- nen befreit oder ihm zur Flucht behiilf- lich ist, Wird mit Grefängnis bestraft.

2. Wird das Vergehen von einem zusammengerotteten Haufen begangen, so wird jeder, der an der Zusammenrottung teilnimmt, mit Gefängnis bestraft. Der Teilnehmer, der Gewalt an Per- sonen oder Sachen veriibt, wird mit Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis nicht unter einem Monat be- straft. 275. 1. Gefangene oder andere auf amtliche Anordnung in eine Anstalt Ein- gewiesene, die sich zusammenrotten, um vereint Anstaltsbeamte oder an- dere mit ihrer Beaufsichtigung beauf- tragte Personen anzugreifen, um durch Gewalt oder Drohung mit Gewalt Anstaltsbeamte oder andere mit ihrer Beaufsichtigung beauftragte Per- sonen zu einer Handlung oder Unter— lassung zu nötigen, um gewaltsam auszubrechen, werden mit Gefängnis nicht unter einem Monat bestraft.

2. Der Teilnehmer, der Gewalt an Personen oder Sachen veriibt, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder mit Gefängnis nicht unter drei Monaten be- sti—aft.

Art. 392. Chiunque, essende legal- It. FSI.

mente arrestato o detenuto per un reato, evade, e punito con la reclusione iino a sei mesi.

La pena é della reclusione iino a diciotto mesi, se il colpevole commetta il fatto usando violenza verse le persone, ovvero mediante efi'razione; ed é da due a cinque anni, se la violenza sia com- messa con armi, o da pin persone riunite.

Le precedenti disposizioni si appli- cano anche al condannato ammesso a

_lavorare fuori dello stabilimento penale.

Quando Pevaso si oonstituisca in carcere prima. della condanna, la pena puö essere diminuita fine a un terzo.

Art. 393. Quando piu persone legal-

mente arrestate o detenute per un reato, si accordino per evadere in alcuno dei modi indicati nel primo capoverso dell, articolo precedente, e llevasione non av- venga, ciascuna di esse é punita, per il solo fatto dell'accordo, con la reclusione iino a sei mesi.

Art. 394. Chiunque procura o age- vola lfevasione di una persona legalmente arrestata () detenuta per nn reato, é punito con la reclusione da sei mesi a cinque anni.

Si applica la reclusione de. tre 9. dieci anni, se il fatta sia commesso a favore di un condannato alla pena di morte o alliergastolo.

La pena é aumentata, se il colpevole, per commettere i fatto, adoperi alcuno dei mezzi indicati nel primo capoverso dell'articolo 392.

Se il colpevole, nel termine di tre mesi dalllevasione, procuri la cattura

della persona evasa o la presentazione di lei all' Autorita, il giudice pub dimi- nuire la pena iino a un terzo.

La condanna ha in ogni caso per effetto la. interdizione dai pubblici uffici.

Art. 398. Chiunque procura o age— vola la evasione di persona sottoposta a misura di sicurezza detentiva, ovvero nasconde o comunque favorisce la per— sona evasa nel sottrarsi alle ricerche delllAutorita, é punito con la reclusione fine a due anni.

Se la evasione avvenga per colpa di chi, per ragione del sno ufiicio, abbia la custodia anche temporanea della per- sona sottoposta a misura di sicurezza, il custode é punito con la multa fino & lire dieoimila.

Si applicano le disposizioni del terzo capoverso delllarticolo 394 e del capo- verso dell'articolo 395.

'i. Fsl.

T. Fsl.

IV. Personalfaution.

15 kap. 10 %. Var som. iavsikt att hjälpa annan att undgå laglig under-

sökning av eller straff för brott. beford- * rar förbrytares flykt, eller hjälper honom '

att hålla. sig undan. eller att undanrödja spår efter eller bevis om brottet, straffas med böter eller fängelse.

Begås gärningen av någon av för- brytarens närmaste, må efter rättens prövning från straff kunna frias.

Försök är straffbart.

% 200. Wer einem anderen, der ein Verbrechen oder Vergehen begangen hat, in der Absicht Beistand leistet, ihm die Vorteile der Tat zu sichern, wird mit Gefängnis oder mit Geldstrafe bestraft.

Die Strafbarkeit ist unabhängig von der Strafbarkeit des Begiinstigten.

Ist das Verbrechen oder Vergehen des Begiinstigten nur auf Verlangen oder mit Zustimmung verfolgbar, so kann auch die Begiinstigung nur verfolgt werden, wenn das Verlangen gestellt oder die Zustimmung erteilt worden ist. Dies gilt nicht, wenn das Verlangen oder die Zustimmung nur wegen der persönlichen Beziehungen des Verletzten zu dem Be— giinstigten erforderlich ist und diese per- sönlichen Beziehungen nicht auch zu dem Begi'instiger bestehen. Wurde der Begiinstiger, wenn er das Verbrechen oder Vergehen selbst begangen bätte, nur auf Verlangen oder mit Zustimmung verfolgbar sein, so kann er auch wegen

der Begiinstignng nur unter derselben Voraussetzung verfolgt werden.

% 201. Wer wissentlich die Straf- verfolgung eines anderen wegen eines von diesem begangenen Verbrechens oder Vergehens oder die Vollstreckung einer gegen einen anderen wegen eines Ver- brechens oder Vergehens rechtskräftig erkannten Strafe oder den Vollzug einer gegen einen anderen rechtskräftig zn- gelassenen oder angeordneten, mit Frei- heitsentziehung verbundenen Massregel der Besserung oder Sicherung ganz oder zum Teil vereitelt, wird mit Grefängnis oder mit Geldstrafe bestraft.

Der Versuch ist strafbar. Wird die Tat zugunsten eines An- gehörigen begangen, so kann das Gericht von Strafe absehen.

% 202. In den Fällen der %% 196 bis 201 darf die Strafe nach Art und Mass nicht schwerer sein als die fiir das Ver- brechen oder Vergehen, auf das sich die strafbare Handlung bezieht, angedrohte Strafe.

% 199. 1. Wer einer Person, die ein TjSI.Fsl.

Verbrechen oder ein Vergehen begangen hat, dazu behilflich ist, der Strafver- folgung, der von einem Strafgerichte ver- hängten Strafe oder sichernden Mass- nahme zu entgehen, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren (% 78) oder mit Kerker von einem Mo— nate bis zu drei Jahren bestraft.

Schw. Fsl.

It. Fsl.

2. Handelt es sich um eine naheste- hende Person, so kann das Gericht die Strafe ausserordentlich mildern.

269. Wer jemanden der Strafverfol— gung, dem Strafvollzuge oder dem Voll- zuge einer andern strafrichterlichen Mass- nahme entzieht. wird mit Gefängnis be— straft. Steht der Täter in so nallen Bezie— hungen zu dem Begiinstigten, dass sein Verhalten entschuldbar ist, so bleibt er straflos.

Art. 385. Chiunque, fuori dei casi di concorso nel reato, aiuta l'autore di un delitto, per il quale la legge stabi- lisca la pena di morte o llergastolo ola reclusione, a eludere le investigazioni

dell7Autorita, o' a sottrarsi alle ricerche della medesima, e punito con la reclu— sione fino a cinque anni.

Qualora si tratti di delitti peri quali la legge stabilisce una pena diversa, ovvero di contravenzioni, la pena e della multa fino a lire diecimila.

Le disposizioni del presente articolo si applicano anche quando la persona aiutata non sia imputabile o non sia punibile.

' Art. 386. Chiunque, fuori dei casi di concorso nel reato e del caso preve— duto nelllarticolo 667, aiuta taluno ad assicurare il prodotto, o il profitto, o il prezzo di un reato, ovvero a sottrarsi all'esecuzione della pena, soggiace alle pene stabilite nel precedente articolo, aumentate di un terzo.

Si applica la disposizione dell'ultimo | capoverso dell'articolo precedente.

*i. Fsl.

T. Fsl.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndig— hets förfogande över saker.

15 kap. 8 5. Var, som bryter myn- dighets eller tjänstemans insegel eller rubbar i kvarstad satt, utmätt eller i beslag taget gods; straffes med böterl * strafe bestraft. eller fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, om någon bryter mot laga förbud att skingra eller för- yttra löst eller fast gods eller att ut- giva annans egendom.

9 %. Förstör, skadar, undanskaffar eller tillägnar sig någon handling eller skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjänsteman eller som för tjänstens skull överlämnats åt myn— dighet eller tjänsteman; straffes, där ej brottet hemfaller under 12 kap. 5 %, med fängelse.

Försök är straffbart.

% 160. Wer Schriftstiicke oder an- dere bewegliche Sachen, die sich in amt- licher Verwahrung befinden .oder ihm oder einem anderen amtlich in Ver— wahrung gegeben worden sind, beschädigt oder der amtlichen Verfiigung entzieht, wird mit Grefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft.

Die Vorschrift des Abs. 1 gilt ent— sprechend fiir Schriftstiicke und andere bewegliche Sachen, die sich in amtlicher Verwahrung einer Religionsgesellschaft des öffentlichen Rechtes beiinden.

% 161. Wer eine Sache, die amt- lich gepfändet oder in Beschlag genom-

men ist, zerstört, beiseite schafft oder in anderer Weise ganz oder zum Teil der Verstriclrung entzieht, wird mit Gefäng- nis bis zu einem Jahre oder mit Geld-

5 162. Wer ein amtliches Siegel beschädigt oder ablöst, das ein Amts- träger angelegt hat, um Sachen amtlich zu verschliessen, in Beschlag zu nehmen oder zu bezeichnen, oder wer den durch ein solches Siegel bewirkten Ver-schluss unWirksam macht, wird mit Grefängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geld— strafe bestraft.

% 163. Wer ein amtliches Schrift- stiick, das zur Bekanntmachung öffent- lich angeschlagen oder ausgelegt ist, ab- sichtlich beschädigt, zerstört, beseitigt oder unkenntlich macht, wird mit Ge- fängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bestraft.

% 164. För Siegel und Bekannt- machungen der Religionsgesellschaften des öffentlichen Rechtes gelten die Vor- schriften der %% 162, 163 entsprechend.

% 203. Wer eine Kundmachung der TjSl.FSl.

öffentlichen Macht oder eine von ihr zur allgemeinen Einsicht aufgelegte Urkunde in der Absicht beseitigt oder unleser- lich macht, dadurch die Erreichung des gesetzlichen Zweckes dieser Massnahme zu. vereiteln oder zu erschweren, wird mit Gefängnis von vierzehn Tagen bis

Schw. Fsl.

zu sechs Monaten (5 78) oder mit Ker-- ker von einem Monate bis zu einem Jahre bestraft.

Ubertr. % 23. Wer eine Kundmachung der öffentlichen Macht oder eine von ihr zur allgemeinen Einsicht aufgelegte Ur- kunde beseitigt oder unleserlich macht, wird mit Haft oder mit Geldstrafe be- straft.

342. Wer öffentlich angeschlagene amtliche Bekanntmachungen böswillig wegnimmt, abreisst oder so beschädigt, dass ihr Inhalt ganz oder teilweise un— verständlich wird, wird mit Busse be— straft.

Art. 350. Chiunque, a fine di dis— It. FSI

prezzo verse l'Autorita, rimuove, lacera o, altrimenti, rende illeggibile o, comun— que, inservibili stampati, manoscritti o disegni affissi o esposti al pubblico, per ordine dell'Antorita stessa, e punito con la multa fino a lire cinquemila.

Art. 682. Chiunque stacca, lacera o rende comunque inservibili o illeggi- bili stampati, disegni o manoscritti, fatti affiggere dalle Autorit'a civili 0 da quelle ecclesiastiche cattoliche, e punito con llammenda fine a lire tremila.

Se si tratti di stampati, disegni o manoscritti fatti affiggere da privati nei luoglii e nei modi consentiti dalla legge o dall'Autoritä, la pena é dellfammenda fino a lire mille.

i. Fsl.

T. Fsl.

VI.

15 kap. 7 %. Företager någon hand- ling, vilken får utföras blott av behörig tjänsteman; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

32 kap. 1 %. Den, som utan veder— börligt tillstånd utövar verksamhet, till vars utövning tillstånd erfordras, eller överskrider de vid tillståndets beviljande för verksamheten bestämda gränserna, straffes med böter.

2 &. Den, som offentligen eller i rätts— ,

vidrigt uppsåt

1) här sådan uniform eller tjänste- tecken, som icke åtföljer hans rang eller tjänst, eller här klädnad eller tecken, som på grund av likhet lätt kan förväxlas med uniform eller tjänstetecken;

2) här orden eller annat utmärkelse- tecken eller begagnar sig av titel, vartill han ej är berättigad;

straffes med böter.

% 145. Wer sich unbefugt mit der Ausi'ibung eines öffentlichen Amtes be— fasst oder unbefugt eine Handlung vor- nimmt, die nur kraft eines öffentlichen Amtes vorgenommen werden darf, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bestraft.

% 392. Mit Geldstrafe wird bestraft:

1. wer unbefugt inländische oder aus- ländische Amtsbezeichnungen, Titel oder Wiirden fiihrt;

2. wer unbefugt inländische oder aus- ländische Uniformen, Amtskleidungen oder

Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ.

Amtsabzeichen, Orden oder Ehrenzeichen trägt;

3. wer unbefugt eine Berufstracht oder ein Berufsabzeichen fiir Betätigung in der Kranken- oder XVohlfartspflege trägt, die im Inland staatlich anerkannt sind.

Den in Abs. 1 genannten Amtsbe- zeichnungen, Titeln, Wiirden, Uniformen, Kleidungen, Frachten, Abzeichen, Orden und Ehrenzeichen stehen solche gleioh, die ihnen zum Verwechseln ähnlich sind.

Die Vorschriften der Abs. 1, 2 gelten auch fiir Amtsbezeichnungen, Titel, Wiir— den, Amtskleidungen und Amtsabzeichen der Religionsgesellschaften des öffentlichen Rechtes.

% 184. 1. der öffentlichen Macht, zu der er nicht berechtigt ist, in der Absicht durchfiihrt, sich oder einem anderen einen Vorteil zu verschaffen oder einen anderen zu schädigen, wird mit Kerker von einem Monate bis zu drei Jahren oder mit Gre- fängnis von vierzehn Tagen bis zu drei Jahren (% 78) bestraft.

2. Wer sich eigenmächtig allein oder in Verbindung mit anderen eine Rechts- befugnis anmasst, die der Regierung, dem Gouverneur der Podkarpatska Rus, einer die Strafgerichtsbarkeit oder die öffent- liche Ver-waltung ausiibenden Körper- schaft vorbehalten ist, wird mit Gefäng- nis von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren oder mit Kerker von einem Jahre bis zu acht Jahren bestraft.

Wer eine Amtshandlung TjSl. FSI.

Schw. Fsl.

Ubertr. % 20. Wer ein Amts- oder '*

Militärkleid oder ein solches Abzeichen trägt oder wer sich auf andere Weise absichtlich den Anschein eines Organes der öffentlichen Macht oder einer Militär- person gibt, wird mit Haft oder mit Geld- strafe bestraft.

256. Wer sich in rechtswidriger Absicht die Ausiibung eines Amtes oder militärische Befehlsgewalt anmasst, wird mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. 336. Wer unbefugt die Uniform des schweizerischen Heeres trägt, wird mit Haft bis zu acht Tagen oder mit Busse bestraft.

Art. 352. Chiunque usurpa una fun- It. FSI. zione pubblica o le attribuzioni inerenti a un pubblico impiego, é punito con la

- reclusione fine a duo anni.

Alla stessa pena soggiace il pubblico ufficiale o impiegato, il quale, avendo ricevuta partecipazione del provvedi- mento, che fa cessare o sospende le sue funzioni o le sue attribuzioni continua a esercitarle.

La condanna ha per effetto la pubbli— cazione speciale della sentenza.

Art. 353. Chiunque abusivamente esercita una professione, per la quale sia richiesta una speciale abilitazione dello Stato, é punito con la reclusione nno a sei mesi o con la multa da lire mille a cinquemila.

Bilaga till Tredje Avd.

1. Angrepp mot allmänt organ.

L. K. 1832

11 kap. 1 %. Gör man våld eller annan misshandel å embetsman iembetsärende, eller för att honom till någon embetsåt— gerd tvinga eller derifrån hindra, eller att åt honom för sådan ätgerd hämnas; dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad.

2 %. Talar eller skrifver nian smäd— ligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för dess embete; vare straffet böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse.

3 %. Hvad om brott emot embets— man i 1 och 2 åå. stadgadt är, gälle äfven för det fall, då. Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess resor till eller ifrån Riksdagen, våldför-es eller förolämpas, när man vet honom i sådant ärende stadd vara; så ock, då Rikets Ständers Fullmäktig eller Ombudsman, Riks-Stånds Sekreterare, eller den, som

L. B. 1814

11 kap. 1 %. Gör man våld eller annan misshandel å embetsman, i embets- ärende, eller för att honom till någon embetsåtgerd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgerd häm— nas; dömes till fängelse i femte eller fjerde grad.

3 % Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å embetet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så. ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.

2 %. Talar eller skrifver man smäd- ligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan missfirmlig gerning, mot em— betsman, i eller för hans embete; vare straffet böter till tvåhundra'de Riksdaler, eller fängelse i sjunde grad.

4 %. Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 %% stadgat är, gälle äfven för det fall, då den, som i Riksdagsman- naval deltager, eller ledamot i Taxerings- eller Pröfningskommité eller i Styrelse öf- ver allmänt Verk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, väldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan befattning.

Bilaga till Tredje Avd.

I. Angrepp mot allmänt organ.

K. F. 29/1 1861

% 40. misshandel å. embetsman. i embetsärende. eller för att honom till någon embetsät- gärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas: dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.

Med embetsman förstås här den, som med Konungens fullmakt å. embetet för- sedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så. ock domare, , ändå att han ej blifvit af Konungen för- ordnad.

% 41. Hvad i 40 % om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, gälle ock för det fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-kommitté eller i Styrelse öfver allmänt Verk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, var— der i eller för utöfningen af sådan be— fattning våldförd; dock mä, der omstän- digheterna i dessa fall äro synnerligen

Gör någon våld eller annan *

l Gällande lag

Str. L. 10 kap. 1 %. Gör någon våld | eller annan misshandel å ämbetsman, i ämbetsärende, eller för att honom till någon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra, eller att å. honom för sådan åt- , gärd hämnas; dömes till straffarbete i högst fyra år. Aro omständigheterna syn- nerligen mildrande, mä till fängelse i högst ett år eller böter, dock ej under etthundra riksdaler, dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt ä ämbetet försedd är, eller ämbete av lika värdighet innehaver, eller i sådan ämbets- mans ställe lagligen satt är; så. ock do- mare, ändä att han ej blivit av Konungen förordnad.

2 %. Talar eller skriver man smäd- ligen. eller förgriper sig med hotelse eller annan missiirmlig gärning, emot ämbets- man, i eller för hans ämbete; vare straffet böter från och med tjugofem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst ett år.

3 5. Vad om brott emot ämbetsman i 1 och 2 %% stadgat är, gälle även för det fall. då ledamot i taxerings- eller prövningskommitté eller styrelse över all- mänt verk eller allmän inrättning, eller den som i nämnd eller jury sitter, väld- föres eller förolämpas, i eller för utöv ningen av sådan befattning.

i Riksdagsmannaval deltager, eller leda— mot i Taxerings— eller Pröfnings-Commité eller i Styrelse öfver allmänna Verk och Inrättningar, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan dess be- fattning.

. 23 %. Hvad om brott mot embetsman i detta Kapitel stadgadt är, gälle ock, om sådant brott föröfvas emot tjensteman eller annan, som är förordnad att embets- eller tjenste—ärende förrätta eller kallad att dervid tillhanda gå.

4 %. Gör man vid embetsförrättning våldsamt motstånd, dock utan att för- rättningsmannen våldföres; straffes med fängelse.

Nu samlar sig menighet eller

55.

annan folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt ä daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af of- fentlig Myndighets bud, eller att den till någon embets-åtgerd tvinga, eller att derföre hämnas:

5 %. Begår någon mot Riksdagsman, eller mot annan, som i 24 %, (33 % 3 mom., eller 70 % 2 mom. af Riksdags— ordningen nämnes, sådant brott, som efter 111 %. i Regeringsformen eller 77 %. i Riksdagsordningen, skall såsom edsöres- brott anses; varde ock efter 1 eller 2 % straffad, såsom hade han brottet mot embetsman begått.

6 %. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 % sägs, emot tjensteman eller annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 3 %omtalas, men är förordnad eller vald att tjensteärende eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning till- handagå; då skall, i det fall, som i1 % sagdt är, till fängelse i sjunde eller Sjette grad, och i det fall, som i 2 % sägs, till böter dömas.

7 %. Gör man, vid offentlig förrätt- ning, våldsamt motstånd, utan att för- rättningsman' våldföres; straffes med fängelse i sjunde grad eller böter.

8 %. Nu samlar sig folkmängd till- hopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att den till någon embetsåt— gerd tvinga, eller att för sådan åtgerd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på

mildrande, tiden för straffarbetet kunna till sex månader nedsättas.

% 42. Förbryter sig någon, såsom i 40 % sägs, emot tjensteman eller annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma % omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjenste- ärende förrätta eller annan allmän befatt- ning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes till straff— arbete från och med två månader till och med två år eller fängelse från och med två till och med sex månader.

. K. F. 6/2 1849

% 1. Samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verk- ställighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig

5 %. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 % sägs, emot tjänsteman eller an— nan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 % omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöva, eller kallad att vid of- fentlig förrättning tillhandagå; dömes. i det fall. som i 1 % sagt är, till straff- arbete i högst två år eller fängelsei högst sex månader, men, där omständig— heterna äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 % sägs. till böter eller fängelse i högst sex månader.

Skall, till följd av Konungens förord— nande, vad i 19 kap. 11 och 12 %% om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller järnvägsanlägg— ning stadgat är, tillämpas ådylikinrätt- ning, som av enskilda personer, menighe- ter eller bolag gjord är; gälle vad i denna % är stadgat även för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot person. som är vid sådan inrättning anställd.

6 %. Gör någon, vid offentlig förrätt- ning, våldsamt motstånd, utan att förrätt- ningsman våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.

7 %. Nu samlar sig folkmängd till- hopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud, eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig

Låta de upprorsmän sig genast, på embetsmans befallning, skingras och till lydnad bringas; då skola anstiftare och anförare till straffarbete i femte grad eller fängelse dömas, men de öfrige vara från straff frie.

6 %. Skingra sig ej upprorsmän, på embetsmans befallning, utan trotsa med oljud, smädeord eller hot; varden anstif- tare och anförare dömde till straffarbete i fjerde grad, och andre deltagarei upp- roret till sådant arbete i femte grad eller fängelse.

7 %. Göra upprorsmän våld å per— son, bryta eller rifva de hus, eller plundra eller förstöra de annan egendom; då skola anstiftare och anförare dömas till straff- arbete i andra eller tredje grad, och andre deltagare i upproret till sådant ar- bete i fjerde eller femte grad. Det straff, hvarmed våldsgerning särskildt i lagen belägges, skall ock å gerningsman till— lämpas, efter ty i 6 Kap. 11 % skils.

Varder upprorsmän dräpen; ligge ogild. 9 %. Har någon, muntligen inför me— nighet eller annan folksamling, elleri skrift, den han utsprider eller utsprida låter, till uppror uppmanat; straffes, enär uppmaningen ingen straffbar verkan hade, såsom för försök.

8 %. Till upprors stillande må krigs- manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än 6 och 7 %%. blifvit af den å stället varande Civila Myndighet trenne gängor ljudligen uppläste, der ej upprorsmän så hastigt till våld öfvergå, att det förr med väp- nad hand afvärjas måste.

offentlig Myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare till fängelse i sjette eller sjunde grad dömas; men de öfrige varen från straff frie.

9 %. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga Myndig- hetens befallning; Varden dömde, anstif- tare och anförare till fängelse i femte eller Sjette grad, och annan deltagare i upproret till fängelse i Sjette eller sjunde grad.

10 %. Göra upprorsmän våld å per- son, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anförare till fängelse i andra eller tredje grad, och annan deltagare i upp— roret till fängelse i fjerde eller femte grad; varde ock, för våld eller annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad efter tyi 6 Kap. 11 % skils.

11 %. Draper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogild.

12 %. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, elleri skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat-; straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse i sjunde grad.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad.

13 %. Till upprors stillande må krigs- manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet tre gånger ljudligen för—kunnat den varning, som i 14 % sägs. Öfvergå upprorsmän så has- tigt till våld, att Civilmyndigheten ej kan så. förfara, som nu sagdt är; då äge

myndighets befallning, och låta sig till ordning bringas; då straffes anstiftare och anförare med arbete å fästning från sex månader till två år; men de öfriga varen från straff frie.

% 2. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndig- hetens befallning; varden dömde, anstif- tare och anförare till arbete å fästning från två till fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete från sex månader till två år.

% 3. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de straffas, anstiftare och an— förare med arbete å fästning från sex till tio år, och annan deltagare i upproret med sådant arbete från två till sex år; varde ock, för våld eller annan brottslig gerning. som vid uppror begås, gernings— mannen dömd till det ansvar, som derför i lag särskildt stadgadt är.

% 4. Dräper upprorsman den. som uppror stilla vill; miste lifvet.

Varder upprorsman dräpen ; ligge ogild. % 5. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, elleri skrift. den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse från två till sex månader.

Samma lag vare om den. som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad.

% 6. Till upprörs stillande må krigs- manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civil—myndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äfventyr att va- penmakt eljest användes. Öfvergå upp- rorsmän så hastigt till våld, att Civil—

myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare dömas till straffarbete från och med sex månader till och med två år; men de övrige vare från straff frie.

8 %. Skingra sig ej upprorsmän. utan visa trotsighet emot offentliga myndighe- tens befallning; varde dömde, anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och med fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.

9 %. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra eller fördärva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anfö- rare till straffarbete från och med två till och med tio år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i högst sex år; varde ock för våld eller annan brotts- lig gärning, som vid uppror begås, gär- ningsmannen straffad efter ty i 4 kap. 1 % skils.

10 %. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; dömes till straffarbete på livstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogill.

12 %. Till upprörs stillande må krigs- manskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka-, än den på stället varande civilmyndighet tre gånger ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att va- penmakt eljest användes. Övergå upp- rorsmän så hastigt till våld, att civilmyn-

10 %. Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig plats, utan att lägga å daga sådant uppsåt, som i 5 %. sägs, men störer dock lugnet eller all- männa ordningen, och skingrar den sig ej, på embetsmans befallning, utan trotsar med oljud, smädeord eller hot; då skola anstiftare och anförare till straffarbetei femte grad eller fängelse, och annan del- tagare i upploppet till fängelse eller böter dömas. Öfvergä de till våld å person eller egendom; vare lag som i 7 %. sägs.

den Myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må. - dock, i något fall, vapen längre brukas, än Civilmyndigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara.

Med Civilmyndighet förstås här Ko— nungens Befallningshafvande, Borgmäs- tare eller Polismästare i stad och Krono- fogde å landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe satt är.

År ej Civilmyndighet tillstädes, ech kan ej dess ankomst afbidas; då äge på. stället varande högste Militärbefälhafvare så förfara, som för Civilmyndigheten nu stadgadt är.

14 %. Varning, som i 13 % sägs, varde i följande ordalag förkunnad:

»I Konungens namn bjuder och be- faller jag eder att åtskiljas. Varder denna befallningicke genast åtlydd, måste vapenmakt användas; och skylle sig då en hvar sjelf för den påföljd honom träffar».

15 %. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att. dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 8 % sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig Myndighets be— fallning, utan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till fängelse i sjunde eller Sjette grad, och annan deltagare iupploppet till böter eller fängelse isjunde grad dömas. Öfvergå. de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 10, 11 och 13 %% om uppror sägs.

myndighet ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge den myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i något fall, vapen längre brukas, än Civil—myndigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara.

Med Civil-myndighet förstås här Ko— nungens Befallningshafvande, Borgmäs- tare eller Polismästare i stad och Krono- fogde å landet. eller den, som i sådan embetsmans ställe satt är.

År ej Civil—myndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge på stället varande högste Militär-befäl— hafvare så förfara, som för Civil-myndig- heten nu stadgadt är.

% 7. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ord- ningen, utan att dock lägga å daga så— dant uppsåt, som i 1 % sägs, och skingrar sig ej den folkmängd på offentlig myn- dighets befallning, utan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till arbete å fästning från tre månader till ett år och annan del- tagare i upploppet till böter från tio till femtio riksdaler dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 3 och 6 %% sagdt är.

Gällande lag 303 digheten ej kan så förfara, som nu sagt är; då äge den myndighet förordna. att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock inågot fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. ,

Med civilmyndighet förstås här Ko— nungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde å landet, eller den, som isådan ämbets- mans ställe satt är.

År ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst avbidas; då äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civilmyndigheten nu stadgat är.

13 %. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant upp— såt, som i 7 % sägs, och skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare av det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Övergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 %% om uppror sägs; dock att för sådan deltagare i upploppet. som ej är anstiftare eller anförare, straff efter 9 % må, där omständigheterna äro syn— nerligen mildrande, nedsättas till fäng- else.

III. L. K. 1 832

11 kap. 14 %. Tager man häktad person eller fånge med Våld lös av dem, som honom gripit eller i vård hafva, eller befriar honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straff— arbete i femte eller fjerde grad.

15 %. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse eller straff- arbete i femte grad.

Ej skall dock den fångnes eller häk- tades make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad är, i ty mål till straff fällas.

Befriande av fånge.

L. B. 1844

11 kap. 18 %. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom gripit eller i vård hafver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till fängelse i sjette eller femte grad.

19 %. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse i sjunde eller Sjette grad.

22 %. Häktad persons eller fångas make, syskon, skyldeman i rätt upp— eller nedstigande led, eller den, som med ho- nom i första svågerlag lika nära förenad är, eller hans fosterbarn, skall ej till straff dömas för hans befriande, i det fall, som i 19 % sägs.

II.

III.

10 kup. 16 %. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom gripit eller ivård hafver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom omstän- digheter, som vore af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan för— hindrad; straffes högst med straffarbete i två år.

17 %. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse ihögst sex månader eller straffarbete ihögst två år.

Aktiv korruption.

Gällande lag.

Str. L. 25 kap. 5 %. Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att i ämbetet orätt främja; varde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjänst vi— dare nyttjas eller ock dömd till mistning av ämbete på viss tid; och skall, där till avsättning dömes, den skyldige, om brot- tet det förtjänar, dessutom straffas med fängelse.

Den. som till ämbetsman lämnar, ut— lovar eller erbjuder sådan muta. dömes till böter eller fängelse. .

Befriande av fånge.

Gällande lag

Str. L. 10 kap. 17 %. Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i Vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerli— gen mildrande, till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu sagt är, och blev endast genom omständighe— ter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende. brottets fullbordan förhindrad; straffes högst med straffarbete i två. år.

Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under femtio riks- daler, dömas.

L. K. 1832

5 kap. 9 %. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timat, med vetskap derom, gått den brottslige tillhanda, så- som att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt, eller till gerningens döljande, eller till nndanröd- jande af bevis derföre, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt om— arbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse eller böter: har det skett för egen vin— ning, och är brottet med straffarbete i andra grad eller svårare straff belagdt; då må till sådant arbete i femte grad dömas.

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, eller den, som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, skall ej, för hans döl— jande, eller för befordran af hans Hykt, till straff fällas.

10 %. Har någon, utan vettskap om brott, som annan föröfvat, honom till- handagått, på sätt i 9 %. sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straf— fes med böter.

IV. Personalfaution.

L. B. 1844

5 kap. 10 %. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timmat, med vetskap derom, gått den brottslige till handa, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen eller till undan— rödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt om— arbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse i sjunde grad eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med fängelse i andra grad eller svårare straff belagdt; dä må till fängelse i Sjette grad dömas.

11 %. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom till- handagått, på sätt i 10 % sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straf- fes med böter.

12 %. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till straff fällas efter 11 %; ej heller efter 10 %, för den brottsliges döl- jande, eller för befordrande af hans flykt.

IV. Personalfaution.

Str. L. 186—1

3 kap. 9 %. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan brottet timat, med vetskap derom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen eller till undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet ätkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straff- arbete öfver åtta år eller svårare straff belagdt; då må till straffarbete i högst två år dömas.

10 %. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom till- handagått, på sätt i 9 % sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straf- fes med böter.

11 %. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till straff fällas efter 10 %; ej heller efter 9 % för den brottsliges döljande, eller för befordrande af hans flykt.

Gällande lag

Str. L. 3 kap. 9 %. Nu har någon, utan att hava sådan del i brott, som förr sagt är, sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att honom dölja, eller varit behjälplig till hans iiykt eller till döljande av gärningen eller till undanröjande av bevis därom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring därav; straffes, eftersom brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning, och är brottet med straff— arbete över åtta år eller svårare straff belagt; då må till straffarbete i högst två år dömas.

10 %. Har någon, utan vetskap om brott, som annan förövat, honom tillhan- dagått, på sätt i 9 % sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter.

11 %. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första. svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader, adoptiv- moder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter 10 %; ej heller efter 9 % för den brottsliges döljande, eller för befordrande av hans flykt.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker.

L. K. 183

11 kap. 18 %. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller un- derrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter.

20 %. Bryter man offentlig Myndig- hets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne äro, eller rubbar lös egendom, som i qvarstad sett eller utmätt är; vare ock straffet böter eller fängelse.

21 %. Bryter någon emot förbud att gods skingra, eller emot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter.

VI.

L. K. 1832

24 kap. 17 %. Tillväller sig någon bedrägligen utöfning af embete eller tjenst, som honom ej betrodd är, i afsigt att skada annan eller fördel sig tillskynda; dömes till straffarbete ifemte grad. Den, som eljest obehörigen, utan sådan brotts- lig afsigt som nu sagd är, befattar sig med utöfning af embete eller tjenst; straf- fes med böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse.

L. B. 1844

11 kap. 23 %. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller un- derrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter.

25 %. Bryter man offentlig Myndig— hets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egen- dom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i sjunde grad.

26 %. Bryter någon mot förbud att gods skingra, eller mot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter.

Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ.

L. B. 1844

25 kap. 19 %. Tillväller sig någon svik- ligen och i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan tillskynda, utöfning af embete eller tjenst, dömes till fäng— else i sjette eller sjunde grad. Den, som eljest obehörigen, utan sådant brottsligt uppsåt, som nu sagdt är, befattar sig med utöfning af embete eller tjenst, straf- fes med böter till tvåhundrade Riksdaler eller fängelse i sjunde grad.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myndighets förfogande över saker.

Str. L. 1864

10 kap. 19 %. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets kungörelse eller un- derrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.

21 %. Bryter man offentlig Myndig- hets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne äro, eller rubbar man lös egen- dom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

22 %. Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter.

Gällande lag

Str. L. 10 kap. 19 %. Var som olov- ligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kän— nedom anslagen är, straffes med böter, högst etthundra riksdaler.

21 %. Bryter man offentlig myndig- hets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egen— dom, som är satt i kvarstad eller utmätt; vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

22 %. Bryter någon emot förbud att gods skingra eller emot förbud att giva annans gods ut; straffes med böter.

VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ.

If. F. 7/9 1858

% 28. Tillväller sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med tre ar.

Grifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman och utöfvar något af hvad till dennes befattning hö- rer; dömes till böter från och med fem— tio till och med tvåhundra riksdaler eller fängelse från och med två månader till och med ett år.

Gällande lag

Str. L. 22 kap. 6 %. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan bereda, ut- övning av ämbete eller tjänst; dömes till straffarbete från och ”med sex månader till och med två år. Aro omständighe— terna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.

Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hörer; dömes till böter, dock ej under femtio riksdaler, eller fängelse i högst ett år.

lNNEHÄLL

Sid. Förord ........................................................................ FÖRSTA AVDELNINGEN: Utkast till lag ........................... 7—— 10. ANDRA AVDELNINGEN: Komparativ översikt av nuvarande straffrätt ..................................................................... 11—180. Inledning .................................................................... 11— 14, I. Angrepp mot allmänt organ .................................... 15— 70. A) Brottssubjektet ................................................ 16— 19. B) Handling och syfte ................. * ......................... 19— 27. C) Brottsobjektet ................................................ 27— 42. D) Intressekollision ............................................. 42— 46. E) Handlingsprogressen ....................................... 47— 61. F) Översikt av den anglikanska rätten ..................... 62— 70. II. Aktiv Korruption ................................................ 71— 72. III. Befriande av fånge ............................................. 73— 97. A) Brottssubjektet ................................................ 73— 82. 1) Fången själv ................................................ 73— 77. 2) Andra brottssubjekt .................................... 78—, 82. a) Privilegiationer ....................................... 78— 79. b) Kvalifikationer ....................................... 80— 82. B) Handlingen ...................................................... 82— 97. IV. Personalfaution .................................................. 98—130. A) Fautionsbrottets placering ................................. 98—103. B) Fautionsformernas straff i förhållande till förbrottets 103—108. C) Brottssubjektet ................................................ 108—114. D) Handlingen och dess objekt ............................. 114—125. E) Subjektivt rekvisit .......................................... 125—126. F) Kvalifikationer ................................................ 126—127.

V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myn- dighets förfogande över saker ................................. 131—161.

Sid. A) Angrepp på det allmänna organets besittning till saker, som utgöra medel för dess funktion ......... 132—137. B) Angrepp på det allmännas förfoganderätt över före— mål i andra fall ............................................. 138—146. C) Angrepp på ämbetssigill eller annan symbol på det allmännas förfoganderätt ................................. 146—167. D) Angrepp på föremål, som förmedla tillkännagivanden från myndighet till allmänheten ........................ 157——161. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ ............ 162—172. Straffen .............................................................. 173 — 180. TREDJE AVDELNINGEN: Svensk rättsutveckling ............... 181—208. I. Rättsutvecklingen före 1734 års lag ........................ 181—194. II. 1734 års lag ......................................................... 195—201. III. 1864 års strafflag ................................................ 202—208. FJÄRDE AVDELNINGEN: Motiver .................................... 209—235. I. Utkast-ets förhållande till gällande lag ..................... 209—213. II. Specialmotivering ................................................ 214—235. A) Angrepp å allmänt organ medelst våld å person eller hot därmed: 1, 2 (och 5) %% ..................... 214—222. 1) Brottssubjektet ............................................. 214—215. 2) Handlingen ............................................... 215—217. 3) Brottsobjektet ............................................. 217—218. 4) Intressekollision .......................................... 219—220. 5) Handlingsprogressen och förhållandet mellan upp- ror och upplopp ......................................... 220—221. 6) Straffen ..................................................... 221—222. B) Aktiv korruption (4 %) .................................... 223—224. C) Befriande av fånge (6, 7 och 15 %%) .................. 225—227. 1) Brottssubjektet ............................................. 225. 2) Handlingen ............................................... 225—227. D) Personalfaution (8—10 %%) ................................. 228—230. E) Angrepp på myndighets förfogande över saker (11 och 12 %%) ...................................................... 281—233.

F) Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ etc. _ (13 och 14 %%) ................................................ 234—235.

Sid. Bilaga 1 till Andra Avd.: Gällande lagar ........................ 236—279. I. Angrepp mot allmänt organ .............................. 236—254. II. Aktiv korruption ............................................. 255—258. III. Befriande av fånge .......................................... 259—265. IV. Personalfaution ................................................ 266—269. V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myn— dighets förfogande över saker .............................. 270—276. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ ......... 277—279. Bilaga 2 till Andra Avd.: Aktuella sti'afliagsförslag ............ 280—294. I. Angrepp mot allmänt organ .............................. 280—283. II. Aktiv korruption ............................................. 284—285. III. Befriande av fånge .......................................... 286—288. IV. Personalfaution ................................................ 289__290. V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myn— dighets förfogande över saker .............................. 291—292. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ ......... 293—294. Bilaga till Tredje Avd.: Sammanställning av 1) L. K. 1832; 2) L. B. 1844; 3) resp. K. F. 29/1 1861; K. F. 5/2 1849; Str. L. 1864 och K. F. 7/9 1858; 4) Gällande lag ............ 290—309. I. Angrepp mot allmänt organ .............................. 290—303. II. Aktiv korruption ............................................. 305. III. Befriande av fånge .......................................... 304—305. IV. Personalfaution ................................................ 306_307. V. Störande av allmän funktion genom angrepp på myn— dighets förfogande Över saker .............................. 308—309. VI. Obehörigt uppträdande såsom allmänt organ ......... 308—309.

(Siffrorna. inom klammer beteckna utredningar-nus nummer i_ den kronologiska förteckningen.

Allmin lagstiftning. Rittskipnlug. Fångvird.

Förberedande utkast till strafflag. Brott emot myn- dighet m. m. [24]

Sint-lörlnttnlng. Allmän statsförvaltning.

Förslagftill vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckning”. 5 Betänkanden med förslag ang. skärpta kontrolllöre- skrifter rörande landsäskalers och med dem jäm- ställda befattningshavsres medelsförvaltning m.

m. 16

1928 års[lö]nekommitté. Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tj ånste- män, tillhörande den civila statsförvaltningen. [17] Distriktsveterinårlönesakkunrrigas utredning och för- slag beträffande ordnandet sv distriktsveterinärer- nas anställnings- och avlöningsförhållanden. [18 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag til lönereglering för befattningshavare vid undervis- ningsvllsendet. [20]

Kommunallörvaltnlng.

Utredning au . kommunelförvaltningens ordnande i städerna e ter processreformens genomförande. [13]

Statens och kommunernas linnnsvisen.

Politl.

Socialpolitik.

Domänverkets omfattning, uppgifter och organisa- tion. '

Hilso- och sjukvård.

Betänkande ang. granskning av för vissa. sjukhus ällande säl-bestämmelser. [21 . Medicinalstyrelsens utlåtande och förslag till epi-

zootilag ooh epizootiförordning. Betänkande med förslag till ytterligare åtgärder för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. [28]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binlringlr.

Jordbruksutrednin ens betänkanden. 1. Betänkande ang. åtgärder är vete- och rågmarknadens stöd- jande. 1] 2. Betänkande ang. jordbrukets kre- ditförhå. anden. [12] 3. Betänkande ang. vissa. åtgärder för mejeri anteringens och smörexportens befrämjande. [4] . Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. [10]

Vattenvisen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjölart. Betänkande med förslag till lotsförordning samt en- dra! författningar och föreskrifter rörande lots- verket. [7] Utkast till lagbestämmelse: om befr-aktning [11] Kommunikotionsvisen.

Bank-, kredit— och penningvisen.

Försäkringsvisen.

1928 års pensionsförsökringskommitte och organisa- tionssskkunniga. Statistiska undersökningar samt kostnadsberäkningar. [15]

Kyrkovisen. Undervisningsvåsen. Andlig odling i övrigt.

Skydd för äldre kulturtöremål. [3] Betänkande med förslag ang. ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. [9 Utredning och förslag rörande praktiska bildnings- linjer på. realskolans åldersstudium. [14] Utredning angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet bam indi-aga skolor och skolavdblningar. [19]

Försvursväsen.

Utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter. [12]

Utrikes ärenden. Internationell ritt. Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6]

7 — *Qf-j/